Prop. 1964:75

('med förslag till stämpel- skatteförordning, m. m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 är 196b

1

Nr 75

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till stämpel-

skatteförordning, m. m.; given Stockholms slott den 28 februari 196b.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till 1) stämpelskatteförordning; 2) förordning om ändring i förordningen den 6 november 1908 (nr 129) angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper; samt

3) förordning angående ändring i förordningen den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt;

dels bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredra­ gande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att 1914 års förordning angående stämpelavgif­ ten och 1883 års förordning angående expeditionslösen skall ersättas av en stämpelskatteförordning och en av Kungl. Maj:t utfärdad kungörelse om expeditionsavgift m. in. (expeditionskungörelse). Förslaget grundas på ett betänkande av en särskild utredning (SOU 1961: 37).

Den nu gällande stämpelförordningen innehåller bestämmelser om stämpel­ avgift såväl för enskilda handlingar, där avgiften har karaktär av kapital­ omsättningsskatt, som för statsmyndigheternas expeditioner, där avgiften närmast utgör ersättning för statsverkets kostnad i ärendet. Stämpelskatte­ förordningen föreslås bli en ren skatteförfattning, medan avgifterna för myndigheternas expeditioner avses bli reglerade i expeditionskungörelsen.

Förslaget till stämpelskatteförordning innebär närmast en teknisk moder­ nisering av de nuvarande bestämmelserna. Vissa inskränkningar har emel­ lertid gjorts i det skattepliktiga området. Sålunda slopas skatteplikten för andra inteckningar än fordringsinteckningar liksom för vattenfallsrätt och lösöreköp. Vidare avskaffas skatteplikten för fall, då betalning söks på

1

Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Nr 75

2

grund av skriftligt fordringsbevis. För att få större konsekvens i beskatt­

ningen införs i princip samma skatteplikt för tomträttsförvärv som för

förvärv av fast egendom. Enligt det framlagda förslaget omfattar stämpelskat­

ten i övrigt liksom nu förvärv av fartyg, inteckning för fordran, emission

av aktier, obligationer och vissa andra svenska värdepapper, insatser i

svenska kommanditbolag, vissa transaktioner med utländska värdepapper

samt slutligen lotterier.

Inom det skattepliktiga området görs en del modifikationer i gällande ord­

ning. Sålunda införs skattefrihet för kommuns och annan menighets för­

värv av mark för vissa allmänna ändamål liksom för en del överlåtelser i

rationaliserande syfte. Den skyldighet att betala dubbel lagfartsstämpel,

som nu gäller för aktiebolag, utvidgas till att avse alla juridiska personer.

Undantag görs dock för gåvoskattebefriade subjekt, dödsbon, bostadsrätts­

föreningar, allmännyttiga bostadsföretag och kreditinrättningar i vissa fall.

Den som betalat dubbel skatt får tillbaka hälften av denna, om egendomen

avyttras inom tio år. Skattepliktsgränsen höjs, för förvärv av fartyg från

6 000 till 25 000 kronor och för lotteri från 5 000 till 15 000 kronor.

Generalpoststyrelsens uppgifter som central stämpelmyndighet och soin

beskattningsmyndighet för värdepapper och lotterier överförs på kontroll­

styrelsen. Förfarandet där liksom hos sjöfartsstyrelsen föreslås bli anpassat

till vad som enligt 1959 års förordning om förfarandet vid viss konsum-

tionsbeskattning gäller för flertalet av kontrollstyrelsens nuvarande skatter.

Bestämmelser om återvinning och besvär införs. När det gäller uppbörden,

föreslås förskottsbetalning av skatten hos kontrollstyrelsen och sjöfartssty­

relsen samt efterskottsbetalning hos inskrivningsdomarna. Systemet med

stämpelmärken avskaffas för fartyg, svenska aktier och lotterier. Kontroll-

styrelsen förutsätts göra försök med nya redovisningsmetoder.

De framlagda förslagen väntas medföra en höjning av stämpelskattein­

täkterna med en miljon kronor per år.

I fråga om expeditionsavgifterna dras upp riktlinjer för en reform, som

innebär begränsning av det avgiftspliktiga området och samtidigt höjning

av avgiftsnivån, dock inte över statsverkets självkostnader.

Vidare föreslås vissa tekniska ändringar av förordningarna om fondstäm­

pel och arvsskatt. Ändringarna berör närmast redovisningen och uppbör­

den. Bland annat centraliseras uppbörden av arvsskatt till länsstyrelserna

samt avskaffas stämpelsystemet för redovisningen av arvs- och gåvoskatt.

De nya bestämmelserna avses träda i kraft den 1 januari 1965.

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1965

Kungl. Maj:Is proposition nr 75 år 1f)64

3

Förslag

till

Stämpelskatteförordning

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Till staten skall erläggas stämpelskatt i de fall och i den ordning, som

stadgas nedan.

Rörande stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper äro särskilda be­

stämmelser meddelade.

Om stämpelbeläggning av myndighets expeditioner och av ansökningar vid

domstol gäller vad därom är särskilt stadgat eller Kungl. Maj :t föreskriver.

2 §.

Staten är icke skattskyldig enligt denna förordning.

Förvärv av fast egendom och tomträtt

3 §.

Stämpelskatt skall erläggas för förvärv av fast egendom genom köp, byte,

tillskott till bolag eller förening, utdelning eller skifte från bolag eller för­

ening, fusion av aktiebolag enligt 175 § lagen om aktiebolag eller expropria­

tion eller annan inlösen på grund av stadgande om rätt eller skyldighet att

lösa fast egendom.

Stämpelskatt skall erläggas även för förvärv av tomträtt genom upplåtel­

se, överlåtelse mot vederlag eller annat fång som avses i första stycket.

Har ett som gåva betecknat förvärv skett mot övertagande av ansvar för

intecknad skuld eller eljest mot vederlag, skall frågan, om förvärvet är att

anse som gåva eller som köp eller annat skattepliktigt fång, avgöras med

hänsyn till samtliga omständigheter, av vilka förvärvets huvudsakliga inne­

börd framgår. Därvid skall dock värdet av egendomen anses vara det taxe­

ringsvärde eller motsvarande värde, som enligt 8 § skall gälla såsom egen­

domens värde.

4 §•

Skatteplikt föreligger icke vid

1) förvärv från make, om förvärvet sker i syfte att för sammanläggning

åstadkomma enhetliga lagfartsförhållanden beträffande makarnas fasta

egendom;

2) förvärv genom byte i den mån vederlaget utgöres av annan fast egen­

dom, om bytet sker för att åstadkomma en lämpligare fastighetsindelning

eller utgör led i åtgärder för jordbrukets eller skogsbrukets yttre rationali­

sering;

3) sambruksförenings förvärv genom tillskott från medlem;

4) försäkringsbolags förvärv från annat försäkringsbolag i samband med

sådant avtal om övertagande av det senare bolagets hela försäkringsbestånd,

som avses i 295 § lagen om försäkringsrörelse;

5) förvärv av järnväg för allmän trafik eller av mark för sådan järnväg;

6) kommuns eller annan menighets förvärv av mark, vilken enligt fast­

4

ställd plan skall användas för sådant ändamål som avses i 5 § 1 mom. b)

eller d) kommunalskattelagen;

7) förvärv på grund av lagen om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare

att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område;

8) förvärv med stöd av lagen om arrendators förköpsrätt, om den till vil­

ken jordägaren sålt egendomen tidigare erlagt stämpelskatt för sitt fång;

9) förvärv av kronojord genom skatteköp eller eljest på grund av skatte-

brev;

10) förvärv av ständig besittningsrätt till kronohemman eller kronony-

l*yS8e> då på grund av förvärvet vinnes inrymning i sådan rätt;

11) upplåtelse av tomträtt i nybildad fastighet, vars mark'tidigare helt

eller till övervägande del ingått i fastighet som varit med tomträtt upplåten

till samme tomträttshavare; eller

12) återgång av fång i fall, där rätt till återvinning föreligger enligt 42 §.

Om skattefrihet i vissa fall, då ansökan om lagfart eller inskrivning av­

slås, stadgas i 42 § 1 mom. sista stycket.

5 §‘

Överlåtes köp av fast egendom utan annat tillägg till eller annan ändring

i köpevillkoren än vad gäller tiden för tillträde och betalning samt sättet

för betalning, i den mån ändrade inteckningsförhållanden påkalla detta,

skall skatt erläggas endast för det senaste fånget. Skattebefrielse för tidigare

fång må dock åtnjutas endast om lagfart å samtliga fång sökes inom den

tid, som är stadgad för det första fånget. Vad nu sagts om köp av fast egen­

dom skall gälla även motsvarande fång till tomträtt och upplåtelse av sådan

rätt. Därvid skall vad nyss sagts om lagfart i stället avse inskrivning.

överlåtes fång som avses i 3 § såsom tillskott till bolag eller förening,

skall skatt erläggas endast för tillskottet, om detta sker utan annat tillägg

till eller annan ändring i villkoren för tidigare förvärv än som anges i första

stycket eller betingas av att vederlaget för tillskottet utgöres av aktier eller

andelar. Skattebefrielse för tidigare fång må dock åtnjutas endast om lagfart

eller inskrivning sökes inom stadgad tid och, vad angår tillskottet, sist på

den inskrivningsdag, som infaller näst efter två år från det första fånget.

Har skatt redan erlagts för tidigare fång, skall det erlagda beloppet av-

räknas från skatten för det senaste fånget. Om rätt till återvinning i fall,

där erlagt belopp ej kan avräknas helt, stadgas i 42 § 2 mom.

Begäran om skattebefrielse enligt denna paragraf skall framställas, då lag­

fart eller inskrivning sökes. Sådan begäran skall vara åtföljd av skriftlig,

på heder och samvete avgiven försäkran av överlåtare och förvärvare, att

vederlag för överlåten egendom icke i någon form lämnats eller skall läm­

nas utöver vad som framgår av den ingivna överlåtelsehandlingen och att ej

heller eljest träffats avtal om annat tillägg till eller annan ändring i villkoren

för tidigare förvärv än som angetts i denna handling.

6

§.

Under förutsättning av ömsesidighet må Kungl. Maj :t medge skattefrihet

för främmande stats förvärv av egendom, som är avsedd för beskickning

eller konsulat.

7 §-

Skatten utgår med en krona för varje fullt hundratal kronor av egendo­

mens värde, dock lägst med tio kronor.

Förvärvas egendomen av juridisk person, utgår skatten med dubbelt be­

lopp utom i fall, då förvärvaren

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 196b

Kungl. Maj.ts proposition nr 7/3 år 19(ii

<r>

!) om lian erhållit egendomen såsom gåva skulle ha varit befriad från

gåvoskatt;

2) är bostadsrättsförening eller av bostadsstyrclsen eller länsbostads­

nämnd erkänd som allmännyttigt bostadsföretag enligt de bestämmelser om

lån av statsmedel till främjande av bostadsbyggandet, som gällde vid tiden

för förvärvet;

3) är kreditinrättning och enligt lag eller enligt reglemente eller bolags­

ordning, som Kungl. Maj:t fastställt, skyldig att åter avyttra egendomen; eller

4) är dödsbo.

8

§•

1 mom. Vid tillämpningen av 7 § skall som värde av fast egendom gälla

taxeringsvärdet året närmast före det år, då lagfart sökes. Vid köp, där köpe­

skillingen överstiger detta taxeringsvärde, skall dock egendomens värde an­

ses motsvara köpeskillingen. Därvid skall i denna icke inräknas rätt till av-

kornst eller annan förmån av egendomen, som förbehållits säljaren.

Vad i första stycket sagts om värderingsgrunden vid köp skall, i den mån

det är möjligt, tillämpas även eljest, när förvärv sker mot vederlag. Vid byte

av fast egendom med olika taxeringsvärden å ömse sidor skall värdet å var­

dera sidan anses motsvara det högsta av dessa taxeringsvärden. Utgår vid

byte av fast egendom mellangift i penningar eller annan lös egendom, skall

för vartdera förvärvet skatten beräknas efter värdet av den fasta egendom

förvärvet omfattar eller, om värdet av vad fångesmannen erhållit i utbyte et­

ter avdrag för den mellangift denne må ha lämnat är högre, detta värde.

Därvid skall som värde av"fast egendom gälla det taxeringsvärde, som sägs

i första stycket.

Finnes för egendomen icke särskilt taxeringsvärde för det i första stycket

angivna året, skall vid tillämpningen av 7 § i stället gälla egendomens värde

vid tidpunkten för förvärvet. Detta värde fastställes av inskrivningsdomaren

efter intyg av sakkunnig eller annan utredning. Detsamma skall gälla om

det visas att egendomen efter den tidpunkt, som taxeringsvärdet för nämnda

år avsett, men före förvärvet nedgått i värde till följd av eldsvåda, vattenflöde

eller annan sådan tilldragelse, borttagande av byggnad eller annan anlägg­

ning på egendomen eller tillbehör till denna, skogsavverkning, nedläggning

eller väsentlig förändring av rörelse, i vilken egendomen varit använd, eller

av annan liknande anledning.

Visas att egendomens värde efter förvärvet höjts till följd av nybyggnad

eller av annan liknande anledning, skall denna förhöjning av värdet icke

medräknas, när egendomens värde bestämmes.

1 fall, som avses i tredje stycket, äger inskrivningsdomaren, när särskilda

skäl föranleda det, hos länsstyrelsen påkalla, att egendomen åsättes värde

till ledning för skattens bestämmande. Därvid skall i tillämpliga delar gälla

vad som är stadgat om åsättande av särskilt värde vid bestämmande av arvs­

skatt.

2 mom. Vid upplåtelse av tomträtt utan tillhörande byggnad skall^värdet

av tomträtten anses motsvara avgälden för ett år. Detsamma skall gälla vid

överlåtelse av sådan tomträtt. Har större vederlag utfästs för överlåtelsen,

skall tomträttens värde dock anses motsvara vederlaget. I övrigt skall vär­

det av tomträtt i tillämpliga delar bestämmas enligt föreskrifterna i 1 mom.

Som taxeringsvärde skall därvid gälla det taxerade byggnadsvärdet.

9 §•

Omfattar förvärv även annat än fast egendom eller tomträtt och har för­

delning av vederlag mellan skattepliktig och övrig egendom ej angetts i

6

tångeshandlingen, skall hela vederlaget anses belöpa på den skattepliktiga

egendomen, om fördelningen icke på annat sätt tillförlitligen styrkes före

skattens fastställande. Vad nu sagts skall icke äga tillämpning vid sådant

byte som avses i 8 § 1 mom. andra stycket.

1

° §•

Sökes lagfart eller inskrivning på grund av handling, som tidigare blivit

företedd i samma avseende och då föranlett beskattning, skall skatt icke er­

läggas.

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1964

Inteckning för fordran

11 §.

Beviljas inteckning för fordran eller förklaras ansökan om sådan inteck­

ning vilande, skall stämpelskatt erläggas.

Skatten utgår med fyra kronor för varje fullt tusental kronor av det kapi­

talbelopp, för vilket inteckning beviljas eller ansökan om inteckning för­

klaras vilande, dock lägst med tio kronor.

Skatteplikt föreligger icke, när

1) inteckning meddelas i järnväg för allmän trafik;

2) inteckning meddelas på grund av 4 § lagen om inteckningshavares rätt

till betalning ur ersättning, som utgår på grund av brandförsäkringsavtal;

eller

3) beträffande inteckning i fast egendom vidtages sådan åtgärd, som av­

ses i 21, 26, 27 eller 34 § förordningen angående inteckning i fast egendom,

eller beträffande annan inteckning vidtages motsvarande åtgärd.

12 §•

Beviljas inteckning eller förklaras ansökan därom vilande på grund av

handling, som tidigare blivit företedd i samma avseende och då föranlett be­

skattning, skall skatt icke erläggas. Vad nu sagts skall gälla även då hand­

lingen genom åtgärd, som avses i 11 § tredje stycket 3), ersatts av ny hand-

Mng.

Har inteckning, helt eller till visst belopp, dödats eller av annan anled-

ning upphört att gälla och beviljas senare ny inteckning eller förklaras an­

sökan därom vilande, äger befrielse från skatt enligt första stycket rum en­

dast om den nya inteckningen beviljas eller ansökan därom förklaras vi­

lande inom ett år efter det att den tidigare inteckningen upphörde att gälla

och åtgärden avser egendom, som helt eller delvis omfattades av den tidigare

inteckningen.

Bifalles eller vilandeförklaras, samtidigt med att en eller flera inteck­

ningar dödas, ansökan om en eller flera nya inteckningar i egendom, som

helt eller delvis omfattades av den eller de tidigare inteckningarna, skall

skatten nedsättas med belopp motsvarande skatten för den eller de tidigare

inteckningarna, även om en eller flera nya handlingar åberopas.

Förvärv av fartyg

13 §.

Stämpelskatt skall erläggas för förvärv av fartyg med ett värde av minst

tjugofemtusen kronor genom köp, byte, tillskott till bolag eller förening, ut­

delning eller skifte från bolag eller förening eller fusion av aktiebolag enligt

175 § lagen om aktiebolag.

7

Vild i denna förordning är stadgat om fartyg skall gälla även lott i sådant

fartyg som sägs i första stycket.

Stämpelskatt skall erläggas jämväl nar fartyg pa grund av sådant forvarv

som avses i första stycket upphör att vara svenskt.

14 §.

Skatteplikt föreligger icke vid

1) förvärv av utländskt fartyg;

2) beställning, som avser nybyggnad av fartyg, eller överlåtelse av kon­

trakt rörande sådan beställning, innan fartyget blivit byggt;

3) förvärv av nybyggt fartyg omedelbart från den som byggt fai tyget,

eller

4) förvärv av fartyg, som är avsett för räddning av skeppsbrutna.

Kungl. Maj.ts proposition nr

75

år l!)6b

15 §.

Överlåtes köp utan annat tillägg till eller annan ändring i köpevillkoren

än vad gäller tiden för tillträde och betalning samt sättet for betalning, i

den mån ändrade inteckningstörhållanden påkalla detta, skall skatt erläg­

gas endast för det senaste fånget. Skattebefrielse för tidigare fång må dock

åtnjutas endast om föreskriven anmälan eller deklaration angående samtliga

fång sker inom stadgad tid och, vad angår det senaste fånget, inom sex ma-

nader räknat från det första fånget.

.

överlåtes fång som avses i 13 § till delägare i nybildat rederi ellei till ny-

bildat bolag eller såsom tillskott till bolag eller förening, skall skatt erläggas

endast för det senaste fånget, om detta sker utan annat tillägg till eller annan

ändring i villkoren för tidigare förvärv än som anges i första stycket eller

betingas av att vederlaget för det senaste fånget utgöres av aktier eller an­

delar eller av att flera bliva delägare i fartyget. Skattebefrielse för tidigare

fång må dock åtnjutas endast om anmälan angående samtliga fång sker

inom stadgad tid och, vad angår det senaste fånget, inom två år från det första

fånset

Har'skatt redan erlagts för tidigare fång, skall det erlagda beloppet av­

räknas från skatten för det senaste fånget. Om rätt till återvinning i fall,

där erlagt belopp ej kan avräknas helt, stadgas i 42 § 2 mom.

Begäran om skattebefrielse enligt denna paragraf skall framställas i sam­

band med anmälan eller deklaration enligt 17 §. Sådan begäran skall vara

åtföljd av skriftlig, på heder och samvete avgiven försäkran av overlatare

och förvärvare, att vederlag för överlåten egendom icke i någon form läm­

nats eller skall lämnas utöver vad som framgår av den ingivna overlåte se­

handlingen och att ej heller eljest träffats avtal om annat tillagg till eller

annan ändring i villkoren för tidigare förvärv än som angetts i denna hand-

ling.

16 §.

Skatten utgår med en krona för varje fullt hundratal kronor av fartygets

värde vid tiden för förvärvet.

Vid köp skall värdet anses motsvara köpeskillingen, om icke omständig­

heterna ge särskild anledning till antagande att köpeskillingen icke uppgår

till det verkliga värdet.

17 §.

Förvärv av fartyg, som skall vara infört i fartygsregistret eller som eljest

är infört i detta register, skall anmälas till sjöfartsstyrelsen i enlighet med

vad därom är särskilt stadgat.

_

Om skattepliktigt förvärv av annat fartyg än som avses i törsta stycket

skola överlåtare och förvärvare inom en månad efter förvärvet till ledning

v.ld/aststallande av skatten inkomma med deklaration till siöfartsstyrelsen.

År forvarvaren icke bosatt här i riket, åligger deklarationsplikt dock endast

overlataren. Deklarationen skall avges på heder och samvete samt avfattas

pa blankett enligt formulär, som sjöfartsstyrelsen fastställer.

18 §.

Anmälan eller deklaration rörande köp skall vara åtföljd av skriftlig för­

säkran av överlåtare och förvärvare om köpeskillingen. I fråga om annat för-

varv skali inges intyg av sakkunnig om fartygets värde vid tiden för förvär­

vet. Sådant intyg skall på begäran inges även vid förvärv genom köp. Har för­

värv skett genom skriftligt avtal, skall detta bifogas anmälan eller deklara­

tion.

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1964

Aktier och obligationer m. m.

19 §■

Vid bildande av aktiebolag och vid ökning av aktiekapital skall stämpel­

skatt erlaggas för aktie, som ej förklaras förverkad.

Skatten utgår med tio öre för varje fullt tiotal kronor av aktiens nomi­

nella belopp eller, om högre belopp skall betalas för aktien, av det högre

eloppet. Om betalning för aktie sker genom tillskott av annan egendom än

penningar, skall för aktien erläggas samma skatt som för aktie, vilken be­

talas med penningar. Skola samtliga aktier betalas genom tillskott av annan

egendom an penningar, utgår skatten efter aktiens nominella belopp

2

° §.

För utfästelse om kommanditdelägares insats i handelsbolag, vilken in-

skrives i handelsregister, skall stämpelskatt erläggas med tio öre för varje

tullt tiotal kronor av den utfästa insatsen.

J

21

§•

För obligationer och andra skuldebrev, som utges i större antal och uppen­

barligen aro avsedda för den allmänna rörelsen, skall stämpelskatt erläggas

med sextio ore för varje påbörjat hundratal kronor av skuldebrevets nomi-

nella belopp.

Vad i denna förordning sägs om obligation skall gälla även annat skulde­

brev, som avses i första stycket.

...,Har vid upptagande av obligationslån i stället för obligation utgetts certi-

likät, enligt vilket långivaren äger rätt att få obligationer utlämnade, skall

stämpelskatt erlaggas for certifikatet, om de med detta avsedda obligationer-

na vid ett utgivande skulle ha varit skattepliktiga. Skatten för certifikatet

utgår med belopp, varmed skatt i sådant fall skulle ha utgått för obli^atio-

nerna.

ö

22 §.

Skatteplikt föreligger icke för obligationer, som staten garanterar, ej hel­

er for obligationer, som utfärdas av svensk kommun eller landstingskommun

el er av Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshvpo-

e skassa, Svenska bostadskreditkassan, Svenska skeppshypotekskassan eller

Kommunkredit Aktiebolag eller av svenskt aktiebolag med ändamål att idka

belåning av fast egendom eller tomträtt.

9

23 §.

Skattepliktiga obligationer eller certifikat må icke utlämnas utan att ha

blivit i enlighet med 38 § försedda med stämpel, som visar att skatten er-

lR£ts.

När obligation utges i stället för annan obligation i samband med dödning

av denna eller obligationer eljest med oförändrade villkor lämnas i utbyte

mot andra obligationer av samme utgivare, skall skatt icke erläggas för de

nya obligationerna, om de utbytta obligationerna blivit behörigen försedda

med stämpel. Gälla nya obligationer för högre sammanlagt belopp än utbyt­

ta, skall skatt erläggas för överskjutande belopp.

Om obligation, som blivit behörigen försedd med stämpel, inom (ten ur­

sprungligen bestämda betalningstiden ånyo utges, skall stämpelskatt icke er­

läggas, även om obligationen försetts med påskrift angående förändring av

ränta, betalningstid eller annat villkor.

Obligation, som utlämnas utan att vara försedd med stämpel till lullt be-

lopp, skall vara försedd med anteckning av utgivaren om orsaken därtill.

Bestämmelserna i denna paragraf om utbyte av obligation skola äga mot­

svarande tillämpning vid utbyte av certifikat mot obligationer, för vilka cer-

tifikatet gäller, eller mot annat sådant certifikat.

24 §.

Har till riket införts aktiebrev i utländskt bolag eller obligation, som ut­

setts utom riket, skall stämpelskatt erläggas för handlingen, om denna över-

låtes eller pantsättes här i riket eller om innehavaren dessförinnan avlider

och handlingen enligt lag skall upptagas i bouppteckning som registreras här

i riket. Dock inträder icke skatteplikt på grund av pantsättning för skuld,

vari utländsk medborgare som är bosatt utom riket eller utländsk juridisk

person häftar.

Skatten för aktiebrev utgår med belopp, som galler i fråga om svensk

aktie, och beräknas på aktiens nominella belopp eller, om aktien lyder på

viss andel, på värdet av denna. Skatten för obligation utgår med belopp, som

gäller för här i riket utgiven obligation.

Vad nu sagts om aktiebrev i utländskt bolag skall gälla även annat andels­

bevis, delaktighetsbevis eller lottbrev i utländskt företag av ekonomisk art.

Utfärdas bär i riket certifikat avseende förfoganderätt över handling, som

nämncs i första eller tredje stycket, skall stämpelskatt erläggas för certifi-

katet. Har sådant certifikat utfärdats utom riket och införts hit, skall stäm­

pelskatt erläggas för certifikatet, om detta överlåtes här i riket eller eljest

beträffande certifikatet inträffar förhållande som enligt första stycket med­

för skatteplikt för där angiven handling. Skatten för certifikat, som avses

i detta stycke, utgår med belopp varmed skatt skulle ha utgått för de värde­

papper, som anges i certifikatet, om dessa värdepapper överlåtits efter in­

försel till riket.

Vad i denna paragraf stadgas må icke föranleda, att skatt enligt denna

förordning skall erläggas mer än en gång för samma handling.

25 §.

Vid utbyte av eller påskrift på handling, som avses i 24 §, skola bestäm­

melserna i 23 § äga motsvarande tillämpning. Har utbyte eller påskrift skett

utom riket, äger innehavaren, efter deklaration i den ordning 27 § föreskri­

ver, erhålla bevis på handlingen om orsaken till att den ej är försedd med

stämpel.

l-f

Bihang till riksdagens protokoll 1065. 1 samt. Nr 75

Kuntjl. Maj.ts proposition nr 75 år WfH

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196b

26 §.

Skatteplikt föreligger icke för handling, som avses i 21 eller 24 §, om hand­

lingen är utfärdad eller garanterad av sådant till Förenta Nationerna an­

knutet fackorgan till vilket Sverige anslutit sig, och ej heller när handling,

som avses i 24 §, överlåtes av eller till sådant organ.

27 §.

Den som har att erlägga stämpelskatt i fall, som avses i 19, 20, 21 eller

24 §, skall till ledning vid fastställande av skatten inkomma med deklara­

tion till kontrollstyrelsen. Deklarationen skall avges på heder och samvete

samt avfattas på blankett enligt formulär, som kontrollstyrelsen fastställer.

I fråga om aktie skall deklaration, som ej är undertecknad av bolagets sty­

relse, vara åtföljd av protokollsutdrag, som visar att styrelsen beslutat lämna

de uppgifter deklarationen innehåller.

Deklaration skall vara avlämnad, i fall som avses i

a) 19 §, inom två månader från det att registrering skett om fullgjord

inbetalning å aktier, dock senast inom två månader från utgången av den

tid inom vilken aktien enligt lag skall betalas, eller, vid ökning av aktiekapi­

tal enligt 64 § lagen om aktiebolag, inom två månader från det att beslut

om ökningen blivit registrerat;

b) 20 §, inom två månader från det att kommanditdelägarens utfästelse

blivit registrerad;

c) 21 §, innan där angiven handling utlämnas; samt

d) 24 §, inom två månader från den överlåtelse eller pantsättning som

föranlett skatteplikt eller, då skatteplikt inträtt till följd av dödsfall, inom

den tid som gäller för ingivande av bouppteckningen till registrering.

Deklaration rörande handling, som avses i 21 eller 24 §, skall åtföljas

av de i deklarationen angivna skattepliktiga handlingarna. Är fråga om

aktiebrev, annat andelsbevis, delaktighetsbevis eller lottbrev i utländskt

företag av ekonomisk art och lyder handlingen på viss andel i företaget,

skall på begäran tillika inges värdebevis av beskattningsmyndighet i det land,

där företaget har sitt säte.

Lotteri

28 §.

För lotteri, som anordnas efter tillstånd av Kungl. Maj :t eller länsstyrelse

och som avser andra värdeföremål än penningar, skall stämpelskatt erläg­

gas, om sammanlagda beloppet av de gjorda insatserna överstiger femton­

tusen kronor.

Skatten utgår med fem kronor för varje fullt hundratal kronor av det i

första stycket angivna insatsbeloppet.

Om samme anordnad samtidigt bedriver två eller flera lotterier med

lika vinstplaner, skall vid tillämpningen av denna paragraf endast ett lotteri

anses föreligga.

29 §.

Meddelas tillstånd till sådant lotteri, som avses i 28 §, och överstiger

sammanlagda insatsbeloppet enligt uppgjord plan femtontusen kronor,

skall underrättelse om det meddelade tillståndet sändas till kontrollstvrel-

sen.

Inom en månad efter utgången av den för lottförsäljningen bestämda ti­

den i lotteri, som avses i första stycket, skall lotteriets anordnare till led­

ning vid fastställande av skatten inkomma med deklaration till kontroll­

11

styrelsen. Deklarationen skall avges på heder och samvete samt avlattas på blankett enligt formulär, som kontrollstyrelsen fastställer. Deklarationen skall, där sammanlagda beloppet av gjorda insatser ej uppgår till samman­ lagda insatsbeloppet enligt uppgjord plan, vara åtföljd av intyg om först­ nämnda belopp. Intyget skall vara utfärdat av notarius publicus eller av den som fått uppdrag alt öva tillsyn över lotteriet och skall grundas på räkenskaperna för detta.

Skattens fastställande och erläggande

30 §.

1 inom. Beslut rörande stämpelskatt meddelas

a) beträffande förvärv av fast egendom eller tomträtt av den inskrivnings­ domare, hos vilken lagfart eller inskrivning sökes, på den inskrivningsdag då ansökan i ärendet först upptages;

b) beträffande inteckning av den inskrivningsdomare, hos vilken inteck­ ning sökes, på den inskrivningsdag då ansökan bifalles eller, om ansökan förklaras vilande, på den inskrivningsdag då så sker;

c) beträffande förvärv av fartyg av sjöfartsstyrelsen; och

d) i övriga fall av kontrollstyrelsen. Möter hinder mot att meddela beslut rörande skatten på inskrivningsdag, som anges i a) eller b), skall beslutet meddelas på den inskrivningsdag, som först infaller efter det att hindret blivit undanröjt.

1 fall, som avses i c) och d), må beslut om fastställande av skatt ej med­ delas senare än ett år efter utgången av det kalenderår, varunder skatte­ plikten inträdde. Har slutligt beslut ej meddelats inom denna tid men har deklaration eller anmälan som avses i 17 § första stycket avgetts, skall så anses, som om skatten den dag tiden utgick fastställts genom slutligt beslut i överensstämmelse med sådan handling. Har preliminärt beslut meddelats, skall skatten i stället anses ha nämnda dag slutligt fastställts i överensstäm­ melse med det preliminära beslutet.

2 mom. Myndighet, som enligt 1 mom. har att meddela beslut rörande skatt, är beskattningsmyndighet.

Skatteplikt inträder, i fall som avses i

a) 3 och 13 §§, när förvärvet sker;

b) 11 §, när inteckningen beviljas eller ansökan därom förklaras vilande;

c) 19 §, när registrering som sägs i 27 § andra stycket a) sker;

d) 20 §, när registrering sker;

e) 21 §, när handlingen utlämnas;

f) 24 §, när överlåtelse eller pantsättning sker eller innehavaren dessför­ innan avlider; samt

g) 28 §, när dragning sker.

31 §.

Värdet av utländskt myntslag beräknas efter den köpkurs på checkar, ut­ ställda i samma myntslag, som gällde vid tiden för skattepliktens inträde. Finnes ej sådan kurs eller kan av annan anledning värdet icke beräknas efter denna grund, bestämmer Kungl. Maj :t eller den myndighet Kungl. Maj :t för­ ordnar, hur beräkningen skall ske.

32 §.

I förhållande till statsverket skola för skattens erläggande svara, beträf­ fande skatt för

a) förvärv av fast egendom, tomträtt eller fartyg, båda kontrahenterna;

b) inteckning, den som vid tidpunkten för skattepliktens inträde är be­ hörig att medge inteckning i egendomen;

Kunyl. Maj:Is proposition nr 75 är 1964

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

c) aktie eller insats i svenskt bolag, bolaget och de som äro ledamöter i

bolagets styrelse sedan skatteplikt inträtt;

d) obligation, som avses i 21 §, och här i riket utfärdat certifikat, som

sägs i 21 eller 24 §, utfärdaren;

e) annan handling, för vilken enligt 24 § skatteplikt föreligger, den som

överlåter eller pantsätter handlingen eller, då skatteplikt inträder på grund

av dödsfall, innehavarens dödsbo; samt

f) lotteri, den som anordnar detta.

När flera svara för skattens erläggande, åligger ansvarigheten dem solida­

riskt.

Skattskyldig är den som i varje särskilt fall är gentemot statsverket an­

svarig för skattens erläggande.

33 §.

Underlåter skattskyldig att inkomma med föreskriven deklaration eller

försäkran, som avses i 18 §, eller är avgiven sådan handling ofullständig,

må beskattningsmyndigheten förelägga den skattskyldige att fullgöra vad

som brister. Den skattskyldige bör, utöver vad föreskrivet formulär föran­

leder, meddela de upplysningar, som kunna vara av betydelse för att skatten

skall kunna fastställas till riktigt belopp.

Efter föreläggande åligger det skattskyldig alt tillhandahålla beskatt­

ningsmyndigheten de bevis och intyg samt övriga uppgifter, som kunna ford­

ras för skattens fastställande till riktigt belopp.

Den som skäligen kan antagas vara skattskyldig skall, i den mån föreläg­

gande meddelas av beskattningsmyndigheten, avge föreskriven deklaration

eller försäkran och fullgöra skyldighet enligt andra stycket.

I fall, där sjöfartsstyrelsen eller kontrollstyrelsen är beskattningsmyndig-

het, skola bestämmelserna i 6, 9, 11 och 14 §§ förordningen om förfarandet

vid viss konsumtionsbeskattning äga motsvarande tillämpning.

34 §.

Förelägger beskattningsmyndigheten någon att vidtaga åtgärd, som avses

i 33 §, må därvid utsättas vite, när delta finnes påkallat. Vitet skall be­

stämmas till sådant belopp, att det med hänsyn till vederbörandes ekono­

miska förhållanden och omständigheterna i övrigt kan antagas förmå honom

att iakttaga föreläggandet, dock ej lägre än etthundra eller högre än fem­

tusen kronor.

Försuttet vite utdömes av beskattningsmyndigheten.

35 §.

I fråga om stämpelskatt, som fastställes av sjöfartsstyrelsen eller kon­

trollstyrelsen, skall vad i 15—18 och 20—25 §§ förordningen om förfaran­

det vid viss konsumtionsbeskattning finnes stadgat om fastställande av skatt

lända till efterrättelse i tillämpliga delar.

36 §.

I fall, som avses i 30 § 1 mom. första stycket a) eller b), skall skatten in­

betalas till inskrivningsdomaren inom en månad från den dag, då expedi­

tion i ärendet blir tillgänglig för sökanden, eller, vid tillämpning av andra

stycket samma moment, den senare dag, då beslutet om skattens faststäl­

lande meddelas. Innan expedition i ärendet blivit tillgänglig eller beslut som

nu sagts blivit meddelat, må skatten icke mottagas. Fastställer överrätt skat­

ten till högre belopp än inskrivningsdomaren förut beräknat eller vitsordar

skattskyldig anmärkning av den enligt 48 § förordnade granskningsmyndig-

heten, skall sålunda tillkommande skattebelopp inbetalas till länsstyrelsen

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 ur t Uti i

1I>

i det län, dit beskattningsmyndigheten hör, inom eu månad efter det att överrättens beslut meddelats eller granskningsmyndigheten erhållit medde­ lande om vitsordandet. ...

I fall, som avses i ISO § 1 mom. första stycket c) eller d), åligger del den skattskyldige att inbetala skatten genom insättning på beskattmngsmyn- dighetens postgirokonto inom den tid, som gäller för avgivande av deklaia- tion eller i 17 § första stycket avsedd anmälan. Om den av beskattmngs- myndigheten eller besvärsmyndigliet fastställda skatten överstiger vad som skolat utgöras enligt deklaration eller anmälan eller, då beslut förut med­ delats i saken, enligt det beslut som närmast föregått, åligger det den skatt­ skyldige att inom tid, som beskattningsmyndigheten bestämmer, till denna inbetala det felande beloppet. Vad nu sagts skall även gälla, om skatt taststallts ehuru deklaration eller anmälan ej avgetts.

När synnerliga skäl äro därtill, må beskattnmgsmyndighet, som avses i andra stycket, bevilja anstånd med skattens erläggande.

Den handling, som ligger till grund för skattens fastställande, må be­ skattningsmyndigheten icke utlämna, förrän skatten erlagis.

37 §.

1 mom. Inbetalas skatt, som skall erläggas till inskrivningsdomare, icke inom angiven tid, skall beskattningsmyndigheten göra anmalan darom till länsstyrelsen i det län, dit beskattningsmyndigheten hör. Vid sådan an­ mälan skall fogas beslut om skattens fastställande eller annat bevis, inne­ hållande uppgift om skattens belopp och erforderliga uppgifter om den skattskyldige. Fastställer överrätt skatten till högre belopp an beskatt- ningsmyndigheten förut beräknat eller vitsordar skattskyldig anmärkning av den enligt 48 § förordnade granskningsmyndigheten, skall överrätten eller, i det senare fallet, granskningsmyndigheten omedelbart lämna länsstyrelsen motsvarande uppgifter rörande det tillkommande skattebeloppet. Efter an­ mälan, som nyss nämnts, ävensom vid försummad inbetalning av tillkom­ mande skattebelopp åligger det länsstyrelsen att förordna om uttagande av felande belopp jämte i förekommande fall restavgift enligt 2 mom. i den ordning, som enligt uppbördsförordningen gäller för indrivning av resttord skatt

Har skatt i fall, som avses i 30 § 1 mom. första stycket c) eller d), icke inbetalats inom föreskriven tid, skall förfallet skattebelopp jämte i föiekom- mande fall restavgift enligt 2 mom. på framställning av beskattningsmyn­ digheten omedelbart uttagas genom utmätning.

2 mom. Har skattskyldig underlåtit att inbetala skatt inom föreskriven tid~ skall restavgift erläggas till den myndighet, som i sådant fall skall upp­ bära skatten. Restavgiften skall utgå efter sex öre för varje hel krona av den del av skatten, som icke erlagts i rätt tid, dock ej med mindre belopp än tio kronor. Restavgiften skall vid öretal över femtio avrundas uppåt och vid annat öretal avrundas nedåt till helt krontal.

När dröjsmålet med betalningen är obetydligt eller eljest särskilda skäl föranleda det, må befrielse från skyldighet att erlägga restavgift meddelas av länsstyrelse i fråga om skatt, som avses i 1 mom. första stycket, och av beskattningsmyndigheten beträffande annan skatt.

Riksrevisionsverket äger, i den mån så påkallas, meddela särskilda före­ skrifter i fråga om befrielse från skyldighet att erlägga restavgift.

38 §.

Till bevis om att skatt blivit erlagd skall den myndighet, som enligt 36 § har att uppbära skatten, förse den handling, som ligger till grund för skat­

14

tens fastställande, med stämpel. Kan detta icke ske, skall avskrift av hand­

lingen på motsvarande sätt stämpelbeläggas. Där fråga är om fartyg, aktie

eller insats i svenskt bolag eller lotteri, skall stämpelbeläggning dock icke ske.

Från skyldigheten att förse handling med stämpel må kontrollstyrelsen

efter samråd med riksrevisionsverket besluta om undantag.

Förhandsbesked

39 §.

I fråga om skatt, som fastställes av sjöfartsstyrelsen eller kontrollstyrel­

sen, skall beskattningsmyndigheten på ansökan av den saken rör, om till­

gänglig utredning medger det, meddela förhandsbesked huruvida stämpel­

skatt skall erläggas i visst fall och, där skatteplikt finnes föreligga, med vil­

ket belopp skatten skall utgå.

Förhandsbesked sökes skriftligen. Vid ansökan skall fogas avskrift av el­

ler utkast till den handling, som ansökan avser, eller redogörelse för om­

ständigheterna i fallet. Vid ansökan skall jämväl fogas den ytterligare utred­

ning i ärendet, som står sökanden till buds.

Är den i ärendet förebragta utredningen otillräcklig, må beskattningsmyn­

digheten anmana sökanden att fullständiga denna vid äventyr att förhands­

besked eljest icke meddelas.

Sökanden skall beredas tillfälle alt yttra sig över utredning, som förebragts

annorledes än genom sökanden.

40 §.

Ärende om förhandsbesked bör handläggas skyndsamt.

I den män det icke finnes obehövligt, skall beslut i ärende om förhands­

besked innehålla de skäl, på vilka avgörandet grundas. Avvisas ansökan,

skall beslutet innehålla erinran om att talan icke må föras mot detta. Äger

part fullfölja talan mot beslutet, skall detta tillika innehålla upplysning om

vad han därvid skall iakttaga.

Beslut i ärende om förhandsbesked skall delges sökanden.

41 §•

Förhandsbesked, som vunnit laga kraft, är bindande för statsverket i för­

hållande till sökanden, i den mån denne yrkar det. Beskedet skall dock icke

gälla, när efter dess meddelande författningsändring trätt i kraft av beskaf­

fenhet att påverka beskattningen i det avseende beskedet angår.

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 196b

Återvinning, besvär och återbetalning

42 §.

1 mom. Har efter det att beslut meddelats om fastställande av stämpel­

skatt

a) ansökan om lagfart, inskrivning eller inteckning avslagits på grund

av att den åberopade handlingen var ogiltig;

b) lagfart, inskrivning eller inteckning av samma skäl undanröjts genom

dom eller beslut som vunnit laga kraft;

c) fång blivit ogiltigt på grund av bestämmelser om inskränkning i rät­

ten att förvärva fast egendom;

d) avtal rörande förvärv av fast egendom återgått i fall där ansökan om

lagfart jämlikt 6 § 3 mom. eller 9 § andra stycket förordningen angående lag­

fart å fast egendom förklarats vilande och ansökan, som gjorts inom sex må­

nader från förvärvet, om utbrytning av förvärvat område eller undanröjande

av annat hinder mot lagfart lämnats utan bifall genom lagakraftvunnet be­

slut; eller

15

e) avtal rörande förvärv av fast egendom eller tomträtt återgått i fall där egendomen enligt fångeshandlingen törvärvats för att användas till viss be­ byggelse eller annat särskilt ändamål och ansökan, som gjorts inom sex må­ nader från förvärvet, om tillstånd till den avsedda användningen lämnats utan bifall genom lagakraftvunnet beslut;

äger den skattskyldige erhålla återvinning av skatten. ...................... Beslut om återvinning medför frihet från skyldighet att erlägga fastställd skatt, där skatten ännu icke erlagts, och eljest rätt att återfå skatten en­ ligt vad i 47 § närmare stadgas. ...

Avslås i fall, som avses i första stycket, ansökan om lagfart eller inskriv­ ning sist på den inskrivningsdag, da beslut rörande skatten meddelas, skall skatt för förvärvet icke fastställas.

2 mom. Om i fall, som avses i 5 eller 15 §, erlagd skatt ej kan avraknas helt, äger den som erlagt skatten återvinna det överskjutande beloppet.

Har skatt för förvärv av fast egendom eller tomträtt enligt 7 § andra styc­ ket erlagts med dubbelt belopp och övergår den förvärvade egendomen ge­ nom skattepliktigt fång inom tio år från förvärvet till ny ägare, äger den som erlagt skatten återvinna hälften av beloppet.

3 mom. Träder aktiebolag enligt 46 § lagen om aktiebolag i likvidation sedan skatt erlagts för aktie i bolaget, äger den som erlagt skatten återvinna denna.

43 §.

Beslut enligt 42 § om återvinning av skatt meddelas av beskattningsmyn- digheten. Den som vill erhålla återvinning skall skriftligen ansöka därom hos myndigheten inom ett år efter det att förutsättningar för återvinning inträtt. Ansökan må dock alltid göras inom tre ar från dagen för beskattningsmyn- dighetens beslut om skattens fastställande.

I fall, som sägs i 42 § 1 mom., må ansökan icke bifallas med mindre vi- landeförklarad ansökan om lagfart, inskrivning eller inteckning, som för­ anlett skattens fastställande, återtages.

När skattskyldig vitsordat anmärkning, som framställts av den enligt 48 § förordnade granskningsmyndigheten, skall vid tillämpningen av 43—45 §§ anses, som om beslut om skattens fastställande blivit meddelat av inskriv­ ningsdomaren, när granskningsmyndigheten erhållit meddelande om vits­ ordandet.

44 §.

Talan mot beslut, som beskattningsmyndighet meddelar enligt denna för­ ordning, föres genom besvär hos hovrätten, om beslutet meddelats av in­ skrivningsdomare, och eljest hos kammarrätten.

Besvär må anföras av den skattskyldige samt, såvitt gäller inskrivningsdo­ mares beslut, av granskningsmyndighet, som avses i 48 §, och eljest av det allmänna ombud, som anges i 49 §. Mot slutligt beslut om fastställande av skatt och mot meddelat förhandsbesked må talan föras även av annan, om beslutet länder honom till väsentlig skada eller förlust. Beslut i fråga om utdömande av vite må överklagas av den som förpliktats utge vitet och av granskningsmyndigheten eller det allmänna ombudet.

Mot beslut, varigenom vite förelagts eller ansökan om förhandsbesked av­ visats, må talan ej föras.

45 §.

Den som vill anföra besvär över inskrivningsdomares beslut enligt denna förordning skall inkomma till inskrivningsdomaren med sin till hovrätten ställda besvärsinlaga. I fall, som avses i 43 § tredje stycket, skall klagan­ den inkomma till hovrätten med sin dit ställda besvärsinlaga.

Innefattar beslut, som avses i första stycket, prövning av fråga om fast­

Knncjl. Maj:ts proposition nr 75 år 196\

16

ställande eller återvinning av skatt, må talan fullföljas inom tre år från da­

gen för beslutet. Har part anfört besvär och vill även hans motpart föra talan

mot beslutet, skall denne dock inkomma med sin besvärsinlaga inom två

månader från det att delgivning, som avses i 52 kap. 7 § rättegångsbalken,

ägt rum. Motparten skall inkomma med besvärsinlagan till hovrätten. Pröv­

ningen huruvida hans besvär stalan fullföljts på föreskrivet sätt och inom rätt

tid skall ankomma på hovrätten.

När besvär behörigen anförts över beslut, som avses i andra stycket, skall

hovrätten alltid höra klagandens motpart över besvären.

46 §.

I fråga om besvär över sjöfartsstyrelsens eller kontrollstyrelsens beslut en­

ligt denna förordning skola bestämmelserna i 40—45 §§ förordningen om

förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning lända till efterrättelse i tillämp­

liga delar. I fall, som avses i 30 § 1 mom. tredje stycket andra och tredje

punkterna, skall besvärstiden även för skattskyldig räknas från där angiven

dag.

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 196b

47 §.

Äger någon på grund av beslut om återvinning eller i besvärsmål återfå

skatt, beträffande vilken inskrivningsdomare är beskattningsmyndighet, skall

skattebeloppet kostnadsfritt återbetalas i den ordning, som är föreskriven i

uppbördsförordningen i fråga om restitution av skatt. Beslut, som nu sagts,

skall omgående sändas till länsstyrelsen i det län, dit beskattningsmyndig-

heten hör. Återbetalning skall ske utan hinder av att beslutet ännu ej vunnit

laga kraft.

Vid återbetalning enligt första stycket skall, utom i fall som avses i 42 §

2 mom. andra stycket, tillika utgå ränta på det återbetalade beloppet efter

fem procent om året från och med den dag, då beloppet efter beslut om

skattens fastställande blivit inbetalat, till den dag, då det återbetalas. Ränta

må dock ej utgå för längre tid än till dess en månad förflutit sedan det

beslut, enligt vilket beloppet skall återfås, vunnit laga kraft.

Beträffande skatt, som fastställes av sjöfartsstyrelsen eller kontrollstyrel­

sen, skall vad i 29 § förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbe­

skattning finnes stadgat om återbetalning lända till efterrättelse i tillämpliga

delar.

När skattebelopp återbetalas, skall anteckning därom, där så kan ske, gö­

ras på handling, som enligt bestämmelserna i 38 § blivit stämpelbelagd.

Tillsyn över skattens erläggande

48 §.

Inskrivningsdomares beslut i ärenden angående fastställande eller åter­

vinning av stämpelskatt skola granskas av den myndighet Kungl. Maj:t där­

till förordnar.

49

§.

I liaga om skatt, som enligt 30 § 1 mom. skall fastställas av inskrivnings­

domare, ankommer det på den enligt 48 § förordnade granskningsmyndig-

heten att föra det allmännas talan i mål och ärenden, där denna förordning

är tillämplig. I fråga om stämpelskatt i övriga fall skall vad nu sagts gälla

den som Kungl. Maj :t enligt 2 § förordningen om förfarandet vid viss kon­

sumtionsbeskattning utsett att vara allmänt ombud.

17

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1'JGb

50 §.

Myndighet, till vilken inges handling som skall vara stämpelbelagd enligt

denna förordning, bör tillse, alt handlingen är försedd med stämpel till be­

hörigt belopp. Om så ej är fallet och stämpelbeläggning av handlingen icke

ankommer på myndigheten, bör denna anmäla förhållandet till kontrollsty­

relsen.

Ansvarsbestämmelser m. m.

51 §.

Till dagsböter dömes den som

underlåter att inom föreskriven tid avge deklaration eller avlämnar dekla­

ration med så bristfälligt innehåll, att den uppenbarligen icke är ägnad att

ligga till grund för fastställande av skatt; eller

utlämnar handling, som avses i 23 § första stycket, utan att handlingen

är behörigen försedd med stämpel eller anteckning om orsaken till att den ut­

lämnas utan stämpel.

52 §.

Om ansvar för den, som lämnat oriktig uppgift i försäkran eller deklara­

tion till ledning vid fastställande av stämpelskatt, stadgas i skattestrafflagen.

53 §.

Träffa överlåtare och förvärvare av fast egendom, tomträtt eller fartyg

avtal om vederlag utöver vad som framgår av handlingen angående förvärvet

eller erlägges eller mottages sådant vederlag och föranleder detta att stäm­

pelskatt icke utgår eller att sådan skatt fastställes till för lågt belopp, dö­

mes till böter eller fängelse i högst sex månader. Böterna skola bestämmas

till högst fem gånger det belopp som undandragits, dock minst tvåhundra

kronor.

54 §.

Är försummelse som sägs i 51 § ringa, skall ej dömas till ansvar.

Brott, som avses i 51 §, må av åklagare åtalas endast efter anmälan av be-

skattningsmyndigheten.

55 §.

Vad som inhämtats vid skattekontroll enligt denna förordning må ej yppas

i vidare mån än som fordras för att vinna ändamålet med kontrollen. Bryter

någon häremot, dömes till dagsböter eller fängelse i högst sex månader, där

ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

Brott som nu sagts må, där det ej innefattar ämbetsbrott, av åklagare

åtalas endast om målsägande anger brottet till åtal.

Särskilda föreskrifter

56 §.

Kungl. Maj:t eller den myndighet Kungl. Maj :t förordnar äger, när syn­

nerliga skäl äro därtill, medge befrielse från eller återbetalning av stämpel­

skatt.

Vid beslut om återbetalning av skatt, som meddelas med stöd av första

stycket, ankommer det på Kungl. Maj :t eller myndighet, som där sägs, att

förordna i vad mån ränta skall utgå på skattebelopp, som återbetalas. Rän­

tan må dock ej beräknas efter högre räntefot eller för längre tid än i 47 §;

18

Kungl. Maj.ls proposition nr 75 år 1964

andi-a stycket stadgas. I övrigt skall beträffande återbetalningen i tillämp­

liga delar gälla vad i 47 § är för motsvarande fall föreskrivet.

Vad i denna förordning stadgas om besvär skall icke gälla beslut, medde­

lat av beskattningsmyndighet med stöd av förordnande som sägs i första

stycket.

57 §.

De föreskrifter, som fordras för tillämpning av denna förordning, medde­

las av Kungl. Maj :t eller den myndighet Kungl. Maj :t förordnar.

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1965. Förordningens be­

stämmelser skola dock gälla redan före ikraftträdandet i avseende på åtgär­

der, som fordras för tillämpningen därefter.

2. Genom förordningen upphävas, med de begränsningar nedan stadgas,

förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften;

kungörelsen den 24 juli 1857 (nr 30 s. 1) angående förnyad taxa å expe­

ditionslösen i rikets ständers bank samt därtill hörande diskontverk och

lånekontor;

förordningen den 22 juni 1911 (nr 51 s. 4) angående rätt att hos statskon­

toret erhålla upplysning i fråga om skyldighet att utgöra stämpelavgift;

förordningen den 24 maj 1940 (nr 390) om vissa undantag från stämpel­

plikt enligt förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpel­

avgiften ;

förordningen den 30 juni 1943 (nr 424) angående kommissionärsavgift i

domsagorna och vattendomstolarna;

förordningen den 30 juni 1948 (nr 418) om särskilt undantag från skyl­

dighet att utgiva lagfartsstämpel och skatt för gåva efter vissa lantmäteri-

förrättningar inom Kopparbergs län, såvitt förordningen avser lagfartsstäm­

pel;

förordningen den 5 juni 1953 (nr 359) om visst undantag från stämpel­

plikt enligt förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stäm­

pelavgiften m. m.;

förordningen den 14 maj 1954 (nr 214) om visst undantag från stämpel­

plikt enligt förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpel­

avgiften m. in.; samt

förordningen den 3 juni 1955 (nr 352) om vissa undantag från stämpel­

plikt enligt förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpel­

avgiften, m. m.

Förekommer i lag eller författning hänvisning till eller avses däri eljest

föreskrift, som ersatts genom bestämmelse i denna förordning, skall den

bestämmelsen i stället tillämpas.

3. Äldre bestämmelser skola fortfarande äga tillämpning såvitt gäller

skatteplikt, skattens beräkning och återvinning i fall, där förvärv av fast

egendom, tomträtt, kronohemman, skattlagt krononybygge eller fartyg skett

före de nya bestämmelsernas ikraftträdande.

De nya bestämmelserna om inteckning för fordran skola icke tillämpas,

där den handling som skall stämpelbeläggas redan före bestämmelsernas

ikraftträdande företetts för vinnande av inteckning men ansökan i ärendet

törst därefter bifalles eller förklaras vilande.

Äldre bestämmelser skola alltjämt gälla, där före förordningens ikraft­

trädande

beslut fattats om bildande av aktiebolag eller ökning av aktiekapital,

utfästelse gjorts om kommanditdelägares insats i handelsbolag,

obligation eller annan handling, som avses i 21 §, utfärdats,

19

förhållande inträffat, som föranleder skatteplikt enligt 24 §, eller tillstånd till lotteri meddelats. Vad i denna förordning sägs om verkan av att stämpelskatt tidigare er- tagts skall i tillämpliga fall gälla, där stämpelavgift erlagts enligt de äldre bestämmelserna.

4. Skatteplikt föreligger icke i fråga om fång till tomträtt varå, enligt övergångsbestämmelserna till lagen den 5 juni 1953 angående ändring i la­ gen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom, 4 kap. sistnämnda lag skall äga tillämpning i sin äldre lydelse.

5. Skatteplikt föreligger icke heller vid förvärv av fast egendom genom till­ skott till bolag i enlighet med lagen om avveckling av fideikommiss.

6. Vad i 24 § stadgas skall icke äga tillämpning på sådant aktiebrev i ut­ ländskt aktiebolag, som införts före den 1 oktober 1921, eller på obligation, som utfärdats utom riket och införts före den 1 januari 1895, eller på certi- fikat, som utfärdats eller införts före den 1 juli 1927, om handlingen är för­ sedd med påskrift av magistrat att den blivit uppvisad före angiven dag. Är obligation, som införts senare än nyss sagts men före den 1 juli 1917, för­ sedd med påskrift av magistrat att den uppvisats före sistnämnda dag, skall för obligationen erläggas stämpelavgift enligt de bestämmelser, som närmast före den 1 juli 1917 gällde för obligation. Obligationsutgivare, som här i riket utlämnar obligation dagtecknad före den 1 juli 1917 utan att förse obligationen med anteckning om dagen då den utlämnas, dömes till dagsböter.

7. Fordras eljest särskilda bestämmelser i fråga om ikraftträdandet av denna förordning, äger Kungl. Maj :t meddela sådana bestämmelser.

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196i

Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen den 6 november 1908 (nr 129) angående

en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper

Härigenom förordnas, att 1 §, 3 § 2 mom. samt 14 och 19 §§ förordningen den 6 november 1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, att i för­ ordningen skall införas en ny paragraf, benämnd 8 a §, av den lydelse ne­ dan sägs samt att i 5, 9, 10, 11 och 18 §§ samma förordning uttrycket bank- och fondinspektionen skall ersättas med ordet bankinspektionen.

(Nuvarande lydelse)

1

Vid överlåtelse------------------------------Med fondpapper förstås i denna för­ ordning aktier i inländska och ut­ ländska aktiebolag, lotter i inländska solidariska bankbolag (banklotter) samt lottbrev, andelsbevis eller del-

1 Senaste lydelse av 1 § se 1927:167, av 3 1946: 142, av 9 och 14 §§ se 1933: 245, av 11

(Föreslagen lydelse)

§•

------- nedan sägs.

Med fondpapper förstås i denna förordning aktier i inländska och ut­ ländska aktiebolag, lottbrev, andels­ bevis eller delaktighetsbevis i kom­ manditbolag samt obligationer; och

§ 2 mom. se 1962: 577, av 5, 10 och 18 §§ se § se 1921:396 samt av 19 § se 1944:453.

20

Kungi. Maj.ts proposition nr 75 år 196k

aktighetsbevis i andra inländska bo­

lag, som driva bankrörelse, eller i

kommanditbolag ävensom obligatio­

ner; och anses som obligation enligt

denna förordning jämväl förskriv­

ning, vilken, ändock att den ej beteck­

nats som obligation, jämlikt förord­

ningen angående stämpelavgiften

skall lika med obligation stämpelbe-

läggas.

Lika med överlåtelse av fondpap­

per anses överlåtelse av rätt till teck­

ning av sådana värdepapper eller, där

teckning skett, överlåtelse av den

därpå grundade rätt, så ock överlå­

telse av handling, varigenom någon

tillförsäkras förfoganderätt över fond­

papper (certifikat).

(Nuvarande lydelse)

anses som obligation enligt denna för­

ordning jämväl förskrivning, vilken,

ändock att den ej betecknats som

obligation, jämlikt stämpelskatteför­

ordningen skall lika med obligation

stämpelbeläggas.

(Föreslagen lydelse)

Lika med överlåtelse av fondpap­

per anses överlåtelse av rätt till teck­

ning av sådana värdepapper eller, där

teckning skett, överlåtelse av den

därpå grundade rätt, så ock överlå­

telse av handling, varigenom någon

tillförsäkras förfoganderätt över fond­

papper (certifikat). Har vid uppta­

gande av obligationslån här i riket i

stället för obligation utlämnats cer­

tifikat, enligt vilket långivaren äger

rätt att få obligationer utlämnade,

skall överlåtelse av sådant certifikat

anses lika med överlåtelse av de ob­

ligationer, som avses med certifika-

tet.

3 §.

2. Stämpelplikt äger------------ --------

a) då bägge---------------------------------

b) då aktie,------------------ —-----------

c) då obligation---------------- -----------

d) vid köp av obligationer, som

utfärdats eller garanterats av svenska

staten, eller då vid överlåtelse av ak­

tie eller obligation den ene kontra­

henten är svenska staten eller svens­

ka statsförvaltningen tillhörande all­

mänt verk eller styrelse, riksdagens

verk, Sveriges allmänna hypoteks-

bank, konungariket Sveriges stads-

hypotekskassa, Svenska bostadskre-

ditkassan eller Svenska skeppshypo-

tekskassan, samt slutligen

e) vid utlämnande av här i riket

utfärdad obligation, då antingen obli­

gationen skall enligt förordningen

angående stämpelavgiften före utfär­

dandet förses med särskild stämpel

eller fråga är om obligation, utfär­

dad av landsting, kommun, Kommun-

--------— fall, nämligen;

i kommission;

lägre belopp;

-----lägre belopp;

d) vid köp av obligationer, som

utfärdats eller garanterats av svenska

staten, eller då vid överlåtelse av ak­

tie eller obligation den ene kontra­

henten är svenska staten eller svenska

statsförvaltningen tillhörande allmänt

verk eller styrelse, riksdagens verk,

Sveriges allmänna hypoteksbank, ko­

nungariket Sveriges stadshypoteks-

kassa, Svenska bostadskreditkassan

eller Svenska skeppshypotekskassan;

e) vid utlämnande av här i riket

utfärdad obligation, då antingen ob­

ligationen skall enligt stämpels katte-

förordningen före utlämnandet förses

med särskild stämpel eller fråga är

om obligation, utfärdad av svensk

kommun eller landstingskommun,

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196v

(Nuvarande lijdelse) (Föreslagen lydelse)

kredit Aktiebolag eller svenskt aktie­ bolag, som har till ändamål att idka belåning av fast egendom eller tomt­ rätt.

14

Försummas anmälan, som i 9 § andra stycket föreskrives, straffes den försumlige med dagsböter.

19

Beträffande restitution samt upp­ börd och redovisning för överlåtelse­ stämplar skall i tillämpliga delar iakt­ tagas vad som finnes föreskrivet i 21 samt 43—45 §§ förordningen an­ gående stämpelavgiften.

Kommunkredit Aktiebolag eller svenskt aktiebolag med ändamål att idka belåning av fast egendom eller tomträtt; samt

f) vid köp av fondpapper, som är utfärdat eller garanterat av sådant till Förenta Nationerna anknutet fackorgan till vilket Sverige anslutit sig, och då fondpapper överlåtes av eller till sådant organ.

8 a §.

Bankinspektionen må i samråd med kontrollstyrelsen medge fondhandlare att fullgöra stämpelplikten på annat sätt än ovan är stadgat. Inspektionen äger meddela de föreskrifter, som därvid skola iakttagas.

§•

Fondhandlare, som åsidosätter fö­ reskrift enligt 8 a § eller försummar anmälan enligt 9 § andra stycket, dömes till dagsböter.

§•

Beträffande förhandsbesked och besvär över sådant besked samt be­ frielse från eller återbetalning av stämpelavgift skall i tillämpliga de­ lar iakttagas vad som finnes före­ skrivet i 39—41, 44, 46, 47 och 56 §§ stämpelskatteförordningen. För­ handsbesked lämnas av bankinspek­ tionen. Mot meddelat förhandsbesked må talan föras endast av den som sökt beskedet.

Bestämmelser rörande uppbörd och redovisning av stämpelmedel, som in­ flyta vid postanstalt, meddelas av ge­ neralpoststyrelsen.

De föreskrifter i övrigt, som ford­ ras för tillämpning av denna förord­ ning, meddelas av Kungl. Maj.t eller den myndighet Kungl. Maj.t förord­ nar.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1965.

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196i

Förslag

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 6 juni 1941 (nr 416)

om arvsskatt och gåvoskatt

Hangenom förordnas, att 8 §, 15 § 2 mom., 23, 32 och 51—54 §§, 55 §

4 och 6 mom., 59, 62 och 64 §§, 71 § 3 mom. samt 72 § förordningen den

6Juni 1941 om arvsskatt och gåvoskatt1 skola erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives samt att 29 § 2 mom. samma förordning skall upphöra

att gälla.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

8 §.

Skall jämlikt 2 kap. lagen om Skall jämlikt 3 kap. ärvdabalken

arv eller pa grund av testamente

egendom, som tillfallit någon med fri

förfoganderätt, därefter övergå å an­

nan eller å flera efter varandra, in­

träder skattskyldighet för senare

förvärv, då föregående innehavarens

rätt upphör.

Vad sålunda-------- —--------- — —

1 fall---------------------- motsvarande

15

2 mom. Har kvarlåtenskap till­

kommit efterlevande make såsom

arvinge och äga vid dennes död den

först avlidnes arvingar taga andel i

den efterlevandes bo, beräknas den­

na andel till hälften därav, såframt

icke jämlikt 2 kap. 2 § lagen om

arv annat föranledes av förefintlig­

heten av enskild egendom eller tes­

tamente till förmån för annan än

den efterlevande, eller andelen blivit

enligt lag annorlunda bestämd vid

delningsförrättning, varöver behörig

handling föreligger i skatteärendet.

I fall, som avses i 4 kap. 1 § lagen

om testamente, skall vad i föregåen­

de stycke stadgas äga motsvarande

tillämpning, där ej annat följer av

testamente, varom fråga är.

1 Senaste lydelse av 23, 32, 52—54 och 59

eller på grund av testamente egen­

dom, som tillfallit någon med fri

förfoganderätt, därefter övergå å an­

nan eller å flera efter varandra, in­

träder skattskyldighet för senare för­

värv, då föregående innehavarens

rätt upphör.

— den andre,

tillämpning.

§•

2 mom. Har kvarlåtenskap till­

kommit efterlevande make såsom

arvinge och äga vid dennes död den

först avlidnes arvingar taga andel i

den efterlevandes bo, beräknas den­

na andel till hälften därav, såframt

icke jämlikt 3 kap. 2 § ärvdabalken

annat föranledes av förefintligheten

av enskild egendom eller testamente

till förmån för annan än den efter­

levande, eller andelen blivit enligt lag

annorlunda bestämd vid delningsför­

rättning, varöver behörig handling

föreligger i skatteärendet.

I fall, som avses i 12 kap. 1 § ärv­

dabalken, skall vad i föregående

stycke stadgas äga motsvarande till-

lämpning, där ej annat följer av

testamente, varom fråga är.

§§ se 1958: 562.

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 19(i4

23

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

23 §.

Vid uppskattning------------------ — yngstes ålder.

E. Värdet av utländskt myntslag

beräknas efter den köpkurs på chec­

kar, utställda i samma myntslag, som

gällde vid tiden för skattskyldighetens

inträde. Finnes ej sådan kurs eller

kan av annan anledning värdet icke

beräknas efter denna grund, bestäm­

mer Konungen eller den myndighet

Konungen förordnar, hur beräkning­

en skall ske.

F. Annan lös —---------------- skedd försäljning.

E. Värdet av utländskt myntslag

beräknas efter kursen vid tiden för

skattskyldighetens inträde med till-

lämpning av de i förordningen angå­

ende stämpelavgiften stadgade grun­

derna.

32 §.

Har efter---------------------------------- eller 16 §;

d) beträffande bouppteckning yp- d) beträffande bouppteckning yp­

pats felaktighet, som efter vad i 3 pats felaktighet, som efter vad i 20

kap. 10 § lagen om boutredning och kap. 10 § ärvdabalken stadgas föran-

arvslcifte stadgas föranleder tillägg leder tillägg till eller rättelse av bo­

till eller rättelse av bouppteckning- uppteckningen;

en;

e) kännedom erhållits----------------------felande belopp.

51

§.

Ärende rörande fastställande av

skatt, som ej skall uttagas efter de­

klaration, upptages till avgörande vid

inregistrering av bouppteckning el­

ler handling, som avses i 3 kap. 10 §

lagen om boutredning och arvskifte,

eller, där jämlikt 17 § anstånd med

skattens fastställande blivit bevil­

jat, när till beskattningsmyndigheten

ingivits handling, för vars företeen­

de anståndet beviljats, eller, om så­

dan handling icke ingives inom an-

ståndstiden, vid utgången av sist­

nämnda tid eller, då jämlikt 32 § a)

efterbeskattning skall äga rum till

följd av bevakning av där omför-

mält testamente, vid bevakningen.

Ärende rörande fastställande av

skatt, som ej skall uttagas efter de­

klaration, upptages till avgörande vid

inregistrering av bouppteckning eller

handling, som avses i 20 kap. 10 §

ärvdabalken, eller, där jämlikt 17 §

anstånd med skattens fastställande

blivit beviljat, när till beskattnings­

myndigheten ingivits handling, för

vars företeende anståndet beviljats,

eller, om sådan handling icke ingives

inom anståndstiden, vid utgången av

sistnämnda tid eller, då jämlikt 32 §

a) efterbeskattning skall äga rum till

följd av bevakning av där omförmält

testamente, vid bevakningen.

Bevis om det belopp, vartill skat­

ten blivit fastställd, skall tecknas på

bouppteckning eller handling, som

avses i 20 kap. 10 § ärvdabalken, el­

ler i fall, då deklaration skall avgi­

vas, på det exemplar av deklaratio­

nen, som återställes till den skattskyl­

dige. När efterbeskattning jämlikt

32 § a) skall ske till följd av bevak­

ning av testamente, skall sådant bevis

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1967

(Nuvarande lydelse)

52

i mom. Skatt enligt denna förord­

ning skall, i den mån ej jämlikt 55 §

anstånd medgivits, erläggas inom sex

veckor efter det beskattningsmyndig-

het meddelat beslut om skattens fast­

ställande.

Har jämlikt 17 § anstånd med

skattens fastställande ägt rum, skall

från dagen då bouppteckning senast

skolat vara ingiven eller, där skatten

uttages efter deklaration, från dagen

då, om anstånd ej beviljats, deklara­

tionen senast skolat vara avlämnad

till dagen för skattens fastställande

å skattebeloppet erläggas ränta efter

den procent, som Konungen i anslut­

ning till det allmänna ränteläget fast­

ställer varje år i december att gälla

för det påföljande året. Skall jämlikt

54 § skatten förskjutas av dödsboet,

påföres vid skattens fastställande

ränta utan uppdelning å de särskilda

skattskyldiga. Vad av beräknad ränta

överskjuter helt krontal bortfaller.

Skatten jämte ränta, där sådan

skall beräknas, uttages genom stäm­

pelbeläggning med användande av

dubbla beläggningsstämplar, om vil-

tecknas på utgående expedition angå­

ende bevakningen.

Har jämlikt 17 § beviljats anstånd

med fastställande av skatten, ålig­

ger det dödsboet att tillhandahålla

beskattning smyndigheten utlämnad

bouppteckning för sådan anteckning

som sägs i föregående stycke.

Handling, som anges i andra styc­

ket, skall för anteckning, som där av­

ses, tillhandahållas överrätt, när den­

na fastställt skatt till högre belopp

än förut beräknats, och den enligt

67 § 1 mom. förordnade gransknings-

myndigheten, när skattskyldig vits­

ordat anmärkning som framställts av

denna myndighet.

§•

1 mom. Skatt enligt denna förord­

ning skall, i den mån ej jämlikt 55 §

anstånd medgivits, erläggas inom sex

veckor efter det att beslut om skattens

fastställande meddelats eller den en­

ligt 67 § 1 mom. förordnade gransk-

ningsmyndigheten erhållit meddelan­

de om att skattskyldig vitsordat an­

märkning som framställts av denna

myndighet.

Har jämlikt 17 § anstånd med skat­

tens fastställande ägt rum, skall be-

skattningsmyndigheten från dagen då

bouppteckning senast skolat vara in­

given eller, där skatten uttages efter

deklaration, från dagen då, om an­

stånd ej beviljats, deklarationen se­

nast skolat vara avlämnad till dagen

för skattens fastställande påföra rän­

ta å skattebeloppet efter den procent,

som Konungen i anslutning till det

allmänna ränteläget fastställer varje

år i december att gälla för det påföl­

jande året. Skall jämlikt 54 § skatten

förskjutas av dödsboet, påföres vid

skattens fastställande ränta utan upp­

delning å de särskilda skattskyldiga.

Vad av beräknad ränta överskjuter

helt krontal bortfaller.

Skatten jämte ränta, där sådan på­

förts, skall, då underrätt är beskatt­

ning smyndighet, betalas till länssty­

relsen i det län, dit underrätten hör,

(Föreslagen lydelse)

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 är 196b

25

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ka stadgas i förordningen angående och eljest till den länsstyrelse, som stämpelavgiften. Stämplarna an- är beskattningsmyndighet. bringas å bouppteckning eller hand­ ling, som avses i 3 kap. 10 § lagen om boutredning och arvskifte, eller i fall, då deklaration skall avgivas, å deklarationen eller, då jämlikt 32 § a)

efterbeskattning skall äga rum till följd av bevakning av där omförmält testamente, å utgående expeditionen angående testament sbevakningen.

Den som å tjänstens vägnar har att mottaga handling, vilken efter vad nu sagts skall förses med stämpel, eller testamente, vars bevakande för­ anleder efterbeskattning, åligger att tillhandahålla erforderliga stämplar, och skola stämplarna hos honom kö­ pas och stämpelbeläggning av honom verkställas i enlighet med beskattningsmyndighetens beslut om skat­ tens fastställande.

Har jämlikt 17 § anstånd med skattens fastställande beviljats, ålig­ ger det dödsboet att för stämpelbe­ läggning tillhandahålla utlämnad bo­ uppteckning.

2 mom. Vid erläggande av arvs- 2 mom. Vid erläggande av arvs­ skatt, som jämlikt 54 § skall av döds- skatt, som jämlikt 54 § skall av döds­ boet förskjutas, må intill ett belopp, boet förskjutas, må efter tillstånd motsvarande högst hälften av skat- av beskattningsmyndigheten intill ett ten, såsom betalningsmedel gälla belopp, motsvarande högst hälften skuldebrev, till säkerhet för vilket, av skatten, såsom betalningsmedel jämlikt gällande bestämmelser angå- gälla skuldebrev, till säkerhet för vil- ende inteckning i fast egendom, ket, jämlikt gällande bestämmelser tomträtt, vattenfallsrätt, fartyg, jord- angående inteckning i fast egendom, bruksinventarier eller förlagsegen- tomträtt, vattenfallsrätt, fartyg, jord­ dom, inteckning meddelats i boet bruksinventarier eller förlagsegen- tillhörig egendom, eller ock skuldför- dom, inteckning meddelats i boet till- bindelse med säkerhet av sådant hörig egendom, eller ock skuldförbin- skuldebrev. delse med säkerhet av sådant skulde­ brev.

Sålunda intecknat------- -----------—■ Konungen föreskriver. Överstiger den-----------------— Konungen meddelar. Å skuld —--------------------------- —-är fråga.

53 §.

Inbetalas icke, där stämpelbelägg- I fall, där underrätt fastställt skatt,, ning skall äga rum vid underrätt, skall rätten till den länsstyrelse, som inom i 52 § 1 mom. angiven tid för enligt 52 § 1 mom. tredje stycket är stämpelbeläggningen erforderligt be- uppbördsmyndighet, snarast översänlopp, skall, såframt ej annat följer da till rätten ingiven bouppteckning

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196b

av vad i 6 § sista stycket stadgas, rät­

ten därom göra anmälan hos länssty­

relsen med överlämnande av proto­

kollsutskrift, innefattande beslutet

om skattens fastställande, jämte bo­

uppteckning, om sådan föreligger.

Anmälan skall innehålla uppgift, hu­

ruvida och i vad mån det åligger

dödsbo att förskjuta ogulden skatt,

ävensom erforderlig uppgift om

skattskyldigs hemvist.

(Nuvarande lydelse)

Det åligger länsstyrelse efter an­

mälan som nu nämnts ävensom vid

försummad inbetalning av belopp,

som för stämpelbeläggning skall

uppbäras av länsstyrelsen, att för­

ordna om det felande beloppets ut­

tagande i den ordning som om utta­

gande av oguldna kronoutskylder är

stadgad. Avgift för indrivningen skall

utgå enligt grunder som av Konung­

en bestämmas.

Har av överrätt skatt blivit fast­

ställd till högre belopp än förut be­

räknats och har icke inom tre vec­

kor efter det laga kraft ägande be­

slut i sådant hänseende förelåg det

felande beloppet erlagts, ankommer

på vederbörande advokatfiskal att

till länsstyrelsen överlämna beslutet

för beloppets uttagande i den ordning

som nyss nämnts.

54

Arvsskatt för egendom, för vilken

skattskyldighet inträtt vid arvlåtarens

(testators) eller i fall, som avses i

8 § första stycket, föregående inne­

havarens död, ävensom i 52 § 1 mom.

omnämnd ränta förskjutas av döds­

boet, dock icke där fråga är om lott,

eller annan handling, som sägs i 51 §

andra stycket, eller bouppteckning,

som tillhandahållits rätten jämlikt

tredje stycket sistnämnda paragraf.

Därjämte åligger det rätten att, enligt

vad Konungen närmare bestämmer,

tillställa länsstyrelsen de uppgifter,

som fordras för uppbörd av skatten.

Vad nu sagts skall äga motsvarande

tillämpning, när överrätt fastställt

skatt till högre belopp än förut be­

räknats eller skattskyldig vitsordat

anmärkning som framställts av den

enligt 6b § 1 mom. förordnade gransk-

ning smyndigheten.

Inbetalning enligt 52 § 1 mom.

tredje stycket skall ske till postgiro­

konto hos länsstyrelsen. Inbetalning­

en sker kostnadsfritt. Skatten skall

anses vara erlagd den dag, då inbe­

talningskort eller försändelse innehål­

lande girokort inkommit till postan­

stalt.

Har skatt icke erlagts inom före­

skriven tid, skall länsstyrelsen, om ej

annat följer av vad i 6 § sista stycket

stadgas, förordna om uttagande av

felande belopp i den ordning, som

enligt uppbördsförordningen gäller

för indrivning av restförd skatt. Av­

gift för indrivningen skall utgå enligt

grunder som av Konungen bestäm­

mas.

Handling, som enligt första stycket

tillställts länsstyrelsen och som in­

givaren äger återfå, må länsstyrelsen

icke utlämna till denne förrän skatt,

med vars erläggande anstånd ej med­

givits, blivit erlagd. Innan handling­

en utlämnas, skall den förses med an­

teckning om beloppet av inbetald

skatt.

§•

Arvsskatt för egendom, för vilken

skattskyldighet inträtt vid arvlåtarens

(testators) eller i fall, som avses i

8 § första stycket, föregående inne­

havarens död, ävensom i 52 § 1 mom.

omnämnd ränta förskjutas av döds­

boet, dock icke där fråga är om lott,

(Föreslagen lydelse)

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196 i-

.som beskattas efter vad i 6 § andra stycket d) sägs, eller förvärv, som avses i 12 §. Skattskyldig skall vid tillträde av honom tillkommande lott, för vilken skatten förskjutits av döds­ boet, till boet gälda på lotten belö­ pande skatt utan avdrag i sådant hän­ seende, som i 29 § 2 mom. sägs, jäm­ te andel i räntan; och skall tillika å belopp, som sålunda skall erläggas, gäldas den ränta, som kunnat av dödsboet påräknas vid insättning å bankräkning.

Saknas i dödsbo tillgång till gäl­ dande av skatt och ränta, som icke erlagts inom tid, som angives i 52 § 1 inom., svare dödsbodelägarna för vad som brister såsom i lagen om bo­ utredning och arvskifte är stadgat i fråga om gäld efter den döde; dock vare efterlevande make fri från så­ dant ansvar, där han vid bodelning icke erhållit mer än som enligt lag tillkommer honom.

(Nuvarande lydelse)

som beskattas efter vad i 6 § andra stycket d) sägs, eller förvärv, som av­ ses i 12 §. Skattskyldig skall vid till­ träde av honom tillkommande lott, för vilken skatten förskjutits av döds­ boet, till boet gälda på lotten belö­ pande skatt jämte andel i räntan; och skall tillika å belopp, som sålunda skall erläggas, gäldas den ränta, som kunnat av dödsboet påräknas vid in­ sättning å bankräkning.

(Föreslagen lydelse)

Saknas i dödsbo tillgång till gäl­ dande av skatt och ränta, som icke erlagts inom tid, som angives i 52 § 1 inom., svare dödsbodelägarna för vad som brister såsom i 21 kap. ärvdabalken är stadgat i fråga om gäld efter den döde; dock vare efterlevan­ de make fri från sådant ansvar, där han Aid bodelning icke erhållit mer än som enligt lag tillkommer honom.

55

4 mom. Har anstånd medgivits, förses den stämpelpliktiga handling­ en dels med stämplar till värde mot­ svarande det till beskattningsmyndigheten kontant inbetalda skattebelop­ pet, dels ock med anteckning därom att skuldförbindelse blivit avlämnad för återstoden av skattens belopp.

6 mom. Underrätt, som------- -----

Å länsstyrelsen ankommer att vår­ da och bevaka skuldförbindelse och säkerhet, som till densamma över­ lämnats eller av länsstyrelsen omedel­ bart mottagits. Influtna belopp skola redovisas såsom stämpelmedel.

§•

4 mom. Har anstånd medgivits, skall länsstyrelsen förse handling, som avses i 53 § sista stycket, förutom med anteckning om det kontant in­ betalda skattebeloppet, med bevis om att skuldförbindelse blivit avlämnad för återstoden av skattens belopp.

-----mottagna handlingarna.

Å länsstyrelsen ankommer att vår­ da och bevaka skuldförbindelse och säkerhet, som till densamma överläm­ nats eller av länsstyrelsen omedelbart mottagits.

59 §.

Har efter-------------------------------- — eller 16 §;

d) beträffande bouppteckning yp- d) beträffande bouppteckning yp­ pats felaktighet, som efter vad i 3 pats felaktighet, som efter vad i 20 kap. 10 § lagen om boutredning och kap. 10 § ärvdabalken stadgas för- arvskifte stadgas föranleder tillägg anleder tillägg till eller rättelse av till eller rättelse av bouppteckningen; bouppteckningen;

e) kännedom erhållits--------—----------beräknat belopp. Ansökan om----------------------i skatteärendet.

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196k

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

62 §.

Underrätts beslut---------------- - — sammanlagda belopp.

Länsstyrelses beslut i skatteärende

upptages i särskilt protokoll, vari an­

tecknas: den skattskyldiges namn

och hemvist samt skattens belopp,

men må om gåvodeklarationens inne­

håll vidare anteckning icke ske.

Å brädden av protokoll som nu

nämnts skola antecknas beloppet av

inbetald skatt och dagen för inbetal­

ningen eller, där jämlikt 53 § anmä­

lan till länsstyrelse gjorts för skattens

indrivning, dagen för sådan anmälan.

Finner beskattningsmyndigheten

avgiven deklaration böra bevaras un­

der längre tid än tolv år, skall an­

teckning härom verkställas i proto­

kollet i samband med beslutet om

skattens fastställande.

64

1 mom. Redovisning av stämpel

samt granskning av sådan redovis­

ning skall äga rum på sätt i förord­

ningen angående stämpelavgiften är

stadgat beträffande där avsedda till

domstol ingivna handlingar; och

skall vad om sådan granskning gäl­

ler äga motsvarande tillämpning i av­

seende å beskattningsmyndighets be­

slut i ärenden angående gåvoskatt

samt eftergift eller återvinning av

fastställd skatt.

2 mom. Avskrift av länsstyrelses

protokoll i skatteärende skall enligt

de närmare föreskrifter, som med­

delas av Konungen, för granskning

överlämnas till hovrätt.

Vid avskrift som nu sagts ävensom

vid renoverat exemplar av bouppteck-

ningsprotokoll, som för granskning

ingives till hovrätt, skola fogas till

protokollet hörande deklarationer,

vilka sedan granskningen avslutats

skola återställas till beskattningsmyn­

digheten. Finnes vid granskningen,

att annan deklaration än beskatt­

ningsmyndigheten angivit bör beva­

ras under längre tid än tolv år, skall

Länsstyrelses beslut i skatteären­

de upptages i särskild beslutsförteck­

ning. Närmare föreskrifter om sådan

förteckning meddelas av Konungen.

Finner beskattningsmyndigheten

avgiven deklaration böra bevaras un­

der längre tid än tolv år, skall an­

teckning härom verkställas i proto­

kollet eller beslutsförteckningen i

samband med beslutet om skattens

fastställande.

§•

1 mom. Beskattningsmyndighets

beslut i ärenden angående faststäl­

lande, eftergift eller återvinning av

arvsskatt och gåvoskatt skola grans­

kas av den myndighet Konungen för­

ordnar.

2 mom. Ett exemplar av länsstyrel­

ses besluts förteckning i skatteärende

skall enligt de närmare föreskrifter,

som meddelas av Konungen, överläm­

nas till granskningsmyndigheten.

Vid beslutsförteckning som nu

sagts ävensom vid renoverat exem­

plar av bouppteckningsprotokoll, som

för granskning ingives, skola fogas

till förteckningen eller protokollet

hörande deklarationer, vilka sedan

granskningen avslutats skola åter­

ställas till beskattningsmyndigheten.

Finnes vid granskningen, att annan

deklaration än beskattningsmyndig­

heten angivit bör bevaras under läng-

29

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

detta meddelas myndigheten vid de- re tid än tolv år, skall detta medde- klarationens återställande. las myndigheten vid deklarationens återställande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 19Gb

71

3 mom. Har Konungen jämlikt 10 kap. 7 § lagen om arv eller 1 kap. 3 § lagen om testamente förordnat, att av egendom, som på grund av arv eller testamente tillfaller utländsk medborgare, skall utöver arvsskatten utgå en särskild avgift, skall beträf­ fande sådan avgift i tillämpliga delar gälla vad i denna förordning är stad­ gat om arvsskatt.

72

Såvitt ej annat följer av vad i den­ na förordning stadgas, skola före­ skrifterna i förordningen angående stämpelavgiften äga motsvarande tilllämpning beträffande stämpelbelägg­ ning, som äger rum för uttagande av arvs- eller gåvoskatt.

§•

3 mom. Har Konungen jämlikt 1 kap. 3 § eller 9 kap. 3 §ärvdabalkenförordnat, att av egendom, som på grund av arv eller testamente tillfal­ ler utländsk medborgare, skall utöver arvsskatten utgå en särskild avgift, skall beträffande sådan avgift i till­ lämpliga delar gälla vad i denna för­ ordning är stadgat om arvsskatt.

§•

På den enligt 6b § 1 mom. förord­ nade granskningsmyndigheten an­ kommer att föra det allmännas talan i mål och ärenden, där denna förord­ ning är tillämplig.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1965. Äldre bestämmelser om erläggande och redovisning av arvsskatt och gåvoskatt skola fortfarande äga tillämpning, där beslut om skattens fastställande meddelats dessför­ innan.

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196b

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

28 februari 196b.

Närvarande:

Statsministern

Erlander,

ministern

för

utrikes ärendena

Nilsson,

statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Johansson, Hermansson, Aspling, Palme.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen­

sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om nya bestämmel­

ser rörande stämpelskatt och expeditionsavgifter samt anför därvid föl­

jande.

I. Inledning

Bestämmelser om stämpelavgifter till staten har i vårt land funnits i 300

år. Den första författningen utfärdades 1660. Därefter har en följd av för­

fattningar i ämnet, med vissa kortvariga avbrott, avlöst varandra. Nu gäl­

ler förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.

Liksom de äldre författningarna innehåller denna förordning bestämmelser

om stämpel såväl till enskilda handlingar som på utgående expeditioner

från statsmyndigheter. Länge betraktades dessa avgiftsobjekt såsom i hu­

vudsak likställda, och spår av denna uppfattning finns ännu kvar. I princip

bygger likväl den gällande förordningen på en artskillnad mellan stämpeln

till enskilda handlingar såsom innebärande beskattning och stämpeln på

offentliga handlingar såsom utgörande expeditionsavgift.

Avgiftsplikten för enskilda handlingar har under tiderna haft växlande

omfattning. Ursprungligen åsyftades att lägga så många olika slag av hand­

lingar som möjligt under stämpelplikt, men utvecklingen har gått mot en

begränsning. Jämte utbrytandet av arvsbeskattningen till särskild behand­

ling märks särskilt avskaffandet 1929 av stämpeln på diskonterade växlar

och på ränta av kapitalinsättning i bank.

Under budgetåret 1962/63 inflöt i stämpelavgift för enskilda handlingar

110,5 miljoner kronor.

Vid överlåtelse av fondpapper, d. v. s. främst aktier och obligationer,

genom köp eller byte utgår stämpelavgift enligt förordningen den 6 no­

vember 1908 (nr 129) angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte

av fondpapper. Statsverkets inkomster av denna s. k. fondstämpel upp­

gick under år 1962 till 7,1 miljoner kronor.

Jämsides med stämpelförordningarnas bestämmelser om expeditions-

stämplar har sedan länge funnits föreskrifter angående lösen för expedi­

tioner. De nu gällande föreskrifterna innefattas i förordningen den 7 de-

Kiingl. ftluj.ts proposition nr 75 år

3!

cember 1883 (nr 64) angående expeditionslösen, vilken förutom avgiftsbe- stämmelser även upptager vissa regler om expeditioners form och tillhan­ dahållande. Medan syftet med stämpelavgiften var allmänt fiskaliskt, av­ sågs med lösen alt av den som påkallade offentlig myndighets bistånd ta ut ett bidrag till förvaltningskostnaderna. Ursprungligen och delvis långt fram i liden tillföll lösen i allmänhet vederbörande tjänsteman, och den utgjorde då ofta en betydande del av hans tjänsteinkomst. Såvitt angår stats­ förvaltningen gäller nu, efter genomförda löneregleringar, utan undanlag att lösen liksom stämpelavgifterna tillkommer statsverket. Däremot tillfal­ ler lösen, som uppbärs av magistrater och övriga till statsförvaltningen hö­ rande myndigheter i städerna, stadens kassa eller undantagsvis vederböran­ de tjänsteman. Därjämte äger särskilt förordnade notarii publici och pro- testförrättare tillgodonjuta uppburen lösen. Den nämnda förändringen be­ träffande statsmyndigheterna har i författningarna kommit till uttryck ge­ nom föreskrifter att lösen inte skall debiteras på expeditionerna utan att i stället skall utgå stämpel till motsvarande belopp, varjämte de i stämpel­ förordningen meddelade, mera omfattande föreskrifterna om avgiftsfrihet gjorts tillämpliga även beträffande lösen.

Utöver nu antydda ändringar har förordningarna sedan sin tillkomst un­ dergått otaliga andra ändringar. Flertalet av dessa har avsett vissa spe­ ciella stämpel- och lösenavgifter. Av mera genomgripande ändringar beträf­ fande expeditionsavgifterna må nämnas de höjningar som genomfördes i lösenförordningen 1918 och i stämpelförordningen 1922, de ändringar som 1932 vidtogs i samband med inskrivningsväsendets reformering, den över­ syn som 1943 företogs i samband med domsagoreformen vid vilken härads­ hövdingarnas sportler indrogs till statsverket samt den revision som 1947 gjordes av domstolsavgifterna i anledning av nya rättegångsbalkens infö­ rande, varvid i stämpelförordningen infördes stämpelavgift för ansökningar vid domstol.

Under budgetåret 1962/63 uppgick inkomsterna av lösen och stämpel för expeditioner och ansökningar till 24,9 miljoner kronor. Härav belöpte på statsverket 20,8 och på magistratsstäderna 4,1 miljoner kronor.

Hur vittgående de skedda ändringarna än varit, har de likväl inte berört förordningarnas uppbyggnad och huvudsakliga utformning. I dessa avseen­ den kvarstår förordningarna alltjämt på sin ursprungliga grundval, och denna bygger i sin tur på äldre författningar i ämnet, varför förordningar­ na i betydande grad avspeglar äldre tids lagstiftningsteknik och förvalt- ningsförhållanden.

Behovet av en genomgripande omarbetning och modernisering av 1914 års stämpelförordning och 1883 års lösenförordning har upprepade gånger framhållits i riksdagen och annorstädes. Sedan 1945 års riksdag i skrivelse den 16 juni samma år (nr 352) anhållit om en översyn beträffande expe­ ditionsavgifterna, har frågan ånyo upptagits av riksdagens revisorer i be­ rättelsen över granskningen 1951. Revisorerna konstaterade på grundval av verkställd utredning, att en mycket växlande praxis utbildat sig vid tolk-

32

ningen och tillämpningen av de bestämmelser som reglerar stämpelbelägg­

ningen av från statsmyndigheterna utgående expeditioner. Anledning här­

till fann revisorerna främst vara den brist på klarhet och överskådlighet

som utmärkte bestämmelserna, vilket medförde svårigheter av skilda slag.

I utlåtande till 1952 års riksdag (nr 145) över revisorernas berättelse an­

förde statsutskottet, att vad revisorerna uttalat i denna del hade vitsordats

av vederbörande remissmyndigheter och att även utskottet för sin del fun­

nit behovet av en utredning i ämnet väl styrkt. På förslag av statsutskottet

anhöll riksdagen i skrivelse (nr 293), att Kungl. Maj.t ville föranstalta om

översyn av gällande regler för stämpelbeläggning av de från statsmyndighe­

terna utgående expeditionerna samt vissa därmed sammanhängande spörs­

mål.

Med hänvisning till vad som förevarit anmälde min företrädare frågan

för Kungl. Maj :t i statsrådet den 5 juni 1953. Han framhöll därvid att en

utredning i enlighet med riksdagens begäran borde komma till stånd. Emel­

lertid borde vid utredningen även verkställas en översyn i tekniskt hän­

seende av stämpelförordningens bestämmelser om stämpel till enskilda

handlingar. Förslag om ändringar i dessa bestämmelser hade framförts så­

väl motionsvägen i riksdagen som genom framställningar till Kungl. Maj :t.

Dessa på Kungl. Maj :ts prövning beroende framställningar borde upptagas

till allsidig och förutsättningslös prövning. Vid utredningen borde självfal­

let även andra frågor av teknisk art, som kunde aktualiseras under utred­

ningsarbetet, bli föremål för prövning.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande sistnämnda dag tillkallades

justitierådet Nils Regner att som särskild utredningsman verkställa en över­

syn av lösen- och stämpelförordningarna. Experter åt utredningsmannen

bär varit försäkringsdomaren Curt Wildeman, kammarrättsrådet Sten von

Otter och intendenten hos generalpoststyrelsen Kurt Olsson.

Med skrivelse den 1 mars 1954 överlämnade utredningsmannen en pro­

memoria rörande ändringar i stämpelförordningen avseende stämpelplikt

vid överlåtelse genom fusion av fast egendom eller fartyg. Frågan behand­

lades av 1954 års riksdag och ledde till lagstiftning i ämnet (prop. 184,

BevU 52, Rskr 263).

Till fullgörande av sitt uppdrag har utredningsmannen avlämnat ett den

28 april 1961 daglecknat betänkande, »Stämpel- och expeditionsavgifter»

(SOU 1961: 37). I betänkandet framlägges följande författningsförslag

dels angående stämpelskatter, nämligen

förordning angående stämpelavgiften,

lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 20 december 1946 (nr 807)

om handläggning av domstolsärenden,

förordning om ändring i förordningen den 6 november 1908 (nr 129) an­

gående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper,

förordning angående ändrad lydelse av 3 § förordningen den 28 septem­

ber 1928 (nr 376) om särskild skatt å vissa lotterivinster samt

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1967

33

förordning angående ändring i förordningen den G juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt,

dels angående expeditionsavgifter, nämligen kungörelse angående expeditionslösen m. in., lag angående ändrad lydelse av 3, 8 och 13 §§ lagen den 19 juni 1919 om fri rättegång (nr 367),

kungörelse om tillägg till förordningen den 18 oktober 1901 (nr 78) an­ gående registrering av svenska fartyg,

kungörelse om ändring i förordningen den 31 december 1914 (nr 491) med närmare föreskrifter angående tillsyn å fartyg,

kungörelse angående tillägg till förordningen den 12 maj 1917 (nr 281) med närmare föreskrifter om fastighetsregister för stad,

kungörelse angående kommissionärsavgift i domsagorna och vattendom­ stolarna samt

förordning angående ändrad lydelse av 6 § 1 mom. förordningen den 5 juni 1959 (nr 348) med särskilda bestämmelser om biografföreställningar m. in.,

dels ock angående gemensamma frågor, nämligen kungörelse angående tillhandahållandet av stämplar samt uppbörd och redovisning av stämpel- medel in. m. (stämpelkungörelse).

Vissa av de vid betänkandet fogade författningsförslagen torde få fogas Tid statsrådsprotokollet som Bihang.

De föreslagna ändringarna har av utredningen — i det följande benämnd stämpelutredningen — beräknats medföra en nettoökning av statsverkets stämpeluppbörd med omkring 16 miljoner kronor, varav en miljon kronor .avser enskilda handlingar samt återstoden expeditioner och ansökningar.

Betänkandet har blivit föremål för en mycket omfattande remissbehand­ ling. Sålunda har yttranden avgivits av följande myndigheter och utred­ ningar, vilka genom remiss anmodats yttra sig över betänkandet i dess hel­ het, nämligen statskontoret, bank- och fondinspektionen samt sparbanks- inspektionen1, riksrevisionsverket, nedre justitierevisionen, justitiekanslers- ämbetet, riksåklagarämbetet, generalpoststyrelsen, sjöfartsstyrelsen, rikets hovrätter utom Göta hovrätt, vattenöverdomstolen, häradshövdingarna i Uppsala läns norra domsaga, Karlskoga domsaga, Nedansiljans domsaga, Folkungabygdens domsaga, Södra Åsbo och Bjäre domsaga, Hallands södra domsaga, Bollnäs domsaga, Ångermanlands södra domsaga, Umeå domsaga samt Västerbottens västra domsaga, särskilde inskrivningsdomaren i Söder­ törns domsaga, Mellanbygdens vattendomstol, rådhusrätten och magistraten i Stockholm, Uppsala, Norrköping, Malmö, Hälsingborg, Göteborg, Örebro och Västerås, överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser, besvärssakkun- niga, 1955 års stadsutredning och de sakkunniga med uppdrag att verkställa översyn av gällande bestämmelser om tillsyn å fartyg m. m.

Vidare har yttranden avgivits av följande myndigheter, vilka genom re-

* De båda inspektionerna motsvaras numera av bankinspektionen.

2

Bihang till riksdagens protokoll 1964.1 saml. Nr 75

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1964

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196'i

miss anmodats avgiva yttrande endast såvitt rör expeditioner inom myndig­

hetens verksamhetsområde, nämligen kammarkollegiet, mynt- och juste-

ringsverket, kammarrätten, generaltullstyrelsen, statistiska centralbyrån, för-

säkringsinspektionen, kontrollstyrelsen, riksskattenämnden, fångvårdssty­

relsen, centrala värnpliktsbyrån, arméintendenturförvaltningen, armé tyg­

förvaltningen, marinförvaltningen, flygförvaltningen, krigsarkivet, försvarets

civilförvaltning, försvarets sjukvårdsstyrelse, försvarets fabriksstyrelse, for-

tifikationsförvaltningen, försvarets forskningsanstalt, socialstyrelsen, ar-

betarskyddsstyrelsen, arbetsdomstolen, försäkringsdomstolen, försäkrings-

rådet, riksförsäkringsverket, arbetsmarknadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, sta­

tens hyresråd, statens nämnd för arbetstagares uppfinningar, medicinal­

styrelsen, statens rättskemiska laboratorium, statens bakteriologiska labo­

ratorium, statens institut för folkhälsan, statens kriminaltekniska an­

stalt, statens utlänningskommission, civilförsvarsstyrelsen, telestyrelsen,

järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen,

byggnadsstyrelsen, luftfartsstyrelsen, statens biltrafiknämnd, statens pris-

regleringsnämnd för elektrisk ström, riksarkivet, statens heraldiska nämnd,

kungl. biblioteket, riksantikvarieämbetet, skolöverstyrelsen, överstyrelsen

för yrkesutbildning, universitetskanslersämbetet, statens biografbyrå, do­

mänstyrelsen, lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen, skogsstyrelsen, vete­

rinärstyrelsen, fiskeristyrelsen, statens växtskyddsanstalt, statens centrala

1 rökontrollanstalt, kommerskollegium, patent- och registreringsverket, sta­

tens pris- och kartellnämnd, krigsmaterielinspektionen, delegationen för

atomenergifrågor, statens pensionsanslalt, förste stadsfogdarna i Stockholm,

Göteborg, Malmö och Norrköping, domkapitlen i Uppsala, Linköpings, Ska-

i a, Härnösands och Stockholms stift samt stiftsnämnderna i Strängnäs,

Lunds, Göteborgs och Luleå stift.

Härjämte har yttranden avgivits av följande myndigheter, utredningar

och sammanslutningar, vilka genom remiss beretts tillfälle att yttra sig,

nämligen sekreterareämbetet vid Kungl. Maj :ts orden, fullmäktige i riks­

banken, fullmäktige i riksgäldskontoret, delegerade för riksdagens verk.

mönsterskyddsutredningen, sakkunniga för översyn av expropriationslag-

stiftningen, postutredningen 1956, utredningen rörande lagstiftningen om

elektriska anläggningar m. m„ 1953 års skatteflyktskommitté, utredningen

angående redogöraransvaret m. m., uppbördsorganisationskommittén, 1959

års utskänkningsutredning, 1949 års jaktutredning, dispaschörerna i Stock­

holm och Göteborg (gemensamt yttrande), drätselkamrarna i samtliga ma-

gistratsstäder utom Trelleborg, Uddevalla, Kristinehamn, Umeå och Skel­

lefteå, Föreningen för tjänstemän inom Sveriges stadshypoteks- och bostads-

kreditorganisationer, Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges lands-

hypoteksinstitution, Föreningen Sveriges häradshövdingar, Föreningen Sve­

riges kommunala förvaltningsjurister, Föreningen Sveriges kommunalborg­

mästare, Föreningen Sveriges kronokamrerare, Föreningen Sveriges lands­

fiskaler, Föreningen Sveriges polismästare, Föreningen Sveriges rättshjälps-

jurister, Föreningen Sveriges stadsdomare, Föreningen Sveriges stadsfiska-

ler, Föreningen Sveriges stadsfogdar, handelskammaren i Göteborg (ytt­

Kiuujl. Maj:Is proposition nr 75 år l!Kib

35

randet jämväl bifogat kommerskollegiums yttrande), Hyresgästernas spar* kasse- och byggnadsföreningars riksförbund u. p. a., Konungariket Sveri­ ges stadshypotekskassa och Svenska bostadskredilkassan gemensamt, Ko­ operativa förbundet, Kungl. automobil klubben och Motormännens riksför­ bund gemensamt, Landsorganisationen i Sverige, samtliga notarii publici i Stockholm (gemensamt yttrande och senare särskilt yttrande av notarius publieus Bengt Steuch), Riksförbundet Landsbygdens folk, Skogsvårdssty- relsernas förbund, Skyddsföreningen för utländska värdepapper, Skånes handelskammare, stadskollegierna i Stockholm och Hälsingborg, Slatstjäns- temännens riksförbund, Stockholms fondbörs, Stockholms handelskamma­ re, Stockholms stads handels- och sjöfartsnämnd, Stockholms stads rätts- hjälpsanstalt, Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska bankföreningen, Svenska fondhandlareföreningen, Svenska järnvägsföreningen, Svenska landskommunernas förbund, Svenska landstingsförbundet, Svenska livför­ säkringsbolagens förening, Svenska pastoratens riksförbund, Svenska polis­ förbundet, Svenska Riksbyggen, Svenska socialvårdsförbundet, Svenska sparbanksföreningen, Svenska stadsförbundet, Sveriges advokatsamfund, Sveriges akademikers centralorganisation, Sveriges allmänna hypoteksbank, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges häradsskrivarförening, Sveriges industriförbund, Sveriges jord- brukskasseförbund, Sveriges redareförening, Sveriges trafikbilägares riks­ organisation och Tjänstemännens centralorganisation.

Riksåklagarämbetet har till sitt yttrande fogat yttranden från statsåkla- garna i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Överståthållarämbetet har närslutit yttranden från fastighetsregisterföra­ ren och kanslipolisintendenten. Länsstyrelsen i Kristianstads län har över­ lämnat yttrande från Föreningen Kristianstads läns landsfiskaler. Länssty­ relsen i Malmöhus län har bifogat yttranden från poliskamrarna i Malmö och Hälsingborg, Föreningen Malmöhus läns landsfiskaler och Skånes hä­ radsskrivarförening. Länsstyrelsen i Skaraborgs län har närslutit yttran­ den från Skaraborgs läns drätselkammarförbund, Skaraborgs länsavdel­ ning av Landskommunernas förbund, Föreningen Skaraborgs läns lands­ fiskaler och Föreningen Skaraborgs läns häradsskrivare. Länsstyrelsen i Västernorrlands län har bifogat yttranden från länsavdelningen i Väster- norrlands län av Sveriges häradsskrivarförening, Västernorrlands länsav­ delning av Föreningen Sveriges landsfiskaler och poliskammaren i Sunds­ vall. Länsstyrelsen i Norrbottens län har överlämnat yttranden från härads- skrivaren i Piteå fögderi samt landsfiskalerna i Paj ala distrikt och Bodens distrikt.

Generaltullstyrelsen har till sitt yttrande fogat yttranden från tulldirek­ tionerna i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Riksarkivet har närslutit yttranden från landsarkivarierna i Uppsala, Vadstena, Lund, Göteborg, Härnösand och Visby.

Universitetskanslersämbetet har överlämnat yttranden från rektorsäm­ betena vid universiteten i Uppsala, Lund, Göteborg och Stockholm, lärarkol­

legierna vid karolinska mediko-kirurgiska institutet och tandläkarhögsko- lan i Stockholm ävensom av rektorsämbetet vid tandläkarhögskolan i Malmö.

Kommerskollegium har bifogat yttranden från statens elektriska inspek­ tion, samtliga bergmästare, sprängämnesinspektionen, Svenska elverksför- eningen, Svenska vattenkraftföreningen, Elektriska installatörsorganisatio- nen EIO, Svenska gruvföreningen, Svenska petroleum institutet samt från handelskamrarna i Göteborg och Gävle.

Sveriges akademikers centralorganisation har bilagt yttrande från Sveri­ ges lantmätareförening.

Tjänstemännens centralorganisation har överlämnat yttrande från Stats- t j änstemannaförbundet.

1949 års jaktutredning har till sitt yttrande fogat yttrande av Svenska jä­ gareförbundet.

Drätselkammaren i Uppsala har bifogat yttranden från poliskammaren och stadsfogden i staden.

Stadskollegiet i Stockholm har återgivit yttranden av bl. a. uppbördsdi- rektören, exekutionsdirektören, kanslichefen vid rätts- och polisdirektio­ nen samt av kammarkontoret i staden.

Sveriges industriförbund, Stockholms handelskammare och Svenska ar­ betsgivareföreningen har åberopat ett av Näringslivets skattedelegation upp­ rättat yttrande.

Härjämte har yttranden i ärendet inkommit från Aktiebolaget Industri­ kredit, Föreningen Sveriges filmproducenter, Stockholms sjöfartsklubbs skeppsklareraresektion, Stiftelsen Aktietjänst, Svenska ostkustfiskarenas centralförbund och jordabalksutredningen.

I remissyttrandena har stämpelutredningens förslag i stort sett tillstyrkts eller lämnats utan erinran. I

I detta sammanhang ämnar jag även ta upp frågan vilket organ som skall vara central stämpelmyndighet. Denna fråga har behandlats av 1956 års postutredning i dess den 5 december 1962 dagtecknade betänkande »Postverkets organisation» (SOU 1962:52). Där föreslås, att postverkets

uPPgifter

i fråga om stämpelväsendet skall begränsas till försäljning av

stämpelmärken och i övrigt överflyttas till annan central administrativ myn­ dighet förslagsvis kontrollstyrelsen. Postutredningens betänkande har varit föremål för remissbehandling. Därvid har frågan om stämpelväsendet sär­ skilt berörts i yttrandena från riksrevisionsverket, kontrollstyrelsen, bank­ inspektionen, generalpoststyrelsen, telestyrelsen, länsstyrelserna i Stock­ holms, Jönköpings, Västmanlands, Västernorrlands och Norrbottens län, Statstjänstemännens riksförbund och statstjänarkartellen. I dessa yttranden har postutredningens förslag allmänt tillstyrkts.

Jag anhåller nu att till närmare behandling få ta upp de sålunda aktua­ liserade lagstiftningsfrågorna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1964

Kungl. Maj.ts proposition nr

75

år 1964

37

II. Allmänna frågor

A. Författningarnas utformning

Gällande ordning

Förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften (SF) in­ nehåller i 1 kap. bestämmelser om stämpel till statsmyndigheternas expe­ ditioner och i 2 kap. bestämmelser om stämpel till enskilda handlingar. Av­ gifterna i 1 kap. är till sin natur expeditionsavgifter, under det att stäm­ pelavgiften för enskilda handlingar med få undantag har karaktär av skatt. Såväl skatterna som expeditionsavgifterna redovisas med stämpelmärken.

Expeditionsavgifter utgår även enligt förordningen den 7 december 1883 angående expeditionslösen (LF). Denna förordning innehåller förutom av- giftstariffer även bestämmelser om formen för expedition och om tid för till­ handahållande av expedition. Lösen för expedition, utfärdad från myndig­ het för vars tjänstemän statens allmänna avlöningsreglemente blivit gäl­ lande, skall redovisas till statsverket med samma slags stämpelmärken som användes för redovisning av stämpelavgift.

Utredningen

I fråga om stämpelskatterna har utredningens uppdrag enligt direktiven varit att verkställa en översyn i tekniskt hänseende. Den av utredningen företagna översynen i denna del har lett till att utredningen framlagt för­ slag till en särskild förordning rörande stämpelskatterna, betecknad förord­ ning angående stämpelavgiften och innehållande endast stadganden om stämpelavgift för enskilda handlingar. Termen stämpelavgift har utred­ ningen velat förbehålla sådana avgifter som uteslutande har skattekarak- tär. I enlighet härmed har utredningen i den nya stämpelförordningen inte upptagit några expeditionsavgifter och ej heller de avgifter för ansökan vid domstol och för registrering av äktenskapsförord, som nu regleras i SF.

Uppdelningen av bestämmelserna om expeditionsavgifter på två olika författningar har, betonar utredningen, bl. a. föranletts av att, medan stäm­ pelavgifterna alltid tillfallit statsverket, lösen tidigare i princip tillkom ve­ derbörande tjänsteman såsom tjänsteinkomst. Denna orsak till uppdelning­ en har i väsentlig mån bortfallit genom att all uppbörd av lösen för expe­ ditioner från statens myndigheter numera ingår till statsverket. Expedi­ tionsavgiftens uppdelning i lösen och stämpel är nu i huvudsak av betydel­ se endast beträffande expeditioner från myndigheter i magistratsstäderna. Oavsett hur de frågor som sammanhänger med sistnämnda förhållanden löses, anser utredningen det vara uppenbart, att en enhetlig reglering av expeditionsavgifterna bör komma till stånd, och utredningen framlägger därför förslag till särskild författning om expeditionsavgifter.

Bestämmelser om stämpelavgifterna har, framhåller utredningen, efter

38

1809 alltid tillkommit i den ordning som i regeringsformen är stadgad för

bevillning, vartill enligt § 60 räknas bl. a. chartae-sigillatae-avgiften. För­

fattningar om lösen och skyldighet att utlösa expeditioner har däremot med­

delats av Kungl. Maj:t utan riksdagens hörande. I samma ordning som lö­

senförfattningar har tillkommit taxor för lantmäteriväsendet och lantbruks­

nämnderna, vilka ersatt tidigare föreskrifter om lösen och stämpel, samt

särskilda föreskrifter rörande expeditionsavgifter inom utrikesförvaltning­

en liksom en mängd andra bestämmelser rörande förrättningsavgifter och

ersättningar för tjänster av olika slag. Härvid hänvisar utredningen till

1948 års budgetutrednings redogörelse i betänkandet »Bestämmelser och

praxis rörande statens budget» (SOU 1952: 45), vari uttalas att praxis allt­

mera utvecklat sig i den riktningen att uppbördsmedel i statens verksam­

het utgår enligt taxor som fastställs av Kungl. Maj:t eller av vederbörande

myndigheter enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder.

Stämpelutredningens förslag i fråga om expeditionsavgifterna innebär,

enligt vad utredningen anför, att dessa avgifter avvägts så att de inte i nå­

gon mån har beskattningskaraktär utan endast utgör en knappt tillmätt

ersättning för de kostnader, som är förenade med handläggningen av ett ären­

de och färdigställande av expedition däri. Vid de föreslagna avgifternas be­

stämmande har enligt utredningen visserligen tagits hänsyn även till de

nuvarande som stämpel betecknade avgifterna, men en ny författning om

expeditionsavgifter bör anses träda i stället för den nuvarande lösenförord­

ningen. Författningens innebörd och beskaffenhet föranleder således, menar

utredningen, i och för sig inte, att den bör beslutas av riksdagen i vidare

mån än såvitt rör upphävandet av motsvarande stadganden i gällande stäm­

pel] öroidning. Det förhållandet att lösen enligt gällande föreskrifter redovi­

sas med stämpelmärken bär enligt utredningen inte ansetts medföra, att

ändringar i lösenförordningen skolat underställas riksdagen, utan även så­

dana ändringar har tillkommit i administrativ ordning. På motsvarande sätt

torde, fortsätter utredningen, få anses att förslagets av praktiska skäl mo-

theiade föreskrift, enligt vilken för kvittering och redovisning av expedi­

tionsavgifter skall användas samma märken som för stämpelskatter, inte

innebär hinder mot att den nya författningen utfärdas av Kungl. Maj :t. Ut­

redningen finner det dock lämpligt att i den nya stämpelförordning, som

föreläggs riksdagen, intas ett stadgande, enligt vilket om stämpelbelägg­

ning av statsmyndigheternas expeditioner skall gälla vad Kungl. Maj :t be­

stämmer. Även om det kan väntas att en ny författning i ämnet inte skall

behöva ändras lika ofta som de nu gällande förordningarna, är det enligt

utredningens mening tydligt, att för Kungl. Maj:ts kansli och riksdagen

expeditionsavgifternas reglering i administrativ ordning innebär inbespa-

rande av åtskilligt arbete, ofta rörande frågor utan nämnvärd betydelse för

det allmänna eller någon enskild.

Av angivna skäl föreslår utredningen, att nya bestämmelser om expedi­

tionsavgifter skall meddelas i en författning och att denna skall erhålla

formen av en Kungl. Maj :ts kungörelse. Vad angår benämningen av expe­

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1065

39

ditionsavgiften har utredningen funnit alla skäl tala för att behålla ordet expeditionslösen såsom icke blott hävdvunnen utan även innehållande eu lämplig beskrivning. I enlighet härmed och då i samma författning funnits böra upptas även regler, som ersätter nuvarande bestämmelser om avgit­ ter vid ansökan hos domstol och för registrering av äktenskapsförord, har utredningen för den nya författningen föreslagit beteckningen kungörelse angående expeditionslösen m. in.

Yttrandena

Förslaget alt den nya stämpelförordningen skall avse endast stämpel­ skatter och att bestämmelserna om expeditionsavgifterna skall samlas i en enda författning har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga re­ missorgan.

Vad utredningen anfört om att författningen rörande expeditionsavgifter bör utfärdas av Kungl. Maj :t ensam har allmänt godtagits.

Jnstitiekanslern

anser förslaget ej böra möta erinran men ifrågasätter att,

då en nyordning nu införs på detta område, riksdagen bör beredas tillfälle yttra sig om huvudgrunderna i denna ordning. Den berör dock många en­ skilda medborgare, framhåller justitiekanslern, och ju allsidigare ämnet blir belyst, desto säkrare grundval erhålls enligt hans mening för en lämplig reglering.

Hovrätten för Övre Norrland

uttalar, att bedömningen i vad mån expedi­

tionslösen kan bestämmas av Kungl. Maj :t ensam tydligen beror på författ­ ningens innehåll. Så länge lösenbeloppen för skilda slag av expeditioner inte överstiger statsverkets beräknade genomsnittliga kostnader, lär hithö­ rande frågor inte behöva underställas riksdagen, anser hovrätten. Så snart det med fog kan göras gällande att avgiften innebär beskattning, bör dock sådan underställning enligt hovrättens åsikt ske. Gränsdragningen kan i vissa fall vara tveksam, menar hovrätten under hänvisning till avgiften för äktenskapsförord, och saken bör därför ständigt uppmärksammas.

Föreningen Sveriges häradshövdingar

framhåller, att den föreslagna kun­

görelsen kommer att innehålla åtskilliga bestämmelser av principiell natur, delvis i nära anslutning till gällande processuella lagstadganden. Med hän­ visning härtill framhåller föreningen angelägenheten av att de mera prin­ cipiella frågorna i expeditionslösenkungörelsen redovisas i propositionen med förslag till stämpelförordning.

Uppbördsorganisationskommittén tillstyrker uttryckligen, att erforderliga bestämmelser om expeditionsavgifter införs i en kungörelse med stöd av en allmän föreskrift i stämpelförordningen.

Postutredningen,

som haft att överväga även frågan om riksdagens be­

stämmanderätt över postavgifterna, delar utredningens uppfattning att av­ gift, som tas ut i ersättning för viss prestation, inte skall betraktas som bevillning.

Endast

häradshövdingen i Karlskoga domsaga

har, mot bakgrunden a^

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1961

40

hur avgifter av den föreslagna arten hittills uppfattats, uttryckt tveksamhet

i frågan om expeditionsavgifter kan jämställas med sådana ersättningar för

uppdrag, tjänster m. m. som faller utanför 60 § regeringsformen.

Departementschefen

Bestämmelser om stämpelskatt, varmed jag avser sådan stämpelavgift för

enskild handling som har karaktär av skatt, finns nu i 1914 års förordning

angående stämpelavgiften. Denna författning innehåller dessutom bestäm­

melser om stämpelavgifter för statsmyndigheternas expeditioner. Dessa av­

gifter är att betrakta som expeditionsavgifter, d. v. s. de utgör ersättning

för myndighetens sysslande med det ärende vari expeditionen utfärdas. Reg­

lerna om sådana avgifter finns emellertid nu till största delen i 1883 års

förordning angående expeditionslösen.

Stämpelutredningen har i enlighet med önskemål, som uttalats av bl. a.

riksdagen, haft i uppdrag att utföra en teknisk översyn av de här berörda

föi fattningarna. Utredningen har som ett resultat av denna översyn före­

slagit en ny förordning angående stämpelavgiften med bestämmelser enbart

om stämpelskatter, medan samtliga regler om expeditionsavgifter och lik­

nande avgifter enligt utredningens förslag bör samlas i en kungörelse an­

gående expeditionslösen m. m.

Det framlagda förslaget till omdisposition av författningsmaterialet har

allmänt tillstyrkts. Även jag ansluter mig till detta förslag. Såsom utred­

ningen förordat, bör sålunda samtliga regler om avgifter för expeditioner

liksom bestämmelser om de avgifter för ansökningar vid domstol och för

registrering av äktenskapsförord, som nu regleras i stämpelförordningen,

ingå i den föreslagna kungörelsen.

Den nya förordning, som ersätter den gällande förordningen angående

stämpelavgiften i dess huvudsakliga del, blir enligt det förordade förslaget

en ren skatteförfattning. Med hänsyn härtill anser jag, att förordningen

lämpligen bör benämnas stämpelskatteförordning. Förslag till sådan förord­

ning har upprättats inom finansdepartementet.

Såsom stämpelutredningen föreslagit och även remissinstanserna föror­

dat, bör stämpelavgiften för expeditioner slopas och den nuvarande lösen-

avgiften ersättas med en ny enhetlig avgift, vilken enligt min mening bör

ges beteckningen expeditionsavgift. Av det tidigare anförda framgår, att alla

bestämmelser om expeditionsavgift avses ingå i samma författning. Genom

att denna kommer att innefatta regler även om ansökningsavgift vid dom­

stol vinner man den fördelen att samtliga avgifter, som skall utgå i ett mål

vid domstol, kan utläsas ur samma författning. I denna kommer, som

nämnts, även att återfinnas regler om avgift vid domstols registrering av

äktenskapsförord.

Enligt utredningens förslag skall författningen om expeditionsavgifter få

formen av en Kungl. Maj :ts kungörelse. Detta har allmänt tillstyrkts vid

remissbehandlingen. Saväl expeditionsavgift som ansökningsavgift utgör er­

sättning för viss begärd prestation. Såsom jag närmare kommer att utveckla

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 796i

osition nr 75 år tUG'i

41

Kungl. Maj.ts pro/t

i det följande, hör avgiftsbeloppen inte överstiga statsverkets beräknade självkostnader. Avgiften kominer således inte i något fall att ha karaktär av beskattning. Utom avgiftstariffer bör den nya författningen om expedi­ tionsavgifter innehålla bestämmelser angående formen för expedition samt tid och sätt för tillhandahållande av expedition, d. v. s. bestämmelser mot­ svarande dem som nu återfinns i 1883 års lösenförordning. Den nya expe- ditionsförfattningen träder således helt i stället för lösenforordmngen. Da denna förordning antagits utan riksdagens medverkan och de talrika and­ ringarna i förordningen likaledes beslutats av Kungl. Maj :t ensam, behover följaktligen den nya expeditionsförfattningen inte underställas riksdagen. Även starka praktiska skäl talar för att riksdagen inte belastas med sådana mindre betydelsefulla frågor som det här gäller. Emellertid delar jag justi- tiekanslerns uppfattning att riksdagen bör beredas tillfälle avge yttrande om huvudgrunderna för avgiftsbeläggningens omfattning och avgifternas stor­ lek. Jag ämnar därför i det följande redovisa de grundläggande principerna för den nyordning, som jag avser att föreslå på detta område.

I enlighet med det anförda tillstyrker jag, att den nya författningen om expeditionsavgifter utfärdas av Kungl. Maj :t i form av en kungörelse. Jag föreslår vidare, att i den nya stämpelskatteförordningen tas in en erinran om att Kungl. Maj :t meddelar särskilda bestämmelser angående stämpelbelägg­ ning av expeditioner. Av kungörelsens benämning bor enligt min mening framgå, att författningen reglerar avgifter för expeditioner, och jag föreslår därför, att den betecknas kungörelse om expeditionsavgift m. m. (expedi-

tionskungörelse).

B. Redovisningssystem

Gällande ordning

Såväl stämpelskatt som expeditionsavgifter vid statliga myndigheter skall enligt nuvarande bestämmelser i SF och LF regelmässigt redovisas med stämpelmärken. Tre olika slag av sådana märken förekommer, nämligen enkel beläggningsstämpel, dubbel beläggningsstämpel och inteckningskon- trollstämpel (22 § SF). Enkla stämplar åsätts dels expeditioner, för vilka skall utgå stämpelavgift eller statsverket tillkommande lösen, dels stäm­ pelpliktiga enskilda handlingar, som inte skall beläggas med dubbel be­ läggningsstämpel. Dubbel stämpel består av två delar, varav den ena delen fästes på handlingen och den andra delen utgör underlag för kontroll av uppbörden (24 § SF). Sådan stämpel används för handlingar som inges till domstol för vinnande av lagfart, inteckning eller inskrivning, för äkten­ skapsförord och för avhandlingar om lösöreköp (23 § andra stycket SF). In- teckningskontrollstämpel åsätts i huvudsak skuldebrev och gravationsbevis

(23 § tredje stycket SF). I vissa fall används skrivark med påtryckt stäm­ pelvalör, s. k. helarksstämpel.

Generalpoststyrelsen skall på samtliga postanstalter tillhandahålla all­ mänheten enkla beläggningsstämplar (26 § första stycket SF). Dubbla

2f Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 samt.

År 75

stämplar, helarksstämplar och inteckningskontrollstämplar kan inte köpas av allmänheten utan tillhandahålls hos generalpoststyrelsen endast åt den tjänsteman — stämpelförsäljare — som skall verkställa stämpelbeläggningen (26 § andra stycket SF). Stämpelförsäljaren kan från generalpoststyrelsen rekvirera stämplar i förskott (29 § SF). Stämpelbeläggningen verkställs av stämpelförsäljaren, som därvid uppbär betalning för stämpelmärkena av den avgiftsskyldige (33 § SF). Stämpelförsäljaren skall till generalpoststyrelsen månatligen redovisa från allmänheten uppburna stämpelmedel (39 § SF). I begränsad utsträckning föreligger rätt till provision på sålda stämplar (42 § SF). I fråga om tillsyn över stämpelförsäljning, som äger rum på post­ anstalterna, samt beträffande uppbörd och redovisning av dit influtna me­ del äger generalpoststyrelsen utfärda erforderliga bestämmelser (43 § SF). Generalpoststyrelsen skall i sin tur månatligen inleverera influtna stämpel­ medel till statskontoret (45 § SF). Kostnaden för stämplars tillverkning, provisioner och andra av stämpelväsendets handhavande omedelbart föran­ ledda kostnader, som inte avser lön åt postverkets tjänstemän, bestrids av generalpoststyrelsen och avförs på ett anslag till postverket för stämpel­ omkostnader (31 § SF).

Utredningen

Under utredningen har aktualiserats frågan, om det nuvarande systemet att redovisa ifrågavarande slag av skatter och expeditionsavgifter genom klistrande av stämpelmärken på handlingar och expeditioner bör behållas eller avlösas av någon annan redovisningsmetod. Då denna fråga är gemen­ sam för skatterna och avgifterna samt har betydelse för utformningen av förslag till nya bestämmelser i båda dessa hänseenden, har utredningen an­ sett lämpligt att behandla frågan redan inledningsvis.

Enligt utredningens förslag bör stämpelsystemet i princip behållas men underkastas vissa ändringar. Sålunda föreslår utredningen, att stämpelsy­ stemet i vissa fall ersätts med annan redovisning och att de dubbla belägg- ningsstämplarna slopas. Vidare föreslår utredningen bl. a. en reducerin" av förskottsuppbörden.

Utredningen påpekar till en början, att framkomna förslag om övergång till annan redovisningsmetod föranletts av önskemål att befria myndig­ heterna från det arbete som är förenat med stämpelmärkenas påsättande och redovisning. Att stämpelsystemet i dessa hänseenden har vissa olägen­ heter finner utredningen ovedersägligt. Det har emellertid enligt utredning­ ens uppfattning även många fördelar. Genom att kvitto på erlagda belopp lämnas i form av åsatta stämpelmärken innebär systemet, att den kontroll den betalande utövar beträffande kvitteringen samtidigt utgör en kontroll av att det erlagda beloppet blir redovisat till statsverket. För de betalande medför systemet inga olägenheter; tvärtom kan det i viss mån vara värde­ fullt i det att stämpels åsättande kan markera att det är fråga om handling av viss vikt. Sett från redovisningssynpunkt har systemet enligt erfarenhe­

Kungi. Maj:ts proposition nr 75 år 1964

Kungl. Maj:Is proposition nr 75 ur 1 OM

43

terna visat sig i stort sett ändamålsenligt och tillfredsställande; under de se­ naste årtiondena har blott ett fåtal fall av ocgentlighcter kunnat konstateras. Avsiktligt eller av förbiseende kan visserligen eu stämpelförsäljare göra vinst eller förlust genom att åsätta stämpelmärken till orätt belopp eller inte alls åsätta handling märke eller efter riklig stämpelbeläggning ta ut orik­ tigt belopp. Utredningen framhåller också, att de enkla stämplarna inte all­ tid utgör något egentligt kvitto. Här syftas bl. a. på de fall då märke skall anbringas på handling som inte utlämnas till den betalande, såsom i fråga om avskrift som arkiveras hos domstol eller myndighet. Stämpelbeläggning av sådan handling kan bortglömmas oaktat avgift uttagits. Motsvarande misstag kan dock inträffa även beträffande expeditioner som utlämnas till sökanden, ehuru kontroll från dennes sida förutsätts ske. Stämplarna re­ presenterar emellertid i här berörda och liknande fall var för sig jämförelse­ vis obetydliga belopp.

Ett totalt avskaffande av märkessystemet skulle enligt utredningens me­ ning medföra behov av längre gående bokföringsbestämmelser. Särskilt i vad angår underrätterna skulle härigenom uppkomma en arbetsökning, som är att jämföra med den arbetsminskning stämplarnas borttagande medför. Ris­ ker för oegentligheter är förbundna även med varje annat redovisnings­ system. Därest, såsom ifrågasatts, stämpelmärkenas avskaffande leder till att alla inbetalningar skall ske genom insättning på postgirokonto innan expedition utlämnas, innebär detta uppenbarligen för allmänheten mycket framträdande olägenheter, oförenliga med den service som eljest eftersträvas inom förvaltningen.

Sammanfattningsvis har stämpelsystemet enligt utredningens uppfatt­ ning i stort sett visat sig vara en enkel och tillfredsställande metod för kvittering och redovisning av mottagna medel, och utredningen anser inte skäl föreligga till annat än att förorda systemets bibehållande.

Inom ramen för stämpelsystemet finner utredningen emellertid vissa för­ ändringar kunna göras för att ernå arbetsbesparingar.

Utredningen konstaterar därvid att användandet av dubbla beläggnings- stämplar är förenat med särskilt besvär av praktisk natur och att de önske­ mål, som framförts om avskaffande av dessa stämplar, måste anses i hög grad befogade. Ett tillgodoseende av dessa önskemål är emellertid beroende av huruvida på annat sätt kan åstadkommas erforderliga möjligheter till kontroll av uppbörd och redovisning av de avsevärda avgiftsbelopp det här gäller. Utredningen har kommit till uppfattningen, att man kan ersätta metoden med andra föreskrifter, och föreslår därför, att dessa stämpelmär­ ken slopas. Huvuddragen i det redovisningssystem, som därvid synts böra införas, framgår av utkastet till stämpelkungörelse och därtill fogade an­ märkningar. Enligt utredningens mening bör det nya systemet medföra ar- betsbesparing för domstolspersonalen. Systemet synes även bereda tillfreds­ ställande kontrollmöjligheter under förutsättning dels att skyldigheten att betala stämplar i förskott minskas, dels att den stora uppbörden av arvsskatt inte sker vid domstolarna. Förskottsuppbörden, som medför spe­

ciella svårigheter för redovisningskontrollen, föreslås begränsad att endast

gälla stämpelavgift i de fall, där avgiften överstiger 100 kronor, vid förvärv

av fast egendom och tomträtt samt vid s. k. lösöreköp. Beträffande arvsskatt

föreslås, att redovisningen med stämpelmärken helt avskaffas och att dessa

skatter skall inbetalas direkt till generalpoststyrelsen med postgiro. Som

foljd härav föreslås, att även stämpelbeläggningen av gåvodeklarationer skall

upphöra. Vad angår de närmare betingelserna för och innebörden av för­

slaget i dessa delar hänvisar utredningen till specialmotiveringen till 42 § i

dess förslag till stämpelförordning och till förslag till ändringar i förord­

ningen om arvsskatt och gåvoskatt. I anslutning härtill framhåller utred­

ningen, att enligt förslaget den nuvarande stämpelbeläggningen av aktie­

brev och lottbrev i kommanditbolag samt lottsedlar skall upphöra.

I fråga om fondstämpeln föreslår utredningen, att bank- och fondinspek­

tionen skall äga medgiva fondhandlare att fullgöra avgiftsskyldigheten på

annat sätt än genom beläggning med märken. Stämpelbeläggning med mär­

ken anser utredningen inte heller erforderlig i fråga om lotterivinstskatten.

Utredningen föreslår slutligen, att generalpoststyrelsen i samråd med riks­

revisionsverket skall äga att beträffande visst slag av expeditioner med^e

undantag från skyldigheten att redovisa med stämpelmärken. I detta av­

seende erinras emellertid om att den kontroll från allmänhetens sida av

avgiltsredovisnmgen som tidigare berörts minskar i betydelse, om stämpel-

markena mte bibehålls som regelmässig kvittering, och att undantag där­

or inte bör ske annat än i fråga om expeditioner av mera speciellt slag.

"Vid utformningen av förslaget till ny förordning angående stämpelavgif­

ten bär utredningen ansett det inte vara erforderligt eller lämpligt, att för­

ordningen upptar detaljföreskrifter angående stämpelmärkena eller när­

mare bestämmelser om uppbörd och redovisning av stämpelavgifterna. Före­

skrifter i dessa hänseenden skall enligt utredningens förslag meddelas av

Kungl. Maj :t och, delvis, av generalpoststyrelsen. Utredningen har, såsom

jag redan nämnt, upprättat utkast till kungörelse angående tillhandahål­

landet av stämplar samt uppbörd och redovisning av stämpelmedel m. m.

(stämpelkungörelse).

utl'edmngens förslag skall stämpelbeläggning, i den mån sådan

alltjamt skall aga rum, verkställas av myndighet utom i vad angår fond-

™ fölJd härav fordras ej längre att vanliga beläggningsstämplar

tillhandahålls allmänheten på postanstalterna. Genom att stämpelförsälj­

ningen till allmänheten upphör medför förslaget ett visst ökat skvdd mot

handlingsförfalskning.

I detta sammanhang påpekar utredningen, att förslaget inte innehåller

bestämmelser om provision för stämpelförsäljare. Rätten till sådan provi­

sion har inskränkts undan för undan (se prop. 1922: 224, 1936: 39 och 1939-

208). Enligt kungörelsen den 28 november 1947 (nr 900) om undanta*

från ratten till provision för vissa stämpelförsäljare utgår provision ej till

tjänsteman, på vilken statens allmänna avlöningsreglemente är tillämpligt.

I fråga om kommunalt avlönade stämpelförsäljare har sedan 1922 funnUs

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1964

45

möjlighet för kommunen att föreskriva, att sådan befattningshavare skall till kommunens kassa inbetala honom tillkommande provision, och numera lär inte någon stämpelförsäljare uppbära provision som sportler.

Frågan om inteckningskontrollstämpeln har utredningen behandlat i 22 § i förslaget till lösenkungörelse. Redogörelse för utredningens förslag i denna fråga ämnar jag lämna i anslutning till It § i den föreslagna stämpelskatte­ förordningen.

Yttrandena

Förslaget att behålla stämpelsystemet i princip som upp- liördsmetod har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av så gott som samt­ liga remissmyndigheter.

Näringslivets sknttedelegation

framhåller särskilt, att systemet med de

förändringar och begränsningar utredningen förordar torde bli enklare i tillämpningen än hittills.

Rådhusrätten och magistraten i Hälsingborg

understryker den långvariga

traditionen bakom systemet och dettas värde från solennitetssynpunkt.

Ytterligare inskränkning av stämpelsystemet förordas av

riksrevisions­

verket,

som anför följande.

Stämpelsystemet har vissa fördelar som uppbördsmetod. Anlitande av postgirokonto för inbetalningar är emellertid ett lika enkelt uppbördsför- f ar ande, som innebär stor trygghet mot oegentligheter och därjämte skapar ett underlag i myndighetens räkenskaper för revisionsmyndighetens gransk­ ning av skatte- och avgiftsdebiteringen. I den utsträckning fastställande av skatt eller avgift respektive färdigställande av expedition, avskrift eller dy­ likt icke kan ske omedelbart, gör ett förfarande med inbetalning över post­ girokonto enligt av myndigheten tillhandahållet inbetalningskort eller ge­ nom utlösande av giropostförskott stämpelbeläggningen överflödig. Det är riksrevisionsverket bekant, att myndigheterna i viss omfattning tillställa sökande stämpelbelagd handling i form av postförskott med insättning på myndighetens postgirokonto. Stämpelbeläggningen fyller i sådant fall icke något redovisningsändamål, som icke på enklare sätt kan tillgodoses genom myndighetens bokföring.

En stor del av stämpelbeläggningen äger rum hos myndigheter med stark kameral organisation, vilka ha att i sin verksamhet uppbära avgifter och andra medel till belopp som betydligt överstiga uttaget av stämpel- och ex­ peditionsavgifter. Hos sådana myndigheter kan den från övriga förekom­ mande inbetalningsformer avvikande stämpelbeläggningen antagas i stort sett förorsaka merarbete utan att bereda några egentliga fördelar.

Utifrån ovan angivna synpunkter hade det varit önskvärt att utredningen undersökt möjligheterna att ytterligare inskränka stämpelsystemets till- Jämpningsområde. Särskilt vad gäller skatterna på omsättningen av fast och lös egendom synes förenklingar stå att vinna genom slopande av stämpel­ beläggningen.

Några remissinstanser har tagit upp frågan i vad mån stämpelsystemet kan ersättas genom användande av kontorsmaskiner.

Sålunda framhåller

statskontoret,

att andra tekniska metoder än syste­

met med stämpelmärken kan stå till buds vid kvittering och redovisning av

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år

stämpelskatt och expeditionslösen. Det framgår ej av betänkandet, om ut­ redningen undersökt möjligheten att i vissa fall ersätta stämpelsystemet med en motsvarighet till postverkets frankeringsmaskiner. Sådana maski­ ner skulle enligt statskontoret sannolikt kunna skapa skydd mot oegentlig- heter samt möjliggöra en snabb och enkel redovisning. Kunde dylika maski­ ner användas skulle, anför statskontoret, säkerligen en avsevärd arbetsbe- sparing uppnås, i synnerhet inom domstolsväsendet. Statskontoret föreslår därför, att möjligheten att använda frankeringsmaskin i stället för stäm­ pelmärken närmare undersökes.

Nedre justitierevisionen

uttalar i denna fråga följande.

Av betänkandet framgår icke om utredningen övervägt möjligheterna att med utnyttjande av moderna kontorsmaskiner, särskilt av sådan typ som frankeringsmaskiner och kassaregistreringsapparater, genomföra en ratio­ nalisering av uppbörden och redovisningen av stämpelmedlen. Det vill synas som om - - åtminstone såvitt angår myndigheter med jämförelsevis stor me- delsuppbord, exempelvis de största rådhusrätterna och domsagorna — en icke oväsentlig besparing av arbetskraft härigenom skulle kunna uppnås, utan att kravet pa effektiv kontroll, även för redogöraren själv, bleve efter- salt. Såsom grund för ett ställningstagande till detta spörsmål krävs emel- lertul ett utredningsmaterial av maskin- och bokföringsteknisk art, som nu icke star neare justitierevisionen till buds. För det fall att de antydda ratio­ naliseringsmöjligheterna icke blivit prövade av utredningen vill nedre justi­ tierevisionen allenast framhålla angelägenheten av att utvecklingen inom kontorstekmken beaktas, så att även på detta område alla möjligheter till arbetsbesparing tillvaratagas.

Hovrätten

för

Nedre Norrland

önskar som mål för reformer på föreva­

rande område bl. a. en ordning, där det nuvarande gammalmodiga manuella systemet för redovisning av expeditionsavgifter ersätts av någon maskinell, enkel och praktisk anordning. Emellertid förutsätter hovrätten, att utred­ ningens ställningstagande är grundat på närmare expertundersökningar och jämförelser. Hovrätten motsätter sig därför inte, att märkena bibehålls tills vidare. De stigande kostnaderna för manuell arbetskraft och den snabba utveckling, som pågått och alltjämt pågår inom det kontorstekniska om­ rådet, fordrar dock enligt hovrättens mening, att frågan hålls öppen under fortsatt och skärpt uppmärksamhet.

Sveriges jordbrukskasseförbund

anser, att åtskilliga invändningar av

praktiska skäl kan göras mot systemet med stämpelmärken. Det förefaller förbundet sannolikt, att den snabba utvecklingen av kontorstekniska hjälp­ medel i form av stämplande, summerande och registrerande maskiner kan komma att ge enklare lösningar av problemet. Förbundet vill dock fram­ hålla, att systemet med stämpelmärken enligt förbundets mening är vida att föredraga framför det till utredningen framförda men av utredningen på goda grunder avvisade förslaget att alla inbetalningar skall göras till post­ girokonto innan expedition utlämnas.

Vad speciellt angår skatteredovisningen har förslaget att avskaffa stäm­ pelsystemet för arvsskatt och gåvoskatt samt att införa postgiro­

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1964

47

inbetalning av sådan skatt direkt till generalpoststyrelsen tillstyrkts eller lämnats utan erinran av så gott som samtliga remissorgan. Remissyttran­ dena i denna del ämnar jag i det följande närmare redovisa i specialmoti­ veringen till ändringarna i arvsskatteförordningen.

Ett fullständigt avskaffande av stämpelbeläggning även i fråga om an­ nan skatt vid underrätt förordas av riksrevisionsverket, hovrätten för Västra Sverige och hovrätten för övre Norrland samt häradshövdingen i Umeå domsaga.

Riksrevisionsverket anför sålunda.

Det förenklade förfarande utredningen föreslagit för uppbörd av arvs- ocli gåvoskatt torde enligt riksrevisionsverkets mening med fördel kunna tillämpas också vid uttagandet av avgifterna på förvärv av fast egendom samt inteckning av skuldebrev och lösöreköp. Det må vidare framhållas, att uppbörden av ifrågavarande medel liksom av arvsskatt fastställd av under­ rätt i stället för till ett för hela riket gemensamt postgirokonto skulle kunna äga rum till särskilda postgirokonton för respektive hovrätter, på vilka då skulle ankomma att fullgöra de arbetsuppgifter som med utredningens för­ slag åvila postverket.

Hovrätten för Västra Sverige anser, att lösningen med inbetalning till ett centralt postgirokonto erbjuder uppenbara fördelar, och anför.

Uppbörd, redovisning och kontroll av avgifterna synes då kunna anordnas på motsvarande sätt som föreslagits för arvsskatten. Riskerna för förlust för statsverket får självfallet icke underskattas men torde, om denna synpunkt skulle tillmätas avgörande betydelse, kunna förebyggas genom krav på inbe­ talning till postgiro innan ansökan upptages till slutlig prövning, eventuellt i förening med ett föreläggande vid äventyr på sätt föreskrives för ansök- ningsavgift i 19 § förslaget till kungörelse angående expeditionslösen m. in.

Hovrätten för Övre Norrland förordar, att inbetalningen till det centrala postgirokontot skall göras i förväg. Hovrätten framhåller, att domstolarna därigenom skulle helt befrias från skyldigheten att handha skattemedel och att uppbörden skulle ankomma på den myndighet — postverket — som har skatteredovisning till en av sina huvuduppgifter.

Häradshövdingen i Umeå domsaga anser att den uppbördsverksamhet, som domstolarna för närvarande bedriver, ligger så vid sidan av domstolarnas egentliga uppgifter, att det i och för sig mest rationella borde ha varit att helt avlyfta denna verksamhet från domstolarna.

I fråga om stämpelavgiften vid förvärv av fartyg har utredning­ ens förslag att behålla stämpelmärken mött erinran endast från riksrevisions­ verket, som anför.

Handläggningen av avgiftsärenden beträffande oregistrerade fartyg avses skola överflyttas från polismyndigheten till sjöfartsstyrelsen. Fastställandet av avgifter vid fartygsförvärv centraliseras härigenom till sistnämnda myn­ dighet. Riksrevisionsverket har inhämtat, att stämpelbeläggningen hos sjö- fartsstvrelsen för närvarande icke sker å sådan handling som utlämnas till sökanden. Med hänsyn till nämnda omständigheter torde stämpelsyste­ mets användning på detta område sakna berättigande. Inbetalning bör i stäl­

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196-b

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1964

let äga rum till sjöfartsstyrelsens postgirokonto, sedan styrelsen på grundval av till fartygsregistret ingiven anmälan aviserat avgiftens storlek.

Mot förslaget att inskränka den nuvarande stämpelbeläggningen av a k- tier och lottbrev i kommanditbolag samt lottsedlar har ej riktats någon erinran. Såväl generalpoststyrelsen som riksrevisionsverket har dock uttalat sig för att dessa skatter inte alls skall redovisas med stäm­ pelmärken.

Ej heller mot förslaget att lotterivinsts katten skall fritas från användandet av stämpelmärken har någon erinran framförts. Riksgäldsfullmåktige, som framhåller att denna skatt avser även vinstdragning i lönspa­ rande och premieobligationsvinster, anser förslaget rationellt. Riksrevisions­ verket tillstyrker likaledes uttryckligen förslaget.

Förslaget att fondstämpel skall kunna redovisas utan stämpelbe- läggning har ej mött någon erinran. Uttryckligt tillstyrkande föreligger från bank- och fondinspektionen, styrelsen för Stockholms fondbörs, Svens­ ka fondhandlareföreningen och Svenska bankföreningen.

Utredningens förslag att slopa dubbla beläggningsstämplar har tillstyrkts av samtliga remissorgan med ett undantag. Ur de tillstyr­ kande yttrandena må följande återges.

Statskontoret anser denna reform i hög grad befogad, eftersom de dubbla beläggningsstämplarna nu orsakar mycket besvär och tidsåtgång. Det av utredningen föreslagna nya redovisningssystemet synes statskontoret inne­ bära arbetsbesparing och fullgod medelskontroll.

Häradshövdingen i Umeå domsaga framhåller, att uppbördsverksamheten för närvarande är arbetskrävande och att redovisningssystemet är inveck­ lat, beroende bl. a. på att redovisningen sker med två olika sorters stämplar, dubbla och enkla. Förenklingar i förfarandet skulle därför enligt hans me­ ning kunna medföra avsevärda besparingar för statsverket. Han hälsar där­ för med stor tillfredsställelse, att enligt förslaget stämpelskatt och lösen skall redovisas med enhetliga stämplar samt att uppbörden i allmänhet skall ske vid endast ett tillfälle.

Häradshövdingen i Ångermanlands södra domsaga anser det vara vansk­ ligt att bedöma frågan huruvida genomförandet av förslaget i denna del kommer att medföra någon arbetsbesparing för domstolspersonalen, innan förslag till tillämpningsföreskrifter, räkenskapsböcker o. dyl. blivit utarbe­ tade. De i betänkandet upptagna författningsförslagen tyder enligt denne häradshövding på att det föreslagna redovisningssystemet inte kommer att medföra ai betsbesparing utan snarare ökning av arbetet. Han finner emel­ lertid systemet med dubbla beläggningsstämplar vara behäftat med så av­ sevärda nackdelar från praktisk synpunkt att det bör slopas, oavsett vilken inverkan detta kan ha på arbetsbördan vid domstolarna.

Länsstyrelsen i Västerbottens län framhåller att, även om uppbörd med dubbla beläggningsstämplar för länsstyrelsens del omfattar en obetydlig

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196b

49

del av den totala uppbörden, användningen av dessa stämplar dock visat sig tidsödande enär de inte lämnas i förskott.

Uppbördsdirektören i Stockholm finner borttagandet av de dubbla belägg- ningsstämplarna framstå som en god förenkling.

Bibehållande av dubbla beläggningsstämplar förordas endast av härads­ hövdingen i Hallands södra domsaga, som under hänvisning till erfaren­ heter från denna domsaga uttalar att ett system med dubbla tjänstepost- girokonton för stämpelförsäljare vid underrätterna — ett för enkla och ett för dubbla beläggningsstämplar — synes böra närmare prövas innan de sistnämnda stämplarna helt slopas.

I fråga om den föreslagna begränsningen av förskottsuppbör- d e n av stämpelskatt vid domstol råder delade meningar. Remissyttrandena i denna del ämnar jag redovisa vid 36 § i departementsförslaget till stämpel­ skatteförordning.

Vad härefter angår stämpelsystemets användande för redovisning av expeditionsavgifter har den föreslagna möjligheten att undan­ ta vissa expeditioner från skyldigheten att redovisa lösen med stämpel- märken i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län finner sig dock inte kunna biträda detta förslag. Länsstyrelsen anser nämligen att ett åsatt stämpelmärke förlänar handlingen en officiell prägel, som frånsett förfalskningsskyddet kan vara av stort värde, inte minst i internationella sammanhang. En befrielse från skyldigheten att åsätta stämpelmärken skulle säkerligen också försvåra kontrollen över inbetalda lösenavgifter.

Liknande synpunkter anförs av tulldirektionen i Malmö i fråga om be­ vis som utfärdas av lokal tullmyndighet, av 19b9 års jaktutredning beträf­ fande bevis eller beslut som utfärdas i jakt- och vapenärenden samt av skeppsklareraresektionen hos Stockholms sjöfartsklubb i fråga om certifi- kat och dylika handlingar av permanent natur som tillhör fartygen och ofta uppvisas även utomlands.

Tulldirektionen i Stockholm ifrågasätter dessutom, om inte genom sär­ skilt stadgande i lösenlistan borde beredas möjlighet för den som så begär att få viss expedition stämpelbelagd för att markera dess officiella natur.

Bergmästareämbetet i västra distriktet finner stämpelmärkena väl moti­ verade för att markera, att det är fråga om handling av viss vikt.

Motsatt uppfattning i fråga om stämpelmärkets värde som officiell be­ teckning hyser ett par remissmyndigheter. Sjöfartsstyrelsen uttalar sålun­ da, att lösenbelagda certifikat utgör endast en del av alla de handlingar ett fartyg kan behöva förete för utländsk myndighet vid besök i utländsk hamn och att det inte torde möta någon svårighet att ge dem erforderlig officiell prägel utan att därför behöva ta ut en särskild lösenavgift. Någon genomgående princip att utländska motsvarigheter till ifrågavarande certifi­ kat skall vara försedda med lösen- eller stämpelmärken torde inte före­ ligga. De sakkunniga med uppdrag att verkställa översyn av gällande be­

stämmelser om tillsyn å fartyg m. m. framhåller att varje certifikat, som utfärdas av sjöfartsstyrelsen, förses med styrelsens stämpel och att denna stämpel torde vara tillfyllest när det gäller att ge handlingarna en officiell karaktär.

En del remissorgan har uttalat önskemål om att de affärsdrivande verken skall slippa redovisa expeditionsavgifter med stämpelmärken.

Sålunda anser järnvägsstyrelsen att i varje fall statens järnvägar bör slippa redovisa expeditionslösen med stämpelmärken. Avgifterna för verkets expeditioner tas praktiskt taget enbart ut genom postförskott och gottskrivs därigenom styrelsens spärrade postgirokonto för inkomster samt bokförs över särskilt avräkningskonto. Kontrollsynpunkterna är alltså väl tillgodo­ sedda utan användning av stämpelmärken, varför redovisning utan stämpel­ märken skulle innebära en ren arbetsbesparing.

Liknande ståndpunkt intar generalpoststyrelsen, postutredningen 1956, riksrevisionsverket, telestyrelsen och luftfartsstyrelsen. Dessa remissorgan anser emellertid, att lösenbestämmelserna ej alls skall gälla affärsverken.

Slopande av stämpelbeläggning föreslås vidare av väg- och vattenbygg­ nadsstyrelsen i fråga om avskrifter, kopior och dupletter, av riksarkivet beträffande kopieringskostnader för kopior, av patent- och registrerings­ verket i fråga om fotografiska förstoringar samt av flygförvaltningen i undantagsfall rörande fotokopior.

Uppbördsdirektören i Stockholm ifrågasätter, om inte expeditionsavgif­ terna borde »kvitteras» med särskilda lösenmärken, och anför.

Enligt förslaget skall lösen fortfarande redovisas med stämpel. För detta kan man möjligen sätta ett frågetecken. Avgiften vid förvärv av fast egen­ dom och av fartyg och i de andra fall då stämpelavgift skall erläggas är så artskilda från expeditionsavgifterna att det synes motiverat inte blott med de olika benämningarna stämpel resp. lösen utan också med olika redovis- ningsmärken.

Att försäljning av stämpelmärken ej längre skall kunna ske till allmänheten har föranlett erinran endast från Svenska bankför­ eningen, som finner praktiska skäl tala för en modifikation i fråga om emissionsstämpel till utländska värdepapper.

Frågan om slopandet av bestämmelser rörande provision har inte berörts i remissyttrandena.

Förslaget att samla bestämmelserna om tillhandahållande av stämplar samt uppbörd och redovisning av stämpelmedel m. m. i en stämpel­ kungörelse har vunnit allmänt gillande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196i

Departementschefen

Systemet att redovisa stämpelskatt och expeditionsavgifter genom stäm­ pelmärken har gammal hävd i vårt land. Utredningen har föreslagit, att detta stämpelsystem i princip skall bibehållas men jämkas i vissa hänseen­

51

den. De flesta remissmyndigheterna synes dela utredningens uppfattning, att stämpelsystemet i allmänhet är att föredra framför andra system för redovisning av stämpelskatt och expeditionsavgifter. Det alternativ som an­ setts ligga närmast till hands, nämligen inbetalning över postgiro, skulle ofta inte medföra en lättnad för myndigheterna, som stod i rimlig propor­ tion till det besvär ett sådant förfarande skulle orsaka allmänheten. För­ hållandena kan emellertid gestalta sig på olika sätt inom skilda områden och hos skilda myndigheter. Utredningens förslag, som jag tillstyrker, inne­ bär, såsom framgår av det följande, att postgiroinbetalning införs på vissa områden där ett sådant betalningssätt ansetts överlägset. Den myndighet, som enligt vad jag i det följande ämnar föreslå skall bli central administrativ myndighet för stämpelväsendet, nämligen kontrollstyrelsen, bör emellertid enligt min mening undersöka möjligheterna att i större utsträckning övergå till postgiroinbetalning.

Även andra vägar att rationalisera redovisningssystemet än övergång till postgiroinbetalning är emellertid tänkbara. Sålunda torde utvecklingen på det kontorstekniska området erbjuda möjligheter i detta hänseende. Från flera håll har pekats på användningen av frankeringsmaskiner. I detta sammanhang är det emellertid inte möjligt att ta ställning till frågan om övergång till sådana redovisningsmetoder. Det bör ankomma på kontroll­ styrelsen att uppmärksamt följa utvecklingen på detta område och att vidta de rationaliserande åtgärder, som erfarenheterna föranleder. För att möjlig­ göra försöksverksamhet med frankeringsmaskiner och andra redovisnings­ metoder i stället för stämpelsystemet ämnar jag föreslå bestämmelser om befogenhet för kontrollstyrelsen att besluta om undantag från stämpelredo­ visningen. De nya författningarna bör emellertid utformas med denna form av redovisning som huvudprincip. Redan nu kan dock ske förenklingar av stämnelsystemet. I vissa fall, då stämpelmärken ej kan anses erforderliga från redovisningssynpunkt, bör sålunda användas en annan redovisnings­ form. Vidare bör de dubbla beläggningsstämplarna ersättas med enkla be- läggningsstämplar.

Viktigast från förenklingssynpunlct är utredningens förslag att helt av­ skaffa stämpelbeläggning i fråga om arvsskatt och gåvoskatt. Förslaget har vunnit allmänt gillande vid remissbehandlingen. Såsom jag avser att när­ mare utveckla i specialmotiveringen till de ändringar i arvsskatteförord­ ningen som jag ämnar föreslå, bör stämpelbeläggningen beträffande arvs­ skatt ersättas med inbetalning till postgirokonton hos länsstyrelserna. I sam­ band därmed ämnar jag föreslå, att stämpelsystemet slopas även för gåvo­ skatt.

Beträffande skatt, som fastställs av inskrivningsdomare, ämnar jag före­ slå, att uppbörden alltjämt skall åvila denne. Då någon central uppbörd av sådan skatt inte kommer att ske, saknas anledning att nu slopa stämpel­ systemet för den. Att undantag från denna princip skall kunna göras genom beslut av kontrollstyrelsen har jag nyss berört.

Stämpelavgiften vid överlåtelse av fartyg redovisas nu med stämpelmär­

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 ur 1!)6'i

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år l!)6i

ken, och utredningen har inte föreslagit någon ändring i detta hänseende. I allmänhet inbetalas stämpelavgiften på ett särskilt postgirokonto till sjö- farlsstyrelsens fartygsregister. Inbetalning kan emellertid även ske kontant direkt till sjöfartsstyrelsen. Stämplarna åsätts den till fartygsregistret in­ givna förvärvsanmälan, som får ligga kvar hos sjöfartsstyrelsen. Enligt min mening är detta inte tillfredsställande, eftersom stämpelmärkena därige­ nom mister sin funktion som kvitto på erlagd avgift. Med hänsyn härtill och eftersom uppbörden sker centralt finner jag i likhet med riksrevisions­ verket, att stämpelsystemet bör slopas för redovisningen av fartygsstämpeln och att i stället inbetalning till fartygsregistrets eget postgirokonto bör gö­ ras obligatorisk.

I fråga om aktier och lottbrev i kommanditbolag samt lottsedlar har ut­ redningen föreslagit, att stämpelbeläggning av själva handlingarna skall slopas. Samtidigt har utredningen förordat, att kvittot på erlagd stämpel­ skatt i stället skall förses med stämplar. Såväl generalpoststyrelsen, som närmast berördes av förslaget, som riksrevisionsverket, vilket har att beakta behovet av redovisningskontroll, har emellertid förordat, att stämpelskat­ ten i dessa fall inte alls skall redovisas med stämpelmärken. I likhet med generalpoststyrelsen och riksrevisionsverket anser jag, att det saknas till­ räcklig anledning behålla stämpelsystemet för de här berörda handlingarna.

Även beträffande den särskilda lotterivinstskatten bör stämpelsystemet slopas.

Vidare tillstyrker jag, att det beträffande fondstämpel bereds möjlighet att slopa användningen av stämpelmärken.

Anmärkningarna mot de besvär, som onekligen är förenade med det nu­ varande stämpelsystemet, gäller i huvudsak användningen av dubbla be- läggningsstämplar. Utredningen har därför föreslagit, att dessa skattestämp- lar ersätts med enkla beläggningsstämplar. Utredningens förslag har över­ lag tillstyrkts av remissorganen, som mycket starkt uttalat sig för att de dubbla beläggningsstämplarna slopas. Jag förordar därför, att stämpelskatt — i den mån stämpelsystemet kommer till användning — framdeles alltid skall redovisas med samma slags stämpelmärken som nu används för expe­ ditionsavgifterna.

En förutsättning för slopande av de dubbla beläggningsstämplarna är att förskottsuppbörden begränsas. Utredningens förslag att förskott fortfaran­ de skall tas ut beträffande stämpelskatt vid lagfart och inskrivning av tomträtt samt vid lösöreköp, dock endast i de fall där skatten överstiger 100 kronor, har under remissbehandlingen blivit föremål för mycket delade me­ ningar. På många håll har man ansett, att förskottsuppbörden bör slopas helt. Till denna mening ansluter jag mig. Såsom kommer att närmare fram­ gå av specialmotiveringen till 36 § i departementsförslaget till stämpelskatte­ förordning, vill jag därför föreslå, att förskottsbetalningen hos inskrivnings­ domare fullständigt slopas. Hos underrätt blir det inte aktuellt att ta ut stämpelskatt, eftersom jag i det följande ämnar föreslå att skatteplikten för lösöreköp slopas.

Även i fråga om expeditionsavgifter har utredningen föreslagit möjlighet

53

till undantag från skyldigheten alt redovisa med stämpelmärken. I detta sammanhang har från en del håll uttalats önskemål om att sådan befrielse skall medges dels de affärsdrivande verken generellt dels några andra myndigheter i fråga om vissa expeditioner, t. ex. fotostatkopior. Enligt min mening bör det ankomma på konlrollstyrelsen att efter samråd med riks­ revisionsverket från fall till fall avgöra, om tillfredsställande redovisnings- kontroll kan ernås utan stämpelmärken. En förutsättning för sådan dispens- givning hör givetvis vara att en omläggning av redovisningen även kommer att innebära en förenkling av denna. Vad särskilt gäller de affärsdrivande verken vill jag redan nu nämna att jag i det följande ämnar föreslå, att de liksom vissa andra myndigheter helt undantas från tillämpningen av expe- ditionskungörelsen och i stället bemyndigas själva fastställa och uppbära avgifter för avskrifter och kopior. Därmed kommer dessa avgifter att redo­ visas på annat sätt än med stämpelmärken.

Inteckningskontrollstämpeln bör, av skäl som jag kommer att anföra vid

11 § i förslaget till stämpelskatteförordning, enligt min mening slopas.

Meddelande av detalj föreskrifter om stämpelmärken och redovisning bör ankomma, i första hand på Kungl. Maj:t och i andra hand på kontroll- styrelsen. Bestämmelserna härom bör på sätt utredningen föreslagit inflyta i en särskild s. k. stämpelkungörelse. Därvid bör föreskrivas, att stämpel­ märken ej längre skall tillhandahållas allmänheten. Slutligen må nämnas, att stämpelprovision ej heller enligt min mening bör förekomma.

Ett slopande av stämpelsystemet för redovisning av den särskilda skatten på vissa lotterivinster kräver en mindre jämkning av 1928 års förordning om denna skatt, vilken nu handhas av generalpoststyrelsen. Såsom jag redan antytt, ämnar jag i det följande föreslå, att kontrollstyrelsen i princip över­ tar generalpoststyrelsens befattning med stämpelväsendet. Detta bör gälla även den särskilda lotterivinstskatten. En teknisk anpassning av denna skatt till vad som gäller beträffande konlrollstyrelsens övriga skatter kan kräva ytterligare jämkningar i förordningen om lotterivinstskatt. Frågan om ändring i denna förordning torde få anmälas i senare sammanhang.

C. Central stämpelmyndighet

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år

Gällande ordning

Som central administrativ myndighet inom stämpelväsendet fungerar ge­ neralpoststyrelsen. Detta kommer till uttryck på skilda håll i SF. Såsom angivits i föregående avsnitt, handhar postverket försäljningen av stämpel­ märken samt uppbörden och redovisningen till statsverket av stämpelme­ del. Därutöver åligger det generalpoststyrelsen att i vissa fall pröva stäm­ pelplikt och fastställa stämpelavgift. Sålunda fastställer generalpoststyrel­ sen stämpelns belopp för aktiebrev och lottbrev i inländska bolag, för inte­ rimsbevis å dylika brev samt för obligationer som utfärdas här i riket (27 § SF). Vidare fastställer styrelsen stämpelavgift för lottsedel. Vid underlåten betalning i sådant fall äger styrelsen låta indriva det felande beloppet (56 § SF).

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1964

I fråga om fondstämpelavgiften är bankinspektionen central administra­

tiv myndighet. Denna myndighetsutövning är dock i stort sett begränsad

till en allmän tillsyn över efterlevnaden av 1908 års fondstämpelförordning

(9 § förordningen) och kontroll av stämpelbeläggningen av fondhandlarnas

avräkningsnotor (10 § samma förordning).

Stämpelutredningen

Stämpelutredningen, som utgått från att generalpoststyrelsen skall be­

hålla sin ställning som central administrativ myndighet för stämpelväsen­

det, föreslår inte några inskränkningar i styrelsens befogenheter på delta

område. I stället föreslår utredningen en viss utökning av styrelsens upp­

gifter. Enligt utredningens förslag skall styrelsen fastställa stämpelavgift

även för utländska värdepapper, avge yttranden i alla ärenden om för-

handsbesked, äga besvärsrätt i fråga om förhandsbesked och skattebeslut

som meddelats av annan myndighet än allmän underrätt, föra talan vid

allmän domstol för bevakande av statsverkets rätt beträffande stämpelavgift

samt motta anmälningar om underlåten stämpelbeläggning.

Beträffande bankinspektionens ställning som tillsyns- och kontrollmyn­

dighet för fondstämpeln har stämpelutredningen inte föreslagit någon änd­

ring.

Postutredningen 1956

I sitt yttrande över stämpelutredningens betänkande ifrågasätter postut­

redningen, om en myndighetsutövning av det slag stämpelutredningen före­

slagit är förenlig med postverkets uppgifter som affärsverk. Postutredningen

har därvid redovisat i huvudsak följande synpunkter.

För postverkets styrelse och ledningen närmast under denna träder post­

verkets karaktär av affärsverk och därmed sammanhängande, från stämpel­

väsendet artfrämmande uppgifter i förgrunden. Dessa dominerande upp­

gifter, på vilka ledningens sakkunskap i första hand måste vara inriktad,

kan enligt postutredningen väntas lämna ringa tid över för engagemang

från ledningens sida i ärenden, som avser prövning av stämpelplikt i svår­

bedömda fall och besvärsärenden i sådana sammanhang. Med hänsyn till

den utveckling mot ett starkare markerande av affärsverkens ställning i

förhållande till statsförvaltningen i övrigt, som har ägt rum och alltjämt

pågår, anser postutredningen en myndighetsfunktion av det slag general­

poststyrelsen utövar genom sin allmänna befattning med stämpelskatter

bli allt mindre förenlig med postverkets verksamhet som affärsverk. Post­

verkets uppgifter i fråga om stämpelväsendet bör enligt postutredningens

mening, såsom fallet är med skatteuppbörd i allmänhet och folkpensions-

utbetalning, vara begränsade till de rent uppbörds- och utbetalningstek-

niska.

I anslutning till detta yttrande har postutredningen sedermera i sitt år

1962 avgivna betänkande rörande postverkets organisation (SOU 1962:52)

föreslagit, att postverkets uppgifter i fråga om stämpelväsendet begränsas

55

[ill försäljning av stämpelmärken på postanstalterna för den myndighets

räkning som kan anses lämplig att överta postverkets nuvarande centrala

uppgifter i fråga om slämpelväsendet. Enligt postutredningens bedömande

är kontrollstyrclsen på grund av sin befattning med skatter tänkbar som

central myndighet för stämpelväsendet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196b

Yttrandena över postutredningens betänkande

Postutredningens förslag har allmänt tillstyrkts eller lämnats utan erin­

ran. Uttryckligt tillstyrkande föreligger från konirollsiijrelscn, riksrevi­

sionsverket, generalpoststyrclsen, telestyrelsen, länsstyrelserna i Stock­

holms, Jönköpings, Västmanlands, Västernorrlands och Norrbottens län,

Statstjänstemännens riksförbund och Statstjänarkartellen.

Generalpoststyrelsen anser i likhet med postutredningen, att postverkets

engagemang i stämpelväsendet inte hör samman med postverket som af­

färsverk. Styrelsen framhåller särskilt, att postverket visserligen handhar

skatteuppbörd och folkpensionsutbetalning men att postverket därför inte

fastställer några skatter eller prövar frågor om skatteplikt eller rätt till

folkpension eller fungerar som remissinstans i dylika avseenden. General­

poststyrelsen ifrågasätter, om inte stämpeluppgifterna snarast hör hemma

hos kontrollstyrelsen i dess egenskap av expertorgan för indirekt beskatt­

ning. En mindre utbyggnad av allmänna ombudets sektion hos kontroll­

styrelsen skulle enligt generalpoststyrelsens uppfattning troligen vara till­

fyllest för att möta den planerade utvidgningen av besvärsrätten, under det

att hos generalpoststyrelsen en helt ny sådan sektion finge skapas. Vidare

framhåller generalpoststyrelsen, att kontrollstyrelsen torde ha vidsträcktare

samarbete med riksrevisionsverket än vad generalpoststyrelsen har. Den

organisationsenhet, som stämpelexpeditionen för närvarande utgör hos ge­

neralpoststyrelsen för att handlägga stämpelärendena, och den därmed

sammanhängande distributions- och uppbördsverksamheten borde enligt

generalpoststyrelsens mening med fördel kunna överföras till kontrollsty­

relsen. Av postverkets arbetsuppgifter på detta område skulle därefter åter­

stå endast den egentliga försäljningen av stämpelmärken vid postanstalter­

na. Någon ökning av statsverkets omkostnader för stämpelväsendet anser

generalpoststyrelsen en sådan omläggning inte behöva medföra. Avslut­

ningsvis anför generalpoststyrelsen, att förutom kontrollstyrelsen möjligen

statskontorets fondbyrå kunde tänkas överta postverkets uppgifter inom

stämpelväsendet.

Även riksrevisionsverket betonar, att kontrollstyrelsen redan nu har att

handlägga ärenden på den indirekta beskattningens område, och har där­

för inte något att erinra mot att postverkets myndighetsutövning inom

stämpelväsendet överflyttas till kontrollstyrelsen.

Kontrollstyrelsen delar postutredningens uppfattning, att det är mindre

lämpligt att en skattekontrollerande funktion som uppgiften i fråga om

stämpelväsendet åvilar ett affärsdrivande verk, och anser, att detta bestyr

bör överföras från postverket till ett centralt ämbetsverk. Om postverkets

56

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1964

afiarsverksform förändras till en särskild företagsform i enlighet med vad

postutredningen skisserat, synes det olämpliga i postverkets handhavande

av dessa uppgifter enligt kontrollstyrelsens uppfattning än mera uppen­

bart. Kontrollstyrelsen anför vidare.

Kontrollstyrelsen är enligt Kungl. Maj :ts instruktion bl. a. central för­

valtningsmyndighet för ärenden angående den indirekta beskattningen och

därmed sammanhängande frågor. Styrelsens allmänna organisation är till­

rättalagd för att ombesörja uppgiften med kontroll och uppbörd av skatter

av det slag stämpelavgifterna utgör. Inspektioner och inventeringar hos

stämpelförsäljare kan sålunda med fördel utföras av tjänstemän vid sty­

relsens lokalförvaltning. Enligt förordningen den 3 april 1959 (nr 92) om

förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning är till kontrollstyrelsen knu­

tet ett allmänt ombud med uppgift att företräda det allmänna i besvärs-

ärenden. Om motsvarande funktion anses böra tillskapas i fråga om stäm­

pelavgifterna, skulle denna kunna utövas av det hos kontrollstyrelsen redan

befintliga ombudet.

Kontrollstyrelsen tillstyrker i enlighet med det anförda, att stämpelvä­

sendet överförs från generalpoststyrelsen till kontrollstyrelsen. Härigenom

skulle stämpelbeläggningsfrågorna komma att hänföras till ansvarsområdet

för det departement, varunder de rätteligen bör höra. Om kontrollstyrelsen

blir stämpelmyndighet, bör enligt styrelsens mening frågor rörande statlig

stämpelbeläggning över huvud, sålunda även exempelvis lämnande av för­

handsbesked, övertas av styrelsen. Försäljning av stämpelmärken bör

dock i enlighet med postutredningens förslag även i fortsättningen ske på

postanstalterna.

Bankinspektionen framhåller att, om postutredningens förslag på denna

punkt förverkligas, även bankinspektionen borde befrias från sin del av

stämpelgranskningen, d. v. s. kontrollen av fondstämpeln. Då emellertid

denna fråga torde komma att prövas av aktiefondsutredningen, anser bank­

inspektionen, att sistnämnda utrednings förslag bör avvaktas innan några

åtgärder vidtas beträffande fondstämpeln.

Departementschefen

Generalpoststyrelsen är för närvarande den centrala administrativa myn­

digheten på stämpelväsendets område. Någon ändring har i detta hän­

seende inte föreslagits av stämpelutredningen. Dess ståndpunkt torde ha

betingats av att 1956 års postutredning, då stämpelutredningen avgav sitt

betänkande, inte för sin del tagit definitiv ställning till frågan om general­

poststyrelsens befattning med stämpelväsendet.

Sedermera har frågan kommit i ett annat läge genom att postutredningen

i sitt den 5 december 1962 avgivna betänkande föreslagit, att generalpost­

styrelsens uppgifter som central myndighet för stämpelväsendet skall över­

flyttas till annan myndighet, exempelvis kontrollstyrelsen. Som jag framhöll

i statsverkspropositionen till 1963 års riksdag (bilaga 1 s. 60), kunde något

förslag till en allmän revision av stämpel- och lösenförordningarna inte

framläggas då i avvaktan på remissbehandlingen av postutredningens för­

57

slag. Sedan remissbehandlingen avslutats, anser jag, att man nu kan ta de­ finitiv ståndpunkt till frågan om valet av central myndighet för stämpel­ väsendet.

Enighet har rått mellan remissorganen om att gencralpoststyrelsens myn­ dighetsfunktioner inom stämpelväsendet inte är förenliga med postverkets uppgifter som affärsverk och om att dessa funktioner bör överflyttas till kontrollstyrelsen. Jag delar uppfattningen, att det i princip inte bör an­ komma på ett affärsdrivande verk som postverket att fastställa skatter eller att ha andra rent fiskaliska uppgifter. Dessa bör därför överflyttas till annan central myndighet. Som sådan kan knappast någon annan än kon­ trollstyrelsen komma i fråga. I sin egenskap av central myndighet på den särskilda indirekta beskattningens område synes kontrollstyrelsen vara väl rustad att handha de fiskaliska uppgifterna även inom stämpelväsendet. Jag tillstyrker därför, att kontrollstyrelsen övertar generalpoststyrelsens uppgift som central administrativ myndighet för stämpelväsendet. Av prak­ tiska skäl synes dock försäljningen av stämpelmärken böra kvar ligga inom postverket.

Vad gäller bankinspektionens befattning med stämpelväsendet, som för närvarande inskränker sig till en kontroll av fondstämpelns riktiga beräk­ ning, får jag erinra om att jag med stöd av bemyndigande den 15 februari 1963 tillkallat sakkunniga med uppdrag bl. a. att göra en allmän och förut­ sättningslös översyn av 1908 års fondstämpelförordning. De sakkunniga, som antagit benämningen aktiefondsutredningen, har alltså att pröva även frågan om central myndighet för handhavandet av fondstämpelavgiften. I avvaktan på utredningens överväganden i denna del bör någon ändring i bankin­ spektionens ställning som kontrollmyndighet inte vidtas för närvarande.

Den föreslagna överflyttningen av de centrala uppgifterna på stämpelvä­ sendets område till kontrollstyrelsen medför, att styrelsens personalorgani­ sation kan behöva förstärkas med några befattningshavare. För detta ända­ mål uppkommer eventuellt behov av att överskrida den i styrelsens avlö- ningsstat upptagna anslagsposten till övrig icke-ordinarie personal. Även i övrigt kan övergångsanordningar behöva vidtas med avseende på den per­ sonal, som berörs av omorganisationen. Jag vill föreslå, att Kungl. Maj :t in­ hämtar riksdagens bemyndigande, att medge sådant överskridande och att vidta erforderliga övergångsåtgärder. III.

Kanyl. Maj:ts proposition nr 75 år 196b

III. Stämpelskatt

A. Allmänna synpunkter

Gällande ordning

Enligt 8 § SF föreligger stämpelplikt för åtskilliga slag av enskilda hand­ lingar. Sålunda stadgas stämpelavgift för förvärv av fast egendom genom bl. a. köp, byte eller fusion enligt 175 § aktiebolagslagen samt för förvärv av åborätt och skattelösen av kronojord, vid sökande av betalning eller inteck­ ning på grund av skuldebrev m. m., vid sökande av andra inteckningar eller

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1961

inskrivning av tomträtt och vattenfallsrätt, vid förvärv av fartyg, vid re­ gistrering av lösöreköp, vid emission av bl. a. aktier i svenska aktiebolag och av obligationer samt vid införsel av utländska värdepapper ävensom för lottsedlar i vissa lotterier. Vidare stadgas i samma paragraf skyldighet att erlägga stämpelavgift för ansökan, varigenom mål eller ärende anhängiggörs vid domstol, samt vid registrering av äktenskapsförord.

För beräkningen av stämpelavgiftens storlek gäller i olika fall skilda reg­ ler. Redogörelse för dessa ämnar jag lämna i samband med motiveringen till de specialbestämmelser, som föreslås i det följande.

SF innehåller, såsom jag tidigare nämnt, även bestämmelser om stämpel­ avgift för vissa expeditioner i ärenden hos myndigheter. Till dessa bestäm­ melser ämnar jag återkomma i ett följande avsnitt om expeditionsavgifter­ na.

Under budgetåret 1962/63 inflöt, som tidigare nämnts, i stämpelskatt 110,5 miljoner kronor. Härav belöpte på förvärv av fast egendom 47,6, inteck­ ningar och inskrivningar m. m. 35,9, fartyg 2,5, lösöreköp 0,2, emission och införsel av värdepapper 22 och lottsedlar 2,3 miljoner kronor.

Utredningen

I fråga om stämpelskatten har utredningens uppdrag enligt direktiven varit att verkställa en översyn i tekniskt hänseende av stämpelförordningens bestämmelser om enskilda handlingar. Den av utredningen företagna över­ synen av dessa bestämmelser har, såsom jag redovisat i föregående avsnitt, lett till att utredningen föreslagit en ny förordning angående stämpelav­ giften, innehållande endast stadganden om stämpel till enskilda handlingar. Till utformningen skiljer sig den föreslagna förordningen från den nuva­ rande i första hand däri att, för att öka överskådligheten, de speciella be­ stämmelser, som angår varje skatteobjekt, i större utsträckning än för när­ varande sammanförts till särskilda avdelningar under rubriker avsedda att ange skatteobjektets art. Vidare har med beaktande av rättspraxis ef­ tersträvats att förtydliga bestämmelserna och att fullständiga regleringen på sådana punkter där detta synts påkallat.

I enlighet med direktiven har utredningen i princip inte prövat frågan om avskaffande av skatteplikt för de olika slag av enskilda handlingar, som nu är föremål för stämpelbeläggning, eller om införande av skatt för andra sådana handlingar. Utredningen har dock ansett sig inte kunna undgå att i några fall ta upp frågan om utsträckning av den nuvarande skattskyldig­ heten för viss handling till att gälla även likartade handlingar. De änd­ ringar, som föreslås i detta hänseende, åsyftar att undanröja den brist på konsekvens som, delvis till följd av utvecklingen, enligt utredningens me­ ning måste anses föreligga i nuvarande reglering. Jämte ändringsförslag av denna innebörd har utredningen funnit påkallat att föreslå vissa andra mo­ difikationer, som medför materiella förändringar.

Bland viktigare sakliga ändringar, som utredningen föreslagit, må här, med hänvisning i övrigt till författningstext och specialmotivering, näm­

59

nas följande. Förvärv av tomträtt likställs med förvärv av äganderätt till fast egendom. Stämpelavgift vid förvärv av fast egendom eller tomträtt skall, om avgiften grundas på taxeringsvärde, utgå efter detta värde året före förvärvet i stället för året före stämpelbeläggningen, vilket nu gäller. Stämpelavgiften för sådana förvärv skall utgå med dubbelt belopp inte bara, såsom nu, då förvärvaren är aktiebolag utan även när förvärvaren är annan juridisk person. Därvid undantas dock juridiska personer, som är befriade från gåvoskatt, ävensom dödsbo samt införs rätt att återfå halva avgiften, om egendomen avyttras inom tio år. Stämpelfrihet stadgas för markbyte, som sker för att åstadkomma lämpligare fastighetsindelning, och för kom­ muns förvärv av mark, som enligt fastställd plan skall utgöra allmän plats eller begravningsplats. I vissa fall, bl. a. i fråga om förvärv av fast egendom och tomträtt, höjs stämpelavgiften vid dröjsmål med betalningen. Stämpel­ avgift införs för vissa andelsrättsbevis och certifikat avseende aktier och obligationer. Nuvarande skyldighet att betala stämpelavgift, när betalning eller inteckning söks för skuldebrev och vissa andra handlingar, utsträcks att gälla alla handlingar, varigenom betalning blivit utfäst, med undantag av tjänsteavtal. Beträffande lotterier skall stämpelavgiften ej utgå, såsom nu, med fixt belopp för varje lottsedel utan med 5 procent av insatserna samt skattepliktsgränsen, vilken är bestämd med hänsyn till sammanlagda beloppet av insatserna, höjas från 5 000 till 15 000 kronor.

Utredningen anmärker, att det förhållandet att viss stämpelplikt föreslås vidgad inte innebär att utredningen velat ta ställning till skäligheten och lämpligheten i och för sig av avgiften i fråga. Sålunda har utredningen be­ träffande stämpelskyldigheten i fall när betalning söks ifrågasatt skälig­ heten i att vid sidan av övriga rättegångsavgifter ta ut skatt på skriftliga fordringsbevis samt erinrat, att stämpelavgiften föranleder besvär för dom­ stolarna och inte inbringar belopp av någon betydelse.

Bland ändringar, som utredningen föreslagit, må även nämnas nya reg­ ler om rätt till återvinning av stämpelavgift. Härav föranleds en jämkning i lagen om handläggning av domstolsärenden.

Vissa av utredningens förslag i fråga om stämpelavgifterna har medfört, att ändringar även föreslås i 1908 års förordning angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper. I vidare mån än sambandet ansetts påkalla har utredningen emellertid inte tagit upp bestämmelserna om fondstämpeln till omprövning.

Såsom tidigare nämnts och som kommer att närmare framgå av det föl­ jande avsnittet om expeditionsavgifter, har utredningen även föreslagit, att de bestämmelser om stämpel på expeditioner som nu finns i SF skall slopas och att reglerna om expeditionsavgifter i LF skall ersättas med en kungö­ relse angående expeditionslösen.

Utredningens förslag beräknas medföra en ökning av stämpelavgifterna för enskilda handlingar med drygt en miljon kronor, som i stort sett avser den föreslagna stämpelavgiften för förvärv av tomträtt.

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 ur 100 i

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1964

Yttrandena

Utredningens förslag att överföra bestämmelserna om stämpelskatt för enskilda handlingar till en ny förordning, som inte innehåller bestämmelser om expeditionsavgifter, har, som framgår av ett tidigare avsnitt, tillstyrkts eller lämnats utan erinran av alla remissinstanser. Detta gäller även försla­ get att sammanföra skatteobjekten till särskilda avdelningar av den nya för­ ordningen.

Någon utvidgning av skatteplikten utöver vad utredningen före­ slagit har inte förordats av något remissorgan. Däremot har frågan om av­ skaffande av skatteplikt upptagits till behandling, främst i yttrandena från de allmänna domstolarna.

Rådhusrätten i Malmö, som finner den redaktionella förändringen lyckad och väl genomförd, anser, att det skulle vara lämpligt att vid en så genomgri­ pande omarbetning av bestämmelserna om stämpel och lösen som nu före­ slagits till allsidig prövning ta upp frågan om de olika stämpelskatternas va­ ra eller icke vara, och ifrågasätter, om inte i detta sammanhang en allmän översyn av samtliga stämpelskatter borde göras. Rådhusrätten håller inte för otroligt, att betydande fördelar från rationaliseringssynpunkt därvid skulle kunna uppnås.

Samtliga hörda domstolar utom en har bestämt påyrkat, att stämpelskyl- dighelen i fall när betalning för fordran söks vid domstol skall avskaffas. I fråga om de skäl som anförts härför vill jag hänvisa till vad jag i det föl­ jande anför vid specialmotiveringen till It § stämpelskatteförordningen.

Även beträffande vissa andra fall har man från några håll rest krav på slopande av avgiftsplikten, nämligen i fråga om andra inteckningar än pen­ ninginteckningar, liksom beträffande lösöreköp och lotteri.

Hovrätten för Nedre Norrland uttalar i denna fråga.

Domstolarnas stämpelbeläggning av enskilda handlingar inbringar bety­ dande belopp till statskassan. Intäkterna härröra dock huvudsakligen från två skatteformer, lagfartsstämpeln och stämpeln på penninginteckningar. Övriga skatter svara för en relativt sett obetydlig andel. Vid den revision av bestämmelserna, som nu föreslagits, har detta förhållande synbarligen icke kunnat beaktas. Förhållandet bör emellertid enligt hovrättens mening ge anledning till övervägande, huruvida det verkligen skall vara nödvändigt och ändamålsenligt att stämpelbeläggning sker i föreslagen utsträckning.

Hovrätten anser för sin del, att man saklöst kan undvara avgifter sådana som de vilka nu utgår vid inteckning för rätt till skogsavverkning och för nyttjanderätt.

Även rådhusrätten i Västerås vill inskränka stämpelplikten och anför. I samband med omarbetningen av stämpelförordningen bör, såsom förut anförts, en allmän översyn ske av stämpelskatterna beträffande enskilda handlingar. Bestämmelserna i denna del är föråldrade och stämpelavgifter­ na icke sakligt motiverade. Ur statsfinansiell synpunkt torde ett flertal av stämpelavgifterna sakna betydelse och endast förorsaka besvär. Av de i för­

61

slaget upptagna stämpelavgifterna synes endast stämpelavgiften vid förvärv av fast egendom och fartyg, stämpelavgitten för aktier, lottbrev och obliga­ tioner samt stämpelavgiften för penninginteckning vara av större betydelse.

Rådhusrätten föreslår slopande av övriga stämpelavgifter, däribland stäm­ peln för nyttjanderätt, rätt till elektrisk kraft, servitut eller avkomsträtt samt för lösöreköp liksom stämpeln i fall där betalning söks för skuldebrev eller andra fordringsbevis.

Liknande synpunkter anför hovrätten för Västra Sverige. Enligt hovrät­ tens åsikt är avgiften för lösöreköp närmast en ersättning för det ökade skydd för rättighetens bestånd, som intagandet i underrättens protokoll medför.

Mot bibehållande av avgiftsplikten vid förvärv av åborätt till kronohem- man eller skattlagt krononybygge har häradshövdingen i Hallands södra domsaga uttalat sig.

I detta sammanhang har frågan huruvida domstol bör vara b e s k alt- ni ngs myndig het tagits upp av riksrevisionsverket och ett par dom­ stolar.

Riksrevisionsverket har i sitt yttrande påpekat, att en omläggning av arvs- skatteuppbörden aktualiserar den i annat sammanhang väckta frågan om alt frigöra domstolarna från deras befattning med skattedebitering.

Hovrätten över Skåne och Blekinge anför i denna fråga.

Hovrätten vill emellertid framhålla att utredningsmannen icke närmare ingått på frågan om lämpligheten av att domstolarna fungerar som beskatt- ningsmyndigheter. Det innebär en påtaglig inkonsekvens att beslut om arvs­ skatt och gåvoskatt är uppdelade på olika myndigheter. Hovrätten vill fram­ hålla önskvärdheten av att hela frågan om lämplig beskattningsmyndighet, då det gäller stämpelskatter, organiserandet av skatteuppbörden och kon­ trollen av skattebesluten upptages till allsidig utredning och övervägande. Beträffande det nu föreliggande förslaget vill hovrätten allenast betona att ytterligare förenklingar bör eftersträvas i syfte att undvika sadana bestäm­ melser som medför avsevärt arbete i förening med ringa utbyte för stats­ verket.

Hovrätten för Nedre Norrland beklagar, att utredningen ej kunnat om­ spänna den för domstolsväsendet väsentliga frågan om domstolarnas befatt­ ning över huvud med skatter och skatteuppbörd, samt anför.

Den förening av dömande myndighet och beskattningsorgan, som vuxit fram ur ett samhällsskick från svunnen tid, kan enligt nutidens syn på dom­ stolarnas uppgift och ställning knappast anses tillfredsställande. I admi­ nistrativt hänseende leder förhållandet till en splittring som förefaller irra­ tionell. Häradsrätternas förvaltning av expensmedel och av domstolsmedel till vittnen m. fl. redovisas sålunda till vederbörande hovrätt medan däremot uppbörden av stämpelmedel sker till postverket. Och en tredje myndighet — länsstyrelsen —■ inventerar de tre olika kassorna. Genom utredningens för­ slag kommer visserligen främst uppbördsförfarandet att förenklas -— och däri ligger för underrätternas del tyngdpunkten i förslaget — men antalet handlingar som kunna föranleda beskattning vid domstolarna ökar i stället för minskar. Som mål för reformer på förevarande område skulle man öns-

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 är 1964

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1964

ka en ordning, där våra underrätter icke längre tjänstgöra som beskattnings-

myndigheter.

Beträffande remissyttrandena i fråga om de viktigare sakliga ändringarna

i stämpelskattebestämmelserna och rörande bestämmelsernas närmare ut­

formning vill jag hänvisa till den följande specialmotiveringen.

Departementschefen

Stämpelutredningen har i princip inte haft till uppgift att pröva omfatt­

ningen av skyldigheten att erlägga s. k. stämpelskatt, d. v. s. stämpelavgift

för enskild handling. Utredningens förslag i detta hänseende är därför i hu­

vudsak begränsat till sådana ändringar som syftar till ökad konsekvens i

skattereglerna. Några nya skatteobjekt föreslås i princip varken av utred­

ningen eller av remissorganen. Jag har ej heller för avsikt att ta upp några

ändringar av denna innebörd i det följande departementsförslaget. I enlighet

med utredningens förslag kommer jag emellertid att förorda viss utvidgning

av skatteplikten i fråga om tomträtt. Detta förslag är motiverat av önske­

målet att vinna ökad enhetlighet och konsekvens i lagstiftningen. I samma

syfte har utredningen även föreslagit vissa inskränkningar i skatteplikten.

Dessa förslag har jag funnit mig kunna biträda. Även därutöver ämnar

jag emellertid för vissa fall föreslå slopande av skatteplikten. Sålunda äm-

nar jag förorda, att denna slopas beträffande alla andra inteckningar än

inteckning för fordran liksom för lösöreköp. Vidare ämnar jag föreslå, att

skatteplikten upphävs för samtliga fall då betalning söks för fordran. Där­

med kommer stämpelskatt att utgå i huvudsak endast för förvärv av fast

egendom, tomträtt och fartyg liksom för alla fordringsinteckningar, för

emission av aktier, obligationer och vissa andra värdepapper samt för lot­

terier. Till de nu angivna frågorna liksom till förslag om ändringar i andra

hänseenden avser jag att återkomma i den följande specialmotiveringen till

stämpelskatteförordningen.

De ändringar jag föreslår i fråga om stämpelskatt kan beräknas med­

föra en ökning av uppbörden med omkring en miljon kronor.

Stämpelutredningens arbete har sålunda i denna del avsett främst en tek­

nisk översyn av bestämmelserna om stämpelskatt. Dessa bestämmelser har

utredningen samlat i en ny förordning. I ett tidigare avsnitt har jag föresla­

git, att den nuvarande stämpelförordningens bestämmelser om stämpelavgif­

ter för expeditioner skall slopas samt att bestämmelserna om avgift för an­

sökningar vid domstol och för registrering av äktenskapsförord skall inflyta

i en ny kungörelse om expeditionsavgift in. m. (expeditionskungörelse). Så­

som jag därvid framhållit, kommer härigenom den nya stämpelförordningen

att bli en ren skatteförfattning, och jag har därför föreslagit, att den be­

nämns stämpelskatteförordning. I det föregående har jag även föreslagit,

att det nu genomgående tillämpade systemet att redovisa stämpelskatt ge­

nom stämpelmärken skall i viss utsträckning ersättas med annan redovis-

ningsmetod. Detta bör enligt min mening inte föranleda, att regleringen av

de därav berörda, relativt begränsade fallen bryts ut till separata författ-

63

ningar. Den föreslagna slämpelskattcförordningen innehåller nämligen lie­ ra bestämmelser, som är gemensamma för de här ifrågavarande skattelal- len. Dessa är även ensartade till sin karaktär. Skatten har sålunda genom­ gående karaktären av en punktskatt på kapitalomsättning, bestämd till viss låg procent av det omsatta värdet.

Den av utredningen föreslagna, nya dispositionen av bestämmelserna i för­ ordningen med hänsyn till skatteobjekten finner jag ändamålsenlig.

I några yttranden har ifrågasatts lämpligheten av att domstol fastställer och uppbär skatt. Jag vill härtill först framhålla, att stämpelutredningen enligt sina direktiv ej haft att pröva dessa frågor vilka faller utanför ramen för den avsedda revisionen av stämpelbeskattningen. En viss lättnad för domstolarnas del innebär emellertid förslaget att uppbörden av arvsskatt skall överflyttas från domstolarna till länsstyrelserna. När det gäller stäm­ pelskatt vid lagfart och inteckning, synes starka praktiska skäl tala för att skatten tas ut av den myndighet, som handlägger inskrivningsärende- na. Vad vidare arvsskatten beträffar kan visserligen skäl anses tala mot att frågor angående sådana närbesläktade skatter som arvsskatt och gåvoskatt handläggs av olika myndigheter, d. v. s. underrätt respektive länsstyrelse. Några ändringar härvidlag synes emellertid ej böra vidtas utan en allsidig utredning, vilken lämpligen torde kunna ske i samband med en framtida all­ män översyn av arvs- och gåvobeskattningen.

Vad slutligen angår fondstämpeln har den tidigare nämnda aktiefonds- utredningen i uppdrag bl. a. att göra en allmän och förutsättningslös över­ syn av 1908 års fondstämpclförordning. Vid sådant förhållande saknas an­ ledning att nu vidta andra ändringar i fondstämpelförordningen än sådana som direkt betingas av den föreslagna stämpelskatteförordningen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196b

B. Specialmotivering till förslaget till stämpelskatteförordning

Inledande bestämmelser

1 §•

Gällande ordning

Stämpelavgiften tillfaller statsverket. Uttrycklig bestämmelse därom sak­ nas för närvarande, men förhållandet framgår av att generalpoststyrelsen en­ ligt 45 § 1 mom. SF varje månad skall inleverera influtna stämpelmedel till statskontoret.

Förutom i LF och SF finns bestämmelser om avgifter, som redovisas med stämpelmärken, i en del andra författningar, nämligen 1908 års fondstäm- pelförordning, förordningen den 1 juni 1951 (nr 442) om rätt att av riks­ skattenämnden erhålla förhandsbesked i taxeringsfrågor, förordningen den 14 juni 1933 (nr 357) om åsättande i vissa fall av särskilt uppskattnings- värde å fastighet samt förordningen den 30 juni 1943 (nr 424) angående kommissionärsavgift i domsagorna och vattendomstolarna.

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196/i

Utredningen

Utredningen föreslår en uttrycklig bestämmelse om att stämpelavgift skall

erläggas till staten.

De nu i 8 § SF under rubrikerna Ansökning, Morgongåvobrev och Äkten­

skapsförord föreskrivna stämpelavgifterna har, framhåller utredningen, in­

te fått någon motsvarighet i den nya stämpelförordningen. I förslaget till

kungörelse angående expeditionslösen m. m. har utredningen tagit in före­

skrifter om ansökningsavgift och avgift för intagande av äktenskapsförord

i domstols protokoll. Rubriken Morgongåvobrev har däremot helt uteslutits

såsom sedan länge otillämplig.

I paragrafen erinras om att särskilda bestämmelser är meddelade rörande

stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper. Vidare föreslår utredningen

i paragrafens tredje stycke en bestämmelse av innebörd, att om stämpelbe­

läggning av myndighets expeditioner samt om avgift vid ansökan hos dom­

stol och vid anlitande av kommissionär hos domstol gäller vad Kungl. Maj:t

föreskriver.

Yttrandena

I fråga om författningens benämning anser häradshövdingen i Hallands

södra domsaga och länsstyrelsen i Hallands län att författningen för en­

kelhetens skull bör rubriceras endast »Stämpelförordning». Näringslivets

skattedelegation påpekar att förslaget till förordning angående stämpelav­

giften avser endast enskilda handlingar och finner det i tydlighetens in­

tresse böra övervägas, om inte rubriken till förordningen borde ändras till

»Förordning angående stämpelavgift å vissa enskilda handlingar».

Någon erinran har inte riktats mot utredningens förslag att stämpelavgift

för ansökan, morgongåvobrev och äktenskapsförord ej skall upptas i stäm­

pelförordningen.

I fråga om bestämmelsen rörande stämpelbeläggning av expeditioner fin­

ner rådhusrätterna i Göteborg och Västerås det vara oklart, om ordet »stäm­

pelbeläggning» avser det tekniska förfarandet vid åsättandet av stämplar

eller avgiftsbeläggningarnas omfattning.

Förslaget att omvandla förordningen angående kommissionärsavgift i

domsagorna och vattendomstolarna till en kungörelse har föranlett utta­

landen av ett tjugotal remissorgan. Därvid har för ett slopande av själva

kommissionärsinstitutionen uttalat sig Svea hovrätt, hovrätten över Skåne

och Blekinge, hovrätten för Västra Sverige, Föreningen Sveriges härads­

hövdingar, besvärssakkunniga och fyra häradshövdingar. Nedre justitiere-

visionen ifrågasätter, om behov av kommissionär föreligger hos revisionen.

Flertalet av nämnda remissinstanser föreslår samtidigt, att kommissionärs-

avgiften skall slopas. Även hovrätten för Nedre Norrland finner det egen­

domligt, att kommissionärsavgifter tas ut vid underrätterna medan motsva­

rande service hos hovrätterna är kostnadsfri.

65

Rådhusrätten i Västerås anser, att kommissionärskungörelsen bör göias tillämplig även på rådhusrätterna.

Departementsehefen

Såsom jag tidigare anfört, bör förordningen betecknas stämpelskatteför­

ordning.

I likhet med utredningen anser jag, att förordningen bör inledas med en uttrycklig bestämmelse om att stämpelskatt alltid tillfaller staten.

Såsom utredningen föreslagit, bör det föråldrade stadgandet om morgon­ gåvobrev slopas. Stämpelavgiften för ansökan och äktenskaps­ förord kommer att ersättas med en ansökningsavgift respektive expedi­ tionsavgift, och bestämmelserna härom överförs därför, såsom jag tidigare antytt, till den nya expeditionskungörelsen. Eftersom expeditionsavgift och stämpelskatt skall redovisas med samma slags stämpelmärken, bör i stäm­ pelskatteförordningen göras en hänvisning till expeditionskungörelsen. Att expeditions- och ansökningsavgift skall beslutas av Kungl. Maj .t har när­ mare berörts i den allmänna motiveringen. De i särskilda stadganden regle­ rade fall, då en avgift skall redovisas med stämpelmärken, rör taxering, nämligen bestämmelserna om avgift för riksskattenämndens förhandsbesked och om avgift vid åsättande av preliminärt taxeringsvärde. Till frågan om avgiften för riksskattenämndens förhandsbesked torde jag få anledning att återkomma i ett senare sammanhang.

Vad slutligen angår kommissionärsavgiften har utredningen föreslagit, att ny författning härom skall utfärdas av Kungl. Maj :t ensam, att därvid vissa höjningar av avgiftsbeloppen skall företas och att dessa avgifter allt­ jämt skall redovisas med stämpelmärken. Vid remissbehandlingen av utred­ ningens förslag har flera av de remissorgan, som yttrat sig särskilt i frågan, förordat avskaffande av inte bara avgiften utan även själva kommissionärs- väsendet. Sedermera har statskontoret, efter utredning i frågan, i skrivelse till chefen för justitiedepartementet den 20 november 1962 föreslagit, att kom- missionärsväsendet skall avvecklas och att kommissionärsavgiften skall slo­ pas. Statskontorets förslag har varit föremål för remissbehandling och en­ hälligt tillstyrkts. Enligt uttalande av chefen för justitiedepartementet i prop. 1964:1 (bil. 4 s. 31) bör kommissionärsväsendet vid de allmänna domstolarna avskaffas från och med den 1 januari 1965. I enlighet härmed bör bestämmelserna om kommissionärsavgifter slopas i detta sammanhang. I övergångsbestämmelserna till stämpelskatteförordningen har därför före­ skrivits, att förordningen om kommissionärsavgifter skall upphävas med ikraftträdandet av stämpelskatteförordningen.

2

§•

Gällande ordning

Enligt SF (7 och 19 §§) är kronan befriad från stämpelavgift. Vidare äger frihet från stämpel rum för handlingar, som enligt lagen om konsular juris­ diktion inges till konsulardomare eller konsularrätt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196b

Utredningen

Utredningen föreslår, att staten i stället för kronan anges som avgiftsfritt

subjekt, och framhåller, att därigenom en viss utvidgning av friheten torde ske.

I detta sammanhang hänvisar utredningen till 6 § i sitt förslag till kungörelse

angående expeditionslösen in. m., enligt vilket författningsrum bl. a. »staten

och statsmyndigheterna» skall vara fria från lösen.

Bestämmelsen om stämpelfrihet för handlingar, som inges till konsulardo-

mare eller konsularrätt, finner utredningen numera sakna betydelse, och ut­

redningen har därför föreslagit dess slopande.

Yttrandena

Ersättandet av begreppet kronan med uttrycket staten hälsas med till­

fredsställelse av fullmäktige i riksbanken, som framhåller att härigenom

aven riksdagens verk kommer att erhålla befrielse. Fullmäktige anför.

Den nuvarande ordningen, enligt vilken riksbanken har att erlägga avgif-

ter da riksbanken upptrader for egen del men anser sig böra befrias häri-

lran, da riksbanken upptrader som förvaltare av en statlig lånefond, är näm-

hgen praktisk! tyngande. Olagenheter framträda även däri, att en fast praxis

bddatJ?S r n\llteT befrielse statlig lånefondsförvaltning ej ut-

n kfua g'-m a förvaltningsmyndigheter och domstolar förfara nämligen

till

ag’ sa att exempelvis ett lagsokningsutslag avseende ett stödlån

rtn0l^r-dmware V1d ^assa domstolar belägges med lösen men vid andra ej.

erhalla klara och enhetliga bestämmelser gör, att full-

ÄVr°\dVTtlSka fortjänster som må finnas i försöket till distink-

stalsförvinn,rn^Sba-n"en-S+VerM-Samhet fÖr egen del och

dess verksamhet

för

tatstorvaltnmgen i ovngt, vilja oreserverat tillstyrka förslaget i denna del.

Statskontoret anser att det kan uppstå tvekan, om begreppet »staten» skall

omfatta även den svenska kyrkan och dess organ, vilka är såväl statliga

(domkapitel) som kommunala (kyrkoråd). Spörsmålet har väsentlig bety­

delse även vid tillämpning av lösenkungörelsen. Under uttrycket statsmyndig­

het faller enligt statskontorets asilct saväl domkapitel som stiftsnämnd, däre­

mot inte pastorat eller församling.

Häradshövdingen i Karlskoga domsaga vill till den stämpelfria gruppen

hänföra riksbanken med dess industristyrelse och valutastyrelse, riksgälds-

kontoret samt kyrkomötet och dess organ men är tveksam hur det skall för­

faras med de styrelser, som lyder under svenska kyrkan, såsom diakonisty­

relsen, missionsstyrelsen och sjömansvårdsstyrelsen. Att i författningstex­

ten ange gränserna för avgiftsfrihet anser häradshövdingen dock inte vara

möjligt utan en tyngande skrivning. Liksom hittills får gränsdragningen

överlämnas åt rättstillämpningen.

Häradshövdingen i Hallands södra domsaga framhåller att vid handlägg­

ningen av inskrivningsärenden ofta uppkommer fall, där tvekan råder om

stämpelfrihet skall fa åtnjutas för staten. Som exempel nämns ärenden, där

televerket inger nyttjanderättsavhandling eller länsbostadsnämnden företer

skuldebrev för fastställelse av inteckning. Vidare kan enligt häradshövding­

G7

ens uppfattning diskuteras, om televerket som affärsdrivande verk bör åt­ njuta stämpelfrihet vid ansökning om betalningsföreläggande beträffande ogulden telefonkostnad. Även i de fall, där ett statligt verk övergår till alt driva verksamhet i bolagsform, anser häradshövdingen frågan om skyldighet att erlägga stämpel böra klarläggas.

Departementschefen

Begreppet kronan har ersatts med begreppet staten för att överensstäm­ melse med terminologin inom arvsskatteförordningen skall ernås. Därvid har åsyftats skattefrihet även för riksdagen och dess verk men ej för stat­ liga bolag. Inom svenska kyrkan torde i detta sammanhang stiftsstyrelseor­ ganen få behandlas som statliga organ, däremot inte församlingarna. Fra- gan hur olika organ med anknytning till kyrkan skall behandlas i detta hänseende liksom hur man eljest skall tolka begreppet staten bör, såsom hittills i fråga om arvs- och gåvoskatt, överlämnas åt rättstillämpningen. Någon anledning att undanta affärsverken från skattefriheten finner jag

inte föreligga.

I likhet med utredningen anser jag att det obsoleta stadgandet om stam- pelfrihet för handlingar, som inges till konsulardomare och konsularrätt, bör utmönstras ur författningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år t96b

Förvärv av fast egendom och tomträtt

3 §■

Första och andra styckena

Gällande ordning

Enligt 8 § SF skall, utom i vissa undantagsfall, stämpelavgift erläggas for förvärv av fast egendom, då avhandling om förvärvet företes för lagfart. De stämpelpliktiga förvärven, som upptas under särskilda rubriker, är föl­ jande, nämligen Köp av fast egendom, Byte av fast egendom, Förvärv av fast egendom i enlighet med gällande författningar om jords eller lägenhets av­ stående för allmänt behov eller om avledning av vatten, Förvärv av fast egen­ dom genom fusion enligt 175 § lagen om aktiebolag, d. v. s. fusion i annat fall än mellan moderbolag och helägt dotterbolag, Förvärv av fast egendom genom skifte vid upplösning av bolag eller förening samt Förvärv av fast egendom på grund av tillskott vid bildande av bolag respektive förening eller på grund av tillskott efter bolagets respektive föreningens bildande.

Från stämpelplikten vid fusion har i 8 § SF uttryckligen stadgats frihet beträffande fusion enligt 174 § lagen om aktiebolag, d. v. s. fusion mellan moderbolag och helägt dotterbolag, och enligt 96 § lagen om ekonomiska för­ eningar. I fråga om tillskott till förening gäller stämpelfrihet för det fall, att medlem i sambruksförening tillskjutit fast egendom till föreningen. Beträf­ fande tillskott vid bildande av bolag har genom beslut av 1963 års riksdag införts stämpelfrihet, då fast egendom tillskjutits enligt lagen om avveckling

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196b

av fideikommiss. Ej heller utgår stämpelavgift vid förvärv av mark genom

byte i den mån vederlaget utgörs av annan mark, under förutsättning att

bytet är ett led i åtgärder för jordbrukets eller skogsbrukets yttre rationali­

sering. Vidare stadgas stämpelfrihet vid arrendators inlösen av fast egendom

med stöd av lagen om arrendators förköpsrätt och vid inlösen i kronans

ställe med stöd av lagen om kronans förköpsrätt, allt under förutsättning att

den till vilken jordägaren sålt egendomen tidigare erlagt stämpel för sitt

fång. Slutligen föreligger stämpelfrihet, då lagfart söks på järnväg.

Stämpelplikt stadgas även under rubriken Skattelösen av kronojord, var­

vid skatteplikten är knuten till det tillfälle då brev eller resolution rörande

skattelösen företes för lagfart, och under rubriken Överlåtelse av kronohem-

man eller skattlagt krononybggge, då åborätt vinns på grund av avhandlingen

om överlåtelsen.

Enligt SF föreligger inte avgiftsplikt vid förvärv av tomträtt eller vatten-

fallsrätt i vidare mån än att för den första upplåtelsen skall erläggas avgift

som för »annan nyttjanderätt till fast egendom» med 25 öre per 100 kronor

av den årliga avgälden. Vid överlåtelse av tomträtt — innefattande även över­

låtelse av byggnad och annat som enligt lag är tillbehör till tomträtten — ut­

går alltså ingen stämpelavgift.

Utredningen

I fråga om de arter av förvärv av fast egendom, som skall vara stämpel­

pliktiga, innefattar utredningens förslag i princip inte någon ändring av gäl­

lande rätt. Förvärv av tomträtt föreslås, såsom vidare utvecklas i det följan­

de, bli stämpelpliktigt, såväl vid den ursprungliga upplåtelsen som vid följan­

de överlåtelser.

Vad angår förvärv genom fusion framhåller utredningen att, eftersom

bestämmelsen angivits gälla endast fusion enligt 175 § lagen om aktiebolag,

det inte ansetts nödvändigt anmärka att stämpel ej utgår vid fusion enligt

174 § samma lag eller 96 § lagen om ekonomiska föreningar liksom ej hel­

ler vid fusion enligt 78 § lagen om sparbanker. Utredningen framhåller

dessutom att med fusion

i

förslaget blott avses fusion i lagteknisk mening,

kännetecknad av att en sammanslutning utan likvidation uppgår i en annan.

Beträffande förvärv genom expropriation eller annan inlösen anges i

nuvarande stadgande, tillkommet 1878, som avgiftspliktiga »förvärv av fast

egendom i enlighet med gällande författningar om jords eller lägenhets

avstående för allmänt behov eller om avledning av vatten». Lydelsen an­

sluter sig till författningar, som nu är ersatta av lagen om expropriation och

7 kap. vattenlagen. Avgiftsplikt torde emellertid enligt utredningen även

föreligga i fråga om förvärv, som är analoga med förvärv enligt nämnda

bestämmelser. Utredningen påpekar att stadganden om rätt eller skyldighet

att lösa fast egendom förekommer i ett flertal lagar. Med bortseende från

69

Kungl. Maj:Is proposition nr 75 år 1964

lösningsrätt för kronan, vilka fall med hänsyn till statens slämpelfiihet ai utan intresse i detta sammanhang, anmärker utredningen följande.

Enligt vattenlagen förefinnes lösningsrätt hl. a. beträffande strömfall (1:

14

2: 7J och utmål (2: 16, 6: 6), vid invallning (7: 54) samt med avseende a mark som blir onyttig in. in. (9: 2 och 3). I byggnadslagen upptagas ett tlei- tal inlösningsbestämmelser: lösningsrätt för kommun beträffande mark som är avsedd till trafikled eller allmän plats (18, 41 och 106 §§, jfr 19 och 42 §§) eller vars användning för annat än enskild bebyggelse ej ar säkerställd (18 och 41 SS) • lösningsplikt för kommun beträffande mark som skall anvandas för annat än enskild bebyggelse (21 och 48 §§) och beträffande tomtdel (48 och 106 §§); lösningsplikt för ägare av flygplats beträffande mark som ej tar bebyggas (83 och 121 §§); lösningsrätt för tomtägare eller kommun betrat- fande tomtdel (46 och 47 §§). Vidare innehåller byggnadslagen bestämmel­ ser enligt vilka Kungl. Maj :t äger berättiga kommun alt inlösa mark som er­ fordras för genomgripande ombyggnad (44 §), mark som icke är bebyggd i överensstämmelse med fastställd plan (45 §), mark som erfordras för allmän Dlats eller byggnad (70 och 115 §§). Lösningsrätt för kommun beträffande mark till trafikled eller annan allmän plats föreligger vidare enligt lagen om sammanföring av samfälld vägmark med angränsande fastighet (20 §). Kom- mun som är väghållare är slutligen lösningsskyldig i vissa fall enligt lagen om allmänna vägar (24 och 31 §§). Andra lösningsfall behandlas i gruvla­ gen (36 §), lagen om inlösen i vissa fall av rätt till gruva m. in., lagen an­ gående stenkolsfyndigheter in. in. (14 §), uranlagen (38 §), naturskyddsla­ gen (7 och 15 §§), lagen innefattande vissa bestämmelser om elektriska an­ läggningar (1 §), allmänna förfogandelagen (11 §), lagen om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område (en- sittarlagen) samt lagen om arrendators förköpsrätt.

Utredningen föreslår som huvudregel, att avgiftsplikt skall foieligga vid förvärv av fast egendom och tomträtt genom expropriation och annan inlö­ sen jämlikt stadgande om rätt eller skyldighet att lösa fast egendom.

Beträffande stämpelfriheten vid arrendators förköpsrätt har utredningen ej funnit anledning till ändring och därför föreslagit, att detta undantag be­ hålls (jfr 4 §). Föreskriften beträffande kronans förköpsrätt kan däremot enligt utredningens mening uteslutas, eftersom lagen om kronans förköps­ rätt numera är upphävd.

Vad speciellt angår ensittarförvärv har i rättspraxis ansetts, att fång en­ ligt ensittarlagen ej utgör stämpelpliktigt förvärv enligt SF. För att bibe­ hålla stämpelfriheten — vilket utredningen finner motiverat med hänsyn till de särskilda förutsättningar som krävs för inlösningsrätten — föreslår utredningen eu uttrycklig bestämmelse därom i 4 §.

Utredningen anser i övrigt tillräckliga skäl till undantag från stämpelplik- ten vid förvärv genom inlösen inte föreligga i annat fall än vid kommuns förvärv av mark, som enligt fastställd plan (generalplan, stadsplan eller byggnadsplan) skall utgöra allmän plats eller begravningsplats [jfr kommu­ nalskattelagen 5 § 1 mom. b)]. Visserligen kan — vare sig det är fråga om tvångsinlösen eller om andra förvärv — vissa skäl tala för stämpelfrihet be­ träffande kommuns fastighetsförvärv i samma utsträckning som för undan­ tag från skatteplikt för fastighet enligt kommunalskattelagen 5 § 1 mom. d).

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196b

Uppenbarligen skulle dock gränsdragningen bli vansklig. Särskilt när förvärv avser obebyggda markområden skulle det bli svårt att med tillbörlig säkerhet utreda, i vilken omfattning fånget var stämpelfritt. Med hänsyn bl. a. till dessa svårigheter — som inte på samma sätt gör sig gällande vid skattetaxe- ringen — anser utredningen en regel motsvarande 5 § 1 mom. d) nämnda lag inte lämpligen böra införas. Däremot finner utredningen hinder inte möta mot stämpelfrihet beträffande mark, som enligt fastställd plan skall använ­ das till allmän plats. Härmed torde, liksom i 5 § 1 mom. b) kommunalskat­ telagen, begravningsplatser böra likställas. Till stöd för att befria dessa för­ värv från avgift anför utredningen vidare, att ifrågavarande markområden regelmässigt inte kan utnyttjas för annat ändamål. Utredningen föreslår där­ för, att från stämpelplikt skall undantas inlösningsförvärv som avser sådan mark. Undantagsregeln bör emellertid enligt utredningen ges generell avfatt­ ning, så att den kommer att innefatta även frivilliga förvärv, eftersom det kan bero av ovidkommande omständighet om fånget sker genom inlösen el­ ler genom avtal.

Utredningen har i It § föreslagit bibehållande av stämpelplikten vid över­ låtelse av kronohemman eller skattlagt krononybygge, då åborätt på grund därav vinnes.

Att förvärv av tomträtt inte i avgiftshänseende blev likställt med äganderättsförvärv, när tomträttsinstitutet infördes år 1907, har enligt ut­ redningen sin förklaring i att man då utgick från att tomträtten var en över­ gångsform, som skulle avlösas av äganderätt, och att skyldighet att inskriva tointrättsförvärv inte stadgades. I dessa hänseenden är läget nu ett annat. Tomträtten har fått avsevärt större betydelse än man räknade med. Den uppfattas inte längre som en övergångsform utan som en slutlig reglering för enskild bebyggelse av mark i allmän ägo och tillgodoser i stort sett sam­ ma funktion som äganderätten. På grund av tomträttsupplåtelsernas lång­ varighet förekommer överlåtelser av tomträtt oftare. Tomträttsmarken blir sålunda varaktigt undandragen den omsättningsskatt, som skulle ha utgått om marken innehafts med äganderätt. Utvecklingen föranledde, att lagstift­ ningen om tomträtt reviderades år 1953. Därvid infördes även skyldighet att söka inskrivning såväl av upplåtelse som av senare överlåtelse av tomträtt.

Av nu anförda skäl föreslår utredningen, att förvärv av tomträtt såväl vid den ursprungliga upplåtelsen som vid senare överlåtelse skall likställas med äganderättsförvärv i fråga om stämpelavgift.

Med hänsyn till den ringa utsträckning, vari institutet vattenfalls- r ä 11 blivit begagnat, anser utredningen, trots jämförligheten i övrigt med tomträttsinstitutet, tillräckliga skäl till ändring inte föreligga. Utredningen framhåller vidare, att dylik upplåtelse endast kan ske av kronan tillhörigt strömfall. Stämpelavgift vid upplåtelse av vattenfallsrätt skall därför enligt utredningens förslag liksom hittills utgå enligt bestämmelserna om nyttjan- derättsupplåtelse.

Kungl. Maj.ts proposition nr 7

5

ur 19(it

71

Yttrandena

Vad angår förvärv genom fusion föreslås full stänipelfrihet av Nä­ ringslivets skattedelegation, som anför.

1 samband med införandet år 1954 av stämpelfrihet vid fusion enligt 174 § lagen om aktiebolag diskuterades den lämpliga omfattningen av avgiftsfrihe­ ten. Sedan 1954 har situationen i viss mån förändrats och intresset för sam­ manslagning av företagsgrupper har ökat. Den internationella handelns ut­ veckling bedöms därvid som en pådrivande faktor. Även om den framlagda författningstexten på denna punkt är logisk kan det ifrågasättas, om det ic­ ke vore näringspolitiskt motiverat att ytterligare underlätta fusioner och andra former av sammanslagningar av företag. Vi föreslår därför, att stäm- pelfrihet införes för samtliga former av fusioner. Det förhållandet, att ut- skiflningsskatteförordningen utformats på sätt som skett är icke något av­ görande skäl mot den av oss förordade stämpelfriheten. Utskiftningsskatten utgör en del av inkomstskatten och måste följaktligen vara anpassad till hu­ vudprinciperna i den sistnämnda. Stämpelavgiften däremot har intet sådant samband med inkomstbeskattningen.

Sammanslagning av försäkringsbolag nämnes icke i 3 §, vilket måhända har sin förklaring däri att lagen om försäkringsrörelse saknar motsvarighet till aktiebolagslagens regler om fusion. I fråga om försäkringsbolag sker »fu­ sion» på så sätt, att det ena bolaget överlåter hela sitt försäkringsbestånd och alla sina tillgångar på ett annat försäkringsbolag, varefter det överlåtande bolaget likviderar. Vid sammanslagning av försäkringsbolag under senare år har lagfart för de övertagande bolagen sökts på de överlåtande bolagens fastigheter. Lagfartsstämpel har icke i något fall ansetts skola erläggas. Den­ na praxis bör lagfästas.

Den av utredningen föreslagna huvudregeln om avgiftsplikt vid förvärv genom inlösen har föranlett endast två yttranden.

Mellanbygdens vattendomstol tillstyrker förslaget och anför.

I anledning härav må påpekas att de nu nämnda lagrummen (vattenlagen 7 kap. 54 § samt 9 kap. 2 och 3 §§) icke medföra någon rätt för den byggan­ de att få fast egendom inlöst utan i stället innebära skyldighet för honom att på yrkande av ägaren till en av ett företag berörd fastighet inlösa densamma. Enligt rådande rättspraxis (se NJA 1960: 160) föreligger icke plikt att erläg­ ga lagfartsstämpel i sådana fall då inlösenbeslutet är grundat på företagarens skyldighet att lösa skadad egendom. Utredningsmannens förslag om stäm­ pelplikt även i dylika fall innefattar sålunda en ändring av vad som för när­ varande gäller i sådant hänseende. Då den nuvarande stämpelfriheten i här avsedda fall icke synes vara sakligt motiverad — gränsen mellan frivilligt förvärv och tvångsförvärv är ofta svävande — ha vi emellertid icke något att erinra mot den föreslagna utvidgningen av stämpelplikten.

Rådhusrätten i Västerås avstyrker förslaget samt framhåller att expro­ priation i regel sker för ändamål, som är av särskild betydelse för det all­ männa, och att särskild avgift tas ut för expropriationstillstånd. Med hänsyn härtill och till de betydande kostnader ett expropriationsförfarande medför för exproprianten ifrågasätter rådhusrätten, om det är befogat att ta ut stämpelskatt vid tvångsöverlåtelse. Även övriga fall av inlösen enligt stad- gandena om rätt eller skyldighet att lösa fast egendom, vilka väsentligen

72

tillkommit i det allmännas intresse eller av sociala skäl, finner rådhusrät­

ten kunna undantas från stämpelskatt. Bestämmelserna om stämpelavgift

skulle härigenom enligt rådhusrättens mening vinna i enkelhet och klarhet.

Lagfästandet av stämpelfriheten för ensittarförvärv har avstyrkts endast

av häradshövdingen i Hallands södra domsaga, som funnit ett sådant un­

dantag från lagfartsstämpel inte vara sakligt motiverat. Samtidigt har han

emellertid framhållit, att denna fråga numera är utan praktisk betydelse.

Införandet av stämpelfrihet för kommuns förvärv av mark för

allmän plats eller begravningsplats har i allmänhet lämnats utan erinran.

För en ytterligare utvidgning av stämpelfriheten uttalar sig lantmätcristy-

relsen, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund, siads-

kollegiet i Stockholm och Föreningen Sveriges kommunala förvaltnings ju­

rister. Endast häradshövdingarna i Karlskoga domsaga och Hallands södra

domsaga avstyrker införandet av stämpelfrihet.

Svenska pastoratens riksförbund framhåller — under hänvisning till 2 §

nya församlingsstyrelselagen — att det i regel är kyrkoförsamling, som

ombesörjer anläggning av begravningsplats. Det är möjligt, att man under

beteckningen »kommun» innefattar också kyrkoförsamling, men till undvi­

kande av tvekan anser förbundet detta böra tydligt anges.

Häradshövdingen i Ångermanlands södra domsaga finner det av motiven

framgå, att stämpelfriheten endast skall åtnjutas då marken i dess helhet

skall användas för det avsedda ändamålet. Häradshövdingen anser detta för

tydlighetens skull böra komma till uttryck i lagtexten. Inskrivningsdomaren

och hans personal besparas då mången fundering, när lagfart söks på ett

fång där marken delvis skall användas till allmän plats och delvis till annat

ändamål. Häradshövdingen påpekar, alt sådana blandade fång förekommer

ibland vid expropriation och kan tänkas förekomma även vid frivillig över­

låtelse.

Utvidgning av stämpelbefrielsen att gälla alla slags fastigheter, som angi­

vits i 5 § 1 inom. d) kommunalskattelagen, föreslår Föreningen Sveriges

kommunala förvaltnings jurister. Föreningen, som hälsar utredningens för-

slag om stämpelfrihet beträfiande allmän plats och begravningsplats med

tillfredsställelse, anför i denna del vidare.

De fall, då kommun nödgas genom icke-benefikt fång förvärva gatu-

vars stadsplaneenliga natur av allmän plats konstituerats genom fast­

ställd plan, synes dock vara relativt begränsade. I allmänhet torde kommu-

nens innehav av allmän plats-mark uppstå genom köp eller expropriation

av större markenheter, vilka först vid en senare tidpunkt planläggas och er-

halla den differentierade karaktären av allmän plats, byggnadskvarter

idrottsplats, begravningsplats o. s. v. Om stämpelplikt i princip icke skall

toreligga vid kommuns förvärv av allmän plats, bör denna frihet åtnjutas

även beträffande sådana förvärv av »blivande allmän plats» liksom »bli­

vande begravningsplats». Självfallet kan det, som utredningsmannen påpe-

kar, ur fiskalisk kontrollsynpunkt vara förenat med svårigheter att införa

stampelfrihet för kommunernas förvärv av de markdelar, som först efter

forvarvet erhålla angivna specialnatur. Problemet torde dock utan större

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1964

73

svårighet kunna lösas genom eu utbyggnad av reglerna om återvinning un­ der § 51 i utredningsmannens författningsutkast.

Med hänsyn till såväl statens förväntningar på kommunala aktiviteter för bostadsförsörjningens ordnande som till den mängd skyldigheter, staten i övrigt genom lagstiftning pålagt kommunerna beträffande undervisning, social omvårdnad och mycket annat, kan — i motsats till utredningens stånd­ punkt —- ifrågasättas, om icke kommunerna rimligen borde vara beiriade från stämpelskyldighet vid varje förvärv av sådan fastighet, som avses i 5 § 1 mom. d) kommunalskattelagen. De skäl, som gälla lör stämpelfrihet be­ träffande allmän plats, kan också anföras härför. Även om fastighetens användningssätt icke alltid är definitivt bestämt vid tiden för förvärvet bör — när användningssättet fixerats — erlagd stämpelavgift kunna återvinnas. En annan lösning synes vara, att kommun i likhet med staten generellt befrias från skyldighet att utgiva lagfartsstämpel vid förvärv av fast egen­ dom eller tomträtt.

En ytterligare utökning av stämpelfriheten till att avse all mark, som är undantagen från enskilt bebyggande, förordas av Svenska stadsförbundet och Svenska landskommunernas förbund. De båda kommunförbunden an­ ser nämligen att med allmän plats och begravningsplats kan jämställas mark, som är avsedd att tillgodose allmänt ändamål såsom skolor, sjukhus, tra­ fikområden o. dyl. I sådant fall behöver enligt förbundens mening inte upp­ komma sådana gränsdragningsproblem, inför vilka utredningen synes ha tvekat vid sina överväganden.

Stadskollegiet i Stockholm uttalar alt stadens kammarkontor med fog fram­ hållit, att starka skäl kan anföras för en utvidgning av befrielsen till att om­ fatta all mark som i fastställda planer utlagts för andra ändamål än enskild bebyggelse. I sitt yttrande till stadskollegiet har kammarkontoret förordat stämpelfrihet för kommuns alla tvångsförvärv och därvid anfört.

Kammarkontoret har för sin del svårt att inse varför kommunerna när det gäller lagfartsstämpel skulle behandlas på ett annat sätt än ifråga om kommunalskatt. I båda fallen är fråga om en beskattning. Den av utred­ ningsmannen anförda motiveringen för alt stämpelfrihet skulle föreligga vid förvärv av mark, som enligt generalplan skall utnyttjas för allmän plats men icke när det gäller exempelvis en skol- eller sjukhustomt, är svårför­ ståelig. Det kan icke gärna vara svårare att på ett generalplanestadium be­ stämma omfattningen av A-områden än av mark för trafikändamål. Åt­ minstone de generalplaner som upprättas i Stockholm — exempelvis i sam­ band med stadens förvärv av Sätra-området — innehålla uppgifter om hur den med planen avsedda marken avses uppdelad på olika ändamål. Kam­ markontoret anser sålunda uppenbart, att A-områden ur stämpelsynpunkt böra likställas med trafikområden m. in. Kontoret vill emellertid starkt ifrågasätta, huruvida icke kommunens stämpelfrihet bör ytterligare ut­ sträckas, nämligen till att omfatta överhuvudtaget alla fastigheter, som kommun med stöd av expropriationslagen eller andra lagar, främst bygg­ nadslagen, kan förvärva genom tvångsförfarande. I alla dylika fall är det fråga om tillgodoseende av allmänna ändamål, vilka rimligtvis icke böra göras till föremål för beskattning från det allmännas sida. I detta sam­ manhang må f. ö. erinras om att kommuner äro befriade från statlig in­ komst- och förmögenhetsskatt.

Knngl. Maj:Is proposition nr 75 år

3f

Bihang till riksdagens protokoll 196i. 1 samt. Nr 75

74

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1964

Lantmäteristijrelsen ifrågasätter om inte lämpligen samtliga sådana av

kommun gjorda förvärv av fast egendom, som tillgodoser ändamål angivna

i 1 § expropriationslagen, borde befrias från stämpelavgift. Det ankommer

nämligen på kommunerna att bl. a. bedriva en aktiv markpolitik och att

därvid tillse, att mark för tätbebyggelse finns att tillgå till skäligt pris.

Denna markpolitiska verksamhet anser styrelsen ej böra belastas med stäm­

pelavgifter. Motsvarande anser styrelsen även böra gälla för andra ändamål,

som det tillkommer kommun att tillgodose.

Lantmäteristyrelsen föreslår vidare, att vägförening skall åtnjuta sam­

ma befrielse som kommun, och anför därvid.

Enligt 71 § (3 kap.) lagen om enskilda vägar skall — förutom skyldighet

att ombesörja och bekosta väghållning i fråga om de vägar vilka förklarats

skola anses som föreningens vägar — om inom vägförenings område fin­

nes mark, som i byggnadsplan avsetts till annan allmän plats än väg, för­

eningens väghållningsskyldighet omfatta jämväl iordningställande och under­

håll av dylik plats. Vidare föreligger enligt 116 § byggnadslagen skyldighet

för vägförening bildad enligt 3 kap. lagen om enskilda vägar att i vissa fall

till markägare betala ersättning för mark, som enligt byggnadsplan skall

användas till väg eller annan allmän plats. Ofta lärer i sådant fall före­

komma att marken av vägföreningen förvärvas med äganderätt. Dylika för­

värv tillgodose liknande syften som de kommunförvärv som enligt utred­

ningens förslag skola vara fria från stämpelavgift. Det kan med hänsyn här­

till enligt lantmäteristyrelsens mening ifrågasättas om icke vad som enligt

förslagets 4 § punkt 5 skall gälla för kommuns förvärv av fast egendom i

tillämpliga delar även borde gälla för vägförening.

Lantmäteristyrelsen finner det visserligen motiverat att anknyta begrep­

pet allmän plats till byggnadslagens terminologi, om stämpelfribeten i

enlighet med utredningens förslag anses böra begränsas till huvudsakligen

områden som enligt fastställd plan utgör allmänna platser. Emellertid fin­

ner styrelsen det med tanke på stämpelavgiftens karaktär av beskattning

mera befogat att utforma bestämmelserna med kommunalskattelagen som

förebild. Styrelsen har i princip intet att erinra mot den föreslagna bestäm­

melsen. För att vid den framtida tillämpningen undvika oklarhet med hän­

syn till bl. a. byggnadslagens terminologi beträffande allmän plats anser

styrelsen emellertid, att innebörden av begreppet allmän plats i det här

aktuella hänseendet bör klargöras. Styrelsen ifrågasätter, om inte detta bor­

de ske i själva författningstexten genom en uttrycklig hänvisning till be­

stämmelserna i 5 § 1 mom. b) kommunalskattelagen.

Kammarkollegiet anser, att den föreslagna bestämmelsen kan medföra

vissa tillämpningssvårigheter. Det är nämligen vid kommuns förvärv av ett

exploateringsområde vanligt, att endast kvartersmarken och ej gatu- och

parkmarken åsätts värde. Vid bestämmandet av stämpelavgift för ett sådant

förvärv kan sålunda avgiften inte beräknas efter förhållandet mellan area­

len av kvartersmarken, å ena, samt arealen av gatu- och parkmarken, å

andra sidan.

Ur de båda remissyttranden, där införandet av stämpelfrihet för kom­

mun avstyrkts, må nämnas följande.

75

Häradshövdingen i Karlskoga domsaga framhåller alt en stämpelfrihet i många fall blir till fördel för den enskilde fastighetsägaren, lios vilken sta­ dens kostnader för marken kan tas ul som gatumarksersättning. Häitill kom­ mer att stadsplaner ej sällan ändras. Mark, som av staden förvärvats som gatumark, övergår till kvartersmark och kan av staden utnyttjas som så­ dan. Häradshövdingen påpekar vidare, att bestämmelsen kan komma att verka ojämnt. Ofta väljer eu stad i syfte att undgå stora intrångsersätt- ningar m. in. att köpa hela den tastighet, varav gatumark skall tas, för att sedan sälja kvartersmarken och behålla gatumarken. Vid ett köp av hela fastigheten blir enligt häradshövdingens mening den del av värdet eller köpeskillingen, som belöper på gatumarken, inte stämpelfri.

Häradshövdingen i Hallands södra domsaga finner motiven för frihet från lagfartsstämpel inte tillräckligt bärande. Det torde knappast förekom­ ma, att kommun köper endast sådan mark som enligt planen är avsedd till öppna platser, utan sådana förvärv torde vanligen omfatta mark för be­ byggelse, för öppna platser och för vägar. Att fördela köpeskillingen på dessa tre olika slag av mark och att efterge kravet på lagfartsstämpel för mark till öppen plats (men ej för vägmark) finner häradshövdingen om­ ständligt och inkonsekvent. Vidare påpekar häradshövdingen att det torde vara mycket vanligt att, sedan kommunen förvärvat ett planlagt område för exploatering, planen omarbetas, varigenom den mark som avsetts för öppen plats kan reduceras väsentligt.

I fråga om å b o r ä 11 framhåller kammarkollegiet, att det uppenbarligen är fråga om överlåtelse av besittningsrätt och ej av äganderätt. Författ­ ningstexten bör därför enligt kollegiets mening jämkas.

Stämpelfrihet för förvärv av åborätt förordas av två underrätter. Rådhus­ rätten i Västerås anser, att bestämmelsen orsakar onödigt besvär och tillför statsverket ringa inkomst. Häradshövdingen i Hallands södra domsaga före­ slår, att dessa överlåtelser skall överföras till undantagen i 4 §, och fram­ håller, att köpeskillingen torde kunna anpassas med beaktande av att någon stämpelavgift inte tas ut.

Förslaget att förvärv av tomträtt i fråga om stämpelavgift skall lik­ ställas med förvärv av fast egendom har godtagits av flertalet remissorgan men samtidigt föranlett en del erinringar. Endast tre remissorgan har helt avstyrkt förslaget.

Uttryckligt tillstyrkande föreligger från Sveriges fastighetsägareförbund, som hänvisar till att tomträtt även i skatteförfattningarna likställs med fast egendom och att tomträttshavarens ställning ytterligare konsoliderats genom ändringarna av bestämmelserna om tomträtt i 4 kap. lagen om nyttjanderätt till fast egendom.

Näringslivets skattedelegation tillstyrker förslaget med hänsyn till tomt- rättsinstitutets numera permanenta karaktär.

Föreningen för tjänstemän inom Sveriges stadshgpoteks- och bostadskreditorganisationer uttalar, att grunden för den föreslagna stämpelplikten vid

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196b

76

förvärv av tomträtt med hänsyn till tomträttens juridiska natur kan te sig

osäker. En viss värdeminskning drabbar givetvis tomträtten genom denna

nya stämpelplikt. Värdeminskningen är dock inte av sådan storlek att

den föranleder föreningen till erinran mot stämpelplikten, om denna av and­

ra skäl anses erforderlig.

Stämpelfrihet för tomträtter, som upplåtits före år 1954, förordas av råd­

husrätterna i Stockholm och Hälsingborg samt av Föreningen Sveriges stads-

domare.

Rådhusrätten i Stockholm, som i princip tillstyrker den föreslagna stäm­

pelavgiften för tomträtt, framhåller att avgiftsplikt för fång till äldre tomt­

rätt blir beroende av att inskrivning sökes, medan den som avstår från in­

skrivning undgår avgiftsplikt. Rådhusrätten påpekar vidare att, om tomt-

rättsupplåtelsen inte inskrivits, inskrivning av senare fång inte kan ske och

att någon skyldighet inte föreligger att uppta köpeskillingens belopp i köpe-

brev, som avser äldre tomträtt. Till belysning av den äldre tomträttens kvar­

stående betydelse i Stockholm framhåller rådhusrätten följande.

En nyligen genomförd uppskattning av antalet inskrivna äldre tomträtter

utvisar att drygt 15 000 alltjämt äga bestånd. Det övervägande flertalet av

dem äro upplåtna för en tid av 60 år. Möjligheterna att genom överens­

kommelse ombilda äldre tomträtt till ny eller att i förtid överenskomma

om tomträttens upphörande ha utnyttjats endast i begränsad omfattning.

Med den gängse 60-årsperioden som utgångspunkt komma de äldre tomt-

rättsupplåtelserna successivt att upphöra under åren 1968—2013; de flesta

troligen under senare delen av denna tid. Erfarenheten ger vid handen att

inskrivning av fång till äldre tomträtt numera i stor utsträckning sökes

trots frånvaron av inskrivningsskyldighet. Förhållandet får ses mot bak­

grunden av bl. a. det skydd i sitt innehav, som tomträttshavare — utan

nämnvärd kostnad — härigenom förvärvar. Även den omständigheten att

tomträttshavare önskar eller är nödsakad att utnyttja tomträtten som kre­

ditobjekt torde medverka, enär uttagande av inteckningar i tomträtten har

som förutsättning att inskrivning av fång skett för den som lämnar inteck-

ningsmedgivande och vidare enär, vid belåning av äldre inteckningar, lån­

givare regelmässigt torde kräva att gäldenärens innehav av tomträtten är in­

skrivet. I detta sammanhang må framhållas önskvärdheten av att tomt-

rättsboken kan hållas i görligaste mån aktuell.

Rådhusrätten anför, att en eventuell regel om avgiftsfrihet för fång till

äldre tomträtt bör tas in i övergångsbestämmelserna. Införs emellertid av­

giftsplikt i förevarande avseende kan föreskrifterna om s. k. straffavgift up­

penbarligen inte vinna tillämpning, anser rådhusrätten.

Liknande synpunkter anförs av rådhusrätten i Hälsingborg, som med hän­

syn till tomträttsinstitutets ökande betydelse även i fråga om annan be­

byggelse än villabebyggelse finner utvidgningen av stämpelplikten fullt be­

fogad. Föreningen Sveriges stadsdomare, som anser den utökade stämpel­

plikten böra godtas från principiella synpunkter, framhåller, att ett infö­

rande av avgiftsplikt för fång till äldre tomträtt måhända kan bidra till att

inskrivning inte söks.

•i<A4it lagfartsstämpel inte bör utgå, om tomträtten vid inlösen jämlikt lag­

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1964

77

bestämmelserna om tomträtt eller av annan anledning återgår till staden i dess egenskap av fastighetsägare, hävdas av drätselkammaren i (niotc. Den­ na fråga anser handelskammaren i Göteborg höra lösas genom ålcrvinnings- regler. I de fall, då tomträtt efter en relativt kort period upphör och marken tas i anspråk av ägaren t. cx. en kommun, kan det nämligen förefalla oskä­ ligt att tomträttshavaren fått erlägga lagfartsstämpel för sitt förvärv, även om stämpelavgiften i princip huvudsakligen endast avser åbyggnadernas värde. Enligt kammarens mening är det önskvärt, att eu återvinningsrätt införs i form av direkt stadgande.

Stor tveksamhet inför utredningens förslag uttalar stadskollegict i Stock­ holm. Kollegiet framhäver betydelsen av tomträttsinstitutet för staden, vil­ ket framför allt kommer till uttryck vid jämförelser mellan äldre och nya upplåtelser. Kollegiet erinrar även om att utnyttjandet av tomträttsinstitu­ tet bidrar till att de markvärdestegringar, som är eu direkt följd av kommu­ nernas investeringar, kommer det allmänna till godo. Med hänsyn härtill är det enligt kollegiets uppfattning av största vikt, att utvecklingen av tomt- rättsinstitutet inte försvåras. Detta skulle kunna bii följden av den föreslag­ na stämpelbeläggningen av tomträttsförvärven. Även principiellt sett finner kollegiet anledning att ifrågasätta riktigheten av att från stämpelsynpunkt jämställa tomträttsförvärv med äganderättsförvärv.

I yttrande till stadskollegiet i Stockholm har kammarkontoret uttalat, att förslaget bör ytterligare bearbetas innan det läggs till grund för lagstift­ ning. Kammarkontoret anför vidare.

Det förhållandet att tomträtt f. n. icke är föremål för beskattning genom stämpelbeläggning innebär ett visst favoriserande, vilket, då alternativa for­ mer för att ställa mark till förfogande för bebyggelse diskuteras, kan ge företräde åt tomträttsupplåtelsen med dess ur den kommunala gemenska­ pens synpunkt i skilda hänseenden gynnsamma konsekvenser.

Det är tänkbart, att ett genomförande av utredningsmannens förslag kan få till konsekvens att intresset för att utnyttja tomträttsinstitutet kommer att minska. Den frågan kan ställas, huruvida statens intresse av att erhålla ökade inkomster i form av stämpelavgifter vid tomträttsförvärv (i betän­ kandet angivna till en milj. kr. mot f. n. totalt inflytande 125 milj. kr.) eller önskemålet att skapa likformighet med äganderätt är så starkt att en ut­ vidgning av stämpelplikten bör äga rum, oavsett åtgärdens eventuella kon­ sekvenser i fråga om det framtida utnyttjandet av tomträttsinstitutet och svårigheterna vid lagtillämpningen.

De fall stadens ekonomiska intresse kan aktualiseras torde i huvudsak uppstå i samband med att mark första gången upplåtes med tomträtt -— i regel är det då fråga om obebyggd mark. Därest staden vid denna upplå­ telse avväger avgälden efter markens värde, torde enligt den tolkning av stadgandet som förefaller mest naturlig, någon stämpelbetalning icke gärna komma i fråga. Tomträttshavare kan då icke åberopa beskattning av tomt­ rätt såsom en grund för en lägre avgäld. Det är emellertid å andra sidan möjligt, att tomträttshavaren med tanke på att han vid en senare överlå­ telse av tomträtten med eventuellt då uppförd byggnad, vid vilken över­ låtelse köpeskillingen kan förutsättas bli avgörande för stämpelns storlek

(en eller ev. två procent av köpesumman), måhända utfår ett med stämpeln

reducerat belopp — vid den första upplåtelsen framställer krav på en viss sänkning av den tomträttsavgäld han eljest varit beredd att erlägga.

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 dr

Man bör icke heller bortse från att fall kunna uppkomma, då staden själv kunde försättas i en sådan situation att stämpel skall bestridas av kommunen, exempelvis vid återförvärv av tidigare upplåten tomträtt med eller utan byggnad. Dessa fall torde emellertid bedömas bliva tämligen säll­ synta i synnerhet om kommunen, såsom ovan föreslagits, i stor utsträck­ ning skulle undantagas från stämpelplikt.

Även de kommunala bostadsbolagen kunna tänkas få komma att vidkän­ nas en viss belastning till följd av förslaget. Denna situation kan inträffa, dels vid första upplåtelsen om själva tomträtten bedömes ha ett självstän­ digt värde — vilket enligt vad ovan anförts skulle kunna antagas bliva fallet enbart i fall då markupplåtelsen skulle kunna anses vara subventio­ nerad — dels i samband med förvärv av äldre tomträtter med eller utan byggnad. Allmänt bedömt torde de fall, då stämpel för tomträtt kommer att utgå, emellertid bliva sällsynta. Det bör här beaktas, att det kommunala bostadsbolaget härvid enligt förslaget skulle ha att erlägga dubbel stämpel, därest icke — såsom ovan förordats i detta utlåtande ■— de allmännyttiga bostadsaktiebolagen jämställas med motsvarande bostadsstiftelser.

De tre remissorgan, som helt avstyrkt stämpelplikt för förvärv av tomträtt, är Svenska stadsförbundet, Föreningen Sveriges kommunala förvaltnings ju­ rister och rådhusrätten i Västerås. I dessa yttranden uttalas, att en beskatt­ ning av tomträttsöverlåtelser skulle kunna komma att minska användningen av tomträttsinstitutet. Därvid betonas att tomrätten är ett samhälleligt instru­ ment, tillkommet bl. a. för att möjliggöra indragning till det allmänna av den markvärdestegring i tätorter som uppkommer till följd av betydande kommunala investeringar. Med hänsyn till att jordvärdestegringen vid över­ låtelse av tomträtt inte tillfaller tomträttsinnehavaren föreligger enligt råd­ husrättens mening en avsevärd skillnad mellan överlåtelse av fast egendom och av tomträtt. Även sociala skäl anser rådhusrätten tala för att undanta tomträtt från skatteplikt. Föreningen finner det vidare otillfredsställande att utredningens förslag innebär en väsentlig skärpning i alla de fall, där kommunägt bostadsföretag förvärvar byggnadsmarken med tomträtt för bebyggelse.

Förslaget att vattenfallsrätt alltjämt skall stämpelbeläggas som nyttjanderättsupplåtelse har mött erinran endast från två remissorgan. Hov­ rätten för Västra Sverige anser, att vattenfallsrätt bör jämställas med tomt­ rätt. Rådhusrätten i Västerås föreslår däremot, att stämpelplikten slopas, ef­ tersom bestämmelsen orsakar onödigt besvär och statsverkets inkomst härav är ringa.

Slutligen ma nämnas att rådhusrätten i Göteborg anser rubriken »Fast egendom» böra utökas med »m. in.» eller liknande, eftersom under denna rubrik regleras stämpelavgift även för tomträtt, vattenfallsrätt, nytt­ janderätt, servitut m. m.

Departementschefen

Enligt gällande stämpelförordning föreligger i princip stämpelplikt i de flesta viktigare fall, då äganderätt till fast egendom förvärvas. Utredningen har inte föreslagit någon principiell ändring i detta hänseende utan närmast

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196i

79

_ i enlighet med sitt uppdrag — inriktat sig på eu mera teknisk översyn av det stämpelpliktiga området. Dessutom bär föreslagits eu utvidgning av detta till att omfatta förvärv av tomträtt.

I fråga om förvärv genom fusion stadgas för närvarande stampelpli v endast vid fusion enligt 175 § aktiebolagslagen, d. v. s. fusion mellan aktie­ bolag i andra fall än mellan moderbolag och helägt dotterbolag. I detta hän­ seende har utredningen inte föreslagit någon ändring. Således skall fusion mellan moderbolag och helägt dotterbolag liksom mellan ekonomiska or­ eningar, sparbanker eller jordbrukskreditkassor fortfarande vara stampelfn.

Sedan stämpelplikten infördes år 1954, har visserligen intresset tor fusio­ ner ökat, vilket kommit till uttryck bl. a. genom tillkomsten av särskilda fusionsregler i sparbankslagen och i lagen om jordbrukskasserorelsen. Vissa näringspolitiska skäl skulle därför måhända kunna anses tala for lätt­ nader i stämpelhänseende med syfte att stimulera fusioner mellan aktiebo­ lag för åstadkommande av önskvärda organisatoriska omläggningar. Emel­ lertid kvarstår oförändrad den redan år 1954 påtalade taran för att stampel- triheten missbrukas i avsikt att kringgå avgiftsbestämmelserna genom att ett bolag förvärvar aktierna i ett annat bolag väsentligen i syfte att forvarva en fastighet genom stämpelfri fusion i stället för genom stämpelpliktigt köp eller skifte. Med hänsyn till faran för missbruk och till svårigheterna att genomföra en rationell gränsdragning mellan skattefria och skattepliktiga fusioner anser jag, att skattefrihet vid fusion mellan aktiebolag inte kan komma i fråga i vidare mån än nu är fallet. Jag förordar därför i hkhet med utredningen, att skatteplikten bibehålls vid fusion enligt 175 § aktiebolags­

lagen.

_ .

...

I fråga om sammanslagning av försäkringsbolag föreligger samma skal till skattefrihet som vid fusion av sparbanker eller jordbrukets kreditkas­ sor. Jag föreslår därför att, för undanröjande av rådande oklarhet, skatte­ frihet stadgas i fråga om försäkringsbolags förvärv i samband med att en­ ligt 295 § lagen om försäkringsrörelse avtal träffas om att ett försäkrings­ bolags hela försäkringsbestånd skall övertas av annat försäkringsbolag. Överlåts däremot endast en del av försäkringsbeståndet, är det svårt att be­ döma, om en fastighet skall anses hänförlig till den överlåtna delen, och med hänsyn härtill kan skattefrihet inte komma i fråga i sådant fall. Som förutsättning för skattebefrielse skall givetvis gälla, att försäkringsinspek- tionen lämnat tillstånd till avtalets verkställande. Bestämmelsen om skatte­ frihet i detta fall har införts i 4 § som punkt 4.

Sedan länge gäller stämpelplikt vid förvärv genom skifte vid upp­ lösning av bolag och förening. Om ett bolag utskiftar en fastighet utan att ett likvidationsförfarande inletts, vilket är fallet beträffande skifte vid ned­ sättning av aktiekapital, föreligger däremot inte stämpelplikt. Samma skäl som föranlett skatteplikt för skifte vid upplösning av bolag eller förening talar även för sådan skatteplikt vid nedsättning av aktiekapital. Båda fal­ len av skifte omfattas av 1927 års förordning om skatt vid utskiftning av aktiebolags tillgångar. Det saknas anledning att i stämpelskattehänseende

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 ur 196b

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1964

behandla dessa skiften på annat sätt än i fråga om utskiftningsskatt. Jag vill

därför föreslå, att skatteplikt stadgas även för förvärv genom skifte vid ned­

sättning av aktiekapital.

Inte heller vid utdelning av fastighet från bolag eller förening före-

ligger nu stämpelplikt. En sådan utdelning utgör otvivelaktigt en kapital­

omsättning, som i princip bör bli föremål för stämpelskatt. I konsekvens

med den föreslagna skatteplikten vid skifte föreslår jag därför, att skatte­

plikten utvidgas till att omfatta även utdelning av fastighet från såväl bolag

som förening.

Stadgandet om skattefrihet för tillskott enligt lagen om avveckling av

fideikommiss har överförts till övergångsbestämmelserna.

Den föreslagna huvudregeln om skatteplikt vid tvångsförvärv har i hu­

vudsak lämnats utan erinran. Jag tillstyrker därför, att stämpelskatt skall

utgå vid expropriation samt i regel vid annan inlösen på grund av

stadgande om rätt eller skyldighet att lösa fast egendom. Från denna hu­

vudregel synes vissa undantag böra göras. Enighet råder om att skattefri­

heten för arrendators förvärv enligt lagen om arrendators förköpsrätt skall

bibehållas. Vidare saknas anledning att nu upphäva den stämpelfrihet, som

sedan länge i praxis tillämpats vid förvärv enligt ensittarlagen. Regler om

de nu nämnda undantagen från skatteplikten har intagits i 4 § som punkt

8 respektive 7.

Det viktigaste undantaget från skatteplikten vid förvärv genom inlösen är

dock det, som utredningen föreslagit för kommuns förvärv av mark

vilken enligt fastställd plan skall utgöra allmän plats eller begravnings­

plats. Förslaget överensstämmer med den bestämmelse om undantag från

skatteplikt for fastighet, som finns i 5 § 1 mom. b) kommunalskattelagen.

Vid remissbehandlingen har uttalats skilda önskemål om ytterligare ut­

vidgning av skattefriheten för kommunala markförvärv. Även enligt min

mening ar undantagen från skatteplikt vid kommunala fastighetsförvärv

alltför snävt bestämda i utredningens förslag. Ett kommunalt fastighetsför­

värv omfattar visserligen ofta mark för olika ändamål, såsom både för be-

byggelse och gator. De svårigheter att bedöma skattefrågan, som kan upp­

stå i sådant fall, torde emellertid inte bli större, om skattefriheten utsträcks

till att gälla även mark för de allmänna ändamål som anges i 1 mom. d)

av namnda paragraf, d. v. s. allmän styrelse eller förvaltning, kultur- eller

rättsvård, ordning eller säkerhet, barnavård, sundhetsvård, religionsvård

eller undervisning, åldringsvård in. in. Genom eu sådan utsträckning av skat­

tefriheten skulle man vinna full överensstämmelse mellan kommunalskatte­

lagen och stämpelskatteförordningen i fråga om kommuns skatteplikt för

astighet. Å andra sidan skulle ett ytterligare utsträckande av skattefriheten

till att avse alla de ändamål, som anges i 1 § expropriationslagen, innebära,

att man alade inskrivningsdomaren en alltför svår och grannlaga prövning

huruvida ändamålet är av väsentlig betydelse för det allmänna. En sådan

provning skulle inte stå i överensstämmelse med kravet att stämpelskatte-

lorordningens bestämmelser skall vara enkla och lätta att tillämpa. I enlig-

81

het härmed bör också fasthållas vid kravet, att ändamålet med markens an­

vändning skall framgå av plan som är fastställd vid tidpunkten för förvär­

vet. Det bör således inte komma i fråga att stadga återvinningsrätt för kom­

munen, om plan skulle fastställas senare.

Jag förordar sålunda att skattefrihet stadgas för kommuns förvärv av

mark, vilken enligt fastställd plan skall användas för ändamål som anges

i 5 § 1 mom. b) eller d) kommunalskattelagen. Skattefrihet bör, såsom ut­

redningen föreslagit, gälla även frivilliga förvärv. Bestämmelse av nu an­

givet innehåll har upptagits i 4 § som punkt 6.

Något krav på att marken i sin helhet skall användas för det skattefria

ändamålet bör ej uppställas. Den omständigheten, att marken enligt planen

delvis skall användas för annat ändamål, t. ex. enskild bebyggelse, bör ej

betaga kommunen rätt att åtnjuta skattefrihet för den del av marken, som

skall användas till det skattefria ändamålet. Det åligger givetvis kommu­

nen att visa, hur mycket av köpeskillingen som belöper på den skattefria

delen av fånget. Föreligger sådan bevisning, kan det ej vålla inskrivnings­

domaren större svårighet att beräkna stämpeln.

Med kommun bör i detta hänseende, liksom i 5 § 1 mom. b) och d) kom­

munalskattelagen, jämställas annan menighet. Skattefriheten omfattar allt­

så såväl borgerlig som kyrklig primärkommun, municipalsamhälle och lands­

ting. Någon utvidgning därutöver av den nu föreslagna skattefriheten till

exempelvis vägföreningar anser jag däremot inte böra ske.

I fråga om å b o r ä 11 saknas numera skäl att behålla skatteplikten.

Då denna vidare är helt utan statsfinansiell betydelse, förordar jag, att den

slopas. Bestämmelse om skattefrihet för fång till åborätt har införts som

punkt 10 i 4 §, varvid terminologien ändrats i enlighet med kammarkolle­

giets förslag.

Vid förvärv av tomträtt utgår för närvarande stämpelavgift endast

för upplåtelsen. Följande överlåtelser av tomträtten är däremot avgiftsfria.

Avgiften för upplåtelse av tomträtt beräknas enligt de regler, som gäller

för annan nyttjanderättsupplåtelse. Den utgör sålunda 25 öre per 100 kronor

av den årliga avgälden. För förvärv av äganderätt till fast egendom utgår

däremot högre stämpelavgift, s. k. lagfartsstämpel, med i regel en procent av

fastighetens värde.

Utredningen har föreslagit, att förvärv av tomträtt i stämpelskattehän­

seende skall jämställas med förvärv av fast egendom. I fråga om skattens

beräkning har utredningen dock föreslagit vissa avvikande bestämmelser,

till vilka jag återkommer senare.

^ id remissbehandlingen har ett överväldigande flertal av remissorganen

tillstyrkt utredningens förslag eller lämnat detta utan erinran. Från några

håll har dock rests vissa invändningar mot förslaget. I principiellt hän­

seende har därvid gjorts gällande, att man inte kan jämställa tomträttsför-

värv med äganderättsförvärv. I sakligt hänseende har invänts, att utvidg­

ningen av stämpelplikten försvårar en ökad användning av tom trät tsinsti-

lutet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år

82

Att tomträtten inte redan vid tillkomsten av detta rättsinstitut i stämpel­

hänseende jämställdes med äganderätt till fastighet har, såsom utredningen

framhållit, sin förklaring i den dåtida uppfattningen om tomträtten som en

övergångsform till äganderätt. Sedan dess har emellertid tomträttsinstitu­

tets ställning stärkts avsevärt och kommit att i väsentliga hänseenden bli

jämförbar med äganderätt till fast egendom. I andra skattesammanhang,

såsom när det gäller den statliga och kommunala inkomstbeskattningen lik­

som arvs- och gåvobeskattningen, har denna utveckling redan lett till att

tomträtt jämställts med äganderätt till fast egendom. Detsamma bör enligt

min mening gälla vid stämpelbeskattningen. Det måste nämligen anses in-

konsekvent och sakligt omotiverat att den som med tomträtt förvärvar en

villa eller industribyggnad, vars värde motsvarar den väsentliga delen av

köpeskillingen, skall helt undgå en stämpelskatt, som drabbat förvärvet om

det innefattat äganderätt till marken. I den mån köpeskillingen motsvarar

ett övervärde på tomträtten som sådan, synes det för övrigt även motive­

rat att ta ut stämpelskatt liksom vid äganderättsförvärv av mark.

På grund av det anförda tillstyrker jag, att skatteplikt införs även vid

förvärv av tomträtt genom såväl upplåtelse som överlåtelse samt att sådant

förvärv i stämpelskattehänseende principiellt likställs med förvärv av ägan­

derätt. Farhågorna för alt införandet av skatteplikt skulle minska intresset

för ett utnyttjande av tomträttsinstitutet synes främst anknyta till de värde­

ringsregler, som utredningen föreslagit i fråga om tomträtt. För att stäm­

pelskatt inte skall verka hindrande för tomträttsupplåtelser ämnar jag där­

för i 8 § 2 mom. föreslå, att skatten vid upplåtelse av tomträtt utan tillhöran­

de byggnad liksom nu skall beräknas endast efter avgälden under ett år.

Vid remissbehandlingen har uttalats farhågor, att stämpelbeskattningen

av tomträtt kommer att drabba kommunägda bostadsföretag särskilt hårt.

Dessa farhågor synes vara betingade av utredningens förslag, att sådana ju­

ridiska personer skall erlägga dubbel lagfartsstämpel. I anledning härav vill

jag nämna, att jag i det följande vid 7 § ämnar föreslå sådan ändring att

dylikt bostadsföretag inte skall behöva erlägga dubbel lagfartsstämpel.

Tomträtts upphörande på grund av uppsägning, överenskommelse mellan

fastighetsägare och tomträttshavare eller tomträttshavares förvärv av den

upplåtna fastigheten innebär inte något skattepliktigt förvärv av tomträtt.

Om fastighetsägaren däremot genom ett i och för sig skattepliktigt fång

förvärvar en bestående tomträtt, finns det inte något skäl att frita förvärvet

från skatteplikt. Vid återgång av tomträttsavtal bör reglerna i 4 § punkten

12 respektive 42 § om skattefrihet och återvinning vid återgång av skatte­

pliktigt fång i allmänhet tillämpas.

I fråga om tomträtt, som upplåtits före den 1 januari 1954, föreligger ej

skyldighet att söka inskrivning, och med hänsyn härtill bör ej heller stad­

gas skatteplikt i sådant fall. Har däremot beträffande dylik äldre tomträtt

träffats överenskommelse mellan fastighetsägaren och tomträttshavaren om

sådan ändring i upplåtelsen, att inskrivningsplikt inträtt, bör dock skatte­

plikt stadgas. Regler i enlighet härmed har upptagits i punkten 4 av över­

gångsbestämmelserna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196k

83

Beträffande vattenfallsrätt kommer jag att vid 11 § föreslå skat­ tefrihet liksom för annan nyttjanderättsupplåtelse.

I överensstämmelse med vad jag nu föreslagit rörande beskattningsom- rådets omfattning bär rubriken till 3—10 §§ bestämts till »Förvärv av fast egendom och tomträtt».

Tredje stycket

Gällande ordning

Genom ändring av SF år 1941 i samband med tillkomsten av gällande förordning om arvsskatt och gåvoskatt upphävdes stämpelplikten för för­ värv av fast egendom genom gåva, testamente och fideikommissbrev. Stäm­ pel för dessa fång hade då utgått sedan länge. För arv bar lagfartsstämpel aldrig funnits föreskriven.

I motiven till ändringsförslaget (se SOU 1939:18, prop. 1941: 192 och BevU 1941:21) anfördes bl. a. att, då befrielsen för arvsförvärv från lag­ fartsstämpel grundades på att sådan värdeomsättning beskattades i annan ordning d. v. s. genom arvsskatt, även de nämnda stämpelpliktiga fången borde vara befriade från stämpel, eftersom även dessa träffades av arvsskatt eller gåvoskatt. Därjämte åberopades att den extra pålaga, som lagfarts­ stämpeln utgjorde, beräknades efter grunder, som från arvs- och gåvoskatte- synpunkt var mindre rationella, och därigenom inte fyllde samma krav på rättvisa som den egentliga arvs- och gåvoskatten. När en likartad behand­ ling av alla de ifrågavarande fången var påkallad och arvet var det ojäm­ förligt viktigaste, ansågs det vara naturligt, att det mest centrala fångets ställning blev bestämmande.

Utredningen

Utredningen framhåller att stämpelfriheten för gåva i tillämpningen för­ anlett vissa svårigheter, när det gällt att avgöra om ett förvärv innefattat gåva eller stämpelpliktigt fång, nämligen köp. Tveksamhet har särskilt uppkommit i fall, när en överlåtelse inneburit att förvärvaren skulle överta ansvaret för inteckningar, utge reverser eller lämna annat vederlag. Samma spörsmål uppstår vid tillämpning av 35 § kommunalskattelagen, enligt vilken till realisationsvinst räknas vinst på avyttring av fast egendom om den förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång men i regel inte om egendomen förvärvats genom gåva.

Efter en redogörelse för rättspraxis konstaterar utredningen att man i fråga om lagfartsstämpel i praxis avvisat möjligheten att behandla fång, vilka betecknats som gåva, delvis som köp och delvis som gåva. I stället har man funnit stämpelplikten böra avgöras efter ett bedömande, med hänsyn till samtliga omständigheter, av överlåtelsens huvudsakliga innebörd. Ehu­ ru ett dylikt bedömande i lagfartsärenden är förenat med särskilda vansk­ ligheter, anser utredningen enbart detta inte innefatta tillräcklig anled­ ning att föreslå återinförande av stämpelplikt för gåva av fast egendom. Däremot finner utredningen det såväl med hänsyn till de åberopade grun­ derna för stämpelbefrielsen år 1941 som i syfte att hindra skentransaktioner

Kunyl. Mnj.ts proposition nr 75 år 1964

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196k

o. dyl. vara befogat med ett stadgande, att vid bedömningen av avgiftsplik-

ten för ett som gåva betecknat fång inte skall tas hänsyn till övervärden pa

bortgiven egendom. Jämlikt 43 § jämförd med 22 § 1 mom. förordningen

om arvsskatt och gåvoskatt skall, med vissa i 22 § 2 mom. angivna modifi­

kationer, skattskyldigheten bestämmas enligt taxeringsvärdet året före det

år, då skattskyldigheten inträtt, d. v. s. i regel det år då gåvan ägde rum.

När stämpelfriheten huvudsakligen motiveras med att gåvobeskattning sker,

finner utredningen det vara följdriktigast, att högre värden över huvud

inte beaktas. Till följd av de svårigheter som är förbundna med värdering

är vidare ett hänsynstagande till högre värden ägnat att leda till kringgåen­

de av skatteplikt. Utredningen föreslår därför, att samma värde som vid

gåvobeskattningen skall ligga till grund vid bedömande av frågan om stäm­

pelfri gåva eller stämpelpliktigt fång föreligger.

Utredningen påpekar att även stämpelfriheten för förvärv genom testa­

mente i tillämpningen kan ge anledning till liknande spörsmål som beträf­

fande gåva. Risken för skentransaktioner och annat kringgående av stäm­

pelplikten anser utredningen dock vara ringa, när det är fråga om testa­

mente, och någon regel för bedömningen av sådana fall föreslås därför inte.

Yttrandena

Den föreslagna skatteflyktshindrande bestämmelsen i fråga om gåva av fast

egendom bär lämnats utan erinran av flertalet berörda remissinstanser. Någ­

ra i princip tillstyrkande remissinstanser — skatteflyktskommittén, härads­

hövdingen i Uppsala läns norra domsaga och länsstyrelsen i Jämtlands län

— önskar kompletterande bestämmelser. Av de sex remissorgan, som av­

styrkt förslaget, förordar två, att stämpelplikt för gåva återinförs.

Skatteflyktskommittén delar utredningsmannens uppfattning att frågan,

huruvida ett fång i lagfartshänseende skall hänföras till gåva eller till köp,

bör — i överensstämmelse med högsta domstolens hittillsvarande praxis __

avgöras med utgångspunkt från en på samtliga omständigheter grundad be­

dömning av transaktionens huvudsakliga innebörd. Kommittén erinrar i

detta sammanhang om att fastigheter regelmässigt säljs och även bortges i

intecknat skick, vilket innebär att det i realiteten endast är »topp»-värdena

av fastigheterna, som är föremål för äganderättsövergång. Gåva av inteck­

nad fastighet kan med hänsyn härtill enligt kommitténs mening inte anses

vara huvudsakligen köp endast därför att summan av övertagna inteck­

ningar överstiger 50 procent av fastighetens värde. Kommittén anför vidare.

Stadgandet utsäger att vid denna bedömning någon bevisning inte får

föras i syfte att styrka fångets gåvokaraktär under åberopande av att den

överlåtna fastighetens verkliga värde överstiger taxeringsvärdet. Däremot är

bevisning teoretiskt tänkbar rörande andra faktorer som tyder på att fånget

har sådan karaktär, även i t. ex. de fall då den överlåtna egendomen är

belastad med inteckningar till belopp, motsvarande eller t. o. in. överstigan­

de taxeringsvärdet.

°

Skatteflyktskommittén ansluter sig också till förslaget, att i författningen

skall införas en schablonregel om vad som vid bedömningen »gåva eller

85

köp» skall anses utgöra den överlåtna egendomens värde. Då det i prakti­

ken endast sällan torde förekomma att bevisning rörande fastighetsöver­

låtelses onerösa eller benelika natur törs under åberopande av andra skäl

än fastighetens värde, bör enligt kommitténs uppfattning en sadan schablon­

regel vara ägnad medföra, att antalet tvister om fångets natur i lagfarts-

hänscende blir än mer begränsat än för närvarande. Med hänsyn till att

blott eu summarisk prövning är möjlig att göra i lagfartsärenden måste

denna konsekvens anses önskvärd. Som schablonvärde kan, anför kommit­

tén, uppenbarligen knappast något annat värde än taxeringsvärdet komma

i fråga.

Skatteflyktskommittén uttalar vidare, att enligt utredningens förslag ute­

sluts endast bevisning om att fastighetens verkliga värde överstiger taxe­

ringsvärdet. Även om det motsatta fallet, nämligen bevisning — vanligen

från det allmännas representant — om att fastighetens verkliga värde un­

derstiger taxeringsvärdet, får antas vara mycket sällsynt, bör dock enligt

kommitténs mening för konsekvensens skull även detta fall regleras. Härige­

nom vinner man eu principiellt riktigare uppbyggnad av lagstiftningen.

Enligt länsstyrelsen i Jämtlands län är innebörden av förslaget att stäm­

pelplikt i regel skall föreligga, då inteckningarna eller vederlaget överstiger

fastighetens taxeringsvärde, men att vid stämpelns beräknande hänsyn ej

skall tas till eventuellt värde (vederlag), som överskjuter taxeringsvärdet.

Om den intecknade skulden inte uppgår till taxeringsvärdet, skulle i regel

stämpelfri gåva föreligga. För undvikande av tolkningssvårigheter finner

länsstyrelsen det önskvärt, att dessa principer kommer till mera konkret

uttryck i lagtexten. Länsstyrelsen framhåller vidare att fråga även kan upp­

komma om ett som köp betecknat fång, där köpeskillingen väsentligt un­

derstiger taxeringsvärdet och gåvoavsikt uppenbarligen föreligger, kan hän­

föras till stämpelfri gåva. överlåtelsens reella innebörd och inte dess form

bör enligt länsstyrelsens mening i sådana fall vara avgörande vid bedöm­

ningen av stämpelplikten. Detta bör även komma till uttryck i lagtexten,

anser länsstyrelsen.

Ett speciellt spörsmål, nämligen fråga om vederlag i form av annan fast

egendom, anser häradshövdingen i Uppsala läns norra domsaga böra lösas i

förevarande sammanhang. Förvärvet av den minst värdefulla fastigheten

kan enligt häradshövdingens mening inte karakteriseras som gåva, eftersom

vederlaget ej har något benefikt drag, och inte heller som köp. Därför

återstår möjligheterna att antingen likställa det med byte eller betrakta det

som ett specifikt förvärv. I det förra fallet synes regeln, att stämpel skall

erläggas efter värdet på den bortgivna egendomen, inte vara tillfredsstäl­

lande. I det senare fallet skulle fånget vara fritt från lagfartsstämpel.

Tveksamhet huruvida den föreslagna bestämmelsen bör införas uttalas av

hovrätten över Skåne och Blekinge. Den föreslagna lydelsen finner hovrät­

ten i varje fall så svårbegriplig, att en omarbetning är nödvändig. Härvid

bör anges att vid bedömande, om ett förvärv är att anse som köp eller gåva,

hänsyn skall tas till alla de omständigheter, varav förvärvets huvudsak-

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 är 196b

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196b

Jiga innebörd framgår. Endast som ett undantag från en sådan huvudregel

kan man enligt hovrättens mening föreskriva, att vissa omständigheter skall

lämnas ur räkningen.

Återinförande av lagfartsstämpel för gåva föreslås av rådhusrätten i Göte­

borg och särskilde inskrivningsdomaren i Södertörns domsaga.

Rådhusrätten i Göteborg framhåller att slopandet år 1941 av lagfartsstäm-

peln vid förvärv av fast egendom genom gåva har föranlett svårigheter när

det gällt att avgöra, om ett förvärv innefattat gåva eller köp. Rättsfallen fin­

ner rådhusrätten klart visa svårigheterna att avgöra, om i det enskilda fallet

en skentransaktion skall anses föreligga eller icke. Gåvor av fast egendom fö­

rekommer för närvarande i inte ringa omfattning, och detta sammanhänger,

anför rådhusrätten, säkerligen med att i flera fall försök föreligger att kring­

gå stämpelplikten. Att nu gällande bestämmelser ger utrymme för olika be­

dömningar av frågan, om en skentransaktion skall anses föreligga eller inte,

finner rådhusrätten uppenbart. Enligt rådhusrättens mening är det i hög

grad angeläget, att klara och entydiga bestämmelser föreligger i fråga om så

relativt vanligt förekommande transaktioner.

Rådhusrätten anser, att det föreslagna stadgandet endast i mycket begrän­

sad omfattning innebär en lösning av nu föreliggande spörsmål. För att kom­

ma från nuvarande svårigheter vid bedömandet av dessa fång och samtidigt

åstadkomma större likformighet och rättvisa i beskattningen bör enligt råd­

husrättens mening övervägas att återinföra skyldigheten att erlägga lagfarts­

stämpel vid förvärv av fast egendom genom gåva. Om lagfartsstämpel åter-

införs för gåva, bör man enligt rådhusrättens uppfattning givetvis i största

möjliga utsträckning söka undvika dubbelbeskattning, vilket kan ske på oli­

ka sätt t. ex. genom att lagfartsstämpeln får avräknas vid erläggandet av gå­

voskatten.

Särskilde inskrivningsdomaren i Södertörns domsaga framhåller att ett

som köp betecknat fång kan vara att hänföra till gåva liksom ett fång, som

inte erhållit någon beteckning alls eller som betecknats endast som överlå­

telse. Bestämmelsen bör därför erhålla tillämpning även i andra fall än de

som bestämmelsen enligt förslaget omfattar. Inte minst otillfredsställande

finner inskrivningsdomaren det förhållandet vara, att fastställandet av lag­

fartsstämpeln och gåvoskatten ankommer på olika myndigheter, vilka kan

ha motsatta uppfattningar om fångets innebörd. Detta kan medföra, att

ingen av myndigheterna eller båda tar ut skatt. Den ena myndigheten torde

inte vara bunden av den andras avgörande. De svårigheter, som friheten från

lagfartsstämpel för gåva medfört vid skattskyldighetens bedömande, anser

inskrivningsdomaren motivera, att denna frihet slopas.

Förslaget har vidare avstyrkts av hovrätten för Västra Sverige, hovrätten

för Övre Norrland, rådhusrätten i Malmö och Föreningen Sveriges härads­

hövdingar.

Hovrätten för Västra Sverige förklarar, att man vid tillämpningen av 37 §

1 mom. arvsskatteförordningen regelmässigt tar hänsyn till eventuella över­

värden på egendomen. Såväl med den föreslagna regeln som med nuvarande

87

ordning kan man således komma till skilda resultat vid bedömandet av eu och samma överlåtelses natur, vilket får anses otilllredsställande. Även det fall, att gåva betecknats som köp och vederlaget är betydligt lägre än taxe­ ringsvärdet, finner hovrätten vara svårt att komma till rätta med från vär- deringssynpunkt. Då frågan om förvärvets rubricering dessutom har bety­ delse för inkomstskattens beräkning, finner hovrätten det högeligen angelä­ get att bestämmelserna erhåller sådan utformning, att bedömandet av för­ värvets karaktär blir likartat enligt skatteförfattningarna och leder till att skatt av det ena eller det andra slaget utgår på förvärvet antingen i dess hel­ het eller för särskilda delar därav. Om det föreslagna stadgandet likväl anses böra införas, bör principen, att överlåtelsens huvudsakliga innebörd skall va­ ra avgörande för stämpelplikten, inskrivas i författningen som en förmed­ lande övergång mellan paragrafens båda stycken.

Hovrätten för övre Norrland anser att, även om det föreslagna stadgandet införs, avgörandet av frågan, om visst fång är att anse som gåva eller köp, alltjämt kommer att bero av rättspraxis. På grund härav och då en avsikt att undandra sig stämpelavgift i likartat fall inte effektivt hindras av den före­ slagna bestämmelsen, bör man enligt hovrättens mening avstå från att in­ föra denna och hellre överlämna åt rättstillämpningen att med beaktande av samtliga omständigheter i det enskilda fallet avgöra gränsdragningen mellan köp och gåva.

Till samma slutsats kommer rådhusrätten i Malmö, som uttalar att den fö­ reslagna värderingsregeln inte synes ägnad att nämnvärt underlätta inskriv­ ningsdomarnas bedömning av frågan om lagfartsstämpel skall utgå. Fastme­ ra torde det i vissa lägen medföra betydande svårigheter att kombinera ett bedömande av överlåtelsens huvudsakliga innebörd med en bevisregel av in­ nehåll, att hänsyn ej skall tas till värde överskjutande taxeringsvärdet. Råd­ husrätten ifrågasätter därför, om inte regeln skulle medföra större nackdelar än fördelar. Rådhusrätten säger sig ha prövat flera olika alternativ för åstad­ kommande av enkla och klara regler om frihet från lagfartsstämpel vid gå­ vor, dock utan att finna någon godtagbar lösning.

Även Föreningen Sveriges häradshövdingar påpekar att förslaget erfordrar bedömanden, som är svåra att göra för en inskrivningsdomare.

Kiuujl. Mnj:ts proposition nr 75 år 1964

Departementschefen

Det får anses allmänt omvittnat, att det föreligger ett behov av bestämmel­ ser till förhindrande av sådana skentransaktioner som består i att köp be­ tecknas som gåva. Vid bedömningen av frågan, huruvida ett som gåva be­ tecknat fång skall anses utgöra köp eller gåva, tar man i praxis hänsyn till samtliga omständigheter, som anger transaktionens huvudsakliga innebörd. Någon uppdelning i en köpdel och en gåvodel förekommer således ej i fråga om lagfartsstämpel. Denna praxis har godtagits även av remissorganen och bör enligt min mening lagfästas som en huvudregel. Som en komplettering av huvudregeln har utredningen föreslagit en bestämmelse om att hänsyn

88

ej skall tas till det värde varmed det verkliga värdet överskjuter taxerings­

värdet. En sådan bestämmelse synes mig väl ägnad att hindra ett kringgå­

ende av skatteplikten för köp. Härigenom slipper inskrivningsdomaren prö­

va frågan om egendomens verkliga värde. Jag är visserligen medveten om

att bedömningen av överlåtelsens huvudsakliga innebörd trots detta kan

vara vansklig och svår för inskrivningsdomaren. Emellertid torde intresset

av eu skatteflyktshindrande bestämmelse få anses så starkt, att sådana be­

tänkligheter bör vika. Jag tillstyrker därför, att den föreslagna bestämmel­

sen införs. Såsom skatteflyktskommittén påpekat, bör i konsekvens härmed

ej heller vid talan av det allmänna hänsyn tas till att fastighetens verkliga

värde understiger taxeringsvärdet. Egendomens värde skall således under

alla förhållanden anses vara lika med taxeringsvärdet eller motsvarande

värde enligt 8 §. Den föreslagna författningstexten har utformats i enlighet

härmed.

Innebörden av departementsförslaget är att skatteplikt i regel kominer

att föreligga, då de övertagna inteckningarna eller vederlaget motsvarar eller

överstiger taxeringsvärdet, även om det verkliga värdet är betydligt större än

taxeringsvärdet. Om de övertagna inteckningarna inte överstiger 50 procent

av taxeringsvärdet, torde i regel gåva anses föreligga. Mest svårbedömda blir

således de fall, där de övertagna inteckningarna utgör mellan 50 och 100 pro­

cent av taxeringsvärdet, och här får helt överlåtas åt praxis att bedöma över­

låtelsens huvudsakliga innebörd.

Med hänsyn till att den transaktion, som betecknats gåva, i realiteten kan

vai a ett byte, bör skatteflyktsregeln inte begränsas till köp utan i princip

gälla alla slags skattepliktiga fång.

Några remissorgan har efterlyst bestämmelser även för det fall, att en

gåva betecknats som köp. I dylikt fall behövs givetvis ingen skatteflykts-

bestämmelse, såvitt avser stämpelskatten. Ej heller kan inskrivningsdomaren

rimligtvis få tyngas med en prövning, huruvida varje köp möjligen kan

anses utgöra en gåva. Har ett fång betecknats som köp, skall inskrivnings­

domaren liksom hittills ta ut den för köp stadgade skatten utan att från-

räkna någon uppskattad gåvodel.

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1964

4

§•

Denna och följande två paragrafer innehåller bestämmelser om undantag

från skatteplikten för förvärv av fast egendom och tomträtt. Nuvarande be­

stämmelser härom har översiktligt anmärkts vid 3 §.

Utredningen

I syfte att underlätta sammanläggning av makars fastig­

heter i samband med laga skifte genomfördes år 1939 en ändring i lagen

med särskilda bestämmelser om delning av jord å landet inom vissa delar

av Kopparbergs län. Ändringen innebar i huvudsak, att sammanläggning av

makars fastigheter — utan hinder av föreskriften i lagen om sammanlägg­

89

ning av fastigheter å landet, alt fastigheterna skall vara i samme ägares hand oeh innehas med samma rätt — fick ske i samband med laga skifte, om makarna genom avtal på visst säd reglerade äganderätten till den tastig- liet som bildades genom sammanläggningen. Samtidigt infördes genom för­ ordning den 22 juni 1989 (nr 331) befrielse från lagfarlsstämpel för det fall, att ena maken genom avtalet erhållit större andel än förut i makarnas fasta egendom. Ny förordning i samma ämne utfärdades den 4 juni 1943 (nr 307) och den 30 juni 1948 (nr 418).

Med hänsyn till angelägenheten av att undanröja hinder mot samman­ läggningar och då överlåtelser av ifrågavarande slag ofta har en övervägan­ de formell karaktär har utredningen funnit skäligt alt medge stämpelfrihet för förvärv från make, om överlåtelsen avser alt för sammanläggning åstad­ komma enhetliga lagfartsförhållanden beträffande makarnas fastigheter. Utredningen har föreslagit en bestämmelse av sådan innebörd. Att förvärv har detta syfte torde, påpekar utredningen, i regel framgå av vad som upplysts vid ansökning om sammanläggning eller vid lantmäteriförrättning och får annars styrkas t. ex. genom intyg av lantmätare eller mätningsman.

Utredningen föreslår även stämpelfrihet för markbyten, som sker i syfte att åstadkomma lämpligare fastighetsindelning, och anför.

I framställning till Kungl. Maj :t år 1948 föreslog Norrlandskommittén, att befrielse från lagfartsstämpel skulle beviljas i fall då byte av ägor vore ägnat att åstadkomma en lämpligare fastighetsindelning. Vid remissbehand­ lingen av förslaget tillstyrktes detta i flertalet yttranden. Frågan upptogs därefter i motioner vid 1951 års riksdag. Bevillningsutskottet (bet. nr 25) fann det mot bakgrunden av strävandena på jordbruksrationaliseringens område framstå som angeläget, att beskattningsreglerna icke försvårade ur arronderings- och rationaliseringssynp.unkt önskvärda byten, och erinrade att enligt bestämmelserna angående statligt stöd till jordbrukets yttre och inre rationalisering m. m. statsbidrag kunde utgå till täckande av bl. a. lagfartskostnaden (se KK d. 11 juni 1948, nr 342, ändrad genom KK d. 3 juni 1949, nr 292). I enlighet med utskottets hemställan anhöll riksdagen i skrivelse (nr 108) om utredning och förslag i frågan.

1958 års jordlagsutredning har i delbetänkande d. 2G nov. 1959 uttalat, att ett borttagande snarast möjligt av stämpelavgiften vid avtalsbyten skulle avsevärt underlätta och påskynda den arronderingsförbättrande verksam­ heten i skogen. Sedermera har frågan ånyo upptagits i motioner till 1960 års riksdag. Sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottet (uti. nr 1) uttalade, att nu rådande förhållanden medförde att valet av bytesform vid transaktioner i arronderingssyfte påverkades av en ovidkommande faktor, nämligen stämpelbeläggning, med påföljd att den ur sakligare synpunkter lämpligare bytesformen ofta icke komme till användning. I enlighet med utskottets hemställan anhöll riksdagen i skrivelse (nr 326) att förslag till sådan ändring av SF, att stämpelavgift icke skulle utgå vid byte av fastig­ het i arronderingssyfte, snarast måtte föreläggas riksdagen.

Utredningen påpekar att, när markbyten sker genom ägoutbyte enligt jorddclningslagen eller fastighetsbildningslagen, stämpel inte utgår, önske­ målen om stämpelfrihet även för jämförliga förvärv genom avtalsbyte fin­ ner utredningen förtjänta av beaktande. En föreskrift i ämnet anser ut­

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 är

90

redningen dock ej böra begränsas att gälla enbart jordbruksfastigheter, utan

den bör generellt gälla markbyte som sker för att genomföra en lämpligare

fastighetsindelning. Enligt den föreslagna bestämmelsen skall stämpelfri­

het äga rum vare sig marken utgör självständig fastighet eller del av sådan.

Av bestämmelsen framgår, framhåller utredningen, att stämpelfriheten blott

gäller till den del mark byts mot mark. I händelse av värdeskillnad skall

stämpel enligt eljest tillämpliga grunder utgå beträffande det överskjutande

markvärdet.

Särskilda regler beträffande sättet för utredning rörande avsikten med

markbytet har utredningen inte ansett behövliga. Som regel torde böra krä­

vas yttrande av lantbruksnämnd eller av överlantmätare eller förrättnings-

lantmätare eller motsvarande myndighet i stad.

Utredningen föreslår vidare en bestämmelse om stämpelfrihet vid sam­

bruksförenings förvärv genom tillskott, vilken överensstämmer

med en bestämmelse som nu är upptagen i 8 § SF under rubriken Förvärv

av fast egendom på grund av tillskott.

Enligt föreskrifter i 8 § SF är fångeshandling, på grund varav lagfart sö-

kes å järnväg, fri från stämpel. Utredningen har förtydligat detta

stadgande genom att ange, att det skall vara fråga om järnväg för allmän

trafik eller mark för sådan järnväg.

Utredningens förslag om stämpelfrihet för kommuns förvärv, e n-

sittarförvärv och arren dators förköp har återgivits vid 3 §.

Förvärv genom s kattelösen upptogs år 1883 som avgiftspliktigt med

hänsyn till dess juridiska karaktär av köp. Avgiften utgår med fixt belopp

av tio kronor eller, vad angår aktiebolag, som icke driver bankrörelse, tjugo

kronor. Då antalet skatteköp numera är mycket ringa, saknar avgiften eko­

nomisk betydelse för statsverket. Utredningen föreslår, att skatteköp får ut­

gå som avgiftspliktigt fång.

Enligt 51 § i utredningens förslag skall förvärvare av egendom i vissa

fall äga återfå erlagd stämpelavgift vid återgång av förvärvsavtalet. De

skäl, som anförts för sådan återvinningsrätt, anser utredningen kunna gälla

även som stöd för att den, till vilken egendomen återgår, skall vara fri från

stämpelavgift när han söker lagfart på sitt återförvärv.

Avslutningsvis påpekar utredningen att i rättspraxis avhandlingar, som

formellt innefattat stämpelpliktiga fastighetsförvärv, ansetts inte böra stäm-

pelbeläggas, om därigenom någon verklig överflyttning av äganderätt inte

kommit till stånd utan transaktionen blott varit medel att ernå rättelse

beträffande register- eller lagfartsförhallanden. Någon ändring i denna

praxis vill utredningen inte föreslå.

Yttrandena

Förslaget om stämpelfrihet vid förvärv för sammanläggning av

makars fastigheter har allmänt godtagits. Uttryckligt tillstyrkande

föreligger sålunda från bostadsstyrelsen, lantbruksstyrelsen, lantmäteristg-

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1964

91

relsen, särskilde inskrivningsdomaren i Södertörns domsaga, Sveriges lant­

mätare förening, Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshg-

poteksinstitntion ocli Sveriges allmänngttiga bostadsföretag (SABO).

Luntbriiksstyrelsen hälsar förslaget med tillfredsställelse, eftersom det

kommer att underlätta verksamheten för jordbrukets yttre rationalisering.

Lantmäteristgrelscn påpekar att en önskvärd rationalisering av fastig­

hetsindelningen genom sammanläggning av makars fasta egendom ej säl­

lan försvåras just av det förhållandet, att egendomen inte innehas med sam­

ma rätt. För att i sådana fall åstadkomma äganderättsförhållanden, som

möjliggör sammanläggning, måste överlåtelser av formell natur ske. De

därmed förenade lagfartskostnaderna står ofta — särskilt då fråga är om

bebyggd jordbruksfastighet ■— inte i rimlig proportion till kostnaderna i öv­

rigt för sammanläggningen. På grund härav är det enligt lantmäteristyrel-

sens mening väl motiverat att medge befrielse från stämpel i sådant fall.

Då det dessutom inte kan anses förenligt med stämpelavgiftens karaktär

av omsättningsskatt att förvärv av dylik formell art stämpelbeläggs, till­

styrker lantmäteristyrelsen utredningens förslag.

Lantmäteristyrelsen erinrar i detta sammanhang om att styrelsen till

chefen för jordbruksdepartementet den 31 december 1960 överlämnat »PM

med förslag angående äganderättsutredning och lagfart i vissa fall i Kop­

parbergs län» samt åberopar följande uttalande om stämpelavgift, då lag­

fart meddelas i samband med äganderättssanering.

Då lagfart meddelas i samband med äganderättssanering synes principiellt

förutsättningarna för lagfartsstämpel icke vara för handen, emedan fråga

endast är om lagfarande av föreliggande äganderätter. Häremot kan visserli­

gen anföras att en mängd fång, som åberopats, icke gjorts till föremål för

lagfart och sålunda ej stämpelbelagts. Det torde emellertid möta mycket

stora svårigheter att skilja de stämpelpliktiga fången från övriga samt att

fastställa värden å de objekt, som de stämpelpliktiga fången avser. Bety­

dande svårigheter av sistnämnda art föreligger redan i samband med lag­

farter enligt nu gällande regler om lagfart enligt 1932 års lag. Det synes

kunna ifrågasättas om ej ur allmän synpunkt sådana fördelar är förenade

med att lagfartsförhållandena bli uppordnade i nu ifrågavarande bygder

bl. a. med hänsyn till möjligheterna att snabbt upplägga nya fastighetsböc-

ker, att befrielse från stämpelbeläggningar bör stadgas, vilket dessutom är

önskvärt med hänsyn till behovet av att lagfart kan meddelas utan formlig

ansökan. Härtill kommer att intäkterna genom uttagande av stämpelavgift

i nu ifrågavarande fall är obetydliga.

Sveriges lantmätareförening finner det föreslagna undantaget från stäm­

pelplikten vara ägnat att underlätta genomförandet av önskvärda ändringar

i fastighetsindelningen.

Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution

åberopar sitt den 8 maj 1961 avgivna yttrande över lagberedningens förslag

till jordabalk m. m. vari föreningen påpekade de svårigheter, som erfaren­

hetsmässigt ofta föreligger i samband med sammanläggning av äkta makars

fastigheter när villkoret att de skall vara i samme ägares hand och innehas

med samma rätt inte är uppfyllt. Föreningen framhöll härom bl. a. följande.

Kungl. Maj.ts proposition nr

75

är 1964

92

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

Visserligen föreligger den möjligheten, att man i här avsedda fall kan sö­

ka ordna förutsättningarna för bruksenhetens bildande genom överlåtelser

mellan makarna i uteslutande syfte att åvägabringa likformighet i ägande­

rättsförhållandena. I praktiken visar sig detta ofta stöta på svårigheter bl. a.

med hänsyn till kostnadsfrågan, enär gåvoskatt el. lagfartsstämpel även skall

erläggas för sådant fång.------------ Om förslaget på denna punkt skulle oför­

ändrat genomföras, bör man i vart fall för att mildra de ogynnsamma konse­

kvenserna överväga att nedbringa förut nämnda kostnader t. ex. genom infö­

rande av stämpelfrihet för överlåtelser mellan makar i här avsedda samman­

hang. Eventuellt kunde stämpelfriheten göras villkorlig genom att man läte

densamma bli beroende av att den aktuella sammanläggningen resp. bruks-

enheten komme till stånd.

Föreningen uttalar nu, att den av utredningen föreslagna stämpelfriheten

med ail säkerhet kommer att verksamt bidra till undanröjande av berörda

hinder. Föreningen får därför livligt tillstyrka, att en bestämmelse som den

föreslagna snarast införs.

Eu utvidgning av stämpelfriheten föreslås av Sveriges allmännyttiga bo­

stadsföretag (SABO). SABO, som anser de båda undantagsbestämmelserna

beträffande förvärv från make för sammanläggning och markbyte i syfte att

åstadkomma en lämpligare fastighetsindelning vara väl motiverade, fram­

håller, att enhetlighet och lämplighet vad gäller lagfartsförhållanden och fas­

tighetsindelning enligt stämpelutredningens förslag är giltiga skäl för befri­

else från stämpelavgift. Analogt borde dock enligt SABO:s bestämda mening

överlåtelse av äganderätt och tomträtt likaledes fritas från stämpelavgift, när

överlåtelsen uppenbarligen tillkommit för att möjliggöra en mer enhetlig el­

ler lämplig förvaltning av fastigheterna och dessa redan före överlåtelsen ägs

och förvaltas av samme huvudman, såsom fallet är vid överlåtelse dels mel­

lan kommun och allmännyttigt bostadsföretag, dels mellan sådana företag in­

bördes. Om inte sådana förvaltningsåtgärder skulle jämställas med motsva­

rande åtgärder vad gäller lagfarts- och fastighetsindelningsförhållanden,

skulle man enligt SABO:s mening hamna i den orimliga situationen, att

stämpelavgiften skulle hindra ett genomförande av en mera rationell fastig­

hetsförvaltning och därmed konservera otympligheter i förvaltningen.

Frihet från gåvoskatt för makes förvärv föreslås av särskilde inskrivnings­

domaren i Södertörns domsaga. Enligt inskrivningsdomarens erfarenhet är

det inte ovanligt att sådan överlåtelse sker utan vederlag, i vilka fall gåva är

den naturliga överlåtelseformen. Samma skäl, som talar för befrielse från

lagfartsstämpel vid köp och byte, talar för befrielse från gåvoskatt, om över­

låtelsen sker i syfte att för sammanläggning åstadkomma enhetliga lagfarts­

förhållanden.

Den föreslagna stämpelfriheten vid markbyten för lämpligare fas­

tighetsindelning har uttryckligen tillstyrkts av kammarkollegiet, lantbruks-

styrelsen, lantmäteristyrelsen, hovrätten för Övre Norrland, häradshövding­

arna i Folkungabygdens domsaga och Ångermanlands södra domsaga, För­

eningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution samt

Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO). Flertalet av dessa remiss-

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 19(ib

93

organ önskar därvid justering av bestämmelsen i skaltelindrande rikt-

ning.

Enligt lantmäteristyrelsens mening är den föreslagna utvidgningen av

stämpelfriheten befogad. Annan markanvändning än för jordbruk och skogs­

bruk skulle eljest komma i en icke motiverad sämre ställning. Styrelsen vill

härtill foga, att överföring av mark från en fastighet till en annan genom fas-

tighetsbildningsåtgärd (laga skifte, ägoutbyte m. m.) inte är stämpelbelagd.

Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshgpoteksinstitution ut­

talar, att föreningen finner särskild anledning tillstyrka den föreslagna be­

stämmelsen.

Enligt kammarkollegiets uppfattning torde bestämmelsen avse även fall,

då hela fastigheter byts mot varandra, vilket i sakligt hänseende är lämpligt.

Vid sådant byte torde emellertid inte ske någon ändring i gällande »fastig­

hetsindelning». En omformulering av bestämmelsen finner kollegiet därför

önskvärd.

Även förvärv av andel i fastighet bör omfattas av stämpelfriheten, anser

Sveriges lantmätareförening, som anför.

Tveksamhet i sistnämnda hänseende kan nämligen föranledas ej blott där­

av att det nyss berörda motivuttalandet endast avser fastighet och »del av så­

dan» utan även därav att själva stadgandet angivits avse förvärv av »mark»

(detsamma gäller för övrigt i stadgandet i 4 § under 5, en distinktion till vil­

ken motsvarighet saknas i de övriga i 4 § upptagna stadgandena om stämpel­

frihet). Dessa sistnämnda stadganden, bland annat den ovan berörda be­

stämmelsen om stämpelfrihet i samband med sammanläggning av makars

egendom, är alldeles tydligt avsedda att vara tillämpliga vid förvärv även av

andel av fastighet. För att åstadkomma en lämpligare fastighetsindelning har

byte av såväl hela fastigheter som fastighetsdelar (på marken bestämda om­

råden) och fastighetsandelar väsentlig betydelse. Det ovan framförda önske­

målet om ett förtydligande av bestämmelsen i 4 § under 2, antingen motivle-

des eller genom ändring av själva stadgandet, framstår därför såsom angelä­

get. Oavsett formen för förtydligandet bör det sålunda vid stadgandets till-

lämpning vara fullt klart, att stämpelfrihet föreligger vid förvärv genom byte

i den mån vederlaget utgöres av annan fast egendom (fastighet, område av

fastighet, andel av fastighet), därest bytet sker för att åstadkomma en lämp­

ligare fastighetsindelning.

Hovrätten för Övre Norrland finner det tveksamt, om friheten bör gälla

även eventuellt mervärde av den egendom som går i den ena riktningen. Ut­

trycklig föreskrift torde i varje fall böra ges, att vid lagfarten skall företes

intyg av lantmätare eller mätningsman om syftet med bytet. Skall stämpel

betalas för mervärde, bör intyget enligt hovrättens mening även omfatta frå­

gan om förefintligheten och storleken av sådant mervärde.

LantbruJcsstyrelsen uttalar att det visat sig praktiskt, att bytesverksamhe­

ten i syfte att åstadkomma förbättrad arrondering till avsevärd del får for­

men av successiva överlåtelser av bytesmark inom ramen för ett s. k. kom-

pensationsavtal. Särskilt i fråga om överlåtelser, som är beroende av pröv­

ning enligt 1925 års bolagsförbudslag, har statsmakterna rekommenderat ett

sådant förfarande. Styrelsen påpekar, att bestämmelserna om lättnader i rea-

94

lisationsvinstbeskattningen och skogsbeskattningen är tillämpliga även vid

dylika kompensationsöverlåtelser. Enligt styrelsens mening är det angeläget,

att stämpelfriheten vidgas till att ha samma tillämpningsområde som nyss­

nämnda skattelättnader. Eljest kan valet av bytesform vid transaktioner i

arronderingssyfte alltjämt komma att påverkas av en ovidkommande faktor

med påföljd att den från sakliga synpunkter lämpligare bytesformen inte

kommer till användning.

Häradshövdingen i Ångermanlands södra domsaga framhåller att den före­

slagna stämpelfriheten synes vara begränsad till överlåtelser, som inte blott

reellt utan även formellt har karaktären av byte. Han ifrågasätter om inte

stämpelfrihet bör gälla även då byte sker genom upprättande av särskilda

köpeavtal, i allt fall om endera kontrahenten är lantbruksnämnd.

Häradshövdingen i Folkungabygdens domsaga anser att inskrivningsdo­

maren bör få möjlighet att över huvud taget besluta om skattefrihet i lag-

fartsärenden, som syftar till att åstadkomma lämpligare fastighetsindelning,

och anför härom.

En sådan regel kunde ju, om så anses nödvändigt, kompletteras med en

bestämmelse om någon slags överprövning av domarens beslut; i varje fall

bör ett motiverat beslut i ärendet tillställas advokatfiskalsämbetet vid re­

spektive hovrätt för omgående prövning. Ännu existerar nog — åtminstone

på landet ■—- gamla sura inskrivningsärenden, som helt enkelt någon gång

måste slutbehandlas på det ena eller andra sättet; huvudsaken måste vara

att ärendet — med beaktande av rättssäkerheten — behandlas på ett sätt,

som synes allmänheten rättvist och billigt.

Den föreslagna bestämmelsen om stämpelfrihet för sambruksför­

enings förvärv genom tillskott har inte föranlett någon erinran.

Utformningen av bestämmelsen om stämpelfrihet beträffande j är n vä g

har uttryckligen tillstyrkts av Svenska järnvägsföreningen.

Beträffande remissyttrandena i fråga om fusion, kommuns för­

värv, ensittarförvärv och arrendators förköp får jag

hänvisa till vad jag redovisat vid 3 §.

I fråga om skattelösen föreslår kammarkollegiet, att uttrycket »skat-

telösen av kronojord» enligt numera bruklig terminologi ersätts med »för­

värv av kronojord genom skatteköp eller eljest på grund av skattebrev».

Vad slutligen angår återgång av stämpelpliktigt fång har förslaget

lämnats utan erinran.

I anslutning till utredningens uttalande, att lagfartsstämpel inte bör tas ut

om någon verklig överflyttning av äganderätt ej kommit till stånd utan

transaktionen blott varit ett medel att ernå rättelse beträffande regis­

ter- eller lagfartsförhållanden, uttalar häradshövdingen i Västerbottens väst­

ra domsaga att den nya lagstiftningen inte heller bör anses ändra hittillsva­

rande praxis i fråga om stämpelfrihet för de formella fång, då före en del­

ning av en fastighet den ene delägaren överlåter sin andel på den andre och

denne andre i sin tur överlåter bestämt område på den förre. Dessa överlå­

telser har enligt häradshövdingen blott till syfte att, till minskad kostnad

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år i96Å

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1U64

95

för både sakägarna och statsverket, möjliggöra, att fastigheten delas genom

avstyckning i stället för genom laga skifte.

Ytterligare fall av stämpelbefrielse ifrågasätts av Stockholms rådhusrätt.

Ett sådant fall är upplåtelse av tomträtt i nybildad fastighet,

vars mark helt eller till övervägande del tidigare ingått i fastighet som varit

till tomträttshavaren upplåten med tomträtt. Som skäl härför anför rådhus­

rätten.

Stämpelfriheten skulle här ha till syfte att underlätta anpassningen av

tomträttsförhållandena efter fastighetsindelningen då ny fastighetsbildning

övergått den mark, vari tomträtt upplåtits. 1 detta avseende finnes, såsom

framgår av 4 kap. 21 § nyttjanderättslagen, möjligheten att sluta avtal om

utvidgning eller inskränkning av det område tomträtten avser.

Om sålunda den fastighet vari tomträtt upplåtits sammanlagts med annan

fastighet eller fastighetsdel, kan avtal slutas mellan fastighetsägaren och

tomträttshavaren med verkan att, efter inskrivning av avtalet, tomträtten av­

ser hela den nybildade fastigheten. Har däremot avstyckning skett från den

med tomträtt upplåtna fastigheten, får motsvarande avtal efter inskrivning

till följd att den avstyckade marken ej längre omfattas av tointrättsupplåtel-

sen. Avtal av nu angivna innehåll föranleda icke och komma ej heller enligt

utredningens förslag att föranleda uttagande av ny stämpelavgift, enär de

allenast innebära ändring av bestående tomträtt, icke upplåtelse av ny sådan.

För det fall att en avstyckning i realiteten innebär att en fastighet delas

så att två eller flera nya fastigheter bildas (eventuellt med tillskott av annan

mark) kan den bestående tomträtten allenast överföras till en av de nybil­

dade fastigheterna. Detta med hänsyn till det i 4 kap. 9 § nyttjanderätts­

lagen stadgade förbudet mot uppdelning av tomträtt. Följaktligen måste, om

avsikten är att även nybildad fastighet i övrigt skall vara upplåten med

tomträtt, ny upplåtelse av sådan rätt ske. Om sådan ny tomträtt upplåtes till

den ursprunglige tomträttshavaren, synes uttagande av ny avgift ofta vara

obilligt och dessutom ägnat att motverka tomträttshavarens benägenhet att

medverka till tomträttsförhållandenas anpassning efter fastighetsindelningen.

Synpunkten vinner i styrka, om utredningens förslag om höjning av stämpel­

avgiften vid förvärv av tomträtt genom upplåtelse genomföres. I en sådan

situation som nyss beskrivits kan det befinnas lämpligare att icke begagna

den möjlighet 4 kap. 21 § nyttjanderättslagen erbjuder utan att i stället låta

döda den ursprungliga tomträtten och helt göra de nybildade fastigheterna

till föremål för nya tomträttsupplåtelser. Även i detta fall synes nyssnämnda

resonemang tillämpligt. Förfarandet medför dessutom inskrivningstekniskt

den fördelen, att tomträttsbokens upplägg icke belastas med fortsättningsvis

ointressanta anteckningar och att till följd härav bl. a. utskrivandet av gra­

vationsbevis underlättas.

Rådhusrätten anser de nu anförda skälen för en stämpelbefrielse i situa­

tioner, då en tomträttsupplåtelse sker till tidigare innehavare, kunna åbe­

ropas även då den ursprungliga tomträtten innehafts av två eller flera per­

soner gemensamt och dessa vid de nya upplåtelserna erhåller var sin tomt­

rätt.

Rådhusrätten föreslår vidare stämpelfrihet i fall då gemensamt ägd fast

egendom vid ny fastighetsbildning ger upphov till två eller flera nya fastig­

heter och ägarna önskar uppdela de nybildade fastigheterna sig emellan. I

96

sådant fall blir ett utbyte av andelar nödvändigt, anför rådhusrät­

ten. I den mån andelarna är likvärdiga, kan sägas, att ingen av parterna

gör något förvärv i egentlig mening. Vad som sker är, menar rådhusrätten,

principiellt endast, att de får sina andelar av den ursprungliga fastigheten

utlagda på marken. De ursprungliga förvärven har regelmässigt en gång

stämpelbelagts eller beskattats. Rådhusrätten anser det under dessa om­

ständigheter rimligt att ny stämpel inte påförs.

Departementschefen

1. Enighet råder om att skattefrihet bör införas vid förvärv i syfte att

möjliggöra sammanläggning av makars fastigheter, vilket

kräver enhetliga lagfartsförhållanden. Även jag ansluter mig till förslaget.

I anledning av vad lantmäteristyrelsen anfört om stämpelskatt, då lagfart

meddelas i samband med äganderättssanering, vill jag erinra om att för­

ordningen den 26 juni 1933 (nr 379) med särskilda bestämmelser om stäm­

pelavgift i samband med ansökan om lagfart inom vissa delar av Koppar­

bergs län upphävts genom lagen den 6 juni 1962 (nr 270) om äganderätts­

utredning, lagfart och sammanläggning av fastigheter i vissa fall i Koppar­

bergs län, vilken lag genom ändring år 1963 (SFS 1963: 122) utsträckts att

gälla hela landet. Då eljest gällande stämpelbestämmelser inte innehåller nå­

gon grund för uttagande av lagfartsstämpel i samband med äganderättsut­

redning, föreligger således numera stämpelfrihet i sådant fall. I samband

med införandet av stämpelfriheten uttalade chefen för jordbruksdeparte­

mentet (prop. 1962: 159), att vid lagfart på grund av äganderättsutredning

åtminstone tills vidare inte skulle utgå stämpelavgift men att frågan härom

torde få tas upp till förnyad prövning i samband med den allmänna revisio­

nen av stämpelförfattningarna. Då de skäl som nyligen föranlett införandet

av stämpelfriheten torde kvarstå oförändrade en längre tid, förordar jag, att

stämpelfriheten behålls tills vidare. Såsom framgår av vad jag nyss sagt,

fordras för detta inte någon författningsbestämmelse.

Från något håll har föreslagits införande av frihet från gåvoskatt för så­

dant förvärv från make, som sker för att åstadkomma enhetliga lagfarts-

förhållanden. Sådan frihet föreligger nu i begränsad omfattning enligt den

av utredningen omnämnda förordningen den 30 juni 1948 (nr 418) om sär­

skilt undantag från skyldighet att utgiva lagfartsstämpel och skatt för gåva

efter vissa lantmäteriförrättningar inom Kopparbergs län. Enligt min me­

ning föreligger inte något behov av en utvidgad gåvoskattebefrielse, när det

sammanläggningshinder som stämpelskatten må utgöra nu undanröjs för

den som vill begagna sig av överlåtelseformen köp.

Vidare har vid remissbehandlingen föreslagits skattebefrielse, då över­

låtelse sker för att åstadkomma enhetlig eller lämplig förvaltning av fastighe­

ter. En sådan bestämmelse skulle medföra alltför vanskliga bedömanden för

inskrivningsdomaren, som inte kan beredas erforderligt underlag för sin

prövning genom intyg av offentlig myndighet för styrkande av syftet med

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1964

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 ur 196b

97

överlåtelsen. Jag kan därför inte tillstyrka införandet av ell sådant stad­

gande.

2. Efter det att utredningen dagtecknat sitt betänkande har genom beslut

vid 1961 års riksdag (se prop. 1961: 143) i 8 § SF stadgats, att stämpelavgift

inte skall utgå för mark by ten i den mån vederlaget utgörs av annan

mark, under förutsättning att bytet utgör led i åtgärder för jordbrukets

eller skogsbrukets yttre rationalisering. Utredningens förslag siktar längre

i skattelindrande riktning såväl när det gäller karaktären av marken som

i fråga om ändamålet med bytet. Vid remissbehandlingen har någon erin­

ran inte riktats mot den av utredningen föreslagna utvidgningen av skatte­

friheten. Jag vill därför i princip tillstyrka förslaget.

Tveksamhet har emellertid yppats rörande tolkningen av den föreslagna

formuleringen. Sålunda har begreppet mark vållat osäkerhet liksom kravet

på att bytet skall syfta till ändring i fastighetsindelningen. Även om bytet

av själva marken är det primära från ändamålssynpunkt, bör givetvis den

omständigheten, att marken är bebyggd, inte hindra, att bestämmelsen om

skattefrihet blir tillämplig. Bestämmelsen skall vidare gälla byten av såväl

hela fastigheter som delar av och andelar i fastigheter. Den nuvarande regeln

om stämpelfrihet vid markbyten synes vara tillämplig, även om ett byte le­

der endast till en lämpligare indelning i brukningsenheter, och således för

sin tillämpning inte kräva någon ändring i fastighetsindelningen. Någon

skärpning av kraven för skattefrihet är inte motiverad i detta hänseende.

Med hänsyn till vad jag nu anfört har bestämmelsen omformulerats i depar-

tementsförslaget.

Vid remissbehandlingen har fråga väckts, om inte skattefriheten bör gälla

även köp. Då en sådan bestämmelse skulle kunna leda till att alla inköp av

grannfastigheter för sammanläggning med den egna fastigheten blir skatte­

fria, kan jag inte tillstyrka en dylik utvidgning. Såsom utredningen avsett,

bör skattefriheten gälla blott i den mån fånget innebär byte av fast egen­

dom. Följaktligen skall skatteplikt föreligga för det överskjutande värdet av

egendomen. Det ligger i sakens natur att den lagfartssökande är skyldig

förebringa taxeringsbevis eller annat intyg till utredning om mervärdet, om

detta inte framgår av byteshandlingarna. Särskild föreskrift härom erford­

ras ej med hänsyn till den allmänna bestämmelsen i 33 § andra stycket om

skyldighet att tillhandahålla de intyg och andra uppgifter, som är nödvändiga

för ett fastställande av stämpelskatt.

Från lantbruksstyrelsens sida har uttalats önskemål, att successiva över­

låtelser genom kompensationsavtal skall bli föremål för skattefrihet i sam­

ma mån som skattelättnad föreligger i fråga om inkomstskatt. Styrelsen sy­

nes här avse förordningen den 8 maj 1959 (nr 129) om uppskov i vissa fall

med beskattning av intäkt av skogsbruk. Enligt förordningen må uppskov åt­

njutas, om jordbruksfastighet avyttrats i samband med förvärv av sådan

egendom av jämförlig art under förutsättning att avtal om förvärvet träffats

inom två år efter avyttringen. En dylik tidsfrist för ersättningsanskaffning

4

Bihang till riksdagens protokoll 196't. 1 saml. Nr ~5

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196b

av likvärdig fast egendom kan enligt min mening inte införas i fråga om

lagfartsstämpel, eftersom det föreligger skyldighet att söka lagfart inom

viss kortare tid, på landet inom sex månader och i stad tre månader. För att

skattefrihet skall kunna medges måste föreligga ett enda verkligt bytesav­

tal, genom vilket två eller flera fasta egendomar går i byte mot varandra.

En uppdelning av förvärv och överlåtelse i två skilda rättshandlingar Ivan

således inte godtagas, utan de båda transaktionerna måste ske samtidigt.

Några uttryckliga regler om sättet för styrkande av syftet med bytet torde

inte fordras. Enighet råder om att det bör krävas yttrande av lantbruksnämnd,

överlantmätare, förrättningslantmätare eller motsvarande myndighet i stad.

3 och 5. Utredningens förslag i fråga om sambruksförenings för­

värv genom tillskott och beträffande järnväg har lämnats utan erin­

ran vid remissbehandlingen, och jag ansluter mig till förslaget i denna del.

4,6—8. Beträffande överlåtelse av försäkringsbestånd,

k om muns förvärv, ensittar för värv och arrendators för­

köp hänvisar jag till vad jag anfört vid 3 §.

9. I enlighet med kammarkollegiets förslag har uttrycket s kattelösen

ersatts med den modernare termen skatteköp.

10. överlåtelse av åborätt har behandlats vid 3 §.

11. Stadgandet saknar motsvarighet i utredningens förslag. Av Stockholms

rådhusrätt har ifrågasatts om inte stämpelfrihet borde stadgas vid upplåtel­

se av tomträtt i nybildad fastighet, vars mark helt eller till

övervägande del tidigare ingått i fastighet som varit upplåten till tomträtts-

havaren med tomträtt. De av rådhusrätten anförda skälen synes bärande. Då

det i sådant fall i huvudsak föreligger identitet i fråga om marken och endast

formellt en ny rätt förvärvats, tillstyrker jag, att en bestämmelse om skatte­

frihet för sådant fall införs.

Utmärkande för övriga fall, som enligt Stockholms rådhusrätt bör befrias

från stämpelplikt, är att det rör sig om ett utbyte av ideell andel

mot ett område på marken. I sådant fall föreligger inte identitet i fråga om

marken — särskilt gäller detta bebyggd mark, då en delägare tillskiftas

byggnad med ett mindre markområde under det att övriga delägare som

kompensation för byggnaden tillskiftas större markområden. Vidare kan i

allmänhet anses att en bättre rätt förvärvats, bl. a. genom att godkännande

av åtgärder rörande fastigheten ej behöver sökas hos övriga samägare. På

grund härav kan jag inte tillstyrka skattefrihet vid utbyte av ideell andel

mot visst markområde.

12. Bakgrunden till denna punkt rörande återgång framgår av vad

jag ämnar anföra vid 42 §.

Då en transaktion skett endast för att vinna rättelse beträffande re­

gister- eller lagfartsförhållanden, bör, såsom utredningen ansett, den i praxis

medgivna skattefriheten behållas. Det vid remissbehandlingen anmärkta

09

fallet, att före eu delning av fastighet den ene delägaren överlåter sin andel på den andre, som i sin tur överlåter bestämt område på den förre, äi inte ett fall av rättelse utan torde böra betraktas på samma sätt som den nyss berörda situationen, då en ideell andel ersätts med ett område på marken. Skattefrihet bör således inte medges i ett sådant tall i den mån inte skatte­ frihet föreligger på annan grund, exempelvis enligt punkten 2 i denna para­ graf.

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196b

5 §•

Första stycket

Gällande ordning

Särskilda föreskrifter rörande lagfarlsstämpel vid transport av köp finns meddelade i 8 § SF under rubriken Köp av fast egendom. Enligt dessa reg­ ler skall — om köpehandling utan tillägg till eller förändring i stadgade villkor överlåtes inom den för lagfart föreskrivna tiden, räknat från första fånget, och inom samma lid företes för lagfart — stämpel utgå endast för sista fånget. Som förutsättning gäller att köpehandlingen i lagfartsärendet åtföljs av skriftlig, av såväl säljare som köpare på heder och samvete av­ given förklaring att icke i någon form lämnats eller skall lämnas annan be­ talning för köpet än den, som finns upptagen i den för lagfart företedda fångeshandlingen.

Utredningen

Utredningen framhåller, att de nuvarande bestämmelserna varit föremål för tolkning i ett stort antal rättsfall. Åtskilliga frågor, som tidigare ansetts oklara, har därigenom blivit lösta. Numera torde bestämmelserna sällan för­ anleda andra tillämpningssvårigheter än sådana som är förenade med bedö­ mandet, om köpevillkoren blivit förändrade. Utredningen har inte ansett an­ ledning föreligga att föreslå någon väsentlig ändring. Första stycket av 5 § överensstämmer därför, med vissa modifikationer, i sak med gällande be­ stämmelser sådana dessa i praxis blivit tillämpade, påpekar utredningen.

överlåtelse av köp, som jämte fast egendom omfattat lös egendom, anses enligt nuvarande bestämmelser ha skett på oförändrade villkor, fastän köpe­ skillingen för den lösa egendomen höjts vid överlåtelsen. Med denna inne­ börd av bestämmelserna kan stämpelfriheten missbrukas. Som förutsättning för befrielsen bör enligt utredningens mening gälla, att hela köpet transpor­ teras på oförändrade villkor. Avfattningen av bestämmelsen har därför jäm­ kats av utredningen.

I vissa avseenden finner utredningen det emellertid vara befogat att med­ ge ändrade villkor, nämligen beträffande dels tiden för tillträde och för be­ talning dels sättet för betalning, särskilt fördelningen av köpesumman mel­ lan vad som skall betalas kontant och vad som skall betalas genom överta­ gande av ansvar för inteckningar. Redan det förhållandet, att viss tid förfly­ ter mellan köpet och transporten, måste regelmässigt medföra jämkningar i denna fördelning. Eftersom det inte kan anses självklart att sådan föränd­

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196b

ring är förenlig med bestämmelsen om stämpelfrihet vid transport av köp,

finner utredningen det vara påkallat att uttryckligen ange vilka ändringar

som är tillåtna. Någon begränsning härvidlag till endast sådana jämkning­

ar, som tidens gång nödvändiggjort, anser utredningen inte böra ske.

Utredningen framhåller att som ytterligare villkor för stämpelbefrielsen

för närvarande gäller att överlåtelsen skall ske inom den för lagfart före­

skrivna tiden, räknat från första fånget, och att överlåtelsehandlingen skall

företes för lagfart inom samma tid. Denna tid är, enligt huvudregeln i 2 §

förordningen angående lagfart å fång till fast egendom, på landet sist den

inskrivningsdag som infaller näst efter sex månader och i stad inom tre

månader från det att fånget skedde. Då det enligt utredningens mening är

skäligt att tiden, inom vilken överlåtelse skall ske för att stämpelfrihet skall

vinnas, blir densamma i stad som på landet, föreslår utredningen, att vill­

koren undergår härav betingade ändringar.

Utöver nämnda modifikationer föreslår utredningen en jämkning med

hänsyn till införandet av stämpelplikt för tomträtt.

Yttrandena

Utredningens uttalande, att åtskilliga frågor blivit lösta genom rättspraxis

och att det därför inte finns anledning föreslå någon väsentlig ändring i nu­

varande bestämmelser, anser rådhusrätten i Stockholm inte helt tillfreds­

ställande. En kodifiering av den uppfattning, som rättspraxis kommit fram

till beträffande exempelvis stämpelbeläggning vid transport av andel i köp,

bör enligt rådhusrättens mening övervägas. Med hänsyn till förslaget att i

avgiftshänseende jämställa förvärv av tomträtt genom upplåtelse med one-

rösa förvärv i övrigt ifrågasätter rådhusrätten vidare, om man inte borde till

övervägande ta upp frågan om avgiftsbefrielse vid inskrivning av fång till

tomträtt, som sker inom sex månader från upplåtelsen, då överlåtelsen ägt

rum under omständigheter jämförbara med dem som enligt utredningen i

andra fall skall föranleda avgiftsbefrielse. Sådan stämpelbefrielse förordas

bestämt av Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund

(HSB), som finner den föreslagna lydelsen av 5 § ge anledning till tveksam­

het i denna fråga.

Drätselkammaren i Gävle anser att 5 § fått en utformning, som kan ge möj­

lighet till misstolkning i fråga om lagfart i stad, och finner en ändring av 2 §

lagfartsförordningen erforderlig.

Departementschefen

Den precisering av villkoren för skattefrihet vid transport av fastighets­

köp, som utredningen föreslagit, finner jag ändamålsenlig och ägnad att

minska tolkningssvårigheterna. Någon ytterligare kodifiering av rättspraxis

på detta område kan inte anses erforderlig. Förslaget syftar inte till någon

ändring av vad som nu anses gälla enligt praxis. Av den föreslagna lydelsen

101

får anses framgå, att hela köpet skall ha transporterats på oförändrade vill­ kor och att således transport av andel i köp inte medför skattefrihet.

Den föreslagna bestämmelsen avser att innefatta även transport av toint- rättsöverlålelse. Däremot är det tveksamt, om utredningen avsett att bestäm­ melsen skall gälla transport av tomträttsupplåtelse. Enligt min mening bör skattebefrielse ske även vid överlåtelse av tomträttsupplåtelse, som ägei rum inom viss tid från upplåtelsen, om överlåtelsen ägt rum under de villkor som medför skattebefrielse vid fastighetsköp. Bestämmelserna om skattefri­ het vid transport har i enlighet med det anförda utformats så, att de klart omfattar båda de här berörda fallen av transport i fråga om tomträtt.

Tidsfristen för åtnjutande av skattefrihet är för närvarande densamma som för lagfartsansökan, d. v. s. i princip tre månader i magistratsstad och sex månader i landet i övrigt. Utredningen har föreslagit en enhetlig tid om sex månader. I anledning härav vill jag erinra om att enligt jordabalksutred- ningens år 1963 avgivna betänkande med reviderat förslag till ny jordabalk (SOU 1963: 55) tiden för sökande av lagfart generellt satts till tre månader. Frågan om enhetlig tid för lagfartsansökan bör inte prövas i detta samman­ hang utan får lösas i samband med revisionen av jordabalken. Anledning saknas således att i stämpelskattehänseende avvika från de skilda tidsfris­ ter, som finns stadgade i lagfartsförordningen. Jag föreslår därför som förut­ sättning för skattefriheten för tidigare fång, att lagfarten på det senaste fånget skall ha sökts inom den tid som enligt lagfartsförordningen gällei föi sökande av lagfart på det första fånget. Kravet att lagfart skall sökas inom den sålunda angivna tiden gäller givetvis samtliga fång, för den händelse flera transporter äger rum inom den s. k. transporttiden. Mots^ aiande reg­ ler skall i fråga om tomträtt gälla inskrivning av tomträtten och fång tdl denna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1964

Andra stycket

Gällande ordning

Då fast egendom förvärvas av bolag, utgår lagfartsstämpeln enligt 8 § SF i regel med två kronor mot annars en krona per 100 kronor av egendomens värde. Som undantag från denna regel stadgas under rubriken Förvärv av fast egendom på grund av tillskott vid bildande av bolag eller på grund av tillskott efter bolagets bildande, att stämpeln i sådant fall normalt utgår med en krona. Har den tillskjutna egendomen i avhandlingen om tillskottet åsatts högre värde än som svarar mot det belopp, för vilket den som till­ skjuter egendomen själv förvärvat den, eller, om detta belopp inte kan ut­ rönas, egendomens taxeringsvärde eller annorledes uppskattade värde, utgår stämpeln med två kronor per 100 kronor. Förvärv genom tillskott till för­ ening behandlas däremot på samma sätt som förenings förvärv av fast egen­ dom genom byte eller köp, d. v. s. stämpeln utgår med en krona per 100 kronor av egendomens värde.

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år t96i

Utredningen

Utredningen framhåller, att dessa bestämmelser vållat tillämpningssvårig- lieter, och finner dem av flera skäl mindre tillfredsställande. Genom att be­ stämmelserna gäller utan någon begränsning av tiden mellan det första för­ värvet och tillskottet omfattar de även fall, då förvärvet ligger långt tillbaka i tiden och inte alls företagits med tanke på överlåtelse till bolaget. Frånva­ ron av tidsbegränsning medför vidare, att undersökningen av kostnaden för tillskjutarens förvärv försvåras i hög grad. Egendomen kan under tiden ha ändrats genom uppdelning, bebyggelse in. m. Även t. ex. nedlagda byggnads- kostnader skall räknas till det belopp, för vilket den som tillskjuter egen­ domen själv förvärvat den. För det fall, att tillskjutaren förvärvat egendo­ men genom arv eller testamente eller på annat sätt utan vederlag, torde de nuvarande bestämmelserna enligt utredningens uppfattning medföra att den högre stämpelsatsen inte blir tillämplig, vilket värde som än åsätts egendo­ men vid tillskottet.

Utredningen anser det vara nödvändigt, att bestämmelserna omarbetas. Lämpligast finner utredningen vara, att tillskotten behandlas som special- lall av transportfång. Den regel, som nu gäller för andra sådana fång och som bibehålls i utredningens förslag, innebärande att stämpel skall utgå endast för sista fånget, tillgodoser det önskemål, som bevillningsutskottet ville tillmötesgå år 1921, nämligen att vid bolags förvärv genom tillskott med oförändrat värde endast enkel stämpel borde tas ut. Likställigheten med övriga transportfång kan dock enligt utredningens mening inte genom­ föras utan modifikationer. Utredningen anser visserligen, att samma krav på oförändrade överlåtclsevillkor i princip bör gälla även för tillskotten. Före­ skriften härom måste emellertid, fortsätter utredningen, medge den ändring, som betingas av att överlåtelsen utgör tillskott, d. v. s. att vederlaget för överlåtelsen helt eller delvis utgörs av aktie eller andel. Vidare bör föreskrif­ ten inte begränsas till fall, då det första förvärvet skett genom köp. Slutligen finner utredningen den transporttid, som föreslås i första stycket, vara för knapp. Med tanke på typfallet, som är förvärv för bolag eller förening under bildande, måste man beakta den tid, som kan gå åt för bolags- eller för- cningsbildandet. En tid av två år, räknad från det första förvärvet, föreslår utredningen som lämpligt avvägd.

Yttrandena

Rådhusrätten i Stockholm uttalar att ordalagen i andra stvcket enligt utredningens förslag möjligen kan tolkas så, att stämpelbefrielse skall äga rum vid överlåtelse av nyupplåten tomträtt. Frågan är emellertid enligt råd­ husrättens mening högst tveksam.

Departementschefen

Den reglering utredningen föreslagit i fråga om stämpelskatten vid till­ skott till bolag och förening finner jag ändamålsenlig. Såsom utredningen

103

framhållit, bör bestämmelsen avse även andra förvärv än köp. Sålunda bör den innefatta upplåtelse av tomträtt. Att detta är avsett framgår enligt min mening klart genom hänvisningen till fång som avses i 3 §. Däribland ingår

förvärv genom upplåtelse.

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1964

Tredje stycket

Utredningen

Utredningen framhåller att de föreslagna bestämmelserna i första och andra styckena — liksom nuvarande regler om transportfång - kan till- lämpas, även om stämpel för det första förvärvet redan erlagts när lagfait eller inskrivning söks på grund av överlåtelsen. För närvarande skall förfa­ ras så, att man tar ut avgift för överlåtelsen och restiluerar den stämpel som redan betalts. Utredningen anser detta förfarande opraktiskt och före­ slår i stället en avräkning. I detta sammanhang hänvisar utredningen till bestämmelserna i förslagets 44 § om vem som slutligen skall vidkännas a\- giften och i 51 § om rätt till återvinning av belopp som inte kan räknas av, t. ex. emedan taxeringsvärden sänkts eller därför att stämpeln på grund av överlåtelsen utgår efter en krona per 100 kronor medan två kronor per 100 kronor tagits ut för det första förvärvet.

Yttrandena

Avräkningsbestämmelsen har tillstyrkts allmänt. Länsstyrelsen i Värm­ lands län framhåller särskilt, att det nuvarande opraktiska systemet med restitution av tidigare erlagd stämpel bortfaller enligt utredningens förslag.

Departementschefen

Enighet råder om att det nuvarande restitutionsförfarandet bör ersättas med en avräkning av den tidigare erlagda skatten mot den skatt, som skall utgå för det senare förvärvet. Detta gäller fall enligt såväl första som andra stycket.

Om avräkning inte kan ske med hela det erlagda beloppet, skall den som betalat detta kunna få ut återstoden genom återvinning enligt 42 § 2 mom. i departementsförslaget. En erinran härom har tagits in i detta stycke.

Fjärde stycket

Gällande ordning

Såsom framgår av redogörelsen vid första stycket, krävs för stämpelfri­ het vid transportfång av köp enligt nuvarande regler, att köpehandlingen åt­ följs av en skriftlig förklaring, att inte i någon form lämnats eller skall lämnas annan betalning för köpet än den, som finns upptagen i den för lagfart företedda fångeshandlingen. Denna försäkran skall avges av såväl kö­ pare som säljare på heder och samvete.

104

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196i

Utredningen

Utredningen har föreslagit föreskrifter om intyg angående villkor för

transport, som i sak överensstämmer med nuvarande regler beträffande van­

liga transportfång. Intygets innehåll har dock angetts något utförligare. Vi­

dare har utredningen slopat kravet på att intyget måste företes redan när

ansökan om lagfart eller inskrivning görs.

Yttrandena

Hovrätten för Västra Sverige anser det vara lämpligt att särskilt före­

skriva, när begäran om stämpelbefrielse jämte intyg senast skall vara in­

kommen för att vinna beaktande i stämpelärende. Varken besvärs- eller åter-

vinningsreglerna anser hovrätten tillämpliga, om begäran görs efter det att

lagfart meddelats för det senaste fånget.

Länsstyrelsen i Värmlands län föreslår, att kravet på företeende av intyget

redan vid ansökan om lagfart skall behållas. Utredningens förslag i denna

del skulle enligt länsstyrelsens mening medföra möjlighet till restitution upp

till »ett år från det förutsättningarna för återvinning föreligga» enligt 51 §

i utredningsförslaget. Det torde inte finnas anledning att anta annat än att

intyget skall kunna företes vid ansökningen, menar länsstyrelsen.

Departementschefen

Utredningens förslag innebär, att nuvarande regler om intyg som förutsätt­

ning för skattefrihet vid transporlköp utsträcks att gälla alla de fall där

skattefrihet enligt 5 § begärs. Ett sådant krav på intyg bör självfallet gälla

i dessa fall.

Om tidpunkten för företeende av intyget råder delade meningar. Mot

utredningens förslag, att intyget skall få lämnas även efter det att lagfarts-

ansökan gjorts, kan riktas den invändningen, att förslaget kräver en särskild

återvinningsregel för det fail att intyget företes när beslut i lagfartsärendet

redan föreligger. För att skatten skall kunna beräknas rätt från början

måste intyget ges in så att det kan beaktas vid skattebeslutet. Anstånd med

detta beslut bör därför inte få medges för företeende av intyget, utan krav

bör uppställas på att intyget företes senast då ansökan i lagfarts- eller in-

skrivningsärendet anses gjord, d. v. s. på den inskrivningsdag då ärendet

tas upp till prövning. I paragrafen har även intagits en bestämmelse, att

begäran om skattebefrielse skall framställas senast vid detta tillfälle.

Intyget bör i författningstexten betecknas som försäkran, eftersom det

uvges på heder och samvete. Därmed blir skattestrafflagens bestämmelser

tillämpliga på handlingen.

6

§•

I denna paragraf återfinns ytterligare en bestämmelse om skattefrihet.

Här medges nämligen Kungl. Maj:t rätt att under förutsättning av ömse­

sidighet medge främmande stat skattefrihet för förvärv av egendom, som

är avsedd till beskickning eller konsulat. Bestämmelsen överensstämmer med

6 § i utredningens förslag och med vad som nu gäller enligt 8 § SF under

rubriken Köp av fast egendom.

7

§•

Gällande ordning

Stämpelavgift utgår enligt 8 § SF under rubriken Köp av fast egendom

med i regel en krona för varje fulla 100 kronor av egendomens värde. Avgif­

ten är emellertid två kronor för varje fulla 100 kronor, då lagtart söks för

bankaktiebolag och egendomen är avsedd för bankens inrymmande liksom

då lagfart söks för annat aktiebolag som inte är berättigat att tå statslån

från egnahemslånefonden eller jordförmedlingsfonden.

Enligt 8 § SF skall stämpelavgiften för fastighetsförvärv erläggas, när för-

värvshandlingen företes för lagfart. Om egendomen är belägen inom flera

domstolsområden, skall avgiften enligt 13 § SF erläggas vid den domstol,

där lagfart eller inskrivning söks först. Enligt 2 § förordningen angående

lagfart å fång till fast egendom skall lagfart, såsom tidigare nämnts, sökas

senast första inskrivningsdagen efter sex månader från förvärvet, då det

gäller egendom på landet, och inom tre månader från fånget, när det är

fråga om egendom i stad. Stad under landsrätt hänförs därvid enligt praxis

till landet. Om lagfart inte söks inom den föreskrivna tiden, äger domsto­

len enligt 3 § lagfartsförordningen på framställning av allmän åklagare eller

av den, vars rätt är beroende av att lagfart sker, genom vite tillhålla den

försumlige att fullgöra sitt åliggande. Dessa bestämmelser är även tillämp­

liga beträffande inskrivning av tomträtt och fång till tomträtt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 är 1964

105

Utredningen

I fråga om storleken av lagfartsstämpeln för fysiska personer har

utredningen inte föreslagit någon ändring i vad som nu gäller.

Beträffande juridiska personer har utredningen däremot före­

slagit en utvidgning av tillämpningsområdet för den dubbla stämpelavgiften.

Utredningen framhåller till en början vad som åberopades såsom grund

för införandet av den dubbla stämpelavgiften för aktiebolag år 1883. Denna

åtgärd motiverades sålunda med att fast egendom till betydande värde sam­

lades hos aktiebolag och att den omsättning av en fastighet, som i allmän­

het äger rum då den befinner sig i fysiska personers ägo, inte förekommer

på långt när lika ofta, sedan fastigheten kommit att tillhöra ett aktiebolag.

Fortvaron av fastighetsinnehav under lång tid är emellertid, påpekar ut­

redningen, inte kännetecknande enbart för aktiebolag, utan möjlighet där­

till finns för juridiska personer i allmänhet. Betraktas regeln enbart från

denna synpunkt, bör den därför enligt utredningens mening gälla åtskilliga

andra arter av juridiska personer än aktiebolag, exempelvis kommuner och

liknande samfälligheter samt föreningar och stiftelser m. fl. Utredningen

anför vidare.

Även om man beaktar förhållandena vid tiden för regelns tillkomst synes

det dock svårligen kunna förklaras, att regeln begränsades till aktiebolag

om icke jämväl andra synpunkter än den nyssnämnda fått inverka. Det

måste fastmera antagas att man även velat beakta önskemålet att icke

4+

Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Nr 75

106

skärpa beskattningen för samhällsorgan och samhällsnyttiga sammanslut­

ningar in. m. samt att utväljandet av enbart aktiebolag såsom objekt moti­

verats av alt denna företagsform på den tiden var den vanligaste och prak­

tiskt mest viktiga för hedrivande av ekonomisk verksamhet i större omfatt­

ning och utan personlig ansvarighet. Som stöd för att även dylika skäl be­

aktats må anföras, att när 1917 från den högre stämpelsatsen fritogos

aktiebolag, som voro berättigade till vissa statslån, till grund härför åbero­

pades bl. a. att bolagen hade ett synnerligen samhällsnyttigt ändamål och

att aktieägarna icke fingo tillgodonjuta mer än begränsad vinst.

Utredningen finner det vara uppenbart, att regeln om högre lagfartsstämpel

inte gärna kan begränsas till aktiebolag. Utvecklingen har medfört alt andra

juridiska personer, främst ekonomiska föreningar och i viss mån även stif­

telser, i samma utsträckning bör komma i fråga som objekt för den högre

skatten. Utredningen anför härom.

Utgår man, såsom synes riktigast med hänsyn till möjligheten av varak­

tigt fastighetsägande, från att regeln i princip bör få avse alla juridiska per­

soner, gäller frågan vilka som böra undantagas. En gränsdragning efter

grunder, likartade med dem som här torde böra beaktas, har skett i fråga

om gåvoskatt: befriade från dylik skatt äro enligt 38 § RF om arvsskatt och

gåvoskatt dels genom hänvisningen till 3 § staten samt stiftelser och sam­

manslutningar med huvudsakligt ändamål inom områdena försvar, under­

visning, barnuppfostran, sjuk- och åldringsvård samt vetenskaplig forskning

dels kyrka, landsting, kommun och annan menighet ävensom hushållnings­

sällskap, stiftelser för främjande av allmännyttiga ändamål och näringslivet,

vissa understödsföreningar samt föreningar med uppgift att tillhandahålla

allmänna samlingslokaler; befrielse gäller dock endast svenska subjekt. För

tillämpningen måste det vara till fördel att en redan föreskriven gränsdrag­

ning begagnas. För användande av gåvoskattereglerna talar dessutom, att

tillämpningen därav såvitt angår överinstanserna och i viss mån även första

instans ankommer å samma myndigheter, de allmänna domstolarna, vilka

ha att avgöra nu ifrågavarande stämpelärenden och vilka sedan tillkomsten

av gåvoskattebestämmelserna haft ett stort antal spörsmål under bedö­

mande.

Beträffande grannländernas lagstiftning må nämnas, att i Norge förhöjd

lagfartsstämpel icke uttages men att i såväl Danmark som Finland i rela­

tivt stor utsträckning stadgas dubbel avgift. I Danmark gäller detta beträf­

fande stiftelser och liknande institutioner, aktiebolag och andra associatio­

ner med begränsat ansvar samt andra sammanslutningar eller föreningar

med växlande kapital eller växlande medlemsantal; efter prövning kan dock

befrielse äga rum när överlåtelse sker till institution eller förening med

välgörande eller allmännyttigt ändamål, bostadsrättsföreningar och för­

eningar som ha till ändamål att uppföra bostadsbyggnader åt medlemmar­

na. I Finland erlägges dubbel stämpel i allmänhet av bolag, föreningar samt

utländska sammanslutningar eller anstalter (för övrigt även av utländsk

fysisk person) med undantag för bostadsaktiebolag och bostadsföreningar,

varvid efter prövning lättnad eller befrielse kan beviljas anstalter m. fl.

med allmännyttigt ändamål.

På grund av vad nu anförts förordar utredningen att den förhöjda stäm­

pelavgiften skall gälla alla förvärv, där förvärvaren är juridisk person, utom

fall då förvärv aren är befriad från gåvoskatt. Dessutom

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 196b

107

föreslår utredningen undantag även för dödsbo. Fastän det förekommer att dödsbo förblir oskiftat ganska lång tid, är dess bestånd dock regelmäs­ sigt begränsat till de första arvtagarnas livstid. Utredningen framhåller vi­ dare, att frågan har betydelse endast då dödsbo förvärvar egendom genom skattepliktigt fång.

Såsom tidigare antytts, gäller för närvarande vissa undantag från regeln, att aktiebolag skall betala dubbel stämpelavgift. Undantaget i fråga om bankaktiebolag har enligt utredningen sin grund i att bank enligt banklagstiftningen (54 och 55 §§ lagen om bankrörelse) är skyldig att — utom i vissa angivna fall — åter avyttra fast egendom, som banken förvär­ vat, så snart detta lämpligen kan ske. Bestämmelserna, som gäller även tomträtt, har sin motsvarighet i lagen om sparbanker (33 §) och lagen om jordbrukskasserörelsen (41 §). Skyldighet att avyttra förvärvad fastighet är emellertid stadgad även i andra författningar, påpekar utredningen, bl. a. i lagen angående förbud i vissa fall för bolag, förening och stiftelse att för­ värva fast egendom (8 §), lagen om vissa inskränkningar i rätten att för­ värva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag (7 §) samt jord­ förvärvslagen (11 §). I dessa fall kan dock skyldigheten att avyttra den förvärvade egendomen bortfalla genom att förvärvstillstånd meddelas.

Undantagsbestämmelsen i fråga om aktiebolag med rätt till statslån från egnahemslånefonden eller jordförmedlingsfonden kan till följd av ändringar beträffande dessa fonder enligt utredningens uppfattning inte behållas oförändrad. Till stöd för bestämmelserna åberopades, som förut sagts, fondernas samhällsnyttiga syfte. Utredningen finner, att bestämmel­ sen kunnat motiveras även med att sådana bolag regelmässigt avyttrar för­ värvad egendom inom en inte alltför lång tid. Sett från den senare synpunk­ ten anser utredningen det framstå som skäligt, att undantag över huvud stadgas för juridisk person som bedriver jordförmedling o. dyl.

Med hänsyn till skälet för avgiftsför höj ningen och dennas föreslagna ut­ vidgning till ytterligare juridiska personer samt till det antydda behovet av speciella men relativt vittgående undantag förordar utredningen —■ efter mönster i dansk lagstiftning — en allmän regel om rätt till återvinning av halva den erlagda avgiften, när denna utgått efter två kronor per 100 kro­ nor, om egendomen åter avyttras inom viss tid, förslagsvis tio år räknat från förvärvet. En bestämmelse av denna innebörd har utredningen tagit in i 51 § punkten 4 av förslaget. Med hänsyn Lill de svårigheter att bestämma återbäringens storlek som skulle kunna uppstå, om blott en del av den för­ värvade egendomen avyttras, har utredningen begränsat regeln till fall, då hela den förvärvade egendomen avyttrats inom angiven tid, antingen på en gång eller genom olika överlåtelser.

I detta sammanhang har utredningen berört vissa vid flera tillfällen fram­ förda önskemål att hindra sådan skatteflykt som kan äga rum då fas­ tighet ägs genom bolag eller förening, varvid överlåtelse av fastigheten kan ske genom överlåtelse av aktier eller andelar. I denna fråga erinrar utred-

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 är l!)6'r

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1964

ningen om följande uttalande av bevillningsutskottet (bet. nr 51) vid 1932

års riksdag.

Under senare år hade ett stort antal bolags- och föreningsbildningar upp­

stått, vilkas huvudsakliga syfte vore att vinna lindring i stämpelbeskatt­

ningen vid överlåtelse av fast egendom. Den till bolaget eller föreningen över­

låtna fastigheten hade med andra ord »satts» på aktier eller föreningsande-

lar. Om en dylik sammanslutning önskade överlåta densamma tillhörig fast

egendom, omfattade överlåtelsen visserligen formellt endast aktierna eller

andelarna i sammanslutningen men faktiskt själva fastigheten. Härigenom

undginge man vid överlåtelse den beskattning av värdeomsättning, som vore

avsedd att utgå vid övergång av äganderätt till fastighet från en person till

en annan, och den fondstämpel som skulle erläggas vid överlåtelse av aktier

utgjorde i regel endast en ringa bråkdel av den stämpelavgift som skolat

utgå vid direkt överlåtelse av den fasta egendomen. Bevillningsutskottet

fann det angeläget att en dylik ojämnhet i beskattningen såvitt möjligt un­

danröjdes.

Behovet att åstadkomma större jämnhet i beskattningen vid, å ena sidan,

direkt köp av fastighet och, å andra sidan, förvärv av aktier eller andelar i

bolag eller föreningar som äger fastighet har, såsom utredningen påpekar,

ytterligare berörts i bevillningsutskottets betänkanden 1937:32, 1942:15,

1944: 31, 1947: 13, 1950: 18 och 1952: 20. Frågan nämns även i utredningens

direktiv.

För att hindra skatteflykt har, enligt vad utredningen framhåller, olika

åtgärder varit föreslagna, bl. a. en särskild fastighetsskatt för juridiska per­

soner med skattesatsen anpassad efter fastighetsinnehavets varaktighet,

förhöjning av fondstämpeln beträffande fastighetsägande bolag m. m.

Frågan har emellertid enligt utredningens mening kommit i förändrat

läge under senare år. Inom skattelagstiftningen har framför allt tillkomsten

av fondskatten, den ändrade beskattningen genom ersättningsskatt och ut-

skiftningsskatt av enmans- eller familjebolag och motsvarande ekonomiska

föreningar samt höjningen av bolagens och föreningarnas inkomstskatt va­

rit av betydelse. Särskilt lär fondskatten, varmed bl. a. åsyftats att åstad­

komma likvidation av bolag och föreningar av nämnda slag, haft vitt­

gående verkningar i detta hänseende. Vidare påpekar utredningen, att den

nya lagen om ekonomiska föreningar inte tillåter registrering av sådan

förening som enbart har fastighetsförvaltning till uppgift. För registrering

som ekonomisk förening förutsätts nämligen, att ändamålet skall vara

kooperativt.

Utredningen har vid sitt övervägande av skatteflvktsfrågan kommit till

den uppfattningen, att det inte nu föreligger skäl till särskilda åtgärder i

fråga om aktiebolag eller ekonomiska föreningar. Inte heller beträffande

handelsbolag torde finnas behov av någon åtgärd i det nu aktuella hän­

seendet.

Utredningen framhåller vidare, att lagfart i avsevärd omfattning inte söks

inom stadgad tid. Detta finner utredningen otillfredsställande såväl med hän­

syn till inskrivningsväsendet som från fiskalisk synpunkt. Eftersom en bätt­

109

re ordning knappast lär kunna åvägabringas enbart genom skärpning av nu­ varande tillsyn och inte heller införande av annan, särskild kontroll synes vara cn lämplig utväg, föreslår utredningen i stället förhöjning av stämpelavgiften, då inskrivningsslcyldigheten eftersatts. Till jämfö­ relse erinrar utredningen om föreskriften i 27 § 3 mom. uppbördsföroid- ningen, enligt vilken ränta på kvarstående skatt under vissa förutsättningar utgår med nio procent för en beräknad tid av ett år. Utredningen tiamliallei vidare, att eu regel om förhöjning av stämpelavgiften vid dröjsmål finns i den finska stämpellagstiftningen.

Utredningen anser förhöjningen böra ske efter viss procentsats läknad på avgiftens grundbelopp och efter dröjsmålets varaktighet. För att beiåk­ ningen inte skall hli för besvärlig bör man enligt utredningens mening inte räkna med dagantalet mellan inskrivningspliktens slutdag och dagen för dess fullgörande utan endast med antalet hela kalenderkvartal under dröjs- målstiden. Utredningen föreslår därför, att förhöjningen skall bestämmas till två procent för varje sådant kalenderkvartal. Dessutom föreslår utred­ ningen en maximiförhöjning om 100 procent eller lika med grundavgiften och en föreskrift att uppkommande öretal skall bortfalla.

Utredningen påpekar, att även förhöjningen skall anses som stämpelav­ gift. Övriga bestämmelser om sådan avgift, utom såvitt avser återvinning, skall därför äga tillämpning på hela det förhöjda avgiftsbeloppet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1964

Yttrandena

I fråga om storleken av lagfartsstämpeln för fysiska personer har ingen erinran gjorts.

Den föreslagna utvidgningen av området för den dubbla lagfartsstäm­ peln för juridiska personer har visserligen lämnats utan erinran av flertalet berörda remissorgan men har dock väckt åtskillig kritik. Flera remissorgan förordar begränsningar i ett eller flera hänseenden. Fem av re­ missorganen föreslår, att den dubbla avgiften skall slopas och att enkel av­ gift således skall gälla för samtliga rättssubjekt.

Ur de tillstyrkande remissyttrandena må följande anföras.

Näringslivets skattedelegation finner det konsekvent, att den dubbla lag­ fartsstämpeln skall utgå även vid andra juridiska personers förvärv än aktiebolagens. Delegationen delar också utredningens uppfattning, att det saknas skäl för en höjning av stämpelavgiften utöver den avgift som nu gäller.

Svenska riksbgggen förklarar sig i princip inte motsätta sig utredning­ ens förslag och anför.

Det är givet, att invändningar kan riktas mot att de föreslagna änd­ ringarna rent allmänt tenderar att öka boendekostnaderna och därmed klyftan mellan kostnadsläget i nyproduktionen och de äldre bostadshusen. Det kan också invändas att stämpelavgiften vid förvärv av fast egendom äi högre för juridisk person, vilket medför exempelvis, att en bostadsrätts­ förening får vidkännas en högre kostnad än en enskild fastighetsägare.

no

Det fåi dock anses, att fördelarna med de föreslagna åtgärderna uppväger

nackdelarna, om man tar hänsyn till de relativt små belopp, varom fråga

är samt till de administrativa svårigheter differentieringar skulle inne­

bära, t. ex. fastigheters uppdelning på bostadshus och andra hus eller ju­

ridiska personers uppdelning på bostadsrättsföreningar och andra juri­

diska personer.

Svenska riksbyggen hemställer i detta sammanhang om befrielse från

stämpelavgift, då ett bostadsföretag som bostadsstyrelsen erkänt såsom

allmännyttigt ändrar sin formella, juridiska status exempelvis från stif­

telse till aktiebolag. Det har nämligen i många fall visat sig ändamålsenligt

att ombilda allmännyttiga bostadsstiftelser till aktiebolag, men ett hinder

har varit att stämpelavgift i sådant fall måste utgå på det samlade fastig­

hetsbeståndets värde. Med tanke på att övergången endast är av formell

natur, eftersom kommunen fortfarande är huvudintressent, borde över­

gången enligt organisationens mening inte belastas med en relativt känn­

bar stämpelavgift.

Rådhusrätten i Uppsala föreslår att de juridiska personer, som är be­

friade från dubbel lagfartsstämpel, skall anges direkt i själva stämpelför­

ordningen och att hänvisningen till arvsskatteförordningen således skall

utgå.

Häradshövdingen i Hallands södra domsaga, som inte har någon erinran

mot utvidgningen av tillämpningsområdet för den dubbla lagfartsstämpeln,

avstyrker den föreslagna bestämmelsen om återvinning i 51 § punkten

4 i utredningsförslaget (jfr 42 § 2 mom. andra stycket i departementsför-

slaget) och anför.

I denna domsaga med cirka 24 000 fastigheter uppgår antalet lagfarts-

äicnden till nära 2 000 om året, vilket betyder — eftersom i många fall en

lagfart avser flera fastigheter — att en och samma fastighet äges av sam­

ma subjekt i mindre än 10 år. För fastigheter vilka användas t. ex. såsom

sommarstugor är denna omloppstid betydligt kortare. Jämväl måste be-

aktas att vid avyttring av fastigheten vid tioårsperiodens slut kan risk

föreligga att överlåtelsehandlingen feldateras för att bestämmelsen om

återbetalning skall bli tillämplig. Då enligt förslaget återbetalning skall

ske även vid försäljning av egendomen i etapper, kan speciella svårigheter

uppstå vid kontrollen av om hela egendomen överlåtits (t. ex. när ett bo­

lag exploaterat ett område, som innehåller tomtmark, gatumark och all­

männa platser). Slutligen kan framhållas att om punkt 4 upphäves kan i

ömmande fall stämpelavgift återbetalas med tillämpning av 52 §.

Lr yttrandena från de remissorgan, som önskar begränsningar i den av

utredningen föreslagna utvidgningen av tillämpningsområdet för den dubbla

lagfartsstämpeln, må anföras följande.

I fråga om stämpelavgiften för kreditinrättningar framhåller

Svenska bankföreningen att fastigheter, som ett kreditinstitut tvingats

överta vid avvecklingen av ett engagemang, så gott som undantagslöst åter

blir avyttrade inom kortare tid än tio år. Förslaget kommer därför att få

till följd att kreditinstituten tvingas betala dubbel lagfartsstämpel i åtskil­

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1!)64

in

liga fall, då det redan från början står klart att halva beloppet senare kommer att återvinnas. Detta finner bankföreningen i hög grad opraktiskt. För dylika fall är ett primärt undantagsstadgande uppenbarligen att före­ dra, och ett sådant bör därför enligt bankföreningens mening införas vid sidan av återvinningsregeln.

Beträffande allmännyttiga bostadsföretag föreslås enkel stämpelavgift av bostadsstyrelsen, häradshövdingen i Karlskoga domsaga, särskilde inskrivningsdomaren i Södertörns domsaga, stadskollegiet i Stock­ holm, Svenska landskommunernas förbund, Svenska stadsförbundet, IISB:s riksförbund och Föreningen Sveriges kommunala förvaltnings jurister. Av dessa remissorgan har fyra uttalat sig för att även bostadsrättsföreningar skall befrias från dubbel stämpelavgift.

Svenska stadsförbundet framhåller att förslaget i princip medför dubbel stämpelavgift i de fall, då de kommunala markförvärven ombesörjs av juridiska personer som bildats för ändamålet. En sådan utvidgning av den dubbla stämpelbeläggningen kan enligt förbundets mening inte anses mo­ tiverad från kommunal synpunkt. Nuvarande lånepraxis medger inte rätt för kommun att ta upp stående lån, och därför har kommunerna i allt större utsträckning överlåtit åt bolag och stiftelser att svara för bostads­ produktionen. Dessa kommunala bolag och stiftelser brukar också an­ skaffa den mark, som behövs för ändamålet. Förbundet påpekar att detta på sina håll medfört en relativ ökning av de kommunala bostadsbolagens och bostadsstiftelsernas markinnehav, medan markinnehavet i direkt kom­ munal ägo i motsvarande mån minskat. Att under sådana förhållanden göra en skillnad i stämpelhänseende mellan å ena sidan markförvärv, som sker direkt genom kommunen, och å andra sidan förvärv, som ombesörjs av särskilt bildade kommunala bolag och stiftelser, förefaller förbundet föga tilltalande, i synnerhet som den i bolagsform och stiftelseform be­ drivna verksamheten ingår som ett led i den kommunala förvaltningen.

Enligt förbundets mening bör därför bestämmelsen om enkel stämpelav­ gift omfatta — förutom kommun — även kommunala bolag, föreningar och stiftelser, vilka förvärvar mark för ändamål som kommunen äger att till­ godose.

Liknande synpunkter anför Svenska landskommunernas förbund.

Föreningen Sveriges kommunala förvaltnings jurister anser att enligt gällande rätt endast enkel stämpelavgift skall erläggas av sådant allmän­ nyttigt bostadsbolag, som enligt 4 § i 1957 års egnahemslånekungörelse »arbetar under betryggande kontrollerade former och utan enskilt vinst­ syfte». Dit hör, påpekar föreningen, givetvis de flesta kommunägda bo­ stadsföretag, låt vara att praxis synes vackla i fråga om deras stämpel­ plikt i lagfartsärenden. Eftersom gåvoskattebefrielse över huvud taget inte tillkommer aktiebolag, finner föreningen förslaget innebära en väsentlig skärpning för de kommunägda bostadsföretagen i aktiebolagsform. Åter- vinningsbestämmelsen är enligt föreningens mening som regel utan bety­ delse för de kommunägda bostadsföretagen, emedan deras uppgift normalt

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1961

112

är afl såväl uppföra som förvalta bostadshus vilka förblir i företagens ägo

under betydligt mer än tio år. De kommunägda bostadsföretagen i stiftelse­

form är däremot, som föreningen framhåller, befriade från gåvoskatt. De

skulle sålunda också bli befriade från skyldighet att betala dubbel lag-

fartsstämpel. Föreningen anser rättvisan bjuda, att de kommunala bo­

stadsbolagen får samma ställning.

Liknande synpunkter framförs av stndskollegiet i Stockholm. I sitt vtt-

rande till stadskollegiet har kammarkontoret funnit dubbel stämpel för

kommunala bostadsbolag omotiverad även med hänsyn till dessa företags

allmännyttiga beskaffenhet. I fråga om nuvarande praxis har kammarkon­

toret inhämtat att vissa domsagor i Stockholms närhet tar ut dubbel stäm­

pel, om företaget ej blott uppför utan även sedermera förvaltar hyreshus.

Beträffande den föreslagna återvinningstiden framhåller kammarkontoret,

att egendomen regelmässigt avyttras inom tio år när det gäller egnahems­

rörelse.

Ur yttrandena från de remissorgan som föreslagit att bostads­

rättsföreningar skall undantas från skyldighet att betala dubbel

avgift, nämligen bostadsstyrelsen, häradshövdingen i Karlskoga domsaga

och HSB.s riksförbund, må anföras följande.

Bostadsstyrelsen föreslår i första hand, att de bostadsproducerande fö­

retagen undantas från skyldigheten att erlägga dubbel stämpelavgift. Sty­

relsen upplyser att av de företag, som ägnar sig åt produktion av bostäder,

svarar de s. k. allmännyttiga företagen för ca 30 procent och de koopera­

tivt organiserade företagen (bostadsrättsföreningarna) för en lika stor an­

del. I varje fall anser bostadsstyrelsen det vara motiverat med en undantags­

bestämmelse i fråga om bostadsbyggnadsföretag, vilket bostadsstyrelsen eller

länsbostadsnämnd erkänt som allmännyttigt eller kooperativt organiserat

och arbetande utan enskilt vinstsyfte under kommunal kontroll.

HSB.s riksförbund finner utredningens förslag om dubbel lagfartsstäm-

pel för juridisk person betänkligt från såväl principiell som praktisk syn­

punkt. Till en början framhåller förbundet, att redan huvudmotivet"__

fortvaron av fastighetsinnehav under lång tid — knappast är bärande.

Det skulle i och för sig lika väl låta sig sägas, att fortvaron av fastighets­

innehav under lång tid ger anledning till lägre lagfartsstämpel. Även om

förbundet ansluter sig till de tankegångar, som varit vägledande för ut­

redningen vid förslaget om återvinningsrätt, anser förbundet, att återvin-

ningsreglerna sammanställda med bestämmelserna om transportköp kom­

mer att föranleda betydande omgång och komplikationer i sin praktiska

tillämpning. Ett införande av de föreslagna bestämmelserna skulle sålun­

da ge till resultat, att fastighetsförvärven inom HSB-rörelsen alltid kom­

mer att ske i form av transportköp och alltid åtföljas av ansökan om åter­

vinning. Omfattningen av den omgång för HSB och landets domstolar,

som föranleds av förslaget, framgår av det förhållandet att inom HSB-

rörelsen, som svarar för ca 17 procent av landets bostadsproduktion, under

elva månader av år 1961 omsatts fast egendom för drygt 26 miljoner kronor.

Kungi. Maj.ts proposition nr 75 dr 1964

113

Förbundet föreslår därför, att bostadsrättsförening skall direkt undan- tas från skyldighet att betala dubbel lagfartsstämpel. Förbundet fram­ håller i detta sammanhang, att motsvarigheten i Danmark och Finland till bostadsrättsförening undantagits eller getts möjlighet till befrielse från dubbel stämpel och att i Norge över huvud inte tas ut någon dubbel stäm­ pel. Samma skäl anser förbundet äga tillämpning även på s. k. allmän­ nyttigt bostadsföretag. Med hänsyn till den omgång, som torde bli följden av utredningens förslag, och då skäl för en skärpt beskattning av dessa företag — lika litet som av bostadsrättsförening — inte torde föreligga, föreslår förbundet att allmännyttigt bostadsföretag, definierat enligt be­ stämmelserna i 2 § terliärlånekungörelsen, skall direkt undantas från skyl­ dighet att betala dubbel lagfartsstämpel.

Häradshövdingen i Karlskoga domsaga föreslår att frågan löses med en regel av ungefär det innehållet att dubbel avgift skall betalas, om egen­ domen förvärvas av aktiebolag — dock ej bolag som avses i författningar om statliga lån för bostadsbyggande — eller handelsbolag, föreningar en­ ligt lagen om ekonomiska föreningar eller andra juridiska personer som driver bank-, låne- eller försäkringsrörelse. En sådan regel skulle ha det goda med sig, att den vore lätt att tillämpa utan att fiskaliska intressen sätts åt sidan. Enkel stämpel skulle således utgå för vissa juridiska perso­ ner, som har sådan verksamhet att de inte från samhällets synpunkt bör betungas med dubbel stämpel. Till den sistnämnda gruppen bör enligt häradshövdingens mening principiellt föras sammanslutningar, som sta­ ten gynnar ekonomiskt eller vilkas verksamhet anses vara ett samhälls­ intresse. Till gruppen hör alla sammanslutningar med statliga subventio­ ner för bostadsbyggande, såsom bostadsrättsföreningar och erkända all­ männyttiga bostadsföretag i förenings-, stiftelse- eller bolagsform, vidare sammanslutningar med ideell verksamhet såsom nykterhetsföreningar, id­ rottsföreningar, föreningar för samlingslokaler etc., sambruksföreningar och stiftelser. Det föreligger enligt häradshövdingens mening inte heller anledning att utesluta den lilla gruppen på privat väg finansierade bo­ stadsrättsföreningar. Därigenom kommer det största antalet sammanslut­ ningar att höra till den grupp, som inte bör belastas med dubbel stämpel.

Om i något fall ett samhällsnyttigt företag skulle falla under bestämmel­ sen om dubbel stämpel, föreligger möjligheten till restitution, påpekar häradshövdingen, som dock ifrågasätter om inte återvinningstiden bör sättas kortare än förslagets tio år.

En begränsning av dubbel stämpel till aktiebolag, ekonomiska förening­ ar och ekonomiska stiftelser förordas av särskilde inskrivningsdomaren i

Södertörns domsaga. Från en sådan regel borde inga eller endast ett fåtal undantag få göras. Inskrivningsdomaren kritiserar därvid de skäl, som ut­ redningen anfört. Om en förhöjningsregel motiveras med varaktigheten av fastighetsinnehavet, borde förhöjningen kunna drabba såväl fysiska som juridiska personers fång. Detta torde emellertid inte vara praktiskt

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år W(i4

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 19G'r

genomförbart, och förhöjningsregeln framstår därför enligt inskrivnings­ domaren som i viss mån godtycklig. Detsamma finner han vara fallet med en rätt till återvinning inom viss tid, eftersom begreppet varaktighet är så obestämbart. Om förhöj ningsregeln anses böra utsträckas till att gälla i princip alla juridiska personer, finner inskrivningsdomaren det emeller­ tid tveksamt, om det föreslagna undantaget för sådana juridiska personer som är befriade från gåvoskatt kan anses täcka alla de fall då lindring i skattskyldigheten bör ifrågakomma. Som exempel på andra juridiska per­ soner, som bör erhålla sådan lindring, nämner inskrivningsdomaren så­ dana kommunala aktiebolag och stiftelser, som handhar kommunernas fastighetsförvärv, samt vissa bostadsrättsföreningar.

En ytterligare begränsning av den dubbla stämpeln förordas av läns­ styrelsen i Jämtlands län, som ifrågasätter om inte den dubbla stämpel­ avgiften bör inskränkas till de mera kommersiellt betonade sammanslut­ ningarna aktiebolag och ekonomiska föreningar. Länsstyrelsen anser näm­ ligen billighetsskäl tala för att ideella föreningar och stiftelser får erlägga enkel lagfartsstämpel, även om de inte kan räknas till den gåvoskattebe- friade kategorien.

Ett fullständigt avskaffande av regler om dubbel lagfartsstämpel för­ ordas av hovrätten över Skåne och Blekinge, rådhusrätten i Malmö, hä­ radshövdingen i Ångermanlands södra domsaga, Skånes handelskammare och Sveriges fastighetsägareförbund.

Hovrätten över Skåne och Blekinge anser, att den föreslagna regeln om utvidgning av tillämpningsområdet för den dubbla lagfartsstämpeln och om restitution vid återavyttring efter viss tid är onödigt komplicerad. Den dubbla lagfartsstämpeln har enligt hovrätten inte heller med den föreslag­ na omfattningen någon större betydelse från statsfinansiell synpunkt. Me­ ra rimligt än att utvidga området för den dubbla stämpeln finner hovrätten vara att helt avskaffa regeln om dubbel lagfartsstämpel.

Rådhusrätten i Malmö uttalar att den i och för sig inte skulle ha haft något att erinra mot en utvidgning av kretsen av de juridiska personer, som skall erlägga lagfartsstämpel med dubbelt belopp, om bestämmelserna kunnat göras enkla att tillämpa. För var och en, som sysslat med gåvo­ skatt, torde emellertid besvärligheterna vid tillämpningen av bestämmel­ serna om skattefrihet för vissa juridiska personer framstå klart, fort­ sätter rådhusrätten. Redan en blick på mängden av rättsfall visar, hur svårt det är att bedöma dessa frågor. Även specialregeln om återvinning är en­ ligt rådhusrättens mening utan tvivel ägnad att skapa svårigheter av skil­ da slag. För att komma från inkonsekvensen i den nuvarande regleringen har utredningen alltså nödgats i hög grad komplicera lagstiftningen. Ut­ redningens förslag i denna del kan därför inte godtas av rådhusrätten.

Den mest radikala lösningen av hela problemet anser rådhusrätten vara att helt slopa den dubbla avgiften. Inkomstbortfallet vid en sådan åtgärd tor­ de i viss mån kompenseras av den arbetsbesparing för inskrivningsdomar­ na, som en enhetlig regel om stämpelbeläggningen skulle innebära.

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1!)C>b

115

Häradshövdingen i Ångermanlands södra domsaga finner de av utred­

ningen åberopade skälen föga övertygande under nutida förhållanden. Det

är ju ofta eu tillfällighet, om en juridisk person innehar fastighet under

kortare eller längre tid än tio år, oeh mången juridisk person, som inne­

har fastighet under lång tidrymd, fyller från samhällsekonomisk och and­

ra synpunkter en väl så samhällsnyttig funktion som åtskilliga av de juri­

diska personer, vilka är befriade från gåvoskatt. Häradshövdingen på­

pekar att fastighet, som befinner sig i fysisk persons ägo, i allmänhet torde

innehas av denne under avsevärt längre tid än tio år. Genom familjerätts-

liga fång kan en sådan fastighet bli »undandragen» omsättningsbeskatt-

ning under generationer. Det bör därför enligt häradshövdingens mening

övervägas, om tillräckliga skäl föreligger för att bibehålla systemet med

dubbel lagfartsstämpel. Om så är förhållandet, har häradshövdingen inte

något att erinra mot de föreslagna bestämmelserna.

Skånes handelskammare, som finner det i och för sig berättigat att ak­

tiebolag och ekonomisk förening blir jämställda vid förvärv av fast egen­

dom, vänder sig mot det av utredningen åberopade skälet, att omsättning

av en fastighet inte förekommer på långt när lika ofta sedan fastigheten

kommit att tillhöra ett aktiebolag. Denna motivering anser handelskam­

maren numera företrädesvis gälla aktiebolags förvärv av skogsfastighe-

ter, och på grund av nuvarande förvärvslagstiftning förekommer sådana

förvärv endast i undantagsfall. Däremot torde med den nuvarande expan­

sionen och rationaliseringen inom näringslivet en relativt stor omsätt­

ning ske av aktiebolagens innehav av fastigheter för administration och

produktion, menar handelskammaren. Därtill kommer, att aktiebolagsfor­

men under de senaste decennierna och särskilt under de senaste åren i

mycket stor utsträckning kommit till användning även för mindre före­

tagsenheter. I den mån den högre stämpelavgiften för aktiebolag grundar

sig på aktiebolagens särskilt stora ekonomiska bärkraft, anser handels­

kammaren därför detta motiv numera till stor del inte vara bärkraftigt.

Vad sålunda anförts om aktiebolag kan enligt handelskammarens mening

med än större rätt åberopas i fråga om kommanditbolag och handelsbo­

lag. Handelskammaren föreslår därför, att dubbel stämpelavgift inte skall

utgå vid juridiska personers förvärv av fastighet. Om förslaget angående

den dubbla stämpelavgiften likväl kommer att godtagas, vill handelskam­

maren dock tillstyrka, att återvinningsbestämmelsen genomförs, eftersom

den i någon mån kan medverka till en lindring av stämpelbeskattningen.

Handelskammaren anser emellertid att återvinningsregeln torde sakna

större praktisk betydelse, eftersom nuvarande regler om realisationsvinst

vid försäljning av fastighet leder till att sådana försäljningar sällan in­

träffar. Vissa förvärv, som typiskt sett är kortvariga, t. ex. bankaktiebo­

lags inrop på exekutiv auktion av fastighet för att skydda fordran, bör

emellertid enligt handelskammarens mening helt undantas från dubbel

stämpelavgift. Därigenom kan onödiga besvär och kostnader i samband

med återbetalningen undvikas.

116

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år t96'r

Sveriges fastighetsägareförbund anser inte heller, att utredningen fram­

fört övertygande skäl för det ändamålsenliga i förslaget. Återvinningsbe-

stämmelsen är enligt förbundets mening ägnad att onödigt komplicera ar­

betet för den personal, som är sysselsatt med inskrivningsärenden. Det

kan även befaras, att åtskilliga ägare av fastigheter på grund av okunnig­

het försummar att göra sin rätt till återbetalning gällande. Om likställig­

het förelåg mellan juridiska och fysiska personer i fråga om stämpelav­

giften, skulle bestämmelserna om återbetalning bli obehövliga. Om en dubb­

lering av stämpelavgifterna för aktiebolag ändå anses böra behållas, talar

enligt förbundets mening starka skäl för att detta skall gälla även för

övriga juridiska personer, såsom utredningen föreslagit.

Vad utredningen anfört i fråga om bestämmelser till förhindrande av

s katteflykt vid fastighetsförvärv har föranlett yttrande endast från

häradshövdingen i Folkungabygdens domsaga. Denne påpekar att utvidg­

ningen av användningsområdet för den dubbla lagfartsstämpeln synes ha

för framtiden omöjliggjort vad som förekommit i domsagan, nämligen att

ett aktiebolag och en privatperson, som bildat ett handelsbolag, vid fastig­

hetsförvärv behöver betala stämpelavgift endast efter en procent.

Den föreslagna förhöjningen av stämpelavgiften vid för

sen ansökan om lagfart eller inskrivning bär blivit föremål för delade me­

ningar.

Förslaget har i princip uttryckligen tillstyrkts av tio remissorgan, näm­

ligen riksrevisionsverket, bostadsstyrelsen, lantmäteristyrelsen, häradshöv­

dingarna i Uppsala läns norra och Hallands södra domsagor, rådhusrätten

i Uppsala, länsstyrelsen i Värmlands län, Föreningen Sveriges häradshöv­

dingar, Föreningen för tjänstemän inom Sveriges stadshypoteks- och bo-

stadskreditorganisationer samt Föreningen mellan ombudsmännen hos Sve­

riges landshypoteksinstitution.

Avstyrkande yttranden föreligger från tretton remissorgan, nämligen hov­

rätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för

Övre Norrland, häradshövdingarna i Karlskoga, Folkungabygdens, Umeå och

Västerbottens västra domsagor, rådhusrätterna i Malmö och Hälsingborg,

länsstyrelsen i Gotlands län, handelskammaren i Gävle, Föreningen Sveriges

stadsdomare och Sveriges fastighetsägareförbund.

Ur de tillstyrkande remissyttrandena må anföras följande.

Bostadsstyrelsen finner förslaget väl motiverat och ägnat att garantera

iakttagandet av den enligt styrelsens erfarenhet nu ofta försummade skyl­

digheten att söka lagfart. Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges

landshypoteksinstitution framhåller att den tidigare avstyrkt lagberedning­

ens förslag om införande av institutet laga köpevittne, emedan ett främ­

jande av lagfartspliktens fullgörande uppenbarligen kunde nås på andra

och enklare vägar. Föreningen anser utredningens förslag vara ett verksamt

medel för att lagfartsplikten skall komma att fullgöras på ett tillfredsstäl­

lande sätt.

117

Luntmäteristyrelsen vill särskilt understryka, att försummelse av lag-

fartsplikten som regel för med sig alt fång inte kommer till offentlig kän­

nedom, vilket inte sällan innebär avsevärd olägenhet i fastighetsbildnings-

sammanhang. Eftersom utredningens förslag torde vara av visst värde från

denna synpunkt, tillstyrker styrelsen förslaget.

Föreningen för tjänstemän inom Sveriges staäshypoteks- och bostadskre-

ditorganisationer förordar utredningens förslag även med tanke på kredit­

givares intresse av atL genom inskrivningsväsendet kunna erhålla riktiga

uppgifter om ägare och innehavare av belanad egendom.

Rådhusrätten i Uppsala önskar ett förtydligande av författningstexten av

innebörd, att den procentuella förhöjningen varje gång skall räknas på

grundavgiften.

Som ett alternativ ifrågasätter häradshövdingen i Hallands södra domsaga,

om inte den tvåprocentiga höjningen bör utgöra minst tio kronor per kvar­

tal och i förekommande fall avrundas uppåt till jämnt tiotal kronor. En

sådan jämkning skulle innebära, att stadgandet blir enklare att tillämpa.

Begreppet grundavgift bör enligl häradshövdingens mening ersättas med

uttrycket »den stämpelavgift som angives i 7 §».

Ett särskilt spörsmål rörande tidsberäkningen beträffande inkompletta

lagfartsärenden har påpekats av häradshövdingen i Uppsala läns norra dom­

saga. som utan att taga bestämd ståndpunkt anför.

Som bekant är det numera stadgad praxis att inkompletta lagfartsärenden

uppskjutas utan att något formellt beslut fattas och alltså utan att någon

inskrivning sker i fastighetsboken. Lagfartsansökan i ett sådant ärende an­

ses ej gjord förrän å den inskrivningsdag då lagfart, efter komplettering av

ärendet,' beviljas. Enligt det sagda skulle i den tid för vilken förhöjd lag-

fartsstämpel skall beräknas inräknas även den tid under vilken ärendet

kvarligger för komplettering, och detta även i det fall att lagfartsstämpel

■enligt 42 § erlagts i förskott. Om lagfartsstämpel erlagts i förskott, skulle

uppskovet kunna medföra att stämpel slutligen måste debiteras med förhöjt

belopp. Som ett alternativ till förslaget i betänkandet kan tänkas en regel

av innehåll att den tid för vilken förhöjd lagfartsstämpel skall utgå skall

räknas till den dag då lagfartsärendet faktiskt inkommer. För den i betän­

kandet föreslagna regeln kan sägas tala att lagfartssökanden bör ha att till­

se icke blott att ärendet inkommer inom föreskriven tid utan även att det då

är i komplett skick. Å andra sidan kan det te sig stötande att straffavgift

uttages för tid som förflyter efter det att lagfartsstämpel erlagts.

Tidsberäkningen behandlas även av länsstyrelsen i Värmlands lön, som

ifrågasätter om inte förhöjning bör ske med två procent för varje period om

tre månader mellan den månad, varunder ansökningen sist bort ske, och den

månad, då den skedde. Länsstyrelsen anför härom.

I princip ansluter sig länsstyrelsen till förslaget att icke räkna med dag­

antalet. Det föreslagna beräkningssättet leder emellertid till följande, enligt

länsstyrelsens mening oriktiga, resultat. För den händelse inskrivningsplik-

ten utgår den sista dagen i ett kalenderkvartal och fullgöres den första da­

gen i det kalenderkvartal, som börjar 3 månader därefter kommer avgiften

att förhöjas vid en försening om 3 månader 1 dag. (Ex. 30/6—1/10.) Om

Kiuiijl. Maj:ts proposition nr 75 är 106i

118

inskrivningsplikten emellertid utgår den första dagen i ett kalenderkvartal

och fullgöres den sista dagen i påföljande kalenderkvartal, utgår icke för­

höjd avgift trots försening om närmare 6 månader. (Ex. 1/4—30/9.)

En ytterligare skärpning av den föreslagna straffavgiften förordas av

riksrevisionsverket och Föreningen Sveriges häradshövdingar.

Riksrevisionsverket, som funnit den föreslagna förhöjningen utgöra eu

stigande skala från lägst 2,66 procent, väntar sig inte, att den föreslagna av­

giftshöjningen vid dröjsmål upp till ett år och under vissa omständigheter

för tid därutöver skall verka för ett bättre fullgörande av lagfarts- eller

inskrivningsplikt. Riksrevisionsverket ifrågasätter därför, om inte avgifts­

höjningen bör beräknas pa sedvanligt sätt för ränteräkning med viss pro­

cent för år i likhet med vad som avses skola ske vid dröjsmål beträffande

inbetalning av avgift för aktier och lotteri. En förenkling av beräkningssättet

anser verket emellertid kunna ske genom att endast räkna med antalet 80-

dagarsperioder mellan inskrivningspliktens slutdag och dagen för dess full­

görande.

En med sistnämnda alternativ likartad tidsberäkning föreslås av För­

eningen Sveriges häradshövdingar, som anför.

Vad beträffar den föreslagna förhöjningen av lagfartsstämpel vid för­

senade lagfartsansökningar bör den ses i samband med lagberedningens för­

slag till jordabalk, enligt vilket kontrollen över lagfartsskyldighetens full­

görande skulle intensifieras och ankomma på inskrivningsdomaren. För­

eningen har i yttrande häröver framhållit angelägenheten av att denna kon­

troll anordnas så att den icke blir alltför betungande för inskrivningsdo­

maren. Ur denna synpunkt har föreningen förordat något slag av ekono­

misk påföljd för underlätet fullgörande av lagfartsskyldigheten. Föreningen

hälsar därför det nu föreliggande förslaget med tillfredsställelse men an­

ser, att det för att få den eftersträvade effekten bör utformas på annat sätt.

Enligt utredningsmannens förslag skulle förhöjning inträda först sedan ett

helt kalenderkvartal förflutit efter tidpunkten, då lagfart sist bort sökas. En­

ligt föreningens mening bör påföljden inträda omedelbart och utgå med

minst 2 % av stämpelavgiften för varje påbörjad period om tre månader

från denna tidpunkt till dess lagfart sökes. Utredningsmannen har icke läm­

nat någon motivering för sitt förslag i detta avseende, men måhända kan

det antagas att han velat undvika, att förhöjningen överstiger en rimlig ränta

för den tid, försummelsen varat. Föreningen vill häremot framhålla, att en

jämförelse med uppbördsförordningen, vilken i förevarande fall synes mo­

tiverad, leder till att det är naturligt att en restantie- eller indrivningsavgift

utgår så snart den föreskrivna fristen för skattens inbetalning överskridits.

Flertalet av de remissorgan, som avstyrkt införande av en straffavgift,

finner förslaget medföra för stort besvär för inskrivningsdomarna.

Representativt för inställningen hos de avstyrkande myndigheterna är

följande yttrande från hovrätten för Västra Sverige, som anför.

Även om hittillsvarande bestämmelse icke haft avsedd effekt, synes man

icke kunna avvara vitet som tvångsmedel i dessa ärenden. Åtskilliga fång av

fast egendom grundar sig på arv, testamente eller gåva och är icke stäm­

pelpliktiga. För dessa har avgiftsförhöjningen ingen betydelse i angivet hän­

seende. Med hänsyn till rådande kreditrestriktioner och ränteläge liksom till

Kutigl. Maj. ts proposition nr 75 år 1964

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 19(il

119

den fortskridande försämringen av penningvärdet torde den endast mera sällan spela någon avgörande roll. Genom den låga proeentsatsen fördubb­ las avgiften på cirka 12 1/2 år, varefter maxiineringsregeln utgör hinder för ytterligare förhöjning. Det föreslagna stadgandet är också ägnat alt leda till försök att kringgå detsamma genom olika manipulationer, främst post­ datering, ändring av redan gjord datering eller omskrivning av köpeavtal.

För domstolarnas arbete kan föreskriften visa sig medföra olägenheter av skilda slag och förorsaka åtskilligt besvär. Vederbörande inskrivningsdo­ mare måste ständigt hålla sin uppmärksamhet riktad på att föreskrivna ti­ der iakttagits för att undgå ersättningsskyldighet till statsverket. Beräkning­ arna är icke särskilt enkla och kan i vissa fall, såsom vid återbetalning efter besvär av för mycket, ehuru för sent erlagd stämpelavgift inklusive förhöjningen, bli ganska invecklade.

Anses föreskriften ändå böra införas, föreslår hovrätten, att den komplet­ teras med möjlighet till vitesföreläggande. Vidare bör räntesatsen enligt hovrättens mening höjas till förslagsvis tre procent och maximeringen slo­ pas. Slutligen föreslår hovrätten att förhöjningen beräknas per kalender­ kvartal eller del därav, alternativt per helt kvartal eller del därav. Eljest kan vederbörande komma i åtnjutande av en räntefri frist om nästan sex månader.

Ur de avstyrkande yttrandena må i övrigt anföras följande.

Hovrätten över Skåne och Blekinge anser förslaget medföra avsevärd risk för felaktiga beslut. Lagfartsplikten bör enligt hovrättens mening i stället ut­ krävas genom tillsyn och vitesföreläggande.

En mer effektiv kontroll över att lagfartsplikten iakttas anser häradshöv­ dingen i Karlskoga domsaga inrymmas i lagberedningens förslag till ny jor­ dabalk.

Att underlåtenhet att söka lagfart inom stadgad tid kan vara ursäktlig påpekas av rådhusrätten i Hälsingborg. Häradshövdingen i Folkungabggdens domsaga ifrågasätter, om inte åtskilliga fall av dröjsmål med lagf artsansö­ kan beror på okunnighet.

Rådhusrätten i Malmö framhåller, att anledningarna till underlåtenhet att söka lagfart kan vara flera, och fortsätter.

En anledning kan vara brist på medel till stämpelavgiften. Denna grund till underlåtenheten lär näppeligen kunna undanröjas genom en höjning av avgiften. En annan anledning till en förvärvares underlåtenhet att söka lag­ fart torde vara tidigare ägares underlåtenhetssynder i enahanda avseende. I ett sådant läge kan en förhöjd avgift för den siste förvärvaren många gånger te sig orättvis. Vidare bör nämnas, att väntetiderna för erhållande av tomtmätning ofta äro långa. En förvärvare av fastighet, som ej kan få lagfart, förrän ny tomtmätning skett, kan därför komma i den situationen, att lagfart icke kan beviljas förrän efter utgången av för lagfarts sökande föreskriven tid, även om förvärvaren gjort vad på honom ankommer för att få tomtmätning verkställd. Väl föreligger i sistnämnda två fall inget hin­ der för förvärvaren att söka lagfart, men såväl ur myndigheternas som all­ mänhetens synpunkt torde det vara ett önskemål att såvitt möjligt undvika vilandeförklaring av lagfartsansökningar. Fördelarna av den av utredningen föreslagna anordningen te sig för rådhusrätten högst tvivelaktiga.

120

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 196 i

Rådhusrätten uttalar vidare att tidsfristen för sökande av lagfart bör gö­

ras lika för land och stad samt fastställas till sex månader, om det skulle

anses nödvändigt att införa en straffavgift. Vidare föreslår rådhusrätten, att

straffavgiften skall vara lika stor i alla lägen, förslagsvis 100 procent av den

normala lagfartsstämpeln. Därigenom skulle man enligt rådhusrättens me­

ning i stort sett ta behörig hänsyn till de svårigheter, som nu stundom före­

ligger att söka lagfart inom föreskriven tid, och få en enkel regel för be­

räkning av straffavgiften.

Häradshövdingen i Västerbottens västra domsaga, som avstyrker förslaget

bl. a. på grund av svårigheten att fastslå dagen för lagfartsskyldighetens

inträde, anser en strängare föreskrift inte vara obillig. Utgångspunkten för

straffavgiften skulle enligt hans mening kunna vara en månad från lag­

fartsskyldighetens inträde, så att två procent skulle betalas för varje därefter

påbörjad tid av tre kalendermånader.

Häradshövdingen i Umeå domsaga anser den föreslagna höjningen vara för

liten för att effektivt stimulera till lagfartsansökningar inom rimlig tid och

iöreslår som alternativ att stämpeln skall höjas med exempelvis 25 procent,

om lagfart eller inskrivning söks kalenderåret näst efter det då lagfart eller

inskrivning senast bort sökas, med 50 procent om lagfart eller inskrivning

söks kalenderåret därefter etc. Höjningen bör dock inte få överstiga grund­

avgiften. Köpehandlingarna behöver då fingranskas endast i fråga om årta­

let. Vidare blir höjningen kraftig nog för att stimulera till lagfartsansök­

ningar någorlunda inom föreskriven tid.

Föreningen Sveriges stadsdomare vill inte bestrida, att dröjsmål utöver

de stadgade tre månaderna förekommer i åtskilliga fall. Det rör sig emel­

lertid då vanligen bara om kortvariga dröjsmål, ej sällan föranledda av att

en för lagfart nödvändig mätningsförrättning inte hunnit avslutas. Mera

långvariga dröjsmål är enligt föreningens uppfattning sällsynta. De torde

oftast föranledas av brist på medel till att betala stämpeln. Den föreslagna

regeln om en successivt stigande stämpelavgift anser föreningen i dessa fall

bli av ringa betydelse som medel för att framtvinga lagfartspliktens full­

görande. Härtill kommer att utredningens förslag i denna del -— i strid med

vad som i övrigt föreslås — enligt föreningens mening kommer att tynga

och komplicera handläggningen av ärendena. Detta gäller särskilt kansli-

personalen, som under inskrivningsdagens brådska skall ha uppmärksam­

heten inriktad på köpehandlingarnas datering och i förekommande fall räk­

na ut stämpelavgifter efter mycket skiftande procenttal. Föreningen anser,

att det åsyftade resultatet bör kunna nås på enklare sätt genom kontroll

av att lagfartsplikten fullgörs. I åtskilliga städer torde denna kontroll redan

nu vara ordnad på ett tillfredsställande sätt genom samverkan mellan man-

talsmyndigheter och inskrivningsdomaren. Skulle det anses nödvändigt med

någon regel om höjd stämpel vid dröjsmål, vill föreningen i andra hand

förorda, att regeln görs mera schablonmässig än utredningsmannen före­

slagit. Eftersom det främst gäller att komma åt de långa dröjsmålen, bör

höjningen enligt föreningens åsikt inträda först efter helt kalenderår och

utgå med förslagsvis tio procent per år med den av utredningen föreslagna maximeringen.

Sveriges fastighetsägareförbund har den uppfattningen, att lagfarts- och inskrivningsskyldighelen i städer och andra tätorter i regel fullgörs utan större dröjsmål, medan det däremot kan inträffa alt förseningar förekom­ mer på landet. Försummelserna anser förbundet i första hand bero på bris­ tande insikt om gällande bestämmelser. Enbart av denna anledning kan det emellertid enligt förbundet inte vara befogat att tynga inskrivningsväsendet i dess helhet med den föreslagna nyheten om sanktioner, särskilt då rättelse kan åvägabringas genom hänvändelse till vederbörande att fullgöra lagfarts- skyldigheten. Härvid föreligger också möjligheten atl tillhålla den försum­ lige vid vite att fullgöra sitt åliggande.

Principen att stämpelbeloppets storlek skall vara beroende av tiden för fullgörandet av viss åtgärd finner länsstyrelsen i Gotlands län främmande för vårt rättsväsende. Syftet att framtvinga skyndsamhet bör i stället till­ godoses genom vitesföreläggande och bötesstraff.

Att den försumlige kan drabbas av både vite och straffavgift finner han­

delskammaren i Gävle knappast rimligt.

Kuncjl. Maj:ts proposition nr 75 år 196b

121

Departementschefen

I fråga om storleken av den s. k. lagfartsstämpeln för fysiska perso­ ner kan enligt min liksom utredningens och remissinstansernas mening inte ifrågasättas någon ändring. Den nuvarande regeln härom har även i oförändrat skick överförts till den nya förordningen. Stämpelskatten för fy­ siska personers förvärv av fast egendom och tomträtt skall således utgå med en procent av egendomens värde.

Eftersom det knappast kan anses ekonomiskt lönsamt att ta ut en skatt, som uppgår till endast några kronor, vill jag föreslå, att stämpelskatten i detta fall skall utgå med ett minsta belopp om tio kronor. Liknande minimi­ belopp ämnar jag föreslå även för inteckning.

Enligt gällande rätt skall stämpelavgift med dubbelt belopp betalas av en grupp juridiska personer, nämligen aktiebolag. Därvid har un­ dantag gjorts för bankaktiebolag i visst fall och för vissa bostadslånebe- rättigade företag. Utredningen har ansett, att dubbel lagfartsstämpel i princip bör gälla för alla juridiska personer, men samtidigt föreslagit un­ dantag för gåvoskattebefriade subjekt och för dödsbon. Den nuvarande avgiftslindringen för banker och bostadsföretag skulle enligt utredningens förslag ersättas med en generell rätt till återvinning av hälften av det dubbla avgiftsbeloppet, om egendomen avyttras på nytt inom tio år från förvärvet.

Grunden för den dubbla lagfartsstämpeln — den långsammare fastighets- omsättningen hos juridiska personer -— får fortfarande anses bärande. Där­ till kommer att en juridisk person ofta har större skattekraft än en fysisk person och att den juridiska personen, främst i aktiebolagsformen, kan ut-

122

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år J96'r

nyttjas för att kringgå skatteplikten. Eftersom dessutom flertalet remiss­

organ godtagit att dubbel stämpelavgift i princip skall utgå för alla juri­

diska personer, får jag förorda denna princip som en huvudregel. Från den­

na fordras dock flera undantag, såsom med skärpa framhållits vid remiss­

behandlingen.

I första hand har utredningen föreslagit undantag för fall, då förvär­

varen är hefriad från gåvoskatt. Hit hör förvärv, som görs av

— förutom staten som är generellt fri från stämpelskatt — bl. a. kyrka,

landsting, annan kommun och menighet, hushållningssällskap, stiftelse och

sammanslutning med allmännyttigt ändamål, stiftelse som huvudsakligen

främjar näringslivet, understödsföreningar och sammanslutningar med

främsta syfte att anordna eller tillhandahålla allmän samlingslokal. Mot

förslaget att begränsa skattskyldigheten i dessa fall till enkel stämpel har

inte gjorts någon annan invändning under remissbehandlingen än att be­

stämmelserna i arvsskatteförordningen om skattefrihet för gåva varit be­

svärliga i tillämpningen. Eftersom överrätterna har att tillämpa gåvoskatte-

bestämmelserna, bör det enligt min mening inte väcka betänkligheter att

ålägga även underrätterna samma prövning, som sedan länge verkställs av

länsstyrelserna i gåvoskatteärcnden. Bland de subjekt, som nu är befria­

de från gåvoskatt, är det särskilt kommunerna, som är betjänta av en

sådan lindring i skatteplikten, men även övriga gåvoskattefria subjekt sy­

nes vara av sådan karaktär, att endast enkel lagfartsstämpel är motiverad.

Jag föreslår därför att samtliga förvärvare, som är befriade från gåvoskatt,

även undantas från skyldigheten att betala dubbel lagfartsstämpel.

Den kraftiga kritik, som riktats mot att avgiftslindringen för vissa b o-

stadsföretag ersätts med en återvinningsrätt, synes i allt väsentligt ha

fog för sig.

Det kommunala bostadsbyggandet sker i regel genom särskilt bildade

kommunala bolag och stiftelser. Enligt bostadslånekungörelsen den 5 okto­

ber 1962 (nr 537) kan bolag eller stiftelse, som utan enskilt vinstsyfte ar­

betar under samverkan med och under tillsyn av vederbörande kommun, av

länsbostadsnämnd erkännas som allmännyttigt bostadsföretag. Detta förut­

sätter bl. a. att kommunen utser mer än halva antalet ledamöter i företagets

styrelse. Mer än hälften av landets bostadsproduktion ombesörjs nu av allmän­

nyttiga bostadsföretag och av bostadsrättsföreningar. Allmännyttigt bostads­

företag i stiftelseform får anses inrymt i den frihet från gåvoskatt, som nu

gäller i fråga om stiftelse för främjande av allmännyttigt ändamål. Ett så­

dant företag blir således enligt det förslag, som jag nyss förordat, undanta­

get från dubbel lagfartsstämpel. Det synes vara motiverat att behandla all­

männyttiga bostadsföretag i form av bolag eller förening på samma sätt

som sådana företag i form av stiftelse, särskilt som det föreligger eu ten­

dens att övergå från stiftelseformen till bolagsformen. För att undanta de

kommunala bostadsföretagen talar även, att kommunerna själva föreslagits

bli fria från dubbel stämpelskatt.

123

Utredningen har i princip ullalal sig för afl juridisk person, som driver jordförmedling eller liknande verksamhet, skall undanlas från skyldigheten att betala dubbel lagfartsslämpel. För att undgå omfattande undantagsbe­ stämmelser har utredningen av lagtekniska skäl valt eu annan lösning, näm­ ligen återvinning av halva den dubbla stämpelavgiften vid avyttring inom tio år. Återvinningsbestämmelsen kan visserligen sägas vara rättvis, i den män en återavyttring äger rum inom tioårsperioden och möjligheten till åter­ vinning inte förbises, men den kan inte sägas vara praktisk. Sker återav- yttringen inte inom denna tidsfrist, får företaget enligt utredningens förslag vidkännas en dubbelt så stor skatt som enligt nuvarande lagstiftning. Ett sådant resultat kan enligt min mening knappast sägas vara riktigt.

När det är fråga om produktion av hyreshus i kommunal regi, kommer fastigheten i regel att förvaltas av samma företag, som byggt huset, och så­ ledes inte att bli föremål för avyttring inom de närmaste tio åren. Därigenom kommer företaget aldrig i tillfälle att få återvinning. Från social synpunkt är det emellertid önskvärt, att företaget trots den långa innehavstiden und­ går dubbel skatt, och detta sker lämpligast genom att företaget redan från början undantas från skyldigheten alt erlägga dubbel stämpelskatt.

Beträffande produktion av egnahem torde det däremot vara regel, att bo­ stadsföretaget åter avyttrar egendomen inom tio år. Att under sådana om­ ständigheter alltid behöva erlägga dubbel skatt och senare tillgripa ett restitutionsförfarande får anses innebära eu onödig omgång. Av praktiska skäl bör företaget därför även i sådant fall på förhand uttryckligen befrias från förhöjning av skatten.

På grund av vad jag sålunda anfört och med hänsyn till företagens all­ männyttiga beskaffenhet föreslår jag att sådan förvärvare av fastighet, som bostadsstyrelsen eller länsbostadsnämnd erkänt såsom allmännyttigt bo­ stadsföretag, uttryckligen undantas från föreskriften om dubbel stämpel­ skatt.

Från något håll har uttalats önskemål om fullständig befrielse från lag- fartsstämpel i fall, då allmännyttigt bostadsföretag ändrar associationsform. Om en stiftelse ombildas till aktiebolag, skall stämpelskatt enligt såväl gäl­ lande rätt som föreliggande förslag betalas av bolaget för de fastigheter, som övertas från stiftelsen. Sedan jag nu föreslagit endast enkel stämpel­ skatt för allmännyttigt bostadsföretags fastighetsförvärv, torde frågan inte vara av sådan betydelse eller ha så allmänt intresse, att en särbestämmelse om skattefrihet i detta fall är påkallad.

I fråga om bostadsrättsföreningar torde i stort sett föreligga samma förhållanden som nu redovisats i fråga om de allmännyttiga bostads­ företagen. Jag föreslår därför, att även bostadsrättsförening uttryckligen un­ dantas från skyldighet att erlägga dubbel stämpelskatt.

Beträffande bankaktiebolag stadgas nu dubbel stämpelavgift en­ dast för det fall, att egendomen är avsedd för bankens inrymmande. Även på denna punkt innebär utredningens förslag, att den omedelbara skatte- lindringen skall ersättas med en rätt till senare återvinning. Bankföreningen

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1061

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1964

föredrar emellertid det nuvarande primära undantagsstadgandet, dock ut­ vidgat till att gälla även andra kreditinrättningar. Eftersom flertalet fastig­ hetsförvärv, som görs av kreditinstitut, torde ske till skyddande av fordran och fastigheten således måste åter avyttras inom kortare tid än tio år, inne­ bär det enligt min mening en onödig omgång att alltid kräva ett återvinnings- förfarande. Då skyldigheten att betala dubbel stämpelskatt nu föreslås utvidgad till att avse alla slags kreditinstitut, bör i enlighet härmed den skattelindring, som nu gäller för bankaktiebolag, omfatta även övriga kredit­ inrättningar, i den mån de är skyldiga att inom viss kortare tid åter avyttra den förvärvade egendomen. Det bör alltså krävas identitet mellan denna och den egendom, som kreditinrättningen är skyldig att åter avyttra. Har egendomen visserligen förvärvats till skyddande av fordran men ämnar kreditinstitutet inrymma eget kontor i fastigheten, skall således liksom hit­ tills utgå dubbel skatt. Saknas bestämmelse om skyldighet att åter avyttra den förvärvade egendomen, får kreditinstitutet i stället begära återvinning, om avyttring sker inom tio år. Jag föreslår således ett uttryckligt stadgande om undantag från dubbel skatt i fall då egendomen förvärvats av kredit­ inrättning, vilken enligt lag eller enligt reglemente eller bolagsordning som fastställts av Kungl. Maj:t är skyldig att åter avyttra samma egendom.

Ytterligare ett undantag från den dubbla stämpelskatten synes vara mo­ tiverat, nämligen i fråga om skattepliktiga fastighets- och tomträttsförvärv som görs av dödsbo. Utredningens förslag liärom har inte föranlett nå­ gon erinran vid remissbehandlingen, och även jag finner mig kunna bi­ träda förslaget.

Ett undantagsstadgande för sambruksförenings förvärv i all­ mänhet, som ifrågasatts från något håll, kan inte anses erforderligt. Sådan förening är befriad från skatteplikt vid förvärv genom tillskott från medlem i föreningen.

Även med de nu angivna, omfattande undantagen från den dubbla stäm­ pelskatten torde, som förutskickats i det föregående och som också fram­ går av en del remissyttranden, föreligga behov av en särskild, komplette­ rande regel om rätt till återvinning av halva det erlagda skattebelop­ pet. En sådan regel torde inte medföra några nämnvärda svårigheter för myndigheterna, sedan antalet återvinningsfall kraftigt minskat genom den av mig förordade inskränkningen av området för dubbel stämpelskatt. Den av utredningen förordade tidsfristen om tio år synes väl avvägd. Jag vill därför ansluta mig till den föreslagna åtcrvinningsregeln. Bestämmelsen har införts bland övriga återvinningsregler i 42 §. Eftersom det inte kan kom­ ma i fråga att betala tillbaka halva den erlagda stämpelskatten, om endast en del av egendomen hunnit avyttras inom tioårstiden, och eftersom det kan bli svårt att fastställa i vilken mån återbäringen skall reduceras, bör regeln gälla endast då hela den förvärvade egendomen avyttrats inom pre- klusionstiden. Det ligger emellertid i sakens natur att återvinning skall medges, även om avyttringen skett i etapper inom den föreskrivna tiden, såsom fallet ofta är med egnahemsmark.

125

Fullständig enighet synes numera råda om alt några särskilda åtgärder för alt hindra skatteflykt i fråga om lagfartsstämpel genom anlitande av bolags- eller föreningsformen inte längre behövs. Härtill bidrar det förhål­ landet, att systemet med dubbel stämpelskatt enligt departementsförslaget behållits och fått ett vidgat användningsområde.

Den som förvärvat fastighet är skyldig att söka lagfart på fånget inom viss tid. Den som förvärvar tomträtt genom upplåtelse eller överlåtelse är på motsvarande sätt skyldig att söka inskrivning av sitt fång. övervak­ ningen av att lagfarts- och inskrivningsplikten fullgörs åligger för närva­ rande åklagaren. Som jordabalksutredningen påpekat i sitt nyligen avgivna betänkande, är det allmänt bekant, att denna kontroll är mycket ineffektiv. I icke ringa utsträckning försummar sålunda förvärvare att söka lagfart eller inskrivning inom stadgad tid. Att lagfart eller inskrivning ändå söks beror inte på kontrollen utan på andra faktorer, särskilt intresset att kun­ na belåna fastigheten.

Genom försummelse av lagfarts- och inskrivningsplikten vållas att fastig- hetsbokföringen inte kommer att äga den aktualitet, som är önskvärd från skilda synpunkter. För att vinna en förbättring av dessa allmänt vitsordade missförhållanden har stämpelutredningen föreslagit förhöjning av stämpelskatten vid dröjsmål med lagfarts- och inskrivningspliktens fullgörande. Senare har emellertid jordabalksutredningen, som haft till upp­ gift att i vissa hänseenden revidera lagberedningens jordabalksförslag, i samma syfte föreslagit införande av särskilda lagfartsvittnen med uppgift att rapportera ingångna köpeavtal angående fast egendom. Remissbehandlingen av stämpelutredningens förslag har gett vid handen, att vissa praktiska komplikationer är förenade med en tillämpning av de föreslagna bestäm­ melserna om s. k. straffskatt. I avvaktan på resultatet av den prövning, som jordabalksutredningens förslag kommer att undergå, anser jag mig därför för närvarande inte böra förorda regler om förhöjning av stämpelskatten v'id dröjsmål med ansökan om lagfart eller inskrivning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196b

8

§.

1 inom.

Gällande ordning

Enligt 10 § 1 mom. SF får sådant värde av fast egendom, som skall ligga till grund för beräkningen av stämpelavgift, inte tas upp lägre än närmast föregående års taxeringsvärde. I fråga om köp av fast egendom liksom överlåtelse av kronohemman eller nybygge skall avgiften emeller­ tid beräknas efter den i pengar bestämda köpe- eller löseskillingen, om denna överstiger taxeringsvärdet. Finns inte särskilt taxeringsvärde, skall

126

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 196b

som sådant anses det värde, till vilket egendomen uppskattas enligt intyg

av trovärdiga män eller efter domarens prövning.

Utredningen

I frågan, till vilken tidpunkt den för stämpelavgiftens beräkning avgö­

rande värderingen av egendomen skall hänföra sig, föreslår utredningen eu

ändring.

Utredningen framhåller till en början, att stämpelavgiften enligt gällan­

de rätt i princip utgår efter värdet vid den tid då lagfart söks. Denna stånd­

punkt, som stöds på historiska skäl, sammanhänger enligt utredningen

med att stämpelbeläggningen sker i samband med ansökan om lagfart. Dess­

utom kan det förhållandet ha inverkat, alt stämpeln stundom betraktats

som vederlag för den förmån lagfarandet medför. Samma ståndpunkt i vär­

deringsfrågan intog äldre bestämmelser om beräkning av arvs- och gåvo­

skatt. Numera utgår däremot dessa skatter med hänsyn till egendomens

värde vid tiden för arvfallet respektive gåvan, påpekar utredningen.

Eftersom lagfartsstämpel betraktas som en skatt på omsättningen, måste

enligt utredningens uppfattning det principiellt riktiga vara, att avgiften

utgår på grundval av egendomens värde vid omsättningstiden och således

inte blir beroende av de — merendels värdehöj ande — ändringar som

kan inträffa efter förvärvet men före lagfartsansökan. i vissa hänseenden

har för övrigt grundsatsen om stämpelpliktens inträde genom förvärvet,

enligt vad utredningen påpekar, i praxis tvingat till avsteg från den nu­

varande värderingsregeln. Om köpare av obebyggd tomt efter förvärvet

uppfört byggnad på tomten, har sålunda vid senare lagfartsansökan stäm­

pel tagits endast för markvärdet.

En synpunkt, som enligt utredningen bör beaktas i detta sammanhang,

är, att stämpelberäkning på ett efter förvärvet förhöjt egendomsvärde kan

vara kompensation för dröjsmål med lagfartsansökan och stämpelbetal­

ning. Det är dock i hög grad beroende på tillfälligheter, om ett sådant dröjs­

mål medför högre stämpelavgift. Sålunda ändras taxeringsvärdena i all­

mänhet endast vart femte år. För att framtvinga avgiftsbetalning i rätt tid

är enligt utredningens åsikt en generell regel om avgiftshöjning vid dröjs­

mål mer effektiv. Om man i enlighet med utredningens förslag inför en så­

dan regel och den leder till att lagfart och inskrivning söks inom stadgad

tid, skulle man, menar utredningen, även få en ersättning för den praktiska

fördel med nuvarande värderingsprincip, som består i att de senast fast­

ställda taxeringsvärdena i regel blir avgörande för stämpelberäkningen. Av

dessa skäl föreslår utredningen, att egendomens värde vid tiden för dess

förvärvande skall bli avgörande för stämpelavgiftens storlek.

Det värde, som skall ligga till grund för skattens beräkning, bör enligt

utredningens mening i princip liksom hittills vara taxeringsvärdet. Utred­

ningen föreslår i enlighet härmed, att som värde av fast egendom vid tiden

för förvärvet skall gälla taxeringsvärdet året före förvärvet.

Kungl. Maj tis proposition nr 75 är 1064

V2,l

Utredningen liar funnit det i viss mån tveksamt om föreskrii ten i JO § 1 mom. SF om hänsynstagande till köpeskillingen hör behållas eller om taxeringsvärdet alltid bör vara avgörande, som fallet är vid annan beskatt­ ning. Skäl synes kunna andras både för och emot en sådan föreskrift som den gällande. Som skäl för kan anföras, att köpeskillingen lår antas re­ gelmässigt avspegla del aktuella värdet. Detta är ett förhållande, som sak­ nar motsvarighet vid annan beskattning. Vidare är regeln praktisk med hänsyn till att avgiften skall betalas i förskott, varvid taxeringsvärde! ofta inte är känt. Utredningen har stannat för att behålla nuvarande föreskrift. Lydelsen har dock jämkats för att klargöra innebörden av uttrycket »den i penningar bestämda» köpeskillingen. Därvid har utredningen uttryckli­ gen angivit att som vederlag inte skall anses rätt till avkomst eller annan förmån av egendomen, som säljaren förbehållit sig. Med anslutning till rätts­ praxis har utredningen dessutom föreslagit en uttrycklig föreskrift att sam­ ma värderingsgrund, i den mån det är möjligt, även skall tillämpas, när förvärv eljest sker mot vederlag.

Det förfaringssätt, som nu föreskrivs för fall då särskilt taxeringsvärde inte finns för den överlåtna egendomen, får enligt utredningens mening an­ tas vara tillämpligt, även då taxeringsvärdet av annan anledning inte kan läggas till grund för avgiften, t. ex. då egendomen blivit bebyggd efter för­ värvet.

Utredningen framhåller, att betydligt mer ingående föreskrifter rörande värderingen meddelats i förordningen om arvsskatt och gåvoskatt. I fråga om värdeförändringar mellan den tidpunkt, som närmast föregående års taxeringsvärde avsett, och den tidpunkt, då skattskyldigheten inträdde, in­ nehåller denna förordning i 22 § 2 mom. särskilda bestämmelser. Dessa gäl­ ler fall, då egendomen av vissa angivna orsaker antingen nedgått i värde eller ökat i värde. Vidare regleras det fall, att särskilt taxeringsvärde för egendomen inte finns. Utom då i sistnämnda fall värdet uppenbarligen inte överstiger 10 000 kronor skall enligt bestämmelserna länsstyrelsen i viss ordning fastställa särskilt värde. Dessutom har i 27 § öppnats möj­ lighet att ta hänsyn till värdeförsämring på grund av allmän förändring i det ekonomiska läget. Detta gäller även tiden efter skattskyldighetens inträde.

Av praktiska skäl anser utredningen det inte böra komma i fråga att utan modifikation införa arvsskatteförordningens regler för lagfartsstäm- peln. Beträffande denna avgift torde också skälen för att införa sådana reg­ ler vara mindre vägande. Köp är nämligen vanligare än andra fång, och köpeskillingen blir därför ofta avgörande. Vidare är skattesatsen oftast be­ tydligt lägre. Som huvudregel föreslår utredningen därför det nuvarande enkla värderingssättet genom intyg av trovärdiga män eller inskrivnings­ domarens prövning. När det gäller att ange tillämpningsområdet för denna värdering, anser utredningen det dock vara lämpligt att följa den närmare reglering, som skett i förordningen om arvsskatt och gåvoskatt. Denna för­ ordnings bestämmelser om värdering genom länsstyrelse bör enligt utred-

128

ningen få motsvarande tillämpning, om särskilda förhållanden ger anled­

ning till det, d. v. s. framför allt när det är fråga om mera värdefull eller

svårvärderad egendom. Bestämmelser av nu angivet innehåll, vilka alltså

avser fall av värdeförändring mellan taxeringstiden och förvärvet samt fall

då fastighet saknar taxeringsvärde har utredningen upptagit i andra styc­

ket. Någon motsvarighet till bestämmelsen i 27 § arvsskatteförordningen an­

ser utredningen inte böra införas.

Yttrandena

Förslaget om ändrad tidpunkt till grund för värdering av egendomen har

uttryckligen berörts av några häradshövdingar och domstolar samt av Nä­

ringslivets skattedelegation.

Näringslivets skattedelegation anser förslaget utgöra eu förbättring. Hä­

radshövdingen i Ångermanlands södra domsaga tillstyrker men påpekar

samtidigt, att den föreslagna ändringen kommer att medföra ökat arbete

och understundom svårighet att utröna värdet vid tiden för förvärvet. Hä­

radshövdingen i Umeå domsaga uttalar, att förslaget naturligtvis är det

principiellt riktigaste, men påpekar — utan att rikta någon direkt invänd­

ning mot förslaget — att den nya regeln kan inbjuda till manipulationer

med antedatering av köpehandlingar.

Förslaget har avstyrkts av hovrätten över Skåne och Blekinge, rådhus­

rätterna i Malmö och Hälsingborg samt häradshövdingen i Hallands södra

domsaga.

Hovrätten över Skåne och Blekinge anser förslaget leda till att be­

stämmelserna blir betydligt krångligare och svårare att tillämpa. Hov­

rätten finner det visserligen riktigt, att stämpelbeläggningen inte bör om­

fatta ett värde som ej ingick i förvärvet t. ex. en värdeökning genom ny­

byggnad. Detta kan emellertid enligt hovrättens mening undvikas genom

att ett sådant, senare tillkommet värde frånräknas, något som tillämpas

redan nu. Däremot finner hovrätten inte något skäl för att en lagfarts-

sökande skall undgå den höjning av stämpelavgiften, som beror på pen­

ningvärdeförsämring.

Rådhusrätten i Hälsingborg uttalar, att förslaget måhända från prin­

cipiell utgångspunkt är riktigt men att det i praktiken kan befaras leda till

onödigt besvär. Analogien med arvsskatteförordningen anser rådhusrätten

dock inte särskilt bärkraftig, eftersom man i fråga om arvs- och gåvoskatt

skall ta hänsyn endast till taxeringsvärdet medan man vid köp skall beakta

även köpeskillingen. Eftersom köpeskillingen erfarenhetsmässigt mesta­

dels överstiger taxeringsvärdet, torde den ändring utredningen föreslår en­

dast undantagsvis vara av betydelse i sakligt hänseende, menar rådhus­

rätten. Denna erinrar även om den praxis enligt vilken stämpel tagits en­

dast för markvärdet, när byggnad uppförts på tomt som varit obebyggd

vid inköpet. Rådhusrätten förordar, att taxeringsvärdet för året närmast

före det år då lagfart söks liksom hittills skall läggas till grund för bedö­

mandet av fast egendoms värde.

Rådhusrätten i Malmö anser den föreslagna ändringen i praktiken vara

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1961

129

av ringa betydelse, eftersom köpeskillingen normalt är högre än taxerings­ värdet'. Rådhusrätten finner visserligen, att principiella skäl kan anses tala för att låta egendomens värde vid tiden för förvärvet vara avgörande, men från rent praktiska synpunkter anser rådhusrätten förslaget vara mindre lyckat. Både för den lagfartssökandes anskaffande av taxeringsbevis ellei särskilt värderingsintyg och för inskrivningsdomarens granskning anser rådhusrätten den nuvarande ordningen vara att föredra.

Även häradshövdingen i Hallands södra domsaga framhåller, att för­ slaget kan vålla svårigheter för inskrivningsdomaren. Vid fastighetsför- säljningar upprättas ofta såväl köpekontrakt som köpebrev. Om dessa handlingar tillkommit under olika år, kan tiden för förvärvet bli beroende av detalj föreskrifter i köpekontraktet. Vidare uppkommer frågan, huru­ vida inskrivningsdomaren alltid skall undersöka om köpekontrakt föreligger i fall där endast köpebrev företes i ett lagfartsärende. Den hittills gällande regeln är enligt häradshövdingens mening enkel och lätt att tillämpa. Den är därför att föredra, även om utredningsförslaget är teoretiskt riktigare. Häradshövdingen framhåller likaledes, att mindre nogräknade personer skul­ le kunna frestas att feldatera en köpehandling för att reducera lagfarts-

stämpeln.

En klarare bestämmelse om beräkning av stämpel vid byte av fastigheter med olika taxeringsvärden önskas av Statstjänstemannaförbundet.

I fråga om bestämmelsen, att intyg skall utfärdas av trovärdiga män, framhåller rådhusrätten i Stockholm, att det för värdering av fast egen­ dom alltid fordras ett visst mått av sakkunskap. Denna egenskap hos in- tygsgivarna bör därför betonas i stadgandet, menar rådhusrätten. Att ut- färdare av intyg också skall vara allmänt trovärdiga torde däremot få för­ utsättas utan särskild föreskrift. Rådhusrätten föreslår sålunda, att ut­ trycket »trovärdiga män» skall bytas ut mot orden »personer, vilka be­ sitta erforderlig sakkunskap». En formulering av denna innebörd skulle enligt rådhusrättens mening ge inskrivningsdomaren bättre möjlighet att fordra nytt intyg eller begära kompletterande upplysningar om intygs- givares kompetens, utan att inskrivningsdomaren därför kan sägas ifråga­ sätta intygsgivarens trovärdighet. Samma påpekande gör Föreningen Sve­ riges stadsdomare. HSB:s riksförbund föreslår, att uttrycket »trovärdiga män» skall bytas ut mot »sakkunniga» eller annat likvärdigt uttryck.

Förslaget, att värdeförändringar skall beaktas, har avstyrkts av hovrät­ ten för Övre Norrland, rådhusrätterna i Stockholm och Hälsingborg samt HSB:s riksförbund.

Hovrätten för Övre Norrland anser det sålunda vara helt överflödigt med en föreskrift, att hänsyn skall tas till högre värde än taxeringsvärdet eller köpeskillingen. Det kan ju inte ligga i lagfartssökandens intresse att förebringa intyg härom, påpekar hovrätten. Inte heller kan inskrivnings­ domaren och än mindre stämpelförsäljaren ha någon kännedom om t. ex. nyuppförda byggnader. En föreskrift av förslagets innehåll kan enligt

5

Bihang till riksdagens protokoll 196'r. 1 samt. Nr 75

Kiingl. Maj.ts proposition nr 75 år

130

hovrättens mening få till följd, att inskrivningsdomarna regelmässigt med­

delar vitesföreläggande lör att få intyg om att nybyggnad etc. inte skett.

Den motsvarande föreskrift i 22 § 2 mom. andra stycket arvsskatteförord­

ningen, som utredningen här enligt hovrätten uppenbarligen följt, torde

även den ha visat sig gagnlös, förklarar hovrätten.

Stockholms rådhusrätt finner, att regeln inte är väl anpassad efter den

allmänna omsättningen, och anger följande skäl för denna uppfattning.

I övriga hänseenden synes först allmänt böra framhållas att de nya

värderingsreglerna hämtats närmast från arvsskatteförordningen (22 8

2 mom. samt 20 § tredje stycket och 23 § A) och nu insättas i ett samman-

h^ng, dar de på ett helt annat sätt få betydelse för den allmänna omsätt-

ningen. Det måste då övervägas om de i sitt nya sammanhang äro nöd-

vandiga och ändamålsenliga. Så synes vara fallet i den mån de öppna möj­

lighet lör en förvärvare att visa att en köpeskilling, som icke uppgår till

taxeringsvärdet, likväl, till följd av att egendomen undergått värdeminsk­

ning, är ett riktigt uttryck för den förvärvade egendomens värde. Gäller

det däremot värdeökning synes diskutabelt om fördelarna av bestämmel­

sen uppväga nackdelarna. Vid bedömande härav är först att märka att

redan köpeskillingen är ett uttryck för egendomens värde och att den som

regel icke sättes för lågt. De undantag härifrån som sammanfalla med eu

värdeökning av i paragrafen angivet slag måste antagas bli fåtaliga. Sär­

skild utredning om värdet av fast egendom eller tomträtt är, vare sig den

sker genom intygsgivare eller länsstyrelse, ofta tidskrävande och kostsam

för den enskilde. För denne är det dessutom av vikt att redan vid ett av­

tals ingående kunna bedöma stämpelavgiftens storlek.

Rådhusrätten pekar vidare på tillämpningssvårigheterna för inskriv­

ningsdomaren och anför.

Hur denne, om lagfarts- eller inskrivningssökanden icke upplyser att

värdeökning inträtt, skall vinna kännedom härom framgår icke av be­

stämmelsen, som för övrigt i motsats till 22 § 2 mom. andra stycket arvs­

skatteförordningen icke ens omtalar vem skyldigheten att föranstalta om

utredning åligger. Någon påföljd för avgiftspliktig vid underlåtenhet att

uppgiva värdeökning finnes ingenstädes i förslaget upptagen. Inskriv-

ningsdomaiens möjligheter att själv uppmärksamma värdeökning äro

små och, i den mån de förekomma, beroende av tillfälligheter. Om bestäm­

melsen icke skall bli i det närmaste obsolet borde en förklaring att värde­

ökning icke skett avfordras sökanden i snart sagt varje ärende angående

lagfart eller inskrivning av fång till tomträtt. Ett sådant förfarande kan

dock icke antagas vara avsett och vore också opraktiskt.

Av nu anförda skäl och eftersom regelns införande inte kan antas till­

föra statsverket någon inkomst av större betydelse, finner rådhusrätten,

att regeln bör utgå.

Rådhusrätten i Hälsingborg framhåller, att en värdehöjning så gott som

alltid torde avspegla sig i köpeskillingen och att den nödvändiga utred­

ningen måste stöta på betydande svårigheter. Vem som skall ta initiativet

till en sådan utredning finner rådhusrätten oklart.

HSB.s riksförbund slutligen påpekar att förslaget saknar bestämmelser

om hur inskrivningsdomaren skall skaffa sig kännedom om en sådan

förändring av egendomen, som enligt förslaget skall föranleda tillämpning av

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 är 1967

Kungl. Mnj:la proposition nr 75 är UHii

131

de nya värderingsreglerna. Oavsett på vems lillskyndan värdering skall ske, är särskild utredning om värdet av tomträtt oeh fast egendom oftast kost­ nadskrävande och tidskrävande för den enskilde, framhåller förbundet vidare. Med hänsyn härtill och eftersom den föreslagna bestämmelsen knappast kan antas komma att tillföra statsverket inkomst av någon be­ tydenhet, bör förslaget om nya värderingsregler enligt förbundets mening inte lagfästas.

Det föreslagna stadgandet om värdering genom länsstyrelse finner hä­ radshövdingen i Hallands södra domsaga alltför vagt avfattat. Han förordar mera klarläggande hänvisningar till arvsskatteförordningen. Hovrätten över

Skåne och Blekinge ifrågasätter det praktiska värdet av det föreslagna stadgandet, eftersom värdering genom länsstyrelse torde kräva en sådan omgång att den knappast kan tillämpas. Enligt hovrättens uppfattning är det tillräckligt att inskrivningsdomaren införskaffar all ertorderlig utred­ ning, innan han fastställer värdet.

Departementschefen

Den tidpunkt värderingen av egendomen till grund för skatteberäkningen skall avse är nu i princip tiden för lagfartsansökan. Därvid är närmast föregående års taxeringsvärde det grundläggande värdet, men vid köp skall i stället köpeskillingen vara bestämmande om den överstiger taxe­ ringsvärdet. Enligt utredningens förslag skall stämpelavgiften beräknas på värdet vid tiden för förvärvet av egendomen. Utredningen har därvid be­ hållit regeln om köpeskillingen som grund för värdeberäkningen vid köp. I den mån taxeringsvärdet skall tillämpas, har utredningen förordat det vär­ de, som gällde året närmast före förvärvet.

Eftersom det vanligaste fånget är köp och köpeskillingen normalt över­ stiger det senaste taxeringsvärdet, är bestämmelsen, att stämpelavgiften skall beräknas på köpeskillingen, för närvarande i praktiken huvudregeln. Enighet råder om att denna bestämmelse skall behållas och att den om möjligt skall få motsvarande tillämpning, när förvärv i annat fall sker mot vederlag. Jag ansluter mig till denna uppfattning.

Däremot föreligger delade meningar i frågan vilket års taxeringsvärde som skall jämföras med vederlaget eller vara beskattningsvärde då fastig­ het förvärvats utan vederlag. Enligt min uppfattning har det inte fram­ kommit tillräckliga skäl för en ändring i den ordning, som nu gäller i detta hänseende, utan jag anser övervägande skäl fortfarande tala för att tillämpa det taxeringsvärde, som bäst ger uttryck åt det aktuella värdet. Jag föreslår därför att som egendomens värde vid skatteberäkningen skall gälla taxe­ ringsvärdet året närmast före lagfartsansökan, i den mån taxeringsvärde skall komma till användning i detta sammanhang.

Av den författningstext, som gäller nu, kan inte anses framgå klart, hur stämpelavgift skall beräknas vid byte av fastigheter med olika taxeringsvär­ den. Särskilt kan det anses tveksamt, om den som erhållit egendom med lägre värde skall betala skatt efter detta värde eller efter det högre värdet

132

på den bortbytta egendomen. I praxis har lian ansetts böra erlägga stämpel

efter det senare värdet. Det är nämligen detta, som han utgivit i vederlag.

För att undanröja den oklarhet, som kan anses råda, bör nuvarande praxis

lagfästas. Detta bör ske även för det fall, att vid byte av fastigheter utges

mellangift i pengar eller annan lös egendom. En regel för sådana byten har

därför införts i departementsförslaget. Regeln innebär i sak att skatten för

vartdera förvärvet skall beräknas på det högre av två värden, nämligen vär­

det av den förvärvade fasta egendomen och värdet av det vederlag som be­

löper på denna egendom.

I fall, då särskilt taxeringsvärde inte finns för året närmast före lagfarts-

ansökan, bör i stället gälla egendomens värde vid tidpunkten för förvärvet.

Detta värde bör bestämmas av inskrivningsdomaren på grundval av värde-

ringsintyg eller annan lämplig utredning. Intyg bör naturligtvis avges av per­

soner, som har den i varje särskilt fall behövliga sakkunskapen. Detta har

även kommit till uttryck i den av mig föreslagna författningstexten. Den som

lämnar osann uppgift i värderingsintyg torde kunna dömas för osant inty­

gande.

Samma förfarande med särskild prövning av egendomens värde har ut­

redningen föreslagit vid värdeförändringar, som inträffat efter den tid­

punkt taxeringsvärdet avser.

Vad först angår värdeminskning, föreligger enligt min mening ett behov

att kunna ta hänsyn till en sådan förändring. Så är t. ex. fallet, då köpe­

skillingen understiger taxeringsvärdet men förvärvaren kan visa att det

verkliga värdet på grund av eldsvåda eller annan liknande händelse inte

överstiger köpeskillingen. Det vore då obilligt att inte kunna frångå taxe­

ringsvärdet. Utredningen har inte föreslagit någon tidsgräns för den värde­

minskning, som skall beaktas. Värdeminskning, som inträffat efter förvär­

vet, bör emellertid inte beaktas, eftersom skatteplikten i princip skall drab­

ba omsättningen vid förvärvstillfället. Det bör därför klart anges i författ­

ningstexten att man kan beakta endast värdeminskning, vilken skett efter

den tidpunkt som varit bestämmande för taxeringsvärdet men före förvärvet.

När det gäller att ange arten av den värdeminskning som kan komma i fråga

här, synes det lämpligt att enligt utredningens förslag anknyta till termino­

login i 22 § 2 mom. första stycket arvsskatteförordningen.

Vad härefter angår värdeökning, har från några håll riktats kraftig kri­

tik mot utredningens förslag, att man skall kunna ta hänsyn till en ökning

av egendomens värde utöver taxeringsvärdet och köpeskillingen. Frågan

vem som skall ta initiativet till utredningen härom är oklar. I varje fall

har den som söker lagfart inte något intresse av detta, och inskrivnings­

domaren kan inte antas på förhand känna till de värdeökande faktorerna.

Det vore synnerligen opraktiskt att i varje lagfartsärende kräva intyg om

att värdeökning inte uppkommit efter den tidpunkt, som varit bestämman­

de för taxeringsvärdet. Motsvarande föreskrift i arvsskatteförordningen om

hänsyn till värdeökning torde sällan ha tillämpats i praktiken. Med hän­

syn till att köpeskillingen i regel ger ett riktigt uttryck för värdeökningar,

Kangl. Maj:ts proposition nr 75 år 196b

som skett före förvärvet, skulle eu sådan bestämmelse, även när det gäller stämpelskatteförordningen, kunna tillämpas blott i ett fåtal tall.

Jag kan med hänsyn till det anförda inte tillstyrka utredningens förslag, att värdeökningar skall beaktas i skattehöjande riktning. En värdeökning, som skett efter förvärvet på grund av nybyggnad eller av annan liknande anledning, bör således inte inräknas i egendomens värde, när det gäller att beräkna stämpelskatten. Då en sådan värdeökning hunnit påverka taxerings­ värdet för året närmast före det år då lagfart söks och detta värde därige­ nom kommit att överstiga köpeskillingen, skulle en tillämpning av taxerings­ värdet innebära, att värdeökningen påverkade stämpelskatten i höjande riktning. För att undvika detta anser jag mig böra föreslå en regel om att en värdeökning i denna situation inte skall medräknas, när egendomens värde bestämmes. Denna regel torde överensstämma med den praxis, som utbildats.

Med den ståndpunkt, som jag nu tagit till frågan om beaktande av vär­ deförändringar, fordras inte i och för sig någon bestämmelse om värdering genom länsstyrelse. Särskilt då taxeringsvärde saknas och ingivet intyg inte synes tillfredsställande, kan det emellertid tänkas vara av värde för inskriv­ ningsdomaren att kunna påfordra en objektiv värdering genom länsstyrelse. Även fastighetsförvärvaren själv kan vara betjänt av en sådan värdering. Jag vill därför förorda en möjlighet till värdering genom länsstyrelse.

Kungl. Maj:Is proposition nr 75 år 1965

133

2 mom.

Utredningen

Vad angår värdet av tomträtt, har utredningen föreslagit, att byggnad skall anses som fast egendom och att — i den mån ej annat följer därav — tomträtten skall uppskattas till vad rättigheten med hänsyn till villko­ ren vid upplåtelsen och den tid som återstår av denna kan antas ha be­ tingat vid en försäljning som skett med tillbörlig omsorg. Med iakttagande av vad nu sagts skall enligt utredningens förslag bestämmelserna i 1 mom. i tillämpliga delar gälla även tomträtt.

Utredningens förslag till regler om värdering av tomträtt ansluter sig till de värderingsbestämmelser, som är meddelade i 20 och 23 §§ förordning­ en om arvsskatt och gåvoskatt. Reglerna innebär enligt utredningen att, om själva nyttjanderätten inte anses ha något kapitalvärde, det värde, som skall läggas till grund för stämpelavgiften eller som vid köp skall jämföras med köpeskillingen, blir taxeringsvärdet av tomträtten tillhörande byggnad.

Yttrandena

Specialreglerna för värdering av tomträtt har väckt en del kritik. Sålunda har de ansetts för svårtolkade. Enklare bestämmelser förordas av Svea hovrätt, hovrätten för Övre Norrland, rådhusrätterna i Stockholm, Norrkö­ ping och Malmö, Sveriges advokatsamfund, Föreningen Sveriges stadsdoma- re och HSB:s riksförbund.

134

Kungl. Ma j. ts proposition nr 75 år l!)6å

Hovrätten för Övre Norrland har funnit de föreslagna bestämmelserna

innebära att det värde, varmed köpeskillingen skall jämföras, beträffande

bebyggd tomt är byggnadens taxeringsvärde (eller motsvarande värde) och

beträffande obebyggd tomt tomträttens kapitalvärde, beräknat efter intyg

av trovärdiga män eller efter inskrivningsdomarens prövning. Skulle denna

tolkning av förslaget vara den avsedda — i vilket fall förslaget i och för sig

kan lämnas utan erinran — finner hovrätten det likväl av behovet påkallat,

att stadgandet omarbetas och ges en mera otvetydig utformning. Själva tomt­

rätten torde med hänsyn till den årliga avgälden endast sällan ha något ka­

pitalvärde. På grund härav finner hovrätten en praktisk lösning vara alt

man i nära anslutning till motiven föreskriver att stämpel för upplåtelse

eller förvärv av tomträtt skall bestämmas efter köpeskillingen, beträffande

bebyggd tomt jämförd med åbyggnadens taxeringsvärde och eljest efter jäm­

förelse med tomträttens kapitalvärde.

En annan lösning förordas av Svea hovrätt, som framhåller att utform­

ningen av gällande regler i 20 och 23 §§ arvsskatteförordningen vållat till-

lämpningssvårigheter. Flögsta domstolen har sålunda beträffande bebyggd

tomt funnit, att någon enkel schematisk beräkning av nyttjanderättens vär­

de inte låter sig göra och att något verklighetsbetonat värde på enbart nytt-

janderätten inte heller kan erhållas med ledning av skedda försäljningar i or­

ten. Svårigheter att finna en enkel metod för beräkning av själva nyttjande-

rättens värde torde enligt hovrätten uppkomma i arvsskattesammanhang även

när det gäller obebyggd tomt. Då det gäller bebyggd tomt, anser hovrätten

byggnadens taxeringsvärde kunna läggas till grnnd för stämpelavgiften

eller vid köp jämföras med köpeskillingen, även om det i köpeskillingen väl

måste anses ingå vederlag även för själva nyttj anderätten till marken. När

det å andra sidan gäller obebyggd tomt, föreslår hovrätten, att stämpelav­

giften beräknas endast efter köpeskilling eller annat vederlag.

Stockholms rådhusrätt finner särskilt bestämmelsen om tomträttens för­

säljningsvärde svårtolkad både till form och innehåll samt anför.

bör den enskilde betyder detta — om bestämmelsen införes oförändrad

— först och främst att han, när ett avtal skall ingås, för att få ett begrepp

om storleken av blivande stämpelavgift måste anlita särskild expertis. Vi­

dare förutsättes för den rätta tillämpningen av bestämmelsen ingående kän­

nedom om hur motsvarande bestämmelser i arvsskatteförordningen tolkats

i rättspraxis. Hur långt det härvidlag viktigaste rättsfallet — NJA 1959, s.

304 ff — får anses ha prejudicerande verkan är tveksamt. Innebörden av

rättsfallet — liksom av ett flertal hovrättsfall som följt i dess spår — får

anses vara att en tomträtt med villabebyggelse i regel icke skall anses

ha något värde utöver det taxerade byggnadsvärdet. En undersökning av

tillämpningen av värderingsreglerna vid förmögenhetstaxering torde för

tomträttens del ge samma resultat. Var emellertid gränsen går mot de fall

då tomträtten skall anses ha ett värde utöver byggnadsvärdet är oklart.

Rättspraxis synes icke ha haft anledning att i beskattningssammanhang

syssla med tomträtt av mera vidlyftig beskaffenhet.

På grund av den oklarhet som sålunda råder kan, därest den föreslagna

bestämmelsen i 2 mom. införes i oförändrat skick, förutses att nya avgö­

Kungl. Maj. ts proposition nr

7.5

är 1964

135

randen erfordras för att ge bestämmelsen önskvärd stadga. Om den därvid även i mera komplicerade fall skulle komma att tolkas på samma sätt som förut skett vid fastställande av arvsskatt skulle bestämmelsen i stor ut­ sträckning framstå som meningslös.

Rådhusrätten föreslår, med hänsyn till det anförda och till den allmänna omsättningens krav på enkla och praktiska regler, att värdet av tomträtt skall fastställas på samma sätt som angetts i 1 mom. Som taxeringsvärde hör därvid enligt rådhusrätten gälla det taxerade byggnadsvärdet. Om en regel av sådant innehåll inte skulle anses tillfredsställande, finner rådhus­ rätten likväl önskvärt, att 2 mom. ges en klarare utformning. Oavsett vilket innehåll huvudregeln för tomträttsvärdering erhåller, uppstår svårighet — särskilt påtaglig vid upplåtelse av tomträtt — när det gäller att i praktiken avgöra vilka normer som skall användas vid värdering av tomträtt till vil­ ken ännu inte hör byggnad, fortsätter rådhusrätten. Denna finner det önsk­ värt, att svårigheten undanröjs genom uttryckliga regler i stämpelförord­ ningen, eventuellt av innebörd att tomträttens värde skall anses motsvara viss kvotdel av markvärdet. En schablonmässig regel är enligt rådhusrättens mening i varje fall att föredra framför invecklade och svårtolkade bestäm­ melser.

En schablonregel av innebörd, att tomträtt utan byggnad uppskattas till viss angiven kvotdel av det taxerade markvärdet, förordas även av HSB:s riksförbund. Föreningen Sveriges stadsdomare föredrar likaledes en schab­ lonmässig regel.

Sveriges advokatsamfund framhåller, att inskrivningsdomaren med den av utredningen föreslagna regeln måste vid varje inskrivning överväga om själva tomträtten — bortsett från byggnaden — kan ha ett värde översti­ gande vad som motsvarar tomträttsavgälden. Detta måste leda till stor olä­ genhet både för inskrivningsdomarna och för allmänheten. Samfundet hem­ ställer därför, att den föreslagna regeln ändras så att man — med bort­ seende från det värde som själva tomträtten till äventyrs må äga — beräk­ nar stämpelavgiften på grundval av byggnadens taxeringsvärde respektive vid köp på grundval av köpeskillingen, om den är högre. Samfundet påpe­ kar att värdet av tomträtten i de flesta fall torde svara mot tomträttsavgäl­ den och att de utredningar, som eventuellt kan komma att påkallas med den av utredningsmannen föreslagna regeln, inte leder till någon höjd stämpel­ avgift. En ändring i enlighet med samfundets hemställan anser samfundet från statsfinansiell synpunkt vara av mycket liten betydelse.

Samma lösning förordas av rådhusrätten i Malmö. Att därvid stämpelav­ gift normalt inte kommer att utgå vid upplåtelse av tomträtt anser rådhus­ rätten med hänsyn till syftet med tomträttsupplåtelser inte vara att be­ klaga. Eventuellt kan enligt rådhusrättens mening den nuvarande regeln om stämpelbeläggning med utgångspunkt från den årliga tomträttsavgälden be­ hållas för upplåtelse av tomträtt, i den mån tomträtten inte är bebyggd för sitt ändamål.

136

Kungl. Maj. ts proposition, nr 75 år 1964

Departementschefen

Den nuvarande stämpelavgiften för upplåtelse av tomträtt beräknas på

den årliga avgälden, vare sig till tomträtten hör byggnad eller inte. Enligt

utredningens förslag skall däremot stämpelavgiften för förvärv av tomträtt

genom upplåtelse eller överlåtelse utgå efter i-ättighetens kapitalvärde, det

s. k. förväntningsvärdet, jämte eventuellt byggnadsvärde. Vid remissbehand­

lingen har uttalats farhågor för att de föreslagna värderingsreglerna i fråga

om upplåtelse av tomträtt utan tillhörande byggnad skulle minska intresset

för att utnyttja tomträttsinstitutet. Vidare har framhållits, att förslaget

skulle medföra avsevärda tillämpningssvårigheter.

Eftersom tomträttsförvärv enligt vad jag tidigare föreslagit skall beskat­

tas efter samma procentsats som nu gäller för lagfartsstämpel, skulle enligt

min mening utredningens förslag leda till en onödigt hög stämpelskatt, som

kanske även skulle verka hindrande för upplåtelser av tomträtt. För att

undvika denna effekt av skatteplikten vid tomträttsförvärv och för att för­

enkla skatteberäkningen föreslår jag, som tidigare antytts, att stämpelskat­

ten för upplåtelse av tomträtt utan byggnad liksom nu skall beräknas på

avgälden för ett år. Innebörden av detta mitt förslag är, att en blivande

egnahemsägare i regel inte behöver betala mer än minimiskatten om tio

kronor för den ursprungliga upplåtelsen av tomträtten. Samma regel bör av

praktiska skäl i princip gälla även då tomträtt utan byggnad förvärvas ge­

nom överlåtelse, t. ex. då byggnad brunnit eller rivits. Om för överlåtelsen

avtalats vederlag som överstiger beloppet av ett års avgäld, får emellertid

anses att tomträtten har ett självständigt värde, som bör läggas till grund

för stämpelbeskattningen. I sådant fall bör därför skatten beräknas på ve­

derlaget.

Vad därefter angår tomträtt med tillhörande byggnad, bör stämpelskatten

såväl vid upplåtelse som vid överlåtelse beräknas på det taxerade byggnads­

värdet. Om vederlaget för överlåtelsen uppgår till högre belopp än taxerings­

värdet, bör skatten dock beräknas på vederlaget. Härigenom blir även ett

eventuellt självständigt värde av nyttjanderätten till marken beskattat.

9

§•

Gällande ordning m. m.

För det fall att lös egendom ingår vid köp av fast egendom saknas i SF

regler om hur stämpelavgiften skall beräknas.

Stämpelavgift beräknas i fråga om förvärv av bebyggd fastighet på fastig­

hetens hela värde, d. v. s. på såväl markvärdet som byggnadsvärdet.

I en motion vid 1957 års riksdag (1:214) föreslogs, att vissa köpare av

egnahem skulle få betala lagfartsstämpel efter endast markvärdet. Det­

ta skulle enligt förslaget gälla när kommun eller företag, som bostadssty-

relsen jämlikt 4 § kungörelsen den 30 juni 1948 om egnahemslån och för­

bättringslån (se nu 2 § bostadslånekungörelsen den 5 oktober 1962, nr 537)

137

jämställt med kommun, uppfört bostadsbyggnad på fastigheten och överlåtit denna till köparen samt statligt egnahemslån övertagits av köparen. Motio­ närerna framhöll, att gruppbebyggelse av egnahem är en form av byggnads­ verksamhet som valts i avsikt att sänka byggnadskoslnaderna. Enligt mo­ tionärerna motverkade stämpelbestämmelserna detta syfte, eftersom två för­ värv kommer att stämpelbeläggas. Stämpelavgiften för det senare förvärvet uppgår därvid till ett högre belopp än avgiften för det tidigare. Bevillnings­ utskottet (1957:10) uttalade, att de synpunkter som framförts i motionen syntes värda beaktande.

Kungl. Maj.ls proposition nr 75 år 196b

Utredningen

Omfattar köp av fast egendom eller motsvarande överlåtelse av tomträtt även annan egendom och har i avhandlingen inte angivits hur mycket av ve­ derlaget som belöper på vartdera slaget av egendom, lär stämpelavgiften en­ ligt 8 § i förslaget, påpekar utredningen, bli beroende av taxeringsvärdet, även om detta understiger den del av köpeskillingen som avtalsparterna må ha beräknat för fångets stämpelpliktiga del. Då detta förhållande synes kunna utnyttjas för att undgå stämpel, föreslår utredningen (9 § 2 mom.) att avgiften för sådant och liknande blandade förvärv skall beräknas, som om hela vederlaget belöpte på den fasta egendomen eller tomträtten, såvida vederlagets fördelning inte angivits i avhandlingen om fastighetsförvärvet.

Utredningen finner goda skäl tala för alt en förvärvare av egnahem inte skall belastas med högre stämpelavgift i de fall, som åsyftades med mo­ tionen vid 1957 års riksdag, än om han efter förvärv av marken själv låtit utföra bebyggelsen. Utredningen föreslår en bestämmelse i den angivna rikt­ ningen i 9 § 1 mom. Någon anledning att begränsa bestämmelsen till endast vissa byggnadsföretagare anser utredningen inte föreligga. Enligt utredning­ ens förslag skall bestämmelsen därför gälla alla de fall, då någon uppför ett flertal en- eller tvåfamilj shus i ett sammanhang. Däremot bör man enligt utredningens mening kräva, att byggnadsföretagaren överlåter egendomen inom viss inte alltför lång tid — förslagsvis ett år — efter det att byggnaden blivit uppförd. Bland annat med hänsyn till att köpeskillingens storlek en­ ligt 8 § skall beaktas, när stämpelavgiften bestämmes, föreslår utredningen som ytterligare villkor, att vederlagets fördelning på mark och byggnad angi­ vits i köpehandlingen.

Yttrandena

Hovrätten för Västra Sverige anför att den föreslagna bestämmelsen om avgiftsberäkningen vid blandade förvärv inte lägger nämnvärt hinder i vägen för skatteflykt, med mindre straff för oriktig fördelning uttryckligen stad­ gas. Risk föreligger annars, att taxeringsvärdet blir riktpunkt när det gäller att ange överlåtelsevärdet på den fasta egendomen.

5f

Bihang till riksdagens protokoll 1964. 1 samt Nr 75

138

Hovrätten över Skåne och Blekinge anser bestämmelsen överflödig.

Även rådhusrätten i Västerås föreslår, att bestämmelsen skall utgå. Skulle

den behållas, bör den enligt rådhusrättens mening för att hindra onödig

hårdhet jämkas, så att hela vederlaget anses belöpa på den fasta egendomen

endast om köparen underlåter att efter anmaning inkomma med av honom

och säljaren underskriven uppgift om vederlagets fördelning. Rådhusrätten

anför därvid följande.

Om ett köp omfattar saväl fast som lös egendom, hindrar intet att sär­

skilda avhandlingar- upprättas beträffande den fasta och den lösa egendo­

men. Köpeskillingen kan därvid fördelas mellan vartdera slaget av egendom

etter skön. Stämpel kan härigenom givetvis undandras. Upprättas endast en

handling och anges i denna köpeskillingens fördelning, godtas fördelningen

endast med den begränsning att vederlaget för den fasta egendomen icke får

beräknas till lägre belopp än taxeringsvärdet. För att nå det avsedda syftet

skulle således erfordras dels bestämmelser att, om i samband med överlå­

telse av fastighet överlåtelse sker även av lös egendom, detta skall anges i

köpehandlingen rörande den fasta egendomen och dels kontroll att den an­

givna fördelningen är riktig. Att bestämma hur stor del av köpeskillingen

som belöper å den fasta och den lösa egendomen är emellertid ofta mycket

svårt, t. ex. då köp sker av en fastighet med därå befintlig rörelse. Bestäm­

melsen att den fasta egendomens värde alltid skall motsvara minst taxerings­

värdet innebär ju också viss kontroll.

Avgiftslindring vid förvärv av egnahe in tillstyrks av ett flertal re­

missorgan. Utredningens förslag har sålunda i princip uttryckligen till­

styrkts av statskontoret, bostadsstyrelsen, lantmäteristyrelsen, nedre justi-

tierevisionen, hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för Nedre Norrland,

häradshövdingarna i Nedansitjans domsaga och Umeå domsaga, Stockholms

rådhusrätt och rådhusrätten i Malmö, Svenska stadsförbundet, Svenska spar­

banksföreningen, HSB.s riksförbund och Svenska riksbyggen. Förslaget har

däremot helt avstyrkts av Svea hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge,

hovrätten för övre Norrland, häradshövdingarna i Hallands södra domsaga

och Västerbottens västra domsaga samt Föreningen Sveriges häradshöv­

dingar.

Ur de i sak tillstyrkande yttrandena, som innehåller viss kritik mot be­

stämmelsernas utformning, må följande anföras.

Utgångspunkten för tidsberäkningen finner hovrätten för Västra Sverige

och hovrätten för Nedre Norrland alltför obestämd. De båda hovrätterna an­

ser, att svårigheter kan uppstå vid avgörandet när en byggnad skall anses

uppförd. Fn lämplig tidpunkt är enligt dessa hovrätter dagen för byggnads­

nämnds eller annat sådant kommunalt organs slutbesiktning av byggnaden.

Häradshövdingen i Nedansiljans domsaga påpekar att en byggnad kan

vara uppförd såtillvida som själva byggnadskroppen är färdig, under det

att åtskilligt ännu återstår i fråga om inre arbeten. Övervägande skäl anser

häradshövdingen tala för att tiden bör göras beroende av att byggnaden be­

finner sig i sådant skick, att den kan tas i bruk för sitt ändamål. Detta bör

enligt häradshövdingen styrkas genom intyg av trovärdig person.

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1964

K ung t. Maj.ts proposition nr 75 år 196b

Stockholms rådhusrätt anser däremot, alt eu anknytning till slutbesikt­ ning lätt skulle kunna medföra avsevärd tidsutdräkt. Även uttrycken »i ett sammanhang» och »ett flertal» önskar rådhusrätten få preciserade i lag­ texten. Tvekan kan nämligen uppstå, om ordet flertal även innefattar två. Vi­ dare är det tveksamt hur det skall visas, att en byggnad skall anses upp­ förd. Slutligen finner rådhusrätten det inte klart framgå, om bestämmelsen är avsedd att tillämpas vid upplåtelse av tomträtt.

Även HSB:s riksförbund finner »ett flertal» vara ett mångtydigt begrepp, som med absolut bestämdhet endast säger att det måste vara fråga om mer än ett hus. Förbundet finner det vidare oklart, om bestämmelsen avser över­ låtelse av tomträtt.

Rådhusrätten i Malmö anser, att man komplicerar lagstiftningen utan att vinna något av betydelse. Med hänsyn till de sociala aspekterna vill rådhus­ rätten dock inte motsätta sig en bestämmelse av den föreslagna innebörden.

En ytterligare utvidgning av avgiftslindringen till att avse alla nybyggda egnahem förordas av nedre justitierevisionen, statskontoret och häradshöv­ dingen i Umeå domsaga. Dessa remissorgan framhåller likaledes, att den föreslagna bestämmelsen leder till tolkningssvårigheter.

Nedre justitierevisionen anför.

Sålunda kan det i flera fall bliva vanskligt att bestämma, om en villafas­ tighet är av sådan beskaffenhet, att stämpelavgiften skall beräknas på alle­ nast markvärdet. Om en byggmästare förvärvat ett obebyggt markområde, uppdelat området på skilda tomter och på tomterna samtidigt uppfört ett antal småhus, som han sedermera sålt, skall regeln självklart tillämpas. Tveksammare blir det om det rör sig om endast två intill varandra liggande tomter med en villabyggnad på vardera tomten. Viss tvekan kan vidare råda i det fallet, att husen på området icke uppföras samtidigt utan ett efter ett så att det första huset sålts innan det andra ens blivit påbörjat. Det kan vidare vara oklart, hur det skall förfaras beträffande villabyggnader, som visserligen uppföras samtidigt och av en och samme byggmästare men byg­ gas på tomter, belägna på vässt avstånd ifrån varandra i samma samhälle. Med hänsyn till de tillämpningssvårigheter, som genom de anförda exemplen blivit antydda, kan det ifrågasättas, om det icke vore lämpligare att eftergiva både kravet på att bebyggelsen skall omfatta »ett flertal» hus och kravet på att husen skola uppföras »i ett sammanhang». Beräkning av stämpelavgiften på grundval av allenast markvärdet skulle efter en sådan ändring vara med­ given vid all nybyggnad av en- och tvåfamilj shus, där byggnaden uppförts av någon som yrkesmässigt uppför byggnader eller av en kommun, sparbank eller därmed jämförlig byggherre samt egendomen sålts inom ett år från det byggnaden blivit uppförd. Det kan framhållas, att bestämmelsen redan enligt utredningens förslag blir tillämplig även på mycket stora och dyrbara enfamilj svillor, blott de äro flera och uppföras i ett sammanhang.

Häradshövdingen i Umeå domsaga ifrågasätter om det inte finns lika mycket skäl att tillämpa undantagsbestämmelsen, då endast ett eller två egnahem uppförs för avsalu jämte marken, som i de föreslagna fallen.

140

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 196i

De remissorgan, som helt avstyrkt förslaget, har framhållit de tolknings-

svårigheter, som påpekats även av vissa tillstyrkande remissorgan. Därvid

anför man, att kostnaderna för egnahemsförvärv bör nedbringas i annan

ordning än genom lindring av stämpelavgiften. Ur de avstyrkande yttran­

dena må i övrigt följande anföras.

Svea hovrätt framhåller att det av motiven inte framgår hur sökanden

skall styrka, att samtliga i bestämmelserna angivna omständigheter förelig­

ger. Såsom bestämmelserna utformats, torde de även medge, att byggherren

genom underlåtenhet att helt färdigställa byggnaden själv avgör från vilken

tidpunkt tidsfristen av ett år skall börja räknas, påpekar hovrätten. Med

hänsyn härtill och då kontrollen av bestämmelsernas efterlevnad sannolikt

kan väntas medföra avsevärda besvär, kan hovrätten inte tillstyrka förslaget.

Liknande synpunkter anför häradshövdingen i Västerbottens västra dom­

saga, som påpekar att inskrivningsdomaren inte har tillfälle till annat än eu

formell prövning av intyg.

Hovrätten för Övre Norrland anser det omöjligt att kräva annat än eu

enkel schablonmässig bevisning i ärenden, som inskrivningsdomaren hand­

lägger. Eftersom det enligt hovrättens mening är svårt att se hur tillfreds­

ställande regler skulle kunna åstadkommas i detta fall, bör man avstå från

att skapa någon särbestämmelse för dessa fång.

Hovrätten över Skåne och Blekinge anser det inte vara uteslutet, att re­

geln i vissa fall kommer att gynna en egnahemsköpare framför en annan.

Häradshövdingen i Hallands södra domsaga finner det föga rimligt att ingen

rätt till skattelindring föreligger, om en byggmästare bygger ett tvåfamilj s-

hus i egen regi och säljer det i färdigt skick, medan däremot skattelindring

skulle medges om byggnaden konstruerades som två enfamiljshus. Vidare

framhåller häradshövdingen, att stämpelavgiften utgör ett förhållandevis

obetydligt belopp i jämförelse med de totala tomt- och byggnadskostnaderna.

Föreningen Sveriges häradshövdingar vill även rent principiellt starkt

ifrågasätta, om en skattelättnad är motiverad i de aktuella fallen. Eftersom

lagfartsstämpeln är en skatt på omsättningen, är det naturligt och kon­

sekvent, att den beräknas efter värdet av det som överlåts. Något skäl till

olika behandling, om ett hus uppförts enskilt eller i sammanhang med ett

flertal andra, anser föreningen inte föreligga. Föreningen avstyrker därför

den föreslagna bestämmelsen. Skulle en regel med det angivna syftet ändå

införas, anser föreningen det vara nödvändigt att ge den ett mera stringent

innehåll.

Departementschefen

Då vid köp av fastighet även lös egendom ingår i förvärvet, kan tveksam­

het uppstå om hur köpeskillingen fördelar sig på den fasta och på den lösa

egendomen. Någon regel om hur stämpelavgiften skall beräknas i sådant

tall finns för närvarande inte i stämpellagstiftningen. En reglering av den­

na fråga synes emellertid vara behövlig, inte minst med hänsyn till risken

141

att en lagfartssökande kan vilja göra gällande alt större del av vederlaget belöper på skattefri egendom än vad som ursprungligen avselts vid avtalet mellan parterna. Utredningens förslag, att liela vederlaget in dubio skall anses belöpa på den skattepliktiga egendomen, bar lämnats utan erinran av llertalet remissorgan. Även jag anser den föreslagna regeln vara av värde, trots alt dess tillämplighet måhända blir begränsad med hänsyn till att ett separat avtal kan upprättas om den skattefria egendomen. Jag vill därför tillstyrka utredningens förslag på denna punkt.

Det bar ifrågasatts, om det inte till förhindrande av regelns tillämpning, skulle vara tillräckligt att i efterhand på begäran av inskrivningsdomaren in­ komma med intyg om vederlagets fördelning. I och för sig är det önskvärt, alt fördelningen framgår redan av själva överlåtelsehandlingen. Ett sådant krav är nämligen ägnat att betona vikten av en riktig fördelning. Emellertid skulle ett ovillkorligt krav i detta hänseende kunna verka onödigt hårt, och jag vill därför tillstyrka, att man godtar även ett separat intyg om fördelningen av vederlaget.

Någon särskild kriminalisering av oriktig fördelning av vederlaget vill jag inte föreslå med hänsyn till att det många gånger kan vara svårt att bedöma fördelningen. För det fall, att det föreligger ett uppenbart missförhållande, t. ex. då för fastigheten upptagits endast taxeringsvärdet men på några möbler påstås belöpa ett belopp som flera gånger överstiger möblernas verk­ liga värde, vill jag hänvisa till straffbestämmelsen i 53 § för avtal om ve­ derlag utöver vad förvärvsliandlingen innehåller.

Vid förvärv av egnahem beräknas för närvarande stämpelavgilt på både markvärdet och byggnadsvärdet. Utredningen har föreslagit att stäm­ pelavgiften för förvärv av egnahem som producerats på visst sätt, nämligen genom s. k. gruppbebyggelse, skall beräknas endast på markvärdet. Ett an­ tal remissorgan har i princip tillstyrkt lindring av stämpelskatten för egna- hemsförvärvare. I åtskilliga yttranden har dock anförts betänkligheter mot förslagets utformning, och i några yttranden har förslaget helt avstyrkts.

Såsom framgår av remisskritiken, torde det knappast vara möjligt att i författningstext åstadkomma en i praktiken användbar gränsdragning mel­ lan gruppbebyggelse och annan egnahemsbebyggelse. Gruppbebyggelse är nämligen inte något entydigt begrepp. Av remissyttrandena framgår sålun­ da klart att det föreslagna stadgandet måste preciseras, om det över huvud skall kunna tillämpas av inskrivningsdomarna. Den första frågan är, hur många byggnader som skall uppföras för att man skall kunna tala om en gruppbebyggelse. Vidare är det oklart vad som menas med att bebyggelsen skett i ett sammanhang. Oklarheten i detta hänseende gäller såväl tidsfak­ torn som de geografiska förhållandena. Man frågar sig sålunda om sam­ manhang föreligger när villor uppförs successivt, en efter en, så att den första villan helt färdigbyggts innan den andra blivit påbörjad. Tveksamhet uppkommer även i fall, då villorna visserligen byggs i samma samhälle men på byggnadsplatser som ligger på kanske betydande avstånd från var­ andra.

Iiungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196b

142

En precisering på de nu oklara punkterna skulle sannolikt leda till rela­

tivt snäva och samtidigt svårtillämpade bestämmelser. Ändå skulle dessa

knappast kunna sägas fylla rimliga krav på rättvisa mellan olika egnaliems-

förvärvare. Mot en regel om skattelindring för egnahem i gruppbebyggelse

kan för övrigt med fog riktas mer allmänna anmärkningar från rättvise­

synpunkt. Sålunda har en egnahemsförvärvare långtifrån alltid möjlighet

att fritt välja mellan gruppbebyggelse och annan form av egnahemsbebyg­

gelse. Även av andra skäl kan det anses tvivelaktigt om den, som förvär­

var ett egnahem till lägre pris tack vare gruppbebyggelsetekniken, dessutom

skall gynnas genom frihet från en skatt, som måste erläggas av den vil­

ken får betala en högre köpeskilling för annan villa i samma storlek och

av samma standard.

Tanken att man över huvud skall bortse från byggnadsvärdet vid skatte­

beräkningen för nybyggda egnahem möter emellertid enligt min mening av­

görande invändningar av principiell art. En bestämmelse om sådan skatte­

lindring innebär nämligen omvänt i realiteten, att förvärv av äldre villor be­

skattas hårdare än förvärv av nybyggda. En sådan skattedifferentiering kan

inte anses rimlig. Den tänkta bestämmelsen står för övrigt i strid mot

grundtanken i stämpelbeskattningen, att det omsatta kapitalvärdet skall be­

skattas. Härtill kommer att även en regel, som fritog byggnadsvärdet från

stämpelbeskattning i fråga om alla nybyggda egnahem, knappast kan ges

en teknisk utformning, som blir tillfredsställande för den praktiska tillämp­

ningen.

Med hänsyn till vad jag nu anfört har jag funnit, att de allmänna värde­

ringsprinciperna bör gälla även i fråga om nybyggda egnahem.

10

§.

Denna paragraf innehåller en bestämmelse om skattefrihet för det fall,

att lagfart eller inskrivning söks på grund av handling, som tidigare före-

tetts i samma avseende och då föranlett beskattning. Eftersom skatteplikten

avser förvärvet och inte handlingens företeende, är paragrafen närmast av

törtydligande karaktär. Den motsvarar 13 § första stycket i utredningens

förslag och överensstämmer med vad som nu gäller enligt 17 § första stvc-

ket SF.

-

oj

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1964

Inteckning för fordran

11

§•

Paragrafen motsvaras i utredningens förslag av bestämmelser i 33 och

34 §§ samt 35 § första stycket.

Gällande ordning

Under ett mycket stort antal rubriker i 8 § SF är bestämmelser meddelade

om stämpelavgift, när betalning eller inteckning söks på grund

av skuldebrev eller annan handling. Dessa bestämmelser redovisar stämpelut­

redningen på följande sätt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år tUdå

143

Ankomst eller annan förmån av fast egendom: avhandling därom skall, då den för vinnande av inteckning eller betalning hos offentlig myndighet töre- tes, förses med stämpel av 2 kr. Hit hänvisas under rubrikerna Fördelskontrakt och Undantagskontrakt.

Rodmeribrev: lika med Skuldebrev. Byte av fast egendom: lika med Köp av fast egendom. Byte av fartyg: lika med Köp av fartyg. Certeparti: skall, då det för vinnande av betalning hos offentlig myndighet företes, förses med stämpel av 25 öre för varje fulla 100 kr. av det kapitalbe­ lopp, för vilket betalning sökes. Hit hänvisas under rubriken Frakt slut om fartyg.

Check: lika med Växel. Förpantningsbrcv: lika med Skuldebrev. Försäkringsbrev eller annan handling, varigenom försäkring meddelas: lika med Certeparti. Hit hänvisas under rubrikerna Förnyelse av försäkring och Premiekvittens.

Köp av fast egendom: sökes på grund av köpeavhandling om tast egendom hos offentlig myndighet inteckning eller betalning för ogulden köpeskilling, skall avhandlingen förses med särskild stämpel av 40 öre för varje fulla 100 kr. av det kapitalbelopp, för vilket inteckning eller betalning sökes.

Köp av lösören, vilka i säljarens vård kvarbliva: sökes på grund av av­ handling därom hos offentlig myndighet betalning för ogulden köpeskilling, skall avhandlingen förses med särskild stämpel av 40 öre för varje fulla 100 kr. av det kapitalbelopp, för vilket betalning sökes. Hit hänvisas under rubri­ ken Lösöreköp.

Köp av fartyg: härom gälla samma bestämmelser som om Köp av fast egendom.

Livränta: avhandling därom skall, då den för vinnande av inteckning eller betalning hos offentlig myndighet företes, förses med stämpel av 40 öre för varje fulla 100 kr. av, då inteckning sökes, livräntans kapitalvärde och, då betalning sökes, det kapitalbelopp, för vilket betalning sökes.

Nyttjanderätt till fast egendom: avhandling därom skall, då den för vin­ nande av inteckning eller inskrivning företes, förses med stämpel av 25 öre för varje fulla 100 kr. av avgälden för ett år eller, där avtalet avser kortare tid, legotiden. Erlägges för nyttjanderätt viss avgift en gång för alla, beräk­ nas stämpeln på det belopp, som motsvarar fem procent av denna avgift, med tillägg av den årliga avgälden där sådan är utfäst. Sökes på grund av avhand­ lingen hos offentlig myndighet betalning, skall avhandlingen förses med sär­ skild stämpel av 25 öre för varje fulla 100 kr. av det kapitalbelopp, för vil­ ket betalning sökes. Hit hänvisas under rubrikerna Arrendekontrakt. Hyres­ kontrakt, Jordavsöndring, Rätt till elektrisk kraft, Tomträtt och Vattenfallsrätt. Jämför även rubriken Skogsavverkning.

Obligation, som utfärdas här i riket: sökes på grund av obligation, för vilken emissionsstämpel icke skolat utgöras, hos offentlig myndighet betal­ ning, skall obligationen förses med stämpel av 25 öre för varje fulla 100 kr. av det kapitalbelopp, för vilket betalning sökes. Hänvisning hit under rubri­ ken Förskrivning.

Räkning, godkänd: skall då den för vinnande av inteckning eller betalning hos offentlig myndighet företes, förses med stämpel av 40 öre för varje fulla 100 kr. av det kapitalbelopp, för vilket inteckning eller betalning sökes.

Servitutsavtal: avhandling därom skall, då den för vinnande av inteck­ ning eller betalning hos offentlig myndighet företes, förses med stämpel av 5 kr.

144

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1964

Skogsavverkning: avhandling, varigenom rätt till skogsavverkning upplå-

tes eller vari vid försäljning av fastighet sådan avverkningsrätt förbehålles,

skall, då den för vinnande av inteckning företes, förses med stämpel av 1 kr.

för varje fulla 100 kr. av vad för rättigheten blivit utfäst eller, om detta icke

blivit i avhandlingen bestämt till visst belopp, av 20 öre för varje fullt antal

av 10 ar av det upplåtna skogsskiftet. Sökes på grund av avhandling hos

offentlig myndighet betalning, skall avhandlingen förses med särskild stäm­

pel av 25 öre för varje fulla 100 kr. av det kapitalbelopp, för vilket betalning

sökes.

Skuldebrev: skall, då det för vinnande av inteckning eller betalning hos

offentlig myndighet företes, förses med stämpel av 40 öre för varje fulla

100 kr. av det kapitalbelopp, för vilket inteckning eller betalning sökes.

Hänvisning hit under rubrikerna Intecknat skuldebrev och Revers.

Växel, godkänd eller protesterad: skall, då på grund därav hos offentlig

myndighet sökes betalning, förses med stämpel av 25 öre för varje fulla 100

kr. av det kapitalbelopp, för vilket betalning sökes. Hänvisning hit under

rubriken Postremissväxel.

På grund av hänvisningar under rubrikerna Förvärv genom fusion, genom

skifte och på grund av tillskott är i fråga om dylika avhandlingar rörande

tast egendom och fartyg, i den mån fråga därom kan uppkomma, bestäm­

melserna om byte tillämpliga (utom i vad angår förvärv av fast egendom

på grund av tillskott till bolag).

Beträffande en del av ovannämnda handlingar stadgas, att avgift ej ut­

går när på grund därav fordran bevakas i konkurs, och beträffande några,

att avgift ej heller utgår när inteckning sökes i järnväg.

Enligt 17 § tredje stycket SF gäller undantag från stämpelplik-

t e n, då beträffande inteckning i fast egendom begärs vissa åtgärder enligt

förordningen angående inteckning i fast egendom, nämligen utbyte av in-

teckningshandling, anteckning om avbetalning på intecknat belopp, avskriv­

ning vid utmätning eller konkurs av fastighetsägaren tillkommande belopp

samt uppdelning av ansvarighet mellan flera gemensamt intecknade fastig­

heter. Detsamma gäller beträffande tomträtt, vattenfallsrätt och luftfartyg,

i den mån motsvarande inteckningsåtgärder kan förekomma i fråga om så­

dan egendom. I dessa fall skall den nya handling, som inges jämte den

gamla inteckningshandlingen, inte stämpelbeläggas. Stämpel skall enligt

samma författningsrum inte heller läggas på handling för vilken inteckning

meddelas på grund av 4 § lagen om inteckningshavares rätt till betalning ur

ersättning, som utgår på grund av brandförsäkringsavtal. I

I 8 § SF finns bestämmelser om intec k ningskont rollstämpel

meddelade under rubriken Skuldebrev såvitt avser inteckningar. I 4 § SF

finns regler om sådan stämpel beträffande gravationsbevis och protokoll

eller bevis angående uppvisande av inteckningshandling för anteckning om

innehav. Avgiften för kontrollstämpel är 25 öre (22 § 1 mom. andra styc­

ket SF). Frihet från denna avgift gäller endast för kronan och avser blott

skuldebrev (4 och 19 §§ SF).

I fråga om dessa bestämmelsers tillkomst har utredningen lämnat följande

redogörelse.

Kungl. Maj.is proposition nr 75 år 196 i

145

Inteckningskontrollstämpel infördes 1928 (prop. nr 194 och bevillnings­ utskottets het. nr 35) för att bereda ökat skydd mot förfalskning av inteck­ ningar och gravationsbevis. Enligt de först meddelade bestämmelserna skulle dylikt stämpelmärke anbringas — förutom på gravationsbevis och tilläggsbevis därå — på skuldebrev då inteckning beviljades eller på hand­ ling som, utan att ny inteckning meddelades, sattes i stället för annan. Se­ dermera har användningen av kontrollstämpeln undan för undan vidgats. Sålunda infördes 1932 på förslag av bevillningsutskottet (bet. nr 51) be­ stämmelse, att kontrollstämpel skulle åsättas ej blott vid beviljande av inteckning utan även varje gång skuldebrevet företeddes för annan inteck- ningsåtgärd. Två år senare utvidgades användningen genom föreskrift att stämpeln skulle åsättas dels skuldebrev varje gång detsamma uppvisades för anteckning om innehav, dels ock protokoll och särskilt bevis angående dylikt uppvisande. År 1937 föreskrevs anbringande av inteckningskontroll­ stämpel jämväl å skuldebrev som enligt 1927 års lag om dödande av för­ kommen handling försågs med bevis att det medförde den inteckningsrätt som tillkommit den dödade handlingen.

Bestämmelserna har nu den innebörd, som framgår av utredningens histo­ riska redogörelse.

Utredningen

I fråga om avgiften för inteckning bar enligt utredningen någon gång framförts åsikten, att den är att anse som ersättning för inteckningsåtgärden. Utredningen finner emellertid alla här berörda avgifter vara att betrakta som skatt på kapitalomsättning. Vilken uppfattning om avgifternas karak­ tär som än kan ha legat till grund när man bestämt urvalet av stämpelplik­ tiga handlingar, anser utredningen urvalet numera knappast kunna förkla­ ras från annan synpunkt än att man tagit med sådana handlingar, som varit av större betydelse för det fiskaliska intresset. Sett med utgångspunkt från nutidens förhållanden förefaller det utredningen anmärkningsvärt att, medan stämpelavgift utgår för godkänd räkning och s. k. lösöreköp, övriga överlåtelser av lös egendom (utom fartyg) är stämpellria, sålunda bl. a. av- betalningskontrakt. Vidare påpekar utredningen att stämpelplikt föreligger beträffande frakt- och försäkringsavtal men inte i fråga om krav på grund av arbetsbeting, t. ex. entreprenadkontrakt, i den mån inte godkänd räkning åberopas.

Om man inte gör en radikal begränsning av denna beskattning till exem­ pelvis fall då inteckning söks för skuldebrev, påkallar kraven på konsekvens och likställighet enligt utredningens mening, att avgiftsskyldigheten ut­ sträcks till att i princip gälla alla slag av förbindelser och avhandlingar som innefattar utfästelse om betalning. De arter av handlingar, som härigenom skulle bli avgiftspliktiga, t. ex. de i SF redan nämnda samt koinmissions- ocli mäklaravtal, förlagsavtal, aktieteckning och bolagsavtal, är i regel till sin natur fullt jämförliga med de redan stämpelpliktiga, säger utredningen. En viss särställning kan endast tjänsteavtalen anses inta. Eftersom även

146

vissa billighetsskäl ofta talar för stämpelfrihet för sådana avtal, föreslår ut­

redningen undantag för dem.

Även om man i enlighet med utredningens förslag vidgar stämpelplikten

till att omfatta alla fall då betalning eller inteckning söks på

grund av förbindelse eller avhandling varigenom betalning blivit utfäst, fin­

ner utredningen det vara lämpligt, att man i författningstexten räknar upp

de praktiskt viktigare slagen av stämpelpliktiga handlingar. I 33 § av utred­

ningens förslag har därför angetts vissa särskilda handlingar, varefter upp­

tagits ett generellt stadgande om stämpelplikt. Beträffande innebörden av

detta stadgande framhåller utredningen att det skall omfatta även borgens­

förbindelse, som ansluter till en stämpelpliktig betalningsutfästelse, men

däremot inte mer allmänna garantiåtaganden, som inte hänför sig till viss

utfästelse.

I fråga om avgiftens storlek påpekar utredningen att avgiften för sådana

handlingar, som är avgiftspliktiga vid inteckning, är 40 öre per 100 kronor,

under det att avgiften för övriga handlingar är 25 öre per 100 kronor. Nå­

gon saklig skillnad mellan de handlingar, för vilka den högre avgiften ut­

går, och de andra stämpelpliktiga handlingarna finner utredningen knap­

past kunna iakttas. Utredningen påpekar, att avgiften för godkänd räkning

är 40 öre men för växel 25 öre och att den högre avgiften utgår vare sig be­

talning eller inteckning söks. Av praktiska skäl, bl. a. med hänsyn till stäm­

pelbefrielsen då samma handling företes i olika ärenden, anser utredningen

lämpligast med en enhetlig avgift. I 35 § föreslår utredningen därför att av­

giften alltid skall utgå med 40 öre för varje fullt hundratal kronor av det

kapitalbelopp, för vilket betalning eller inteckning söks.

Beträffande fallen av stämpelfrihet föreslår utredningen i 34 § att den

nuvarande stämpelfriheten, då fordran bevakas i konkurs eller inteckning

söks i järnväg, utvidgas att avse samtliga handlingar. Övriga fall av stäm­

pelfrihet, som utredningen föreslår i 34 §, motsvarar i sak vad som ligger

utanför stämpelplikten enligt 8 § SF under rubriken Obligation, som utfär­

das här i riket, samt bestämmelserna i 17 § tredje stycket SF. I

I fråga om andra inteckningar än penninginteckningar och be­

träffande inskrivning av vattenfallsrätt föreslås i 12 § av ut­

redningsförslaget, att stämpelplikten för dessa begränsade sakrätter till fast

egendom skall behållas i den mån de alltjämt förekommer. Att avgift för

rätt till skogsavverkning utgår även när sådan rätt förbehållits vid försälj­

ning av fastighet, har utredningen ansett gälla utan att det behöver anges

uttryckligen.

För samtliga fall föreslår utredningen i 12 §, att stämpelbeloppet skall

vara tio kronor. Detta belopp skall dock i fråga om nyttjanderätt och rätt

till elektrisk kraft vara endast ett minimibelopp. Beträffande servitut och

avkomsträtt innebär förslaget en avgiftshöjning, eftersom de nuvarande av­

gifterna är endast fem respektive två kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1964

147

I fråga om skogsavverkningsrätt föreslår utredningen en subsidiär av- giftsbestämmelse, vilken överensstämmer med nuvarande huvudregel utom beträffande det värde som skall ligga till grund för avgiftsberäkningcn. Det nuvarande beräkningssättet innebär alt avgiften utgår efter det ulfästa ve­ derlaget eller, om vederlaget inte blivit bestämt till visst belopp, med 20 öre för varje fullt tiotal ar av det upplåtna skogsskiftet. Med hänsyn till varia­ tionerna i penningvärde och virkespriser anser utredningen denna metod vara mindre tillfredsställande. Utredningen föreslår därför alt man för be­ räkningen av värdet på skogsavverkningsrätt skall tillämpa samma grunder som enligt 8 § 1 mom. skall gälla i fråga om fast egendom. I sak innebär detta, att avgiften skall utgå efter det taxerade skogsvärdet året före upplå­ telsen eller — om det ulfästa vederlaget är högre — etter vederlaget. Om taxeringsvärde inte finns, skall i stället gälla det värde, vartill skogen upp­ skattas enligt intyg av trovärdiga män eller efter inskrivningsdomarens prövning.

Utredningen framhåller vidare, att de föreslagna avgiftsbestämmelserna beträffande annan nyttjanderätt och rätt till elektrisk kraft i huvudsak överensstämmer med nuvarande regler i 8 och 11 §§ SF.

I fråga om in teckningskon trollstämpeln berör utredningen inledningsvis ett förslag av statens organisationsnämnd att slopa detta stäm­ pelmärke. Utredningen anför härom.

Statens organisationsnämnd har i sin utredningsrapport år 1956 över or- ganisationsundersökningen vid domstolsväsendet uttalat, att intecknings- kontrollstämpeln icke syntes ha någon betydelse som skydd mot förfalsk­ ningar. Vem som helst kunde få tillgång till ett sådant märke genom att beställa ett gravationsbevis, varefter märket lätt kunde avlägsnas från be­ viset, och den enda svårigheten för en förfalskare vore att å den falska handlingen efterlikna den ganska okomplicerade makuleringsstämpeln. Ett mera effektivt skydd mot förfalskningsrisken än detta stämpelmärke med­ förde skulle enligt nämndens uppfattning kunna erhållas genom att på be­ rörda handlingar gjordes en påstämpling med metallstämpel av mer svårimi- terat slag än de nuvarande makuleringsstämplarna (t. ex. reliefstämpel). Organisationsnämnden föreslog därför slopande av ifrågavarande stämpel­ märken. — Vid remissbehandlingen tillstyrktes organisationsnämndens för­ slag i flertalet yttranden. Svenska bankföreningen framhöll däremot att er­ farenheten syntes ha visat att kontrollstämplarna icke varit utan betydelse som skydd mot förfalskning. Bankföreningen kunde därför icke tillstyrka att märkena slopades med mindre samtidigt andra åtgärder vidtoges för att bereda ett åtminstone likvärdigt förfalskningsskydd.

Även om enligt utredningens mening vissa skäl kan tala för att systemel med särskild inteckningskontrollstämpel bör avskaffas, anser utredningen det svårligen kunna förnekas, att kontrollstämpeln innefattar visst skydd mot förfalskning. Att ersätta den med reliefstämpel finner utredningen knappast vara praktiskt genomförbart, eftersom papperet i skuldebreven inte sällan är av dålig kvalitet. Utredningen föreslår därför, att systemet med särskilt stämpelmärke skall behållas. För att stärka förfalskningsskyd-

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196b

148

det bör emellertid själva märket enligt utredningens åsikt göras av tunnare

papper, så att det blir svårare att avlägsna i oskadat skick. Vidare bör ma-

kuleringsstämpeln enligt utredningen vara sådan, att makuleringen blir svå­

rare att efterlikna.

I syfte att åstadkomma ett noggrannare hanterande av dessa märken

inom inskrivningsavdelningarna bör vidare valören på märket höjas från

nuvarande 25 öre till förslagsvis två kronor. I samband härmed föreslår ut­

redningen en föreskrift, att avgiften för kontrollmärket skall avräknas från

den lösen som samtidigt skall erläggas i inskrivningsärendet. Det inkomst­

bortfall för statsverket, som uppstår därigenom, kompenseras till fullo av

de ökade lösenavgifterna. Med hänsyn till syftet med stämpelmärket bör det

enligt utredningens mening inte komma i fråga att stadga undantag för sö­

kande, som är befriad från lösen. Den avgiftsbefrielse, som kronan nu åt­

njuter i fråga om kontrollstämpel på skuldebrev, bör därför slopas, anser

utredningen.

Beträffande användningsområdet i övrigt för kontrollstämpel överensstäm­

mer utredningens förslag med vad som nu gäller. Bestämmelserna om in-

teckningskontrollstämpel har utredningen tagit in i 22 § förslaget till lösen-

kungörelse.

Yttrandena

Ett bibehållande av stämpelplikt då betalning söks vid domstol har,

såsom tidigare nämnts, bestämt avstyrkts av samtliga hörda allmänna dom­

stolar liksom av alla hörda häradshövdingar utom en. Vidare föreligger av-

styrkanden från statskontoret, Föreningen Sveriges häradshövdingar, För­

eningen Sveriges stadsdomare, Sveriges advokatsamfund, Svenska bankför­

eningen, Näringslivets skattedelegation, HSB:s riksförbund, Stockholms

stads rättshjälpsans fält, Skånes handelskammare och handelskammaren i

Gävle.

Hovrätten för Västra Sverige uttalar sålunda att denna avgift knappast

kan betraktas som en skatt på kapitalomsättningen i och för sig, eftersom

den drabbar enbart sådan omsättning som kräver domstols medverkan. Öv­

riga transaktioner av likartat slag är, såsom hovrätten framhåller, inte un­

derkastade stämpelplikt. Vidare orsakar avgiften domstolarna åtskilligt be­

svär från såväl tolknings- som uppbördssynpunkt, främst i lagsökningsmål

där den inte skall utgå på alla fordringsbevis och där den utgör en av tre

särskilda avgifter. Eftersom den dessutom — trots den föreslagna utsträck­

ningen — torde komma att inbringa ett obetydligt belopp, förordar hovrät­

ten, att denna avgift slopas helt.

Häradshövdingen i Bollnäs domsaga anför.

En allmän regel inom beskattningen torde vara, att skatt skall uttagas en­

dast där skattekraft finnes. I förevarande fall, där en person som icke fri­

villigt erlagt betalning kräves på betalning, synes regelmässigt det förhål­

landet föreligga, att vederbörande har mycket svag betalningsförmåga. En­

ligt mitt förmenande är det därför principiellt felaktigt att där utkräva

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196i

149

skatt. Därtill kominer, att den ifrågavarande skatteformen visat sig besvär­

lig i tillämpningen och därför föranlett arbetsinsatser, som i många fall ej

stått i rimligt förhållande till de belopp, som det gällt att inkassera.

Rådhusrätten i Hälsingborg vill med skärpa understryka att man kan

ifrågasätta skäligheten av att ta ut skatt på skriftliga fordringsbevis vid

sidan av rättegångsavgifter. Vidare anför rådhusrätten att del mången gäng

inte är nödvändigt för målet att förete handlingen, därför att dess uppgivna

innehåll uttryckligen vitsordas av motparten eller i varje fall inte bestrids.

Att i sådana fall kräva handlingens företeende enbart för att kunna belägga

den med stämpel anser rådhusrätten inte vara ändamålsenligt. Liknande

synpunkter anför rådhusrätten i Uppsala, som menar att det fiskaliska in­

tresset bör vika eftersom det vållar besvär att driva in skatten och resulta­

tet av beskattningen kan väntas bli ringa.

En begränsning av avgiftsplikten till skuldebrev samt de genom särskild

lagstiftning reglerade betalningsmedlen växel och check skulle enligt härads­

hövdingen i Hallands södra domsaga medföra avsevärda fördelar.

Stämpelplikten då inteckning för fordran söks har lämnats

utan erinran av samtliga remissorgan.

I fråga om avgiftens storlek föreslår hovrätten för Nedre Norrland, med

hänsyn till arbetsekonomiska synpunkter på stämpelberäkning och stämpel­

beläggning, att skatten skall avjämnas nedåt till jämna tiotal kronor. Det

förefaller hovrätten i dagens läge knappast troligt, att fiskala intressen där­

igenom skulle nämnvärt eftersättas. Hovrätten för Övre Norrland föreslår,

för att undvika öresberäkning, att avgiften skall bestämmas till två kronor

när det kapitalbelopp, för vilket inteckning söks, inte överstiger 500 kronor

och annars till fyra kronor för varje påbörjat tusental kronor av kapitalbe­

loppet.

Häradshövdingen i Västerbottens västra domsaga framhåller att man kan

föreskriva en minimiavgift för intecknade skuldebrev, om man vill undvika

att en sådan handling genom avjämning till närmast lägre krontal helt be­

frias från stämpelavgift.

En höjning av avgiften till 50 öre per 100 kronor föreslås av häradshöv­

dingen i Hallands södra domsaga, framför allt av det skälet att stämpelredo-

göraren vid underrätterna därigenom kommer att behöva arbeta med ett be­

tydligt mindre antal valörer på stämplarna.

De av utredningen föreslagna undantagen från stämpelplikt för ford-

ringsinteckning har inte föranlett något yttrande.

Ett överflyttande av bestämmelserna om penninginteckning till avdelning­

en »Fast egendom» föreslås av häradshövdingen i Karlskoga domsaga och

rådhusrätten i Uppsala. Rådhusrätten anser sålunda, att användningen av

skatteobj ektet som rubrik inte genomförts helt konsekvent.

En begränsning av stämpelplikten för andra inteckningar före­

slås av ett par hovrätter. Hovrätten för Nedre Norrland finner det varken

nödvändigt eller ändamålsenligt att stämpelbelägga inteckning för rätt till

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 är 196b

150

skogsavverkning eller inteckning för servitut. Enligt hovrättens mening kan

dessa avgifter saklöst undvaras. Hovrätten för Västra Sverige ifrågasätter,

om man inte borde avskaffa avgiftsplikten för handlingar rörande begrän­

sade sakrätter med undantag av vattenfallsrätt. Hovrätten påpekar, att av­

gift utgår endast i de fall då inteckning söks och att det stora flertalet

upplåtelser av här aktuella slag (exempelvis hyresrätterna) inte blir föremål

för beskattning. Avgiften utgör enligt hovrättens uppfattning närmast eu

ersättning för det ökade skydd för rättighetens bestånd, som inteckningen

medför. Avgifterna för dessa handlingar torde sammanlagt inte uppgå till

större belopp. För att motverka eller uppväga inkomstbortfallet kan enligt

hovrättens mening övervägas en höjning av expeditionsavgiften (ansök-

ningsavgift).

Ett fullständigt slopande av avgifterna för de här aktuella inteckningarna

och för inskrivning av vattenfallsrätt förordar rådhusrätten

i Västerås, som framhåller att bestämmelserna orsakar onödigt besvär sam­

tidigt som statsverkets inkomst av dessa avgifter är ringa.

En enhetlig stämpelavgift för alla här berörda rättigheter föreslår härads­

hövdingen i Umeå domsaga. Han framhåller, att avgifterna torde ha mycket

ringa ekonomisk betydelse för statsverket men att uträkningen vållar visst

merarbete för inskrivningsavdelningen. Fördelen med enhetsavgift anser han

vara så stor, att den uppväger en eventuell inkomstminskning för statsver­

ket.

Avrundning nedåt till jämnt krontal förordas av en del remissmyndighe­

ter. En underrätt föreslår däremot, alt avgiften skall avrundas uppåt til!

jämnt tiotal kronor.

Frågan om inteckningskontrollstämpeln är föremål för högst

delade meningar. Av de remissorgan, som närmare gått in på frågan, har

flertalet avstyrkt, att ett särskilt kontrollmärke behålls.

Ur yttrandena från dem, som helt eller delvis tillstyrkt ett bibehållande av

inteckningskontrollstämpel, må anföras följande.

Sparbanksinspektionen delar utredningens uppfattning, att intecknings­

kontrollstämpeln torde få anses innefatta ett visst skydd mot förfalskning.

Några tillstyrkande remissorgan anför erinringar mot den föreslagna va­

lören och mot avräkningsbestämmelsen. Häradshövdingen i Hallands södra

domsaga anser sålunda att debiteringen i inteckningsärenden och kontrol­

len över stämplarna säkerligen blir enklare och mer tillförlitlig, om avräk­

ningsbestämmelsen helt slopas. I stället kunde enligt hans mening inteck­

ningskontrollstämpel utgå med förslagsvis endast en krona. Annars kan

avräkning inte ske fullt ut i de fall, då beviset kostar endast en krona, fram­

håller han. Statstjänstemannaförbundet anser, att föreskrifterna om kon­

trollstämpel och dess debitering måste te sig obegripliga för allmänheten.

Förbundet frågar sig, varför man måste först debitera stämpeln och sedan

avräkna avgiften från lösen i ärendet, och undrar, om det är nödvändigt

endast för att särhålla stämpelmedel och expeditionslösen.

Häradshövdingen i Västerbottens västra domsaga frågar sig, om inte av-

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196k

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 är 190b

1S1

giften för kontrollstämpe] kan avskaffas. Härigenom skulle man vinna be­ frielse från det inte obetydliga besväret alt skicka annars avgiftsfria expedi­ tioner mot postförskott på den obetydliga avgiften för kontrollstämpel, eu avgift som för övrigt måste bokföras hos den beställande myndigheten. Atl domsagorna skulle vara vårdslösa med stämplarna därför att dessa inte kos­ tar något, anser häradshövdingen inte troligt.

Avgiftsbefrielse för staten förordas av vattenfallsstyrelsen och lantbruks- styrelsen. Vattenfallsstyrelsen finner att det extra arbete, som postförskott på kontrollstämpelavgiften medför för kommissionären, postverket och vat- tenfallsverket, är föga rimligt och under alla omständigheter kostar avsevärt mer än avgiften för inteckningskontrollstämpeln, även om denna höjs enligt förslaget. Syftet med kontrollstämpeln torde vinnas lika väl, om avgiften för denna slopas helt för statens del. Om inteckningskontrollstämpeln av prin­ cipiella skäl anses böra behållas för att hindra förfalskning, anser lantbruksstyrelsen det vara konsekvent att även åtgärder, som sker för statsverkets räkning, skyddas genom sådan stämpel. Detta anser styrelsen särskilt mo­ tiverat i fråga om inteckningshandlingar, som lantbruksnämnderna tar be­ fattning med, eftersom dessa handlingar ofta åter går ut i allmänna mark­ naden. Lantbruksstyrelsen vill emellertid ifrågasätta, om någon valör behö­ ver åsättas stämpeln, önskemålet om ett noggrannare hanterande av dessa märken inom inskrivningsavdelningarna bör enligt lantbruksstyrelsens me­ ning kunna tillgodoses på annat sätt. Eftersom avgiften för inteckningskon­ trollstämpeln skall avräknas från lösen i samma ärende, kommer särskild inkomst av kontrollstämpeln att i realiteten tillföras statsverket endast från dem som är fria från lösen. För lantbruksnämndernas del skulle ett slopande av den föreslagna avgiften för inteckningskontrollstämpeln obestridligen medföra, att man undviker en ökning av arbetet med den kassamässiga re­ dovisningen som annars skulle uppkomma, menar lantbruksstyrelsen.

Länsstyrelsen i Östergötlands län finner en sådan överföring av medel från en myndighet till en annan, som utredningens förslag innebär, vara motive­ rad endast av kontrollen över stämpelmedel. Länsstyrelsen ifrågasätter, om inte inskrivningsdomarna i stället skulle kunna redovisa avgiften för kon­ trollstämplar på handlingar- till andra myndigheter, såsom den skrivelse vari handlingen beställs eller liknande.

En begränsning av inteckningskontrollstäxnpelns användningsområde för­ ordas av länsstyrelsen i Gävleborgs län. Den föreslår att gravationsbevis inte skall förses med kontrollstämpel, då beviset i fall av stämpelfrihet be­ gärs av överexekutor i samband med exekutiv försäljning av fast egendom.

De remissorgan, som avstyrkt att inteckningskontrollstämpeln behålls, är statskontoret, två hovrätter, tillhopa sex underrätter och häradshövdingar, Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution samt Föreningen Sveriges häradshövdingar. För den händelse att stämpel- märket likväl skulle behållas har dessa organ i flera fall anfört erinringar mot de föreslagna bestämmelserna om valör och avräkning. Ur de avstyrkan­ de yttrandena må följande anföras.

152

Hovrätten över Skåne och Blekinge anser inteckningskontrollstämpeln

knappast ha någon större betydelse, när det gäller att hindra förfalskning-

av inteckningar. Om man anser att kontroll behövs, bör moderna metoder

användas, t. ex. sådan genomstämpling som banker använder för checkar.

Om stämpeln behålls, bör den enligt hovrättens mening vara kostnadsfri.

Avräknas den från lösen i inskrivningsärendet, uppkommer nämligen risk

för feldebitering.

Hovrätten för Övre Norrland finner visserligen utredningens förslag inne­

bära en förbättring. Kvar står dock enligt hovrättens mening, att dessa

stämplar medför betydande besvär vid underrätterna och kostnader för

statsverket utan motsvarande nytta. Det är därför önskvärt, att kontroll-

stämpelmärkena avskalfas. Hovrätten anser att den moderna kontorstek-

niken gör det möjligt att framställa handstämplar, vilka genom relieftryck

åstadkommer ett bevis på handlingarna som är omöjligt att avlägsna och

svårt att förfalska. Med bruket av en sådan handstämpel på de bevis, som

utfärdas av inskrivningsdomaren, skulle enligt hovrättens åsikt bättre sä­

kerhet uppnås än den kontrollstämpeln nu ger.

Reliefstämpel förordas även av häradshövdingen i Nedansiljans domsaga

som anför.

Enligt min mening är inteckningskontrollstämpelns betydelse som skydd

mot förfalskning ganska ringa. Bibehålies denna stämpel medför detta å

andra sidan avsevärt besvär vid stämpelbeiäggning och debitering, framför

allt genom den nyss anmärkta bestämmelsen om avräkning. Om något skydd

mot förfalskning av ifrågavarande handlingar anses erforderligt, torde orga-

nisationsnämndens förslag om reliefstämpel erbjuda en bättre eller i varje

fall fullt godtagbar lösning. Utredningsmannens skäl för att avfärda denna

lösning eller att papperskvaliteten i skuldebrevet är dålig synes icke över­

tygande. De handlingar varå reliefstämpeln skulle komma ifråga är endast

intecknade skuldebrev och gravationsbevis. Från de sistnämnda kan utan

vidare bortses enär de författningsenligt skall utskrivas på papper av högsta

kvalitet. Vad beträffar skuldebreven torde oöverstigliga hinder icke före-

ligga för att förmå kreditinstituten — vilka så gott som uteslutande numera

komma ifråga som sökande -— att låta trycka inteckningsformulären på

papper av likartad kvalitet; detta sker redan i mycket stor utsträckning.

Därmed faller skälet att bibehålla inteckningskontrollstämpeln med därav

föranledda extra debiteringsbesvär. Härtill må fogas en erinran om att

varje möjlighet att förenkla det expeditionella förfarandet på domstolarnas

kanslier bör tillvaratagas.

Rådhusrätten i Västerås anser att man närmare bör undersöka, om det

är praktiskt genomförbart att ersätta kontrollstämpelmärket med reliefstäm­

pel.

De övriga avstyrkande remissinstanserna har funnit förfalskningsskyd-

det tillräckligt tillgodosett genom de övriga stämplar, som normalt sätts

på handlingen och inte får köpas av allmänheten.

Statskontoret och rådhusrätten i Norrköping anser sålunda, att risken för

handlingsförfalskning begränsas redan av att försäljningen av enkla stämp­

lar till allmänheten skall upphöra, och föreslår därför, att kontrollstämpeln

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1964

io:5

slopas. I varje lall hör konlrollstämpelns användning kunna begränsas, så åt! inteckningshandling äsätts sådant märke endast eu gång. Rådhusrätten anser, alt stämpeln inte heller bör åsättas gravationsbevis.

Föreningen Sveriges häradshövdingar vill starkt ifrågasätta, om värdet av att behålla denna stämpel från säkerhetssynpunkt står i proportion till det merarbete som förorsakas av stämpeln.

Den av statens organisationsnämnd uttalade uppfattningen, all inteck- ningskontrollstämpeln inte bär någon betydelse som skydd mot förfalskning, delas av rådhusrätten i Göteborg och Föreningen mellan ombudsmännen hos

Sveriges landshgpoteksinstitution. Rådhusrätten finner att åsättandet av denna extra stämpel uppenbarligen medför visst merarbete. En avräkning av avgiften från del utgående lösenbeloppet, som utredningen föreslagit, skulle enligt rådhusrätten givetvis komma att ytterligare öka detta arbete, och det skulle dessutom finnas risk för felaktig stämpelbeläggning.

Särskilde inskrivningsdomaren i Södertörns domsaga uttalar, att skatte- stämplarna torde erbjuda lika gott skydd som inteckningskontrollstämpeln.

Om kontrollstämpeln behålls, anser inskrivningsdomaren det med hänsyn till hanterandet av stämplarna, exempelvis vid uppräkning av inneliggande förråd av sådana stämplar, lämpligare att den får valören en krona.

Rådhusrätten i Malmö anför.

Enligt rådhusrättens mening bör det för eu förfalskare icke vara nämn­ värt svårare att flytta en använd inteckningskontrollstämpel även om den skulle vara av tunt papper — från en handling till en annan än att flytta en vanlig beläggningsstämpel. I detta sammanhang bör observeras utredning­ ens förslag att enkla beläggningsstämplar icke längre skola vara att tillgå för allmänheten. Eftersom inteckningskontrollstämpeln torde sakna nämnvärd betydelse för förhindrande av förfalskningar, föreslår rådhusrätten ur ra- tionaliseringssynpunkt, att den avskaffas. Den makuleringsstämpel, varom utredningen talar i sista punkten av fjärde stycket å sid. 202, torde med lika gott resultat kunna användas vid makulering av vanliga beläggnings­ stämplar som vid makulering av inteckningskontrollstämplar. Rådhus­ rätten har svårt att förstå utredningens motivering för höjning av inteck- ningskontrollstämpelns belopp till två kronor. Åtminstone i rådhusrätten i Malmö ha de, som hittills sysslat med inteckningskontrollstämplar, hanterat dem ytterst noggrant just av det skälet, att de äro kontrollstämplar. Att tro, att befattningshavarna skulle bliva ännu noggrannare i sitt hanterande av stämplarna, därför att deras valör höjes med en krona 75 öre, synes råd­ husrätten verklighetsfrämmande. Om inteckningskontrollstämplarna skulle bibehållas, föreslår rådhusrätten, alt valören får förbliva oförändrad. Där­ igenom skulle man kunna undvika den ur rationell synpunkt olyckliga be­ stämmelsen i förslaget om avräkning av avgiften för kontrollmärket från den lösen, som skall erläggas i samma ärende. Möjligen skulle man kunna tänka sig’ för att få lösen i jämna kronor, att höja valören till en krona, dock fortfarande utan något avräkningsförfarande.

Länsstyrelsen i Kronobergs län framhåller, att länsstyrelsen inte sällan måste betala avgift för kontrollstämpel. Detta medför visst merarbete från utanordningssynpunkt. Eftersom avgiften enligt förslaget skall avräknas från lösen, blir det i verkligheten endast staten, som skall erlägga denna av­

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 dr 196b

154

gift. Länsstyrelsen ifrågasätter därför, om inte stämpeln kan helt ersättas

med kostnadsfritt kontrollmärke för det fall att organisationsnämndens

förslag inte anses kunna realiseras. Även häradshövdingen i Umeå domsaga

föreslår i andra liand, att kontrollstämpeln görs avgiftsfri.

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196

4

Departementschefen

Så gott som samtliga berörda remissmyndigheter har ingående argumen­

terat för att man skall slopa skatteplikten, då betalning söks för

fordran. Utredningen synes inte heller ha varit helt främmande för denna

tanke. Eftersom stämpelskatt i sådana fall vållar mycket besvär och saknar

statsfinansiell betydelse, tillstyrker jag, att skatteplikten avskaffas i denna

del.

När det gäller inteckning för fordran, har den nuvarande skatte­

plikten inte satts i fråga från något håll. Även enligt min mening bör den

behållas.

Skattepliktens inträde är enligt gällande rätt och utredningens förslag

knuten redan till det förhållandet att inteckning söks. Därigenom skall skatt

utgå oavsett om inteckning fastställs eller inte och även om sökanden åter­

tar sin ansökan. Denna konstruktion sammanhänger med att den nuvarande

stämpelavgiften skall betalas i förskott, nämligen samtidigt med att ansökan

om inteckning görs. Som jag tidigare nämnt, skall emellertid all stämpel­

skatt hos inskrivningsdomare enligt departementsförslaget erläggas i efter­

skott, d. v. s. först efter det att beskattningsmyndigheten fastställt skattens

belopp. Detta förhållande talar för att frångå principen om inteckningsan-

sökan som grund för skattskyldighet. Härtill kommer att utredningen före­

slagit särskilda återvinningsregler, liknande dem som föreslås för skatt på

förvärv av fast egendom och tomträtt. Enligt dessa regler skulle återvin­

ning få ske, om inteckningsansökan avslagits på grund av att intecknings-

handlingen var ogill. Det måste te sig opraktiskt att en inteckningssökande

i detta fall skall erlägga stämpelskatt, trots att man redan vid betalnings-

tillfället vet att han är berättigad till återvinning så snart han gör ansökan

därom. För att komma till rätta med sådana mindre önskvärda konsekven-

sei av utredningens förslag vill jag föreslå, att skatteplikten i princip knyts

till det faktum att inteckning beviljats. Skatt skall således inte utgå för av-

slagsbeslut. För beslut om vilandeförklaring av inteckningsansökan bör där­

emot tas ut skatt.

Beträffande tiden för stämpelskattens betalande ges regler i 36 §. Bestäm­

melser om restavgift för de fall, då betalning inte sker i föreskriven tid, före­

slås i 37 §.

Beträffande skattens storlek i fråga om fordringsinteckning har utred­

ningen inte föreslagit någon ändring. Skatten utgår nu med 40 öre för

varje fullt hundratal kronor av den sökta inteckningens kapitalbelopp. Från

något håll har föreslagits en höjning av skatten till 50 öre per 100 kronor.

Jag finner emellertid inte anledning att höja skattesatsen för inteckning.

Kmir/l. Maj:ts proposition nr 75 år

155

Med hänsyn till att skatteplikten enligt mitt förslag i princip skall gälla fastställd inteckning bör skatten beräknas på den fastställda inteckningens belopp eller, då inteckningsansökan vilandeförklarats, på det belopp som be­ slutet härom avser.

För att underlätta beräkningen av stämpelskatten är det enligt min me­ ning lämpligt att dessutom vidta en mera teknisk ändring. Jag vill sålunda föreslå, att skatten bestämmes till fyra kronor för varje fullt tusental kro­ nor och att ett minsta belopp för skatten införs. Liksom jag redan föreslagit beträffande stämpelskatten för förvärv av fast egendom och tomträtt vill jag förorda, att minimibeloppet för penninginteckning bestämmes till tio kronor för varje inteckning.

De undantag från skatteplikten för fordringsinteckning, som föreslås i tredje stycket, överensstämmer med gällande rätt och har lämnats utan er­ inran vid remissbehandlingen. Vissa fall av skattefrihet regleras även i 12 §.

Skatteplikten för andra inteckningar än penninginteckningar samt för inskrivning av vatten fallsrätt har bibehållits i ut­ redningens förslag. Ett par remissorgan har dock föreslagit inskränkning av skatteplikten i vissa av dessa fall.

Stämpelskatten på dessa begränsade sakrätter torde inbringa statsverket mindre än 50 000 kronor för år. Detta belopp är fördelat på 15—20 000 ärenden. Även med den föreslagna höjningen av skattebeloppet för servi­ tut kommer de totala inkomsterna av skatten för denna kategori inteck­ ningar att bli små. Det genomsnittliga skattebeloppet för varje ärende kom­ mer likaledes att förbli relativt obetydligt. Härtill kommer att antalet nya servitutsinteckningar, vilka utgör den dominerande delen av de här aktuella inteckningarna, kan väntas minska, bl. a. på grund av vidgade möjligheter att tillskapa s. k. lantmäteriservitut vilka är skattefria.

Under det att skatteplikten i de här berörda fallen ger statsverket endast obetydliga inkomster, vållar den inskrivningsväsendet ett ganska omfattande arbete, särskilt som skatten ibland är svår att beräkna. Ivostnadshänsyn och andra praktiska skäl talar därför starkt för att avskaffa skatteplikten på detta område. Även principiella skäl kan anses tala för en sådan åtgärd. Ef­ tersom det inte finns någon skyldighet att söka inteckning för avtalen om de ifrågavarande begränsade sakrätterna och dessa åtnjuter visst skydd även utan inteckning, kommer endast en mindre del av dem att träffas av skatte­ plikt. Sålunda kan man inte låta inteckna s. k. lantmäteriservitut, och den vanligaste typen av nyttjanderättsavtal, nämligen hyreskontrakt, intecknas praktiskt taget aldrig. Skatteplikten drabbar således ett godtyckligt urval av de berörda avtalen. Jag vill samtidigt erinra om att den kostnad, som in­ skrivningsväsendet åsamkas i de fall där inteckning söks, i princip skall er­ sättas genom den särskilda expeditionsavgiften.

På grundval av de nu redovisade övervägandena har jag kommit till upp­ fattningen, att skatteplikten för andra inteckningar än penninginteckningar liksom för inskrivning av vattenfallsrätt bör slopas. Vad gäller vattenfalls-

rätt kan även erinras om att jordabalksutredningen föreslagit slopande av

detta institut.

Enligt mitt förslag kommer att för beskattning kvarstå endast en homo­

gen kategori av inteckningar, nämligen fordringsinteckningar. Skatteplikten

för sådan inteckning gäller emellertid oberoende av objektet för inteckning­

en. Den avser således inte bara inteckning i fast egendom eller tomträtt utan

även exempelvis förlagsinteckning, fartygsinteckning och inteckning i luft­

fartyg. Med hänsyn härtill bör bestämmelserna om fordringsinteckning sam­

manföras under en särskild rubrik, lämpligen benämnd »Inteckning för ford­

ran».

Inteckningskontrollstämpeln har i praktiken visat sig in­

effektiv som skydd mot förfalskning av inteckningshandling. Sålunda har

det för förfalskare varit relativt lätt att avlägsna detta stämpelmärke från

en inteckningshandling. Utredningens förslag att göra stämpelmärket av

tunnare papper torde inte nämnvärt försvåra ett sådant förfarande. Kon­

trollmärken torde redan nu hanteras mycket noggrant vid inskrivningsavdel-

ningarna. Den av utredningen föreslagna höjningen av märkets valör till

två kronor lär därför inte medföra någon ökning av förfalskningsskyddet

men däremot ett administrativt merarbete genom att avgiften skulle avräk­

nas från debiterad lösen. Eftersom de stämpelmärken som skall användas

för redovisning av stämpelskatt och av expeditionsavgift inte kommer att säl­

jas till allmänheten, erbjuder redan dessa beläggningsstämplar ett förfalsk-

ningsskydd, som knappast ökas genom att ytterligare ett slags statligt stäm­

pelmärke sätts på handlingen. Jag förordar därför, att systemet med sär­

skild inteckningskontrollstämpel slopas.

Frågan om andra åtgärder behövs för att försvåra förfalskning har disku­

terats av såväl utredningen som remissorganen. Endast två remissorgan

har ansett det nödvändigt att införa reliefstämpling, om man slopar stäm­

pelmärket. Såsom utredningen påpekat, är reliefstämpling ofta inte lämp­

lig med hänsyn till den dåliga papperskvaliteten hos inteckningshandling-

en. För övrigt kan även en reliefstämpling förfalskas, om än med större be­

svär. Som jag nyss framhållit, bör de beläggningsstämplar, som sätts på

handlingen för att redovisa stämpelskatt och expeditionsavgift, utgöra till­

räckligt skydd mot förfalskning. Detta skydd bör emellertid kunna stärkas

genom att märkena makuleras med en makuleringsstämpel, som är svårare

att imitera.

156

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1964

12

§.

Denna paragraf motsvarar 13 § första stycket samt 35 § andra och tredje

styckena i utredningens förslag.

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 är 1964

157

Gällande ordning

Har eu handling förctetts för offentlig myndighet för inteckning och där­ vid försetts med stämpel, skall handlingen enligt 17 § SF inte stämpelbeläg- gas på nytt, om den inges än en gång i samma syfte som förut. Ett undan­ tag härifrån finns emellertid. När eu inteckning för skuldebrev eller an­ nat fordringsbevis helt eller till visst belopp dödats av domstol eller av an­ nan anledning upphört att gälla samt ny inteckning för handlingen inte inom ett år därefter sökts i den förut intecknade egendomen eller i del av denna, gäller sålunda inte regeln om stämpelbefrielse vid förnyad inteck- ningsansökan.

När betalning söks hos offentlig myndighet och en avskrift därvid företes i stället för huvudskriften, bör avskriften enligt 18 § SF förses med sam­ ma stämpel som gäller för huvudskriften. Om det med intyg bevisas att hu­ vudskriften försetts med stämpel för det belopp, för vilket betalning söks, eller för någon del av detta belopp, skall avskriften emellertid inte beläggas med stämpel för mera än det belopp, som saknas beträffande huvudskrif­ ten. Detsamma gäller, om det visas att inteckning eller betalning förut sökts för det aktuella beloppet eller del av detta.

Utredningen

I fråga om fall, då inteckning eller betalning söks för fordran, föreslår utredningen i 35 § andra stycket att avgift inte skall utgå för belopp, för vilket betalning eller inteckning tidigare sökts på grund av samma handling. Beträffande övriga inteckningar samt lagfart och inskrivning föreslår utred­ ningen i 13 § första stycket, att avgift inte skall utgå på nytt när en sådan åt­ gärd söks på grund av handling som tidigare blivit företedd i samma avseen­ de och då stämpelbelagts. Utredningen framhåller, att de föreslagna bestäm­ melserna om fordringsinteckning möjligen innebär någon utvidgning av av­ giftsbefrielsen i förhållande till de nuvarande reglerna genom att orden »i samma avseende» (17 § första stycket SF) inte tagits med i förslaget. Med hänsyn till lydelsen av andra stycket i samma paragraf anser utredningen det dock vara tvivelaktigt, om detta uttryck innefattar någon verklig be­ gränsning.

För det fall, att inteckning upphör att gälla och ny inteckning söks, före­ slår utredningen stämpelbefrielse endast under förutsättning, att den nya inteckningen söks inom ett år efter det att den förra inteckningen upphörde att gälla och i egendom som helt eller delvis omfattades av denna.

Om samtidigt med dödning av inteckning söks ny inteckning i egendom som helt eller delvis omfattades av den dödade inteckningen, skall stämpel­ befrielsen enligt utredningens förslag gälla, även om en ny handling åbe­ ropas. Utredningen, som framhåller att motsvarighet till denna regel sak­ nas i SF, har funnit den föreslagna bestämmelsen lämplig med hänsyn till intresset av att fastighetsboken vid omläggning av lån rensas från gamla inteckningar.

158

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1567

Bestämmelserna i 18 § SF om stämpelbeläggning av avskrift av fordrings-

bevis behöver enligt utredningen inte behållas. Utredningen anser det näm­

ligen även utan dessa bestämmelser vara uppenbart, att avgift inte utgår

om och i den mån avgift tidigare erlagts.

Yttrandena

Bestämmelsen att avgift inte skall utgå, när inteckning tidigare sökts på

grund av samma handling, har i allmänhet lämnats utan erinran.

Stockholms rådhusrätt föreslår emellertid att avgiftsbefrielsen skall få

gälla även ny handling, som i samband med utbyte eller eljest på grund av

inskrivningsåtgärd ersatt den åberopade handlingen. Rådhusrätten framhål­

ler att den handling som företes för nyinteckning inte är samma handling,

för vilken inteckning ursprungligen sökts, när den företedda handlingen

t. ex. på grund av utbyte eller uppdelning trätt i stället för annan inteck-

ningshandling. Förhållandet är likartat, när inteckning enligt 26 eller 27 §

inteckningsförordningen meddelats för ett utbrutet ägarhypotek. Rådhus­

rätten påpekar att enligt grunderna för 17 § första stycket SF stämpel-

beläggning vid nyinteckning i praxis inte torde ske i något av dessa fall,

trots att handlingen aldrig blivit försedd med stämpel.

Jordabalksutredningen framför synpunkter liknande dem som anförts av

Stockholms rådhusrätt.

Den nytillkomna bestämmelsen i 35 § tredje stycket av utredningens för­

slag, enligt vilken ny handling inte skall utgöra hinder för stämpelbefrielse

vid samtidig dödning och nyinteckning, hälsas med tillfredsställelse av flera

remissorgan. I några yttranden är man dock tveksam om den rätta tolk­

ningen av bestämmelsen.

Rådhusrätten i Uppsala, som anser bestämmelsen tillgodose ett länge

känt behov, menar, att avfattningen inte medger avgiftsfrihet annat än när

en inteckningshandling byts ut mot en annan. Rådhusrätten finner det önsk­

värt, att förmånen kommer att gälla även då flera inteckningar byts ut mot

en eller flera nya i andra valörer men sammantagna inte till högre belopp än

summan av de ursprungliga. Endast om en sådan möjlighet finns, anser

rådhusrätten en effektiv upprensning i fastighetsboken möjlig.

Föreningen Sveriges häradshövdingar finner bestämmelserna synnerligen

välkomna. På längre sikt bör de enligt föreningens uppfattning leda till en

sanering av inteckningsförhållandena och en avsevärd arbetslättnad, bl. a.

när det gäller att utfärda gravationsbevis. Det bör emellertid göras klart,

anser föreningen, att stämpelfriheten vid samtidig dödning och nyinteck­

ning inte förutsätter att de nya och de gamla skuldebreven lyder på sam­

ma belopp utan att stämpelfriheten får åtnjutas för de nya skuldebreven i

den mån dessa rymmes inom ramen för det dödade beloppet. Små inteck­

ningar kan härigenom sammanläggas till större. Principen bör enligt för­

eningens mening få tillämpas i full utsträckning även när det gäller skulde­

brev, som är intecknade inom flera domsagor. Måhända finns det skäl för

Knngl. Maj:ts proposition nr 75 är 1!M 4

in*»

en föreskrift, att stämpelfrihet inte får åtnjutas när inteckningsåtgärd vid­ tagits i uppenbart syfte ult ernå befrielse i andra fall än som medgivits i förordningen, slutar föreningen.

Samma tolkning som häradshövdingeföreningen uttalar Föreningen mel­ lan ombudsmännen hos Sveriges landsliypoteksinstitution, som finner tolk­ ningen väl överensstämma med utredningens motiv. Man skulle då ha den synnerligen önskvärda möjligheten att sammanslå flera inteckningshand- lingar till eu enda samtidigt med t. ex. relaxering, inteckningsreglering eller postposition. Föreningen understryker starkt angelägenheten av att dessa synpunkter beaktas. Skulle en sådan innebörd av stadgandet inte vara av­ sedd, hemställer föreningen att bestämmelsen omarbetas, så att den kommer att täcka även de angivna fallen. Såväl för fastighetsbokföringen som för det praktiska kreditlivet framstår det nämligen enligt föreningen som ett mycket starkt önskemål, att bestämmelsen blir tillämplig på de nu angivna situationerna.

Jordabalksidredningcn uttalar — med hänvisning till sina strävanden att åstadkomma största tänkbara förenklingar inom intcclcningsrätten — att det av stämpelulredningen föreslagna stadgandet kan hälsas med verklig tillfredsställelse hara om användningsområdet blir lika vidsträckt som lag­ beredningens civilrättsliga utbytesinstilut, d. v. s. kommer att omfatta även de fall då flera inteckningshandlingar byts ut mot en eller flera andra. Jor- dabalksutredningen anför härom.

Medan ett utbyte av inteckningshandling enligt 21 § inteckningsförord- ningen innebär, att inteckningen är oförändrad och således även i fortsätt­ ningen kommer att tyngas av före utbytet vidtagna inteckningsåtgärder, kommer däremot ett »utbyte», som sker medelst dödning och nyfastställelse, att resultera i en »ren» inteckning. Såsom antytts av stämpelutredningen skulle ett successivt användande av systemet med dylikt utbyte kunna åstad­ komma en inte oväsentlig förnyelse av inteckningsbeståndet; fastighetsbok­ föringen skulle härigenom bli förenklad och gravationsbevisen skulle bli mera lättlästa och överskådliga. — Den föreslagna möjligheten till utbyte via dödning och nyfastställelse skulle således kunna ses såsom ett komplement till det hävdvunna utbytesinstitutet. I praktiken kan man möjligen komma till ett motsatt betraktelsesätt, d. v. s. se det civilrättsliga utbytesinstitutet såsom ett komplement till det föreslagna »stämpelrättsliga». Anledningen härtill skulle vara önskvärdheten för alla intressenter att det sistnämnda ut- bytesförfarandet komme till användning. Förutom att innebära betydande lättnader i inskrivningsmyndighetens arbetsbörda medför nämligen ett stäm- pelrättsligt utbyte, att panthavaren i sin hand får en inteckningshandling, av vilken han direkt kan utläsa i vilka fastigheter inteckningen gäller. Sist­ nämnda omständighet är av stort värde och tillmötesgår gamla önskemål om att göra inteckningshandlingarna mera lättlästa. I händelse utbyte me­ delst dödning och nyfastställelse av en eller annan anledning inte skulle kunna genomföras i det enskilda fallet, skulle sakägarna ha möjligheten till civilrättsligt utbyte.

Avstyrkande yttrande föreligger endast från häradshövdingen i Hallands södra domsaga, som anför.

160

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år J96i

Den i tredje stycket upptagna bestämmelsen kan missbrukas på så sätt,

att inteckningar (till mycket höga belopp) som gälla i t. ex. fastigheterna

1—50, dödas helt samt nyfastställas i fastigheterna 50—100 och därefter

relaxeras i fastigheten nr 50. Härigenom kan stämpelbelagda skuldebrev an­

vändas för helt annat ändamål än som ursprungligen var avsett; de bli så­

lunda en handelsvara. Det kan göras gällande, att bestämmelsen saknar eko­

nomisk betydelse i fråga om inteckningar på mera ordinära belopp (5—

10 000 kronor) och att beträffande miljoninteckningar anledning saknas

införa lättnader i stämpelplikt för just en dylik kategori av stämpelpliktiga

handlingar. I övrigt må framhållas att en fastighetsägare kan stimuleras att

medverka till upprensning i fastighetsboken genom att det påpekas för ho­

nom att expedieringen av t. ex. gravationsbevis i så fall kan ske betydligt

snabbare. — Alternativt föreslås att uttrycket »helt eller delvis» ersättes

med uttrycket »i sin helhet eller endast med oväsentligt undantag».

En specialfråga rörande tomträtt har tagits upp av Föreningen för tjänste­

män inom Sveriges stadshypoteks- och bostadskreditorganisationer. som an­

för.

När tomt upplåtits med tomträtt och behov av ändring av tomten upp­

stått, måste det gällande tomträttskontraktet upphävas och inteckningar­

na i tomträtten dödas. Sedan därefter tomträttskontrakt beträffande den

nya tomten eller de nya tomterna på nytt tecknats, kunna de tidigare inteck­

nade skuldebreven omedelbart intecknas i någon av de nya tomträtterna.

Tvekan har härvid yppats hos inskrivningsdomare, om ny stämpelbelägg­

ning av skuldebreven skall ske. Inteckning sker ju ej i den förut inteck­

nade egendomen och strängt taget ej heller i del därav, enär en tomträtt

måste anses vara odelbar ur inteckningssynpunkt (inteckning i ideell andel

av tomträtt kan ej beviljas). Emellertid har i de fall av denna art som äro

för föreningen kända ny stämpelbeläggning icke ägt rum. Det kan måhända

diskuteras, om den föreslagna lydelsen av 35 § framdeles kommer att un­

danröja varje tvekan i frågan om hur stämpelbeläggning i fall som detta

skall bedömas. Det ifrågasättes därför, om ej i denna punkt ett förtydligande

bör ske.

Departementschefen

Liksom hittills skall skatt i princip inte utgå på nytt, om inteckning söks

på grund av handling som tidigare företetts i samma syfte och då föranlett

beskattning. Den utformning utredningen gett regeln härom innebär etL

krav på identitet mellan den ursprungligen intecknade handlingen och den

handling som företes vid det senare tillfället. Såsom ett par remissmyndig­

heter påpekat, kan emellertid den ursprungligen intecknade handlingen ha

ersatts av en ny handling genom utbyte, utbrytning av ägarhypotek eller

uppdelning. Enligt stadgad praxis tas i sådana fall inte ut någon stämpel,

om inteckning söks för den nya handlingen. Denna praxis bör enligt min me­

ning lagfästas. Detta kan ske genom en hänvisning till It § tredje stycket

3), där de berörda fallen finns angivna. En förutsättning för skattebefrielse,

när tidigare inteckning upphört att gälla, är emellertid, att ansökan om ny

inteckning bifalles eller vilandeförklaras inom ett år därefter. Vidare förut­

sätts identitet — helt eller delvis — mellan objekten för de båda inteck­

ningarna.

161

önskemålet att fastighetsböckerna skall rensas från gamla inteckningar har allmänt vitsordats under remissbehandlingen. Man har därför med till­ fredsställelse hälsat utredningens förslag om skattebefrielse för det fall, att dödning av inteckning och ansökan om inteckning på grund av ny handling sker samtidigt. Tveksamhet har dock uttalats, om det föreslagna stadgandet är tillämpligt i andra fall än då en tidigare intecknad handling byts ut mot en enda ny handling. Enligt min mening saknas anledning att ge stadgandet en så snäv innebörd. Såsom jordabalksutredningen antytt, bör genom den föreslagna bestämmelsen införas ett stämpelskatterättsligt utbytesinstitut, som överensstämmer med det av lagberedningen föreslagna civilrättsliga ut- bytesinstitutet. Detta medger utbyte av en inteckningshandling mot en eller flera liksom av flera handlingar mot en eller flera. Det angelägna syftet med ett stämpelskatterättsligt utbytesinstitut av detta innehåll gör att man bör bortse från risken för missbruk, vilken för övrigt inte är ny. Författningstex­ ten har jämkats för att klargöra, att bestämmelsen skall ha den nu angivna innebörden. Med hänsyn till önskemålet att förenkla inskrivningsväsendet bör hinder inte möta mot att tillämpa skattebefrielsen, även om de nya handlingarna lyder på högre belopp. Därvid skall skatt givetvis utgå för det överskjutande beloppet. Den omständigheten, att handlingarna är inteck­ nade inom flera domsagor, bör inte hindra skattebefrielse.

Tvekan har vidare uttalats, om skatt skall tas ut på nytt när på grund av ändring i fastighetsindelningen inteckningar i tomträtt till viss fastighet dödas och samma skuldebrev omedelbart intecknas i tomträtt till nybildad fastighet som helt eller delvis sammanfaller med den tidigare fastigheten. I sådant fall får den nya inteckningen enligt min mening anses ske i samma egendom som förut, och inteckningshavaren bör således i detta fall ha rätt till skattebefrielse. Enligt ett av högsta domstolen nyligen meddelat beslut skall förnyad skattepåföring inte heller äga rum, om inteckningen först bevil­ jats i viss tomt och sedan efter dödning beviljas i tomträtten till samma tomt. Någon särskild bestämmelse i dessa hänseenden kan enligt min mening inte anses erforderlig.

Kungl. Maj. ts proposition, nr 75 år 196b

Förvärv av fartyg

13 §.

Gällande ordning

Enligt 8 § SF skall i allmänhet stämpel erläggas för förvärv av fartyg (pråm) till ett värde av minst 6 000 kronor eller lott i sådant fartyg. De stämpelpliktiga förvärven, som upptas under särskilda rubriker, är Köp och Byte, Förvärv genom fusion enligt 175 § lagen om aktiebolag, Förvärv genom skifte vid upplösning av bolag eller förening samt Förvärv på grund av tillskott vid bildande av bolag eller förening eller tillskott efter bolagets eller föreningens bildande. Avgiftsplikt föreligger även om blott muntligt

6

Bihang till riksdagens protokoll 1964.1 samt. Nr 75

162

förvärvsavtal träffats. Vidare stadgas stämpelplikt uttryckligen för det fall,

att fartyg på grund av försäljning till utlandet upphör att vara svenskt.

Från stämpelplikt vid fusion har i 8 § SF uttryckligen stadgats frihet

beträffande fusion enligt 174 § lagen om aktiebolag eller 96 § lagen om

ekonomiska föreningar.

Under rubriken Köp av fartyg i 8 § SF stadgas stämpelavgift, då inteck­

ning eller betalning för ogulden köpeskilling söks hos offentlig myndighet

på grund av köpehandling om fartyg. En sådan handling är emellertid fri

från stämpel, om fordran enligt handlingen bevakas i konkurs.

Utredningen

Utredningen framhåller att stämpelavgiften vid fartygsförvärv principiellt

är att betrakta som en skatt på överlåtelse av fartyg. Detta framträder bl. a.

genom att förvärv av fartyg från utlandet är stämpelfritt, medan försälj­

ning till utlandet är stämpelpliktig.

Den nuvarande värdegränsen om 6 000 kronor, som fastställdes år 1921,

bör enligt utredningen med hänsyn till penningvärdets nedgång höjas till

15 000 kronor. Beträffande värderingen bör iakttas de regler, som i 17 §

av utredningsförslaget (16 § i departementsförslaget) föreslås för stämpel­

beräkningen.

Beträffande arten av stämpelpliktiga fång innebär förslaget inte någon

ändring av gällande rätt. I fråga om fusion hänvisar utredningen till vad

som anmärkts beträffande fast egendom vid 3 §. Någon motsvarighet till

den där upptagna skatteflyktshindrande bestämmelsen för ett såsom gåva

betecknat förvärv har utredningen inte ansett nödvändig i fråga om fartyg.

Såsom tidigare nämnts, föreligger stämpelplikt även vid sådan överlåtelse

av fartyg till utlandet, som innebär att fartyget upphör att vara svenskt.

I tydlighetens intresse har utredningen ansett detta böra anges uttryckligen.

Föreskriften om stämpelavgift, när inteckning eller betalning söks för

ogulden köpeskilling, har utredningen bibehållit i sak men innefattat i ett

mera generellt stadgande i 33 §.

Yttrandena

Förslaget att skatteplikt för förvärv av fartyg skall behållas har

inte mött någon erinran.

Fn ytterligare höjning av värdegränsen föreslår sjöfartsstyrelsen,

som anför.

Ifrågavarande stadgande avser, såväl i gällande som i föreslagen lydelse,

förvärv av fartyg. Skillnad göres icke mellan olika slag av fartyg. Detta var

naturligt vid tillkomsten av stadgandet, då fartyg över värdegränsen mera

sällan såldes för annat ändamål än kommersiell sjöfart eller fiske. Idag är

förhållandena helt annorlunda. Antalet stora eller i vart fall dyrbara nöjes-

och fritidsbåtar, såväl segel- som motorbåtar, har ökat enormt. Varje år

torde ett betydande antal sådana båtar byta ägare för köpeskillingar, som

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 196i

163

överstiger värdegränsen för avgiftsskyldighet. Ehuru sjöfartsstyrelsen sak­

nar direkta uppgifter om förhållandena, anser sig styrelsen likväl hava an­

ledning antaga, att avgiftsplikten mera sällan fullgöres vid överlåtelse av

andra fartyg (håtar) än sådana, som är registrerade i fartygsregistret.

Enligt sjöfartsstyrelsens mening kan det av olika skäl icke anses lämp­

ligt att bibehålla ett stadgande om avgiftsplikt med mindre än att efterlev­

naden noga övervakas. Det förefaller styrelsen därför knappast föreligga

mer än två alternativ, nämligen att skärpa kontrollen över efterlevnaden av

stadgandet eller att ändra detta så att fritids- och nöjesbåtarna i vart fall i

allmänhet skulle undantagas från avgiftsplikten.

Mot en skärpning av kontrollen över stadgandets efterlevnad kan anfö-

ras, att kännedomen om stadgandet torde hava mycket ringa spridning icke

bara bland båtägarna själva utan även bland dem som mer eller mindre

yrkesmässigt handlar med sådana. För det stora flertalet håtintresserade

torde ett strikt upprätthållande av avgiftsplikten komma att uppfattas som

eu ny pålaga på båtsporten. Å andra sidan kan anföras, att det är svårt att

finna bärande grund för att nu ställa fritidsbåtar i en särställning i för­

hållande till yrkesbåtarna.

Vid avvägningen mellan de båda skisserade alternativen har sjöfartssty­

relsen för sin del kommit till den uppfattningen, att man inte heller i fram­

tiden bör göra någon skillnad mellan olika slag av fartyg. Avgiftsplikten

bör uteslutande göras beroende av en värdegräns. För att uppnå en skälig

kompromiss mellan de olika synpunkterna vill styrelsen emellertid förorda

att värdegränsen höjs ytterligare, så att flertalet nöjes- och fritidsbåtar fal­

ler utanför avgiftsplikten. En höjning av värdegränsen till förslagsvis 25 000

kronor anser styrelsen åtminstone tills vidare vara tillräcklig i detta syfte.

Eftersom avgift för förvärv av nöjes- och fritidsbåtar sannolikt mera sällan

erlagts och fartyg för kommersiell sjöfart så gott som undantagslöst be­

tingar köpeskillingar till betydligt större belopp, skulle en sådan höjning

av värdegränsen sannolikt inte nämnvärt påverka stämpelintäkterna vid

fartygsöverlåtelser, menar sjöfartsstyrelsen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196 i

Departementschefen

Såsom utredningen föreslagit och alla remissinstanser accepterat, bör

skatteplikten vid far tygsförvärv behållas. Med fartyg avses även så­

dant utan eget framdrivningsmaskineri. Då detta inte behöver särskilt anges i

författningstexten, har uttrycket pråm uteslutits som obehövligt. Arten av

skattepliktiga fång överensstämmer nu så nära som möjligt med vad som

gäller för fast egendom. Eftersom jag i 3 § föreslagit en utvidgning av skatte­

plikten för fastighetsförvärv till att omfatta även utdelning och skifte från

bolag eller förening utan samband med bolagets eller föreningens upplösning,

bör en motsvarande utvidgning ske i fråga om fartyg.

I likhet med utredningen anser jag det vara lämpligt med ett uttryckligt

stadgande om skatteplikt även då fartyg genom förvärv upphör att vara

svenskt. Enligt 1 § sjölagen skall fartyg anses som svenskt när det antingen

till minst två tredjedelar ägs av svenska medborgare eller tillhör aktiebolag,

vars styrelse har sitt säte här i riket och består av aktieägare som är svenska

medborgare.

Värdegränsen för skatteplikt skulle enligt utredningens förslag hö­

jas från 6 000 till 15 000 kronor. Sjöfartsstyrelsen önskar en längre gående

höjning till 25 000 kronor. Därigenom skulle flertalet nöjes- och fritidsbå­

tar bli undantagna från skatteplikt. I princip finns det visserligen inte nå­

gon anledning att göra skillnad mellan denna kategori av fartyg och fartyg

för kommersiell drift. Av praktiska skäl, främst av hänsyn till kontroll-

svårigheterna, vill jag emellertid ansluta mig till sjöfartsstyrelsens förslag.

För nöjes- och fritidsbåtar med ett värde av 25 000 kronor eller däröver

skall således liksom för andra fartyg utgå stämpelskatt.

Bestämmelsen om inteckning i fartyg har flyttats till It §. Av skäl, som

anförts vid samma paragraf, har skatteplikten vid sökande av betalning

slopats.

164

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196b

14 §.

Gällande ordning

I 8 § SF under rubriken Köp av fartyg, tredje stycket, stadgas stämpelfri­

het vid köp av fartyg från utländsk ägare, vid köp av nybyggt fartyg ome­

delbart från den som byggt fartyget samt vid köp av fartyg, som är avsett

att användas för skeppsbrutnas räddning eller av statens befattningshavare

i och för tjänsten. Vidare föreligger stämpelfrihet vid beställning, som avser

nybyggnad av fartyg. Stämpelfriheten i det senare fallet gäller endast det

ursprungliga beställningsavtalet men inte överlåtelse av detta avtal.

Utredningen

Utredningen, som under 1)—5) upptagit föreskrifter angående stämpel-

frihet, framhåller att bestämmelserna under 1) och 3)—5) i sak överens­

stämmer med nuvarande regler. Med utländskt fartyg avses här fartyg, som

inte enligt 1 § sjölagen skall anses som svenskt.

Beträffande föreskriften under 2), som avser beställningskontrakt, påpe­

kar utredningen att man vid en ändring av SF år 1916 förutsatt att stäm­

pelfrihet skulle äga rum utan särskild föreskrift, när köp av fartyg grundade

sig på beställning som avsåg nybyggnad av fartyg. Därvid anförde man, att

fartygsstämpel mera var en skatt på avyttring än på förvärv av fartyg. Be­

stämmelsen att stämpelfriheten vid beställning gäller endast det ursprung­

liga beställningsavtalet men inte överlåtelse av beställningskontrakt innebär

enligt ordalagen närmast, att även överlåtelse av kontrakt innan fartyget le­

vererats eller ens färdigställts — måhända innan det ens påbörjats — är

stämpelpliktigt. Enligt denna tolkning skulle bestämmelserna innefatta ett

avsteg från principen att föremålet för beskattningen är överlåtelse av fartyg.

En konsekvent utsträckning av skattskyldigheten till att avse andra än

färdiga fartyg har enligt utredningens uppfattning knappast varit åsyftad.

165

I jämförelse med stämpelfriheten beträffande förvärv av färdigbyggt fartyg direkt från tillverkaren är stämpelplikten vid överlåtelse av beställningskon- trakt knappast av någon egentlig betydelse från ekonomisk synpunkt, anser utredningen. Denna föreslår därför, att bestämmelsen om överlåtelse av ny- byggnadskontrakt inte skall behållas. Med hänsyn härtill kunde det enligt utredningen vara onödigt att över huvud ta med något stadgande rörande be­ ställning av fartyg. Utredningen finner det dock vara av värde, att frågan om beställningskontrakt nämns. Under 2) har utredningen därför infört ett stadgande att stämpelplikt inte äger rum vid beställning, som avser nybygg­ nad av fartyg, eller vid överlåtelse av sådant beställningskontrakt innan far­ tyget blivit byggt.

Yttrandena

Sjöfartsstyrelsen ifrågasätter om inte förslaget lämpligen bör kompletteras med ytterligare ett undantag, nämligen för förvärv av fartyg för upphugg- ning eller till annat ändamål än sjöfart. Styrelsen framhåller därvid att överlåtelse på skrotfirma av fartyg för upphuggning numera i stor ut­ sträckning går till så, att skrotfirman formellt inte köper fartyget utan en­ dast det skrot som kan utvinnas ur fartyget vid upphuggningen. Sådana överlåtelser har efter prövning av kommerskollegium före sjöfartsstyrelsens inrättande ansetts inte innefatta avgiftspliktigt förvärv av fartyg. En lik­ nande fråga har nyligen aktualiserats i sjöfartsstyrelsen. I avvaktan på pröv­ ningen av den här förordade författningsändringen har styrelsen därvid ansett sig inte böra frångå hittills tillämpad praxis.

Departementschefen

Vid förvärv av nybyggt fartyg omedelbart från den som byggt fartyget utgår inte stämpelskatt. I likhet med utredningen anser jag det konsekvent att utvidga skattefriheten till att omfatta sådana överlåtelser av beställ­ ningskontrakt beträffande nybyggnad av fartyg, som sker innan tartyget blivit byggt. Däremot bör skattefrihet inte äga rum, om kontraktet överlåts efter det att fartyget blivit färdigbyggt.

Sjöfartsstyrelsen bär förordat en utvidgning av skattefriheten till för­ värv av fartyg för annat ändamål än sjöfart, exempelvis för upphuggning. När förvärvet sker för upphuggning och skrotning, är förhållandet i prin­ cip detsamma som vid skattepliktigt förvärv av rivningshus. I båda fallen finns vid förvärvet ett visst värde, i fråga om fartyg motsvarande vad som kan utvinnas i form av skrot. Det är detta värde, som bestämmer köpeskil­ lingen. Praktiska skäl talar även mot skattefrihet. Det torde nämligen inte vara möjligt att kontrollera, om det uppgivna syftet med förvärvet verkligen fullföljs. En bestämmelse, som medger skattefrihet på grund av blotta påståendet om skrotningssyfte, skulle därför vara ägnad att leda till skatte- flyktstransaktioner. Om fartyg överlåts för skrotning och uppenbarligen

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 är W6i

166

inte har annat värde än skrotvärdet, skall stämpelskatten beräknas på detta

skrotvärde, d. v. s. i praktiken köpeskillingen.

Fartyg kan även i övrigt förvärvas för annat ändamål än sjöfart, t. ex.

för användning som magasin, logement eller restaurang. Eftersom fartyget

då får samma användning som en byggnad, finns det enligt min mening inte

skäl att införa skattefrihet för dessa fall. Jag vill i detta sammanhang

erinra om att skatteplikten alltid omfattat även sådana fartyg, som inte

kan förflytta sig för egen maskin, vilket framgår av uttrycket pråm i nu gäl­

lande författningstext.

Jag anser mig sålunda inte kunna biträda sjöfartsstyrelsens förslag om

skattefrihet vid förvärv för annat ändamål än sjöfart.

Eftersom båthållningen inom lotsväsendet förstatligats fr. o. m. den 1 juli

1960, fordras inte längre någon bestämmelse om skattefrihet för förvärv,

som görs av statligt anställd för användning i tjänsten. Bortsett från slo­

pandet av denna bestämmelse och den redan nämnda utvidgningen av skat­

tefriheten vid överlåtelse av nybyggnadskontrakt överensstämmer de före­

slagna reglerna i sak med vad som nu gäller.

15 §.

Gällande ordning

Särskilda bestämmelser om stämpelfrihet vid transport av köpehandling

rörande fartyg finns i 8 § fjärde stycket SF under rubriken Köp av fartyg.

Stämpel skall sålunda utgå endast för det sista fånget, om köpehandlingen

utan tillägg till eller förändring i villkoren överlåts inom den tid som är

stadgad för anmälan av det första fånget och handlingen inom samma tid

företes i sammanhang med sådan anmälan.

Enligt förordningen den 18 oktober 1901 (nr 78) angående registrering av

svenska fartyg är anmälningstiden för registrerat fartyg fjorton dagar efter

det att förändringen i äganderätten inträffade. När det är fråga om lott i

fartyg, räknas anmälningstiden från det att förändringen blev känd för hu­

vudredaren. I fråga om fartyg, som inte är registreringspliktigt eller infört

i fartygsregister är anmälningstiden enligt 34 § 2 mom. SF en månad efter

det att avtalet träffades.

I femte stycket under rubriken Köp av fartyg finns särskilda bestämmel­

ser om ett visst slag av transportfång. Det är där fråga om fall då köpare

av fartyg inom sex månader från köpehandlingens upprättande överlåter

fartyget eller lott i detta till delägare i nybildat rederi eller till nybildat

bolag, som tillkommit för att överta fartyget, utan att köpevillkoren vid

överlåtelsen ändras på annat sätt än som betingas av att flera blir lottägare

i fartyget. Har i ett sådant fall anmälan om överlåtelsen skett inom sexmå-

nadersfristen och inom tid, som är föreskriven för överlåtelseanmälan, skall

stämpelbeläggning inte ske för det sista fånget. En ytterligare förutsättning

för stämpelfrihet i detta fall är att det i sammanhang med anmälan om det

förra fånget uppgivits eller — när sådan anmälan inte krävs — vid anmä­

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196b

167

lan om den senare överlåtelsen bevisas, att förvärvet skett för att överlåtas

till vederbörande rederi eller bolag.

Som en gemensam förutsättning för stämpeltrihet i fall av transportfång

gäller att anmälan åtföljs av en skriftlig uppgift om köpeskillingen och av

en på heder och samvete avgiven förklaring, att annan betalning inte i nå­

gon form lämnats eller skall lämnas utöver den uppgivna köpeskillingen.

Utredningen

Vid eu jämförelse med vad som gäller i fråga om transport av fastighets­

köp anser utredningen de nuvarande tidsfristerna för stämpelfiihet beträf­

fande fartygsförvärv vara relativt knappt tillmätta. En bättre ordning skulle

man enligt utredningens mening vinna, om överlåtelsefristen för stämpel-

frihet beträffande transportfall i allmänhet bestämdes till sex månader räk­

nat från det första fånget.

På grund av de korta anmälningstiderna har stämpelavgift troligen ofta

erlagts, när transportförvärvet anmäls, menar utredningen, Detta hindrar

emellertid enligt dess åsikt inte, att man behåller föreskriften om stämpel­

plikt för det sista fånget. Den praktiska olägenheten av en sådan regel vill

utredningen minska genom att införa en avräkningsregel. I övrigt hänvisar

utredningen till 5 § i förslaget, som behandlar transport av fastighetsköp.

Utredningen framhåller att den i fråga om fastighetsförvärv föreslagit

stämpelfrihet vid överlåtelse till bolag eller förening, även då överlåtelsen

utgör tillskott och innefattar en därav betingad ändring i förvärvsvillkoren.

Motsvarande bör enligt utredningen gälla beträffande transport av fartygs­

förvärv.

Samma bestämmelser föreslår utredningen dessutom för transporter till

nybildat rederi eller nybildat bolag, som bildats för att överta fartyget. Be­

träffande behovet av att behålla stämpelfrihet i dessa fall framhåller utred­

ningen att stämpelfrihet enligt första stycket i denna paragraf inte kommer

att föreligga, när transport avser endast en andel i ett förvärv. Inte heller fin­

ner utredningen anledning att ta bort den nuvarande stämpelfriheten i fall,

då förvärvaren behåller en fartygsandel genom att överlåta fartyget till re­

deri eller bolag där han själv är delägare. Önskemålet att få en tidsbestäm­

ning, som motsvarar vad som föreslagits vid tillskott av fast egendom, bör

enligt utredningen föranleda en utsträckning av transporttiden i dessa fall

från sex månader till två år. De nuvarande villkoren för stämpelfrihet, nämli­

gen att det uppgivits eller styrkts att förvärvet skett för överlåtelse till ny­

bildat rederi eller bolag, behöver enligt utredningen inte behållas.

Beträffande kravet på försäkran rörande villkoren för förvärvet hänvisar

utredningen till vad som anmärkts vid 5 § i förslaget.

Kanyl. Maj. ts proposition nr 75 år 196b

168

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1964

Departementschefen

Utredningens förslag rörande transport av fartygsförvärv har lämnats

utan erinran vid remissbehandlingen. I likhet med utredningen finner jag

det ändamålsenligt, alt bestämmelserna i denna del bringas i överensstäm­

melse med vad jag vid 5 § föreslagit i fråga om transport av fastighetsför­

värv.

16 §.

Paragrafen motsvarar 17 § i utredningens förslag.

Gällande ordning

Stämpelavgift utgår enligt 8 § SF under rubriken Köp av fartyg med en

krona för varje fulla 100 kronor av fartygets eller lottens värde vid tiden

för överlåtelsen. Vid köp skall enligt 10 § 2 mom. SF stämpelavgiften be­

räknas på köpeskillingen, om inte omständigheterna ger anledning till an­

tagande att köpeskillingen understiger det verkliga värdet. Vid annat för­

värv eller då köpeskillingen inte kan läggas till grund för avgiftsberäk-

ningen, skall avgiften beräknas på det värde, vartill fartyget uppskattas

enligt intyg av trovärdiga med saken förtrogna män.

Såsom närmare anges vid 17 § i departementsförslaget, skall enligt be­

stämmelse i 8 § SF under rubriken Köp av fartyg anmälan om fartygsför­

värv till fartygsregistret förses med stämpel. Sådan anmälan skall, såsom

vidare nämnts, göras inom fjorton dagar räknat från förvärvet eller, be­

träffande lott i fartyg, från det att huvudredaren fick kännedom om för­

värvet. Tidsfristen för skattens erläggande blir därför lika med denna an-

mälningstid.

Om fartyget inte är registreringspliktigt och inte heller infört i fartygs­

registret, skall förvärvsanmälan till lands- eller stadsfiskal enligt 34 § 2

mom. SF förses med stämpel till behörigt belopp. Denna anmälan skall av­

ges inom en månad efter förvärvet, och stämpelavgiften skall erläggas sam-

tidigt med att anmälan sker. Bestämmelserna härom redovisas närmare vid

17 § i departementsförslaget.

Utredningen

I fråga om storleken av stämpelavgiften har utredningen inte föreslagit

någon ändring i vad som nu gäller.

Utredningen föreslår en bestämmelse av innehåll att stämpelavgiften

skall betalas, när anmälan om förvärvet görs. Som påföljd vid dröjsmål med

anmälan om förvärv av fartyg föreslår utredningen i 18 § förhöjd stämpel-

avgift. Behovet av att stadga sådan påföljd finner utredningen visserligen

inte lika framträdande som beträffande fast egendom. Enligt utredningens

mening bör dock samma regler gälla för fartyg som för fast egendom och

169

tomträtt. Utredningen har därför gett bestämmelserna om stämpelförhöj­ ning samma utformning som beträffande fast egendom.

Yttrandena

Beträffande storleken av stämpelavgiften har ingen erinran gjorts. Den föreslagna förhöjningen av stämpelavgiften vid dröjsmål med för- värvsanmälan har lämnats utan erinran av flertalet remissorgan, bland dem sjöfartsstyrelsen och Sveriges redareförening. Endast tre myndigheter har avstyrkt förslaget. Ur de avstyrkande yttrandena må anföras följande.

Hovrätten för Västra Sverige anser stadgandet vara ägnat att leda till oli­ ka manipulationer, främst postdatering, ändring av redan gjord datering eller omskrivning av köpeavtal, i syfte att kringgå bestämmelsen. För den tillämpande myndigheten kan föreskriften enligt hovrättens uppfattning medföra olägenheter av skilda slag och förorsaka åtskilligt besvär. Om en förhöjningsregel ändå skulle införas, föreslår hovrätten, att räntesatsen höjs till tre procent, att maximeringen slopas och att förhöjningen beräknas per kalenderkvartal eller del därav, alternativt per helt kvartal eller del därav.

Annars kan vederbörande få en räntefri frist om nästan sex månader.

Även hovrätten för Övre Norrland befarar starkt, att avgiftsförhöj ningen kommer att visa sig mer ägnad att försvåra myndighetens arbete än att åvägabringa den avsedda effekten.

Länsstyrelsen i Gotlands län finner principen om förhöjning vid dröjsmål vara främmande för grunderna i vårt rättsväsende. Syftet att framtvinga skyndsamhet bör i stället tillgodoses genom vitesföreläggande och bötes­ straff.

Departementschefen

I fråga om storleken av stämpelskatten för fartygsförvärv kan enligt min liksom utredningens och remissorganens mening inte ifrågasättas nå­ gon ändring. Stämpelskatten skall således fortfarande utgå med en procent av fartygets eller lottens värde. Liksom i fråga om förvärv av fast egendom skall dock vid köp den avtalade köpeskillingen normalt läggas till grund för skatteberäkningen. Närmare regler om fastställandet av värdet har jag tagit in i 18 §.

För underlåtenhet att anmäla förvärv i rätt tid har utredningen föresla­ git förhöjning av skatten, närmast med anledning av motsvarande förslag för fall av underlåtenhet att söka lagfart eller inskrivning. Såsom framgår av det föregående, har jag inte funnit skäl att förorda detta förslag. Enligt min mening — som i denna del överensstämmer med utredningens upp­ fattning — är en s. k. straffavgift mindre motiverad beträffande fartyg än vid fastighets- eller tomträttsförvärv. Den relativt korta anmälningstiden för fartygsförvärv och de höga skattebelopp, som kan utgå för sådana för­ värv, gör att en straffavgift för underlåten anmälan ofta kan te sig orim-

6f

Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 75

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 dr HUS i

170

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196i

lig. Med hänsyn till det anförda finner jag mig inte böra föreslå någon

straffavgift för de här aktuella fallen. I stället bör man vid behov utnyttja

den möjlighet till vitesföreläggande, som finns i 40 § förordningen angåen­

de registrering av svenska fartyg. Jag får vidare erinra om att underlåten­

het att göra anmälan i rätt tid är förenad med straffansvar enligt 34 § sam­

ma förordning och att underlåtenhet att avge deklaration beträffande för­

värv av icke registreringspliktiga fartyg medför ansvar enligt 51 § stämpel-

skatteförordningen.

I 36 § andra stycket ämnar jag föreslå att skatten skall betalas inom den

tid, som enligt 17 § gäller för anmälan eller deklaration rörande förvärv av

fartyg. Som en generell sanktion mot underlåtenhet att betala skatt i rätt

tid ämnar jag vidare i 37 § 2 mom. föreslå restavgift.

17 §.

Paragrafen motsvarar 19 § i utredningens förslag.

Gällande ordning

Såsom nämnts vid 16 §, skall förvärv av fartyg, som är registrerat i sjö-

fartsstyrelsens fartygsregister, anmälas till sjöfartsstyrelsen. Sådan anmä­

lan skall, såsom vidare nämnts, göras inom fjorton dagar efter det att för­

ändringen i äganderätten inträffade. När det är fråga om lott i fartyg, skall

anmälningstiden räknas från den tidpunkt, då förändringen kom till hu­

vudredarens kännedom.

I fråga om förvärv av fartyg, som inte är registreringspliktigt och inte

heller är infört i fartygsregistret, finns en särskild bestämmelse om an­

mälningsskyldighet i 34 § 2 mom. SF. Sålunda skall överlåtaren och för­

värvaren senast inom en månad efter det att skriftligt eller muntligt avtal

om förvärvet slutits gemensamt göra skriftlig anmälan om avtalet till lands-

eller stadsfiskalen i den ort, där fartyget vid överlåtelsen hade sin hem­

ort. Är förvärvaren inte bosatt i Sverige, åligger anmälningsskyldigheten

endast överlåtaren. Anmälan skall avges i två exemplar, av vilka det ena

förses med stämpel till behörigt belopp. Lands- eller stadsfiskalen skall se

till att med anmälan följer de handlingar som nämns under rubriken Köp

av fartyg, nämligen uppgift om köpeskillingen och förklaring att inte ut­

över denna lämnats eller skall lämnas annan betalning för köpet. Sam­

tidigt skall tillses, att anmälan är försedd med stämpel till behörigt be­

lopp. Om det senare inte är förhållandet, skall lands- eller stadsfiskalen

uppmana kontrahenterna att sätta på felande stämpel och därvid erinra

om den påföljd för underlåtenhet att göra detta, som är föreskriven i 47 §

SF. Sedan anmälan funnits vara behörigen stämpelbelagd och de påsatta

stämplarna makulerade, skall lands- eller stadsfiskalen på det stämpelbe-

lagda exemplaret av den ingivna anmälan utan avgift teckna bevis om att

anmälan företetts hos honom, behörigen stämpelbelagd, liksom bevis om

dagen då detta skett. Detta exemplar av anmälan skall sedan tillhanda­

171

hållas den som gett in handlingarna. Har avhandling om förvärvet töljt med anmälan, skall samma bevis tecknas på avhandlingen.

Utredningen

Beträffande anmälan om förvärv av registrerade fartyg löreslår utred­ ningen bestämmelser, vilka i huvudsak överensstämmer med vad som nu gäller. I fråga om oregislrerade fartyg har utredningen däremot i 38 § före­ slagit en ändring. Handläggningen av avgiftsärendena skall sålunda enligt förslaget flyttas från lands- eller stadsfiskal till sjöfartsstyrelsen. Denna änd­ ring har utredningen motiverat med att styrelsen lämpligen bör ha hand om uppbörden av stämpelmedlen. Vidare anser utredningen det vara ändamåls­ enligt att alla ärenden om fartygsstämpel behandlas av en och samma myn­ dighet, även om stämpelfrågor som rör oregistrerade fartyg i de flesta fall inte torde bereda några svårigheter. Utredningen tramhåller, att frågan också har visst samband med andra förslag av utredningen. Denna syftar därvid på ett vid 37 § av departementsförslaget redovisat förslag, som inne­ bär att det nuvarande förbudet i 34 § 2 mom. SF mot att ta emot icke stäm- pelbelagd anmälan upphävs beträffande oregistrerade fartyg. Vidare åsyftas det tidigare redovisade förslaget, att stämpelmärken inte längre skall få säljas till allmänheten. Enligt utredningens förslag skall anmälan om för­ värv av oregistrerat fartyg emellertid fortfarande göras till polismyndighet. Denna skall sedan omedelbart vidarebefordra anmälan med tillhörande handlingar till sjöfartsstyrelsen.

Yttrandena

Förslaget att sjöfartsstyrelsen skall vara beskattningsmyndighet för samt­ liga skattepliktiga förvärv av fartyg har allmänt godtagits.

Statsåklagaren i Göteborg hälsar med tillfredsställelse att bestyret med att stämpelbelägga överlåtelse av fartyg, som ej är registrerat, flyttas från stadsfiskal till sjöfartsstyrelsen. Statsåklagaren framhåller att åklagarna inte blivit helt befriade från uppgiften, eftersom förvärvet skall anmälas till polismyndighet. Detta innebär enligt hans åsikt även en skyldighet för polismyndigheten att övervaka, att behöriga anmälningar alltid sker.

Anmälningsskyldigheten beträffande förvärv av oregistrerat fartyg bör en­ ligt sjöfartsstyrelsen i förtydligande syfte uttryckligen begränsas till av- giftspliktiga förvärv. Endast för sådana fall straffsanktioneras anmälnings­ skyldigheten enligt 59 § i utredningens förslag. Frågan om en mer omfat­ tande anmälningsskyldighet bör enligt styrelsens mening prövas i annat sammanhang.

Departementschefen

En koncentration till sjöfartsstyrelsen av samtliga ärenden om stämpel­ skatt för fartygsförvärv synes vara ändamålsenlig. Jag får därför tillstyrka

Kungl. Maj:ts proposition nr

75

år i96\

172

utredningens förslag, att styrelsen skall vara beskattningsmyndighet i fråga

om alla fartygsförvärv. Med en sådan ordning är det enligt min mening en

onödig omgång att kräva anmälan till polismyndighet beträffande vissa

fartygsförvärv. Polismyndighetens uppgift skulle nämligen endast vara att

vidarebefordra anmälan. Jag vill därför som en förenkling föreslå, att alla

anmälningar om skattepliktiga förvärv av fartyg skall göras direkt till sjö-

fartsstyrelsen.

Eftersom anmälan i fråga om fartyg, som varken är registrerat eller re-

gistreringspliktigt, ända sedan sin tillkomst betraktats som jämställd med

deklaration, bör den nu uttryckligen erhålla denna form. Deklarationen

skall utan anmaning avges till sjöfartsstyrelsen, som bör få fastställa for­

mulär för deklarationen. Eftersom någon stämpelbeläggning inte längre

skall ske vid redovisning av skatten, behöver deklaration inte ges in i mer

än ett exemplar. Den tid, inom vilken deklarationen skall vara avlämnad,

synes alltjämt böra bestämmas till en månad efter förvärvet.

18 §.

I denna paragraf, som i sak överensstämmer med 20 § i utredningens

förslag, meddelas regler om hur fartygets värde skall styrkas. Förslaget har

motsvarighet i föreskrifter i 8 § SF under rubrikerna Byte av fartyg och

Köp av fartyg samt i 10 § 2 mom. och 34 § 2 mom. SF. I enlighet med vad

som föreslagits i 8 § 1 mom. tredje stycket har uttrycket »trovärdiga, med

saken förtrogna män» ersatts med ordet »sakkunnig».

Aktier och obligationer m. m.

Denna avdelning innehåller bestämmelser om emissionsstämpel, d. v. s.

stämpelskatt för aktier i svenska bolag (19 §), insatser i svenska komman­

ditbolag (20 §), svenska obligationer och vissa andra svenska värdepapper

(21—23 §§) samt utländska värdepapper (24 och 25 §§). Dessutom innehål­

ler avdelningen gemensamma bestämmelser om dessa skatteobjekt (26 och

27 §§). Bestämmelserna motsvarar 22—32 §§ i utredningens förslag.

Stämpelplikten omfattar för närvarande in- och utländska aktier, obliga­

tioner och lottbrev i kommanditbolag samt andelsbevis i utländska företag

av ekonomisk art och certifikat å utländska värdepapper. Utanför stämpel­

plikten faller således teckningsrättsbevis, andelsbevis i andra svenska före­

tag av ekonomisk art än aktiebolag och kommanditbolag, aktiefondsbevis

samt certifikat, som avser svenska värdepapper eller icke stämpelpliktiga

värdepapper.

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196b

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196b

173

Aktier i svenska bolag

19 §.

Gällande ordning

Enligt föreskrifter i 8 § SF under rubriken Aktiebrev i inländskt aktiebo­ lag skall ett sådant aktiebrev, innan det utges av bolaget, förses med stäm­ pel av 10 öre för varje fulla 10 kronor av det belopp, varpå den i brevet av­ sedda aktien lyder. Om brevet utfärdas på två eller flera aktier, skall stäm­ pel beräknas på aktiernas sammanlagda belopp. I fall, där enligt bolagets beslut betalning för aktie skall erläggas med högre belopp än aktiens nomi­ nella belopp, skall dock stämpeln beräknas i förhållande till detta högre be­ lopp.

Under rubriken Interimsbevis, interimskvitto stadgas i 8 § SF stämpel­ plikt för sådant bevis eller kvitto bl. a. då det avser aktiebrev eller lottbrev i inländskt bolag. Enligt 27 § SF skall för beviset eller kvittot erläggas sam­ ma avgift som för motsvarande aktiebrev eller lottbrev. Eftersom interims­ bevis och interimskvitto representerar aktierätten på det tidiga stadium, då aktiebrev ännu inte blivit utfärdat, leder stämpelplikten för sådant bevis eller kvitto till att den aktie, som skall ersätta interimsbeviset eller -kvittot, inte blir föremål för stämpelavgift.

För bevis på andelsrätt i aktiefonder, s. k. aktiefondsbevis, finns inte någ­ ra bestämmelser om stämpelplikt. Inte heller föreligger stämpelplikt för cer- tifikat, som avser svenska värdepapper.

Utredningen

Vad först angår aktie föreslår utredningen, att stämpelavgift skall er­ läggas när aktiebolag bildas och när sådant bolags kapital ökas. Att stäm­ pelplikten anges på detta sätt anser utredningen inte i och för sig innefatta någon saklig förändring av den nuvarande bestämmelsen, att aktiebrev skall förses med stämpel innan det utges av bolaget.

I fråga om avgiftsbeloppets storlek överensstämmer utredningens förslag med gällande föreskrifter. Utredningen har vidare föreslagit en bestämmelse av innehåll att avgiften för aktie, som betalas med annan egendom än peng­ ar, skall vara densamma som för aktie, där betalning utgår i pengar. Skall inte någon aktie betalas med pengar, skall avgiften beräknas efter det nomi­ nella beloppet. Dessa bestämmelser om avgiftsberäkningen vid tillskott, var­ om uttryckliga stadganden inte finns i SF, motsvarar enligt utredningens uppfattning vad som redan nu kan antas gälla.

Med hänsyn till de bestämmelser om tiden för erläggande av stämpelav­ gift för aktie, som utredningen föreslår (23 § i utredningsförslaget), anser utredningen det inte vara nödvändigt att meddela bestämmelser om stämpel­ avgift för interimsbevis eller interimskvitto.

174

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1964

En utvidgning av stämpelplikten förordar utredningen genom att föreslå

såväl emissions- som fondstämpel för vissa andelsrättsbevis, näm­

ligen aktiefondsbevis och andra likartade bevis som avser andelsrätt i aktier

eller obligationer. Utredningen framhåller därvid att andelsbevis i aktie­

fonder med olika benämningar under senare år utbjudits i den allmänna

marknaden på initiativ av banker och andra företag. Ett syfte härmed har

angetts vara att öka möjligheterna för placering av mindre belopp i aktier

av olika slag. Fondernas förvaltningsorganisation har fått formen av stif­

telse. Rätten till sådan fonds värde och avkastning, efter avdrag av förvalt­

ningskostnaden, tillkommer andelsägarna.

Frågor om stämpelplikt för sådana andelsbevis, som nu nämnts, har va­

rit föremål för prövning såvitt avser aktiefondsbevis, utfärdade av Stiftel­

sen Aktietjänst. Regeringsrätten har därvid funnit, att emissionsstämpel in­

te skall utgå. Vidare har statskontoret i ett ärende om förhandsbesked för­

klarat, att bevisen inte är att anse som fondpapper vilka enligt fondstämpel-

förordningen skall förses med stämpel.

Utredningen finner det påkallat att vidta en sådan ändring i fondstämpel-

förordningen, att fondbevis av det här aktuella slaget vid överlåtelse blir

underkastat fondstämpel. Enligt utredningens mening finns inte anledning

att begränsa en bestämmelse härom till andelsbevis, som avser aktier, utan

även andelsbevis, som avser obligationer, bör innefattas i en sådan bestäm­

melse. Däremot vill utredningen inte föreslå, att ändringen utsträcks till att

avse andra andelsbevis än sådana som förekommer i den allmänna markna­

den. Beskrivningen i detta avseende kan enligt utredningens mening ske

med användande av samma kännetecken som beträffande obligationer,

d. v. s. innehålla att det skall vara fråga om bevis, som utges i större antal

och uppenbarligen är avsedda för den allmänna rörelsen.

Huruvida utgivandet i den allmänna marknaden av andelsbevis rörande

aktier och obligationer även bör drabbas av emissionsstämpel, anser utred­

ningen vara något tveksamt. Vid en jämförelse mellan utgivandet i den all­

männa marknaden av de här aktuella bevisen och andra stämpelpliktiga

emissioner framträder emellertid enligt utredningen sådana likheter, att

konsekvensen fordrar samma behandling i stämpelhänseende av dessa fall.

Utredningen föreslår därför att andelsrättsbevis, som avser aktier eller ob­

ligationer, skall beläggas med emissionsstämpel, om bevisen utges i större

antal och uppenbarligen är avsedda för den allmänna rörelsen (29 § i utred­

ningsförslaget).

Vad angår avgiftsbeloppen, finner utredningen det i fråga om fondstäm­

peln vara tydligt, att på andelsbevis som avser aktier skall tillämpas den

högre avgift som gäller för aktie, övervägande skäl talar enligt utredningens

mening för att samma avgift tas ut även för andelsbevis, som enbart avser

obligationer, om sådana bevis skulle förekomma. Önskvärdheten av att be­

handla andelsbevisen enhetligt har utredningen ansett böra föranleda, att

även emissionsstämpeln skall utgå såsom för aktie. Eftersom ett andelsbe­

175

vis inte lyder på visst belopp, föreslår utredningen, att avgiften beräknas på storleken av det vederlag mot vilket beviset tillhandahålls köpare.

Vad nu sagts om andelsrättsbevis skall enligt utredningens förslag i hu­ vudsak gälla även sådant c e r t i f i k a t, som utges i den allmänna mark­ naden och innefattar förfoganderätt över vissa värdepapper (29 § i utred­ ningsförslaget). Utredningen erinrar om att emissionsstämpel enligt gällande bestämmelser utgår för ccrtifikat å utländska värdehandlingar och att fond- stämpel utgår för ccrtifikat i fråga om både svenska och utländska värde­ handlingar. Såvitt angår emissionsstämpel, föreslår utredningen, att en en­ hetlig avgift skall tas ut för alla ccrtifikat och att avgiften skall bli densam­ ma som föreslagits för andelsbevis. I fråga om fondstämpel anser utred­ ningen däremot nuvarande avgiftsbestämmelser kunna lämnas oförändiade. Detta innebär att olika avgifter skall utgå för certifikat, som gäller aktier, och för certifikat, som gäller obligationer. Om certifikat avser båda slagen av värdepapper, bör enligt utredningens mening den högre avgiften anses vara tillämplig, eftersom ett motsatt behandlingssätt skulle kunna leda till att avgift undandrogs.

Från stämpelplikten föreslår utredningen undantag för andelsbevis och certifikat avseende endast sådan obligation, som skall vara fri från stämpel­

avgift.

Beträffande handlingens förseende med stämpel och beträffande stämpel­ avgift vid utbyte anser utredningen, att de regler som föreslås för obliga­ tion skall erhålla motsvarande tillämpning.

Yttrandena

Remissorganen har inte haft något att erinra mot att stämpelplikten för aktie knyts till bildandet av aktiebolag och till ökningen av bolags aktie­ kapital. Inte heller har någon erinran riktats mot den föreslagna avgiftens storlek eller mot ett slopande av stämpelplikten för interimsbevis och interim sk vitt o, som avser aktier.

Förslaget att införa stämpelplikt för andelsrättsbevis, som av­ ser aktier eller obligationer, har däremot blivit föremål för delade meningar.

Såvitt gäller emissionsstämpel, har förslaget tillstyrkts av bank- och fondinspektionen, statskontoret och Skyddsföreningen för utländska värde­ papper. Som stämpelpliktigt andelsrättsbevis bör enligt inspektionens me­ ning betraktas även de s. k. certifikat, som avser Tyska Rikets fyra procent utländska obligationslån av år 1930 (tändstickslånet).

Avstyrkande yttranden har avgivits av Stockholms fondbörs, Svenska fond­ handlareföreningen, Svenska bankföreningen, Näringslivets skattedelegation, Skånes handelskammare och Stiftelsen Aktietjänst. I de avstyrkande yttrandena framhålls främst att emissionsstämpel innebär en dubbelbeskatt­ ning, som man i övrigt velat undvika. Vidare anförs, att skatteskärpningen strider mot strävandena inom den europeiska gemenskapen att få till stånd

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 106i

176

en harmonisering av sådana skatter. Skånes handelskammare anser, att

även förvaltningsbolag rätteligen borde vara befriade från emissionsstäm-

pel för egna aktier. Stiftelsen Aktietjänst hävdar, att stiftelsens andelsrätts-

bevis bör vara helt fritagna från emissions- och fondstämpel med hänsyn

till bevisens speciella karaktär och stiftelsens syfte.

Vad beträffar fondstämpel för andelsrättsbevis har ett införande av stäm-

pelphkt tillstyrkts av bank- och fondinspektionen, Stockholms fondbörs,

Svenska fondhandlareföreningen och Skyddsföreningen för utländska vär­

depapper men avstyrkts av Näringslivets skattedelegation, Skånes handels­

kammare och Stiftelsen Aktietjänst. Svenska bankföreningen har uttalat

tveksamhet om lämpligheten av förslaget. Flertalet remissorgan har i denna

del åberopat i stort sett samma skäl som redovisats beträffande emissions-

stämpeln. Bank- och fondinspektionen har i detta sammanhang framfört

åsikten att man borde undersöka, om inte fondstämpeln i sin helhet kunde

slopas eller eventuellt omvandlas till en avgift som tas ut av de vid fond­

börsen ackrediterade bolagen.

I fråga om beloppet av stämpeln för andelsrättsbevis har Stockholms fond­

börs, Svenska fondhandlareföreningen och Svenska bankföreningen före­

slagit att avgiften för bevis, som avser enbart obligationer, skall vara den­

samma som för obligation och att beviset skall vara fritt från stämpel, om

det avser enbart obligationer som utfärdats eller garanterats av svenska

staten.

Utredningens förslag att införa emissionsstämpelplikt för certifikat

å svenska värdepapper har tillstyrkts av bank- och fondinspektionen, som

finner konsekvensen fordra stämpelplikt om sådan införs för andelsrätts­

bevis. Avstyrkande yttranden föreligger från Stockholms fondbörs, Svenska

fondhandlareföreningen, Svenska bankföreningen, Näringslivets skattede­

legation och Skånes handelskammare. I dessa yttranden anförs, att förslaget

medför dubbelbeskattning. I fråga om certifikatavgiftens storlek har bank-

och fondinspektionen samt Svenska bankföreningen föreslagit att för certi­

fikat, som avser endast obligationer, skall utgå samma stämpel som för ob­

ligation.

Departementschefen

I likhet med utredningen och remissorganen anser jag, att skatteplik­

ten för aktie bör knytas till bildandet av aktiebolag och till ökning av

bolags aktiekapital. Givetvis skall i det senare fallet skatt utgå endast för de

nya aktierna. Den föreslagna skattenivån, mot vilken ingen erinran riktats,

finner jag väl avvägd. Skatten bör således fortfarande utgå med i princip

en procent av aktiens belopp.

Vad utredningen föreslagit om skatteberäkningen vid tillskott synes än­

damålsenligt, eftersom det inte kräver någon värdering av apportegendo­

men och beskattningsmyndigheten inte belastas med några vanskliga be­

dömanden.

Eftersom jag i det följande ämnar föreslå att tiden för stämpelskattens

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196b

177

erläggande skall knytas till det faktum att aktie blivit till fullo betald, finns

det ingen anledning att ta ut skatt redan på de handlingar, som represente­

rar aktierätten innan aktien emitterats. Såsom utredningen föreslagit, bör

därför skatteplikten för interimsbevis och inte rim skvitto slo­

pas. Följaktligen skall skatt inte heller betalas för teckningsbevis eller teck­

ningsrättsbevis.

Bevis om andels rätt i aktiefond, s. k. aktiefondsbevis, är en ny

form av värdepapper, som i praxis inte blir föremål för stämpelbeläggning.

Utredningens förslag att införa såväl emissions- som fondstämpelplikt för

sådant bevis liksom för bevis om andelsrätt i obligationer har vid remiss­

behandlingen mötts av kritik. Särskilt har gjorts gällande, att ett införande

av emissionsstämpel skulle innebära dubbelbeskattning och att fondstäm­

pel skulle skada småspararnas intressen. Även bortsett från denna remiss­

kritik saknas emellertid enligt min mening anledning att nu ta ställning till

stämpelutredningens förslag i denna del. Den av mig tidigare omnämnda

aktiefondsutredningen har nämligen fått i uppgift bl. a. att se över bestäm­

melserna om stämpelavgift för fondpapper. Därvid skall utredningen, sam­

tidigt med att frågan om aktiefondernas och aktiefondsbevisens civilrätts­

liga reglering utreds, förutsättningslöst pröva frågan om fondstämpel-

pliktens omfattning och utformning samt företa en omprövning av princi­

perna för emissionsstämpelplikten. I avvaktan på aktiefondsutredningens

förslag bör några andra sakliga ändringar inte ske på det här aktuella om­

rådet än sådana som är oundgängligen nödvändiga. Jag finner mig därför

inte böra nu föreslå skatteplikt för aktiefondsbevis eller liknande bevis.

Eftersom frågan om skatteplikt för aktiefondsbevis får anstå, bör inte

heller förslaget om införande av skatteplikt för certifikat, som av­

ser redan utgivna svenska värdepapper, nu föranleda någon åtgärd. Där­

emot ämnar jag i 21 § föreslå skatteplikt för certifikat, som avser obliga­

tioner vilka ännu inte framställts.

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 är l!)6b

Insatser i svenska bolag

20

§.

Denna paragraf motsvarar 25 § i utredningens förslag.

Gällande ordning

I 8 § SF stadgas under rubriken Lottbrev, andelsbevis eller delaktighets-

bevis stämpelplikt för lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis i inländskt

solidariskt bankbolag eller annat inländskt bolag, som driver bankrörelse,

samt i kommanditbolag. Avgiftsbeloppet beräknas på samma sätt som för

aktie. De vid 19 § i departementsförslaget anmärkta interimsbevisen och in-

terimskvittona avser även de nu angivna handlingarna.

178

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196b

Utredningen

Utredningen föreslår en bestämmelse av innehåll, att för kommandit­

delägares insats i kommanditbolag skall erläggas stämpelavgift med samma

belopp som föreskrivits för aktie. Stämpelbeloppet skall beräknas på in­

satsen.

Stämpelavgiften för lottbrev, andelsbevis och delaktighetsbevis i inländskt

solidariskt bankbolag eller annat inländskt bolag, som driver bankrörelse,

har inte fått någon motsvarighet i utredningens förslag, eftersom enligt gäl­

lande lag om bankrörelse endast bankaktiebolag får driva bankrörelse.

Yttrandena

Utredningens förslag har i denna del inte mött någon erinran.

Departementschefen

Bestämmelsen om stämpelskatt för kommanditdelägares insats i kom­

manditbolag ansluter nära till vad som föreslagits i fråga om stämpelskatt

för aktie. Skattskyldigheten anknyts emellertid till inregistrering av utfäs­

telsen om insats. Stämpelskatt skall erläggas, även om något formligt lott­

brev inte utfärdas.

Skatten skall fortfarande utgå med en procent av den utfästa insatsen.

Bestämmelser om deklarationsplikt och om tiden för skattens erläggande

ämnar jag föreslå i 27 §.

Skulle registrerad utfästelse om insats i något fall inte fullföljas, kan

Kungl. Maj :t enligt vad jag ämnar föreslå i 56 § medge befrielse från eller

återbetalning av skatten.

Ur förordningen har bestämmelserna om skatteplikt för lottbrev i soli­

dariska bankbolag och andra bankföretag utmönstrats, eftersom sådana

lottbrev enligt nuvarande banklagstiftning inte kan förekomma. Såsom an­

märkts vid 19 §, slopas även skatteplikten för interimsbevis och interims-

kvitton.

Svenska obligationer m. m.

21

§.

Paragrafen motsvarar 26 § i utredningens förslag.

Gällande ordning

Enligt 8 § SF under rubriken Obligation, som utfärdas här i riket, skall

utgivare av obligation, innan denna utlämnas, förse obligationen med stäm­

pel av 60 öre för belopp, som inte överstiger 100 kronor, och därutöver 60

179

öre för varje påbörjat 100-tal kronor. I sista stycket under samma rubrik (jfr hänvisningsrubriken Förskrivning) stadgas att bestämmelserna om obligation, som utfärdas här i riket, skall gälla även i fall, då för särskilda delar av skuldbelopp utfärdas förskrivningar som uppenbarligen är avsedda att utsläppas i den allmänna rörelsen. Detta gäller vare sig förskrivningarna är löpande eller ej och trots att de inte betecknats som obligationer.

Utredningen

Utredningen framhåller, att frågan om innebörden av sistnämnda stad­ gande liksom över huvud frågan vad som skall förstås med obligationer vid flera tillfällen varit föremål för prövning av domstol och bos statskon­ toret. Spörsmålen har bl. a. varit, om förskrivningar gällt särskil­ da delar av skuldbelopp och om förskrivningar varit avsedda för den all­ männa rörelsen.

I 4 § skuldebrevslagen, som innehåller en särregel om betalningsplatsen för s. k. masspapper, används beteckningen obligationer eller andra skulde­ brev, som utges i större antal och uppenbarligen är avsedda för den allmän­ na rörelsen. I motiven till denna regel framhöll lagberedningen, att det inte ansetts erforderligt att närmare bestämma vad som skulle förstås med ob­ ligation, eftersom värdepapper som uppfyllde de i 4 § angivna fordringarna blev hänförliga under denna paragraf oavsett huruvida de borde betecknas som obligation eller ej.

Inte heller i detta sammanhang är det enligt utredningens uppfattning erforderligt eller möjligt att göra en närmare begreppsbestämning än som skett i skuldebrevslagen. Definitionen i denna lag överensstämmer för öv­ rigt med beskrivningen i SF, om man bortser från vissa modifikationer.

Utredningen påpekar sålunda, att avgiftsplikten enligt sista stycket un­ der rubriken gäller endast förskrivningar för särskilda delar av ett skuld­ belopp. Denna bestämning har medfört att kapitalupplåning, som inte av­ sett en bestämd lånesumma utan gällt kapitalanskaffning till obestämt be­ lopp, blivit avgiftsfri, även om den skett genom utgivande av sådana skulde­ brev som är att jämställa med obligationer. Eftersom utredningen inte fin­ ner anledning att behålla en sådan begränsning i avgiftsplikten, har utred­ ningen föreslagit, att bestämmelsen därom slopas.

Vad därefter angår uttrycket »evad den är löpande eller ej», infördes det­ ta år 1934 särskilt med hänsyn till av banker utfärdade förlagsbevis, vilka på grund av banklagstiftningen inte kunde vara löpande utan skulle vara ställda till viss man. Eftersom den från 4 § skuldebrevslagen hämtade be­ greppsbestämningen inte torde innebära en begränsning till löpande skulde­ brev, anser utredningen, att inte heller det här berörda uttrycket bör behål­ las.

Utredningen har i överensstämmelse med det anförda angivit det här ak­ tuella objektet för stämpelavgift som »obligationer och andra skuldebrev, vilka utgivas i större antal och uppenbarligen äro avsedda för den allmänna

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år

180

rörelsen». I samma paragraf har utredningen tagit in en bestämmelse, enligt

vilken beteckningen obligation i följande paragrafer används för att beteck­

na samtliga de här angivna handlingarna.

I fråga om avgiftens storlek och bestämmelsen att avgiften skall ha er­

lagts, innan obligation utlämnas, överensstämmer utredningens förslag med

SF. Utredningens förslag rörande bevis, som avser andelsrätt i obligationer,

och certifikat, som avser förfoganderätt över obligationer, har jag redovi­

sat vid 19 § i departementsförslaget.

Yttrandena

Statskontoret ifrågasätter, om inte kapitalomsättning bör drabbas av stäm­

pelplikt vare sig den är »avsedd för den allmänna rörelsen» eller ej. Från

kapitalomsättningssynpunkt måste det te sig likgiltigt, om en låntagare för­

delar lånesumman på ett litet eller på ett stort antal reverser eller obliga­

tioner.

I övrigt har utredningens förslag i denna del lämnats utan erinran.

Departementschefen

För närvarande stadgas stämpelplikt för obligationer. Med obliga­

tioner jämställs därvid vissa förskrivningar, som är avsedda för

den allmänna rörelsen.

Om förskrivningar för den allmänna rörelsen finns bestämmelser även i

skuldebrevslagen, där sådana skuldebrev likaledes i visst hänseende jäm­

ställs med obligationer. Skillnaden mellan bestämmelserna i SF och i skul­

debrevslagen är, att förskrivningarna enligt SF skall ha utfärdats för särskil­

da delar av ett skuldbelopp och att således totala lånesumman skall ha varit

fixerad från början. Obligationsstämpel har därför i praxis inte ansetts böra

utgå för kapitalanskaffning till obestämt belopp genom sådana förskriv­

ningar. Ett dylikt resultat kan inte anses materiellt tillfredsställande. Inte

heller kan det anses rimligt att en låntagare, som önskar låna så mycket

pengar som möjligt och därför inte fastställer någon maximigräns för lånet,

skall bli förmånligare behandlad i stämpelskattehänseende än den låntagare,

som anger ett högt lånebelopp men inte lyckas låna den önskade summan.

Det finns därför inte någon anledning att behålla det nuvarande kravet på en

från början fixerad total lånesumma i definitionen av de förskrivningar, som

jämte obligationer skall vara skattepliktiga. I stället bör skuldebrevslagens

definition, såsom utredningen föreslagit, användas för bestämningen av des­

sa förskrivningar.

Skuldebrevslagens definition av de nu berörda förskrivningarna innehål­

ler dels att de utges i större antal, dels att de uppenbarligen är avsedda för

den allmänna rörelsen. Statskontoret har ifrågasatt, om man inte kan bort­

se från båda dessa rekvisit och ta ut stämpelskatt på all kapitalomsättning.

Denna fråga är inte ny utan har behandlats vid ett flertal tillfällen, bl. a. då

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 196b

181

den allmänna stämpelplikten för växel slopades. Det bär därvid rått enighet om alL en allmän stämpelskatteplikt för skuldebrev inte är praktiskt genom­ förbar, eftersom kontrollmöjligheter saknas. Man har därför begränsat skat­ teplikten för andra skuldebrev än obligationer och nu berörda förskrivningar till fall, då skuldebrev företetts inför offentlig myndighet för vinnande av inteckning eller betalning för fordran. Fortfarande synes det inte vara rea­ listiskt att genomföra en allmän stämpelskatteplikt för kapitalomsättning. Jag är därför inte beredd att förorda en sådan. Tvärtom har jag, som tidiga­ re anförts, av praktiska skäl nu föreslagit ett slopande av skatteplikten, då betalning söks för fordran.

Frågan om skuldebrev utges i större antal och uppenbarligen är avsedda för den allmänna rörelsen får liksom hittills prövas från fall till fall.

Skattebeloppet, i princip 0,6 procent av obligationens belopp, och tidpunk­ ten för skattepliktens inträde — handlingens utgivande enligt det fiam- lagda förslaget överensstämmer i sak med vad som nu gäller. Att här liksom vid inteckning av skuldebrev införa en minimiskatt är inte möjligt med hän­ syn till att ett stort antal obligationer har ett nominellt belopp, som inte drar högre stämpelskatt än 60 öre per styck. Bestämmelser om deklarationsplikt och om tiden för skattens erläggande ämnar jag föreslå i 27 § respektive

36 § andra stycket.

På den svenska värdepappersmarknaden finns en ny typ av c e r t i f i- kat, som avser ännu inte framställda obligationer. Syftet med dessa certifikat är att den, som tar upp obligationslån, skall slip­ pa kostnaderna för tryckning och handhavande av obligationshandlingar. Långivaren slipper å sin sida bestyret med att förvara obligationshandlingar och klippa kuponger. Sådana önskemål om förenklingar kan tillgodoses ge­ nom att man underlåter att framställa obligationshandlingar, när lånet tas upp, och i stället till varje långivare utfärdar ett certifikat, som berättigar långivaren att viss tid efter anfordran få ut de i certifikatet specificerade obligationerna.

När certifikat av nu angivet slag utfärdas, sker en förmögenhetsomsätt- ning av i princip samma art som när obligationer emitteras. Certifikaten syftar endast till att medge ett av praktiska överväganden betingat anstånd med utfärdandet av vanliga obligationer. För ett och samma obligationslån kan komma att redan från början utfärdas såväl obligationshandlingar som certifikat, och certifikaten kan successivt ersättas med obligationer, alltef­ tersom innehavare av certifikat begär detta. I fall, där obligationer aldrig kommer att utfärdas, har certifikaten fyllt samma uppgift som obligations­ handlingar i andra fall. Certifikat av den typ jag nu åsyftar bör därför be­ läggas med stämpelskatt i likhet med obligationer. Jag vill därför föreslå en bestämmelse om skatteplikt för sådana certifikat. Givetvis skall dock skat­ teplikt föreligga endast i den mån de obligationer, som anges i certifikatet, skulle ha varit skattepliktiga, om de blivit utlämnade. Skattebeloppet bör vara detsamma, som skulle ha utgått för obligationerna. För det fall att obligationer blivit utlämnade men senare återlämnas till utgivaren för att

Kungl. M(ij:ts proposition nr 75 år 196t

182

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196b

ersättas med ett certifikat, bör detta givetvis inte bli skattepliktigt, eftersom

skatt tidigare erlagts för obligationerna. Skatteplikten har därför i 21 § be­

gränsats till fall, då vid upptagande av obligationslån certifikat utges i stäl­

let för obligation. I skatteplikten inbegrips det fallet, att obligationer visser­

ligen framställts men inte utlämnas därför att långivaren hellre vill ha ett

certifikat. I 23 § sista stycket har vidare intagits bestämmelser om skatte­

frihet vid utbyte av certifikat mot obligationer och av ett eller flera certi­

fikat mot ett eller flera nya certifikat.

22

§.

Förevarande paragraf motsvarar 27 § i utredningens förslag.

Gällande ordning

Enligt 8 § SF under rubriken Obligation, som utfärdas här i riket, före­

ligger frihet från emissionsstämpel för obligationer, som utfärdats av svens­

ka staten, landsting, kommuner, Sveriges allmänna hypoteksbank, Konunga­

riket Sveriges stadshypotekskassa, Svenska bostadskreditkassan, Svenska

skeppshypotekskassan och Kommunkredit Aktiebolag. Stämpelfrihet åtnjuts

även för obligationer, som garanterats av svenska staten, samt för obligatio­

ner, som utfärdats av svenskt aktiebolag vilket har till ändamål att idka

belåning av fast egendom eller tomträtt.

Utredningen

De av utredningen föreslagna stadgandena om subjektiv frihet från emis­

sionsstämpel för obligationer överensstämmer med gällande bestämmelser i

SF. I formellt hänseende har dock föreslagits den ändringen, att landsting

inte särskilt nämns bland de fria skattesubjekten.

Yttrandena

Beträffande den föreslagna stämpelfriheten för kommun förklarar sig

Svenska landstingsförbundet utgå från att med kommun avses även lands­

tingskommun, eftersom det inte synes rimligt att stämpelavgift erläggs för

obligationer utfärdade av sådan kommun och undantag i detta avseende

finns i nu gällande SF.

En utvidgning av det stämpelfria området önskar Aktiebolaget Industri­

kredit, vilket hemställer om frihet från emissionsstämpel för obligationer

som utfärdas av detta bolag.

Departementschefen

I fråga om undantag från emissionsstämpelplikt för obligationer har ut­

redningen inte föreslagit någon saklig ändring. Efter det att utredningens

betänkande avgivits, har emellertid denna fråga aktualiserats genom fram­

183

ställningar om skattefrihet för olika kreditinstituts obligationer. Sålunda har genom beslut av 1962 års riksdag på begäran av det nybildade Kommun­ kredit Aktiebolag i likhet med vad som gäller för kommun stadgats frihet från emissionsstämpel för detta bolags obligationer liksom frihet från tond- stämpel vid utlämnandet av sådan obligation.

Vidare har Aktiebolaget Industrikredit i sitt remissyttrande samt seder­ mera de nytillkomna kreditinstituten Aktiebolaget Företagskredit och Ak­ tiebolaget Svensk exportkredit i skilda framställningar hemställt om skat­ tefrihet för sina obligationer. Framställningarna från dessa tre bolag har jämte de remissyttranden, som avgetts över dem, överlämnats till aktie- fondsutredningen för att övervägas vid fullgörandet av dess uppdrag. Nå­ gon utvidgning av det stämpelskattefria området bör därför enligt min me­ ning inte vidtas nu.

Den föreslagna skattefriheten för obligation, som utfärdas av kommun, bör givetvis avse alla slags kommuner, således även landstingskommun. Författningstexten har därför förtydligats på denna punkt.

23 §.

Denna paragraf motsvarar 28 § i utredningens förslag.

Gällande ordning

Enligt huvudregeln i 8 § SF under rubriken Obligation, som utfärdas här i riket, skall stämpelpliktig obligation, såsom förut nämnts, då den utläm­ nas vara försedd med stämpel till visst belopp.

Från denna huvudregel stadgas undantag för de fall, då obligationer ut­ färdas endast som ersättning för förkomna eller förstörda obligationer eller i utbyte mot obligationer av samme utgivare och med samma räntefot, så­ vida de nya obligationerna inte lyder på högre belopp än de tidigare. I dessa undantagsfall skall de nya obligationerna vara fria från stämpel, om de äld­ re obligationerna varit försedda med stämpel i vederbörlig ordning eller inte skolat beläggas med stämpel.

Utfärdas de nya obligationerna på högre belopp än de tidigare, skall de förses med stämpel för skillnaden mellan de olika beloppen. Obligation, som enligt dessa regler är fri från stämpel eller skall beläggas med stämpel för endast överskjutande belopp, skall obligationsutgivaren vid utfärdandet förse med anteckning om orsaken härtill.

Utredningen

Utredningen föreslår som huvudregel, att obligationer skall förses med stämpel. Undantagsbestämmelsen rörande utbyte av obligationer anser ut­ redningen vara tydlig såvitt angår utbyte av obligation i samband med död- ning eller växling av obligationer, vare sig växlingen innebär att en obliga­ tion delas på flera obligationer eller motsatsen. Utredningen har därför

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196k

184

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 796h-

föreslagit en motsvarande bestämmelse (28 § andra stycket i utredningsför­

slaget).

Däremot påpekar utredningen att tillämpningssvårigheter uppstått när

obligationer vid lånekonvertering försetts med påstämpling, som innebär

förändring av lånevillkoren, och när obligationer utbytts mot nya obligatio­

ner utan samband med dödning eller sådan växling som nyss berörts.

Vad angår påstämpling om ändring av lånevillkoren i samband med lå­

nekonvertering har den tvekan som uppkommit, enligt vad utredningen

framhåller, inte omedelbart gällt tolkningen av den aktuella bestämmelsen i

SF utan spörsmålet, om återutlämnande av obligation efter sådan påstämp­

ling varit att betrakta som utgivande (ånyo) av obligation. Avgörandena

i en del rättsfall kan enligt utredningens uppfattning innebära att stämpel­

frågan, såsom statskontoret uttalade i en promemoria år 1939, är beroende

av bl. a. frågan, om obligationslånets slutbetalning i samband med konver-

teringen förlagts till en senare tidpunkt än enligt de ursprungliga lånevill­

koren. I sådant fall anses påstämplingen lika med utfärdande av ny obliga­

tion. Enbart en nedsättning av räntesatsen föranleder däremot inte ett så­

dant bedömande.

Utredningen framhåller, att samma spörsmål senare varit aktuellt i fråga

om vissa utomlands utfärdade obligationer. Det var därvid fråga om kon­

vertering — efter överenskommelse mellan Sverige och det främmande lan­

det — genom en påstämpling av förut stämpelbelagda obligationer, vilken

innefattade även en förlängning av lånetiden. I enlighet med den ståndpunkt,

som statskontoret intog i sin promemoria, och eftersom det ansågs obilligt att

enskilda obligationsinnehavare skulle drabbas av stämpelplikt i dessa fall,

stadgades undantag från stämpelplikten genom tre särskilda författningar

(prop. 1939: 72, SFS 1939: 60; prop. 1953: 193, SFS 1953: 359; prop. 1954:

184, SFS 1954: 214). I 1954 års fall ifrågasatte departementschefen, om det

inte var möjligt och lämpligt att i SF införa bestämmelser av mera generell

natur för sådana fall.

I de rättsfall, där det inte varit fråga om påstämpling utan om utbyte av

obligationer vid konvertering eller eljest, har stämpel ansetts böra utgå.

På grund av vad som förekommit har utredningen funnit det vara ange­

läget att införa regler, som är tydligare än de nuvarande och som bereder

möjlighet att utan författningsändring medge stämpelfrihet i särskilda fall.

Enligt utredningen bör stämpelavgift i princip inte drabba andra lånetrans­

aktioner än sådana, som innebär en verklig kapitalomsättning. Ny avgift

bör därför enligt utredningens uppfattning inte tas ut när obligationsinne­

havare, såsom oftast torde vara fallet vid konvertering, är mer eller mindre

nödsakade att godta nya, försämrade villkor. En skillnad i avgiftshänseende

mellan sådana fall och fall, där konverteringen är förmånlig och sker utan

tvång, förutsätter emellertid, att det kan företas en realitetsbedömning. Att

närmare ange grunderna för en sådan bedömning anser utredningen emel­

lertid vara ogörligt. En regel i antydd riktning skulle därför vara ägnad att

medföra nya vanskligheter i tillämpningen. Hänsyn till behovet av att kun­

Kungl. Muj:ts proposition nr 75 år 1904-

185

na kontrollera avgiltsbetalningen anser utredningen inte vara något hinder mot stämpelfrihet i alla påstämplingsfallen. En viss begränsning av avgifts­ friheten anser utredningen dock böra stadgas för att hindra att äldre, in­ lösta obligationer begagnas vid nya lån. Utredningen föreslår därför som förutsättning för stämpelfrihet, att påstämplingen och det förnyade utläm­ nandet sker före utgången av den ursprungligen bestämda betalningstiden.

Att medge stämpelfrihet i samma utsträckning som vid påstämpling även när tidigare obligationer byts ut mot andra skulle enligt utredningens me­ ning vara förenat med nackdelar från kontrollsynpunkt. Det skulle kunna vara svårt att utreda, om avgift erlagts för viss obligation. Förekomsten i större utsträckning av obligationer utan officiell stämpel skulle vidare mins­ ka risken för att underlåten betalning blir upptäckt. Att märka är därvid att inte alla obligationer utfärdas eller förmedlas genom banker och andra in­ rättningar, som kan väntas iaktta avgiftsplikten.

I de förut berörda dödnings- och växlingsfallen kan man inte gärna vägra stämpelfrihet. Beträffande sådana konverteringsfall, där påstämpling av nå­ gon anledning inte begagnas utan nya obligationer utfärdas, anser däremot utredningen någon allmän regel om stämpelfrihet inte böra meddelas. För att möjliggöra stämpelfrihet, om sådan i särskilt fall är motiverad av billig- hetsskäl, föreslår emellertid utredningen, att Kungl. Maj :t bemyndigas med­ ge frihet från avgift även vid byte. Liksom vid påstämpling förutsätts för så­ dant medgivande, att bytet sker innan den ursprungliga betalningstiden gått till ända.

Eftersom enligt förslaget stämpelfrihet vid utbyte inte föreligger utom i dödnings- och växlingsfallen eller efter särskilt medgivande av Kungl. Maj :t, har utredningen inte funnit nödvändigt att, såsom i SF, meddela föreskrift om stämpel, när de nya obligationerna lyder på högre belopp än de äldre. Att i sådant fall avgift skall utgå för skillnaden mellan de båda beloppen anser utredningen ligga i sakens natur. I utredningsförslaget har ej heller återgivits det nuvarande villkoret, att de nya obligationerna skall vara ut­ färdade av samme utgivare. Beträffande dödnings-, växlings- och påstämp­ lingsfallen är det enligt utredningens mening en självklar förutsättning för stämpelfrihet, att någon förändring inte sker i fråga om gäldenären. I övri­ ga utbytesfall blir spörsmålet, såsom utredningen påpekar, beroende av Kungl. Maj :ts prövning.

Då obligation utlämnas utan stämpel, skall den enligt utredningens för­ slag, liksom hittills, vara försedd med påskrift om orsaken därtill.

Yttrandena

Statskontoret anser att förslaget fått en mindre lämplig formulering, som torde möjliggöra att obligationer tillhörande ett t. ex. ursprungligen 30-årigt lån efter inlösen påstämplas och utges för en ny 30-årsperiod. Detta kan knappast ha varit avsett och är enligt statskontorets mening inte heller prin­ cipiellt tillfredsställande.

186

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1964

Skyddsföreningen för utländska värdepapper hemställer, att tvångskon-

vertering inte skall rubriceras som låneomsättning och föranleda stämpel­

beläggning. En förmånlig konvertering utan tvång bör däremot enligt för­

eningens åsikt föranleda stämpelplikt. Föreningen anför därvid.

Under senare årtionden bär det inträffat att statliga såväl som privata

utländska gäldenärer inställt betalningarna å sina obligationslån. Place­

ringen av dessa lån hos den svenska allmänheten skedde på sin tid genom

svenska banker. I eu del fall har lånetjänsten efter kortare eller längre tid

återupptagits men oftast endast i begränsad omfattning i enlighet med ny

»definitiv» betalningsplan. I andra fall är lånetjänsten fortfarande inställd.

För att obligationsinnehavarna skulle komma i åtnjutande av de reducerade

räntebetalningarna krävdes i allmänhet godkännande av den nya betalnings-

planen, som även innebar utsträckt amorteringstid för de olika lånen. Nå­

gon ny frivillig långivning var det ej fråga om. Enligt gällande svensk stäm­

pelförordning har den utsträckta lånetiden inneburit, att ny stämpelbelägg­

ning av obligationerna måste ske, innan dessa inom landet belånades eller

försåldes. Betr. finska och tyska obligationer har genom särskild lagstift­

ning befrielse från ny stämpelbeläggning stadgats.

Att skilja ovannämnda lånekonvertering från den konvertering, som in­

träffar, när låntagaren begagnar sin kontraktsenliga rätt att säga upp sitt

utelöpande obligationslån för att anpassa obligationsräntan till aktuell mark­

nadsränta samtidigt som man av praktiska skäl vill behålla de gamla obli-

gationsmantlarna, möter i sig inga svårigheter. Obligationsägarens alterna­

tiv är alt inom mycket kort tid få obligationen kontant inlöst. Om statsverket

i detta fall icke uppbär stämpelavgift på sätt som hittills skett, torde detta

gagna låntagarna men däremot knappast den obligationsägande allmänhe­

ten. Vår uppfattning är, alt det i detta fall är ett nytt lån de gamla obliga-

tionsmantlarna till trots. Utredningens åsikt, att det skulle vara »ogörligt»

att skilja mellan frivillig konvertering och tvångskonvertering måste vara

felaktig. Det är naturligtvis nödvändigt, att precisa grunder angives, när ny

stämpelbeläggning ej skall ske. Kriteriet på »konvertering utan tvång» är,

att lånetjänsten skötes och att obligationerna kontant inlöses enligt gällande

låneavtal. Den aktuella frågan sammanhänger däremot med tvångsvis ut­

sträckt lånetid, oftast med starkt försämrade räntevillkor för obligations-

ägaren ibland även med nedskrivning av obligationernas nominella värde.

Både utsträckt lånetid och försämrade räntevillkor har varit liktydiga med

minskat värde å obligationerna. Denna förlust har uppgått till mycket be­

tydande belopp.

Föreningen riktar vidare kritik mot den föreslagna tidsgränsen för stäm­

pelfrihet och anför.

Utredningens förslag är, att påstämpling om konvertering å gamla obli-

gationsmantlar skall ske, innan lånets ursprungliga löptid utgått. Detta

skulle exempelvis innebära att efter en framtida ev. reglering av bl. a. »öst­

tyska», polska, rumänska eller grekiska obligationer, av vilka en del finns

här i landet, ny stämpelbeläggning kan bli aktuell. Därför är föreslagen be­

gränsning obillig. Utredningens motivering till denna begränsning är önskan

att förhindra äldre, redan inlösta obligationer från att av gäldenären släp­

pas ut på marknaden igen. Av alla de metoder, som ohederliga obligations-

gäldenärer använt, är den här åsyftade oss obekant. Den angivna motive­

ringen förefaller vara orealistisk av marknadstekniska skäl, ofta även av

rent formella. I de fall obligationer handlas med affidavits föreligger ej

187

denna risk. Då eu ny betalningsplan alltid bygger på en inventering av då utelöpande obligationer, behöver man ej heller befara att redan inlösla ob­ ligationer slappes ut på marknaden. Det väsentliga är, att tvångskonverte- ring ej betraktas som ny långivning och att stämpelbeläggning därför ej skall ske.

I sådana fall där tvångskonvertering innebär ett utbyte av ganda obliga­ tioner mot nya, vilket brukar vara fallet med obligationer lydande å dollar, bör av samma skäl stämpelskyldighet ej föreligga. Den kontrollmöjlighet som utredningen anger, nämligen rätt för vederbörande att hos generalpost­ styrelsen erhålla bevis om äldre stämpel, uppfyller alla rimliga krav på ef­ fektiv kontroll.

Departementschefen

Som huvudregel i fråga om obligation skall fortfarande gälla, att sådan handling måste vara försedd med stämpel innan den lämnas ut. Från denna regel bör emellertid, liksom hittills, göras vissa undantag.

Den nuvarande stämpelskattefriheten vid utbyte av obligation i samband med dödning eller växling av obligation bör behållas i enlighet med utred­ ningens enhälligt tillstyrkta förslag. Om vid utbyte de nya obligationerna lyder på högre belopp, skall givetvis stämpelskatt beräknas på skillnaden mellan det nya beloppet och det tidigare. Detta kan visserligen sägas följa av huvudregeln om skatteplikt. För tydlighetens skull bör man emellertid enligt min mening ha kvar en uttrycklig föreskrift härom. Som förutsätt­ ning för skattefriheten bör gälla, att de nya obligationerna utfärdas av sam­ me utgivare med samma räntefot och på i övrigt oförändrade villkor.

När obligationer vid lånekonvertering åter utlämnats med påstämpling om ändrade lånevillkor, har i praxis stämpelskatt uttagits, om den ursprung­ liga betalningstiden förlängts. Bestämmelsen om avgiftsfrihet vid utbyte har således inte ansetts tillämplig. Utredningen har nu föreslagit skattefri­ het, om förlängning påstämplats före utgången av den ursprungligen bestäm­ da lånetiden. Statskontoret har inte funnit förslaget principiellt tillfreds­ ställande, eftersom det medger att t. ex. ett ursprungligen 30-årigt lån efter inlösen påstämplas och utan stämpelskatt utges för ny 30-årsperiod. Mot­ satt uppfattning företräder Skyddsföreningen för utländska värdepapper, som förordat skattefrihet även när påstämpling görs efter utgången av den ursprungliga lånetiden.

Enligt min mening kan det, om ett obligationslån omsätts redan före den ursprungliga betalningstidens utgång, inte anses föreligga någon verklig kapitalomsättning utan endast en förlängning av lånetiden. Jag kan därför inte dela statskontorets åsikt, att det skulle vara principiellt otillfredsstäl­ lande med skattefrihet i sådant fall. Vad jag nu sagt gäller oavsett den nya lånetidens längd i förhållande till den gamla. Har däremot en förlängning av betalningstiden påstämplats först efter det att den ursprungliga lånetiden gått ut, måste man i likhet med utredningen anse, att ett nytt lån före­ ligger.

Oavsett om det finns risk för att tidigare inlösta obligationer begagnas vid

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 196b

Kungl. Maj.ls proposition nr 75 år 1964

nya lån, tillstyrker jag således skattefrihet, då en förlängning av betalnings­ tiden påstämplats före utgången av den ursprungliga lånetiden. En sådan begränsning kan emellertid, såsom Skyddsföreningen påpekat, verka obillig i vissa fall vid tvångskonvertering, som påkallas av en försumlig gäldenär. För dylikt fall bör Kungl. Maj :t enligt min mening, till skillnad från vad utredningen föreslagit, kunna medge frihet från skatt. Behovet av en gene­ rell bestämmelse av denna innebörd har min företrädare i ämbetet påpekat redan i samband med behandlingen av ett sådant fall vid 1954 års riksdag. I 5G § av departementsförslaget ämnar jag föreslå en generell möjlighet för Kungl. Maj :t att befria från skatt, om synnerliga skäl föreligger. Denna be­ stämmelse blir tillämplig även på konvertering av obligationer.

Hittills har jag behandlat frågan om betalningstidens längd. Även andra villkor kan emellertid ändras genom påstämpling vid konvertering. I praxis har nedsättning av räntesatsen inte ansetts böra föranleda skatteplikt såsom för ny obligation. Utredningens förslag går längre i det att skattefrihet före­ slås oavsett hur villkoren ändras, t. ex. vid en höjning av räntesatsen. Detta förslag grundar sig på att det är ogörligt att skilja mellan frivillig konver­ tering och tvångskonvertering. Skyddsföreningen för utländska värdepapper anser däremot, att en sådan skillnad väl låter sig göra. Föreningen har där­ för föreslagit, att en förmånlig konvertering utan tvång skall föranleda skat­ teplikt medan en tvångskonvertering skall befrias från skatt.

I regel torde en konvertering innebära försämrade lånevillkor för obli­ gationsinnehavaren. Oita kan det vara lätt att konstatera, att villkoren änd­ rats tvångsvis till hans förfång. Enighet föreligger om att skattefrihet bör gälla lör sådant fall. Betydligt svårare måste det enligt min mening ofta vara att bedöma, om en konvertering verkligen varit till innehavarens fördel. Särskilt vansklig blir bedömningen, om räntefoten höjts men nominella beloppet sänkts. Jag delar därför utredningens uppfattning att man med hänsyn till dessa bedömningssvårigheter inte skall göra någon skillnad mellan frivillig konvertering och tvångskonvertering utan i stället medge skattefrihet, oavsett hur villkoren vid påstämplingen ändrats.