SOU 1989:22

Censurlagen

Censurlagen

- en modernisering av - biografförordningen

. sw

Censurlagen

- en modernisering av - biografförordningen

. emm

ww 1989:22

Utbildningsdepartementet

Censurlagen

— en modernisering av biografförordningen

Betänkande av gldsskildringsutredningen

Allmänna Förlaget har utgivit en bibliografi över SOU och Ds som omfattar åren 1981—1987. Den kan köpas från förlagets Kundtjänst, 106 47 STOCKHOLM. Best. nr. 38-12078-X.

Beställare som är berättigade till remissexemplar eller friexemplar kan beställa sådana under adress: '

Regeringskansliets förvaltningskontor

SOU-förrådet

103 33 STOCKHOLM ,

Tel: 08/763 23 20 Telefontid 8'0 - 120” (externt och internt) 08/7 63 10 05 1200 - 16oo (endast internt)

REGERINGSKANSLIETS OFFSETCENTRAL ISBN 91-38-10303-6 Stockholm 1989 ISSN O375-250X

Till Statsrådet och Chefen för utbildningsdepartementet

Regeringen bemyndigade den 25 maj 1985 statsrådet Bengt Göransson att tillkalla en särskild utredare med uppgift att utreda frågor om åt- gärder mot våldsskildringar i rörliga bilder.

Den 18 oktober 1985 förordnades dåvarande ordföranden i arbetsdom— stolen Claes Eklundh till särskild utredare. Sedan Claes Eklundh ut— nämnts till chefsjustitieombudsman entledigades han den 1 november 1987.

Den 26 november 1987 förordnades hovrättslag'mannen Carl Johan Cosmo som särskild utredare.

Utredningen avgav i juni 1987 rapporten Videovåld (Ds U 1987z8).

I juni 1988 överlämnade utredningen sitt huvudbetänkande Videovåld II - förslag till åtgärder (SOU 1988:28).

Utredningen överlämnar härmed sitt slutbetänkande Censurlagen — en modernisering av biografförordningen.

I slutbetänkandet har som experter medverkat kanslirådet Britt-Marie Blanck, hovrättsrådet Lars Eric Håkansson, kanslirådet Lars Marén och hovrättsassessorn Göran Schäder. Kammarrättsassessorn Rose

Bergström har även medverkat i detta arbete. Sekreterare har varit hovrättsassessorn Ulla Nilsson.

Utredningens uppdrag är härmed slutfört.

Malmö i mars 1989

Carl Johan Cosmo

Ulla Nilsson

Förkortningar

Dir. Kommittédirektiv Ds Ju Departementsserien, justitiedepartementet Ds U Departementsserien, utbildningsdepartementet IFPI—VIDEO International Federation of Producers of Phonograms and Videograms JK Justitiekanslern

KU Konstitutionsutskottet

Prop. Regeringsproposition

RF Regeringsformen rskr. Riksdagens skrivelse SFS Svensk författningssamling SOU Statens offentliga utredningar TF Tryckfrihetsförordningen URL Upphovsrättslagen YFU Yttrandefrihetsutredningen

Författningsförslag

Sammanfattning

1

2.1

2.2

2.3

3.2

Inledning

Biografbyråns verksamhet i dag Biografförordningen Statens biografbyrå 2.2.1 Granskning av film och videogram 2.2.2 Åtalsmedg'ivande 2.2.3 Fraktstöd Biograibyråns sidonämnder 2.3.1 Statens filmgranskningsråd 2.3.2 Statens barnfilmnämnd

Censurgrunder Nuvarande ordning i biografförordningen 3.1.1 Vuxencensuren i praxis Överväganden och förslag

3.2.1 Allmänna utgångspunkter 3.2.2 ”Förråande"

3.2.3 "Skadligt upphetsande"

3.2.4 ”Förleda till brott" 3.2.5 Visning skulle ”strida mot allmän lag"

11

31

33

37 37 38 39 40 40 41 41 42

45 45 45 48 48 50 51 52 54

4.2 4.3

5.1 5.2 5.3

5.4

5.5

6.1

6.2

6.3

6.4

6.5

7.1 7.2

Skall biografbyrån bevara granskat material? Utgångspunkter 4.1.1 Tryckfrihetsförordningen(TF) 4.1.2 Sekretesslagen 4.1.3 Upphovsrättslagen 4.1.4 Pliktexemplarslagen Vad bevarar biografbyrån i dag? Överväganden och förslag

Överprövning av biografbyråns beslut Nuvarande ordning Utgångspunkter för våra överväganden Skall besvärsprövning av censurärenden ske hos kammar- rätt eller särskild besvärsnämnd? Överväganden och förslag i fråga om biografbyråns sido- nämnder

Kostnader för besvärsnämnden

Information, tillsyn och utbildning

Information

Tillsyn Utbildning

Resurser 6.4.1 Filmägarnaskontrollbyrå Skall tillsynsenhetens verksamhet vara avgifts— eller anslagsfinansierad?

Granskningsavgifterna Bakgrund Överväganden och förslag

Specialmotivering till förslaget till lag om censur av filmer och videogram

57 57 57 58 59 60 61 62

71 71 73

75

77 80

83 83 84 86 86 87

88

89

89 90

93

Bilagor

Bilaga 1

Bilaga 2

Bilaga 3 Bilaga 4

Förordning (1959:348) med särskilda bestämmelser om biografiöreställningar m.m. Förordning med instruktion för statens biograf- byrå Instruktion för statens filmgranskningsråd Instruktion för statens barnfilmnämnd

103

109 115 119

1 Förslag till Lag om censur av framställningar i filmer och videogram

Härigenom föreskrivs följande.

Granskningsplikt

lå Framställningen i en film eller ett videogram skall granskas och godkännas av statens biografbyrå innan den får visas vid allmän sammankomst eller offentlig tillställning.

2 & Från granskningsplikt undantas filmer och videogram som

1. sänds i radiosändning,

2. sänds i trådsändning om sändningen är en vidaresändning av en rundradiosändning eller av en sändning från en satellit i fast trafik el— ler om sändningen är en egensändning som också sker till bostäder med stöd av tillstånd enligt 5 5 andra stycket radiolagen (1966z755) eller i enlighet med bestämmelserna i lagen (1985:677) om lokala kabelsänd- ningar,

3. utgör reklam för vara eller tjänst,

4. visas vid varumässa, utställning eller sportevenemang, om inte själ— va visningen utgör en allmän sammankomst.

3 & Biografbyrån får för en viss filmfestival eller ett liknande eve- nemang medge att framställningar i filmer och videogram visas för per- soner över femton år även om framställningarna inte har granskats och godkänts för visning. Ett sådant medgivande skall förenas med villkor i fråga om tid och plats för visningen.

Bedömningsgrunder och åldersgränser 45 Framställningen i en film eller ett videogram får inte godkän—

nas för visning om händelserna skildras på sådant sätt och i sådant sammanhang att framställningen kan verka förråande.

Vid bedömningen skall särskilt beaktas om framställningen innehåller närgångna eller utdragna skildringar av grovt våld mot människor el— ler djur, skildrar sexuellt våld eller tvång eller skildrar barn i porno— grafiska sammanhang.

Ett beslut kan avse hela framställningen i en film eller ett videogram eller en del av framställningen.

5 & Varje framställning i film eller videogram som godkänts för vis— ning skall hänföras till någon av följande åldersgrupper, nämligen

1. ingen nedre åldersgräns,

2. från 7 år, 3. från 11 år, 4. från 15 år.

Framställningen får inte hänföras till någon av åldersgrupperna 1—3 om den kan vålla barn i aktuell åldersgrupp någon psykisk skada.

65 Vid allmän sammankomst eller offentlig tillställning där vis— ning av en framställning i film eller videogram förekommer får tillträ— de inte medges någon som inte har uppnått den lägsta ålder som bio— grafbyrån bestämt enligt 5 &.

Barn som inte har fyllt sju år och som är i sällskap med vuxen person får medges tillträde till visning av en framställning som är tillåten för barn från sju år. Detsamma gäller barn som fyllt sju år men inte elva år i fråga om visning av en framställning som är tillåten för barn från elva år.

Arkivering

7 & Biografbyrån skall förvara sådana delar av en granskad fram— ställning som enligt 4 & inte har godkänts.

Framställning som inte till någon del har godkänts skall inte förvaras.

Tillståndskort m.m.

85 Beslut i fråga om godkännande får ej meddelas om inte fram— ställningen enligt 12 och 13 åå lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter och ljud— och bildupptagningar ingivits som pliktexemplar till arkivet för ljud och bild.

95 För varje exemplar av en framställning i film eller videogram som skall visas vid allmän sammankomst, eller offentlig tillställning skall biografbyrån utfärda tillståndskort.

Varje exemplar av en framställning som skall visas vid allmän sam— mankomst eller offentlig tillställning skall åtföljas av ett tillståndskort som avser framställningen.

Avgifter

10 & Avgift för granskning enligt denna lag utgår med

1. grundavgift 200 kr.,

2. granskningsavgift 40 kr. per spelminut vid normal visningshastig— het, dock minst 200 kr.

3. avgift för tillståndskort med 1 400 kr. För första tillståndskortet ut- går inte avgift.

Om framställningen i en film eller ett videogram till väsentlig del är upptagen från verkligheten utgår inte granskningsavgift enligt första stycket 2.

Överklagande

11 & Biografbyråns beslut enligt denna lag får överklagas hos sta- tens besvärsnämnd för filmcensur.

Nämnden skall bestå av en ordförande och sex andra ledamöter. För varje ledamot skall finnas en personlig ersättare. En av ledamöterna el— ler ersättarna skall vara vice ordförande. Ordföranden och vice ordfö— randen skall vara eller ha varit ordinarie domare.

Tillsyn

125 Biografbyrån skall verka för att överträdelser av 16 kap. 10 b och 10 c åå brottsbalken och denna lag beivras.

13 & Biografbyrån utövar tillsyn över efterlevnaden av 16 kap. 10 b och 10 c 55 brottsbalken och denna lag.

14 & För sin tillsyn har biografbyrån rätt att få tillträde till lokaler eller andra utrymmen som används i samband med visning, försäljning eller uthyrning av filmer och videogram till konsument.

Biografbyrån har i sådant fall även rätt till tillträde till lokal eller an— nat utrymme som huvudsakligen används för lagring eller förvaring av filmer och videogram.

15 & Biografbyrån har rätt att av den som i yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärssyfte sprider filmer eller videogram på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.

Anmaningar att lämna upplysningar och handlingar får förenas med vite.

16 & Om det kan antas att en framställning sprids i strid mot 16 kap. 10 b & brottsbalken får biografbyrån utan ersättning ta hand om exem— plar av framställningen för kontroll.

Biograf'byrån får ta hand om exemplar av framställning för kontroll un— der 24 timmar. Om det finns särskilda skäl får tiden utsträckas dock längst till 72 timmar.

17 & Polismyndigheten skall på begäran lämna den hjälp som behövs vid tillsynen.

Kostnad för åtalsmedgivande

185 I fråga om statsverkets kostnad för åtalsmedgivande enligt 16 kap. 19 & brottsbalken skall vad i 31 kap. rättegångsbalken stadgas om kostnad som enligt rättens beslut utgått av allmänna medel tillämpas.

Ansvar

19 5 Till böter eller fängelser i högst sex månader döms den som upp- såtligen eller av grov oaktsamhet,

1. vid allmän sammankomst eller offentlig tillställning som inte omfat— tas av medgivande enligt 3 5, visar en framställning i film eller video- gram som omfattas av granskningsplikt men inte har godkänts för vis— ning,

2. bryter mot 6 & om åldersgränser för tillträde till visning,

3. bryter mot villkor enligt 3 &,

4. bryter mot 9 & andra stycket om tillståndskort.

Denna lag träder i kraft den

Genom lagen upphävs förordningen (1959:348) med särskilda bestäm— melser om biografföreställningar m.m.

Om en framställning ingetts till biografbyrån före den nya lagens ikraftträdande skall äldre bestämmelser gälla.

2 Förslag till Lag om ändring i lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter och ljud— och bildupptagningar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter och ljud— och bildupptagningar dels att 12 5 skall ha följande lydelse, dels att deti lagen skall införas en ny paragraf, 12 a 5, av följande lydel-

se.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

125

Av film, som är 16 eller 35 mm bred och som har godkänts av sta- tens biogra/byrå för visning vid biografföreställning, skall den, som har påkallat granskningen hos biografbyrån lämna ett plikt- exemplar till arkivet för ljud och bild.

Av reklamfilm, som distribue— ras för visning vid biografföre- ställning skall distributören läm— na ett pliktexemplar till arkivet för ljud och bild.

Pliktexemplar enligt första stycket skall lämnas inom en må- nad från den dag då filmen första gången visades offentligt här i ri— ket. Den som har lämnat pliktex— emplaret skall få tillbaka detta se- dan arkivet har haft skälig tid för att framställa en kopia.

När en film eller ett videogram ges in för granskning av statens bio- grafbyrå skall den som påkallar granskningen lämna ett pliktex- emplar av filmen eller videogram- met till arkivet för ljud och bild.

Om den framställning som god— känts av biografbyrån inte över- ensstämmer med innehållet i det lämnade pliktexemplaret, skall den som påkallat granskningen även lämna ett pliktexemplar av den godkända framställningen.

Av reklamfilm, som distribue— ras för att visas vid allmän sam- mankomst eller offentlig tillställ- ning skall distributören lämna ett pliktexemplar till arkivet för ljud och bild.

Nuvarande lydelse

Denna lag träder i kraft den

Föreslagen lydelse 12 a &

Pliktexemplar som avses i 12 5 andra eller tredje stycket skall lämnas inom en månad från den dag då filmen eller videogrammet första gången visades offentligt här i riket.

Den som lämnat pliktexemplar av en film skall få tillbaka det se- dan arkivet har haft skälig tid för att framställa en kopia.

3 Förslag till Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att deti sekretesslagen (1980:100)1 skall införas en ny paragraf, 8 kap. 20 &, av följande lydelse.

8 kap. 20 &

Sekretess gäller i ärende om förhandsgranskning av filmer och video- gram för uppgift om framställningen, om sökanden har begärt det.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen längst till dess att beslutet i ärendet vunnit laga kraft.

Denna lag träder i kraft den

1 Lagen omtryckt 1988z9

4 Förslag till Förordning om ändring i kungörelsen (1964:635) angående un- derrättelse om dom i vissa brottmål

Härigenom föreskrivs att deti kungörelsen (1964:635) angående under- rättelse om dom i vissa brottmål skall införas en ny paragraf, 21 5, av följande lydelse.

215

Meddelar domstol dom eller beslut i mål som rör ansvar för brott mot 16 kap. 10 b och c 55 brottsbalken skall domstolen sända en kopia av do— men eller beslutet till statens biografbyrå.

Denna förordning träder i kraft den

5 Förslag till Förordning om ändring i kungörelsen (1964z740) med föreskrifter för åklagare i vissa brottmål

Härigenom föreskrivs att deti kungörelsen (19641740) med föreskrifter för åklagare i vissa brottmål skall införas en ny paragraf, 4 &, av följan- de lydelse.

4 5

Har statens biografbyrå medgivit åtal enligt 16 kap. 19 & brottsbalken skall en avskrift av åklagarens beslut i åtalsfrågan sändas till statens biografbyrå.

Denna lag träder i kraft den

6 Förslag till Förordning med instruktion för statens biografbyrå;

Biografbyråns uppgifter

1 & Statens biografbyrå prövar enligt lagen (19891000) om censur av filmer och videogram frågor om framställningar i filmer och videogram skall godkännas för visning vid allmän sammankomst eller offentlig tillställning. Biografbyrån svarar även för tillsyn enligt lagen samt för information och utbildning inom sitt verksamhetsområde.

Byrån prövar också frågor om medgivande till åtal enligt 16 kap. 19 & brottsbalken samt frågor om fraktstöd enligt förordningen (1984:465) om fraktstöd för film.

Vad som föreskrivs om film i denna förordning gäller också videogram.

Verksförordningens tillämpning

2 & Följande bestämmelser i verksförordningen (1987:1100) skall tillämpas på biografbyrån: 3 & första stycket om myndighetens ledning,

4 &, 5 & första stycket, 6, 7, 9 och 10 åå om myndighetschefens ansvar och uppgifter, 14 och 15 55 om myndighetens regelgivning, 16 & om interna föreskrifter, 27 och 28 åå om ärendenas handläggning, 29 5 om myndighetens beslut.

3 & Myndighetschefen har det ansvar och de uppgifter som anges i 13 åverksförordningen (1987:1 100).

Biografbyråns ledning

45 Chef för biografbyrån är en direktör. Direktören är även film—

censor. - ,

Organisation

55 Hos biografbyrån finns ytterligare filmcensorer och ersättare för censorer till det antal regeringen bestämmer.

Direktörens och de andra censorernas ansvar

Gå Frågan om framställningen i en film skall godkännas för vis— ning vid allmän sammankomst eller offentlig tillställning prövas av en eller flera censorer enligt vad som anges i 9 &.

Ärenden som inte avser prövning av frågor om godkännande av fram— ställning i film, avgörs av direktören.

7 & Om det i ett granskningsärende uppkommer fråga om ändring av biografbyråns praxis bör direktören delta i ärendets avgörande.

Anmälan om granskning 8 & I en anmälan om granskning av en framställning skall uppges

originaltitel och svensk titel

producent

distributör

önskad åldersgräns vid offentlig visning speltid vid normal visningshastighet om framställningen till väsentlig del är upptagen från verklighe- ten.

PPPPNH

I anmälan skall också anges önskat antal tillståndskort.

Om biografbyrån inte medger annat skall till anmälan fogas en full— ständig förteckning över de texter som filmen skall visas med. I anmä— lan skall också finnas en kortare beskrivning av framställningens inne— håll.

Handläggningen av ärenden om godkännande av filmer

9 & Frågan om en framställning skall godkännas för visning vid all— män sammankomst eller offentlig tillställning prövas av en av censo— rerna.

Om censorn anser att framställningen helt eller delvis inte bör godkän— nas, skall ytterligare en censor delta i prövningen. Kan censorerna inte enas om beslutet, skall även en tredje censor delta i prövningen.

Om en framställning önskas tillåten även för barn under femton år, skall frågan om godkännande alltid prövas av två censorer. Minst en av dem skall ha kvalificerad utbildning och erfarenheti barnpsykologi, so— ciologi, pedagogik, barnpsykiatri eller något annat ämne som är av vår— de vid prövningen. Kan censorerna inte enas om beslutet, skall även en tredje censor pröva framställningen.

Nä.—' ett ärende prövas av tre censorer, gäller som biografbyråns beslut den mening som majoriteten enar sig om eller, vid tre olika meningar, den mening som den i tjänsten äldste censorn företräder.

10 5 Om en framställning önskas tillåten även för barn under femton år skall yttrande från sakkunnig inhämtas

— om censorerna inte kan enas om beslutet

— om någon av censorerna begär det — om fråga uppkommer att företa censuråtgärd av normerande bety- delse för byråns verksamhet.

Har yttrande från sakkunnig inhämtats skall även en tredje censor prö- va framställningen.

Tillståndskort

11 5 Har en framställning helt eller delvis godkänts skall biografby- rån utfärda ett tillståndskort för varje exemplar av framställningen som skall användas vid visning vid allmän sammankomst eller offent— lig tillställning.

Tillståndskortet skall innehålla uppgift om

registreringsnummer

titel

producent speltid vid normal visningshastighet för godkänd framställning åldersgräns

PPPP—VNF

speltid och beskrivning av de delar som inte godkänts.

Tillsyn

12 & Biografbyrån skall i sin tillsynsverksamhet ägna särskild upp-

märksamhet åt kontroll av

1. import och distribution av videogram som kan antas innehålla framställningar som strider mot 16 kap. 10 b & brottsbalken,

2. spridning av videogram till personer under femton år.

135 När biografbyrån tar hand om exemplar av framställning för kontroll skall biografbyrån föra protokoll.

Handläggningen av ärenden som inte gäller godkännande av filmer

145 När direktören inte är i tjänst Sköts direktörens uppgifter av den filmcensor som direktören bestämmer.

Direktören får delegera till annan tjänsteman att besluta i ärenden som rör biografbyråns tillsynsverksamhet. Arkivering

15 & De delar av framställningen som inte godkänts av biografbyrån skall kopieras och förvaras hos biografbyrån.

Framställning som inte till någon del har godkänts skall inte kopieras.

Tjänstetillsättningar m.m.

16 å Tjänsten som direktör tillsätts av regeringen. De andra filmcensorerna utses av regeringen för en bestämd tid. Andra tjänster tillsätts av biografbyrån. Sakkunniga som på begäran av biografbyrån skall avge yttrande enligt 10 & utses av regeringen för en bestämd tid och till det antal regeringen bestämmer. 17 & Besked om bisyssla enligt 37 å andra stycket anställningsförord— ningen (1965:601) lämnas av biografbyrån i fråga om annan filmcensor än direktören.

Överklagande 18 & Biografbyråns beslut får överklagas hos statens besvärsnämnd för filmcensur om något annat inte följer av

— lagen (1987:439) om inskränkning i rätten att överklaga — andra föreskrifter.

Beslut som gäller medgivande till åtal enligt 16 kap. 19 & brottsbalken får inte överklagas.

Överklagas ett beslut om godkännande av framställning och har anmä— laren begärt att framställningen skall godkännas för lägre åldersgräns än 15 år och finns inte yttrande från sakkunnig skall sådant yttrande inhämtas.

Denna förordning träder i kraft den

Sammanfattning

Våldsskildringsutredningen föreslår en ny lag om censur av filmer och videogram som skall visas vid allmän sammankomst eller offentlig till— ställning. Lagförslaget bygger på de allmänna överväganden om censu— rens omfattning och inriktning som .ordes i vårt huvudbetänkande Vi- deovåld II (SOU 198828).

Vi behandlar nu närmare hur kriterierna för censuringripanden skall utformas (avsnitt 3). En strävan har varit att anpassa kriterierna till gällande praxis. Samtidigt har vi försökt åstadkomma bättre samstäm— mighet mellan den toleransnivå som kommer till uttryck i brottsbalken och den som anges i censurlagen.

Mot bakgrund av den grundläggande motsättning som finns mellan all- männa handlingars offentlighet och censur diskuteras i avsnitt 4 arki- vering och tillgänglighet av sådana framställningar som granskats av biografbyrån. Särskilt intresse tilldrar sig de framställningar som bio— grafbyrån inte har godkänt för visning.

Vid en avvägning mellan olika, delvis starkt motstridiga, intressen an— ser vi oss kunna förorda en ordning som innebär en viss utvidgning av skyldigheten att lämna pliktexemplar till arkivet för ljud och bild (ALB). För att biografbyrån skall behandla en begäran om granskning skall krävas att ett exemplar av framställningen ingetts till ALB för är- kivering. Däremot skall biografbyrån, liksom för närvarande, inte arki- vera framställningar som godkänts eller totalförbjudits. Om endast de— lar av en framställning inte godkänts skall biografbyrån, liksom för närvarande, bevara dessa delar.

Filmer och videogram som av enskild överlämnats till ALB enligt plikt- exemplarslagen är normalt sett inte att anse som allmän handling. De är därför inte tillgängliga för envar. Däremot är ALst arkiv tillgäng— ligt för forsknings— och studieändamål. Enligt praxis har exempelvis fö— reträdare för massmedia möjlighet att få ta del av filmer och videogram som finns hos ALB. I praktiken kan härigenom en viss, om än begrän— sad, insyn i censurverksamheten ske. Samtidigt är kretsen av personer som direkt har tillgång till sådana framställningar som bedömts kunna vara skadliga att se på starkt begränsad.

I avsnitt 5 diskuteras överklagande av biografbyråns beslut. Vårt för- slag innebär att regeringen inte längre skall vara besvärsinstans. I stället föreslås att en särskild besvärsnämnd med allsidig sammansätt— ning inrättas.

Vi föreslår också att de till biografbyrån knutna rådgivande organen — statens filmgranskningsråd och statens barnfilmnämnd - avvecklas. Vi föreslår att biografbrån i icke obetydlig omfattning skall inhämta ytt- rande från sakkunnig i fråga om sådana framställningar som skall till— låtas för barn under femton år.

Som en åtgärd bland flera för att komma till rätta med utbudet av otill- låtna våldsskildringar i främst hemvideogram föreslog vi i betänkandet Videovåld H att biografbyrån skall få en särskild tillsynsfunktion. Vi överväger nu hur denna verksamhet mer i detalj bör utformas (avsnitt 6). Vi föreslår bl.a. att biografbyrån skall ha rätt till tillträde till loka— ler där visning, försäljning eller uthyrning till allmänheten av filmer och videogram äger rum. För att kontrollen skall kunna bli effektiv fö— reslås även att biografbyrån under viss kortare tid skall få ta omhand filmer och videogram.

I avsnitt 7 presenteras ett förslag till nytt avgiftssystem för biografby- råns granskningsverksamhet.

1. Inledning

I juni 1988 överlämnade vi vårt huvudbetänkande "Videovåld II - för- slag till åtgärder" (SOU 198828). I betänkandet behandlade vi olika åt— gärder som kan vidtas mot spridning av våldsskildringar i rörliga bil— der. Vi diskuterade förutsättningarna för att införa allmän förhands— granskning även av hemvideogram och presenterade också två olika principförslag till lag om allmän förhandsgranskning av filmer och vi— deogram. Vid våra överväganden kom vi fram till att effekten av en all— män förhandsgranskning av videogram skulle vara begränsad och före— slog därför i stället för allmän förhandsgranskning bl.a. att tillsynen och kontrollen av utbudet på hemvideornarknaden skulle förbättras och att statens biografbyrå skulle få ansvaret för en sådan tillsyn.

' Med utgångspunkt i de förslag som vi lagt fram i vårt huvudbetänkan- de tar vi nu upp de frågor som återstår att behandla. Vi vill redan här betona att vårt arbete måste ses som ett led i en ständigt fortgående ut— veckling till skydd för de grundläggande fri— och rättigheter som enligt 2 kap. regeringsformen (RF) är tillförsäkrad varje medborgare. Yttran- defriheten och informationsfriheten måste fortlöpande skyddas och be- vakas. Yttrandefriheten beskrivs i RF som en rätt att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor. Den yttrandefrihet som utövas genom det tryckta ordet regleras i en särskild grundlag, tryckfrihetsförordningen, (TF). Enligt 1 kap. 2 & TF råder det generellt förbud mot censur och mot and— ra hindrande åtgärder. Censur innebär att ett yttrande granskas av en myndighet, innan det när en tänkt mottagare. Syftet med censur är att förhindra att vad som går fram till mottagaren har ett innehåll eller en utformning som från granskarens synpunkt sett inte kan godtas. För— budet mot förhandsgranskning är en central del i friheten "att i tal,

skrift, eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt ut— trycka tankar, åsikter och känslor".

Den enda form av censur som finns i dagi Sverige är i fråga om film och videogram som skall visas vid allmän sammankomst eller offentlig till— ställning. Dessa censurbestämmelser har stöd i punkt 4 av övergångs- bestämmelserna till lagen (1976:871) om ändringi RF.

Mot denna bakgrund behandlar detta betänkande en modernisering och teknisk översyn av biografförordningenll, dvs. den författning som för närvarande reglerar under vilka förutsättningar som censurmyn- digheten får ingripa mot filmer och videogram. Av grundläggande bety- delse for kvaliteten i censurmyndighetens verksamhet är vilka censur- grunder som en censurlag innehåller och den närmare preciseringen av dessa. Denna fråga behandlar vi i avsnitt 3. I regelsystemet till skydd för den del av yttrandefriheten som regleras i TF finns också regler som skall göra det möjligt för medborgarna att få insyn i myndigheternas verksamhet. Rätten att ta del av allmänna handlingar ingår som en del i denna möjlighet. Frågan om censurmyndigheten skall bevara grans— kat material har nära samband med medborgarnas möjligheter till in- syn i verksamheten. Vi tar därför i avsnitt 4 upp och diskuterar möjlig— heterna att lösa denna komplicerade fråga. Överpröuning av censur— myndighetens beslut sker i dag av regeringen. I avsnitt 5 redovisar vi våra överväganden om överprövning. I samband med denna fråga redo- visar vi våra resonemang om biografbyråns sidonämnder, statens film— granskningsråd och statens barnfilmnämnd.

I vårt huvudbetänkande har vi lagt stor vikt vid en effektiv kontroll av framför allt videomarknaden. Vi har föreslagit att tillsynen av hemvi— deomarknaden förbättras. I avsnitt 6 redogör vi närmare för hur en så— dan tillsyn bör konstrueras.

I avsnitt 7 behandlar vi slutligen hur gransknings— och tillsynsverk— samheten skall finansieras.

1) Förordning (1959:348) med särskilda bestämmelser om biografföre- ställningar m.m. (ändrad senast 1986:1210).

Inom Europarådet finns en arbetsgrupp som har till uppgift att föreslå åtgärder mot våldsvideogram. Resultatet av arbetet har ännu inte of- fentlig-orts och har därför inte kunnat ligga till grund för våra övervä- ganden.

2. Biografbyråns verksamhet i dag

2.1. Biografförordningen

Bestämmelser om censur av film som skall visas offentligt finns i bio— grafförordningen (se bilaga 1).

Innan en film får visas offentligt, dvs. vid en allmän sammankomst el— ler offentlig tillställning, måste den ha godkänts av statens biografby— rå. Detta gäller alla slags filmer, alltså även t.ex. journalfilm. Sedan år 1986 är reklamfilm dock undantagen från granskningsplikt.

Biografbyrån får inte godkänna en film eller en del av en film som på grund av det sätt som händelserna skildras på och det sammanhang som de förekommer i, kan verka förråande eller skadligt upphetsande eller förleda till brott. Biografbyrån får vidare vägra godkänna en film eller en del av en film om byrån finner att visningen uppenbarligen strider mot lag. En närmare redogörelse för censurgrunderna och bio— grafbyråns praxis finns i avsnitt 3.

I fråga om filmer som är avsedda att visas för barn gäller i korthet föl- jande. Barnen delas in i tre åldersgrupper, barn som är under sju år, barn som fyllt sju men inte elva år och barn som fyllt elva men inte fem— ton år. En film eller filmdel får inte godkännas om den kan vålla barn i aktuell åldersgrupp någon psykisk skada. Som exempel på psykisk ska- da kan nämnas rädsla, ångest och otrygghet. Biografbyrån gör således inte någon bedömning av om filmen är särskilt lämplig eller kan re— kommenderas för barn i viss ålder.

Som vi nämnti inledningen kommer vi att närmare behandla vuxen— censuren i avsnitt 3.1.1. Vi har inte ansett att det finns skäl att föränd- ra kriteriet psykisk skada vid bedömning av åldersgränser för barn. Vi kommer därför inte att behandla denna fråga närmare. I vårt betän— kande Videovåld II, har vi föreslagit en flexiblare tillämpning av ål— dersgränserna genom s.k. vuxenmedverkan (a.a. s. 61—72).

Genom en ändring i biograf'förordningen som trädde i kraft den 1 janua— ri 1986 utvidgades förhandsgranskningen till att omfatta även offentlig visning av videogram. Avsikten med denna utvidgning var även att skapa möjlighet att frivilligt förhandsgranska videogram även om de inte skulle visas offentligt. Samtidigt med denna ändring avskaffades kravet på fbrhandsgranskning av reklamfilm. Det kan påpekas att s.k. trailers enligt motiven inte anses vara reklam. Inte heller anses filmer och videogram med musikupptagningar, exempelvis s.k. videoclips, va— ra reklam aven om det kan antas att syftet med visningen till en del är att marknadsföra fonogram med samma musik (prop. 1984/85:116 s. "343. Vidare undantogs visningen av filmer och videogram vid varumäs- sor. utsmllningar eller sportevenemang från kravet på förhandsgransk— ning under förutsättning att själva visningen inte är en sådan allmän sammankomst som avses i lagen (1956:618) om allmänna sammankom—

sier.

2.12. Statens biografbyrå

Narmare bestämmelser om verksamheten vid biografbyrån finns i för— ordningen (19882675) med instruktion för statens biografbyrå (se bilaga 2).

Biografbyrån prövar om filmer eller videogram skall godkännas för of- fentlig visning.

Biografbyrån prövar också frågor om medgivande till åtal enligt 16 kap. 19 & BrB och frågor om fraktstöd enligt förordningen (1984:465) om fraktstöd för film.

Biografbyrån förestås av en direktör. Direktören tjänstgör också som filmcensor. Dessutom finns ordinarie filmcensorer till ett antal som re- geringen bestämmer. Tjänsten som direktör tillsätts av regeringen. Re— geringen utser de övriga filmcensorerna för en bestämd tid. Sedan den 1 december 1988 har biografbyrån sex censorer. Samtliga utom direktö— ren arbetar på halvtid. Dessutom finns fyra extra censorer som träder i tjänsti mån av behov. Hos byrån finns också teknisk och administrativ personal.

Till biografbyrån är knutna två rådgivande organ, statens filmgransk— ningsråd och statens barnfilmnämnd. Filmgranskningsrådet och barn— filmnämnden behandlas närmare här nedan.

2.2.1. Granskning av film och videogram

Granskningsverksamheten är avgiftsfinansierad. Varje kopia som skall komma till användning vid offentlig visning skall ges in till bio— grafbyrån för granskning. Granskningsavgiftens storlek är beroende av såväl speltid som antal kopior. För filmer och videogram som skall visas vid ett begränsat antal tillfällen i vissa icke kommersiella samman- hang som film— eller videofestivaler och andra kulturarrangemang kan biografbyrån meddela ett begränsat godkännande. Ett sådant godkän— nande meddelas utan avgift och kan gälla för en sammanhängande pe— riod om högst 30 dagar. Minst ett år måste ha förflutit sedan beslut om avgiftsbefrielse senast meddelades innan ett nytt sådant beslut medde- las för filmen eller videogrammet.

Om en film är avsedd att visas för vuxna, dvs. personer som fyllt femton år, prövas frågan om godkännande av en enda censor. Om censorn an— ser att filmen helt eller delvis bör förbjudas skall ytterligare en censor delta i prövningen. Kan censorerna inte enas skall en tredje censor prö- va filmen. Om prövning sker med tre censorer avgörs frågan genom ma— joritetsbeslut. Har alla censorerna olika uppfattning gäller den mening som den i tjänsten äldste censorn företräder. Filmgranskningsrådet skall yttra sig i vissa angivna fall innan frågan avgörs. En redogörelse för detta lämnar vi i avsnitt 2.3.1.

Film som är avsedd att visas för barn skall alltid granskas av två censo- rer. Minst en av dem skall ha kvalificerad utbildning och erfarenhet i barnpsykologi, sociologi, pedagogik, barnpsykiatri eller annat ämne av värde vid prövningen. Kan censorerna inte enas skall en tredje censor inkallas. Också här avgörs frågan genom majoritetsbeslut. I vilka fall som barnfilmnämnden skall yttra sig redovisar vi i avsnitt 2.3.2.

Utöver vad som sagts om en av barnfilmcensorerna finns inga föreskrif— ter om särskilda kvalifikationer hos censorerna.

Enligt preliminära uppgifter granskade biografbyrån 264 långfilmer och 226 videogram under år 1988. Därtill kommer granskning av kort— filmer och kortare videogram. Totalt omfattade biografbyråns gransk— ningsverksamhet omkring 850 titlar.

2.2.2. Åtalsmedgivande

Ärenden om åtalsmedgivande prövas av direktören. Omkring 80 video— gram prövades på begäran av polismyndighet under år 1988.

2.2.3 Fraktstöd

Det statliga fraktstödet har funnits i tio år och lämnas för ungefär en tredjedel av de filmer som årligen har biopremiär i Sverige, dvs. ca 100 st. Urvalet sker med hänsyn till kvalitet. Det som ersätts är kostnaden för transporten av biograffilmen till och från biografen, en kostnad som uppgår till 320 kr./film i genomsnitt. Några begränsningar beträffande filmernas längd finns inte. Även kortfilm kan få stöd.

Fraktstödet utgör ca 1 milj.kr. per år.

Ärenden om fraktstöd avgörs av direktören efter samråd med den cen- sor som granskat filmen.

Stödet kan ges till alla biografer som regelmässigt visar högst fem film- föreställningar i veckan.

2.3. Biografbyråns sidonämnder

2.8.1. Statens filmgranskningsråd

Rådet inrättades år 1954 efter förslag från 1949 års filmkommitté. Granskningsrådet är knutet till statens biografbyrå som rådgivande or— gan till byrån. Byrån skall inhämta rådets yttrande om det är fråga om att

— helt förbjuda en film _ förbjuda betydande delar av en film

- förbjuda delar av en film som har vunnit erkännande som film av betydande konstnärligt värde eller som uppenbarligen kan antas vinna sådant erkännande

— företa en censuråtgärd av normerande eller principiell karaktär för biografbyråns verksamhet.

Skälet för att inrätta granskningsrådet var att skapa en allmän insyn i censurverksamheten eftersom en sådan insyn var principiellt önsk— värd. Granskningsrådet skulle också reducera riskerna för godtyckliga ingripanden från censurmyndigheten och utgöra en garanti mot even— tuellt maktmissbruk från censurmyndighetens sida. Dessutom skulle rådet utgöra en värdefull kontaktmöjlighet med den allmänna opinio- nen.

Rådets ledamöter förordnas av regeringen och skall enligt förarbetena väljas bland ”vidsynta, erfarna personer med intresse för filmens konst- närliga och sociala betydelse". Rådet har fem ledamöter. För varje leda— mot finns det en personlig suppleant. Ledamöter och suppleanter för—_ ordnas av regeringen för tre år. Regeringen utser också en av ledamö— terna till rådets ordförande, medan rådet inom sig utser vice ordföran- de. Hos nämnden finns en sekreterare. Alla beslut fattas med enkel ma—

joritet. Inom rådet finns i dag representanter för skolväsendet, folkrö— relseorganisationer, kyrkliga samfund och konstnärliga utövare.

När rådet får en film eller ett videögram för yttrande föredras ärendet av biografbyråns direktör eller av den censor som direktören bestäm- mer. I de flesta fall får rådets ledamöter reda på vilken preliminär be— dömning som .orts av biografbyrån. Efter att rådet sett filmen respek- tive videogrammet får distributören svara på frågor från rådets leda- möter. Distributören får då också tillfälle att lägga fram sina synpunk— ter. Ärendet diskuteras internt inom rådet och rådet bestämmer vilken rekommendation det skall lämna till biografbyrån.

2.3.2. Statens barnfilmnämnd

Filmcensurutredningen föreslog i sitt slutbetänkande (SOU 1969:14) Filmen — censur och ansvar, att förhandsgranskningen av film skulle begränsas till film som skulle visas offentligt för barn under 15 år. I öv— rigt skulle filmen inte vara underkastad någon förhandskontroll från samhällets sida. Enligt förslaget skulle biografbyrån och filmgransk— ningsrådet ersättas av en myndighet, filmnämnden. Nämnden skulle endast bedöma filmers eventuella skadliga inverkan på barn och ung— dom. Den skulle därför bestå av experter med kvalificerad utbildning och praktik främst i barnpsykologi, sociologi, pedagogik eller barnpsy— kiatri eller motsvarande sakkunskap eller erfarenhet. Dessutom skulle den nya nämnden innehålla lekmannainflytande som företrädde olika intressen och meningsinriktningar med anknytning till frågor som har att göra med barn och film. Utredningen föreslog dessutom att nämn— dens beslut inte skulle kunna överklagas. Anledningen till det var att nämnden skulle representera högsta sakkunskap inom berörda områ— den.

Regeringen överlämnade betänkandet och dess remissvar, utom vad gällde frågan om barncensurens organisation, till massmedieutred— ningen. I prop. 1972:1 bilaga 10 B6 3. 24 fann departementschefen det motiverat med en förstärkning och breddning av granskningen av film som visas för barn under femton år. Sådan film skulle därför ses av två

censorer, varav åtminstone den ene skulle ha kvalificerad utbildning och erfarenhet i företrädesvis barnpsykologi, sociologi, pedagogik eller barnpsykiatri. Dessutom skulle ett rådgivande organ inrättas för frågor rörande förbud eller annan åtgärd i fråga om film som önskas tillåten för visning för barn under femton år. Det nya organet skulle ersätta filmgranskningsrådet när det gällde film för barn under 15 år. Organet skulle bestå av fem ledamöter som skulle utses av regeringen för en tid av högst tre år. Bland ledamöterna skulle ingå företrädare för barnpsy— kiatrisk och barnpsykologisk sakkunskap samt personer med erfaren— het från barn— och ungdomsverksamhet. Beslut av biografbyrån om för- bud eller censuråtgärd som meddelades efter hörande av det nya rådgi— vande organet skulle inte få överklagas om biografbyrån och organet var ense om åtgärden.

Genom kungörelsen (1972:312) om ändring i instruktionen (1965:748) för statens biografbyrå infördes ändringarna.

Bestämmelsen om när biografbyrån skulle inhämta barnfilmnämndens yttrande utformades helt efter förebild från den bestämmelse som reg- lerade i vilka fall filmgranskningsrådet skulle avge yttrande (se ovan) trots att ändamålet med barnfilmnämnden var ett annat än med film— granskningsrådet.

Bestämmelserna som redovisats här gäller fortfarande.

Barnfilmnämndens ledamöter utses av regeringen för högst tre år. Nämnden består av en ordförande och fyra ledamöter. För varje leda- mot utses en personlig suppleant. Hos nämnden finns dessutom en sek- reterare. Bland ledamöterna ingår företrädare för psykologisk och barnpsykologisk sakkunskap. Dessutom finns det bland ledamöterna författare, en Skolläkare, en barnteaterpedagog, en massmedieforskare samt i övrigt representanter för Folkets Hus—rörelsen.

Varken filmgranskningsrådet eller barnfilmnämnden har egen budget utan verksamheten bekostas av biografbyråns medel.

3. Censurgrunder 3.1 Nuvarande ordning i biografförordningen 3.1.1 Vuxencensuren i praxis

Censurgrunderna för vuxna enligt biografförordningen 3 & är ”förråan— de", "skadligt upphetsande" eller "förleda till brott". Dessutom kan bio— grafbyrån vägra godkänna en framställning om visning av den eller del därav uppenbarligen skulle "strida mot allmän lag".

Filmcensurutredningen redo.orde i sitt betänkande (SOU 1969:14) Filmen, censur och ansvar (5. 24 f) för då rådande praxis i fråga om cen— suringripanden.

Vad beträffar censurens praxis är censurgrunderna "förråande" och "skadligt upphetsande” de ojämförligt mest tillämpade.

Av en promemoria om biografbyråns arbete m.m. som byrån har upprättat för utredningens räkning framgår att det stora flertalet. ingripanden görs i syfte att eliminera grov brutalitet, destruktivi- tet, råhet och sadism. Bildkategorier som ofta föranleder förbud el— ler klippning är sålunda t. ex. långvariga, råa slagsmål med inslag av grymhet och blodsutgjutelse, detaljerade eller utdragna skild- ringar av grymhet mot människor eller djur, olika former av tor— tyr, närgångna skildringar av avrättningar eller avancerade skräckscener rörande dödshot, mord, dråp eller självmord.

Ett ingripande mot en film med starka inslag av våld och destruk— tivitet, som väckte en hel del debatt, var totalförbudet 1966 mot ”De vilda änglarna", en kritisk beskrivning av ett kaliforniskt skinnknuttegäng som i sitt uppror mot samhället omger sig med bl.a. nazistsymboler. Filmen frigavs sedermera efter besvär. Där— emot stod sig ett totalförbud något senare mot en film med liknan- de motiv, "Born Losers".

Vid sidan av sådana våldsskildringar har biografbyrån traditio- nellt varit särskilt restriktiv också på ett annat närliggande områ— de, nämligen skräckfilmerna. Ett omdiskuterat censurfall inom denna genre var den engelska filmen "Peeping Tom" som drabba- des av totalförbud 1966. Filmer som skildrar sinnessjukdom eller liknande tillstånd blir också ofta klippta eller förbjudna. Upp- märksammade fall härav under senare år var bl.a. två amerikan- ska filmer: mentalsjukhusskildringen "Shock Corridor", totalför- bjuden 1964 och ”Chappaqua”, en självupplevd narkomanskild— ring med omdiskuterade psykedeliska sekvenser. Den senare fria- de censuren (1967) efter att ha hört medicinalstyrelsen i ärendet.

I fråga om skildringar av sexuella förhållanden får den svenska filmcensuren allmänt sett anses tämligen liberal jämfört med de flesta andra länders, i varje fall såvitt gäller ordinär sexualitet. Gränserna för den sexuella frispråkigheten har under de senare åren gång efter annan flyttats framåt. Som har framgått av det fö— regående var det bl.a. censurens ställningstagande till filmerna "Tystnaden" och 'f491” som satte i gång den debatt som ledde till att filmcensurutredningen tillsattes i slutet av 1964. Sedan dess har positionerna på det sexuella frontavsnittet förskjutits radi- kalt, framför allt genom nyssnämnda filmer av Vilgot Sjöman, "Jag är nyfiken — gul" (1967) och "Jag är nyfiken — blå” (1968). I dessa skildras samlag och andra sexuella handlingar öppnare än i någon tidigare film som har visats offentligt här i landet. Båda fil— merna godkändes utan klipp.

Alltjämt är dock biografbyrån mera restriktiv när den sexuella si— tuationen innefattar sadism eller tvång. Våldtäktsscener t.ex. klipps ofta bort eller förkortas. Likaså sexuella perversiteter.

Censurgrunden "förleda till brott" tolkar biografbyrån, enligt vad nämnda promemoria utvisar, som främst avseende direkt brotts— instruktiva filmbilder eller scenföljder. Normen har tillämpats yt— terst restriktivt och sporadiskt. När det har förekommit har det gällt någon sådan illustrativ detalj i skildringen av förberedelse eller utförande av brott som byrån har ansett kunna ge t.ex. tips som inte är önskvärda. Oftast har normen använts i förening med någon av eller båda censurgrunderna ”förråande" och "skadligt upphetsande". Något totalförbud med tillämpning av ifrågavaran— de censurnorm synes inte ha förekommit.

Censurgrunden ”stridande mot allmän lag" har också åberopats mycket sällan. Bestämmelsen i 16 kap. 11 & brottsbalken om så— rande av tukt och sedlighet har dock anförts som skäl för biograf— byråns ingripande i några enstaka fall. Ett antal kortfilmer i smalfilm av pornografisk typ förbjöds 1963 och 1967. Ett av moti— ven — vid sidan av "förråande” och ”skadligt upphetsande" — för by— råns totalförbud mot "491” var vidare att några avsnitt, bl.a. ett monolog— och dialogparti, ansågs uppenbart ägnade att såra tukt och sedlighet. Det framgår att byrån vid detta och flera andra in- gripanden har tänkt framför allt på ungdomar närmast över 15— årsgränsen och den större riSk för skadlig påverkan som har anta- gits föreligga för dessa jämfört med äldre personer. Tukt— och sed— lighets aragrafen har slutligen åberopats i ett par fall 1968. Det ena gälide filmen ”Dom kallar oss mods”, en dokumentär skildring

av två unga alkohol— och narkotikamissbrukare som regisserades av två elever vid filminstitutets filmskola. Biografbyrån ville klip- pa bort en samlagsscen med stöd av nämnda lagrum. Efter besvär godkändes dock filmen i obeskuret skick av Kungl. Maj:t. Det and— ra avsåg några renodlade samlagsfilmer. Filmgranskningsrådets majoritet ansåg att filmerna borde godkännas men Kungl. Maj:t förbjöd filmerna med åberopande av nyssnämnda lagrum. Utöver nu angivna fall har hänvisning till "allmän lag" inte förekommit från biografbyråns sida.

I senare års praxis har censurgrunden "förråande" varit den som till- lämpats oftast. Censuringripande sker fortfarande mot grov brutalitet, destruktivitet, råhet och sadism. I fråga om sexualskildringar god— känns ”normal sexualitet”. Om den sexuella situationen som skildras innefattar sadism eller tvång blir skildringen utsatt för ingripanden på grund av att skildringen är "förråande". Enligt den praxis som utveck- lats hos biografbyrån blir också skildringar med barnpornografi utsatta för ingripande med stöd av denna censurgrund.

Censurgrunden "skadligt upphetsande” används alltmera sällan. I det fall den kommit till användning rör det sig om film i genren skräckfilm. Censurgrunden användes för totalförbud av en film med titeln ”Night— mare" år 1964. Den enda film som på senare tid (våren 1988) förbjudits på denna grund är en version av filmen "A nightmare on Elm Street 3, Dream Warrior". Handlingen utspelas på ett mentalsjukhus där ett an- tal ungdomar intagits på grund av självmordsförsök. Ungdomarna ”hemsöks" av mardrömmar. Huvudpersonen i dessa drömmar tar livet av ungdomarna en efter en i deras drömmar. En version av filmen be— dömdes som ”skadligt upphetsande” och förbjöds. Förbudet fastställdes av regeringen efter besvär. I filmen suddades gränserna för dröm och verklighet ut på ett sätt som skulle kunna vara psykiskt skadligt för unga prepsykotiska personer hos vilka gränserna mellan inre fantasi och yttre verklighet är flytande. — En omklippt version av filmen blev senare godkänd för vuxen publik.

Censurgrunden "förleda till brott” tillämpas också den alltmera sällan. Den har kommit till användning för rent brottsinstruktiva avsnitt i fil— mer och då i förening med de båda nyssnämnda grunderna eller en av dem. Något ingripande enbart på denna censurgrund har inte förekom- mit. Censurgrunden användes tillsammans med ”förråande" år 1983

vid bedömningen av filmen "Bad Boys". I en sekvens av filmen lade hu— vudpersonen fulla läskedrycksburkar i ett örngott och slog med stor kraft sina antagonister sönder och samman. Orngottet med burkarna blev ett effektivt vapen. "Vapnet" bestod av vanliga föremål varför sce— nen bedömdes som alltför brottsinstruktiv. Eftersom scenen också inne— höll mycket blodsutgjutelse ansågs den dessutom förråande.

Möjligheten för biografbyrån att ingripa mot filmer vars visning uppen- barligen skulle strida mot allmän lag har inte använts sedan 1971 då den användes med syftning på den då gällande bestämmelsen i 16 kap. 11 & brottsbalken om sårande av tukt och sedlighet.

Det är filmens syfte och helhetsverkan, effekten, som är av avgörande betydelse för om ingripande skall ske eller inte. Hänsyn tas oftast bara till verkningarna på en normalpublik, men det förekommer att särskild hänsyn tas till minoritetsgrupperi publiken, t.ex. i fråga om filmer som anses vara ägnade att framkalla icke önskvärda attitydförändringar, grav ångest eller skrämsel.

Under de senaste decennierna har biografbyrån fäst allt större vikt vid filmens konstnärliga värde och undvikit censuringrepp i konstnärligt värdefulla filmer.

3.2. Överväganden och förslag

3.2.1. Allmänna utgångspunkter

Yttrandefrihet och informationsfrihet är i ett demokratiskt samhälle av fundamental betydelse för samhället och medborgarna. I vårt land har dessa friheter sedan mycket länge erkänts som självklara medbor— gerliga rättigheter. I tryckfrihetsförordningen och i radiolagen finns för att garantera dessa friheter uttryckliga censurförbud.

Filmen är i dag i vårt land det enda område inom kulturlivet där det finns en statlig censur i betydelsen obligatorisk, fortlöpande förhands-

granskning. Censurmyndigheten bestämmer i förväg vad som skall få framföras offentligt. På alla andra områden — bildande konst, teater, lit— teratur, press, TV — kan samhället bara ingripa i efterhand mot miss— bruk av yttrandefriheten.

Filmcensur infördes i Sverige redan år 1911, alltsedan dess har man mer eller mindre intensivt diskuterat om censuren är berättigad. Frå- gan om ett utvidgat skydd i grundlag för andra medier än tryckta skrif- ter bereds för närvarande inom justitiedepartementet.

I vårt uppdrag ingår att göra en teknisk översyn av biografförordning— en. En teknisk översyn innebär att författningstexten skall anpassas till gällande praxis.

Eftersom filmcensuren innebär en inskränkning av yttrande— och infor— mationsfriheterna är det enligt vår uppfattning mycket viktigt att grunderna för censuringripanden är så tydligt angivna som möjligt. I annat fall kan det finnas risk för godtycklig tillämpning. Samtidigt måste censurmyndigheten ges möjlighet att utveckla sin praxis i sam— klang med utvecklingen i samhället.

Utgångspunkten vid censurmyndighetens bedömningar bör vara att det som lämnas in också skall godtas.

Censur för vuxna bör enligt vår mening främst inrikta sig på att mot- verka spridning av spekulativa skildringar av allvarliga våldshand— lingar.

Rent allmänt är det värdefullt om grunderna för censur i fråga om of— fentligt visade framställningar så nära som möjligt överensstämmer med de rekvisit som krävs för att ett ingripande skall kunna ske i efter— hand med stöd av BrB. I BrB 16 kap. 10 b & talas det om skildringar av sexuellt våld eller tvång och närgångna eller utdragna skildringar av grovt våld mot människor eller djur. Beskrivningen av vilka vålds- skildringar som är förbjudna enligt BrB 16 kap. 10 b & och som kan an- gripas i efterhand knyter nära an till biografbyråns praxis vid tillämp— ningen av biografförordningens censurgrund ”förråande" (se Ds Ju

1980:14 s. 39, KU 1980/81z28 s. 36 och prop. 1984/85:16 s. 17 samt redo- visningen ovan). Vid utarbetandet av förbudet mot spridning av extre— ma våldsskildringar var det också lagstiftarens ambition att så långt möjligt samordna förutsättningarna' för censur och efterhandsingripan— de i fråga om våldsskildringar. Enligt vår mening bör man undersöka om en ytterligare samordning mellan reglernas materiella innehåll går att uppnå.

I detta sammanhang kan man emellertid inte bortse ifrån att en bedöm- ning som sker hos biografbyrån sker under andra betingelser än den be- dömning som sker vid domstol. För att tillgodose önskemålet om förut— sebarhet i rättsskipningen måste kriterier för en straffrättslig bestäm— melse utformas så tydligt som möjligt. Även om tillämpningen av cen— surgrunden "förråande" och rekvisiten i BrB i stort sett har samma in— nebörd när det gäller våldsskildringar, finns den skillnaden att bedöm- ningen i ett censurärende i dag sker efter en antagen effekt av fram— ställningen. Effektkriteriet har till ändamål att förebygga skada hos åskådaren. Ifråga om de våldsskildringar som förbjudits i BrB så förut— sätts att sådana skildringar kan förorsaka åskådaren skada.

I ett mindre antal filmer förekommer det t.ex. inte ett så utdraget våld att biografbyrån skulle kunna ingripa mot ett visst avsnitt i filmen en— bart med stöd av rekvisiten i BrB. Samtidigt kan filmens uppbyggnad och tendens vara sådan att den, med hjälp av raffinerad redigeringstek— nik, antyder ohyggliga hemskheter. I fråga om sådana filmer är det en— ligt vår mening väsentligt att filmen blir bedömd som en helhet efter- som effekten av filmen i sådana fall kan antas vara förråande. Censur- bedömningen bör därför enligt vår mening fortfarande utgå ifrån en an— tagen effekt av framställningen. Ett ytterligare skäl för att behålla ef— fektkriteriet är att bedömningen annars kan riskera att bli stelbent och mekanisk.

3.2.2 ”Förråande”

Innehållet i biografbyråns praxis när det gäller tillämpningen av cen- surgrunden "förråande” redovisar vi i avsnitt 3.1.1. Detta censurkrite-

rium täcker väl den typ av skildringar som enligt en allmän uppfatt— ning i samhället inte bör godtas. Tillämpningen av censurgrunden in— riktar sig främst mot sådana våldsskildringar som kan inordnas under beteckningen spekulativa skildringar av allvarliga våldshandlingar. Dessutom tillämpas censurgrunden i fråga om barnpornografiska fram— ställningar. Spridning av sådana framställningar är förbjuden enligt 16 kap. 10 a & BrB.

Termen "förråande"— kan emellertid vara svårtolkad för personer som inte är väl insatta i dess tillämpning. För att en lekman skall kunna bilda sig en uppfattning om vad som kan vara av betydelse vid biograf— byråns bedömning och för att markera det nära samband som bör fin— nas mellan straff— och censurbestämmelserna bör det av lagtexten framgå vilka våldsskildringar som kan bli föremål för ingripande. Ett tillägg med exempel på vad som kan bli föremål för ingrepp bör därför inarbetasi censurbestämmelsen. Någon förändring i nuvarande praxis vad gäller tillämpningen av censurgrunden ärinte avsedd. Avsikten är inte heller att exemplifieringen skall vara uttömmande.

3.2.3 ”Skadligt u pphetsande”

I biografbyråns praxis under senare år har kriteriet "skadligt upphet— sande" använts ytterst sällan. Av iilmcensurutredningens redovisning av praxis framgår att tillämpningen av kriteriet vid den tiden tog sikte på sexuella skildringar. Filmer med sexuella motiv hänfördes till den kategori som kunde bli föremål för censuringrepp på grund av att de var "skadligt upphetsande” (SOU 1969:14 s. 34).

Ordet "upphetsande” associerar naturligt till sexuella framställningar. Språkligt täcker ordet i och för sig både upphetsning av sexuell natur

» n

och "förvirring , Skrämsel", "panik"m.m.

Som tidigare nämnts har under våren 1988 kriteriet "skadligt upphet- sande" använts till stöd för ett totalförbud av en version av en film som helt saknar sexuella skildringar (Nightmare on Elm Street 3 - Dream Warrior, jfr ovan, avsnitt 3.1.1). Vid bedömningen av filmen inhämta-

des yttranden från såväl psykiatrisk som psykologisk expertis. Båda ex— perterna ansåg att främst för en mindre grupp ungdomar kunde filmen vara "skadligt upphetsande", bl.a. då den på ett suggestivt sätt suddade ut gränsen mellan dröm och verklighet.

Filmcensuren kan inte vara statisk utan måste anpassa sig till utveck— lingen i samhället. Så har också skett när det gäller synen på skildring— ar av sexuell natur.

Tillämpningen av censurgrunden "skadligt upphetsande" har således förändrats. Från att ha tillämpats på sexuella skildringar har den på senare tid tillämpats på film vars effekt snarare kan betecknas som "gravt ångestskapande".

För film i skräckfilmsgenren har grunden tillämpats till stöd för total— förbud en gång under de senaste tjugo åren. Redan detta förhållande ta— lar starkt för att ta bort censurgrunden.

En utgångspunkt vid vår översyn av censurlagstiftningen har som vi nämnt tidigare varit att samordna innehållet i reglerna för censur och efterhandsingripande. Med hänsyn till att censurgrunden kommit till användning så ytterligt sällan anser vi att intresset av att samordna in- nehållet i regelsystemet väger över och att censurgrunden också av det— ta skäl bör tas bort.

Vi föreslår således att censurgrunden "skadligt upphetsande” utmönst— ras och att den inte ersätts.

Vi vill här påminna om att en framställning som innehåller mycket våld kan bli föremål för ingrepp om den kan anses "förråande".

3.2.4 ”Förleda till brott”

I vår redovisning av praxis framgår att censurgrunden "förleda till brot " används ytterst sparsamt. Vid de tillfällen den använts har den

använts tillsammans med någon annan censurgrund, främst "förråan— den

En mycket stor del av filmutbudet kan hänföras till filmer som handlar om brott. Ofta beskrivs ingående hur filmens huvudperson planerar och genomför sådana brott som rån, mord, narkotikahandel m.m. Censur— grunden kan enligt sin lydelse användas till att censurera en stor del av denna genre. Så har den emellertid inte använts. I stället har biograf— byrån varit mycket restriktiv med att tillämpa denna censurgrund. Som vi redovisat ovan har byrån i några enstaka fall använt censur- grunden mot rent brottsinstruktiva avsnitt. I vår översyn ingår också att överväga om en censurgrund som inte tillämpas i någon utsträck- ning skall finnas kvar. Detta gäller även censurgrunden "förleda till brott”.

En möjlighet att ingripa mot skildringar som förhärligar brottslighet framstår vid första påseendet som både lämplig och ändamålsenlig. En närmare analys av denna censurgrund leder emellertid till slutsatsen att censurgrunden inte uppfyller de krav på precisering som måste an— ses nödvändiga. Området för kriminalisering förändras fortlöpande. En censurbestämmelse som förbjuder skildringar av brott kan därför bli svår att överblicka. En ändring i strafflagstiftningen skulle teoretiskt sett kunna slå igenom också i censurverksamheten. Den kan då bli äg- nad att hindra en fri debatt. En framställning som i och för sig innehål— ler en uppmaning att begå brott kan ju samtidigt vara ett inlägg i sam- hällsdebatten, exempelvis genom att uppmana till olagliga opinionsytt- ringar. Ur yttrandefrihetsrättslig synpunkt blir därför en censurgrund som ger en generell möjlighet att ingripa mot skildringar av brottslig- het särskilt känslig. Slutsatsen måste bli att en generell möjlighet att ingripa mot skildringar som förhärligar brottslighet inte bör finnas kvar. Denna slutsats stöds också av det faktum att censurgrunden i praktiken inte tillämpats.

Möjligen kan slutsatsen bli en annan om bestämmelsen utformas så att den avser endast någon form av brottslighet, t.ex. förhärligande av nar— kotikabruk. Eget bruk av narkotika har nyligen blivit kriminaliserat. Under vissa perioder har det förekommit filmer där bruk av narkotika

förhärligas eller skildras som en naturlig del i utvecklingen att bli vux— en. I den allmänna debatten har det då framförts krav på att framställ— ningar som förhärligar narkotikamissbruk borde bli föremål för censur— ingrepp. Tidigare var eget bruk inte brottsligt och biografbyrån har därför inte lagligen kunnat ingripa mot denna typ av skildringar.

När man i biografbyråns praxis har diskuterat tillämpningen av cen— surgrunden "förleda till brott", har det varit fråga om allvarlig brotts— lighet. Narkotikamissbruk är i och för sig en företeelse som samhället ser allvarligt på med hänsyn till de sociala och personliga följder miss- bruket kan få. Brukande av narkotika kan inte leda till svårare påföljd än böter. Detta brott kan därför inte "anses ha den allvarliga karaktär som tidigare varit förutsättningen för att denna censurgrund skulle tillämpas. Snarare förefaller man att i debatten vända sig emot den livsstil som kan uppkomma kring narkotikamissbruk, en livsstil där den sociala strukturen ofta kan liknas vid en "subkultur". En möjlighet att genom censur ingripa mot skildringar av olika livsstilar —- de må va— ra betingade av religiösa föreställningar, ungdomslivsstilar eller annat — framstår som ytterst känslig ur yttrandefrihetssynpunkt.

Vår slutsats blir att även en till vissa brott preciserad censurbestäm— melse har så negativa konsekvenser från yttrandefrihetssynpunkt, att tanken redan på denna grund bör avvisas.

Därtill kommer att en censurgrund som gör det möjligt att ingripa mot förhärligande skildringar av narkotikabruk leder till att censurlagstift— ningen får ett vidare innehåll än reglerna för efterhandsingripande. Strävandena att samordna regelsystemen får i så fall närmast ske ge- nom att motsvarande bestämmelse arbetas in i BrB. En sådan utvidg— ning av kriminaliseringen ställer vi oss emellertid mycket tveksamma till.

3.2.5. Visningen skulle ”strida mot allmän lag”

Biografbyrån har också en fakultativ möjlighet att ingripa mot en framställning vars visning skulle strida mot allmän lag. Denna möjlig-

het har inte utnyttjats sedan före år 1971, då den tillämpades med syft— ning på den då gällande bestämmelsen i 16 kap. 11 & BrB om sårande av tukt och sedlighet.

Denna fakultativa möjlighet att ingripa har inte heller tillämpats på mycket lång tid. Liksom när det gäller censurgrunden "skadligt upp— hetsande” talar redan detta förhållande emot att ha kvar möjligheten till censur. Också våra strävanden att samordna innehållet i reglerna om censur och efterhandsingripande talar starkt emot att behålla cen— surgrunden.

KU har i betänkandet 1987/88:36 om ändringar i tryckfrihetsförord— ningen m.m. uttalat att ett fortsatt beredningsarbete angående frågan om ett vidgat grundlagsskydd för andra medier än det tryckta ordet bör komma till stånd. En särskild grundlag om andra medier än det tryckta ordet torde komma att omfatta upptagningar av rörliga bilder. Bered— ningsarbetet har påbörjats.

De fall där visning av film skulle kunna strida mot allmän lag kan röra bl.a. förtal eller hets mot folkgrupp. Uttalanden som påstås utgöra för- tal och hets mot folkgrupp ligger inte sällan inom utrymmet för den all- männa debatten. Här kan intresset av en fri samhällsdebatt stå mot in— tresset att värna om enskilda människors integritet och värdighet. Det- ta är en avvägning som biografbyrån inte kan sägas vara särskilt läm— pad att göra, utan som i stället bör ske i efterhand av allmän domstol.

Av detta skäl och med hänsyn till intresset av att samordna möjlighe— terna till censur och efterhandsingripande bör den fakultativa censur- grunden, som inte blivit tillämpad under lång tid, utmönstras.

4. Skall biografbyrån bevara granskat material?

4.1. Utgångspunkter

4.1.1. Tryckfrihetsförordningen (TF)

I TF regleras rätten att ta del av allmänna handlingar. Principen om allmänna handlingars offentlighet är ett för svensk rätt karakteristiskt kontrollinstitut med betydelse ur rättssäkerhetssynpunkt. Offentlig— hetsprincipen betraktas som en viktig förutsättning för massmediernas möjlighet att fullgöra sin skyldighet att bevaka de styrande. Offentlig- hetsprincipen har tre huvuduppgifter, nämligen att främja rättssäker— heten, effektiviteten i förvaltningen och effektiviteten i folkstyret. Des— sa syften måste alltid beaktas då man överväger inskränkningar i of— fentlighetsprincipen av hänsyn till andra intressen.

I 1 kap. 1 & TF föreskrivs att det skall stå varje svensk medborgare fritt att, med iakttagande av de bestämmelser som är meddelade i TF till skydd för enskild rätt och allmän säkerhet, i tryckt skrift yttra sina tankar och åsikter, offentliggöra allmänna handlingar samt meddela uppgifter och underrättelser i vilket ämne som helst. Enligt 2 kap. 1 och 2 åå TF skall varje svensk medborgare äga fri tillgång till allmänna handlingar med de inskränkningar som föreskrivs i lag (se sekretessla- gen nedan). Enligt 2 kap. 3 & TF är en framställning i skrift eller bild * samt upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel en handling i lagens mening. Hand— lingen är enligt samma paragraf allmän om den förvaras hos en statlig eller kommunal myndighet och om den enligt reglerna i 2 kap. 6 eller

75 är att anse som inkommen till eller upprättad hos myndighet. I 1 kap. 8 & andra stycket TF finns ett förbehåll om den rätt som tillkom— mer upphovsman till litterärt eller konstnärligt verk eller framställare av fotografisk bild och om förbud att återge litterärt eller konstnärligt verk på ett sätt som kränker den andliga odlingens intresse; härom "gäller vad i lag är stadgat".

Den närmare avvägningen mellan tryckfrihet och upphovsrätt görs i den upphovsrättsliga lagstiftningen. Vid denna avvägning har lagstif- taren valt att inte inskränka den grundlagsenliga rätten att ta del av allmänna handlingar i den ordning som sägs i 2 kap. TF (se nedan vid redovisningen av upphovsrättslagen).

Enligt 2 kap. 2 & TF får rätten att ta del av allmän handling begränsas i lag om det är påkallat med hänsyn till bl.a. skyddet för enskilds person— liga eller ekonomiska förhållanden.

Som allmän handling avses inte tryckt skrift, ljud— eller bildupptag- ning eller annan handling som ingår i bibliotek eller som från enskild har tillförts allmänt arkiv uteslutande för förvaring och vård eller forsknings— och studieändamål eller privata brev, skrifter eller upptag- ningar som eljest har överlämnats till myndighet uteslutande för ända- mål som nu angivits (2 kap. 11 & TF). Denna bestämmelse täcker de skrifter samt ljud— och bildupptagningar som arkivet för ljud och bild (ALB) får ta emot för forskningsändamål enligt lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar. Om däremot en myndighet överlämnar sina allmänna handlingar för arkivering hos ALB förblir handlingarna allmänna.

4.1.2. Sekretesslagen

Sekretesslagen (1980: 100) innehåller bestämmelser om begränsning av rätten att ta del av allmänna handlingar, om förbud mot att lämna ut "sådana handlingar och om tystnadsplikt i offentlig verksamhet. Ut-

gångspunkten vid utformningen av varje sekretessbestämmelse har va- rit att inte åstadkomma mer sekretess än vad som oundgängligen är

nödvändigt för att skydda det intresse som har föranlett bestämmelsen. Detta innebär bl.a. att en uppgift inte skall omfattas av sekretess, om man inte kan förutse någon skada som resultat av att den lämnas ut. En skadebedömning skall göras vid varje tillfälle då någon begär att få ut en uppgift. Skyddet för enskildas personliga förhållanden regleras i 7 kap. Detta skydd avser främst integritetskränkningar av olika slag som kan uppkomma om uppgifter om personliga förhållanden röjs. Som exempel kan nämnas uppgifter inom hälso— och sjukvården, socialtjäns- ten och hos allmänna försäkringskassor. Till skydd för enskildas ekono— miska förhållanden finns föreskrifter om sekretess i 8 kap. Sekretessen gäller främst i fråga om den enskildes affärs— eller driftförhållanden och där den enskilde kan lida ekonomisk skada av att uppgiften lämnas ut. I lagens 9 kap. finns bestämmelser till skydd för uppgifter av såväl personlig som ekonomisk art. Skyddet för uppgifter om personliga för— hållanden hänför sig till uppgifter som kan medföra olägenheter av per— sonlig art om de röjs. Dessutom gäller sekretess för uppgifter om ekono— miska förhållanden om den enskilde skulle lida ekonomisk förlust om uppgiften lämnas ut.

4.1.3. Upphovsrättslagen

Upphovsrätten avser i huvudsak att ge ett skydd för alster av andligt skapande, t.ex. skönlitteratur, musikaliska kompositioner och konst- verk. Reglerna finns i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (URL). För att få skydd måste resultatet av den ska— pande verksamheten ge uttryck för ett visst mått av självständighet och originalitet. Skyddet innebär att den som har skapat alstret har rätt att utnyttja detta ekonomiskt och har ett visst ideellt betonat inflytande över hur och i vilka sammanhang alstret används. Föremålet för skydd är litterära eller konstnärliga verk. Till litterära verk räknas främst framställningar i ord, tryckta, skrivna eller talade. Till konstnärliga verk räknas i princip alla uttrycksformer där verk skapas i syfte att nå en konstnärlig verkan, t.ex. i toner eller bilder. I princip har varje upp— hovsman ensamrätt att bestämma över all användning av sitt verk. Vi- dare har utövande konstnärer, dvs. skådespelare, sångare och musiker och liknande yrkesgrupper, samt vissa producenter en viss rätt att be—

stämma över utnyttjandet av sina prestationer. Som framställning av exemplar av verket räknas bl.a. att verket överförs "på anordning ge— nom vilket det kan återgivas", t.ex. film, fonogram eller videogram. Vid avvägningen mellan offentlighetsprincipen och upphovsrätten har, som nämnts ovan, lagstiftaren valt att inte inskränka den grundlagsenliga rätten att ta del av allmän handling. I 24 a & URL föreskrivs att allmän handling utan hinder av upphovsrätt alltid skall tillhandahållas enligt 2 kap. TF. Inspelningar som är att anse som allmänna handlingar kan tillhandahållas enligt 2 kap. TF genom uppspelning på stället samt framställning och utlämnande av kopia (prop. 1973:15 s. 165).

4.1.4. Pliktexemplarslagen

Genom lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter och ljud— och bildupptagningar infördes regler om pliktexemplar av ljud— och bild- upptagningar. En ny institution, arkivet för ljud och bild (ALB), inrät— tades och startade sin verksamhet den 1 januari 1979, då lagen trädde i kraft.

Ifråga om ljud— och bildupptagningar innebär lagen i huvudsak följan- de. Samtliga radio— och TV—progam som sänts av programbolag inom Sveriges Radio—koncernen skall lämnas till ALB. Av alla filmer, sven— ska som utländska, på 16 och 35 mm, som godkänts för offentlig visning vid biografföreställning, skall lämnas en kopia till ALB för överföring till videogram. Den som distribuerar reklamfilm för biografvisning, skall lämna ett exemplar till ALB för kopiering till videogram. De fono— gram och videogram som offentlig-orts och mångfaldigats utomlands men importerats till Sverige i minst 50 exemplar och har svenskt in- tresse omfattas också av leveransplikt. I lagen definieras fonogram som "anordning, på vilken uteslutande upptagits ljud vars innehåll endast kan avlyssnas med tekniska hjälpmedel". Videogram definieras som "anordning, på vilken finns upptagning avsedd att återges i form av rörliga bilder, med eller utan ljud, genom teknik, som i något skede ut- nyttjar elektriska signaler".

Leveransplikten omfattar också omslag, fodral, folder, broschyr och lik— nande, som följer med varje exemplar vid spridning.

Regleringen av ALB:s verksamhet är utformad med särskilt beaktande av att det insamlade materialet är upphovsrättsligt skyddat. Detta får bl.a. till följd att materialets tillgänglighet är begränsad. Pliktexempla- ren ärinte allmänna handlingar (jfr 2 kap. 11 5 3 p. TF och 22 a—22 c åå URL). Huvudregeln är att materialet är tillgängligt endast för forsk- ningens behov. I övrigt fordras medgivande från upphovsmannen för att få ta del av det. Ljud— och bildupptagningar som bevaras som plikt- exemplar hos ALB, förvaras således på sådant sätt att de inte är till- gängliga för allmänheten. Upptagningarna hålls tillgängliga i kopia i arkivets lokaler genom att spelas upp för den som önskar ta del av upp- tagningar för forskningsändamål. Hemlån av ljud— och bildupptagning- ar som förvaras i arkivet får inte ske. Den helt övervägande delen av dem som utnyttjar samlingarna är personer som är knutna till högsko- lans utbildnings— och forskningsverksamhet. Utöver forskning med denna anknytning kan samlingarna utnyttjas även för icke universi— tetsanknuten forskning, t.ex. för journalistiska djupreportage, research för radio— och TV—program, teaterproduktioner m.m.

4.2. Vad bevarar biografbyrån i dag?

Enligt nuvarande rutiner granskar biografbyrån varje enskilt exem— plar av en biograffilm, dvs. varje kopia av filmen. Byrån klipper bort de- lar som inte godkänts vid granskningen. Filmen blir således redigerad hos byrån. I samband med godkännandet utfärdar byrån tillståndsbevis för filmen. Byrån ställer efter hand samman representativa "klipprul- lar” för att använda vid studiebesök och liknande. I övrigt förvaras klip— pen under respektive registreringsnummer. Någon begränsning av råt- ten att ta del av handlingar hos byrån finns inte varför de "klipp" som förvaras där är offentliga.

Filmer som blir totalförbjudna förvaras inte hos biografbyrån, utan de sänds tillbaka till den som anmält filmen, tillsammans med förbuds— kort. Den dokumentation som finns kvar hos byrån är ett gransknings-

kort med beslutet och uppgifter om producent, filmens längd och titel m.m. Granskningskortet innehåller en kort beskrivning av filmens in— nehåll. Motsvarande dokumentation görs när det gäller filmer som blir godkända utan klipp. Inte heller dessa filmer behålls hos byrån. *

Vid granskning av videogram sker ingen redigering hos biografbyrån eftersom detta inte är tekniskt möjligt. När det gäller videogram finns det således inte några uteslutna delar att ta hand om av biografbyrån. Efter särskilt tillstånd från den som lämnat in videogrammet kopierar byrån de delar av videogrammet som inte godkänts. Dessa delar förva- ras på videokassetter i kronologisk ordning. Efter granskning utfärdar byrån i förekommande fall tillståndsbevis. I beviset anger byrån vilka delar som godkänts respektive förbjudits. Identifieringen av förbjudna delar sker i flertalet fall genom tidkod. Vissa videogram saknar dock tidkod. Därför utformar byrån i samtliga ärenden en beskrivning av in— nehållet i förbjudna delar så att den som skall redigera videogrammen får en god vägledning. Efter redigering kan då nya kopior framställas och spridas till allmänheten. Om någon tänker visa sitt videogram of- fentligt är en granskad kopia där vissa delar är förbjudna inte använd- bar enligt nuvarande regler. En ny kopia som endast innehåller god- kända delar måste då lämnas in till biografbyrån för granskning.

4.3. Överväganden och förslag

Vi vill i det följande diskutera möjligheterna till insyn i censurverk- samheten. I anslutning härtill tar vi också upp frågan om biografby— råns behov av referensmaterial.

Offentlig insyn i censurverksamhet är egentligen en paradox eftersom censur just syftar till att allmänheten hindras att ta del av vissa fram- ställningar. Samtidigt borde deti ett öppet samhälle som vårt vara sär- skilt angeläget att censurverksamheten är underkastad den kontroll som den offentliga insynen skall säkerställa.

En vidsträckt insyn i myndigheternas verksamhet är en av förutsätt- ningarna för en väl fungerande demokrati och för enskildas rättssäker-

het. En grundläggande förutsättning för en sådan insyn är att myndig- heten behåller hela sitt beslutsunderlag. Som vi redovisat ovan bevarar biografbyrån varken godkända eller förbjudna filmer och videogram ef— ter att de granskats, trots att det granskade materialet utgör biografby- råns beslutsunderlag. Detta är historiskt betingat och hänger samman med att varje exemplar av framställningen granskas.

I vårt betänkande Videovåld II har vi föreslagit att biografbyråns granskning enbart skall avse framställningen, dvs. filmens eller video— grammets innehåll. Granskning av kopior skall således upphöra. Dess— utom skall, enligt förslaget, biografbyrån inte redigera, "klippa", i film. Ansvaret för att den framställning som sprids motsvarar vad som god- känts av biografbyrån" skall enligt förslaget vila på distributören. Det är viktigt att byrån har tillgång till referensmaterial både vid prövning av åtalsmedgivande och vid byråns tillsynsverksamhet.

I det följande måste vi göra en avvägning mellan följande intressen — intresset av insyn

— upphovsrättshavarnas ekonomiska och ideella intressen — intresset att skydda allmänheten mot förråande framställningar.

Film och videogram som inkommit till biografbyrån för granskning ut- gör enligt bestämmelserna i TF allmänna handlingar. Enligt 24 a & URL skall upphovsrättsinnehavarens rätt vika i förhållande till regler- na i 2 kap. TF (jfr 24 a & URL) om allmänna handlingars offentlighet. Var och en har rätt att i enlighet med reglerna i TF få del av upptag— ningarna. De skall på begäran tillhandahållas hos biografbyrån, dvs. visas där. Den som så önskar har dessutom rätt att mot avgift få ut en kopia av en upptagning (jfr departementschefen i prop. 1975/76: 160 s. 189). Skyldigheten att lämna ut kopia av verket innebär en inskränk— ning av upphovsrättsinnehavarens rätt att ensam bestämma om fram— ställning av exemplar av sitt verk. Så gott som alla upptagningar som ges in till byrån innehåller verk som är upphovsrättsligt skyddade. De flesta är dessutom av underhållningskaraktär. När granskning begärs har framställningen i allmänhet ännu inte blivit offentliggjord i Sveri- ge.

Tillämpningen av reglerna om allmänna handlingar kan medföra risk för intrång i både rättighetshavarens ekonomiska och ideella intressen. Exempelvis kan ett omfattande "gratistittande" hos byrån bli följden. Man måste också beakta faran för intrång i rättighetshavarens norma- la utnyttjande av sina prestationer om en utlämnad kopia blir kommer- siellt utnyttjad till men för upphovsrättsinnehavaren.

Produktionskostnaderna för biograffilm och videogram är ofta mycket höga. För att skapa intresse hos publiken, lägger film— och videoprodu- centerna ner mycket pengar för att marknadsföra sitt alster innan det släpps på marknaden. Om kopior som lämnas ut av biografbyrån ut- nyttjas kommersiellt kan detta påverka det ekonomiska utfallet. Om en myndighet ställer kopior till förfogande för ett utnyttjande som sedan inte kan kontrolleras måste man se särskilt allvarligt på ett sådant in- trång för rättighetshavarna.

När det gäller verk med kommersiellt intresse som ännu inte offentlig- .orts, är risken för ekonomisk skada för rättighetshavarna ofta stor.

Innan biografbyrån fattat beslut i censurärendet bör en avvägning mel— lan rättighetshavarnas ekonomiska intressen och allmänhetens intres— se av insyn i censurverksamheten därför leda till att rättighetshavar- nas intressen väger över. Genom att införa sekretess för filmer och vi- deogram som givits in för granskning kan man uppnå ett visst skydd för rättighetshavarens intressen.

Det kan vara svårt att bedöma vilken skada som kan uppkomma för rättighetshavaren i det enskilda fallet. Det bör därför vara den som lämnar in framställningen för granskning som får begära sekretess.

När censurärendet är avgjort bör utgångspunkten vara att beslutsun— derlaget skall behållas så att insyn kan ske i verksamheten. Ur upp— hovsrättslig synvinkel innebär det emellertid stora svårigheter att låta offentlighetsprincipen fullt ut slå igenom för alster som är upphovs- rättsligt skyddade.

Det är emellertid inte bara i förhållande till upphovsrättshavarna som det skulle innebära problem om framställningar i ett arkiv hos biograf- byrån skulle vara tillgängliga som offentliga, allmänna handlingar. Det skulle framstå som stötande om envar — såväl barn som vuxna — fritt kunde ta del av och till och med erhålla kopior av framställningar som av biografbyrån bedömts som skadliga för vuxen publik.

Om arkivering skulle ske hos biografbyrån av allt granskat material måste man därför överväga att låta sekretess gälla även efter det att censurärendet är av.ort. En allvarlig nackdel med sekretess vore emellertid att insynen i verksamheten skulle försvåras utan att man samtidigt skulle kunna garantera vare sig ett skydd för upphovsrätts— innehavarna eller ett skydd mot att allmänheten kan ta del av de förrå— ande framställningarna.

I de fall en framställning blir godkänd av biografbyrån utan att byrån .ort några påpekanden är behovet av insyn begränsat varför man kan godta att biografbyrån inte bevarar detta material. Kravet på insyn tillgodoses när framställningen sprids. Kravet på dokumentation kan därför anses tillgodosett genom att det pliktexemplar som skall inges till ALB motsvarar den version av framställningen som sprids till all— mänheten.

Läget blir ett annat när biografbyrån endast delvis godkänt framställ— ningen. Som vi tidigare nämnt föreslår vi ett system där granskningen enbart skall avse framställningen, dvs. innehållet, och att kopiegransk— ning av biograffilm skall upphöra. Vårt förslag motsvarar vad som re— dan tilllämpas vid den frivilliga granskningen av videogram. Vid all granskning skall biografbyrån noga dokumentera de ingrepp som by— rån anser motiverade. Dokumentationen bör, liksom sker idag, ske skriftligt. Eftersom biografbyrån enligt vårt förslag inte kommer att behålla bortklippta delar av biograffilm bör den skriftliga dokumenta- tionen i detta fall kompletteras på så sätt att de delar som inte godkänts kopieras till ett videogram som förvaras hos biografbyrån. Biografby- rån kan då utnyttja detta material som referensmaterial i sin tillsyns— funktion. Ett sådant videogram blir allmän handling och bör också vara offentligt. Det är oftast fråga om scener som är lösryckta ur sitt sam—

manhang. Skaderisken för åskådaren kan därför anses vara begränsad. Intresset av insyn måste här väga över. Inte heller upphovsrättshava— rens intressen väger särskilt tungt.

När det gäller totalförbjudna framställningar är intresset av offentlig insyn i censurverksamheten särskilt stort.

Rättighetshavaren till en totalförbjuden framställning kan visserligen ha ett intresse av att denna inte är offentlig. Ofta kan detta intresse emellertid antas vara mindre än när fråga är om en framställning som får spridas här i landet. Det kan i stället mången gång antas att rättig— hetshavaren har ett önskemål om att en framställning som totalförbju- dits av biografbyrån blir tillgänglig i syfte att väcka debatt om censur— ingripandets berättigande.

Tre intressen står emot varandra. Kan man praktiskt lösa denna in- tressekonflikt?

En möjlighet är naturligtvis att något intresse får vika. Den ordning som i dag gäller kan på sitt sätt sägas ha denna innebörd. Sådana fram— ställningar som totalförbjudits arkiveras nämligen inte utan lämnas tillbaka till rättighetshavaren. Denna ordning omöjliggör i praktiken all insyn i censurverksamheten om distributören inte är villig att med- verka till detta.

En annan möjlighet är att biografbyrån som beslutsunderlag arkiverar en kopia av den totalförbjudna framställningen. Denna får då karaktär av allmän handling och skulle enligt huvudregeln vara offentlig, dvs. tillgänglig för envar. Som vi tidigare sagt skulle detta framstå som di- rekt stötande. Därför skulle det vara nödvändigt att sekretess gällde för en sådan framställning.

Enligt TF finns det emellertid f.n. inte någon grund som, enligt vår uppfattning, kan tillämpas för att sekretessbelägga en totalförbjuden framställning efter det att beslutet om censur vunnit laga kraft. Det skulle därför vara nödvändigt att genom ändring i TF införa en helt ny sekretessgrund. Risken för skadeverkningar av våldsframställningar

har ansetts utgöra ett sådant skäl som enligt 2 kap. 13 & RF tillåter be— gränsning av yttrandefriheten. Eftersom en begränsning av yttrande— friheten har ansetts kunna godtas, bör det inte vara omöjligt att med hänsyn till den skadeeffekt som en våldsskildring kan antas ha även begränsa rätten att ta del av en framställning — allmän handling — med sådant innehåll. Teoretiskt skulle den ordning som nu skisserats stå i samklang med uppbyggnaden av regelsystemet för offentlighet och sek— retess. Det är naturligtvis'angeläget att en ny sekretessgrund utformas snävt. Vidare måste man närmare överväga begränsning av rätten att erhålla kopior av totalförbjudna framställningar. Det är uppenbart att tillämpningssvårigheter kan uppstå vid bedömning av frågan om den som begär att få ta del av en förbjuden framställning kan antas ta ska— da. Att ha "absolut sekretess" skulle givetvis vara helt oförenligt med ett önskemål om insyn.

En tredje möjlighet att praktiskt lösa den intressekonflikt som finns kan vara en utvidgning av skyldigheten att lämna pliktexemplar till ALB. Härigenom säkrar man, låt vara på ett från principiell synpunkt tveksamt sätt, att dokumentation av totalförbjudna framställningar finns hos en statlig myndighet. Att sådana framställningar tillförs ett forskningsarkiv som ALB bör enligt vår uppfattning vara till gagn för forskningen. Man uppnår också den praktiska effekten att bl.a. företrä— dare för massmedia för studieändamål får ta del av dessa framställ— ningar. Man får anta att de som på detta sätt tar del av totalförbjudna framställningar inte lika lätt som genomsnittssvensken tar skada av dem.

Det sistnämnda alternativet innebär en rimlig avvägning mellan de in— tressen som vi haft att väga mot varandra. Därför förordar vi en utökad pliktexemplarsskyldighet i enlighet med detta alternativ.

Skyldigheten att lämna pliktexemplar av biograffilm och videogram har sin bakgrund i intresset av att bevara detta material för forskning. En distributör blir skyldig att lämna in ett exemplar av en framställ— ning i film eller videogram om den sprids bland allmänheten i viss stör- re omfattning. Det är den version av framställningen som har spritts som skall kopieras och bevaras hos ALB. Framställningar i film eller

videogram som totalförbjudits för offentlig visning omfattas inte av pliktexemplarsreglerna. Det är värdefullt för forskningen att kunna se vad som faktiskt distribuerats i Sverige. Enligt vår mening skulle det också vara till förmån för forskningen om ALB inte bara bevarar de framställningar som blivit spridda utan också de framställningar som någon haft för avsikt att sprida på den svenska marknaden. En framti- da forskning skulle på det sättet kunna få en bild av vad som varit ak- tuellt för spridning på marknaden. Alla framställningar som granskas av biografbyrån bör därför omfattas av pliktexemplarsreglerna. Det finns emellertid risk för att en distributör som fått en framställning to- talförbjuden av biografbyrån underlåter att leverera pliktexemplar till ALB. Samtliga distributörer bör därför bli skyldiga att leverera sin framställning som pliktexemplar innan biografbyrån granskar den. Di- stributören bör åläggas att visa att han lämnat pliktexemplar innan biografbyrån handlägger granskningsärendet. Av praktiska skäl bör tidpunkten för när pliktexemplar senast skall ha inkommit till ALB be— stämmas till tidpunkten då biografbyrån meddelar sitt beslut i gransk- ningsfrågan.

Om biografbyrån vid sin granskning anser att vissa delar av en fram- ställning inte kan godkännas, kommer pliktexemplaret som levererats till ALB före granskningen inte att överensstämma med den version som sprids till allmänheten. För forskare som vill undersöka vad som spritts till allmänheten kan detta innebära en nackdel. Man kan då tänka sig att forskaren får utnyttja biografbyråns dokumentation för att ställa samman hur den version av framställningen som spritts på marknaden såg ut. En sådan lösning innebär ett visst merarbete för forskaren.

Om delar av framställningen inte blivit godkända av biografbyrån blir, enligt vad vi föreslagit, distributören skyldig att se till att dessa delar tas bort innan framställningen sprids. En möjlighet i detta fall är att ålägga distributören att ge in ytterligare pliktexemplar till ALB, näm- ligen ett exemplar av den slutliga versionen. En sådan lösning skulle underlätta för forskningen. Samtidigt innebär det att ALB måste följa upp och kräva in den slutliga versionen som pliktexemplar. Dessutom

kommer vissa produktioner att finnas i mer än en version, vilket kan få konsekvenser för ALst behov av arkivutrymme.

Trots de nackdelar som är förenade med en sådan lösning förordar vi att distributören åläggs att i fall där klippning skett ge in ett ytterligare exemplar till ALB.

Hos ALB utgör pliktexemplaren inte allmänna handlingar. De är trots det tillgängliga för forskning. Med forskning jämställs journalistisk verksamhet med djupreportage m.m. Massrnedierepresentanter kan därmed bevaka censurverksamheten. Detta anser vi vara mycket vä- sentligt. Eftersom materialet inte utgör allmänna handlingar skyddas upphovsrättsinnehavarna mot eventuellt "gratistittande" och mot ris— ken att utlämnade kopior missbrukas. Detta är också värdefullt. Inte heller blir det möjligt för ungdomar att se eller få ut en kopia av en barnförbjuden eller totalförbjuden film.

5. Överprövning av biografbyråns beslut

5.1. Nuvarande ordning

Biografbyråns beslut i censurärenden kan överklagas hos regeringen. Byråns beslut att inhämta yttrande från filmgranskningsrådet eller barnfilmnämnden får inte överklagas. Detsamma gäller sådana beslut om förbud eller censuråtgärder som byrån meddelar efter hörande av barnfilmnämnden, om byrån och nämnden är ense om förbudet eller åt— gärden. Biografbyråns beslut om granskningsavgifter kan överklagas hos kammarrätten i Stockholm.

Med stöd av 27 & förvaltningslagen (1986z223) kan byrån ompröva ett tidigare beslut. Ett beslut som är uppenbart oriktigt på grund av nya omständigheter eller annan anledning får ändras av byrån till förmån för den som begärt granskning. Denna möjlighet till omprövning gäller både då beslutet har överklagats och då det finns anledning ompröva beslutet av annan orsak. Efter den 1 januari 1987 har byrån omprövat beslut efter överklagande beträffande två filmer/videogram.

Enligt promemorian (Ds Ju 1982zl4) Färre besvärsärenden hos rege— ringen, prövade regeringen några få besvär över biografbyråns beslut om filmcensur. Åren 1982—1986 av.orde regeringen tre eller färre så- dana ärenden årligen. Därefter har det skett en markant ökning av des- sa ärenden hos regeringen. Under år 1987 prövade regeringen nio ären- den och under år 1988 har regeringen prövat sex besvärsärenden om censur. I censurärenden ingår beslut om klipp, åldersgräns och totalför- bud. Elva av ärendena under åren 1987—oktober 1988 avsåg filmer/vi— deogram som biografbyrån totalförbjudit för offentlig visning. I fem är— enden biföll regeringen besvären och filmen/videogrammet blev god—

känt för personer från 15 år. En av dessa filmer fick sådant godkännan— de först efter klipp. Övriga ärenden avsåg beslut om klipp eller ålders—

gräns.

Då biografbyråns beslut överklagas översänds handlingarna åtföljda av ett yttrande från biografbyrån och filmgranskningsrådet respektive barnfilmnämnden till utbildningsdepartementet. Ärendet föredras för det statsråd som är ansvarig för filmcensuren. I samband med föredrag— ningen ser statsrådet filmen i biografbyråns lokaler.

Enligt den nuvarande ordningen är det i praktiken endast ett statsråd som på regeringens vägnar tar ställning i besvärsärenden och vid behov tar upp saken med andra regeringsledamöter. Därefter fattar regering— en som ett kollektiv det formella beslutet.

I syfte att säkerställa att svensk rätt motsvarar europakonventionens krav på tillgång till domstolsprövning infördes genom lagen (1988:220) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut en möjlighet till överpröv- ning i regeringsrätten av vissa beslut som regeringen meddelar i för— valtningsärenden. Överprövningen skall ske på ansökan av en enskild part och omfatta frågan om beslutet står i överensstämmelse med gäl- lande rättsregler. Prövningen skall avse ett besluts förenlighet med rättsordningen i enlighet med principen om all maktutövnings lagbun- denhet. Den nya prövningsmöjligheten, rättsprövning, skall vara tids— begränsad och skall gälla beslut som meddelas under tiden den 1 maj 1988—den 31 december 1991. Under denna tid skall arbetet med att se över om det kan finnas skäl att ersätta överprövning i administrativ ordning med domstolsprövning fortsätta. Beslut som regeringen fattar i censurärenden omfattas av lagen. Lagen gäller inte beslut av en sådan nämnd vars sammansättning är bestämd i lag och vars ordförande skall vara eller ha varit ordinarie domare. Dessutom undantas beslut av vis- sa andra i lagen uppräknade nämnder. Någon överprövning av rege— ringsbeslut i censurärende har ännu inte förekommiti regeringsrätten.

5.2. Utgångspunkter för våra överväganden

Filmcensuren är ett begränsat verksamhetsområde. Antalet besvärsär- enden om censur tenderar emellertid att öka.

Censurärenden är till sin natur sådana att de bör handläggas skynd— samt. Varje ärende är förhållandevis tidskrävande, eftersom den fram— ställning som skall bedömas också måste ses av besvärsinstansen. Det är då inte enbart framställningens innehåll som skall bedömas utan be— svärsinstansen skall, liksom biografbyrån, bedöma vilken effekt fram— ställningen som helhet kan få på en tänkt publik.

I prop. 1983/84:120 har vissa riktlinjer dragits upp för en översyn av möjligheterna att överklaga myndighetsbeslut till regeringen. Riksda- gen har med vissa av konstitutionsutskottet .orda tillägg godkänt de av regeringen föreslagna riktlinjerna (KU 23, rskr. 250).

Av propositionen framgår att riktmärket vid utformningen av besvärs- regleri nya ärendegrupper och vid en översyn av olika lagar på förvalt— ningsrättens område bör vara att regeringen i möjligaste mån skall be— frias från ärenden som inte kräver ett ställningstagande från regering— en som politiskt organ.

En besvärsprövnings viktigaste funktion anses traditionellt vara att bereda enskilda rättsskydd, dvs. att trygga en riktig praxis. Regering— ens besvärsprövning kan emellertid också utnyttjas för politisk styr- ning av praxis.

Besvärsprövning angående censur har som huvudsaklig funktion att tillgodose ett rättsskyddsbehov men den är också ett medel för styrning av praxis. Det ingår i besvärsprövningen en prövning om beslutet om censur överensstämmer med lag och praxis men prövningen kommer of- ta också att beröra var gränserna för censuren skall gå och vilka fram— ställningar samhället skall tolerera.

Det är naturligtvis nödvändigt att praxis i fråga om censur utvecklas på ett sätt som motsvarar en allmän uppfattning i samhället. På kort

sikt bör praxis ligga fast men den bör samtidigt utvecklas sett över en längre tidsperiod. Ingenting tyder i och för sig på att ovidkommande hänsyn tagits av regeringen vid besvärsprövning av censurärenden. Blotta misstanken om risk för politisering är emellertid ett viktigt ar— gument mot att regeringen har besvärsprövning av censurärenden.

Även om risken för politisering i dag kan betecknas som försumbar kan den i politiskt mer oroliga tider bli påtaglig. Man kan då också tänka sig att regeringen under sådana tider kan utsättas för påtryckningar från andra stater.

Besvärsprövning som avser att tillgodose ett rättsskyddsbehov bör, en— ligt de riktlinjer som dragits upp i prop. 1983/84:120, i princip bara lig- ga på regeringen i sådana fall då det inte går att ordna en tillräckligt kvalificerad besvärsprövning på lägre nivå.

En utgångspunkt måste enligt samma riktlinjer vara att garantera att censurärenden får en opartisk prövning av två kvalificerade instanser, dvs. i vårt fall hos biografbyrån och en besvärsinstans. Det väsentliga för att en besvärsprövning skall främja rättssäkerheten måste vara att den görs snabbt och opartiskt av en instans som är tillräckligt kompe— tent för uppgiften, dvs. minst lika kunnig och erfaren på området som den myndighet vars beslut överklagas. Från rättsskyddssynpunkt bru— kar det också betraktas som en fördel att prövningen ankommer på or— gan som har till uppgift att pröva ärenden självständigt utan politiska hänsyn. Även rättsskyddsaspekten talar emot att regeringen skall ha en besvärsprövning i fråga om censurärenden.

Vi har härefter övervägt om det för besvärsprövningen av censurären- den skall inrättas en särskild besvärsnämnd eller om prövningen skall läggas på kammarrätt, de två alternativ som vi främst anser värda att diskutera.

5.3. Skall besvärsprövning av censurärenden ske hos kammarrätt eller särskild besvärsnämnd?

Om kammarrätt skall tillföras besvärsprövning av censurärenden kom— mer besvären att upptas av kammarrätten i Stockholm. Denna kam- marrätt handlägger redan i dag besvärsärenden om granskningsavgift. Kravet på särskild kompetens kan tillgodoses genom att regeringen ut- ser särskilda ledamöter för ärenden om filmcensur. De särskilda leda- möterna bör då utses bland personer med sådan erfarenhet och sakkun— skap som nämnts ovan. Vid behandling av censurärenden kommer kammarrätten då att bestå av tre lagfarna ledamöter och två särskilda ledamöter. För att tillföra domstolen åsikter och synsätt som är allmänt företrädda bland medborgarna bör också två nämndemän ingå i rätten.

På senare tid har årligen cirka tio ärenden om censur överklagats till regeringen. Trots att det är ett förhållandevis ringa antal ärenden så krävs sannolikt en viss om än obetydlig förstärkning av kammarrät- tens resurser.

Både juridiskt kunnande och den särskilda sakkunskap som krävs för att kunna bedöma effekterna av en film kan således åstadkommas inom kammarrätten.

Som vi nämnt tidigare skall ärenden om censur handläggas skyndsamt. Besvärsärenden bör, om inte synnerliga skäl föreligger, avgöras inom en månad. Som synnerliga skäl avses här inte hög arbetsbelastning hos besvärsmyndigheten.

Alternativet till att föra besvärsprövningen till kammarrätt vore att in— rätta en besvärsnämnd för censurärenden.

För att tillgodose rättsskyddsaspekten bör ordföranden i en sådan nämnd vara eller ha varit ordinarie domare. För att dessutom garante— ra att nämnden får sådan sakkunskap och kompetens om vilka effekter en framställning kan ha på en tänkt publik bör övriga ledamöter väljas bland personer med psykiatrisk, psykologisk och sociologisk utbildning. Även konstnärliga och filmvetenskapliga erfarenheter bör beaktas vid

valet av ledamöter. För att övervaka de löpande ärendena bör nämnden också ha en sekreterare. Med en lämplig planering bör en nämnd kun- na sammanträda på mycket kort varsel.

De kostnader som uppkommer för en besvärsnämnd kan begränsas ge- nom att nämnden inte får ett eget kansli. Behovet av kansligöromål för besvärsnämnden kan nämligen antas bli begränsat. De kansligöromål som besvärsnämnden kan få, kan därför fullgöras inom biografbyrån.

Kravet på att besvärsprövningen skall göras av en instans som är till- räckligt kompetent för uppgiften kan enligt vår mening uppfyllas både av kammarrätt och av en särskild besvärsnämnd.

Vid en avvägning mellan de två alternativen anser vi att man måste ta följande hänsyn. Vid avgörande av besvärsärenden om censur ligger tyngdpunkten vid bedömningen inte vid en strikt, juridisk, rättstill— lämpning, utan det är i varje enskilt fall effekten av en framställning som skall bedömas. Detta medför att behovet av juridisk kompetens in— te är så starkt uttalat som behovet av annan sakkunskap. Besvärsären— dena passar till sin typ därför mindre väl in bland de ärenden som nor— malt handläggs av kammarrätten. Som vi tidigare nämnt bör praxis i censurärenden ligga fast på kort sikt men den bör samtidigt utvecklas över en längre tidsperiod så att den kommer att motsvara den allmänna uppfattningen i samhället. För att besvärsinstansen skall kunna leda utvecklingen av praxis är det enligt vår mening väsentligt att det bland ledamöterna finns en så bred erfarenhet som möjligt av framställningar i rörliga bilder. Det är därför önskvärt att man åstadkommer en så stor kontinuitet som möjligt bland ledamöterna. För kammarrättens del skulle kravet på kontinuitet innebära att besvärsärenden om censur fick handläggas på särskild avdelning i kammarrätten. Enligt vår be- dömning är förutsättningarna för att uppnå en kontinuitet bland leda- möterna bättre i en särskild besvärsnämnd än i kammarrätten även om ärendena endast handläggs på en avdelning. Slutligen anser vi att det är mycket viktigt att tillgodose kravet på att avgörande av censurären— den sker snabbt. Erfarenhetsmässigt kan det vara svårt för kammar- rätt att uppfylla ett sådant krav. I valet mellan de två alternativen stannar vi för att förorda att besvärsprövningen av censurärenden över-

förs till en särskild besvärsnämnd, statens besvärsnämnd för filmcen- sur.

Besvär över biografbyråns beslut om granskningsavgift förs i dag hos kammarrätt. De beslut av biografbyrån som får överklagas och som rör granskningsverksamheten bör överprövas av samma instans. Överkla- gande av beslut om granskningsavgift bör därför handläggas av be— svärsnämnden för filmcensur.

Besvärsnämnden bör bestå av en ordförande och fyra ledamöter. För ordförande och ledamöter skall finnas personliga suppleanter. Ordfö— randen och hans ersättare skall vara eller ha varit ordinarie domare. Ledamöterna bör utses bland personer som har intresse för filmens so- ci ala och konstnärliga betydelse. En av ledamöterna bör ha kvalificerad utbildning och erfarenheti företrädesvis psykologi, sociologi, pedagogik eller psykiatri. Vid överprövning av framställningar som skall godkän- nas för visning för personer under femton år, bör ytterligare två leda— möter med specialistkunskap om barn ingå i nämnden.

En besvärsnämnd med den sammansättning som vi skisserat ovan är undantagen från tillämpningen av lagen om rättsprövning av vissa för- valtningsbeslut.

5.4. Överväganden och förslag i fråga om biografbyråns sidonämnder

Genom att inhämta yttrande från sina rådgivande organ kan biografby- rån berika sina referenser innan byrån fattar sitt beslut. Det är natur- ligtvis värdefullt att bedömningen hos byrån sker efter en så allsidig belysning som möjligt.

Filmgranskningsrådet inrättades främst för att utgöra ett skydd för yttrandefriheten och för att reducera risken för godtyckliga ingripan— den från censurmyndigheten. Vi har i fråga om censurgrunder försökt anpassa vårt förslag till lagtext till den praxis som utvecklats inom bio- grafbyrån. De formella möjligheterna till censur har i stort anpassats

|

till denna praxis. Genom att censurgrunderna begränsas formellt redu— ceras också riskerna för att censurmyndigheten gör godtyckliga ingri- panden.

Skälet för att inrätta filmgranskningsrådet var också att skapa en all— män insyn i censurverksamheten. Intresset av allmän insyn kan enligt vår bedömning tillgodoses genom att massmedia får en bättre insyn i censurverksamheten. Vi har i avsnitt 4 föreslagit att allt material som granskats också skall finnas hos arkivet för ljud och bild (ALB). Detta leder till att forskare och journalister kan få insyn i biografbyråns verk— samhet Gfr avsnitt 4.1.4). Vi har dessutom i våra överväganden fråga om överprövningen av besvärsärenden kommit till den slutsatsen att överprövningen av besvärsärenden bör föras över från regeringen till en besvärsnämnd. I den nya nämnden skall enligt vårt förslag finnas le- damöter som har intresse för och kunskap om film som kulturell och so— cial företeelse. Filmgranskningsrådets funktion kan alltså tillgodoses i besvärsnämnden. Om filmgranskningsrådets yttrande inte behövde in— hämtas vare sig vid biografbyråns prövning av ett granskningsärende eller vid en överprövning skulle det dessutom innebära att handlägg- ningstiden för ärendet förkortades. Av dessa skäl anser vi att film— granskningsrådet kan avskaffas.

På kortare sikt kan ett avskaffande av filmgranskningsrådet leda till ett större antal överklaganden, men vi anser att den konsekvensen får accepteras.

Samtidigt som biografbyrån granskar en framställning skall byrån be- stämma vilken åldersgräns som skall gälla vid offentlig visning. Bar- nen delas i detta hänseende in i tre åldersgrupper, barn som är under sju är, barn som fyllt sju men inte elva år och barn som fyllt elva men inte femton år. En film eller en filmdel får inte godkännas för en ålders— grupp om den kan vålla barn i åldersgruppen psykisk skada. Vid pröv- ning av film som önskas godkänd för barn under femton år skall två censorer delta. Den ena av dem skall ha kvalificerad utbildning och er— farenhet av psykologi, sociologi, pedagogik, barnpsykiatri eller annat ämne som är av värde vid prövningen av ärendet. Kan de inte enas skall en tredje censor inkallas.

Vad som kan förorsaka barn i olika åldrar psykisk skada är svårt att bedöma. Intresset av att skydda barn har .ort att vi har övervägt att förstärka bedömningen av barnfilm; En möjlig väg är att utöka antalet censorer med särskild sakkunskap. En annan möjlighet kan vara att bättre utnyttja den samlade sakkunskap som finns representerad inom barnfilmnämnden. Slutligen kan man knyta personer med särskild sakkunskap till biografbyrån på konsultbasis.

Det är väsentligt att filmernas innehåll får en så allsidig bedömning som möjligt. Samtidigt är det mycket viktigt att de personer som deltar i bedömningen får tillfälle att se stora delar av filmutbudet så att de får en så bred erfarenhet av film som möjligt.

De filmer som barnfilmnämnden yttrar sig om utsätts för en mycket kvalificerad och noggrann granskning. Idealet vore naturligtvis att alla filmer fick en sådan granskning. Antalet filmer som nämnden ser är re- lativt begränsat. Barnfilmnämnden har ett stort antal ledamöter. Det blir därför tämligen tungrott och kostsamt att sammankalla nämnden. Nämnden sammankallas bara i ett fåtal ärenden vilket i sin tur leder till att nämndens ledamöter inte får den breda erfarenhet av film som är önskvärd. Praktiska och ekonomiska skäl talar emot att ett större antal filmer granskas av barnfilmnämnden, varför vi inte vill föreslå en utökad skyldighet för biografbyrån att inhämta nämndens yttrande. Den samlade sakkunskap som finns inom barnfilmnämnden kan såle— des inte utnyttjas på ett ändamålsenligt sätt.

De alternativ som återstår för att en större andel av barnfilmerna skall få en så bred bedömning som möjligt är antingen att utöka antalet cen- sorer med särskild sakkunskap eller att ett mindre antal personer med sådan kunskap kan utnyttjas som konsulter åt biografbyrån. Oavsett om man tillför byrån censorer med särskild kompetens eller utnyttjar fristående specialister som konsulter bör dessa personer vara yrkes- verksamma inom sin specialistkompetens, för att kunna följa utveck— lingen på sitt yrkesområde.

Biografbyrån har en mycket ojämn tillströmning av filmer som skall granskas. Det är viktigt att biografbyrån kan anpassa antalet specialis— ter efter det aktuella behovet. Vi ser det också som en fördel att de per- soner som har särskild sakkunskap har en fristående ställning i Rörhål- lande till biografbyrån.

Av dessa skäl har vi stannat för att föreslå att barnfilmnämnden skall avskaffas och att biografbyrån i stället skall kunna inhämta ytzrande från en eller flera sakkunniga personer.

Vårt förslag är att vid prövning av film som önskas godkänd för barn under femton år skall liksom tidigare bedömningen göras av två censo— rer. Den ena censorn skall också i fortsättningen ha särskilda kvalifika- tioner som är av värde vid bedömningen.

Om censorerna inte kan enas eller om en av censorerna begär det skall de inhämta yttrande från en fristående, sakkunnig person. Vid bedöm- ning av sådana filmer bör biografbyrån också inhämta yttrande från sakkunnig, när det blir fråga om beslut av normerande betydelse för by— råns verksamhet. Det kan då röra sig om filmer i en ny genre eller av en typ som kan förväntas få efterföljare.

Vid den prövning av filmen som sker efter att den sakkunnige yttrat sig skall ytterligare en censor delta i bedömningen.

5.5. Kostnader för besvärsnämnden

Kostnaderna för en besvärsnämnd av den här föreslagna sammansätt- ningen består av ersättningar till ledamöter och sekreterare samt kost- nader för resor till nämndens sammanträden. Vi räknar med att expe— ditionella arbetsuppgifter skall kunna utföras av biografbyrån inom ra— men för nuvarande organisation.

När det gäller arvoden har vi utgått från samma nivå som gäller för ra- dionämnden. För budgetåret 1988/89 består arvodet av ett fast belopp som är 1 700 kr. per månad för ordföranden, 1 350 kr. per månad för

ordförandens ersättare samt 650 kr. per månad för övriga ledamöter samt suppleanter. Till det fasta arvodet kommer ett sammanträdesar- vode på 340 kr. för ordföranden och 300 kr. för övriga. Vi har räknat med att besvärsnämndens sekreterare bör ha ett arvode på samma nivå som de övriga ledamöterna.

Om man antar att besvärsnämnden kommer att ha tolv sammanträden kommer den årliga arvodeskostnaden att uppgå till drygt 160 000 kr. Då förutsätts att två ledamöter eller suppleanter med särskild kompe- tens på barn— och ungdomsområdet deltar vid fyra av de tolv samman— trädena.

Vidare tillkommer resekostnader, som uppskattas till 20 000 kr. per år. Kostnader för ersättning för förlorad arbetsförtjänst och för särskilda sakkunniga hos biografbyrån har tillsammans antagits vara 20 000 kr. per år.

Med dessa förutsättningar skulle den årliga kostnaden för besvärs- nämnden uppgå och för särskilda sakkunniga hos biografbyrån till 200 000 kr.

Vi föreslår att filmgranskningsrådet och barnfilmnämnden skall upp- höra. Kostnaderna för arvoden och resor för dessa organ uppgick bud— getåret 1987/88 till knappt 300 000 kr. Kostnaderna för besvärsnämn— den motsvaras alltså mer än väl av den besparing som blir ett resultat av att rådet och nämnden upphör.

6. Information, tillsyn och utbildning

I vårt betänkande Videovåld 11 kom vi till slutsatsen att det bör inrät- tas ett centralt organ som får som särskild uppgift att bevaka video- våldsbrottsligheten och att biografbyrån skall handha denna uppgift. Biografbyrån skall ha en samordnande funktion och bör också medver— ka i informationsspridning till allmänheten och i utbildning av polis, åklagare och domare.

På biografbyrån bör det därför anställas personal som får till uppgift att handlägga frågor om information, tillsyn och utbildning.

6.1. Information

Inom biografbyrån finns en stor sakkunskap att bedöma våldsskild- ringar i rörliga bilder. Bedömningen sker inte bara vid den obligatori- ska eller frivilliga förhandsgranskningen av filmer och videogram. Det krävs också medgivande från byrån för att åtal för videovåldsbrott skall få väckas. Redan i dag har byrån en relativt omfattande service- och in- formationsverksamhet om vilka framställningar som förbjudits för of- fentlig visning och för vilka åtalsmedgivande har meddelats. Förutsätt— ningarna för byråns arbete med att sprida information till videobran— schen och allmänheten måste förbättras, bland annat genom att byrån tillförs personella resurser. Byrån bör också få tillgång till fullständiga uppgifter om de filmer eller videogram där åtal medgivits. En domstol som avgort ett mål om olaga våldsskildring eller otillåten utlämning av film eller videogram bör därför vara skyldig att expediera domen el- ler beslutet till biografbyrån. Om byrån medgivit åtal men åklagaren beslutar att inte väcka åtal bör han också vara skyldig att underrätta

byrån om beslutet. Registrering av ärenden hos biografbyrån sker i dag manuellt. Planer finns att införa ADB—stöd vid registreringen. Prakti— ska skäl talar för att ett sådant register skall innehålla uppgifter om åtalsmedgivande och domar. Med hänsyn till reglerna i datalagen (19731289) måste utformningen av ett sådant register övervägas när— mare.

6.2. Tillsyn

Den enhet inom byrån som svarar för information till myndigheter och allmänhet skall också svara för tillsynen över marknaden för hemvi- deogram. Tillsynen skall ske genom att tillsynsenhetens personal besö- ker detaljister runt om i landet. De kommer på det sättet att kunna bil— da sig en god uppfattning av utbudet av videogram till konsumenter. Om personalen upptäcker totalförbjudna framställningar eller fram- ställningar som fällts vid domstol eller för vilka åtalsmedgivande läm- nats bör personalen i första hand påpeka detta och informera detaljis- ten om gällande lagstiftning och praxis i fråga om våldsskildringar. Ef— ter ett sådant påpekande kommer sannolikt flertalet seriösa detaljister att ta bort framställningen ur sitt sortiment. Tillsynspersonalen skall följa upp om detaljisten har vidtagit rättelse. Om det kan antas att de- taljisten inte kommer att vidta rättelse eller om detaljisten trots påpe— kande från byrån behåller en otillåten framställning i sitt sortiment bör tillsynspersonalen ingripa direkt och inleda sin undersökning.

Tillsynspersonalen bör ha rätt att vinna tillträde till område, lokal eller annat utrymme för att utföra inspektion liksom rätt att ta hand om t.ex. videogram som innehåller eller kan antas innehålla en otillåten våldsskildring. Om personalen skulle vägras tillträde till utrymme där inspektion skall utföras skall polisen vara skyldig att biträda [jfr livs- medelslagen (1971:51 1) 25—27 åå]. De bör också ha rätt att efter anford- ran få de upplysningar och handlingar som behövs. Detta innebär att biografbyrån skall kunna ålägga en detaljist att förete fakturor, han- delsböcker och liknande handlingar samt att lämna de upplysningar i övrigt som behövs för tillsynen. Detta är särskilt viktigt eftersom myn- dighetens utredningsarbete bör inriktas på att ta reda på vem som är

importör eller distributör i grossistledet. I ett åläggande att förete fak— turor, handelsböcker och dylikt bör biografbyrån kunna utsätta vite. Enligt lagen (1985:206) om viten kommer länsrätt att pröva frågan om vitet skall dömas ut.

Tillsynspersonalen skall inte bara kontrollera att det inte sprids fram— ställningar som tidigare bedömts av biografbyrån och befunnits otillåt— na. För att kontrollen skall bli effektiv måste tillsynspersonalen också aktivt undersöka om någon utbjuder eller distribuerar videogram eller filmer som kan antas innehålla otillåten våldsskildring. Personalen skall i det sammanhanget ha en skyldighet att ta upp och utreda an— mälningar från enskilda personer. Om en detaljist har ett videogram som kan antas innehålla otillåtna våldsskildringar skall tillsynsperso— nalen ha rätt att omhänderta videogrammet under sedvanlig hyrestid, dvs. normalt sett fram till påföljande dag kl. 18.00 eller omkring 24 tim— mar. I fråga om videogram som enbart utbjuds till försäljning Skall till- synspersonalen ha rätt att få tillgång till videogrammet under motsva— rande tid. Om tillsynspersonalen efter en preliminär granskning anser att framställningen sannolikt strider mot förbudet om våldsskildringar skall frågan om beslag i brottmål väckas hos polismyndigheten. Det re- gelsystem som finns i brottsbalken i fråga om beslagtagen egendom kommer då att aktualiseras.

Den beslagtagna framställningen skall snarast av åklagaren överläm— nas till biografbyrån för prövning av om åtal kan medges. Byråns till— synspersonal bör i samband med beslaget informera detaljisten om gäl— lande lagstiftning i fråga om våldsskildringar. Tillsynspersonalen skall i sin utredning inrikta sig främst på vem som distribuerat framställ- ningen till detaljisten. I samband med denna utredning skall de också sträva efter att få fram uppgifter på i vilken omfattning distributören spritt framställningen. När biografbyråns utredning är färdig skall den, tillsammans med byråns åtalsmedgivande lämnas till vederböran- de åklagarmyndighet. Åtal och talan om förverkande bör i flertalet fall riktas mot den som distribuerat framställningen. Väcks åtal mot distri— butören bör åklagaren, om inte särskilda skäl talar emot det, kunna un- derlåta att väcka åtal mot detaljisten.

Tillsynsverksamheten skall också inriktas på postordermarknaden, en marknad som kan förväntas öka vid en skärpt kontroll av uthyrnings— ställen. Tillsynsverksamheten skall vidare inriktas på import av video— gram och på marknadsföring som riktar sig mot personer under femton år.

Den som fälls till ansvar för olaga våldsskildring skall om det inte är oskäligt ersätta biografbyrån de kostnader som uppkommit för den granskning av framställningen som sker i samband med bedömningen av om åtalsmedgivande skall lämnas. Kostnaderna skall beräknas på samma sätt som om framställningen hade lämnats in för frivillig granskning. Om flera personer fälls till ansvar för samma framställ- ning skall de kunna bli solidariskt betalningsansvariga.

6.3. Utbildning

Utbildning av personal inom rättsväsendet bör ske inom den kursverk- samhet som bedrivs av rikspolisstyrelsen, riksåklagaren och domstols— verket. Biografbyrån bör medverka i planering av sådana kurser och skall också ställa personal till förfogande.

6.4. Resurser

Hur kostnaderna för tillsyn, utbildning och information skall täckas be— handlar vi i avsnitt 7.

Vi har i vårt betänkande Videovåld II (s. 91) beräknat att biografbyrån för sin nya verksamhet skall tillföras fyra handläggare och en admini— strativ befattningshavare. Denna beräkning har vi .ort efter en jämfö— relse med verksamheten hos Filmägarnas kontrollbyrå. Verksamheten vid tillsynsenheten måste anpassas efter behovet. Vid en senare utvär— dering måste en avvägning av vad som är en lämplig organisation gö- ras.

6.4.1. Filmägarnas kontrollbyrå

Genom 1963 års filmavtal inrättades Svenska Filminstitutet och nöjes— skatten på biograferna avskaffades och ersattes av en biografavgift som till alla delar skulle komma olika filmändamål till godo. Filmavtalet slöts mellan staten å ena sidan och filmbranschens organisationer å an- dra sidan. Filmbranschen avstod en del av biljettintäkterna att använ- das för stöd till filmproduktion och andra filmändamål. Svenska filmin— stitutet skulle förvalta de influtna medlen, biografavgifterna, enligt regler i avtalet.

Våren 1982 träffades ett nytt film— och videoavtal mellan staten, film- branschens organisationer och företrädare för videobranschen, IFPI— VIDEO. Det principiellt nya i avtalet var införande av avgifter för ut- hyrning av videogram.

Under år 1988 utarbetades ett nytt film- och videoavtal. Avgiften för uthyrning av videokassett höjdes från 40 kr. till 60 kr. per kassett. Dessutom infördes en avgift om 20 kr. för varje kassett som skall säljas till konsument.

På uppdrag av filminstitutet kontrollerar Filmägarnas kontrollbyrå att biograf— och videoavgifterna erläggs. Varje videokassett som utbjuds till konsument skall ha ett kontrollmärke som visar att videoavgiften är betald. Detaljisten får teckna en förbindelse att betala avgiften. Om avgiften inte betalas stoppar IFPI—VIDEO vidare leverans till detaljis— ten.

Kontrollen att videoavgifterna betalas har hitintills utförts av en per- son på kontrollbyrån. Kontrollen sker vid personliga besök vid uthyr— ningsställen och antalet besök uppgår till omkring 1 000 per år. Antalet uthyrningsställen i landet har uppskattats till omkring 3 500 st., men eftersom branschen är mycket rörlig är det svårt att ange en säker upp—

gift.

Personalen hos Filmägarnas kontrollbyrå har en bred kunskap om ut— budet på hemvideomarknaden. Praktiska och ekonomiska skäl skulle

tala för att samordna biografbyråns och kontrollbyråns tillsynsverk- samhet. Kontrollbyråns uppgift består bl.a. i att kontrollera att den av- gift som skall betalas enligt gällande film— och videoavtal också er- läggs. Verksamheten är alltså privaträttslig. Den tillsyn som biograf- byrån skall bedriva är offentligrättslig och har också polisiära inslag. Av principiella skäl vill vi därför inte förorda att man formellt samord- nar verksamheterna. Detta betyder inte att kontrollbyrån och biograf— byrån skulle vara förhindrade att utbyta erfarenheter. Tvärtom ser vi det som önskvärt att man eftersträvar ett sådant utbyte.

6.5. Skall tillsynsenhetens verksamhet vara avgifts— eller anslagsfmansierad?

Biografbyråns granskningsverksamhet är avgiftsfinansierad. Film- branschen är skyldig att låta granska film och videogram som skall vi- sas offentligt. Eftersom videogram inte visas offentligt i någon större omfattning innebär det att den granskning som sker av videogram i dag i praktiken är frivillig. I realiteten är det således filmbranschen och den seriösa delen av videobranschen som bekostar biografbyråns nuvaran— de verksamhet.

Tillsynsenhetens verksamhet kommer att i mycket stor utsträckning inrikta sig på de distributörer av hemvideogram som av olika skäl inte utnyttjar möjligheten att frivilligt låta granska en framställning innan de distribuerar exemplar i form av videogram. Verksamheten kommer också att inrikta sig på sådana distributörer som spekulerar i att sprida framställningar med extremvåld. Tillsynsverksamheten bör i första hand finansieras av denna del av branschen. Om man ökar gransk- ningsavgiften för att finansiera tillsynsverksamheten kommer det att innebära en ytterligare belastning för filmbranschen och den seriösa delen av videobranschen, något som vi inte anser vara godtagbart.

Verksamheten med information, tillsyn och utbildning är närmast frå— ga om brottsförebyggande verksamhet. Av detta skäl och då vi inte an— ser det önskvärt att ytterligare belasta den del av videobranschen som är seriös, bör kostnaderna betalas över statsbudgeten.

7. Granskningsavgifterna

7.1. Bakgrund

För granskning av filmer och videogram utgår avgift enligt regler i la— gen (1985:993) om avgifter för granskning av filmer och videogram. Av— gifterna är så avvägda att inkomsterna beräknas motsvara kostnader—

na för biografbyråns verksamhet, utom den del som avser fraktstöd till film.

För granskning av film anges granskningsavgiften i kronor för varje påbörjat SO—tal meter. För videogram anges avgiften i kronor för varje påbörjad spelminut. Avgiften per spelminut är emellertid i genomsnitt den samma för film och videogram. I det följande talas därför enbart om avgift per spelminut.

Det finns två taxekategorier. För filmer resp. videogram som till vä- sentlig del har undervisande, upplysande eller vetenskapligt innehåll och vars längd resp. speltid inte överstiger 1 600 m. resp. 60 min. eller som till väsentlig del är upptagna efter verkligheten utgår avgift enligt en lägre taxa än för övriga filmer eller videogram. Anledningen till den lägre taxan för "nyttofilmerna" är att det erfarenhetsmässigt krävs en mindre arbetsinsats för att granska filmer av detta slag (se prop. 1985/ 86:36 s. 7).

Avgiften är högre för den först granskade kopian (provkopian) av en film eller ett videogram än för övriga kopior. Anledningen är att de föl— jande kopiorna är lättare att granska (se prop. 1985/86:36 s. 6).

För en film eller ett videogram som går enligt den lägre taxan uppgår granskningsavgiften till 8 kr. 30 öre per spelminut för provkopian och till 2 kr. 10 öre per spelminut för övriga kopior. För övriga filmer eller videogram är avgiften 40 kr. 30 öre per spelminut för provkopian och 15 kr. 25 öre för övriga kopior.

I vårt betänkande Videovåld II diskuterades taxefrågorna bara i an— slutning till de båda skisserna för allmän och selektiv förhandsgransk- ning. Avgiften var då sammansatt av tre komponenter.

Grundavgiften är en fast avgift, som skulle betalas för varje titel som anmäls för granskning och registrering. I de räkneexempel som presen— terades var granskningsavgiften 200 kr. per titel.

Granskningsavgiften relateras till Speltiden och skulle erläggas för varje titel som anmäls för granskning (någon granskningsavgift förut- sattes inte vid enbart registrering). Grundavgiften angavs till 20 kr. per spelminut, dock minst 200 kr.

Den viktigaste intäktskällan var den tredje komponenten eller den av— gift för kontrollmärke som skulle erläggas för de kontrollmärken som varje exemplar av granskade eller registrerade videogram skulle vara försett med. I olika exempel sattes denna avgift till 5 resp. 10 kr. per kontrollmärke.

7.2. Överväganden och förslag

Enligt vårt förslag skall biogafbyråns godkännande i fortsättningen av— se filmens eller videogrammets innehåll, inte det enskilda exemplaret. Det innebär att biografbyrån inte längre behöver granska och stämpla varje kopia av en film. I stället blir det distributören som ansvarar för att innehållet i de exemplar som visas offentligt är godkänt. För varje exemplar som skall visas offentligt föreslår vi emellertid att det skall finnas ett av biografbyrån utfärdat tillståndskort. Av kortet skall fram- gå bl.a. vilken åldersgräns som gäller och om någon del av filmen eller videogrammet inte har blivit godkänd för visning.

Vi föreslår också att förhandsgranskning endast skall vara obligatorisk för filmer och videogram som skall visas offentligt.

Det avgiftssystem som vi föreslår består av tre komponenter, nämligen grundavgift, granskningsavgift och avgift för tillståndskort.

Grundavgiften skall erläggas för varje titel som anmäls för granskning.

Granskningsavgiften relateras till speltiden och erläggs för varje titel som anmäls för granskning.

Avgiften för tillståndskort är en fast avgift som erläggs för varje utfär— dat tillståndskort utom det första. En avgift utgår alltså för varje kopia (utom den första) som skall användas för offentlig visning.

Vid beräkningen av de olika avgiftsbeloppen utgår vi från att det är kostnaderna för biografbyråns granskningsverksamhet som skall täck— as med avgiftsintäkter. Den föreslagna tillsynsfunktionen och fraktstö- det skall bekostas på annat sätt än med avgiftsmedel.

Den kostnad som skall avgiftsfinansieras är omkring 4,6 milj.kr. per år (anslag enligt 1989 års budgetproposition samt kapitalkostnader för ut— rustning).

Med utgångspunkt i uppgifter som lämnats av biografbyrån och som avser läget år 1988, antar vi att antalet titlar är 850, provkopiornas speltid är 54 000 minuter och antalet tillståndskort 1 600. Antalet fil— mer och videogram som går enligt den lägre taxan är mycket litet, och vi bortser därför från dem vid beräkningen.

Vi föreslår följande taxebelopp. Grundavgift 200 kr. Granskningsavgift 40 kr. per spelminut, dock minst 200 kr. Avgift för tillståndskort 1 400 kr. per tillståndskort. För dokumentära framställningar bör granskningsavgift inte utgå.

Den årliga intäkten beräknas till 850 x 200 + 34 000 x 40 + 1 600 x 1 400 = 4 570 000 kr.

Nedan anges granskningskostnaden enligt anirande taxa och enligt vårt förslag för filmer av olika karaktär. Exenplen är a) en kortfilm med 30 min. speltid, en kopia, b) ett videogram ned 90 min. speltid, ing— en visningskopia, c) en långfilm med 90 min. spetid, tre visningskopior utöver provkopian, d) en långfilm med 90 min. sleltid, 25 visningskopi- or utöver provkopian. Nuvarande Vårt förslag Skillnad taxa a) Kortfilm 1 215 1 40! + 185 b) Videogram 3 645 3 80! + 155 c) "Liten långfilm" 7 816 8 00! + 184 d) "Stor långfilm" 38 407 38 80! + 393

Som framgår av tabellen innebär vårt förslag at kostnaderna för olika filmtyper blir i stort sett desamma som i dag. *

8. Specialmotivering till förslaget till lag om censur av filmer och videogram

lå

I paragrafen, som närmast motsvarar 1 & tredje stycket samt 2 & första stycket biografförordningen, anges huvudregeln för den obligatoriska förhandsgranskningen.

För närvarande är förhandsgranskning obligatorisk när det gäller fil— mer och videogram som skall visas vid allmän sammankomst eller vid offentlig tillställning. Någon utvidgning av den obligatoriska förhands- granskningen till även andra sätt för tillhandahållande föreslås inte. Kravet på förhandsgranskning begränsas enligt lagförslaget till sådant som visas vid en allmän sammankomst eller en offentlig tillställning.

Enligt 1 & första stycket lagen (1956:618) om allmänna sammankoms— ter är lagen tillämplig på allmänna sammankomster som hålls för över— läggning, opinionsyttring eller upplysning i allmänna eller enskilda angelägenheter eller som är att hänföra till föreläsning eller föredrag för undervisning eller meddelande av allmän eller medborgerlig bild- ning eller till religionsutövning. Lagen gäller vidare för allmän teater— föreställning, konsert, biografföreställning eller annan allmän sam- mankomst för framförande av konstnärligt verk.

Offentlig tillställning är tävling och uppvisning i sport och idrott, dans— tillställning, cirkusföreställning, tivoli— och marknadsnöjen, festtåg samt tillställning av annat slag som anordnas för allmänheten och som inte avses i lagen om allmänna sammankomster. Om tillträde till en tillställning är beroende av medlemskap i förening eller av inbjudan,

skall tillställningen ändå anses som offentlig, om den ingår i en rörelse som uppenbarligen drivs uteslutande eller väsentligen för anordnande av sådana tillställningar. Är en tillställning med hänsyn till omfatt— ningen av den krets som har tillträde eller till de villkor under vilka tillträde lämnas att jämställa med tillställning till vilken allmänheten har tillträde, skall den likaså anses som offentlig [9 & andra stycket all— männa ordningsstadgan (1956:617)].

Enligt biografförordningen skall varje kopia av en film eller ett video— gram som skall användas vid sådan visning för vilken förhandsgransk— ning krävs ges in till biografbyrån för granskning. Varje sådant exem— plar skall märkas av byrån. I fråga om biograffilm skall byrån också i varje kopia utföra eventuella klipp. När det gäller videogram gör bio- grafbyrån däremot inte några mekaniska ingrepp. I stället anges med hjälp av tidkod vilka delar som godkänts och vilka som förbjudits.

Enligt lagförslaget begränsas hanteringen hos biografbyrån till ett en— da exemplar av en framställning. Om en del av en framställning inte godkänns för visning skall en kopia av denna del förvaras hos biograf— byrån. Den som distribuerar en framställning har ansvaret för att såda— na delar av en framställning som inte har godkänts inte heller visas vid en allmän sammankomst eller en offentlig tillställning.

25

De undantag från kravet på förhandsgranskning som anges i paragra— fen motsvarar dem som nu finns i 1 5 andra stycket och 9 & andra styck- et biografförordningen.

I lagen förstås med radiosändning, trådsändning och rundradiosänd— ning detsamma som i radiolagen. Med radiosändning och egensändning förstås detsamma som i lagen om lokala kabelsändningar.

Någon motsvarighet till 9 & första stycket biografförordningen finns in— te i lagförslaget.

3å

Paragrafen saknar direkt motsvarighet i biografförordningen.. Det finns dock möjlighet att i vissa fall få befrielse från avgift (9 5 första stycket biografförordni n gen).

Fihnfestivaler är typiskt sett sådana evenemang som omfattas av hu- vudregeln i 1 & om obligatorisk förhandsgranskning. Vi anser att det finns såväl ett kulturellt intresse som ett praktiskt behov av att kunna göra undantag från kravet på förhandsgranskning beträffande fram- ställningar som skall visas på en filmfestival.

Såväl regelbundet återkommande festivaler som ett enstaka mindre evenemang med specialinriktning bör kunna medges undantag från kravet på förhandsgranskning. Det är emellertid viktigt att evene— manget har en någorlunda fast organisation. Vi anser att det inte är möjligt och lämpligt att i författning närmare precisera förutsättning— arna för att undantag skall kunna medges. Det bör i stället ankomma på biografbyrån att efter en allsidig prövningi varje enskilt fall avgöra om undantag kan medges.

Det är angeläget att när undantag medges såväl tid som plats precise— ras i beslutet.

En filmfestival eller ett annat evenemang för vilket undantag enligt denna paragraf medges omfattas av biografbyråns tillsynsverksamhet.

Brottsbalkens regler om förbud mot vissa slag av våldsskildringar m.m. gäller även när undantag från granskningsskyldighet medgetts. Vid en eventuell prövning av om åtal skall medges får biografbyrån i sådana fall avgöra om visningen med hänsyn till sitt sammanhang och syfte varit försvarlig.

I paragrafen, som närmast ersätter 3 5 1 mom. biografförordningen, an- ges förutsättningarna för censuringripande.

Givetvis får godkännande för visning för vuxna inte vägras på någon annan grund än som anges i 4 &. Vi har emellertid inte ansett att en sär- skild föreskrift om detta behöver tas in i lagen (jfr 3 & 3 mom. biografför- ordningen).

Utformningen av censurgrunderna har ingående behandlats i avsnitt 3. Det kan här framhållas att vårt förslag inte är avsett att innebära nå- gon ändring av betydelse i nuvarande praxis.

Biografbyrån är skyldig att granska och bedöma en framställning som ges in för granskning. Byrån har inte anledning att undersöka om granskningsplikt föreligger eller inte. Man kan räkna med att, liksom för närvarande, en stor del av de videogram som ges in för granskning är avsedda endast för hemvideomarknaden och därför inte underkasta- de krav på förhandsgranskning. Någon skillnad bör inte göras mellan obligatorisk och frivillig granskning. Vid sådan granskning som sker frivilligt blir det i allmänhet inte fråga om avgift för mer än ett exem- plar av framställningen (se vid 10 å).

Som framgår av 8 & är det en förutsättning för att biografbyrån över hu- vud taget skall besluta i fråga om godkännande enligt censurlagen att ett pliktexemplar av framställningen getts in till ALB.

Enligt biografförordningen förutsätts att varje filmkopia skall ha god— känts av biografbyrån. I praktiken innebär detta att biografbyrån skall hantera varje exemplar av en framställning på film. Personalen skall göra eventuella klipp i varje kopia samt markera på filmrullen att god- kännande skett. Bortklippta delar av en film skall tas i förvar (6 & 1 mom. tredje stycket biografiörordningen). I fråga om videogram görs in— te redigeringen av biografbyråns personal (6 a & andra stycket biograf- förordningen).

Varje exemplar som skall visas offentligt måste emellertid lämnas in för godkännande sedan redigering skett.

Enligt lagförslaget skall inte varje exemplar utan en viss framställning bli föremål för granskning. Om denna framställning, dvs. ett visst inne— håll, finns på film eller videogram är utan betydelse. Granskning och godkännande avser framställningen som sådan. Biografbyrån skall in— te i framtiden hantera och göra klipp i varje filmkopia. Det ankommer på distributören att under straffrättsligt ansvar själv utföra klippen så att varje exemplar som sprids överensstämmer med den granskade och godkända framställningen.

Det är väsentligt att biografbyrån i sitt beslut tydligt anger vilka delar av framställningen som inte har godkänts. Den skriftliga dokumenta— tionen skall kompletteras genom att en kopia av sådana delar som inte godkänts skall bevaras hos byrån (7 & första stycket).

Avgiften för hantering av filmkopior bortfaller givetvis. Detta har be— aktatsi det nu föreslagna avgiftssystemet. Se närmare vid 10 &.

Om det finns ett praktiskt behov av att kunna anlita biografbyrån för att utföra klipp i filmkopior bör detta kunna utföras mot avgift motsva- rande självkostnad.

5 & Paragrafen motsvarar 3 & 2 mom. biografförordningen.

Någon ändring av åldersgränserna och bedömningen vid åldersklassifi- ceringen föreslås inte.

65

Paragrafens första stycke motsvarar 4 & 1 mom. första stycket biograf- förordningen.

Paragrafens andra stycket saknar motsvarighet i nu gällande bestäm— melser.

I fråga om förslaget hänvisas till betänkandet (SOU 1988:28) Videovåld II avsnitt 5.3.3 5. 70 ff. Det bör framhållas att med vuxen avses den som fyllt 18 år.

Det ligger i sakens natur att den som har ansvaret för visning, t.ex. en biografvaktmästare, vid tveksamhet bör kunna kräva att legitimation företes.

7 &

Paragrafen motsvaras närmast av 6 & 3 mom. biografförordningen. Frågan om arkivering har ingående diskuterats i avsnitt 4. Biografbyrån skall endast bevara kopior av ”klipp". Det innebär att om en framställning godkänts utan klipp skall den inte förvaras hos bio— grafbyrån. Däremot kommer framställningen att finnas hos ALB. Det- samma gäller en framställning som inte till någon del godkänts för vis—

ning, dvs. totalförbjudits.

Vad som förvaras hos biografbyrån är således en kopia en kopia av så- dana delar av en i övrigt godkänd framställning vilka inte har blivit godtagna.

85

Paragrafen saknar motsvarighet i biografförordningen. Jämför försla- get till ändringi pliktexemplarslagen.

Bakgrunden till bestämmelsen har diskuterats i avsnitt 4.

95

Paragrafen motsvaras närmast av 6 & 1 mom. andra stycket biografför—

ordningen.

Det är den som distribuerar framställningen som svarar för att fram— ställningen motsvarar vad som godkänts av biografbyrån.

Den som visar filmer och videogram vid en allmän sammankomst eller offentlig tillställning skall vara skyldig att förete tillståndskort för

framställningen.

105

Avgiftssystemet har diskuterats i avsnitt 7.

Avgiften består av tre delar, nämligen grundavgift, granskningsavgift och avgift för tillståndskort.

Dokumentärskildringar är enligt paragrafens andra stycke undantag— na från granskningsavgift. Däremot skall även för sådana tas ut grund- avgift och avgift för tillståndskort, om mer än ett sådant önskas.

Vid frivillig förhandsgranskning blir det i praktiken endast fråga om att ta ut grundavgift och granskningsavgift. Om en framställning en- dast skall tillhandahållas som hemvideogram behövs ju inte mer än ett tillståndskort. Som framgår av lagtexten är det första tillståndskortet utan avgift.

115

Som framgår av avsnitt 5 föreslås en ny ordning för överklagande av biografbyråns beslut.

I instruktion för besvärsnämnden bör dess sammansättning i olika är- enden preciseras. Som vi angetti avsnitt 5 innebär det i normalfallet att nämnden skall bestå av ordförande och fyra ledamöter. Vid pröv- ning av framställning som önskas godkänd för personer under femton år skall ytterligare två ledamöter ingå i nämnden. Dessa ledamöter skall ha specialistkunskap om barn.

12 och 13 55

I paragraferna anges omfattningen och inriktningen av den tillsyns— verksamhet som föreslås ankomma på biografbyrån. Se närmare i av— snitt 6.

14—1755

För att biografbyråns tillsynsverksamhet skall kunna bli effektiv och samtidigt fungera smidigt har vi ansett det vara nödvändigt att de tjänstemän som handhar tillsynen ges vissa begränsade befogenheter som närmast är av polisiär art. Samtidigt är det viktigt att dessa befo- genheter inte blir alltför vidsträckta. Allmänt sett är det viktigt att till- synsverksamheten sker i samverkan med polisen och att hjälp av poli— sen begärs när det finns anledning överväga någon mer ingripande åt- gärd eller om tveksamhet uppkommer.

De lokaler och andra utrymmen som avses i 14 & är i första hand sådana dit allmänheten har tillträde, t.ex. butiker och biografsalonger. Dessut- om avses lokaler som används vid distribution till allmänheten genom postorder. Även sådana lagerlokaler och andra förvaringsutrymmen skall vara tillgängliga för tillsynspersonalen. Däremot kan tillsynsper- sonalen inte ha rätt till tillträde till bostad eller förråd i anslutning till bostad. Detsamma gäller t.ex. lokaler som används av ett grossistföre— tag. För tillträde till sådana utrymmen krävs beslut om husrannsakan enligt vanliga regler.

Tillsynspersonalen får naturligtvis inte använda någon form av våld för att bereda sig tillträde till en lokal och genomföra kontroll. Om våldsanvändning av något slag behövs måste polis kontaktas.

Om allmänheten har att betala inträdesavgift för att få tillträde till en lokal skall tillsynspersonal mot uppvisande av legitimation utan avgift medges tillträde till lokalen.

För att exemplar av en framställning skall få tas om hand enligt 16 & är det tillräckligt att det finns en ringa grad av misstanke om att fram- ställningen innehåller otillåtna våldsskildringar. Det får emellertid in— te bli fråga om att videogram eller filmer slumpmässigt väljs ut och tas om hand för kontroll.

Om det finns skäl att behålla en framställning under längre tid än som anges i 16 å andra stycket måste frågan om beslag prövas av polis eller åklagare.

18å

Den som fälls till ansvar för olaga våldsskildring kan åläggas att betala kostnaden för granskning i samband med prövning av åtalsmedgivan— de.

195

I paragrafen finns bestämmelser om ansvar för dem som bryter mot censurlagen.

Bilaga 1

Förordning (l959:348) med särskilda bestämmelser om biograffö- reställningar m.m.

] & I fråga om offentlig förevisning av biograffilm (biografföreställning) och offentlig förevisning av videogram skall, utöver vad eljest finnes fö- reskrivet, gälla vad nedan stadgas.

Denna förordning gäller dock inte i fråga om radiosändning. Den gäller inte heller i fråga om trådsändning, om

1. sändningen är en vidaresändning av en rundradiosändning eller av en sändning från en satelliti fast trafik eller

2. sändningen är en egensändning som också sker till bostäder med stöd av tillstånd enligt 5 & andra stycket radiolagen (1966:755) eller i enlig- het med bestämmelserna i lagen (1985:677) om lokala kabelsändning- ar.

I förordningen förstås med radiosändning, rundradiosändning och tråd— sändning detsamma som i radiolagen. Med vidaresändning och egen— sändning förstås detsamma som i lagen om lokala kabelsändningar.

Vad som i förordningen föreskivs om biografföreställning skall också gälla offentlig förevisning av videogram. Vad som föreskivs om film skall med undantag av bestämmelserna i 6 & 1 mom. andra stycket 2 och 3 samt 3 mom., också gälla videogram. Lag 1985z990.

2 & Vid biografföreställning må ej förevisas film, som icke dessförinnan godkänts av statens biografbyrå.

Till biografbyrån skall som rådgivande organ vara knutet ett gransk- ningsråd (statens filmgranskningsråd). Angående dess verksamhet är särskilt stadgat.

3 & 1 mom. Biografbyrån må ej godkänna film eller del av film, vars fö- revisande på grund av det sätt varpå händelserna skildras, och det sam— manhang, vari de förekomma, kan verka förråande eller skadligt upp— hetsande eller förleda till brott.

Biografbyrån äger även i annat fall vägra godkänna film eller del av film, om biografbyrån finner förevisande därav uppenbarligen strida mot allmän lag. Lag 1985z990.

2 mom. Film eller del av film må ej godkännas till förevisning för barn under sju år eller för barn, som fyllt sju men ej elva år, eller för barn, som fyllt elva men ej femton år, i den mån den kan vålla barn i sådan ål— dersgrupp psykisk skada. Lag 1977:1056.

3 mom. Biografbyrån må ej vägra godkänna film på andra grunder än i denna paragraf är stadgat.

4 & 1 mom. Barn under femton år må ej lämnas tillträde till biografföre- ställning, där förevisning äger rum av annan film än sådan som bio- grafbyrån godkänt för den åldersgrupp barnet tillhör. Genom tydliga anslag skall utmärkas, i vad mån barn äga tillträde till biografföre— ställning.

2 mom. Upphävt g. Lag 1977:1056.

5 & Den som vill påkalla granskning av film skall göra skriftlig anmä— lan därom till biografbyrån. I anmälan skola, där så kan ske, filmens längd och produktionsfirma angivas. Uppgift skall vidare lämnas, hu- ruvida filmen önskas tillåten även för barn under sju år eller för barn

som fyllt sju men ej elva år, eller för barn, som fyllt elva men ej femton år.

Anmälan skall vara åtföljd av fullständig förteckning över de texter, med vilka filmen är avsedd att förevisas, ävensom av en redogörelse för filmens innehåll. Från tillämpningen av denna bestämmelse kan bio— grafbyrån i särskilda fall meddela befrielse.

Angående avgift för granskning av film är särskilt stadgat. Lag 1977: 1056.

6 & 1 mom. Har filmi sin helhet förbjudits för offentlig förevisning, skall biografbyrån meddela skriftligt bevis därom (förbudskort).

Har film helt eller delvis godkänts, skall den av biografbyrån förses med en med registreringsnummer försedd stämpel, varjämte ett med samma registreringsnummer försett bevis (tillståndskort) skall utfär— das. I beviset skall meddelas:

1) namnet på den firma, från vilken filmen utgått, därest detta är känt,

2) kortfattad beskrivning av filmen samt, om viss del av densamma uteslutits, särskild beskrivning å den uteslutna delen,

3) uppgift om filmens längd vid granskningen och dess längd, sedan del av filmen eventuellt uteslutits, samt

4) uppgift, huruvida filmen blivit godkänt eller icke till förevisning för barn tillhörande åldersgrupp som avsesi 3 5 2 mom.

Är biografbyråns godkännande tidsbegränsat skall detta framgå av stämpeln och tillståndskortet. Tillståndskort skall vid anfordran till- handahållas polismyndighet och polisman. Lag 1979:213.

2 mom. Upphävt g. Lag 1985:990.

3 mom. Del som utesluts ur film skall, om så kan ske, tas i förvar av bio— grafbyrån men återlämnas mot återställande av tillståndsbeviset och den filmen åsatta registreringsnummerstämpeln. Sådant återlämnand de må dock ej påfördras sedan två år förflutit från bevisets utfärdande. Efter nämnda tid må filmdelen förstöras efter biografbyråns beprövan- de. Lag 1985:990.

6 a & I tillståndsbeviset för ett videogram skall biografbyrån, utöver vad som gäller enligt 6 5 1 mom. andra stycket 1 och 4, ange videogrammets längd och lämna en kortfattad beskrivning av dess innehåll.

Om vissa delar av ett videogram har förbjudits för offentlig förevisning, skall biografbyrån dessutom med hjälp av tidkod eller på något annat lämpligt sätt, i beviset ange vilka delar som godkänts och vilka som för— bjudits. Byrån skall också lämna en särskild beskrivning av innehållet ide förbjudna delarna. (införd g. Lag 1985:990.)

7 5 Angående besvär över biografbyråns beslut gäller vad därom stad- gas i den för biografbyrån gällande instruktionen.

8 & Bryter någon uppsåtligen mot föreskriften i 2 &, dömes till böter el— ler fängelse i högst sex månader. Sker överträdelsen av oaktsamhet, som ej är att anse som ringa, dömes till böter.

Bryter någon uppsåtligen eller av oaktsamhet, som ej är att anse som ringa, mot föreskrift i 4 & dömes till böter. KK l973:560.

9 9 Vad i denna förordning är stadgat gäller ej för det fall att film förevi» sas i samband med undervisningen vid läroanstalt och ej heller i andra fall då regeringen på ansökan meddelar befrielse från förordningens tillämpning. Angående rätt för biografbyrån att i särskilda fall medde— la tidsbegränsat godkännande för visning av film, i vilka fall avgift för granskning inte skall utgå, är särskilt stadgat.

Denna förordning gäller inte för reklamfilm. Den gäller inte heller före— visningar av film vid varumässor, utställningar eller sportevenemang,

107 om inte själva förevisningen utgör en sådan allmän sammankomst som avses i lagen (1956:618) om allmänna sammankomster. Lag 1985:990.

10 5 Film och utrustning som använts i strid mot 2 5 skall förklarasför— verkade, om det ej är uppenbart obilligt (Införd g. KK 1973:560).

Bilaga 2

Förordning med instruktion för statens biografbyrå

Biografbyråns uppgifter

lå Statens biografbyrå prövar enligt förordningen (1959:348) med särskilda bestämmelser om biografföreställningar m.m. om filmer och videogram skall godkänas för offentlig förevisning.

Byrån prövar också frågor om medgivande till åtal enligt 5 a & lagen (1981:485) om förbud mot spridning av filmer och videogram med vålds- inslag samt frågor om fraktstöd enligt förordningen (1984:465) om fraktstöd för film.

Vad som föreskrivs om film i denna förordning gäller också video—

gram.

Verksförordningens tillämpning

2 5 Följande bestämmelser i verksförordningen (1987: 1100) skall till- lämpas på biografbyrån: 3 & första stycket om myndighetens ledning, 4 &, 5 5 första stycket, 6, 7, 9 och 10 55 om myndighetschefens ansvar och uppgifter, 14 och 15 && om myndighetens regelgivning, 16 5 om interna föreskrifter, 29 & om myndighetens beslut.

3 & Myndighetschefen har det ansvar och de uppgifter som anges i 13 & verksförordningen (1987:1 100).

Biografbyråns ledning

4 & Chef för biografbyrån är en direktör. Direktören är även filmcen- sor.

Organisation

55 Hos biografbyrån finns ytterligare filmcensorer och ersättare för censorer till det antal regeringen bestämmer.

Gå Till biografbyrån är knutna två rådgivande organ, statens film— granskningsråd och statens barnfilmnämnd. För rådets och nämndens verksamhet meddelar regeringen särskilda bestämmelser.

Direktörens och de andra censorernas ansvar

7 5 Frågan om en film skall godkännas för offentlig förevisning prövas av en eller flera censorer enligt vad som angesi 9 &.

Ärenden som inte avser prövning av frågor om godkännande av fil- mer, avgörs av direktören.

8 5 Utan direktörens medgivande får deti ett ärende inte fattas ett så- dant heslut, som innebär att biografbyråns praxis ändras. Handläggningen av ärenden om godkännande av filmer

9 & Frågan om en film skall godkännas för offentlig förevisning prövas av en av censorerna. '

Om censorn anser att. filmen helt eller delvis bör förbjudas, skall yt— terligare en censor delta i prövningen. Kan censorerna inte enas om be- slutet, skall även en tredje censor pröva filmen. Om en film önskas tillåten även för barn under femton år, skall frå- gan om godkännande alltid prövas av två censorer. Minst en av dem skall ha kvalificerad utbildning och erfarenheti barnpsykologi, sociolo— gi, pedagogik, barnpsykiatri eller något annat ämne som är av värde vid prövningen. Kan censorerna inte enas om beslutet, skall även en tredje censor pröva filmen.

När ett ärende prövas av tre censorer, gäller som biografbyråns be— slut den mening som majoriteten enar sig om eller, vid tre olika me— ningar, den mening som den i tjänsten äldste censorn företräder.

10.5 Biografbyrån skall inhämta filmgranskningsrådets yttrande, om frågan uppkommer att för personer som har fyllt femton år — helt förbjuda en film, - förbjuda en betydande del av en film, — förbjuda en del av en sådan film som har vunnit erkännande såsom en film av betydande konstnärligt värde eller som uppenbarligen kan antas vinna sådant erkännande, — företa någon annan censuråtgärd som är av normerande betydelse för byråns verksamhet. Om en film helt förbjudits efter filmgranskningsrådets hörande och filmen sedan anmäls för granskning i ändrat skick, skall rådets yttran— de inhämtas endast om det är av betydelse i ärendet.

11 & Biografbyrån skall inhämta barnfilmnämndens yttrande, om frå— gan uppkommer att endast för barn under femton, elva eller sju år vidta en sådan censuråtgärd som avses i 10 5 första stycket.

Om en film helt förbjudits efter barnfilmnämndens hörande och fil— men sedan anmäls för granskning i ändrat skick, skall nämndens ytt— rande inhämtas endast om det är av betydelse i ärendet.

Handläggningen av ärenden som inte gäller godkännande av filmer

125 När direktören inte är i tjänst sköts direktörens uppgifter i ären— den som inte gäller godkännande av filmer av den filmcensor som di— rektören bestämmer.

13 & I förordningen (1978:592) om vissa medbestämmandeformer i stat— lig tjänst m.m. finns föreskrifter om rätten att besluta i vissa frågor.

14 & I arbetsordningen eller i särskilda beslut skall det bestämmas vem som får begära in förklaringar, upplysningar eller yttranden i ärende— na.

Tjänstetillsättningar m.m.

15 & Tjänsten som direktör tillsätts av regeringen. De andra filmcensorerna utses av regeringen för en bestämd tid. Andra tjänster tillsätts av biografbyrån.

Bisysslor

165 Besked om bisyssla enligt 37 å andra stycket anställningsförord- ningen (1965z601) lämnas av biografbyrån i fråga om annan filmcensor än direktören.

Överklagande

17 & Biografbyråns beslut får överklagas hos regeringen, om något an- nat inte följer av. — lagen (1971:309) om behörighet för allmän förvaltningsdomswl att pröva vissa mål, '. — lagen (1987:439) om inskränkningi rätten att överklaga,

— andra föreskrifter.

Överklagande får inte ske av sådana beslut av biografbyrån som gäl- ler — att inhämta filmgranskningsrådets eller barnfilmnämndens yttran-

de,

- förbud eller någon annan censuråtgärd, om beslutet har meddelats efter hörande av barnfilmnämnden och byrån och nämnden är ense om åtgärden, - medgivande till åtal enligt 5 a 5 lagen (1981:485) om förbud mot spridning av filmer och videogram med våldsinslag.

Bilaga 3

Instruktion för statens filmgranskningsråd

lå

Statens filmgranskningsråd är rådgivande organ åt statens biografbyrå i frågor rörande granskning av filmer och videogram. Rådet skall också avge utlåtande till regeringen i ärenden som remitteras till rådet.

25

Rådet äger att av biografbyrån och övriga myndigheter erhålla de upp— lysningar och det biträde, som för rådets verksamhet erfordras och av vederbörande kunna lämnas.

3å

Rådet består av fem ledamöter, vilka förordnas av regeringen för en tid av tre år. Regeringen utser en av ledamöterna att vara rådets ordföran- de. Rådet väljer inom sig en vice ordförande.

För var och en av ledamöterna förordnar regeringen en suppleant. Vid förhinder för såväl ledamot som dennes suppleant bestämmer ordföran- den, vilken av de övriga suppleanterna som skall inträda i den frånva- rande ledamotens ställe. Samtliga suppleanter skola kallas till rådets sammanträden och äga deltaga i överläggningarna men ej i besluten.

Sekreterare åt rådet förordnas av regeringen.

45

Rådet sammanträder på kallelse av ordföranden. Sammanträde skall hållas i Stockholm.

Ärende, vari biografbyrån beslutit inhämta rådets åsikt, föredrages av chefen för biografbyrån eller annan censor, som byråns chef därtill ut— sett. Föredragande i ärende, som av regeringen remitterats till rådet, utses av ordföranden. Såsom föredragande i dylikt ärende må anlitas le- damot eller suppleant eller sekreteraren.

Vid rådets behandling av ärende, som ovan avses, skall tillfälle att in— för rådet framföra synpunkter i ärendet beredas dels chefen för biograf- byrån och ytterligare högst två av honom utsedda censorer, dels och ve- derbörande producent eller behörig representant för denne.

åå

Rådet är beslutfört, när minst fyra ledamöter äro närvarande. Alla be- slut fattas med enkel majoritet. Vid lika röstetal äger ordföranden ut— slagsröst.

65

Vid sammanträde skall föras protokoll, i vilket antecknas närvarande ledamöter och suppleanter jämte övriga tillstädesvarande samt be- handlade ärenden och däri fattade beslut. Därest ledamot har mot rå- dets beslut avvikande mening, äger han få denna antecknad till proto- kollet. Protokollet justeras av ordföranden.

75

I utlåtande eller skrivelse, som avlåtes till regeringen, statsdeparte— ment eller biografbyrån, skall angivas, vilka ledamöter som deltagit i rådets behandling av ärendet. Därest ledamot låtit till protokollet an- teckna mot rådets beslut avvikande mening, skall denna återgivas i den utgående expeditionen eller därvid fogas utdrag av protokollet.

85

Det åligger rådet att årligen före den 1 september till chefen för utbild— ningsdepartementet avgiva berättelse över rådets verksamhet under det senast förflutna budgetåret. Avskrift av berättelsen skall tillställas biografbyrån.

Bilaga 4

Instruktion för statens barnfilmnämnd

1 & Statens barnfilmnämnd är rådgivande organ åt statens biograf— byrå i fråga om granskning av filmer och videogram som önskas tillåt— na till förevisning för barn under elva år eller för barn, som fyllt elva men ej femton år.

2å Nämnden består av ordförande och fyra andra ledamöter. För var och en av ledamöterna finns en personlig suppleant. Samtliga leda— möter och suppleanter utses av regeringen för högst tre år. Vid förhin- der för såväl ledamot som dennes suppleant bestämmer ordföranden, vilken av de övriga suppleanterna som skall inträda i den frånvarande ledamotens ställe.

Nämnden utser inom sig vice ordförande. 3 & Hos nämnden finns en sekreterare som utses av regeringen.

4å Nämnden sammanträder på kallelse av ordföranden. Till sam— manträde kallas såväl ledamöter som suppleanter.

5 5 Ärende, vari biografbyrån beslutat att inhämta nämndens ytt— rande, föredrages av chefen för biografbyrån eller annan censor som by— råns chef bestämmer. Annat ärende föredrages av den som nämndens ordförande bestämmer.

Ordföranden får själv övertaga beredning och föredragning av ärende.

6 5 I ett ärende om granskning av en film eller ett videogram skall tillfälle att vid sammanträde med nämnden framföra synpunkter bere— das chefen för biograibyrån och ytterligare högst två av honom utsedda censorer samt vederbörande producent eller behörig representant för denne.

7 & Nämnden är beslutför när ordföranden eller vice ordföranden och minst två andra ledamöter är närvarande. Som nämndens beslut gäller den mening varom de flesta förenar sig eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden biträder.

Suppleant som ej inträtt i ledamots ställe äger deltaga i nämndens överläggningar men ej i besluten.

8 & Vid sammanträde med nämnden föres protokoll. Skiljaktig me— ning inom nämnden antecknas i protokollet. Nämndens protokoll juste-

ras av ordföranden.

9 & Nämnden äger av biografbyrån och andra myndigheter erhålla de upplysningar och det biträde som fordras för nämndens verksamhet och som kan lämnas av myndigheterna.

10å I skrivelse till regeringen, chef för statsdepartement eller sta- tens biografbyrå skall anges vilka ledamöter som deltagit i nämndens slutliga behandling av ärendet. Om ledamot som deltagit i den slutliga handläggningen har skiljaktig mening, skall denna anges i skrivelsen eller framgå av protokollsutdrag som bifogas.

11 & Nämnden skall varje år före den 1 september till chefen för ut— bildningsdepartementet avge berättelse om verksamheten under det senaste budgetåret. Avskrift av berättelsen skall tillställas biografby— rån.

Kronologisk förteckning

1. Rapport av den särskilde utredaren för granskning av hotbilden mot och säkerhetsskyddet ln'ing stats- minister Olof Palme. C. Beskattning av fåmansföretag. Fi.

Integriteten vid statistikproduktion. C.

. Fasta Öresundsförbindelser. K.

Samordnad länsförvaltning. Del 1: Förslag. C. Samordnad länsförvaltnin g. Del 2: Bilagor. C. Vidgad etableringsfrihet för nya medier. U. UD:s presstjänst. UD. . Särskild inkomstskatt för utländska artister m.fl. Fi. 10. Två nya treåriga linjer. U. 11. Hushållssparandet — Huvudrapport från Spardelega- tionens spamndersökning. Fi. 12. Den regionala problembilden. A. 13. Mångfald mot enfald. Del 1. A. 14. Mångfald mot enfald. Del 2. Lagstiftning och rättsfrågor. A. 15. Storstadstrafik 2 - Bakgrundsmaterial. K. 16. Kostnadsutveckling och konkurrens i banksektorn. Fi. 17. Risker och skydd för befolkningen. Fö. 18. SÄPO - Säkerhetspolisens arbetsmetoder. C. 19.Regionalpolitikens förutsättningar. A. 20. Tullregisterlag m.m. Fi. 21.Sätt värde på miljön — miljöavgifter på svavel och klor. ME. 22.Censur1agen - en modernisering av biografförord- ningen.U.

wwseweww

Systematisk förteckning

Utrikesdepartemcntet UD:s presstjänst. [8]

Försvarsdepartementet Risker och skydd för befolkningen. [17]

Kommunikationsdepartementet Fasta Öresundsförbindelser. [4] Storstadstrafik 2 - Bakgrundsmaterial. [15]

Finansdepartementet

Beskattning av fåmansföretag. [2] Särskild inkomstskatt för utländska artister m.fl. [9] Hushållsparandct - Huvudrapport från Spardclega- tionens sparundersökning. [11] Kostnadsutveckling och konkurrens i banksektorn. [16] Förslag till tullregisterlag m.m. [20]

Utbildningsdepartementet

Vidgad etableringsfrihet för nya medier. [7] Två nya treåriga linjer. [10]

Censurlagen - en modernisering av biografförordning- en. [22]

Arbetsmarknadsdepartementet Den regionala problembilden. [12]

Mångfald mot enfald. Del 1. [13] Mångfald mot enfald. Del 2. Lagstifming och rättsfrågor. [14] '

Regionalpolitikcns förutsättningar. [19]

Civildepartementet

Rapport av den särskilde utredaren för granskning av hotbilden mot och såkerhetsskyddet kring statsminister Olof Palme. [1] Integriteten vid statistikproduktion. [3] ___—___... Samordnad Iänsförvaltning. Del 1: Förslag. [5] Samordnad länsförvaltning. Del 2: Bilagor. [6] FägägGlöÅBIZBlg. SÄPO - Säkerhetspolisens arbetsmetoder. [18] STOCKHOLM

Miljö- och energidepartementet

Sätt värde på miljön - miljöavgifter på svavel och [dör. [21]