Prop. 1981/82:134

med förslag till ändring i lagsökningslagen m.m.;beslutad den 4 mars 1982.

Prop. 1981/82: 134

Regeringens proposition 1981/82: 134

med förslag till ändring i lagsökningslagen m.m.;

beslutad den 4 mars 1982.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN CARL AXEL PETRl

2 Allmän motivering

Prop. 1981/82: 134 37

Rationellare handläggning av summarisk betalningsprocess

1 Inledning

Möjligheten till indrivning av fordringar som inte betalas frivilligt har un- der senare är fått allt större betydelse. Vid indrivningen står den summa- riska betalningsprocessen vid tingsrätt — betalningsföreläggande (Bf) och lagsökning (L) — i förgrunden. Förutom att Bf eller L utgör det enklaste sättet för borgenärer att skaffa en exekutionstitel. verkar möjligheten till Bf eller L som ett mycket kraftigt påtryckningsmedel mot gäldenären att beta- la frivilligt. Effekten förstärks genom att slutbevis (Bf) och utslag (L). i vis- sa fall redan anSÖkan om Bfellcr L. registreras hos kreditupplysningsföre- tagen som betalningsanmärkningar och därigenom hindrar gäldenären att få nya krediter.

Behovet och intresset av effektiva betalningsrutiner har gett upphov till en professionellt inriktad inkassoverksamhet. Sådan verksamhet bedrivs av vissa större borgenärer för egen räkning. Det har också uppstått en allt större marknad för särskilda inkassoföretag. Även behovet av kreditkon- troll och kreditupplysning har ökat. Sådana upplysningar tillhandahålls nu- mera av särskilda kreditupplysningsföretag. Utvecklingen när det gäller in- kasso- och kreditupplysningsföretagen går mot allt större enheter och mot alltmer avancerad användning av datorer i verksamheten.

Den inkassoverksamhet som bedrivs utan medverkan av myndigheter leder till att uppskattningsvis 60—80 9?- av fordringarna betalas eller av- skrivs. Den rest av fordringar som står kvar obetalda efter påminnelser och inkassokrav enligt 5 & inkassolagen(1974: 182) handläggs av domstolar- na. nästan undantagslöst som Bf eller 1..

Antalet ansökningar om L uppgick år 1980 till drygt 75000 och ansök- ningarna om Bf till cirka 415000. Av målen handlades cirka en femtedel av tingsrätterna i Stockholm. Göteborg och Malmö. Enbart i ansökningsav— gifter betalades mer än 40 miljoner kronor till statsverket.

Den summariska betalningsprocessens funktion som en länk i kedjan av inkassoåtgärder belyses av följande uppgifter om effekten av olika åtgär- der. Uppgifterna avser erfarenheterna i verksamheten hos ett större inkas- soföretag när det gäller parkeringsavgifter (kontrollavgifter) tiden 1978—första halvåret 1980:

• Sida 38
•  Original

Prop. 1981/82: 134 38

Antal debiterade kontrollavgifter 400 000

Betalda före påminnelse 3 Betalda efter påminnelse men före inkassokrav 2 Betalda efter inkasso men före ansökan om bf 2 Avskrivna före ansökan om bf Summa 90 572.-

Betalda efter ansökan om bf men före ansökan om utmätning 5 5.1; Betalda efter ansökan om exekution 2 9; Summa 97 (;;. Avskrivna före utmätningsförfarande 2 % Avskrivna pga att tillgångar saknas 2 ':??- Summa (ca) [00 cz

Ökningen av främst antalet Bf—mål har under de senaste åren varit mycket kraftig. Under den senaste femårsperioden har antalet mål mer än fördubblats. Det sammanlagda antalet till tingsrätterna inkomna Bf-mål uppgick till

är antal ökning i procent 1976 199 000 1977 225 000 13 ff"? 1978 264 (”0 | 5 c;. 1979 347 000 30 % 1980 417 000 20 %

Ökningen för de båda största domstolarna:

ar antal Stockholm antal Göteborg 1976 24 120 1977 28310 14571 1978 30 269 18 403

1979 . 36 058 25 436 1980 42 896 31 589

2 Den nuvarande handläggningen av summarisk betalningsprocess

Den summariska betalningsprocessen regleras i lagsökningslagen (l946:808. LL). Lagsökning förutsätter att fordringen grundar sig på ett skriftligt fordringsbevis. Den vanligaste typen av sådana bevis är hyres— kontrakt. Vidare förekommer i markant ökande omfattning leasingavtal och i viss omfattning skuldebrev (skulder till banker. andra professionella långivare och enstaka privatpersoner) samt avbetalningskontrakt. växel och check. Betalningsföreläggande används för övriga fordringar. Betal— ningsföreläggande får dock inte användas för fordran på skadestånd.

• Sida 39
•  Original

Pr0p. 1981/82: 134 39

Utvecklingen under senare år har inneburit att lagsökningens praktiska användningsomrädc har minskat något medan betalningsföreläggandets har ökat. En orsak torde vara att köp på kontokort i betydande utsträck- ning har ersatt de gamla avbetalningsköpen.

Domstolsverket har gjort en undersökning av Bf-målen vid Göteborgs tingsrätt.' Undersökningen visar följande om Bf-målcns karaktär.

målet rör totalt antal ansökt kapitalbelopp trafikförsäkring 21 % 10 "Y= - parkeringsavgift 32 (."-?- 2 % teleavgift 3 % 3 9?- annan fordran 44 9'2: 85 %

ingivare andel av inkomna ansökningar offentligrättsliga 13 €);- inkassobyråer 62 92.- andra sökande 25 92

Klara tendenser i Bf—målen under de senaste åren är bl. a. att gäldenärer- na har allt kortare tid på sig efter förfallodagen att betala inn an ansökan ges in till domstol och att åtskilliga borgenärer har börjat ge in ansökningar även på mycket obetydliga fordringsbclopp. inte sällan bara någon krona.

Beslut i mål om L och Bffattas i princip av domare. Målen skall tilldelas viss rotel inom tingsrätten och åvilar därmed lagman. rådman eller tingsfrs- kal (12 % tingsrättsinstruktionen. Tl). Enligt T1:s behörighetsregler kan do- margöromålen delegeras till en tingsnotarie. Denne skall dock ha viss be— hörighet. för Bf-mål sex månaders tjänstgöring och för L-mål ett år. En tingsnotarie får inte handlägga mål som är av vidlyftig eller svår beskaffen- het eller vars avgörande av annan orsak kräver särskild erfarenhet (19 ? Tl).

Handläggningen av L- och Bf-ansökningar rymmer åtskilliga göromål som inte har karaktär av beslut. Sådana göromål kan ett domstolsbiträde förordnas att utföra på eget ansvar (18ä Tl). Hit hör t.ex. att föra dagbo- ken, att underteckna och expediera förelägganden för gäldenär (i sak hela den handläggning som är obligatorisk i Bf-mälen sedan väl en ansökan har tagits upp) och att vidta alla åtgärder i samband med delgivning.

i" praktiken utövas domarfunktionen i den summariska betalningsproces- sen så gott som uteslutande av tingsnotarier. 1 de största tingsrätterna är varje notarie helt avdelad för sådana uppgifter under en del av sin notarie- meritering. Vid andra tingsrätter sköter notarien under Viss tid dessa göro—

' Undersökningen finns redovisad i domstolsverkets promemoria 1980-08-14 "Sam- manfattning av och kommentarer till statistik gällande mål om betalningsföreläggan- de vid Göteborgs tingsrätt". Se även .lO:s beslut 1980—10—22 i ärende Dnr 1838—1979. s. 7.

• Sida 40
•  Original

Prop. 1981/82: 134 40

mål vid sidan av andra uppgifter. Genomgående gäller emellertid att det är en ständig omsättning av handläggarna i L- och Bf-målen.

Pa biträdessidan är det som regel särskild personal som har den summa- riska processen som permanent arbetsuppgift. På många håll förvärvar dessa domstolsbiträden med tiden stor erfarenhet och kunskap på områ- det. I många tingsrätter förgranskar ett domstolsbiträde varje mål och före— slär åtgärd. innan notarien tar befattning med målet.

Såvitt gäller delgivningsverksamheten kan nämnas följande. Det är do- mare som beslutar om kungörelsedelgivning eller spikning (155 delgiv- ningslagen 1970: 428. DelgL) och om partsdelgivning (3.5 DelgL). På doma- re ankommcr också att kontrollera en verkställd delgivning. Den övriga befattningen med delgivningsverksamheten sköts i praktiken ofta helt självständigt av domstolsbiträden. Detta gäller helt naturligt arbetet med att ställa i ordning försändelser som skall delges och blanketter för delgiv- ningen. Men det gäller också val av delgivningsform och tidsfrist för del- givningsuppdrag. val av ny åtgärd när ett delgivningsförsök har miss- lyckats. förgranskning av bevis om delgivning med bedömning av om fler delgivningsåtgärder behövs och om beviset behöver kompletteras. Delgiv- ningsverksamheten vilar alltså i mycket stor utsträckning på domstolsbi- trädena. Detta torde f.ö. gälla inte bara i fråga om den summariska proces- sen utan även beträlfande andra mål vid tingsrätterna.

3 Reformplaner

På flera områden förbereds eller övervägs f.n. åtgärder som kan komma att inverka på hanteringen av målen i summarisk process.

1 domstolsverkcts regi förbereds en försöksverksamhet med ADB-raknik för att rationalisera och underlätta handläggningen av Bf—mål. Försöket planeras starta vid Göteborgs tingsrätt under år 1981. Den verksamhet som planeras tar i första hand sikte på mälregistrering. Med måldagboken som underlag skulle dessutom på ADB-teknisk väg kunna åstadkommas en bättre överblick över de pågående målen och handlingarna i dessa samt be- vakning av tidsfrister t.ex. för utlämnade. ännu inte redovisade delgiv- ningsuppdrag i målen. Eventuellt kan med teknikens hjälp också en adressuppgift som har lett till delgivning i ett mål tas till vara för delgiv- ningsändamål i andra mål mot samma gäldenär.

Stämpelskatteutredningen har i promemorian (Ds B 1980z7) Avgifter vid tingsrätt m.m. föreslagit att den nuvarande avgiftsfri/term för smt och kommun avskaffas. Förslaget kan. om det genomförs. få särskild betydelse för den summariska processen. Som nämnts anlitas denna f. n. i viss ut- sträckning för indrivning av beloppsmässigt obetydliga statliga och kom- munala fordringar.

• Sida 41
•  Original

Prop. 1981/82: 134 41

Den summariska processens framtida utformning innefattas även irätte- gångsurred/zingens (Ju 1977:06) pågående översyn av vissa delar av rätte— gångsförfarandet. Utredningens betänkande väntas mot slutet av år 1981.

Genom den nyligen antagna handräckningslagen (prop. 1980/81: 88. LU 25. rskr 252) tillförs tingsrätterna en ny form av sttmmarisk process. hand- räckningsmäl. Samtidigt görs den ändringen i LL att den särskildafbrmn- regelnförfastig/ietsa'umsmlsmål inte skall gälla i det summariska process- skedet. En L- eller Bf— ansökan skall. om den gäller fordran som har fastig- hetsdomstolskaraktär. handläggas av domstolen i den ort där fastigheten är belägen. oavsett om den domstolen är fastighetsdomstol eller ej. Regeln får betydelse i den allra största delen av L-målen. som avser mål om hyra med eller utan yrkande om avhysning. Forumändringen innebär att dessa mål sprids ut över alla tingsrätter. Den kommer att innebära en avlastning för de största. mest tyngda tingsrätterna. men ger självfallet de övriga en ökad belastning. Lagändringen träder i kraft den 1 januari 1982. I proposi- tionen uttalas vidare att frågan om en mer genomgripande reform av LL (jfr departementspromemorian Ds .lu 1977: 5 Summarisk process) inte bör tas upp nu utan att resultatet av rättegångsutredningens arbete bör avvak- tas.

I prop. 1980/81:10 med förslag till ändringar i kreditupplysningslagen(197311173) föreslås att den nuvarande processrättsliga regleringen av rät- ten till ersr'ittningji'ir irzkassukoxtnud byts ut mot nya civilrättsliga regler. 1 så gott som varje L- eller Bf-mäl yrkar borgenären ersättning för inkasso- kostnad. Om förslaget genomförs. kommer det att föra med sig vissa änd- ringar i tingsrätternas arbetsrutiner.

4 Hur fungerar den summariska betalningsprocessen?

Tanken bakom den summariska betalningsprocessen är att den snabbt. enkelt och billigt skall leda fram till ett verkställbart avgörande. Det är i dag på många håll svårt att leva upp till dessa krav. Detta är mest påtagligt vid flera av de största tingsrätterna där målbalanserna nu är betydande. Tendensen är emellertid på väg att bli densamma vid de mindre tingsrätter- na.'

Det finns flera förklaringar till denna utveckling. Tingsrätterna har oför- berett fått ta emot en kraftig målökning på Bf-sidan. Parallellt med denna har dessutom hanteringen vid domstol av de enskilda målen blivit avsevärt tyngre. Delgivningssvårigheterna har ökat och delgivningsresultatet blivit

' Till grund för denna promemoria ligger erfarenheter och synpunkter som under ar- betets gång har inhämtats från Stockholms. Huddinge. Handens, Malmö. Lunds. Helsingborgs, Göteborgs och Stenungsunds tingsrätter samt den s.k. Göteborgsun- dersökningen. se not 1 till avsnitt 2. '

• Sida 42
•  Original

Prop. 1981/82: 134 42

allt sämre. vilket innebär ett avsevärt merarbete både för tingsrätterna och för anlitade delgivningsorgan.

Granskningen av ansökningarna har också blivit mer tidskrävande. Många ansökningar — också sådana som framställs och" ges in av profes- sionella ingivare. t.ex. inkassobyråcr — är oklara eller ofullständiga och måste kompletteras. Detta innebär merarbete också för tingsrätterna.

Vid de allra största tingsrätterna leder dessutom redan mängden av på- gående mål till svårigheter att hantera och överblicka aktmaterialet och att bevaka utsatta frister för komplettering av ofullständiga ansökningar och för lämnade delgivningsuppdrag.

()cksåi mindre tingsrätter har målökningen lett till påtagligt ökad arbets- belastning för den personal som är avdelad för den summariska processen. Handläggningstidcrna är på de flesta håll för långa. Vid en större tingsrätt var nyligen väntetiden från det att en Bf—ansökan kom in till dess föreläg- gande för gäldenären kunde skickas ut för delgivning fyra månader. Vid en annan var väntetiden för att en ansökan skall bli registrerad tre månader. Det blir också vanligare med fel i handläggningen. vilka medför att man måste göra rättelse enligt 17 kap. 15%? RB eller göra om hela förfarandet.

På många håll har man försökt att möta situationen med egen s. k. var- dagsrationalisering. Som exempel kan nämnas nya hjälpmedel såsom stämplar och blanketter samt avveckling av vissa arbetsmoment som har ansetts gagna rättssäkerheten men som inte är författningsföreskrivna. Värdefulla kontakter för utbyte av erfarenheter och tips om rationalise- ringsmöjligheter i arbetet tas också i samband med domstolsverkets blan- kettverksamhet och de kurser om summarisk process som domstolsverket fortlöpande anordnar för domstolsbiträden.

Vid de största tingsrätterna försöker man få hjälplig överblick över målen genom att tillställa sina massborgenärer målregistreringsbevis i syfte att borgenärens fortsatta kontakter i målet med tingsrätten snabbt skall kunna hänföras till rätt mål.

På sina håll har man sett sig tvingad till ganska drastiska åtgärder. Som exempel kan nämnas följande.

Vid en domstol brukar en massborgcnär själv svara för utskrift av lag- sökningsutslag i sina mål genom att ge in en ifylld utslagsblankett tillsam- mans med ansökan.

[ en annan domstol registrerar man inte sådana ansökningar som äri be- hov av en viss — mycket vanlig — typ av komplettering utan skickar dem utan åtgärd direkt tillbaka till ingivaren.

Som punktinsatser förekommer att hela domarpersonalen vid en tings- rätt tas i anspråk för att arbeta av Bf—balansen i domstolen.

Arkivering av handlingar i avslutade mål har. bedömd som en mindre angelägen uppgift än löpande handläggning. t.v. helt lagts åt sidan i en stor tingsrätt.

[ åtskilliga tingsrätter har vissa rutinkontroller av ansökningarna helt slopats.

• Sida 43
•  Original

Prop. 1981/82: 134 ' 43

Verksamheten vid Stockholms tingsrätts enhet för L- och Bf-mål har ny- ligen inspekterats avjustitieombudsmannen (JO) Anders Wigelius. [ proto- kollet över inspektionen anförde JO bl.a. följande om förhållandena på Bf- sektionen. Mängden mål. framhöll JO. gjorde att den tid som den handläg- gande personalen hade till sitt förfogande för varje enskilt mål var liten. Det "var naturligt att kravet på noggrannhet vid handläggningen tidvis stått tillbaka för intresset att komma tillrätta med stigande balanser. Mot denna bakgrund var det enligt JO inte svårt att vid en genomgång av ett antal mål och akter finna brister i olika avseenden i handläggningen. Förhållandena var emellertid sådana att det inte var meningsfullt att rikta kritik mot hand- läggningen i enskilda mål. — Enligt JO ville det synas som om handlägg- ningen i första hand varit inriktad på att klara av de för dagen inkommande ansökningarna. Resurserna hade uppenbarligen inte räckt till att i erforder- lig omfattning behandla de mål som av olika anledningar blivit liggande i avvaktan på kompletteringar. JO konstaterade att i många fall någon åt- gärd inte vidtagits på över två år. Den nuvarande situationen fick huvud— sakligen tillskrivas det faktum att måltillströmningen kommit att överskri- dade ramar inom vilka den nuvarande organisationen var tänkt att arbeta.

JO framhöll sammanfattningsvis att situationen på sektionen enligt hans mening var mycket aJarmerande. Under den senaste femårsperioden hade antalet mål ökat med över 7() %. JO var av den bestämda uppfattningen att det inte räckte med att avvakta införande av ADB vid sektionen utan att det var nödvändigt att snarast vidta olika åtgärder för att förbättra läget. I annat fall förelåg det en uppenbar risk för att handläggningstiderna. som redan idag var alltför långa. blev än längre. att rättsförluster uppstod ge- nom att t.ex. handlingar kom på avvägar samt att arbetsmiljön blev oac- ceptabel. — Eftersom såväljustitiedepartementet som domstolsverket var informerade ansåg JO det f. n. inte behövligt att företa något annat än att översända protokollet över inspektionen till justitiedepartementet och domstolsverket.

Det kan tilläggas att balansläget vid Stockholms tingsrätt nu. efter en till- fällig massiv personalinsats. har förbättrats avsevärt.

Under hösten 1980 uppvaktades justitieministern av Sveriges domare- förbund som överlämnade en promemoria angående arbetssituationen vid de allmänna domstolarna (särskilt tingsrätterna). [ promemorian nämns bland de faktorer. som har försvårat arbetssituationen i tingsrätterna. ök- ningen av antalet L- och Bf—mål. ökade delgivningssvårigheter — främst be- roende på befolkningens större rörlighet och större spridning under året av ledigheter — samt de ökade krav på domarnas insatser i bl. a. L-mål som har ställts genom nya författningar.

l promemorian anförs vidare bl. a. följande. Många domare tycker sig nu föra en ojämn kamp när de strävar efter att iaktta stadgade frister och ex- peditionstider och efter att hålla balanserna på en rimlig nivå. Man är från dornareförbundets sida medveten om att de ekonomiska resurserna är

• Sida 44
•  Original

Prop. 1981/82: 134 44

knappa och att det därför är angeläget att alla möjligheter till rationalise- ringar tas till vara i den mån så kan ske utan fara för rättssäkerheten. Någ- ra radikala förbättringar härigenom tycks dock inte vara i sikte. Det nyli- gen framlagda förslaget om förenklad domskrivning har troligen endast marginell betydelse. Förbundet hoppas mer på rättegångsutredningen. men det kommer troligen att dröja länge innan förslag av utredningen leder till lagstiftning. Det finns anledning att befara att situationen åtminstone i vissa domstolar kan bli ohållbar innan rationaliseringsåtgärder får praktisk betydelse. Man måste troligen frånjustitiedepartementets sida vara beredd att lagstiftningsvägen bestämma hur domstolarna skall förfara om balan- serna blir så stora att någon del av verksamheten måste läggas ner tempo- rärt. Domstolarna kan. framhålls det. inte ta ansvaret för sådana avgöran- den.

5 Principerna för åtgärder

Av det tidigare anförda framgår att omedelbara åtgärder måste vidtas för att förbättra situationen vid domstolarna och åter få den summariska pro- cessen att fungera som en snabb. enkel och billig processform. Det äri da- gens statsfrnansiella läge inte möjligt att i någon nämnvärd utsträckning lö— sa problemen genom personaltillskott. [ stället måste man sträva efter att förenkla verksamheten och. med bibehållande av den grundläggande rätts- säkerheten. sortera bort sådana arbetsmoment som utan större olägenhet kan ttnd varas.

Som nämnts är den summariska processen föremål för översyn av rätte- gångsutredningen. Ett delbetänkande från utredningen väntas mot slutet av år 1981. Läget hos tingsrätterna är sådant att åtgärder beträffande den summariska betalningsprocessen måste vidtas nu. dvs. utan avvaktan på resultatet av utredningens arbete. Det är emellertid samtidigt angeläget att rättegångsutredningens översyn inte föregrips. Den nu aktuella översynen bör därför inte beröra de grundläggande principerna för processen. Den bör vidare koncentreras på åtgärder som kan vidtas utan alltför stor tidsut- dräkt.

Från Stockholms tingsrätt har överlämnats en rapport över olika pro- blem i handläggningen och förslag till åtgärder för att komma till rätta med dem. Synpunkter i ämnet har vidare inhämtats från en del andra tingsrät- ter.

Genomgående anges som huvudproblem brister eller oklarheter i ansök- ningarna samt svårigheter i samband med delgivning och med att avsluta målen när delgivning trots försök inte kan genomföras.

• Sida 45
•  Original

Prop. 1981/82: 134 45

6 Ansökningarna

6.1 Forumprövningen

Enligt Slå LL gäller beträffande både L- och Bf-mål att forumreglerna för tvistemål skall tillämpas. att rätten självmant skall pröva sin behörighet och att prövningen skall ske på grundval av borgenärens uppgift om de om- ständigheter som betingar rättens behörighet. En sådan uppgift skall tas för god. om det inte finns anledning att anta att den är oriktig. Med få un- dantag är det forumregeln i 10 kap. 1 åå RB. enligt vilken behörig tingsrätt är rätten i den ort där svaranden har sitt hemvist. som skall tillämpas i de mål där gäldenären är fysisk person.

Avgörande för forumbedömningen är enligt 10 kap. 15 & RB förhållandena när stämning delges svaranden. Tillämpat på summarisk process innebär detta att tidpunkten när rättens föreläggande i målet delges gäldenären är avgörande. Det åligger rätten att självmant pröva sin behörighet innan målet tas tlpp och att därefter. så snart anledning finns. ompröva detta inle- dande ställningstagande fram till dess delgivning har skett med gäldenären.

Under delgivningsförsök med en fysisk person visar det sig inte så sällan att gäldenären inte finns på den adress som har uppgivits i ansökningen. [ ' stället kanske han finns på en ort som ligger utanför domsområdet. Om det då inte visas att gäldenären ändå har hemvist (är mantalsskriven) inom domsområdet. skall rätten avvisa ansökningen.

Delgivningsförfarandet kan i det enskilda fallet bli mycket långvarigt. Det förekommer att detta förfarande. under många successiva delgivnings- försök på samma eller olika adresser. sträcker sig över flera år. Under ti- den kan mantalsskrivningen hinna ändras. Det kan alltså bli aktuellt att av- visa målet sedan åtskilliga delgivningsförsök har gjorts och avsevärda kostnader lagts ner. Regelsystemet kan till och med medföra att det sista delgivningsförsöket — på den adress som dokumenterar domstolen som "fel" — faktiskt har lett till att gäldenären har blivit delgiven. Också då måste emellertid avvisning ske.

Efter avvisning har borgenären att välja mellan att ge tipp och avskriva sin fordran eller att göra en ny ansökan till den "rätta" domstolen. Efter en ny ansökan kan det visa sig att gäldenären inte längre finns på den tidi- gare adressen. Det kan då bli aktuellt med nya delgivningsförsök som. när gäldenären äntligen är delgivcn på nytt. kan utmynna i avvisning också av denna senare ansökan.

Många domstolar tillämpar inte avvisningsregeln i dessa situationer utan fortsätter handläggningen och avgör målet. Detta förutsätter dock att gäl- denären inte gör foruminvändning. Praxis varierar emellertid. Den av la- gen föreskrivna ordningen är oekonomisk och tidskrävande för borgenä- rerna och för berörda domstolar och delgivningsorgan. Indirekt kan den bli till nackdel också för gäldenärerna.

Bakom hemvistregeln finns grundtanken att gäldenären inte skall i onö-

• Sida 46
•  Original

Prop. 1981/82: 134 46

dan utsättas för kostnader och olägenhet. t.ex. för resa till en avlägsen domstolsort. Sådana hänsyn har emellertid föga spelrum i summarisk pro- cess. där handläggningen i praktiken undantagslöst är skriftlig. Avgörs målet till borgenärens fördel. dvs. genom att en exekutionstitel utfärdas. kan denna användas hos behörig exekutiv myndighet oavsett vid vilken domstol den har tillkommit. Domstolsorten får betydelse om målet efter hänskjutande eller ansökan om återvinning skall handläggas i tvistemåls- process och det alltså kan bli tal om personlig inställelse. Målet tas då upp av den tingsrätt som har utfärdat exekutionstiteln även om detta medför långa resor för parterna. Det är emellertid bara en ringa andel av L- och Bf-målen som går till tvistemålsbehandling. Det kan nämnas att av de cirka 417000 Bf-mål som kom in till tingsrätterna under år 1980 hänsköts enligt domstolsverkcts statistik 12700 till rättegång.

För både borgenärer. tingsrätter och delgivningsorgan skulle det vara mest praktiskt och rationellt om handläggningen i ett L- eller Bf-mål som en gång har tagits upp kan fortgå oberoende av eventuella nya omständigheter med anknytning till forumfrågan. Detta kan uppnås genom att rättens offi- cialprövning begränsas till målets inledningsskede. dvs. till den prövning som normalt utmynnar i att en ansökan tas upp till handläggning. Prövning inom ramen för den tvingande forumregleringen i 10 kap. 17.5 RB bör dock kunna göras också efter det inledande processkedet. Om gäldenären fram- ställer foruminvändning i målet. skall invändningen naturligtvis också prö- vas.

Genomförs den nu förordade ändringen bör en motsvarande ändring gö- ras i den av riksdagen nyligen antagna handräckningslagen .

6.2 Behörighetskontrollen

l LL finns inga regler om styrkande av parters och ombads behörighet. l stället gäller reglerna i RB.

[ 11 kap. RB finns regler om ställföreträdare för part. Enligt 11 kap. 2? RB förs talan för enjuridisk person av den som är denjuridiska personens ställföreträdare. Bevis om att den som uppges vara ställföreträdare för part är behörig behövs inte. såvida inte rätten finner att bevis bör företes (11 kap. 4ä RB).

Beträffande ombud finns bestämmelser i 12 kap. RB. Enligt 12 kap. 9? skall skriftlig fullmakt företes i huvudskrift när ombudet första gången för talan i målet vid rätten. Sker inte det skall rätten ge ombudet tid att förete fullmakten. Enligt 12 kap. 12 :$ skall en fullmakt innehålla ombudets namn. Ett ombud får enligt 12 kap. 13 % sätta annan i sitt ställe. om parten har gett lov till det. _

Göteborgsundersökningen (se avsnitt 2 ) visar att 75 G?. av ansökningarna i Bf-mål kommer från "professionella". dvs. inkassobyråer eller offentlig-

• Sida 47
•  Original

Prop. 1981/82: 134 47

rättsliga (statliga och kommunala) organ. Det kan antagas att dessa siffror speglar förhållandena i stort vid tingsrätterna.

[ inkassobyråmålen förs borgenärens talan undantagslöst av ombud. Ta- lan genom ombud är också den ojämförligt vanligaste konstruktionen i mål med offentligrättslig borgenär. Ofta är det en tjänsteman hos borgenären som fungerar som ombud. Också i andra mål är det ganska vanligt att talan förs genom ombud (vanligen en person som är anställd hos borgenären men som inte har ställning av ställföreträdare. i enstaka fall en privatper- son eller advokat).

Borgenärer med stor inkassoverksamhet har ofta en rättegångsfullmakt deponerad hos en eller flera domstolar. Till varje ansökan bifogas då bara en fullmaktskopia eller en hänvisning till den deponerade fullmakten. De större domstolarna har fullmaktsbanker. som ideligen fylls på med nya fullmakter och tenderar att bli svåröverskådliga och tungarbetade. något som har särskild betydelse när ständigt nya handläggare träder till och måste orientera sig i fullmaktsbanken.

Inkassobyråernas fullmakter har vanligen standardutförande. Fullmak- ten upptar namnen på samtliga handläggare som tjänstgör på inkassobyrån vid fullmaktstillfället samt ett generellt medgivande för dem att sätta annan i sitt ställe. Fullmakten är vanligen ett uttryck för ett uppdrag till byrån att sköta borgenärens samtliga inkassouppdrag. Den kommer till användningi många mål under uppdragstiden.

I takt med att den professionella inkassoverksamheten expanderar ökar rörligheten i de professionella ingivarnas handläggarkadrer. Nya handläg- gare rekryteras fortlöpande. emellanåt går handläggare över från en byrå till en annan. För varje ny handläggare på en byrå behövs nya fullmakter från uppdragsgivarna eller transportfullmakter från någon handläggare som omfattas av den tidigare fullmakten.

Dessa förhållanden medför att tillämpningen av 12 kap. 9 & RB innebär en omfattande kontrollverksamhet. Kontrollen skall enligt lagen göras i varje mål där ombud förekommer. Dessutom visar erfarenheter från granskning- en att korrekt fullmakt inte sällan saknas: fullmakt saknas helt. bifogad fullmakt är utfärdad av fel borgenär eller av obehörig person eller fullmak- tcn ger ingen ombudsbehörighet förjust ombudet i målet. Enligt RB:s reg- ler skall då ombudet ges tillfälle att komma in med en korrekt fullmakt. Detta betyder i praktiken att dels kompletteringsföreläggande skall utfär- das och expedieras. dels tidsfristen för kompletteringen bevakas och dels i sinom tid inkommen — eller inte inkommen — komplettering åtgärdas. Ut- över arbetsmomenten drar detta med sig att handläggningstiden för målet i fråga förlängs och mängden av pågående mål ökar.

För professionella ingivare bör det vara en självklar rutinåtgärd att kon— trollera att det finns en riktig fullmakt i samband med att ansökan ges in. Förklaringen till att detta på sina håll ändå underlåts torde vara ett för högt arbetstempo och i enskilda fall en bristande kunskap om gällande författ— ningsbestämmelser och om fullmaktens funktion.

• Sida 48
•  Original

Prop. 1981/82: 134 48

I många fall är borgenären enjuridisk person (aktiebolag. handelsbolag. ekonomisk förening eller offentligrättsligt subjekt). Vid tingsrätterna är det vanligt att man i sådana fall också kräver registreringsbevis beträffande borgenären. Registreringsbeviset används för kontroll av att en behörig person har utfärdat fullmakten resp. har undertecknat ansökan. På sina håll anses registreringsbeviset dessutom behövas för domstolens kontroll av borgenärens identitet. Om vederbörligt registreringsbevis saknas. för- anleder det kompletteringsföreläggande i enlighet med vad som tidigare har beskrivits.

LL bygger på ett förslag av processlagberedningen. Beredningen utarbe- tade den summariska Bf-processen utifrån synsättet att tvisterna "i allmän- het härröra mera från bristande vilja eller förmåga att betala och därav för- anledd strävan att så långt som möjligt förhala verkställighet än från an- språkets tvistiga beskaffenhet".' Denna beskrivning avspeglar utan tvivel tillståndet på den summariska processens område också idag. Som tidigare nämnts är det en obetydlig del av L- och Bf-målen som blir föremål för domstolsbehandling efter det summariska processkedet.

Mot den bakgrunden framstår tingsrätternas nuvarande befattning med kontroll och hantering av fullmakter och registreringsbevis knappast som rationell. Det finns anledning att ifrågasätta om inte verksamheten i denna del skulle kunna förenklas avsevärt utan att rättssäkerheten skulle sättas åt sidan.

Domstolarnas bchörighetskontroll skulle förenklas redan om man kopp- lar loss den summariska processen från RB:s fullmaktsregler och i stället ger denna processform en enklare reglering. Tre olika lösningar är tänkba- ra: atr göra fullmakt obligatorisk redan då ansökan ges in. att ifråga om in- kassobyråmålen godta fullmakt för byrån resp. någon handläggare på by- rån. oavsett omjust den handläggare på byrån som skriver under ansökan har fullmakt. och att helt slopa fullmaktstvånget.

RB:s regler. som medger ombud ett uppskov för att förete fullmakt. har betydelse i situationer där det krävs ett snabbt juridiskt agerande och en skriftlig fullmakt inte kan inväntas utan risk för rättsförlust. Ett praktiskt exempel är när en interimistisk säkerhetsåtgärd behövs för att säkerställa betalning. För sådana situationer är emellertid den summariska processen typiskt sett varken avsedd eller lämpad. I Bf-mål kan f. ö. säkerhetsåtgär- der inte tillgripas alls. Inom den summariska processen finns sålunda inte något nämnvärt behov av en uppskovsregel.

Det kan därför knappast resas några vägande invändningar mot en regel som gör det obligatoriskt att förete en korrekt fullmakt redan i samband med ansökan. En sådan regel skulle göra det möjligt för domstolarna att genast avvisa en ansökan när korrekt fullmakt inte finns med och avlasta domstolarna det omfattande arbetet med att begära och hantera komplette- ring med fullmakt.

' Prop. 1946: 28 s. 85 f.

• Sida 49
•  Original

Prop. 1981/82: 134 49

Om "byråfullmakter" godtas, skulle det ge en avsevärd ytterligare ar- betslättnad. Principiellt kan mot en sådan lösning invändas att den mar- kant bryter mot det allmänna regelsystemet på fullmaktsområdet. som för- utsätter ett personligt ansvar.

Arbetsvinsten skulle bli ännu större om den obligatoriska fullmakts- granskningen kunde tas bort helt. Byråombudens svårigheteremellanåt att förete en korrekt fullmakt har sin grund i den inre arbetsfördelningen inom en inkassobyrå och byråernas verksamhetsformer snarare än i att det skul- le saknas ett uppdrag för byråns handläggare.

Inkassoverksamheten — där domstolsskedet är ett av flera led — drivs vanligen så att en borgenär avtalar med inkassobyrån om att den skall skö- ta hans inkassoåtgärder. Erhållna uppdrag från olika borgenärer fördelas sedan mellan byråns handläggare. För borgenären lär det för det mesta va- ra utan intresse — och många gånger okänt — vilken handläggare som skö— ter hans ärenden. lnkassobyråernas arbetssätt innebär dessutom att hand- läggarna rycker in för varandra vid behov. Det i vanlig dömande verksam- het grundläggande personliga sambandet mellan uppdrag och ombud har alltså knappast någon motsvarighet här. Ansökningarna framställs dess- utom i allt större utsträckning med ADB-teknik enligt det dataprogram som används på byrån. Betalning av den fordran uppdraget gäller görs — om den inte sker direkt till borgenären — till byrån. däremot inte till den en- skilde handläggaren.

Många gånger är det för en tingsrätt väl känt och t.o.m. dokumenterat att en viss inkassobyrå har ett löpande inkassouppdrag för en viss borge- när. Kontrollen gäller där i praktiken attjust den handläggare som skrev under ansökan omfattas av fullmakten resp. att det finns erforderlig trans- portfullmakt förjust den handläggaren. Denna kontroll är. mot den nyss tecknade bakgrunden. skäligen betydelselös.

Vanligt är också att för större borgenärer med egen inkassoverksamhet (t. ex. vissa kommuner och landsting) ansökan skrivs under av en befatt- ningshavare hos borgenären. I sak är det också här oftast den interna ar- betsfördelningen som avgör om det är en ställföreträdare eller ett ombud som sköter denna del av verksamheten. Också här ter sig kontrollen i sak betydelselös.

Av det anförda framgår att domstolarnas fullmaktsgranskning i den sum- mariska betalningsprocessen i det övervägande antalet fall inte tjänar nå— got verkligt syfte. Fullmaktstvånget och därmed kontrollarbetet bör därför slopas. En sådan åtgärd kan inte anses stå i strid med rimliga rättssäker- hetskrav. _ .

Naturligtvis kan det förekomma fall. där en kontroll är påkallad av nå- gon särskild omständighet. Domstolarna bör givetvis inte berövas stöd för att i ett sådant fall kräva in fullmakt. _

En fullmaktsregel enligt det nyss anförda kan utformas efter viss före- bild av regeln i ll kap. 4ä RB om ställföreträdares behörighet, som över- 4 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 134

• Sida 50
•  Original

Prop. 1981/82: 134 50

lämnar till domstolens bedömande i det enskilda fallet om dokumentation behövs. Regeln i l 1 kap. 45 bygger emellertid på en skyldighet för rätten att se till att behörighet föreligger' och sålunda att kräva underlag för kon- troll av behörigheten i fall där behörigheten inte är känd för rätten. Full- maktsregeln skall däremot begränsa rättens kontrollplikt till sådana rena undantagsfall. där någon särskild omständighet pekar på att behörighet saknas. Som förutsättning för att domstolen skall kräva in fullmakt bör därför gälla att någon särskild omständighet gör det påkallat. Regeln bör ha sin plats i LL.

Det kan inte uteslutas — varken med nuvarande ordning eller med den nu förordade — att ett eller annat fall av missbruk kan förekomma. dvs. att någon utan uppdrag uppträder som ombud för annan och på det sättet inle- der rättegång och kanske till och med uppbär betalning för annans fordran.

Bestämmelser angående skadeståndsskyldighet för den som uppträder som ombud utan behörighet i och utom rättegång finns i 12 kap. 20% RB och i 25 & lagen (1915: 218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögen— hetsrättens område.

Principen är att den som uppträder som ombud svarar för att han är be- hörig till det. Saknas behörighet kan det föregivna ombudet vara skyldigt att ersätta motparten eller annan de rättegångskostnader som uppkommit genom att vad ombudet har företagit inte är bindande för parten. Utompro- cessuellt gäller likartade bestämmelser om ersättningsskyldighet.

I fall av missbruk är sålunda det föregivna ombudet ansvarigt både för kostnader som skulle ersättas i den summariska processen och för t. ex. er- lagd betalning. Det bör emellertid hållas i minnet att enligt domstolspraxis gäldenären inte kan tillerkännas ersättning i det summariska processkedet för sina kostnaderi det skedet såvitt gäller Bf-målen.

Om det nuvarande fullmaktsobligatoriet enligt 12 kap. 95 RB ersätts av en fakultativ regel. som hänvisar domstolen till att kräva doktrmentation bara när någon särskild omständighet gör det påkallat. synes därför gälde- närens intresse av att ombudet verkligen har huvudmannens uppdrag vara tillgOdosett i stort sett i samma utsträckning som nu.

När det gäller företeende av registreringsbevis eller annan behörighets- handling, beträffande en borgenär är. enligt vad som har berörts i det före- gående, ett skäl härtill att få klarlagt behörigheten för ställföreträdare som har utfärdat fullmakt eller undertecknat ansökan (11 kap. 45 RB). Motivet för att generellt kräva registreringsbevis beträffande borgenär är dessutom intresset att kontrollera borgenärens identitet (finns dennajuridiska per- son? är den verkligen en juridisk person? är den rätt betecknad i ansö- kan?). Denna kontroll sägs på domstolshåll ha en viss betydelse. Kontrol- len mot registreringsbeviset visar sålunda emellanåt att det råder en viss oklarhet hos borgenärer och ombud om begreppet juridisk person och dess

' NJA II 1943 s. 123 f.

• Sida 51
•  Original

Prop. 1981/82: 134 51

innebörd (t. ex. att firma inte ärjuridisk person). Det förekommer också att borgenärens namn i ansökan inte stämmer överens med den officiella. registrerade beteckningen.

En identitetskontroll av det slag som nu nämnts är inte författningsföre- skriven. Kontrollen görs i praktiken bara beträffande juridiska personer. Någon motsvarande kontroll (t.ex. att i ansökan uppgivet personnummer är rätt) görs inte beträffande fysiska personer.

Det är ett rimligt krav att ett seriöst inkassoföretag i-samband med mot- tagandet av inkassouppdrag gör sig underrättad om vem uppdragsgivaren är. En seriös borgenär bör givetvis också känna och använda sin egen offi- ciella beteckning. Det kan t. o. m. ifrågasättas om det inte skulle anses stri— da mot god inkassosed att försöka driva in en fordran för — som det visar sig — en icke existerande eller uppenbart oberättigad uppdragsgivares räk- ning.

Det ter sig naturligt att i den summariska betalningsprocessen bevak- ningen av borgenärens identitet överlämnas till gäldenären. söm kan för- väntas ha viss överblick över med vem han har ett ekonomiskt mellanha- vande. Ett befogat bestridande från gäldenären av innehåll att fordringen i målet inte tillkommer den i ansökan uppgivna borgenären torde komma att leda till att den begärda exekutionstiteln i målet uteblir. Har sådan utfär- dats och det i samband med begäran om verkställighet skulle visa sig att borgenären äri betydelsefull mån oklart eller oriktigt angiven i exekutions- titeln. torde verkställighet inte komma att medges.

Domstolarnas nuvarande självpåtagna kontroll av borgenärens identitet när det gäller juridiska personer synes därför kunna avvaras för de flesta fall. För styrkande av behörighet som ställföreträdare för borgenär (_t. ex. genom registreringsbevis) bör gälla en regel motsvarande den föreslagna fullmaktsregeln.

2 Under delgivningsskedet' kan det visa sig A att delgii'ningsmzderlaget är otillräckligt: Gäldenären har

t. ex. flyttat till ny adress. Ett nytt zlelgii'ningsförsök måste då göras på den nya adressen. Vidare kan gäldenären ha flyttat från adressen och ny adrcss kan skaffas bara genom registerforskning. Ibland kan en ny adress inte skaffas fram därför att person- nummer saknas och registerjbrskning av den anledningen in- te kan göras.

B att gäldenärer: är svår att komma i kontakt med: han kan ha arbetstider som sammanfaller" med deltider när delgivnings- försök i hemmet görs eller han har ett rörligt arbete eller kan- ske av andra skäl sällan är hemma i sin-bostad. Då kan behö- vas ytterligare uppgil'ter om var han kan träffas. t. ex. om ar- betsplats. Det kan också visa sig att adressen är en täckadress eller en adress som gäldenären i annat fall sällan besöker. och det möter svårigheter att få veta när han kommer dit och var han annars uppehåller sig. Han kan t. ex. föra en ambulerande tillvaro. Då behövs spaning. C att gäldenären håller sig undan delgivning och en för den si- tuationen lämpad delgivningsfbrm inte får användas.

3 Efter delgivningsskedet. Det kan visa sig att delgivning inte kan åstad- kommas med rimliga insatser. I vissa fall saknar domstolarna då lagligt stöd för att ändå avsluta handläggningen, om borgenären inte återkallar an- sökan (jfr prop. 1978/79: 11 s. 40). Det kan antas att detta i åtskilliga fall le.- der till att ytterligare delgivningsförsök görs och alltså ytterligare resurser satsas på målet. fastän det på förhand kan bedömas som osannolikt att del— givningen kommer att lyckas. Det anförda leder till att åtgärder för att möta de rådande delgivnings- svårigheterna bör sättas in på följande punkter.

1. En höjd kvalité på delgivningsunderlaget. Uppgifterna om gäldenären bör vara mera fullständiga och så långt möjligt riktiga redan från början.

2. Förstärkning av delgivningsverksamheten. Delgivningsorganen mås- te ha effektiva arbetsredskap för att komplettera delgivningsunderlaget (t.ex. tekniska hjälpmedel för registerforskning) och för att begagna det (delgivningsformer).

3. Begränsning av tingsrätternas och delgivningsorganens insatser. Tingsrätterna bör ha möjlighet att vid lämplig tidpunkt avsluta delgivnings- skedet (grund för avvisning av ansökan). Dessa olika problem kommer i det följande att behandlas var för sig.

' Som illustration kan tjäna en analys av delgivningsreturer till Stockholms tings- rätts Bf-enhet. Bilaga 1.

• Sida 59
•  Original

Prop. 1981/82: 134 59

Sammanställning av remissyttranden

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av Svea hovrätt. Handens tingsrätt. Huddinge tingsrätt. Stockholms tingsrätt. Lunds tings- rätt. Malmö tingsrätt. Göteborgs tingsrätt. rikspolisstyrelsen (RPS). dom- stolsverket. datainspektionen. postverket. riksskatteverket (RSV). rätte- gångsutredningen (Ju [977206]. Sveriges domareförbund. Sveriges adVo- katsamfund. Sveriges föreningsbankers förbund. Svenska Bankföreningen. Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges Stadshypotek- skassa. Post- och Kreditbanken. Svenska inkasso—föreningen och För- bundet förjurister. samhällsvetare och ekonomer (JUSEK).

Sveriges allmänna hypoteksbank har bifogat yttrande från Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution.

] Allmänna synpunkter

Svea hovrätt: l promemorian framförs förslag till olika åtgärder — i avbi- dan på en mer genomgripande reform — i syfte att åter få den summariska processen att fungera som en snabb. enkel och billig processform. Hovrät- ten kan i stort tillstyrka de framlagda förslagen — — —.

Handens tingsrätt: På grund av mycket pressande arbetsförhällandcn har tingsrätten inte haft möjlighet att på sedvanligt sätt studera promemori- an för att kunna avge ett meningsfullt yttrande i de skiftande spörsmål. som tagits upp till överväganden. Tingsrätten —- som för närvarande har det mycket bekymmersamt med hanteringen och handläggningen av mål om lagsökning och betalningsföreläggande — vill emellertid helt allmänt ut- trycka önskemålet. att allt som kan göras blir gjort med det allra snaraste för att den summariska betalningsprocessen skall bli rationellare. Vad som i promemorian föreslås är sannolikt av stort värde och torde kunna genom- föras utan att några grundläggande rättsprinciper träds för när. Förhopp- ningsvis torde än ytterligare rationaliseringsåtgärder kunna vidtagas.

Huddinge tingsrätt: Tingsrätten instämmeri vad som konstaterats i pro— memorian om att en kraftig målökning pä Bf—sidan. parallellt med bl.a. öka- de delgivningssvårighetcr. leder till svårigheter i handläggningen. Vid Huddinge tingsrätt har tillströmningen av Bf-mål sedan länge kommit att överskrida organisationens ramar. Prognosen för är 1.98] pekar på en fort- satt hög inströmning. ca 11 000 Bf-mål. De personalramar som givits tings— rätten medger endast 2.5 —3 domstolsbiträden på Bf—sidan. Balansen är den- na dag 5 765 Bf-mål. Cirka 800 av dessa inrymmer påtagliga delgivningssvå- righeter.

• Sida 95
•  Original

Prop. 1981/82: 134 95

Tingsrätten anser att det finns ett väl dokumenterat behov av att för- enkla verksamheten. Flertalet av de åtgärder som föreslås i promemorian finner tingsrätten vara riktiga och ändamålsenliga. Inte minst behovet av att förstärka stämningsmannaorganisationen med resurser för register- forskning bör kraftigt understrykas. Med hänsyn till Huddinge tingsrätts förut nämnda knappa personalresurser är det inte troligt att föreslagna åt- gärder får tillräcklig effekt på tingsrättens målbalans. Situationen är emel- lertid sådan att varje rationalisering av verksamheten ses med tillfredsstäl- Ielse.

Stockholms tingsrätt: Tingsrätten ansluter sig till uppfattningen att ome- delbara åtgärder bör vidtas för att få den summariska processen att åter fungera som den snabba. enkla och billiga processform som varit avsedd.

Såsom angivits i promemorian är huvudproblemen brister eller oklarhe- ter i ansökningarna samt svårigheter i samband med delgivning och med att avsluta målen när delgivning trots flera försök inte kunnat genomföras. Tingsrätten vill i sammanhanget därvid framhålla att vissa brister och oklarheter i ansökningar från några inkassobyråer svarar för merparten av problemen. Många av dessa felaktigheter är av sådan art att de med lätthet borde ha kunnat undvikas. Tingsrätten har uppfattningen att arbetsuppgif- ter ibland medvetet vältras över på domstolarna.

Lunds tingsrätt: Till följd av den under senare år ständiga ökningen av L- och Bf—mål _— en ökning som inte kunnat mötas med ökad personal — är vid åtskilliga tingsrätter arbetsläget nu sådant att omedelbara åtgärder er-_ fordras beträffande den summariska betalningsprocessen för att förhindra uppkomsten av en ohållbar situation. Tingsrätten har för sin del vidtagit vissa åtgärder. som kan hänföras till vad i promemorian benämns "var- dagsrationalisering" (s. 9 ut). Som exempel härpå må nämnas följande.

Tingsrätten har begränsat behörighetskontrollen enligt ll kap. 4 & RB (Sc bilaga 1)1. För att förenkla arbetet med utskrift i Bf-mål har särskilda - blankettset tryckts för "massborgenärer". t.ex. Malmöhus läns landsting. Lunds kommun m.fl. På dessa förtryckta blanketter finns uppgifter som regelbundet återkommer. vilket gör att vissa blanketter behöver komplet- teras endast med gäldenärens namn och fordringsbeloppet (Se bilaga 2)”. Adressetiketter för adressering till massborgenärer framställs genom foto- kopiering. Tingsrätten. som tidigare använt förkortad liggetid för delgiv- ningsförsändelser med post rek m.m.. har övergått till att tillämpa ordina— rie liggetid för att därigenom komma i åtnjutande av postens påminnelse- förfarande.

För att komma tillrätta—med den rådande arbetssituationen fordras emel- lertid också lagstiftningsåtgärdcr. Rättegångsutredningen väntas komma med förslag härutinnan innevarande år. Tingsrätten hälsar emellertid med tillfredsställclse att vissa förslag till rationalisering nu framlagts som en

' Bilagan utesluten här. "' Bilagan utesluten här.

• Sida 96
•  Original

Prop. 1981/82: 134 96

delreform i avbidan på rättegångsutredningens förslag. Tingsrätten anslu- ter sig i allt väsentligt till de i promemorian framförda synpunkterna och förslagen. Av dessa bör såsom särskilt praktiskt värdefulla framhållas lätt- naderna i behörighetskontrollen (avsnitt 6.2 med förslag till lagändring. 3] a å). Tingsrätten ställer sig dock tveksam till vad som föreslagits under av- snitten 6. [. 6.3. 6.4 och 9. Tingsrätten återkommer till dessa frågor under B. Tingsrätten vill vidare ifrågasätta om inte delreformcn kunnat ges en nå- got vidare omfattning utan att man därigenom föregripit rättegångsutred- ningens kommande förslag.

Malmö tingsrätt: Handläggningen av mål om lagsökning och betalnings- föreläggande utgör ett allt större problem för tingsrätten liksom uppenbar- ligen för tingsrätterna i allmänhet. Ökningen av framförallt målen om be— talningsföreläggande kan i nuvarande statsfinansiella läge inte mötas med ökade personalinsatser. Detta innebär i sin tur att allt kortare tid står till buds för handläggning av varje enskilt mål. Samtidigt kan konstateras att ansökningarna allt oftare är bristfälliga. En förklaring till detta kan vara att även ingivarna ägnar mindre tid åt varje ansökan. Vidare har en hel del ovana ingivare börjat använda sig av den summariska processen för indriv- ning av fordringar. Denna grupp ingivare förekommer i förhållandevis stor utsträckning vid tingsrätten. Mot bakgrund av det anförda ställer tingsrät- ten sig positiv till promemorians förslag om omedelbara åtgärder för att. med bibehållen rättssäkerhet. förenkla handläggningen av den summariska betalningsprocessen. — _ -—

Göteborgs tingsrätt: Tingsrätten tillstyrker förslagen i promemorian. Be- hovet av enklare handläggningsrutiner är påtagligt och förslagen är ett steg i rätt riktning.

Rik.s'pulisstyrelsen: Rikspolisstyrelsen är föreskriftsmyndighet för del- givningsverksamheten i riket. Dessutom uppträder styrelsen i viss ut- sträckning som borgenär i bf—mål. Mot denna bakgrund får styrelsen anfö- ra följande. '

Ändringsförslagen beträffande den summariska processen tillstyrks till alla delar. Den förenklade behörighetsprövningen av borgenärens företrä- dare bör självfallet även komma myndigheter till godo. när de uppträder som borgenärer.

Domstolsverket; De förslag som förs fram i promemorian ligger väl i lin- je med domstolsverkets strävan att rationalisera den summariska betal- ningsprocessen. Den kraftiga ökningen av främst målen om betalningsföre- läggande gör det angeläget att åtgärder snarast vidtas för att underlätta domstolarnas arbete. Mot den bakgrunden anser domstolsverket det rik- tigt att redan nu. innan resultatet av rättegångsutredningens arbete presen- terats. vidtaga sådana åtgärder att domstolarna bättre kan tillgodose tan- karna bakom den summariska betalningsprocessen. Domstolsverket till- styrker därför förslaget i huvudsak.

Datainspektioner:: Inledningsvis belyser promemorian hur inkassoverk-

• Sida 97
•  Original

Prop. 1981/82: 134 - 97

samhet ökat i volym de senaste åren. främst genom uppgifter om ökningen av antalet ansökningar om betalningsförelägganden. Inspektionen har i sin verksamhet som tillsyns- och tillståndsmyndighet enligt inkassolagen (1974:182) erfarit ökningen som innebär att inspektionens tillsyn blir än mer stickprovsbetonad med beaktande av att cirka en miljon årliga inkas- soärenden skall övervakas av två handläggare vid datainspektionen. Över 400 tillstånd enligt inkassolagen har meddelats och därutöver utövas inkas- soverksamhet av ett okänt antal "större och mindre" fordringsägare som är underkastade lagen utan att vara tillståndspliktiga.

Inspektionen kan verifiera uppgifteri promemorian att gäldenärerna har allt kortare tid på sig att betala efter förfallodagen innan domstolsansökan görs. Orsaken härtill är givetvis i viss mån de kärva tiderna. men är också en följd av inkassolagen. som i princip innebär att inkassokrav kan utsän- das dagen efter en fordrans förfallodag. och om betalning inte inflyter eller ärendet eljest avslutas. att domstolsansökan kan göras ett par veckor efter utsändandet av inkassokravet.

l promemorian påpekas vidare att domaruppgiften i den summariska be- talningsprocessen praktiskt taget helt ombesörjs av tingsnotarier. Datain- spektionen har gjort samma erfarenhet. Detta medför bland annat att kon- tinuiteten i handläggningen bland lagsökningsdomare blir begränsad vilket har flera lätt insedda negativa följder.

Möjligen kan ett pågående arbete i domstolsverkcts regi med utarbetan- de av handböcker för hanteringen av den summariska processen medverka till att förbättra situationen. Datainspektionen är representerad i en refe- rensgrupp som knutits till handboksarbetet.

I promemorian redovisas det närmast katastrofartade handläggningslä- get vid storstadsdomstolarna avseende det förfarande som "snabbt. enkelt och billigt skall fram till ett verkställbart avgörande". Väntetider på måna- der innan en inkommen ansökan åtgärdas ger åtskilliga negativa följder för såväl borgenärer och borgenärsombud som för gäldenärer. En följd härav är att den övervakning som uppdragsgivarna själva förväntas upprätthålla av att inkassoföretag redovisar influtna medel utan dröjsmål har blivit av- trubbad. Det fordrari sin tur skärpta insatser från inspektionens sida. Pro- blemen blir inte mindre av att även kronofogdemyndigheterna är svårt överbelastade med arbete som föranleder utdragen handläggningstid.

Som en av de tillgripna nödåtgärderna vid hårt belastade tingsrätter an- ges att arkivering av avslutade mål lagts åt sidan. Detta kan få negativa konsekvenser då kreditupplysningsföretag enligt 12 & kreditupplysningsla- gen skall undersöka om viss notering är oriktig eller missvisande för even- tuell rättelse. därvid tingsrätternas arkiv är en viktig replipunkt.

Promemorian noterar vidare att exempelvis inkassobyråer ofta ger in oklara eller ofullständiga ansökningar som medför onödigt merarbete för domstolarna. Inspektionen hari tillståndsprövningen för varje inkassobyrå gjort en genomgång av hur en domstolsansökan skall göras. men ytterliga- re insatser — även från inspektionens del — erfordras uppenbarligen.

• Sida 98
•  Original

Prop. 1981/82: 134 98

Riku/tutteverket: Den summariska betalningsprocessen Utgör ett vä- sentligt bidrag till samhällets strävanden för att upprätthålla en god betal- ningsmoral. l promemorian har visats att förfarandet hos vissa tingsrätter inte fungerar så snabbt. enkelt och billigt som borgenärerna bör kunna krä- va. Enligt riksskatteverkets (RSV) mening är det därför befogat att redan innan rättegångsutredningen framlagt sin översyn av processformen vidta speciella åtgärder i syfte att minska olägenheterna.

RSV kommer närmast i egenskap av administrativ centralmyndighet för kronofogdemyndigheterna i kontakt med meddelade lagsökningsutslag och betalningsförelägganden. I synnerhet när utsökningsbalken den I januari [982 träder i kraft är det angeläget också för kronofogdemyndigheterna att nå kontakt med gäldenärer. Förslag om att sökanden i fortsättningen skall lämna flera uppgifter om gäldenären kommer indirekt också den verkstäl- lande myndigheten till godo. Förslaget tillstyrks därför av RSV. — — —.

Rättegångsutredningen : Syftet med promemorian är att genom ändring- ar i lagsökningslagen åstadkomma omedelbara åtgärder för att förbättra ar- betssituationen vid domstolarnas lagsöknings- och betalningsföreläggan- deavdelningar. Därigenom vill man söka få den summariska processen att fungera som en snabb. enkel och billig processform.

Vi har till uppgift att åstadkomma en rationellare domstolsprocess i all- mänhet. I den uppgiften ligger givetvis också att åstadkomma förenklingar som kan minska arbetsbelastningen vid domstolarna. Vårt förslag. som kommer att innefatta också en total nyordning av den summariska proces- sen. kan emellertid inte föranleda lagstiftning förrän om några år.

Vi har därföri princip ingenting att invända mot att man nu genom snab- ba särlösningar undanröjer vissa oformligheter i systemet och därigenom förbättrar arbetssituationen vid domstolarna. Vad vi däremot anser oss ha anledning reagera mot är om sådana särlösningar går stick i stäv mot vad vi snart kommer att föreslå i ett delbetänkande rörande processen vid tings- rätt. Att vi i princip är positiva till att det redan nu görs något åt rådande missförhållanden får alltså inte uppfattas så som om vi vore positiva till en- skildheterna i förslaget. Tvärtom måste vi — som senare skall framgå — på åtskilliga punkter vara starkt kritiska. —— — —

Utmärkande för svenskt lagstiftningsarbete på processrättens område har länge varit att den egentliga tvistemålsprocessen och andra civilpro- cesser vid allmän domstol behandlats i skilda lagar.

Promemorian går vidare på den vägen och avser uteslutande den sum- mariska processens utformning. Processen enligt RB berörs knappast med ett ord. Vi vill ta upp reformförslaget ur ett vidare perspektiv.

Vi har den uppfattningen att lagstiftningsarbetet på processrättens omr. - de måste bedrivas från den principiella utgångspunkten att man försöker se sambandet mellan olika processformer. Enligt vår mening bör man således inte vid en processreform stirra sig blind på den ena eller andra processen utan ha ögonen öppna för huruvida skälen bakom en tänkt reform har

• Sida 99
•  Original

Prop. 1981/82: 134 99

bärkraft över hela processområdet eller inte. Det är inte endast så att såda- na övergripande lösningar i allmänhet bör bli bättre än särlösningar åstad- komna i skilda sammanhang. Övergripande lösningar underlättar också förståelsen av systemet.

Den pressade arbetssituationen vid tingsrätterna får enligt vår uppfatt- ning inte föranleda att man nu kastar sig in i olämpliga ändringar av lagsök- ningslagen utan hänsynstagande till vad som gäller enligt RB. Iden mån de föreslagna ändringarna är bra för den summariska processen är det enligt vår mening i allmänhet lämpligt att också omedelbart göra motsvarande ändringar i RB. Vår översyn av rättegångsväsendet innebär inget principi- ellt hinder mot sådana lösningar.

En annan viktig princip vi vill framhålla är att det processuella systemet inte får ändras med alltför täta mellanrum. Det tar tid innan en processuell reform får genomslagskraft och det kostar pengar. Vi tänker därvid bl.a. på den utbildningsverksamhet för tjänstemän som ofrånkomligen måste bedrivas även i samband med en mindre reform av det slag den remitterade promemorian innehåller. Vi tänker också på kostnaderna för själva lag- stiftningsåtgärderna. för blanketter och för det praktiska genomförandet hos borgenärsombud och hos domstolen. För enskilda personer måste upprepade ändringar av en och samma regel närmast förefalla tyda på ett dåligt samarbete på tjänstemannaplanet.

Till det sagda vill vi lägga några synpunkter på alternativa möjligheter att möta en pressad arbetssituation inom domstolarna.

Den remitterade promemorians utgångspunkt är att det gäller att för den summariska processens dcl åstadkomma förenklingar vid tingsrätternas lagsöknings- och betalningsföreläggandeavdelningar. Att ändra måltill- strömningen till domstolarna synes däremot inte ha varit avsikten och de negativa verkningar som förslaget kan komma att få för arbetet på tviste- målsavdelningarna vid tingsrätt berörs inte.

Vi arbetar med delvis andra perspektiv. För det första är det sålunda för oss väsentligt att mål inte går till domstol i onödan. Vi försöker undvika att regelsystemet utformas så att gäldenärer kan utnyttja processmaskineriets eftersläpning som en billig kreditform.

Det finns ytterligare problem att ta upp när det gäller att minska en onö— dig tillströmning av mål till tingsrätter. I det sammanhanget vill vi peka på att det numera ifrågasätts om stat och kommun skall åtnjuta frihet från skyldighet att betala ansökningsavgift. Deras krav rör sig med nuvarande regler ofta om belopp understigande 100 kronor. Den statliga och kommu- nala friheten från expeditionsavgifter övervägs f.n. av budgetdepartemen- tet.

En annan viktig fråga som vi vill ta upp gäller den summariska proces- sens förhållande till den egentliga tvistemålsrättegången. Enligt vår upp— fattning är det nödvändigt med en helhetssyn på tingsrättsarbetet. För- utom vad vi förut sagt om att samma regler bör gälla för samma situationer

• Sida 100
•  Original

Prop. 1981/82: [34 [00

anser vi det viktigt att mål hanteras i den processform som enklast kan åstadkomma ett avgörande. Vi vill gå så långt att vi påstår att det vore av- sevärt bättre att tingsrätternas lagsökningsavdelningar blev ytterligare be- lastade. om det ledde till att de egentliga tvistemålsavdelningarna kunde avlastas i minst samma utsträckning.

Det gäller att åstadkomma en process som i varje enskilt fall är så billig och enkel som möjligt — inte att genom processrättslig lagstiftning motver- ka att arbetssituationen blir alltför pressad på den ena eller andra avdel- ningen. Problcm av det slaget kan i stället med fördel mötas med ändrad fördelning av resurser och personal.

Den summariska processen kan enligt vår mening i en något mera kvali- ficerad tappning sålla bort en del oegentliga tvister från den egentliga tvis- temålsprocessens område. Detta är viktigt eftersom den summariska pro- cessen är ett ojämförligt mycket billigare alternativ än den egentliga tviste- målsproeessen. Vid en reform av det slag vi tänker oss blir det ofrånkom- ligt med en överföring av vissa personalresurser från tvistemålsavdelning- arna till lagsökningsenheterna vid tingsrätt.

Sveriges dtmmrq/örbund: Antalet mål om lagsökning och betalningsfö- reläggande har ökat kraftigt under senare år. I vissa tingsrätter har tidvis uppstått oacceptabla balanser. som har medfört svårbemästrade handlägg- ningsproblcm. I det rådande statsfinansiella läget torde det inte vara möj- ligt att förstärka tingsrätternas resurser i sådan grad att förhållandena däri- genom kan göras tillfredsställande. För att situationen skall förbättras är det därför nödvändigt att —- såsom föreslås i promemorian — genomföra ändringar i förfarandet. som tar sikte på att effektivisera handläggningen i tingsrätterna.

Vissa av förslagen i promemorian innebär att större krav än hittills ställs på sökanden. I de många fall där sökanden företräds av en affärsdrivande inkassobyrå eller är en borgenär som har så många egna mål att han kan hålla sig med egen utbildad personal. är det rimligt att begära så fullständi- ga och korrekta uppgifter redan i ansökningen att brister härvidlag inte vål- lar domstolen problem vid handläggningen. Strävan bör. emellertid vara att hålla förfarandet på en sådan nivå att det förblir praktiskt möjligt för en en- skild person att utanjun'diskt biträde utnyttja den summariska betalnings- processen för att få betalt för en fordran. Då förfarandet regleras måste man också noga beakta att handläggningens effektivitet inte får gå ut över rättssäkerheten.

Såsom framhålls i promemorian pågår i andra sammanhang utrednings— arbete. som har inverkan på den summariska processens utformning. t.ex. i rättegångsutredningen. Förslagen i promemorian innebär mest detalj— ändringar i den gällande rätten. 1 den mån de kan underlätta domstolarnas arbete. framstår ändringarna som ytterst angelägna. Det bör därför inte möta betänkligheter att de genomförs utan att man avvaktar resultatet av andra utredningar.

• Sida 101
•  Original

Prop. 1981/82: 134 101

De förslag i promemorian som förbundet ansett sig kunna tillstyrka kan antas komma att underlätta domstolarnas arbete med mål om lagsökning och betalningsföreläggande. Lättnaderna torde dock huvudsakligen bli marginella. Förbundet vill därför avslutningsvis framhålla att problemen ingalunda kan anses lösta. Tvärtom erfordras sannolikt ytterligare. kraft- fulla åtgärder för att förhållandena skall bli godtagbara.

Sveriges advokatmmfund tillstyrker — med vissa påpekanden —- att pro- memorieförslagen läggs till grund för lagstiftning.

Svenska Bankföreningen: Bankföreningen ställer sig positiv till strävan- dena att rationalisera och därmed förhoppningsvis nedbringa handlägg- ningstiderna i den summan'ska betalningsprocessen. Man får emellertid in- te bortse från att den summariska betalningsprocessen bara är en länk i en kedja av åtgärder. i vilken också ingår handläggning hos de exekutiva myn- digheterna. Det är därför anledning att peka på att det kan finnas skäl att effektivisera också andra delar i denna helhet. — —— —

Pust- och It'reditbanken har anslutit sig till vad som anförts i Svenska Bankföreningens remissyttrande.

Sveriges allmänna hypoteksbankr'* För hypoteksföreningarna knyts in- tresset främst till förfarandet när det gäller lagsökning för fordran. som grundar sig på skriftligt fordringsbevis och som är förenad med panträtt i fast egendom. Banken anser sig därför inte ha anledning att lämna syn- punkter på promemorians innehåll i de delar detta inte berör denna typ av lagsökning.

Allmänt kan sägas att rådande situation beträffande handläggningstider- na av lagsökningsansökningar hos många tingsrätter är otillfredsställande. Det är nödvändigt att dessa tingsrätter planerar sitt arbete så att lagsök- ningarna kan handläggas med den skyndsamhet som lagen förutsätter. ] promemorian anges att situationen skulle kunna förbättrats genom bättre utbildning hos handläggarna på inkassobyråer m.m. Enligt bankens erfa- renhet finns det också behov av bättre utbildning av de tjänstemän som hos tingsrätterna handlägger lagsökningsärenden. Den osäkerhet som bris- tande utbildning skapar leder ofta till en övernitisk granskning som resulte- rar i begäran om komplettering "för säkerhets skull" i ärenden som redan är kompletta.

Konungariket Sveriges stadsIiyputekskasm : Under senare år har antalet mål i den summariska betalningsprocessen —— huvudsakligen mål om betal- ningsföreläggande — ökat kraftigt. Eftersom tingsrätterna och stämnings- mannaorganisationen har att möta ökningen med i princip oförändrade personalresurser har även handläggningstiden i mål om lagsökning ökat oroväckande. Stadshypotekskassan välkomnar därför förslag som kan nedbringa handläggningstiderna i dessa mål.

” Ett av Sveriges allmänna hypoteksbank bifogat yttrande från Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution överensstämmer i allt vä— sentligt med hypoteksbankens yttrande.

• Sida 102
•  Original

Prop. 1981/82: 134 102

Svenska inkassqfi'ireningen: På 5. 3 nämns att antalet Bf—mål under de se- naste åren ökat mycket kraftigt.

Det kan vara av intresse att notera att Trafrkförsäkringsföreningen sva- rade för större delen av ökningen på 70 000 Bf-mål från 1979 till 1980. Det undandrar sig föreningens bedömning huruvida denna koncentration av ökningen till trafrkförsäkringar kan medföra någon riktad åtgärd i syfte att minska antalet Bf—mål.

På 5. 3 sägs att lagsökningens praktiska användningsområde minskat un- der det att betalningsföreläggandets ökat samt att en orsak härtill torde va- ra att köp på kontokort i betydande utsträckning har ersatt de gamla avbe- talningsköpen.

Denna förmodan torde vara alltför kategorisk. Några omständigheter har dock medfört att traditionella avbetalningsgods numera säljs genom kontokrediter. En är att TV. radio och vissa stereoanläggningar säljs i så- dan omfattning och till så pass låga priser att kontokrediten lämpar sig bättre än avbetalningsköpet. En annan är att benefrciercglcrna numera har en generös utformning varigenom säljaren ej kan använda sin återtagande- rätt vid avbetalning. En tredje omständighet är att konsumentverkets an- visningar till konsumentkreditlagen undantagit möbler från åtcrtaganderätt vid avbetalning. En förändring av förutsättningarna i någon av dessa om- ständigheter skulle kunna medföra en återgång till avbetalning och sälja- rens möjligheter att återtaga godset. Därigenom skulle antalet Bf—mål kun— na minskas.

På 5. 4 anges att klara tendenser i Bf-målen under de senaste åren är bl.a. att gäldenärerna har allt kortare tid på sig efter förfallodagen att betala in- nan ansökan ges in till domstol.

Denna utveckling är en konsekvens bl.a. av konsumentkreditlagens strängare regler än tidigare betr. inskränkt återtagandemöjlighet m.m.

Det anges också att åtskilliga borgenärer har börjat ge in ansökningar även på mindre fordringsbclopp.

Denna utveckling är även medlemmarnas erfarenhet. Fordringsbelop- pen hänför sig till småannonser som ökat i dagspressen och olika typer mindre avgifter som införts för smärre tjänster. Dessa mindre avgifter är emellertid av stor ekonomisk vikt. enär antalet är stort. (.)m avgifterna ej skulle kunna drivas in skulle detta leda till att avgifterna och priset på de tjänster avgifterna avser måste höjas. vilket ej kan vara av intresse. Vidare skulle betalningsmoralen försämras. Som sägs på s. öl i promemorian är det "ett grundläggande samhälleligt intresse att en god betalningsmoral upprätthålls". Denna uppfattning hyser också datainspektionen i egenskap av tillsynsmyndighet betr. inkassolagen. Föreningen har uppehållit sig vid denna fråga. enär det i andra men liknande lagområden uttryckts ett önske- mål att av rationaliseringsskäl minska antalet "småärenden". [ samband med höjningen av exekutionsavgiften från l75z— till 250:— ansågs en sådan utveckling eftersträvansvärd i vad gäller ingivning av ansökan-om utmät—

• Sida 103
•  Original

Prop. 1981/82:134 103

ning. Detsamma gäller vid riksskatteverkets utarbetande av föreskrifter till den nya utsökningsbalken till kronofogdemyndighetema.

En utveckling av ADB-tekniken vid Bf—mål hos tingsrätterna och mellan dessa och inkassobyråer—na kommer att medföra stora rationaliseringsvins- ter. Föreningen deltager följdriktigt i de diskussioner som rör den försöks- verksamhet som förbereds i domstolsverkets regi.

2 Domstolens prövning av sin behörighet

.S'tat:k/rolm.s- tingsrätt: Tingsrätten tillstyrker förslaget på de i promemo- rian angivna skälen. .

Ltmds tingsrätt: Tingsrätten ifrågasätter om särskild lagregel t3l s") är nödvändig. Ett alternativ till utredarens förslag vore att slopa lagsöknings- lagens nuvarande särreglering angående officialprövning och i stället låta lt) kap. RB gälla utan tillägg. frånsett regeln om fastighetsforum. I den skriftliga processen är det för gäldenären av mindre vikt till vilken domstol han har att vända sig med bestridande. Om målet hänskjuts till rättegång får forumfrågan visserligen större betydelse för gäldenären. Det rör sig emellertid här om ett mycket begränsat antal mål. enligt betänkandet cirka tre procent av det totala antalet ansökningar om Bf. För övrigt har gäldenä- ren möjlighet att göra foruminvändning: erinran härom bör göras i föreläg- gandet. De problem som kan följa av tingsrättens förslag till lagändring är inte större än att de bör kunna få en teknisk lösning.

Malmö tingsrätt: Som påpekats i promemorian saknar det reell betydel- se för gäldenären vilken domstol som handlägger målet så länge handlägg- ningen är skriftlig. I promemorian återges vissa exempel på de konsekven- ser dcn nuvarande regeln om relevant tidpunkt för forumprövningen kan leda till. Tingsrätten anser att betydande fördelar ur rationaliseringssyn- punkt skulle uppkomma om förhållandena vid tiden för ansökningens ingi- vandc till tingsrätt får vara avgörande i forumhänseende så länge målet handläggs inom ramen för summarisk process. Undantag bör endast göras i fall enligt 10 kap. 17 s' rättegångsbalken. Detta är visserligen en avvikelse från regeln i 10 kap. 15 & rättegångsbalken men tingsrätten vill erinra om att enligt stadgad praxis i mål om försättande i konkurs forumfrågan bedö- mes med hänsyn till förhållandena vid konkursansökningens ingivande (se de i lagboken under 6 s" konkurslagen anmärkta rättsfallen). Skulle däre- mot ett mål om lagsökning och betalningsföreläggande genom hänskjut- ning eller återvinning komma att handläggas som tvistemål (oftast för- enklat sådant) bör däremot av hänsyn till gäldenären forumfrågan bedömas enligt 10 kap. l5 & rättegångsbalken. Om det då visar sig att målet är an- hängigt vid fel forum bör överflyttning ske enligt 32 ä 2 st. LL i dess lydel— se enligt SFS 1981 :848. Lagrummets räckvidd bör då utökas till att omfatta även hänskjutna mål. 1 den föreslagna lydelsen av 31 & LL bör alltså enligt tingsrättens mening orden "gäldenären begär det eller" utgå.

• Sida 104
•  Original

Prop. 1981/82: 134 l04

Dnmstulsverket: För att skapa överensstämmelse med rättegångsbal- kens regler (34 kap. 2 &) bör det av 31 & LL framgå att foruminvändning i princip skall göras då gäldenären första gången för talan i målet.

Datuinspektitmen: Resonemanget i promemorian om syftet med hem- vistregeln i rättegångsbalken synes närmast vara att i en skriftlig process saknas grtrnd för en hemvistregel.

] promemorian drar man emellertid inte den slutsatsen att föreslå av- skaffande av forumregeln för den summariska processen. Ett avskaffande skulle måhända medföra att arbetsbelastningen blev ojämn på domstolarna men kunde också innebära —- om målen fritt kunde fördelas mellan dom- stolarna —- bättre möjlighet att utnyttja den totala domstolskapaciteten. Forumprövningcn kunde i så fall ske först om och när målet hänskjuts. Måhända är dock detta en reform som bör sparas till rättegångsutredning- en.

Postverket: Postverket har inte någon invändning mot förslaget att rät- tens offieialprövning begränsas till målets inledningsskede.

Riittegårrgsutredningen: [ summarisk process sker enligt nu gällande rc- gel en officialprövning av att ansökan getts in till rätt domstol. Prövningen avser även de dispositiva forumregler som vid ordinär process omfattas av regler som innebär att eventuella invändningar måste göras gällande av svaranden för att de skall bli beaktade.

l promemorian redovisas på sidan li. ett flertal anledningar till varför man i summarisk process. som är skriftlig. inte behöver ha någon prövning av om ansökan getts in till fel domstol. Skälen äri huvudsak desamma som vi under hand redovisat för justitiedepartementet till stöd för en ordning enligt vilken tingsrätt vid summarisk hantering av ett mål endast skall be- akta vissa särskilt betydelsefulla tvingande forumregler.

Promemorian anvisar emellertid en betydligt mera inskränkt lösning. nämligen att det liksom hittills skall ske en forumprövning när ansökan ges in men att forumfrågan inte skall omprövas senare i processen annat än när en tvingande fortrmregel trätts för när.

Vi anser inte en sådan lösning hållbar. Skall man göra om fortrmreglerna för summarisk process redan innan vårt'betänkande läggs fram bör man göra det efter rakare linjer och helt slopa prövningen av om talan inletts utan stöd av en dispositiv forumregel.

Även när det gälller de tvingande forumreglerna menar vi att många sak- nar betydelse för den summariska processen. Det gäller främst alla de reg- ler enligt vilka målet skall prövas av en annan tingsrätt än den hos vilken ansökan gjorts.

Att mål kan prövas summariskt vid tingsrätt i strid mot vanliga tvingan- de forumregler visas bl.a. av att summarisk process i tvister som normalt, hör till arbetsdomstolen och statens va-nämnd sker vid tingsrätt. Enligt vår mening bör man —- om man nu vill ändra forumprövningen i summarisk process —— inte skära alla tvingande forumregler över en kam.

• Sida 105
•  Original

Prop. 1981/82:134 ' 105

Uttryckssättct i förslaget till ändring av 31 & lagsökningslagen antyder för övrigt en bristande förståelse för konstruktionen av 10 kap. 17 % rätte- gångsbalken. Det är sålunda knappast det sistnämnda lagrummet som till- lämpas när talan avvisas på grund av att en tvingande forumregel har trätts för när. Det berörda lagrummet säger nämligen endast att rätten inte på grund av vttu'i IO kup. balken sägs är behörig i de i paragrafen angivna fal- len. I vanlig process är det i stället 34 kap. 1 5 som tillämpas och i lagsök- ningslagsfallen berörda 31 s.

Vi vill påpeka att i promemorian sägs att även handräckningslagens fo- rumregler bör ändras på motsvarande sätt som lagsökningslagens. Något förslag till ändring av handräckningslagen finns dock inte redovisat i pro- memorian.

Sveriges domare/iirbund: Regeln i 10 kap. 15 & rättegångsbalken innebär i fråga om mål om lagsökning och betalningsföreläggande att forumfrågan skall prövas med hänsyn till förhållandena vid tidpunkten då föreläggandet delges gäldenären. Som framhålls i promemorian medför detta inte sällan att omfattande delgivningsarbcte utmynnari ett avvisningsbeslut och där- med visar sig ha skett till ingen nytta. Denna ordning är givetvis tidsödan- de och oekonomisk. Den föreslagna regleringen —- att rättens officialpröv- ning av forumfrågan begränsas till det skede då ansökningen först skall tas upp till handläggning och att senare prövning förutsätter invändning från gäldenären eller tillämpning av 10 kap. 17 & rättegångsbalken— förefaller att vara en lämplig avvägning av de motstående intressena.

I detta sammanhang vill förbundet erinra om ett tidigare framfört för- slag. nämligen att en ansökan som ställts till fel domstol. i fall där forum- frågan är uppenbar inte skall avvisas utan i stället efter överenskommelse med sökanden överlämnas till behörig domstol. Ett sådant förfarande. som nu på många håll tillämpas utan lagstöd. innebär fördelar för sökanden trtan nämnvärd belastning på domstolen.

.S'veriges advokatsantfttnd: Samfundet har ingen erinran mot det fram- förda förslaget. Särskilt mot bakgrund av att det är fråga om en skriftlig process bör det inte medföra några direkta olägenheter för en gäldenär att svara hos en domstol på en ort där han inte längre har formellt hemvist.

Sveriges ji'ireningsbankers förbund: Förbundet tillstyrker förslaget att begränsa rättens offreialprövning till den summan'ska betalningsproces— sens inledningsskede. Det nuvarande förfarandet. att pröva forum i sam- band med delgivningen. leder i många fall till omotiverade fördröjningar och ökade kostnader. Utredningsförslaget innebär att foruminvändning från gäldenärens sida skall respekteras. Det kan dock. enligt förbundets mening. ifrågasättas om foruminvändning från gäldenären skall kunna leda till att tingsrätten anses obehörig att fortsätta behandlingen av ett betal- ningsföreläggande eller en lagsökning. särskilt i de fall då det är frågan om invändning om att gäldenärens bostadsort ligger utanför domsagan. Så länge förfarandet är skriftligt. kan det knappast vara någon betydande nackdel för gäldenären att målet handläggs vid en avlägsen tingsrätt.

• Sida 106
•  Original

Prop. 1981/82: 134 106

Svenska Bankföreningen: Bankföreningen ansluter sig till promemorians förslag om en förenklad forumprövning och om de nyanserade kraven på fullmakt och registreringsbevis.

Svenska inkussoföreningen: Föreningen frågar sig här om inte förslaget skulle kunna sträcka sig längre än vad som sägs i promemorian.

Om en ansökan om betalningsföreläggande av något skäl gjorts vid obe- hörig domstol skall talan inte tas upp till prövning i sak utan i stället avvi- sas av rätten enligt 21 & lagsökningslagen. lJuU 1979/80:40. s. 2. sägs "För sådant fall ges varken i RB eller lagsökningslagen föreskrifter för domsto- len om att ansökningen eller målet kan vidarebefordras till domstol som är behörig att ta upp målet. Ett skäl till denna ordning kan som uttalas i förar- betena till RB (SOU 1938:44 s. 154 f.) vara att en överflyttning strider mot den sidoordnade ställning som olika underrätter intar till varandra."

Föreningen ifrågasätter om inte det angivna skälet mot en automatisk överflyttning skulle kunna efterges i Bf—mål. En ändring till en automatisk överflyttning till rätt domstol skulle innebära en minskad pappershante- ring. tidsvinster och kostnadsbesparingar för gäldenärer. borgenärer och tingsrätter. Detta enär det där ofta är fråga om gäldenärer som relativt ofta byter bostadsort. vilket kan leda till upprepade ansökningar. delgivningar och avvisningar.

3 Kontrollen av parternas och ombudens behörighet

Svea hovrätt: I fråga om kravet på registreringsbevis för borgenär synes inte finnas anledning att ändra på vad som nu gäller enligt 11 kap. 4 s' rätte- gångsbalken. Bestämmelsen om fullmakt iden föreslagna 31 a & kan lämpli- gen utformas i överensstämmelse med 2 & lagen om handläggning av dom- stolsärenden.

Stockholms tingsrätt: Tingsrätten tillstyrker de föreslagna författnings- bestämmelserna om behörighetshandlingar i mål om lagsökning och betal- ningsföreläggande (31 a å). Fullmakt för borgenärsombud torde endast i få fall behöva krävas in. Tingsrätten kan även i huvudsak instämma i vad som i promemorian anförts om företeende av registreringsbevis. Frågorna härom torde dock liksom f.n. komma att behandlas något olika vid olika domstolar. Förutom skilda lokala förhållanden av allmän att måste här ar- betets rationella uppläggning vid den enskilda domstolen tillmätas stor vikt vid bestämmande av riktlinjerna avseende företeende av registreringsbevis för borgenären. Även ordningssynpunkten —— att borgenärens firma skall anges helt riktigt i register m.m. —- måste tillmätas betydelse vid avväg- ningen mot förväntade rationaliseringsvinster.

Malmö tingsrätt: Kontrollen av fullmakter och registreringsbevis tar f.n. en stor del av domstolarnas tid i anspråk. Brister i dessa hänseenden utgör troligen den vanligaste orsaken till begäran om komplettering i aktuella

• Sida 107
•  Original

Prop. 1981/82: 134 107

mål. Det är därför uppenbart att rationaliseringar här skulle kunna ge stora tidsvinster. Som påpekats i promemorian tjänar kontrollen av att s.k. "professionella ingivare" har erforderlig fullmakt inte något verkligt syfte. Det är också vanligen dessa ingivare som tycks ha störst problem med att visa sin formella behörighet. Beträffande mindre eller enskilda ingivare ut- gör däremot fullmaktstvånget knappast något problem idag. Samtidigt in- nefattar förekomsten av fullmakt en viss garanti gentemot oegentliga förfa- randen. Mot bakgrund härav synes den föreslagna regeln. som gör full- maktskontrollen till ett rent undantag. något väl långtgående. I praktiken kommer fullmakt så gott som aldrig att inges frivilligt. Den ingivare som ut- sättes för föreläggande att inge fullmakt kan med fog känna sig misstänk- liggjord (se förslaget till spccialmotivering till 31 a s"). Tingsrätten föreslår därför att Iokutionen "på grund av särskilda omständigheter" utmönstras ur lagtexten. Vad gäller kravet på registreringsbevis beträffande borgenär som är juridisk person. delar tingsrätten uppfattningen att sådant krav en- dast undantagsvis skall uppställas och då huvudsakligen för att kontrollera borgenärens identitet. Det torde åligga domstolarna att se till att utslag och slutbevis är exigibla innefattande bl.a. att angivna parter existerar. När den i ansökningen angivna beteckningen på borgenären är oklar eller tvi- velaktig bör därför registreringsbevis eller firmabevis krävas. När det gäl- ler behörighetskontrollen utgör regleringen i RB ll:4 ett fullt tillräckligt stöd för att i flertalet fall avstå från kravet på registreringsbevis för borge- nären. Det kan naturligtvis inte skada att detta särskilt markeras i lagsök- ningslagen. varför tingsrätten tillstyrker förslaget i denna del under förut- sättning att texten modifieras i enlighet med vad som föreslagits ovan avse- ende fullmaktskontrollen.

Göteborgs tingsrätt: Tingsrätten fäster särskild vikt vid förslagen under denna punkt. Om promemorieförslagetgenomförs. kan dock rättelse enligt 17 kap. 15 å rättegångsbalken inte göras i slutbevis och utslag. som blivit felaktiga. exempelvis p.g.a. att borgenärens namn angetts felaktigt i målet. Det blir alltså ännu mera angeläget att inkassoföretagen och andra företrä- dare för borgenärer ser till att borgenärens namn anges rätt i ansökan och utan egna påhittade förkortningar.

DUI'IISIOISWIF/(ef! Arbetet med att kontrollera fullmakter och andra behö- righetshandlingar tar otvivelaktigt i anspråk en relativt stor del av den tid som kan ägnas åt varje enskilt mål. En minskad behörighetskontroll skulle därför medföra en inte oväsentlig tidsbesparing. Det gäller emellertid att finna en lämplig avvägning mellan rättssäkerhetens intresse och önskemå- let om en rationell handläggning av den summariska processen. Med den lösning som föreslagits i promemorian finner domstolsverket att reformen inte kan anses stå i strid med rimliga rättssäkerhetskrav. Domstolsverket är således berett att tillstyrka en minskad behörighetskontroll.

Dam/mpektiunen: Även vad gäller behörigheten synes den summariska processen ha belastats med formella regler med begränsat värde i samman-

• Sida 108
•  Original

Prop. l981/82: 134 108

hanget. För närvarande råder en viss diskrepans mellan å ena sidan inkas- solagens tillstandshavare dvs. inkassoföretaget som sådant å ena sidan och rättegångsbalkens ombud dvs. en handläggare hos inkassofi'iretagct å den andra. Datainspektioncns tillsyn utövas mot inkassoföretagen. inte mot enskilda handläggare. Reellt sett är det också inkassoföretaget som sådant som åtagit sig inkassouppdraget. det personliga ansvaret för inkassoombu- det är snarast fiktivt. Datainspektionen delar uppfattningen att behörig- hetskontrollen kan slopas i norrnalfallen. Därigenom erhålls också bättre överensstämmelse mellan 9 & inkassolagen och verkligheten (Betalning som gäldenärer erlagt till den som har uppdrag att driva in fordran är gäl- lande mot borgenärer). Möjligen kan det i vissa fall bli svårare att styrka att ett uppdrag föreligger om fullmakt i princip inte fordras. Detta problem är dock begränsat och bör inte hindra den föreslagna förändringen. Prome- rnorians förmodan om innebörden i god inkassosed (s. 24) i visst avseende be kräft as .

Postverket: Förslaget att slopa fullmaktstvånget för borgenärer innebär en förenkling för Postverket. Förslaget tillstyrkes.

Riittcgångsutredningen: I promemorian föreslås för den summariska processens del att fullmakt för den som uppträder som ombud eller bevis att den som uppträder som part eller som ställföreträdare för part är behö- rig inte behövcr företes. såvida inte rätten på grund av särskilda omstän- digheter finncr det behövligt.

Vi delar uppfattningen att man idag gär onödigt långt i fråga om att in- fordra fullmakter och bevis om behörighet. Vi är emellertid negativa till att man gör sådana lättnader som promemorieförslaget gör. Motiveringen till förslaget är nästan helt uppbyggd kring det förhållandet att de flesta ansök- ningar ges in till domstolen av professionellt verksamma personer. Det finns emellertid många andra som ger in ansökningar och det skulle ha fun- nits flera om inte reklamen kring småmålslagen varit så ensidigt inställd på att människor skall ge in en ansökan om stämning enligt den lagen. även när de behöver gå till domstol bara för att få en exekutionstitel.

[ ett av oss utarbetat förslag till nytt summariskt föifarande vid tingsrätt har vi låtit vissa regler gälla endast för sådana mål i vilka den som ger in an- sökningen mer eller mindre professionellt ägnar sig åt inkassoverksamhet e.d. Vi brukar kalla dessa mål superenkla. Till de särskilda reglerna för en superenkel process hör med vissa mindre betydelsefulla skillnader de reg- ler angående fullmakter oeh behörighetsbevis som i departementsprome- morian föreslagits gälla för all summarisk process. Vi menar att den ut- vidgning av reglernas tillämpningsområde som skett idepartementsprome- morian kan orsaka svårigheter och att det hade varit bättre om departe- mentspromemorian i stället tagit tipp hela vårt förslag till behörighetsregler m.m. i fråga om superenkel process.

Att vi begränsat vissa regler till sådana mål som initierats av professio— nellt verksamma ingivare måste ses mot bakgrund av de kontrollmöilighe-

• Sida 109
•  Original

Prop. 1981/82: 134 109

ter beträffande sådana personer som" vi ansett föreligga. Något förenklat kan saken uttryckas så att vi menat att inkassolagens sanktionssystem och skyddsmekanismer kan föras tipp också på ett högre plan i indrivnings- verksamheten och få betydelse bl.a. i de avseenden som nu är i fråga. Att det behövs ett sanktionssystem. som kanske går längre än skadeståndsreg— lernai RB framgår enligt vår mening bl.a. av de uttalanden om rådande för- hållanden som görs på sidan 18 i promemorian.

Vårt förslag är å andra sidan mera vidsträckt än promemorieförslaget ge- nom att det inskränker skyldigheten att inge behörighetsbevis också såvitt avser uppgifter om svaranden. ] det avseendet vill vi påpeka att det gäller att hålla isär skyldigheten att lämna uppgift om svaranden och dennes eventuella ställföreträdare m.m.. å ena sidan. och skyldigheten att ingc be- vis för att uppgifterna är riktiga. å den andra sidan. Av olika skäl menar vi att dagens praxis vid vissa domstolar att i fråga om t.ex. aktiebolag alltid kräva ett färskt bevis från patent- och registreringsverket om vilka som får teckna svarandens firma går för långt. Såvitt gäller de professionellt verk- samma ombuden på den summariska processens område bör man kunna nöja sig med ett betydligt lägre beviskrav eller helt godta de uppgifter som ombudet numera själv ofta har tillgång till genom moderna möjligheter till kontakt med patent- och registreringsverket.

] fråga om den tekniska utformningen av bestämmelserna vill vi påpeka att den grundläggande regleringen av skyldigheten att inge bevis om behö- righet framgår av 34 kap. 1 s RB och inte finns i 11 kap. 4 5. Sistnämnda be- stämmelse gör endast undantag från vad som gäller enligt 34 kap. 1 5.

Vidare synes förslaget ha förbigått behovet av att på något sätt ange vil- ken behörighet den som uppträder som ombud utan fullmakt skall anses ha i målet. Skall han anses behörig att ingå förlikning? Bestämmelser om be- hörighet finns idag i 12 kap. 14 & RB.

Sveriges (lmnrire/i'irbimd: Kontroll av behörighetshandlingar tar avse- värd tid i anspråk vid handläggning av mål om lagsökning och betalningsfö- reläggande. Betydande rationaliseringsvinster torde kunna göras om denna kontroll reduceras. Såsom anförs i promemorian är fullmaktskravet i de flesta fall överflödigt. Det torde utan risk kunna överlåtas åt rätten att i det enskilda fallet avgöra om behörighetshandlingar erfordras. Motsvarande regel i lagen om handläggning av domstolsärenden torde i allmänhet tilläm— pas såsom nu föreslås utan att nämnvärda olägenheter har försports. Även i fråga om ställföreträdare bör behörighetskontrollen kunna inskränkas på samma sätt.

Det är förbundets uppfattning att promemorieförfattaren underskattar de problem med borgenärens identitet som föranleder domstolarna att fordra in registreringsbevis. Erfarenheten visar att det ibland uppstår ovisshet om borgenärens egenskap av juridisk person och att firman inte sällan är felaktigt angiven. Till skillnad från promemorieförfattaren anser förbundet att det måste anses åligga rätten att vaka över att borgenären är

• Sida 110
•  Original

Prop. 1981/82:134 110

rätt angiven. Det måste nämligen vara en uppgift för rätten att se till att ett slutbevis eller ett utslag tar upp rätt parter. ! annat fall torde problem upp— stå i senare skeden. t.ex. om målet tas upp ånyo efter hänskjutande eller återvinning. Rättens verksamhet härvidlag torde ha stöd i det åberopade lagrummet. 11 kap. 4 % rättegångsbalken. som talar om inte bara ställföre- trädarens behörighet utan även partens. i de fall där borgenären inte läm- nar riktiga uppgifter om sig torde det vara verklighetsfrämmande att före- ställa sig att kontrollen av borgenärens identitet och beteckning kan anför- tros åt gäldenären. Denne har antagligen i sina tidigare mellanhavanden med borgenären fått samma identitetsuppgifter som lämnas i ansökan till tingsrätten. Vidare har gäldenärerna säkerligen genomsnittligt mindre kompetens i hithörande frågor än borgenärernas ombud. Vad som nu har anförts innebär emellertid inte att förbundet förordar ett generellt krav på bevis om borgenärens identitet. I allmänhet är sökandens uppgifter tillför- litliga och dessa bör därför kunna godtas om inte i det enskilda fallet rätten finner kontroll erforderlig. Som skäl för sådan kontroll bör inte krävas någ- ra särskilda omständigheter som rätten har att redovisa. Lagtexten bör jämkas i enlighet härmed.

När det gäller krav på registreringsbevis för gäldenären ligger saken an- norlunda till. Förbundet delar visserligen inte uppfattningen i promemori- an atf sådant bevis erfordras för prövning av forumfrågan. Härvid skallju i allmänhet borgenärens uppgift godtas. Emellertid torde inte registrerings- bevis kunna undvaras för att'rätten skall kunna fastställa gäldenärens iden- titet och kontrollera att delgivning har skett på rätt sätt.

Sveriges aclvukalsumfuml: Samfundet delar den i promemorian framför— da uppfattningen att kravet på företeende av fullmakt för borgenärsombud samt registreringsbevis eller annan behörighetshandling för borgenär då denne ärjuridisk person kan slopas för de flesta fall.

Kravet på företeende av registreringsbevis eller motsvarande behörig- hetshandling för gäldenären föreslås dock finnas kvar som generell regel. Grunden för att upprätthålla detta formella krav anges i promemorian vara att tingsrätten genom registreringsbevis eller motsvarande handling kan kontrollera dels sin egen behörighet vad gäller forum. dels att delgivning sker med behörig företrädare. Då gäldenären är fysisk person föreligger in— te något motsvarande krav. dock att skyldighet skall föreligga att alltid uppge personnummer och fullständig postadress.

Att anskaffa registreringsbevis har ofta visat sig vara tidskrävande på grund av långa väntetider hos patentverk och/eller handelsregister. Enligt rådande praxis accepterar domstolarna tipp till ett år gamla registrerings- bevis. Företeende av ett sådant registreringsbevis är inte någon garanti för att i beviset upptagna förhållanden om ställföreträdare eller styrelsens säte respektive platsen för rörelsens bedrivande etc. fortfarande är gällande. En ytterligare rationaliseringsåtgärd borde därför enligt samfundets me- ning vara att man. åtminstone försöksvis. slopade kravet på företeende av

• Sida 111
•  Original

Prop. 1981/82: 134 111

registreringsbevis förjun'disk person som gäldenär i Bf—mål. förutsatt att borgenären i an sökan uppger gäldenärens organisationsnummer samt nam- net på behörig företrädare. Samfundet vill i detta sammanhang erinra om att det i Förbundsrepubliken Tyskland sedan länge gäller att AG och GmbH på sitt brevpapper skall ange det handelsregister vari det införts samt det nummer varunder registreringen skett. Syftet med bestämmelsen är att bolaget trots firmabyte lätt skall kunna spåras. Motsvarande bestäm- melse kommer. i den mån den inte redan finns. att införas i EG:s samtliga medlemsstater.

Sveriges föreningsbankers förbund: Förbundet tillstyrker förslaget att avskaffa fullmaktstvånget i samband med den summariska betalningspro- cessen. Den kontroll av parters och ombuds behörighet som kan vidtas om någon särskild omständighet påkallar detta bör vara tillräcklig för att till- godose kravet på rättssäkerhet.

Sveriges allmänna hypoteksbank: Banken tillstyrker förslaget att full- makt inte behöver företes i mål om lagsökning.

Svenska inkassuft'ireningen: På s. 17 konstateras att domstolarnas full- maktsbanker tenderar att bli svåröverskådliga och tungarbetade.

Föreningen instämmer häri och kan vidarebefordra den erfarenheten från medlemsföretagen att tingsrätterna många gånger begär fullmakter trots att det i ansökan hänvisats till tidigare deponerad rättegångsfullmakt. Det merarbete som ofullständiga ansökningar leder till för tingsrätterna (se s. 8 i promemorian) kan till en del förklaras av detta förhållande och till motsvarande problem med registreringsbevis för borgenär.

Föreningen instämmer i promemorians förslag att kravet på registre- ringsbevis beträffande borgenär som ärjuridisk person samt kravet på full-_ makt för den som för talan i egenskap av ombud kan slopas för de flesta fall. En sådan ordning skulle innebära en icke obetydlig rationalisering och tidsvinst.

1 den mån det skulle visa sig att något missbruk skulle uppstå förefaller det vara möjligt för datainspektionen att —- i egenskap av tillsynsmyndighet betr. inkassolagen — kunna ingripa.

4 Yrkanden och grunder m.m.

.S'toeklmlnis tingsrätt: Tingsrätten delar den i promemorian framförda uppfattningen och tillstyrker den föreslagna bestämmelsen att ränta för visst fall skall utgå först från delgivningsdagen.

Lunds tingsrätt: Tingsrätten delar uppfattningen att det ofta förekom- mer bristeri ansökningarna och vill därför understryka vikten av att inkas- sobyråernas personal ges effektiv utbildning. Ytterst är det emellertid en fråga om "skärpning" av arbetsattityden hos vissa inkassobyråer. Vanli- gen är bristerna inte sådana att de kan hänföras till svårare juridiska pro- blem utan en fråga om bristande noggrannhet och ordning.

• Sida 112
•  Original

Prop. 1981/82:134 112

Tingsrätten ifrågasätter räckvidden av den föreslagna regeln beträffande ränteyrkanden (31 b å). Förslaget gäller en för borgenärer i allmänhet mindre viktig fråga. utgångspunkten för ränteberäkningen. Enligt tingsrät- tens mening bör i stället övervägas en mera långtgående regel av innebörd att ränta överhuvud ej skall utgå om inte grunderna för ränteberäkningen tydligt angivits i ansökningen.

Mal/nä tingsrätt: Det är ett känt problem vid tingsrätterna att yrkanden. inte minst ränteyrkandena. i mål om lagsökning och betalningsföreläggan- de är ofullständiga och omöjliga att bifalla i befintligt skick. Enligt tingsrät- tens mening är det emellertid principiellt felaktigt att i lag införa en tolk- ningsregel som ålägger domstolen att i en process utfyllnadsvis tolka ett yrkande så att det kan bifallas. Skall den aktuella situationen regleras i lag bör det ske på så sätt. att framställda yrkanden som är så ofullständiga att de ej titan vidare kan bifallas direkt avvisas. Promemorians förslag avstyr- kes bestämt. '

Domstolsverket: Domstolsverket har ingen erinran mot den föreslagna tolkningsregeln om utgångsdag för ränteberäkningen. Om förslaget genom- förs avser domstolsverket att komplettera den blankett varigenom gälde- nären föreläggs ansökningen om betalningsföreläggande på sådant sätt att utgångspunkten för ränteberäkningen kan utläsas av föreläggandet.

Det i detta avsnitt påtalade utbildningsbehovet för handläggare vid in- kassobyråerna måste. trots att det ligger i domstolarnas eget intresse att ansökningshandlingarna håller en hög kvalité. i första hand vara en byråer- nas egen angelägenhet. Till den del inkassoföretagen tar del av domstols- verkets blivande handbok. vilket torde komma att ske i stor utsträckning. kommer utbildningsbehovet att tillgodoses härigenom.

Datainspektiunen: Uttalandena på s. 25—26 om behovet av förbättrad utbildning för handläggare av inkassoverksamhet vitsordas. Det bör dock anmärkas att —- i avsaknad av en för inkassohandläggare avpassad. forma- liserad utbildning —— är praktik den enda vägen att utbilda sig i yrket. På se- nare år har dock i allt större utsträckning rekryteratsjurister till inkassoby- råer. Utbildningen av inkassohandläggare måste i princip anses åligga före- tagsledningarna i inkassoföretagen. Domstolsverkets handböcker och en planerad handbok från datainspektionen i tillämpning av inkassolagen tor- de underlätta utbildningsuppgiften. En mindre strikt behörighetsprövning av inkassohandläggaren torde möjliggöra en direktkontakt för domstol med företagsledningar i inkassoföretag t.ex. för diskussion om slarvigt gjorda ansökningar och utbildningsbehov.

Problemen med angivande av korrekta och fullständiga ränteyrkanden har uppmärksammats av inspektionen redan 1977. En orsak till otydlighe- terna i yrkandena kan vara den omständigheten att räntelagen förutsätter en förfallotid för t.ex. fakturor om en månad innan dröjsmålsränta börjar löpa medan fakturakonditionerna numera ofta är 10 eller 15 dagar. Avses dröjsmålsränta yrkad enligt räntelagen. får man då en förfallodag för kapi-

• Sida 113
•  Original

Prop. 1981/82: 134 | 13

talet och en annan tidpunkt varifrån dröjsmålsränta beräknas. Detta är nå- got opraktiskt. och föranleder dessutom ofta oklara eller oriktiga ränteyr- kanden.

Postverket: Postverket anser det vara mycket tillfredsställande att dom- stolsverket tillsammans med datainspektionen avser att ge ut en handbok avseende den summariska betalningsprocessen. Handboken bör givetvis i detta sammanhang behandla även delgivning. Postverket är därvid berett att medverka beträffande handbokens innehåll.

Om förslaget. att ränta skall utgå först från delgivningsdagen. genom- förs. kommer Postverket att göra betydande ränteförluster. Tiden från t.ex. en fakturas sista betalningsdag till delgivningsdagen är ofta lång. Det- ta beror bl.a. på att Postverket genomför egna krav- och inkassoåtgärder av olika slag innan ansökan om betalningsföreläggande görs hos tingsrät- ten. Därefter kan ytterligare lång tid förflyta. medan tingsrätten behandlar ansökningen. Postverket avstyrker förslaget.

Riksskatteverket: I ansökan om lagsökning eller betalningsföreläggande framställt ränteyrkande föreslås in dubio avse tiden från delgivningsdagen. RSV har inget att invända mot detta. Verket vill i sammanhanget också ta upp en annan fråga som rör ränteyrkanden i dessa mål.

Kronofogdemyndighetens verkställighet av framför allt betalningsföre- lägganden innebär inte sällan tidskrävande uträkningar av ränta. t.ex. när flera fakturor med olika förfallodagar åberopats i ärendet samtidigt som vissa avbetalningar kan ha skett. Verkställigheten skulle underlättas avse- vän om antingen räntan i utslaget var uträknad fram till ett visst datum el- ler en gemensam utgångspunkt gällde för samtliga ränteyrkanden. Att rän- tan uträknats till belopp skulle också vara till fördel för svaranden som där- igenom direkt såg hur stor hans totala skuld var. Eftersom betalningsföre- läggandena antalsmässigt är en stor del av kronofogdemyndigheters arbete är varje rationalisering av deras verkställighet mycket betydelsefullt.

Flera kronofogdemyndigheter har på grund av arbetsbelastningen fått tillämpa t.o.m. drastiska åtgärder för att över huvud taget klara av den ökande måltillströmningen (Jfr Lagutskottets betänkande 1980/81:23 s. 21 ff). De nödvändiga prioriteringarna hos kronofogdemyndigheterna torde ofta drabba bland annat enskilda borgenärer med måttliga fordringsbelopp. Det ligger därför också i borgenärernas intresse att medverka till att indriv- ningen kan ske så rationellt som möjligt. Det kan också nämnas att verk- ställighetsaspekten torde komma att beaktas i den kommande utsöknings- förordningen där följande bestämmelse enligt uppgift är tänkt att ingå: "När ansökan om utmätning omfattar ränta. bör sökanden ange vilket be- lopp räntefordringen uppgår till då ansökningen görs". Att räntan uträk- nats i ansökan om verkställighet har emellertid inte samma "värde". efter- som det uträknade beloppet då inte prövats i det summariska förfarandet hos rätten.

RSV hemställer att borgenären åläggs att i ansökan om lagsökning eller 8 Riksdagen 1981/82. ] saml. Nr 134

• Sida 114
•  Original

Prop. 1981/82: 134 114

betalningsföreläggandc också ange den yrkade räntan till belopp. förslags- vis till och med dagen för ansökans ingivande till tingsrätten. 1 andra hand bör ansökan anses omfatta ränteyrkande från delgivningsdagen.

Riittegångsutredningen: ] promemorian sägs att yrkanden och grunder kan bli bättre angivna i ansökningar och att man kan få större enhetlighet än f.n. i hanteringen hos både inkassoföretagen och tingsrätterna. om dom— stolsverket ger ut en planerad handbok om den summariska processen.

Vi kan dela uppfattningen att det finns ett betydande utbildningsbehov i fråga om process. ()m man — som vi tänkt oss —- i viss utsträckning skall ha möjlighet att driva en summarisk process utan ombud blir upplysnings- verksamheten kring processen särskilt betydelsefull.

För oss är det emellenid en tveksam fråga om det verkligen är nödvän- digt attjust nu —- 35 år efter lagsökningslagens tillkomst —— ge ut en hand- ledning till bestämmelserna. Vi vill erinra om att vi inom kort kommer att lägga fram ett förslag för hela den summariska processen. Det må så vara att resurserna för att skriva en handledning finns först nu men man frågar sig om inte de resurserna i stället kan användas till att minska arbetsbelast- ningen vid de större tingsrätternas lagsökningsenheter.

En ökad utbildnings- och upplysningsverksamhet kan aldrig skapa full- komlighet. Även i'framtiden kommer vissa ansökningar att varaofullstän- diga eller bristfälliga. Behovet av att avarbeta balanser m.m. får dock inte undanskymma att processen i första hand är till för parterna. De för- enklingar som nu görs får därför inte leda till rättsförluster för enskilda.

l avsnittet om yrkanden och grunder föreslås i promemorian att om bor- genären yrkar ränta på sin fordran medan det ej av ansökningen framgår från vilken tidpunkt räntan yrkas. yrkandet skall anses gälla ränta från del- givningsdagen. Som exempel tas det fallet att ränteyrkandet angetts gälla från en icke närmare bestämd förfallodag.

Vi vill påpeka att ett utslag i lagsökningsmål eller bevis efter betalnings— föreläggande som upptar ränta endast från delgivningsdagen kommer att innebära att fråga om tidigare ränta inte vidare kan tas upp till prövning. På grund av reglerna i 13 kap. 3 & RB torde nämligen ränteyrkandet inte kunna framställas i hovrätt efter överklagande och reglerna om rättskraft i 30 kap. 9 så RB leder till att räntan för tiden mellan t.ex. förfallodag och delgivnings- dag inte heller kan tas upp i ny process. Rörde det sig bara om små belopp skulle den angivna ordningen kanske vara invändningsfri. Summarisk pro- cess kan emellertid gälla lika stora belopp som vanlig process och den an- givna risken för rättsförlust måste vägas mot att det rimligen inte kan vara särskilt svårt för tingsrätterna att i de enstaka fall det är fråga om begära komplettering.

Sveriges domareförbund: Det är förbundets erfarenhet att yrkanden och grunderi — de ofta maskinellt framställda — ansökningarna i många fall är alltför knapphändigt eller rentav ofullständigt angivna. Denna iakttagelse inskränker sig ingalunda till mål om betalningsföreläggande. Problemen

• Sida 115
•  Original

Prop. 1981/82: 134 115

kan vara väl så stora ifråga om lagsökningsmål. där rätten har att göra en materiell prövning. Ansökningar om lagsökning innehåller många gånger endast yrkanden om kapitalbelopp. ränta och kostnaderjämte en hänvis- ning till en bifogad fordringshandling. [ sådana fall är det ofta ett tidsödan- de arbete för rätten att försöka utröna om yrkandena har täckning i ford- ringshandlingen, om denna innefattar bevis om att fordringen är förfallen till betalning osv. Förbundet finner det tvivel underkastat om utbildning av inkaSsobyråernas handläggare kan råda bot på sådana missförhållanden. Det finns anledning anta att bristeri ansökningarna i många fall snarare be- ror på otillräcklig omsorg och noggrannhet än på okunnighet. Är detta rik- tigt. kommer man förmodligen till rätta med problemen endast om domsto- larna ställer större krav på ansökningarna och mer strikt tillämpar reglerna om avvisning i de fall där yrkanden och grunder inte är tydligt angivna. ] sammanhanget bör understrykas vikten av att en ansökan är utformad så att gäldenären fåren faktisk möjlighet att förstå den och kan kontrollera de framställda yrkandena.

En fråga som ofta uppkommer när det föreligger brister i ansöknings- handlingarna är om ansökningen skall prövas omedelbart i föreliggande skick eller om borgenären skall föreläggas att komplettera den. Sådana förelägganden torde vara vanliga. även i situationer där domstolen med en mer formell lagtillämpning genast skulle kunna avvisa ansökningen. Många gånger tillgriper domstolarna utvägen att förelägga om komplette- ring. när ansökningen visserligen är bristfällig men det inte utan närmare överVägande framstår som klart att avvisning kan ske. En anledning att undvika avvisningsbeslut kan också vara att man föreställer sig att sådana beslut kräver särskilt utförlig motivering. Kompletteringsförelägganden medför extra arbete framför allt för domstolarnas biträdespersonal med bl.a. delgivning och bevakning av tidsfrister. Såsom anförts ovan kan av- visningsreglerna med en strikt tillämpning fungera som ett hjälpmedel för att tvinga fram större omsorg hos inkassobyråerna då de utformar ansök- ningarna. Dcn nu diskuterade frågan. som uppenbarligen har betydelse från rationaliseringssynpunkt. har inte uppmärksammats i promemorian. Förbundet är inte berett att nu lägga fram något förslag. Vid de fortsatta övervägandena bör emellertid beaktas att man med hjälp av avvisningsreg- lerna kan uppnå ökad effektivitet och förstärka förfarandets karaktär av summarisk process.

Förbundet instämmer i att ränteyrkanden ofta vållar bekymmer. Den särskilda tolkningsregel som föreslås —- att om utgångsdag för ränteberäk- ningen inte är klart angiven. räntan skall utgå från delgivningsdagen —— överensstämmer med regeln i 4 ä 3 st. räntelagen. En sådan regel kan underlätta handläggningen genom att ett kompletteringsföreläggande kan undvikas. Förbundet tillstyrker förslaget.

Sveriges ua'r'okatsmnjlmd: l promemorian konstateras att borgenärer- nas yrkanden i Bf—målen ofta framställs mycket lakoniskt och otydligt. Sär-

• Sida 116
•  Original

Prop. l981/82: 134 116

skilt gäller detta ränteyrkanden. där det förekommer att en borgenär som åberopar ett flertal fakturor yrkar ränta "från förfallodagen". För att un- derlätta hanteringen för tingsrätten föreslås att det införs en regel om att ränta i sådana fall endast kommer att medges från dagen för kommande delgivning. Regeln kan accepteras om dess tillämpning begränsas till de fall då det inte är praktiskt möjligt att bestämma ränteyrkandet med led- ning av ansökan eller till denna fogad handling.

.S'veriges _li'ireningxbankers förbund: Det är viktigt att, som i viss ut- sträckning görs i departementspromemorian. understryka nödvändigheten av att handläggare och inkassobyråer och allmänhet har tillgång till infor- mation om hur yrkanden framställs i samband med betalningsprocessen. I detta sammanhang vill förbundet betona betydelsen av att domstolsver- kets handbok för den summariska processen kommer till stånd och får all- män spridning. En sådan information. åtföljd av den internutbildning som rimligtvis äger rum inom inkassoföretagen. bör vara tillräcklig för att kom- ma till rätta med huvuddelen av de bristfälliga ansökningarna._

Domstolarna måste givetvis. vilket behandlas nedan. ha möjlighet att ge- nom avvisning skilja sig ifrån ansökningar som inte uppfyller angivna krav för att på så sätt avhålla borgenärerna från att medvetet belasta tingsrätter- na med arbete som rätteligen tillkommer fordringsägarna själva. Det är dock mycket tveksamt om domstolen. utan att möjliggöra rättelse från bor- genären. skall vidta utfyllnadsåtgärder med ett bristfälligt ränteyrkande. SFF motsätter sig utredningens förslag att ränta in dtrbio skall anses utgå först från delgivningsdagen. 1 en sådan situation måste borgenären ges till- fälle att klargöra sitt yrkande.

Svenska Bankföreningen: Föreningen har heller inget att invända mot den föreslagna 31 b 5.

Svenska inkasso/öreningen: På s. 8 anges: "Att tillgodose utbildnings- behovet hos handläggarna på inkassobyråer m.m. är alltså en betydelsefull åtgärd om man vill underlätta domstolarnas situation."

Det är motiverat att i detta sammanhang erinra om att även inkassoföre- tagens arbetssituation är ytterst pressad i följd av senare års ökning av ärenden som bl.a. p.g.a. de begränsade ersättningsmöjligheterna inte utan vidare kan mötas med en ökning av personalstyrkan. Vidare är inkassofö- retagen i hög grad beroende av den information som erhålles från borgenä- rerna.

Medlemsföretagen och föreningen. som bildades 1979, har vidtagit bl.a. följande åtgärder i syfte att förbättra situationen: — införande av ADB-tek- nik: — deltagande i diskussioner i samband med domstolsverkcts tidigare nämnda försöksverksamhet: — medverkan vid domstolsverkcts arbete med den handbok för den summariska processen som pågår: — gemensamt arbete med domstolsverket och riksskatteverket vid standardiseringar av olika blankettyper: — en alltmer ökande internutbildning i medlemsföreta- gens regi; — information från föreningen till medlemsföretagen.

• Sida 117
•  Original

Prop. 1981/82: 134 117

I promemorian föreslås att om ränta yrkas från förfallodagen utan att denna anges. skall ränta utgå först från delgivningsdagen. Föreningen har ingen invändning mot detta förslag.

5 Ansökan mot flera gäldenärer

Huddinge tingsrätt: Promemorieförfattaren anger vissa lösningar på problem som uppstår då endast en av gäldenärerna bestrider ansökningen. Bl.a. sägs det av allmänna regler följa att invändning om att betalning redan har skett kommer att gälla endast till förmån för de bestridande. medan slutbevis kommer att utfärdas för de icke bestridande gäldenärerna. Lös- ningen är otillfredsställande.

Förslaget i denna del saknar betydelse för tingsrätternas arbetsbelast- ning. De problem som förslaget inrymmer är av principiell betydelse och bör inte behandlas i detta begränsade sammanhang.

Tingsrätten avstyrker förslaget.

Stockholms tingsrätt: Tingsrätten ställer sig bakom tanken på att det bör förhindras att en borgenär som har en fordran mot flera solidariskt ansvari— ga gäldcnärer kan förvärva lika många exekutionstitlar som antalet gälde- närer. Tingsrätten vill emellertid ifrågasätta om den föreslagna ordningen är ägnad att göra den summariska processen enklare och snabbare. Exem- pelvis torde delgivningssvårigheter beträffande en av gäldenärerna med- föra att det tar längre tid än f.n. att få en exekutionstitel mot någon av de övriga kanske mera solventa gäldenärerna. Mot bakgrund härav och då även ytterligare aspekter torde kttnna läggas på frågan avstyrker tingsrät- ten förslaget och förordar i stället att frågan tas upp i ett annat samman- hang.

Lunds tingsrätt: Förslaget. som innebär en komplicering av förfarandet och motverkar syftet att rationalisera processen. synes bygga på att gälde- närs bestridande skall vara motiverat. De flesta bestridanden är emellertid inte motiverade utan ”blanka". För att få klarlagt grunden för gäldenärs bestridande i situationer som här avses skulle i regel komplettering av be- stridandet erfordras. Detta i förening med delgivningsproblem och andra komplikationer av processuell art skulle leda till merarbete för domstolen. Anmärkas bör ock att den föreslagna regeln berör ett högst begränsat mål- område. Tingsrätten avstyrker den föreslagna lagändringen (20 5").

Malmö tingsrätt: Det har sedan länge funnits ett stort behov av en möj- lighet att i gemensam ansökan om betalningsföreläggande rikta sig mot fle- ra solidariskt betalningsansvariga gäldenärer. Den föreslagna lagregeln till- styrkes därför. Det kan dock ifrågasättas om förslaget har någon betydelse ur rationaliseringssynpunkt. En lagändring bör kanske anstå till en kom- mande överarbetning av hela den summariska processen.

Göteborgs tingsrätt: Tingsrätten vill, med anledning av yttrandet i pro-

• Sida 118
•  Original

Prop. 1981/82: 134 118

memorian beträffande solidariskt ansvar för visst redaransvari partrederi. framhålla att partredare har delad ansvarighet för de förpliktelser som upp- kommer för partrederi sedan rederiavtalet anmälts till registermyndighe- ten. De oftast förekommande fallen där borgenär försökt utverka Bf mot partrederi genom huvudredare har hittills avsett anspråk för vilka ansvaret enligt ovan varit delat mellan partredarna.

Domstolsverket: De problem som anges hänga samman med den nuva- rande ordningen att ansökan om betalningsföreläggande får riktas mot en- dast en borgenär synes överdrivna. Några större rationaliseringsvinster tycks ej heller stå att vinna med den föreslagna ordningen. Tvärtom fram- står det som om förslaget skulle medföra att ytterligare en komplikation in- förs i regelsystemet i stället för den eftersträvade förenklingen. Domstols- verket vill härtill exempel peka på de problem som kan uppstå om någon gäldenär är svårdelgiven eller om endast en gäldenär bestrider föreläggan- det. Eftersom den nu föreslagna reformen är tänkt att genomföras med kort varsel och utan omfattande förberedelsearbete tycks det således lämpligast att inte nu vidta någon ändring av innehållet i 20 & LL. Det sy- nes vidare som om en ändring av lagrummet kräver ytterligare utrednings- arbete för att närmare studera effekterna av den föreslagna reformen.

Datainspektionen: Datainspektionen har i sin tillsynsverksamhet upp- märksammat problemet att i en och samma ansökan om betalningsföreläg- gande kan endast en gäldenär sökas. Inspektionen kommer föreskriftvägen att ålägga den som riktar inkassoåtgärder mot flera solidariskt ansvariga gäldenärer att upplysa envar av dem att anspråk också riktas mot medgäl- denärerna.

Det i promemorian gjorda förslaget torde verka i samma riktning och till- styrks.

Postverket: Postverket har intet att erinra mot förslaget om ansökan mot flera gäldenärer.

Riksskatteverket: RSV tillstyrker förslaget att ett betalningsföreläggan- de skall kunna riktas mot flera solidariskt ansvariga gäldenärer.

Rättegängsutredningen: ] promemorian föreslås att det bör öppnas en möjlighet att i vissa fall låta en och samma ansökan avse flera gäldenärer. Det gäller fall då flera gäldenärer är solidariskt ansvariga.

lnte med ett ord berörs möjligheten att låta betalningsföreläggan- deprocessen följa samma regler som all annan process. vilket konkret skul- le innebära att en och samma ansökan kan uppta flera gäldenärer också i vissa andra fall. Räddhågan att diskutera sådana allmänna lösningar kan- ske bottnar i att man befarar att det skulle bli allmänt förekommande med mängder av gäldenärer i samma ärende.

1 den allmänna tvistemålsprocessen och i lagsökningslagsprocessen har man emellertid utan olägenhet kunnat avvara begränsningsregler av det slag som finns och föreslås för betalningsföreläggandeprocessen. ] stället styrs möjligheterna att låta samma ansökan omfatta flera motparter av reg-

• Sida 119
•  Original

Prop. 1981/82: 134 119

lerna om sammanläggning av mål i 14 kap. RB. De reglerna. främst 14 kap. 2 få RB, leder till att det krävs att målen mot de skilda gäldenärerna stöder sig på väsentligen samma grund för att sökanden skall ha rätt till gemen- sam handläggning och därmed anledning att inge en för alla gäldenärerna gemensam ansökan. Att två transaktioner liknar varandra innebärinte att de har väsentligen samma grund. Det är alltså t.ex. inte så — som många tror — att mål om två personers åtskilda köp av samma bokverk kan hand— läggas gemensamt enligt 14 kap. 2 5 RB. För sådana fall finns i stället en re- gel i 14 kap. 6 & RB som ger domstolen rätt men inte skyldighet att handläg- ga målen gemensamt.

Enligt vår mening kan de allmänna reglerna i 14 kap. RB redan nu få gälla också i fråga om betalningsföreläggande. En sådan ändring kan åstadkom- mas genom att särregeln i 20 & lagsökningslagen upphävs. En sådan lösning skulle inte stå i strid med vårt kommande förslag.

För det fall att promemorieförslaget på nu ifrågavarande punkt skulle ge- nomföras trots vårt avstyrkande vill vi i anslutning till ett uttalande om fo- rum (längst ned på sidan 29 i promemorian) för säkerhets skttll påpeka. att den omständigheten att en av gäldenärerna inte har hemvist i domsagan in- te leder till att ansökan skall avvisas beträffande honom. Förutom forum- reglerna grundade på hemvist gäller nämligen vid process enligt lagsök- ningslagen alla forumregler i RB. I fråga om solidariska skuldförhållanden torde särskilt forumregeln i 10 kap. 14 & RB ha sitt intresse.

Sveriges domareförbund." Såsom anförs i promemorian är det otillfreds- ställande att borgenären i fråga om en fordran med flera solidariskt ansva- riga gäldenärer kan utverka sltttbevis mot varje gäldenär beträffande hela fordringsbeloppet. I promemorian föreslås att i sådana fall en ansökan om betalningsföreläggande skall få riktas mot mer än en gäldenär. Med en så- dan regel uppkommer frågan httr man skall förfara om någon av gäldenä- rerna men inte alla bestrider ansökningen. Promemorians lösning —'att slut- bevis meddelas endast i fråga om de gäldenärer som inte har bestritt — förefaller mindre tilltalande om bestridandet grundar sig på ett påstående om betalning. Det kan knappast godtas att ett slutbevis meddelas. trots att det i målet kanske är styrkt att fordringen är betald. — Prövningen av en foruminvändning från någon av gäldenärerna torde inte bli så okomplice— rad som promemorieförfattaren föreställer sig. Enligt 10 kap. 14 % rätte- gångsbalken gäller nämligen att käromål mot flera svarande får väckas vid den rätt där någon av dem har att svara.

Det nu berörda problemet inverkar inte på tingsrätternas arbetsbelast- ning och tarvar ingen omedelbar lösning i förevarande sammanhang. Frå- gan är av principiell betydelse och bör behandlas i samband med den kom— mande genomgripande översynen av den sttmmariska processen. -Med hänsyn härtill och till de ovan anförda betänkligheterna avstyrker förbun- det att promemorieförslaget i denna del nu genomförs.

Sveriges jöreningsbankers förbund: Promemorieförslaget att tillåta att

• Sida 120
•  Original

Prop. 1981/82: 134 120

ansökan om betalningsföreläggande riktas mot flera solidariskt ansvariga gäldenärer tillstyrkes av förbundet. Kostnadsbespanngarna av en sådan reform kommer inte enbart domstolarna till del. även gäldenärernas kost- nader skulle i vissa fall begränsas. Det är även ur borgenärssynvinkel posi- tivt om det i framtiden inte blir nödvändigt att ta ut bevis på hela fordrings- beloppet mot var och en av gäldenärerna. en åtgärd som för seriösa borge- närer upplevs som olustig.

Svenska inkttssoft'ireningen: Föreningen instämmer i förslaget att den summariska betalningsprocessen bör kunna öppnas för ansökan mot flera gäldenärer i de fall dessa är solidariskt betalningsansvariga.

6 Delgivningsunderlaget

Huddinge tingsrätt: Det är bra att borgenären får ansvar för uppgift om gäldenärens gatuadress och personnummer. om uppgifterna visar sig nöd- vändiga för delgivning. Emellertid kan det inte anses riktigt. såsom avsik- ten synes vara enligt promemorian s. 41. att avsaknaden av uppgifterna skulle utgöra grund för omedelbar avvisning. När det visat sig att delgiv- ning inte kan ske bör ansökningen inte avvisas innan borgenären genom ett föreläggande beretts tillfälle till komplettering.

Stockholms tingsrätt: Tingsrätten delar den i promemorian framförda uppfattningen att ett större ansvar för delgivningsunderlaget bör läggas på borgenären. Tingsrätten tillstyrker alltså att uppgift om postadress görs obligatorisk samt att uppgifter om personnummer och särskild gatuadress blir obligatoriska under förutsättning att sådana uppgifter behövs för del- givning med gäldenären.

Malmö tingsrätt: Den alltmer sjunkande delgivningsfrekvensen utgör vid sidan av den ökade måltillströmningen kanske det största problemet för tingsrättens lagsökningsenhet. Framförallt är det delgivningsformen re- kommenderat brev med mottagningsbevis som allt oftare ej leder till resul- tat. En bidragande orsak härtill torde vara att postverket i storstadsregio- nerna rationaliserat aviseringen av försändelserna på så sätt. att i stället för att sända ut avi i traditionell bemärkelse sänds en fotokopia av kuvertet jämte mottagningsbeviset till gäldenären. Då det framgår av fotokopian att försändelsen kommer från tingsrätten. undandrar sig uppenbarligen många gäldenärer att lösa ut försändelsen. Detta styrks även av att postens på- minnelser numera i ytterst begränsad omfattning leder till ökat antal tttlös- ta försändelser samt av att antalet telefonförfrågningar om vad outlösta försändelser innehåller ökat markant. Ett sätt att öka delgivningsf'rekven- sen kan därför vara att tingsrätten tillhandahåller postverket en färdigskri- ven avi av vilken avsändaren ej framgår. Domstolsverkt bör utarbeta blan- ketter härför.

Promemorians förslag om att lägga ett större ansvar för delgivningsun-

• Sida 121
•  Original

Prop. 1981/82:134 121

derlaget på borgenären tillstyrks av tingsrätten. För tillfället litar ingivarna

- i allt för stor utsträckning på att stämningsmännen utan kostnad för borge- nären letar upp gäldenären. Det finns emellertid en grupp gäldenärer som för en ambulerande tillvaro och i stor utsträckning saknar känd vistelsead- ress. Denna grupp gäldenärer delges ofta genom kungörelse i lagsöknings- mål medan delgivning vanligen aldrig kommer till stånd i mål om betal- ningsföreläggande. Med den schablonartade handläggning som av nödvän- dighet tillämpas i den summariska betalningsprocessen skulle införandet av ett absolut krav på angivande av postadress innebära antingen. att an- sökningar mot nyssnämnda grupp av gäldenärer regelmässigt kom att avvi- sas. eller att regeln lätt kunde kringgås med ett enkelt påstående att uppgift saknas om aktuell adress. Det är icke rimligt att utestänga borgenär från möjligheten att anlita den summariska processen mot nämnda grupp gälde- närer: det är vanligen den enda processekonomiskt möjliga vägen att söka få betalt för fordran. Problemet skulle emellertid till viss del lösas om i den föreslagna lydelsen till 2 & lagsökningslagen gjordes tillägg enligt följande: namn. postadress eller utredning om att gäldenären saknar känd post— adress och. om det behövs Borgenären skulle då. i de fall där känd postadress ej stått att finna. tvingas lämna uppgift om vilka efterforskning- ar som gjorts. Stämningsmans sökande skulle sedan kunna begränsas till register vilka allmänheten ej har tillgång till. I lagsökningsmål skulle kun- görelsedelgivning ktrnna tillgripas tidigare än för närvarande. Ett krav på utredning från borgenären skulle slutligen säkert i lika stor utsträckning som ett hot om avvisning medföra att ett stort antal ansökningar aldrig ges in till tingsrätterna. Tingsrätten föreslår därför att. utöver de föreslagna ändringarnai 2 & lagsökningslagen. tillägg görs enligt ovan.

Rikspolisstyrelsen: Utredningens förslag beträffande delgivningsverk- samheten kan i huvudsak godtas. — — —

Datainspektimten: Det är inte bara delgivningen som grundas på uppgif- terna om gäldenären i ansökan. Även domstolens beslut riktasju mot gäl- denären såsom han identifierats i ansökan. Är identifikationen ofullständig t.ex. om personnummer saknas och namnet inte är särskiljande kan även en adress som förefaller vara exakt medföra tvekan om vem som avses. Det är inte helt ovanligt att det kan finnas flera personer med samma för- och efternamn i ett och samma våningsplan i ett större flerfamiljshus. Från denna utgångspunkt kan således ifrågasättas om inte uppgift om gäldenä- rens person— eller organisationsnummer bör göras obligatorisk i ansökan. För närvarande finns inte organisationsnummer nämnt i lagsökningslagen. "Det bör i sammanhanget noteras att såväl de exekutiva myndigheternas datorrutiner (REX) som kreditupplysningsföretagens register förutsätter identifikationsnummer för gäldenärens identifiering.

Den tidigare förekommande oron för användning av personnummer sy- nes numera ha dämpats något samtidigt som att kunskapen om person- numrens integritetsfrämjande verkan ökats. De psykologiska hindren mot

• Sida 122
•  Original

Prop. 1981/82:134 132

utökat användande av personnummer i detta sammanhang synes sålunda vara mindre nu än senast frågan prövades.

En orsak till svårigheterna att delge är att i sådana affärsförbindelser som kan föranleda betalningsföreläggande noteras endast undantagsvis kö- parens/gäldenärens arbetsplats. Bostadsadressen har ett begränsat värde för delgivning om det inte finns någon hemma på dagtid. Å andra sidan är uppgifter om var en viss person har sin arbetsplats en av de få vardagliga personuppgifter som detär svårt att få fram ur tillgängliga register.

Uppgifterna om gäldenären grundas på de uppgifter säljaren/fordringsä- garen inhämtat om köparen vid den anspråksgrundande affärstransaktio- nen. Det är förvånande hur lättsinnigt en kreditköpare noteras. Oriktigt angivna namnuppgifter och felaktiga adresser är inte ovanliga. [ själva verket torde inte en ringa del av alla inkassoärcnden och t.o.m. ett inte för- sumbart antal ansökningar om betalningsföreläggande ha orsakats av att faktura eller motsvarande inte nått gäldenären till följd av oriktiga uppgif- ter i säljarens noteringar.

Allt kan således inte skyllas på inkassoföretagen även om de givetvis har sitt ansvar för att uppgifterna om gäldenären i ansökan är fullständiga och korrekta.

De föreslagna lagändringarna i detta avseende torde på sikt medföra kvalitetsförbättringar hos ansökningarna.

Postverket: l redogörelsen på s. 35 sägs bl.a. att ett nytt delgivningsför- sök måste göras på ny adress. när gäldenären har flyttat. Detta är'i de fles- ta fall förmodligen riktigt. Om vederbörande person har flyttat inom sam- ma ort och det avser särskild postdelgivning. behöver nytt delgivningsför- sök dock inte göras under förutsättning att eftersändningsadressen är in- lämnad till postkontoret. Då behöverju inte ett "onödigt" delgivningsför— sök på den gamla adressen göras.

På s. 39 talas om att uppgift om gatuadress behövs när postadressen är av typen Box (Fack är numera avskaffad som adress). Det anförs i texten att uppgiften oftast är enkel att skaffa fram. t.ex. genom telefonkatalogen. Detta är säkerligen helt riktigt. Däremot kan ett postkontor inte alltid läm- na ut uppgift om en boxinnehavares gatuadress med hänsyn till sekretess- lagen. I den interna information som har lämnats de postanställda för till- lämpningen av sekretesslagen har bl.a. meddelats följande. En sådan upp- lysning kan på begäran lämnas till den som har begärt att få uppgiften om det inte finns någon särskild anledning att anta att det kan medföra skada eller men för personen i fråga. Det senare är fallet om uppgiften skall an- vändas för indrivning, företagen av ett inkassoföretag.

Upplysning om en boxinnehavares gatuadress får dock på begäran nor- malt lämnas ut till myndigheter. t.ex. kronofogdemyndigheter och stäm— ningsmän. Här gäller den s.k. generalklausulen.

Riksskatteverket: Promemorians förslag för att minska delgivningsprob- lemen synes. såvitt RSV kan bedöma. väl värda att utvecklas vidare. Kro-

• Sida 123
•  Original

Prop. 1981/82: 134 123

nofogdemyndighet har ofta kontakt med de personer som domstol i andra mål söker för delgivning. Exekutionsväsendet kommer självfallet att bidra med sina erfarenheter när det skall utredas hur den information. som kro- nofogdemyndighet har. lämpligast kan utnyttjas vid måls handläggning vid domstol.

Rätn'gångsutredninng: l promemorian föreslås vissa ändringar i fråga om de personuppgifter angående gäldenären som en ansökan i summarisk process skall innehålla. Uppgift om personnummer skall inte längre såsom enligt den nuvarande lagsökningslagen och enligt RB vara obligatoriska an- nat än om uppgiften behövs för delgivning. Uppgift om gatuadress skall också lämnas endast om uppgiften behövs för delgivning.

Hur en part i förväg skall kunna bedöma om en uppgift behövs eller inte behövs för delgivningen står det ingenting om i promemorian. Tar parten fel och utelämnar någon av uppgifterna skall — om vi förstår promemorian rätt — ansökan i vissa fall avvisas utan att sökanden bereds tillfälle att komplettera ansökan med den behövliga uppgiften. Vi erkänner emellertid att vi är tveksamma till om promemorian skall tolkas på det sättet. Av ett motivuttalande mitt på sidan 77 förefaller det som om borgenären skall lämnas tillfälle att "förtydliga" ett "oklart adressspår".

Uppgiftsskyldighetcns omfattning och konstruktion fjärmar lagsök- ningslagen från RB och ändå är det exakt samma intresse som skall tillgo— doses i RB—sammanhang. Enligt vår mening bör eventuella ändringar. som behöver ske redan nu. komma till stånd genom ändringari 33 kap. l & RB. Vi vill påpeka att det i ett sådant sammanhang kan finnas anledning att sär- skilt nämna att både hem— och arbetstelefonnummer bör uppges.

Systemet med att ansökan skall avvisas i vissa fall. när delgivning inte kan ske. innebär en processuell innovation för Sveriges del. Enligt vår me- ning ligger det en hel del i tanken att rätten inte har hur långtgående skyl- dighet som helst att efterforska en svarande. Det ligger också en del i tan- ken att det inte är någon större mening med att ha ett mål liggande i dom- stol om delgivning ändå inte kan ske. Vilka insatser samhället skall anse sig ha råd att göra är närmast en politisk fråga. Vi vill emellertid som vår uppfattning uttrycka den åsikten att promemorian lägger samhällsinsatser- na på ett för lågt plan. Enligt vår mening bör vidare en sökande under alla omständigheter ges tillfälle att yttra sig innan en ansökan avvisas. Särskilt om lagtexten formuleras så att de väsentliga uppgifterna endast behöver tas med under en viss delgivningsförutsättning framstår det berörda kravet närmast som självklart. Det är inte bara så att sökanden efter avvisnings- beslutet måste ta på sig besväret med att ge in en ny ansökan om han finner en ny adressuppgift. En ny ansökan kostar dessutom pengar och i prome- morieförslaget finns — som vi strax skall komma till — en regel som gör att den som drabbas av ett avvisningsbeslut skall betala straffavgift. Den sö- kande som får sin ansökan avvisad utsätts för övrigt också för vissa rätts- krafts- och lispendenseffekter. som måste lösas.

• Sida 124
•  Original

Prop. 1981/82: 134 124

Man vill tro att det är en samhällsuppgift att skydda och hjälpa den bor— genär som av en eller annan anledning fått ett ekonomiskt mellanhavande med en person som försöker undandra sig t.o.m. delgivning. Enligt försla- get kan emellertid sådana borgenärer alltså drabbas av tlerdubbla ansök- ningsavgifter samt dessutom höga straffavgifter.

Än en gång vill vi framhålla att processen är tillkommen i första hand för parternas skull. l promemorian synes ha glömts bort att det finns enskilda människor — privatpersoner och företagare — som med nuvarande ordning själva kan bevaka sina intressen genom att kräva betalning i den summaris- ka processen. Enligt vår mening bör i framtiden — med vårt förslag — fler enskilda än nu kunna klara av att vara sökande i den summariska proces- sen utan att anlita ombud. Det är framför allt en del av de nuvarande målen enligt småmålslagen som vi har i tankarna. Mot sökanden hårda regler av det slag som promemorian tar upp skulle man möjligen kunna ha i vår "su- perenkla" process i vilken enbart professionella är inblandade på sökande- sidan.

l fråga om nu förevarande avsnitt vill vi bara tillägga att samma regler som för den summariska processen givetvis måste gälla i den ordinära 'pro- cessens kravmål. Det skulle vara ofördelaktigt från statsfinansiella ut- gångspunkter om mål med delgivningssvårigheter hamnade på tvistemåls- avdelningarna enbart av denna anledning.

Sveriges domarejörbund: Förbundet anser det befogat att —— såsom före- slås i promemorian —— lägga ett större ansvar på borgenären för att domsto- len erhåller sådana uppgifter om gäldenären som möjliggör delgivning. Att därvid kräva uppgift om postadress förefaller i allmänhet naturligt. liksom att avsaknad härav kan föranleda omedelbar avvisning. Som gäldenär i mål om lagsökning och betalningsföreläggande förekommer emellertid inte säl— lan personer som p.g.a. sin livsföring saknar fast adress. Om avsaknad av uppgift om postadress alltid skulle medföra avvisning. skulle dessa perso- ner vara oåtkomliga för den summariska processen. vilken av kostnads- skäl ofta är den enda möjliga vägen att driva in eh fordran. [de nu berörda fallen bör det vara tillfyllest att sökanden —- i stället för uppgift om postad- ress —- lämnar uppgift om den utredning härom som han verkställt och som visat att gäldenären saknar känd postadress. Med ledning av andra uppgif- ter om gäldenären i ansökan får en stämningsman undersöka tillgängliga register. Om detta inte leder till resultat kan man i lagsökningsmål sedan tillgripa kungörelsedelgivning och i mål om betalningsföreläggande avvisa ansökningen med tillämpning av de föreslagna reglerna i 3l c & lagsök- ningslagen.

Det är rimligt att borgenären åläggs att tillhandahålla uppgift om gälde- närens gatuadress och personnummer. om sådana behövs för att delgiv- ning skall kunna ske. När det har visat sig att delgivningen inte kan verk— ställas utan dessa senare uppgifter. bör dock inte ansökningen avvisas. in- nan borgenären genom ett föreläggande har beretts tillfälle till komplette-

• Sida 125
•  Original

lx) lJl

Prop. 1981/82: 134 1

ring. Det kan ju tänkas att han har de erforderliga uppgifterna men inte känner till att de behövs för delgivning.

Sveriges jl'ireningslmnkers förbund: Det är även rimligt att i viss ut- sträckning kräva utförligare uppgifter om gäldenärerna i ansökningarna för att underlätta domstolens arbete. Av denna anledning anser förbundet det befogat att i enlighet med promemorieförslaget kräva uppgift om gäldenä- rens personnummer.

Svenska Bankföreningen: Det är uppenbart att tingsrätterna för det fall delgivning skall ske genom dem behöver alla de uppgifter som kan under— lätta en sådan. Det är därför naturligt att en ansökan skall innehålla uppgift t.ex. om gäldenärens postadress. Ibland kan detta dessvärre vara omöjligt på den grund att adress saknas eller inte går att uppspåra. För bl.a."dessa fall har skapats ordningen med kungörelsedelgivning. Det är således inte möjligt att ställa ett oavvisligt krav på uppgift om postadress i ansökningar- na. 2 Få bör således modifieras i enlighet därmed. Det är enligt bankför- eningens uppfattning rimligt att tingsrätten i övrigt tillhandahålls uppgift om gatuadress och personnummer. om dessa kan underlätta delgivning. Bankföreningen godtar alltså ändringen i den delen. Föreningen noterar att eftersom bestämmelsen i 3 5 om avvisning hänvisar endast till l ä och inte till 2 & kan brist i nu angivna hänseenden inte föranleda avvisning.

Sveriges allmänna hypoteksbank: Andra paragrafen i lagförslaget inne— håller föreskrifter om vilka uppgifter en lagsökningsansökan skall innehål- la. Obligatoriska uppgifter om borgenären är enligt förslaget namn. person- nummer. yrke. hemvist. postadress och telefonnummer. Enligt bankens mening finns det inte anledning att avvisa en lagsökningsansökan på grund av att ansökan saknar uppgift om borgenärens personnummer. yrke. hem- vist eller telefonnummer. Därför bör lagtexten ändras så att det framgår att dessa uppgifter inte är obligatoriska.

Obligatoriska uppgifter om gäldenären är namn och postadress. Uppgift om postadress kan uppenbarligen inte lämnas då förutsättningar för kungö- relsedelgivning enligt l5 % första stycket delgivningslagen är för handen. Detta bör framgå av bestämmelsen.

Obligatoriska uppgifter om gäldenären är också —- om det behövs för delgivning med gäldenären —- dennes personnummer och gatuadress. För det fall rätten anser att dessa uppgifter är erforderliga. bör rätten ge borge- nären möjlighet till komplettering. För det fall borgenären inte kan lämna begärd komplettering är det inte rimligt att ansökan avvisas. då brist i dessa hänseenden inte utgör grund för avvisning av ansökan om stämning i tvistemål. utan det bör leda till förnyade efterforskningar -— i sista hand kungörelsedelgivning. Ordet gatuadress bör ändras. till bostadsadress. På den rena landsbygden finns det inte några gator.

Där så kan ske skall också anges gäldenärens yrke. hemvist. telefon- nummer och andra omständigheter som är av betydelse för delgivning. Av- sikten kan rimligen inte vara att en ansökan skall avvisas om borgenären

• Sida 126
•  Original

Prop. 1981/82: 134 126

t.ex. inte uppger gäldenärens telefonnummer trots att han känner till detta.

Sammanfattningsvis vill banken framhålla att ä 2 bör ändras så att därav klart framgår vilka uppgifter en lagsökningsansökan skall innehålla samt följderna av att sådana uppgifter saknas. Lagstiftaren bör därvid kunna ut- gå från det faktum att det ligger i borgenärens intresse att lämna alla upp- gifter som kan underlätta delgivningen. Banken anser inte att en lagsök- ningsansökan skall kunna avvisas på de grunder som avses i 31 e s" i för- slaget.

Konungariket Sveriges stadslzypotekskassa: En av de främsta förkla- ringarna till att balanserna ökar är svåligheterna att delge ansökningarna med gäldenärerna. För att förbättra förutsättningarna för delgivning före- slås i promemorian ökade krav på vilka uppgifter om parterna som skall anges i ansökan. Sålunda föreslås att bl.a. gäldenärernas adress skall vara obligatorisk och att avsaknaden av denna uppgift skall föranleda att ansö- kan avvisas. Enligt stadshypotekskassans uppfattning måste förslaget på denna punkt nyanseras vad gäller mål om lagsökning. Eftersom kungörel- sedelgivning kan ske i dessa mål förefaller det tillräckligt om gäldenärens senast kända adress kan anges i ansökan. — — —

Svenska inkasstytöreningen: En inkassoproeedur börjar med att borge- nären själv ger gäldenären en till tre betalningspåminnelser. Vanligen utrö- nes i samband därmed gäldenärens rätta adress. Därefter skickar borge- närens inkassobyrå ett inkassokrav enligt 5 & inkassolagen. Detta krav skall vara skriftligt. Mellan den sista betalningspåminnelsen och inkasso- byråns inkassokrav och Bf-ansökan förflyter en viss tid under vilken adres- sen ändras för ett stort antal gäldenärer. Utflyttning till utlandet är t.ex. mycket vanligt.

Inkassobyrån gör i dessa fall nödvändiga adressefterforskningar. Dessa möjligheter har emellertid starkt begränsats genom den nya sekretessla- gen. Som påpekas på s. 52 i promemorian anses följa av 9 kap. 8 5 tredje stycket sekretesslagen att postens adressuppgifter inte får lämnas ut till in- kassoföretag. som begär att få dem för att rätt adressera inkassokrav till gäldenären och ange den aktuella gäldenärsadressen i ansökan till tingsrät- ten. Samma bestämmelse åberopas av postverket, när inkassoföretaget be- gär gatuadress till postadress av typ Box eller Fack.

inkassoföretagen har en ambition att ge rätt gäldenärsadress. Det kan dock endast konstateras att deSsa möjligheter väsentligen begränsats ge- nom den nya sekretesslagen i de fall som ovan nämnts. I övriga fall ges gäl- denärsadressen.

Föreningen finner det anmärkningsvärt att sekretesslagen lägger hinder i vägen för erhållande av uppgift om korrekt adress. lnkassolagen stadgar att inkassobrev skall vara skriftligt. Det förefaller därvid i inkassolagens anda att inkassoföretaget kan få uppgift om den riktiga adressen. Som för- eningen utvecklat i skrivelsen är ett inkassokrav inte av den karaktären att hinder borde föreligga härför.

• Sida 127
•  Original

Prop. 1981/82: 134 127

Till skillnad från vad som anges på s. 39 i promemorian är det förening- ens uppfattning att borgenären och inkassoföretaget har det väsentligt svå- rare än domstolarna att få fram en korrekt delgivningsadress i de fall som ovan avses där gäldenärerna är mycket rörliga mellan tidpunkten för betal- ningspåminnelsen och delgivningen av Bf—ansökan. Detsamma är förhål- landet i de fall gatuadress erfordras som komplettering till boxnummer eller fack.

I vad gäller gäldenärens personnummer bör observeras att datainspek- tionens strävan och önskemål är att i så begränsad omfattning som möjligt låta personnummer intagas i kundregister på ADB och andra därmed lik- nande register. Detta innebär att många av borgenärernas register saknar personnummer. Föreningen utgår ifrån att samma skäl som leder till att adressuppgifter ej erhålles från postverket kommer att åberopas när borge- nären eller inkassoföretaget kommer att begära personnummer.

Föreningen anser således att promemorians förslag till lydelse av 2 5 lag- sökningslagen går alltför långt. enär lydelsen ytterst medför att Bf—ansökan kommer att avvisas i de fall som nämns på s. 41 i promemorian.

Föreningen föreslår att frågan löses på det sättet att för borgenären resp. inkassoföretaget känd postadress och gatuadress skall medtagas. men att avvisning ej skall ske om det vid delgivning visar sig att adressuppgiften ej är riktig. Föreningen är vidare tveksam till kravet på personnummer och föreslår att personnummer skall anges där så kan ske. Detta i likhet med vad som gäller för yrke. telefonnummer m.m. Bruket av personnummer är inte så allmänt förekommande såsom det synes förutsättas i promemorian.

7 Spikning i Bf-mål

Smek/zolms tingsrätt: Tingsrätten ansluter sig till vad som anförts i pro- memorian om delgivning enligt 15 & delgivningslagen.

Malmö tingsrätt: Förslaget på denna punkt tillgodoser ett sedan länge känt behov hos tingsrätterna att kunna verkställa delgivning i mål om be- talningsföreläggande när gäldenären håller sig undan. Tingsrätten tillstyr- ker förslaget men vill påpeka följande. 1 mål om betalningsföreläggande ut- gör vanligen borgenärens påstående det enda beviset för att fordran existe- rar. medan i lagsökningsmål skriftligt fordringsbevis ligger till grund för an- sökan. Om därför "spikning" skall komma till användningi mål om betal- ningsföreläggande måste de hindersbevis från stämningsman som skall lig- ga till grund för beslutet utformas på sådant sätt att domstolen blir förvis- sad om att gäldenären känner till att han är sökt för delgivning och håller sig undan.

För det fall att promemorians förslag om delegation av beslutanderätt till biträdespersonal genomföres. kan enligt tingsrättens bestämda mening så- dan delegation ej omfatta beslut om "spikning" i mål om betalningsföre- läggande.

• Sida 128
•  Original

Prop. 1981/82: 134 128

Rikspalisstyrelsen: — — — Särskilt effektivitetsfrämjande är förslaget att tillåta delgivningsformen "spikning" även i Bf—målen. — — —

Datainspektionen: Datainspektionen finner det godtagbart att "spik- ning” används vid delgivning i betalningsföreläggandemål och noterar med tillfredsställelse att kungörelsedelgivning inte föreslås bli godtagen. Del- givningen av föreläggandet ger stadga åt hela förfarandet både framåt och så att säga bakåt dvs. från inkassokrav till utmätning. Någonstans i förfa- randet bör det förekomma en sådan kontakt som delgivning — med undan— tag för kungörelsedelgivning —— ger.

Postverket: Det föreslås att det i Bf—målen öppnas möjlighet till delgiv- ning genom s.k. spikning. Postverket har inte några invändningar mot det förslaget.

Rt'irtegångsutredningen: Vi tillstyrker promemorieförslaget att delgiv- ning av betalningsföreläggande skall kunna ske genom s..k spikning. Som vi framhöll redan vid remissbehandlingen av departementspromemorian (Ds .lu 19782) Delgivning. vill vi emellertid att också kungörande av betal- ningsföreläggande skall vara en tillåten delgivningsform. Om de skäl mot en sådan ordning som redovisas på s. 46 i promemorian är riktiga bör rät- ten att kungörelsedelge lagsökningsansökan och stämning i tvistemål ome- delbart upphävas. Det är nämligen fullständigt-felaktigt att som i prome- morian (sidan 44) förutsätta att den egentliga processen "starkt värnar om gäldenärens rättssäkerhet" när det blir fråga om tredskodom efter kungö- rande. En process som utmynnar i tredskodom måste nämligen anses ha i huvudsak samma rättssäkerhetsvärde som en betalningsföreläggan- deprocess.

Sveriges do;narefiirbund: 1 mål om betalningsföreläggande saknar dom- stolarna för närvarande en effektiv metod för att delge en gäldenär som håller sig undan. Förslaget att .,pikning enligt 15 ; delgivningslagen skall tillåtas i dessa mål ger domstolarna ett sådant medel. Förbundet tillstyrker förslaget. Eftersom rätten i mål om betalningsföreläggande inte gör någon materiell prövning av borgenärens påstående. framstår det emellertid som ytterst angeläget att domstolen som underlag för beslutet om spikning har sådan utredning att den blir övertygad om att gäldenären håller sig undan och att han känner till att han är eftersökt för delgivning. Sådan utredning erfordras givetvis i alla fall där spikning skall ske —- inte bara i mål om be- talningsföreläggande. Många stämningsmän är inte tillräckligt insatta i pro- blemen föratt kunna ge rätten erforderligt beslutsunderlag. Den blankett som används av delgivningscentralen i Stockholm har visat sig utgöra ett förträffligt hjälpmedel i detta avseende. Det är önskvärt att liknande anvis- ningar sprids till samtliga stämningsmän i landet.

Sveriges föreningsimnkers förbund: Förbundet är positivt inställt till de förslag om effektivare delgivningsrutiner som redovisas i promemorian. Enligt förbundets mening bör dock både spikning ooh kungörelsedelgiv- ning kunna användas vid lagsökning och betalningsförcläggande. Det finns

• Sida 129
•  Original

Prop. 1981/82: 134 129

inte befogad anledning att i enlighet med förslaget begränsa kungörelsedel- givning till enbart lagsökningsmål.

Svenska Bankföreningen: Bankföreningen anser till skillnad från prome- morieförslaget att kungörelsedelgivning bör kunna förekomma också i mål . om betalningsföreläggande. Med de svårigheter som uppenbarligen förelig-

ger med att nå gäldenären för delgivning är det viktigt att så många delgiv- ningssätt som möjligt står till förfogande. Det kan knappast från gäldenä- rernas synpunkt anses mer betänkligt att kungörelsedelgivning används i mål om betalningsföreläggande än i andra typer av mål som förekommer i domstol.

Svenska inkassojöreningen: Föreningen har inga invändningar mot att spikning får användas också i Bf-mål.

8 Partsdelgivning

SIOCÅ'IIOIHIS tingsrätt: Tingsrätten tillstyrker på i promemorian angivna skäl att bestämmelserna om partsdelgivning av stämning m.m. i 32 kap. 2 & rättegångsbalken tillämpas även i mål om lagsökning och betalningsföre- läggande.

Malmö tingsrätt: Partsdelgivning utnyttjas f.n. i ganska ringa om än ökande omfattning vid tingsrätten. Problemet med bristande redovisning av partsdelgivningarna är därför ännu inte särskilt stort. Den föreslagna hänvisningen i lagsökningslagen till RB 3222 synes dock välmotiverad och kommer säkerligen att få betydelse vid en ökad användning av partsdelgiv- ningsinstitutet. Förslaget tillstyrkes.

Dutuinspektionen: Vad gäller s.k. "partsdelgivning" bör uppmärksam- mas att i den mån fordringsägaren åtar sig att ombesörja delgivning får bor- genären ett förstahandsansvar för kostnader som kan uppkomma. Regel— mässigt yrkas därvid att gäldenären skall ersätta denna kostnadjämte övri- ga kostnadsposter. Till skillnad från dessa. som är hårt författningsreglera- de bland annat beloppsmässigt. kan således delgivningskostnad. som eljest betalas av det allmänna. genom ett ensidigt "åtagande" av borgenären. ut- dömas från gäldenären. På 5. 61 sägs att borgenärens kostnadsbidrag till processkostnaderna är ansökningsavgifter. Det är förvisso riktigt att bor- genären får förskottera denna. men regelmässigt yrkas att gäldenären slut- ligt skall stå för denna kostnad. Fortsatt utredning om bland annat det slut- liga kostnadsansvaret för delgivning synes erforderlig såsom påpekas på s. 64—65.

Rr'ittegångsntredningen: l promemorian sägs i anslutning till vissa av JO gjorda uttalanden att en borgenär. som begär att själv få delge. särskilt un- der det rådande hårt ansträngda läget iden offentliga delgivningsverksam- heten normalt bör kunna räkna med att få bifall till sin begäran. Vi har sam- ma inställning.

9 Riksdagen I 981 1'82. [ .vnml . Nr 134

• Sida 130
•  Original

Prop. 1981/82: 134 130

S. 59 och 60 i promemorian ägnas därefter huvudsakligen åt vissa reso- nemang i anslutning till en bestämmelse i 32 kap. 2 & RB enligt vilken parts talan förfaller om part själv skall verkställa delgivning men misslyckas. Re- sonemanget vittnar om en bristande förståelse för sammanhanget mellan RB:s och lagsökningslagens bestämmelser. särskilt när resonemanget ut- mynnari ett förslag om att 32 kap. 2 & RB uttryckligen skall göras tillämplig vid process enligt lagsökningslagen. Enklast anser vi oss kunna förklara in- nebörden av gällande rätt på följande sätt.

Enligt 5 & lagsökningslagen skall ett exemplar av ansökan om lagsökning delges gäldenären på sätt om stämning i tvistemål är stadgat. [ fråga om delgivning med gäldenären av ansökningshandlingarna vid betalningsföre- läggande har enligt 24 & lagsökningslagen 5 & samma lag motsvarande till- lämpning.

Skall därför ansökan om lagsökning eller betalningsföreläggande delges genom part gäller 32 kap. 2 lå RB. Härom behövs inga särskilda bestämmel- ser i lagsökningslagen. Den i promemorian omnämnda bestämmelsen i 2 & delgivningslagen (19701428) har visserligen andra rättsföljder än 32 kap. 2 5 RB men tar inte över RB:s särskilda bestämmelser om delgivning av stäm- ning i-tvistemål utan blir satt ur spel bl.a. genom en regel i 1 åandra stycket samma lag. Enligt den regeln skall nämligen bestämmelser. som getts i arr— nan författning än delgivningslagen beträffande delgivning i visst slag av mål eller ärenden. gälla utan hinder av delgivningslagen.

Det gjorda tillägget till 5 & lagsökningslagen bör därför utgå som varande onödigt. Det är också vilseledande när det gäller systemet i stort.

Sveriges darnarefi')"rbturd: På de skäl som anförs i avsnitt 7.6.6 tillstyrker förbundet förslaget att stadgandet i 32 kap. 2 så rättegångsbalken skall göras tillämplig i mål om lagsökning och betalningsföreläggande.

Sveriges advokatsaand: l promemorian föreslås att borgenär skall cr- bjudas att själv ta över ansvar och kostnader för delgivning i de fall då domstolen redan utan framgång gjort omfattande delgivningsförsök utan att lyckas och då fortsatt delgivningsverksamhet framstår som oproportio- nerligt kostsam. Samfundet förutsätter att borgenären i de fall då han på sådant sätt övertagit ansvaret för delgivningen också får sin kostnad för delgivning fastställd i tingsrättens utslag.

Sveriges föreningsbankersförbund: Partsdelgivning bör i enlighet med vad som föreslås i promemorian kunna användas i större utsträckning än för närvarande. Förbundet anser dock att delgivning alltid skall kunna ske genom domstolens försorg om borgenären så påfordrar. givetvis med ett visst kostnadsansvar för borgenären. Det måste i detta sammanhang slås fast att det är domstolarnas uppgift och ansvar att ombesörja delgivning och då även i komplicerade fall. Det måste anses som en olycklig utveck- ling om domstolarna. med hänvisning till enskilda borgenärers eller inkas- sobyråers ofta omfattande system för delgivningar. skall ges möjlighet att undandra sig detta ansvar.

• Sida 131
•  Original

Prop. 1981/82: 134 131

Svenska Bunkfi'ireningen: Såvitt avser lagsökningsmålen delar bankföre- ningen den i promemorian uttryckta uppfattningen att snabbheten i hand- läggningen kan gagnas. om borgenärerna i större utsträckning får genomfö- ra delgivning.

9 Avvisning av ansökan vid hinder mot delgivning m.m.

Smc'k/m/ms tingsrätt: Tingsrätten tillstyrker förslaget. Det kan emeller— tid ifrågasättas om. såsom anförs i specialmotiveringen till 31 c & (s. 77 yn). kostnaderna skall primärt ställas i relation till vad borgenären erlagt i an- sökningsavgift. Bedömningen bör i stället göras på grundval av samtliga kända omständigheter.

Malmö tingsrätt: Problemet med gamla mål som borgenären inte äter- kallar trots ett flertal misslyckade delgivningsförsök är vanligt vid tingsrät- ten. framförallt i mål om betalningsföreläggande där delgivning ej kan ske enligt l5 ädelgL. Förslaget tillstyrkes av tingsrätten som dock anser att ut- talandet i specialmotiveringen till 3l e &. att i första hand det fordrade be- loppets storlek skall tillmätas betydelse vid bedömningen av om rimliga delgivningsförsök har gjorts. måste användas med försiktighet. Stor hän- syn bör även tas till borgenärens person — enskild ellerjuridisk person. stort eller litet företag —— m.fl. faktorer.

.S'veriges (Iomatefiirbmid: l promemorian föreslås en ny paragraf. 3l c &. vars första stycke innebär att en ansökan får avvisas om hinder för delgiv- ning med gäldenären uppenbarligen föreligger. På sina håll tillämpas nu ett sådant förfarande utan direkt lagstöd. Förbundet tillstyrker förslaget. vil- ket medför att tingsrätterna kan avsluta mål som nu blir liggande. därför att borgenären inte återkallar sin talan. trots att någon delgivningsåtgärd inte kan vidtas.

Som ett andra stycke i samma paragraf föreslås en regel. i vilken stadgas att en ansökan skall få avvisas även om delgivning inte är utesluten. men rimliga försök har gjorts utan resultat och borgenären inte vill ombesörja delgivningen själv. Även en sådan regel har fog för sig. eftersom den är äg- nad att mothrka att delgivningskostnaderna blir alltför stora. Regeln kan få särskild betydelse om spikning även i fortsättningen inte blir tillåten i fråga om betalningsföreläggande. Av lagtexten bör emellertid tydligare" framgå. när delgivningsförsöken får avbrytas. "Rimliga försök" är ett allt— för vagt uttryck. Att. —- såsom antyds i specialmotiveringen — avvisning skulle aktualiseras redan när delgivningskostnaderna motsvarar borgenä- rens ansökningsavgift synes i många fall vara alltför kortsynt även om kostnadsfrågan naturligtvis måste tillmätas viss betydelse. Bedömnings— grunden bör dock främst vara utsikten till framgång med fortsatta delgiv- ningsförsök. Situationen kan t.ex. vara den att en stämningsman efter ett antal misslyckade försök spårat upp en ny adress. som verkar tillförlitlig. [

• Sida 132
•  Original

Prop. 1981/82: 134 132

ett sådant läge bör inte delgivningsförfarandet omedelbart avbrytas. även om kostnaderna redan har blivit höga.

Sveriges _löreningsbankers för/mm!: Beträffande de ökade möjligheter som föreslås för domstol att på grund av bristfällighet i ansökan eller vid tids— och kostnadskrävande delgivningar avvisa ansökningarna. medför detta. enligt förbundets förmenande. att grunden för den summariska pro- cessens användbarhet inom det svenska rättssystemet kan komma att slås sönder.

Förslagen om ökade avvisningsmöjligheter. på i promemorian angivna grunder. synes. enligt förbundets mening. snarast vara ett uttryck för att tillskapa möjlighet för domstolen att bli av med ärenden än att effektivisera den summariska processen. Detta gäller särskilt om avvisningsbeslutet av- giftsbeläggs. vilket naturligtvis medför tvekan hos borgenär om han över- huvudtaget —- med risk för ett kostsamt avvisningsbeslut —- vågar ge in en ansökan. Därtill kommer att de glidande möjligheter till avvisning som en- ligt förslagct skall föreligga kan komma att skapa en osäkerhet —- trots ex— emplifieringar i promemorian —— både hos domstol och borgenär när kom— pletterande uppgift erfordras för att avvisning ej skall ske. ()m avvisning sker först efter kontakt med borgenären och denne då beretts tillfälle att eventuellt komplettera ansökan. torde någon skillnad mot nuvarande läge ej föreligga. För det fall ansökan avvisas utan att kontakt dessförinnan tas leder detta till att ansökan återkommer kompletterad och samma effekt kunde enklare uppnåtts genom att domstolen bara åter-sänder handlingarna till borgenären för komplettering.

Svenska Btr/r/q/iirerzingen.' Vid tillämpning av den föreslagna 31 c 5 måste givetvis möjligheten till kungörelsedelgivning hållas i minnet. En lämplig och praktisk ordning bör vara att en ansökan inte avvisas innan borgenä- ren under hand fått tillfälle att lämna ytterligare upplysningar som kan un- derlätta delgivning.

Konungariket Sveriges studs/typ:;tekskussa.' [ en ny bestämmelse. 3l c &. föreslås att ansökan i vissa fall skall kunna avvisas om delgivning inte kan ske. Enligt stadshypotekskassans åsikt måste undantag göras för mål om lagsökning. Med hänsyn till att det i dessa mål föreligger dokumen- terad bevisning om skuldförhållandet förefaller det inte rimligt att göra skillnad mellan dessa mål och t.ex. ordinära tvistemål. där avvisning inte kan ske på den föreslagna grunden. Stadshypotekskassan anser således att möjligheten att avvisa ansökningar på grund av delgivningssvårighetcr be- gränsas till mål om betalningsföreläggande. Ett ytterligare skäl för en så- dan begränsning är de svårigheter som uppstått för enskilda att hos olika myndigheter få tillgång till personuppgifter till följd av den osäkerhet som finns hos olika myndigheter om hur den nya sekretesslagen skall tillämpas (jämför s. 52 i promemorian).

• Sida 133
•  Original

Prop. 1981/82: 134 133

10 Kostnader för tidningskungörande m.m.

Svea hovrätt: [ 17 a & föreslås en bestämmelse som innebär att borgenä- ren blir skyldig att betala kostnaderna för tidningskungörelse och översätt- ning i lagsökningsmål. Som motiv anförs att statens kostnad i mål där tid- ningskungörelse eller översättning behövs i allmänhet blir mycket hög och att merkostnaden i dessa mål i förhållande till andra lagsökningsmål upp- kommer genom anknytning till part men däremot inte till något samhällets särskilda intresse ijust de målen. varför borgenären bör svara för extra- kostnaden. Hovrätten ifrågasätter om det föreligger tillräckliga skäl till sär- reglering i lagsökningsmål beträffande sådana kostnader.

Huddinge tingsrätt: Kostnader (för kungörelse och översättning) av ifrå- gavarande slag kan uppstå inte bara i den summariska processen. Kravbe- loppen i lagsökningsmål är inte så genomgående mycket lägre än i' stäm- ningsmål att det är motiverat med en särreglering för att i lagsökningsmål undvika oproportionerligt stora delgivningskostnader för det allmänna. Frågan är alltså av principiell betydelse och bör tas upp i ett vidare sam- manhang.

Tingsrätten avstyrker förslaget.

Stockholms tingsrätt: Tingsrätten tillstyrker förslaget. — — —

Lunds tingsrätt: Som klart framgår av utredningen utgör delgivning av förelägganden ett tidskrävande och kostsamt led i förfarandet. Detta be- kräftas även av erfarenheter vid Lunds tingsrätt. Utredaren föreslår bl.a. ändringar beträffande kostnadsansvaret för särskilt tidskrävande delgiv- ningsarbete och för det kostsamma förfarandet i lagsökningsmål där kun- görelsedelgivning sker genom annons i tidningar. Tingsrätten delar helt åsikten att ett ökat kostnadsansvar måste åläggas borgenären.

Tingsrätten anser emellertid att det bör övervägas att i ännu större ut— sträckning än vad som följer av förslaget överföra kostnadsansvaret på borgenär. självfallet med rätt för denne att uttaga motsvarande kostnad av gäldenären. Av utredningen framgår att en stor del av delgivningskostna- derna är hänförliga till en relativt liten andel av det totala antalet mål. En tänkbar avvägning av kostnadsansvaret mellan staten och borgenär kunde vara att domstolen utan avgift försökte delge gäldenären per post. ett förfa- rande som f.n. leder till lyckat resultat i inte mindre än 52 procent av del- givningsfallen i Göteborg (promemorian s. 33). För stämningsmannadel- givning skulle domstolen däremot uttaga en schablonavgift.

Till undvikande av att borgenär drabbas av en oväntad merkostnad för delgivning skulle försök med stämningsmannadelgivning endast äga rum efter begäran av borgenären. I de fall försök att delge per post misslyckats och borgenären inte begärt att delgivningsförsök med stämningsman skall ske. skulle tingsrätten ha rätt att avskriva målet från vidare handläggning. Genom en reform av detta slag skulle vinnas i första hand en betydande be- sparing för statsverket. Tingsrätten erinrar här om att enligt promemorian

• Sida 134
•  Original

Prop. 1981/82: 134 134

den sammanlagda kostnaden för stämningsmannadelgivning i Bf-mål kan beräknas till närmare 23 miljoner kronor för år 1980. Härtill kommer även allmänna rationaliseringsvinster för tingsrätterna. Tingsrätten förmodar att en borgenär. medveten om att kostnaden för stämningsmannadelgiv— ning skall åtminstone förskotteras av honom. kommer att vinnlägga sig om att — i större utsträckning än som nu är fallet —— lämna erforderliga person- nummer och adressuppgifter beträffandc gäldenären redan i ansökningen. Detta leder till ett snabbare och effektivare arbete vid domstolarna. Anta- let mål där delgivning kan ske per post skulle troligen öka. Genom en lag- ändring av nu nämnt slag skulle kanske också av utredaren föreslagna änd- ringar i lagsökningslagen avseende uppgifter i ansökningen kunna undva- ras.

Tingsrätten är medveten om att dess förslag i och för sig innebär visst merarbete för domstolarna. Vinsterna sammantagna framstår dock som så stora att förslaget förtjänar att närmare undersökas och övervägas.

Mal/nä tingsrätt: Förslaget att borgenären blir skyldig att betala kostna- den för tidningskungörande och översättning i samband med delgivning ( 17 a s" LL) tillstyrkes varmt.

Rättegångsutredningen: Vi finner det något svårt att yttra oss över vad som i promemorian anförs om delgivningskostnader och kostnadsansvar. l promemorian förbises nämligen att det inom budgetdeparternentet utarbe- tats en departementspromemoria i samma ämne. Promemorian har titeln (Ds B l980:7) avgifter vid tingsrätt m.m. Budgetdepartementets promemo- ria har delvis lett till författningsändringar i de avseenden som behandlas i den nu remitterade promemorian. I andra delar är budgetdepartementets promemoria under behandling i det departementet.

Justitiedepartementets promemoria förbiser också den moderna diskus- sionen på kostnadsområdet uttryckt i bl.a. direktiv (Dir. 1977155) för stäm- pelskatteutredningen. Enligt de direktiven bör avgifter för domstolsverk- samhet bygga på självkostnadsprincipen. Denna målsättning torde visserli— gen —— enligt vad som upplysts underhand från budgetdepartementet —— ha frångåtts såvitt gäller den egentliga tvistemålsprocessen men den står kvar när det gäller summarisk process och inskrivningsväsendet. I den nu re- mitterade promemorian sägs i stället på sidan 61 — efter vissa resonemang om lagsökningslagens trafrkpolitiska betydelse —- att det är naturligt att sta- ten bär ett grundläggande kostnadsansvar för verksamheten med summa- risk process. ] promemorian sägs vidare att beräkningen av kostnaderna för hanteringen av mål enligt lagsökningslagen hittills tagit sikte bara på kostnaderna i tingsrättens egen interna verksamhet. Enligt promemorian synes det emellertid rimligt att också kostnaderna för delgivningsåtgärder utanför tingsrätternas egen verksamhet tas med i bilden.

Vi delar den sistnämnda uppfattningen men vill framhålla att promemo— rieförslaget på den punkten redan har genomförts genom de ändringar som år 1980 gjorts i avgiftslistan till cxpeditionskungörelscn (l964:618) (jfr den

• Sida 135
•  Original

Prop. 1981/82: 134 135

förutnämnda promemorian från budgetdepartementet s. 120 foch 167 0.

De omfattande kostnadsberäkningar som i den remitterade promemori- an görs på s. 32—34 och 62—64 kan möjligen vara av värde för domstols- verket och riksrevisionsverket vid den kontinuerliga uppföljning av avgif- terna vid tingsrätterna sorn de myndigheterna skall ha hand om enligt bud- getdepartementcts promemoria (s. 206 i den promemorian).

ljustitiedepartementets promemoria föreslås vidare att borgenär i lag- sökningsmål skall svara för kostnaderna för tidningskungörelse och för översättning till annat språk än svenska av handlingar som skall delges.

Vi vill i anledning härav till en början påpeka det orimliga i att man inför en sådan ordning för lagsökningsprocessen men inte för processen enligt RB. Promemorians lösning innebärju att man direkt driver borgenärer med ansökningar av det slag som kan beröras av bestämmelserna in i den för samhället ofrånkomligt dyrbar—are egentliga processen.

I fråga om översättningskostnaden är dessutom utvecklingen i samhället på väg mot ett allt större ansvar för det allmänna (se bl.a. prop. 1973130). Åtminstone kostnaderna för tidningskungörelse torde vidare principiellt avses bli täckta av de nuvarande ansökningsavgifterna. Man kan säga att kostnaderna på så sätt fördelas på alla borgenärer. Borgenärernas kost- nadsansvar generaliseras vilket förefaller vara riktigt såvitt gäller de statli- ga utgifter som inte kan hänföras till någon försummelse från borgenärens sida. En enskild borgenär försätts med andra ord inte i sämre läge därför att hans motpart t.ex. begivit sig utomlands.

Sveriges dunrardi'irbund: Såsom framgår av beräkningarna i promemo- rian drar delgivningsverksamheten i den summariska processen stora kost- nader. som nu betalas med allmänna medel. Förbundet delar uppfattning- en att det finns skäl att närmare undersöka fördelningen av ansvaret för dessa kostnader. Däremot ifrågasätter förbundet om borgenären - såsom föreslås i promemorian —- redan nu bör åläggas att betala kostnaderna för kungörelse och översättning som kan uppkomma i samband med delgiv- ning i lagsökningsmål. Motsvarande kostnader kan uppstå i andra slag av mål. Det har inte anförts något övertygande skäl för att införa sådant kost- nadsansvar ijust lagsökningsmål. Frågan bör tas upp i ett vidare samman- hang.

11 Avgift vid avvisning

Huddinge tingsrätt: Förslaget i denna del motiveras av att beslut om av- visning —- i motsats till beslut om avskrivning —— kräver en betydligt större insats. som bör kompenseras med avgift. och att ingivarna behöver stimu- lans att återkalla ansökan när det står klart att målet kommer att avvisas. Motiveringarna är inte övertygande. Ett förfarande med expeditionsavgif- ter innebär alltid merarbetc för kanslipersonalcn. Om avgift införes kom-

• Sida 136
•  Original

Prop. 1981/82: 134 136

mer detta säkerligen att medföra att avvisningsbeslut inte meddelas utan föregående kontakt med borgenären. Också härigenom inverkar förslaget snarare betungande än förenklande på verksamheten.

Tingsrätten avstyrker förslaget.

.S'luc'k/mlms tingsrätt: Tingsrätten tillstyrker förslaget om att belägga av- visningsbeslut med avgift. Denna fråga kan enligt tingsrättens mening inte ses isolerad inom den summariska betalningsprocessen utan bör snarast tas upp till övervägande i vad avser tvistemålsförfarandet i dess helhet.

Lunds tingsrätt: Tingsrätten är inte övertygad av den argumentering som här lämnats. Förslaget synes även innebära merarbete för domstolar- na och motverkar syftet att rationalisera arbetet. Tingsrätten avstyrker därför förslaget.

illa/ini)" tingsrätt: Tingsrätten har noterat att hotet om avvisning numera icke bedöms som särskilt allvarligt av ingivarna. En bidragande orsak här- till torde vara att lösningsskyldigheten för bl.a. avvisningsbeslut avskaffa- des den I juli 1978. Samtidigt utgör bristfälliga och uteblivna komplette- ringar ett stort problem för tingsrätten. framförallt genom det merarbete upprepade förelägganden medför. Om de i promemorian framlagda för- slagen om utökade möjligheter till avvisning genomförs och samtidigt lös- ningsskyldighet införs för avvisningsbeslut finns stora möjligheter att kom- ma till rätta med problemen. Tingsrätten tillstyrker förslaget. Förutom det föreslagna tillägget i avgiftslistan fogad till cxpeditionskungörelscn torde erfordras att undantag görs i 8 s' 2 st. och 13 s' cxpeditionskungörelscn för twvisningsbeslut i mål om lagsökning och betalningsföreläggande.

Om de i promemorian framlagda förslagen genomförs kommer förmodli- gen antalet avvisningsbeslut att starkt öka. En bra rationaliseringsåtgärd skulle vara att domstolsverket utformar en blankett där avvisningsgrunden ifyllcs genom kryssmarkering.

Dunrstulsverket: Domstolsverket har tidigare medverkat till att det inte längre föreligger skyldighet att mot avgift lösa domar och slutliga beslut vid underrätt. På grund härav och då förslaget står i strid med de tankar som ligger bakom stämpelskatteutredningens betänkande Avgifter vid tingsrätt m.m. (Ds B l980:7) ställer domstolsverket sig mycket tveksamt till att avgiftsbclägga avvisningsbeslut. Det är väl i och för sig troligt att denna möjlighet skttllc få vissa ingivare att återkalla en ansökan som annars skul- le kornrna att avvisas. Denna vinst skall dock ställas mot det ytterligare ar- bete det innebär att kräva in avvisningsavgiften.

Dutuins/n'ktiunen: Det föreslås att en särskild avgift skall kunna debite- ras ingivare vars ansökan avvisas. Detta kan givetvis ha en pedagogisk ef- fekt på sikt. Dock bör redan här påpekas att det inte synes vara förenligt med god inkassosed att fordringsägaresidan utomrättsligt eller i förnyad ansökan yrkar förpliktande för gäldenärer att slutligt stå för avvisnings— kostnaden.

Riksskatteverket: l promemorian föreslås att avvisningsbeslut i mål om

• Sida 137
•  Original

Prop. 1981/82: 134 137

lagsökning eller betalningsförcläggande skall beläggas med lika stor avgift som tas ut för ansökningen. Detta skulle ske för att sökanden. i stället för att låta ansökningen bli avvisad. dessförinnan återkallar den. RSV anser förslaget något tveksamt.

Avvisningsbeslut föregås av prövning hos tingsrätt. Enligt RSVs mening torde det föreligga en viss risk för att avgiftsbeläggning av avvisningsbe- slut. t.ex. av omtanke om borgenären. medför att ingivarnas dispositioner—i alltför stor utsträckning grundas på underhandskontakter med handläggare hos tingsrätten.

Förslaget innebär därför en. om än liten. risk för att rättssäkerheten kan bli åsidosatt. De förslag som framlagts i promemorian torde för övrigt med- föra att avvisning ännu mera sällan än för närvarande blir aktuell i sam- band med lagsökning eller betalningsföreläggande. Enligt RSVs mening har det inte visats att tillräckliga skäl finns att införa avgift för avvisnings- beslut.

Rt'ittt'gångsutredningen: Promemorians förslag att ta ut avgift av de per- soner som fått sin ansökan avvisad har vi delvis behandlat i anslutning till avsnittet om '"delgivningsunderlaget". Vi vill i nu förevarande samman- hang endast påpeka att det är oklart om promemorieförslaget innebär att lösningsskyldigheten beträffande domstols avgörande (som togs bort här- om året) skall återinföras för de nu berörda fallen eller om det är meningen att avgiften skall drivas in av kronofogdemyndighet efter något nytt system.

Sveriges domurqförbtmd: Den ljuli l978 avskaffades lösningsskyldighe- ten för domar och slutliga beslut. samtidigt som ansökningsavgifterna för mål höjdes. Härigenom skedde en välkommen förenkling i avgiftssyste- mct. ! promemorian föreslås nu att avvisningsbeslut i mål om lagsökning och betalningsföreläggande ånyo beläggs med avgift. Förbundet anser att skälen för förslaget inte är övertygande. Det är inte utan vidare klart att av- visningsbeslut är så mycket mer betungande för domstolen än avskriv- ningsbeslut att detta motiverar skillnad i fråga om avgift för beslutet. Ett avskrivningsbeslut är ofta resultatet av ett föreläggande från domstolen. medan ett avvisningsbeslut många gånger kan meddelas utan kontakt med sökanden. Om avvisningsbeslut beläggs med avgift. kan det medföra att domstolarna drar sig för att meddela sådana beslut utan att först ha berett sökanden tillfälle att återkalla ansökningen. Med en sådan utveckling skul- le förslaget snarast motverka sitt syfte.

.S'rt'rigus udvokumant/lind: Det framhålls i promemorian att beslut om avvisning av ett L- eller Bf—mål kräver en betydligt större arbetsinsats från tingsrättens sida än ett beslut om avskrivning till följd av att ansökan åter- kallas. Detta skullc enligt promemorian motivera att avvisningsbesluten belades med en särskild avgift som ingivaren hade att betala. Genom att avgiftsbelägga avvisningsbesluten skulle ingivaren stimuleras att återkalla sin ansökan i de fall då detär klart att målet kommer att avvisas. Några bä-

• Sida 138
•  Original

Prop. 1981/82:134 138

rande skäl för denna uppfattning redovisas inte enligt samfundets mening. Om föreslagna rationaliseringsåtgärder genomförs framgångsrikt bör tings- rätterna ha kapacitet kvar att meddela avvisningsbeslut utan någon ytterli- gare avgift.

Sveriges föreltingsbankers förbund: Förslaget att borgenären skall tvingas återkalla sin ansökan efter ett par misslyckade delgivningsförsök inför hotet att eljest behöva betala en extra avgift för avvisning av ansök- ningen. kan enligt förbundets uppfattning få mycket negativa konsekven- ser. Ur borgenärernas synpunkt måste den summariska betalningsproces— sen fungera så att borgenärerna har möjlighet att till en rimlig kostnad få betalt även för mindre skulder. En borgenär som tvingas återkalla sin an— sökan på grund av att delgivning inte kommit till stånd. har vid återkallel- sen i regel haft utlägg och arbete motsvarande arvode på sammanlagt ca 350 kr. En del härav bör borgenären erhålla ersättning för i ett kommande nytt försök att få till stånd en exekutionsurkund. Återstoden. dvs. utlägg för ansökningsavgift jämte det arbete som nedlagts med den första ansök- ningshandlingen. har borgenären ingen möjlighet att erhålla betalning för. Resultatet blir att borgenärer blir mer benägna att skriva av mindre ford- ringar. Ett sådant handlingssätt kommer i det enskilda fallet att te sig eko- nomiskt befogat. även om det i längden innebär att betalningsoviljan hos mindre lojala gäldenärer kommer att öka.

En illojal gäldenär skulle således under vissa förutsättningar genom att i ett inledningsskede tillhandahålla bristfälliga uppgifter om sin person och senare genom att undandra sig delgivning på ett helt annat sätt än vad nu gäller. kunna förhindra att en borgenär fick ett exigibelt beslut gällande gentemot honom. i vart fall ej utan stora kostnader för borgenären. Som redan framhållits. också i promemorian. är det ett grundläggande. samhäl- leligt intresse att en god betalningsmoral upprätthålles och om en summa— risk processform medför höga kostnader eller risk för sådana för borgenä— ren. förlorar den i hög grad sin användbarhet. något som drabbar såväl borgenärer som samhället.

Även om det i nuvarande statsfinansiella läge kan vara motiverat med någon högre grad av självfinansiering genom högre avgifter än förut. bör dessa ej vara av den art att de avskräcker från användandet av processfor- men inför risken för att ej få ut tillräcklig ersättning för kostnaderna hos gäldenären. Man kan redan nu spåra vissa tendenser av angiven art i form av missbruk av de möjligheter en processform ger. genom den situation man hamnat i samband med den gällande bestämmelsen om ansvaret för processkostnader i rättegångar i mindre tvistemål. l dessa mål synes illoja- la gäldenärer i allt högre grad bestrida även självklara fordringsanspråk i väl med vetande om. att det ej kostar något i form av rättegångskostnader. Borgenärer drar sig därför ofta för att kräva in sina fordringar.

Genom de ökade möjligheterna till avvisning och genom det kostnads— ansvar som läggs på borgenären. enligt promemorians förslag. finns en be-

• Sida 139
•  Original

Prop. 1981/82: 134 139

aktanSVärd risk för att dessa förhållanden illojalt kommer att utnyttjas i så stor utsträckning att den summariska processformen blir mindre använd- bar som påtryckningsmedel. Mot bakgrund härav kan det även ifrågasättas om ersättning för inkassokostnad och kostnad i mål om lagsökning eller betalningsföreläggande skall jämkas även vid uppenbart ofullständiga an- sökningar. I vart fall bör så ej ske om med "uppenbart ofullständigt" skall förstås exempelvis att adress angivits med boxnummer istället för gatuad- ress eller liknande.

Därtill kommer att nu föreslagna avvisningsregler m.m. enbart skall gäl- la i den summariska processen, vilket också medför att en borgenär många gånger skulle finna det mindre kostnadskrävande att använda sig av en or- dinär processform. Detta skulle således endast övertlytta målbalanserna från en processform till en annan.

För att borgenärerna skall ta på sig ansvaret att förbereda ansökningar i tillräcklig omfattning för att på så sätt undvika onödig arbetsbelastning hos domstolarna. är det nödvändigt att det klart framgår vilka uppgifter som skall lämnas vid ansökan om lagsökning och betalningsföreläggande. Det är även nödvändigt att rätten i vissa fall skall kunna avvisa ansökningar som inte uppfyller de angivna kraven eller som på annat sätt är omöjliga att exekvera. Utredningens förslag till lagstiftning uppfyller dock inte dessa krav på tydlighet. Förslagets 2 5 ger endast vaga regler om vilka uppgifter en ansökan skall innehålla och lämnar därmed alltför vida ramar för dom- stolen att hänvisa till ansökningens ofullständighet vid komplicerade del- givningar och att därmed. enligt förslagets 3l c &. avvisa ansökningar. En sådan vaghet i lagskrivningen har. särskilt i samband med hård arbetsbe- lastning vid tingsrätterna. öppnat vägar för en icke önskvärd praxis.

Sveriges allmänna hypoteksbank: Förslaget att expeditionsavgift skall utgå för avvisningsbeslut är olämpligt, inte minst mot bakgrund av att lag- förslaget inte klart anger när förutsättningar för avvisning föreligger. Om likväl denna expeditionsavgift införs. måste expeditionskungörelsen kom- pletteras med den regeln att avgiften skall återbetalas för det fall borgenä- ren med framgång överklagar avvisningsbeslutet.

Svenska inkasso/Fireningen: ljämförelse med avgifter för andra beslut vid domstol finner föreningen beslut om avvisning vid summarisk betal- ningSprocess väl hög. Avgiften på 120:- är densamma som för ansökning men arbetet i samband med ansökan torde i regel vara väsentligt mer. För- eningen förordar således en lägre avgift för avvisningsbeslut som kan åsät- tas den ingivna ansökningen medelst stämpel.

Föreningen finner det angeläget att betona att inkassoföretagen innan avvisningsbeslutet beredes tillfälle att återkalla ansökningen. Den omstän- dighet som i och för sig grundar avvisningsbeslutet behöver ej vara en om- ständighet över vilken borgenären eller gäldenären råder. '

• Sida 140
•  Original

Prop. 1981/82: 134 140

12 Lägre arvode när en ansökan är bristfällig

Svea hovrätt: l 3 och Zl ss lagsökningslagen stadgas att ansökning om lagsökning och betalningsföreläggande skall avvisas om hinder möter mot dess upptagande. l syfte att ge klart uttryck för uppfattningen att arvode skall vara lägre än eljest om ansökningen är ofullständig men kompletteras framläggs i promemorian förslag om att ersättningen i de fall ansökningen är "uppenbart ofullständig" skall bestämmas till lägre belopp än vad som annars skulle ha utgått. Behov av ett dylikt stadgande kan ifrågasättas. I vart fall bör genom motivuttalande närmare klarläggas vad som avses med uttrycket "uppenbart ofullständig".

Huddinge tingsrätt: ] de fall ansökan visar sig vara uppenbart ofullstän- dig kan det normalt anses rimligt att ersättningen till borgenären för eget arbete i målet eller ombudsarvode sätts lägre än eljest. Avgörandet härav bör emellertid enligt tingsrättens mening bero av en skälighetsbedömning i det enskilda fallet. Särskilda skäl kan väl någon gång tänkas medföra att ersättningen. trots kompletteringsbehovet. bör bestämmas till normalbe- loppet —- f.n. 75 kr. i L-mål och lot) kr. i Bf—mål _— eller t.o.m. högre. Ordet "skall" i föreslagen lydelse av 2 & inkassokostnadskungörelsen (l974:8| ]) torde därför böra utbytas mot "bör". Författningstexten vinner då också bättre överensstämmelse med den motivering som förslagsställaren anför på s. 66 i promemorian.

Stockholms tingsrätt: De anförda skälen för det föreslagna tillägget i 2 ä' kungörelsen (l974z81l) om ersättning för inkassokostnad och kostnad i mål om lagsökning eller betalningsföreläggande kan tingsrätten i och för sig ställa sig bakom. Redan nuvarande förfallningsbestämmelser ger ut- rymme för sådan tillämpning som föreslås. Uttrycket att en ansökan är "uppenbart ofullständig" torde kunna medföra en ej avsedd begränsning i tillämpningen. Etforderliga riktlinjer synes lämpligare böra ges av ansvarig domare —- som vid behov givetvis också har att handleda underställd per— sonal —- än i författningstext. På anförda skäl avstyrkes ifrågavarande för- fattningsförslag.

Malmö tingsrätt: Nuvarande regler ger möjlighet att nedsätta arvodet till "skäligt belopp". Med tanke på att mål om lagsökning och betalningsföre- läggande så gott som uteslutande handläggs av notarier. torde dock direkt uttalat stöd för att nedsättning skall ske vid försumlighet från ingivarcns si- da kunna medverka till att nedsättning verkligen sker när så är motiverat. Detta i sin tur skulle med all sannolikhet ganska snabbt höja kvaliteten på ansökningarna. Tingsrätten tillstyrker förslaget men anser att ordet "up- penbart" i den föreslagna författningstexten skall utgå.

Göteborgs tingsrätt: Tingsrätten tillämpar sedan cirka ett år den prin- cipen att ombudsarvodet för professionella ingivare sätts ned om ansök- ningen är behäftad med formella eller vissa materiella felaktigheter. Hittills har ingen borgenär påkallat att kostnadsfrågan enligt 28 & lagsökningslagen

• Sida 141
•  Original

Prop. 1981/82: 134 14]

skall hänskjutas till rättegång. En viss höjning av standarden på ansökning- arna tycks dock ha skett sedan prutning börjat tillämpas. För att en om möjligt någorlunda enhetlig praxis skall uppkomma beträffande nedsätt- ning av ersättningen till borgenären/ombudet bör domstolarna. eventuellt i författningstexten eller på annat lämpligt sätt. ges närmare ledning om med vilket eller vilka belopp prutning bör ske. Upplysningsvis kan nämnas att vid tingsrätten sker prutning med ett schablon mässigt bestämt belopp. f.n. 35 kr.. vid felaktigheter enligt ovan.

Rättegångstttrednitrgen: Vi är tveksamma till om promemorieförslaget leder in på rätt väg. De nuvarande ersättningsbestämmelserna är i sig så flexibelt utformade att de i allmänhet bör medföra det i promemorian åsyf- tade resultatet. Problemet kan sägas vara att ersättningssystemet trots kla- ra författningsbestämmelser vid vissa tingsrätter urartat så att samma cr- sättning ges i alla fall. En alternativ väg vore därför att försöka få praxis vid de domstolar som åsyftas i promemorian meri överensstämmelse med lagstiftarens intentioner. En fördel med en sådan lösning är att alla slag av jämkningsanlcdningar kan bli beaktade medan promemorieförslaget lätt kan leda till att övn'ga anledningar att sätta arvodet under de angivna maxi- mibeloppen aldrig kommer att bli uppmärksammade eftersom de inte är särskilt angivna.

Vi vill tillägga att hela ersättningsfrågan kommer i ett nytt läge om vårt förslag i fråga om den summariska processen skulle genomföras.

Sveriges domttreti't'r/ntnd: Förbundet tillstyrker förslaget om ett uttryck- ligt stadgande att ersättningen för borgenärens kostnader skall sättas lägre än annars. om en ansökan är uppenbart ofullständig.

Sveriges advokatsant/itne]: I de fall då en ansökan är bristfällig "i onö- dan" föreslås i promemorian att ersättningen till borgenären/ombudet sätts lägre än den annars skulle ha satts. Samfundet biträder inte detta för- slag. De generella ersättningsnormer som tillämpas i L- och Bf-målen är re— dan så låga (1751- kr. respektive 160:- kr.) att de endast i undantagsfall täcker borgenärens kostnader för förfarandet. Därtill kommer att det i praktiken måste bli utomordentligt svårt att avgöra vilka ansökningar som skall betraktas som bristfälliga "i onödan". Om en ansökan är otjänlig som grund för ett L- eller Bf—mål och borgenären/ingivaren inte efterkommer föreläggande om komplettering torde det vara enklare att tillämpa ett strikt avvisningsförfarande.

Sveriges (tl/männa hypotekslmnk: Beträffande förslaget till tillägg till 2 & kungörelsen om ersättning för inkassokostnad i mål om lagsökning eller betalningsföreläggande kan sägas att bestämmelsen med detta tillägg blir ännu egendomligare än den är för närvarande. Tillägget innebär att borge- nären inte skall få skälig ersättning om han har givit in en ansökan som är uppenbart ofullständig. Om en ansökan är ofullständig skall denju avvisas och i så fall skall borgenären inte tillerkännas någon ersättning alls. Är an- sökan fullständig skall givetvis borgenären tillerkännas skälig ersättning för sina kostnader.

• Sida 142
•  Original

Prop. 1981/82: 134 l42

13 Delegation i Bf-mål

Svea hovrätt har hänvisat till sitt den 6juni 1979 till domstolsverket av- givna yttrande över vcrkets PM 1979—03—20 ang. delegation av beslutan- derätt i mål om betalningsföreläggande. Yttrandet har följande innehåll: Hovrätten seri och för sig positivt på utvecklingen att alltfler kvalificerade arbetsuppgifter. såsom protokollföring m.m.. förs över till icke rättsbildad personal. Det skall dock finnas klara fördelar innan mera renodlatjudiciel- la uppgifter anförtros annan än lagfaren personal. 1 de typer av mål som förslaget anger kan det inte sällan bli fråga om ganska subtilajuridiska av- vägningar. vilka notarierna allmänt sett bör ha bättre förutsättningar att göra. Det kan därför knappast råda någon tvekan om att rotelinnehavarna kommer att i större utsträckning än med nuvarande ordning få bistå även med handläggning av mål där inte några speciella svårigheter föreligger. Några rationaliseringsvinster eller ökad effektivitet för domstolen i dess helhet torde därför knappast kunna uppnås genom den nu föreslagna ut- vidgningen av biträdespersonalens arbetsuppgifter.

Avgörande för behörighetsreglerna måste i första hand vara rättssäker- hetsintressen. ej önskemål om vidgade arbetsuppgifter för en viss grupp tjänstemän. De av utredningsmannen anförda skälen för genomförande av den föreslagna försöksverksamheten framstår med hänsyn till dessa intres- sen som svaga. Det hade varit mera konsekvent om denna omsorg om kanslipersonalens arbetsuppgifter istället hade fått påverka antalet notari- er. Det finns ju här en grupp som redan har tillräcklig utbildning och är väl kvalificerad. nämligen den stora grupp juris kandidater som inte kan ges tillfälle att notariemeritera sig.

lnnan frågan om den summariska betalningsprocessens samband med övriga processtyper utretts finns det enligt hovrättens mening knappast an- ledning att påbörja den föreslagna försöksverksamheten. Frågan om dele- gation av beslutanderätt i mål om betalningsföreläggande kommerju i ett helt nytt läge. om förslaget i promemorian Summarisk process (Ds Ju l977:5) genomförs.

Huddinge tingsrätt: Det är givetvis angeläget att öka biträdestjänsternas attraktivitet och att skapa möjligheter att behålla rekryteringen av biträ- despersonal på en hög nivå. Delegerad beslutanderätt i mål om betalnings— föreläggande kan vara en uppgift som verkar i denna riktning. Huruvida delegationsmöjlighet bör införas eller inte måste emellertid bli beroende bl.a. av en avvägning mellan rimliga rättssäkerhetskrav och eventuella effektivitetsvinster. I förstnämnda hänseende vill tingsrätten framhålla att inte alla mål om betalningsföreläggande är okomplicerade. Särskilda kun- skaper fordras för att upptäcka svårigheterna i de fall där de förekommer. Några av de ändringar som föreslås. vilka bl.a. går ut på att större fordring- ar ställs på ingivarna. torde på samma gång kräva mer av handläggande personal än nuvarande ordning. När det gäller att bestämma ersättning till

• Sida 143
•  Original

Prop. 1981/82: 134 143

borgenär/ombud för arbete ställs vidarc krav på förmåga att göra en skälig- hetsbedömning. Om och i vad mån effektivitetsvinster står att nå. saknas det erfarenheter av. Med det ökade krav på noggrannhet vid genomgång av ansökningarna som följer av delegerad beslutanderätt är det möjligt att eventuella effektivitetsvinstcr blir små.

Mot bakgrund av anförda tveksamheter avstyrker tingsrätten att kravet på lagfarenhet för alla mål om betalningsföreläggande slopas utan föregå- ende försöksverksamhet. Endast genom sådan verksamhet kan behövligt underlag fås för den nödvändiga avvägningen mellan rättssäkerhet och ef- fektivitet. För att vinna erfarenheter. representativa för alla slag av tings- rätter, bör försöksverksamheten omfatta även sådana som ej har särskilt erfarna assistenter. —- Delegationsmöjlighet bör dock omedelbart kunna in- föras i sådana mål som avser parkeringsavgift. vilka regelmässigt framstår som okomplicerade.

Från de synpunkter notariekåren vid Huddinge tingsrätt anser sig vilja särskilt beakta angående notarieutbildningens värde har den förklarat sig inte ha någon principiell erinran mot delegation i Bf—mål.

Stuck/tolum tingsrätt: Tingsrätten tillstyrker den föreslagna försöks- verksamheten. Under denna bör vidare underlag tas fram för prövningen av frågor avseende rättssäkerhet —— bl.a. vilka mål och beslut som skall un- dantas -—- samt avseende utbildningen av notarier vid tingsrätter.

Malmö tingsrätt har hänvisat till sitt den 18 maj 1979 till domstolsverket avgivna yttrande över verkets PM 1979—03—20 ang. delegation av beslu- tanderätt i mål om betalningsföreläggande. Yttrandet har följande innehåll: Som framgår av promemorian övervägs för närvarande ny lagstiftning på. den summariska processens område. Enligt domstolsverkets eget bedö- mande i rapportcn ”Översyn av notariemeritcringen" synes lagstiftnings- förslaget vara sådant. att det "är tveksamt om det alls finns något utrymme för delegation till biträdespersonal". Att under sådana förhållanden påbör- ja en försöksverksamhet och en kostnadskrävande utbildning för ett sys- tem som kanske är helt förändrat innan försöksverksamheten är avslutad ter sig föga meningsfullt. Tingsrätten avstyrker därför domstolsverkets förslag redan på denna grund.

Skulle ett genomförande av förslaget likväl komma att övervägas finner tingsrätten anledning att särskilt fästa uppmärksamheten vid följande.

En avgörande förutsättning för att förslaget skall kunna genomföras är. såsom också antydes i promemorian. att rättssäkerheten inte äventyras. Påståendet i promemorian att säkerheten i beslutsfattandet ökar med assis- tenter som beslutsfattare kan tingsrätten inte godtaga. Mål om betalnings- föreläggande är massärenden och det stora flertalet sådana är otvivelaktigt av den enkla beskaffenhet att de utan olägenhet från rättssäkerhetssyn- punkt skulle kunna handläggas av de skickliga biträden. som finns i dom- stolarna. Svårigheten är emellertid att bland den stora massan av ärenden genom ett enkelt kriterium i författningstexten sortera ut de mål som inte

• Sida 144
•  Original

Prop. 1981/82: 134 144

bör handläggas av icke-rättsbildad personal. Detta har man inte lyckats med i promemorian.

Domstolsverket uttalar i promemorian som sin mening. att denjuridiska delen av prövningen av ansökan om betalningsföreläggande är starkt be— gränsad och huvudsakligen avser frågorna om fordringen grundar sig på skriftligt fordringsbevis eller avser skadestånd. Härtill är att säga att pröv- ningen av de nämnda frågornai särskilda fall kan erbjuda svårigheter. men också att tyngdpunkten i denjuridiska prövningen under handläggningen enligt tingsrättens etfarenhetlsnarast ligger i bedömningen av vad i prome- morian kallas "enklare formella förutsättningar". Denna bedömning krä- ver i fler fall än de av domstolsverket angivnajuridisk kunskap och kring- syn.

Att inskränka den icke rättsbildadc personalens behörighet genom den i författningsförslaget ?. ä 4 upptagna klausulen är enligt tingsrättens mening inte någon framkomlig väg. Det är icke något vunnet med att låtajuristper- sonal avgöra om klausulen skall tillämpas. utan denna prövning måste komma att ligga på biträdespersonalcn själv. Det krävsjuridiskt kunnande även för att upptäckajuridiskz't svårigheter.

Enligt tingsrättens mening krävs. för att rättssäkerhetssynpunkterna skall bli tillgodosedda. en grundlig och därmed också kostnadskrävande utbildning av den ickerättsbildade personalen. Det synes vid sådant förhål- lande fordras starka skäl föratt frångå den nuvarande ordningen medjuris- ter som beslutsfattare. Några sådana skäl har inte anförts i promemorian.

Tingsrätten vill vidare påpeka. att domstolsverket i den ovannämnda rapporten "Översyn av notariemeriteringen" uttalar. att delegation av be- slutanderätt i mål om betalningsföreläggande torde kunna ifrågakomma en- dast beträffande utfärdandc av slutbevis. Måhända har domstolsverket därvid vägletts av synpunkter liknande de nu anförda i fråga om svårighe- terna att avgränsa de komplicerade målen och åstadkomma pålitliga rätts- säkerhetsgarantier. Tingsrätten kan ansluta sig till bedömningen i rappor- ten. Just i fråga om utfärdande av slutbevis torde goda möjligheter till be— slutsdelegation föreligga.

Åtminstone vid mindre domstolar torde endast enstaka biträden kunna beredas utbildning i enlighet med förslaget. Tingsrätten ifrågasätter därför om inte handläggningen av mål om betalningsföreläggande kan komma att eftersättas när den utbildade personalen på grund av sjukdom eller ledighet av olika slag inte är i tjänst. Ökad arbetsbelastning för rotelinnehavarcn kan då även bli följden.

Den föreslagna ordningen förutsätter. att tingsnotarie framdclcs inte alls kommer att handlägga mål om betalningsföreläggande. Detta skulle inne- bära en betänklig brist i notarieutbildningen.

Med hänsyn till det ovan anförda ifrågasätter tingsrätten allvarligt huru— vida några rationaliserings- eller effektivitetsvinster överhuvudtaget står att vinna med den föreslagna delegeringcn.

• Sida 145
•  Original

Prop. 1981/82: 134 145

Frågan huruvida de föreslagna åtgärderna kommer att innebära en minskning av antalet notarietjänster eller ej och förslagets personalpolitis- ka lämplighet i övrigt är en facklig angelägenhet. som tingsrätten ej anser sig böra ta ställning till.

Som en sammanfattning av vad ovan anförts vill tingsrätten ge uttryck för den meningen att förutsättningar för den föreslagna delegeringen inte föreligger och att försöksverksamheten därför ej bör äga rum.

Vid information enligt medbestämmandelagen om innehållet i detta yt- trande har platsombuden för ST-DÅT förklarat sig anse att delegation till biträdespersonal bör kunna ske. — — —

Göteborgs tingsrätt: Förslaget är mycket intressant särskilt för Göte- borgs tingsrätt. eftersom tingsrättens rutineri Bf-mål nu står inför stora för— ändringar. med hänsyn till att ADB-teknik skall börja användas i dessa mål vid tingsrätten. Tingsrätten har därför ett stort intresse av att snarast få delta i försöksverksamhet med delegation av beslutanderätt i Bf—mål.

Domstolsverket: De skäl för delegation av beslutanderätt i mål om betal— ningsföreläggande som domstolsverket angav i skrivelsen till regeringen den 4 september 1979 gäller fortfarande: dock att reformen med hänsyn till den alltjämt ökande måltillströmningen idag synes ännu angelägnare än är l979. Domstolsverket, som har goda erfarenheter av delegationsverksam- heten vid inskrivningsmyndighetema. vill ånyo understryka det angelägna i den nu föreslagna delegationsreformens snara genomförande. Verket ut- går härvid ifrån att någon mera genomgripande reform av den summariska processen i anledning av rättegångsutredningens arbete inte är aktuell un- der de närmaste åren.

Postverket: Postverket har ingenting att invända mot förslaget om dele- gering av viss handläggning till biträdespersonal vid domstolarna.

Rättegångsutredningen: Med hänvisning till en framställning från dom- stolsverket föreslås i promemorian att mål om betalningsföreläggande skall få handläggas av icke lagfaren tjänsteman iden utsträckning regeringen be- stämmer.

Som framgår av domstolsverkets framställning har en sådan utveckling flera fördelar. åtminstone på sikt. Däremot torde en delegation i enlighet med promemorian inte —som i promemorian påstås —- medföra att man får en snabbare handläggning. Såvitt vi har oss bekant är det nämligen inte på beslutsfattarnivån som den summariska processen stoppas upp. Tvärtom kommer en reform i enlighet med promemorian att på kort sikt vara före— nad med vissa svårigheter —- särskilt om man inte kan förvänta någon per- sonalförstärkning.

Vad vi nu anfört får inte tolkas så att vi skulle vara motståndare till att låta domstolsbiträden tjänstgöra som domare i en stor del av de summaris- ka målen. Tvärtom skall enligt vårt preliminära lagförslag. som vi under hand låtit justitiedepartementet ta del av. domstolsbiträdena vara beslu- lO Riksdagen [981/82. I saml. Nr 134

• Sida 146
•  Original

Prop. 1981/82:134 l46

tande i alla superenkla fall. dvs. i de mer eller mindre schabloniserade mål som uppgår till omkring 70—75 97 av alla summariska mål. En reform en- ligt våra riktlinjer svarar bättre mot promemorians skäl. nämligen "betal- ningsföreläggandenas karaktär av schabloniserade massärenden". än pro- memorieförslaget. som i princip låter domstolsbiträden vara handläggare också av sådana ärenden som inte till sin typ är schablonärendcn.

Vi vill komma tillbaka till vårt påstående att en reform i enlighet med promemorian på kort sikt kan vara förenad med vissa svårigheter. 1 första hand har man härvid anledning att uppmärksamma att domstolsbiträdena —- vilka är de som mest utsätts för dagens problem med svårigheter att del— ge m.m. —- skall ta över en viss del av de nuvarande notarieuppgifterna i den summariska processen. Man måste emellertid också uppmärksamma problemen med utbildningsverksamhet kring reformen.

Det är mångajuridiska frågor som de domstolsbiträden. som berörs av reformen. skall sätta sig in i. Det gäller bl.a. (för att använda en beskriv- ning från departementspromemorian Ds Ju l977:5 Summarisk process s. 7] ) den ibland komplicerade och i ett vidare perspektiv ofruktsarnma pröv- ningen av frågan om lagsökning eller betalningsföreläggande är rätt pro- cessform. Här gäller det att ta ställning till om en viss fordran eventuellt skall anses ha skadeståndsrättslig karaktär eller om det eventuellt skall an- ses föreligga ett skriftligt fordringsbevis. Båda de problemen har föranlett en del rättsfallsreferat.

Till det som domstolsbiträdena skall sätta sig närmare in i hör också reg- lerna om forum. om behörighet etc. Det skall medges att många domstols— biträden redan idag kan åtminstone de vanliga reglerna härom ganska väl. Det är emellertid en sak att förarbeta ett ärende för senare beslut avjurist. en annan sak att på eget ansvar själv fatta besluten.

I en superenkel process av det slag vi har i tankarna bör inga egentliga problem behöva uppstå i fråga om gränsdragningar mot andra processfor- mer eller i fråga om forumregler o.d. Behovet av att utbilda domstolsbiträ- den torde därföri en reform av vårt slag vara i motsvarande mån mindre än när det gäller promemorieförslaget.

Sveriges dmnarqförbund (majoriteten): [ yttrande l979 till domstolsver- ket framförde förbundet betänkligheter mot förslag om försöksverksamhet med delegation av beslutanderätten i mål om betalningsföreläggande. Bl.a. påpekade förbundet att sådana mål ingalunda alltid är av okomplicerad na- tur och att risk för misstag föreligger i de fall där det inte är lätt för biträdet att upptäcka svårigheterna. Förbundet ifrågasatte också om bestämda slut- satser skulle kunna dras av en försöksverksamhet. som kunde antas bli förlagd till tingsrätter med skickliga assistenter. Då med hänsyn till att ny lagstiftning om summarisk process väntades inom en nära framtid försöks- verksamhet inte kunde anses försvarbar från kostnadssynpunkt. avstyrkte förbundet förslaget om sådan verksamhet.

De invändningar som framfördes i yttrandet l979 är fortfarande i hu-

• Sida 147
•  Original

Prop. 1981/82: [34 147

Vudsak giltiga. Utöver tidigare anförda synpunkter kan tilläggas att några av de ändringar som föreslås iden remitterade promemorian visserligen är ägnade att effektivisera verksamheten. bl.a. på det sätt att större krav ställs på ingivarna. men samtidigt kräver mer av handläggande personal än nuvarande ordning. Förbundet avstyrker alltjämt att regler om delegation införs. innan klarhet nåtts om den summariska processens framtida ut- formning.

Beträffande promemorieförslaget vill förbundet anföra följande syn- punkter. Förbundet tar bestämt avstånd från att delegation genomförs utan att det först vid försöksverksamhet övertygande visats att delegation i me- ningsfull omfattning kan ske utan fara för rättssäkerheten. En sådan för- söksverksamhet måste pågå under avsevärd tid och i tingsrätter av alla oli- ka slag. med särskilt sikte på att utröna hur den svåra avgränsningen bör ske mellan mål som kan avgöras i delegation och sådana som av rättssäker- hetsskäl ej tillåter detta.

Sveriges domardi'irhund (minoriteten): Avsnittet om delegation i Bf-mål skall ha följande lydelse fr.o.m. sista meningen i andra stycket. som börjar "Förbundet avstyrker alltjämt — — —": — — — Förbundet tar därför be- stämt avstånd från att delegation genomförs utan att det först vid försöks- verksamhet övertygande visats att delegation i meningsfull omfattning kan ske utan fara för rättssäkerheten. Under förutsättning att en försöksverk- samhet görs under tillräcklig tid och i tingsrätter av alla olika slag. med sär— skilt sikte på att utröna hur den svåra avgränsningen bör ske mellan betal- ningsförelägganden som kan avgöras i delegation och dem som av rätts- säkerhetsskäl ej tillåter detta. vill förbundet nu inte motsätta sig att en för- söksverksamhet kommer till stånd. Därvid utgår förbundet från att det dröjer ganska länge innan en genomgripande reform av den summariska betalningsprocessen äger rum.

Sveriges_föreningsbankersförbund: Vad gäller den föreslagna delegatio- nen av beslutanderätten i Bf—mål har som skäl för denna anförts att det ger en möjlighet att inom statsförvaltningen öka biträdestjänsternas attraktivi- tet genom att ge domstolsbiträden möjlighet att avancera till tjänster på handläggarnivå.

Enligt SFFs förmenande kan biträdespersonalens utbildningsmöjlighe— ter och karriärmöjligheter i och för sig aldrig vara ett skäl till att rena do- maruppgifter i form av direkt ansvar för beslutsfattandet överflyttas på dem. Det råder ingen tvekan om att flera av de biträden, som dagligen un- der flera års tid handlagt Bf—mål, har en betydande kunskap på själva hand- läggningsrutinen och därmed förknippade problem. Detta får dock inte un- danskymma det faktum att. även om Bf—målen har karaktären av massären- den och rutinärenden. de rör sig över hela det centrala. civilrättsliga lag- stiftningsområdet över vilket biträdespersonalen inte kan förväntas ha kunskap och insikt som även en i handläggningen orutineradjurist besitter. Detta förhållande sammantaget med det faktum att det får anses vara en

• Sida 148
•  Original

Prop. 1981/82: 134 148

oeftergivlig rättsgrundsats. att tvistemål inför domstol skall avgöras av lag- faren domarpersonal. medför att förbundet i denna del ställer sig mycket tveksam till promemorians förslag om delegering.

.!USEK: Redan när domstolsverket hösten 1979 tillskrev regeringen i frågan framförde JUSEK sin negativa inställning till att beslutanderätten beträffande betalningsföreläggande delegeras till domstolsbiträden.

JUSEK vill nu anföra följande:

Det äri och för sig riktigt såsom nämns i promemorian att betalningsfö- reläggandena till stor del är schabloniserade massärenden vars handlägg- ning för närvarande tar stor del av notariernas tid i anspråk. Det är dock förbundets uppfattning att notarierna bör få behålla besltrtanderätten i de aktuella ärendena. Anledningen härtill är dels att notarietjänstgöringens utbildningsmoment skall tillgodoses. dels att de grundläggande kunskaper som behövs för handläggningen av ”svårare mål" erhålls vid behandlingen av dessa massärenden.

l promemorian sägs att den notariearbetskraft som frigörs kan styras över till andra angelägna arbetsuppgifter vilket leder till högre kvalitet på notarieutbildningen. En god tanke som med rätt avvägd omfattning av de- legationen skulle kunna bli verklighet men som i praktiken inte torde låta sig göras. Det är förbundets erfarenhet att följden av dylika reformer är personalinskränkning och inte arbetsutvidgning.

Det ter sig inte heller särskilt rationellt att lägga ner resurser på att utbil- da domstolsbiträden för ifrågavarande arbetsuppgifter när det redan finns ett stort antal presumtiva notarier redan utbildade för bl.a. handläggning avjuridiska ärenden.

Även ur rättssäkerhetssynpunkt kan en delegationsreforrn ifrågasättas. Vem skall avgöra om ett ärende är av vidlyftig eller svär beskaffenhet eller kräver särskild erfarenhet. Biträdet torde inte ha tillräcklig erfarenhet där- till.

14 Behovet av övergångsbestämmelser m.m.

Huddinge tingsrätt: Slutligen vill tingsrätten peka på följande. Enligt förordning (I947:774) om dagbok och aktbildning m.m. i mål om lagsök- ning och betalningsföreläggande skall föras dagbok med upplysningar en- ligt formulär som fastställts av domstolsverket. Formuläret medför att sa- ken skall anges med uppgift om åberopad räkning e.d. Uppgiften ifylles av domstolsbiträde när målet registreras och blir regelmässigt mycket kortfat- tad. Någon ändring i denna bestämmelse föreslås inte i promemorian. An- givande av saken fyller knappast någon funktion. varför arbetsmomentet bör tas bort som onödigt. Om identifikationsfrågor gällande saken uppstår. t.ex. när målet upptas efter återvinning. måste upplysningar inhämtas av helt annan beskaffenhet än dagboksanteckningen ger. Vanligen sker detta i

• Sida 149
•  Original

Prop. 1981/82: 134 149

återvinningsmål så att borgenären förelägge's att inge kopia av Bf-ansökan med tillhörande handlingar.

Stock/rulms tingsrätt: Tingsrätten delar den uppfattning som framförts i promemorian (i fråga om hjälpmedel. undersökningar och organisatioriska åtgärder) och tillstyrker framförda förslag.

Tingsrätten vill särskilt framhålla den stora betydelse som delgivnings- verksamheten har för tingsrättens verksamhet. Som framhålls i promemo- rian får det inverkan på domstolens funktionsgrad och arbetseffektivitet. när delgivningssvårigheter uppstår. Detta gäller inte bara lagsöknings- och betalningsföreläggandesidan utan hela tingsrättens verksamhet. inte minst då brottmålssidan. där ett mycket stort antal förhandlingar måste ställas in på grund av misslyckade delgivningsförsök. Inställda förhandlingar inne- bär betydande kostnader för det allmänna.

Det är tingsrättens uppfattning att det är mycket angeläget att arbetet på delgivningscentralen i Stockholm effektiviseras genom anlitande av teknis- ka hjälpmedel. Tekniska hjälpmedel på delgivningsområdet bör också kun- na tas i bruk vid större domstolar. särskilt vid en så stor domstol som Stockholms tingsrätt. Det är angeläget att de undersökningar som föreslås i promemorian s. 7l under punkterna 7.6.4 och 7.6.5 snarast kommer igång.

I sammanhanget vill tingsrätten även erinra om bestämmelsen i 33 kap. 5 s" rättegångsbalken. att tredskodom skall delges genom rättens försorg bl.a. ide fall då den part som yrkat tredskodom begär det. Kostnaden här- för drabbar det allmänna. Det kan enligt tingsrättens mening sättas i fråga om det allmänna bör svara för kostnader för delgivning av tredskodom en- ligt nyssnämnda bestämmelse. Hela frågan om delgivning av tredskodo- mar har för övrigt kommit i ett nytt läge sedan tingsrätt år 1978 ålagts att sända alla domar och slutliga beslut till parterna utan avgift.

Tingsrätten vill också understryka behovet av utbildning/information hos postpersonal beträffande delgivningsförfarandet. Tingsrätten kan konstatera brister i ett mycket stort antal delgivningar vilket innebär mer- arbete bl.a. för domstolen. Denna fråga bör. såsom föreslås. undersökas närmare av postverket och domstolsverket i samverkan.

Lunds tingsrätt: Beträffande vissa typer av Bf-mål kan övervägas om inte fordringen bör kunna utsökas titan föregående domstolsförfarande. De mål som här avses är sådana där borgenären är myndighet eller "myndighets- liknande" och står under offentlig kontroll. Som exempel kan nämnas mål om parkeringsavgift där byggnadsstyrelsen är borgenär. mål om sjukvårds— avgift (landstingskommun borgenär) och mål om trafikförsäkring (Trafik- försäkringsföreningen borgenär). Man kan här tänka sig att de i viss ord- ning fastställda avgifterna skulle kunna uttagas genom utmätning utan att domstol dessförinnan meddelat slutbevis i målet. Detta förutsätterdock att gäldenär som anser borgenärs beslut felaktigt får möjlighet att få saken prövad av domstol. Med tanke på den mycket låga andel av hithörande mål

• Sida 150
•  Original

Prop. 1981/82: 134 |50

som hänskjuts som tvistiga till rättegång —— kanske särskilt Trafikförsäk- ringsföreningens krav —- skulle en reform av nu skisserat slag innebära en stor avlastning av tingsrätternas arbetsbörda utan att rättssäkerheten äventyras. Tingsrätten vill i detta sammanhang erinra om att av Bf—målen i Göteborg inte mindre än Zl respektive 32 G” avsåg trafikförsäkrings- och parkeringsavgifter (promemorian s. 4). Det av tingsrätten skisserade för- farandet har viss motsvarighet redan i gällande lagstiftning. Som exempel kan nämnas att återbetalning enligt studiestödslagen (l973z349) kan utsö- kas utan dom eller motsvarande exekutionstitel. En lagändring i nu antydd riktning skulle i hög grad minska tingsrätternas arbete med den summaris- ka betalningsprocessen.

Malmö tingsrätt: Övriga i promemorian lämnade förslag rörande hjälp- medel. undersökningar och organisatoriska åtgärder finner tingsrätten ej skäl att särskilt yttra sig över. Flertalet av förslagen synes väl övervägda och kan. om de genomförs. med säkerhet leda till effektivisering och ratio- nalisering av berörda verksamheter.

Göteborgs tingsrätt: Vid tingsrätten förekommer inte sällan att Bf—mål måste återkallas av borgenären därför att det under förfarandet kommit . fram att gäldenären numera är bosatt utom riket och delgivning enligt 24 % sista punkten lagsökningslagen inte kan ske. De vanligaste fallen är sådana där gäldenären efter en flerårig vistelse i Sverige tillfälligt återflyttat till sitt hemland. ofta ett annat nordiskt land. Det förekommer även fall där gälde- nären för något eller några år tagit anställning utom riket med avsikt att se- nare återvända till Sverige. Av i målen tillgängliga adressuppgifter tycks det ofta som om delgivning utan större svårighet skulle kunna ske i det nya land där gäldenären befinner sig. I en del fall händer det också att försän- delser vid ordinär delgivning eftersänds av posten och att delgivning fak— tiskt sker i utlandet. Med nuvarande regler kan slutbevis inte meddelas i dessa fall. Det bör under den fortsatta departementsbehandlingen övervä- gas om inte förbudet att delge ett Bf utom riket kan upphävas.

Tingsrätten vill understryka vikten av att den föreslagna ikraftträdande- tidpunkten hålls och att reglerna för processen enligt handräckningslagen (l98lz847) redan från början —- dvs. från årsskiftet l98l—82— anpassas till de nya reglerna. Särskilt gäller detta förslagen under avsnitten 6.1. 6.2. 8 och 9.

RikspuIisstyrclsen: — — — Vad gäller förslaget om ökad användning av brevdelgivning måste dock ifrågasättas om vanliga gäldenärer i någon nämnvärd utsträckning kommer att medverka.

I de allra flesta fallen av stämningsmannadelgivning kan antas att stäm- ningsmannen blott uppträder som bud. I många polisdistrikt utanför stor- stadsområdena uppges. att mottagare av stämningsmannadelgivningar i ganska hög utsträckning på kallelse infinner sig på polisstation för att häm- ta försändelserna. Det förefaller därför påkallat. att domstolsverket ånyo

• Sida 151
•  Original

Prop. 1981/82: 134 l51

erinrar domstolarna om vikten av att använda delgivning genom rekom- menderat brev eller särskild postdelgivning i första hand och begära stäm- ningsmannadelgivning med större restriktivitet.

Vad utredningen föreslagit beträffande stämningsman som ”adressfors- kare" resp som "spanaref' kan godtas vad gäller de hos polismyndigheter- na anställda delgivningsmänncn. Dessa kan på grund av sin anställning få ut adressuppgifter hos posten och försäkringskassa. i sistnämnda fall enligt SFS 1981z429. De fritidsarbetande stämningsmännen däremot torde i detta hänseende få anses som privatpersoner och inte ha tillgång till ifrågavaran- de register. Däremot kan de efter hänvändelse till polismyndighetens kans- li få fram uppgifterna. Det extra arbete sådan hänvändelse innebär och kostnaderna för brevporto och telefonsamtal ersätts inte. Rikspolisstyrel- sen har tidigare föreslagit att i vart fall nyssnämnda utlägg skall kunna er- sättas. eftersom detta är ägnat att höja stämningsmannens prestation. men inte vunnit gehör härför. Det är angeläget att denna ersättningsfråga löses.

Det lokala polisväsendets terminaler är i regel placerade i centralortens sambands-lförbindelsecentral. Säkerhetsbestämmelserna för tillträde och åtkomst är stränga. Registerförfrågningar måste ske genom personal med särskild behörighet. Vid köbildning torde delgivningsärendena ges låg prioritet. Delgivningspersonalens möjligheter att få tillgång till terminal bör förbättras. Rikspolisstyrelsen biträder därför utredningens förslag att styrelsen närmare får utreda behovet av ytterligare terminaler. Likaså är styrelsen beredd att undersöka möjligheterna att använda hjälpmedel av typ minidator föri första hand delgivningscentralen i Stockholms polisdist- n'kt.

Ett hjälpmedel av annat slag som underlättar hanteringen av delgiv- ningsärendena är ett arbetsbesparande och genomtänkt blankettsystem för diarieföring. uppgiftslagring m.m. Rikspolisstyrelsen ämnar i samarbete med domstolsverket bl.a. utarbeta ett blankettset som bättre än nuvarande blanketter svarar mot dagens krav.

] sina anvisningar för förfarandet vid delgivning genom stämningsman. dnr C—öl l —4l37/79. har styrelsen för de brådskande delgivningarna re- kommenderat att diarienummer inhämtas per telefon av stämningsmannen och att preliminär redovisning till polismyndigheten sker sammaledes. Härigenom har en grund skapats för ett smidigt samarbete i de brådskande fallen mellan uppdragsgivare/polismyndighet/stämningsman. Lämplighe- ten av att delgivningsmän i storstadsdistrikten innehar stämningsmanna- förordnanden i intilliggande polisdistrikt har även berörts i anvisningarna. som här bifogas.

Rapporteringsskyldighet till centrala bilregistret i fråga om nya adresser för gäldenärerna vid vissa typer av krav kan inte föreskrivas för polismyn- digheternas del. Dessa får inte kännedom om vad kraven gäller. eftersom delgivningsförsändclserna kommer i slutna kuvert. En generell rapporte- ringsskyldigh et beträffande samtliga adressförändringar skulle innebära ett

• Sida 152
•  Original

Prop. l981/82: 134 152

avsevärt merarbete. som i de största polisdistrikten inte skulle kunna be- mästras utan personalförstärkning.

Förslaget om ökad användning av buddelgivning föranleder följande synpunkter.

Redan nti åtar sig delgivningsmän/stämningsmän buddelgivningsupp- drag såsom extraarbete utanför anställningen/uppdragen hos polismyndig- het. I den mån dessa extrauppdrag avser samma kategorier av ärenden. som uppdragstagaren har att fullgöra för polismyndighetens räkning. kan lätt ett osunt konkurrensförhållande uppkomma. Om det går att hos delgiv- - ningsman/stämningsman köpa sig företräde i delgivningskön genom att an- lita vcderbörande som buddelgivare. måste detta upplevas som stötande. Rikspolisstyrelsen vill därför understryka vikten av att ökad användning av buddelgivning organiseras i någon myndighets regi.

På sina håll har delgivningsmän uppfattat övergången från fast bilersätt- ning per ärende till kilometerersättning som en försämring. Möjligheten att träffa specialavtal med blandad fast och rörlig ersättning bör övervägas. så att benägenheten i storstadsområdena att använda egen bil i tjänsten och därmed effektiviteten ökar.

Dmnstulsrer/tet: Domstolsverket utgår från att utrymmet för brevdelgiv- ning är begränsat i den summariska processen. Synpunkter på när brevdel- givning bedöms vara lämplig kommer att intas i handboken. Frågan bc- handlas även vid domstolsverkets kurser i summarisk process. Om tidiga- re erfarenheter av den sökte eller andra omständigheter gör det sannolikt att gäldenären inte vill medverka får man välja en effektivare delgivnings- form. För att underlätta domstolarnas arbete kommer det i handboken att anvisas förslag på lämpliga alternativa delgivningsformer. Domstolsverket finner det tveksamt om det härutöver skulle behövas särskilda riktlinjer för i vilka fall brevdelgivning bör användas.

Det finns olika praxis vid de skilda domstolarna i fråga om liggetiden för rekommenderade brev med mottagningsbevis. [ handboken och vid den lö- pande kursverksamheten kommer för- och nackdelar med långa respektive korta liggetider att presenteras. Det torde sedan ankomma på den enskilda domstolen att välja lämplig liggetid.

Domstolsverket ställer sig avvisande till att undersöka den betydelse lig- getidens längd och postens påminnelser kan ha beträffande effektiviteten vid delgivningen. En sådan undersökning som är kostsam kan antas vara utan motsvarande nytta.

Det utbildningsbehov av posttjänstemän som påtalas i promemorian. för att effektivisera den särskilda postdelgivningen. torde vara en postens egen angelägenhet. Domstolsverket är dock berett att medverka vid en eventuell utbildning.

• Sida 153
•  Original

Prop. 1981/82: 134 153

I detta sammanhang vill domstolsverket framhålla vikten av att försän- delser avseende särskild postdelgivning av posten skickas vidare direkt för delgivningsförsök på eventuell eftersändningsadress.

i

l handboken avser domstolsverket att uppta rekommendationer. utarbe- tade i samråd med rikspolisstyrelsen. om hur delgivning genom stämnings- man bör ske i olika situationer. —— Mål med brådskande delgivningar torde dock vara ganska sällsynt förekommande i den summariska processen.

I samband med att ADB—teknik på försök kommer att införas vid vissa tingsrätter avser domstolsverket att ta upp frågan om återanvändning av adresser.

Möjligheten att anvisa myndigheterna lämpliga buddelgivare bör enligt promemorian undersökas av domstolsverket. Denna fråga bör enligt dom- stolsverkets mening finna sin bästa lösning om de enskilda myndigheterna i stället lokalt undersöker förhållandena på sin ort. Domstolsverket kom- mer att behandla problemet i handboken varigenom domstolarna initieras till att företaga egna undersökningar.

Datainspuktianmi: På sidan 46 påtalas att ett slutbevis föranleder att gäl- denären råkar ut för "anmärkning i ett kreditregister". Språkvårdandet sy- nes här ha föranlett en misskrivning. Slutbevis noteras i ettflertal kreditre- " gister (pluralis). Se härom datainspektionens PM "Vad en lagsökningsdo- mare bör veta om kreditupplysningsverksamhet"'.

Den inställning lagstiftaren visat i speeialmotiveringen till 9 kap. 8 % tredje stycket i sekretesslagen (1980:100) gentemot inkassoverksamhet. nämligen att utlämnande av adressuppgift om gäldenär till fordringsägare eller inkassobyrå "typiskt sett upplevs som en nackdel för den enskilde" och således ej får utlämnas enligt lagrummet innebär. som påpekas på s. 52 i promemorian. att inkassoföretag och fordringsägare av lagstiftaren hin- dras från att inhämta de uppgifter som de å andra sidan åläggs att lämna en- ligt lagsökningslagen.

] propositionen ( l974z42) med förslag till inkassolag uttalar föredragande statsrådet (s. 13) att inkassoverksamheten fyller en viktig funktion i betal- ningsprocessen. bland annat som en följd av den ökade kreditgivningen.

Lagstiftaren synes nu försöka sitta på två stolar samtidigt. Datainspek- tionen har tidigare uppmärksammat departementet på problemet.

På 5. 52 och följande i promemorian föreslås att delgivningsorganisatio- nen eventuellt bör terminalanslutas till vissa register för adressforskning samt att dokumentation av delgivningsadresser till gäldenärer som kan för- väntas återkomma i senare ärenden skall förses med "tekniska hjälpme- del" härför. Därmed avses uppenbarligen endera ADB-register eller möjli- gen register förda med mikrokortteknik.

• Sida 154
•  Original

Prop. 1981/82: 134 154

På 5. 55 och följande diskuteras behovet av att tingsrätterna bevarar del— givningserfarenheter— delgivningsadress och definitivt hindersbevis —— för återanvändning vid senare tillfälle. I promemorian föreslås därefter att det bör ankomma på domstolsverket att utreda behovet av något slag av regis- ter. varvid med all sannolikhet skulle behövas ADB-teknik.

Såväl delgivningsorganisationens anslutningar till befintliga register som inrättande av nya register där och hos domstolarna. förutsätter. om regist- ren avses föras med ADB-teknik. tillstånd enligt datalagen. Därvid bör be- aktas att registren inte får karaktären av "bra att ha-register" och såväl från effektivitets- och integritetsutgångspunkt måste uppgifterna i sådant register gallras tämligen snart. Den som är svårdelgiven är det bland annat på den grunden att han ofta byter adress utan att meddela vare sig myndig- heter eller fordringsägare. lnaktuella registeruppgifter främjar varken ef- fektivitet eller integritetsskydd.

l vad mån. som uppgivits i promemorian s. 56. centrala bilregistret skall tilldelas uppgifter att föra särskilda adressregister för delgivning av biläga- re är. från datainspektionens utgångspunkter. tveksamt. Är ägareuppgif— terna i bilregistret oriktiga eller inaktuella bör de i stället rättas och fortlö- pande hållas aktuella.

Pä s. 57 i promemorian görs gällande att det är en uppgift för datainspek- tionen såsom tillsynsmyndighet enligt inkassolagen att tillse att inkassofö- retag och storborgenärer återanvänder delgivningsadresser och hänvisas i denna del till prop. 1980/81:10 s. 91. där dock departementschefen endast påpekar att inspektionen inom ramen för tillståndsprövnings- och tillsyns- verksamheten bör se till bland annat att företagen gör tillräckliga insatser för utbildning av de anställda och dylikt.

] själva verket innefattar datainspektionens uppgifter enligt inkassolagen och framför allt enligt datalagen att verka för att noteringar om gäldenärer inte behålls längre tid än vad som erfordras för hanteringen i pågående och nyligen avslutade ärenden.

I sammanhanget bör påpekas att hanteringen av ansökningsavgifterna såväl på ingivarsidan som hos tingsrätterna när det gäller inkassobyråer och s.k. "storborgenärer" sker på ett föga rationellt sätt. I stället för debi- tering på varje ansökan —— och oavsett om det sker med klistcrlappar (stäm- pelmärken) eller kassaapparat. borde en fakturering i efterhand månadsvis kunna ske i likhet med vad som redan visat sig fungera i motsvarande avse- ende hos kronofogdemyndigheterna. En sådan ordning skulle uppenbarli- gen spara avsevärd tid och resurser såväl hos ingivare som hos tingsrätter- na. Eventuella ränteförluster för statsverket skulle kunna uppvägas genom 21 conto-betalningari större poster från ingivare.

Postverket: Postverket ser med tillfredsställelse att formen brevdelgiv- ning kan användas i större utsträckning. Detta sammanfaller med texten i och andemeningen bakom delgivningslagen och delgivningskungörelsen.

• Sida 155
•  Original

Prop. 1981/82:134 155

Brevdelgivning är dessutom betydligt billigare än andra delgivningsformer. l departementets promemoria Delgivning. som delvis citeras i betänkan- det. anges som genomsnittskostnad för ordinär delgivning i form av vanligt brev med delgivningskvitto (brevdelgivning) 2 kr. 60 öre. medan ordinär delgivning i form av rekommenderat brev med mottagningsbevis (rekdel- givning) kostar 10 kr. 20 öre. Andra delgivningsformer är dyrare. i vissa fall betydligt dyrare.

Vi vill här (i fråga om rekommenderat brev med mottagningsbevis) en- dast rätta några felaktigheter i texten. [ andra stycket i avsnittet sägs att posten skickar ut en påminnelse efter cirka 14 dagar. Rätt antal dagar är 10.

[ efterföljande stycke sägs att postens automatiska påminnelse bortfaller vid förkortad liggetid. Detta kan vara riktigt. om liggetiden är IOdagar eller mindre. Om liggetiden är längre än 10 dagar påminns adressaten enligt van- liga regler.

Det är givetvis beklagligt att delgivningskvitton ibland återkommer orik- tigt eller ofullständigt ifyllda till domstolarna. Förklaringar till detta kan vara flera. För särskild postdelgivning gäller speciella regler som avviker från det normala förfarandet vid postutdelning m.m. Då antalet särskilda postdelgivningar är relativt litet. kommer den enskilde brevbäraren inte så ofta i kontakt med den typen av försändelser. Det är därför inte så lätt för brevbäraren att komma ihåg vilka utdelningsrutiner som gäller. Arbetsled- ningen får därför vid så gott som varje tillfälle instruera brevbärarna — och det gäller naturligtvis i hög grad nyanställda — om de särskilda bestämmel- ser som gäller i det här avseendet för att i möjligaste mån undvika att fel begås.

En möjlighet till förbättring är. som antyds i betänkandet. att ytterligare höja graden av information till berörd personal. En annan möjlighet till för— bättring kan vara att se över texten på delgivningskvittot. Dessa möjlighe- ter bör utredas närmare i samverkan med domstolsverket. som föreslås i betänkandet.

Enligt nuvarande bestämmelser om särskild postdelgivning får en del- givningsförsändelse inte eftersändas till en annan ort. [ betänkandet anförs nu att Postverket skall undersöka om postrutinerna kan ändras på så sätt att delgivningsförsändelser eftersänds även till annan ort och att den nya adressen anges på delgivningsbeviset. Postverket har ingenting emot att undersöka den frågan. som bör vara lätt att lösa.

Det finns dock en annan sida av problemet. som först bör undersökas. För närvarande gäller en liggetid på fyra dagar. ankomstdagen oräknad. Om delgivningsförsändelsen får eftersändas även till annan ort. där en ny eftersändning kanske är begärd osv.. kan det dröja många dagar. innan del- givningskvittot återkommer till avsändaren. Av betänkandet framgår bl.a.

• Sida 156
•  Original

Prop. 1981/82:134 156

att adressatcr till delgivningsförsändelser inte sällan håller sig undan. t.ex. genom att ofta byta adress. Kan domstolarna acceptera en sådan fördröj- ning har Postverket säkerligen inte några större problem att ändra postruti- nen enligt ovan. Detta förutsätter givetvis också att ny liggetid får beräk- nas efter varje ny eftersändning.

Sveriges domul'q/i'irlmna': Förbundet anser att det inte är en uppgift för domstolsverket att —- som föreslås i avsnitt 7.6.1— ge domstolarna riktlin- jer för i vilka fall brevdelgivning bör användas. Det är för övrigt svårt att föreställa sig några meningsfulla anvisningar som går utöver vad lagen och dess förarbeten innehåller.

Det är angeläget att postverkets personal får erforderliga instruktioner så att nu förekommande fel i dess handhavande av delgivningsärenden kan undvikas. l sammanhanget förtjänar det att påpekas att det görs misstag in- te bara vid särskild postdelgivning utan även vid delgivning genom rekom- menderad försändelse med mottagningsbevis. Sålunda förekommer t.ex. att adressaten inte kvitterar mottagningsbeviset eller att hela försändelsen lämnas i en postbox.

Förbundet instämmer i vad som anförs i avsnitt 7.6.4 om svårigheterna att få en stämningsmannadelgivning utförd i brådskande situationer. Även i andra avseenden förekommer problem i kontakterna mellan domstolarna och stämningsmännen. t.ex. därigenom att delgivningsbevis inte är riktigt ifyllda så som anges i avsnitt 7.6.3 beträffande särskild postdelgivning. Det är viktigt att domstolsverket och rikspolisstyrelsen vidtar åtgärder för att underlätta samarbetet mellan tingsrätterna och stämningsmännen.

Det framstår inte som helt odiskutabelt hur de föreslagna reglerna skall tillämpas på mål som är anhängiga vid ikraftträdandet. Skall forumfrågan prövas enligt de nya reglerna i redan anhängiga mål? Skall de nya kraven på uppgifter angående gäldenären få utgöra grund för avvisning av en re- dan upptagen ansökan? Dessa och andra frågor gör att det bör övervägas om inte övergångsbestämmelser erfordras.

Sram-ku BanIxji'ireningen: l 5 & såväl gällande som föreslagen lydelse anges att ansökningen jämte fordringshandlingen skall delges gäldenären. Enligt 2 & första stycket är det emellertid tillräckligt att till ansökan fogas en styrkt avskrift av fordringshandlingen. ] korrespondens därmed bör i 5 s före ordet fordringshandlingen infogas orden "avskrift av " eller "kopia på"

Bankföreningen har inledningsvis nämnt att det kan finnas anledning att överväga också de handläggningssvårigheter som finns i den kedja av åt- gärder som följer på en betalningsförsummelse. Bankföreningen vill i detta sammanhang erinra om de svårigheter som kan bli en följd av att huvud- ansvaret för exekutiva ätgärder flyttas över från länsstyrelserna till krono- fogdemyndigheterna. Bankföreningen vill framhålla det ytterst angelägnai att kronofogdemyndigheterna tilldelas sådana resurser och att deras nya

• Sida 157
•  Original

Prop. 1981/82: 134 - 157

uppgifter i övrigt underlättas så att överflyttningen inte leder till förlängda handläggningstidcr. Bankerna måste annars se sig nödsakade att snabbare och med större kraft själva ingripa vid betalningsförsummelser för att tind- vika förluster. Detta kan gå ut över de gäldenärer som på grtlnd av banker- nas hittills visade välvilja med bl.a. betalningsanstånd haft möjlighet att själva klara upp sina åligganden.

Bankföreningen har tidigare föreslagit att kravet på delgivning med gäl- denären av utslag i lagsökningsmål skall slopas. Föreningen vill ta tillfället . i akt att erinra om detta. Detta skulle med hänsyn till rådande svårigheter att nå många gäldenärer för delgivning avsevärt påskynda det exekutiva förfarandet. Ett slopande av delgivningskravet fick givetvis kombineras med ett krav på att gäldenären redan i föreläggandet får upplysningar om vilka verkningarna kan bli av ett utslag. Det må påpekas att ett snabbare förfarande är till fördel också för gäldenärerna. eftersom räntefordringarna i så fall kan hållas nere. något som är av stor betydelse inte minst vid det ränteläge som nu råder. Bankföreningen avser att tillsammans med andra kreditgivarorganisationer senare återkomma till regeringen i den nu upp- tagna frågan.

Sveriges allmänna hypoteksbank: Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution har i tidigare sammanhang gjort framställning tilljustitiedepartementet om en viss förenkling i lagsöknings- förfarandet när det gäller betalningsfastställelse ur fast egendom (se härom särtryck ur föreningens protokoll 1970— 1973 s. 64 ff) Förenklingen skulle bestå däri att borgenären inte skulle vara skyldig att foga kopia av revers och pantförskrivningshandling till lagsökningsansökningen om han i ansö- kan gjorde en tillräckligt noggrann beskrivning av dessa handlingar. Ban- ken anser det angeläget att detta förslag till avsevärd förenkling nu genom- förs.

Konungariket Sveriges Jm(Is/typotekskussu: l promemorian" (s. 33) konstateras bl.a. att av 100 mål om betalningsföreläggande lämnas 65 till delgivningsuppdrag med stämningsman. Andelen mål där denna kvalifice- rade delgivningsform måste användas är således anmärkningsvärt hög —- vilket naturligen måste antagas återverka på andra delgivningsuppdrag. [nom andra myndigheter. t.ex. kronofogdemyndigheterna (lagutskottets betänkande 1980/81:23 om utsökningsbalk s. 19 f) har förts en diskussion om hur dessa myndigheter skall handlägga ett ökande antal mål med oför- ändrade personalresurser. Den lösning som härvid i första hand nämnts är en prioritering mellan olika typer av mål. Mot bakgrund av vad som bl.a. sägs i promemorian (s. 4). att åtskilliga borgenärer börjar ge in ansökningar i mål om betalningsföreläggande på obetydliga fordringsbclopp. kan frågan ställas om det inte finns skäl att även i den summariska betalningsproces- sen (och vid delgivning genom stämningsman) prioritera vissa måltyper framför andra. Enligt stadshypotekskassans uppfattning talar starka skäl för att ansökan om lagsökning. som regelmässigt gäller belopp av viss om-

• Sida 158
•  Original

Prop. 1981/82: 134 158

fattning. bör få högre prioritet. i synnerhet om betalning söks ur fast egen- dom på grund av panträtt i egendomen.

Stadshypotekskassan anser slutligen att även andra möjligheter till ratio- nalisering av den summariska processen än de som tagits upp i promemori- an bör prövas. Kravet på delgivning med gäldenären av utslag i lagsök— ningsmål borde sålunda enligt vad kassan tidigare föreslagit kunna slopas om gäldenären vid delgivningen av föreläggandet erinras om sin besvärs— rätt etc. Även såvitt gäller försäljningsförfarandet bör rationaliseringsmöj- ligheten tas till vara.

Svens/ta inkussojöreningen: På s. 57 sägs att det är av stor betydelse att storborgenärer och inkassobyråer i möjlig mån själva återanvänder uppgif- ter om delgivningsadress från ett mål i senare ansökan mot samma gälde— när.

Flertalet ärenden som medlemsföretagen. som svarar för 60—70 (.:??- av antalet Bf-mål. hanteras med ADB-teknik. När ett ärende inkommer skeri möjligaste mån en undersökning i vad mån ett ärende redan föreligger mot samma gäldenär. Om ärendet är avslutat föreligger dock inga möjligheter att lagra uppgifter om gäldenären. Datainspektionens praxis betr. datala- gen möjliggör ej en sådan lagring. Möjligen kan även kreditupplysningsla- gen lägga hinder i vägen. Med hänsyn tagen till den masshantering det är fråga om är det ekonomiskt sett ogörligt att bygga upp en manuell återan- vändning.

• Sida 159
•  Original

Prop. 1981/82: 134 159

Innehåll Proposition .................................................. 1 Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... [ Lagförslag ................................................... 2 1. Lag om ändring i lagsökningslagen (1946: 808) ............... 2 2. Lag om ändring i handräckningslagen (1981 : 847) ............ 6 Utdrag av regeringsprotokollet den 24 februari 1982 .............. 8 1 Inledning .................................................. 8 2 Allmän motivering ......................................... 8 2.1 Allmänna synpunkter .................................. 8 2.2 Domstolens prövning av sin behörighet ................... 12 2.3 Kontrollen av parternas och ombudens behörighet ......... 14 2.4 Yrkanden och grunder m.m. ............................ 16 2.5 Ansökan mot flera gäldenärer ........................... 18 2.6 Delgivningsunderlaget .................................. 18 2.7 Spikning i Bf-mål ...................................... 21 2.8 Partsdelgivning ........................................ 22 2.9 Avvisning av ansökan vid hinder mot delgivning ........... 24 2.10 Kostnader för tidningskungörelse m.m. .................. 25 2.11 Avgift vid avvisning ................................... 26 2.12 Lägre arvode när en ansökan är bristfällig ................ 26 2.13 Delegation i Bf—mäl .................................... 27 2.14 Behovet av övergångsbestämmelser ..................... 28 2.15 Ikraftträdande ......................................... 29 3 Upprättade lagförslag ....................................... 29 4 Specialmotivering .......................................... 29 4.1 Förslaget till lag om ändring i lagsökningslagen (19461808) . . 29 4.2 Förslaget till lag om ändring i handräckningslagen ( 1981: 847) 34 5 Hemställan ................................................ 34 6 Beslut ................................................ '. . .. 34 Utdrag ur lagrådets protokoll den 2 mars 1982 ................... 35 Utdrag ur regeringsprotokollet den 4 mars 1982 .................. 36 Bilagor Bilaga 1 (Ds Ju 1981: 11) Rationellare summarisk betalningsprocess 37 Bilaga 2 Sammanställning av remissyttranden ................... 94

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982

• Sida 160
•  Original