Prop. 1981/82:134

med förslag till ändring i lagsökningslagen m.m.;beslutad den 4 mars 1982.

Prop. 1981/82: 134

Regeringens proposition 1981/82: 134

med förslag till ändring i lagsökningslagen m.m.;

beslutad den 4 mars 1982.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN CARL AXEL PETRl

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till en begränsad reform i syfte att rationalisera den summariska processen. Reformen tar sikte på att minska problemen i tingsrätternas verksamhet när det gäller handläggningen av mål om lagsökning och betalningsföreläggande. Avsikten är bl.a. att söka komma till rätta med bristfälliga ansökningar. med de svårigheter som föreligger i samband med delgivningsförfarandet och med problemen att avsluta mål i de fall gäldenären inte har kunnat anträffas för delgivning.

Det föreslås således att borgenären får ett ökat ansvar för de uppgifter som behövs för delgivning av en ansökan med gäldenären samt att avvis- ning skall kunna ske om borgenären inte följer ett föreläggande att kom- plettera ansökningen med erforderliga uppgifter. Vidare föreslås att s.k. spikning (fästande av handlingarna på gäldenärens dörr) får användas som delgivningsform även i mål om betalningsföreläggande. I de fall hinder föreligger för delgivning får rätten möjlighet att avvisa ansökningen. Av- visning skall också kunna ske i de fall delgivning inte är utesluten men fortsatta försök bedöms bli särskilt kostsamma och tidskrävande och bor- genären inte är villig att själv ombesörja delgivning.

En särskild tolkningsregel föreslås i fråga om ofullständiga ränteyrkan- den. Vidare begränsas rättens skyldighet att självmant pröva sin behörig- het samt skyldigheten för ingivare att förete fullmakt.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den ljuli l982.

l Riksdagen [981/82. [ Stun/. Nr 134

Prop. 1981/82: 134 1 Förslag till

l-J

Lag om ändring i lagsökningslagen (1946: 808)

Härigenom föreskrivs i fråga om Iagsökningslagen (l946: 808) dels att 2, 5. l9. 24. 31 och 34 55 skall ha nedan angivna lydelse. dels att i lagen skall införas tre nya paragrafer. 31 a—c ss. av nedan

angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

zs'

Lagsökning skall göras skriftli— gen hos allmän underrätt. Ansök- ningen skall innehålla uppgift om borgenärens namn. personnummer. yrke. hemvist. postadress och tele- fonnummer samt gäldenärens namn och. där så kan ske. dennes person- nummer. _vrke. hemvist, postadress och tele/bnnummer. så oek ford- ringens belopp och den ränta som fordras. Borgenären angive ork de omständigheter som betinga rät- tens behörighet. om denna ej fram- går av vad eljest anföres. Vid an- sökningen skall fogas styrkt av- skrift av handling varä fordringen grundas och. då betalning enligt l å andra stycket sökes ur fast egen- dom. skepp eller skeppsbygge. av handling varigenom panträtt i egen- domen upplåtits.

Ansökningen skall jämte avskrift som angives i första stycket avläm- nas i två exemplar och vara egen— händigt undertecknad av borge- nären eller hans ombud. Är endast ett exemplar ingivet. omhesörje rät- ten mot stadgad avgift erforderlig avskrift. oeh gälle den i målet lika med huriulskrift.

' Senaste lydelse 1973: 1074 (jfr l975: 9|2l.

. lämnas

Lagsökning skall göras skriftli- gen hos allmän underrätt. Ansök- ningen skall innehålla uppgift om borgenärens namn. personnummer. yrke. hemvist. postadress och tele- fonnummer samt gäldenärens namn och postadress. Om det behörsför delgivning med gäldenären. skall uppgift även lämnas om annan ad- ress där han kan anträffas samt hans personnionmer. Saknar gäl- denären känd adress. "skall uppgift om den utredning som gjorts för att fastställa detta. Vi- dare bör anges gäldenärens yrke. hemvist. teldonnummer ot'lt artdra omstrimlig/leter som är av betydel- se för delgivning. I_)essutom skall anges fordringens belopp och den ränta som fordras. Borgenären skall också ange de omständigheter som betingar rättens behörighet. om denna inte framgår av vad som annars anförs. Vid ansökningen skall fogas styrkt avskrift av den handling varpå fordringen grundas och. då betalning enligt l 5 andra stycket so'ks ur fast egendom, skepp eller skeppsbygge. av den handling varigenom panträtt i egen— domen upplåtits.

Ansökningen skall jämte avskrift som anges i första stycket inges i två exemplar och vara egenhändigt undertecknad av borgenären eller hans ombud. Är endast'ett exem- plar ingivet. skall rätten mot före- skriven avgift omlwsöria erforderlig avskrift. Denna gäller i målet lika med originalet.

Prop. 1981/82: 134

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ss:

Det exemplar av ansökningen varå enligt 4 9" jörelt'iggandet teck— nats skall jämte fordringshand— lingen delgivas gäldenären på sätt om stämning i tvistemål är stadgat.

Det exemplar av ansökningen där _li'ireläggundet enligt 4 # ltar tecknats skall jämte avskrift av fordringshandlingen delges gälde- nären på det sätt som ("irff'ireskrivet om stämning i tvistemål. Skall bor- genären ombesörja delgivningen. tillämpas 32 kap. 2 $$ rt'ittegångs- balken.

19 53

Ansökning om betalningsföreläg— gande skall göras skriftligen eller muntligen hos allmän underrätt. Ansökningen skall innehålla uppgift om borgenärens namn. personnum— mer. yrke. hemvist. postadress och telefonnummer samt gäldenärens namn och. där så kan ske. dennes personnummer. yrke. hemvist. postadress och telefonnummer. så ock fordringens belopp och den ränta som fordras. Borgenären an- give tillika i ansökningen eller i räk- ning som åberopas tydligt och full- ständigt i grunden för fordringen och tiden för dess tillkomst samt de omständigheter som betinga rät— tens behörighet. om denna ej fram- går av vad eljest anföres.

Ansökning som göres skriftligen skall avlämnas i två exemplar och vara egenhändigt undertecknad av borgenären eller hans ombud. Är endast ett exemplar ingivet. besötje rätten mot stadgad avgift erforder- lig avskrift. och gälle den i målet

: Senaste lydelse 1978: 773. 3 Senaste lydelse 1973124l.

Ansökning om betalningsföreläg- gande skall göras skriftligen eller muntligen hos allmän underrätt. Ansökningen skall innehålla uppgift om borgenärens namn. personnum- mer, yrke. hemvist. postadress och telefonnummer samt gäldenärens namn och postadress. Om det be- hövs för delgivning med gälde- nären, skall uppgift även lämnas om annan adress där ltan kan an- trä/jas samt hans person:rummer. Saknar gält'lent't'ren känd adress. skall uppgift lämnas om den utred- ning som gjorts för att _htstställa detta. Vidare bör anges gäldenä- rens yrke. hemvist. telefonnummer och andra omständig/zeter som är av betydelse för delgivning. Dess- utom skall anges fordringens be- lopp och den ränta som fordras. Borgenären skall i ansökningen el- ler i räkning som åberopas också tydligt och fullständigt ange grun- den för fordringen och tiden för dess tillkomst samt de omständig- heter som betingar rättens behörig- het. om denna inte framgår av vad som annars anförs.

Ansökning som görs skriftligen skall avlämnas i två exemplar och vara egenhändigt undertecknad av borgenären eller hans ombud. Är endast ett exemplar ingivet. skall rätten motfi'ireskriven avgift ombe- sörja erforderlig avskrift. Denna

Prop. 1981/82: 134 Nuvarande lydelse

lika med ltuvudskrift. Göres ansök- ning ntuntligen. skall genom rättens försorg mot stadgad avgift upp- teckning därav ske i tvä exemplar: lmrgenären eller hans ombud skall med sin underskrift vitsorda att uppteckningen är riktig. Uppteck- ningen gälle sedan som huvud— skrift.

Räkning som åberopas skall ingi- vas i två exemplar: är räkningen ingiven i allenast ett exemplar skall mot stadgad avgift avskrift därav besötjas av rätten.

Föreslagen lydelse

gäller i målet lika med originalet. Görs ansökning muntligen. skall ge- nom rättens försorg mot _l't'ireskri- ven avgift uppteckning därav ske i två exemplar. Borgenären eller hans ombud skall med sin under- skrift intyga att uppteckningcn är riktig. Uppteekningen gäller sedan som original.

Räkning som åberopas skall inges i två exemplar. Är räkningen ingiven i endast ett exemplar. skall rätten mot_f't't'reskriven avgift ombe- sörja erforderlig avskri/"t.

24 &

(.)m delgivning med gäldenären av ansökningshandlingarna jämte föreläggande som avses i 22 eller 23 å äge vad i 5 s* är stadgat mot- svarande tillämpning. Ej mä del- givning äga rum utom riket och ej heller enligt 15 & delgivningslagen (l97tlz428).

Om delgivning med gäldenären av ansökningshandlingarna jämte löreläggande som avses i 22 eller 23 & tillämpas vad sotn ärji'ireskri- vet i 5 #. l_)elg.'ivning får inte ske utom riket och ej heller genom kun- görelse enligt [5 ädelgivningslagen ( 1970: 428").

3! &

()m laga domstol i mål om lag- sökning eller betalningsföreläggan- de gäller vad som är föreskrivet om tvistemål. Arrende-. hyres- och bostadsrättstvister skall dock tas tipp av tingsrätten i den ort där fas— tigheten finns. Rätten prövar själv- mant sin behörighet. Borgent'irs uppgift om de omständigheter som betingar rättens behörighet skall ta- gasför god. om anledning ej _löre- kommer att den är oriktig.

Om laga domstol i mål om lag- sökning eller betalningsföreläggan- de gäller vad som är föreskrivet om tvistemål. Arrende-. hyres- och bostadsrättstvistcr skall dock tas upp av tingsrätten i den ort där fas- tigheten finns. Rätten prövar själv- mant sin behörighet. Borgenärens uppgift om de omständigheter som betingar rättens behörighet skall godtas. om det inte kan antas att den är oriktig. [lar ansökningen upptagits. skall rätten ej på nytt pröva sitt behörig/tet. såvida inte g("ildeniiren begär det eller fråga uppkommer om tillämpning av lt) kap. 17 s rättegängsbalken.

.?lak'

* Senaste lydelse l970: 446. ( Senaste lydelse 198]: 848.

Fullmaktfi'ir ombud behöver inte _l'öretes. såvida inte rätten anser att det bör ske eller ombudet begär att målet skall hänskjutas till rätte- ! gäng.

Prop. 1981/82: 134

Nuvarande lydelse

hovrätten.

'” Senaste lydelse 1954: 435.

'Jl

Föreslagen lydelse

31b5

31 ('

Yrkar borgenären ränta men framgår det ej av ansökningsliand- [lagarna/rån vilken tidpunkt räntan _vrkas. skall yrkandet anses gälla ränta från den dag ansökningen delgivits gäldenären.

.5

Uppfyller en ansökan om lag- sökning eller betalningsjöreläggan- de inte _li'ireskri/terna i.? eller 19 5. skall bargeni'iren föreläggas att komplettera ansökningen. om inte bristen bedöms vara av ringa bety- delse för det förtsatta jiiir/arandet. Följer borgenären inte föreläggan- det. får ansökningen avvisas.

Rätten får också avvisa ansök- ningen. am det fram går av vad som förekommit i samband med försök till delgivning med gäldenären att hinderjör delgivning_löreligger.

Framgår det ej att hinder/ör del- givning med gäldenären ji'ireligger men har delgivning ändå inte kan- nat ske. skall rätten pröva om för- söken till delgivning skal/förtsättas eller om borgenären skall erbjudas att själv ambesi'iria delgivningen. Hänsyn skall därvid tas till det ar- bete oeh den kostnad som dittills har lagts ned på delgivningen. nt- sikterna till attjörtsatta försök kan leda till resultat samt omständig/ie- terna i övrigt. Antar borgenären inte erbjudandet att själv ombe- sörja delgivning. skall ansökningen avvisas.

34 s*)

Talan mot rättens" beslut varige- nom ansökning enligt 3 eller 21 9' avvisats skall föras genom besvär i

Talan mot rättens beslut varige- nom en ansökan har avvisats eller förklarats förfallen skall föras ge-

nom besvär i hovrätten.

Prop. 1981/82: 134 6 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Hari Iagsökningsmäl borgenärs talan bifallits eller i mål om betalningsfö- reläggande å ansökningen tecknats bevis att utmätning mä äga rum. äge gäldenären att hos rätten söka återvinning. Mot utslag i lagsökningsmål i andra fall skall talan föras genom besvär i hovrätten.

Angående klagan över beslut som rätten meddelat under målets hand- läggning äge vad för tvistemål är stadgat motsvarande tillämpning.

Ej mä klagan föras över beslut varigenom mål hänskjutits till rättegång.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1982. Bestämmelsen i 31 b 9" tillämpas dock inte i fråga om mål som har anhängiggjortsföre ikraftträdandet.

2. Förslag till

Hänvisningar till S2

  • Prop. 1981/82:134: Avsnitt 1, 7.2

Lag om ändring i handräekningslagen (1981: 847)

Härigenom föreskrivs att 2 och 3 ss handräckningslagen ( l98l : 847) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 5 Ansökan om handräekning skall göras skriftligen. Beträffande laga dom- stol gäller vad som är föreskrivet om tvistemål. Arrende-. hyres- och bostadsrättstvister skall dock tas upp av tingsrätten-i den ort där fastighe- ten finns.

Rätten prövar självmant sin be- Rätten prövar självmant sin be- hörighet. Sökandens uppgift om de hörighet. Sökandens uppgift om de omständigheter som betingar rät- omständigheter som betingar rät- tens behörighet skall godtas. om tens behörighet skall godtas. om det inte kan antas att den är oriktig. det inte kan antas att den är oriktig.

Har atm'ikningen upptagits. skall rätten ej på nytt pröva sin behörig- het. såvida inte gäldenären begär det eller fråga uppkwnmer om tillämpning av IO kap. 17 $$ rätte- gångsbalken.

3 &

Sökanden skall i ansökningen ange sitt yrkande och de omständigheter på vilka yrkandet grundas. Han skall lämna uppgift om de omständigheter som betingar rättens behörighet. om inte denna framgår av vad som anförs i övrigt.

Prop. 1981/82: 134 7 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Ansökningen skall vara åtföljd av de skriftliga bevis och andra handling- ar som sökanden vill åberopa. Berättelse som någon har lämnat skriftligen i anledning av handräckningsmålet (vittnesintyg) fär åberopas som bevis i målet.

Fullmakt/"ör ombud behöver inte företes. såvida inte rätten anser att det bör Ske.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1982.

Prop. 1981/82: 134 8

Utdrag JUSTI'l'IEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-02-24

Närvarande: statsministern Fälldin. ordförande. och statsråden Ullsten. Wikström. Friggebo. Dahlgren. Åsling, Söder. Johansson. Wirtén. An- dersson. Boo. Petri. Eliasson. Gustafsson. Elmstedt. 'I'illander. Ahrland. Molin

Föredragande: statsrådet Petri

Lagrådsremiss om ändring i lagsökningslagen m.m.

] Inledning

Inomjustitiedepartementet har upprättas en promemoria (Ds Ju 1981 : l l ) Rationellare sttmmarisk betalningsproccss. I promemorian föreslås olika åtgärderi syfte att rationalisera handläggningen av lagsökningsmål (L-mål) och mål om betalningsföreläggande (Bf-mål). Promemorian har remissbe- handlats.

Promemorian som också innehåller en redogörelse för gällande rätt och de rutiner som f.n. tillämpas vid handläggning av L-mäl och Bf-mål bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga I. En förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet som bilaga 2.

2 Allmän motivering

2.1. Allmänna synpunkter

Den summariska betalningsprocessen regleras i lagsökningslagen (l94oz808. LL). Lagsökning förutsätter att fordringen grundar sig på ett skriftligt fordringsbevis. Den vanligaste typen av sådana bevis är hyres- kontrakt. Andra typer av skriftliga fordringsbevis är t.ex. skuldebrev, leasingavtal. avbetalningskontrakt samt växel och check. Betalningsföre- läggande används för fordringar som inte grundar sig på skriftliga ford- ringsbevis. BetalningSföreläggande får dock inte användas för fordran pä skade stånd .

Prop. 1981/82: "134 9

Ansökan om lagsökning eller betalningsföreläggande skall i princip göras hos tingsrätten i den ort där gäldenären har sitt hemvist. Förfarandet är skriftligt. L- och Bf- mål handläggs i praktiken till övervägande del av tingsnotarier med hjälp av domstolsbiträden. Avgörandet i L— mål beteck- nas utslag. l Bf-mål utfärdas ett s.k. slutbevis vilket utgör bevis om att utmätning får ske hos gäldenären för fordringsbclopp. ränta och kostnader som har tagits upp i beviset.

Tanken bakom den summariska betalningsprocessen är att den snabbt. enkelt och billigt skall leda fram till ett verkställbart avgörande. Som framhålls i departementspromemorian har många tingsrätter i dag svårt att leva upp till dessa krav. Detta är mest påtagligt vid de största tingsrätterna där målbalanserna nu är betydande. Tendensen är emellertid densamma vid många mindre tingsrätter.

I promemorian anges flera orsaker till denna utveckling. Tingsrätterna har under senare år fått ta emot en kraftig ökning av Bf-mål samtidigt som hanteringen av målen blivit avsevärt tyngre. Delgivningssvårigheterna har ökat och delgivningsresultatet har blivit allt sämre. vilket medfört ett betydande merarbete för både tingsrätterna och anlitade delgivningsorgan.

Granskningen av ansökningarna har också blivit mer tidskrävande. Många ansökningar även sådana som framställs och ges in av ingivare som yrkesmässigt ägnar sig åt inkassoverksamhet. t.ex. inkassobyråer — är oklara eller ofullständiga och måste kompletteras vilket medför ett betydande merarbete för tingsrätterna och längre handläggningstidcr.

l promemorian framhålls vidare att för de största tingsrätterna redan mängden av pågående mål leder till svårigheter att hantera och överblicka aktmaterialet och att bevaka utsatta frister för komplettering av ofullstän- diga ansökningar och för lämnade delgivningsuppdrag.

Också i mindre tingsrätter har målökningen lett till en påtagligt ökad arbetsbelastning för den personal som är avdelad för den summariska processen. Härigenom ökar riskerna för fel i handläggningen. Handlägg- ningstiderna är på de flesta håll för långa.

I promemorian nämns att många tingsrätter har försökt att minska pro- blemen i handläggningen genom att anskaffa nya hjälpmedel såsom stäm- plar och blanketter samt genom att avveckla vissa arbetsmoment som visserligen har ansetts gagna rättssäkerheten men som inte är föreskrivna i de författningar som reglerar verksamheten. Vidare har värdefulla kon— takter för utbyte av erfarenheter och tips om rationaliseringsmöjligheter i arbetet tagits i samband med domstolsverkets blankettverksamhet och de kurser om summarisk process som domstolsverket fortlöpande anordnar för domstolsbiträden.

[ promemorian ges ytterligare exempel på i vissa fall långtgående —— rationaliseringsåtgärder som några av de större tingsrätterna har ansett sig tvungna att tillgripa.

Prop. 1981/82zl34 10

Problemen i handläggningen av L- och Bf—mäl har även uppmärksam- mats av justiticombudsmannen (JO,) Anders Wigelius i samband med en inspektion hösten l980 av verksamheten i Stockholms tingsrätt. Hithöran- de frågor har vidare berörts i en promemoria angående arbetssituationen vid de allmänna domstolarna som har upprättats inom Sveriges domareför- bund och överlämnats till justitiedepartementet. Problemen har även dis- kuterats vid sammanträffanden mellan representanter för departementet och Stockholms tingsrätt.

[ domstolsverkcts regi bedrivs f.n. försöksverksamhet vid Göteborgs tingsrätt i syfte att undersöka möjligheterna att rationalisera handläggning- en i Bf—mål med hjälp av utrustning för automatisk databehandling. Enligt planerna för projektet skall motsvarande utrustning anskaffas till Stock- holms tingsrätt. om den pågående försöksverksamheten slår väl ut.

Frågan hur den summariska processen bör vara utformad utreds f.n. av rättegångsutredningen' (Ju 1977106) i samband med utredningens översyn av främst underrättsförfarandet i syfte att rationalisera och effektivisera detta (se Dir l977z06). Enligt vad utredningen under hand har upplyst överväger den att föreslå relativt långtgående förändringar i den summa- riska processformen. Utredningen avser att överlämna sitt betänkande under första halvåret 1982.

[ promemorian framhålls att omedelbara åtgärder måste vidtas för att förbättra situationen vid domstolarna och åter få den summariska proces- sen att fungera som en snabb. enkel och billig processform. Det framhålls vidare att eftersom det i dagens statsfinansiella läge inte är möjligt att i någon nämnvärd utsträckning lösa problemen genom tillskott av personal måste man i stället sträva efter att förenkla verksamheten och. med bibe- hållande av den grundläggande rättssäkerheten. sortera bort sådana ar- betsmoment som utan större olägenhet kan undvaras.

Vad gäller rättegångsutredningens pågående översyn av den summa- riska processen görs i promemorian den bedömningen att läget hos tings- rätterna är sådant att åtgärder beträffande den summariska betalnings- processen inte kan anstå i avvaktan på resultatet av utredningens arbete. Det framhålls emellertid attdet är angeläget att rättegångsutredningcns översyn inte föregrips och att de åtgärder som nu är aktuella inte bör avse de grundläggande principerna för processen. En reform bör vidare koncen- treras på åtgärder som kan vidtas utan alltför stor tidsutdräkt.

l departementspromemorian föreslås att det nu aktuella reformarbetet inriktas på att komma till rätta med brister eller oklarheter i ansökningarna samt svårigheter i samband med delgivning och med att ansluta målen när delgivning trots försök inte kan genomföras. I promemorian läggs fram flera förslag med den inriktningen.

] promemorian behandlas även frågan om delegation till domstolsbiträ- den av domargöromål i Bf-mål. Det föreslås att det nuvarande kravet i LL på lagfarenhet avskaffas och att regeringen får bestämma i vilken utsträck-

Prop. 1981/82: 134 ll

ning Bf-mål får handläggas av tjänstemän som inte är lagfarna. Det föreslås vidare att ett genomförande av delegation i Bf-mål skall föregås av en försöksverksamhet.

Promemorian har fått ett övervägande positivt mottagande hos remissin- stanserna. Så gott som samtliga remissinstanser bekräftar den bedömning av svårigheterna i verksamheten som har gjorts i promemorian. Man understryker också angelägenheten av att skyndsamma åtgärder vidtas för att förbättra situationen. De flesta remissinstansernt't ställer sig positiva till såväl inriktningen av den föreslagna reformen som de lösningar som föror- das i promemorian. Många remissinstanser för även fram egna förslag till åtgärder i syfte att ytterligare förenkla handläggningen av L- och Bf—mål. Flera remissinstanser ställer sig dock tveksamma till eller avstyrker försla- get om delegation till domstolsbiträden av domargöromål i Bf- mål.

För min del vill jag till en början understryka vikten av att den summa- riska betalningsprocessen fungerar på ett tillfredsställande sätt. Den sum- mariska processen är en i förhållande till den vanliga tvistemålsprocessen mycket billig processform för såväl parterna som samhället. Starka pro- cessekonomiska skäl talar således för att den summariska processformen används i så stor utsträckning som möjligt. Att borgenärer har möjlighet att snabbt och till en måttlig kostnad få en exekutionstitel mot försumliga gäldenärer medverkar också till att upprätthålla en god betalningsmoral, vilket kommer hela samhället till godo.

Som framgår av departementspromemorian och som även bekräftas av remissinstanserna har den kraftiga ökningen av antalet Bf-mål under de senaste åren medfört betydande svårigheter vid handläggningen i framför allt de större tingsrätterna. Samma tendens kan emellertid skönjas också i de medelstora tingsrätterna.

De nuvarande förhållandena är enligt min mening inte godtagbara. Jag ansluter mig. mot bakgrund av vad jag nyss har sagt om betydelsen av en väl fungerande summarisk betalningsprocess. till uppfattningen att åtgär- der måste vidtas för att förbättra förhållandena. ] likhet med de flesta remissinstanserna anscrjag att de förslag som läggs fram i promemorian i allt väsentligt kan läggas till grund för en begränsad reform av den summa- riska betalningsprocessen.

Som framgår av promemorian hänför sig de nuvarande svårigheterna i verksamheten bl.a. till bristfälligheter i ansökningarna. Det är nödvändigt att borgenärerna här får ta ett större ansvar än hittills. Det bör i första hand ankomma på borgenärerna att tillhandahålla sådana uppgifter om gälde- nären att denne kan delges. Endast i de fall borgenären inte kan få fram dessa uppgifter bör domstolarna vara skyldiga att ta på sig det många gånger avsevärda arbete som är förenat med adressforskning. Ett ökat krav på borgenärerna när det gäller att tillhandahålla olika uppgifter kan också på sikt medföra en noggrannare kontroll av gäldenärens identitet och bostadsförhållanden m.m. i samband med kreditgivning. vilket jag anser vara värdefullt i flera avseenden.

Prop. 1981/82: 134 l2

I linje med vad jag har sagt nu ligger också att borgenären i princip bör ta konsekvenserna av att gäldenären inte kan delges eller att delgivning kan ske endast till höga kostnader.

I detta sammanhang vill jag nämna att jag inom kort ämnar föreslå regeringen att underställa riksdagen ett förslag till ändringar i sekretessla— gen (l980:100) bl.a. i syfte att underlätta för inkassoföretag och enskilda i allmänhet att få tillgång till adressuppgifter hos postverket.

Jag delar den av flertalet remissinstanser framförda uppfattningen att det är angeläget att de mest påtagliga svårigheterna i verksamheten avhjälps snarast. Man bör därför inte dröja med att genomföra de föreslagna åtgär- derna i avvaktan på resultatet av rättegångsutredningens arbete. En del av förslagen berör visserligen direkt frågor som kommer att behandlas i det betänkande av utredningen som väntas inom kort. Enligt min mening bör man emellertid inte av det skälet avstå från att nu genomföra förslagen. De olägenheter som kan uppstå till följd av att reglerna för den summariska processen kan komma att ändras med förhållandevis kort tidsmellanrum får accepteras.

Med anledning av de synpunkter som har förts fram från en av remissin- stanserna vill jag framhålla att det inte är möjligt att inom ramen för den begränsade reform som jag nu förordar beakta intresset av motsvarande ändringar i reglerna för den vanliga tvistemålsprocessen.

Frågan om delegation till domstolsbiträden av domargöromål i Bf-mål kommer jag att behandla närmare i det följande. Jag vill emellertid redan nu nämna attjag är positivt inställd till en sådan ordning i och för sig men attjag anser att ett genomförande av förslaget bl.a. av utbildningsskäl bör anstå till dess den summariska processen har fått en mera slutgiltig utform- ning.

Riksdagen har nyligen antagit en ny handräckningslag (prop. l980/81:88. LU 25. rskr 352. SFS l981z847) vilken trädde i kraft den 1 januari 1982. [ promemorian föreslås att en del av de föreslagna ändringarna i LL bör genomföras även beträffande handräckningsmålen. Jag återkommer till den frågan i det följande.

2.2. Domstolens prövning av sin behörighet

Departementsförslaget: Rättens prövning av sin behörighet att handläg- ga L- och Bf-mål begränsas till målets inledningsskede. Prövning inom ramen för den tvingande forumregleringen i 10 kap. 17 & rättegångsbalken(RB) skall dock göras också efter det inledande processkedet. Om gälde- nären gör foruminvändning. skall invändningen alltid prövas. Motsvarande ordning införs för handräckningsmålen. .

Deparrementspromemorinn: Överensstämmer med dcpartementsförsla- get (se promemorian s. 13—16. 75 och 86—87).

Remissinsranxernu: En majoritet tillstyrker promemorieförslaget. Flera

Prop. 1981/82:134 l3

remissinstanser framhåller att forumfrågan måste anses sakna betydelse för gäldenären så länge förfarandet är skriftligt. Man framhåller också att det bara är ett mycket begränsat antal mål som hänskjuts till rättegång och att gäldenären har möjlighet att göra foruminvändning. Några remissin- stanser vill gå ännu längre och föreslår att en foruminvändning från gälde- nären skall beaktas endast om målet hänskjuts till rättegång. Det föreslås vidare att en ansökan som har givits in till fel domstol inte skall avvisas utan att målet i stället skall överlämnas till en behörig domstol för fortsatt handläggning.

Skälför depurtenmztsfi'irslaget: Enligt 34! å LL gäller beträffande både L- och Bf-mål att forumreglerna för tvistemål skall tillämpas. Rätten skall självmant pröva sin behörighet och prövningen skall ske på grundval av borgenärens uppgift om de omständigheter som betingar rättens behörig- het. En sådan uppgift skall godtas. om det inte finns anledning att anta att den är oriktig. Med få undantag är det forumregeln i 10 kap. l & RB. enligt vilken behörig tingsrätt är rätten i den ort där svaranden har sitt hemvist. som skall tillämpas i de mål där gäldenären är fysisk person. Om gälde- nären är en juridisk person. t.ex. ett bolag eller en förening. gäller som hemvist den ort där styrelsen har sitt säte eller. under vissa förutsättning- ar. den ort där förvaltningen äger rum.

Avgörande för forumbedömningen är enligt lO kap. 15 lå RB förhållan- dena när stämning delges svaranden. Tillämpat på summarisk process innebär detta att det är gäldenärens hemvist när rättens föreläggande i målet delges som avgör om rätten är behörig att handlägga målet. Rätten skall självmant pröva sin behörighet innan målet tas upp och därefter. så snart det finns anledning till det. ompröva sitt inledande ställningstagande fram till dess att delgivning har skett med gäldenären. Om rätten då finner att den inte är behörig att handlägga målet. skall den avvisa borgenärens ansökan.

Bakom hemvistregeln finns grundtanken att gäldenären inte i onödan skall utsättas för kostnader och olägenhet. t.ex. för resa till en avlägsen domstolsort för att delta i en förhandling. Som flera remissinstanser har påpekat måste emellertid forumfrågan i allmänhet anses sakna betydelse för gäldenären så länge förfarandet är skriftligt.

Domstolsorten får betydelse för gäldenären först om målet efter hän- skjutande eller ansökan om återvinning skall handläggas i vanlig rättegång till vilken gäldenären måste inställa sig antingen personligen eller genom ombud. Målet tas då upp av den tingsrätt som har utfärdat exekutionstiteln även om detta medför långa resor för parterna. Som sägs i promemorian är det emellertid bara en ringa andel av L- och Bf-målen som går till tviste- målsbehandling.

Jag anser att praktiska skäl talar för att man nu överger den nuvarande ordningen. Avgörande för forumfrågan. om foruminvändning inte görs. bör alltså vara de omständigheter som är kända när ansökan görs. inte när

Prop. 1981/82: 134 14

ansökan delges gäldenären. Detta har betydelse framför allt i de fall då deti samband med delgivning visar sig att rätten i själva verket inte är behörig.

Under remissbehandlingen har förts fram mera långtgående förslag till hur problemet bör lösas. När det gäller den principiella skyldigheten för rätten att självmant pröva sin behörighetanserjag inte att denna skyldighet bör avskaffas utan närmare utredning om vilka effekter en sådan lösning skulle få på fördelningen av målen mellan domstolarna. Frågan bör lämpli- gen prövas i samband med beredningen av rättegångsutredningens kom- mande betänkande. Detsamma gäller frågan om begränsning av gäldenä- rens möjligheter att i den summariska processen framställa foruminvänd- ning och möjligheterna för domstol att överlämna mål till en annan domstol när den själv inte är behörig att handlägga målet på grund av forumreg- lerna.

Sammanfattningsvis anser jag att den lösning som föreslås i promemo- rian är väl avvägd. Jag förordar därför att den genomförs. Som har föresla- gits i promemorian bör en motsvarande ordning genomföras beträffande handräckningsmålen.

Hänvisningar till S2-2

  • Prop. 1981/82:134: Avsnitt 4.1

2.3. Kontrollen av parternas och ombudens behörighet

Deporrementsförsluger: Kravet på företeende av fullmakt för ombud begränsas. Motsvarande ordning införs för handräckningsmålen.

Promemorieförslaget: Överensstämmer i huvudsak med departements- förslaget (se s. l6—25, 75—76 och 87).

Remissinstanserna: Så gott som alla tillstyrker promemorieförslaget. Några anser dock att rätten skall kunna infordra behörighetshandlingar i större utsträckning än vad som föreslås i promemorian.

Ska/för deparrementsjörslaget: l LL finns inga regler om skyldighet för parterna eller deras ombud att styrka sin behörighet att föra talan som ställföreträdare för enjuridisk person resp. som ombud för en part. I stället gäller RB:s regler i dessa avseenden.

Beträffande ombud finns bestämmelser i [ 2 kap. RB . Enligt dessa skall skriftlig fullmakt företes i huvudskrift när ombudet första gången för talan i -målet vid rätten. Sker inte det. skall rätten ge ombudet tid att förete fullmakten. En fullmakt skall innehålla ombudcts namn. En ombud får sätta annan i sitt ställe. om parten har gett lov till det. Den som uppträder som ombud svarar för att han har erforderlig behörighet. Kapitlet innehål- ler också bestämmelser angående skadeståndsskyldighet för den som tipp- träder som ombud utan behörighet. Bestämmelser angående skadestånds- skyldighet för ombud finns även i 25 & lagen tl9lS:2l8) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område.

[ promemorian påpekas att det nuvarande fullmaktstvånget medför bety- dande kontrollarbete hos tingsrätterna. Det ger också upphov till ett omfat-

Prop. 1981/82: 134 IS

tande arbete med att dels utfärda föreläggande för det uppgivna ombudet att komplettera de ingivna handlingarna med en fullmakt som styrker hans behörighet. dels bevaka tidsfristen för komplettering.

l promemorian görs den bedömningen att domstolarnas fullmakts- granskning i den summariska betalningsprocessen i de flesta fall inte tjänar något verkligt syfte. Det föreslås därför att LL kompletteras med en särskild regel som begränsar rättens kontrollplikt till sådana rena undan- tagsfall där någon särskild omständighet pekar på att ombudet saknar behörighet att föra talan i målet.

Flera remissinstanser framhåller att kontrollen av fullmakter f.n. tar en stor del av domstolarna tid i anspråk och att de föreslagna förenklingarna skulle ge stora tidsvinster. Det påpekas också att det i allmänhet är de s.k. professionella ingivarna som har de största problemen med att visa sin formella behörighet.

[ likhet med flertalet remissinstanser anserjag att den nuvarande full- maktskontrollen beträffande ombud för borgenären har begränsat värde i den summariska betalningsprocessen och att den utan några större olägen- heter kan avvaras i de flesta fall. Ett avskaffande av domstolarnas skyldig- het att kontrollera det uppgivna ombudets behörighet torde sannolikt med- föra en betydande lättnad i hanteringen av L- och Bf-målen. Enligt min mening innebär promemorieförslaget emellertid en alltför långtgående be- gränsning av rättens möjligheter att fordra in en fullmakt. Jag förordar att bestämmelsen utformas på motsvarande sätt som f.n. gäller enligt 1 l kap. 4 5 RB beträffande skyldighet för ställföreträdare att förete bevis om sin behörighet. dvs. att det får ankomma på rätten att bedöma om fullmakt skall företes i ett visst fall.

Den nu föreslagna regleringen innebär en avvikelse från vad som gäller enligt RB. Den bör därför tas upp i LL. En motsvarande bestämmelse bör tas in i handräckningslagcn.

Skyldigheten att förete bevis om behörighet att föra talan som ställföre- trädare för part regleras i ll kap. RB. Enligt 2 s' förs talan för en juridisk person av den som är den juridiska personens ställföreträdare. Bevis om att den som uppges vara ställföreträdare för part är behörig behövs inte. såvida inte rätten finner att bevis bör företes (4 ä).

1 den summariska betalningsprocessen torde domstolarna f.n. regelmäs- sigt infordra registreringsbevis och andra handlingar beträffande en bor- genär som är juridisk person. Motivet för denna ordning är dels att få klarlagt behörigheten för den ställföreträdare som har utfärdat en fullmakt eller undertecknat en ansökan. dels att handlingarna behövs för kontroll av att de uppgifter som har lämnats angående borgenärcns identitet är kor- rekta.

l promemorian görs den bedömningen att domstolarnas kontroll av borgenärcns identitet i de flesta fall kan avvaras. Det föreslås därför att det i LL tas in en särskild regel som innebär att regeristreringsbevis för en

Prop. 1981/82: 134 16

borgenär som är juridisk person behöver företes endast i de fall rätten finner det påkallat av någon särskild omständighet. Det framhålls att en sådan ordning skulle innebära en inte oväsentlig arbetsbesparing hos tings- rätterna. Det föreslås vidare att en motsvarande ordning övervägs för handräckningsmålen.

De flesta remissinstanserna är ense om att den nuvarande kontrollen av borgenärcns identitet kan begränsas. Några remissinstanser anser emeller- tid att de problem med borgenärens identitet som f.n. föranleder domsto- larna att fordra in registreringsbevis har underskattats i promemorian. Erfarenheterna visar att det ibland uppstår ovisshet om borgenärens egen- skap av juridisk person och att firman inte sällan är felaktigt angiven. Det måste ankomma på rätten att se till att ett sluthevis eller ett utslag tar upp rätt parter. i annat fall torde problem uppstå i senare skeden. t.ex. om målet tas tipp pånytt efter hänskjutande eller återvinning.

] likhet med flertalet remissinstanser anserjag att kontrollen av ställföre- trädares behörighet i de fall borgenären är juridisk person kan begränsas. Det är också angeläget att man tar till vara de möjligheter till arbetsbespa- ring som en sådan begränsning kan ge. Som framgår av vad som tidigare har anförts innebär bestämmelsen i ll kap. 4 & RB inte något krav på att bevis om ställföreträdares behörighet alltid måste företes. [ regel bör man kunna utgå från att sökandens uppgifter om borgenärens identitet är rikti— ga. Uppgifterna bör därför godtas om det inte i det enskilda fallet finns anledning att kontrollera dem. Jag delar också den av några remissinstan- ser framförda uppfattningen att det som skäl för en sådan kontroll inte bör krävas några särskilda omständigheter som rätten har att redovisa.

Enligt min mening ger redan de nuvarande bestämmelserna i ll kap. 4 & RB tillräckliga möjligheter att begränsa kontrollen av ställft'ireträdares behörighet i den omfattning som är önskvärd. Någon särskild regel härom behöver därför inte tas in i LL. Vad jag har sagt nu avser även handräck- ningsmålen.

När det gäller registreringsbevis eller andra behörighetshandlingar be- träffande gäldcnär som är juridisk person torde dessa i regel behöva företes bl.a. för att rätten skall kunna kontrollera att delgivning har skett på föreskrivet sätt. [ promemorian föreslås inte någon ändring på den punkten.

Hänvisningar till S2-3

  • Prop. 1981/82:134: Avsnitt 4.1

2.4. Yrkanden och grunder m.m.

l)0par!cmwzmfl)/slaget: Enligt en särskild lagregel skall ett ränteyr- kande i en ansökan om lagsökning eller betalningsföreläggande anses gälla ränta från dagen för delgivningen av ansökningen. om det inte framgår av ansökningshandlingarna från vilken tidpunkt ränta skall utgå.

Promemm-iqfr'irslagc't: Motsvarar departementsförslaget (se s. 25—27. 76 och 87).

Prop. 1981/82: 134 17

Remissinslunsernu: Förslaget tillstyrks av de flesta som har tagit upp frågan. Några remissinstanser är dock kritiska mot förslaget och anser att ett ofullständigt ränteyrkande i stället bör avvisas eller medföra föreläg- gande om komplettering. En remissinstans föreslår att det bör krävas att borgenären i ansökningen även anger yrkad ränta till belopp för att dels göra det lättare för gäldenären att ta ställning till kravet. dels underlätta verkställigheten av avgörandet.

Skäl för departementsjörslage!.' Enligt LL skall en ansökan om lagsök- ning eller betalningsföreläggande innehålla uppgift om fordringens belopp och den ränta som yrkas. Som framgår av departementspromemorian och även bekräftas av flera remissinstanser är det ofta ett tidsödande arbete för rätten att kontrollera att yrkandena har täckning i de handlingar som åberopas till grund för borgenärens krav. Problemet synes vara störst i fråga om ränteyrkanden.

Enligt min mening är det inte förenligt med de effektivitetskrav som bör gälla för den summariska processen att domstolarna belastas med extra arbete på grund av ofullständigt angivna ränteyrkanden. På en ansökan om lagsökning eller betalningsföreläggande bör ställas kravet att såväl yrkan- den som grunder är klart angivna. Att en ansökan uppfyller dessa krav är inte bara av betydelse för domstolarnas hantering av ansökningen utan också en förutsättning för att gäldenären skall kunna ta ställning till kravet och för en rationell handläggning av ärendet hos kronof'ogdemyndighe- terna.

Den föreslagna tolkningsregeln synes vara en lämplig metod att minska domstolarnas arbete med ofullständiga ränteyrkanden. Den ligger också i linje med bestämmelsen i 4 få tredje stycket räntelagen(.1975:635') om att borgenärerna alltid har rätt till ränta på en förfallen fordran från dagen för delgivning av ansökan om lagsökning eller betalningsföreläggande i de fall förfallodagen inte är bestämd eller skall bestämmas på annat sätt. Jag anser därför inte att några principiella skäl talar mot att bristfälliga ränteyrkan- den fylls ut av domstolen på det sätt som har föreslagits.

Som en av remissinstanserna har påpekat kan den föreslagna tolknings- regeln leda till att sökanden förlorar sin rätt att föra talan mot gäldenären för ränta som har uppkommit före dagen för delgivning av ansökan. Enligt min mening kan det emellertid knappast anföras några bärande skäl mot att en borgenär. som ger in en ofullständig eller bristfällig ansökan. själv får bära risken för de rättsförluster som kan uppkomma för honom.

Jag förordar således att den föreslagna tolkningsregeln beträffande brist- fälliga ränteyrkanden genomförs. Däremot anserjag inte att det är lämpligt att införa ett krav på att yrkad ränta i ansökan även skall anges till belopp. bl.a. med hänsyn till de svårigheter ett sådant krav skulle kunna medföra för enskilda ingivare.

Prop. 1981/82: 134 18

Hänvisningar till S2-4

  • Prop. 1981/82:134: Avsnitt 4.1

2.5. Ansökan mot flera gäldenärer

Deparlementsfrfirsluget: Liksom nu skall en ansökan om betalningsföre- läggande bara kunna riktas mot en gäldenär ensam.

Promemorieförslaget: En ansökan om betalningsföreläggande skall kun- na riktas mot flera solidariskt ansvariga gäldenärer (se s. 27—30, 74 och 85 ).

Remissinstansermt: Flertalet avstyrker förslaget med motivering att frå- gan saknar betydelse från rationaliseringssynpunkt samt att förslaget in- rymmer flera problem av principiell betydelse som inte bör behandlas i samband med en begränsad reform av den summariska processen.

Skäl för departementsförslaget: Enligt 20 & LL får i samma Bf-ansökan inte framställas krav mot fler än en gäldenär. Detta leder enligt departe- mentspromemorian i de fall flera gäldenärer är solidariskt betalningsskyl- diga för en fordran till att flera slutbevis kan utverkas för samma fordran. Dessa kan missbrukas av en illojal borgenär till att skaffa sig överbetal- ning. En lösning på detta problem skulle enligt promemorian vara att tillåta att en ansökan om betalningsföreläggande riktas mot flera solidariskt be— talningsansvariga gäldenärer. Även om ett bestridande i så fall enligt allmänna regler skulle komma att gälla endast till förmån för den gäldenär som bestrider kravet, innebär den föreslagna lösningen ändå inte ett sämre rättsläge än det nuvarande.

För egen del anser jag att den i promemorian föreslagna lösningen innefattar flera problem som behöver övervägas ytterligare. Vidare torde förslaget knappast komma att få någon betydelse när det gäller att minska tingsrätternas arbetsbelastning. Delgivningssvårighcter beträffande en av gäldenärerna skulle t.o.m. kunna medföra att handläggningen av målet mot övriga gäldenärer drog ut på tiden. Jag anser därför inte att förslaget bör genomföras. De problem som är förknippade med den nuvarande ordning- en kan i stället tas upp till behandling i samband med beredningen av rättegångsutredningens kommande betänkande.

2.6. Delgivningsunderlaget

Departementsförslaget: Ett större ansvar än hittills läggs på borgenären beträffande sådana uppgifter i ansökningen som behövs för att gäldenären skall kunna delges. Om uppgifterna inte har lämnats och borgenären inte har efterkommit ett föreläggande om komplettering, kan domstolen avvisa ansökningen. '

Promemorieföreslaget: Motsvarar i huvudsak departementsförslaget (se 5. 30—41 . 72—74). Ansökningen skall dock i större utsträckning kunna avvisas omedelbart. dvs. utan kompletteringsföreläggande.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker att borgenären får ett ökat ansvar i fråga om de uppgifter som behövs för att delgivning

Prop. 1981/82: 134 19

skall kunna ske med gäldenären samt att avsaknaden av vissa uppgifter skall kunna föranleda att en ansökan avvisas. Några remissinstanser anser dock att avvisning bör få ske först om ett föreläggande om komplettering inte har iakttagits.

Skäl för departementsfr'irslaget: Enligt nuvarande bestämmelser i LL skall en ansökan om lagsökning eller betalningsföreläggande innehålla uppgift om gäldenärens namn. Övn'ga uppgifter om gäldenären såsom personnummer. yrke, hemvist, postadress och telefonnummer skall anges där det kan ske.

Att uppgifterna om gäldenären i en ansökan är korrekta och fullständiga har stor betydelse från delgivningssynpunkt. Enligt departementsprome- morian är de krav som lagen uppställer på borgenären när det gäller att lämna uppgifter om gäldenären alltför blygsamma. Detta får till följd att domstolarna ofta får svara för den adressforskning som behövs för att gäldenären skall kunna delges. För att komma till rätta med problemet föreslås att ett större ansvar än hittills för delgivningsunderlaget läggs på borgenären. Uppgift om gäldenärens postadress bör vara obligatorisk. Även uppgifter om personnummer och särskild gatuadress bör vara obliga- toriska under förutsättning att sådana uppgifter behövs för delgivning med gäldenären. Borgenär bör även vara skyldig att lämna andra uppgifter om gäldenären som han känner till och som har betydelse för delgivningen.

Enligt promemorian skall en ansökan kunna avvisas omedelbart, dvs. utan föreläggande om komplettering. om uppgift om postadress saknas. Finns postadressen angiven men saknas uppgift om gatuadress. skall del- givning genom posten prövas. Om delgivningen misslyckas, skall ansök- ningen avvisas. Saknas uppgift om personnummer. skall postdelgivning prövas och därefter stämningsmannadelgivning. Om delgivningen misslyc- kas på grund av att adresspår saknas, skall ansökan avvisas.

En stor majoritet av remissinstanserna ställer sig bakom förslaget att uppgift om gäldenärens postadress skall vara obligatorisk i ansökningar om lagsökning eller betalningsföreläggande. liksom att avsaknad av en sådan uppgift skall kunna föranleda avvisning. Flera remissinstanser anser dock att avvisning bör få ske först om ett föreläggande om komplettering inte har iakttagits. Några remissinstanser framhåller att, när det gäller personer som på grund av sin livsföring saknar fast adress. det bör vara tillräckligt att sökanden i stället för uppgift om postadress lämnar uppgift om den utredning som har verkställts och som visat att gäldenären saknar känd postadress. I annat fall skulle dessa personer vara oåtkomliga för den summariska processen. Ett par remissinstanser erinrar om möjligheten att i L-mål delge ansökningen genom kungörelsedelgivning i de fall gäldenären saknar känt hemvist. Kravet på uppgift om postadress i dessa fall måste därför nyanseras.

Som framgår av promemorian och remissvaren utgör delgivningssvårig- heterna ett av de största problemen i den summariska processen i dag.

Prop. 1981/82: 134 20

Problemet är dock inte begränsat till denna processform utan medför påtagliga svårigheter även i domstolarnas övriga verksamhet och försvårar ett effektivt utnyttjande av deras resurser. Antalet inställda förhandlingar som beror på misslyckade delgivningar har ökat. vilket medfört en lägre avverkningstakt beträffande mål och ärenden samtidigt som domstolarnas arbetsplanering har försvårats och mer tid och arbete måste läggas ned på arbetet med delgivningsfrågorna.

Mot denna bakgrund är det nödvändigt att ställa högre krav än hittills på borgenären beträffande skyldigheten att tillhandahålla domstolen de upp- gifter om gäldenären som behövs för att en ansökan om lagsökning eller betalningsföreläggande skall kunna delges. En sådan uppgift är naturligtvis främst gäldenärens postadress. I enlighet med vad som föreslås i prome- morian bör den uppgiften i princip vara obligatorisk och avsaknaden av densamma kunna medföra avvisning av ansökningen.

Promemorieförslaget innebär som nämnts att avvisning skall få ske omedelbart. om uppgift om postadress saknas. För en sådan ordning talar onekligen önskemålet om att så mycket som möjligt förenkla hanteringen hos domstolen. Å andra sidan skulle det i vissa fall framstå som obilligt att direkt avvisa en ansökan som inte innehåller uppgift om gäldenärens postadress. Att uppgiften saknas kan t.ex. bero på att gäldenären saknar känd adress eller att borgenären vet om att gäldenären inte låter sig delges per post. Fall kan också tänkas där uppgift om postadress visserligen saknas. men övriga uppgifter om gäldenären är tillräckliga för att delgiv- ning skall kunna ske. Avsaknaden av uppgiften kan ibland också bero på ett rent förbiseende.

Beträffande uppgifterna om gäldenärens personnummer och gatuadress föreslås i promemorian att avvisning skall kunna ske omedelbart, om delgivning inte har kunnat äga rum. Skälet till att dessa uppgifter inte har lämnats i ansökningen kan emellertid vara att borgenären utgått från att gäldenären skulle kunna delges på postadressen eller att borgenären inte har kunnat få fram uppgifterna. Även andra fall kan tänkas där ett avvis- ninngeslut skulle framstå som obilligt. om borgenären inte dessförinnan beretts möjlighet att komplettera sin ansökan med den erforderliga uppgif- ten. För att vara på den säkra sidan skulle borgenären i praktiken alltid behöva lämna uppgifter om personnummer och andra tänkbara delgiv- ningsadresser än postadressen, trots att postadressen i de flesta fall är tillräcklig för delgivning.

Med hänsyn till det anförda anser jag att som förutsättning för avvisning i nu berörda fall bör gälla att borgenären inte har efterkommit ett föreläg- gande om komplettering.

Som några remissinstanser har påpekat bör även det fallet att gäldenären saknar känd postadress regleras i LL. [ sådana fall bör borgenären vara skyldig att redovisa den utredning som han har gjort för att få fram uppgiften. Underlåter borgenären att efterkomma ett föreläggande att

Prop. 1981/82: 134 21

komplettera ansökningen med sådan utredning. bör detta. liksom i fråga om tidigare nämnda uppgifter. kunna föranleda avvisning av ansökningen.

Som jag nämnt tidigare kommer jag inom kort att föreslå regeringen vissa ändringar i sekretesslagen för att allmänheten lättare skall få tillgång till adressuppgifter hos postverket. Det kan emellertid inte uteslutas att en strikt tillämpning av de nu föreslagna reglerna i vissa fall skulle kunna leda till ett obilligt resultat. Jag tänker då närmast på det fallet att en borgenär inte har möjlighet att få fram en uppgift som utan större besvär kan anskaffas av rätten eller något delgivningsorgan. I sådana fall bör det även i fortsättningen ankomma på rätten att se till att de möjligheter som finns att genomföra delgivning också utnyttjas. Reglerna om avvisning bör där- för utformas fakultativt, så att rätten har möjlighet att vid prövning av avvisningsfrågan ta hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet.

Promemorieförslaget i nu behandlad del innebär slutligen att en rekom- mendation bör tas in i LL om att borgenären i ansökan bör ange även andra omständigheter som är av betydelse för delgivning med gäldenären.

Förslaget har tillstyrkts av de remissinstanser som har tagit upp frågan. Även jag biträder förslaget och förordar att det genomförs.

Till den närmare utformningen av bestämmelserna om borgenärens upp- giftsskyldighet resp. avvisning återkommerjag i speeialmotiveringen. Frå- gan om avvisning i de fall föreskrivna uppgifter-har lämnats men hinder ändå föreligger mot delgivning eller delgivning inte har kunnat ske trots upprepade försök kommer jag att behandla i avsnitt 2.9 .

Som jag nämnde tidigare får de nuvarande delgivningssvårigheterna allt allvarligare konsekvenser även i domstolarnas övriga verksamhet. Samti- digt blir delgivningsarbetet hos domstolarna och delgivningsorganen allt- mer betungande och kostsamt. Frågan om vilka åtgärder som mera allmänt behöver vidtas för att minska problemen faller dock utanför ramen för den reform somjag nu förordar och får tas upp i ett annat sammanhang. Jag vill dock erinra om att departementspromemorian innehåller olika uppslag-till effektivisering av delgivningsverksamheten som inte kräver lagstiftnings- åtgärder.

Hänvisningar till S2-6

  • Prop. 1981/82:134: Avsnitt 4.1

2.7. Spikning i Bf-mål

Departemen!.sförslaget: Delgivningsformen spikning enligt 15 å andra stycket delgivningslagen (l970:428, DelgL) får användas i Bf-mål.

Promemorieförslaget: Motsvarar departementsförslaget (se 5. 41 —46. 74 och 86). _

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som har tagit upp frågan tillstyrker förslaget. Några av dem anser att även kungörelsedelgivning bör vara en tillåten delgivningsform i Bf—mål.

Skälför depurremerztsförslaget: Kungörelsedelgivning enligt 15 få DelgL

Prop. 1981/82: 134 22

innebär att den handling som skall delges den som söks för delgivning i stället för att överlämnas till denne hålls tillgänglig under viss tid på viss plats och att ett meddelande om tid, plats och handlingens huvudsakliga innehåll förs in i Post- och lnrikes Tidningar och/eller ortstidning. I stället för att kungöra i tidning får den myndighet som beslutar om delgivningen bestämma att handlingen skall lämnas i den söktes hemvist eller, om detta inte kan ske, fästas på dörren till den söktes bostad (s.k. spikning).

Kungörelsedelgivning och spikning enligt 15 å andra stycket DelgL är avsedda för fall då den som skall delges visserligen har känt hemvist i landet men varken han eller någon annan person som är behörig att ta emot delgivningen på hans vägnar (t.ex. hyresvärd eller vuxen medlem av den söktes hushåll) träffas där och det heller inte kan klarläggas var han uppehåller sig. För att någon av dessa delgivningsformer skall få användas krävs dessutom att det finns anledning anta att den som söks för delgivning har avvikit eller på annat sätt håller sig undan. Till skillnad mot vad som gäller i L-mål och vanliga tvistemål får varken kungörelsedelgivning eller spikning f.n. användas i Bf—mål. _

Enligt departementspromemorian föreligger behov av att kunna tillgripa spikning i Bf-mål i de fall gäldenären håller sig undan och delgivning inte kan ske genom att handlingen överlämnas till någon som är behörig att ta emot den för gäldenärens räkning. Avsaknaden av denna möjlighet är en av orsakerna till de nuvarande delgivningssvårigheterna i Bf-målen. Den leder också till att många gäldenärer genom att hålla sig undan kan undgå att en i sak välgrundad exekutionstitel kan utverkas. Något behov av att även kunna använda kungörelsedelgivning i Bf-mål anses inte föreligga enligt promemorian.

I likhet med remissinstanserna anser jag att promemorieförslaget bör genomföras. Med hänsyn till att det i Bf-mål inte görs någon materiell prövning av borgenärens påstående om att det föreligger en fordran. är det viktigt att domstolen noga prövar om de uppgifter som lämnats ger anled- ning till antagande att gäldenären har avvikit eller håller sig undan.

Vad gäller det av några remissinstanser framförda förslaget att även tillåta delgivning genom kungörelse i Bf-mål, anserjag att bl.a. rättssäker- hetssynpunkter talar emot en sådan ordning.

Hänvisningar till S2-7

  • Prop. 1981/82:134: Avsnitt 4.1

2.8. Partsdelgivning

Departementsförslaget: Möjligheten att låta borgenären ombesörja del- givning bör utnyttjas i större utsträckning. I LL tas in en särskild regel om att ansökningen förfaller, om borgenären inte i tid redovisar resultatet av sin delgivningsverksamhet.

Promemorieförslaget: Motsvarar departementsförslaget (se 5. 57—61 . 73 och 83).

Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks av de flesta remissinstanser som

Prop. 1981/82: 134 23

har behandlat frågan. En remissinstans anser att den föreslagna regeln i LL motsvarar vad som redan nu gäller och avstyrker därför lagstiftning.

Skälför departemenlsförslaget: Ansvaret för delgivning i mål och ären- den vid domstol eller annan myndighet ligger i första hand på myndigheten själv. Myndigheten kan dock på begäran av part medge att parten själv får ombesörja delgivningen (s.k. partsdelgivning), om det kan ske utan olägen- het. Beslutar rätten om partsdelgivning skall den förelägga parten att inom viss tid komma in med bevis om att delgivning har skett. Om ett sådant bevis inte kommer in till myndigheten inom den föreskrivna tiden, skall enligt 2 5 andra stycket DelgL myndigheten själv ombesörja delgivningen. I 32 kap. 2 & RB finns emellertid en avvikande regel för de fall det t.ex. är en stämning som parten skall delge. lnkommer inte bevis om att delgivning av stämningen har skett förfaller partens talan." såvida motparten inte ändå har avgivit svaromål.

Om en partsdelgivande borgenär i ett L- eller Bf-mål inte inom förelagd tid underrättar domstolen om resultatet av sin delgivningsverksamhet, torde det - enligt departementspromemorian - ofta bero på att fordringen redan har betalats eller att någon annan uppgörelse har träffats mellan parterna och att borgenärens intresse av målet därigenom har upphört. [ promemorian föreslås därför att påföljden för underlåtenhet att redovisa resultatet av partsdelgivning i L- och Bf-mål bör vara densamma som i fråga om stämning m.m. enligt 32 kap. 2 & RB. dvs. att ansökningen förfaller.

Som nämns i departementspromemorian var utgångspunkten i 1979 års delgivningsreform att delgivning skall ombesörjas av myndighet. Denna princip bör fortfarande gälla. En ökad användning av möjligheten till partsdelgivning i L- och Bf-mål skulle dock medföra lättnader i delgiv- ningsarbetet hos såväl domstolar som delgivningsorgan. Med hänsyn här- till anserjag att partsdelgivning i nu avsedda fall åtminstone temporärt bör kunna tillämpas i ökad omfattning i L- och Bf-mål.

Jag kan därför ställa mig bakom rekommendationen i promemorian att en borgenär som begär att själv få ombesörja delgivning normalt skall kunna räkna med att få bifall till sin begäran. Samtidigt vill jag emellertid framhålla att behovet av partsdelgivning på sikt bör kunna minskas genom en effektivisering av delgivningsverksamheten hos myndigheterna. I pro- memorian och remissvaren förs det fram flera förslag som bör kunna bilda utgångspunkt för olika rationaliseringsåtgärder.

I likhet med flertalet remissinstanser anserjag att påföljden för underlå- tenhet att redovisa resultatet av en partsdelgivning bör vara att ansökning- en i nu avsedda fall förfaller. Med hänsyn till att det får anses oklart huruvida bestämmelsen i 32 kap. 2 & RB är tillämplig i L- och Bf—mål (se t.ex. J0:s ämbetsberättelse l98l/82 s. 51). bör en särskild bestämmelse därom tas upp i LL.

Prop. 1981/82: 134 24

2.9 Avvisning av ansökan vid hinder mot delgivning m.m.

Departemczztsfi'irslaget: En ansökan får avvisas om hinder mot delgiv- ning föreligger eller om fortsatt delgivningsverksamhet bedöms bli långva- rig eller kostsam och borgenären inte själv vill ombesörja delgivning.

Promernoriql'örsluget: Motsvarar i huvudsak departementsförslaget (se 5. 61—65, 76—77 och 88). '

Remis.»:instunsernu: Flertalet av dem tillstyrker förslaget att en ansökan om lagsökning eller betalningsföreläggande skall få avvisas när delgiv— ningsmaterialet visar att det föreligger hinder mot delgivning med gälde- nären. Även förslaget om avvisning i de fall delgivning i och för sig inte är utesluten men rimliga försök har gjorts utan resultat och borgenären inte själv vill ombesörja delgivning har fått ett positivt mottagande. Flera remissinstanser framhåller dock att förutsättningarna för avvisning i den situationen bör nyanseras. En av de remissinstanser som är kritiska till förslaget anser att avvisningsmöjligheten bör begränsas till Bf-mål.

Skäl för deportememsjörslaget: Domstolarnas möjligheter att avsluta handläggningen av mål i vilka gäldenären inte kan delges är beroende av att borgenären kan förmås att återkalla sin ansökan. Vill han inte det. blir målet liggande hos domstolen. Problemen med sådana mål blir allt större. Detta gäller framför allt Bf-målen i vilka kungörelsedelgivning inte kan ske. För domstolarna utgör dessa mål en påtaglig belastning i en redan ansträngd arbetssituation och försvårar en rationell uppläggning av arbetet med de löpande målen.

Jag anser att domstolarnas resurser i första hand måste inriktas på de mål i vilka förutsättningar finns för att ett verkställbart avgörande skall kunna meddelas. Det kan inte anses vara något beaktansvärt borgenärsin- tresse att ett mål blir liggande hos domstolen kanske under flera år trots att man redan efter de första delgivningsförsöken kan utgå från att gäldenären inte kommer att kunna delges. I likhet med flertalet remissin- stanser förordarjag därför att promemorieförslaget i den delen genomförs.

Vad gäller förslaget om ökade avvisningsmöjligheter i de fall ett fortsatt delgivningsförfarande kan bedömas bli kostsamt och tidsödande villjag till en början erinra om att syftet med den summariska processformen är att den snabbt. enkelt och billigt skall leda fram till ett verkställbart avgöran- de. Enligt min mening rimmar det illa med det syftet att låta processformen utan någon begränsning stå öppen för sådana mål i vilka det visar sig att delgivning inte kan ske annat än till mycket höga kostnader och avsevärda arbetsinsatser. Den nuvarande skyldigheten för domstolarna att fortsätta delgivningsverksamheten även i svåra delgivningsfall leder också till att en stor del av deras arbetskapacitet tas i anspråk för delgivningsfrågor till men för handläggningen av övriga mål. Jag anser därför att domstolarna bör få möjlighet att begränsa sina delgivningsinsatser genom att i stället erbjuda borgenären att själv ombesörja delgivning. Vill han inte det eller lyckas

Prop. 1981/82:134

I”») L)!

han inte delge gäldenären inom viss tid, bör domstolen ha möjlighet att avvisa ansökningen.

Jag förordar således att promemorieförslaget genomförs även i_denna del. De farhågor som har förts fram från några remissinstanser för att de ökade avvisningsmöjligheterna skulle minska användbarheten hos den summariska betalningsprocessen eller leda till att borgenäreri högre grad skulle komma att utnyttja den väsentligt dyrare ordinära processformen anserjag vara överdrivna. Tillämpningsområdet för den av mig nu förorda- de regeln är i fråga om L-mål begränsad till de fall förutsättningarna för kungörelsedelgivning inte föreligger. Även i fråga om Bf—mål får bestäm- melsen ett begränsat tillämpningsområde genom den möjlighet att använda delgivningsformen spikning som jag har föreslagit i det föregående.

För borgenären innebär den föreslagna regeln att han tvingas göra en avvägning mellan sitt intresse att få sin fordran fastställd och de ökade kostnader som uppkommer genom att han själv har att ombesörja delgiv- ning. I de fall han lyckas delge gäldenären bör han liksom f.n. ha möjlighet att yrka ersättning av denne för de delgivningskostnader som uppkommer. l annat fall får han själv svara för dessa kostnader. Jag anser inte att det kan anföras några principiella skäl mot att låta en sådan ordning gälla för den summariska betalningsprocesSen i nu aktuella fall.

Till frågan om vilka närmare förutsättningar som bör gälla för tillämp- ning av de nu ifrågavarande avvisningsreglerna återkommer jag i speeial- motiveringen.

Hänvisningar till S2-8

  • Prop. 1981/82:134: Avsnitt 4.1

2.10. Kostnader för tidningskungörande m.m.

Departemenmförslaget: Liksom hittills svarar staten för kostnaden för tidningskungörande och översättning i mål om lagsökning.

Promemorieförslaget: Borgenären bör svara för domstolens kostnad för tidningskungörande och översättning av handlingar till främmande språk i L-mål (se 5. 65—66, 73—74 och 83—84).

anissinstanserna: Förslaget har fått ett blandat mottagande. Flera av de remissinstanser som avstyrker förslaget framhåller att sådana kostnader kan uppkomma även i andra mål än L-mål och att det inte har förts fram några bärande skäl för en särreglering av L- målen i det avseendet.

Skäl för deparremenrsjörslagel: Statens kostnader i L-mål där tidnings- kungörande eller översättning till främmande språk behövs blir i allmänhet höga. Som flera remissinstanser har anfört har frågan om kostnadsansvaret för översättning och för tidningskungörande i samband med kungörelsedel- givning emellertid inte bara betydelse för L-målen utan äVen för andra typer av mål. Med hänsyn härtill anser jag att de skäl som har anförts till stöd för förslaget inte är tillräckligt starka för att nu genomföra en särreg- lering beträffande L-målen.

Prop. 1981/82: 134 26

2.11. Avgift vid avvisning

Departementsförslaget: Liksom hittills bör avvisningsbeslut i L- och Bf-mål vara avgiftsfria.

Promemorieförslaget: Avvisningsbeslut bör beläggas med en avgift för att dels stimulera ingivare att återkalla en ansökan när det står klart att målet kommer att avvisas. dels för att kompenserar tingsrätterna för det extra arbete som ett avvisningsbeslut innebär.

Remissinstanserna: Förslaget har fått ett blandat mottagande. Flera remissinstanser framhåller att ett system med expeditionsavgifter innebär ett merarbete och befarar att förslaget snarare kommer att verka betungan- de än förenklande på verksamheten. Ett par remissinstanser erinrar om att skyldigheten att mot avgift lösa domar och slutliga beslut i underrätt nyligen har avskaffats av bl.a. rationaliseringsskäl och att förslaget strider mot de tankar som ligger bakom stämpelskatteutredningens betänkande Avgifter vid tingsrätt m.m. (Ds B 198027). Några remissinstanser ifrågasät- ter om avvisningsbeslut är så mycket mer betungande än avskrivningsbe- slut att det motiverar skillnad beträffande avgift för beslutet. Förslaget kan också medföra att domstolarna drar sig för att meddela avvisningsbeslut utan att först ha berett sökanden tillfälle att återkalla ansökningen, vilket skulle motverka förslagets syfte.

Skäl för departementsförslaget: Jag delar de betänkligheter som har förts fram mot promemorieförslaget och anser att det inte bör genomföras.

2.12 Lägre arvode när en ansökan är bristfällig

Departementsft'irslaget: Det införs inte någon särskild regel om nedsätt- ning av ersättningen till borgenären.

Promemorieförslaget: Mot bakgrund av nuvarande schablontillämpning i vissa tingsrätter av bestämmelserna om ersättning till borgenären i L- och Bf—mål bör dessa bestämmelser kompletteras med en uttrycklig regel om att ersättningsbeloppet skall sättas lägre än annars när en ansökan är uppenbart ofullständig och därför måste kompletteras (se s. 66 och 90—92).

Remissinsransema: Förslaget har fått ett blandat mottagande. Flera remissinstanser ifrågasätter behovet av en sådan regel och erinrar om att redan nuvarande bestämmelser gör det möjligt att sätta ned ersättningen i de fall som avses med förslaget. Det framhålls också att ersättningsbelop- pet i princip skall bestämmas efter en skälighetsbedömning och att det även finns andra omständigheter än bristfälligheter i ansökningen som kan påverka prövningen av ersättningsfrågan.

Skäl för departementsförslaget: Nuvarande bestämmelser innebär att borgenären i L- och Bf-mål har rätt till ersättning för bl.a. eget arbete med anledning av målet och för arvode till sitt ombud eller biträde. Ersättning utgår med skäligt belopp som dock är maximerat till 175 kronor i L-mål och

Prop. 1981/82: 134 27

160 kronor i Bf-mål. om det inte föreligger särskilda skäl för en högre ersättning. Maximibeloppen fastställs i en av regeringen utfärdad författ- ning (se SFS 1981:1056).

För egen del är jag tveksam om den föreslagna regeln behövs vid sidan av den nuvarande möjligheten till nedsättning efter skälighetsprövning. Härtill kommer att ersättningsfrågorna i den summariska processen kom- mer att behandlas i rättegångsutredningens betänkande. Mot bakgrunden av det anförda anserjag att promemorieförslaget inte bör genomföras nu.

2.13. Delegation i Bf-mål

Departenwntsförslaget: Förslaget att vissa domaruppgifter i Bf-mål skall kunna delegeras till domstolsbiträden genomförs inte nu.

Pramemorig/förslaget: Med hänsyn till betalningsföreläggandenas karak- tär av schabloniserade massärenden och intresset av ett rationellt utnytt- jande av domstolsväsendets resurser bör det hinder för en delegation till domstolsbiträden som det nuvarande kravet på lagfarenhet utgör undanrö- jas. Istället bör anges i LL att mål om Bfi den utsträckning som regeringen bestämmer får handläggas av tjänstemän som inte är lagfarna.

Remissinstanserna.' Flertalet ställer sig tveksamma till eller avstyrker promemorieförslaget. Flera remissinstanser ifrågasätter om förslaget kom- mer att medföra några rationaliseringsvinster med hänsyn till de svårighe- ter som föreligger att sortera ut mål av sådan beskaffenhet att de kan handläggas av domstolsbiträden. Även rättssäkerhetssynpunkter anförs som skäl mot förslaget. Några remissinstanser anser att förslaget medför behov av kostnadskrävande utbildning av domstolsbiträden samt en längre tids försöksverksamhet och ifrågasätter om förslaget bör genomföras innan resultatet av rättegångsutredningens översyn av den summariska proces- sen föreligger. Ett par remissinstanser befarar att notarieutbildningen kom— mer att försämras, om förslaget genomförs.

Skäl för depurtemen!.sjörslaget: Som framgår av departementsprome- morian finns det flera skäl som talar för att domstolsbiträden på eget ansvar får handlägga Bf- mål av enklare beskaffenhet. Enligt min mening skulle en sådan ordning på sikt kunna medföra en ökad effektivitet i verksamheten utan att rättssäkerheten därigenom försämrades samtidigt som biträdestjänsternas attraktivitet skulle höjas.

Ett genomförande av förslaget förutsätter emellertid dels en ej obetydlig utbildningsverksamhet. dels en försöksverksamhet som inte kan vara allt- för kortvarig. Som jag har nämnt tidigare är den summariska processfor- men f.n. föremål för utredning. Rättegångsutredningens betänkande. som är nära förestående. kommer sannolikt att innehålla relativt långtgående förslag till förändringar av de nuvarande reglerna. Även de lagändringar som föreslås i detta lagstiftningsärende och som syftar till att avhjälpa de största problemen i den nuvarande verksamheten kan behöva omprövas

Prop. 1981/82: 134 28

med anledning av rättegångsutredningens betänkande. Med hänsyn härtill anserjag att frågan om delegation av domargöromål i Bf-mäl bör anstå till dess den summariska processformen har fått sin mera definitiva utform- ning.

2.14 Behovet av övergångsbestämmelser m.m.

Depurtementsfi'irslaget: De nya reglerna blir tillämpliga även på mål som är anhängiga vid ikraftträdandet utom såvitt avser den föreslagna tolk- ningsregeln i 31 b 5 beträffande ofullständiga ränteyrkanden.

Promenmrlafr'irslaget: Promemorian innehåller inte några förslag till övergångsbestämmelser.

Remissinsmnrerna: En remissinstans anser att det inte är helt odiskuta- belt hur de föreslagna reglerna skall tillämpas på de mål som är anhängiga vid ikraftträdandet, särskilt vad gäller rättens prövning av sin behörighet och reglerna om avvisning på grund av de nya kraven på uppgifter om gäldenären.

Skäl för departemenlsjörslager: Som har nämnts i det föregående inne- bär nuvarande regler att rätten skall pröva sin behörighet att handlägga en ansökan om lagsökning eller betalningsföreläggande dels när ansökningen ges in, dels när gäldenären har delgivits. Det torde inte möta något hinder att låta den föreslagna begränsningen av rättens skyldighet att pröva sin behörighet gälla även i mål som är anhängiga vid ikraftträdandet. Det innebär att rätten slipper att självmant pröva sin behörighet i samband med delgivningen. om det inte redan har skett.

Enligt min mening bör även de föreslagna reglerna om möjlighet för rätten att avvisa en ansökan på grund av att föreskrivna uppgifter inte har lämnats göras tillämpliga på redan anhängiga mål. Med hänsyn bl.a. till att ett avvisningsbeslut i sådana fall skall föregås av ett kompletteringsföreläg- gande. torde någon risk för rättsförluster inte uppkomma för borgenären.

Vad gäller den föreslagna möjligheten att avvisa mål på grund av att hinder föreligger mot delgivning eller fortsatt delgivningsverksamhet inte bedöms vara motiverad villjag erinra om att syftet med dessa regler ärjust att komma till rätta med mål som på grund av delgivningssvårigheter till ingen nytta belastar den nuvarande verksamheten. Det är således önskvärt att domstolarna tar vara på den nya möjligheten att avsluta handläggningen även när det gäller mål som har anhängiggiorts före ikraftträdandet. Dessa bestämmelser bör alltså tillämpas omedelbart. i förekommande fall efter föreläggande om komplettering.

När det gäller föreslagna ändringar i övrigt torde något behov av över- gångsbestämmelser inte föreligga utom såvitt avser tolkningsregeln i 31 b få beträffande ofullständiga ränteyrkanden. Denna regel bör inte omfatta ansökningar som har givits in före ikraftträdandet.

Som jag nämnde inledningsvis har många remissinstanser i sina remiss-

Prop. 1981/82: 134 29

svar fört fram egna förslag till effektivisering av den summariska betal- ningsprocessen vilka inte kräver författningsändring. Även i övrigt har remissinstanserna anlagt värdefulla synpunkter på problemen i den nuva- rande verksamheten. Dessa förslag bör kunna tas till utgångspunkt för ytterligare rationalisering av den summariska betalningsprocessen.

2.15. Ikraftträdande

Det är angeläget att den nuvarande arbetssituationen i tingsrätterna när det gäller handläggningen av L- och Bf-målen snarast förbättras. Jag föror- dar därför att de föreslagna ändringarna får träda i kraft den 1 juli 1982.

3. Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag har anfört har inom justitiedepartementet upprät- tats förslag till

1. lag om ändring i lagsökningslagen ( 1946:808 ).

2. lag om ändring i handräckningslagen (1981:847) . Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3'.

Hänvisningar till S3

  • Prop. 1981/82:134: Avsnitt 10

4. Speeialmotivering

4.1. Förslaget till lag om ändring i lagsökningslagen (1946:808)

2 5 I denna paragraf anges vad en ansökan om lagsökning skall innehålla. bl.a. vilka uppgifter om gäldenären som skall eller bör ingå.

Nuvarande bestämmelser innebär att uppgift alltid skall lämnas om gäldenärens namn. Uppgift om personnummer. yrke. hemvist, postadress och telefonnummer skall lämnas där det kan ske. Bestämmelsen torde i praktiken tillämpas på det sättet att uppgift i allmänhet lämnas om gälde- närens namn och postadress medan övriga uppgifter lämnas endast om borgenären har tillgång till dem och anser att de bör tas upp i ansökningen.

I enlighet med vad som har utvecklats i avsnitt 2.6 har borgenärens skyldighet att lämna de uppgifter om gäldenären som behövs för delgivning utökats. Till de uppgifter om gäldenären som f.n. enligt paragrafens första stycke skall lämnas i ansökningen har fogats uppgift om gäldenärens post- adress och. om det behövs för delgivning med gäldenären. även uppgift om annan adress där han kan anträffas samt hans personnummer. Saknar. gäldenären känd adress, skall uppgift lämnas om den utredning som bor-

' Bilagan har uteslutits här. Förslagen är likalydande med dem som är fogade till propositionen.

Prop. 1981/82: 134 30

genären har gjort för att fastställa detta. Vidare har lagts till en rekommen- dation till borgenären att också ange andra omständigheter som är av betydelse för delgivning med gäldenären. Dessutom har gjorts vissa redak- tionella ändringar i lagtexten.

Med annan adress än postadressen avses t.ex. bostadsadress i de fall denna inte är densamma som postadressen. adressen till gäldenärens ar- betsplats eller någon tillfällig adress där gäldenären kan anträffas för del- givning. Om gäldenären inte har kunnat delges på grundval av den upp- givna postadressen. behövs uppgiften för att delgivning skall kunna ske genom stämningsman eller särskild postdelgivning. Uppgift om gäldenä- rens personnummer kan behövas för att dennes adress skall kunna efter- forskas.

Om nägon av uppgifterna saknas och detta får till följd att delgivning inte kan ske. kan ansökningen avvisas. Borgenären skall dock dessförinnan ha beretts tillfälle att komplettera ansökningen. De närmare förutsättningarna för avvisning på grund av att en ansökan inte innehåller de uppgifter som föreskrivs i paragrafen har tagits upp i en särskild paragraftse 31 c 5 första stycket).

I de fall gäldenären saknar känt hemvist och det inte kan utredas var han uppehåller sig föreligger i L-mål möjlighet till kungörelsedelgivning. Med tanke på dessa fall har i paragrafens första stycket gjorts ett undantag från skyldigheten att lämna uppgift om gäldenärens adress. För att undgå att ansökningen avvisas på grund av att den saknar adressuppgift är borge- nären dock skyldig att lämna uppgift om den utredning han har företagit och som utvisar att gäldenären saknar känd adress. Undantaget avser även de fall gäldenären visserligen har känt hemvist men för en kringflackande tillvaro och till följd därav saknar fast adress där han kan nås för delgiv- ning. '

F.n. gäller att borgenären. där så kan ske. skall lämna uppgift även om gäldenärens yrke. hemvist och telefonnummer. Bestämmelsen har närmast karaktär av en rekommendation (jfr. prop. l973: 30 s. 78). I den nu före- slagna lydelsen används därför ordet "bör". Vidare har efter förebild av 33 kap. l å andra stycket RB tillagts att uppgift också bör lämnas om andra omständigheter som är av betydelse för delgivning. Någon sanktion för underlåtenhet att lämna ifrågavarande uppgifter har inte knutits till be- stämmelsen. Det ligger emellertid i borgenärens intresse att redan i ansök- ningen lämna så fullständiga uppgifter som möjligt dels för att möjliggöra en snabb handläggning av ansökningen. dels för att undgå ett komplette- ringsföreläggande på grund av att lämnade uppgifter inte är tillräckliga för delgivning.

5 5 Denna paragraf behandlar delgivningen med gäldenären i L-mäl. Pa- ragrafen är till följd av hänvisning i 24 & tillämplig även i mål om betalnings- föreläggande.

Prop. 1981/82: 134 31

I enlighet med vad som har utvecklats i avsnitt 2.8 hari paragrafen tagits in en uttrycklig regel som gör bestämmelserna i 32 kap. 2 & rättegångsbal- ken tillämpliga i L- och Bf-mål. Tillägget innebär att en borgenär. som enligt rättens beslut själv ombesörjer delgivning i L- eller Bf-mål och som inte inom den i 32 kap. 2 5 RB angivna tiden redovisar resultatet av sin delgivningsverksamhet till rätten. kan få se sin ansökan förfallen. Enligt regleringen i 32 kap. 2 & RB är förfallopåföljden inte knuten till utgången av den tid som borgenären har fått på sig för delgivningen utan till rättens prövning av målet. Skulle rätten, när målet tas upp igen efter utgången av den tid som borgenären har haft på sig för delgivning. finna att gäldenären har kommit in med begärt yttrande. skall ansökningen inte förklaras förfal- len.

l paragrafen har även gjorts vissa redaktionella ändringar.

19 5 Denna paragraf motsvarar för Bf-målens del 2 5. I fråga om ändring- arna hänvisas till specialmotiveringen till 2 5. Det bör emellertid observe— ras att delgivning genom kungörelse inte är tillåten i Bf-mål.

24 5 Denna paragraf behandlar delgivning med gäldenären i Bf-mål och motsvarar 5 &. UtöVer en hänvisning till regleringen i 5 & innehåller para- grafen vissa inskränkningar när det gäller hur delgivning får verkställas. Delgivning får sålunda f.n. inte ske enligt 15 5 DelgL (kungörande eller spikning) och inte heller utomlands.

Som har utvecklats i avsnitt 2.7 bör öppnas möjlighet till s.k. spikning i Bf—mål. Detta har skett genom att det nuvarande förbudet mot delgivning enligt l5 & DelgL har begränsats till ett förbud mot delgivning genom kungörelse enligt samma lagrum.

Spikning enligt 15 å andra stycket DelgL förutsätter dels att gäldenären har känt hemvist, dels att surrogatdelgivning enligt 12 & DelgL inte kan genomföras. Som ytterligare förutsättningar gäller att det inte kan klarläg- gas var gäldenären uppehåller sig och att det finns anledning anta att han har avvikit eller på annat sätt håller sig undan.

31 & I denna paragraf regleras domstolarnas behörighet i L- och Bf-må- len. Enligt den gällande regeln" skall rätten självmant pröva sin behörighet. Av 10 kap. l5 & RB följer att behörigheten skall bedömas enligt förhållan- dena vid tidpunkten för delgivning med svaranden/gäldenären.

[ avsnitt 2.2 har förordats att ofiicialprövningen i princip skall begränsas till det inledande handläggningsskedet och att. sedan ansökningen väl har upptagits. forumfrågan skall komma under bedömande bara om gäldenären gör foruminvändning eller rätten finner anledning att misstänka att den på grund av en exklusiv behörighetsregel över huvud taget inte får ta befatt- ning mcd målet. [ enlighet härmed har i ett tillägg angetts den nya tidpunk- ten för behörighetsprövningen och de två situationer då behörigheten skall prövas på nytt.

Prop. 1981/82:134 32

31 a ti Den begränsning i kontrollen av ombuds behörighet. som har behandlats i avsnitt 2.3 . har införts genom denna nya paragraf. som har tagits upp bland de för L- och Bf—målen gemensamma bestämmelserna.

Genom paragrafen sätts den grundläggande regleringen i 12 kap. 9 .5 RB ur spel för L- och Bf-målen. I stället gäller i dessa mål ett betydligt lägre krav på kontroll. Fullmakt skall normalt behöva företes bara på rättens uttryckliga begäran. Föreläggande att förete fullmakt torde i allmänhet inte behöva utfärdas i fråga om advokater. inkassoföretag och andra vanligen förekommande ingivare som är kända för rätten. Efterkoms inte ett före- läggande om företeende av fullmakt. kan ansökningen avvisas.

Om emellertid. till följd av hänskjutande till rättegång eller ansökan om återvinning. ett L- eller Bf-mål går över till att handläggas som tvistemål. bör RB:s regler gälla. Vid hänskjutande till rättegång bör detta praktiskt komma till stånd genom att reglerna i RB blir tillämpliga redan när hänskju- tande begärs. Detta har kommit till uttryck genom en särskild bestämmelse i förevarande paragraf. För återvinningsfallet följer redan av gällande regler att fullmakt. i den mån sådan inte redan finns i akten, skall företes i det nya handläggningsskedet.

] fråga om registreringsbevis och andra behörighetshandlingar för bor- genären gäller som har påpekats i den allmänna motiveringen bestäm- melscrnai 11 kap. 4 & RB.

"Det torde vara ovanligt att gäldenären i mål som handläggs enligt den summariska processformen företräds av ombud. Föreligger en sådan situa- tion torde dock fullmakt i regel behöva infordras för bl.a. kontroll av det uppgivna ombudets behörighet att ta emot föreläggande m. m.

31 b & 1 avsnitt 2.4 har föreslagits en tolkningsregel för ränteyrkandcn som är ofullständiga genom att uppgift saknas om den tidpunkt då den yrkade räntan skall börja löpa. Den nya tolkningsregeln har infogats i LL som en ny särskild paragraf bland de för L- och Bf-målen gemensamma bestämmelserna.

Eftersom tolkningsregelns tillämplighet och innebörd får betydelse för tolkningen av ansökningen. är det lämpligt att upplysning om regeln läm- nas redan i föreläggandet för gäldenären. Naturligtvis bör en upplysning av samma innebörd också infogas i utslag resp. slutbevis i målet.

31 c 5 ] enlighet med vad som har föreslagits i avsnitt 2.6 och 2.9 hari LL infogats en ny paragraf om avvisning av en ansökan på grund av brister i ansökningen eller därför att delgivning inte kan ske med gäldenären.

LL innehåller f.n. inga regler om komplettering för att undanröja brister i en ansökan om lagsökning eller betalningsföreläggande. I stället torde bestämmelserna beträffande stämningsansökan i 42 kap. 3 och 4 ss RB tillämpas. Enligt dessa bestämmelser skall rätten förelägga käranden att avhjälpa brister i en stämningsansökan som inte innehåller de uppgifter

Prop. 1981/82: 134 33

som anges i 2 & samma kapitel. Om käranden inte efterkommer föreläggan- det och bristen är så väsentlig att ansökningen inte kan läggas till grund för rättegång. skall ansökningen avvisas.

Bestämmelserna i paragrafens första stycke har utformats med RB:s motsvarande regler som förebild. Huvudregeln är att borgenären skall föreläggas att komplettera en ansökan om lagsökning eller betalningsföre- läggande som inte uppfyller föreskrifterna i 2 resp. 19 &. Föreläggande behöver dock inte utfärdas om bristen bedöms vara av ringa betydelse för det fortsatta förfarandet. Efterkoms inte föreläggandet. bör ansökningen i allmänhet avvisas. Rätten bör emellertid inte vara bunden av sitt tidigare föreläggande. Visar det sig t.ex. att uppgiften inte längre behövs. skall avvisning givetvis inte ske. Ett föreläggande kan även tillgripas i ett senare skede om det då visar sig att en viss uppgift har betydelse.

Förslaget avser inte att göra någon inskränkning i möjligheten att begära komplettering på ett mera formlöst sätt. t.ex. per telefon. Efterkoms inte ett sådant formlöst föreläggande får dock på grund därav inte avvisning ske.

Det kan anmärkas att den nu föreslagna bestämmelsen inte reglerar den situationen att en ansökan inte kan tas tipp på grund av ett processhinder. För dessa fall finns bestämmelser i 3 och 21 55.

Ett föreläggande som utfärdas enligt första stycket bör innehålla en erinran om påföljden för utebliven komplettering.

1 andra stycket behandlas situationen när materialet från företagna del- givningsförsök visar att det föreligger hinder mot delgivning med gälde- nären.

Hit hör t.ex. fall där det i Bf-mål har visat sig att gäldenären saknar känt hemvist eller för överskådlig tid framåt vistas utomlands. Ett beslut om avvisning i denna situation torde i regel ha föregåtts av ett kompletterings- föreläggande. Att så har skett är dock inte något formellt krav för avvis- ning på denna grund.

[ tredje stycket ges särregler för sådana fall där delgivning med gälde- nären visserligen inte är utesluten men redan gjorda delgivningsförsök har blivit resultatlösa. I en sådan situation kan rätten erbjuda borgenären att själv få ombesörja fortsatta delgivningsförsök. Begär borgenären detta. gäller 5 och 24 åå LL och 32 kap. 2 s RB för den fortsatta handläggningen. Om däremot borgenären underlåter att begära att få ta över delgivnings- verksamheten. kan rätten avvisa ansökningen.

Vid bedömningen av frågan om rätten skall fortsätta försöken till del- givning eller borgenären skall erbjudas att själv ombesörja delgivning skall rätten ta hänsyn till det arbete och de kostnader som dittills har lagts ned på delgivningsverksamheten i målet. Vidare skall beaktas utsikterna till att fortsatta delgivningsförsök kan leda till att gäldenären blir delgiven. Även andra omständigheter kan vara av betydelse för bedömningen. t.ex. förhål-

Prop. 1981/82: 134 34

landet mellan nedlagda delgivningskostnader och det fordrade beloppets storlek.

34 5 Enligt den nuvarande lydelsen av paragrafens första stycke skall talan mot avvisningsbeslut som har meddelats enligt 3 eller 21 & föras i hovrätten genom besvär. Ändringen innebär att detsamma skall gälla i fråga om avvisningsbeslut som har meddelats enligt 31 c & samt beslut varigenom en ansökan har förklarats förfallen med motsvarande tillämp- ning av 32 kap. 2 & RB. Med hänsyn härtill har paragrafnänvisningen fått utgå.

Hänvisningar till S4-1

4.2. Förslaget till lag om ändring i handräckningslagen (1981z847)

25 ! paragrafens andra stycket regleras domstolens prövning av sin behörighet i handräckningsmål. I enlighet med vad som föreslagits i den allmänna motiveringen har officialprövningen av forumfrågan begränsats på samma sätt som i L- och Bf-mål. I fråga om innebörden av ändringen hänvisas till specialmotiveringen till 31 å LL.

35 I ett nytt tredje stycke till paragrafen har kravet på företeende av fullmakt i handräckningsmål begränsats på samma sätt som i fråga om L- och Bf-mål. ] fråga om innebörden av ändringen hänvisas till speeialmoti- veringen till 31 a & LL. 5 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1. lag om ändring i lagsökningslagen (l946:808).

2. lag om ändring i handräckningslagen( 1981 :847).

6. Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Prop. 1981/82: 134 35

Hänvisningar till S6

  • Prop. 1981/82:134: Avsnitt 13

Utdrag LAGRÄ DET PROTOKOLL

vid sammanträde 1982-03-02

Närvarande: f.d. regeringsrådet Paulsson. regeringsrådet Reuterswärd. justitierådet Palm.

Enligt lagrådet den 2 mars 1982 tillhandakommet utdrag av protokoll vid regeringssammanträdc den 24 februari 1982 har regeringen på hemställan av statsrådet och chefen för justitiedepartementet Petri beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i lagsökningslagen (1946: 808").

2. lag om ändring i handräckningslagen(1981: 847). Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Ulf G. Berg.

Föredragningen inför lagrådet har påbörjats vid en tidpunkt då lagförsla- gen ännu inte erhållit slutlig utformning. Vissa inom lagrådet framförda jämkningsförslag av väsentligen lagteknisk eller redaktionell natur har därför kunnat beaktas i de förslag som genom remissen överlämnats till lagrådet.

Lagrådet lämnar de remitterade förslagen utan erinran.

Prop. 1981/82: 134 36

Utdrag JUS'I'I'I'IEDEPARTEMEN'I'ET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-03-04

Närvarande: statsministern Fälldin. ordförande. och statsråden Ullsten. Dahlgren. Åsling. Wirtén. Boo. Petri. Gustafsson. Elmstedt. Tillandcr. Ahrland

Föredragande: statsrådet Petri

Proposition om ändring i lagsökningslagen m. m.

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag till

1. lag om ändring i lagsökningslagen (1946: 808).

2. lag om ändring i handräckningslagen( 1981: 847). Föredraganden upplyser att lagrådet har lämnat lagförslagen utan erin- ran och hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta föreslagen.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredragan- den har lagt fram.

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 24 februari 1982.

Prop. 1981/82: 134 37

Rationellare handläggning av summarisk betalningsprocess

1 Inledning

Möjligheten till indrivning av fordringar som inte betalas frivilligt har un- der senare är fått allt större betydelse. Vid indrivningen står den summa- riska betalningsprocessen vid tingsrätt betalningsföreläggande (Bf) och lagsökning (L) i förgrunden. Förutom att Bf eller L utgör det enklaste sättet för borgenärer att skaffa en exekutionstitel. verkar möjligheten till Bf eller L som ett mycket kraftigt påtryckningsmedel mot gäldenären att beta- la frivilligt. Effekten förstärks genom att slutbevis (Bf) och utslag (L). i vis- sa fall redan anSÖkan om Bfellcr L. registreras hos kreditupplysningsföre- tagen som betalningsanmärkningar och därigenom hindrar gäldenären att få nya krediter.

Behovet och intresset av effektiva betalningsrutiner har gett upphov till en professionellt inriktad inkassoverksamhet. Sådan verksamhet bedrivs av vissa större borgenärer för egen räkning. Det har också uppstått en allt större marknad för särskilda inkassoföretag. Även behovet av kreditkon- troll och kreditupplysning har ökat. Sådana upplysningar tillhandahålls nu- mera av särskilda kreditupplysningsföretag. Utvecklingen när det gäller in- kasso- och kreditupplysningsföretagen går mot allt större enheter och mot alltmer avancerad användning av datorer i verksamheten.

Den inkassoverksamhet som bedrivs utan medverkan av myndigheter leder till att uppskattningsvis 60—80 9?- av fordringarna betalas eller av- skrivs. Den rest av fordringar som står kvar obetalda efter påminnelser och inkassokrav enligt 5 & inkassolagen(1974: 182) handläggs av domstolar- na. nästan undantagslöst som Bf eller 1..

Antalet ansökningar om L uppgick år 1980 till drygt 75000 och ansök- ningarna om Bf till cirka 415000. Av målen handlades cirka en femtedel av tingsrätterna i Stockholm. Göteborg och Malmö. Enbart i ansökningsav— gifter betalades mer än 40 miljoner kronor till statsverket.

Den summariska betalningsprocessens funktion som en länk i kedjan av inkassoåtgärder belyses av följande uppgifter om effekten av olika åtgär- der. Uppgifterna avser erfarenheterna i verksamheten hos ett större inkas- soföretag när det gäller parkeringsavgifter (kontrollavgifter) tiden 1978—första halvåret 1980:

Prop. 1981/82: 134 38

Antal debiterade kontrollavgifter 400 000

Betalda före påminnelse 3 Betalda efter påminnelse men före inkassokrav 2 Betalda efter inkasso men före ansökan om bf 2 Avskrivna före ansökan om bf Summa 90 572.-

Betalda efter ansökan om bf men före ansökan om utmätning 5 5.1; Betalda efter ansökan om exekution 2 9; Summa 97 (;;. Avskrivna före utmätningsförfarande 2 % Avskrivna pga att tillgångar saknas 2 ':??- Summa (ca) [00 cz

Ökningen av främst antalet Bf—mål har under de senaste åren varit mycket kraftig. Under den senaste femårsperioden har antalet mål mer än fördubblats. Det sammanlagda antalet till tingsrätterna inkomna Bf-mål uppgick till

är antal ökning i procent 1976 199 000 1977 225 000 13 ff"? 1978 264 (”0 | 5 c;. 1979 347 000 30 % 1980 417 000 20 %

Ökningen för de båda största domstolarna:

ar antal Stockholm antal Göteborg 1976 24 120 1977 28310 14571 1978 30 269 18 403

1979 . 36 058 25 436 1980 42 896 31 589

2 Den nuvarande handläggningen av summarisk betalningsprocess

Den summariska betalningsprocessen regleras i lagsökningslagen (l946:808. LL). Lagsökning förutsätter att fordringen grundar sig på ett skriftligt fordringsbevis. Den vanligaste typen av sådana bevis är hyres— kontrakt. Vidare förekommer i markant ökande omfattning leasingavtal och i viss omfattning skuldebrev (skulder till banker. andra professionella långivare och enstaka privatpersoner) samt avbetalningskontrakt. växel och check. Betalningsföreläggande används för övriga fordringar. Betal— ningsföreläggande får dock inte användas för fordran på skadestånd.

Pr0p. 1981/82: 134 39

Utvecklingen under senare år har inneburit att lagsökningens praktiska användningsomrädc har minskat något medan betalningsföreläggandets har ökat. En orsak torde vara att köp på kontokort i betydande utsträck- ning har ersatt de gamla avbetalningsköpen.

Domstolsverket har gjort en undersökning av Bf-målen vid Göteborgs tingsrätt.' Undersökningen visar följande om Bf-målcns karaktär.

målet rör totalt antal ansökt kapitalbelopp trafikförsäkring 21 % 10 "Y= - parkeringsavgift 32 (."-?- 2 % teleavgift 3 % 3 9?- annan fordran 44 9'2: 85 %

ingivare andel av inkomna ansökningar offentligrättsliga 13 €);- inkassobyråer 62 92.- andra sökande 25 92

Klara tendenser i Bf—målen under de senaste åren är bl. a. att gäldenärer- na har allt kortare tid på sig efter förfallodagen att betala inn an ansökan ges in till domstol och att åtskilliga borgenärer har börjat ge in ansökningar även på mycket obetydliga fordringsbclopp. inte sällan bara någon krona.

Beslut i mål om L och Bffattas i princip av domare. Målen skall tilldelas viss rotel inom tingsrätten och åvilar därmed lagman. rådman eller tingsfrs- kal (12 % tingsrättsinstruktionen. Tl). Enligt T1:s behörighetsregler kan do- margöromålen delegeras till en tingsnotarie. Denne skall dock ha viss be— hörighet. för Bf-mål sex månaders tjänstgöring och för L-mål ett år. En tingsnotarie får inte handlägga mål som är av vidlyftig eller svår beskaffen- het eller vars avgörande av annan orsak kräver särskild erfarenhet (19 ? Tl).

Handläggningen av L- och Bf-ansökningar rymmer åtskilliga göromål som inte har karaktär av beslut. Sådana göromål kan ett domstolsbiträde förordnas att utföra på eget ansvar (18ä Tl). Hit hör t.ex. att föra dagbo- ken, att underteckna och expediera förelägganden för gäldenär (i sak hela den handläggning som är obligatorisk i Bf-mälen sedan väl en ansökan har tagits upp) och att vidta alla åtgärder i samband med delgivning.

i" praktiken utövas domarfunktionen i den summariska betalningsproces- sen så gott som uteslutande av tingsnotarier. 1 de största tingsrätterna är varje notarie helt avdelad för sådana uppgifter under en del av sin notarie- meritering. Vid andra tingsrätter sköter notarien under Viss tid dessa göro—

' Undersökningen finns redovisad i domstolsverkets promemoria 1980-08-14 "Sam- manfattning av och kommentarer till statistik gällande mål om betalningsföreläggan- de vid Göteborgs tingsrätt". Se även .lO:s beslut 1980—10—22 i ärende Dnr 1838—1979. s. 7.

Prop. 1981/82: 134 40

mål vid sidan av andra uppgifter. Genomgående gäller emellertid att det är en ständig omsättning av handläggarna i L- och Bf-målen.

Pa biträdessidan är det som regel särskild personal som har den summa- riska processen som permanent arbetsuppgift. På många håll förvärvar dessa domstolsbiträden med tiden stor erfarenhet och kunskap på områ- det. I många tingsrätter förgranskar ett domstolsbiträde varje mål och före— slär åtgärd. innan notarien tar befattning med målet.

Såvitt gäller delgivningsverksamheten kan nämnas följande. Det är do- mare som beslutar om kungörelsedelgivning eller spikning (155 delgiv- ningslagen 1970: 428. DelgL) och om partsdelgivning (3.5 DelgL). På doma- re ankommcr också att kontrollera en verkställd delgivning. Den övriga befattningen med delgivningsverksamheten sköts i praktiken ofta helt självständigt av domstolsbiträden. Detta gäller helt naturligt arbetet med att ställa i ordning försändelser som skall delges och blanketter för delgiv- ningen. Men det gäller också val av delgivningsform och tidsfrist för del- givningsuppdrag. val av ny åtgärd när ett delgivningsförsök har miss- lyckats. förgranskning av bevis om delgivning med bedömning av om fler delgivningsåtgärder behövs och om beviset behöver kompletteras. Delgiv- ningsverksamheten vilar alltså i mycket stor utsträckning på domstolsbi- trädena. Detta torde f.ö. gälla inte bara i fråga om den summariska proces- sen utan även beträlfande andra mål vid tingsrätterna.

3 Reformplaner

På flera områden förbereds eller övervägs f.n. åtgärder som kan komma att inverka på hanteringen av målen i summarisk process.

1 domstolsverkcts regi förbereds en försöksverksamhet med ADB-raknik för att rationalisera och underlätta handläggningen av Bf—mål. Försöket planeras starta vid Göteborgs tingsrätt under år 1981. Den verksamhet som planeras tar i första hand sikte på mälregistrering. Med måldagboken som underlag skulle dessutom på ADB-teknisk väg kunna åstadkommas en bättre överblick över de pågående målen och handlingarna i dessa samt be- vakning av tidsfrister t.ex. för utlämnade. ännu inte redovisade delgiv- ningsuppdrag i målen. Eventuellt kan med teknikens hjälp också en adressuppgift som har lett till delgivning i ett mål tas till vara för delgiv- ningsändamål i andra mål mot samma gäldenär.

Stämpelskatteutredningen har i promemorian (Ds B 1980z7) Avgifter vid tingsrätt m.m. föreslagit att den nuvarande avgiftsfri/term för smt och kommun avskaffas. Förslaget kan. om det genomförs. få särskild betydelse för den summariska processen. Som nämnts anlitas denna f. n. i viss ut- sträckning för indrivning av beloppsmässigt obetydliga statliga och kom- munala fordringar.

Prop. 1981/82: 134 41

Den summariska processens framtida utformning innefattas även irätte- gångsurred/zingens (Ju 1977:06) pågående översyn av vissa delar av rätte— gångsförfarandet. Utredningens betänkande väntas mot slutet av år 1981.

Genom den nyligen antagna handräckningslagen (prop. 1980/81: 88. LU 25. rskr 252) tillförs tingsrätterna en ny form av sttmmarisk process. hand- räckningsmäl. Samtidigt görs den ändringen i LL att den särskildafbrmn- regelnförfastig/ietsa'umsmlsmål inte skall gälla i det summariska process- skedet. En L- eller Bf— ansökan skall. om den gäller fordran som har fastig- hetsdomstolskaraktär. handläggas av domstolen i den ort där fastigheten är belägen. oavsett om den domstolen är fastighetsdomstol eller ej. Regeln får betydelse i den allra största delen av L-målen. som avser mål om hyra med eller utan yrkande om avhysning. Forumändringen innebär att dessa mål sprids ut över alla tingsrätter. Den kommer att innebära en avlastning för de största. mest tyngda tingsrätterna. men ger självfallet de övriga en ökad belastning. Lagändringen träder i kraft den 1 januari 1982. I proposi- tionen uttalas vidare att frågan om en mer genomgripande reform av LL (jfr departementspromemorian Ds .lu 1977: 5 Summarisk process) inte bör tas upp nu utan att resultatet av rättegångsutredningens arbete bör avvak- tas.

I prop. 1980/81:10 med förslag till ändringar i kreditupplysningslagen(197311173) föreslås att den nuvarande processrättsliga regleringen av rät- ten till ersr'ittningji'ir irzkassukoxtnud byts ut mot nya civilrättsliga regler. 1 så gott som varje L- eller Bf-mäl yrkar borgenären ersättning för inkasso- kostnad. Om förslaget genomförs. kommer det att föra med sig vissa änd- ringar i tingsrätternas arbetsrutiner.

4 Hur fungerar den summariska betalningsprocessen?

Tanken bakom den summariska betalningsprocessen är att den snabbt. enkelt och billigt skall leda fram till ett verkställbart avgörande. Det är i dag på många håll svårt att leva upp till dessa krav. Detta är mest påtagligt vid flera av de största tingsrätterna där målbalanserna nu är betydande. Tendensen är emellertid på väg att bli densamma vid de mindre tingsrätter- na.'

Det finns flera förklaringar till denna utveckling. Tingsrätterna har oför- berett fått ta emot en kraftig målökning på Bf-sidan. Parallellt med denna har dessutom hanteringen vid domstol av de enskilda målen blivit avsevärt tyngre. Delgivningssvårigheterna har ökat och delgivningsresultatet blivit

' Till grund för denna promemoria ligger erfarenheter och synpunkter som under ar- betets gång har inhämtats från Stockholms. Huddinge. Handens, Malmö. Lunds. Helsingborgs, Göteborgs och Stenungsunds tingsrätter samt den s.k. Göteborgsun- dersökningen. se not 1 till avsnitt 2. '

Prop. 1981/82: 134 42

allt sämre. vilket innebär ett avsevärt merarbete både för tingsrätterna och för anlitade delgivningsorgan.

Granskningen av ansökningarna har också blivit mer tidskrävande. Många ansökningar också sådana som framställs och" ges in av profes- sionella ingivare. t.ex. inkassobyråcr är oklara eller ofullständiga och måste kompletteras. Detta innebär merarbete också för tingsrätterna.

Vid de allra största tingsrätterna leder dessutom redan mängden av på- gående mål till svårigheter att hantera och överblicka aktmaterialet och att bevaka utsatta frister för komplettering av ofullständiga ansökningar och för lämnade delgivningsuppdrag.

()cksåi mindre tingsrätter har målökningen lett till påtagligt ökad arbets- belastning för den personal som är avdelad för den summariska processen. Handläggningstidcrna är på de flesta håll för långa. Vid en större tingsrätt var nyligen väntetiden från det att en Bf—ansökan kom in till dess föreläg- gande för gäldenären kunde skickas ut för delgivning fyra månader. Vid en annan var väntetiden för att en ansökan skall bli registrerad tre månader. Det blir också vanligare med fel i handläggningen. vilka medför att man måste göra rättelse enligt 17 kap. 15%? RB eller göra om hela förfarandet.

På många håll har man försökt att möta situationen med egen s. k. var- dagsrationalisering. Som exempel kan nämnas nya hjälpmedel såsom stämplar och blanketter samt avveckling av vissa arbetsmoment som har ansetts gagna rättssäkerheten men som inte är författningsföreskrivna. Värdefulla kontakter för utbyte av erfarenheter och tips om rationalise- ringsmöjligheter i arbetet tas också i samband med domstolsverkets blan- kettverksamhet och de kurser om summarisk process som domstolsverket fortlöpande anordnar för domstolsbiträden.

Vid de största tingsrätterna försöker man få hjälplig överblick över målen genom att tillställa sina massborgenärer målregistreringsbevis i syfte att borgenärens fortsatta kontakter i målet med tingsrätten snabbt skall kunna hänföras till rätt mål.

På sina håll har man sett sig tvingad till ganska drastiska åtgärder. Som exempel kan nämnas följande.

Vid en domstol brukar en massborgcnär själv svara för utskrift av lag- sökningsutslag i sina mål genom att ge in en ifylld utslagsblankett tillsam- mans med ansökan.

[ en annan domstol registrerar man inte sådana ansökningar som äri be- hov av en viss mycket vanlig typ av komplettering utan skickar dem utan åtgärd direkt tillbaka till ingivaren.

Som punktinsatser förekommer att hela domarpersonalen vid en tings- rätt tas i anspråk för att arbeta av Bf—balansen i domstolen.

Arkivering av handlingar i avslutade mål har. bedömd som en mindre angelägen uppgift än löpande handläggning. t.v. helt lagts åt sidan i en stor tingsrätt.

[ åtskilliga tingsrätter har vissa rutinkontroller av ansökningarna helt slopats.

Prop. 1981/82: 134 ' 43

Verksamheten vid Stockholms tingsrätts enhet för L- och Bf-mål har ny- ligen inspekterats avjustitieombudsmannen (JO) Anders Wigelius. [ proto- kollet över inspektionen anförde JO bl.a. följande om förhållandena på Bf- sektionen. Mängden mål. framhöll JO. gjorde att den tid som den handläg- gande personalen hade till sitt förfogande för varje enskilt mål var liten. Det "var naturligt att kravet på noggrannhet vid handläggningen tidvis stått tillbaka för intresset att komma tillrätta med stigande balanser. Mot denna bakgrund var det enligt JO inte svårt att vid en genomgång av ett antal mål och akter finna brister i olika avseenden i handläggningen. Förhållandena var emellertid sådana att det inte var meningsfullt att rikta kritik mot hand- läggningen i enskilda mål. Enligt JO ville det synas som om handlägg- ningen i första hand varit inriktad på att klara av de för dagen inkommande ansökningarna. Resurserna hade uppenbarligen inte räckt till att i erforder- lig omfattning behandla de mål som av olika anledningar blivit liggande i avvaktan på kompletteringar. JO konstaterade att i många fall någon åt- gärd inte vidtagits på över två år. Den nuvarande situationen fick huvud— sakligen tillskrivas det faktum att måltillströmningen kommit att överskri- dade ramar inom vilka den nuvarande organisationen var tänkt att arbeta.

JO framhöll sammanfattningsvis att situationen på sektionen enligt hans mening var mycket aJarmerande. Under den senaste femårsperioden hade antalet mål ökat med över 7() %. JO var av den bestämda uppfattningen att det inte räckte med att avvakta införande av ADB vid sektionen utan att det var nödvändigt att snarast vidta olika åtgärder för att förbättra läget. I annat fall förelåg det en uppenbar risk för att handläggningstiderna. som redan idag var alltför långa. blev än längre. att rättsförluster uppstod ge- nom att t.ex. handlingar kom på avvägar samt att arbetsmiljön blev oac- ceptabel. Eftersom såväljustitiedepartementet som domstolsverket var informerade ansåg JO det f. n. inte behövligt att företa något annat än att översända protokollet över inspektionen till justitiedepartementet och domstolsverket.

Det kan tilläggas att balansläget vid Stockholms tingsrätt nu. efter en till- fällig massiv personalinsats. har förbättrats avsevärt.

Under hösten 1980 uppvaktades justitieministern av Sveriges domare- förbund som överlämnade en promemoria angående arbetssituationen vid de allmänna domstolarna (särskilt tingsrätterna). [ promemorian nämns bland de faktorer. som har försvårat arbetssituationen i tingsrätterna. ök- ningen av antalet L- och Bf—mål. ökade delgivningssvårigheter främst be- roende på befolkningens större rörlighet och större spridning under året av ledigheter samt de ökade krav på domarnas insatser i bl. a. L-mål som har ställts genom nya författningar.

l promemorian anförs vidare bl. a. följande. Många domare tycker sig nu föra en ojämn kamp när de strävar efter att iaktta stadgade frister och ex- peditionstider och efter att hålla balanserna på en rimlig nivå. Man är från dornareförbundets sida medveten om att de ekonomiska resurserna är

Prop. 1981/82: 134 44

knappa och att det därför är angeläget att alla möjligheter till rationalise- ringar tas till vara i den mån så kan ske utan fara för rättssäkerheten. Någ- ra radikala förbättringar härigenom tycks dock inte vara i sikte. Det nyli- gen framlagda förslaget om förenklad domskrivning har troligen endast marginell betydelse. Förbundet hoppas mer på rättegångsutredningen. men det kommer troligen att dröja länge innan förslag av utredningen leder till lagstiftning. Det finns anledning att befara att situationen åtminstone i vissa domstolar kan bli ohållbar innan rationaliseringsåtgärder får praktisk betydelse. Man måste troligen frånjustitiedepartementets sida vara beredd att lagstiftningsvägen bestämma hur domstolarna skall förfara om balan- serna blir så stora att någon del av verksamheten måste läggas ner tempo- rärt. Domstolarna kan. framhålls det. inte ta ansvaret för sådana avgöran- den.

5 Principerna för åtgärder

Av det tidigare anförda framgår att omedelbara åtgärder måste vidtas för att förbättra situationen vid domstolarna och åter få den summariska pro- cessen att fungera som en snabb. enkel och billig processform. Det äri da- gens statsfrnansiella läge inte möjligt att i någon nämnvärd utsträckning lö— sa problemen genom personaltillskott. [ stället måste man sträva efter att förenkla verksamheten och. med bibehållande av den grundläggande rätts- säkerheten. sortera bort sådana arbetsmoment som utan större olägenhet kan ttnd varas.

Som nämnts är den summariska processen föremål för översyn av rätte- gångsutredningen. Ett delbetänkande från utredningen väntas mot slutet av år 1981. Läget hos tingsrätterna är sådant att åtgärder beträffande den summariska betalningsprocessen måste vidtas nu. dvs. utan avvaktan på resultatet av utredningens arbete. Det är emellertid samtidigt angeläget att rättegångsutredningens översyn inte föregrips. Den nu aktuella översynen bör därför inte beröra de grundläggande principerna för processen. Den bör vidare koncentreras på åtgärder som kan vidtas utan alltför stor tidsut- dräkt.

Från Stockholms tingsrätt har överlämnats en rapport över olika pro- blem i handläggningen och förslag till åtgärder för att komma till rätta med dem. Synpunkter i ämnet har vidare inhämtats från en del andra tingsrät- ter.

Genomgående anges som huvudproblem brister eller oklarheter i ansök- ningarna samt svårigheter i samband med delgivning och med att avsluta målen när delgivning trots försök inte kan genomföras.

Prop. 1981/82: 134 45

6 Ansökningarna

6.1 Forumprövningen

Enligt Slå LL gäller beträffande både L- och Bf-mål att forumreglerna för tvistemål skall tillämpas. att rätten självmant skall pröva sin behörighet och att prövningen skall ske på grundval av borgenärens uppgift om de om- ständigheter som betingar rättens behörighet. En sådan uppgift skall tas för god. om det inte finns anledning att anta att den är oriktig. Med få un- dantag är det forumregeln i 10 kap. 1 åå RB. enligt vilken behörig tingsrätt är rätten i den ort där svaranden har sitt hemvist. som skall tillämpas i de mål där gäldenären är fysisk person.

Avgörande för forumbedömningen är enligt 10 kap. 15 & RB förhållandena när stämning delges svaranden. Tillämpat på summarisk process innebär detta att tidpunkten när rättens föreläggande i målet delges gäldenären är avgörande. Det åligger rätten att självmant pröva sin behörighet innan målet tas tlpp och att därefter. så snart anledning finns. ompröva detta inle- dande ställningstagande fram till dess delgivning har skett med gäldenären.

Under delgivningsförsök med en fysisk person visar det sig inte så sällan att gäldenären inte finns på den adress som har uppgivits i ansökningen. [ ' stället kanske han finns på en ort som ligger utanför domsområdet. Om det då inte visas att gäldenären ändå har hemvist (är mantalsskriven) inom domsområdet. skall rätten avvisa ansökningen.

Delgivningsförfarandet kan i det enskilda fallet bli mycket långvarigt. Det förekommer att detta förfarande. under många successiva delgivnings- försök på samma eller olika adresser. sträcker sig över flera år. Under ti- den kan mantalsskrivningen hinna ändras. Det kan alltså bli aktuellt att av- visa målet sedan åtskilliga delgivningsförsök har gjorts och avsevärda kostnader lagts ner. Regelsystemet kan till och med medföra att det sista delgivningsförsöket på den adress som dokumenterar domstolen som "fel" faktiskt har lett till att gäldenären har blivit delgiven. Också då måste emellertid avvisning ske.

Efter avvisning har borgenären att välja mellan att ge tipp och avskriva sin fordran eller att göra en ny ansökan till den "rätta" domstolen. Efter en ny ansökan kan det visa sig att gäldenären inte längre finns på den tidi- gare adressen. Det kan då bli aktuellt med nya delgivningsförsök som. när gäldenären äntligen är delgivcn på nytt. kan utmynna i avvisning också av denna senare ansökan.

Många domstolar tillämpar inte avvisningsregeln i dessa situationer utan fortsätter handläggningen och avgör målet. Detta förutsätter dock att gäl- denären inte gör foruminvändning. Praxis varierar emellertid. Den av la- gen föreskrivna ordningen är oekonomisk och tidskrävande för borgenä- rerna och för berörda domstolar och delgivningsorgan. Indirekt kan den bli till nackdel också för gäldenärerna.

Bakom hemvistregeln finns grundtanken att gäldenären inte skall i onö-

Prop. 1981/82: 134 46

dan utsättas för kostnader och olägenhet. t.ex. för resa till en avlägsen domstolsort. Sådana hänsyn har emellertid föga spelrum i summarisk pro- cess. där handläggningen i praktiken undantagslöst är skriftlig. Avgörs målet till borgenärens fördel. dvs. genom att en exekutionstitel utfärdas. kan denna användas hos behörig exekutiv myndighet oavsett vid vilken domstol den har tillkommit. Domstolsorten får betydelse om målet efter hänskjutande eller ansökan om återvinning skall handläggas i tvistemåls- process och det alltså kan bli tal om personlig inställelse. Målet tas då upp av den tingsrätt som har utfärdat exekutionstiteln även om detta medför långa resor för parterna. Det är emellertid bara en ringa andel av L- och Bf-målen som går till tvistemålsbehandling. Det kan nämnas att av de cirka 417000 Bf-mål som kom in till tingsrätterna under år 1980 hänsköts enligt domstolsverkcts statistik 12700 till rättegång.

För både borgenärer. tingsrätter och delgivningsorgan skulle det vara mest praktiskt och rationellt om handläggningen i ett L- eller Bf-mål som en gång har tagits upp kan fortgå oberoende av eventuella nya omständigheter med anknytning till forumfrågan. Detta kan uppnås genom att rättens offi- cialprövning begränsas till målets inledningsskede. dvs. till den prövning som normalt utmynnar i att en ansökan tas upp till handläggning. Prövning inom ramen för den tvingande forumregleringen i 10 kap. 17.5 RB bör dock kunna göras också efter det inledande processkedet. Om gäldenären fram- ställer foruminvändning i målet. skall invändningen naturligtvis också prö- vas.

Genomförs den nu förordade ändringen bör en motsvarande ändring gö- ras i den av riksdagen nyligen antagna handräckningslagen .

6.2 Behörighetskontrollen

l LL finns inga regler om styrkande av parters och ombads behörighet. l stället gäller reglerna i RB.

[ 11 kap. RB finns regler om ställföreträdare för part. Enligt 11 kap. 2? RB förs talan för enjuridisk person av den som är denjuridiska personens ställföreträdare. Bevis om att den som uppges vara ställföreträdare för part är behörig behövs inte. såvida inte rätten finner att bevis bör företes (11 kap. 4ä RB).

Beträffande ombud finns bestämmelser i 12 kap. RB. Enligt 12 kap. 9? skall skriftlig fullmakt företes i huvudskrift när ombudet första gången för talan i målet vid rätten. Sker inte det skall rätten ge ombudet tid att förete fullmakten. Enligt 12 kap. 12 :$ skall en fullmakt innehålla ombudets namn. Ett ombud får enligt 12 kap. 13 % sätta annan i sitt ställe. om parten har gett lov till det. _

Göteborgsundersökningen (se avsnitt 2 ) visar att 75 G?. av ansökningarna i Bf-mål kommer från "professionella". dvs. inkassobyråer eller offentlig-

Prop. 1981/82: 134 47

rättsliga (statliga och kommunala) organ. Det kan antagas att dessa siffror speglar förhållandena i stort vid tingsrätterna.

[ inkassobyråmålen förs borgenärens talan undantagslöst av ombud. Ta- lan genom ombud är också den ojämförligt vanligaste konstruktionen i mål med offentligrättslig borgenär. Ofta är det en tjänsteman hos borgenären som fungerar som ombud. Också i andra mål är det ganska vanligt att talan förs genom ombud (vanligen en person som är anställd hos borgenären men som inte har ställning av ställföreträdare. i enstaka fall en privatper- son eller advokat).

Borgenärer med stor inkassoverksamhet har ofta en rättegångsfullmakt deponerad hos en eller flera domstolar. Till varje ansökan bifogas då bara en fullmaktskopia eller en hänvisning till den deponerade fullmakten. De större domstolarna har fullmaktsbanker. som ideligen fylls på med nya fullmakter och tenderar att bli svåröverskådliga och tungarbetade. något som har särskild betydelse när ständigt nya handläggare träder till och måste orientera sig i fullmaktsbanken.

Inkassobyråernas fullmakter har vanligen standardutförande. Fullmak- ten upptar namnen på samtliga handläggare som tjänstgör på inkassobyrån vid fullmaktstillfället samt ett generellt medgivande för dem att sätta annan i sitt ställe. Fullmakten är vanligen ett uttryck för ett uppdrag till byrån att sköta borgenärens samtliga inkassouppdrag. Den kommer till användningi många mål under uppdragstiden.

I takt med att den professionella inkassoverksamheten expanderar ökar rörligheten i de professionella ingivarnas handläggarkadrer. Nya handläg- gare rekryteras fortlöpande. emellanåt går handläggare över från en byrå till en annan. För varje ny handläggare på en byrå behövs nya fullmakter från uppdragsgivarna eller transportfullmakter från någon handläggare som omfattas av den tidigare fullmakten.

Dessa förhållanden medför att tillämpningen av 12 kap. 9 & RB innebär en omfattande kontrollverksamhet. Kontrollen skall enligt lagen göras i varje mål där ombud förekommer. Dessutom visar erfarenheter från granskning- en att korrekt fullmakt inte sällan saknas: fullmakt saknas helt. bifogad fullmakt är utfärdad av fel borgenär eller av obehörig person eller fullmak- tcn ger ingen ombudsbehörighet förjust ombudet i målet. Enligt RB:s reg- ler skall då ombudet ges tillfälle att komma in med en korrekt fullmakt. Detta betyder i praktiken att dels kompletteringsföreläggande skall utfär- das och expedieras. dels tidsfristen för kompletteringen bevakas och dels i sinom tid inkommen eller inte inkommen komplettering åtgärdas. Ut- över arbetsmomenten drar detta med sig att handläggningstiden för målet i fråga förlängs och mängden av pågående mål ökar.

För professionella ingivare bör det vara en självklar rutinåtgärd att kon— trollera att det finns en riktig fullmakt i samband med att ansökan ges in. Förklaringen till att detta på sina håll ändå underlåts torde vara ett för högt arbetstempo och i enskilda fall en bristande kunskap om gällande författ— ningsbestämmelser och om fullmaktens funktion.

Prop. 1981/82: 134 48

I många fall är borgenären enjuridisk person (aktiebolag. handelsbolag. ekonomisk förening eller offentligrättsligt subjekt). Vid tingsrätterna är det vanligt att man i sådana fall också kräver registreringsbevis beträffande borgenären. Registreringsbeviset används för kontroll av att en behörig person har utfärdat fullmakten resp. har undertecknat ansökan. På sina håll anses registreringsbeviset dessutom behövas för domstolens kontroll av borgenärens identitet. Om vederbörligt registreringsbevis saknas. för- anleder det kompletteringsföreläggande i enlighet med vad som tidigare har beskrivits.

LL bygger på ett förslag av processlagberedningen. Beredningen utarbe- tade den summariska Bf-processen utifrån synsättet att tvisterna "i allmän- het härröra mera från bristande vilja eller förmåga att betala och därav för- anledd strävan att så långt som möjligt förhala verkställighet än från an- språkets tvistiga beskaffenhet".' Denna beskrivning avspeglar utan tvivel tillståndet på den summariska processens område också idag. Som tidigare nämnts är det en obetydlig del av L- och Bf-målen som blir föremål för domstolsbehandling efter det summariska processkedet.

Mot den bakgrunden framstår tingsrätternas nuvarande befattning med kontroll och hantering av fullmakter och registreringsbevis knappast som rationell. Det finns anledning att ifrågasätta om inte verksamheten i denna del skulle kunna förenklas avsevärt utan att rättssäkerheten skulle sättas åt sidan.

Domstolarnas bchörighetskontroll skulle förenklas redan om man kopp- lar loss den summariska processen från RB:s fullmaktsregler och i stället ger denna processform en enklare reglering. Tre olika lösningar är tänkba- ra: atr göra fullmakt obligatorisk redan då ansökan ges in. att ifråga om in- kassobyråmålen godta fullmakt för byrån resp. någon handläggare på by- rån. oavsett omjust den handläggare på byrån som skriver under ansökan har fullmakt. och att helt slopa fullmaktstvånget.

RB:s regler. som medger ombud ett uppskov för att förete fullmakt. har betydelse i situationer där det krävs ett snabbt juridiskt agerande och en skriftlig fullmakt inte kan inväntas utan risk för rättsförlust. Ett praktiskt exempel är när en interimistisk säkerhetsåtgärd behövs för att säkerställa betalning. För sådana situationer är emellertid den summariska processen typiskt sett varken avsedd eller lämpad. I Bf-mål kan f. ö. säkerhetsåtgär- der inte tillgripas alls. Inom den summariska processen finns sålunda inte något nämnvärt behov av en uppskovsregel.

Det kan därför knappast resas några vägande invändningar mot en regel som gör det obligatoriskt att förete en korrekt fullmakt redan i samband med ansökan. En sådan regel skulle göra det möjligt för domstolarna att genast avvisa en ansökan när korrekt fullmakt inte finns med och avlasta domstolarna det omfattande arbetet med att begära och hantera komplette- ring med fullmakt.

' Prop. 1946: 28 s. 85 f.

Prop. 1981/82: 134 49

Om "byråfullmakter" godtas, skulle det ge en avsevärd ytterligare ar- betslättnad. Principiellt kan mot en sådan lösning invändas att den mar- kant bryter mot det allmänna regelsystemet på fullmaktsområdet. som för- utsätter ett personligt ansvar.

Arbetsvinsten skulle bli ännu större om den obligatoriska fullmakts- granskningen kunde tas bort helt. Byråombudens svårigheteremellanåt att förete en korrekt fullmakt har sin grund i den inre arbetsfördelningen inom en inkassobyrå och byråernas verksamhetsformer snarare än i att det skul- le saknas ett uppdrag för byråns handläggare.

Inkassoverksamheten där domstolsskedet är ett av flera led drivs vanligen så att en borgenär avtalar med inkassobyrån om att den skall skö- ta hans inkassoåtgärder. Erhållna uppdrag från olika borgenärer fördelas sedan mellan byråns handläggare. För borgenären lär det för det mesta va- ra utan intresse och många gånger okänt — vilken handläggare som skö— ter hans ärenden. lnkassobyråernas arbetssätt innebär dessutom att hand- läggarna rycker in för varandra vid behov. Det i vanlig dömande verksam- het grundläggande personliga sambandet mellan uppdrag och ombud har alltså knappast någon motsvarighet här. Ansökningarna framställs dess- utom i allt större utsträckning med ADB-teknik enligt det dataprogram som används på byrån. Betalning av den fordran uppdraget gäller görs om den inte sker direkt till borgenären till byrån. däremot inte till den en- skilde handläggaren.

Många gånger är det för en tingsrätt väl känt och t.o.m. dokumenterat att en viss inkassobyrå har ett löpande inkassouppdrag för en viss borge- när. Kontrollen gäller där i praktiken attjust den handläggare som skrev under ansökan omfattas av fullmakten resp. att det finns erforderlig trans- portfullmakt förjust den handläggaren. Denna kontroll är. mot den nyss tecknade bakgrunden. skäligen betydelselös.

Vanligt är också att för större borgenärer med egen inkassoverksamhet (t. ex. vissa kommuner och landsting) ansökan skrivs under av en befatt- ningshavare hos borgenären. I sak är det också här oftast den interna ar- betsfördelningen som avgör om det är en ställföreträdare eller ett ombud som sköter denna del av verksamheten. Också här ter sig kontrollen i sak betydelselös.

Av det anförda framgår att domstolarnas fullmaktsgranskning i den sum- mariska betalningsprocessen i det övervägande antalet fall inte tjänar nå— got verkligt syfte. Fullmaktstvånget och därmed kontrollarbetet bör därför slopas. En sådan åtgärd kan inte anses stå i strid med rimliga rättssäker- hetskrav. _ .

Naturligtvis kan det förekomma fall. där en kontroll är påkallad av nå- gon särskild omständighet. Domstolarna bör givetvis inte berövas stöd för att i ett sådant fall kräva in fullmakt. _

En fullmaktsregel enligt det nyss anförda kan utformas efter viss före- bild av regeln i ll kap. 4ä RB om ställföreträdares behörighet, som över- 4 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 134

Prop. 1981/82: 134 50

lämnar till domstolens bedömande i det enskilda fallet om dokumentation behövs. Regeln i l 1 kap. 45 bygger emellertid på en skyldighet för rätten att se till att behörighet föreligger' och sålunda att kräva underlag för kon- troll av behörigheten i fall där behörigheten inte är känd för rätten. Full- maktsregeln skall däremot begränsa rättens kontrollplikt till sådana rena undantagsfall. där någon särskild omständighet pekar på att behörighet saknas. Som förutsättning för att domstolen skall kräva in fullmakt bör därför gälla att någon särskild omständighet gör det påkallat. Regeln bör ha sin plats i LL.

Det kan inte uteslutas varken med nuvarande ordning eller med den nu förordade att ett eller annat fall av missbruk kan förekomma. dvs. att någon utan uppdrag uppträder som ombud för annan och på det sättet inle- der rättegång och kanske till och med uppbär betalning för annans fordran.

Bestämmelser angående skadeståndsskyldighet för den som uppträder som ombud utan behörighet i och utom rättegång finns i 12 kap. 20% RB och i 25 & lagen (1915: 218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögen— hetsrättens område.

Principen är att den som uppträder som ombud svarar för att han är be- hörig till det. Saknas behörighet kan det föregivna ombudet vara skyldigt att ersätta motparten eller annan de rättegångskostnader som uppkommit genom att vad ombudet har företagit inte är bindande för parten. Utompro- cessuellt gäller likartade bestämmelser om ersättningsskyldighet.

I fall av missbruk är sålunda det föregivna ombudet ansvarigt både för kostnader som skulle ersättas i den summariska processen och för t. ex. er- lagd betalning. Det bör emellertid hållas i minnet att enligt domstolspraxis gäldenären inte kan tillerkännas ersättning i det summariska processkedet för sina kostnaderi det skedet såvitt gäller Bf-målen.

Om det nuvarande fullmaktsobligatoriet enligt 12 kap. 95 RB ersätts av en fakultativ regel. som hänvisar domstolen till att kräva doktrmentation bara när någon särskild omständighet gör det påkallat. synes därför gälde- närens intresse av att ombudet verkligen har huvudmannens uppdrag vara tillgOdosett i stort sett i samma utsträckning som nu.

När det gäller företeende av registreringsbevis eller annan behörighets- handling, beträffande en borgenär är. enligt vad som har berörts i det före- gående, ett skäl härtill att få klarlagt behörigheten för ställföreträdare som har utfärdat fullmakt eller undertecknat ansökan (11 kap. 45 RB). Motivet för att generellt kräva registreringsbevis beträffande borgenär är dessutom intresset att kontrollera borgenärens identitet (finns dennajuridiska per- son? är den verkligen en juridisk person? är den rätt betecknad i ansö- kan?). Denna kontroll sägs på domstolshåll ha en viss betydelse. Kontrol- len mot registreringsbeviset visar sålunda emellanåt att det råder en viss oklarhet hos borgenärer och ombud om begreppet juridisk person och dess

' NJA II 1943 s. 123 f.

Prop. 1981/82: 134 51

innebörd (t. ex. att firma inte ärjuridisk person). Det förekommer också att borgenärens namn i ansökan inte stämmer överens med den officiella. registrerade beteckningen.

En identitetskontroll av det slag som nu nämnts är inte författningsföre- skriven. Kontrollen görs i praktiken bara beträffande juridiska personer. Någon motsvarande kontroll (t.ex. att i ansökan uppgivet personnummer är rätt) görs inte beträffande fysiska personer.

Det är ett rimligt krav att ett seriöst inkassoföretag i-samband med mot- tagandet av inkassouppdrag gör sig underrättad om vem uppdragsgivaren är. En seriös borgenär bör givetvis också känna och använda sin egen offi- ciella beteckning. Det kan t. o. m. ifrågasättas om det inte skulle anses stri— da mot god inkassosed att försöka driva in en fordran för som det visar sig en icke existerande eller uppenbart oberättigad uppdragsgivares räk- ning.

Det ter sig naturligt att i den summariska betalningsprocessen bevak- ningen av borgenärens identitet överlämnas till gäldenären. söm kan för- väntas ha viss överblick över med vem han har ett ekonomiskt mellanha- vande. Ett befogat bestridande från gäldenären av innehåll att fordringen i målet inte tillkommer den i ansökan uppgivna borgenären torde komma att leda till att den begärda exekutionstiteln i målet uteblir. Har sådan utfär- dats och det i samband med begäran om verkställighet skulle visa sig att borgenären äri betydelsefull mån oklart eller oriktigt angiven i exekutions- titeln. torde verkställighet inte komma att medges.

Domstolarnas nuvarande självpåtagna kontroll av borgenärens identitet när det gäller juridiska personer synes därför kunna avvaras för de flesta fall. För styrkande av behörighet som ställföreträdare för borgenär (_t. ex. genom registreringsbevis) bör gälla en regel motsvarande den föreslagna fullmaktsregeln.

Sammanfattningsvis synes alltså kravet på registreringsbevis beträffan- de borgenår som ärjuridisk person samt kravet på fullmakt för den som för talan i egenskap av ombud kunna slopas för de flesta fall. I fortsättningen bör registreringsbevis och fullmakt företes endast när någon särskild om- ständighet gör det påkallat. Härigenom kan uppnås en inte oväsentlig ar- betsbesparing hos tingsrätterna. Det bör övervägas om inte en motsvaran- de ordning då bör gälla även beträffande handräckningsmålen.

Registreringsbevis eller motsvarande dokumentation beträffande gälde- nären fyller vanligen funktionen att ge underlag för forumprövningen. När gäldenären är juridisk person brukar den forumregel som åberopas vara 10 kap. l & tredje stycket RB. som anknyter till styrelsens säte eller motsva- rande. Registreringsbevisets uppgifter om behöriga ställföreträdare be- hövs också ofta för rättens kontroll av att delgivningen med gäldenären är korrekt. Dessa omständigheter gör att registreringsbevis för gäldenären också i fortsättningen måste företes i samma utsträckning som sker f. n.

Prop. 1981/82: 134 52

6.3 Yrkanden och grunder

I en Bf—ansökan skall enligt LL anges det belopp som fordras och vad fordringen grundar sig på.

Enligt tingsrätternas erfarenhet anges ofta grunden på ett så lakoniskt sätt. att det kan vara svårt att klargöra vilken grund borgenären åberopar. Detta gäller såväl i det summariska processkedet som i det efter hänskju— tande eller återvinning följande tvistemålsskedet. En anledning till detta kan vara att en del handläggare hos inkassobyråer och liknande har otill- räckliga kunskaper om innebörden av dejuridiska begrepp de sysslar med.

Att tillgodose utbildningsbehovet hos handläggarna på inkassobyråer m.m. är alltså en betydelsefull åtgärd om man vill underlätta domstolarnas situation. Att möta bristfälliga ansökningar med den stramaste avvisnings- praxis som lagstiftningen f. n. medger är i ett längre perspektiv en sämre lösning.

Föreliggande utbildningsbehov kan i viss utsträckning tillgodoses genom att domstolsverket i den handbok för den summariska processen som ' verket nu förbereder i samverkan med bl. a. datainspektionen ger viss handledning om de grundläggande bestämmelserna och juridiska begrep- pen. Behovet blir än större. om förslagen i prop. l980/81: 10 genomförs (jfr avsnitt 6.3). En sådan handledning kan också åstadkomma en större enhet- lighet än f. n. i hanteringen både hos inkassoföretagen och tingsrätterna.

Särskilda problem finns. enligt vissa tingsrätter. när det gäller ränteyr- kandena. Ett problem är yrkande om ränta på ränta. t. ex. när kapitalford- ran är det sammanlagda beloppet av ett antal delfordringar enligt fakturor. av vilka någon är räntefaktura. och ränta i ansökningen yrkas på faktura- fordringarnas sammanlagda belopp'. 1 fall där i ansökan framställs yrkande om ränta på ränta titan att grund för sådant yrkande alls anges. torde för- utsättningar föreligga för att direkt. utan kompletteringsföreläggande för borgenären. avvisa ansökningen i den delen.

Ett annat problem är att någon av de uppgiftskomponenter saknas, som är nödvändiga för att räkna ut det belopp som skall betalas i ränta. Vanli- gen är den felande uppgiften utgångsdagen för ränteberäkningen. Som exempel kan nämnas att ränta yrkas "från förfallodagen”. Vilken dag som är förfallodag framgår dock varken av ansökan eller bifogade handlingar. Här finns ett yrkande. fastän det är oklart uttryckt. En lösning är att införa en särskild lagregel. som för sådana fall anger att räntan skall utgå först från delgivningsdagen.

' Se avgörande av hovrätten för Övre Norrland 1980-04-11. refererat i Rättsfall från hovrätterna 1/1980 som nr l7/80.

Prop. 1981/82: 134

'»)l '_'—J

6.4 Tillämpningsområdet för Bf-proce'ssen: bara en gäldenär

Enligt 20 & LL fåri samma Bf—ansökan inte framställas krav mot mera än en gäldenär. Denna bestämmelse står i sak oförändrad kvar alltsedan till- komsten av 1937 års LL. l motiven till den ursprungliga bestämmelsen hänvisas till JO:s ämbetsberättelse 1929 s. 166.' Där behandlas överexeku- tors tillämpning av då gällande lag om handräckning för fordrans utfåendc. särskilt i frågan huruvida i en och samma ansökan kunde riktas krav mot mer än en gäldenär. JO konstaterade att frågan i den praktiska tillämp- ningen aktualiserades i fråga om anspråk riktade mot flera solidariskt an- svariga gäldenärer. JO uttalade att handräckningslagen i dess dåvarande gestaltning inte var väl avpassad för annat förfarande än sådant där varje ansökan HVSåg endast en gäldenär. JO motiverade sitt ställningstagande med förutom Specialregler om delgivning och handräckningskostnad utan motsvarighet i nuvarande lagstiftning dels att stöd i lag saknades för att kräva solidarisk ansvarighet som villkor för ansökan. att någon prövning i sak av den solidariska betalningsansvarigheten därför inte kun— de ske inom handräckningsförfarandet och därför prövningen härav upp- kom först i verkställighetsskedet. där underlaget för prövningen kunde va- ra diskutabelt eller otillräckligt. dels att det var tveksamt vilken verkan som i mål mot flera gäldenärer skulle tillmätas bestridande från endast en av dem.

Praktiska situationer, där ett solidariskt ansvar kan ligga bakom ansök- ningar om betalningsföreläggande, är vissa fall av borgen (borgen för checkräkningskredit). bolagsmäns ansvar i handelsbolagsförhållanden och visst redaransvar i partreden'.

En borgenär som vill skaffa en exekutionstitel beträffande en fordran mot flera solidariskt ansvariga. kan göra detta antingen genom stämning och därigenom underkasta sin fordran den mera tungrodda och omständli- ga tvistemålsproceduren eller genom Bf-ansökan men dåi en särskild an- sökan mot var och en av gäldenärerna. I ansökningarna om Bf måste hela fordringsbeloppet uppges i förhållande till varje gäldenär. Resultatet blir att borgenären så småningom kan ha förvärvat lika många exekutionstitlar som antalet gäldenärer. varje exekutionstitel berättigande till utmät— ning/betalning för hela fordringen.

Tingsrätten kan i hithörande situationer rekommendera borgenären att i stället anlita stämningsförfarandet. Behandling såsom Bfkan emellertid inte vägras. Från både domstolar och kronofogdemyndigheter. som kan nöd- gas medverka till verkställighet av ett för högt fordringsbelopp, har fram— förts kritik mot lagens nuvarande ståndpunkt.

Det får anses otillfredsställande att domstolar och kronofogdemyndighe- ter på detta sätt medverkar till att skapa förutsättningar för en materiellt

' Prop. 1937: 156 s. 72.

Prop. 1981/82: 134 54

ogrundad betalning. Överbetalning kan utverkas av en illojal borgenär ge— nom att de parallella exekutionstitlarna avsiktligt missbrukas. Också en lo- jal borgenär kan genom förbiseende tänkas göra detta.

Problemet kan i och för sig lösas genom att från tillämpningsområdet för Bf-processen skärs bort anspråk för vilka flera gäldenärer rent faktiskt sva- rar solidariskt. Detta skulle emellertid möta avsevärda lagtekniska svårig- heter. Ett förbud av den innebörden skulle vidare vara alltför lätt att kring- gå genom formuleringen av ansökan.

En mera praktisk lösning skulle vara att öppna processformen för ansö- kan mot flera gäldenärerjust för de solidariska fallen, dvs. under förutsätt- ning att i ansökan påstås och åberopas solidariskt betalningsansvar för alla gäldenärerna. Med en sådan reglering skulle i ansökan få anges grunden för det påstådda solidariska ansvaret. Domstolens prövning kommer då att omfatta att den åberopade grunden. om den äri sak riktig. leder till att gäl- denärerna är solidariskt ansvariga.

Med en sådan utformning av tillämpningsområdet uppkommer inte de av JO befarade svårigheterna på verkställighetsstadiet. Den nuvarande risken för avsiktlig eller oavsiktlig öververkställighet torde också elimineras. ef- tersom det direkt av exekutionstiteln kommer att framgå att det rör sig om solidarisk betalningsskyldighet. För borgenären skulle det bl. a. från kost- nadssynpunkt vara fördelaktigt att utnyttja möjligheten att ta upp kraven i en enda ansökan.

Naturligtvis kan det förekomma att en av gäldenärerna bestrider medan de övriga lämnar ansökan obestridd. Är bestridandet i realiteten en in- vändning om rättegångshinder t.ex att fordran avser skadestånd är det fråga om en förutsättning för processen. som domstolen skall beakta ex officio. En sådan invändning kommer alltså att leda till en enhetlig bedöm- ning med verkan för samtliga gäldenärer i målet.

Avser invändningen forumfrågan, t.ex. frågan om tillämpning av hem- vistregeln. får invändningen behandlas i förhållande till den invändande gäldenären men inte därutöver (någon generell forumprövning ex officio skall ju. enligt vad som föreslås. se avsnitt 6.1. inte åligga rätten efter den inledande prövningen av ansökan). Avser foruminvändningen däremot att domstolen över huvud taget inte är behörig att handlägga målet t.ex. på grund av att det skall handläggas vid fastighetsforum enligt 10 kap. 10% RB, följer av 10 kap. 17% RB att rättens bedömning av invändningen kommer att bli gällande för hela målet och alltså får verkan också för övriga gälde- närer.

Bygger ett bestridande på en invändning om att betalning redan har skett. kommer bestridandet enligt allmänna regler att gälla endast till för- mån för den bestridande. medan slutbevis kommer att meddelas i fråga om de icke bestridande gäldenärerna. Även om detta inte är helt tillfredsstäl- lande. innebär lösningen ändå inte ett sämre rättsläge för gäldenären än det nuvarande. En gäldenär. som har försummat att bestrida under Bf-proce-

Prop. 1981/82: 134 55

duren. kan senare genom ansökan om återvinning föra upp saken till pröv- ning.

Hänvisningar till PS2

7. Delgivning 7.1 Allmän bakgrund

Delgivning med part är mestadels en förutsättning för att domstolarna skall kunna slutföra sin uppgift att handlägga och avgöra mål. När delgiv- ningssvårigheter uppstår. får det omedelbar inverkan på domstolarnas funktionsgrad och arbetseffe ktivitet. Avgörandena dröjer eller rent av ute- blir. samtidigt som en större del av domstolspersonalens arbetskapacitet måste användas för göromålen med delgivningarna.

1 L- och Bf—mål skall rättens föreläggande jämte ansökan i målet delges med gäldenären. Från dagen för delgivningen löper en frist för gäldenären att svara (förklaringstiden). Först efter förklaringstidens utgång kan fort- satt handläggning ske och. i förekommande fall. utslag resp. slutbevis meddelas. Delgivningen kan sägas vara det centrala handläggningsmomen- tet sedan ansökan väl har upptagits till handläggning. Delgivningssvårigheterna har ökat under senare år. Mest markant är detta i storstadsområdena. På brottmålssidan har det i vissa domstolar bli- vit allt vanligare att utsatta förhandlingar måste ställas in därför att stäm- ning och kallelser inte har kunnat delges. I allt större utsträckning tenderar delgivningsskedet i dessa mål att bli långvarigt och arbetskrävande samti- digt som i ett allt större antal mål delgivning trots alla insatser inte kommer till stånd. Tingsrättspersonalens arbete med delgivningsgöromål har blivit mer omfattande samtidigt som antalet oavgjorda mål växer. Huvudregeln är att tingsrätten ombesörjer delgivningen med gäldenären (2.5 första stycket DelgL). Tingsrätten anlitar i sin tur delgivningsorgan. vanligen posten eller stämningsman (3 & DelgL). Det kan också förekomma att borgenären själv får ombesörja delgivningen (Zå andra stycket DelgL). Partsdelgivning behandlas vidare i ett senare avsnitt. 7.6.6. Vad tingsrätterna betyder som förmedlare av delgivningsuppdrag och hur uppdragen fördelar sig på en tingsrätts olika verksamhetsgrenar bely— ses av följande statistikuppgifter om verksamheten vid delgivningscentra- len (DC) i Stockholm år 1980:

Inkommande ärenden år 1980

från antal

Stockholms tingsrätt: Bl' 15 928 L 3 484 övrigt 16 130 överexekutor (länsstyrelsen) I 995 rikspolisstyrelsen 2 640 övriga uppdrag från myndigheter 15 349 uppdrag från enskilda I 432 sammanlagt 56 958

Prop. 1981/82:134 56

Av dessa uppgifter kan utläsas att DC:s uppdrag till 2/3 kommer från tingsrätten och att av uppdragen från tingsrätten mer än hälften avser sum- marisk process. Det finns anledning anta. att de övriga uppdragen från tingsrätten i allt väsentligt avser brottmål. Det bör i sammanhanget påpe- kas att just vid Stockholms tingsrätt frekvensen av delgivning i tingsrättens regi i L-mål är förhållandevis mycket låg; se vidare avsnitt 7.6.6 .

Hänvisningar till S7

7.2. Kostnader för delgivning

När delgivning sker genom myndighets försorg. står staten för kostna- derna (25 & DelgL). Ombesörjs delgivningen av part. får denne själv bekos- ta den. När partsdelgivning förekommer i summarisk process. yrkar bor- genären vanligen att få ut också delgivningskostnaden av gäldenären.

Genomsnittskostnaden för olika delgivningsformer som vanligen an- vänds i summarisk process var enligt departementspromemorian (Ds Ju 1978: 2) Delgivning s. 26—29 följande år 1978.

rekommenderat brev med mottagningsbevis 10 kr. 20 öre särskild postdelgivning 12 kr. 40 öre stämningsmannauppdrag 60 kr. 00 öre

Kostnaden för stämningsmannauppdrag kan i dag beräknas till 100 kr.. vilket utgör det belopp som en enskild skall betala för delgivningsuppdrag till stämningsmannaorganisationen enligt föreskrift i avgiftslistan till expe- ditionskungörelsen (1964: 618).

Domstolsverkets Göteborgsundersökning (se avsnitt 2) omfattar också delgivningar/delgivningsförsök i sådana Bf-mål år 1980. där delgivning har kommit till stånd. Undersökningen visar att vid Göteborgs tingsrätt följan- de delgivningsinsatser lades ner i målen:

Antal uppdrag per mål Delg. form Procent av målen ] rek m mb 52 9? 2 rek m mb + 1 stgman 35 % 3 rek m mb + 2 stgman 9 % 4 rek m mb + 3 stgman 4 %

Detta innebär att på hela målantalet. ca 25 000 år 1980. ca l6250 delgiv- ningsuppdrag kom i retur från post och stämningsman efter misslyckade delgivningsförsök. Det innebär vidare att per 100 Bf-mål lämnades 65 del- givningsuppdrag till stämningsman.

Kostnaderna för delgivningsverksamheten i målen beräknas till

Prop. 'l981/82: 134 57

kostnadsnivån omräknat till 1978 nivån 1980 rek + mb 255 000:— 255000:— stämningsman 975 000: — - 1 625 000: sammanlagt 1200 000: — 1880 000: —

Gcnomsnittskostnadcn per Bf—mål kan sålunda i 1980 års kostnadsnivå beräknas till 75 kronor.

Vad en borgenär betalar för domstolsbehandlingen inklusive delgivning- en är ansökningsavgiften i målet. f.n. 120 kronor.

De föregående beräkningarna gäller Bf—mål men torde i viss utsträckning gälla även för L-målen. Beträffande dessa kan tillkomma kostnader för del- givning utomlands, översättning av det som skall delges samt för delgiv- ning genom kungörande i tidning.

För kungörande i tidning enligt [Så DelgL gäller lagen (1977: 654) om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m. m. Det har inte kartlagts i vilken utsträckning kungörelsedelgivning i L-mål förekommer eller vad kostnaden uppgår till. Men några stickprovsexempel har tagits fram:

sammanlagd kostnad snittkostnad för kungörande 1980 per L-mål Stockholms tingsrätt 106918:65 400—600 kr' Göteborgs tingsrätt 13 150:60 190:57 Handens tingsrätt 1016:05 1016:05 Lunds tingsrätt 4 3 16:65 860z00

' Uppskattad kostnad eftersom det exakta antalet kungöranden ej är känt.

Till statens kostnader för delgivningsverksamheten i målen är också att hänföra den interna kostnaden i tingsrätten för personalens hantering av målen i delgivningsskedet. För varje delgivningsförsök skall i tingsrätten ställas i ordning den försändelse som skall delges och blankett för delgiv- ningsuppdraget samt dagboksförtcckning göras. Varje retur efter miss- lyckat delgivningsuppdrag skall föras samman med handlingarna i målet. varpå ett nytt delgivningsuppdrag skall lämnas eller annan åtgärd vidtas. Denna interna hantering blir. med ökande målmängder och ökande svårig- heter att genomföra delgivning. en allt mer dominerande del av arbetsin- satsen i målet.

Hänvisningar till S7-2

  • Prop. 1981/82:134: Avsnitt 8

7.3. Probleminventering

En analys av de delgivningssvårigheter som uppkommer i praktiken vi- sar följande.

1 Före delgii'ningsskcdet. Delgivningsverksamheten utgår från uppgif- terna om gäldenären i ansökan. Är dessa uppgifter ofullständiga, måste tingsrätten satsa resurser på att få dem kompletterade. Är de formellt full-

Prop. 1981/82: 134 58

ständiga men i praktiken oriktiga eller ofullständiga. kan detta vålla att del—

givningsskedet förlängs.

Hänvisningar till S7-3

  • Prop. 1981/82:134: Avsnitt 8

2 Under delgivningsskedet' kan det visa sig A att delgii'ningsmzderlaget är otillräckligt: Gäldenären har

t. ex. flyttat till ny adress. Ett nytt zlelgii'ningsförsök måste då göras på den nya adressen. Vidare kan gäldenären ha flyttat från adressen och ny adrcss kan skaffas bara genom registerforskning. Ibland kan en ny adress inte skaffas fram därför att person- nummer saknas och registerjbrskning av den anledningen in- te kan göras.

B att gäldenärer: är svår att komma i kontakt med: han kan ha arbetstider som sammanfaller" med deltider när delgivnings- försök i hemmet görs eller han har ett rörligt arbete eller kan- ske av andra skäl sällan är hemma i sin-bostad. Då kan behö- vas ytterligare uppgil'ter om var han kan träffas. t. ex. om ar- betsplats. Det kan också visa sig att adressen är en täckadress eller en adress som gäldenären i annat fall sällan besöker. och det möter svårigheter att få veta när han kommer dit och var han annars uppehåller sig. Han kan t. ex. föra en ambulerande tillvaro. Då behövs spaning. C att gäldenären håller sig undan delgivning och en för den si- tuationen lämpad delgivningsfbrm inte får användas.

3 Efter delgivningsskedet. Det kan visa sig att delgivning inte kan åstad- kommas med rimliga insatser. I vissa fall saknar domstolarna då lagligt stöd för att ändå avsluta handläggningen, om borgenären inte återkallar an- sökan (jfr prop. 1978/79: 11 s. 40). Det kan antas att detta i åtskilliga fall le.- der till att ytterligare delgivningsförsök görs och alltså ytterligare resurser satsas på målet. fastän det på förhand kan bedömas som osannolikt att del— givningen kommer att lyckas. Det anförda leder till att åtgärder för att möta de rådande delgivnings- svårigheterna bör sättas in på följande punkter.

1. En höjd kvalité på delgivningsunderlaget. Uppgifterna om gäldenären bör vara mera fullständiga och så långt möjligt riktiga redan från början.

2. Förstärkning av delgivningsverksamheten. Delgivningsorganen mås- te ha effektiva arbetsredskap för att komplettera delgivningsunderlaget (t.ex. tekniska hjälpmedel för registerforskning) och för att begagna det (delgivningsformer).

3. Begränsning av tingsrätternas och delgivningsorganens insatser. Tingsrätterna bör ha möjlighet att vid lämplig tidpunkt avsluta delgivnings- skedet (grund för avvisning av ansökan). Dessa olika problem kommer i det följande att behandlas var för sig.

' Som illustration kan tjäna en analys av delgivningsreturer till Stockholms tings- rätts Bf-enhet. Bilaga 1.

Prop. 1981/82: 134 59

7.4. Delgivningsunderlaget

Uppgifterna om parterna i en ansökan till domstol tjänar det dubbla syf- tet att klargöra mellan vilka parter målet utspelas och att utgöra underlag för delgivningar med parterna. Det grundläggande delgivningsunderlaget i L- och Bf-mål är de uppgifter om gäldenären som borgenären lämnar i sin ansökan.

Lagens krav på uppgifter om parterna i ansökan till domstol är i L- och Bf—mål (2 och 19 55 LL) resp. i tvistemål (33 kap. 1 & RB):

Uppgift om borgenären/ käranden LL RB skall finnas namn namn personnummer personnummer yrke hemvist hemvist postadress postadress telefonnummer här finnas yrke telefonnummer övriga omständigheter som är av betydelse för delgivning Uppgift om gäldenären/ svaranden skall finnas namn namn hemvist skall finnas. där så kan ske (LL). bör finnas (RB) personnummer yrke postadress personnummer hemvist postadress yrke telefonnummer skall finnas. där så kan ske (LL). bör finnas (RB) telefon- övriga omständigheter nummer som är av betydelse

för delgivning

De krav som lagen ställer på borgenären när det gäller att lämna uppgif- ter om gäldenären är som framgår av uppställningen utomordentligt blyg- samma. Det har alltså lagts på domstolarna att vid behov svara för sådan adressforskning som kan behövas för att delgivning med gäldenären skall kunna genomföras.

När det gäller den summariska processen är en sådan ordning inte in-

Prop. 1981/82: 134 60

vändningsfri. Domstolarnas uppgifter inom den summariska processen har visserligen inslag av rättsvård: domstolarna skapar underlag för exekution och avskiljer de krav som visar sig vara tvistiga. Men ett mycket påtagligt inslag i den summariska processens funktion är att vara ett av påtryck- ningsmedlen inom inkassoverksamhetcn. Ansökan till domstol föregås vanligen av inkassoåtgärd enligt Sä inkassolagen. Innebörden av inkasso- brevet är bl. a. att inkassoärendet kommer att lämnas till domstol om ford- ran inte blir betald inom viss kort tid efter inkassoåtgärden. När ansökan sedan ges in till domstolen. är det vanligt att ingivaren samtidigt skickar en kopia av ansökan direkt till gäldenären. Först därefter börjar domstolens direkta funktion. handläggning av målet. Domstolarnas betydelse i inkas- sosammanhanget som torde vara större indirekt än direkt har belysts i avsnitt 1.

Det sagda talar starkt för att ett större ansvar än hittills för delgivnings- underlaget läggs på borgenären. Det bör framhållas att borgenären i all- mänhet inte har så mycket svårare än domstolarna att få fram en korrekt delgivningsadress. Borgenären har redan för sina krav- och inkassoåtgär- der. vanligen kort tid före ansökan till domstolen, haft anledning att under- söka var gäldenären kan nås.

Borgenären bör alltså bära ansvaret för att uppgift om gäldenärens ad- ress finns i ansökan. Adressen bör dessutom vara tjänlig för delgivning. Under förutsättning att delgivning kan genomföras per post är postadress tillräcklig. För delgivning genom stämningsman kan emellertid behövas också annan adress. Är postadressen av typ Box eller Fack, behövs nämli- gen tippgift också om gatuadress. Oftast är det enkelt att skaffa fram upp- gift om gatuadress. [ fråga om t. ex. de flesta företag finns den intagen i te- lefonkatalogen. Undantagsvis kan en sådan uppgift dock bara fås från posten. Det är naturligt att arbetet med att ta fram gatuadressen åvilar bor- genären (se dock vidare avsnitt 7.6.4 ).

Personnummer är ett avgörande hjälpmedel både för att identifiera gäl- denären (förebygga förväxling) och för att ta fram adressuppgifter om ho— nom ur olika register. Personnummer har också alltmera kommit att rutin— mässigt användas i olika ekonomiska mellanhavanden. På vissa områden, t. ex. Bf—mål av trafikkaraktär, finns också regelmässigt personnummer att tillgå i ansökan. Det ingår där nämligen i de grundläggande gäldenärsupp- gifterna, som i dessa mål brukar hämtas från centrala bilregistret.

Det sagda talar för att även uppgift om personnummer skall lämnas i an- sökan om L eller Bf. Man torde emellertid få räkna med att borgenärer ibland kan ha svårigheter att skaffa fram uppgift om gäldenärens person- nummer. Skulle man göra den uppgiften obligatorisk, skulle man därför riskera att från den summariska processen avskära en del krav där frånva- ron av personnummer faktiskt inte är ett hinder för delgivning. Uppgiften bör alltså inte vara obligatorisk. Däremot tcr det sig naturligt och rimligt att från vidare domstolsbehandling i en summarisk process skära bort så-

Prop. 1981/82: 134 61

dana fall. där övriga uppgifter inte är tillräckliga för delgivning och person- nummer är nöd vändigt för vidare åtgärder. I sådana fall bör avsaknaden av personnummer föranleda avvisning.1

Det sagda bör gälla även i fråga om uppgifter angående gatuadress när postadressen är av typ Box eller Fack.

Som ett uttryck för borgenärens ansvar för delgivningsunderlaget bör också i lagen tas in en rekommendation att i ansökningen skall anges ef- ter förebild av vad som nu gäller enligt RB också ”övriga omständigheter som är av betydelse för delgivning”. t. ex. uppgift om tillfällig vistelsead— ress. anhörig där den sökte kan anträffas eller uppgift om arbetsplats.

Sammanfattningsvis förordas att uppgift om postadress görs obligatorisk samt att uppgifter om personnummer och särskild gatuadress blir obligato- riska under förutsättning att sådana uppgifter behövs för delgivning med gäldenären.

I praktiken innebär detta följande. Postadress saknas: grund för avvisning:

postadress (utgivet: men gatuadress saknas: delgivning genom posten prövas; om det misslyckas = grund för avvisning;

persannummer saknas: delgivning genom post prövas: om det miss- lyckas görs ett försök genom stämningsman: om det misslyckas därför att adresspår saknas = grund för avvisning.

Hänvisningar till S7-4

  • Prop. 1981/82:134: Avsnitt 13, 7.6

7.5. Behovet av ytterligare delgivningsformer

Hänvisningar till S7-5

  • Prop. 1981/82:134: Avsnitt 13, 8

7.5.1. Gällande regler

Enligt LL (5 och 24 55) gäller, gemensamt för L- och Bf-mål. att rättens föreläggande för gäldenären skall delges med honom "på sätt om stämning i tvistemål är stadgat". I 24 5 finns dessutom några särskilda begränsningar för Bf-målen. I sådana mål får delgivning inte ske enligt 15 & DelgL och inte heller får delgivning ske utomlands. Om sättet för delgivning av stämning i tvistemål finns regler i 33 kap. 65 RB. Där anges den avvikelsen från de grundläggande reglerna i DelgL. att delgivning enligt 12 % DelgL får ske ba- ra under förutsättning att "anledning förekommer att den sökte har avvikit eller eljest håller sig undan".

[ 12 s DelgL regleras surrogatdelgivning med fysisk person som har känt hemvist inom riket men ej träffas där. Surrogatdelgivning kan ske genom att den handling som skall delges överlämnas till person med viss anknyt- ning till den som söks för delgivning (vuxen hushållsmedlem. hyresvärd el- ler portvakt eller. om den sökte driver rörelse med fast kontor. till anställd på kontoret). Det förutsätts att den som försändelsen enligt lagen kan läm- nas till också är villig att ta emot försändelsen. lil2 & föreskrivs också att meddelande om delgivning som verkställts på detta sätt skall sändas med

' .lfr prop. 1975/76:191 s. 16 och JuU 1975/76:47 s. 7.

Prop. 1981/82: 134 62

posten till den sökte. Delgivningen skall enligt 19% tredje stycket DelgL anses ha skett så snart meddelandet har sänts.

I 15% DelgL regleras delgivning för det fallet att en person saknar känt hemvist och det inte kan klarläggas var han uppehåller sig (första stycket) eller har känt hemvist inom riket men varken personen i fråga eller någon som kan ta emot handlingen enligt 125 träffas där och det heller inte kan klarläggas var han uppehåller sig (andra stycket). För dessa båda typfall får kungörelsedelgivning användas. enligt andra stycket dock bara om det dessutom finns anledning anta att den sökte har avvikit eller på annat sätt håller sig undan.

Kungörelsedelgivning innebär att handlingen hålls tillgänglig viss tid på viss plats och att meddelande om tid, plats och handlingens huvudsakliga innehåll införs i Post- och lnrikes Tidningar och/eller i ortstidning (175 första stycket).

För andra styckets fall anvisas en alternativ delgivningsform, s.k. spik- ning. Myndigheten kan besluta att handlingen skall i slutet kuvert lämnas i den söktes hemvist eller, om detta inte kan ske. fästas på dörren till hans bostad.

l Bf-mål får alltså till skillnad mot vad som gäller i L-mål varken kungörelsedelgivning eller spikning förekomma. I fråga om en gäldenär som håller sig undan för delgivning innebär detta att delgivning över huvud taget inte kan genomföras om surrogatmottagare inte finns eller surrogat- mottagare finns men vägrar att ta emot försändelsen.

7.5.2. Tidigare behandling ai'frågan

l departementspromemorian (Ds .lu l977:5) Summarisk process före- slogs att lagsökning och betalningsföreläggande skulle, tillsammans med institutet handräckning. föras samman till en i stort sett enhetlig process- form. När det gäller delgivningsformerna föreslogs i promemorian att del- givning inte skulle få ske enligt 15.5 DelgL. Promemorian har inte lett till lagstiftning.

Den ljuli 1979 trädde vissa ändringar i DelgL i kraft. Syftet var att göra delgivningsverksamheten enklare. effektivare och billigare. Till grund för ändringarna låg departementspromemorian (Ds .lu 1978z2) Delgivning. l promemorian behandlades bl.a. delgivningsformerna enligt 15% DelgL, dvs. kungörelsedelgivning och spikning. Någon ändring föreslogs dock in- te i fråga om användningsområdet för dem. Åtskilliga remissinstanser tog emellertid upp frågan och från många håll påpekades (prop. 1978/79111 s. 37 f) olägenheten av att kungörelsedelgivning eller spikning inte fick an- vändas i Bf-mål. Domstolsverket framhöll att man inte inom ramen för gäl- lande och föreslagen lagstiftning kunde komma till rätta med delgivnings- svårigheterna i bagatellbrottmål och Bf-mål. Rättegångsutredningen fram- höll att det torde vara svårt att finna något bärande skäl för att delgivning

Prop. 1981/82: 134 63

enligt 15% DelgL inte tillåts i Bf-mål men däremot i tvistemål och L-mål.

Stockholms tingsrätt påpekade att delgivningskostnaderna i Bf-mål ofta blev oproportionerligt stora i förhållande till de små ekonomiska värden som dessa mål som regel rörde. Tingsrätten framhöll att det å ena sidan in- te var ekonomiskt försvarbart med upprepade delgivningsförsök men att det å andra sidan inte var tillrådligt att helt ge upp dessa fall. Som alterna- tiv till spikning i dessa fall föreslog tingsrätten ändrade förutsättningar för hänskjutande till rättegång. Enligt det förslaget kunde borgenären ges till- fälle att begära att målet hänsköts till rättegång, om man inte hade lyckats delge gäldenären under viss tid. exempelvis ett år. efter det att ansökan gi- vits in. Om borgenären inte utnyttjade denna möjlighet, skulle domstolen få avvisa ansökan eller förklara den förfallen. Med en sådan ordning skul- le. framhöll tingsrätten. borgenären besparas extra kostnader och gälde- nären skyddas genom att talan inte kunde bifallas utan någon som helst materiell prövning.

I lagstiftningsärendet uttalade departementschefen (prop. s. 40) att frå- gan om en utvidgning av kungörelsedelgivningens användningsområde i första hand fick prövas i anslutning till pågående översyn av den summa- riska processen och av det ordinära rättegångsförfarandet.

7.5 .3 Övervägande/i och förs/at,7

Som framfördes i remissbehandlingen och som nu också har bekräftats från flera tingsrätter är en bidragande orsak till delgivningssvårigheterna i Bf-målen att gällande regler inte ger medel för att komma till rätta med gäl- denärer som håller sig undan för delgivning.

Stockholms tingsrätts alternativa förslag —— ändrade förutsättningar för att hänskjuta Bf-mål till rättegång har stora fördelar genom att det garan- terar en snabb genomströmning av målen i Bf-skedet och samtidigt starkt värnar om gäldenärens rättssäkerhet. Förslaget torde emellertid medföra att i stället arbetsbelastningen på tvistemålssidan skulle öka avsevärt. Det- ta är uppenbarligen inte önskvärt. Det finns därför skäl att undersöka om problemet i stället skulle kunna få en godtagbar lösning inom det summa- riska förfarandet.

Spikning förutsätter enligt 155 DelgL dels att gäldenären har känt hem- vist. dels att surrogatdelgivning enligt 12 5 inte kan genomföras. dels att gäldenären håller sig undan från delgivning.

Behovet av spikning i Bf-mål är enligt flera tingsrätters erfarenheter kon- centreratjust till fall där den motvillige gäldenären inte har någon person- krets som enligt 125 kan ta emot delgivning eller den personkretsen av lojalitet med gäldenären vägrar att medverka. Det sistnämnda är erfaren- hetsmässigt en inte ovanlig situation t.ex. när gäldenären närmar sig kon- kursstadiet.

Vissa tingsrätter har ständigt en "fast kundkrets" av detta slag. Det är

Prop. 1981/82: 134 64

klart otillfredsställande att en gäldenär på detta sätt kan undgå att en i sak välgrundad exekutionstitel utverkas mot honom. vilket många gånger blir följden när delgivning i Bf-målet inte lyckas. Det är också både orationellt och oekonomiskt och därför avskräckande för borgenärerna att. som nu. vägen till exekutionstitel måste gå över ett vanligt tvistemålsförfarande. därju delgivning enligt 15 & DelgL kan användas.

lnnan spikning tillgrips, skall det som nyss nämndes—vara konstaterat att gäldenären har känt hemvist och att han verkligen håller sig undan för del- givning. Han måste alltså veta om att delgivningsförsök görs. Genom spik- ningsförfarandet. därju försändelsen lämnas i hans hemvist. kan det med stor sannolikhet antas att han faktiskt får eller har möjlighet att få känne- dom om det som delges. Med de begränsningar som enligt 15.5 DelgL gäl- ler för användningen av spikning kan rimligen inte några rättssäkerhetsskäl anföras mot att spikning får användas också i Bf-mål.

Kungörande. den andra delgivningsmetoden enligt 15% som inte heller f.n. får användas i Bf-mål. står öppen förutom i spikningsfallen när gäldenären saknar känt hemvist. I dessa senare fall har man inga garantier vare sig för att gäldenären vet att han söks för delgivning eller för att det som delges verkligen når honom. Allmänt kan antas att i Bf-mål en exeku- tionstitel som har tillkommit efter kungörelsedelgivning inte har så stort värde annat än möjligen som underlag för kreditregistrering. Har upplys- ning om gäldenärens hemvist inte kunnat vinnas är det inte troligt att det går att få reda på var det finns egendom. som kan utmätas för fordran.

Man kan såvitt gäller Bf-målen inte bortse från risken för att gäldenären. om det fanns möjlighet till kungörelsedelgivning. felaktigt skulle kunna åläggas betalningsskyldighet till följd av att han inte har observerat kun— görelsen. Som nyss antytts är visserligen risken för att gäldenären också blir föremål för exekutiva åtgärder ganska liten. I allmänhet råkar han emellertid ut för en anmärkning i ett kreditregister. och effekten därav kan ha stor negativ betydelse för honom. Något uttalat behov av att också kun- na kungörelsedelge har inte anmälts från tingsrätterna.

Förslaget är därför atti Bf-målen öppnas möjlighet till delgivning genom spikning enligt 15.5 andra stycket sista punkten DelgL, däremot inte till kungörelsedelgivning.

7.6. Kan delgivningsresurserna användas bättre? 7.6.1 Gli/denären som deIgli'ningsresars: brevdelgivning

En av grundtankarna i 1979 års delgivningsreform var att delgivning ge- nomgående skall verkställas på det sätt som i det enskilda fallet är det enk- laste och billigaste. l prop. l978/79:11 sades (s. 18) att brevdelgivning bör komma i fråga i första hand vid valet av delgivningssätt. Samtidigt konsta-

Prop. 1981/82: 134 65

terades (s. 24) att bl. a. i mål om L eller Bf brevdelgivning ofta kunde bedö- mas vara olämplig.

Det bör emellertid understrykas att det också i denna typ av mål före- kommer fall där brevdelgivning (dvs. översändande i lösbrev med bifogat kvitto som mottagaren själv skall underteckna och skicka tillbaka) kan va- ra effektiv. Detta är fallet t.ex. när gäldenären är statligt eller kommunalt organ. Det gäller vanligen också när delgivningen skall ske med ställföre- trädare av typ likvidator.

Det är viktigt att domstolarna i fall av det slaget utnyttjar möjligheten till brevdelgivning. Andra delgivningssätt ger onödigt merarbete för både domstolen och anlitade delgivningsorgan. Vid behov kan domstolsverket ge riktlinjer för i vilka fall brevdelgivning bör användas.

7.6.2 Posten som (le/git'ningsrasurs: rekummem/era! brer med mottag-

nin gsbt'i'is

Delgivningsformen rekommenderat brev med mottagningsbevis an- vänds i avsevärd utsträckning för första delgivningsförsöket i L- och Bf- mål.'

Den normala liggetiden för rek-försändelser hos posten är en månad. I postbehandlingen med normal liggetid ingår bl.a. att posten efter cirka 14 ' dagar skickar ut en påminnelse om försändelsen till adressaten.

Hos domstolarna kan konstateras en högst varierande praxis när det gäl- ler hur lång liggetid som begärs. Vissa domstolar begär rutinmässigt den normala liggetiden. andra begär rutinmässigt att liggetiden förkortas på ett eller annat sätt. t. ex. till 10 eller 14 dagar. Andra åter använder en säsong- varierad liggetid. t.ex. den normala liggetiden under högsommaren och kring helgperioder men under övriga delar av året 10 dagar. Förkortas lig- getiden bortfaller postens automatiska påminnelse till adressaten.

Valet av liggetid bör självfallet träffas efter omständigheterna i det en- skilda delgivningsfallet (jfr prop. 1978/79:11 s. 25 ). Men lika självklart är det att dessa val. utom i rena undantagsfall. måste alltmer få schablonka- raktär i takt med att målvolymcrna ökar. handläggningen automatiseras och målen i allt större utsträckning blir av masstyp.

För effektiviteten i domstolsarbetet är det av betydelse att domstolarna bestämmer den liggetid som är mest verksam. Något som bland många andra faktorer kan tala för att det är den normala liggetiden som är mest verksam är utvecklingen mot större spridning över året av ledigheter och därmed i många fall bortovaro från bostaden. Vilken betydelse liggeti- dens längd och postens påminnelse har för effektiviteten vet man emeller- tid inte säkert. Detta kan behöva undersökas av t. ex. domstolsverket och postverket gemensamt. Resultatet kan i så fall redovisas i den tidigare nämnda handbok som domstolsverket arbetar på.

' Jfr prop. 1978/79:11 s. 24. 25. 5 Riksdagen l981/82. I saml. Nr 134

Prop. 1981/82: 134 66

7.6.3 Posten som delgirningxresvrrs: särskild postdelgivning

Särskild postdelgivning (35 andra stycket DelgL) utnyttjas i viss ut- sträckning i L- och Bf-mål för första delgivningsförsöket medjuridiska per- soner.

Vid särskild postdelgivning är intyg av tjänsteman vid postverket fullt bevis för att delgivning har skett på det sätt som anges i intyget (24.5 andra stycket DelgL). En tjänsteman vid domstolen skall granska inkommande delgivningskvitton för kontroll av att delgivningen har skett på behörigt sätt (16 & DelgF). dvs. stämma av sakuppgifterna i intyget mot lagens före— skrifter om delgivning.

Från åtskilliga domstolar har påtalats att delgivningskvitton från särskild postdelgivning inte sällan är oriktigt eller ofullständigt ifyllda och att därför komplettering behövs eller rent av delgivningen måste göras om. Som exempel kan nämnas följande. låt vara knappast representativa fall. En delgivningsförsändelse skall delges med ett aktiebolag. Försändelsen är ställd till aktiebolaget under dess kontorsadress. Delgivningskvittot ut- visar att försändelsen har överlämnats till en namngiven person i uppgiven egenskap av hustru. Gällande delgivningsregler innebär i fråga om delgiv- ning med aktiebolag i huvudsak att delgivning kan ske med behörig ställfö- reträdare (95 första stycket) eller med anställd på kontor av viss karaktär (13.5) eller, om sådant kontor inte finns. med ställföreträdares hushålls— medlem eller hyresvärd (12 å). Förutsättning för att delgivningen enligt in- tyget skall stämma överens med lagen är alltså. att aktiebolaget inte har kontor i den bemärkelse som åsyftas i 13 5. Eftersom alla tecken tyder på att bolaget faktiskt har kontor. kunde granskningen redan nu leda till nytt delgivningsförsök, kanske genom stämningsman. Men i stället begärs ett förtydligande från posten. Efter komplettering genom posttjänstemannen visar delgivningskvittot att den namngivna personen, förutom hustru. ock- så är sekreterare hos aktiebolaget. en uppgift som i exemplet är av avgö- rande betydelse för delgivningens laglighet. Att denna uppgift inte lämna- des redan från början har i exemplet lett till ytterligare hanteringsomgång för både domstolen och posten.

Domstolarna har också erfarenhet av att intyget i efterhand inte kan kompletteras. och då blir följden nytt delgivningsförsök. kanske i sak obe- hövligt.

Dessa iakttagelser tyder på att det finns ett behov av information för den postpersonal som kommeri kontakt med särskild postdelgivning. informa- tionsbehovet bör lämpligen undersökas närmare i samverkan mellan post- verket och domstolsverket.

Om särskild postdelgivning begärs beträffande en adressat som har ef- tersändningsadrcss anmäld hos posten. antecknas eftersändningsadressen på försändelsen. varpå den skickas tillbaka till domstolen. Domstolen har därefter att ställa i ordning en ny delgivningsförsändelse för delgivnings-

Prop. 1981/82: 134 67

försök. i samma eller annan delgivningsform. under den nya adressen.

Hanteringen hos domstolarna skulle uppenbart förenklas. om i stället posten skickade försändelsen vidare för delgivningsförsök på eftersänd- ningsadressen. något somju sker med rek-försändelser. Posten bör då ock- så på delgivningsbe viset ange den nya adressen så att t.ex. meddelande om utslag kan sändas till rätt adress. Möjligheten att få till stånd en sådan post- rutin bör undersökas av postverket.

7 .6.4 Stämningsmmr som delgir'nr'ngsresurs

En stämningsman kan verkställa delgivning också om den sökte vägrar att ta emot handlingen. Stämningsmannens intyg utgör fullt bevis om hur delgivningen har gått till.

Till stämningsman överlämnas i den summariska processen f.n. sådana delgivningsuppdrag. där man tidigare utan framgång har försökt att delge genom posten eller där man undantagsvis av särskild anledning redan från början räknar med att gäldenären inte kommer att medverka till delgiv- ning.

En stämningsmans arbete med ett delgivningsuppdrag varierar mycket från fall till fall men kan schematiskt beskrivas enligt det följande.

[. _S'tämningsman som bud. Är gäldenärsuppgifterna i delgivningsunder- laget riktiga och gäldenären lätt att komma i kontakt med och villig att medverka till delgivning. inskränker sig stämningsmannens uppgift till att uppsöka gäldenären. överlämna det som skall delges och försäkra sig om gäldenärens kvittens. Många gånger räcker det till och med att stämnings- mannen kontaktar gäldenären och meddelar var delgivningsförsändelsen finns. varpå gäldenären själv hämtar och kvitterar försändelsen. Stäm- ningsmannen är då bara överbringare av delgivningsförsändelsen och fun- gerari praktiken som bud.

2. Stämningxman som adressfärskare. Om gäldenärsuppgifterna i del- givningsunderlaget visar sig vara fel. försöker stämningsmannen forska fram riktiga uppgifter i olika myndighetsregister som står till buds. Forsk- ningen kan gälla uppgifter i offentliga register. t.ex. vad som omfattas av det nyligen inrättade statens adress- och personregister (SPAR). Den kan också gälla andra slag av uppgifter. t. ex. om eftersändningsadress, anställ- ning. dödsfall och utvandring. Det kan vidare vara fråga om uppgifter om vistelse på anstalt. t. ex. kriminalvårdsanstalt eller vårdanstalt för missbru- kare. Betydelsefull kan också vara aktuell adress hos försäkringskassa eller socialbyrå. Hos vissa registerförande myndigheter har ansetts att den nya sekretess— lagen (1980:100). som trädde i kraft den 1 januari 1981. lägger hinder i vä- gen för att lämna ut uppgifter till stämningsman. Så har på många håll varit fallet med posten (uppgifter ur eftersändningsregistret om eftersändnings- adress och från brevbärarexpedition om gatuadress till innehavare av box- eller fackadress). försäkringskassor och socialregister.

Prop. 1981/82: 134 68

När det gäller utlämnande av postens adressuppgifter till polismyndighet för delgivningsändamål torde problemet nu vara löst. I flera beslut (bl. a. 1981-02-19. [I 145/81) har regeringen undanröjt överklagade avslagsbeslut av posten och uttalat att det vid en intresseavvägning enligt 14 kap. 3 & sek- retesslagen får anses uppenbart att samhällets intresse av att uppgifterna lämnas ut (för delgivningsändamål) har företräde framför det intresse som sekretessen hos posten skall skydda.

Av 9 kap. Så tredje stycket sekretesslagen anses följa att postens adress- uppgifter inte får lämnas ut till enskilda. t.ex. inkassobyråer. som begär att få dem för att kunna rätt adressera inkassobrev till gäldenären och ange den aktuella gäldenärsadressen i ansökan till tingsrätten. Detta medför att borgenärer och inkassobyråer i vissa fall inte kan tillhandahålla tingsrätter- na ett fullgott delgivningsunderlag också när det är deras ambition. Arbetet med att skaffa fram adressuppgifter från posten är alltså i praktiken ett åliggande för stämningsmannaorganisationen. Detta måste beaktas vid till— lämpningen av den regel som har föreslagits i avsnitt 7.4 och som lägger ansvaret för uppgift om gäldenärens gatuadress på borgenären.

Adressforskningen i register underlättas avsevärt om registeruppgifter- na är lätta att få tag i. Delgivningsarbetet blir därför uppenbarligen effekti- vare om stämningsmannaorganisationen. framför allt i de folktätaste regio- nerna. har terminalanslutning till register som kommer till användning. Ett av många exempel är anslutning till statens person- och adressregister. SPAR. Vilka register som stämningsmännen behöver ha anslutning till bör närmare undersökas av rikspolisstyrelsen i samråd med polisstyrelserna i storstadsregionerna.

3, _S'n'inrningsmurr som spanare. Om registerforskningen väl ger klara och fullständiga adressuppgifter men gäldenären inte går att få tag i på ad- ressen eller om det inte via register e. d. går att få fram var gäldenären bor. måste gäldenären efterspanas på annat sätt. Det kan gälla en gäldenär. som med eller utan medverkan från sin omgivning systematiskt håller sig undan för delgivning. eller en gäldenär som lever ett kringflackande liv. Många andra situationer kan tänkas.

De upplysningar som erhållits vid utförandet av ett delgivningsuppdrag kan vara av stort värde. kanske t.o.m. avgörande för delgivning av samma person i ett senare delgivningsuppdrag. l arbetsenheter med ett måttligt antal delgivningsuppdrag kan stämningsmannen hålla sådana uppgifter i minnet. Med ett stort antal delgivningsuppdrag är detta inte möjligt. Doku- mentationen sker idag manuellt och man hinner enligt uppgift inte med allt det dokumentationsarbete som i och för sig skulle vara motiverat. Stäm— ningsmännen bör därför åtminstone i storstadsregionerna förses med tek- niska hjälpmedel som gör att man lätt och snabbt kan dokumentera "spa- ningsresultat" från delgivningsuppdrag och vid behov också lätt och snabbt få tillgång till dem. I vart fall delgivningscentralerna i Stockholm. Göteborg och Malmö bör förses med utrustning för sådant ändamål. En

Prop. 1981/82: 134 69

avsevärd vinst förefaller dessutom ligga i att också stämningsmännen i kringliggande distrikt inom resp. storstadsregion ges tillgång till ”uppgifts- banken". eftersom rörligheten hos befolkningen inom dessa områden är ansenlig.

Från flera tingsrätter har påpekats att det är svårt eller omöjligt att i brådskande situationer få en stämningsmannadelgivning utförd och bevis om delgivning tillbaka i tid. Det kan gälla kallelse på målsägande eller vitt- nen till en huvudförhandling i brottmål. där den tilltalade är häktad och för- handlingen alltså måste hållas inom viss tid. Det kan gälla delgivning av en konkursansökan eller av stämning i växelmål. där också korta tidsfrister gäller. Svårigheten orsakas enligt tingsrätternas uppfattning bl.a. av att med nuvarande organisation på stämningsmannasidan ett delgivningsupp- drag skall lämnas till den centrala mottagningen i stämningsmannadistrik— tet. där uppdraget diarieförs och sedan skickas vidare till resp. stämnings- man. Efter delgivningen skall redovisningen av uppdraget vandra samma väg tillbaka.

Denna organisatoriska fråga berördes av departementschefen i prop. 1978/79211. där han förutsatte att detta och andra praktiska spörsmål skulle tas upp och få en lämplig lösning vid de kontakter som enligt hans uppfatt- ning borde förekomma mellan de större uppdragsgivarna och polisväsen- det på såväl central som lokal nivå.

Tingsrätternas uttalanden visar att situationen inte är tillfredsställande. Det är därför angeläget att berörda myndigheter. närmast rikspolisstyrel- sen och domstolsverket. griper sig an problemet och banar väg för smidiga lösningar. Dessa torde emellertid iförsta hand böra ske på lokal nivå.

En gammal fråga. som fortfarande inte tycks sakna aktualitet. är beho- vet av att en stämningsman som ju tillhör ett bestämt polisdistrikt också har förordnande att utföra uppdrag i ett annat distrikt. Särskilt i stor- stadsområdena kan sådana förordnanden medföra stora arbetsvinster. I den mån det inte medför ökade kostnader bör därför sådana förordnanden meddelas.

Hänvisningar till S7-6

7.6.5. Huslrållning med delgirnirrgsrasurser genom återbruk av illIiWI'ITIll- rimr i tidigare led

Hos tingsrätterna återkommer ofta samma person som gäldenär i ett större eller mindre antal L- eller Bf-mål. Det är inte ovanligt att han åter— finns även som tilltalad i brottmål. som konkursgäldenär eller som svaran- de i tvistemål. Det ligger därför rationaliseringsvinster i att hos en tingsrätt bevara delgivningserfarcnhetcr delgivningsadress eller delinitivt hin- dersbevis för återanvändning vid ett senare tillfälle. På det sättet kan ett avsevärt antal gagnlösa post— och stämningsmannauppdrag elimineras.

En återanvändning av uppgifter enligt det anförda förutsätter på de allra flesta håll något slag av register. 1 de största tingsrätterna. där de olika

Prop. 1981/82: 134 70

verksamhetsgrenarna fungerar utan samverkan inbördes. skulle med all sannolikhet behövas ADB-teknik. Det bör undersökas vilka anordningar som behövs för ändamålet t.ex. i Stockholms tingsrätt. Undersökningen bör ankomma på domstolsverket.

Åtminstone beträffande vissa Bf-mål torde det finnas möjligheter till yt- terligare rationalisering. Det gäller bl.a. Bf—målen med trafikanknytning (trafikförsäkring eller felparkering). Utmärkande för dessa mål är att de förekommer i mycket stort antal vid tingsrätterna. att gäldenärsuppgifter- na i målen regelmässigt hämtas från en och samma källa. centrala bilre- gistret. att ingivarna är få (Trafikförsäkringsföreningen i alla mål om trafik-. försäkring. en enda inkassobyrå i det övervägande antalet parkeringsmål) samt att crfarenhetsmässigt samma gäldenär inte sällan förekommer i åt— skilliga mål efter varandra.'

Arbetet med delgivningsverksamheten vid tingsrätterna liksom hos posten och stämningsmännen skulle med all sannolikhet kunna minskas en hel del om redan i källuppgifterna. i centrala bilregistret. kunde tas till vara adresscrfarenheter från inkasso- och domstolsförfarandena på trafik- området. Detsamma gäller kronofogdemyndigheternas erfarenheter. efter- som ett avsevärt antal felparkeringar (gatumarksparkeringar) föranleder en avgift till det allmänna som är direkt exigibel.

Enligt uppgift finns planer på visst samarbete mellan centrala bilregistret och Tratikförsäkringsföreningen för att till registret återföra. för senare återanvändning. delgivningsadresser i sådana Bf-mål där delgivning har skett på annan adress än enligt ansökan och där slutbevis har meddelats.

Det är av stor vikt för delgivningsverksamheten i den summariska pro— cessen att återföring sker också av uppgifter som visar att delgivning över huvud taget inte kan ske (t.ex. därför att den registrerade motorfordons- ägaren är död. har utvandrat etc.) och att genom ett motsvarande samarbe- te uppgifterna i t.ex. parkeringsmålen och från kronofogdemyndigheter— nas befattning med de direkt exigibla felparkeringsavgifterna återförs.

Det är givetvis av stor betydelse att också andra storborgenärer och in- kassobyråer i möjlig mån själva återanvänder uppgifter om delgivningsad- ress från ett mål i senare ansökan mot samma gäldenär. Att på lämpligt sätt verka för detta faller inom datainspektionens uppgifter som tillsynsmyn- dighet enligt inkassolagen (se prop. 1980/Sl : 10 s. 91).

' Enligt en undersökning. redovisad i Dagens Nyheter l980-03-12. har gatukontoret i Stockholm i datakontroll av felparkeringsavgifter i Stockholm konstaterat att av de cirka 500000 bilisterna endast omkring 1400 svarar för 91000 felparkeringar. Detta motsvarar i genomsnitt 65 felparkeringar pet person. Rekordet innehas av en person som under år l980 samlade på sig 896 felparkeringar.

Prop. l981/82:134 71

7.6.6. Borgenären som (le/givningsrcsm's: partsdelgirning/butida/givning

Enligt 2.5 DelgL ombesörjs delgivning i mål vid domstol eller annan myndighet i första hand av myndigheten själv. Detta innebär att myndighe- ten ytterst har ansvaret för att delgivningen blir utförd.

Den handläggande myndigheten kan på begäran av part medge att parten själv får ombesörja delgivningen (s. k. partsdelgivning). Den ovillkorliga rätten att själv ombesörja delgivningen som tidigare fanns för part i vissa slag av mål. bl. a. enligt LL, togs bort vid delgivningsreformen år l979. dåi stället den allmänna regeln i E% "DelgL gjordes tillämplig också i LL:s fall. För partsdelgivning krävs enligt 25 DelgL. förutom att parten begär det. att rätten finner att det kan ske utan olägenhet. Beslutar rätten om partsdel- givning. skall myndigheten förelägga parten att inom viss tid komma in till myndigheten med bevis om delgivning. Har sådant bevis inte kommit in till myndigheten inom föreskriven tid. gäller som grundregel att myndigheten själv utan dröjsmål skall ombesörja delgivningen.

Part som själv får ombesörja delgivning får välja det delgivningssätt som han anser lämpligen kan leda till bevislig delgivning. Av delgivningsfor- merna enligt 35 DelgL är det bara särskild postdelgivning som är förbehål- len myndighet och som parten alltså inte får använda. Enskild part som skall ombesörja delgivning kan sålunda använda sig av ordinär delgivning (t.ex. brevdelgivning. buddelgivning eller rekommenderat brev med mot- tagningsbevis). Parten kan också använda stämningsmannadelgivning.

Utrymmet för att medge partsdelgivning enligt den numera gällande re- geln. somju förutsätter att rätten prövar lämpligheten. har nyligen behand- lats av JO i anledning av en anmälan rörande försening i handläggningen av avhysningsmål hos en överexekutorsmyndighet (J0:s dnr 3124-1979). JO. som anknöt till ett uttalande av departementschefen i prop. l978/79: ll s. 41. uttalade att det var principiellt riktigt att det var en myndighet som sva- rade för delgivningsverksamheten. [ ett läge där målen blir allt fler. hand- läggningstiderna tenderar att öka och möjligheterna att sätta in mer perso- nal för att hålla tiderna nere är små. för att inte säga obefintliga. ansåg JO emellertid att det fanns goda skäl att i större utsträckning utnyttja den möj- lighet till partsdelgivning som delgivningslagen ändå gav. Ställd i relation till de olägenheter ekonomiska och andra som en utdragen handlägg- ningstid förde med sig. borde en sådan ordning enligt JO kunna godtas.

Det kan nämnas att. i överensstämmelse med 1025 nämnda uttalande. det vid Stockholms tingsrätt i flertalet L-mål (hyresmålen) regelmässigt är borgenären som. efter beslut av rätten enligt ?. & DelgL. ombesörjer delgiv- ningen.

Partsdelgivningen kan vanligen genomföras smidigt genom. buddelgiv— ning. som ju förutsätter frivilligt mottagande. En borgenär som begär partsdelgivning och därmed visar att han är beredd att ta på sig omaket att ombesörja delgivningen och dessutom beredd att. åtminstone reserva-

Prop. 198l/82: 134 72

tionsvis. också ta kostnadsrisken bör. särskilt under det rådande hårt an- strängda läget i den offentliga delgivningsverksamheten. normalt kunna räkna med att få bifall till sin begäran. Härigenom gagnas intresset av snabbhet i handläggningen. Samtidigt avlastas delgivningsorganen uppgif- ten. varigenom resurserna kaa koncentreras till uppdrag där partsdelgiv- ning inte är möjlig eller lämplig.

Vid partsdelgivning skall enligt 2.5 DelgL. som tidigare nämnts. myndig- heten själv tttan dröjsmål överta delgivningsverksamheten. om myndighe- ten inte inorn den tid som har bestämts för borgenärens delgivande får be- vis om att delgivning har skett. En avvikande regel finns i 32 kap. 25 RB för fall när det är en stämning eller en vade-. besvärs- eller revisionsinlaga som parten skall delge. Följden av att det inom en viss. i paragrafen närmare reglerad tid, inte har visats att delgivning har skett. är då att partens talan är förfallen. allt såvida motparten inte ändå inställt sig resp. avgivit svaro- mål. genmäle eller förklaring.

Om en partsdelgivande borgenär i ett L- eller Bf-mål inte inom förelagd tid underrättar domstolen i delgivningsfrågan. torde det ofta bero på att fordringen redan har betalats eller annan uppgörelse har träffats och att därmed borgenärens intresse av målet har upphört. Mot den bakgrunden ter det sig naturligt att påföljden för underlåten delgivning i rätt tid blir den— samma som vid partsdelgivning av stämning m.m. enligt 32 kap. 25 RB. Härigenom uttrycks också den grundläggande ansvarsfördelning som bör gälla mellan borgenären och tingsrätten i den summariska processen. En ordning som den nämnda innebär också någon. låt vara marginell. avlast- ning för tingsrättspersonalen men är framför allt ett led i en förnuftig hus- hållning med resurserna i stämningsmannaorganisationen.

Det kan nämnas att det vid tillkomsten av LL. som införde domstolsdel- givning i summarisk process. diskuterades olika aspekter på att det nor- malt inte längre var borgenären utan rätten som skttlle delge. Frågan om hur tingsrätten skulle förhålla sig om redovisning av borgenärens delgiv- ningsverksamhet uteblev. berördes visserligen inte uttryckligen. Men både lagrådet och departementschefen behandlade frågan om risken för att ma- teriellt oriktiga utslag eller sluthevis skulle komma att meddelas därför att rätten inte hade fått vetskap om erlagd betalning. Som lösning på detta problem angavs att en borgenär. som räknade med att delgivning skttlle le- då till omedelbar betalning. kttnde begära partsdelgivning. Detta resone- mang förutsättcr att rätten inte ex officio genomför delgivning. om parts- delgivningen av en eller annan orsak inte redovisas. Det är alltså här fråga om en motsvarande tillämpning i L- och Bf-målen av regeln i 37 kap. 2 & RB.

Det föreslås sålunda att i LL tas in uttryckliga regler av innebörd att be- stämmelserna om partsdelgivning av stämning m.m. i 32 kap. Bä RB skall tillämpas även i mål om L och Bf.

Som nämnts var utgångspunkten i [979 års delgivningsreform att det är

Prop. 1981/82: 134 73

myndigheterna som skall ombesörja delgivningen. Detta synsätt har fort- farande giltighet. På sikt bör man därför sträva efter att avveckla behovet av partsdelgivning som resursförstärkning.

Detta behöver dock inte vara liktydigt med att man helt avstår från den nuvarande buddelgivningsverksamheten. Borgenärernas buddelgivning har bekräftat att ett stort antal gäldenärer frivilligt medverkar till delgivning. när de konfronteras med ett bud. Buddelgivning i myndighetsregi. i dag i allt Väsentligt utförd av stätnningsmän. kan kanske utvecklas och föras över till andra budkategorier. Detta skulle innebära både en avlastning för stämningsmännen och ett steg i avvecklingen av partsdelgivningen.

Möjligheten att anvisa myndigheterna lämpliga buddelgivare bör under- sökas närmare. Undersökningen en lämplig uppgift för domstolsverket kan avse om t. ex. postens budbilsservice lämpligen kan komma till an- vändning. en möjlighet som f.n. undersöks på inkassobyråhåll.

Hänvisningar till S7-6-6

  • Prop. 1981/82:134: Avsnitt 2, 13, 7

8. Delgivningskostnaderna och kostnadsansvaret

Det är ett grundläggande samhälleligt intresse att en god betalningsmoral upprätthålls. Tingsrätternas verksamhet inom den sttmmariska processen tjänar det intresset genom att bidra till att fordringar betalas och genom att ge underlag för registrering av dåliga betalare (kreditregistreringcn). Den summariska processen gagnar också andra samhälleliga intressen. t.ex. det trafikpolitiska intresset av snabba och effektiva påtryckningsmedel mot felparkerare och personer som inte fullgör sin trafikförsäkringsskyl- dighet.

Det är mot den bakgrunden naturligt att staten bär ett grundläggande kostnadsansvar för denna verksamhet. När den summariska processen tas i anspråk. är det emellertid också frågan om att tillgodose borgenärens in- tressen. Domstolen anlitas som en länk i kedjan av olika successiva indriv- ningsåtgärder. Även borgenären (och i sista hand gäldenären) bör därför ta sin del av de kostnader som processen för med sig.

Borgenärcns bidrag utgörs av ansökningsavgiften. som f.n. uppgår till I20 kr. Ansökningsavgiftens storlek bygger bl. a. på beräkningar av det all- männas kostnader för verksamheten. Beräkningar av kostnaderna för han- teringen av l.- och Bf-mål har hittills tagit sikte bara på kostnaderna i tings- rätternas egen interna verksamhet. Det synes emellertid rimligt att också kostnaderna för delgivningsåtgärder utanför tingsrätternas egen verksam- hettas med i bilden.

Göteborgsundersökningen visar ( avsnitt 7.2 ) att den genomsnittliga del- givningskostnaden i Bf-mål i Göteborg f. n. är 75 kr. Detta tyder på att kost- naderna för delgivningsverksamheten i en del av dessa mål uppgår till mycket stora belopp och att statens kostnad även sedan borgenärens bi- drag i form av ansökningsavgift har frånräknats är avsevärd.

Prop. 1981/82: 134 74

()m undersökningsresultatet från Göteborg förs över på målantalet i Stockholms tingsrätt (42 000 mål år 1980). ger det till resultat att kostnaden för delgivningsverksamheten i samma kostnadsnivå skulle vara rek + mb 357000 kr stgman 2 275 000 kr eller sammanlagt 2.6 miljoner kronor.

Behovet av delgivningsinsatser i målen i Stockholms tingsrätt kan ge- nomsnittligt bedömas vara större än i Göteborgs tingsrätt. Detta antyder bl. a. en stickprovsundersökning. som redovisas i departementspromemo- rian (Ds K l980:l4) Felparkering på tomtmark. s. 62. En viss typ av Bf- mål. som hade kommit in till Stockholms resp. Göteborgs tingsrätter under oktober 1979. undersöktes ijuli l980. Fortfarande ej delgivna eller av an- nan orsak ej avgjorda var då i Göteborg 5.5 ',?r'. av målen och i Stockholm 15.8 Gil-. Man torde alltså med god säkerhet kttnna utgå från att de faktiska kostnaderna för Stockholms del är större än enligt beräkningen nyss.

Naturligtvis har man också anledning utgå från att på många håll behövs avsevärt mindre delgivningsinsatser än i Göteborg.

Göteborgsundersökningcn applieerad på .S'toekholms. Göteborgs och Malmö tingsrätter tillsammans ger följande resultat:

Stockholm 2 630000 kr Göteborg l 880000 kr Malmö 845 000 kr 5 355000 kr'

eller sammanlagt mer än 5 miljoner kronor.

Resultatet torde snarare ligga under än över den verkliga kostnaden. Undersökningsrestrltatet överfört på målantalet för tingsrätterna i hela landet (_4l6000 mål år 1980) ger en kostnad _för delgivningsverksamheten i |980 års kostnadsnivå av rek + mb 3570000 kr stgman 22 750 000 kr eller sammanlagt mer än 26 miljoner kronor.

Göteborgsundersökningen och beräkningarna med utgångspunkt i denna ger inte tillräckligt underlag för att avgöra hur stora kostnaderna är i dag el- ler att bedöma i vilken utsträckning det kan vara motiverat att ansöknings- avgiften i målen höjs. Redan av detta underlag framgår emellertid att man måste sträva efter att delgivning kan genomföras till lägre kostnad än f.n.

Följande räkneexempel ger en antydan om vilka volymer det rör sig om på detta område.

Enligt Göteborgsundersökningen ges f. n. 65 stämningsmannauppdrag per l00 Bf-mål. Om antalet stämningsmannauppdrag kan nedbringas med en femtedel dvs. från 65 till drygt 50 per l00 mål betyder det att kost- naderna därmed minskas (eller att stämningsmannaresurser frigörs för andra verksamhetsområden) med

Prop. 198'1/82: 134 75

antal uppdrag kostnadsminskning Göteborg 3 250 325 000 kr Stockholm. Göteborg och Malmö 9200 920000 kr hela landet 45 500 4 550000 kr

Olika åtgärder som har föreslagits i denna promemoria kan. om de ge- nomförs. få till effekt att delgivningsverksamheten drivs mera rationellt bl.a. med färre stämningsmannauppdrag — och därmed till lägre kostnad. Någon tillförlitlig beräkning av vilka kostnadsminskningar förslagen kan medföra kan inte göras här. En viss antydan ger förslagen applicerade på Stockholmsanalysen (sc not till avsnitt 7.3 och Bilaga 1). [ analysen har strukits under de sifferposter som förslagen berör. De motsvarar cirka 50 9"? av DC-hindren i analysmaterialet.

Det finns anledning att närmare se över frågan om delgivningsinsatser och delgivningskostnader och att med resultatet som underlag undersöka i vad mån nuvarande principer för kostnadsansvaret bör ändras. En sådan mera genomgripande undersökning kan inte göras i detta sammanhang.

Beträffande vissa speciella kostnadsposter kan emellertid redan nu över- vägas ett större borgenärsansvar. Detta bör då i första hand gälla särskilt kostnadskrävande delgivningar genom de vanliga delgivningsorganen.

Med den föreslagna utvidgningen av s.k. spikning till att förekomma också i Bf-målen (se avsnitt 7.5) kan en hel del av de nuvarande långvariga och därigenom kostsamma delgivningarna väntas bli eliminerade. Kvar står emellertid fall där adress till gäldenären finns men det inte kan sägas vara onödigt att göra ytterligare delgivningsförsök. Samtidigt kan det emellertid stå klart att ytterligare försök skulle medföra att den samman- lagda delgivningskostnaden blir oproportionerligt stor. I sådana fall får det anses rimligt att lägga ansvaret för merkostnaden på borgenären.

Borgenären kan i sådana situationer erbjudas att antingen själv ombesör- ja den fortsatta delgivningsverksamheten eller att förskottera och eventu- ellt slutligt svara för kostnaden. med risk att ansökningen annars avvisas.

Även om man kan räkna med att en borgenär bara undantagsvis skulle påfordra fortsatta delgivningsförsök genom myndighetens försorg. riskerar man att hanteringen av borgenärens förskott eller betalning skttlle bli otymplig och kostsam. Ett borgenärsansvar av detta slag bör därför ges den formen att borgenären själv får ta över delgivningen.

Vid sidan om kostnaderna för delgivning genom post eller stämningsman finns det andra kostnadsposter (inte behandlade i Göteborgsundersökning- en) som har en speciell karaktär genom att de regleras genom utbetalning från tingsrätterna. Detta gäller kostnader för tidningskungörande enligt 15% DelgL (i L-mål) och kostnader för översättning av handlingar som skall delges utomlands (också i l.-mål). Författningsreglering beträffande översättningskostnader finns i cirkttläret (1969: 495) med anledning av Sve-

Prop. 1981/82: 134 76

riges tillträde till Haagkonventionen om delgivning i utlandet av handlingar i mål och ärenden av civil och kommersiell natur och dess nordiska mot- svarighet cirkulärct (1975: 301) till statsmyndigheterna angående inbördes rättshjälp mellan Sverige. Danmark. Finland. Island och Norge genom del- givning och bevisupptagning.

Statens kostnad i mål där tidningskungörande eller översättning behövs blir i allmänhet mycket hög. Eftersom merkostnaden i dessa mål i förhål- lande till andra l.-mal uppkommer genom omständighet med anknytning till part. men däremot inte till något samhällets särskilda intresse ijust de målen. bör borgenären svara för extrakostnaden.

Hänvisningar till S8

9. Avgift vid avvisning m. m.

1 det föregående har behandlats olika situationer som kan leda till att tingsrätten i ett L- eller Bf-mål meddelar beslut om avvisning. Ett sådant beslut kräver av tingsrätten en betydligt större arbetsinsats än beslut om avskrivning. som ju är följden av att ansökan återkallas. Det finns därför anledning att stimulera professionella ingivare att återkalla ansökningen när det är klart att målet kommer att avvisas. 1 övrigt kan det finnas anled— ning att kompensera tingsrätterna för den ytterligare arbetsinsatsen med avvisningsbeslut. Avvisningsbeslttten kan sålunda beläggas med en avgift. som ingivaren måste betala. Avgiften kan lämpligen sättas i nivå med an- sökningsavgiften. 1". n. 120 kronor.

()avsett de lättnader i kraven på ansökan med därtill fogade handlingar som har föreslagits måste man räkna med att en del ansökningar också i fortsättningen är bristfälliga "i onödan". När en ansökan visar sig vara i behov av komplettering. bör det föra med sig att ersättningen till borgenä- ren/ombudet sätts lägre än det annars skttlle ha satts. Denna princip bör mot bakgrunden av nuvarande schablontillämpning i vissa tingsrätter komma till klart uttryck i den författning som reglerar ersättningar till bor- genäri l,- och Bf-mål.

10. Delegation i Bf-mål

Domstolsverket har i en skrivelse till regeringen den 4 september 1979 föreslagit en försöksverksamhet med delegation av beslutanderätt i Bf—mål. Enligt förslaget skulle det utfärdas en lag om försöksverksamhet med handläggning av Bf—mål. Enligt den lagen skulle ett domstolsbiträde enligt de närmare bestämmelser som regeringen meddelar försöksvis på eget an— svar fä handlägga Bf-mål. Försöksverksamheten skulle bedrivas vid de tingsrätter som regeringen eller. efter regeringens bemyndigande. dom- stolsverket bestämmer.

Prop. 1981/82: 134 77

1 ett förslag till förordning om försöksverksamheten ges närmare be- stämmelser. Försöksverksamheten skulle få äga rum vid de tingsrätter som domstolsverket bestämmer. Domstolsbiträden som har genomgått av domstolsverket föreskriven utbildning skulle kunna förordnas att på eget ansvar handlägga mål om Bf. Förordnandena skulle meddelas av hovrätten eller ifråga om biträden vid de tre största tingsrätterna av tingsrätten. Ett förordnande skulle inte få avse avvisningsbeslut. mål där ansökan har återkallats eller förfallit och gäldenären har framställt kostnadsyrkande el- ler mål med en utländskjuridisk person som pan. Inte heller skulle ett för- ordnande få avse mål som i övrigt är av vidlyftig eller svår beskaffenhet el- ler vars handläggning av annan orsak kräver särskild erfarenhet.

I sin skrivelse till regeringen framhåller domstolsverket att biträdesper- sonalen i tingsrätterna på grund av kraven påjuridisk utbildning har mind- re möjligheter att avancera till tjänster på handläggarnivå än som är nor- malt inom statsförvaltningen. En möjlighet att öka biträdestjänsternas attraktivitet och behålla rekryteringen på en hög nivå skulle vara att dele- gera arbetsuppgifter till biträdespersonal iden utsträckning detta är möjligt och med hänsyn till andra intressen lämpligt. Effektivitetsskäl anges också ofta tala för att delegationsmöjligheterna tas väl till vara.

Enligt domstolsverkcts skrivelse skulle delegationsförslaget komma i ett annat läge om en reform av den summariska processen skulle vara omedel- bart förestående. Verkets förslag läggs således fram under den uttryckliga förutsättningen att några ändringari den summariska processen ej planeras under de närmaste åren.

Som framgår av det tidigare anförda (avsnitt 3) torde någon mera genom- gripande reform av den summariska betalningsprocessen inte komma att ske innan resultatet av rättegångsutredningens arbete föreligger. Utred- ningens första betänkande väntas ttnder hösten 1981. Med hänsyn till om- fattningen av detta lagstiftningsärende torde det komma att dröja ytterliga- re icke oväsentlig tid innan en eventuell ny lagstiftning kan träda i kraft. Pågående reformarbete på process— och utsökningsrättens områden utgör alltså inte något hinder mot att nu ta upp frågan om delegation i mål om Bf.

Den kraftiga ökningen av Bf-målen kan i det rådande statsfinansiella lä- get knappast mötas med personalförstärkningar. Om en delegation kan medföra en snabbare och effektivare handläggning av dessa mål bör den möjligheten tas till vara. Det kan också förutsättas att den genom delega- tionen frigjorda notariearbetskraften genom den ökade måltillströmningen kan styras över till andra angelägna arbetsuppgifter i tingsrätterna. Med hänsyn till att den helt övervägande delen Bf-mål utgörs av enkla mass- ärenden innebär detta att man hushållar med den juridiskt utbildade ar- betskraften och utnyttjar den för arbetsuppgifter där den juridiska utbild- ningen kommer bättre till pass. Notatieutbildningens kvalitet blir alltså in- te lägre utan snarare högre genom delegationen.

Vid bedömningen av frågan om delegation bör vidare beaktas att pröv-

Prop. 1981/82: 134 78

ningen från rättens sida i allmänhet är mycket summarisk. Den sakliga prövningen gåri princip ut på att konstatera att ansökan avser utfående av penningfordran som inte grundar sig på ett skriftligt fordringsbevis och inte avser skadestånd (18% LL). Vidare skall i ansökan anges grunden för ford- ringen och tiden för dess tillkomst. I formellt hänseende skall rättens behö- righet prövas (19 å. se även förslaget i avsnitt 6.1). [ föreläggandet till gäl- denären skall rätten ange den kostnadsersättning som skall utgå om bestri- dande ej sker. Ersättningen utgår enligt schablonregler som regeringen meddelar (22 5).

Med hänsyn till betalningsföreläggandenas karaktär av schabloniserade massärenden och intresset av ett rationellt utnyttjande av domstolsväsen- dets resurser bör det hinder för en delegation till domstolsbiträden som det nuvarande kravet på lagfarenhet utgör undanröjas. Det synes innebära en onödig omgång att detta sker genom en särskild lag om försöksverksam- het. I stället bör redan av 305 LL framgå att mål om Bfi den utsträckning som regeringen bestämmer får handläggas av tjänstemän som inte är lag- farna.

Den närmare omfattningen av delegationen torde på sikt böra anges i förordningen (1979: 572) med tingsrättsinstruktion. Dessförinnan bör emel- lertid. som domstolsverket har föreslagit. en viss försöksverksamhet be- drivas. För försöksverksamheten bör en särskild förordning utfärdas i hu- vudsaklig överensstämmelse med domstolsverkets förslag.

Hänvisningar till S10

  • Prop. 1981/82:134: Avsnitt 13

11. F örfattningsförslag m. m.

I enlighet med vad som har föreslagits i det föregående har upprättats författningsförslag.

Förslagen är fogade till denna promemoria som Bilaga 2. Förslagen bör träda i kraft den ljanuari 1982. Några övergångsbcstäm— melsertorde inte behövas.

12. Sammanfattning av förslagen

I denna promemoria föreslås

Författningsr'indringar

avsnitt 6.1 officialprövningen i forumfrågan begränsas 6.2 kontrollen av behörighet som ställföreträdare eller ombud för borgenär begränsas 6.3 en särskild tolkningsregel för ofullständigt ränteyrkande införs (,_4 möjlighet öppnas att i vissa fall göra Bf-ansökan mot flera gälde—

närer

Prop. 1981/82: 134 79

7.4 strängare krav på uppgifter om gäldenären i ansökan 7.5 dclgivningsformen spikning tillåts i Bf-mål 7.6.6 vid partsdelgivning införs regeln att ansökan förfaller om borge- nären inte i tid redovisar resultatet av sin delgivningsverksamhet 8 rätten ges författningsstöd för att i vissa fall med speciellt långva- rigt och kostsamt delgivningsförfarande avbryta delgivnings- verksamhet och avvisa ansökningen om inte borgenären själv vill ombesörja fortsatt delgivning 8 borgenären blir skyldig att betala kostnaden för tidningskungö- rande och översättning i samband med delgivning 9 avvisningsbeslut beläggs med avgift 9 klart uttryck ges i författning för att arvode skall vara lägre än el- jest om ansökningen är ofullständig

10 möjlighet öppnas för att delegera handläggning av Bf-mål till domstolsbiträden

Hänvisningar till US6

Hjälpmedel

avsnitt 7.6.4 stämningsmäns behov av terminalanslutning till SPAR m.m. un- dersöks av rikspolisstyrelsen 7.6.4 behovet av utrustning för datalagring och återsökning av material från delgivningsspaning hos vissa stämningsmän undersöks av rikspolisstyrelsen 7.6.5 behovet av utrustning för datalagring och återsökning av material

från delgivningsverksamheten hos en stor tingsrätt undersöks av domstolsverket ' uppgifter från delgivningsverksamhet återförs i vissa fall till cen— trala bilregistret

Hänvisningar till US7

Undersök/tingar. organisatoriska åtgärder

avsnitt 6.3

7.6.4

7.6.5

7.6.7

domstolsverket och datainspektionen ger handledning för tings- rätter och inkassobyråer domstolsverket ger anvisningar om brevdelgivning domstolsverket undersöker effektiviteten av olika liggetider för rekommenderat brev vid delgivning till ledning för domstolarna domstolsverket och posten undersöker möjligheten till viss ny postrutin vid särskild postdelgivning samt utbildningsbehov rikspolisstyrelsen verkar för att behövliga förordnanden för stämningsmän att fungera också i annat distrikt kommer till stånd rikspolisstyrelsen och domstolsverket verkar för en lösning av frågan om hanteringen av snabbuppdrag till stämningsmannaor— ganisationen datainspektionen verkar för att storborgenärer och inkassobyrå- er i möjlig mån återanvänder tidigare delgivningsuppgifteri sena- re ansökan mot samma gäldenär domstolsverket undersöker möjligheten till nya budkategorier för myndighets buddelgivning delgivningsinsatser och delgivningskostnader kartläggs. de eko- nomiska verkningarna av föreslagna rationaliseringsåtgärder följs upp varefter på grundval av resultatet görs en omprövning av kostnadsansvaret för domstols delgivning.

Prop. 1981/82: 134 80

Hänvisningar till US8

13. Specialmotivering. till lagförslagen

Förslaget till lag om ändring i lagsökningslagen (1946: 808)

2 ä I denna paragraf anges vad en ansökan om lagsökning skall innehål- la. bl. a. vilka uppgifter om gäldenären som skall eller bör ingå.

I enlighet med vad som har utvecklats i avsnitt 7.4 har till de uppgifter om gäldenären som f. n. skall lämnas i ansökan fogats dels uppgift om gäl- denärens postadress. dels uppgift om gäldenärens personnummer och ga— tuadress. om uppgiften behövs för delgivning med gäldenären. Vidare har lagts till en rekommendation till borgenären att också ange andra omstän- digheter som är av betydelse för delgivning med gäldenären. Exempel på sådana uppgifter har lämnats i avsnitt 7.4.

Dessutom har gjorts vissa redaktionella ändringar i lagtexten. De föreslagna ändringarna innebär att en ansökan kan avvisas. om det konstateras att den inte fyller lagens krav. Saknas uppgift om gäldenärens postadress. kan ansökan avvisas omedelbart. Avsaknad av uppgift om per- sonnummer eller särskild gatuadress kan normalt inte leda till avvisning re- dan vid den inledande granskningen av ansökningen. eftersom det i dessa fall dessutom krävs att uppgiften är nödvändig för delgivning. Har det där- emot visat sig vid delgivningsförsök att gäldenären inte finns på den adress som angetts i ansökningen och att ny adress till honom inte kan tas fram därför att uppgift om personnummer saknas. kan ansökningen avvisas på sistnämnda grund. Är postadressen av boxtyp och är det för rätten redan känt att gäldenären inte kan delges på den adressen. kan ansökningen ge- nast avvisas med motiveringen att uppgift om gatuadress saknas i ansök- ningen.

5 &” Denna paragraf behandlar delgivningen med gäldenären i lagsök- ningsmål. Paragrafen är till följd av hänvisning i 24.5 tillämplig även i mål om betalningsföreläggande.

I enlighet med vad som har utvecklats i avsnitt 7.6.6 har tillfogats en ut- trycklig regel. som gör bestämmelserna i 32 kap. 2? rättegångsbalken till— lämpliga i L-mål. Tillägget innebär att en borgenär. som enligt rättens be- slut själv ombesörjer delgivning i l.- eller Bf-mål och som inte inom den i 32 kap. :s RB angivna tiden redovisar resultatet av sin delgivningsverksam- het till rätten. kan få se sin ansökan förfallen. Enligt regleringen i 32 kap. 2 & RB är förfallopåföljdcn inte knuten till utgången av den tid som borgenä- ren har fått på sig för delgivningen utan till rättens prövning av målet. Skul- le rätten. när målet tas upp igen efter utgången av den tid som borgenären har haft på sig för delgivning. finna att gäldenären har kommit in med be- gärt yttrande. skall ansökningen inte förklaras förfallen.

17 a 5 l paragrafen åläggs borgenären betalningsskyldighet för vissa kostnader i samband med delgivning. Skyldigheten gäller kostnad för titl-

Prop. 1981/82:134 81

ningskungörande vid kungörelsedelgivning och kostnad för översättning av handlingar för delgivning utomlands. Borgenären föreslås också bli skyl- dig att på begäran av rätten lämna förskott på kostnaden. Gäldenären kan åläggas betalningsskyldighet för kostnaden om borgenären yrkar det. Be- stämmelsens betydelse är begränsad till L-mål. eftersom varken kungörel- sedelgivning eller delgivning utomlands kan förekomma i Bf-mål.

19 5 Denna paragraf motsvarar för Bf-målens del 2 5. I fråga om ändring— arna hänvisas till specialmotiveringen till 2 s".

20 S' Paragrafen innehåller förbudet mot att rikta en Bf-ansökan mot flera gäldenärer. Som redan har utvecklats i avsnitt 6.4 bör det öppnas möjlighet till att lå- ta samma ansökan avse flera gäldenärer under förutsättning att kravet gäl- ler en skuld som gäldenärerna ansvarar solidariskt för. Ett tillägg har gjorts av innebörd att en sådan gemensam Bf-ansökan får avse de solidariskt an- svariga gäldenärerna och att i ansökningen skall anges både att solidarisk ansvarighet föreligger och grunden härför.

24 & Denna paragraf behandlar delgivning med gäldenären i Bf-mål och motsvarar 5 %. Utöver en hänvisning till regleringen i 55 innehåller para- grafen vissa inskränkningar när det gäller hur delgivning får verkställas. Delgivning får sålunda f.n. inte ske enligt 155 DelgL (kungörande eller spikning) och inte heller utomlands. '

Som har utvecklats i avsnitt 7.5 bör öppnas möjlighet till s.k. spikning i _Bf—mål. Detta har skett genom att det nuvarande förbudet mot delgivning enligt 15 5 DelgL har begränsats till ett förbud mot delgivning genom kun- görelse enligt samma lagrum.

30 ä I denna paragraf frnns domförhetsregeln för handläggning av L- och ' Bf—mål.

[ enlighet med vad som har utvecklats i avsnitt 10 bör öppnas möjlighet att delegera domargöromål i Bf-mål till domstolsbiträden. Till den nuvaran- de regeln har därför fogats en särregel för handläggning av Bf-mål. som ger regeringen befogenhet att dispensera från kravet på lagfarenhet.

31 Q' I denna paragraf regleras forumprövningen i L- och Bf-målen. Enligt den gällande regeln skall rätten självmant pröva sin behörighet. Av 10 kap. 15 åRB följer att behörigheten skall bedömas enligt förhållandena vid tid- punkten för delgivning med svaranden/gäldenären. 1 avsnitt 6. 1 har förordats att officialprövningen i princip skall begränsas till det inledande handläggningsskedet och att. sedan ansökningen väl har upptagits. forumfrågan skall komma under bedömande bara om gälde- nären gör foruminvändning eller rätten finner anledning att misstänka att 6 Riksdagen 1981/82. ] saml. Nr 134

Prop. 1981/82: 134 82

rätten på grund av en exklusiv behörighetsrcgel över huvud taget inte får ta befattning med målet. I enlighet härmed har i ett tillägg angetts den nya tidsbegränsningen för officialprövningen och de två undantagen från be- gränsningen.

31 a 5 De begränsningar i kontrollen av ställföreträdares och ombuds be- hörighet. som har behandlats i avsnitt 6.2 . har införts genom denna nya pa- ragraf. som har tagits upp bland de för L- och Bf-målen gemensamma be- stämmelserna.

Genom den nya regeln i första stycket sätts den grundläggande regle- ringen i 11 kap. 4 5 resp. 12 kap. 95 RB ur spel för L- och Bf—målen. I stället gäller i dessa mål ett betydligt lägre krav på kontroll. Uttrycket "särskild omständighet" avser att markera att kontrollen skall vara begränsad till så- dana undantagsfall där rätten misstänker att behörighet saknas. Behörig- hetshandlingar (normalt fullmakt eller registreringsbevis) skall behöva fö— retes bara på rättens uttryckliga begäran. Efterkomrner inte borgenären ett föreläggande om företeende av handlingarna. kan ansökningen avvisas. Är det gäldenären som inte efterkommer föreläggandet. får hans bestridande anses vara utan verkan (jfr 12 kap. 95 RB).

Om emellertid. till följd av hänskjutande eller ansökan om återvinning. ett L— eller Bf-mål går över till att handläggas som tvistemål. bör RB:s regler gälla. Vid hänskjutande bör detta praktiskt komma till stånd genom att reg- lerna i RB blir tillämpliga redan på begäran om hänskjutande. Detta har kommit till uttryck genom regeln i andra stycket. För återvinningsfallet följer redan av gällande regler att fullmakt, i den mån sådan" inte redan finns i akten. skall företes idet nya handläggningsskedet.

31 b 5 1 avsnitt 6.3 har föreslagits en tolkningsregel för ränteyrkanden som är ofullständiga genom att uppgift saknas om den tidpunkt då den yr- kade räntan börjar löpa. Den nya tolkningsregeln har infogats i LL som en ny särskild paragraf bland de för L- och Bf-målen gemensamma bestäm- melserna.

Eftersom tolkningsregelns tillämplighet och innebörd får betydelse för tolkningen av ansökningen. är det lämpligt att upplysning om regeln läm- nas redan i föreläggandet för gäldenären. Naturligtvis bör en ttpplysning av samma innebörd också infogas i utslag resp. slutbevis i målet.

31 c 5 I enlighet med vad som har föreslagits i avsnitt 8 hari LL infogats en ny paragraf som ger möjlighet för rätten att i vissa fall avbryta delgiv- ningsförfarandct och i stället avvisa ansökningen-.

1 första stycket ges den grundläggande regeln. att ansökningen får avvi- sas när materialet från delgivningsförsök visar att hinder mot delgivning med gäldenären uppenbart föreligger.

Hit hört. ex. fall där det i Bf-mål har visat sig att gäldenären saknar känt

Prop. 1981/82: 134 83

hemvist och delgivning alltså bara kan ske genom kungörande enligt 15? DelgL. somju inte fåranvändas i Bf-mål. Hit hör-också fall där det i Bf-mål har kommit fram att gäldenären för överskådlig tid framåt vistas utomlands eller där adresspår till gäldenären är oklara och begärt förtydligande från borgenären uteblir.

I andra stycket ges en särregel för sådana fall där visserligen delgivning med gäldenären inte är utesluten men redan gjorda delgivningsförsök har blivit resultatlösa. len sådan situation kan rätten bereda borgenären tillfal— le att begära att själv få ombesörja fortsatta delgivningsförsök. Begär bor- genären detta. torde regelmässigt begäran börA bifallas. I så fall gäller 5 och 24 ås LL och 32 kap. 2 & RB för den fortsatta handläggningen. Om där- emot borgenären underlåter att begära att få ta över delgivningsverksam— heten. kan rätten avvisa ansökningen.

Vid bedömningen av om rimliga försök har gjorts skall i första hand hän- syn tas till de kostnader som har lagts ner på delgivningsverksamheten i målet. Kostnaderna skall primärt ställas i relation till borgenärens principi- ella motprestation. ansökningsavgiften. Men viss hänsyn måste också tas till målets betydelse. iförsta hand det fordrade beloppets storlek.

32 5 I denna paragraf ges vissa regler om hänskjutande till rättegång och den därefter följande handläggningen. Bl. a. finns en domförhetsregel som är uttryckt genom en hänvisning till motsvarande regel i 30 5.

Till följd av ändringen i 30.% (se specialmotiveringen till den paragrafen) har hänvisningen omformats till en självständig regel. i sak överensstäm- mande med vad som nu gäller.

Prop. 1981/82: 134 84

Bilaga ]

Analys av delgivningsreturer till Stockholms tingsrätts Bf-enhet

Inom Stockholms tingsrätts Bf-enhet har analyserats en slumpvis utvald post av delgivningsreturer. Analysen avser de returer som kom in till tings- rätten under fem dagar i oktober månad 1980. Materialet omfattar 668 returnerade rek-försändelser.

31 returnerade försändelser för särskild postdelgivning.

6 hindersbevis från andra polisdistrikt än Stockholms och 155 hindersbevis från delgivningscentralen (DC) i Stockholm.

Returerna föranledde som ny åtgärd

uppdrag till kontakt med borgenä- stgman ren för ny adress m.m. rek 570 (85 (i?) 95 (15 %) särskild post 16 (50 %) 14 (50 ff?) polis-hinder 3 (50 C;.) 3 (50 %) DC-hinder 72 (46 %) 83 (54 %)

Hindersbevisen från DC har analyserats närmare med följande resultat.

Av de 155 hindersbevisen rörde 116 mål som hade kommit in till tingsrät- ten under första halvåret 1980 och återstoden. 39, äldre mål. 1 det följande anges både totalsiffror för hela materialet och delsiffror för målen från 1980.

hela måL från materialet 1980 Tidigare åtgärder i delgivningsuppdraget angavs gäldenärens adress enligt ansökan i målet 109 (70 92.) 89 (75 %) ny adress 46 (30 "(.-) 30 (25 %) rätten hade redan tidi- gare gjort hänvändelsc till borgenären om ny adress: en gång 20 (13 %) 10 (10 %) tlera gånger 5 (3 %) 0 delgivningsuppdraget var i målet det första 107 (67 G'r.) 101 (87 %) det andra eller tredje 43 (28 %) 15 (13 %) det fjärde eller mer 5 ( 3 %) 0

Prop. 1981/82: 134

Hindersbevisens innehåll

adressen enligt uppdraget var den rätta

ny åtgärd: nytt uppdrag till stämningsman ny åtgärd: kontakt med borgenären (nytt delgiv- ningsförsök på adressen inte rimligt)

härav fanns i målet redan tidigare uppgift att gäl- denären höll sig undan

adressen var fel. i hinders- beviset angavs ny adress

ny åtgärd: nytt uppdrag till stämningsman

ny åtgärd: kontakt med borgenären (adressen tyd- de på att rätten inte var behörig domstol i i målet) adressen var fel. ny adress kunde inte forskas fram (t.ex. därför att personnummer sak- nades) eller annat hinder fanns för delgivning

ny åtgärd: kontakt med borgenären uppgifterna om gäldenärens identitet måste kontrolleras

ny åtgärd: kontakt med borgenären

hela materialet

67 (43 %)

44 (28 %)

23 (15 %)

14 (9 %) 35 (23 %)

28 (18 (fr-)

7 (5 %)

49 (30 %)

4 (3 %)

85

mål från 1980

49 _(42 %)

38 (32 %)

11 (10%)

9 (8 %) 28 (25 %)

21 (18 %)

716572)

35 (30 %)

41.370.)

Prop. 1981/82: 134

Hänvisningar till S13

1. Förslag till

86

Bilaga .?

Lag om ändring i lagsökningslagen (1946: 808)

Härigenom föreskrivs i fråga om lagsökningslagen (1946: 808) dels att 2. 5. 19. 20. 24. 30. 31 och 32 55 skall ha nedan angivna lydelse. dels att i lagen skall införas fyra nya paragrafer. 17 a och 31 a—c 55. av nedan angivna lydelse.

N urarande lydelse

')

..

Lagsökning skall göras skriftli- gen hos allmän underrätt. Ansök- ningen skall innehålla uppgift om borgenärens namn. personnum- mer. yrke. hemvist. postadress och telefonnummer samt gäldenärens namn och. där så kan ske. dennes personnummer. yrke. hemvist. postadress och telefonnummer. så oek fordringens belopp och den ränta som fordras. Borgenären an- give oek de omständigheter som be- ringa rättens behörighet. om denna ej framgår av vad eljest art/"öres. Vid ansökningen skall fogas styrkt avskrift av handling varå fordring- en grundas och. då betalning enligt 1 s andra stycket sökes ur fast egendom. skepp eller skeppsbygge. av handling varigenom panträtt i egendomen upplåtits.

Hänvisningar till S1

  • Prop. 1981/82:134: Avsnitt 7.4

Ansökningen skalljämte avskrift som angives i första stycket avläm- nas i två exemplar och vara egen- händigt undertecknad av borgenä- ren eller hans ombud. Är endast ett exemplar ingivet. ombesörja rätten mot stadgad avgift erforderlig av- skrift. och giille den i målet lika med huvudskrift.

' Senaste lydelse 1973: 1074.

Föreslagen lydelse

ål

Lagsökning skall göras skriftli- gen hos allmän underrätt. Ansök— ningen skall innehålla uppgift om borgenärens namn. personnum- mer. yrke. hemvist. postadress och telefonnummer samt gäldenärens namn. postadress och. om det be- hövs för delgivning med gäldenä- ren. dennes pers-annummer aelt ga- tuadress. Där så kan ske skall ack- så anges gäldenärens yrke. liem- vist. tele anlumzmer ()(/1 andra om- ständigheter som är av betydelse för delgivning. Vidare skall anges fordringens belopp och den ränta som fordras. Borgenären skall oek- så ange de omständigheter som be- tingar rättens behörighet. om den- na inte'framgår av vad som anrtars anförs. Vid ansökningen skall fogas styrkt avskrift av den handling var- på fordringen grundas och. då be- talning enligt l å andra stycket söks ur fast egendom. skepp eller skeppsbygge. av handling varige- nom panträtt i egendomen har upp- låtits.

Ansökningen skall jämte avskrift som anges i första stycket avläm- nas i två exemplar och vara egen- händigt undertecknad av borgenä- ren eller hans ombud. Är endast ett exemplar ingivet. skall rätten mot föreskriven avgift mnbesörja erfor- derlig avskrift. och gäller den i må- let lika med huvudskrift.

Prop. 1981/82: 134

Nuvarande lydelse

87

Föreslagen lydelse

5.52

Det exemplar av ansökningen varå enligt 4 :$ föreläggandet teck- nats skall jämte fordringshandling- en delgit-as gäldenären på sätt om stämning i tvistemål är stadgat.

Det exemplar av ansökningen där föreläggandet enligt 45 har tecknats skall jämte fordringshand- lingen delges gäldenären på sätt som är föreskrivet om stämning i tvistemål. Skall borgenärer: ombe- sörja delgivningen. tillämpas 32 kap. 2 9' rättegångsbalken .

l7aå

Skall delgivning med gäldenären ske genom kungörelse enligt [55 delgivningslagen(I970:428) eller utomlands och uppkommer kost- nad för införande i tidning av kun- görelsen eller för översättning till annat språk än svenska av hand- lingar som skall delges. skall kost— naden betalas av borgenären. Om rätten begär det. skall borgenären lämna förskott på kostnaden.

19 %”

Ansökning om betalningsföreläg- gande skall göras skriftligen eller muntligen hos allmän underrätt. Ansökningen skall innehålla upp- gift om borgenärens namn. person- nummer. yrke. hemvist. postadress och telefonnummer samt gäldenä- rens namn oeh. där så kan ske. dennes pers:mnummer. _vrke. hem- vist. postadress oe/z telefonnum- mer. så oek fordringens belopp och den ränta som fordras. Borgenären angive tillika i ansökningen eller i räkning som åberopas tydligt och fullständigt grunden för fordringen och tiden för dess tillkomst samt de omständigheter som betinga rät- tens behörighet. om denna qi fram- går av vad eljest anföres.

enastc lydelse 1978: 773.

2 S " Senaste lydelse 1973: 241.

Ansökning om betalningsföreläg- gande skall göras skriftligen eller muntligen hos allmän underrätt. Ansökningen skall innehålla Upp- gift om borgenärens namn. person- nummer. yrke. hemvist. postadress och telefonnummer samt gäldenä- rens namn. postadress oeh. om det behövs för delgivning med gälde-

. nären. dennes personnummer och

gatuadress. Där så kan ske skall också anges gälderu'irens _vrke, hemvist. teldonnummer och andra omstä/uiigheter som är av betydel- se för delgivning. Vidare skall. an- ges fordringens belopp och den ränta som fordras. Borgenären skall i ansökningen eller i räkning som åberopas också tydligt och fullstän- digt ange grunden för fordringen och tiden för dess tillkomst samt de omständigheter som betingar rät- tens behörighet. om denna inte framgår av vad som annars anförs.

Prop. 1981/82: 134

Nuvarande lydelse

Ansökning som göres skriftligen skall avlämnas i två exemplar och vara egenhändigt undertecknad av borgenären eller hans ombud. Är endast ett exemplar ingivet. besörje rätten mot stadgad avgift erforder- lig avskrift. och gälle den i målet li- ka med huvudskrift. Göres ansök- ning muntligen. skall genom rättens försorg mot stadgad avgift upp- teckning därav ske i två exemplar: borgenären eller hans ombud skall med sin underskrift vitsorda att uppteckningen är riktig. Uppteck- ningen gälle sedan som huvud- skrift.

Räkning som åberopas skall ingi- vas i två exemplar; är räkningen ingiven i allenast ett exemplar. skall mot stadgad avgift avskrift därav besörjas av rätten.

88

Föreslagen lydelse

Ansökning som görs skriftligen skall avlämnas i två exemplar och vara egenhändigt undertecknad av borgenären eller hans ombud. Är endast ett exemplar ingivet. skall rätten mot föreskriven avgift ombe— sörja erforderlig avskrift. och gäl- ler den i målet lika med huvud- skrift. Görs ansökning muntligen. skall genom rättens försorg motfö- reskriven avgift uppteckning därav ske i två exemplar. Borgenären el- ler hans ombud skall med sin un- derskrift vitsorda att uppteckning- en är riktig. Uppteckningcn gäller sedan som huvudskrift.

Räkning som åberopas skall in- ges i två exemplar. Är räkningen in- given i endast ett exemplar. skall mot föreskriven avgift avskrift där- av ombesörjas av rätten.

205

Ej mä i samma ansökning fram- ställas krav mot mera än en gälde- när.

! samma ansökning/'är krav inte framställas mot mer än en gälde- när. sävida inte gäldenärerna ett- ligt vad som åberopas i ansökning- en är solidariskt ansvariga jQ'irford- ringen.

24 54

Om delgivning med gäldenären av ansökningshandlingarna jämte föreläggande som avses i 22 eller 23 & äge vad i 5 5 är stadgat mo!- svarande tillämpning. Ej mä del- givning äga rum utom riket och ej heller enligt 15 ? delgivningslagen 11970:428).

Om delgivning med gäldenären av ansökningshandlingarna jämte föreläggande som avses i 22 eller 23 ? tillämpas vad som är föreskri— vet i 5 9'. Delgivning får inte äga rum utom riket och ej heller genom kungörelse enligt 15 & delgivnings- lagen (1970: 428).

30 å5

Vid handläggning av mål om lagsökning eller betalningsföreläggande är rätten domför med en lagfaren domare.

" Senaste lydelse 1970: 446. 5 Senaste lydelse 1969: 807.

Mål om betalningsjå'ireläggande får i den utsträckning som rege- ringen bestämmer handläggas av en tjänsteman som inte är lagfaren.

Prop. 1981/82: 134

Nuvarande lydelse

89

Föreslagen lydelse

31 56

Om laga domstol i mål om lag— sökning eller betalningsföreläggan- de gäller vad som är föreskrivet om tvistemål. Arrende-. hyres- och bo- stadsrättstvister skall dock tas upp av tingsrätten i den ort där fastighe- ten finns. Rätten prövar självmant sin behörighet. Borgenärs uppgift om de omständigheter som betingar rättens behörighet skall tagas för god. om anledning ej förekommer att den är oriktig.

Om laga domstol i mål om lag- sökning eller betalningsföreläggan- de gäller vad som är föreskrivet om tvistemål. Arrende-. hyres- och bo- stadsrättstvister skall dock tas upp av tingsrätten iden ort där fastighe- ten ftnns. Rätten prövar självmant sin behörighet. Borgenärs uppgift om de omständigheter som betingar rättens behörighet skall godtas. om anledning ej förekommer att den är oriktig. Har ansökningen uppta- gits, skall rätten ej på nytt pröva sin behörighet. såvida inte gälde- nären begär det eller fråga upp- kommer om tillämpning av 10 kap. 17 .6 rättegångsbalken.

3laå

Fullmakt för den som uppträder som ombud eller bevis att den som uppträder som part eller som ställ- företrädare för part är behörig be- höver inte företes vid handläggning enligt denna lag. såvida inte rätten på grund av särskilda omständig- heterfinner det behövligt.

För begäran om hänskjutande till rättegång gäller dock 1] kap. 4 5 och 12 kap. 9 55 rättegångsbal- ken.

3lbå

Yrkar borgenären ränta men framgår ej av ansökningen från vil- ken tidpunkt räntan yrkas. skall _vr- kandet anses gälla ränta från del- givningsdagen.

3lcä

** Lydclse enligt prop. 1980/81: 88.

Är det på grund av vad som före- kommit i samband med försök till delgivning med gäldenären uppen- bart att hinder för delgivning före- ligger. fär rätten avvisa ansökning- en.

Prop. 1981/82: 134

Nuvarande lydelse

90. Föreslagen lydelse

Föreligger ej hinder för delgiv— ning men har trots rimliga försök delgivning inte kunnat ske och be- gär borgenären inte att själv få onr- besörja förtsatta delgivningsför- sök, fär ansökningen också avvi- sas.

32 #57

Hänskjuts mål till rättegång. skall rätten förordna om målets fortsatta handläggning. Kan målet anses tillräckligt förberett genom den tidigare handläggningen. får det genast utsättas till huvudför- handling eller. om det skall hand- läggas enligt lagen (1974: 8) om rät- tegången i tvistemål om mindre värden. till sammanträde enligt den lagen. Har mål om betalningsföre- läggande vid sammanträde inför rätten hänskjutits till rättegång bör. om ej hinder möter. muntlig för- handling äga rum i omedelbart sam- band med sammanträdet. I så fall gäller ifråga om rättens domför/ret vad som fifireskrivs i 3!) 5.

Hänskjuts mål till rättegång. skall rätten förordna om målets fortsatta handläggning. Kan målet anses tillräckligt förberett genom den tidigare handläggningen. får det genast utsättas till huvudför- handling eller, om det skall hand- läggas enligt lagen (1974: 8) om rät- tegången i tvistemål om mindre värden. till sammanträde enligt den lagen. Har mål om betalningsföre- läggande vid sammanträdc inför rätten hänskjutits till rättegång bör. om ej hinder möter. muntlig för— handling äga rum i omedelbart sam- band med sammanträdet. I så fall är rätten domför med en lag/aren domare.

Är den tingsrätt som har handlagt målet inte behörig att efter återvinning pröva målet. skall detta överlämnas till den tingsrätt som är behörig. Beslut om överlämnande får inte överklagas. Om den tingsrätt som har mottagit målet finner sig obehörig. skall den visa målet åter till den tingsrätt som har överlämnat det. När ett mål har överlämnats. gäller första stycket i fråga om den tingsrätt till vilken målet har överlämnats.

Denna lag träder i kraft den ljanuari 1982.

7 Lydelse enligt prop. 1980/8l188.

Prop. 1981/82: 134 91 2 Förslag till

Förordning om ändring i kungörelsen (l974z811) om ersättning för inkassokostnad och kostnad i mål om lagsökning eller betalningsföre- läggande

Härigenom föreskrivs att 2 & kungörelsen (l974z8ll) om ersättning för inkassokostnad och kostnad i mål om lagsökning eller betalningsföreläg— gande skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

av

Ersättning för kostnad i mål om lagsökning eller betalningsföreläg- gande utgår för borgenärens eget arbete med anledning av målet samt för arvode till ombud eller bi- träde. Ersättningen utgår med skä- ligt bclopp. dock högst etthundra- sjuttiofem kronor i lagsökningsmål och etthundrasextio kronor i mål om betalningsföreläggande om ej särskilda skäl föreligger.

Ersättning för kostnad i mål om lagsökning eller betalningsföreläg— gande utgår för borgenärens eget arbete med anledning av målet samt för arvode till ombud eller bi— träde. Ersättningen utgår med skä— ligt belopp. dock högst etthundra— sjuttiofem kronor i lagsökningsmål och etthundrasextio kronor i mål om betalningsföreläggande om ej särskilda skäl föreligger. Har bor— genären eller onrbudet gett in en ansökan som är uppenbart ofull— ständig. skall ersättningen bestäm— mas till lägre belopp än vad som annars skulle ha utgått.

I mål som avses i första stycket utgår dessutom ersättning för ansök- nings- och expeditionsavgifter. dclgivningskostnad samt kostnad för re- gistrerings— eller mantzdsskrivningsbevis. om sådant behövts. Borgenären har vidare rätt till skälig ersättning för översättning av inlaga eller annan handling samt för avskrifter eller fotokopior. i den mån antalet sådana överstiger tjugofem.

Har inkassoåtgärd vidtagits före ansökan om lagsökning eller betalnings- föreläggande utgår crsättning även för sådan åtgärd enligt l &.

Denna förordning träder i kraft den ljanuari l982.

' Senaste lydelse 1980: 775.

Prop. 1981/82: 134 92 3 Förslag till

Förordning om ändring i expeditionskungörelsen (l964:618)

Härigenom föreskrivs att bilagan till expeditionskungörelsen (l964:6l8)' skall ha nedan angivna lydelse.

Bilaga2 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse A vgi/"tslista Avdelning lI. Expeditioner och ansökningar vid domstol Mål Ansökan varigenom mål anhängiggörs .......................... 120

Avgift utgår icke för ansökan i mål om åtgärd enligt 27 kap. 5 5 andra stycket brottsbalken.

Underrätts beslut om avvisning i mål om lagsökning eller betal- ningsföreläggande ......... [20

Överrätts dom som utges till lösningsskyldig part när domen utfärdas i förenklad form .......................... 40 i annat fall ................................................. I00

Denna förordning träderi kraft den ljanuari l982.

' Kungörelsen omtryckt 1976: 383. 2 Senaste lydelse 19801740.

Prop. 1981/82: 134 93 4 Förslag till

Förordning om försöksverksamhet med handläggningen av mål om betalningsföreläggande

Härigenom föreskrivs följande.

l & Försöksverksamhet med handläggningen av mål om betalningsföre- läggande får äga rum vid de tingsrätter som domstolsverket bestämmer. Vid sådana tingsrätter gäller denna förordning jämte förordningen (l975151 [) med tingsrättsinstruktion.

2 & Domstolsbiträde, som har genomgått av domstolsverket föreskriven utbildning, får förordnas att på eget ansvar handlägga mål om betalnings- föreläggande.

Förordnande enligt första stycket får ej avse [. avvisningsbeslut.

2. mål. vari ansökan återkallats eller förfallit och gäldenären framställt kostnadsyrkande.

3. mål med utländsk juridisk person som part.

4. mål som i övrigt är av vidlyftig eller svår beskaffenhet eller vars hand- läggning av annan orsak kräver särskild erfarenhet.

Förordnande enligt första stycket meddelas i fråga om domstolsbiträde vid Stockholms, Göteborgs eller Malmö tingsrätt av tingsrätten och i fråga om domstolsbiträde vid annan tingsrätt av hovrätten.

Denna förordning träder i kraft den ljanuari 1982.

Prop. 1981/82: 134 94

Sammanställning av remissyttranden

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av Svea hovrätt. Handens tingsrätt. Huddinge tingsrätt. Stockholms tingsrätt. Lunds tings- rätt. Malmö tingsrätt. Göteborgs tingsrätt. rikspolisstyrelsen (RPS). dom- stolsverket. datainspektionen. postverket. riksskatteverket (RSV). rätte- gångsutredningen (Ju [977206]. Sveriges domareförbund. Sveriges adVo- katsamfund. Sveriges föreningsbankers förbund. Svenska Bankföreningen. Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges Stadshypotek- skassa. Post- och Kreditbanken. Svenska inkasso—föreningen och För- bundet förjurister. samhällsvetare och ekonomer (JUSEK).

Sveriges allmänna hypoteksbank har bifogat yttrande från Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution.

] Allmänna synpunkter

Svea hovrätt: l promemorian framförs förslag till olika åtgärder — i avbi- dan på en mer genomgripande reform i syfte att åter få den summariska processen att fungera som en snabb. enkel och billig processform. Hovrät- ten kan i stort tillstyrka de framlagda förslagen — — —.

Handens tingsrätt: På grund av mycket pressande arbetsförhällandcn har tingsrätten inte haft möjlighet att på sedvanligt sätt studera promemori- an för att kunna avge ett meningsfullt yttrande i de skiftande spörsmål. som tagits upp till överväganden. Tingsrätten —- som för närvarande har det mycket bekymmersamt med hanteringen och handläggningen av mål om lagsökning och betalningsföreläggande vill emellertid helt allmänt ut- trycka önskemålet. att allt som kan göras blir gjort med det allra snaraste för att den summariska betalningsprocessen skall bli rationellare. Vad som i promemorian föreslås är sannolikt av stort värde och torde kunna genom- föras utan att några grundläggande rättsprinciper träds för när. Förhopp- ningsvis torde än ytterligare rationaliseringsåtgärder kunna vidtagas.

Huddinge tingsrätt: Tingsrätten instämmeri vad som konstaterats i pro— memorian om att en kraftig målökning pä Bf—sidan. parallellt med bl.a. öka- de delgivningssvårighetcr. leder till svårigheter i handläggningen. Vid Huddinge tingsrätt har tillströmningen av Bf-mål sedan länge kommit att överskrida organisationens ramar. Prognosen för är 1.98] pekar på en fort- satt hög inströmning. ca 11 000 Bf-mål. De personalramar som givits tings— rätten medger endast 2.5 —3 domstolsbiträden på Bf—sidan. Balansen är den- na dag 5 765 Bf-mål. Cirka 800 av dessa inrymmer påtagliga delgivningssvå- righeter.

Prop. 1981/82: 134 95

Tingsrätten anser att det finns ett väl dokumenterat behov av att för- enkla verksamheten. Flertalet av de åtgärder som föreslås i promemorian finner tingsrätten vara riktiga och ändamålsenliga. Inte minst behovet av att förstärka stämningsmannaorganisationen med resurser för register- forskning bör kraftigt understrykas. Med hänsyn till Huddinge tingsrätts förut nämnda knappa personalresurser är det inte troligt att föreslagna åt- gärder får tillräcklig effekt på tingsrättens målbalans. Situationen är emel- lertid sådan att varje rationalisering av verksamheten ses med tillfredsstäl- Ielse.

Stockholms tingsrätt: Tingsrätten ansluter sig till uppfattningen att ome- delbara åtgärder bör vidtas för att få den summariska processen att åter fungera som den snabba. enkla och billiga processform som varit avsedd.

Såsom angivits i promemorian är huvudproblemen brister eller oklarhe- ter i ansökningarna samt svårigheter i samband med delgivning och med att avsluta målen när delgivning trots flera försök inte kunnat genomföras. Tingsrätten vill i sammanhanget därvid framhålla att vissa brister och oklarheter i ansökningar från några inkassobyråer svarar för merparten av problemen. Många av dessa felaktigheter är av sådan art att de med lätthet borde ha kunnat undvikas. Tingsrätten har uppfattningen att arbetsuppgif- ter ibland medvetet vältras över på domstolarna.

Lunds tingsrätt: Till följd av den under senare år ständiga ökningen av L- och Bf—mål _— en ökning som inte kunnat mötas med ökad personal är vid åtskilliga tingsrätter arbetsläget nu sådant att omedelbara åtgärder er-_ fordras beträffande den summariska betalningsprocessen för att förhindra uppkomsten av en ohållbar situation. Tingsrätten har för sin del vidtagit vissa åtgärder. som kan hänföras till vad i promemorian benämns "var- dagsrationalisering" (s. 9 ut). Som exempel härpå må nämnas följande.

Tingsrätten har begränsat behörighetskontrollen enligt ll kap. 4 & RB (Sc bilaga 1)1. För att förenkla arbetet med utskrift i Bf-mål har särskilda - blankettset tryckts för "massborgenärer". t.ex. Malmöhus läns landsting. Lunds kommun m.fl. På dessa förtryckta blanketter finns uppgifter som regelbundet återkommer. vilket gör att vissa blanketter behöver komplet- teras endast med gäldenärens namn och fordringsbeloppet (Se bilaga 2)”. Adressetiketter för adressering till massborgenärer framställs genom foto- kopiering. Tingsrätten. som tidigare använt förkortad liggetid för delgiv- ningsförsändelser med post rek m.m.. har övergått till att tillämpa ordina— rie liggetid för att därigenom komma i åtnjutande av postens påminnelse- förfarande.

För att komma tillrätta—med den rådande arbetssituationen fordras emel- lertid också lagstiftningsåtgärdcr. Rättegångsutredningen väntas komma med förslag härutinnan innevarande år. Tingsrätten hälsar emellertid med tillfredsställclse att vissa förslag till rationalisering nu framlagts som en

' Bilagan utesluten här. "' Bilagan utesluten här.

Prop. 1981/82: 134 96

delreform i avbidan på rättegångsutredningens förslag. Tingsrätten anslu- ter sig i allt väsentligt till de i promemorian framförda synpunkterna och förslagen. Av dessa bör såsom särskilt praktiskt värdefulla framhållas lätt- naderna i behörighetskontrollen (avsnitt 6.2 med förslag till lagändring. 3] a å). Tingsrätten ställer sig dock tveksam till vad som föreslagits under av- snitten 6. [. 6.3. 6.4 och 9. Tingsrätten återkommer till dessa frågor under B. Tingsrätten vill vidare ifrågasätta om inte delreformcn kunnat ges en nå- got vidare omfattning utan att man därigenom föregripit rättegångsutred- ningens kommande förslag.

Malmö tingsrätt: Handläggningen av mål om lagsökning och betalnings- föreläggande utgör ett allt större problem för tingsrätten liksom uppenbar- ligen för tingsrätterna i allmänhet. Ökningen av framförallt målen om be— talningsföreläggande kan i nuvarande statsfinansiella läge inte mötas med ökade personalinsatser. Detta innebär i sin tur att allt kortare tid står till buds för handläggning av varje enskilt mål. Samtidigt kan konstateras att ansökningarna allt oftare är bristfälliga. En förklaring till detta kan vara att även ingivarna ägnar mindre tid åt varje ansökan. Vidare har en hel del ovana ingivare börjat använda sig av den summariska processen för indriv- ning av fordringar. Denna grupp ingivare förekommer i förhållandevis stor utsträckning vid tingsrätten. Mot bakgrund av det anförda ställer tingsrät- ten sig positiv till promemorians förslag om omedelbara åtgärder för att. med bibehållen rättssäkerhet. förenkla handläggningen av den summariska betalningsprocessen. — _ -—

Göteborgs tingsrätt: Tingsrätten tillstyrker förslagen i promemorian. Be- hovet av enklare handläggningsrutiner är påtagligt och förslagen är ett steg i rätt riktning.

Rik.s'pulisstyrelsen: Rikspolisstyrelsen är föreskriftsmyndighet för del- givningsverksamheten i riket. Dessutom uppträder styrelsen i viss ut- sträckning som borgenär i bf—mål. Mot denna bakgrund får styrelsen anfö- ra följande. '

Ändringsförslagen beträffande den summariska processen tillstyrks till alla delar. Den förenklade behörighetsprövningen av borgenärens företrä- dare bör självfallet även komma myndigheter till godo. när de uppträder som borgenärer.

Domstolsverket; De förslag som förs fram i promemorian ligger väl i lin- je med domstolsverkets strävan att rationalisera den summariska betal- ningsprocessen. Den kraftiga ökningen av främst målen om betalningsföre- läggande gör det angeläget att åtgärder snarast vidtas för att underlätta domstolarnas arbete. Mot den bakgrunden anser domstolsverket det rik- tigt att redan nu. innan resultatet av rättegångsutredningens arbete presen- terats. vidtaga sådana åtgärder att domstolarna bättre kan tillgodose tan- karna bakom den summariska betalningsprocessen. Domstolsverket till- styrker därför förslaget i huvudsak.

Datainspektioner:: Inledningsvis belyser promemorian hur inkassoverk-

Prop. 1981/82: 134 - 97

samhet ökat i volym de senaste åren. främst genom uppgifter om ökningen av antalet ansökningar om betalningsförelägganden. Inspektionen har i sin verksamhet som tillsyns- och tillståndsmyndighet enligt inkassolagen (1974:182) erfarit ökningen som innebär att inspektionens tillsyn blir än mer stickprovsbetonad med beaktande av att cirka en miljon årliga inkas- soärenden skall övervakas av två handläggare vid datainspektionen. Över 400 tillstånd enligt inkassolagen har meddelats och därutöver utövas inkas- soverksamhet av ett okänt antal "större och mindre" fordringsägare som är underkastade lagen utan att vara tillståndspliktiga.

Inspektionen kan verifiera uppgifteri promemorian att gäldenärerna har allt kortare tid på sig att betala efter förfallodagen innan domstolsansökan görs. Orsaken härtill är givetvis i viss mån de kärva tiderna. men är också en följd av inkassolagen. som i princip innebär att inkassokrav kan utsän- das dagen efter en fordrans förfallodag. och om betalning inte inflyter eller ärendet eljest avslutas. att domstolsansökan kan göras ett par veckor efter utsändandet av inkassokravet.

l promemorian påpekas vidare att domaruppgiften i den summariska be- talningsprocessen praktiskt taget helt ombesörjs av tingsnotarier. Datain- spektionen har gjort samma erfarenhet. Detta medför bland annat att kon- tinuiteten i handläggningen bland lagsökningsdomare blir begränsad vilket har flera lätt insedda negativa följder.

Möjligen kan ett pågående arbete i domstolsverkcts regi med utarbetan- de av handböcker för hanteringen av den summariska processen medverka till att förbättra situationen. Datainspektionen är representerad i en refe- rensgrupp som knutits till handboksarbetet.

I promemorian redovisas det närmast katastrofartade handläggningslä- get vid storstadsdomstolarna avseende det förfarande som "snabbt. enkelt och billigt skall fram till ett verkställbart avgörande". Väntetider på måna- der innan en inkommen ansökan åtgärdas ger åtskilliga negativa följder för såväl borgenärer och borgenärsombud som för gäldenärer. En följd härav är att den övervakning som uppdragsgivarna själva förväntas upprätthålla av att inkassoföretag redovisar influtna medel utan dröjsmål har blivit av- trubbad. Det fordrari sin tur skärpta insatser från inspektionens sida. Pro- blemen blir inte mindre av att även kronofogdemyndigheterna är svårt överbelastade med arbete som föranleder utdragen handläggningstid.

Som en av de tillgripna nödåtgärderna vid hårt belastade tingsrätter an- ges att arkivering av avslutade mål lagts åt sidan. Detta kan få negativa konsekvenser då kreditupplysningsföretag enligt 12 & kreditupplysningsla- gen skall undersöka om viss notering är oriktig eller missvisande för even- tuell rättelse. därvid tingsrätternas arkiv är en viktig replipunkt.

Promemorian noterar vidare att exempelvis inkassobyråer ofta ger in oklara eller ofullständiga ansökningar som medför onödigt merarbete för domstolarna. Inspektionen hari tillståndsprövningen för varje inkassobyrå gjort en genomgång av hur en domstolsansökan skall göras. men ytterliga- re insatser även från inspektionens del — erfordras uppenbarligen.

Prop. 1981/82: 134 98

Riku/tutteverket: Den summariska betalningsprocessen Utgör ett vä- sentligt bidrag till samhällets strävanden för att upprätthålla en god betal- ningsmoral. l promemorian har visats att förfarandet hos vissa tingsrätter inte fungerar så snabbt. enkelt och billigt som borgenärerna bör kunna krä- va. Enligt riksskatteverkets (RSV) mening är det därför befogat att redan innan rättegångsutredningen framlagt sin översyn av processformen vidta speciella åtgärder i syfte att minska olägenheterna.

RSV kommer närmast i egenskap av administrativ centralmyndighet för kronofogdemyndigheterna i kontakt med meddelade lagsökningsutslag och betalningsförelägganden. I synnerhet när utsökningsbalken den I januari [982 träder i kraft är det angeläget också för kronofogdemyndigheterna att nå kontakt med gäldenärer. Förslag om att sökanden i fortsättningen skall lämna flera uppgifter om gäldenären kommer indirekt också den verkstäl- lande myndigheten till godo. Förslaget tillstyrks därför av RSV. — — —.

Rättegångsutredningen : Syftet med promemorian är att genom ändring- ar i lagsökningslagen åstadkomma omedelbara åtgärder för att förbättra ar- betssituationen vid domstolarnas lagsöknings- och betalningsföreläggan- deavdelningar. Därigenom vill man söka få den summariska processen att fungera som en snabb. enkel och billig processform.

Vi har till uppgift att åstadkomma en rationellare domstolsprocess i all- mänhet. I den uppgiften ligger givetvis också att åstadkomma förenklingar som kan minska arbetsbelastningen vid domstolarna. Vårt förslag. som kommer att innefatta också en total nyordning av den summariska proces- sen. kan emellertid inte föranleda lagstiftning förrän om några år.

Vi har därföri princip ingenting att invända mot att man nu genom snab- ba särlösningar undanröjer vissa oformligheter i systemet och därigenom förbättrar arbetssituationen vid domstolarna. Vad vi däremot anser oss ha anledning reagera mot är om sådana särlösningar går stick i stäv mot vad vi snart kommer att föreslå i ett delbetänkande rörande processen vid tings- rätt. Att vi i princip är positiva till att det redan nu görs något åt rådande missförhållanden får alltså inte uppfattas så som om vi vore positiva till en- skildheterna i förslaget. Tvärtom måste vi — som senare skall framgå — på åtskilliga punkter vara starkt kritiska. —— — —

Utmärkande för svenskt lagstiftningsarbete på processrättens område har länge varit att den egentliga tvistemålsprocessen och andra civilpro- cesser vid allmän domstol behandlats i skilda lagar.

Promemorian går vidare på den vägen och avser uteslutande den sum- mariska processens utformning. Processen enligt RB berörs knappast med ett ord. Vi vill ta upp reformförslaget ur ett vidare perspektiv.

Vi har den uppfattningen att lagstiftningsarbetet på processrättens omr. - de måste bedrivas från den principiella utgångspunkten att man försöker se sambandet mellan olika processformer. Enligt vår mening bör man således inte vid en processreform stirra sig blind på den ena eller andra processen utan ha ögonen öppna för huruvida skälen bakom en tänkt reform har

Prop. 1981/82: 134 99

bärkraft över hela processområdet eller inte. Det är inte endast så att såda- na övergripande lösningar i allmänhet bör bli bättre än särlösningar åstad- komna i skilda sammanhang. Övergripande lösningar underlättar också förståelsen av systemet.

Den pressade arbetssituationen vid tingsrätterna får enligt vår uppfatt- ning inte föranleda att man nu kastar sig in i olämpliga ändringar av lagsök- ningslagen utan hänsynstagande till vad som gäller enligt RB. Iden mån de föreslagna ändringarna är bra för den summariska processen är det enligt vår mening i allmänhet lämpligt att också omedelbart göra motsvarande ändringar i RB. Vår översyn av rättegångsväsendet innebär inget principi- ellt hinder mot sådana lösningar.

En annan viktig princip vi vill framhålla är att det processuella systemet inte får ändras med alltför täta mellanrum. Det tar tid innan en processuell reform får genomslagskraft och det kostar pengar. Vi tänker därvid bl.a. på den utbildningsverksamhet för tjänstemän som ofrånkomligen måste bedrivas även i samband med en mindre reform av det slag den remitterade promemorian innehåller. Vi tänker också på kostnaderna för själva lag- stiftningsåtgärderna. för blanketter och för det praktiska genomförandet hos borgenärsombud och hos domstolen. För enskilda personer måste upprepade ändringar av en och samma regel närmast förefalla tyda på ett dåligt samarbete på tjänstemannaplanet.

Till det sagda vill vi lägga några synpunkter på alternativa möjligheter att möta en pressad arbetssituation inom domstolarna.

Den remitterade promemorians utgångspunkt är att det gäller att för den summariska processens dcl åstadkomma förenklingar vid tingsrätternas lagsöknings- och betalningsföreläggandeavdelningar. Att ändra måltill- strömningen till domstolarna synes däremot inte ha varit avsikten och de negativa verkningar som förslaget kan komma att få för arbetet på tviste- målsavdelningarna vid tingsrätt berörs inte.

Vi arbetar med delvis andra perspektiv. För det första är det sålunda för oss väsentligt att mål inte går till domstol i onödan. Vi försöker undvika att regelsystemet utformas så att gäldenärer kan utnyttja processmaskineriets eftersläpning som en billig kreditform.

Det finns ytterligare problem att ta upp när det gäller att minska en onö— dig tillströmning av mål till tingsrätter. I det sammanhanget vill vi peka på att det numera ifrågasätts om stat och kommun skall åtnjuta frihet från skyldighet att betala ansökningsavgift. Deras krav rör sig med nuvarande regler ofta om belopp understigande 100 kronor. Den statliga och kommu- nala friheten från expeditionsavgifter övervägs f.n. av budgetdepartemen- tet.

En annan viktig fråga som vi vill ta upp gäller den summariska proces- sens förhållande till den egentliga tvistemålsrättegången. Enligt vår upp— fattning är det nödvändigt med en helhetssyn på tingsrättsarbetet. För- utom vad vi förut sagt om att samma regler bör gälla för samma situationer

Prop. 1981/82: [34 [00

anser vi det viktigt att mål hanteras i den processform som enklast kan åstadkomma ett avgörande. Vi vill gå så långt att vi påstår att det vore av- sevärt bättre att tingsrätternas lagsökningsavdelningar blev ytterligare be- lastade. om det ledde till att de egentliga tvistemålsavdelningarna kunde avlastas i minst samma utsträckning.

Det gäller att åstadkomma en process som i varje enskilt fall är så billig och enkel som möjligt inte att genom processrättslig lagstiftning motver- ka att arbetssituationen blir alltför pressad på den ena eller andra avdel- ningen. Problcm av det slaget kan i stället med fördel mötas med ändrad fördelning av resurser och personal.

Den summariska processen kan enligt vår mening i en något mera kvali- ficerad tappning sålla bort en del oegentliga tvister från den egentliga tvis- temålsprocessens område. Detta är viktigt eftersom den summariska pro- cessen är ett ojämförligt mycket billigare alternativ än den egentliga tviste- målsproeessen. Vid en reform av det slag vi tänker oss blir det ofrånkom- ligt med en överföring av vissa personalresurser från tvistemålsavdelning- arna till lagsökningsenheterna vid tingsrätt.

Sveriges dtmmrq/örbund: Antalet mål om lagsökning och betalningsfö- reläggande har ökat kraftigt under senare år. I vissa tingsrätter har tidvis uppstått oacceptabla balanser. som har medfört svårbemästrade handlägg- ningsproblcm. I det rådande statsfinansiella läget torde det inte vara möj- ligt att förstärka tingsrätternas resurser i sådan grad att förhållandena däri- genom kan göras tillfredsställande. För att situationen skall förbättras är det därför nödvändigt att —- såsom föreslås i promemorian genomföra ändringar i förfarandet. som tar sikte på att effektivisera handläggningen i tingsrätterna.

Vissa av förslagen i promemorian innebär att större krav än hittills ställs på sökanden. I de många fall där sökanden företräds av en affärsdrivande inkassobyrå eller är en borgenär som har så många egna mål att han kan hålla sig med egen utbildad personal. är det rimligt att begära så fullständi- ga och korrekta uppgifter redan i ansökningen att brister härvidlag inte vål- lar domstolen problem vid handläggningen. Strävan bör. emellertid vara att hålla förfarandet på en sådan nivå att det förblir praktiskt möjligt för en en- skild person att utanjun'diskt biträde utnyttja den summariska betalnings- processen för att få betalt för en fordran. Då förfarandet regleras måste man också noga beakta att handläggningens effektivitet inte får gå ut över rättssäkerheten.

Såsom framhålls i promemorian pågår i andra sammanhang utrednings— arbete. som har inverkan på den summariska processens utformning. t.ex. i rättegångsutredningen. Förslagen i promemorian innebär mest detalj— ändringar i den gällande rätten. 1 den mån de kan underlätta domstolarnas arbete. framstår ändringarna som ytterst angelägna. Det bör därför inte möta betänkligheter att de genomförs utan att man avvaktar resultatet av andra utredningar.

Prop. 1981/82: 134 101

De förslag i promemorian som förbundet ansett sig kunna tillstyrka kan antas komma att underlätta domstolarnas arbete med mål om lagsökning och betalningsföreläggande. Lättnaderna torde dock huvudsakligen bli marginella. Förbundet vill därför avslutningsvis framhålla att problemen ingalunda kan anses lösta. Tvärtom erfordras sannolikt ytterligare. kraft- fulla åtgärder för att förhållandena skall bli godtagbara.

Sveriges advokatmmfund tillstyrker med vissa påpekanden —- att pro- memorieförslagen läggs till grund för lagstiftning.

Svenska Bankföreningen: Bankföreningen ställer sig positiv till strävan- dena att rationalisera och därmed förhoppningsvis nedbringa handlägg- ningstiderna i den summan'ska betalningsprocessen. Man får emellertid in- te bortse från att den summariska betalningsprocessen bara är en länk i en kedja av åtgärder. i vilken också ingår handläggning hos de exekutiva myn- digheterna. Det är därför anledning att peka på att det kan finnas skäl att effektivisera också andra delar i denna helhet. — —— —

Pust- och It'reditbanken har anslutit sig till vad som anförts i Svenska Bankföreningens remissyttrande.

Sveriges allmänna hypoteksbankr'* För hypoteksföreningarna knyts in- tresset främst till förfarandet när det gäller lagsökning för fordran. som grundar sig på skriftligt fordringsbevis och som är förenad med panträtt i fast egendom. Banken anser sig därför inte ha anledning att lämna syn- punkter på promemorians innehåll i de delar detta inte berör denna typ av lagsökning.

Allmänt kan sägas att rådande situation beträffande handläggningstider- na av lagsökningsansökningar hos många tingsrätter är otillfredsställande. Det är nödvändigt att dessa tingsrätter planerar sitt arbete så att lagsök- ningarna kan handläggas med den skyndsamhet som lagen förutsätter. ] promemorian anges att situationen skulle kunna förbättrats genom bättre utbildning hos handläggarna på inkassobyråer m.m. Enligt bankens erfa- renhet finns det också behov av bättre utbildning av de tjänstemän som hos tingsrätterna handlägger lagsökningsärenden. Den osäkerhet som bris- tande utbildning skapar leder ofta till en övernitisk granskning som resulte- rar i begäran om komplettering "för säkerhets skull" i ärenden som redan är kompletta.

Konungariket Sveriges stadsIiyputekskasm : Under senare år har antalet mål i den summariska betalningsprocessen —— huvudsakligen mål om betal- ningsföreläggande — ökat kraftigt. Eftersom tingsrätterna och stämnings- mannaorganisationen har att möta ökningen med i princip oförändrade personalresurser har även handläggningstiden i mål om lagsökning ökat oroväckande. Stadshypotekskassan välkomnar därför förslag som kan nedbringa handläggningstiderna i dessa mål.

” Ett av Sveriges allmänna hypoteksbank bifogat yttrande från Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution överensstämmer i allt vä— sentligt med hypoteksbankens yttrande.

Prop. 1981/82: 134 102

Svenska inkassqfi'ireningen: På 5. 3 nämns att antalet Bf—mål under de se- naste åren ökat mycket kraftigt.

Det kan vara av intresse att notera att Trafrkförsäkringsföreningen sva- rade för större delen av ökningen på 70 000 Bf-mål från 1979 till 1980. Det undandrar sig föreningens bedömning huruvida denna koncentration av ökningen till trafrkförsäkringar kan medföra någon riktad åtgärd i syfte att minska antalet Bf—mål.

På 5. 3 sägs att lagsökningens praktiska användningsområde minskat un- der det att betalningsföreläggandets ökat samt att en orsak härtill torde va- ra att köp på kontokort i betydande utsträckning har ersatt de gamla avbe- talningsköpen.

Denna förmodan torde vara alltför kategorisk. Några omständigheter har dock medfört att traditionella avbetalningsgods numera säljs genom kontokrediter. En är att TV. radio och vissa stereoanläggningar säljs i så- dan omfattning och till så pass låga priser att kontokrediten lämpar sig bättre än avbetalningsköpet. En annan är att benefrciercglcrna numera har en generös utformning varigenom säljaren ej kan använda sin återtagande- rätt vid avbetalning. En tredje omständighet är att konsumentverkets an- visningar till konsumentkreditlagen undantagit möbler från åtcrtaganderätt vid avbetalning. En förändring av förutsättningarna i någon av dessa om- ständigheter skulle kunna medföra en återgång till avbetalning och sälja- rens möjligheter att återtaga godset. Därigenom skulle antalet Bf—mål kun— na minskas.

På 5. 4 anges att klara tendenser i Bf-målen under de senaste åren är bl.a. att gäldenärerna har allt kortare tid på sig efter förfallodagen att betala in- nan ansökan ges in till domstol.

Denna utveckling är en konsekvens bl.a. av konsumentkreditlagens strängare regler än tidigare betr. inskränkt återtagandemöjlighet m.m.

Det anges också att åtskilliga borgenärer har börjat ge in ansökningar även på mindre fordringsbclopp.

Denna utveckling är även medlemmarnas erfarenhet. Fordringsbelop- pen hänför sig till småannonser som ökat i dagspressen och olika typer mindre avgifter som införts för smärre tjänster. Dessa mindre avgifter är emellertid av stor ekonomisk vikt. enär antalet är stort. (.)m avgifterna ej skulle kunna drivas in skulle detta leda till att avgifterna och priset på de tjänster avgifterna avser måste höjas. vilket ej kan vara av intresse. Vidare skulle betalningsmoralen försämras. Som sägs på s. öl i promemorian är det "ett grundläggande samhälleligt intresse att en god betalningsmoral upprätthålls". Denna uppfattning hyser också datainspektionen i egenskap av tillsynsmyndighet betr. inkassolagen. Föreningen har uppehållit sig vid denna fråga. enär det i andra men liknande lagområden uttryckts ett önske- mål att av rationaliseringsskäl minska antalet "småärenden". [ samband med höjningen av exekutionsavgiften från l75z— till 250:— ansågs en sådan utveckling eftersträvansvärd i vad gäller ingivning av ansökan-om utmät—

Prop. 1981/82:134 103

ning. Detsamma gäller vid riksskatteverkets utarbetande av föreskrifter till den nya utsökningsbalken till kronofogdemyndighetema.

En utveckling av ADB-tekniken vid Bf—mål hos tingsrätterna och mellan dessa och inkassobyråer—na kommer att medföra stora rationaliseringsvins- ter. Föreningen deltager följdriktigt i de diskussioner som rör den försöks- verksamhet som förbereds i domstolsverkets regi.

2 Domstolens prövning av sin behörighet

.S'tat:k/rolm.s- tingsrätt: Tingsrätten tillstyrker förslaget på de i promemo- rian angivna skälen. .

Ltmds tingsrätt: Tingsrätten ifrågasätter om särskild lagregel t3l s") är nödvändig. Ett alternativ till utredarens förslag vore att slopa lagsöknings- lagens nuvarande särreglering angående officialprövning och i stället låta lt) kap. RB gälla utan tillägg. frånsett regeln om fastighetsforum. I den skriftliga processen är det för gäldenären av mindre vikt till vilken domstol han har att vända sig med bestridande. Om målet hänskjuts till rättegång får forumfrågan visserligen större betydelse för gäldenären. Det rör sig emellertid här om ett mycket begränsat antal mål. enligt betänkandet cirka tre procent av det totala antalet ansökningar om Bf. För övrigt har gäldenä- ren möjlighet att göra foruminvändning: erinran härom bör göras i föreläg- gandet. De problem som kan följa av tingsrättens förslag till lagändring är inte större än att de bör kunna få en teknisk lösning.

Malmö tingsrätt: Som påpekats i promemorian saknar det reell betydel- se för gäldenären vilken domstol som handlägger målet så länge handlägg- ningen är skriftlig. I promemorian återges vissa exempel på de konsekven- ser dcn nuvarande regeln om relevant tidpunkt för forumprövningen kan leda till. Tingsrätten anser att betydande fördelar ur rationaliseringssyn- punkt skulle uppkomma om förhållandena vid tiden för ansökningens ingi- vandc till tingsrätt får vara avgörande i forumhänseende så länge målet handläggs inom ramen för summarisk process. Undantag bör endast göras i fall enligt 10 kap. 17 s' rättegångsbalken. Detta är visserligen en avvikelse från regeln i 10 kap. 15 & rättegångsbalken men tingsrätten vill erinra om att enligt stadgad praxis i mål om försättande i konkurs forumfrågan bedö- mes med hänsyn till förhållandena vid konkursansökningens ingivande (se de i lagboken under 6 s" konkurslagen anmärkta rättsfallen). Skulle däre- mot ett mål om lagsökning och betalningsföreläggande genom hänskjut- ning eller återvinning komma att handläggas som tvistemål (oftast för- enklat sådant) bör däremot av hänsyn till gäldenären forumfrågan bedömas enligt 10 kap. l5 & rättegångsbalken. Om det då visar sig att målet är an- hängigt vid fel forum bör överflyttning ske enligt 32 ä 2 st. LL i dess lydel— se enligt SFS 1981 :848. Lagrummets räckvidd bör då utökas till att omfatta även hänskjutna mål. 1 den föreslagna lydelsen av 31 & LL bör alltså enligt tingsrättens mening orden "gäldenären begär det eller" utgå.

Prop. 1981/82: 134 l04

Dnmstulsverket: För att skapa överensstämmelse med rättegångsbal- kens regler (34 kap. 2 &) bör det av 31 & LL framgå att foruminvändning i princip skall göras då gäldenären första gången för talan i målet.

Datuinspektitmen: Resonemanget i promemorian om syftet med hem- vistregeln i rättegångsbalken synes närmast vara att i en skriftlig process saknas grtrnd för en hemvistregel.

] promemorian drar man emellertid inte den slutsatsen att föreslå av- skaffande av forumregeln för den summariska processen. Ett avskaffande skulle måhända medföra att arbetsbelastningen blev ojämn på domstolarna men kunde också innebära —- om målen fritt kunde fördelas mellan dom- stolarna —- bättre möjlighet att utnyttja den totala domstolskapaciteten. Forumprövningcn kunde i så fall ske först om och när målet hänskjuts. Måhända är dock detta en reform som bör sparas till rättegångsutredning- en.

Postverket: Postverket har inte någon invändning mot förslaget att rät- tens offieialprövning begränsas till målets inledningsskede.

Riittegårrgsutredningen: [ summarisk process sker enligt nu gällande rc- gel en officialprövning av att ansökan getts in till rätt domstol. Prövningen avser även de dispositiva forumregler som vid ordinär process omfattas av regler som innebär att eventuella invändningar måste göras gällande av svaranden för att de skall bli beaktade.

l promemorian redovisas på sidan li. ett flertal anledningar till varför man i summarisk process. som är skriftlig. inte behöver ha någon prövning av om ansökan getts in till fel domstol. Skälen äri huvudsak desamma som vi under hand redovisat för justitiedepartementet till stöd för en ordning enligt vilken tingsrätt vid summarisk hantering av ett mål endast skall be- akta vissa särskilt betydelsefulla tvingande forumregler.

Promemorian anvisar emellertid en betydligt mera inskränkt lösning. nämligen att det liksom hittills skall ske en forumprövning när ansökan ges in men att forumfrågan inte skall omprövas senare i processen annat än när en tvingande fortrmregel trätts för när.

Vi anser inte en sådan lösning hållbar. Skall man göra om fortrmreglerna för summarisk process redan innan vårt'betänkande läggs fram bör man göra det efter rakare linjer och helt slopa prövningen av om talan inletts utan stöd av en dispositiv forumregel.

Även när det gälller de tvingande forumreglerna menar vi att många sak- nar betydelse för den summariska processen. Det gäller främst alla de reg- ler enligt vilka målet skall prövas av en annan tingsrätt än den hos vilken ansökan gjorts.

Att mål kan prövas summariskt vid tingsrätt i strid mot vanliga tvingan- de forumregler visas bl.a. av att summarisk process i tvister som normalt, hör till arbetsdomstolen och statens va-nämnd sker vid tingsrätt. Enligt vår mening bör man —- om man nu vill ändra forumprövningen i summarisk process —— inte skära alla tvingande forumregler över en kam.

Prop. 1981/82:134 ' 105

Uttryckssättct i förslaget till ändring av 31 & lagsökningslagen antyder för övrigt en bristande förståelse för konstruktionen av 10 kap. 17 % rätte- gångsbalken. Det är sålunda knappast det sistnämnda lagrummet som till- lämpas när talan avvisas på grund av att en tvingande forumregel har trätts för när. Det berörda lagrummet säger nämligen endast att rätten inte på grund av vttu'i IO kup. balken sägs är behörig i de i paragrafen angivna fal- len. I vanlig process är det i stället 34 kap. 1 5 som tillämpas och i lagsök- ningslagsfallen berörda 31 s.

Vi vill påpeka att i promemorian sägs att även handräckningslagens fo- rumregler bör ändras på motsvarande sätt som lagsökningslagens. Något förslag till ändring av handräckningslagen finns dock inte redovisat i pro- memorian.

Sveriges domare/iirbund: Regeln i 10 kap. 15 & rättegångsbalken innebär i fråga om mål om lagsökning och betalningsföreläggande att forumfrågan skall prövas med hänsyn till förhållandena vid tidpunkten då föreläggandet delges gäldenären. Som framhålls i promemorian medför detta inte sällan att omfattande delgivningsarbcte utmynnari ett avvisningsbeslut och där- med visar sig ha skett till ingen nytta. Denna ordning är givetvis tidsödan- de och oekonomisk. Den föreslagna regleringen —- att rättens officialpröv- ning av forumfrågan begränsas till det skede då ansökningen först skall tas upp till handläggning och att senare prövning förutsätter invändning från gäldenären eller tillämpning av 10 kap. 17 & rättegångsbalkenförefaller att vara en lämplig avvägning av de motstående intressena.

I detta sammanhang vill förbundet erinra om ett tidigare framfört för- slag. nämligen att en ansökan som ställts till fel domstol. i fall där forum- frågan är uppenbar inte skall avvisas utan i stället efter överenskommelse med sökanden överlämnas till behörig domstol. Ett sådant förfarande. som nu på många håll tillämpas utan lagstöd. innebär fördelar för sökanden trtan nämnvärd belastning på domstolen.

.S'veriges advokatsantfttnd: Samfundet har ingen erinran mot det fram- förda förslaget. Särskilt mot bakgrund av att det är fråga om en skriftlig process bör det inte medföra några direkta olägenheter för en gäldenär att svara hos en domstol på en ort där han inte längre har formellt hemvist.

Sveriges ji'ireningsbankers förbund: Förbundet tillstyrker förslaget att begränsa rättens offreialprövning till den summan'ska betalningsproces— sens inledningsskede. Det nuvarande förfarandet. att pröva forum i sam- band med delgivningen. leder i många fall till omotiverade fördröjningar och ökade kostnader. Utredningsförslaget innebär att foruminvändning från gäldenärens sida skall respekteras. Det kan dock. enligt förbundets mening. ifrågasättas om foruminvändning från gäldenären skall kunna leda till att tingsrätten anses obehörig att fortsätta behandlingen av ett betal- ningsföreläggande eller en lagsökning. särskilt i de fall då det är frågan om invändning om att gäldenärens bostadsort ligger utanför domsagan. Så länge förfarandet är skriftligt. kan det knappast vara någon betydande nackdel för gäldenären att målet handläggs vid en avlägsen tingsrätt.

Prop. 1981/82: 134 106

Svenska Bankföreningen: Bankföreningen ansluter sig till promemorians förslag om en förenklad forumprövning och om de nyanserade kraven på fullmakt och registreringsbevis.

Svenska inkussoföreningen: Föreningen frågar sig här om inte förslaget skulle kunna sträcka sig längre än vad som sägs i promemorian.

Om en ansökan om betalningsföreläggande av något skäl gjorts vid obe- hörig domstol skall talan inte tas upp till prövning i sak utan i stället avvi- sas av rätten enligt 21 & lagsökningslagen. lJuU 1979/80:40. s. 2. sägs "För sådant fall ges varken i RB eller lagsökningslagen föreskrifter för domsto- len om att ansökningen eller målet kan vidarebefordras till domstol som är behörig att ta upp målet. Ett skäl till denna ordning kan som uttalas i förar- betena till RB (SOU 1938:44 s. 154 f.) vara att en överflyttning strider mot den sidoordnade ställning som olika underrätter intar till varandra."

Föreningen ifrågasätter om inte det angivna skälet mot en automatisk överflyttning skulle kunna efterges i Bf—mål. En ändring till en automatisk överflyttning till rätt domstol skulle innebära en minskad pappershante- ring. tidsvinster och kostnadsbesparingar för gäldenärer. borgenärer och tingsrätter. Detta enär det där ofta är fråga om gäldenärer som relativt ofta byter bostadsort. vilket kan leda till upprepade ansökningar. delgivningar och avvisningar.

3 Kontrollen av parternas och ombudens behörighet

Svea hovrätt: I fråga om kravet på registreringsbevis för borgenär synes inte finnas anledning att ändra på vad som nu gäller enligt 11 kap. 4 s' rätte- gångsbalken. Bestämmelsen om fullmakt iden föreslagna 31 a & kan lämpli- gen utformas i överensstämmelse med 2 & lagen om handläggning av dom- stolsärenden.

Stockholms tingsrätt: Tingsrätten tillstyrker de föreslagna författnings- bestämmelserna om behörighetshandlingar i mål om lagsökning och betal- ningsföreläggande (31 a å). Fullmakt för borgenärsombud torde endast i få fall behöva krävas in. Tingsrätten kan även i huvudsak instämma i vad som i promemorian anförts om företeende av registreringsbevis. Frågorna härom torde dock liksom f.n. komma att behandlas något olika vid olika domstolar. Förutom skilda lokala förhållanden av allmän att måste här ar- betets rationella uppläggning vid den enskilda domstolen tillmätas stor vikt vid bestämmande av riktlinjerna avseende företeende av registreringsbevis för borgenären. Även ordningssynpunkten —— att borgenärens firma skall anges helt riktigt i register m.m. —- måste tillmätas betydelse vid avväg- ningen mot förväntade rationaliseringsvinster.

Malmö tingsrätt: Kontrollen av fullmakter och registreringsbevis tar f.n. en stor del av domstolarnas tid i anspråk. Brister i dessa hänseenden utgör troligen den vanligaste orsaken till begäran om komplettering i aktuella

Prop. 1981/82: 134 107

mål. Det är därför uppenbart att rationaliseringar här skulle kunna ge stora tidsvinster. Som påpekats i promemorian tjänar kontrollen av att s.k. "professionella ingivare" har erforderlig fullmakt inte något verkligt syfte. Det är också vanligen dessa ingivare som tycks ha störst problem med att visa sin formella behörighet. Beträffande mindre eller enskilda ingivare ut- gör däremot fullmaktstvånget knappast något problem idag. Samtidigt in- nefattar förekomsten av fullmakt en viss garanti gentemot oegentliga förfa- randen. Mot bakgrund härav synes den föreslagna regeln. som gör full- maktskontrollen till ett rent undantag. något väl långtgående. I praktiken kommer fullmakt så gott som aldrig att inges frivilligt. Den ingivare som ut- sättes för föreläggande att inge fullmakt kan med fog känna sig misstänk- liggjord (se förslaget till spccialmotivering till 31 a s"). Tingsrätten föreslår därför att Iokutionen "på grund av särskilda omständigheter" utmönstras ur lagtexten. Vad gäller kravet på registreringsbevis beträffande borgenär som är juridisk person. delar tingsrätten uppfattningen att sådant krav en- dast undantagsvis skall uppställas och då huvudsakligen för att kontrollera borgenärens identitet. Det torde åligga domstolarna att se till att utslag och slutbevis är exigibla innefattande bl.a. att angivna parter existerar. När den i ansökningen angivna beteckningen på borgenären är oklar eller tvi- velaktig bör därför registreringsbevis eller firmabevis krävas. När det gäl- ler behörighetskontrollen utgör regleringen i RB ll:4 ett fullt tillräckligt stöd för att i flertalet fall avstå från kravet på registreringsbevis för borge- nären. Det kan naturligtvis inte skada att detta särskilt markeras i lagsök- ningslagen. varför tingsrätten tillstyrker förslaget i denna del under förut- sättning att texten modifieras i enlighet med vad som föreslagits ovan avse- ende fullmaktskontrollen.

Göteborgs tingsrätt: Tingsrätten fäster särskild vikt vid förslagen under denna punkt. Om promemorieförslagetgenomförs. kan dock rättelse enligt 17 kap. 15 å rättegångsbalken inte göras i slutbevis och utslag. som blivit felaktiga. exempelvis p.g.a. att borgenärens namn angetts felaktigt i målet. Det blir alltså ännu mera angeläget att inkassoföretagen och andra företrä- dare för borgenärer ser till att borgenärens namn anges rätt i ansökan och utan egna påhittade förkortningar.

DUI'IISIOISWIF/(ef! Arbetet med att kontrollera fullmakter och andra behö- righetshandlingar tar otvivelaktigt i anspråk en relativt stor del av den tid som kan ägnas åt varje enskilt mål. En minskad behörighetskontroll skulle därför medföra en inte oväsentlig tidsbesparing. Det gäller emellertid att finna en lämplig avvägning mellan rättssäkerhetens intresse och önskemå- let om en rationell handläggning av den summariska processen. Med den lösning som föreslagits i promemorian finner domstolsverket att reformen inte kan anses stå i strid med rimliga rättssäkerhetskrav. Domstolsverket är således berett att tillstyrka en minskad behörighetskontroll.

Dam/mpektiunen: Även vad gäller behörigheten synes den summariska processen ha belastats med formella regler med begränsat värde i samman-

Prop. l981/82: 134 108

hanget. För närvarande råder en viss diskrepans mellan å ena sidan inkas- solagens tillstandshavare dvs. inkassoföretaget som sådant å ena sidan och rättegångsbalkens ombud dvs. en handläggare hos inkassofi'iretagct å den andra. Datainspektioncns tillsyn utövas mot inkassoföretagen. inte mot enskilda handläggare. Reellt sett är det också inkassoföretaget som sådant som åtagit sig inkassouppdraget. det personliga ansvaret för inkassoombu- det är snarast fiktivt. Datainspektionen delar uppfattningen att behörig- hetskontrollen kan slopas i norrnalfallen. Därigenom erhålls också bättre överensstämmelse mellan 9 & inkassolagen och verkligheten (Betalning som gäldenärer erlagt till den som har uppdrag att driva in fordran är gäl- lande mot borgenärer). Möjligen kan det i vissa fall bli svårare att styrka att ett uppdrag föreligger om fullmakt i princip inte fordras. Detta problem är dock begränsat och bör inte hindra den föreslagna förändringen. Prome- rnorians förmodan om innebörden i god inkassosed (s. 24) i visst avseende be kräft as .

Postverket: Förslaget att slopa fullmaktstvånget för borgenärer innebär en förenkling för Postverket. Förslaget tillstyrkes.

Riittcgångsutredningen: I promemorian föreslås för den summariska processens del att fullmakt för den som uppträder som ombud eller bevis att den som uppträder som part eller som ställföreträdare för part är behö- rig inte behövcr företes. såvida inte rätten på grund av särskilda omstän- digheter finncr det behövligt.

Vi delar uppfattningen att man idag gär onödigt långt i fråga om att in- fordra fullmakter och bevis om behörighet. Vi är emellertid negativa till att man gör sådana lättnader som promemorieförslaget gör. Motiveringen till förslaget är nästan helt uppbyggd kring det förhållandet att de flesta ansök- ningar ges in till domstolen av professionellt verksamma personer. Det finns emellertid många andra som ger in ansökningar och det skulle ha fun- nits flera om inte reklamen kring småmålslagen varit så ensidigt inställd på att människor skall ge in en ansökan om stämning enligt den lagen. även när de behöver gå till domstol bara för att få en exekutionstitel.

[ ett av oss utarbetat förslag till nytt summariskt föifarande vid tingsrätt har vi låtit vissa regler gälla endast för sådana mål i vilka den som ger in an- sökningen mer eller mindre professionellt ägnar sig åt inkassoverksamhet e.d. Vi brukar kalla dessa mål superenkla. Till de särskilda reglerna för en superenkel process hör med vissa mindre betydelsefulla skillnader de reg- ler angående fullmakter oeh behörighetsbevis som i departementsprome- morian föreslagits gälla för all summarisk process. Vi menar att den ut- vidgning av reglernas tillämpningsområde som skett idepartementsprome- morian kan orsaka svårigheter och att det hade varit bättre om departe- mentspromemorian i stället tagit tipp hela vårt förslag till behörighetsregler m.m. i fråga om superenkel process.

Att vi begränsat vissa regler till sådana mål som initierats av professio— nellt verksamma ingivare måste ses mot bakgrund av de kontrollmöilighe-

Prop. 1981/82: 134 109

ter beträffande sådana personer som" vi ansett föreligga. Något förenklat kan saken uttryckas så att vi menat att inkassolagens sanktionssystem och skyddsmekanismer kan föras tipp också på ett högre plan i indrivnings- verksamheten och få betydelse bl.a. i de avseenden som nu är i fråga. Att det behövs ett sanktionssystem. som kanske går längre än skadeståndsreg— lernai RB framgår enligt vår mening bl.a. av de uttalanden om rådande för- hållanden som görs på sidan 18 i promemorian.

Vårt förslag är å andra sidan mera vidsträckt än promemorieförslaget ge- nom att det inskränker skyldigheten att inge behörighetsbevis också såvitt avser uppgifter om svaranden. ] det avseendet vill vi påpeka att det gäller att hålla isär skyldigheten att lämna uppgift om svaranden och dennes eventuella ställföreträdare m.m.. å ena sidan. och skyldigheten att ingc be- vis för att uppgifterna är riktiga. å den andra sidan. Av olika skäl menar vi att dagens praxis vid vissa domstolar att i fråga om t.ex. aktiebolag alltid kräva ett färskt bevis från patent- och registreringsverket om vilka som får teckna svarandens firma går för långt. Såvitt gäller de professionellt verk- samma ombuden på den summariska processens område bör man kunna nöja sig med ett betydligt lägre beviskrav eller helt godta de uppgifter som ombudet numera själv ofta har tillgång till genom moderna möjligheter till kontakt med patent- och registreringsverket.

] fråga om den tekniska utformningen av bestämmelserna vill vi påpeka att den grundläggande regleringen av skyldigheten att inge bevis om behö- righet framgår av 34 kap. 1 s RB och inte finns i 11 kap. 4 5. Sistnämnda be- stämmelse gör endast undantag från vad som gäller enligt 34 kap. 1 5.

Vidare synes förslaget ha förbigått behovet av att på något sätt ange vil- ken behörighet den som uppträder som ombud utan fullmakt skall anses ha i målet. Skall han anses behörig att ingå förlikning? Bestämmelser om be- hörighet finns idag i 12 kap. 14 & RB.

Sveriges (lmnrire/i'irbimd: Kontroll av behörighetshandlingar tar avse- värd tid i anspråk vid handläggning av mål om lagsökning och betalningsfö- reläggande. Betydande rationaliseringsvinster torde kunna göras om denna kontroll reduceras. Såsom anförs i promemorian är fullmaktskravet i de flesta fall överflödigt. Det torde utan risk kunna överlåtas åt rätten att i det enskilda fallet avgöra om behörighetshandlingar erfordras. Motsvarande regel i lagen om handläggning av domstolsärenden torde i allmänhet tilläm— pas såsom nu föreslås utan att nämnvärda olägenheter har försports. Även i fråga om ställföreträdare bör behörighetskontrollen kunna inskränkas på samma sätt.

Det är förbundets uppfattning att promemorieförfattaren underskattar de problem med borgenärens identitet som föranleder domstolarna att fordra in registreringsbevis. Erfarenheten visar att det ibland uppstår ovisshet om borgenärens egenskap av juridisk person och att firman inte sällan är felaktigt angiven. Till skillnad från promemorieförfattaren anser förbundet att det måste anses åligga rätten att vaka över att borgenären är

Prop. 1981/82:134 110

rätt angiven. Det måste nämligen vara en uppgift för rätten att se till att ett slutbevis eller ett utslag tar upp rätt parter. ! annat fall torde problem upp— stå i senare skeden. t.ex. om målet tas upp ånyo efter hänskjutande eller återvinning. Rättens verksamhet härvidlag torde ha stöd i det åberopade lagrummet. 11 kap. 4 % rättegångsbalken. som talar om inte bara ställföre- trädarens behörighet utan även partens. i de fall där borgenären inte läm- nar riktiga uppgifter om sig torde det vara verklighetsfrämmande att före- ställa sig att kontrollen av borgenärens identitet och beteckning kan anför- tros åt gäldenären. Denne har antagligen i sina tidigare mellanhavanden med borgenären fått samma identitetsuppgifter som lämnas i ansökan till tingsrätten. Vidare har gäldenärerna säkerligen genomsnittligt mindre kompetens i hithörande frågor än borgenärernas ombud. Vad som nu har anförts innebär emellertid inte att förbundet förordar ett generellt krav på bevis om borgenärens identitet. I allmänhet är sökandens uppgifter tillför- litliga och dessa bör därför kunna godtas om inte i det enskilda fallet rätten finner kontroll erforderlig. Som skäl för sådan kontroll bör inte krävas någ- ra särskilda omständigheter som rätten har att redovisa. Lagtexten bör jämkas i enlighet härmed.

När det gäller krav på registreringsbevis för gäldenären ligger saken an- norlunda till. Förbundet delar visserligen inte uppfattningen i promemori- an atf sådant bevis erfordras för prövning av forumfrågan. Härvid skallju i allmänhet borgenärens uppgift godtas. Emellertid torde inte registrerings- bevis kunna undvaras för att'rätten skall kunna fastställa gäldenärens iden- titet och kontrollera att delgivning har skett på rätt sätt.

Sveriges aclvukalsumfuml: Samfundet delar den i promemorian framför— da uppfattningen att kravet på företeende av fullmakt för borgenärsombud samt registreringsbevis eller annan behörighetshandling för borgenär då denne ärjuridisk person kan slopas för de flesta fall.

Kravet på företeende av registreringsbevis eller motsvarande behörig- hetshandling för gäldenären föreslås dock finnas kvar som generell regel. Grunden för att upprätthålla detta formella krav anges i promemorian vara att tingsrätten genom registreringsbevis eller motsvarande handling kan kontrollera dels sin egen behörighet vad gäller forum. dels att delgivning sker med behörig företrädare. Då gäldenären är fysisk person föreligger in— te något motsvarande krav. dock att skyldighet skall föreligga att alltid uppge personnummer och fullständig postadress.

Att anskaffa registreringsbevis har ofta visat sig vara tidskrävande på grund av långa väntetider hos patentverk och/eller handelsregister. Enligt rådande praxis accepterar domstolarna tipp till ett år gamla registrerings- bevis. Företeende av ett sådant registreringsbevis är inte någon garanti för att i beviset upptagna förhållanden om ställföreträdare eller styrelsens säte respektive platsen för rörelsens bedrivande etc. fortfarande är gällande. En ytterligare rationaliseringsåtgärd borde därför enligt samfundets me- ning vara att man. åtminstone försöksvis. slopade kravet på företeende av

Prop. 1981/82: 134 111

registreringsbevis förjun'disk person som gäldenär i Bf—mål. förutsatt att borgenären i an sökan uppger gäldenärens organisationsnummer samt nam- net på behörig företrädare. Samfundet vill i detta sammanhang erinra om att det i Förbundsrepubliken Tyskland sedan länge gäller att AG och GmbH på sitt brevpapper skall ange det handelsregister vari det införts samt det nummer varunder registreringen skett. Syftet med bestämmelsen är att bolaget trots firmabyte lätt skall kunna spåras. Motsvarande bestäm- melse kommer. i den mån den inte redan finns. att införas i EG:s samtliga medlemsstater.

Sveriges föreningsbankers förbund: Förbundet tillstyrker förslaget att avskaffa fullmaktstvånget i samband med den summariska betalningspro- cessen. Den kontroll av parters och ombuds behörighet som kan vidtas om någon särskild omständighet påkallar detta bör vara tillräcklig för att till- godose kravet på rättssäkerhet.

Sveriges allmänna hypoteksbank: Banken tillstyrker förslaget att full- makt inte behöver företes i mål om lagsökning.

Svenska inkassuft'ireningen: På s. 17 konstateras att domstolarnas full- maktsbanker tenderar att bli svåröverskådliga och tungarbetade.

Föreningen instämmer häri och kan vidarebefordra den erfarenheten från medlemsföretagen att tingsrätterna många gånger begär fullmakter trots att det i ansökan hänvisats till tidigare deponerad rättegångsfullmakt. Det merarbete som ofullständiga ansökningar leder till för tingsrätterna (se s. 8 i promemorian) kan till en del förklaras av detta förhållande och till motsvarande problem med registreringsbevis för borgenär.

Föreningen instämmer i promemorians förslag att kravet på registre- ringsbevis beträffande borgenär som ärjuridisk person samt kravet på full-_ makt för den som för talan i egenskap av ombud kan slopas för de flesta fall. En sådan ordning skulle innebära en icke obetydlig rationalisering och tidsvinst.

1 den mån det skulle visa sig att något missbruk skulle uppstå förefaller det vara möjligt för datainspektionen att —- i egenskap av tillsynsmyndighet betr. inkassolagen — kunna ingripa.

4 Yrkanden och grunder m.m.

.S'toeklmlnis tingsrätt: Tingsrätten delar den i promemorian framförda uppfattningen och tillstyrker den föreslagna bestämmelsen att ränta för visst fall skall utgå först från delgivningsdagen.

Lunds tingsrätt: Tingsrätten delar uppfattningen att det ofta förekom- mer bristeri ansökningarna och vill därför understryka vikten av att inkas- sobyråernas personal ges effektiv utbildning. Ytterst är det emellertid en fråga om "skärpning" av arbetsattityden hos vissa inkassobyråer. Vanli- gen är bristerna inte sådana att de kan hänföras till svårare juridiska pro- blem utan en fråga om bristande noggrannhet och ordning.

Prop. 1981/82:134 112

Tingsrätten ifrågasätter räckvidden av den föreslagna regeln beträffande ränteyrkanden (31 b å). Förslaget gäller en för borgenärer i allmänhet mindre viktig fråga. utgångspunkten för ränteberäkningen. Enligt tingsrät- tens mening bör i stället övervägas en mera långtgående regel av innebörd att ränta överhuvud ej skall utgå om inte grunderna för ränteberäkningen tydligt angivits i ansökningen.

Mal/nä tingsrätt: Det är ett känt problem vid tingsrätterna att yrkanden. inte minst ränteyrkandena. i mål om lagsökning och betalningsföreläggan- de är ofullständiga och omöjliga att bifalla i befintligt skick. Enligt tingsrät- tens mening är det emellertid principiellt felaktigt att i lag införa en tolk- ningsregel som ålägger domstolen att i en process utfyllnadsvis tolka ett yrkande så att det kan bifallas. Skall den aktuella situationen regleras i lag bör det ske på så sätt. att framställda yrkanden som är så ofullständiga att de ej titan vidare kan bifallas direkt avvisas. Promemorians förslag avstyr- kes bestämt. '

Domstolsverket: Domstolsverket har ingen erinran mot den föreslagna tolkningsregeln om utgångsdag för ränteberäkningen. Om förslaget genom- förs avser domstolsverket att komplettera den blankett varigenom gälde- nären föreläggs ansökningen om betalningsföreläggande på sådant sätt att utgångspunkten för ränteberäkningen kan utläsas av föreläggandet.

Det i detta avsnitt påtalade utbildningsbehovet för handläggare vid in- kassobyråerna måste. trots att det ligger i domstolarnas eget intresse att ansökningshandlingarna håller en hög kvalité. i första hand vara en byråer- nas egen angelägenhet. Till den del inkassoföretagen tar del av domstols- verkets blivande handbok. vilket torde komma att ske i stor utsträckning. kommer utbildningsbehovet att tillgodoses härigenom.

Datainspektiunen: Uttalandena på s. 25—26 om behovet av förbättrad utbildning för handläggare av inkassoverksamhet vitsordas. Det bör dock anmärkas att —- i avsaknad av en för inkassohandläggare avpassad. forma- liserad utbildning —— är praktik den enda vägen att utbilda sig i yrket. På se- nare år har dock i allt större utsträckning rekryteratsjurister till inkassoby- råer. Utbildningen av inkassohandläggare måste i princip anses åligga före- tagsledningarna i inkassoföretagen. Domstolsverkets handböcker och en planerad handbok från datainspektionen i tillämpning av inkassolagen tor- de underlätta utbildningsuppgiften. En mindre strikt behörighetsprövning av inkassohandläggaren torde möjliggöra en direktkontakt för domstol med företagsledningar i inkassoföretag t.ex. för diskussion om slarvigt gjorda ansökningar och utbildningsbehov.

Problemen med angivande av korrekta och fullständiga ränteyrkanden har uppmärksammats av inspektionen redan 1977. En orsak till otydlighe- terna i yrkandena kan vara den omständigheten att räntelagen förutsätter en förfallotid för t.ex. fakturor om en månad innan dröjsmålsränta börjar löpa medan fakturakonditionerna numera ofta är 10 eller 15 dagar. Avses dröjsmålsränta yrkad enligt räntelagen. får man då en förfallodag för kapi-

Prop. 1981/82: 134 | 13

talet och en annan tidpunkt varifrån dröjsmålsränta beräknas. Detta är nå- got opraktiskt. och föranleder dessutom ofta oklara eller oriktiga ränteyr- kanden.

Postverket: Postverket anser det vara mycket tillfredsställande att dom- stolsverket tillsammans med datainspektionen avser att ge ut en handbok avseende den summariska betalningsprocessen. Handboken bör givetvis i detta sammanhang behandla även delgivning. Postverket är därvid berett att medverka beträffande handbokens innehåll.

Om förslaget. att ränta skall utgå först från delgivningsdagen. genom- förs. kommer Postverket att göra betydande ränteförluster. Tiden från t.ex. en fakturas sista betalningsdag till delgivningsdagen är ofta lång. Det- ta beror bl.a. på att Postverket genomför egna krav- och inkassoåtgärder av olika slag innan ansökan om betalningsföreläggande görs hos tingsrät- ten. Därefter kan ytterligare lång tid förflyta. medan tingsrätten behandlar ansökningen. Postverket avstyrker förslaget.

Riksskatteverket: I ansökan om lagsökning eller betalningsföreläggande framställt ränteyrkande föreslås in dubio avse tiden från delgivningsdagen. RSV har inget att invända mot detta. Verket vill i sammanhanget också ta upp en annan fråga som rör ränteyrkanden i dessa mål.

Kronofogdemyndighetens verkställighet av framför allt betalningsföre- lägganden innebär inte sällan tidskrävande uträkningar av ränta. t.ex. när flera fakturor med olika förfallodagar åberopats i ärendet samtidigt som vissa avbetalningar kan ha skett. Verkställigheten skulle underlättas avse- vän om antingen räntan i utslaget var uträknad fram till ett visst datum el- ler en gemensam utgångspunkt gällde för samtliga ränteyrkanden. Att rän- tan uträknats till belopp skulle också vara till fördel för svaranden som där- igenom direkt såg hur stor hans totala skuld var. Eftersom betalningsföre- läggandena antalsmässigt är en stor del av kronofogdemyndigheters arbete är varje rationalisering av deras verkställighet mycket betydelsefullt.

Flera kronofogdemyndigheter har på grund av arbetsbelastningen fått tillämpa t.o.m. drastiska åtgärder för att över huvud taget klara av den ökande måltillströmningen (Jfr Lagutskottets betänkande 1980/81:23 s. 21 ff). De nödvändiga prioriteringarna hos kronofogdemyndigheterna torde ofta drabba bland annat enskilda borgenärer med måttliga fordringsbelopp. Det ligger därför också i borgenärernas intresse att medverka till att indriv- ningen kan ske så rationellt som möjligt. Det kan också nämnas att verk- ställighetsaspekten torde komma att beaktas i den kommande utsöknings- förordningen där följande bestämmelse enligt uppgift är tänkt att ingå: "När ansökan om utmätning omfattar ränta. bör sökanden ange vilket be- lopp räntefordringen uppgår till då ansökningen görs". Att räntan uträk- nats i ansökan om verkställighet har emellertid inte samma "värde". efter- som det uträknade beloppet då inte prövats i det summariska förfarandet hos rätten.

RSV hemställer att borgenären åläggs att i ansökan om lagsökning eller 8 Riksdagen 1981/82. ] saml. Nr 134

Prop. 1981/82: 134 114

betalningsföreläggandc också ange den yrkade räntan till belopp. förslags- vis till och med dagen för ansökans ingivande till tingsrätten. 1 andra hand bör ansökan anses omfatta ränteyrkande från delgivningsdagen.

Riittegångsutredningen: ] promemorian sägs att yrkanden och grunder kan bli bättre angivna i ansökningar och att man kan få större enhetlighet än f.n. i hanteringen hos både inkassoföretagen och tingsrätterna. om dom— stolsverket ger ut en planerad handbok om den summariska processen.

Vi kan dela uppfattningen att det finns ett betydande utbildningsbehov i fråga om process. ()m man som vi tänkt oss —- i viss utsträckning skall ha möjlighet att driva en summarisk process utan ombud blir upplysnings- verksamheten kring processen särskilt betydelsefull.

För oss är det emellenid en tveksam fråga om det verkligen är nödvän- digt attjust nu —- 35 år efter lagsökningslagens tillkomst —— ge ut en hand- ledning till bestämmelserna. Vi vill erinra om att vi inom kort kommer att lägga fram ett förslag för hela den summariska processen. Det må så vara att resurserna för att skriva en handledning finns först nu men man frågar sig om inte de resurserna i stället kan användas till att minska arbetsbelast- ningen vid de större tingsrätternas lagsökningsenheter.

En ökad utbildnings- och upplysningsverksamhet kan aldrig skapa full- komlighet. Även i'framtiden kommer vissa ansökningar att varaofullstän- diga eller bristfälliga. Behovet av att avarbeta balanser m.m. får dock inte undanskymma att processen i första hand är till för parterna. De för- enklingar som nu görs får därför inte leda till rättsförluster för enskilda.

l avsnittet om yrkanden och grunder föreslås i promemorian att om bor- genären yrkar ränta på sin fordran medan det ej av ansökningen framgår från vilken tidpunkt räntan yrkas. yrkandet skall anses gälla ränta från del- givningsdagen. Som exempel tas det fallet att ränteyrkandet angetts gälla från en icke närmare bestämd förfallodag.

Vi vill påpeka att ett utslag i lagsökningsmål eller bevis efter betalnings— föreläggande som upptar ränta endast från delgivningsdagen kommer att innebära att fråga om tidigare ränta inte vidare kan tas upp till prövning. På grund av reglerna i 13 kap. 3 & RB torde nämligen ränteyrkandet inte kunna framställas i hovrätt efter överklagande och reglerna om rättskraft i 30 kap. 9 så RB leder till att räntan för tiden mellan t.ex. förfallodag och delgivnings- dag inte heller kan tas upp i ny process. Rörde det sig bara om små belopp skulle den angivna ordningen kanske vara invändningsfri. Summarisk pro- cess kan emellertid gälla lika stora belopp som vanlig process och den an- givna risken för rättsförlust måste vägas mot att det rimligen inte kan vara särskilt svårt för tingsrätterna att i de enstaka fall det är fråga om begära komplettering.

Sveriges domareförbund: Det är förbundets erfarenhet att yrkanden och grunderi de ofta maskinellt framställda — ansökningarna i många fall är alltför knapphändigt eller rentav ofullständigt angivna. Denna iakttagelse inskränker sig ingalunda till mål om betalningsföreläggande. Problemen

Prop. 1981/82: 134 115

kan vara väl så stora ifråga om lagsökningsmål. där rätten har att göra en materiell prövning. Ansökningar om lagsökning innehåller många gånger endast yrkanden om kapitalbelopp. ränta och kostnaderjämte en hänvis- ning till en bifogad fordringshandling. [ sådana fall är det ofta ett tidsödan- de arbete för rätten att försöka utröna om yrkandena har täckning i ford- ringshandlingen, om denna innefattar bevis om att fordringen är förfallen till betalning osv. Förbundet finner det tvivel underkastat om utbildning av inkaSsobyråernas handläggare kan råda bot på sådana missförhållanden. Det finns anledning anta att bristeri ansökningarna i många fall snarare be- ror på otillräcklig omsorg och noggrannhet än på okunnighet. Är detta rik- tigt. kommer man förmodligen till rätta med problemen endast om domsto- larna ställer större krav på ansökningarna och mer strikt tillämpar reglerna om avvisning i de fall där yrkanden och grunder inte är tydligt angivna. ] sammanhanget bör understrykas vikten av att en ansökan är utformad så att gäldenären fåren faktisk möjlighet att förstå den och kan kontrollera de framställda yrkandena.

En fråga som ofta uppkommer när det föreligger brister i ansöknings- handlingarna är om ansökningen skall prövas omedelbart i föreliggande skick eller om borgenären skall föreläggas att komplettera den. Sådana förelägganden torde vara vanliga. även i situationer där domstolen med en mer formell lagtillämpning genast skulle kunna avvisa ansökningen. Många gånger tillgriper domstolarna utvägen att förelägga om komplette- ring. när ansökningen visserligen är bristfällig men det inte utan närmare överVägande framstår som klart att avvisning kan ske. En anledning att undvika avvisningsbeslut kan också vara att man föreställer sig att sådana beslut kräver särskilt utförlig motivering. Kompletteringsförelägganden medför extra arbete framför allt för domstolarnas biträdespersonal med bl.a. delgivning och bevakning av tidsfrister. Såsom anförts ovan kan av- visningsreglerna med en strikt tillämpning fungera som ett hjälpmedel för att tvinga fram större omsorg hos inkassobyråerna då de utformar ansök- ningarna. Dcn nu diskuterade frågan. som uppenbarligen har betydelse från rationaliseringssynpunkt. har inte uppmärksammats i promemorian. Förbundet är inte berett att nu lägga fram något förslag. Vid de fortsatta övervägandena bör emellertid beaktas att man med hjälp av avvisningsreg- lerna kan uppnå ökad effektivitet och förstärka förfarandets karaktär av summarisk process.

Förbundet instämmer i att ränteyrkanden ofta vållar bekymmer. Den särskilda tolkningsregel som föreslås —- att om utgångsdag för ränteberäk- ningen inte är klart angiven. räntan skall utgå från delgivningsdagen —— överensstämmer med regeln i 4 ä 3 st. räntelagen. En sådan regel kan underlätta handläggningen genom att ett kompletteringsföreläggande kan undvikas. Förbundet tillstyrker förslaget.

Sveriges ua'r'okatsmnjlmd: l promemorian konstateras att borgenärer- nas yrkanden i Bf—målen ofta framställs mycket lakoniskt och otydligt. Sär-

Prop. l981/82: 134 116

skilt gäller detta ränteyrkanden. där det förekommer att en borgenär som åberopar ett flertal fakturor yrkar ränta "från förfallodagen". För att un- derlätta hanteringen för tingsrätten föreslås att det införs en regel om att ränta i sådana fall endast kommer att medges från dagen för kommande delgivning. Regeln kan accepteras om dess tillämpning begränsas till de fall då det inte är praktiskt möjligt att bestämma ränteyrkandet med led- ning av ansökan eller till denna fogad handling.

.S'veriges _li'ireningxbankers förbund: Det är viktigt att, som i viss ut- sträckning görs i departementspromemorian. understryka nödvändigheten av att handläggare och inkassobyråer och allmänhet har tillgång till infor- mation om hur yrkanden framställs i samband med betalningsprocessen. I detta sammanhang vill förbundet betona betydelsen av att domstolsver- kets handbok för den summariska processen kommer till stånd och får all- män spridning. En sådan information. åtföljd av den internutbildning som rimligtvis äger rum inom inkassoföretagen. bör vara tillräcklig för att kom- ma till rätta med huvuddelen av de bristfälliga ansökningarna._

Domstolarna måste givetvis. vilket behandlas nedan. ha möjlighet att ge- nom avvisning skilja sig ifrån ansökningar som inte uppfyller angivna krav för att på så sätt avhålla borgenärerna från att medvetet belasta tingsrätter- na med arbete som rätteligen tillkommer fordringsägarna själva. Det är dock mycket tveksamt om domstolen. utan att möjliggöra rättelse från bor- genären. skall vidta utfyllnadsåtgärder med ett bristfälligt ränteyrkande. SFF motsätter sig utredningens förslag att ränta in dtrbio skall anses utgå först från delgivningsdagen. 1 en sådan situation måste borgenären ges till- fälle att klargöra sitt yrkande.

Svenska Bankföreningen: Föreningen har heller inget att invända mot den föreslagna 31 b 5.

Svenska inkasso/öreningen: På s. 8 anges: "Att tillgodose utbildnings- behovet hos handläggarna på inkassobyråer m.m. är alltså en betydelsefull åtgärd om man vill underlätta domstolarnas situation."

Det är motiverat att i detta sammanhang erinra om att även inkassoföre- tagens arbetssituation är ytterst pressad i följd av senare års ökning av ärenden som bl.a. p.g.a. de begränsade ersättningsmöjligheterna inte utan vidare kan mötas med en ökning av personalstyrkan. Vidare är inkassofö- retagen i hög grad beroende av den information som erhålles från borgenä- rerna.

Medlemsföretagen och föreningen. som bildades 1979, har vidtagit bl.a. följande åtgärder i syfte att förbättra situationen: — införande av ADB-tek- nik: — deltagande i diskussioner i samband med domstolsverkcts tidigare nämnda försöksverksamhet: — medverkan vid domstolsverkcts arbete med den handbok för den summariska processen som pågår: gemensamt arbete med domstolsverket och riksskatteverket vid standardiseringar av olika blankettyper: — en alltmer ökande internutbildning i medlemsföreta- gens regi; — information från föreningen till medlemsföretagen.

Prop. 1981/82: 134 117

I promemorian föreslås att om ränta yrkas från förfallodagen utan att denna anges. skall ränta utgå först från delgivningsdagen. Föreningen har ingen invändning mot detta förslag.

5 Ansökan mot flera gäldenärer

Huddinge tingsrätt: Promemorieförfattaren anger vissa lösningar på problem som uppstår då endast en av gäldenärerna bestrider ansökningen. Bl.a. sägs det av allmänna regler följa att invändning om att betalning redan har skett kommer att gälla endast till förmån för de bestridande. medan slutbevis kommer att utfärdas för de icke bestridande gäldenärerna. Lös- ningen är otillfredsställande.

Förslaget i denna del saknar betydelse för tingsrätternas arbetsbelast- ning. De problem som förslaget inrymmer är av principiell betydelse och bör inte behandlas i detta begränsade sammanhang.

Tingsrätten avstyrker förslaget.

Stockholms tingsrätt: Tingsrätten ställer sig bakom tanken på att det bör förhindras att en borgenär som har en fordran mot flera solidariskt ansvari— ga gäldcnärer kan förvärva lika många exekutionstitlar som antalet gälde- närer. Tingsrätten vill emellertid ifrågasätta om den föreslagna ordningen är ägnad att göra den summariska processen enklare och snabbare. Exem- pelvis torde delgivningssvårigheter beträffande en av gäldenärerna med- föra att det tar längre tid än f.n. att få en exekutionstitel mot någon av de övriga kanske mera solventa gäldenärerna. Mot bakgrund härav och då även ytterligare aspekter torde kttnna läggas på frågan avstyrker tingsrät- ten förslaget och förordar i stället att frågan tas upp i ett annat samman- hang.

Lunds tingsrätt: Förslaget. som innebär en komplicering av förfarandet och motverkar syftet att rationalisera processen. synes bygga på att gälde- närs bestridande skall vara motiverat. De flesta bestridanden är emellertid inte motiverade utan ”blanka". För att få klarlagt grunden för gäldenärs bestridande i situationer som här avses skulle i regel komplettering av be- stridandet erfordras. Detta i förening med delgivningsproblem och andra komplikationer av processuell art skulle leda till merarbete för domstolen. Anmärkas bör ock att den föreslagna regeln berör ett högst begränsat mål- område. Tingsrätten avstyrker den föreslagna lagändringen (20 5").

Malmö tingsrätt: Det har sedan länge funnits ett stort behov av en möj- lighet att i gemensam ansökan om betalningsföreläggande rikta sig mot fle- ra solidariskt betalningsansvariga gäldenärer. Den föreslagna lagregeln till- styrkes därför. Det kan dock ifrågasättas om förslaget har någon betydelse ur rationaliseringssynpunkt. En lagändring bör kanske anstå till en kom- mande överarbetning av hela den summariska processen.

Göteborgs tingsrätt: Tingsrätten vill, med anledning av yttrandet i pro-

Prop. 1981/82: 134 118

memorian beträffande solidariskt ansvar för visst redaransvari partrederi. framhålla att partredare har delad ansvarighet för de förpliktelser som upp- kommer för partrederi sedan rederiavtalet anmälts till registermyndighe- ten. De oftast förekommande fallen där borgenär försökt utverka Bf mot partrederi genom huvudredare har hittills avsett anspråk för vilka ansvaret enligt ovan varit delat mellan partredarna.

Domstolsverket: De problem som anges hänga samman med den nuva- rande ordningen att ansökan om betalningsföreläggande får riktas mot en- dast en borgenär synes överdrivna. Några större rationaliseringsvinster tycks ej heller stå att vinna med den föreslagna ordningen. Tvärtom fram- står det som om förslaget skulle medföra att ytterligare en komplikation in- förs i regelsystemet i stället för den eftersträvade förenklingen. Domstols- verket vill härtill exempel peka på de problem som kan uppstå om någon gäldenär är svårdelgiven eller om endast en gäldenär bestrider föreläggan- det. Eftersom den nu föreslagna reformen är tänkt att genomföras med kort varsel och utan omfattande förberedelsearbete tycks det således lämpligast att inte nu vidta någon ändring av innehållet i 20 & LL. Det sy- nes vidare som om en ändring av lagrummet kräver ytterligare utrednings- arbete för att närmare studera effekterna av den föreslagna reformen.

Datainspektionen: Datainspektionen har i sin tillsynsverksamhet upp- märksammat problemet att i en och samma ansökan om betalningsföreläg- gande kan endast en gäldenär sökas. Inspektionen kommer föreskriftvägen att ålägga den som riktar inkassoåtgärder mot flera solidariskt ansvariga gäldenärer att upplysa envar av dem att anspråk också riktas mot medgäl- denärerna.

Det i promemorian gjorda förslaget torde verka i samma riktning och till- styrks.

Postverket: Postverket har intet att erinra mot förslaget om ansökan mot flera gäldenärer.

Riksskatteverket: RSV tillstyrker förslaget att ett betalningsföreläggan- de skall kunna riktas mot flera solidariskt ansvariga gäldenärer.

Rättegängsutredningen: ] promemorian föreslås att det bör öppnas en möjlighet att i vissa fall låta en och samma ansökan avse flera gäldenärer. Det gäller fall då flera gäldenärer är solidariskt ansvariga.

lnte med ett ord berörs möjligheten att låta betalningsföreläggan- deprocessen följa samma regler som all annan process. vilket konkret skul- le innebära att en och samma ansökan kan uppta flera gäldenärer också i vissa andra fall. Räddhågan att diskutera sådana allmänna lösningar kan- ske bottnar i att man befarar att det skulle bli allmänt förekommande med mängder av gäldenärer i samma ärende.

1 den allmänna tvistemålsprocessen och i lagsökningslagsprocessen har man emellertid utan olägenhet kunnat avvara begränsningsregler av det slag som finns och föreslås för betalningsföreläggandeprocessen. ] stället styrs möjligheterna att låta samma ansökan omfatta flera motparter av reg-

Prop. 1981/82: 134 119

lerna om sammanläggning av mål i 14 kap. RB. De reglerna. främst 14 kap. 2 få RB, leder till att det krävs att målen mot de skilda gäldenärerna stöder sig på väsentligen samma grund för att sökanden skall ha rätt till gemen- sam handläggning och därmed anledning att inge en för alla gäldenärerna gemensam ansökan. Att två transaktioner liknar varandra innebärinte att de har väsentligen samma grund. Det är alltså t.ex. inte så — som många tror — att mål om två personers åtskilda köp av samma bokverk kan hand— läggas gemensamt enligt 14 kap. 2 5 RB. För sådana fall finns i stället en re- gel i 14 kap. 6 & RB som ger domstolen rätt men inte skyldighet att handläg- ga målen gemensamt.

Enligt vår mening kan de allmänna reglerna i 14 kap. RB redan nu få gälla också i fråga om betalningsföreläggande. En sådan ändring kan åstadkom- mas genom att särregeln i 20 & lagsökningslagen upphävs. En sådan lösning skulle inte stå i strid med vårt kommande förslag.

För det fall att promemorieförslaget på nu ifrågavarande punkt skulle ge- nomföras trots vårt avstyrkande vill vi i anslutning till ett uttalande om fo- rum (längst ned på sidan 29 i promemorian) för säkerhets skttll påpeka. att den omständigheten att en av gäldenärerna inte har hemvist i domsagan in- te leder till att ansökan skall avvisas beträffande honom. Förutom forum- reglerna grundade på hemvist gäller nämligen vid process enligt lagsök- ningslagen alla forumregler i RB. I fråga om solidariska skuldförhållanden torde särskilt forumregeln i 10 kap. 14 & RB ha sitt intresse.

Sveriges domareförbund." Såsom anförs i promemorian är det otillfreds- ställande att borgenären i fråga om en fordran med flera solidariskt ansva- riga gäldenärer kan utverka sltttbevis mot varje gäldenär beträffande hela fordringsbeloppet. I promemorian föreslås att i sådana fall en ansökan om betalningsföreläggande skall få riktas mot mer än en gäldenär. Med en så- dan regel uppkommer frågan httr man skall förfara om någon av gäldenä- rerna men inte alla bestrider ansökningen. Promemorians lösning —'att slut- bevis meddelas endast i fråga om de gäldenärer som inte har bestritt förefaller mindre tilltalande om bestridandet grundar sig på ett påstående om betalning. Det kan knappast godtas att ett slutbevis meddelas. trots att det i målet kanske är styrkt att fordringen är betald. — Prövningen av en foruminvändning från någon av gäldenärerna torde inte bli så okomplice— rad som promemorieförfattaren föreställer sig. Enligt 10 kap. 14 % rätte- gångsbalken gäller nämligen att käromål mot flera svarande får väckas vid den rätt där någon av dem har att svara.

Det nu berörda problemet inverkar inte på tingsrätternas arbetsbelast- ning och tarvar ingen omedelbar lösning i förevarande sammanhang. Frå- gan är av principiell betydelse och bör behandlas i samband med den kom— mande genomgripande översynen av den sttmmariska processen. -Med hänsyn härtill och till de ovan anförda betänkligheterna avstyrker förbun- det att promemorieförslaget i denna del nu genomförs.

Sveriges jöreningsbankers förbund: Promemorieförslaget att tillåta att

Prop. 1981/82: 134 120

ansökan om betalningsföreläggande riktas mot flera solidariskt ansvariga gäldenärer tillstyrkes av förbundet. Kostnadsbespanngarna av en sådan reform kommer inte enbart domstolarna till del. även gäldenärernas kost- nader skulle i vissa fall begränsas. Det är även ur borgenärssynvinkel posi- tivt om det i framtiden inte blir nödvändigt att ta ut bevis på hela fordrings- beloppet mot var och en av gäldenärerna. en åtgärd som för seriösa borge- närer upplevs som olustig.

Svenska inkttssoft'ireningen: Föreningen instämmer i förslaget att den summariska betalningsprocessen bör kunna öppnas för ansökan mot flera gäldenärer i de fall dessa är solidariskt betalningsansvariga.

6 Delgivningsunderlaget

Huddinge tingsrätt: Det är bra att borgenären får ansvar för uppgift om gäldenärens gatuadress och personnummer. om uppgifterna visar sig nöd- vändiga för delgivning. Emellertid kan det inte anses riktigt. såsom avsik- ten synes vara enligt promemorian s. 41. att avsaknaden av uppgifterna skulle utgöra grund för omedelbar avvisning. När det visat sig att delgiv- ning inte kan ske bör ansökningen inte avvisas innan borgenären genom ett föreläggande beretts tillfälle till komplettering.

Stockholms tingsrätt: Tingsrätten delar den i promemorian framförda uppfattningen att ett större ansvar för delgivningsunderlaget bör läggas på borgenären. Tingsrätten tillstyrker alltså att uppgift om postadress görs obligatorisk samt att uppgifter om personnummer och särskild gatuadress blir obligatoriska under förutsättning att sådana uppgifter behövs för del- givning med gäldenären.

Malmö tingsrätt: Den alltmer sjunkande delgivningsfrekvensen utgör vid sidan av den ökade måltillströmningen kanske det största problemet för tingsrättens lagsökningsenhet. Framförallt är det delgivningsformen re- kommenderat brev med mottagningsbevis som allt oftare ej leder till resul- tat. En bidragande orsak härtill torde vara att postverket i storstadsregio- nerna rationaliserat aviseringen av försändelserna på så sätt. att i stället för att sända ut avi i traditionell bemärkelse sänds en fotokopia av kuvertet jämte mottagningsbeviset till gäldenären. Då det framgår av fotokopian att försändelsen kommer från tingsrätten. undandrar sig uppenbarligen många gäldenärer att lösa ut försändelsen. Detta styrks även av att postens på- minnelser numera i ytterst begränsad omfattning leder till ökat antal tttlös- ta försändelser samt av att antalet telefonförfrågningar om vad outlösta försändelser innehåller ökat markant. Ett sätt att öka delgivningsf'rekven- sen kan därför vara att tingsrätten tillhandahåller postverket en färdigskri- ven avi av vilken avsändaren ej framgår. Domstolsverkt bör utarbeta blan- ketter härför.

Promemorians förslag om att lägga ett större ansvar för delgivningsun-

Prop. 1981/82:134 121

derlaget på borgenären tillstyrks av tingsrätten. För tillfället litar ingivarna

- i allt för stor utsträckning på att stämningsmännen utan kostnad för borge- nären letar upp gäldenären. Det finns emellertid en grupp gäldenärer som för en ambulerande tillvaro och i stor utsträckning saknar känd vistelsead- ress. Denna grupp gäldenärer delges ofta genom kungörelse i lagsöknings- mål medan delgivning vanligen aldrig kommer till stånd i mål om betal- ningsföreläggande. Med den schablonartade handläggning som av nödvän- dighet tillämpas i den summariska betalningsprocessen skulle införandet av ett absolut krav på angivande av postadress innebära antingen. att an- sökningar mot nyssnämnda grupp av gäldenärer regelmässigt kom att avvi- sas. eller att regeln lätt kunde kringgås med ett enkelt påstående att uppgift saknas om aktuell adress. Det är icke rimligt att utestänga borgenär från möjligheten att anlita den summariska processen mot nämnda grupp gälde- närer: det är vanligen den enda processekonomiskt möjliga vägen att söka få betalt för fordran. Problemet skulle emellertid till viss del lösas om i den föreslagna lydelsen till 2 & lagsökningslagen gjordes tillägg enligt följande: namn. postadress eller utredning om att gäldenären saknar känd post— adress och. om det behövs Borgenären skulle då. i de fall där känd postadress ej stått att finna. tvingas lämna uppgift om vilka efterforskning- ar som gjorts. Stämningsmans sökande skulle sedan kunna begränsas till register vilka allmänheten ej har tillgång till. I lagsökningsmål skulle kun- görelsedelgivning ktrnna tillgripas tidigare än för närvarande. Ett krav på utredning från borgenären skulle slutligen säkert i lika stor utsträckning som ett hot om avvisning medföra att ett stort antal ansökningar aldrig ges in till tingsrätterna. Tingsrätten föreslår därför att. utöver de föreslagna ändringarnai 2 & lagsökningslagen. tillägg görs enligt ovan.

Rikspolisstyrelsen: Utredningens förslag beträffande delgivningsverk- samheten kan i huvudsak godtas. — — —

Datainspektimten: Det är inte bara delgivningen som grundas på uppgif- terna om gäldenären i ansökan. Även domstolens beslut riktasju mot gäl- denären såsom han identifierats i ansökan. Är identifikationen ofullständig t.ex. om personnummer saknas och namnet inte är särskiljande kan även en adress som förefaller vara exakt medföra tvekan om vem som avses. Det är inte helt ovanligt att det kan finnas flera personer med samma för- och efternamn i ett och samma våningsplan i ett större flerfamiljshus. Från denna utgångspunkt kan således ifrågasättas om inte uppgift om gäldenä- rens person— eller organisationsnummer bör göras obligatorisk i ansökan. För närvarande finns inte organisationsnummer nämnt i lagsökningslagen. "Det bör i sammanhanget noteras att såväl de exekutiva myndigheternas datorrutiner (REX) som kreditupplysningsföretagens register förutsätter identifikationsnummer för gäldenärens identifiering.

Den tidigare förekommande oron för användning av personnummer sy- nes numera ha dämpats något samtidigt som att kunskapen om person- numrens integritetsfrämjande verkan ökats. De psykologiska hindren mot

Prop. 1981/82:134 132

utökat användande av personnummer i detta sammanhang synes sålunda vara mindre nu än senast frågan prövades.

En orsak till svårigheterna att delge är att i sådana affärsförbindelser som kan föranleda betalningsföreläggande noteras endast undantagsvis kö- parens/gäldenärens arbetsplats. Bostadsadressen har ett begränsat värde för delgivning om det inte finns någon hemma på dagtid. Å andra sidan är uppgifter om var en viss person har sin arbetsplats en av de få vardagliga personuppgifter som detär svårt att få fram ur tillgängliga register.

Uppgifterna om gäldenären grundas på de uppgifter säljaren/fordringsä- garen inhämtat om köparen vid den anspråksgrundande affärstransaktio- nen. Det är förvånande hur lättsinnigt en kreditköpare noteras. Oriktigt angivna namnuppgifter och felaktiga adresser är inte ovanliga. [ själva verket torde inte en ringa del av alla inkassoärcnden och t.o.m. ett inte för- sumbart antal ansökningar om betalningsföreläggande ha orsakats av att faktura eller motsvarande inte nått gäldenären till följd av oriktiga uppgif- ter i säljarens noteringar.

Allt kan således inte skyllas på inkassoföretagen även om de givetvis har sitt ansvar för att uppgifterna om gäldenären i ansökan är fullständiga och korrekta.

De föreslagna lagändringarna i detta avseende torde på sikt medföra kvalitetsförbättringar hos ansökningarna.

Postverket: l redogörelsen på s. 35 sägs bl.a. att ett nytt delgivningsför- sök måste göras på ny adress. när gäldenären har flyttat. Detta är'i de fles- ta fall förmodligen riktigt. Om vederbörande person har flyttat inom sam- ma ort och det avser särskild postdelgivning. behöver nytt delgivningsför- sök dock inte göras under förutsättning att eftersändningsadressen är in- lämnad till postkontoret. Då behöverju inte ett "onödigt" delgivningsför— sök på den gamla adressen göras.

På s. 39 talas om att uppgift om gatuadress behövs när postadressen är av typen Box (Fack är numera avskaffad som adress). Det anförs i texten att uppgiften oftast är enkel att skaffa fram. t.ex. genom telefonkatalogen. Detta är säkerligen helt riktigt. Däremot kan ett postkontor inte alltid läm- na ut uppgift om en boxinnehavares gatuadress med hänsyn till sekretess- lagen. I den interna information som har lämnats de postanställda för till- lämpningen av sekretesslagen har bl.a. meddelats följande. En sådan upp- lysning kan på begäran lämnas till den som har begärt att få uppgiften om det inte finns någon särskild anledning att anta att det kan medföra skada eller men för personen i fråga. Det senare är fallet om uppgiften skall an- vändas för indrivning, företagen av ett inkassoföretag.

Upplysning om en boxinnehavares gatuadress får dock på begäran nor- malt lämnas ut till myndigheter. t.ex. kronofogdemyndigheter och stäm— ningsmän. Här gäller den s.k. generalklausulen.

Riksskatteverket: Promemorians förslag för att minska delgivningsprob- lemen synes. såvitt RSV kan bedöma. väl värda att utvecklas vidare. Kro-

Prop. 1981/82: 134 123

nofogdemyndighet har ofta kontakt med de personer som domstol i andra mål söker för delgivning. Exekutionsväsendet kommer självfallet att bidra med sina erfarenheter när det skall utredas hur den information. som kro- nofogdemyndighet har. lämpligast kan utnyttjas vid måls handläggning vid domstol.

Rätn'gångsutredninng: l promemorian föreslås vissa ändringar i fråga om de personuppgifter angående gäldenären som en ansökan i summarisk process skall innehålla. Uppgift om personnummer skall inte längre såsom enligt den nuvarande lagsökningslagen och enligt RB vara obligatoriska an- nat än om uppgiften behövs för delgivning. Uppgift om gatuadress skall också lämnas endast om uppgiften behövs för delgivning.

Hur en part i förväg skall kunna bedöma om en uppgift behövs eller inte behövs för delgivningen står det ingenting om i promemorian. Tar parten fel och utelämnar någon av uppgifterna skall — om vi förstår promemorian rätt ansökan i vissa fall avvisas utan att sökanden bereds tillfälle att komplettera ansökan med den behövliga uppgiften. Vi erkänner emellertid att vi är tveksamma till om promemorian skall tolkas på det sättet. Av ett motivuttalande mitt på sidan 77 förefaller det som om borgenären skall lämnas tillfälle att "förtydliga" ett "oklart adressspår".

Uppgiftsskyldighetcns omfattning och konstruktion fjärmar lagsök- ningslagen från RB och ändå är det exakt samma intresse som skall tillgo— doses i RB—sammanhang. Enligt vår mening bör eventuella ändringar. som behöver ske redan nu. komma till stånd genom ändringari 33 kap. l & RB. Vi vill påpeka att det i ett sådant sammanhang kan finnas anledning att sär- skilt nämna att både hem— och arbetstelefonnummer bör uppges.

Systemet med att ansökan skall avvisas i vissa fall. när delgivning inte kan ske. innebär en processuell innovation för Sveriges del. Enligt vår me- ning ligger det en hel del i tanken att rätten inte har hur långtgående skyl- dighet som helst att efterforska en svarande. Det ligger också en del i tan- ken att det inte är någon större mening med att ha ett mål liggande i dom- stol om delgivning ändå inte kan ske. Vilka insatser samhället skall anse sig ha råd att göra är närmast en politisk fråga. Vi vill emellertid som vår uppfattning uttrycka den åsikten att promemorian lägger samhällsinsatser- na på ett för lågt plan. Enligt vår mening bör vidare en sökande under alla omständigheter ges tillfälle att yttra sig innan en ansökan avvisas. Särskilt om lagtexten formuleras så att de väsentliga uppgifterna endast behöver tas med under en viss delgivningsförutsättning framstår det berörda kravet närmast som självklart. Det är inte bara så att sökanden efter avvisnings- beslutet måste ta på sig besväret med att ge in en ny ansökan om han finner en ny adressuppgift. En ny ansökan kostar dessutom pengar och i prome- morieförslaget finns som vi strax skall komma till en regel som gör att den som drabbas av ett avvisningsbeslut skall betala straffavgift. Den sö- kande som får sin ansökan avvisad utsätts för övrigt också för vissa rätts- krafts- och lispendenseffekter. som måste lösas.

Prop. 1981/82: 134 124

Man vill tro att det är en samhällsuppgift att skydda och hjälpa den bor— genär som av en eller annan anledning fått ett ekonomiskt mellanhavande med en person som försöker undandra sig t.o.m. delgivning. Enligt försla- get kan emellertid sådana borgenärer alltså drabbas av tlerdubbla ansök- ningsavgifter samt dessutom höga straffavgifter.

Än en gång vill vi framhålla att processen är tillkommen i första hand för parternas skull. l promemorian synes ha glömts bort att det finns enskilda människor — privatpersoner och företagare — som med nuvarande ordning själva kan bevaka sina intressen genom att kräva betalning i den summaris- ka processen. Enligt vår mening bör i framtiden — med vårt förslag fler enskilda än nu kunna klara av att vara sökande i den summariska proces- sen utan att anlita ombud. Det är framför allt en del av de nuvarande målen enligt småmålslagen som vi har i tankarna. Mot sökanden hårda regler av det slag som promemorian tar upp skulle man möjligen kunna ha i vår "su- perenkla" process i vilken enbart professionella är inblandade på sökande- sidan.

l fråga om nu förevarande avsnitt vill vi bara tillägga att samma regler som för den summariska processen givetvis måste gälla i den ordinära 'pro- cessens kravmål. Det skulle vara ofördelaktigt från statsfinansiella ut- gångspunkter om mål med delgivningssvårigheter hamnade på tvistemåls- avdelningarna enbart av denna anledning.

Sveriges domarejörbund: Förbundet anser det befogat att —— såsom före- slås i promemorian —— lägga ett större ansvar på borgenären för att domsto- len erhåller sådana uppgifter om gäldenären som möjliggör delgivning. Att därvid kräva uppgift om postadress förefaller i allmänhet naturligt. liksom att avsaknad härav kan föranleda omedelbar avvisning. Som gäldenär i mål om lagsökning och betalningsföreläggande förekommer emellertid inte säl— lan personer som p.g.a. sin livsföring saknar fast adress. Om avsaknad av uppgift om postadress alltid skulle medföra avvisning. skulle dessa perso- ner vara oåtkomliga för den summariska processen. vilken av kostnads- skäl ofta är den enda möjliga vägen att driva in eh fordran. [de nu berörda fallen bör det vara tillfyllest att sökanden —- i stället för uppgift om postad- ress —- lämnar uppgift om den utredning härom som han verkställt och som visat att gäldenären saknar känd postadress. Med ledning av andra uppgif- ter om gäldenären i ansökan får en stämningsman undersöka tillgängliga register. Om detta inte leder till resultat kan man i lagsökningsmål sedan tillgripa kungörelsedelgivning och i mål om betalningsföreläggande avvisa ansökningen med tillämpning av de föreslagna reglerna i 3l c & lagsök- ningslagen.

Det är rimligt att borgenären åläggs att tillhandahålla uppgift om gälde- närens gatuadress och personnummer. om sådana behövs för att delgiv- ning skall kunna ske. När det har visat sig att delgivningen inte kan verk— ställas utan dessa senare uppgifter. bör dock inte ansökningen avvisas. in- nan borgenären genom ett föreläggande har beretts tillfälle till komplette-

lx) lJl

Prop. 1981/82: 134 1

ring. Det kan ju tänkas att han har de erforderliga uppgifterna men inte känner till att de behövs för delgivning.

Sveriges jl'ireningslmnkers förbund: Det är även rimligt att i viss ut- sträckning kräva utförligare uppgifter om gäldenärerna i ansökningarna för att underlätta domstolens arbete. Av denna anledning anser förbundet det befogat att i enlighet med promemorieförslaget kräva uppgift om gäldenä- rens personnummer.

Svenska Bankföreningen: Det är uppenbart att tingsrätterna för det fall delgivning skall ske genom dem behöver alla de uppgifter som kan under— lätta en sådan. Det är därför naturligt att en ansökan skall innehålla uppgift t.ex. om gäldenärens postadress. Ibland kan detta dessvärre vara omöjligt på den grund att adress saknas eller inte går att uppspåra. För bl.a."dessa fall har skapats ordningen med kungörelsedelgivning. Det är således inte möjligt att ställa ett oavvisligt krav på uppgift om postadress i ansökningar- na. 2 Få bör således modifieras i enlighet därmed. Det är enligt bankför- eningens uppfattning rimligt att tingsrätten i övrigt tillhandahålls uppgift om gatuadress och personnummer. om dessa kan underlätta delgivning. Bankföreningen godtar alltså ändringen i den delen. Föreningen noterar att eftersom bestämmelsen i 3 5 om avvisning hänvisar endast till l ä och inte till 2 & kan brist i nu angivna hänseenden inte föranleda avvisning.

Sveriges allmänna hypoteksbank: Andra paragrafen i lagförslaget inne— håller föreskrifter om vilka uppgifter en lagsökningsansökan skall innehål- la. Obligatoriska uppgifter om borgenären är enligt förslaget namn. person- nummer. yrke. hemvist. postadress och telefonnummer. Enligt bankens mening finns det inte anledning att avvisa en lagsökningsansökan på grund av att ansökan saknar uppgift om borgenärens personnummer. yrke. hem- vist eller telefonnummer. Därför bör lagtexten ändras så att det framgår att dessa uppgifter inte är obligatoriska.

Obligatoriska uppgifter om gäldenären är namn och postadress. Uppgift om postadress kan uppenbarligen inte lämnas då förutsättningar för kungö- relsedelgivning enligt l5 % första stycket delgivningslagen är för handen. Detta bör framgå av bestämmelsen.

Obligatoriska uppgifter om gäldenären är också —- om det behövs för delgivning med gäldenären —- dennes personnummer och gatuadress. För det fall rätten anser att dessa uppgifter är erforderliga. bör rätten ge borge- nären möjlighet till komplettering. För det fall borgenären inte kan lämna begärd komplettering är det inte rimligt att ansökan avvisas. då brist i dessa hänseenden inte utgör grund för avvisning av ansökan om stämning i tvistemål. utan det bör leda till förnyade efterforskningar -— i sista hand kungörelsedelgivning. Ordet gatuadress bör ändras. till bostadsadress. På den rena landsbygden finns det inte några gator.

Där så kan ske skall också anges gäldenärens yrke. hemvist. telefon- nummer och andra omständigheter som är av betydelse för delgivning. Av- sikten kan rimligen inte vara att en ansökan skall avvisas om borgenären

Prop. 1981/82: 134 126

t.ex. inte uppger gäldenärens telefonnummer trots att han känner till detta.

Sammanfattningsvis vill banken framhålla att ä 2 bör ändras så att därav klart framgår vilka uppgifter en lagsökningsansökan skall innehålla samt följderna av att sådana uppgifter saknas. Lagstiftaren bör därvid kunna ut- gå från det faktum att det ligger i borgenärens intresse att lämna alla upp- gifter som kan underlätta delgivningen. Banken anser inte att en lagsök- ningsansökan skall kunna avvisas på de grunder som avses i 31 e s" i för- slaget.

Konungariket Sveriges stadslzypotekskassa: En av de främsta förkla- ringarna till att balanserna ökar är svåligheterna att delge ansökningarna med gäldenärerna. För att förbättra förutsättningarna för delgivning före- slås i promemorian ökade krav på vilka uppgifter om parterna som skall anges i ansökan. Sålunda föreslås att bl.a. gäldenärernas adress skall vara obligatorisk och att avsaknaden av denna uppgift skall föranleda att ansö- kan avvisas. Enligt stadshypotekskassans uppfattning måste förslaget på denna punkt nyanseras vad gäller mål om lagsökning. Eftersom kungörel- sedelgivning kan ske i dessa mål förefaller det tillräckligt om gäldenärens senast kända adress kan anges i ansökan. — — —

Svenska inkasstytöreningen: En inkassoproeedur börjar med att borge- nären själv ger gäldenären en till tre betalningspåminnelser. Vanligen utrö- nes i samband därmed gäldenärens rätta adress. Därefter skickar borge- närens inkassobyrå ett inkassokrav enligt 5 & inkassolagen. Detta krav skall vara skriftligt. Mellan den sista betalningspåminnelsen och inkasso- byråns inkassokrav och Bf-ansökan förflyter en viss tid under vilken adres- sen ändras för ett stort antal gäldenärer. Utflyttning till utlandet är t.ex. mycket vanligt.

Inkassobyrån gör i dessa fall nödvändiga adressefterforskningar. Dessa möjligheter har emellertid starkt begränsats genom den nya sekretessla- gen. Som påpekas på s. 52 i promemorian anses följa av 9 kap. 8 5 tredje stycket sekretesslagen att postens adressuppgifter inte får lämnas ut till in- kassoföretag. som begär att få dem för att rätt adressera inkassokrav till gäldenären och ange den aktuella gäldenärsadressen i ansökan till tingsrät- ten. Samma bestämmelse åberopas av postverket, när inkassoföretaget be- gär gatuadress till postadress av typ Box eller Fack.

inkassoföretagen har en ambition att ge rätt gäldenärsadress. Det kan dock endast konstateras att deSsa möjligheter väsentligen begränsats ge- nom den nya sekretesslagen i de fall som ovan nämnts. I övriga fall ges gäl- denärsadressen.

Föreningen finner det anmärkningsvärt att sekretesslagen lägger hinder i vägen för erhållande av uppgift om korrekt adress. lnkassolagen stadgar att inkassobrev skall vara skriftligt. Det förefaller därvid i inkassolagens anda att inkassoföretaget kan få uppgift om den riktiga adressen. Som för- eningen utvecklat i skrivelsen är ett inkassokrav inte av den karaktären att hinder borde föreligga härför.

Prop. 1981/82: 134 127

Till skillnad från vad som anges på s. 39 i promemorian är det förening- ens uppfattning att borgenären och inkassoföretaget har det väsentligt svå- rare än domstolarna att få fram en korrekt delgivningsadress i de fall som ovan avses där gäldenärerna är mycket rörliga mellan tidpunkten för betal- ningspåminnelsen och delgivningen av Bf—ansökan. Detsamma är förhål- landet i de fall gatuadress erfordras som komplettering till boxnummer eller fack.

I vad gäller gäldenärens personnummer bör observeras att datainspek- tionens strävan och önskemål är att i så begränsad omfattning som möjligt låta personnummer intagas i kundregister på ADB och andra därmed lik- nande register. Detta innebär att många av borgenärernas register saknar personnummer. Föreningen utgår ifrån att samma skäl som leder till att adressuppgifter ej erhålles från postverket kommer att åberopas när borge- nären eller inkassoföretaget kommer att begära personnummer.

Föreningen anser således att promemorians förslag till lydelse av 2 5 lag- sökningslagen går alltför långt. enär lydelsen ytterst medför att Bf—ansökan kommer att avvisas i de fall som nämns på s. 41 i promemorian.

Föreningen föreslår att frågan löses på det sättet att för borgenären resp. inkassoföretaget känd postadress och gatuadress skall medtagas. men att avvisning ej skall ske om det vid delgivning visar sig att adressuppgiften ej är riktig. Föreningen är vidare tveksam till kravet på personnummer och föreslår att personnummer skall anges där så kan ske. Detta i likhet med vad som gäller för yrke. telefonnummer m.m. Bruket av personnummer är inte så allmänt förekommande såsom det synes förutsättas i promemorian.

7 Spikning i Bf-mål

Smek/zolms tingsrätt: Tingsrätten ansluter sig till vad som anförts i pro- memorian om delgivning enligt 15 & delgivningslagen.

Malmö tingsrätt: Förslaget på denna punkt tillgodoser ett sedan länge känt behov hos tingsrätterna att kunna verkställa delgivning i mål om be- talningsföreläggande när gäldenären håller sig undan. Tingsrätten tillstyr- ker förslaget men vill påpeka följande. 1 mål om betalningsföreläggande ut- gör vanligen borgenärens påstående det enda beviset för att fordran existe- rar. medan i lagsökningsmål skriftligt fordringsbevis ligger till grund för an- sökan. Om därför "spikning" skall komma till användningi mål om betal- ningsföreläggande måste de hindersbevis från stämningsman som skall lig- ga till grund för beslutet utformas på sådant sätt att domstolen blir förvis- sad om att gäldenären känner till att han är sökt för delgivning och håller sig undan.

För det fall att promemorians förslag om delegation av beslutanderätt till biträdespersonal genomföres. kan enligt tingsrättens bestämda mening så- dan delegation ej omfatta beslut om "spikning" i mål om betalningsföre- läggande.

Prop. 1981/82: 134 128

Rikspalisstyrelsen: — — — Särskilt effektivitetsfrämjande är förslaget att tillåta delgivningsformen "spikning" även i Bf—målen. — —

Datainspektionen: Datainspektionen finner det godtagbart att "spik- ning” används vid delgivning i betalningsföreläggandemål och noterar med tillfredsställelse att kungörelsedelgivning inte föreslås bli godtagen. Del- givningen av föreläggandet ger stadga åt hela förfarandet både framåt och så att säga bakåt dvs. från inkassokrav till utmätning. Någonstans i förfa- randet bör det förekomma en sådan kontakt som delgivning med undan— tag för kungörelsedelgivning —— ger.

Postverket: Det föreslås att det i Bf—målen öppnas möjlighet till delgiv- ning genom s.k. spikning. Postverket har inte några invändningar mot det förslaget.

Rt'irtegångsutredningen: Vi tillstyrker promemorieförslaget att delgiv- ning av betalningsföreläggande skall kunna ske genom s..k spikning. Som vi framhöll redan vid remissbehandlingen av departementspromemorian (Ds .lu 19782) Delgivning. vill vi emellertid att också kungörande av betal- ningsföreläggande skall vara en tillåten delgivningsform. Om de skäl mot en sådan ordning som redovisas på s. 46 i promemorian är riktiga bör rät- ten att kungörelsedelge lagsökningsansökan och stämning i tvistemål ome- delbart upphävas. Det är nämligen fullständigt-felaktigt att som i prome- morian (sidan 44) förutsätta att den egentliga processen "starkt värnar om gäldenärens rättssäkerhet" när det blir fråga om tredskodom efter kungö- rande. En process som utmynnar i tredskodom måste nämligen anses ha i huvudsak samma rättssäkerhetsvärde som en betalningsföreläggan- deprocess.

Sveriges do;narefiirbund: 1 mål om betalningsföreläggande saknar dom- stolarna för närvarande en effektiv metod för att delge en gäldenär som håller sig undan. Förslaget att .,pikning enligt 15 ; delgivningslagen skall tillåtas i dessa mål ger domstolarna ett sådant medel. Förbundet tillstyrker förslaget. Eftersom rätten i mål om betalningsföreläggande inte gör någon materiell prövning av borgenärens påstående. framstår det emellertid som ytterst angeläget att domstolen som underlag för beslutet om spikning har sådan utredning att den blir övertygad om att gäldenären håller sig undan och att han känner till att han är eftersökt för delgivning. Sådan utredning erfordras givetvis i alla fall där spikning skall ske —- inte bara i mål om be- talningsföreläggande. Många stämningsmän är inte tillräckligt insatta i pro- blemen föratt kunna ge rätten erforderligt beslutsunderlag. Den blankett som används av delgivningscentralen i Stockholm har visat sig utgöra ett förträffligt hjälpmedel i detta avseende. Det är önskvärt att liknande anvis- ningar sprids till samtliga stämningsmän i landet.

Sveriges föreningsimnkers förbund: Förbundet är positivt inställt till de förslag om effektivare delgivningsrutiner som redovisas i promemorian. Enligt förbundets mening bör dock både spikning ooh kungörelsedelgiv- ning kunna användas vid lagsökning och betalningsförcläggande. Det finns

Prop. 1981/82: 134 129

inte befogad anledning att i enlighet med förslaget begränsa kungörelsedel- givning till enbart lagsökningsmål.

Svenska Bankföreningen: Bankföreningen anser till skillnad från prome- morieförslaget att kungörelsedelgivning bör kunna förekomma också i mål . om betalningsföreläggande. Med de svårigheter som uppenbarligen förelig-

ger med att nå gäldenären för delgivning är det viktigt att så många delgiv- ningssätt som möjligt står till förfogande. Det kan knappast från gäldenä- rernas synpunkt anses mer betänkligt att kungörelsedelgivning används i mål om betalningsföreläggande än i andra typer av mål som förekommer i domstol.

Svenska inkassojöreningen: Föreningen har inga invändningar mot att spikning får användas också i Bf-mål.

8 Partsdelgivning

SIOCÅ'IIOIHIS tingsrätt: Tingsrätten tillstyrker på i promemorian angivna skäl att bestämmelserna om partsdelgivning av stämning m.m. i 32 kap. 2 & rättegångsbalken tillämpas även i mål om lagsökning och betalningsföre- läggande.

Malmö tingsrätt: Partsdelgivning utnyttjas f.n. i ganska ringa om än ökande omfattning vid tingsrätten. Problemet med bristande redovisning av partsdelgivningarna är därför ännu inte särskilt stort. Den föreslagna hänvisningen i lagsökningslagen till RB 3222 synes dock välmotiverad och kommer säkerligen att få betydelse vid en ökad användning av partsdelgiv- ningsinstitutet. Förslaget tillstyrkes.

Dutuinspektionen: Vad gäller s.k. "partsdelgivning" bör uppmärksam- mas att i den mån fordringsägaren åtar sig att ombesörja delgivning får bor- genären ett förstahandsansvar för kostnader som kan uppkomma. Regel— mässigt yrkas därvid att gäldenären skall ersätta denna kostnadjämte övri- ga kostnadsposter. Till skillnad från dessa. som är hårt författningsreglera- de bland annat beloppsmässigt. kan således delgivningskostnad. som eljest betalas av det allmänna. genom ett ensidigt "åtagande" av borgenären. ut- dömas från gäldenären. På 5. 61 sägs att borgenärens kostnadsbidrag till processkostnaderna är ansökningsavgifter. Det är förvisso riktigt att bor- genären får förskottera denna. men regelmässigt yrkas att gäldenären slut- ligt skall stå för denna kostnad. Fortsatt utredning om bland annat det slut- liga kostnadsansvaret för delgivning synes erforderlig såsom påpekas på s. 64—65.

Rr'ittegångsntredningen: l promemorian sägs i anslutning till vissa av JO gjorda uttalanden att en borgenär. som begär att själv få delge. särskilt un- der det rådande hårt ansträngda läget iden offentliga delgivningsverksam- heten normalt bör kunna räkna med att få bifall till sin begäran. Vi har sam- ma inställning.

9 Riksdagen I 981 1'82. [ .vnml . Nr 134

Prop. 1981/82: 134 130

S. 59 och 60 i promemorian ägnas därefter huvudsakligen åt vissa reso- nemang i anslutning till en bestämmelse i 32 kap. 2 & RB enligt vilken parts talan förfaller om part själv skall verkställa delgivning men misslyckas. Re- sonemanget vittnar om en bristande förståelse för sammanhanget mellan RB:s och lagsökningslagens bestämmelser. särskilt när resonemanget ut- mynnari ett förslag om att 32 kap. 2 & RB uttryckligen skall göras tillämplig vid process enligt lagsökningslagen. Enklast anser vi oss kunna förklara in- nebörden av gällande rätt på följande sätt.

Enligt 5 & lagsökningslagen skall ett exemplar av ansökan om lagsökning delges gäldenären på sätt om stämning i tvistemål är stadgat. [ fråga om delgivning med gäldenären av ansökningshandlingarna vid betalningsföre- läggande har enligt 24 & lagsökningslagen 5 & samma lag motsvarande till- lämpning.

Skall därför ansökan om lagsökning eller betalningsföreläggande delges genom part gäller 32 kap. 2 lå RB. Härom behövs inga särskilda bestämmel- ser i lagsökningslagen. Den i promemorian omnämnda bestämmelsen i 2 & delgivningslagen (19701428) har visserligen andra rättsföljder än 32 kap. 2 5 RB men tar inte över RB:s särskilda bestämmelser om delgivning av stäm- ning i-tvistemål utan blir satt ur spel bl.a. genom en regel i 1 åandra stycket samma lag. Enligt den regeln skall nämligen bestämmelser. som getts i arr— nan författning än delgivningslagen beträffande delgivning i visst slag av mål eller ärenden. gälla utan hinder av delgivningslagen.

Det gjorda tillägget till 5 & lagsökningslagen bör därför utgå som varande onödigt. Det är också vilseledande när det gäller systemet i stort.

Sveriges darnarefi')"rbturd: På de skäl som anförs i avsnitt 7.6.6 tillstyrker förbundet förslaget att stadgandet i 32 kap. 2 så rättegångsbalken skall göras tillämplig i mål om lagsökning och betalningsföreläggande.

Sveriges advokatsaand: l promemorian föreslås att borgenär skall cr- bjudas att själv ta över ansvar och kostnader för delgivning i de fall då domstolen redan utan framgång gjort omfattande delgivningsförsök utan att lyckas och då fortsatt delgivningsverksamhet framstår som oproportio- nerligt kostsam. Samfundet förutsätter att borgenären i de fall då han på sådant sätt övertagit ansvaret för delgivningen också får sin kostnad för delgivning fastställd i tingsrättens utslag.

Sveriges föreningsbankersförbund: Partsdelgivning bör i enlighet med vad som föreslås i promemorian kunna användas i större utsträckning än för närvarande. Förbundet anser dock att delgivning alltid skall kunna ske genom domstolens försorg om borgenären så påfordrar. givetvis med ett visst kostnadsansvar för borgenären. Det måste i detta sammanhang slås fast att det är domstolarnas uppgift och ansvar att ombesörja delgivning och då även i komplicerade fall. Det måste anses som en olycklig utveck- ling om domstolarna. med hänvisning till enskilda borgenärers eller inkas- sobyråers ofta omfattande system för delgivningar. skall ges möjlighet att undandra sig detta ansvar.

Prop. 1981/82: 134 131

Svenska Bunkfi'ireningen: Såvitt avser lagsökningsmålen delar bankföre- ningen den i promemorian uttryckta uppfattningen att snabbheten i hand- läggningen kan gagnas. om borgenärerna i större utsträckning får genomfö- ra delgivning.

9 Avvisning av ansökan vid hinder mot delgivning m.m.

Smc'k/m/ms tingsrätt: Tingsrätten tillstyrker förslaget. Det kan emeller— tid ifrågasättas om. såsom anförs i specialmotiveringen till 31 c & (s. 77 yn). kostnaderna skall primärt ställas i relation till vad borgenären erlagt i an- sökningsavgift. Bedömningen bör i stället göras på grundval av samtliga kända omständigheter.

Malmö tingsrätt: Problemet med gamla mål som borgenären inte äter- kallar trots ett flertal misslyckade delgivningsförsök är vanligt vid tingsrät- ten. framförallt i mål om betalningsföreläggande där delgivning ej kan ske enligt l5 ädelgL. Förslaget tillstyrkes av tingsrätten som dock anser att ut- talandet i specialmotiveringen till 3l e &. att i första hand det fordrade be- loppets storlek skall tillmätas betydelse vid bedömningen av om rimliga delgivningsförsök har gjorts. måste användas med försiktighet. Stor hän- syn bör även tas till borgenärens person — enskild ellerjuridisk person. stort eller litet företag —— m.fl. faktorer.

.S'veriges (Iomatefiirbmid: l promemorian föreslås en ny paragraf. 3l c &. vars första stycke innebär att en ansökan får avvisas om hinder för delgiv- ning med gäldenären uppenbarligen föreligger. På sina håll tillämpas nu ett sådant förfarande utan direkt lagstöd. Förbundet tillstyrker förslaget. vil- ket medför att tingsrätterna kan avsluta mål som nu blir liggande. därför att borgenären inte återkallar sin talan. trots att någon delgivningsåtgärd inte kan vidtas.

Som ett andra stycke i samma paragraf föreslås en regel. i vilken stadgas att en ansökan skall få avvisas även om delgivning inte är utesluten. men rimliga försök har gjorts utan resultat och borgenären inte vill ombesörja delgivningen själv. Även en sådan regel har fog för sig. eftersom den är äg- nad att mothrka att delgivningskostnaderna blir alltför stora. Regeln kan få särskild betydelse om spikning även i fortsättningen inte blir tillåten i fråga om betalningsföreläggande. Av lagtexten bör emellertid tydligare" framgå. när delgivningsförsöken får avbrytas. "Rimliga försök" är ett allt— för vagt uttryck. Att. —- såsom antyds i specialmotiveringen avvisning skulle aktualiseras redan när delgivningskostnaderna motsvarar borgenä- rens ansökningsavgift synes i många fall vara alltför kortsynt även om kostnadsfrågan naturligtvis måste tillmätas viss betydelse. Bedömnings— grunden bör dock främst vara utsikten till framgång med fortsatta delgiv- ningsförsök. Situationen kan t.ex. vara den att en stämningsman efter ett antal misslyckade försök spårat upp en ny adress. som verkar tillförlitlig. [

Prop. 1981/82: 134 132

ett sådant läge bör inte delgivningsförfarandet omedelbart avbrytas. även om kostnaderna redan har blivit höga.

Sveriges _löreningsbankers för/mm!: Beträffande de ökade möjligheter som föreslås för domstol att på grund av bristfällighet i ansökan eller vid tids— och kostnadskrävande delgivningar avvisa ansökningarna. medför detta. enligt förbundets förmenande. att grunden för den summariska pro- cessens användbarhet inom det svenska rättssystemet kan komma att slås sönder.

Förslagen om ökade avvisningsmöjligheter. på i promemorian angivna grunder. synes. enligt förbundets mening. snarast vara ett uttryck för att tillskapa möjlighet för domstolen att bli av med ärenden än att effektivisera den summariska processen. Detta gäller särskilt om avvisningsbeslutet av- giftsbeläggs. vilket naturligtvis medför tvekan hos borgenär om han över- huvudtaget —- med risk för ett kostsamt avvisningsbeslut —- vågar ge in en ansökan. Därtill kommer att de glidande möjligheter till avvisning som en- ligt förslagct skall föreligga kan komma att skapa en osäkerhet —- trots ex— emplifieringar i promemorian —— både hos domstol och borgenär när kom— pletterande uppgift erfordras för att avvisning ej skall ske. ()m avvisning sker först efter kontakt med borgenären och denne då beretts tillfälle att eventuellt komplettera ansökan. torde någon skillnad mot nuvarande läge ej föreligga. För det fall ansökan avvisas utan att kontakt dessförinnan tas leder detta till att ansökan återkommer kompletterad och samma effekt kunde enklare uppnåtts genom att domstolen bara åter-sänder handlingarna till borgenären för komplettering.

Svenska Btr/r/q/iirerzingen.' Vid tillämpning av den föreslagna 31 c 5 måste givetvis möjligheten till kungörelsedelgivning hållas i minnet. En lämplig och praktisk ordning bör vara att en ansökan inte avvisas innan borgenä- ren under hand fått tillfälle att lämna ytterligare upplysningar som kan un- derlätta delgivning.

Konungariket Sveriges studs/typ:;tekskussa.' [ en ny bestämmelse. 3l c &. föreslås att ansökan i vissa fall skall kunna avvisas om delgivning inte kan ske. Enligt stadshypotekskassans åsikt måste undantag göras för mål om lagsökning. Med hänsyn till att det i dessa mål föreligger dokumen- terad bevisning om skuldförhållandet förefaller det inte rimligt att göra skillnad mellan dessa mål och t.ex. ordinära tvistemål. där avvisning inte kan ske på den föreslagna grunden. Stadshypotekskassan anser således att möjligheten att avvisa ansökningar på grund av delgivningssvårighetcr be- gränsas till mål om betalningsföreläggande. Ett ytterligare skäl för en så- dan begränsning är de svårigheter som uppstått för enskilda att hos olika myndigheter få tillgång till personuppgifter till följd av den osäkerhet som finns hos olika myndigheter om hur den nya sekretesslagen skall tillämpas (jämför s. 52 i promemorian).

Prop. 1981/82: 134 133

10 Kostnader för tidningskungörande m.m.

Svea hovrätt: [ 17 a & föreslås en bestämmelse som innebär att borgenä- ren blir skyldig att betala kostnaderna för tidningskungörelse och översätt- ning i lagsökningsmål. Som motiv anförs att statens kostnad i mål där tid- ningskungörelse eller översättning behövs i allmänhet blir mycket hög och att merkostnaden i dessa mål i förhållande till andra lagsökningsmål upp- kommer genom anknytning till part men däremot inte till något samhällets särskilda intresse ijust de målen. varför borgenären bör svara för extra- kostnaden. Hovrätten ifrågasätter om det föreligger tillräckliga skäl till sär- reglering i lagsökningsmål beträffande sådana kostnader.

Huddinge tingsrätt: Kostnader (för kungörelse och översättning) av ifrå- gavarande slag kan uppstå inte bara i den summariska processen. Kravbe- loppen i lagsökningsmål är inte så genomgående mycket lägre än i' stäm- ningsmål att det är motiverat med en särreglering för att i lagsökningsmål undvika oproportionerligt stora delgivningskostnader för det allmänna. Frågan är alltså av principiell betydelse och bör tas upp i ett vidare sam- manhang.

Tingsrätten avstyrker förslaget.

Stockholms tingsrätt: Tingsrätten tillstyrker förslaget. — — —

Lunds tingsrätt: Som klart framgår av utredningen utgör delgivning av förelägganden ett tidskrävande och kostsamt led i förfarandet. Detta be- kräftas även av erfarenheter vid Lunds tingsrätt. Utredaren föreslår bl.a. ändringar beträffande kostnadsansvaret för särskilt tidskrävande delgiv- ningsarbete och för det kostsamma förfarandet i lagsökningsmål där kun- görelsedelgivning sker genom annons i tidningar. Tingsrätten delar helt åsikten att ett ökat kostnadsansvar måste åläggas borgenären.

Tingsrätten anser emellertid att det bör övervägas att i ännu större ut— sträckning än vad som följer av förslaget överföra kostnadsansvaret på borgenär. självfallet med rätt för denne att uttaga motsvarande kostnad av gäldenären. Av utredningen framgår att en stor del av delgivningskostna- derna är hänförliga till en relativt liten andel av det totala antalet mål. En tänkbar avvägning av kostnadsansvaret mellan staten och borgenär kunde vara att domstolen utan avgift försökte delge gäldenären per post. ett förfa- rande som f.n. leder till lyckat resultat i inte mindre än 52 procent av del- givningsfallen i Göteborg (promemorian s. 33). För stämningsmannadel- givning skulle domstolen däremot uttaga en schablonavgift.

Till undvikande av att borgenär drabbas av en oväntad merkostnad för delgivning skulle försök med stämningsmannadelgivning endast äga rum efter begäran av borgenären. I de fall försök att delge per post misslyckats och borgenären inte begärt att delgivningsförsök med stämningsman skall ske. skulle tingsrätten ha rätt att avskriva målet från vidare handläggning. Genom en reform av detta slag skulle vinnas i första hand en betydande be- sparing för statsverket. Tingsrätten erinrar här om att enligt promemorian

Prop. 1981/82: 134 134

den sammanlagda kostnaden för stämningsmannadelgivning i Bf-mål kan beräknas till närmare 23 miljoner kronor för år 1980. Härtill kommer även allmänna rationaliseringsvinster för tingsrätterna. Tingsrätten förmodar att en borgenär. medveten om att kostnaden för stämningsmannadelgiv— ning skall åtminstone förskotteras av honom. kommer att vinnlägga sig om att — i större utsträckning än som nu är fallet —— lämna erforderliga person- nummer och adressuppgifter beträffandc gäldenären redan i ansökningen. Detta leder till ett snabbare och effektivare arbete vid domstolarna. Anta- let mål där delgivning kan ske per post skulle troligen öka. Genom en lag- ändring av nu nämnt slag skulle kanske också av utredaren föreslagna änd- ringar i lagsökningslagen avseende uppgifter i ansökningen kunna undva- ras.

Tingsrätten är medveten om att dess förslag i och för sig innebär visst merarbete för domstolarna. Vinsterna sammantagna framstår dock som så stora att förslaget förtjänar att närmare undersökas och övervägas.

Mal/nä tingsrätt: Förslaget att borgenären blir skyldig att betala kostna- den för tidningskungörande och översättning i samband med delgivning ( 17 a s" LL) tillstyrkes varmt.

Rättegångsutredningen: Vi finner det något svårt att yttra oss över vad som i promemorian anförs om delgivningskostnader och kostnadsansvar. l promemorian förbises nämligen att det inom budgetdeparternentet utarbe- tats en departementspromemoria i samma ämne. Promemorian har titeln (Ds B l980:7) avgifter vid tingsrätt m.m. Budgetdepartementets promemo- ria har delvis lett till författningsändringar i de avseenden som behandlas i den nu remitterade promemorian. I andra delar är budgetdepartementets promemoria under behandling i det departementet.

Justitiedepartementets promemoria förbiser också den moderna diskus- sionen på kostnadsområdet uttryckt i bl.a. direktiv (Dir. 1977155) för stäm- pelskatteutredningen. Enligt de direktiven bör avgifter för domstolsverk- samhet bygga på självkostnadsprincipen. Denna målsättning torde visserli— gen —— enligt vad som upplysts underhand från budgetdepartementet —— ha frångåtts såvitt gäller den egentliga tvistemålsprocessen men den står kvar när det gäller summarisk process och inskrivningsväsendet. I den nu re- mitterade promemorian sägs i stället på sidan 61 efter vissa resonemang om lagsökningslagens trafrkpolitiska betydelse —- att det är naturligt att sta- ten bär ett grundläggande kostnadsansvar för verksamheten med summa- risk process. ] promemorian sägs vidare att beräkningen av kostnaderna för hanteringen av mål enligt lagsökningslagen hittills tagit sikte bara på kostnaderna i tingsrättens egen interna verksamhet. Enligt promemorian synes det emellertid rimligt att också kostnaderna för delgivningsåtgärder utanför tingsrätternas egen verksamhet tas med i bilden.

Vi delar den sistnämnda uppfattningen men vill framhålla att promemo— rieförslaget på den punkten redan har genomförts genom de ändringar som år 1980 gjorts i avgiftslistan till cxpeditionskungörelscn (l964:618) (jfr den

Prop. 1981/82: 134 135

förutnämnda promemorian från budgetdepartementet s. 120 foch 167 0.

De omfattande kostnadsberäkningar som i den remitterade promemori- an görs på s. 32—34 och 62—64 kan möjligen vara av värde för domstols- verket och riksrevisionsverket vid den kontinuerliga uppföljning av avgif- terna vid tingsrätterna sorn de myndigheterna skall ha hand om enligt bud- getdepartementcts promemoria (s. 206 i den promemorian).

ljustitiedepartementets promemoria föreslås vidare att borgenär i lag- sökningsmål skall svara för kostnaderna för tidningskungörelse och för översättning till annat språk än svenska av handlingar som skall delges.

Vi vill i anledning härav till en början påpeka det orimliga i att man inför en sådan ordning för lagsökningsprocessen men inte för processen enligt RB. Promemorians lösning innebärju att man direkt driver borgenärer med ansökningar av det slag som kan beröras av bestämmelserna in i den för samhället ofrånkomligt dyrbar—are egentliga processen.

I fråga om översättningskostnaden är dessutom utvecklingen i samhället på väg mot ett allt större ansvar för det allmänna (se bl.a. prop. 1973130). Åtminstone kostnaderna för tidningskungörelse torde vidare principiellt avses bli täckta av de nuvarande ansökningsavgifterna. Man kan säga att kostnaderna på så sätt fördelas på alla borgenärer. Borgenärernas kost- nadsansvar generaliseras vilket förefaller vara riktigt såvitt gäller de statli- ga utgifter som inte kan hänföras till någon försummelse från borgenärens sida. En enskild borgenär försätts med andra ord inte i sämre läge därför att hans motpart t.ex. begivit sig utomlands.

Sveriges dunrardi'irbund: Såsom framgår av beräkningarna i promemo- rian drar delgivningsverksamheten i den summariska processen stora kost- nader. som nu betalas med allmänna medel. Förbundet delar uppfattning- en att det finns skäl att närmare undersöka fördelningen av ansvaret för dessa kostnader. Däremot ifrågasätter förbundet om borgenären - såsom föreslås i promemorian —- redan nu bör åläggas att betala kostnaderna för kungörelse och översättning som kan uppkomma i samband med delgiv- ning i lagsökningsmål. Motsvarande kostnader kan uppstå i andra slag av mål. Det har inte anförts något övertygande skäl för att införa sådant kost- nadsansvar ijust lagsökningsmål. Frågan bör tas upp i ett vidare samman- hang.

11 Avgift vid avvisning

Huddinge tingsrätt: Förslaget i denna del motiveras av att beslut om av- visning —- i motsats till beslut om avskrivning —— kräver en betydligt större insats. som bör kompenseras med avgift. och att ingivarna behöver stimu- lans att återkalla ansökan när det står klart att målet kommer att avvisas. Motiveringarna är inte övertygande. Ett förfarande med expeditionsavgif- ter innebär alltid merarbetc för kanslipersonalcn. Om avgift införes kom-

Prop. 1981/82: 134 136

mer detta säkerligen att medföra att avvisningsbeslut inte meddelas utan föregående kontakt med borgenären. Också härigenom inverkar förslaget snarare betungande än förenklande på verksamheten.

Tingsrätten avstyrker förslaget.

.S'luc'k/mlms tingsrätt: Tingsrätten tillstyrker förslaget om att belägga av- visningsbeslut med avgift. Denna fråga kan enligt tingsrättens mening inte ses isolerad inom den summariska betalningsprocessen utan bör snarast tas upp till övervägande i vad avser tvistemålsförfarandet i dess helhet.

Lunds tingsrätt: Tingsrätten är inte övertygad av den argumentering som här lämnats. Förslaget synes även innebära merarbete för domstolar- na och motverkar syftet att rationalisera arbetet. Tingsrätten avstyrker därför förslaget.

illa/ini)" tingsrätt: Tingsrätten har noterat att hotet om avvisning numera icke bedöms som särskilt allvarligt av ingivarna. En bidragande orsak här- till torde vara att lösningsskyldigheten för bl.a. avvisningsbeslut avskaffa- des den I juli 1978. Samtidigt utgör bristfälliga och uteblivna komplette- ringar ett stort problem för tingsrätten. framförallt genom det merarbete upprepade förelägganden medför. Om de i promemorian framlagda för- slagen om utökade möjligheter till avvisning genomförs och samtidigt lös- ningsskyldighet införs för avvisningsbeslut finns stora möjligheter att kom- ma till rätta med problemen. Tingsrätten tillstyrker förslaget. Förutom det föreslagna tillägget i avgiftslistan fogad till cxpeditionskungörelscn torde erfordras att undantag görs i 8 s' 2 st. och 13 s' cxpeditionskungörelscn för twvisningsbeslut i mål om lagsökning och betalningsföreläggande.

Om de i promemorian framlagda förslagen genomförs kommer förmodli- gen antalet avvisningsbeslut att starkt öka. En bra rationaliseringsåtgärd skulle vara att domstolsverket utformar en blankett där avvisningsgrunden ifyllcs genom kryssmarkering.

Dunrstulsverket: Domstolsverket har tidigare medverkat till att det inte längre föreligger skyldighet att mot avgift lösa domar och slutliga beslut vid underrätt. På grund härav och då förslaget står i strid med de tankar som ligger bakom stämpelskatteutredningens betänkande Avgifter vid tingsrätt m.m. (Ds B l980:7) ställer domstolsverket sig mycket tveksamt till att avgiftsbclägga avvisningsbeslut. Det är väl i och för sig troligt att denna möjlighet skttllc få vissa ingivare att återkalla en ansökan som annars skul- le kornrna att avvisas. Denna vinst skall dock ställas mot det ytterligare ar- bete det innebär att kräva in avvisningsavgiften.

Dutuins/n'ktiunen: Det föreslås att en särskild avgift skall kunna debite- ras ingivare vars ansökan avvisas. Detta kan givetvis ha en pedagogisk ef- fekt på sikt. Dock bör redan här påpekas att det inte synes vara förenligt med god inkassosed att fordringsägaresidan utomrättsligt eller i förnyad ansökan yrkar förpliktande för gäldenärer att slutligt stå för avvisnings— kostnaden.

Riksskatteverket: l promemorian föreslås att avvisningsbeslut i mål om

Prop. 1981/82: 134 137

lagsökning eller betalningsförcläggande skall beläggas med lika stor avgift som tas ut för ansökningen. Detta skulle ske för att sökanden. i stället för att låta ansökningen bli avvisad. dessförinnan återkallar den. RSV anser förslaget något tveksamt.

Avvisningsbeslut föregås av prövning hos tingsrätt. Enligt RSVs mening torde det föreligga en viss risk för att avgiftsbeläggning av avvisningsbe- slut. t.ex. av omtanke om borgenären. medför att ingivarnas dispositioner—i alltför stor utsträckning grundas på underhandskontakter med handläggare hos tingsrätten.

Förslaget innebär därför en. om än liten. risk för att rättssäkerheten kan bli åsidosatt. De förslag som framlagts i promemorian torde för övrigt med- föra att avvisning ännu mera sällan än för närvarande blir aktuell i sam- band med lagsökning eller betalningsföreläggande. Enligt RSVs mening har det inte visats att tillräckliga skäl finns att införa avgift för avvisnings- beslut.

Rt'ittt'gångsutredningen: Promemorians förslag att ta ut avgift av de per- soner som fått sin ansökan avvisad har vi delvis behandlat i anslutning till avsnittet om '"delgivningsunderlaget". Vi vill i nu förevarande samman- hang endast påpeka att det är oklart om promemorieförslaget innebär att lösningsskyldigheten beträffande domstols avgörande (som togs bort här- om året) skall återinföras för de nu berörda fallen eller om det är meningen att avgiften skall drivas in av kronofogdemyndighet efter något nytt system.

Sveriges domurqförbtmd: Den ljuli l978 avskaffades lösningsskyldighe- ten för domar och slutliga beslut. samtidigt som ansökningsavgifterna för mål höjdes. Härigenom skedde en välkommen förenkling i avgiftssyste- mct. ! promemorian föreslås nu att avvisningsbeslut i mål om lagsökning och betalningsföreläggande ånyo beläggs med avgift. Förbundet anser att skälen för förslaget inte är övertygande. Det är inte utan vidare klart att av- visningsbeslut är så mycket mer betungande för domstolen än avskriv- ningsbeslut att detta motiverar skillnad i fråga om avgift för beslutet. Ett avskrivningsbeslut är ofta resultatet av ett föreläggande från domstolen. medan ett avvisningsbeslut många gånger kan meddelas utan kontakt med sökanden. Om avvisningsbeslut beläggs med avgift. kan det medföra att domstolarna drar sig för att meddela sådana beslut utan att först ha berett sökanden tillfälle att återkalla ansökningen. Med en sådan utveckling skul- le förslaget snarast motverka sitt syfte.

.S'rt'rigus udvokumant/lind: Det framhålls i promemorian att beslut om avvisning av ett L- eller Bf—mål kräver en betydligt större arbetsinsats från tingsrättens sida än ett beslut om avskrivning till följd av att ansökan åter- kallas. Detta skullc enligt promemorian motivera att avvisningsbesluten belades med en särskild avgift som ingivaren hade att betala. Genom att avgiftsbelägga avvisningsbesluten skulle ingivaren stimuleras att återkalla sin ansökan i de fall då detär klart att målet kommer att avvisas. Några bä-

Prop. 1981/82:134 138

rande skäl för denna uppfattning redovisas inte enligt samfundets mening. Om föreslagna rationaliseringsåtgärder genomförs framgångsrikt bör tings- rätterna ha kapacitet kvar att meddela avvisningsbeslut utan någon ytterli- gare avgift.

Sveriges föreltingsbankers förbund: Förslaget att borgenären skall tvingas återkalla sin ansökan efter ett par misslyckade delgivningsförsök inför hotet att eljest behöva betala en extra avgift för avvisning av ansök- ningen. kan enligt förbundets uppfattning få mycket negativa konsekven- ser. Ur borgenärernas synpunkt måste den summariska betalningsproces— sen fungera så att borgenärerna har möjlighet att till en rimlig kostnad få betalt även för mindre skulder. En borgenär som tvingas återkalla sin an— sökan på grund av att delgivning inte kommit till stånd. har vid återkallel- sen i regel haft utlägg och arbete motsvarande arvode på sammanlagt ca 350 kr. En del härav bör borgenären erhålla ersättning för i ett kommande nytt försök att få till stånd en exekutionsurkund. Återstoden. dvs. utlägg för ansökningsavgift jämte det arbete som nedlagts med den första ansök- ningshandlingen. har borgenären ingen möjlighet att erhålla betalning för. Resultatet blir att borgenärer blir mer benägna att skriva av mindre ford- ringar. Ett sådant handlingssätt kommer i det enskilda fallet att te sig eko- nomiskt befogat. även om det i längden innebär att betalningsoviljan hos mindre lojala gäldenärer kommer att öka.

En illojal gäldenär skulle således under vissa förutsättningar genom att i ett inledningsskede tillhandahålla bristfälliga uppgifter om sin person och senare genom att undandra sig delgivning på ett helt annat sätt än vad nu gäller. kunna förhindra att en borgenär fick ett exigibelt beslut gällande gentemot honom. i vart fall ej utan stora kostnader för borgenären. Som redan framhållits. också i promemorian. är det ett grundläggande. samhäl- leligt intresse att en god betalningsmoral upprätthålles och om en summa— risk processform medför höga kostnader eller risk för sådana för borgenä— ren. förlorar den i hög grad sin användbarhet. något som drabbar såväl borgenärer som samhället.

Även om det i nuvarande statsfinansiella läge kan vara motiverat med någon högre grad av självfinansiering genom högre avgifter än förut. bör dessa ej vara av den art att de avskräcker från användandet av processfor- men inför risken för att ej få ut tillräcklig ersättning för kostnaderna hos gäldenären. Man kan redan nu spåra vissa tendenser av angiven art i form av missbruk av de möjligheter en processform ger. genom den situation man hamnat i samband med den gällande bestämmelsen om ansvaret för processkostnader i rättegångar i mindre tvistemål. l dessa mål synes illoja- la gäldenärer i allt högre grad bestrida även självklara fordringsanspråk i väl med vetande om. att det ej kostar något i form av rättegångskostnader. Borgenärer drar sig därför ofta för att kräva in sina fordringar.

Genom de ökade möjligheterna till avvisning och genom det kostnads— ansvar som läggs på borgenären. enligt promemorians förslag. finns en be-

Prop. 1981/82: 134 139

aktanSVärd risk för att dessa förhållanden illojalt kommer att utnyttjas i så stor utsträckning att den summariska processformen blir mindre använd- bar som påtryckningsmedel. Mot bakgrund härav kan det även ifrågasättas om ersättning för inkassokostnad och kostnad i mål om lagsökning eller betalningsföreläggande skall jämkas även vid uppenbart ofullständiga an- sökningar. I vart fall bör så ej ske om med "uppenbart ofullständigt" skall förstås exempelvis att adress angivits med boxnummer istället för gatuad- ress eller liknande.

Därtill kommer att nu föreslagna avvisningsregler m.m. enbart skall gäl- la i den summariska processen, vilket också medför att en borgenär många gånger skulle finna det mindre kostnadskrävande att använda sig av en or- dinär processform. Detta skulle således endast övertlytta målbalanserna från en processform till en annan.

För att borgenärerna skall ta på sig ansvaret att förbereda ansökningar i tillräcklig omfattning för att på så sätt undvika onödig arbetsbelastning hos domstolarna. är det nödvändigt att det klart framgår vilka uppgifter som skall lämnas vid ansökan om lagsökning och betalningsföreläggande. Det är även nödvändigt att rätten i vissa fall skall kunna avvisa ansökningar som inte uppfyller de angivna kraven eller som på annat sätt är omöjliga att exekvera. Utredningens förslag till lagstiftning uppfyller dock inte dessa krav på tydlighet. Förslagets 2 5 ger endast vaga regler om vilka uppgifter en ansökan skall innehålla och lämnar därmed alltför vida ramar för dom- stolen att hänvisa till ansökningens ofullständighet vid komplicerade del- givningar och att därmed. enligt förslagets 3l c &. avvisa ansökningar. En sådan vaghet i lagskrivningen har. särskilt i samband med hård arbetsbe- lastning vid tingsrätterna. öppnat vägar för en icke önskvärd praxis.

Sveriges allmänna hypoteksbank: Förslaget att expeditionsavgift skall utgå för avvisningsbeslut är olämpligt, inte minst mot bakgrund av att lag- förslaget inte klart anger när förutsättningar för avvisning föreligger. Om likväl denna expeditionsavgift införs. måste expeditionskungörelsen kom- pletteras med den regeln att avgiften skall återbetalas för det fall borgenä- ren med framgång överklagar avvisningsbeslutet.

Svenska inkasso/Fireningen: ljämförelse med avgifter för andra beslut vid domstol finner föreningen beslut om avvisning vid summarisk betal- ningSprocess väl hög. Avgiften på 120:- är densamma som för ansökning men arbetet i samband med ansökan torde i regel vara väsentligt mer. För- eningen förordar således en lägre avgift för avvisningsbeslut som kan åsät- tas den ingivna ansökningen medelst stämpel.

Föreningen finner det angeläget att betona att inkassoföretagen innan avvisningsbeslutet beredes tillfälle att återkalla ansökningen. Den omstän- dighet som i och för sig grundar avvisningsbeslutet behöver ej vara en om- ständighet över vilken borgenären eller gäldenären råder. '

Prop. 1981/82: 134 140

12 Lägre arvode när en ansökan är bristfällig

Svea hovrätt: l 3 och Zl ss lagsökningslagen stadgas att ansökning om lagsökning och betalningsföreläggande skall avvisas om hinder möter mot dess upptagande. l syfte att ge klart uttryck för uppfattningen att arvode skall vara lägre än eljest om ansökningen är ofullständig men kompletteras framläggs i promemorian förslag om att ersättningen i de fall ansökningen är "uppenbart ofullständig" skall bestämmas till lägre belopp än vad som annars skulle ha utgått. Behov av ett dylikt stadgande kan ifrågasättas. I vart fall bör genom motivuttalande närmare klarläggas vad som avses med uttrycket "uppenbart ofullständig".

Huddinge tingsrätt: ] de fall ansökan visar sig vara uppenbart ofullstän- dig kan det normalt anses rimligt att ersättningen till borgenären för eget arbete i målet eller ombudsarvode sätts lägre än eljest. Avgörandet härav bör emellertid enligt tingsrättens mening bero av en skälighetsbedömning i det enskilda fallet. Särskilda skäl kan väl någon gång tänkas medföra att ersättningen. trots kompletteringsbehovet. bör bestämmas till normalbe- loppet —- f.n. 75 kr. i L-mål och lot) kr. i Bf—mål _— eller t.o.m. högre. Ordet "skall" i föreslagen lydelse av 2 & inkassokostnadskungörelsen (l974:8| ]) torde därför böra utbytas mot "bör". Författningstexten vinner då också bättre överensstämmelse med den motivering som förslagsställaren anför på s. 66 i promemorian.

Stockholms tingsrätt: De anförda skälen för det föreslagna tillägget i 2 ä' kungörelsen (l974z81l) om ersättning för inkassokostnad och kostnad i mål om lagsökning eller betalningsföreläggande kan tingsrätten i och för sig ställa sig bakom. Redan nuvarande förfallningsbestämmelser ger ut- rymme för sådan tillämpning som föreslås. Uttrycket att en ansökan är "uppenbart ofullständig" torde kunna medföra en ej avsedd begränsning i tillämpningen. Etforderliga riktlinjer synes lämpligare böra ges av ansvarig domare —- som vid behov givetvis också har att handleda underställd per— sonal —- än i författningstext. På anförda skäl avstyrkes ifrågavarande för- fattningsförslag.

Malmö tingsrätt: Nuvarande regler ger möjlighet att nedsätta arvodet till "skäligt belopp". Med tanke på att mål om lagsökning och betalningsföre- läggande så gott som uteslutande handläggs av notarier. torde dock direkt uttalat stöd för att nedsättning skall ske vid försumlighet från ingivarcns si- da kunna medverka till att nedsättning verkligen sker när så är motiverat. Detta i sin tur skulle med all sannolikhet ganska snabbt höja kvaliteten på ansökningarna. Tingsrätten tillstyrker förslaget men anser att ordet "up- penbart" i den föreslagna författningstexten skall utgå.

Göteborgs tingsrätt: Tingsrätten tillämpar sedan cirka ett år den prin- cipen att ombudsarvodet för professionella ingivare sätts ned om ansök- ningen är behäftad med formella eller vissa materiella felaktigheter. Hittills har ingen borgenär påkallat att kostnadsfrågan enligt 28 & lagsökningslagen

Prop. 1981/82: 134 14]

skall hänskjutas till rättegång. En viss höjning av standarden på ansökning- arna tycks dock ha skett sedan prutning börjat tillämpas. För att en om möjligt någorlunda enhetlig praxis skall uppkomma beträffande nedsätt- ning av ersättningen till borgenären/ombudet bör domstolarna. eventuellt i författningstexten eller på annat lämpligt sätt. ges närmare ledning om med vilket eller vilka belopp prutning bör ske. Upplysningsvis kan nämnas att vid tingsrätten sker prutning med ett schablon mässigt bestämt belopp. f.n. 35 kr.. vid felaktigheter enligt ovan.

Rättegångstttrednitrgen: Vi är tveksamma till om promemorieförslaget leder in på rätt väg. De nuvarande ersättningsbestämmelserna är i sig så flexibelt utformade att de i allmänhet bör medföra det i promemorian åsyf- tade resultatet. Problemet kan sägas vara att ersättningssystemet trots kla- ra författningsbestämmelser vid vissa tingsrätter urartat så att samma cr- sättning ges i alla fall. En alternativ väg vore därför att försöka få praxis vid de domstolar som åsyftas i promemorian meri överensstämmelse med lagstiftarens intentioner. En fördel med en sådan lösning är att alla slag av jämkningsanlcdningar kan bli beaktade medan promemorieförslaget lätt kan leda till att övn'ga anledningar att sätta arvodet under de angivna maxi- mibeloppen aldrig kommer att bli uppmärksammade eftersom de inte är särskilt angivna.

Vi vill tillägga att hela ersättningsfrågan kommer i ett nytt läge om vårt förslag i fråga om den summariska processen skulle genomföras.

Sveriges domttreti't'r/ntnd: Förbundet tillstyrker förslaget om ett uttryck- ligt stadgande att ersättningen för borgenärens kostnader skall sättas lägre än annars. om en ansökan är uppenbart ofullständig.

Sveriges advokatsant/itne]: I de fall då en ansökan är bristfällig "i onö- dan" föreslås i promemorian att ersättningen till borgenären/ombudet sätts lägre än den annars skulle ha satts. Samfundet biträder inte detta för- slag. De generella ersättningsnormer som tillämpas i L- och Bf-målen är re— dan så låga (1751- kr. respektive 160:- kr.) att de endast i undantagsfall täcker borgenärens kostnader för förfarandet. Därtill kommer att det i praktiken måste bli utomordentligt svårt att avgöra vilka ansökningar som skall betraktas som bristfälliga "i onödan". Om en ansökan är otjänlig som grund för ett L- eller Bf—mål och borgenären/ingivaren inte efterkommer föreläggande om komplettering torde det vara enklare att tillämpa ett strikt avvisningsförfarande.

Sveriges (tl/männa hypotekslmnk: Beträffande förslaget till tillägg till 2 & kungörelsen om ersättning för inkassokostnad i mål om lagsökning eller betalningsföreläggande kan sägas att bestämmelsen med detta tillägg blir ännu egendomligare än den är för närvarande. Tillägget innebär att borge- nären inte skall få skälig ersättning om han har givit in en ansökan som är uppenbart ofullständig. Om en ansökan är ofullständig skall denju avvisas och i så fall skall borgenären inte tillerkännas någon ersättning alls. Är an- sökan fullständig skall givetvis borgenären tillerkännas skälig ersättning för sina kostnader.

Prop. 1981/82: 134 l42

13 Delegation i Bf-mål

Svea hovrätt har hänvisat till sitt den 6juni 1979 till domstolsverket av- givna yttrande över vcrkets PM 1979—03—20 ang. delegation av beslutan- derätt i mål om betalningsföreläggande. Yttrandet har följande innehåll: Hovrätten seri och för sig positivt på utvecklingen att alltfler kvalificerade arbetsuppgifter. såsom protokollföring m.m.. förs över till icke rättsbildad personal. Det skall dock finnas klara fördelar innan mera renodlatjudiciel- la uppgifter anförtros annan än lagfaren personal. 1 de typer av mål som förslaget anger kan det inte sällan bli fråga om ganska subtilajuridiska av- vägningar. vilka notarierna allmänt sett bör ha bättre förutsättningar att göra. Det kan därför knappast råda någon tvekan om att rotelinnehavarna kommer att i större utsträckning än med nuvarande ordning få bistå även med handläggning av mål där inte några speciella svårigheter föreligger. Några rationaliseringsvinster eller ökad effektivitet för domstolen i dess helhet torde därför knappast kunna uppnås genom den nu föreslagna ut- vidgningen av biträdespersonalens arbetsuppgifter.

Avgörande för behörighetsreglerna måste i första hand vara rättssäker- hetsintressen. ej önskemål om vidgade arbetsuppgifter för en viss grupp tjänstemän. De av utredningsmannen anförda skälen för genomförande av den föreslagna försöksverksamheten framstår med hänsyn till dessa intres- sen som svaga. Det hade varit mera konsekvent om denna omsorg om kanslipersonalens arbetsuppgifter istället hade fått påverka antalet notari- er. Det finns ju här en grupp som redan har tillräcklig utbildning och är väl kvalificerad. nämligen den stora grupp juris kandidater som inte kan ges tillfälle att notariemeritera sig.

lnnan frågan om den summariska betalningsprocessens samband med övriga processtyper utretts finns det enligt hovrättens mening knappast an- ledning att påbörja den föreslagna försöksverksamheten. Frågan om dele- gation av beslutanderätt i mål om betalningsföreläggande kommerju i ett helt nytt läge. om förslaget i promemorian Summarisk process (Ds Ju l977:5) genomförs.

Huddinge tingsrätt: Det är givetvis angeläget att öka biträdestjänsternas attraktivitet och att skapa möjligheter att behålla rekryteringen av biträ- despersonal på en hög nivå. Delegerad beslutanderätt i mål om betalnings— föreläggande kan vara en uppgift som verkar i denna riktning. Huruvida delegationsmöjlighet bör införas eller inte måste emellertid bli beroende bl.a. av en avvägning mellan rimliga rättssäkerhetskrav och eventuella effektivitetsvinster. I förstnämnda hänseende vill tingsrätten framhålla att inte alla mål om betalningsföreläggande är okomplicerade. Särskilda kun- skaper fordras för att upptäcka svårigheterna i de fall där de förekommer. Några av de ändringar som föreslås. vilka bl.a. går ut på att större fordring- ar ställs på ingivarna. torde på samma gång kräva mer av handläggande personal än nuvarande ordning. När det gäller att bestämma ersättning till

Prop. 1981/82: 134 143

borgenär/ombud för arbete ställs vidarc krav på förmåga att göra en skälig- hetsbedömning. Om och i vad mån effektivitetsvinster står att nå. saknas det erfarenheter av. Med det ökade krav på noggrannhet vid genomgång av ansökningarna som följer av delegerad beslutanderätt är det möjligt att eventuella effektivitetsvinstcr blir små.

Mot bakgrund av anförda tveksamheter avstyrker tingsrätten att kravet på lagfarenhet för alla mål om betalningsföreläggande slopas utan föregå- ende försöksverksamhet. Endast genom sådan verksamhet kan behövligt underlag fås för den nödvändiga avvägningen mellan rättssäkerhet och ef- fektivitet. För att vinna erfarenheter. representativa för alla slag av tings- rätter, bör försöksverksamheten omfatta även sådana som ej har särskilt erfarna assistenter. —- Delegationsmöjlighet bör dock omedelbart kunna in- föras i sådana mål som avser parkeringsavgift. vilka regelmässigt framstår som okomplicerade.

Från de synpunkter notariekåren vid Huddinge tingsrätt anser sig vilja särskilt beakta angående notarieutbildningens värde har den förklarat sig inte ha någon principiell erinran mot delegation i Bf—mål.

Stuck/tolum tingsrätt: Tingsrätten tillstyrker den föreslagna försöks- verksamheten. Under denna bör vidare underlag tas fram för prövningen av frågor avseende rättssäkerhet —— bl.a. vilka mål och beslut som skall un- dantas -—- samt avseende utbildningen av notarier vid tingsrätter.

Malmö tingsrätt har hänvisat till sitt den 18 maj 1979 till domstolsverket avgivna yttrande över verkets PM 1979—03—20 ang. delegation av beslu- tanderätt i mål om betalningsföreläggande. Yttrandet har följande innehåll: Som framgår av promemorian övervägs för närvarande ny lagstiftning på. den summariska processens område. Enligt domstolsverkets eget bedö- mande i rapportcn ”Översyn av notariemeritcringen" synes lagstiftnings- förslaget vara sådant. att det "är tveksamt om det alls finns något utrymme för delegation till biträdespersonal". Att under sådana förhållanden påbör- ja en försöksverksamhet och en kostnadskrävande utbildning för ett sys- tem som kanske är helt förändrat innan försöksverksamheten är avslutad ter sig föga meningsfullt. Tingsrätten avstyrker därför domstolsverkets förslag redan på denna grund.

Skulle ett genomförande av förslaget likväl komma att övervägas finner tingsrätten anledning att särskilt fästa uppmärksamheten vid följande.

En avgörande förutsättning för att förslaget skall kunna genomföras är. såsom också antydes i promemorian. att rättssäkerheten inte äventyras. Påståendet i promemorian att säkerheten i beslutsfattandet ökar med assis- tenter som beslutsfattare kan tingsrätten inte godtaga. Mål om betalnings- föreläggande är massärenden och det stora flertalet sådana är otvivelaktigt av den enkla beskaffenhet att de utan olägenhet från rättssäkerhetssyn- punkt skulle kunna handläggas av de skickliga biträden. som finns i dom- stolarna. Svårigheten är emellertid att bland den stora massan av ärenden genom ett enkelt kriterium i författningstexten sortera ut de mål som inte

Prop. 1981/82: 134 144

bör handläggas av icke-rättsbildad personal. Detta har man inte lyckats med i promemorian.

Domstolsverket uttalar i promemorian som sin mening. att denjuridiska delen av prövningen av ansökan om betalningsföreläggande är starkt be— gränsad och huvudsakligen avser frågorna om fordringen grundar sig på skriftligt fordringsbevis eller avser skadestånd. Härtill är att säga att pröv- ningen av de nämnda frågornai särskilda fall kan erbjuda svårigheter. men också att tyngdpunkten i denjuridiska prövningen under handläggningen enligt tingsrättens etfarenhetlsnarast ligger i bedömningen av vad i prome- morian kallas "enklare formella förutsättningar". Denna bedömning krä- ver i fler fall än de av domstolsverket angivnajuridisk kunskap och kring- syn.

Att inskränka den icke rättsbildadc personalens behörighet genom den i författningsförslaget ?. ä 4 upptagna klausulen är enligt tingsrättens mening inte någon framkomlig väg. Det är icke något vunnet med att låtajuristper- sonal avgöra om klausulen skall tillämpas. utan denna prövning måste komma att ligga på biträdespersonalcn själv. Det krävsjuridiskt kunnande även för att upptäckajuridiskz't svårigheter.

Enligt tingsrättens mening krävs. för att rättssäkerhetssynpunkterna skall bli tillgodosedda. en grundlig och därmed också kostnadskrävande utbildning av den ickerättsbildade personalen. Det synes vid sådant förhål- lande fordras starka skäl föratt frångå den nuvarande ordningen medjuris- ter som beslutsfattare. Några sådana skäl har inte anförts i promemorian.

Tingsrätten vill vidare påpeka. att domstolsverket i den ovannämnda rapporten "Översyn av notariemeriteringen" uttalar. att delegation av be- slutanderätt i mål om betalningsföreläggande torde kunna ifrågakomma en- dast beträffande utfärdandc av slutbevis. Måhända har domstolsverket därvid vägletts av synpunkter liknande de nu anförda i fråga om svårighe- terna att avgränsa de komplicerade målen och åstadkomma pålitliga rätts- säkerhetsgarantier. Tingsrätten kan ansluta sig till bedömningen i rappor- ten. Just i fråga om utfärdande av slutbevis torde goda möjligheter till be— slutsdelegation föreligga.

Åtminstone vid mindre domstolar torde endast enstaka biträden kunna beredas utbildning i enlighet med förslaget. Tingsrätten ifrågasätter därför om inte handläggningen av mål om betalningsföreläggande kan komma att eftersättas när den utbildade personalen på grund av sjukdom eller ledighet av olika slag inte är i tjänst. Ökad arbetsbelastning för rotelinnehavarcn kan då även bli följden.

Den föreslagna ordningen förutsätter. att tingsnotarie framdclcs inte alls kommer att handlägga mål om betalningsföreläggande. Detta skulle inne- bära en betänklig brist i notarieutbildningen.

Med hänsyn till det ovan anförda ifrågasätter tingsrätten allvarligt huru— vida några rationaliserings- eller effektivitetsvinster överhuvudtaget står att vinna med den föreslagna delegeringcn.

Prop. 1981/82: 134 145

Frågan huruvida de föreslagna åtgärderna kommer att innebära en minskning av antalet notarietjänster eller ej och förslagets personalpolitis- ka lämplighet i övrigt är en facklig angelägenhet. som tingsrätten ej anser sig böra ta ställning till.

Som en sammanfattning av vad ovan anförts vill tingsrätten ge uttryck för den meningen att förutsättningar för den föreslagna delegeringen inte föreligger och att försöksverksamheten därför ej bör äga rum.

Vid information enligt medbestämmandelagen om innehållet i detta yt- trande har platsombuden för ST-DÅT förklarat sig anse att delegation till biträdespersonal bör kunna ske. —

Göteborgs tingsrätt: Förslaget är mycket intressant särskilt för Göte- borgs tingsrätt. eftersom tingsrättens rutineri Bf-mål nu står inför stora för— ändringar. med hänsyn till att ADB-teknik skall börja användas i dessa mål vid tingsrätten. Tingsrätten har därför ett stort intresse av att snarast få delta i försöksverksamhet med delegation av beslutanderätt i Bf—mål.

Domstolsverket: De skäl för delegation av beslutanderätt i mål om betal— ningsföreläggande som domstolsverket angav i skrivelsen till regeringen den 4 september 1979 gäller fortfarande: dock att reformen med hänsyn till den alltjämt ökande måltillströmningen idag synes ännu angelägnare än är l979. Domstolsverket, som har goda erfarenheter av delegationsverksam- heten vid inskrivningsmyndighetema. vill ånyo understryka det angelägna i den nu föreslagna delegationsreformens snara genomförande. Verket ut- går härvid ifrån att någon mera genomgripande reform av den summariska processen i anledning av rättegångsutredningens arbete inte är aktuell un- der de närmaste åren.

Postverket: Postverket har ingenting att invända mot förslaget om dele- gering av viss handläggning till biträdespersonal vid domstolarna.

Rättegångsutredningen: Med hänvisning till en framställning från dom- stolsverket föreslås i promemorian att mål om betalningsföreläggande skall få handläggas av icke lagfaren tjänsteman iden utsträckning regeringen be- stämmer.

Som framgår av domstolsverkets framställning har en sådan utveckling flera fördelar. åtminstone på sikt. Däremot torde en delegation i enlighet med promemorian inte —som i promemorian påstås —- medföra att man får en snabbare handläggning. Såvitt vi har oss bekant är det nämligen inte på beslutsfattarnivån som den summariska processen stoppas upp. Tvärtom kommer en reform i enlighet med promemorian att på kort sikt vara före— nad med vissa svårigheter —- särskilt om man inte kan förvänta någon per- sonalförstärkning.

Vad vi nu anfört får inte tolkas så att vi skulle vara motståndare till att låta domstolsbiträden tjänstgöra som domare i en stor del av de summaris- ka målen. Tvärtom skall enligt vårt preliminära lagförslag. som vi under hand låtit justitiedepartementet ta del av. domstolsbiträdena vara beslu- lO Riksdagen [981/82. I saml. Nr 134

Prop. 1981/82:134 l46

tande i alla superenkla fall. dvs. i de mer eller mindre schabloniserade mål som uppgår till omkring 70—75 97 av alla summariska mål. En reform en- ligt våra riktlinjer svarar bättre mot promemorians skäl. nämligen "betal- ningsföreläggandenas karaktär av schabloniserade massärenden". än pro- memorieförslaget. som i princip låter domstolsbiträden vara handläggare också av sådana ärenden som inte till sin typ är schablonärendcn.

Vi vill komma tillbaka till vårt påstående att en reform i enlighet med promemorian på kort sikt kan vara förenad med vissa svårigheter. 1 första hand har man härvid anledning att uppmärksamma att domstolsbiträdena —- vilka är de som mest utsätts för dagens problem med svårigheter att del— ge m.m. —- skall ta över en viss del av de nuvarande notarieuppgifterna i den summariska processen. Man måste emellertid också uppmärksamma problemen med utbildningsverksamhet kring reformen.

Det är mångajuridiska frågor som de domstolsbiträden. som berörs av reformen. skall sätta sig in i. Det gäller bl.a. (för att använda en beskriv- ning från departementspromemorian Ds Ju l977:5 Summarisk process s. 7] ) den ibland komplicerade och i ett vidare perspektiv ofruktsarnma pröv- ningen av frågan om lagsökning eller betalningsföreläggande är rätt pro- cessform. Här gäller det att ta ställning till om en viss fordran eventuellt skall anses ha skadeståndsrättslig karaktär eller om det eventuellt skall an- ses föreligga ett skriftligt fordringsbevis. Båda de problemen har föranlett en del rättsfallsreferat.

Till det som domstolsbiträdena skall sätta sig närmare in i hör också reg- lerna om forum. om behörighet etc. Det skall medges att många domstols— biträden redan idag kan åtminstone de vanliga reglerna härom ganska väl. Det är emellertid en sak att förarbeta ett ärende för senare beslut avjurist. en annan sak att på eget ansvar själv fatta besluten.

I en superenkel process av det slag vi har i tankarna bör inga egentliga problem behöva uppstå i fråga om gränsdragningar mot andra processfor- mer eller i fråga om forumregler o.d. Behovet av att utbilda domstolsbiträ- den torde därföri en reform av vårt slag vara i motsvarande mån mindre än när det gäller promemorieförslaget.

Sveriges dmnarqförbund (majoriteten): [ yttrande l979 till domstolsver- ket framförde förbundet betänkligheter mot förslag om försöksverksamhet med delegation av beslutanderätten i mål om betalningsföreläggande. Bl.a. påpekade förbundet att sådana mål ingalunda alltid är av okomplicerad na- tur och att risk för misstag föreligger i de fall där det inte är lätt för biträdet att upptäcka svårigheterna. Förbundet ifrågasatte också om bestämda slut- satser skulle kunna dras av en försöksverksamhet. som kunde antas bli förlagd till tingsrätter med skickliga assistenter. Då med hänsyn till att ny lagstiftning om summarisk process väntades inom en nära framtid försöks- verksamhet inte kunde anses försvarbar från kostnadssynpunkt. avstyrkte förbundet förslaget om sådan verksamhet.

De invändningar som framfördes i yttrandet l979 är fortfarande i hu-

Prop. 1981/82: [34 147

Vudsak giltiga. Utöver tidigare anförda synpunkter kan tilläggas att några av de ändringar som föreslås iden remitterade promemorian visserligen är ägnade att effektivisera verksamheten. bl.a. på det sätt att större krav ställs på ingivarna. men samtidigt kräver mer av handläggande personal än nuvarande ordning. Förbundet avstyrker alltjämt att regler om delegation införs. innan klarhet nåtts om den summariska processens framtida ut- formning.

Beträffande promemorieförslaget vill förbundet anföra följande syn- punkter. Förbundet tar bestämt avstånd från att delegation genomförs utan att det först vid försöksverksamhet övertygande visats att delegation i me- ningsfull omfattning kan ske utan fara för rättssäkerheten. En sådan för- söksverksamhet måste pågå under avsevärd tid och i tingsrätter av alla oli- ka slag. med särskilt sikte på att utröna hur den svåra avgränsningen bör ske mellan mål som kan avgöras i delegation och sådana som av rättssäker- hetsskäl ej tillåter detta.

Sveriges domardi'irhund (minoriteten): Avsnittet om delegation i Bf-mål skall ha följande lydelse fr.o.m. sista meningen i andra stycket. som börjar "Förbundet avstyrker alltjämt — —": — — — Förbundet tar därför be- stämt avstånd från att delegation genomförs utan att det först vid försöks- verksamhet övertygande visats att delegation i meningsfull omfattning kan ske utan fara för rättssäkerheten. Under förutsättning att en försöksverk- samhet görs under tillräcklig tid och i tingsrätter av alla olika slag. med sär— skilt sikte på att utröna hur den svåra avgränsningen bör ske mellan betal- ningsförelägganden som kan avgöras i delegation och dem som av rätts- säkerhetsskäl ej tillåter detta. vill förbundet nu inte motsätta sig att en för- söksverksamhet kommer till stånd. Därvid utgår förbundet från att det dröjer ganska länge innan en genomgripande reform av den summariska betalningsprocessen äger rum.

Sveriges_föreningsbankersförbund: Vad gäller den föreslagna delegatio- nen av beslutanderätten i Bf—mål har som skäl för denna anförts att det ger en möjlighet att inom statsförvaltningen öka biträdestjänsternas attraktivi- tet genom att ge domstolsbiträden möjlighet att avancera till tjänster på handläggarnivå.

Enligt SFFs förmenande kan biträdespersonalens utbildningsmöjlighe— ter och karriärmöjligheter i och för sig aldrig vara ett skäl till att rena do- maruppgifter i form av direkt ansvar för beslutsfattandet överflyttas på dem. Det råder ingen tvekan om att flera av de biträden, som dagligen un- der flera års tid handlagt Bf—mål, har en betydande kunskap på själva hand- läggningsrutinen och därmed förknippade problem. Detta får dock inte un- danskymma det faktum att. även om Bf—målen har karaktären av massären- den och rutinärenden. de rör sig över hela det centrala. civilrättsliga lag- stiftningsområdet över vilket biträdespersonalen inte kan förväntas ha kunskap och insikt som även en i handläggningen orutineradjurist besitter. Detta förhållande sammantaget med det faktum att det får anses vara en

Prop. 1981/82: 134 148

oeftergivlig rättsgrundsats. att tvistemål inför domstol skall avgöras av lag- faren domarpersonal. medför att förbundet i denna del ställer sig mycket tveksam till promemorians förslag om delegering.

.!USEK: Redan när domstolsverket hösten 1979 tillskrev regeringen i frågan framförde JUSEK sin negativa inställning till att beslutanderätten beträffande betalningsföreläggande delegeras till domstolsbiträden.

JUSEK vill nu anföra följande:

Det äri och för sig riktigt såsom nämns i promemorian att betalningsfö- reläggandena till stor del är schabloniserade massärenden vars handlägg- ning för närvarande tar stor del av notariernas tid i anspråk. Det är dock förbundets uppfattning att notarierna bör få behålla besltrtanderätten i de aktuella ärendena. Anledningen härtill är dels att notarietjänstgöringens utbildningsmoment skall tillgodoses. dels att de grundläggande kunskaper som behövs för handläggningen av ”svårare mål" erhålls vid behandlingen av dessa massärenden.

l promemorian sägs att den notariearbetskraft som frigörs kan styras över till andra angelägna arbetsuppgifter vilket leder till högre kvalitet på notarieutbildningen. En god tanke som med rätt avvägd omfattning av de- legationen skulle kunna bli verklighet men som i praktiken inte torde låta sig göras. Det är förbundets erfarenhet att följden av dylika reformer är personalinskränkning och inte arbetsutvidgning.

Det ter sig inte heller särskilt rationellt att lägga ner resurser på att utbil- da domstolsbiträden för ifrågavarande arbetsuppgifter när det redan finns ett stort antal presumtiva notarier redan utbildade för bl.a. handläggning avjuridiska ärenden.

Även ur rättssäkerhetssynpunkt kan en delegationsreforrn ifrågasättas. Vem skall avgöra om ett ärende är av vidlyftig eller svär beskaffenhet eller kräver särskild erfarenhet. Biträdet torde inte ha tillräcklig erfarenhet där- till.

14 Behovet av övergångsbestämmelser m.m.

Huddinge tingsrätt: Slutligen vill tingsrätten peka på följande. Enligt förordning (I947:774) om dagbok och aktbildning m.m. i mål om lagsök- ning och betalningsföreläggande skall föras dagbok med upplysningar en- ligt formulär som fastställts av domstolsverket. Formuläret medför att sa- ken skall anges med uppgift om åberopad räkning e.d. Uppgiften ifylles av domstolsbiträde när målet registreras och blir regelmässigt mycket kortfat- tad. Någon ändring i denna bestämmelse föreslås inte i promemorian. An- givande av saken fyller knappast någon funktion. varför arbetsmomentet bör tas bort som onödigt. Om identifikationsfrågor gällande saken uppstår. t.ex. när målet upptas efter återvinning. måste upplysningar inhämtas av helt annan beskaffenhet än dagboksanteckningen ger. Vanligen sker detta i

Prop. 1981/82: 134 149

återvinningsmål så att borgenären förelägge's att inge kopia av Bf-ansökan med tillhörande handlingar.

Stock/rulms tingsrätt: Tingsrätten delar den uppfattning som framförts i promemorian (i fråga om hjälpmedel. undersökningar och organisatioriska åtgärder) och tillstyrker framförda förslag.

Tingsrätten vill särskilt framhålla den stora betydelse som delgivnings- verksamheten har för tingsrättens verksamhet. Som framhålls i promemo- rian får det inverkan på domstolens funktionsgrad och arbetseffektivitet. när delgivningssvårigheter uppstår. Detta gäller inte bara lagsöknings- och betalningsföreläggandesidan utan hela tingsrättens verksamhet. inte minst då brottmålssidan. där ett mycket stort antal förhandlingar måste ställas in på grund av misslyckade delgivningsförsök. Inställda förhandlingar inne- bär betydande kostnader för det allmänna.

Det är tingsrättens uppfattning att det är mycket angeläget att arbetet på delgivningscentralen i Stockholm effektiviseras genom anlitande av teknis- ka hjälpmedel. Tekniska hjälpmedel på delgivningsområdet bör också kun- na tas i bruk vid större domstolar. särskilt vid en så stor domstol som Stockholms tingsrätt. Det är angeläget att de undersökningar som föreslås i promemorian s. 7l under punkterna 7.6.4 och 7.6.5 snarast kommer igång.

I sammanhanget vill tingsrätten även erinra om bestämmelsen i 33 kap. 5 s" rättegångsbalken. att tredskodom skall delges genom rättens försorg bl.a. ide fall då den part som yrkat tredskodom begär det. Kostnaden här- för drabbar det allmänna. Det kan enligt tingsrättens mening sättas i fråga om det allmänna bör svara för kostnader för delgivning av tredskodom en- ligt nyssnämnda bestämmelse. Hela frågan om delgivning av tredskodo- mar har för övrigt kommit i ett nytt läge sedan tingsrätt år 1978 ålagts att sända alla domar och slutliga beslut till parterna utan avgift.

Tingsrätten vill också understryka behovet av utbildning/information hos postpersonal beträffande delgivningsförfarandet. Tingsrätten kan konstatera brister i ett mycket stort antal delgivningar vilket innebär mer- arbete bl.a. för domstolen. Denna fråga bör. såsom föreslås. undersökas närmare av postverket och domstolsverket i samverkan.

Lunds tingsrätt: Beträffande vissa typer av Bf-mål kan övervägas om inte fordringen bör kunna utsökas titan föregående domstolsförfarande. De mål som här avses är sådana där borgenären är myndighet eller "myndighets- liknande" och står under offentlig kontroll. Som exempel kan nämnas mål om parkeringsavgift där byggnadsstyrelsen är borgenär. mål om sjukvårds— avgift (landstingskommun borgenär) och mål om trafikförsäkring (Trafik- försäkringsföreningen borgenär). Man kan här tänka sig att de i viss ord- ning fastställda avgifterna skulle kunna uttagas genom utmätning utan att domstol dessförinnan meddelat slutbevis i målet. Detta förutsätterdock att gäldenär som anser borgenärs beslut felaktigt får möjlighet att få saken prövad av domstol. Med tanke på den mycket låga andel av hithörande mål

Prop. 1981/82: 134 |50

som hänskjuts som tvistiga till rättegång —— kanske särskilt Trafikförsäk- ringsföreningens krav —- skulle en reform av nu skisserat slag innebära en stor avlastning av tingsrätternas arbetsbörda utan att rättssäkerheten äventyras. Tingsrätten vill i detta sammanhang erinra om att av Bf—målen i Göteborg inte mindre än Zl respektive 32 G” avsåg trafikförsäkrings- och parkeringsavgifter (promemorian s. 4). Det av tingsrätten skisserade för- farandet har viss motsvarighet redan i gällande lagstiftning. Som exempel kan nämnas att återbetalning enligt studiestödslagen (l973z349) kan utsö- kas utan dom eller motsvarande exekutionstitel. En lagändring i nu antydd riktning skulle i hög grad minska tingsrätternas arbete med den summaris- ka betalningsprocessen.

Malmö tingsrätt: Övriga i promemorian lämnade förslag rörande hjälp- medel. undersökningar och organisatoriska åtgärder finner tingsrätten ej skäl att särskilt yttra sig över. Flertalet av förslagen synes väl övervägda och kan. om de genomförs. med säkerhet leda till effektivisering och ratio- nalisering av berörda verksamheter.

Göteborgs tingsrätt: Vid tingsrätten förekommer inte sällan att Bf—mål måste återkallas av borgenären därför att det under förfarandet kommit . fram att gäldenären numera är bosatt utom riket och delgivning enligt 24 % sista punkten lagsökningslagen inte kan ske. De vanligaste fallen är sådana där gäldenären efter en flerårig vistelse i Sverige tillfälligt återflyttat till sitt hemland. ofta ett annat nordiskt land. Det förekommer även fall där gälde- nären för något eller några år tagit anställning utom riket med avsikt att se- nare återvända till Sverige. Av i målen tillgängliga adressuppgifter tycks det ofta som om delgivning utan större svårighet skulle kunna ske i det nya land där gäldenären befinner sig. I en del fall händer det också att försän- delser vid ordinär delgivning eftersänds av posten och att delgivning fak— tiskt sker i utlandet. Med nuvarande regler kan slutbevis inte meddelas i dessa fall. Det bör under den fortsatta departementsbehandlingen övervä- gas om inte förbudet att delge ett Bf utom riket kan upphävas.

Tingsrätten vill understryka vikten av att den föreslagna ikraftträdande- tidpunkten hålls och att reglerna för processen enligt handräckningslagen (l98lz847) redan från början —- dvs. från årsskiftet l98l—82— anpassas till de nya reglerna. Särskilt gäller detta förslagen under avsnitten 6.1. 6.2. 8 och 9.

RikspuIisstyrclsen: — — — Vad gäller förslaget om ökad användning av brevdelgivning måste dock ifrågasättas om vanliga gäldenärer i någon nämnvärd utsträckning kommer att medverka.

I de allra flesta fallen av stämningsmannadelgivning kan antas att stäm- ningsmannen blott uppträder som bud. I många polisdistrikt utanför stor- stadsområdena uppges. att mottagare av stämningsmannadelgivningar i ganska hög utsträckning på kallelse infinner sig på polisstation för att häm- ta försändelserna. Det förefaller därför påkallat. att domstolsverket ånyo

Prop. 1981/82: 134 l51

erinrar domstolarna om vikten av att använda delgivning genom rekom- menderat brev eller särskild postdelgivning i första hand och begära stäm- ningsmannadelgivning med större restriktivitet.

Vad utredningen föreslagit beträffande stämningsman som ”adressfors- kare" resp som "spanaref' kan godtas vad gäller de hos polismyndigheter- na anställda delgivningsmänncn. Dessa kan på grund av sin anställning få ut adressuppgifter hos posten och försäkringskassa. i sistnämnda fall enligt SFS 1981z429. De fritidsarbetande stämningsmännen däremot torde i detta hänseende få anses som privatpersoner och inte ha tillgång till ifrågavaran- de register. Däremot kan de efter hänvändelse till polismyndighetens kans- li få fram uppgifterna. Det extra arbete sådan hänvändelse innebär och kostnaderna för brevporto och telefonsamtal ersätts inte. Rikspolisstyrel- sen har tidigare föreslagit att i vart fall nyssnämnda utlägg skall kunna er- sättas. eftersom detta är ägnat att höja stämningsmannens prestation. men inte vunnit gehör härför. Det är angeläget att denna ersättningsfråga löses.

Det lokala polisväsendets terminaler är i regel placerade i centralortens sambands-lförbindelsecentral. Säkerhetsbestämmelserna för tillträde och åtkomst är stränga. Registerförfrågningar måste ske genom personal med särskild behörighet. Vid köbildning torde delgivningsärendena ges låg prioritet. Delgivningspersonalens möjligheter att få tillgång till terminal bör förbättras. Rikspolisstyrelsen biträder därför utredningens förslag att styrelsen närmare får utreda behovet av ytterligare terminaler. Likaså är styrelsen beredd att undersöka möjligheterna att använda hjälpmedel av typ minidator föri första hand delgivningscentralen i Stockholms polisdist- n'kt.

Ett hjälpmedel av annat slag som underlättar hanteringen av delgiv- ningsärendena är ett arbetsbesparande och genomtänkt blankettsystem för diarieföring. uppgiftslagring m.m. Rikspolisstyrelsen ämnar i samarbete med domstolsverket bl.a. utarbeta ett blankettset som bättre än nuvarande blanketter svarar mot dagens krav.

] sina anvisningar för förfarandet vid delgivning genom stämningsman. dnr C—öl l —4l37/79. har styrelsen för de brådskande delgivningarna re- kommenderat att diarienummer inhämtas per telefon av stämningsmannen och att preliminär redovisning till polismyndigheten sker sammaledes. Härigenom har en grund skapats för ett smidigt samarbete i de brådskande fallen mellan uppdragsgivare/polismyndighet/stämningsman. Lämplighe- ten av att delgivningsmän i storstadsdistrikten innehar stämningsmanna- förordnanden i intilliggande polisdistrikt har även berörts i anvisningarna. som här bifogas.

Rapporteringsskyldighet till centrala bilregistret i fråga om nya adresser för gäldenärerna vid vissa typer av krav kan inte föreskrivas för polismyn- digheternas del. Dessa får inte kännedom om vad kraven gäller. eftersom delgivningsförsändclserna kommer i slutna kuvert. En generell rapporte- ringsskyldigh et beträffande samtliga adressförändringar skulle innebära ett

Prop. l981/82: 134 152

avsevärt merarbete. som i de största polisdistrikten inte skulle kunna be- mästras utan personalförstärkning.

Förslaget om ökad användning av buddelgivning föranleder följande synpunkter.

Redan nti åtar sig delgivningsmän/stämningsmän buddelgivningsupp- drag såsom extraarbete utanför anställningen/uppdragen hos polismyndig- het. I den mån dessa extrauppdrag avser samma kategorier av ärenden. som uppdragstagaren har att fullgöra för polismyndighetens räkning. kan lätt ett osunt konkurrensförhållande uppkomma. Om det går att hos delgiv- - ningsman/stämningsman köpa sig företräde i delgivningskön genom att an- lita vcderbörande som buddelgivare. måste detta upplevas som stötande. Rikspolisstyrelsen vill därför understryka vikten av att ökad användning av buddelgivning organiseras i någon myndighets regi.

På sina håll har delgivningsmän uppfattat övergången från fast bilersätt- ning per ärende till kilometerersättning som en försämring. Möjligheten att träffa specialavtal med blandad fast och rörlig ersättning bör övervägas. så att benägenheten i storstadsområdena att använda egen bil i tjänsten och därmed effektiviteten ökar.

Dmnstulsrer/tet: Domstolsverket utgår från att utrymmet för brevdelgiv- ning är begränsat i den summariska processen. Synpunkter på när brevdel- givning bedöms vara lämplig kommer att intas i handboken. Frågan bc- handlas även vid domstolsverkets kurser i summarisk process. Om tidiga- re erfarenheter av den sökte eller andra omständigheter gör det sannolikt att gäldenären inte vill medverka får man välja en effektivare delgivnings- form. För att underlätta domstolarnas arbete kommer det i handboken att anvisas förslag på lämpliga alternativa delgivningsformer. Domstolsverket finner det tveksamt om det härutöver skulle behövas särskilda riktlinjer för i vilka fall brevdelgivning bör användas.

Det finns olika praxis vid de skilda domstolarna i fråga om liggetiden för rekommenderade brev med mottagningsbevis. [ handboken och vid den lö- pande kursverksamheten kommer för- och nackdelar med långa respektive korta liggetider att presenteras. Det torde sedan ankomma på den enskilda domstolen att välja lämplig liggetid.

Domstolsverket ställer sig avvisande till att undersöka den betydelse lig- getidens längd och postens påminnelser kan ha beträffande effektiviteten vid delgivningen. En sådan undersökning som är kostsam kan antas vara utan motsvarande nytta.

Det utbildningsbehov av posttjänstemän som påtalas i promemorian. för att effektivisera den särskilda postdelgivningen. torde vara en postens egen angelägenhet. Domstolsverket är dock berett att medverka vid en eventuell utbildning.

Prop. 1981/82: 134 153

I detta sammanhang vill domstolsverket framhålla vikten av att försän- delser avseende särskild postdelgivning av posten skickas vidare direkt för delgivningsförsök på eventuell eftersändningsadress.

i

l handboken avser domstolsverket att uppta rekommendationer. utarbe- tade i samråd med rikspolisstyrelsen. om hur delgivning genom stämnings- man bör ske i olika situationer. —— Mål med brådskande delgivningar torde dock vara ganska sällsynt förekommande i den summariska processen.

I samband med att ADB—teknik på försök kommer att införas vid vissa tingsrätter avser domstolsverket att ta upp frågan om återanvändning av adresser.

Möjligheten att anvisa myndigheterna lämpliga buddelgivare bör enligt promemorian undersökas av domstolsverket. Denna fråga bör enligt dom- stolsverkets mening finna sin bästa lösning om de enskilda myndigheterna i stället lokalt undersöker förhållandena på sin ort. Domstolsverket kom- mer att behandla problemet i handboken varigenom domstolarna initieras till att företaga egna undersökningar.

Datainspuktianmi: På sidan 46 påtalas att ett slutbevis föranleder att gäl- denären råkar ut för "anmärkning i ett kreditregister". Språkvårdandet sy- nes här ha föranlett en misskrivning. Slutbevis noteras i ettflertal kreditre- " gister (pluralis). Se härom datainspektionens PM "Vad en lagsökningsdo- mare bör veta om kreditupplysningsverksamhet"'.

Den inställning lagstiftaren visat i speeialmotiveringen till 9 kap. 8 % tredje stycket i sekretesslagen (1980:100) gentemot inkassoverksamhet. nämligen att utlämnande av adressuppgift om gäldenär till fordringsägare eller inkassobyrå "typiskt sett upplevs som en nackdel för den enskilde" och således ej får utlämnas enligt lagrummet innebär. som påpekas på s. 52 i promemorian. att inkassoföretag och fordringsägare av lagstiftaren hin- dras från att inhämta de uppgifter som de å andra sidan åläggs att lämna en- ligt lagsökningslagen.

] propositionen ( l974z42) med förslag till inkassolag uttalar föredragande statsrådet (s. 13) att inkassoverksamheten fyller en viktig funktion i betal- ningsprocessen. bland annat som en följd av den ökade kreditgivningen.

Lagstiftaren synes nu försöka sitta på två stolar samtidigt. Datainspek- tionen har tidigare uppmärksammat departementet på problemet.

På 5. 52 och följande i promemorian föreslås att delgivningsorganisatio- nen eventuellt bör terminalanslutas till vissa register för adressforskning samt att dokumentation av delgivningsadresser till gäldenärer som kan för- väntas återkomma i senare ärenden skall förses med "tekniska hjälpme- del" härför. Därmed avses uppenbarligen endera ADB-register eller möjli- gen register förda med mikrokortteknik.

Prop. 1981/82: 134 154

På 5. 55 och följande diskuteras behovet av att tingsrätterna bevarar del— givningserfarenheter— delgivningsadress och definitivt hindersbevis —— för återanvändning vid senare tillfälle. I promemorian föreslås därefter att det bör ankomma på domstolsverket att utreda behovet av något slag av regis- ter. varvid med all sannolikhet skulle behövas ADB-teknik.

Såväl delgivningsorganisationens anslutningar till befintliga register som inrättande av nya register där och hos domstolarna. förutsätter. om regist- ren avses föras med ADB-teknik. tillstånd enligt datalagen. Därvid bör be- aktas att registren inte får karaktären av "bra att ha-register" och såväl från effektivitets- och integritetsutgångspunkt måste uppgifterna i sådant register gallras tämligen snart. Den som är svårdelgiven är det bland annat på den grunden att han ofta byter adress utan att meddela vare sig myndig- heter eller fordringsägare. lnaktuella registeruppgifter främjar varken ef- fektivitet eller integritetsskydd.

l vad mån. som uppgivits i promemorian s. 56. centrala bilregistret skall tilldelas uppgifter att föra särskilda adressregister för delgivning av biläga- re är. från datainspektionens utgångspunkter. tveksamt. Är ägareuppgif— terna i bilregistret oriktiga eller inaktuella bör de i stället rättas och fortlö- pande hållas aktuella.

Pä s. 57 i promemorian görs gällande att det är en uppgift för datainspek- tionen såsom tillsynsmyndighet enligt inkassolagen att tillse att inkassofö- retag och storborgenärer återanvänder delgivningsadresser och hänvisas i denna del till prop. 1980/81:10 s. 91. där dock departementschefen endast påpekar att inspektionen inom ramen för tillståndsprövnings- och tillsyns- verksamheten bör se till bland annat att företagen gör tillräckliga insatser för utbildning av de anställda och dylikt.

] själva verket innefattar datainspektionens uppgifter enligt inkassolagen och framför allt enligt datalagen att verka för att noteringar om gäldenärer inte behålls längre tid än vad som erfordras för hanteringen i pågående och nyligen avslutade ärenden.

I sammanhanget bör påpekas att hanteringen av ansökningsavgifterna såväl på ingivarsidan som hos tingsrätterna när det gäller inkassobyråer och s.k. "storborgenärer" sker på ett föga rationellt sätt. I stället för debi- tering på varje ansökan —— och oavsett om det sker med klistcrlappar (stäm- pelmärken) eller kassaapparat. borde en fakturering i efterhand månadsvis kunna ske i likhet med vad som redan visat sig fungera i motsvarande avse- ende hos kronofogdemyndigheterna. En sådan ordning skulle uppenbarli- gen spara avsevärd tid och resurser såväl hos ingivare som hos tingsrätter- na. Eventuella ränteförluster för statsverket skulle kunna uppvägas genom 21 conto-betalningari större poster från ingivare.

Postverket: Postverket ser med tillfredsställelse att formen brevdelgiv- ning kan användas i större utsträckning. Detta sammanfaller med texten i och andemeningen bakom delgivningslagen och delgivningskungörelsen.

Prop. 1981/82:134 155

Brevdelgivning är dessutom betydligt billigare än andra delgivningsformer. l departementets promemoria Delgivning. som delvis citeras i betänkan- det. anges som genomsnittskostnad för ordinär delgivning i form av vanligt brev med delgivningskvitto (brevdelgivning) 2 kr. 60 öre. medan ordinär delgivning i form av rekommenderat brev med mottagningsbevis (rekdel- givning) kostar 10 kr. 20 öre. Andra delgivningsformer är dyrare. i vissa fall betydligt dyrare.

Vi vill här (i fråga om rekommenderat brev med mottagningsbevis) en- dast rätta några felaktigheter i texten. [ andra stycket i avsnittet sägs att posten skickar ut en påminnelse efter cirka 14 dagar. Rätt antal dagar är 10.

[ efterföljande stycke sägs att postens automatiska påminnelse bortfaller vid förkortad liggetid. Detta kan vara riktigt. om liggetiden är IOdagar eller mindre. Om liggetiden är längre än 10 dagar påminns adressaten enligt van- liga regler.

Det är givetvis beklagligt att delgivningskvitton ibland återkommer orik- tigt eller ofullständigt ifyllda till domstolarna. Förklaringar till detta kan vara flera. För särskild postdelgivning gäller speciella regler som avviker från det normala förfarandet vid postutdelning m.m. Då antalet särskilda postdelgivningar är relativt litet. kommer den enskilde brevbäraren inte så ofta i kontakt med den typen av försändelser. Det är därför inte så lätt för brevbäraren att komma ihåg vilka utdelningsrutiner som gäller. Arbetsled- ningen får därför vid så gott som varje tillfälle instruera brevbärarna — och det gäller naturligtvis i hög grad nyanställda — om de särskilda bestämmel- ser som gäller i det här avseendet för att i möjligaste mån undvika att fel begås.

En möjlighet till förbättring är. som antyds i betänkandet. att ytterligare höja graden av information till berörd personal. En annan möjlighet till för— bättring kan vara att se över texten på delgivningskvittot. Dessa möjlighe- ter bör utredas närmare i samverkan med domstolsverket. som föreslås i betänkandet.

Enligt nuvarande bestämmelser om särskild postdelgivning får en del- givningsförsändelse inte eftersändas till en annan ort. [ betänkandet anförs nu att Postverket skall undersöka om postrutinerna kan ändras på så sätt att delgivningsförsändelser eftersänds även till annan ort och att den nya adressen anges på delgivningsbeviset. Postverket har ingenting emot att undersöka den frågan. som bör vara lätt att lösa.

Det finns dock en annan sida av problemet. som först bör undersökas. För närvarande gäller en liggetid på fyra dagar. ankomstdagen oräknad. Om delgivningsförsändelsen får eftersändas även till annan ort. där en ny eftersändning kanske är begärd osv.. kan det dröja många dagar. innan del- givningskvittot återkommer till avsändaren. Av betänkandet framgår bl.a.

Prop. 1981/82:134 156

att adressatcr till delgivningsförsändelser inte sällan håller sig undan. t.ex. genom att ofta byta adress. Kan domstolarna acceptera en sådan fördröj- ning har Postverket säkerligen inte några större problem att ändra postruti- nen enligt ovan. Detta förutsätter givetvis också att ny liggetid får beräk- nas efter varje ny eftersändning.

Sveriges domul'q/i'irlmna': Förbundet anser att det inte är en uppgift för domstolsverket att —- som föreslås i avsnitt 7.6.1— ge domstolarna riktlin- jer för i vilka fall brevdelgivning bör användas. Det är för övrigt svårt att föreställa sig några meningsfulla anvisningar som går utöver vad lagen och dess förarbeten innehåller.

Det är angeläget att postverkets personal får erforderliga instruktioner så att nu förekommande fel i dess handhavande av delgivningsärenden kan undvikas. l sammanhanget förtjänar det att påpekas att det görs misstag in- te bara vid särskild postdelgivning utan även vid delgivning genom rekom- menderad försändelse med mottagningsbevis. Sålunda förekommer t.ex. att adressaten inte kvitterar mottagningsbeviset eller att hela försändelsen lämnas i en postbox.

Förbundet instämmer i vad som anförs i avsnitt 7.6.4 om svårigheterna att få en stämningsmannadelgivning utförd i brådskande situationer. Även i andra avseenden förekommer problem i kontakterna mellan domstolarna och stämningsmännen. t.ex. därigenom att delgivningsbevis inte är riktigt ifyllda så som anges i avsnitt 7.6.3 beträffande särskild postdelgivning. Det är viktigt att domstolsverket och rikspolisstyrelsen vidtar åtgärder för att underlätta samarbetet mellan tingsrätterna och stämningsmännen.

Det framstår inte som helt odiskutabelt hur de föreslagna reglerna skall tillämpas på mål som är anhängiga vid ikraftträdandet. Skall forumfrågan prövas enligt de nya reglerna i redan anhängiga mål? Skall de nya kraven på uppgifter angående gäldenären få utgöra grund för avvisning av en re- dan upptagen ansökan? Dessa och andra frågor gör att det bör övervägas om inte övergångsbestämmelser erfordras.

Sram-ku BanIxji'ireningen: l 5 & såväl gällande som föreslagen lydelse anges att ansökningen jämte fordringshandlingen skall delges gäldenären. Enligt 2 & första stycket är det emellertid tillräckligt att till ansökan fogas en styrkt avskrift av fordringshandlingen. ] korrespondens därmed bör i 5 s före ordet fordringshandlingen infogas orden "avskrift av " eller "kopia på"

Bankföreningen har inledningsvis nämnt att det kan finnas anledning att överväga också de handläggningssvårigheter som finns i den kedja av åt- gärder som följer på en betalningsförsummelse. Bankföreningen vill i detta sammanhang erinra om de svårigheter som kan bli en följd av att huvud- ansvaret för exekutiva ätgärder flyttas över från länsstyrelserna till krono- fogdemyndigheterna. Bankföreningen vill framhålla det ytterst angelägnai att kronofogdemyndigheterna tilldelas sådana resurser och att deras nya

Prop. 1981/82: 134 - 157

uppgifter i övrigt underlättas så att överflyttningen inte leder till förlängda handläggningstidcr. Bankerna måste annars se sig nödsakade att snabbare och med större kraft själva ingripa vid betalningsförsummelser för att tind- vika förluster. Detta kan gå ut över de gäldenärer som på grtlnd av banker- nas hittills visade välvilja med bl.a. betalningsanstånd haft möjlighet att själva klara upp sina åligganden.

Bankföreningen har tidigare föreslagit att kravet på delgivning med gäl- denären av utslag i lagsökningsmål skall slopas. Föreningen vill ta tillfället . i akt att erinra om detta. Detta skulle med hänsyn till rådande svårigheter att nå många gäldenärer för delgivning avsevärt påskynda det exekutiva förfarandet. Ett slopande av delgivningskravet fick givetvis kombineras med ett krav på att gäldenären redan i föreläggandet får upplysningar om vilka verkningarna kan bli av ett utslag. Det må påpekas att ett snabbare förfarande är till fördel också för gäldenärerna. eftersom räntefordringarna i så fall kan hållas nere. något som är av stor betydelse inte minst vid det ränteläge som nu råder. Bankföreningen avser att tillsammans med andra kreditgivarorganisationer senare återkomma till regeringen i den nu upp- tagna frågan.

Sveriges allmänna hypoteksbank: Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution har i tidigare sammanhang gjort framställning tilljustitiedepartementet om en viss förenkling i lagsöknings- förfarandet när det gäller betalningsfastställelse ur fast egendom (se härom särtryck ur föreningens protokoll 1970— 1973 s. 64 ff) Förenklingen skulle bestå däri att borgenären inte skulle vara skyldig att foga kopia av revers och pantförskrivningshandling till lagsökningsansökningen om han i ansö- kan gjorde en tillräckligt noggrann beskrivning av dessa handlingar. Ban- ken anser det angeläget att detta förslag till avsevärd förenkling nu genom- förs.

Konungariket Sveriges Jm(Is/typotekskussu: l promemorian" (s. 33) konstateras bl.a. att av 100 mål om betalningsföreläggande lämnas 65 till delgivningsuppdrag med stämningsman. Andelen mål där denna kvalifice- rade delgivningsform måste användas är således anmärkningsvärt hög —- vilket naturligen måste antagas återverka på andra delgivningsuppdrag. [nom andra myndigheter. t.ex. kronofogdemyndigheterna (lagutskottets betänkande 1980/81:23 om utsökningsbalk s. 19 f) har förts en diskussion om hur dessa myndigheter skall handlägga ett ökande antal mål med oför- ändrade personalresurser. Den lösning som härvid i första hand nämnts är en prioritering mellan olika typer av mål. Mot bakgrund av vad som bl.a. sägs i promemorian (s. 4). att åtskilliga borgenärer börjar ge in ansökningar i mål om betalningsföreläggande på obetydliga fordringsbclopp. kan frågan ställas om det inte finns skäl att även i den summariska betalningsproces- sen (och vid delgivning genom stämningsman) prioritera vissa måltyper framför andra. Enligt stadshypotekskassans uppfattning talar starka skäl för att ansökan om lagsökning. som regelmässigt gäller belopp av viss om-

Prop. 1981/82: 134 158

fattning. bör få högre prioritet. i synnerhet om betalning söks ur fast egen- dom på grund av panträtt i egendomen.

Stadshypotekskassan anser slutligen att även andra möjligheter till ratio- nalisering av den summariska processen än de som tagits upp i promemori- an bör prövas. Kravet på delgivning med gäldenären av utslag i lagsök— ningsmål borde sålunda enligt vad kassan tidigare föreslagit kunna slopas om gäldenären vid delgivningen av föreläggandet erinras om sin besvärs— rätt etc. Även såvitt gäller försäljningsförfarandet bör rationaliseringsmöj- ligheten tas till vara.

Svens/ta inkussojöreningen: På s. 57 sägs att det är av stor betydelse att storborgenärer och inkassobyråer i möjlig mån själva återanvänder uppgif- ter om delgivningsadress från ett mål i senare ansökan mot samma gälde— när.

Flertalet ärenden som medlemsföretagen. som svarar för 60—70 (.:??- av antalet Bf-mål. hanteras med ADB-teknik. När ett ärende inkommer skeri möjligaste mån en undersökning i vad mån ett ärende redan föreligger mot samma gäldenär. Om ärendet är avslutat föreligger dock inga möjligheter att lagra uppgifter om gäldenären. Datainspektionens praxis betr. datala- gen möjliggör ej en sådan lagring. Möjligen kan även kreditupplysningsla- gen lägga hinder i vägen. Med hänsyn tagen till den masshantering det är fråga om är det ekonomiskt sett ogörligt att bygga upp en manuell återan- vändning.

Prop. 1981/82: 134 159

Innehåll Proposition .................................................. 1 Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... [ Lagförslag ................................................... 2 1. Lag om ändring i lagsökningslagen (1946: 808) ............... 2 2. Lag om ändring i handräckningslagen (1981 : 847) ............ 6 Utdrag av regeringsprotokollet den 24 februari 1982 .............. 8 1 Inledning .................................................. 8 2 Allmän motivering ......................................... 8 2.1 Allmänna synpunkter .................................. 8 2.2 Domstolens prövning av sin behörighet ................... 12 2.3 Kontrollen av parternas och ombudens behörighet ......... 14 2.4 Yrkanden och grunder m.m. ............................ 16 2.5 Ansökan mot flera gäldenärer ........................... 18 2.6 Delgivningsunderlaget .................................. 18 2.7 Spikning i Bf-mål ...................................... 21 2.8 Partsdelgivning ........................................ 22 2.9 Avvisning av ansökan vid hinder mot delgivning ........... 24 2.10 Kostnader för tidningskungörelse m.m. .................. 25 2.11 Avgift vid avvisning ................................... 26 2.12 Lägre arvode när en ansökan är bristfällig ................ 26 2.13 Delegation i Bf—mäl .................................... 27 2.14 Behovet av övergångsbestämmelser ..................... 28 2.15 Ikraftträdande ......................................... 29 3 Upprättade lagförslag ....................................... 29 4 Specialmotivering .......................................... 29 4.1 Förslaget till lag om ändring i lagsökningslagen (19461808) . . 29 4.2 Förslaget till lag om ändring i handräckningslagen ( 1981: 847) 34 5 Hemställan ................................................ 34 6 Beslut ................................................ '. . .. 34 Utdrag ur lagrådets protokoll den 2 mars 1982 ................... 35 Utdrag ur regeringsprotokollet den 4 mars 1982 .................. 36 Bilagor Bilaga 1 (Ds Ju 1981: 11) Rationellare summarisk betalningsprocess 37 Bilaga 2 Sammanställning av remissyttranden ................... 94

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982