Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram ett förslag till ny arbetstidslag. Den nya lagen skall ersätta 1970 års allmänna arbetstidslag liksom reglerna i 4 kap. arbetsmiljölagen om arbetstidens förläggning.

I förslaget ingår. i stort sett oförändrade. gällande bestämmelser om ordinarie arbetstid, jourtid. nattvila. veckovila. raster och pauser. Där- emot föreslås att övertidsreglerna ändras i väsentliga delar. Förslaget innebär i den delen att ledighet från arbetstagarens ordinarie arbetstid eller jourtid vid beräkning av övertid skall likställas med fullgjord ordinarie arbetstid respektive jourtid. De särskilda bestämmelserna om förberedel- se- och avslutningsövertid föreslås slopade. Vidare höjs gränsen för allmän övertid från 150 timmar till 200 timmar per kalenderår.

Nya bestämmelser föreslås som begränsar mertiden. dvs. den arbetstid som vid deltidsanställning överstiger arbetstagarnas normala arbetstid och jourtid.

Vidare föreslås regler, som ålägger arbetsgivarna skyldighet att i rimlig tid lämna arbetstagarna besked om arbetstidens förläggning.

Som en ytterligare nyhet införs en möjlighet att träffa lokala kollektivav- tal om avvikelse från reglerna om övertid. mertid och nattvila under högst en månad, räknat från dagen för avtalets ingående.

Förslaget innebär dessutom en omläggning och förenkling av den ord— ning som hittills har tillämpats vid myndighetshandläggningen av dispenser m.m. i arbetstidsärenden. För att en dispensfråga skall kunna tas upp av myndigheten krävs att parterna först har försökt att utnyttja de möjligheter som finns att göra avvikelse från lagen genom kollektivavtal. Det nuvaran-

l Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 154

• Sida 2
•  Original

Prop. 1981/82: 154

|»)

de förfarandet med anmälan till arbetarskyddsstyrelsen i ärenden om nöd- fallsövcrtid ersätts av underrättelser till den lokala fackliga organisationen.

Även sanktionssystemet ändras. och som en nyhet införs vid sidan av straffbcstämmelserna en bestämmelse om sanktionsavgift som påföljd för arbetsgivare som överträder lagreglcrna om övertid (övertidsavgift). Ären- den om övertidsavgift prövas av allmän domstol.

Följdändringar föreslås i annan lagstiftning, t.ex. arbetsmiljölagen(197711160) och lagen ( 1970:943) om arbetstid m.m. i husligt arbete.

Den nya lagstiftningen är avsedd att träda i kraft den 1 januari 1983.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1981/82: 154 3

1. Förslag till Arhetstidslag

Härigenom föreskrivs följande.

Tillämpningsområde

15 Denna lag gäller, med de inskränkningar som anges i 2 &. varje verksamhet där arbetstagare utför arbete för en arbetsgivares räkning. Om arbetstiden för minderåriga finns ytterligare bestämmelser i 5kap. arbetsmiljölagen(1977: 1 160).

25. Lagen gäller inte

1. arbete som utförs i arbetstagarens hem eller annars under sådana förhållanden att det inte kan anses vara arbetsgivarens uppgift att vaka över hur arbetet är ordnat,

2. arbete som utförs av arbetstagare som med hänsyn till arbetsuppgif- ter och anställningsvillkor har företagsledande eller därmedjämförlig ställ- ning eller av arbetstagare som med hänsyn till sina arbetsuppgifter har förtroendet att själva disponera sin arbetstid.

3. arbete som utförs i arbetsgivarens hushåll,

4. skeppstjänst. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskri- va att lagen skall tillämpas på skeppstjänst som har undantagits från sjöarbetstidslagen (1970: 105).

35 Genom kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation får göras antingen undantag från lagens tillämp- ning i dess helhet eller avvikelser från bestämmelserna i 5 och 6 åå. 7 5 andra stycket. 8-10 55. 12-14 55 samt 15 5 andra och tredje styckena. Vidare får raster bytas ut mot mältidsuppehåll genom sådana kollektivav- tal. Avvikelser från 8 &. 9 5 andra och tredje styckena. 10 å och 13 5 får göras även med stöd av kollektivavtal som har slutits av en lokal arbetstagaror- ganisation. Sådana avvikelser gäller dock under en tid av högst en månad. räknat från dagen för avtalets ingående. En arbetsgivare som är bunden av ett sådant kollektivavtal som avses i första och andra styckena får tillämpa avtalet även på arbetstagare som inte är medlemmar av den avtalsslutande arbetstagarorganisationen men sysselsätts i arbete som avses med avtalet.

4 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela särskilda föreskrifter för totalförsvaret med avvikelse från denna lag.

Ordinarie arbetstid och jourtid

5 5 Den ordinarie arbetstiden får uppgå till högst 40 timmar i veckan. När det behövs med hänsyn till arbetets natur eller arbetsförhållandena i övrigt. får arbetstiden uppgå till 40 timmar i veckan i genomsnitt för en tid av högst fyra veckor. Veckan räknas från och med måndag, om inte annan beräkning tillämpas på arbetsstället.

• Sida 4
•  Original

Prop. 1981/82: 154 4

6 5 Om det på grund av verksamhetens natur är nödvändigt att en arbets- tagare står till arbetsgivarens förfogande på arbetsstället för att vid behov utföra arbete. fårjourtid tas ut med högst 48 timmar per arbetstagare under en tid av fyra veckor eller 50 timmar under en kalendermånad. Somjourtid anses inte tid då arbetstagaren utför arbete för arbetsgivarens räkning.

Övertid

7 & Med övertid förstås sådan arbetstid som överstiger ordinarie arbets- tid enligt 5 s och jourtid enligt 6 &. Om annan ordinarie arbetstid eller jourtid gäller på grund av kollektivavtal som har tillkommit i den ordning som anges i 3 5 första stycket. eller på grund av medgivande om avvikelse av arbetarskyddsstyrclsen enligt 19 ä 1. skall med övertid i stället förstås sådan arbetstid som vid heltidsarbete överstiger ordinarie arbetstid och jourtid enligt avtalet eller medgivandet.

Vid beräkning av övertid skall kompensationsledighet eller annan ledig- het som förläggs till arbetstagarens ordinarie arbetstid eller jourtid likstäl- las med fullgjord ordinarie arbetstid respektive jourtid.

8 & När det finns särskilt behov av ökad arbetstid. får övertid tas ut med högst 48 timmar under en tid av fyra veckor eller 50 timmar under en kalendermånad. dock med högst 200 timmar under ett kalenderår (allmän övertid).

' 9 & Har en natur- eller olyckshändelse eller annan liknande omständighet som inte har kunnat förutses av arbetsgivaren vållat avbrott i verksamhe- ten eller medfört överhängande fara för sådant avbrott eller för skada på liv, hälsa eller egendom, får övertid tas ut för arbete i den utsträckning som förhållandena kräver ( nödfallsövertid ).

Om det för arbetsstället finns en lokal arbetstagarorganisation inom vars avtalsområde arbetet faller, fär nödfallsövertid tas ut endast under förut- sättning att arbetsgivaren snarast underrättar organisationen om övertids- arbetet.

Nödfallsövertid får inte tas ut under längre tid än två dygn från arbetets början utan att tillstånd till arbetet har sökts hos arbetarskyddsstyrclsen.

Mertid vid deltidsanställning

10 5 Med mertid förstås sådan arbetstid som vid deltidsanställning över- stiger arbetstagarens ordinarie arbetstid och jourtid enligt anställningsavta- let. Bestämmelserna om beräkning av övertid i 7 & andra stycket skall tillämpas även vid beräkning av mertid.

När det finns särskilt behov av ökad arbetstid. får mertid tas ut med högst 200 timmar under ett kalenderår (allmän mertid). Mertid får också tas ut med tillämpning av de villkor för nödfallsövertid som anges i 9 &.

Anteckningar om jourtid, övertid och mertid

11 & Arbetsgivare skall föra anteckningar omjourtid. övertid och mertid. Arbetstagarna har rätt att själva eller genom någon annan ta del av anteck- ningarna. Samma rätt tillkommer fackliga organisationer som företräder arbetstagare på arbetsstället.

Regeringen eller, efter regeringens bestämmande. arbetarskyddsstyrcl-

• Sida 5
•  Original

Prop. 1981/82: 154 5

sen meddelar föreskrifter om hur anteckningar enligt första stycket skall föras.

Arbetstidens förläggning

12 5 Alla arbetsgivare som anlitar arbetstagare till arbete annat än tillfäl- ligt skall lämna arbetstagarna besked om ändringar i fråga om den ordinarie arbetstidens och jourtidens förläggning minst två veckor i förväg. Sådant besked får dock lämnas kortare tid i förväg, om verksamhetens art eller händelser som inte har kunnat förutses ger anledning till det.

13 5 Alla arbetstagare skall ha ledigt för nattvila. 1 ledigheten skall ingå tiden mellan klockan 24 och klockan 5.

Avvikelse från första stycket får göras, om arbetet med hänsyn till dess art. allmänhetens behov eller andra särskilda omständigheter måste fortgå även nattetid eller bedrivas före klockan 5 eller efter klockan 24.

14 & Arbetstagarna skall ha minst trettiosex timmars sammanhängande ledighet under varje period om sju dagar (veckovila). Till veckovilan räknas inte beredskapstid då arbetstagaren får uppehålla sig utanför ar- betsstället men skall stå till arbetsgivarens förfogande för att utföra arbete när behov uppkommer.

Veckovilan skall så långt möjligt förläggas till veckoslut. Undantag från första stycket får göras tillfälligtvis, om det föranleds av något särskilt förhållande som inte har kunnat förutses av arbetsgivaren.

15 & Med raster förstås sådana avbrott i den dagliga arbetstiden under vilka arbetstagarna inte är skyldiga att stanna kvar på arbetsstället. Arbetsgivaren skall på förhand ange rasternas längd och förläggning så noga som omständigheterna medger. Rasterna skall förläggas så, att arbetstagarna inte utför arbete mer än fem timmar i följd. Rasternas antal. längd och förläggning skall vara tillfredsställande med hänsyn till arbetsförhållandena.

16 & Raster får bytas ut mot måltidsuppehåll vid arbetsplatsen, om det är nödvändigt med hänsyn till arbetsförhållandena eller med hänsyn till sjuk- domsfall eller annan händelse som inte har kunnat förutses av arbetsgiva- ren. Sådana måltidsuppehåll räknas in i arbetstiden.

17,5 Arbetsgivaren skall ordna arbetet så att arbetstagarna kan ta de pauser som behövs utöver rasterna.

Om arbetsförhållandena kräver det. får i stället särskilda arbetspauser läggas ut. Arbetsgivaren skall i så fall på förhand ange arbetspausernas längd och förläggning så noga som omständigheterna medger.

Pauser räknas in i arbetstiden.

18 5 Utan hinder av 13-17 55 kan regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, meddela särskilda föreskrifter om arbetstidens för— läggning vid vägtransporter och luftfart.

• Sida 6
•  Original

Prop. 1981/82:154 6

Dispens av arbetarskyddsstyrelsen

19 5 Kan kollektivavtal som avses i 3 % inte träffas får arbetarskyddssty- relsen, om det finns särskilda skäl,

1. medge avvikelse från 5 5. 6 &. 9 5 andra och tredje styckena och 12 ä,

2. medge undantag från 8 5 vad avser begränsningen av övertidsuttag under en tid av fyra veckor eller under en kalendermånad,

3. medge ytterligare övertid utöver allmän övertid med högst 150 tim- mar under ett kalenderår.

4. medge ytterligare mertid utöver allmän mertid med högst 150 timmar under ett kalenderår,

5. medge avvikelse från 13 och 14 åå samt 15 å andra och tredje styck- ena.

Tillsyn

205 Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen skall utöva tillsyn över efterlevnaden av denna lag och de föreskrifter som meddelas med stöd av lagen. Vid yrkesinspektionens tillsyn gäller i fråga om kommunala tillsynsman bestämmelsernai 7 kap. 2 & arbetsmiljölagen(1977: I 160).

21 & Tillsynsmyndigheterna har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.

För att utöva tillsynen har tillsynsmyndigheterna rätt att komma in på arbetsställena. Polisen skall därvid lämna den handräckning som behövs.

22 & Yrkesinspektionen får meddeia de förelägganden eller förbud som behövs för efterlevnaden av denna lag och de föreskrifter som meddelas med stöd av lagen.

I beslut om föreläggande eller förbud kan yrkesinspektionen sätta ut vrten.

Även arbetarskyddsstyrelsen får besluta om åtgärder enligt första och andra styckena.

Straffbestämmelser m. m.

23,5 Till böter eller fängelse i högst ett år döms en arbetsgivare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot ett föreläggande eller förbud som har meddelats med stöd av 22 &. Detta gäller dock inte om föreläggan- det eller förbudet har förenats med vite.

245. Till böter döms en arbetsgivare som uppsåtligen eller av oaktsamhet har

1. utan att avvikelse har gjorts enligt 3 eller 19 & anlitat arbetstagare i Strid mot 5-10 eller 12-16 5,5 eller brutit mot 11 & eller mot föreskrifter som har meddelats med stöd av 1 1 &,

2. lämnat oriktiga uppgifter om förhållanden av vikt, när en tillsynsmyn- dighet har begärt upplysningar eller handlingar enligt 21 5 första stycket.

25 5 För en arbetsgivare som inte fullgör sina förpliktelser enligt kollek- tivavtal som avses i 3 %. gäller vad som föreskrivs om påföljd i avtalet eller i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet.

• Sida 7
•  Original

Prop. 1981/82: 154 7

Övertidsavgifter

26 5 Om en arbetsgivare har överträtt bestämmelserna i 8 eller 9å utan att ha stöd i kollektivavtal enligt 3 5 eller ha fått dispens enligt 19 #. utgår en särskild avgift (övertidsavgift). Avgiften tas ut av den fysiska eller juridis- ka person som utövar den verksamhet i vilken överträdelsen har begåtts.

Övertidsavgiften utgör för varje timme otillåten övertid och för varje arbetstagare som har anlitats i strid mot 8 eller 95. en procent av det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde vid den tidpunkt då överträdelsen begicks.

Avgiften kan sättas ned eller efterges om särskilda omständigheter före-

ligger.

27 & Frågor om övertidsavgift prövas av allmän domstol efter ansökan som skall göras av allmän åklagare inom två år från den tidpunkt då överträdelsen begicks. I fråga om sådan ansökan gäller bestämmelserna i rättegångsbalken om åtal för brott, på vilket inte kan följa svårare straffän böter. och bestämmelserna om kvarstad i brottmål. Sedan fem år har förflutit från den tidpunkt då överträdelsen begicks, får övertidsavgift ej tas ut. Övertidsavgifter tillfaller staten.

Beslut varigenom någon har påförts övertidsavgift skall genast sändas till länsstyrelsen. Avgiften skall betalas till länsstyrelsen inom två månader från det att beslutet vann laga kraft. En upplysning om detta skall tas in i beslutet. Betalas inte avgiften inom denna tid. får avgiften samt restavgift. beräknad enligt 58 5 1 mom. uppbördslagen (1953z272). drivas in i den ordning som enligt den lagen gäller för indrivning av skatt. Indrivningsåt- gärder får inte vidtas sedan fem år har förflutit från det att beslutet vann laga kraft.

Överklagande

28 & Yrkesinspektionens beslut får överklagas hos arbetarskyddsstyrel- sen genom besvär.

29 & Arbetarskyddsstyrelsens beslut i ärenden som avses i 19,5 1-4 eller beslut om tillstånd enligt 9 & tredje stycket får inte överklagas. Andra beslut som arbetarskyddsstyrclsen i särskilda fall har meddelat enligt lagen. får överklagas hos regeringen genom besvär. Arbetarskyddsstyrelsens beslut om föreskrifter till allmän efterrättelse får inte överklagas.

30 &” För att ta till vara arbetstagarnas intresse i ett ärende enligt lagen får beslut som avses i 28 eller 29 & överklagas av huvudskyddsombud eller. om något sådant ombud inte finns, av annat skyddsombud. Finns det inte något skyddsombud. får en arbetstagarorganisation överklaga ett sådant beslut i den mån saken rör medlemmarnas intresse och organisationen tidigare har yttrat sig i ärendet.

Om skyddsombud finns bestämmelser i 6 kap. arbetsmiljölagen(197721160).

31 & Beträffande föreskrifter till allmän efterrättelse får arbetarskydds- styrelsen underställa regeringen frågor av särskild betydelse innan styrel- sen meddelar beslut i ärendet.

• Sida 8
•  Original

Prop. 1981/82: 154 ' 8

32 5 En tillsynsmyndighet kan förordna att dess beslut skall gälla ome- delbart.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den ljanuari 1983. då allmänna arbetstidsla- gen (1970: 103) upphör att gälla.

2. Vid ikraftträdandet gällande föreskrifter som har meddelats med stöd av 11 (i allmänna arbetstidslagen , skall vid tillämpningen av den nya lagen anses ha meddelats enligt denna.

3. Förelägganden eller förbud som har meddelats med stöd av bestäm- melser i 4 kap. arbetsmiljölagen och 7 kap. 7 eller 10.5 samma lag, skall såvitt avser tiden efter ikraftträdandet av den nya lagen anses ha meddelats enligt motsvarande bestämmelser i denna.

4. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i denna lag tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

2. Förslag till

Lag om ändring i arbetsmiljölagen(1977:]160)

Härigenom föreskrivs i fråga om arbetsmiljölagen(197711 160) dels att 4 kap. skall upphöra att gälla. dels att 1 kap. 3 och 4 åå, 5 kap. 5 &. 8 kap. 2 % och 9 kap. 2 & skall ha nedan angivna lydelse

dels att i lagen skall införas en ny paragraf. 2 kap. 10 5, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse [ kap. 3 5 Lagen gäller ej

1. skeppstjänst på andra fartyg än örlogsfartyg, 2. arbete som utföres i arbetsgivarens hushåll.

Bestämmelserna i 4 kap. och 5 kap. gäller ej arbete som utföres i arbetstagarens hem eller annars under sådana förhållanden. att det ej kan anses till/tomma arbetsgiva- ren att raka över hur arbetet är an- ordnat.

1 kap. 4 & Utan hinder av denna lag kan re- Regeringen eller den myndighet . geringen eller förvaltningsmyn- som regeringen bestämmer får dighet, som regeringen bestämmer, meddela särskilda föreskrifter för beträffandeHirsvursmakten och (:i- totalförsvaret med avvikelse från vilförsraret meddela särskilda före- denna lag. skrifter [frågor som avses i lagen.

• Sida 9
•  Original

Prop. 1981/82:154

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap. 10.5

Om arbetstid finns bestämmelser i arlmtstidslagcn (I982:000) och med stöd av denna meddelade före- skrifter.

Särskilda bestämmelser om ur- betstid för minderåriga finns i 5 kap. 5 9'.

Skåp. 55

Minderårigflir icke anlitas till ar— bete mer än nio timmar av dygnet eller fyrtiofem timmar i veckan. Minderårig arbetstagare skall för nattvila beredas oavbruten ledighet från arbetet under minst elva tim- mar varje dygn. I ledigheten skall ingå tiden mellan klockan 22 och klockan 5 .

Tillsynsmyndighet får medge un- dantag från första och andra stycket, ont särskilda skäl förelig- ger.

Regeringen eller. efter regering- ens bestämmande. arbetarskydds- styrelsen meddelarföreskrif'ter om arbetstidens längd och förläggning för minderåriga som anlitas till ar- bete.

8kap. 25

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrift el- ler villkor som har meddelats med stöd av 3 kap. 12 eller 14 % dömas till böter eller fängelse högst ett år.

Till böter dömes den som uppsåt- ligen eller av oaktsamhet

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av 3 kap. 12 eller 14 å döms till böter eller fängelse i högst ett år.

Till böter döms den som uppsåtli- gen eller av oaktsamhet

1. bryter mot 5 kap. 2 & första stycket,

2. bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av 3 kap. 13 eller 15-175 eller 5 kap. Zå andra stycket. 3 & andra stycket eller 45.

3. vid fullgörandet av skyldighet enligt 7 kap. 3 eller4 & lämnar upp- gift rörande förhållande av betydel- se.

4. utan giltigt skäl borttager skyddsanordning eller sätter sådan ur bruk.

2. bryter mot föreskrifter som meddelats med stöd av 3 kap. 13 eller 15-17é eller 5 kap. 2 5 andra stycket, 3 å andra stycket, 4 eller 5 5. 3. lämnar oriktiga uppgifter om förhållanden av vikt. när en till- .s'ynmzyndighet har begärt upplys- ningar, handlingar eller prov eller begärt undersökningar enligt 7 kap. 3 eller4 $.

4. utan giltigt skäl tar bort en skyddsanordning eller sätter den ur bruk.

• Sida 10
•  Original

Prop. 1981/82: 154

Nuvarande lydelse

9 kap.

Mot arbetarskyddsstyrclsens be- slut i ärende som avses 15 kap. 5.6 eller 6 kap. 25 tredje stycket får talan ej föras. Detsamma gäller sty- relsens beslut i ärende som avser tillämpning av föreskrifter medde- lade med stöd av 5 kap. 2ä andra stycket eller 35 andra stycket.

Talan mot annat beslut. som ar- betarskyddsstyrclsen i särskilt fall har meddelat enligt denna lag eller med stöd av regeringens förord- nande enligt lagen. föres hos rege- ringen

Talan får ej föras mot arbetar- skyddsstyrelsens belut om före- skrift till allmän efterrättelse.

10. Föreslagen lydelse 2 ?

Arbetarskyddsstyrelsens beslut i ärende som avses i 6 kap. 2.5 tredje tredje stycket får inte överklagas. Detsamma gäller styrelsens beslut i ärende som avser tillämpning av fö- reskrifter meddelade med stöd av 5 kap. 25 andra stycket. 35 andra stycket eller 5 9.

Andra beslut som arbetarskydds- styrelsen i särskilda fall har medde- lat enligt denna lag eller med stöd av regeringens förordnande enligt lagen, får överklagas hos regering- en genom besvär.

Arbetarskyddsstyrelsens beslut om föreskrifter till allmän efterrät- telse får inte överklagas.

Denna lag träderikraft den ljanuari 1983. Till dess regeringen eller. efter dess bestämmande, arbetarskyddsstyrcl- sen enligt bemyndigande meddelar bestämmelser som motsvarar 5 kap. 55 i dess gällande lydelse skall dock den sistnämnda bestämmelsen fortfaran- de gälla.

3. Förslag till Lag om ändring i lagen (1970: 943) om arbetstid m.m. i husligt arbete

Härigenom föreskrivs att 3 5 lagen (19702943) om arbetstid m.m. i husligt arbete skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

35'

När särskilda skäl föreligger. får övertid tagas ut med högst 48 timmar under en tid av fyra veckor. dock högst 300 timmar under ett kalenderår.

Vid beräkning av tillåten övertid enligt första stycket minskas den ordinarie arbetstiden enligt 2 9' för varje infallande helgdag, som är arbetsfri och som ej är söndag, med den arbetstid som arbetstaga- ren skulle lta fullgjort om helgda- gen i stället hade varit vardag.

Vid beräkning av övertid skall kompensationsledighet eller annan ledighet som förläggs till arbetsta- garens ordinarie arbetstid likställas med fullgjord ordinarie arbetstid.

Denna lag träder i kraft den [januari 1983.

' Senaste lydelse l978:340.

• Sida 11
•  Original

Prop. 1981/82: 154 11 4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1978: 410) om rätt till ledighet för vård av barn, m.m.

Härigenom föreskrivs att 4å lagen (1978:41()) om rätt till ledighet för vård av barn, m.m. skall ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse

4.5

Utöver vad som följer av 3 5 har arbetstagare rätt till hel ledighet under tid då arbetstagaren uppbär hel föräldrapenning enligt 4 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring och till förkortning av arbetstiden till hälften eller till tre fjärdedelar under den tid då arbetstagaren uppbär halv Nuvarande lydelse

eller fjärdedels föräldrapenning.

Kvinnliga arbetstagare har vidare rätt till hel ledighet i samband med barns födelse under minst sex vec- kor före den beräknade tidpunkten för nedkomsten och sex veckor ef- ter nedkomsten.

Kvinnliga arbetstagare har vidare rätt till hel ledighet i samband med barns födelse under minst sex vec— kor före den beräknade tidpunkten för nedkomsten och sex veckor ef- ter nedkomsten. De har också rätt

att vara lediga för att amma bar- net. Vid ledig/tet för amning gäller ej bestämmelserna i5-9 355.

Denna lag träderi kraft den ljanuari 1983.

5. Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom föreskrivs att 205 kommunalskattelagen (1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse zos'

Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skall alla omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibe- hållande avräknas från samtliga intäkter i pengar eller pengars värde (brut- tointäkt). som har influtit i förvärvskällan under beskattningsåret. Att koncernbidrag, som inte utgör sådan omkostnad. ändå skall avräknas i vissa fall och inräknas i bruttointäkten hos mottagaren framgår av 43 ä 3 mom. Nuvarande lydelse

Avdrag får inte göras för: den skattskyldiges levnadskost- nader och därtill hänförliga utgifter,

Avdrag får inte göras för: den skattskyldiges levnadskost- nader och därtill hänförliga utgifter.

' Senaste lydelse 1981: 388. Paragrafen föreslås ändrad även i prop. 1981/82: 146.

• Sida 12
•  Original

Prop. 1981/82: 154

Nuvarande lydelse

såsom vad skattskyldig utgett som gåva eller som periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk ut- betalning till person i sitt hushåll;

kostnader i samband med plockning av vilt växande bär och svampar till den del kostnaderna inte överstiger de intäkter som är skattefria enligt 19.5:

värdet av arbete. som i den skatt- skyldiges förvärvsverksamhet ut- förts av den skattskyldige själv eller andre maken eller av den skattskyl- diges barn som ej fyllt 16 är:

ränta på den skattskyldiges eget kapital som har nedlagts i hans för- värvsverksamhet:

svenska allmänna skatter;

kapitalavbetalning på skuld: avgift enligt 8 kap. studiestödsla- gen (1973z349):

avgift enligt lagen ( 1972:435 ) om överlastavgift;

avgift enligt lagen ( 1976:666 ) om påföljder och ingripanden vid olov- ligt byggande m.m.;

belopp. för vilket arbetsgivare är ansvarig enligt 75% uppbördslagen (1953z272);

avgift enligt lagen (19761206) om felparkeringsavgift;

överförbrukningsavgift ransoneringslagen ('l978:268);

ränta på lånat kapital till den del räntan täcks av sådant statligt bi— drag som avses i punkt 7 av anvis- ningarna till 24 å;

kapitalförlust m.m. i vidare mån än som får ske enligt 36 5.

enligt

Föreslagen lydelse

såsom vad skattskyldig utgett som gåva eller som periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk ut- betalning till person i sitt hushåll:

kostnader i samband med plockning av vilt växande bär och svampar till den del kostnaderna inte överstiger de intäkter som är skattefria enligt l9ä;

värdet av arbete, som i den skatt- skyldiges förvärvsverksamhet ut- förts av den skattskyldige själv eller andre maken eller av den skattskyl— diges barn som ej fyllt 16 år;

ränta på den skattskyldiges eget kapital som har nedlagts i hans för- värvsverksamhet;

svenska allmänna skatter:

kapitalavbetalning på skuld; avgift enligt 8 kap. studiestödsla- gen (1973z349);

avgift enligt lagen ( 1972:435 ) om överlastavgift;

avgift enligt lagen (1976z666) om påföljder och ingripanden vid olov- ligt byggande m. m.:

avgift enligt 26.6 arbetstidslagen ( I 982 :000 ) ,'

belopp. för vilket arbetsgivare är ansvarig enligt 75% uppbördslagen (19532272):

avgift enligt lagen ( 1976:206 ) om felparkeringsavgift:

överförbrukningsavgift enligt

' ransoneringslagen (l978:268):

ränta på lånat kapital till den del räntan täcks av sådant statligt bi- drag som avses i punkt 7 av anvis- ningarna till 24 &;

kapitalförlust m.m. i vidare mån än som får ske enligt 36 5.

Denna lag träder i kraft den ljanuari 1983.

• Sida 13
•  Original

Prop. 1981/82:154 13

Utdrag ARB ETS MARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-03-18

Närvarande: statsministern Fälldin. ordförande, och statsråden Wikström. Friggebo. Åsling. Söder. Johansson. Wirtén. Andersson. Boo. Petri, Elias- son, Gustafsson, Elmstedt. Tillander, Ahrland. Molin

Föredragande: statsrådet Eliasson

Proposition om ny arbetstidslag m. m.

2.1. Inledning

Den nu gällande allmänna arbetstidslagen trädde i kraft den 1 januari 1971. Till skillnad från tidigare arbetstidslagstiftning gäller lagen för hela arbetsmarknaden. En sådan utvidgning av arbetstidslagens tillämpnings- område blev möjlig genom att bestämmelserna i lagen blev mera allmänt hållna än i tidigare lagstiftning. Lagens främsta uppgift blev att ange normer som borde gälla för arbetstiden. Arbetstidslagen ersätts och kom- pletteras i stor utsträckning av bestämmelser i kollektivavtal.

Allmänna arbetstidslagen har i allt väsentligt förblivit oförändrad sedan ikraftträdandet. Vissa betydelsefulla ändringar i övertidsbestämmelserna genomfördes emellertid den ljanuari 1977 ( prop. 1975/76:179 ). De hade bl.a. sin bakgrund i det förhållandet att den allmänna arbetstidslagens övertidsregler anknöt till det legala måttet för den ordinarie arbetstiden. Genom 1977 års ändringar genomfördes vissa begränsningar av de över- tidsuttag som medges i arbetstidslagen . Som över-tid i lagens mening anses numera inte bara den arbetstid som överstiger de i lagen angivna måtten för ordinarie arbetstid och jourtid utan även arbetstid som överstiger sådan kortare arbetstid som enligt centralt slutna kollektivavtal gäller i fråga om heltidsarbete. Vidare infördes en bestämmelse som i ett visst fall hindrar att arbete utanför den normala arbetstiden kvittas mot ledighet. Det får nämligen inte ske om ledigheten beror på en infallande arbetsfri helgdag. I stället minskas i sådant fall det ordinarie arbetstidsmåttct enligt lagen i motsvarande mån. Även vissa andra ändringar i fråga om övertiden ge- nomfördes vid detta tillfälle.

Bestämtnelscr om arbetstiden finns förutom i allmänna arbetstidslagen i 4 kap. arbetsmiljölagen (197721160).

Utredningen har enligt sina direktiv utrett frågorna om en samordning av

• Sida 15
•  Original

Prop. 1981/82: 154 15

arbetstidsreglerna i allmänna arbetstidslagen och arbetsmiljölagen samt om införande av bestämmelser som begränsar den sammanlagda dygnsar- betstiden. Allmänna arbetstidslagen innehåller en särskild övertidsform för förberedelse- och avslutningsarbete. Utredningen har undersökt vilka möj- ligheter som finns att inom olika branscher föra in sådana arbeten inom ramen för den ordinarie arbetstiden samt övervägt hur olika former av ledighet skall beaktas vid registrering av övertid. Särskild uppmärksamhet har ägnats frågan om begränsning av arbetstidsuttaget för deltidsanställda. Detsamma gäller frågor som rör arbetstidens förläggning. beslut rörande arbetstiden. handläggningen av dispensärenden samt sanktionssystemet. [ fråga om möjligheterna att införa generella regler om maximering av dygnsarbetstiden anför utredningen. mot bakgrund av en omfattande un- dersökning (s. 49-70 i betänkandet). att det inte finns tillräcklig grund att i arbetstidslagstiftningen införa preciserade bestämmelser i detta hänseen- de.

Utredningen föreslår att bestämmelserna i allmänna arbetstidslagen och 4 kap. arbetsmiljölagen förs samman i en ny arbetstidslag. I det framlagda förslaget till en sådan lag ingår nu gällande bestämmelser om ordinarie arbetstid. jourtid. nattvila. veckovila. raster och pauser i stort sett oför- ändrade. Däremot föreslås att övertidsreglerna ändras i väsentliga delar. Även sanktionssystemet ändras. Bestämmelser föreslås som innebär att en arbetsgivare skall kunna åläggas straffavgifter vid åsidosättande av över- tidsreglerna. Vidare ingår i förslaget nya bestämmelser om begränsning av mertid vid deltidsanställning och om besked till arbetstagarna rörande arbetstidens förläggning. Förslaget ger vidare vissa möjligheter att träffa överenskommelser om avvikelse från lagen genom lokala kollektivavtal. Utredningen föreslår en omläggning av den ordning som hittills har tilläm- pats vid myndighetshandläggning av dispenser m.m. i arbetstidsärenden. Bl.a. förordar utredningen att handläggningen av dispens från bestämmel- serna om minderårigas arbetstid helt övertas av yrkesinspektionen. Slutli- gen föreslår utredningen att arbetstidsreglerna för minderåriga får stå kvar i arbetsmiljölagen och att dessa regler utformas som ett bemyndigande för arbetarskyddsstyrelsen att meddela föreskrifter.

Det stora flertalet remissinstanser har tillstyrkt förslaget till ny arbets- tidslag. Kritik har emellertid från främst arbctsgivarhåll riktats mot bl.a. bestämmelserna om beräkningen av övertid och om s.k. mertid för deltids- anställda samt mot de föreslagna straffavgifterna. Viss kritik har även riktats mot den lagtekniska lösning som kommittén har valt. Samtliga remissinstanser har godtagit utredningens ståndpunkt att särskilda dygns- vilcreglcr inte bör tas in i lagen.

Ävcnjag anser huvuddelen av de framförda förslagen välmotiverade och ägnade att läggas till grund för ett förslag om ny arbetstidslag. Innan jag övergår till att närmare beröra de av utredningen föreslagna huvudpunkter- na i den nya lagstiftningen. vill jag allmänt framhålla följande.

• Sida 16
•  Original

Prop. 1981/82: 154 16

Genom den allmänna arbetstidslagen uppnåddes ett länge eftersträvat mål för stora grupper av arbetstagare. nämligen 40-timmars arbetsvecka. De lagstadgade arbetstidsförkortningar som tidigare hade genomförts un- der l900-talet hade medfört minskade skillnader i arbetstid mellan olika samhällsgrupper. Allteftersom en förkortning av arbetstiden har genom- förts, har det ursprungliga skyddsmotivet bakom arbetstidslagstiftningen fått mindre betydelse. I stället har andra välfärdsmål kommit i förgrunden som t.ex. en utökad fritid. Förkortad arbetstid framstår för många också som ett alternativ till löneökningar,

Under mitten av 1970-talet aktualiserades frågan om fortsatta generella arbetstidsförkortningar på nytt. Delegationen för arbetstidsfrågor (DELFA) tillsattes år 1974 efter överläggningar mellan den dåvarande regeringen och löntagarorganisationerna. I DELFAzs uppgifter ingår-bl.a. att göra analyser av arbetstidsförkortningars effekter på ekonomi. syssel- sättning. deltidsarbete, familjeförhållanden och fritidsvanor. Hittills har DELFA publicerat två rapporter, Kortare arbetstid. När”? Hur? (SOU 1976:34) och Arbetstiderna inför 80-talet (SOU 1979z48).

Jag har tidigare ( prop. 1980/81:126 ) behandlat frågan om en förkortning av arbetstiden mot bakgrund av DELFA:s rapporter och då instämt i uppfattningen att det samhällsekonomiska läget för överskådlig tid inte ger utrymme för någon generell arbetstidsförkortning (props. 148). Detta utta- lande står jag fortfarande fast vid. De förhoppningar som fanns under 1970-talets mitt om en relativt snabb nedgång till sex timmars arbetsdag kan med andra ord inte infrias för närvarande. Samtidigt vill jag starkt understryka vikten av att målsättningen om sex timmars arbetsdag trots detta hålls levande i den fackliga och politiska debatten. Särskilt viktigt är det enligt min mening att uppmärksamma arbetstidsfrågorna ur jämställd- hetssynpunkt.

Krav på förändringar i fråga om systematiken när det gäller arbetstids- regleringen har tidigare avvisats i avvaktan på utredningsresultat i frågan om en förkortning av arbetstiden. Mot den bakgrund som jag här har redovisat är det nu tid att genomföra nödvändiga förändringar i de materi- ella reglerna dock utan att frågan om arbetstidens längd därför berörs.

Kvinnornas inträde på arbetsmarknaden har förändrat arbetsfördelning- en i hemmen. vilket bl.a. har medfört en rad nya problem som gäller användningen av tiden. Den ökade förvärvsintensiteten bland kvinnor hari stor utsträckning tagit sig uttryck i deltidsarbete. De skillnader i arbetstid som tidigare under 1900-talet fanns mellan t.ex. industriarbetare och tjäns- temän har som jag tidigare har nämnt utjämnats. Den mest påfallande skillnaden idag vad arbetstidens längd beträffar finns mellan heltids— och deltidsarbetande. De deltidsarbetandes situation har också uppmärksam: mats alltmer. Ijämställdhetskommitténs arbete ingår att bevaka de deltids- arbetandes situation. Arbetslivscentrum har också nyligen publicerat en rapport av deltidsökningens orsaker och de deltidsanställdas levnadsför-

• Sida 17
•  Original

Prop. 1981/82: 154 17

hållanden. I flera kollektivavtal har tagits in rekommendationer om deltids- arbete som behandlar villkoren för de deltidsarbetandc.

Sedan den allmänna arbetstidslagen trädde i kraft har en rad lagregler tillkommit vid sidan av denna lagstiftning som ger arbetstagare rätt till ledighet från arbetet eller till deltidsarbete. Dessa regler påverkar i hög grad arbetstidsmönstret. Enligt min mening finns starka skäl som talar för att reglerna i arbetstidslagstiftningen anpassas till de nya förhållanden som råder på arbetsmarknaden.

Utredningens förslag har karaktären av helhetslösning. Förslagen har balanserats med hänsyn till de samhällsekonomiska förhållandena. Efter ingående överväganden har utredningen avstått från att lägga fram förslag om preciserade regler för en begränsning av dygnsarbetstiden. Utredning- en har här fäst stort avseende vid att en lagreglering skulle få betydande ekonomiska konsekvenser inte minst inom den offentliga sektorn. Samtli- ga remissinstanser har godtagit utredningens ståndpunkt att särskilda dygnsbegränsningar inte bör tas in i lagen. TCO har i sitt remissyttrande dock efterlyst ytterligare kostnadsberäkningar med avseende på effekterna av en reglering av minsta viloperioden mellan två arbetspass. Jag är emel- lertid inte beredd att göra någon sådan redovisning eftersom en sådan reform under alla förhållanden måste bli mycket dyr och utrymmet för kostnadskrävande reformer idag är ytterst begränsad.

I likhet med utredningen vill också jag betona att arbetsgivare och arbetstagare gemensamt har ett ansvar för att arbetstiden fördelas på ett tillfredsställande sätt. Det gäller inte minst för parterna att med utgångs- punkt i arbetsmiljölagens allmänna regler om arbetsmiljöns beskaffenhet väga in mer långsiktiga verkningar av olika arbetstidssystem. Väsentligt är att såväl arbetstidens längd som arbetets art beaktas i en sådan samlad bedömning. Jag vill i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på arbe- tarskyddsstyrclsens allmänna råd beträffande psykiska och sociala aspekter på arbetsmiljön (arbetarskyddsstyrclscns författningssamling ASF l980:l4) där det finns ett avsnitt om arbetstidens förläggning. Här framhålls t.ex. att man vid planeringen av dygnsvila bör ta hänsyn till sömnbehov etc. Samtidigt understryks att långa arbetspass ska undvikas.

Idet följande kommerjag under särskilda rubriker att ange hurjag ser på de förslag som utredningen har presenterat. I mina ställningstaganden har jag tagit hänsyn till att utredningens förslag har karaktär av en helhetslös- ning. där man genom avvägningar på 'en rad punkter har så långt som möjligt försökt att tillmötesgå flera skilda reformbehov och önskemål.

2.2 övertid och mertid

2.2.1. Överridsberäkningen

I den gällande arbetstidslagen definieras övertid som sådan arbetstid som överskrider gränserna för ordinarie arbetstid ellerjourtid enligt lagen 2 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr [54

• Sida 18
•  Original

Prop. 1981/82: 154 18

eller den längre ordinarie arbetstid eller jourtid som har överenskommits i ett kollektivavtal. Enligt en lagändring som trädde i kraft den 1 januari 1977 skall vidare med övertid avses även skillnaden mellan fullgjord arbetstid och avtalad kortare arbetstid vid heltidsarbete.

Lagen innehåller i princip inga regler om hur ledighet från arbetet skall inverka på beräkningen av övertid. I ett speciellt avseende finns dock numera en bestämmelse om beräkning av övertid vid inträffad ledighet. Fr.o.m. år 1977 skall sålunda vid beräkning av tillåten övertid den ordina- rie arbetstid. som gäller enligt lagen. minskas med hänsyn till arbetsfri helgdag som inte infaller på en söndag.

Frågan om övertidsberäkning berördes inte i förarbetena vid arbetstids- lagens tillkomst. I samband med de förut nämnda ändringarna i lagen uttalade emellertid föredragande departementschefen (prop. 1975/76: 179 s. 12) att det enligt hans uppfattning var naturligt attjämställa t.ex. semester- ledighet och sjukledighet med arbetad tid vid beräkning av övertidsuttag. Samma betraktelsesätt borde enligt föredraganden även anläggas i fråga om ledighet för fackligt arbete som med stöd av lag kan utföras under arbetstagarens ordinarie arbetstid. ! andra fall ansågs det vara mera tvek- samt i vad mån ledighet skulle jämställas med tid då arbete har utförts.

En strikt tillämpning av övertidsreglerna i arbetstidslagen innebär sålun- da att endast sådan faktiskt fullgjord arbetstid. som under en given be- gränsningsperiod överstiger måttet för ordinarie full arbetstid. behöver registreras som övertid. Flertalet gällande kollektivavtal innehåller emel- lertid samtidigt bestämmelser om övertidsersättning för arbete som har förlagts till annan tid än den ordinarie arbetstiden. I viss omfattning måste man därför skilja mellan legal övertid och avtalsmässig övertid. Jag kan i den frågan hänvisa till s. 75—77 i betänkandet. Efter arbetstidslagens till- komst har från fackligt håll i olika sammanhang förts fram krav på att ledighet från arbetet skall jämställas med arbetad tid vid registrering av övertid enligt arbetstidslagen.

Olägenheterna med nuvarande bestämmelser har enligt utredningen sär- skilt accentuerats genom att en omfattande ledighetslagstiftning har till- kommit efter den allmänna arbetstidslagens tillkomst. Ledighet förekom- mer bl.a. som sjukledighet, semesterledighet, ledighet för vård av barn. ledighet för utbildning. tjänstledighet för enskilda angelägenheter och le- dighet för fackligt arbete. Ledighet, som arbetstagaren har varit berättigad till och som har tagits ut. bör enligt utredningen på något sätt inverka på möjligheten att ta ut arbetstid genom att en regel införs i arbetstidslagstift- ningen om att man vid övertidsberäkning skall ta hänsyn till bl.a. de nämnda formerna av ledighet.

Utredningen har mot den bakgrunden övervägt olika metoder att utfor- ma en sådan bestämmelse (betänkandets. 79 t). Den har därvid stannat för att generellt räkna in ledighet från arbetet som arbetstagaren har haft i de tidsmått som lagens övertidsbestämmelser utgår ifrån. Utredningen före-

• Sida 19
•  Original

Prop. 1981/82: 154 19

slår en bestämmelse som innebär att sådan ledighet från arbetet. som avser arbetstagarens ordinarie arbetstid eller jourtid. skall likställas med full- gjord arbetstid vid beräkning av övertid. I betänkandet pekas på att en sådan generellt utformad bestämmelse kommer att omfatta även ledighet för fackligt arbete samt ledighet enligt arbetsmiljölagen för skyddsombud och ledamot i skyddskommitté. Bestämmelsen skulle sålunda bara ta sikte på ledighet från arbetet. Därmed avses enligt utredningen endast fall då arbetstagaren har rätt att vara frånvarande från sitt arbete. Frånvaro från arbetet utan att rätt till ledighet föreligger skall däremot kunna kompen— seras med arbete utanför den normala ordinarie arbetstiden utan att det blir fråga om övertid i lagens mening. Utredningen erinrar samtidigt om att de allmänna bestämmelserna i arbetsmiljölagen självfallet kan åberopas när skyddsskäl talar mot att en tidsxförfallolös frånvaro kvittas mot orimligt stora arbetstidsuttag under andra delar av perioden.

Arbetstagarorganisationerna ställer sig bakom utredningens förslag till nya regler om övertidsberäkning. Kommun- och Iandstingsförbunden till- styrker förslaget i princip men kritiserar den föreslagna regleringen när den också kommer att gälla kompensationsledighet. SAF och LRF som båda avstyrker förslaget kan i och för sig acceptera att sjuk- och semesterle- dighetjämställs med arbetad tid vid beräkning av övertid.

För egen del vill jag anföra följande. Som utredningen påtalar finns starka skäl som talar för att sättet att beräkna legal övertid ändras. Med nuvarande praxis i övertidsberäkningen ges ej det skydd mot stora arbets- tidsuttag som är det egentliga syftet med övertidsregleringen. I och med den allmänna arbetstidslagens tillkomst slopades dygnsmaximeringen av den ordinarie arbetstiden. Därmed bortföll möjligheten att utgå från den dagliga arbetstiden vid beräkningen av lagenlig övertid. Den praxis som idag tillämpas vid övertidsberäkning kan knappast ha varit åsyftad vid allmänna arbetstidslagens tillkomst.

Enligt huvudregeln i allmänna arbetstidslagen är det veckan som utgör begränsningsperiod för beräkning av den ordinarie arbetstiden. Övertid uppkommer sålunda om den faktiska arbetstiden överstiger måttet för den ordinarie arbetstiden under en hel vecka. En strikt tillämpning av arbets- tidslagen medger i detta fall inte att övertid som uppstår under en vecka kvittas mot ledighet under någon annan vecka. I de fall den ordinarie arbetstiden med tillämpning av 7å andra stycket genomsnittsberäknas under en längre tidsperiod än en vecka kan övertid inte beräknas förrän hela begränsningsperioden har löpt ut. Arbetstidsuttag utöver den ordina- n'e arbetstiden under en vecka kan alltså kvittas mot ledighet under övriga veckor inom begränsningsperioden utan att det uppkommer övertid enligt lag. Det är enligt min mening klart otillfredsställande att inte med stöd av lag striktare regler kan tillämpas när det gäller uttag av övertid.

Som jag nyss berörde medges i gällande kollektivavtal regelmässigt rätt till övertidsersättning för arbete som utförs på annan tid än arbetstagarens

• Sida 20
•  Original

Prop. 1981/82: 154 20

ordinarie arbetstid. [ dagligt tal förknippas därför begreppet övertid med den betalda övertiden. Övertidsreglerna i allmänna arbetstidslagen . som inte är knutna till löneavtalen. uppfattas i allmänhet som svårbegripliga.

I ett nytt beräkningssätt för övertid bör enligt min uppfattning regler utformas som i högre grad än nu gör det möjligt att ta hänsyn till hur ledighet från arbetet skall påverka möjligheten till övertidsuttag. Först kan konstateras att inga remissinstanser har motsatt sig att sjuk- och semester- ledighet skall likställas med arbetad tid vid övertidsberäkning. Även jag ställer mig bakom förslaget i denna del.

Vissa remissinstanser har ställt sig avvisande till utredningens förslag att även i fråga om kompensationsledighet tillämpa huvudregeln om att ledig- het från arbetet skall likställas med arbetad tid. Jag vill därför något närmare gå in på just denna fråga. Ersättning för övertidsarbete fastställs av arbetsmarknadens parter genom kollektivavtal. Av olika anledningar somjag har berört tidigare har det blivit allt vanligare att övertidsersättning utgår i form av kompensationsledighet i stället för att ersättas med betal- ning i pengar. Regler om att övertidsersättning kan utgå i form av kompen- sationsledighet finns numera inom flera avtalsområden men saknas på andra. t.ex. på SAF/LO-området. I vissa fall begränsas möjligheterna att ta ut kompensationsledighet till en eller ett par dagar per månad. Eftersom övertidskompensation i form av extra ledighet är en avtalsfråga är det enligt min mening olämpligt att vid sidan av huvudregeln införa special- regler för övertidsberäkningen när det gäller kompensationsledighet. Yt- terligare motiv för denna ståndpunkt kan hämtas i det förhållandet att lagförslaget inte innehåller några regler om dygnsarbetstid.

Landstingsförbundet har i sitt remissyttrande särskilt berört frågan om läkarnas jourtid och därmed sammanhängande kompensationsledighet. Till skillnad från andra arbetstagargrupper. som också tjänstgör på oregel— bundna och obekväma arbetstider. betraktas läkarnas tjänstgöring på kväl- lar och nätter eller veckoslut inte som ordinarie arbetstid utan som jourtid. vilken ersätts med kompensationsledighet som läggs ut under den ordina- rie dagarbetstiden. Även om den faktiska tjänstgöringen per vecka inte överstiger vad som är normalt för arbetsmarknaden i stort. kan avtalskon- struktionen medföra att läkare med tungjourbörda skulle få en övertid per år som ligger långt utöver det i lagförslaget angivna taket på 200 timmar. Även med justeringar av de gällande arbetstidsavtalen skulle det enligt landstingsförbundet fortsättningsvis bli nödvändigt att bedriva jourverk- samhet för läkare i en omfattning som inte är förenlig med de i lagen angivna kraven. En totallösning av läkarnas arbetstider kan enligt lands- tingsförbundet inte uppnås annat än på mycket lång sikt. Förbundet har mot den bakgrunden krävt ett undantag i lagen som ger landstingen rätt att "kvitta" kompensationsledighet för läkare som utgår på grund av arbete under jourtjänstgöring utan att det påverkar övertidsberäkningen.

Förhållandena inom sjukvården är redan idag sådana. att betydande

• Sida 21
•  Original

Prop. 1981/82: 154 21

avvikelser förekommer i förhållande till de allmänna lagreglerna om ar- betstiden och dess förläggning. Det gäller inte bara frågan om arbetstids- måttet utan också reglerna om veckovila. raster m. m. De särskilda förhål- landena inom denna arbetsmarknadssektor skulle emellertid ytterligare påverkas genom vissa av de nya lagreglerna. t. ex. den som gäller kompen- sationsledighet. Till saken hör att arbetstidsfrågornajust nu befinner sig i ett känsligt förhandlingsläge parterna emellan.

Redan i det tidigare lagstiftningsarbetet (se t. ex. prop. 197015 5. 107 f. och 119 samt 1976/77: 149 s. 315) har uppmärksammats de särskilda förhål- landena inom sjukvården. Lagstiftarens strävan har då varit att inte göra uttryckligen undantag för de berörda arbetstagargrupperna utan i stället låta parterna själva passa in sina särskilda förhållanden inom den allmänna lagstiftningens regelsystem.

Uppenbarligen förhåller det sig på det sättet att en totallösning av läkarnas arbetstider — och därmed också den anpassning av den nya arbetstidslagen som kan behöva göras på detta område — inte kan uppnås annat än på sikt. Ikraftträdandet av en ny arbetstidslag bör därför inte tillåtas äventyra parternas strävanden att nå en bestående uppgörelse om hur arbetstidsfrågorna inom sjukvården rimligen skall lösas.

Att nu i en allmän arbetstidslag göra uttryckligt undantag för en viss arbetstagargrupp på grund _av att övergångs- eller anpassningsproblem kan uppkomma eller på grund av att parternas egna arbetstidsavtal skiljer sig från arbetsmarknadens i stort. kan enligt min mening inte vara någon lämplig lösning. Den skulle innebära att man gör avsteg från de principer som gäller för arbetsmarknadslagstiftningen i övrigt — denna gäller i prin- cip för alla arbetstagargrupper på arbetsmarknaden men med möjlighet för avtalsparterna att göra branschanpassade eller lokala avvikelser — och den skulle dessutom kunna ses som ett tecken på bristande tro på avtalsparter- nas förmåga att komma tillrätta med den egna branschens problem. Endast ett undantag från lagen skulle inte heller innebära någon lösning av ett avvägningsproblem utan bara att man skjuter problemet framför sig.

Däremot bör det på detta liksom på andra områden vara möjligt att i awaktan på kollektivavtalslösningar — temporära eller bestående. lokala eller centrala — utverka behövliga dispenser hos arbetarskyddsstyrelsen. Sådana dispenser bör. i varje fall inledningsvis, kunna ges generellt. Arbe- tarskyddsstyrelsen bör därvid ta hänsyn även till de organisatoriska och andra liknande betingelser som gäller för verksamhetens bedrivande. Mera formella än faktiska kollisioner med lagreglerna, vilket blir en följd av kollektivavtalens definitioner och konstruktioner. bör spela en underord- nad roll. Det ligger i sakens natur att kutymer. som tidigare har utarbetats inom ett visst avtalsområde. kommer att ha betydelse för dispenspröv— nlngen. '

Jag anser alltså att utredningens förslag bör genomföras även i fråga om kompensationsledighet.

• Sida 22
•  Original

Prop. 1981/82: 154

[J [J

Möjligheten att göra ytterligare undantag från den föreslagna huvudre- geln för beräkning av övertid har aktualiserats av några remissinstanser. Flertalet av dessa anser att annan lagstadgad ledighet än för semester och sjukdom inte bör likställas med arbetad tid. Enligt min bedömning skulle det dock te sig onaturligt att göra en sådan begränsning mot bakgrund av de principiella skälen för den ledighetslagstiftning som successivt har tillkommit. Semester och sjukledighet är de helt dominerande ledighetsfor- merna vilket innebär att den nya regeln om övertidsberäkning i första hand kommer att inskränka möjligheterna till stora övertidsuttag i samband med sådana ledigheter. Detta kan otvivelaktigt ha betydelse för många arbetsgi- vare. Eftersom övriga ledighetsformer förekommer mindre ofta kan en utvidgning av regeln till att även omfatta dessa knappast i sig leda till någon avsevärd minskning av övertidsutrymmet.

Jag anser sammanfattningsvis att utredningens förslag i fråga om över- tidsberäkningen bör genomföras till alla delar. Förslaget innebär som ut- redningen har påpekat i sitt betänkande att alla typer av ledighet från arbetstagarens ordinarie arbetstid ellerjourtid skall likställas med fullgjord arbetstid vid beräkning av övertid.

2.2.2. Mertid

Som redan har framhållits uppkommer övertid enligt gällande bestäm— melser först sedan hela arbetstidsmåttet för heltidsanställning har tagits i anspråk. Allmänna arbetstidslagen innehåller således inga bestämmelser som särskilt begränsar möjligheten att i fråga om deltidsanställda ta ut arbetstid utöver den som har avtalats. De deltidsanställda har därför kun- nat utnyttjas som reservarbetskraft. Enligt utredningen har det från fack- ligt håll hävdats. att den möjligheten i stor utsträckning utnyttjas med påföljd att deltidsanställda ofta har betydligt längre arbetstid än den fasta arbetstid som har avtalats. Krav har samtidigt rests om att arbetstid som går utöver den avtalade skall jämställas med övertid. Sådan överskjutande tid kallar utredningen mertid. I gällande kollektivavtal förekommer även benämningarna fyllnadstid och överskjutande tid.

Utredningen pekar på frågans nära samband med de föreslagna övertids- reglerna. Av utredningens nyss redovisade ställningstagande följer att ledighet från arbetet bör likställas med fullgjord arbetstid även vid beräk- ning av övertid för en arbetstagare som är partiellt ledig från sin anställ- ning. Det kan här vara fråga om ledighet enligt t.ex. lagen om ledighet för vård av barn eller studieledighetslagen.

I fråga om den stora grupp av arbetstagare som från början har anställts på deltid. kan deltiden emellertid ha föranletts av samma skäl - vård av barn. utbildning etc., dvs. skäl som i och för sig skulle ha berättigat en heltidsanställd till ledighet enligt ledighetslagstiftningen. Enligt utredning- en föreligger då samma behov för den deltidsanställde att i förväg kunna något så när beräkna arbetstidens omfattning. En reglering som inte be-

• Sida 23
•  Original

Prop. 1981/82: 154 23

gränsar möjligheten att ta ut mertid anses i detta läge vara inkonsekvent. Det är därför enligt utredningen rimligt att införa regler om begränsning av mertiden för deltidsanställda. Till detta kommer att det från fackligt håll har betonats. att en begränsning av möjligheterna till mertidsuttag kan antas motverka att den ordinarie arbetstiden för deltidsanställda sätts lägre än vad tjänstgöringsförhållandena motiverar. Utredningen har därför an- sett det önskvärt att arbetstidslagstiftningen innehåller också en bestäm- melse om begränsning av mertidsuttaget.

Utredningen har prövat olika modeller (betänkandet s. 83). Den har stannat för att låta begränsningsbestämmelsen utgå från den arbetstid som i det enskilda fallet har avtalats mellan arbetsgivaren och arbetstagaren. Utredningen erinrar samtidigt om att anställningsavtalet ibland kan vara så obestämt att det inte kan läggas till grund för mertidsberäkningen. Vidare framhålls att det står arbetsgivaren och den anställde fritt att genom en särskild överenskommelse komplettera avtalet. så att ytterligare ordinarie arbetstid kan tas ut. Därigenom kan åstadkommas att den ordinarie arbets- tiden sträcks ut att omfatta upp till 40 timmar i veckan utan att det därför blir fråga om någon mertid. Trots dessa förhållanden har emellertid den lösning. som utgår från det enskilda anställningsavtalet. bedömts lämpli- gast.

I fråga om förutsättningarna för att mertid skall få tas ut och beträffande längden av tillåten mertid bör det enligt utredningen vara möjligt att i stort sett ansluta till de regler som gäller för övertid. I betänkandet förordas därför. att vid deltidsanställning lagens regler om övertid i princip skall tillämpas på motsvarande sätt i fråga om sådan arbetstid som överstiger arbetstagarens ordinarie arbetstid eller jourtid enligt anställningsavtalet. Beträffande mertid som inte samtidigt är övertid föreslås emellertid inte gälla motsvarande begränsning per fyraveckorsperiod eller månad som föreskrivs för uttag av allmän övertid. Möjlighet skall finnas till myndig- hetsdispenser för mertidsuttag. Därvid får emellertid beaktas att arbetsti- den kan förlängas redan genom avtal om höjning av tjänstgöringsgraden.

Förslaget att begränsa mertiden har mötts av en splittrad remissopinion. Arbetstagarorganisationerna uttrycker tillfredsställelse. TCO anför att en kortare arbetstid. som en deltidsanställd kan ha avtalat. många gånger är en förutsättning för dubbelrollen som yrkesarbetande och förälder. Avvi- - kelser från denna medför därför ofta stora praktiska problem. LO pekar på att de föreslagna bestämmelserna kan motverka att den ordinarie arbetsti- den sätts lägre än vad som är motiverat. SAV. som i huvudsak godtar förslaget. framhåller dock att mertidsregleringen kommer att innebära vissa merkostnader. Även statskontoret understryker att det blir fråga om en kostnadsökning. Kommunförbundet och AMS godtar uttryckligen för- slaget.

De flesta arbetsgivarorganisationerna tar avstånd från förslaget. Lands- tingsförbundet framhåller att det skulle medföra avsevärda praktiska svå- righeter inom sjukvården med starkt varierande anställningsförhållanden.

• Sida 24
•  Original

Prop. 1981/82: 154 24

Det skulle vidare medföra avsevärda administrativa kostnader för lands- tingen. Mot den bakgrunden och med hänsyn till det alltmer besvärande ekonomiska läget för landstingen avstyrker förbundet förslaget. SHIO-Fa- miljeföretagen anser visserligen att förslaget medför minskad flexibilitet men ser en lösning i möjligheten att avtala med arbetstagarna om tillfälliga ökningar av arbetstiden. SAF understryker att arbetstidslagen är att be- trakta som en skyddslag och att den därför bör enbart ange det maximalt tillåtna arbetstidsmåttet. Arbetstidsfrågorna skall regleras avtalsvägen. vil- ket enligt föreningen också har skett. Vidare kan ingen arbetstagare utan eget medgivande åläggas arbete utöver den avtalade arbetstiden. SAF pekar vidare på en del praktiska svårigheter som uppkommer och redovi- sar slutligen ett yttrande från Handelns arbetsgivarorganisation (HAO) där en redogörelse lämnas för gällande deltidsövcrenskommelse mellan SAF och LO. Enligt I—IAO skulle förslaget motverka syftet med överenskom- melsen. KFO anför att lagregleringen - förutom att den torde stå i strid med arbetsgivarnas och de deltidsanställdas önskemål - skulle orsaka en byrå- kratisk handläggning av en fråga som hittills har skötts på ett enkelt sätt. LRF anser det orimligt att lagreglcra merarbetstid som ligger inom den i lag tillåtna maximala arbetstiden. Den minskade flexibiliteten skulle kunna hämma både produktion och sysselsättning. Enligt LRF skulle det vara ekonomiskt orimligt att tvinga vissa verksamheter. t.ex. som avbytare i djurproduktion. att delvis utföras på merbetald övertid.

Några remissinstanser har synpunkter på bestämmelsens konstruktion. Enligt AD kan reglerna lätt kringgås genom att arbetstiden hålls obestämd. Svea hovrätt avstyrker förslaget. Uttag av mertid förutsätter under alla förhållanden medgivande från arbetstagaren. Det är vidare svårt att dra gränsen mellan mertidsuttag och en överenskommelse om förläggning av den avtalade ordinarie arbetstiden. När arbetstiden inte är på förhand fixerad saknar förslaget betydelse.

Beträffande först frågan i vad mån det föreligger skyldighet att utföra arbete utöver den avtalade arbetstiden för en deltidsanställd villjag anföra följande. Skyldigheten för en arbetstagare att arbeta utöver överenskom— men arbetstid regleras antingen genom det enskilda anställningsavtalet eller genom kollektivavtal. Frågan ligger således utanför arbetstidslagstift- ningen. oavsett om det gäller en heltids- eller deltidsanställning. Regler med varierande utformning om skyldighet att utföra övertidsarbete finns emellertid i de flesta kollektivavtal. Jag kan här nämna några exempel. I flera förbundsavtal på SAF/LO-området föreskrivs att en arbetstagare skall kunna beordras att utföra arbete i den omfattning som följer av allmänna arbetstidslagen. På det primär- och landstingskommunala områ- det stadgas däremot att en arbetstagare. om behov föreligger. är skyldig att tjänstgöra utöver fastställd arbetstid. Här görs ingen skillnad mellan hel- tids- och deltidsanställda. Oklarheter- om och i vad mån de deltidsanställ- das skyldighet i allmänhet regleras i kollektivavtal eller ej. eller om uttag

• Sida 25
•  Original

Prop. 1981/82: 154

XJ l.!l

av mertid i det enskilda fallet fordrar medgivande av arbetstagaren är enligt min mening inget hinder för den föreslagna begränsningen i lag av mertid. I så fall borde rimligtvis även behovet av övertidsreglering för heltidsanställ- da omprövas.

Mot att låta det enskilda anställningsavtalet vara utgångspunkt för be— räkningen av mertid kan invändas att avtalet kan vara helt obestämt när det gäller antalet arbetstimmar. Liksom utredningen finnerjag det troligt att en begränsning av mertidsuttag verkar i den riktningen att arbetsgivare och arbetstagare vid anställningens början preciserar den avtalade arbetsti- den. Aspekter på denna frågeställning tas också upp i avsnitt 2.3 .

Deltidsarbetet har varit föremål för en omfattande debatt under senare år. Från en del håll har t.ex. hävdats att deltidsarbetet borde begränsas så långt det är möjligt. Sedan utredningens förslag har remissbehandlats har t.ex. ArbetslivscentrUm redovisat sin rapport Deltidsarbetet i Sverige som behandlar deltidsökningens orsaker och deltidsanställdas levnadsförhål- landen. Av rapporten framgår att deltidsarbetet uppfattas positivt av många kvinnor och till övervägande del är ett uttryck för ett eget val och fritt ställningstagande.

Några remissinstanser har framhållit att deltidsarbetets stora inslag av frivillighet är ett skäl för att avstyrka förslaget om mertidsreglering. Enligt min mening ger detta tvärtom ytterligare motiv för att de deltidsanställda bör ges ett skydd mot alltför stora arbetstidsuttag vid sidan av avtalad tid. De deltidsarbetande skall inte heller betraktas som en reservarbetskraft som kan utnyttjas i närmast obegränsad omfattning vid plötsligt uppkom- mande behov. lnte heller finner jag att mertidsbestämmelserna skulle motverka syftet med de deltidsöverenskommelser som finns mellan arbets- marknadens parter. Mertidsregleringen bör i stället ge ytterligare stöd för att man vid ett ökat arbetskraftsbehov i första hand erbjuder de deltidsan- ställda högre sysselsättningsgrad. Jag finner därmed att tillräckliga skäl föreligger för att en reglering av mertiden bör övervägas.

Jag har förståelse för att bl.a. flera arbetsgivarorganisationer uttrycker farhågor för att en begränsning av mertiden kan leda till kostnadsökningar. Utredningen har menat att det är svårt att på ett entydigt sätt visa hur ökade kostnader kan uppkomma. Efter remissbehandlingen av utredning- ens förslag har vissa ytterligare försök gjorts att klarlägga i vilken omfatt- ning det förekommer att en deltidsanställd arbetar mer än 200 timmar utöver fastställd arbetstid per år. En uppskattning som har gjorts inom Landstingsförbundet visar t.ex. att det kan röra sig om ca 2% av alla deltidsanställda inom landstingen. Det finns enligt min mening gott fog för antagandet att mertidsbegränsningen totalt sett inte kommer att beröra särskilt många arbetstagare. Uppgift om antalet berörda ger dock bara delvis en vägledning om vilka kostnadsökningar som kan uppkomma. De ekonomiska följderna av en mertidsreglering bör i första hand ses mot bakgrund av vilka alternativ som arbetsgivarna har när ökat arbetskrafts-

• Sida 26
•  Original

Prop. 1981/82: 154 26

behov uppstår. Kortsiktigt kan det gälla att fördela övertids- eller mertids- arbete på den befintliga personalen. En arbetsorganisation med stor andel deltidsanställda har åtminstone teoretiskt sett större möjligheter till detta än en arbetsgivare med övervägande heltidsanställda. Understrykas bör att så är fallet oavsett om någon begränsning av mertiden genomförs eller ej. Ett skäl som talar för att i första hand utnyttja deltidsarbetande personal vid ett sådant behov kan vara att arbetsgivaren i stället för övertidsersätt- ning kan betala ordinär timlön. Det finns enligt min mening inte någon anledning att räkna med några förändringar i detta avseende bara för att en mertidsreglering genomförs. Här bör också framhållas de möjligheter att träffa lokala kollektivavtal om bl.a. utökad mertid, som jag kommer att föreslå i avsnitt 2.5 .].

I ett något längre perspektiv kan det däremot bli aktuellt att höja syssel- sättningsgraden för enskilda eller grupper av deltidsarbetande eller att utöka antalet tjänster. Kostnader kan självfallet uppstå om inte överan- ställningar kan utnyttjas effektivt. I många fall bör sådana problem kunna lösas genom en effektivare planering.

De administrativa kostnaderna för bokföring av mertid kan inte heller bli särskilt betungande. Det stora flertalet arbetsgivare har redan i dag perso- naladministrativa redovisningssystem som även i övrigt är lika för heltids- och deltidsarbetande.

Bakom de invändningar som har gjorts beträffande mertidsregleringen tycks också på arbetsgivarhåll finnas en del spekulationer om att de del- tidsanställda kan. komma att kräva särskilda ersättningar för arbete på mertid. Här framskymtar också till viss del den osäkerhet som allmänt råder om vad arbetstidslagen i själva verket reglerar. För min del skulle det emellertid framstå som förvånande. om sådana krav vinner stöd av de fackliga organisationerna. Följden skulle uppenbarligen bli att lika arbete vid samma tidpunkt på dygnet betalades olika enbart på den grunden att det i det ena fallet gäller arbete som utförs inom en heltidsarbetandes ordinarie arbetstid och i det andra fallet arbete som utförs av en deltidsan- ställd på mertid. Jag vill också på nytt framhålla att vår arbetstidslagstift- ning aldrig har reglerat och inte heller avses reglera ersättningsfrågorna.

Sammanfattningsvis kan jag alltså i allt väsentligt ställa mig bakom vad utredningen har anfört i sitt betänkande i fråga om reglering av mertid för deltidsanställda. Jag förordar att förslaget genomförs.

2.2.3 Förberedelse- och avslutningstid

Enligt allmänna arbetstidslagen får övertid tas ut för förberedelse- eller avslutningsarbete som nödvändigtvis måste utföras före eller efter den ordinarie arbetstiden för att verksamheten skall kunna fortgå utan hinder. Sådan övertid får tas ut med högst 6 timmar i veckan'eller. om längre begränsningsperiod än en vecka får tillämpas för den ordinarie arbetstiden. med högst 24 timmar under en tid av fyra veckor.

• Sida 27
•  Original

Prop. 1981/82: 154 27

Bestämmelsen har övertagits från tidigare arbetstidslagstiftning. För att arbetet skall betraktas som förberedelse- eller avslutningsarbete krävs att arbetet skiljer sig från det ordinarie arbetet. Enligt lagmotiven (prop. 197025 s. 134) fordras dessutom att arbetet har en viss periodicitet och återkommer med korta intervaller. Genom en ändring är 1976 inskränktes möjligheterna att samtidigt ta ut förberedelse- och avslutningsövertid och allmän övertid genom att sådan övenid skall avräknas från den allmänna övertid som får tas ut enligt lagen.

På SAF/LO-området finns för vissa branscher avtalsbestämmelser som reglerar rätten att ta ut övertid för förberedelse- och avslutningsarbete. Inga sådana bestämmelser återfinns på den statliga sidan eller på kommun- och landstingsområdet. Utredningen lämnar i betänkandet (s. 87—89) en redovisning över den faktiska förekomsten av sådan övertid. Den kartlägg- ning som utredningen har gjort visar att sådana arbeten inte är sällsynta men att denna övertidsform ändå. om man ser till arbetsmarknaden i dess helhet. kan antas komma till användning i ganska liten utsträckning.

l betänkandet framhålls att de gjorda undersökningarna inte ger några exakta besked om i vilken omfattning det är möjligt att föra in förberedel- se- och avslutningsarbetena inom ramen för ordinarie arbetstid. Det är enligt utredningen knappast möjligt att nå entydiga resultat på denna punkt. eftersom det ytterst är en avvägningsfråga vilka organisatoriska åtgärder som är rimliga för att undvika övertiden. Utredningen har därför sökt att på grundval av mera allmänna bedömningar ta ställning till om bestämmelserna om förberedelse- och avslutningsövertid bör bibehållas. Enligt utredningens mening kan man därvid inte bortse från att bestämmel- serna om förberedelse- och avslutningsövertid kan motsvaras av vissa praktiska behov inom arbetslivet. Samtidigt konstateras att produktions- förutsättningarna har förändrats radikalt genom den tekniska utvecklingen sedan bestämmelserna ursprungligen kom till år 1919. Behovet av denna övertidsform anges ha minskat bl.a. till följd av de nya energisystem som har kommit till. Vidare sägs begreppet förberedelse- och avslutningsöver- tid delvis bygga på en föråldrad syn på arbetsorganisationen. Utredningen bedömer mot bakgrund av de gjorda undersökningarna. att det i stor utsträckning finns goda möjligheter att fördela arbetstiden så. att förbere- delse- och avslutningsarbeten kan utföras inom måttet för den ordinarie arbetstiden.

Med hänsyn härtill samt till att bestämmelserna avser ett mycket begrän— sat antal arbetstagarkategorier anser utredningen övervägande skäl tala för att de särskilda bestämmelserna om fö'rberedelse— och avslutningsövertid slopas i arbetstidslagstiftningen. I de verksamheter där hinder eller svårig- heter föreligger att lägga regelbundet återkommande förberedelse- och avslutningsarbeten inom den ordinarie arbetstiden. bör det enligt utred- ningens mening inte föreligga något principiellt hinder mot att i stället utnyttja allmän övertid.

• Sida 28
•  Original

Prop. 1981/82: [54 28

Förslaget att slopa den särskilda övertidsformen för förberedelse- och avslutningsarbete godtas av samtliga remissinstanser förutom LRF och SAF. LRF anför att det fortfarande finns behov av förberedelse- och avslutningsarbete inom jordbruket. SAF framhåller å sin sida att förbere— delse- och avslutningsarbeten är av mycket stor betydelse inom byggnads— branschen och stora delar av transportsektorn.

För egen del vill jag framhålla att bestämmelserna om övertid för förbe- redelse- och avslutningsarbete mot bakgrund av den utveckling som har skett inom tekniken och på det organisatoriska fältet framstår som otidsen- Iiga. Denna övertidsform används i mycket liten utsträckning om man ser till arbetsmarknaden som helhet. men den kan tydligen ha praktisk bety- delse i vissa verksamheter. En arbetstidslag som skall gälla för i stort sett hela arbetsmarknaden bör i princip inte belastas med detaljbestämmelser som endast vänder sig till avgränsade sektorer. Jag vill också peka på de möjligheter till anpassning av arbetstidsförhållandena inom olika verksam- hetsområdcn som har tillkommit genom den över åren successivt utvidga- de rätten för parterna att genom kollektivavtal träffa separata överenskom- melser. Dessa möjligheter kommer jag som framgår av det följande att föreslå bibehållna och utvidgade. Samtidigt vill jag också framhålla att regelbundna övertidsuttag i samband med förberedelse- och avslutningsar- beten är mindre tillfredsställande från allmän skyddssynpunkt. ] första hand bör strävan därför vara att föra in sådana arbetsuppgifter inom ramen för den ordinarie arbetstiden. Utredningen har dock visat att detta kan fordra en rad organisatoriska åtgärder som inte enkelt kan överblickas. Förslaget om att slopa de speciella bestämmelserna om förberedelse- och avslutningsarbeten har därför föranlett utredningen att samtidigt föreslå att sådana arbeten i och för sig skall kunna utföras inom ramen för den allmänna övertiden. Jag ser själv inte heller några principiella hinder och tillstyrker den föreslagna lösningen.

2.2.4 Allmän övertid

Enligt nu gällande lagstiftning får allmän övertid tas ut med högst 48 timmar under en tid av fyra veckor eller 50 timmar under en kalender- månad. dock högst 150 timmar under ett kalenderår. För uttag av allmän övertid krävs att särskilda skäl föreligger. Allmän övertid får tillgripas för att tillgodose vissa tillfälliga mera extraordinära behov av ökat arbetstids- uttag (prop. l970:5 s. 135). .

I de statliga arbetstidsavtalen är gränsen för uttag av allmän övertid 200 timmar per kalenderår. I övrigt gäller gränsen 48 timmar per fyraveckors- period eller 50 timmar per kalendermånad. SAF/PTK-avtalct anger samma gränser per kalenderår, fyraveckorsperiod och kalendermånad som arbets- tidslagen. Enligt det statliga arbetstidsavtalet och SAF/PTK- avtalet är den dagliga arbetstiden utgångspunkten för beräkning av allmän övertid. l SAF/PTK-avtalct finns särskilda regler om att en viss del av det ianspråk-

• Sida 29
•  Original

Prop. 1981/82:154 29

tagna övertidsutrymmet kan återföras via kompensationsledighet. På övri— ga områden torde i stort sett inte finnas några avtalsbestämmelser om allmän övertid som avviker från lagens.

Utredningen konstaterar inledningsvis att förarbetena till gällande ar- betstidslag inte innehåller någon närmare analys av övertidsbehovet. Det är enligt utredningens uppfattning naturligt att några exakta beräkningar inte kan göras som kan läggas till grund för normer om tillåten övertid. Bakom normerna ligger uppenbarligen en sammanvägning av omständig- heter som pekar åt olika håll. Å ena sidan anses viss övertid nödvändig för att olika verksamheter skall kunna bedrivas rationellt. Å andra sidan kan arbetsmiljösynpunkter och andra aspekter motivera begränsningar. Vid en bedömning av var gränsen skall sättas för högsta tillåtna allmänna övertid får enligt utredningen utgångspunkt tas i gällande bestämmelser och i den praxis som har utvecklats. Samtidigt måste hänsyn tas till de förändringar som har skett i samhället efter arbetstidslagens tillkomst och de nya synsätt som har kommit fram. Med detta får sammanvägas konsekvenser- na av utredningens olika förslag när det gäller behovet av allmän övertid.

I fråga om effekterna av de framlagda förslagen konstaterar utredningen. att den förordade regeln om övertidsberäkning medför en avsevärd in- skränkning inom stora delar av arbetslivet av möjligheterna till övertidsut- tag inom ramen för en allmän övertid om l50 timmar per år. Måttet för allmän övertid måste därför höjas avsevärt. om de marginaler som den nuvarande ordningen medger skall bibehållas. I fråga om de effekter för övertidsbehovet som de föreslagna reglerna om begränsning av mertid kan medföra har det från arbetsgivarhåll bestämt hävdats att en begränsning av mertiden under alla förhållanden kommer att medföra ett ökat behov av övertid. Utredningen understryker för sin del, att begränsningarna kan mötas genom förlängning av den fasta arbetstiden. Enligt utredningens mening kan man dock inte bortse från de betänkligheter som särskilt med avseende på den offentliga sektorn har framförts mot att reglera mertiden utan att samtidigt höja gränsen för uttag av allmän övertid. Slopandet av den särskilda övertidsformen för förberedelse- och avslutningsarbeten bör däremot enligt utredningens mening inte i nämnvärd grad inverka på be- dömningen av var gränsen för allmän övertid bör sättas.

Sammanfattningsvis anser utredningen att det föreslagna systemet för beräkning av övertid och mertid i och för sig kunde motivera en väsentlig höjning av taket för allmän övertid men att samtidigt samhällsutvecklingen pekari riktning mot en begränsning av övertidsuttaget. Utredningen föror- dar med hänsyn till samtliga omständigheter att gränsen för allmän övertid. och därmed även för allmän mertid. sätts vid 200 timmar per kalenderår. Fortfarande föreslås dock för uttag av allmän övertid gälla begränsningen till 48 timmar under en tid av fyra veckor eller 50 timmar under en kalendermånad.

Det stora flertalet av remissinstanserna ställer sig bakom utredningens

• Sida 30
•  Original

Prop. 1981/82: 154 30

förslag att gränsen för allmän övertid skall höjas till 200 timmar per kalen- derår. På fackligt håll sker detta dock inte helt utan invändningar. LO säger sig kunna acceptera förslaget under förutsättning att övriga delar av utredningens förslag genomförs. TCO godtar förslaget, om än med tvekan. och understryker att höjningen inte får innebära någon ändring av synen på övertid som ett extraordinärt inslag i arbetet. SACO/SR motsätter sig förslaget. Skälen är att övertid inte får bli ett alternativ till nyanställning samt att jämställdhetsaspekten kräver att övertidsuttagen minskar och att möjligheten för arbetstagarna att bättre planera sin ledighet säkerställs. På arbetsgivarsidan anser de båda kommunförbunden att gränserna för allmän" övertid bör höjas ytterligare. Enligt SAF och SHIO—Familjeföretagen bör även gällande maximigränser för övertidsuttaget under en fyraveckorspe- n'od eller under en månad höjas.

Enligt min mening måste en rad skilda behov vägas in vid bedömningen av de normer som bör gälla för övertidsuttag. Stora övertidsmått är givet- vis att föredra om man enbart tar hänsyn till produktionsmässiga eller organisatoriska aspekter. En rad andra skäl talar emellertid för att gränser- na för övertidsuttag bör sättas lågt. Forskningsresultat visar bl.a. att över- tidsarbete kan leda till stressreaktioner och förslitningsrisker bland arbets- tagarna. lnvändningar mot övertidsarbete kan också göras från t.ex. jäm- ställdhetssynpunkt. Som jämställdhetskommittén har påpekat visar utred- ningar att småbarnsfäder arbetar mer övertid än andra män. Kvinnan får då ta ett allt större ansvar för hem och barn och måste därför begränsa sitt eget arbete utanför hemmet. Ett utbrett övertidsarbete motverkar också en jämn fördelning av arbetstillfällena.

Jag delar utredningens uppfattning att de gällande reglerna i arbetstidsla- gen bör bilda utgångspunkt vid bedömningen av vilket mått för allmän övertid som skall gälla i framtiden. Det nya beräkningssätt för övertid som föreslås skulle emellertid minska den tillgängliga övertidsvolymen om det högsta tillåtna övertidsuttaget skulle behållas oförändrat. Dessutom kom- mer att föreslås en begränsning av mertid bland deltidsanställda. Gränsen för allmän övertid bör därför höjas från l50 till 200 timmar per år i enlighet med utredningens förslag.

Vissa remissinstanser har som jag har nämnt krävt en ändring även beträffande fyraveckors- och månadsgränserna. Beträffande dessa frågor vill jag erinra om att det även i fortsättningen skall vara möjligt att göra avvikelser genom kollektivavtal på förbundsnivå från de begränsningar som gäller enligt lagen. I avsnitt 2.5.1 av den allmänna motiveringen föreslår jag att det dessutom skall bli möjligt att för viss kortare tid träffa lokala kollektivavtal om avvikelser. Begränsningen till 48 timmar under en fyraveckorsperiod eller 50 timmar under en kalendermånad bör mot den bakgrunden kunna bibehållas som utgångspunkt för tillåten allmän övertid i en ny arbetstidslag.

• Sida 31
•  Original

Prop. 1981/82:154 3]

2.3 Besked om arbetstidens förläggning

Den gällande arbetstidslagen saknar bestämmelser om skyldighet för arbetsgivaren att iaktta en viss frist vid underrättelse om arbetstidsför- läggning. Frågan har däremot reglerats i arbetstidsavtalen på den offentliga sektorn. I särskild grad gäller detta på det statliga området. På SAF/LO-området föreligger däremot endast några spridda bestämmelser om arbetstidsscheman samt en rekommendation om deltidsarbete enligt vilken arbetstidsscheman skall upprättas om det inte är omöjligt på grund av arbetsuppgifternas särskilda beskaffenhet. Jag kan i detta hänseende hänvisa till s. lOO-IOZ i betänkandet.

Utredningen erinrar inledningsvis om att arbetstagarorganisationerna har begärt en lagreglering av skyldigheten för arbetsgivarna att i god tid meddela ändringar i arbetstidsförläggningen. eftersom informationen nu i många fall lämnas så sent. att väsentliga svårigheter uppkommer för de anställda när det gäller att planera fritiden och att sköta personliga angelä- genheter i övrigt. Jämställdhetskommittén har enligt utredningen under- strukit svårigheterna i detta hänseende för de deltidsanställda.

När det gäller skiftarbete och turlistearbete liksom annat arbete på heltid finns det enligt utredningen redan i stor utsträckning fungerande system ute på arbetsplatserna. Genom samverkan mellan parterna läggs arbetsti- derna ut i god tid och med beaktande av arbetstagarnas synpunkter. Det anges emellertid ha vuxit fram nya anställningsformer där de anställda ej sällan har en ganska svag ställning gentemot arbetsgivaren. Bristande planering leder till att de anställda får reda på arbetstidens förläggning och omfattning på ett mycket sent stadium. Utredningen pekar på sådana grupper som deltidsanställda inom detaljhandeln, hotell- och restaurang- branschen och städbranschen. Den fasta arbetstiden för dessa grupper omfattar ibland bara ett fåtal timmar i veckan som läggs ut med kort varsel. I anställningarna ingår dessutom ofta att vid behov tjänstgöra ytterligare ett antal timmar. Samma typ av anställningar finns enligt utredningen också inom vårdområdet.

I betänkandet nämns också att det förekommer att arbetstagare förs upp på förteckning för att vid återkommande tillfällen rycka in och tjänstgöra. De anses inte som fast anställda och tjänstgör bara efter särskild anmodan. Den som är uppförd på förteckningen kan avböja en förfrågan om att tjänstgöra. Den nu beskrivna typen av anställning är vanlig inom sjukvår- den. Den förekommer också på många andra områden, t.ex. inorn kommu- nernas lokaltrafik. etc. Av intresse i sammanhanget är även situationen för dem som anställs fast vid personalpooler och liknande. Från poolerna tas personal som får rycka in och tjänstgöra vid förfall för arbetstagare med fasta arbetsuppgifter inom verksamheten. Sådana pooler förekommer främst inom sjukvården. barn- och äldreomsorgen och kommunernas lo- kaltrafik. Liknande system finns också inom exempelvis statensjärnvägar.

• Sida 32
•  Original

Prop. 1981/82: 154 32

Utredningen har begränsat sina överväganden till frågan om ordningen för information till de anställda angående arbetstidsförläggningen. Enligt utredningens uppfattning ingår en skyldighet att i rimlig tid informera om arbetstidens förläggning bland arbetsgivarnas uppgifter när det gäller att sörja för en tillfredsställande arbetsmiljö. Vad som har framkommit i utredningsarbetet visar enligt utredningen att det finns ett behov av grund- läggande bestämmelser i detta ämne. I huvudsak är det fråga om att ge ökad stadga åt arbetstidsförhållandena i vissa typer av deltidsanställning- ar. Sådana bestämmelser bör enligt utredningen gå direkt ut på att en arbetstagare skall ha besked om förläggningen av sin arbetstid viss tid i förväg. I detta ligger att informationen kan lämnas på olika sätt. Ett sätt är att det på arbetsplatsen hålls tillgängligt ett arbetstidsschema som ger besked om de enskilda arbetstagarnas arbetstidsförläggning. Ett annat sätt kan vara att lämna muntligt besked till arbetstagarna.

Bestämmelsen bör enligt utredningen också ange hur lång tid i förväg som besked senast skall lämnas om arbetstidens förläggning. Utredningen anser att tiden normalt inte bör underskrida två veckor. Besked om arbets- tidens förläggning skall lämnas mer än två veckor i förväg i de fall där det är rimligt att beskedet lämnas tidigare. Utredningen föreslår att bestäm- melsen tar sikte på ordinarie arbetstid och jourtid.

En nödvändig begränsning görs såtillvida. att bestämmelsen endast avser anställningar som är så pass stadigvarande, att det är möjligt att planera arbetstidens förläggning i förväg. Regeln skulle annars innebära ett indirekt förbud mot tillfälliga anställningsförhållanden.

lnformationsskyldigheten måste enligt utredningen vidare utformas med beaktande av att möjligheterna att planera skiften inom olika slag av verksamheter kan variera. Den får inte heller göras så stel att den medför svårigheter att bemästra situationer som alltid kan uppkomma. Undantag blir därför nödvändiga. I detta hänseende erinrar utredningen om att det finns aktiviteter där det generellt sett inte är meningsfyllt att upprätta arbetstidsschema eller liknande så lång tid i förväg som två veckor. efter- som man då så gott som dagligen skulle behöva göra ändringari schemat. vilket alltså från början inte skulle ge något klart besked om den verkliga arbetstidsförläggningen. Undantag från huvudregeln föreslås därför kunna få göras i den mån det föranleds av den bedrivna verksamhetens art. Undantag föreslås dessutom för det fall arbetstiden rent tillfälligt behöver ändras på grund av händelser som inte rimligen har bort förutses. Det fordras dock att det gäller förhållanden som inte har bort förutses inom ramen för en tillfredsställande arbetsplanering.

Remissinstanserna är övervägande positiva till förslaget att införa en skyldighet för arbetsgivaren att i rimlig tid i förväg underrätta en arbetsta- gare om förläggningen av arbetstiden. På arbetsgivarsidan har dock SAF och SFO anfört att denna fråga bör regleras i kollektivavtal. varvid hänsyn kan tas till förhållandena i varje bransch för sig. Remissinstanserna är

• Sida 33
•  Original

Prop. 1981/82: 154 33

alltså eniga om att arbetstagarna skall kunna få information om arbetsti- dens förläggning i rimlig tid. Däremot räder olika uppfattning om det behövs eller är lämpligt med lagregler om arbetsgivarnas skyldigheter i detta avseende. Jämställdhetskommittén stryker för sin del under att en tvåveckorsregel i lagen endast bör ses som en minimitid och hänvisar till vad utredningen har anfört på denna punkt.

Själv delar jag utredningens och remissmajoritetens uppfattning att det bör införas i lagen en grundläggande bestämmelse om skyldighet att infor- mera den enskilde arbetstagaren viss tid före arbetets början. Det främsta syftet med en sådan bestämmelse är att slå fast ett minimikrav som bör gälla med tanke på de utsatta grupper som utredningen har pekat på. Frågan om reglering av arbetsgivarnas informationsskyldighet har nära samband med frågan om mertidsregleringen vid deltidsarbete i det att båda dessa frågor inverkar på möjligheten för arbetstagare med ansvar för hushållsarbete och barnomsorg att samordna arbetet utanför och inom hemmet. Denna möjlighet är särskilt viktig mot bakgrund av att det oftast är kvinnor som arbetar deltid och som alltjämt har huvudansvaret för familjens och barnens omvårdnad. Den tid för besked om arbetstidens förläggning som normalt inte får underskridas bör. som utredningen har föreslagit, vara fjorton dagar. Som har betonats av utredningen och under remissbehandlingen bör besked i många fall också kunna lämnas tidigare än så. Jag kan i allt väsentligt även i övrigt ställa mig bakom vad utredning- en har anfört i sitt betänkande i fråga om besked om arbetstidens förlägg- ning. Till detta vill jag slutligen lägga att det bör vara möjligt att genom kollektivavtal på förbundsnivå anpassa bestämmelsen efter behoven inom olika branscher.

2.4 Veekovila

I 4 kap. 6 & arbetsmiljölagen (l97721160) föreskrivs att arbetstagare skall beredas minst 36 timmars sammanhängande ledighet under varje period om sju dagar. Den s.k. veckovilan fick sin nuvarande omfattning genom arbetsmiljölagen. Enligt den förutvarande arbetarskyddslagen var vecko- vilan 24 timmar. I samband med den nu gällande bestämmelsens tillkomst begärdes från fackligt håll att veckovilan skulle fastställas till 48 timmar.

I propositionen om arbetsmiljölagen (prop. 1976/77:149 s. 314) konstate- rades att landets arbetstagare till helt övervägande del har fem dagars arbetsvecka och att allmänna arbetstidslagens normer för veckoarbetsti- den motsvarar en ledighet om normalt två hela dygn i veckan. Ett lagstad- gat grundskydd för regelbunden veckovila ansågs dock inte kunna und- varas. Utgångspunkten angavs vara att de anställda borde garanteras en fridag i Veckan jämte ledighet av tillfredsställande längd under nätterna före och efter fridagen. De komplikationer. som en bestämmelse om 36 timmars veckovila kunde vålla inom vissa verksamhetsområden, förut- 3 Riksdagen 1981/82. ] saml. Nr 154

• Sida 34
•  Original

Prop. 1981/82: 154 34

sattes kunna bemästras genom överenskommelser i kollektivavtal eller dispensvägen. I propositionen underströks vidare att det måste ses till att möjlighet finns att tillgodose viktiga samhällsintressen och angelägna servicebehov. Vid riksdagsbehandlingen anförde socialutskottet (SOU l977/78:l s. 48) med anledning av vissa motionsyrkanden. att erfarenheter— na av den nya regeln om veckovila fick bli avgörande för frågan om man skulle kunna införa en bestämmelse om ännu längre veckovila utan att tvingas vidga möjligheterna till undantag från huvudregeln. Riksdagen följde utskottet.

Vissa avvikelser från vcekovilebestämmelsen gäller enligt kollektivavtal på den offentliga och den privata sektorn. Jag får i. den delen hänvisa till betänkandet (s. 110-113). '

Utredningen konstaterar i fråga om veckovilebestämmelsen att den nya regleringen inte tycks ha medfört några direkta svårigheter när det gäller de grupper av arbetstagare som har oregelbunden tjänstgöring eller jour- tjänstgöring. I fråga om den förstnämnda gruppen antas förklaringen ligga däri. att arbetstagarna har varit benägna att utan speciella villkor teckna avvikelseavtal. eftersom någon bättre arbetstidsförläggning inte har kun- nat erhållas inom ramen för 40-timmarsveckan och med beaktande av behovet att sprida arbetet över veckans alla dagar. När jourtid är utlagd tycks man enligt utredningen väsentligen ha kunnat anpassa sig efter 36—timmarsregeln utan att detta har medfört några problem. Det är här i stor utsträckning fråga om aktiv tjänstgöring i verksamheter som pågår alla veckans dagar och det har därför i regel framstått som naturligt och relativt komplikationsfritt att lägga in ledigheter som möter kravet på 36 timmars veckovila.

Vissa svårigheter har 36-timmarsregeln enligt utredningen däremot orsa- kat i samband med beredskap under veckoslut. Det hänger samman med att beredskap sedan lång tid anses" bryta veckovila. Utredningen har på denna punkt utgått från nuvarande rättsläge och har inte ansett sig böra gå in på frågan hur beredskapstjänstgöring skall betraktas från arbetstidssyn- punkt. Däremot har utredningen tagit upp frågeställningen om det är möj- ligt att införa en bestämmelse om längre veckovila utan att samtidigt vidga möjligheterna till undantag från huvudregeln. l betänkandet framhålls att det möjligen skulle kunna övervägas att införa nya regler om veckovila som inte bara är minimiregler utan också ger uttryck för vad som enligt allmän uppfattning bör vara förhärskande i fråga om veckoledighet. En bestämmelse om minst 48 timmars veckovila vore enligt utredningen då närliggande. För att man inte skulle tvingas att vidga möjligheterna till undantag från huvudregeln fick man samtidigt överväga att ge möjlighet till en genomsnittsberäkning under en längre period. En sådan lösning skulle kunna ge utrymme för beredskapstjänstgöring över ett veckoslut under perioden utan att det påverkade den ordinarie arbetstidsförläggningen. Syftet med vcekovilebestämmelsen skulle emellertid lätt kunna gå förlorat

• Sida 35
•  Original

Prop. 1981/82: 154 35

med en sådan reglering. Kompletterande regler skulle därför bli nödvän- diga och man skulle då få ett mera komplicerat regelsystem än det nuva- rande.

Mot- den bakgrunden har utredningen beslutat att inte föreslå någon saklig ändring i den nuvarande lagregleringen angående veckovila. Där- emot har utredningen av lagtekniska skäl föreslagit att nuvarande praxis i fråga om veckovila vid beredskapstjänstgöring läggs fast i lag.

Ett särskilt yttrande har avgetts beträffande veckovilabestämmelsen. Remissinstanserna kritiserar förslaget från skilda utgångspunkter och flera av dem kräver att bestämmelsen om veckovila förändras i den ena eller andra riktningen. LO och TCO anser liksom vid arbetsmiljölagens tillkomst att veckovilan bör vara 48 timmar. På arbetsgivarsidan framhåller SAV att veckovilan borde vara 30 timmar men yrkar inte i nuläget någon sänkning. I stället föreslår SAV att beredskap i vissa fall skall inräknas i tiden för veckovilan. De båda kommunförbunden beklagar att utredningen inte har föreslagit en sänkning av tiden för veckovila. Nuvarande ordning har enligt dem lett till icke avsedda ökade kostnader. SAF ifrågasätter om inte principen att beredskap bryter veckovila bör omprövas bl.a. i de fall då arbetstagarna tack vare nya tekniska hjälpmedel kan disponera ledighe- ten för fritidsaktiviteter.

Det krav som förs fram av arbetstagarorganisationerna om att veckovi- lan enligt lag bör vara 48 timmar är enligt min mening i och för sig förStåeligt. I praktiken torde det stora flertalet arbetstagare också ha en veckoledighet av minst den omfattningen. I arbetarskyddslagen och i ar- betsmiljölagen har bestämmelsen om veckovila haft formen av minimireg- lering. Det finns enligt min bedömning ingen anledning att ändra på detta förhållande i en ny arbetstidslag. Något stöd för en utökning av veckovilan ger inte heller de erfarenheter som har redovisats i samband med förläng- ningen av veckovilan från 24 till 36 timmar. Jag avser då främst de kost- nadsökningar som har påtalats av flera remissinstanser. Vissa grupper med skiftgång och annat oregelbundet arbete har av vad som har framkommit inte heller kunnat nå en förbättrad förläggning av arbetstiden med stöd av reglerna om veckovila. De synpunkter som har förts fram till stöd för en sänkning av veckovilan måste därför också tillmätas ett visst berättigande.

Jag vill i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på att nuvarande lagstiftning inte tar ställning till hur veckovilan skall läggas ut efter ett veckoslut med beredskapstjänstgöring. Den utbredda uppfattningen att ledighet som kompensation för mistad veckovila måste förläggas i anslut- ning till nästintilliggande veckoslut saknar stöd i lagen. Det vore enligt min mening i stället naturligt att förlägga ledigheten så nära beredskapstjänst- göringen som möjligt.

Efter att ha tagit del av parternas sinsemellan oförenliga synpunkter på veckovilaregleringen finner jag det lämpligast att inte göra någon föränd- ring av minimigränsen för veckovila. Jag delar också utredningens uppfatt-

• Sida 36
•  Original

Prop. 1981/82: 154 36

ning att den praxis som har vuxit fram att beredskapstjänst inte kan förenas med veckovila skrivs in i lagen.

2.5 Handläggningen av arbetstidsärendena

2 .5 .1 F ormernu

Arbetarskyddsstyrelsen är. central myndighet för arbetarskydds- och arbetstidsfrågor. Vid arbetarskyddsstyrclsen finns enligt instruktionen en särskild arbetstidsnämnd som handlägger viktigare ärenden om tillämp- ningen av allmänna arbetstidslagen . arbetstidsbestämmclsernai arbetsmil- jölagen, lagen om arbetstid m.m. i husligt arbete samt lagen om förlängd semester för vissa arbetstagare med radiologiskt arbete. Arbetstidsnämn- den beslutar i arbetarskyddsstyrclsens namn. Nämnden består av general- direktören. chefen för arbetstidsbyrän. en tjänsteman inom styrelsen som generaldirektören bestämmer och sex av regeringen särskilt utsedda leda- möter (partsreprescntanter). Som arbetstidsnämndens kansli fungerar ar- betstidsbyrån. som ingår i arbetarskyddsstyrclsens administrativa avdel- ning.

Arbetarskyddsstyrelsen är chefsmyndighet för yrkesinspektioncn som består av 19 distrikt. Varje distrikt har en yrkesinspektionsnämnd med beslutsbefogenheter. I nämnden ingår chefen för distriktet och åtta andra personer som utses av arbetarskyddsstyrclsen efter förslag av parterna på arbetsmarknaden. Yrkesinspektionsnämnderna har att avgöra olika slag av ärenden som närmare anges i instruktionen för yrkesinspektionen.

Arbetstidsfrågor handläggs sedan gammalt i stor utsträckning centralt. dvs. av arbetarskyddsstyrclsen. Genom arbetsmiljölagen har emellertid yrkesinspektionen fått befogenhet att bl.a. meddela förelägganden eller förbud även när det gäller bestämmelserna om arbetstidens förläggning.

Numera gäller vid tillämpning av arbetsmiljölagen att dispens i arbets- tidsärenden meddelas av arbetarskyddsstyrelsen eller yrkesinspektionen. [ allmänna arbetstidslagen gjordes vid arbetsmiljölagens tillkomst på mot- svarande sätt den ändringen att dispensmyndighet och myndighet för ären- den om nödfallsövertid kan vara både arbetarskyddsstyrclsen och yrkesin- spektionen. Fortfarande tillämpas dock den centrala handläggningen av dispensärenden och liknande arbetstidsärenden.

Före den 1 juli 1978 prövade arbetstidsnämnden hos arbetarskyddssty- relsen arbetstidsärenden formellt utan någon begränsning till viktigare ärenden. I praktiken prövades emellertid ärenden. som ej ansågs påkalla egentlig sakprövning, på arbetstidsbyrån. Sådana ärenden anmäldes sedan vid sammanträde med nämnden. Efter en ändring i instruktionen gäller numera även formellt att arbetstidsnämnden endast prövar viktigare ar- betstidsärenden. I övrigt avgörs ärendet av en tjänsteman på arbetstids- byrån. I fråga om den närmare handläggningen av arbetstidsärenden m.m. fårjag hänvisa till betänkandet (s. 119-132).

• Sida 37
•  Original

Prop. 1981/82: 154 _ 37

Utredningen föreslår i betänkandet omfattande ändringar av den nuva-

. rande handläggningsordningen. Ändringarna syftar bl.a. till att åstadkom- ma att arbetstidsfrågor i betydande omfattning löses genom kollektivavtal mellan parterna och att myndighetshandläggningen i motsvarande mån upphör. '

Utredningen framhåller till en början att antalet arbetstidsärenden som handläggs inom arbetarskyddsstyrclsen är mycket stort. ca 8000 ärenden om året, vilka de allra flesta avgörs inom arbetstidsbyrån. Flertalet ären- den enligt arbetstidslagen avser dispenser för extra övertid. ca 4000 ären- den årligen. Dessa bifalls regelmässigt utan närmare sakprövning. om de har tillstyrkts av vederbörande arbetstagarorganisation. Av betänkandet framgår att det under tiden den 1 juli 1978 — den 30juni 1979 skedde någon egentlig sakprövning bara i 17 ärenden om extra övertid. en siffra som antas ungefärligen återspegla förhållandet även under senare år. Den andra stora gruppen av ärenden enligt arbetstidslagen avser s.k. nödfallsövertid. dvs. övertid som behövs på grund av en inträffad oförutsebar natur- eller olyckshändelse eller annan jämförlig omständighet. Antalet ärenden av detta slag uppgår enligt utredningen numera till ca 1000 om året. av vilka ca 900 avser godkända anmälningar om sådan övertid.

Antalet arbetstidsärenden enligt arbetsmiljölagen anges vara omkring 3 000 Om året, av vilka större delen - ca 2 000 - avser dispens för nattarbete. Även handläggningen av ärendena om nattvila är i allmänhet av närmast formell beskaffenhet.

Av arbetstidsärendena hänskjuts sammanlagt ca 100 viktigare eller tvis- tiga ärenden om året till arbetstidsnämnden. Den myndighetshandläggning som förekommer av övriga arbetstidsärenden består till övervägande del endast av att arbetstidsbyrån registrerar ärendena. inhämtar yttranden från arbetstagarsidan och expedierar beslut. 1 minderårigärenden - ca 900 om året - sker dock sakprövning även när ärendena avgörs inom byrån. Vidare erinrar utredningen om att arbetstidslagstiftningen är upplagd så. att avvi- kelse från lagreglerna kan ske antingen genom kollektivavtal eller efter myndighetsdispens. Med en sådan uppläggning av lagstiftningen saknar myndigheten anledning att i sak pröva en ansökan om dispens. om par- terna är eniga. Samtidigt innebär lagstiftningen att myndigheten har att ta ställning i ärendet även när parterna är eniga.

Enligt utredningens mening talar främst resurssynpunkter mot den nuva- rande ordningen. Det är enligt utredningen inte rimligt att en byrå på arbetarskyddsstyrclsen huvudsakligen sysslar med att besluta i ärenden där parterna är överens och där möjlighet finns att sluta kollektivavtal. Vidare är det otillfredsställande att en myndighet står som beslutande i ärenden där myndighetens insats i själva verket är begränsad till en ren registrering av partsöverenskommelser. Ett sådant system ger en felaktig bild av vilka överväganden som har förekommit och var ansvaret ligger. Samtidigt är inte några fördelar för parterna förenade med den nuvarande

• Sida 38
•  Original

Prop. 1981/82: 154 38

ordningen. Arbetstidsbyråns verksamhet uppfattas ibland snarast som en onödig byråkrati.

I betänkandet konstateras att arbetstidslagstiftningen på flera sätt ger en grund för det fackliga medbestämmandet. Möjligheten att träffa kollektiv- avtal i de avseenden som regleras i lagstiftningen är en av förutsättningarna för att medbestämmande för de anställda skall kunna genomföras på ar- betstidsområdet. Dessutom innebär reglerna om arbetstidens längd och förläggning att det finns normer att hänvisa till och bygga vidare på vid förhandlingar mellan parterna. Medbestämmandelagens regler omfattar således bl.a. arbetstidsfrågor. Utredningen diskuterar på s. 134 och 135 i betänkandet lämpligheten av att avskaffa dispensförfarandet och. när det gäller prövning av tvister, falla tillbaka på de befintliga reglerna om ett förfarande inför arbetsdomstolen. En konsekvens av en sådan ordning skulle emellertid bli att den offentligrättsliga sidan av arbetstidslagstift- ningen nästan kommer bort. En sådan reglering skulle komma att framstå som väsentligen endast ett underlag för överenskommelser mellan par- terna. Med en sådan uppläggning finns det enligt utredningen en uppenbar risk att arbetarskyddsmyndigheternas tillsyn försvagas eller helt försvin- ner. Det skulle då också vara svårt att finna en ersättning för dispensförfar- andet när det gäller vissa arbetsplatser där de anställda inte är medlemmar i en kollektivavtalsbärande organisation. Den kanske allvarligaste invänd- ningen mot att slopa dispensmöjligheten är emellertid enligt utredningen att man i så fall gör stora ingrepp i lagstiftningens allmänna uppläggning för att komma till rätta med onödiga former av myndighetshandläggning. Följderna av ett sådant ingrepp skulle alltså klart gä utöver vad som är syftet med åtgärden. Utredningen anser sig därför inte böra föreslå en sådan ordning. I stället undersöker utredningen vilka möjligheter som finns att med ett bibehållet dispensförfarande få till stånd en bättre anknytning av arbetstidslagstiftningen till systemet i medbestämmandelagen.

[ denna del konstaterar utredningen att det fackliga inflytandet är utfor- mat från olika utgångspunkter i arbetstidslagstiftningen och medbestäm- mandelagen. Arbetstidsbestämmelserna bildar från vissa synpunkter en social skyddslagstiftning och det har därför föreskrivits medverkan av en central arbetstagarorganisation för att avsteg från bestämmelserna skall få ske utan myndighetsprövning. Medbestämmandelagen. å andra sidan. syf- tar till att medbestämmande först och främst skall utövas inom det enskilda företaget eller den särskilda förvaltningen av de anställda genom de lokala fackliga representanter som de har utsett. Tyngdpunkten i arbetstagarnas medbestämmande skall ligga på lokal nivå. När det gäller övergripande frågor ligger det enligt utredningens mening på arbetstidsområdet lika väl som på andra områden i sakens natur att avtalsregleringen sker på central nivå. Samtidigt förs sedan länge även förhandlingar om de lokala arbets- tidsförhållandena i första hand på det lokala planet. Det finns enligt utred- ningens mening skäl att i arbetstidslagstiftningen ta fasta på den roll som

• Sida 39
•  Original

Prop. 1981/82:154 39

den lokala arbetstagarorganisationen skall ha enligt medbestämmandela- gen. Utredningen föreslår i detta syfte en regel om att kortvariga avvi- kelser från vissa bestämmelser i arbetstidslagstiftningen skall få göras med stöd av kollektivavtal med lokala arbetstagarorganisationer. En sådan regel avses ge möjlighet till smidiga och mindre omständliga handlägg- ningsformer när kortvariga avvikelser är påkallade. Genom en sådan lös- ning skulle man åstadkomma en minskning av det stora antal ärenden som nu går till myndighetsprövning. Regeln skulle enligt utredningen dessutom innebära en bättre samordning av arbetstidslagstiftningen med systemet i medbestämmandelagen. Några betänkligheter från skyddssynpunkt mot en sådan ordning bör enligt utredningen inte föreligga med hänsyn bl.a. till att det allmänna skyddsmedvetandet ute på arbetsplatserna har höjts och till att de centrala arbetstidsavtalen i betydande utsträckning medger att beslut i arbetstidsfrågor träffas genom lokala överenskommelser. Den föreslagna möjligheten att träffa lokala överenskommelser om kortvariga avvikelser bör enligt utredningen tills vidare begränsas till att gälla övertid. mertid och nattvila. Vidare föreslås bestämmelsen begränsad till att avse kortvariga avvikelser eller. närmare bestämt. avvikelser under en tid av högst en månad räknat från dagen för avtalets ingående.

Utredningens förslag att direkt i lagen under vissa förutsättningar tillåta avvikelser genom lokala kollektivavtal har godtagits av de remissinstanser som har yttrat sig i frågan. Flera av dessa har understrukit värdet av att förslaget medför en bättre samordning av arbetstidslagstiftningen med medbestämmandelagens anda. Arbetarskyddsstyrelsen välkomnar utred- ningens förslag. Det är enligt styrelsens mening inte rationellt och me- ningsfullt att styrelsen skall behöva fatta beslut i ärenden där parterna är ense i det enskilda fallet. SAF och SFO anser att lokala kollektivavtal skall kunna gälla tills vidare med viss uppsägningstid. Dessutom bör enligt SAF möjligheten att träffa lokala kollektivavtal omfatta även veckovila och raster. Bland arbetstagarorganisationerna betonar å andra sidan LO och TCO att reglerna om tidsbegränsning av lokala kollektivavtal inte får kringgås så att de automatiskt förlängs månad för månad.

För egen del ansluter jag mig till utredningens bedömning att ett visst dispensförfarande bör bibehållas i arbetstidslagstiftningen. Det är emeller- tid angeläget att finna regler som begränsar strömmen av arbetstidsären- den till myndigheterna och medger att deras resurser kan användas på ett rationellt sätt. Förfarandet bör inte i onödan tyngas av en myndighets handläggning som närmast är av formell beskaffenhet. En reformering av förfarandet bör, som utredningen har kommit fram till, kunna ske genom en bättre anknytning av arbetstidslagstiftningen till medbestämmandela- gens system. Jag delar utredningens och remissinstansernas bedömning att tiden nu är mogen att redan i lagen införa en bestämmelse som tillåter avvikelser från arbetstidslagstiftningen genom lokala kollektivavtal. En sådan ordning är också ägnad att minska antalet dispensärenden hos myn-

• Sida 40
•  Original

Prop. 1981/82: 154 40

digheterna. När det sedan gäller att avgöra i vilken omfattning lagen bör medge avvikelser genom lokala kollektivavtal instämmer jag i allt väsent- ligt i vad utredningen har anfört. Möjligheten till lokala kollektivavtal bör således åtminstone tills vidare begränsas till att gälla kortvariga avvikelser från bestämmelserna om övertid, mertid och nattvila. Det är främst på dessa områden som det kan föreligga behov av kortvariga avvikelser. Parterna kan därutöver själva bedöma om man genom centrala överens- kommelser vill utvidga möjligheterna till lokala avtal om avvikelser.

Som har påpekats av utredningen och under remissbehandlingen förut- sätter en riktig tillämpning av bestämmelsen om tidsbegränsade lokala kollektivavtal att ett lokalt avvikelseavtal inte förlängs från månad till månad genom varandra avlösandc avtal. Avvikelser under längre tidsperi- oder skall alltså träffas på förbundsnivå. Det får ankomma på de centrala organisationerna att bevaka att så sker.

Utredningen övergår därefter till frågan hur dispensärenden bör hand- läggas sedan det har införts en möjlighet till avvikelser för begränsad tid från vissa bestämmelseri arbetstidslagen . Ett effektivt sätt att få till stånd den eftersträvade begränsningen av dispensärendena anges vara att inte tillåta något dispensförfarande innan parterna försökt utnyttja möjligheten att träffa kollektivavtal om avvikelser. En bestämmelse i den riktningen ligger enligt utredningen också helt i linje med uttalanden som gjorts i arbetsmiljölagens förarbeten om förhållandet mellan dispensförfarandet och avtalsmöjligheten. Arbetsgivaren bör sålunda före en dispensansökan förhandla med motparten om möjligheten att göra avvikelse med stöd av kollektivavtal. Lyckas parterna inte nå en uppgörelse och fullföljer arbets— givaren sin avsikt att utverka dispens måste enligt utredningen normalt ett protokoll från den lokala förhandlingen bifogas dispensansökningen. Dis- pensbestämmelsen blir härvid subsidiär i förhållande till bestämmelsen om avvikelser genom kollektivavtal.

Även i denna del ställer sig remissinstanserna positiva till utredningens förslag.

Även jag anser att förslaget i denna del bör genomföras. Den föreslagna ordningen bör kunna medföra ytterligare begränsningar i tillströmningen av antalet ärenden till tillsynsmyndigheterna. En förutsättning för en dis- pensprövning bör alltså i fortsättningen vara att ett kollektivavtal inte har kunnat träffas och att det framgår av ett förhandlingsprotokoll som bifogas dispensansökningen att någon överenskommelse i den fråga som ansök- ningen gäller inte har kunnat träffas med den berörda arbetstagarorganisa- tionen. Något krav att en fråga som har strandat på den lokala nivån skall ha förts till central förhandling innan en dispensansökan kan prövas anser jag inte bör ställas upp.

I de fall där de anställda på en arbetsplats inte är medlemmar i någon kollektivavtalsslutande organisation står endast dispensmöjligheten till buds. Något förhandlingsprotokoll kan då inte heller bifogas dispensansök-

• Sida 41
•  Original

Prop. 1981/82: 154 41

ningen. men av denna bör då framgå att en avtalsslutande arbetstagarorga- nisation saknas.

I samband med handläggningsfrågorna tar utredningen även upp frågan om anmälan av nödfallsövertid. Enligt den gällande arbetstidslagen skall nödfallsarbete anmälas till tillsynsmyndigheten inom två dygn från arbe- tets början. Skälet är att det har ansetts nödvändigt att ha någon kontroll av att bestämmelsen om nödfallsövertid inte missbrukas. Myndighets- handläggningen inskränker sig emellertid i stort sett till att vissa omstän- digheter bevakas. främst att anmälningen är dagtecknad inom den före- skrivna tiden. Samtidigt inncbär förfarandet emellertid en betydande ar- betsbelastning för myndigheten med hänsyn till mängden av ärenden. Det uppkommer också besvärliga avvägningar. eftersom myndigheten saknar rimliga möjligheter till egentlig kontroll.

Utredningen framhåller att förhållandena kring nödfallsövertiden påtag- ligt har ändrats sedan bestämmelsen infördes. Sålunda har arbetstagarsi- dans ställning stärkts väsentligt bl.a. genom reglerna i medbestämmandela- gen om tolkningsföreträde för de fackliga organisationerna i tvister om arbetsskyldighet. Med hänsyn härtill förordar utredningen att den nuva- rande anmälningsskyldigheten ersätts av en skyldighet för arbetsgivaren att så snart omständigheterna medger det underrätta den lokala fackliga organisationen om att nödfallsarbete avses äga rum på övertid. Finns det inte någon sådan organisation torde enligt utredningen bestämmelser om ett särskilt anmälningsförfarande i och för sig knappast vara något verk- ningsfullt hinder mot eventuella missbruk utan man får i sådana fall liksom när det gäller övertidsregleringen i övrigt lita till reglerna om förande av övertidsjournal samt tillsyns— och sanktionsbestämmelserna i arbetstids- lagstiftningen. Den gällande bestämmelsen om nödfallsövertid ger också rätt till fortsatt nödfallsarbete på övertid under förutsättning att tillstånd har sökts hos myndigheten inom två dygn från arbetets början. Utredning- en anser denna uppläggning ändamålsenlig. Bestämmelsen föreslås emel- lertid bli dispositiv på samma sätt som arbetstidslagstiftningen i övrigt.

Utredningens förslag på denna punkt har ifrågasatts av endast en remiss— instans. som anser att en formell regel inte är nödvändig och att frågan i stället bör regleras i lokala kollektivavtal.

Utredningens förslag bör även i denna del kunna bidra till att begränsa antalet myndighetsärenden och jag delar utredningens övriga skäl för en ändring i arbetstidslagstiftningen på denna punkt. Den av utredningen förordade underrättelseskyldigheten till den lokala fackliga organisationen bör således ersätta den anmälningsskyldighet till tillsynsmyndigheten som är föreskriven i den nu gällande arbetstidslagen .

2.5.2 Handläggande myndighet

] betänkandet slås fast att arbetstiden är en faktor som bör vägas in i den samlade bedömningen av arbetsmiljön och att det är nödvändigt att så sker

• Sida 42
•  Original

Prop. 1981/82:154 42

ide olika fall som behandlas vid de lokala skyddsorganisationerna och hos yrkesinspektionen. Mot den bakgrunden menar utredningen att yrkesin- spektionen bör sköta handläggningen av arbetstidsärenden i första instans. om inte speciella skäl talar mot en sådan ordning. Redan nu utövar yrkes- inspektionen den löpande tillsynen över arbetstidsbestämmelsernas efter- levnad. Genom arbetsmiljölagen har inspektionen fått befogenhet att vid behov ingripa med tvångsmedel även på arbetstidsområdet. Vad angår minderårigärenden har yrkesinspektionen numera hand om dispenser från vissa bestämmelser om arbetstiden för minderåriga under 16 år. Ett stort antal ärenden om dispens från minderårigbestämmelserna avgörs dock fortfarande av arbetarskyddsstyrclsen. Med hänsyn till att skyddsaspek- terna är påtagliga i dessa ärenden och att det vid ärendenas avgörande är viktigt med en nära kännedom om förhållandena på den arbetsplats där dispens begärs för den minderårige bör enligt utredningen yrkesinspektio- nen helt överta handläggningen av minderårigärenden i första instans. Därigenom försvinner uppdelningen av handläggningen av sådana ärenden mellan arbetarskyddsstyrclsen och yrkesinspektionen.

Vad gäller ordningen för handläggning av övriga dispensärenden och ärenden om nödfallsövertid konstaterar utredningen att de ändringar i arbetstidslagstiftningen som utredningen har förordat bör leda till att anta- let sådana ärenden för myndighetshandläggning väsentligt reduceras. Sär- skilt gäller detta de slag av ärenden som hittills har svarat för de stora posterna. nämligen dispensärenden om övertid och nattvila. Detsamma är fallet beträffande ärenden om tillstånd att ta ut nödfallsövertid. Anmäl- ningar om nödfallsövertid kommer för myndighetens vidkommande att helt falla bort. Vad gäller dispenser från bestämmelsen om begränsning av mertid vid deltidsanställning framhålls att arbetstiden kan förlängas redan genom att anställningsavtalet ändras. vilket medför att det endast under speciella omständigheter kan bli fråga om dispensfall. Från ärenden om besked rörande arbetstidens förläggning kan enligt utredningen bortses. Myndighetsprövning i de nu avsedda typerna av ärenden antas således bli aktuell endast i mycket begränsad utsträckning och avse dispensärenden som är tvistiga och inte avser minderåriga. Främst mot bakgrund av att dessa ärenden är starkt partsbetonade och därför inte passar att handläg- gas vid yrkesinspektionen samt att det ofta inte finns några påtagliga skyddsaspekter för yrkesinspektionen att ta fasta på i dessa ärenden föror- dar utredningen att de också i fortsättningen handläggs inom arbetar- skyddsstyrelsen. l-lärvid anges det vara mest rationellt att använda samma handläggningsordning även beträffande det fåtal övn'ga dispensärenden och tillståndsärenden om nödfallsövertid som kan bli aktuella i fortsätt- ningen.

Beträffande de organisatoriska och resursmässiga konsekvenserna av utredningens förslag anser utredningen att detta för yrkesinspektionens del endast marginellt påverkar personalbehovet inom inspektionen. Vad gäller

• Sida 43
•  Original

Prop. 1981/82:154 43

arbetarskyddsstyrclsen bedömer utredningen att förslagen kommer att medföra att endast ett mycket begränsat antal tvistiga dispensärenden och ett fåtal ärenden, som enbart rör oorganiserade arbetstagare, kommer att återstå för handläggning av arbetarskyddsstyrclsen i första instans. Utred- ningen anser det uppenbart att ett genomförande av dess förslag kommer att begränsa personalbehovet vid arbetstidsbyrån i förhållande till nuläget. Förslaget bygger i övrigt i fråga om de tvistiga arbetstidsärendena på att den särskilda arbetstidsnämnden inom arbetarskyddsstyrclsen behålls.

Remissinstanserna har i allmänhet godtagit utredningens förslag om handläggande myndighet av arbetstidsärenden. Endast SAF uttrycker tveksamhet i ett avseende. nämligen i fråga om förslaget att yrkesinspek- tionen skall avgöra tillstånd i minderårigärenden.

När det gäller konsekvenserna för personalbehovet vid arbetstidsbyrån anför arbetarskyddsstyrclsen att av stor betydelse för en nedgång av ärendemängden vid byrån blir i vilken omfattning kollektivavtal verkligen kommer till stånd. Styrelsen pekar på att det redan med nuvarande be- stämmelser är möjligt att göra avsteg från allmänna arbetstidslagen genom kollektivavtal och att den möjligheten har utnyttjats i mycket liten ut- sträckning. En bedömning av den framtida belastningen av arbetstidsbyrån torde enligt styrelsen kunna ske först efter en viss tids tillämpning av den nya lagstiftningen. På arbetsgivarhåll har i fråga om avtalsmöjligheten pekats på svårigheten att utan betydande extrakostnader uppnå bransch- och företagsanpassade avvikelser i kollektivavtal då en norm anges i lag. och SAF efterlyser regler i lagen eller motivuttalanden som sätter press på kollektivavtalsparterna att åstadkomma kompletterande regler genom av- tal.

Jag anser att utredningen har anfört övertygande skäl för att låta samtli- ga ärenden om dispens från arbetstidsbestämmelser som gäller för minder- åriga avgöras av yrkesinspektionen i första instans. Likaså finner jag det lämpligt att de övriga dispensärenden. som blir aktuella i fortsättningen tills vidare handläggs av arbetarskyddsstyrclsen.

De ärenden som nu föreslås decentraliserade till yrkesinspektionen re- spektive avförda från myndighetshandläggning utgör den större delen av arbetsbelastningen vid arbetstidsbyrån. Arbetarskyddsstyrelsens hand- läggning av arbetstidsärenden bör på detta sätt när reformen har slagit igenom kunna begränsas till endast något 100-tal per år. Det är således också fråga om en betydande avbyråkratisering. Som arbetarskyddsstyrcl- sen har anfört i sitt remissvar är det emellertid nu svårt att närmare bedöma takten och omfattningen av förändringen.]ag har också tidigare anfört att de nya bestämmelserna om övertidsberäkning kan ge upphov till vissa övergångs- och anpassningsproblem. Innan en lösning kan nås ge- nom särskilda överenskommelser i kollektivavtal kan därför antalet di- spensansökningar under den första tiden efter lagens ikraftträdande bli stort. Skulle tillströmningen av ärenden om dispens från övertidsbestäm-

• Sida 44
•  Original

Prop. 1981/82: 154 44

melserua därefter inte avta får arbetarskyddsstyrelsen anmäla om detta medför att lagstiftningen om gränsen för uttag av allmän övertid behöver ses över.

Det ankommer på arbetarskyddsstyrclsen att i sin planering närmare beakta de organisatoriska och resursmässiga konsekvenserna av de ändra- de handläggningsformerna. såväl för arbetstidsbyrån som för yrkesinspek- tionen. Jag utgår härvid också från att styrelsen när erfarenheter har vunnits av den nya handläggningsordningen. prövar möjligheterna att yt- terligare förenkla hanteringen av arbetstidsärenden. Styrelsen bör i sina anslagsframställningar för budgetåren 1984/85 och 1985/86 redovisa hur den förändrade myndighetshandläggningen har påverkat dels antalet ären- den dels resursbehovet inom styrelsen.

Jag vill till detta också lägga attjag i avsnitt 2.7 kommer att föreslå att en övertidsavgift införs för brott mot lagens övertidsregler. Genom förslaget uppnås en bättre balans mellan de skilda sanktionerna mot överträdelser av lagen och av kollektivavtal. Jag utgår från att också det förslaget kommer att öka förutsättningarna att träffa kollektivavtal.

2.6 Samordningen av arbetstidsreglerna i allmänna arbetstidslagen och ar- betsmiljölagen

Den tidigare arbctarskyddslagstiftningen präglades av en renodlat tek- nisk och fysiologisk syn på hälsorisker i arbetslivet. Genom arbetsmiljöla- gen har emellertid synsättet vidgats. Grundläggande är att man skall beak- ta alla de sidor av arbetsmiljön som kan vara ogynnsamma för den fysiska och psykiska hälsan. Med detta betraktelsesätt framstår enligt utredningen den nuvarande uppdelningen av arbetstidsregleringen som onaturlig. l betänkandet erinras om att det vid arbetsmiljölagens tillkomst var en utbredd inställning att arbetstidsreglerna i arbetsmiljölagen och allmänna arbetstidslagen borde åtminstone på sikt föras samman. Utredningen fram- håller särskilt att det med nutida synsätt knappast går att göra någon klar åtskillnad mellan arten av de skyddsaspekter och psykosociala aspekter som ligger bakom å ena sidan reglerna om arbetstidens längd och å andra sidan reglerna om arbetstidens förläggning. Detta talar för att arbetstids- reglerna bör föras samman. När nu det materiella innehållet i arbetstidsla- gen i betydande utsträckning föreslås reformerat finns det enligt utredning- en goda skäl att ingripa i arbetstidslagstiftningens systematik och föra samman bestämmelserna.

Utredningen redovisar i betänkandet (s. 145 och 146) olika modeller för hur en sådan samordning kan genomföras. Frågan gäller i första hand om bestämmelserna bör inordnas i arbetsmiljölagen eller i en samlad arbets- tidslag. Även mellanformcr diskuteras. Jag får på denna punkt hänvisa till betänkandet. Vid sina överväganden har utredningen kommit till slutsat- sen att arbetstidsreglerna bör föras samman i en ny arbetstidslag. Det bör

• Sida 45
•  Original

Prop. 1981/82: 154 45

enligt utredningen samtidigt tydligt markeras i lagstiftningen att arbetsti- den är en arbetsmiljöfråga och att det råder ett nära samband mellan arbetstidslagen och arbetsmiljölagen. Detta kan lämpligen ske genom att i arbetsmiljölagen förs in en bestämmelse som hänvisar till arbetstidslagen. Det gäller de grundläggande föreskrifterna om arbetsmiljöns beskaffenhet och om arbetsgivarnas skyldigheter (2 kap. 1 och 2 55 samt 3 kap. 2 % första stycket och 3.8 arbetsmiljölagen). Med den uppläggningen kan arbetar- skyddsstyrclsens författningar på arbetstidsområdet utfärdas med stöd av antingen arbetsmiljölagen eller arbetstidslagen. Valet blir beroende av om det är en författning. som utgår från de allmänna bestämmelserna i arbets- miljölagen. eller om det gäller verkställighetsföreskrifter i anslutning till arbetstidslagen. Motsvarande bör gälla i fråga om yrkesinspektionens till— syn.

De särskilda reglerna i 5 kap. 5.5 arbetsmiljölagen om minderårigas arbetstid bör däremot enligt utredningen behållas i arbetsmiljölagen. Dessa regler är av annan beskaffenhet än arbetstidsreglerna i övrigt och har en utpräglad skyddskaraktär. De uttrycker inte vad som i dagens samhälle kan anses normalt utan har fastställts för att på denna punkt ge en garanti mot rena missförhållanden. De kan heller inte frångås genom kollektivav- tal.

Det närmare innehållet i de minderårigbestämmelser i arbetsmiljölagen som inte avser arbetstid meddelas i föreskrifter av regeringen eller arbetar- skyddsstyrclsen. Av systematiska skäl men framför allt med hänsyn till sambandet mellan de olika minderårigreglerna förordar utredningen att även 5 kap. 55 arbetsmiljölagen utformas som ett bemyndigande. De detaljerade arbetstidsbestämmelserna skulle därmed helt utmönstras ut arbetsmiljölagen.

Det stora flertalet remissinstanser ansluter sig helt eller utan allvarligare invändningar till den föreslagna samordningen av arbetstidslagstiftningen. Arbetarskyddsstyrelsen är dock kritisk och anser att det framstår som ett steg i fel riktning när ett antal bestämmelser av stor betydelse fjärmas från övriga för arbetsmiljön centrala regler. Styrelsen anser det betänkligt att ett antal bestämmelser av stor betydelse för särskilt den psykiska arbets- miljön förs bort från den enhet som arbetsmiljölagen bildar. Styrelsen hänvisar här till bl.a. bestämmelserna om raster. pauser och nattarbete. Detta rimmar enligt styrelsen dåligt med den helhetssyn som är en utgångs- punkt i arbetsmiljölagen. Det påpekas i sammanhanget att också de norska. danska och isländska arbetsmiljölagarna även innehåller arbets- tidsregler. Om en sammanföring av reglerna bedöms som angelägen synes det styrelsen riktigare och mer överskådligt att föra in samtliga arbetstids- bestämmelser i 4 kap. arbetsmiljölagen. Ur många synpunkter synes ett sådant sammanförande rationellare än utredningens förslag.

Några remissinstanser har särskilt berört lösningen i fråga om de detalje— rade reglerna om arbetstid för minderåriga i 5 kap. Sä arbetsmiljölagen.

• Sida 46
•  Original

Prop. 1981/82:154 46

RÅ och LO anser att bestämmelserna om minderårigas arbetstid bör meddelas i lag..

Jag delar utredningens och remissmajoritetens uppfattning att arbets- tidsreglerna i arbetsmiljölagen och i allmänna arbetstidslagen bör föras samman. En möjlighet som utredningen har diskuterat och som arbetar- skyddsstyrelsen särskilt har uppehållit sig vid i sitt remissvar är att sam- ordna arbetstidsreglerna inom ramen för arbetsmiljölagen . Som utredning- en har framhållit skulle emellertid en sådan samordning starkt förändra arbetsmiljölagens proportioner vad gäller olika skyddsföreskrifter. [ ar- betstidsavsnittet (4 kap.) skulle t.ex. behövas närmare tjugo särskilda paragrafer med detaljerade arbetstidsregler. Detta skall sättas i relation till att endast ett fåtal av arbetsmiljölagens övriga bestämmelser är direkta skyddsföreskrifter utan har karaktären av ramregler. Den närmare regle- ringen på arbetsmiljöområdet i övrigt sker ju genom föreskrifter från arbe- tarskyddsstyrelsen. Jag anser liksom utredningen att grundläggande normer om arbetstiden har sådan betydelse att de skall tas in i lag. Det kunde visserligen övervägas att i arbetsmiljölagen ta in vissa regler om arbetstid i form av rambestämmelser för att skapa en viss utfyllnad eller balans i arbetsmiljölagen . De skulle i så fall ersätta nuvarande detaljföre- skrifter. Som utredningen har funnit utgörs dock flertalet arbetstidsregler i sin helhet av sådana allmänna normer som bör meddelas i lag. Ytterligare invändningar kan resas mot de alternativ somjag hittillshar behandlat. Till vad arbetarskyddsstyrclsen har anfört om hur de övriga nordiska länderna har löst frågan om i vilket lagkomplex arbetstidsreglerna bör ingå. vill jag endast foga den reflektionen att i varje fall den norska arbetsmiljölagen förutom arbetstidsbestämmelser bl.a. även innehåller anställningsskydds- regler och regler om rätt till ledighet för vård av barn. Den norska lagen har således en väsentlig annorlunda principiell uppbyggnad än den svenska.

Den lösning som utredningen har stannat för svarar enligt min mening bäst mot önskemålen om en rationell samordning av arbetstidsbestämmel- serna. För en sådan ordning talar också att arbetstidsreglerna är disposi- tiva. Den partsdispositivitet som gäller beträffande reglerna om arbetsti- dens förläggning bryter mot arbetsmiljölagens mönster i övrigt. Dispositi- viteten ger arbetstidsreglerna en särprägeljämfört med arbetsmiljöbestäm- melserna i övrigt inte bara i påföljdshänseende utan också när det gäller myndighetstillsynen. Jag förordar därför att utredningens förslag genom- förs. Jag vill samtidigt betona att förslaget är väl förenligt med synen att arbetstiden är en del av arbetsmiljön. För övrigt finns utanför arbetsmiljö- lagen, vid sidan av arbetstidsreglerna. även andra bestämmelser som har betydelse ur arbetsmiljösynpunkt. t.ex. i strålskyddslagcn. i lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor och i bygglagstiftningen. [ tydlighetens intresse bör emellertid den nya arbetstidslagen och arbetsmiljölagen ha regler, av vilka framgår det samband som föreligger mellan dem. En sådan samordning av arbetstidsbestämmelserna i en enda allmän arbetstidslag

• Sida 47
•  Original

Prop. 1981/82:154 47

ligger väl i linje med de önskemål om en förenkling av det arbetsrättsliga regelsystemet som riksdagen har uttalat sig för (AU 1978/79: 9). Jag avser återkomma till frågan om särskilda informationsinsatser med anledning av den nya lagen.

När det gäller de särskilda reglerna i 5 kap. 5 & arbetsmiljölagen hållerjag med utredningen och remissinstanserna om att dessa bör behållas i arbets- miljölagen. Jag anser även - mot bakgrund av arbetsmiljölagens karaktär av ramlag - att dessa regler bör utformas som ett bemyndigande och inte som detaljerade arbetstidsbestämmelser. Som utredningen har betonat motiveras emellertid en ändrad utformning främst av att arbetarskyddssty- relsens minderårigkungörelse innehåller särskilda bestämmelser till skydd för minderåriga som anlitas till arbete före det kalenderår då de fyller 16 år. Detta förutsätts också i arbetsmiljölagen. Regelsystemet blir onödigt svår- tillgängligt. om arbetstidsbestämmelser skulle behöva meddelas på olika sätt beroende på vilken ålderskategori som det är fråga om. Av ansvars— bestämmelserna i arbetsmiljölagen följer vidare att de arbetstidsbestäm- melser som arbetarskyddsstyrclsen meddelar beträffande minderåriga är direkt straffsanktionerade. Detta är inte fallet i fråga om de arbetstidsbe- stämmelser som gäller direkt på grund av lagen. Denna situation är otill- fredsställande. Enligt det förslag som nu läggs fram är samtliga arbetstids- bestämmelser till skydd för minderåriga direkt straffsanktionerade.

2.7 Sanktionssystemet

Allmänna arbetstidslagen och arbetsmiljölagen är uppbyggda på olika sätt när det gäller påföljderna vid överträdelser. I huvudsak gäller följande. Arbetstidslagens bestämmelser är direkt straffsanktionerade. Arbetsmiljö- lagens ansvarsregler innebär däremot att något hot om ansvarspåföljd i allmänhet inte finns förrän tillsynsmyndighet har meddelat ett föreläggan- de eller förbud i det enskilda fallet. Arbetarskyddsstyrelsen har dessutom bemyndigats att i vissa avseenden meddela föreskrifter med direkta straff- påföljder. Bemyndigandena tar dock inte direkt sikte på bestämmelserna i 4 kap. arbetsmiljölagen om arbetstidens förläggning.

Utredningen redovisar i betänkandet viss utredning angående tillämp- ningen av nuvarande påföljdsregler (s. 150-152). Av denna framgår bl.a. att föreläggande eller förbud inte i något fall har meddelats såvitt gäller efter- levnaden av arbetsmiljölagens bestämmelser i 4 kap. om arbetstidens förläggning. Vidare framgår att överträdelser av arbetstidslagens bestäm- melser genomgående har föranlett förhållandevis begränsade bötesstraff .

Med anledning av att utredningen föreslår att arbetstidsbestämmelserna förs samman i en arbetstidslag har den övervägt frågan hur påföljdssyste- met i en sådan lag bör utformas. Utredningen konstaterar till en början att föreskrifter för att få effekt i allmänhet måste vara sanktionerade på något sätt. Om straff kommer i fråga vid överträdelser av en föreskrift är straff—

• Sida 48
•  Original

Prop. 1981/82: 154 48

bestämmelsen vanligen utformad så. att överträdelsen omedelbart kan medföra straffpåföljd. Bakgrunden är enligt utredningen uppenbarligen den att man vill effektivt påverka dem. som föreskriften riktar sig mot. att inrätta sig efter föreskriften. Om straffhotet i stället förutsätter någon ytterligare åtgärd från myndigheternas sida i form av ett föreläggande eller förbud kan ju de berörda avvakta att en sådan åtgärd vidtas. För direkta påföljder talar enligt utredningen vidare att alla som bryter mot en före- skrift skall stå under samma straffhot. Utredningen pekar å andra sidan på omständigheter som talar för en ordning med förelägganden och förbud (s. 153). Den gör det bl.a. möjligt för tillsynsmyndigheterna att inrikta sig på att få till stånd arbetsmiljöförbättrande åtgärder. Deras resurser behöver inte heller splittras på utredningar i efterhand av om en direkt straffbelagd föreskrift har överträtts. Vidare anförs att ett samarbete mellan arbets- marknadsparterna och tillsynsmyndigheterna är en nödvändig förutsätt- ning för att skapa goda arbetsmiljöer. Bedömningar och avvägningar av kraven enligt en föreskrift anges därför böra göras av tillsynsmyndighe- terna under medverkan av arbetsmarknadens parter och inte i ett straff- rättsligt förfarande. Utredningen nämner också att förhållandena i arbetsli- vet ofta är alltför skiftande för att det skall vara lämpligt att reglera i detalj. Föreskrifter kan utformas generellt. om de inte är förenade med direkt straffpäföljd. Slutligen pekar utredningen på att ett förbud kan vara känn- barare och därmed mera avhållandc än de påföljder som skulle kunna tänkas vid direkta straffbestämmelser. Vidare kan förelägganden och för- bud förenas med ett lämpligt avgränsat vite. Vitet kan dessutom riktas mot ett företag. till skillnad från straffansvar som endast gäller enskilda fysiska personer. Även om skillnaden mellan de båda påföljdssystemen särskilt efter arbetsmiljölagens tillkomst har kommit att i praktiken alltmer tonas ned, finns enligt utredningen vissa skillnader kvar. Medan överträdelser av direkt straffbelagda föreskrifter prövas i åtalsförfarandet eller inför dom- stol, ligger tyngdpunkten av prövningen hos arbetarskyddsmyndigheterna _när det gäller att meddela förelägganden och förbud. Även kraven att föreskrifterna skall vara preciserade kan påverka valet av sanktions- system. Om endast en mycket allmän föreskrift kan utformas. får inte de som berörs tillräcklig ledning att inrätta sitt handlande efter föreskriften. Föreskriften får enligt utredningen dålig genomslagskraft också av det skälet. att det är svårt eller omöjligt att konstatera om föreskriften har överträtts. Detta kan undvikas genom att man förlitar sig på de möjligheter systemet med förelägganden och förbud ger att precisera föreskrifterna i det enskilda fallet.

[ betänkandet erinras om att arbetstidsbestämmelserna i stor utsträck- ning är dispositiva. Att överträdelser av bestämmelserna är direkt eller indirekt straffbelagda och samtidigt dispositiva utgör enligt utredningen ett ovanligt inslag i rättssystemet. En följd av denna uppläggning av lagstift- ningen om arbetstiden är. att skilda påföljdssystem gäller beroende på om

• Sida 49
•  Original

Prop. 1981/82: 154 49

en överträdelse har skett av en lagregel eller av en avtalsbestämmelse som har ersatt lagregeln. I det sistnämnda fallet kan det enbart bli fråga om skadeståndspåföljd enligt medbestämmandelagen och tvisten handläggs. enligt lagen om rättegången i arbetstvister. Även om denna uppdelning kan förefalla mindre tillfredsställande är den enligt utredningen inte mycket att göra åt. Dispositiviteten är en förutsättning för att man skall kunna ha allmängiltiga arbetstidsregler. Den utgör dessutom numera en självklar del av det område inom vilket arbetsmarknadsparterna själva kan bestämma. Å andra sidan kan tillsynen genom arbetarskyddsmyndigheterna inte helt undvaras på arbetstidsområdet och denna tillsyn bör anknyta till regler som är straffrättsligt sanktionerade.

När det så gäller att bedöma av vilket slag av sanktionsbestämmelser som bör kopplas till arbetstidsbestämmelserna i en samlad arbetstidslag. konstaterar utredningen att samma slags synpunkter ligger bakom såväl bestämmelserna om arbetstidens längd som reglerna om hur den skall förläggas samt att det stora flertalet av reglerna är så utformade att de kan tjäna som rättesnören utan att de behöver preciseras genom förhållnings- regler i de enskilda fallen. Enligt utredningens mening talar därför övervä- gande skäl för att i fråga om arbetstidsbestämmelser använda den vanliga sanktionsformen. dvs. bestämmelser kopplade till direkta straffpåföljder. Detta gäller enligt utredningen inte endast de regler som nu finns i arbets- tidslagen utan även bestämmelsen om rast och de av utredningen förorda- de bestämmelserna om nattvila, veckovila och besked om arbetstidens förläggning. Regeln om arbetspauser har enligt utredningen däremot åt- minstone delvis karaktären av en allmän målsättningsbcstämmelse och lämpar sig inte att beläggas med direkt straffsanktion. Främst av det skälet föreslår utredningen att arbetstidslagen vid sidan av direkta straffbestäm— melser även bör göra det möjligt för tillsynsmyndigheterna att meddela förelägganden och förbud.

Utredningen tar därefter upp frågan om ytterligare påföljder bör införas vid övenrädelse av den föreslagna arbetstidslagens bestämmelser. I denna fråga framhåller utredningen att de straff, som domstolarna dömer ut med stöd av allmänna arbetstidslagen. är så låga att de knappast i sig kan avhålla från överträdelser och att några tvångsingripanden vad gäller ar- betstidsbestämmelserna i arbetsmiljölagen över huvud inte tycks ha före- kommit. Utredningen anser. inte minst med tanke på de möjligheter till ekonomisk vinst, som här föreligger, att det är otillfredsställande att är- betstidsbestämmelserna kan överträdas utan risk för någon kännbar på- följd. Till detta kommer enligt utredningen följande. Om en avtalsbestäm- melse har ersatt en lagregel om arbetstiden. medför överträdelser ersätt— ningsskyldighet enligt medbestämmandelagens skadeståndsregler. När man bedömer om och i vad mån skada har uppkommit tas hänsyn även till den skadelidandes intresse av att kollektivavtalets bestämmelser iakttas och till övriga omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse.

• Sida 50
•  Original

Prop. 1981/82: 154 50

Enligt utredningens mening framstår de skadeståndspåföljder som är ak- tuella vid överträdelser av avtalsbestämmelser om arbetstiden i flera av- seenden som effektivare än de straff som normalt kan följa vid överträ- delser av lagregler om arbetstiden. Domstolen har nämligen att utmäta ett skadestånd som i princip är så högt att det avhåller från olovligt handlande. Bötesbeloppets storlek är däremot avhängigt av bl.a. den ekonomiska ställningen hos den fysiska person som inom arbetsgivarens verksamhet anses ansvarig för att arbetstidsbestämmelserna efterlevs. Beloppet kan därför vara obetydligt ijämförelse med den ekonomiska vinst som verk- samheten har gjort genom att underlåta att följa bestämmelserna. Utred- ningen pekar i detta sammanhang på att den nuvarande utformningen av sanktionssystemet kan i negativ riktning påverka arbetsgivarnas intresse att sluta kollektivavtal på arbetstidsområdet.

Mot denna bakgrund har utredningen övervägt möjligheten att i lagen införa en skadeståndspåföljd men har på anförda skäl avvisat denna möjlig- het (bet. s. 158"). I stället föreslår utredningen att särskilda straffavgifter införs i syfte att öka möjligheterna att förhindra att ett åsidosättande av lagen medför ekonomisk vinst. Det blir enligt utredningen med en sådan ordning också bättre balans i fråga om sanktionerna vid överträdelse av å ena sidan lagens regler och å andra sidan avtalsbestämmelser som har ersatt lagregler. Utredningen framhåller vidare att ett införande av straff- avgifter i arbetstidslagstiftningen ligger i linje med de överväganden som har gjorts på vissa andra rättsområden där ansvarsreglerna har ansetts behöva kompletteras av delvis liknande skäl. Enligt utredningens mening är det främst påföljderna vid överträdelser av övertidsbestämmelserna som kan behöva skärpas. Utredningen förordar att avgifter införs som en särskild påföljd vid åsidosättande av bestämmelserna om övertid. Avgif- terna skall enligt förslaget betalas av den fysiska eller juridiska person i vars verksamhet gärningen begåtts. Prövningen bör ske vid allmän dom- stol på ansökan av allmän åklagare. l fråga om överträdelser i övrigt mot lagen anser utredningen att straffavgifter inte bör införas. Utredningen pekar i det sammanhanget på att redan utredningsförslaget i övrigt innebär en skärpning av reglerna om arbetstidens förläggning i och med att dessa regler, till skillnad från vad som nu gäller. blir belagda med direkta straff- sanktioner.

Den föreslagna straffavgiften har bestämts till en procent av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring för varje timme utöver tillåten övertid och för varje arbetstagare som har anlitats i strid mot bestämmelserna.

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslagen och anser dem väl motive- rade. En rad remissinstanser avstyrker dock förslaget till straffavgifter.

Bland dem som tillstyrker förslaget att införa straffavgifter anser RÅ att denna sanktion bör omfatta även andra arbetstidsregler än övertidsreg- lerna. Även LO anser att tillämpningsområdet bör vidgas och omfatta även mertidsreglerna. Vid upprepade brott bör enligt LO en högre avgiftsnivå

• Sida 51
•  Original

Prop. 1981/82: 154 51

gälla än den föreslagna. Vidare bör den av utredningen samtidigt föreslag- na bestämmelsen att straffansvar i vissa fall skall efterges tillämpas restrik- tivt. På arbetsgivarsidan förordar å andra sidan de båda kommunförbun- den att det är konsekvent och rimligt att kräva uppsåt eller oaktsamhet som förutsättning för straffavgift. LO har vidare förordat att kommunal- skattelagen kompletteras med en bestämmelse av innebörd att övertidsav- giften inte är avdragsgill vid inkomstbeskattningen.

De remissorgan som är negativa till att straffavgifter införs - bland dem flera arbetsgivarorganisationer och LRF - kritiserar förslaget för att det är komplicerat och skapar onödig byråkrati och avsevärd irritation. Förslaget sätts även i fråga av arbetarskyddsstyrclsen ur principiell synpunkt. Svea hovrätt anför att det är en för de allmänna domstolarna något främmande uppgift att göra de skönsmässiga bedömningar som kommer att behövas.

Några remissinstanser anför att de inte kan se några principiella hinder mot att ta 'll övertidsavgift av statliga verk och myndigheter.

Vad först gäller valet av påföljdssystem i en samordnad lagstiftning ansluter även jag mig till utredningens förslag att välja direkta straffpå- följder. Ett sådant system ger ökad effektivitet åt arbetstidsreglerna i lagen.

Förslaget innebär att regeln om arbetspauser inte beläggs med en direkt straffsanktion. Mot den bakgrunden och särskilt med hänsyn till arbets- tidslagens nära anknytning till arbetsmiljölagen bör det finnas bestämmel- ser som gör det möjligt för tillsynsmyndigheterna att meddela föreläggan- den och förbud.

Jag delar utredningens och remissmajoritetens uppfattning att de nuva- rande straffbestämmelserna har visat sig otillräckliga när det har gällt att komma till rätta med överträdelser av arbetstidsbestämmelserna i all- männa arbetstidslagcn. Med det förslag till utökade direkta straffbestäm- melser. som jag nyss har anslutit mig till. ökar visserligen möjligheten att effektivt påverka dem som lagreglerna riktar sig mot. Utan ytterligare någon skärpning av sanktionerna mot överträdelser av lagens arbetstids- bestämmelser är dock risken enligt min mening uppenbar att det finns möjligheter till ekonomisk spekulation och vinst även om en överträdelse har medfört straff. Som utredningen har framhållit framstår också de skadeståndspåföljder som är aktuella vid överträdelser av arbetstidsregler i kollektivavtal i många avseenden som effektivare än normalstraffen vid överträdelser av lagreglerna om arbetstiden. Denna skillnad kan enligt min mening även tänkas negativt påverka arbetsgivarnas intresse av att sluta kollektivavtal om arbetstid.

En ekonomisk sanktion av det slag som utredningen har föreslagit bör ha stora förutsättningar att motverka att överträdelser av arbetstidslagstift- ningen medför ekonomisk vinst. En straffavgift torde alltså ha en avhål- landc effekt. Förutom att införandet av en straffavgift skapar bättre balans mellan sanktionerna vid överträdelser av dessa och av avtalsbestämmelscr

• Sida 52
•  Original

Prop. 1981/82: 154 5.7

som gäller i stället för lagregler. bör en sådan åtgärd också kunna öka benägenheten att söka avtalslösningar. Jag kan därför ansluta mig till utredningens förslag att införa straffavgift som en särskild påföljd för överträdelse av lagreglerna om övertid.

Som utredningen har påpekat ligger ett införande av straffavgifter i arbetstidslagstiftningen i linje med överväganden som har gjorts på andra rättsområden. Det gäller bl.a. skattetillägg enligt taxeringslagen (l956:623). överlastavgift enligt lagen (l972:435) om överlastavgift. varsel- avgift enligt lagen (l974:l3) om vissa anställningsfrämjande åtgärder och byggnadsavgift och tilläggsavgift enligt lagen (19761666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m.m. Efter förslag i prop. l980/81292 om ändring i miljöskyddslagen (19692387) har en miljöskyddsavgift föreskrivits som en tilläggssanktion vid överträdelser av miljöskyddslagstiftningen. Vidare har helt nyligen i prop. 1981/82: 146 om ändring i utlänningslagen (l980:376) föreslagits en straffavgift som kompletterande sanktion till be- stämmelserna om straff för den som i strid mot utlänningslagen anställer en utlänning utan föreskrivet arbetstillstånd. Det finns alltså en rad förebilder från arbetsmarknads— och miljöområdet.

[ departementspromemorian (Ds Ju l98lz3) Ekonomiska sanktioner vid brott i näringsverksamhet föreslås att man inför en möjlighet att förverka värdet av sådana ekonomiska fördelar som - direkt eller indirekt - har uppkommit hos en näringsidkare med anledning av att ett brott har begåtts i utövningen av näringsverksamheten. Dessutom utvecklas i promemorian (s. 83-99) bl.a. vissa allmänna principer som bör gälla för utformningen av dessa. Enligt vad som anförs i promemorian bör man kunna överväga att införa sådana avgiftssystem bl.a. på områden där överträdelser bedöms vara särskilt vanliga eller där samhället å sin sida har ett särskilt behov av att skydda sig mot överträdelser utan att därför kriminalisering framstår som ändamålsenlig eller tillräcklig. Promemorian har vid remissbehandling fått ett mycket positivt mottagande. På grundval av promemorian har inom justitiedepartementet utarbetats en lagrådsremiss. vilken dock i första hand behandlar frågan om den utvidgade möjligheten att förverka värdet av ekonomiska fördelar. Lagrådet har den l6 februari l982 avgett yttrande över förslaget.1

Jag föreslår mot den angivna bakgrunden att övertidsavgift i enlighet med utredningens förslag införs som en påföljd vid sidan av bestämmelser- na om straff för den som bryter mot lagens regler om övertid. Av de skäl som utredningen har anfört anscrjag att inga andra överträdelser av lagen bör medföra straffavgift.

Avgiften bör tas ut av den fysiska ellerjuridiska person. i vars verksam- het överträdelsen har begåtts, dvs. normalt av arbetsgivaren. För att

[ Se numera prop. l98l/82: 142.

• Sida 53
•  Original

Prop. 1981/82:154 53

bestämmelsen skall få avsedd effekt bör avgiften åläggas utan hänsyn till om den aktuella överträdelsen har skett av uppsåt eller oaktsamhet. (Även skadeståndsansvaret vid kollektivavtalsbrott är i princip strikt.) Avgifterna riktar sig ju till en avgränsad grupp. vilken förutsätts känna till arbetstids- reglerna och som också har ålagts ett betydande ansvari olika hänseenden. Inget hindrar att övertidsavgift tas ut av en juridisk person. samtidigt som den befattningshavare som är straffrättsligt ansvarig för brottet mot över- tidsreglerna ådöms böter.

Utredningen har ansett att övertidsavgift inte bör tas ut av statliga verk och myndigheter. Detta har ifrågasatts av några remissinstanser. För egen del vill jag erinra om att varken i miljöskyddslagstiftningen eller i utlän- ningslagen har gjorts något undantag för statliga inrättningar när det gäller att ta ut sanktionsavgifter enligt dessa lagar. Mot den bakgrunden och med hänsyn till att övertidsavgift i de fall kollektivavtal saknas ersätter ideellt skadestånd. där inte heller staten som arbetsgivare går fri. finns enligt min mening inget skäl att göra undantag för statliga inrättningar som subjekt för övertidsavgiften.

Frågor om övertidsavgift bör prövas av allmän domstol efter ansökan av åklagare. Det är naturligt att en sådan ansökan görs i samband med att åtal väcks för brottet. Då kan samma utredning läggas till grund för åtalet och ansökningen. Det bör emellertid inte möta något hinder att åklagaren enbart ansöker om att en avgift skall dömas ut, om åklagaren i ett visst fall inte anser sig ha anledning eller skyldighet att väcka åtal - t.ex. därför att de subjektiva rekvisiten i gärningsbeskrivningen inte kan styrkas.

Det bör vara möjligt att sätta ner eller efterge övertidsavgiften, om särskilda förhållanden föreligger eller när ett uttag av avgiften skulle leda till ett uppenbart obilligt resultat. Bestämmelsen gör det möjligt att beakta en arbetsgivares goda tro och övriga omständigheter. såsom motivet för handlandet. Enligt min mening bör emellertid bestämmelsen om eftergift tillämpas varsamt så att inte sanktionens preventiva effekt går förlorad. En viss ledning bör kunna hämtas i arbetsdomstolens praxis såvitt gäller jämkning av s.k. allmänt skadestånd.

Avgiften bör inte vara avdragsgill vid taxering. En kompletterande be- stämmelse om detta bör därför införas i kommunalskattelagen (19281370).

Jag har redan nämnt att olika sanktioner aktualiseras om någon bryter mot lagreglerna om arbetstiden och mot avtalsbestämmelser som har trätt i lagens ställe. Även andra skilda effekter kan bli följden av att arbetstids- reglerna är dispositiva. Utredningen har berört några. Det finns anledning att ytterligare uppehålla sig vid gränsen till avtalsområdet.

Övertidsavgift och allmänt skadestånd för brott mot ett kollektivavtal som har ersatt en lagregel om övertid kan inte utgå samtidigt. Inte heller kan böter dömas ut för brott mot sådana lagregler som har ersatts av kollektivavtal. Det bör dock understrykas att ett kollektivavtal om annan ordinarie arbetstid eller jourtid än lagen föreskriver kan indirekt påverka

• Sida 54
•  Original

Prop. 1981/82: 154 54

ansvar och straffavgift. Av definitionen på övertid följer att ett sådant avtal skall läggas till grund för beräkningen av övertid enligt lag. Motsvarande gäller i fråga om ett enskilt anställningsavtal och mertid.

Det är viktigt att slå fast gränserna för myndighetstillsynen. Tillsynsreg- lerna avser lagens bestämmelser om arbetstiden. [ den mån lagreglerna ersätts av kollektivavtal. faller myndighetstillsynen bort. Speciella frågor kan uppstå i det sammanhanget. En avser tillsynen av bestämmelserna om arbetstidsjoumal. Här gäller att även de kopplas bort. om hela lagen undantas genom kollektivavtal. Om ett kollektivavtal har slutits om avsteg t.ex. från lagens regler om allmän övertid. gäller lagens regler om registre- ring av arbetstid, om inte annat har avtalats i fråga om registreringen. I tillsynen kan dock inte anses ingå att kontrollera hur den allmänna övertid. som har antecknats i journalen, förhåller sig till kollektivavtalets bestäm- melser. På motsvarande sätt kan yrkesinspektionen inte gå in med ett föreläggande enligt arbetsmiljölagen . om t.ex. lagreglerna om raster har ersatts av ett kollektivavtal och arbetsgivaren bryter mot avtalet. [ ett sådant fall kan arbetstagarparten i stället föra talan vid arbetsdomstolen.

Genom lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet (l979:lllS. omtryckt l980z412) har ytterligare ett område tillkommit. där tillsynen av efterlevnaden av vissa lagregler har lagts på en myndighet och där lagreglerna delvis kan _ersättas av kollektivavtal. Enligt 9å jämställd- hetslagen kan en arbetsgivare föreläggas vid straffrättsligt betonat vite att fullgöra sina skyldigheter enligt lagreglerna. Paragrafen innehåller också en uttrycklig bestämmelse i fråga om vilka påföljder som i stället skall gälla när lagreglerna har ersatts av kollektivavtal. I sådana fall gäller vad som föreskrivs om påföljder i avtalen eller i medbestämmandelagen. Utredning— en har föreslagit att en liknande bestämmelse skrivs in i arbetstidslagen i klargörande syfte. Jag ansluter mig till utredningens förslag på den punk- ten.

2.8 Vissa övriga frågor

2.8.1 Totalförsvaret Den gällande arbetstidslagen innehåller inte något undantag för försva- rets område. Arbetsmiljölagen är i princip också tillämplig på försvaret men den är enligt uttalanden i motiven inte avsedd för sådan verksamhet som bedrivs under krig eller beredskap. Vidare uttalades vid arbetsmiljöla- gens tillkomst att det i samband med exempelvis en successiv förstärkning av beredskapen i ett visst skede kunde finnas behov av särskilda föreskrif- ter om arbetsmiljölagens tillämpning inom försvaret (prop. 1976/77:149 s. 206. 388). I 1 kap. 4 & arbetsmiljölagen bemyndigas därför regeringen eller den förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer att meddela särskil- da föreskrifter om arbetsmiljölagens tillämpning inom försvarsmakten och civilförsvaret.

• Sida 55
•  Original

Prop. 1981/82:154 55

Utredningen har föreslagit att en bestämmelse som motsvarar 1 kap. 4 & arbetsmiljölagen tas in i en ny arbetstidslag. Syftet med en sådan regel är att öppna möjlighet till specialföreskrifter om arbetstidens längd och för- läggning vid beredskapstillstånd och i andra situationer. när beredskapshö- jande åtgärder är påkallade. Utredningen har under hänvisning till på- gående utredningsarbete inom arbetsmarknadsdepartemcntet rörande be- redskapsfrågor inom departementets lagstiftningsområde inte gått in på frågan om en sådan bestämmelse eventuellt bör utvidgas till att gälla hela totalförsvaret.

ÖB har i sitt remissvar tagit upp den sistnämnda frågan och framhåller att försvarsmaktens problem inte kan ses isolerade från samhället i övrigt. Landets försvar består inte bara av de verksamheter som rubriceras som försvarsmakten utan även av ett stort antal andra funktioner. utan vilka en effektiv säkerhetspolitik inte kan föras. Försvarsmakten är för sin funktion beroende av verksamheten inom andra statliga och kommunala myndighe- ter och hos enskilda företag. Vid mobilisering av krigsförband krävs sålun- da i allmänhet understöd av t.ex. livsmedelsleveranscr från lokala företag. Drivmedelsleveranser från lokala bensinstationer och olika ändringsarbe- ten på fordon och annan materiel behöver utföras av civila verkstäder osv. Det är emellertid enligt ÖB inte bara vid mobilisering utan även andra beredskapshöjningar som samhället i övrigt berörs. En beredskapshöjning som t.ex. innebär att hela försvarets fredsorganisation sätts i beredskap mot överraskande anfall kommer att beröra andra statliga myndigheter. av vilka kan nämnas luftfartsverket. sjöfartsverket, televerket, statens järn- vägar. posten, polisen, tullen m.fl. Ökade krav kommer även att behöva ställas på samhällets sjukvårdsorganisation. Transporter och leveranser av förnödenheter från enskilda företag kan behöva påbörjas i ökad omfattning och utan tidsutdräkt. Den ökade produktion som erfordras i ett s.k. skym- ningsläge berör inte bara försvarsmakten utan även s.k. K-företag. För- svarsmaktens behov av materiel och tjänster tillgodoses endast i särskilda fall genom försvarsmaktens egen försorg. Mot den bakgrunden och med hänsyn till integrationen mellan försvarsmakten och samhället i övrigt anser ÖB att tillämpningsområdet för 4 5 i förslaget till arbetstidslag bör utvidgas till att avse totalförsvaret. varmed avses all verksamhet för lan- dets försvar. ÖB understryker även vikten av att enhetliga regler gäller för hela samhället inom det nu aktuella området. Enligt ÖB:s mening bör en samordning ske med pågående utredning inom arbetsmarknadsdeparte- mentet så att frågan om utvidgning kan bli föremål för ytterligare utredning och avgörande i samband med det fortsatta arbetet på arbetstidslagen .

Jag delar ÖB:s uppfattning att det är av stor vikt att hela totalförsvaret kan delta i försvarsförberedelserna redan i sådana situationer då beredska- pen måste höjas utan att läget för den skull är så allvarligt att krig eller krigsfara föreligger. Som ett led i sådana förberedelser måste också arbets— tidsreglerna och arbetsmiljölagstiftningen kunna anpassas till de ändrade verksamhetsbetingelser som kriser av olika slag för med sig.

• Sida 56
•  Original

Prop. 1981/82: 154 56

Avgörande för beredskapen i fredskriser eller i "skymningslägen" dvs. situationer då en annalkande kris ännu inte har nått de stadier som brukar betecknas som beredskapstillstånd eller uppenbar krigsfara är möjligheter- na att snabbt kunna besluta om tillämpning av regler som har anpassats för extraordinära förhållanden. Det är inte minst angeläget att-snabbt kunna anpassa t.ex. arbetstidsreglerna till krav på beredskapshöjande produktion utan att det väcker stor uppmärksamhet eller oroar allmänheten. Detta innebär att det för beredskapsplaneringen inom totalförsvaret är angeläget att regeringen eller den förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer har vittgående befogenheter att snabbt meddela särskilda föreskrifter eller snabbt besluta att redan under normala förhållanden antagna föreskrifter skall börja tillämpas.

Det av utredningen och ÖB omnämnda utredningsarbetet har nu avslu— tats. Inom departementets rättssekretariat har helt nyligen upprättats pro- memorian Administrativ beredskap på arbetsrättens område (Ds A l982z3). Promemorian, som helt nyligen har remissbehandlats. tar framför allt sikte på hur den fortsatta beredskapsplaneringen på arbetslivets områ- de bör bedrivas. I promemorian berörs hur landets försörjning sker Linder svåra kriser och krig. Den tar inte i detta skede av utredningsarbetet upp några konkreta lagförslag om ändringar i den gällande arbetsrättsliga lag- stiftningen utan utmynnar i stället i ett förslag till ändring i lagen (1948:390) om skyldighet för näringsidkare m.fl. att biträda vid planeringen av rikets ekonomiska försvarsberedskap på det sättet. att även organisationerna på arbetsgivarsidan och arbetstagarsidan mer aktivt kommer att delta i försvarsplaneringen.

I promemorian behandlas även förutsättningarna i grundlag för bered- skapslagstiftning. Civilrättens (arbetsrättens) område är förbehållet riksda- gen så länge det råder sådana krigssituationer som avses i 13 kap. 6 så RF. För andra krissituationer. t.ex. för skymningslägen, kan regeringen inte ges fullmakt för rent civilrättslig reglering. Delegation under fredskriser eller i skymningslägen är däremot möjlig på det offentligrättsliga området (8 kap. 7 % RF). Arbetsmiljölagen och allmänna arbetstidslagen nämns som exempel på författningar om sådana ämnen där delegering är tillåten. Regeringen kan dock inte disponera över kollektivavtal som parterna har träffat under fredstid - t.ex. om arbetstid - utan för det krävs att riksdagen ändrar den fredstida lagstiftningen.

Mot den bakgrund som jag har angett föreslårjag att i arbetstidslagen tas in en bestämmelse som innebär ett bemyndigande för regeringen att med- dela särskilda föreskrifter för totalförsvaret i de frågor som avses i lagen. Härmed avses ett bemyndigande enligt l3 kap. 6 & RF och - så långt det är möjligt - enligt 8 kap. 7 & RF. Motsvarande bestämmelse i ] kap. 4 s' arbetsmiljölagen bör ändras i enlighet med detta. Bemyndigandet är avsett för sådana situationer. när totalförsvaret träder i aktiv verksamhet. I fråga om innebörden i begreppet "totalförsvar” kan ledning hämtas i annan

• Sida 57
•  Original

-' Prop. 1981/82: 154 57

lagstiftning. Det förekommer t.ex. i förfogandelagen (prop. 1977/78:72 s.87') och i 19 kap. 5 & brottsbalken (prop. 1979/80: 176. s.8-9. 49-50. 52-53; JuU 1981/82: 8. s.2. 27).

De kollektivavtal som kommer att träffas med stöd av 3 å i den nya arbetstidslagen torde vanligen ta sikte på normala fredsförhållanden. Har parterna på arbetsmarknaden inte träffat särskilda kollektivavtal för för- hållanden med förhöjd totalförsvarsberedskap. torde det vara möjligt för ' regeringen att med stöd av ett bemyndigande enligt den föreslagna 4 5 i den nya arbetstidslagen eller motsvarande regel i 1 kap. 4 & arbetsmiljölagen samt 8 kap. 7 & RF meddela särskilda föreskrifter som ersätter de fredstida kollektivavtalen. Däremot torde det inte finnas rättsligt stöd för regeringen att enligt bemyndigandet disponera över ingångna beredskapskollektivav- tal annat än om krig. krigsfara eller andra i 13 kap. 6 5 RF angivna omständigheter föreligger. Det får i så fall ske genom att riksdagen inför nya tvingande författningsbestämmelser på området i fråga.

2.8.2 Ikraftträdande!

Som några av remissinstanserna har påpekat är det viktigt att informa- tion om de nya lagreglerna sprids till de berörda innan lagstiftningen träder i kraft. Informationen kan å andra sidan inte påbörjas förrän riksdagen har behandlat lagförslaget. Arbetsmarknadens parter bör också få tid på sig att med utgångspunkt i de nya lagreglerna förhandla om arbetstidsbestämmel- serna i gällande kollektivavtal. Arbetstidsavtalen ingår normalt som ett led i avtalen om allmänna anställningsvillkor. Dessa löperi likhet med löneav- talen ut vid årsskiftet 1982/83.

Mot den angivna bakgrunden föreslår jag att den nya lagstiftningen träder i kraft den ljanuari 1983.

I fråga om de närmare detaljerna rörande ikraftträdande och övergångs- bestämmelser hänvisas till specialmotiveringen.

2.8.3 Kostnadsarpekrer

De förslag som har lagts fram syftar till att ge arbetstidslagstiftningen ett innehåll som svarar mot dagens behov av allmänna arbetarskyddsnormer på arbetstidsområdet. Jag har tidigare i samband med de olika avsnitten berört kostnadsaspekter på några av förslagen och vill nu sammanfatt- ningsvis ange min syn på de ekonomiska konsekvenserna av den nya arbetstidslagen .

Under propositionsarbetet i regeringskansliet har jag förstått att man på arbetsgivarhåll — både inom näringslivet och på den offentliga sektorn — hyser en påtaglig oro för att de nya arbetstidsbestämmelserna skall leda till icke oväsentliga kostnadsökningar och administrativa problem för företa- gen och myndigheterna. På den offentliga sektorn har man framför allt vänt sig mot reglerna om att kompensationsledighet skall avräknas på den ordinarie arbetstiden. SAF har bl.a. haft erinringar mot att mertid skall

• Sida 58
•  Original

Prop. 1981/82: 154 58

jämställas med övertid samt att alla former av ledighet skalljämställas med arbetad tid. Enligt SAF är detta senare särskilt anmärkningsvärt mot bakgrunden av att det har blivit allt mer uppenbart vilka kostnader och olägenheter som de olika ledighetslagarna har fört med sig. Föreningen menar också att lagstiftningsarbetet präglas av en övertro på möjligheterna att genom kollektivavtal göra anpassningar av olika lagregler. Då sådana anpassningar ändå kan göras. leder de erfarenhetsmässigt till kostnadsök- ningar. Det finns enligt föreningens mening inte i dagsläget något ekono- miskt utrymme för reformer med sådana effekter.

Även om jag kan förstå arbetsgivarnas oro för kostnadsökningar inom produktionen eller den offentliga verksamheten, harjag inte blivit överty- gad om det befogade i den kritik som riktar sig mot lagreglerna som sådana. Det bör ha framgått av det föregående att även om lagen syftar till att från arbetsmiljösynpunkt ange riktlinjer för arbetstidsuttaget i stort, är det parterna själva som under ekonomiskt ansvarstagande i betydande omfattning disponerar över arbetstiden och dess förläggning på samma sätt som man disponerar över lönebildningen och dess anpassning till löneut- rymme och samhällsekonomi. Även den föreslagna nya arbetstidslagen utgår från att det är parterna själva som bestämmer den ordinarie arbetsti- den, i vad mån deltidsarbete skall anordnas. vikariatsfrågor och mycket annat som påverkar arbetstiden. Parterna har också möjlighet att själva — antingen generellt eller temporärt — lösa de övertids- och mertidsproblem eller förläggningsfrågor som kan komma upp inom en arbetsmarknadssek- tor eller på ett företag eller en myndighet. I sista hand finns det en offentlig myndighet. arbetarskyddsstyrelsen. som i sin dispensprövning också har att väga in de ekonomiska konsekvenserna av alltför långtgående skydds- regler. Detta är f.ö. inte något nytt för arbetarskyddsstyrclsen. Motsvaran- de avvägningar får göras på arbetsmiljöområdet i övrigt.

Jag är inte heller alldeles övertygad om att lagreglerna i praktiken får de ekonomiska effekter som arbetsgivarsidan har angett. Förslagen till exem- pelvis nya övertidsregler är, som jag nyss har antytt, i hög grad beroende av hur parterna själva bestämmer den ordinarie arbetstiden. Bestäms denna, utan rimliga skäl, på ett sätt som avviker från vad som är normalt för arbetsmarknaden i övrigt. bör kritiken snarare riktas mot arbetstidsav- talen än mot övertidsbestämmelserna. Vad mertidsreglerna beträffar, bör effekterna av lagstiftningen ses mot bakgrund av vilka andra möjligheter som arbetsgivarna har att möta ett ökat behov av arbetskraft, i den mån ett sådant behov över huvud taget uppkommer. Nyanställning vid tillfällig arbetsanhopning är exempelvis numera tillåten enligt lag. Totalt sett torde det f.ö. röra sig om förhållandevis små belopp. när det gäller kostnader som är en direkt följd av förslaget i den delen. Och beträffande ledighets- lagstiftningen är bilden knappast så entydig som har gjorts gällande. Nyli- gen redovisade undersökningar visar t.ex. att en undersysselsatt arbets- styrka kan medföra lika höga kostnader som alltför hög frånvaro samt att

• Sida 59
•  Original

Prop. 1981/82: 154 59

det är särskilt den icke planeringsbara eller på annat sätt svårhanterliga frånvaron som framför allt medför kostnader till skillnad från de jämnt fördelade och styrbara ledigheterna. Om dessa effekter bör rättas till, bör det ske inom ramen för ledighetslagstiftningen och inte leda tilljusteringari en allmän arbetstidslag. Förslaget att arbetsgivaren skall viss tid i förväg informera om arbetstidens förläggning torde inte medföra några nämn— värda kostnadsökningar. Det torde höra till det normala. att ändrade arbetstidsregler eller nya arbetstidsscheman skall tillkännages en rimlig tid i förväg. Vad slutligen beträffar de lokala kollektivavtalen om temporära avvikelser från t.ex. övertidsbestämmelserna. kan det inte uteslutas att arbetstagarparten ställer ekonomisk kompensation som villkor för att ett visst arbete skall bli utfört. Men inte heller detta är någonting nytt. När parterna i andra hänseenden förhandlar om priset på ett visst arbete. vinner oftast båda parter fördelar med en förhandlingsuppgörelse.

Arbetsmarknadens paiter har nu möjlighet att under ett halvår söka sig fram till en rimlig anpassning av lagreglerna och de gällande kollektivavta- len. innan lagstiftningen träder i kraft. På områden med särskilda förhållan- den bör också dispensmöjligheterna kunna utnyttjas för att uppnå den erforderliga anpassningen av lagens mera allmängiltiga regler. Efter lagstif- ningens ikraftträdande är det också möjligt att noga följa hur de nya lagreglerna fungerar i praktiken. Visar det sig då t.ex. att övertidsberäk- ningen slår fel eller att taket för övertid och mertid är för lågt och att kollektivavtalsanpassning eller dispens inte är en framkomlig väg. får lagstiftningsfrågan givetvis tas upp på nytt och då med praktiska erfarenhe- ter som utgångspunkt.

När det slutligen gäller kostnadseffekter av förslaget till omläggning av myndighetshandläggningen av arbetstidsärenden har jag tidigare nämnt att jag anser att förslaget — möjligen med undantag för övergångsskedet — bör medföra att ärendetillströmningen till arbetarskyddsstyrclsens arbetstids- byrå minskar. På sikt torde alltså personalbehovet på arbetstidsbyrån kunna minska i förhållande till nuläget. Jag har emellertid också angett att de organisatoriska och resursmässiga konsekvenserna är svåra att nu bestämt bedöma och att det får ankomma på arbetarskyddsstyrclsen att närmare beakta dessa.

2.8.4 Informationsinsatser

Till sist villjag i korthet beröra frågan om särskilda informationsinsatser i anslutning till ett riksdagsbeslut om en ny arbetstidslag. Innan den nya lagstiftningen träder i kraft är det. som både utredningen och arbetar- skyddsstyrelsen påpekar, angeläget att arbetsgivare och arbetstagare och deras organisationer informeras om de nya lagreglerna. Inte minst viktig är information om den nya handläggningsordningen för dispensärenden. Inom arbetsmarknadsdepartementet bör därför utarbetas ett informations- material snarast efter det att riksdagen har fattat beslut om den nya

• Sida 60
•  Original

Prop. 1981/82: 154 60

lagstiftningen. Vad arbetsmarknadspanernas egen information beträffar. villjag erinra om att arbetarskyddsfonden enligt sin instruktion (1971 : 803. omtryckt 1981 : 260) har möjlighet att lämna bidrag för sådana insatser.

2.8.5 Internationella normer

Jag kommer inom kort att. i anslutning till en proposition om anslutning till vissa nyligen antagna ILO-konventioner. ta upp frågan om godkännan- de av den tidigare antagna ILO-konventionen (nr 47) om arbetstidens förkortning till 40 timmar i veckan samt vissa därmed sammanhängande frågor.

4. Specialmotivering

4.1. Förslaget till arbetstidslag

När allmänna arbetstidslagen trädde i kraft år 1971 ersatte den arbets- tidslagar på flera olika områden. Arbetstidslagstiftningen blev också i princip tillämplig på alla arbetstagare som utför arbete för en arbetsgivares räkning. Benämningen allmän arbetstidslag motiverades med _att viss spe- ciallagstiftning avsågs bestå i vart fall beträffande skeppstjänst,

Det finns numera ingen anledning att i lagens rubrik markera att det rör sig om en allmän arbetstidslag. Det kan erinras om att t.ex. arbetsmiljöla- gen har undantag för vissa områden utan att detta kommer till uttryck i lagens benämning. Lagförslaget har därför rubricerats arbetstidslag.

Tillämpningsområde

I avsnitt 2.6 av den allmänna motiveringen har angetts skälen för att inte på sätt som har skett med 4 kap. bryta ut arbetstidsreglerna i 5kap. för minderåriga ur arbetsmiljölagen. Det har ansetts lämpligt att i sista stycket av den nya arbetstidslagens inledande paragraf föra in en bestämmelse som erinrar om att arbetsmiljölagen innehåller ytterligare bestämmelser om arbetstiden för minderåriga.

Övertidsavgifter

26 5 Om en arbetsgivare har överträtt bestämmelserna i 8 eller 9.5 utan att ha stöd i kollektivavtal enligt 3.5 eller hafått dispens enligt 195. utgår en särskild avgift (övertidsang). Avgiften tas ut av den fysiska eller juridiska person som utövar den verksamhet i vilken överträdelsen har begåtts.

• Sida 77
•  Original

Prop. 1981/82: 154 77

Övertidsavgiften utgör för varje timme otillåten övertid och för varje arbetstagare som har anlitats i strid mot 8 eller 95, en procent av det basbelopp enligt lagen ( 196238! ) om allmän försäkring sorti gällde vid den tidpunkt då överträdelsen begicks.

Avgiften kan sättas ned eller efterges om särskilda omständigheter föreligger.

Genom paragrafen införs bestämmelser om övertidsavgift. Detta ämne har behandlats i avsnitt 2.7 i den allmänna motiveringen.

Avgiftspåföljden är utformad som en från straffpåföljden fristående sanktion. Avgiftsskyldighet åligger den. i vars verksamhet överträdelsen har begåtts. och den kan alltså avse annan person än den som kan straffas för överträdelsen. Det fordras inte att överträdelsen har begåtts uppsåtli- gen eller av oaktsamhet för att avgift skall kunna utgå. Skyldighet av betala övertidsavgift förutsätter endast att lagens övertidsmått objektivt sett har överskridits. Bestämmelsen anges emellertid uttryckligen inte omfatta så- dana avsteg från lagregler som har skett genom ett giltigt kollektivavtal eller efter ett medgivande från arbetarskyddsstyrclsen.

Övertidsavgift kan påföras såväl fysiska som juridiska personer. Be- stämmelsen har i denna del utformats i överensstämmelse med lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i utlänningslagen (l980: 376) m.m. ( prop. 1981/82: 146 s. 162 f). Enligt 27 5 i förslaget skall övertidsavgifter tillfalla staten.

Om en rörelse som ägs av en fysisk person överlåts efter det att en överträdelse har begåtts svarar överlåtaren för avgiften även i fortsättning- en. I fråga om verksamheter. som drivs av en juridisk person. riktar sig anspråket mot den förmögenhetsmassa som hålls samman av t.ex. ett aktiebolag. Att bolaget överlåts inverkar alltså inte på företagets skyldig- het att betala övertidsavgift.

Som framgår av specialmotiveringen till 105 gäller övertidsbestämmel— serna i och för sig även i deltidsanställning. Har otillåten övertid tagits ut av en deltidsanställd, är reglerna om övertidsavgift tillämpliga.

Som utgångspunkt för beräkningen av övertidsavgifter anges i paragra- fens andra stycke en procent av basbeloppet enligt lagen om allmän försäk- ring. Basbeloppet utgör f.n. 17800 kr (SFS 1981:1342). Det torde vara möjligt att genom den föreslagna schablonregeln i alla lägen både neutrali- sera utsikten till ekonomisk fördel eller vinst och nå rimliga resultat. För att förhindra effekter som med hänsyn till omständigheterna framstår som orimliga kan övertidsavgiften sättas ned eller efterges.

Bestämmelserna i 265 — och därmed även 27 5 — tillämpas endast i fråga om överträdelser som har ägt rum efter den nya lagens ikraftträ- dande.

275. Frågor om övertidsavgift prövas av allmän domstol efter ansökan som skall göras av allmän åklagare inom två år från den tidpunkt då

• Sida 78
•  Original

Prop. 1981/82: 154 78

överträdelsen begicks. [ fråga om sådan ansökan gäller bestämmelserna i rättegångsbalken om åtal för brott, på vilket inte kan följa svårare straff än böter. och bestämmelserna om kvarstad i brottmål. Sedan fem år har förlutit från den tidpunkt då överträdelsen begicks. får övertidsavgift ej tas ut. Övertidsavgifter tillfaller staten.

Beslut varigenom någon har påförts övertidsavgift skall genast sändas till länsstyrelsen. Avgiften skall betalas till länsstyrelsen inom två måna- der från det att beslutet vann laga kraft. En upplysning om detta skall tas in i beslutet. Betalas inte avgiften inom denna tid, får avgiften samt restavgift, beräknad enligt 585 1 mom. uppbördslagen (1953:272) , drivas in i den ordning som enligt den lagen gäller för indrivning av skatt. Indrivningsåtgärder får inte vidtas sedan fem år harförflutit från det att beslutet vann laga kraft.

Paragrafen innehåller bestämmelser som avser handläggningen av ären- den om övertidsavgift samt preskriptionsbestämmelser och föreskrifter om inbetalning och indrivning av övertidsavgifter.

Hänvisningen i första stycket till rättegångsbalken innebär bl. a. att rättegångsbalkens bestämmelser om laga domstol i brottmål skall tilläm- pas. Efter mönster i lagen (19761666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m.m. har i tydlighetens intresse föreskrivits att också rättegångsbalkens bestämmelser om kvarstad i brottmål skall gälla i ären- den om övertidsavgift.

Bestämmelsen i första stycket att avgift inte får påföras senare än fem år från överträdelsen bör jämföras med 35 kap. 65 brottsbalken .

Överklagande

28 & Yrkesinspektionens beslut får överklagas hos arbetarskyddsstyrel- sen genom besvär.

29 & Arbetarskyddsstyrelsens beslut i ärenden som avses i 195 14 eller beslut om tillstånd enligt 95 tredje stycket får inte överklagas. Andra beslut som arbetarskyddsstyrelsen i särskilda fall har meddelat enligt lagen. får överklagas hos regeringen genom besvär. Arbetarskyddsstyrelsens beslut om föreskrifter till allmän efterrättelse får inte överklagas.

Paragraferna innebär vad gäller arbetstidsfrågor ingen ändring i sak av de bestämmelser om överklagande som f.n. finns i 135 andra stycket allmänna arbetstidslagen och 9 kap. 1 och 255 arbetsmiljölagen . Det har ansetts lämpligt att bibehålla den nuvarande ordningen att talan får föras hos regeringen mot arbetarskyddsstyrelsens beslut i ärenden om nattvila, veckovila. raster och pauser. När det gäller ärenden om arbetstidens längd -där övertidsärendena dominerar - har det å andra sidan ansetts ändamåls— enligt att arbetarskyddsstyrclsen även i fortsättningen är slutinstans.

Paragraferna gäller också ordningen för överklagande i ärenden om besked som rör arbetstidens förläggning. Skäl saknas att införa möjlighet att överklaga sådana ärenden till regeringen.

• Sida 79
•  Original

Prop. 1981/82: 154 79

30 % För att ta till vara arbetstagarnas intresse i ett ärende enligt lagen får beslut som avses i 28 eller 29 9" överklagas av huvudskyddsombud eller, om något sådant ombud inte finns, av annat skyddsombud. Finns det inte något skyddsombud. får en arbetstagarorganisation överklaga ett sådant beslut i den mån saken rör medlemmarnas intresse och organisationen tidigare har yttrat sig i ärendet.

Om skyddsombud finns bestämmelser i 6 kap. arbetsmiljölagen (1977:/160).

Första stycket motsvarar utan ändring i sak 9 kap. 3? arbetsmiljölagen. I andra stycket har tagits in en hänvisning till bestämmelserna om skyddsombud i 6 kap. arbetsmiljölagen.

31 & Beträffande föreskrifter till allmän efterrättelse får arbetarskydds- styrelsen underställa regeringen frågor av särskild betydelse innan styrel- sen meddelar beslut i ärendet.

32 & En tillsynsmyndighet kan förordna att dess beslut skall gälla ome- delbart.

Paragraferna motsvarar utan ändring i sak 9 kap. 4-5 åå arbetsmiljölagen. Ett förordnande av tillsynsmyndigheten enligt 32 & medför att dess beslut får omedelbar verkan och gäller även efter ett överklagande.

Overgångsbestämmelser

|. Denna lag träder i kraft den ljanuari 1983, då allmänna arbetstidsla- gen (1970.'103) upphör att gälla.

2. Vid ikraftträdandet gällande föreskrifter som har meddelats med stöd av 11 9” allmänna arbetstidslagen , skall vid tillämpningen av den nya lagen anses ha meddelats enligt denna.

3. Förelägganden eller förbud som har meddelats med stöd av bestäm- melser i 4 kap. arbetsmiljölagen och 7 kap. 7 eller [05 samma lag, skall såvitt avser tiden efter ikraftträdandet av den nya lagen anses ha medde- lats enligt motsvarande bestämmelser i denna.

4. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i denna lag tillämpas istället den nya bestämmelsen.

Övergångsbestämmelserna inleds med en regel om ikraftträdandetid- punkten. Den föreslagna lagen ersätter allmänna arbetstidslagen , som följ- aktligen upphör att gälla samtidigt som den nya lagen träderi kraft.

Enligt huvudregeln i 55 lagen (1964:163, ändrad senast l975zl396) om införande av brottsbalken gäller att straff skall bestämmas efter den lag som gällde när gärningen begicks. Med tillämpning av denna regel skall överträdelse av en föreskrift, som i ett enskilt fall har meddelats med stöd av allmänna arbetstidslagen. eller av ett föreläggande eller förbud. som har meddelats i ett enskilt fall med stöd av arbetsmiljölagen. även efter arbets- tidslagens ikraftträdande bedömas enligt ansvarsbestämmelserna i all- männa arbetstidslagcn resp. arbetsmiljölagen, om gärningen har begåtts

• Sida 80
•  Original

Prop. 1981/82: 154 80

före den i januari 1983. Om däremot gärningen har begåtts efter den tidpunkten, bör arbetstidslagens ansvarsbestämmelser gälla. Detta har uttryckts i punkt 2 och 3 av övergångsbestämmelserna.

Den nya lagens ikraftträdande medför följdändringar i annan lagstiftning som berör allmänna arbetstidslagens motsvarande bestämmelser. Det an- kommer även på regeringen att genomföra motsvarande följdändringar i gällande förordningar. För att säkerställa att den nya lagstiftningen slår igenom även där följdändringar av förbiseende kan ha uteblivit, föreslås i punkt 4 en särskild övergångsbestämmelse.

4.2 Förslaget till lag om ändring i arbetsmiljölagen( l977zll60)

] kap. 3 5 Lagen gäller ej I . skeppstjänst på andra fartyg än örlogsfartyg. 2. arbete som utföres i arbetsgivarens hushåll.

Som en följd av de ändringsförslag som har förts fram i fråga om 4 kap. och 5 kap. 55 arbetsmiljölagen kommer arbetsmiljölagen inte längre att innehålla några Särskilda arbetstidsbestämmelser. Regeln i andra stycket i paragrafen om okontrollerbart arbete har därför utmönstrats.

4 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela särskilda föreskrifter för totalförsvaret med avvikelse från denna lag.

I denna paragraf har orden ”för totalförsvaret" fått ersätta orden "be- träffande försvarsmakten och civilförsvaret". Här kan hänvisas till avsnitt 2.8.1 i den allmänna motiveringen och till specialmotiveringen till 45 arbetstidslagen .

2 kap. 10 & Om arbetstid finns bestämmelser i arbetstidslagen ( [982.000] och med stöd av denna meddelade bestämmelser.

Särskilda bestämmelser om arbetstid för minderåriga finns i 5 kap, 5 5.

Denna paragraf är ny. Bestämmelsen i första stycket skall ses mot bakgrunden av att bestämmelserna i 4 kap. arbetsmiljölagen om arbetsti- dens förläggning har förts över- till arbetstidslagen .

! andra styeket har tagits in en upplysning om att bland de särskilda bestämmelserna i 5 kap. till skydd för minderåriga också finns särskilda arbetstidsregler. Frågan har behandlats i avsnitt 2.6 i den allmänna motive— ringen.

5 kap. 5 & Regeringen eller, efter regeringens bestämmande. arbetarskyddssty- relsen tneddelar föreskrifter om arbetstidens längd och förläggning för minderåriga som anlitas till arbete.

• Sida 81
•  Original

Prop. 1981/82:154 81

De föreslagna ändringarna i arbetsmiljölagen i fråga om arbetstidsbe- stämmelserna för minderåriga har behandlats i avsnitt 2.6 av den allmänna motiveringen.

I 5 kap. Så har de detaljerade bestämmelserna om arbetstiden för min- deråriga ersatts av ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrif- ter i ämnet. Regeringen kan också uppdra åt arbetarskyddstyrelsen att meddela sådana bestämmelser. Ett sådant bemyndigande avses bli inskri- vet i 185 arbetsmiljöförordningen. Bestämmelserna i paragrafens gällande lydelse förutsätts bli överförda till arbetarskyddsstyrelsens kungörelse om minderåriga i arbetslivet.

8 kap. 2 5 Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrifter eller villkor som ltar meddelats med stöd av 3 kap. [2 eller 14.6 döms till böter eller fängelse i högst ett år.

Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet - [. bryter mot 5 kap. 2 åförsta stycket.

2. bryter motföreskrifter som har meddelats med stöd av 3 kap. I3 eller 15-175 eller 5 kap. 25 andra stycket. 35 andra stycket, 4 eller 5 s,

3. lämnar oriktiga uppgifter om förhållanden av vikt, när en tillsynsmyn- dighet har begärt upplysningar, handlingar eller prov eller begärt under- sökningar enligt 7 kap. 3 eller 4 5,

4. utan giligt skäl tar bort en skyddsanordning eller sätter den ur bruk.

Paragrafen innehåller bestämmelser om direkta straffpåföljder. Som en följd av att samtliga arbetstidsbestämmelser till skydd för minderåriga föreslås bli direkt straffsanktionerade har i andra stycket andra punkten lagts till en hänvisning till 5 kap. 5 &. I övrigt kan hänvisas till specialmoti- veringen till nämnda paragraf och till avsnitt 2.6 i den allmänna motivering- en.

Paragrafen har i övrigt setts över språkligt.-

9 kap.

2 & Arbetarskyddsstyrelsens beslut i ärende som avses i 6 kap. 25 tredje stycket får inte överklagas. Detsamma gäller styrelsens beslut i ärende sorti avser tillämpning av föreskrifter meddelade med stöd av 5 kap. 2.6 andra stycket, 35 andra stycket eller 5 &.

Andra beslut sotn arbetarsbtddsstyrelsen i särskilda fall har meddelat enligt denna lag eller med stöd av regeringens förordnande enligt lagen, får överklagas hos regeringen genom besvär.

Arbetarskyddsstyrelsens beslut om föreskrifter till alltnän efterrättelse får inte överklagas.

I första stycket har en ändring gjorts som en följd av ändringen i 5 kap. 5 &. Paragrafen har i övrigt arbetats om språkligt.

• Sida 82
•  Original

Prop. 1981/82: 154 82

Övergångsbestämmelser

Denna lag träder i kraft den I januari I 983. Till dess regeringen eller, efter dess bestämmande, arbetarskyddsstyrel- sen enligt bemyndigande meddelar bestämmelser som motsvarar 5 kap. 55 i dess gällande lydelse. skall dock den sistnämnda bestämmelsen fortfarande gälla.

Slopandet av de detaljerade reglerna i 5 kap. 5 & om minderårigas arbets- tid har föranlett övergångsbestämmelsen. Den innebär att den äldre lagens regler om minderårigas arbetstid gäller även efter det den nya lagen har trätt i kraft till dess bestämmelserna har ersatts av nya från regeringen eller arbetarskyddsstyrelsen.

4.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (l970:943) om arbetstid m.m. i husligt arbete '

3.5 När särskilda skäl föreligger. får övertid tagas ut med högst 48 timmar under en tid av fyra veckor. dock högst 300 timmar under ett kalenderår. Vid beräkning av övertid ska/I kompensationsledighet eller annan ledig- het som förläggs till arbetstagarens ordinarie arbetstid likställas med fullgjord ordinarie arbetstid.

I denna paragraf har i andra stycket införts en ny regel som innebär att vid övertidsberäkning all ledighet från arbetet skall likställas med arbetad tid. Regeln motsvarar helt den regel om övertidsberäkning som har föresla- gits i den nya arbetstidslagen . Skälen för den nya regelns införande har redovisats i avsnitt 2.2.1 i den allmänna motiveringen. Här kan också hänvisas till specialmotiveringen till 75 arbetstidslagen .

4.4 Förslaget till lag om ändring i lagen ( 1978:410 ) om rätt till ledighet för vård av barn, m. m.

4 & Utöver vad som följer av 35 har arbetstagare rätt till hel ledighet under tid då arbetstagaren uppbär hel föräldrapenning enligt 4 kap. lagen ( [962.381 ) om allmän försäkring och till förkortning av arbetstiden till hälften eller till trejjärdedelar under den tid då arbetstagaren uppbär halv eller fjärdedels föräldrapenning. '

Kvinnliga arbetstagare har vidare rätt till hel ledighet i samband med barns födelse under minst sex veckor före den beräknade tidpunkten för nedkomsten och sex veckor efter nedkomsten. De har också rätt att vara lediga för att amma barnet. Vid ledighetför amning gäller ej bestämmel- serna i5-955.

Samtliga bestämmelser i 4 kap. arbetsmiljölagen utom den i 45 har förts över till den nya arbetstidslagen . Bestämmelsen i 4 kap. 45 om rätt till ledighet för amning har med oförändrad innebörd förts över till lagen (l978z410) om rätt till ledighet för vård av barn m.m.. där reglerna om

• Sida 83
•  Original

Prop. 1981/82: 154 ' 83

ledighet från arbetet i samband med barnsbörd och för vård av barn i övrigt finns samlade. Bestämmelsen föreslås intagen i 45 andra stycket. 1 övrigt är paragrafen oförändrad.

4.5 Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (l928:370,)

I fråga om ändringen i kommunalskattelagen hänvisas till avsnitt 2.7 i den allmänna motiveringen.

6. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredra- ganden har lagt fram.

• Sida 84
•  Original

Prop. 1981/82: 154 84

Bilaga [ Utredningens sammanfattning av betänkandet1

Utredningen av vissa arbetstidsfrågor lägger fram ett förslag till samlad arbetstidslag som avses ersätta allmänna arbetstidslagen och 4 kap. arbets- miljölagen.

I förslaget till ny arbetstidslag ingår gällande bestämmelser om ordinarie arbetstid, jourtid, nattvila. veckovila. raster och pauser i stort sett oför- ändrade. Däremot föreslås övertidsreglerna ändrade i väsentliga delar. Även sanktionssystemet ändras enligt förslaget som bl.a. innehåller bc- stämmelser om straffavgifter Vid åsidosättande av övertidsreglerna. Vidare ingår i förslaget nya bestämmelser om begränsning av mertid vid deltidsan- ställning och om besked till arbetstagarna rörande arbetstidens förlägg- ning. Nytt är också att förslaget ger vissa möjligheter att träffa överens- kommelse om avvikelse från lagen genom lokala kollektivavtal. Förslaget siktar dessutom på en omläggning av den ordning som hittills har tillämpats vid myndighetshandläggning av dispenser m.m. i arbetstidsärenden.

[ fråga om utvecklingen på arbetstidsområdet konstateras i betänkandet att en snabb utveckling sker mot ökat deltidsarbete. Nästan var tjärdc förvärvsarbetande har numera deltid. [ betänkandet redovisas också den omfattande ledighetslagstiftning som har tillkommit efter allmänna arbets- tidslagens antagande. Beträffande övertidsarbete belyses utvecklingen med vissa statistiska uppgifter. '

Bestämmelser om arbetstidens längd i allmänna arbetstidslagen anger mått för arbetstiden som i princip inte får överskridas. De bestämmelser. som ingår i 4 kap. arbetsmiljölagen och som avser arbetstidens förläggning. har karaktären av minimibestämmelser. Båda typerna av bestämmelser syftar ytterst till att ge sådana normer i fråga om arbetstiden att ohälsa och olycksfall i arbetet förebyggs. [ förslaget har även beaktats arbetstidsbe- stämmelsernas roll i det sociala mönstret i övrigt. Viktigt är sålunda att få till stånd en rimlig och såvitt möjligt förutsebar fördelning av arbetstider] och den tid som kan disponeras för fritid och uppgifter utanför arbetet. Utredningen förslår därför ett nytt system för övertidsberäkning där ledig- het. som arbetstagaren har rätt till, inverkar på möjligheten att ta ut övertid. I linje härmed ligger också lagförslagets regler om begränsning av mertidsuttag vid deltidsanställning. Arbetstidslagstiftningcn får på så sätt en inriktning även på att tillförsäkra deltidsarbetande tillfredsställande arbetstidsförhållanden. Samma motiv ligger bakom de nya regler som syftar till att garantera de anställda rimliga möjligheter att planera sin arbetsfria tid.

' sou |981:5 s. 21-27

• Sida 85
•  Original

Pr0p. 1981/82: 154 ' 85"

I det följande görs en mera systematisk genomgång av betänkandet. Dessförinnan kan nämnas att utredningen i ett särskilt kapitel söker beskri- va innehållet i en del termer på arbetstidsområdet.

Samordning av arbetstidsbestämmelser

Efter att ha prövat olika modeller till samordning av arbetstidsbestäm- melserna i allmänna arbetstidslagen och 4kap. arbetsmiljölagen föreslår utredningen att bestämmelserna förs samman i en särskild arbetstidslag. För att markera det nära sambandet mellan den nya lagen och arbetsmiljö- lagen föreslås att i arbetsmiljölagen förs in en bestämmelse som hänvisar till arbetstidslagen. '

Däremot anser utredningen att arbetstidsreglerna för minderåriga bör stå kvar i arbetsmiljölagen . Det föreslås att dessa regler på samma .sätt som övriga minderårigbestämmelser i arbetsmiljölagen utformas som ett be- myndigande för arbetarskyddsstyrelsen att meddela föreskrifter.

Dygnsarbetstiden

En central uppgift för utredningen har varit att utreda frågan om införan- de av regler som begränsar dygnsarbetstiden. Från fackligt håll har vid olika tillfällen framhållits att det från medicinsk och social synpunkt finns behov av sådan reglering. Utredningen har låtit utföra en rad undersök- ningar som syftar till att kartlägga förekomsten av långa dygnsarbetstider och belysa bakomliggande orsaker. Särskilt intresse har ägnats åt olika former av oregelbunden och obekväm arbetstidsförläggning.

De långa dygnsarbetstider. som i viss utsträckning förekommer. åter- finns till stor del inom den offentliga sektorn och har ett samband med resurstilldelningen. Främst är dessa arbetstider utlagda under veckoslut. nätter och helgdagar. Arbetstidsförläggningen har här sin närmaste grund i intresset att minska olägenheterna av arbete på oregelbundna och obe- kväma arbetstiden.

l undersökningarna har även uppmärksammats frågan om långledighe- ter. Mot sådana ledigheter har i vissa studier över arbetstidsförhållanden framförts erinringar från social synpunkt. varvid har antagits att långa dygnsarbetstider används för att långledigheter skall kunna läggas ut. Utredningen konstaterar emellertid att det inte finns något direkt samband mellan långa dygnsarbetstider vid kontinuerligt treskiftsarbete och långle- digheter.

l betänkandet diskuteras olika möjligheter som finns att utforma precise- rade normer om dygnsarbetstidens längd. Diskussionen visar att vilka tekniska lösningar som än väljs blir resultatet ett komplicerat och stelt- regelsystem med svårigheter att förutse verkningarna.

Utredningens sammanfattande bedömning är att det inte finns tillräck- liga skäl att införa särskilda dygnsarbetstidsrcgler.

• Sida 86
•  Original

Prop. 1981/82: 154 86

Övertid

Allmänna arbetstidslagens övertidsregler anknyter till måttet för den ordinarie arbetstiden vid heltidsarbete. Reglerna hindrar inte att arbetstid utanför den normala ordinarie arbetstiden kvittas mot tid då arbetstagaren under begränsningsperioden har varit ledig från arbetet. För en begräns- ningsperiod av exempelvis fyra veckor. då arbetstagaren har varit ledig två veckor. kan sålunda under de övriga två veckorna tas ut dubbla ordinarie arbetstiden innan någon övertid behöver registreras enligt lagen.

Utredningen har diskuterat olika metoder att beräkna övertid. Utred- ningen har stannat för att föreslå en bestämmelse att ledighet från arbetet som avser arbetstagarens ordinarie arbetstid eller jourtid skall - vid beräk- ning av övertid - likställas med fullgjord ordinarie arbetstid respektive jourtid. Med en sådan bestämmelser undviks de nämnda konsekvenser som kan följa av nuvarande regler. En fördel är dessutom att övertid enligt lag i stort sett kommer att motsvara vad som innefattas i avtalsmässig övertid. vilket gör övertidsregleringen mera lättillgänglig.

Även ledighet för fackligt arbete och ledighet enligt arbetsmiljölagen för skyddsombud eller skyddskommittéledamot likställs enligt förslaget med fullgjord arbetstid vid övertidsberäkning. En förutsättning är att ledigheten avser verksamhet som har utförts på arbetstagarens ordinarie arbetstid ellerjourtid. '

Allmänna arbetstidslagen tar upp en särskild övertidsform för förbere- delse- och avslutningsarbeten som måste utföras före eller efter den ordi- narie arbetstiden för att verksamheten skall kunna fortgå utan hinder. Utredningen har undersökt förekomsten av sådana arbeten. Undersök- ningarna ger anledning anta att det i stor utsträckning finns goda möjlighe- ter att fördela arbetstiden så. att dessa arbeten kan utföras inom måttet för den ordinarie arbetstiden. Utredningen har vidare konstaterat att begrep- pct nödvändiga förberedelse- och avslutningsarbeten är otidsenligt och att tillämpningen av bestämmelserna - bl.a. av det skälet - är förenad med stora tolkningsproblem. Utredningen föreslår därför att de särskilda be— stämmelserna om förberedelse- och avslutningsövertid slopas. Samtidigt ges möjlighet att använda allmän övertid för förberedelse- och avslutnings— arbeten som nödvändigtvis måste utföras före eller efter den ordinarie arbetstiden.

När det gäller allmän övertid har utredningen framhållit att bl.a. det föreslagna nya systemet för övertidsberäkning skulle medföra en avsevärd minskning av det nu tillgängliga övertidsutrymmet. Samtidigt har pekats på vissa drag i samhällsutvecklingen - t.ex. den starkare betoningen av att det behövs tid för arbete i hemmet och för samhälleliga aktiviteter - som kan tala för en begränsning av övertidsuttaget. Efter en samlad bedömning föreslås att gränsen för allmän övertid höjs från 150 till 200 timmar per kalenderår.

• Sida 87
•  Original

Prop. [981/82: 154 _ 87

Reglerna om övertid för nödfallsarbete föreslås ändrade bara på en punkt. F.n. skall anmälan ske till arbetarskyddsstyrclsen inom två dygn från arbetets början. Enligt lagförslaget skall arbetsgivaren i stället snarast underrätta befmtlig lokal arbetstagarorganisation inom vars område arbe- tet faller. Tvådygnsgränsen bibehålls oförändrad. eftersom nödfallsövertid liksom hittills inte får tas ut under längre tid utan tillstånd av arbetar- skyddsstyrelsen.

Mertid vid deltidsanställning

Enligt lagförslaget likställs ledighet från arbetet med fullgjord arbetstid även vid beräkning av övertid för en arbetstagare som är partiellt ledig från sin anställning. För arbetstagare som från början anställts på deltid kan deltiden vara föranledd av samma slags skäl - vård av barn. utbildning etc. - som i och för sig skulle ha berättigat till ledighet enligt ledighetslagstift- ningen. Bl.a. i sådana situationer har en deltidsanställd samma behov som en heltidsanställd att i förväg kunna beräkna arbetstidens omfattning. Allmänt sett finns det också anledning att söka motverka att de deltidsan- ställda används som en reservarbetskraft där den fasta arbetstiden inte sätts i relation till den arbetstid som faktiskt tas ut.

Mot denna bakgrund har i lagförslaget införts begreppet mertid. dvs. arbetstid som vid deltidsanställning överstiger arbetstagarens ordinarie arbetstid och jourtid enligt anställningsavtalet. Utredningen har visat på olika sätt att reglera mertidsuttaget. Den bästa till buds stående metoden har ansetts vara att utgå från det enskilda anställningsavtalet och med detta som grund begränsa mertidsuttaget per kalenderår på motsvarande sätt som föreskrivs i fråga om övertid. Föreslagna regler ger de deltidsanställda i princip samma skydd mot arbetstidsuttag utöver avtalad ordinarie arbets- tid och jourtid som lagen ger de heltidsanställda.

Besked rörande arbetstidens förläggning

Utredningen slår fast att en skyldighet att i rimlig tid ge besked om arbetstidens förläggning ingår bland arbetsgivarens uppgifter när det gäller att sörja för en tillfredsställande arbetsmiljö. Främst med tanke på de deltidsanställda har utredningen kommit fram till att det finns ett behov av en grundläggande regel i detta ämne. En bestämmelse föreslås av innebörd att en arbetsgivare skall lämna arbetstagare besked om den ordinarie arbetstidens och jourtidens förläggning minst två veckor i förväg. Beske- det får dock lämnas kortare tid i förväg. i den mån verksamhetens art eller händelser som inte har kunnat förutses ger anledning till det.

• Sida 88
•  Original

Prop. 1981/82:154 . ss

Veckovila

Genom arbetsmiljölagen förlängdes den föreskrivna veckovilan från 24 timmar till 36 timmar. Utredningen har i enlighet med sitt uppdrag redovi- sat erfarenheterna av denna reform. Härvid har befunnits att den nya regeln har medfört vissa svårigheter när beredskapstid har lagts ut. dvs. i situationer då arbetstagaren kan uppehålla sig utanför arbetsstället men står till förfogande för att vid behov utföra arbete. Särskilt har detta varit fallet vid beredskap över veckoslut för arbetstagare som har den ordinarie arbetstiden förlagd måndag-fredag. Bakgrunden är att enligt en praxis. som har bekräftats i förarbetena till arbetsmiljölagen . skall beredskap anses bryta veckovila.

På anförda skäl har utredningen inte lagt fram något förslag till saklig ändring i den nuvarande lagregleringen angående veckovila. Som ett led i samordningen av bestämmelserna i allmänna-arbetstidslagen och 4 kap. arbetsmiljölagen föreslås att nuvarande praxis i fråga om veckovila vid beredskapstjänstgöring läggs fast i den nya lagen.

Ett särskilt yttrande har avgetts beträffande veckovilebestämmelsen.

Lokala kollektivavtal om avvikelse

Enligt såväl allmänna arbetstidslagen som 4 kap. arbetsmiljölagen kan avsteg från arbetstidsbestämmelserna ske under medverkan av en central arbetstagarorganisation. Överväganden som utgår från den lokala fackliga organisationens roll enligt medbestämmandelagen har lett till att utredning- en förordar att arbetstidslagstiftningens regler om partsdispositivitet byggs ut.

Utredningen föreslår att lokala kollektivavtal får träffas om avvikelse från reglerna om övertid. mertid och nattvila under högst en månad räknat från dagen för avtalets ingående. Regeln ger möjlighet till smidiga hand- läggningsformer när kortvariga avvikelser är påkallade. Dessutom åstad- koms en bättre samordning av arbetstidslagstiftningen med systemet i medbestämmandelagen.

Myndighetshandläggning av arbetstidsärenden

Antalet dispens- och anmälningsärenden enligt arbetstidslagstiftningen. som handläggs vid arbetarskyddsstyrclsen. är f.n. ca 8 000 om året. Det är angeläget att strömmen av arbetstidsärenden till styrelsen begränsas så att myndighetsresurserna kan användas på ett rationellt sätt. Utredningen föreslår en bestämmelse av innebörd att ett dispensförfarande förutsätter att parterna försökt utnyttja de möjligheter som finns att göra avvikelse genom kollektivavtal. Vidare föreslås att det nuvarande förfarandet med anmälan till styrelsen i ärenden om nödfallsövertid ersätts av underrät- telser till den lokala fackliga organisationen.

• Sida 89
•  Original

Prop. 1981/82: 154 89

Som en följd av dessa förslag försvinner anmälningsärendena. Vad gäller ärenden om dispens från bestämmelser om minderårigas arbetstid förordar utredningen att handläggningen helt övertas av yrkesinspektionen. (I Så- dana ärenden kan avvikelse ej ske genom kollektivavtal.) För myndighets- handläggning beräknas härefter återstå endast ett mycket begränsat antal dispensärenden (främst ärenden om övertid, nattvila. veckovila och ras- ter). där parterna är oeniga. Bedömningen grundas bl.a. på att antalet tvistiga arbetstidsärenden bortsett från minderårigärenden bara uppgick till ca 60 under perioden 1978-07-01— 1979-06-30. Utredningen förordar med hänsyn till den särskilda karaktären av dessa dispensärenden att de även i fortsättningen handläggs av arbetarskyddsstyrclsen i första instans.

De förordade ändringarna i fråga om myndighetshandläggning innebär en omläggning av handläggningsrutinerna i arbetstidsfrågor. Det förutsätts att arbetarskyddsstyrclsen och arbetsmarknadsparterna före omläggning- en går ut med en bred information till dem som berörs.

Påföljder

Utredningen föreslår som huvudregel att arbetstidsbestämmelserna be- läggs med direkta straffsanktioner. I lagförslaget ingår dock även bestäm- melser om förelägganden och förbud från yrkesinspektionen eller arbetar- skyddsstyrelsen.

Vid överträdelse av en avtalsbestämmelse. som ersätter en lagregel om arbetstiden. kan utdömas skadestånd som riktar sig mot företaget där överträdelse har begåtts och som i princip är så högt att det avhåller från olovligt handlande. Bl.a. för att utjämna skillnaden i fråga om tillgängliga påföljder vid avtalslösa tillstånd respektive avtalsförhållanden föreslår ut- redningen - vid sidan av straffbestämmelserna - en bestämmelse om straff- avgift som påföljd för överträdelse av lagreglerna om övertid. Frågor om sådan övertidsavgift prövas av allmän domstol och avgiften påförs den som utövar den verksamhet i vilken överträdelsen har begåtts. Övertidsav- giften utgör för varje timme utöver tillåten övertid och för varje arbetstaga- re. som har anlitats i strid mot lagen, en procent av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Avgiften kan nedsättas eller efterges. om särskilda omständigheter föreligger.

Följdändringar

UtÖVer en ny arbetstidslag, en arbetstidsförordning samt ändringar i arbetsmiljölagen och arbetsmiljöförordningcn föreslår utredningen änd- ringar i vissa andra författningar.

Det föreslås sålunda att samma system för övertidsberäkning, som har föreslagits gälla enligt den nya arbetstidslagen . införs i lagen om arbetstid m.m. i husligt arbete.

• Sida 90
•  Original

Prop. 1981/82: 154 90

Vidare föreslås att bestämmelsen i arbetsmiljölagen om ledighet för kvinna, som ammar sitt barn, förs över till lagen om rätt till ledighet för vård av barn.

Ändringar föreslås även i sjöarbetstidskungörelsen.

Kostnadsaspekter

[ ett särskilt kapitel av betänkandet behandlas de ekonomiska konse- kvenserna av utredningsförslaget.

Ikraftträdande

Förslaget till ny arbetstidslag och arbetstidsförordning liksom föreslagna författningsändringar avses träda i kraft den 1 januari 1982.

Bilagor

1 bilagor till betänkandet behandlas l. arbetstidslagstiftningen i Norden och i vissa EG-länder av särskilt intresse när det gäller svenska lagregler om arbetstiden.

2. dygnsarbetstiden enligt 1977 års undersökning av levnadsförhållan- dena. som har bearbetats för utredningens räkning.

3. långa arbetspass och korta dygnsvilor vid kontinuerligt treskiftsarbe- tC. .

4. långa arbetspass och korta dygnsvilor vid turlistearbete och andra arbetstidsformer med stort inslag av arbete på obekväm arbetstid.

5. förekomsten och omfattningen av tjänstgöring på jourtid cller bered- skapstid.

• Sida 91
•  Original