Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till en ny lag om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. Förslaget syftar till en kraftfull skärpning av kontrollen över krigsmaterielexporten. Sålunda föreslås bl.a. reglering av den svenska krigsmaterielindustrins marknadsföring av krigsmateriel och kunnande utom riket och utvidgning av nu gällande regler om förbud mot kunskapsöverfö- ring till utlandet. Vidare föreslås regler som syftar till att uppnå en effektivare kontroll av bestämmelsernas efterlevnad. Därutöver behandlas vissa frågor om rutiner och kontrollåtgärder vid tillämpningen av riktlinjerna för utförsel av krigsmateriel.

Propositionen innehåller också förslag till vissa ändringar i lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel. m.m. med avseende på bl.a. skärpt kontroll över förmedling av krigsmateriel och kunnande.

Lagstiftningen förslås träda i kraft den 1 juli 1988.

• Sida 2
•  Original

Propositionens lagförslag

1 Förslag till . Lag om förbud mot utförsel av-krigsmateriel, m.m.

Härigenom föreskrivs följande. Inledande bestämmelser

] ä I denna lag finns föreskrifter om förbud mot 1. utförsel av krigsmateriel. '

2. upplåtelse och överlåtelse av rätt att utom riket tillverka krigsmateriel."

3. avtal med någon utom riket om utveckling'av'krigs'111ateriel och metod för framställning av sådan materiel.

4. bedrivande av militärt inriktad utbildning inom riket av utländsk medborgare. och 5. marknadsföring av krigsmateriel. llagen(1983zltl34)ont kont1oll(11Lrt1111e1kn111gen111 krigsmateriel. m. m. finns föreskrifter om kontroll över tillverkning av krigsmateriel och tillhan- dahållande av krigsmateriel. uppfinning avseende krigsmateriel och metod för framställning av sådan materiel. " ' " '

Regeringen meddelar föreskrifter om vad som skall avses med krigsmate- riel enligt denna lag. ' ' '

Utförsel av krigsmateriel -

2 & Krigsmateriel får 1nte föras ut ur riket utan tillstand av regeringen. om' inte annat följer av denna lag eller ann 111 författning.

I ärenden som inte av ser utförsel 1 stör1e omfattning eller' som i övrigt inte' är av större vikt får det statsrad' som har till uppgift att föredla ärenden om utförsel av krigsmateriel pröva frågor om tillstånd enligt första stycket.

3 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om utförsel av .

1. skjutvapen och tillhörande ammunition för enskild persons räkning samt av skjutvapen och därtill hörande an1111uniti'on för användning vid jakt. tävling eller övning utom riket.

2. skjutvapen för reparaticm. översvn eller annan liknande åtgärd.

3. skjutvapen som införts till riket för åtgärd som avses i 2.

4. sådana jakt- och tävlingsskjutvapen och tilll1ö1'zu1de ammunition som har förts in till riket i enlighet med bestämmelserna i 16 s' 2 vapenlagen (1973zll7t1).

Upplåtelse och överlåtelse av rätt att utom riket tillverka krigsmateriel. m.m.

4 & Avtal som innebär upplåtelse eller överlåtelse av rätt att utom riket tillverka krigsmateriel får inte utan tillstånd av regeringen ingås här i riket

[Prop. 1987/88: 154

IJ

• Sida 3
•  Original

och inte heller uto'm'ri'ket av svensk myndighet. svenskt företag eller den som är bosatt eller stadigvarande vistas här.

5 & Avtal med någon utom riket om att för dennes räkning utveckla krigsmateriel eller metod för'framställning av sådan materiel fär inte'u'tan ' tillstånd av regeringen ingås häri riket och inte heller utom riket av svensk myndighet. svenskt företag eller den som är bosatt eller stadigvarande vistas här. ' ' ' ' ' '

6 & Avtal om tillägg till eller ändring av avtal som innebär upplåtelse eller överlåtelse av rätt att utom riket tillverka krigsmateriel får inte ingås utan tillstand av regeringen. om tillägget eller ändringen avser

1. den materiel som får tillverkas.

.rättattvidareuppl1'1ta eller vi'd11re("1verl1'1ta rätten att tilllverka krigsmate;

riel till någon annan.

3. rätt att tillhandahålla krigsmateriel till mottagare som inte angivits i det ursprungliga avtalet.

4. förlängning av avtalets giltighetstid. eller

5. bestämmelser om sekretess.

Militärt inriktad utbildning '

7. Q' Militärt inriktad utbildning .av.utländskanedborgare får inte bedrivas inom riket utan tillstånd av regeringen. Första stycket gäller inte

1. utbildning som anordnas av staten. .

2. utbildning som anordnas i samband med försäljning av krigsmateriel eller med anställning i företag för tillverkning av sådan materiel.

Marknadsföring av krigsmateriel

8 5 Den som har tillstand enligt 2 eller 3 s' 111ge11 (1983: 1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel. m.m. samt svensk statlig myndighet som bedriver motsvarande verksamhet skall. i den ordning som regeringen föreskriver _ '

l. lämna redovisning till' regeringen om de länder utanför Sverige i vilka marknadsföring av krigsmateriel bedrivs. vilka bestämdamottagare som marknadsföringen riktar sig till och vilken materiel marknadsföringen avser.

?.. lämna underrättelse till regeringen 11) innan anbud lämnas om försäljning eller annat tillhandahäll1'1nde av krigsmateriel till någon utom riket.

b) innan anbud lämnas om upplåtelse eller överlåtelse av rätt att utom riket tillverka krigsmateriel. _ .

c) innan avtal ingas om försäljning eller annat tillhandahållande av krigsmateriel till nagon utom riket. . ,

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från- redovisningsskyl- dighet och underr1'1ttelseskyldigl1et somav ses i första stycket. Regeringen far också i enskilda fall medgeundantag från sådan redovisnings-. och underrät- telseskyldighet. '

• Sida 4
•  Original

9 & Regeringen får i enskilda fall förbjuda att

1. anbud lämnas om försäljning eller annat tillhandahållande av krigsmate- riel till någon utom riket, .

2. anbud lämnas om upplåtelse eller överlåtelse av rätt att utom riket tillverka krigsmateriel.

3. avtal ingås om

a) försäljning eller annat tillhandahållande av krigsmateriel till någon utom riket. b) upplåtelse eller överlåtelse av rätt att utom riket tillverka krigsmateriel.

Uppgiftsskyldighet om äg'ande i utländska rättssubjekt

10 5 Den som har tillstånd enligt 2 eller 3 5 lagen (1983:1034) om kontroll- över tillverkningen av krigsmateriel. m.m. samt svensk statlig myndighet som bedriver motsvarande verksamhet skall, enligt-de närmare föreskrifter som regeringen meddelar, lämna uppgifter till regeringen om ägande i utländska rättssubjekt som bedriver utveckling, tillverkning. marknadsfö- ring eller försäljning av krigsmateriel. '

Villkor m.m.

11 5 Tillstånd enligt 2. 4, 5. 6 eller 7 5 får förenas med villkor samt 'med' kontroll- och ordningsbestämmelser.

Uppgiftsskyldighet i fråga om utförd materiel, m.m. .

12 & Regeringen får meddela föreskrifter om att

1. den som har tillstånd enligt 2 5 skall lämna uppgifter rörande utförd krigsmateriel. .

2. den som har tilllstånd enligt 4 5 skall lämna uppgifter om upplåten eller överlåten rätt att utom riket tillverka krigsmateriel.

Återkallelse av utförseltillstånd

13 åTillstånd enligt 2 5 får återkallas av regeringen. om tillståndshavaren har åsidosatt föreskrifter. villkor eller kontroll- eller ordningsbestämmelser som har meddelats med stöd av lagen eller om det finns andra särskilda skäl till återkallelse.

Skyldighet för revisorer

14 5 Om en revisor i sin granskningsverksamhet har framfört någon anmärkning i en sådan revisionsberättelse som sägs i 10 kap. 10.6 aktiebolags- lagen ( 1975: 1385) eller 4 kap. 10 5 lagen (1980: 1 103) om årsredovisning m.m. i vissa företag i fråga om företagets efterlevnad av bestämmelserna i denna lag. skall han genast sända in en kopia av revisionsberättelsen till regeringen. Motsvarande skyldighet åligger en revisor vid en svensk statlig myndighet.

• Sida 5
•  Original

Ansvarsbestämmelser m.m.

15 & Bestämmelser om olovlig utförsel av vara och om försök därtill finns i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling. '

16 & Den som bryter mot '4, 5, 6 eller 7 5 eller förbud som har meddelats med stöd av 9 & döms,

1. om gärningen skett uppsåtligen. till böter eller fängelse i högst två år.

2. om gärningen skett av grov oaktsamhet, till böter eller fängelse i högst sex månader.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar.

175 Om brott som avses i 16 5 första stycket-1 är_ att anse som grovt. döms till '

fängelse lägst sex månader och högst fyra år.

Vid bedömande om brottet är grovt skall särskilt beaktas. om det avsett

tillverkningsrätt av betydande värde. utveckling. utbildning eller marknads- föring av betydande omfattning eller varaktighet eller om gärningen annars varit av särskilt allvarlig art.'

18 5 Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. bryter mot 8 5 första stycket eller 10 5 eller mot föreskrifter, villkor eller kontroll- eller ordningsbestämmelser som har meddelats med stöd av lagen,

2. lämnar oriktig uppgift vid fullgörande av redovisningsskyldighet, . underrättelseskyldighet eller uppgiftsskyldighet som avses i första punkten. I ringa fall skall inte dömas till ansvar.

19 & Till ansvar enligt denna lag skall inte dömas, om gärningen är belagd med straff i brottsbalken. '

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988. då lagen (1982:513) om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. skall upphöra att gälla. Tillstånd som har meddelats med stöd av äldre lag skall vid tillämpningen av den nya lagen anses som meddelat enligt denna.

• Sida 6
•  Original

2. Förslag till Lag om ändring 1 lagen (1983: 1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m. m.

Härigenom föreskrivs att 1— .6. och 10 55 lagen (1983: 1034) om kontroll Över tillverkningen av krigsmateriel rn. m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Tillverkning av krigsmateriel samt tillhandahållande av krigsmateriel, uppfinning avseende krigsmateriel och metod för framställning av sådan materiel skall kontrolleras enligt .be- stämmelserna i denna lag. Föreskrif- ter om förbud mot utförsel av krigs- materiel oeh förbud mot upplåtelse eller överlåtelse av rätt att utom riket tillverka krigsmateriel finns i lagen ( ] 982.'5 [ 3 ) omförbud mot utförsel av krigsmateriel. m. m.

' Föreslagen lydelse

&

I denna lag finns föreskrifter om kontroll över I . tillverkning av krigsmateriel och

2. til/handahållande av krigsmate- .

riel uppfinning avseende krigsmate- riel och metod för framställning av sadan materiel. . .

I lagen (19.88.000) om förliua' mot utförsel av krigsmateriel. m. 111. finns föreskrifter om förbud mot utförsel av krigsmateriel. upplåtelse och över-' låtelse av rätt att utom riket tillverka krigsmateriel. avtal med någon utom 'riket omiutveekling av krigsmateriel

och metod jön/'mtnstållnin g av sådan- materiel. bedrivande av militärt in- riktat! utbildning inom riket avlut- lit'tulsk medborgare sanit mot mark- l.].(HlYfÖflllg, av krigsmateriel.

Denna lag gäller inte för statlig myndighet.

Regeringen bestämmer vad som skall avses med krigsmateriel enligt denna lag.

Rc gerin gen meddelar föreskrifter om vad som skall avses med krigsma- teriel enligt denna lag.

Zå'

Krigsmateriel får inte tillverkas här i riket utan tillstand av regeringen. om - ' ej annat följer av fi'ireskriftcr som har meddelatsmed stöd av denna lag. Tillstånd att tillverka krigsmateriel får meddelas endast svensk medborgare. svenskt handelsbolag i vilket inte nagon av bolagsmännen är kontrollsubjckt som avses i 3 s lägen (19821617) om utländska förvärv av svenska företag m.m. och svenskt aktiebolag i vars lmlagsordning intagits utlänningsförbe-

håll som avses i nämnda lag. Om särskilda skäl föreligger. får dock tillstand ges även åt annan.

Regeringen får meddela föreskrif- ter om undantag fran tillstandskra- vet enligt första stycket för ändring eller ombyggnad av skjutvapen i fall som avses i 2-4 55 första stycket vapen- lagen (197311176) samt för tillverk- ning av enstaka skjutvapen och av

' Senaste lydelse 1987z422.

Regeringen far meddela föreskrif- ter om undantag från tillstandskra- vet enligt första stycket för

[. tillverkning av krigsmateriel som bedrivs på uppdrag av den som har tillstånd att tillverka ifrågavaran- (le krigsnutteriel.

.,,

• Sida 7
•  Original

Nuvarande. lydelse

ammunition för tillverkarens eget bruk.

3.5

Krigsmateriel. uppfinning avseen- de krigsmateriel och metod för fram- ställning av sådan materiel får inte yrkesmässigt tillhamlalzållas här i ri- .

ket genom försäljning. uthjudande mot vederlag eller förmedling åt nål-_ gon inom landet elleri utlandet utan'

tillstånd av regeringen. om ej annat följer av andra stycket eller av före- skrifter som har meddelats med stöd av denna lag.

Föreslagen lydelse

2. ändring eller ombyggnad av skjutvapen i fall "som avses i 24% första stycket vapenlagen (1973: 1176).

3. tillverkning av enstaka skjutva- pen o'ch av ammunition för tillverka- rens eget bruk.

Krigsmateriel. uppfinning avseen- de krigsmateriel-och metod förfram-

sti-illning:av sådan materiel får inte- här i riket och inte./teller utom riket av svensk "myndighet. svenskt företag eller den som är bosatt eller statligva- - ram/e vistas lziir-_i-'rke_s'miissigt lill/zum (la/iå/Ias genom försäljning, utbju- dande mot vederlag eller förmedling åt någon inom landet elleri utlandet utan tillstånd av regeringen, om ej annat följer av andra stycket eller av föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag.

Tillstånd enligt första stycket behövs inte '1. vid tillhandahållande till svensk statlig myndighet eller sadan tillverkare som har tillstånd att tillverka krigsmateriel av det slag tillhandahallandet avser.

2. för innehavare av tillverknings- tillstånd. om tillhandahållandet av- ser krigsmateriel. uppfinning eller metod som tillhör eller innehas av tillståndshzwaren.

Regeringen får meddela föreskrif- ter om undantag från tillståndskra- vet enligt första stycket i fråga om handel med skjutvapen. ammuni- tion eller annan explosiv vara som omfattas av vapenlagen (197311176) eller förordningen (1949:341 ) om ex- plosiva varor.

65

Tillståndshavaren skall. enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar. till kontrollmyndigheten lämna deklaration på heder och sam- vete rörande den verksamhet för vilken tillstånd har meddelats.

3. för innehavare av tillverknings- tillstand. om tillhandahallandet av- ser sädun krigsnmteriel som tillhör tillståntlslmruren och som finns inom landet eller uppfinning eller metod som innehas av tillståndshavaren.

Regeringen får meddela föreskrif- ter om undantag från tillståndskra- vet enligt första stycket i fråga om sådan handel med skjutvapen. am- munition eller annan explosiv vara som reglems genom föreskrifterna i vapenlagen( 197311 176) eller förord- ningen (1949:341) om explosiva varor.

Tillståndshavaren skall. enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar. till kontrollmyndigheten lämna

[. deklaration pa heder och sam- vete rörande den verksamhet för vilken tillstånd har meddelats,

2. uppgifter om uppdrag .rmn läm-

Prop. 1987/882154.

• Sida 8
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse PPOP. 1987/88: 154"

nats åt någon annan att tillverka krigsmateriel.

Regeringen får meddela föreskrif- ter om undantag från skyldighet att avlämna sådan deklaration som av- ses i första stycket 1.

10 52

Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. bryter mot andra föreskrifter i denna lag än som avses i 9 5 eller mot villkor som. meddelats med stöd av 4 å andra stycket eller mot föreskrift eller ordnings- eller kontrollbestämmelse som har meddelats med stöd av lagen.

2. lämnar oriktig uppgift i ansökan om tillstånd eller i deklaration enligt denna lag eller vid fullgörande av uppgiftsskyldighet enligt lagen.

Om en gärning som har begåtts av [ ringa fall skall inte dömas till oaktsamhet är att anse som ringa, ansvar. skall inte dömas till ansvar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

2 Senaste lydelse 1984:944. 8

• Sida 9
•  Original

3. Förslag till Lag om andr1ng1 lagen (1988.000) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut

Härigenom föreskrivs att 2 & lagen (19885000) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall ha följande lydelse.

Nu varande lydelse ' Föreslagen lydelse

_ 2 51

Lagen gäller inte beslut av en sådan nämnd vars sammansättning är bestämd i lag och vars ordförande skall vara eller ha varit ordinarie domare.

Lagen gäller inte heller

1. beslut av en arrendenämnd, hyresnämnd eller övervakningsnämnd,

2. beslut om svenskt medborgarskap, .

3. beslut om utlänningars vistelse i riket,

4. beslut om värnpliktigas eller reservpersonals inkallelse eller tjänstgöring inom försvarsmakten.

5. beslut enligt lagen (1966:413) om vapenfri tjänst,

6. beslut som rör skatter eller avgifter.

7. beslut enligt lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel eller beslut i frågor om allmän likviditetsindragning eller allmän prisreglering,

8. beslut enligt lagen (I982:5l3) 8. beslut enligt lagen (I988:000) om förbud mot utförsel av krigsma- om förbud mot utförsel av krigsma- teriel, m.m., teriel, rn. m.,

9. andra beslut enligt lagen (1983: 1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. än sådana som avser återkallelse av tillstånd,

10. beslut om tillstånd till sådan verksamhet som avses i 1 & 3—5 lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

' Förslag enligt prop. 1987/88z69.

• Sida 10
•  Original

UTRIKESDEPARTEMENTET

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 mars 1988

Närvarande: statsrådet Feldt. ordförande. och statsråden Gustafsson. l.e-' ijon. Peterson. Bodström. Göransson. Gradin. Dahl. R. Carlsson. llolm- berg. Hellström. Johansson. Hulterström. Lindqvist. G. Andersson. Thalén

Föredragande: statsrådet Gradin

Proposition med förslag till lag om. . - -: förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m.

1. Inledning

1 Sverige råder sedan länge ett generellt förbudimot utförsel av krigsmate- riel. Regeringen kan medgeundantag från förbudet.

Regeringens prövning av enskilda exportärenden sker med utgångspunkt i de riktlinjer som fastställdes. av riksdagen år 1971 (prop.—19711146. UU 21. rskr. 343) och som riksdagen bekräftade år 1982 (prop. I981f'82: 196. UU 26. rskr. 345). " , ,

Gällande föreskrifter om krigsmaterielexpmt återfinns i lagen (1982:513) om förbud mot utförsel av krigsmateriel. m.m. Genom lagen. som trädde i kraft den 1 januari 1983.'infördes bestämmelser om krav på tillstånd för tillverkare av krigsmateriel för att upplåta eller överlåta rätt att utom riket " tillverka sådan materiel. Samtidigt infördes förbud mot att inom riket bedriva militärt inriktad utbildning av utländska medborgare utan tillstånd av regeringen. Från detta förbud finns vissa undantag.

Även tillverkning av krigsmateriel liksom verksamhet som består i bl. a. förmedling och försäljning av krigsmateriel är underkastad tillsyn och kontroll från statsmakternas sida. Sålunda fordras enligt lagen (1983:]034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel. m.m. regeringens tillstånd för tillverkning av krigsmateriel. liksom i vissa fall för förmedling och försäljning av krigsmateriel m.m. Denna lag gäller inte för statliga myn- digheter. ' '

Mot bakgrund av intresset av att det ökade internationella samarbetet på krigsmaterielområdet och svenska företags inriktning på utländska markna- der utvecklas på ett sätt som står i överensstämmelse med de intentioner som ligger bakom riksdagens riktlinjer för export av krigsmateriel beslöt rege- ringen clen .19 juni 1985 att bemyndiga förutvarande utrikeshandeIsministern att tillkalla en särskild utredare ("landshövdingen Bengt Gustavsson) med uppgift att företa en kartläggning och genomgång av den svenska försvarsin- dustrins verksamhet i utlandet. Utredaren fick också i uppgift att utifrån en

lf)

• Sida 11
•  Original

Sådan genomgång överväga åtgärder som kunde visa sig påkallade för att från. statsmakternas sida styra utvecklingen så att de riktlinjer som riksdagen har uppställt kan fullföljas. "

Utredaren överlämnade i april 1987 sitt betänkande (SOU 1987:8) Försvarsindustrins utlandsverksamhet. Betänkandet har remissbehandlats.

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels utredningens sammanfattning av betänkandet som bilaga ]. dels utredningens lagförslag som bilaga.? och dels en förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena som bilaga 3.

Genom regeringsbeslut den 2 april 1987 bemyndigades jag att tillkalla en särskild'utredare (ambassadören Torsten Örn) med uppdrag att göra en administrativ översyn och utvärdering av verksamheten vid krigsmaterielins- pektionen inom utrikesdepartementets handelsavdelning. Utredaren fick- också i uppdrag att. om resultatet av arbetet föranledde det. lämna förslag till hur handhavandet av de uppgifter som ankommer på inspektionen bör organiseras. '

Utredaren överlämnade i maj 1987 sitt betänkande Krigsmaterielinspek- tionens verksamhet och organisation. Samm. infattningen av betänkandet bör fogas till. protokollet | detta ärende som bilaga 4. '

Den 2 april 1987 tillsattes även en referensgrupp med representanter för utrikesdepal tementets handelsavdelning och generaltullstv relsen för utarbe- tande av förslag till förbättrad tttllkontroll vid utförsel av krigsm.|te|iel.l

Regeringen bemyndigade ocksa samma dag statsministern att tillkalla en medborgarkommission för att granska vissa uppgifter om olaglig svensk vapenexport m.m. ' '

Export av krigsmateriel rör i hög grad Sveriges utrikes- och säkerhetspoli- tik. Det är av stor vikt att exportfrågor handhas med största noggrannhet såväl av de enskilda exportörerna som från myndigheternas sida. Regler om krigsmaterielexporten har funnits under lång" tid och är väl kända av försvarsindustrin. När jag nu lägger fram förslag som innebär skärpt kontroll av krigsmaterielexporten och effektivare kontroll av bestämmelsernas efterlevnad. gör jag det dels mot bakgrund av de krav som den ökande internationaliseringen på krigsmaterielomradet ställer. dels mot bakgrund av att misstankar riktats mot företrädare för svenska företag om att ha överträtt gällande bestämmelser. I vissa fall har åtal väckts. medan förundersökningen i andra delar ännu inte har avslutats. Jag vill understryka. att någon uppfattning i skuldfrågan inte kan uttalas innan ett rättsligt förfarande har slutförts. Enbart misstankar om överträdelser av bestämmelserna är emeller- tid enligt min mening tillräckligt för att nu föreslå skärpta regler rörande kontrollen. '

De förslag om skärpt kontroll som jag nu lägger fram skulle innebära att omfattande ändringar fick göras i den nuvarande lagen om förbud mot utförsel av krigsmateriel. m.m. Jag finner det därför naturligt att regeringen — istället för att föreslå ändringar i nuvarande lag— lägger fram förslag till en ny lag om förbud mot utförsel av krigsmateriel. m.m. _

Därutöver bör regeringen föreslå ändringar i lagen (1983211134) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel. m.m. liksom en ändring i den i

• Sida 12
•  Original

prop. 1987/88:69 föreslagna lagen om rättsprövning av vissa förvaltnings- beslut. . _ ' Regeringen beslöt den 3 mars 1988 att inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om förbud mot utförsel av krigsmateriel. m.m., lag om ändring i lagen (1983: 1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. och lag om ändring i den i prop. 1987/88:69 föreslagna lagen om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut. De lagförslag som remitterades till lagrådet bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 5.

Lagrådets yttrande. som avgavs den 10 mars 1988. bör fogas till protokollet som bilaga 6. I samband med att jag behandlar de olika sakfrågorna och de enskilda paragraferna i mitt förslag kommer jag in på lagrådets synpunkter. Jag kan emellertid redan nu säga att lagrådet i sak i allt väsentligt godtagitlde remitterade förslagen men föreslagit vissa ändringar. Lagrådets granskning har också lett till vissa ändringar | lagtexten.

Efter sammanfattande synpunkter | avsnitt_ 7 kommer' jag under avsnitt 3 att redovisa resultatet' | huvuddrag av den kartläggning som utredningen om svensk utlandsverksamhet på krigsmaterielområdet har genomfört. Därefter kommer jag i avsnitten 4 och 5 att ta upp frågor bl. a. rörande de säkerhetspolitiska kraven på den svenska försvarsindustrin och om krigsma- terielbegreppet. Avsnitt 6 redovisar riktlinjerna för krigsmaterielexporten m.m. 1 avsnitt 7 kommer jag att gå in på frågor som rör slutanvändarintyg m.m. och följderna av vidareförsäljning av svensk krigsmateriel.

Behovet av skärpt kontroll av krigsmaterielcxporten och effektivare kontroll av bestämmelsernas efterlevnad tas upp under avsnitt 8. Jag kommer i avsnitten 10-13 att lägga fram förslag till reglering av marknadsfö- ring avseende materiel och kunnande (avsnitt 10). komplettering av nu gällande regler om kunskapsöverföring (avsnitt 11) och förmedling av krigsmateriel (avsnitt 12) samt införande av skyldighet för svenska tillverkare och försäljare av krigsmateriel att lämna uppgifter om ägande i utländska rättssubjekt inom krigsmaterielområdet (avsnitt 13). I avsnitt 14 kommerjag att redovisa mina ställningstaganden i fråga om en reglering av samarbete med utländsk part.

Förslag som syftar till att uppnå en effektivare kontroll av bestämmelser- nas efterlevnad presenteras i avsnitt 15.

1 avsnitt 16 kommer jag att ta upp vissa förslag som syftar till förenklingar i fråga om kontrollen över krigsmaterieltillverkningen.

Avsnitt 17 behandlar organisatoriska frågor m. m. 1 avsnitt 18 tar jag upp frågor som rör den parlamentariska nämnden för fragor om krigsmaterielcxport och' |nsyn i fråga om krigsmaterielexporten.

Sanktionsbestämmelser m.m. behandlas i avsnitt 19.

Mina kommentarer till de enskilda lagförslagen behandlas i specialmotive- ringen. avsnitt 22.

• Sida 13
•  Original

Prop; .1987/88z'l-54

• Sida 15
•  Original

3.1. Utredningens omfattning och inriktning

Utredningens kartläggning av den svenska f("|rs|'arsindustrins utlandsverk- samhet omfattar 23 företag. Till dessa hör de båda affärsområdena inom FFV-koncernen som sysslar med underhåll och försvarsmateriel.

Utredningen halr indelat den 'svenska försvarsindustrins verksamhet i följande former: .Utveckling tillverkning eller marknadsföring genom egna bolag | utlandet eller bolag som företagen har intre—scn | 2.Upplåtelse eller överlåtelse av tillverkningsrätter till företag | utlandet. 3.U tveckling tillverkning eller marknadsföring genom samarbete med utländska företag. s.k. joint ventures. 4. Marknadsföring | regi av företagens organisation i Sverige.

Utredningens kartläggning vars resultat jag skall redogöra för | korthet beskriver förhållandena' | början av ar l986.' '

(I fråga om mera fullständiga uppgifter rörande kartläggningen. se betänkandet s. 41-72.)

3.2 Svenskaförsvarsindustrinsbolagiutlandet . . . ,

Den svenska försvarsindustrins utlandsbolag omfattar dels helägda bolag'i utlandet, dels bolag som de svenska företagen är majoritetsägare i. dvs. som de äger mer än 50 '7 i och alltså har ett bestämmande inflytande i, dels bolag där de svenska företagen har intressen på minst 20 %. s. k. intressebolag. Kartläggningen omfattar de dotter- och intressebolag utomlands som arbetar med materiel för militärt bruk. Några av de svenska f('|rsvarsindustri- företagen har bolag i utlandet som inte är verksamma inom försvarsmate- rielområdet. Inom de koncerner som försvarsindustriföretagen ingår i finns det åtskilliga systerföretag som driver verksamhet med civila produkter och som också har utlandsbolag. Försvarsindustrins egna bolag inom det civila området och systerfö'retagens utlandsbolag har som regel resurser 'för marknadsföring. Verksamheten är emellertid ofta av helt annat slag än marknadsföringen av krigsmateriel. Både produkterna och den miljö som kunderna verkar i ger marknadsföringen av krigsmateriel en speciell karaktär. Utredningen konstaterar att de svenska försvarsindustriföretagcn i ingen eller mycket liten utsträckning använder de egna bolagen på det civila området eller systerföretzigens"utlandsbolag i'sitt arbete på försvarsmate- ' rielområdet. Det sätt på vilket k(|ncernf('f|retagens utlandsbolag i några fall har medverkat gäller marknadsföring. vilket skall redovisas 'i det'följande.

Kartläggningen visar att de 23' företagen har sammanlagt 17 utländska dotter- och intressebolag som arbetar med krigsmateriel. Utredningen har noterat att därutöver har etablerats ytterligare ett helägt dotterbolag sedan kartläggningen genomfördes. Nio av de 17 bolagen ar helägda. De svenska företagen är majoritetsägare i tva delägda dotterbolag. I de aterstäende se'x

• Sida 16
•  Original

bolagen har de svenska företagen ett intresse på mellan 20 och 40 %.

Drygt hälften av de 17 utlandsbolagen har tillkommit under åren 1983- 1985. Till dessa räknar utredningen också några bolag som tidigare verkat inom det civila området, men som har fått uppgifter även inom krigsmate- rielområdet. .

Knappt hälften av bolagen finns i Västeuropa. Tre bolag verkar i Förenta staterna och två i Brasilien. I vart och ett av länderna Australien, Canada. Indien och Singapore finns ett dotter- eller intressebolag.

Utlandsbolagen arbetar i regel med marknadsföring. Detta gäller 13 av de 17 företagen. Utvecklingsarbete sker i fyra bolag utomlands och tillverkning i tre. Fem utlandsbolag bedriver annan verksamhet, varmed förstås bl.a. projektledning i samarbete med utländska tillverkare och verksamhet som syftar till att finna nya produktide'er. ny teknik och nya marknadskanaler. '

14 av de 17 utlandsbolagen har endast en eller ett par anställda och driver för närvarande en begränsad verksamhet. Detta gäller särskilt de bolag som har tillkommit under de senaste åren. Några bolag har ersatt tidigare agenter. Flera bolag fungerar enligt företagen som representationskontor.

3.3. Upplåtelse eller överlåtelse av tillverkningsrätter till företag i utlandet

Kartläggningen visar att den svenska försvarsindustrin har upplåtit eller överlåtit tillverkningsrätter genom 69 avtal fram till början av år 1986. Samtliga dessa avtal är i kraft. Dock är nio av avtalen vilande, dvs. någon produktion sker inte längre eller har ännu inte kommit i gång.

Av de 69 avtalen ingicks 21 före år 1976. Genomsnittligt per år har företagen sedan mitten av 1970-talet upplåtit eller överlåtit fem tillverknings- rätter. Det största antalet avtal, tolv.-ingicks under år 1982, innan bestäm- melserna om förbud mot denna form av teknologiöverföring trädde i kraft. Efter utgången av år 1982 har tio avtal ingåtts som underställts regeringens

prövning.

Den svenska försvarsindustrin har sålt tillverkningsrätter till företag i sammanlagt 17 länder. Ledande mottagarländer är Förbundsrepubliklen Tyskland. Singapore och Brasilien. Därnäst har flest licenser sålts till mottagare i Schweiz. Förenta staterna och Spanien, följda av Frankrike. Norge och Italien.

3.4. Samarbete mellan svenska och utländska företag

Med samarbete menar utredningen att två eller flera företag har ställt resurser till förfogande för att tillsammans utveckla eller tillverka en ny eller delvis ny produkt. Det innebär som regel en kraftsamling med insatser av de olika slags kunnande som varje företag för egen del förfogar över. Varje företag har nytta av produkten och får också del av resultaten som framkommer i utvecklingsarbetet. Utvecklingen av den nya eller förändrade produkten kan i en senare fas leda till en gemensam tillverkning och ofta till gemensam marknadsföring.

Prop. 1987/882-1'54

• Sida 17
•  Original

Samarbetet sker i några fall i bolagsform. Kartläggningen visar att den svenska försvarsindustrin har träffat.59l

överenskommelser om samarbete med utländska parter. Som framgår av kartläggningén har samarbetet sedan några år tillbaka ökat mycket starkt.

De flesta samarbetande företagen i utlandet finns i Förenta staterna, St('.|rbritan||ien. Förbundsrepubliken Tyskland och Norge. Därnäst kommer Italien. Schweiz. Frankrike och Nederländerna.

Flertalet överenskommelser om samarbete avser någon form av gemen- sam produktutveckling. Detta gäller 48 av överenskommelserna. Även tillverkning och marknadsföring ingår i många överenskommelser om samarbete mellan företagen. Sålunda ingår tillverkning i 39 och marknadsfö- ring i 37 av överenskommelserna.

Kartläggningen visar också att det gemensamma arbetet i 54 av de 59 överenskommelserna skall genomföras hos det samarbetande utländska företaget samt att arbetet i 41 fall skall ske i Sverige. Verksamheten kommer således till största delen att genomföras i båda länderna.

3.5. Den svenska försvarsindustrins marknadsföring utomlands

Med marknadsföring menar utredningen såväl förberedelser för försäljning, dvs. undersökningar av marknaden och planering av marknadsbearbetning- en. som genomförandet av marknadsbearbetningen och uppföljningen av leveranserna. "

Av kartläggningen framgår bl.a. att de svenska försvarsindustriföretagen i allmänhet har särskilda enheter inom sina marknadsavdelningar för försälj- ningen på export.

Marknadsavdelningarna i Sverige styr och genomför i stor utsträckning marknadsföringen utomlands. För undersökningar och analyser av planerna på nyanskaffningar för försvaret i olika länder utnyttjar företagen de resurser - agenter. egna m'arknadsföringsb(.|lag, representationskontor eller konsulter - som de i olika utsträckning har tillgång till utomlands.

De inledande undersökningarna och analyserna i den krävande marknads- bearbetningen fortsätter nästan alltid i regi av marknadsavdelningen i Sverige. Företagen planerar först bearbetningen och väljer strategi för presentation av produkterna och för den offertgivning som kan bli resultatet. Till marknadsbearbetningen hör demonstrationer och andra visningar vid bl.a. mässor. Om det gäller försäljning av stora och kostnadskrävande vapensystem, är bearbetningen en mycket omfattande process. Försäljning av annan materiel som reservdelar och komponenter sker i betydligt enklare former.

Den svenska försvarsindustrin arbetar i allmänhet med ett mycket stort urval av medel i marknadsföringen. Nästan samtliga företag använder broschyrer och kataloger. Företagen deltar nästan överlag också i mässor och andra utställningar. Alla företag utom två annonserar i internationella facktidskrifter. För sin marknadsföring utomlands har alla de undersökta företagen utom två någon form av resurser i andra länder. I de flesta fall är det fråga om agenter. Sju av företagen inom försvarsindustrin har också

Prop. 1987/881154

• Sida 18
•  Original

dotter- eller intressebolag i utlandet som marknadsför krigsmateriel. Sex företag har representationskontor i andra länder.

Den svenska f('.|rsvarsindustrin samarbetar på olika sätt med andra företag i |nark||adsf("|ringen. Vanligast är samarbete med andra svenska företag - 17 samarbetar inom och 19 utanför sina koncerner. Av de totalt 23 företagen arbetar 16 i en del av sin |||arknadsf('|ri|'|g tillsammans med utländska företag.

En del av företagens egna representanter täcker flera länder. Marknadsfö— ringen i de f1esta länder där företagen inte har några egna resurser sker emellertid genom marknadsavdelninge'n i Sverige.

Utredningen har endast i ett fall funnit att ett företag systematiskt använder ett utlandsbolag hos ett systerföretag'inom koncernen för sin marknadsf('|ring. Som tidigare sagts är skälen till detta ringa utnyttjande att marknadsföring av krigsmateriel kräver en så speciell kompetens att det i regel inte har bedömts meningsfullt att-förena den med |||arknadsföring inom andra produktområden. Den militära marknaden är som miljö i regel helt ann(.|rlunda än den civila. Det fordras kunskaper inte bara om de tekniskt komplicerade produkterna utan även om de fö'rhållanden.som de skall användas under. Marknadsförarna måste vara pr(.|duktspecialister och skall dessutom känna till f(:'|rs|"ars|||akten i olika länder.

När det gäller valet av länder i |||arknadsföringen visar kartläggningen att detta i de flesta fall skett enligt riktlinjer som företagsledningen — ibland företagens styrelser - har dragit upp. Flera av företagen har en egen länderklassificering som i stor utsträckning styr planeringen av |||arknadsfö— ringen. "

Företagen ändrar inriktningen och styrkan i sin |||arknadsföring när de inte längre kan räkna med att få exportera till en stat som regeringen tidigare godkänt som mottagarland. I den situationen bedömer företagen det som viktigt att inte med en gång upphöra med alla kontakter. Företagen räknar med att förhållandena kan komma att ändras igen. En rent kommersiell bedömning fordrar. enligt företagen. att de fortsätter att resonera med de presumtiva kunderna men på en mindre konkret nivå än tidigare. På samma sätt förbereder sig företagen på att kunna marknadsföra sina produkter i länder som regeringen enligt deras bedömning inom överskådlig tid kan komma att godkänna som m(_|ttagarländer. '

Företagen diskuterar i regel valet av länder med KMI. Inspektionens bedömningar avgör i allmänhet om de skall gå vidare eller inte". Det har emellertid också förekommit att företag utan förhandskontakter har drivit en affär så långt att problem uppstått när de senare har fått avslag på sin begäran om exporttillstånd. ' '

4. Säkerhetspolitiska krav på den svenska krigsmaterielindustrin m.m.

Den svenska försvarsindustrins förmåga att utveckla och tillverka materiel. som är av vikt för Sveriges försvarskraft. är väsentlig för vår neutralitets- och säkerhetspolitik. Vi vill därigenom undvika-att komma i en sådan beroende- ställning till andra länder att det kan utnyttjas för påtryckningar. eller så att landet i en krissituation står utan viktig materiel eller utan resurser att

• Sida 19
•  Original

underhålla eller snabbt genomföra tekniska förändringar på denna. Även om Sverige av tekniska och ekonomiska skäl behöver importera försvarsmate- riel. får det internationella beroendet inte bli så stort att vår förmåga att uppfylla de säkerhetspolitiska målen kan ifrågasättas.

Denna syn har sedan länge varit vägledande för vår säkerhetspolitik och har lagts fast i en rad försvarspolitiska beslut; Den utvecklas också i det ' betänkande som avgavs av 1969 ars krigsmaterielexportutredning och i den proposition som därpå följde (prop. 1971 :146. UU 21. rskr. 343) liksom av 1979 års krigsmaterielexportkommitte' och i den efterföljande propositionen (1981/82: 196. UU 26, rskr. 345). Däri underströks också vikten av att-Sverige av både utrikes- och försvarspolitiska skäl upprätthåller försvarsindustrins kompetens och konkurrenskraft.

Föreliggande utredning konstaterar också att långsiktigheten och stabilite- ten i den svenska säkerhetspolitiken ställer stora krav på (len svenska försvarsindustrin. En egen försvarsindustri ökar det militära försvarets möjligheter att anskaffa en utrustning som är särskilt lämpad för vår miljö och vårt värnpliktssystem. Genom en 'egen försvarsindustri stärker vi vårt oberoende.

Utredningen anser att exporten har stor betydelse för försvarsindustrins utveckling. Den gör det möjligt att upprätthålla en tillverkning även när livslängden på försvarets materiel ökar och tiden mellan beställningarna blir längre. Exporten bidrar till kontinuiteten, dvs. att det finns tekniker och annan personal som upprätthåller det för det svenska försvaret viktiga yrkeskunnandet inom försvarsindttstrin.

Utredningen anser också att försvarsindustrin, även om bredden i kunnandet är stor, i ökad utsträckning måste kunna samarbeta med teknologiskt kvalificerade företag i andra länder. Detta skapar enligt utredningens mening f("|rutsättningar för en betydligt högre grad av självstän- dighet än om vi skulle tvingas att i ökad omfattning importera färdiga vapensystem.

Flertalet remissinstanser som uttalat sig i dessa frågor ansluter sig till utredningens bedömningar. Flera understryker kraftigt behovet av en inhemsk välutvecklad försvarsindustri och nödvändigheten av export och_ teknologiskt samarbete. Till dessa hör KK, ÖB, FMV, FOA, Försvarsindu- strlföreningen. Svenska Arbetsgivareföreningen, Sveriges Industriförbund. LO och TCO. Andra remissinstanser såsom Sveriges Sociala/emokratiska K t-'i/|rzofr'|'rb|u|d, Folkpartiets Kvinnoförhmu'l. Sveriges Kristna Socialdemo- kraters förbund. Sveriges Socialdwnokrutisku Ungdomsförbund och Centerns Ungrlomsförbund anser att den svenska vapenexporten bör minska eller på sikt upphöra. Några av dessa menar att en analys bör genomföras huruvida detär nödvändigt att bibehålla vapenexporten för att det skall vara möjligt att fortsätta vapenproduktion och utvecklingsarbete för det svenska försva- rets behov, satnt vidare att det skulle vara värdefullt med en kartläggning av kostnaderna och k(_|||sekvenserna av begränsad resp. stoppad vapenexport. Modem/a Ungdomsjk'irbmtdet anser att kretsen av länder tillatna för krigsma- tcrielexport kan ökas (se retnissainmanställningcn s. 89—94).

För egen del vill jag anföra följande. ' ' Enigheten i riksdagen om behovet av en svensk f(.|'rsvarsindustri .med

• Sida 20
•  Original

tillräcklig kompetens och kapacitet har under 1987 års riksmöte ånyo bekräftats.

Som nyss anförts utgör en egen försvarsindustri en väsentlig tillgång i den svenska säkerhetspolitiken. En hög egen förmåga att tillgodose det svenska försvarets behov av materiel skapar respekt för Sveriges vilja och förmåga att föra en fast och konsekvent neutralitetspolitik.

Som också sagts har möjligheterna till en viss export bedömts utgöra en förutsättning för att svensk försvarsindustri skall bibehålla tillräcklig kompe- tens och kapacitet för att även i framtiden kunna fylla sin nuvarande funktion. som huvudsaklig försörjare av materiel till det svenska försvaret.

Flera tidigare utredningar på försvarsmaterielområdet har. i likhet med vad som kommer till uttryck i nu föreliggande betänkande. pekat på faktorer som talar för ett nära samband mellan försvarsindustrins förmåga att tillgodose det svenska försvarets behov av materiel och industrins möjlighe- ter att kunna exportera. En sådan faktor är en stigande produktionskostnads- kurva till följd av att det svenska försvarets beställningar sker i små serier och kommer med ojämna och allt större mellanrum. En annan faktor är behovet att upprätthålla den höga tekniska kompetens som erfordras för att i takt med teknik- och hotutvecklingen kunna förse vårt försvar med modern materiel anpassad efter vårt värnpliktssystem och våra försvarsförhållanden i övrigt.

Riksdagen har vid skilda tillfällen gett uttryck åt samma uppfattning, senast genom godkännandet av proposition 1986/87195 om totalförsvarets fortsatta utveckling (FöU 11, rskr. 310). I propositionen framhöll chefen för försvarsdepartementet att- betydande problem för det svenska försvarets försörjning med lämplig materiel skulle kunna uppstå om krigsmatericlex- porten avsevärt begränsades. Dessutom skulle Sveriges förmåga att själv- ständigt vidmakthålla försvarsmaterielen under kriser och krig nedgå. Föredraganden fann det väsentligt att undvika en sådan utveckling.

Enligt min mening är det angeläget att ingående och allsidigt analysera hur sambandet mellan försvarsindustrins utvecklingsbetingelser och behov av export gör sig gällande liksom hur ett sådant samband kan tänkas komma att utveckla sig i framtiden. Syftet med analysen bör vara att ge underlag för en bedömning av möjligheterna att ytterligare begränsa eller helt avbryta den svenska krigsmaterielexporten.

Jag har därför för avsikt att föreslå regeringen att tillkallat en parlamenta- risk kommitté för att kartlägga och analysera i vilken utsträckning det inom ramen för den av riksdagen i 1987 års försvarsbeslut fastlagda inriktningen föreligger behov av export av krigsmateriel för att bibehålla en livskraftig svensk försvarsindustri.

Särskild uppmärksamhet bör därvid ägnas åt i vad mån en ökad diversi- fiering och civil produktion inom försvarsindustrin kan minska behovet av krigsmaterielexport utan att våra säkerhetspolitiska mål äventyras.

Kommittén bör även presentera en kartläggning och analys av de ekonomiska och tekniska konsekvenserna av olika begränsningar av vapen- exporten jämfört med den nuvarande, liksom av konsekvenserna i fråga om kostnader, teknisk kompetens och beroende som kan bli följden dels av en ökad vapenimport, dels av ett mer omfattande försvarsindustriellt utveck- lings- och produktionssamarbete med utländsk industri.

Zl)

• Sida 21
•  Original

5. Krigsmaterielbegreppet

Lagen om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. innehåller ett bemyndigande för regeringen att bestämma vad som skall avses med krigsmateriel enligt lagen. I enlighet härmed anges i den förteckning som är fogad som bilaga till förordningen (l982:1062) .:.m förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. vilken materiel som utgör krigsmateriel och som därmed omfattas av utförsellagens bestämmelser. Förteckningen upptar 16 huvud- grupper av materiel. Dessa är i sin tur indelade i undergrupper.

En förteckning som den förevarande kan aldrig göras fullständig och entydig. Detta hänger delvis samman med svårigheterna att exakt definiera gränsdragningen mellan civil och militär materiel.

Förteckningen innehåller sålunda materiel som inte under alla förhållan- den är att betrakta som krigsmateriel och som har större eller mindre användning även inom civila verksamhetsgrenar. För att underlätta klassifi- ceringen i sådana fall används i förteckningen ofta uttrycket ”för militärt bruk utformad/e". Detta anger att materielen för att falla under utförselbe- stämmelserna skall ha konstruerats. utrustats eller ändrats på sådant sätt att den påtagligt avviker från motsvarande civila materiel. Andra i förteckning- en förekommande uttryck är "speciella delar till" eller "speciella tillbehör till". Dessa bestämningar anger att materielen inte skall ha civil användning utan vara särskilt konstruerad eller ändrad för att infogas i en slutprodukt som är krigsmateriel.

Mot bakgrund av svårigheter som kan uppkomma vid gränsdragningen mellan civil och militär materiel använder sig KMI — inom vars ansvarsområ- de det ligger att göra bedömningar i klassificeringsärenden — av möjligheten att inhämta synpunkter och råd från teknisk-vetenskaplig expertis på skilda områden. Sedan mitten av år 1984 har denna ordning fått en fastare form genom att regeringen utsett sex fristående experter med erfarenhet från skilda tekniska och vetenskapliga områden. Dessa experter — det s.k. tekniskt-vetenskapliga rådet — står till KMl:s förfogande vid bedömningen av de avgränsningsproblem som kan uppstå vid klassificeringen av materiel.

Nuvarande ordning med en förteckning över vad som är att anse som krigsmateriel och de bestämningar sotn däri anges, har i stort sett varit oförändrad under en lång följd av år. Den nuvarande förteckningen överfördes är 1983 med smärre förändringar från äldre bestämmelser.

Mot bakgrund av den tekniska utvecklingen inom detta område. bör enligt min mening krigsmaterielbegreppet ses över med syftet att genomföra de utvidgningar som kan behövas för att åstadkomma en korrekt klassificering av civil resp. militär materiel. Jag avser därför att föreslå regeringen att en . särskild utredare skall tillkallas för att företa en sådan översyn.

6. Riktlinjer för krigsmaterielexporten m.m.

Grundregeln är att krigsmaterielexport från Sverige är förbjuden. Undantag kan medges från detta förbud. Prövningen av dispensärenden sker med utgångspunkt i de riktlinjersom fastställdes av riksdagen år 1971 (prop.

• Sida 22
•  Original

l97l:l46. UU 21, rskr. 343) och som riksdagen bekräftade år 1982 (prop. l981i82zl96, UU 26, rskr. 345). I 1971 års proposition uttalade föredraganden:

Som jag förut har anfört måste huvudregeln vara generellt förbud mot att exportera krigsmateriel utan tillstånd. De riktlinjer som här redovisas avser att ge närmare ledning för tillståndprt'ivningen.

I vissa fall föreligger ovillkorligt hinder mot krigsmaterielexport. Detta kan vara fallet på grund av internationella avtal; beslut av FN:s säkerhetsråd eller folkrättsliga regler om export från neutral stat under krig. I dessa fall skall självfallet exporttillständ vägras.

Utrikes- och neutralitetspolitiska skäl saknar betydelse i fråga om krigs- materielexport till de nordiska staterna och till de neutrala staterna i'Europa. Därför bör i fredstid tillstånd beviljas för export till dessa stater. I fråga om andra stater måste från fall till fall bedömas om de utrikes- och neutralitets- politiska skälcn har så ringa vikt att export bör tillåtas.

De principiella överväganden som här har redovisats leder till att tillstånd inte bör beviljas för export till

stat som befinner sig i väpnad konflikt med annan stat, oavsett om krigsförklaring har avgetts eller ej.

stat som är invecklad i internationell konflikt som kan befaras leda till väpnad konflikt eller

stat som har mre väpnade oroligheter. Vid tillämpningen av dessa regler bör man dock skilja mellan materiel av utpräglat defensiv karaktär och krigsmateriel i övrigt. De allmänna utrikes- politiska skälen mot krigsmaterielexport har. som jag tidigare har anfört. inte samma tyngd i fråga om defensiva vapen. t.ex. kustartilleri- och luftvärnsma- tcriel. Visserligen bör inte ens defensiv materiel kunna exporteras till stat som befinner sig i väpnad konflikt med annan stat. Men'i de övriga fall som här avses bör export av sådan materiel. som inte kan utnyttjas för att påverka den föreliggande krissituationen, kunna tillåtas. Detta är helt i överensstäm- melse med den praxis som gäller fn.

Starka utrikespolitiska skal talar vidare mot att Sverige exporterar krigsmateriel. som kan bli utnyttjad för att undertrycka mänskliga rättighe- ter. Även om denna princip redan nu kan sägas vara vägledande för praxis i tillståndsärenden. är det angeläget att det uttryckligen slås fast som en grundläggande regel att export inte kan medges i dessa fall. Regeln avses medföra ökad restriktivitet i fråga om urvalet av mottagare för svensk krigsmaterielexport i överensstämmelse med det allmänna syfte som jag förut har angett för de nya riktlinjerna. Regeln bör uttryckas så. att tillstånd inte skall ges för export av krigsmateriel till stat. som på grund av deklarerade avsikter eller rådande politiska förhållanden kan antas använda _materielen för att undertrycka mänskliga rättigheter som anges i FN-stadgan.

Ifråga om reservdelar till tidigare levererad krigsmateriel föreligger särskilda fi'irhällanden. Med den stränga restriktivitet jag förordar för urvalet av de stater till vilka krigsmaterielcéxport skall medges är det osannolikt. att tveksamhet uppståri fråga om export av reservdelar till materiel. för vilken licens en gång lämnats. Skulle detta ändå inträffa. bör enligt min mening avgörande vikt fästas vid att reservdelarna är ett komplement till materiel. som exporterats med vederbörligt tillstånd. För att svensk krigsmaterielindu- stri skall kunna verka på exportmarknaden inom de ramar som jag har angivit är det angeläget att köparna har gotta garantier för att de får reservdelar till inköpt materiel, Reservdelar till tidigare inköpt materiel bör därför få exporteras oavsett förhållanden som jag här angivit som hinder för export. Ovillkorliga exporthinder gäller dock givetvis även i detta fall.

3.3

• Sida 23
•  Original

Utredningen och flera remissinstanser har betonat de svårigheter som uppstår i företagens planering. om'påbörjade eller kontrakterade leveranser måste avbrytas. Dessa svårigheter måste enligt min mening beaktas. Om. som jag har funnit, krigsmaterielexport av viss omfattning skall tillåtas av beredskapshänsyn. bör man också beakta de konsekvenser för sysselsätt- ningen som kan uppstå, om en för export utbyggd kapacitet plötsligt inte kan utnyttjas. Utfärdad exportlicens bör därför indragas. förutom vid ovillkorli- ga exporthinder, endast om den mottagande staten kommer'i väpnad konflikt med annan stat eller får inre väpnade oroligheter. Även i fall av väpnad konflikt bör indragning av licensen kunna underlåtas. om det är förenligt med de neutralitetsrättsliga reglerna och mottagarstaten deltar i konflikten endast symboliskt.

Som utredningen anfört och jag tidigare framhållit medför den tekniska utvecklingen att Sverige med begränsade resurser får allt svårare att-följa med i den tekniska utvecklingen och med egen produktion täcka hela den sektor som är av betydelse för det svenska försvarets behov. Det är som jag också tidigare framhållit inte tänkbart att vi med "hjälp av export av krigsmateriel kan klara detta problem. Det kan därför bli nödvändigt att i framtiden inleda samarbetemed företagi andra stater. lett sådant samarbete måste samarbetspartnern komma med på ett mycket tidigt stadium. Vid

samarbetsavtal mellan företag i Sverige och i andra länder om gemensam ' utveckling och produktion av krigsmateriel bör sådan utförsel till det andra landet som föranleds av avtalet medges oavsett förhållanden som tidigare angivits som hinder för krigsmaterielexport. Dock gäller även i detta fall de tidigare angivna ovillkorliga exporthindren. Avtal av detta slag förutsätter en mycket restriktiv prövning vid val av utländsk samarbetspartner. Jag förutsätter att avtalen alltid skall underställas Kungl. Maj:t och att myndig- heterna skall ha full insyn i den svenska samarbetspartnerns verksamhet.

Liksom f.n. bör endast statlig myndighet eller av staten auktoriserad vapcnimportör godtas som köpare. Detta medför att risken för att krigsmate- riel hamnar hos icke avsedd stat är kraftigt reducerad. För att ytterligare minska denna risk bör utländska köpare av svensk krigsmateriel. om det inte av särskilda skäl kan underlåtas, skriftligen förklara att materielen under de närmaSte fem åren från köptillfället är avsedd för köparens eget behov. .

Ifråga om export av krigsmateriel till befrielserörelser villjag i likhet med utredningen och remissinstanserna hänvisa till den grundläggande principen. vilken bl.a. fastslagits i ett av riksdagen godkänt utlåtande. från statsutskottet (SU 1969z8'2). att ingen stat har rätt att ingripa i en annan stats inre angelägenheter. Hävdandet av denna princip är framför allt i de mindre staternas intresse. En sanktionering av export av krigsmateriel till vad som från svensk sida betraktas som befrielserörelser i etablerade stater skulle urholka principen och undergräva våra möjligheter att hävda den. Trots att neutralitet i formell mening endast föreliggeri krig och inte vid inre väpnade konflikter. skulle en inblandning i sådana konflikter genom export av krigsmateriel till endera parten stå i dålig samklang med 'den svenska neutralitetspolitiken och med det konsekventa svenska stödet för fredlig lösning av konflikter. Därtill kommer svårigheterna att avgöra vad som skall betraktas som befrielserörelse. Principen att endast etablerade stater och av vårt land erkända regeringar eller deras ombud skall kunna uppträda som köpare bör alltså gälla generellt. _

1979 års krigsmaterielexportkommitte. som hade till uppgift att göra en . översyn av riktlinjerna och tillämpningen av dem. fann inte anledning att '

ifrågasätta de grundläggande motiven (SOU 1981:39 Svensk krigsmate- rielexport). Kommittén ansåg att riktlinjerna på det hela taget f_vllt sin

Prop. 1987/882154

• Sida 24
•  Original

funktion väl och att dessa mycket väl kunde ligga till grund för tillståndspröv- ningen även i fortsättningen. Kommittén menade vidare att riktlinjerna liksom dittills borde tillämpas på ett restriktivt sätt samt ansåg att särskild försiktighet borde iakttas när det föreligger anledning befara att ett tilltänkt mottagarlands yttre eller inre stabilitet är i fara eller informationsunderlaget om landet är bristfälligt eller motsägelsefullt.

Iden efterföljande propositionen (prop. 1981/82:196) fann föredraganden kommitténs bedömning väl motiverad och menade att riktlinjerna borde ligga till grund för tillståndsprövningen även i fortsättningen. Föredraganden anslöt sig också till kommitténs uppfattning att man ytterligare borde minska risken för att materiel som exporteras från Sverige hamnar hos icke avsedd stat genom att dels begära intyg om att materielen skall användas av den köpande statens egna försvarsstyrkor. dels slopa den femåriga giltighetstiden för intygen. _

I nyssnämnda proposition tog föredraganden också upp avgränsningsfrå- gorna mellan materiel av utpräglat defensiv karaktär och krigsmateriel i övrigt samt framhöll att det inte är möjligt att dra någon strikt skiljelinje mellan materiel av defensiv karaktär och övrig materiel, men att de båda begreppen likväl inte kan anses vara oegentliga. Föredraganden betonade emellertid att flera faktorer måste vägas in i den totalbedömning som måste göras, bl.a. avseende köparlandets inrikespolitiska förhållanden och utrikes- politiska situation och det sätt på vilket materielen kan väntas bli använd. Utskottet hade ingen erinran häremot (UU 1981/82:26).

Enligt min mening bör riktlinjerna tillämpas på ett mera restriktivt sätt. Jag anser också att det finns skäl att förändra dessa riktlinjer i restriktiv riktning. Jag vill emellertid i denna del avvakta medborgarkommissionens resultat. som kan komma att ge ytterligare underlag för mina ställningsta- ganden.

7.1. Slutanvändarintyg m.m.

Min bedömning: Export av svenska vapen skall endast kunna ske till länder vars regeringar åtagit sig. att se till att dessa vapen 'inte vidareexporteras. Bruket av slutanvändarintyg och s.k. deklaration om egen tillverkning byggs ut och effektiviseras.

De svenska utlandsmyndigheterna får i uppgift att ta emot slutan- vändarintygen från de mottagande ländernas försvarsmyndigheter och vidarebefordra intygen till KMI. '

Utredningens bedömning: De svenska utlandsmyndigheterna bör enligt fasta rutiner få uppgifter om handlingar i ärenden om exporttillstånd. Härigenom menar utredningen att utlandsmyndigheterna får underlag för bedömningar av om leveranser av materiel nått rätt mottagare (se betänkan- det s. 91).

• Sida 25
•  Original

Remissinstanserna: Av de remissinstanser som yttrat sig i fråga om bruket av slutanvändarintyg menar KK att försvarsmakterna av flera skäl har behov av att göra sig av med äldre brukbar materiel och att det därför inte är rimligt att förbjuda vidareförsäljning av svensk materiel för all framtid. Istället bör regeringen på förhand. i samband med en affärsuppgörelses godkännande. göra en bedömning av för hur lång tid slutanvändarintyget skall vara i kraft beroende på den typ av krigsmateriel frågan gäller. KK menar också att om vidareförsäljning tillåts på särskilda villkor, mottagarlandets nationella exportregler bör ligga till grund för tredjelandsförsäljning samt erinrar om att vedertagna ursprungsregler bör tillämpas när vidareförsäljning äger rum. FFV tar upp frågan om export av sådana komponenter som saknar egen identitet och inte bidrar till att höja de kompletta produkternas profil. Om sådana komponenter utnyttjasi mottagarländernas egna konstruktioner, bör enligt FFV de berörda länderna ta ansvar för att de kompletta produkterna inte levereras till oacceptabla länder (se remissammanställningen s. 94—95).

Såvitt avser utlandsmyndigheternas roll ifrågasätter flera remissinstanser utredningens förslag medan några stödjer detta (se remissammanställningen s. 107—108).

Skälen för min bedömning: Export av svenska vapen skall endast kunna ske till länder vars regeringar åtagit sig att se till att dessa vapen inte vidareexporteras. För utförsel skall ett slutanvändarintyg utfärdat av köpar- landets regering regelmässigt krävas. Genom utfärdande av detta slutanvän- darintyg förpliktigar sig köparlandets regering att tillse dels att den svenska materielen endast skall disponeras av dess egen försvarsmakt. dels att materielen i fråga inte får vidareexporteras i någon fortn till ett tredje land utan uttryckligt tillstånd av den svenska regeringen.

Enligt den ordning som började tillämpas i och med den nu gällande lagens ikraftträdande. dvs. med ingången av år 1983. är slutanvändarintygens giltighetstid inte tidsbegränsad. Enligt min mening bör den nuvarande ordningen bestå. Jag är alltså inte beredd att ansluta mig till KK:s uppfattning om att intygcns giltighetstid skall sättas i relation till den typ av materiel exporten gäller. Detta utesluter inte att regeringen efter särskild framställ- ning därom kan pröva frågan om vidareförsäljning av materiel som omfattas av ett slutanvändarintyg.

Bruket av slutanvändarintyg är i många fall den väg som står till buds när det gäller att få försäkringar från mottagaren om att materielen skall användas för eget behov och inte vidareexporteras. Det är därför angeläget. att bruket av intyg från mottagare av krigsmateriel byggs ut så att detta syfte nås i så stor utsträckning som möjligt.

Under år 1986 har också införts ett system med krav på användarintyg för stapelvaror som krut och sprängämnen. s.k. deklaration om egen tillverk- ning. För utförsel av sådan materiel krävs sålunda att en tillverkare av t.ex. ammunition i godkänt mottagarland skriftligt deklarerar att krutet eller sprängämnena skall användas i den egna tillverkningen och inte vidareexpor- teras utan väsentlig bearbetning.

För export av komponenter som utgör reservdelar till tidigare levererad materiel krävs regelmässigt slutanvändarintyg. Också i fråga om komponen- ter som skall ingå i en slutprodukt som skall tillverkas av mottagaren krävs i

'J|

• Sida 36
•  Original

stor utsträckning slutanvändarintyg från mottagaren av den slutliga produk- ten. Om detta inte är möjligt. t.ex. beroende på att komponenterna saknar egen identitet eller utgörs av utbytbara standarddelar och avses ingå i en tillverkares egen produktion, kan slutanvändarintyg inte erhållas. Det är emellertid lika angeläget här som i fråga om krut och sprängämnen att få försäkran från tillverkaren om att vidareexport av komponenterna ej skall ske. Därför har inom utrikesdepartementets handelsavdelning utarbetats ett användarintyg. en s.k. deklaration om egen tillverkning. enligt vilken mottagaren av komponenterna skall deklarera att dessa skall ingå som integrerade delar i egna produkter och att komponenterna inte har någon effekt på slutprodukternas ursprung samt att komponenterna inte skall vidareexporteras i sig.

Jag delar utredningens mening att de svenska utlandsmyndigheterna bör medverka i strävandena att förbättra utförselkontrollen. Detta bör enligt min mening ske på det sättet att utlandsmyndigheterna fortsättningsvis anges som mottagare av slutanvändarintygen och att dessa myndigheter vidarebeford- rar intygen till KMI. Genom en sådan ordning kan missbruk av intygen förhindras.

Som jag tidigare omnämnt skall köparen i ett slutanvändarintyg intyga att materielen skall användas av den egna försvarsmakten och inte vidareexpor- teras. Enligt min mening bör slutanvändarintygen kompletteras så att köparen också förbinder sig att på begäran bekräfta mottagandet av den materiel som omfattas av intyget. Detta kan ske antingen på det sättet att till slutanvändarintyget fogas ett särskilt mottagningsbevis eller att överenskom- melse nås med mottagaren om att till denne översända kopia av utfärdat utförselbevis för påteckning om mottagandet. Också här bör den svenska utlandsmyndigheten på platsen ombesörja kontakten med köparen och vidarebefordra bekräftelsen om mottagandet till KMI.

Jag skall senare i avsnitt 15.2 behandla frågan om att ett tillstånd till utförsel bör kunna förenas med en skyldighet för exportör att inge handling om att viss leverans nått avsedd mottagare.

7.2. Följderna av vidareförsäljning av svensk krigsmateriel. m.m.

Min bedömning: Tillämpningen av kraven på slutanvändarintyg och deklaration om egen tillverkning bygger på ett förtroende för myn- digheter och tillverkare i mottagarländerna. Om en köpare sviker ett sådant förtroende. skall detta påverka hans möjligheter att få nya

leveranser från Sverige. Principen skall vara att ett land vars regering tillåtit eller underlåtit att förhindra vidareexport av svensk materiel inte längre skall få komma i fråga för export av krigsmateriel från Sverige.

Utredningens bedömning: Om en köpare sviker ett förtroende skall detta påverka hans möjligheter att få nya leveranser från Sverige (se betänkandet s. 84-85).

• Sida 37
•  Original

Remissinstanserna: Folkpartiets Kvinnoförbund menar att regeringen bör avbryta exporten vid otillåten vidareförsäljning. alternativt dra in tillverk- ningstillståndet. St-wiges Socialdenmkratiska Krinnojörhtmd anser att det klarare bör utsägas att en köpare. som i strid med slutanvändarintyg sålt svensk materiel vidare. inte i fortsättningen får köpa vapen från Sverige. Samma uppfattning redovisar Sverige's S(7Cfll/lfi'l71(")kftI/ffktl (_l'ngdonmför- hund. Centerns Ungdomsförbu/id menar att all export till länder varifrån det förekommer vidareexport i strid med slutanvändarintyg omedelbart skall stoppas (se remissammanställningen s. 94—95). .

Skälen för min bedömning: Med den restriktiva syn på valet av mottagar- länder som deti svenska politiken står för är det självfallet en viktig del i prövningen av utförselärenden att regeringenkan få försäkringar om att materielen inte når länder den inte är avsedd för. Tillämpningen av kraven på slutanvändarintyg och på deklaration om egen tillverkning bygger på ett. förtroende för myndigheter och tillverkare i mottagarländerna. För att minska risken för oklarheter och missförstånd i förhållande till andra stater kan det vara lämpligt att från fall till fall ingå bilaterala överenskommelser. s.k. Memorandum of Understanding (MOU) med regeringarna i de länder, till vilka vi har en krigsmaterielexport av viss omfattning. i syfte att klargöra tillämpningen av de svenska krigsmaterielexportbestämmelserna.

Om det skulle visa sig att en mottagare sviker förtroendet och vidareexpor- terari strid med gjorda åtaganden. skall detta påverka dennes möjligheter att i fortsättningen få köpa krigsmateriel från Sverige. Principen skall därvid vara att ett land vars regering tillåtit eller underlåtit att förhindra vidareex- port av svensk materiel inte längre skall få komma i fråga för export av krigsmateriel från Sverige. '

8. Behovet av skärpt kontroll av'krigsmateriel- exporten och effektivare kontroll av bestämmel- sernas efterlevnad m.m.

Den svenska krigsmaterielindustrin är underkastad reglering och kontroll i flera hänseenden. Sålunda fordras enligt lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel. m.m. regeringens tillstånd dels för tillverk- ning av krigsmateriel. dels i vissa fall för försäljning och förmedling av krigsmateriel, uppfinning avseende krigsmateriel och metod för framställ- ning av sådan materiel. Kontrollen motiveras av utrikespolitiska skäl och av statsmakternas intresse av att kunna styra den inhemska tillverkningen av krigsmateriel. Kontrollen har också betydelse för enskilds säkerhet och egendom. Lagen kompletteras med föreskrifter i förordningen (1983: 1036) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel. m.m.

Statliga myndigheter omfattas inte av denna kontroll. Det grundläggande förbudet mot krigsmaterielexport återfinns. som tidigare sagts. i lagen (1982z513) om förbud mot utförsel av krigsmateriel. m.m. Som också redovisats tidigare infördes genom lagen dels förbud för tillverkare av krigsmateriel att utan tillstånd av regeringen upplåta eller överlåta rätt att utom riket tillverka sådan materiel. dels förbud att utan

• Sida 38
•  Original

regeringens tillstånd bedriva militärt inriktad utbildning av utländska medborgare inom riket. Tillämpningsföreskrifter till lagen finns i förordning- en (1982:l()62) om förbud mot utförsel av krigsmateriel. m.m.

Den som har fått regeringens tillstånd till tillverkning eller försäljning av krigsmateriel m.m står under kontroll av KMI. Någon motsvarande funktion för KMI finns inte när det gäller export av krigsmateriel. I exportsamman- hang fungerar KMI som ett beredningsorgan — en handläggande enbet — inom regeringskansliet.

Uppgiften att kontrollera att någon olovlig verksamhet inte äger rum och att utreda misstankar om överträdelser av bestämmelserna åvilar polis- och åklagarmyndigheterna samt när det gäller kontrollen över gränserna, tullmyndigheterna. Däremot menar jag att det bör vara en följd av tillståndsgivningen att regeringen kan få uppgifter om att givna tillstånd följs upp på det sätt som varit förutsatt vid tillståndsgivningen.

De svenska reglerna för kontroll av krigsmaterielexporten tillgodoser enligt utredningens mening redan nu högt ställda krav. Utredningen har dock funnit att reglerna på vissa områden behöver kompletteras och kontrollen skärpas. Utredningens överväganden har lett fram till förslag om reglering vad avser bl.a. marknadsföring, utlandssamarbete och kunskapsöverföring liksom förslag till förbättrad kontroll av bestämmelsernas efterlevnad.

Det stora flertalet remissinstanser ställer sig bakom eller lämnar utan erinran utredningens överväganden och förslag. Några remissinstanser, däribland FFV. menar att en utökning av exportkontrollen inte får resulterai en byråkrati som inte leder till målet utan enbart försvårar industrins vällovliga ansträngningar. Färsvarsittdustrtföreningen, till vars yttrande Svenska Arbetsgivartförz'ningen och Sveriges Industriförbund hänvisar, anser att nu gällande regler är tillräckliga och betonar att den oro som för närvarande finns i debatten om vapenexporten inte får påverka regelsyste- met på ett sådant sätt att den svenska försvarsindustrin försvagas. Arbetsgi- varföreningen SFO anmäler likartade synpunkter.

RRV menar att samhällets kontroll bör övergå till att främst värdera företagens system för internkontroll och anser att ett genomförande av utredningens förslag inte kommer att förbättra tillförlitligheten i statens kontroll av krigsmaterielexporten i någon mera väsentlig grad.

Några remissinstanser, däribland kammarrätten i Stockholm, anser att förslagen bör utredas ytterligare. Enligt kammarrättens mening bör det därvid undersökas om de regleringar av förbudskaraktär som betänkandet innehåller låter sig förenas med den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (se remissammanställningen s. 96—98).

För egen del vill jag säga följande. Export av krigsmateriel berör vitala säkerhetspolitiska intressen. Som utredningens kartläggning visar har krigsmaterielindustrins internationella engagemang ökat under senare tid. Det är självfallet av stor vikt att detta engagemang står i överensstämmelse med de intentioner som ligger bakom riksdagens riktlinjer för export av krigsmateriel.

Utredningens kartläggning har visat på att reglerna på vissa områden behöver kompletteras eller skärpas. '

• Sida 39
•  Original

Som jag har betonat inledningsvis är. det av stor vikt att exportfrågor handhas med största noggrannhet, inte minst från industrins sida. och att statsmakterna kan ha förtroende för att de berörda företagen verkar inom de ramar som lagstiftaren har ställt upp. Ett handlande i strid med bestämmel- serna riskerar att försvaga vårt lands internationella anseende.

Jag menar att företagen inom krigsmaterielindustrin mot bakgrund av sin funktion som huvudsaklig försörjare av materiel till den svenska försvars- makten har ett samhällsansvar som innebär att de själva genom effektiva medel måste se till att det inte sker någon olovlig utförsel eller annat åsidosättande av reglerna. Samtidigt måste statsmakterna tillhandahålla ett effektivt kontrollsystem som kan gripa in och motverka överträdelser av bestämmelserna.

De senaste årens händelser på krigsmaterielområdet har visat att kontrol- len av bestämmelsernas efterlevnad inte har varit tillräcklig. Det är därför nödvändigt att kontrollen byggs ut och förstärks på flera plan.

Innan jag går in på de olika förslagen. vill jag ta upp vad kammarrätten i Stockholm berört, nämligen huruvida sådana bestämmelser av förbudska- raktär. som här är i fråga, låter sig förenas med den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Frågan huruvida viss svensk lagstiftning står i överensstämmelse med nämnda konvention har under senare år i takt med den rättstillämpning som kommit till uttryck hos den europeiska domstolen varit föremål för diskus- sion. En fråga som har varit aktuell rör huruvida enskilds civila rättigheter eller skyldigheter åsidosatts genom avsaknad av rätten att få dessa prövade i opartisk och offentlig rättegång och inför oavhängig och opartisk domstol (jfr art. 6 i konventionen).

I syfte att säkerställa att vår lagstiftning generellt motsvarar konventionens krav på tillgång till domstolsprövning. har regeringen. efter lagrådets granskning. lagt fram ett förslag till lag om rättsprövning av vissa förvalt- ningsbeslut (prop. 1987/88:69). Enligt förslaget skall beslut. som regeringen och andra myndigheter meddelar i förvaltningsärenden och som inte kan komma under någon annan domstols prövning, kunna överprövas av regeringsrätten. om beslutet rör tillämpningen av föreskrifter om förhållan- den som avses i 8 kap. 2 eller 3 & regeringsformen, dvs. civilrättsliga och "betungande" offentligrättsliga föreskrifter. Genom att bestämma tillämp- ningsområdet för en ny möjlighet till rättsprövning på detta sätt. täcker man med bred marginal det som rimligen kan omfattas av konventionens krav på tillgång till domstolsprövning.

Som chefen för justitiedepartementet har uttalat i nyssnämnda proposi- tion. bör emellertid vissa beslut tas undan från det nya prövningsinstitutet. Det gäller bl.a. beslut om tillverkning och utförsel av krigsmateriel. Dessa beslut har inslag av sådana utrikes- och säkerhetspolitiska bedömningar som en domstol inte lämpligen bör göra och kan — med undantag för beslut om återkallelse av tillstånd enligt lagen om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel. m.m.. dvs. tillstånd att tillverka krigsmateriel och tillstånd att försälja eller förmedla sådan materiel, m.m. — knappast omfattas av konventionens krav på tillgång till domstolsprövning.

• Sida 40
•  Original

Samma synpunkter gör sig enligt min mening gällande beträffande beslut enligt de nya regler av förbudskaraktär som jag ämnar föreslå i det följande. Också dessa beslut bör därför innefattas i undantagen från tillämpningsområ- det för en ny lag om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut. -

Som jag skall återkomma till i det följande (_avsnitt 15.4) bör i den nya lagen tas in en bestämmelse om återkallelse av utförseltillstånd. vilken bestämmelse inte har någon motsvarighet i nu gällande lag om förbud mot utförsel av krigsmateriel. m.m. Lagrådet har i denna del anfört (s. 134—135) att det förefaller motiverat att rättsprövningsmöjligheten enligt den föreslag- na lagen om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut får omfatta beslut om återkallelse av utförseltillstånd.

Enligt min mening kan man knappast hävda att dessa beslut skulle omfattas av europakonventionens krav på tillgång till domstolsprövning. Inte heller i övrigt kan jag finna att det är ändamålsenligt med domstolspröv- ning i frågor om återkallelse av utförseltillstånd. Även ett sådant beslut kan ha inslag av sådana utrikes- och säkerhetspolitiska bedömningar som en domstol inte lämpligen bör göra. Enligt min mening bör därför även beslut om återkallelse av ett utförseltillständ innefattas i undantagen från tillämp- ningsområdet för lagen om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut.

9. Ny lag om förbud mot utförsel av krigsmateriel. m.m.

Den nuvarande lagen om förbud mot utförsel av krigsmateriel. m.m. reglerar utförsel från riket av krigsmateriel . upplåtelse och överlåtelse till utlandet av tillverkningsrätt avseende krigsmateriel samt inom riket anordnad militärt inriktad utbildning av utländska medborgare. Gemensamt för de angivna verksamheterna är att det fordras tillstånd innan de får genomföras. såvitt inte annat följer av lagen eller annan författning.

Dessa grundregler bör överföras till den" nya lagen. Ifråga om förbudet att utan tillstånd upplåta eller överlåta rätt att utom riket tillverka krigsmateriel kommer jag vidare i det följande att lägga fram förslag om en utvidgning av detta förbud. När det gäller förbudet att inom riket anordna militärt inriktad utbildning av utländsk medborgare kommer jag att föreslå vissa justeringar jämfört med nuvarande reglering. Jag återkommer till detta i speeialmotive- ringen (avsnitt 22 .

IO Marknadsföring av krigsmateriel

Mitt förslag: Den som har tillstånd att tillverka krigsmateriel eller att försälja eller förmedla krigsmateriel m.m.. liksom svenska statliga myndigheter som bedriver motsvarande verksamhet. skall vara skyl- dig att i den ordning som regeringen föreskriver

l. lämna redovisning till regeringen om de länder utanför Sverige i vilka marknadsföring av krigsmateriel bedrivs. vilka bestämda motta— gare marknadsföringen riktar sig till och vilken materiel marknadsfö- ringen avser.

• Sida 41
•  Original

2. lämna underrättelse till regeringen innan anbud lämnas om försäljning eller annat tillhandahållande av krigsmateriel till någon utom riket eller om upplåtelse eller överlåtelse av rätt att utom riket tillverka sådan materiel.

3. lämna underrättelse till regeringen innan avtal ingås om försälj- ning eller annat tillhandahållande av krigsmateriel till någon utom riket.

Regeringen får dels meddela föreskrifter om undantag från redovis- nings- och undcrrättelseskyldighet som nyss sagts. dels i det enskilda fallet medge undantag från sådan redovisnings- oeh underrättelseskyl- dighet.

Regeringen får i det enskilda fallet förbjuda att anbud lämnas om försäljning eller annat tillhandahållande av krigsmateriel till någon utom riket och om upplåtelse eller överlåtelse av rätt att utom riket tillverka sådan materiel samt att avtal ingås om försäljning eller annat tillhandahållande av krigsmateriel till någon utom riket och om upplåtelse eller överlåtelse av rätt att- utom riket tillverka sådan materiel.

Utredningens förslag: Tillståndsluware och statliga myndigheter skall vara skyldiga att lämna en redovisning av sin planerade marknadsföring utom riket. Regeringen får förbjuda att anbud lämnas. avtal ingås eller liknande åtgärder som syftar till att försäljning skall komma till stånd vidtas (se betänkandet s. 93-94).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Svea hovrätt anser att förslaget bör övervägas vidare. varvid särskilt måste beaktas frågan i vad mån den diskussion mellan KMI och företagen på grundval av den redovisning som utredningen förutsätter och KMlzs förhandsgranskning av redovisningen kan komma i strid med den grundlagsfästa yttrande- och .tryckfriheten. Kamnmrrärten i Stockholm menar att förslaget behöver preciseras. Flera remissinstanser betonar att industrin redan i dag håller KMI underrättad om planerade marknadsföringsaktiviteter och menar bl.a. att en formalisering är onödig och skapar byråkrati. Bl.a. Färsvarsimlustriföreningen. Arlmsgii'arförening- en SFO och Stockholms Handelskammare framhåller att det ligger i företagens eget intresse att inte satsa resurser på marknadsföring i länder dit de inte kan förväntas få exporttillständ. Företagens Uppgiflslänmardelega- lion, liksom Svenska Arbersgit'areft'ireningcn och Sveriges Industrzförhund. avstyrker förslaget såvitt avser uppgiftsskyldighet om planerad marknadsfö- ring. Som skäl härför anförs dels s 'årigheten att avgränsa frågan om vad som är att anse som planer för marknadsföring. dels att ett sådant åliggande får anses tveksamt från konstitutionell synpunkt i det att det leder till att företagen skall överlämna brev och annat material som visar marknadsfö- ringsåtgärder. lin sådan ordning skulle strida mot regeringsformens hinder mot undersökning av brev eller annan förtroligförsändelse. Dessa remissin- stanser menar också att uppgifter om marknadsföring som berör utländska kontakter kommer att innebära att de utländska företagen väljer andra

• Sida 42
•  Original

partner än de svenska. Svenska Arbetsgivareförcningen och Sveriges Industriförbund understryker också att det är orimligt att företagen i ett tidigt och ofta känsligt skcdc skall tvingas lämna uppgifter om sin långsiktiga inriktning och framhåller att uppgifterna utgör kommersiella hemligheter. Några remissinstanser framhåller betydelsen av att företagens medverkan i utställningar och liknande aktiviteter inte begränsas. Moderata Ungdomsför- bundet motsätter sig förslaget och föreslår att regeringen årligen publicerar en lista över tillåtna länder resp. tillåten typ av materiel (se remissamman- ställningen s. 109—113").

Skälen för mitt förslag: Som utredningen framhåller är marknadsföring ett omfattande begrepp. Enligt vedertagen uppfattning ligger däri att det skall vara fråga om åtgärder som syftar till att främja avsättning av bl.a. varor och tjänster. Hit hör framställningar och andra handlingar som vänder sig till allmänheten eller en viss grupp av intressenter. Termen täcker också åtgärder som är inriktade på enskilda.

Den svenska krigsmaterielindustrins marknadsföring utomlands sker huvudsakligen med företagens resurser i Sverige. Marknadsavdelningen

eller motsvarande funktion inom företagen demonstrerar materielen, utar-

betar offerter och förhandlar. De agenter som företagen i varierande utsträckning använder sig av verkar i första hand genom att analysera marknaden och förmedla kontakter mellan utländska köpare och den svenska marknadsavdelningen. Några företag använder egna eller samägda utlandsbolag som arbetar på liknande sätt som agenterna. De flesta utlandsbolagen, som de svenska företagen äger eller har intressen i. förfogar över mycket begränsade personella resurser— oftast en eller ett par anställda. Med undantag för några av intressebolagen sker utarbetandet av offerter och förhandlingar med olika köpare även i dessa fall i regi av företagens marknadsorganisation i Sverige.

Företagen underrättar i stor utsträckning KMI om planerade marknadsfö- ringsaktiviteter och inhämtar ofta KMlzs synpunkter bl.a. i fråga om metoder för marknadsföringen och valet av länder.

Det har emellertid i några fall förekommit att företag har gått längre i sin marknadsföring i vissa länder än som från allmänna synpunkter kan accepteras. Det har t.o.m. förekommit att avtal om leveranser har ingåtts och att förskott har uppburits. När företaget i fråga senare har fått avslag på en begäran om exporttillstånd. har problem uppkommit.

En sådan icke önskvärd marknadsföring kan skapa problem även i förhållandet mellan Sverige och köparlandet. Den riskerar också att försvåra exporten för svenska företag som verkar inom andra branscher i landet i fråga.

Nuvarande ordning. nämligen att industrin på frivillig basis underrättar KMI om planerade marknadsföringsätgärder bör. enligt min mening formali- seras i viss utsträckning. Mot bakgrund av vad som förevarit på krigsmate- rielexportområdet under senare år, måste det ligga i statsmakternas intresse att ha ökad kännedom om industrins marknadsföring i utlandet och om åtgärder som planeras i fråga om utbjudande av krigsmateriel och kunnande samt att i vissa avseenden ha möjlighet att ingripa på ett tidigare stadium än vad som för närvarande är fallet. Som jag ser det måste det också ligga i

• Sida 43
•  Original

företagens eget intresse att hålla tillståndsgivande myndigheter underrättade om sin verksamhet på utländska marknader. Detta inte minst för att undvika investeringar i marknadsföring i länder till vilka exporttillstånd eller annat tillstånd enligt lagen inte kan komma att medges.

Utredningen har övervägt frågan om att införa en tillständsprövning i fråga om marknadsföring av krigsmateriel. men avvisat denna tanke bl.a. därför att en sådan ordning skulle leda till en administrativ ordning som i onödan skulle tynga utförselkontrollen. Dessutom skulle det finnas risk för att ett tillstånd till marknadsföring av både köpare och säljare skulle uppfattas som ett bindande förhandsbesked. Jag är ense med utredningen i denna uppfattning.

Att. såsom Moderata Ungdomsförbundet föreslår. årligen publicera en lista över tillåtna länder och vilken typ av materiel som skttlle kunna marknadsföras i vissa angivna länder är inte heller en framkomlig väg. En offentlig redovisning av en lista över länder där marknadsföring av krigsma- teriel skulle få ske. skulle enligt min mening kunna få negativa utrikespolitis- ka konsekvenser. Det vore enligt min mening olämpligt att t.ex. på så sätt offentligt utesluta länder som vi har goda förbindelser med, men som på grund av sitt geografiska läge inte skulle kunna godtas som mottagare av svensk krigsmateriel. Inte heller låter det sig göra att i förväg ange i vilka länder marknadsföring av viss materiel bör tillåtas. En sådan prövning måste, liksom i fråga om prövningen av ett utförselärende, vara resultatet av en totalbedömning där olika omständigheter måste vägas in. bl. a. köparlandets inrikes förhållanden och utrikespolitiska situation samt det sätt på vilket materielen kan väntas bli använd.

Jag förordar i stället att de berörda företagen. liksom statliga myndigheter som bedriver verksamhet inom krigsmaterielområdet. skall vara skyldiga att lämna viss redovisning och vissa underrättelser till regeringen i fråga om sin marknadsföring utomlands, och att regeringen ges möjlighet att i enskilda fall förbjuda att vissa åtgärder kommer till stånd.

Utredningen har föreslagit att de berörda företagen och myndigheterna skall vara skyldiga att. enligt de närmare bestämmelser som regeringen meddelar, lämna en redovisning redan av planeringen av sin marknadsföring av krigsmateriel utom riket. Enligt utredningens mening bör en sådan redovisning omfatta inriktningen av marknadsföringen. ländervalet. avsedda medel för marknadsföringen samt presumtiv köpare och där detta är möjligt. planerade kontakter.

Enligt min mening är det angeläget att redan i lagen precisera i vilka hänseenden uppgifter om marknadsföringen skall lämnas. Jag menar också att sådana uppgifter inte skall krävas i vidare mån än vad som är nödvändigt med hänsyn till regleringens syfte. Jag anser sålunda till en början att en generell redovisningsskyldighet bör omfatta i vilka länder marknadsföring av krigsmateriel de facto bedrivs. vilka bestämda mottagare som marknadsfö- ringen riktar sig till och vilken materiel marknadsföringen avser. Genom en sådan precisering ges regeringen en bild av industrins verksamhet på utländska marknader. samtidigt som det blir obehövligt att i detta hänseende inhämta uppgifter om medel för marknadsföringen. Vidare bör skyldighet föreligga att i god tid underrätta regeringen innan anbud avses lämnas om

• Sida 44
•  Original

försäljning eller annat tillhandahållande av krigsmateriel till någon i utlandet samt om upplåtelse och överlåtelse av rätt att utom riket tillverka sådan materiel. Samma bör gälla innan avtal avses ingås om försäljning eller annat tillhandahållande av krigsmateriel till någon i utlandet.

Redovisnings- och underrättelseskyldigheten bör åvila dels tillståndshava- rc enligt 2 och 3 åå lagen om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel. m.m.. dvs. den som har regeringens tillstånd att tillverka krigsmateriel eller att t.ex. försälja sådan materiel. uppfinning avseende krigsmateriel eller metod för framställning av sådan materiel. dels svenska statliga myndigheter som bedriver motsvarande verksamhet.

En förutsättning för att sådan skyldighet skall åligga tillständshavare och statliga myndigheter som nyss sagts är naturligtvis att företaget eller myndigheten exporterar materiel eller kunnande. Detta innebär att till- ståndshavare som t.ex. endast tillverkar materiel för det svenska försvarets behov inte omfattas av skyldigheten.

I vissa fall synes det inte meningsfullt att ålägga tillståndshavare ifrågava- rande redovisnings- och underrättelseskyldighet. Jag tänker närmast på sådana tillståndshavarc som exporterar i ringa omfattning, t.ex. enskild person som har tillstånd att ladda ammunition för försäljning och då fråga är om rutinartade avtalsslut. t.ex. rörande vissa rescrvdelslcvcranser eller komponentleveranser. Regeringen bör därför ha befogenhet att dels medde- la föreskrifter om undantag från redovisnings- och underrättelseskyldighc- ten. dels i enskilda fall medge undantag från sådan skyldighet. om redovis- ningen eller underrättelserna inte skulle tjäna avsett syfte.

Som framgår av vad jag tidigare sagt kan försäljningsansträngningar riktade mot länder som inte skulle kunna godkännas som mottagare av svensk materiel, skapa problem i Sveriges utrikes relationer och leda till störningar i exportarbetet för svenska företag som verkar inom andra branscher i dessa länder. Om regeringen finner att marknadsföringen riktar sig till ett land som inte skulle kunna godtas som mottagare av viss materiel.

bör regeringen därför ha möjlighet att gripa in i det enskilda fallet och . förbjuda att visst anbud lämnas om försäljning eller annat tillhandahållande av krigsmateriel till någon utom riket eller om upplåtelse eller överlåtelse av rätt att utom riket tillverka sådan materiel. Av samma skäl bör regeringen kunna förbjuda att ett visst avtal ingås om försäljning eller annat tillhanda- hållande av materiel till någon utom riket och om upplåtelse eller överlåtelse av en tillverkningsrätt till någon i utlandet.

Ett sådant förbud innebär självfallet också ett förbud att uppdra åt någon annan att lämna ett anbud eller teckna ett avtal.

Några remissinstanser ifrågasätter om en skyldighet att lämna uppgifter om marknadsföring går att förena med regeringsformens bestämmelser om skydd mot undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse. Från berörd industri har understrukits kravet på behovet av sekretess för uppgifter rörande marknadsföringen. Flera har också uttryckt farhågor för att ett uppgiftslämnande rörande kommersiella hemligheter skulle kunna skada förtroendet för svenska företag som affärspartner till utländska företag.

Jag vill härtill säga följande. Den ordning jag nyss förordat innebär att företag och andra som

• Sida 45
•  Original

exporterar krigsmateriel eller kunnande åläggs skyldighet att lämna redovis- ning och vissa underrättelser i fråga om sin marknadsföring i utlandet. Den omständigheten att sådana uppgifter kan finnas också i brev eller annan korrespondens med t.ex. ett utländskt företag utgör enligt min mening inte ett åsidosättande av den enskildes skydd mot undersökning av brev eller annan förtrolig information.

De uppgifter som jag menar skall lämnas rör enskildas affärs- och driftförhållanden. Sådana uppgifter lämnar flertalet exportörer redan i dag dels inom ramen för den tillsyn som KMI utövar med stöd av lagen om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m.. dels inom ramen för ett enskilt tillståndsärende. Uppgifter om marknadsföring skiljer sig i sekretess- hänseende inte från andra uppgifter som rör kommersiella förhållanden. Fö'r sådana uppgifter gäller sekretess enligt 8 kap. 6 & sekretesslagen (1980: 100) och 2 så sekretessförordningen (1980:657), om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs. Om uppgifterna angår bl.a. Sveriges förhållande till annan stat elleri övrigt rör annan stat. gäller bestämmelserna om utrikessekretess i 2 kap. 1 & sekretesslagen. I vissa fall är också bestämmelserna om försvarssekretess enligt 2 kap. 2 & sekretesslagen tillämpliga.

När det gäller farhågorna för att uppgifter m.m. som hänför sig till marknadsföring kan komma att skada förtroendet för svenska företag som leverantörer av krigsmateriel m.m., vill jag erinra om att de allra flesta exportörer redan i dag håller KMI underrättad om sin marknadsföring. Den omständigheten att denna ordning i viss omfattning formaliseras. menar jag inte skall leda till att utländska parter mister förtroendet för svensk industri. Flera länder, bl.a. i Västeuropa, har för övrigt redan i dag regler om marknadsföring av krigsmateriel.

Vad härefter angår den fråga som Svea hovrätt aktualiserar. nämligen huruvida en sådan diskussion mellan KMI och den berörda industrin om inriktningen av och innehållet i marknadsföringen som utredningen förutsät- ter skall äga rum på grundval av en redovisning om planerad marknadsföring. kan komma i strid med de grundlagsfästa yttrande- och tryckfriheterna, vill jag säga följande.

Utredningens förslag i denna del innebär att uppgifterna bör ligga till grund för en diskussion mellan företagen och KMI om inriktningen av marknadsföringen. Diskussionen bör enligt utredningen omfatta inte bara valet av länder, utan även innehållet i marknadsföringen. (. ex. valet av medel och omfattningen av kontaktarbetet i de olika länderna.

Mitt förslag innebär emellertid en precisering av vilka uppgifter och underrättelser som de berörda företagen och myndigheterna bör lämna och undanröjer, enligt min mening. den tveksamhet som hovrätten i denna del givit uttryck åt. Den skyldighet för företagen och myndigheterna att lämna redovisning om sin marknadsföring resp. underrättelser i vissa avseenden som jag förordar kan inte innebära någon inskränkning i deras grundlagsfästa frihet att utan föregående granskning av något allmänt organ framställa och sprida tryckta skrifter. Inte heller innebär den någon inskränkning i den av regeringsformen skyddade yttrandefriheten.

Redovisningen liksom underrättelserna bör tas om hand av KMI som har

'JJ 'Jl

• Sida 46
•  Original

att i sedvanlig ordning svara för beredningen av ärenden av beskaffenhet att komma under regeringens prövning. Om regeringen därvid finner att en viss åtgärd. t.ex. lämnande av ett anbud bör förbjudas. skall beslut härom fattas och tillställas den uppgiftsskyldige. Inspektionen har således inte någon beslutsbefogenhet i dessa frågor. Däremot måste det vara en uppgift för ' inspektionen att vid kontakt med företaget eller myndigheten i fråga kunna lämna upplysningar om huruvida visst land för närvarande godtas som mottagare av krigsmateriel.

Jag vill understryka att den omständigheten att viss underrättelse om planerad marknadsföringsåtgärd, t.ex. om lämnande av anbud. inte lett till förbud inte får tas till intäkt för att regeringen senare kommer att bevilja tillstånd till utförsel av ifrågavarande materiel eller till upplåtelse eller överlåtelse av rätt att utom riket tillverka krigsmateriel.

11. Kunskapsöverföring

11.1. Förbud att upplåta eller överlåta rätt att utom riket tillverka krigsmateriel

Mitt förslag: Nuvarande förbud för tillverkare av krigsmateriel att utan regeringens tillstånd upplåta eller överlåta rätt att utom riket tillverka krigsmateriel utvidgas. Sålunda skall avtal som innebär upplåtelse eller överlåtelse av rätt att utom riket tillverka krigsmate- riel inte få ingås här i riket och inte hellerutom riket av svensk myndighet. svenskt företag eller den som är bosatt eller stadigvarande vistas här i riket.

Utredningens förslag: Förbudet utvidgas till att gälla envar (se betänkandet s. 99-101).

Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser som yttrat sig i denna fråga. tillstyrker förslaget. Stockho/ms Handels/tummare anser dock att en utvidgning av förbudet endast bör ta sikte på att förhindra transaktio- ner som syftar till att kringgå exportbestämmelserna (se remissammanställ- ningen s. 117). .

Skälen för mitt förslag: Upplåtelse eller överlåtelse av en tillverkningsrätt (licens) innebär att en licenshavare mot eller utan vederlag upplåter eller överlåter antingen en rättighet inom det industriella rättsskyddets område och/eller vetande. know-how. Objektet för en licens kan således utgöras exempelvis av såväl immaterialrättsligt skyddade rättigheter som driftserfa- - renheter som saknar egentligt rättsskydd.

Med rätt att tillverka krigsmateriel avses det medgivande som genom ett avtal lämnas en motpart att utnyttja viss rätt eller att i enlighet med av upplåtaren eller överlåtaren tillhandahållna tekniska underlag. såsom rit- ningar. beskrivningar o.d. tillverka viss krigsmateriel.

Enligt nu gällande bestämmelser är förbudet mot att utan regeringens tillstånd upplåta eller överlåta rätt att utom riket tillverka krigsmateriel

• Sida 47
•  Original

begränsat till att avse tillverkare av krigsmateriel. Lagen förbjuder således inte andra. t.ex. ett handelsföretag eller en enskild som innehar eller har förvärvat en tillverkningsrätt att upplåta eller överlåta denna till någon utom riket.

I motiven till den nuvarande regleringen av upplåtelse och överlåtelse av . rätt att utom riket tillverka krigsmateriel anförde föredraganden i fråga om begränsningen av förbudet. att verkligheten visat att den upplåtelse eller överlåtelse som oftast förekom och som framstod som angelägen att reglera skedde från dem som själva tillverkar krigsmateriel. Mot bakgrund av att tillverkningen vid sådana företag — med undantag för statliga myndigheter — är reglerad genom den kontroll som bedrivs med stöd av bestämmelserna om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, fanns det enligt föredragan- dens mening inte något behov av att knyta den obligatoriska tillståndspröv- ningen till andra än dem som tillverkar krigsmateriel. Föredraganden erinrade också om ett par närliggande bestämmelser som befäste denna uppfattning. nämligen dels de regler som avser regeringens kontroll över tillhandahållande av uppfinning avseende krigsmateriel o.d. och som numera utövas med stöd av lagen om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel. m.m.. dels de regler som med stöd av lagen (1971 : 1078) om försvarsuppfin- ningar tillförsäkrar staten inflytande i fråga om rätten till sådana uppfinning- ar ( se prop. 1981/821196).

Den omständigheten att företagens internationella engagemang, även när det gäller licensgivning, ökat under senare år utgör enligt min mening skäl för att nu komplettera förbudet sa att det omfattar upplåtelse och överlåtelse av rätten att tillverka krigsmateriel utom riket även i regi av den som inte själv tillverkar sådan materiel. Härigenom elimineras också risken för ett kringgå- ende av nu gällande bestämmelser. Jag förordar därför att förbudet att upplåta eller överlåta rätt att utom riket tillverka krigsmateriel skall vidgas. Förbudet bör enligt min mening utformas så att avtal som innebär upplåtelse eller överlåtelse av rätt att utom riket tillverka krigsmateriel inte får ingås utan tillstånd av regeringen. Som lagrådet anfört bör förbudet avse avtal. som ingås här i riket eller utom riket av svensk myndighet, svenskt företag eller den som är bosatt eller stadigvarande vistas här i riket (s. 132—133).

11.2. Förbud att ingå avtal med någon utom riket om utveckling av krigsmateriel m.m. '

Mitt förslag: Avtal med någon utom riket om att för dennes räkning utveckla krigsmateriel eller metod för framställning av- sådan materiel får inte utan tillstånd av regeringen ingås här i riket och inte heller utom riket av svensk myndighet. svenskt företag eller den som är bosatt eller stadigvarande vistas här.

Utredningen har tagit upp vissa frågor rörande teknisk rådgivning och annat konsultarbete samt konstaterat att flera svenska företag säljer ett kunnande som inte omfattas av gällande bestämmelser. Det kan t. ex. vara

• Sida 48
•  Original

fråga om att utveckla system av olika slag som kan användas inom försvarsmakten. Utredningen menar att en komplettering av reglerna till att omfatta denna sannolikt växande form av teknologiöverföring skulle göra lagstiftningen heltäckande. men anser att praktiska skäl talar mot en reglering. Utredningen pekar på att företagen själva i stor utsträckning konsulterar berörda myndigheter. bl. a. KMI. och anser att det även i fortsättningen bör 'ara tillräckligt med sådana frivilliga konsultationer (se betänkandet s. 100-101").

Remissinstanserna har i allmänhet inte kommenterat utredningens bedöm- ningar i denna del. FFl-" instämmer dock tillfullo beträffande vikten av att teknisk rådgivning och annat konsultarbete inte hindras genom nya regler.

Skälen för mitt förslag: Den växande internationaliseringen inom det tekniska området berör med nödvändighet också det militära området. Som jag har framhållit tidigare är det av vikt att den svenska krigsmaterielindu- strin kan hålla en hög teknisk nivå. Utbyte av kunnande främjar bibehållan- det oeh utvecklandet av teknisk kompetens. Samtidigt får utgångspunkten för den svenska krigsmaterieltillverkningen. nämligen att denna skall vara anpassad till det svenska f("irsvarets behov. inte ifrågasättas. Denna syn står i överensstämmelse med de försvarspolitiska beslut som fattats. En tillverk- ning av krigsmateriel i Sverige enbart för den utländska marknaden skulle inte vara förenlig med Vare sig vår utrikes- och neutralitetspolitik eller vår förvarspolitik.

Som utredningen framhåller täcker nuvarande regler inte alla former av överföring av tekniskt kunnande inom krigsmaterielområdet. En form av kunskapsöverft'iring som emellertid ligger nära nu gällande regler om förbud mot kunskapsöverft'öring och som i vissa fall torde kunna inpassas i förbudet att överlåta rätt att utom riket tillverka krigsmateriel är överföring av kunnande efter beställning eller uppdrag av någon utom riket att utveckla viss krigsmateriel för dennes räkning. Samma är förhållandet i fråga om utveckling av en metod för framställning av sådan krigsmateriel avsedd att inpassas i den utländske kundens egen produktion. Det är enligt min mening lika angeläget i dessa fall som i fråga om kunskapsöverföring genom t.ex. licensupplåtclse att en prövning kan ske beträffande omständigheter som bl. a. mottagarland och nu;)ttagarens möjligheter till export av materiel tillver- kad i cnlighet med tillhandahållna tekniska underlag o.d.

Det finns enligt min mening skäl att i särskild ordning kontrollera nyssnämnda verksamhet. Jag menar nämligen att sådan verksamhet inte bör äga rum om den inte också främjar den tekniska utveckling som kan nyttiggöras för vår försvarskraft. Detta hänger samman med den syn jag nyss redovisat. nämligen att utgångspunkten för den svenska krigsmaterielindu- strin måste vara att denna skall -'ara anpassad till det svenska försvarets behov.

Jag förordar således att avtal med någon i utlandet om att för dennes räkning utveckla krigsmateriel eller metod för framställning av sådan materiel inte får ingås. om inte regeringen lämnat tillstånd till det. Som lagrådet anfört bör förbudet gälla avtal som ingås här i riket samt avtal som ingas utom riket av svensk myndighet. svenskt företag eller den som är bosatt eller stadigvarande vistas här (s. 133).

• Sida 49
•  Original

Prövningen av ett tillståndsärende bör i enlighet med vad jag nyss sagt omfatta sådana omständigheter som mottagarland. uppdragets betydelse för ' bibehållande av svensk kompetens inom området. möjligheter för det

svenska försvaret att i övrigt nyttiggöra resultatet av uppdraget samt vad parterna har avsett i fråga om uppdragsgivarens eller beställarens nyttjande av kunskapen.

11.3. Förbud att ingå avtal om ändring av eller tillägg till ingångna avtal om upplåtelse eller överlåtelse av tillverknings- rätt

Mitt förslag: Avtal om tillägg till eller ändring av avtal som innebär upplåtelse eller överlåtelse av rätt att utom riket tillverka krigsmate- riel får inte ingås utan tillstånd av regeringen. om tillägget eller ändringen avser

1. den materiel som får tillverkas.

2. rätt att vidareupplåta eller vidare-överlåta rätten att tillverka krigsmateriel till någon annan.

3. rätt att tillhandahålla krigsmateriel till mottagare som inte angivits i det ursprungliga avtalet.

4. förlängning av avtalets giltighetstid. eller

5. bestämmelser om sekretess.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. dock att utredningens lagförslag inte preciserar vilka ändringar eller tillägg till tidigare ingångna avtal som bör komma under regeringens prövning (se betänkandet s. 99-101).

Remissinstanserna: De remissinstanser som kommenterat förslaget godtar detta. Några menar dock att utredningens lagförslag behöver preciseras ("se remissammanställningen s. 117).

Skälen för mitt förslag: Vid prövningen av en ansökan om tillstånd till upplåtelse eller överlåtelse av en tillverkningsrätt används samma bedöm- ningssätt som gäller för export av krigsmateriel. Eftersom det är fråga om att starta en tillverkning utom riket läggs särskild vikt vid vad parterna preliminärt har kommit överens om i fråga om bl.a. rätten till export av licenstillverkad materiel. möjlighet till vidareupplåtelse eller vidaret'fxverlå- telse av en tillverkningsrätt. avtalets giltighetstid samt bestämmelser om sekretess. Med sistnämnda bestämmelser förstås klausuler om rätt att tillhandahålla handlingar såsom arbetsbeskrivningar o.d. till tredje man. Tillstånd villkoras regelmässigt av att varje ändring i de avtalsvillkor som angivits vara av betydelse för tillståndet skall underställas regeringen för tillståndspröt-ning.

För närvarande finns det omkring 60 licensupplåtelscr ingångna före år 1983. dvs. innan förbudet mot ifrz'igzn-arande kunskz'tpsövcrfi'iring trädde i kraft. och som därmed inte har underkastats regeringens prövning. [ den mån

• Sida 50
•  Original

dessa äldre avtal avses bli föremål för ändring eller tillägg som påverkar föremålet för licensen, måste den tillverkningsrätt som därigenom uppkom- mer emellertid redan i dag vara villkorad av regeringens tillstånd.

Av den skärpning av kontrollen i fråga om krigsmaterielexporten som jag menar skall komma till stånd följer logiskt också en ökad motsvarande kontroll över upplåtelse eller överlåtelse av tillverkningsrätter. Jag menar därför att varje Sådan ändring av eller tillägg till tidigare ingånget avtal som i enlighet med vad jag nyss sagt har betydelse för prövningen av ett tillståndsärende bör göras till föremål för särskild tillståndsprt'fwning. även om ändringen eller tillägget i sig inte innebär att en ny tillverkningsrätt konstitueras.

Jag förordar därför att avtal om tillägg till eller ändring av ingångna avtal som innebär upplåtelse eller överlåtelse av rätt att tillverka krigsmateriel utom riket inte får ingås utan tillstånd av regeringen. om tillägget eller ändringen avser den materiel som får tillverkas. rätt att vidareupplåta eller. i förekommande fall. vidareöverlåta tillverkningsrätten till någon annan. rätt att tillhandahålla materiel till mottagare som inte angivits i det ursprungliga avtalet. förlängning av avtalets giltighetstid eller bestämmelser om sekretess.

112. Försäljnings- och förmedlingsverksamhet avseende krigsmateriel m.m.

Mitt förslag: Bestämmelsen i 3 & lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel. m.m. om förbud att utan tillstånd av regeringen försälja. utbjuda mot vederlag eller ft.")rmedla krigsmate— riel. m.m. ändras så att förbudet omfattar yrkesmässigt tillhandahål- lande här i riket och sådant tillhandahållande utom riket av svensk myndighet. svenskt företag eller den som är bosatt eller stadigvarande vistas här. _

Vissa preciseringar görs också i fråga om undantagen från tillstånds— kravet.

Utredningen har inte särskilt tagit upp denna fråga.

Skälen för mitt förslag: Enligt 3 & lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel. m.m. får krigsmateriel. uppfinning avseende krigsmateriel eller metod för framställning av sådan materiel inte yrkesmäs- sigt tillhandahållas här i riket genom försäljning. utbjudande mot vederlag eller förmedling åt någon inom landet eller i utlandet. om inte regeringen har lämnat tillstånd till det.

Bestämmelsen. som med viss precisering överfördes år 1984 från motsva- rande äldrc lagstiftning i ämnet. har sin grund i behovet att kontrollera inte bara tillverkningen av krigsmateriel utan även sådana dispositioner som titan reglering genom lagstiftning kan bidra till en okontrollerad rustningsindustri.

Fran tillståndskravet gäller vissa undantag. Sålunda behövs inte tillstånd vid tillhandahållandc till svensk statlig myndighet eller sadan tillverkare som har tillstånd att tillverka krigsmateriel av det slag tillhandahållandet avser.

• Sida 51
•  Original

Inte heller behövs tillstånd för innehavare av tillverkningstillstånd. om tillhandahållandet avser krigsmateriel. uppfinning eller metod sotn tillhör eller innehas av tillståndshavaren.

Regeringen har också bemyndigats att meddela föreskrifter om undantag- från tillståndskravet i fråga om handel med skjutvapen. ammunition eller annan explosiv vara som omfattas av vapenlagen (197311176) eller förord- ningen (19492341 ) om explosiva varor. Med stöd av detta bemyndigande har regeringen meddelat föreskrifter om undantag dels såvitt avser handel med vissa skjutvapen som omfattas av vapenlagen. dels såvitt avser handel med ammunition eller annan explosiv vara som avses i förordningen om explosiva 'aror (jfr 3 5 förordningen (1983:1(l36) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel. m.m.).

Bakgrunden till dessa undantag är att handel med såväl skjutvapen och ammunition som andra explosiva varor regleras genom nyss nämnda författningar.

Bemyndigandet för regeringen att meddela föreskrifter om undantag från tillståndskravet gäller endast i fråga om sådan handel som omfattas av bestämmelserna i 'apenlagen resp. förordningen om explosiva varor. Om t.ex. förmedling sker för utländska kontrahenters räkning eller för svensk tillverkares räkning åt någon i utlandet. träffas verksamheten varken av - tillståndskrav enligt vapenlagen eller f("irordningen om explosiva varor. Här gäller i stället den grundläggande föreskriften i 3 5 första stycket om att sådant tillhandahållande kräver tillstånd av regeringen. I syfte att klargöra detta bör en redaktionell ändring göras i bestämmelsen i förtydligande syfte.

Som framgår av förarbetena till lagen om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel m.m. till nu gällande bestämmelse (prop. 1983/84136) tar ' förbudet i 3 & sikte på den sotn här i riket utövar näringsverksamhet som innefattar tillhandahållande av ifrågavarande slag eller den som eljest här i riket yrkesmässigt tillhandahåller materiel eller rättighet av avsett slag. Om' näringsverksamheten innefattar t. ex. förmedling mellan utländska kontra- henter av materiel eller rättighet. krävs således tillstånd. Samma är förhållandet om näringsidkaren i fråga t. ex. köper upp materiel i utlandet och därifrån vidaresäljer den till ett annat land.

För att omfattas av tillståndskravet enligt nuvarande bestämmelse är det således tillräckligt att vederbörande bedriver näringsverksamhet här i landet. Däremot krävs inte att transaktionerna i fråga rent faktiskt äger rum inom landet. _

Enligt min mening bör emellertid bestämmelsen ändras så att förbudet omfattar yrkesmässigt tillhandahållande av krigsmateriel eller avsedda rättigheter. även om tillhandahållandet sker utom riket. Som lagrådet anfört bör förbudet dock begränsas till att avse yrkesmässigt tillhandahållande häri riket samt sådant tillhandahållande utom riket av svensk myndighet. svenskt företag eller den som är bosatt eller stadigvarande vistas här (s. 134).

Bl.a. mot bakgrund av de händelser som ägt rum inom krigsmaterielområ- det under senare tid kan ifrågasättas om det över huvud taget bör vara möjligt att ge tillstånd för verksamhet som innebär t.ex. förmedling av materiel mellan utländska kontrahenter eller för verksamhet som innebär förmedling av rättighet som inte innehas av någon här i riket.

• Sida 52
•  Original

Att helt utesluta en dispensmöjlighet låter sig emellertid inte göra. Däremot menar jag att det klart bör utsägas att särskild försiktighet måste iakttas när det gäller prövningen av ansökningar om tillstånd att tillhandahål- la materiel eller rättigheter för utländska kontrahenters räkning. Principen bör här vara att tillstånd till sådana transaktioner endast bör ges i det enskilda fallet.

Som nyss sagts behövs inte tillstånd för innehavare av tillverkningstillstånd om tillhandahållandet avser krigsmateriel. uppfinning eller tnetod som tillhör eller innehas av tillståndshavaren. Sådan tillståndshavare kan i enlighet härmed köpa upp materiel i utlandet och därifrån vidaresälja den utan särskilt tillstånd. Enligt min mening bör emellertid undantaget i denna del inskränka sig till att avse materiel som tillhör tillståndshavaren och som fysiskt finns inom landet.

Jag förordar således att bestämmelsen ändras i enlighet med vad jag nyss sagt.

13. Uppgiftsskyldighet i fråga om ägande i utländska rättssubjekt inom krigsmaterielområdet

Mitt förslag: Den som har tillstånd att tillverka krigsmateriel eller att försälja. utbjuda eller förmedla krigsmateriel m.m. liksom svensk statlig myndighet som bedriver motsvarande verksamhet. skall vara skyldig att. enligt de närmare föreskrifter som regeringen tneddelar. lämna uppgifter till regeringen om ägande i utländska rättssubjekt som bedriver utveckling. tillverkning. marknadsföring eller försäljning av krigsmateriel.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. dock att utredningens förslag endast avser uppgiftsskyldighet för den som har tillstånd att tillverka krigsmateriel (se betänkandet s. 94-95).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser som uttalat sig i denna fråga har ingen erinran mot förslaget. Moderata Ungdomsförbundet avstyrker förslaget (se remissammanställningen s. 113).

Skälen för mitt förslag: Som framgår av redovisningen av utredningens kartläggning hade den svenska försvarsindttstrin 17 dotter- eller intressebo- lag i utlandet i början av år 1986. Utredningen har anmärkt att därutöver har etablerats ytterligare ett företag sedan kartläggningen gjordes. Nio av de 17 utlandsbolagen är helägda. två är delägda majoritetsbolag och återstoden intressebolag. Det stora flertalet av utlandsbolagen har tillkommit under senare år.

Av nyssnämnda redovisning framgår också att de tlcsta dotter- eller intressebolagen arbetar med marknadsföring inom krigsmatericlområdet. Tillverkning av materiel förekommer i ett par fall. Några av bolagen bedriver utvecklingsarbete. Flera av bolagen sysslar med annan verksamhet. bl.a. projektledning.

Några av de förslag jag har lagt fram i det föregående syftar till att styra den

• Sida 53
•  Original

svenska krigstnaterielindustrins dispositioner via utländska företagsbind- ningar. Detta gäller förslaget om att kunna förbjuda vissa marknadsförings- åtgärder. Förslaget om skärpning av bestämmelserna rörande kunskapsöver- föring verkar i samma riktning.

Utredningen har diskuterat huruvida det därutöver skulle vara lämpligt och möjligt att kontrollera t.ex. svenska utlandsetableringar inom krigsmate- rielområdet.

Utredningen har konstaterat att det i och för sig vore möjligt att kräva särskilt tillstånd t. ex. för svenska bolag som avser bedriva verksamhet utomlands inom krigsmaterielområdet. Utredningen har emellertid funnit sig inte böra föreslå regleringar av denna typ. inte minst därför att svenska rättsregler skulle tvingas ge vika för utländska. i den tnån de inte är förenliga med de rättsregler som gäller i etableringslandet. Denna princip som är en av de grundläggande inom folkrätten har jag stor förståelse för.

Jag menar emellertid. i likhet med utredningen. att det är av vikt att statsmakterna fortlöpande ges en bild av den svenska krigsmaterielindustrins engagemang i utlandet med avseende på verksamheten inom krigsmate- rielområdet. Jag förordar därför att den som har tillstånd att tillverka eller försälja krigsmateriel m.m. liksom svenska statliga myndigheter som bedri- ver motsvarande verksamhet skall vara skyldiga att enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar lämna uppgifter om ägande i sådana utländska rättssubjekt som bedriver utveckling. tillverkning. marknadsfö- ring eller försäljning av krigsmateriel.

_l4 Samarbete med utländsk part om gemensam utveckling eller tillverkning av krigsmateriel

Mitt ställningstagande: .lag föreslår inte nu någon reglering av försvarsindustriellt samarbete med utländsk industri utan avser att ge den kommitté jag tidigare aviserat i uppdrag att ytterligare analysera denna fråga.

Utredningens förslag: Samarbetsavtal med utländsk part om gemensam utveckling eller tillverkning av krigsmateriel regleras. Prövningen bör omfatta en granskning av satnarbetsprojektets förenligth med svensk utrikes- och försvarspolitik och en granskning av sekretesskyddet.

Utredningen menar att exportfrågor m.m. som föranleds av ett avtal om möjligt bör klarläggas i samband med prövningen om godkännande av ett samarbetsavtal. [ prövningen bör ingå en bedömning av exportreglerna i samarbetslandet. Om samarbetslandets exportregler är likartade de svenska. skall export från det samarbetande företaget av gemensamt utvecklade eller tillverkade produkter i många fall kunna ske enligt resp. lands regler titan att särskilda exportvillkor ställs upp i fråga om bl.a. försäljning av gemensamt utvecklade produkter. Om samarbetet avser företag i länder tried en markant annorlunda syn på krigsmaterielexportfrågorna än Sveriges. bör dock särskilda exportvillkor stipuleras. Utredningen tnenar att en överenskom-

Prop. 1987/882154

• Sida 54
•  Original

tnelse om begränsningar av tredjelandsexport i sådana fall bör träffas med samarbetslandets regering. Till grund för utredningens ställningstaganden har legat överväganden och förslag som redovisas i 1984 års försvarskommit- tés slutbetänkande (SOU l987:9) Det svenska totalft'irsvaret inför Gti-talet (se betänkandet s. 96-99).

Remissinstanserna: De flesta godtar förslaget att reglera samarbete mellan svensk och utländsk industri. Flertalet delar i princip utredningens övervä- ganden. Flera betonar också vikten av att gemensamt utvecklade eller tillverkade produkter skall exporteras enligt resp. landsnationella regler. Sveriges Sotia/demoki-ariska [(t-'imtaförbtuta' menar att utredningens förslag om principerna för prövning av exportfrågor inom ramen för ett samarbete innebär en uppluckring av den nuvarande vapenexportlagstiftningen och avstyrker förslaget i den delen. Likartade synpunkter ger Sveriges Socialde- mokratiska Ungdonzxförbtmd uttryck åt. Förbundet menar att det är oacceptabelt att Sverige skall kunna delta i vapenprojekt som andra länder sedan säljer vidare utan svensk möjlighet att påverka. Sveriges Kristna Socialdt'mokraters Förbund avvisar varje försvarsindustriellt samarbete som skttlle ske till priset av att den svenska vapenlagstiftningen sätts ur spel (se remissamtmtnställningen s. ll3— I 17).

Skälen för mitt ställningstagande: Som jag redan berört år det av kompetensmässiga och finansiella skäl i vissa fall svårt eller omöjligt för svensk försvarsindustri att på egen hand utveckla materiel för det svenska försvaret. Valet står mellan två alternativ: att importera ett färdigt system från ett annat land. eller att i samverkan tued utländsk industri tillverka en gemensam produkt. 1 det senare fallet katt en egen svensk kompetens säkras på ett bättre sätt än vad som är fallet om vapnen skttlle importeras.

Vid en ytterligare begränsning av vapenexporten kan denna valsituation komma att aktualiseras i ökad ttsträckning. Den kommitté som jag tidigare aviserat skall presentera en kartläggning och analys av de ekonomiska och tekniska konsekvenserna av olika begränsningar av vapenexporten. jämfört med den nuvarande. Förutom detta kommer jag att föreslå regeringen att uppdra åt kommittén att analysera de konsekvenser i fråga om kostnader. teknisk kompetens och beroende av andra länder som kan bli följden dels av import av vapen. dels av ett mer omfattande försvarsint'lustriellt utvecklings- och produktionssatnarbete med utländsk industri.

Något förslag till ny reglering av försvarsindustriellt samarbete med utländsk industri lägger jag därför inte fram nu.

Detta innebär att de av riksdagen fastlagda riktlinjerna för samarbetsavtal på detta område komtner att fortsätta att gälla fram till dess att riksdagen fattat nytt beslut.

Vid regeringens prövning av de samarbetsavtal som kan komma att aktualiseras under mellantiden bör dock särskild uppmärksamhet ägnas frågan om eventuell vidareexport av svensk materiel eller materiel som sammansatts eller tillverkats på grundval av svenska licenser. Sådan vidare- export skall endast få förekomma till länder som i övrigt ttppfyllcr kraven för krigsmaterielexport från Sverige. Undantag från denna regel kan endast kotntna i fråga i sådana fall då samarbetet är av tttt'nnordentlig såket'hetspttdi- tisk vikt för Sverige. Utrikesni'tmndcn bör alltid höras i sådana ärenden.

4—1

• Sida 55
•  Original

15. Effektivare kontroll av bestämmelsernas efter- levnad

15.l Allmänt

Utredningen har berört frågor om ökad-intern kontroll inom företagen och menar bl.a. att det är viktigt att företagen överväger sin administrativa organisation och sina styrsystem för att därigenom effektivisera den interna kontrollen. Utredningen framhåller också vikten av att de anställda genom utbildning och information får ökade kunskaper om exportbestämmelserna och hur de tillämpas (se betänkandet s. 85-86").

Flera remissinstanser har också tagit upp dessa frågor. Några understryker att det i första hand åvilar företagen själva att följa upp och kontrollera att de noga följer gällande bestämmelser. Ett par remissinstanser föreslår att företagen var för sig upprättar ctt kontrollsystem och att företagen utser cn kontrollansvarig inom företaget och anmäler detta till KMI. RRV anser att samhällets kontroll bör övergå till att främst värdera företagens system för internkontroll och att staten bör fastställa kraven på sådan kontroll (se remissammanställningen 5. 98—100).

Jag delar utredningens uppfattning om att det bör vara en uppgift för företagen att genom effektiva åtgärder se till att överträdelser av bestämmel- serna inte äger rum samt att uppbyggnaden av kontrollen bör ske inifrån företagen själva. Som jag har sagt tidigare måste företagen inom krigsmate- rielindustrin mot bakgrund av sin viktiga roll för svensk säkerhetspolitik själva ta på sig ett samhällsansvar och bygga upp system som minimerar risken för överträdelser av bestämmelserna. Jag kan i detta sammanhang inte underlåta att understryka vikten av att statsmakterna kan känna förtroende för företagen och deras ledningar.

Hur en intern kontroll skall organiseras är emellertid en fråga som det ankOmmer på företagen själva att ta ställning till. Däremot är det statsmak- ternas sak att skaffa sig ett effektivt kontrollsystem som kan gripa in och motverka överträdelser av reglerna. I ett hänseende menar jag dock att myndigheterna har ett ansvar också när det gäller verksamheten inom företagen. Detta gäller information om gällande bestämmelser för svensk krigsmaterielexport. Jag skall senare återkomma till detta ämne.

De förslag och överväganden som jag skall redovisa i det följande menar jag sammantagna skall fylla funktionen av ett utbyggt kontrollsystem.

Innan jag går närmare in på de enskilda förslagen vill jag med några ord beröra frågan om statliga styrelseledamöteri exportföretagens styrelser. Det skulle kunna hävdas att en ordning med statligt utsedda styrelseledamötcr skulle kunna tillförsäkra staten en bredare insyn i företagens verksamhet och att sådana styrelseledamöter därmed på ett tidigare stadium skulle kunna verka för det allmännas intresse när det gäller främst exportfrågor. Jag delar emellertid utredningens mening när den framhåller svårigheterna för en statligt utsedd styrelseledamot att i praktiken kontrollera enskilda exportaf- färer. Dessutom är skillnaderna i verksamhet och organisation mellan företagen stora. samtidigt som ett behov av insyn i verksamheten skulle variera. I likhet med utredningen anser jag att en effektivare insyn kan uppnås genom andra åtgärder.

Prop. 1987/88: 154

• Sida 56
•  Original

15.2. Villkor och kontrollbestämmelser m.m.

Mitt förslag: Tillstånd enligt lagen fär förenas med villkor samt med kOntrOll- och ordningsbestämmelser.

Utredningen lägger inte fram något förslag i denna del.

Skälen för mitt förslag: Beslut om tillstånd till utförsel av krigsmateriel måste kunnaförenas med villkor samt med kontroll- och ordningsbestäm- melser. I fråga om sådana beslut kan i tillståndet anges att detta skall återsändas till KMI efter verkställd leverans. Om beslutet avser utförsel av materiel för t.ex. demonstrationsändamål. bör ett sådant beslut innehålla bestämmelser som ålägger exportören att anmäla till KMI när materielen återinförts till riket.

I syfte att kontrollera att levererad materiel kommit avsedd mottagare tillhanda, bör ett utförseltillständ också kunna förenas med ett åliggande för exportören att inge en handling som utvisar att materielen nätt avsedd mottagare. En sådan handling kan utgöras av bekräftelse om mottagandet eller av dokument utfärdade av mottagarlandets tullmyndigheter. t. ex. tullsedel. som visar att materielen inklarerats för mottagarens räkning.

Behovet av villkor samt av kontroll- och ordningsbestämmelser gör sig gällande också i fråga om tillstånd att uppläta eller överlåta rätt att utom riket tillverka krigsmateriel och att utveckla krigsmateriel eller metod för fram- ställning av sådan materiel åt någon utom riket liksom i fråga om tillstånd till att här i riket bedriva militärt inriktad utbildning av utländsk medborgare.

15.3. Uppgiftsskyldighet i fråga om utförd materiel, m. m.

Mitt förslag: Regeringen får föreskriva att den som har tillstånd att föra ut krigsmateriel eller att upplåta eller överlåta en tillverkningsrätt skall vara skyldig att lämna uppgifter om utförd materiel resp. upplåten eller överlåten tillverkningsrätt.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. Utredningen har därutöver föreslagit att den som har fått tillstånd att föra ut materiel eller tillstånd att upplåta eller överlåta rätt att utom riket tillverka krigsmateriel skall vara skyldig att lämna även andra uppgifter och handling- ar som behövs för kontrollen av verksamheten (se betänkandet s. 91 —92).

Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig i dessa frågor godtar i allmänhet utredningens förslag. Regionåklagurnrwzdighelen [ Karlstad menar dock att utredningen inte tillräckligt klargjort behovet av införande av uppgiftsskyldighet i fråga om exporterad materiel och upplåten eller överläten tillverkningsrätt. Företagens Uppgift/[ihmardelegalinn till vars yttrande Svenska Arbetsgivare 'öreningm och Sveriges Industrlfc'irbimd hän- visar, menar bl.a. att det direkt av lagen bör framgå i vilka hänseenden uppgifter skall lämnas samt att det vid uppgiftslämnandet skall framgå vilken

• Sida 57
•  Original

sekretess som gäller för uppgiften i fråga. Moderata Ungdonuförbundet avstyrker förslaget i den del det avser en generell skyldighet att lämna uppgifter om verksamheten och menar bl.a. att en sådan skyldighet är främmande för svensk rättstradition (se remissammanställningen s. 108—109).

Skälen för mitt förslag: Den som har fått regeringens tillstånd att tillverka eller försälja krigsmateriel m.m. står, som jag tidigare nämnt. under tillsyn av KMI. Bestämmelser härom finns i lagen om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel. m.m. och tillhörande förordning. Tillståndshavarna är skyldi- ga att med jämna tidsintervall avge deklaration till inspektionen rörande verksamheten. Sålunda skall deklarationer för tillverkare innehålla uppgifter om bl.a. tillverkad. beställd, levererad och importerad materiel, liksom uppgifter om materielens art, kvantitet och värde. Sådan tillståndshavare är också skyldig att efter anmodan av KMI lämna de upplysningar och handlingar som behövs för kontrollen samt att ge tjänstemän hos KMI tillträde till lokaler där verksamheten bedrivs.

Såväl tillverkare som försäljare av krigsmateriel — statliga myndigheter undantagna — har således redan i dag en omfattande uppgiftsskyldighet. Skyldigheten att lämna uppgifter omfattar även exportverksamheten i den mån denna har betydelse för tillsynen.

Enligt min mening finns det inte anledning att därutöver ålägga den som I har tillstånd att föra ut viss materiel eller tillstånd att upplåta viss tillverk- ningsrätt en generell skyldighet att lämna uppgifter och handlingar om verksamheten. Jag menar också att ett sådant åläggande kan leda till att regeringen påtar sig uppgiften att kontrollera exportverksamheten på ett sätt som inte står i samklang med den ansvarsfördelning som råder mellan tillståndsgivande instans och de myndigheter inom vars ansvarsområde det ligger att kontrollera att gällande regelverk följs och att beivra överträdelser.

Däremot delar jag utredningens mening att den som har beviljats tillstånd att föra ut en bestämd mängd krigsmateriel eller att upplåta eller överlåta rätten att tillverka krigsmateriel utom riket bör vara skyldig att lämna uppgifter som rör utförd materiel resp. upplåten eller överlåten rätt att utom riket tillverka sådan materiel. Sådana uppgifter som är relaterade till ett givet tillstånd måste nämligen kunna krävas i syfte att följa upp förhållandena i fråga om det lämnade tillståndet. Jag tänker här särskilt på uppgifter om verkställda leveranser och uppgifter rörande viss licens fortbestånd.

Det skulle kunna hävdas att det kan vara obehövligt att, vid sidan av möjligheten att förena enskilda tillståndsbeslut med t.ex. kontroll- och ordningsbestämmelser. föreskriva generella regler om uppgiftsskyldighet i fråga om bl. a. utförd materiel och beviljade licenser m.m. Jag menar emellertid att det är viktigt att genom normer få till stånd ett fortlöpande uppgiftslämnande i de fall uppgifter bör lämnas utan undantag och förbehålla möjligheterna att ställa upp särskilda kontroll- och ordningsbestämmelser till de fall de enskilda besluten och speciella omständigheter föranleder det.

Jag förordar därför att regeringen bemyndigas meddela föreskrifter om uppgiftsskyldighet i fråga om utförd materiel och beviljade licenser.

• Sida 58
•  Original

15.4. Återkallelse av utförseltillstånd

Mitt förslag: Tillstånd till utförsel av krigsmateriel får återkallas av regeringen. om tillståndshzwaren har åsidosatt föreskrifter. villkor eller kontroll- eller ordningsbestämtnelser som har meddelats med stöd av lagen eller om det finns andra särskilda skäl till återkallelse.

Utredningen utgår från att regeringen har möjlighet att upphäva ett beslut om exporttillstånd. om mottagaren skulle visa sig vara en annan än den som har framgått av de ursprungligen lämnade uppgifterna (se betänkandet s. 85).

Remissinstanserna har inte särskilt kommenterat denna fråga.

Skälen för mitt förslag: Frågan om indragning av utfärdat exporttillstånd togs upp redan i 1971 års riktlinjer för krigsmaterielexporten. Möjligheten till återkallelse av tillstånd blev dock inte föremål för någon lagreglering. Jag anser nu tiden vara mogen att reglera frågan.

l—"örctlragande anförde i denna del.

Utredningen och flera remissinstanser har betonat de svårigheter som uppstår i företagens planering. om påbörjade eller kontrakterade leveranser måste avbrytas. Dessa svårigheter måste enligt min mening beaktas. Om. som jag har funnit, krigsmaterielexport av viss omfattning skall tillåtas av beredskapshänsyn. bör man också beakta de konsekvenser för sysselsätt- ningen som kan uppstå. om en för export utbyggd kapacitet plötsligt inte kan utnyttjas. Utfärdad exportlicens bör därför indragas. förutom vid ovillkorli- ga exporthinder. endast om den mottagande staten kommer i väpnad konflikt med en annan stat eller får inre väpnade oroligheter. Även i fall av väpnad konllikt bör indragning av licensen kunna underlåtas. om det är förenligt med de neutralitetsrättsliga reglerna och mottagarstaten deltar i konflikten endast symboliskt.

I 1971 års proposition anförde föredraganden emellertid också att ekonomis- ka och arbetsmarknadspolitiska skäl inte borde anses avgörande. Han anförde också att hänsynen till sysselsättningen i och för sig har största vikt. men att om begränsningen av krigsmaterielexporten får negativa effekter på sysselsättningen dessa frågor får angripas med arbetstmtrknads- och närings- politiska insatser.

Jag delar i princip vad föredraganden anfört som skäl för indragning av ett givet exporttillstånd. Jag vill dock framhålla att jag inte är beredd att anse att de konsekvenser för sysselsättningen som kan uppstå skall hindra ett återkallande av exporttillstånd. om skäl för återkallelse annars skulle föreligga. Sådana frågor får. som nyss sagts. lösas med arbetsmarknads- och näringspolitiska insatser.

"Den diskussion som förevarit om krigsmaterielexporten under senare tid visar på att det finns andra skäl än de nyss redovisade att återkalla ett givet exporttillstånd. En sådan situation kan föreligga om det visar sig att en svensk exportör i sin ansökan om exporttillstånd lämnat felaktiga eller vilseledande uppgifter om rätt mottagarland eller förtigit väsentlig information. Att ett tillståndsbeslut kan återkallas på grund av vilseledande eller felaktiga uppgifter följer emellertid redan av allmänna förvaltningsrättsliga principer.

• Sida 59
•  Original

Det är enligt mitt mening likväl angeläget att återkallelseinstrumentet framgår direkt av lagen.

Också i andra fall bör ett tillstånd till utförsel kunna återkallas. nämligen om en tillståndshavare har åsidosatt en föreskrift eller ett villkor som meddelats med stöd av lagen eller annars underlåtit att efterkomma kontroll- eller ordningsbesti'immelser sotn meddelats med stöd av denna. Förutsätt- ningen för att det skall vara meningsfullt att återkalla ett givet utförseltill- stånd är självfallet att utförsel ej ägt rutn.

15.5. Revisorernas roll i kontrollarbetet

Mitt förslag: Om en revisor i sin granskningsverksamhet har framfört någon anmärkning i revisionsberättelsen i fråga om företagets efter- levnad av bestämmelserna i lagen. skall han genast sända in en kopia av ret-*isionsberåttelsen till regeringen. Motsvarande skyldighet åligger en revisor vid en svensk statlig myndighet.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. Utredningen har därjämte föreslagit att en revisor. om det begärs. skall vara skyldig att bestyrka uppgifter som exportör eller liccnsupplåtare skall lämna ("se betänkandet s. 86-87).

Remissinstanscrna: Flera av de remissinstanser som uttalat sig i dessa frågor är tveksamma eller kritiska till utredningens förslag. Några avstyrker dessa. Såvitt avser förslaget att en revisor skall vara skyldig att ge in en avskrift eller en kopia av revisionsberättelsen till regeringen. om revisorn har framfört anmärkning i berättelsen om åtgärd som strider mot bestämmelser- na i lagen om förbud mot utförsel av krigsmateriel eller annars gjort någon anmärkning av betydelse med avseende på företagets eller myndighetens verksamhet inom krigsmaterielområdet. menar bl.a. KK och Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR att det kan ifrågasättas huruvida revisorerna har den kompetens som erfordras för en meningsfull granskning av hithöran- de ft'ärhållanden. Visserligen menar dessa remissinstz'tnscr. bör överträdelser och felaktigheter som upptäcks av revisorerna omnämnas i revisionsberättel- sen. Det bör emellertid inte ankomma på en revisor att tillställa regeringen sådan berättelse. ] stället bör KMl begära in såväl ret-'isionsberättelser som årsredovisningar från samtliga företag för att därefter avgöra vilka ytterligare kontrollinsatser som kan vara påkallade.

Regionåklagarmj'tza'z'gheten ! Karlstad anmäler betänkligheter mot försla- get och menar att en skyldighet för en revisor att vidarebefordra uppgifter om missförhållanden i företaget inte är ägnade att stärka det förtroendefulla förhållande som bör råda mellan revisorer och företrädare för företagen. Ktmmmrrr'itten i Stockholm anser att revisorernas roll som förtroendemän för aktieägarna. företaget. bt'n'genärerna. de anställda och aktieki'ipurna uttun- nas om de åläggs uppgifter utöver dem som de har enligt aktiebolagslagen och som endast syftar till att tillgodose det allmänmts intresse. Med hänsyn till de speciella förhz'illanden sotn råder inom krigsmaterielindustrin vill

• Sida 60
•  Original

kammarrätten dock inte motsätta sig förslaget i denna del. RÅ menar att en gransknings- oeh rapporteringsplikt sannolikt kan ge betydande preventiva effekter och anser att lagtexten bör kompletteras så att det därav direkt framgår att en revisor har skyldighet att granska om bolaget gjort sig skyldigt till rena lagöverträdelser. _

När det gäller utredningens förslag. att ålägga en revisor skyldighet att på begäran bestyrka uppgifter som tillståndshavare skall lämna menar flera remissinstanser, däribland KK oeh Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR att en sådan ordning är ett klart avsteg från gällande praxis och att det inte kan krävas att revisorerna skall åläggas uttala sig i frågor där de saknar kompetens. Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR menar dock att syftet med förslaget torde kunna uppnås genom att visst tillstånd villkoras av att företagens uppgifter åtföljs av ett s. k. revisorsintyg, som dock inte bör begäras i frågor som ligger utanför auktoriserade revisorers naturliga kompetensområde. Enligt Stockholms Handelskammare finns det ingen anledning att bolagens normala företrädare inte skall tilläggas fullt förtroen- de och därmed följande ansvar när det gäller bl. a. exportuppgifter (se remissammanställningen s. 100—104).

Skälen för mitt förslag: Företagens revisorer skall enligt aktiebolagslagen (19751385) i den omfattning som god revisionssed bjuder granska aktiebola- gens årsredovisningar samt styrelsens och verkställande direktörens förvalt- ning. Motsvarande skyldighet åligger en revisor utsedd enligt lagen (l98tlzl 103) om årsredovisning m. m. i vissa företag. Denna lag omfattar bl. a. handelsbolag och enskilda näringsidkare med minst tio anställda.

Revisorernas granskning av förvaltningen syftar främst till att klargöra om en åtgärd eller försummelse som kan leda till ersättningsskyldighet ligger verkställande direktören eller en styrelseledamot till last. I fråga om bl.a. handelsbolag gäller enligt nyssnämnda lag motsvarande granskning företags- ledningen. [ granskningen ingår såvitt avser aktiebolag också att pröva om verkställande direktören eller en styrelseledamot på annat sätt handlat i strid mot aktiebolagslagen eller bolagsordningen. Till revisorernas uppgifter hör också att granska om bolagets system för planering och kontroll är utformade på ett ändamålsenligt sätt.

En revisionsberättelse skall, enligt aktiebolagslagen och motsvarande bestämmelser i lagen om årsredovisning m. m. i vissa företag. innehålla uppgifter om de anmärkningar med anledning av försummelser som verkstäl- lande direktören eller någon ur styrelsen resp. i företagets ledning kan ha gjort sig skyldig till. Revisorerna kan dessutom i revisionsberättelsen redovisa upplysningar som de anser bör komma till aktieägarnas resp. den årsredovisningsskyldiges kännedom. Enligt de rekommendationer som Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR har utfärdat. skall en revisor som upptäcker väsentliga svagheter i t. ex. företagens kontrollsystem rapportera dessa till företagsledningen. Avsikten är att ledningen omedelbart skall kunna vidta åtgärder och på det sättet förhindra avsiktliga eller oavsiktliga fel i verksamheten.

Om revisorerna har anmärkt på brister i företagens tilllämpning av vissa skatte- och avgiftsft'jrfattningar_ föreligger en skyldighet att överlämna en avskrift av revisionsbert'ittelsen till länsstyrelsen (10 kap ll") & aktiebolagsla-

• Sida 61
•  Original

gen resp. 4 kap. l() s" lagen om ;"irsrcdm'isning m. m. i vissa företag).

Redan i propositionen 1975: 103 om förslag till ny aktiebolagslag betonades det självklara i att revisorernas uppgift inte bara är att beakta aktieägarnas intressen. Revisorerna måste vid sin granskning ägna stor uppmärksamhet åt i vad mån bolagsledningen beaktat samhällets. de anställdas och övriga. borgenärers intressen. Vidare framhölls vikten av att revisorerna beaktar den aktieköpande allmänhetens intressen i sammanhanget. I proposition 1984/85:30 med förslag till ändring i aktiebolagslagen framhölls också revisorernas självständiga ställning gentemot både styrelsen och aktiemajori- teten.

Revisorernas förvaltningsrcvision skall bl. a. gå ut på att upptäcka och f("irebygga olagliga eller eljest oförsvarliga förvaltningsätgärder. ] vissa avseenden har direkt angivits i ft'farfattning att" revisorerna särskilt skall granska vissa åtgärder inom skatte- och avgiftsområdet. Utgångspunkten för revisionen i övrigt är i vilken mån granskningen faller inom vad som är att . anse som god revisionssed. Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR publicerar fortlöpande olika rekommendationer om god revisionssed. Dessa rekommendationer har antagits av Svenska Revisorssamfundet SRS. Av betydelse-är också de uttalanden KK gör i-samband med sin tillsyn över auktoriserade och godkända revisorers verksamhet.

Genom att granskningcns omfattning anknutits till god revisionssed kan en fortlöpande anpassning göras till utvecklingen inom rex-'isionsområdet. Denna utveckling påverkas av olika intressenters berättigade krav och förväntningar samt revisorns kompetens och oberoende. Vad här sagts ligger väl i linje med vad fi'iredraganden anförde redan år 1975 i den tidigare nämnda propositionen med förslag till ny aktiebolagslag. llan utgick därvid från att utvecklingen utan särskild reglering i lag skulle komma att gå mot en vidgad förvaltningsrevision och att revisionsberättelserna med tiden skulle komma att återspegla en sådan fördjupad och utvecklad revision.

Enligt min mening riskerar ("överträdelser av bestämmelserna rörande krigsmatcrielexporten att skada ett företag inom vars verksamhet det ligger att exportera materiel. En sådan skada kan leda till men inte bara för företaget självt, de anställda och företagets borgenärer. utan även för aktieägarna och samhället i stort. Dessas intressen åligger det i enlighet med vad jag tidigare har redogjort för en revisor att tillgodose. Jag kan således inte instämma i den remisskritik som menar att ett tillvaratagande av det allmännas intresse skulle skada förtrocndeförhållandet mellan revisorer och företagsledning.

Utredningen menar att en sådan skadlig verksamhet sotn revisorernas granskning skall omfatta skulle kunna avse också åtgärder som strider mot bestämmelserna om krigsmaterielexport. Remissk'ritiken går här ut på att revisorerna saknar erfmderlig kompetens att granska om företagen iakttar gällande bestämmelser på detta område.

Enligt min uppfattnig ligger det emellertid nära till hands att anse att granskning av åtgärder som strider mot exportbestämmelserna ligger inom ramen för ett revisionsuppdrag som en revisor åtagit sig åt ett krigsmate- rieltillverkancle eller cxptn'terande företag. Varje verksamhets särdrag måste enligt min mening återspegla sig i de uppgifter som det ankommer på ett

• Sida 62
•  Original

företags revisorer att granska. Olagliga åtgärder kan komma till uttryck i det underlag som revisorerna har att gå igenom för fullgörandet av sitt uppdrag. Jag menar alltså att det bör falla inom begreppet god revisionssed att granska sådana förhållanden som tyder på att ett företag överträtt bestämmelserna om krigsmaterielexport. Såväl KK som Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR ger också uttryck ät uppfattningen att en revisor som uppmärksammar uppenbara överträdelser på detta område bör uppmärksamma företagets ledning härpå och. om skada uppkommit. göra anmärkning om detta i revisionsberättelsen.

Jag menar således i likhet med utredningen att det är angeläget att kraven på revisorerna i detta avseende blir mer uppmärksammade än som hittills har varit fallet och att revisorer som utsetts till att granska berörd industri är medvetna om de intressen som härigenom, tillgodoses. Jag menar att granskningen bör omfatta åtgärder som till sin natur är sådana att det inte framstår som främmande för berörda revisorer att granska. Det är här fråga om en avvägning mellan de krav som kan ställas på revisorerna och det intresse samhället har att få fram uppgifter som visar att lagöverträdelse skett. Jag vill därför inte lagstiftningsvägen ålägga revisorerna att i varje enskilt fall granska företagets krigsmatericlaffärer utan menar att denna granskning bör växa fram i takt meden utvecklad och fördjupad företagsrevi- sion. . Om revisorerna uppmärksammar lagöverträdelser på detta område. bör de i enlighet med gällande författningar anmäla detta till företagets ledning. De bör också anmäla detta förhållande i revisionsberättelsen och vara skyldiga att genast sända in en kopia härav till regeringen.

Varken aktiebolagslagen eller lagen om årsredovisning m. m. i vissa företag omfattar statliga myndigheter. Reglerna i lagen om förbud mot utförsel av krigsmateriel. m. m. är emellertid tillämpliga också på statlig myndighet som exportör. Jag anser därför att en motsvarande skyldighet bör åligga revisorerna vid statliga myndigheter.

När det gäller utredningens förslag att ålägga en revisor att på begäran bestyrka uppgifter som tillståndshavare bör lämna enligt lagen. har jag tagit intryck av remisskritiken. Jag är således inte beredd att förorda en ordning som innebär att en revisor i varje situation där det befinns lämpligt. skall bestyrka de uppgifter som företagen och myndigheterna skall lämna. Däremot menar jag att det kan vara värdefullt att i vissa situationer kunna få s. k. revisorsintyg som komplement till de uppgifter företagen lämnar. Dessa intyg bör självfallet inte utfärdas om inte revisorerna har kompetens att utfärda dem. Sådana intyg kan hänföra sig också till uppgifter som har betydelse för tillsynen över krigsmaterieltillvcrkningen i stort och varom finns bestämmelser i lagen om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel. m. m. Det kan t. ex. vara fråga om intyg rörande t.ex. lagerhållning. Som jag tidigare redt'wisat har kontrollmyndigheten — KMI — en möjlighet enligt nyssnämnda lag att begära in upplysningar och handlingar som behövs för kontrollen. ! denna befogenhet måste också ligga att begära att vissa uppgifter skall åtföljas av revisorsintyg. Avgörande för om ett sådant kan presteras bör vara huruvida det ligger inom god revisionssed att revisorn utfärdar intyget. Jag menar således att denna ordning kan åstadkommas utan särskild lagreglering därom. '

'Jl [ J

• Sida 63
•  Original

_15.6 Tullverkets kontroll av krigsmaterielexporten

Min bedömning: Tullkontrollen behöver förbättras. Jag avser att föreslå regeringen att införa en ordning som innebär att exportörer av krigsmateriel åläggs att hos tullmyndighet anmäla exportsändningar till utförsel senast sju dagar före utförseltillfället.

Generaltullstyrelsen bör också regelmässigt få information om beslut i ärenden om utförsel av krigsmateriel liksom i fråga om beslut i klassificeringsärenden.

Utredningen: Gcneraltullstyrelsen har i en skrivelse till utredningen lagt fram förslag om ett utbyggt system för tullverkets kontroll av krigsmate- rielexporten. Generaltullstyrelsen har därvid presenterat följande skiss till förändringar i bestämmelser och organisation.

1. Lagen om förbud mot utförsel av krigsmateriel. m.m. kompletteras med en föreskrift om. att bevissäkringslagen för skatte- och avgiftsprocessen (1975zltl27) tillämpas vid tullverkets kontroll av krigsmaterielexporten på samma sätt som gäller vid skattekontroll. Detta skulle utöka möjligheterna för tullverket att efterforska bevismedel i förvar eller utrymmen i situationer när förutsättningar för husrannsakan inte föreligger.

2. Skyldighet för exportörer att på begäran av tullmyndighet ställa handlingar som offerter. telex och skrivelser till tullmyndighets förfogande i god tid före utförseltillfället. Härigenom skulle tullmyndigltcten få ett underlag för planering av eventuella kontrollinsatser.

3. Skyldighet för exportörer att på anfordan av tullmyndighet förete ett s.k. landningsintyg. dvs. ett intyg från utländsk tullmyndighet i mottagarlan- dct om att krigsmaterielen förts in och förtullats i det landet. eller en skyldighet att förete andra bevis som styrker att materielen slutligt nått den destination som angetts i utförseltillståndct. '

4. Kontrollen hos exportft'jretagen bör i huvudsak utföras av en för ändamålet särskilt inrättad enhet vid tulldirektionen i Stockholm. General- tullstyrelsens bevaknings- och kontrollbyrå bör svara för samordning av kontrollen och för kontakter med bl. a. KMI och utländska tullmyndigheter.

5. KMI bör till tullverket översända kopior av såväl beviljade utförseltill— stånd som av ansökningar om tillstånd. Ansökningarna behövs för kontroll av att utförsel inte sker i strid mot förbud. (i. Exporti'irerna bör åläggas att f("irhandsanmäla varje exporttillfälle till tullmyndighet. Utförsel av materiel bör få ske endast över vissa angivna gränsorter. Den fysiska kontrollen bör så långt möjligt äga rttm i samband med inlastningen i det transportmedel med vilket utförseln skall ske. 'En skyldighet för exportör att tydligt och på ett varaktigt sätt ange nmttagarlan— det på ytteremballaget skulle kunna fi.")rsvåra illegala åtgärder. Såvitt avser generaltullstyrelsens förslag att tillämpa den s.k. bevissäk— ringslagcn på sätt styrelsen föreslagit. erinrar utredningen bl. a. om att nämnda lag syftar till att tillgodose statens rent fiskala behov och kraven på en så langt möjligt rättvis och likformig beskattning. Utredningen menar att behovet av de åtgärder sotn den lagen medger inte är desamma inotn

'Jl .))

• Sida 64
•  Original

krigsmaterielområdet. Kontrollen här har en jämfi'irt med i vart fall skatteverksamheten begränsad omfattning. F.nlig utredningens mening är det lämpligare att välja andra medel för en utökad kontroll än den förslagna möjligheten till bevissäkring. Samma inställning intar utredningen till styrelsens förslag att innan utförsel är aktuell ålägga exportt'irerna att lämna uppgifter om exporten. Såvitt avser inrättande av en särskild enhet vid tnlldirektionen i Stockholm föratt ombesörja kt'mtrollen. menar utredningen att detta förslag har sådant samband med förslagen om bevissäkring och utökat uppgiftslämnandc till tullverket att- den mot bakgrund av sin inställning i dessa frågor inte sernågra motiv föratt styra tullkontrollen till en särskild enhet. Utredningen tttesluter därmed inte att det kan finnas skäl för en förstärkning av tullverkets personella resurser för kontroll av krigsmate— rielexporten.

Utredningen är positiv till det föreslagna systemet med s.k. landningsintyg och menar att denna fråga bör övervägas inom ramen för tullsamarbetc mellan Sverige och andra länder. En annan lösning kan enligt tttredningcn vara att exportör åläggs att inom viss tid efter tttförseln inge en handling som visar att godset har nått avsedd mottagare. Utredningen menar här att en sådan ordning skulle kunna skapas genom en utbyggnad av systemet med slutanvändarintyg. Utredningen anser att frågan bör övervägas inom ramen för utförselkontrollens administrativa rutiner.

När det gäller generaltullstyrelsens förslag om förlnmdsanmälningar till tullmyndigheterna av exportsändningat' delar utredningen styrelsens tipp— fattning att sådana anmälningar är ett sätt att göra kontrollen effektivare. Utredningen har emellertid inte lagt fram 'något förslag utan menat att frågan borde övervägas vidare. Utredningen uttalar tveksamhet i fråga om förslaget att begränsa utförseln till i förväg bestämda gränsorter. Också denna fråga. liksom formerna för information till tullverket om inlämnade ansökningar och beviljade utförseltillsti'md. anser utredningen bör tas uppt id en översyn av de administrativa rutinerna för tullkontrollen (se betänkandet s. 87—91 ).

Remissinstanserna: De remissinstanser som tagit upp dessa frågor delar i allmänhet utredningens bedömningar. Gem'mIru/lstyrclst'n har i fråga om sina förslag att tillämpa bevissi'tkringslagen och skyldigheten för företagen att lämna uppgifter till tttllverkct anfört att styrelsen kan godta utredningens slutsatser under förutsi'tttning att exportörerna åläggs lämna cxportanmälan minst en vecka före exporttillfällct. Den remisskritik som uttalas gäller framför allt införande av en ordning som skttllc innebära en begränsning av antalet utförselorter när det gäller export av krigsmateriel. FFl" framhåller här att materielen ofta levereras fritt fabrik och att den fördyring ax transporterna som det skulle innebära att endast kunna utnyttja vissa angivna gränsorter skulle vara svt'trförståelig eller oacceptabel för köparna. I-i'irxvar- sinrlusmföreningen. Sveriges flrln'ttgit'ardk'irr'ning och Sveriges" Industri/"('h'- bund anför likartade synpunkter. Några remissinstanser anser att ett system meds. k. landningsintyg kan ha ett visst men begränsat värde. Vissa instanser påpekar att sådana intyg helt saknar relevans för vapcnbärare som t.ex. flygplan. Flera menar att om ett system med landningsintyg införs. sådana intyg skall tillställas KMI. Några remissinstanser vänder sig mot en ordning som skulle innebära att KMI regelmässigt skall översända kopior av

'Jl J..

• Sida 65
•  Original

ansökningar om exporttillstånd till tullverket och menar bl. a. att detta skulle innebära intrång i företagens integritet (se remissammanställningen s. 104—107).

Skälen för min bedömning: Tullverket svarar för en mycket viktig kontrollfunktion och har redan i dag omfattande befogenheter i utförselkont- rollen. En tullmyndighet kan i enlighet med föreskrifter i tullagstiftningen bl. a. kontrollera riktigheten av lämnade uppgifter om exportgods genom bokföringsgranskning och liknande undersökningar. dels hos exportören. dels hos annan som bedriver verksamhet av sådan beskaffenhet att uppgifter av betydelse för kontrollen katt hämtas av anteckningar och andra handling— ar. Det senare kan gälla transport- och speditit.)nsföretag.

lsyfte att effektivisera utförselkontrollen bl. a. genom att möjliggöra mer frekventa stiekprovskontroller har generaltullstyrelsen erhållit medelsför— stärkning med 2.5 milj. kr.

Tullverket kan vid kontroll av efterlevnat'len av exportbestämmelserna anlita tullmyndigheter i andra länder. Sverige har slutit avtal om samarbete på tullområdet med de nordiska länderna. Förlumdsrepubliken Tyskland. Frankrike. Nederländerna. Storbritannien och Nordirland samt Förenta staterna. Inom ramen för det internatitmellz'i tullsamarbetsrt'tdets (CCC) verksamhet kan det svenska tullverket räkna med ett visst men mer begränsat bistånd från tullmyndigheter i en rad andra länder. Av rådets omkring lttt) medlemsstater har ett stort antal. bl. a. Sverige. anslutit sig till den s. k. Nairobi—konventionen om ömsesidigt bistånd i tullfrågor.

Jag delar utredningens bedömning att en komplettering av gällande bestämmelser i syfte att göra bcvissäkringslagen tillämplig vid utförselktmt- rollen inte är en framkt'mtlig väg. Jag är inte heller beredd att förorda en skyldighet för exportörer att. innan utförsel är aktuell. tillställa tullmyn- digheter uppgifter och handlingar om tilltänkt utförsel pa det sätt generaltull- styrelsen skisserat. Enligt min mening kan frågan om att bereda tullmyndig— heterna underlag för planering av kontrollinsatser lösas på ett annat sätt.

Jag menar nämligen. i likhet med utredningen och den uppfattning generaltullstyrelsen numera gett uttryck åt. att styrelsens förslag att exportö- rer skall anmäla exportsändningar till utft'irsel i god tid före utl't'fn'seltillfället är ett mer framkt'Jmligt sätt att göra tullkontrollen effektivare. Om sa sker. får tullmynt'ligheterna mera tid att utöva de befogenheter de redan har enligt gällande tullagstiftning. Detta betyder bl. a. att tullmyndighet har möjlighet att kontrollera lämnade uppgifter hos exportör eller transport- och spedi- tionsföretag i god tid innan utförsel sker. Den referensgrupp för utarbetande av förslag till förbättrad tullkontroll vid utförsel av krigsmateriel som jag omnämnt inledningsvis. har också utarbetat ett förslag som innebär att exportör skall anmäla utförsel av krigsmateriel till tullmyndighet senast sju dagar före tilltänkt utförsel med angivande av de väsentligaste uppgifterna angående utförseln. '

Referensgruppen menar också att tullkontrollen i möjligaste mån bör äga rum redan vid inlastningtillfället vid fabrik. Denna ordning l't'irutsättcr dels att en fullständig utförselanmälan avlämnas i god tid före sådan inlastning. dels att inlastningen sker i förseglingsbart transportmedel.

Jag är ense med referensgrttppen även beträffande denim punkt. Det är min avsikt att återkomma till regeringen med förslag i dessa delar. Därvid bör

'.Jl "Jl

• Sida 66
•  Original

också ställning tas till huruvida ett system med utförselanmälan sju dagar före tilltänkt utförsel bör omfatta all materiel eller om avsteg i särskilda fall katt medges av tullmyndighet för t. ex. brådskande leveranser som returer. vissa rcservdelslet-eranser och liknande. En förutsättning för sådana avsteg är emellertid att tullkontrollen även i sådana fall kan ordnas på ett tillfredsstäl- lande sätt.

I fråga om generaltullstyrelsens förslag att utförsel av krigsmateriel skall få ske endast över vissa angivna gränsorter vill jag säga ft'äljande.

Det är självfallet av stor betydelse att utft'irselkontrollen kan utövas så effektivt som möjligt. Jag är emellertid inte beredd att nu låsa mig för en ståndpunkt som innebär att utförseln av krigsmateriel får ske endast över vissa i ft.")rväg angivna gränsorter. En sådan ordning skulle nämligen kunna skapa onödiga handelshinder betri'iffant'le andra varor än krigsmateriel i fall då en köpare har att avhämta godset vid en viss tullplats. Dessutom kan en sådan ordning leda till en oacceptabel konkurrenssnedvridning på grund av fördelningen av utförselorter. Jag menar också att det tidigare beskrivna systemet med skyldighet för exportör att anmäla krigsmateriel till utförsel senast sju dagar före det faktiska utförseltillfället ger tullmyndigheterna möjlighet att i det enskilda fallet dirigera en transport till viss angiven ort. om en tillfredsställande kontroll inte kan förutses kunna äga rum vid den gränsort som exportören uppgivit i sin anmälan till utförsel. Tullmyndighe- terna har redan i dag befogenheter som kan utnyttjas för att åstadkomma detta.

En annan viktig del i en förbättrad tullkontroll är att tullmyndighetermt fortlöpande får besked om beslut i ärenden rörande export liksom i fråga om beslut i klassificcringsärcnden. Denna ordning kan åstadkommas inom ramen för förbättrade rutiner inom KMI. en fråga som jag strax skall återkomma till. Det är enligt min mening också viktigt att ett fortlöpande samråd kan komma till stånd mellan företrädare för tullmyndigheterna och KMI.

När det gäller generaltullstyrelsens förslag att en exportör på anfordran av svensk tullmyndighet skall förete ett s.k. landningsintyg från utländsk tullmyndighet i mottagarlandet om att materielen i fråga har förts in och förtullats i detta land. vill jag framhålla att en sådan ordning förutsätter att tullmyndigheterna i mottagarlandet kan medverka i ett sådant förfarande. Åtaganden i detta hänseende regleras i det internationellz't tullsamarbete som bedrivs mellan ett stort antal länder och som innebär att tullmyndigheterna kan begära medverkan från utländsk tullmynt'lighet vid förebyggande och bcivrande av brott mot tullagarna. dit ländernas cxpmtregler räknas. Som jag tidigare sagt har Sverige ingått avtal om sådant samarbete i flera fall. Det är viktigt att dessa frågor uppmi'irksammas i tilli'lmpningen av det samarbete som härigenom kommit till stånd.

l särskilda fall bör det dock vara en skyldighet för exportör att inge en handling som utvisar att viss leverans införtullats i avsett mottagarland. En sådan handling kan utgöras av kopia av s.k. tullscdcl eller annat bevis om hanteringen i mottagarlandet eller mottagarlwvis fran köparen av mate- rielen. Jag har tidigare berört denna fråga i samband med mitt förslag om möjligheter att förena ett tillstånd till utförsel med kontrollbcstämmelser.

.lag vill också här erinra om vad jag tidigare anfört om ett system med

Prop. 1987/882154

• Sida 67
•  Original

utbyggda slutanvändarintyg som innebär att en köpare skall förbinda sig att Prop. 1987/88: l54 på begäran bekräfta mottagandet av den materiel som omfattas av intyget.

"16 Förenklingar i fråga om kontrollen över tillverk— ningen av krigsmateriel

16.1 Bemyndigande att meddela föreskrifter om undantag från krav på tillverkningstillstånd i vissa fall rn. m.

Mitt förslag: Regeringen bemyndigas meddela föreskrifter om undan- tag frän krav på tillverkningstillstånd för sådan tillverkning som bedrivs på uppdrag av den som har tillstånd att tillverka ifrågavarande materiel. Tillverkare av krigsmateriel som lämnat uppdrag om sådan tillverk- ning skall vara skyldiga att lämna uppgifter om detta.

Skälen för mitt förslag: Enligt "Z 5 lagen (1983:l(l34) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel. m.m. får—som jag tidigare sagt — krigsmate- riel inte tillverkas här i riket utan tillstånd av regeringen. om inte annat följer av föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Sådant tillstånd får meddelas endast svensk medborgare. svenskt handelsbolag i vilket inte någon av bolagsmi-innen är kontrollsubjekt som avses i lagen (l98216l7) om utländska förvärv av svenska fi.")retag m.m. och svenskt aktiebolag i vars bolagsordning intagits utlänningsff'irbehåll som avses i nämnda lag. Om särskilda skäl föreligger. får dock tillstånd ges även åt annan.

Regeringen har också bemyndigats meddela föreskrifter om undantag från tillsti'tndskravet dels för ändring och ombyggnad av skjutvapen i fall som avses i 24 s*" Vapenlagen (1973:l.l7o). dels för tillverkning av enstaka skjutvapen och av ammunition för tillverkarens eget bruk.

Inom industrin förekommer att krigsmaterieltillverkarc beställer av un— derleverantörer t.ex. vissa komponenter eller delar som behövs inom den egna tillverkningen. [ syfte att skapa förenklingar på områden där detta är möjligt utan att kontrollkraven eftersätts. bör enligt min mening sådan tillverkning som bedrivs på uppdrag av annan krigsmaterieltillverkare i vissa fall kunna undantas från kravet på tillstånd för att tillverka krigsmateriel. Ft'irutsättningen för ett sådant undantag måste dock vara att underleverantö- rens produktitm är begränsad till sådan tillverkning som beställs av annan krigsmaterieltillverkarc. att dennes tillverkningstillstånd omfattar rätt att tillverka ifrågavarande materiel samt att uppgiftsskyldighet införs för uppdragsgivaren att lämna uppgifter om vilka uppdrag om sådan tillverkning som har lämnats.

.lag förordar att det i lagen om kontroll av tillverkningen av krigsmateriel. m.m. tas in ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om sådana undantag. Därtill bör skyldighet åläggas tillverkare av krigsmateriel att. enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen. lämna uppgifter om vilka uppdrag om tillverkning som har lämnats ät annan.

'J. J

• Sida 68
•  Original

16.2. Undantag från krav på deklaration om tillverkning eller försäljning

Mitt förslag: Regeringen bemyndigas meddela föreskrifter om undan- tag frän skyldighet för tillverkare av krigsmateriel liksom för försäljare av sådan materiel m.m. att lämna deklaration rörande den verksamhet för vilken tillstånd har meddelats.

Skälen för mitt förslag: Enligt 6 5 lagen om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel. m.m. gäller att tillverkare av krigsmateriel liksom försäljare av krigsmateriel m.m. är skyldiga att till KMI lämna deklaration på heder och samvete rörande den verksamhet för vilken tillstånd har meddelats. I enlighet med bemyndigande härom har regeringen meddelat föreskrifter om med vilka tidsintervaller deklarationerna skall lämnas och vad dessa skall innehålla.

De uppgifter som lämnas i deklarationerna. bl.a. tillverkad materiel. levererad. beställd och importerad materiel samt uppgifter om materielens art. kvantitet och värde utgör stommen för den tillsyn som KMI utövar. Dessa uppgifter är således av utomordentligt stor betydelse när det gäller kontrollen av och tillsynen över den berörda verksamheten.

Skyldigheten att lämna deklaration omfattar var och en som har tillverk- ningstillstånd eller tillstånd att försälja ellerft'örmedla krigsmateriel m.m. Det är emellertid inte meningsfullt att begära deklarationer från företag som inte aktivt bedriver tillverkning eller försäljning av krigsmateriel. Jag tänker då närmast på s.k. K-företag sotn inte bedriver aktiv tillverkning och företag vars tillverkning av annat skäl ligger nere. Jag tnenar därför att sådana tillståndshavare uttryckligen skall undantas från skyldighet att lämna dek- laration. När det gäller tillverkare och försäljare som bedriver verksamhet av ringa omfattning. t.ex. enskild person som har tillstånd att ladda ammunition för försäljning bör deklarationsskyldigheten begränsas. '

.lag förordar att regeringen ges bemyndigande att meddela föreskrifter om undantag från skyldighet att lämna deklarationer för fall som nyss sagts. Genom att undanta angivna grupper från deklarationsskyldighet katt inspek- tionens kontroll koncentreras på andra tillverkares och försäljares verk- samhet.

17. Organisatoriska frågor. m.m.

17.1. Allmänt

Det ankommer på regeringen att pröva ärenden om tillstånd enligt lagen om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel. m.m. liksom att fatta beslut i ärenden om utförsel av krigsmateriel. upplåtelse och överlåtelse av rätt att utom riket tillverka krigsmateriel samt bedrivande av militärt inriktad utbildning av utländsk medborgare. I fråga om utförselärenden gäller dock att det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om utförsel av krigsmateriel får meddela tillstånd i exportärenden som inte avser utförsel i större omfattning eller eljest inte är av större vikt.

• Sida 69
•  Original

] vissa fall har regeringen bemyndigat viss angiven myndighet att meddela tillstånd eller föreskrifter i fråga om utförsel av skjutvapen och därtill hörande ammunition främst för användning vid jakt. tävling eller övning utom riket.

KMl handhar beredningen av ärenden som är av beskaffenhet att komma under regeringens prövning. På inspektionen ankommer också att i egenskap av kontrollmyndighet utöva kontroll över den verksamhet för vilken tillstånd lämnats enligt lagen om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel. m.m.

[ viktigare ärenden om utförsel av krigsmateriel m. rn. överlägger regering- en med utrikesnämnden (11) kap. () & regeringsformen). Som forum för ett mer löpande samråd om krigsmaterielexportärenden inrättades år 1985 en nämnd med rådgivande uppgifter. vars ledamöter är tillsatta på parlamenta- risk grund.

Som tidigare anförts utsåg regeringen är 1984 ett tekniskt-vctenskapligt råd med uppgift att biträda KMI vid bedömningen av frågor om klassificering av materiel.

Som jag nämnt inledningsvis tillkallades i april 1987 en särskild utredare med uppdrag att göra en administrativ översyn och utvärdering av krigsmate- rielinspektionens verksamhet. Utredaren fick också i uppdrag att. om resultatet av arbetet f("äranledde det. lämna förslag till hur handhavandet av de uppgifter som ankommer-på KMI bör organiseras.

När jag i det följande redogör för mina överväganden i fråga om den administrativa organisationen när det gäller hanterandet av ärenden inom krigsmaterielområdet. gör jag det mot bakgrund av de överväganden och förslag som denna utredning (KMI-utredningen) presenterat.

17.2. Beslutande instans

Mitt förslag: Regeringen skall även i fortsättningen pröva ärenden om tillstånd enligt lagen om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel. m.m. liksom ärenden om tillstånd enligt lagen om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. .

Det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden som gäller utförsel av krigsmateriel skall också fortsättningsvis pröva ärenden som inte avser utförsel i större omfattning eller som annars inte är av större vikt.

Regeringens bemyndigande att meddela föreskrifter om utförsel av. skjutvapen och ammunition till dem vidgas.

KMI-utredningens förslag: Överensstämmer med mitt.

Skälen för mitt förslag: Varje år handläggs i genomsnitt drygt 211 ärenden om tillstånd att tillverka krigsmateriel eller tillstånd att bedriva försäljnings- verksamhet m.m. inom krigsmaterielområdet. Summan inkluderar också beslut om upphörande av tillstånd.

Antalet utförselärenden uppgår per år till ca. 2 (1111). Regeringen prövar knappt 3111") av dessa ärenden. vilka motsvarar ca 95 '+' av värdet av utförd

• Sida 70
•  Original

materiel. [ merparten av utförselärendena numerärt sett fattas således beslut av utrikeshandelsministern. Dessa ärenden rör främst utförsel av vissa reservdelar, vissa komponenter och returer samt utförsel av skjutvapen. främst jakt- och sportskytte 'apen.

När det gäller frågan om var prövningen av ärenden om tillstånd att tillverka krigsmateriel liksom att bedriva försäljnings- och förmedlingsverk- samhet bör ligga, har diskuterats huruvida sådana ärenden eller vissa sådana ärenden bör avlyftas från regeringens ansvarsområde. I vissa fall. t. ex. i fråga om tillverkning av ringa omfattning. avgörs prövningen mera från lämplighetsöverväganden och kontroll- och säkerhetshänsyn än utifrån rent utrikes- och säkerhetspolitiska överväganden.

Jag menar emellertid att merparten av de ärenden som rör tillverkning och försäljning av krigsmateriel är sådana till sin karaktär att det inte utifrån några synpunkter kan anses lämpligt att ansvaret för beslut i dessa ärenden ligger hos annan än regeringen. Jag menar också att det inte är ändamålsen- ligt att göra någon uppdelning utifrån ärendenas art. Jag är således ense med KMI—utredningen att de ärenden jag här berört även i fortsättningen skall prövas av regeringen.

KMI-utredningen har även övervägt frågan om en överflyttning till KMI av beslutanderätten i ärenden om utförseltillstånd av den typ som för närvaran- de prövas av utrikeshandelsministcrn. I likhet med vad utredningen i denna del kommit fram till. menar jag att den nuvarande ordningen är rationell. Handläggningstiderna är i allmänhet mycket korta. Vinsterna med ett bemyndigande för KMI att besluta i vissa ärenden skulle i praktiken bli mycket begränsade. Jag menar också att en stor del av dessa ärenden innehåller inslag av politiska bedömningar som måste ankomma på den politiska ledningen.

När det gäller utförsel av skjutvapen anser jag dock. i likhet med utredningen. att fler typer av utförselärenden än vad som är fallet i dag bör kunna ("'iverlämnas till polismyndighet för prövning.

För närvarande gäller i detta hänseende att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om utförsel av enstaka skjutvapen och därtill hörande ammunition samt av skjutvapen jämte tillhörande ammunition för personligt bruk eller för användning vid jakt. tävling eller övning utom riket.

Regeringen har med .stöd av bcmyndigandet utfärdat föreskrifter enligt vilka enskild person som är berättigad att inneha skjutvapen får föra med sig vapnet jämte tillhörande ammunition utan tillstånd vid utresa från riket. Regeringen har därutöver överlämnat till ptdismyndighet att pröva frågor om utförsel för såväl enskild persons räkning som för medlemmar i skytteft'jr- bunds eller annan sammanslutnings räkning. om skjutvapnet jämte därtill hörande ammunition skall användas vid jakt. tävling eller övning utom riket. Därtill har generaltullstyrelsen bemyndigats att meddela föreskrifter om atcrutförsel av jakt- och tävlingsvapen i vissa fall.

Enligt min mening bör polismyndighet också anförtros uppgiften att pröva ärenden om utförsel av skjutvapen för enskild persons räkning även i fall då vapnet i fråga inte. förs ut för att användas vid jakt e.d.. liksom ärenden om utförsel av skjutvapen för reparation. översyn eller liknande. På motsvaran-

• Sida 71
•  Original

de sätt bör återutförsel efter sådan åtgärd här i landet prövas av polismyndig- het. Bemyndigandct för regeringen att meddela föreskrifter bör utformas i enlighet härmed.

17.3. En samlad berednings- och tillsynsorganisation inom regeringskansliet

Min bedömning: Beredningen av ärenden om tillstånd att tillverka och försälja krigsmateriel m.m. liksom ärenden om beslut enligt lagen om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. bör ligga på ett och samma organ. Detta organ. som bör vara KMI. bör också som hittills svara för kontroll över dem som har regeringens tillstånd att tillverka. sälja eller förmedla krigsmateriel.

KMI bör även fortsättningsvis ingå i regeringskansliet.

KMI-utredningens bedömning: Överensstämmer med min bedömning.

Skälen för min bedömning: KMI inrättades under 1930-talet som en följd av de genom NatiOnernas Förbund initierade nedrustningsförhandlingarna i Geneve. En ökad kontroll från regeringarnas sida över vapenindustrin skulle bidra till att förebygga nya krig. I den proposition som ligger till grund för 1935 års lag om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel m.m. (prop. 1935:89). vilken lag föregick den nu gällande. anfördes bl. a. att den tillsyn som kontrollen nödvändiggjorde borde utövas av en krigsmaterielinspektion som borde inordnas i regeringskansliet. Kontrollmyndigheten föreslogs förläggas till handelsdepartcmentet. till vilket departement handläggningen av ärenden rörande exportförbudet av krigsmateriel redan hörde.

KMI. numera organisatoriskt inom utrikesdepartementcts handelsavdel- ning. utgör dels en departemcntsenhet för beredning av tillståndsärenden. dels en myndighet som utövar kontroll enligt tillverkningslagcn.

KMl-utredningen har ställt frågan huruvida en uppdelning av KMI borde göras som skulle innebära att ett organ bereder ärendena enligt både tillverkningslagcn och utförsellagen medan ett annat organ svarar för tillsynen enligt tillverkningslagcn. En annan lösning skulle kunna vara att beredningen av utförselärendena och andra ärenden som faller under utförselbestämmelserna ligger på ett organ och verksamheten enligt lagen om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel. m.m. - således även kontrollen över tillståndshavarnas verksamhet - åvilar ett annat organ.

Beredningen av tillständsärendena och kontrollen enligt tillverkningsla- gen krävcr emellertid. som utredningen framhåller. ett mindre omfattande arbete än beredningen av utförselärendena. Ett skiljande av den ena eller båda funktionerna enligt tillverkningslagcn skulle knappast innebära någon förenkling som skulle underlätta beredningen av utförselärenden. Erfaren- heten visar tvärtom — som utredningen också kommit till — att de olika delarna av krigsmaterielinspektionens nuvarande verksamhet med fördel kompletterar varandra.

En uppdelning av ansvaret mellan två organ enligt funktionerna beredning

m

• Sida 72
•  Original

och tillsyn — alternativt enligt tillämpningsområdena för tillverknings- resp. utförsellagen — skulle dessutom fordra ett betydande samarbete mellan dessa organ och sannolikt leda till dubbleringar i verksamheten. Även från den utgångspunkten anser jag att det är en fördel om verksamheten katt hållas samman inom en organisation.

Jag menar alltså att KMI även i fortsättningen skall handlägga ärenden enligt både tillverkningslagcn och utförsellagen och därvid svara för såväl beredning som tillsyn.

l likhet med utredningen finner jag inte heller skäl att förorda någon ändring i KMlzs organisatoriska ställning. t. ex. på det sättet att beredningen av ärenden liksom tillsynsfrågorna läggs på ett från regeringen fristående organ. För fortsatt beredning inom regeringskansliet talar framför allt det förhållandet att alla mer omfattande ärenden som regel innehåller viktiga politiska och principiella frågor som på något stadium måste avgöras av regeringen. Det ären fördel att de berörda delarna av regeringskansliet finns med i beredningen redan från början och kan bidra med fakta och synpunkter. Genom denna ordning får beredningen. som syftar till en totalbedömning mot bakgrund av svensk säkerhetspolitik och vårt förhållan- de till andra länder. ett allsidigt innehåll.

Skälen för beredning inom regeringskansliet får enligt min mening en ökad tyngd mot bakgrund av de förslag till skärpt kontroll av krigsmaterielexpor- ten som jag har förordat i det föregående.

17.4 Personella resurser hos KMI — finansiering ] 7. 4. I Persa/rella resurser

Kraven på KMI har ökat väsentligt under senare år. De förslag till skärpt kontroll som jag nu förordar kommer att medföra ytterligare arbetsuppgifter för inspektionen. Vid utgången av budgetåret 1986./87 omfattade personal- planen för KMI fem tjänster. varav en för krigsmaterielinspektör samt två för handläggare. Därutöver tjänstgjorde ytterligare en handläggare på en tillfälligt inrättad tjänst.

Som KMI-utredningen — och även utredningen om svensk utlandsverk- samhet på krigsmaterielområdet — framhållit är det viktigt att olika slag av kompetens _är företrädd inom inspektionen. Självfallet bereds ärenden inom krigsmaterielområdet gemensamt med andra delar av departementet och regeringskansliet i övrigt. Detta gäller särskilt utrikcsdepartemcntets politis- ka avdelning oeh försvarsdcpartcmentet. KMI måste emellertid själv ha omfattande sakkunskap på dessa områden. liksom sakkunskap i förvalt- ningsrättsliga och andra juridiska frågor. '

Befattningen som krigsmaterielinspektör innehas för närvarande av en högre tjänsteman med beskickningschefs erfarenheter. Regeringen har också under den gångna hösten inrättat två nya tjänster vid inspektionen. dels en tjänst på chcfsli.irtcplztttet för militär rådgivare som för närvarande innehas av en högre militär. dels en tjänst som handläggare inom lönefält N 24 - N 28. Beräknade kostnaderhärförhar angivits i budgetpropositionen för budgetåret 1988/89 (prop. 19875882100. bil. 5).

(32

• Sida 73
•  Original

17.4.2. Finansiering

Mitt ställningstagande: Någon ändring av finansieringen av KMlzs verksamhet och organisation föreslås inte._

KMI-utredningens förslag: Expeditionsavgifter för utfärdade tillstånd bibehålls medan verksamheten i övrigt täcks med statsmedel.

Skälen för mitt ställningstagande: Kostnaderna för KMlzs organisation och verksamhet bestrids genom avgifter från tillverkare av krigsmateriel samt genom expeditionsavgifter främst för tillstånd till utförsel av krigsmateriel. De avgifter som tas ut från tillverkare av krigsmateriel och som tillförs statskassan direkt utgår efter visst - för samtliga tillverkare lika - förhållan- de till det fakturerade värdet av försåld materiel (8 5 lagen om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel. m.m.).

Kostnaderna för verksamheten. som går över statsbudgeten. utgörs till större delen av löner och lokalkostnader.

Finansiering av statlig verksamhet täcks i vissa fall med avgifter från berörda intressegrupper. När det gäller KMfzs verksamhet daterar sig denna ordning från inspektionens tillkomst år 1935. Skäl att frångå denna ordning föreligger enligt min mening inte. Jag anser sålunda att nuvarande ordning bör bestå.

17.5. Förbättrade rutiner för beredningsarbetet inom KMI

Under senare år har det bedrivits ett intensivt arbete med att förbättra rutinerna för handläggningen av ärenden inom KMI. En väsentlig del häri är datorisering av registerföringen. I registret ingår bl.a. grunduppgifter om tillverkning och export och uppgifter som tillverkare och försäljare är skyldiga att lämna inom ramen för tillsynsverksamheten. dvs. uppgifter om beställd. importerad och levererad materiel m.m. samt data om beviljade tillstånd.

Genom datoriseringen har den statistiska behandlingen av uppgifterna blivit snabbare och effektivare. Härigenom möjliggörs också en snabb uppföljning av utförseltillstånd sett i relation till faktiska leveranser. Ett ökat uppgiftslämnande från berörd industri ställer krav på en effektiv hantering. Databehandlingen av uppgifterna kommer att underlätta identifieringen av uppkommande frågor rörande t.ex. viss export eller vissa leveranser. Datoriseringen gör det också möjligt att frigöra resurser för annan verksam- het inom inspektionen.

Tillstånd till utförsel meddelas vanligen för viss tid, i allmänhet ett år. I vissa fall omfattar ett tillstånd flera sändningar. Det är en uppgift för tullmyndighet att på tillståndet avräkna den faktiska utförseln vid varje utförseltillfälle. I de fall ett tillstånd omfattar stora kvantiteter materiel eller materielen är heterogen. har regeringen - inom ramen för utvecklingen av förbättrade rutiner - i sina tillståndsbeslut uppdragit åt KMI att för viss eller vissa leveranser utfärda särskilda utförselbevis för viss kortare tid. Bevisen skall företes för tullmyndighet och återsändas till KMI efter verkställd

• Sida 74
•  Original

leverans för avräkning mot regeringens beslut. Genom denna ordning minskar riskerna för missbruk av tillstånd som omfattar t. ex. stora kvantiteter materiel.

Jag har tidigare omnämnt vikten av en nära kontakt mellan KMI och företrädare för tullmyndigheterna.

En viktig uppgift för KMI är- somjag tidigare nämnt— att föra ut kunskap om gällande regelverk. Det är utomordentligt angeläget att de som är sysselsatta inom krigsmaterielindustrin har god kännedom om gällande regler och de syften som ligger bakom dessa. lnom KMI har därför initiativ tagits till att såväl genom besök hos industrin som genom att ge ut allmänna råd nå ut till den berörda industrin och dess anställda med nödvändig kunskap om det svenska regelsystemet.

18. Rådgivande nämnden för krigsmaterielexport- frågor— ökad lnsyn i fragor som rör krigsmateriele xport

18.1. Rådgivande nämnden för krigsmaterielexportfrågor

Export av krigsmateriel liksom andra tillståndsfrågor aktualiserar ständigt problem av principiell karaktär. Tillståndsprövningen innebär ofta en synnerligen grannlaga uppgift. Mot bakgrund av att det inte är möjligt att utforma riktlinjerna för tillståndsprövningen så att alla svårigheteri tillämp- ningen kan undanröjas. är det naturligt att prövningen av de enskilda ärendena tillmäts särskild betydelse, Enligt 10 kap. 6 & regeringsformen skall regeringen i utrikcsårenden av större vikt överlägga med utrikesnämnden före avgörandet. om så kan ske. Vissa ärenden rörande krigsmateriel är sådana att överläggning med Utrikesnämnden äger rum. Även om sådana överläggningar inte bedöms erforderliga. har det likväl ansetts önskvärt att prövningen av vissa enskilda ärenden ges en bredare förankring än i regeringen. Till detta ändamål beslutade riksdagen år 1984 på grundval av propositionen 1984/85:82 om ökad insyn och samråd i frågor som rör krigsmaterielexport att en rådgivande nämnd i krigsmaterielexportfrågor skulle inrättas (__UU 1984/85 .5. rskr. ol).

Nämnden. som består av sex ledamöter tillsatta på parlamentarisk grund. inledde sin verksamhet i februari 1985. Nämndens uppgift är att lämna råd i enskilda krigsmaterielexportfrågor. Den sammanträder vanligtvis varje månad på kallelse av krigsmaterielinspektören. som också leder sammanträ- dena. Det ankommer på inspektören att redovisa samrådet till det föredra- gande statsrådet.

Nämndens tillkomst har inneburit att omfattningen av de ärenden som görs till föremål för ökat samråd har breddats. Genom de-rclativt täta. regelbundna sammanträdena får den rådgivande nämndens ledamöter också en fortlöpande insyn i regeringens handläggning av de frågor som rör krigsmateriechport.

Också frågor som kan komma att aktualiseras på grund av de nya regler av förbudskaraktär som jag förordat i det föregående bör göras till föremål för samråd i nämnden.

(34

• Sida 75
•  Original

Bl.a. mot bakgrund av att nämnden härigenom kan förutses tas i anspråk i större omfattning än vad som hittills har varit fallet. menar jag att arbetsformerna fortlöpande bör förbättras och effektiviseras. Åtgärder i detta hänseende har redan genomförts.

18.2. Insyn i frågor som rör krigsmaterielexport m.m.

Ett par remissinstanser har tagit tipp frågan om ökad insyn och öppenhet kring krigsmaterielexporten.

Till detta vill jag säga följande. Det är självfallet önskvärt att informationen om krigsmaterielexporten ges offentlighet så långt detta är möjligt med hänsyn tagen till de intressen som måste skyddas av sekretess. Strävan måste vara att krigsmaterielexporten ges en så stor öppenhet som möjligt med hänsyn till sekretesskraven. såväl i Sverige som internationellt.

Ett stort steg mot ökad öppenhet togs år 1985 genom den ordning som då inleddes och som innebär att regeringen varje år till riksdagen redovisar uppgifter på årsbasis om den svenska krigsmaterielexporten.

Regeringen har överlämnat sådana skrivelser med redt'wisningar av krigsmaterielexporten för åren 1984-1986. Redovisningarna omfattar uppgif- ter om bl.a. antalet utförseltillstånd. försåld krigsmateriel i såväl löpande som fasta priser. faktiska leveranser också i löpande och fasta priser. materielens fördelning i fråga om värdet av exporten fördelat på huvudområ- den. geografisk spridning samt fördelning av exporten på angivna länder. Dessutom har uppgifter lämnats om försäljning av tillverkningsrätter samt i fråga om de större exporterande företagen. Regeringen har dock inte kunnat offentliggöra sammansättningen av den export som går till varje enskilt land eftersom utlämnande av sådana uppgifter skulle kunna skada vårt lands förbindelser med det landet. Av samma skäl har regeringen i flera fall där fråga om utlämnande varit aktuell inte kunnat offentliggöra enskilda beslut om utförsel av krigsmateriel.

Enligt min mening har insynen genom de åtgärder regeringen har vidtagit breddats väsentligt. Detta innebär emellertid inte att öppenheten inte kan förbättras ytterligare. Frågor som dessa är ständigt aktuella. Fortlöpande görs alltjämt ansträngningar för bättre insyn i frågor som rör krigsmaterielex- port.

19. Sanktionsbestämmelser m.m.

Mitt förslag: Överträdelser av det utvidgade förbudet att upplåta eller överlåta rätt att utom riket tillverka krigsmateriel. att inga tilläggsav- tal. m.m. och att ingå avtal med någon utom riket om att för dennes räkning utveckla krigsmateriel eller metod för framställning av sådan materiel samt av ett förbud att vidta marknadsföringsåtgärd skall i ansvarshänseende jämställas med vad som för ni'irvarande gäller i

hj

• Sida 76
•  Original

fråga om upplåtelse och överlåtelse av tillverkningsrätt och anordnan- de av militärt inriktad utbildning av utländsk medborgare.

En särskild straffskala införs för brott mot föreskrifterna om redovisningsskyldighet och underrättelseskyldighet i fråga om mark- nadsföring och mot föreskrifterna att lämna uppgifter om utländskt ägande i utländska rättssubjekt samt för brott mot föreskrifter. villkor eller kontroll— och ordningsbestämmelser som har meddelats med stöd av lagen liksom i fråga om oriktigt uppgiftslämnandc vid fullgörande av skyldighet att lämna redovisning. underrättelser eller uppgifter som nyss sagts.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. Utredningen har även föreslagit en särskild åtalsprövning i fråga om brott mot föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen och brott som innefattar oriktigt uppgiftslämnandc (se betänkandet s. 105).

Remissinstanser: RÅ anför såvitt avser en bestämmelse om särskild åtalsprövning att en sådan kan vara motiverad då fråga är om lagstiftning som är långtsyftande och vars utrikespolitiska konsekvenser är svåra att över- blicka men knappast för hithörande fall som i stor utsträckning synes ta sikte på förseelser av ordningskaraktär. RÅ hänvisar också till den föreslagna föreskriften att undanta ringa fall från ansvar (se remissammanställningen s. 118).

Skälen för mitt förslag: Överträdelser av det utvidgade förbudet att utan tillstånd av regeringen upplåta eller överlåta rätt att tillverka krigsmateriel utom riket. att träffa avtal om tillägg till eller ändringar av sådana avtal liksom att ingå avtal med utländsk part om att för dennes räkning utveckla krigsmateriel eller metod för framställning av sådan materiel bör i ansvars- hänseende jämställas med överträdelse av nuvarande förbud mot kunskaps- överföring och anordnande av militärt intriktad utbildning av utländsk medborgare. Detsamma bör gälla överträdelse av förbud att vidta viss marknadsföringsåtgärd.

Brott mot förbuden bör medföra ansvar om gärningen skett uppsåtligen eller av grov oaktsamhet. I likhet med vad som gäller för brott mot nuvarande lag bör dock inte dömas till ansvar i ringa fall.

Liksom vad som gäller i fråga om brott mot nuvarande föreskrifter, bör en straffskala finnas för grova brott.

En särskild straffskala bör införas för överträdelser av föreskrifter om redovisnings- och underrättelseskyldighet i fråga om marknadsföringsåtgär- der och av föreskrifter om uppgiftsskyldighet i fråga om ägande i utländska rättssubjekt samt av föreskrifter. villkor eller kontroll- eller ordningsbestäm- melser som har meddelats med stöd av lagen liksom i fråga om oriktigt uppgiftslämnandc vid fullgörande av redovisnings-. underrättelse- och upp- giftsskyldighet. Såväl uppsåtligt som oaktsamt handlande bör kunna föranle- da ansvar. I enlighet med vad som föreslagits av lagrådet (s. 133) bör dock inte dömas till ansvar i ringa fall. I likhet med vad som gäller i fråga om motsvarande uppgiftsskyldighet enligt lagen om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel. m.m.. bör strafflatituden sättas till böter eller fängelse i högst sex månader.

• Sida 77
•  Original

När det gäller frågan om en särskild åtalsprövning av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer är jag ense med RÅ om att något behov av en sådan bestämmelse inte föreligger. Jag vill dock understryka att ett åsidosättande av t.ex. ett villkor eller en kontrollbestämmelse som har meddelats i samband med tillståndsgivning kan vara av stor betydelse och förorsaka vittgående konsekvenser. Detsamma kan gälla t.ex. oriktigt uppgiftslämnandc.

20. Ikraftträdande m.m.

Jag föreslår att den nya lagen om förbud mot utförsel av krigsmateriel. m.m. skall träda i kraft den 1 juli 1988 och att den nu gällande lagen upphävs vid samma tidpunkt. På förslag av lagrådet bör den nya lagens bestämmelser tillämpats även för tillstånd som har meddelats med stöd av äldre bestämmel- ser (s. 133).

Den nya lagen medför en ändring i lagen om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut. Denna ändring liksom de föreslagna ändringarna i lagen om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel. m.m. bör träda i kraft vid samma tidpunkt.

21. Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu anfört har inom utrikesdepartementet upprättats förslag till

1. lag om förbud mot utförsel av krigsmateriel. m.m..

2. lag om ändring i lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel. m.m..

3. lag om ändring i lagen (1988:000) om rättsprövning av vissa förvaltnings- beslut.

Det under 3 angivna förslaget har upprättats i samråd tried chefen för

justitiedepartementet. Förslagen har. som har framgått. granskats av lagrådet.

22. Specialmotivering

22.1. Förslaget till lag om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m.

Inledande bestämmelser

15

I denna lag finns föreskrifter om förbud mot

1. utförsel av krigsmateriel.

2. upplåtelse och överlåtelse av rätt att utom riket tillverka krigsmateriel.

4. bedrivande av militärt inriktad utbildning inom riket av utländsk medborgare. och

()7

• Sida 78
•  Original

5. markmrdsföring av krigsmateriel. I lagen (1983: 1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel. m.m. finns föreskrifter om kontroll över tillverkning av krigsmateriel och tillhan- dahållande av krigsmateriel. uppfinning avseende krigsmateriel och metod för framsti'illning av sådan materiel.

1 andra stycket erinras om att föreskrifter om kontroll över tillverkning av krigsmateriel och tillhandahållande av krigsmateriel. uppfinning avseende krigsmateriel och metod för framställning av sådan materiel finns i lagen (198311034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel. m.m.

Tredje stycket. som har utformats i enlighet med. lagrådets förslag (s. 132). innehåller ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om vad som skall avses med krigsmateriel enligt lagen. Besti'rmmelsen har sin motsvarighet i 5 5 i nuvarande lag.

Utförsel av krigsmateriel 2 &

[ ärenden som inte avser utförsel i större omfattning eller som i övrigt inte är av större vikt får det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om utförsel av krigsmateriel pröva frågor om tillstånd enligt första stycket.

Paragrafens första stycke motsvarar 1 :$ i nuvarande lag och slår fast att krigsmateriel inte får föras ut ur riket utan tillstånd av regeringen. om inte annat följer av denna lag eller av annan författning. Sålunda finns i 17 å vapenlagen (197321176) bestämmelser om utförsel från riket av skjutvapen trtart utförseltillstånd.

Vid prövning av framställning om tillstånd till utförsel skall överväganden ske med utgångspunkt i de riktlinjer som gäller ifråga om export av krigsmateriel (avsnitt 6).

Innehållet i andra stycket är överfört från 4 5 i nuvarande lag. Denna ordning som tillägger ett enskilt statsråd rätt att besluta i enklare ärenden och som har varit rådande under en lång följd av år och därvid visat sig vara i hög grad ändamålsenlig är till stor del betingad av' praktiska skäl. Även tidsmässiga faktorer spelar in. I många fall fordrar nämligen en dispensansö- kan i ärenden av nyssnämnt slag omedelbara åtgärder.

Det bör här framhållas att konstitutionsutskottet år 1977 granskat frågan om beslutanderätten och därvid särskilt omnämnt enskilt statsråds beslutan- derätt i ärenden som gäller export av krigsmateriel. Utskottet uttalade bl.a. att granskningen inte gett anledning till erinran mot de beslut varigenom statsråd bemyndigats avgöra visst ärende eller viss grupp av ärenden (KU 1976/77144). '

Prop. 1987/881154

• Sida 79
•  Original

_, ä .. - Prop. 1987/88: 154

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm'mer får meddela föreskrifter om utförsel av ' . "1. skjutvapen och tillhörande ammunition för enskild persons räkning

4. sådana jakt- och tävlingsskjutvapen och tillhörande ammunition som har förts in till riket i enlighet med bestämmelserna i 16 s 2 vapenlagen (1973zll76).

Som anförts i avsnitt 17.2 gäller för närvarande att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, får meddela föreskrifter om utförsel av enstaka skjutvapen och därtill hörande ammunition samt av skjutvapen jämte tillhörande ammunition för personligt bruk eller för användning vid jakt. tävling eller övning utom riket.

Förevarande paragraf innehaller ett mer specificerat bemyndigande för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrif- ter dels om utförsel av skjutvapen och tillhörande ammunition för enskild persons räkning, dels om utförsel av skjutvapen och därtill hörande ammunition för användning vid jakt. tävling eller övning utom riket och dels för utförsel av skjutvapen för reparation översyn eller liknande åtgärd liksom för återutförsel efter sadana atgärder. '

Dessutom innehaller paragrafen ett bemyndigande att meddela föreskrif- ter om utförsel av sådana jakt- och tävlingsskjutvapen med tillhörande ammunition som har förts in till riket i enlighet med bestämmelserna i 16 ä 2 vapenlagen ('197311176). dvs. jakt- eller tävlingsskjutvapen med tillhörande ammunition som har införts hit av nordisk medborgare för tillfällig använd- ning vid jakt eller tävling i riket.

Upplåtelse och överlåtelse av rätt att utom riket tillverka ' krigsmateriel, m.m.

4.5

Avtal som innebär upplåtelse eller överlåtelse av rätt att utom riket tillverka krigsmateriel får inte utan tillstånd av regeringen ingås här i riket och inte heller utom riket av svensk myndighet. svenskt företag eller (len som är bosatt eller stadigvarande vistas här. Det lagrådsremitterade förslaget riktade sig till var och en som avser att upplåta eller ("överlåta en rätt att utom riket tillverka krigsmateriel. Pa förslag av lagrådet (s. 132— 133) har paragrafen begränsats till avtal. som ingås häri riket eller utom riket av svensk myndighet. svenskt företag eller (len som är ' bosatt eller stadigvarande vistas här.

Bestämmelsen. som har behandlats i avsnitt 11.1. omfattar inte bara upplåtelse eller överlåtelse av rättigheter som åtnjuter legalt skydd. t.ex. i (39

• Sida 80
•  Original

form av patent. utan även varje sådan licensgivning som innebär ett tillhandahållande av sådant tekniskt underlag e .d. som utgör en förutsättning för mottagaren att starta en egen tillverkning.

Med rätt att tillverka krigsmateriel avses sålunda det medgivande som genom ett avtal lämnas en motpart att utnyttja viss rätt eller att i enlighet med av upplåtaren eller överlåtaren tillhandahållna tekniska underlag, såsom ritningar. beskrivningar o.d.. tillverka viss krigsmateriel. 1 de tekniska underlagen kan ingå upplysningar om uppfinningar och metoder, konstruk- tions- och kontrollföreskrifter, beskrivningar av arbetsprocesser m.m.

55

Avtal med någon utom riket om att för dennes räkning utveckla krigsmateriel eller metod för framställning av sådan materiel får inte utan tillstånd av regeringen ingås här i riket och inte heller utom riket av svensk myndighet. svenskt företag eller den som är bosatt eller stadigvarande vistas här.

Paragrafen. som har utformats så som lagrådet föreslagit i sitt yttrande (5.133), har behandlats i avsnitt 11.2. Där har jag också angett vilka överväganden som bör ligga till grund för prövningen. Med någon utom riket förstås såväl fysiska personer med hemvist utom riket som juridiska pers'oner som är bildade enligt lagen i en främmande stat liksom främmande stater och myndigheter i sådana stater.

Med utveckling av krigsmateriel förstås den verksamhet som bedrivs för att t.ex med hjälp av en kravspecifikation utforma ett tekniskt underlag för produktion av krigsmateriel. Med en metod för framställning av krigsmate- riel avses detlunderlag som behövs för att framställa materiel på ett specifikt Sätt.

65

Avtal om tillägg till eller ändring av avtal som innebär upplåtelse eller överlåtelse av rätt att utom riket tillverka krigsmateriel får inte ingås utan tillstånd av regeringen. om tillägget eller ändringen avser

1. den materiel som får tillverkas.

4. förlängning av avtalets giltighetstid. eller

5. bestämmelser om sekretess.

Paragrafen. som behandlats i avsnitt 11.3. anger att tillägg till avtal genom vilket rätten att tillverka krigsmateriel utom riket upplåtits eller överlåtits eller ändring av sådant avtal inte får göras utan tillstånd av regeringen i vissa fall.

Sålunda skall varje tillägg till eller ändring av tidigare avtal som rör den materiel som får tillverkas underkastas regeringens prövning. Detta kan t.ex. vara fallet om parterna avser att utöka ('imfattningen av den krigsmateriel som får tillverkas eller precisera omfattningen av en tillverkningsrätt med

74.)

• Sida 81
•  Original

avseende på materielen—. Hit hör också ändringar eller tillägg som avser åtaganden att förse lieenshavaren med uppdaterad kunskap i fråga om materielen.

Likaså skall tillägg eller ändringar som innebär att licenshavaren får rätt att i sin tur upplåta eller överlåta tillv'erkningsrätten till någon annan prövas av regeringen.

Samma gäller klausuler som innebär rätt för en licenshavare att t.ex. försälja licenstillverkad materiel till mottagare som inte angivits i det ursprungliga avtalet. Detta kan gälla försäljning på export till annat land eller försäljning till annan användare i mottagarlandct.

Inte heller får tilläggs- eller ändringsavtal som avser förlängning av det ursprungliga avtalets giltighetstid träffas utan tillstånd av regeringen. Om däremot ett avtals giltighetstid förlängs enligt i avtalet stipulerade förläng- ningsklausuler. innebär inte detta att regeringens tillstånd krävs.

Militärt inriktad utbildning

75

Första stycket gäller inte

]. utbildning som anordnas av staten,

Paragrafen motsvarar 3 & i den nuvarande lagen. I paragrafens första stycke föreskrivs att militärt inriktad utbildning av utländsk medborgare inte får bedrivas inom riket utan tillstånd av regeringen.

Som angetts i prop. 1981/82zl96 bör allmänt sett utbildning som avser sådant handhavande av krigsmateriel som har samband med en möjlig stridsinsats vara att hänföra till begreppet militärt inriktad utbildning. Vägledning torde också kunna hämtas genom en jämförelse med vad som ingår i undervisningen vid en skola av sedvanlig typ och en skola av militär art.

1 andra stycket första punkten anges att förbudet inte gäller utbildning som anordnas av staten. Statliga bolag - som är självständiga'juridiska personer - är alltså inte undantagna från förbudet. -

Till skillnad från den nuvarande bestämmelsen undantar förevarande paragraf inte sådan utbildning som står under tillsyn av skolöverstyrelsen eller universitets- och högskoleämbctet och som sker i enlighet med läroplan eller utbildningsplan som har fastställts av någon av dessa myndigheter. Skälet härtill är att de förändringar i fråga om fastställandet av studieplaner för högskolan som regeringen aviserat i budgetpropositionen (1987/881100. bil. 10) skulle komma att medföra ändringar vad avser nu angivna undantag. Mot bakgrund av att sådan utbildning som med stöd av nuvarande bestämmelser är undantagen tillståndskravet knappast torde förekomma.

• Sida 82
•  Original

menar jag att ifrågavarande undantag bör slopas. Skulle militärt inriktad utbildning av utländska medborgare förekomma i t.ex. kommunal regi. är således sådan utbildning inte undantagen enligt förevarande paragraf.

I andra stycket andralpunktcn anges att utbildning som anordnas i samband med försäljning av krigsmateriel eller med anställning i företag för tillverk- ning av sådan materiel inte omfattas av förbudet.

Vid prövning av ansökan om tillstånd att bedriva sådan utbildning som det här är fråga om hämtas stöd i de riktlinjer som gäller för export av krigsmateriel. Huvudprincipen är att tillstånd till militärt inriktad undervis- ning inte bör meddelas om undervisningen riktar sig till medborgare i land till vilket export av krigsmateriel från Sverige ej skulle komma i fråga. 1 de fall undervisningen riktar sig till medborgare i olika länder måste en sammanta- gen bedt'ömning göras av lämpligheten av att undervisningen tillåts.

Marknadsföring av krigsmateriel 8 Ö

Den som har tillstånd enligt 2 eller 3 5 lagen (198321034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. samt svensk statlig myndighet som bedriver motsvarande verksamhet skall. i den ordning som regeringen föreskriver

l. lämna redovisning till regeringen om de länder utanför Sverige i vilka marknadsföring av krigsmateriel bedrivs. vilka bestämda mottagare som marknadsft'öringen riktar sig till och vilken materiel marknadsföringen avser.

2. lämna underrättelse till regeringen

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från redovisningsskyl- dighet och underrättelseskyldighet som avses i första stycket. Regeringen får också i enskilda fall medge undantag från sådan redtwisnings- och underrät- telseskyldighet. Som angetts i avsnitt ll) har begreppet marknadsföring en vidsträckt innebörd. Enligt förarbetena till marknadsföringslagen (197521418) ligger i begreppet att det skall vara fråga om åtgärder som syftar till att främja avsättning av varor och tjänster och andra nyttigheter. Hit hör framställning- ar som vänder sig till allmänheten eller en viss grupp av intressenter-. Termen täcker också åtgärder som är inriktade på enskilda.

Paragrafens första stycke föreskriver skyldighet dels för den som har fått regeringens tillstånd enligt 2 eller 3 s lagen (19831034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel. m.m.. dvs. innehavare av tillverkriingstill- stånd eller den som har tillstånd att försälja krigsmateriel m.m., dels för svenska statliga myndigheter som bedriver motsvaramle verksamhet att lämna redovisning om de' länder utanför Sverige i vilka marknadsföring av krigsmateriel bedrivs. vilka bestämda mottagare som markmtdsföringen

• Sida 83
•  Original

riktar sig till samt vilken materiel marknadsföringen avser. Genom angivna precisering framgår att redovisning skall lämnas endast i den omfattning marknadsföringen riktar sig till bestämda mottagare. Härigenom utesluts således marknadsföring som riktar sig till en obestämd krets. t.ex. i form av annonsering. Redovisningen är avsedd att ge en bild av företagens och myndigheternas marknadsföring av krigsmateriel utom riket.

Uppgifterna bör lämnas fortlöpande. Det bör vara en uppgift för regeringen att meddela föreskrifter om med vilka tidsintervall redovisning skall lämnas.

Tillståndshavare och statliga myndigheter som nyss sagts är enligt bestäm- melsen vidare skyldiga att lämna underrättelse till regeringen innan anbud lämnas om t.ex. försäljning av krigsmateriel och om upplåtelse eller överlåtelse av tillverkningsrätt avseende sådan materiel. Sådan underrättelse skall också lämnas innan avtal ingås om försäljning av krigsmateriel eller annat tillhandahållande till någon utom riket.

Skyldighet att lämna redovisning och underrättelser cnligt förevarande paragraf gäller även om marknadsföringen uppdras åt någon annan. t.ex. ett utlandsbolag. '

I andra .rlycker ges regeringen bemyndigande att meddela föreskrifter om undantag från skyldighet att lämna redovisning och underrättelser som avses i första stycket. Med stöd av dessa bestämmelser kan undantag medges t.ex. i fråga om viss materiel eller i fråga om mera rutinartade avtalsslut avseende komponentlcveranser o.d. En förutsättning för sådana undantag måste vara att syftet med regleringen inte äventyras.

9.5

Regeringen får i enskilda fall förbjuda att

3. avtal ingås om

b) upplåtelse eller överli'ttclse av rätt att utom riket tillverka krigsmateriel. Genom paragrafen ges regeringen möjlighet att förbjuda att vissa atgärder kommer till stånd och därmed förhindra vidare marknadsföring i förhållande till land som inte kan godtas som mottagare av svensk materiel eller svenskt kunnande.

l—"örevarande paragrafger möjlighet att ingripa mot oönskade marknadsfö- ringsåtgårder som kommer till regeringens kännedrnn. Ett förbud förutsätter således inte att uppgifter om avsedd marknadsföring kommit regeringen tillhanda genom föreskrifterna i 8 &.

• Sida 84
•  Original

Uppgiftsskyldighet om ägande i utländska rättssubjekt

10å

Den som har tillstånd enligt 2 eller 3 5 lagen (l983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel. m.m. samt svensk statlig myndighet som bedriver motsvarande verksamhet skall. enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar. lämna uppgifter till regeringen om ägande i utländska rättssubjekt som bedriver utveckling. tillverkning. marknadsföring eller försäljning av krigsmateriel. Genom bestämmelsen införs en skyldighet för såväl den som har tillstånd att tillverka eller försälja krigsmateriel m.m., som svenska statliga myndigheter som bedriver motsvarande verksamhet att redovisa ägande i utländska rättssubjekt som bedriver utveckling, tillverkning, marknadsföring eller försäljning av krigsmateriel. Bestämmelsen syftar till att vid varje tidpunkt ge regeringen möjlighet att kunna bedöma utvecklingen av berörd industris utlandsengagemang på området.

115

Uppgiftsskyldighet i fråga om utförd materiel. m.m. lZ &

Regeringen får meddela föreskrifter om att

l bestämmelsen ges regeringen bemyndigande att föreskriva att den som har fått tillstånd att föra ut krigsmateriel eller att upplåta eller överlåta rätt att utom riket tillverka sädan materiel skall lämna uppgifter om utförd materiel resp. upplåten eller överlåten rätt att utom riket tillverka krigsmateriel. I avsnitt 15.3 har betonats vikten av att kunna följa upp leveranser av materiel eller t.ex. upplåtelse av tillverkningsrätt genom att få ett samlat uppgiftsläm- nande härom.

• Sida 85
•  Original

Återkallelse av utförseltillstånd

1355

Tillstånd enligt 2 5 får återkallats av regeringen. om tillståndshzwaren har åsidosatt föreskrifter, villkor eller kontroll- eller ordningsbestämmelser som har meddelats med stöd av lagen eller om det finns andra särskilda skäl till återkallelse.

Bestämmelsen. som har kommenterats i avsnitt 1.5.4. föreskriver att bevilja- de utförseltillstånd kan återkallas under vissa (')mständigheter. Möjligheten att återkalla ett givet tillstånd bör i princip utnyttjas endast när detta är nödvändigt.

Skyldighet för revisorer 14 5

Om en revisor i sin granskningsverksamhet har framfört någon anmärkning i en sådan revisionsberättelse som sägs i 10 kap. 10 å aktiebolagslagen (1975zl385) eller 4 kap. 10 s lagen (198011103) om årsredovisning m.m. i vissa företagi fråga om företagets efterlevnad av bestämmelserna i denna lag. skall han genast sända in en kopia av revisionsberåttelsen till regeringen. Motsvarande skyldighet åligger en revisor vid en svensk statlig myndighet.

Ansvarsbestämmelser m.m. 15 &

165

Den som bryter mot 4, 5. 6 eller 7 5 eller förbud som har meddelats med stöd av 9 & döms. 1. om gärningen skett uppsåtligen. till böter eller fängelse i högst två år, '2. om gärningen skett av grov oaktsamhet. till böter eller fängelse i högs sex månader. ' ] ringa fall skall inte dömas till ansvar.

17%

Vid bedömande om brottet är grovt skall särskilt beaktas. om det avsett tillverkningsrätt av betydande värde. utveckling. utbildning eller marknads- föring av betydande omfattning eller varaktighet eller om gärningen annars varit av särskilt allvarlig art. '

• Sida 86
•  Original

185

Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet 1. bryter möt 8 äförstastycket eller lt) åcller mot föreskrifter. villkor eller kontroll- eller ordningsbestämmelser som har meddelats med stöd av lagen. 2. lämnar oriktig uppgift vid fullgörande av redovisningsskyldighet. underrättelseskyldighet eller uppgiftsskyldighet som avses i första punkten. l ringa fall skall inte dömas till ansvar.

19.5

| 15 s*. som motsvarar 7 s” i nuvarande lag erinras om att överträdelse av utförselft'årbudet bestraffas enligt bestämmelserna": i varusmugglingslagen. Strafibestämmelserna i lf) och ]7 f.ö har sin motsvarighet i 8 och 9 55% nuvarande lag. De nya bestämmelserna omfattar också det utvidgade förbudet i 4 s i fråga om upplåtelse eller överlåtelse av rättenatt utom riket tillverka krigsmateriel. liksom överträdelse av förbuden att ingå avtal om tillägg till eller ändring av tidigare ingångna avtal. ' Bestämmelserna omfattar vidare överträdelse av förbuden i 5 & att ingå avtal med någon utom riket om att för dennes räkning utveckla krigsmateriel eller metod för framställning av sådan materiel liksom överträdelse av förbud ' att vidta viss markmtdsföringsåtgärd.

[7 # innehåller en straffskala för grova brott. Bestämmelsen upptar exempel på omständigheter som skall beaktas vid bedömandet av om brottet är grovt. En gärning av särskilt allvarlig att får anses föreligga exempelvis om överlåtelse av en tillverkningsrätt inneburit att materiel av utomordentligt kvalificerat slag kunnat komma att tillverkas i ett land till vilket utförsel av krigsmateriel från Sverige inte kan komma i fråga. Likartade synpunkter kan anläggas i fråga om kunskapst'iverft'h'ing i form av t.ex. utvecklingsuppdrag och utbildning,

[8 .t'förstu stycket inrymmer en särskild straffskala. dels för brott mot b” & första stycket och lt) ;" samt föreskrifter. villkor eller kontroll- eller ordnings— bestämmelser som har meddelats med stöd av lagen. "dels för oriktigt uppgiftslämnande vid fullgörande av redovisningsskyldighet. underrättelse- skyldighet eller uppgiftsskyldighet enligt lagen eller med stöd av lagen meddelade bestämmelser. Med lämnande av oriktig uppgift jämställs fi.")rtigant'le av uppgift.

Som framgår av bestämmelsens ordalydelse straffsanktioneras inte åsido- sättande av revisors åliggande enligt l-l si genom bestämmelsen. Detta har sin grund i att försummelser av revisorer regleras i annan ordning. t.ex. genom disciplinärt förfarande. '

Av paragrafens andra stycke framgår att det i ringa fall inte skall dömas till ansvar. Det lagrådsremittcrade förslaget innehöll en bestämmelse enligt vilken det i ringa fall av oaktsamhet inte skall dömas till ansvar. Lagrådet hari

• Sida 87
•  Original

sitt yttrande påpekat att-den omständigheten att en sådan- bestämmelse inte avser uppsåtlig gärning avviker från vad som föreslagits i 16 & andra stycket. Med hänsyn härtill har lagrådet förordat att också uppsåtligt brott i ringa fall skall fritas från ansvar (5. 133).

Jag'är ense med lagrådet på denna punkt. Jag vill emellertid starkt framhålla att endast sådana gärningar som saknar materiell betydelse från kontrollsynpunkt bör vara att bedöma som ringa samt att kraven när det gäller aktsamhet självfallet är beroende av hur väsentliga uppgifterna varit från denna utgångspunkt.

l [9 s* har för tydlighetens skull införts en bestämmelse om att ansvar enligt denna lag är subsidiärt i förhållande till ansvar enligt BrB. Närmast kan det bli aktuellt att tillämpa bestämmelserna om osant intygande i BrB.

22.2. Förslaget till lag om ändring i lagen (1983: 1034) om kontroll över tillverkningcnlav krigsmateriel, m.m.

15

Med hänsyn till att de nya bestämmelserna i fråga om utförsel av krigsmate- riel inarbetats i en ny lag i ämnet. görs en hänvisning till den nya lagen i lagen om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel. m.m. Samtidigt erinras i denna lag mera utförligt än vad som för närvarande är fallet om föreskrifter- na i lagen Om förbud mot utförsel av krigsmateriel. m.m. (Första och andra styckena). . .

Paragrafens fjärde stycke innehåller ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om vad som skall avses med krigsmateriel enligt denna lag. Lydelsen har utformats efter förslag av lagrådet. (s. 134).

25

Tillägget i andra stycket innebär att regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om undantag från kravet på tillverkningstillstand i fråga om sådan tillverkning som utförs på uppdrag av den som innehar tillstånd att tillverka ifrågavarande krigsmateriel. Bestämmelsen har kommenterats i avsnitt 16.1.

Så

Nuvarande bestämmelse ändras så att krigsmateriel och i paragrafen avsedda rättigheter inte får tillhandahållas här i riket och inte heller utom riket av svensk myndighet. svenskt företag eller den som är bosatt eller stadigvarande vistas här. Detta framgår av paragrafens första stycke. Bestämmelsen har utformats i enlighet med lagrådets förslag (5. 134).

Andra stycket innehåller undantag från tillståndskrzwet enligt första stycket. Nuvarande bestämmelse ipunktm 3 om undantag från tillstånt'lskra- vet för innehavare av tillverkningstillständ i fråga om tillhandahållande av

• Sida 88
•  Original

materiel, uppfinning eller metod som tillhör eller innehas av tillståndshava- ren skärps på det sättet att undantaget fortsättningsvis får avse endast materiel som tillhör tillståndshavaren och som finns inom landet eller rättighet som innehas av den som har tillstånd att tillverka krigsmateriel. Härigenom får också innehavare av ti|lx-erkningstillstånd begära särskilt tillstånd t.ex. i fråga om försäljning av materiel som visserligen tillhör tillståndshavaren men som t.ex. köpts upp i utlandet för vidare försäljning åt mottagare i annat land.

I tredje stycket har en redaktionell ändring gjorts i förhållande till nuvarande bemyndigande i syfte att klargöra att undantag från tillståndskra- vet endast avser sådan handel med skjutvapen. ammunition eller annan explosiv vara som regleras genom föreskrifterna i vapenlagen (1973zll76) eller förordningen (1949:341) om explosiva varor.

65

Andra stycket innehåller ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om undantag från skyldighet att till kontrollmyndigheten avläm- na deklaration om den verksamhet för vilken tillstånd har meddelats. Bestämmelsen har kommenterats i avsnitt 16.2.

lOä

Enligt andra stycket skall inte dömas till ansvar i ringa fall. Bestämmelsen har ändrats på förslag av lagrådet (s. 134) och mot bakgrund av intresset av att i förhållande till motsvarande bestämmelse i 18 å andra stycket i den föreslagna lagen om förbud mot utförsel av krigmatericl. m.m. åstadkomma likformiga straffbestämmelser._Vad jag anfört i anslutning till den bestäm- melsen om avgränsningen av ringa fall gäller även för den här aktuella bestämmelsen.

22.3. Förslaget till lag om ändringi lagen (l988:()00) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut

lå

Ändringen innebär en hänvisning till en ny lag om förbud mot utförsel av krigsmateriel. m.m. Härigenom omfattas beslut enligt den nya lagen om förbud mot utförsel av krigsmateriel. m.m. av undantagen från den föreslagna lagen om rättsprt'fwning av vissa förvaltningsbeslut.

Som anförts i avsnitt 8 har lagrådet med hänsyn till att det enligt 13 åiden nya utförsellagen blir möjligt att återkalla utförseltillstånd uttalat att det förefaller motiverat att rättsprövningsmöjligheten får omfatta beslut om återkallelse av utförseltillstånd. Lagrådet har därför förordat att sådana beslut inte undantas från möjlighet till rättsprövning (s. l34—135).

Jag har i anslutning till min behandling av denna fråga i nyssnämnt avsnitt

• Sida 89
•  Original

23. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till

1. lag om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m..

2. lag om ändring i lagen (198311034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m..

3. lag om ändring i lagen (19881000) om rättsprövning av vissa förvaltnings- beslut.

24. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

• Sida 90
•  Original

Bilaga ]

Sammanfattning av betänkandet (SOU 1987:8) .Försvarsindustrins utlandsverksamhet

De 23 företag inom den svenska försvarsindustrin som ingår i utredningens kartläggning levererade civila och militära produkter under år 1985 för drygt 20 miljarder kronor. Nästan 7 miljarder kronor var krigsmateriel. Exporten av krigsmateriel uppgick till knappt 2 miljarder kronor eller mindre än en procent av hela den svenska exporten under året.

Utlandsbolagen

F.nligt utredningens kartläggning har den svenska försvarsindustrin l7 utlandsbolag som arbetar med krigsmateriel (ytterligare ett har etablerats efter kartläggningens slutförande”). Nio av utlandslwlagen är helägda. Två är delägda majoritetsbolag. medan de återstående sex är intressebolag.

Åtta av utlandsbolagen verkar i Västeuropa och fyra i Nordamerika. Två bolag finns i Sydamerika. ett i Indien. ett i Singapore och ett i Australien.

Marknadsföring är den huvudsakliga uppgiften för 13 av den svenska försvarsindustrins |7 bolag i utlandet. Tre bolag tillverkar också krigsmate- riel i etableringslandet och fyra ägnar sig åt utvecklingsarbete.

Licenser till utländska företag

Den svenska fÖrSVarsin(lustrin har upplåtit eller överlåtit totalt (39 tillverk- ningsrättigheter. Antalet har Ökat med ett le-tal sedan år l979.

Något mer än hälften av licenserna har gått till företag i Västeuropa. Singapore. Brasilien och Förenta staterna är de främsta mottagarländerna utanför Västeuropa.

Overenskommelser om samarbete med utländska företag

Den svenska försvarsindustrin har ingått 59 överenskommelser om samarbe- te— s. k. joint ventures— med tillverkare i utlandet. Denna form av samarbete har ökat mycket starkt under de senaste åren. Av samtliga 59 överenskom- melser träffades 43 eller drygt 70 'I"? åren 1984—86.

Även detta samarbete är i hög grad koncentrerat till företag i Västeuropa och Nordamerika. Förenta staterna är det ledande samarbetslandet. Den svenska försvarsindustrin har emellertid träffat nästan lika många överens— kommelser med företag i Storbritannien och i Förbundsrepubliken Tyskland som med företag i Förenta staterna. Efter dessa tre länder följer Norge. italien. Schweiz. Frankrike och Nederländerna.

Samarbetsöverenskommelserna avser i 811”? av fallen någon form av utvecklingsarbete.

SU

• Sida 91
•  Original