Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en lag om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. Lagen skall. tillsammans med vissa planerade tillägg till skolförfattningarna. ersätta lagen (1967:94()') angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda (omsorgslagen). Den nya lagen tillförsäkrar psykiskt utvecklingsstörda rätt till vissa särskilda omsorger. Samma rätt får personer som på grund av hjärnskada. föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom. har fått ett betydande och bestående begävningshandikapp samt personer med barndomspsykos. Därigenom utvidgas den nuvarande person- kretscn med de tvä sistnämnda grupperna.

Med särskilda omsorger avses vissa angivna insatser. som är speciellt anpassade till behov hos dem som hör till lagens personkrets. Det är här fråga om behov som nu inte kan tillgodoses genom insatser frän socialtjänsten eller hälso- och sjukvarden.

De särskilda omsorgerna inriktas på att psykiskt utvecklingsstörda och psykotiska barn skall kunna bo kvar hemma hos föräldrarna. För att möjliggöra detta skall föräldrarna fä rådgivning och stöd samt hjälp med korttidstillsyn utanför hemmet. Korttidstillsyncn skall även tillgodose tillsynsbehovet före och efter skoldagen för barn och ungdomar som är över 12 är och som inte längre har rätt till plats i kommunernas fritidshem.

Att vuxna skall ha möjlighet till ett boende utanför föräldrahemmet understryks. De bör helst kunna boi egen bostad. men om detta av något skäl inte är möjligt skall landstingskommunen vara skyldig att tillhandahålla bostad i små s.k. grupphem. I grupphemmen skall de boende få det stöd och den hjälp som de behöver. Ät dem som bor i egen bostad förutsätts däremot socialtjänsten ge det behövliga extra stödet. Alla som behöver det skall ha rätt till en kontaktperson. Vidare ingår bland de föreslagna särskilda

] Riksdagen [984585 ] saml. Nr I?!)

• Sida 2
•  Original

I—J

Prop. l984/852176

omsorgerna rätt till daglig verksamhet för alla som saknar förvärvsarbete och inte utbildar sig. De dagliga verksamheterna förutsätts äga rum främst i s.k. dagcenter.

De särskilda omsorgerna skall ges bara om den enskilde själv eller. för vissa fall. den som är behörig företrädare för honom begär dem. Den enskilde får rätt att överklaga beslut i fräga om särskilda omsorger som rör honom hos länsrätt.

l—luvudmän för de särskilda omsorgerna skall enligt förslaget vara landstingskommunerna och de tre landstingsfria kommunerna. Landstings- kommunerna ges möjlighet att träffa avtal med kommuner inom landstings- kommunen om att dessa skall överta ansvaret för en eller flera omsorger. En sådan överenskommelse skall godkännas av regeringen. En lagfäst skyldig- het för landstingskommunen att fortlöpande samverka med kommunerna vid sin planering av verksamheten föreslås också.

Förskolan skall inte längre vara en del av särskolan utan reglerna för barnomsorgen blir lika för alla barn. Landstingskommunerna åläggs att tillhandahålla specialistresurser för att hjälpa kommunernas förskolor i pedagogiska frågor. Regler om särskolan i övrigt avses ingäi ctt kommande förslag till ny skollag.

De särskilda omsorgerna skall vara avgiftsfria. De nuvarande värdhemmen och specialsjukhusen föreslås avvecklade i den takt som personella. ekonomiska och andra resurser tillåter det. Vissa bestämmelser som behövs under avvecklingstiden föreslås bli samlade i en särskild promulgationslag.

De nya lagarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1986.

! lagförslagen i denna proposition har granskats av lagrådet. Proposi— ' ] tionen innehaller därför tre huvuddelar: lagrådsremissen (s. 11). lagrå- ; dets yttrande (s. 120) och föredragandens ställningstaganden till lagrådets " synpunkter (s. 125). ' | Den som vill ta del av samtliga skäl för lagförslagen måste därför läsa I alla tre delarna.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1984/85: 1 76

',.)

Propositionens lagförslag

] Förslag till Lag om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl.

Härigenom föreskrivs följande.

inledande bestämmelser

l & Denna lag innehaller föreskrifter om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda.

Vad i lagen sägs om psykiskt utvecklingsstörda gäller även personer som på grund av hjärnskada. föranledd av _vttre vald eller kroppslig sjukdom. har lätt ett betydande och bestäeudc begavningshandikapp samt personer med btu'ndomspsykos.

2 g" [ socialtjänstlagen ( l$)H(l:oZ(|) och i hälso— och sjukvärdslagen (it)-822763) finns föreskrifter om kommunernas och landstingskommunernas ansvar för socialtjänst respektive hälso- och sjukvård ät alla.

Verksamhetens mål

3 & De särskilda omsorgerna skall syfta till att ge psykiskt utvecklingsstörda möjlighet att leva som andra och i gemenskap med andra. Omsorgerna skall vara inriktade på att utveckla den enskildes egna resurser.

Verksamheten skall vara grundad pä respekt för den enskildes självbe- stämnntnderätt och integritet.

De särskilda omsorgerna

4 & De särskilda omsorgerna är

]. radgivning. annat personligt stöd samt stöd av en särskild kontaktper- son.

2. daglig verksamhet i dagcenter eller annan sysselsättning för dem över skolaldcru. som saknar förvärvsarbete och inte utbildar sig.

3. korttidsvistelse utanför det egna hemmet i syfte främst att avlösa anhöriga i värd och tillsyn. samt korttidstillsyn utanför hemmet av skolungdtun över 12 är.

4. bostad i familjehem eller elevhem för barn och ungdomar som behöver bo utanft'fir föraldrahemmct.

5. bostad i grupphem för vuxna som inte kan bo självständigt. I de särskilda omsorgerna enligt första stycket 2—5 ingär ocksä omvårdnad. l de särskilda omsorgerna bostad i elevhem och bostad i grupphem ingar vidare fritidsverksamhet och kulturella aktiviteter.

• Sida 4
•  Original

Prop. 1984/85: 176 4

Rätten till särskilda omsorger

5 & Psykiskt utvecklingsstörda har rätt till särskilda omsorger enligt denna lag, om de behöver sådant stöd och sådan hjälp i sin livsföring och deras behov inte tillgodoses på något annat sätt.

Psykiskt utvecklingsstörda skall genom de särskilda omsorgerna tillförsäk- ras goda levnadsvillkor.

De särskilda omsorgerna skall anpassas till mottagarens individuella behov samt utformas så att de är lätt tillgängliga för de människor som behöver dem och stärker deras förmåga att leva ett självständigt liv.

Gå Särskilda omsorger skall ges den psykiskt utvecklingsstörde endast om han begär det. Om han är under 15 år eller. i annat fall. om han uppenbart saknar förmåga att på egen hand ta ställning i frågan. skall de särskilda omsorgerna ges på begäran av vårdnadshavare. förmyndare eller god man.

Landstingskommunens ansvar

75 Varje landstingskommun skall svara för de särskilda omsorgerna åt psykiskt utvecklingsstörda som är bosatta inom landstingskommunen. Psykiskt utvecklingsstörda som vistas i landstingskommunen under en kortare tid skall ges det stöd och den hjälp som de omedelbart behöver. Vad som i denna lag sägs om landstingskommuner gäller också kommuner som inte ingäri en landstingskommun. Föreskrifter om förvaltningsutskottet skall därvid avse kommunstyrelsen.

8 & Till landstingskommunens uppgifter hör att

]. göra sig förtrogen med psykiskt utvecklingsstördas levnadsförhållanden samt verka för att de får sina behov allsidigt tillgodosedda.

2. informera om verksamhetens mål och medel.

3. i samverkan med kommunerna i landstingskommunen samordna den verksamhet som behövs för psykiskt utvecklingsstörda ocli deras familjer samt verka för att den utvecklas på ett tillfredsställande sätt.

4. medverka till att psykiskt utvecklingsstörda får en meningsfull sysselsättning genom förvärvsarbete.

5. samverka med organisationer som företräder psykiskt utvecklingsstör- da.

6. verka för att det allmänna fritids- och kulturutbudet blir tillgängligt för psykiskt utvecklingsstörda.

9ä Landstingskommunen skall efter samråd med kommunerna inom landstingskommunen planera för de särskilda omsorgerna om psykiskt utvecklingsstörda.

105 Samråd skall fortlöpande ske med den psykiskt utvecklingsstördes närstående.

• Sida 5
•  Original

Prop. 1984/85 : 1 76

'Jl

11 5 Landstingskommuncn skall anmäla till överförmyndaren när en psykiskt utvecklingsstörd kan antas behöva förmyndare eller god man samt när en omyndighetsförklaring bör kunna hävas eller ett godmanskap kunna upphöra.

125 Landstingskommunen får till kommun i landstingskommunen överlåta uppgift enligt denna lag beträffande psykiskt utvecklingsstörda som är bosatta i kommunen eller vistas där under kortare tid. om landstingskom- munen och kommunen har kommit överens om det samt regeringen medger det. Om en sådan överlåtelse sker. skall föreskrifterna i denna lag om landstingskommun i tillämpliga delar gälla för kommunen.

Avgifter

13 5 Avgift skall inte tas ut för särskilda omsorger enligt denna lag. Av dem som inte är berättigade till folkpension i form av hel förtidspension eller hel ålderspension och som har inkomst av eget arbete får dock. när de har stadigvarande bostad på landstingskommunens bekostnad, skäliga avgifter för kost och logi tas ut enligt de grunder som landstingskommunen bestämmer. Avgifterna skall bestämmas så att de boende förbehålls tillräckliga medel för sina personliga behov. Regeringen meddelar ytterligare föreskrifter om sådana avgifter.

Om rätt för landstingskommunen att i vissa fall uppbära folkpension och barnbidrag finns särskilda bestämmelser.

Nämnder

14 5 Ledningen av omsorgsverksamheten skall utövas av en omsorgsnämnd i den mån inte annat följer av sådant beslut som avses i 3kap. 145 kommunallagen (l977:179).

Landstingskommunen får tillsätta en särskild omsorgsnämnd eller uppdra åt en annan nämnd att vara omsorgsnämnd. Har detta inte skett. är förvaltningsutskottet omsorgsnämnd.

15 5 I fråga om särskild omsorgsnämnd gäller i tillämpliga delar bestämmel- serna i 3 kap. 2 €. 35 första stycket. 4.5, 55 första och tredje styckena. 6—8 55. 9 5 första stycket och 10—12 55 kommunallagen (19771179).

Utan hinder av 25 2 förvaltningslagen (1971:290) tillämpas bestämmel- serna om jäv i 4 och 5 åå nämnda lag i samtliga ärenden hos omsorgsnämnd.

Personal

165 För verksamheten enligt denna lag skall det finnas den personal som behövs för att meddela god omsorg.

• Sida 6
•  Original

Prop. 1984/85: 176 o

Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om behörighet till tjänster inom omsorgcrna om psykiskt utvecklingsstörda och om tjänsternas tillsättning. Regeringen får överlåta åt socialstyrelsen att meddela sådana föreskrifter.

Enskild omsorgsverksamhet

17 5 Om en enskild yrkestnässigt vill bedriva sådan verksamhet för psykiskt utvecklingsstörda som anges i 4 5 första stycket 2—5. skall den enskilde söka tillstånd hos socialstyrelsen. Tillstånd får inte lämnas utan att omsorgsnämnv den i den landstingskommun där verksamheten skall bedrivas har tillstyrkt det.

Enskild verksamhet skall stå under tillsyn av omstn'gsnåmnden. Nämnden har rätt att inspektera verksamheten.

Tillsyn

18 5 Socialstyrelsen har tillsyn över verksamhet enligt denna lag. Styrelsen skall därvid följa och stödja verksamheten. Styrelsen har rätt att inspektera verksamheten.

Ytterligare föreskrifter

195 Regeringen bemyndigas att i fråga om verksamhet enligt denna lag meddela ytterligare föreskrifter till skydd för enskilda. Regeringen får överlåta åt socialstyrelsen att meddela sådana föreskrif- ter.

Överklagande

205 Omsorgsnämndens beslut om särskilda omsorger åt enskilda enligt 4 5 får överklagas hos länsrätten. Socialstyrelsens beslut i fråga om tillstånd enligt "17 5 eller om föreläggande eller förbud enligt 21 5 får överklagas hos kammarrätten. De beslut som omsorgsnämnden. socialstyrelsen. länsrätten eller kammar- rätten meddelar i frågor som avses i första och andra styckena gäller omedelbart. Länsrätten eller kammarrätten får dock förordna att dess beslut skall gälla först sedan det har vunnit laga kraft.

Övriga bestämmelser

2] 5 Om det föreligger något missförhållz-mde inom enskild omsorgsverksåm— het som avses i 17 5. skall socialstyrelsen förelägga den som har ansvaret för verksamheten att avhjälpa missförhållandet.

Om missförhållandet är allvarligt och socialstyrelsens föreläggande inte följs, får socialstyrelsen förbjuda verksamheten.

• Sida 7
•  Original

Prop. 1984/85:l76 7

225 Den som är eller har varit verksam inom enskild omsorgsverksamhet som avses i 17 5 får inte obehörigen röja vad han därvid har erfarit om någons personliga förhållanden. I det allmännas omsorgsverksamhet tillämpas bestämmelserna i sekretess- lagen ( 1980:100 ).

Föreskrifter om ikraftträdande av denna lag meddelas i lagen (.1985:000) om införande av lagen (19851000) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl.

• Sida 8
•  Original

Prop. [984/85: 176 8

2. Förslag till Lag om införande av lagen (1985:000) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl

Härigenom föreskrivs följande.

1 5 Lagen (19852000) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. och denna lag träder i kraft den ljuli 1986.

Vid ikraftträdandet skall lagen (19671940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda upphöra att gälla med de undantag som framgår av denna lag.

I fråga om annan undervisning för psykiskt utvecklingsstörda än under- visning i förskola skall utfärdas särskilda bestämmelser.

2 5 Den som vid lagens ikraftträdande erhåller omsorger enligt den upphävda lagen skall utan särskilt beslut anses ha fortsatt rätt till motsvarande särskilda omsorger enligt den nya lagen. Om någon erhåller omsorger i former som saknar motsvarighet i den nya lagen, är landstingskmnmunen skyldig att tillhandahålla den enskilde samma omsorger så länge behovet kvarstår.

3 5 Landstingskommunerna skall. i samband med att planeringen enligt 9 5 i den nya lagen görs. även planera för avveckling av befintliga specialsjukhus och vårdhem.

Intill dess avveckling av specialsjukhus och vårdhem har ägt rum får omsorg alltjämt tillhandahållas vid sådana institutioner. Ledningen av verksamheten skall utövas av den nämnd som är omsorgsnämnd enligt den nya lagen.

45 För innehållet i verksamheten vid specialsjukhus och vårdhem och för verksamhetens bedrivande i övrigt under avvecklingstiden gäller den nya lagens bestämmelser i tillämpliga delar. För specialsjukhusen tillämpas därutöver bestämmelserna i 13 och 14 55 samt 16 5 första stycket hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) .

55 Nyintagning i vårdhem för barn och ungdom får inte ske. Nyintagning i specialsjukhus eller i vårdhem för vuxna får ske om det finns synnerliga skäl.

Med avseende på den som bor i specialsjukhus eller i vårdhem skall omsorgsnämnden regelbundet och minst en gång om året överväga om boendet kan fortsätta i någon boendeform enligt den nya lagen.

6 5 För specialsjukhus och vårdhem för vuxna gäller fortfarande i tillämpliga delar 355 om beredande av vård oberoende av samtycke samt därtill anslutande bestämmelser i 36—37 a 55 och 39—54 55 i den upphävda lagen.

75 Uppgifter som enligt den upphävda lagen har ålegat överläkaren och vårdchefen hos omsorgsstyrelsen skall utföras av tjänstemän som landstings- kommunen utser.

• Sida 9
•  Original

Prop. 1. 984/85 :176 9

Beslut som enligt den upphävda lagen skulle ha fattats av beslutsnämnden skall i stället fattas av utskrivningsnämnd enligt lagen ( 1966:293 ) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall.

Vid handläggning inför utskrivningsnämnden tillämpas 29. 30 och 32—34 55 lagen om beredande avsluten psykiatrisk vård i vissa fall. Därjämte skall 235 i den upphävda lagen tillämpas.

Regeringen meddelar föreskrifter om ärendenas fördelning mellan utskrivningsnämndcrna.

85 Inackorderingshcm och elevhem som nämns i den upphävda lagen skall anses vara grupphem respektive elevhem enligt den nya lagen.

95 Den som har erhållit godkännande att driva enskild verksamhet enligt 10 5 i den upphävda lagen skall anses ha tillstånd att på de villkor som angivits i godkännandet bedriva verksamheten enligt 175 i den nya lagen.

105 Om det i lag eller annan författning hänvisas till en föreskrift som har ersatts genom en bestämmelse i lagen ( 1985:000 ) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. eller i denna lag, skall hänvisningen i stället avse den nya bestämmelsen.

115 Beslut om omsorger. som överklagas hos socialstyrelsen enligt 44.5 andra stycket i den upphävda lagen. prövas enligt bestämmelserna i den lagen.

125 Omsorgsstyrelser som tillsatts med stöd av den upphävda lagen skall fram till utgången av år 1988 fullgöra de uppgifter som enligt den nya lagen ankomtner på omsorgsnämnd. om inte landstingskommunen dessförinnan beslutar annat.

• Sida 10
•  Original

Prop. 1984/85: 176 lt.)

3. Förslag till Lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982z763)

l-lärigenom föreskrivs att l 5 hälso- och sjukt-'ärdslagcn (1982763) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Härav/agan lydelse

l &

Med hälso- och sjukvård avses i denna lag åtgärder för att medicinskt förebygga. utreda och behandla sjukdomar och skador. Till hälso- och sjukvården hör sjuktransporter.

! fråga om omsorger om vissa psykiskt un'ecklingsslönla finns ln.»-

Stämmclser i lagen (]907:94()) angå- ende omsorger om vissa psykisk! ull'cc'klingssn'irda.

l fråga om tandvärd finns särskilda bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1986.

• Sida 11
•  Original

Prop. 1984/85: 176 11

Utdrag SOClALDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid rcgeringssammanträdc 1985-02-31

Närvarande: statsråden I.Carlsson. ordförande. Lundkvist. Sigurdsen. Gustafsson. Leijon. Hjelm-Wallén. Peterson. Andersson. Boström. Bod— ström. Göransson. Gradin. Dahl. R. Carlsson. Holmberg. Hellström. Thunborg. Wickbom

Föredragande: statsrädet Andersson

Lagrådsremiss med förslag till lag om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl.

1. Inledning

Regler om skolundervisning. värd och omsorger i övrigt ät psykiskt utvecklingsstörda finns f.n. i lagen ('1967z940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda (omsorgslagen). Lagen avser psykiskt utveck— lingsstörda. som pågrund av hämmad förständsutveekling för sin utbildning eller anpassning i samhället eller i övrigt behöver särskilda omsorger genom det allmänna. Lagen har undergått endast smärre ändringar av formell karaktär under de är den har varit i kraft. Samtidigt har emellertid den faktiska omsorgsverksamheten undergått. och undergar alltjämt. stora förändringar.

I augusti 1977 beslöt den dåvarande regeringen att tillkalla en kommitté med uppdrag att utreda frågorna om omsorgerna för psykiskt utvecklings- störda. psykotiska barn och flerhandikappade.

Kommittén. som antog namnet omsorgskommitte'nl. avlämnade i juni 1981 sitt betänkande ( SOU 1981:26 ) Omsorger om vissa handikappade. ] betänkandet lades fram förslag bl.a. till en ny lag om handikappomsorger samt till ändring i skollagen (19621319) och vissa andra lagar. vilka förslag tillsammans syftade till att ersätta bl.a. "1967 års omsorgslag. l betänkandet behandlades också en rad andra frägor med anknytning till handikappom-

l Ledamöter vid slutbetänkandets avlämnande: verkställande direktören i Stiftelsen Samhällsföretag Gerhard Larsson. ordförande. landstingsrådet Nils Hallerby. kom- munalrådet Ingvar Samuelsson. riksdagsledamoten Sven Gösta Signell. landstingsrå- det Fredrik Swartling samt f.d. riksdagsledamoten Svea Wiklund.

• Sida 12
•  Original

Prop. 1984/85zl76 lZ radet. t.ex. arbetsmarknaden. fritid och kultur. handikappades inflytande och invandrare med handikapp. Vidare lades fram vissa förslag om stöd till begåvningshandikappade föräldrar och deras barn. Betänkandet har remiss- behandlats.

1 december 1983 tillkallade jag. efter regeringens bemyndigande. en arbetsgrupp för den fortsatta beredningen av betänkandet. Arbetet i gruppen skulle ske med utgångspunkt i omsorgskommittens betänkande och remissyttrandena över detta samt med tillämpning av direktiven (Dir 198020. ersatta den 16 februari 1984 av Dir 19845) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angäcnde finansiering av reformer.

Arbetsgruppen3 har kallat sig omsorgsberedningen. Den har bestått av företrädare för socialdepartementet. utbildningsdepartementet. socialstyrel- sen. skolt'iverstyrelsen. Landstingsförbundet. Svenska kommunförbundet. Riksförbundet för Utvecklingsstörda Barn. Ungdomar och Vuxna (FUB). De l-landikappades Riksförbund (DHR) och l-landikappförbundens Cen- tralkommitté (HCK).

Arbetsgruppen har den lb” december 1984 slutfört sitt arbete genom att till mig avlämna en rapport. som enligt gruppen bör utgöra underlag för regeringens ställningstagande.

Arbetsgruppen har i rapporten utarbetat förslag till ny lagreglering. Arbetsgruppens lagförslag bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.

Arbetsgruppen är enig i flertalet av de sakfrågor. som avspeglar sig i lagförslagen. [ vissa delfrågor har enskilda företrädare haft avvikande uppfattningar. Jag kommer i det följande att ta upp dessa delfrägor till särskilt övervägande. Enighet räder emellertid i arbetsgruppen om att det är angeläget att en ny omsorgslag som innebär förbättringar i de berördas situation snarast möjligt kan träda i kraft samtidigt som den föreslagna reformen inte får öka samhällets totala kostnader för verksamheten. Arbetsgruppens förslag som helhet har jag funnit vara så väl avvägt att det i allt väsentligt oförändrat bör läggas till grund för förslag till riksdagen.

Arbetsgruppen har föreslagit bl.a. att de nuvarande reglerna om särskolan i fortsättningen skall ingå i den nya skollag. som förbereds i regeringskan- sliet. Arbetsgruppen har äskädliggjort det nya regelsystemets innehåll genom ett utkast till en särskild lag om utbildning för vissa psykiskt utvecklingsstörda. Både jag och statsrådet Göransson delar arbetsgruppens uppfattning att bestämmelserna om särskolan bör ingå i den nya skollagen . Jag har erfarit att statsrådet Göransson inom kort kommer att föreslå regeringen att inhämta lagrådets yttrande över ett förslag till ny skollag som omfattar även särskolan. Jag har därför valt att f.n. begränsa mina förslag till ny lagreglering till frågor som rör särskilda stöd- och hjälpinsatser till förmån för psykiskt utvecklingsstörda. Den föreslagna lagen skall alltså ersätta 1967

: Arbetsgruppens ordft'1rande överdirektören Svante Englund.

• Sida 13
•  Original

Prop. l984/85:176 13

års omsorgslag i de delar denna inte avser undervisning.

En ny omsorgslag medför behov av följdändringar i vissa andra lagar. Jag avser att återkomma med förslag till sådana ändringar senare men i god tid före den samlade reformens ikraftträdande. lkraftträdandet föreslås bli den ljuli l986.

Mina förslag avser inte uteslutande lagbestämmelser som lagrådet bör yttra sig över. För att ge en helhetsbild av de förslag som enligt min mening bör föreläggas riksdagen efter lagrådets granskning av lagbestämmelserna redovisar jag redan i detta sammanhang även övriga förslag.

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels en redogörelse för den nu gällande omsorgslagen och därtill anslutande regler som bilaga.". dels en sammanfattning av omsorgskontmittens betänkande som bilaga 3. dels en förteckning över remissinstanserna som bilaga 4. En sammanställning av rcmissyttrandena har gjorts inom socialdepartementet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr H 1459/81).

2. Allmän motivering

2.1. Allmänna utgångspunkter Omsorgslagen och handikappaliliken

Den nuvarande omsorgslagen är en del av ett omfattande och vittförgrenat reformprogram inorn handikappområdet under 1960- och 1970—talen. Detta program hade som förutsättning den nya syn på handikapp som växte fram under perioden.

Åtgärderna inriktades på att göra det möjligt för människor med funktionsnedsättningar att leva under normala förhållanden. Det blev naturligt att börja ifrågasätta den äldre synen pä bade behovet och värdet av omhändertagande i anstalter. Den ännu på många håll utbredda uppfatt- ningen om betydelsen av skyddade förhållanden. vilka endast kunde åstadkommas i sammanhållna institutioner. fick allt mer ge vika för åsikten att miljöerna ute i samhället måste förändras så att de passar alla.

De allmänna målen för handikappolitiken har sammanfattats i Handlings- program i handikappfrågor (SOU 198146). Regeringen har genom skrivelse till riksdagen ("Skr 1982/83zl31) berett den tillfälle att yttra sig över programmet. Socialutskottet (SOU 1982/83z27') har behandlat skrivelsen och därvid anfört bl.a. att "Programmet borde enligt utskottets mening utgöra en viktig utgångspunkt för det fortsatta arbetet på handikappområdet". Riksdagen godkände vad utskottet anfört ("rskr 1982/832262).

[ handlingsprogrammet står bl.a.

Uppfattningen om människors lika värde är den grundläggande utgångs- punkten för hur samhället skall utformas. Alla människor har kunskaper. erfarenheter och förmåga. som är viktiga för samhället. Det är en gemensam angelägenhet för hela befolkningen att samhället utvecklas på ett sådant sätt

• Sida 14
•  Original

Prop. 1984/85 : 1 76 14

att orättvisor undanröjs. att människor får jämlika levnadsförhållanden och att alla kan medverka i utvecklingen och nå delaktighet i samhällsgemen— skapen.

För att dessa mål skall förverkligas måste arbetet inom alla samhällsom- råden ta hänsyn till handikappades situation. problem och behov. Arbetet måste utgå ifrån att handikapp är brister i miljö och verksamhet. Handikappolitiken ärinte skild från annan politik titan gäller åtgärder inom olika sarnhällsomraden för att de allmi'tnpolitiska malen skall kunna förverkligas för människor med funktionsnedsättningar.

Med utgångspunkt i detta synsätt har grundsatserna om integrering och normalisering blivit vägledande. för handikappolitiken.

Den nya uppfattningen i handikappl'rägorna hade sitt ursprung inom folkrörelserna. Den yngsta av dessa. handikapprtfnclsen. fann sitta nuvaran- de former i början av 1960-talet. Handikapprörelsens tillkomst var en avgörande förutsättning för att den förändrade synen trädde fram och för att den förankrades i breda medborgargrupper. När människor med funktions- nedsättningar själva utvecklade en intressepolitisk gemenskap godkändes inte längre stödorganisationer för handikappade som talesrnän. I samarbete med andra folkrörelser gjorde handikapprörelsen sig till tolk för en progressiv samhällssyn som kom att omforma och konkretisera handikapp- politiken.

Reformprogrammet inom handikappområdet på 1960-talet och förra hälften av 1970-talet var en del av den allmänna reformpolitiken i samhället. Jag vill understryka att många av dessa allmänna reformer hade stor betydelse för ft'irbättringen av levnadsförhållant'lena för människor med funktionsnedsättningar. Ett villkor för förbättringarna var givetvis den förda ekonomiska politiken. Denna skapade också förutsättningar för en rad grundläggande reformer. som mera direkt avsåg handikappomradet.

Några betydelsefulla reformer från denna period är uppbyggnaden av den ekonomiska tryggheten inom den allmänna försäkringen och av förstärk— ningsåtgärder inom arbetsmarknadsområdet och utbildningsväsendet. Till det omfattande reformprogrammet hörde även tillkomsten av hjälpmedels- verksamheten. den sociala hemhjälpen och färdtjänsten. Stor betydelse hade vidare att värdartjz'inst infördes. att handikappräd inrättades samt att vanföreanstalterna avvecklades.

Den nuvarande omsorgslagen får alltså ses som en del av dessa reformer. Jag är övertygad om att lagen har haft utomordentlig betydelse för den omvälvande förbättring av psykiskt utvecklingsstördas levnadsförhällanden som ägt rum efter lagens ikraftträdande.

Landstingskommunerna har som huvudmän för omsorgsverksamheten på ett förtjänstfullt sätt gentmtfört omsorgslagens intentioner. De har satsat stora resurser på utbyggnad av verksamheten.

Omsorgslagen har emellertid just pågrund av de stora förbättringarna på området snabbt blivit föråldrad. Detta kan i och för sig ses som något positivt. Det gäller dock att bygga vidare och att undanröja de hinder som katt

• Sida 15
•  Original

l'rop. 1984/85: 176 1 U!

föreligga för en fortsatt gynnsam utveckling inom detta omräde. Härvid är det angeläget och befogat att göra en översyn av lagen. Det är ocksä väsentligt att utvecklingen skcri samförstånd med psykiskt utvecklingsstt'irda och de organisationer som företräder dem.

Omsorgsk(mznzirtén

När omsorgskommitten tillkallades är l977 fick detta ses mot bakgrund av den utveckling inom handikappomrädct. som jag nyss har beskrivit. De första motionerna om en översyn av 1967 ärs omsorgslag väcktes i riksdagen 1973. Andra frägor av hög angelägenhetsgrad. som ocksa tidigt avspeglade sig i riksdagsmotioner. var de om omsorgerna för psykotiska barn och om stöd ät flerhandikappadc. Kommitténs uppdrag blev att utreda dessa tre fragor. Dess förslag om flerhandikappade lades delvis fram i betänkandet (SOU 1980116) Vissa frägor rörande flerhandikappade. Förslagen har i huvudsak genomförts. Kommittén slutförde sitt arbete är 19XJ genom att avge betänkandet (SOU 1981:26) Omsorger om vissa handikappade.

Kommitténs förslag är starkt präglade av den utveckling som redan skett inom handikappomrädet och av de handikappolitiska mälen normalisering och integrering. Kommittén lägger stor vikt bl.a. vid behovet att minska institutionsboendet. att öka tillgängen pä arbete och att göra allas situation sä likvärdig som möjligt oberoende av om de är handikappade eller ej.

De grundtankar som bär upp kommitteförslaget har fått ett betydande stöd av remissinstanserna. De lagförslag som kommittén har utarbetat har emellertid fått ett reserverat mottagande. Manga remissinstanser har hävdat att den föreslagna lagen om handikappomsorger är oklar till sitt omfattning och innebörd. Andra har haft erinringar mot kommitténs förslag i sak i betydelsefulla (lelfrägor. främst vad gäller personkretsen och särskolan för psykiskt utt-'ecklingsstt'ärda barn och ungdomar.

(_)msorgsberedn ingen

Det stod alltsä klart att omsorgskommitténs förslag inte titan relativt omfattande överarbetning kunde läggas till grund för en ny lagreglering. På grund härav beslöt jag hösten 1983. med regeringens bemyndigande. att tillkalla den tidigare nämnda arbetsgruppen för att den med utgängspunkt i kommitteförslaget och remissreaktionen skulle delta i beredningen av frågan om en ny omsorgslag. Arbetsgruppen tillfördes sakkunskap från de närmast berörda intressenterna — frän handikapprörelsen. huvudmännen och tillsyns- myndigheterna. Jag kallari fortsättningen arbetsgruppen för omsorgsbered- ningen.

Beredningens förslag kännetecknas av att det balanserar väl mellan olika intressen. Samtidigt som beredningen ansluter sig till (.imsorgskommitténs huvudtankar om avveckling av institutionsboendet och om andra normali-

• Sida 16
•  Original

Prop. 1984/85:176 16

serings- och integreringsfrämjande åtgärder för psykiskt utvecklingsstörda. har beredningen när det gäller bestämningen av personkretsen tagit intryck av att det. bl.a. inom handikapprörelsen. råder delade meningar om det alls skulle behövas särskilda lagregler för handikappade och om sådana regler är önskvärda.

Föredragande/1

För egen del vill jag betona att psykiskt utvecklingsstördas situation ännu inte är tillfredsställande. Det är således viktigt att deras möjlighet till delaktighet och gemenskap i samhället förbättras. En förutsättning för detär att de sä långt möjligt fär medverka i samhället under hänsynstagande till sin självbestämmanderätt och integritet.

En utgångspunkt är därvid att regelsystemet inte skall motverka utan i stället underlätta och påskynda en sådan utveckling. 1967 års omsorgslag präglas i betydande utsträckning av regler om institutioner och om åtgärder oberoende av samtycke. Detta är uttryck för den äldre uppfattningen om ett totalt omhändertagande som mest angelägna åtgärd. Ett nytt regelsystem bör frigöra sig från detta.

Både kommitten och beredningen har dock funnit att det fortfarande är nödvändigt med särskilda regler som garanterar psykiskt utvecklingsstörda en bra service. Visserligen konstaterar båda att socialtjänstlagen (198t):620) och hälso- och sjukvårdslagen (1982z763) tillsammans garanterar ett gott grundskydd för alla handikappade. Men för psykiskt utvecklingsstörda kan det i särskilda fall behövas extra stödinsatser. som ännu inte kan tillgodoses av socialtjänsten eller hälso- och sjukvården. Att detta behov blir tillgodosett bör enligt kommitténs och beredningens mening liksom hittills garanteras genom en särskild lag. Den särskilda lagen bör dock klarare än den nuvarande utvisa att den är ett komplement till och inte en ersättning för andra lagar. främst socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen. På samma sätt behövs alltjämt särskilda regler om undervisning för psykiskt utvecklingsstörda. Dessa regler bör ses som ett komplement till regler om grundskolan och gymnasieskolan och i fortsättningen återfinnas tillsammans med dessa i skollagen .

Redan sadana åtgärder av lagteknisk karaktär har ett värde. De ger uttryck för synsättet att psykiskt utvecklingsstördas förhållanden så långt möjligt bör vara desamma som för andra människor.

Men viktigare är naturligtvis det sakliga innehållet i regleringen. Här har både kommitténs och beredningens förslag en inriktning som på ett föredömligt sätt avspeglar de pågående normaliserings- och integreringssträ- vandcna. Utgångspunkten är att barn och unga skall ha möjlighet att växa upp i sin egen familj och att vuxna skall kunna skapa sig en självständig tillvaro. [ detta syfte skall föräldrar till psykiskt utvecklingsstörda barn erbjudas råd och stöd i olika former. Små gruppbostäder i vanlig

• Sida 17
•  Original

Prop. l984/85:l76 17

bostadsmiljö skall ersätta de stora. ofta avlägset liggande institutionerna. Daglig verksamhet skall erbjudas den som inte fört-'ärvsat'betar eller studerar. Dessa insatser och andra hithörande bör. som både kommittén och beredningen har föreslagit. kallas s ä r s k i ld a om s 0 r g e r.

En annan viktig utgångspunkt för en reform är att den bättre än som nu är fallet skall avspegla respekt för psykiskt utvecklingsstördas integritet och självbestämtnanderätt. Både kommitten och beredningen har starkt under- strukit detta genom olika förslag: de särskilda omsorgerna skall ges enbart efter begäran. de nuvarande reglerna om åtgärder oberoende av samtycke skall inte återfinnas i en ny lag. skyldighet att samråda med psykiskt utvecklingsstörda och deras företrädare skall föreskrivas osv. Jag ansluter tnig till detta.

Landstingskommuncrna har ansvaret för omsorgerna om psykiskt utveck- lingsstörda enligt 1967 års omsorgslag. Beredningen konstaterar att det i och för sig borde kunna vara en kommunal angelägenhet att svara för det behövliga extra stödet ät psykiskt utvecklingsstörda, Men landstingskom— munerna har byggt upp en omfattande verksamhet och har resurser och kunnande som det f.n. är svårt att snabbt föra över till kommunerna. Detta gör. menar beredningen. att den pågående och önskade utvecklingen bäst betjänas av att den ansvarsfördelning mellan landstingskommuner och kommuner som gäller i huvudsak får bestå. Samtidigt bör dock möjligheter ges till ett successivt överförande av ansvaret. Jag delar den uppfattning- en.

Sammanfämtingsvis innebär omsorgsbcredningens pä kotnmitteförslaget och remissutfallet grundade förslag att det nu gällande regelsystemet för psykiskt utvecklingsstörda dels anpassas till den förändring som redan har skett. dels främjar en utveckling som i förlängningen bör kunna göra det möjligt att undvara särreglering även för denna grupp. Förslaget är väl ägnat att läggas till grund för ny lagstiftning. Reglerna bör av skäl som jag nyss har nämnt tas in i dels en ny omsorgslag. dels en kommande ny skollag, vilka tillsammans bör få ersätta 1967 års lag.

Med detta har jag avslutat min redogörelse för vilka allmänna utgångs- punkter som enligt min mening bör gälla för en reform av omsorgslagstift- ningen. I det följande avser jag att närmare behandla frågorna om

— personkretsen i avsnitt 2.2.

— målet för verksamheten i avsnitt 2.3

— huvudmannaskapsfrågan i avsnitt 2.4 — de särskilda omsorgerna i avsnitt 2.5

— avveckling av institutioner m.m. i avsnitt 2.6 — undervisning i avsnitt 2.7

— tillsyn i avsnitt 2.8 — vissa särskilda frågor i avsnitt 2.9

— psykiskt utvecklingsstördas inflytande i avsnitt 2.10— forskning i avsnitt 2.11

2 Riksdagen [984/85. I .ru/nl. Nr [76

• Sida 18
•  Original

Prop. 1984/85: 176 18

—genomförande och ekonomiska konsekvenser i avsnitt 2.12 . Mina ktmimentarer till de enskilda lagbestämmelsermt aterfinns i special— motiveringen ( avsnitt 4 ).

2.2 Personkretsen

' Mitt förslag: Omsorgslagen skall gälla för psykiskt utvecklingsstörda. för

i .. . | j personer som pa grund av en hjärnskada. loranlcdd av yttre vald eller | kroppslig sjukdom. har fatt ett betydande och bestaende begavningshan-

|. dikapp samt för personer med barndt'm'ispsykos. "_ . .. .___ _.-. _ __ . .__......___ _____.._.. __ mm.—Ä

()msorgskommitténs förslag: Omsorgskontmitten föreslar en väsentligt större personkrets. nämligen alla handikappade barn och ungdomar under 20 är samt vuxna människor med psykisk utvecklingsstörning eller barndoms- psykos eller med annan bestående och betydande intellektuell funktionsned— sättning. som inte beror av åldrande eller psykisk sjukdom.

Kommittén föreslar även bestämmelser om landstingskolnmuns skyldig- het att samordna samhällets insatser för att habilitera handikappade barn och ungdomar.

Insatserna för dem som ingår i personkretsen skall enligt omsorgskont- mittén samordnas under en landstingskommunal nämnd. habiliteringsnämn- den. Omsorgskommitten benämner denna samordning samordnad habilite- ring. Den samordnade habiliteringen innebär bl.a. en sammanläggning av nuvarande organisationer för habilitering av rörelsehindrade och eljest fysiskt handikappade samt omsorger om psykiskt utvecklingsstörda. Med habilitering menar kommittén kurativa. medicinska. pedagOgiska. psykolo— giska. sociala och tekniska insatser. Syftet är att fastslå att samma ansvar bör gälla oberoende av handikappets art och att behovet av insatser skall vara det avgörande. Omsorgskommitten tar därvid fasta på landstingskommunernas gällande ataganden genom omsorgslagen. lagen (19051136) om elevhem för vissa rörelsehindrade och hälso- och sjukvärdslagen och den service som byggts upp kring rörelsehindrade och annars fysiskt handikappade. liksom kring hörsel- och synskadade barn och ungdomar. Den föreslagna habilite- ringsnämnden skall även svara för insatser för vuxna inom personkretsen.

Remissinstanserna: Remissopinionen är splittrad både vad beträffar bestäm- ning av personkretsen och i fråga om den samordnade habiliteringen. Manga är positiva och menar att det är viktigt att likvärdiga resurser ställs till förfogande för alla handikappade barn. Det räder dock tveksamhet pa vissa håll har den av omsorgskommitte'n föreslagna avgränsningen av personkret- sen skall fungera i praktiken. Svara gränsdragningsproblem mellan de olika huvudmännens ansvarsomraden befaras. Handikapporganisationerna redo- visar i denna fråga olika uppfattningar. Nagra organisationer avvisar med

• Sida 19
•  Original

Prop. 1984/85: 176 19

bestämdhet en personkrets som bygger pa vissa diagnoser och anser att alla individer skall lta rätt till biständ efter behov och förutst'ittningar enligt de lagar som gäller för alla människor. dvs. s(.>cialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen .

När det gäller den samordnade habiliteringen är de flesta i princip positiva. Flera landstingskommuner. Landstingsförbundct och Svenska kommunför- bundet betonar det positiva i samordnad habilitering men anser att denna fraga inte bör lagregleras. Det är en organisationsfornt som kommuner och landstingskommuncr bör kunna genomföra pä egen hand. ()msorgsheredniutgetts förslag: Överensstämtner med mitt förslag.

Skälen för mitt förslag: Omsorgsberedningen har prövat omsorgskommittens förslag till utvidgningar av perst'mkrctsen. Beredningen har funnit att lagen bör omfatta dels dem som omfattas av 1967 års omsorgslag. dvs. psykiskt utvccklingsstörda. dels tvä delvis nya grupper. Den första gruppen är personer som efter utvecklingsaren. dvs. i allmänhet efter fyllda 16 år. till följd av yttre våld eller kroppslig sjukdom har fått hjärnskador. vilka har medfört ett betydande och bestående begåvningshandikapp. Den andra gruppen är personer med barndomspsykos. Båda grupperna karaktäriseras av att de har särskilda behov. som ligger mycket nära dem som psykiskt tttveeklingsstört'la har.

De personer sotn fått hjärnskador. vilka har medfört ett betydande och bestående begåvningshandikapp sa att de ari behov av samma omsorger som psykiskt utvecklingsstörda. uppskattas av omsorgskommitte'n till ca 2001). Dessa personer har som regel fätt sina hjärnskador efter utvecklingsären och till följd av bl.a. olyckshändelser. infektioner eller neurologiska sjukdomar. De har ofta särskilda behov av vård och rehabilitering. De vårdas nu inom landstingskommunernas längvard eller psykiatriska vård. Dessa vårdformer är inte avsedda för dem. Omsorgsverksamheten inom landstingskommuner- na har vardformer som bättre svarar mot dessa personers vårdbehtw och det rätta kunnandet för att tillgodose behoven. Av denna anledning bör även denna grupp omfattas at omsorgslagen. Jag vill betona att en person med angivna skador först skall tas om hand inom hälso- och sjukvården och. om han sa begär. få rätt till särskilda omsorger sedan det är konstaterat att skadan är bestaendc och att det är genom särskilda omsorger han kan få det bästa stödet. Samarbete måste därvid fortlöpande ske med hälso- och sjukvården.

()msorgskommitten har gjort beräkningar av antalet personer med barndomspsykos och kommit fram till att det av lt) (')OU födda barn är ca fem som drabbas av barndontspsykos. Det innebär ca 50 barn per äri hela landet. dvs. det finns ca 1 ()()(1 barn under 20 är med detta handikapp. Det har inte gjorts nägra beräkningar av antalet vuxna med barndomspsykotiskt handi- kapp. .lag uppskattar att antalet ungefär motsvarar antalet barn. dvs. ca l(_)()(1sl. Flertalet personer med barndcmtspsykos har också en psykisk

• Sida 20
•  Original

Prop. 1984/85: 1 76 20

utvecklingsstt'irning och omfattas därför i regel redan av den nuvarande omsorgslagen. Ett mindre antal barndomspsykotiska barn och vuxna är inte psykiskt utvecklingsstörda. lden man de kan ha nytta av särskilda omsorger bör de fä rätt därtill. Vad som karaktäriserar barndomspsykos utvecklar jag närmare i specialmotiveringen (l ä).

I likhet med bl.a. Landstingsförbundet anser jag att utformningen av samordnad habilitering är en organisationsfraga som bör avgöras av landstingskommunerna själva. Det är därför inte nödvändigt att från statsmakternas sida gå in med lagregler. Jag vill betona att jag. från landstingskommuner som börjat genomföra en samordnad habilitering. underhand fatt (';'n'ervägande positiva besked om denna organisationsform. Jag återkommer till samordningsfrågorna i specialmotiveringen i anslutning till 8 &.

När jag i det följande talar om psykiskt utvecklingsstörda avser jag alla de tre nämnda grupperna.

lfräga om personkretsen vill jag ytterligare anföra följande. Omsorgskont- mitte'n föreslog. att personkretscn. utöver de grupper som jag förordar. skulle omfatta alla handikappade barn och ungdomar under 20 års ålder. Denna fråga har härefter diskuterats livligt både inom omsorgsberedningen och i den handikappolitiska debatten. Den är en av de få punkter. där beredningen inte har nått enighet. Fran olika häll inom och utom beredningen har anspråk ställts på att alla handikappade under 20 års ålder skall ha rätt till särskilda omsorger enligt den nya omsorgslagen.

Under beredningsarbetet i socialdepartementet har denna uppfattning bl.a. framförts av Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar (RBU.). Förbundet har därvid uttalat. att dess anspråk syftar till jämställdhet för den grupp som förbundet företräder. nämligen rörelsehindrade under 20 ärs ålder. med psykiskt utvecklingsstörda i fråga om de särskilda omsorgerna rådgivning. annat personligt stöd och korttidsvistelse utanför det egna hemmet. Vidare har RBU framhållit. att landstingskommunernas fortgåen- de samordning av habiliteringen innebär fara för att psykiskt utvecklings- störda erhäller förstärkta resurser på bekostnad av rörelsehindrade barn och ungdomar. som inte samtidigt är psykiskt utvecklingsstörda. För RBU är detta ett viktigt skäl för att gruppen skall ingä i omsorgslagens person— krets.

Beträffande omsorgskommitténs förslag har jag samma invändningar som många andra. Kritiken mot kommittén i denna fråga kommer fran två sidor. Ä den ena uppfattas det som en godtycklig avgränsning att till gruppen psykiskt utvecklingsstörda — som får livslånga omsorger enligt lagen — föra andra handikappade under 20 års ålder. Dessa kritiker hävdar. att den tillkommande gruppen inte bör begränsas på detta sätt. utan att den bör få behålla sina rättigheter även som vuxna. Å andra sidan kritiseras omsorgs- kommitte'n för att den föreslagit en handikapplag med särbestämmelser för handikappade. som rubbar förutsättningarna för den jämställdhet med andra

• Sida 21
•  Original

Prop. 1984/85: 176 Zl

medborgargrupper som häller på att utvecklas enligt riktlinjerna om normalisering och delaktighet.

Den av mig tillkallade omsorgsberedningen har med utgångspunkt i omsorgskommitténs betänkande och remissyttrandena över detta lagt fram förslag. som är väl ägnade för en revision av omsorgslagen för psykiskt utvecklingsstörda. Riksdagen bör beredas möjlighet att besluta om en sådan lag under innevarande riksmöte. Beträffande de rörelsehindrade barnen och ungdomarna anser jag det dock inte möjligt att i samband med översynen nu av omsorgslagen även revidera 1965 års lag (1965:136) om elevhem för vissa rörelsehindrade barn m.fl. (_elevhemslagen). Vid en sådan revision skulle även behöva beaktas situationen för andra handikappade barn och ungdo- mar än rörelsehindrade. Det gäller bl.a. barn och ungdomar med astma. allergi. diabetes, cystisk fibros. hemofili. epilepsi. njursvikt och celiaki. Ett sådant arbete skulle kräva en ny utredning med företrädare för bl.a. Landstingsförbundet. Svenska kommunförbundet och handikapprörelsen.

2.3. Målet för verksamheten

[_ _ __ . . _

i Mitt förslag: De särskilda omsorgerna skall syfta till att ge psykiskt utvecklingsstörda möjlighet att leva som andra och i gemenskap med - i andra. Omsorgerna skallvarainriktadc på att utveckla den enskildes egna i resurser. Verksamheten skall vara grundad på respekt för den enskildes '

i självbestämmanderätt och integritet. i

.

Omsorgskommilténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna: Instämmer i kommittéförslaget. Omsorgsberedningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Skälen för mitt förslag: Målet för omsorgsverksamheten skall vara att de psykiskt utvecklingsstörda skall få ett värdigt liv. i gemenskap med andra i samhället. Detta innebär att strävan skall vara att ge dem möjlighet att utnyttja den kapacitet var och en har för att klara sig mera självständigt. Omsorgsverksamheten skall således inte gå ut på ett passiviserande omhändertagande utan på att aktivera och motivera till självständiga ställningstaganden.

Normalisering är grundläggande för insatser inom detta område. Det innebär att åtgärderna skall syfta till att levnadsomständigheterna så långt tnöjligt kommer att överensstämma med andra människors. Ett viktigt led i normaliseringen är principen om integrering. Psykiskt utvecklingsstörda skall delta i samhällets verksamheter tillsammans med och i möjligaste män på samma villkor som andra människor.

För att uppnå normalisering är det grundläggande att respekten för

• Sida 22
•  Original

Prop. 1984/85: 176 22 psykiskt utvecklingsstördas självbestämmanderätt och integritet upprätt- hälls.

Det är väsentligt att respektera den enskildes integritet dels vid beslut om särskilda omsorger. dels i den dagliga verksamheten. lin enskild utvecklings- störd skall känna att han sä langt möjligt själv kan päverka sitt egen situation.

Jag kommer i det följande att föreslä att reglerna om tvångsvård enligt 1967 ars omsorgslag inte tas in i den föreslagna omsorgslagen. De särskilda omsorgerna skall vara grundade pä frivillighet frän de omsorgsberättigades sida.

Det ligger i sakens natur att vissa psykiskt utvecklingsstt'irda pa grund av utvecklingsstörningen inte har möjlighet att uttrycka sin vilja. l dessa situationer anser jag att den enskilde psykiskt utt-'ecklingsstörde kan l'öreträdas av nagon annan. Detta kan enligt min mening ske genom förmyndare eller god man. .lag utvecklar detta närmare i avsnitt 2. lt) samt i specialmotiveringen (o s).

] socialtjänstlagen släs fast att "Verksamheten skall bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet" (l ä tredje stycket). En bestämmelse liknande den i socialtjänstlagen bör tas in i omsorgslagen.

2.4. Huvudmannaskapet

Mitt förslag: Landstingskommunerna behäller ansvaret för de särskilda * omsorgerna enligt omsorgslagen. Kommunerna övertar ansvaret för I förskolan för psykiskt utvecklingsstörda. Därmed upphör förskolan inom | ' ramen för särskolan. Landstingskommunerna avses även behälla ansvaret | för den egentliga särskolan enligt regler som förs in i den planerade nya skollagen. Möjlighet öppnas att genom avtal överföra verksamheten enligt dessa lagar frän landstingskommun till kommun. Behovet av : gemensam planering för landstingskommunerna och kommunerna understryks.

Omsorgskommitténs förslag: Omsorgskommittén föreslär att landstingskom- munerna skall ha ansvaret för de särskilda omsorgerna. dvs. insatser som syftar till att komplettera stöd och service frän annan huvudman. Kommun— erna skall ha ansvaret för service i hemmet enligt socialtjänstlagen. Kommunerna skall ha ansvaret för både förskolan och särskolan.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget om ett landstingskommunalt huvudmannaskap för de särskilda omsorgerna. En sa gott som enig remissopinion motsätter sig omsorgskommittens förslag om att inlemma särskolan i det allmänna skolväsendet. Däremot är remissinstan- serna pösitiva till ett närmande mellan särskolan och ungdontsskolan genom

• Sida 23
•  Original

_l.)

Prop. 1984/85zl76 2.

att särskolan författningsmässigt regleras i skollagen och därtned faller utanför omsorgsbegreppet. Remissinstanserna tillstyrker i allmänhet en för alla barn gemensam förskola. Nägra motsätter sig en uppdelning av den nu sammanhällna särskolan.

(_)ntsorgsheredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Skälen för mitt förslag: Enligt 1967 ärs omsorgslag skall landstingskommun- erna bereda psykiskt utvecklingsstörda som är bosatta inorn landstingskom— munerna undervisning. värd och omsorger i övrigt i den mån annan icke drar försorg därom.

Underviming meddelas enligt huvudregeln i särskola. Särskolan otnfattar förskola. skola för grundundervisning. träningsskola eller yrkesskola.

För wird skall finnas värdhem. specialsjukhus. daghem för barn och sysselsättningshem. I vissa fall skall vard tillhandahållas i hemmet (hemma— värd"). Psykiskt utvecklingsstörda som inte kan bo i eget hem men inte heller behöver bo i värdhem eller specialsjukhus. skall beredas bostad i annat enskilt hem. inackorderingshem eller elevhem.

Den nuvarande handikappolitiken. som har normalisering och integrering som mål för sitt verksamhet. har medfört att landstingskommunerna i allt högre utsträckning försöker utnyttja kommunernas daghem och skolor. l planeringen av boendet, som alltmer inriktas pä ett boende för psykiskt utvecklingsstörda ute i samhället. är kommunerna också en viktig samver- kanspartner.

Utvecklingen gär mot att kommunerna får fler uppgifter inom omsorgs- verksamheten. Omsorgerna är ju till stor del egentligen också till sitt innehåll en social service av sådant slag som i och för sig skulle kunna vara en del av socialtjänsten. Den medicinska delen är en landstingskommunal uppgift på samma sätt sorti för alla andra medborgare.

Kommunernas möjligheter och förutsättningar för att snabbt bygga upp en bra verksamhet för psykiskt utvecklingsstörda är dels begränsade, dels olika i skilda delar av landet. Landstingskommunerna har en kompetens pä omsorgsomrädet som inte utan vidare kan överföras till kommunerna. För att en överföring till kommunalt huvudmannaskap skall gå smidigt och omsorgstagarna skall kunna erhälla önskvärda förbättringar är en successiv huvudmannaskapsförändring att föredra.

För att underlätta en övergång av omsorgsverksamheten fran landstings- kommunerna till kommunerna föreslär jag, liksom omsorgsberedningen. följande. Genom en bestämmelse i omsorgslagen möjliggörs att landstings- kommunen avtalar med kommunerna i omrädet att ta över ansvaret för en eller flera särskilda omsorger. Motsvarande möjlighet avses även bli införd beträffande särskolan. Sädana avtal kommer att träffas vid olika tidpunkter i olika delar av landet. Det kommer således att innebära en successiv överföring. som jag anser är att föredra framför en samtidig huvudmanna- skapsändring över hela landet.

• Sida 24
•  Original

Prop. 1984/85: 176 24

Förskoleverksamhct bedrivs f.n. inom särskolan. Det finns emellertid nuntera mycket få daghem speciellt för psykiskt utvecklingsstörda barn. Barnen är i stället enskilt eller i grupp integrerade i kommunernas ordinarie verksamhet. Landstingskommunerna betalar kommunerna dels för platser. dels för vissa extra resurser som kommunerna ställer upp nted. Det förekommer att landstingspersonal har sin arbetsplats på ett kommunalt daghem. De speciallärare och förskolekonsulenter som krävs för verksam- heten är anställda hos landstingskommunerna.

Eftersom den största delen av förskolan redan i realiteten sköts av kommunerna. är det lämpligt att dessa också får det formella ansvaret för verksamheten. De resurser. utöver den normala barnomsorgsverksamltetcn. som landstingskommunerna har svarat för bör dock finnas kvar hos landstingskommunerna. Jag utvecklar detta närmare under rubriken Under- visning (avsnitt 2.7).

Den egentliga särskolan samverkar i stor utsträckning nted det allmänna skolväsendet. Det finns olika former för integrering men tvä huvudformer går att urskilja. dels s.k. Iokalintegrering. dels individualintegrering.

Jag anser liksom remissopinionen att särskolan inte f.n. bör överföras till pritttärkommuttalt huvudmannaskap. Behovet av pedagogiska och andra förstärkningsåtgärder tillgodoses bäst med ett landstingskommunalt huvud- mannaskap. Möjligheten att genom avtal kunna överlåta ansvaret till kommunerna skall även gälla särskolan. En successiv övergång blir då möjlig.

S_vsselsämzingshemnten kallas numera dagcenter. De är avsedda för vuxna och är ett omsorgsform med ett brett innehåll av allsidig träning för ökad självständighet. Dagcenter drivs av landstingskommunerna. Verksamheten bör bli en särskild omsorg och som en följd härav även fortsättningsvis stå under landstingskommunalt ansvar.

Vårdhem/nen och specat/sjuk]:usen drivs eller betalas helt av landstings- kommunerna. Det finns privata vårdhem där landstingskontmunen betalar ersättning per värddag.

Såväl forskning som erfarenhet visar på betydande nackdelar med att bo på vårdhem. särskilt stora sådana. En av de angelägnaste förändringar som bör ske är att avveckla vårdhemmen och ge psykiskt utvecklingsstörda ett bättre boende. Denna utveckling kommer att få de bästa förutsättningarna för både psykiskt utvecklingsstörda och ansvariga huvudmän. om samma huvudman har ansvaret både för vårdhem och andra omsorgsformer.

Den pågående utvecklingen att vissa landstingskommuner avvecklar sitta stora vårdhem och tar hem psykiskt utvecklingsstörda från institutioner utanför landstingsområdet kommer att underlätta möjligheterna att överföra omsorgerna till berörda kommuner.

Det är viktigt att landstingskommuner och kommuner samverkar vid planläggningen av verksamheten och samordnar vissa olika insatser så att verksamheten utvecklas på ett tillfredsställande sätt. Jag föreslår därför att

• Sida 25
•  Original

Prop. 1984/85zl76 7—1

det skall höra till landstingskommunens uttryckliga uppgifter att i samverkan med kommunerna i landstingskommunen samordna verksamheterna samt att efter samråd med kommunerna i landstingskommunen planera för de särskilda omsorgerna för psykiskt utvecklingsstörda.

2.5 De särskilda omsorgerna

- Mitt förslag: De särskilda omsorgerna är insatser som psykiskt utveck- = lingsstörda behöver utöver vad de erhäller på grund av annan lag. Socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens grundläggande ansvar marke- : ras särskilt. De särskilda omsorgerna skall vara en rättighet. De är i l. rådgivning. annat personligt stöd samt stöd av en kontaktperson. ?.. daglig verksamhet för dem som inte förvärvsarbetar eller utbildar sig. | 3. korttidsvistelse utanför det egna hemmet i syfte främst att avlösa anhöriga i vård och tillsyn. 4. bostad i familjehem eller i elevhem för barn och ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet, 5. bostad i grupphem för vuxna som inte kan bo självständigt. Rätt till omvårdnad. fritidsvcrksamhet och kulturella aktiviteter skall garanteras vissa grupper.

Omsorgskommitténs förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med mitt förslag.

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna stöder kommittéför- slaget.

Omsorgsberedningcns förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Skälen för mitt förslag: * Utgångspunkter

Den principiella utgångspunkten bör vara att omsorger om psykiskt utvecklingsstörda skall anpassas och utformas efter varje individs särskilda behov av stöd och hjälp. Jag vill åter peka på att socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen gäller även för de psykiskt utvecklingsstörda. Jag föreslår att en erinran om detta tas in i den nya lagen samt att i samma syfte. en viss mindre ändring vidtas i hälso- och sjukvårdslagen. De särskilda omsorgerna är således insatser som psykiskt utvecklingsstörda behöver och har rätt till därutöver. Lagen skall inte uppfattas som en fullständig katalog över vad som skall kunna erbjudas psykiskt utvecklingsstörda. På grundval av den

• Sida 26
•  Original

Prop. 1984/85: 176 lö

nuvarande omsorgslagen har utvecklats nya former av omsorger. Det är angeläget att denna utveckling skall kunna fortgä.

Jag redogör i det följande för de särskilda omsorgerna var för sig.

Rådgivning. unna! pc"/'srjnt/igr stöd mm! stöd av en kontakt/natten

()msm'gskommitten framhåller vikten av att ett barn fär möjlighet att uppleva en stabil och djup familjekontakt. att gradvis växa in i en roll som medlem i en gemenskap och att få erfarenheter och kunskaper om vardagslivets rutiner och regler. En förutsättning för detta är att familjen fär psykologiskt och praktiskt stöd i god vi'ixelverkan.

Rcmissinstanserna stöder omsorgskommitténs uppfattning att psykiskt utvecklingsstörda barn i största möjliga utsträckning bör bo hemma hos sinti föräldrar och att stifidinsatser är viktiga för att ge ff'iräldrar möjlighet att ha ett psykiskt utvecklingsstf'ärt barn hemma.

Ökad uppmärksamhet har under senare är ägnats psykiskt utvecklings— störda barns och ungdomars behov av en familjctillhörighet. Jag anser liksom omsorgskommittén att en trygg familjeförankring redan i tidig alder är av avgörande betydelse för den vuxnes livssituation. Samtidigt har betydelsen av ett 'ältltvecklat och individuellt utformat stöd till familjen kommit att framstå allt klarare. Stöd i olika former är. som omsorgskommitten visar. en nödvändig förutsättning för att goda livsbetingelser skall kunna erbjudas det psykiskt utvecklingsstörda barnet och övriga familjemedlemmar.

Att bli förälder till ett psykiskt utvecklingstört barn är att ställas inför uppgifter som man inte har förutsett och som man har liten kännedom om. Situationen kräver en omställning som ofta tar läng tid och kan gripa in pä mänga omräden som äktenskap. yrkesliv och vänskapsrelationer. Föräldrar till ett flerhandikappat barn löper risk att hamna i denna situation flera gänget-_ eftersom ytterligare handikapp ofta upptäcks senare än det utat sett dominerande handikappet. ] denna omställningsprocess behöver föräldrar stöd oavsett om barnet vistas hemma eller ej. Under dessa omständigheter päverkas barnets situation av kvaliteten på de insatser som ges föräldrar- na.

_Bäde pgr/(ologiskt och praktiskt stöd behövs. I psykologiskt stöd ingår möjligheten att erhälla ökade kunskaper om handikappet och dess konse- kvenser samt hjälp att bearbeta kriser och relationsproblem. En god växelverkan mellan psykologiskt och praktiskt stöd är väsentlig. Viktigt är också ett välfungerande samspel mellan det stöd som erbjuds i resp. utanför hcmsituationen. Det kräver i sin tur tillgång till ktmtinuerlig information om samhällets service.

Generella insatser som görs och planeras för alla barnfamiljer måste bli tillgängliga för familjer med psykiskt utvecklingsstörda barn men kan behöva kompletteras i flera avseenden. Föräldrarna till psykiskt utvecklingsstördz-t barn behöver alltsa. som andra föräldrar, allmän föräldrautbildning men

• Sida 27
•  Original

Prop. l984/85: [76 27

därutöver information som direkt berör barnets psykiska utvecklingsstör- ning. de konsekvenser denna medför för barnet och familjen samt om samhällets särskilda stödformer. I större utsträckning än nu bör föräldrarna kunna päräkna att erhälla sadan information utan att tvingas själva söka sig fram till olika instanser.

Det är i ft'örhällandevis fä fall som funktionsnedsättningar, som leder till psykisk utvecklingsstörning. visar sig vid födseln. Tidpunkten när de upptäcks beror bl.a. pä deras art och omfattning. föräldrarnas uppmärksam- het. kontakter med sakkunniga utanför familjen och dessas benägenhet att ta fasta på föräldrarnas iakttagelser. Samma krav pa god första information bör gälla oavsett när den psykiska utvecklingsstörningen upptäcks.

Den första informationen bör innehälla fakta om den psykiska utveck- lingsstörningen. upplysningar om atgärder och trolig utveckling för barnet. Föräldrarna behöver veta vilket stöd som barnet och de själva kan få från samhällets sida och vem som lämnar det. För mänga är det mest angeläget att fa psykologiskt stöd. Det är ocksä av betydelse. att det finns en lyhördhet för föräldrarnas behov av krisbearbetning och att de erhäller hjälp med att fa tillgång till olika insatser.

Även vuxna psykiskt utvecklingsstörda behöver rädgivning men då mer inriktad på den psykiskt utv-'ecklingsstörde själv och de möjligheter han har. Fortlöpande insatser av t.ex. kurator och psykolog är väsentliga för att den psykiskt utvecklingsstörde skall kunna utnyttja de resurser han har. Särskilda insatser krävs när psykiskt utvecklingsstörda får barn. Sädana insatser bör ges i samarbete med mödra- och barnavärdscentralerna.

Jag instämmer ocksä i omsorgskommittens förslag att en kontaktperson regelmässigt skall utses som hjälp till en psykiskt utvecklingsstörd. Det kan också finnas behov av att ha stöd och hjälp av en hel familj. Att en hel familj ställer upp med stöd motsvarande det en kontaktperson ger förekommer redan i dag: den kallas då ofta stödfamilj.

De som är på institutioner behöver stöd för att få kontakter utanför institutionen och hjälp i vissa situationer. För andra gäller att de behöver kontaktperson för hjälp att klara kontakter med t.ex. grannar och myndigheter. Ibland är det främst en kamrat eller en föräldraersättare som den psykiskt utvecklingsstörde behöver.

Kontaktpersonen skall självfallet respektera den psykiskt utvecklingsstör- des integritet. Dä han hjälper den psykiskt utvecklingsstörde i kontakten med utomstående. skall han först och främst ge stöd och uppmuntran ät dennes eget handlande.

Jag anser att tillhandahällandet av kontaktperson skall vara en särskild omsorg. Det kan vara lämpligt att kontaktpersonen fär ett förordnande. Därigenom preciseras och avgränsas uppdraget och kontaktpersoncn ges större auktoritet gentemot myndigheter och utomstående.

• Sida 28
•  Original

Prop. 1984/85: 176 28

Dag/ig verksmn/zel för den som inte förvärmarbetur eller utbildar sig

Frägorna om arbete och sysselsättning tillmäts stor betydelse av saväl omsorgskommitten som remissinstanserna. Kommittén föreslär en rad sysselsättningsbefrämjande åtgärder. Chefen för arbetsmarknadsdeparte- mentet har redogjort för behandlingen av dessa förslag i budgetpropositio- nen för budgetåret 198586 (prop. 19841851100 Bil 12. s. 22).

För den som inte studerar eller förvärvsarbetar föreslär kommittén rätt till daglig verksamhet. främst i s.k. dagcenter. som särskild omsorg.

Målet för sysselsättningspolitiken är allas rätt till arbete. Arbetet är viktigt för en god materiell försörjning. Men det är också en av grundförutsättning— arna för social gemenskap och självkänsla. Många psykiskt utvecklingsstörda har levt utanft'in samhället på avskilda institutioner. Arbetet betyder för dem en möjlighet att bli accepterade som samhällsmedborgare bäde inför sig själva och andra. Utgångspunkten mäste vara att även psykiskt utvecklings— störda skall beredas arbete. i första hand på den öppna arbetsmarknaden och i andra hand inom den skyddade verksamheten. Kravet på rätten till arbete för psykiskt utvecklingsstörda mäste kraftigt understrykas.

Den ökade integreringen av psykiskt utvecklingsstörda i samhället har framför allt skett i skola. i boende oeh delvis i fritidsverksamhet men har mött stora svårigheter inom arbetsmarknaden. Det innebär att de flesta psykiskt utvecklingsstörda står utanför produktionen och saknar en arbetsroll — kanske det mest centrala i en människas liv.

Nyligen har riksdagen i lagen (1983:1070) om arbete i ungdomslag hos offentliga arbetsgivare särskilt beaktat psykiskt utvecklingsstörda ungdo- mars situation. Dessa har enligt lagen rätt till plats i ungdomslag upp till tjugofem ärs älder mot tjugo år för övriga ungdomar. Dessa regler har dock ännu inte hunnit få önskvärd verkan.

F.n. erhåller nära 9 000 psykiskt utvecklingsstörda utanför omsorgsinsti— tutionerna sysselsättning i dagcenter. Därtill kommer 6 500 på dagcenter vid värdhem. Alltjämt saknar dock nära 4 000 vuxna psykiskt utvecklingsstörda sädan sysselsättning.

Det är mot denna bakgrund nödvändigt att ange daglig verksamhet. främst i dagcenter. som särskild omsorgsform. Landstingskommunerna föreslås således svara för daglig verksamhet för psykiskt utvecklingsstörda som inte förvärvsarbetar eller utbildar sig.

Dagcentret är en resurs för att psykiskt utvecklingsstörda skall kunna bevaka sin rätt och utveckla sin arbetsförmåga. Dagcentret måste arbeta aktivt för en fördjupad kontakt med arbetslivet på orten och därmed också med det omgivande samhället.

Dageentren skall. förutom att bereda daglig sysselsättning. även främja delaktigheten i samhället. De skall ses som en förberedelse för att komma ut på den öppna arbetsmarknaden eller till skyddad verksamhet. Stiftelsen Samhällsföretag har ett ansvar när det gäller att ta emot psykiskt utvecklingsstörda.

• Sida 29
•  Original

Prop. 1984/85: 176 29

Dagcenterverksamheten bör i likhet med andra omsorger planeras så att psykiskt utvecklingsstörda kan delta i verksamheten på hemorten. dvs. inom den egna kommunen eller på lämpligt dagligt pendelavständ. En sådan utveckling blir naturlig när grupphem utvecklas och förutsättningarna för bosättning pä hemorten ökar.

Jag föreslar i det följande att värdhemmen successivt avvecklas. Det innebär att de dagcenter som finns vid värdhemmen mäste ersättas med nya dagcenter ute i samhället. Varje landstingskommun skall. som jag har nämnt. planera för omsorgerna inom landstingsomrädet. Denna planering bör bl.a. innehälla beräkning av behovet av platser i dagcenter inom landstingsomrädet vid olika tidpunkter".

* Korttidsvistelse utanför det egna hemmet i syfte främst att avlösa anhöriga i vård och tillsyn

Utvecklingen har gått dithän att de flesta föräldrar vill ha sitta psykiskt utvecklingsstörda barn boende hemma hos sig. Detta är en positiv utveckling som främjas av mitt tidigare förslag om ökat psykologiskt och praktiskt stöd. Ett psykiskt utvecklingsstört barn kräver dock ofta en intensiv tillsyn. som kan vara krävande. För att föräldrar skall orka med att ha barnet hos sig är det väsentligt att de kan få tillgång till avlösning i denna tillsyn.

Genom en väl inplanerad korttidsvistelse utanför hemmet. som kan tillgodose behov av avkoppling hos familjer med psykiskt utvecklingsstörda barn. förebyggs i många fall krissituationer. Korttidsvistelsen skall ge familjerna möjlighet att genomföra sädana aktiviteter som barnet inte kan eller vill delta i. Samtidigt skall korttidsvistelse kunna tas i anspråk i akuta situationer.

För att anordningarna för korttidsvistelse skall svara mot dessa krav mäste de vara lätt tillgängliga. Sä långt möjligt bör barnet återkomma till ett och samma ställe. Barnet och dess familj blir pä så sätt förtrogna med miljön. vilket ger ökad trygghet. Samtidigt kan relationerna mellan barnet och personalen utvecklas positivt genom återkommande kontakter.

Erfarenheterna visar att det krävs alternativa former för zwlösningshjälp. Den kan som framgår i det följande organiseras på olika sätt, t.ex. i kollektivt boende. men även som boende i en annan familj. Det viktiga är att anpassning sker till varje familjs individuella behov och hur det bäst kan tillgodoses på respektive ort.

Ett kollektivt boende. i ett separat korttidslzent kan under begränsade perioder vara ett alternativ till det psykiskt utvecklingsstörda barnets hem. Det skall helst kunna medge att barnet kan fortsätta sin vanliga dagliga verksamhet och även erbjudas varierande l'ritidsaktiviteter. Strävan bör vara att korttidshem inrättas på olika håll inom ett landstingsomrade. De bör ha sådana kvaliteter som i det följande ställs upp för boendeformen "elev- hem".

• Sida 30
•  Original

Prop. 1984/85: [76 Ät)

Stora krav maste ställas på personalen vid korttidshem vad gäller förmagan till anpassning till nya situationer och varierande stödbehov hos barnen och ungdomarna. l-"ortbildning och stöd till personalen mäste vara självklara inslag i kt'trttidshemm'ets verksamhet.

Korttidsvistelse i munmjimii/j är ett alternativ. Det ger rika möjligheter till flexibilitet och förekommer redan i mänga former (t.ex. "söndagsfamilj"'. '"stödfamilj'j Erfarenheten har visat att dessa familjer kunnat få särskild betydelse ocksä som stöd till det psykiskt utvecklingsstörda barnets syskon. Viktiga krav är att barnets familj godkänt den andra familjen och att hemmet är allmänt lämpligt. Korttidsvistelse i stödfamilj bör liksom pa separata korttidshem kunna erbjudas med viss regelbundenhet.

Ytterligare ett alternativ för avlösning erbjuds idag pa befintliga vardhcm. Jag föreslar i det följande att värdhemmen pä sikt skall avvecklas och det innebär att även korttidsvarden där avvecklas.

Den särskilda omsorgen korttidsvistelse skall även vara tillgänglig för psykiskt utvecklingsstå'n'da barn som bor i familjehem. en omsorgsform som jag återkommer till strax.

För närvarande bor nästan 7 ()()(1 vuxna psykiskt utvecklingsstörda i f("iräldrahemmet. Även i dessa fall behöver föräldrarna avlösning. Korttids- vistelse utanför det egna hemmet bör kunna tas i ansprak för dessa vuxna psykiskt utvecklingsstörda på samma sätt som för barnen och ungdomarna. Malet för normaliseringen är dock att psykiskt utvecklingsstörda pa samma sätt som andra skall kunna flytta hemifran da de blir vuxna.

För vuxna psykiskt utvecklingsstörda som bor hemma hos föräldrarna kan korttidsvistelse fungera som en brygga ut i samhället. Det primära är här kanske inte avlösningen för föräldrarna titan ombytet av miljö för den psykiskt utvecklingsstörde. Vistelse under vissa tider på korttidshem kan ocksa vara en bra förberedelse för sä 'äl vuxna som ungdomar inför övergången till ett eget boende eller boende i grupphem.

Avlösningi vård och tillsyn kan även ske i det egna hemmet men sker dä inom ramen för socialtjänsten.

Som jag har nämnt tidigare och återkommer till i det följande föreslår jag att psykiskt utvecklingsstörda barn skall erhälla barnomsorg i den kommu— nala förskoleverksamheten. Pii samma sätt skall psykiskt utvecklingsstörda barn som gär i skolan liksom hittills ha rätt att som andra barn får plats i kommunens fritidshemsverksamhet före och efter skoldagen och under lcwdagar. Kommunens skyldighet att tillhandahalla fritidshemsvcrksamhct för skolbarn upphör när barnet fyller 12 är. Barn i allmänhet anses då kunna klara sin fritid själva. Psykiskt utvecklingsstörda barns behov av tillsyn före och efter skoldagen kvarstär emellertid ofta betydligt längre. Osäkerheten om vem som skall svara för att detta tillsynsbehov blir tillgodosett har länge varit ett problem som nu bör lösas.

Socialutskottet har uttalat som sin mening att det behövs ett klarläggande av ansvarsfördelningen mellan kommuner och landstingskommuner beträf—

• Sida 31
•  Original

Prop. l984185: 176 3]

fande fritidsverksarnhetcn för psykiskt utvecklingsstörda ungdomar över 12 är (SoU l9b'33b'4zlö. s. 18"). Riksdagen har givit regeringen till känna vad utskottet Llnföft (rskr 1983.'.'-l:312).

(_)msmgsberedningen har föreslagit att det bör ankomma pa landstings- kommunerna att svara för fritit'lsverksamhet för dessa barn och ungdomar över 12 är. Jag anser liksom beredningen att den särskilda omsorgen korttidsvistelse utanför hemmet i syfte att avlösa anhöriga i värd och tillsyn bör ans ' " innefatta en skyldighet för landstingskommunen att svara även för detta speciella tillsynsbchm-'. Föratt en önskvärd integrering skall komma till stand, är det angeläget att de konkreta insatserna samordnas med primärkommunala verksamheter för barn och ungdomar. Landstingskom- munerna och kommunerna kan enligt mitt lagförslag genom avtal reglera en annan arbctsft'jrdelning.

* Bostad ijkmriljelzcm eller [ elev/remjör burn och ungdomar som behöver ha utan./"ör _lifirr'i/drulzent/iicl

Om det trots de tidigare beskrivna stödinsatserna inte är möjligt för ett barn att bo i föräldrahemmet är det enligt min. liksom omsorgskommittens och de flesta remissinstansernas. uppfattning bäst för barnet om det fär sina grundläggande behov tillgodosedda som medlem i en annan familj. dvs. fär bostad i familjehem.

När ett barn skall beredas bostad utanför förält'lrahemmct skall den lösning väljas som är bäst i det individuella fallet. [ normalfallet är ett familjehem att föredra. Det kan dock finnas goda skäl att välja annan bt'tendeft'trm särskilt för de barn som flyttar hcmifrän i tonären. Det är lämpligt att placering i ett familjehem sker efter samråd med socialnämnden i den berörda kommu- nen.

.lag vill här betona att en familj som tar emot ett psykiskt utvecklingsstört barn bör ges samma typ av stöd och hjälp som en familj som tar hand om sitt eget barn.

Jag har enligt omsorgsberedningcns förslag valt att kalla den kollektiva formen för boende för barn och ungdomar "elevhem". För vuxnas boende i kollektiva former används i det följande termen "grupphem". Elevhemmen är de boendes hem pä vardagar. Pa lov och helger skall barnen normalt vistas i föräldrahemmet. [ de fall detta inte är möjligt eller lämpligt maste elevhemmen vara beredda att svara för elevens boende även pa löv och helger.

Kontakten med föräldrarna är viktig och det stod och den hjälp i form av praktiskt och psykologiskt stöd. information osv. som jag har föreslagit i det föregäende. skall ocksä stä till buds för de föräldrar som av olika orsaker funnit det bäst att inte lata barnet permanent bo hemma.

När det gäller utformningen av elevhemmen anser jag att omsorgskont- mittens av remissinstanserna stödda uppfattning om malet är riktig: bostäder

• Sida 32
•  Original

Prop. 1984/85zl76 32

i vanlig bostadsbebyggclse. Sådana elevhem finns redan idag. Ett fätal barn i varje grupp är eftersträvansvärt. Det av omsorgskommittén angivna antalet fyra kan därvid tjäna som riktmärke. Det bör dock inte ses som ett absolut krav i samtliga fall. Liksom manga av remissinstanserna anser jag att det mäste finnas utrymme för flexibilitet.

* Bostad i grupp/lem för vuxna som inte kan bo självständigt

Boende-formen för vuxna psykiskt utvecklingsstörda varierar mycket. Den framgar av följande tabell.

Boende/farm för vuxna psykisk! utttecklingsmörda i november 1983 Boendeform Antal vuxna psykiskt % utvecklingsstörda

f—"örz'ildrahem (% 722 27.1 Egen bostad 4 329 17,4 Annat enskilt hem 263 1.1 Elcvhem 276 1.1 lnackorderingshem 4 433 17.8 Vårdhem 7 889 31.8 Specialsjukhus 306 1.2 Specialsärskola 10 0.1 Specialvardhem 97 ().4 Annan boendeform 500 2.0 Totalt 24 825 1001)

Jag anser liksom omsorgskommittén att vuxna psykiskt utvecklingsstörda liksom andra vuxna skall ha möjlighet att lämna föräldrahemmet och skapa sig ett eget hem. Det är ett led i en normalisering av psykiskt utvecklings- stördas villkor. Tidpunkten för en flyttning till egen bostad kan variera. Resurser maste ställas till förfogande för att medge att den som så önskar kan flytta till en enskild eller kollektiv bostad. men det måste också finnas olika former av stöd och service till den som för kortare eller längre tid bor kvar hos föräldrar eller nära anhöriga.

Skälen till att vuxna psykiskt utvecklingsstörda bor kvar hos sina föräldrar eller andra nära anhöriga är flera. Föräldrarna kan motsätta sig att träda i bakgrunden som värdare. Den vuxne kan bl.a, genom sitt handikapp ha svårt att godta att bo någon annanstans än i föräldrahemmet. För mänga saknas också goda bostadsalternativ.

En flyttning hemifrän innebär en ömsesidig frigörelse som måste påbörjas längt innan flyttningen är aktuell. Det är en process som i hög grad påverkas av de olika stödformer som kan erbjudas psykiskt utvecklingsstörda och deras anhöriga.

• Sida 33
•  Original

Prop. 1984/85zl76

U) '.)J

Ett avgörande hinder i denna utveckling har för många varit bristen på alternativa bostäder med individuellt avpassade stödresurser. Varken föräldrar eller psykiskt utvecklingsstörda har kunnat känna önskad trygghet och tillförsikt inför en flyttning. Detta har konserverat föräldrarnas roll som vårdare och för mänga vuxna psykiskt utvecklingsstörda medfört problem i deras identitetsutveekling.

En positiv f'rigörelseprocess bör kunna mynna ut i att vuxna psykiskt utvecklingsstörda bl.a. kan erbjudas en bostad med väl avvägt stöd och att deras föräldrar därigenom ocksä kan förändra sin roll i sin fortsatta kontakt med sitt barn.

Jag har i det föregående föreslagit atgärder som underlättar för psykiskt utvecklingsstörda barn att bo kvar i föräldrahemmet. När psykiskt utveck- lingsstörda växer upp bör de alltsa ges möjlighet att som andra flytta hemifrån. Små gruppbostäder i den vanliga bostadsmiljön. här kallade grupphem, är då ett bra alternativ. Däremot anser jag inte. till skillnad från några remissinstanser. att vuxna psykiskt utvecklingsstördas självständighet främjas av en bostad hos en annan familj. Den nuvarande omsorgsformen bostad i annat enskilt hem bör därför inte få någon motsvarighet för vuxna i den nya lagen.

Vuxna bör. likaväl som barn och ungdomar. i största möjliga utsträckning bo i mindre. grupper integrerade i samhället. Samma riktmärke för gruppstorlek skall gälla för dessa som för elevhem men de bör alltså kallas grupphem. I den nuvarande omsorgsverksamheten motsvaras grupphem- men närmast av inackorderingshemmen. Av samma skäl som för barn och ungdomar bör det finnas utrymme för flexibilitet i fråga om gruppens storlek. Kraven på tillsyn kan variera beroende på de enskildas behov.

Det är väsentligt att de som bor i ett grupphem känner att de inte bor i en institution. Grupphem bör därför utgöra en naturlig del av den vanliga bostadsbebyggelsen och skall kunna finnas i både hyres- och bostadsrättshus, radhus och villor efter vad som är lämpligast på varje ort. Det bör undvikas att flera grupphem placeras i omedelbar närhet av varandra.

Enligt vad jag har erfarit kommer chefen för bostadsdepartementet att inom kort föreslå vissa ändringari lagen (1947:523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande m.m. Ändringen innebär dels att kommunen skall bedriva sin bostadsförsörjningsplanering i syfte att främja att alla i kommunen fär en bostad av god kvalitet. dels att kommunen i sin bostadsförsörjningsplanering skall samråda med landstinget. Jag vill för min del understryka att landstingen i sin planering av grupphemmen bör samverka med berörda kommuner. .

Grupphem är psykiskt utvecklingsstördas bostad. De skall naturligtvis anpassas för dem som bor där. De personer som skall ge hjälp och stöd av olika slag till dem som bor i grupphemmen förväntas ge det under hänsynstagande till att de utför sitt arbete i vad som är de psykiskt utvecklingsstörda personernas hem. I arbetsuppgifterna ingår att efter de

3 Riksdagen 1984/85. ] saml. Nr 176

• Sida 34
•  Original

Prop. 1984/85:176 34

boendes behov ge personlig och praktisk hjälp som att köpa och laga mat, tvätta kläder och utföra alla vanligt förekommande sysslor i ett hem tillsammans med dem som bor där. Det är alltså inte avsikten att grupphemmen skall byggas. utrustas och drivas som mycket små institutio- nen-"vårdhem.

Pcrsonaltätheten far avgöras frän fall till fall efter de boendes behov. Vid vissa hem kan det krävas vakande nattpersonal. andra kan klara sig med sovande nattpersonal. [ många fall kan det räcka med att någon finns till hands i närheten.

Som framgår av tabellen bor för närvarande mänga psykiskt utvecklings- störda vuxna hemma hos sina föräldrar eller anhöriga. Det måste finnas en beredskap hos huvudmännen att bereda dessa vuxna bostad. när de av någon anledning inte längre kan eller bör bo kvar hemma. Sammantaget innebär detta ett krav på bostäder anpassade för denna grupp. om de intentioner som jag har givit uttryck för helt skall kunna uppfyllas.

Jag föreslår i det följande också att vårdhem som omsorgsform skall avvecklas. För närvarande bor ca 8 300 personer på vårdhem och special- sjukhus. Detta medför således ett behov av fortsatt utbyggnad av antalet grupphcm. Som framhållits i det föregående bör grupphemmen ges karaktär av vanliga bostäder. givetvis anpassade efter de boendes behov.

* Omvårdnad. frilid.s'i-'crksanzltet och kulturella aktiviteter

Psykiskt utvecklingsstörda som får särskilda omsorgeri form av bostad och daglig verksamhet skall också erhälla omvårdnad. l omvårdnaden ligger en skyldighet att stödja och hjälpa dem med dagliga personliga behov som de kan ha svårighet att själva klara. Exempel på sådana behov kan vara hjälp att sköta hygien. äta. klä sig. nå och förflytta sig liksom hjälp med inköp av glasögon. kläder. skor och hygienartiklar. Det kan i vissa fall vara lämpligt att sammanföra dessa olika uppgifter till en personlig vårdare.

I omvårdnaden ligger också ett ansvar för huvudmannen att se till att den utvecklingsstörde får den hälso- och sjukvård samt tandvård han behöver. t.ex. att se till att var och en får av läkare ordinerade mediciner. Som tidigare anförts regleras landstingskommunernas ansvar för hälso- och sjukvården för psykiskt utvecklingsstörda i hälso- och sjukvårdslagen.

Det är viktigt att omvårdnaden anpassas till varje enskild individs behov och hjälper och stöder individen att leva ett så självständigt liv som hans förutsättningar medger.

Jag vill erinra om att när det gäller stöd och hjälp i hemmet fär människor. som av fysiska. psykiska eller andra skäl möter betydande svårigheter i sin livsföring. sitt behov av bistånd tillgodosett enligt socialtjänstlagen. Behovet av bistånd är ibland omfattande; det kan i vissa fall behövas daglig omvårdnad. Med daglig omvårdnad avser jag då även sådan omvårdnad som det kan finnas behov av nattetid. Personlig hjälp kan också behövas i

• Sida 35
•  Original

Prop. l984/85:176

'.;J 'Jl

förskola. skola och dagcenter. Det sociala omvårdnadsbehovet kan således inrymma betydande insatser. Formerna även för dessa insatser skall naturligtvis anpassas efter behoven i varje enskilt fall. Ibland är den enskilde berättigad till insatser från både omsorgsverksamheten och socit-iltjänsten. Det är angeläget att dessa insatser samordnas på ett för den enskilde lämpligt sätt. En situation. där behovet av sådan samordning är påtaglig. är när insatserna från de bägge huvudmännen utgörs av personlig hjälp. Sådan hjälp bör så långt möjligt ges av ett begränsat antal. helst samma. personer. Jag förutsätter att samordning skall kunna komma till stånd genom överenskommelser mellan ansvariga huvudmän.

[ omvårdnaden kan ingå också hjälp till fritidsverksamhet och kulturella aktiviteter. Med detta avses främst hjälp att komma till det allmänna. bl.a. det kommunala, fritids- och kulturutbudet. Ibland räcker dock inte detta utbud till. Jag ft'fireslår därför att landstingskommunen får en lagfäst skyldighet dels att verka för att det allmänna fritids- och kulturutbudet blir tillgängligt för psykiskt utvecklingsstörda. dels att erbjuda fritidsverksamhet och kulturaktiviteter för dem som bor på grupphem och elevhem.

2.6. Avveckling av vårdhem och specialsjukhus m.m.

. Mitt förslag: Vårdhem för barn och ungdomar avvecklas skyndsamt. . j Nyintagning upphör. Vårdhem för vuxna och specialsjukhus avvecklas i ; den takt de ekonomiska förutsättningarna och hänsynen till dem som bor i där medger. Nyintagning får endast ske om det föreligger synnerliga [ skål.

Omsorgskommitténs förslag: Vårdhem för barn och ungdomar samt special- sjukhus avvecklas inom en femårsperiod. Beträffande vårdhem för vuxna upprättas en plan för en första femårsperiod. innebärande att antalet personer på vårdhem minskar med 20 % av det totala antalet är "1980 Erfarenheterna kan resultera i styrande principer för därefter följande femårsperiod.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna är positiva till avvecklingen av specialsjukhusen. Några framhåller dock att möjligheterna att avveckla specialsjukhusen beror på vilka resurser den psykiatriska vården och kriminalvården kan erbjuda berörda omsorgstagare.

Beträffande vardhemmcn är de flesta positiva till avveckling men anser den av omsorgskommittén föreslagna takten orealistisk. Flera remissinstan- ser framhäller att den snabba avvecklingstakten kommer att ta betydande resurser i anspråk.

Några remissinstanser menar att en del vårdhem bör finnas kvar. De framhåller att det alltid kommer att finnas behov av mindre vårdhem med tillgång till kvalificerade resurser för vissa gravt störda barn eller vuxna.

• Sida 36
•  Original

Prop. 1984/85zl76 36

Omsorgsberedningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Skälen för mitt förslag: För närvarande bor ca 8 000 vuxna psykiskt utvecklingsstörda och ca 700 psykiskt utvecklingsstörda barn och ungdomar på vårdhem. På specialsjukhus (tre stycken") bor 330 personer. Antalet vårdhem för vuxna är 133 varav 27 är enskilda. Det finns 36 vårdhem för barn och f.n. är endast ca 40 barn under sju år inskrivna. Jag har redan angivit som mål att specialsjukhusen och vårdhemmen bör avvecklas. Därmed har jag också angivit att inga nya institutioner som bygger på principen om anstaltsvård skall tillkomma. När specialsjukhus och vårdhem successivt ersätts av andra boendeformer bör de vägledande principer för att anordna kollektiva bostäder gälla. som jag tidigare har föreslagit.

Avvecklingsperiodens längd bestäms av flera faktorer. Den samman- hänger sålunda med möjligheterna att genom olika åtgärder förhindra nyintagningar och påskynda utskrivningar genom att bygga bostäder. ordna service och daglig verksamhet efter varierande behov och på flera orter inom ett landstingsomräde.

Jag är medveten om att planeringen i de olika landstingskommunerna. även med ett gemensamt och angeläget mål. kommer att präglas av de skiftande förutsättningarna i olika landstingsområden. Ytterst blir avveck- lingsperiodens längd beroende av de personella. ekonomiska och andra resurser som vid varje tidpunkt kan avdelas för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda.

Ett vårdhem ärinte en lämplig uppväxtmiljö. Psykiskt utvecklingsstörda barns utveckling försvåras. lnstitutionslivet där gör barnen beroende av institutionernas rutiner i stället för att öppna möjligheter för dem att delta i samhällets gemenskap. Målet för omsorgsverksamheten är att alla skall kunna leva ett normalt liv. Jag anser inte att vårdhem för barn och ungdomar ger dem denna möjlighet.

Allteftersom barn och ungdomar växer upp är den naturliga utflyttningen från vårdhentmen varje är relativt stor. Avvecklingen av dessa vårdhem bör därför kunna ske relativt snabbt. Jag föreslår att nyintagningar av barn och ungdomar för varaktigt boende i vårdhem inte skall få äga rum.

Genom uppbyggnad av elevhem och stöd till familjer som har sina barn hemma bör avvecklingen kunna ske smidigt. Barnen kommer då att få en bättre uppväxtmiljö och möjligheter att utvecklas på ett bättre sätt.

Bestämmelser om kvarvarande vårdhem för barn och ungdomar bör tas ini övergångsbestämmelser till den nya omsorgslagen. Dessa återfinns enligt mitt förslag i en särskild promulgationslag.

Även vårdhem/"ör vuxna bör avvecklas. Avvecklingen har redan påbörjats och den utvecklingen bör fortgå. Det är emellertid inte praktiskt möjligt att genomföra en total avveckling förrän på längre sikt. Vuxna bör ges möjlighet att bo i grupphem när ett eget boende inte är möjligt.

Att bo på ett vårdhem. framför allt ett stort sådant. är ofta att leva helt utanför det vanliga samhället. På vårdhemmen finns allt som behövs. Det gör

• Sida 37
•  Original

Prop. 1984/85:l76 37

att det kan vara svårt för dem som bor där att komma därifrån även för kortare perioder. Vårdhemmen varken ser ut eller fungerar som ett hem.

Många psykiskt utvecklingsstörda har dock under mycket lång tid bott på vårdhem. Det är det enda hem de känner till. Det är väsentligt att en utflyttning från vårdhemmen till bostad i grupphem sker med varsamhet och med hänsynstagande till och efter samråd med varje enskild individ. Avvecklingen måste även ske med beaktande av de personella. ekonomiska och andra resurser som vid varje tidpunkt kan avdelas för detta ändamål.

Avvecklingen av värdhemmen för vuxna bör alltså skc planerat och systematiskt. Jag delar omsorgsberedningens bedömning att det under avvecklingsperioden inte helt går att undvika nyintagningar men att de så långt möjligt bör undvikas. Framför allt bör det undvikas att skriva in psykiskt utvecklingsstörda i vårdhem långt från hemorten. Jag föreslår därför i överensstämmelse med omsorgsberedningen att som förutsättning för nyintagning i vårdhem skall gälla att det föreligger synnerliga skäl.

Under avvecklingsperioden bör bestämmelser även om vårdhem för vuxna tas in genom övergångsbestämmelser i en promulgationslag till den nya omsorgslagen.

Mot bakgrund av de förberedelser som redan vidtagits eller är planerade anser jag på samma sätt som omsorgsberedningen att specialsjukhuscns avvecklingsperiod bör kunna bli relativt kort. F.n. är två specialsjukhus för vuxna och ett för barn i drift. Avvecklingen ställer krav på ett intensifierat planeringsarbete mellan specialsjukhusen och de landstingskommuner som skall förbereda sig på att ta emot dem som skrivs ut. Det är därvid angeläget att erfarenheter från de senaste årens omfattande avvecklingsprojekt vid några specialsjukhus tas till vara.

Jag föreslår således att specialsjukhusen skall avvecklas som vårdform inom omsorgerna. Även här delar jag omsorgsberedningens uppfattning att nyintagning skall ske bara när det föreligger synnerliga skäl. Även regler om specialsjukhusen bör tas in i den tidigare nämnda promulgationslagen.

Omsorgsberedningen har föreslagit att de nuvarande reglerna om vård oberoende av samtycke bör föras över till promulgationslagen i avvaktan på ny lagstiftning med utgångspunkt i socialberedningens förslag om tvångsvård för psykiskt störda. Jag ansluter mig till förslaget och återkommer med närmare överväganden dels i avsnitt 2.10 om psykiskt utvecklingsstördas inflytande, dels i specialmotiveringen till förslaget till promulgationslag.

2.7. Undervisning

2.7.1 Förskolan

? Mitt förslag: Förskolan upphör att vara en del av särskolan. Till följd härav skall psykiskt utvecklingsstörda förskolebarn beredas plats i : ! kommunernas förskolor på samma sätt som andra barn. ';

"| _. ___ . _.__. ___. __|

• Sida 38
•  Original

Prop. l984/85:l76 38

Omsorgskommitténs förslag: Överensstämrner med mitt förslag.

Remissinstanserna: De flesta tillstyrker att särförskolan inordnas i den kommunala barnomsorgen. Några motsätter sig en splittring av den nu sammanhållna särskolan. De erinrar om att förskoleundervisningav psykiskt utvecklingsstörda barn ställer andra krav på pedagogiska insatser än vad som gäller för icke utvecklingsstt'ärda.

()msorgsberedningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Skälen för mitt förslag: Förskola utgör enligt "1967 års omsorgslag en del av särskolan för psykiskt utvecklingsstörda.

Enligt socialtjänstlagen åligger det kommunerna att bedriva förskole- och fritidshemsverksamhet för de barn som stadigvarande vistas i kommunen. Barn skall anvisas plats i förskola fr.o.m. höstterminen detär de fyller 6 är. Förskolan skall omfatta minst 525 timmar om året. Kommunerna skall också genom uppsökande verksamhet ta reda på vilka barn som av fysiska. psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling och som av den anledningen skall anvisas plats i förskola tidigare än enligt lagens huvudregel. Dessa barn skall även i skolåldern med förtur anvisas plats i fritidshem. Så gott som alla psykiskt utvecklingsstörda förskolebarn. som har barnomsorg. gär numera i kommunernas förskolor. I verkligheten har alltså förskolan för psykiskt utvecklingsstörda i allt väsentligt blivit en del av den kommunala barnomsorgen.

Tidiga pedagogiska insatser har särskilt stor betydelse för psykiskt utvecklingsstörda barn. Sådana insatser kan ges i hemmet för barn i de lägsta åldrarna och därefter lämpligen i förskola. Den kommunala barnomsorgens ökande insatser för dessa barn är helt i linje med den moderna synen på människor med funktionsnedsättning. Barnens förutsättningar att som vuxna delta i samhällslivet är enligt min övertygelse beroende av att integreringen börjar så tidigt som möjligt.

Genom den utveckling som skett har kommunerna i praktiken ansvar för att även psykiskt utvecklingsstörda barn bereds plats i den kommunala barnomsorgen. Landstingskommunernas ansvar för förskolan för psykiskt utvecklingsstörda begränsas på grund härav numera i verkligheten till ett ekonomiskt åtagande gentemot kommunerna och till vissa specialistinsat- ser.

Jag är övertygad om att de psykiskt utvecklingsstörda barnens behov av utvecklingsfrämjande åtgärder kommer att tillgodoses minst lika bra av den kommunala förskolan som för närvarande. Tiden är därför nu mogen att bekräfta den utveckling som ägt rum och skapa en gemensam förskola.

Landstingskommunernas ansvar för förskola bör alltså upphöra. Detta innebär att kommunerna enligt socialtjänstlagen blir skyldiga att tilldela psykiskt utvecklingsstörda barn plats i förskola i enlighet med reglerna om förtur och tidigare start än vid sex års ålder.

Den kommunala förskolan är en generellt inriktad insats. Kompetensen i

• Sida 39
•  Original

Prop. 1984/85: 176 39

yrkeskunnandet inrymmer i huvudsak det som är allmänt kring barns utveckling. Det är viktigt att denna generella inriktning bibehålls även efter huvudmannaskapsförändringen.

En förutsättning för den föreslagna förändringen är dock att psykiskt utvecklingssti'irda barn får det särskilda pedagogiska stöd som de behöver även i fortsättningen.

De specialpedagogiska och rådgivande insatser. som landstinget f.n. fi'irmedlar. bör även fortsättningsvis utgöra landstingskommunalt ansvar. De förskollärare. lärare 1. som arbetar inom omsorgerna om psykiskt utveck- lingsstörda har normalt speciallärarutbildning utöver sin förskollärarexa— men. Omsorgsstadgan (19681146) innehåller behörighetsvillkor för tjänst som lärare för förskoleundervisning i särskolan. Tjänsterna är statligt reglerade. Förskollärarna svarar för de specialpedagogiska insatserna i de lamlstingsdrivna förskolorna och för integrerade förskolebarn. De fungerar som rådgivare och stöd ät kommunens förskolepersonal som har psykiskt utvecklingsstörda barn i sina grupper. De utgör således en speeialresurs.

Sadana förskollärare utgör även efter huvudmannaskapsförändringen ett nödvändigt komplement som rådgivare åt den kommunala förskolepersona- len och som stöd till det enskilda barnet och dess familj. Särskilda förskolekonsulenter för rådgivning i pedagogiska frågor och för annat stöd bör ingå i den landstingskommunala omsorgsverksamheten. De bör arbeta med bl.a. tidiga pedagogiska insatser för barnet i hemmet och även stå till förfogande för den kommunala förskolan i dess arbete med de psykiskt utvecklingsstörda barnen.

De insatser för förskolebarnen frän psykolog. sjukgymnast och arbetste- rapeut. som nu ställs till förfogande av landstingskommunerna. förutsätter jag skall fortsätta.

Personliga assistenter för att tillgodose barnens tillsyns- och omvårdnads- hehov vid kommunernas förskolor är kommunens eget ansvarsområde.

Vissa landstingskommuner driver alltjämt förskolor för psykiskt utveck— lingsstörda barn i egen regi. Sammanlagt finns det 26 förskolor fördelade på tio landstingskommuner och en landstingsfri kommun. Det går inalles 136 barn i åldern 1—7 år i dessa förskolor (den "1 november 1983). Dessa är i de flesta fall lokalmässigt integrerade i kommunala barnstugor. Endast ett fåtal ligger fristående och då som regel i anslutning till de kvarvarande värdhemmen för barn. Som en följd av ändrat huvudmannaskap för förskolan för psykiskt utvecklingsstörda barn går ansvaret för dessa barn i de kvarvarande landstingskommunala förskolorna över till de nya huvudmän— nen.

2. 7 ..3 Skolan Nuvarande förhållanden

I skollagen( 1962319) finns bestämmelser om skolplikten och hur den skall fullgöras. Lagen innehåller grundläggande bestämmelser om bl.a. grundsko-

• Sida 40
•  Original

Prop. 1984/85zl76 40

lan. där de flesta fullgör sin skolplikt. Kommunerna är huvudmän för grundskolan. För barn som på grund av synskada. dövhet eller hörsel- eller talskada inte kan följa undervisningen i grundskolan anvisar lagen den tioäriga specialskolan för vilken staten är huvudman. För dessa barn är skolpliktstiden ett år längre än för barn i allmänhet. 1 lagen finns också grundläggande bestämmelser om gymnasieskolan för vilken kommuner och. beträffande vissa studievägar, landstingskommuner är huvudmän.

Skollagen innehåller emellertid inga bestämmelser om utbildningen för psykiskt utvecklingsstörda barn och ungomar som inte kan gå i grundskolan och gymnasieskolan. Enligt 6 så skollagen gäller om undervisning av vissa psykiskt utvecklingsstörda bestämmelser i omsorgslagen.

Omsorgslagen innehåller bestämmelser om särskolplikt. som upphör senast vid 2] eller i vissa fall "23 års ålder. samt bestämmelser om särskolan. för vilken landstingskommunerna är huvudmän. ] omsorgslagen finns också bestämmelser om undervisning i den statliga spccialskolan av vissa psykiskt utvecklingsstörda med ytterligare handikapp.

En del av omsorgslagens bestämmelser är utformade med skollagens bestämmelser som förebilder. På vissa punkter hänvisas till skollagen.

Planer på en ny skollag

I betänkandet (DS U 198114) Skollagen har skolförfattningsutredningen (U 1979:12) lagt fram förslag till en ny skollag. Förslaget innebär huvudsak- ligen en författningsteknisk och språklig översyn av den nuvarande skollagen. Betänkandet har remissbehandlats. Beredningsarbete pågår med sikte påatt riksdagen år 1985 skall kunna föreläggas förslag till en ny skollag. som kan träda i kraft den 1 juli 1986.

Omsorgskommittén

Omsorgskommittén har föreslagit att särskolplikten skall ersättas av vanlig skolplikt och att särskolan (utom särförskolan) skall inordnas i det allmänna skolväsendet med kommunalt huvudmannaskap. Vidare har kommittén föreslagit att de psykiskt utvecklingsstörda ungdomarna ges rätt till gymnasieskola.

Många remissinstanser anser att nuvarande särskolplikt till 21 eller i vissa fall 23 års ålder skall vara kvar.

En så gott som enig remissopinion förordar att det landstingskommunala huvudmannaskapet för särskolan behålls tills vidare. Enligt remissinstanser— na har kommittén inte gett fullgoda garantier för att ett ändrat huvudman— naskap leder till förbättringar för de psykiskt utvecklingsstörda.

Remissinstanserna är dock i allmänhet positiva till ett närmande mellan särskolan och grundskolan genom att särskolan i delar som motsvarar grundskolan regleras i skollagen.

• Sida 41
•  Original

Prop. 1984/85zl76 41

Ornsorgsberedningen

Omsorgsberedningen föreslår att särskolan. såvitt gäller grundsärskolan. träningsskolan och yrkessärskolan. bibehålls som särskild skolform med landstingskommunalt huvudmannaskap.

Beredningen föreslår att bestämmelser om särskolan i dessa delar förs ini den nya skollagen.

( fråga om skolplikten föreslår beredningen att samma regler skall gälla som för dem som utan att vara psykiskt utvecklingsstörda gar i specialskolan. Det innebär att skolplikten upphör senast vid 17 års ålder. Ungdomarna skall dock ha rätt till skolundervisning till 21 års ålder och möjlighet att i särskilda fall fortsätta till 23 års ålder.

Föredragande/1

Jag delar uppfattningen att skolplikten och skolundervisningen för psykiskt utvecklingsstörda barn och ungdomar bör regleras i skollagen. Statsrådet Göransson är ense med mig om detta.

Som jag nyss nämnde planeras en proposition med förslag till ny skollag. som kan träda i kraft den 1 juli 1986. Statsrådet Göransson får i det sammanhanget återkomma till dessa frågor.

2.7.3. Vuxenu[bildningen Nuvarande förhållanden

Vuxenutbildning är en samlingsbctcckning för utbildningsverksamhet och folkbildning i många olika former och med delvis olika mål. Till vuxenut- bildning räknas bl.a. grundvux. komvux. utbildning vid folkhögskolor. studieförbundens studiecirkelverksamhct samt arbetsmarknadsutbildning- en. Grundläggande bestämmelser om grundvux och komvux finns i vuxenutbildningslagen (1984:1118'), som träder i kraft den 1 juli 1985.

Med grundvux avses utbildning som syftar till att ge vuxna grundläggande färdigheter i att läsa. skriva och räkna. Varje kommun skall i man av behov anordna grundvux. Lagens bestämmelser om grundvux gäller inte vuxna som behöver undervisning motsvarande särskolans.

Med komvux avses sådan allmän och yrkesinriktad utbildning som syftar till att ge vuxna möjlighet att skaffa sig kompetens motsvarande den som ungdomar får genom grundskolan och gymnasieskolan. Komvux kan även erbjuda yrkesinriktad utbildning på gymnasial nivå utan motsvarighet i gymnasieskolan. Komvux fär anordnas av kommuner och landstingskom- muner. De senare får anordna kurser endast på gymnasial nivå inom områdena vård. jordbruk. skogsbruk och trädgårdsnäring.

Staten lämnar bidrag till grundvux och komvux. Bidragen avser huvud- sakligen kostnader för skolledare och lärare. Dessa har statligt reglerade tjänster.

• Sida 42
•  Original

Prop. 1.984/85: 176 43

Staten lämnar också bidrag till folkhögskolor och till studieförbundens studiecirkelverksamhet.

De psykiskt utvecklingsstördas behov av vuxenutbildning tillgodoses bl.a. genom vissa kurser och studiecirklar vid folkhögskolor resp. studieförbund. Härtill kommer den försöksverksamhet med särvux som landstingskommun- erna sedan ett antal är bedriver med visst statsbidrag. Särvux är ett slags motsvarighet till grundvux och komvux.

( )rnsorgsk ()mmittén

Omsorgskommittén har föreslagit att särvux skall göras reguljär och inordnas i komvux som en särskild skolform för vuxna psykiskt utvecklings- störda. Särvux skall därvid enligt förslagct till sitt innehåll motsvara den undervisning som ges inom särskolans olika former.

Omsorgsheredningen

Omsorgsberedningen anser att konsekvenserna av att överföra särvux till grundvux och komvux inte är tillräckligt utredda. Formerna för en reguljär särvux och finansieringen av den bör utredas ytterligare av skolöverstyrelsen under medverkan från socialstyrelsen.

Föredragandcn

Enligt min mening behöver vuxna psykiskt utvecklingsstörda vuxenutbild- ning minst lika väl som andra. Studieförbund. folkhögskolor och inte minst landstingskommunerna genom särvux har försökt tillgodose behovet av undervisning för dem. Jag anser att det folkbildningsarbete för psykiskt utvecklingsstörda vuxna. som studieförbund och folkhögskolor bedriver är viktigt och därför bör fortsätta och helst också utvecklas.

Enligt min uppfattning bör dock en kompetensinriktad vuxenutbildning. motsvarande särskolan. utvecklas genom att den f.n. försöksvis bedrivna vuxensärskolan (särvux) formaliseras som skolform. Syftet bör vara att den. tillsammans med andra undervisningsformer. kommer i nivå med vad som bl.a. genom komvux och grundvux står till förfogande för övriga i samhället. Försöksverksamheten med särvux. som pågår sedan ett antal år. har visat att behovet av sådan utbildning är stort. Detta behov kommer att förstärkas i och med att skolplikten för psykiskt utvecklingsstörda ändras från 21 till "17 år.

Jag delar omsorgsberedningens uppfattning att konsekvenserna av att överföra särvux till grundvux och komvux inte är tillräckligt utredda. Formerna för hur särvux bör permanentas bör därför utredas ytterligare innan beslut om särvux tas. Det bör uppdras åt skolöverstyrelsen att ytterligare utreda denna fråga och att beräkna kostnaderna för en

• Sida 43
•  Original

Prop. 1984/85: 176 43

permanentning av särvux samt att i samråd med socialstyrelsen lämna förslag till finansiering. Jag ämnar föreslå regeringen att meddela ett sådant uppdrag. Tills vidare bör verksamheten fortsätta i nuvarande form.

2.7.4. Regionala insatser på skolområdet

Mitt förslag: Även insatser för flerhandikappade elever i särskolan skall ingå i arbetsområdet för de plancringsberedningar som finns vid vissa Iänsskolnämnder. Till dessa länsskolnämnt'ler skall också föras över '

nuvarande regionala lärartjänster för undervisning av blinda psykiskt i utvecklingsstörda och döva psykiskt utvecklingsstörda. J

Omsorgsberedningens förslag överensstämmer med mitt.

Skälen för mitt förslag: För regional samverkan i fråga om undervisning för elever med handikapp är landet indelat i fem planeringsregioner med Malmö. Göteborg. Solna. Örebro och Umeå som huvudorter. I varje region finns det en planeringsberedning. som är knuten till den länsskolnämnd som finns på regionens huvudort. Planeringsberedningen har till uppgift att samordna insatserna i regionen för i första hand elever med handikapp i grundskolan. sameskolan. specialskolan och den kommunala gymnasiesko- lan. Beredningen skall planera så att befintliga resurser utnyttjas på bästa möjliga sätt. Bestämmelser finns i förordningen (1984z75) om regional samverkan i fråga om undervisning för elever med handikapp.

Inom särskolan finns ett stort antal flerhandikappade elever. För dessa behövs ofta regionala insatser. Därför bör insatser för flerhandikappade elever i särskolan ingå i arbetsområdet för planeringsberedningarna.

l landstingskommunerna finns fem s.k. regionala tjänster som BU-lärarc (för blinda utvecklingsstörda) och lika många som DU-lärare (för döva utvecklingsstörda). Statsbidrag lämnas till dessa tio tjänster.

Med anledning av intcgrationsutredningens slutbetänkande (SOU 1982119) Handikappade elever i det allmänna skolväsendet lade regeringen hösten 1983 fram propositionen (1983/84127) om åtgärder för elever med handikapp i det allmänna skolväsendet m.m. I propositionen uttalade statsrådet Göransson att han i avvaktan på beredningen av omsorgskommit- tens betänkande inte var beredd att föreslå någon ändring av huvudmanna- skapet för tjänsterna som BU— och DU-lärare (prop. s. 25 och 29).

Jag har samrått med statsrådet Göransson och vi delar båda omsorgsbe- redningens uppfattning att de tio tjänsterna bör knytas till de länsskolnämn- der där planeringsberedningar är inrättade.

• Sida 44
•  Original

Prop. 1984/852176 44

2.8. Tillsyn

Mitt förslag: Socialstyrelsen har tillsyn över omsorgsverksamheten.

Omsorgskommittens förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Därutöver föreslås att landstingskommunerna själva svarar för den lokala tillsynen genom enskilda ledamöter (tillsynsmän) i den ansvariga nämnden eller genom en grupp av personer (tillsynsgrupp).

Remissinstanserna: Flertalet poängterar behovet av en stark statlig tillsyn i fråga om omsorgen om handikappade. särskilt i tider med ekonomiska svårigheter. Önskvärdheten av ett fortsatt konstruktivt samarbete. mellan socialstyrelsen och huvudmännen understryks.

Omsorgsberedningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Skälen för mitt förslag: Omsorgsverksamheten är under stark utveckling och det är därför viktigt att goda erfarenheter från ett landstingsomräde kan överföras till övriga. Det är naturligtvis lika väsentligt att dåliga erfarenheter förs vidare så att samma misstag inte upprepas. Socialstyrelsen bör här liksom hittills ha en viktig roll. Styrelsen har stor erfarenhet och kompetens på området. Detta bör vara ett stöd för landstingskommunerna och kommunerna i det pågående förändringsarbetet. Socialstyrelsen skall således liksom hittills vara tillsynsmyndighct och ha rätt att inspektera verksamheten hos de olika huvudmännen och föreslå förändringar.

Jag anser det självklart att de ansvariga landstingspolitikerna gör sig väl förtrogna med den verksamhet de har ansvaret för. Detta skall inte behöva lagregleras.

Över enskild verksamhet föreslår jag att omsorgshuvudmannen. vid sidan av socialstyrelsen. skall ha ett tillsynsansvar. Jag återkommer till detta i avsnitt 2.9.3 om enskild verksamhet.

Skolöverstyrelsen och länsskolnämnderna bör liksom nu ha tillsyn över särskolan. Statsrådet Göransson återkommer till denna fråga i samband med förslaget till en ny skollag.

2.9. Vissa särskilda frågor

2.9.1. Omsorgsnämnden

' omsorgsnämnd. Landstingen far tillsätta en särskild omsorgsnämnd eller. ; uppdra åt en annan nämnd att vara omsorgsnämnd. Har detta inte skett j är förvaltningsutskottet omsorgsnämnd.

j Mitt förslag: Ledningen av de särskilda omsorgerna utövas av en i

• Sida 45
•  Original

Prop. 1984/85z'l 76 4 'Jl

Omsorgskommittén: Kommittén föreslår. i anslutning till sina överväganden om samordnad habilitering. att särskilda habiliteringsnämnder inrättas samt att landstingskommunerna får tillsätta ett eller flera organ för att under habiliteringsnämnden leda verksamheten.

Remissinstanserna: Inställningen sammanhänger med instansernas syn på förslaget om samordnad habilitering. Begreppet "habilitering" anses av vissa alltför svårförståeligt.

Omsorgsberedningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Skälen för mitt förslag: Enligt 1967 års omsorgslag utövas ledningen av verksamheten enligt lagen av en omsorgsstyrelse. Landstingskommunen får tillsätta en särskild omsorgsstyrelse eller uppdra åt en annan nämnd att vara omsorgsstyrelse. Om landstinget inte har tillsatt en särskild omsorgsstyrelse eller uppdragit åt en annan nämnd att vara omsorgsstyrelse blir hälso- och sjukvardsnämnden (sjukvårdsstyrelsen) automatiskt omsorgsstyrelse. Landstingskommunen får överlåta ledningen av särskolan på skrästyrelsen i den kommun där särskolan är belägen.

Omsorgsverksamheten enligt den nu föreslagna lagen kommer att i minst lika stor utsträckning som hittills ställa betydande krav på en aktiv politisk ledning. Jag anser därför, på samma sätt som kommitten och remissinstan- serna. att det finns skäl som talar för att omsorgsverksamheten liksom hittills bör ledas av en särskild nämnd. Den bör som omsorgsberedningen har funnit lämpligen kallas omsorgsnämnd. Omsorgsnämnden bör också enligt huvud- regeln svara för särskolan. Landstinget bör dock ha möjlighet att — också liksom hittills — uppdra åt någon annan nämnd att vara omsorgsnämnd. t.ex. den sociala nämnden eller en nämnd med särskild uppgift att svara för samordnad habilitering. Liksom nu bör också en reservregel finnas för det fall landstingskommunen inte utser någon särskild nämnd att vara omsorgs- nämnd. Då bör i fortsättningen förvaltningsutskottet och inte hälso- och sjukvårdsnämnden ha ansvaret för lagens genomförande.

Regeringen har i december 1984 förelagt riksdagen en proposition om en friare nämndorganisation i landstingskommunerna (_prop. 1984/85298). I propositionen föreslås bl.a. en lag om möjlighet för landstingen att inrätta särskilda organ under i princip alla centrala nämnder. således även under omsorgsstyrelsen. Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1986. Mot denna bakgrund har jag inte tagit upp omsorgskomntitténs motsvarande förslag i mitt förslag till ny omsorgslag.

• Sida 46
•  Original

Prop. 1984/85: 176 46

2. 9.2 Personal m.m.

| Mitt förslag: För verksamheten med de särskilda omsorgerna skall det ;

finnas den personal som behövs för att meddela god omsorg. Regeringen får meddela föreskrifter om behörighet till och tillsättning av tjänster. Regeringen får överlåta åt socialstyrelsen att meddela sådana föreskrif— ' ter.

i |

()msorgskommitte'ns förslag: Kommittén har inte särskilt behandlat frå- gan.

Remissinstanserna: Ett fåtal instanser har berört frågan. Socialstyrelsen har föreslagit en regel motsvarande mitt förslag.

Omsorgsberedningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Skälen för mitt förslag: 1 1967 års omsorgslag finns bestämmelser om att det hos omsorgsstyrelscn skall finnas tjänster som särskolchef. vårdchef och överläkare. Varken kommittén eller beredningen har funnit behov av att ha kvar sådana föreskrifter. Däremot har beredningen funnit skäl att i den nya omsorgslagen föra in en allmän bestämmelse om krav på kvalificerad personal i omsorgsverksantheten. Motsvarande bestämmelse återfinns i hälso- och sjukvårdslagen och i det förslag till ny tandvardslag som nyligen har förelagts riksdagen ("prop. '] 9841'85179).

Tillgången till en kvalificerad personal är en lika viktig förutsättning inom omsorgsverksamheten som inom hälso- och sjukvården för att landstingen skall kunna fullgöra sitt ansvar. Jag vill understryka personalens stora betydelse för verksamhetens kvalitet. Det bör ankomma på huvudmannen själv att bestämma vilken personal som skall finnas. Personalen måste dock alltid uppfylla de utbildnings- och kompetenskrav som kan finnas uppställda. Jag erinrar här om de överväganden som omsorgskommittén gjorde i fråga om en förbättrad vårdutbildning med inriktning på omsorgsverksamhet.

För vissa av de befattningshavare som skall finnas enligt 1967 års omsorgslag har behörighetsbcstämmclscr för innehav av tjänsterna utfär- dats. Bestämmelserna finns intagna i omsorgsstadgan. Liksom för personal inom hälso- och sjukvården och tandvården anser jag att det även i fortsättningen kan finnas ett behov av sådana bestämmelser för verksamhe- ten med de särskilda omsorgerna. Föreskrifter om detta bör meddelas av regeringen eller. efter regeringens bemyndigande, socialstyrelsen.

En del av personalbestämmelserna i nuvarande omsorgslag och omsorgs- stadga avser särskolchef. rektor och lärare i särskolan. Mina nu redovisade överväganden avser inte sådan personal. Frågor om bestämmelser om särskolans personal får behandlas i samband med förslaget till ny skollag.

• Sida 47
•  Original

Prop. 1984/85: 176 47

3.9.3. Enskild verksamhet

I Mitt förslag: Om en enskild huvudman vill driva verksamhet för psykiskt i utvecklingsstörda i form av dagcenter. korttidsvistelse. elevhems- eller 5 grupphemsboendc skall tillstand liksom hittills sökas hos socialstyrelsen.

'liillstand far dock inte lämnas utan att omsorgsnämnden har tillstyrkt ! det. ' Enskild verksamhet skall sta under tillsyn. förutom av socialstyrelsen. | ! av ("tntst'trgsnämnden. Nämnden får rätt att inspektera verksamheten. ' Socialstyrelsen fär förelägga en enskild huvudman att avhjälpa ett missförhallande eller. om missförhållandet är allvarligt. förbjuda fortsatt

' verksamhet.

Omsorgskommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. Kommittén föreslär även en särskild regel i fråga om sommargards- eller annan liknande verksamhet för kort tid. för vilken tillstånd enligt förslaget skall sökas hos länsstyrelsen.

Remissinstanserna: Flertalet lämnar förslaget utan erinran. Socialstyrelsen har ansett landstingskommunernas föreslagna vetorätt omotiverad och föreslagit att den ersätts med yttranderätt. Landstingsförbundet har a andra sidan menat att det förefaller mindre praktiskt att låta en annan myndighet än omsorgsnämnden meddela tillstånd. när nämnden skall ha ett så avgörande ansvar för verksamheten som förslaget anger.

Omsorgsberedningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Skälen för mitt förslag: Enligt 1967 års omsorgslag får andra än staten eller landstingskommunerna driva inrättningar eller andra verksamheter som innefattar yrkesmässigt bedriven vård eller undervisning av psykiskt utvecklingsstörda endast efter godkännande av socialstyrelsen eller — i fråga om skola — skolöverstyrelsen. Om en godkänd inrättning eller verksamhet inte drivs på ett tillfredsställande sätt eller om det föreligger något annat uppenbart ntissförhällande. kan godkännandet återkallas. Ett beslut om återkallelse gäller omedelbart. om inte annat förordnas. Den som driver enskild verksamhet utan tillstånd kan dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Enligt omsorgsstadgan utövar omsorgsstyrelsen viss tillsyn över privata inrättningar.

En inte ltelt obetydlig del av de nuvarande omsorgerna för psykiskt utvecklingsstörda ges formellt av privata huvudmän. Det gäller främst vardhetn. I praktiken utgör dessa emellertid en del av landstingskommun- crnas verksamhet. eftersom alla vårdplatser ställs till landstingens förfogan- de och utnyttjas av dem. De ingår också regelmässigt i landstingskommun- ernas planering.

Den reglering. som jag nu förordar. överensstämmer i allt väsentligt med

• Sida 48
•  Original

Prop. 1984/85: 176 48

den nuvarande. l.,andstingskommunerna ges dock en något starkare möjlig- het att påverka tillkomsten av nya verksamheter. Detta får ses mot bakgrund av det tidigare starkt uttalade önskemålet om en omstrukturering av boendet från institutioner till mindre enheter. Landstingen bör också i fortsättningen innefatta den enskilda verksamheten i sin kontinuerliga planering. Vidare har jag liksom omsorgsberedningen avstått från att i den nya lagen föreslå sanktioner för brott mot tillståndsplikten. Jag anser att det saknas egentligt behov av straffrättsliga eller andra korrektionsmedel i dessa fall. eftersom en avgörande förutsättning för den enskilda verksamhetens bedrivande i realiteten är att (len har landstingets förtroende i samarbetet dem emellan.

Mina här redovisade överväganden och förslag gäller inte undervisningi enskild regi. Frågor om sådan verksamhet får behandlas i samband med förslaget till ny skollag.

2.9.4. Överklagurtde av beslut

Mitt förslag: Omsorgsnämndens beslut i fråga om särskilda omsorger åt ' enskild får överklagas av denne eller hans ställföreträdare genom besvär. i Överklagandet sker hos länsrätten. i ! Beslutet gäller omedelbart. men domstol får förordna att dess beslut i : skall verkställas först sedan det har vunnit laga kraft. i

Omsorgskommitténs förslag: Överensstämmer till sin innebörd med mitt förslag.

Remissinstanserna: Det fåtal instanser som tar upp frågan. till vilka hör kommun- och landstingsförbunden. har kritiserat kommitteförslaget huvud- sakligen på den grunden att kommittén anvisar domstolsavgöranden som en väg att Slita kompetenstvister mellan socialtjänsten och de särskilda omsorgerna.

Omsorgsberedningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Skälen för mitt förslag: Enligt 1967 års omsorgslag fär talan mot beslut varigenom omsorg vägrats enligt lagen föras hos socialstyrelsen genom besvär. Möjligheten att anföra fört-'altningsbesvär mot sådana beslut föreligger alltså redan enligt nuvarande lag.

Vad som skiljer den nuvarande lagen från det förslag. som jag nu lägger fram. är därför enligt min mening främst frågan om vilken myndighet som skall övcrpröva ett beslut att vägra den enskilde särskilda omsorger. l lär har omsorgskommittén anslutit sig till samma ordning som valdes i samband med socialtjänstlagens införande, dvs. att domstol och inte förvaltningsmvndighet bör svara för överprövningen. Jag kan. liksom omsorgskommittén och

• Sida 49
•  Original

Prop. 1984/85: 176 49

omsorgsberedningen . inte se annat än att beslut att vägra särskilda omsorger av rättssäkerhetsskäl måste kunna överklagas även enligt den nya lagen. Det här åsyftade rättssäkerhetskravet kan inte tillgodoses genom en möjlighet till enbart kommunalbesvär. Något skäl att. som landstings- och kommunför- hundens företrädare hävdat inom omsorgsberedningen. frångå den nuvaran- de ordningen med förvaltningsbesvär har jag därför inte funnit. När det gäller valet av överprövande instans vill jag anföra följande.

Inom länsrättens kompetensområde ligger i dag bl.a. frågor om bistånd enligt socialtjänstlagen. Rätten till särskilda omsorger enligt den föreslagna lagen gäller besläktade frågor. vilka har minst lika stor betydelse för den enskilde i personligt hänseende. Dessa frågor inrymmer viktiga rättsliga bedömningar.

Förvaltningsdomstolarna har alltså redan erfarenhet av att handlägga mål av likartat slag. De har också skaffat sig betydande erfarenhet när det gäller att införskaffa erforderlig medicinsk. social eller annan sakkunskap.

Tillsammantaget talar dessa omständigheter enligt min mening för att länsrätten skall vara besvärsmyndighet i första instans.

Frågor om överklagande av beslut som rör undervisning får behandlas i samband med förslaget till ny skollag.

2.10. Psykiskt utvecklingsstördas inflytande

: Mitt förslag: De särskilda omsorgerna skall ges på den psykiskt utvecklingsstördes egen begäran. Om han är under 15 år eller annars ur stånd att avge en bindande viljeförklaring, skall de Särskilda omsorgerna ges på begäran av vårdnadshavare, förmyndare eller god man.

De nuvarande reglerna om vård oberoende av samtycke förs över till en ' promulgationslag. för att gälla i avvaktan på ny lagstiftning med utgångspunkt i socialberedningens förslag om tvångsvård för psykiskt " störda.

Landstingskommunerna skall samverka med organisationer som före- träder psykiskt utvecklingsstörda. Samråd skall fortlöpande ske med den & psykiskt utvecklingsstördes närstående. '

Omsorgskommitténs förslag: Nuvarande bestämmelser om åtgärder obero- ende av samtycke ersätts av regler om samtycke från den enskilde själv eller hans företrädare. Alla insatser för en handikappad skall utformas och genomföras i samförstånd med honom själv. Om det är fråga om insatser av större betydelse för den handikappades livsföring. skall godkännande inhämtas av vårdnadshavaren. om den handikappade är under 15 år. Om den. som har fyllt 15 år. inte äri stånd att uttrycka en egen vilja, skall sådana insatser godkännas av förmyndare eller av god man. När det är lämpligt skall samråd ske med vårdnadshavare eller annan närstående. med kontaktper- son, god man eller förmyndare.

• Sida 50
•  Original

Prop. 1984/85: 176 St")

Lagstiftningen bör ses som en försökslagstiftning. som efter förslagsvis tre år tas upp till förnyad prövning.

Ilabiliteringsnämndcn skall samverka med handikapporganisationer. när det är lämpligt.

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna delar eller har inte haft något att erinra mot kommitténs uppfattning att en ny handikapplag inte skall innehålla bestämmelser om tvångsåtgärder. Övriga ställer sig tveksam- ma till eller avstyrker förslaget.

De flesta remissinstanser. som tar upp frågan, menar att omsorgsnämnden bör åläggas en obligatorisk skyldighet att samverka med organisationer som företräder psykiskt utvecklingsstörda.

Omsorgsberedningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Skälen för mitt förslag: 35 s' i 1967 års omsorgslag anger förutsättningar för att på närmare angivna grunder och efter ett särskilt beslutsförfarande bereda vård oberoende av samtycke i specialsjukhus och vårdhem.

Bestämmelsen har under det senaste årtiondet använts i liten omfattning. Omsorgskommittén har tagit fasta på bl.a. detta och föreslagit att möjlighe- ten att bereda tvångsvis vård tas bort på försök. En genomgång av de olika grunderna för meddelade tvångsbeslut har lett kommittén till uppfattningen att flertalet är uttryck för en föråldrad syn och att det saknas behov av att ha någon av dem kvar.

Kommittén delar upp sin argumentation i tre delar efter behovskategorier: psykiskt utvecklingsstörda under 15 år samt utvecklingsstörda över 15 år som inte är respektive år i stånd att uttrycka en egen vilja. Gränsdragningen vid 15 år ansluter till de nuvarande reglerna.

Beträffande unga under 15 år finner kommittén att det inte finns behov av särskilda bestämmelser om vård oberoende av samtycke vid sidan av den vård som kan komma till stånd med vårdnadshavarens medverkan eller med stöd av lagen (l980:62l) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Jag delar den uppfattningen. Jag har i det föregående starkt understrukit önskvärdheten av att psykiskt utvecklingsstörda barn får växa upp hos sina föräldrar och behovet av att genom stödinsatser i hemmen underlätta en sådan utveckling. En möjlighet att mot föräldrarnas vilja tvinga barnet till en annan miljö rimmar illa med detta synsätt.

Vad därefter gäller psykiskt utvecklingsstörda över ]5 år, som inte är i stånd att uttrycka en egen vilja. hävdar kommittén att det inte rör sig om tvångsvård i egentlig mening. Det gäller närmast att finna rättsliga garantier för att deras intressen bevakas av någon utomstående. Kommittén anser det tillräckligt att åtgärder av mer ingripande betydelse. t.ex. placering på ett grupphem. kan vidtas efter godkännande av vårdnadshavare. särskilt förordnad förmyndare eller god man. Någon remissinstans har uttryckt att rättssäkerheten inte får sättas ur spel genom att förmyndare och gode män

• Sida 51
•  Original

U| ....

Prop. 1984/85: 176

alltför lättvindigt medger inskrivningar. Jag tror. liksom omsorgsberedning- en. att en sådan om är obefogad och att rättssäkerheten kan fullt tillfredsställande garanteras genom den ordning som kommitten har förespråkat. Jag har grundat mitt förslag till lag på detta.

Vad slutligen gäller de psykiskt utvecklingsstörda över 15 år. som kan uttrycka en egen vilja. menar alltså kommitten att det saknas behov av att tvinga på dem åtgärder inom omsorgerna. som de själva inte önskar. Störst tveksamhet uttrycker kommitten i fråga om möjligheten att avvara den grund. som f.n. ger möjlighet till vård av den som är ur stånd att ta vård om sig själv. Kommittén finner dock att behovet av tvingande åtgärder minskar. om samhällets stöd ges i en utformning som realistiskt men varsamt förbereder en förändrad hemsituation under andra förhållanden, t.ex. i grupphem. För en liten grupp psykiskt utvecklingsstörda med asocialt beteende — missbruk. prostitution, kriminalitet — menar kommittén att tillämpningen av annan lagstiftning är bättre ägnad att användas. Kommitte'n avser här LVU. lagen (19661293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall (LSPV) och lagen (1981:1243) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM.). Flera remissinstanser har uttryckt tveksamhet till förslaget i denna del. främst under åberopande av att förslaget, om det genomförs. skulle kunna medföra ett oönskat tryck på den slutna psykiatriska vården.

Omsorgsberedningen har för sin del enhälligt menat att det saknas behov av vård oberoende av samtycke inom omsorgerna om psykiskt utvecklings- störda. Att vårdas inom omsorgerna skall vara en rättighet. inte ett tvång. Omhändcrtagandefilosofin måste brytas. den enskildes inflytande över sin egen situation respekteras. Några regler om vård oberoende av samtycke bör därför enligt beredningen inte återfinnas i en ny omsorgslag. Den bör i stället klart uttrycka att alla omsorger skall ges enbart på begäran av den psykiskt utvecklingsstörde själv. Undantag bör medges endast i fråga om dem som på . grund av sin ungdom eller graden av psykisk utvecklingsstörning inte kan avge en bindande viljeförklaring. dvs. de två första grupperna. som jag nyss har redogjort för.

Emellertid har beredningen också konstaterat att socialberedningen nyligen har avgivit betänkandet (SOU 1984zo4) Psykiatrin. tvånget och rättssäkerheten. ] betänkandet berörs vissa frågor med nära anknytning till den nu aktuella. En sådan fråga är den om påföljder för brott som begås av psykiskt utvecklingsstörda. där de nuvarande påföljdsreglerna bygger på reglerna om vård oberoende av samtycke i 1967 års omsorgslag. Betänkandet bereds f.n. i socialdepartementet. l avvaktan på ställningstagande till socialberedningens förslag har omsorgsberedningen valt att föra över de nuvarande reglerna om vård oberoende av samtycke till en särskild lag om införande av den nya omsorgslagen.

Jag anser att omsorgsberedningens val är klokt och föreslår att det följs.- Jag har i frågan samrått med statsrådet Sigurdsen, som har utfäst sig att särskilt bevaka frågan om vård oberoende av samtycke av psykiskt

• Sida 52
•  Original

Prop. 1984/85: 176

U! | J

utvecklingsstörda vid den fortsatta beredningen av socialberedningens ovannämnda förslag.

Mina överväganden och förslag avser inte undervisning för psykiskt utvecklingsstörda barn och ungdomar. Skolplikten innebär ett tvång både för dem och för andra barn. Hithörande frågor får behandlas i samband med förslaget till ny skollag.

Vad därefter gäller frågan om samverkan med psykiskt utvecklingsstördas organisationer. delar jag omsorgsberedningens på remissinstansernas grun- dade uppfattning, att det bör framgå av lagen att de ansvariga huvudmännen är skyldiga att i utformningen av de särskilda omsorgerna samverka med dessa. Organisationerna har genom nära kontakt med psykiskt utvecklings- störda och deras anhöriga stor kunskap om vad de enskilda individerna behöver för att målet för omsorgsverksamheten skall uppfyllas. Det är viktigt att samverkan får ett reellt innehåll och att organisationerna får ett inflytande över verksamheten som gör att befintliga resurser utnyttjas på bästa sätt. En bra samverkansform kan. som beredningen framhåller. vara att en repre- sentant för organisationerna och omsorgsnämnden genom besök följer verksamheten vid institutioner.

Slutligen delar jag omsorgskommitténs och omsorgsberedningens uppfatt- ning, att det av lagen bör framgå skyldighet för omsorgshuvudmannen att hålla kontakt med och aktivt samråda med den psykiskt utvecklingsstördes anhöriga och andra närstående. Jag hänvisar här till de närmare uttalanden som görs i specialmotiveringen (10 å).

2.11. Forskning

Omsorgskommitténs förslag: Kommittén föreslår en fristående program- grupp med representanter från forskarna. huvudmännen. personalen. intresseorganisationerna. handikappinstitutet. statliga myndigheter och de som skall initiera forskning. Kommittén föreslår vidare en särskild professur i habilitering med tvärvetenskaplig inriktning eftersom forskning kring handikapp berör en rad discipliner.

Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som kommenterar kommitténs förslag till forskning och utveckling delar uppfattningen att detta är ett eftersatt område. Beträffande den särskilda programgruppen är meningarna delade. Några anser att delegationen för social forskning och handikappinstitutet bör kunna fylla denna funktion inom sin ordinarie verksamhet. Universitets— och högskoleämbetet ifrågasätter om det är möjligt att inrätta en handikapprofessur med de kvalifikationer som kommittén anger.

Mina överväganden: Forsknings- och utvecklingsinsatser inom handikapp- området är mycket angelägna. Handikappforskningen har utvecklats olika långt på skilda områden. Beträffande vissa handikappgruppers problem

• Sida 53
•  Original

Prop. l984/85:l76 53

finns relativt omfattande forskning inom vissa sektorer. För andra grupper har forskningen främst inriktats på mer speciella frågeställningar. Generellt sett gäller dock för handikappforskningen att vitala forskningsuppgifter kvarstår att lösa på praktiskt taget alla områden.

Handikappforskningens ställning behöver därför stärkas. Forskningsråds- nämnden har i detta syfte bildat en handikappforskningsgrupp — forsknings- rådsnämndens handikappkommitté — vilken är brett sammansatt och består av företrädare för olika forskningsorgan. handikapprörelsen och olika avnämargrupper. Gruppen skall bl.a. initiera och stimulera till handikapp- forskning och medverka vid samordning och prioritering av olika forsknings- uppgifter. Det är angeläget att denna grupp också mera allmänt kan medverka till att stärka handikappforskningens ställning, t.ex. genom att åstadkomma en starkare anknytning av handikappforskning till universitet och högskolor.

Dessutom har en särskild initiativgrupp bildats i socialdepartementet för initiering av handikappforskning. Gruppen har knutits till delegationen för social forskning ( DSF). Gruppen skall med utgångspunkt från DSF:s verksamhetsområde kartlägga den forskning som förekommer inom handi- kappområdet och de problem den brottas med. ta fram och peka ut områden där forskningen är bristfällig och föreslå åtgärder för samordning av forsknings- och utvecklingsinsatser m.m. I gruppen ingår bl.a. företrädare för socialdepartementet, utbildningsdepartementet, DSF , de båda kommun- förbunden och forskningsrådsnämndens handikappkommitté. Kommitténs förslag om en särskild programgrupp för initiering av forskning inom handikappområdet kan härmed anses genomförd.

2.12. Genomförande och ekonomiska konsekvenser

Jag har bedömt det angeläget att den nya lagen träder i kraft så snart som möjligt. För ett ikraftträdande den 1 januari 1986 talar att det skulle överensstämma med förtroendemännens mandattid och underlätta genom- förandet av en ny organisation i vissa landsting. Ett ikraftträdande den 1 juli 1986 skulle å andra sidan möjliggöra dels en erforderlig förberedelsetid, dels en samordning med en ny skollag, vilken bör träda i kraft vid ett läsårsskifte. Jag har mot denna bakgrund stannat för att lagen bör träda i kraft den 1 juli 1986.

Landstingskommunernas kostnader för den nuvarande omsorgsverksam- heten enligt 1967 års omsorgslag kan beräknas uppgå till ca 5,9 miljarder kro- nor (år 1983). Statsbidraget till särskolan uppgick budgetåret 1983/84 till ca 450 milj. kr.

Utgångspunktema för omsorgsberedningens och mina överväganden har varit att de skulle leda fram till förslag om förbättringar för psykiskt utvecklingsstörda samtidigt som samhällets totala kostnader inom detta område till följd av denna reform inte får öka.

• Sida 54
•  Original

Prop. 1984/85: 1 76 54

Jag har föreslagit att särförskolan upphör och att psykiskt utvecklingsstör- da förskolebarn bereds plats i kommunernas förskolevcrksamhet. Jag beräknar en kostnadsökning med ca 160 milj. kr. för kommunerna. Denna ökning motsvaras av en kostnadsminskning med ca 170 milj. kr. för landstingskommunerna. Skillnaden på 10 milj. kr. är de föräldraavgifter som kommunerna enligt mitt förslag kommer att kunna ta ut. Medel motsvarande nuvarande statsbidrag till särförskolan bör även i fortsättningen stå till förfogande för pedagogiska stödinsatser inom barnomsorgen för psykiskt utvecklingsstörda. Dessa medel kan beräknas f.n. utgöra drygt 30 milj. kr. per år.

Mitt förslag om landstingskommunernas ansvar för barn och ungdomar över 12 år före och efter skoldagen samt under lov och helger kommer att medföra vissa ökade kostnader för landstingskommunerna. Dessa kostnader kommer enligt min uppfattning dock att motsvaras av att färre ungdomar kommer att behöva omsorgen elevhem därför att de får bättre förutsättning- ar att bo i föräldrahemmet. I detta sammanhang bör man också beakta möjligheten för kommunerna att ta upp föräldraavgifter för kommunal barnomsorg och att resor till och från barnomsorgen inte längre blir avgiftsfria.

Stödet till familjer med psykiskt utvecklingsstörda barn i form av korttidsvistelse, rådgivning. annat personligt stöd samt stöd av en kontakt- person syftar till att undvika det permanenta kollektiva boendet under uppväxtåren. De ökade kostnader detta kan medföra får vägas mot de besparingar som görs för varje barn som får möjlighet att bo hemma i stället för att vistas på institution. Förändringen innebär således i princip en övergång från omsorg i elevhem till en mindre kostnadskrävande omsorg.

Till de viktigaste frågorna inom omsorgerna hör avvecklingen av de stora institutionerna. Jag har betonat att denna avveckling bör ske i planerade former och inom ramen för de personella, ekonomiska och andra resurser som vid varje tidpunkt står till förfogande för omsorgsverksamheten. Det är viktigt att de största institutionerna avvecklas först medan de mindre och moderna institutionerna kan användas längre.

Det är mycket svårt att bedöma de samlade ekonomiska konsekvenserna av denna utveckling. Detta sammanhänger bl.a. med att det råder en betydande osäkerhet om tillförlitligheten i tillgänglig statistik över kostna- derna.

I sammanhanget bör också konstateras att omfattningen av vårdbehovet hos dem som finns kvar på vårdhemmen och specialsjukhusen är större än hos de omsorgstagare som bor i grupphem. Vidare för själva omstrukture- ringen med sig vissa övergångs- och omställningskostnader genom att kostnaderna för nya grupphem och dagcentra i tiden sammanfaller med avvecklingskostnaderna för vårdhem och specialsjukhus.

Boendeformen grupphem är svår att kostnadsberäkna. Olika grupphem kostar väsentligt olika bl.a. beroende på vårdbehovet hos de som bor där och

• Sida 55
•  Original

Prop. 1984/85:176 55

på variationer i kapitalkostnaderna. Även kostnaderna för att bereda omsorgstagare sysselsättning varierar kraftigt.

Jag har föreslagit en viss utökning av personkretsen. En del av dem som ingår i den tillkommande pcrsonkretsen får redan nu omsorger enligt 1967 års lag. Andra vårdas nu i sluten sjukvård. främst vid sjukhem och fristående f.d. mentalsjukhus. Insatserna för dessa personer innebäri allt väsentligt en överföring av kostnader från en landstingskommunal vårdform till en annan.

Utvecklingen under den senaste tioårsperioden visar ett minskande boende i vårdhem och specialsjukhus (för vuxna från 52 till 33 % för barn och ungdom från "21 till 6 %). Denna minskning har till stor del möjliggjorts tack vare övergång till boende i föräldrahem eller eget boende och boendei grupphem/elevhem.

Att så många har kunnat flytta till egen bostad beror i stor utsträckning på utbyggnaden av grupphem. I dessa förekommer en träning och en anpassning till samhället som har gjort det möjligt för många att flytta vidare till egen bostad. Man kan grovt räkna med att mer än hälften av de som f.n. bor i egen bostad flyttat dit från grupphem.

De vuxna utvecklingsstörda som bor i föräldrahem består idag i större utsträckning av unga i åldern 21-30 år och i mindre utsträckning av äldre psykiskt utvecklingsstörda.

Denna utveckling är helt en följd av de öppna omsorger som utvecklats under 70-talet och som jag föreslår skall byggas ut. Det är framför allt de särskilda omsorgerna rådgivning. annat personligt stöd samt stöd av kontaktperson. daglig verksamhet för dem som inte förvärvsarbetar eller utbildar sig och kortidsvistelse utanför det egna hemmet som jag räknar med kommer att underlätta och påskynda denna utveckling.

Syftet med mitt förslag — att så långt möjligt undvika ett kollektivt boende och i de fall detta inte är möjligt att det kollektiva boendet skall ske i grupphem under så hemlika förhållanden som möjligt — utgår främst från att jag anser detta vara till fördel för psykiskt utvecklingsstörda.

Företrädare för Landstingsförbundet har vid underhandskontakter förkla- rat att landstingskommunerna är beredda att fortsätta att verka för en utveckling mot dessa mål. Detta får ske i medvetande om att det i än högre grad än tidigare kommer att ställas stora krav på anpassningar och prioriteringar för att inte den föreslagna reformen skall öka samhällets totala kostnader för verksamheten.

3. Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom socialdepartementet upprättats förslag till

1. lag om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl..

2. lag om införande av lagen om särskilda omsorger om psykiskt

• Sida 56
•  Original

Prop. 1984/85: 176 56

utvecklingsstörda m.fl..

3. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). Jag har beträffande utformningen av förslaget under 3 samrått med statsrådet Sigurdsen.

Lagförslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 5.

4. Specialmotivering

4.1. Förslaget till lag om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m. fl.

Inledande bestämmelser

Vad i lagen sägs om psykiskt utvecklingsstörda gäller även personer som på grund av hjärnskada, föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom. har fått ett betydande och bestående begåvningshandikapp samt personer med barndomspsykos.

Första stycket. I första stycket anges att lagen handlar om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda. Begreppet särskilda omsorger avser att uttrycka att det rör sig om insatser som är speciellt anpassade till behov hos dem som hör till den genom lagen berättigade personkretsen.

Handikapp kan ses som en återverkan av den omgivande miljön på en människa med funktionsnedsättning. Genom förbättringar i miljön kan handikapp lindras eller elimineras.

Psykisk utvecklingsstörning är en intellektuell funktionsnedsättning som beroende på grad och miljö utgör ett handikapp. Den sammanhänger med en under individens utvecklingsperiod inträffad brist eller skada som i många fall är så betydande att personen behöver stöd och hjälp i sin livsföring genom särskilda omsorger för att kunna delta i samhällslivet (jfr. 5 5). Med utvecklingsperioden avses i allmänhet åren före 16 års ålder. Vid bedöm- ningen av den intellektuella förmågan skall psykologiska. sociala och pedagogiska faktorer vägas samman. Någon ändring av innebörden i begreppet psykisk utvecklingsstörning jämfört med 1967 års omsorgslag åsyftas inte.

Begåvningshandikappade är ett begrepp som omfattar fler grupper än psykiskt utvecklingsstörda. I begreppet innefattas dels psykiskt utvecklings- störda, dels människor med lindrigare former av intellektuell funktionsned- sättning och dels människor som drabbas av sådan nedsättning senare i livet än under utvecklingsperioden.

Av 7 & framgår att det är landstingskommunerna och de landstingsfria kommunerna som primärt svarar för de särskilda omsorgerna. Den som — eventuellt med stöd av socialtjänsten och hälso- och sjukvården — klarar sig

utan särskilda omsorger, omfattas inte av landstingskommunens ansvar enligt denna lag.

• Sida 57
•  Original

Prop. l984/85:l76

'Jl Xl

En närmare beskrivning av de särskilda omsorgerna lämnas i 4 5. Andra stycket. l andra Stycket anges två nya grupper som är berättigade till särskilda omsorger. Båda grupperna har en hehovssituation likartad med psykiskt utvecklingsstördas. Båda grupperna har hittills tagits om hand i varierande vårdformer vilka inte alltid på ett adekvat sätt har svarat mot de speciella behoven.

Den första gruppen är människor som. i allmänhet efter utvecklingsåren. har fått en hjärnskada och till följd härav en intellektuell funktionsnedsätt- ning som har lett till ett betydande och bestående begåvningshandikapp. De utlösande faktorerna som avses är sjukdomar av kroppslig art — tumörer. hjärnblödningar. inflammationer osv. — samt skador som har föranletts av yttre våld. t.ex. trafikskador. Däremot avses inte olika psykiska sjukdoms- tillstånd. som också kan medföra begåvningshandikapp. t.ex. åldersdemen- ser. och sjukdomar som är en följd av missbruk av olika beroendeframkal- lande medel. De hänförs lämpligen alltjämt till de vårdformer som tillämpas för dem — främst den psykiatriska verksamheten i nära samarbete med bl.a. socialtjänsten.

Den grupp begåvningshandikappade med hjärnskador som nu skall få rätt till landstingskommunernas särskilda omsorger förutsätts ha fått del av rehabiliterande och andra behövliga insatser fram till ett i stort sett stationärt tillstånd. De har hittills framför allt vårdats inom långvården eller i den psykiatriska vården. dvs. inom landstingens hälso- och sjukvård. Skillnaden blir att de nu får en för dem särskilt anpassad vårdform. Enligt de beräkningar som omsorgskommittén har gjort består gruppen av omkring 2 000 personer.

Den andra gruppen är personer med barndomspsykos. Den avser både barn och de vuxna som har allvarliga psykiska defekter av en barndomspsy- kos. Gruppen är liten. omkring 50 barn med debuterande psykos per år i hela landet. Med barndomspsykos avses här en djupgående personlighetsstörning med debut i regel före 7 års ålder och vars konsekvenser tar sig uttryck i bl.a. omfattande avvikelser i sociala och känslomässiga relationer och i svåra störningar i språkförmågan.

De flesta barn och ungdomar med en barndomspsykos är eller blir psykiskt utvecklingsstörda. Även den återstående gruppens behov är i regel så speciella att den genom särskilda omsorger behöver stöd och hjälp i sin livsföring för att kunna delta i samhällets gemenskap. Det skall dock observeras att dessa personer — liksom psykiskt utvecklingsstörda — samtidigt eller enbart kan ha behov av insatser bl.a. genom hälso- och sjukvården och socialtjänsten.

2 5 l socialtjänstlagen (1980:620) och i hälso- och sjukvårdslagen (19822763) finns föreskrifter om kommunernas och landstingskommunernas ansvar för socialtjänst respektive hälso- och sjukvård åt alla.

I paragrafen erinras om att socialtjänstlagen (l980:62():SoL) och hälso- och sjukvårdslagen (1982:763:I—ISL) reglerar kommunernas respektive

• Sida 58
•  Original

Prop. 1984/85: 176

U| cz:

landstingskommunernas ansvar för sociala tjänster respektive hälso- och sjukvård. Det innebär att dessa verksamhetsgrenar svarar också för psykiskt utvecklingsstördas behov. Först när det föreligger ett behov av extra insatser i form av särskilda omsorger. som kräver särskilt kunnande eller särskilda resurser. träder omsorgslagen in.

Socialnämnderna svarar alltså för bistånd i form av ekonomisk hjälp. färdtjänst. hemhjälp osv. enligt samma grunder som för övriga kommunin- vånare. Likaså skall psykiskt utvecklingsstörda barn ha rätt till plats i förskola och fritidshem på samma villkor som andra barn med behov av särskilt stöd. llälso- och sjukvården svarar för att psykiskt utvecklingsstördas medicinska vårdbehov tillgodoses. För att stryka under hälso- och sjukvår- dens grundläggande ansvar också för psykiskt utvecklingsstörda vad gäller medicinsk förebyggande verksamhet och medicinsk utredning och behand- ling föreslås att det nuvarande andra stycket i 1 & HSL skall upphävas (se lagförslag nr. 3'). I den bestämmelsen erinras om att det finns särskilda regler om omsorger om psykiskt utvecklingsstörda. vilket kan ge intryck av att psykiskt utvecklingsstörda inte omfattas av HSL. Att skyldigheten att svara för att tandvårdsbchovet. liksom andra personliga behov som tillgodoses genom det allmänna. gäller i förhållande till psykiskt utvecklingsstörda likaväl som till alla andra. har inte ansetts behöva nämnas särskilt.

Gränserna mellan den nya omsorgslagen å ena sidan och SoL och HSL å den andra är inte helt skarpa. En och samma person kan behöva och få hjälp från alla tre verksamhetsgrenarna samtidigt. Liksom hittills kan det uppkomma tvister mellan de olika verksamhetsgrenarna. om vilken av dem som är skyldig att svara för en insats i det enskilda fallet. Detta är särskilt otillfredsställande om det går ut över den enskilde hjälpbehövande. Den nya omsorgslagen ger, liksom SoL gör det i fråga om rätten till bistånd, möjlighet att genom överklagande få en domstolsprövning av rätten till särskilda omsorger. Domstolsprövningen kan dock ta sin tid. I ett sådant fall medför socialtjänstens yttersta ansvar (3 5 SoL) en skyldighet för socialnämnden att se till att den enskilde i avvaktan på domstolens avgörande får det stöd och den hjälp som han behöver inom ramen för de insatser som socialtjänsten skall och kan ge.

Landstingskommunen åläggs att planera för verksamheten efter samråd med kommunerna (9 å). Härigenom läggs en god grund för att fortlöpande reda ut de kompetenskonflikter som kan uppstå. Landstings- och kommun- förbunden ger fortlöpande råd åt sina medlemmar. Slutligen spelar socialstyrelsen i egenskap av tillsynsmyndighet en betydelsefull roll.

Den nya omsorgslagen reglerar inte särskilda utbildningsformer för psykiskt utvecklingsstörda. Föreskrifter om utbildning av psykiskt utveck- lingsstörda i särskolan eller. i vissa fall. i specialskolan avses ingå i den nya skollagen. S.k. särvux är en försöksverksamhet med vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda. som inte heller den regleras av omsorgslagen.

• Sida 59
•  Original

Prop. 1984/85zl76

'J | ”0

l-"erksamherens mål

3 5 De särskilda omsorgerna skall syfta till att ge psykiskt utvecklingsstörda möjlighet att leva som andra och i gemenskap med andra. Omsorgerna skall vara inriktade pa att utveckla den enskildes egna resurser.

Paragrafens första Stycke avser att uttrycka grundsatserna normalisering och integrering. Möjlighet att leva som andra betyder alltså en möjlighet att— trots handikapp — leva ett liv likvärdigt med människors i allmänhet. Möjlighet att leva i gemenskap med andra betyder inte att det räcker att få dela sin tillvaro med personal och med andra med samma handikapp. Möjlighet skall ges att få delta i olika sammanhang tillsammans med människor i allmänhet. Vidare understryks vikten av att den enskildes egna resurser utvecklas. Insatser som inte tillåter den enskilde att själv ta aktiv del i och aktivt ansvar för sin livsföring passiviserar och ger ett liv med sämre kvalitet. Alla människor har resurser. också de med svår psykisk utveck- lingsstörning. Ju svårare begåvningshandikappet är. desto viktigare att ta till vara och utveckla dessa resurser.

Andra stycket ger uttryck för den viktiga grundsatsen att den enskilde psykiskt utvecklingsstörde har rätt att själv bestämma över sig och sin situation. De regler om vård oberoende av samtycke som 1967 års omsorgslag innehåller saknar motsvarighet i den nya lagen. Det ligger i den psykiska utvecklingsstörningens natur att det ibland kan vara svårt. t.o.m. omöjligt, för omvärlden att veta om den psykiskt utvecklingsstörde har förstått innebörden av vad som händer omkring honom. Än svårare är det för den enskilde att själv ta till vara sin rätt. I dessa situationer måste han företrädas av någon annan (vidare om detta. se 6 5). Oberoende av den enskildes egen förmåga måste dock all verksamhet ha sin grund i respekt för individen och för dennes integritet.

De särskilda omsorgerna

4ä De särskilda omsorgerna är

]. rådgivning. annat personligt stöd samt stöd av en kontaktperson.

3. korttidsvistelse utanför det egna hemmet i syfte främst att avlösa anhöriga i vård och tillsyn.

5. bostad i grupphem för vuxna som inte kan bo självständigt. De som får särskilda omsorger enligt första stycket 2—5 skall också erhålla omvårdnad. Åt dem som bor i elevhem eller grupphem skall erbjudas fritidsverksamhet och kulturella aktiviteter.

[ första stycket räknas upp de särskilda omsorger som landstingskommun- crna är skyldiga att tillhandahålla de persongrupper. som har angivits i 1 s.

• Sida 60
•  Original

Prop. 1984/85 : 176 60

Uppräkningen är på det sättet fullständig att den anger de insatser som omsorgshuvudmannen måste erbjuda. Detta hindrar inte att omsorgshuvud- mannen — av eget initiativ eller efter överenskommelse med andra huvudmän — erbjuder även andra insatser åt de behövande persongrupperna.

Punkt ]. De första särskilda omsorger som anges här (rådgivning och annat personligt stöd) är av övergripande natur. Regeln avser att ge uttryck för skyldigheten att tillhandahålla expertstöd åt alla som tillhör denna lags personkrets. Här avses t.ex. insatser av kurator, psykolog. sjukgymnast. logoped. förskolekonsulent. lekotekpersonal m.fl. yrkeskategorier, som kan behövas för att erbjuda ett fullgott stöd. På sätt som omsorgskommittén har visat kan verksamheten med fördel organiseras i och utföras av s.k. distriktslag. Det är däremot inte avsikten att landstingskommunen skall tillhandahålla den typ av social service som socialtjänsten normalt skall erbjuda kommuninnevånarna vid behov. De rådgivande insatserna skall erbjudas, förutom psykiskt utvecklingsstörda själva, deras anhöriga — föräldrar. syskon, make och barn — samt även familjehemsföräldrar.

Som särskild omsorg anges också stöd av en kontaktperson. I socialtjänst- lagen (10ä tredje stycket) anges att socialnämnden kan utse en särskild person (kontaktperson) eller en familj med uppgift att hjälpa den enskilde och hans närmaste i personliga angelägenheter, om den enskilde begär eller samtycker till det. Det stöd av en kontaktperson som den nya lagen anger som en särskild omsorg skiljer sig från socialtjänstens. Dels bör en kontaktperson regelmässigt erbjudas den psykiskt utvecklingsstörde, dels skall kontaktpersonen spela en mera varierad och omfattande roll än vad som vanligtvis är fallet med socialtjänstens kontaktperson. Det måste understry- kas att den psykiskt utvecklingsstörde själv, eller naturligtvis i förekomman- de fall hans behöriga företrädare. avgör om han skall ha denna särskilda omsorg liksom övriga omsorger. Kontaktpersonen skall vara en medmän- niska som kan ersätta eller komplettera kontakten med anhöriga. Kontakt- personen kan ge råd till eller vara förespråkare för den psykiskt utvecklings- störde i olika situationer. Det kan gälla att besvara skrivelser från myndigheter. tala med arbetsgivare osv. Kontaktpersonen kan vara till stöd även för medlemmarna i den psykiskt utvecklingsstördes familj.

Kontaktpersonens uppgifter ter sig olika beroende på om den psykiskt utvecklingsstörde bor på en institution eller i egen bostad. För den som bor på institution blir kontaktpersonens viktigaste uppgift att ge gemenskap med någon utanför institutionen. För den som bor i egen bostad kan kontaktper- sonens uppgift i större utsträckning vara att hjälpa till i kontakterna med olika samhällsorgan och att medverka till att den psykiskt utvecklingsstörde får en meningsfull fritid. Kontaktpersonen bör hålla nära kontakt med den psykiskt utvecklingsstörde. helst genom regelbundna besök. Han skall dock respektera den psykiskt utvecklingsstördes integritet och först och främst vara ett stöd för dennes eget handlande.

Att en kontaktperson har utsetts av landstingskommunen utesluter inte att

• Sida 61
•  Original

Prop. 1984/85zl76 61

PunktZ. Bestämmelsen ger uttryck för skyldigheten att anordna daglig verksamhet för psykiskt utvecklingsstörda som inte förvärvsarbetar eller utbildar sig. Främst avses här verksamheten i dagcenter. Dageenter skall som omsorgsform ge psykiskt utvecklingsstörda möjlighet att utveckla sina resurser och delta i samhället. Som en del av den dagliga verksamheten kan ingå att vid behov bistå den psykiskt utvecklingsstörde så att han kan ta sig till och från dagcentret. 18 s anges härutöver att landstingskommunen är skyldig att medverka till att psykiskt utvecklingsstörda får en meningsfull sysselsätt- ning genom förvärvsarbete. Detta skall självfallet vara det yttersta målet för alla.

Bestämmelsen gör i och för sig inte undantag för någon åldersgrupp. Avgränsningen till dem som inte förvärvsarbetar eller utbildar sig skall dock uttrycka att bestämmelsen tar sikte särskilt på dem som är i yrkesverksam ålder. dvs. över skolåldern. och som inte har fått förvärvsarbete. Det kan också framhållas att psykiskt utvecklingsstörda som har uppnått pensionsål- dern men önskar fortsätta i dagcenter liksom hittills kan ges möjlighet till det.

Punkt 3. Bestämmelsen reglerar landstingskommunens skyldighet att tillhandahålla avlösningshjälp i form av korttidsvistelse utanför det egna hemmet. Det är anhöriga (föräldar. syskon osv.) som främst kan behöva avlösning. Men även familjehemsföräldrar bör i detta sammanhang anses vara anhöriga och ha rätt att få sådan hjälp. Det bör i tydlighetens intresse poängteras att avlösningshjälp åt anhöriga kan gälla anhöriga till både barn. ungdomar och vuxna psykiskt utvecklingsstörda.

Korttidsboendet kan förläggas i olika miljöer — i ett särskilt korttidshem eller i en annan familj. en s.k. Stödfamilj. Avlösning kan också ges i den psykiskt utvecklingsstördes eget hem. Detta är en uppgift som utförs av socialtjänsten. Om så behövs skall landstingskommunen därvid förstärka socialtjänstens insatser med behövlig experthjälp. ("Annat personligt stöd" enligt punkten 1).

Ytterst måste behovet av insatser för den psykiskt utvecklingsstörde få avgöra vem som skall ge hjälpen. [ valet mellan olika avlösningsformer bör de anhörigas eget önskemål spela en betydande roll. Önskar de avlösningen i hemmet. bör detta önskemål så långt möjligt tillgodoses.

Som har framgått av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.5) avser bestämmelsen också att ålägga landstingskommunerna skyldighet att svara för det behov av korttidstillsyn före och efter skoldagen och under lovdagar som barn över 12 år kan ha och som alltså motsvarar omhändertagande i fritidshem för yngre barn.

Punkt 4 och 5. Bestämmelserna reglerar landstingskommunens skyldighet att tillhandahålla alternativa boendeformer för barn och vuxna. som inte kan bo hos föräldrar eller i en egen bostad.

• Sida 62
•  Original

Prop. l984/85:l76 62

För barn bör i första hand erbjudas bostad i en annan familj. i ett familjehem. Termen familjehem motsvarar samma begrepp inom socialtjän- sten men det är landstingskommunen som engagerar familjen och ansvarar för barnets välfärd där. Däremot saknas i omsorgslagen motsvarighet till socialtjänstlagens bestämmelser om möjlighet att meddela förbud för föräldrarna att ta hem barnet ("s.k. flyttningsförbud) m.m. Likaså saknas möjlighet att med stöd av omsorgslagen placera ett barn utanför den egna familjen mot föräldrarnas vilja.

Elev/tam respektive grupphem används som beteckning för mindre bostadsenheter som finns i vanlig samhällsmiljö men som inte är att betrakta som enskild bostad. Grupphemmen skall ersätta såväl nuvarande inackor- deringshem som vårdhem och specialsjukhus. Det rör sig här om bostäder för grupper med speciella behov. Av detta följer att den för boendet ansvarige huvudmannen är skyldig att se till att de boende får det stöd och den stimulans som de behöver för att leva ett värdigt liv. Denna skyldighet anges närmare i andra stycket.

Att de nuvarande värdhemmen och specialsjukhusen finns kvar under en övergångstid samt att nuvarande inackorderingshem och elevhem skall anses vara grupphem respektive elevhem enligt den nya lagen redovisas närmare i övergångsbestämmelser till denna (se lagförslag nr. 2).

Andra stycket. Bestämmelsen uttrycker det omvårdnadsansvar som omsorgshuvudmannen har främst för psykiskt utvecklingsstörda som inte bor hemma. I omvårdnaden ligger skyldighet att stödja och hjälpa psykiskt utvecklingsstörda med dagliga personliga behov som de kan ha svårigheter att själva klara. Exempel på sådana behov kan vara hjälp att sköta hygien. att äta. att klä sig. att nå och förflytta sig liksom hjälp med inköp av t.ex. glasögon. kläder. skor och hygienartiklar. l ansvaret för omvårdnaden ligger också att se till att den psykiskt utvecklingsstörde får den hälso- och sjukvård, tandvård samt de tekniska hjälpmedel han behöver. Bestämmelsen avser också att garantera psykiskt utvecklingsstörda som får särskild omsorg i form av daglig verksamhet (p. 2) den omvårdnad de behöver i samband härmed.

18 & åläggs landstingskommunen att verka för att det allmänna fritids- och kulturutbudet blir tillgängligt även för psykiskt utvecklingsstörda. Ibland räcker dock inte detta utbud till. Särskilt svårt att få del av det allmänna utbudet har psykiskt utvecklingsstörda som är flerhandikappade och därför oftast återfinns i större eller mindre kollektiva boendeformer. Landstings- kommunen åläggs därför att som komplement till det allmänna utbudet själv anordna fritidsverksamhet och kulturaktiviteter för elevhems- och grupp- hemsboendc. Det bör framhållas att andra psykiskt utvecklingsstörda naturligtvis kan ges tillträde till kulturaktiviteter som anordnas för elevhems- och grupphemsboendc.

• Sida 63
•  Original

Prop. 1984/85 : 176 63

Rätten till särskilda omsorger

5 & Psykiskt utvecklingsstörda. som behöver sådant stöd och sådan hjälp i sin livsföring som avses i 4 &. har rätt till särskilda omsorger enligt denna lag, om deras behov inte tillgodoses på något annat sätt.

De särskilda omsorgerna skall anpassas till mottagarens individuella behov samt utformas så att de är lätt tillgängliga för de människor som behöver dem och stärker deras förmåga att leva ett självständigt liv.

Bestämmelsen uttrycker iförsta stycket att psykiskt utvecklingsstörda har rätt att få stöd och hjälp i form av särskilda omsorger. De förutsättningar som skall föreligga är dels att den psykiskt utvecklingsstörde behöver detta slag av stöd och hjälp i sin livsföring, dels att han själv saknar förmåga att tillgodose det föreliggande behovet och detta inte heller blir tillgodosett på annan väg. Den som alltså klarar att bo själv utan hjälp. att utföra ett arbete i öppna marknaden osv. har inte behov av och därför inte heller rätt till särskilda omsorger. Behöver han i och för sig stöd och hjälp från andra i sin livsföring. kan det hända att han får tillräckligt stöd ändå genom insatser av socialtjänsten (t.ex. hemhjälp. färdtjänst) eller av någon nära anhörig som är beredd att svara för hjälpen till den psykiskt utvecklingsstörde som ett led i familjerelationen. Men den som inte har dessa möjligheter har rätt till särskilda omsorger i de former som anges i 4 s' i den utsträckning han har behov av dem.

I andra stycket anges en inriktning för kvalitetsnivån på de särskilda omsorgerna. Omsorgerna skall tillförsäkra psykiskt utvecklingsstörda goda levnadsvillkor. Vid bestämningen måste hänsyn tas till det behov av extra insatser som handikappet kan medföra.

Bestämmelsen påminner i sin utformning om Öå socialtjänstlagen. den s.k. biståndsparagrafen. Enligt 6 & SoL har den enskilde rätt till ekonomiskt och annat bistånd för sin försörjning och sin livsföring i övrigt. om hans behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Genom biståndet skall den enskilde tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Socialnämndens beslut i frågor om bistånd får överklagas av den enskilde till domstol. Detta motsvarar alltså vad som nu föreslås gälla i fråga om rätt att överklaga omsorgsnämndens beslut om särskilda omsorger (se 20 5). I jämförelse med vad som gäller enligt SoL, där de former i vilka socialnämnden kan vara skyldig att lämna bistånd inte är precist angivna. är omsorgsnämndens ansvar tydligare avgränsat i den här lagen. Skyldigheten gäller att tillhandahålla de särskilda omsorger som anges i 4 &. Det kan naturligtvis ändå uppkomma tvist om vilken eller vilka särskilda omsorger den enskilde måste anses ha rätt till inom ramen för 4 %. Detta får då avgöras enligt en liknande bedömning som den som görs enligt SoL. dvs. omsorgerna skall tillförsäkra den enskilde goda levnadsvillkor (jfr. skälig levnadsnivå). Det blir alltså här. liksom enligt SoL. en bedömning som måste ske individuellt men utifrån mera generella bedömningsnormer. Med den avgränsning av de särskilda omsorgernas

• Sida 64
•  Original

Prop. 1984/85:176 64

innehåll som görs. bör dock utrymmet för domstolarnas prövningar bli mer begränsat enligt omsorgslagen än enligt SoL. I bedömningarna skall naturligtvis också vägledning hämtas i tredje stycket i paragrafen.

Tredje stycket. som motsvarar 9 % och sista meningen i 5 5 andra stycket i omsorgsberedningen lagförslag, understryker det grundläggande för de särskilda omsorgerna. De skall anpassas till mottagarens individuella behov. Att omsorgerna skall vara lätt tillgängliga är ett uttryck för den s.k. närhetsprincipen. dvs. de omsorger som erbjuds skall så långt möjligt med hänsyn till geografiska förhållanden ligga nära den psykiskt utvecklingsstör- des normala hemmiljö. Vidare understryks att omsorgerna skall utformas så att de ökar en psykiskt utvecklingsstörds möjligheter att leva ett självständigt ' och därmed normalt liv. Omsorgerna får alltså inte ges formen av ett beskyddande omhändertagande där allting ordnas för den psykiskt utveck- lingsstörde och inte av eller tillsammans med denne. En aktiverande prägel bör utmärka omsorgerna i vilken form de än ges. Det yttersta målet med verksamheten skall därför vara att även den som har en betydande psykisk utvecklingsstörning skall kunna klara ett självständigt boende. ett vanligt arbete osv.

ög Särskilda omsorger skall ges den psykiskt utvecklingsstörde endast om han begär det. Om han är under 15 år eller annars ur stånd att avge en bindande viljeförklaring skall de särskilda omsorgerna ges på begäran av vårdnadshavare, förmyndare eller god man.

Paragrafen har sin motsvarighet i 10 & första stycket i omsorgsberedning- ens lagförslag. Den nya lagen medger inte — till skillnad från 1967 års omsorgslag — att särskilda omsorger ges mot den psykiskt utvecklingsstördes vilja. Om en psykiskt utvecklingsstörd har nått en sådan förständsmognad och omdömesförmåga att han år i stånd till en bedömning av innebörden och verkan av ett erbjudande om särskilda omsorger och om han motsätter sig erbjudandet. så måste det givna erbjudandet falla. Detta innebär inte att landstingskommunen kan lämna den psykiskt utvecklingsstörde helt. En fortlöpande kontakt med förslag till alternativa lösningar av ett hjälpbehov bör som regel kunna lösa föreliggande problem. Kontakterna måste dock alltid ske så att den grundläggande regeln i 3 & om respekt för den enskildes självbestämmanderätt och integritet iakttas. I 6 & uttrycks huvudregeln så att särskilda omsorger skall ges den psykiskt utvecklingsstörde endast om han begär det. I detta ligger samtidigt att omsorgen skall upphöra, om och när den psykiskt utvecklingsstörde förklarar sig inte längre vilja ha den. Som framgått av det sagda måste med en begäran likställas ett uttryckligt samtycke till ett erbjudande om särskilda omsorger.

För vissa psykiskt utvecklingsstörda gäller dock att de antingen på grund av sin ungdom eller just på grund av sitt handikapp inte förstår innebörden av ett erbjudande om särskilda omsorger och därför inte heller kan anses vara i stånd att uttrycka en egen vilja. Hit hör mindre barn men också vuxna med en djup psykisk utvecklingsstörning. För dessa grupper. som i lagen beskrivs

• Sida 65
•  Original

Prop. 1984/85 : 176 65

vara ur stånd att avge en bindande viljeförklaring. föreskrivs att de särskilda omsorgerna skall ges på begäran av vårdnadshavare. förmyndare eller av god man.

1 bestämmelsen anges liksom i nuvarande lag en åldersgräns vid vilken en minderårig psykiskt utvecklingsstörd skall kunna anses vara tillräckligt mogen för att hans viljeyttring skall ha självständig betydelse. I 1967 års omsorgslag angavs att den som hade fyllt 15 år och nått sadan mognad att hans vilja borde beaktas själv kunde begära eller samtycka till omsorger. I den nya bestämmelsen skall anses ligga samma innebörd. nämligen att en IS-äring som själv förstår vad saken gäller och kan uttrycka en vilja inte kan beredas särskilda omsorger enbart på vårdnadshavarens eller annan legal ställföreträdares begäran.

Den nya lagen innehåller alltså ingen motsvarighet till 35 å i l967 års omsorgslag. dvs. den bestämmelse som på närmare angivna grunder och efter ett särskilt beslutsförfarande medger vård oberoende av samtycke i specialsjukhus och vårdhem. [ den allmänna motiveringen. avsnitten 2.6 och 2.10. har förutsatts att frågorna om vård oberoende av samtycke av psykiskt utvecklingsstörda samt brottspåföljder för dessa får en enhetlig lösning i samband med en förestående reformering av den psykiatriska tvångslagstift- ningen.

Landstingskommunwzs anst-'ar

7,5 Varje landstingskommun skall svara för de särskilda omsorgerna åt psykiskt utvecklingsstörda som är bosatta inom landstingskommunen. Psykiskt utvecklingsstörda som vistas i landstingskommunen under en kortare tid skall ges det stöd som de omedelbart behöver.

Vad som i denna lag sägs om landstingskommuner gäller också kommuner som inte ingår i en landstingskommun. Föreskrifter om förvaltningsutskottet skall därvid avse kommunstyrelsen.

Första stycket. I paragrafen. som överensstämmer med 6 & i omsorgsbe- redningens lagförslag. anges huvudregeln om det landstingskommunala ansvaret för särskilda omsorger. Ansvaret omfattar främst dem som är bosatta inom landstingskommunen. Detta motsvarar vad som gäller enligt 1967 års omsorgslag.

Vid bedömningen av frågan var en person skall anses bosatt kan ledning hämtas från folkbokföringens bestämmelser om rätt kyrkobokföringsort. En person kan alltså i regel anses bosatt på den ort där han är kyrkobok- förd.

Givetvis har en psykiskt utvecklingsstörd liksom andra medborgare rätt att flytta såväl inom landstingskommunen som till en annan landstingskommun. Det måste förutsättas att landstingskommunerna i samarbete med varandra skall göra det möjligt för psykiskt utvecklingsstörda att flytta till annan bostadsort genom att särskilda omsorger ställs till förfogande i den landstingskommun till vilken den psykiskt utvecklingsstörde önskar flytta.

5 Riksdagen 1984/85. ] sum/. Nr 176

• Sida 66
•  Original

Prop. 1984/85:l76 . 66

l paragrafen har tagits in en bestämmelse i fråga om en landstingskommuns ansvar för särskilda omsorger åt den som mera tillfälligt vistas i landstings- kommunen. En vistelse under en kortare tid kan gälla såväl en tillfällig genomresa som nägra månaders boende i en sommarbostad. Det är viktigt att psykiskt utvecklingsstörda liksom andra människor kan resa och vistas utanför sitt hemlandsting. Den landstingskommun som de besöker förutsätts kunna ställa upp med de tillfälliga stödinsatser i form av särskilda omsorger som de behöver omedelbart. Det bör närmast vara fråga om tillfälliga bostadserbjudanden och de insatser som avses under 4 5 första stycket 1. Det ansvar som avses här är ansvaret för att resurser ställs till förfogande vid akuta situationer.

8 & Till landstingskommunens uppgifter hör att

"1. göra sig förtrogen med psykiskt utvecklingsstördas levnadsförhällanden samt verka för att de får sina behov allsidigt tillgodosedda,

2. informera om verksamhetens mål och medel.

3. i samverkan med kommunerna i landstingskommunen samordna den verksamhet som behövs för psykiskt utvecklingsstörda och deras familjer samt verka för att den utvecklas på ett tillfredsställande sätt.

Punkt]. Bestämmelsen ger uttryck för uppgiften att bedriva en aktivt uppsökande verksamhet samt att vidta åtgärder för att de behov som blir kända ocksä blir tillgodosedda. Behoven skall tillgodoses allsidigt. Häri ligger en erinran om landstingskommunens uppgift att verka för att även andra huvudmän med uppgifteri förhållande till psykiskt utvecklingsstörda — stat och kommun — liksom andra verksamhetsgrenar inom landstingskom- munen. t.ex. hälso— och sjukvården, fullgör sina förpliktelser i förhållande till dem. Det kan alltså betyda hjälp att söka socialförsäkringsförmåner. särskild utbildning eller socialtjänstens stöd- och hjälpinsatser — helt enkelt hjälp att hitta rätt bland samhällets hjälporgan. Landstingskommunen har således ett samordningsansvar i förhållande till den enskilde hjälpbehövande. Att landstingskommunen också har ett ansvar för att i samverkan med kommunerna se till att de kommunala och landstingskommunala resurserna samordnas på ett effektivt sätt framgår av tredje punkten.

PunktZ. l bestämmelsen föreskrivs skyldighet för landstingskommunen att informera om verksamhetens mål och medel. Regeln tar sikte främst på behovet av att informera psykiskt utvecklingsstörda. deras anhöriga.

• Sida 67
•  Original

Prop. 1984/851176 67

personer i allmän tjänst samt allmänheten i övrigt om de särskilda omsorgerna. några som är en viktig åtgärd för att nå fram till alla dem som har behov av omsorgsverksamhetens tjänster. Regeln tar också sikte på behovet att informera om psykiskt utvecklingsstörda och deras levnadsvillkor i syfte att underlätta den eftersträvade normaliseringen och integreringen i samhället av dessa grupper.

Pun/(rj. Bestämmelsen uttrycker landstingskommunens skyldighet att ta initiativ i förhållande till kommunerna i landstingsomrädet i syfte att samordna de landstingskommunala och de kommunala stöd- och hjälprcsur- serna för psykiskt utvecklingsstörda och deras familjer. Bestämmelsen har ett vidare syfte än bestämmelsen om planering av de särskilda omsorgerna enligt 9 &. Den här regeln tar sikte på behovet att fortlöpande aktivt samordna verksamheten mellan olika huvudmän.

Omsorgskommittén föreslog att landstingskommunerna skulle svara för vad kommitten kallade en samordnad habilitering. Härmed avsåg kommit- ten ett ansvar för samordningen av verksamheten inom landstinget och mellan landstinget och andra huvudmän för alla barn och ungdomar med handikapp. Men begreppet avsåg också en samordning till en verksamhets- gren och en nämnd av landstingens förpliktelser gentemot alla handikappade barn och ungdomar inom landstingens kompetensområde. Som har framgått av den allmänna motiveringen har det senare ledet av kommittéförslaget inte ansetts böra lagfästas liksom inte heller skyldigheten för landstinget att samordna sin egen verksamhet. Detta innebär emellertid inte något ställningstagande till kommitténs rekommendationer om hur landstingskom- munernas insatser för handikappade barn och ungdomar lämpligen kan organiseras. Landstingen bör naturligen organisera sin verksamhet så att den. tillsammans med andra insatser. blir så effektiv och heltäckande som möjligt. Ett bra sätt att hjälpa psykiskt utvecklingsstörda — som ofta också har andra handikapp — kan självfallet vara att samordna verksamheten för dem med verksamheten för andra handikappade.

Punkt 4. l 4 & första stycket 2 har som en särskild omsorg angivits daglig verksamhet åt den som inte förvärvsarbetar eller utbildar sig. Som har framgått av specialmotiveringen till denna bestämmelse tar den främst sikte på dagcenter och annan motsvarande verksamhet som omsorgshuvudmän- nen är skyldiga att anordna. Men målet för psykiskt utvecklingsstörda är självfallet. liksom för alla andra. förvärvsarbete om än ibland i skyddade former. För att människor skall få arbete har arbetsmarknadsmyndigheterna ' huvudansvaret. Men omsorgshuvudmannen skall på olika sätt medverka till att psykiskt utvecklingsstörda kan få arbete på den öppna marknaden. Detta kan ske på olika sätt: genom förberedelsearbete i dagcenter, genom aktiv samverkan med arbetsförmedlingen och Stiftelsen Samhällsföretag samt genom handledning i övergångsstadiet sedan en utvecklingsstörd har kommit ut i vanligt arbete osv. För denna uppgift ger bestämmelsen i fjärde punkten uttryck.

• Sida 68
•  Original

Prop. 1984/85: 176 68

Punkt 5. Bestämmelsen föreskriver skyldighet för landstingskommunen att samverka med psykiskt utvecklingsstördas intresseorganisationer. Sam- verkansskyldigheten är värdefull såväl för huvudmannen som för psykiskt utvecklingsstörda. Det får anses vara en självklarhet att de som är närmast berörda av en verksamhet också får vara med och lämna förslag och synpunkter på verksamhetens uppläggning och bedrivande. I detta hänse- ende är psykiskt utvecklingsstörda ofta svårt hindrade på grund av sitt handikapp. Samverkan bör ske både i mer övergripande frågor. t.ex. i planeringsarbetet, men kan även vara av betydelse i något enskilt fall. Formerna för samverkan får bestämmas av landstingskommunen och organisationerna tillsammans inom ramen för de gällande sekretessbestäm- melserna. Sekretessfrågorna berörs i allmänna råd från socialstyrelsen 19814.

Punkrö. I 4 & andra stycket har som en del av den särskilda omsorgen bostad i grupphem eller elevhem föreskrivits rätt att få tillgång till fritidsverksamhet och kulturella aktiviteter. Detta innebär alltså en skyldig- het för omsorgshuvudmännen att själva anordna sådan verksamhet för dem som bor i grupphem eller elevhem. om inte det allmänna kulturutbudet är tillgängligt för dem. Den här bestämmelsen ålägger landstingskommunen att också verka för att det fritids- och kulturutbud som är avsett för allmänheten blir tillgängligt även för psykiskt utvecklingsstörda.

9å Landstingskommunen skall efter samråd med kommunerna inom landstingskommunen planera för de särskilda omsorgerna om psykiskt utvecklingsstörda.

Bestämmelsen. som överensstämtner med 125 i omsorgsberedningens lagförslag. föreskriver skyldighet för omsorgshuvudmannen att planera för de särskilda omsorgernas utveckling. Planeringen skall ske efter samråd med kommunerna i landstingsområdet. Detta sammanhänger med att lagen (12 &) öppnar möjlighet till att på sikt föra över verksamheten helt till kommunerna men också med behovet av att samordna resurserna på bästa sätt. Planeringen bör ske fortlöpande.

lOä Samråd skall fortlöpande ske med den psykiskt utvecklingsstördes närstående.

] bestämmelsen föreskrivs att landstingskommunen skall ha fortlöpande samråd med den psykiskt utvecklingsstördes närstående. Bestämmelsen är främst avsedd att garantera att människor. som står en psykiskt utvecklings- störd nåra genom släktskap eller på annat sätt. fortlöpande hålls informerade och får möjlighet att ta tillvara dennes rätt även i fall där han själv kan ha svårigheter att göra detta. Begreppet närstående innefattar här dels nära släktingar (föräldrar. syskon. make. barn). dels kontaktperson. förmyndare eller god man. I samrådsskyldigheten ingår skyldighet att informera om tänkta eller redan vidtagna åtgärder samt att rådgöra om den psykiskt utvecklingsstörde och hans behov. Aven här är det naturligtvis viktigt att

• Sida 69
•  Original

Prop. 1984/85 : 176 69

erinra om respekten för den psykiskt utvecklingsstördes självbestämmande- rätt och integritet. Samrådet med de närstående bör så långt möjligt ske i sådana former att den psykiskt utvecklingsstörde själv får medverka i det.

ll äLandstingskommunen skall anmäla till överförmyndaren när en psykiskt utvecklingsstörd kan antas behöva förmyndare eller god man samt när en omyndighctsförklaring bör kunna hävas eller ett godmanskap kunna upphöra.

Föräldrabalkens bestämmelser om förmyndare och god man har särskilt stor betydelse när det gäller de personer som avses i denna lag. Det har därför ansetts viktigt att med en särskild bestämmelse erinra landstingskommunen om att den bör vara uppmärksam på en psykiskt utvecklingsstörds behov i dessa avseenden.

12 & Landstingskommunen får till kommun i landstingskommunen överlåta uppgift enligt denna lag beträffande psykiskt utvecklingsstörda som är bosatta i kommunen eller vistas där under kortare tid. om landstingskom- munen och kommunen har kommit överens om det samt regeringen medger det.

Paragrafen har sin motsvarighet i 7å i omsorgsberedningens lagförslag. Första stycket. Vissa av de uppgifter som enligt lagen läggs på landstings- kommunerna är nära besläktade med uppgifter som kommunerna har enligt främst socialtjt'instlagen. En utveckling i riktning mot ett ökat kommunalt ansvar för psykiskt utvecklingsstörda bör lättast kunna förverkligas genom en successiv överföring av de särskilda omsorgerna från landstingskommun- erna till kommunerna. Därför öppnas genom denna bestämmelse möjlighet för landstingskommunen att träffa överenskommelse med en, flera eller alla kommuner inom landstingskommunen om att överta ansvaret för någon. flera av eller alla omsorgerna enligt denna lag. Varje kommuns åtagande kan därvid naturligtvis enbart avse psykiskt utvecklingsstörda som är bosatta i kommunen samt dem som enligt 7 & har rätt till särskilda omsorger vid en kortare tids vistelse där. För att så långt som möjligt få en samordning och därigenom undvika eventuella oönskade effekter ställs också som villkor att regeringen medger en övergång av ansvaret. Bestämmelsen innebär inte att den träffade överenskommelsen behöver bli gällande för all framtid. Den bör. som andra avtal. kunna tidsbegränsas eller gälla tills vidare med uppsägningsrätt. Även sådana villkor bör lämpligen övervägas vid regering- ens prövning.

Andra stycket. När en kommun övertar ansvaret för en särskild omsorg gäller reglerna i lagen för kommunens verksamhet. Det innebär bl.a. att kommunen skall ha en omsorgsnämnd men kan uppdra åt en annan nämnd. lämpligen socialnämnden. att vara omsorgsnämnd. Det innebär också exempelvis att kommunen blir skyldig att planera sin del av verksamheten

• Sida 70
•  Original

Prop. 1984/85:176 70

enligt 9 &. Det bör dock understrykas att planeringen är en gemensam angelägenhet för landstingskommunen och alla kommunerna inom den. Planarbetet bör därför samordnas mellan dem och bedrivas i likartade former.

Avgifter

13 & Avgift skall inte tas ut för särskilda omsorger enligt denna lag. Av dem som inte är berättigade till folkpension i form av hel förtidspension eller hel ålderspension och som har inkomst av eget arbete får dock. när de har stadigvarande bostad på landstingskommunens bekostnad. skäliga avgifter för kost och logi tas ut enligt de grunder som landstingskommunen bestämmer. Avgifterna skall bestämmas så att de boende förbehålls tillräckliga medel för sina personliga behov. Regeringen meddelar ytterligare föreskrifter om sådana avgifter.

Första stycket. Bestämmelsen överensstämmer i sak med 56 å i 1967 års omsorgslag. Inledningsvis anges huvudregeln. nämligen att de särskilda omsorgerna är avgiftsfria. Det gäller alltså de omsorger som anges i 4 &. Liksom hittills får dock huvudmannen ta ut skäliga avgifter för kost och logi av dem som har stadigvarande bostad på huvudmannens bekostnad. om de inte har rätt till hel förtidspension (varmed jämställs helt sjukbidrag) eller hel ålderspension samt har inkomst av eget arbete. Liksom avsikten har varit med nuvarande bestämmelse bör regeringen vid behov kunna meddela föreskrifter om avgifternas storlek på det sättet att de boende garanteras att få behålla medel till sina personliga behov. Dessa bestämmelser bör motsvara reglerna om förbehållsbelopp i 47 & socialtjänstförordningen (_19811750'). vilka gäller vid helinackordering i servicehus för äldre.

Närmare föreskrifter om vad som skall ingå i de avgiftsfria omsorgerna enligt gällande lag har givits i 106.$ omsorgsstadgan. Där anges att bl.a. följande omsorger alltid skall vara avgiftsfria. nämligen behövliga dagliga resor till och från sysselsättningshem. tandvård. talbehandling och sjukgym- nastik samt sådan hälso- och sjukvård som kan meddelas vid den inrättning där den psykiskt utvecklingsstörde bereds omsorger. För den som bor utanför det egna hemmet eller föräldrahemmet (i familjehem, elevhem, inackorderingshem. vårdhem eller specialsjukhus) gäller dessutom rätt till avgiftsfri omvårdnad. behövlig sjukvård och resor i viss minsta omfattning. Om huvudmannen uppbär barnbidrag. bidragsförskott eller folkpension för den psykiskt utvecklingsstörde skall denne få "skälig beklädnadsutrust- ning”.

Socialstyrelsen och skolöverstyrelsen har i ett gemensamt cirkulär (SÖ 1969-11-12) närmare utvecklat vad som skall anses ingå i omvårdnaden vid institutioner. Bl.a. anges att i omvårdnaden ingår. där det behövs. glasögon. fotvård hos specialist och artiklar för personlig hygien.

lspecialmotiveringen till 4 5 har utvecklats vad som skall ingå i de särskilda

• Sida 71
•  Original

Prop. 1984/85:l76 71

omsorgerna. Som exempel på rådgivning och annat personligt stöd (p. 1) har där angetts bl.a. hjälp av sjukgymnast och talpedagog. Sådana insatser blir alltså. liksom f.n.. avgiftsfria. Vidare har givits exempel på vad som skall ingå i begreppet omvårdnad ("45 andra stycket).

Utöver dessa särskilda omsorger är som framgått tidigare f.n. vissa ytterligare insatser från huvudmannens sida avgiftsfria. Denna fråga bör liksom hittills inte regleras i lagen. Avsikten är emellertid att sådana insatser även i fortsättningen skall vara avgiftsfria. För andra insatser från huvud- mannens sida skall avgifter i princip kunna tas ut.

Andra stycket. 1 10 kap. 3 5 lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) finns bestämmelser om rätt för de kommunala huvudmännen för vissa vårdinrättningar att uppbära folkpension som ersättning för vården enligt regeringens bestämmande. Regeringen har meddelat föreskrifter härom i kungörelsen (1962:393) om rätt i vissa fall för kommun eller annan att uppbära folkpension.

l bestämmelsen erinras också om rätten för huvudmannen att i vissa fall uppbära barnbidrag. Detta regleras i 7ä lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag.

Det har under senare år blivit allt vanligare att huvudmannen inte vill direkt utnyttja sin rätt att automatiskt uppbära pensionen från dem som bor i inackorderingshem utan — av i huvudsak normaliserande och pedagogiska skäl — vill att pensionen först betalas ut till den pensionsberättigade för att sedan denne skall erlägga betalning för kost och logi. Det har därvid ifrågasatts om detta överensstämmer med omsorgslagens regler. Därvid kan endast framhållas att. så länge huvudmannen håller sig inom ramen för det tillåtna belopp som denne har rätt att tillgodogöra sig ur pensionen. kan ett sådant förfaringssätt inte anses stå i strid med första stycket. Det kan av ' pedagogiska och även psykologiska skäl vara av värde att på grupphem använda detta förfaringssätt. Lämpligheten måste självfallet avgöras från fall till fall och efter samråd med den psykiskt utvecklingsstörde och hans eventuella legala ställföreträdare. Möjligheten för huvudmannen att uppbä- ra pensionen behöver dock finnas kvar.

Jag vill i detta sammanhang beröra en fråga som har diskuterats av bl.a. justitieombudsmannen vid flera tillfällen. nämligen frågan om äganderätten till de pensionsbelopp som utgår till den som vårdas vid vårdinrättningar inom omsorgerna. närmare bestämt äganderätten till de medel som enligt kungörelsen (1962:393) skall förbehållas den psykiskt utvecklingsstörde för hans eget behov. det s.k. förbehållsbeloppet. Enligt en uppfattning tillkommer förbehållsbeloppet huvudmannen. enligt en annan den psykiskt utvecklingsstörde. Osäkerheten har ansetts påverka bl.a. förmyndarens och överförmyndarens hantering av medlen och ha betydelse för arvfall.

Jag anser att frågan bör besvaras på följande sätt. Den folkpension som en psykiskt utvecklingsstörd har rätt till är hans egendom oberoende av var han bor. Den bestämmelse som reglerar huvudmannens rätt att uppbära viss del .

• Sida 72
•  Original

Prop. 1984/85: l76 72

av pensionen för att täcka sina kostnader för vården kan inte anses ändra på detta förhållande. Bestämmelsen är tillkommen för att möjliggöra ett enkelt och smidigt förfarande vid överförandet av medlen från den pensionsberät- tigade. till huvudmannen i fall av långvarigt boende. på huvudmannens bekostnad. De belopp som skall förbehållas den psykiskt utvecklingsstörde är alltså alltid att anse som dennes egendom. De skall avskiljas på lämpligt sätt och får användas av honom själv.

[ särskilda fall har dock förutsetts att en psykiskt utvecklingsstörd på grund av sitt tillstånd inte kan begagna sig av kontanta medel. Då skall enligt nuvarande regler i den nämnda kungörelsen ett belopp motsvarande förbehållsbeloppet användas för att öka hans trivsel eller eljest till hans personliga nytta. Kan han uppenbarligen inte heller tillgodogöra sig nyttigheter för detta belopp. fär förbehållsbeloppet sättas ned till lägst 500 kr. om året. Avgörandet fattas av omsorgshuvudmannen. Det är främst i de båda sist redovisade fallen som tveksamhet har uppstått om vem medlen tillhör, om de inte kan utnyttjas helt. eller vem inköpt egendom tillhör. om den psykiskt utvecklingsstörde flyttar eller avlider.

Även här menar jag att medlen vare sig det rör sig om hela förbehållsbe- loppet eller ett nedsatt belopp tillhör den psykiskt utvecklingsstörde. De bör avskiljas på konto som tillhör honom. Inköpt egendom blir den psykiskt utvecklingsstördes. Möjligheten att sätta ned förbehållsbeloppet under det som gäller som huvudregel bör användas sparsamt och efter samråd med förmyndare eller god man. En sådan nedsättning bör omprövas regelbundet. Om nedsättning sker innebär det att huvudmannen får möjlighet att tillgodogöra sig en större del av pensionen. Mellanskillnaden övergår då helt till omsorgshuvudmannen och egendom inköpt med hjälp av detta belopp tillhör alltså omsorgshuvudmannen. I många landstingskommuner har man valt att använda dessa medel för att öka de boendes trivsel.

Nänmder

14 & Ledningen av omsorgsverksamheten skall utövas av en omsorgsnämnd i den män inte annat följer av sådant beslut som avses i 3kap. 14% kommunallagen (1977:179).

Landstingskommunen får tillsätta en särskild omsorgsnämnd eller uppdra åt en annan nämnd att vara omsorgsnämnd. Har detta inte skett. är förvaltningsutskottet omsorgsnämnd.

Liksom i 1967 års omsorgslag förutsätts att landstingskommunerna i första hand har en nämnd som är särskilt ansvarig för de särskilda omsorgerna. Nämnden kallas omsorgsnämnd. Frågor om verkställighet och förvaltning av fast egendom och om personal får dock efter särskilt beslut läggas på en annan nämnd (3 kap. 145 kommunallagen). Omsorgsnämndens uppgifter kan också delas upp på flera organ under omsorgsnämnden. Bestämmelsc härom kommer att finnas i lagen om särskilda organ i landstingskommunerna (prop. 1.984/8Sz98).

• Sida 73
•  Original

Prop. 1984/85: 176 73

Bestämmelsen i andra stycket motsvarar i huvudsak vad som gäller enligt 6 s” andra stycket 1967 års omsorgslag samt 10 å andra stycket HSL. Landstingskommunen lämnas frihet i valet mellan att ha en självständig omsorgsnämnd eller att låta en annan nämnd vara omsorgsnämnd. Det innebär att landstingskommunerna kan bibehålla den ordning som ofta gäller nu. dvs. att omsorgsnämndens uppgifter utförs av den sociala nämnden eller av habiliteringsnämnden. Omsorgsnämnden enligt den nya lagen är alltså inte någon obligatorisk landstingskommunal nämnd utan liksom förut endast en fakultativ nämnd som utför en obligatorisk landstingskommunal funk- tum.

155 I fråga om särskild omsorgsnämnd gäller bestämmelserna i 3 kap. 2—12 55 kommunallagen (19772179) i tillämpliga delar. l ärenden som avser myndighetsutövning mot enskild gäller dock 4 och 5 5.5 förvaltningslagen (1971:290) om jäv.

Första stt-'cket. Bestämmelsen motsvarar 14 å 1967 års omsorgslag. ] denna paragraf har samlats de allmänna hänvisningar till kommunallagen (1977zl79) som behövs i fråga om omsorgsnämnden. Vad som gäller om förs-'altningsutskottet enligt 3 kap. 2—12 åå kommunallagen skall alltså gälla i tillämpliga delar också beträffande nämnd som nämns i den nya omsorgsla- gen. Bestämmelserna innehäller regler om antal ledamöter. valbarhet. rätt till ledighet från anställning. mandattid. verkan av ledamots avgång. ordförande och viceordförande. tid och plats för sammanträde. suppleants tjänstgöring. beslutförhet. beslutförfarande och protokoll. delgivning, reglemente och delegation m.m.

Andra stycket. De nya omsorgsnämnderna får till uppgift bl.a. att besluta om särskilda omsorger ät enskilda personer. Besluten kan överklagas till domstol genom förvaltningsbesvär.

Av 2 ä 2. förvaltningslagen (1971 :290) följer då att den lagens bestämmel- ser blir tillämpliga på omsorgsnämndens handläggning. Eftersom det rör sig om myndighetsutövning mot enskild enligt 3 & förvaltningslagen blir även 14-19 åå i den lagen om parts rätt att delta i handläggningen och få motiverade beslut m.m. tillämpliga.

] andra stycket görs dock en särskild hänvisning till att förvaltningslagens jävsregler skall tillämpas vid nämndens behandling av frågor som avser myndighetsutövning mot enskild. Detta innebär att den hänvisning som görs i första stycket till kommunallagens mindre stränga jävsregel sätts ut kraft vid vissa typer av ärenden. dvs. främst dem som gäller att bevilja särskild omsorg åt en enskild person.

Personal

16.5. För verksamheten enligt denna lag skall det finnas den personal som behövs för att meddela god omsorg. Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om behörighet till

• Sida 74
•  Original

Prop. 1984/85zl76 74

tjänster inom omsorgerna om psykiskt utvecklingsstörda och om tjänsternas tillsättning. Regeringen får överlåta åt socialstyrelsen att meddela sådana föreskrifter.

Paragrafen överensstämmer i sin innebörd med 13 och 16 ha HSL. I 7 & 1967 års omsorgslag anges att det hos omsorgsstyrelsen skall finnas tjänster som bl.a. vårdchef och överläkare. Den nya lagen innehåller inte några sådana anvisningar om skyldigheten att ha vissa administrativa befattningar. I stället återfinns en allmän regel om skyldigheten att ha den personal som behövs för att meddela god omsorg i paragrafens första stycke. I andra stycket finns ett bemyndigande för regeringen eller. efter regeringens bestämmande. socialstyrelsen att meddela föreskrifter om behörighet till tjänster inom omsorgsverksamheten och tjänsternas tillsättning.

Bestämmelsen i första stycket avser inte endast personal som utför arbetsuppgifter som direkt avser särskilda omsorger ät psykiskt utvecklings- 5törda -— t.ex. föreståndare för och vårdare vid grupphem. sjukgymnaster. kuratorer. förskollärare och dagcenterpersonäl — utan all personal som behövs för att bedriva en rationell och ändamålsenlig omsorgsverksamhet. Vid sidan av omsorgspersonalen vid grupphem kan det också finnas centralt placerad personal som svarar för administration m.m. Något krav på att anställa personal av det ena eller andra slaget ställs dock inte upp. Det får ankomma på landstingskommunerna att själva organisera verksamheten på ett ändamålsenligt sätt.

Bestämmelsen i andra stycket om möjlighet att meddela behörighetsbe- stämmelser tar sikte på särskilt viktiga befattningar. Vissa av de befattnings- havare som skall finnas enligt 1967 års omsorgslag — i detta sammanhang vårdchef och överläkare — har befogenhet att fatta beslut om t.ex. intagning i olika vårdinrättningar. Behörighetsbcstämmelser har utfärdats för innehav av de nämnda befattningarna (17. 95. 102 och 105 åå omsorgsstadgan). Några motsvarande regler om krav på att ha vissa särskilda befattningshavare finns inte i den nya lagen. Den utgår ifrån att det är omsorgsnämnden som fattar alla beslut i fråga om särskilda omsorger. För att göra det möjligt att föreskriva enhetliga kompetenskrav för särskilt ansvarsfulla befattningar inom omsorgsverksamheten. t.ex. föreståndare för grupphem. ges regering- en möjlighet att utfärda regler om behörighet till sådana tjänster. Regeringen ges också möjlighet att delegera beslut om behörighetsregler till socialsty- relsen.

Enskild omsorgsverksamhet

17 5 Om en enskild yrkesmässigt vill bedriva sådan verksamhet för psykiskt utvecklingsstörda som anges i 4 ä första stycket 2-5. skall den enskilde söka tillstånd hos socialstyrelsen. Tillstand får inte lämnas utan att omsorgsnämn- den i den landstingskommun där verksamheten skall bedrivas har tillstyrkt det.

Enskild verksamhet skall stå under tillsyn av omsorgsnämnden. Nämnden har rätt att inspektera verksamheten.

• Sida 75
•  Original

Prop. 1984/85zl76 7 'Jl

Bestämmelsen är avsedd att motsvara vad som gäller i fråga om privat verksamhet — frånsett undervisning — inom omsorgerna om psykiskt utvecklingsstörda enligt "10,5 första stycket 1967 års omsorgslag.

Den nya bestämmelsen avser yrkesmässigt bedrivande av alla särskilda omsorger enligt 4 5 första stycket "3-5. Kravet pa yrkesmässighet avser att från kravet på socialstyrelsens tillstånd undanta t.ex. enskilda familjer. som tar emot enstaka barn för stadigvarande boende eller för korttidsvistelse. '1"illständsplikten gäller alltså för dageenterverksamhet och för kollektiva bostadsformer motsvarande korttidshem. grupphem och elevhem.

Landstingskommunens inflytande över den privata verksamheten har utformats som en vetorätt mot godkännandet. Vidare har omsorgsnämnden tillagts en tillsynsskyldighet och en däri ingående inspektionsrätt gentemot den privata omsorgwerksamheten-. Detta motsvarar vad som gäller om socialnämndens roll i förhållande till enskilda institutioner (hem för vard eller boende) inom socialtjänsten (69 å SoL) och. åtminstt'me delvis. omsorgsstyrelscns enligt 10% omsorgsstadgan.

Skyldiga att söka tillstånd är enskilda huvudmän. Det kan vara en fysisk eller en juridisk person. Tillstånd meddelas liksom hittills av socialstyrelsen. Socialstyrelsen är också tillsynsmyndighet och har rätt att förbjuda olämplig verksamhet (21 å).

Til/syn

185 Socialstyrelsen har tillsyn över verksamhet enligt denna lag. Styrelsen skall därvid följa och stödja verksamheten. Styrelsen har rätt att inspektera verksamheten.

Bestämmelsen motsvarar i sak vad som gäller för hälso- och sjukvårdens område enligt 18 & l-ISL. Socialstyrelsens roll som högsta tillsynsmyndighet över de sociala omsorgerna enligt 1967 års omsorgslag återfinns i 13 å den lagen.

I olika sammanhang har under senare är eftersträvats en ökad handlings- frihet för kommuner och landstingskommuner. Avsikten har varit att genom en minskad statlig detaljkontroll stärka kommunernas och landstingskom- munernas roll i samhället samt öka effektiviteten inom såväl den statliga som den kommunala sektorn. Samtidigt måste självfallet de övergripande mål som statsmakterna beslutat om förverkligas. Kraven på en likformig service medför också i vissa fall behov av att bibehålla den statliga tillsynen.

Vid utformningen av den statliga tillsyns- och kontrollfunktionen gäller således delvis motstridiga intressen. En avvägning måste ske för varje verksamhetsområde mellan olika intressen. t.ex. intresset av ett ökat lokalt inflytande och kraven på rättssäkerhet.

En statlig tillsyn har därför behållits med socialstyrelsen som ansvarig myndighet. I tillsynen ligger att följa och stödja verksamheten samt att fortlöpande inhämta de uppgifter som är en förutsättning härför. En

• Sida 76
•  Original

Prop. 1984/85: 176 76

huvuduppgift för socialstyrelsen blir att bevaka och att ge råd om sociala. medicinska och rättsliga säkerhetskrav såväl för enskilda psykiskt utveck- lingsstörda som för verksamheten och se till att gällande bestämmelser inom området följs.

1 tillsynen läggs allt större vikt vid att följa och stödja huvudmännens verksamhet. En aktiv tillsyn innebär en fortlöpande uppföljning av omsorgsverksamheten.

Styrelsen bör kunna fullgöra dessa uppgifter genom bl.a. överläggningar med huvudmännen och allmänna råd i olika ämnen till ledning för huvudmännen.

l tillsynsfunktionen ligger av hävd en rätt att vid behov inspektera verksamheten. Socialstyrelsen har utnyttjat denna rätt, då omständigheterna har påkallat det. Vidare har det förekommit att huvudmännen har begärt inspektion då de önskat få styrelsens uttalande i någon fråga rörande verksamheten.

En uttrycklig. mer allmän inspektionsrätt över den landstingskommunala verksamheten med särskilda omsorger ges nu i 18 &. Med den utveckling som skett är inspektionsverksamheten enligt den nya lagen främst tänkt att fungera som ett informations- och erfarenhetsutbyte mellan styrelsen och huvudmännen. Inspektionsrätten gäller även i förhållande till enskilda som bedriver verksamhet med stöd av 17 &.

Genom inspektionerna tillförs socialstyrelsen kunskap och ges således även på detta sätt möjligheter att följa utvecklingen inom omsorgsverksam- heten. Styrelsens inspektionsverksamhet vad avser kvaliteten i verksamhe- ten bör i första hand ha karaktären av erfarenhetsåterföring till fältet och ett utnyttjande av erfarenheterna inom den praktiska verksamheten som underlag för forskning, utbildning och försöksverksamhet.

En annan betydelsefull metod att samla information och därmed ge grund för en återföring av erfarenheter är inhämtande av statistik. Jag har inhämtat att Landstingsförbundet har för avsikt att medverka till att socialstyrelsen får tillgång till sådan statistik som gör det möjligt att följa och analysera utvecklingen inom omsorgsverksamheten. En motsvarande ordning gäller på hälso-och sjukvårdens område. Någon anledning att i omsorgslagen ta in föreskrifter i detta hänseende föreligger alltså inte.

Omsorgskommittén har föreslagit en bestämmelse i lag om att landstings- kommunerna själva skall svara för vad kommitten kallar den lokala tillsynen. Detta skulle ske genom enskilda ledamöter (tillsynsmän) i den ansvariga nämnden eller genom en grupp av personer (tillsynsgrupp). Jag har funnit att det inte bör föreskrivas i lagen om vilket sätt landstingskommunala nämnder skall arbeta på. Däremot anser jag att det naturligtvis är angeläget att landstingskommunerna nära följer verksamheten vid de institutioner som drivs av dem. Den verksamheten kan med fördel organiseras på det sätt kommittén har förordat.

• Sida 77
•  Original

Prop. l984/85:176 77

Ytterligare föras/t' rtftcr

195 Regeringen bemyndigas att i fråga om verksamhet enligt denna lag meddela ytterligare föreskrifter till skydd för enskilda. Regeringen fär överlåta ät socialstyrelsen att meddela sådana föreskrif- ter.

Enligt 59% i 1967 års omsorgslag meddelas närmare föreskrifter för tillämpningen av lagen av regeringen eller. efter regeringens bemyndigande. av huvudtillsynsmyndigheten.

Regeringen har meddelat sådana bestämmelser i stadgan (19681146) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda (omsorgsstadgan). Även socialstyrelsen har meddelat föreskrifter i olika ämnen.

l paragrafens första stycke bemyndigas regeringen att meddela ytterligare föreskrifter beträffande skydd för enskilda. Bestämmelsen avser att ge regeringen befogenhet att vid behov utfärda 1't'_'>reskrifter för att garantera psykiskt utvecklingsstörda. som i många avseenden har svårare än andra att själva bedöma sin situation, ett skydd till liv. personlig säkerhet eller hälsa inom verksamheten med de särskilda omsorgerna. 1 16 s" finns i samma syfte bestämmelser som aVser att garantera kvalitetsnivån på personalen inorn omsorgerna. Regeringens befogenhet att utfärda rena verkställighctsföre- skrifter följer av 8 kap. 13 & regeringsformen.

Enligt bestämmelserna i andra stycket får regeringen överlåta åt socialsty- relsen att meddela föreskrifter till skydd för enskilda. Även utan sådan överlåtelse fär socialstyrelsen utfärda allmänna råd till ledning för verksam- heten m.m. Meddelar socialstyrelsen föreskrifter eller utfärdar den allmänna råd skall styrelsen som andra myndigheter beakta bestämmelserna om begränsning i myndighets rätt att meddela föreskrifter. anvisningar och råd.

Överklagande

20.6 Omsorgsnämndens beslut om särskilda omsorger åt enskilda enligt 4 :$ får överklagas hos länsrätten. Talan får föras av den på vars begäran särskilda omsorger skall ges. Socialstyrelsens beslut om tillstånd enligt 17 s eller om föreläggande eller förbud enligt 21 35 får överklagas hos kammarrätten. De beslut som omsorgsnämnden. socialstyrelsen. länsrätten eller kammar- rätten meddelar enligt denna lag gäller omedelbart. Länsrätten eller kammarrätten får dock förordna att dess beslut skall gälla först sedan det har vunnit laga kraft.

Första stycket. Efter mönster från socialtjänstlagen skall talan mot omsorgsnämndens beslut i fråga om särskilda omsorger åt enskilda personer enligt 4 s kunna föras av den enskilde — eller naturligtvis av behörig ställföreträdare för denne — genom förvaltningsbesvär. Det innebär alltså att besvärsmyndigheten skall kunna pröva ärendet i dess helhet och i förekom- mande fall sätta in ett nytt beslut i det överprövades ställe. Enbart möjlighet

• Sida 78
•  Original

Prop. 1984/85: 176 78

till kommunalbesvär — där besvirirsprt'ivningen är begränsad till att avse sädana förhallanden som när beslutet strider mot lag eller annan författning. kränker klagandens enskilda rätt eller annars vilar på orättvis grund och som inte kan leda till annat än ett undanröjande av det felaktiga beslutet — har inte ansetts vara tillräcklig garanti för en allsidig prövning.

Vänder sig den enskilde eller hans ställföreträdare till nämnden för att få hjälp med särskilda omsorger. har nämnden i första hand att pröva om rätt till särskild omsorg föreligger i enlighet med lagens bestämmelser. Finner nämnden vid sin prövning att sadan rätt inte föreligger lämnas begäran utan bifall. Finner nämnden å andra sidan att rätt till särskild omsorg föreligger men i en annan form än den begärda. kan framställningen bifallas först om den enskilde ändrar sin begäran.

Som besvärsmyndighet har — i enlighet med omsorgskommittens förslag och i överensstämmelse med den bcsvärsordning som gäller i fråga om bistånd enligt socialtjänstlagen — angetts allmän förvaltningsdomstol, dvs. länsrätt. Enligt 1967 års omsorgslag har beslut att vägra omsorger överkla— gats till sociz-tlstyrelsen.

Har nämnden avslagit den enskildes begäran. skall nämnden ge besvärs- hänvisning. Överklagar den enskilde beslutet, kommer även länsrättens prövning att i första hand avse frågan om rätten till särskilda omsorger. Finns det enligt domstolens bedömning inte någon sädan rätt. skall besvären ogillas. Finner domstolen att den enskilde har rätt till särskilda omsorger skall domstolen enbart pröva om rätt finns till den eller de särskilda omsorger som den enskilde begärt. Domstolens prövning skall i dessa fall enbart avse frågan om rätten till den särskilda omsorgen. inte utformningen. Bedöm— ningen skall göras pä grundval av vad som i målet har blivit upplyst om den enskildes behov och om de resurser som finns inom landstingskommunen. Vid besvärsprövningen mäste rimlig hänsyn tas till de resurser som landstingskommunen har att tillgå. Pa samma sätt som dåvarande statsrådet och chefen för socialdepartementet framhöll i proposition (1979!80:l) om socialtjänsten kan det vid bifall till besvären ibland vara påkallat att aterförvisa ärendet till omsorgsnämnden för att nämnden skall kunna besluta om insatsernas närmare utformning.

Andra beslut av omsorgsnämnden än sådana som avser särskilda omsorger åt enskild kan bara överklagas genom kommunalbesvär. Detsamma är förhållandet om ett beslut om särskilda omsorger åt en enskild överklagas av någon annan än han själv eller hans legala ställföreträdare. En erinran om att det är den enskilde själv eller den som annars har rätt att begära särskilda omsorger som har rätt att klaga genom förvaltningsbesvär har gjorts i första stycket. Detta innebär bl.a. att den regel som finns i 1967 ärs omsorgslag (46 å") om att socialnämnden har rätt att överklaga ett negativt beslut genom förvaltningsbesvär inte längre gäller.

Andra och tredje styckena. Socialstyrelsen kan avslå en begäran om att få driva enskild omsorgsverksamhct enligt 17 s. Styrelsen kan ocksä förbjuda

• Sida 79
•  Original

Prop. 1984/85 : I 76 79

fortsatt verksamhet eller utfärda ett föreläggande att avhjälpa brister i en verksamhet inom de särskilda omsorgerna enligt 21 s. Sådana beslut fär överklagas till kammarrätten i Stockholm.

Beslut om föreläggande eller förbud mot fortsatt verksamhet grundas regelmässigt pä allvarliga missförhållanden. Sådana beslut har ansetts böra gå i omedelbar verkstl'illighet.

l överensstämmelse med vad som gäller i fråga om bistånd enligt SoL bör som huvudregel gälla att omsorgsnämndens och domstolarnas beslut om omsorger ät enskilda skall gå i omedelbar verkställighet (jfr. 73ä tredje stycket Sol-: lydelse enligt SFS 1987-4365). På samma sätt som enligt SoL bör domstolarna i vissa fall kunna förordna att verkställigheten får anstå till dess beslutet har vunnit laga kraft. Detta lär främst kunna bli fallet när kammarrätten upphäver ett beslut om att bevilja särskilda omsorger som har meddelats av länsrätten. [ sådana fall kan det av sociala skäl vara motiverat att inte låta beslutet gå i omedelbar verkställighet.

Den angivna bestämmelsen innebär inte någon inskränkning i domstolar- nas möjlighet att tillämpa 28 s'förvaltningsprocesslagen (FPL) i avvaktan på att slutligt beslut fattas. Om t.ex. omsorgsnämnden har vägrat Omsorger och länsrätten bedömer behovet därav som akut men inte har möjlighet att omgående meddela dom eller slutligt beslut, bör rätten kunna meddela ett interimistiskt beslut enligt "285 FPL.

Ovriga bestämmelser

21 & Om det föreligger något missförhållande inom enskild omsorgsverksam- het som avses i "17 5, skall socialstyrelsen förelägga den som har ansvaret för verksamheten att avhjälpa missförhållandet.

Om missförhållandet är allvarligt och socialstyrelsens föreläggande inte följs. får socialstyrelsen förbjuda verksamheten.

Mcd missförhållande som kan föranleda ett föreläggande eller förbud avses givetvis inte från värdsynpunkt mindre brister i miljön eller vissa ojämnheter i standarden på t.ex. ett grupphem. Syftet med förbudsbestäm- melsen är att den statliga myndigheten skall ha en möjlighet att ingripa om det i något fall skulle visa sig föreligga sådana förhållanden att man kan tala om vanvård. Självfallet ingår det i socialstyrelsens tillsyn att påpeka missförhållanden även på landstingskommunala och kommunala inrättning- ar. Det måste kunna förutsättas att en offentlig huvudman rättar sig efter sådana påpekanden.

22.5 Den som är eller har varit verksam inom enskild omsorgsverksamhet som avses i 17 & får inte obehörigen röja vad han därvid har erfarit om någons personliga förhållanden. ] det allmännas omsorgsverkszunhet tillämpas bestämmelserna i sekretess- lagen (l980:lt)0).

• Sida 80
•  Original

Prop. 1984/85: 176 80

Paragrafen överensstämmer i stort med 53 å i 1967 års omsorgslag i dess lydelse enligt SFS 19801994.

4.2 Förslaget till lag om införande av lagen (1985:000) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl.

1 & Lagen (19851000) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. och denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

Vid ikraftträdandet skall lagen (19671940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda upphöra att gälla med de undantag som framgår av denna lag.

I fråga om annan undervisning för psykiskt utvecklingsstörda än under- visning i förskola skall utfärdas särskilda övergangsbestämmelser.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1986. Samtidigt upphör den nuvarande omsorgslagen att gälla.

Till skillnad från den nuvarande lagen innehåller den nya omsorgslagen inga bestämmelser om skolplikt och undervisning för psykiskt utvecklings- störda barn och ungdomar som inte kan gå i grundskolan och gymnasiesko— lan. Sådana bestämmelser tas i stället in i den nya skollagen. Behövliga övergångsbestämmelser i fråga om undervisning (annan än förskolans) får fastställas i samband med tillkomsten av den nya skollagen.

De nuvarande omsorgsstyrelserna påbörjar en ny mandatperiod vid ingången av år 1986. En övergångsbestämmelse i fråga om dem behövs därför (12 s.).

Vissa bestämmelser i den upphävda lagen har ansetts behöva vara kvar under en övergångsperiod. Detta hänger främst samman med att special- sjukhus och vårdhem ges en viss avvecklingstid. På grund av den relativt omfattande övergångsreglering som blir följden av bl.a. detta. har det ansetts lämpligt att ha en särskild s.k. promulgationslag.

2 & Den som vid lagens ikraftträdande erhåller omsorg enligt den upphävda lagen skall utan särskilt beslut anses ha fortsatt rätt till motsvarande särskilda omsorg enligt den nya lagen. Om någon erhåller omsorg i former som saknar motsvarighet i den nya lagen. är landstingskommunen skyldig att tillhanda- hålla den enskilde samma omsorg så länge behovet kvarstår.

Flera tiotusen människor bereds omsorger enligt nuvarande omsorgslag. De är därvid "förtecknade" eller "inskrivna" i omsorgerna. Någon svårighet att klargöra för vilka övergångsbestämmelsen gäller föreligger därför inte. I bestämmelsen förutsätts att den som en gång enligt 1.967 års lag har kommit i åtnjutande av en omsorg som får en motsvarighet i den nya lagen. automatiskt fortsätter att ha rätt till den omsorgen på grund av det gamla beslutet även efter den nya lagens ikraftträdande. Upphör behovet av omsorgen. upphör naturligtvis rätten. Därutinnan råder överensstämmelse mellan den upphävda och den nya lagen.

De omsorgsformer som utan vidare måste anses få en motsvarighet i den nya lagen är sysselsättningshem (daglig verksamhet"), inackorderingshem och

• Sida 81
•  Original

Prop. 1984/85zl76 81

elevhem. Men även sådana omsorgsformer som inte direkt kan utläsas ur den nuvarande lagen men ändå har meddelats den som är inskriven i omsorgerna. t. ex. rätt till korttidsvistelse utanför det egna hemmet. bör kunna anses vara en sådan omsorg enligt den gamla lagen som automatiskt fortsätter att gälla för den personen även efter den nya lagens ikraftträdande. Vad slutligen gäller vård i vårdhem och specialsjukhus är det omsorgsformer. som förutsätts bli avvecklade och ersatta av främst bostad med därtill hörande omvårdnad i grupphem eller elevhem. Den som är inskriven i en sådan institution bör ha rätt att vara kvar där utan särskilt beslut men vara skyldig att godta motsvarande omsorg i ett grupphem eller elevhem. när detta erbjuds honom (jfr specialmotiveringen till 5 & andra stycket).

Emellertid finns det omsorgsformeri 1967 års omsorgslag som inte alls får någon motsvarighet bland de särskilda omsorgerna enligt den nya lagen. En av dem är s.k. hemmavard (51% andra stycket omsorgslagen). en annan bostad i familjehem för vuxna psykiskt utvecklingsstörda (Sä omsorgsla- gen). Med hemmavard avses omsorger som en psykiskt utvecklingsstörd egentligen skulle ha fått i ett vårdhem eller motsvarande men som han av särskilda skäl i möjlig omfattning i stället får i sitt hem. Den vård som meddelas av föräldrar eller andra anhöriga betecknas inte som hemmavärd. Vårdformen har använts i minskande omfattning, men ett litet antal psykiskt utvecklingsstörda får ännu omsorgen i form av hemmavard. De bör så länge behovet kvarstår få behålla den rätten. Detsamma gäller vuxna psykiskt utvecklingsstörda som kanske hela livet har bott hos en enskild familj. Även om familjehem inte har angivits som en särskild omsorg för vuxna i den nya lagen vore det olämpligt att bryta möjligheten för den enskilde som redan finns i ett sådant hem att stanna i sin invanda miljö. Av dessa skäl föreskrivs här att om någon erhåller omsorger i former som saknar motsvarighet i den nya lagen. så är landstingskommunen skyldig att tillhandahålla den enskilde samma omsorg så länge behovet kvarstår.

[ den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4 och 2.7.1) har föreslagits att förskola och daghem för barn inte längre skall ingå i särskolan respektive vara nagon särskild omsorg. Psykiskt utvecklingsstörda förskolebarn skall beredas plats i den kommunala barnomsorgen enligt socialtjänstlagens regler. Övergången av ansvaret för förskolebarnen från landstingskommun- erna till kommunerna har förutsatts kunna ske omedelbart vid lagens ikraftträdande och gå smidigt. eftersom flertalet barn redan är integrerade i kommunernas barnomsorg. Om det i något fall ändå skulle visa sig att ett f("irskolebarn. som fått omsorger i förskola eller daghem enligt 1967 års lag. inte omedelbart efter den nya lagens ikraftträdande kan beredas plats i kommunens barnomsorg får detta inte drabba barnet. Bestämmelsen innebar då att landstingskommunens ansvar kvarstår för det barnets förskola till dess behovet bortfaller.

3 & Landstingskommunerna skall. i samband med att planeringen enligt 9 & i den nya lagen görs. även planera för avveckling av befintliga specialsjukhus och vårdhem.

• Sida 82
•  Original

Prop. 1984/85: 176 87

lntill dess avveckling av specialsjukhus och vårdhem har ägt rum får omsorg alltjämt tillhandahållas vid sådana institutioner. Ledningen av verksamheten skall utövas av den nämnd som är omsorgsnämnd enligt den nya lagen.

Första stycket. Som har framgått i flera sammanhang i det föregående skall de nuvarande specialsjukhusen och vårdhemmen för psykiskt utvecklings- störda avvecklas och ersättas med andra boendeformer. Att avvecklingspe- riodens längd ytterst blir beroende av de personella och ekonomiska resurser som vid varje tidpunkt kan avdelas har framhållits i den allmänna motiveringen. För att påskynda utvecklingen föreskrivs att landstingskom- munerna skall planera för avvecklingen. Avvccklingsplaneringen bör samordnas med planeringen enligt regeln i 9 5 i den nya omsorgslagen. Om så sker följer därav att även avvecklingsplaneringen kommer att göras i samråd med berörda kommuner.

Andra stycket. I bestämmelsen ligger att landstingskommunerna även under avvecklingstiden skall ansvara för specialsjukhus och vårdhem. Det innebär t.ex. att de är skyldiga att ha kvar ett tillräckligt antal platser i specialsjukhus så länge brottspåföljden överlämnande till vård i specialsjuk- hus (31 kap. 3 & brottsbalken) finns kvar.

I bestämmelsen har angivits att den nämnd som är omsorgsnämnd enligt den nya lagen svarar för ledningen av specialsjukhus och vårdhem. Detta har ansetts vara väsentligt för att säkerställa en samordning av hela verksamhe- ten med särskilda omsorger för psykiskt utvecklingsstörda.

45 För innehållet i verksamheten vid specialsjukhus och vårdhem och för verksamhetens bedrivande i övrigt under avvecklingstiden gäller den nya lagens bestämmelser om särskilda omsorger. För specialsjukhusen tillämpas därutöver bestämmelserna i 13—1455 och 16.5 första stycket hälso- och sjukvårdslagen (19821763).

Bestämmelsen avser att uttrycka att vård i specialsjukhus och vårdhem under avvecklingstiden så långt möjligt skall jämställas med särskilda omsorger enligt den nya lagen. Det är naturligtvis angeläget att t.ex. reglerna om kontaktperson. omvårdnad, fritids- och kulturutbud (4 & den nya lagen) kommer också dem som bor i dessa institutioner till del. 1 anslutning till bestämmelsen bör också erinras om att kvalitén på omsorgerna för dem som är intagna i institutioner som skall avvecklas inte får eftersättas under avvecklingstiden.

] paragrafen föreskrivs också att vissa bestämmelser i hälso- och sjukvårdslagen skall tillämpas vid specialsjukhusen. Detta motsvarar vad som nu gäller enligt 12 5 1967 års omsorgslag. De bestämmelser som skall gälla är 13 .5 om personal. 14 å om överläkare samt 16 & första stycket om föreskrifter om behörighet till tjänster.

5 & Nyintagningi vårdhem för barn och ungdom får inte ske. Nyintagning i specialsjukhus eller i vårdhem för vuxna får ske om det finns synnerliga skäl.

• Sida 83
•  Original

Prop. 1984/85zl76 83

Med avseende på den som bor i specialsjukhus eller i vårdhem skall omsorgsnämnden regelbundet och minst en gång om året pröva om boendet kan fortsätta i någon annan boendeform.

Första stycket. 1 bestämmelsen förbjuds nyintagning i vårdhem för barn och ungdom. Begreppet nyintagning betyder här intagning för ett stadigva- rande boende. Förbudet mot nyintagning skall alltså inte hindra rent tillfälliga placeringar som görs i akutsituationer i avvaktan på mer permanenta lösningar.

I 1907 års omsorgslag används bara ett samlingsbegrepp vårdhem. I praktiken gäller emellertid att den som är under 21 år inte annat än undantagsvis får beredas plats på vårdhem tillsammans med dem som år äldre. Begreppen vårdhem för barn och ungdom respektive för vuxna. som används här. avser att uttrycka samma gränsdragningsprincip.

I vårdhem för vuxna och specialsjukhus får nyintagning ske även under avvecklingstit'len. Förutsättningen härförär dock att det föreligger synnerliga skäl. Ett sådant synnerligt skäl kan t.ex. vara att ett (>mhändcrtagandebehtw uppstår på grund av en ändrad hemsituation för en svårt psykiskt utvecklingsstörd vuxen som dittills vårdats av föräldrarna och det inte omedelbart går att finna ett lämpligt grupphem på grund av de särskilda behoven. Ett annat synnerligt skäl kan vara att den psykiskt utvecklingsstör- de är få:")remål för lagföring.

Andra stycket. För att ytterligare påskynda den önskvärda utvecklingen mot ett normaliserat. integrerat boende för dem som bor i specialsjukhus och vårdhem föreskrivs. att omsorgsnämnden regelbundet och minst en gång om året måste ta ställning i frågan om boendet kan fortsätta i någon annan boendeform dvs. främst i grupphem eller i elevhem, Prövningen skall avse varje person individuellt. Den får inte bli slentrianmässig och skall dokumenteras på lämpligt sätt. Prövningen leder inte till något beslut som går att överklaga. vare sig den leder till att den psykiskt utvecklingsstörde blir kvar i värdhemmet eller att han bereds plats i en annan boendeform. Den som är intagen i en institution. som enligt den nya lagen skall avvecklas. måste finna sig i att flytta till en boendeform som enligt statsmakternas beslut skall ersätta dem som läggs ner.

6 & För specialsjukhus och vårdhem för vuxna gäller fortfarande i tillämpliga delar 35.5 om beredande av vård oberoende av samtycke samt därtill anslutande bestämmelser i 36—37 a åå och 39—54 Q's i den upphävda lagen.

Som har framgått av o å den nya omsorgslagen och specialmotiveringen till den bestämmelsen. skall den nya lagen inte ge någon möjlighet att bereda en psykiskt utvecklingsstörd. som förstår innebörden av ett erbjudande. särskilda omsorger mot hans vilja. Om han däremot är ur stånd att avge en bindande viljeförklaring skall omsorgerna kunna ges på begäran av vårdnadshavare. förmyndare eller god man. Mot denna bakgrund upptas i den nya lagen inte några regler om vård oberoende av samtycke motsvarande vad som nu gäller enligt 35% 1967 års omsorgslag.

• Sida 84
•  Original

Prop. 1984/85: 176 8-1

Omsorgskommitten har dels föreslagit att det nya systemet skulle prövas under en treårsperiod och därefter omprövas. dels förutsatt att intagningar som blir nt'fxlvåndiga i akuta krissituationer skulle kunna klaras genom beslut enligt lagen (190033) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall (LSPV) eftersom det i dessa fall regelmässigt också föreligger en psykisk sjukdom.

LSPV gäller inte för intagning av psykiskt utveeklingsstt'irda om dessa inte samtidigt lider av en psykisk sjukdom av så allvarlig natur att vård på sjukhus är oundgängligen påkallad.

LSPV år f.n. föremål för översyn. Socialberedningen har nyligen i sitt betänkande (SOU 1984164) Psykiatrin. tvånget och rättssäkerheten presen- terat en helt ny uppläggning av lagstiftningen innefattande ocksa påföljder för psykiskt störda lagöverträdare. Förslaget. som också innehåller förslag bl.a. om förändrade påföljder för brott som begåtts av psykiskt utvecklings— störda. är f.n. föremål för övervägande i regeringskansliet.

1 den situation som sålunda föreligger har jag funnit att den enda framkomliga vägen är att övergångsvis. i avvaktan på en samlad bedömning. behålla 35 å och därtill anslutande regler i 1967 års omsorgslag vid sidan av den nya omsorgslagen. Det innebär också att. intill dess en ändrad ordning kan genomföras. förutsättningar alltjämt finns att tillämpa 31 kap. 3 Ö brottsbalken om överlämnande till vård i specialsjukhus för psykiskt utvecklingsstörda. Jag förutsätter alltså att även frågan om brottspåföljder får en adekvat lösning i samband med att socialberedningens förslag om nya regler för vård av psykiskt störda genomförs.

Enligt 5 småste det föreligga synnerliga skäl för nyintagning i vardhem för vuxna och i specialsjukhus. Kravet på synnerliga skäl måste i fortsättningen vara uppfyllt i samtliga fall. Det bör understrykas att en intagning i vårdhem eller specialsjukhus i första hand kan aktualiseras av förmyndare eller god man.

Bestämmelsen innebär också att beslut om inskrivning med stöd av 35 å. som har fattats före ikrafttrt'idandet. består och att inskrivningen behandlas enligt nuvarande regelsystem även i övrigt.

7.5 Uppgifter som enligt den upphävda lagen har ålegat överläkaren och värdchefen hos omsorgsstyrelsen skall utföras av tjänstemän som landstings- kommunen utser. Beslut som enligt den upphävda lagen skulle ha fattats av beslutsnämnden skall i stället fattas av utskrivningsnämnd enligt lagen (lQboz'Z93) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall. Vid handläggning inför utskrivningsnämnden tillämpas 29—30 och 32—34 åå lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall. Därjämte har 23 å i den upphävda lagen tillämpning. Regeringen meddelar föreskrifter om fördelningen mellan utskrivnings- nämndcrna av ärenden enligt denna lag.

Första stycket. Enligt de bestämmelser om vård oberoende av samtycke som har redovisats under två har vissa angivna befattningshavare inom

• Sida 85
•  Original

Prop. 1984/85: 176 85

omsorgsverksamheten speciella funktioner. Det är i detta sammanhang överläkare och vårdchcf. Enligt den nya omsorgslagen finns inte föreskrivet om nägra särskilda befattningshavare hos omsorgsnämnden. Som har framgått av mä den nya lagen och specialmotiveringen till den förutsätts dock att omsorgshuvudmännen även fortsättningsvis kommer att ha väl kvalificerad personal i beslutsfattande ställning. Det får anses vara tillräckligt att huvudmännen själva får bestämma vilka befattningshavare som skall utföra de speciella uppgifter som en eventuell tillämpning av de äldre bestämmelserna om värd oberoende av samtycke förutsätter.

Andra—fjärde styr.-Irena. [ vissa situationer skall beslut enligt 1967 års omsorgslag fattas av en särskild. spceialdomstolsliknande nämnd. besluts- nämnden. Det kan inte anses motiverat att under den övergångsperiod då 35 å och därtill anslutande regler i 1967 års omsorgslag ännu gäller. behålla dessa särskilda nämnder. Deras uppgifter. som under senare är har varit föga omfattande. kan under den tid det gäller utföras av utskrivningsnämnderna enligt LSPV. Dessa har i allt väsentligt liknande uppgifter redan nu och tillämpar en handläggningsordning som motsvarar vad som gäller för bcslutsnämndernas handläggning av de här aktuella ärendena. Vid hand- läggningen tillämpas den ordning som gäller enligt LSPV. Ordföranden i utskrivningsnämnden skall dock i brådskande fall kunna fatta interimistiskt beslut på motsvarande sätt som beslutsnämndsordförande f.n. Det ankom- mer på regeringen att meddela de verkställighetsföreskrifter som behövs i samband med övergången.

Utskrivningsnämndernas beslut överklagas hos psykiatriska nämnden. dvs. samma instans som prövar besvär över beslutsnämndernas beslut. Någon utökning av psykiatriska nämndens verksamhet blir det därför inte genom konstruktionen.

Socialbcredningen har i det tidigare nämnda betänkandet föreslagit att också utskrivningsnämnderna avskaffas. Det får förutsättas att beslutsfunk- tionerna enligt de här aktuella reglerna vid behov anpassas till vad som skall gälla för den psykiatriska tvångsvården.

8 & lnackorderingshem och elevhem som nämns i den upphävda lagen skall anses vara grupphem respektive elevhem enligt den nya lagen.

lnackorderingshem enligt 1967 års omsorgslag är små enheter som ligger i vanlig bebyggelse. Elevhem är också relativt små. De motsvarar alltså nära de bostadsformer. grupphem och elevhem. som den nya lagen föreskriver som särskilda omsorger. l bestämmelsen anges därför att dessa hem skall anses vara grupphem respektive elevhem i samband med den nya lagens ikraftträdande.

9,5 Den som har erhållit godkännande att driva enskild verksamhet enligt 10 % iden upphävda lagen skall anses ha tillstånd att på de villkor som angivits i godkännandet bedriva verksamheten enligt l7s' i den nya lagen.

Det finns f.n. en inte obetydlig verksamhet inom omsorgerna om psykiskt utvecklingsstörda som drivs av privata rättssubjekt - privatpersoner.

• Sida 86
•  Original

Prop. 1984/85: 176 86

stiftelser m.fl. Dessa har erhållit godkännande enligt ltl % 1967 års omsorgs- lag. Det saknas anledning att på grund av den nya lagens bestämmelser ompröva dessa godkännanden. I den mån de givna godkännandena är villkorade — tidsmässigt eller på annat sätt — gäller även dessa villkor. Om ett godkännande har tidsbegränsats skall omprövningcn för ett fortsatt tillstånd ske enligt bestämmelserna i l7s den nya lagen.

105 Om det i lag eller annan författning hänvisas till en föreskrift som har ersatts genom en bestämmelse i lagen (1985:0(lt)) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. eller i denna lag. skall hänvisningen i stället avse den nya bestämmelsen.

Bestämmelsen syftar till att underlätta övergången från det gamla regelsystemet till det nya.

11 & Beslut om omsorger. som har överklagats hos socialstyrelsen enligt 44% andra stycket i den upphävda lagen. prövas enligt bestämmelserna i den lagen.

144 & 1967 års omsorgslag finns bestämmelser om överklagande av beslut enligt lagen. Enligt paragrafens andra stycke får talan föras mot bl.a. beslut varigenom omsorg enligt lagen vägrats. Talan förs hos huvudtillsynsmyndig- beten. dvs. socialstyrelsen. I den mån sådana besvär inte har avgjorts vid tiden för den nya lagens ikraftträdande har det bedömts vara mest lämpligt att låta besvärsprövningen fullföljas av socialstyrelsen. Mot socialstyrelsens beslut får talan inte föras (45 5).

125 Omsorgsstyrelser som tillsatts med stöd av den upphävda lagen skall fram till utgången av är 1988 fullgöra de uppgifter som enligt den nya lagen ankommer på omsorgsnämnd. om inte landstingskommunen dessförinnan beslutar annat.

Nyvalda omsorgsstyrelser träder till den 1 januari 1986. Bestämmelsen klargör att dessa automatiskt tar över omsorgsnämndens uppgifter enligt den nya lagen vid dennas ikraftträdande för återstoden av mandatperioden. om inte landstingskommunen väljer att skapa en annan ordning.

4.3. Förslaget till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982z763)

Som har utvecklats i den allmänna motiveringen skall hälso- och sjukvårdslagen (HSL) gälla lika för psykiskt utvecklingsstörda som för andra människor. Hänvisningen till omsorgslagen kan ge intryck av att HSL ej gäller för psykiskt utvecklingsstörda. Hänvisningen bör därför utgå.

• Sida 87
•  Original

Prop. l984/85:l76 87

5. Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till 1. lag om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl.. . lagom införande av lagen (1985:000) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl., 3. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (l982:763). |.)

6. Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

• Sida 88
•  Original

Prop. 1984/85: 176 88

Sammanfattning av omsorgskommitténs betänkande (SOU 198126) Omsorger om vissa handikappade

Principiella utgångspunkter

Omsorgskommittén konstaterar inledningsvis att principerna om norma— lisering och integrering är grundläggande för insatser inom handikappområ— det. Normaliseringsprineipen innebär att ågärder skall vidtagas för att handikappade skall få en livssituation som överensstämmer med andra människors och principen om integrering innebär att handikappade skall delta i samhället tillsammans med och på samma villkor som andra människor.

Planeringen av åtgärder för att avhjälpa brister måste ske utifrån en helhetssyn. dvs. hänsyn skall tas till att det kan vara på flera områden som den handikappade eller dennes anhöriga möter svårigheter.

Samhällets årgärder måste vara individualiserade. då insatserna måste svara mot människornas verkliga behov.

Vetskapen om kontinuitet i omsorgerna utgör en trygghet både för den handikappade och hans närstående.

I allt arbete med människor är det viktigt att den enskildes integritet upprätthålls och skyddas. Handikappades kunskaper och erfarenheter tas till vara genom handikappades möjligheter till medinflytande bl.a. i planering och genomförande av insatser för handikappade.

Kommittén framhåller också att stöd- och serviceinsatserna för handikap- pade skall Vara lätta att nå och fria från krångliga regler. Huvudregeln måste vara att inSatserna skall finnas på den ort där den handikappade bor.

Personkretsen

De särskilda omsorgerna skall enligt omsorgskommittén stå öppna för alla handikappade barn och ungdomar samt vuxna som är barndomspsykotiska eller utveCklingsstörda. ] denna personkrets ingår även barndomspsykotiska och utvecklingsstörda som är flerhandikappade samt vissa andra handikap- pade.

För alla gäller att de särskilda omsorgerna skall ställas till förfogande för den enskilda människan i den mån hon behöver dem och inte på grund av att handikappet ingår under någon viss diagnos.

Bostad och service

Kommitténs förslag syftar dels till en uppbyggnad av små bostadsenheter och social service, dels till en fortsatt avveckling av stora institutioner.

Föräldrar till handikappade barn skall i ett tidigt skede få tillgång till en god första information. stöd i krisbearbetning. fortlöpande information, föräld-

• Sida 104
•  Original

Prop. 1984/85: [76 104

rautbildning och kompletterande utbildning. kombinerade med stt'ixdformer som medhjälp i vård och tillsyn samt korttidsvard. Allt stöd skall göras lättillgängligt.

Kommittén föreslår att en beredskap för god första information byggs upp och omfattar de många persomtlkategorier som är berörda. Ansvaret för denna skall åvila habiliteringsnämnden.

Kommittén ser det naturligt att socialtjänsten genom sitt ansvar för alla handikappade ger avlösningshjälp (medhjälp i vård och tillsyn) till familjer med handikappade barn. ungdomar och vuxna. Kommittén föreslår också att landstingen svarar för anskaffning av annat enskilt hem. ger dem behörigt stöd och utövar tillsyn över dem.

De kollektiva bostadsformer som kan behövas för handikappade barn. ungdomar och vuxna betecknas grupphem. De kommer successivt att ersätta specialsjukhus. vårdhem. vissa inackorderingshem och elevhem i internat- form.

Kommittén har beskrivit avvecklingen av de stora institutionerna och betonar tillsynsmyndighetens betydelse för att dokumentera och sprida erfarenheter om avvecklingsprocesser.

Specialsjukhusens avveckling bör vara slutförd inom en femårsperiod efter ikraftträdandct av en ny lag om handikappomsorger — samma mål gäller vårdhem och elevhem i internatform för barn. Vårdhem för vuxna kan ta längre tid att avveckla.

Undervisning

Förskolan för handikappade barn har som för andra barn både sociala och pedagogiska motiv. Handikappade barn behöver social gemenskap för sin utveckling och föräldrarna kan behöva avlösning i sin vårduppgift.

Utvecklingen av den individuella integreringen leder naturligt till att särskolans förskola går upp i den primärkommunala barnomsorgen. Denna omfattar redan i stor utsträckning daghemsverksamheten för utvecklings- störda barn. Kommunerna blir huvudmän för förskolan för alla barn.

Kommittén föreslår att särskolan i övrigt inlemmas i det allmänna skolväsendet genom att huvudmannaskapet går över till kommunerna.

Överförandet till kommunerna måste ske med bibehållande av de insatser. resurser och den särskilda pedagogik som finns inom dagens särskola.

Kommittén föreslär att statsbidrag bör utgå till kommunerna efter nuvarande normer för klasser och grupper inom särskolan. men på nivå (procentuell) som gäller för grund— och gymnasieskolan. För resterande kostnader för särskolan förordas förhandlingar mellan kommuner. landsting och staten så att kommunerna fullt ut kompenseras för sina åtaganden.

inordnandet av särskolan i det allmänna skolväsendet får till konsekvens att allmän skollagstiftning med några föreslagna kompletteringar bör reglera skolgången för barndomspsykotiska och utvecklingsstörda elever.

• Sida 105
•  Original

Prop. 1984/85: 176 105

Särskolplikten bör ersättas av vanlig skolplikt ('7-16 år). ()cksä inskriv- ningen i särskolan bör överensstämma med inskrivning i det allmänna skolväsendet. Kommittén föreslår att den minskade tiden i grundsärskolan och träningsskolan kompenseras av ett års förlängning inom yrkesskolan. Särskoleleverna ges rätt till gymnasieskolan.

Kommittén förutsätter att vuxenstudier vid folkhögskolor och inom studieförbund kan fortgå i minst nuvarande omfattning.

Fritid och kultur

Kommittén framhåller att ett nära samarbete mellan landsting och kommun beträffande fritidsverksamhet för handikappade är betydelsefullt. Kommunala fritidshem kan spela en stor roll för handikappade barn och ungdomar och förutsätter en fortsatt utbyggnad av fritidsverksamheten.

Andra stödinsatser, hjälpmedel för barn och vuxna

Handikappinstitutet har ansvar för hjälpmedelsfrågorna. Kommittén föreslår att särskild vikt läggs vid att

— utveckla hjälpmedel för barn och ungdomar — utarbeta hjälpmedel för kompensation av begåvningshandikapp (särskilt

kommunikationshinder)

— utarbeta metoder för träning att använda hjälpmedel

— anpassa hjälpmedel till den enskilde.

Den kanske största svårigheten för flertalet utvecklingsstörda är att meddela sig med andra. Kommittén anser att utveckling av hjälpmedel för att underlätta kommunikation för begåvningshandikappade bör prioriteras.

Landstingens habiliteringsorganisation

Kommittén föreslår en samordnad landstingskommunal habiliteringsorga- nisation som skall omfatta de handikappade barn och ungdomar inom landstingsomrädet som behöver särskilt stöd och service och inte kan få det genom kommunernas eller landstingens ordinarie serviceutbud. Habilite- ringsverksamheten skall ledas av en politisk nämnd — habiliteringsnämnden. Det bör ligga inom nämndens ansvarsområde att samverka med andra verksamhetsfält såsom sjukvården. skolan. socialtjänsten och statlig under- visning för barn och ungdomar.

Reguljära arbetsmarknaden

Kommittén föreslår inget radikalt nytt utan gör en genomgång av de åtgärder som finns i dag och föreslår en del förändringar. Kommittén föreslår en obligatorisk anmälan vid skolgångens slut och ett

• Sida 106
•  Original

Prop. 1984/85: 176 106

kontaktnät kring den handikappade för att bevaka möjligheterna till arbetsplacering. ekonomiska bidrag och stödformer. Kommittén understry- ker särskilt arbetsförmedlingens ansvar.

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Kommittén föreslär vissa förstärkningar av befintliga arbetsmarknadspo- litiska atgärder för vuxna handikappade inom personkretsen för särskilda Omsorger, bl.a. utveckling av arbetstckniska hjälpmedel, en förlängning av tiden för kontant arbetsmarknadsstöd. KAS. till 300 dagar. slopande av åldersgräns hos den handikappade för bidrag till arbetsbiträde och förhöjt lönebidrag oavsett ålder.

Regeringen bör i Särskild ordning pröva om ytterligare ätgärder sasom frägan om kvotlagstiftning skall sättas in för att bereda handikappade arbete.

Skyddat arbete

Kommittén föreslår att arbetsmarknadsverket ges möjlighet att för de första sex mänaderna efter det att en person lämnat en verkstad för skyddat arbete för annat arbete betala hela lönekostnaden på den nya arbetsplat- sen.

Kommittén föreslår också ett utökat samarbete mellan dagcenter och Samhällsföretagsgruppens verkstäder genom bl.a. produktionssamordning. introduktion. provanställning och deltidsanställning för att öka möjligheter- na för personer frän dagcenter att få arbete vid verkstäderna.

Dageenter

Den dagcentermodell som förslås är en breddning och fördjupning av den dagcenterverksamhet som häller på att utvecklas på många håll i landet. Kommittén lägger fast vissa grundläggande mäl för dagcenterverksamheten: Rätten till samhällsdeltagande. rätt till omsorg pä hemorten, rätt till dagverksamhet för alla.

Kommittén anser att en personlig assistent för vissa är en grundförutsätt- ning för meningsfull dagcenterverksamhet.

Handikappades inflytande

För dem som fär särskilda omsorger anser kommitten det viktigt att garantera inflytande genom lagreglering. Alla insatser skall genomföras och utformas i samförstånd med den handikappade.

Kommittén föreslår att habiliteringsnämnden bl.a. skall ägna informa- tionsfrägor ökad uppmärksamhet och att tillsynsmyndigheten bör stödja

• Sida 107
•  Original

Prop. l984/85:l76 ' rm

huvudmannen genom att utveckla metoder och framställa lämpligt material. Stor vikt bör läggas vid att informera den handikappade och hans anhöriga om besvärsvägar och möjligheter att överklaga beslut.

I utredningen försläs vidare ett personligt stöd genom kontaktperson för enskilda som far särskilda omsorger.

Föräldraskap — stöd till begävningshandikappade föräldrar och deras barn

I frägan om begävningshandikappade föräldrar och deras barn har föräldraskap betraktats som en situation som kräver vissa särskilda insatser utöver det stöd som tidigare beskrivits. Främst gäller det beträffande samordning mellan olika instanser.

Kommittén anser att ett första led i ett förbyggande arbete mäste vara att utvecklingsstörda ungdomar far stöd i sin personlighetsutveckling. De mäste fa kunskaper och insikt om vuxenlivets möjligheter och krav och om innebörden av sitt individuella handikapp.

Särskilda omsorger för vuxna/organisation

Kommitténs förslag innebär en utveckling av dagens organisationsmodell med en habiliteringsnämnd som ersätter nuvarande omsorgsstyrelse. ett centralt lag och lokala lag (distriktslag).

Alla särskilda omsorger skall ges efter samråd med den handikappade ochi-"eller hans företrädare.

Ekonomiska stödformer

Utvecklingsstörda och andra handikappade ungdomar i åldern 16-21 år skall inte förtidspensioneras under sin utbildningstid. Kommittén föreslår att behovet av ekonomiskt stöd under gymnasieutbildningen för handikappade elever utreds och att därvid särskilt beaktas de mycket svårt handikappades merkostnader och omvårdnadsbehov. framför allt när de bor hemma.

Riksförsäkringsverket föreslås få i uppdrag att särkilt se över reglerna för handikappersättning för personer med flera handikapp.

Stöd till invandrare med handikapp

Särskilda krav maste ställas på utformning av stöd och service till handikappade invandrare och deras familjer. Hänsyn mäste också tas till att invandrare inte utgör nagon enhetlig grupp utan har sin bakgrund i mycket skiftande kulturer.

[ utredningen förslas att hcmspräksundervisningen blir föremäl för fortsatt utv-'ecklingsarbete med skolöverstyrelsen som ansvarig.

• Sida 108
•  Original

Prop. 1984/85: 176 108

Forskning

l utredningen förordas att en fristående programgrupp skapas för initiering av forskning. Programgruppen kan bestå av representanter för forskarna. huvudmännen. arbetsvärden. personal. intresseorganisationer. statliga m_vn— digheter samt Handikappinstitutet.

Personalutbildning

Kommittén anser att det är viktigt att handikappkunskap ingår i basutbildningen för yrkeskategorier som i sitt arbete berörs av handikap- pades situation. Mest betydelsefullt är det dock att de som arbetar närmast handikappade har utbildning för sina väsentliga uppgifter.

lluvudmannaskap och ekonomiska konsekvenser

Kommittén föreslår att huvudmannaskapet för särskilda omsorger skall ligga på landstingen. men beträffande undervisning, fritidsverksamhet och enskilt boende bör kommunerna helt eller delvis ha ansvaret. När det gäller förmedling av arbetstillfällen och erbjudande av arbete inom Samhällsföre- tagsgruppen har staten ansvar.

Tillsyn

De statliga organens tillsyn övergår alltmer från att ha ett kontrollsyfte till att innefatta övergripande uppgifter av mera rådgivande karaktär. Detta bör även gälla habiliteringsnämndernas verksamhet. där det föreslås att social- styrelsen skall vara tillsynsmyndighet.

Skolöverstyrelsen och länsskolnämnderna bibehåller nuvarande tillsyn över undervisningen. Dock övergår tillsynen över inackorderingshem och elevhem för särskolelever på socialstyrelsen.

I utredningen föreslås att landstingskommunerna i samråd med primär- kornmunerna skall upprätta plan för verksamheten enligt LHO. Planerna skall redovisas för socialstyrelsen.

Slutligen föreslås att landstingens förtroendenämnder skall få sina arbetsuppgifter utökade till att även omfatta habiliteringsnämndernas verksamhet.

Värd oberoende av samtycke

Barn och unga. Kommittén finner inte att det behövs några regler om omhändertagande av utvecklingsstörda eller andra handikappade barn och ungdomar utöver generell reglering i LVU.

Vuxna. Kommittén har kommit till den slutsatsen att det bör vara möjligt att undvara särskilda tvångsregler för utvecklingsstörda. men framhåller att

• Sida 109
•  Original

Prop. 1984/85:176 109

den nya lagstiftningen bör ses som en försökslagstiftning. som efter en tid skall utvärderas.

Lagöverträdare. Kommittén föreslår att möjligheten att överlämna till särskild vård på specialsjukhus skall tas bort.

Påföljder inom kriminalvården bör kunna komma i fråga om, vid en samlad bedömning. habiliteringsbehovet bäst anses kunna tillgodoses där. När utvecklingsstörda som är psykiskt sjuka begår brott bör de under samma förutsi'ittningar som gäller för andra kunna dömas till sluten psykiatrisk vård.

Besvärsbestämmelser

Kommittén föreslår att de bestämmelser om barns talerätt m.m. som finns iso äsocialtjänstlagen (1980:62()) skall ha motsvarande tillämpningi mål och ärenden i lagen om vissa handikappomsorger.

llabiliteringsnämndens beslut i ärenden rörande rätten till särskilda omsorger föreslås kunna överklagas hos länsrätten. Socialstyrelsens och länsstyrelsens beslut om föreläggande eller förbud föreslås kunna överklagas hos kammarrätten.

Lagstiftning

Kommittén föreslår att landstingens uppgifter anges i en särskild lag. lagen om vissa handikappomsorger (LHO). som ersätter omsorgslag. elevhemslag och omsorgsstadga.

De särskilda reglerna om undervisning av utvecklingsstörda och barn- domspsykotiska som kommitten anser behövs föreslas införda i skollagen.

Vidare föreslas ett tillägg till 21 s' socialtjänstlagen. som betonar social- nämndens ansvar för människor med svårartade handikapp.

Slutligen föreslås ändringar i brottsbalken m.fl. f("irfattningar.

Kostnader för genomförande av kommitténs förslag

Kommittén beräknar att de sammanlagda driftkostnaderna för stat. landsting och kommuner ökar med 380 milj. kr. — räknat i gällande pris- och penningläge 1980-11—01. Detta jämförs med dåvarande driftkostnader för de omsorger om utvecklingsstörda som landstingen är huvudman för och som staten bidrar till genom statsbidrag. vilka uppgick till ca 3 800 milj. kr. är 1979.

Reservationer och särskilda yttranden

lkommittens betänkande framfördes reservationer bl.a. mot förslagen om ändrat huvudmannaskap för särskolan. avveckling av vårdhem samt

• Sida 110
•  Original

Prop. 1984/85zl76 llt)

ekonomiska konsekvenser av utredningsförslagen.

Särskilda yttranden avgavs om godkännande av inrättning. bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter. elevhemsverksamheten. skolverk— samheten for psykotiska barn. personliga vårdare. personkretsen för särskilda omsorger om barn och ungdomar m.fl. frågor.

• Sida 111
•  Original

Prop. 1984/85: 176 I 11