Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen behandlas olika åtgärder för att öka säkerheten vid landets dammar samt förebygga översvämningar och minska skadorna av sådana. [ detta syfte föreslås vissa ändringar i bl.a. vattenlagen (1983: 291). Dess- utom föreslås en ändring i vattenlagen avseende instansordningen i ären- den angående skyddsområde och skyddsföreskriftcr för yt— och grundvat- tentäkter. Vidare redovisas vissa överväganden rörande utbyggnad av små vattenkraftverk samt utbyggnadsläget beträffande riksdagens plan för vat- tenkraftsutbyggnad.

• Sida 2
•  Original

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 mars 1989 PTOD- 1988/891 ! 16

Närvarande: statsrådet Feldt, ordförande. och statsråden Hjelm-Wallén, Göransson, R. Carlsson. Johansson, Hulterström. Lindqvist. G. Anders- son. Lönnqvist. Thale'n, Nordberg, Engström, Freivalds. Wallström. Lööw, Persson

Föredragande: statsråden G. Andersson och Freivalds

Proposition om vissa dammsäkerhets- och vattenkraftsfrågor, m.m.

Statsråden G. Andersson och Freivalds anmäler sina förslag. Anförande- na och förslagen redovisas i underprotokollen för miljö- och energi- samt justitiedepartcmentcn.

Statsrådet G. Andersson hemställer att regeringen i en proposition före- lägger riksdagen vad han och statsrådet Freivalds har anfört för de åtgär- der och de ändamål som de har hemställt om.

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandcna har anfört för de åtgärder och de ändamål som de har hemställt om.

Regeringen beslutar att de anföranden och förslag som redovisas i underprotokollen skall bifogas propositionen som bilagorna I och 2.

• Sida 3
•  Original

Bilaga 1

1. Inledning

Med stöd av regeringens bemyndigande den 31 oktober 1985 tillkallade statsrådet Dahl en särskild utredare (hovrättsrådet Ove Rainer) för att utreda dammsäkerhetsfrågor samt överväga åtgärder för att minska risker- na för och elfekterna av översvämningar. Den 19 februari 1987 förordna- des ordföranden i bostadsdomstolen Hans Svahn som utredare. Utredaren avgav i november 1987 betänkandet (SOU l987:64) Dammsäkerhet och skydd mot översvämningar. En sammanfattning av betänkandet bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.l. Betänkandet har remissbe- handlats och en sammanställning av remissyttrandena bör fogas till proto- kollet som bilaga 1.2.

I samband med beredningen av dammsäkerhetsutredningens (DSU) betänkande har företrädare för regeringskansliet överlagt med represen- tanter för Svenska kraftverksföreningen, Vattenregleringsföretagens sam- arbetsorganisation (VASO), statens vattenfallsverk och dammsäkerhets- nämnden.

Frågan om utbyggnad av mindre vattenkraftverk har varit föremål för diskussion under senare tid. I syfte att få ett vidgat underlag för att bedöma denna fråga gav regeringen i beslut den 28 april 1988 berörda länsstyrelser i uppdrag att redovisa läget beträffande utbyggnad av mindre vattenkraftverk samt klarlägga eventuella konflikter med motstående in- tressen m.m. Regeringsuppdraget och länsstyrelsernas redovisningar bör fogas till detta protokoll som bilaga 1.3.

Jag avser också i enlighet med vad statsrådet Dahl anförde i prop. 1987/88: 90 om energipolitik inför 1990-talet (5. 67) föreslå regeringen att för riksdagen redovisa planeringsläget beträffande vattenkraftsutbyggna- den (jfr. prop. 1983/84: 160. BoU 30, rskr. 388 och prop. 1984/85: 120, NU 30, BoU 25. rskr. 362 och 364). Redovisningen bygger i denna del huvudsakligen på innehållet i statens energiverks elmarknadsrapport (STEV oktober 1988).

Jag har vid mina överväganden särskilt samrått med cheferna förjusti- tie-. försvars-, finans-, jordbruks-. bostads- och civildepartementen.

• Sida 4
•  Original

Bilaga 1

2. Dammsäkerhet

2.1. Allmänna synpunkter rörande dammsäkerhet, översvämningar m.m.

Dammsäkerhetsutredningens (DSU) tillkomst föranleddes bl.a. av hän- delser i Gävleborgs och Kopparbergs län hösten 1985. Till följd av kraftigt regn genombröts en damm — Noppikoski —- i Ore älv. Omfattande över- svämningar skedde även i bl.a. Voxnan. De materiella skadorna blev betydande. Under våren 1986 uppkom vidare en kraftig vårflod till följd av stora mängder snö och mycket varmt väder. Översvämningar med efterföljande skador inträffade bl. a. längs Västerdalälven.

Sedan flera år vidtar kraftföretagen åtgärder för att förbättra dammsä- kerheten och minska konsekvenserna av stora vattenflöden. Arbetet består i första hand i att bedöma dammars förmåga att släppa förbi vatten (avbördningsförmåga) mot bakgrund av nya erfarenheter av dimensione- rande flöden. Detta arbete initierades i samband med att kraftföretagen registrerade vissa höga flöden i övre Indalsälven. Kraftföretagen har mot denna bakgrund tillsammans med Sveriges meteorologiska och hydrologis- ka institut (SMHI) bildat en särskild kommitté — Flödeskommittén — för att kartlägga dimensioneringen av dammarnas avbördningsförmåga. Kommittén har år 1986 avgett en lägesrapport. Kommitténs arbete beräk- nas avslutas senare i år. På initiativ av kraftföretagen bildades vidare dammsäkerhetsnämndcn år 1982 för att lämna viss rådgivning rörande dammsäkerhetsfrågor, framför allt till länsstyrelserna som tillsynsmyndig- het enligt vattenlagen (19831291; VL). I nämnden ingår som ordförande och vice ordförande personer med domarkompetens samt företrädare för Vattenfall och den privata kraftindustrin. Ledamöterna i nämnden förord- nas av regeringen på förslag av kraftföretagen.

I direktiven till DSU framhöll statsrådet Dahl att det trots de insatser som kraftföretagen m.fl. vidtar är ett allmänt intresse att förebygga damm- genombrott och att så långt som möjligt begränsa skadorna av sådana händelser.

DSU konstaterar rent allmänt att antalet större dammolyckor och all- varliga tillbud har varit få. De tillbud som ändå har skett har föranlett omfattande insatser från kraftföretagens sida. Därför bedömer DSU att dammsäkerheten i landet i stort sett är god och att den är på väg att ytterligare förbättras. Enligt DSU behövs inga mer omfattande ändringari lagstiftningen eller myndighetsorganisationen på detta område. DSU läg- ger dock fram vissa förslag till lagändringar. uppdrag till berörda myndig- heter samt preciseringar av ansvars- och uppgiftsfördelningen.

Remissinstanserna delar i huvudsak DSU:s uppfattning att det saknas motiv för en mer omfattande förändring av lagstiftning och organisation men pekar i några fall på angelägenheten av att de åtgärder som för närvarande genomförs av kraftföretagen verkligen fullföljs och avslutas.

SMHI pekar på den tendens till en ökad frekvens av större flöden som har registrerats under senare år. Huruvida detta är följden av tillfälligheter eller resultatet av mer långsiktiga klimatförändringar tar SMHI inte ställ-

• Sida 5
•  Original

Bilaga 1

ning till. Även F/ör/wkmnmilten uttrycker oro för de senaste årens kraftiga flöden och de konsekvenser detta kan medföra.

För egen del kan jag i princip ansluta mig till DSU:s uppfattning att inga mer omfattande organisatoriska förändringar eller förändringar av lagstift- ningen är nödvändiga för att öka dammsäkerheten och minska riskerna för och konsekvenserna av översvämningar. Jag förutsätter då att arbetet fullföljs inom kraftföretagen och SMHI för att ytterligare öka säkerheten och beredskapen på dessa områden.

De större vattenflöden som har noterats under senare år ger dock enligt min uppfattning anledning att noggrant följa utvecklingen. Detta är en uppgift för de ansvariga myndigheterna, bl.a. SMHI.

...2 Säkerheten vid landets dammar

Mitt ställningstagande: Länsstyrelserna bör även fortsättningsvis ansvara för tillsynen enligt VL. Dammsäkerhetsnämnden bör mer aktivt stödja länsstyrelserna i'deras uppgift som tillsynsmyndighet. Nämnden förutsätts bli förstärkt med kompetens rörande rädd- ningstjänst och hydrologi.

DSU: Överensstämmer huvudsakligen med mitt ställningstagande. Remissinstanserna: DSU:s bedömning att tillsynen enligt VL även i fortsättningen bör åvila länsstyrelserna delas av bl.a. Svenska kra/iver/(sfäreningen. Svea hovrätt och flera länsstyrelser. RRV och stat- skontorel anser att dammsäkerhetsnämndcn bör ges en mer aktiv roll när det gäller tillsynen över landets dammar. Statens vatten/allsverk, SMHI och 15450 delar DSU:s uppfattning rörande dammsäkerhetsnämndcn och anser att nämnden även bör tillföras hydrologisk expertis. Flödeskommit- tén framhåller att länsstyrelsernas bristande kompetens på dammsäkerhet- sområdet bör kompenseras genom att dammsäkerhetsnämndens samman- sättning breddas och att kraftindustrins nirvarande förslagsrätt rörande ordföranden och vice ordföranden avskaffas. Statens enemiverk anser att det centrala ansvaret för tillsynen enligt VL bör utövas av ett statligt organ som står fritt från dammägarintressen, en statens dammsäkerhetsinspek- tion. ' ' '

Skälen för mitt ställningstagande: Jag delar DSU:s och flertalet remissin- stansers uppfattning att det för närvarande saknas motiv. att genomföra en mer grundläggande förändring av tillsynsansvaret enligt VL. De problem som aktualiserats genom händelserna hösten 1985 torde i likhet med vad ' DSU har anfört inte ha kunnat förebyggas om tillsynsansvaret legat på en annan myndighet. Nödvändig samordning inom detta ömråde bör därför kunna ske inom ramen för befmtlig myndighetsstru'ktur. Enligt min upp- fattning och i enlighet vad som förutsattes i förarbetena till VL (prop."

1981/82: 130 s. 127) bör tillsynen av dammar i första hand skötas av ”

• Sida 6
•  Original

Bilaga 1

dammägarna själva. Tillsynsansvaret enligt VL som utövas genom länssty- relserna bör huvudsakligen ha en övergripande, kontrollerande funktion.

Jag anser dock i likhet med DSU och flertalet remissinstanser att det är angeläget att dammsäkerhetsnämndcn kan bistå länsstyrelserna i deras tillsynsarbete. Enligt min uppfattning skulle en överföring av tillsynsupp— gifter och en närmare anknytning till staten av dammsäkerhetsnämnden kunna medföra en risk för att länsstyrelsernas tillsynsansvar tunnas ut. Jag har erfarit att huvudmännen för dammsäkerhetsnämnden är beredda att stärka nämndens resurser för att bl.a. tillgodose de förslag som DSU har lagt fram. Det gäller bl. a. åtgärder för att förstärka dammsäkerhetsnämn- dens kompetens i linje med vad DSU och SMHI föreslår.

DSU pekar i sitt betänkande på vikten av samverkan mellan länsstyrel- sernas försvars- och naturvårdsenheter när det gäller tillsynen enligt VL. Jag förutsätter att samråd sker mellan berörda enheter i länsstyrelsen i frågor som rör tillsynen av dammar. Någon ändring av instruktionerna för länsstyrelserna är jag för närvarande inte beredd att förorda.

Mitt ställningstagande: Det är angeläget att återstående länsvisa damminventeringar genomförs och avrapporteras. Jag förutsätter att dammsäkerhetsnämnden granskar dessa inventeringar i enlighet med vad nämnden har åtagit sig i sitt remissyttrande. SMHI bör ges i uppdrag att utreda hur ett register över i första hand sådana mindre dammar i Sverige som inte omfattas av kraftföretagens egna dammregister kan byggas upp och vidmakthållas.

DSU: Överensstämmer med mitt ställningstagande. .

Remissinstanserna: DSU:s förslag lämnas huvudsakligen utan erinran. SMHI framhåller att man för närvarande håller på att bygga upp ett centralt dammregister som inte bara omfattar regleringsdammar utan även invallningsdammar m.m. SMHI föreslår att institutet ges uppgiften att svara för ett centralt, nationellt register till stöd för myndigheter som ansvarar för vattenfrågor eller räddningstjänst. En förordning om rappor- teringsskyldighet vid uppförande eller ombyggnad av dammar bör därför utfärdas. Statens enengiverk anser att något centralt organ bör ha det övergripande ansvaret för ett centralt heltäckande dammregister med största möjliga offentlighet. Dammsäkerhetsnämnden tillstyrker förslaget att den skall granska inventeringarna och registren från dammsäkerhets- synpunkt och lämna förslag till kompletteringar.

Skälen för mitt ställningstagande: I likhet med DSU och de remissin- ' stanser som kommenterat frågan anser jag att det är angeläget att återstå- ende damminventeringar snarast genomförs och redovisas. Hittills har damminventeringar genomförts i 16 län, i fem län pågår inventeringar medan inventeringar ännu inte har påbörjats i tre län. Regeringen har i regleringsbrev för länsstyrelserna för budgetåret 1988/89 ställt medel till

• Sida 7
•  Original

förfogande för damminventeringari Kristianstads och Malmöhus län. Jag Prop. 1988/89: 116 anser i likhet med vad DSU har föreslagit att det kan vara ändamålsenligt Bilaga 1 att dammsäkerhetsnämndcn granskar länsinventeringarnas kvalite' från ett nationellt perspektiv. Jag förutsätter att en sådan granskning kommer till stånd.

Jag ansluter mig till SMHI:s och energiverkcts uppfattning att det finns behov av en sammanställning av landets dammar och en löpande uppfölj- ning av deras kondition. När det gäller de större kraftföretagens dammar finns en sådan sammanställning hos Vattenfall och Svenska kraftverksför- eningen. Däremot saknas en sådan för övriga dammar i landet, i första hand beträffande mindre dammar. En central sammanställning av sådana dammar bör kunna vara av stor nytta för länsstyrelserna i deras tillsynsar- bete. Jag kommer inom kort att föreslå regeringen att SMHI ges i uppdrag att utreda hur register för i första hand sådana dammar som inte omfattas av kraftföretagens dammregister kan byggas upp och vidmakthållas. SMHI bör då beakta att damminventeringarna m.m. har kopplingar till vår försvarsplanering.

[ likhet med DSU anserjag att dammsäkerhetsnämndcn bör kunna bistå med värdefulla kunskaper vid genomgången av länsstyrelsernas invente— ringar. Detta bör kunna underlätta SMHI:s arbete.

SMHI har i sitt remissyttrande föreslagit att en förordning om rapporte— ringsskyldighet införs vid uppförande eller ombyggnad av dammar. För att en sådan rapporteringsskyldighet skall kunna åläggas privata organ krävs en föreskrift i lag. Eftersom byggande eller ombyggnad av dammar nästan undantagslöst prövas enligt VL. anserjag att det är tillräckligt att SMHI får ta del av samtliga domar som meddelas enligt VL. Föreskrifter av denna karaktär finns redan beträffande underrättelser till vissa andra myndighe- ter. Enligt vad jag har fått erfara avser statsrådet Dahl att inom kort återkomma till regeringen med ett förslag till komplettering av vattenrätts- förordningen (l983:788) med innebörden att SMHI får del av samtliga VL-domar. "

Mitt ställningstagande: Jag anser att det är för tidigt att nu bedöma om det behövs kompletterande insatser från samhällets sida för att förebygga säkerhetsproblem vid små dammar. Först sedan länssty- relsernas damminventeringar har avslutats och utvärderats är en sådan bedömning möjlig.

DSU: Överensstämmer i huvudsak med mitt ställningstagande. Remissinstanserna: Förslagen tillstyrks av statens energiverk som pekar på att målsättningarna med att uppfylla planen för vattenkraftsutbyggnad underlättas av att det finns ett centralt, heltäckande dammregister. Svens- ka kommunförbundet anser att förändrade ersättningsregler för produ- cerad kraft och vissa statliga bidrag skulle förbättra förutsättningarna för

• Sida 8
•  Original

Bilaga 1

byggande av små vattenkraftverk. Damtnsäker/zetsnämnden anser att underlaget är för dåligt för DSU:s påstående att det inte finns några små dammar som hotar säkerheten. Enligt nämnden torde slutförandet av länsstyrelsernas damminventeringar och nämndens föreslagna granskning av dessa inventeringar kunna ge en mera tillfredställande kännedom om förhållandena.

Skälen för mitt ställningstagande: Jag anser i likhet med dammsäker- hetsnämndcn att det för närvarande saknas underlag för att bedöma om det finns små dammar i landet som kan utgöra en sådan säkerhetsrisk att det krävs kompletterande insatser. Först sedan länsstyrelseinventeringar- na har slutförts och utvärderats går det att med någon säkerhet bedöma denna fråga. Jag förutsätter att statens energiverk bereds möjlighet att i samband med dammsäkerhetsnämndens utvärdering av inventeringarna bedöma behovet av kompletterande insatser. Detta bör kunna ske inom ramen för det uppdrag verket tidigare har fått av regeringen att följa genomförandet av planen för vattenkraftsutbyggnad.

_ 3 Översvämningar 2.3.1 Allmänna synpunkter

Enligt DSU (s. 104) är översvämningar ett naturligt, återkommande feno- men. Översvämningar kan dock föranleda betydande ekonomiska skador liksom även innebära en risk för människors liv och hälsa. Under tusentals år har skydd mot översvämningar därför varit en väsentlig, gemensam uppgift för människor i utsatta områden. Invallningar. utdikningar eller vattenregleringar har successivt lett till att översvämningsskador har mins- kat. Samtidigt har större landarealer gjorts tillgängliga för bebyggelse och jordbruk. Hushållningen med vatten för bevattningsändamål m.m. har förbättrats.

Tekniskt sett kan översvämningar förebyggas eller konsekvenserna av dem lindras genom regleringar. rensningar eller invallningar. Insatsernas art och omfattning får bedömas mot bakgrund av förhållandena i varje enskilt fall.

DSU har särskilt undersökt sambanden mellan å ena sidan ändrad markanvändning i form av kalavverkningar och skogsdikning samt å and- ra sidan ökad frekvens av översvämningar. DSU har härvid inte funnit skäl att från dammsäkerhetssynpunkt förorda en mer restriktiv tillstånds- giv ning | fråga om kalavverkning och skogsdikning. Kunskaperna på detta

område är dock dåliga. varför det enligt DSU finns anledning att överväga. behov och inriktning av fortsatt forskning på området.

DSU:s förslag kommenteras av vissa remissinstanser. [,änsstyrt'IsM i Gävleborgs län delar i princip.-DSU:s uppfattning röran- de markanvändningens betydelse för översvämningar men är-oroad över de effekter en snabbt ökande dikningså småningom kan få när nederbör— . den är kraftig och markens grundvattenmagasinär-fyllda. Även borttaganf- det av trösklar i terrängen och rensningar av bäckar och diken kan enligt

länsstyrelsen befaras få en sådan sammanlagd effekt att de påverkar-flödes-

topparna även i större vattendrag.

Prop. 1988/891116

• Sida 9
•  Original

Bilaga 1

Dammsäkerhetsnämnden och Vattenreg/erings/öretagens samarbetsor- ganisation (lf—ISO) pekar på att DSU inte har uppmärksammat de problem som kan uppstå om större flöden sker i torrsträckor nedströms befintliga kraftverk.

Enligt min uppfattning är återkommande översvämningar i många fall en grundläggande förutsättning för ett rikt biologiskt liv längs våra älvar och vattendrag. Som ett exempel kan nämnas den mycket värdefulla faunan i nedre Dalälvsområdet som kräver regelbundna översvämningar för att vidmakthållas. Det är först i samband med att översvämningar leder till negativa konsekvenser för människors hälsa och säkerhet samt påverkar stora ekonomiska värden som det finns anledning att från sam- hällets sida överväga förebyggande åtgärder mot översvämningar. Målet för dammsäkerhetsarbetet bör vara att vidta förebyggande åtgärder så att en balans uppnås mellan å ena sidan befolkningens berättigade krav på en säker miljö och å andra sidan samhällets intresse av att bevara en naturlig miljö. där översvämningar kan vara en förutsättning för bl. a. utvecklandet av ett rikt biologiskt liv eller där t.ex. stora miljövärden kan hotas om i naturen ingripande. förebyggande åtgärder vidtas.

Den omfattande vattenkraftsutbyggnaden med regleringar av sjöar och vattendrag under efterkrigstiden har inneburit både fördelar och nackdelar från översvämningssynpunkt. Regleringar kan medverka till att jämna ut flöden. Å andra sidan kan genombrytning av fyllda vattenmagasin i regle- rade vattendrag leda till omfattande personella och materiella skador. På senare år har frågan aktualiserats om i vad mån en mer intensiv markan- vändning (kalavverkning. markavvattning m. m.) i kombination med vissa extrema nederbördssituationer kan leda till mer omfattande och i tiden mera koncentrerade flöden. Trots vissa kompletterande utredningsinsatser har emellertid inte DSU kunnat påvisa ett sådant samband.

Jag delar länsstyrelsens i Gävleborgs län oro över att en förändrad markanvändning på sikt kan föra med sig negativa konsekvenser från översvämningssynpunkt. Jag återkommer i avsnitt 2.5 till frågan om forsk- ning rörande orsakerna till översvämningar m. m.

] linje med vad DSU anför finns det redan nu anledning att vidta vissa åtgärder för att förebygga eller minska konsekvenserna av större flöden utöver de insatser som för närvarande sker av kraftföretagen. Jag kommer ' därför i följande avsnitt att ta upp frågan om planering för att förebygga större flöden och åtgärder för att förebygga eller lindra effekternaav sådana situationer.

2.3.2 Planering för att förebygga översvämningar .

Mitt ställningstagande: Länsstyrelserna bör få i uppdrag att bl.a; som underlag för kommunernas fysiska planering ställa samman uppgifter om översvämningskänsliga områden och planeringsläget i länen. SMHI ansvarar för att det finns en central överblick rörande översvämningskänsliga områden i landet; ' '

• Sida 10
•  Original

Bilaga 1

DSU: Överensstämmer delvis med mitt förslag. Remissinstanserna: Statens planverk stöder DSU:s förslag om en utökad och förbättrad planering för att söka minska skadorna vid eventuella översvämningar och dammbrott. Planverket utgår från att en bättre sam- ordning i kommunernas planering mellan räddningstjänstplaner och fysis- ka översiktsplaner enligt PBL måste komma till stånd. SMHI föreslår att regeringen uppdrar åt länsstyrelserna att genomföra regionala inventering- ar av översvämningskänsliga områden. Den slutliga sammanställningen bör göras älvvis av den hydrologiska prognos- och varningstjänsten. Även länsstyrelsen i Södermanlands" län anser att länsstyrelserna bör göra en sådan inventering. Flera länsstyrelser framhåller att underlag från SMHI är av betydelse för att bedöma riskerna för översvämningar. Statens ener- giverk och 15450 understryker behovet av en bättre samverkan mellan berörda parter för att minska risken för översvämningar.

Förslaget att ge länsstyrelserna i uppdrag att redovisa planeringsläget beträffande översvämningar tillstyrks av statens energiverk och har inte närmare kommenterats av övriga remissinstanser.

Skälen för mitt ställningstagande: Jag anser att det är väsentligt att åtgärder vidtas av olika berörda organ för att förbättra planeringen för att undvika översvämningsskador. Kommunernas fysiska planering är av grundläggande betydelse i detta sammanhang. Frågan om behovet av underlag för att bedöma risken för översvämningar i samband med till- lämpningen av PBL berörs inte av DSU men väl av några remissinstanser. Jag anser i likhet med SMHI och länsstyrelsen i Södermanlands lätt att länsstyrelserna bör ställa samman uppgifter om översvämningskänsliga områden i länet. Jag förutsätter att vattenregleringsföretagen och andra berörda skall kunna bistå länsstyrelserna i detta arbete. Enligt vad jag har erfarit kommer så också att ske. Ett sådant material är väsentligt för kommunernas planläggning enligt PBL. Enligt min uppfattning utgör det också ett väsentligt underlag för bedömningen av vilka åtgärder av före- byggande art som bör kunna vidtas för att minska konsekvenserna av översvämningar.

Länsstyrelsernas sammanställningar bör redovisas till SMHI som sedan i samråd med plan— och bostadsverket bör ställa samman det till ett rikstäckande material. För att uppgifterna skall kunna utnyttjas i det övergripande. förebyggande arbetet är det viktigt att de tillställs räddnings- verket. Arbetet med sammanställningarna pågår enligt vad jag har erfarit redan inom SMHI. Denna uppgift överensstämmer för övrigt väl med det ansvar som länsstyrelser och sektorsmyndigheter har att förse kommunen med material för planering inom ramen för naturresurslagen (1987: 12), NRL. Den inventering som SMHI har gjort år 1980 och det underlag som SMHI utarbetat till PBL och DSU kan på detta sätt ytterligare fördjupas. Materialet bör även kunna vara av värde för kommunernas räddnings- tjänst, en fråga som jag återkommer till senare.

Jag anser vidare att det i uppdraget till länsstyrelserna även bör ingå att ställa samman uppgifter om planeringsläget i länen i linje med DSU:s förslag. Härigenom bör det bli möjligt att klarlägga behov av konkreta åtgärder i vattendragen för att förebygga översvämningar. Statsrådet Dahl

Prop. 1988/89: 116

• Sida 11
•  Original

kommer inom kort att återkomma till regeringen med förslag till länssty- Prop. 1988/892 1 16 relseuppdrag. Bilaga 1

Mitt ställningstagande: Det saknas i dag underlag för att bedöma hur stora insatser som behövs för att förebygga översvämningar. Detta kan ske först sedan länsstyrelsernas nyss nämnda kartläggning har genomförts och utvärderats. Genom att 25 milj. kr. om året avsätts inom ramen för det extra skatteutjämningsbidraget har de särskilt utsatta kommunerna redan nu möjlighet att få statligt stöd för att förebygga naturolyckor. bl.a. översvämningar. Det strider mot principerna för detta bidrag att, som DSU föreslår, under längre perioder reservera medel ur det extra skatteutjämningsbidra- get för ctt speciellt ändamål.

DSU: Överensstämmer delvis med mitt ställningstagande. DSU föror- dar dock att minst 10 milj. kr. per år av det extra skatteutjämningsbidraget för förebyggande av naturolyckor avsätts för översvämningsförebyggande åtgärder och att detta stöd utgår under en tioårsperiod. DSU föreslår vidare att regeringen ser över den totala ramen för det extra skatteutjäm- ningsbidraget och därefter föreslår riksdagen den anpassning som kan vara nödvändig för att möjliggöra erforderligt stöd till översvämningsförebyg- gande åtgärder.

Remissinstanserna: Statens räddningsverk. statens geotekniska institut (SGI), Svenska kommunförbundet m. fl. motsätter sig inte DSU:s förslag att avsätta 10 milj. kr. per år till förebyggande åtgärder mot översväm- ningar om det totala beloppet för detta ändamål (25 milj. kr.) höjs kraftigt för att andra angelägna åtgärder. främst skredförebyggande insatser, skall kunna genomföras. Riksrevisionsverket (RR V) och statskontoret är tvek- samma till att på det sätt DSU föreslår öronmärka medel för visst ändamål under flera år. Statens energiverk anser att flödesdämpande magasin skall kunna komma i åtnjutande av extra skatteutjämningsbidrag. Svenska kraftverks/öreningen anser att vattenkraftsutbyggnad är det från miljösyn- punkt bästa sättet att lösa översvämningsproblemen. varför NRL bör upphävas för de aktuella älvsträckorna. Stockholms tingsrätt utesluter inte att en reglering med flödesdämpande syfte i Voxnan och Västerdalälven skulle kunna anses som samhällsekonomiskt lönsam.

Skälen för mitt ställningstagande: Med stöd av riksdagens beslut år 1986 (prop. 1985/86: 150 bil. 3. FöU 11 och FiU 29. rskr. 345 och 361) avsätts inom ramen för det extra skatteutjämningsbidraget 25 milj. kr. om året för förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor. främst översvämningar. Ansökningarna om bidrag prövas av regeringen efter förslag av statens räddningsverk. Jag vill redan här betona vad riksdagsbe- slutet innebär i fråga om ansvaret för förebyggande åtgärder. Riksdagen uttalar att det, i den mån ansvaret för förebyggande åtgärder inte faller ]]

• Sida 12
•  Original

inom ramen för samhällets räddningstjänst eller omfattas av försäkrings- skyddct, ligger inom den kommunala kompetensen att ombesörja dessa åtgärder. Det statliga stödet skall vara ett stöd till de mest utsatta kommu- nerna.

För att det skall vara möjligt att med större säkerhet bedöma behovet av resurser för flödesdämpande åtgärder krävs kunskap om problemens om- fattning och en bedömning av möjliga alternativ. Ett mera detaljerat underlag i dessa frågor kommer att finnas tillgängligt först efter det att länsstyrelsernas uppdrag har redovisats och sammanställts. Därefter är det möjligt att göra en övergripande prioritering mellan olika angelägna pro- jekt m.m.

Det saknas därför underlag för ett genomförande av DSU:s förslag. Jag anser vidare i likhet med RRV m.fl. att förslaget att öronmärka medel ur det extra skatteutjämningsbidraget inte är invändningsfritt. Detta bidrags syfte är nämligen att mera påtagligt stödja de mest utsatta kommunerna i deras arbete med att förebygga allvarliga naturolyckor. Jag vill emellertid framhålla att det självfallet står varje kommun fritt att ansöka om bidrag till förebyggande åtgärder och få frågan prövad i enlighet med de riktlinjer riksdagsbeslutet anger. I detta sammanhang vill jag framhålla det nödvän- diga i 'att räddningsverket följer upp kommunernas åtgärder efter regering- ens beslut om bidrag. .

DSU har föreslagit att regeringen ser över storleken på hela det extra skatteutjämningsbidraget för förebyggande åtgärder mot naturolyckor. Till detta kan jag säga att frågan om bidragets storlek prövas i den årliga budgetprocessen.

DSU har vidare föreslagit att räddningsverkets anslag för översiktliga undersökningar rörande olika former av naturolyckor höjs. Enligt min mening är verkets verksamhet på detta område mycket betydelsefull för förebyggandct av naturolyckor. Från chefen för försvarsdepartementct har jag inhämtat att anslagsposten för budgetåret 1988/89 har höjts från 750000 kr. till en milj. kr.

I likhet med DSU anserjag att ytterligare regleringskapacitet i flera fall torde vara den effektivaste och enda realistiska möjligheten att förebygga eller på ett mer verkningsfullt sätt dämpa effekterna av översvämningar. Tillkomsten av nya regleringar kan dock medföra konflikter med motstå- ende intressen. . .

Länsstyrelserna bör i samverkan med berörda kraftföretag och kommu- ner bedöma vilka flödesdämpande alternativ som vid en samlad avväg- ning är den bästa lösningen på översvämningsproblemet. När det föreslås att ytterligare regleringskapacitet tillskapas bör en förutsättning vara att det inte finns andra realistiska, tekniska och ekonomiska alternativ för flödesdämpning. Hushållningsbestämmelserna i NRL skall därvid beak- tas. Statens energiverk har föreslagit att extra skatteutjämningsbidrag skall

Prop. 1988/891116 Bilaga [

kunna utgå till byggande, av dammaravseddaförflödesdämpning. Jag vill .. . ' erinra om att mottagare av det extra skatteutjämningsbidraget är kommu- . nerna. Om en kommun kommer in till regeringen med en ansökan om

bidrag för en sådan anläggning får ansökningen prövas och vägas mot andra inkomna ansökningar.

• Sida 13
•  Original

2.4. Beredskapsplanering. prognoser, varningssystcm m.m. PTOD- 1988/89: 116 Bilaga 1 2.4.1 Myndigheternas uppgifter

Mitt ställningstagande: Det är viktigt att ansvariga organ samverkar i planeringen för att minska konsekvenserna av inträffade damm- brott. De ansvariga myndigheterna - främst plan- och bostadsver-

ket samt räddningsverket — bör överväga att meddela allmänna råd om samverkan när det gäller den fysiska planeringen, befolknings- skyddct och räddningstjänsten. Räddningsverkets inledda arbete med utgångspunkt i DSU:s förslag bör snarast fullföljas.

DSU: Överensstämmer huvudsakligen med mina förslag. Remissinstanserna: DSU:s förslag möter inga erinringar från remissin- stansernas sida. Statens planverk förutsätter att nära samarbete etableras mellan räddningsverket och plan- och bostadsverket för att utforma all- männa råd när det gäller kopplingen mellan räddningstjänsten och den fysiska planeringen. Svenska krafiverks/öreningen och enskilda kraftföre- tag m.fl. förklarar sig genomgående villiga att delta i ett arbete för att förbättra planeringen vid översvämningar.

Skälen för mitt ställningstagande: Inledningsvis vill jag kortfattat redo- göra för vad som gäller enligt räddningstjänstlagstiftningen. Inträffar en översvämning skall samhället genom räddningstjänsten svara för att ska- dor på människor. egendom eller miljön hindras eller begränsas. Varje kommun skall ha en räddningstjänstplan. I denna plan skall det finnas uppgifter om räddningstjänstens organisation i kommunen och om områ- den där en olyckshändelse kan medföra allvarliga skador i miljön. Vid olyckshändelser som kräver omfattande räddningsinsatser skall länsstyrel- sen ta över ansvaret för räddningstjänsten. Exempel på när detta kan bli aktuellt är mer omfattande översvämningar. Länsstyrelsen skall upprätta en plan för räddningstjänsten i sådana situationer. Lagstiftningen ålägger alltså de ansvariga myndigheterna att ha en planläggning för räddnings- tjänsten vid allvarliga olyckshändelser. t. 'ex. översvämningar.

Räddningsverket skall enligt sin instruktion (1988:1040) samordna samhällets verksamhet inom befolkningsskyddct och räddningstjänsten. bevaka riskutvecklingen inom verksamhetsområdet samt verka för att åtgärder vidtas för befolkningens skydd och för att förebygga olyckor. Kommunen skall enligt räddningstjänstlagen (1986: 1102) främja olycks- och skadeförebyggande verksamhet.

DSU föreslår att regeringen uppdrar åt statens räddningsverk att dels redovisa den planering för dammbrott eller översvämningar som har ge- nomförts hos kommuner och länsstyrelser. dels överlägga med företrädare för dammägarna. i första hand Vattenfall och Kraftverksförcningcn, för att klarlägga eventuella brister i nuvarande bcrcdskapsplancring m.m. i syfte att uppnå en överenskommelse om generella riktlinjer för de säkerhetsrela- terade övervakningsanordningarna. Verket bör informera berörda kom-, muner och länsstyrelser om resultatet samt lämna rekommendationer avseende den tillsyn som bör utövas. DSU erinrar härutövcr om det 13

• Sida 14
•  Original

ansvar länsstyrelserna har enligt räddningstjänstförordningen att upprätta PTOP- 1988/89: 1 16 planer för sådana större räddningsinsatser vid vilka länsstyrelserna skall Bilaga 1 överta ansvaret för räddningstjänsten.

Jag kan ansluta mig till huvuddragen i de överväganden och förslag som DSU har lämnat. Samtidigt kan jag konstatera att räddningsverket redan har ansvaret för att samordna samhällets verksamhet på området. Det är — i linje med vad planverket har anfört — väsentligt att det sker ett samspel mellan förebyggande insatser och skadeavhjälpande åtgärder. En- ligt min mening bör ansvaret för detta i första hand åvila kommunerna. Dessa har också en sådan skyldighet. Från chefen för försvarsdepartemen- tet har jag inhämtat att räddningsverket i januari 1989 har givit ut en handbok i kommunal riskanalys inom räddningstjänsten med vars hjälp man i ett kommunalt perspektiv skall kunna identifiera och värdera olika riskkällor. Denna riskhandbok bör enligt min mening få betydelse i sam- manhanget. Som ett fullföljande av det pågående arbetet förutsätterjag att plan- och bostadsverket och statens räddningsverk överväger behovet av allmänna råd om samverkan mellan verksamhetsområdena fysisk plane- ring, befolkningsskydd och räddningstjänst.

Kommittén (Kn 198l:02) för undersökning av allvarliga olyckshändel- ser har i sin rapport (Nr 1: 1987) Läckaget i Suorvadammen i oktober 1983 föreslagit att länsstyrelsen i län där en större dammanläggning finns över- väger om det hos länsstyrelsen och berörda kommuner finns behov av en särskild beredskapsplanering för räddningstjänsten vid dammbrott.

Med utgångspunkt i DSU:s förslag har räddningsverket redan inventerat och till chefen för försvarsdepartementct redovisat kommunernas och länsstyrelsernas planering för åtgärder vid dammbrott och översvämning- ar. Av red0visningen framgår bl. a. att ett femtontal kommuner har en mer eller mindre omfattande planering för dammbrott och liknande samt att länsstyrelsens i Norrbottens län regionala räddningstjänstplan innefattar åtgärder även vid dammbrott. Övriga länsstyrelsers åtgärder vid över- svämningar behandlas i resp. länsstyrelses regionala räddningstjänstplan.

I sin redovisning konstaterar räddningsverket att de kommuner som har de största behoven av förebyggande planering i dag har en dammbrottspla- nering. Verket anser dock att en planering för att lindra konsekvenserna av ett dammbrott bör komma till stånd i ytterligare kommuner.

Jag delar den uppfattning som kommer till uttryck i kommitténs för undersökning av allvarliga olyckshändelser angivna rapport och genom räddningsverkets redovisning. Jag anser alltså att det är angeläget att det inom kommunerna och länsstyrelserna noga prövas om det behövs en ytterligare planering. Räddningsverket bör stödja länsstyrelserna i det mer övergripande arbctct samt samordna deras arbete, t.ex. så att bered- skapsplaneringen kan avse en hel älv som berör flera län.

Från chefen för försvarsdepartementet harjag vidare inhämtat att rädd- ningsverket redan har inlett det arbete som DSU föreslog om överlägg- ningar med dammägarna m.m.

Jag konstaterar med tillfredsställelsc att räddningsverket. i enlighet med vadjag anförde under avsnitt 2.3.3. redan har tagit värdefulla initiativ på området. 14

• Sida 15
•  Original

Några uppdrag till räddningsverket mot bakgrund av DSU:s förslag Prop. 1988/89:116 anser jag därför inte behövliga. I stället förutsätter jag att verket fullföljer Bilaga 1 det inledda arbetet i enlighet med DSU:s förslag.

Mitt ställningstagande: Jag anser att DSU:s och SMHI:s förslag att inrätta en särskild funktion — älvcentraler — vid större älvar bör

övervägas närmare genom att SMHI ges ett uppdrag att samråda med kraftföretagen om inrättande av älvcentraler i utbyggda älvar och utreda behovet av sådana centraler i outbyggda älvar.

SMHI:s promemoria om älvcentraler: SMHI har på-anmodan av DSU utarbetat ett förslag till framtida hydrologisk prognos— och varningstjänst vid landets större vattendrag. Enligt SMHI bör kraftföretagen i princip svara för kostnaderna för älvcentraler i utbyggda älvar, medan staten bör svara för kostnaderna för centraler i outbyggda älvar där kraftintresset är svagt. Kostnaderna för att upprätta och driva älvcentraler i den senare kategorin av älvar uppgår enligt SMHI till ca 3 milj. kr. per år i 1987 års penningvärde. SMHI bör få i uppdrag av regeringen att ytterligare utreda dessa frågor.

DSU: Överensstämmer huvudsakligen med mitt ställningstagande. Remissinstanserna: Uppfattningen är starkt delad när det gäller detta förslag. Statens energiverk föreslår att frågan om älvcentralernas organisa- tion, arbetsuppgifter m.m. blir föremål för ytterligare utredning. Svenska krafiverks/öreningen. Vatten/all och MISO är beredda att inleda förhand- lingar med SMHI om inrättandet av älvcentraler i de vattendrag där man är företrädda. När det gäller finansieringen anser RR Vatt staten bör svara för kostnaderna, medan statskontoret har den motsatta uppfattningen.

Skälen för mitt ställningstagande: Jag ansluter mig till DSU:s förslag att SMHI bör ges uppdrag att samråda med berörda intressenter i avsikt att inrätta en särskild funktion — älvcentraler — vid större utbyggda älvar. Jag tolkar kraftföretagens remissvar och resultatet av de överläggningar som har ägt rum som att man är beredd att ta på sig ansvaret för att sådana centraler kommer till stånd och vidmakthålls i sådana älvar.

När det gäller ansvaret för finansiering av älvcentraler i de huvudsakli- gen outbyggda älvar som omfattas av NRL:s bestämmelser om undantag från vattenkraftsutbyggnad konstaterarjag att bilden inte är lika klar. DSU har föreslagit att det extra skatteutjämningsbidraget för förebyggande av naturolyckor i vissa fall skall kunna utgå för skadelindrande prognos- och varningsåtgärder. DSU pekar särskilt på det förhållandet att statsmakterna tidigare har beslutat att undanta vattendrag från utbyggnad med stöd av NRL. Vid sidan av staten bör enligt DSU även exempelvis kommunerna kunna bidra till finansieringen av dessa centraler eller finansieringen lösas genom bildande av särskilda vattenförbund. Jag anser därför att SMHI ytterligare bör utreda frågan om förutsättningarna för och behovet av älvcentraler i outbyggda älvar och kostnaderna för dessa. 15

• Sida 16
•  Original

DSU har föreslagit att reglerna för det extra skatteutjämningsbidraget Prop. 1988/89: 1 16 ändras så att bidrag även kan utgå för skadelindrande prognos- och var- Bilaga ] ningsåtgärder. Jag ställer mig dock från principiella utgångspunkter tvek- sam till DSU:s förslag. Som jag nyss har redovisat (avsnitt 2.3.3) har det extra skatteutjämningsbidraget kommit till för att förebygga naturolyckor. Enligt min mening kan prognos- och varningsåtgärdcr inte anses vara förebyggande åtgärder i den mening som avses i riksdagens beslut.

2.5. Forskning rörande dammsäkerhet och översvämningar

Mitt ställningstagande: SMHI bör i samverkan med berörda myn- digheter. kraftförctag m.fl. ges i uppdrag att utreda behovet av forskningsinsatser rörande översvämningar.

DSU: Överensstämmer huvudsakligen med mina förslag. Remissinstanserna: Remissutfallet är splittrat. Förslaget tillstyrks av SMHI och kra/i/öretagens organisationer. SLU anser att SMHI inte ensi- digt bör tilldelas ansvar för dessa frågor utan att SLU bör ges ansvar för bl. a. forskning inom skogs- och jordbrukssektorn. RR !" och statskontoret motsätter sig eller vill inte ta ställning till förslaget med hänsyn till att utredaren inte har beaktat SMHI:s dubbla roller som myndighet och uppdragsorgan.

Skälen för mitt ställningstagande: För egen del anser jag att det är väsentligt att frågan om behovet av forskning om översvämningar m.m. blir föremål för särskilda överväganden. Jag anser i likhet med DSU att det kan vara en lämplig ordning att SMHI ges i uppdrag att närmare utreda denna fråga i samråd med berörda intressenter. Denna fråga får sedan beredas i arbetet med den forskningspolitiska proposition som planeras till våren 1990.

2.6. Övriga frågor

RRV och Svenska kraftverks/äreningen pekar på att ett genomförande av DSU:s förslag kan medföra betydande kostnader för kraftföretagen. Enligt RR 1" kan Skärpta regler som utfärdas av dammsäkerhetsnämndcn och räddningsverket medföra icke oväsentliga kostnadsökningar. varför rege- ringen i sitt förslag med anledning av DSU:s betänkande bör ange att begränsningsförordningen gäller för myndighetsregler om dammsäkerhet. Begränsningsförordningen (1987: 1347) gäller för myndigheter under regeringen (15). Enligt denna förordning skall myndigheterna, innan man beslutar om en regel. utreda bl. a. kostnadsmässiga konsekvenser av denna regel. Vidare skall den som berörs av regeln ges tillfälle att yttra sig (2 och 3 åå). Statens räddningsverks uppgifter inom dammsäkerhetsområdet om- fattas av begränsningsförordningen. En myndighet får dock utan en sådan konsekvensutredning meddela föreskrifter. om det föreligger fara för liv, personlig säkerhet eller hälsa eller-risk för betydande ekonomisk skada (55). Dammsäkerhetsnämnden är ett privaträttsligt organ. som inte "har 16

• Sida 17
•  Original

någon befogenhet att meddela bindande föreskrifter. Nämndens roll är, Prop. 1988/89: 116 som jag tidigare har sagt. endast rådgivande. Bilaga 1

3. Små vattenkraftverk

Bakgrund: Statligt stöd till utbyggnad av små vattenkraftverk har i olika former förekommit sedan den 1 juli 1978. Sedan den 1 januari 1984 har det utgått ett lS-proeentigt investeringsstöd till sådana kraftverk och fr.o.m. den 1 juli 1985 infördes även ett 50-procentigt stöd till förprojek- tering av små vattenkraftverk. Dessa båda stödformer upphörde den 1 januari 1987 i enlighet med vad som förutsattes i riksdagens beslut. Riks- dagen har beslutat att det i planen för utbyggnad av vattenkraften skall ingå små vattenkraftverk. motsvarande 400 GWh/år.

Under perioden den 1 januari 1984 till den 31 december 1986 har statens energiverk beslutat om bidrag till ett 80-tal projekt. Produktions- tillskottet i dessa anläggningar beräknas till 150— 160 GWh/år. De projekt som har utförts eller är under utförande fördelar sig enligt statens ener- giverk på aktörer enligt följande:

Aktörer Andel % Kraftindustrin 18 Kommunala elverk och energiverk 24 Enskilda näringsidkare. finansbolag 21 Tillverkande företag 14 Företag och föreningar med ett mindre eget distributionsområde 3 Ovriga 20

Kategorin Övriga utgörs av bolagskonsortier eller motsvarande som i regel har bildats särskilt för att investera i vattenkraftsanläggningar.

Det finns enligt statens energiverk en teoretisk potential i landet för utbyggnad av små vattenkraftverk på i storleksordningen 2,5 TWh/år utanför sådana områden som är undantagna från vattenkraftsutbyggnad genom NRL. Den omfattar såväl orörda fallsträckor som nedlagda gamla kraftverk och utbyggnader av befintliga anläggningar.

Av hittills genomförda/planerade projekt som statens energiverk har medverkat eller lämnat utfästelse att medverka i är huvuddelen anlägg- ningar som utnyttjar en befintlig damm. Nedanstående tabell visar mycket grovt uppdelningen av projekten med hänvisning till åtgärdens omfatt- ning:

Typ av anläggning Andel% Nyanläggning 7 Ny station vid befintlig damm 45 Komplettering med nytt aggregat l l Renovering eller restaurering av befintlig anläggning 37

• Sida 18
•  Original

Nyanläggning avser anläggande av ett kraftverk i en helt orörd fallsträc- Prop. 1988/ 89: 1 16 ka eller i ett vattendrag där en äldre damm har rivits ut. Ny station vid Bilaga 1 befintlig damm som är den klart dominerande åtgärden innebär att en helt ny kraftstation uppförs vid en befintlig damm som är i en mer eller mindre bra kondition. Komplettering med nytt aggregat avser projekt där ett befintligt kraftverk har kompletterats med ytterligare aggregat. Renove- ring eller rcstaurering av befintlig-anläggning innebär att man utnyttjar befintliga anläggningsdelar. såsom kraftstationsbyggnad, damm, kanaler etc., för vanligtvis installation av ny mekanisk och elektrisk utrustning samt ny styr- och kontrollutrustning.

I samband med beslutet om bidrag till små vattenkraftverk m.m. (prop. 1984/85: 120 s. l43f) behandlades bl.a. frågan om konflikter gentemot motstående intressen vid uppförande av- sådana kraftverk. Föredraganden bedömde därvid att små vattenkraftverk i första hand har förutsättningar att uppföras i anslutning till befintliga regleringar. Vidare framhölls att tillkomsten av sådana kraftverk har medverkat till att man har satt i stånd äldre dammar som har varit i behov av restaurering. Därutöver erinrades i propositionen om att utbyggnad av vattenkraftverk i biflöden i vissa fall kan stå i konflikt med utbyggnaderi huvudllödena.

Under senare tid har ett antal projekt aktualiserats som bedöms förorsa- ka konflikter med motstående intressen. Det gäller bl.a. projekt i orörda biflöden till vissa exploaterade älvar i norra Sverige. Regeringen har ge- nom särskilda beslut förbehållit sig prövningen enligt VL av två av dessa projekt. '

I statens energiverks elmarknadsrapport påpekas att utbyggnad för ener- giproduktion skapar vissa miljöstörningar och att detta även gäller små vattenkraftverk. Nyttan av små vattenkraftverk är inte sällan måttlig jämfört med de störningar i naturmiljön som anläggningarna orsakar. Minikraftverk kan således i vissa fall ge större skada per utbyggd och producerad energienhet än större kraftverk.

Enligt vad som numera gäller kan statligt stöd till'små vattenkraftverk- utgå från den nya energiteknikfondcn. Ett grundläggande villkor för det stödet är att ny teknik skall tillämpas. Små vattenkraftverk har ingen särställning utan bedöms på samma grunder som övriga energiprojekt. Statens energiverk har utarbetat närmare detaljbestämmelser rörande det- ta stöd. '

Uppdrag till länsstyrelserna: Regeringen gav i april 1988 tio länsstyrelser i uppdrag att till regeringen översiktligt redovisa de mindre vattenkrafts- ' projekt som har aktualiserats. Planer på utbyggnad som är kända men som först senare kan komma att aktualiseras borde även redovisas enligt en till uppdraget fogad promemoria. Länsstyrelserna förutsattes göra denna re- dovisning i samverkan med berörda kommuner varvid de damminvente- ringar som länsstyrelserna i flertalet län genomfört borde utnyttjas. Redo-' visningen förutsattes innefatta en översiktlig beskrivning av den inverkan på naturvårdens intressen. bl. a. skador på fauna och fiske, som ett genom- förande av olika projekt kan medföra. I den mån redovisade vattenkrafts- projekt berörs av ställningstaganden i kommunernas fysiska planering för berörda områden. borde dessa enligt promemorian redovisas. 18

• Sida 19
•  Original

Redovisningar har inkommit från läll.r.r1_lfrc*l.verrm i Uppsala. Skaraborgs, PTOP— 1988/892 1 16 I-"'ärmlaml.s", Örebro. I-"ästmanlantls. Kopparbergs. Gävleborgs. lf'äslernorrÄ Bilaga 1 lands. Jämtlands, l"'ä.l"lt'l'l)()ll('lls och Norrbottens län. I vissa fall har till ' yttrandena fogats skrivelser från berörda kommuner. kraftföretag m.fl. Delar av länsstyrelsernas redovisningar finns fogade till detta protokoll som bilaga 1.3.

Länsstyrelsernas redovisningar är olika långtgående vad gäller bedöm- ningar av de redovisade projektens konsekvenser. I relativt hög grad har bedömningar avseende konflikter med motstående intressen inte gjorts. Redovisningarna är inte heller enhetliga exempelvis med avseende på projektens aktualitetsgrad. De slutsatser som kan dras av materialet är därför relativt osäkra.

Huvuddelen av de projekt som länsstyrelserna uttalat sig om förefaller kunna genomföras utan" allvarliga konflikter med motstående intressen. I vissa fall har länsstyrelserna dock konstaterat att allvarliga konflikter föreligger gentemot naturvårdens intressen och till viss del kulturmin- nesvårdsintressen. Synpunkter av mer allmän eller generell karaktär med anledning av uppdraget har lämnats av vissa länsstyrelser och kommuner.

I.äna'.s'l_l-'I'Ul.5't'll i Skara/mms län framhåller att uttag av elkraft genom iståndsättning av raserade dammar och liknande upprustning av befintliga byggnader kan innebära positiva åtgärder från natur- eller kulturmin- nesvårdssynpunkt. under förutsättning att upprustningen sker med hän— synstagande till natur- och kulturvärdena. Vissa anläggningar kan. ha ett sådant antikvariskt värde att befmtlig utrustning för kvarn eller kraftverk bör bevaras intakt.

De statliga bidragen till små kraftverk har enligt länsstyrelsen i Örebro län medfört en forcerad utbyggnad av små kraftverk som saknar motsva- righet i sen tid. Den värdering av natur- och miljöfrågor som har slagit igenom i samhället i stort i'såväl lagstiftning som praktiskt handlande synes enligt länsstyrelsen ännu inte ha fått något nämnvärt genomslag hos vattendomstolarna trots VL.

Lminus-tyrelsen i I"ärter/iarr/amis län anser att det erhållna materialet inte i dag ger utrymme för mer än en ganska grov översiktlig redovisning. Betydligt större insatser skulle erfordras för att'få en mer fullständig förteckning över projekt som kan komma till stånd på kort och lång sikt.

Genom bestämmelserna i NRL är enligt länsstyrelsen i Norrbottens län mycket stora delar av vattendragen i länet undantagna från vattenkraftsut- ' byggnad. Eventuella utbyggnader i hittills outbyggda mindre vattendrag och biflöden till de utbyggda huvudälvarna medför stora risker för bety- ' dande störningar med hänsyn till naturvård. fiske och rekreation. En restriktiv grundinställning skall därför gälla i fortsättningen och regerings- prövning kan behövas då inte endast obetydliga inverkningar på naturför- hållanden m.m. bedöms uppstå. Länsstyrelsen bör kunna aktivt verka för att sådana förbehåll aktualiseras och regeringen bör kunna ge en rekom- mendation om att detta bör ske. Jokkmokks och Bodens kommuner re- dovisar projekt i biflöden till Luleälven där tillstånd givits trots att kom- munen varit emot utbyggnaden. Gällivare och Pajala kommuner redovisar å andra sidan projekt i vissa biflöden till Kalixälven där tillstånd enligt VL 19

• Sida 20
•  Original

Bilaga 1

vägrats av regeringen trots att kommunerna var positiva till en utbyggnad. Bakgrunden är att biflödcna omfattas av bestämmelserna i NRL.

Storumans kommun är beredd att positivt pröva effektutbyggnader i de vattendrag som redan är utbyggda. Däremot är kommunen mycket restrik- tiv till utbyggnad i framför allt orörda biflöden. Dessa är mycket betydelse- fulla för utveckling av ersättningsfiske och utgör därmed mycket stora tillgångar för rekreation och rörligt friluftsliv.

För egen del vill jag framhålla följande. Genom länsstyrelsernas och statens energiverks redovisningar har det blivit möjligt att få en översiktlig bild av utbyggnadsläget i landet när det gäller mindre kraftverk. Jag vill i detta sammanhang erinra om att det finns ett energipolitiskt intresse av att få till stånd en viss fortsatt utbyggnad av små vattenkraftverk. Utbyggnad av nlindre vattenkraftverk kan vidare i vissa fall medverka till att-höja elsäkerheten i mer begränsade distributionsområden, s.k. Ö-drift. För- utom dessa intressen som bl. a. har kommit till uttryck i riksdagens plan för fortsatt vattenkraftsutbyggnad talar i varierande grad dammsäkerhets- skäl och kulturhistoriska skäl för en fortsatt försiktig iståndsättning av anläggningar för små vattenkraftverk. En sådan utbyggnad förutsätts dock ske med stor hänsyn tagen till motstående intressen.

Jag vill i sammanhanget erinra. om vad dåvarande chefen för bostadsde- partementet anförde i prop. 1985/86: 3 med förslag till lag om hushållning med naturresurser m.m. (S. | 10): "Minikraftverk kan ge avsevärda effek- ter på miljön beroende bl.a. på hur anläggningen utformas. Vattenöver- domstolen pekar i sitt yttrande på att minikraftverk i mindre vattendrag i förhållande till varje producerad energienhet regelmässigt dels kostar mera. dels medför mera omfattande skador än kraftverk i större vatten- drag".

Enligt 2 kap. l & NRL skall mark- och vattenområden användas för det eller de ändamål för vilka områden är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Företrädeskall enligt detta lagrum ges sådan användning som medför en från allmän synpunkt god hushållning. Enligt 1 kap. 25 skall denna bestämmelse tillämpas vid pröv- ningen enligt bl.a. VL (jmf. 3 kap. 15 VL). ,

Länsstyrelsernas redovisningar och det underlag som erhållits från sta- tens energiverk ger inte belägg för att utbyggnad av mindre vattenkraftverk generellt sett kan förväntas ge upphov till mer påtagliga konflikter gent- emot motståendc intressen.

Jag anser att gällande vattenlagstiftning och naturresurslagstiftning re- dan nu ger tillräckliga möjligheter att förhindra utbyggnader som påtagligt skadar motstående intressen. Det bör samtidigt finnas förutsättningar för en viss fortsatt utbyggnad av minikraften med hänsyn tagen till motståen- de intressen. Det torde i första hand gälla kompletterande utbyggnader i anslutning till redan befintliga regleringar. En sådan utbyggnad ligger enligt min uppfattning i linje med de grundläggande hushållningsbestäm- mclserna i NRL. Jag vill i detta sammanhang också framhålla att ett bättre underlag för ställningstagande till olika vattenkraftsprojekt kommer att finnas tillgängligt i takt med att kommunerna fullföljer arbetet med över- siktsplaner enligt PBL. Kommunerna skall därvid. bl. a. mot bakgrund av

• Sida 21
•  Original

redovisade allmänna intressen. göra en närmare bedömning av vilken Prop. 1988/891116 markanvändning som är den mest lämpliga med hänsyn bl.a. till ovan Bilaga 1 nämnda hushållningsbestämmelser. Vidare kommer sammanställningen av de länsstyrelseinventeringar som jag behandlade i avsnitt 2.2.2 och 2.2.3 också ge ett förbättrat underlag när det gäller att bedöma förutsätt- ningarna för utbyggnad av små vattenkraftverk. '

Enligt vad jag har erfarit har Sveriges Energiföreningars Riksorganisa- tion (SERO) tagit kontakt med Älvräddarnas samorganisation och Svens- ka naturskyddstöreningen för att närmare klarlägga förutsättningarna för fortsatt utbyggnad av mindre kraftverk.

Statens energiverk bedömer att en utbyggnad motsvarade 175—225 GWh/år av små vattenkraftverk är en möjlig utbyggnadsnivå till mitten av l990-talet. För egen del villjag inte ta ställning till vilken utbyggnadsnivå som kan vara realistisk till mitten av l990—talet. Jag anser det emellertid sannolikt att det i takt med att ytterligare inventeringsmaterial framkom- mer och de energipolitiska förutsättningarna delvis förändras bör finnas möjligheter att uppnå minst den utbyggnadsnivå som statens energiverk har angivit. Det bör ankomma på energiverket att följa den fortsatta utbyggnaden och som underlag för den redovisning som avses ske till riksdagen år 1990 redovisa ytterligare underlag beträffande möjlig utbygg- nad av små vattenkraftverk samt vilka åtgärder som kan'visa sig nödvän- diga för att uppnå utbyggnadsmålet.

4. Läget beträffande planen för vattenkraftsutbyggnad

Bakgrund: Riksdagen lade åren 1984 och 1985 fast en plan för vattenkraftsutbyggnad (prop. 1983/84: l60, BoU 30. rskr. 364 och prop. 1984/85: 120, BoU 25, rskr. 364). Planen innehåller projekt m.m. motsva- rande 3.8 TWh/år i syfte att säkerställa en utbyggnad av vattenkraft omfattande minst 2.5 TWh/år till mitten av l990-talet. Statens energiverk har genom ett särskilt regeringsuppdrag ansvaret för att följa genomföran- det av planen för vattenkraftsutbyggnad.

] Elmarknadsrapport 1988 har statens energiverk bedömt förutsättning- arna för att nå de energipolitiska målen beträffande vattenkraftsutbyggnad till mitten av l990-talet. För närvarande har riksdagens plan för utbyggnad av vattenkraften följande utseende:

Riksdagens plan för vattenkraftsutbyggnad

GWh/år Namngivna projekt 2 700 Små vattenkraftverk ca 400 Effektivisering 300—400

Summa ca 3 500 7]

• Sida 22
•  Original

Mellanskillnaden mellan 3,8 TWh/år och redovisade 3,5 TWh/år utgörs Prop. 1988/89: 1 16 av Råneälven som riksdagen beslutat undanta från vattenkraftsutbyggnad Bilaga 1 genom att föra älven i sin helhet till 3 kap. 65 NRL.

För projekt inom riksdagens vattenkraftsplan kan följande utbyggnads- läge redovisas:

Specificerade projekt som är idrifttagna. under byggnad eller som har erhållit tillstånd enligt VL uppgår sammanlagt till ca 1 100 GWh/år. Ver- ket bedömer att samtliga dessa projekt verkligen kommer att genomföras. Projekt som för närvarande är oklara. som planeras och som för närvaran- de är föremål för prövning enligt VL uppgår totalt till ca 1 500 GWh/år. Av den senare kategorin projekt bedömer verket att endast projekt motsva- rande ca 250 GWh/år kommer att förverkligas.

Av projekt som planeras eller är föremål för prövning enligt VL utanför riksdagens vattenkraftsplan är nästan alla av sådan natur att de kan kom- ma att realiseras. Av totalt 320 GWh/år svarar Vattenfall för ca 200 GWh/år. Energiverket bedömer att ca 300 GWh/år kommer att realiseras till mitten av l990-talct. Produktionstillskotten till mitten av l990-talet genom det pågående arbetet med effektivisering av befintliga kraftverk bedöms av verket bli i storleksordningen ca 250 GWh/år. Det sannolika tillskottet till vatten- kraftsproduktionen till mitten av l990-talet kanicnligt statens energiverk därför förväntas bli av följande storleksordning.

Beräknat tillskott av vattenkraftsproduktion

GWh/år lin/ig! rullen/t'I'ä/ixplanen Specificerade projekt 1 350 Sma vattenkraftverk 200 Effektiviseringar 250 Summa 1 800 l.-"1an/i'ir runenkrti/tvplanen Specificerade projekt 300 Summa 2 100

Inom vattenkraftsplanen blir tillskottet 1 800 GWh/år. För att utbygg- nadsmålet 2 500 GWh/år enligt vattenkraftsplanen skall nås krävs ytterli- gare 700 GWh/år. Om projekten utanför vattenkraftsplanen genomförs krävs ytterligare 400 GWh/år för att totalt nå 2 500 GWh/år. Möjligheter- na att nå 2500 GWh/år totalt bedöms mot denna bakgrund mera gynn- samma än i förra årets redovisning. detta främst beroende på att flera specifierade projekt i planen verkar komma till stånd. att flera projekt utanför planen nu identifierats samt att potentialen i. form av effektivise- ringar av befintliga kraftverk bedömts något större än tidigare.

Verkets arbete med riksdagens vattenkraftsplan under 1988/89 kan sam- manfattas i följande punkter.

lx) I”.)

• Sida 23
•  Original

l. Planerade och oklara pro/"ekt — verket klarlägger utbyggnadsförutsätt- P rop. 1988/8931 16 ningarna med berörda intressenter för 3 projekt om sammanlagt ca 150 Bilaga 1 GWh/år. . ' "

2. Ej undantagna vattenområden —. inför 1990 års avstämning av elför- sörjningsläget i samband med kärnkraftsavvecklingens inledning utreder verket den ekonomiska vattenkraftspotentialen i ej undantagna vattenom- råden.

3. I-"issa län.ts'tyrelxerx samråd med verket — inför vissa länsstyrelsers samråd med statens energiverk om vattenkraftsplanens projekt i kommu- nernas översiktsplanering till den I juli [990 avser verket kontakta dessa länsstyrelser hösten 1988.

4. Kommunernas översikt.vp/anering _ verket avser delta i plan- och bostadsverkets konferens hösten 1988 om vattenkraftsplanens preciserade projekt och deras behandling i kommunernas översiktsplanering.

5. Naturreservat — verket avser kontakta de länsstyrelser som lagt interi- mistiska naturreservat kring projekt i vattenkraftsplanen eller som förbe- reder definitiva naturreservat kring sådana projekt för att diskutera riks- intressena inom vattenkraftsplanen.

6. Vattent/(mutolarna — verket avser att i samarbete med domstolsver- ket kartlägga de olika vattendomstolarnas praxis avseende remissinstan- ser.

Jag kan för egen del i allt väsentligt ställa mig bakom de bedömningar som statens energiverk har gjort. Jag har i det föregående avsnittet närmare kommenterat möjligheterna att uppnå gällande utbyggnadsmål för små vattenkraftverk. Verkets överväganden överensstämmer i huvudsak med de statsrådet Dahl gjorde i förra vårens energipolitiska proposition. Det finns därför för närvarande inget behov av att överväga en förändring av den plan för vattenkraftsutbyggnad som riksdagen lade fast åren 1984 och 1985. Jag förutsätter då att verket genomför det arbete som syftar till att klarlägga förutsättningarna för fortsatt vattenkraftsutbyggnad som redovi- sats i elmarknadsrapporten.

Det finns enligt min bedömning anledning att erinra om att den plan som riksdagen har beslutat har utformats med största möjliga hänsyn tagen till miljön och möjligheterna att uppnå en bred politisk förankring. Viktiga utgångspunkter var enligt vad som anfördes i proposition 1983/84:160 om fortsatt vattenkraftsutbyggnad (s. 13) de bedömningar som gjorts i den fysiska riksplaneringen. Dessa bedömningar har numera kommit till uttryck i NRL:s bestämmelser för hushållningen med mark och vatten och den fysiska miljön i övrigt. Det är givetvis viktigt att även beakta de omarbetade och förbättrade utbyggnadsprojekt som i vissa fall har utarbetats senare. I riksdagens beslut (BoU l983/84: 30 5.12—13) betonades att planen bör utformas så att största möjliga hänsyn tas till miljöaspekterna och till de lokala sysselsättningsaspekterna. Det är enligt riksdagens beslut viktigt att utbyggnaderna planeras så att förhållandevis varaktig sysselsättning skapas.

Enligt min uppfattning är dessa uttalanden fortfarande relevanta för genomförandet av vattenkraftsplanen. Jag vill särskilt betona vikten av att de projekt som aktualiseras utformas med stor hänsyn tagen till motståen- de intressen. Skadorna av ingreppen bör så långt möjligt minimeras och

• Sida 24
•  Original

projekten bör modifieras exempelvis genom minimitappningar. Slutligen PTOP- 1988/891 116 är det viktigt att berörda kommuner kompenseras för de intrång som Bilaga 1 företagen medför. Dessa utgångspunkter vägledande för regeringens pröv- ning av olika projekt. Jag har i detta sammanhang noterat energiverkcts planer på att samråda med berörda intressenter avseende förutsättningar- na för utbyggnad av vissa vattenkraftsprojekt.

5. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om damm- säkerhet, översvämningar. beredskapsplanering, forskning. små vattenkraftverk och planen för vattenkraftsutbyggnad.

• Sida 25
•  Original

Justitiedepartementet Prop. 1988/891116 Bilaga 2 Utdrag ur protökoll vid regeringssammanträde den 9 mars 1989

Föredragande: statsrådet Freivalds

Anmälan till proposition om vissa dammsäkerhets- och vattenkraftsfrågor. m.m.

6. Översvämningar 6.1 Allmänna synpunkter

Dammsäkerhetsutredningen har särskilt undersökt sambanden mellan ändrad markanvändning och ökad frekvens av översvämningar. Utreda- ren anser sig inte kunna motivera några generella förslag om mer restriktiv tillståndsgivning till kalavverkning och skogsdikning. Kunskapsunderlaget är dock dåligt varför det finns anledning att bedriva fortsatt forskning inom området. '

Länsstyrelsen i Gävleborgs län delar utredningens bedömning men oroar sig över de effekter en snabbt ökande dikning så småningom kan få då grundvattenmagasinen är fyllda och nederbörden stor. Speciellt borttagan- de av trösklar i terrängen och av trånga sektioner i diken och bäckar kan

• Sida 68
•  Original

enligt länsstyrelsen befaras få en sådan sammanlagd effekt att de påverkar Prop. 1988/89: 1 16 llödestopparna även i ganska stora vattendrag. Bilaga 1.2

Svenska kraftverks/öreningen och Stockholms tingsrätt berör frågan om vattenkraftsutbyggnad som ett sätt att förebygga översvämningar.

Det är enligt Svenska krajiverks/öreningen uppenbart att flera av de översvämningsproblem som behandlas i utredningen skulle kunna lösas om regleringsmagasin uppförs i berörda älvsträckor. Enligt föreningens uppfattning bör därför förbudet mot vattenkraftsutbyggnader i de aktuella älvsträckorna upphävas, så att översvämningsproblemen kan lösas på ur miljösynpunkt bästa sätt.

Stockholms tingsrätt anser att utredaren väl lättvindigt avvisat tanken på att kombinera en vattenreglering i flödesdämpande syfte med anläggan- de av ett kraftverk. Tänkbart är att en måttfull kraftverksutbyggnad i anslutning till en flödesdamm endast medför obetydlig miljöpåverkan utöver den som föranleds av dammbygget jämte flödesregleringen och således kan ske med stöd av undantagsbcstämmelsen i 3 kap. 6 5 3 st NRL. De förslag som utredaren lagt fram för att förbättra översvämningsskyddet — rensningar och invallningar — måste i förhållande till större flödesregle- ringar antas få mindre betydelse. Sammanlagda skadorna på natur- och miljövärden samt kostnaderna för sådana åtgärder längs ett vattendrag bör å andra sidan inte underskattas. Särskilt rensningar kan enligt vattendom- stolens erfarenhet ge anledning till kraftiga invändningar och höga ersätt- ningskrav, bl.a. för fiskeskador. Vattendomstolen utesluter inte att en reglering enbart av flödesdämpande syfte i Voxnan och Västerdalälven skulle kunna anses som samhällsekonomiskt lönsam.

Dainmsäkerhetsnämnden fäster uppmärksamheten på de älvsträckor från vilka hela eller en del av vattenmängden avleds för kraftproduktion. Dessa s.k. torrsträckor kan vid flödcssituationer föranleda särskilda pro- blem på grund av vegetationsinvandring i älvfåran och/eller ianspråkta- gande av strandområden för bebyggelse eller annan markanvändning. Enligt nämndens mening är utredarens nyssnämnda slutsats inte tillräck- ligt underbyggd i fråga om riskerna på sådana torrsträckor.

1-'attenreg/erings/öretagt-fti framför liknande synpunkter i vad gäller ris- ken för översvämningsproblem vid torrsträckor.

6.2. Planering för att förebygga översvämningar

Det är enligt utredningen angeläget att kommunerna och byggnadsnämn- derna i plan- och bygglovsärenden beaktar de risker för översvämningar som kan finnas. Utredaren noterar bl. a. att det i plan- och bygglagen (1987: 10) inte anges att risken för översvämning skall beaktas vid bebyg- gelseplanering. Något behov av lagändring finns dock inte enligt utred- ningen eftersom kommunerna beaktar frågan redan nu.

Utredarens övervägande rörande behovet av att beakta överSvämnings- frågor i den fysiska planeringen lämnas utan erinran. Behovet av underlag för kommunernas fysiska planering för att förebygga översvämningar upp— märksam mas av bl. a. SMI/I, statens planverk och statens energi verk.

SMHI konstaterar att den förteckning av översvämningskänsliga områ- 68

• Sida 69
•  Original

den i landet som SMHI sammanställde år 1980. på grundval av uppgifter Prop. 1988/89: 1 16 från bl.a. länsstyrelserna. är mycket översiktlig. Som underlag för bebyg- Bilaga 1.2 gelse- och bcrcdskapsplancring behövs en mer fullständig och detaljerad inventering. Kartor rörande översvämningskänsliga områden bör tas fram i särskild ordning inom varje kommun. Den regionala bilden av översväm- ningshotade områden bör sammanställas av länsstyrelsen. SMHI föreslår att regeringen uppdrar åt länsstyrelserna att genomföra sådana regionala inventeringar. Den slutliga sammanställningen bör göras älvvis av den hydrologiska prognos- och varningstjänsten.

Statens planverk som stöder utredningens förslag om en utökad och förbättrad planering för att söka minska skadorna vid eventuella över- svämningar och dammbrott utgår från att en bättre samordning i kommu- nernas planering mellan räddningstjänstplaner och fysiska översiktsplaner måste komma till stånd.

Som underlag för bebyggelse- och beredskapsplanering ser länsstyrelsen i Södermanlands [än det som angeläget att regionala — vattendragsvis — och detaljerade — kommunvis — kartor upprättas utvisande översväm- ningskänsliga områden. Det är lämpligt att länsstyrelsen genomför en sådan regional inventering.

Enligt länsstyrelsen i Kopparbergs län iakttas numera sådana förebyg- gande åtgärder såsom att inte bygga inom översvämningshotade områden i huvudsak av byggnadsnämnderna. Länsstyrelsen vill också framhålla att kommunerna i allmänhet inom ramen för sin räddningstjänst har en god planeringsberedskap vid översvämningar. I fråga om förebyggande åtgär- der bör påpekas att SMHI:s prognosverksamhet varit till stor nytta. Det förslag till utvidgning av denna som SMHI redovisar i betänkandet anser länsstyrelsen därför bör genomföras.

Statens energiverk tillstyrker utredningens förslag att regeringen uppdrar åt länsstyrelserna i översvämningsdrabbade län att redovisa vilka åtgärder som vidtagits eller planeras för att förbättra samverkan mellan kommuner och andra som berörs av översvämningar. Verket påpekar att den förteck- ning över övcrsvämningskänsliga områden i Sverige som återfinns i utred- ningen är översiktlig och bör kompletteras med ytterligare områden, främst i de oreglerade skogsälvarna i Norrland.

Vattenreg/erings/öretagen understryker behovet av väl fungerande sam- verkan Och förklarar att de kommer på allt sätt att medverka till att så kan ske.

6.3. Ekonomiska medel för förebyggande av översvämningar

Utredningens överväganden bygger på den förutsättningen at-t staten an- slår medel till översvämningsförebyggande åtgärder. Enligt utredningen är. det inte realistiskt att förebygga alla typer av översvämningar. Utredaren föreslår att regeringen ser över den totala ramen för det extra skatteutjäm- ningsbidraget som för närvarande är 25 milj. kr. per år, och därefter föreslår riksdagen den anpassning som kan vara nödvändig för att möjlig-' göra erforderliga stöd till översvämningsförebyggande åtgärder. Rädd- ningsverket bör enligt utredaren tillföras resurser utöver det nuvarande 69

• Sida 70
•  Original

anslaget 750000 kr. — förslagsvis det dubbla — för att studera hur över- Prop. 1988/892 116 svämningsskador skall kunna förebyggas. Studier av denna karaktär bör Bilaga 12 kunna klarlägga behov av åtgärder som kan komma i åtnjutande av stöd genom det extra skatteutjämningsbidraget. '

Förslagen lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Kommenta- rer med anledning av förslagen lämnas av statens räddningsverk. RR V. statskontoret, Svenska kommunförbundet. statens energiverk, nägra läns- styrelser m.fl.

Trots att behovet av extra skatteutjämningsbidrag i framtiden inte med större noggrannhet kan bedömas är det enligt statens räddningsverk troligt att om 10 milj. kr. skall öronmärkas för förebyggande åtgärder mot över- svämningar måste skatteutjämningsbidraget utökas. Skall också som utre- daren föreslår räddningsverkets anslag även användas för metodutveck- lingsprojekt måste anslaget höjas avsevärt. SGI. länsstyrelserna i Gävle- borgs och Kopparbergs län och Svenska kommunförbundet framför liknan- de synpunkter.

RRV och statskontoret ställer sig tveksamma till att öronmärka 10 milj. kr. per år av det extra skatteutjämningsbidraget för förebyggande åtgärder mot översvämningar. Dessutom anser RRV att det strider mot principerna för det extra skatteutjämningsbidraget' att långsiktigt låsa detta för ett speciellt ändamål. Behovet av översvämningsförebyggande åtgärder är i allmänhet mera förutsägbart än behovet av åtgärder mot andra typer av naturolyckor. RRV anser därför att man bör vara restriktiv med att ge statligt stöd till översvämningsförebyggande åtgärder via det extra skatte- utjämningsbidraget och att detta inte bör användas för stöd till hydrolo- gisk prognos- och varningstjänst vid älvcentraler och SMHI. Om över- svämningsriskerna i landet generellt skulle visa sig komma att öka till följd av meteorologiska förändringar eller kalavverkning och skogsdikning bör enligt RRV:s uppfattning staten ta ett större ansvar för att förebyggande åtgärder genomförs. Det kan då t.ex. bli aktuellt att införa ett särskilt statsbidrag med en liknande konstruktion som i dag finns för kalkning av sjöar. RRV tillstyrker att anslaget fördubblas till översiktliga undersök- ningar rörande översvämningar.

Enligt statskontoret kan man inte utifrån utredningens redovisningar och motiveringar få grepp om behovet av statligt stöd för att förebygga översvämningar. Det får förutsättas att en del av de åtgärder som erfordras för att förbättra säkerheten finansieras genom ägarna till vattenanlägg- ningarna eftersom den som äger en vattenanläggning enligt VL också är skyldig att underhålla den. Det får också förutsättas att kommunerna finansierar en stor del av dessa åtgärder. Statens del av finansieringen och omfattningen av det årliga statliga stödet får bestämmas sedan ansökning- ar om bidrag inkommit till regeringen. Statskontoret finner det inte moti- verat att med utgångspunkt i utredningens överväganden tillstyrka en höjning av stödet för översiktliga undersökningar av naturolyckor. Statens räddningsverk torde vara det organ som bäst kan överblicka behovet av medel och lämna erforderligt underlag för bedömning av medelsbehovet.

En eventuell förstärkning av stödet bör aktualiseras och motiveras av ' 70

• Sida 71
•  Original

räddningsverket i anslagsframställning och bli föremål för sedvanlig bu'd- PFOD- 1988/891 l 16 getprövning. Bilaga 1.2 Statens energiverk förordar att även flödesdämpande regleringsmagasin skall räknas som översvämningsförebyggande åtgärder för att därigenom komma i åtnjutande av extra skatteutjämningsbidrag.

7. Beredskapsplanering, prognoser, varningssystcm m. m. 7.1 Allmänna synpunkter

Oavsett vilka åtgärder som vidtas för att höja dammsäkerheten och före- bygga skador finns det enligt utredningen alltid en kvarstående risk för skador vid extremt stora flöden. De föreskrifter som finns i räddnings- tjänstlagen och förordningen anser utredaren vara tillräckliga för att iden- tifiera och förbereda åtgärder som kan behöva vidtas inför och under en hotande översvämning. Utredaren föreslår att regeringen uppdrar åt sta- tens räddningsverk att till regeringen redovisa den planering för damm- brott eller översvämningar som genomförts hos kommuner och länsstyrel- ser. Verket bör också få i uppdrag att överlägga med dammägarna — främst Vattenfall och Kraftverksföreningen — för att klarlägga eventuella bristeri nuvarande beredskapsplanering m. m. och uppnå en överenskom- melse om generella riktlinjer för de säkerhetsrelaterade övervaknings- anordningarna. Verket bör informera berörda kommuner och länsstyrelser om resultatet samt lämna rekommendationer avseende den tillsyn som bör utövas.

Utredningens förslag lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser och kommenteras närmare av statens planverk. statens energiverk. Svenska kommunförbundet, _flera länsstyrelser och kommuner.

Statens planverk ansluter sig till utredningens förslag att räddningsver- ket bör ges i uppdrag att till regeringen redovisa den planering beträffande räddningstjänst etc. som skall bedrivas av kommuner och länsstyrelser. När det gäller kopplingen till den fysiska planeringen förutsätter verket att nära samarbete etableras mellan räddningsverket och det nya plan— och bostadsverket för att utforma allmänna råd i dessa frågor.

Även Vattenfall. Vattenregleringsföretagen och Svenska kommunförbun- det tillstyrker dessa förslag. Enligt statens energiverks och kommunförbun- dets uppfattning bör även riskerna för dammgenombrott till följd av sabotage och vid krigshandlingar uppmärksammas.

Svenska kraftverksföreningens medlemsföretag är angelägna att medver- ka i genomförandet av föreslagna åtgärder för bcrcdskapsplancring och för att klarlägga eventuella brister i nuvarande varnings- och larmsystem.

SMHI har sedan lång tid erfarenhet av kontroll av efterlevnaden av vattenhushållningsbestämmelser vid svenska kraftverk och sjöregleringar. Som ett delarbete har ingått kontroll och övervakning av de larmsystem som skall förhindra vattenståndsavvikelser i förhållande till reglerings- gränser och SMHI har alltså erhållit viss erfarenhet av sådana system. 7]

• Sida 72
•  Original

SMHI betonar vikten av att arbete med tillförlitliga varnings- och övervak- Prop. 1988/89: 1 16 ningssystcm prioriteras högt av vattenkraftsindustrin och övervakande Bilaga 1.2 myndigheter.

Länsstyrelsen i Kopparbergs lätt anser att frågorna kring system för varning av civilbefolkningen bör klarläggas. Enligt nuvarande bestämmel- ser är anläggningens ägare skyldig att ha varnings- och indikeringsanord- ningar vid dammarna. Det är dock oklart om denne kan åläggas ansvaret för ett varningssystem riktat mot civilbefolkningen.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län delar uppfattningen att allmänna var- nings- och larmsystem bör iståndsättas av beredskapsskäl. Något sådant system finns inte utbyggt i länet. Behovet av exempelvis telefax och annan utrustning hos alla kommuners räddningskårer är påtalat inte bara vid dammbrott och översvämningar utan även för andra nödlägen. Hur detta sambandsproblem skall lösas och hur finansieringen av utbyggnaden skall ske, har tyvärr inte belysts av utredaren.

Länsstyrelsen i Norrbottens lätt framhåller att man i samband med läckaget i Suorvadam men hösten 1983 aktualiserade bcrcdskapsplancring- en för Luleälven med hänsyn till de eventuella riskerna för dammbrott. Länsstyrelsens övergripande plan för älvsystemet skall överarbetas och därefter fastställas.

Bodens kommun framhåller att ledningsansvaret bör ligga hos resp. kommuns räddningschef. Han känner bäst till de lokala förhållandena och är bäst skickad att vidta nödvändiga åtgärder. Här finns ingen tid över för inläsning av räddningsplaner för någon utomstående räddningsledare. Ti- dig information om en hotande katastrof är enligt kommunen av avgöran- de betydelse om en evakuering ska kunna genomföras enligt planerna. Här ställs stora krav på dammägaren Vattenfall att informationen lämnas till kommunen i så god tid att förberedelser för planens genomförande hinner genomföras internt. Det är av största vikt att så korrekt information som möjligt lämnas till kommunerna inför planläggningsarbetet. Flodvågsstu— dier behöver genomföras för de största älvarna som underlag för bered- skapsplanering. Flera andra remissinstanser bl.a. Vattenfall, Vattenregle- rings/öretagen och länsstyrelsen i Västernorrlands län understryker'beho- vet av tlodvågsstudier för att klarlägga konsekvenserna av dammbrott.

7.2. Älvcentraler

Utredaren ansluter sig till SM Hlas förslag om älvcentraler och föreslår att institutet ges i uppdrag att förhandla med berörda intressenter i avsikt att upprätta älvcentraler där så bedöms nödvändigt. När det gäller finansi- eringen bör SMHI förhandla med berörda parter för att söka uppnå god- tagbara ekonomiska lösningar för varje älvcentral. Flertalet remissinstanser tillstyrker eller framför inga erinringar mot förslagen. Statens energiverk anser dock att de-föreslagna älvcentralernas organisa— tion, uppgifter och föreslagna koppling till befintliga reglerings- och kraft- ' företag bör utredas närmare innan beslut fattas. SMHI är berett att inrätta älvcentraler i enlighet med sitt förslag om 72

• Sida 73
•  Original

framtida hydrologisk prognos- och varningstjänst under förutsättning att Prop. 1988/89: 1 16 finansieringsfrågorna kan lösas. SMHI delar utredarens uppfattning att Bilaga 1.2 prognos- och varningstjänsten bör vara lokalt förankrad men förutser problem om ansvaret för älvcentralen läggs på vattenförbund eller liknan- de som saknar operationell kompetens och som saknar personal för konti- nuerlig bevakning. Frågan om var ansvaret för älvcentralerna skall läggas får i praktiken avgöras från fall till fall. SMHI understryker vidare behovet av utbildning och övningar för personal vid länsstyrelsernas försvarsenhe- ter och kommunernas räddningskårer. Särskilda insatser är nödvändiga för att mottagarna rätt ska kunna tolka och dra konsekvenserna av de prognoser och varningar som utfärdas av den hydrologiska prognos- och varningstjänsten.

Svenska krajlverks/öreningen har inget att erinra mot utredningens för- slag att i större vattendrag inrättas s.k. älvcentraler. Enligt besked från regleringsföretagen är dessa beredda att påtaga sig denna uppgift för de vattendrag där de är företrädda. Beträffande de outbyggda älvarna bör på så sätt som föreslås i betänkandet lokala intressen engageras via s.k. vattenförbund.

Statens räddningsverk motsätter sig inte att älvcentraler inrättas i linje med SMHI:s och utredningens förslag. Verket anser att SMHI bör svara för statens bistånd så att älvcentraler kommer till stånd, men om stöd måste utgå ur det extra skatteutjämningsbidraget måste statuterna för dessa ses över och beloppet höjas.

RR Vtillstyrker att SMHI ges ett uttalat ansvar för att bevaka och varna för extrema hydrologiska situationer samt att prognos- och varningstjäns- ten byggs ut. RRV anser det dock vara enklast om utbyggnaden helt finansieras över statsbudgeten i stället för att SMHI skall förhandla om bidrag till sin prognos- och varningstjänst med de berörda intressenterna i olika älvområden. Omfattningen av utbyggnaden bör prövas i anslutning till SMHIs anslagsframställning.

Statskontoret anser att frågan om inrättandet av älvcentraler inte kon- kretiserats tillräckligt i betänkandet för att ligga till grund för ett regerings- uppdrag till SMHI. Frågan om älvcentralernas finansiering är oklar både från principiell och praktisk synpunkt. Behovet av att överväga lämpliga former för finansieringen av älvcentralerna innan statsmakterna beslutar understryks ytterligare av att SMHI i ökande utsträckning skall bedriva sin verksamhet med full kostnadstäckning. Enligt statskontoret bör centraler av detta slag initieras och även finansieras av ägarna till vattenanlägg- ningarna. SMHI:s roll bör i första hand vara att mot ersättning ansvara för datainsamling, prognosverksamhet m.m. '

Vattenfall är positiv till denna utbyggnad av prognos- och varningstjäns- ten och är berett att förhandla med SMHI om den närmare utformningen och genomförandet av förslaget.

Vattenreg/erings/öretagen är beredda att förhandla med SMHI om den ' närmare utformningen och om genomförandet av förslaget". Härvid bör SMHI:s förslag. som bifogats dammsäkerhetsutredningen. utgöra en ut- gångspunkt men får inte vara bindande för parterna vid förhandlingen. - - - 73

• Sida 74
•  Original

8. Forskning Pr'op. 1988/89: 116

_ _ . _ . Bilaga 1.2 Utredaren redowsar följande behov och inriktning av fortsatt forskning.

— Dammsäkerhet — nuvarande insatser av bl.a. kraftföretagen är i stort sett tillfredsställande. Räddningsverket bör kunna svara för komplette- rande åtgärder. — Förebyggande åtgärder — vissa studier av generell art rörande organisa- toriska frågor. bcrcdskapsplancring etc. kan vara önskvärda och bör kunna finansieras genom räddningsverkets anslag för översiktliga un- dersökningar. — Hydrologi. prognosmetodik m.m. — tillämpad forskning rörande sam- banden mellan översvämningar och hydrologi, meteorologi, m.m. är ett för samhället angeläget område. SMHI bör ges ett övergripande ansvar för översvämningsorienterad forskning. SMHI bör härvid samråda med berörda myndigheter, SLU och VASO.

Förslagen kommenteras av SMHI. statens räddningsverk, SL U, Vatten- fall. RR V, m.fI. '

SMHI delar utredarens uppfattning om behovet av fortsatt forskning om orsakssammanhangen kring extrema flöden. Genom VASO/HUVA (Vat- tenregleringsföretagens samarbetsorgan/Hydrologiskt utvecklingsarbete) har det hittills varit möjligt att genomföra studier av direkt intresse för vattenkraftindustrin. Forskning av mer allmänt samhällsintresse har varit svårare att finansiera. Områden som får anses speciellt intressanta att studera är skogsbrukets hydrologiska konsekvenser, regionala effekter av långsiktiga globala klimatförändringar samt statistisk analys och bedöm- ning av mycket extrema flöden med liten sannolikhet. Studier av de samlade konsekvenserna av en dammolycka i ett komplicerat vattenkraft- system är också angelägen uppgift som inte täcks av VASO/HUVA. Även forskning och studier kring effekter av omfattande jordskred ned i älv (tillfällig dämning) eller ned i vattenmagasin (flodvågsverkan mot och över dammkropp) bör studeras i detta sammanhang. Studier kring kvantitativa nederbördsprognoser och tillämpningar av radarteknik för mätning av arealnederbörd och för kortsiktiga nederbördsprognoser representerar ock- så angelägna områden. SMHI är berett att utarbeta ett program för ett särskilt forskningsområde på det sätt som skisseras i utredningen samt att i framtiden ha det övergripande ansvaret för programmets genomförande.

SLU anser att ökad forskning behövs som underlag för planering av avverkning och dikning inom avrinningsområden. Grundläggande hydro- logisk utbildning bör ligga vid universiteten. SMHI bör inte ensidigt tillde- las ansvar för forskning inom skogs- och jordbrukssektorn. Vad avser undersökningar av skogsavverkningar och dikningar bör forskningen helt naturligt ligga vid SLU med den mark-, skogs-, lantbruks- och grundvat- tenkompctens som finns där tillsammans med kunskap om både meteoro- logi och avrinning. Detta speciellt vad avser små områden. som i första hand föreslås prioriteras. En förstärkning av skogshydrologiforskningen behöver ske.

Vattenfall framhåller att forskning rörande dammsäkerhet bedrivs inom kraftindustrin. Rent principiellt kan hävdas att det för ett område av 74

• Sida 75
•  Original

allmänt samhällsintresse som dammsäkerhet bör finnas möjligheter till PFOP- 1988/891116 finansiering av forskning från organ som står fria från partsintressen. Bilaga 1-2 Utredaren finner dock inte skäl att föreslå någon ändring men pekar på möjligheten att räddningsverket finansierar viss forskning, särskilt sådant som rör tillförlitligheten av vitala övervakningssystem. Detta skulle ses som ett komplement till vad kraftindustrin, enligt utredarens uppfattning, på ett förtjänstfullt sätt redan gör. Vattenfall har ingen erinran mot kom- pletterande utvecklingsinsatser av det slag som föreslås.

Statens räddningsverk anser att det kommer att krävas ytterligare resur- ser och utbyggnad av nuvarande forskningsprogram om ytterligare uppgif- ter läggs på verket.

Svenska kraftverks/öreningen framhåller att stödet till högskolorna har ökat inför kommande treårsperiod. Det är enligt föreningens mening av stor vikt att högskolorna får ökade statliga resurser (t. ex. från räddnings- verket) för fristående, grundläggande forskning. Även SMHI bör, som föreslagits i betänkandet, få utökade resurser för forskning inom hydrolo- giområdet.

RR Vanser inte att det är lämpligt att SMHI, som utredaren föreslagit, får ansvaret för ett forskningsprogram som inkluderar såväl forskning och utveckling inom SMHI som stöd till andra institutioner, eftersom dessa konkurrerar med SMHI om uppdrag. RRV föreslår i stället att räddnings- verket ges ett övergripande ansvar för stöd till forskning och utveckling vad gäller såväl dammsäkerhet som översvämningsskydd.

Statskontoret anser att frågan om huvudmannaskap för forsknings- och utvecklingsarbetet inte har belysts tillräckligt i betänkandet. Kraven på ökad affärsmässighet i SMHI:s verksamhet gör det angeläget att kunna definiera vem som är beställare. vem som skall fullgöra uppgiften och hur den skall finansieras. Frågan om huvudmannaskap för översvämningsori- enterad forskning bör anstå till dess ovan nämnda frågor har klarlagts.

9. Övriga frågor

RR V konstaterar att utredaren bedömt att merkostnaden blir måttlig för att höja dammsäkerheten, men har inte kvantifierat kostnadskonsekven- serna vare sig för kraftindustrin eller de statliga tillsynsmyndigheterna. Enligt RRV:s uppfattning kommer de föreslagna lagändringarna i sig inte medföra någon större kostnadsökning. Däremot kan skärpta regler utfär- dade av dammsäkerhetsnämndcn — eller som RRV föreslagit räddnings- verket — komma att medföra en icke oväsentlig kostnadsökning. Sådana regler skall enligt bestämmelser i begränsningsförordningen (1987: 1347) kostnadsberäknas. RRV anser att det i den kommande propositionen med förslag till ändringar av vattenlagen särskilt bör anges att begränsningsför- ordningen gäller för myndighetsregler om dammsäkerhet.

Svenska krajiverksjöreningen betonar att vissa åtgärder kan bli mycket kostsamma, t. ex. ombyggnader av dammarnas avbördningsanordningar.

• Sida 76
•  Original

MILJÖ- OCH ENERGI- REGERINGSBESLUT Prop. 1988/89:116 DEPARTEMENTET 1988-04-28 Bilaga 1.3

Länsstyrelsen i Skaraborgs län Länsstyrelsen i Värmlands län Länsstyrelsen i Örebro län Länsstyrelsen i Västmanlands län Länsstyrelsen i Kopparbergs län Länsstyrelsen i Gävleborgs län Länsstyrelsen i Västernorrlands län Länsstyrelsen i Jämtlands län Länsstyrelsen i Västerbottens län Länsstyrelsen i Norrbottens län

Redovisning av den fortsatta utbyggnaden av mindre vattenkraftverk

Regeringen uppdrar åt länsstyrelserna i berörda län att redovisa aktuell utbyggnad av mindre vattenkraftverk i resp. län. För uppdraget skall gälla de riktlinjer som anges i bifogad promemoria.

Uppdraget skall redovisas till regeringen (miljö- och energidepartemen- tet) senast den I september 1988.

På regeringens vägnar

Birgitta Dahl

Marianne Abdon

• Sida 77
•  Original

MILJÖ- OCH ENERGI- PM Bilaga till Prop. 1988/89:116 DEPARTEMENTET 1988-04-28 regeringsbeslut Bilaga 1.3 1988-04-28 nr 31

Fortsatt utbyggnad av mindre vattenkraftverk

Bakgru nd

Riksdagen har i 1985 års energipolitiska beslut (prop. 1984/852120, NU 30. rskr. 362) lagt fast riktlinjer för fortsatt utbyggnad av små vattenkraft- verk. '

Riksdagen beslutade att det i den plan för vattenkraftsutbyggnad som . syftar till att uppnå utbyggnadsmålet 66 TWh/år till mitten av 1990-talet skall ingå byggande av små vattenkraftverk motsvarande 0.4 TWh/år. I propositionen (sid. 144) framhöll föredragande statsrådet att en utbyggnad av små vattenkraftverk i helt orörda älvar och älvsträckor kan medföra svårigheter med hänsyn till konflikterna med motstående intressen samt kan vara svår att få till stånd med hänsyn till kostnaderna. Föredraganden bedömde att små vattenkraftverk i första hand har förutsättningar att uppföras i anslutning till befintliga regleringar och att det finns ett stort antal dammar som kan utnyttjas för sådana kraftverk. Dessa dammar är i många fall beroende av insatser för att vidmakthållas varför installation av små vattenkraftverk kan vara en möjlighet att få till stånd erforderliga åtgärder.

Riksdagen har beslutat om särskilda riktlinjer för utbyggnad av kraft- verk i sådana vattenområden och älvsträckor som omfattas av bestämmel- serna i 3 kap. oå lagen (1987112) om hushållning med naturresurser m.m. (NRL) (prop. 1985/863, BOU [986/87z3. rskr. 34). Bestämmelserna inne- bär bl.a. att kraftverk endast får komma till stånd där i undantagsfall. nämligen under förutsättning att de endast förorsakar obetydlig miljö- påverkan. '

Tillkomsten av vattenkraftverk prövas enligt vattenlagen (l983:29l). VL. Denna prövning görs av vattendomstolen. En dom meddelad av vattendomstolen kan överklagas till vattenöverdomstolen. Vattenöver- domstolcns domar kan överklagas till högsta domstolen.

Regeringen skall i vissa fall pröva tillåtligheten av vattenkraftverk. Det gäller alla kraftverk med en installerad generatoreffekt av minst 20000 kW. Regeringen kan också genom särskilt beslut förbehålla sig prövningen av tillåtligheten av mindre vattenkraftverk innan vattendomstolen har meddelat dom. Framställning till regeringen om sådant förbehåll görs i normalfallet av kammarkollegiet.

Plan- och bygglagen (1987: 10) samt NRL. som båda trädde i kraft den I juli 1987. har gett kommunerna möjligheter till ett ökat inflytande över tillkomsten av vattenkraftverk. Länsstyrelserna har tillsyn över hushåll- ningen med naturresurser inom resp. län.

• Sida 78
•  Original

Riktlinjer för uppdragets genomförande PI'Op. 1988/89: 1 16 Den utbyggnad av mindre vattenkraftverk som aktualiserats under senare Bilaga 1'3 tid har i vissa fall medfört konflikter i förhållande till motstående intres- sen. Det gäller särskilt sådana projekt som avser helt opåverkade vatten- drag eller biflöden till redan exploaterade älvar. Mot denna bakgrund finns det anledning för regeringen att få en mera samlad bild av aktuella projekt.

Berörda länsstyrelser bör därför ges i uppdrag att till regeringen översikt- ligt redovisa de mindre vattenkraftsprojekt. som har aktualiserats av kraft- företag, privatpersoner m.fl. I de fall länsstyrelserna kan överblicka planer på utbyggnad som senare kan komma att aktualiseras bör även dessa redovisas. Länsstyrelserna förutsätts göra denna redovisning i samverkan med berörda kommuner. En redovisning av denna karaktär bör kunna genomföras inom ramen för befintliga resurser och utnyttja det underlag som utarbetats i samband med de damminventeringar som länsstyrelserna i flertalet län har genomfört.

Redovisningen bör innefatta en översiktlig beskrivning av den inverkan på motstående intressen, bl. a. skador på fauna och fiske, som ett genomfö- rande av olika projekt kan medföra. I den mån redovisade vattenkrafts- projekt berörs av ställningstaganden i kommunernas fysiska planering för berörda områden, bör dessa ställningstaganden redovisas.

Även övriga länsstyrelser i landet bör beredas tillfälle att inkomma med en redovisning. Uppdraget bör redovisas senast den 1 september 1988.

• Sida 79
•  Original

Bilaga 1.3

Länsstyrelsernas redovisningar av den fortsatta utbyggnaden av mindre vattenkraftverk

Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Sammanfattning

De mindre vattenkraftprojekt som är eller kan bli aktuella i Skaraborgs län utgörs nästan uteslutande av renovering eller utbyggnad av befintliga kraftverk. Endast i några enstaka fall skulle ytterligare fallsträckor behöva tas i anspråk exempelvis vid Ettak i Tidaholms kommun. En utbyggnad vid Ettak ifrågasätts dock ur naturvårdssynpunkt.

Uttag av elkraft genom iståndsättning av raserade dammar och liknande och upprustning av befintliga byggnader kan innebära positiva åtgärder från natur- eller kulturvårdssynpunkt, under förutsättning att upprust- ningen sker med hänsynstagande till natur- och kulturvärdena. Vissa an- läggningar kan ha ett sådant antikvariskt värde att befintlig utrustning för kvarn eller kraftverk bör bevaras intakt. Klassificeringen A och B medför att antikvarisk medverkan bör ske vid förändringar.

Från fiskets intresseorganisation kommer vid varje utbyggnadstillfälle att krävas att eventuellt problem rörande vandringshinder samt lek- och uppväxtområden löses på ett för fiskeintressenter godtagbart sätt.

Den potentiella energiproduktion som skulle kunna åstadkommas ge- nom kraftutbyggnad av mindre vattenkraftverk utgörs av ca 40 GWh årligen.

Inledning

Länsstyrelsen i Skaraborgs län har sedan slutet av 1970-talet ägnat möjlig- heterna till ökat utnyttjande av den .mindre vattenkraften i länet stor uppmärksamhet.

Genom utredningar och inventeringar av länets vattendrag utförda på länsstyrelsens uppdrag och på initiativ från annat håll har i detalj klarlagts renoverings- och utbyggnadsmöjligheterna tillsammans med tekniska be— skrivningar och investeringskostnader i åarna Tidan, Flian, Lidan, Nossan med biflöden. Totalt har utbyggnadspotentialen beräknats till ca 50 GWh i länets vattendrag. Under 1980-talet har ett antal renoverings- och utbygg- nadsprojekt genomförts.

Vattendragen till Vättern och Vänern inom Skaraborgs län har invente- rats på uppdrag av Fiskenämnden i Skaraborgs län 1980 och 1984. En särskild inventering av harrförande åar till Vättern har genomförts 1987. Dessa inventeringar belyser vattendragens fiskeribiologiska värden.

Uppdragets genomförande

Uppdraget har genomförts på så sätt att kontakt tagits med länets kommu- ner och kommunala elföretag angående kännedom om eventuella renove- rings- och/eller utbyggnadsprojekt och angående eventuella restriktioner

• Sida 80
•  Original

från plan-, miljö- och hälsoskyddssynpunkt. Från Vattenfall och Gull- PTOD- 1988/891116 spångs Kraft AB samt från lokala eldistributionsföretag. har inhämtats Bilaga 1-3 uppgifter. Det begränsade tidsutrymmet har inte medgett kontakter med enskilda kraftverks- eller fallägare. Detta kan medföra att enstaka projekt inte redovisats här som aktuella för renovering eller liknande genom bristande kännedom hos kontaktade organ. Den på länsstyrelsen utarbetade damminventeringen har utnyttjats för att beskriva s.k. motstående intressen när det gäller hinder för fisket, kulturminnesvården och allmänna naturvården. Länsstyrelsens redovisning av riksintressen för naturvård och friluftsliv samt pågående våtmarksinventering har granskats och resultatet belyses i bifogade tabeller under anmärkningarl.

Resultat

Resultatet av uppdraget redovisas i bifogade tabeller. Här redovisas för varje berörd kommun de fallsträckor eller kraftverk som är föremål för projektering eller på ett preliminärt stadium planeras för utbyggnad etc. (Kolumn 1: "planerade projekt"). Vattendomar föreligger ej eller andra klargöranden rörande utbyggnadsvillkor. '

Dessutom redovisas de potentiella projekt som redovisats i ovan nämn- da inventeringar och utredningar (Kolumn 2: ”tänkbara projekt och inven- teringar/utredningar").

Av tabellerna framgår att de s.k. planerade projekten (enl kolumn 1) skulle representera en kraftproduktion av ca 10 GWh. Samtliga innebär renoveringar eller ombyggnader av tidigare kraftverk och utgör vandrings- hinder för lokalt storvuxen öring. Några bedöms ha stora naturvärden och kräver visst behov av föreskrifter beträffande markanvändningen. Vissa antikvariska intressen föreligger, främst beträffande Tidaholms bruk.

Dc potentiella "tänkbara projekten" etc. enligt kolumn 3 representerar en kraftproduktion av ca 30 GWh (uppgifter om kraftproduktion saknas för några fallsträckor).

Liksom när det gäller förutnämnda projekt utgör dessa renovering eller utbyggnad av tidigare kraftverk. [ något fall, framförallt Ettak (Tidaholms kommun). innebär det tidigare utredda projektet ianspråktagande av en längre fri fallsträcka, som ifrågasätts ur naturvårdssynpunkt. De tänkbara projekten Herrtorp och Svansvik kan även ifrågasättas ur naturvårdssyn- punkt. För samtliga fallsträckor med något undantag. gäller vandringshin- der för storvuxen öring oeh visst behov av föreskrifter angående markan- vändningen eller särskilt hänsynstagande till naturvärden. Befintliga an- läggningar har i allmänhet kulturhistoriskt värde; varav några synnerligen stort bl. a. Holma (Tidaholms kommun). och vissa kvarnar i framför allt Flian.

' Bilngorna till yttrandet tas in som underbilaga l här. 80

• Sida 81
•  Original

Länsstyrelsen i Värmlands län: PYOD- 1988/89: 1 16

, _ _ _ _ Bilaga 1.3 För Värmlands län kan följande redOVisas:

Filipstads kommun

En utredning påbörjas 1989 om en återuppbyggnad av tre utrivna kraft- verk i ett mindre biflöde (Finnshyttebäeken) till Timsälven. Huvudman är det kommunala elverket. Inga konflikter förutses, då det är fråga om att nyttja tidigare använda lägen. Kils kommun

Utbyggnad av Fryksforsen i Norsälven pågår. Inga konflikter. Prövat av vattendomstolen. Huvudman är Uddeholm Kraft AB. Munkfors kommun .

Nuvarande Uddeholm Kraft AB inkom under 1980 med ansökan om avstyckning av två fastigheter i Ranån (biflöde till Klarälven) för att anlägga minikraftverk. Ingenting har hänt sedan dess. Kommunen re- dovisar ingenting om eventuella konflikter eller ställningstaganden i den kommunala fysiska planeringen. Sunne kommun

Inga projekt är planerade att bli utförda inom överskådlig tid. Kommu-

nen avser att inventera förutsättningarna att bygga mindre vattenkraft- verk. En preliminär bedömning ger vid handen att det skulle finnas möjligheter att bygga ut för en produktion av 3—5 GWh/år inom kom- munen. Säffle kommun

Två projekt är aktuella i Byälvens biflöde Lillälven. Viks/ons innebär en effektivisering av befintlig station. För Kyrkebol har hittills endast gjorts översiktliga kalkyler och kostnadsberäkningar. Viss konflikt kan förut- ses med fiskeintresset. På den fallsträcka, som planeras bli utnyttjad, finns idag två hålldammar. Huvudman är i båda fallen Säffle elverk. Årjängs kommun '

Huks/ället i Silbodalsälven ägs av en privatperson (Tore Hallberg, Göte- borg), som förvärvat fallet i avsikt att uppföra ett minikraftverk på platsen. Det har tidigare funnits ett kraftverk där. Ett kraftverk beräknas bli driftklart inom två års tid. Övriga kommuner

Inga kända utbyggnadsplaner. I samband med den damminventering som utfördes i länet 1982—83 redovisades fem lägen för möjliga kraftverk i anslutning till befintliga ' dammar. Beträffande dessa kan följande nämnas:

Sillingsfors

(Byälven, Lillälven; Säffle kommun). Flera förfrågningar har kommit om möjligheterna, men såvitt' bekant har inte något konkret blivit utfört. Långserud = Kyrkebol ovan. Hedarna (Norsälven, Björkan; Sunne kommun). Inga förfrågningar. Tidafors

(Klarälven, Mölnbackaån; Karlstads kommun). Uddeholm Kraft AB, som sannolikt äger dammen, har visat visst intresse att bygga en kraft-'

- 8 station. I

• Sida 82
•  Original

Bilaga 1.3

Alstrum (Alsterälven; Karlstads kommun). Dammen upprustad. men maskineri- et är oförändrat.

Länsstyrelsen i Örebro län:

Som underlag för redovisningen utgår länsstyrelsen dels från 1980 års damm- och kraftverksinventering och en nu pågående sammanställning av kraftverksindustrin, dels från de löpande kontakter med kraftverksföre- tagen som länsstyrelsen numera har som tillsynsmyndighet enligt vatten- lagen. Remisstidens förläggning till sommarens semestertid har gjort att länsstyrelsen bedömt det mindre meningsfullt att försöka samla in uppgif- ter och synpunkter från kraftverksföretag och kommuner i någon form av remissförfarande.

Länsstyrelsens kunskap om krattverksindustrin 1980 års damm- och kraftverksinventering

På uppdrag av regeringen utförde länsstyrelsen år 1980 en omfattande inventering av länets dammar. Som en del av detta arbete gjordes i samarbete med branschorganet Örebro läns elektriska förening en invente- ring och sammanställning av kraftverken. Samtidigt gjordes en invente- ring. värdering och rangordning från naturvårdssynpunkt av länets få kvarvarande forssträckor. Kraftverksinventeringen visade att det i länet fanns 76 kraftverk i drift med en sammanlagd utbyggd effekt av 90 MW och sammanlagd produktion av 370 GWh/år.

SOm en del av arbetet med inventeringen bedömdes utbyggnadsförut- sättningarna. En utbyggnad av'22 st befintliga kraftverk skulle kunna ge 8 MW resp. 31 GWh/år medan 16 nya kraftverk med rimlig lönsamhet skulle kunna ge 5 MW och 26 GWh/år. Dessutom bedömdes att det med tveksam lönsamhet skulle kunna byggas ytterligare 22 nya kraftverk som skulle kunna ge 2,5 MW resp. 11 GWh/år. Den maximala utbyggnadsmöj- ligheten för länets vattendrag bedömdes således till 17,5% med avseende på effekt och l6,6% med avseende på energiproduktion. Som nya kraft- verk bedömdes i detta sammanhang alla som skulle byggas på platser där inget verk då var i drift, alltså även dammlägen där det tidigare funnits kraftverk, kvarn eller annan vattenkraftanläggning.

Bland länets vattendrag hade Gullspångsälven—Svartälven en helt do- minerande ställning med 66 % av energiproduktionen. Där fanns också ett antal (14 st) kraftverk med större effekt än 1.5 MW vilket brukar betraktas som gränsen för s.k. minikraftverk. I länets övriga vattendrag fanns endast ett kraftverk i denna storlek. Av länets energiproduktion kom 60 % från de 15 stora kraftverken och 40% från de 61 s.k. minikraftverken.

1986 — 88 års kraftverkssammanställning

Den ännu inte helt slutförda sammanställning som länsstyrelsen arbetar med visar att det nu finns 110 kraftverk i drift i länet. Antalet kraftverk i

• Sida 83
•  Original

drift har således ökat med 57% under perioden 1980—88. Möjligen kan Pl'OP- 1988/893 116 några kraftverk i drift ha förbisetts vid 1980 års inventering vilket minskar Bilaga 1-3 ökningstakten något. Dessutom har under samma period 10 befintliga kraftverk byggts ut till större produktion.

Den sammanlagda effekten i länets kraftverk uppgår numera till 101 MW och den sammanlagda energiproduktioncn till 450 GWh/år. Detta innebär en ökning sedan 1980 med 12% med avseende på effekt. Av detta effekttillskott ligger ca 7 MW på de 44 nystartade kraftverken och ca 4 MW på om- och tillbyggnad av 10 st befintliga kraftverk. Av de nya kraftverken är huvuddelen uppförda vid befintliga gamla dammar och endast 3 st uppförda i nya lägen eller vid tidigare helt raserade dammar.

Av de i 1980 års inventering upptagna 22 utbyggnadsprojekten har 7. st kommit till utförande samtidigt som 3 st då inte förutsedda utbyggnads- projekt kommit till utförande. , ,

Av de i 1980 års inventering upptagna 16 nybyggnadsprojekten med sannolik lönsamhet har 5 st kommit till utförande. Dessutom har 39 nya kraftverk med då tveksam lönsamhet eller då inte förutsedda nybyggnader kommit till utförande.

Sammanfattningsvis har ca 70% av den år 1980 beräknade utbyggnads- potentialen i länets vattendrag kommit att tas i anspråk under 1980-talets intensiva utbyggnadsperiod även om det till en del skett i andra lägen än som då förutsågs. En betydande utbyggnadspotential återstår därför fortfa- rande.

Utbyggnadsgraden i länets vattendrag

[ samband med pågående kraftverkssammanställning har länsstyrelsen beräknat utbyggnadsgraden i länets vattendrag. I de största vattendragen med en medelvattenföring större än 20 m-l/S är utbyggnaden närmast total med 96 % av fallhöjden bunden i kraftverks- dammar.

1 de större åarna med en medelvattenföring mellan 10 och 20 m3/S är 76 % av fallhöjden utnyttjad för kraftproduktion och något mera, 82% bunden i dammar.

I de mindre åarna med medelvattenföring 3— 10 m3/S är också utbygg- nadsgraden hög med 65% av fallhöjden utnyttjad för kraftproduktion och 81 % bunden i dammar.

I de minsta åarna (1—3 m3/S) är utnyttjandegraden lägre men ändock förhållandevis hög med 53% av fallhöjden utnyttjad för kraftproduktion och 63% bunden i dammar.

Av de minsta vattendragen, bäckarna med en medelvattenföring mindre än 1 m3/S har endast en del kunnat tas med i inventeringen. Förhållandena i de största bäckarna är ungefär de samma som i de mindre åarna med omkring hälften av fallhöjden utnyttjad.

Vid bedömning av ovanstående siffror bör observeras att ju mindre vattendragen är ju vanligare är förekomsten av långa, svagt forsande sträckor som rimligen inte kan vara möjliga att utnyttja för kraftproduk- tion. 83

• Sida 84
•  Original

Ovanstående siffror ger vid handen att förekomsten av dammar i större PFOP- 1988/89! 1 16 vattendrag, som nu inte används för kraftproduktion, men som skulle Bilaga 1-3 kunna göra det utan alltför stora miljökonsekvenser, är begränsad. Siffrorna visar också att naturtypen forsande vattendrag med sitt speci- ella växt- och djurliv redan är hårt exploaterad, särskilt i de större vatten- dragen. och att varje ny utbyggnad riskerar att ta bort en betydande del av det som finns kVar av den naturtypen.

Erfarenheter av I 980-talets kraftverksutbyggnad ' Länsstyrelsens olika roller

Under 1980-talets snabba kraftverksexpansion har länsstyrelsens roll i sammanhanget successivt förändrats. Från att ha varit en närmast helt utanförstående myndighet har nu länsstyrelsen blivit en av de flesta intres- senter accepterad samrådspartner i samband med planerade om-, till- eller nybyggnader. En av länsstyrelsens huvuduppgifter är att vid tillstånds- prövningen i vattendomstol företräda allmänna intressen som naturvård och kulturminnesvård medan fisket fortfarande företräds av fiskeristyrel- sen. Formellt företräds de allmänna intressena av kammarkollegiet med länsstyrelsen som sakkunnigt biträde, men i praktiken får länsstyrelsen i flertalet fall ensam föra natur- och kulturminnesvårdens talan i domstolen utan att ha formella befogenheter för detta, vilket dock i allmänhet accep- teras av domstolen.

Domstolarna sätter allt oftare ut villkor i vattendomarna som över- lämnar bedömningar och godkännanden till länsstyrelsen.

Länsstyrelsens andra huvudroll i kontakten med kraftverksföretagen är som tillsynsmyndighet enligt vattenlagen. Alltsedan denna uppgift lades på länsstyrelsen genom nya vattenlagen har arbetsuppgifterna ökat och klago- mål över vattenregleringar och liknande går nu allt oftare via länsstyrelsen som får utreda och begära rättelse.

Prövningen i vattendomstolarna

Av de 54 kraftverk som byggts om eller byggts nya under 1980-talet har endast 14 st kommit att prövasi vattendomstol. I övriga fall har företaga- ren ansett sig ha stöd av äldre domar eller av gammal hävd för att uppföra anläggningarna utan prövning i vattendomstolen. I de fall samråd har skett har länsstyrelsen oftast förordat prövning i vattendomstolen men saknar möjlighet att föreskriva eller på annat sätt tvinga företagaren till en sådan prövning vilket 'ger länsstyrelsen som tillsyndsmyndighet en svag ställning i utbyggnadsfallen.

I de fall ny- eller utbyggnaderna prövats i vattendomstol har länsstyrel- sen i två fall ifrågasatt tillåtligheten av utbyggnaden av naturvårdsskäl men i båda fallen utan att kunna övertyga vattendomstolen om värdet av den natur som Skulle gå förlorad. Detta trots att de båda forssträckorna be- dömts som tillhörande länets 5 värdefullaste forssträckor.

] övriga vattendomstolsärenden har länsstyrelsen inte ifrågasatt tillåtlig- heten men i en del fall föreslagit mer eller mindre långtgående villkor om 84

• Sida 85
•  Original

t.ex. minivattenföring, regleringsamplituder och massuppläggning. Vat- Prop. 1988/892116 tendomstolarnas accepterande av sådana krav har varit mycket begränsad Bilaga 1.3 i de fall kraftverksföretagaren bestritt länsstyrelsens yrkanden. Överhu- _ vudtaget är länsstyrelsens erfarenhet att den allmänt accepterade natur- vårdshänsynen som nu också finns inskriven i vattenlagen har mycket svårt att vinna gehör inom vattendomstolarnas beslutsområden.

Av de 54 kraftverken som byggts om eller byggts nya under 1980-talet har 7 st medfört skador av betydelse på naturområden med höga naturvär- den som finns upptagna i länsstyrelsens naturvårdsplan och i kommuner- nas översiktsplaner. Ytterligare 11 kraftverk har medfört förlust från na- turvårdssynpunkt utan att områdena är upptagna i naturvårdsplanen. I övriga 36 fall har såvitt länsstyrelsen känner till utbyggnaden kunnat ske utan större förluster från naturvårdssynpunkt.

Vattendomarnas efterlevnad

Länsstyrelsens erfarenhet av vattendomarnas efterlevnad är tyvärr inte enbart positiv. Det förekommer alltför ofta att kraftföretagen efter den ofta detaljerade prövningen i vattendomstolen bygger på mest praktiska sätt utan att ta hänsyn till vad som fastlagts i domen. Det är faktiskt inte ovanligt att utsedda byggentreprenörer är helt ovetande om domarnas innehåll och därför utför rensningar och nolltappningar som inte bara strider mot domen utan också kan få allvarliga följder för vattendragets växt- och djurliv.

Även i fråga om regleringar är det tyvärr inte ovanligt att kraftverksäga- re avstår från att följa domens bestämmelseri varje fall så länge som någon inte protesterar. I samband med reparationer och underhållsarbeten före- kommer det ofta att vattendragen helt stängs av praktiska skäl men med svåra effekter på djurlivet i nedanför liggande avsnitt av ån. Som tillsyns- myndighet har länsstyrelsen att tillse att gällande domar följs oavsett om det är enskilda eller allmänna intressen som berörs. Det faktum att någon tillsyn av domarnas efterlevnad inte förekommit före den nya vattenlagen gör dock att det tar tid och kräver resurser att öka kraftföretagens respekt för vattendomarna.

Miljökonsekvenserna av pågående kraftverksutbyggnad

Kraftverksutbyggnaden under 1980-talet har som ovan redovisats till över- vägande del skett vid befintliga dammar i form av tillbyggnad eller åter- uppbyggnad. Skadorna på naturen vid kraftverkslägct har därför i många fall varit av liten betydelse. Undantag har varit vid gamla dammar där det tidigare legat kvarnar eller bygdekraftverk. Där har man tidigare behövt utnyttja endast den brantaste delen av forsen och naturliga forssträckor med betydande naturvärden har ofta funnits kvar nedströms den gamla anläggningen. När man nu bygger nya kraftverk är det nästan alltid lön- samt att spränga bort dessa kvarvarande forsar för att få större fallhöjd till de dyra anläggningarna vilket medför att det sista av forsmiljön försvin- 85

• Sida 86
•  Original

ner. Inte i något fall har länsstyrelsen lyckats förmå vattendomstolen att Prop. 1988/89: 116 stoppa dessa ökade fallhöjder. - Bilaga 1.3

Länsstyrelsens erfarenhet av de återuppförda kraftverken visar att även om skador i kraftverksläget kan undvikas uppstår ofta skador i uppströms liggande regleringssjöar och bäckarna från dessa. Den gamla regleringsrät- ten i dessa har ofta inte använts de senaste 20—30 åren och såväl naturen som de kringboende har inrättat sig efter detta. Erfarenheten visar att även de minsta kraftverken måste utnyttja regleringsmöjligheterna till fullo för att bli lönsamma.

De nya kraftverk som uppförs förses nästan undantagslöst med automa— tik som medför någon form av korttidsreglering, i motsats till, eller i mycket högre utsträckning än de gamla bygdekraftverken som ensamma måste förse trakten med ström. I de fall det finns forsar eller snabbt rinnande vattendrag före nästa större sjö nedströms kraftverket får denna reglering av naturliga skäl svåra konsekvenser för livet i vattendragen. Inom länet finns väl dokumenterade fall där såväl laxörings- som kräftbe- stånd slagits ut i sådana lägen.

11989. Kolbäckens Kraft AB Vattendom finns 1 0 ] Bruksfallct'" 0.0 1

1989. Kolbäckens Kraft AB Vattendom finns 1989 Kolbäckens Kraft AB Vattendom finns

o-qo inl/t'? href—.... m......

9 0 :|:

Bultfallet' 38 15 52.2 1990 Vattenfall Vattendom finns Norrkvarn' 5 1 HUCIA'II'ÖIVNVIUH Ostanfors 0 4 ljlolmen 0.2 Ostuna O 4 1989 Vattenfall . Vattendom finns 1991 Vattenfall Ej prövad 1989 Vattenfall Vattendom finns

(”tr,—— FÖP—IM OOQO 000

A rbogaån ] äders

¹ 1990 Vattenfall Vattendom finns Grindberga 0.

13. Piteälven Vistån Sågforsen Älvsbyn Assar Nordebo 900 4.8 1.1 Avslag regeringen (1982)

14. Lillpiteälven Vid Lillpite Lillpite Piteå Lillpite Kvarn AB 510 1 7 5 I drift Lillpiteälven Vid Råbäcken Råbäcken Piteå Lillpite Kvarn AB 450 1.9 5.6 Tillstånd VD (1986)

Bilaga 1.3 Prop. 1988/89 116

• Sida 113
•  Original

Tabell 2 Sammanställning av aktualiserade utbyggnader av mindre vattenkraftverk %

Alvsystem Biflöde/ Benämning Kommun lntressent Effekt Års— Kost- Nuläge älvst räcka kW prod nad

GWh Mkr "___—___—

3. Sangisälvcn - Nedströms Sangis Haparanda Kalix Elverk AB 930 3.9 13.6 Ny förstudie pågår Lappträsk verk AB (Vattenfall), kommunen 9. Luleälven Flarkån '? ' Boden Vattenfall. Påbörjade proj tills vidare uppskjuten kommunen 20. Skellefte- Vid Bergnäs— Bergnäs Arjeplog Bastusels 500 2.9 9.7 Ansökan hos VD älven dammen Minikraftv Kraft AB Skellefte- Vid Arjeplog Sälla Arjeplog Arjeplogs 170 0 85 2,8 Ansökan diskute- älven Allmänning ras Skellefte- Vid Arjeplog Bjäckas Arjeplog Arjeplogs 670 2.93 13,6 Ansökan diskute-

älven Allmänning ras ___—___—

Bilaga 1.3 Prop. 1988/89 116

• Sida 114
•  Original

Kartbilaga 1 Prop. 1988/89: 116 Bilaga 1.3

Norrbottens län

KIRUNA

Lägen för behandlade mindre kraftverk enligt tab I sma ,,2 300000 1 Taipale 7 Krokfors o eo 40 60 Balm 2 Kattån 8 Kvarnån övre I———_|_—-—1—-———1 3 Teurajärvi 9 Kvarnån nedre 4 Rimojokk 10 Vistån LMKAHTDR 5 Anajokk ll Lillpite ...—:"I t...”-:. 6 Miessaurc 12 Råbäcken

Mindre kraftverk enligt mb 2 Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning av lantmäte- A Sangis D Sälla riverkct 1989-03-17. B Flarkån E Bjäekas Allmänt kartmaterial från Lantmäteriverket. Medgivande (' Bergnäs 89.0056. 114

• Sida 115
•  Original

Underbilaga 6 Prop. 1988/89:116

Bilaga 1.3 Utdrag ur 1nventer1ng av dammar 1 C-lan 3.3 Sammanfattning I nedanstående tabell redovisas för respektive vattendrag antalet befintliga — och möjliga lägen för kraftverk. För varje vattendrag anges den sam- manlagda installerade turbinelfekten och beräknade årliga medelenergi- produktionen i befintliga verk samt den utbyggnad som bedöms vara tekniskt möjlig med minst 100 kW effekt och uppskattad energiproduk- tion. I denna inventering har det antagits att 1.5 gånger medelvattenföringen är en lämplig utbyggnadsvattenföring. Vattendrag Befintliga kraftverk Möjlig utbyggnad Summa Antal Effekt Ener i Antal Effekt Ener i Antal Effekt Energi kW GW/ r kW GW/ r kW GWh/ År 53 Dalälven 4 171000 1005 1 1) 50000 51 5 221000 1056 54 Tämnarån 2 430 1,6 3 700 2.8 5 1 130 4,4 54/55 Strömarån — — — 56 Olandsån — — — 56/57 Hargsån — — — 57 Skeboån — — — 127 Sagån 1 215 1 2 480 1.9 3 695 2,9 128 ()rsundaån — — — 1 100 0,4 1 100 0.4 128/129 Mindre_yattcndrag mellan ()rsundaån och Fyrisån - 129 Fyrisån — — — 3 2) 605 2.4 3 605 2,4 Summa 7 171645 1007..6 10 51885 58,5 17 223 530 1066.l

• Sida 116
•  Original

Bilaga 2.1

Dammsäkerhetsutredningens lagförslag