om underrättelseskyldighet m. m. när utlänningar är berövade friheten.
Regeringens proposition dr 1988/89:774 (SE)
om underrättelseskyldighet m. m. när Prop utlänningar är berövade friheten. 1988/89- 74
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 8 december 1988. På regeringens vägnar
Ingvar Carlsson
Laila Freivalds
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att Sveriges internationella åtaganden rörande underrättelseskyldighet, besöksrätt m.m. enligt Wienkonventionen år 1963 om konsulära förbindelser och enligt bilaterala konsularkonventioner med fyra länder skall regleras i en ny lag. I samband därmed upphävs enligt förslaget en nu gällande bestämmelse om skyldighet att underrätta brittisk konsul.
Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1989.
I Riksdagen 1988/89. I saml. Nr 74
Prop. 1988/89: 74 Propositionens lagförslag
1¶Förslag till
Lag om underrättelseskyldighet m. m. när utlänningar är
berövade friheten.
Härigenom föreskrivs följande.
18 Om cn utlänning berövas friheten efter beslut av cen myndighet, skall den som ansvarar för verkställigheten av beslutet på begäran av utlänningen utan dröjsmål underrätta hans hemlands konsulat om frihetsberövandet samt vidarebefordra meddelanden från honom till konsulatet.
När cen utlänning har berövats friheten skall han utan dröjsmål upplysas om sin rätt alt begära att konsulatet skall underrättas om frihetsberövandet och om sina möjligheter att få meddelanden till konsulatet vidarebefordrade.
28 Om den som är berövad friheten inte motsätter sig det, skall hans hemlands konsul beredas tillfälle att besöka honom, samtala och brevväxla med honom samt sec till att han får hjälp att ta tillvara sin rätt.
38 Vid tillämpningen av I och 2 8§ skall iakttas vad som i lag eller annan författning annars är föreskrivet om rätt för den som är berövad friheten att ta emot besök eller att skriftligen eller muntligen utväxla meddelanden.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989. I den mån artikel 19 i konsularkonventionen den 14 mars 1952 med Storbritannien, artikel 26 i konsutarkonventionen den 5 mars 1955 med Frankrike, artikel 39 i celler första protokollet till konsularkonventionen den 30 november 1967 med Sovjetunionen eller artikel 16 i konsularkonventionen den 12 februari 1974 med Rumänien innehåller regler om underrättelseskyldighet och, såvitt gäller Storbritannien, besöksrätt som går längre än den nya lagens bestämmelser, tillämpas i stället de reglerna. Artiklarna och protokollet återges i bilagan till denna lag.
Bilaga
Konsularkonvention mellan Konungari- Consular Convention between The United
ket Sverige och Det Förenade Konungari- Kingdom of Great Britain and Northern
ket Storbritannien och Nord-Irland Ireland and The Kingdom of Sweden
KAPITEL V PART V
Allmänna konsulära uppgifter General Consular Functions
Artikel 19 Article 19
1. Konsul skall omedelbart av vederbö- (1) A consular officer shall be informed rande myndigheter inom territoriet underrät- immediately by the appropriate authorities
tas, då medborgare i den utsändande staten of the territory when any national of the inom konsulns distrikt anhålles eller häktas i sending state is confined in prison awaiting avvaktan på rättegång cller på annat sätt be- trial or is otherwise detained in custody rövas sin frihet. | within his district.
2. Konsul skall tillåtas att utan dröjsmål (2) A consular officer shall be permitted to besöka. enskilt samtala med samt ombesörja visit without delay, to converse privately rättshjälp åt medborgare i den utsändande with and to arrange legal representation for, staten, som sålunda är anhållen, häktad eller any national of the sending state who is so eljest berövad sin frihet för rättsförhandling- confined or detained for the purpose of any ar eller förhör eller som äger rätt att fullfölja proceedings or interrogations or who is entitalan i sin sak enligt de för ordinära rättsme- tled to appeal under the ordinary rules as to del gällande bestämmelserna om den tid the time within which an appeal may be inom vilken talan må fullföljas. Meddelande made. Any communication from such a nafrån sådan medborgare till konsuln skall utan tional to the consular officer shall be forwarddröjsmål vidarebefordras av territoriets myn- ed without delay by the authorities of the digheter. territory.
3. Efter anmälan hos vederbörande myn- (3) Without prejudice to the provisions of dighet äger konsul. utan att detta innebär paragraph (2) of this Article, when a national någon inskränkning i bestämmelserna under of the sending state is detained in custody in mom. 2, rätt att besöka medborgare i den pursuance of his sentence, the consular offiutsändande staten, som inom hans distrikt är cer within whose district he is detained shall, berövad sin frihet för att avtjäna frihetsstraff. upon notification to the appropriate authori- Sådant besök skall ske under iakttagande av ty, have the right to visit him. Any such visit de föreskrifter som gälla för den anstalt där shall be conducted in accordance with the fången är intagen. Emellertid skola sådana regulations in force in the institution in föreskrifter medgiva konsul skälig möjlighet which he is detained, it being understood, att träffa och samtala med medborgare i den however, that such regulations shall permit utsändande staten. reasonable access to and opportunity of
conversing with such national.
Artikel 37 Article 37
Konventionen skall ratificeras och ratifika- This Convention shall be ratified and the tionsinstrumenten utväxlas i London. Kon- instruments of ratification shall be exventionen skall träda i kraft på den trettionde changed at London. The Convention shall dagen efter ratifikationsinstrumentens utväx- enter into force on the thirtieth day after the ling och skall därefter förbliva i kraft intill date of exchange of the instruments of ratifisex månader från den dag då endera av de cation and shall continue in force until six Höga Fördragsslutande Parterna underrättat months from the date on which either High den andra om sin önskan att uppsäga kon- Contracting Party shall have given to the ventionen. other notice of termination.
Till bekräftelse härav hava ovannämnda In witness whereof, the above-mentioned befullmäktigade ombud undertecknat denna Plenipotentiaries have signed this Convenkonvention och därå anbragt sina sigill. tion and affixed thereto their seals.
Som skedde i Stockholm den 14 mars 1952 Done, in duplicate, at Stockholm, this i två exemplar, på engelska och svenska språ- fourteenth day of March 1952 in the ken, och skola båda texterna äga lika vitsord. English and Swedish languages, both texts
being equally authoritative.
+l Riksdagen 1988/89. I saml. Nr 74
Översättning
Convention consulaire entre la Konsularkonvention mellan République Francaise et le Royaume de Konungariket Sverige och Franska Suéde Republiken
TITRE IV KAPITEL IV
Attributions consulaires Konsuls befogenheter
Article 26 Artikel 26
Les consuls et agents consulaires seront in- Konsul och konsularagent skola, om de så formés, sur leur demande, par les autorités begära, av vederbörande myndigheter erhålla compétentes, de I'identité de Icurs ressortis- uppgifter om vilka medborgare i den utsänsants détenus dans leur circonsceription, sauf dande staten, som äro intagna i häkte eller si les intéressés s'y opposent. fångvårdsanstalt inom deras distrikt, utom i
fall då de intagna motsätta sig detta.
Les autorités compétentes informent im- Vederbörande myndigheter skola omedelmédiatement les consuls et agents consulaires bart underrätta konsul och konsularagent, då de Iarrestation ou de la détention, dans leur medborgare i den utsändande staten anhålles circonscription. de tout ressortissant de F'Etat eller häktas inom deras distrikt och den and'envot qui en fait la demande. Le consul hållne eller häktade begär att så skall ske. peut alors étre autorisé å visiter ses ressortis- Konsuln äger i sådant fall erhålla tillstånd att sants conformément aux réglements de I'c- besöka medborgaren i fråga med iakttagande tablissement de détention et å s'entretenir av vederbörande anstalts regler samt att samavec eux en vuc de prendre toute disposition tala med honom för att bliva i tillfälle att pour leur défense en justice. Toute communi- vidtaga erforderliga åtgärder för hans försvar cation destinée au Consul par ce ressortissant inför rätta. Meddelanden från den anhållne Iui est transmise par les soins de Pautorité eller häktade till konsul skola befordras till compétente. denne genom vederbörande myndighets för-
sorg.
Lorsque le ressortissant purge, aprés con- Då medborgare 1 den utsändande staten damnation. unc peine privative de liberté, le efter att ha dömts till frihetsstraff avtjänar consul dans la circonscription duquel il est sådant, skall konsul inom vars distrikt detta détenu a le droit de Ile visiter moyennant sker äga rätt att besöka horiom efter tillstånd autorisation de Pautorité compétente. Toute av vederbörande myndighet. Vid besök av visite de ce genre doit permettre au consul ou sådant slag bör konsul eller den han sätter i å son délégué de s'entretenir avec Ice prison- sitt ställe äga möjlighet att samtala med fångnier, conformément aux réglements des pri- en under iakttagande av anstaltsreglerna. sons.
Article 46 Artikel 46
La présente Convention entrera en vigueur Denna konvention skall träda i kraft på å dater du jour de P'échange des instruments dagen för ratifikationsinstrumentens
de ratification qui aura licu å Stockholm, utväxling, vilken skall ske i Stockholm så aussitöt que faire se pourra. snart sig göra låter.
Elle demeurera en vigucur jusqu”å ce que Den skall förbliva i kraft till dess endera av F'une des Hautes Parties Contractantes la de Höga Fördragsslutande Parterna uppsäger dénonce, moyennant un préavis d"une année. densamma. varvid ett års uppsägningstid
skall gälla.
En foi de quoi, les Plénipotentiaires ont Till bekräftelse varav de befullmäktigade signé la présente Convention ct y ont apposé ombuden undertecknat denna konvention leur sceau. : och därå anbragt sina sigill.
Fait å Paris, Ice 5 mars 1955. Paris den 5 mars 1955.
Konsularkonvention KoOHcCyJIbekast KOHBEHLINA mellan Sverige och de Socialistiska MekxAy IllIBeuner Hk Cotro30om CoOBETCKHX Rådsrepublikernas Union CounKanncTUYecKAX PecnyÖJtaK
KAPITEL IV Pazaen IV
Konsulära uppgifter KOHCyYJBCKHE (MM YHKUUK
Artikel 39 CTaTba 39
1. I fall då en medborgare i den sändande 1. KOMnNeTeHTHbIe BIACTH rOCYAapeTBA staten arresterats eller anhållits i annan form NnpeÖbIBAHHA HEMEIIEHHO YBEIOMJIAFOT KOH-
CYJIBCKOe HOJDKHOCTHOL AHLO MNPeACTAB-
skall vederbörande myndigheter i den motta-
gande staten omedelbart underrätta konsuln JIACLMOrO rocydapeTBa 06 apecTe HJIH 3a1epdärom. KaHHH B HHOK (MOPMC TPpaxAaHHHaA MPed-
CTaBJIAEMOTO TOCYAapeTBAa.
2. I fall då en medborgare i den sändande 2. KOHCYJIBCKOL MOJDKHOCTHOES JIHLLO HMEET staten arresterats eller anhållits i annan form NPaBO He3aMeDIHTCJILHO MNOCCTHTB H CHCeller avtjänar fängelsestraff skall konsuln ha CTHCB C IPAÖKIAHHHOM INPeaCTaBIIACMOTO rätt att besöka och meddela sig med honom TOCYAaPpCTBa, HAXOAALUHMCA MOA apecTOM utan dröjsmål. De i detta moment nämnda HAAK 3aA€PKAHHBIM B HHOH (MOPMe HH rättigheterna skall utövas i enlighet med den OTÖBIBAIOINHM CPOK TIOPEMHOFO 32KJIIOYUCHHA. mottagande statens lagar och förordningar. IlpaBa, yKa3aHHble B HaCTOALLCM HyHKTE, förutsatt dock att dessa lagar och förordning- HOJDKHBI OCYILCCTBJIATBCA B COOTBETCTBHH C ar icke omintetgör dessa rättigheter. 3AKOHAMH H IPaBHIAMH rOCYAapeTBa
npeÖbiBaHHA IPA YCNOBHK, OMHAKO, YTO
yYMOMAHYTBIC 3AKOHb! H NPaBHJIA He AOJUKHBI
aHHyYJIHPOBATB 3THX NPAaB.
KAPITEL Y Pa3zzen V.
3aKJIOUHTEJIBHBIe
Slutbestämmelser
MOCTaHOBJIeHHA Artikel 45 CTaTba 45
1. Denna konvention skall ratificeras och 1. Hactoawmaa = KoHBenHuna = MOAMeKAT
träder i kraft på den trettionde dagen efter PaTHMUKAUUH VU BCTYNHT B CHAY Ha TPHAratifikationsinstrumentens utväxling som UaTbIÄä AeHb Nnocne O6MeHa PaTHÖHKALU-
skall äga rum i Stockholm. OHHBIMH TPAMOTAMH, KOTOPBIH COCTOHTCA B
CTOKTOJIBME.
2. Konventionen skall förbli i kraft intill 2. KOHBeHUHA ÖVYOeT OCTABATBLCA B CHE AO
utgången av sex månader efter den dag då HCTeYeHHA INECTH MeCaLueB CO AHA, KOrda OHa
endera Fördragsslutande Parten underrättar H3 /IOroBapHBaroumukxca CTOPoH COOOIMAUT den andra om sin önskan att uppsäga kon- Apyrok JoroBapuBarowelica CTOpoHe Oo
ventionen. CBOCM KellaHHH [IPEKPATHTBE €€ NeÄCTBHE.
Till bekräftelse härav har de båda Parter- B yzocToBepeHHe uero YVITOJIHOMOUeCHHBbIe nas befullmäktigade ombud undertecknat OCeHx HOroBapuBaIoLmuKXCA CTOPOH denna konvention och därå anbragt sina si- nOAMAKCaNK HACTOALNYKO ÅKOHBeHUHIO H
gill. CKPeMHJIK €€ CBOUMU NeuaTAMH.
Som skedde 1 Moskva den 30 november CoBepiueHo B MockKBe 30 HoaOpa 1967 rosa 1967 i två exemplar på svenska och ryska B AByYX 3K3CMIIAPax, KDKAbIÅ Ha IIBEACKOM H
språken, och skall båda texterna äga lika vits- PYCCKOM A3bIKAX, IIPHYCM OÖ2 TEKCTA HMEIOT
ord. OZKHAKOBYIO CHIIY.
Första protokollet TlepBbih MPOTOKOJI till konsularkonventionen K KOHCYJIDCKOH KOHBEHUHH mellan Sverige och De Socialistiska MerAy IllIBseunet Hu Coro3omM COBeETCKHAX
Rådsrepublikernas Union CouHanncTHYUecKHAX PecnyÖJinK
Vid undertecknandet av konsularkonven- Ilpu noanucakuA cero uncnta KOHCynbeKoRH tionen av denna dag mellan Sverige och De KonBeHunn McexAay MIBseunet H COo30M. Socialistiska Rådsrepublikernas Union (här CoOBeTCKHxX COUuHanlucTHYuecKHx PecnyÖJinKk
nedan kallad ”konventionen”) har de För- (nanee HMeHyeMOl «KoHBeHUHek»)
dragsslutande Parterna överenskommit om JloroBapyBarowHeca CTOPOHBHI COMNACHKJIKCB följande: O HHDKECIeAyYIOLLIeM:
1. Den underrättelse till konsul om arres- 1. VBenoMsieHHe KOHCYJIBCKOTO JHOJDKHOCtering eller anhållande i annan form av med- THOIO Hua 06 apecTe HJIH 3a0ePKAHHH B borgare i den sändande staten, som nämnes i HHOK MopMe rpaxlaHAHa MPedCTaBJIACMOrO
artikel 39 mom. I i konventionen, skall läm- rOCyAapCeTBa, YMOMAHYTOE B INYHKTE I CTATBEH
nas inom loppet av en till tre dagar från tid- 39 KoHBeHuHH, MPOH3BOOUTCA B TCYUCHHe punkten för arresteringen eller anhållandet i OAHOFTO-TPEX IHeÄ CO BPEMCHH AaPECTA HJIH
annan form, beroende på kommunikations- 3a0e€PKAHUA B UHOÉH MOPMEe B 32BHUCHMOCTH OT förhållandena. yCIOBHÅ CBA3U.
2. De i artikel 39 mom. 2 i konventionen 2. IlpaBa KOHCYJIbBCKOrO = ZOJUKHOCTHOTO
nämnda rättigheterna för konsul att besöka JIHLUA MOCEULIaTB H CHOCHTBCA C TPÄKALAHUHOM
och meddela sig med medborgare i den sän- MPedCTaBIACMOTO = TOCYAaPCTBA, HaxOA-
dande staten, som befinner sig under arrest ALLUMCA NOA apecTOM HJIH 3a0e€PKaHHBIM B eller anhållits i annan form, skall få utövas UHOÅ (OPME, YNOMAHYTBIE B MYHKTE 2 CTATBH
inom loppet av två till fyra dagar efter arres- 39 KOHBeHUHH, MPedOCTABJIAIOTCA B TeYCHHe teringen eller anhållandet i annan form av AByX-YeTbIPEX AHeÅ CO BPEMEeHH apecTa HJK
sådan medborgare, beroende av hans vistel- 3a0€PKKaHHA B HHOÄ MOPpMe TaKOTO TPÖKILAH-
seort. HHaå B 3ABHCHMOCTH OT €r0 MEecCTOHAXOX KAe-
HHA.
3. De i artikel 39 mom. 2 i konventionen 3. IlpaBa KOHCyYJIBCKOTO HOJIKHOCTHOTO angivna rättigheterna för konsul att besöka JHHa, YKA3aHHbIC B AMYHKTC 2 CTATEH 39 och meddela sig med medborgare i den sän- KouHBeHUKHH, MOCeUIaTB H CHOCHKTBCA C TPaxKAdande staten, som befinner sig under arrest aHHHOM = IPedcTaBJIaeMOIO = TrOCYOapeTBA, eller är anhållen i annan form celler avtjänar HaxXOAALHMCA NOA apecTOM HJIH 3a0epKaHfängelsestraff, skall få utövas kontinuerligt. HBIM B HHOH (MOPM€ HJIH OTÖBIBAIOLUHM CPOK
TIOPEMHOTO 3aKJIOYUCHHA, IIPEAOCTa2BJIAOTCA
:Ha MepHOAHYeCCKOH OCHOBE.
4. Förevarande protokoll skall utgöra en 4, HacTtosiwnä TIpPoTOKON ABAAHCTCA integrerande del av konventionen. HEOTBEMIICMOH YacCTBIO KOHBeEHUHH,
Till bekräftelse härav har de befullmäktiga- B ygocTOBepeHHe Y4ero YTOJIHOMOUCHHBIe
de ombuden för de Fördragsslutande Parter- O0eHX HorToBapHBaiomnxcs CTOpoH na undertecknat detta protokoll och därå an- nomnHcaH HacTOALIHÄ MIPOTOKOM HH bragt sina sigill. CKPenKJIH €rO CBOHMH Meu4uaTAMH.
Som skedde i Moskva den 30 november CoBepuieHo B MockBe 30 Hoaöpa 1967 roza 1967 1 två exemplar på svenska och ryska B ABYX 3K3EMINAPAX, KÄKAbIÄ Ha UIBEACKOM H språken. och skall båda texterna äga lika vits- PYCCKOM A3bIKAX, TIPHYEM OÖa TEKCTA HMEIOT ord. OMHHAKOBYIO CHNY.
Konsularkonvention mellan Konungari- Consular Convention.between the King-
ket Sverige och Socialistiska Republiken dom of Sweden and the Socialist Republic
Rumänien : of Romania |
KAPITEL lI CHAPTER II Konsulära uppgifter Consular functions
Artikel 16 Årticle 16 . Skydd av den sändande statens medborgare Protection of citizens of the sending State
1. Konsul har rätt inom konsulatsdistrik- 1. A consular officer shall be entitled withtet sätta sig i förbindelse med medborgare 'i ' in the consular district to communicate with den sändande staten och äger lämna sådan a citizen of the sending State and may render medborgare allt slags bistånd, bl. a. i rättsliga him every assistance, int. al.. in legal matters:
"angelägenheter.
Den mottagande staten får ej inskränka No restriction shall be placed by the retillträdet till konsulatet för medborgare i den ceiving State upon the access of a citizen of sändande staten eller sådan medborgares the sending State to the consular post or upon möjligheter att meddela sig med konsulatet. communication by him with the consular
post.
12 Riksdagen 1988/89. I saml. Nr 74
"2. Konsul skall underrättas av vederbö- 2, A consular officer shall be notified by rande myndigheter i den mottagande staten, the competent authorities of the receiving när en medborgare i den sändande staten an- State when a citizen of the sending State is
hålls eller häktas inom konsulatsdistriktet. arrested or detained in custody within his
Sådan underrättelse skall lämnas utan dröjs- consular district. Such notification shall be mål och i varje fall inom fem dagar. made without delay and in any event within
five days. |
3. Varje meddelande till konsuln från den 3. Any communication addressed to the som anhållits eller häktats skall vidarebeford- consular officer by a citizen of the sending ras utan dröjsmål av vederbörande myndig- State who has been so arrested or detained heter. Konsuln har på motsvarande sätt rätt shall be forwarded without delay by the comatt meddela sig med den som anhållits eller petent authorities. The consular officer shall häktats och får bistå honom att anskaffa likewise be entitled to communicate with the rättsligt biträde och representation. arrested or detained person and may assist
him in obtaining legal assistance and repre-
sentation. |
Konsuln skall också ha rätt att besöka den The consular officer shall also be entitled som anhållits eller häktats. Sådana besök to visit the arrested or detained person. Such skall tillåtas utan dröjsmål. Efter utgången av visits shall be allowed without delay. After sju dagar från tiden för anhållandet eller the expiry of seven days from the time of häktningen får sådana besök ej uppskjutas av arrest or detention, such visits shall not be vederbörande myndigheter i den mottagande postponed by the competent authorities of staten. the receiving State.
4. Om en medborgare i den sändande sta- 4. In any case where a citizen of the sendten avtjänar frihetsstraff i den mottagande ing State is serving a sentence of imprisonstaten, skall konsul ha rätt att meddela sig ment in the receiving State, a consular officer med och besöka honom. shall be entitled to communicate with and
visit him.
5. De rättigheter som tillerkänns konsul i 5. The rights accorded to a consular offi-
denna artikels mom. 3 och 4 skall utövas i cer under paragraphs 3 and 4 of this Article enlighet med gällande lagar och förordningar shall be exercised in conformity with the laws i den mottagande staten. and regulations of the receiving State.
KAPITEL IV CHAPTER IV
Slutbestämmelser Final provisions Artikel 46 Article 46
1. Denna konvention skall ratificeras och I. This Convention shall be ratified and ratifikationsinstrumenten utväxlas i Buka- the instruments of ratification shall be exrest så snart som möjligt. changed in Bucharest as soon as possible.
2. Konventionen skall träda i kraft den . 2. The Convention shall enter into force trettionde dagen ' efter ratifikationsinstru- on the thirtieth day after the date of the exmentens utväxling och skall gälla för en tid av change of instruments of ratification and fem år. Den skall därefter förbli i kraft till shall remain in force for a period of five” dess att den upphör att gälla i enlighet med years. It shall thereafter continue in force denna artikels mom. 3. | until such date as it may terminate in confor-
mity with paragraph 3 of this Article.
3. Vardera Höga Fördragsslutande Parten 3. Either High Contracting Party may kan sätta konventionen ur kraft vid utgången cause the Convention to terminate upon the
av fem år eller när som helst därefter genom expiry of the initial period of five years or at att tillställa den andra Höga Fördragsslutan- any time thereafter by giving to the other de Parten skriftlig uppsägning tolv månader i High Contracting Party notice in writing to förväg. this effect twelve months in advance.
Till bekräftelse härav har de befullmäktiga- In witness whercof, the respective Plenipo-
de ombuden undertecknat denna konvention tentiaries have signed this Convention and
och försett den med sina sigill. affixed thereto their seals.
"Som skedde i Stockholm den 12 februari Done in duplicate in Stockholm this 12th 1974 i två exemplar på svenska, rumänska day of February, 1974 in the Swedish, Romaoch engelska språken. I händelse av menings- nian and English languages. In case of differskiljaktigheter rörande tolkningen skall den ent interpretation of the texts, the English engelska texten äga vitsord. text shall prevail.
2 Förslag till Prop. 1988/89: 74
Lag om ändring i kungörelsen (1952: 644) angående skyldighet för myndighet att i vissa fall meddela
underrättelse till brittisk konsul.
Härigenom föreskrivs att 3 § kungörelsen (1952: 644) angående skyldighet för myndighet att i vissa fall meddela underrättelse till brittisk konsul! skall upphöra att gälla vid utgången av juni månad 1989.
' Senaste lydelse av 3 8 1987:919. 10
Justitiedepartementet Prop. 1988/89:.74
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 8 december 1988
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen, Hjelm-Wallén, S. Andersson, Bodström, Göransson. Dahl, R. Carlsson, Hulterström, Lindqvist, Lönnqvist, Thalén, Nordberg, Engr ström, Freivalds, Wallström
Föredragande: statsrådet Freivalds
Proposition om underrättelseskyldighet m. m. när
utlänningar är berövade friheten
I Inledning
Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade dåvarande chefen för justitiedepartementet i mars 1983 en särskild utredare för att se över . reglerna om häktning och anhållande m. m. Till särskild utredare förordnades hovrättspresidenten Carl-I var Skarstedt. Utredningen antog namnet 1983 års häktningsutredning.
Utredningen lämnade i juni 1985 sitt huvudbetänkande (SOU 1985: 27) Gripen — Anhållen — Häktad. Straffprocessuella tvångsmedel m. m. Betänkandet har lett till ändringar i bl. a. rättegångsbalken rörande förutsättningarna för gripande. anhållande och häktning och de frister inom vilka sådana frihetsberövanden skall prövas av domstol (prop. 1986/87:112. JuU 1987/88:7. rskr. 30, SFS 1987: 1211).
I direktiven till utredningen togs även upp'en fråga om behovet av regler om underrättelseskyldighet i samband med anhållande och häktning av utländska medborgare. Utredningen överlämnade i juni 1987 betänkandet (Ds Ju 1987:9) Förslag till lag om underrättelseskyldighet m.m. vid frihetsberövande av utländska medborgare. I betänkandet föreslås en lag som med hänsyn till våra internationella åtaganden reglerar underrättelseskyldigheten och besöksrätten vid frihetsberövanden av utländska medborgare. Betänkandets lagförslag bör fogas som bilaga I till protokollet i detta ärende. | . ee |
Betänkandet har remissbehandlats. Yttranden över betänkandet har inkommit från justitiekanslern, riksåklagaren, domstolsverket, rikspolisstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen, socialstyrelsen, statens invandrarverk, hovrätten för Västra Sverige, Stockholms tingsrätt, riksdagens ombudsmän, Sveriges advokatsamfund, Sveriges domareförbund, Föreningen Sveriges statsåklagare, Föreningen Sveriges åklagare, Landsorganisationen i Sverige och Centralorganisationen SACO/SR. Vidare har Föreningen Sveriges länspolischefer och Föreningen Sveriges polischefer avgett ett gemensamt
yttrande. 11
En sammanställning av remissyttrandena har upprättats i justitiedepar- Prop. 1988/89: 74 tementct och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr 87 — 1754).
Regeringen beslöt den 17 november 1988 att inhämta lagrådets yttrande över inom justitiedepartementcet på grundval av betänkandet och remissyttrandena upprättade förslag till
I. lag om underrättelseskyldighet m.m. när utlänningar är berövade friheten,
2, lag om ändring i kungörelsen (1952:644) angående skyldighet för . myndighet att i vissa fall meddela underrättelse till brittisk konsul.
De remitterade lagförslagen är, bortsett från några smärre jämkningar av huvudsakligen redaktionell natur, likalydande med dem som nu läggs fram. Lagrådet lämnade förslagen utan erinran. Lagrådets yttrande bör fogas som bilaga 2 till protokollet i detta ärende.
Jag avser att nu ta upp frågan om förslag till riksdagen om underrättelseskyldighet m. m. när utlänningar är berövade friheten.
Jag har i detta ärende samrått med chefen för utrikesdepartementet.
2¶Bakgrund
Sverige har tillträtt Wienkonventionen den 24 april 1963 om konsulära förbindelser. I artikel 36 i den konventionen finns bestämmelser om skyldighet att underrätta en främmande stats konsulat. om en medborgare i den staten har berövats friheten här. samt bestämmelser om rätt för konsuler att bl.a. besöka den som har berövats friheten.
Genom bilaterala konsularkonventioner med Storbritannien, Frankrike, Sovjetunionen och Rumänien har Sverige gentemot dessa stater åtagit sig underrättelseskyldighet vid frihetsberövande. Också dessa bilaterala konventioner innehåller regler om besöksrätt för konsuler.
Bestämmelserna om underrättelseskyldighet och besöksrätt i konventionen med Storbritannien har föranlett utfärdandet av kungörelsen (1952: 644) ang. skyldighet för myndighet att i vissa fall meddela underrättelse till brittisk konsul. Sveriges tillträde till Wienkonventionen och de bilaterala konventionerna har dessutom föranlett vissa föreskrifter och anvisningar inom kriminalvårdsverket samt polis- och åklagarväsendet. Härutöver har den i konventionerna föreskrivna underrättelseskyldigheten och besöksrätten inte blivit föremål för någon lagstiftning eller annan reglering. | :
Det har vid olika tillfällen inträffat att utländska beskickningar fäst utrikesdepartementets uppmärksamhet på att Sverige inte har uppfyllt sina förpliktelser av angivet slag. Man har särskilt pekat på brister i fullgörandet av skyldigheten att underrätta konsulat om frihetsberövanden.
Jag vill i detta sammanhang även nämna att Sverige ingått ett antal andra internationella avtal som innehåller bestämmelser av i huvudsak likartat slag. De avtal som åsyftas är
— konventionen den 16 december 1970 för bekämpande av olaga besitt-
ningstagande av luftfartyg (Haagkonventionen), ratificerad av Sverige år
1971 (prop. 1971:92), .
— konventionen den 23 september 1971 för bekämpande av brott mot den civila luftfarten (Montrealkonventionen), ratificerad av Sverige år 1973 (prop. 1973:92),
— konventionen den 14 december 1973 om förebyggande och bestraffning av brott mot diplomater och andra internationellt skyddade personer. ratificerad av Sverige år 1975 (prop. 1975:71),
— konventionen den 17 december 1979 mot tagande av gisslan (gisslankonventionen), ratificerad av Sverige år 1980 (prop. 1980/81:56) och
— konventionen den 10 december 1984 mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (tortyrkonventionen), ratificerad av Sverige år 1985 (prop. 1985/86: 17).
Till de konventioner som innchåller bestämmelser om underrättelseskyldighet hör också de bilaterala avtal som Sverige har ingått med olika stater — Frankrike (SÖ 1921:22), Japan (SÖ 1923:7), Luxemburg
(SÖ 1923: 5), Mexiko (SÖ 1922: 14), Nederländerna (avtal från 1910), Polen (SÖ 1921:25), Schweiz (SÖ 1921:24) och Ungern (SÖ 1922:4) — om
ömsesidigt utbyte av underrättelser om sinnessjuka för att tillförsäkra dessa den hjälp som de kan behöva från sina ambassader celler konsulat. Bestämmelsen i 6 § första stycket kungörelsen (1966:585) ang. tillämpningen av lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall, m. m., om omedelbar underrättelse till utrikesdepartementet i de fall medborgare i annan främmande stat än Danmark, Finland, Island eller Norge tas in på sjukhus med stöd av nämnda lag har sin grund i dessa konventioner. Genom Wienkonventionen och de bilaterala konsularkonventionerna får emellertid underrättelseskyldigheten anses ha utsträckts även till övriga stater. Inom regeringskansliet bereds för närvarande förslag till ny lagstiftning om psykiatrisk tvångsvård. I samband därmed kommer nämnda bestämmelse i kungörelsen att ses över.
De multilaterala och bilaterala avtal vid sidan om konsularkonventionerna som jag senast nämnt innehåller bestämmelser om underrättelseskyldighet m. m. vid frihetsberövanden som inte sträcker sig längre än Wienkonventionens bestämmelser i samma ämne. Sveriges åtaganden en-: ligt avtalen kommer därför att tillgodoses genom den lagreglering av Wicnkonventionens bestämmelser som jag föreslår i denna lagrådsremiss. Jag tar därför inte vidare upp dessa avtal.
3¶Allmän motivering
3.1¶Konsularkonventionerna och gällande svenska regler 01 om
underrättelseskyldighet m. m.
Wienkonventionen om konsulära förbindelser ratificerades av Sverige den 25 januari 1975 (Sveriges överenskommelser med främmande makter (SÖ) 1974: 10, prop. 1973:172). Av artikel 36: I b i Wienkonventionen följer att en annan stats konsulat skall underrättas utan dröjsmål om en -13
rättegång eller tas i förvar på annat sätt och begär att en sådan underrättelse skall lämnas. Myndigheterna i det land där ett frihetsberövande sker skall utan dröjsmål vidarebefordra meddelanden från den frihetsberövade till konsulatet och upplysa honom om hans rättigheter enligt det momentet
i artikeln. |
Artikel 36: 1 c innehåller bestämmelser om rätt för konsuler att besöka frihetsberövade, att samtala och brevväxla med dem och att ombesörja att de får rättsligt biträde. En konsul skall dock avstå från att ingripa till förmån för den frihetsberövade, om denne uttryckligen motsätter sig ett sådant ingripande. : . |
Av artikel 36: 2 framgår att de angivna rättigheterna skall utövas inom ramen för gällande lagar och förordningar i den mottagande staten. varvid dock förutsätts att dessa lagar och förordningar skall medge ett fullt förverkligande av de ändamål för vilka de enligt artikeln beviljade rättigheterna är avsedda. I artikel 70: I sägs att bestämmelserna i konventionen skall äga tillämpning även på en diplomatisk beskickning, om denna fullgör sitt lands konsulära uppgifter.
Underrättelseskyldighet och besöksrätt har också, som nämnts, behandlats i följande fyra bilaterala överenskommelser: 1. konsularkonventionen den 14 mars 1952 med Storbritannien (SÖ 1952:1, prop. 1952:169), 2. konsularkonventionen den 5 mars 1955 med Frankrike (SÖ 1957:33, prop. 1955:157), 3. konsularkonventionen den 30 november 1967 med Sovjetunionen (SÖ 1968:6, prop. 1968:28) och 4. konsularkonventionen den 12 februari 1974 med Rumänien (SÖ 1975: 31, prop. 1974:49). =
I konventionerna med Storbritannien, Sovjetunionen och Rumänien finns inga bestämmelser om underrättelse som förutsätter att den frihetsberövade skall ha framfört ett önskemål om att underrättelse till konsul skall ske.
När det gäller medborgare i Storbritannien, Frankrike och Sovjetunionen gäller vidare enligt de särskilda överenskommelserna med dessa länder att konsulatet skall underrättas omedelbart om frihetsberövandet. Enligt första protokollet till konventionen mellan Sverige och Sovjetunionen innebär detta att underrättelsen skall lämnas inom loppet av en till tre dagar från tidpunkten för frihetsberövandet beroende på kommunikationsförhållandena. Wienkonventionen och konventionen med Rumänien föreskriver att en underrättelse skall ske utan dröjsmål. Enligt sistnämnda konvention innebär detta inom fem dagar.
Rätten att besöka och meddela sig med den som har berövats friheten skall enligt konventionerna med Storbritannien, Sovjetunionen och Rumänich få utövas utan dröjsmål. Detta innebär enligt det nämnda tillläggsprotokollet till konventionen mellan Sverige och Sovjetunionen att ett besök skall få ske inom loppet av två till fyra dagar beroende på den frihetsberövades vistelseort. Enligt konventionen med Rumänien gäller att ett besök skall tillåtas att ske utan dröjsmål och alltid senast inom sju dagar efter frihetsberövandet. Wienkonventionen och konventionen med Frankrike anger inte närmare inom vilken tid ett besök skall få ske.
Enligt konventionen med Storbritannien skall en konsul ha rätt att 14
samtala enskilt med en brittisk medborgare som är berövad friheten i ett Prop. 1988/89: 74 "mål eller ärende som inte är slutligt avgjort.
Bestämmelserna i konventionerna får anses gälla alla former av frihets- " berövanden, såväl med anledning av brott som i administrativ ordning.
Bestämmelserna i Wienkonventionen angående underrättelseskyldighet och besöksrätt får anses vara ett uttryck för allmän folkrätt. De bör därför tillämpas beträffande alla utlänningar som berövas friheten här i landet, även om konventionen inte har biträtts av alla länder (prop. 1973: 172 s. 22). Dock gäller bestämmelserna i de bilaterala konventionerna framför Wienkonventionens regler 1 de fall då de innebär mera vittgående åtaganden.
Sveriges anslutning till de aktuella konventionerna har föranlett lagstiftning såvitt angår immunitet och privilegier för främmande stats konsulat och konsulatsmedlemmar jämte deras familjer och betjäning samt konsulära kurirer. Bestämmelser härom har tagits in i lagen (1976:661) om
immunitet och privilegier i vissa fall. Genom lagen (1970: 86) om befrielse
för utländsk konsul från skyldighet att avlägga vittnesmål m. m. har frågor i Wienkonventionens bestämmelser om vittnesmål av utländsk konsul reglerats. I kungörelsen (1952: 664) angående skyldighet för myndighet att i vissa fall meddela underrättelse till brittisk konsul har föreskrivits om underrättelseskyldighet enligt konventionen med Storbritannien.
Närmare regler för tillämpning av konventionsbestämmelserna finns i 11 8 i kriminalvårdsverkets anstaltsföreskrifter (KVVFS 1986:4) och 83: verkets häktesföreskrifter (KVVFS 1986: 5) samt. för de fall där utlänningen är anhållen celler administrativt frihetsberövad, i rikspolisstyrelsens allmänna råd om skyldighet att lämna underrättelse till konsulat om frihetsberövande åtgärd mot utländsk medborgare (RPS FS 1986:45). Riksåklagaren har för åklagarnas del lämnat anvisningar i ämnet (RÅ:s cirkulär C 79). |
Enligt 65 § utlänningsförordningen (1980:377) skall en domstol som beslutar att häkta en utlänning anmäla detta till invandrarverket. Beträffande medborgare i Danmark, Finland, Island och Norge skall invandrarverket enligt samma paragraf underrätta den centrala utlänningsmyndigheten i den häktades hemland.
3.2¶Sveriges internationella åtaganden bör införlivas med svensk rätt genom lag
Mitt förslag: Sveriges internationella åtaganden rörande underrättelseskyldighet, besöksrätt m. m. enligt Wienkonventionen 1963 om konsulära förbindelser och bilaterala konsularkonventioner med fyra länder skall regleras i lag med utgångspunkt i Wienkonventionen.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med mitt. Remissinstanserna är positivt inställda till utredningens förslag. Flera
har emellertid synpunkter på olika enskildheter i förslaget. 15
Skälen för mitt förslag: Har Sverige ingått överenskommelser med andra Prop. 1988/89: 74 stater. skall Sverige givetvis se till att de åtaganden som därigenom har gjorts blir uppfyllda. Vissa av de åtaganden Sverige har gjort genom de tidigare angivna konventionerna om konsulära förbindelser har numera reglerats i interna författningar och andra regler. Riskerna för att konventionsbestämmelserna inte skall följas av berörda myndigheter har därmed begränsats. De interna föreskrifter som har utfärdats är emellertid i vissa stycken ofullständiga. Varken kriminalvårdsstyrelsens häktes- eller 'anstaltsföreskrifter eller rikspolisstyrelsens allmänna råd om underrättelseskyldighet m. m. innehåller t. ex. regler om den besöksrätt som föreskrivs i konventionerna. I den utsträckning det är fråga om administrativa frihetsberövanden inom den kommunala verksamheten saknas svenska regler. med undantag för de bestämmelser i 6 § kungörelsen (1966:585) ang. tillämpningen av lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall. m. m. som jag tidigare nämnt (avsnitt 2).
Det finns därför, som utredningen och remissinstanserna funnit, behov
av att införliva konventionsbestämmelserna med den svenska rätten ge-
nom särskild reglering. Med tanke främst på att det blir fråga om åligganden även för kommuner och landstingskommuner bör bestämmelserna tas in i en ny lag (jfr 8 kap. 5 I regeringsformen). Det kan också vara en fördel med hänsyn till svenska medborgares anspråk på en korrekt behandling utomlands att Sverige särskilt reglerar dessa frågor: lag.
Det är enligt min mening naturligt att en lagreglering av våra åtaganden sker med utgångspunkt i Wicnkonventionens bestämmelser.
I förhållande till Storbritannien, Frankrike, Sovjetunionen och Rumänien har Sverige i de bilaterala konventionerna gjort mer vittgående åtaganden när det gäller underrättelseskyldighet och — såvitt gäller Storbritannien — besöksrätt än som gäller enligt Wienkonventionen. Även om vissa skäl kan tala för att man tar in även motsvarande särregler i den föreslagna lagstiftningen, är det enligt min mening lämpligare att i denna endast ange att mer långtgående bestämmelser i avtal med dessa länder skall gälla i stället för de regler som annars finns i lagen. Sverige har sedan Wienkonventionen ratificerades 1975 haft som princip att inte ingå några nya bilaterala konventioner på området. Mot bakgrund härav bör särreglerna i de bilaterala konventionerna lämpligen införlivas med svensk rätt genom en övergångsbestämmelse varjämte de aktuella konventionsreglerna tas in som en bilaga till den nya lagen. :
Reglerna om underrättelseskyldighet och besöksrätt i konventionerna får anses gälla såväl straffprocessuella som administrativa frihetsberövanden. Sannolikt gäller enligt Wienkonventionen och konventionen med Storbritannien underrättelseskyldigheten också vid intagning i kriminalvårdsanstalt. En reglering i ämnet bör därför avse samtliga former av frihetsberövanden efter béslut av myndighet.
Avfattningen av vissa av de bilaterala konsularkonventionerna skulle kunna ge intryck av att konsuln har rätt att besöka den frihetsberövade oberoende av dennes inställning till besöket. Det bör därför framhållas att Sveriges inställning till denna fråga alltid varit att besöksrätten aldrig får utövas mot den frihetsberövades vilja.
Flera remissinstanser, bl.a. riksåklagaren och rikspolisstyrelsen, har Prop. 1988/89: 74 pekat på det problem som ligger i att en pågående förundersökning kan försvåras genom cn snar underrättelse till konsulatet eller genom ett besök av konsuln. Rikspolisstyrelsen har med hänsyftning på brott mot rikets säkerhet framhållit att det är angeläget att det ges möjligheter såväl att dröja med att lämna underrättelser som att inom ramen för gällande lagstiftning begränsa den frihetsberövades kontakter med bl. a. företrädare för hans hemland. .
Vid ratifikationen av konventionen mellan Sverige och Storbritannien
uttalades en viss tveksamhet med hänsyn till att det vid vissa brott kan vara önskvärt att en ffrämmande makt inte omedelbart får kännedom om att ett frihetsberövande av en viss person har skett. Det sades å andra sidan att. om frågan sätts in i ett större sammanhang, det måste anses vara av stort värde att principen om en omedelbar underrättelseskyldighet slås fast (prop. 1952:169 s. 20).
Samtliga de aktuella konventionsbestämmelserna förutsätter att rättig-. heterna enligt konventionerna skall utövas i enlighet med det mottagande landets egna lagar och förordningar. I Wienkonventionen sägs att lagarna och förordningarna skall medge ett fullt förverkligande av de ändamål för vilka bl.a. underrättelseskyldigheten och besöksrätten är avsedda. I konventionen med Sovjetunionen sägs att lagarna och förordningarna inte skall omintetgöra rättigheterna enligt konventionen.
Enligt 11 § lagen (1976: 371)Y om behandlingen av häktade och anhållna m. fl. får den frihetsberövade ta emot besök i den utsträckning det lämpligen kan ske, Han får inte ta emot besök som medför fara från säkerhetssynpunkt. Den som är anhållen celler häktad på grund av misstanke om brott får inte ta emot besök som kan medföra fara för att bevis undanröjs eller att utredningen försvåras. Om det är nödvändigt av säkerhetsskäl eller för att undvika att bevis undanröjs eller att utredningen på annat sätt försvåras, skall en eller flera personer vara närvarande vid besöket. Lagen innehåller även bestämmelser om bl. a. kroppsvisitation av besökare och den frihetsberövades rätt att ta emot och avsända brev. Enligt 21 kap. 9 § rättegångsbalken har dock en offentlig försvarare alltid rätt att i enrum
träffa den anhållne eller häktade. .
Det är naturligtvis viktigt att konventionernas bestämmelser om underrättelseskyldighet och besöksrätt inte får till följd att brottsutredningen försvåras. Enligt min mening måste man emellertid också beakta att det är fråga om mellanstatliga åtaganden av ett stort antal länder och att Sveriges behandling av dessa frågor kan påverka våra konsulers möjligheter att hålla kontakt med svenskar som berövas friheten utomlands. När det gäller underrättelseskyldigheten kan det som nämnts ibland från utredningssynpunkt vara motiverat att dröja något med underrättelsen. Jag tror emellertid att man allmänt kan säga att det sällan finns tillräckliga skäl att dröja med att informera om ett frihetsberövande mer än något dygn. I- det stora flertalet fall bör detta därför inte innebära något problem cftersom det enligt huvudregeln i Wienkonventionen endast krävs att underrättelse skall ske utan dröjsmål.
Även när det gäller rätten till besök och utväxlingen av meddelanden är Prop. 1988/89: 74 det viktigt att se till syftet med konventionsbestämmelserna. Hänsynen till exempelvis utredningsintresset kan beaktas inom ramen för nu gällande regler om behandling av häktade och anhållna. Konsulns besök kan således ske i närvaro av åklagare och polis som kan avbryta besöket, om det mellan konsuln och den frihetsberövade avhandlas något som kan äventyra utredningen. Den häktade etler anhållne kan vägras att ta emot eller avsända meddelanden utan töregående granskning, om det finns anledning till det. Konventionsbestämmelserna torde inte kunna åberopas av den frihetsberövade eller konsuln för att vägra en sådan granskning. Det bör emellertid i detta sammanhang påpekas att enligt konventionen med Storbritannien en brittisk konsul alltid har rätt att enskilt samtala med en brittisk medborgare som är berövad friheten i ett mål eller ärende som inte ' slutligt avgjorts.
Som tidigare har framhållits följer av allmänna folkrättsliga principer att bestämmelserna i Wienkonventionen angående underrättelseskyldighet och besöksrätt bör tillämpas beträffande alla utlänningar. även om konventionen inte har biträtts av alla länder. Detta innebär att bestämmelserna även bör tillämpas på statslösa, som ju kan ha intresse av att få kontakt med konsulära företrädare för det land där de har sitt hemvist.
Av allmänna principer följer vidare att den som är både svensk och utländsk medborgare av svenska myndigheter behandlas enbart som svensk medborgare. Konventionsbestämmelserna tillämpas alltså inte på honom. .
Konventionerna kan inte heller anses reglera flyktingrättsliga frågor. Detta innebär att en utländsk konsul aldrig har rätt att företräda eller annars befatta sig med en utländsk medborgare som åberopar flyktingskap, även om det skulle finnas regler som inte gör underrättelsen om ett frihetsberövande beroende av den frihetsberövades egen inställning.
Undantaget för flyktingar har endast praktisk betydelse i de fall enligt de bilaterala konventionerna då underrättelseskyldigheten är obligatorisk. Enligt min mening måste undantaget uppfattas så att någon underrättelse inte skall ske beträffande utlänningar som fått eller söker fristad här, under åberopande av någon av de grunder som anges i 3, 5 och 6 §§ utlänningslagen (1980: 376), om de inte begär det. Att en senare prövning leder till att de inte får fristad här bör inte föranleda en ändrad bedömning. Redan den omständigheten att någon åberopar grunder för fristad enligt angivna bestämmelser kan nämligen i vissa fall leda till efterräkningar i hemlandet vid en cventuell återkomst dit. Vad som nu sagts gäller även sådana flyktingar och liknande som har hemvist i ett annat land än sitt hemland.
En fråga som -vid remissbehandlingen berörts av rikspolisstyrelsen och Landsorganisationen i Sverige är om det skall föreligga en underrättelseskyldighet i fråga om de utlänningar som bott länge i Sverige och kanske har permanent uppchållstillstånd. Även detta fall är i praktiken endast av intresse när underrättelseskyldigheten är ovillkorlig. Många av dessa utlänningar har kanske inget intresse av att hemlandets myndigheter underrättas vid ett eventuellt frihetsberövande. Det rör sig dock sannolikt i så fall i allmänhet om personer som är flyktingar eller har fått fristad här av 18
medgivande. Vad gäller de övriga kan jag inte se att konventionerna ger någon möjlighet att undanta dem.
4¶Upprättade lagförslag
I enlighet: med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag till
I. lag om underrättelseskyldighet m.m. när utlänningar är berövade friheten,
2, lag om ändring i kungörelsen (1952:644) angående skyldighet för myndighet att i vissa fall meddela underrättelse till brittisk konsul.
5¶Specialmotivering
5.1¶Förslaget till lag om underrättelseskyldighet m. m. när utlänningar är berövade friheten
1§
I första stycket regleras underrättelseskyldigheten och skyldigheten att vidarebefordra meddelanden från den frihetsberövade utlännningen till dennes konsulat. I andra stycket regleras skyldigheten att upplysa utlänningen om dennes rättigheter enligt första stycket. Reglerna är utformade i enlighet med Wienkonventionens bestämmelser. .
Med utlänning menas den som inte är svensk medborgare. Såsom angetts i den allmänna motiveringen skall den som har både svenskt och utländskt medborgarskap behandlas som svensk medborgare av svenska myndigheter. |
Bestämmelserna i lagen är tillämpliga på alla former av frihetsberövanden som beslutats av myndigheter.
Reglerna skall således tillämpas på anhållna och häktade enligt 24 kap. och 25 kap. 9 § rättegångsbalken, 15 § lagen (1976: 19) om internationellt samarbete rörande lagföring för brott, 16 § lagen (1957: 668) om utlämning för brott, 17 § lagen (1959:254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge samt 17 § lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom. Reglerna skall även gälla dem som efter rättens beslut tas in på rättspsykiatrisk klinik enligt 9 § lagen (1966:301) om rättspsykiatrisk undersökning. Till denna grupp av omhändertaganden hör även hämtning och andra åtgärder i samband med . förhör enligt 23 kap. rättegångsbalken.
Bestämmelserna gäller vidare vittnen, som häktas med stöd av 36 kap. 2183 rättegångsbalken för att förmås fullgöra sin vittnesplikt, den som omhändertas med stöd av 9 kap. 10 3 andra stycket rättegångsbalken för att inställas till ett sammanträde inför rätten efter ett tidigare misslyckat . hämtningsförsök och vidare den som enligt 5 kap. 9 § rättegångsbalken och 16 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) tas i häkte för att han stör en
vårdsanstalt och vid tillfälliga omhändertaganden enligt 26 kap. 22 § och 28 kap. 11§ brottsbalken. |
Reglerna gäller även frihetsberövanden utan anknytning till straffpro- Cess. . .
Enligt bestämmelser i 2 kap. 12§ och 6 kap. 93 konkurslagen (1987:672). 2 kap. 16 § utsökningsbalken och 8 § lagen (1970: 741) om statlig lönegaranti vid konkurs kan i vissa fall rätten besluta om häktning av en gäldenär eller — enligt lönegarantilagen — av en arbetsgivare. Även i dessa fall skall reglerna vara tillämpliga.
Också i de fall en utlänning tas i förvar enligt 50 eller 52 § utlänningslagen blir bestämmelserna tillämpliga (fr dock vad som sagts i den allmän-
na motiveringen om flyktingar).
Inom bestämmelsernas tillämpningsområde faller även omhändertaganden enligt lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall, lagen (1988: 870) om vård av missbrukare i vissa fall och i sådant hem som sägs i 12 § lagen (1980: 621) med särskilda bestämmelser om vård av unga, tillfälligt omhändertagande och tvångsisolering enligt smittskyddslagen (1988: 1472) samt inskrivning i specialsjukhus eller vårdhem med stöd av 6 § lagen (1985: 569) om införande av lagen (1985: 568) om särskilda omsorger av psykiskt utvecklingsstörda m. fl.
Det finns flera bestämmelser enligt vilka en person i vissa särskilda fall kan omhändertas för kortare tid, i allmänhet upp till sex timmar. Möjligheter till sådant omhändertagande finns t. ex. enligt lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade persorier m. m., lagen (1940: 358) med vissa bestämmelser till skydd för försvaret och 6 kap. 3 § järnvägstrafiklagen (1985:192). Vidare har enligt 138 polislagen (1984:387) polismän en allmän befogenhet att under vissa förhållanden omhänderta personer som genom sitt uppträdande stör den allmänna ordningen eller utgör en fara för denna. Enligt 14 3 samma lag får en polisman under vissa förutsättningar omhänderta en okänd person för identifiering, s.k. polisiering.
Sistnämnda typer av omhändertaganden är i allmänhet så kortvariga att det knappast finns anledning att överhuvudtaget överväga om det finns behov av att underrätta om omhändertagandet. I de fall ett sådant omhändertagande kommer att bestå under en längre tid grundas beslutet i allmänhet på andra regler, t.ex. regler om anhållande i rättegångsbalken, vid vilka en underrättelseskyldighet i allmänhet ändå föreligger.
Även andra typer av frihetsberövanden kan i de särskilda fallen bli så kortvariga att det kan ifrågasättas om det är meningsfullt med en underrättelse. Avgörande för om en underrättelse kan underlåtas får då bli om konsulatet hinner nås av underrättelsen i god tid innan frihetsberövandet upphör.
I första stycket anges att underrättelsen skall lämnas av den myndighet som verkställer beslutet om frihetsberövande, i allmänhet polisen eller kriminalvårdsverket. Har den frihetsberövade av polisen överlämnats till en annan myndighet, exempelvis ett häkte eller en vårdinrättning, innan underrättelsen lämnats. blir det den myndigheten som skall lämna underrättelsen. Har underrättelse lämnats, behöver däremot ny underrättelse
inte lämnas i en sådan situation. Inte heller behöver ny underrättelse Prop. 1988/89: 74 " lämnas om cn frihetsberövad utlänning, som avvikit från ett häkte, en kriminalvårdsanstalt eller en vårdinrättning, grips och återförs. -
I begreppet konsul innefattas både personal vid konsulatet och sådan personal vid en beskickning som sköter konsulära ärenden. På samma sätt innefattas i begreppet konsulat även beskickning, om landets konsulära ärenden sköts av beskickningen. När det gäller statslösa är det de konsulära företrädarna för det land där den statslöse har sitt hemvist som skall underrättas. Det får ankomma på respektive centralmyndighet att inom sitt ansvarsområde lämna information till de berörda myndigheterna om hur dessa skall få uppgift om vart underrättelsen skall lämnas.
En underrättelse till konsulatet skall bara lämnas om utlänningen begär det.' Beträffande medborgare i Storbritannien, Sovjetunionen och Rumänien gäller dock enligt de särskilda konventionerna med dessa länder och lagens övergångsbestämmelse att underrättelse skall ske oberoende av om den som berövats friheten begärt detta. Vad som nu sägs gäller dock inte om den frihetsberövade gör gällande att han är flykting celler liknande. Beträffande denna fråga hänvisas till den allmänna motiveringen.
När det gäller personer som tagits om hand för sluten psykiatrisk vård. ligger det i sakens natur att dessa inte alltid är i stånd att begära att en underrättelse lämnas. Det får då ankomma på en eventuell god man eller de ansvariga på sjukhuset att med hänsyn till den intagnes intressen avgöra om underrättelse skall ske, såvida underrättelseskyldigheten inte är ovillkorlig.
En underrättelse skall lämnas utan dröjsmål. Kan konsulatet inte nås per telefon, kan underrättelsen sändas med post. Av underrättelsen bör i så fall framgå att försök gjorts att nå konsulatet per telefon. Vid brottsutredningar kan tidpunkten för underrättelsen ibland ha betydelse. I sådana fall bör samråd ske mellan åklagaren och den myndighet som verkställer frihetsberövandet. Vad som nu sagts gäller även meddelanden från utlänningen till konsulatet. | :
Beträffande medborgare i Storbritannien. Frankrike och Sovjetunionen gäller enligt de särskilda konventionerna med dessa länder och övergångsbestämmelsen till den nva lagen att underrättelsen skall ske omedelbart. Detta innebär i förhållande till Sovjetunionen att underrättelsen skall lämnas inom loppet av en till tre dagar från tidpunkten för frihetsberövandet beroende på kommunikationsförhållandena.
2§
I bestämmelsen regleras konsulns rätt enligt konventionerna att kommunicera med den frihetsberövade och att bistå honom. Grundläggande för bestämmelsen är att ingenting får göras mot den frihetsberövades vilja.
38 I bestämmelsen regleras en viktig inskränkning i åtagandena gentemot främmande länders konsulat. Rätten attkommunicera med den frihetsbe- 21
rövade får utövas endast inom ramen för de regler som gäller allmänt för Prop. 1988/89:74 dennes rätt till besök och utväxling av meddelanden. Regler av detta slag | finns bl.a. i 9—11 §§ lagen (1976:371) om behandling av häktade och anhållna m.fl. och 25— 30 §§ lagen (1974: 203) om kriminalvård i anstalt. Vid tillämpning av dessa regler bör myndigheterna emellertid beakta syftet med bestämmelserna i I och 2 8§ i den föreslagna lagen. Ett besök bör således inte förhindras, om det inte finns tungt vägande skäl mot att besöket skall tillåtas. Som anförs i den allmänna motiveringen bör man i stället utnyttja möjligheten att ha någon närvarande vid besöket. En brittisk konsul har dock alltid rätt att enskilt tala med en brittisk medborgare som är berövad friheten i ett mål eller ärende som inte slutligt avgjorts, se övergångsbestämmelsen. |
Ikraftträdande m.m. De mer vittgående åtaganden om underrättelseskyldighet och — såvitt gäller Storbritannien — besöksrätt som de bilaterala konsularkonventionerna innehåller skall gälla i stället för lagens bestämmelser. Undantagen behandlas i specialmotiveringen till de berörda lagrummen.
5.2 Förslaget till lag om ändring i kungörelsen (1952: 644) angående skyldighet för myndighet att i vissa fall meddela underrättelse till brittisk konsul :
Eftersom 3 8 i kungörelsen motsvaras av bestämmelser i den nya lagen . föreslås paragrafen bli upphävd.
6¶Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till
I. lag om underrättelseskyldighet m.m. när utlänningar är berövade friheten.
2. lag om ändring i kungörelsen (1952:644) angående skyldighet för myndighet att i vissa fall meddela underrättelse till brittisk konsul.
7¶Beslut
Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan att föreslå riksdagen att anta de förslag som. föredraganden lagt fram.
tå to
'Häktningsutredningens lagförslag BilP 1988/89: 74
Haga
Förslag till e
Lag om underrättelseskyldighet m. m. vid frihetsberövande
av utländska medborgare
1§ Har en utländsk medborgare tagits in i kriminalvårdsanstalt, berövats friheten som anhållen eller häktad eller på annat sätt omhändertagits eller tagits i förvar skall han upplysas om att han'har rätt att begära att
hans konsulat eller diplomatiska beskickning omedelbart underrättas om
frihetsberövandet och att konsul eller diplomatisk personal har rätt att besöka honom och samtala och brevväxla med honom om han inte motsätter sig detta.
28 Innehåller ett avtal som Sverige har ingått med en främmande stat mer vittgående åtaganden än som anges i I $ gäller det avtalets bestämmelser.
En underrättelse eller ett besök enligt I & får dock aldrig ske mot den utländske medborgarens vilja om han har fått cen fristad här i landet enligt bestämmelserna i 3, 5 eller 6 § utlänningslagen (1980:376). Detsamma gäller om han har begärt sådan fristad så länge frågan ännu inte har avgjorts.
ND '
2¶Prop. 1988/89: 74
Lagrådet Bilaga 2
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1988-12-01
Närvarande: f.d. regeringsrådet Stig Nordlund, regeringsrådet Elisabeth Palm. justitierådet Johan Lind.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 17 november 1988 har regeringen på hemställan av statsrådet och chefen för justitiedepartementet Freivalds beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till
I. lag om underrättelseskyldighet m.m. när utlänningar är berövade friheten
2. lag om ändring i kungörelsen (1952:644) angående skyldighet för myndighet att i vissa fall meddela underrättelse till brittisk konsul.
Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Stefan Strömberg.
Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet . Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.