Prop. 1991/92:29

om godkännande av ett avtal mellan Sverige, Norge och EEG om civil luftfart, m.m.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifo- gade utdrag ur regeringsprotokollet den 17 oktober 1991.

På regeringens vägnar

Carl Bildt Mats Odell

Propositionens huvudsakliga innehåll

Under våren 1991 träffades ell preliminärt avtal mellan Sverige, Norge och den Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) om civil luftfart. Avtalet, som ännu inte har godkänts av [51565 beslutande organ, jämställer Sverige och Norge med EEGs medlemsstater såvitt gäller rättigheter och skyldighe- ter på den civila luftfartens område. Avtalet är avsett att träda i kraft i nära anslutning till årsskiftet 1991/1992.

Ett infif)rlivandc av avtalet med svensk rätt kräver i betydande delar lag- stiftning. ] propositit'men föreslås att riksdagen dels godkänner avtalet, dels antar en ny lag om tillämpning av det aktuella avtalet och en lag om ändring i lagen (1970:417) om ni:-irknadsdomstol. Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer.

1. Förslag till Lag om tillämpning av avtal mellan Sverige, Norge och EEG om civil luftfart

Härigenom föreskrivs följande

7'if/[intimingsomrr'idc

lä Denna lag tillämpas i fråga om lufttransporter och sådan därmed sam- manhängande verksamhet som avses i avtal mellan Sverige, Norge och Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) om civil luftfart.

Med avtalspart avses i denna lag Sverige, Norge och EEG. Med Fördraget avses det i Rom den 25 mars 1957 undertecknade fördraget om upprättande av EEG. Med rådet och kommissionen avses ministerrådet och kommissio- nen hos EEG.

Zå Följande bestämmelser i de : bilagan till avtalet upptagna rättsakterna nr 4, 5, 11, 12 och 17 skall gälla som lag här i landet.

1. Artiklarna 1—4, 8, 9, 11, 12, 14, 15 utom punkt 3, 16 utom punkt 3 samt 17—20 i rådets första förordning ()2/17/1'5EG om tillämpning av fördragets artiklar 85 och 86, med vidtagna ändringar (nr 4). 2 .Artiklarna 1—7, 9, 11 12 utom punkt 3, 13 utom punkt 3 samt 14—- 17 i rådets förordning 87/3975/EEG om proceduren lör tillämpning av konkur- rcnsreglerna på företag' inom qutfartssektorn (nr 5).

3. Artiklarna 1— 9 i radets förordning ':)1/295/"EEG om införande av ge- mensamma regler om ktunpensatitm till passagerare som nekas ombordstig— ning på flygplan i regelbunden lufttrafik (nr 11).

4. Artiklarna 1 — 19 och 22 i rådets förordning S9/2299/1'5EG om en uppför— andekod för datoriserade bokningssystem (nr 12).

5. Artiklarna 1—8, 11. 13, 14— 18 och 21 i rådets fi.")rort'lning S9/4064/EEG om kontroll av företagskoncentrationer (nr 17). De angivna 1.)estämmelserna i bilagan till avtalet finns intagna som bilaga till denna lag. ' 1 fraga om fullgörande' | Sverige av skvldighetcr enligt denna paragraf till- lämpas 13 s' unt 15 —- 19 55.

35 Beteckningarna "medlemsstat" och "gemenskapen' i de i 2ä angivna r. ittsakterna skall anses inbegripa Sve rige och Norge. Hänvisningar l rättsak— terna till artiklarna 85 och Soi fördraget skall ] stället avse '4— 755 denna lag.

Kon/t'iilTens/Jeg)'i'inxumle [117111]

4ä Följande är oförenligt med denna lag och förbjudet. om inte annat följer av ()ä:('_')verenskommclser mellan företag, beslut av företagssammanslut- ningar och SllInOleHldC förfaranden som kan påverka handeln mellan avtals— parterna och som har till syfte eller följd att konkurrensen hindras, begrän- sas eller snedvrids inom det geografiska område som omfattas av det i 1 & angivna avtalet. Detta gäller särskilt dem som innebär att

a) inköps- eller försäljningspriser eller andra al'fz'irsvillkor direkt eller indi- rekt fastställs,

l.)) produktion, avsättning, teknisk utveckling eller investeringar begränsas eller kontrolleras,

c) marknader eller inköpskällor delas upp,

d) olika villkor tillämpas för likvärdiga prestationer gentemot handels— partner, varigenom dessa får konkurrensnackdel,

Prop. 1.991/92229

I'J

e) det ställs som villkor för avtal att den andra parten åtar sig ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt sedvana har något samband med föremålet för avtalet.

55 Överenskommelser eller beslut som är förbjudna enligt 4å är ogiltiga.

6å Bestämmelserna i 45% får av kommissionen ft'.')rk1aras inte gälla för — varje överenskommelse eller grupp av (")verenskomniclscr mellan företag, — varje beslut eller grupp av beslut av företagssammanslutningar och — varje samordnat förfarande eller grupp av samordnade förfaranden,

som bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen av varor cl- lcr till att främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskrit'landc, samtidigt som konsumenterna tillförsäkras en skälig andel av den vinst som därvid uppnås och som inte ,

a) ålägger de berörda företagen begränsningar som inte är nödvändiga för att uppnå dessa mål,

I)) ger dessa företag möjlighet att sätta konkurrensen ur spel för en väsent- lig del av varorna i fråga.

Missbmk av dominerande ställning på marknaden

7ä Missbruk från ett eller flera företags sida av en dominerande ställning inom det geografiska område som omfattas av det i 1 & angivna avtalet eller inom en väsentlig del av detta områd ' är, i den utsträckning det kan påverka handeln mellan avtalsparterna, oförenligt med avtalet och förbjudet.

Sådant missbruk kan särskilt bestå i att

a) direkt eller indirekt påtvinga någon oskäliga inköps- eller försäljnings- priscr eller andra oskäliga affärsvillkor,

l)) begränsa produktion, avsättning eller teknisk utveckling till nackdel för konsumenterna, _

c) tillämpa olika villkor för likvärdiga prestationer gentemot handelspart- ner, varigenom dessa får konkurrcnsnackdel,

d) ställa som villkor för avtal att den andra parten åtar sig ytterligare för- pliktelser som varken till sin natur eller enligt sedvana har något samband med föremålet för avtalet.

Statliga slöt/åtgärder m.m.

85 Om inte annat följer av 9 eller 10 55 är stöd som ges med hjälp av statliga eller andra allmänna medel otillåtna, om de snedvrider eller hotar att sned— vrida konkurrenscn genom att gynna vissa företag eller viss produktion, i den utsträckning det påverkar handeln mellan avtalsparterna.

95 Sådana stöd av social natur som ges till enskilda konsumenter, under för— utsättning att stödet ges utan diskriminering med avseende på varornas ur- sprung, eller som ges för att avhjälpa skador som förorsakats av naturkata- strofer eller andra exceptionella händelser är dock tillåtna.

105 Som tillåtna kan anses stöd

a) för att främja den ekonomiska utvecklingen i områden där levnadsstan- darden är onormalt låg eller där allvarlig sysselsättningsbrist råder,

l)) för att främja genomförandet av viktiga projekt av gemensamt euro— peiskt intresse eller för att avhjälpa en allvarlig störning i en avtalsparts eko— nomi,

e) för att underlätta utvecklingen av viss näringsverksamhet eller vissa re— gioner, i den mån stödet inte ändrar villkoren för handeln i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset.

115 När en stödåtgärd som avses i 8— 1055 har anmälts till kommissionen, får svensk myndighet inte pröva tillåtligheten av stödet innan kommissionen har meddelat beslut i saken.

125 En kommun är skyldig att upplysa regeringen om stöd som planeras och som kan bli föremål för kommissionens prövning.

Uppgiftsskyldl'g/iet m.m.

13 5 Den myndighet som regeringen bestämmer får

1. förelägga den som är uppgiftsskyldig enligt bestämmelserna i 2 5 att full— göra sådan skyldighet till myndigheten, samt

2. förelägga den hos vilken en undersökning får företas enligt dessa be- stämmelser att låta myndigheten dels granska böcker och andra affärshand- lingar, dels göra kopior av eller utdrag ur böcker och andra affärshandlingar, dels begära muntliga förklaringar på ort och ställe, dels få tillträde till den uppgiftsskyldiges samtliga lokaler, markområden och transportmedel.

Myndigheten får meddela beslut enligt första stycket endast om kommissionen begärt att åtgärden skall vidtas av myndigheten i stället för av kommissionen och underlåtenhet att följa föreläggandet inte på grund av beslut meddelat av kommissionen kati medföra skyldighet att betala viten eller böter enligt bestämmelserna i 25, eller

om myndigheten, inom ramen för den egna behörigheten med den be- gränsning som framgår av 205 andra stycket och i övrigt i enlighet med till— lämpliga bestämmelser i 25, meddelar beslutet helt på eget initiativ.

Beslut som avses i första stycket 1. får förenas med vite om den uppgifts— skyldige inte följt ett tidigare fi'n'eläggandc av myndigheten eller en tidigare anmaning av kommissionen. Beslut som avses i första slycket2. och som myndigheten meddelar helt på eget initiativ får förenas med vite. Beslut som är förenat med vite får överklagas till kamnmrrätten. Beslutet gäller omedel- bart, om inte annat bestäms. Talan om utdt'unande av vite förs av myndighe- tcn hos markmtdsdonistolen.

Giltig/teten av vissa beslut av kum/nissicmcn

145 Om kommissionen i ett enskilt fall har funnit att det inte finns grund för tillämpning av 45 eller 75 eller om kommissionen enligt () 5 i ett enskilt fall har medgett undantag från tillämpningen av 4 5, gäller beslutet här i landet.

Verkställighet av kanintissionenx beslut i Övrigt

155 Ett beslut av kommissionen som riktar sig mot en enskild f) isk eller juridisk person skall prövas av svenska myndigheter, om kommissionen be- gärt verkställighet av beslutet. Prövningen skall avse frågan om beslutet är förenligt med det i l 5 angivna avtalet och med föreskrifter som grundas på avtalet. Svenska myndigheter får inte pröva frågan om ett beslut av kommissionen är ogiltigt på grund av att komn'..issi(_)ncn saknat behörighet, att väsentliga processuella föreskrifter åsidosatts, att beslutet strider mot fördraget eller någon annan rättsregel som hänför sig till förth'agets tillämpning eller att fråga är om maktmissbruk eller illojal maktanvändning från kommissionens sida.

165 1 de fall som avses 15 5 skall beslutet prövas av konsunicntombudsman— nen, om saken gäller marknat'lsft't'vring eller avtalsvillkor i konsumentförhål- landen, och annars av näringsfrihetsombudsmannen.

Om konsumentombudsmanneii eller näringsfrihetsombudsmannen finner

att kommissionens beslut är uppenbart oförenligt med avtalet eller med före— skrifter som grundas på avtalet, skall han anmäla saken för regeringen. ] an— nat fall skall han väcka talan hos marknadsdomstolen.

175 Om marknadsdomstolen finner att kommissionens beslut inte är fören— ligt med avtalet eller med föreskrifter som grundas på avtalet, skall domsto- len anmäla sitt beslut för regeringen. I annat fall skall domstolen förklara att kommissionens beslut skall gälla. Om domstolen förklarar att kommissionens beslut skall gälla, får det verk— ställas som svensk lagakraftägande dom.

18 5 Böter och viten som beslutats av kommissionen skall vid prövning enligt 155 bestämmas i svenskt mynt.

19 5 Om kommissionen har funnit att en kommun lämnat stöd som står i strid med 8 5, skall regeringen, om den finner att kommissionens beslut är fören— ligt med avtalet och med föreskrifter som grundas på avtalet, upphäva det kommunala beslutet.

Domstolsprr'ivning i andra fall

205 Frågor om överträdelse av föreskrifterna i 45 eller 75 prövas av mark— nadsdomstolcn. Frågor om överträdelse av de föreskrifter som anges i 25 prövas också av marknadsdomstolen, om saken rör en konkurrensfräga eller fråga om kontroll av företagsförvärv, och annars av tingsrätt. Att svenska domstolars och andra myndigheters behörighet att pröva frå— gor som avses i denna lag kan vara inskränkt framgår av föreskrifter som anges i 25. Utan hinder av vad som sägs i första stycket får en allmän domstol pröva en invändning om att ett avtal är ogiltigt på grund av 45 eller strider mot 75 eller någon föreskrift som anges i 25.

215 För marknadsdomstolens prövning i fall som avses i 205 gäller, i den mån särskilda föreskrifter inte har meddelats i denna lag, konkurrenslagen (19822729) i tillämpliga delar.

Hundläggni/zgen hos mar/(nadwlonism/en

225 För marknadsdomstolens handläggning av ärenden som avses i denna lag gäller 3 — 10 och 14 55, 15 5 första stycket samt 16 —22 55 lagen (1970z417) om marknadsdomstol m.m. i tillämpliga delar. Vid prövning enligt 155 denna lag av beslut av kommissionen om att un- dersökning skall företas hos den som är skyldig att underkasta sig en sådan får marknadsdomstolen meddela beslut utan att den mot vilken verkställig— het begärts har fått tillfälle att yttra sig.

Överklagande

235 Marknadsdomstolens beslut enligt 155 får överklagas till högsta dom- stolen genom besvär. Andra beslut av marknadsdomstolcn enligt denna lag får inte överklagas. Om marknadsdomstolens beslut enligt 15 5 överklagas, får högsta domsto— lcn förordna att verkställighet tills vidare inte får äga rum.

24 5 I fråga om överklagande och om prövningen av besvär i högsta domsto— len gäller i tillämpliga delar vad som föreskrivs i 54 och 56 kap. rättegångs- balken om talan mot hovrätts slutliga beslut i mål eller ärende i vilket talan

'Jl

väckts vid tingsrätt. Vad som där sägs om hovrätt skall i stället avse mark- nadsdomstolen.

Denna lag träder i kraft den (lag regeringen bestämmer.

(i

2. Förslag till Lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol

111.111.

Härigenom föreskrivs att 1, 2 och 13 55 lagen (197():417) om marknads— domstol m. ni.1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Markmtdsdomstolen handlägger ärenden enligt konkurrenslagen( I 982: 729 ), marknadsförittgslagen (l!)75:l418), lagen (1971.'112) om avtalsvillkor i kansli/ne)itförhällan- den, lagen (1984.'Z93) om avtalsvill- kor mellan näringsidkt'ue. produkt- .räkerhetslagen ( ] OSS:] 604 ).

Mot marknadsdomstolens beslut i ärenden som avses i 1 5 får talan inte föras. Detsamma gäller domstolens beslut i övrigt enligt denna lag.

föreslagen lydelse

152

Markmrdsdmnstolen ärenden enligt

]. konkurrens'lagen (1982.'729), Z. mark/tad_xföringslagen (1975:I418).

3. lagen (l971:112) om avtalsvill- kor i konsumentförhlil/anden,

4. lagen (1984.'292) om avtalsvill- kor mel/an rtälingsidkale,

5. produktsäkerhetslagen( I 988: I 604 ),

6. lagen ( ] 991.000) om tillämp- ning av avtal mellan Sverig ?, Norge och EEG om civil luftfart, om inte annat följer av 20,5 nämnda lag.

handlägger

Mot marknadsdomstolens beslut i ärenden enligt denna lag får talan inte föras i annatfall än som följer av 23 _5 lagen ( I 991 :000 ) om tillämpning av avtal nte/lan .S't-'erige, Norge och EEG om civil luftfart. Detsamma gäller domstolens beslut i övrigt en- ligt denna lag.

1354

Ansökan som avses i 17 5 konkur- renslagcn ('l982:729) görs skriftli— gen. Detsamma gäller ansökan om förbud eller åläggande enligt 2—4 55 marknadsföringslagen (1975:1418), 15 lagen (1971:112) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, 15 lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare eller 5—9 55 eller 125 tredje stycket produktsäkerhetsla- gen (1988:1604). Av ansökningen skall framgå de skäl på vilka ansök— ningen grundas och den utredning sökanden åberopar.

' Lagen omtryckt 1984z294. : Senaste lydelse 1988:1606. 3 Senaste lydelse 1972:732.

4 Senaste lydelse 1988:16(l6.

Ansökan som avses i 175 konkur- renslagen (1982:729) görs skriftli- gen. Detsamma gäller ansökan om förbud eller åläggande enligt 2—455 marknadsföringslagen (1.975cl418), 15 lagen (1971:112) om avtalsvillkor i konsumentförhållandcn, 15 lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare eller 5 —9 55 eller 125 tredje stycket produktsäkerhctsla- gen (1988:1604) samt ansökan enligt 165 lagen (199l.'00()) om tillämpning av avtal mellan Sverige, Norge och EEG om civil luftfart. Av ansök- ningen skall framgå de skäl på vilka

Senaste lydelse av lagens rubrik 19721732.

Prop_ '1991/92:29

Nuvarande lydelse Fr'ireslagen lydelse

ansökningen grundas och den utred- ning sökanden åberopar.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Kommunikationsclepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 oktober 1991.

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester- berg, Friggebo, Johansson, Lauren, l-lörnlund, Olsson, Dinkelspiel, Thur- din,11ellsvik, Wibble, Björck, Davidsson, Könberg, Odell, Lundgren, Unc— kel, P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet Odell

Proposition om godkännande av ett avtal mellan Sverige, Norge och EEG om civil luftfart, m.m.

]. Inledning

Efter förhandlingar mellan representanter för de svenska och norska rege- ringarna samt EEG träffade parterna i slutet av mars 1991 ett preliminärt avtal på den civila luftfartens område. Avtalet bör i svensk översättning fo— gas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.

För att Sverige skall kunna tillträda avtalet krävs lagstiftning. lnom kom— munikationsdepartcmentet har upprättats departementspromemorian (Ds 1991228) Luftfartsavtal Sverige — Norge — EG. Promemorians lagförslag bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

Promeimu'ian har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttran— dena, som också innehåller en förteckning över remissinstanserna, bör fogas till protokollet som bilaga 3.

Den förra regeringen beslöt den 12 september 1991 att inhämta lagrådets yttrande över inom kommunikationsdepartementet upprättade förslag till lag om tillämpning av avtalet den 00 (månad) 1991 mellan Sverige, Norge och EEG om civil luftfart samt lag om ändring i lagen (l970:417) om mark- nadsdomstol. De sålunda remitterade f("irslagen bör fogas till protokollet som bilaga 4 . .

Lagrådet har yttrat sig över lagförslagen den 10 oktober 1991. Yttrandet fogas till protokollet som bilaga 5.

Enligt lagrådet innefattar det remitterade lagförslaget om tillämpning av avtalet en i det stora hela godtagbar lösning av de författningstekniska frågor som avtalet aktualiserar, även om enligt lagrådet förslaget ger anledning till vissa erinringar från systematiska och principiella synpunkter. Lagrådets erinringar rör främst avgränsningen av de beslut av kommissionen som för att kunna verkställas i Sverige skall prövas av svensk domstol eller annan myndighet samt befogenheterna för den myndighet som i Sverige skall bi— träda kommissionen. Lagrådet har också föreslagit vissa redaktionella änd- ringar av den föreslagna lagen om tillämpning av avtalet.

Som kommer att framgå av det följande kan jag i huvudsak ansluta mig

Prop. 1991/92:09

till lagrådets synpunkter och förslag. Den av lagrådet föreslagna lagtexten har jämkats redaktionellt på några punkter.

Avtalet är fortfarande preliminärt i det att det ännu inte slutligt godkänts av EEGs beslutande organ. EEGs transportministrar har vid rådsmöte den 7 oktober 1991 funnit att den rättsliga grunden för avtalet för EEGs del är Romfördragets artikel 84 och inte, som EG-kommissionen tidigare utgått från, artikel 113. Detta innebär bl.a. krav på hörande av ECE-parlamentet. Den proceduren beräknas vara avslutad först i december 1991, då slutligt godkännande kan väntas.

Jag vill i detta sammanhang också nämna att det har uppkommit fråga om justering av avtalet på en punkt, nämligen när det gäller frågan vad som skall hända om någon av avtalsparterna anser att Sverige eller Norge inte tilläm- par avtalet på det sätt som förutsatts. Några särskilda bestämmelser för den situationen finns inte i avtalet. I praktiken torde emellertid detta vara en fråga som bör tas upp av den blandade kommitté som upprättas genom avta- let. Parternas förhamllingsdelegationer är överens om att detta uttryckligen bör framgå. En sådan ändring påverkar inte den lagstiftning som behövs med anledning av avtalet. Det är heller inte fråga om något väsentligt moment i avtalet utan från såväl svensk som norsk sida är även den text som tidigare överenskommits godtagbar.

Enligt vad kommissionen har upplyst avser man att inom EG ta upp frågan om den nyss berörda ändringen i samband med parlamentsbehandlingen av avtalet. Med tanke på att frågan om avtalets slutliga lydelse på den aktuella punkten fortfarande får anses öppen'och att detta kan vara fallet även vid tiden för riksdagsbehandlingen, bör riksdagens godkännande av avtalet in- hämtas även såvitt avser den alternativa lydelse som avtalet kan komma att få. Jag återkommer till denna fråga i det följande (avsnitt 3.2 i anslutning till artikel 9). Av samma skäl bör ett svenskt undertecknande av avtalet anstå till dess det klarlagts vilken av de alternativa lydelserna som blir den slutliga.

l terminologiskt hänseende kan anmärkas att ordet ”fines'” i rättsakterna i regel har översatts med ”böter". Det är emellertid inte fråga om böter i svensk mening utan närmast om sanktionsavgifter. När det gäller översätt- ningen av ”periodic penalty payments" med "viten” kan vidare anmärkas att EGs viten inte helt motsvarar det svenska begreppet. Av sammanhanget torde emellertid framgå vad som avses.

Hänvisningar till US3

2 Bakgrund

2.1. Den skandinaviska luftlfartspolitiken

Sverige är genom sin omfattande utrikeshandel och perifera geografiska läge i förhållande till viktiga handelspartner i hög grad beroende av ett välutveck- lat tlyglinjenät. Genom det skandinaviska luftfartssamarbetet, som bl.a. in- nebär att den samlade kapaciteten i internationell linjefart koncentrerats till det gemensamma flygföretaget Scandinavian Airlines System (SAS), har det varit möjligt för de tre skandinaviska länderna att trots var för sig begränsade marknader etablera en flygtrafikförsörjning av hög klass. Luftfartssamarbe-

tet har byggt på en identisk koncessionspolitik i de tre länderna, särskilt i fråga om den internationella luftfarten.

Danmark är medlem av EEG och måste alltså följa den luftfartspolitik som gäller inom gemenskapen. SAS har erkänts som ett EG-företag och är, såvitt gäller trafiken mellan Danmark och andra EG-länder, underkastat EEGs regelverk. En stor del av trafiken mellan Danmark och andra länder ' inom gemenskapen härrör från Sverige och Norge. De möjligheter som den allt öppnare marknaden ger danska flygföretag gäller inte för norska och svenska flygföretag eller för SAS trafik direkt från Sverige eller Norge till EG. Detta kan komma att medföra att trafiken i ökad grad kanaliseras via Danmark och att det blir färre direkta linjer och eharterflygningar från Sve- rige och Norge till kontinenten.

Genom att Danmark har att följa EEGs regler på luftfartsområdet har vi- dare förutsättningarna för den gemensamma skandinaviska luftfartspoliti- ken ändrats på ett avgörande sätt. Det är tveksamt om denna i längden skulle kunna upprätthållas utan att Sverige och Norge likställs med Danmark såvitt gäller förhållandet till EEG på luftfartsområdet.

2.2. Den luftfartspolitiska utvecklingen inom EG

Luftfarten har av tradition varit starkt reglerad, både nationellt och interna- tionellt. Betydande delar av trafiken har reserverats för de nationella flyg— företagen, som i många fall helt eller delvis är statsägda.

Arbetet inom EEG på en gemensam transportpolitik har först under de senaste åren kommit att omfatta luftfarten. En försiktig liberalisering inled- des den 1 januari 1988 med det s.k. luftfartspaket nr 1. Det fastslogs bl.a. att EEGs konkurrensregler skulle tillämpas på luftfartsområdet och riktlinjer drogs upp för hur detta skulle ske. Genom omfattande undantag från kon- kurrensrcglerna tilläts dock flygförctagen att fortsätta med en rad samar- betsformer som annars var att anse som konkurrensbegränsande. Vidare in- fördes möjligheter till en friare prisfastställelse. Den traditionella kapacitets— delningen 50/50 mellan resp. lands flygföretag luckrades upp. Under de första två åren kunde denna vara 55/45 och under det tredje året 60/40. Även marknadstillträdet blev friare.

Luftfartspaket nr 1 har varit av begränsad betydelse för den skandinz'tviska luftfarten. Ijuni "1990 antog emellertid ministerrådet luftfartspaket nr 2, som trädde i kraft den 1 november 1990. Detta luftfartspaket är betydligt mer långtgående än det första, bl.a. när det gäller rätt till marknadstillträde och kapacitetsdclning. Det är med detta nya regelverk tydligt att det inte i läng- den går att upprätthålla det skandinaviska luftfartssamarbetet, om inte Sve- rige oeh Norge får samma villkor för luftfarten på EG-länderna som Dan- mark. Det är att märka att avregleringen inom EEG kommer att fortsätta. Luftfartspaket nr 2 kommer redan från den ljanuari 1993 att ändras i rikt— ning rnot ytterligare liberaliseringar på flera punkter. Bl.a. konnner prissätt- ningen att bli i det närmaste fri.

2.3. Förhandlingar med EEG

Sverige och Norge begärde ijuni 1988, med stöd av Danmark, förhandlingar med EEG i syfte att på luftfartsområdet få samma ställning i ft.")rhållande till EEG som Danmark. 1 december samma år begärde också övriga EFTA-län- der motsvarande förhandlingar. Från svensk och norsk sida angavs därvid att en gemensam lösning för alla EFTA-länderna skulle vara att föredra.

Ktmimissionen begärde därefter mandat att föra förhandlingar med alla EF'liA—länderna. Ministerrådet beslöt emellertid ijuni 1990, med hänvisning till det skandinaviska luftfartssamarbetet, att begränsa förhandlingsmanda- tet till att gälla Sverige och Norge. Mandatet omfattade all civil luftfart mel— lan Sverige resp. Norge och EG som utfördes av flygföretag i Skandinavien och inom EG.

Förhandlingarna inleddes den 30 juni 1990. Sverige och Norge förhand- lade gemensamt, varvid ordförancleskapct växlade mellan de båda länderna. Förhandlingarna avslutades den 220 mars 1991, då enighet om ett avtal upp- nåddes. Avtalet paraferades den 5 april 1991. Sammanlagt hölls fem for- mella möten och ett antal expertgruppsmöten.

[ det följande behandlas luftfartsavtalet och den lagstiftning som krävs. Översättningen från engelska till svenska av de i avtalet ingående rättsak- terna har skett enligt vad som gäller för ett kommande EES-avtal. Det inne- bär bl.a. att översättningarna, sedan de godkänts i Sverige, också skall grans- kas av EEG. Översättningarnz'i är därför formellt att anse som preliminära. Det kan alltså bli aktuellt med snriärrcjämkningar av den svenska översätt- ningen. När emellertid översättningarna godkänts av EEG är den svenska texten att anse som autentisk med samma vitsord som övriga avtalsspråk.

3. Avtalet

Hänvisningar till S3

  • Prop. 1991/92:29: Avsnitt 1

3.1. Form

Avtalet består av en huvuddel, en bilaga och tre protokoll. Huvuddelen in- nehåller de formella och institutionella reglerna liksom materiella konkur- rensregler och regler om statsstöd m.m. I bilagan förtecknas de av EEGs rättsakter på området som Sverige förbundit sig att följa. Dessa rör inte en- bart luftfartspolitiska frågor. Även konkurrensregler och regler som inte i första hand berör luftfarten men som ändå har betydelse för denna har tagits med.

] protokoll nr 1 förtecknas s.k. pipe-line acquis och annan lagstiftning på EEG-sidan som kan förväntas inom de närmaste åren. Protokoll nr 2 inne- håller uttalanden om tolkningen av vissa bestämmelser i rättsakterna och protokoll nr 3 en avsiktsförklaring om anslutning till det nya flygledningssys- temct Eurocontrol.

3.2. Huvudavtalet

Preambcln

Av den första meningen framgår att syftet med avtalet är att skapa samma regler inom hela det geografiska område som utgörs av Sverige, Norge och EEG. Avtalet gäller alltså även mellan Sverige och Norge däremot inte mel- lan de olika EEG-länderna. Det anges uttryckligen att EEG behåller sin kompetens på konkurrensområdct, se också art. lzl.

Enligt sista meningen skall avtalet inte föregripa utgången av EES-för- handlingarna. Det upphör att gälla senast när ett EES—avtal träder i kraft, se art. 19:3.

A IT. I

Första stycket motsvarar i huvudsak preambclns första mening.

Andra stycket hänvisar till de bestämmelser i bilagan som gäller vid varje tidpunkt. Nya rättsakter införlivas med avtalet i enlighet med den procedur som föreskrivs i art. 12 (den blandade kommitten). De blir alltså inte auto- matiskt gällande.

Tolkningen av rättsakterna skall stå i överensstämmelse med den som görs av EG-domstolen och kommissionen. För det ändamålet får Sverige och Norge del av nya prejudikat, som på begäran av en part kan diskuteras i den blandade kommitten. De tolkningar som redan finns när avtalet underteck- nas anses utgöra en integrerad del av acquin. Dessa är Sverige/Norge därför bundna av titan särskild bestämmelse.

Tredje stycket innehåller en allmän förpliktelse till lojalitet mellan avtals- parterna när det gäller att uppfylla avtalet.

Art. 3

Artikeln har att göra med luftfartens s.k. friheter. vilka grundas på Chicago— konvcntionen om internationell civil luftfart. Tredje och fjärde friheterna är rätten att med passagerare, frakt och post flyga från llygföretagets registre- ringsland till ett annat land resp. att flyga tillbaka därifrån. Femte friheten är rätten att flyga mellan två andra länder än registreringslandet.

SAS är ett konsortium bildat av tre nationella bolag som primärt innehar Hygrättigheterna. Dessa har överlåtits på SAS, som flyger med maskiner till— höriga eller leasade av alla tre bolagen oavsett vilken linje det gäller. Genom art. 2, som har sin motsvarighet i andra överenskommelser på luftfartssek- torn, klargörs att denna konstruktion accepteras även i detta samman- hang.F.tt flygplan registrerat hos norska DNL kan alltså flyga mellan Stock- holm och Bryssel utan att det är fråga om en femte frihetsrättighet.

A )1. 3

Artiklarna 4—6 är generellt utformade. Detsamma gäller några av de i bila- gan förtecknade rättsakterna, som inom EEG är tillämpliga även på annat än luftfartsförhållandcn. Som exempel kan nämnas nr 16 om sällskapsresor _och nr 17 om kontroll av företagskoneentrationer. l artikeln klargörs att i sådana fall avtalsbestämmelsen resp. rältsakten endast gäller på luftfartsom-

rådet eller, enligt vad som framgår av bilagan, områden som har samband därmed.

f-"fl'f. 4 '— ()

Dessa artiklar. som innehåller regler om konkurrens och statsstöd, motsva— rar med smärrejämkningar artiklarna 85, 86 och 92i Romfördraget. Sålunda ersätts "medlemsstaterna" med ”de avtalsslutande parterna”. Det kan i sam- manhanget anmärkas att art. 92 anses omfatta inte bara statligt stöd titan även stöd via andra offentliga organ, t.ex. kommuner. Detsamma gäller då även art. 6. Bestämmelsen i art. 92:3 d) i Romfördraget om hur gruppundan- tag beslutas har inte någon motsvarighet i art. 6. Om gruppundantag enligt art. 4:3 beslutas, kan de införlivas med avtalet enligt art. 12. Beslut om un- dantag i enskilda fall enligt art. 413 behandlas i anslutning till art. 11.

/1 rt. 7

Artikeln, som handlar om tillämpningen av art. 6. reglerar motsvarande frå- gor som art. 93 i Romft'fudraget men på ett delvis annat sätt såvitt gäller Sve- rige oeh Norge.

I första stycket slås sålunda fast att Sverige och Norge i fråga om offentliga stödåtgärder skall följa bestämmelserna i andra — sjätte styckena medan Romfördraget skall tillämpas inom EEG. Sverige och Norge erkänner kom- missionens utredningskompctens på området såvitt gäller offentliga stödåt- gärder, däremot inte kommissionens rätt att fatta beslut med bindande ver- kan för Sverige och Norge. Detta har nödvändiggjort vissa ändringar i för- hållande till art. 93. .

Andra stycket motsvarar art. 9.3:1. Praktiskt medför bestämmelserna en skyldighet för Sverige och Norge att upplysa om de stöd som finns vid avta- lets ikraftträdande, förändringar i dessa och nytillkommande åtgärder.

Tredje stycket motsvarar art. 9312 första stycket. Om kommissionen fiii— ner att ett stöd inte är förenlig med avtalet eller att det missbrukas, skall kommissionen anmäla detta för Sverige resp. Norge och begära att åtgärden upphör inom viss tid. Den tid en stat får på sig varierar, men brukar i praxis vara från någon månad upp till ett halvår. I allmänhet har då frågan redan diskuterats informellt med kommissionen. Staten har också formellt fått till- fälle att yttra sig.

Fjärde och femte styckena anvisar hur staten skall göra framför allt om den inte godtar kommissionens bedömning. Staten skall i det fallet meddela de båda andra avtalsparterna detta, varefter saken inom 21 dagar hänskjuts till den blandade kommitten. Denna skall sammanträda senast 14 dagar efter hänskjutandet. l fråga om det fortsatta förfarandet gäller bl.a. art. 1415, vil- ket innebär att den blandade kommittén måste fatta beslut inom sex måna- der. Annars upphör avtalet att gälla. Alla beslut av den blandade kommitten förutsätter enighet, art. 1321.

Sjätte stycket överensstämmer i sak med art. 93:3 i Romfördraget. Den innebär bl.a. att planerade stödåtgärder inte får sättas i verket förrän kom- missionen har uttalat sig om åtgärdens tillåtlighet.

A IT. 8

Utredning av brott mot Romfördragets konkurrensbcstämmelser företas av kommissionen på eget initiativ eller efter anmälan av en stat eller någon en- skild. För sin utredning behöver kommissionen upplysningar från både sta- ter och företag och möjlighet att skaffa in upplysningar från företag tvångsvis genom vitesföreläggande eller husrannsakan om de inte lämnas frivilligt. Be— stämmelser härom finns i rättsakterna nr 4, 5, 112 och 1.7.

Avtalsregleringen innebär att Sverige och Norge erkänner kommissionens utredningskompetens på konkurrensområdet. Kommissionens kompetens är i en del fall exklusiv. Om kommissionen beslutar att granska om ett visst förfarande innebär konkurrcnsbcgränsning, är de nationella myndigheterna förhindrade att utreda samma sak. Beträffande företagsfusioner av gemen— skapsdimension är enbart kommissionen behörig att utreda. När kommissio- nen inte har denna exklusiva kompetens, är svenska och norska konkurrens— myndigheter oft'irhindrade att på vanligt sätt utreda brott mot avtalets kon- kurrensregler.

Regleringen innebär inte att Sverige och Norge erkänner kommissionens

' kompetens att fatta beslut med bindande verkan för svenska resp. norska rättssubjekt. Sådana beslut blir inte automatiskt gällande i Sverige eller Norge, se vidare ianslutning till art. 9. Angående beslut om icke-ingripande- besked (negativattest) och undantag i enskilda fall, se vid art. 11.

Enligt första stycket i förevarande art. 8 skall Sverige och Norge se till att kommissionen får de upplysningar den har rätt till enligt bestämmelserna i de nämnda rättsakterna. liörpliktelsen är folkrättslig och innebär inget annat åtagande än att Sverige resp. Norge skall se till att tvångsmedel vid behov står till buds.

I andra stycket preciseras Sveriges resp. Norges åtagande för den "situatio- nen att företagen enligt de i avtalet ingående rättsakterna har direkt upplys— ningsskyldighet gentemot kommissionen. Man kan utgå från att företagen i allmänhet lämnar upplysningarna frivilligt. Om tvångsmedel behöver använ- das, skall de genomföras av nationella myndigheter och enligt nationell lag. Kommissionen har rätt att delta i en husrannsakan. Den nationella myndig— heten och kommissionen får komma överens om en lämplig dag. Det har förutsatts att dagen skall kunna hållas hemlig för företaget så att man före- bygger att handlingar undanskaffas.

.4/1. 9

Artikelns första stycke ålägger Sverige och Norge att se till att avtalets be- stämmelser om konkurrens och offentligt stöd tillämpas och verkställs med samma effekt som inom EEG. Det är Sveriges och Norges sak att bestämma hur detta skall gå till så länge effekten blir densamma.

När det gäller regler om offentligt stöd finns, som redan nämnts, särskilda tillämpningsregler i avtalets art. 7. hflotsvarandc föreskrifter saknas för kon- kurrensreglerna. När det gäller tillämpningen av dessa erkänner, såsom re- dovisats vid art. 8, Sverige och Norge kommissionens utredningskompetens. Att kommissionen har denna kompetens kan inte anses innebära att myndig- hetsutövning har överlåtits till kommissionen. För Sveriges del förutsätts att

7-7(

kommissionens beslut, vare sig det gäller användningen av tvångsmedel un- der utredningen eller vid verkställighet av dess slutliga beslut, prövas av domstol eller annan myndighet och omvandlas till ett nationellt beslut som kan verkställas enligt svenska regler. Har kommissionen ålagt böter eller vi- ten, skall dessa bestämmas i svenskt mynt men beloppet måste nära ansluta till vad som tillämpas inom EEG. Den nationella myndigheten och rege- ringen kan vid sin prövning komma fram till att kommissionens beslut inte skall godtas, varvid frågan förs till den blandade kommittén, se vidare art. 11.

De rättigheter som härrör från avtalet skall enligt andra stycket kunna gö- ras gällande inför nationell domstol. Detta överensstämmer mcd vad som gäller inom EEG.

Som jag nämnde inledningsvis har fråga uppkommit om ändring av det prclimiärt överenskomna avtalet. Den ändringen berör främst art. 9. Vad saken gäller är hur den situationen skall lösas att det uppstår oenighet mellan parterna om avtalets rätta tillämpning eller genomftfuande i Sverige eller Norge. .1 den preliminärt överenskomna texten finns inte någon bestämmelse om detta. Förhandlingsdelegatiorterna är emellertid ense om att en sådan fråga bör hänskjutas till den blandade kommitten och att detta bör framgå av avtalet.

Delegationcrna är vidare överens om att frågan bör regleras på det sättet att i förevarande art. 9 en ny punkt 2 tillfogas med följande lydelse i svensk översättning:

2. Om de at-'lul.s'_s'lulumle parter/1.71 iir oense i ]i'ågmi om artiklarna 4, 5 eller 6 eller de andra bestämmelse)" som anges i punkt ] tillämpas ellergenomförs på rätt .siitl [ Norge eller Sverige, skall iirwulel jörcliiggrts (len blundat/c kum- mim? som l)(.'llt'l)1(ll(t.9 i anikel 13 och som skall sar;znmntriitlu inom 14 dagar 191711 den dag då fire/idel jörelagls den. Nuvarande punkt 2 blir i stället punkt 3. Vidare läggs art. 9 till i uppräk- ningen i 1.3.7 och art. 9.2 i uppräkningen i art. 14.5. Somjag också nämnde inledningsvis är det möjligt att ett godkännande av denna ändring för EEGs del ännu inte föreligger när avtalet behandlas av riksdagen. Detta innebär att riksdagens godkännande av avtalet bör inhäm— tas såväl i fråga om den ursprungliga lydelsen som i fråga om den nyss be— rörda ändringen

An. 10

Artikeln ger uttryck för principen att svenska resp. norska domstolar och andra myndigheter inte får pröva giltigheten av ett beslut som fattats av nå— gon av EEGs institutioner, dvs. främst kommissionen. Prövningen av den frågan får göras endast av EG—don'tstolen. Ett beslut kan förklaras ogiltigt på grund av institutionens bristande behörighet eller på grund av att väsentliga processuella föreskrifter åsidosatts, att beslutet strider mot Romfördraget eller någon annan regel rörande fördragets tillämpning eller att det är fråga om maktmissbruk eller illojal maktanvändning från institutionens sida, se vidare art. 173 i Romfördraget.

1 den mån ett beslut av kommissionen riktar sig till ett svenskt eller norskt

rättssubjekt har dessa rätt att föra talan i EG-domstolen under samma förut- sättningar som gäller för rättssubjekt inom gemenskapen. Även om kommis— sionens beslut inte omedelbart gäller i Sverige (se vid art. 9) kan ju dessa ha intresse av att beslutets giltighet inom gemenskapen blir prövad av EG- domstolen.

An. ]]

Avtalet bygger, som tidigare nämnts. på att kommissionens behörighet att genomföra utredningar erkänns. Kommissionens beslut grundade på sådana utredningar gäller dock inte i Sverige eller Norge utan måste prövas av svenska resp. norska myndigheter. Den prövningen kan mynna ut i antingen ett accepterande av kommissionens beslut eller ett konstaterande av att be- slutet inte kan godtas. l sistnämnda fall blir följden att saken skall hänskjutas till den blandade kommitten.

Art. ll innehåller bestämmelser om detta. De beslut som avses där är en- dast sådana som innehåller en begäran att Sverige eller Norge skall vidta nå- gon åtgärd. ] botten kan emellertid ligga ett beslut som riktar sig direkt till ett företag. I sådana fall blir bestämmelserna aktuella om företaget inte frivilligt uppfyller kommissionsbeslutet. Kommissionen kan då begära verkställighet av beslutet. Om beslutet rör konkurrensfrågor, t.ex. brott mot art. 4 i avta— let, otillåtna avtalsvillkor e.d. bör saken prövas av i första hand näringsfri- hetsombudsrmtnnen (NO) eller konsumentoml.)udsmannen (KO). Anser nå- gon av dessa att beslutet är uppenbart oriktigt, bör han anmäla saken för regeringen som hänskjutcr frågan till den blandade kommitten. ] annat fall hör han föra talan hos marknt-tdsdomstolen. Godtas beslutet av domstolen, verkställs det på samma sätt som vanligacivilrättsliga domar. Gör domstolen en annan bedömning än NO resp. KO och finner att beslutet inte skall god— tas. måste domstolcn på motsvarande sätt anmäla saken till regeringen. Frå- gan förs då till den blandade kommitten.

Kommissionsbeslut i rent luftfartpolitiska frågor torde knappast vålla pro— blem. ] allmänhet är det nämligen regeringen som beslutar i sådana frågor. Det kan också vara aktuellt att luftfartsverkct skall företa någon åtgärd.

Av art. 2 i rättsakten nr 4 i bilagan följer att kommissionen kan på ansökan eller eget initiativ meddela beslut om att ett avtal inte strider mot art. 4:1 eller5 i förevarande avtal, s.k negativattest. Kommissionen kan också enligt art. 4:3 i luftfartsavtalct bl.a. i särskilda fall besluta om undantag från till— lämpningen av 4:1. Särskilt sistnämnda beslut kan tänkas påverka rättigheter för enskilda i Sverige. Om någon väcker talan vid en svensk domstol enligt art. 9:2 under påstående att ett visst avtal eller förfarande strider mot art. 4 eller därpå grundad lagstiftning, kan kommissionsbcslut av nyssnämnda slag tänkas få betydelse i rättegången. Det kan därför ifrågasättas om inte beslu— ten innebär att förvaltningsuppgift som innefattar rnyndighetsutövning över- låts på kommissionen. Frågan torde ha större teoretisk än praktisk bety— delse-.

Förevarande art. 11 jämförd med art. 922 ger utrymme för att kommissio— nens beslut omprövas av svenska domstolar och andra myndigheter på det sätt som tidigare redogjorts för. Trots att kt'unmissionen är ensam behörig att

meddela beslut om negativattest eller undantag i enskilda fall följer av avta- let att sådana beslut likväl skall kunna prövas här för att få verkan i Sverige. Om den svenska domstol där beslutet åberopas får pröva vilken verkan be— slutet skall anses ha i den svenska rättegången, torde beslutet vara attjäm— ställa med andra omständigheter som åberopas av svarandesidan och som värderas av domstolen. Med det synsättet är det inte fråga om överlåtelse av myndighet. Skulle den svenska dmnstolen inte godta kommissionens beslut, måste frågan hänskjutas till den blandade konuuitten genom analog tillämp— . ning av art. 1112.

Svenska rättssubjekt har emellertid ett starkt intresse av att kunna förlita sig på att ett beslut om undantag som kommissionen har meddelat gäller inte bara inom EEG utan även i Sverige. Mot den bakgrunden kan ifrågasättas om inte kmumissionens beslut bör gälla direkt i Sverige utan någon mellan- kommande prövning. En sådan lösning kräver en särskild regel i svensk lag om att nämnda kommissiousbeslut gäller här i landet. I så fall blir det ak- tuellt att tillämpa reglerna i ltl kap. 5 ä tredje stycket regeringsformen (RF). Förslaget till lagtext är utformat i enlighet med den sist skisserade lösningen.

An. lZ

Avtalet förutsätts komma att utvecklas successivt genom ändring av de i av- talet ingående rättsakterna eller genom att dessa ersätts eller nya tillkom— mer. Bestämmelsen i första stycket tar sikte på detta och ger :wtalsparterna rätt att ensidigt ändra sin lagstiftning på ett område som täcks av avtalet. Denna rätt tillkommer alla tre avtalsparterna. men torde bli aktuell endast såvitt gäller EEG.

En ändring får inte vara diskrimineramle utan skall gälla lika för alla. Dessutom skall en part som vill genmnföra en ändring i förväg informera de. andra avtalsparterna via den blandade kommitten och vid behov samråda i frågan. Detta framgår av hänvisningen till art. l3:2.

F.nligt andra stycket skall en part så snart denne har antagit en ändring och senast åtta dagar därefter informera de andra avtalsparterna via den blan— dade kommitten. Kommittén skall samnutnträda senast 14 dagar därefter och diskutera ändringens inverkan på avtalet.

F.nligt tredje stycket kan kommitten antingen besluta om ändring av avta- let eller att ändringen är av den karaktären att den inte strider mot avtalet. Den kan också besluta om någon annan åtgärd i syfte att säkerställa avtalets fortsatta tillämpning.

Är parterna överens om att den nya lagstiftningen skal! infijirlivas med av- talet, beslutas om detta. Beslutet följer proceduren i art. 14, vilket bl.a. inne- bär att beslutet skall publiceras i Official Journal, dvs. EGs officiella tidning. Avtalsparterna har högst tolv månader på sig att genomföra ändringen natio— nellt, vilken tid kan behöva utnyttjas om det gäller en fråga vari beslut skall fattas av riksdagen.

Om parterna inte blir eniga och alltså inte kan fatta något beslut, gäller art. 14:5 och 6. Det innebär att avtalet efter viss angiven tid upphör att gälla.

"_l:

An. 13

Artikeln innehåller närmare bestämmelser om den blandade kommittén. Kommitten är ansvarig för administrationen av avtalet och för att det tilläm— pas på rätt sätt. Alla beslut av kommittén kräver enighet. Sverige, Norge och EEG har var sin representant (röst) i kommittén. Ordförandeskapet cirkule- rar mellan avtalspartermi. Kommittén fastställer själv sina procedurregler, vilket skall ske senast 21 dagar efter det att avtalet trätt i kraft. Den skall sammanträda minst en gång om året och dessemellan på begäran av en part. Den skall även sammanträda när en fråga har hänskjutits dit enligt särskilda bestämmelser i avtalet.

Art. 14

Ett beslut av den blandade kommitten binder staterna folkrättsligt (14:1). Dessa måste se till att beslutet genomförs. Om någon part anser att en annan part inte har genomfört beslutet på rätt sätt, kan parten begära att den frågan tas upp i kommittén. Om den tvisten inte kan lösas inom två månader, upp- hör avtalet att gälla (1422).

Beslut av kommittén skall publiceras i Official Journal. Det kan vara lämpligt att besluten, åtminstone vissa av dem, dessutom publiceras i någon nationell eller internationell publikation i Sverige och Norge med inriktning på luftfartskretsen. Om genomförandet av beslutet kräver godkännande av riksdagen, regeringen eller någon annan myndighet skall detta givetvis in- hämtas (14z3). Parterna har som tidigare nämnts tolv månader på sig för detta (14:4).

Om kommitten inte lyckas nå enighet om ett beslut som hänskjutits dit enligt artiklarna 1:2 (tolkningsfrågor), 725 (offentligt stöd), 11:2 (beslut som kommissionen meddelat med stöd av de i avtalet ingående rättsakterna) och 1223 (ny lagstiftning) upphör avtalet att gälla (1425).

1 art. 1426 finns en särskild bestämmelse om hur tiden för hänskjutande skall räknas när ny lagstiftning tillkommit i tiden mellan undertecknandet av avtalet och dess ikraftträdande.

,'1I'1. ]5_18

f_åestämmelscrmt i dessa artiklar innebär att avtalsparterna skall i den blan- dade kommitten samråda med varandra i luftfartsfrågor dels när dessa be- handlas i internationella organisationer, dels när de rör förhållandet till tredje land. Såvitt gäller internationella organisationer kan frågan gälla ge- mensamt uppträdande i organisationen. Även när det gäller avtal med tredje land kan det vara av värde med konsultationer, inte minst för att få stöd från EEG. Bestämmelserna innebär även en skyldighet för parterna att hålla var— andra underrättade om luftfartspolitiska frågor av gemensamt intresse som kan uppkomma. Bestämmelserna motsvarar vad som redan gäller mellan EEGs medlemsländer.

1171. 19 och 21)

Avtalet gäller för obestämd tid med en ettårig uppsägningstid. Sägs det upp av en av parterna, upphör det att gälla även mellan de andra. Det upphör

.19

också att gälla när ett EES-avtal träder i kraft oavsett om detta avtal omfat- tar luftfartssektorn eller inte (art. 19).

Avtalet skall omförhandlas på begäran av en part. Det skall under alla händelser omförhandlas när det varit i kraft ett år (art. 20).

Ari. 21

Artikeln anger det i och för sig självklara att den interna lagstiftningen måste ha anpassats vid avtalets ikraftträdande.

Arr. 22

Sverige och Norge har bilaterala luftfartsavtal med de flesta av EGs med— lemsländer. Det nu aktuella avtalet tar över bestämmelserna i de bilaterala avtalen i den mån de reglerar samma sak. De bilaterala avtalen innehåller i allmänhet också bestämmelser om tullfrihet, valutor, agenter m.m. som inte regleras i avtalet med EEG och i den delen gäller de bilaterala avtalen fortfa— rande. Upphör luftfartszwtalet att gälla, kommer de bilaterala avtalen att träda i full tillämpning igen.

A rr. 23 och 34

Artiklarna innehåller bestämmelserom ratifikation m.m. Avtalet förutsätter riksdagsgodkännade.

"3.3 Bilagan

] bilagan ft'fn'tecknas 211 olika rättsakter som ingår i avtalet. Generellt gäller enligt en uttrycklig föreskrift i bilagans inledning att beteckningarna "med- lemsstat" och "gemenskapen" som förekommer i dessa rättsakter skall för de ändamål som avses med avtalet anses innefatta Sverige och Norge.

Vissa av bestämmelserna i rättsakterna har betydelse endast för EEG in— ternt. Den tekniken har därför använts att det under varje rättsakt anges vilka bestämmelser i den som ingår i avtalet. Vidare anges under varje rätts- akt där det är aktuellt att hänvisningar till artiklar i Romfördraget i stället avser motsvarant'le bestämmelser i avtalet.

]. 90/3343/1512'G (mat'knadstillträde och kapacitetsdelning)

Denna förordning innehåller luftfartspolitiska bestämmelser om marknads- tillträde och delning av passagerarkapacitet mellan EEGs medlemsstater. Sverige och Norge (avtalsstaterna). Förordningen reglerar inte förhållandet mellan en avtalsstat och dess flygföretag (art. 3:1). Det innebär bl.a. att ett svenskt eller norskt företag inte har andra rättigheter än som tilldelas dem av Sverige resp. Norge. Har emellertid ett sådant företag i Sverige eller Norge fått rätt att flyga på en viss linje till en annan stat, har företaget i all- mänhet gentemot den staten rätt att kräva att tillstånd till trafiken beviljas. se art. 5.

M ark) [tu/.rtt'lllrt't'tle

Ett flygföretag som är EG—lufttrafikft'iretag (Community air carrier) enligt definitionen i art. 2 e) har rätt att utföra tredje och fjärde frihetstrafik mellan

flygplatser i avtalsstaterna (art. 4). Tredje friheten är rätt för ett företag som är registrerat i ett land att flyga från detta land till ett annat land och där sätta av passagerare och gods. Fjärde friheten är rätten att flyga hem med passagerare och gods.

Om registreringsstaten har gett ett flygföretag rätt till tredje och fjärde frihetstrafik skall den andra staten också medge trafiken. Registreringssta- ten å sin sida får inte vägra ett flygföretag från den andra staten att flyga på samma linje. Undantag kan dock gälla för linjer med en årskapacitet av högst 30 000 säten som inte är tillräckligt lt'fmsamma men viktiga från regio- nalpolitisk synpunkt och för linjer mellan regionala flygplatser sotn trafike- ras med flygplan med högst 80 säten. Om emellertid ett flygföretag i den andra staten också vill flyga med högst 80 säten, får tillstånd inte vägras (art. 5).

Avtalsstaterna skall också acceptera att en annan avtalsstat utpekar två eller flera flygföretag att utföra trafik mellan den staten och en annan avtals- stat (multiple designation). De skall också, från den 1 januari 1992, accep- tera att registreringsstaten utpekar två eller flera flygföretag på samma linje, om passagerarantalet på den linjen översteg 100 000 under år 1991 eller om det då var mer än 600 returflygningar på linjen (art. 6).

Ett flygföretag har vidare rätt att, på vissa villkor, utföra femte frihetstra- fik, dvs. att flyga passagerare och gods mellan flygplatser i andra stater än registreringsstaten. Villkoren är att femte frihetstrafiken utgör en förläng- ning av eller början på en linje från eller till registreringsstaten (tredje eller fjärde frihetstrafik), att för femte frihetstrafiken utnyttjas endast 5 % av den normala säsongkapaeiteten räknad i antalet säten och att, om ett annat flygplan användsför femte frihetstrafiken än för tredje och fjärde frihetstrafi- ken, detta flygplan inte är större än det andra (art. 7 och 8).

De rättigheter som nämnts i det föregående är inte absoluta utan kan in- skränkas av säkerhets— eller miljöskäl eller tillgången på start— och landnings- tider (slots). Vissa ytterligare regler finns. Någon diskriminering med hänsyn till nationalitet får inte förekomma. Kommissionen har en övervakande och beslutande funktion (art. 9 och 10).

Enligt protokoll 2 punkt 2 till avtalet får den avtalsstat, som har fördel av en inskränkning enligt art. 10:3 av en annan avtalsstats rätt att öppna en ny linje eller öka kapaciteten, inte själv tillåta nya rättigheter som skulle sätta avtalsstaternas flygföretag i ett sämre läge jämfört med flygföretag från tredje land. Den stat som gör det, riskerar att mista den fördel som art. 10:3

ge r.

Kapacitetsdclning

När ett flygföretag får rätt att flyga till ett annat land har även det landets flygföretag i allmänhet haft rätt att beflyga samma linje. Staterna har brukat bevaka att kapaciten är lika, dvs. i princip 50/50.

Från den 1 november 1990 gäller att en EG—stat måste tillåta en kapacitets- skillnad på 60/40 och att kapacitetsskillnaden ökar med 7,5 % för varje ny säsong jämfört med föregående motsvarande säsong. Frivilliga kapacitets- minskningar räknas inte in. Bestämmelserna om begränsningarna i fråga om

rätten till kapacitetsdelning gäller inte linjer mellan regionala flygplatser (art. 11).

Har tillämpningen av kapacitetsdelningsreglerna lett till allvarlig ekono- misk skada för ett lands flygföretag, kan det landet begära att kommissionen gör en undersökning och, med awikelse från bestämmelserna, beslutar om en tillfällig annan kapacitetsdelning. Motsvarande gäller när ett lands flyg- företag är utsatt för betydande konkurrens från chartertral'ik (art. 12). l pro- tokoll 2 till avtalet finns under punkt 3 vissa riktlinjer för hur denna situation skall behandlas av kommissionen.

2. 90/2342/EEG (biljettpriser)

I denna förordning finns bestämmelser om biljettpriser. Dessa godkänns av staterna, som regel av luftfartsm'yndighetcrna (i Sverige luftfartsverket). Be— stämmelserna gäller i princip cndast för avtalsstaternz'ts lufttrafikföretag.

Huvudregeln är att avtalsstaterna skall godkänna biljettpriser som står i rimlig relation till det ansökande flygbolagets långsiktiga kostnader, inbegri- pet tillfredsställande avkastning på kapital och en tillräcklig marginal så att en tillfredsställande säkerhetsstandard kan hållas. Staterna skall också ta hänsyn till andra mnständigheter, såsom konsumenternas behov och mark- nadssituationen, bl.a. priserna hos andra flygföretag som trafikerar samma linje, och vikten av att förhindra dumping. Den omständigheten att ett före- slaget biljettpris är lägre än det som ett annat företag på samma linje erbju- der skall inte vara tillräckligt skäl för att inte godkänna priset (art. 321—4).

Ett flygföretag som redan fått. ett visst pris godkänt har rätt att få detta ändrat så att företaget kan anpassa sig till ett lägre pris hos ett annat företag som flyger mellan samma punkter. Detta gäller dock inte indirekta flyg— ningar vars längd överstiger 20 procent av den direkta linjen. Ett flygföretag får även anpassa sig till ehartertrafik, som kan anses jämförbar med linjetra— fik (art. 3:5—6). Hur den jämförelsen skall gå till framgår av punkt 1 i det till avtalet fogade protokoll nr 2.

Fram till den 31 december 1992 skall avtalsstaterna tillåta flygföretag att, inom ramen för tre olika priszoner och på vissa andra villkor, själva välja vilket pris de vill ta ut. Priszonerna bygger på ett referenspris. som är det normala pris i ekonomiklass som tas ut av flygbolag med tredje- eller fjärde frihetsrättigheter på linjen i fråga. Finns flera olika priser, är genomsnittspri- set refcrenspris. Med ekonomiklass förstås i detta sammanhang t.ex. Bais- ness Class eller Euro Class, dvs. biljetten medger ändrade resdagar eller av— gångar.

Normalpriszonen är från 95 till 105 % av referenspriset, rabattzonen 94 till 80% av referenspriset och lågpriszonen från 79 till 30 % av referenspriset. Särskilda villkor för rabattzon resp. lågpriszon har föreskrivits i bilaga 2 till rättsakten.

Om biljettpriset för en fullt utbytbar biljett överstiger 105 % av referens- priset skall det anses godkänt, om inte båda avtalsstaterna inom 30 dagar skriftligen meddelar flygföretag-et och varandra sina invändningar.Om i andra fall det föreslagna priset ligger utanför zonerna, skall det godkännas av båda staterna. Det skall likväl anses godkänt, om inte någon stat gör in— vändningar inom 21 dagar (art. 4).

7-7

En avtalsstat som har intresse i flyglinjen i fråga kan begära att kommissio- nen undersöker om någon annan stat inte iakttagit bestämmelserna. Kom- missionens beslut kan överklagas till ministerrådet (art. 5). Vid oenighet mellan berörda stater i frågan om ett biljettpris skall godkännas eller inte skall konsultationer hållas och, om dessa blir resultatlösa, saken avgöras av skiljenämnd (art. 6). Kommissionen har rätt att få de upplysningar av stater och flygföretag som behövs för att den skall kunna fullgöra sina uppgifter enligt den aktuella rättsakten (art. 9).

En avtalsstat som har gett ett tredje land femte frihetsrättigheter mellan avtalsstatcr och det avtalet är oförenligt med bestämmelserna i förevarande rättsakt skall se till att skillnaderna så snart som möjligt undanröjs (art. 11).

3. 91/294/15EG(flygfrakt)

Förordningen innehåller bestämmelser om marknadstillträde för flygfrakt- förare och om fraktpriser. Bestämmelserna om marknadstillträde ansluter ganska nära till vad som gäller om passagerartrafik. Det räcker sålunda i princip att registreringsstaten medger tredje och fjärde frihetsrättigheter. Femte frihetsrättigheter får medng som en början på eller förlängning av en linje från eller till registreringsstaten. Någon begränsning av frakten på den sträcka som utgör femte frihetsrättigheten har dock inte föreskrivits (art. 4 och 5). Det finns över huvud taget inga begränsningar i fråga om turtäthet eller godsmängd (art. 6). Prissättningen är en angelägenhet enbart mellan parterna i fraktavtalet (art. 9).

4. 62/17/EEG (tillämpning av Romfördragets art. 85 och 86)

Förordningen med senare ändringsförordningar innehåller regler för till- lämpningen av art. 85 och 86 i Romft'irdraget. Bestämmelserna i förord- ningen ärinte tillämpliga på lufttransportsektorn (jfr preambeln till rättsakt nr 5) men har betydelse vid tillämpningen av konkurrensreglerna i fråga om rättsakterna nr 12 (uppft'irandekod för datoriserade bokningssystem), 16 (sällskapsresor) och 17 (företagskoncentrationer). Förordningen innebär bl.a. följande.

Alla överenskommelser, beslut och samordnade förfaranden som beskrivs i art. 421 samt missbruk av en dominerande marknadsställning enligt art. 5 är, med de undantag som framgår av fört.)rdningen, förbjudna utan särskilt beslut (art. 1). Beslut om icke-ingripandebesked och undantagi enskilda fall enligt enligt nämnda artiklar meddelas av kommissionen (art. 2 och 9). Fin- ner kommissionen efter ansökan av en avtalsstat eller ett företag eller sam- manslutning med befogat intresse i saken eller på eget initiativ att det förelig- ger ett brott mot art. 4 eller 5, kan den besluta att det förbjudna förfarandet skall upphöra (art. 3).

Kommissionen skall notifieras om såväl nya som gamla överenskommelser m.m. beträffande vilka tillämpning söks av art. 4:3 i avtalet. Detta gäller dock inte i fråga om överenskt'nnmelser m.m. av det slag som särskilt nämns (art. 4 och 5). Notificringen har betydelse bl.a. för frågan från vilken dag ett beslut om undantag enligt art. 4:3 skall anses gälla (art. 6). Den har också betydelse bl.a. såtillvida att kommissionen inte kan döma ut böter för förfa-

randen som äger rum efter notifieringen men innan kommissionen har fattat beslut.

Kommissionen kan i fall då överenskommelser upphör att tillämpas eller ändras så att de inte längre skall. anses förbjudna bestämma att förbudet i art. 4:1 skall gälla endast för en begränsad tid (art. 7). Bestämmelser ges vidare för giltighetstid, villkor och äläggandcn för beslut enligt art. 4:3 i luft- fartsavtalct och under vilka förutsättningar beslut om gruppundantag kan ändras eller upphävas (art. 8).

Kommissionen skall samarbeta med avtalsstaterna myndigheter (art. 1():1 och 2). Avtalsstaterna och företag har upplysningsskyldighet (art. 11 och 12) och avtalsstaternas behöriga myndigheter skall på begäran lämna kommis- sionen biträde mcd undersökningar (art. 13).Kormnissionen har rätt att granska räkenskaper och andra handelsböeker och att göra husrannsakan (art. 14). Kommissionen kan utdöma böter och förelägga och utdöma viten (art. 15—16). Kommissionen och avtalsstatens myndigheter har rätt och i vissa fall skyldighet att höra parter och tredje män (art. 19). Uppgifter som inhämtats i samband med undersökningar får användas bara för det avsedda ändamålet och skall vara skyddade av sekretess (art. 20). Kommissionens beslut om tillämpning av art. 4 och 5 skall publiceras (art. 21).

5. 87/3975/EEG (tillämpning av Romft'irdragets art. 85 och 86 inom luftfz'trtssektorn)

Förordningen gäller i fråga om internationell flygtrafik mellan flygplatser inom avtalsstaternas område (art. 1). Den är alltså inte tillämplig i fråga om rättsakterna nr 12, 16 och 17 utan här gäller i stället bestämmelserna i rätts- akt nr 4. Rättsakt nr4 och nr:”: är emellertid tämligen lika till uppbyggnad och innehåll.

Art. 4:1 i avtalet gäller inte överenskommelser, beslut och samordnade förfaranden vars enda syfte och verkan är att åstadkomma tekniska förbätt- ringar eller tekniskt samarbete (art. 2). Vilka överenskommelser m.m. som avses framgår av en bifogad lista, som dock inte är uttömmande. Förord- ningen innehäller vidare procedur- och beslutsregler för tillämpningen av art. 4:1, 413 eller 5. Ansökan från företag om undantag enligt art. 43. skall publiceras med amnaning för intresserade tredje män eller stater att inom 30 dagar sända in sina synpunkter till kommissionen med anledning av ansök- ningen. Meddelar inte kommissionen företaget inom 90 dagar efter publice- ringen att det föreligger allvarliga tvivel om överenskmnmelsen m.m. faller under art. 4:3, skall ansökningen anses bifallcn för en period av högst sex år.

Beslut kan återkallas eller ändras bl.a. om det framkommer nya omstän- digheter eller parterna har lämnat oriktig information (art. 3—6). Kommis- sionen har ensam kompetens när det gäller tillämpningen av art. 4:3, fränsett att besluten kan överklagas till EG-domstolen.

Kommissionen skall fullgöra sina uppgifter enligt förordningen i nära sam- arbete med behöriga nationella myndigheter (art. 8). Stater, behöriga natio- nella myndigheter, företag och företagssammanslutningar har upplysnings- plikt gentemot kommissioncn (art. 9). Kommissionen har samma undersök— ningsbefogenheter som enligt rättsakt nr4 (art. 11) och kan utdöma böter

samt förelägga och utdöma viten (art. 12—13). Kommissionen får uppdra åt medlemsstat att utföra undersökning enligt art. 11 (art. 10). Parter och tredje män kan och i vissa fall skall höras (art. 16) och uppgifter som inhämtas får användas endast för den aktuella undersökningen och är sekretesskyddade (art. 17). Beslut som kommissionen meddelar angående tillämpning av art. 4 och 5 skall publiceras (art. 18).

6. 87/3976/EEG (bemyndigande för kommissionen att föreskriva om gruppundantag)

Denna rättsakt innebär inte att Sverige och Norge på förhand accepterat kommande beslut om gruppundantag. Nya sådana skall för att gälla i förhål— lande till Sverige och Norge införlivas med avtalet på samma sätt som andra rättsakter (se art. 12 i avtalet). Detta bör för svensk del kunna ske genom verkställighctsföreskrifter enligt 8 kap. 135 första stycket 1 RF, se vidare kommentaren till denna rättsakt i avsnitt 4.

f—"örordningen gäller enbart i fråga om internationella lufttransporter mel- lan flygplatser inom avtalsstaternas område (art. 1). De gruppundantag som avses gäller framför allt (art. 2)

— gemensam planläggning och koordinering av kapacitet som hjälper till att fördela transporter till mindre eftersökta tider, förutsatt att en avtalspart kan dra sig ur överenskommelsen utan att riskera skadestånd och uppsäg- ningstiden är högst tre månader, — delad vinst från linjefart (pooling), förutsatt att det belopp som överförs från ett företag till ett annat inte överstiger 1 % av vinsten, att inga kost- nader delas och att vinstöverföringen görs som kompensation för den för- lust som det mottagande företaget gör genom att lägga flygningar på mindre attraktiva tider, — samråd för att förbereda ansökan om prisfastställelse, om samråden är frivilliga och oförbindande och kommissionen och avtalsstaterna kan delta som observatörer, — fördelning av start- och landningstider m.m., under förutsättning att alla berörda flygföretag kan delta och att systemet för fördelning går att ge- nomskåda och beaktar nationella och internationella regler på området och de rättigheter somn flygföretag kan ha av historiska skäl ("grandfat- hers rights"), — gemensamma inköp, utveckling och drift av datoriserade bokningssystem (CRS-system), om alla avtalsländernas flygföretag har tillgång till syste— men på lika villkor och de deltagande företagens flygningar visas på ett icke—diskriminerande sätt och att varje deltagare kan dra sig ur efter skä- lig uppsägningstid, — teknisk och operationell marktjänst på flygplatser, såsom bogsering, tankning, städning och säkerhet, — betjäning av passagerare, hantering av resgods m.m.,

— catering, '

— samråd om fraktpriser (jfr rättsakt nr 7).

l samband med beslut om gruppundantag kan kommissionen föreskriva vill— kor.

Med stöd av bemyndigandet har kommissionen utfärdat tillämpningsföre— skrifter, se rättsakterna nr 8— 10.

Om kommissionen finner att ett beslutat gruppundantag i ett bestämt fall har följder som är oförenliga med art. 413 eller förbjudet enligt art. 5 kan den besluta att gruppundantagel: inte skall gälla i det fallet (art. 7).

Gruppundantag som kommissionen beslutat enligt bemyndigandet skall upphöra att gälla den 31 december 1992 (art. 3 i lydelse enligt nr 7).

7. 90/2344/EEG (ändring av nr 6)

Förordningen ändrar rättsakt nr 6 på några punkter som redan redovisats.

8. 91/82/EEG (gruppundantag om marktjänster)

Kommissionen har beslutat denna förordning med stöd av bemyndigandet i rättsakt nr 6. Gruppundantag gäller för

1. tekniska och operationella tjänster som allmänt erbjuds på flygplatser, såsom tillhandahållande av flygdokument och information till besi'ittningcn, rampservice inräknat lastning och lossning, säkerhet, flygplanssewice, tank- ning och åtgärder före start,

2. tjänster i förbindelse med betjäning av passagerare samt hantering av post, frakt och resgods, såsom information till passagerare och besökande, betjäning av passagerare och hantering av deras bagage före avresa och efter ankomst, hantering och förvaring av fraktgods och post i förbindelse med postbefordran,

3. tjänster rörande catering, inräknat tillagning, förvaring och leverans av måltider och andra förråd till flygplan samt skötsel av cateringutrustning (art. 2).

Föreskrivna undantag skall tillämpas bara om

1. överenskommelscrna m.m. inte innebär tvång att anlita en enda leve- rantör,

2. utnyttjandet av tjänsterna inte innebär avtal om att samtidigt acceptera tjänster som inte har samband med de tidigare nämnda eller av ett liknande avtal om tjänster på en annan flygplats,

3. överenskommelserna m.m. inte hindrar flygföretag att ta vissa tjänster från en leverantör och andra från en annan eller att själv ombesörja dem,

4. leverantören inte sätter priser eller villkor som är oskäliga och som inte har rimligt samband med kostnaderna,

5. leveratören inte tillämpar olika villkor för liknande tjänster åt olika kunder,

6. flygföretaget kan dra sig ur avtalet utan påföljd med en uppsägningstid av högst tre månader (art. 3).

9. 91/83/EEG (gruppundantag i fråga om datoriserade bokningssystem)

Undantagen har beslutats med stöd av bemyndigandet i rättsakt nr 6. De gäl- ler överenskommelser mellan företag som har ett eller flera av följande syf- ten, nämligen

a) att gemensamt köpa och utveckla av datoriserade bokningssystem (CRS—system),

"Prop. 1991/92:29

b) att etablera en systemleverantör för marknadsföring och drift av syste-' met, eller

e) att reglera hur systemleverantörcn eller dennes distributörer skall till- handahålla distributionstjänster, dvs. den information som skallvisas i syste- met och de bokningsmöjligheter m.m. som skall finnas.Undantaget gäller bara i fråga om följande förpliktelser, nämligen — skyldighet att inte delta, direkt eller indirekt, i utveckling, marknadsfö- ring eller drift av ett annat CRS-system, — skyldighet för systemleveratören att utse flygföretag till distributör att förse alla eller vissa resebyråer 0.1. inom ett visst område med informa— tion för visning i systemet, — skyldighet för systemleverantörcn att bevilja en distributör ensamrätt så- vitt gäller alla eller vissa resebyråer o.l. inom ett angivet område, — skyldighet för systemleverantörcn att inte tillåta återförsäljare att sälja andra systemleverantörers distributionstjänster.

1 övrigt motsvarar rättsakten i huvudsak vad som föreskrivs i rättsakt nr 12.

10. 91/84/EEG (gruppundantag i fråga om kapacitetsplanering, priskonsultationer och fördelning av slots)

Undantagen har beslutats med stöd av bemyndigandet i rättsakt nr 6. De av-

ser

— gemensam planering och samordning av kapacitet i internationell linje- trafik, — samråd om taxor för passagerare och frakt i internationell linjetrafik, — fördelning av avgångs- och ankomsttider (slots) i internationell flygtrafik.

Kapacilclsplanering m.m.

Såvitt gäller kapacitetsplanering och samordning skall undantagen gälla en— dast om

a) överenskommelserna m.m. inte binder Hygföretagen såvitt avser resul- tatet av planeringen eller samordningen,

b) planeringen och samordningen syftar till att tillförsäkra tillfredsstäl- lande utbud av flygförbindelser under lågtrafiktid eller på anslutningsflyg,

c) överenskommelserna m.m. inte innefattar någon uppgörelse som direkt eller indirekt begränsar den kapacitet som deltagarna sätter in eller fördelar kapaciteten,

d) överenskommelserna m.m. inte hindrar flygföretag som deltagit i pla— neringen eller samordningen från att ändra kapacitet eller tidtabeller utan påföljd och utan att behöva godkännande av övriga deltagare,

c) överenskommelsen m.m. inte hindrar flygföretag från att utan påföljd avstå från att delta i planering och samordning inför nästa säsong, med en uppsägningstid av högst tre månader,

f) överenskommelserna m.m. inte syftar till att påverka kapacitet eller tid- tabell hos utomstående flygföretag.

I )riskonsulmtioner

I fråga om priskonsultationer gäller bl.a. att dessa inte får avse den kapacitet för vilken priserna skall gälla, att de syftar till att underlätta utfärdandet av

genomgående transportdokument, att de priser som samråden avser tilläm- pas titan diskriminering, att deltagande i samråden är frivilligt och öppet för alla som beflyger linjen i fråga, att samråden inte binder deltagarna, att sam- råden inte innebär överenskomrnelser om agentprovision m.m., att varje deltagare utan dröjsmål informerar kommissionen om ansökan om godkän- nande av de priser som samrådet gällde.

Såväl avtalsstaterna som kom nitissioncn har rätt att sända observatörer till priskonsultationerna. Flygföretagen skall därför iviss ordning underrätta av- talsstaterna och kommissionen om samråden.

Slot tll/()ClllfO/I m.m

Undantagen såvitt gäller fördelningen av avgångs- och ankomsttider m.m. (slots) gäller endast om

a) samråden är öppna för alla flygföretag som uttryckt intresse,

b) företrädesregler har fastställts vilka varken direkt eller indirekt kan hänföras till ett visst flygföretag, nationalitet eller art av flygning, och som tar hänsyn till begränsningar genom myndighetsregler och till den resande allmänhetens och flygplatsens behov; företrädesreglerna får beakta de rät- tigheter som flygföretag förvärvat genom användningen av vissa slots före- gående motsvarande säsong,

c) företrädesreglerna är tillgängliga på begäran,

d) reglerna tillämpas utan diskriminering,

e) nytillkomna användare har rätt till minst 50 % av nytillkomna eller out— nyttjade slots; dcnna företrädesrätt kan begränsas till ett maximum av minst fyra slots per dag och användare,

f) flygföretag som deltar i samrådet har tillgång till information om — vilka slots flygföretag haft sedan tidigare i kronologisk ordning för alla

företag, — önskade slots, — tilldelade slots och obehandlade ansökningar, — vilka slots som kvarstår tillgängliga, — jämförelse mellan begärda och tilldelade slots, — samtliga restriktioner som tillämpats vid fördelningen.

I]. 91/295/EEG (ersättning vid vägrad ombordstigning)

Förordningen innehåller gemensamma minimiregler för hur ersättningen skall bestämmas när någon på grund av överbokning vägras transport. För reglernas tillämpning förutsätts att den som vägras transporten har en giltig färdbiljett, en bekräftad platsresewation samt har checkat in i rätt tid och på föreskrivet sätt (art. 1 och 2).

Flygföretagen måste anta prioritetsregler som de skall tillämpa i fall av överbokning. Dessa regler och ändringar däri skall meddelas avtalsstaten i fråga och kommissionen, som skall hålla dem tillgängliga för andra avtalssta— ter. De skall också hållas tillgängliga för allmänheten hos flygföretagets för- säljningskontor och vid incheckningsdiskarna. Reglerna skall förutse möjlig- heten av uppmaning till frivilligt avstående av plats samt regler om prioritet för dem som har fullgoda skäl att få borda, t.ex. rörelsehindrade eller barn som reser ensamma (art. 3).

Den som nekas ombordstigning, skall ha rätt att välja mellan — återbetalning av biljettpriset utan avdrag för kostnader, — ombokning till första tillgängliga flyglägenhet till bestämmelseortcn, — ombokning till den senare dag som passageraren finner lämplig.

Oavsett vilket alternativ som passageraren väljer skall flygföretaget betala minimiersättning med 150 ECU för flygningar upp till 3 500 km och 300 ECU för längre flygningar. Denna ersättning kan dock reduceras till hälften, om passageraren ombokats till en annan flygning med tidtabellsenlig an- komst, vid högst 3 500 km högst två timmar och på längre sträckor högst fyra timmar efter den ursprungliga flygningen. IIögsta ersättning är lika med biljettpriset. Ersättningen skall betalas kontant eller, om passageraren med- ger det, i form av voucher eller annan biljett. Medger passagercn att sitta i lägre klass än vad han har betalt för, skall prisskillnaden betalas tillbaka (art. 4).

Om flygningen ingår i en sällskapsrcsa, är researrangören berättigad till ersättning av flygföretaget för vad han svarar för gentemot passageraren en— ligt sällskapsresedirektivet (nr 16 i bilagan) (art. 5).

Utöver minimiersättningen enligt art. 4 har passageraren rätt till ett gratis telefonsamtal, telex eller telefax till bestämmelseortcn, måltider och för- friskningar i skälig proportion till väntetiden, hotellrum när detta behövs samt fri transport till eller från en alternativ flygplats på avrese- eller bestäm- melseorten (art. 6). Flygföretaget är inte skyldigt att betala ersättning i fall då passageraren reser gratis eller till ett reducerat pris som inte är tillgängligt för allmänheten (art. 7). Varje passagerare som nekats omtmrdstigning skall få ett exemplar av ersättningsreglerna (art. 8).

Bestämmelserna i förordningen påverkar inte rätten till ersättning efter stämning vid domstol, såvida inte passageraren frivilligt avstått plats i utbyte mot ersättning (art. 9).

1.3. 89/2299/EEG (uppförandekod för datoriserade bokningssystem)

Datoriserade bokningssystem (CRS-system) används av praktiskt taget alla flygföretag för platsreservationer men också för att visa hur man på bästa sätt kan ta sig från en ort till en annan. Systemen innehåller sålunda uppgifter om tidtabeller, tillgänglighet, priser och liknande. Systemen kan missbrukas så att de bara visar ett visst eller vissa flygföretags linjer eller visar resemöjlig- heten med andra flygföretag på ett diskriminerande sätt. Förordningen har tillkommit för att förebygga sådant missbruk.

Förordningen är tillämplig på CRS—system som används eller erbjuds inom avtalsstaternas territorium oavsett — status eller nationalitet hos den som svarar för drift eller marknadsföring

av systemet,

— från vem informationen i systemet härrör eller var centraldatorn finns, — var den aktuella flygtransporten skall utföras (art. 1).

Förordningen lägger vissa förpliktelser på systemleverantören, dvs. den som ansvarar för drift och marknadsföring av systemet, pä flygföretag som själva är systemleverantörer eller som ensamma eller tillsammans med andra äger

eller kontrollerar systemleverantörcn och på flygföretag som har avtal med en systemleveratör om distribution av dennes produkter.

Systemleverantören skall tillåta alla flygföretag att inom ramen för syste- mets kapacitet ingå i systemet på lika villkor och på ett icke-diskriminerande sätt. Han får inte ställa oskäliga villkor för avtal med något flygföretag eller fordra tilläggsvillkor som saknar samband med CRS—systemet. Han skall också ha samma avtalsvillkor för samma servicenivå. De tjänster för ladd— ning och databehandling som systemleverantörcn tillhandahåller skall erbju— das alla deltagande flygföretag titan 'diskriminering. Detsamma gäller för- bättringar av systemet (art. 3).

Den som tillhandahåller material för laddning av systemet skall se till att materialet är tillräckligt omfattande, korrekt, inte vilseledande samt att det tillåter full insyn. Systemlcverantören får inte behandla materialet på sådant sätt att den information som systemet ger blir felaktig, vilseledande eller dis- kriminerande. Laddning och databeham'lling av uppgifter från flygföretag skall ske med samma omsorg och skyndsamhet (art. 4).

Systemleverantören skall tillhandahålla en primär textbild, där de data om tidtabeller, priser och för försäljning tillgängliga säten som de deltagande flygföretagen har tillhandahållit presenteras på ett klart och tillräckligt om- fattande sätt och titan diskriminering, i synnerhet såvitt gäller den ordning i vilken informationen presenteras.

När det gäller information om bästa flygförbindelse får denna inte direkt eller indirekt hänft'h'as till ett bestämt flygföretag.

Om en stad betjänas av flera flygplatser, får ingen av dem diskrimineras när det gäller att visa förbindelser mellan två städer. Närmare bestämmelser om i vilken ordning flygförbindelser normalt skall visas har meddelats i ett annex.

Regler ges också för systemleverantörens skyldighet att tillhandahålla in— formation som genereras i ett CRS-system (art. 6).

De skyldigheter som systemleverantörcn har enligt art. 3—6 gäller inte i förhållande till flygft'_iretag i tredje land som själva är systemleverantörcr el- ler som äger eller kontrollerar ett system, om detta system inte överensstäm- mer med vad som föreskrivs i den nu aktuella förordningen eller om flygföer tag i avtalsstaterna inte erbjuds samma villkor som de har rätt till enligt för— ordningen. Även föreskrifterna i art. 8 (se nedan) förutsätter ömsesidighet för tillämpning på system som ägs eller kontrolleras av flygföretag från tredje land. Om en systemleverantör vill åberopa sig på de nyssnämnda bestäm- melserna måste han anmäla detta till kommissionen. Denna utreder om det föreligger någon diskriminering från tredje landets sida. Är detta fallet, skall kommissionen informera avtalsstaterna samt alla systemleverantörcr eller berörda flygförctz'tg inom avtalstaternas område (art. 7).

Ett flygföretag som äger, kontrollerar eller deltar i ett CRS—system får inte i sitt avtal med en abonnent knyta provision eller andra förmåner vid försälj- ning av den egna flygtransportprodukten till användningen av ett visst CRS- system och får inte heller kräva att: ett visst system används vid försäljning av produkter som flygföretaget själv direkt eller indirekt tillhandahåller. Så- dana villkor kan emellertid ställas upp i anslutning till att en resebyrå antas som återförsäljare (art. 8).

Systemleverantören skall ställa sina tjänster till alla abonnentcrs förfo- gande titan diskriiriinering. Han får inte kräva att endast hans system an- vänds. ()ni systemleverantörcn erbjuder en abonnent en förbättring av den tjänst han tillhandahåller, skall alla abonnenter få samma erbjtidaiide titan diskriminering. Systemleverantören får inte ställa tipp oskäliga avtalsvillkor i förhållande till abonnenten. Denne har rätt att frånträda avtalet utan er- sättningsskyldighet om han säger tipp det med tre månaders varsel, dock tidi- gast efter ett år. Systemleverantören svarar, antingen på teknisk väg eller ge- nom avtal med abonnenten för att denne inte kan manipulera det material som tillhandahålls i systemet så att kunden får oriktig, vilseledande eller dis— kriminerande information (art. 9).

Avgifter som systemleverantt'firen tar ut får inte vara diskriminerande och skall stå i rimlig relation till kostnaderna. Avgiften skall vara densamma för samma sewicenivå. På begäran skall systemleverantören tillhandahålla de intresserade uppgifter oiii aktuella metoder, avgifter, de tjänster som erbjuds och principerna för hur uppgifterna i systemet redigeras och presenteras. Alla förändrii'igar av priser, villkor och tjänster skall meddelas alla delta- gande flygföretag och abontienter utan diskriminering (art. 10).

Resten av förordningen innehåller i huvudsak bestämmelser om övervak- ningen av bestäininelscrnas efterlevnad. Dessa bestämmelser motsvarar i stort sett bestämmelserna i rättsakterna nr 4 och 5. Det är sålunda kommis- sionen soni i första hand sköter övervakningen (art. ll). Avtalsstaterna, företag och företagssaniinanslutningar har tipplysningsskyldighet (art. lZ). Kommissionen har rätt att granska bokföring m.m. och att få tillträde till lokaler m.m.. Avtalsstaterna skall lämna biträde (art. 13). Användningen av information som inhämtats har reglerats (art. 14). Böter och viten kati bli aktuella och parter och i viss utsträckning tredje män skall eller kan höras (art. IS, 16 och 19). Vissa beslut av kommissionen skall ptibliceras (art. 20).

13. .S'()/'12(i6,='1;'1;'G (samarbete i fråga om olycksutrcdningar)

Detta direktiv ålägger avtalsstaterna att på begäran lämna varandra biträde vid olycksutredningar, bl.a. genom att ställa material och, vid allvarligare olyckor, även experter till förfogande. Staterna skall också regelbundet in- formera varandra om olyckstillbud.

14. 80/51/EEG med [inr/ringar 83/206/EEG 15. 89/639/EEG

Dessa direktiv om begränsning av flygplansbuller gör föreskrifterna i Chica- gokonventionens Annex 16, del 11, kap. 2, 3, 5 och () tvingande för avtalssta- terna. Staterna kan i viss utsträckning medge undantag.

lö. 90/314/EEG (sällskapsresor m.m.)

Direktivet, som inte behöver ha genomförts förrän 31 december 1992, inne— håller gemensamma regler om paketresor (sällskapsresor). Med en paket- resa förslås en i förväg arrangerad kombination av minst två av följande be- ståndsdelar, nämligen l") transport, 2) inkvartering, 3) andra ttiristarrang- emang som inte. är hänförliga till transport eller inkvartering men som utgör en betydande del av paketet.

Direktivet innebär skyldigheter för såväl arrangörer som återförsäljare av resor, inte minst när det gäller informationen till kunden. Den information om en resas detaljer som lämnas t.ex. i en broschyr är i princip bindande för arrangören och återförsäljaren (art. 3).Viss information skall alltid lämnas kunden innan avtalet sluts och viss annan information i god tid före resan. Avtalet skall upprättas skriftligen och innehålla åtminstone de uppgifter som anges i en bilaga.

Av särskilt intresse i luftfartssammanhang är möjligheten för kunden att, om han inte kan fullfölja sin beställning, sätta annan person som uppfyller villkoren för paketresan i sitt ställe. Det innebär beträffande charterresor med flyg att restriktioner i fråga om byte av passagerare inte är tillåtna i så- dana fall (art. 4).

Därutöver regleras relativt detaljerat vad som händer vid bristande upp- fyllelse, bl.a. ersättningsskyldighcten (art. 4 och 5). Garanti för återbetal— ning och återresa i händelse av insolvens skall ställas (art. 7).

17. 89/4064/EEG (kontroll av företagskoncentrationer)

Denna förordning gäller sammanslagningar av gemcnskapsdimension (com- munity dimension) av företag. Därmed förstås en sammanlagd total omsätt— ning i liela världen hos de företag som berörs som överstiger 5 000 miljoner ECU samt en sammanlagd omsättning inom gemenskapen i dess helhet Itos ettvart av minst två av de. företag som berörs som överstiger 250 miljoner ECU, allt såvida inte vart och ett av företagen har två tredjedelar av sin sam- manlagda omsättning inom EG inom samma stat (art. 1).

En koncentration anses föreligga när två eller fler tidigare självständiga företag slås samman. En koncentration anses också föreligga när

1. personer som kontrollerar minst ett företag

2. ett eller flera företag övertar kontroll, direkt eller indirekt, av hela eller delar av andra företag. Ett konsortium av företag som förblir självständiga är i allmänhet inte att anse som koncentration, såvida inte konsortiet på ett varaktigt sittt utför alla funktioner som kännetecknar en självständig ekonomisk enhet. Därutöver finiis detaljerade regler om när en koncentration skall anses föreligga (art. 3).

Om en koncentration faller inom förordningens tillämpningsoniråde, skall kommissionen granska om koncentrationen är förenlig med den gemen— samma marknaden enligt vissa särskilt angivna principer (art. 2). Kommis- sionen skall underrättas om koncentrationen senast en vecka efter avtalets ingående, tillkännagivandet av att ett btid har lagts eller förvärvet av kon- troll. Veckan räknas från den första av dessa händelser. I vissa fall skall par- terna i koncentrationen underrätta gemensamt. Finner kommissionen att koncentrationen faller under tilläntpningsoinrådet, skall underrättelsen pub- liceras (art. 4).

Förordningen innehåller dessutom detaljerade regler om htir omsätt- ningen skall beräknas (art. 5), granskning av notifieringcn m.m. (art. 6), uppskjutande av verkställighet av koncentrationen (art. 7), kommissionens beslut (art. 8), hänskjutande av frågan till nationella myndigheter (art. 9),

vissa frister (art. 10), upplysningsskyldighet gentemot kommissionen för sta- ter och företag (art. 11), nationella myndigheters undersökningar (art. 12), kommissionens undersökningsbefogenheter (art. 13), böter och viten (art. 14 och 15), sekretessregler (art. 17), förhör (art. 18), medverkan av natio- nella myndigheter (art. 19) och publiceringen av beslut (art. 20). Bestäm- melserna i art. 11—20 är snarlika dern som förekommer i andra rättsakter, t.ex. nr 4, 5 och 12.

Kommissionen har, med några undantag, ensam kompetens att fatta be- slut som avses i förordningen. Nationell konkurrenslagstiftning får inte till- lämpas på koncentrationer med en "community dimension" (art. 21). Kont- missionen har bcmyndigats att meddela tillämpningsföreskrifter (art. 23), se rättsakt nr 19. Avtalsstaterna skall rapportera till kommissionen om svårig- heter som deras företag möter i fråga om koncentrationer i tredje land, sär- skilt om avtalsstaternas företag där inte behandlas på samma sätt som EEG behandlar företag i tredje. land (art. 24).

18. 80/723/EEG (öppenhet i redovisning av de ekonomiska förbindelserna mellan staten resp. kommun samt offentliga företag)

Detta direktiv syftar till att förhindra att stater (eller kotntnuner) ger offent- liga företag stöd som är oförenligt med den gemensamma marknaden. Di— rektivet har ändrats genom 85/413/E13G.

Med offentliga företag menas varje företag över vilket det allmänna direkt eller indirekt har ett dominerande inflytande pågrund av ägarskap, ekono- miska intressen eller de regler som styr företaget (art. 2).

Direktivet gäller inte ekonomiska mellanhavanden mellan myndigheter och

a) offentliga företag såvitt gäller tjänster som inte är ägnade att påverka handeln mellan avtalsländerna i nämnvärd utsträckning,

b) centralbanker och Institut Monetaire l..uxembourgoise,

c) allmänna kreditförctag, såvitt gäller depositioner av allmänna medel som placerats hos dem på normala kommersiella villkor,

d) företag Vars omsättning exklusive skatter inte uppgått till samtnmanlagt 40 miljoner ECU för de två budgetår som föregått det år då de allmänna medlen gjordes tillgängliga eller förbrukades; såvitt gäller allmänna kredit- institutioner utgör motsvarande tröskel 800 miljoner ECU (art. 4).

De ekonomiska förbindelserna mellan det allmänna och de offentliga företag som omfattas av direktivet skall redovisas öppet. Av redovisningen skall framgå

a) allmänna medel som av myndigheterna görs tillgängliga direkt för före- taget,

b) allmänna medel som av myndigheterna görs tillgängliga indirekt via andra offentliga företag eller finansiella institutioner,

e) hur de allmänna medlen används (art. 1). Dessa bestämmelser om öppen redovisning gäller särskilt följande frågor, nämligen

1) hur förluster täcks, 2) hur företaget förses med kapital,

3) utställda garantier som inte kan återkrävas eller lån på fördelaktiga vill- kor,

4) ekonomiska fi.")rdelar genom avstående från vinst eller från återbetal— ningsskyldighet för lån,-

5) avstående från normal avkastning på de allmänna medel som använts, ()) kompensation för finansiella åtaganden som lagts på företaget av myn— digheterna (art. 3).

Den öppna redovisning som sålunda föreskrivs skall hållas tillgänglig för kommissionen ttnder fem år från det budgetår då de allmänna medlen gjor- des tillgängliga för företaget eller då de användes. Staterna skall på begäran förse kotmnissioncn ned den rc-Llovisning som avses i art. 1 (art. 5).

19. ')0/3367/1556 (tillämpningsföreskrifter till nr 17)

Denna kommissionsförordning innehåller tillämpningsföreskriftcr till för- ordningen otn kontroll av föret:tgsktmcentrationer. Där föreskrivs om ord— ningen för undcrrättelsc enligt art. 4 i förordningen och vilka uppgifter som skall lämnas (art. 1—3), vad kommissionen skall göra med anledning av en underrättelse (art. 4 och 5), hur tidsfristcr beräknas och förlängning av fris— ter (art. 6— 111), beslut (art. 1 1 och 12). förhör (art. 13— 15), översändande av handlingar (art. lo), bestämmande av frister (art. 17), lmr handlingar skall överlämnas till kommissionen (art. 18) samt en definition av kommissionens arbetsdagar (art. 19).

20. 88/4261/15150 (tillämpningsförcskriftcr till an)

Denna kommissionsft'ärordning innehåller bestämmelser om hur klagomål angående brott mot konkurrcnsrcglerna skall anhängiggoras och vem som har rätt att klaga (art. 1), vem som kan ansöka om undantag enligt art. —1:3i luftfartsavtalet och hur ansökningen skall utformas och inges (art. 2 och 3). vad kommissitmcn skall göra när klagomål anförts och vad som skall stå i svaromål (art. 4—0), beslut (art. 7), påminnelser (art. 8 och f)). förht'ir (art. 111—12"), delgivning (art. 13) samt tidsfrister (art. 14).

Hänvisningar till S3-2

3.4. Protokoll ml

1 protokollet förtecknas den s.k. pipe—line acquis som Sverige och Norge skall överväga för införlivande med avtalet när det blir aktuellt.

3.5. Protokoll nr 2

Protokollet återger uttalanden sotn gjorts i samband med att de aktuella rättsakterna antagits av ministerrådet.Punkt '1 rör den i bilagan under 2 an— givna rättsakten medan punkterna 2 och "3 rör rättsakten nr 1.

3.6. Protokoll nr3

Protokollet är en avsiktsförklaring angående vikten av att inom Eurocontrol— samarbetet lösa frågorna om den tilltagande trängseln i luftrmmnet i Europa.

4. Lagstiftningsfrågor

Hänvisningar till S4

  • Prop. 1991/92:29: Avsnitt 3.2

4.1. Allmänna utgångspunkter

Vissa av bestämmelserna i avtalet, inräknat de i bilagan förtecknade rättsak- terna, måste införlivas mcd svensk rätt genom lag. Beträffande andra be- stämmelser räcker det med förordning eller myndighetsföreskrifter, even- tttcllt efter betnyndigattdc i lag. En del bestämmelser är redan införlivade med svensk rätt. l-lela avtalet måste godkännas av riksdagen.

Med hänsyn till den formella lagkraftens princip (8 kap. 175 RF) bör pre- ciseras vilka bestämmelser som kräver lagform och vilka sotn katt införlivas genom föreskrifter av lägre dignitet. 1 lagen katt naturligtvis ändå tas ttpp föreskrifter som inte kräver lagform, om sammanhanget gör det önskvärt och tttatt inte förutser någon srtar ändring av dessa föreskrifter.

Avtalet gäller endast ttttder en begränsad tid frattt till dess att ett EES-avtal träder i kraft. Detta talar för att ntatt undviker ändringar i gällande lagar och i stället tar upp behövliga lagbestämmelser i en särskild lag om tillämpning av avtalet. Denna bedömning, som överensstämmer med den som gjorts i prontetttorian, delas av de rcntissittstanser som berört frågan.

Den särskilda lagett kotttpletteras med en förordning, varigenom de be- stättttttclser som inte kräver lagforttt införlivas. 1 lttftfartslagett (1957:297, omtryckt 19861166) finns redan tttt tillräckliga bemyndiganden ettligt 8 kap. 7ä RF.

När det gäller författrtingsregleringen bör huvudprincipen vara inkorpore- ring. Artiklarna 4—6 i avtalet bör dock transformeras.

1 det följande berörs i huvudsak endast sådana bestämmelser i avtalet som i en eller annan form måste införlivas med svensk rätt eller där den frågatt kan föranleda tvekan.

4.2. Huvudavtalet

l art. 1:2 fitttts en bestämmelse om enhetlig tolkning. I promemorian angavs att en uttrycklig föreskrift med det innehållet knappast är lämplig. Det borde räcka att saken behandlades i motiven till den särskilda lagett. lttgett remiss- instans har motsatt sig detta. Även jag anslttter mig till detta synsätt.

Alt. 3 attger den primära och sekundära EEG-lagstiftning som avtalet om- fattar. Denna måste för att gälla som svensk rätt inkorporeras. Hur detta skall ske berörs i det följattde.

Art. 4 och 5 måste tas in i den särskilda lagett. Detta följer av 8 kap. 2 & RF. Art. () anses gälla även stöd som lämnas av kommuner. Även den artikeln bör därför lta en motsvarighet i lagen (8 kap. 55 RF). Art. 7 är av folk-rättslig karaktär och beltöver inte tas med. Artikeln torde för sin tillämpning förut- sätta att staten skall kunna få upplysningar av kommunerna angående stöd som de lämnar. I det remitterade förslaget angavs att någon uttrycklig före— skrift ont upplysningsskyldigltet för kommunerna inte torde behövas efter- som det fick förutsättas att kommunerna utatt vidare lämnar regeringen be- hövliga upplysningar. Lagrådet har emellertid förordat en ttttrycklig bestäm- melse om upplysningsskyldigltet. Jag har inte någon erinran mot det försla- get.

1 prtmtcmorian diskttterades hur s.k. gruppttndatttag som ltar nteddelats enligt art. 4:3 i avtalet, i förekonnnande fall med stöd av bemyndigandet i rättsaktctt nr 6, skall införlivas ttted svensk rätt, dvs. om dessa behöver tas ttpp i lag eller ittte. Därvid angavs att villkorett för undantag var tämligen utförligt beskrivna i art. 4:3 och att grttppttttdantagett borde kttnna ses sotn en tttfyllrtad av föreskrifterna där. Enligt promemorian borde gruppundanta- gen därför ktttttta anses sotn verkställighetsföreskrifter som kan meddelas i förordning med stöd av 8 kap. 135 första stycket 1 RF. se i anslutning till rättsakterna nr 6 samt 8— 10.

Ingen remissinstans ltar invänt mot det ttyss redovisade resonemanget. Även jag attsluter tttig till detta. Frartttida grttppundantag katt då på ett ett— kelt sätt införlivas med svensk rätt allteftersom de införlivas med avtalet.

Art. 8 ltänvisar till kommissionens rätt till upplysningar enligt vad som föreskrivs i de i bilagatt upptagna rättsaktertta. Såvitt gäller nr 1 och 2 katt upplysningar från cttskilda flygföretag förntedlas av lttftfartsverkct med stöd av 92å lttftfartsförordnittgen (1986:17l). Verkets föreskrifter om upplys- ningsskyldighct torde dock böra kompletteras så att det framgår att skyldig- heten även gäller uppgifter som kommissionen bcltövcr. [ fråga om rättsak- ten ttr 3 gäller ttpplysttingsskyldighet endast för avtalsstaterna (art. 82), men dessa kan naturligtvis först bcht'ftva inhämta uppgifter från llygf'öretagen.

När det gäller konkurrensövewakningen finns bestämmelser om företags skyldigltet att lämna uppgifter till kommissiottcn och att underkasta sig un- dersökningar av kommissionen i rättsaktcrtta nr 4 ("art. 11, 12 och 14), nr 5 (att. 9 och 11), nr 12 (art. 12, 13 oclt 15) santt nr 17 (art. ll oclt 13).

Om någon inte fullgör upplysningsskyldigltetcn, katt enligt rättsakterna kommissionen förelägga och utdöma vite (pcriodie pcttalty payments). Den kan också utdöma böter (lines) bl.a. ttär någon lämnat oriktig eller ofullstän— dig information. Böter och viten riktar sig mot företag eller företagssamntan- slutnittgar och ltar inte straffrättslig karaktär. Kommissionen ltar understru- kit vikten av att svenska oclt norska företag bcltattdlas på samma sätt som företag irtotn gemenskapen i dessa hänseenden och att beloppen därför bör vara ungefär desamma (jfr art. 9:1 i avtalet).

Av art. 9 och 11 följer att beslut som kmnmissionen fattar under utred- ningen och sotn imtcfattar någon form av tvångstttcdcl intc tttatt vidare verk- ställs i Sverige eller Norgc. För att det skall ktttttta ske ntåste beslutet prövas av domstol eller annan myndighet i Sverige resp. Norge och (.tmvandlas till ett beslut som katt verkställas på nationell nivå.

Föreskrifter om upplysningsskyldighct kräver i princip lagforttt men katt också meddelas efter bemyndigande i lag enligt 8 kap. 75 första stycket 3 RF. Regleringen av de tvångsmedel som står till buds för att framtvinga upp- lysningar som inte lämnas frivilligt, dvs. i första hand viten, torde böra ske i lag (8 kap. 7å andra stycket andra meningen RF).

I svensk rätt fitttts föreskrifter om ttppgiftsskyldigltet bl.a. i lagett (1956:245) om uppgiftsskyldigltet rörande pris- och konkurrensförhållan- den. Enligt 35 är en näringsidkare skyldig att till myndighet som regeringen bestämmer efter attmanittg lätttna uppgifter om i lagett preciserad och i att- maningett närmare angiven kottkurrensbcgränsning och om priser, intäkter, kostnader, vinster och andra förhållanden av beskaffenhet att inverka på

prisbildningen. Enligt en till lagen anslutande f("örordning (l988:l404) är sta- tens pris- och konkurrensverk (SPK) den myndighet som får inhämta uppgif- ter i nu avsedda fall. Myndigheten kan förelägga vite. Den som inte fullgör sin uppgiftsskyldighet kan straffas med dagsböter eller, om brottet är grovt, fängelse i högst ett år.

Föreskrifterna i 1956 års lag kan i och för sig anses tillräckliga för att tillgo- dose avtalets bestämmelser om uppgiftsskyldighet i konkurrensförhållan- den. I fråga om viten finns numera enligt lagen (19852206) om viten möjlig- het att förelägga juridiska personer vite och att bestämma vitet som löpande Vite. Däremot motsvarar inte straffbestämmclserna de böter som avses i de tidigare nämnda rättsakterna. Bl.a. skall dessa kunna drabba juridiska per- soner. De bötesbelopp som följer av 1956 års lag och brottsbalkens bestäm- melser är dessutom helt otillräckliga.

Övervägande skäl talar därför för att skyldigheten att lämna upplysningar och att underkasta sig undersökningar regleras i den särskilda lagen. Detta bör ske genom att aktuella bestämmelser i rättsakterna inkorporeras.

Den upplysningsskyldighet eller annan förpliktelse som föreskrivs i en rättsakt och som inom gemenskapen gäller direkt gentemot kommissionen bör göra det också i Sverige. Detta blir fallet vid inkorporering av rättsakten. Kommissionen har dock inte någon rättslig grund för att med tvång förmå någon att fullgöra skyldigheten. Skall det kunna ske, mäste svenska myndig- heter hjälpa till. Skyldigheten gentemot kommissionen är alltså i sig osank— tionerad. Man kan utgå från att skyldigheten i de flesta fall kommer att full- göras frivilligt.

Om upplysningar inte lämnas frivilligt till kommissionen, bör det alltså vara svenska myndigheter som vidtar tvångsåtgärder. Om tipplysningsskyl- dighetcn i sådana fall skall fullgöras till en svensk myndighet eller direkt till kommissionen får avgöras efter omständigheterna. Fullgörs skyldigheten till en svensk myndighet, skall denna lämnar uppgifterna vidare till kommissio- nen.

Kommissionen har enligt de nyssnämnda rättsakterna också rätt att vid undersökningar bl.a. få tillträde till lokaler, fordon m.m. och att få tillgång till bokföringsmaterial och andra affärshandlingar. Enligt avtalet är det de nationella myndigheterna som på begäran beslutar om tvångsmcdelsanvänd- ning. De kan därvid vägra att efterkomma kommissionens beslut, i vilket fall saken förs till den blandade kommittén.

1 promemorian föreslogs att SPK skall vara den myndighet som biträder kommissionen i samband med utredningar i Sverige. Några remissinstanser har kritiserat det förslaget och förordat att näringsfrihetsombudsmannen (NO) eller i vissa fall luftfartsverket, i förekommande fall i samverkan med SPK, skall biträda kommissionen. Bl.a. åberopas att det är smidigare om det är samma myndighet som biträder kommissionen och för talan hos mark— nadsdomstolcn (jfr i anslutning till art. 11).

För egen del vill jag betona vikten av att systemet blir så enkelt som möj— ligt. Skulle flera myndigheter utses att hålla kontakten med kommissionen, finns risk för komplikationer och gränsdragningsproblern såvitt gäller kom— petensen. Jag ansluter mig därför till promemorians förslag att SPK bör vara den myndighet som skall biträda kommissionen i nu avsedda fall. Det är

emellertid självklart att SPK vid fullgörande av denna uppgift samråder med de myndigheter som har sakansvaret på (_)mrådet. Närmare bestämmelser om detta kan meddelas i förordning.

Föreskrifter om husrannsakan och liknande intrång kräver enligt 2 kap. 6 och 12% RF lagform. Därvid är att beakta att det skydd som den först- nämnda paragrafen ger mot bl.a. husrannsakan får begränsas endast för att - tillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle och att be- gränsningen aldrig får gå utöver det ändamål som har föranlett den.

Frågan om det första ledet är uppfyllt torde inte. föranleda någon tvekan, bl.a. därför att regler av samma slag är i kraft inom hela EG. I övrigt bör naturligtvis tillämpning och verkställighet ske med omsorg så att näringsid- karen inte utsätts för större intrång än nödvändigt. Det bör dock observeras att det emellanåt kan finnas skä; att anta att näringsidkaren undanskaffar material om han i förväg får kär. nedom om ett besök. I sådana fall måste saken avgöras utan att näringsidkaren hörs under det förfarandet.

Lagrådet har påpekat att det remitterade förslaget föranledde osäkerhet om vilka möjligheter som stod till buds vid en begäran från kommissionens sida om handräckning för genomförande av en undersökning. Jag instämmer i den kritiken. Enligt förslaget i propositionen skall alla beslut av kommissio- nen som skall verkställas här i en eller annan form prövas av marknadsdom- stolen eller, om det är uppenbart att beslutet inte kan godtas, av KO resp. NO. Detta gäller således även beslut om tillträde till lokaler.

Vid genomförz'tndet av ett beslut om husrannsakan kan biträde av polis- myndighet eller kronofogdemyndighet behöva anlitas. Eftersom utred- ningen ätminstone inte primärt har föranletts av någon brottsmisstanke, lig- ger kronofogdemyndigheten närmast till hands.

Art. O:] innebär en folkrättslig förpliktelse att se till att konkurrensreg- lerna i avtalet och bestämmelserna i de i bilagan upptagna rättsakterna till- lämpas och verkställs med samma effekt som inom EG. Framför allt är det ' fråga om beslut som kommissirmen har meddelat och som riktar sig till före- tag här. Sådana beslut av kommissionens måste först prövas av en svensk myndighet och, om beslutet godtas. förvandlas till ett svenskt myndighetsbe- slut. Som redan nämnts och som ytterligare kommer att beröras i anslutning till artikel 11, bör denna myndighet vara markrutdsdomstolen.

Enligt art. 9.2 skall de rättigheter som tillkommer någon enligt art. 4—7 samt bestämmelserna i de i bilagan förtecknade rättsakterna kunna åberopas inför svenska domstolar. I fråga om domstolarnas kompetens bör gälla samma principer som i dag. nämligen att marknadsdomstolen skall vara be- hörig i frågor som faller under dess nuvarande kompetensområde medan tingsrätterna är behöriga i övriga frågor.

Det kan anmärkas att art. 9:2 inbegriper möjligheten för någon att göra gällande sin rätt gentemot svenska staten. Om t.ex. en EG-stat enligt art. 5 i rättsakten nr 1 har gett ett flygföretag rätt att flyga på Sverige, måste Sve- rige som regel godkänna trafiken. Gör Sverige inte det, kan man åtminstone teoretiskt tänka sig att det utländska flygföretaget för talan mot Sverige i saken. Man kan dock i allmänhet utgå från att saken klaras ut "genom infor- mella kontakter mellan resp. regeringar eller luftfartsmyndigheter och kom- missionen.

Art. 10 bör föranleda en lagbestämmelse om att svenska myndigheter inte får pröva sådana frågor som avses i artikeln.

Av art. ]] följer att Sverige, om kommissionens beslut inte kan godtas, inom 21 dagar skall hänskjuta frågan till den blandade kommitten. Riktar sig beslutet mot Sverige som stat torde detta inte vålla problem. Om beslutet riktar sig mot ett företag förutsätts att kommissionen underrättar Sverige på diplomatisk väg eller direkt via en svensk myndighet om beslutet så att den prövning som skall ske kan genomföras. Detta framgår av art. 1121, som ju förutsätter att kommissionens beslut i detta fall innehåller en begäran om att en åtgärd skall vidtas av Sverige resp. Norge. Tidsfristen torde böra räknas från den dag en svensk domstol eller annan myndighet konstaterar att beslu- tet inte godtas. Närmare bestämmelser om tidsfrister kan meddelas i förord- ning.

.l allmänhet kan man utgå från att svenska företag frivilligt rättar sig efter kommissionens beslut. Redan i dag får svenska företag som gör affärer inom gemenskapen räkna med att följa de spelregler som gäller där. Har företaget tillgångar inom gemenskapen, är kommissionens beslut i den mån de inne- bär ekonomiska förpliktelser utan vidare verkställbara i den EG-stat där företaget har tillgångar.

Om emellertid företaget inte frivilligt rättar sig efter beslutet, måste svenska myndigheter kopplas in.Man kan utgå från att saken i de flesta fall rör en fråga som enligt nuvarande lagstiftning skulle falla Linder marknads- domstolensbehörighet. Marknadsdomstolen bör därför vara den myndighet som ytterst prövar kt'nnmissionens beslut som riktar sig till enskilda.

Talan i marknadsdomstolen förs av NO såvitt gäller konkurrensfrågor och av konsumentombudsmannen (KO) bl.a. när det gäller marknadsföring samt avtalsvillkor i konsumentförhållanden. När prövning av ett kommissionsbc— slut skall ske, bör prövningen därför i första hand göras av NO och KO inom deras resp. områden. Faller frågan inte inom någonderas område enligt nu- varande avgränsning, bör behörighet tilläggas en av dem, lämpligen NO. Marknadsdomstolens behörighet enligt lagen (197(.l:417) om marknadsdom— stol m.m. bör utvidgas på motsvarande sätt.

Om NO eller KO finner att kommissionens beslut var uppenbart oriktigt, bör de meddela regeringen detta så att frågan enligt vad som sägs i art. 11:2 kan föras upp i den blandade kommitten. 1 andra fall bör de föra talan hos marknadsdomstolen med kommissionens beslut som underlag. Domstolen kan meddela beslut som innebär antingen att kommissionens beslut godtas eller att det underkänns. Någon ändring av beslutet får inte ske, men ev. böter eller viten skall bestämmas i svenska kronor i stället för i ECU.

Även när det gäller tillämpningen av de rättsakter som rör luftfartspoli- tiska frågor om tillständsgivning, markmtdstillträdc, prisfastställclse m.m. (rättsakterna nr 1—3), kan en omprövning av ett kommissionsbcslut undan- tagsvis bli aktuell. Om ett svenskt flygföretag inte följer gällande regler, lig— ger det i luftfartsverkets tillsynsfunktion att se till att rättelse sker. Man kan utgå från att kommissionen i sådana frågor underrättar luftfartsverket direkt om ett misstänkt regelbrott och att saken klaras ut innan det har gått så långt att kommissionen har meddelat ett slutligt beslut i saken. Om emellertid kommissionen har meddelat ett beslut som kan föranleda verkställighet, bör

omprövningen av det beslutet ske på samma sätt som när det gäller andra beslut. Kommissionsbcslutet torde då ha grundats på bestämmelserna i rätts- akten nr 5 om tillämpningen av konkurrensreglcrna på luftfartssektorn. Orn— prövningen bör alltså göras av marknadsdomstolen på talan av NO. Det lig- geri sakens natur att NO i ärendet samråder med luftfartsverket.

En särskild fråga är om regeringen när saken tas tipp i den blandade kortr- mitten skall anses btrtrden av beslut som NO, KO eller rnarknadsdomstolen har fattat. Såvitt gäller domstolens beslut talar övervägande skäl för att rege— ringen inte skall ktrnna frångå beslutet. Sverige kan då i den blandade korn— mittén försöka övertyga kommissionen att den bör ändra sitt beslut. Vidare kan i kommittén diskuteras hur man skall se på liknande fall i framtiden.

När det gäller beslut av NO resp. KO bör regeringen ha en friare ställning och bör, om den finner att NOs eller KOs ståndpunkt inte är hållbar, ktrnna uppdra åt dem att föra talan vid marknadsdomstolen. Någon konflikt med 11 kap. 7ä RF torde inte uppstå därigenom.

Beslut av rrtarknadsdornstolerr som innebär en överprövning av kommis— sionens beslut bör ktrnna överklagas. 1 promemorian föreslogs regeringsrät- ten för denna uppgift. Flera remissinstanser, bl.a. regeringsrätten, har ansett atti stället högsta domstolen bör väljas. Jag ansluter mig till denna uppfatt- ning.

1 den särskilda lagen bör tas upp en bestämmelse om att beslut enligt den gäller även om det överklagas, såvida inte högsta domstolen beslutar om in- hibition (jfr 3 kap. 95 utsökningsbalken).

Återstoden av bestämmelserna i själva avtalet är av rent folkrättslig ka— raktär och föranleder inte någon lagstiftninc'.

Hänvisningar till S4-2

  • Prop. 1991/92:29: Avsnitt 6.1

4.3. Bilagan

I allmänhet är det kommissionen som i första hand tillämpar bestämmel— serna ide olika rättsakterna. Som tidigare nämnts måste emellertid svenska myndigheter vid behov kunna ompröva kommissionens beslut enligt samma regler. Dessa måste alltså införlivas, helt eller delvis.

Svårigheten består närmast i att avgöra vilka bestämmelser som bör inför- livas genom lag och vilka som kan införlivas genom författning av lägre digni— tet. I båda fallen bör inkorporeringsmetoden väljas.

Utgångspunkten bör vara reglernas tillämpning av svenska domstolar och andra myndigheter. Om reglerna vid den tillämpningen kan hänföras till 8 kap. 25 eller 11 kap. 45 RF bör de inkorporeras genom lag. Övriga regler sktrlle då kunna inkorporeras genom förordning efter bemyndigande av riks- dagen cnligt 8 kap. 75” RF eller vara att anse som verkställighctsföreskriftcr eller falla trnder restkompetcnsen enligt 8 kap. 13 5 första stycket RF.

Nackdelen med en alltför noggrann uppdelning är att regelverket blir svår- överskådligt och rättsakternz-r sönderstyekade på ett sätt som gör att sam— manhanget går förlorat. Man får därför acceptera att en hel del bestämmel— ser inkorporeras genom den särskilda lagen, trots att detta egentligen inte behövs. Visserligen införlivas då även bestämmelser som det inte blir ak- tuellt för svenska myndigheter att tillämpa, men något hinder mot att an- vända en sådan modell kan inte anses föreligga. Vid inkorporeringsmetoden

räcker det med en enda paragraf vari aktuella bestämmelseri de olika rätts- akterna räknas upp och förklaras utgöra svensk rätt.

De sålunda uppräknade bestämmelserna i rättsakterna bör fogas som bi- laga till den särskilda lagen.

Råttan/(tema nr 1 —3

Dessa rör förhållandet mellan stater inbördes. Den upplysningsskyldigliet för enskilda som är föreskriven täcks, som tidigare nämnts, redan nu av be- stämmelser i luftfartslagcn och luftfartsförordningen.

Det kan kanske ifrågasättas med hänsyn till rättsakternas folkrättsliga ka- raktär om de över huvud taget behöver införlivas. För ett införlivande talar emellertid att vissa frågor om rätt för utländska företag till luftfart som nu prövas av regeringen lämpligen bör, såvitt gäller avtalet, prövas av luftfarts- verket. Vidare berör rättigheterna indirekt enskilda flygföretag. Om ändå vissa av bestämmelserna bör införlivas, är det lika bra att rättsakterna i enlig- het med det tidigare sagda införlivas i sin helhet. Detta kan ske genom för- ordning och med tillämpning av inkorporcringsmetoden. Sannolikt behövs därutöver vissa ändringar i luftfartsförordningen såvitt gäller delegation till luftfartsverket.

Rällsnkrenm nr 4 och 5

Dessa rättsakter innehåller grundläggande bestämmelser om tillämpningen av art. 4 och 5 i avtalet. Dessa artiklar överförs till svensk rätt genom att tas tipp i den särskilda lagen. Nr4 gäller inte på luftfartssektorn men har bety- delse för vissa andra rättsakter.

En genomgång av rättsakt nr 4 ger vid handen följande.

Arr. 1—4 torde i huvudsak vara av den karaktären att de inte kräver lagstift- ning. Om inte dessa artiklar tas med i lagen, går emellertid sammanhanget förlorat. De bör alltså tas med.

An. 5— 7 rör bl.a. frister för notifiering av överenskommelser och torde vara överspelade. Art. 6 innehåller liandlingsregler för kommissionen och behöver inte tas med.

An. 8 rör bl.a. rätten för kommissionen att knyta villkor till beslut enligt art. 4:3 i avtalet och att återkalla eller ändra ett beslut. Möjligheten att knyta villkor till och att återkalla beslutet kan knappast sägas följa av art. 4:3. Be— stämmelsen bör i sin helhet tas med i lagen.

An. 9 gäller bl.a. kommissionens rätt att ensam besluta enligt art 4:3 i av— talet och fördelningen i övrigt mellan avtalsstaternas myndigheter och kom— missionen av beslutanderätten i konkurrensfrågor. Avtalsstaternas behörig- het upphör när kommissionen har inlett en undersökning i saken. Bestäm— melserna bör tas med i lagen. Något uttryckligt förbehåll för den möjlighet till omprövning av kommissionens beslut som följer av avtalet behöver knap- past göras eftersorn denna följer av lagen.

An. 10.'1 och 2 får anses utgöra föreskrifter som faller under restkompe— tensen och behöver i alla händelser inte tas med.

An. 1] innehåller bestämmelser om tipplysningsskyldighet för enskilda

men även handlingsregler för kommissionen. Även urr. 12 innehåller be- stämmelser om upplysningsskyldighet. Artiklarna bör tas med i sin helhet i lagen.

An. 13 är närmast av folkrättslig karaktär. Bestämmelser kan meddelas i förordning.

An. 14—16 kräver i sina väsentliga delar lagform. Bestämmelser tas upp i den särskilda lagen.

Arr. 17 gäller EG-domstolens kompetens att ompröva beslut om böter och viten som kommissionen har meddelat. En motsvarande bestämmelse om svenSka domstolar hade krävt lagform. Det är emellertid här fråga om till- lämpning av EG—rätten (vilken även kommer svenska rättssubjekt till godo). Lagform krävs därför inte. Från principiell synpunkt kan naturligtvis ifråga- sättas om svensk rätt bör innehålla en föreskrift om att kommissionsbcslut kan överklagas till EG-domstolcn. Bestämmelsen bör emellertid ändå tas med eftersom den innehåller viktiga upplysningar.

An. 18 behöver knappast införlivas men kan tjäna som upplysning. An. 19 kräver sannolikt lagform såvitt gäller 1.9:2. An. 20 kräver knappast lagform men bör ändå tas med. Sekretess får anses gälla enligt 2 kap. l. & och/eller 8 kap. 65 sekretesslagen jämförd med 2 så sek— retessförordningen.

Slutsatsen av genomgången är att de flesta av artiklarna i rättsakten bör i sin helhet införlivas genom inkorporering, dvs. de räknas upp i den särskilda lagen och bifogas i översättning i en bilaga till denna.

Beträffande rättsakt nr5 kan samma resonemang föras. Art. 1—7, 9, 11—17 (utom tredje punkterna i art. 12 och 13) skall alltså inkorporeras.

Rärlsuklema nr () och 7

Rättsakten nr6 innehåller bestämmelser om tillämpningsområde (art. 1), bemyndigande för kommissionen att föreskriva gruppundantag (art. 2) och giltighetstiden för sådana (art. 3), vissa föreskrifter om hur gruppundanta— gen skall utformas m.m. (art. 4—6) och bestämmelser om återkallelse i en— skilda fall av den förmån som gruppundantaget ger (art. 7). Art. 8 är en före- skrift om revision av rättsakten.

Genom nr 7 har nr 6 ändrats i art. 2, 3 och 8. Art. 1, 3 och 7 i nr 6 bör inkorporeras, såvitt möjligt i den lydelse som följer av ändringarna i nr 7. Som lagrådet har påpekat behöver bemyndigan- det för kommissionen att föreskriva om gruppundantag inte inkorporeras ge- nom lag.

Som nämnts i det föregående innebär inte den omständigheten att rättsak— terna inkorporeras att Sverige har på förhand godtagit framtida gruppundan- tag. För att dessa skall gälla i Sverige måste de införlivas såväl med avtalet som med svensk rätt.

Rällsaktcmfl nr 8 — 10

Nr8— 10 innehåller föreskrifter om de gruppundantag som kommissionen har föreskrivit enligt bemyndigandet i rättsakt nr 6. Bestämmelserna är av den karaktären att de kan ses som utfyllnad av bestämmelsen i art. 4:3 i avta—

let, dvs. som föreskrifter om verkställighet av lag enligt 8 kap. 135 första stycket ] RF. De kan införlivas genom förordning med användning av inkor- poreringsmetodcn_

Riillsakt nr 11

Här ges regler om ersättning vid nekad ombordstigning till följd av överbok- ning. Bestämmelserna gäller ett ämne som avses i 8 kap. 25 RF och måste i sin helhet införlivas genom lag. lkraftträdandebestämmelsen i art. 10 behö— ver inte tas med. '

Rättsakl nr 12

Uppförandekoden för CRS-systern innehåller åtskilliga bestämmelser som faller under 8 kap. 2 eller 3 åå RF. Dit hör art. 3— 19. Art. 1, 2 och 22 har betydelse för tillämpningen. Samtliga dessa bestämmelser bör tas med.

Att. 20 och 21 rör kommissionen enbart resp. ikraftträdandet och behöver inte tas med. '

Rättsuk! nr 13 om samarbete vid haveriutredningar bör införlivas genom för- ordningsbestätnmelser, sannolikt i instruktionen för statens haverikommis- sion.

Rätlsaktcma Ill-14 och 15 är redan införlivade med svensk rätt genom före- skrifter av luftfartsverket.

Rällsakt nr 16

Detta direktiv om sällskapsresor behöver inte införas förrän till årsskiftet 1992/93. Det kräver lagstiftning. Arbetet med detta pågar inom justitiede- parternentet. Direktivet bör alltså inte tas med i detta sammanhang.

Räitsakl nr 1 7

Denna s.k. fusionsft'irordning torde, med hänsyn till de tröskelbelopp som gäller, knappast bli aktuell för tillämpning på luftfartens område. Den måste emellertid ändå införlivas med svensk rätt. De problem som kan tänkas upp- komma åt i huvudsak desamma som redovisats i anslutning till nr 12.

Riitrsakrcnm nr 18—20 bör ses som verkställighetsföreskrifter och kan i till— lämpliga delar införlivas genom förordning.

5. Upprättade lagförslag

I enlighet med vad som anförts i det föregående har inom kommunikations- departernentet upprättats förslag till

1. lag om tillämpning av avtal mellan Sverige, Norge och EEG om civil luftfart,

2. lagom ändring i lagen (197():417) om rnarknadsdomstol m.m. Förslagen har granskats av lagrådet.

Hänvisningar till S5

  • Prop. 1991/92:29: Avsnitt 1

6. Specialmotivering

Hänvisningar till S6

  • Prop. 1991/92:29: Avsnitt 1

6.1. Förslaget till lag om tillämpning av avtal mellan Sverige, Norge och EEG om civil luftfart

Tillämpningsområde

l & Denna lag tillämpas i fråga om lufttransporter och sådan därmed sam— manhängande verksamhet som avses i avtal mellan Sverige, Norge och den Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) om civil luftfart.

Med avtalspart avses i denna lag Sverige, Norge och EEG. Med Fördraget avses det i Rom den 25 mars "1957 undertecknade fördraget om upprättandet av EEG. Med rådet och kommissionen avses ministerrådet och kommissio- nen hos EEG.

Tillämpningsområdet anges i första stycket, som närmast motsvarar art. 3. Flera rättsakter, liksom konkurrensbestämmelserna i avtalet, rör enligt sin ordalydelse också annat än civil luftfart. Dit hör t.ex. datoriserade boknings- system för flygbiljetter, sällskapsresor med Hyg och fusioner mellan flygföre- tag. Det finns därför behov av att klargöra att tillämpningsområdet är be- gränsat, närmare bestämt till lufttransporter och sådan därmed samman- hängande verksamhet sorn anges i bilagan till avtalet.

1 andra stycket ges definitioner av vissa begrepp som förekommer i lagen.

2,5 Följande bestämmelser i de i bilagan till avtalet upptagna rättsakterna nr 4, 5, 11, 12 och 17 skall gälla som lag här i landet.

1. Artiklarna 1—4, 8, 9, 11, 12, 14, 15 utom punkt 3, .16 utom punkt 3 samt 17—20 i rådets första förordning 62/17/EEG om tillämpning av fördragets artiklar 85 och 86, med vidtagna ändringar (nr 4).

2. Artiklarna 1—7, 9, 11, 12 utom punkt 3, 13 utom punkt 3 samt 1.4— 17 i rådets förordning 87/3975/EEG om proceduren för tillämpning av konkur- rensreglerna på företag inom luftfartssektorn (nr 5).

3. Artiklarna '1—9 i rådets förordning 91/295/EEG om införande av ge— mensamma regler om kompensation till passagerare som nekas ombordstig- ning på flygplan i regelbunden lufttrafik (nr 11).

4. Artiklarna 1 — 19 och 22 i rådets förordning 89/2299/EEG om en uppför- andekod för datoriserade bokningssystem (nr 12).

5. Artiklarna 1—8, 11, 13, 14— 18 och 21 i rådets förordning 89/4064/EEG om kontroll av företagskoncentrationcr (nr 17). De angivna bestämmelserna i bilagan till avtalet finns intagna som bilaga till denna lag. I fråga om fullgörande i Sverige av skyldigheter enligt denna paragraf till- lämpas 13 samt 15 —19åå.

.1 första stycket räknas upp alla de bestämmelser i bilagan till avtalet som skall gälla i Sverige och inkorporeras genom lag. Som tidigare nämnts kräver en del av bestämmelserna inte lagform men bör ändå tas med för samman- hangets skull. På inrådan av lagrådet har, till skillnad mot vad som föreslogs i det remitterade förslaget, de rättsakter som i huvudsak innefattar bemyndi— gande för kommissionen att föreskriva om gruppundantag (rättsakterna nr 6 och 7) inte tagits med. Att det är kommissionen som beslutar om gruppun- dantag har i stället angetts uttryckligen i 65 förevarande lag.

1 andra stycket anges att de angivna bestämmelserna finns intagna som

bilaga till lagen. Den svenska översättningen, som enligt vad jag tidigare nämnt ännu inte slutligt granskats av EG, kommer att när så skett ha lika vitsord som texten på de officiella EG-språken.

På förslag av lagrådet har lagts till ett tredje stycke med hänvisning till de bestämmelser i lagen som reglerar hur skyldigheterna enligt de olika rättsak- terna skall fullgöras i Sverige.

Meningen är att rättsakterna nr 1—3, delar av 6 och 7, samt 8— 10, 13—15 och 18 samt vissa delar av 19 och 20 skall inkorporeras genom förordning.

$& Beteckningarna "medlemsstat” och ”gemenskapen” i de i 25 angivna rättsakterna skall anses inbegripa Sverige och Norge. Hänvisningar i rättsak- terna till artiklarna 85 och 86 i fördraget skall i stället avse 4 och 7åä denna lag.

1 de olika rättsakterna förekommer uttrycken ”medlemsstat” och "gemen- skapen” på många ställen. En del rättsakter innehåller vidare hänvisningar till Romfördragets art. 85 och 86, dvs. vissa grundläggande konkurrensre- gler. I bilagan anges därför att uttrycken ”medlemsstat" och ”gemenskapen” skall för de ändamål som avses med avtalet anses inbegripa även Sverige och Norge. Vidare anges i förekommande fall att hänvisningar till art. 85 och 86 skall anses som hänvisningar till art. 4 och 5 i avtalet. Motsvarande förvand— lingsregler har tagits upp i förevarande paragraf.

Det kan anmärkas att det i en del av de bestämmelser som anges i ?. ä också förekommer hänvisningar till andra artiklar i Romfördraget eller till rättsak- ter som inte omfattas av avtalet. Dessa hänvisningar har emellertid inte nå- gon betydelse för tillämpningen av avtalet eller av den nya lagen.

Kwtkru'rcnsbegränsmide avtal

45 Följande är oförenligt med denna lag och förbjudet, om inte annat följer av 65: Överenskommelser mellan företag, beslut av företagssammanslut- ningar och samordnade förfaranden som kan påverka handeln mellan avtals- parterna och som har till syfte eller följd att konkurrensen hindras, begrän- sas eller snedvrids inom det geografiska område som omfattas av det i lä angivna avtalet. Detta gäller särskilt dem som innebär att

a) inköps— eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt eller indi- rekt fastställs,

b) produktion, avsättning, teknisk utveckling eller investeringar begränsas eller kontrolleras,

c) marknader eller inköpskällor delas upp,

d) olika villkor tillämpas för likvärdiga prestationer gentemot handels- partner, varigenom dessa får konkurrensnaekdel,

e) det ställs som villkor för avtal att den andra parten åtar sig ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt sedvana har något samband med föremålet för avtalet.

Så Överenskommelser eller beslut som är förbjudna enligt 4.5 är ogiltiga.

Gå Bestämmelserna i 4å får av kommissionen förklaras inte gälla för — varje överenskommelse eller grupp av överenskommelser mellan företag, — varje beslut eller grupp av beslut av företagssammanslutningar och — varje samordnat förfarande eller grupp av samordnade förfaranden,

som bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen av varor el- ler till att främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande. samtidigt som

konsumenterna tillförsäkras en skälig andel av den vinst som därvid uppnås och som inte

a) ålägger de berörda företagen begränsningar som inte är nödvändiga för att uppnå dessa mål,

b) ger dessa företag möjlighet att sätta konkurrensen ur spel för en väsent- lig del av varorna i fråga.

Missbmk av dominerande slällningpå marknaden

7å Missbruk från ett eller flera företags sida av en dominerande ställning inom det geografiska område som omfattas av det i 15 angivna avtalet eller inom en väsentlig del av detta område är, i den utsträckning det kan påverka handeln mellan avtalsparterna, oförenligt med avtalet och förbjudet.

Sådant missbruk kan särskilt bestå i att

a) direkt eller indirekt påtvinga någon oskäliga inköps- eller försäljnings- priser eller andra oskäliga affärsvillkor,

b) begränsa produktion, avsättning eller teknisk utveckling till nackdel för konsumenterna,

c) tillämpa olika villkor för likvärdiga prestationer gentemot handelspart- ner, varigenom dessa får konkurrensnaekdel,

d) ställa som villkor för avtal att den andra parten åtar sig ytterligare för- pliktelser som varken till sin natur eller enligt sedvana har något samband med föremålet för avtalet.

Slät/[ga stödåtgärder m.m.

Så Om inte annat följer av 9 eller 10 åå är stöd som ges med hjälp av statliga eller andra allmänna medel otillåtna, om de snedvrider eller hotar att sned- vrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, i den utsträckning det påverkar handeln mellan avtalsparterna.

95 Sådana stöd av social natur som ges till enskilda konsumenter, under för— utsättning att stödet ges utan diskriminering med avseende på varornas ur— sprung, eller som ges för att avhjälpa skador som förorsakats av naturkata- strofer eller andra exceptionella händelser är dock tillåtna.

[Dä Som tillåtna kan anses stöd

a) för att främja den ekonomiska utvecklingen i områden där levnadsstan- darden är onormalt låg eller där allvarlig sysselsättningsbrist råder,

b) för att främja genomförandet av viktiga projekt av gemensamt euro— peiskt intresse eller för att avhjälpa en allvarlig störning i en avtalsparts eko- nomi,

e) för att underlätta utvecklingen av viss näringsvcrksamhet eller vissa re- gioner, i den mån stödet inte ändrar villkoren för handeln i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset.

11.5 När en stödåtgärd som avses i 8 och 9 55 har anmälts till kommissionen, får svensk myndighet inte pröva t.".llåtligheten av stödet innan kommissionen har meddelat beslut i saken.

125 En kommun är skyldig att upplysa regeringen om stöd som planeras och som kan bli föremål för kommissionens prövning.

Paragraferna 4—12 motsvarar, med vissa tillägg och redaktionella järnk- ningar, art. 4—6 i avtalet. Dessa bygger i sin tur på R(nnfördragets art. 85, 86 och 92. På förslag av lagrådet har lagtextenjämkats språkligt samt, såvitt gäller statliga stödåtgärder, att två ytterligare paragrafer lagts till.

Art. 92 i Romfördraget anses innefatta inte bara statliga stödåtgärder utan också sådana som lämnas av t.ex. en kommun. I Så har detta beaktats ge— nom uttrycket ”allmänna medel”.

Som lagrådet har påpekat får av artikel 7 i avtalet anses framgå att frågan om tillåtligheten av statliga och kommunala stödåtgärder är underkastad kontroll av kommissionen. Denna kontroll utgörs av en efterluutdsgransk- ning när det gäller stödåtgärder som finns vid avtalets ikraftträdande och av en förhandsprövuiug när det gäller åtgärder som vidtas efter ikrz-tftträdandet. _l-Iärav torde enligt lagrådet följa att utrymmet för svensk domstolsprövning — närmast laglighetsprövning av kommunala beslut efter kommunalbesvär — är begränsat innan den av kommissionen initierade kontrollen fullföljts enligt artikel 7. En erinran om den betydelse som kommissionen har vid tillämp- ningen av reglerna i 85 bör därför enligt lagrådet tas upp i paragrafen.

För egen del anserjag att artikel 7 inte hindrar en svensk domstolspröv- ning cfter kommunalbesvär annat än om grunden för överklagandet är den som angcsi 10 kap. klä första stycket 4 kmumututllagen (19912900), nämligen att beslutet strider mot lag eller annan författning och att förevarant'le para- graf därvid åberopas. Är detta fallet, måste domstolen awakta kommissio- nens prövning. lIar stödet inte anmälts till kommissionen, torde dock dom- stolen kunna konstatera att stödet är otillåtet, eftersom reglerna om anmä- lan inte har iakttagits (jfr EF-Karuow, 1.990, s. 620 avsnitt 7.2). Den av lagrå- det föreslagna bcstämmclsen i 4 mom. har jämkats i enlighet härmed.

Lagrådet har också, som tidigare nämnts (avsnitt 42), förtrnrdat en uttryck- lig rcgcl om skyldighet för kommunerna att upplysa regeringen om stöd som planeras och som kan bli föremål för ktmuuissionens prövning. Jag ansluter mig till det förslaget.

Uppgiftsskj'ldt'gher nt. nr. 135 Den myndighet som regeringen bestämmer får

]. förelägga den som är uppgiftsskyldig enligt bestämmelserna i 25 att full— göra sådau skyldighet till myndigheten, samt

2. förelägga den hos vilken en undersökning får företas enligt dessa bestäm— mclscr att låta myndigheten dels granska böcker och andra affärshandlingar, dels göra kopior av eller utdrag ur böcker och andra affärslutndlingar, dels begära muntliga förklaringar på ort och ställe, dels få tillträde till den tipp- giftsskyldiges samtliga lokaler, markområden och transportmedel.

Myndigheten får meddela beslut enligt första stycket endast om kommissionen begärt att åtgärden skall vidtas av myndigheten i stället för av kt'nnmissionen och underlåtenhet att följa föreli'iggandet inte på grund av beslut meddelat av kommissionen kan medföra skyldighet att betala viten" eller böter enligt bestämmelserna i 2å, eller

om myndigheten, inom ramen för den egna behörigheten med den be- gränsning som framgår av 205 andra stycket och i övrigt i enlighet med till— lämpliga bestämmelser i 'Zä, meddelar beslutet helt på eget initiativ.

Beslut som avses i första stycket 1. får förenas med vite om den uppgifts- skyldige inte följt ett tidigare föreläggande av myndigheten eller en tidigare anmaning av kommissionen. Beslut som avses i första stycket2. och som myndigheten meddelar helt på eget initiativ får förenas med vite. Beslut som är förenat med vite får överklagas till kammarrätten. Beslutet gäller omedel-

bart, om inte annat bestäms. Talan om utdömandc av vite förs av myndighe- ten hos marknadsdomstolcn.

Paragrafen bygger på art. 8 i avtalet. Enligt bestämmelser i flera av rättsak- terna är medlemsstater, behöriga myndigheter i dessa samt företag och före- tagssammanslutningar m.fl. uppgiftsskyldiga gentemot kommissionen, inte minst när det gäller kommissionens konkurrensövervakande roll enligt art. 89 i Romfördraget. Dessutom är de skyldiga att underkasta sig undersök- ningar av kommissionen. Dessa skyldigheter är såvitt gäller företag och före- tagssammanslutningar sanktionerade genom böter och viten. Om detta gäl— ler i huvudsak följande.

När kommissionen begär upplysningar från ett företag eller en företags- sammanslutning skall den samtidigt sända en kopia av sin begäran till behö- rig myndighet i den medlemsstat där företaget eller sammanslutningen har sitt säte. Kommissionen skall också. ange den lagliga grunden för sin begäran, tidsfrister samt de påföljder som kan inträda om oriktiga upplysningar läm- nas. Om upplysningarna inte lämnas i rätt tid eller om de är ofullständiga skall kommissionen i beslut förelägga vederbörande att komma in med upp- lysningarna inom viss tid. Samtidigt erinras om den sanktion som kan följa och om rätten att klaga till EG-d-Jmstolen. En kopia av detta beslut skall sändas till medlemsstaten.

Företag och företagssammanslutningar har även skyldighet att underkasta sig de undersökningar kommissionen beslutar om och att därvid låta kom- missionens behöriga tjänstemän få tillgång till bokföring och andra affärs— handlingar, att ta kopior eller utdrag av dessa, att få muntliga upplysningar på platsen samt att få tillträde till ft.:tretagets eller sammanslutningcns lokaler, mark och fordon. Kommissionen skall i god tid underrätta behörig myndig- het i medlemsstaten om en sådan undersökning. I beslutet om undersökning skall kommissionen ange bl.a. syftet med och datum för undersökningen samt påföljden om eftersökt material inte tillhandahålls. Beslutet skall fattas efter samråd med behörig myndighet i medlemsstaten.

Det finns från svensk synpunkt ingen anledning att hindra att den som är uppgiftsskyldig gentemot konunissionen eller skyldig att underkasta sig en undersökning frivilligt fullgör sin skyldighet direkt till kommissionen. Om emellertid tvångsmedel måste tillgripas, t.ex. i form av vitesföreläggande el— ler fysiska åtgärder för tillträde till lokaler eller tillhandahållande av affärs- handlingar, måste svenska myndigheter kopplas in. Sverige har enligt art. 8 i avtalet skyldighet att på begäran hjälpa till. Detta överensstämmer med vad som gäller inom EG.

Bestämmelser om detta har tagits upp i förevarande paragraf. Bestämmel— serna vari det till lagrådet remitterade förslaget relativt allmänt hållna och gav den myndighet som regeringen utser vidsträckta befogenheter när det gäller att framtvinga ett fullgörande av de skyldigheter som följer av de ak- tuella rättsakterna.

Lagrådet har haft invändningar mot utformningen av det remitterade för- slaget i denna del. Sammanfattningsvis har lagrådet anfört att förslaget inne- bär att Sverige skulle tillhandahålla tvångsmedel i större utsträckning än som följer av EEGs regler eftersom dessa förutsätter att kommissionen har fattat

ett beslut om sådana, som regel i ett tvåstegsförfarande, att sådana beslut bör prövas enligt Sä och inte enligt 7ä i det remitterade förslaget i följd varav bestämmelsen om handräekning blir onödig, att svenska myndigheter som av eget initiativ inhämtar information eller utför undersökningar bör ha samma möjligheter som kommissionen men att de begränsningar som ligger i EEGs regelsystem inte skall kunna kringgås genom att initiativet tas av svenska myndigheter, att bestämmelser om rätt att framtvinga förhör utöver den möj- lighet sorn enligt rättsakterna finns att i samband med undersökningar in- hämta förklaringar på stället inte bör finnas samt att beslut av svenska myn- digheter som förenats med vite bör kunna överklagas till kammarrätten.

Jag håller med lagrådet om att svenska myndigheter i samband med in- hämtande av information eller utft'.'>rande av undersökningar på begäran av kommissionen inte bör ha vidsträcktare befogenheter än dem kommissionen har. Denna begränsning bör som lagrådet föreslagit komma till uttryck i lag— texten. Jag godtar också lagrådets ståndpunkt att beslut av kommissionen i avsedda fall först skall prövas av marknadsdomstolen enligt 8 5 i det remitte- rade förslaget (95 i lagrådets förslag). Eftersom en undersökningar av loka- ler m.m. skall kunna ske utan förvarning behövs därvid en bestämmelse om att marknadsdt'unstolen skall kunna meddela beslut utan att den mot vilken verkställighet begärts har fått tillfälle att yttra sig. Marknadsdomstolens be— slut är verkställbara enligt 3 kap. l 5 första stycket l utsökningsbalken, var— för någon särskild föreskrift om möjlighet att påkalla biträde av kronoft')gde- myndigheten inte behövs.

Det är mer tveksamt om det skall vara möjligt att som lagrådet föreslagit föra särskild talan mot ett beslut om föreläggande som förenats med vite. En rätt att överklaga sådana beslut särskilt fyller knappast någon funktion om beslutet ändå kan prövas i samband med att talan förs om utdömande av vitet (jfr 4?) kap. 45 första stycket 4 rättegångsbalken och lS kap. 6ä första stycket utsökningsbalken). Jag vill emellertid inte motsätta mig lagrådets för- slag på denna punkt, som onekligen har förebilder inom konkurrensrätten.

Ienlighct med det sagda anges i första stycket första punkten att den myn- dighet som regeringen bestämmer får ftfu'elägga den som är uppgiftsskyldig enligt de i Zå angivna bestämmelserna att fullgöra sitt skyldighet till denna myndighet. När uppgifterna har kommit in, skall myndigheten givetvis lämna dem vidare till kommissionen. Myndigheten får även enligt andra punkten förelägga den hos vilken en undersökning får företas att låta myn- digheten granska böcker och andra affärshandlingar, att på ort och ställe be— gära muntlig förklaring och att få tillträde till lokaler m.m. Som tidigare nämnts är avsikten att SPK skall vara den myndighet som svarar för nu ak- tuella uppgifter. SPK bör också vara den myndighet som i övrigt biträder kommissionen och som kommissionen skall underrätta om behovet av bi— träde. Bestämmelser härom kan meddelas i förordning.

I andra stycket anges, i enlighet med lagrådets förslag, de fall när den svenska myndigheten kan besluta enligt första stycket. Detta kan ske an- tingen om kommissionen överlåter till den svenska myndigheten att vidta åtgärder utan att själv fatta beslut som kan medföra skyldighet att betala bö- ter eller viten, eller om den svenska myndigheten på eget initiativ meddelar ett sådant beslut inom ramen för den egna behörigheten.

Enligt tredje stycket kan myndighetens beslut enligt första stycket förenas med vite. Detta kan ske i fall som avses i första stycket första punkten endast om den uppgil'tsskyldige inte har efterkommit en tidigare antnaning antingen av kommissionen eller av den svenska myndigheten. [ fall som avses i andra punkten kan vitesförcläggande användas endast om myndigheten handlar på eget initiativ, dvs. utan någon framställning från kommissionen.

Beslut som förenas med vite får överklagas till kammarrrätten. Beslutet får emellertid giltighet omedelbart även om det överklagas. Vitct får inte dömas ut av den föreläggande myndigheten. 'l'alan om utdömande av vite förs hos marknadsdomstolcn av den myndighet som förelagt vitet.

Giltig/teten av vissa beslut av kc)!llllll.$'.8'f()ltc'll

Hä Om kommissionen i ett enskilt fall har funnit att det inte finns grund för tillämpning av flå eller 75 eller om kommissionen enligt (iä i ett enskilt fall har medgett undantag från tillämpningen av 4 5, gäller beslutet här i landet.

Som anförts i avsnitt 3.2 vid art. 11 bör vissa kommissionsbeslut, nämligen beslut om ickc—ingripandcbesked och om undantag från konkurrensreglerna i enskilda fall, vara bindande i Sverige utan ytterligare prövning av svenska myndigheter. Detta får anses innebära att en förvaltningsuppgift innefat— tande myndighetsutövning överläts till kommissionen. Av 10 kap. Sä tredje stycket RF följer att riksdagens beslut om detta kräver tre fjärdedels majori- tct av de röstande.

lf'urka'tt'illig/tet av krmtmissfoncnx beslut i ("ivrigt

155 Ett beslut av kl.—mmissionen som riktar sig mot en enskild fysisk eller juridisk person skall prövas av svenska myndigheter. om kommissionen be— gärt verkställighet av beslutet. 1'5 rtftvningen skall avse frågan om beslutet är förenligt med det i l & angivna avtalet och med föreskrifter som grundas på avtalet. Svenska myndigheter får inte pröva frågan om ett beslut av kommissionen är ogiltigt på grund av att kommissionen saknat behörighet, att väsentliga processuella föreskrifter åsidosatts, att beslutet strider mot fördraget eller någon annan rättsregel som hänför sig till fördragets tillämpning eller att fråga är om maktmissbruk eller illojal maktanvändning från kommissionens sida.

Kommissionens beslut kan vara av olika slag. Beslut om föreskrifter. t.ex. gruppundantag, måste för att bli bindande för Sverige införlivas genom sär— skilt regeringsbeslut och med tillämpning av proceduren i art. 12.

Beslut som riktar sig till enskilda fysiska cllcrjuridiska personer måste för att bli verkställbara i Sverige först prövas av svenska myndigheter. Beslutet kan — med svensk terminologi — vara ett slutligt beslut, t.ex. beslut om böter därför att företaget brutit mot konkurrensregler, eller ett beslut under förfa- randet, t.ex. begäran om tillträde till lokaler. litt kommissionsbeslut behö- ver inte alltid verkställas. Företaget kan rätta sig efter beslutet frivilligt eller beslutet kan vara gynnande så att någon verkställighet över huvud taget inte är aktuell.

Om emellertid företaget inte frivilligt rättar sig efter ett betungande beslut eller kommissionen annars anser att det behövs, begär den att Sverige skall

genomföra beslutet (art. 11). Svenska myndigheter måste då pröva beslutet. Prövningen avser enbart frågan om beslutet är förenligt med avtalet eller med föreskrifter som grundas på avtalet. Beslutet får alltså inte ändras isak. Godtas inte beslutet, skall detta inom 21 dagar efter detta ställningstagamle anmälas till den blandade kommitten, se vidare vid 16 och 17 åå. Den ytter— sta konsekvensen av att ett beslut inte godtas är att avtalet upphör att gälla.

Första stycket innehåller bestämmelser om detta. 1 det remitterade försla- get angavs att det är rimligt att ett beslut skall prövas inte bara då kommissio- nen begärt verkställighet utan också då prövning påkallats av den som beslu- tet riktar sig mot. En prövning på begäran av den som beslutet riktar sig mot torde dock knappast bli meningsfull. För denne är det i allmänhet bättre att begära omprövning av beslutet hos ISG-domstolen. Då prövasju även beslu- tets giltighet inom EEG. Om inte kommissionen begär verkställighet i Sve- rige av beslutet kommer detta f.ö. över huvud taget inte att gälla i Sverige. Möjligheten till prövning på begäran av den som beslutet riktar sig mot har därför tagits bort.

Ett beslut av kommissionen kan även rikta sig mot Sverige som stat, t.ex. beslut om att Sverige skall upphöra med en statlig stödåtgärd eller bevilja en llygkoncession. Prövningen av ett sådant beslut görs i första hand av rege- ringen, som avgör om beslutet skall godtas eller saken hänskjutas till den blandade kommitten. Någon lagreglering om detta torde inte beht'")vas.

[ andra stycket har tagits upp en bestämmelse som anknyter till art. lt). Prövningen hos svenska myndigheter får inte avse frågor om kommissionens kompetens och andra liknande frågor. Prövningen av dessa frågor är förbe- hållen EG—domstolen, se härom närmare kommentaren till art. 10 i avsnitt 3.2.

165 I de fall som avses 155 skall beslutet prövas av konsumentombudsman- nen, om saken galler marknadstorlng eller avtalsvrllkor [ konsumentlorhal— landen, och annars av näringsfrihelsombudsmannen. Om konsumentombudsmannen eller näringsfrihetsombudsmannen finner att kommissionens beslut är uppenbart oförenligt med avtalet eller med före- skrifter som grundas på avtalet, skall han anmäla saken för regeringen. I an- nat fall skall han väcka talan hos marknadsdomstolen.

Paragrafen motsvarar i sak 9 5 och ltlå andra stycket i det remitterade försla- get.

Som tidigare nämnts är det i princip marknadsdomstolen som skall pröva beslut av kommissionen på talan av KO eller NO.. Detta förutsätter att KO och NO på resp. område prövar kommissionens beslut innan talan väcks. Finner KO eller NO vid den prövningen uppenbart att beslutet är oförenligt med avtalet eller med föreskrifter som grundas på avtalet, finns inte någon anledning att saken också prövas av marknadsdmnstolen. I sådana fall skall KO resp. NO själva anmäla saken till regeringen för hänskjutande till den blandade kommitten.

Enligt förslaget i promemorian skulle KO vara behörig att föra talan om saken rör bl.a. avtalsvillkor mellan näringsidkare. Med anledning av påpe— kanden från några remissinstanser, bl.a. KO och NO, har behörighet på det området i stället tillagts NO.

Luftfartsverket har ifrågasatt om inte marknadsdomstolens prövning borde begränsas till samma frågor som avses i 20 &, dvs. konkurrcnsbegräns- ningsl'rågor. Med anledning härav villjag framhålla att marknadsdomstolens prövning i fall som avsesi 15 & avser att kontrollera om kommissionens beslut kan godtas i Sverige eller inte. Det är viktigt att den prövningen koncentre- ras till en enda kvalificerad instans. Som nämnts tidigare (avsnitt 4.2 i anslut- ning till art. 11) torde i de flesta fall frågan röra ett förhållande som med nuvarande lagstiftning faller under marknadsdomstolens behörighet. Av dessa skäl bör marknadsdomstolen väljas även för situationer då frågan rör något annat än vad som normalt hör till domstolens område, t.ex. luftfarts— politiska frågor. Det är naturligtvis viktigt att i sådana frågor verkets syn- punkter kommer fram. Detta kar. ske genom att KO resp. NO samråder med luftfartsverket innan de beslutar om talan skall föras i domstolen eller inte.

Har kommissionen begärt verkställighet, bör den som beslutet rör få till- fälle att yttra sig innan KO eller NO fattar beslut såvida inte på grund av sakens beskaffenhet denne inte | förväg bör underrättas, se 225. KO resp. NO bör i förekommande fall samråda med den myndighet under vilken frå— gan normalt hör.

17% Om marknadsdomstolen finner att kommissionens beslut inte är fören- ligt med avtalet eller med föreskrifter som grundas på avtalet, skall domsto- len anmäla sitt beslut för regeringen. ] annat fall skall domstolen förklara att kommissionens beslut skall gälla.

Om domstolen förklarar att kommissionens beslut skall gälla, får det verk- ställas som svensk lagakraftägande dom.

I't-lragrafen motsvarar närmast 11 å andra stycket i det remitterade försla— get.

Prövning av sådana beslut som avses i .15 & skall göras av marknadsdomsto- len på talan av av KO, om saken rör dennes område. och annars på talan av NO, se 16 å. Av 165 första stycket följer emellertid att KO resp. NO själva skall göra en prövning av beslutet.

Marknadsdomstolcns prövning avser frågan om kommissionens beslut är förenligt med avtalet eller föreskrifter som grundas på avtalet. Finner dom— stolen vid den prövningen att beslutet inte skall godtas, skall den genast an- mäla sitt beslut för regeringen för hänskjutande till den blandade kommit- ten. I annat fall beslutar domstolen att kommissionens beslut skall gälla.

Verkställighet av beslutet sker vid behov enligt utsökningsbalken i enlig— het med vad som gäller om verkställighet av lagakraftägant'le dom. Närmare föreskrifter om vem som skall begära verkställighet kan meddelas i förord— ning.

Har marknadsdomstolen funnit att ett beslut inte kan godtas, får rege— ringen anses bunden av den bedömningen.

18 & Böter och viten som beslutats av kommissionen skall vid prövning enligt 155 bestämmas i svenskt mynt.

När kommissionen beslutar om böter eller viten torde beloppet fastställas i den europeiska valutaenheten ECU. Godtas beslutet, skall enligt föreva—

'Jl | s)

rande paragraf beloppet bestämmas i svenskt mynt, något som underlättar verkställighet.

Böter och viten tillfaller svenska staten.

Enligt RSV bör övervägas om sanktionsavgifter som har dömts ut enligt lagen skall få dras av vid inkomsttaxeringen. För egen del menarjag att det för närvarande inte finns tillräckligt underlag för att ta ställning till den frå- gan. Det går inte utan vidare att dra några paralleller med vad som gäller om vanliga svenska böter, viten eller sanktionsavgiftcr. Frågan bör lämpligen övervägas i samband med en svensk anslutning till ett EES—avtal.

195 Om kommissionen har funnit att en kommun lämnat stöd som står i strid med 8 5, skall regeringen, om den finner att kommissionens beslut är fören- ligt med avtalet och med föreskrifter som grundas på avtalet, upphäva det kommunala beslutet.

Om kommissionen har funnit att en statlig stödåtgärd är i strid med avtalet och följaktligen begär att den skall upphöra, skall frågan prövas av rege- ringen. Nägot lagstöd behövs inte för det ändamålet. Har emellertid stödet prövats av en domstol eller annan myndighet efter överklz'tgant'le följer av 1.1 kap. 2 resp. 7 55 RF att regeringen får anses bunden av den prövningen. Av 115 framgår emellertid att en svensk domstol eller annan myndighet inte får pröva om en stödåtgärd som anmälts till kt')mmissionen är förenligt med 8— 1055 förrän kommissionen har meddelat beslut i saken.

Har stödet bestämts av riksdagen, kan beslutet inte ändras utan ett nytt riksdagsbeslut.

När det gäller kommunala stödåtgärder bör i motsvz-uande fall regeringen kunna pröva om stödet skall upphöra eller om frågan skall hänskjutas till den blandade kommittén. 11 kap. 75 RF torde inte hindra att regeringen omprövar ett beslut av komtnunfullmäktige. En bestämmelse som ger rege- ringen rätt att pröva en kommunal stödåtgärd har tagits upp i förevarande paragraf.

Domstolsprötl'ning [ andra fall

205 Frågor om överträdelse av föreskrifterna i 45 eller 75 prövas av mark- nadsdotnstolen. Frågor om överträdelse av de föreskrifter som anges i 25 prövas också av marknadsdomstolen, om saken rör en konkurrensfrågz't eller fråga om kontroll av företagsförvärv, och annars av tingsrätt. Att svenska domstolars och andra myndigheters behörighet att pröva frå- gor som avses i denna lag kan vara inskränkt framgår av föreskrifter som anges i 25. Utan hinder av vad som sägs i första stycket får en allmän domstol pröva en invändning om att ett avtal är ogiltigt på grund av 45 eller strider mot 75 eller någon föreskrift som anges i 25.

Första stycket. Av art. 9:2 i avtalet följer att Sverige skall se till att de rättig- heter som följer av art. 4—7 och bestämmelser i de olika rättsakterna kan åberopas direkt inför svenska domstolar.

Såvitt gäller konkurrensfrågor och kontroll av företagsförvärv, vilka frå- gor redan nu faller under marknadsdomstolens kompetens, bör marknads- domstolen vara behörig medan tingsrätterna bör vara behöriga att pröva öv- riga frågor. Eftersom marknadsdomstolcns behörighet är begränsad till de

frågor som nämns i 15 lagen om marknadsdomstol m.m. behövs en särskild bestämmelse i förevarande lag som ersätter den paragrafen. Av lagen bör också framgå att tingsrätterna är behöriga i övriga fall.

Första stycket i förevarande paragraf innehåller en bestämmelse enligt det sagda. Förslaget innebär att en svensk allmän domstol inte på samma sätt som domstolarna inom EG kan tillämpa gemenskapsrätten när det gäller konkurrensfrågor. En sådan ordning strider emellertid inte mot avtalet. Frå- gan vilka svenska domstolar som skall vara behöriga att pröva olika frågor är en intern svensk fråga.

Andra stycket. Av bestämmelser i rättsakterna nr 4 (art. 9) och nr 5 (art. 7) följer att det i princip är kommissionen som beslutar om tillämpning av art. 4:1 och 5 i avtalet. De nationella myndigheterna har emellertid som framgått också behörighet att pröva sådana frågor, dock endast fram till dess att kommissionen har inlett en undersökning i saken. Liknande bestämmel— ser finns också i andra rättsakter, t.ex. nr 17 (art. 21) om kontroll av företags- koncentrationer. '

Förevarande andra stycke innehåller en erinran om att det i de bestämmel- ser som gnges i 2 5 kan finnas föreskrifter som inskränker svenska domstolars och andra myndigheters behörighet när kommissionen har inlett en under- sökning.

Av avtalet följer vidare att sanktit'merna skall vara i huvudsak desamma som de som förekommer inom EEG i motsvarande fall. Domstolen skall alltså tillämpa de föreskrifter om böter och viten som films i den tillämpliga rättsakten och som enligt 25 i den nu aktuella lagen gäller i Sverige.

'Irea'jc stycket. Som NO har påpekat innebär promemorieförslaget att det åtminstone teoretiskt blir möjligt för en part i ett civilrättsligt avtal att vid allmän domstol framtvinga fullgörelse av avtalet trots att det strider mot luft- fartsavtalet. Det bör enligt min mening vara möjligt för allmän domstol att pröva en invändning om att avtalet är ogiltigt eller annars strider mot avtalet, trots att den frågan annars skulle vara förbehållen marknz-tdsdomstolens prövning. Jag föreslår därför en i förhållande till promemorieförslaget ny be- stämmelse enligt vilken en allmän domstol, trots vad som sägs i första stycket, är behörig att pröva en invändning om att ett avtal är ogiltigt enligt 45 eller strider mot 75 eller någon föreskrift som anges i 25.

215 För marknadsdomstolens prövning i fall som avses i 205 gäller, i den mån särskilda föreskrifter inte har meddelats i denna lag, konkurrenslagen (1982:729) i tillämpliga delar.

Ansökan om prövning hos marknadsdomstolen bör göras på samma sätt som när det gäller andra konkurrensfrågor, dvs. ansökan kan göras av NO. Om denne inte vill göra ansökan bör även sanunanslutningar av konsumenter, löntagare eller näringsidkare samt enskilda näringsidkare kunna ansöka om prövning (jfr 17 5 andra stycket konkurrenslagen 1982:729). Vid prövningen skall konkurrenslagen i princip tillämpas, men de materiella bestämmel- serna i bl.a. 45 och 75 i lagen tar över ktmkurrenslagens bestämmelser, om dessa avviker från den särskilda lagen. ] själva verket torde utrymmet för tillämpning av konkurrenslagen i nu aktuella fall vara begränsat.

Som tidigare nämnts gäller enligt avtalet att bestämmelserna i de olika

rättsakterna skall tolkas enhetligt av avtalsparterna. Tolkningen skall för svensk och norsk del överensstämma med den som görs av ISG-domstolen resp. av kommissionen. Detta gäller även de bestämmelser i huvudavtalct som har sin motsvarighet i Romfördraget, dvs. art. 4— 6. De tolkningar som redan har gjorts när avtalet undertecknas får anses utgöra en integrerad del av rättsakterna. EG-sidan har åtagit sig att tillhandahålla oss de domar och beslut av prejudikatvärde som meddelas därefter (art. 1:2).

Principen om fört'lragskonform tolkning får anses fast etablerad i svensk rätt, se NJA 1988 s. 572 och RÅ 1990 ref. 84. Någon särskild lagbestämmelse om skyldighet för domstolar och andra myndigheter att beakta tolkningar av EGs olika organ av bestämmelser som har sin motsvarighet i avtalet torde inte behövas. Det bör framhållas att alla tre avtalsparterna ansett frågan om enhetlig tolkning viktig; meningen med avtalet ärju att vi skall ha samma regler i Sverige och Norge som inom EG.

Med anledning av vad luftfartsverket anfört i sitt remissyttrande vill jag framhålla att avtalet inte är uppbyggt på sådant sätt att det är möjligt att inhämta tolkningsbesked från t.ex. ECE-domstolen. Eventuella problem får i stället lösas i den blandade kommitten.

Hand/a'ggningan hos mark/1adsdomstalen

225 För marknadsdomstolens handläggning av ärenden som avses i denna lag gäller 3 — 1.0 och 1455, 15 5 första stycket samt 16 —22 55 lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m. i tillämpliga delar. Vid prövning enligt 155 denna lag av beslut av kommissionen om att un- dersökning skall företas hos den som är skyldig att underkasta sig en sådan får marknadsdomstolen meddela beslut utan att den mot vilken verkställig- hct begärts har fått tillfälle att yttra sig.

Paragrafens första stycke innehåller bestämmelser om marknadsdomstolens handläggning av ärenden enligt den nya lagen. Vid den handläggningen skall i huvudsak gälla bestämmelserna i lagen om marknadsdomstol m.m.

Som nämts i anslutning till 205 första stycket ersätter den bestämmelsen 15 lagen om marknadsdomstol m.m. 25 i den lagen ersätts av 235 första stycket förevarande lag. När det gäller sammansättningen av domstolen m.m. bör 3—1055 tillämpas.

11—13a551agcn om marknadsdomstol m.m. torde sakna aktualitet i ären- den enligt ft'.'>revarandc lag. De flesta bestämmelserna i 1.4 5 bör kunna tilläm- pas liksom 15 5 första stycket. 15 a 5 kan knappast bli aktuell. 16—22 55 där- emot bör gälla i tillämpliga delar.

Av 135 tredje stycket förevarande lag framgår att marknadsdomstolen prövar frågor om utdömande av vite som förelagts enligt den bestämmelsen.

På förslag av lagrådet har i ett nytt andra stycke tillagts att marknadsdom— stolen vid prövning enligt 15 5 förevarande lag av ett beslut av kommissionen om att undersökning skall företas hos t.ex. ett företag får meddela beslut utan att den hos vilken undersökningen skall företas har fått tillfälle att yttra

sig.

Överklagande

235 Marknadsdomstolcns beslut enligt 155 får överklagas till högsta dom- stolen genom besvär. Andra beslut av marknadsdomstolen enligt denna lag får inte överklagas. ' Om marknadsdomstolens beslut enligt 15 5 överklagas, får högsta domsto— len förordna att verkställighet tills vidare inte får äga rum.

I promemorian föreslogs att rnarknadsdomstolens beslut enligt 85 i prome- morians lagförslag, dvs. prövning av kommissionens beslut, skulle få över- klagas till regeringsrätten. Flera remissinstanser, bl.a. regeringsrätten, har i stället förordat att högsta domstolen blir överprövningsinstans. Somjag tidi- gare nämnt bitrz'iderjag denna ståndpunkt.

Andra beslut av markmtdsdomstolen enligt förevarande lag, t.ex. beslut om utdömande av vite eller beslut med anledning av prövning enligt 20 5, får inte överklagas.

Andra stycket har formulerats efter lagrådets förslag, se vidare 175.

24 5 1 fråga om överklagande och om prövningen av besvär i högsta domsto— len gäller i tillämpliga delar vad som föreskrivs i 54 och 56 kap. rättegångs— balken om talan mot hovrätts slutliga beslut i mål eller ärende ivilket talan väckts vid tingsrätt. Vad som där sägs om hovrätt skall i stället avse mark- nadsdomstolen.

] fråga om överklagande av marknadsdomstolens beslut och om prövningen av besvär i högsta domstolen skall vad som i 54 och 56 kap. rättegångsbalken sägs om talan mot hovrätts slutliga beslut i mål eller ärenden som väckts vid tingsrätt gälla i tillämpliga delar. Det innebär bl.a. att prövningstillstånd er- fordras. Vidare skall vad som i nämnda kapitel sägs om hovrätt i stället avse marknadsdomstolen.

Övergålzgsbcsrämmelser m.m.

Avtalet utgår från att några särskilda ikraftträdande—eller övergångsbestäm- melser inte skall meddelas.

Lagrådet har framhållit att lagen kan komma att avse avtal som träffats före ikraftträdandet av lagen och att avtalparter därför kan komma att drab- bas av sanktionsavgifter på vilka retroaktivitetsförbudet i 2 kap. 105 första stycket RF anses tillämpliga. Lagrådet anser att verkställighet av ett beslut av kommissionen inte bör ske till den del det avser en gärning som begåtts före ikraftträdandet och att detta bör beaktas av svenska myndigheter utan att det särskilt angetts i lagen. Jag delar lagrådets uppfattning i denna fråga.

Som tidigare angetts bör lagen träda i kraft den dag regeringen bestäm- mer.

Hänvisningar till S6-1

6.2. Förslaget till lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.

15 I paragrafen har uppräkningen av de ärenden som marknadsdomstolen handlägger kompletterats med den nya lagen om tillämpning av luftfartsav- talet. Däwid har förbehåll gjorts för vad som kan följa av 205 i den nya la- gen, nämligen att prövningen i vissa fall skall ske hos tingsrätt.

2 5 Enligt 23 5 lagen om tillämpning av luftfartsavtalet får beslut varigenom marknadsdomstolen prövat ett beslut av kommissionen överklagas till högsta domstolen. Andra marknadsdomstolens beslut enligt den nya lagen får inte överklagas. Paragrafen har anpassats till detta system. I paragrafen har redaktionella ändringar gjorts.

13 5 Ansökan hos marknadsdomstolen görs skriftligen i de fall som räknas upp i paragrafen. Denna har kompletterats med den nya lagen om tillämp- ning av luftfartsavtalet. Skriftlig ansökan gäller såväl i fråga om omprövning av kommissionsbcslut som när det gäller andra ärenden hänförliga till den nya lagen.

7. Hemställan

Med hänvisning till vadjag nu har anfört hemställerjag att regeringen före- slår riksdagen

dels att anta förslagen till

1. lag om tillämpning av avtal mellan Sverige, Norge och EEG om civil luftfart,

2. lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m. dels att

3. godkänna avtalet mellan Sverige, Norge och den Europeiska ekono- miska gemenskapen om civil luftfart,

4. godkänna att, om parterna kommer överens därom, artiklarna 9, 13 och 14 ges den ändrade lydelse somjag redovisat i avsnitt 3.2 under artikel 9,

Hänvisningar till S7

8. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandcns överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden lagt fram.

Avtal om civil luftfart mellan europeiska ekonomiska gemenskapen, konungariket Norge och konungariket Sverige

De avtalsslutande parterna har ingått detta avtal med beaktande av följande:

Parterna önskar fastställa bestämmelser för civil luftfart inom ett område som omfattar den Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG), konunga- riket Norge och konungariket Sverige, vilka inte inskränker tillämpningen av bestämmelserna i Rom-fördraget, och särskilt inte gemenskapens behö- righet enligt artiklarna 85 och 86 i Rom-fördraget och enligt de konkurrens- regler som är härledda från dessa artiklar.

Parterna är eniga om att det är lämpligt att grunda dessa regler på gällande- lagstiftning inom Europeiska ekonomiska gemenskapen.

Parterna önskar med all respekt för domstolarnas oavhängighet, förhindra skiljaktiga tolkningar och komma fram till en så enhetlig tolkning som möj- ligt av bestämmelserna i denna överenskommelse och de bestämmelser i ge- menskapens lagstiftning som i allt väsentligt återges i denna överenskom- melse.

Parterna beaktar att detta avtal inte skall föregripa utgången av förhand— lingarna mellan EEG- och EFTA-länderna om ett Europeiskt ekonomiskt samarbetområde, i synnerhet med avseende på regler om konkurrens och statligt stöd och skall upphöra att gälla den dag då en överenskommelse mel- lan EEG- och EFTA-länderna om det nämnda Europeiska ekonomiska sam- arbetsområdet träder i kraft.

Kapitel fl Ani/ce! ]

1. Detta avtal fastställer bestämmelser för de avtalsslutande parterna på luftfartens område. Dessa bestämmelser inskränker inte tillämpligheten av bestämmelserna i Rom-fördraget och särskilt inte gemenskapens behörighet enligt artiklarna 85 och 86 i Rom-fördraget och enligt de konkurrensregler som är härledda från dessa artiklar.

2. De bestämmelser som fastställts i de förordningar och direktiv som vid varje tidpunkt anges i bilagan skall gälla enligt de villkor som uppställs i det följande. Tolkningarna av de nämnda bestämmelserna skall överens— stämma med av Europeiska gemenskapernas domstol eller EEG-kommis— sionen (i det följande kallad kommissionen) meddelade tolkningar som är tillämpliga på artiklarna4—6, på motsvarande artiklar i Rom-ft.")rdraget och på nämnda förordningar och direktiv. Tolkningar som meddelas efter det att överenskommelsen undertecknats skall överlämnas till Norge och Sverige. På begäran av en avtalsslutande part skall den blandade kommitten utbyta åsikter enligt artikel 13 om vilka konsekvenser dessa tolkningar kan ha för avtalets rätta fullgörande.

3. Avtalsparterna skall vidta ali-.a åtgärder, av allmän eller särskild natur, som kan vara lämpliga för att säkerställa att de förpliktelser som uppstår som

Prop. 1991/92:29 Bilaga ]

Kapitel 2 Ani/(013

en följd av detta avtal fullgörs, och skall avstå från varje åtgärd som skulle äventyra förverkligandet av målen för detta avtal.

Anikel .?

Varje flyglinje för vilken detta avtal gäller och som trafikeras av Scandina— vian Airlines System (SAS) mellan en av de stater där moderbolagen är regi- strerade och en annan stat inom gemenskapen betraktas som en flyglinje med tredje eller fjärde frihetsrättighet.

Bestämmelserna i artiklarna4—6 och i bilagan skall gälla i den utsträckning som de berör lufttransport eller en fråga med anknytning till lufttranspt'nt som omnämns i bilagan.

Artikel 4

.l. Följande är oförenligt med detta avtal och förbjudet: Överenskommelser mellan företag, beslut av företagssammanslutningar och samordnade förfa— randen som kan påverka handeln mellan de avtalsslutande parterna och som har till syfte eller följd att kt'mkurrensen hindras, begränsas eller snedvrids inom det område som omfattas av detta avtal. Detta gäller särskilt dem som innebär att

a) inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt eller indi- rekt fastställs,

b) produktion, avsättning, teknisk utveckling eller investeringar begränsas eller kontrolleras, '

c) marknader eller inköpskällor delas upp, (1) olika villkor tillämpas för likvärdiga prestationer gentemot handels- partner, varigenom dessa får konkurrensnaekdel,

e) det ställs som villkor för avtal att den andra parten åtar sig ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt sedvana har något samband med föremålet för avtalet.

2. Överenskommelser eller beslut som är förbjudna enligt denna artikel är ogiltiga.

3. Bestämmelserna i punkt 1 får dock förklaras inte tillämpliga på _ varje överenskommelse eller grupp av överenskommelser mellan före- tag, — varje beslut eller grupp av beslut av företagssammanslutningar och _ varje samordnat förfarande eller grupp av samordnade förfaranden, som bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen av varor el- ler till att främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande. samtidigt som konsumenterna tillförsäkras en skälig andel av den vinst som därigenom uppkommer och som inte

a) ålägger de berörda företagen begränsningar som inte är nödvändiga för att uppnå dessa mål,

Bilaga 1

b) ger dessa företag möjlighet att sätta konkurrensen ur spel för en väsent— lig del av varorna i fråga.

Artikel 5

Varje missbruk från ett eller flera företags sida av en dominerande ställning inom det område som omfattas av detta avtal eller inom en väsentlig del av detta område är, i den utsträckning det kan påverka handeln mellan de av- talsslutande parterna, oförenligt med avtalet och förbjudet.

Sådant missbruk kan särskilt bestå i att

a) direkt eller indirekt påtvinga någon oskäliga inköps- eller försäljnings— priser eller andra oskäliga affärsvillkor,

b) begränsa produktion, avsättning eller teknisk utveckling till nackdel för konsumenterna,

e) tillämpa olika villkor för likvärdiga prestationer gentemot handelspart— ner, varigenom dessa får konkurrensnaekdel,

d) ställa som villkor för avtal att den andra parten åtar sig ytterligare för- pliktelser som varken till sin natur eller enligt sedvana har något samband med föremålet för avtalet.

Artikel 6

Om inte annat föreskrivs i detta avtal är varje stöd som ges av Sverige eller Norge eller någon medlemsstat i gemenskapen eller med hjälp av allmänna medel av vilket slag det än är och som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion oförenligt med detta avtal i den utsträckning det påverkar handeln mellan avtalspar— terna.

Tillåtna är

a) stöd av social natur som ges till enskilda konsumenter, under förutsätt— ning att stödet ges utan diskriminering med avseende på varornas ursprung,

b) stöd för att avhjälpa skador som förorsakats av naturkatastrofer eller andra exceptionella händelser.

Som tillåtna kan anses

a) stöd för att främja den ekonomiska utvecklingen i områden där levnads- standarden är onormalt låg eller där allvarlig sysselsättningsbrist råder,

b) stöd för att främja genomförandet av viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse eller för att avhjälpa en allvarlig störning i en avtalsparts ekonomi,

c) stöd för underlätta utvecklingen av viss näringsvcrksamhet eller vissa regioner, i den mån stödet inte ändrar villkoren för handeln i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset.

Artikel 7

1. Efterlevnaden av de bestämmelser som fastställts i artikel 6'skall säker-

ställas:

— i fråga om Norge och Sverige genom tillämpning av bestämmelserna i punkt 2 — 6 samt tillämpliga nationella regler och förordningar i dessa sta- ter,

Bilaga 1

— i fråga om EEG i enlighet med Rom-fördraget.

2. Med avseende på stöd som beviljas av Norge och Sverige skall kommissio— nen, i samarbete med Norge och Sverige, underkasta alla stödsystem som förekommer i dessa stater en ständig granskning. Den skall föreslå dem alla lämpliga åtgärder som är nödvändiga för att detta avtal fortlöpande skall ut- vecklas eller för att det skall fylla sin funktion.

3. Om kommissionen efter att ha anmodat de berörda parterna att in- komma med sina förklaringar finner att stöd som ges av en av dessa stater eller med hjälp av allmänna medel inte är förenligt med detta avtal i betrak- tande av artikelö eller att sådant stöd missbrukas, skall den meddela den berörda staten detta och begära att sådant stöd avskaffas eller ändras inom en tidsfrist som fastställs av kommissionen.

4. Om den berörda staten inte anmäler till de andra avtalsslutande par- terna att den inte samtycker till den begärda åtgärden, skall den vidta nöd- vändiga åtgärder och underrätta kommissionen om detta.

5. Om den berörda staten inte samtycker till den åtgärd som kommissio— nen begärt, skall ärendet inom 21 dagar föreläggas den blandade kommittén som skall sammanträda inom l4dagar efter den dag då ärendet förelagts den.

6. Kommissionen skall underrättas, i tillräckligt god tid för att den skall ha möjlighet att avge sina kommentarer, om alla planer på att bevilja eller ändra stöd. Om kommissionen anser att en sådan plan inte är förenlig med detta avtal med betraktande. av artikel 6, skall (len genast inleda den proce- dur som föreskrivs i punkt 3. Den berörda staten skall inte genomföra sina föreslagna åtgärder förrän denna procedur har lett till ett definitivt beslut.

Kapitel 3

Artikel 8

1. Norge och Sverige skall se till att kommissionen får den information som förutses i bilagan med avseende på tillämpningen av bestämmelserna i artiklarna 4—5 och bilagan.

3. I sådana fall när kommissionen kan inhämta information direkt från företag enligt fi.")reskrifterna i bilagan till detta avtal, skall Norge och Sverige på begäran lämna kommissionen denna information och/eller på begäran an- ordna ett personligt besök ett visst datum och inbjuda kommissionen att delta under hänsyn tagen till tillämpliga procedurmässiga garantier som är fastställda i den nationella lagstiftningen.

Artikel 9

1. Norge och Sverige skall se till att artiklarna 4, 5 och 6 samt bestämmel- serna i de förordningar och direktiv som anges i bilagan tillämpas inom deras territorier och genomförs med samma verkan som inom EEG.

2. De avtalsslutande parterna skall säkerställa att de rättigheter som följer av artiklarna 4, 5, 6 och 7 samt av ovannämnda förordningar och direktiv kan åberopas inför de nationella domstolarna.

Bilaga 1

Artikel ] 0

Alla frågor som rör giltigheten av beslut meddelade av gemenskapens insti— tutioner enligt artiklarna 4, 5, 6, '! och de förordningar och direktiv som an— ges i bilagan till detta avtal skall uteslutande falla under ISG—domstolens he- hörighet.

Artikel 1 l

1. Närhelst ett beslut innehåller en begäran om att Norge och/eller Sverige skall vidta åtgärder enligt de förordningar och direktiv som anges i bilagan, skall den berörda staten, om den inte anmäler till de andra avtalsslutande parterna att den inte samtycker till den begärda åtgärden. vidta de nödvän- dig: åtgärderna och underrätta kommissionen om det.

2. Om den berörda staten inte samtycker till den åtgärd som kommissio- nen begärt, skall ärendet inom 21 dagar föreläggas den blandade kommitté som behandlas i artikel 13 och som skall sammanträda inom l4dagar från den dag då ärendet förelagts den.

Kapitel 4 Artikel 12

1. Avtalet inskränker inte någon avtalsslutande parts rätt att ensidigt ändra sin interna lagstiftning på en punkt som regleras av detta avtal, under förut- sättning att principen om icke—diskriminering samt bestämmelserna i denna artikel och artikel 13 punkt "2 följs. 2. Så snart som en avtalsslutande part har antagit en ändring av sin interna lagstiftning, skall den genom den blandade kommitté som behandlas i artikel l3 underrättade andra avtalsslutande parterna senast 8 dagar efter att änd- ringen antagits. Den blandade kommitten skall inom 1.4 (lagar därefter sam- manträda för att utbyta åsikter om vilka konsekvenser en sådan ändring har på det rätta fullgörandet av avtalet. 3. Den blandade kommitten skall antingen — anta ett beslut som reviderar bestämmelserna i avtalet så att de ändringar som gjorts i lagstiftningen i fråga integreras i avtalet, om nödvändigt på grundval av ömsesidighet, eller — anta ett beslut med den innebörden att ändringarna i lagstiftningen i fråga skall anses vara i ("överensstämrnelse med avtalet, eller — besluta sig för någon annan åtgärd för att säkra det rätta fullgörandet av avtalet.

x'l ttikcl ] 5

1. En blandad kommitté upprättas härmed, vilken skall ha det administra- tiva ansvarct för avtalet och se till att det tillämpas på ett riktigt sätt. För detta ändamål skall den utfärda rekommendationer och fatta beslut i enhäl- lighet. Den blandade kommitténs beslut skall verkställas av de avtalsslu- tande parterna i enlighet med deras egna bestämmelser.

Bilaga 1.

2. För att detta avtal skall tillämpas på ett riktigt sätt skall de avtalsslu- tande parterna utbyta information oeh, på begäran av någondera parten, hålla konsultationer inom den blandade kommitten.

3. Den blandade kommitten skall anta sina egna procedurregler senast 2] dagar efter detta avtals ikraftträdande.

4. Den blandade kommittén skall bestå av en representant vardera för Norge och Sverige å ena sidan och lif-JG å den andra.

5. Norge eller Sverige och EEG skall i tur och ordning inneha ordföran- deskapet i den blandade kommittén enligt den ordning som skall fastställas i kommitténs procedurregler. (i. (')rdföranden skall sammankalla sammanträden med den blandade kommitten minst en gång om året för en allmän genomgång av hur avtalet fungerar samt, på begäran av någon av de avtalsslutande parterna, närhelst särskilda omständigheter föranleder att den sammt-inkallas.

7. Den blandade kommitten skall dessutom sammanträda i enlighet med artiklarna 1, 7, 11 och "12. I händelse av meningsskiljaktighetcr skall beslutet hänskjutas till ett senare sammanträde med den blandade kommittén, vilket skall hållas inom två månader från den dag då beslutet hänsköts enligt villkor som skall fastställas i kommitténs procedurregler.

8. Den blandade kmnmitten kan besluta om att tillsätta nödvändiga ar- betsgrupper för att biträda den i dess arbete.

Anikel 14

l. Den blandade kommittens beslut är bindande för de avtalsslutande par- tema.

2. Om ett beslut som meddelats av den blandade kommitten enligt en av de avtalsslutande parternas uppfattning inte är rätt genomfört av en annan berörd avtalsslutande part, kan den förra begära att frågan skall diskuteras av den blandade kommitten. Om den blandade kommitten inte kan lösa frå— gan inom två månader efter det att den hänskjutits till kommitten, upphör avtalet att gälla.

3. Den blandade konunittens beslut skall (.)ffentliggöras i Europeiska ge- menskapernas officiella tidning. I varje beslut skall dagen för dess genomfö— rande av de tre avtz'rlsslutande parterna anges och all annan information läm- nas som kan antas beröra ekonomiska operatörer/näringsidkare. Besluten skall om så är nödvändigt l'ramläggas för ratifikation eller godkänmrnde av de avtalsslutande parterna i enlighet med deras egna procedurer.

4. De avtalsslutande parterna skall underrätta varandra när denna for- malitet fullgjorts. Om en sådan anmälan inte gjorts vid utgången av en pe- riod på tolv månader efter det att den blandade kommitten antagit ett beslut, skall punkt 5 gälla.

5. Om den blandade kommitten inte fattar beslut enligt artiklarna 1.2, 7.5, 11.2 och 12.3 inom sex månader från den dag ett ärende hänskjutits till den, upphör detta avtal att gälla.

6. 1 fråga om lagstiftning som avses i artikel 12 och som äger rum mellan undertecknandet av avtalet och dess ikraftträt'lande och om vilken de andra twtalsslutande parterna har informerats, skall dagen för hänskjutande enligt

Bilaga 1

punkt 4 anses som den dag då informationen mottogs. Den dag då den blan- dade kommittén skall ha fattat ett beslut kan inte vara tidigare än två måna— der cfter avtalets ikraftträdande.

Kapitel 5 Anikcl 15

De avtalsslutande parterna skall på begäran av någon av parterna konsultera varandra i enlighet med de procedurer som fastställs i artiklarna 16, 17 och 18

a) om lufttransportfrågor som behandlas i internationella organisationer, och

b) om olika aspekter på den utveckling som har ägt rum i förbindelserna mellan de avtalsslutande parterna och tredje land på lufttransportområ- det och om hur de på detta område ingångna bilaterala eller multilate- rala (ix-'erenskonrmclserna fungerar på de viktigaste punkterna. Konsultationerna skall hållas inc-m en månad efter det att framställning härom gjorts eller så snart som möjligt i brådskande fall.

Artikel 16

1. Huvudsyftena med de konsultz-rtionerna som föreskrivs i artikel 15 a) är

a) att gemensamt avgöra om frågorna innebär problem av gemensamt in- tresse, och

b) beroende på dessa problems karaktär:

- att gemensamt överväga om de avtalsslutande parternas aktioner inom de berörda internationella organisationerna bör samordnas, el— ler

— att gemensamt överväga varje annan lämplig hållning.

2. De avtalsslutande parterna skall så snart som möjligt utväxla all infor- mation av betydelse för de syften som anges i punkt 1.

Artikel 17

.1. Huvudsyftena med de konsult:.rtioner som föreskrivs i artikel 15 b") är att undersöka relevanta frågor och att överväga varje lämpligt ställningstagande till dem.

2. För att uppnå syftena med konsultationerna som omnämns i punkt 1 skall varje avtalsslutande part informera de andra parterna om den utveck- ling som har ägt rum på lufttransportområdct och om hur de bilaterala eller multilaterala överenskommelser som ingåtts på detta område fungerar, om den anser det troligt att det kan bidra till att identifiera problem av gemen- samt intresse.

Anike118

1. De konsultationer som föreskrivs i artiklarna 15, 16 och 17 skall ske inom ramen för den blandade kommitténs verksamhet.

Prop. "1991/92:29

2. Tystnadsplikt gäller för den information och de konsultationer som föreskrivs i artiklarna 15, 16 och 17.

Kapitel 6 Artikel 19

1. Detta avtal skall fortsätta att gälla om det inte sägs upp av en av de av- talsslutande parterna.

2. Varje avtalsslutande part kan säga upp avtalet genom anmälan till de andra avtalsslutande parterna. Avtalet skall upphöra att gälla 1 år efter da- gen för anmälan.

3. Detta avtal skall upphöra att gälla från den dag då en överenskom- melse mellan EEG- och EFTA-länderna om det Europeiska ekonomiska samar'belsornrådet träder i kraft.

Artikel 20

Detta avtal skall ses över på begäran av en avtalsslutande part och i alla hän- delser när ett år fi.")rllutit efter dess ikraftträdande.

Artikel 2]

Norge och Sverige skall bringa sin lagstiftning och sina administrativa be- stämmelser i överensstämmelse med detta avtal före dess ikraftträdande.

Artikel 22

Detta avtal ersätter tillämpliga bestämmelser i gällande bilaterala avtal mel- lan Norge och/eller Sverige å ena sidan och medlemsstater i gemenskapen å den andra.

Artikel 23

1. Detta avtal skall godkännas eller ratificeras i enlighet med de avtalsslu- tande parternas egna procedurer, och parterna skall underrätta varandra om fullgörandet av de procedurer som är nödvändiga för detta ändamål.

2. Detta avtal träder i kraft den dag då det sista ratifikationsinstrumentet har deporterats.

3. Detta avtal och ratifikationsinstrumenten skall deponeras i arkiven på Ministerrådets sekretariat, vilket skall överlämna en bestyrkt kopia till var och en av de avtalsslutande parterna.

Artikel 24

Detta avtal är upprättat på alla gen'renskapeus officiella språk (danska, eng- elska, franska, grekiska, nederländska, italienska, portugisiska, spanska, tyska) samt på de norska och svenska språken. Alla dessa texter äger lika giltighet.

Bilaga Prop. 1991/92:29 Bilaga 1

1 dettaavtal anses Norge och Sverige omfattas av termerna ”medlemsstater” och "gemenskapen", till vilka hänvisningar görs i följande EltiG—direktiv och förordningar.

1. 90/2343/EEG

Rådets förordning av den 24ju1i 1990 om lufttrafikföretags tillträde till flyg— linjer i regelbunden lufltrafik inom gemenskapen och om delning av passa— gerarkapaciteten mellan lufttrafikföretag i regelbunden lttfttrafik mellan medlemsstaterna.

Artikel 1. 2, 3.1. 4— 10, 11 med undantag av punkt 2. 12— 14, 17

2. 90/2342/EEG

Rådets förordning av den "24 juli 1990 om biljettpriser för regelbunden luft— l'art.

Artikel 1—11. 14

3. 91/294/EEG

Rådets förordning av den 4 februari 1991 om bedrivande av flygfrakttrafik mellan medlemsstater.

Artikel 1. "3. 3.1. 4— 11

4. 62/17/11'EG

Rådets första fi'u'ordning av den (i februari 1962 om tillämpning av fördragets artiklar 85 och 86 i deras lydelse enligt förordning 59. förordning 1 MAB/EEG och förordning 29212/71/EEG.

Artikel 1—9. 10.1 och 10.2. 11— 14, 15 med undantag av punkt 3. 16.1 och 16.2, 1.7 —24

Alla hänvisningar till artiklarna 115 eller 86 i denna förordning anses hänföra sig till artikel 4 respektive 5 i detta avtal.

5. 87/3975/15156-

Rådets förordning av den 14 december 1987 sotn fastställer proceduren för tillämpning av konkurrensreglcrna på företag inom luftfartssektorn.

Artikel 1—7. 8.1. och 8.2. 9, 10, 11, 12 med undantag av punkt 3, 13 med undantag av punkt 3, 14—20

Alla hänvisningar till artikel 85 eller 86 i denna förordning skall anses hän- föra sig till artikel 4 respektive 5 i detta avtal.

(if)

6. 87/3976/Ä13EG

Rådets förort'lning av den 14 december 1987 om tillämpningen av artikel 85.3 i fördraget på vissa kategorier av överenskommelser och samordnade förfa- randen inom luftfartssektorn.

Artikel 1 —5, 7, 9

Alla hänvisningar till artikel 85 eller 86 i denna förordning skall anses hän— föra sig till artikel 4 respektive 5 i detta avtal.

7. 90/2344/EEG

Rådets förordning av den 24juli 1990 om ändring av förort'lning (EEG) nr 3976/87 om tillämpningen av artikel 85.3. i fördraget på vissa kategorier av överenskmnmelser och samordnade förfaranden inom luftfartssektorn.

Artikel 1,2

Alla hänvisningar till artikel 85 eller 86 i denna förordning skall anses hän- föra sig till artikc14 respektive 5 i detta avtal.

8. 91/82/EEG

Kommissionens förordning av den 5 december 1990 om tillämpningen av artikel 85.3 i fördraget på vissa kategorier av överenskon'imelser. beslut och samordnade förfaranden som rör tnarktjänster.

Artikel 1—5

Alla hänvisningar till artikel 85 eller 86 i denna förordning skall anses hän- föra sig till artikel 4 respektive 5 i detta avtal.

9. 91/83/EEG

Kommissitmens förordning av den 5december 1990 om tillämpningen av artikel 85.3 i fördraget på vissa kategt'rrier av överenskommelser mellan före- tag med avseende på datoriserade bokningssystem för Iufltransporttjänster.

Artikel 1—13

Alla hänvisningar till artikel 85 eller 86 i denna förordning skall anses hän- föra sig till artike14 respektive 5 i detta avtal.

"10. 91/84/EEG

Kommissionens förordning av den 5december 1990 om tillämpningen av artikel 85.3 i fördraget på vissa kategorier av överenskommelser, beslut och samordnade förfarant'len tried avseende på gemensam planering och samord- ning av kapacitet, samråd om passagerar— och frakttaxor i regelbunden luft- fart samt fördelning av avgångs— och ankotnsttider på fl gplatser.

Artikel 1—6

Prop. 1991/92:29 Bilaga "1

Bilaga 1

Alla hänvisningar till artikel 85 eller 86 i derma förordning skall anses hän- föra sig till artike14 respektive 5 i detta avtal. '1'1 . 91/295/15150

Rådets fi'u'ordning av den 4 februari 1991. om införande av gemensamma reg- ler om kompensation till passagerare som nekas ombordstigning på flygplan i regelbunden luftfart.

Artikel 1— 10

12. 89/2299/EEG

Rådets förordning av den 24juli 1989 om en uppförandekod för datoriserade bokningssystem.

Artikel 1—22

"13. 80/1266/EEG

Rådets direktiv av den 16 december 1980 om framtida samarbete och ömse— sidig hjälp mellan medlemsstater vid undersökningar av luftfartsolyckor.

Artikel 1---2

14. 80/51/13156

Rådets direktiv av den 20 december 1979 om begränsning av buller från un- derljudsluftfarlyg i dess lydelse enligt rådets direktiv 83/206/EEG av den 21 april 1983.

Artikel 1—8

15. 89/629/EEG

Rådets direktiv av den 4 december 1989 om begränsning av buller från civila jetmotordrivna underljudsflygplan.

Artikel .1—7

16. 90/314/EEG

Rådets direktiv av den 13juni 19.90 om paketresor, semesterpaket och andra paketarrangermtng.

Artikel 1_—9

17. 89/4064/EEG

Rådets förordning av den 21 december 1989 om kontroll av företagskoncent- rationer.

Artikel 1 —8. 9.1—8, 10—18, 19.1 och 19.2, 20—23, 25

Alla hänvisningar till artikc185 eller 86 i denna förordning skall anses hän- föra sig till artikel 4 respektive 5 i detta avtal.

18. 80/723/EEG

Kommissionens direktiv av den 25juni 1980 om insyn i de finansiella förbin- delserna mellan medlemsstater och offentliga företag i dess lydelse enligt kommissionens direktiv 85/413/EEG av den 24 juli 1985.

Artikel 1—8

1.9. 90/2367/15136

Kommissionens förordning av den 25juli 1990 om de anmälningar, tidsfrister och förhör som avses i rådets förordning 4064/89.

Artikel 1—20

20. 88/4261/EEG

Kommissionens förordning av den 16 december 1988 om de klagomål, an— sökningar och förhör sorn avses i rådets förordning 3975/87.

Artikel 1—15

Protokoll 1

DE AVTALSSLUTANDE PARTERN'A

som beaktar att eftersom avtalet förutser att framtida lagstiftning inom civil luftfart skall införlivas med avtalet, eftersom EEG redan har tillkännagett lagstiftningsåtgärder inom en rad områden, eftersom sådana åtgärder inte bör leda till framtida svårigheter, har kommit överens om att åtgärder inom bland annat följande områden: — konsultation mellan flygplatser och användare — ömsesidigt godtagande av tillståndsbevis och harmonisering — fördelning av avgångs— och ankomsttider — utfärdande av tillståndsbevis för lufttrafikföretag och tilldelning av rättig— heter att trafikera flyglinjer — gemensamma specifikationer för ATC-utrustning — cabotage — mervärdesskatt — avskaffande av skattefri försäljning mellan de avtalsslutande parterna — förhållande till tredje land skall bli föremål för behandling enligt artikel 12 om införlivande med avta— let.

Prop. 1991/92:29 Bilaga '1

Protokoll 2 Prop. 1991/92:29 Bilaga 1

DE AVTALSSLUTAN DE PARTERNA

som beaktar att avtalen måste. tillämpas på samma sätt för samtliga avtalsslu- tande parter,

är

eftersom EEGS råd och kommission redan gjort uttalanden ivissa riktningar som har betydelse för tillämpningen av speciella artiklar

överens om följande:

1. I fråga om tillämpning av bestämmelserna om anpassning i artikel 3.5 i bilagans punkt 2 på biljettpriser för charterflygning är det den produkt som befinner sig på marknaden som måste. vara likvärdig i fråga om kvalitet och villkor, Viktiga faktorer vid bedömningen torde vara om ytterligare tjänster i form av inkvartering inkluderas samt om charterprot'lukten lagligen befin— ner sig på marknaden i enlighet med definitionen av regelbunden luftfart i artikel 2_b_iii.2, samtidigt som kommissionen kan behöva bedöma anpass— ning av biljettpriser med hänsyn till reglerna om piratbetcende.

2. Medlemsstater som utnyttjar förmånen av de särskilda villkoren enligt artikel 10,3 i punkt 1 i bilagan får inte, med risk att fråntagas förmånen av dessa särskilda villkor, bevilja nya rättigheter med avseende på de berörda flygplatserna enligt bestämmelser som skulle försätta deras partners i ge— mcnskapcn i ett ofördelaktigt lige ijämft'ju'else med lttl'tlrafikföretag från tredje land utanför gemenskapen. och att

3. kommissionen i en situation då artikel 12.2 i punkt 1 i bilagan åberopas skall, utöver kapacitetsutnyttjande, undersöka ansträttgningarna i fråga om marknadsföring samt produkterna med avseende på de lufttrafikföretag från medlemsstaterna som har den lägre marknadsandelen, och överväga om en högre marknadsandel normalt borde förväntas. Om så är fallet, skall kom- missionen också ta under övervägande om det berörda lufttrafikföretagets möjligheter att konkurrera på marknaden minskas i huvudsak på grund av svårigheter orsakade av ("överbelastning på flygplatserna, marknadsstruktur och/eller det direkta inflytandet av en stor förekomst av clntrtertral'ik.

När kommissionen kommer fram till ett beslut om att reducera de 7,5 procentenheterna, skall nedanstående förhållande mellan marknadsan- del och tillväxttakt tjäna som vägledning:

Markrmdsandcl Minskad tillväxttakt mellan 30 och 25 procent 5 mindre än 25 procent 4

Bilaga 1

Protokoll 3

DE AVTALSSLUTAN DE PA RTE RNA

— bekräftar behovet av en fortsättning och intensifiering av arbetet inom Eurocontrol för att ta itu med och lösa problemen med lufttrafikstock— ningar i Europa, — beaktar att anslutning till Eurocontrol—kt'uwentionen allvarligt bör över— vägas för alla medlemsstater, — uppmanar medlemsstaterna att samarbeta för att se till att ytterligare luft— rum görs tillgängligt för civil trafik och att det utnyttjas på ett flexiblare och rationellare sätt,

— välkomnar de ansträngningar som görs vid relevanta fora för att utveckla och införa kompatibla specifikationer för teknik och prestanda i fråga om kontrollsystem och utrustningar för lufttrafik.

71.

Bilaga 1

Rådets förordning (EEG) Nr 2343/90 av den 24 juli 1990 om lufttrafikföretags tillträde till flyglinjer i regelbunden lufttrafik inom gemenskapen och om delning av passagerarkapaciteten mellan lufttrafikföretag i regelbunden lufttrafik mellan medlemsstaterna

Bilaga 1

RÅDETS FÖRORDNING (EEG) Nr2343/90 av den 24 juli 1990

om lufttrafikföretags tillträde till flyglinjer i regelbunden lufttrafik inom ge- menskapen och om delning av passagerarkapaciteten mellan lufttrafikföre- tag i regelbunden lufttrafik mellan medlemsstaterna

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FORORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 84.2 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag', med beaktande av Europaparlamentets yttrandez, med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande-1 och med beaktande av följande: Det är viktigt att åtgärder beslutas för att gradvis upprätta den inre mark- naden under perioden fram till den 31 december 1992 i enlighet med artikelBa i fördraget. Den inre marknaden innebär ett område utan inre gränser med fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital.

Beslut 87/602/EEG4 utgjorde ett första steg i riktning mot den liberalise- ring med avseende på delning av passagerarkapacilet och tillträde till mark- naden som var nödvändig för att upprätta den inre marknaden när det gäller lufttransport. Rådet enades om att vidta ytterligare liberaliseringsåtgärder vid slutet av en inledande treårsperiod.

Före den 1juli 1992 är det nödvändigt att på grundval av gemensamma bestämmelser och kriterier införa principer som reglerar förhållandet mellan registreringsstaterna och lufttrafikföretag som har tillstånd att utöva luftfart inom dessa staters territorier.

Den 2 december 1987 i London enades Spanien och Storbritannien om en ordning för utvidgat samarbete i fråga om utnyttjandet av flygplatsen i Gi- braltar i form av en gemensam deklaration av de båda ländernas utrikesmi- nistrar. Denna ordning har ännu inte genomförts.

Lufttrafiksystemet på de grekiska öarna och på de öar i Atlanten som ut- gör den autonoma regionen Azorerna är för närvarande inte tillräckligt ut- vecklat, och flygplatser belägna på dessa öar bör därför temporärt undantas från tillämpningen av denna förordning.

lnfrastrukturen på Oporto—tlygplatsen är fortfarande under utbyggnad för att kunna möta ökningen av den regelbundna lufttrafiken och flygplatsen bör därför temporärt undantas från tillämpningen av denna förordning till dess utbyggnaden av infrastrukturen avslutats.

Det är nödvändigt att under vissa omständigheter införa särskilda bestäm- .mclser för luftfartsförbindelser på nya linjer mellan regionala flygplatser samt för allmän trafikplikt, som är nödvändig för att upprätthålla förbindel- ser till vissa regionala flygplatser. iEGT an258, 11.10.1989, s. 6. och EG'l'an164, 5.7.1990, S. 11.

' EGT MG 96, 17.4.1990, s.65. 3 EGanC 112, 7.5.1990, 5.17. 4 EGT an374, 31.12.1987, S. 19.

Bilaga 1

Ökad tillgång till marknaden kommer att Stimulera utvecklingen av ge- menskapens lufttransportsektor och leda till bättre förbindelser för avnä- marna. Det är därför nödvändigt att införa liberalare bestämmelser om utse- ende av flera lufttrafikföretag och om tredje, fjärde och femte frihetsrättig- heter.

Med hänsyn till problem i samband med flygplatsernas infrastruktur, navi- gationshjälpmedel och fördelning av avgångs— och ankomsttider är det nöd- vändigt med vissa begränsningar ;i utövandet av trafikrättigheterna.

Utövandet av trafikrättigheter skall Ske i överensstämmelse med bestäm- melserna om säkerhet, miljöskydd, fördelning av avgångs- och ankomsttider samt villkoren för tillgång till flygplatser och skall vidare hanteras utan sär- behandling på grundval av nationalitet.

Bilaterala bestämmelser om kapacitetsdelning är oförenliga med princi- perna om den inre marknaden, som skall vara genomförd till 1993 inom luft- transportsektorn, och de bilaterala begränsningarna måste därför gradvis trappas ned.

Det är särskilt viktigt att främja utvecklingen av interregionala flygförbin- delser för att bygga ut flyglinjenätct inom gemenskapen och att bidra till att lösa problemet med överbelastning på vissa stora flygplatser. Det är därför lämpligt med liberalare regler för kapacitetsdelning när det gäller dessa för- bindelser.

Med tanke på den relativa betydelse icke regelbunden trafik har för vissa medlemsstater ijämförelse med regelbunden trafik ärldet nödvändigt att vidta åtgärder för att mildra effekterna härav på möjligheterna för lufttrafik- företag i medlemsstater att ta emot denna trafik. De åtgärder som vidtas bör inte ha till syfte att begränsa den icke regelbundna trafiken eller till att re- glera den.

Med hänsyn till konkurrenssituationcn på marknaden bör åtgärder vidtas för att förhindra otillbörliga ekonomiska verkningar för lufttrafikföretagen.

Denna förordning ersätter direktiv 83/416/EEG' i dess senaste lydelse en- ligt direktiv 89/463/EEG2, och beslut 87/602/EEG, vilka därför bör upphä- vas. _

Rådet bör besluta om ytterligare liberaliseringsåtgärdcr, som även skall omfatta cabotage, med avseende på tillträde till marknaden och kapacitets- delning senast den 30juni 1992.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE: Tillämpningsområde och definitioner

Ani/rel ]

1. Denna förordning gäller

a) EG-lufttrafikföretags tillträde 'till marknaden, b) delning av passagerarkapacitet mellan ett eller flera lufttrafikföretag med tillstånd att utöva luftfart i en medlemsstat och ett eller flera lufttrafik—

1 EGT an 237, 26.8.1983, s. 19. 2 EGT an 226, 3.8.1989, s. 14.

Bilaga 1

företag med motsvarande tillstånd i en annan medlemsstat med avseende på regelbunden lufttrafik mellan dessa stater.

2. Denna förordnings tillämpning på flygplatsen i Gibraltar inverkar inte på Spaniens respektive Storbritanniens rättsliga ställning med avseende på tviS- ten om överhöghet över det territorium där flygplatsen är belägen.

3. Tillämpningen av bestämmelserna i denna förordning på flygplatsen i Gi- braltar skall uppskjutas tills ordningen i den gemensamma förklaring som avgavs av Spaniens och Storbritanniens utrikesministrar den 2dccember 1987 har genomförts. När så sker, underrättar Spaniens och Storbritanniens regeringar samma dag rådet om detta.

4. Flygplatserna på de grekiska öarna och på de öar i Atlanten som utgör den autonoma regionen Azorerna undantas från tillämpningen av denna för- ordning till och med den 30juni 1993. Såvida inte annat beslutats av rådet efter förslag från kommissionen, skall detta undantag gälla under ytterligare fem år och kan därefter förlängas med ytterligare en femårsperiod. Flygplatsen i Oporto undantas från tillämpningen av denna förordning till och med den 31 december 1992. Undantaget återkallas så snart som Portugal bedömer att flygplatsens ekonomiska förhållanden har förbättrats. Portugal skall underrätta kommissionen i detta avseende. Kommissionen Skall under- rätta de andra medlemsstaterna.

Artikel 2 I denna förordning avses med

3) lufttrafikföretag: ett lufttransportföretag med giltigt tillstånd från en med- lemsstat att utöva regelbunden luftfart,

b) tredje frihetsrättigheter: den rätt som ett lufttrafikföretag med tillstånd att utöva luftfart i en stat har att inom en annan stats territorium låta passa- gerare stiga av samt att lossa frakt och post som det har tagit ombord i den stat där det beviljats tillstånd att utöva luftfart, fjärde frihetsrättigheter: den rätt som ett lufttrafikföretag med tillstånd att utöva luftfart i en Stat har att inom en annan Stats territorium ta ombord passagerare, frakt och post för avstigning respektive lossning i den stat där det beviljats tillstånd att utöva luftfart, femte frihetsrättigheter: den rätt som ett lufttrafikföretag har att utföra lufttransport av passagerare, frakt och post mellan två andra stater än den stat där det beviljats tillstånd att utöva luftfart,

c) berörda stater: de medlemsstater mellan vilka regelbunden lufttrafik be- drivs,

d) registreringsstat: den medlemsstat i vilken det i punkt & nämnda tillstån- det är utfärdat,

C) E G-lufttrafikföretag:

i) ett lufttrafikföretag som har och fortsatt kommer att ha sin centrala admi- nistration och sitt huvudkontor inom gemenskapen, och i vilket aktierna- joritcten ägs och fortsatt kommer att ägas av medlemsstater och/eller medborgare i medlemsstater och som kontrolleras och fortsatt kommer

Bilaga 1

att kontrolleras av sådana Stater eller personer, eller ii) ett lufttrafikföretag som även om det inte motsvarar definitionen enligt i) då denna förordning antas

1. antingen har sin centrala administration och Sitt huvudkontor inom ge- menskapen och har bedrivit regelbunden lufttrafik eller utfört icke regel- bundna flygningar inom gemenskapen under de närmaste tolv månaderna före antagande av denna förordning,

2. eller har bedrivit regelbunden lufttrafik mellan medlemsstater på grund- val av tredje och fjärde frihetsrättigheter under de närmaste tolv månaderna före antagande av denna förordning.

Lufttrafikföretag som motsvarar de kriterier som anges i punkt ii) ovan är förtecknade i bilaga 1.

f) regelbunden lufttrafik: en serie flygningar där varje flygning uppfyller föl- jande kriterier:

i) den passerar genom luftrummet över mer än en medlemsstats territo- rium, ii) den utförs med luftfartyg för befordran av passagerare eller passagerare och gods och/eller post mot vederlag på ett sådant sätt att det på varje flygning finns platser att köpa för enskilda personer (antingen direkt av lufttrafikföretaget eller av dess auktoriserade agenter), iii) den bedrivs så att den betjänar trafiken mellan samma orter, två eller flera, antingen 1. enligt en utgiven tidtabell eller 2. med flygningar som är så regelbundna eller täta att de utgör en igen-

kännlig planmässig serie.

g) flygning: en avgång från en angiven flygplats till en angiven destinations- flygplats,

h) utseende av flera lufttrafikföretag på flyglinjer mellan två länder: en regi- streringsstats utseende av två eller flera av de lufttrafikföretag, för vilka den utfärdat tillstånd, att bedriva regelbunden lufttrafik mellan dess eget och en annan stats territorium.,

i) utseende av flera lufttrafikföretag att trafikera flyglinjer mellan två orter: en registreringsstats utseende av två eller flera av de lufttrafikföretag, för vilka den utfärdat tillstånd, att trafikera en flyglinje mellan en flygplats eller ett flygplatssystem inom dess eget territorium och en flygplats eller ett flygplatssystem inom en annan medlemsstats territorium,

j) regional flygplats: varje flygplats som inte är upptagen i bilaga 2 som en kategori-l-flygplats,

k) flygplatssystem: två eller fler flygplatser som förts samman eftersom de betjänar samma ort, såsom framgår av bilaga 2,

l) kapacitet: det antal platser som utbjuds till enskilda personer på en flyg- linje under en given tidsperiod,

m) kapacitetsanrlel: den i enlighet med artikelll beräknade procentandel som en medlemsstat har av den totala kapaciteten på en bilateral förbin- delse till en annan medlemsstat med undantag av den kapacitet som ut- bjuds på linjer med femte frihetsrättigheter,

Bilaga 1

n) allmän trafikplikt: varje åläggande för ett lufttrafikföretag att på de flyg- linjer som det trafikerar med tillstånd från en medlemsstat vidta alla nöd— vändiga åtgärder för att säkerställa att driften uppfyller de fastställda nor- mer för kontinuitet, regelbundenhet och kapacitet som lufttrafikföreta- gct inte skulle uppfylla om det endast skulle ta hänsyn till sina kommer- siella intressen.

Förhållandet mellan registreringsstaterna och deras lufttrafikföretag Artikel 3

1. Denna förordning påverkar inte förhållandet mellan en medlemsstat och de lufttrafikföretag, som den utfärdat tillstånd för, med avseende på tillträde till marknaden och kapacitetsdelning.

2. På grundval av ett förslag från kommissionen om gemensamma bestäm- melser och kriterier, som Skall lämnas in senast den 31 maj 1991, skall rådet anta regler för genomförande senast den 1juli 1992, om utfärdande av till- stånd för lufttrafikförctag att utöva luftfart i regelbunden trafik och för till- stånd att trafikera flyglinjer.

'Itedje och fjärde frihetsrättigheter Artikel 4

Om inte annat följer av denna förordning har ett EG-lufttrafikföretag tillå- telse att bedriva lufttrafik på grundval av tredje och fjärde frihetsrättighe- terna mellan flygplatser eller flygplatssystem i en medlemsstat och flygplat- ser ellcr flygplatssystem i en annan medlemsstat, när dessa flygplatser eller flygplatssystem är öppna för trafik mellan medlemsstater eller för internatio- nell trafik.

Förhållandet mellan en medlemsstat och andra medlemsstaters lufttrafikföretag

A rtikel 5

1. Om inte annat följer av artikel 6 skall en medlemsstat ge lufttrafikföretag, för vilka tillstånd att utöva luftfart utfärdats i en annan medlemsstat, tillå-

telse att

— utöva tredje och fjärde frihetsrättigheter enligt artikel4, — inom gemenskapen använda samma linjebeteckning för kombinerade flygförbindelscr med tredje och fjärde frihetsrättigheter.

2. När ett lufttrafikföretag i en medlemsstat har beviljats tillstånd att trafi- kera en flyglinje enligt denna artikel, får den stat där detta lufttrafikföretag är registrerat inte göra invändningar mot en ansökan från ett lufttrafikföre- tag i den andra berörda staten om att upprätta en regelbunden flygförbin- delsc på samma linje.

3.11) En medlemsstat får, efter samråd med andra berörda stater, införa all-

Bilaga 1

män trafikplikt med avseende på luftfartsförbindelser med en regional flygplats inom medlemsstatens territorium på en flyglinje som anses vital för den ekonomiska utvecklingen i den region ivilkcn flygplatsen är belägen, i den utsträckning som är nödvändig för att säkerställa ett adekvat utbud av luftfartsförbindelser på denna flyglinje som uppfyl- ler fastställda normer för kontinuitet, regelbundenhet och prissätt— ning, normer som lufttrafikföretagen inte skulle uppfylla om de en- dast skullc ta hänsyn till sina kommersiella intressen.

b) Ett adekvat utbud av luftfartsförbindelser skall bedömas med beak- tande av

i) allmänhetens intresse, . ii) möjligheten att anlita andra transportmedel samt dessas ändamålsen— lighet när det gäller att tillgodose de transportbehov som föreligger,

iii) de biljettpriser och villkor som kan erbjudas avnämarna.

c) Utan hinder av betämmelscn i punkt2 är en medlemsstat inte skyldig att ge tillåtelse åt mer än ett lufttrafikföretag att trafikera en flyglinje som är förenad med allmän trafikplikt under förutsättning att rätten att upprätthålla denna flygförbindelse bjuds ut genom offentligt an— budsförfarande för en period på upp till tre år till alla lufttrafikföretag med tillstånd att utöva luftfart utfärdade i de berörda staterna och till alla EG-lufttrafikföretag som enligt artikel 8 är berättigade att utöva femte frihetsrättigheter på flyglinjer.

Lufttrafikföretagens anbud skall delges med övriga berörda stater och kommissionen.

d) Artikc15.3c ärinte tillämplig i de fall då den andra medlemsstaten före- slår ett tillfredsställande alternativt sätt att fullgöra den allmänna trafik- plikten.

e) ArtikelS.3 ärinte tillämplig på flyglinjer med en kapacitet överstigande 30000 platser per år.

4. Utan hinder av bestämmelsen i punkt2 är en medlemsstat, som har gett ett av de lufttrafikföretag, för vilka den utfärdat tillstånd att utöva luftfart, tillåtelse att utöva passagerartrafik på en ny flyglinje mellan regionala flyg- platser med luftfartyg med högst 80 säten, under en tid av två år inte Skyldig att godkänna en ömsesidig flygförbindelse, såvida den inte bedrivs med luft— fartyg med högst 80 säten eller ingår i en flygförbindelse som bedrivs enligt bestämmelserna i artikel7, på vilken högst 80 säten finns till salu för varje flygning mellan de två regionala flygplatserna.

5. Kommissionen skall på begäran av en medlemsstat, som anser att utveck- lingen av en flyglinje hindras orimligt genom bestämmelserna i punkt3 eller 4, eller på eget initiativ eller då oenighet uppstår om tillämpligheten av punkt 3, göra en utredning och på grundval av alla relevanta faktorer fatta ett be- slut inom två månader efter det att den inlett sin utredning om huruvida punkt 3 eller 4 bör fortsätta att tillämpas på flyglinjen i fråga.

6. Kommissionen skall underrätta rådet och medlemsstaterna om sitt avgö- rande. Varje medlemsstat får hänskjuta kommissionens beslut till rådet inom en tidsfrist på en månad. Rådet kan med kvalificerad majoritet fatta ett annat avgörande inom en månad.

Bilaga 1

Utseende av flera lufttrafikföretag Am'kcl 6

1. En medlemsstat skall acceptera att en annan medlemsstat utser flera luft- trafikföretag att trafikera flyglinjer mellan två länder.

2. En medlemsstat skall också acceptera att flera lufttrafikföretag utses att trafikera flyglinjer mellan två orter: — från den ljanuari 1991 på flyglinjer där det föregående år befordrades över 140 000 passagerare eller där antalet tur och retur-flygningar översti- ger 800 per år, . — från den 1 januari 1992 på flyglinjer där det föregående år befordrade över 100 000 passagerare eller där antalet tur och retur-flygningar översti- ger 600 per år.

Kombination av orter Anikel 7

Vid regelbunden lufttrafik till eller från två eller flera orter i en annan med- lemsstat eller andra stater än registreringsstaten skall de berörda staterna ge ett ECE-lufttrafikföretag tillåtelse att kombinera flygförbindelscr i regelbun- den lufttrafik och använda samma linjebeteckning. Trafikrättigheter mellan de kombinerade orterna får utövas enligt artikel 8.

Femte frihetsrättigheter A nike! 8

l. ] överensstämmelse med denna artikel skall ett EG-lufttrafikföretag tillå- tas utöva trafikrättigheter på grundval av femte frihetsrättigheter mellan kombinerade orter i två skilda medlemsstater på följande villkor:

a) trafikrättigheterna utövas på en flygförbindelse som enligt tidtabellen an- tingen utgör en förlängning av en förbindelse från eller den första del- sträckan av en förbindelse till registreringsstaten,

b) lufttrafikföretaget får för flygförbindelsen med femte frihetsrättigheter använda högst 50 procent av sin säteskapacitet per säsong på den flygför- bindelse med tredje eller fjärde frihetsrättigheter, som förbindelsen med femte frihetsrättigheter utgör en förlängning eller en första delsträcka av.

2. a) För en flygförbindelse med femte frihetsrättigheter får lufttrafikföre- tagct använda ett annat, men inte större, luftfartyg än det som utnytt- jas för llygförbindelsen med tredje och fjärde frihetsrättigheter, som förbindelsen med femte frihetsrättigheter är en förlängning eller en första delsträcka av.

b) När mer än en flygförbindelse med femte frihetsrättigheter trafikeras som en förlängning eller en första delsträcka av en förbindelse med tredje eller fjärde frihetsrättigheter, skall den i punkt 1 b angivna ka- paciteten utgöra den sammanlagda säteskapacitet som står till förfo- gande för passagerarbefordran på grundval av femte frihetsrättigheter

Bilaga 1

på dessa förbindelser med femte frihetsrättigheter.

3. Ett lufttrafikföretag som trafikerar en flygförbindelse med femte frihets- rättigheter enligt denna artikel skall på begäran tillhandahålla berörda med- lemsstater alla relevanta upplysningar om

a) säteskapaciteten per säsong på den flygförbindelse med tredje och fjärde frihetsrättigheter, som flygförbindelsen med femte frihetsrättigheter ut- gör förlängningen eller den första delsträckan av, och

b) den kapacitet per säsong som utnyttjats för var och en av de flygförbin- delser med femte frihetsrättigheter, på vilka artikel 8.2b är tillämplig.

Villkor för utövande av trafikrättigheter Artikel 9

Denna förordning inskränker inte en medlemsstats rätt att utan diskrimine- ring på grundval av nationalitet bestämma trafikfördelningen mellan flyg- platser inom ett flygplatssystem.

Am'kel ] 0

1. Utan hinder av artikel 5.2, regleras utövandet" av trafikrättigheter av of- fentliggjorda gemenskapsbestämrnelser och offentliggjorda nationella, re- gionala eller lokala bestämmelser om säkerhet, miljöskydd och fördelning av ankomst- och avgångstider samt av följande villkor:

a) flygplatsen eller flygplatssystemet i fråga måste ha tillräcklig utrustning för att betjäna flygförbindelsen,

b) navigationshjälpmedlen måste vara tillräckliga för att betjäna flygförbin- delsen.

2. När villkoren i punkt 1 inte är uppfyllda, får en medlemsstat utan diskri- minering på grundval av nationalitet införa villkor för, begränsa eller vägra tillstånd för utövandet av dessa trafikrättigheter. Innan en medlemsstat vid- tar en sådan åtgärd, skall den underrätta kommissionen och ge den alla nöd- vändiga upplysningar.

3. Såvida inte annat följer av artikel9 får en medlemsstat inte utan andra berörda medlemsstaters samtycke ge ett lufttrafikföretag tillåtelse

a) att upprätta en ny flygförbindelse, eller b) att öka turtätheten på en befintlig flygförbindelse

mellan en bestämd flygplats inom-. dess territorium och en annan medlems- stat, så länge ett lufttrafikföretag, för vilket tillstånd att utöva luftfart bevil- jats av denna andra medlemsstat, inte har tillåtits att med stöd av punkterna 1 och 2 upprätta en ny Hygförbindelse eller att öka turtätheten på en befintlig förbindelse med den aktuella flygplatsen, till dess rådet har anta- git en förordning om en uppförandekod för fördelning av ankomst— och av- gångstider med utgångspunkt från den allmänna principen om icke-diskrimi- nering på grundval av nationalitet, och till dess denna förordning har trätt i kraft.

Bilaga 1

4. På begäran av en medlemsstat skall kommissionen pröva tillämpningen av punkt 2 och/eller punkt 3 på varje enskilt fall och inom en månad besluta huruvida medlemsstaten får fortsätta denna tillämpning.

5. Kommissionen skall underrätta rådet och medlemsstaterna om sitt beslut. Varje medlemsstat kan hänskjuta kommissionens beslut till rådet inom en tidsfrist på en månad. Rådet kan med kvalificerad majoritet fatta ett annat beslut inom en månad.

Kapacitetsdelning Anikel I I

1. Från den 1 november 1990 skall en medlemsstat tillåta en annan med- lemsstat att öka sin kapacitetsandel med 7,5 procentenheter för vilken sä- song som helst ijämförelse med situationen under motsvarande föregående säsong, vilket innebär att varje medlemsstat under alla förhållanden kan kräva en kapacitetsandel på 60 procent.

2. Rådet skall på grundval av ett förslag från kommissionen som skall läm- nas in senast den 31 december 1991, anta bestämmelser för genomförande senast den ljanuari 1993 för upphävande av restriktionerna beträffande ka- pacitetsdelning mellan medlemsstaterna.

3. Begränsningar som avser kapacitetsdelning skall inte tillämpas på lufttra- fik mellan regionala flygplatser, oavsett luftfartygets kapacitet.

4. Vid tillämpningen av punkt 1 skall hänsyn inte tas till ensidiga nedskär- ningar av kapaciteten. I sådana fall skall underlaget för beräkningen av ka- pacitetsandelarna vara den kapacitet som det lufttrafikföretag som skurit ned kapaciteten erbjöd under motsvarande föregående säsonger.

A rti/(el 12

1. På begäran av en medlemsstat, i vilken tillämpningen av artikel 11 har medfört allvarlig ekonomisk skada för de lufttrafikföretag som erhållit till- stånd att utöva luftfart av denna stat, skall kommissionen företa en gransk- ning och på grundval av alla relevanta faktorer, innefattande marknadsläget, den ekonomiska ställningen för det eller de berörda lufttrafikföretagen och det faktiska kapacitetsutnyttjandet, besluta huruvida kapacitetsdelningen på flyglinjerna till eller från denna stat skall stabiliseras under en begränsad tid.

2. På begäran av en medlemsstat, vars regelbundna lufttrafik är utsatt för väsentlig konkurrens från icke regelbunden trafik, och där förhållandena är sådana att möjligheterna för medlemsstatens lufttrafikföretag att konkur- rera effektivt på marknaden är orimligt påverkade, skall kommissionen, ef- ter granskning av alla relevanta faktorer innefattande marknadsläget och det faktiska kapacitetsutnyttjandet och efter samråd med övriga berörda med- lemsstater, inom två månader efter att ha mottagit begäran besluta huruvida de 7,5 procentenheter som avses i artikel 11.1 skall sättas ned för denna bila- terala förbindelse.

Bilaga 1

3. Kommissionen skall underrätta rådet och medlemsstaterna om sitt beslut. Varje medlemsstat kan hänskjuta kommissionens beslut till rådet inom en tidsfrist på en månad. Rådet kan med kvalificerad majoritet fatta ett annat beslut inom en månad.

Allmänna bestämmelser

Anikel 13

1. Denna förordning hindrar inte medlemsstaterna från att ingå inbördes överenskommelser, som är mer flexibla än bestämmelserna i artikel 6, 8 och 11, eller från att upprätthålla redan träffade överenskommelser som är mera flexibla.

2. Bestämmelserna i denna förordning får inte användas för att införa be- gränsningar i existerande överenskommelser om kapacitet och tillträde till marknaden.

Artikel 14

1. Kommissionen skall vartannat år, och första gången senast den 31maj 1992, offentliggöra en rapport om tillämpningen av denna förordning.

2. Medlemsstaterna och kommissionen skall samarbeta vid tillämpningen av denna förordning, särskilt när det gäller införskaffandc av information för den rapport som avses i punkt 1.

3. Hemliga uppgifter som erhålls vid tillämpningen av denna förordning om- fattas av tystnadsplikt.

Anikcl 15

Rådet skall besluta om ändring av denna förordning senast den 30juni 1992 på grundval av ett förslag från kommissionen, vilket skall lämnas in senast den 31 maj 1991.

Anikel 16 Beslut 87/602/EEG och direktiv 83/416/EEG upphävs härmed.

A nike] ] 7

Denna förordning träderi kraft den 1 november 1990. Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 24juli 1990.

På rådets vägnar

C. Mannino ()rdjb'rande

Bilaga 1

BILAGA 1

Lufttrafikföretag som avses i artikel 2 e ii

Följande lufttrafikföretag uppfyller kriterierna i artikel 2e ii så länge de er- känns som nationella lufttrafikföretag av den medlemsstat som tillerkänner dem denna status då denna förordning antas:

— Scandinavian Airlines System,

—— Britannia Airways, — Monarch Airlines.

BILAGA 2 Förteckning över kategori-l-flygplatser BELGIEN ' Bryssel — Zaventem DANMARK Köpenhamn—Kastrup/Roskilde FÖRBUNDSREPUBLIKEN Frankfurt—Rhen—Main, TYSKLAND Diisseldorf— Lohausen Miinchen — Riem SPANIEN Palma — Mallorca, Madrid —Barajas, Malaga, Las Palmas GREKLAND Aten—Hellinikon, Saloniki — Micra FRANKRIKE Paris—Charles dc Gaulle/Orly IRLAND Dublin ITALIEN Rom —Fiumicino/Ciampino, Milano — Linatc/Malpensa NEDERLÄNDERNA Amsterdam — Schiphol PORTUGAL Lissabon, Faro STORBRITANNIEN London — Heathrow/Gatwick/Stansted, Luton

Bilaga 1

Rådets förordning (EEG) Nr 2342/90 av den 24 juli 1990 om biljettpriser för regelbunden luftfart

Bilaga 1

RÅDETS FÖRORDNING (EEG) NR 2342/90 av den 24 juli 1990

om biljettpriser för regelbunden luftfart

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FORORDNING

med beaktande av fördraget om upprättande av Europeiska ekonomiska ge- menskapen, särskilt artikel 84.2 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag', med beaktande av Europaparlamentets yttrandez, med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande—*, och med beaktande av följande: Det är viktigt att åtgärder beslutas för att gradvis upprätta den inre mark- naden under perioden fram till den 31 december 1992 i enlighet med artikel8a i fördraget. Den inre marknaden innebär ett område utan inre gränser med fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital.

Genom rådets direktiv 87/601/EEG av den 14 december 1987 om biljett- priser för regelbunden luftfart mellan medlemsstaterna4 har ett första steg tagits i riktning mot den liberalisering av biljettpriserna som är nödvändig för att upprätta den inre marknaden inom lufttransportsektorn. Rådet ena- des om att vidta ytterligare liberaliseringsåtgärder.

Det är lämpligt att uppställa klara kriterier, enligt vilka medlemsstaternas myndigheter skall bedöma föreslagna flygbiljettpriser.

Målet är fortfarande att förverkliga ett system med dubbelt underkän- nande av flygbiljettpriser senast den 1 januari 1993, och en viktig del i den fortsatta liberaliseringen är att under mellantiden vinna erfarenheter av detta system.

Det är önskvärt att införa ett flexiblare, enklare och effektivare system med zoner, inom vilka flygbiljettpriser, vilka uppfyller särskilda villkor, au- tomatiskt godkänns av luftfartsmyndigheterna i de berörda staterna.

När det gäller dubbelt godkännande och dubbelt underkännande av flyg- biljettpriser, är det lämpligt att införa en procedur enligt vilken medlemssta- terna kan anmoda kommissionen att undersöka och avgöra om ett föreslaget flygbiljettpris överensstämmer med de uppställda kriterierna. I fråga om orimligt höga eller orimligt låga biljettpriser måste kommissionen ha möjlig- het att skjuta upp tillämpningen av ett biljettpris medan undersökning pågår.

I fråga om dubbelt godkännande av flygbiljettpriser bör åtgärder beslutas som medger snabbt samråd medlemsstater emellan i händelse av oenighet samt procedurer för biläggande av sådana fall av oenighet som inte kunnat lösas genom samråd.

Denna förordning ersätter direktiv 87/601/EEG, som därför bör upphä- vas.

I EGT nr C258, 11.10.1989, s. 3 och EGT an 164, 5.7. 1990, s. 7. 2EGT nr C96, 17.4.1990, s. 59. IEGT an112, 7.5.1990, s.17. 4EGT an374, 31.12.1987, s.12.

Bilaga 1

Det är önskvärt att rådet beslutar om ytterligare liberaliseringsåtgärder med avseende på flygbiljettpriser senast den 30juni 1992.

RÄCKVIDD OCH DEFINITIONER Am'kel ]

I denna förordning finns bestämmelser om kriterier och procedurer som gäl- ler fastställande av biljettpriser för regelbunden luftfart på flyglinjer mellan medlemsstater.

Ani/cal 2 I denna förordning avses med

a) biljettpriser för regelbundet: luftfart: de priser som skall betalas i tillämplig nationell valuta för befordran av passagerare och bagage i regelbunden lufttrafik samt de villkor som hänför sig till dessa inberäknat ersättning och villkor som erbjuds agenturer och andra mellanhänder,

b) regelbundet: luftfart: en serie flygningar där varje flygning uppfyller föl- jande kriterier:

i) den passerar genom luftrummet över mer än en medlemsstats territo- rium, ii) den utförs med luftfartyg för befordran av passagerare eller passage- rare och gods och/eller post mot vederlag på ett sådant sätt att det på varje flygning finns platser att köpa för enskilda personer (antingen direkt av lufttrafikföretaget eller av dess auktoriserade agenter),

iii) den bedrivs så att den betjänar trafiken mellan samma orter, två eller flera, antingen

1. enligt en utgiven tidtabell eller 2. med flygningar som är så regelbundna eller täta att de utgör en igenkännlig planmässig serie,

c) flygning: en avgång från en angiven flygplats till en angiven destinations- flygplats,

d) lufttrafikföretag: ett lufttransportföretag med giltigt tillstånd från en med- lemsstat att utöva regelbunden luftfart, C) E G-lujltrajlkföretag:

i) ett lufttrafikföretag som har och fortsatt kommer att ha sin centrala administration och sitt huvudkontor inom gemenskapen, och i vilket aktiemajoriteten innehas och fortsatt kommer att innehas av med- lemsstater och/eller medborgare i medlemsstater, och som kontrol- leras och fortsatt kommer att kontrolleras av sådana stater eller perso- ner, eller ii) ett lufttrafikföretag som även om det inte motsvarar definitionen en- ligt i) då denna förordning antas 1. antingen har sin centrala adminstration och sitt huvudkontor inom

gemenskapen och har bedrivit regelbunden luftfart eller utfört icke regelbundna flygningar inom gemenskapen under de närmaste tolv månaderna före antagande av denna förordning,

2. eller har bedrivit regelbunden luftfart mellan medlemsstater på grundval av tredje och fjärde frihetsrättigheterna under de när- maste tolv månaderna före antagande av denna förordning. Luft- trafikföretag som uppfyller de kriterier som anges i punkt ii) ovan är förtecknade i bilaga 1.

f) tredjefrihetsrättigheter: den rätt som ett lufttrafikföretag med tillstånd att utöva luftfart i en stat har att inom en annan stats territorium låta passa- gerare stiga av samt att lossa frakt och post som det tagit ombord i den stat där den beviljats tillstånd att utöva luftfart, fjärdefrihetsrättigheter: den rätt som ett lufttrafikföretag med tillstånd att utöva luftfart i en stat har att på en annan stats territorium ta ombord passagerare, frakt och post för avstigning respektive lossning i den stat där den beviljats tillstånd att utöva luftfart, femte frihetsrättigheter: den rätt som ett lufttrafikföretag har att utföra lufttransport av passagerare, frakt och post mellan två andra stater än den stat där den beviljats tillstånd att utöva luftfart,

g) berörda stater: de medlemsstater mellan vilka regelbunden luftfart be- drivs,

h) flexibilitetszon: en priszon enligt bestämmelserna i artikel 4, inom vilken biljettpriser som uppfyller villkoren i bilaga 2 automatiskt skall godkän- nas av luftfartsmyndigheterna i de berörda staterna. En zons gränser ut- trycks i procent av referenspriset,

i) referenspris: det normala biljettpriset för enkel resa respektive tur och returresa i ekonomiklass som tillämpas av lufttrafikföretag med tredje el- ler fjärde frihetsrättigheter på flyglinjen i fråga. Finns flera än ett sådant biljettpris skall ett pris som motsvarar genomsnittet av alla sådana biljett- priser användas, såvida inte en bilateral överenskommelse träffats om nå- got annat. Finns inte något normalpris för ekonomiklass, skall det lägsta - fullständigt flexibla biljettpriset användas.

KRITERIER Artikel 3

1. Medlemsstaterna skall godkänna EG—lufttrafikföretagens biljettpriser för regelbunden luftfart om de står i ett rimligt förhållande till det ansökande lufttrafikföretagets långsiktiga, fullständigt fördelade, relevanta kostnader med hänsynstagande till behovet av en tillfredsställande kapitalavkastning och en tillräcklig kostnadsmarginal så att en tillfredsställande säkerhetsstan- dard kan upprätthållas.

2. Vid godkännande av flygbiljettpriser enligt punkt 1, skall medlemssta- terna också ta hänsyn till andra relevanta faktorer, konsumenternas behov och konkurrenssituationen på marknaden, inbegripet de biljettpriser som tillämpas av andra lufttrafikföretag som trafikerar samma flyglinje, samt vik- ten av att förhindra dumping.

3. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 4, punkterna4 och 5, skall med- lemsstaterna vägra att godkänna ett biljettpris som inte uppfyller villkoren i

Bilaga'l

Bilaga 1

artikel 4.3 och som i förhållande till de kriterier som anges i artikel3.l är orimligt högt till nackdel för konsumenterna eller orimligt lågt i betraktande av konkurrenssituationen på marknaden.

4. Den omständigheten att ett föreslaget biljettpris är lägre än det pris som erbjuds av ett annat lufttrafikföretag, som trafikerar samma flyglinje, skall inte utgöra tillräckligt skäl för att underkänna priset.

5. En medlemsstat skall, efter att vederbörligen ha underrättat berörda sta- ter, tillåta ett EG-lufttrafikföretag från en annan medleistat som bedriver regelbunden luftfart på en direkt eller indirekt flyglinje inom gemenskapen, att anpassa ett redan godkänt flygpris för regelbunden luftfart mellan samma två orter, dock under förutsättning att denna bestämmelse inte tillämpas på indirekta flyglinjer som är 20 procent längre än den kortaste direkta flyglin- jen. Medlemsstaterna kan också tillåta ett EG-lufttrafikföretag från en an- nan medlemsstat, som bedriver regelbunden luftfart på en direkt flyglinje, att anpassa biljettpriser som redan är godkända eller offentliggjorda för icke regelbunden trafik på samma flyglinje, förutsatt att de båda produkterna är likvärdiga i fråga om kvalitet och villkor.

6. Endast EG-lufttrafikföretag har rätt att införa biljettpriser som är lägre än gällande priser då de trafikerar flyglinjer där de har tredje eller fjärde frihetsrättigheter och vad gäller trafik med femte frihetsrättigheter, får de införa sådana lägre biljettpriser förutsatt att de uppfyller villkoren i artikel4.3.

PROCEDURER Anikel 4

1. Biljettpriser för regelbunden luftfart skall godkännas av berörda med- lemsstater. För detta ändamål skall lufttrafikföretagen lämna in sina förslag till biljettpriser i den ordning som föreskrivs av luftfartsmyndigheterna i be- rörda medlemsstater.

2. Luf'tfartsmyndighcterna kan inte kräva att lufttrafikföretagcn skall lämna in sina biljettpriser för flyglinjer inom gemenskapen tidigare än 45 dagar in- nan de träder i kraft.

3. a) Till och med den 31 december 1992 skall medlemsstat ge lufttrafik- företag, som utövar tredje och/eller fjärde frihetsrättigheter och/eller femte frihetsrättigheter, tillstånd att själva bestämma flygbiljettpriser inom flexibilitetszonerna på de villkor som uppställs i bilaga2 för varje zon och under förutsättning att biljettpriserna anmäls till be- rörda stater minst 21 dagar före den dag då de föreslås träda i kraft.

b) För regelbunden luftfart införs följande tre f'lexibilitetszoncr: — en normalpriszon för ekonomiklass mellan 95 och 105 procent av referenspriset, — en rabattzon mellan 94 och 80 procent av referenspriset, — en lågpriszon mellan 79 och 30 procent av referenspriset.

Bilaga 1

4. Ett fullständigt flexibelt biljettpris på över 105 procent av referenspriset på en flyglinje inom gemenskapen, skall anses godkänt om inte båda med- lemsstaterna inom 30 dagar från den dag då priset framlades för dem, skriftli— gen meddelar det berörda lufttrafikföretaget om sitt underkännande med angivande av skälen. Medlemsstaterna skall också underrätta varandra. På begäran av endera medlemsstaten skall samråd mellan de berörda staterna hållas inom 30-dagarsperioden.

5. Till och med den 31 december 1992 krävs godkännande från båda de be- rörda staterna av biljettpriser som inte uppfyller villkoren i punkterna 3 och 4. Om ingendera medlemsstaten har meddelat underkännande inom 21 dagar från den dag då biljettpriset framlades för dem, skall det anses god- känL

6. Ett godkänt biljettpris på en flyglinje inom gemenskapen gäller till dess det upphör eller ett nytt pris införs. Giltighetstiden kan emellertid förlängas med en period på högst 12 månader från den ursprungliga dagen för upphö- rande.

Artikel 5

1. En medlemsstat som gör gällande ett rättmätigt intresse i flyglinjen i fråga kan anmoda kommissionen att undersöka om ett biljettpris, som inte uppfyl— ler villkoren i artikel 4.3, står i överensstämmelse med artikel 3.1 eller om en medlemsstat har uppfyllt sina förpliktelser enligt artikel 3.3. Kommissionen skall genast underrätta den (de) andra berörda medlemsstaten(erna) och lufttrafikföretaget i fråga och bereda dem tillfälle att yttra sig.

2. Kommissionen skall inom 14 dagar efter det att den mottagit en anmodan enligt punkt] besluta om biljettpriset skall fortsätta att gälla medan under- sökningen pågår.

3. Kommissionen skall snarast möjligt och under alla förhållanden senast två månader efter det att den mottagit anmodan, avgöra om biljettpriset står i överensstämmelse med artikel 3.1. Denna tidsfrist kan förlängas i den mån det är nödvändigt för att inhämta ytterligare information från den berörda medlemsstaten.

4. Kommissionen skall meddela medlemsstaterna och det berörda lufttrafik- företaget sitt beslut.

5. Varje medlemsstat kan hänskjuta kommissionens beslut till rådet inom en tidsfrist på en månad. Rådet kan med kvalificerad majoritet fatta ett an- nat beslut inom en månad.

SAMRÅDS- OCH SIGLJEDOMSFÖRFARANDE Artikel 6

1. När en berörd stat (den första staten) enligt artikel 4.5 beslutar att inte godkänna ett biljettpris för regelbunden luftfart, skall den skriftligen och

Bilaga 1

med angivande av sina skäl meddela den andra berörda staten (den andra staten) om detta inom 21 dagar från det att anmälan om priset lämnats in.

2. Om den andra staten inte är införstådd med den första statens beslut, skall den anmäla detta till den första staten inom sju dagar från det att den själv underrättats och ange skälen för sitt beslut samt begära samråd. Båda staterna skall lämna all relevant information som den andra begär. Endera av de berörda staterna kan begära att kommissionen skall vara represente- rad vid samråden.

3. Om den första staten saknar tillräcklig information för att fatta ett beslut om biljettpriset, kan den före utgången av den i punkt 1 föreskrivna 21-da- garsfristen anmoda den andra staten att delta i samråd.

4. Samråden skall avslutas inom 21 dagar från det att de begärts. Om me- ningsskiljaktigheterna fortfarande består vid slutet av denna tidsperiod, skall ärendet hänskjutas till skiljedom på begäran av endera av de berörda staterna. De två berörda staterna kan komma överens om att antingen för- länga tiden för samråden eller att; övergå direkt till skiljedom utan samråd.

5. Skiljedomsförfarandet ombesörjs av en nämnd på tre skiljemän om inte de berörda staterna kommer överens om att använda sig av endast en skilje- man. De berörda staterna skall vardera utse en ledamot av skiljenämnden och försöka att komma överens om den tredje ledamoten (som skall vara medborgare i en tredje medlemsstat och vara nämndens ordförande). Alter- nativt kan de utse en enda skiljernan. Valet av skiljemän skall ske inom sju dagar. En skiljenämnds avgöranden utgörs av den mening som erhåller ma- joriteten av skiljemännens röster.

6. Om en av de berörda staterna inte utser en ledamot av en skiljenämnd eller om de berörda staterna inte kan enas om utseendet av en tredje leda- mot, skall rådet omedelbart underrättas och dess ordförande föranstalta om att nämnden blir fulltalig inom tre dagar. I händelse att ordförandeskapet innehas av en medlemsstat som är part i tvisten, skall rådets ordförande an- moda regeringen i den medlemsstat som står närmast i tur att överta ordfö- randeskapet och som inte är part i tvisten att föranstalta om att nämnden blir fulltalig.

7. Skiljeförfarandet skall vara avslutat inom 21 dagar från den dag då hela skiljenämnden eller den ende skiljedomaren är utsedd. De berörda staterna kan emellertid komma överens om att förlänga denna tid. Kommissionen skall ha rätt att närvara som observatör. Skiljemännen skall'klargöra i vilken utsträckning skiljedomen grundas på kriterierna i artikel 3.

8. Skiljedomen skall omedelbart anmälas till kommissionen. Kommissionen skall inom 10 dagar bekräfta skiljedomen såvida inte skil- jemännen underlåtit att beakta kriterierna i artikel 3 eller den procedur som anges i denna förordning eller om skiljedomen i andra hänseenden inte står i överensstämmelse med gemenskapens lagstiftning. Föreligger inte något beslut inom denna tid skall skiljedomen anses be- kräftad av kommissionen. En skiljedom som bekräftats av kommissionen är bindande för de berörda staterna.

Bilaga 1

9. Under samråds- och Skiljedomsförfarandet skall de gällande flygbiljett- priserna fortsätta att tillämpas till dess att proceduren avslutats och ett nytt pris har trätt i kraft.

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER Anikel 7

Denna förordning hindrar inte medlemsstaterna från att ingå överenskom— melser som medger större flexibilitet än bestämmelserna i artikel 4 eller från att upprätthålla redan träffade överenskommelser som är mera flexibla.

Artikel 8

Minst en gång om året skall kommissionen samråda med representanter för konsumentorganisationerna på luftfartsområdet inom gemenskapen om bil- jettpriser för regelbunden luftfart och dithörande frågor och skall kommis- sionen för detta ändamål förse deltagarna med relevant information.

Artikel 9

Kommissionen får, när den fullgör de uppdrag som tilldelats den enligt denna förordning, inhämta all nödvändig information från berörda med- lemsstater och lufttrafikföretag.

Artikel 10

1. Kommissionen skall offentliggöra en rapport om tillämpningen av denna förordning senast den 31 maj 1992 och därefter vartannat år.

2. Medlemsstaterna och kommissionen skall samarbeta vid tillämpningen av denna förordning, särskilt när det gäller insamling av information för den rapport som omnämns i punkt 1.

3. Hemlig information som kommer fram vid tillämpningen av denna för- ordning omfattas av tystnadsplikt.

Artikel ] 1

Då en medlemsstat har ingått en överenskommelse med ett eller flera tredje land, som ger ett lufttrafikföretag i ett tredje land femte frihetsrättigheter på en flyglinje mellan medlemsstater och överenskommelsen i detta avseende innehåller bestämmelser som är oförenliga med denna förordning, skall medlemsstaten så snart tillfälle ges vidta alla lämpliga åtgärder för att undan- röja sådana skillnader. Rättigheter och förpliktelser gentemot tredje land enligt en sådan överenkommelse påverkas inte av denna förordning intill dess att skillnaderna har undanröjts.

A nike] I 2

I syfte att senast den ljanuari 1993 genomföra ett system med dubbelt un- derkännande för biljettpriser skall rådet besluta om ändring av denna för-

9.1

Bilaga 1

ordning senast den 30juni 1992 på grundval av ett förslag från kommissionen vilket skall framläggas senast den 31 maj 1991.

Artikel 13 Direktiv 87/601/EEG upphävs härmed.

Artikel 14

Denna förordning träder i kraft den 1 november 1990. Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 24 juli 1990.

På rådets vägnar

C. MANNINO Ordförande

Bilaga 1

BILAGA 1

Lufttrallkföretag som avses i artikel 2 eii

Följande lufttrafikföretag uppfyller kriterierna i artikel 2cii så länge de er- känns som nationella lufttrafikföretag av den medlemsstat som tillerkänner dem denna status då denna förordning antas: — Scandinavian Airlines System, — Britannia Airways,

— Monarch Airlines.

BILAGA 2 Villkor för rabattpriser och lågpriser

Rabattpn'szon

1. Ett biljettpris är hänförligt till rabattzonen när följande två villkor är upp-

fyllda:

— tur och retur- eller rundresa och — bokning av hela resan, biljettutställelse och betalning skall ske samtidigt. dock att bokning av returresan kan göras vid en senare tidpunkt. Avbe- ställning är endast tillåten före avgång på avresan och mot en avgift på minst 20 procent av biljettpriset. Ombokning är endast tillåten mot en av- gift som motsvarar skillnaden mellan det biljettpris som betalats och när- mast högre tillämpliga biljettpris.

Lågpriszon

2. Ett biljettpris är hänförligt till lågpriszonen när följande villkor är upp- fyllda:

l. tur och returresa eller rundresa och

2. två av följande villkor

a) bortovaro minst enligt ”söndagsregeln” eller sex dagar

b) i) bokning av hela resan, biljettutställelse och betalning skall ske

samtidigt; avbeställning eller ändring av bokning är endast tillåten före avgång på avresan och mot en avgift på minst 20procent av biljettpriset,

eller

ii) obligatoriskt förköp på minst 14 dagar; bokning av hela resan, bil- jettutställelse och betalning skall ske samtidigt; avbeställning eller ombokning är endast tillåten före avgång på avresan och mot en avgift på minst 20 procent av biljettpriset,

eller iii) köp av biljett är endast tillåtet dagen före avresan; bokning skall

göras separat för av- och återresan och endast i avrcselandet dagen före respektive resa,

c) passagerarna ärinte över 25 år eller under 60 år eller är en far och/eller en mor som reser tillsammans med barn som är högst 25 är (minst tre personer),

d) lågtrafik förutsatt att 1. villkoret under e inte får kombineras enbart med villkoret under (I, och 2. då villkoret under b i) kombineras enbart med villkoren under c el— ler d, den nedre gränsen för flexibilitetszonen inte får sättas lägre än vid 40 procent av referenspriset.

Tillägg till bilaga 2

1. Anmärkningar till den zonindelning som omnämns i artikel4, punkterna 3 b och 4

Bilaga 1

i) Referensprzlv för 1990/91 det referenspris som åsyftas i artikel 2 i och som tillämpas den 1september 1990. ii) Referenspris för 1991/92 det referenspris som åsyftas i artikel 2 i och som tillämpas den 1 september 1991 .

2. Definition av ”lågtrafik”

Ett lufttrafikföretag får med hänsyn till kommersiella intressen beteckna vissa flygningar som ”flygningar under lågtrafik”.

Då ett lufttrafikföretag vill utnyttja villkor 2.2 d, skall luftfartsmyndighe- terna i de berörda medlemsstaterna gemensamt, och på grundval av ett för- slag framlagt av lufttrafikföretaget i fråga, bestämma vilka flygningar på varje flyglinje som skall betecknas som flygningar under lågtrafik.

På varje flyglinje, där den sammanlagda verksamhet som utövas av luft- trafikföretag med tredje och fjärde frihetsrättigheter uppnår ett genomsnitt av 18 tur- och returflygningar i veckan, har det berörda lufttrafikföretaget rätt att som ett minimum tillämpa villkor 2.2 d i bilaga 2 på upp till 50 procent av sitt totala antal flygningar per (lag, förutsatt att avgångarna för de flyg- ningar på vilka dessa villkor tillämpas äger rum mellan kl. 10.00 och 16.00 eller mellan kl. 21.00 och 06.00.

Rådets förordning (EEG) Nr 294/91 PFOP- 1991/9229 av den 4 februari 1991 Bilagal om bedrivande av flygfrakttrafik mellan medlemsstaterna

%

Bilaga 1

RÅDETS FÖRORDNING (EEG) NR 294/91 av den 4 februari 1991

om bedrivande av flygfrakttrafik mellan medlemsstater

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FORORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 84.2 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag', med beaktande av Europaparlamentets yttrandez, med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande—*, och med beaktande av följande: Det är viktigt att åtgärder beslutas för att gradvis upprätta den inre mark- naden under perioden fram till den 31 december 1992 i enlighet med artike18a i fördraget. Den inre marknaden innebär ett område utan inre gränser med fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital.

Den 2 december 1987 i London enades Spanien och Storbritannien om en ordning för utvidgat samarbete i fråga om utnyttjandet av flygplatsen i Gi— braltar i form av en gemensam deklaration av de båda ländernas utrikesmi- nistrar. Denna ordning har ännu inte genomförts.

Förordning (EEG) nr 2343/904 innehåller bestämmelser om liberalisering av flygfrakttrafik i kombination med passagerartrafik.

Flygfrakttrafik, som inte är kombinerad med annan transport, bör också Iiberaliscras.

Denna förordning inskränker inte tillämpningen av artiklarna 85 och 86 i fördraget.

Inom flygfraktsnäringen finns fortfarande nationella hinder som hämmar den fria rörligheten för varor som fraktas med flyg. Ökade möjligheter att få tillträde till marknaden främjar utvecklingen av gemenskapens lufttran- sportsektor och medför en förbättrad service åt avnämarna.

Vissa medlemsstater är starkt beroende av flygfrakttrafikcn för sina för- bindelser med övriga delar av gemenskapen. Flygfrakttrafiken utgör ett vä- sentligt led i handelsutbytct.

Det är således viktigt att avlägsna de nuvarande hindren för tillträde till marknaden för flygfrakttrafik.

Som ett första steg bör förutsättningarna på marknaden för flygfrakttrafik mellan medlemsstaterna förbättras.

Gemensamma bestämmelser för tillståndsgivning avseende bedrivande av denna trafik bör utarbetas och antas av rådet senast den "1 juli 1992.

Med hänsyn till infrastruktur och navigationshjälpmedel på flygplatserna är det nödvändigt att införa vissa begränsningar i utövandet av trafikrättig- heterna.

IEGT an 88, 6.4.1990, s. 7 och EGT MC 9, 15.1.1991, s.4. : EGT an 295, 26.11.1990, s. 694. 3 EGT nr C 182, 23.7.1990, s. 8. 4EGT an 217, 11.8.1990, s.8.

Bilaga 1

Offentliggörandet av alla standardfrakttaxor skapar förbättrade möjlighe- ter till insyn på marknaden.

För att öka sin konkurrenskraft behöver flygfraktföretagen flexibilitet vid bestämmande av frakttaxor.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE: Tillämpningsområdc och definitioner

Anikel ]

1. Denna förordning gäller:

a) EG-flygfraktföretags tillträde till marknaden för flygfrakttrafik mellan medlemsstater, b) flygfrakttaxor mellan medlemsstater

2. Tillämpningen av denna förordning på flygplatsen i Gibraltar inverkar inte på Spaniens respektive Storbritanniens rättsliga ställning med avseende på tvisten om överhöghet över det territorium där flygplatsen är belägen.

3. Tillämpningen av denna förordning på flygplatsen i Gibraltar skall upp- skjutas tills ordningen iden gemensamma förklaring som avgavs av Spaniens och Storbritanniens utrikesministrar den 2dccember 1987 har genomförts. När så sker, underrättar Spaniens och Storbritanniens regeringar samma dag rådet om detta.

Artikel 2 I denna förordning avses med:

a) flygfraktföremg: ett lufttransportföretag med ett av en medlemsstat utfär- dat, giltigt tillstånd att utöva åtminstone flygfrakttrafik,

b) EG-jlygfruktförctag:

i) ett llygfraktföretag som har och fortsatt kommer att ha sin centrala administration och sitt huvudkontor inom gemenskapen, och i vilket aktiemajoriteten innehas och fortsatt kommer att innehas av med- lemsstater och/eller medborgare i medlemsstaterna, och som kontrol— leras och fortsatt kommer att kontrolleras av sådana stater eller perso- ner, eller ii) ett flygfraktförctag som motsvarar definitionen i artikel 2 e ii) i förord- ning (EEG) nr 2343/90 och som är upptaget i bilagan till denna förord- ning,

c) frakttaror: de priser som skall betalas i den nationella valutan för beford- ran av gods och villkoren för dessa taxors tillämpning, inbegripet ersätt— ning och villkor soni erbjuds speditörcr och andra mellanhänder,

d) stan(lardj'rakttttror: de priser som ett lufttrafikföretag normalt noterar för befordran av gods och villkoren för dessa taxors tillämpning utan hänsyn till särskilda rabatter,

e) flygfrakttrafik: lufttrafik för befordran av enbart gods och post, t") tredjefri/1aptitlig/retar: den rätt som ett lufttrafikföretag med tillstånd att

Bilaga 1

utöva luftfart i en stat har att inom en annan stats territorium låta passa- gerare stiga av samt att lossa gods och post som det har tagit ombord i den stat där det beviljats tillstånd att utöva luftfart, fjärde frihetsrättigheter: den rätt som ett lufttrafikföretag med tillstånd att utöva luftfart i en stat har att på en annan stats territorium ta ombord passagerare, gods och post för avstigning respektive lossning i den stat där det beviljats tillstånd att utöva luftfart, femte frihetsrättigheter: den rätt som ett lufttrafikföretag har att utföra lufttransporter av passagerare, gods och post mellan två andra stater än den stat där det beviljats tillstånd att utöva luftfart,

g) flygplatssystcm: två eller fler flygplatser som förts samman eftersom de betjänar samma ort,

h) berörda stater: de medlemsstater mellan vilka flygfrakttrafik bedrivs,

i) registreringsstat: den medlemsstat i vilken det i punkt &) nämnda tillstån- det är utfärdat.

Tillstånd att utöva luftfart Anikel3

1. Denna förordning påverkar inte förhållandet mellan en medlemsstat och flygfraktföretag, som den utfärdat tillstånd för, när det gäller tillträde till marknaden och vilken kapacitet som skall sättas in.

2. På grundval av ett förslag från kommissionen om gemensamma bestäm- melser och kriterier, som skall lämnas in senast den 31 maj 1991, skall rådet anta regler för genomförande senaste den ljuli 1992 om utfärdande av till- stånd för flygfraktföretag att utöva flygfrakttrafik samt om tillstånd att trafi- kera flyglinjer.

Tillträde till marknaden Anikel 4

Om inte annat följer av denna förordning har EG-flygfraktförctag tillåtelse att bedriva flygfrakttrafik på grundval av tredje och fjärde frihetsrättighe- terna mellan flygplatser eller flygplatssystcm i en medlemsstat och flygplat- ser eller flygplatssystem i en annan medlemsstat, när dessa flygplatser eller flygplatssystem är öppna för flygfrakttrafik mellan medlemsstater eller för internationell trafik.

Anikel 5

1. En medlemsstat skall tillåta flygfraktföretag att utöva tredje, fjärde och femte frihetsrättigheter när tillstånd att bedriva luftfart för dessa flygfrakt- företag har utfärdats i en annan medlemsstat och när denna stat har gett dem tillåtelse att utöva dessa rättigheter. Trafikrättigheter på grundval av femte friheten får utövas på en flygförbindelse som utgör antingen en förlängning av en förbindelse från eller en första delsträcka av en förbindelse till registre- ringsstaten.

2. Vid flygfrakttrafik till eller från två eller flera orter i en annan eller andra medlemsstater än registreringsstaten skall de berörda staterna ge ett EG- flygfraktföretag tillåtelse att kombinera flygförbindelscr och använda samma linjebeteckning.

Driftsmässig flexibilitet Anikel 6

i. Ett EG-flygfraktföretag får på varje ort på en flyglinje företa omlastning om detta innebär endast ett byte av luftfartyg vid varje omlastning.

2. Om inte annat följer av artikel 8, föreligger inga begränsningar med av- seende på turtäthet, typ av luftfartyg och/eller den mängd gods och post som får transporteras.

Villkor för utövande av trafikrättigheter Artikel 7

Denna förordning inskränker inte en medlemsstats rätt att utan diskrimine- ring på grundval av nationalitet bestämma trafikfördelningen mellan flyg- platser inom ett flygplatssystem.

Anikel 8

Utövandet av trafikrättigheter regleras av offentliggjorda gemenskapsbe- stämmelser och offentliggjorda nationella, regionala eller lokala bestämmel- ser om säkerhet, miljöskydd och fördelning av ankomst- och avgångstider samt av följande villkor:

a) flygplatsen eller flygplatssystemct i fråga måste ha tillräcklig utrustning för att betjäna flygförbindelsen,

b) navigationshjälpmedlen måste vara tillräckliga föratt betjäna flygförbin- delsen.

2. När villkoren i punkt 1 inte är uppfyllda, får en medlemsstat utan diskri— minering på grundval av nationalitet införa villkor för, begränsa eller vägra tillstånd för utövandet av dessa trafikrättigheter. Innan en medlemsstat vid— tar en sådan åtgärd, skall den underrätta kommissionen och ge den alla nöd— vändiga upplysningar.

3. På begäran av en medlemsstat skall kt'unmissionen pröva tillämpningen av punkt2 på varje enskilt fall och inom en månad besluta huruvida mcd- lemsstaten får fortsätta denna tillämpning.

4. Kommissionen skall underrätta rådet och medlemsstaterna om sitt beslut. Varje medlemsstat kan hänskjuta kommissionens beslut till rådet inom en tidsfrist på en månad. Rådet kan med kvalificerad majoritet fatta ett annat beslut inom en månad.

lUf)

Prissättning Anikel 9

1. EG-lufttrafikföretagens prisssättning för flygfrakt avtalas fritt mellan par- terna i transportavtalen.

2. Lufttrafikföretag som utövar luftfart inom gemenskapen skall på begäran ställa alla standardfrakttaxor till allmänhetens förfogande.

Allmänna bestämmelser Artikel 10

1. Denna förordning hindrar inte medlemsstaterna från att ingå inbördes överenskommelser, som är mer flexibla än bestämmelserna i artiklarna 4, 5 och 6 eller från att upprätthålla redan träffade överenskommelser som är mer flexibla.

2. Bestämmelserna i denna förordning får inte användas för att införa be- gränsningar i existerande rättigheter och överenskommelser om tillträde till marknaden, kapacitet som skall sättas in och driftsmässig flexibilitet.

Slutbestämmelser Artikel 11

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offent— liggjorts i Europeiska gemenskapernas oficiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 4 februari 1991

På rådets vägnar

J . F. Poos Ordförande

Prop. 1991/92:29 Bilaga ]

lill

BILAGA Prop. 1991/92:29 Bilaga 1

Flygfraktföretag som avses i artikel 2 b ii)

— Scandinavian Airlines System, -— Britannia Airways,

— Monarch Airlines.

Rådets förordning Nr 17 ' PTQP- 1991/92:29 Första förordningen om tillämpning av fördragets B'laga 1 artiklar 85 och 86

1 03

Bilaga 1

RÅDETS FÖRORDNING NR 17

Första förordningen om tillämpning av fördragets artiklar 85 och 86

EUROPEISKA EKONOMISKA O GEMENSKAPENS RAD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekono- miska gemenskapen, särskilt artikel 87 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

med beaktande av Europaparla- mentets yttrandc, och

med beaktande av följande.

För att upprätta ett system som så- kerställer att konkurrensen inom den gemensamma marknaden inte snedvrids krävs att förutsättningar skapas för en väl awägd och enhet- lig tillämpning av artiklarna 85 och 86 i medlemsstaterna.

Vid utformningen av bestämmel- serna om tillämpning av artikel 85.3 skall hänsyn tas till behovet av att sä- kerställa en effektiv övervakning samtidigt som den administrativa kontrollen förenklas så långt som möjligt.

Det är därför nödvändigt att. de företag som önskar åberopa artikel 85.3 i princip åläggs skyldighet att anmäla sina avtal, beslut och sam- ordnade förfarandcn till kommissio- nen.

Dels är sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden sannolikt mycket talrika och alla kan därför inte undersökas samtidigt, dels upp- visar vissa av dem särskilda drag som kan göra dem mindre skadliga för

den gemensamma marknadens ut- veckling.

Därför finns det anledning att tills vidare tillämpa en smidigare proce- dur i fråga om vissa grupper av avtal, beslut och samordnade förfaranden utan att föregripa frågan om deras giltighet enligt artikel 85.

Företagen kan ha intresse av att veta om några avtal, beslut eller för- faranden i vilka de deltar eller avser att delta kan föranleda ett ingri- pande av kommissionen med stöd av artikel 85.1 eller artikel 86.

För att säkerställa en enhetlig till- lämpning av bestämmelserna i artik- larna 85 och 86 inom den gemen- samma marknaden är det nödvän- digt att införa regler som gör det möjligt för kommissionen att i nära och ständig samverkan med med— lemsstatcrnas behöriga myndigheter vidta de åtgärder som behövs för till- lämpning av dessa artiklar.

För detta ändamål skall kommis- sionen erhålla medverkan från med- lemsstaternas behöriga myndigheter och ha befogenhet inom hela den ge- mensamma marknaden att begära de upplysningar och genomföra de undersökningar som behövs för att få kännedom om sådana avtal, be- slut och samordnadc förfaranden som är förbjudna enligt artikel 85.1 samt sådant missbruk av en domine- rande ställning som är förbjudet en- ligt artikcl 86.

För att kunna fullgöra sin uppgift att övervaka tillämpningen av för- dragets bestämmelser skall kommis- sionen ha befogenhet att rikta re- kommendationer och beslut till före- tag eller företagssammanslutningar

Bilaga 1

för att få dem att upphöra med över- trädelser av artiklarna 85 och 86.

För att säkerställa att bestämmel- serna i artiklarna 85 och 86 iakttas och att de skyldigheter som genom denna förordning har ålagts företag och företagssammanslutningar upp- fylls, skall böter och viten kunna åläggas.

De berörda företagen bör medges rätt att yttra sig inför kommissionen. Tredje man vars intressen kan berö- ras av ett beslut bör ges tillfälle att i förväg framföra sina synpunkter och det bör tillses att fattade beslut ges vidsträckt publicitet.

Alla beslut som fattas av kommis- sionen med stöd av denna förord- ning är underkastade domstolens prövning enligt de villkor som anges i fördraget. Dessutom bör i enlighet med artikel 172 domstolen ges oin- skränkt rätt att pröva kommissio- nens beslut att ålägga böter eller vi- ten.

Denna förordning kan träda i kraft oberoende av andra bestäm- melser som senare kan komma att utfärdas med stöd av artikel 87.

HARIGENOM FoRESKRlvs FOLJANDE.

Ar1ikel ] Principbestämmelse

Om inte annat följer av bestämmel- serna i artiklarna 6, 7 eller 23 i denna förordning, är sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i fördragets artikel 85.1 samt sådant missbruk av en dominerande ställning på marknaden som avses i fördragets artikel 86 förbjudna utan att det krävs föregående beslut om detta.

Artikel 2 Negativattest

Kommissionen kan efter ansökan av berörda företag eller företagssam- manslutningar fastslå att det på grundval av de omständigheter som kommit till dess kännedom inte finns anledning för den att ingripa med stöd av fördragets artikel 85.1 eller artikel 86 mot ett avtal, beslut eller förfarande.

Artikel 3

Åläggande att upphöra med överträdelser

1. Konstaterar kommissionen, efter ansökan eller på eget initiativ, en överträdelse av bestämmelserna i fördragets artikel 85 eller artikel 86, kan den ålägga de berörda företagen eller företagssammanslutningarna att upphöra med överträdelsen.

2. Rätt att framställa ansökan om detta har

a) medlemsstaterna,

b) fysiska eller juridiska personer som åberopar ett berättigat in- tresse i saken.

3. Om inte annat följer av andra be- stämmelser i denna förordning kan kommissionen, innan den fattar bc- slut enligt punkt 1, rikta rekommen- dationer till de berörda företagen el- ler företagssammanslutningarna för att få dem att upphöra med överträ- delsen.

Artikel 4

Anmälan av nya avtal, beslut och förfaranden

1. Sådana avtal, beslut och samord- nade förfarandcn som avses i fördra- gets artikel 85.1, som har tillkommit

Bilaga 1-

efter det att denna förordning har trätt i kraft och beträffande vilka parterna önskar åberopa bestäm- melserna i artikel 85.3 skall anmälas till kommissionen. Sålänge en sådan anmälan inte har gjorts, kan beslut om tillämpning av artikel 85.3 inte fattas.

2. Punkt 1 gäller inte avtal, beslut och samordnade förfaranden om

1) endast företag från en och samma medlemsstat är parter och avtalen, besluten eller förfa- randena inte berör import eller export mellan medlemsstater, 2) högst två företag är parter och avtalen endast innebär a) att ena partens frihet att be- stämma priser eller affärsvillkor begränsas vid återförsäljning av varor som denne förvärvat av den andra parten, eller b) att den som förvärvar eller ut- nyttjar rättigheter som åtnjuter industriellt rättsskydd — särskilt patent, bruksmönster, mönster eller varumärken — eller den som enligt avtal om överlåtelse eller upplåtelse har rätt att använda en tillverkningsmetod eller kan- skaper om användning och till- lämpning av industriella proces- ser åläggs begränsningar i utnytt- jandet av dessa rättigheter, 3) de endast syftar till a) utarbetande eller enhetlig till- lämpning av normer eller typer, eller b) gemensam forskning av- seende tekniska förbättringar, under förutsättning att resultaten görs tillgängliga för samtliga par- ter och kan utnyttjas av var och en av dem.

Dessa avtal, beslut och förfaranden kan anmälas till kommissionen.

Artikel 5

Anmälan av gällande avtal, beslut och förfaranden

1. Sådana avtal, beslut och samord- nade förfaranden som avses i fördra- gets artikel 85.1, som föreligger när denna förordning träder i kraft och beträffande vilka parterna önskar åberopa bestämmelserna i artikel 85.3 skall anmälas till kommissionen före den 1 augusti 1962.

2. Punkt 1 gäller inte sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i artikel 4.2. Dessa kan anmälas till kommissionen.

Artikel 6 Beslut enligt artikel 85.3

1. När kommissionen meddelar bc- slut enligt fördragets artikel 85.3 skall den ange den dag då beslutet träder i kraft. Denna dag skall inte sättas tidigare än dagen för anmä- lan.

2. Andra meningen i punkt 1 gäller inte sådana avtal, beslut och sam- ordnade förfaranden som avses i ar- tiklarna 4.2 och 5.2 och inte heller sådana som avses i artikel 5.1 och som har anmälts inom den tidsfrist som anges där.

Artikel 7

Särskilda bestämmelser om befintliga avtal, beslut och förfaranden -

1. Om avtal, beslut och samordnade förfaranden som föreligger när denna förordning träder i kraft och som har anmälts före den 1 augusti 1962 inte uppfyller villkoren i för- dragets artikel 85.3 och de berörda företagen eller företagssammanslut- ningarna upphör att tillämpa dem el-

Bilaga 1

ler ändrar dem på sådant sätt att de inte längre faller under förbudet i ar- tikel 85.1 eller så att de uppfyller villkoren i artikel 85.3, skall förbu- det i artikel 85.1 endast gälla för den tidsfrist som kommissionen faststäl- ler. Bcslut av kommissionen i enlig- het med föregående mening gäller inte företag och företagssamman- slutningar som inte uttryckligen har samtyckt till anmälan.

2. Punkt 1 gäller sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i artikel 4.2 och som föreligger när denna förordning träder i kraft, om de har anmälts före den 1januari 1964.

Anikel 8

Giltighetstid för och återkallande av beslut enligt artikel 85.3

1. Beslut enligt fördragets artikel 85.3 ges för en bestämd period och kan förenas med villkor och åläg- ganden.

2. Beslut kan på ansökan förnyas, om villkoren i fördragets artikel 85.3 fortfarande är uppfyllda.

3. Kommissionen kan återkalla eller ändra sitt beslut eller förbjuda par- terna att vidta vissa åtgärder

&) om de förhållanden som låg till grund för beslutet ändras i något avseende,

b) om parterna åsidosätter ett åläg- gande som har förenats med be- slutet,

c) om beslutet grundar sig på orik- tiga uppgifter eller har utverkats på ett bedrägligt sätt, eller

d) om parterna missbrukar undan- tag frän bestämmelsen i fördra- gets artikel 85.1 som har beviljats dem genom beslutet.

I fall enligt b, c och d kan beslutet återkallas med retroaktiv verkan.

Artikel 9 Behörighet

]. Med förbehåll för domstolens prövning av beslutet är kommissio- nen ensam behörig att i enlighet med artikel 85.3 förklara att bestämmel- serna i fördragets artikel 85.1 inte är tillämpliga.

2. Kommissionen är behörig att till- lämpa fördragets artiklar 85 .1 och 86, även om de tidsfrister för anmä- lan som anges i artiklarna 5.1 och 7.2 inte har löpt ut.

3. Så länge kommissionen inte har inlett ett förfarande enligt artiklarna 2, 3 eller 6, är myndigheterna i de berörda medlemsstaterna alltjämt behöriga att tillämpa fördragets ar- tiklar 85.1 och 86 enligt artikel 88, även om de tidsfrister för anmälan som anges i artiklarna 5.1 och 7.2 inte har löpt ut.

Anikel 10

Samverkan med medlemsstaternas myndigheter

1. Kommissionen skall utan dröjs— mål till medlemsstaternas behöriga myndigheter översända kopior av ansökningar och anmälningar samt även av de viktigaste handlingarna som tillställs kommissionen för att överträdelser av fördragets artikel 85 eller artikel 86 skall kunna kon- stateras eller för att negativattest el- ler beslut om tillämpning av artikel 85.3 skall kunna erhållas.

2. Kommissionen skall vidta åtgär- der enligt punkt 1 i nära och ständig samverkan med medlemsstaternas behöriga myndigheter, som har rätt

1 07

att framföra sina synpunkter på dessa åtgärder.

3. Samråd skall ske med en råc'gi- vande kommitté för kartell- och mo- nopolfrågor före beslut som följer på åtgärder enligt punkt 1 samt be- slut om att förnya, ändra eller åter- kalla beslut enligt fördragets artikel 85.3.

4. Den rådgivande kommittén skall vara sammansatt av tjänstemän som är sakkunniga i kartell- och mono- polfrågor. Varje medlemsstat skall utse en tjänsteman som represen- tant, som vid förhinder kan ersättas av en annan tjänsteman.

5. Samrådet skall äga rum vid ett ge- mensamt sammanträde som sam- mankallas av kommissionen som hålls tidigast fjorton dagar efter det att kallelse har skett. Till kallel- sen skall fogas en redogörelse för varje ärende som skall behandlas, med uppgift om de viktigaste hand- lingarna samt ett preliminärt utkast till beslut.

och

6. Den rådgivande kommittén kan avge ett yttrande även om några le- damöter eller deras ersättare inte är närvarande. En redogörelse för re- sultatet av överläggningarna skall bi- fogas utkastet till beslut. Redogörel- sen skall inte offentliggöras.

Artikel ]] Begäran om upplysningar

1. Vid fullgörandet av de uppgifter som kommissionen har tilldelats ge- nom fördragets artikel 89 och genom bestämmelser utfärdade enligt arti- kel 87 får kommissionen inhämta alla nödvändiga upplysningar hos medlemsstaternas och behöriga

regeringar

myndigheter samt hos

företag ningar.

och företagssammanslut-

2. När kommissionen riktar en begä- ran om upplysningar till ett företag eller en företagssammanslutning, skall den samtidigt sända en kopia av denna begäran till den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium företaget eller företagssammanslutningen har sitt säte.

3. I sin begäran skall kommissionen ange den rättsliga grunden för och syftet med begäran samt de påfölj- der som avses i artikel 15.1b om oriktiga uppgifter lämnas.

4. Skyldiga att lämna de begärda upplysningarna är företagens ägare eller deras företrädare och, när det gäller juridiska personer och bolag eller sammanslutningar som inte är juridiska personer, de som är ut- sedda att företräda dem enligt lag el- ler stadgar.

5. Om ett företag eller en företags- sammanslutning inte lämnar de be- gärda upplysningarna inom den tids- frist som har fastställts av kommis- sionen eller lämnar ofullständiga uppgifter, skall kommissionen be- gära upplysningarna genom beslut. 1 beslutet skall anges vilka upplys- ningar som begärs, fastställas en lämplig tidsfrist inom vilken upplys- ningarna skall lämnas och anges de påföljder som avses i artiklarna 15.] b och 16.1e samt upplysas om rätten att föra talan mot beslutet vid domstolen.

6. Kommissionen skall samtidigt sända en kopia av sitt beslut till den behöriga myndigheten i den med- lemsstat inom vars territorium före- taget eller företagssammanslut- ningen har sitt säte.

Prop. 1991/9 Bilaga 1

L../.

Bilaga 1

Anikel 12 Utredning av branscher

1. Om inom en bransch utvecklingen av handeln mellan medlemsstater, prisrörelser, prisstelhet eller andra omständigheter tyder på att konkur- rensen inom den gemensamma marknaden är begränsad eller sned- vriden i branschen i fråga, kan kom- missionen besluta att företa en all- män utredning och i samband där- med bcgära att företagen i denna bransch lämnar de upplysningar som är nödvändiga för att förverkliga de principer som är uppställda i fördra- gets artiklar 85 och 86 och för att fullgöra de uppgifter som har anför- trotts kommissionen.

2. Kommissionen kan särskilt begära att alla företag och företagsgrupper inom den berörda branschen infor- merar den om samtliga avtal, beslut och samordnade förfaranden som i enlighet med artiklarna 4.2 och 5.2 är undantagna från anmälningsskyl- dighet.

3. När kommissionen företar utred- ningar enligt punkt 2, skall den även begära att företag eller företags— grupper, vars storlek tyder på att de har en dominerande ställning på den gemensamma marknaden eller på en väsentlig del av den, lämnar de upp- gifter om företagens struktur och be- teende som är nödvändiga för att be- döma deras ställning mot bakgrund av bestämmelserna i fördragets arti- kel 86.

4. Bestämmelserna i artiklarna l0.3—6, 11, 13 och 14 äger motsva- rande tillämpning.

Anikel 13

Undersökningar genomförda av medlemsstaternas myndigheter

1. På begäran av kommissionen skall medlemsstaternas behöriga myndig— heter genomföra de undersökningar som kommissionen anser påkallade enligt artikel 14.1 eller som den har beslutat om enligt artikel 14.3. De tjänstemän hos medlemsstaternas behöriga myndigheter som har till uppgift att genomföra undersök- ningarna skall utöva sina befogenhe- ter efter företeende av en skriftlig fullmakt utfärdad av den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium undersök- ningen skall genomföras. Fullmak- ten skall ange föremålet för och syf— tet mcd undersökningen.

2. På begäran av kommissionen eller den behöriga myndigheten i med- lemsstaten inom vars territorium un— dersökningen skall genomföras kan kommissionens tjänstemän biträda myndighetens tjänstemän vid fullgö- randet av deras uppgifter.

Am'kel 14

Kommissionens befogenheter vid undersökningar

1. Vid fullgörandet av de uppgifter som kommissionen har tilldelats ge- nom fördragets artikel 89 och genom bestämmelser utfärdade enligt arti- kel 87 får den genomföra alla nöd- vändiga undersökningar hos företag och företagssammanslutningar. För. detta ändamål har de av kommissio- nen bemyndigade tjänstemännen befogenhet

a) att granska böcker och andra af- färshandlingar,

b) att göra kopior av eller utdrag ur böcker och affärshandlingar,

Bilaga 1

e) att begära muntliga förklaringar på ort och ställe,

d) att få tillträde till företagens samtliga lokaler, markområden och transportmedel.

2. De tjänstemän som av kommis- sionen har fått i uppdrag att genom- föra undersökningarna skall utöva sina befogenheter efter företeende av en skriftlig fullmakt, som anger föremålet för och syftet med under- sökningen samt de påföljder som av- ses i attikel 15.1 e för det fall att be- gärda böcker eller andra affärshand- lingar inte framläggs på ett fullstän- digt sätt. Kommissionen skall i god tid före undersökningen underrätta den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium undersökningen skall genomföras om undersökningsuppdraget samt om de bemyndigade tjänstemännens identitet.

3. Företag och företagssammanslut- ningar är skyldiga att underkasta sig de undersökningar som kommissio- nen har beslutat om. I beslutet skall anges föremålet för och syftet med undersökningen, fastställas när den skall börja och anges de påföljder som avses i artiklarna 15.1c och 16.1 d samt upplysas om rätten att föra talan mot beslutet vid domstolen.

4. Kommissionen skall fatta beslut enligt punkt 3 efter att ha samrått med den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars territo- rium undersökningen skall genom- föras.

5. Tjänstemännen hos den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium undersök- ningen skall genomföras kan, på be- gäran av myndigheten eller kommis- sionen. biträda kommissionens tjänstemän vid fullgörandet av deras uppgifter.

6. Om ett företag motsätter sig en undersökning som har beslutats med stöd av denna artikel, skall den be- rörda medlemsstaten lämna de av kommissionen bemyndigade tjäns— temännen den hjälp som behövs för att de skall kunna utföra sitt under- sökningsuppdrag. För detta ända- mål skall medlemsstaterna, före den 1 oktober 1962 och efter samråd med kommissionen, vidta nödvän- diga åtgärder.

A nike] 15 Böter

1. Kommissionen kan ålägga företag eller företagssammanslutningar bö- ter om lägst etthundra och högst femtusen beräkningsenheter, om de uppsåtligen eller av oaktsamhet

a) lämnar oriktiga eller vilsele- dande uppgifter i en ansökan en- ligt artikcl 2 eller i en anmälan enligt artikel 4 eller 5,

b) lämnar oriktiga uppgifter till svar på en begäran enligt artiklarna 11.3, 11.5 eller 12 eller inte läm- nar en uppgift inom den tidsfrist som har fastställts genom beslut enligt artikel 11.5, eller

c) vid undersökningar som genom- förs enligt artikel 13 eller 14 framlägger begärda böcker eller andra affärshandlingar på ett ofullständigt sätt eller inte under- kastar sig en undersökning som har beslutats enligt artikel 14.3.

2. Kommissionen kan ålägga företag och företagssammanslutningar bö- ter om lägst ettusen och högst en miljon beräkningsenheter, eller ett högre belopp som dock inte får över- stiga tio procent av föregående rä- kenskapsårs omsättning för varje företag som har deltagit i överträdel-

Bilaga 1

sen, om de uppsåtligen eller av oakt- samhet

a) överträder bestämmelserna i för- dragets artikel 85.1 eller artikel 86, eller

b) åsidosätter ett åläggande som har beslutats med stöd av artikel 8.1.

När bötesbeloppet fastställs skall hänsyn tas både till överträdelsens svårighetsgrad och till dess varaktig- het.

3. Bestämmelserna i artikcl 10.3—6 är tillämpliga.

4. Beslut fattade med stöd av punk— terna 1 och 2 har inte straffrättslig karaktär.

5. Böter enligt punkt 2a kan inte åläggas för åtgärder

a) som har vidtagits efter anmälan till kommissionen och före dess beslut om tillämpning av fördra— gets artikel 85.3, förutsatt att åt- gärderna ligger inom ramen för den verksamhet som har beskri- vits i amnälan,

b) som har vidtagits före anmälan av sådana avtal, beslut och sam- ordnade förfarandcn som före- ligger när denna förordning trä- der i kraft, förutsatt att denna an- mälan har gjorts inom de tidsfris- ter som anges i artikel 5.1 och ar- tikel 7.2.

6. Bestämmelserna i punkt 5 ärinte tillämpliga när kommissionen har meddelat de berörda företagen att den efter preliminär undersökning anser att fördragets artikel 85.1 är tillämplig och att det inte finns skäl att tillämpa fördragets artikel 85.3.

Ar1ikel 16 Viten

1. Kommissionen kan förelägga företag eller företagssammanslut- ningar viten om lägst femtio och högst ettusen beräkningsenheter om dagen, räknat från den dag som an- ges i beslutet, för att förmå dessa

a) att upphöra med en överträdelse av fördragets artikel 85 eller 86 i överensstämmelse med kommis- sionens beslut enligt artikel 3 i denna förordning,

b) att upphöra med varje åtgärd som har förbjudits enligt artikel 8.3,

e) att på ett fullständigt och riktigt sätt lämna upplysningar som kommissionen har begärt genom beslut enligt artikel 11.5,

d) att underkasta sig en sådan un- dersökning som kommissionen har beslutat om enligt artikel 14.3.

2. Om företag eller företagssam- manslutningar har fullgjort skyldig- heten för vars uppfyllande vitet har förelagts, kan kommissionen fast- ställa det slutliga vitet till ett belopp som är lägre än det som skulle ha följt av det ursprungliga beslutet.

3. Bestämmelserna i artikel 10.3—6 är tillämpliga.

Artikel 17 Domstolens prövning

Domstolen har oinskränkt pröv- ningsrätt enligt fördragets artikel 172 att avgöra besvär över beslut ge- nom vilka kommissionen har fast- ställt böter eller viten. Domstolen kan upphäva, sätta ned eller höja ålagda böter eller viten.

11.1

Bilaga 1

Artikel 18

Beräkningsenhet

Vid tillämpning av artikel 15—17 skall beräkningsenheten vara den .som har fastställts för upprättandet

av gemenskapens budget enligt for- dragets artiklar 207 och 209.

Artikel 19

Förhör med parterna och tredje man

1. Innan kommissionen fattar beslut enligt artiklarna 2, 3, 6, 7, 8, 15 och 16, skall den lämna de berörda före- tagen och företagssammanslutning- arna tillfälle att yttra sig över dess anmärkningar.

2. Om kommissionen eller medlems- staternas behöriga myndigheter an- ser det nödvändigt, kan de äv:n höra andra fysiska eller juridiska personer. Begäran från sådana per- soner att få yttra sig skall bifallas, om de kan påvisa ett tillräckligt in- tresse i saken.

3. Om kommissionen avser att ut- färda negativattest med stöd av arti- ke12 eller meddela beslut enligt för- dragets artikc185.3, skall den offent- liggöra ansökan eller anmälan i sam- mandrag och lämna berörd tredje man tillfälle att framföra sina syn- punkter inom den tidsfrist som kom- missionen fastställer och som inte skall understiga en månad. Vid of- fentliggörandet skall hänsyn tas till företagens berättigade intresse av att deras affärshemligheter skyddas.

Artikel 20

Sekretess

1. Upplysningar som har inhämtats med stöd av artiklarna 11—14fären- dast användas för det med begäran

eller undersökningen avsedda ända- målet.

2. Om inte annat följer av artiklarna 19 och 21 får kommissionen och medlemsstaternas behöriga myndig- heter samt dessas tjänstemän och övriga anställda inte röja upplys- ningar som de har inhämtat med stöd av denna förordning och som är av sådant slag att de omfattas av sek- retess.

3. Bestämmelserna i punkterna ] och 2 skall inte utgöra hinder för of- fentliggörande av allmän informa- tion eller undersökningar som inte innehåller uppgifter om enskilda företag eller företagssammanslut- ningar.

Artikel 21 Offentliggörande av beslut

1. Kommissionen skall offentliggöra de beslut den fattar enligt artiklarna 2, 3, 6, 7 och 8.

2. ] offentliggörandet skall anges de berörda parternas namn och huvud- dragen av beslutet. Därvid skall hänsyn tas till företagens berättigade intresse av att deras affärshemlighe- ter skyddas.

A nike] 22 Särskilda bestämmelser

]. Kommissionen skall förelägga rå- det förslag om att vissa grupper av avtal, beslut och samordnade förfa- randen som avses i artiklarna 4.2 och 5.2 skall vara underkastade anmäl- ningsskyldighet enligt artiklarna 4 och 5.

2.1nom ett år efter det att denna för- ordning har trätt i kraft skall rådet på förslag av kommissionen under-

Bilaga 1

söka vilka särskilda bestämmelser som skulle kunna utfärdas för att un- danta sådana avtal, beslut och sam- ordnade förfaranden som avses i ar- tiklarna 4.2 och 5.2 från bestämmel- serna i denna förordning.

A nike! 23

Övergångsbestämmelser för beslut av medlemsstaternas myndigheter

1. Sådana avtal, beslut och samord- nade förfaranden som avses i fördra- gets artikel 85.1, beträffande vilka den behöriga myndigheten i en med- lemsstat före denna förordnings ikraftträdande med stöd av artikel 85.3 har förklarat bestämmelserna i artikel 85.1 inte tillämpliga, omfat— tas inte av anmälningsskyldighet en- ligt artikel 5. Beslut av medlemssta- tens behöriga myndighet gällcr som beslut enligt artikel 6. Dess giltig- hetstid skall utlöpa senast vid den tidpunkt som har fastställts av myn- digheten, dock högst tre år efter det

att denna förordning har trätt i kraft. Bestämmelserna i artikel 8.3 är till- lämpliga.

2. Ifråga om ansökningar om att för- nya sådana beslut som avses i punkt 1 skall kommissionen fatta beslut enligt artikel 8.2.

Artikel 24 Tillämpningsföreskrifter

Kommissionen har rätt att utfärda tillämpningsföreskrifter om form, innehåll och övriga detaljer i ansök- ningar enligt artiklarna 2 och 3, an- mälningar enligt artiklarna 4 och 5 samt förhör enligt artikel 19.1 och 2.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 6 februari 1962.

På rådets vägnar

M. COUVE DE MURVILLE Ordförande

Rådets förordning (EEG) Nr3975/87 PTOP- 1991/9229 av den 14 december 1987 Bilaga 1 som fastställer proceduren för tillämpning av konkurrensreglerna på företag inom luftfartssektorn

ll—l

Bilaga 1

RÅDETS FÖRORDNING (EEG) NR 3975/87 av den 14 december 1987

som fastställer proceduren för tillämpning av konkurrensreglerna på företag inom luftfartssektorn

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FORORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 87 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag', med beaktande av Europaparlamentets yttrandenz, med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande3, och med beaktande av följande: Konkurrensreglerna utgör en del av fördragets allmänna bestämmelser som också gäller för luftfarten. Antingen finns tillämpningsföreskrifter för dessa bestämmelser i kapitlet om konkurrens eller också skall sådana före- skrifter fastställas enligt de förfaranden som anges där.

Enligt rådets förordning nr 1414 gäller dess förordning nr 175 inte för trans- porttjänster. Rådets förordning (EEG) nr 1017/686 gäller endast för inlands- transporter, medan dess förordning (EEG) nr4056/867 endast gäller sjö- transporter. Kommissionen har följaktligen för närvarande inga möjligheter att direkt undersöka fall av misstänkt överträdelse av artikel 85 och 86 i för- draget inom luftfartsområdet. Kommissionen saknar vidare nödvändiga be- fogenheter att fatta beslut eller införa sanktioner för att få de överträdelser som den har konstaterat att upphöra.

Luftfarten har vissa kännetecken som är utmärkande. Den internationella luftfarten regleras dessutom av ett nätverk av bilaterala överenskommelser mellan staterna. Dessa anger villkor enligt vilka de utsedda lufttrafikföreta- gen får trafikera flyglinjer mellan staternas territorier.

Förfaranden som påverkar konkurrensen inom luftfarten mellan med- lemsstaterna kan ha avgörande effekt på handeln mellan dem. Det är därför önskvärt att regler fastställs enligt vilka kommissionen i nära och ständig kontakt med behöriga myndigheter i medlemsstaterna kan vidta nödvändiga åtgärder för att tillämpa artikel 85 och 86 i fördraget på internationell luftfart mellan flygplatser inom gemenskapen.

I en sådan förordning bör föreskrifter ges om lämpliga förfaranden och befogenheter att fatta beslut samt påföljder för att säkerställa efterlevnaden av förbuden i artikel 85.1 och 86 i fördraget. Därvid bör hänsyn tas till sådana bestämmelser om förfaranden i förordning (EEG) nr 1017/68 som är tillämp- liga på inlandstransporter och som är avfattade med tanke på vissa särdrag för transportverksamhet i allmänhet.

IEGT an 1s2, 9.7.1984, s. 2. 1501" an 182, 19.7.1982, s. 1211 och EGT an3-15, 21.12. 19117. 31361" nr C 77, 21 .3.1983, s. 20. * EGT nr 124, 28.11.1962, s. 2751/62. 5EGT nr 13, 21.2.1962, s. 204/62. ÖEGT ml. 175. 23.7.1968, s. 1. 71561" an378. 31.12.1986, 5.4.

Bilaga 1

Företag som berörs bör beviljas rätt att bli hörda av kommissionen. Tredje man vars intressen kan beröras av ett beslut bör ges tillfälle att i förväg komma in med sina synpunkter. Det är även nödvändigt att se till att de be- slut som fattas offentliggörs på ett tillfredsställande sätt.

Alla beslut som fattas av kommissionen med stöd av denna förordning kan hänskjutas till domstolen för prövning enligt de villkor som anges i fördra- get. Dessutom bör i enlighet med artikel 172 i fördraget domstolen ges oin- skränkt rätt att pröva de beslut genom vilka kommissionen ålägger böter el- ler förelägger viten.

Det är lämpligt att undanta vissa överenskommelser, beslut och samord- nade förfaranden från förbudet i artikel 85.1 i fördraget i den mån dessas enda syfte och följd är förbättringar eller samarbete på det tekniska områ— det.

Med hänsyn till de speciella förhållandena på luftfartens område åligger det i första hand företagen själva att se till att deras överenskommelser, be— slut och samordnade förfarander. står i överensstämmelse med konkurrens- reglerna. Någon anmälan till kommissionen behöver därför inte vara obliga- torisk.

Företag kan i vissa fall vilja värda sig till kommissionen för att få bekräftat att deras överenskommelser, beslut och samordnade förfaranden är fören- liga med gällande rätt. Ett förenklat förfarande bör därför fastställas för så— dana fall.

Denna förordning inskränker inte tillämpningen av artikel 90 i fördraget.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖIJANDE: Anikel ] Tillämpningsområde

1. Denna förordning fastställer utförliga regler för tillämpningen av artikel 85 och 86 i fördraget på l11fttransporttjänstcr.

2. Den skall endast gälla för internationella lufttransporter mellan flygplat- ser inom gemenskapen.

Anikel .? Undantag för vissa överenskommelser på det tekniska området

I. Förbudet i artikel 85.1 i fördraget gäller inte för överenskommelser, be- Slut och samordnade förfaranden som är förtecknade i bilagan, i den mån deras enda syfte och följd är förbättringar eller samarbete på det tekniska området. Denna förteckning är inte uttömmande.

2. Om det är nödvändigt skall kl:)mmissionen lämna in förslag till rådet för ändring av förteckningen i bilagan.

Bilaga 1

A rtikel 3

Procedurer föranledda av klagomål eller inledda på kommissionens eget initiativ

1. Kommissionen skall, efter mottagande av klagomål eller på eget initiativ, inleda förfaranden för att få överträdelser av bestämmelserna i artikel 85.1

eller 86 i fördraget att upphöra. Klagomål kan lämnas in av

a) medlemsstater . b) fysiska cllcrjuridiska personer som gör gällande ett rättmätigt intresse.

2. Efter framställning från berörda företag eller företagssammanslutningar kan kommissionen lämna besked om att det, på grundval av de fakta den har tillgång till, enligt artikel 85.1 eller 86 i fördraget inte föreligger några skäl för kommissionen att ingripa med avseende på en överenskommelse, ett be- slut eller ett samordnat förfarande.

Artikel 4

Följder av procedurer föranledda av ldagomål eller inledda på kommissionens eget initiativ

1. Då kommissionen konstaterar att en överträdelse av artikel 85.1 eller 86 i fördraget skett, kan den genom beslut kräva att berörda företag eller före- tagssammanslutningar upphör med överträdelsen. Utan att inskränka tillämpningen av andra bestämmelser i denna förord- ning kan kommissionen rikta rekommendationer till berörda företag eller företagssammanslutningar att upphöra med överträdelsen innan den fattar ett beslut enligt föregående stycke.

2. Om kommissionen vid handläggningen av ett inkommet klagomål finner att det på grundval av de uppgifter som lagts fram inte finns några skäl att ingripa mot en överenskommelse, ett beslut eller ett samordnat förfarande enligt artikel 85.1 eller 86 i fördraget, skall den i ett beslut avslå klagomålet som ogrundat.

3. Om kommissionen, oavsett om den handlägger ett klagomål eller handlar på eget initiativ, finner att en överenskommelse, ett beslut eller ett samord- nat förfarandc uppfyller villkoren i såväl artikel 85.1 som 85.3 i fördraget, skall den fatta ett beslut enligt punkt 3 i nämnda artikel. I beslutet skall anges från vilken dag det skall gälla. Denna får vara tidigare än dagen för beslutet.

Artikel 5 Tillämpning av artikel 85.3 i fördraget Invändningar

1. Företag eller företagssammanslutningar som önskar åberopa artik0185.3 i fördraget med avseende på överenskommelser, beslut och samordnade för- faranden som de är part i och på vilka bestämmelserna i punkt 1 i nämnda artikel är tillämpliga, skall inkomma med en ansökan till kommissionen.

Bilaga 1

2. Om kommissionen finner att en ansökan kan godkännas och om kommis- sionen har all tillgänglig utredning och ingen åtgärd enligt artikel 3 vidtagits mot överenskommelsen, beslutet eller det samordnade förfarandet, skall den så snart som möjligt offentliggöra ett sammandrag av ansökan i Euro- peiska gemenskapernas officiella tidning och anmoda varje intresserad tredje man samt medlemsstaterna att inkomma med sina synpunkter till kommissionen inom 30 dagar. Vid Offentliggörandet skall hänsyn tas till före— tagens berättigade intresse av att skydda sina affärshemligheter.

3. Såvida kommissionen inte inom en tidsfrist på 90 dagar från dagen för offentliggörandet i Europeiska gemenskapernas officiella tidning meddelar de sökande att det föreligger allvarliga tvivel om tillämpligheten av artikel 85.3 i fördraget, anses överenskommelsen, beslutet eller det samord- nade förfarandet, i den mån de står i överensstämmelse med den beskrivning som lämnats i ansökan, undantagna från förbudet under den tid som redan förflutit och under högst sex år från dagen för Offentliggörandet i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Om kommissionen efter utgången av tidsfristen på 90 dagar men före ut- gången av sexårsperioden finner att förutsättningarna för att tillämpa artikel 85.3 i fördraget inte är uppfyllda, skall den i ett beslut förklara att förbudet i artikel 85.1 är tillämpligt. Ett sådant beslut kan ges retroaktiv ver- kan i fall då en berörd part har lämnat oriktiga uppgifter, missbrukar ett un- dantag från bestämmelserna i artikel 85.1 eller har överträtt artikel 86.

4. Kommissionen kan meddela de sökande i enlighet med punkt 3, stycke 1. Den skall göra detta om en medlemsstat begär det inom 45 dagar från det att ansökan sänts till medlemsstaten. i enlighet med artikel 8.2. Denna begäran måste grundas på överväganden som hänför sig till fördragets konkurrensre- gler. Om kommissionen finner att förutsättningarna i punkterna 1 och 3 i artikel 85 i fördraget är uppfyllda, skall den meddela ett beslut enligt artikel 85.3. Beslutet skall ange från vilken dag det skall gälla. Denna får vara tidigare än dagen för ansökan.

Artikel 6

Giltighetstid och återkallelse av beslut meddelade enligt artikel 85.3

1. lvarje beslut meddelat enligt artikel 85.3 i fördraget och som är hänförligt till artike14 eller 5 i denna förordning skall dess giltighetstid anges, vilken normalt inte skall understiga sex år. Villkor och förpliktelser kan knytas till beslutet.

2. Beslutet kan förnyas om förutsättningarna för tillämpningen av artikel85.3 i fördraget fortfarande är uppfyllda.

3. Kommissionen kan återkalla eller ändra ett beslut eller förbjuda särskilda åtgärder från parternas sida

21) när något av de sakförhållanden som legat till grund för beslutet har änd— rats, eller

Bilaga 1

b) när parterna bryter mot någon förpliktelse som knutits till beslutet, eller

c) när beslutet är grundat på oriktig information eller har föranletts av svek, eller (1) när parterna missbrukar det genom beslutet medgivua undantaget från bestämmelserna i artikel 85.1 i fördraget.

I de fall som nämns under b), c) eller (1) ovan kan beslutet återkallas med retroaktiv verkan.

Artikel 7 Befogenheter

Med förbehåll för domstolens rätt till omprövning av kommissionens beslut har endast kommissionen befogenhet att fatta beslut i enlighet med artikel 85.3 i fördraget.

Myndigheterna i medlemsstaterna behåller sin befogenhet att avgöra om bestämmelserna i artikel 85.1 eller 86 i fördraget är tillämpliga på varje en- skilt fall till dess att kommissionen inleder en procedur för att utarbeta ett beslut i det enskilda fallet eller har sänt ett meddelande i enlighet med vad som föreskrivs i artike15.3, första stycket, i denna förordning.

Artikel 8 Förbindelser med medlemsstaternas myndigheter

1. Kommissionen skall genomföra de procedurer som föreskrivs i denna för- ordning i nära och ständig förbindelse med medlemsstaternas behöriga myn- digheter. Dessa skall ha rätt att framföra synpunkter på sådana procedurer.

2. Kommissionen skall omgående till medlemsstaternas behöriga myndighe- ter vidarebefordra kopior av klagomål, ansökningar och de viktigaste hand- lingar som den mottar eller skickar ut som ett led i sådana procedurer.

3. Samråd skall alltid ske med en rådgivande kommitté för kartell- och mo- nopolfrågor på luftfartens område innan ett beslut fattas efter en procedur i enlighet med artikcl3, samt innan beslut fattas enligt artike15.3, andra stycket, artikel 5.4, andra stycket eller artikel 6. Samråd skall också ske med den rådgivande kommittén innan tillämpningsföreskrifter antas enligt artikel 19.

4. Den rådgivande kommittén skall bestå av tjänstemän med sakkunskap i luftfartsfrågor samt i kartell- och monopolfrågor. Varje medlemsstat utser två tjänstemän som sina representanter. Var och en av dessa kan vid förfall ersättas av annan tjänsteman.

5. Samråd skall ske vid ett gemensamt möte som kommissionen sammankal- lar. Detta möte skall hållas tidigast 14 dagar efter det att kallelse avsänts. Till kallelsen skall fogas en sammanfattning av varje fall som skall behandlas tillsammans med en hänvisning till de viktigaste handlingarna och ett preli- minärt förslag till beslut.

6. Den rådgivande kommittén får avge sitt utlåtande utan hinder av att nå-

Bilaga 1

gon av dess ledamöter eller dennes ersättare inte är närvarande. En redogö- relse för resultatet av samrådet skall bifogas förslaget till beslut. Den får inte offentliggöras.

Artikel 9 Begäran om information

1. Kommissionen får när den fullgör de uppdrag som tilldelats den genom denna förordning, inhämta all nödvändig information från medlemsstater- nas regeringar och behöriga myndigheter samt från företag och företagssam- manslutningar.

2. När kommissionen sänder en begäran om information till ett företag eller en företagssammanslutning, skall den samtidigt sända en kopia av denna be- gäran till behörig myndighet i den medlemsstat inom vars territorium företa— get eller företagssammanslutningcn har sitt huvudkontor.

3. Isin begäran skall kommissionen ange den rättsliga grunden för och syftet med sin begäran samt de påföljder som stadgas i artikel 12.1 b för den som lämnar oriktig information.

4. Det åvilar ägarna till företagen eller deras representanter, och i fråga om juridiska personer eller företag, firmor eller sammanslutningar som inte är juridiska personer, den person som är bemyndigad att företräda dem enligt lag eller enligt deras bestämmelser, att lämna den begärda informationen.

5. Om ett företag eller en företagssammanslutning inte tillhandahåller den begärda informationen inom den tidsram som fastställts av kommissionen eller tillhandahåller ofullständig information, skall kommissionen genom be- slut kräva att informationen överlämnas. Ibeslutet skall anges vilken infor- mation som begärs samt en lämplig tidsfrist inom vilken den skall överläm- nas och upplysning lämnas om de påföljder som föreskrivs i artikel 12.1 b och 13.1 e liksom om rätten att få beslutet omprövat av domstolen.

6. Kommissionen skall samtidigt sända en kopia av sitt beslut till behörig myndighet i den medlemsstat inom vars territorium företaget eller företags— sammanslutningen har sitt huvudkontor.

Artikel 10 Undersökningar av medlemsstaternas myndigheter

1. På begäran av kommissionen skall behöriga myndigheter i medlemssta- terna utföra de undersökningar som kommissionen anser nödvändiga enligt artikel 11.1 eller som den fattat beslut om enligt artikel 11.3. De tjänstemän hos medlemsstaternas behöriga myndigheter som har ansvar för genomför- andet av dessa undersökningar utövar sina befogenheter efter uppvisande av ett skriftligt bemyndigande utfärdat av behörig myndighet i den medlemsstat inom vars område undersökningen skall utföras. Ett sådant bemyndigande skall ange ämnet för och syftet med undersökningen.

2. På begäran av kommissionen eller behörig myndighet i den medlemsstat

Bilaga 1

inom vars område undersökningen skall utföras, kan tjänstemän från kom- missionen lämna tjänstemän vid den behöriga myndigheten den hjälp som behövs för att genomföra uppgiften.

Artikel 1 I Kommissionens befogenheter att utföra undersökningar

1. Kommissionen får, när den fullgör de uppdrag som tilldelas den enligt denna förordning, utföra alla erforderliga undersökningar hos företag och företagssammanslutningar. För detta ändamål skall tjänstemän befullmäkti- gade av kommissionen ha befogenhet att

a) granska räkenskaperna och andra affärshandlingar,

b) ta kopior av eller göra utdrag ur räkenskaper och affärshandlingar,

c) kräva muntliga förklaringar på stället,

d) gå in i vilka lokaler, på vilken mark och i vilka fordon som helst som an- vänds av företag eller företagssammanslutningar.

2. De av kommissionen bemyndigade tjänstemännen utövar sina befogen- heter efter uppvisande av skriftligt bemyndigande, i vilket ämnet för och syf- tet med undersökningen anges liksom de påföljder som föreskrivs i artikel 12.1c för de fall då de begärda räkenskaperna eller andra affärshandlingar företes i ett ofullständigt skick. Igod tid före undersökningen skall kommis- sionen underrätta behörig myndighet i den medlemsstat inom vars territo- rium undersökningen skall utföras om undersökningen och om de bemyndi- gade tjänstemännens identitet.

3. Företag och företagssammanslutningar skall underkasta sig de undersök- ningar som kommissionen fattat beslut om. I beslutet skall anges ämnet för och syftet med undersökningen samt datum då den skall inledas och upplys- ning lämnas om de påföljder som föreskrivs i artikel 12.1c och 13.1 d och om rätten att få beslutet omprövat av domstolen.

4. Kommissionen fattar de i punkt 3 nämnda besluten efter samråd med be- hörig myndighet i den medlemsstat inom vars territorium undersökningen skall utföras.

5. Tjänstemän hos behörig myndighet i den medlemsstat inom vars territo— rium undersökningen skall utföras kan på begäran av denna myndighet eller kommissionen lämna kommissionens tjänstemän den hjälp som behövs för att genomföra uppgiften.

6. I de fall då ett företag motsätter sig en undersökning som beordrats enligt denna artikel skall den berörda medlemsstaten lämna de av kommissionen bemyndigade tjänstemännen den hjälp som behövs för att göra det möjligt för dem att utföra sin undersökning. Medlemsstaterna skall efter samråd med kommissionen vidta nödvändiga åtgärder för detta ändamål senast den 31 juli 1989.

Bilaga 1

Artikel 12 Böter

1. Kommissionen kan genom beslut ålägga företag eller företagssamman- slutningar böter på 100—5000 eetz: om de uppsåtligen eller av oaktsamhet

a) lämnar oriktiga eller vilseledande upplysningar i samband med en ansö- kan enligt artikel 3.2 eller 5, eller

b) i ett svar på en begäran enligt artikel 9.3 eller 9.5 lämnar oriktiga upplys- ningar eller inte lämnar upplysningarna inom den tidsram som fastställts genom beslut enligt artikel 9.5, eller

c) under en pågående undersökning enligt artikel 10 eller 11 företer de be- gärda räkenskaperna eller andra affärshandlingar i ofullständigt skick el- ler vägrar att underkasta sig en undersökning enligt artikel 11.3.

2. Kommissionen kan genom beslut ålägga företag eller företagssamman- slutningar böter på 1000— 1 000 01.10 ecu eller ett större belopp, vilket dock inte får överstiga 10 procent av omsättningen under det föregående räken- skapsåret hos företag som medverkat i överträdelsen genom att antingen uppsåtligen eller av oaktsamhet

a) överträda artikel 85.1 eller 86 i fördraget, eller b) handla i strid med en ålagd förpliktelse enligt artikel 6.1 i denna förord- ning.

Då bötesbeloppets storlek bestäms skall hänsyn tas såväl till hur allvarlig överträdelsen är som till hur länge den pågått.

3. ArtikelS skall tillämpas.

4. Beslut som fattas enligt punkterna 1 och 2 ärinte av straffrättslig karak- tär.

5. Böter enligt punkt2a skall inte åläggas för handlingar som företagits se- dan anmälan gjorts till kommissionen och innan denna fattat beslut om till- lämpning av artikel 85.3 i fördraget, allt under förutsättning att handlingarna omfattas av den verksamhet som beskrivits i anmälan. Denna bestämmelse skall emellertid inte tillämpas då kommissionen har meddelat de berörda företagen eller företagssammanslutningarna att den ef- ter en preliminär granskning är av den uppfattningen att artikel 85.1 i fördra- get är tillämplig och att artikel 85.3 i fördraget inte är tillämplig.

Ar1ikcl 13 Viten

1. Kommissionen kan genom beslut förelägga företag eller företagssamman— slutningar vite på 50—1000 ecu per dag, räknat från den i beslutet fastställda dagen, för att tvinga dem till '

a) att upphöra med en överträdelse av artikel 85.1 eller 86 i fördraget i enlig— het med föreläggande i artike14 i denna förordning,

Bilaga 1

b) att avstå från handlingar som förbjuds i artike16.3,

e) att lämna fullständiga och riktiga uppgifter som begärts i beslut enligt artikel 9.5, (1) att underkasta sig en undersökning som kommissionen beslutat enligt artikel 11.3.

2. När ett företag eller en företagssammanslutning har efterkommit ett vi- tesföreläggande, kan kommissionen besluta om nedsättning av det förelagda vitet.

3. Artikel 8 skall tillämpas.

Ani/cal 14 Domstolens omprövningsrätt

Domstolen har, i den mening som avses i artikel 172 i fördraget, oinskränkt rätt att pröva beslut varigenom kommissionen har fastställt böter eller viten. Den kan undanröja, nedsätta eller höja fastställda böter eller viten.

Anikel ]5 Beräkningsenhet

Vid tillämpningen av artikel 12 — 14 skall ecun ha det värde som den åsatts för upprättandet av gemenskapens budget enligt artikel 207 och 209 i fördraget.

Anikcl 16 Förhör med parter och tredje man

1. Innan kommissionen vägrar utfärda det intyg som nämns i artikel 3.2 eller innan den fattar beslut enligt artikel 4 och 5.3 andra stycket samt 5.4, 6.3, 12 och 13 skall den ge berörda företag eller företagssammanslutningar tillfälle att bli hörda om de förhållanden som kommissionen har eller har haft in- vändningar mot.

2. Om kommissionen eller medlemsstaternas behöriga myndigheter anser det nödvändigt, kan de också höra andra fysiska eller juridiska personer. Framställningar från sådana personer om att bli hörda skall bifallas när de visar att de har tillräckligt intresse i saken.

3. Då kommissionen avser att fatta ett beslut enligt artikel 85.3 i fördraget skall den offentliggöra ett sammandrag av överenskommelsen, beslutet eller det samordnade förfarandet i Europeiska gemenskapernas officiella tidning och anmoda var och en som anser sig berörd att inkomma med yttrande inom en av kommissionen fastställd tidsperiod som inte får vara kortare än en må- nad. Vid Offentliggörandet skall hänsyn tas till företagens berättigade in- tresse av att skydda sina affärshemligheter.

Bilaga 1

Artikel 17 Al'färshemligheter

1. Den information som kommer fram till följd av tillämpning av artiklarna 9—11 får användas endast för de syften som anges i där aktuell begäran eller undersökning.

2. Med beaktande av bestämmelserna i artiklarna 16 och 18 får kommissio— nen och medlemsstaternas bchöriga myndigheter med tjänstemän och andra anställda inte röja uppgifter som utgör affärshemligheter och som de har fått vid tillämpning av denna förordning.

3. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 hindrar inte offentliggörande av all- män information eller undersökningar som inte innehåller uppgifter om en- skilda företag eller företagssammanslutningar.

Artikel 18 Offentliggörande av beslut

1. Kommissionen skall offentliggöra de beslut som den fattar enligt artiklarna 3.2, 4, 5.3 andra stycket, 5.4 och 6.3.

2. Offentliggörandet skall ge upplysning om parternas namn och beslutets huvudsakliga innehåll. Vid Offentliggörandet skall hänsyn tas till företagens berättigade intresse av att skydda sina affärshemligheter.

Anikcl 19 Tillämpningsföreskrifter

Kommissionen har befogenhet att: utfärda tillämpningsföreskrifter med av- seende på form, innehåll och detaljer i övrigt för klagomål enligt artikel 3, ansökningar enligt artiklarna 3.2 och 5 samt sådana förhör som anges i artiklarna 1.6.1 och 16.2.

Am'kel 20 Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1988. Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tilllämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 14 december 1987

På rådets vägnar

U. Ellemann-Jensen Ordförande

BILAGA

Förteckning som avses i artikel 2

a) Införande eller enhetlig tillämpning av obligatoriska eller rekommende- rade tekniska normcr för luftfartyg, delar och utrustning därtill samt förnö- denheter till luftfartyg, då sådana normer bestäms av en internationellt cr- känd organisation eller av en tillverkare av luftfartyg eller utrustning,

b) införande eller enhetlig tillämpning av tekniska normer för fasta instal- lationer aVSedda för luftfartyg, då sådana normer bestäms av en internatio- nellt erkänd organisation,

c) utbyte, leasing och underhåll av samt gemensam lagerhållning för luft- fartyg, delar och utrustning därtill samt fasta installationer för luftfartsända- mål och gemensamma inköp av delar till luftfartyg, förutsatt att sådana upp- görelser sker på icke-diskriminerande grunder,

d) införande, drift och underhåll av tekniska nätverk avsedda för kommu- nikationer, förutsatt att sådana överenskommelser sker på icke-diskrimine- rande grunder,

e) utbyte, gemensamt utnyttjande och utbildning av personal för tekniska och driftsmässiga uppgifter,

f) organisation och genomförande av alternativ befordran av passagerare, post och bagage i händelse av maskinhaveri eller luftfartygs försening, an- tingen på chartcrbasis eller genom utbyte till ett annat luftfartyg på kon- traktsenliga villkor,

g) organisation och genomförande av anslutnings- eller tilläggstransporter med luftfartyg samt fastställelse och tillämpning av totalpriscr och villkor för sådana transporter,

h) uppsamling av enstaka försändelser,

i) fastställelse och tillämpning av enhetliga regler för transportprisernas struktur och villkor för dessas tillämpning, förutsatt att reglerna inte direkt eller indirekt bestämmer biljettpriser och villkor,

j) överenskommelser beträffande försäljning, påskrift och godtagande av biljetter mellan lufttrafikföretag (”interlining”) liksom återbetalnings-, pro rata- och redovisningssystem som upprättas för sådana ändamål,

k) avräkning och utjämning av konton mellan lufttrafikföretag genom en clearingcentral inklusive sådana tjänster som kan vara nödvändiga eller för- knippade med detta; avräkning och utjämning av konton mellan lufttrafik- företag och de agenter de utnämnt genom ett centraliserat och automatiserat betalningssystem inklusive sådana tjänster som kan vara nödvändiga eller förknippade med detta.

lx) 'Jl

Rådets förordning (EEG) Nr3976/87 ProP- 1991/92329 av den 141 december 1.987 Bilaga 1 om tillämpningen av artikel 85.3 i fördraget på vissa kategorier av överenskommelser och samordnade förfaranden inom luftfartssektorn

Bilaga 1

RÅDETS FÖRORDNING (EEG) NR 3976/87 av den 14 deéember 1987

om tillämpningen av artikel 85.3 i fördraget på vissa kategorier av överens- kommelser och samordnade förfaranden inom luftfartssektorn

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FORORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 87 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag', med beaktande av Europaparlamentets yttrandenz, med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitté-ns yttranden-i, och med beaktande av följande:

1 rådets förordning (EEG) nr 3975/874 fastställs proceduren för tillämp- ning av konkurrensreglerna på företag inom luftfartssektorn. I rådets förord- ning nr175 fastställs proceduren för tillämpning av dessa regler på andra överenskommelser, beslut och samordnade förfaranden än de som direkt an- går lufttransporttjänster.

Artikel 85.1 i fördraget kan förklaras vara icke tillämplig på vissa katego- rier av överenskommelser, beslut och samordnade förfaranden som uppfyl- ler de villkor som anges i artikel 85.3.

Gemensamma tillämpningsföreskrifter för artikel 85.3 antas genom en förordning i enlighet med artikel 87. Enligt artikel 87.2 1) måste en sådan för- ordning fastställa den närmare utformningen för tillämpning av artikel 85.3 och under hänsynstagande till nödvändigheten av att å ena sidan trygga en effektiv övervakning och att å andra sidan i största möjliga utsträckning för- enkla den administrativa kontrollen. Enligt artikel 87.2d skall en sådan för- ordning fastställa fördelningen av uppgifter mellan kommissionen och dom- stolen.

1..uftfartssektorn har hittills reglerats genom ett nätverk av internationella överenskommelser, bilaterala avtal mellan stater samt bilaterala och multila- terala avtal mellan lufttrafikföretag. De ändringar i detta internationella re- gelverk som är nödvändiga för att öka konkurrensen bör införas gradvis för att ge luftfartssektorn tid att anpassa sig.

Kommissionen bör därför bemyndigas att genom en förordning förklara att vissa kategorier av överenskommelser mellan företag, vissa beslut av fö- retagssammanslutningar samt vissa samordnade förfaranden skall undantas från bestämmelserna i artike185.1.

Det bör fastställas på vilka särskilda villkor och under vilka omständighe- ter kommissionen får utöva sådana befogenheter i nära och ständigt samar- bete med medlemsstaternas behöriga myndigheter.

[ EG!" nr (: 1s2. 9.7.1984, s.3.

" EG'l' nr C 262, 14.10.1985. s. 44, EGT nr C 190, 20.7.1987, s. 1112 och FG'l'urC3-15, ”21.12.1987. " EGT an303, 25.11.1985, s. 31 och EGT an333, 29.12.1980. 5.27.

fSc sid. I denna tidning. ” EGT nr 13. 21.22.1902, 5.2114/62.

Bilaga 1

Det är särskilt önskvärt att gruppundantag medges för vissa kategorier av överenskommelser, beslut och samordnade förfaranden och att dessa undan- tag medges för en begränsad tidsperiod under vilken lufttrafikföretagcn kan anpassa sig till en marknadssituation med ökad konkurrens. Kommissionen bör i nära samarbete med medlemsstaterna exakt ange dessa undantags om- fattning och de villkor som är knutna till dem.

Undantag kan inte medges om de i artikel 85.3 uppställda villkoren inte är uppfyllda. Kommissionen bör därför ha befogenhet att vidta lämpliga åt- gärder då en överenskommelse visar sig ha följder som är oförenliga med artikel 85.3. Kommissionen bör följaktligen först ha möjlighet att rikta re- kommendationer till parterna och därefter fatta beslut.

Denna förordning inskränker inte tillämpningen av artikel 90 i fördraget. Stats- och regeringscheferna enades vid sitt möte ijuni 1986 om att den inre marknaden inom luftfartssektorn skall vara genomförd 1992 i enlighet med gemenskapens åtgärder i syfte att stärka sin ekonomiska och sociala samhörighet. Bestämmelserna i denna förordning tillsammans med bestäm- melserna i rådets direktiv 87/601/EEG av den 14december 1987 om biljett- priser för regelbunden lufttrafik mellan medlemsstaterna6 och bestämmel- serna i rådets beslut 87/602/EEG av den 14 december 1987 om delning av passagerarkapaciteten mellan lufttrafikföretag i regelbunden lufttrafik mel- lan medlemsstaterna och om lufttrafikföretags tillgång till regelbunden luft- trafik mellan medlemsstaterna] utgör ett första steg i denna riktning. För att förverkliga det av stats- och rcgeringscheferna uppställda målet kommer rä- det därför att besluta om ytterligare liberaliseringsåtgärder vid slutet av en inledande treårsperiod.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE: Am'kel ]

Denna förordning gäller för internationella lufttransporter mellan flygplat- ser inom gemenskapen.

A rtikel 2

l. Kommissionen får med beaktande av förordning (EEG) nr 3975/87 och i enlighet med artikel 85.3 i fördraget genom en förordning förklara att artikel 85.1 inte Skall tillämpas på vissa kategorier av överenskommelser mellan företag, vissa beslut av företagssammanslutningar och vissa samord- nade- förfaranden.

2. Kommissionen bör särskilt anta sådana förordningar med avseende på överenskommelser, beslut eller samordnade förfaranden som rör

— gemensam planering och samordning av den kapacitet som skall erbjudas inom regelbunden lufttrafik, i den mån detta bidrar till att åstadkomma en spridning av flygningarna till tider på dygnet och under tidsperioder då

6 Se 5. 12 i denna tidning. * Se s. 19 i denna tidning.

Bilaga 1

trafikintensiteten är lägre eller till flyglinjer med lägre beläggning, så länge parterna utan påföljd kan säga upp Sådana överenskommelser, be- slut eller samordnade förfaranden genom att endast med tre månaders varsel meddela att de inte avser att delta i en sådan gemensam planering och samordning under kommande säsonger, — fördelning av intäkter från regelbunden lufttrafik så länge överföringen inte överstiger 1 procent av den poolintäkt som den överförande parten haft på en viss flyglinje och den överförande parten inte delar eller god- känner några kostnader samt överföringen sker som ersättning för den förlust som den mottagande parten åsamkats genom att förlägga flyg- ningar till tider på dygnet eller till tidsperioder då trafikbelastningen inte är så stor, — samråd för gemensamt utarbetande av förslag till taxor, biljettpriser och villkor för befordran av passagerare och bagage i regelbunden lufttrafik under förutsättning att sådana samråd är frivilliga, att utgången av dem inte är bindande för lufttrafikföretagen, och att kommissionen och de medlemsstater vars lufttrafikföretag är berörda får delta som observatörer vid alla sådana samråd, — fördelning av avgångs- och ankomsttider på flygplatser och planering av trafiken på flygplatser-under förutsättning att de berörda lufttrafikföreta- gen har rätt att delta i dessa överenskommelser, att full insyn är möjlig i de nationella och multilaterala åtgärderna med anledning av dessa över- enskommelser och att de tar hänsyn till alla restriktioner och fördelnings- bestämmelser som införts av nationella eller internationella myndigheter och till varje rättighet som trafikförctagen tidigare har förvärvat,

— gemensamma inköp samt gemensam utveckling och drift av datoriserade bokningssystem som lufttrafikföretagen använder för att upprätta tidta- beller, göra reservationer och ställa ut biljetter, under förutsättning att medlemsstaternas lufttrafikföretag har tillträde till dessa system på samma villkor, att deltagande lufttrafikföretags flygningar förtecknas enligt grun- der som inte är diskriminerande samt att en deltagare får utträda ur syste- met efter skälig uppsägningstid, — teknisk och driftsmässig marktjänst på flygplatserna såsom förflyttning av flygplan från parkeringsplatsen till manövrerbar position (aircraft push back), bränslepåfyllning, städning och säkerhetsåtgärder, — betjäning av passagerare samt post-, frakt— och bagagehantering på flyg— platserna, eller — tjänster i samband med tillhandahållande av in-flight catering.

3. Med beaktande av punkt 2 skall i kommissionens förordningar klart an- ges vilka kategorier av överenskommelser, beslut och samordnade förfaran- den som de är tillämpliga på och skall de särskilt ange

a) de restriktioner eller klausuler som får och som inte får förekomma i överenskommelserna, besluten och de samordnade förfarandena,

b) de klausuler som måste förekomma i överenskommelserna, besluten och de samordnade förfarandena eller andra villkor som måste uppfyllas.

A nike! 3

Förordningar som kommissionen antar enligt artikel 2 skall upphöra att gälla den 31januari 1991.

A nike! 4

Förordningar som antas enligt artikel 2 skall innefatta en bestämmelse om att de skall tillämpas mcd retroaktiv verkan på överenskommelser, beslut och samordnade förfaranden som föreligger vid tidpunkten för en sådan för— ordnings ikraftträdande.

Artikel 5

Innan en förordning antas, skall kommissionen offentliggöra ett förslag till denna och anmoda alla berörda personer och organisationer att komma in med sina yttranden inom en av kommissionen fastställd skälig tidsfrist, som inte får vara kortare än en månad.

Artikel 6

Innan kommissionen offentliggör ett förslag till förordning och innan den antar en förordning, Skall den samråda med den rådgivande kommittén för kartell- och monopolfrågor på luftfartens område, som tillsatts genom arti— kel 8.3 i förordning (EEG) nr 39'75/87.

Artikel 7

1. Om berörda personer åsidosätter ett villkor eller en förpliktelse som är knutet eller knuten till ett undantag, vilket medgetts i en förordning antagen enligt artikel 2, får kommissionen för att få en sådan överträdelse att upp- höra

— rikta rekommendationer till berörda personer och — i händelse av underlåtenhet från dessa personer att följa dessa rekommen- dationer och beroende på hur allvarlig överträdelsen är, fatta ett beslut varigenom de antingen förbjuds att genomföra eller förpliktas att vidta vissa åtgärder eller varigenom de med samtidig återkallelse av det med- givna grnppundantagct, medges ett individuellt undantag enligt artikel 4.2 i förordning (EEG) nr 3975/87 eller varigenom det mcdgivna gruppundan- tagct återkallas.

2. Om kommissionen antingen på eget initiativ eller på begäran av en med— lemsstat eller en fysisk ellerjuridisk person, som åberopar ett rättmätigt in- tresse, finner att en överenskommelse, ett beslut eller ett samordnat förfa— rande, för vilken eller vilket ett gruppundantag medgetts genom en förord- ning antagen enligt artikc12.2, i ett enskilt fall ändå har följder som är oför- enliga med artikel 85.3 eller är förbjudna i artikel 86, kan kommissionen återkalla gruppundantagct för dessa överenskommelser, beslut och samord- nade förfaranden och enligt artikel 13 i förordning (EEG) nr 3975/87 vidta alla lämpliga åtgärder i syfte att få dessa överträdelser att upphöra.

1 30

Bilaga 1

3. Innan kommissionen fattar ett beslut enligt punkt 2, kan den rikta rekom- mendationer till de berörda personerna att upphöra med överträdelsen.

A rtikel 8

Rådet skall besluta om ändring i denna förordning senast den 30 juni 1990 på grundval av ett förslag från kommissionen, vilket skall läggas fram senast den 1 november 1989.

Anikel 9 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1988.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla med- lemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 14 december 1987.

På rådets vägnar

U. Ellemann-Jensen Ordförande

13]

Bilaga 1

Rådets förordning (EEG) Nr 2344/90 av den 24 juli 1990 om ändring av förordning (EEG) nr 3976/87 angående tillämpningen av artikel 85.3 i fördraget på vissa kategorier av överenskommelser och samordnade förfaranden inom luftfartssektorn

Bilaga 1

RÅDETS FÖRORDNING (EEG) NR 2344/90 av den 24 juli 1990

om ändring av förordning (EEG) nr3976/87 angående tillämpningen av artikel 85.3 i fördraget på vissa kategorier av överenskommelser och samordnade förfaranden inom luftfartssektorn

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FORORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 87 i detta

med beaktande av kommissionens förslagl, med beaktande av Europaparlamentets yttrandez, med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande—1, och med beaktande av följande: Rådets förordning (EEG) nr 3976/874 bemyndigar kommissionen att ge— nom en förordning förklara att bestämmelserna i artikel 85.1 inte är tillämp— liga på vissa kategorier av överenskommelser mellan företag, vissa beslut av företagssammanslutningar och vissa samordnade förfaranden.

Dessa gruppundantag medgavs för en begränsad tidsperiod, som löper ut den 31 januari 1991, för att ge lufttrafikföretag möjlighet att anpassa sig till en marknadssituation med ökad konkurrens föranledd av förändringar i det regelverk som är tillämpligt på internationell luftfart inom gemenskapen.

Efter detta datum kommer det fortfarande att finnas behov av gruppun— dantag under ytterligare en övergångsperiod.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE: Artikel ] Förordning (EEG) nr 3976/87 ändras härigenom på följande Sätt:

1. i artikel 2.2 tillkommer en ny strecksats med följande lydelse:”— samråd om fraktsatser,”

2. i artikel 3 ersätts ”den 31januari 1991” med ”den 31 december 1992”,

3. i artikel 8 ersätts ”den 30juni 1990” och ”den 1 november 1989” med ”den 31 december 1992” och ”den 1juli 1.992”.

Am'kel 2

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

lEGT an 258,11.10.1989,s.3. 2 EGT an 149, 18.6.1990. 3 EGT MG 112, 7.5.1990. s. 17. 4 EGT an 374, 31.12.1987, s. 9.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla Prop. 1991/92:29

medlemsstater. Bilaga 1 Utfärdad i Bryssel den 24juli 1990. ' ' '

På rådets vägnar

C. Mannino Ordförande

Kömmissionens förordning (EEG) Nr 82/91 Prop- 1991/92:29 av den 5 december 1990 Bilaga 1 om tillämpningen av artikel 85.3 i fördraget på vissa kategorier av överenskommelser, beslut och samordnade förfaranden som rör marktjänster

Bilaga 1

KOMMISSIONENS FÖRORDNING. (EEG) NR 82/91 av den 5 december 1990

om tillämpningen av artikel 85.3 i fördraget på vissa kategorier av överenskommelser, beslut och samordnade förfaranden som rör marktjänster

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr3976/87 av den 14 december 1987 om tillämpningen av artikel 85.3 i fördraget på vissa kate- gorier av överenskommelser och samordnade förfaranden på luftfartens område1 i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr 2344/902, särskilt artikel 2 i denna,

efter att ha offentliggjort ett förslag till denna förordning—1, efter samråd med den rådgivande kommitten för kartell- och monopolfrå- gor på luftfartens område,

och med beaktande av följande:

]. Förordning (EEG) nr 3976/87 bemyndigar kommissionen att genom en förordning tillämpa artike185.3 i fördraget på vissa kategorier av överens- kommelser, beslut och samordnade förfaranden, som direkt eller indirekt angår lufttransporttjänster.

2. Överenskommelser, beslut eller samordnade förfarandet) som avser mark- tjänster som ombesörjs antingen av lufttrafikföretag eller företag specialise- rade på dessa tjänster, till exempel teknisk och driftsmässig marktjänst, bc— tjäning av passagerare, post, frakt- och bagagehantering samt tjänster i sam— band med tillhandahållande av in-flight catering kan under vissa omständig— heter begränsa konkurrensen och påverka handeln mellan medlemsstater. Av hänsyn till de berörda företagens rättssäkerhet bör en kategori av över— enskommelser anges, som även om de i allmänhet inte är konkurrensbegrän- sande, kan undantas såvida de på grund av särskilda ekonomiska eller rätts- liga förhållanden skulle kunna omfattas av artikel 85.1.

3. Sådana överenskommelser, beslut eller samordnade förfaranden kan leda till ekonomiska fördelar i den mån de bidrar till att Säkerställa kontinuerlig tillgång till tjänster av hög standard till skälig kostnad, något som såväl luft- trafikföretagen som deras kunder är betjänta av.

4. Undantag för sådana överenskommelser, beslut och samordnade förfaran- den bör dock förenas med villkor för att undvika att de medför begräns- ningar som inte är nödvändiga för att åstadkomma tjänster av bästa möjliga

' EGT nr [. 374, 31.12.1987, s. 9. 3 EGT Nr L 217,11.S.l990, s. l5. 3 EGT MG 211, 24.8.1990. 5.12.

Bilaga 1

kvalitet och för att de inte skall leda till att konkurrensen när det gäller Så- dana tjänster sätts ur spel.

5. Villkoren för att undantag skall medges enligt denna förordning måste därför vara att överenskommelserna inte förpliktar lufttrafikföretagen att utnyttja tjänster från endast en-viss leverantör, att tillhandahållandet av tjänsterna inte görs beroende av att avtal skall ingås om andra varor eller tjänster, att det står varje lufttrafikföretag fritt att välja de tjänster som bäst svarar mot dess behov från det urval av tjänster som en bestämd leverantör erbjuder, att begärda priser är skäliga för de tjänster som faktiskt tillhanda- hålls och att det står lufttrafikföretagen fritt att utan påföljd frånträda över- enskommelserna efter uppsägning tre månader i förväg.

6. I överensstämmelse med artikel 4 i förordning (EEG) nr3976/87 skall förevarande förordning tillämpas med retroaktiv verkan på överenskommel- ser, beslut och samordnade förfaranden som föreligger vid dess ikraftträ- dande, förutsatt att de uppfyller de villkor för undantag som uppställs i denna förordning.

7. Enligt artikel 7 i förordning (EEG) nr 3976/87 skall förevarande förord- ning också ange de omständigheter under vilka kommissionen i enskilda fall kan återkalla förmånen av gruppundantaget.

8. Överenskommelser, beslut och samordnade förfaranden som automatiskt undantas genom denna förordning behöver inteanmälas enligt rådets för- ordning nr174. I verkligt tveksamma fall kan företag emellertid begära att kommissionen förklarar huruvida deras överenskommelser Står i överens- stämmelse med denna förordning eller inte.

9. Denna förordning inskränker inte tillämpningen av artiklarna 86 och 90, särskilt då det på en flygplats inte förekommer någon konkurrens beträf- fande vissa marktjänster.

HÄRIGENOM FÖRESICRIVS FÖLJANDE: Artikel ]

Med stöd av artikel 85.3 i fördraget och under förutsättning att de villkor som anges i artikel 3 i denna förordning är uppfyllda, förklaras härmed att artike185.l i fördraget inte skall gälla för överenskommelser, beslut eller samordnade förfaranden i vilka endast två företag är parter, och vilka gäller endast den ena partens tillhandahållande av de i artikc12 nämnda tjänsterna till ett lufttrafikföretag vid en flygplats inom gemenskapen som är öppen för internationell lufttrafik.

Ani/cal 2 Det undantag som medng enligt artikel 1 är tillämpligt på fi'iljande tjänster:

I. alla tekniska och dril'tsmässioa markt'änster som vanli 'tvis tillhandahålls ;: J

4 EGT nr 13, "21.2.1962, s. Elli/"62.

Bilaga 1

vid flygplatser, såsom utlämning av alla för en flygning nödvändiga doku- ment oeh upplysningar till besättningen, service på plattan inklusive lastning och lossning, säkerhetsåtgärder, service på flygplanet och bränslepåfyllning samt förberedelser för start,

2. alla tjänster i samband med betjäning av passagerare samt post-, frakt- och bagagehantering, till exempel information till passagerare och allmän- het, betjäning av passagerare och hantering av deras bagage före avgång och efter ankomst samt hantering och förvaring av frakt och post i samband med postbefordran,

3. alla tjänster i samband med irl-flight catering såsom tillagning, förvaring och leverans av måltider och förråd till flygplan och skötsel av cateringutrust- ning.

Anikel 3 Undantaget är endast tillämpligt om

]. överenskommelserna, besluten eller de samordnade förfarandena inte tvingar ett lufttrafikföretag att genom endast en viss leverantör utnyttja alla eller några av de marktjänster som nämns i artikel 2,

2. tillhandahållandet av de i artikel 2 nämnda tjänsterna inte förenas med krav på avtal om eller köp av andra varor eller tjänster som genom sin karak- tär eller enligt affärssed inte har samband med de i artikel 2 nämnda tjäns- terna, och inte heller med krav på liknande avtal om tillhandahållande av tjänster på en annan flygplats,

3. överenskommelserna, besluten eller de samordnade förfarandena inte hindrar ett lufttrafikföretag från att bland det urval av marktjänster som er- bjuds av en viss leverantör välja de tjänster som det önskar beställa från denne leverantör och inte vägrar lufttrafikföretaget rätt att beställa liknande eller andra tjänster från en annan. leverantör eller att självt anskaffa dem,

4. leverantören av marktjänster inte direkt eller indirekt inför priser eller andra villkor som är oskäliga, särskilt när de inte Står i ett rimligt förhållande till anskaffningskostnaden för de tjänster som tillhandahålls,

5. leverantören av marktjänster inte tillämpar olika villkor för likvärdiga tjänster gentemot Sina kunder,

6. lufttrafikföretaget utan påföljd och efter uppsägning tre månader i förväg kan frånträda överenskommelsen med leverantören av marktjänster.

Artikel 4

Enligt artikel7 i Rådets förordning (EEG) nr3976/87 kan kommissionen återkalla undantaget enligt förevarande förordning då den i ett enskilt fall finner att en överenskommelse, ett beslut eller ett samordnat förfarande, för vilken eller vilket undantag medgetts enligt denna förordning, ändå har vissa följder som är oförenliga med de villkor som uppställs i artikel 85.3 i fördra- get eller är förbjudna i artikel 86.

Anikel 5 . .. . Prop. 1991/92:29

Denna förordning träder i kraft den 1 februari 1991 och upphör att gälla den Bilaga 1 31 december 1992.

Den gäller med retroaktiv verkan på överenskommelser, beslut och sam- ordnade förfarandcn som föreligger vid dess ikraftträdande från den tid- punkt då förutsättningarna för tillämpning av denna förordning har upp- fyllts.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla

medlemsstater. - Utfärdad i Bryssel den 5 december 1990

l|.,

På kommissionens vägnar

Leon Brittan Vice ordförande

Kommissionens förordning (EEG) Nr 83/91 ProP- 1991/92129 av den 5 december 1990 Bilaga 1 om tillämpningen av artikel 85.3 i fördraget på vissa kategorier av överenskommelser mellan företag med avseende på datoriserade bokningssystem för lufttransporttjänster

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EEG) PrOP- 1991/92:79 nr 83/91 . ' Bilaga 1 av den 5 december 1990 '

om tillämpning av artikel 85.3 i fördraget på vissa kategorier av överenskommelser mellan företag med avseende på datoriserade bokningssystem för lufttransporttjänster

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FORORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 3976/87 av den 14 december 1987 om tillämpning av artikel 85.3 i fördraget på vissa katego- rier av överenskommelser och samordnade förfarandenl inom luftfartssek- torn i dess lydelse enligt förordning 2344/903, särskilt artikel 2 i denna,

efter att ha offentliggjort ett förslag till denna förordning—*, efter samråd med den rådgivande kommittén för kartell- och monopolfrå- gor på luftfartens område,

och med beaktande av följande:

1. Rådets förordning (EEG) nr 3976/87 bemyndigar kommissionen att ge- nom en förordning tillämpa artikel 85.3 i fördraget på vissa kategorier av överenskommelser, beslut och samordnade förfaranden som direkt eller in- direkt rör tillhandahållandet av lufttransporttjänster.

2. Överenskommelser om gemensamma inköp, gemensam utveckling och gemensam drift av datoriserade bokningssystem när det gäller att lägga upp tidtabeller, göra reservationer och ställa ut biljetter kan begränsa konkur- rensen och påverka handeln mellan medlemsstaterna.

3. Datoriserade bokningssystem kan lämna lufttrafikföretag, resebyråer och flygresenärer värdefull service genom att erbjuda lättillgänglig, aktuell och detaljerad information, särskilt om flyglägcnheter, prisalternativ och plats- tillgång. De kan också användas för bokningar och i vissa fall för att ställa ut biljetter och embarkeringskort. Härigenom ges flygresenären möjlighet att träffa ett val grundat på utförligare information och tillgodoser därigenom hans rcsebehov på bästa möjliga sätt. För att dessa fördelar skall kunna upp- nås måste emellertid presentationen av tidtabeller och biljettpriser vara så komplett och opartisk som möjligt.

4. Marknaden för datoriserade bokningssystem är sådan att få enskilda euro- peiska förctag på egen hand kan göra de investeringar och uppnå de stor- driftsfördelar som krävs för att konkurrera med de mer avancerade existe- rande systemen. Samarbete bör därför tillåtas på detta område. Ett grupp— undantag bör därför medges för sådant samarbete.

iEGT m.m, 31.12.1987, s. 9. - EGT nrl_.217, 11.8.1990, s.15. - t EGT anle, 24.3.1990. s. 7. 141

Bilaga 1

5. Enligt rådets förordning (EEG) nr 2299/894 om en uppförandekod för da- toriserade bokningssystem bör samarbetet inte tillåta moderföretagen att skapa otillbörliga fördelar för sig själva och därigenom snedvrida konkurren- sen. Det är därför nödvändigt att säkerställa att ingen diskriminering före- kommer mellan moderföretag och deltagande lufttrafikföretag, i synnerhet vad gäller tillträde till och opartiskth vid presentationen. Gruppundantaget bör vara förbundet med villkor som säkerställer att alla lufttrafikföretag kan delta i systemen utan att diskrimineras med avseende på tillträde, presenta- tion, inmatning av information och avgifter. Vidare måste abonnenterna, för att konkurrensen skall upprätthållas på en oligopolistisk marknad, kunna byta från ett system till ett annat med kort varsel och utan påföljd. Systemle- verantörer och lufttrafikföretag bör inte tillåtas agera på ett sätt som begrän- sar konkurrensen mellan systemen.

6. Enligt artikel 4 i förordning (EEG) nr 3976/87 bör förevarande förordning tillämpas med retroaktiv verkan på överenskommelser som gäller vid denna förordnings ikraftträdande, förutsatt att de uppfyller de villkor för undantag som uppställs i denna förordning.

7. Enligt artikel 7 i förordning (EEG) nr 3976/87 bör förevarande förordning också ange de omständigheter under vilka kommissionen i enskilda fall kan återkalla gruppundantaget.

8. De överenskommelser som automatiskt undantas genom denna förord- ning behöver inte anmälas enligt rådets förordning nr 175. I verkligt tvek- samma fall kan företag emellertid begära att kommissionen förklarar huru- vida deras överenskommelser överensstämmer med denna förordning eller inte.

9. Denna förordning inskränker itt-.te tillämpningen av fördragets artikel 86.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE: Anikel] Undantag

Med stöd av artikel 85.3 i fördraget och under förutsättning att villkoren i artike13—11 i denna förordning är uppfyllda, förklaras härmed att artikel85.1 i fördraget inte skall gälla för överenskommelser mellan företag då överenskommelserna har till syfte

a) att gemensamt köpa eller utveckla ett datoriserat bokningssystem, eller

b) att etablera en systemleverantör för marknadsföring och drift av det dato- riserade bokningssystemet, eller 0) att reglera hur distributionstjänster skall tillhandahållas av systemleve- rantörcn eller av återförsäljare.

Undantaget skall endast vara tillämpligt på följande förpliktelser:

”* EGT nr LZZO, 29.7.1989. s. 1. 5 EGT nr 13, 21.2.1962. s. 2041-712.

i) en förpliktelse att inte engagera sig direkt eller indirekt i utvecklingen, '

marknadsföringen eller driften av ett annat datoriserat bokningssystem, ii) en förpliktelse för systemleverantörcn att utse moderföretag eller delta- gande lufttrafikföretag till återförsäljare med avseende på alla eller vissa abonnenter inom ett angivet område inom den gemensamma markna- den, iii) en förpliktelse för systemleverantörcn att bevilja en återförsäljare en- samrätt att värva alla eller vissa abonnenter inom ett angivet område inom den gemensamma marknaden, eller iv) en förpliktelse för systemleverantörcn att inte tillåta återförsäljare att sälja distributionstjänster som tillhandahålls av andra systemleverantö- rer.

Artikel 2 Definitioner

I denna förordning avses med

datoriserat bokningssystem: ett datoriserat system som innehåller informa- tion om bl.a. lufttrafikföretags tidtabeller, biljettpriser, platstillgång och tjänster i samband med flygbcfordran, och med vars hjälp bokningar kan göras eller biljetter ställas ut eller bådadera, och som är av sådan omfattning att samtliga eller några av dessa tjänster ställs till abonnenternas förfogande,

distributionstjänster: tjänster som en systemleverantör ställer till förfo- gande för att presentera information till abonnenter om lufttrafikföretags tidtabeller, biljettpriser och platstillgång samt för att reservera platser eller ställa ut biljetter eller bådadera och för att tillhandahålla varje annan tjänst i samband med flygbcfordran,

återförsäljare: ett företag som systemleverantörcn godkänt för försäljning av distributionstjänster till abonnenter,

moderföretag: ett lufttrafikföretag som är systemleverantör eller som di- rekt eller indirekt, ensamt eller tillsammans med andra, äger eller kontrolle- rar en systemleverantör,

deltagande lufttrajikföretag: ett lufttrafikföretag som har en överenskom- melse med en systemleverantör om försäljning av sina tjänster genom ett da- toriserat bokningssystem. I den utsträckning som ett moderföretag använder distributionstjänsterna i sitt eget bokningssystem betraktas det som ett delta- gande lufttrafikföretag,

abonnent: ett annat företag än ett deltagande lufttrafikföretag som enligt avtal eller annan uppgörelse med en systemleverantör eller återförsäljare an- vänder ett datoriserat bokningssystem inom gemenskapen för försäljning av lufttransporttjänster till enskilda personer,

systemleverantör: varje företag som ansvarar för driften av ett datoriserat bokningssystem.

)

ilaga 1

Bilaga 1

Artikel 3 Tillträde

1. En systemleverantör som erbjuder distributionstjänster skall ge varje lufttrafikföretag möjlighet att få del av dessa tjänster på lika och icke-diskri- minerande villkor inom ramen för varje systems tillgängliga kapacitet om inte annat följer av tekniska begränsningar som ligger utanför systemleve- rantörens kontroll.

2. a) En systemleverantör får inte

— knyta oskäliga villkor till ett avtal med ett deltagande lufttrafikföre- tag, — kräva att tilläggsvillkor godtas som genom sin karaktär eller enligt affärssed inte har något samband med deltagandet i dess datoriserade bokningssystem och skall i övrigt tillämpa samma villkor för samma servicenivå.

b) En systemleverantör får inte ställa som villkor för att få delta i dess da- toriserade bokningssystem att ett deltagande lufttrafikföretag inte sam- tidigt deltar i ett annat system.

c) Ett deltagande lufttrafikföretag skall ha rätt att säga upp sitt avtal med en systemleverantör utan påföljd med en uppsägningstid som inte behö- ver överstiga sex månader. '

Uppsägningstiden får dock tidigast löpa ut vid utgången av det första avtals- året.

3. Systemleverantören skall utan diskriminering erbjuda alla deltagande lufttrafikföretag de inmatnings- och databehandlingstjänster som han till- handahåller.

4. Om systemleverantörcn förbättrar de distributionstjänster han erbjuder eller den utrustning som används i samband med att dessa tjänster erbjuds, skall han erbjuda samtliga deltagande lufttrafikföretag dessa förbättringar på samma villkor och under samma förutsättningar med undantag för all- mänt vedertagna tekniska begränsningar.

Anikel 4 Presentation

]. En systemleverantör skall tillhandhålla en primär textbild som visar data som inlevererats av deltagande lufttrafikföretag om tidtabeller, biljettpriser och tillgången på platser till salu för enskilda köpare på ett klart och uttöm— mande sätt som inte är diskriminerande eller partiskt, särskilt vad gäller den ordning i vilken informationen presenteras.

2. En systemleverantör får inte avsiktligt eller av försumlighet visa oriktig eller vilseledande information, och särskilt om inte annat följer av artikel 9.5, får — de normer som används för att rangordna informationen inte baseras på någon faktor som direkt eller indirekt har samband med lufttrafiklft'ireta-

Bilaga 1

gets identitet, och de skall tillämpas på ett för alla deltagande lufttrafik- företag icke-diskriminerande sätt,

— ingen diskriminering utövas vid sammanställning och val av två orter (ei- ty-pairs) för en flygning på grund av att olika flygplatser betjänar samma ort.

Artikel 5 Inmatning av information

1. Deltagande lufttrafikföretag och andra som lämnar material till ett datori- serat bokningssystem skall tillse att den information som lämnas är uttöm— mande, riktig och inte vilseledande samt att den ger möjlighet till full insyn.

2. En systemleverantör skall inte behandla det material som nämns i punkt 1 på ett sätt som kan leda till att felaktig, vilseledande eller diskriminerande information lämnas.

3. En systemleverantör skall mata in och behandla data som lämnats av del- tagande lufttrafikföretag med samma omsorg och skyndsamhet om inte an- nat följer av begränsningar i den inmatningsmetod som valts av de enskilda deltagande lufttrafikföretagen och de standardformat som används av varje leverantör.

Artikel 6 Avgifter

1. De avgifter som begärs av en systemleverantör får inte vara diskrimine- rande och skall stå i ett rimligt förhållande till anskaffningskostnaden för den tjänst som tillhandahålls och utnyttjas och särskilt skall avgifterna vara de- samma för samma sewicenivå.

2. En systemleverantör skall på begäran lämna intresserade parter uppgifter om tillämpade metoder, avgifter och systemtjänster samt om de kriterier för redigering och textbildspresentation som används. Denna bestämmelse för- pliktar emellertid inte en systemleverantör att lämna information som är rättsligt skyddad, till exempel programvara.

3. Alla deltagande lufttrafikft'iretag och abonnenter skall utan diskrimine- ring underrättas om alla ändringar avseende avgiftsnivåer, villkor eller tjäns- ter som erbjuds och grunden för dessa ändringar.

Artikel 7 Tillhandahållande av information

En systemleverantör får tillhandahålla statistik eller annan information från sitt datoriserade bokningssystem utöver den som erbjuds som en integrerad del av distributionstjånsterna endast enligt följande:

a) information om enskilda bokningar skall ställas till förfogande under sanuna förutsättningar för det eller de lufttrafikföretag som deltar i utför-

Bilaga 1

andet av den tjänst som bokningen avser,

b) information i samlad eller anonym form skall, när den på begäran ställs till ett lufttrafikföretags förfogande, erbjudas alla deltagande lufttrafik— företag utan diskriminering,

c) annan information från det datoriserade bokningssystemet skall ställas till förfogande efter samtycke från det berörda lufttrafikföretaget såvida inte annat följer av en överenskommelse mellan en systemleverantör och deltagande lufttrafikföretag,

d) personlig information om en konsument härrörande från en resebyrå får bara med konsumentens medgivande göras tillgänglig för andra som inte är berörda av transaktionen.

Artikel 8 Reciprocitet

1. Förpliktelserna för en systemleverantör enligt artikel 3—7 gäller inte mot ett moderföretag i ett tredje land i den mån dess datoriserade bokningssys- tem inte står i överensstämmelse med denna förordning eller inte erbjuder gemenskapens lufttrafikföretag en behandling som är likvärdig med den som tillämpas enligt denna förordning.

2. Förpliktelserna enligt artikel lt) för moderföretag och deltagande lufttra- fikföretag gäller inte för ett datoriserat bokningssystem som kontrolleras av lufttrafikföretag i ett tredje land i den mån detta moderföretag eller delta- gande lufttrafikföretag inte beviljas en behandling i landet i fråga som är lik- värdig med den som tillämpas enligt denna förordning.

3. En systemleverantör eller ett lufttrafikföretag som ämnar åberopa be- stämmelserna i punkt 1 eller 2 mäste underrätta kommissionen om sina av- sikter och skälen för dessa senast 14 dagar före en sådan åtgärd. I undantags- fall kan kommissionen på begäran av den berörda leverantören eller det be- rörda lufttrafikföretaget ge dispens från 14-dagarsregeln.

4. När kommissionen mottar en underrättelse, skall den utan dröjsmål fast- ställa huruvida diskriminering i den mening som avses i punkt 1 eller 2 före- ligger. I sådana fall skall kommissionen informera alla systemleverantörcr eller berörda lufttrafikföretag i gemenskapen samt medlemsstaterna om detta. Om diskriminering i den mening som avses i punkt 1 eller 2 inte före- ligger, skall kommissionen informera systemleverantören eller de berörda lufttrafikföretagen om det.

Artikel 9 Avtal med abonnenter

1. En systemleverantör skall utan diskriminering ställa samtliga distribu— tionstjänster i ett datoriserat bok ningssystem' till förfogande för alla abon- nenter.

2. En systemleverantör får inte kräva att en abonnent ingår ett cxklusivavtal

Bilaga 1

och får heller inte, varken direkt eller indirekt, hindra en abonnent från att abonnera på eller använda något annat eller några andra system.

3. En systemleverantör som erbjuder någon abonnent en serviceförbättring skall erbjuda alla abonnenterldenna förbättring utan diskriminering.

4. En systemleverantör får inte uppställa oskäliga villkor i ett avtal med en abonnent, och en abonnent får alltid säga upp sitt avtal med en systemleve- rantör utan påföljd med en uppsägningstid som inte behöver överstiga tre månader. Uppsägningstiden får dock tidigast löpa ut vid utgången av det första avtalsåret.

5. En systemleverantör skall säkerställa, antingen på teknisk väg eller genom avtalet med abonnenten, att den primära textbilden tillhandahålls för varje enskild transaktion och att abonnenten inte behandlar det material som leve- reras av de datoriserade bokningssystemen på ett sätt som skulle leda till att konsumenterna får oriktig, vilseledande eller diskriminerande information. Abonnenten får emellertid för en enskild transaktion omgruppera data eller använda alternativa textbilder för att tillmötesgå en. kunds önskan.

6. En systemleverantör får inte ålägga en abonnent skyldighet att acceptera ett erbjudande om teknisk utrustning, men kan kräva att en utrustning som är kompatibel med hans eget system används.

Artikel I 0 Förhållande till abonnenter

1. Ett moderföretag eller ett deltagande lufttrafikföretag får inte till en abon- nents användning av deras datoriserade bokningssystem knyta provision el- ler annan förmån för att sälja eller utställa biljetter för deras lufttransport- produkter.

2. Ett moderföretag eller ett deltagande lufttrafikföretag får inte kräva att en abonnent använder dess datoriserade bokningssystem för att sälja eller utställa biljetter för lufttransportprodukter som företaget självt direkt eller indirekt levererar.

3. Punkterna] och 2 hindrar inte att ett lufttrafikföretag uppställcr särskilda villkor för att godkänna en resebyrå som sin agent med rätt att sälja och ut- ställa biljetter för företagets lufttransportprodukter.

A rtikcl ] ]

Konkurrens mellan systemleverantörcr

En systemleverantör får inte med andra systemleverantörcr ingå överens- kommelser eller delta i samordnade förfaranden vars syfte eller följd är en uppdelning av marknaden.

A rlikul ] 2

Enligt artikel 7 i förordning (EEG) nr 3976/87 kan kommissionen återkalla undantaget enligt förevarande förordning då den i ett enskilt fall finner att

Bilaga 1

en överenskommelse som är unc-antagen ändå har vissa följder som är oför- enliga med de villkor som uppställs i artikel 85.3 i fördraget eller som är för- bjudna i artikel 86, särskilt då

i) överenskommelsen hindrar att en effektiv konkurrens upprätthålls på marknaden för datoriserade bokningssystem, ii) överenskommelsen har konkurrensbegränsande effekter på lufttrans- portmarknaden eller på andra marknader med anknytning till resebran- schen, iii) en systemleverantör direkt eller indirekt inför oskäliga priser, avgifter el- ler taxor för abonnenter eller deltagande lufttrafikföretag, iv) en systemleverantör eller en återförsäljare utan sakliga och objektiva skäl av teknisk eller kommersiell art vägrar ingå avtal med en abonnent om användning av ett datoriserat bokningssystem,

v) ett moderföretag som har en dominerande ställning inom den gemen- samma marknaden, eller inom en väsentlig del av denna, vägrar att an- sluta sig till de distributionstjänster som erbjuds av ett konkurrerande da- toriserat bokningssystem utan sakliga och objektiva skäl av teknisk eller kommersiell art, vi) en systemleverantör vägrarat't låta deltagande lufttrafikföretag få tillgång till andra tjänster än distributionstjänster utan sakliga och objektiva skäl av teknisk eller kommersiell art.

Artikel 13

Denna förordning träder i kraft den 1 februari 1991 och upphör att gälla den 31 december 1992.

Den gäller med retroaktiv verkan på överenskommelser som föreligger vid dess ikraftträdande, från den tidpunkt då förutsättningarna för tillämp- ning av denna förordning har uppfyllts.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 5 december 1990

På konunissionens vägnar

Leon Brittan Vice ordförande

Kommissionens förordning (EEG) Nr84/91 PrOP- 1991/9229 av den 5 december 1990 Bilaga 1 om tillämpningen av artikel 85.3 i fördraget på vissa kategorier av överenskommelser, beslut och

samordnade förfaranden med avseende på

gemensam planering och samordning av kapacitet, samråd om passagerar- och frakttaxor i regelbunden luftfart samt fördelningav avgångs- och ankomsttider på flygplatser

Bilaga 1

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EEG) nr 84/91 av den 5 december 1990

om tillämpningen av artikel 85.3 i fördraget på vissa kategorier av överenskommelser, beslut och samordnade förfaranden med avseende på gemensam planering och samordning av kapacitet, samråd om passagerar- och frakttaxor i regelbunden luftfart samt fördelning av avgångs- och ankomsttider på flygplatser

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FORORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 3976/87 av den 14 december 1987 om tillämpningen av artikel 85.3 på vissa kategorier av överenskommelser, beslut och samordnade förfaranden på luftfartens område1 i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr 2344/902, särskilt artikel 2 i denna,

efter att ha offentliggjort ett förslag till denna förordning—*, efter samråd med den rådgivande kommittén för kartell- och monopolfrå- gor på luftfartens område, och

med beaktande av följande:

1. Förordning (EEG) nr 3976/87 bemyndigar kommissionen att genom en förordning tillämpa artikel 85.3 i fördraget på vissa kategorier av överens- kommelser, beslut eller samordnade förfaranden som direkt eller indirekt har avseende på tillhandahållandet av lufttransporttjänster.

2. Överenskommelser, beslut eller samordnade förfaranden som avser ge- mensam planering och samordning av kapaciteten, samråd om taxor samt fördelning av avgångs- och ankomsttider på flygplatser kan begränsa kon- kurrensen och påverka handeln mellan medlemsstater.

3. Gemensam planering och samordning av kapaciteten kan bidra till att för— dela lufttransporter till tider på dygnet och tidsperioder då trafikintensiteten är lägre eller till flyglinjer med lägre beläggning samt till utvecklingen av an- slutande flygförbindelser och därigenom vara till nytta för avnämare av luft- transporttjänster. En sådan planering och samordning får emellertid inte vara bindande för lufttrafikföretagen utan måste de ha frihet att ensidigt ändra sina planerade flygningar. Inte heller får planeringen och samord- ningen hindra lufttrafikföretagen från att sätta in extra kapacitet. Bestäm- melserna om extra flygningar får inte innehålla krav på godkännande av öv- riga parter eller medföra ekonomiska påföljder. Parterna måste också tillåtas frånträda dessa överenskommelser med en skälig uppsägningstid.

IEGT an 374, 31.12.1987, 5.9. :EGT an 217, 11.8.1990, 5.15. ] EGT nr C 211, 24.8.1990, s. 2.

Bilaga 1

4. Samråd om passagerar- och frakttaxor kan bidra till ett allmänt godta- gande av interlinetaxor till nytta för både lufttrafikföretag och avnämare av lufttransporttjänster. Samråden får emellertid inte gå utöver det tillåtna syf- tet att främja interlining. Rådets förordning (EEG) nr2342/90 av den 24juli 1990 om biljettpriser för regelbunden luftfart mellan medlemsstater4 och den föreslagna rädsförordningen om regelbunden luftfart för befordran av gods mellan medlemsstater5 är steg i riktning mot en ökad priskonkurrens på luft- fartens område och begränsar möjligheterna att förhindra nya och konkur- renskraftiga passagerar- och frakttaxor. Dessa överenskommelser behöver alltså inte utesluta konkurrens. Samråd om passagerar- och frakttaxor mel- lan lufttrafikföretag kan därför för närvarande tillåtas, under förutsättning att sådana samråd sker frivilligt, att de inte leder till en överenskommelse med avseende på passagerar- och frakttaxor eller dithörande villkor, att kommissionen och de berörda medlemsstaterna med hänsyn till behovet av insyn kan sända observatörer till samråden, och att de lufttrafikföretag som deltar i samrådsförfarandet är förpliktade att delta i interlining med övriga berörda lufttrafikföretag enligt deras egna taxor inom den kategori av taxa som diskuteras. När det lufttrafikföretag som önskar utnyttja interlineförpliktelsen tilläm- par andra taxor än det lufttrafikföretag som utför transporten, kan det an- söka om tillstånd att anpassa sina priser i enlighet med artikel 3.5 i förord- ning (EEG) nr2342/90.

5. Överenskommelser om fördelning av avgångs- och ankomsttider på flyg- platser och planering av trafiken på flygplatser kan leda till att dessas kapaci- tet och luftrummet utnyttjas bättre, att trafikövervakningen underlättas Och att behovet av en spridning av lufttransporttjänsterna tillgodoses. För att konkurrens inte skall förhindras måste emellertid möjligheten till tillträde till hårt belastade flygplatser säkerställas. För att tillgodose en tillfredsstäl- lande grad av säkerhet och insyn i systemet kan sådana överenskommelser endast godtas om alla berörda lufttrafikföretag kan delta i förhandlingarna och om tilldelningen sker på ett icke-diskriminerande sätt som medger full insyn.

6. Enligt artikel 4 i förordning (EEG) nr 3976/87 bör denna förordning till- lämpas med retroaktiv verkan på överenskommelser, beslut och samordnade förfaranden som föreligger vid denna förordnings ikraftträdande, förutsatt att de uppfyller de villkor för undantag som uppställs i denna förordning.

7. I enlighet med artikel 7 i förordning (EEG) nr 3976/87 bör denna förord- ning också ange de omständigheter under vilka kommissionen i enskilda fall kan återkalla gruppundantaget.

8. De överenskommelser som automatiskt undantas genom denna förord- ning behöver inte anmälas enligt artikel 3 eller 5 i rådets förordning (EEG) nr 3975/87'. I verkligt tveksamma fall kan företag emellertid begära att kom-

4EGanL217,11.8.1990, s. 1. 5 EGT an88, 6.4.1991), S. 7. lEGT ml.. 374, 31.12.1987, s. 1.

Bilaga 1

missionen förklarar huruvida deras överenskommelser överensstämmer med denna förordning eller inte.

9. Denna förordning inskränker inte tillämpningen av fördragets artikel 86.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE: AVDELNING I

UNDANTAG

Am'kel ]

Med stöd av artikel 85.3 i fördraget och under förutsättning att villkoren i denna förordning är uppfyllda, förklaras härmed att artikel 85.1 i fördraget inte skall gälla för överenskommelser mellan företag inom lufttransportsek- torn, beslut av sammanslutningar av sådana företag och samordnade förfa- randen mellan sådana företag då dessa överenskommelser, beslut och sam- ordnade förfaranden syftar till

— gemensam planering och samordning av den kapacitet som skall sättas in i regelbunden internationell luftfart mellan flygplatser inom gemenska- pen, — samråd om taxor för befordran av passagerare med bagage och av frakt i regelbunden internationell luftfart mellan flygplatser inom gemenska- pen, eller — fördelning av avgångs- och ankomsttider och planering av trafiken på flygplatser i den mån de berör internationell luftfart mellan flygplatser inom gemenskapen.

AVDELNING II SÄRSKILDA BESTÄMMELSER

Anikcl 2

Särskilda bestämmelser för gemensam planering och samordning av kapacitet

Undantaget för gemensam planering och samordning av den kapacitet som skall sättas in i regelbunden luftfart gäller endast om

a) överenskommelserna, besluten och de samordnade förfarandena inte binder lufttrafikföretagen såvitt avser resultaten av planeringen och sam- ordningen,

b) planeringen och samordningen syftar till att säkerställa ett tillfredsstäl- lande utbud av tjänster vid tider på dygnet och under tidsperioder då tra- fikintensiteten är lägre och på flyglinjer med lägre belä 'gning eller till att upprätta tidtabeller som underlättar anslutningarna för passagerare eller frakt på de flygförbindelser som upprätthålls av deltagarna,

c) överenskommelserna, besluten och de samordnade förfarandena inte in- nefattar någon uppgörelse ägnad att direkt eller indirekt begränsa den

Bilaga 1

d)

f)

kapacitet som skall sättas in av deltagarna eller fördelningen av kapacite— ten, ('.')verenskommelserna, besluten och de samordnade förfarandena inte hindrar de lufttrafikföretag som deltar i planeringen och samordningen från att ändra sina planerade flygningar såväl i fråga om kapacitet som tidtabeller utan påföljd och utan att behöva inhämta övriga deltagares godkännamle, överenskommelserna, besluten och de samordnade förfarandena inte hindrar lufttrafikföretagen från att utan påföljd frånträda planeringen och samordningen för kommande säsonger efter uppsägning tre månader iförväg, överenskommelserna, besluten och de samordnade förfarandena inte syftar till att påverka utomstående lufttrafikföretags kapacitet eller tidta- bcller.

A rti/cal 3

Särskilda bestämmelser för samråd om passagerar- och frakttaxor

l. Undantaget för samråd om passagerar- och frakttaxor gäller endast om

&)

b)

(1)

deltagarna avhandlar endast passagerar— eller frakttaxor vilka avnämare av lufttransporttjänster skall betala direkt till ett deltagande lufttrafik- företag eller dess godkända agenter för befordran som passagerare eller för befordran av gods från flygplats till flygplats i regelbunden lufttrafik. Samråden får inte utsträckas till att omfatta den kapacitet för vilken så- dana taxor skall tillämpas, avsikten med samråden är att åstadkomma interlining, det vill säga att varje lufttrafikföretag som deltar i samråden — med hänsyn till typ av taxa och till de säsonger som omfattas av samråden — ger andra lufttrafik- företag, vilka enligt punkt d är berättigade att delta i samråden, befogen- het i) att utfärda eller komplettera transportdokument för befordran på sina linjer inom gemenskapen enligt sina egna taxor och enligt andra till— lämpliga bestämmelser, samt ii) att ändra sina transportdokument för befordran på sina linjer inom ge- menskapen enligt allmänt tillämpliga procedurer, förutsatt att ett luft- trafikföretag kan vägra att ge angiven befogenhet till ett annat lufttra- fikföretag på sakliga och objektiva grunder av teknisk eller ekonomisk art, särskilt när det gäller det förvägrade lufttrafikföretagets kreditvär- dighet, vilket företag i sådant fall skall meddelas om detta skriftligt. de passagerar- eller frakttaxor som samråden avser tillämpas av de delta- gande lufltrafikföretagen utan diskriminering med hänsyn till passagerar- nas nationalitet och hemvist eller med hänsyn till godsets ursprung inom gemenskapen, ' deltagande i samråden är frivilligt och tillgängligt för alla lufttrafikföretag som upprätthåller eller har ansökt om att få upprätthålla direkta eller in— direkta flygförbindelser på den aktuella linjen, inklusive för lufttrafik— företag med tillåtelse att utnyttja trafikrättigheter på grundval av femte

Bilaga 1

friheten enligt artikel 8 i rådets förordning (EEG) nr2343/901,

e) samråden inte är bindande för deltagare, det vill säga att deltagarna efter samråden behåller sin rätt att handla självständigt med avseende på pas- sagerar- och frakttaxor,

f) samråden inte leder till överenskommelser om ersättning till agenter eller om andra delar av aktuella taxor,

g) varje deltagare utan dröjsmål underrättar kommissionen då varje sär- skild passagerartaxa som varit: föremål för samråd har överlämnats till de berörda medlemsstaternas luftfartsmyndigheter.

2. a) Kommissionen och berörda medlemsstater skall ha rätt att sända ob- servatörer till samråden orn taxor, vare sig de är bilaterala eller multi- laterala. Lufttrafikföretagen skall därför meddela berörda medlems- stater och kommissionen samtidigt som deltagarna, dock med minst 10 dagars varsel, om dag, plats och ämne för samråden.

b) Sådana meddelanden skall. lämnas till:

i) berörda medlemsstater enligt procedurer som fastställs av behöriga myndigheter i varje medlemsstat, ii) kommissionen enligt procedurer som periodiskt offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

c) En fullständig redogörelse för dessa samråd skall överlämnas till kom- missionen av lufttrafikföretagen, eller på dessas vägnar, samtidigt som den överlämnas till deltagarna, dock senast sex veckor från det att samråden avslutats.

Artikel 4

Särskilda bestämmmelser för fördelning av avgångs- och ankomsttider och planering av trafiken på flygplatser2

1. Undantaget för fördelning av avgångs- och ankomsttider och planering av trafiken på flygplatser gäller endast om

a) samråden om fördelning av avgångs- och ankomsttider och planering av trafiken på flygplatser är tillgängliga för alla lufttrafikföretag som har ut- tryckt intresse för de avgångs- och ankomsttider som samråden avser,

b) företrädesregler fastställs som varken direkt eller indirekt hänför sig till lufttrafikföretagens identitet eller nationalitet eller till kategori av flyg- förbindelse, och som tar hänsyn till restriktioner och regler om fördel- ningen av lufttrafik som fastställts av behöriga nationella eller internatio- nella myndigheter och som visar skälig hänsyn till den resande allmänhe- tens och dcn berörda flygplatsens behov. Sådana regler får även ta hän- syn till rättigheter som ett lufttrafikföretag har skaffat sig genom att an- vända vissa avgångs- och ankomsttider under motsvarande föregående säsong,

e) de fastställda företrädesreglerna på begäran tillhandahålls intresserade

I EGT an 217,11.8.1990, s. 8. 3 Artikel 4 kommer att omprövas av kommissionen mot bakgrund av rådets fortgående arbete med gemensamma regler för fördelning av avgångs- och ankomsttider.

Bilaga 1

parter,

d) reglerna tillämpas utan diskriminering, vilket innebär att alla lufttrafik-

företag skall ha samma rättigheter till avgångs- och ankomsttider för sina flygförbindelscr, dock med beaktande av dessa regler;

e) Nytillkomna deltagare har företräde vid tilldelningen av minst 50 procent

av nytillkomna eller outnyttjade avgångs- och ankomsttider. Denna prio- ritering får begränsas till ett maximum på minst fyra avgångs- och an- komsttider per lufttrafikföretag och dag.

I denna punkt avses med 'nytillkommen deltagare” ett lufttrafikföretag som

f)

i) inte har mer än tre avgångs- och ankomsttider på en flygplats en viss dag och som begär ytterligare avgångs- och ankomsttider på denna flyg- plats för förbindelser på flyglinjer inom gemenskapen under denna dag, eller ii) inte har mer än 30 procent av samtliga lufttrafikföretags avgångs- och ankomsttider under en viss dag på en flygplats eller på andra flygplat- ser inom samma flygplatssystem, och som begär ytterligare avgångs- och ankomsttider på denna flygplats under denna dag för att upprätta en flygförbindelse enligt förordning (EEG) nr 2343/90 på en flyglinje inom gemenskapen, där högst två andra lufttrafikföretag utnyttjar tredje eller fjärde frihetsrättigheter mellan flygplatserna under den ak- tuella dagen och som inte kan erhålla dessa avgångs- och ankomsttider inom loppet av tre timmar från den tid som begärs enligt det normala fördelningsförfarandet,

lufttrafikföretag som deltar i samråden senast vid tidpunkten för dessa får tillgång till information om

de avgångs- och ankomsttider som varje lufttrafikföretag tidigare tillde- lats, förtecknade i kronologisk ordning, de avgångs- och ankomsttider som ursprungligen begärts av varje lufttra- fikföretag, förtecknade i kronologisk ordning för samtliga lufttrafikföre- tag, de avgångs- och ankomsttider som varje lufttrafikföretag tilldelats, i före- kommande fall med uppgift om avgångs- och ankomsttider som begärts men inte erhållits, förtecknade i kronologisk ordning för samtliga lufttra- fikföretag, de återstående avgångs- och ankomsttider som är tillgängliga, jämförelser mellan begärda och tilldelade avgångs- och ankomsttider för varje lufttrafikföretag, förtecknade efter tidsskillnad, samtliga restriktioner som tillämpats vid fördelningen.

Om en begäran om avgångs- eller ankomsttider inte godtas, har lufttrafik- företaget rätt till en redovisning av skälen för detta.

2. a) Kommissionen och berörda medlemsstater skall ha rätt att sända ob-

servatörer till samråden om fördelning av avgångs- och ankomsttider och planering av trafiken på flygplatser, som hålls i samband med ett multilateralt möte före varje säsong. Lufttrafikföretagen skall därför meddela berörda medlemsstater och kommissionen samtidigt som

Bilaga 1

deltagarna, dock med minst 10 dagars varsel om dag, plats och ämne för samråden. b) Sådana meddelanden skall lämnas till i) berörda medlemsstater enligt procedurer som fastställs av behöriga myndigheter i varje medlemsstat, ii) kommissionen enligt procedurer som periodiskt offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

AVDELNING III

ÖVRIGA BESTÄMMELSER Artikel 5

Kommissionen kan enligt artikel 7 i förordning (EEG) nr 3976/87 återkalla ett undantag som medgetts enligt förevarande förordning då den i ett enskilt fall finner att en överenskommelse, ett beslut eller ett samordnat förfarande som undantagits enligt denna förordning ändå har vissa följder som är oför- enliga med de villkor som uppställs i artikel 85.3 i fördraget eller som för- bjuds genom artikel 86, särskilt då

i) samråden om taxor leder till frånvaro av priskonkurrens på en särskild linje eller grupp av linjer, ii) tillämpningen av artikel 4 inte har gjort det möjligt för nytillkomna delta- gare att erhålla de avgångs- och ankomsttider som kan vara nödvändiga på en hårt belastad flygplats för att upprätta tidtabeller som gör det möj- ligt för dessa lufttrafikföretag att konkurrera effektivt med de etablerade lufttrafikföretagen på varje linje till och från denna flygplats, varigenom konkurrensen på dessa linjer allvarligt försvagas. I sådana fall skall grupp— undantaget återkallas såvitt avser fördelningen av avgångs- och ankomst- tider på flygplatsen i fråga.

Artikel 6

Denna förordning träder i kraft den 1 februari 1991 och upphör att gälla den 31 december 1992.

Den gäller med retroaktiv verkan på överenskommelser, beslut och sam- ordnade förfaranden som föreligger vid dess ikraftträdande, från den tid- punkt då förutsättningarna för tillämpning av denna förordning har upp- .

fyllts.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. '

Utfärdad i Bryssel den 5 december 1990. På kommissionens vägnar Leon Brittan

Vice ordförande

Rådets förordning (EEG) Nr295/91 PfOP- 1991/9229 av den 4 februari 1991 Bilagal om införande av gemensamma regler om kompensation till passagerare som nekas

ombordstigning på flygplan i regelbunden lufttrafik

Bilaga 1

RÅDETS FÖRORDNING (EEG) NR 295/91 av den 4 februari 1991

om införande av gemensamma regler om kompensation till passagerare som nekas ombordstigning på flygplan i regelbunden lufttrafik

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FORORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 84.2. i detta, med beaktande av kommissionens förslag', med beaktande av Europaparlamentets yttrandez, med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrantle3, och med beaktande av följande:

De liberaliseringsåtgärder som rådet antog ijuli 1990 utgör ytterligare ett stegi riktning mot en fullt utvecklad gemensam luftfartspolitik.

För att säkerställa en harmonisk utveckling inom luftfartssektorn, som är under snabb utveckling, är det nödvändigt med gemensamma åtgärder för att skydda flygpassagerarnas intressen.

Den praxis som för närvarande tillämpas med avseende på kompensation till passagerare som nekas ombordstigning på grund av överbokning varierar avsevärt mellan lufttrafikföretagen.

Införande av vissa gemensamma minimiregler för kompensation till passa- gerare som nekas ombordstigning på grund av överbokning bör säkerställa att kvaliteten på lufttrafikföretagcns tjänster bibehålls i en omgivning där konkurrensen ökar.

Ett lufttrafikföretag bör vara förpliktat att införa regler för ombordstig- ning i händelse av överbokning.

Passagerarnas rättigheter i händelse av nekad ombordstigning bör faststäl- las.

Lufttrafikföretagen bör förpliktas att betala ersättning till de passagerare som nekas ombordstigning och att ge dem extra service.

Passagerarna bör få tydlig information om vilka regler som gäller.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE: Artikel ]

De i denna förordning fastställda gemensamma minimireglerna är tillämp- liga då passagerare på grund av överbokning nekas tillgång till en flygning i regelbunden lufttrafik, till vilken de har giltig färdbiljett och bekräftad plats- rcservation, och som avgår från en flygplats som är belägen inom en med- lemsstats territorium och på vilken fördragets bestämmelser är tillämpliga, oberoende av i vilken stat lufttrafikföretaget har sitt säte samt oberoende av passagerarens naticmalitet och besli'inunelseorten.

l EGT nr C. 129, 24.5.1990, s. l5. 3 EG'l' an 19, 28.1.1991. 3 EGT nr C 31 . 6.2. l99l .

Bilaga 1

Anikel 2

I denna förordning avses med

&)

b)

nekad ombordstigning: vägran att ta ombord passagerare på en flygning trots att de har

— giltig färdbiljett, — bekräftad platsreservation på flygningen och —chcckat in i rätt tid och på föreskrivet sätt, bekräftad platsreservation: att en färdbiljett som sålts av lufttrafikföreta-

get eller dess auktoriserade resebyrå innehåller: — uppgift om numret på flygningen samt datum och tidpunkten för denna, —anteckningen ”OK* eller annan notering i det tillämpliga utrymmet på biljetten som bevis på lufttrafikföretagets registrering och uttryckliga bekräftelse av reservationen,

c) flygning [ regelbunden Iuj'ttrajik: en flygning som uppfyller samtliga föl-

d)

jande kriterier:

— den utförs med luftfartyg för befordran av passagerare eller passagerare och frakt och/eller post mot vederlag på ett sådant sätt att det på varje flygning finns platser att köpa för enskilda personer (antingen direkt av lufttrafikföretaget eller av dess auktoriserade agenter), —den bedrivs så att den betjänar trafiken mellan samma orter, två eller flera, antingen i) enligt en utgiven tidtabell eller ii) med flygningar som är så regelbundna eller täta att de utgör en igen-

kännlig planmässig serie,

överbokad flygning: en flygning där antalet passagerare med bekräftad platsreservation som har checkat in i rätt tid och på föreskrivet sätt över-

stiger antalet tillgängliga platscr på denna flygning,

e) frivillig: en person som har

f)

— en giltig färdbiljett,

— bekräftad platsreservation, och — checkat in i rätt tid och på föreskrivet sätt och som på lufttrafikföreta- gets förfrågan förklarar sig beredd att mot kompensation avstå från sin bekräftade platsreservation,

slutlig bestärmnelseon: den bestämmelseort som anges på den färdbiljett som visas fram vid incheckningsdisken eller, i händelse av flera på var- andra följande tlygningar, på den sista biljettkupongen. Anslutande flyg- förbindelscr som utan svårighet kan nås trots en försening på grund av nekad ombordstigning beaktas härvid inte.

Anikel 3

]. I.ufttrafikföretagct skall fastställa regler som det skall tillämpa vid om- bordstigning när en flygning är överbokad. Företaget skall anmäla dessa reg- ler och varje ändring av dem till den berörda medlemsstaten och till kommis- sionen, som skall hålla dem tillgängliga för övriga medlemsstater. Varje änd- ring av reglerna träder i kraft en månad efter det att den har anmälts.

Bilaga 1

2. De regler som avses i punkt 1 skall hållas tillgängliga för allmänheten vid lufttrafikföretagets försäljningskontor och incheckningsdiskar.

3. De regler som avses i punktl bör omfatta möjlighet till förfrågan efter frivilliga som är beredda att avstå från att gå ombord.

4. Under alla omständigheter bör lufttrafikföretaget ta i beaktande de pas- sagerare som har berättigade skäl till ombordstigning före andra, såsom rö- relsehindrade personer och barn som reser ensamma.

Anikel 4

1. Vid nekad ombordstigning skall en passagerare ha rätt att välja mellan — ersättning motsvarande biljettpriset för den del av resan som inte kommit till stånd utan straffavgift, eller — ombokning till den slutliga bestämmelseorten med första tillgängliga flyg- ning, eller — ombokning till den senare dag som passageraren finner lämplig.

2. Oavsett vilket alternativ passageraren väljer enligt punkt 1, och med beaktande av punkterna 3 och 4, skall lufttrafikföretaget omedelbart efter nekad ombordstigning betala en minimiersättning uppgående till

— 150 ecu för flygningar på upp till 3500 km — 300 ecu för flygningar som överstiger 3 500 km med hänsyn till den slutliga bestämmelseort som anges i färdbiljetten.

3. När lufttrafikföretaget erbjuder ombokning till den slutliga bestämmel- seorten med en annan flygning och ankomsttiden för denna är högst två tim- mar senare än den tidtabellsenliga ankomsttiden för den ursprungligen bo- kade flygningen vid flygningar på upp till 3500 km och högst fyra timmar senare vid flygningar längre än 3500 km, får den ersättning som föreskrivs i punkt 2 nedsättas med 50 procent.

4. Ersättningsbeloppen får begränsas till priset för en färdbiljett till den slutliga bestämmelseortcn.

5. Ersättningen skall betalas kontant eller, med passagerarens samtycke, med resevouehers och/eller andra tjänster.

6. Om en passagerare på en överbokad flygning samtycker till att resa i en lägre klass än den han betalat biljett för, är han berättigad till återbetalning av prisskillnaden.

7. De avstånd som anges i punkterna 2 och 3 skall mätas efter storcirkelme- toden (ortodromisk linje).

Artikel 5

1. När ombordstigning nekas vid en flygning som sålts som del av en paket- resa (paketarrangemang), skall lufttrafikföretaget förpliktas ersätta den re- searrangör som har slutit avtal med passageraren och som i förhållande till denne är ansvarig för att avtalet om paketresan fullgörs på rätt sätt enligt

1 60

Bilaga 1

rådets direktiv 90/314/EEG av den 13juni 1990 om paketresor, semesterpa- ket och andra paketarrangemang.l

2. Med beaktande av de rättigheter och förpliktelser som följer av direktiv 90/314/EEG skall researrangören till passageraren överlämna de belopp som uppburits enligt punkt 1.

A rtikel 6

l. Utöver den minimikompcnsation som anges i artikel 4 skall lufttrafik- företaget utan kostnad erbjuda passagerare som nekas ombordstigning

a) kostnaden för ett telefonsamtal och/eller tclex- eller telefaxmeddelande till bestämmelseortcn,

b) måltider och förfriskningar i skälig proportion till väntetiden,

c) hotellrum i sådana fall då övernattning under ytterligare en eller flera nätter är nödvändig.

2. När en stad eller region betjänas av flera flygplatser och ett lufttrafik- företag erbjuder en passagerare, som har nekats ombordstigning, en flyg- ning till en annan flygplats än den som bokningen avsåg, skall kostnaderna för förflyttningen mellan flygplatserna eller, efter överenskommelse med passageraren, till en närliggande alternativ bestämmelseort bäras av lufttra- fikföretaget.

Artikel 7

Lufttrafikföretaget är inte skyldigt att betala ersättning för nekad ombord- stigning i fall då passageraren reser gratis eller till ett reducerat biljettpris som varken direkt eller indirekt är tillgängligt för allmänheten.

Ani/(el 8

Lufttrafikföretagcn skall till varje passagerare som nekas ombordstigning lämna ut ett exemplar av de regler som gäller för ersättning vid nekad om- bordstigning.

Artikel 9

]. Bestämmelserna i denna förordning inskränker inte möjligheten att hos behörig domstol framställa krav på ytterligare ersättning.

2. Punkt ] är inte tillämplig på frivilliga enligt definitionen i artikel 2e, som har godkänt kompensation enligt reglerna i artikel 3. Anikcl 10

Denna förordning träder i kraft två månader efter det att den har offentlig- gjorts i Europeiska ge)nens/(apornas officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

lliG'l' nr L 158, 23.6.1990. s. 59.

Utfärdad i Bryssel den 4 februari 1991 Prop. 1991/92:29 Bilaga 1 På rådets vägnar J.F. Poos

Ordförande

Rådets förordning (EEG) Nr2299/89 PTOP- 1991/92129 av den 24 juli 1989 B'lagal om en uppförandekod för datoriserade bokningssystem

Bilaga 1

RÅDETS FÖRORDNING (EEG) NR 2299/89

av den 24 juli 1989

om en uppförandekod för datoriserade bokningssystem

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekono- miska gemenskapen, särskilt artikel 84.2i detta,

med beaktande av kommissionens förslag',

med beaktande av Europaparla- mentets yttrandcz,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande-?, och

med beaktande av följande: Huvuddelen av lufttrafikföreta- gens bokningar görs genom datori- serade bokningssystem.

Sådana system kan, om de an- vänds rätt, vara till stor nytta för lufttrafikföretag, resebyråer och den resande allmänheten genom att er- bjuda lättillgi'inglig, aktuell och rik- tig information om flygningar, bil- jettpriser och platstillgång och ge- nom att de används för bokningar och i vissa fall för att ställa ut biljet- ter och embarkeringskort.

Missbruk som tar sig uttryck i väg- ran att ge tillträde till systemen eller diskriminering när det gäller att till- handahålla, ladda eller presentera data på skärm eller i att man inför oskäliga villkor för deltagande luft— trafikföretag eller abonnenter kan allvarligt missgynna lufttrafikföre— tag, resebyråer och i sista hand kon— sumenterna.

1 EGT an 294. 18.11.1988. s. 12 3.1-LGT nr (: 153, 26.6.1989 ] EGT an 56, 6.3.1989, s. 32

Denna förordning inskränker inte tillämpningen av artiklarna 85 och 86 i fördraget.

Enligt kommissionens förordning (EEG) nr 2672/884 är fördragets arti- kel 85.1 inte tillämplig på överens- kommelser om gemensamma inköp, gemensam utveckling och drift av datoriserade bokningssystem.

En tvingande uppförandekod som är tillämplig på alla datoriserade bokningssystem som erbjuds för att utnyttjas och/eller utnyttjas i gemen- skapen, kan säkerställa att sådana system används på ett icke diskrimi- nerande och genomlysande sätt med förbehåll för vad vissa säkerhetskrav kan föranleda, så att missbruk und— viks samtidigt som konkurrens på lika villkor mellan lufttrafikföretag och mellan datoriserade boknings- system stärks och konsumenternas intressen därigenom skyddas.

Det skulle vara opåkallat att in- föra förpliktelser för en leverantör av datoriserade bokningssystem el- ler för ett moderföretag eller ett del- tagande lufttrafikföretag i dess rcla— tioner med ett lufttrafikföretag i tredje land, som ensamt eller till— sammans med andra äger och/eller kontrollerar ett annat sådant sy- stem, vilkct inte står i överensstäm— melse med denna kod eller erbjuder likvärdig behandling.

En ordning för att utreda klago— mål och för att framtvinga efterlev- nad av kodens bestämmelser vid bristande överensstämmelse med denna är önskvärd.

4 EG'li Ier 239, 30.8. l988, s. 13

[64

Bilaga 1.

HARIGENOM FQRESKRIVS FOUANDE:

Ani/ce! 1

Denna förordning skall gälla för da- toriserade bokningssystem som er- bjuds för att användas och/eller an- vänds inom gemenskapens område för distribution och försäljning av lufttransportprodukter oavsett

— systemleverantörens status eller nationalitet, — varifrån den utnyttjade informa- tionen kommer eller var den cen- trala databehandlingsanläggning- en i fråga är belägen, — vilket geografiskt område den ak- tuella lufttransportprodukten kan hänföras till.

Anikel 2 I denna förordning avses med

a) ”lufttransportprodukt' regelbun- den lufttrafik för befordran av passagerare inklusive bitjänster och ytterligare förmåner som er- bjuds till försäljning och/eller säljs som en integrerad del av lufttransporttjänsten,

b) 'datoriserat bokningssystem” ett datoriserat system som innehål- ler information om bland annat lufttrafikföretags — tidtabeller,

— platstillgång, — biljettpriser och — tjänster i samband med flygbc- fordran,

med eller utan möjligheter till

— att reservera platser eller — att utställa biljetter

av sådan omfattning att några av eller samtliga dessa tjänster ställs till förfogande för abonnenterna,

e) ”distributionstjänster” tjänster

d)

0

h)

som en systemleverantör ställer till en abonnents eller konsu- ments förfogande för att för- medla information om lufttrafik- företags tidtabeller, platstillgång, biljettpriser och tjänster i sam- band med flygbcfordran samt för att reservera platser och/eller ut- ställa biljetter och för att reser- vera andra tjänster i samband härmed,

'systemleverantör' varje företag och dess filialer som har ansvaret för driften eller marknadsfö- ringen av ett datoriserat bok- ningssystem, 'moderföretag' ett lufttrafikföre- tag Som är systemleverantör eller som direkt eller indirekt, ensamt eller tillsammans med äger eller kontrollerar en system-

andra,

leverantör, 'deltagande lufttrafikföretag ett lufttrafikföretag som har ett avtal med en systemleverantör om för— medling av sina lufttransportpro- dukter genom ett datoriserat bokningssystem. I den utsträck- ning som ett moderföretag an- vänder distributionstjänsterna i sitt eget datoriserade boknings- system, betraktas det som ett deltagande lufttrafikföretag, ”abonnent' en person eller ett företag som inte är ett delta— gande lufttrafikföretag och som enligt kontrakt eller annan över- enskommelse med en systemle- verantör använder ett datoriserat bokningssystem för försäljning av lufttransportprodukter direkt till enskilda personer, ,konsument' varje person som önskar upplysning om och/eller har för avsikt att köpa en luft- transportprodukt,

"primär textbild' en textbild som ger omfattande och opartisk in-

Bilaga 1

formation om flygförbindelscr mellan två orter inom en angiven tidsperiod, och som bland annat upptar alla direktflygningar som utförs av deltagande lufttrafik- företag,

j) *restid' skillnaden mellan tidta- bellsenlig avgångs- och ankomst- tid,

k) *serviceförbättring” varje pro- dukt eller tjänst som inte är en distributionstjänst som en sy- stemleverantör på egna vägnar erbjuder abonnenter eller konsu- menter i anslutning till ett datori- serat bokningssystem,

l) *regclbunden lufttrafik, en serie flygningar, där varje flygning uppfyller följande kriterier:

— den utförs med luftfartyg för befordran av passagerare eller passagerare och gods och/eller post mot vederlag på ett så- dant sätt att det på varje flyg- ning finns platser att köpa. för enskilda personer (antingen direkt av lufttrafikföretaget el- ler av dess auktoriserade agen- ter), — den bedrivs så att den betjänar trafiken mellan samma, två el- ler flera, orter antingen:

1. enligt en utgiven tidtabell

e

2. med flygningar som är så regelbundna eller täta att de utgör en igenkännlig planmäs- sig serie.

A nike] 3

1. En systemleverantör som erbju- der distributionstjänster avseende regelbunden lufttrafik för befordran av passagerare skall ge varje lufttra— fikföretag möjlighet att få del av dessa tjänster på lika och icke—dis-

kriminerande villkor inom ramen för det berörda systemets tillgäng- liga kapacitet med förbehåll för tek- niska begränsningar som ligger utan- för systemleverantörens kontroll.

2. 3) En systemleverantör får inte — knyta oskäliga villkor till ett avtal med ett delta-

gande lufttrafikföretag,

— fordra att tilläggsvillkor godtas, som genom sin ka- raktär eller enligt affärssed inte har något samband med deltagandet i leveran- törens datoriserade bok- ningssystem, och skall till- lämpa samma villkor för samma servicenivå.

b) En systemleverantör får inte ställa som villkor för att få delta i leverantörens datorise- rade bokningssystem att ett deltagande lufttrafikföretag inte samtidigt deltar i ett an- nat system.

c) Ett deltagande lufttrafikföre- tag skall ha rätt att säga upp sitt avtal med en systemleve— rantör utan påföljd med en uppsägningstid som inte be- höver överstiga sex månader, dock att den tidigast får löpa ut vid utgången av det första avtalsåret.

3.-Systcmleverantören skall utan diskriminering erbjuda alla delta- gande lufttrafikföretag de ladd- nings- och databehandlingstjänster som han tillhandahåller.

4. Om systemleverantörcn förbätt- rar de distributionstjänster han er- bjuder eller den utrustning som an- vänds i samband med att dessa tjäns- ter erbjuds, skall han erbjuda samt-

liga deltagande lufttrafikföretag

Bilaga 1

dessa förbättringar på samma villkor och under samma förutsättningar med förbehåll för gällande tekniska begränsningar.

A rtikcl 4

]. Deltagande lufttrafikföretag och andra som lämnar material till ett datoriserat bokningssystem skall tillse att den information som läm- nas är tillräckligt omfattande, riktig, inte vilseledande och genomly- sande.

2. En systemleverantör skall inte behandla det material som om- nämns under punkt 1 på ett sätt som kan leda till att felaktig, vilsele- dande eller diskriminerande infor- mation lämnas.

3. En systemleverantör skall ladda och behandla data som lämnats av deltagande lufttrafikföretag med samma omsorg och skyndsamhet med förbehåll för begränsningarna i den laddningsmctod som valts av de enskilda deltagande lufttrafikföreta- gen och de standardformat som an- vänds av leverantören i fråga.

A nike] 5

1. En systemleverantör skall till- handahålla en primär textbild som visar data, som inlevererats av delta- gande lufttrafikföretag, om tidtabel- ler, biljettpriser och tillgången på platser för enskilda köpare på ett klart och tillräckligt omfattande sätt som inte är diskriminerande eller partiskt, i synnerhet vad gäller den ordning i vilken informationen pre- senteras.

2. En systemleverantör skall inte avsiktligt eller av oaktsamhet visa oriktig eller vilseledande informa— tion och i synnerhet får, med förbe- håll för artikcl 9.5,

_ de normer som används för att rangordna informationen inte ba- seras på någon faktor som direkt eller indirekt har samband med lufttrafikföretagets identitet och inte tillämpas på ett för något del- tagande lufttrafikförctag diskri- minerande sätt,

— ingen diskriminering utövas vid sammanställning och val av två or- ter för en flygning på grund av att olika flygplatser betjänar samma ort.

3. Ordningsföljden mellan olika flygmöjligheter på den primära text- bilden för den eller de dagar som be- gärs skall vara den som framgår av bilagan, såvida inte en konsument begär att få den på ett annat sätt för en särskild transaktion.

Artikel 6

En systemleverantör skall endast tillhandahålla information, från sitt datoriserade bokningssystem i form av statistik eller av annat slag, ut— över den som erbjuds som en inte— grerad del av distributionstjänsterna enligt följande:

a) information om enskilda bok- ningar skall slällas till förfogande på lika villkor för det eller de lufttrafikföretag som deltar i nt- förandet av den tjänst som bok— ningen avser;

b) information i samlad eller ano- nym form skall, när den ställs till förfogande på begäran av ett lufttrafikföretag, erbjudas alla deltagande lufttrafikföretag utan diskriminering;

c) annan information från det dato- riserade bokningssystemet skall ställas till förfogande efter sam- tycke från det berörda lufttrafik— företaget och under förutsättning

Bilaga 1

att en överenskommelse träffats mellan en systemleverantör och deltagande lufttrafikföretag;

d) personlig information om en konsument härrörande från. en resebyrå får bara med konsu- mentens medgivande göras till- gänglig för andra som inte är be- rörda av transaktionen.

Ani/(el 7

1. Förpliktelserna för en systemle- verantör enligt artikel 3 —— 6 gäller inte mot ett moderföretag i ett tredje land, i den mån företagets datorise— rade bokningssystem inte står i över- ensstämmelse med denna förord- ning eller inte erbjuder gemenska- pens lufttrafikföretag en behandling som är likvärdig med den som till- lämpas enligt denna förordning.

2. Förpliktelserna enligt artikel 8 för moderföretag och deltagande lufttrafikföretag gäller inte mot ett datoriserat bokningssystem som kontrolleras av lufttrafikföretag i ett tredje land, i den mån ett moder- företag eller ett deltagande lufttra- fikföretag inte beviljas en behand- ling i detta land som är likvärdig med den som tilllämpas enligt denna förordning och enligt kommissio— nens förordning (EEG) nr 2672/88.

3. En systemleverantör eller ett lufttrafikföretag som ämnar åberopa bestänunelserna i punkt 1 eller 2 måste underrätta kommissionen om sina avsikter och skälen för dessa se- nast 14 dagar före en sådan åtgärd. ] undantagsfall kan kommissionen på begäran av den berörda leverantö— ren eller det berörda lufttrafikföre- taget dispcnsera från 14-dagarsre- gcln.

4. När kommissionen mottar en un-

derrättelse, skall den utan dröjsmål fastställa huruvida diskriminering i den mening som avses i punkterna 1 och 2 föreligger. Om så befinns vara fallet, skall kommissionen infor- mera alla systemleverantörcr eller de berörda lufttrafikföretagen i ge- menskapen liksom medlemsstaterna om detta. Om diskriminering i den mening som avses i punkt 1 eller 2 inte föreligger, skall kommissionen informera systemleverantörcn eller de berörda lufttrafikföretagen om det.

A n'ikcl 8

1. Ett moderföretag eller delta— gande lufttrafikföretag får inte till en abonnents användning av något visst datoriserat bokningssystem knyta någon provision eller annan förmån för att sälja eller utställa biljetter för företagets lufttransportprodukter.

2. Ett moderföretag eller delta— gande lufttrafikförctag får inte kräva att en abonnent använder ett visst datoriserat bokningssystem för att sälja eller utställa biljetter för en lufttransportprodukt som företaget självt direkt eller indirekt levererar.

3. Punkterna 1 och 2 hindrar inte att ett lufttrafikföretag kan ställa sär— skilda villkor för att godkänna en re- sebyrå som sin agent med rätt att sälja och utställa biljetter för företa- gets lufttransportprodukter.

Artikel 9

1. En systemleverantör skall utan diskriminering ställa samtliga distri- butionstjänster i ett datoriserat bok- ningssystem till förfogande för alla abonnenter.

2. En systemleverantör får inte kräva att en abonnent ingår ett ex- klusivavtal och får heller inte varken

Bilaga 1

direkt eller indirekt hindra en abon- nent från att abonnera på eller an- vända andra system.

3. En systemleverantör som erbju- der någon av abonnenterna en servi- erbjuda alla förbättring eeförbättring skall denna utan diskriminering. abonnenterna

4. En systemleverantör får inte ställa upp oskäliga villkor i ett avtal med en abonnent, och en abonnent får alltid säga upp sitt avtal med en systemleverantör utan påföljd med en uppsägningstid som inte behöver överstiga tre månader, dock att den tidigast får löpa ut vid utgången av det första avtalsåret.

5. En systemleverantör skall säker- ställa antingen på teknisk väg eller genom avtalet med abonnenten att en primär textbild tillhandahålls för varje enskild transaktion och att abonnenten inte behandlar det ma- terial som levereras av de datorise- rade hokningssystemen på ett sätt som skulle leda till att konsumen- terna får oriktig, vilseledande eller diskriminerande information. Abonnenten får emellertid för en enskild data eller använda alternativa text- bilder för att tillmötesgå en kunds önskan.

transaktion omgruppera

6. En systemleverantör får inte ålägga en abonnent någon skyldig- het att acceptera ett erbjudande om teknisk utrustning men kan kräva att en utrustning som är kompatibel med hans eget system används.

Artikel 10

1. De avgifter som begärs av en sy- stemleverantör får inte vara diskri- minerande och skall stå i ett rimligt förhållande till anskaffningskostna-

den för den tjänst som tillhandahålls och utnyttjas och skall i synnerhet vara desamma för samma service- nivå.

2. En systemleverantör skall på be- gäran lämna intresserade parter uppgifter om tillämpade metoder och avgifter, om erbjudna system- tjänster samt om de kriterier för re- digering och textbildspresentation som används. Denna bestämmelse förpliktar emellertid inte en system- leverantör att lämna information som är äganderättsligt skyddad, till exempel programvara.

3. Alla deltagande lufttrafikföretag och abonnenter skall utan diskrimi- nering underrättas om alla föränd— ringar av avgiftsnivåer, villkor eller tjänster som erbjuds och grunden för dessa förändringar.

Artikel 11

]. Kommissionen skall, efter motta- gande av klagomål eller på eget ini- tiativ, inleda förfaranden för att få överträdelser av bestämmelserna i denna förordning att upphöra.

2. Klagomål kan lämnas in av

a) medlemsstater,

b) fysiska eller juridiska personer som gör gällande ett rättmätigt intresse.

3. Kommissionen skall omedelbart sända medlemsstaterna kopior av klagomålen och framställningarna och av alla relevanta dokument som sänts till den eller som den sänder ut under förfarandenas gång.

Artikel 12

1. Kommissionen får när den fullgör de uppdrag som tilldelas den genom denna förordning inhämta all nöd-

Bilaga 1

vändig information från medlems- staterna och från företag och sam- manslutningar av företag.

2. Kommissionen får fastställa en tidsgräns, som inte får understiga en månad, för när den begärda infor- mationen skall vara inlämnad.

3. När kommissionen sänder en "oe- gäran om information till ett företag eller en sammanslutning av företag, Skall den samtidigt sända en kopia av denna begäran till den medlems- stat inom vars territorium företaget eller sammanslutningen av företag har sitt huvudkontor.

4. I sin begäran skall kommissionen ange den rättsliga grunden för och syftet med sin begäran samt de på- följder som stadgas i artikel 16.] för den som lämnar oriktig information.

5. Det åvilar ägarna till företagen eller deras representanter och i fråga om juridiska personer eller företag, firmor eller sammanslutningar, som inte är juridiska personer, den per- son som är bemyndigad att företräda dem enligt lag eller enligt deras he- stämmelser att lämna den begärda informationen.

Anikel 13

1. Kommissionen får när den fullgör de uppdrag som tilldelas den enligt denna förordning företa alla erfor- derliga undersökningar hos företag och sammanslutningar av företag. För detta ändamål skall tjänstemän befullmäktigade av kommissionen ha befogenhet att:

a) granska räkenskaperna och andra affärshandlingar;

b) ta kopior av eller göra utdrag ur räkenskaper och andra affärs- handlingar;

c) kräva muntliga förklaringar på

stället;

d) gå in i vilka lokaler, på vilken mark och i vilka fordon som helst som används av företag eller sammanslutningar av företag.

2. De av kommissionen bemyndi- gade tjänstemännen skall utöva sina befogenheter efter uppvisandet av ett skriftligt bemyndigande, i vilket ämnet för och syftet med undersök- ningen anges liksom de påföljder som stadgas i artikel 16.1 för de fall då begärda räkenskaper eller andra affärshandlingar företes i ett ofull- ständigt skick. I god tid förc under— sökningen skall kommissionen un- derrätta den medlemsstat inom vars territorium undersökningen skall företas om undersökningen och om de bemyndigade tjänstemännens identitet.

3. Företag och sammanslutningar av företag skall underkasta sig un- dersökningar som kommissionen fattat beslut om. I beslutet skall an- ges ämnct för och syftet med under- sökningen samt datum då den skall inledas och upplysning lämnas om de påföljder som stadgas i artikel 16.1 och om rätten att få beslutet omprövat av domstolen.

4. Kommissionen fattar de i punkt 3 nämnda besluten efter konsultation med den medlemsstat inom vars ter- ritorium undersökningen skall före- tas.

5. Tjänstemän i den medlemsstat inom vars territorium undersök- ningen skall företas kan på begäran av denna medlemsstat eller kommis- sionen lämna kommissionens tjäns- temän den hjälp de behöver för att utföra sitt uppdrag.

6. I de fall då ett företag motsätter

Bilaga 1

sig en undersökning som beordrats enligt denna artikel, skall den be- rörda medlemsstaten lämna de av kommissionen bemyndigade tjäns- temännen den hjälp som behövs för att göra det möjligt för dem att ut— föra sin undersökning.

Ar1ikel 14

1. Den information som kommer fram som ett resultat av tillämp- ningen av artiklarna 12 och 13 får endast användas för de syften som anges i den aktuella begäran eller undersökningen.

2. Utan att det inskränker tillämp- ligheten av artiklarna 11 och 20 får kommissionen och behöriga myn- digheter inom medlemsstaterna samt deras tjänstemän och övriga anställda inte röja information som omfattas av tystnadsplikt och som de har fått vid tillämpning av denna för- ordning.

3. Punkterna 1 och 2 hindrar inte att allmän information eller redogörel- ser som inte innehåller upplysningar om enskilda företag eller samman- slutningar av företag offentliggörs.

Artikel 15

1. Om ett företag eller en samman- slutning av företag inte tillhandahål- ler den begärda informationen inom den tidsram som fastställts av kom- missionen eller tillhandahåller ofull- ständig information, skall kommis- sionen genom beslut kräva att infor- mationen överlämnas. I beslutet skall anges vilken information som begärs samt fastställas en lämplig tidsgräns inom vilken den skall över- lämnas och lämnas upplysning om de påföljder som stadgas i artikel 16.1 liksom om rätten att få beslutet omprövat av domstolen.

2. Kommissionen skall samtidigt sända en kopia av sitt beslut till be- hörig myndighet i den medlemsstat inom vars territorium företaget eller sammanslutningen av företag har sitt huvudkontor.

Artikel I 6

1. Kommissionen kan genom beslut ålägga företag eller sammanslut- ningar av företag sanktionsavgifter på 1000 till 50 000 ecu om de uppsåt- ligen eller av oaktsamhet

a) i ett svar på en begäran enligt ar- tikel 12 lämnar oriktiga upplys- ningar eller inte lämnar upplys- ningarna inom den fastställda tidsramen;

b) under pågående undersökningar företer de begärda räkenska- perna eller andra affärshand- lingar i ofullständigt skick eller vägrar att underkasta sig en un- dersökning enligt artikel 13.1.

2. Kommissionen kan genom beslut ålägga systemleverantörcr, moder— företag, deltagande lufttrafikföretag och/eller abonnenter sanktionsav— gifter för överträdelser av denna för— ordning på högst 10 procent av den årliga omsättningen i den relevanta verksamheten vid det berörda före— taget. Då sanktionsavgiftens storlek fastställs, skall hänsyn tas till både hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den pågått.

3. Beslut som fattas enligt punk- terna 1 och 2 är inte av straffrättslig karaktär.

Artikel 17

Domstolen har oinskränkt domsrätt i den mening som avses i fördragets artikel 172 att ompröva beslut var-

Bilaga l

igenom kommissionen har ålagt en sanktionsavgift; den kan undanröja, reducera eller höja sanktionsavgif- ten.

Artikel 18

Vid tillämpning av artikel 16 skall ccun ha det värde som har fastställts för utarbetandet av Europeiska ge- menskapernas allmänna budget en- ligt artiklarna 207 och 209 i fördra- get.

Artikel 19

1. Innan kommissionen fattar be- slut enligt artikel 16, skall den ge de berörda företagen eller sammanslut- ningarna av företag tillfälle att bli hörda om de förhållanden som kom- missionen har eller har haft invänd- ningar mot.

2. Om kommissionen eller med- lemsstaternas behöriga myndigheter anser det nödvändigt, kan de också höra andra fysiska eller juridiska personer. Framställningar från så- dana personcr om att bli hörda skall bifallas, när de visar att de har till- räckliga intressen i saken.

Artikel 20

1. Kommissionen skall offentlig- göra de beslut som den fattar enligt artikel 16.

2. Offentliggörandet skall ge upp- lysning om parternas namn och be- slutets huvudsakliga innehåll; vid of- fentliggörandet skall hänsyn tas till företagens rättmätiga intresse av att skydda sina affärshemligheter.

Artikel 21

1. Denna förordning skall tillämpas från den 1 augusti 1989 på alla dato- riserade bokningssystem för regel- bunden lufttrafik för befordran av passagerare.

2. Utan hinder av punkt 1 skall ar- tiklarna 5.3 och 9.5 inte tilllämpas förrän den 1januari 1990 på datori- serade bokningssystem som har cta- blerat sina centrala administrationer och huvudkontor i gemenskapen före den 1 augusti 1989. Kommissio- nen kan bevilja ytterligare 12 måna- ders uppskov för datoriserade bok- ningssystem som av tekniska skäl inte kan uppfylla dessa villkor den 1januari 1990.

Artikel 22

Denna förordning inskränker inte tillämpningen av nationell lagstift- ning om säkerhet, allmän ordning eller dataskydd.

Artikel 23

Rådet skall besluta om revidering av denna förordning senast den 31 de- cember 1992 på grundval av ett för- slag från kommissionen vilket skall överlämnas senast den 31 mars 1992 tillsammans med en redogörelse för tillämpningen av denna förordning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 24juli 1989. På rådets vägnar

H. NALLET Ordförande

Bilaga 1

BILAGA

KRITERIER FÖR ATT FASTSTÄLLA__ ORDNINGSFOLJDEN

Allmänna kriterier

1. En primär textbild skall, då det är praktiskt möjligt, omfatta delta- gande lufttrafikförctags indirekta Hygningar genom att det visar minst nio anslutningsorter. Ett deltagande lufttrafikföretag kan begära att en indirekt flygning tas med om linjen inte överstiger storcirkelavståndet mellan de två Hygplatserna med 130 procent. Anslutningsorter med lin- jer som överstiger 130 procent behö- ver inte visas.

2. En systemleverantör får inte an- vända skärmutrymmet i sina pri- mära textbilder på ett sådant sätt att exponeringen av en särskild rese- möjlighet överdrivs eller så att orea- listiska resemöjlighetcr presenteras.

3. I de fall då en systemleverantör väljer att presentera information om tidtabeller och biljettpriser för flyg— förbindelscr mellan två orter för lufttrafikföretag, som inte är delta- gande lufttrafikförctag, skall denna information vara riktig och inte vil- seledande eller diskriminerande och presenteras på samma sätt som in- förmationen om de övriga lufttrafik- företagen.

4. Om informationen beträffande

antalct direkta flygförbindelscr och de berörda lufttrafikföretagens identitet inte är fullständig, skall detta tydligt anges på den aktuella textbilden.

Kriterier för regelbunden lufttrafik

1. Flygmöjligheterna i regelbunden lufttrafik den dag eller de dagar som efterfrågas skall presenteras i föl- jande ordning på primära textbilder såvida inte en konsument begär en annan ordning för en enskild trans- aktion:

i) alla non-stop direktflygningar mellan de två orter som berörs, ii) andra direktflygningar, som inte innebär byte av flygplan, mellan de två orter som berörs, iii) indirekta flygningar.

En konsument skall minst kunna kräva att ordningsföljden på den pri- mära textbilden är fastställd efter avgångs- eller ankomsttid och/eller efter restiden. Om konsumenten inte uttrycker något önskemål, skall ordningsföljden på en primär text— bild vara fastställd efter avgångstid för grupp i) och efter restiden för grupperna ii) och iii).

2. Det skall klart framgå vilka flyg- ningar som innebär mellanland- ningar, tlygplansbyte, byte av flyg- plats och/cller har gemensam linje- beteckning. Flygningar med gemen- sam linjebeteckning skall behandlas som indirekta flygningar.

Rådets direktiv Pr0p. 1991/92:29 av den 16 december 1980 Bilaga 1 om framtida samarbete och ömsesidig hjälp mellan medlemsstater vid undersökningar av luftfartsolyckor

(80/1266/EG)

Bilaga 1

RÅDETS DIREKTIV av den 16 december 1980

om framtida samarbete och ömsesidig hjälp mellan medlemsstater vid undersökningar av luftfartsolyckor (80/1 266/ EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekono- miska gemenskapen, särskilt artikel ' 84.2 i detta och

med beaktande av följande: Moderna tunga luftfartyg blir ständigt mer tekniskt komplicerade; enligt kapitel 5 i bilaga 13 till kon- ventionen angående internationell civil luftfart åligger det de fördrags- slutande staterna att på begäran av behörig medlemsstat omedelbart låta oberoende experter från många olika tekniska och operativa områ- den undersöka olyckor där sådana luftfartyg är inblandade.

Alla medlemsstater kan inte stän- digt eller i full utsträckning hålla till- gänglig dcn specialiststab eller den lämpliga tekniska utrustning som fordras för att undersöka större olyckor.

Den enhetliga tekniska utveck- lingen och prestationsnivån på luft- fartens område inom medlemssta- terna gör det möjligt för dem att samarbeta när det gäller att under- söka och förebygga luftfartsolyckor.

] över 90 procent av olyckorna är luftfartyg med en tillåten startvikt på högst 5700 kg inblandade; för säker- heten inom luftfarten och för att förebygga olyckor är det tillrådligt att också utbyta information om dessa olyckor.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE:

Artikel 1

1. Om ett civilt luftfartyg är inblan- dat i en olycka, skall varje medlems- stat för att lämna ömsesidig hjälp på begäran av den medlemsstat som le- der undersökningen bemöda sig om att inom gränserna för sina möjlig- heter och i dcn mån det är lämpligt ställa till förfogande

a) installationer, resurser och ut- rustning som tillhör statens myn- digheter för: —den tekniska undersökningen av vrakdelar, luftfartygsutrust- ning och andra föremål som är av betydelse för undersökningen, —utvärdering av information från färdskrivare och annan ap- paratur för registrering av f1ygpa- rametrar, kommunikation och ljudvarning i förarkabinen och —elektronisk lagring och utvär- dering av data om luftfarts- olyckor.

b) experter på undersökningar av luftfartsolyckor som kan påtaga sig Speciella uppgifter men dock endast då en undersökning in- letts till följd av en större olycka.

2. Denna ömsesidiga hjälp bör så långt möjligt lämnas kostnadsfritt.

Artikel 2

Medlemsstaterna skall regelbundet underrätta varandra om olyckstill-

Prop. "1991/92:29

Bilaga 1

bud som inte lett till någon olycka och om resultaten av undersök- ningar av olyckor som luftfartyg med en tillåten startvikt på högst 5700 kg varit inblandade i, förutsatt att Sådana resultat är tillgängliga i en form som motsvarar det formulär för rapportering av olycks-/olycks- tillhudsdata som utarbetats av Inter- nationella civila |uftfartsorganisatio— nen.

Sådan information och sådana re- sultat skall utväxlas i den män de bi- drar till att förbättra säkerheten inom luftfarten och till att förebygga olyckor.

Ani/(el 3

Efter samråd med kommissionen skall medlemsstaterna vidta de åt— gärder som är nödvändiga för att ge- nomföra detta direktiv från den 1 juli 1981.

Ani/(el 4

Detta direktiv riktar sig till med- lemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 16 decem- ber 1980.

På rådets vägnar

Colette FLESCH Ordförande

Rådets direktiv Prop. 1991/92:29 av den 20 december 1979 Bllaga 1

om begränsning av buller från underljudsluftfartyg (80/51/EEG)

Bilaga 1

RÅDETS DIREKTIv av den 20 december 1979

om begränsning av buller från underljudsluftfartyg

(sn/51 EEG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekono- miska gemenskapen, särskilt artikel 84.2 i detta,

med beaktande av det utkast till direktiv som överlämnats av kom- missionen,

med beaktande av Europaparla- mentets yttrandel,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttranrliez, och

med beaktande av följande: Av Europeiska gemenskapernas handlingsprogram på miljöområdetJ framgår tydligt bullerproblemets be- tydelse och i synnerhet behovet av att vidta åtgärder mot buller orsakat av lufttrafik.

Rådets program för prioriteringar vid undersökning av lufttransport- frågor omnämner emissioner från luftfartyg inklusive buller.

Buller från luftfartyg bör minskas under hänsynstagande till miljöfak- torer, tekniska möjligheter och eko- nomiska konsekvenser.

Ett lämpligt Sätt att minska denna olägenhet skulle vara att fastställa en gräns för hulleremissioner från källan baserad på de normer som uppställts av Internationella civila luftfartsorganisationen.

IEGT nr C 178. 2.8.1976, S. 61. 2 EGT nr C 299, 13.12.1976, 5.61. 3156an (3113, 20.11.1973. s. ].

HÅRIGENOM PORESKRIVS POLIANDE:

Artikel 1

Varje medlemsstat skall säkerställa att civila luftfartyg som hör till nå- gon av de kategorier som anges i bi- laga 16 till konventionen angående internationell civil luftfart, tredje ut- gåvan (juli 1978) och som är regi- strerade inom medlemsstatens terri- torium inte får användas där om inte medlemsstaten har utfärdat miljö- värdighctsbevis efter tillfredsstäl- lande utredning om att luftfartyget uppfyller krav som minst motsvarar tillämpliga normer i del 11, kapitel 2, 3, 5 eller 6 i ovannämnda bilaga.

Artikel 2

1. De dokument som utgör bevis om miljövärdighet enligt artiklarna 1, 3, 4 och 5 kan ha formen av separata miljövärdighetsbevis eller en lämp— lig förklaring i en annan handling som godkänts av registreringsstaten och som enligt denna stats bestäm— melser skall medföras i luftfartyget. Dokumenten skall minst innehålla följande upplysningar:

a) registreringsstat och luftfartygets registreringsbcteekning,

b) tillverkarens serienummer,

c) tillverkarens typ- och modellbe— teckning, (1) uppgift om alla ytterligare änd- ringar som gjorts för att uppfylla de. normer som gäller för miljö- värdighetsbeviset.

e) de högsta vikter vid vilka det är

Bilaga 1

visat att normerna för miljövär- dighetsbevisct uppfylls, 1) för flygplan för vilka ansökan om utfärdande av bevis har inläm- nats den 6 Oktober 1977 eller se- nare: den (de) bullernivå(er) och dess (deras) 90-procentiga konfi- densintervall(er) på den (de) rc- ferenspunkt(er) för vilken (vilka) det har visats att nor- merna för miljövärdighetsbeviset

uppfylls.

2. Medlemsstaterna skall erkänna giltigheten av de dokument som om- nämns i punkt 1 och som har utfär- dats av behöriga myndigheter i en registreringsstat som samtidigt är en medlemsstat.

Artikel 3

1. Medlemsstaterna skall säkerställa att civila, propellerdrivna flygplan med en godkänd startvikt på högst 5700 kg och civila jetmotordrivna underljudsflygplan, som inte tillhör någon av de kategorier som anges i bilaga 16 till konventionen angående internationell civil luftfart, tredje ut- gåvan (juli 1978) och som använder flygplatser belägna i någon med- lemsstat, för att bli godkända upp- fyller krav som minst motsvarar till- lämpliga normer i del 11, kapitel 2 el- ler 6 i ovannämnda bilaga då de första gången registreras inom deras territorier.

2. Punkt 1 skall tillämpas från föl- jande datum:

— propellerdrivna flygplan: senast sex månader efter dagen för an- mälan av detta direktiv, — jetmotordrivna underljudsllyg- plan: senast en månad efter da- gen för anmälan av detta direk- tiv.

3. Utan hinder av vad som föreskrivs

i punkt 1 kan medlemsstaterna be- sluta att medge registrering av så- dana i punkt 1 omnämnda propel- lerdrivna flygplan från en annan medlemsstat efter det datum som anges i punkt 2 om de försäkrar sig om att sådana flygplan endast an- vänds inom deras egna territorier el— ler inom territorier tillhöriga stater som samtycker till det.

Artikel 4

1. Från föreskrifterna i artikel 3 un- dantas:

i) luftfartyg som inte uppfyller de gällande normerna för miljövär- dighctsbevis när de kan utrustas så att de uppfyller dessa normer, förutsatt att a) lämplig utrustning finns för

ombyggnad av luftfartygs- typen i fråga,

b) luftfartyg, som förses med så- dan utrustning, kan uppfylla de normer som krävs för mil- jövärdighetsbevis,

c) sådan utrustning faktiskt finns tillgänglig, och

d) utrustningen har beställts; den ifrågavarande utrustningen

skall anbringas inom två år från registreringsdatum; ii) luftfartyg, som före den 1 juli .1979 har använts i en medlems- stat till följd av avbetalnings- el- ler hyresavtal som har ingåtts se- nast detta datum och som därför har varit registrerade i en annan Stat än den i vilken de används.

2. Medlemsstaterna kan undanta luftfartyg som inte uppfyller gäl- lande krav för miljövärdighetsbevis från bestämmelscrmt i artikel 3 i föl- jande fall:

a) luftfartyg som ersätter ett mot-

Bilaga 1

svarande antal luftfartyg om dessa har förstörts genom olycks- händelse och inte kan ersättas med likvärdiga luftfartyg med miljövärdighetsbcvis då sådana inte finns tillgängliga på markna- den, förutsatt att ersättningsluft- fartygen registreras inom ett år efter olyckan i fråga.

b) luftfartyg av historiskt intresse,

c) luftfartyg beträffande vilka ifrå- gavarande lufttrafikföretag visar att deras fortsatta verksamhet annars skulle skadas i en orimlig omfattning, dock att luftfartygen skall avföras ur registret senast den 31 december 1984.

En medlemsstat kan emellertid kräva att ett luftfartyg som avses i 1) eller e i denna punkt skall uppfylla bestämmelserna i artikel 3 om det använder flygplatser i denna med— lemsstat. De medlemsstater som kräver att sådana luftfartyg uppfyl- ler bestämmelserna i artikel 3 skall underrätta de övriga medlemssta- terna och kommissioncn om detta.

Artikel 5

1. Med förbehåll för artikel 1 skall varje medlemsstat säkerställa att: ci- vila jetmotordrivna underljudsflyg- plan med en maximal godkänd start- vikt på över 20 ton som är registre- rade inom medlemsstatens territo- rium inte får användas inom denna stats territorium efter den 31 decem— ber 1986 om inte medlemsstaten har utfärdat miljövärdighetsbevis efter tillfredsställande utredning om att flygplanet uppfyller krav som minst motsvarar normerna i del 11, kapitel 2 i bilaga 16 till konventionen an- gende internationell civil luftfart, tredje utgåvan (juli 1978).

2. Medlemsstaternas behöriga myn- digheter kan medge tillfälliga un- dantag från bestämmelserna i punkt 1 om ifrågavarande lufttrafikföretag åtar sig att ersätta de berörda flyg- planen senast den 31 december 1988 med andra på marknaden tillgäng- liga flygplan som uppfyller krav som minst motsvarar bullernormerna i del 11, kapitel 3 i bilaga 16 till kon- ventionen angående internationell civil luftfart, tredje utgåvan (juli 1978).

Artikel 6

1 särskilda enskilda fall kan med- lemsstater tillåta tillfällig använd- ning inom Sina territorier av luftfar- tyg som inte kan sättas i trafik på grund av de övriga bestämmelserna i detta direktiv.

Artikel 7

Medlemsstaterna skall bemöda sig om att vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att luftfartyg som inte är registrerade i en medlemsstat men som använder flygplatser inom de ras territorier uppfyller krav som är minst lika stränga som de krav med- lemsstaternas luftfartyg skall upp- fylla enligt artikel 1—6.

Artikel 8

1. Med förbehåll för artikel 3.1 skall medlemsstaterna sätta i kraft de be- stämmelser som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast sex må- nader efter dagen för anmälan och skall genast underrätta kommissiOv nen om detta.

?.. Medlemsstaterna skall se till att texterna till centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av

detta direktiv överlämnas till kom- Prop. 1991/92:29 missionen. Bilaga l

Artikel 9

Detta direktiv riktar sig till med- lemsstaterna.Utfärdat i Bryssel den 20 december 1979.

På rådets vägnar

J. TUNNEY Ordförande

Rådets direktiv PTOP- 1991/92:29 av den 4 december 1989 B”"ga 1 om begränsning av buller från civila jetmotordrivna

underljudsflygplan (89/629/EEG)

Bilaga 1

RÅDETS DIREKTIV av den 4 december 1989

om begränsning av buller från civila jetmotordrivna underljudsflygplan

(S9/629/EEG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA D_IREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekono- miska gemenskapen, särskilt artikel 84.2 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag',

med beaktande av Europaparla— mentets yttrande:,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande-l, och

med beaktande av följande: Tillämpningen av bulleremis— sionsnormer på civila jetmotor- drivna underljudsl'lygplan har bety- dande följder för lufttransporter, i synnerhet då dessa normer medför begränsningar beträffande vilken typ av flygplan som lufttrafikföreta- gen får använda, främjar investe— ringar i de modernaste och minst bullrande flygplan som finns till- gängliga och underlättar att befintlig kapacitet, inklusive flygplatsernas kapacitet, utnyttjas bättre; i direktiv 80/51/EEG'1, i dess lydelse enligt di- rektiv 83/206/EEGS, fastställs grän- ser för emission av buller av sådant slag.

Rådets program för prioriteringar vid undersökning av lufttransport- frågor omnämner emissioner från flygplan inklusive buller.

' EGT an 37, 14.2.1989, s. 6. ZEGT MG 155, 26.6.1989, s. 491 3 EGT nr C 221, 28.8.1989, s. 1. * EGT an 18, 24.1.1980, 5.26. 5 EGT an 117, 4.5.1983. s. 15.

Av europeiska gemenskapernas handlingsprogram på miljöområdetfx framgår tydligt bullerproblemcts be— tydelse och i synnerhet behovet av att vidta åtgärder mot buller orsakat av lufttrafik.

Buller från flygplan bör minskas ytterligare under hänsynstagande till rniljöfaktorer, tekniska möjligheter och ekonomiska konsekvenser.

Det är därför lämpligt att be— gränsa rätten att registrera civilajet— motordrivna underljudsflygplan i medlemsstaterna till sådana som uppfyller normerna i del II, kapitel 3, volym 1 i bilaga 16 till konventio— nen angående internationell civil luftfart, andra utgåvan, 1988; i för- bindelse med att ett område utan inre gränser upprättas är det rimligt att från denna regel om begränsad rätt till registrering undanta flygplan som är registrerade i medlemssta- terna den 1 november 1990; på grund av den rörelsefrihet en sådan regel medför är det viktigt att un- dantagen begränsas och att de som medges noggrant följs och tidsbe- gränsas.

1—"ör att uppnå detta syfte bör det som en komplettering av de befint- liga reglerna införas gemensamma regler inom rimlig tid för att säker— ställa att det används ett samordnat tillvägagångssätt inom hela gemen— skapen; detta är särskilt betydelse- fullt med hänsyn till de steg som ny- ligen tagits för att liberalisera den europeiska lufttrafikcn.

Det arbete som gemenskapen har genomfört i samarbete med andra

” EGT an 328, 17.12.1987, s. ].

Bilaga 1

internationella organisationer har visat att en begränsning i rätten atti medlemsstaterna registrera flyg- plan, som inte uppfyller normerna för miljövärdighetsbevis i kapitel 3 i ovannämnda bilaga 16, sedd isole- rad har en begränsad påverkan på miljön och därför endast bör ses som ett första steg,som skall följas av åt— gärder för att begränsa rätten att an- vända flygplan som inte uppfyller normerna i kapitel 3 i ovannämnda bilaga 16.

HARIGENOM FoRESKRivs FÖLJANDE:

Artikel 1

]. Avsikten med detta direktiv är att fastställa strängare regler för be- gränsning av buller från civila jetmo- tordrivna underljudsflygplan.

2. Direktivet gäller inte för flygplan med en startrnassa på högst 34000 kg och med en kapacitet på högst 19 säten.

Artikel 2

l.. Medlemsstaterna skall säkerställa att från den 1 november 1990 civila jetmotordrivna underljudsflygplan som registrerats inom deras territo— rier efter detta datum inte får använ— das inom deras territorier eller inom en annan medlemsstats territorz-um om de inte beviljats miljövärdighets- bevis enligt normer som minst mot- svarar normerna i del II, kapitel 3 i volym 1 i bilaga 16 till konventionen angående internationell civil luft- fart, andra utgåvan 1988.

2. Punkt ] gäller inte för flygplan som införts i medlemsstaters natio-'

nella register den .1 november 1990.

3. Det territorium som nämns i punkt 1 omfattar inte de utomeuro- peiska departement som omnämns i fördragets artikel 227.2.

Artikel 3

Medlemsstaterna skall vidta nöd- vändiga åtgärder för att säkerställa att den avsikt som anges i artikel 1.1 inte kringgås, till exempel genom någon form av hyresavtal.

Artikel 4

Medlemsstaterna får medge undan- tag från bestämmelserna i artikel 2 för

a) flygplan av historiskt intresse,

b) flygplan som ett lufttrafikföretag i en medlemsstat har använt före den 1 november 1989 enligt ännu gällande avbetalnings- eller hy- resavtal och som i detta samman- hang har registrerats i ett tredje land,

c) flygplan som hyrts ut till ett luft- trafikföretag i ett tredje land och vilka av den anledningen tillfäl— ligt har avförts ur en medlems— stats register,

d) ett flygplan som ersätter ett an— nat flygplan, vilket förstörts ge— nom olyckshändelse och vilket lufttrafikföretaget sätta med ett likvärdigt flygplan

inte kan er-

med miljövärdighetsbevis enligt artikel 2.1, som finns tillgängligt på marknaden, förutsatt att er- sättningsllygplanet registreras inom ett år efter olyckan,

e) flygplan med motorer med ett genomströmningsförhållande (by—pass ratio) på ?. eller däröver.

Artikel 5

Medlemsstaterna får medge undan- ' tag från bestämmelserna i artikel 2

Bilaga 1

under en inledande period på högst tre år, vilken kan förnyas för högst två är åt gången, förutsatt att sådana undantag upphör att gälla senast den 31 december 1995, för

— flygplan som är korttidshyrda från ett tredje land, förutsatt att lufttrafikföretaget visar att detta är allmän praxis inom verksam- hetsområdet och att den fortsatta verksamheten annars skulle ska- das, — flygplan beträffande vilka ett lufttrafikföretag visar att den fortsatta skulle skadas orimligt om inte flygpla- net fick användas.

verksamheten

A rtikel 6

1. En medlemsstat som medger un— dantag skall underrätta behöriga myndigheter i medlemsstaterna och kommissionen om detta.

2. Medlemsstaterna skall erkänna de undantag som medgetts av andra medlemsstater enligt artiklarna 4 och 5.

,11I1ikt'l 7

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författ- ningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv före den 30 sep- tember 1990.

2. Medlemsstaterna skall till kom- missionen överlämna texterna till de bestämmelser som de antar inom det område. som omfattas av detta direk- tiv.

A rtikel 8

Detta direktiv riktar sig till med- lemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 4 december 1989.

På rådets vägnar

M. DELEBARRE Ordförande

Förklaring från Förbundsrepubliken Tysklands regering

Rådet har mottagit följande medde- lande från Förbundsrepubliken Tysklands regering:

Förbundsrepubliken Tysklands re— gering förklart'tdc i samband med att den deponerade sina ratifikations- instrument avseende Fördragen om upprättande av Europeiska gemen- skaperna att dessa fördrag likaledes gällde för Land Berlin. Den förkla- rade samtidigt att de rättigheter och det ansvar som tillagts Frankrike, Storbritannien och Förenta staterna med avseende på Berlin inte påver- kades. Med hänsyn till att civil luft— fart är ett av de områden där de nämnda staterna uttryckligen har förbehållit sig befogenheter med av- seende på Berlin uttalar Förbunds- republiken Tysklands regering efter

att ha konsulterat dessa staters rcge- .

ringar att rådets direktiv 89/629/EEG om begränsning av bul- ler från civilajetmotordrivna under- ljudsflygplan inte omfattar Land Berlin.

Rådets direktiv PrOP- 1991/92:29 av den 13 juni 1990 Bilaga 1 om paketresor, semesterpaket och andra

paketarrangemang (90/314/EEG)

Bilaga 1

RÅDETS DIREKTIV av den 13 juni 1990

om paketresor, semesterpaket och andra paketarrangemang (90/314/EEG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättande av Europeiska ekonomiska ge- menskapen, särskilt artikel 100a i detta,

med beaktande av kommissionens förslag', i samarbete med Europaparlamentetz, med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande-*, och med beaktande av följande: Ett av gemenskapens huvudmål är att förverkliga den inre marknaden där turistsektorn är en väsentlig del.

Den nationella lagstiftningen i de olika medlemsstaterna om paketresor, semesterpaket och andra paketarrangemang, nedan kallade 'resepaket', uppvisar stora skillnader, och nationell praxis på detta område är mycket va- rierande. Detta får till följd att researrangörer hindras att fritt tillhandahålla sina tjänster avseende resepaket och leder till en snedvridning av konkurren- sen mellan näringsidkare som är etablerade i olika medlemsländer.

Gemensamma regler för resepaket bidrar till att hindren undanröjs och möjliggör på så sätt en gemensam marknad för tjänster. De näringsidkare som är etablerade i en medlemsstat får då möjlighet att tillhandahålla sina tjänster i andra medlemsstater. Konsumenter inom gemenskapen kan på så sätt dra nytta avjämförbara villkor när de köper ett resepaket i en medlems- stat.

Punkt 36b i bilagan till rådets resolution av den 19 maj 1981 om Euro- peiska ekonomiska gemenskapernas andra konsumcntpolitiska program4 anmodar kommissionen att studera bl a turism och, om så bedöms lämpligt, lägga fram lämpliga förslag. Hänsyn skall därvid tas till förslagcns betydelse för konsumentskyddet och till hur skillnaderna i medlemsstaternas lagstift- ning inverkar på den gemensamma marknadens funktion.

I en resolution av den 10 april 19845 rörande ett gemenskapsprogram för turism välkomnade rådet kommissionens initiativ att fästa uppmärksamhe- ten på turismens betydelse och uppmärksammade kommissionens första riktlinjer för ett gemenskapsprogram för turism.

Kommissionens Skrivelse till rådet med titeln ”Nya impulser för konsu- mentskyddsprogrammet” som godkändes genom en resolution av rådet den 6 maj 198617 nämner, bland de åtgärder som kommissionen föreslår, i punkt 37 en harmonisering av lagstiftningen om resepaket.

l EGT an 96, 12.4.1988, 5.5. 2 EGT an69, 20.3.1989, s. 102 och EGT an 149, 18.6.1990. 3 EGT an 102, 24.4.1989, s. 27. * EGT an 165, 23.6.1981, 5.24. _5 EGT an115, 30.4.1984, s. 1. (' EGT anllS, 7.3.1986, s. 28.

Bilaga 1

Turistnäringen spelar en allt större och viktigare roll för ekonomierna i medlemsstaterna. Systemet med resepaket utgör en väsentlig del av denna näring. Paketresebransehen i medlemsstaterna skulle stimuleras till en snab- bare tillväxt och en högre produktivitet om åtminstone några gemensamma regler antogs för att ge den en gemenskapsdignitet. Detta skulle inte bara gynna medborgarna i gemenskapen när de köper resepaket arrangerade en- ligt dessa regler, utan även locka turister från länder utanför gemenskapen som söker fördelarna med en garanterad standard på resepaket.

Skillnaderna mellan de regler som skyddar konsumenterna i olika med- lemsstater avhåller konsumenterna från att köpa resepaket i ett annat med- lemsland.

Denna avhållande faktor är särskilt effektiv för att motverka att konsu- menterna köper resepaket utanför sitt eget land. Den är mer effektiv än den skulle vara när det gäller andra tjänster, eftersom de tjänster som ingår i ett resepaket är av speciell karaktär. De kräver i allmänhet betydande förskotts— betalningar och innefattar tjänster i ett annat land än där konsumenten bor.

Konsumenten bör åtnjuta fördelarna av det skydd som detta direktiv med- för oavsett om han är en direkt avtalspart, om ett resepaket har överlåtits på honom eller om han är medlem av en grupp på vars vägnar en annan person har ingått ett avtal om ett resepaket.

Arrangören av ett resepaket och/eller återförsäljaren bör vara skyldig(a) att se till att informationen i det material som beskriver resan inte är vilsele- dande, och att tillgängliga broschyrer lämnar begriplig och korrekt informa- tion.

Konsumenten behöver få en redovisning av de avtalsvillkor som gäller för resepaketet. Detta kan lämpligen ske genom att alla avtalsvillkor anges i skrift eller dokumenteras på annat liknande sätt som är begripligt och till- gängligt för konsumenten, samt genom att han får en kopia av villkoren.

Det bör stå konsumenten fritt att under vissa omständigheter överlåta en bokning av ett resepaket till en annan person.

Det avtalade priset bör i princip inte kunna ändras utom i de fall då det uttryckligen sägs i avtalet att priset får ändras uppåt eller nedåt. En sådan rätt att ändra priset bör alltid vara beroende av vissa villkor.

Det bör stå konsumenten fritt att under vissa förhållanden häva ett avtal om ett resepaket före avresan.

De rättigheter som konsumenten'har i de fall arrangören ställer in arran- gemanget före överenskommet avgångsdatum bör definieras-tydligt.

Om de avtalade tjänsterna i betydande omfattning inte utförs, eller ar- rangören, efter det att konsumenten har avrest, inser att en betydande del av de avtalade tjänsterna inte kommer att kunna tillhandahållas, bör arrang- ören ha vissa skyldigheter gentemot konsumenten.

Arrangören och/eller återförsäljaren bör inför konsumenten svara för att åtagandena fullgörs enligt avtalet. Dessutom bör "arrangören och/eller'åter-' försäljaren vara ansvariga för Skada för konsumenten vid avtalsbrott såvida detta inte orsakas av fel som varken begåtts av dem själva eller någon annan leverantör av tjänster.

1 de fall arrangören och/eller återförsäljaren är ansvarig för brister vid full- . görande av avtalet, bör detta ansvar begränsas enligt de internationella kon-

Bilaga 1

ventioner som gäller för sådana tjänster, särskilt Warszawakonventionen av 1929 om internationella lufttransporter, Bernkonventionen av 1961 omjärn- vägstransporter, Atenkonventionen av 1974 om sjötransporter och Pariskon- ventionen av 1962 om hotellvärdars ansvar. I fråga om annan skada än per- sonskada bör det dessutom vara möjligt att begränsa ansvaret i det enskilda avtalet, dock förutsatt att sådana begränsningar inte är oskäliga.Vissa åtgär- der bör vidtas för att informera konsumenterna och för att hantera klagomål.

Det skulle vara till fördel både för konsumenten och för arrangörer av re- sepaket om arrangörerna och/eller återförsäljarna var skyldiga att visa att de har tillförlitlig säkerhet i händelse av obestånd.

Det bör stå medlemsstaterna fritt att anta eller behålla strängare bestäm- melser för paketresor i syfte att skydda konsumenten.

Artikel 1

Avsikten med detta direktiv är att inbördes närma medlemsstaternas lagar och andra författningar om resepaket som säljs eller bjuds ut till försäljning inom gemenskapens territorium.

Artikel 2 I detta direktiv avses med

]. resepaket: en i förväg ordnad kombination av minst två av nedanstående komponenter som säljs eller bjuds ut till försäljning till ett totalpris, om tjänsten varar längre än ett dygn eller inkluderar övernattning;

&) transport;

b) inkvartering;

c) andra turisttjänster som inte är direkt knutna till transport eller inkvarte- ring och som utgör en väsentlig del av resepaketet.

Att olika delar i samma resepaket debiteras separat befriar inte arrangören eller återförsäljaren från skyldigheterna enligt detta direktiv;

2. arrangörav resepaket: en person som inte enbart i enstaka fall anordnar resepaket och som direkt eller genom en återförsäljare säljer eller bjuder ut dem till försäljning;

3. årwjönsäljure: en person som säljer eller bjuder ut till försäljning ett rese- paket som satts samman av en arrangör;

4. konsument: en person som köper eller överenskommer om köp av ett re- sepaket ("köparen"), eller varje person för vars räkning köparen överens- kommer om köp av ett resepaket (”annan kontrahent"), eller en person till vilken köparen eller annan kontrahent överlåter rescpaketct;

>. avta/: en överenskommelse mellan konsumenten och arrangören respek- - tive återförsäljaren.

Bilaga 1

A nikel 3

1. De beskrivningar av ett resepaket som arrangören eller återförsäljaren lämnar konsumenten, priset på resepaketet och eventuella andra villkor för avtalet får inte innehålla någon vilseledande information.

2. Om en broschyr tillhandahålls konsumenten skall den på ett läsligt, be- gripligt och korrekt sätt innehålla såväl uppgift om priset som adekvat infor- mation om:

a) resmål och transportmedel som används samt transportmedlets typ och standard;

b) typ av inkvartering, var inkvarteringen är belägen, kategori eller stan- dard och utmärkande drag samt dess klassificering enligt det berörda värdmedlemslandets regler;

c) vilka måltider som ingår; (1) resrutt;

e) allmän information om pass- och visumkrav för medborgare i den eller de medlemsstater som berörs och om hälsoformaliteter för resan och under vistelsen på resmålet;

f) antingen det belopp eller den procentandel av priset som skall betalas vid anmälan samt tidpunkten/tidpunkterna då resterande del av priset skall betalas;

g) det krävs att ett visst minsta antal personer anmäler sig för att resepaketet skall genomföras och när konsumenten i så fall senast skall informeras om att det ställts in.

Uppgifterna i broschyren är bindande för arrangören eller återförsäljaren såvida inte:

— konsumenten, innan avtal träffas, tydligt och klart informeras om änd— ringar i uppgifterna i broschyren. I detta fall skall broschyren innehålla uppgift om att ändringar kan komma att ske, — ändringar genomförs senare som följd av en överenskommelse mellan par— terna.

Artikel 4

1. a) Arrangören och/eller återförsäljaren skall, innan avtalet ingås, skrift- ligen eller i annan lämplig form lämna konsumenten allmän informa- tion om pass- och viseringsbestämmelser för medborgare i den eller de medlemsstater som berörs. Särskilt gäller detta upplysning om hur lång tid det tar att erhålla pass och visering. Information skall även lämnas om de hälsoformaliteter som krävs för resan och vistelsen på resmålet.

b) Likaså skall arrangören och/eller återförsäljaren i god tid före avresan skriftligen eller i annan lämplig form informera konsumenten om föl— jande:

i) tid och plats för uppehåll under resan samt anslutande transporter liksom om platsreservation etc., t.ex. hytt eller sovplats på båt el-

Bilaga 1

ler tåg, .

ii) namn, adress och telefonnummer till arrangörens och/eller åter- försäljarcns lokala representant eller om sådan inte finns till lokala organ som en konsument kan kontakta om han behöver hjälp.

Om det inte finns några sådana lokala representanter eller organ måste konsumenten ivarje fall få ett telefonnummer att användas i en nödsituation eller någon annan form av information som gör det möjligt för honom att kontakta arrangören och/eller återförsäl- jaren,

iii) när det gäller minderårigas resor eller utlandsvistelser, informa- tion som möjliggör direktkontakt med barnet eller med ansvarig person där barnet vistas, iV) information om frivillig försäkring som täcker kostnaden för kon- sumentens avbeställning eller för assistans, inklusive hemtrans- port, i händelse av olycks- eller sjukdomsfall. '

2. Medlemsstaterna skall se till att följande principer gäller för avtalet:

a) . Avtalet skall i tillämpliga delar uppfylla minimikraven i bilagan.

b) Samtliga avtalsvillkor skall vara skriftliga eller utformade på något annat för konsumenten begripligt och lättillgängligt sätt, och han skall få del av dem innan avtalet ingås. Konsumenten skall få en kopia av avtalsvillko- ren.

c) Bestämmelsen enligt b får inte hindra sena beställningar eller avtal.

3. Om konsumenten blir förhindrad att delta i resepaketet får han överlåta sin bokning till en person som uppfyller alla de villkor som gäller för detta på villkor att han i rimlig tid före avresan underrättat arrangören eller åter- försäljaren om sin avsikt. Den part som överlåter resepaketet och den som tar över det skall solidariskt inför arrangören eller återförsäljaren ansvara för resterande betalning och för eventuella extra kostnader med anledning av överlåtelsen.

4. a) Det avtalade priset får inte ändras såvida inte avtalet uttryckligen medger en ändring uppåt eller nedåt och exakt anger hur prisänd- ringen skall beräknas och då endast när det gäller variationer i: — transportkostnader, inklusive bränslekostnader, — skatter och avgifter för vissa tjänster, t.ex. landningsskatter eller start- och landningsavgifter i hamnar eller på flygplatser, — de växlingskurser som används i samband med det resepaket det gäller. b) Prishöjning får inte ske senare än 21 dagar före avresan.

5. Om arrangören före avresan finner att han måste göra betydande änd— ringar i något/några av de väsentliga avtalsvillkoren. t.ex. priset, skall han underrätta konsumenten så snart som möjligt så att denne kan besluta fram— för allt om han på grund av ändringen väljer:

— att endera utan ersättningsskyldighet häva avtalet, eller — att acceptera ett tilläggsavtal som specificerar ändringarna och hur dessa påverkar priset.

Konsumenten skall så snart som möjligt informera arrangören eller återför— säljaren om sitt beslut.

6. Om konsumenten häver avtalet enligt punkt 5 eller om arrangören ställer in resepaketet före avtalat avresedatum av någon orsak som inte kan tillskri- vas konsumenten skall konsumenten ha rätt att:

a) antingen delta i ett annat resepaket av motsvarande eller högre kvalitet om arrangören och/eller återförsäljaren kan erbjuda honom ett sådant. Om det erbjudna paketet är av lägre kvalitet skall arrangören återbetala konsumenten mellanskillnaden, eller

b) så snart som möjligt få tillbaka hela det belopp han betalat enligt avtalet.

I sådant fall skall han, om det är skäligt, ha rätt till gottgörelse från an- tingen arrangören eller återförsäljaren beroende på vad som krävs enligt ifrågavarande medlemsstats lagstiftning, utom om:

i) resepaketet har ställts in på grund av för få anmälningar, och konsumen— ten inom den tid som anges i beskrivningen av resepaketet fått skriftligt medddelande om att det är inställt, eller ii) resepaketet ställs in på grund av force majeure (dock inte överbokning), dvs. extraordinära händelser som inte kan förutses och som den part som åberopar dem inte kan påverka och vars följder inte kan undvikas även med vederbörlig aktsamhet.

7. Om det efter avresan visar sig att en väsentlig del av de avtalade tjäns- terna inte tillhandahålls, eller om arrangören inser att han inte kan tillhanda- hålla en väsentlig del av de avtalade tjänsterna, skall arrangören vidta alter- nativa åtgärder för fortsättningen av resepaketet utan ytterligare kostnader för konsumenten och om så är skäligt betala konsumenten mellanskillnaden mellan de avtalade tjänsterna och de som faktiskt tillhandahållits. Om det är omöjligt att vidta sådana åtgärder eller om dessa på goda grun- der inte accepteras av konsumenten, skall arrangören om så är lämpligt utan kostnad för konsumenten tillhandahålla likvärdig transport till platsen för avresan eller till någon annan plats som konsumenten godtar och skall där så är lämpligt gottgöra konsumenten för detta.

A rtikcl 5

]. Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att se till att den ar- rangör och/eller återförsäljare som är part i avtalet är ansvarig för att åtagan- dena enligt avtalet fullgörs på ett korrekt sittt, oavsett om dessa skall fullgö- ras av arrangören och/eller återförsäljaren eller av andra leverantörer av tjänster. Detta ansvar skall inte inverka på arrangörens och/eller återförsäl- jarens rätt att kräva ersättning av dessa övriga leverantörer av tjänster.

2. Vad gäller den skada som åsarnkas konsumenten på grund av att avtalet

19"

1.

Bilaga 1

inte fullgörs, skall medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att se till att arrangören och/eller återförsäljaren är ansvariga såvida avtalsbrottet inte orsakas av fel som varken begåtts av dem själva eller av någon annan leve- rantör av tjänster därför att

— avtalsbrottet är orsakat av konsumenten, — avtalsbrottet är orsakat av tredje man utan anknytning till de avtalade tjänsterna och har inte kunnat förutses eller undvikas,

— avtalsbrottet beror på force majeure enligt definitionen i artikel 4.6 b ii eller på en händelse som arrangören och/eller återförsäljaren eller leve- rantören av tjänsten inte kunnat förutse eller undvika även om de hade iakttagit vederbörlig aktsamhet.

I de fall som anges i andra och tredje strecksatsen ovan skall arrangören och- /eller återförsäljaren omedelbart bistå en konsument i svårigheter.

[ fråga om skada som uppkommer till följd av att de tjänster som ingår i resepaketet inte utförs eller utförs felaktigt, får medlemsstaterna tillåta att ersättningen begränsas i enlighet med internationella konventioner på detta område.

I fråga om andra skador än personskador som uppkommer till följd av att de tjänster som ingår i resepaketet inte utförs eller utförs felaktigt, får med- lemsstaterna tillåta att ersättningen begränsas i avtalet. Sådan begränsning får inte vara oskälig.

3. Förutom vad som sägs i punkt 2 fjärde stycket får ingen undantagsklausul från bestämmelserna i punkt 1 och 2 förekomma i avtalet.

4. Konsumenten måste genast och på platsen underrätta den som levererat tjänsten om varje försummelse att fullgöra åtagandena enligt avtalet som han upptäcker. Vidare skall han underrätta arrangören och/eller återförsäl- jaren skriftligt eller på något annat lämpligt sätt så snart som möjligt.

Denna skyldighet måste klart och uttryckligt anges i avtalet.

Artikel 6

Vid reklamation måste arrangören och/eller återförsäljaren eller hans even- tuellc representant på platsen omedelbart försöka lösa problemet på lämp- ligt sätt.

Artikel 7

Den arrangör och/eller återförsäljare som är part i avtalet skall visa att han, i händelse av obestånd, har tillräcklig säkerhet för återbetalning av erlagda belopp och för hemtransport av konsumenten.

Artikel 8

Medlemsstaterna får för att skydda konsumenten anta eller upprätthålla strängare bestämmelser på det område som omfattas av detta direktiv.

Arrikel 9 Prop. 1991/92:29

1. Medlemsstaterna skall sätta :i kraft de bestämmelser som är nödvändiga Bilaga 1 för att följa detta direktiv före den 31 december 1992 och skall genast under- rätta kommissionen om detta.

2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som om- fattas av detta direktiv.

Anikel 10

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Luxemburg den 13juni 1990. På rådets vägnar

D.J. O'MALLEY Ordförande

Bilaga 1

BILAGA

Avtalet skall innehålla följande grundläggande villkor, om de är relevanta för det resepaket det gäller:

a) b)

c)

d)

f) g)

h)

resmål och, om vistelse under viss tid ingår, datum för denna, transportmedel, dess typ och standard samt datum, tid och plats för av- resa och återkomst, om resepaketet även omfattar inkvartering, dennas belägenhet, kategori eller standard samt utmärkande kännetecken, att inkvarteringen är god- känd enligt medlemslandets officiella regler samt vilka måltider som in- går, ' om det krävs att ett visst minsta antal personer anmäler sig för att resepa- ketet skall genomföras och, om så är fallet, senaste dag för meddelande till konsumenten att resepaketet inställts, resrutt, besök, utflykter eller andra tjänster som ingår i det avtalade totalpriset för resepaketet, namn och adress till arrangören, återförsäljaren och i förekommande fall till försäkringsbolaget, priset för resepaketet, uppgift om möjligheten av prisändringar enligt ar- tikel 4.4 och uppgift om skatter och avgifter för vissa tjänster ( start- och landningsavgifter i hamnar och på flygplatser, turistskatter) om sådana kostnader inte ingår i priset, betalningsplan och betalsätt; speciella önskemål som konsumenten har meddelat arrangören eller åter- försäljaren när han gjorde bokningen och som båda parter har godtagit, den tidsperiod inom vilken konsumenten måste framställa klagomål över bristande fullgörande av avtalet.

"195

Rådets förordning (EEG) Nr4064/89 Pr0p- 1991/92:29 av den 21 december 1989 Bilaga 1 om kontroll av företagskoncentrationer

Bilaga 1

RÅDETS FÖRORDNING (EEG) NR 4064/89

av den 21 december 1989

om kontroll av företagskoncentrationer

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekono- miska gemenskapen, särskilt artik- larna 87 och 235 i detta,

med beaktande av kommissionens försla v ',

med beaktande av Europaparla- mentets yttrandez,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande—1 och

med beaktande av följande. För att förverkliga målen för för- draget om upprättandet av Euro- peiska ekonomiska gemenskapen ges gemenskapen enligt artikel 31" uppgiften att upprätta ”en ordning som säkerställer att konkurrensen inom den gemensamma marknaden inte snedvrids”.

Denna ordning är nödvändig för att den inre marknaden skall genom- föras till år 1992 och för dess vida- reutveekling.

Avskaffandet av gränserna inom gemenskapen medför och kommer även i fortsättningen att medföra be- tydande strukturförändringar inom gemenskapens näringsliv, särskilt i form av koncentrationer.

En Sådan utveckling mäste hälsas med tillfredsställelse eftersom den tillgodoser kraven på en dynamisk konkurrens och kan öka den euro-

' EGT MG 130, 19.5.1988, 5.4. 2EGT MG 309, 5.12.1988, 5.55. 3 EGT nr C 208, 8.8.1988, s.11.

peiska industrins konkurrenskraft, förbättra förutsättningarna för till- växt och höja levnadsstandarden inom gemenskapen.

Åtgärder måste dock vidtas för att säkerställa att omstruktureringspro- cessen inte på längre sikt skadar konkurrensen. Gemenskapsrätten skall därför innehålla bestämmelser om sådana koncentrationer som på- tagligt kan hämma en effektiv kon- kurrens inom den gemensamma marknaden eller en väsentlig del av den.

Även om artiklarna 85 och 86 en- ligt domstolens rättspraxis är till- lämpliga på vissa koncentrationer har de inte tillräcklig räckvidd för att omfatta alla de transaktioner som kan visa sig vara oförenliga med den ordning utan snedvridning av kon- kurrensen som förutses i fördraget.

En ny rättsakt bör därför skapas i form av en förordning som möjlig- gör en effektiv kontroll av alla kon- centrationer med avseende på deras verkningar på konkurrensstruktu- ren inom gemenskapen. Den skall vara den enda förordning som är till- lämplig pä sådana koncentrationer.

Denna förordning bör därför inte baseras endast på fördragets artikel 87 utan framför allt på artikel 235, enligt vilken gemenskapen kan ge sig själv de ytterligare befogenheter som behövs för att uppnå sina mål, även när det gäller koncentrationer på marknaderna för de jordbruksva— ror som upptas i bilaga 11 till fördra- get.

De bestämmelser som skall antas i denna förordning bör gälla bety-

Bilaga 1

dande strukturförändringar vars verkningar på marknaden sträcker sig utöver en enskild medlemsstats nationsgränser.

Tillämpningsområdet för denna förordning bör därför definieras ut- ifrån de berörda företagens geogra- fiska verksamhetsområden och av- gränsas av kvantitativa tröskelvär- den för att omfatta de koncentratio- ner som har en gemenskapsdimen- sion. Efter en inledande tillärnp- ningsfas bör de tröskelvärden som anges i förordningen tas upp till för- nyad prövning mot bakgrund av de vunna erfarenheterna.

En koncentration med en gemen- skapsdimension föreligger om de be- rörda företagens sammanlagda om- sättning globalt och inom hela ge- menskapen överstiger vissa angivna nivåer och minst två av dessa företag har sin enda eller huvudsakliga verk- samhet i olika medlemsstater eller, även om företagen i fråga huvudsak- ligen verkar i en enda medlemsstat, åtminstone ett av dem har en bety- dande verksamhet inom minst en annan medlemsstat. Detta gäller även om koncentrationerna genom- förs av företag vars huvudsakliga verksamhet inte är förlagd till ge- menskapen, men som har en bety- dande verksamhet där.

Den ordning som skall införas för kontroll av koncentrationer bör, om inte annat följer av fördragets arti- kel 90.2, iaktta principen om icke- diskriminering mellan den offentliga och den privata sektorn. Inom den offentliga sektorn skall därför be- räkningen av omsättningen i ett företag som deltar i en koncentra- tion utgå från sådana företag som ut— gör en ekonomisk enhet med själv- ständig beslutanderätt oavsett pä vil- ket sätt deras kapital ägs eller vilka

administrativa gäller för dem.

Det är nödvändigt med hänsyn till behovet av att upprätthålla och ut- veckla en effektiv konkurrens inom den gemensamma marknaden att fastställa om koncentrationer med en gemenskapsdimension är för- enliga med den gemensamma mark- naden. Därvid skall kommissionen vid sin bedömning ta fasta på för- verkligandet av de grundläggande mål som anges i fördragets artikel 2, däri inbegripet stärkandet av ge- menskapens ekonomiska och sociala samhörighet enligt artikel 130 a.

1 förordningen bör fastslås princi- pen att om en koncentration med en gemenskapsdimension skapar eller förstärker en ställning som medför att en effektiv konkurrens inom den gemensamma marknaden eller en väsentlig del av den påtagligt skulle hämmas, skall den förklaras ofören- lig med den gemensamma markna- den.

tillsynsregler som

Koncentrationer som på grund av de berörda företagens begränsade marknadsandel inte riskerar att hämma en effektiv konkurrens kan antas vara förenliga "med den ge- mensamma marknaden. Om inte an- nat följer av fördragets artiklar 85 och 86, torde detta vara fallet bl. a. när de berörda företagens mark- nadsandel varken inom den gemen- samma marknaden eller en väsentlig del av den överstiger 25 procent.

Kommissionen bör ges uppgiften att fatta alla nödvändiga beslut för att fastställa om koncentrationer med en gemenskapsdimension är förenliga med den gemensamma marknaden samt beslut som kan bi- dra till att återupprätta en effektiv konkurrens.

För att säkerställa en effektiv kon- troll bör företagen åläggas att för-

Bilaga 1

handsanmäla koncentrationer med en gemenskapsdimension samt att uppskjuta genomförandet av kon— centrationer under en begränsad pe- riod, samtidigt som det bör finnas möjlighet att vid behov förlänga denna period eller avstå från upp- skjutandet. Av hänsyn till rättssä- kerhctcn skall dock transaktioner- nas giltighet skyddas i den omfatt- ning som behövs.

Det bör fastställas en tidsfrist inom vilken kommissionen skall in- leda ett förfarande avseende en kon- centration som har anmälts och en tidsfrist inom vilken den skall med- dela ett slutligt beslut om huruvida en koncentration som har anmälts är förenlig eller oförenlig med den ge- mensamma marknaden.

De berörda företagen skall ges rätt att yttra sig inför kommissionen så snart ett förfarande har inletts. Medlemmar av ledningen eller sty- relsen för de berörda företagen och företagens erkända arbetstagarrep- resentanter samt tredje man som kan påvisa ett berättigat intresse i sa- ken skall också ges tillfälle att yttra sig.

Kommissionen bör handla i nära och ständig samverkan med med- lemsstaternas behöriga myndigheter från vilka den inhämtar synpunkter och upplysningar.

För tillämpningen av bestämmel- serna i denna förordning och i över- ensstämmelse med domstolens rätts- praxis skall kommissionen erhålla medverkan från medlemsstaterna och även ha befogenhet att begära de upplysningar och genomföra de undersökningar som behövs för att bedöma koncentrationer.

För att säkerställa att bestämmel- serna i denna förordning iakttas skall böter och viten kunna åläggas. Domstolen bör i detta hänseende

ges oinskränkt prövningsrätt i enlig- het med fördragets artikel 172.

Begreppet koncentration bör de- finieras på så sätt att det endast om- fattar transaktioner som medför en varaktig förändring i de berörda företagens struktur. Det är följaktli- gen nödvändigt att från förordning- ens tillämpningsområde utesluta så- dana transaktioner som har till syfte eller resultat att samordna självstän- diga företags konkurrensbeteende, eftersom sådana transaktioner skall bedömas på grundval av de tillämp- liga bestämmelserna i förordningar om tillämpning av fördragets artikel 85 eller 86. Denna distinktion bör uttryckligen göras i fråga om bildan- det av gemensamma företag.

Ingen sådan samordning av kon- kurrensbeteende som avses i denna förordning föreligger om två eller flera företag kommer överens om att gemensamt förvärva kontrollen över ett eller flera andra företag, om syf- tet och resultatet är att sinsemellan fördela dessa företag eller deras till- gångan

Det är inte uteslutet att denna för- ordning kan tillämpas om de be- rörda företagen godtar begräns- ningar som har direkt samband med och är nödvändiga för genomföran- det av koncentrationen.

Med förbehåll för domstolens prövningsrätt bör kommissionen en- sam ges behörighet att tillämpa denna förordning.

Medlemsstaterna får inte tillämpa sin nationella konkurrenslagstift- ning på koncentrationer med en ge- menskapsdimension, såvida inte detta är tillåtet enligt denna förord- ning. De nationella myndigheternas befogenheter bör begränsas till så- dana fall där, i brist på kommissio- nens ingripande, den effektiva kon- kurrensen kan komma att hämmas

Bilaga 1

betydligt inom en medlemsstats ter- ritorium och där denna medlems- stats konkurrcnsintressen inte an- nars kan skyddas i tillräcklig ut- sträckning genom denna förordning. I sådana fall skall de berörda rned- lemsstaterna handla snabbt. På grund av skillnaderna i nationella la- gar är det inte möjligt att genom denna förordning bestämma en. en- hetlig tidsfrist inom vilken nödvän- diga åtgärder bör vidtas.

Det förhållandet att denna förord- ning är den enda som skall vara till- lämplig på koncentrationer med en gemenskapsdimension inverkar inte på tillämpning av fördragets artikel 223 och hindrar inte medlemssta- terna från att vidta lämpliga åtgär- der för att skydda andra legitima in- tressen än de som omfattas av för- ordningen, förutsatt att sådana åt- gärder är förenliga med gemen- skapsrättens allmänna principer och övriga bestämmelser.

De koncentrationer som inte om- fattas av denna förordning faller i princip inom medlemsstaternas. bc- hörighet. Kommissionen bör dock ha möjlighet att på begäran av en berörd medlemsstat ingripa om den effektiva konkurrensen påtagligt skulle hämmas inom denna med- lemsstats territorium.

De villkor som gäller för genom- förandet av koncentrationer som be- rör gemenskapsföretag i länder som inte är medlemmar bör uppmärk- sammas och åtgärder skall vidtas för att rådet skall kunna ge kommissio- nen ett lämpligt förhandlingsmandat i syfte att uppnå icke-diskrimine- rande behandling för gemenskaps- företag.

Denna förordning påverkar på inget sätt arbetstagarnas kollektiva rättigheter som är erkända av de be- rörda företagen.

HARIGENOM FQRESKRIVS FOLJANDE:

Artikel ] Tillämpningsområde

]. Om inte annat följer av artikel 22, gäller denna förordning alla kon- centrationer med en gemenskapsdi- mension enligt definitionen i punkt 2.

2. Med avseende på denna förord- ning har en koncentration en ge- menskapsdimension om

a) den sammanlagda omsättningen i hela världen för samtliga de be- rörda företagen överstiger 5 000 miljoner ecu, och

b) den sammanlagda omsättningen inom gemenskapen i dess helhet för minst två av de berörda före- tagen överstiger 250 miljoner ecu, om inte vart och ett av de berörda företagen uppnår mer än två tredjedelar av sin samman— lagda omsättning inom gemen- skapen som helhet inom en och samma medlemsstat.

3. De tröskelvärden som anges i punkt 2 skall före utgången av det fjärde året efter det att denna för- ordning har antagits tas upp till för- nyad prövning av rådet, som fattar beslut med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen.

Artikel 2 Bedömning av koncentrationer

]. Koncentrationer som omfattas av denna förordning skall bedömas på grundval av följande bestämmelser för att fastställa om de är förenliga med den gemensamma marknaden.

När kommissionen gör sin bedöm- ning skall den ta hänsyn till

Bilaga 1

a) behovet av att bevara och ut- veckla en effektiv konkurrens inom den gemensamma markna- den mot bakgrund av bl. a. struk- turen på alla de berörda markna- derna och den faktiska eller po- tentiella konkurrensen från före- tag som är belägna antingen inom eller utanför gemenskapen,

b) de berörda företagens marknads- ställning och deras ekonomiska och finansiella styrka, leverantö- rernas och konsumenternas val— möjligheter, deras tillgång till le- veranser eller marknader, rätts- liga eller andra hinder för inträde på marknaden, utvecklingen av tillgång och efterfrågan på de ak- tuella varorna och tjänsterna, av- nämarintressen i mellanliggande och slutliga distributionsled samt utvecklingen av tekniskt och ekonomiskt framåtskridande, förutsatt att detta är till gagn för konsumenterna och inte utgör ett hinder för konkurrensen.

2. En koncentration som inte skapar eller förstärker en sådan domine- rande ställning som medför att den effektiva konkurrensen inom den gemensamma marknaden eller en väsentlig del av den påtagligt skulle hämmas skall förklaras förenlig med den gemensamma marknaden.

3. En koncentration som skapar el- ler förstärker en sådan dominerande ställning som medför att den effek- tiva konkurrensen inom den gemen— samma marknaden eller en väsentlig del av den påtagligt skulle hämmas skall förklaras oförenlig med den ge- mensamma marknaden.

Artikel 3 Definition av en koncentration

1. En koncentration Skall anses före- ligga om

a) två eller flera tidigare självstän- diga företag slås samman, eller b) en eller flera personer som redan kontrollerar minst ett företag, el- ler — ett eller flera företag antingen genom förvärv av vär- depapper eller tillgångar, genom avtal eller på annat sätt direkt el- ler indirekt får kontroll helt eller delvis över ett eller flera andra företag.

2. En transaktion, inklusive bildan- det av ett gemensamt företag, som har till syfte eller resultat att sam- ordna konkurrensbeteendet hos företag som förblir Självständiga ut- gör inte en koncentration enligt punkt 1 b. Bildandet av ett gemensamt före- tag som på varaktig basis fyller en autonom ekonomisk enhets samtliga funktioner och som inte medför en samordning av konkurrensbeteen- det mellan parterna inbördes eller mellan dessa och det gemensamma företaget utgör en koncentration en- ligt punkt 1 b.

3. Enligt denna förordning uppnås kontroll genom rättigheter, avtal el- ler andra medel som, antingen var för sig eller tillsammans och med hänsyn till alla faktiska eller rättsliga förhållanden, ger möjlighet att ut- öva ett avgörande inflytande på ett företag, särskilt genom

a) ägande- eller nyttjanderätt till ett företags samtliga tillgångar eller en del av dessa,

b) rättigheter eller avtal som ger ett avgörande inflytande på sam—

20 l

Bilaga 1

mansättningen av företagets or- gan och dessas votering-ar eller beslut.

4. Kontroll förvärvas av personer el- ler företag som

a) är innehavare av rättigheterna el- ler berättigade till rättigheter en- ligt de berörda avtalen, eller

b) utan att vara innehavare av rät- tigheterna eller berättigade till rättigheter enligt sådana avtal har befogenhet att utöva de rät- tigheter som grundar sig på dessa.

5. En koncentration skall inte anses föreligga om '

a) kreditinstitut eller andra finans- institut eller försäkringsbolag, vilkas normala verksamhet om- fattar transaktioner och handel med värdepapper för egen eller andras räkning, tillfälligt innehar värdepapper som de har förvär- vat i ett företag i avsikt att vidare- försälja dem, förutsatt att de inte utövar rösträttigheter som följer med dessa värdepapper i syfte att

konkur- rensbeteende eller att de utövar dessa rösträttigheter endast i syfte att förbereda försäljningen av företaget, helt eller delvis, el- ler av deSS tillgångar eller försälj- ningen av värdepapperen och att en sådan försäljning äger rum inom ett år efter tidpunkten för förvärvet; denna tidsfrist kan på begäran förlängas av kommissio- nen om sådana institut eller bo- lag styrker att det inte fanns nä- gon rimlig möjlighet att genom- föra försäljningen inom tidsfris- ten,

b) kontroll förvärvas av en tjänste-

bestämma företagets

man som är utsedd enligt en medlemsstats lagar om likvida-

tion, konkurs, obestånd, betal— ningsinställelse, ackord eller lik- nande förfaranden,

e) de transaktioner som avses i punkt lb genomförs av sådana finansiella holdingbolag som av- ses i artikel 5.3 i fjärde rådsdirek- tivet 78/660/EEG av den 25 juli 1978 om årsredovisningar för olika slags bolag', i dess lydelse enligt direktiv 84/569/EEG2, för- utsatt dock att de rösträttigheter som följer med de innehavda värdepapperen utövas, särskilt beträffande utnämningen av le- damöter i ledningen och styrel- sen för de företag som innehavet gäller, endast för att upprätthålla det fulla värdet av dessa investe- ringar och inte för att direkt eller indirekt bestämma företagens konkurrensbeteende.

Anikel 4

Förhandsanmälan av koncentrationer

]. Sådana koncentrationer med en gemenskapsdimension som avses i denna förordning skall anmälas till kommissionen senast en vecka efter avtalets ingående eller offentliggö- randet av budet om övertagande el- ler förvärvet av ett kontrollerande inflytande. Fristen skall löpa från den tidpunkt när den första av dessa händelser inträffar.

2. En koncentration som består av en företagssammanslagning enligt artikel 3.1a eller förvärvet av ge- mensam kontroll enligt artikel 3.1 b skall anmälas gemensamt av par— terna i företagssammanslagningen respektive av dem som förvärvar den gemensamma kontrollen. l öv—

* EGT an 222, 14.s_197s, s. 11. ? EGT an 314, 4.12.1984, 5.28.

riga fall skall anmälan göras av den person eller det företag som helt el- ler delvis förvärvar kontroll över ett eller flera företag.

3. Om kommissionen konstaterar att en koncentration som har anmälts omfattas av denna förordning, skall den offentliggöra att anmälan har skett, varvid den skall ange parter- nas namn, koncentrationens karak- tär och de branscher som berörs. Kommissionen skall ta hänsyn till företagens berättigade intresse av att deras affärshemligheter skyddas.

Am'kel 5 Beräkning av omsättning

1. Den sammanlagda omsättningen enligt artikel 1.2 skall omfatta de be- rörda företagens intäkter under föregående räkenskapsår från för- säljning av varor och tjänster inom ramen för företagens ordinarie verk- samhet efter avdrag för försäljnings- rabatter samt mervärdesskatt och andra skatter som direkt hänför sig till omsättningen. I ett berört före- tags sammanlagda omsättning skall inte inräknas försäljning av varor el- ler tjänster mellan de företag som avses i punkt 4. Omsättning inom gemenskapen eller inom en medlemsstat skall om- fatta intäkter från försäljning av va— ror och tjänster till företag eller kon- sumenter inom gemenskapen re- spektive medlemsstaten.

2. Med awikelse från punkt 1 gäller att om koncentrationen består av förvärv av delar, oavsett om dessa utgör rättsliga enheter, av ett eller flera företag skall i fråga om säljaren eller säljarna endast den omsättning som härrör från de delar som är föremål för transaktionen tas med i beräkningen.

Två eller flera transaktioner enligt första stycket som äger rum inom en tvåårsperiod mellan samma perso- ner eller företag skall dock betraktas som endast en koncentration, som uppkommer vid tidpunkten för den sista transaktionen.

3. I stället för omsättning används följande:

3) för kreditinstitut och andra fi- nansinstitut, med avseende på artikel 1.2 a: en tiondel av deras totala tillgångar.

Vad beträffar artikel 1.2b och sista ledet i artikel 1.2 skall den sammanlagda omsättningen inom gemenskapen i dess helhet ersättas med en tiondel av de to- tala tillgångarna multiplicerad med förhållandet mellan utlå- ning till kreditinstitut och kunder vid transaktioner med gemen- skapsinvånare och den totala summan av denna utlåning.

Vad beträffar sista ledet i arti- kel 1.2 skall den sammanlagda omsättningen inom en medlems— stat ersättas med en tiondel av de totala tillgångarna multiplicerad med förhållandet mellan utlå- ning till kreditinstitut och kunder vid transaktioner med invånare i denna medlemsstat och den to- tala summan av denna utlåning,

b) för försäkringsbolag: värdet av de tecknade bruttopremierna, som skall omfatta samtliga mot- tagna och utestående belopp en- ligt försäkringsavtal som har tecknats av försäkringsbolagen eller för deras räkning, inklusive utgående återförsäkrings- premier, efter avdrag för skatter och skattcliknande avgifter som debiteras på grundval av de indi- viduella premiebeloppen eller den totala premievolymen. Vad

Bilaga 1

[O b.)

Bilaga 1

beträffar artikel 1.2 b och sista le- det i artikel l.2, skall hänsyn tas till de bruttopremier som betalas av gemenskapsinvånare respek- tive en medlemsstats invånare.

4. Om inte annat följer av punkt 2, skall omsättningen för ett berört företag enligt artikel 1.2 beräknas genom att summera omsättningen

a) för det berörda företaget, b) för de företag i vilka det berörda företaget direkt eller indirekt — äger mer än hälften av kapital- eller rörelsetillgångarna, eller

—kan utöva mer än hälften av rösträttigheterna, eller

— kan utse mer än hälften av leda- möterna i styrelsen, direktio- nen eller organ som rättsligt fö- reträder företagen, eller

—har rätt att leda företagens verksamhet,

e) för de företag som i ett berört företag har de rättigheter eller befogenheter som anges i b,

d) för de företag i vilka ett företag som avses i C har de rättigheter eller befogenheter som anges i b,

e) för de företag i vilka två eller flera företag som avses i a-d ge- mensamt har de rättigheter eller befogenheter som anges i b.

5. Om de företag som berörs av kan- centrationen gemensamt har de rät- tigheter eller befogenheter som an- ges i punkt 4 b, skall vid beräk- ningen av de berörda företagens om- sättning enligt artikel 1.2

a) ingen hänsyn tas till den omsätt- ning som härrör från försäljning av varor eller tjänster mellan det gemensamma företaget och vart och ett av de berörda företagen eller något annat företag som har anknytning till något av dem en- ligt punkt 4 b— c,

b) hänsyn tas till den omsättning som härrör från försäljning av varor och tjänster mellan det ge- mensamma företaget och något tredje företag. Denna omsätt- ning skall fördelas lika mellan de berörda företagen.

Artikel 6

Prövning av anmälan och inledande av förfaranden

1. Kommissionen skall pröva anmä- lan så snart den har mottagits.

a) Om kommissionen finner att den anmälda koncentrationen inte omfattas av denna förordning skall den fastslå detta genom be- slut.

b) Om kommissionen finner att den anmälda koncentrationen, fastän den omfattas av denna förord- ning, inte ger anledning till all- varliga tvivel beträffande dess förenlighet med den gemen- samma marknaden, skall den be- sluta att inte göra invändning mot den och skall förklara att den är förenlig med den gemen- samma marknaden.

c) Om kommissionen däremot fin— ner att den anmälda koncentra- tionen omfattas av denna förord- ning och ger anledning till allvar- liga tvivel beträffande dess för- enlighet med den gemensamma marknaden, skall den besluta att inleda ett förfarande.

2. Kommissionen skall snarast un- derrätta de berörda företagen och medlemsstaternas behöriga myndig- heter om sitt beslut.

Bilaga 1

Anikel 7 Uppskjutande av koncentrationer

1. Vid tillämpningen av punkt 2 skall en koncentration enligt artikel 1 var- ken genomföras före anmälan eller inom de första tre veckorna efter an- mälan.

2. Om kommissionen efter en preli- minär prövning av anmälan inom den tidsfrist som anges i punkt ] be- dömer det nödvändigt för att säker- ställa den fulla verkan av ett senare beslut som fattas med stöd av artikel 8.3 och 4, kan den på eget initiativ besluta att en koncentration inte får genomföras, helt eller delvis, till dess att kommissionen fattar ett slut- ligt beslut eller att vidta andra interi- mistiska åtgärder med samma inne- börd.

3. Punkterna 1 och 2 Skall inte ut- göra hinder för genomförandet av ett offentligt bud om övertagande som har anmälts till kommissionen enligt artikel 4.1 före den tidpunkt när det offentliggörs, förutsatt att förvärvaren inte utövar de rösträt- tigheter Som följer med värdepappe- ren i fråga eller gör det endast för att upprätthålla det fulla värdet av dessa investeringar och på grundval av en dispens som har lämnats av kommissionen enligt punkt 4.

4. Kommissionen kan på begäran medge dispens från de skyldigheter som åläggs enligt punkt 1, 2 eller 3 för att förhindra att ett eller flera företag som berörs av en koncentra- tion eller tredje rnan åsamkas allvar- lig skada. En sådan dispens kan för- enas med villkor och ålägganden för att säkerställa förutsättningarna för en effektiv konkurrens. En dispens kan begäras och medges när som helst, även före anmälan eller efter transaktionen.

5. Giltigheten av en transaktion som genomförs i strid mot punkt 1 eller 2 skall vara beroende av ett beslut en- ligt artikel 6.1 b eller 8.2 eller 3 eller det antagande som avses i artikel 10.6.

Denna artikel skall dock inte på- verka giltigheten av transaktioner med värdepapper, inklusive sådana som kan konverteras till andra vär- depapper, som kan vara föremål för handel på en marknad som står un- der offentligt erkända myndigheters kontroll och tillsyn, som fungerar re- gelmässigt och som direkt eller indi- rekt är tillgänglig för allmänheten, såvida inte köparen och säljaren visste eller borde ha vetat att trans— aktionen genomfördes i strid mot punkt 1 eller 2.

Artikel 8

Kommissionens befogenhet att fatta beslut

]. Om inte annat följer av artikel 9, skäll varje förfarande som inleds med stöd av artikel 6.1c avslutas ge- nom beslut enligt punkt 2—5.

2. Om kommissionen finner att en koncentration som har anmälts upp- fyller det kriterium som anges i arti- kel 2.2, eventuellt sedan de berörda företagen har vidtagit ändringar, skall den meddela ett beslut enligt vilket koncentrationen förklaras för- enlig med den gemensamma mark- naden.

Kommissionen kan förena beslu- tet med villkor och ålägganden i syfte att säkerställa att de berörda företagen fullgör sina åtaganden gentemot kommissionen när det gäl— ler att ändra den ursprungliga kon- centrationsplanen. Beslutet om att koncentrationen är förenlig med den gemensamma marknaden skall även

Bilaga 1

omfatta sådana begränsningar som har direkt samband med och är nöd- vändiga för genomförandet av kon- centrationen.

3. Om kommissionen finner att en koncentration uppfyller det krite- rium som anges i artikel 2.3, skall den meddela ett beslut enligt vilket koncentrationen förklaras oförenlig med den gemensamma marknaden.

4. Om en koncentration redan har genomförts kan kommissionen ge- nom ett beslut enligt punkt 3 eller genom ett särskilt beslut kräva att de sammanförda företagen eller till- gångarna delas upp eller att den ge- mensamma kontrollen upphör eller att andra åtgärder som är nödvän- diga för att återupprätta förutsätt- ningarna för en effektiv konkurrens vidtas.

5. Kommissionen kan återkalla det beslut som den har fattat enligt punkt 2, om

a) förklaringen om förenlighet med den gemensamma marknaden grundar sig på oriktiga uppgifter för vilka ett av de berörda företa- gen är ansvarigt eller om den har utverkats på ett bedrägligt sätt, eller

b) de berörda företagen åsidosätter ett åläggande som var förenat med beslutet.

6. I sådana fall som avses i punkt 5 kan kommissionen fatta ett beslut enligt punkt 3 utan att vara bunden av den tidsfrist som avses i artikel 10.3.

Artikel 9

Hänskjutande till medlemsstaternas behöriga myndigheter

1. Kommissionen kan genom ett be- slut som snarast meddelas de be-

rörda företagen och de övriga med- lemsstaternas behöriga myndigheter hänskjuta en anmäld koncentration till den berörda medlemsstatens bc- höriga myndigheter under följande omständigheter.

2. Inom tre veckor från det att den har mottagit en kopia av anmälan kan en medlemsstat underrätta kommissionen, som skall underrätta de berörda företagen, om att en koncentration hotar att skapa eller förstärka en sådan dominerande ställning som medför att den effek- tiva konkurrensen påtagligt skulle hämmas på en marknad inom med- lemsstaten som uppvisar alla känne- tecken på en avgränsad marknad, oavsett om det rör Sig om en väsent- lig del av den gemensamma markna- den.

3. Om kommissionen med hänsyn till marknaden för ifrågavarande va- ror och tjänster och den geografiska referensmarknaden enligt definitio- nen i punkt 7 anser att det föreligger en sådan avgränsad marknad och ett sådant hot, skall den antingen

a) själv behandla fallet för att upp- rätthålla eller återupprätta en ef- fektiv konkurrens på marknaden i fråga, eller

b) hänskjuta fallet till den berörda medlemsstatens behöriga myn- digheter för att nationella konkurrenslagstift- ning skall tillämpas.

Om kommissionen däremot anser att en sådan avgränsad marknad eller ett sådant hot.inte föreligger, skall den fatta ett be- slut med den innebörden som den skall rikta till den berörda medlemsstaten.

denna stats

4. Ett beslut om hänskjutande enligt punkt 3 skall fattas

Bilaga 1

a) som huvudregel inom den sex- veckorsfrist som anges i artikel 10.1, andra stycket, om kommis- sionen inte har inlett ett förfa- rande enligt artikel 6.1 b, eller

b) senast inom tre månader efter det att den berörda koncentratio- nen har anmälts, om kommissio- nen har inlett ett förfarande en- ligt artikel 6.10 utan att ha gjort förberedelser i syfte att vidta nödvändiga åtgärder enligt arti- kel 8.2, andra stycket, 3 eller 4 för att upprätthålla eller återupp- rätta en effektiv konkurrens på marknaden i fråga.

5. Om kommissionen trots påmin- nelse från den berörda medlemssta- ten inte inom den tremånadersfrist som avses i punkt 4 b har fattat något beslut om hänskjutande enligt punkt 3 eller gjort de förberedelser som av- ses i punkt 4 b, skall den anses ha be- slutat att hänskjuta fallet till den bc- rörda medlemsstaten enligt punkt 3 b.

6. Rapporter om eller tillkännagi- vanden av resultatet av den berörda medlemsstatens behöriga myndig- hets undersökning av koncentratio- nen skall offentliggöras senast fyra månader eftcr kommissionens hän- skjutande.

7. Med geografisk referensmarknad skall förstås det område inom vilket de berörda företagen medverkar i utbudet av varor eller tjänster, där konkurrensförhållandena är till- räckligt likartade och som kan skil- jas från angränsande områden fram- för allt därför att konkurrensvillko- ren är väsentligt annorlunda inom de områdena. Vid denna bedömning skall hänsyn tas bl. a. till de berörda varornas eller tjänsternas beskaffen- het och egenskaper, eventuella hin-

der för inträde på marknaden, kon- sumentpreferenser, väsentliga skill- nader i företagens marknadsandelar inom angränsande områden eller be- tydande prisskillnader.

8. Vid tillämpningen av denna arti- kel får den berörda medlemsstaten endast vidta sådana åtgärder som är absolut nödvändiga för att säker- ställa eller återupprätta en effektiv konkurrens på marknaden i fråga.

9. Enligt de tillämpliga bestämmel- serna i fördraget kan varje medlems- stat anföra besvär till domstolen, och särskilt begära tillämpning av artikel 186, för att få tillämpa sin na- tionella konkurrenslagstiftning.

10. Denna artikel kommer att tas upp till förnyad prövning före ut- gången av fjärde året efter det att denna förordning har antagits.

A rtikel 10

Tidsfristerna för inledande av förfaranden och för beslut

1. De beslut som avses i artikel 6.1 skall fattas senast inom en månad. Denna frist skall löpa från dagen ef- ter det att en anmälan har mottagits eller. om de upplysningar som skall lämnas med anmälan är ofullstän- diga, från dagen efter det att de full- ständiga uppgifterna har mottagits. Denna frist skall förlängas till sex veckor om kommissionen mottar en begäran från en medlemsstat enligt artikel 9.2.

2. Beslut enligt artikel 8.2 om an- mälda koncentrationerskall fattas så snart det visar sig att de allvarliga tvivel som avses i artikel 6.l (: har av- lägsnats, särskilt till följd av änd- ringar som har vidtagits av de. be- rörda företagen. och senast före ut— gången av den frist som anges i punkt 3.

Bilaga 1

3. Om inte annat följer av artikel 8.6, skall beslut enligt artikel 8.3 cm anmälda koncentrationer fattas inom högst fyra månader efter den tidpunkt när förfarandet har inletts.

4. Den tidsfrist som anges i punkt 3 skall i undantagsfall tillfälligt avbry- tas om kommissionen på grund av omständigheter för vilka ett av de företag som deltar i koncentrationen är ansvarigt har varit tvungen att be- gära upplysningar genom beslut cn- ligt artikel 11 eller beordra en under- sökning genom beslut enligt artikel

13. ,

5. Om domstolen avkunnar en dom som helt eller delvis upphäver ett be- slut av kommissionen enligt denna förordning, skall de tidsfrister som anges i förordningen börja löpa på nytt från dagen när domen avkunna- des.

6. Om kommissionen inte har fattat något beslut enligt artikel 6.1 b eller c eller artikel 8.2 eller 3 inom de ticfs- frister som anges i punkt 1 respek- tive punkt 3, skall koncentrationen anses ha förklarats förenlig med den gemensamma marknaden, om inte annat följer av artikel 9.

Arrikel ]] Begäran om upplysningar

1. Vid fullgörandet av de uppgifter som kommissionen har tilldelats ge- nom denna förordning får kommis- sionen inhämta alla nödvändiga upplysningar från medlemsstaternas regeringar och behöriga myndighe- ter, från de personer som avses i arti- kel 3.1 b samt från företag och före-

tagssammanslutningar.

2. När kommissionen riktar en begä— ran om upplysningar till en person,

ett företag eller en företagssamman- slutning, skall den samtidigt sända en kopia av denna begäran till den behöriga myndigheten i den med- lemsstat inom vars territorium per- sonen är bosatt eller företaget eller företagssammanslutningen har sitt säte.

3. I sin begäran skall kommissionen ange den rättsliga grunden för och syftet med begäran samt de påfölj- der som avses i artikel 14.1 b för det fall att oriktiga uppgifter lämnas.

4. Skyldiga att lämna de begärda upplysningarna är, när det gäller företag, företagens ägare eller deras företrädare och, när det gäller juri— diska personer, bolag eller företag, eller sammanslutningar som inte är juridiska personer, de som är ut- sedda att företräda dem enligt lag el- ler stadgar.

5. Om en person, ett företag eller en företagssammanslutning inte lämnar de begärda upplysningarna inom den tidsfrist som har fastställts av kommissionen eller lämnar ofull- ständiga upplysningar, skall kom- missionen begära upplysningarna genom beslut. I beslutet skall anges vilka upplysningar som begärs, fast- ställas en lämplig tidsfrist inom vil- ken upplysningarna skall lämnas och anges dc påföljder som avses i artik- larna 14.1b och 15.1 a samt upplysas om rätten att föra talan mot beslutet vid domstolen.

6. Kommissionen skall samtidigt sända en kopia av sitt beslut till den behöriga myndigheten i den med- lemsstat inom vars territorium per- sonen är bosatt eller företaget eller

Bilaga 1

företagssammanslutningen har sitt säte.

A rtikel ] 2

Undersökningar genomförda av medlemsstaternas myndigheter

1. På begäran av kommissionen skall medlemsstaternas behöriga myndig- heter genomföra dc undersökningar som kommissionen anser nödvän- diga enligt artikel 13.1 eller som den har beslutat om enligt artikel 13.3. De tjänstemän hos medlemsstater- nas behöriga myndigheter som har till uppgift att genomföra undersök- ningarna skall utöva sina befogenhe- ter efter företeende av en skriftlig fullmakt utfärdad av den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium undersök- ningen skall genomföras. Fullmak- ten skall ange föremålet för och syf- tet med undersökningen.

2. På begäran av kommissionen eller den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium undersökningen skall genomföras kan kommissionens tjänstemän bi- träda myndighetens tjänstemän vid fullgörandet av deras uppgifter.

Artikel 13

Kommissionens befogenheter vid undersökningar

1. Vid fullgörandet av de uppgifter som kommissionen har tilldelats ge- nom denna förordning får den ge- nomföra alla nödvändiga undersök- ningar hos företag och företagssam-

manslutningar. För detta ändamål har de av kom- missionen bemyndigade tjänste- männen befogenhet

a) att granska böcker och andra af- färshandlingar,

b) att göra eller begära kopior av el- ler utdrag ur böcker och affärs- handlingar,

c) att begära muntliga förklaringar på ort och ställe, (1) att få tillträde till företagens lo- kaler, markområden och tran- sportmedel.

2. De tjänstemän som av kommis- sionen har fått i uppdrag att genom- föra undersökningarna skall utöva sina befogenheter efter företeende av en skriftlig fullmakt, som anger föremålet för och syftet med under- sökningen samt de påföljder som av- ses i artikel 14.1c för det fall att be- gärda böcker eller andra affärshand- lingar inte framläggs på ett fullstän- digt sätt. Kommissionen skall i god tid före undcrsökningcn skriftligt underrätta den behöriga myndighe- ten i dcn medlemsstat inom vars ter- ritorium undersökningen skall ge- nomföras om undersökningen samt om de bemyndigade tjänstemännens identitet.

3. Företag och företagssammanslut- ningar är skyldiga att underkasta sig de undersökningar som kommissio- nen har beslutat om. 1 beslutet skall anges föremålet för och syftet med undersökningen, fastställas när den skall börja och anges de påföljder som avses i artiklarna 14.1 (1 och 15.1b samt upplysas om rätten att föra talan mot beslutet vid domsto- len.

4. Kommissionen skall i god tid skriftligt underrätta den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium undersök- ningen skall genomföras om sin av- sikt att fatta beslut enligt punkt 3. Den skall samråda med den behö- riga myndigheten innan den fattar sitt beslut.

Bilaga 1

5. Tjänstemännen hos den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium undersök- ningen skall genomföras kan, på be- gäran av myndigheten eller kommis- sionen, biträda kommissionens tjänstemän vid fullgörandet av deras uppgifter.

6. Om ett företag eller en företags- sammanslutning motsätter sig en un- dersökning som har beslutats med stöd av denna artikel, skall den be- rörda medlemsstaten lämna de av kommissionen bemyndigade tjäns- temännen den hjälp som behövs för att de skall kunna utföra sitt under- sökningsuppdrag. För detta ända- mål skall samråd med kommissionen vidta

medlemsstaterna efter

nödvändiga åtgärder inom ett år ef- ter det att denna förordning har trätt i kraft.

A nikcl 14 Böter

]. Kommissionen kan genom beslut ålägga sådana personer som avses i artikel 3.1 b, företag eller företags- sammanslutningar böter om lägst .] 000 och högst 50 000 ecu, om de uppsåtligen eller av oaktsamhet

a) underlåter att anmäla en koncen- tration enligt artikel 4,

b) lämnar oriktiga eller vilsele- dande uppgifter i en anmälan en— ligt artikel 4,

e) lämnar oriktiga uppgifter till svar på en begäran enligt artikel 11 el- ler inte lämnar en uppgift inom den tidsfrist som har fastställts genom beslut enligt artikel 11,

d) vid undersökningar som genom— förs enligt artikcl 12 eller 13 framlägger begärda böcker eller andra affärshandlingar på ett

t')fullständigt sätt eller inte under- kastar sig en undersökning som har beslutats enligt artikel 13.

2. Kommissionen kan genom beslut 0 .. .. alagga de berorda personerna eller företagen böter som inte överstiger tio procent av de berörda företagens sammanlagda omsättning enligt arti- kel 5, om de uppsåtligen eller av oaktsamhet

a) åsidosätter ett åläggande som har beslutats med stöd av artikel 7.4 eller 8.2, andra stycket,

b) genomför en koncentration i strid mot artikel 7.1 eller åsido- sätter ett beslut enligt artikel 7.2,

c) genomför en koncentration som genom beslut enligt artikel 8.3 har förklarats oförenlig med den gemensamma marknaden eller underlåter att vidta de åtgärder som har beslutats enligt artikel 8.4.

3. När bötesbeloppet fastställs skall hänsyn tas både till överträdelsens art och svårighetsgrad.

4. Beslut fattade med stöd av punk- terna 1 och 2 har inte straffrättslig karaktär.

Ani/rel 15 Viten

l. Kommissionen kan genom beslut förelägga sådana personer som avses i artikel 3.11) eller berörda företag eller företagssammanslutningar vi- ten om högst 25 000 ecu för varje dag som dröjsmålet varar, räknat från den dag som anges i beslutet, för att förmå dem

a) att på ett fullständigt och riktigt sätt lämna de upplysningar som kommissionen har begärt genom beslut enligt artikel 11, eller

Bilaga 1

b) att underkasta sig en sådan un- dersökning som kommissionen har beslutat om enligt artikel 13.

2. Kommissionen kan genom beslut förelägga sådana personer som avses i artikel 3.1 b eller företag viten om högst 100 000 ecu för varje dag som dröjsmålet varar, räknat från den dag som anges i beslutet, för att förmå dem

a) att iaktta ett åläggande som har beslutats med stöd av artikel 7.4 eller 8.2, andra stycket, eller

b) att vidta de åtgärder som har be- slutats enligt artikel 8.4.

3. Om de personer som avses i arti- kel 3.1 b eller företag eller företags- sammanslutningar har fullgjort skyl- digheten för vars uppfyllande vitet har förelagts, kan kommissionen fastställa det slutliga vitet till ett be- lopp som är lägre än det som skulle ha följt av det ursprungliga beslutet.

Ar1ikel 16 Domstolens prövning

Domstolen har oinskränkt pröv- ningsrätt enligt fördragets artikel 172 att avgöra besvär över beslut ge- nom vilka kommissionen fastställer böter eller viten. Domstolen kan upphäva, sätta ned eller höja ålagda böter eller viten.

Am'kel 17 Sekretess

1. Upplysningar som har inhämtats med stöd av artiklarna 1.1, 12, 13 och 18 får endast användas för det med begäran, undersökningen eller för- höret avsedda ändamålet.

2. Om inte annat följer av artiklarna 4.3, 18 och 20 får kommissionen och

medlemsstaternas behöriga myndig- heter samt dessas tjänstemän och övriga anställda inte röja upplys- ningar som de har inhämtat med stöd av denna förordning och som är av sådant slag att de omfattas av sek- retess.

3. Punkterna 1 och 2 skall inte ut- göra hinder för offentliggörande av allmän information eller undersök-

ningar som inte innehåller uppgifter

om enskilda företag eller företags- sammanslutningar.

Am'kel 18

Förhör med parterna och tredje _man

1. Innan kommissionen fattar beslut enligt artiklarna 7.2 och 4, 8.2, andra stycket, och 3—5, 14 och 15, skall den lämna de berörda perso- nerna, företagen och företagssam- manslutningarna tillfälle att i varje skede av förfarandet fram till samrå- det med den rådgivande kommittén yttra sig över de anmärkningar som framförs mot dem.

2. Med awikelse från punkt 1 kan ett interimistiskt beslut om att för- länga tidsfristen under vilken en koncentration uppskjuts eller med- ge dispens enligt artikcl 7.2 respek- tive 4 fattas utan att de berörda per- sonerna, företagen eller företags- sammanslutningarna lämnas tillfälle att på förhand framföra sina syn- punkter, förutsatt att kommissionen lämnar dcm tillfälle att göra detta så Snart som möjligt efter det att den har fattat sitt beslut.

3. Kommissionen skall fatta sitt be- slut endast på grundval av de an- märkningar beträffande vilka par- terna har haft möjlighet att framföra synpunkter. Vid förfarandet skall

Bilaga 1

parternas rätt att gå i svaromål re- spekteras till fullo. Åtminstone de direkt berörda parterna skall få ta del av akten, varvid hänsyn skall tas till företagens berättigade intresse av att deras affärshemligheter skyd- das.

4. I den mån kommissionen och medlemsstaternas behöriga myndig- heter anser det nödvändigt kan de inhämta yttranden även från andra fysiska eller juridiska personer. Fy- siska eller juridiska personer som kan påvisa ett berättigat intresse i sa- ken, särskilt lcdamötcr av de 'be- rörda företagens administrativa eller styrande organ eller erkända arbets- tagarrepresentanter från dessa före- tag, skall efter ansökan ha rätt att yttra sig.

A n'ikel 1 9

Samverkan med medlemsstaternas myndigheter

1. Kommissionen skall inom tre ar- betsdagar till medlemsstaternas be- höriga myndigheter översända ko- pior av anmälningar samt, så snart som möjligt, även av de viktigaste handlingar som tillställs eller utfär- das av kommissionen enligt denna förordning.

2. Kommissionen skall vidta åtgär- der enligt denna förordning i nära och ständig samverkan med med- lemsstaternas behöriga myndighe- ter, som har rätt att framföra sina synpunkter på dessa åtgärder. För tillämpningen av artikel 9 skall den inhämta upplysningar från med- lemsstatens behöriga myndighet en- ligt punkt 2 i samma artikel och lämna den tillfälle att yttra sig i varje skede av förfarandet fram till det att ett beslut fattas i enlighet med punkt 3 i samma artikel. För detta ändamål

skall kommissionen låta den ta del av akten.

3. Samråd skall ske med en rådgi- vande kommitté för koncentrationer innan beslut fattas cnligt artikel 8.2—5, 14 eller 15 eller bestämmel- ser antas enligt artikel 23.

4. Den rådgivande kommittén skall vara sammansatt av representanter för medlemsstaternas myndigheter. Varje medlemsstat skall utse en eller två representanter, som vid förhin- der kan ersättas av andra represen- tanter. Minst en av dessa represen- tanter skall vara sakkunnig i frågor som rör konkurrensbegränsningar och dominerande ställningar.

5. Samråd skall äga rum vid ett ge- mensamt sammanträde som sam- mankallas av kommissionen och med kommissionen som rande. Till kallelsen skall fogas en redogörelse för varje ärende som skall behandlas, med de viktigaste handlingarna samt ett preliminärt utkast till beslut. Sammanträdet skall hållas tidigast fjorton dagar ef- ter det att kallelse har skett. I un— dantagsfall kan kommissionen för- korta denna frist där så är påkallat för att förhindra att ett eller Hera av de företag som berörs av en koncen-

ordfö-

tration åsamkas allvarlig skada.

6. Den rådgivande kommitten skall avge ett yttrande om kommissionens utkast till beslut, efter omröstning om så behövs. Den rådgivande kom- mitte'n kan avge ett yttrande även om några ledamöter är frånvarande och orepresenterade. Yttrandet skall vara skriftligt och skall bifogas utkastet till beslut. Kommissionen skall ta största möjliga hänsyn till kommitténs yttrande. Den skall un— derrätta kommitten om i vilken ut- sträckning dess yttrande har beak— tats.

7. Den rådgivande kommittén kan förorda att dess yttrande offentlig- görs. Kommissionen kan företa ett sådant offentliggörande. I beslutet att offentliggöra yttrandet skall ve- derbörlig hänsyn tas till företagens berättigade intresse av att deras af- färshemligheter skyddas och till de berörda företagens intresse av att ett sådant offentliggörande sker.

Anikel 20 Offentliggörande av beslut

1. Kommissionen skall offentliggöra de beslut som den fattar enligt arti- kel 8.2, om de förenas med villkor och ålägganden, och enligt artikel 8.2—5 i Europeiska gemenskaper- nas officiella tidning.

2. I Offentliggörandet skall anges parternas namn och huvuddragen av beslutet. Därvid skall hänsyn tas till företagens berättigade intresse av att deras affärshemligheter skyddas.

A nikcl 21 Behörighet

1. Med förbehåll för domstolens prövningsrätt är kommissionen en- sam behörig att fatta beslut enligt denna förordning.

2. Medlemsstaterna skall inte till- lämpa sin nationella konkurrenslag- stiftning på en koncentration med en gemenskapsdimension. Bestämmelsen i första stycket skall inte utgöra hinder för en med- lemsstats befogenhet att företa de undersökningar som behövs för till- lämpning av artikel 9.2 eller att efter hz'inskjutande enligt artikel 9.31) el- ler 5 vidta de åtgärder som absolut är nt'rdvändiga för tillämpning av ar- tikel 9.8.

3. Utan hinder av punkterna 1 och 2 kan medlemsstaterna vidta nödvän— diga åtgärdcr för att skydda andra legitima intressen än de som omfat- tas av denna förordning och som är förenliga med gemenskapsrättens allmänna principer och övriga be- stämmelser. Med legitima intressen enligt första stycket avses allmän säkerhet, medicrnas mångfald och tillsynsreg- ler. Alla andra allmänna skall meddelas kommissionen av den berörda medlemsstaten och skall erkännas av kommissionen ef- ter en bedömning av deras förenlig- het med gemenskapsrättens all- männa principer och övriga bestäm- melser innan ovannämnda åtgärder kan vidtas. Kommissionen skall un- derrätta den berörda medlemsstaten om sitt beslut inom en månad efter meddelandet.

intressen

Anikcl 22 Tillämpningen av förordningen

1. Endast denna förordning är till- lämplig på koncentrationer enligt definitionen i artikel 3.

2. Förordningarna nr 17', nr 1017/68/EEG3, nr4056/86/EEG3 och nr 3975/87/EI'3G4 gäller inte kon- centrationer enligt definitionen i ar- tikel 3.

3. Om på begäran av en medlemsstat kommissionen konstaterar att en koncentration enligt definitionen i artikel 3 som inte har någon gemen- skapsdimension enligt artikel 1 ska- par eller fi.")rstärker en sådan domi- nerande ställning som medför att

* EGT nr 13. 21.2.1962, s. 204/62. ZEGanL175, 23.7.1968, 5.1. 3 EGT an 378, 31.12.1986, s.4. " EGT ml. 374, 31.12.1987, s. 1.

Prop. 1991/92:29 Bilaga 1

IQ La.)

Bilaga 1

den effektiva konkurrensen inom den berörda medlemsstatens territo- rium påtagligt skulle hämmas, kan den, iden mån koncentrationen på- verkar handeln mellan medlemssta- ter, fatta beslut enligt artikel 8.2, andra stycket, 3 och 4.

4. Artiklarna 2.1a och b, 5, 6, 8 och 10—20 är tillämpliga. Den frist inom vilken ett förfarande enligt artikel 10.1 kan inledas skall löpa från da- gen när begäran från medlemsstaten inkommer. En sådan begäran skall framställas senast en månad efter det att koncentrationen har anmälts till medlemsstaten eller genomförts. Denna frist skall löpa från den tid- punkt när den första av dessa hän- delser inträffar.

5. Enligt punkt 3 skall kommissio- nen endast vidta de åtgärder som ab- solut är nödvändiga för att upprätt- hålla eller återupprätta en effektiv konkurrens inom territoriet i den medlemsstat på vars begäran den in- griper.

6. Punkt 3—5 skall gälla till dess att de tröskelvärden som anges i artikel 1.2 har tagits upp till förnyad pz-röv- ning.

Am'kel 23 Tillämpningsföreskrifter

Kommissionen har rätt att utfärda tillämpningsföreskrifter om form, innehåll och övriga detaljer i anmäl- ningar enligt artikel 4, tidsfrister en- ligt artikel 10 samt förhör enligt arti- kel 18.

Artikel 24

Relationer med länder som inte är medlemmar

1. Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om allmänna svårig—

heter som deras företag. möter när det gäller koncentrationer enligt de- finitionen i artikel 3 i länder som inte är medlemmar.

2. Kommissionen skall, första gången senast ett år efter det att denna förordning har trätt i kraft och därefter med jämna mellanrum, utarbeta en rapport om behand- lingen av gemenskapsföretag ur de synpunkter som avses i punkt 3—4 när det gäller koncentrationer i län- der som inte är medlemmar. Kom— missionen skall lägga fram dessa rapporter, tillsammans med even- tuella rekommendationer, för rådet.

3. Om kommissionen, antingen på grundval av de rapporter som avses i punkt 2 eller andra upplysningar, konstaterar att ett tredje land inte behandlar gemenskapsföretag på ett sätt som motsvarar gemenskapens behandling av företag från landet i fråga, kan den lägga fram förslag för rådet om ett lämpligt förhandlings- mandat i syfte att uppnå motsva- rande behandling för gemenskaps- företag.

4. Åtgärder som vidtas med stöd av denna artikel skall, utan hinder för fördragets artikel 234, vara i över- ensstämmelse med gemenskapens eller medlemsstaternas förpliktelser enligt internationella överenskom- melser, vare sig dessa är bilaterala eller multilaterala.

Artikel 25 Ikraftträdande

1. Denna förordning träder i kraft den 21 september 1990.

2. Förordningen gäller inte koncent- rationer som var föremål för ett av- tal eller tillkännagivande eller om

kontroll förvärvades enligt artikel 4.1 före tidpunkten för denna för- ordnings ikraftträdande och den gäl- ler inte under några omständigheter koncentrationer beträffande vilka en medlemsstats myndighet med an- svar för konkurrens har inlett ett för- farande före den tidpunkten.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 21 decem- ber 1989.

På rådets vägnar

E. CRESSON Ordförande

Anmärkning: Yttrandena i rådets protokoll om denna förordning of- fentliggörs senare i Europeiska ge- menskapernas officiella tidning.

Prop. 1991/92:29 Bilaga ]

lx) U|

Bilaga 1

Kommissionens direktiv av den 25 juni 1980 om insyn i de finansiella förbindelserna mellan medlemsstater och offentliga företag

(80/ 723/ EEG)

Bilaga 1

KOMMISSIONENS DIREKTIV av den 25 juni 1980

om insyn i de finansiella förbindelserna mellan medlemsstater och offentliga företag (80/723/EEG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättande av Europeiska ekonomiska ge- menskapen, särskilt artikel 90.3 i detta, och med beaktande av följande:

Offentliga företag spelar en viktig roll i medlemsstaternas ekonomi. Medlemsstaternas regler för ägande får tillämpas utan hinder av bestäm- melserna i detta fördrag. Lika behandling av privat och offentligt företagan- de måste därför garanteras.

Fördraget ålägger kommisssionen att se till att medlemsstaterna inte ger stöd till offentliga eller privata företag i strid mot den gemensamma markna- dens regler.

Emellertid kan de finansiella förbindelserna mellan myndigheter och of- fentliga företag vara så komplicerade, att de försvårar uppgiften.

Rättvis och effektiv tillämpning av reglerna i fördraget om stöd till offent- liga och privata företag förutsätter en öppen redovisning av dessa förbindel- ser.

Redovisningen skall syfta till att klargöra skillnaden mellan statens roll som myndighet och dess egenskap av ägare.

Artikel 90.1 ålägger medlemsstaterna vissa skyldigheter då det gäller of- fentliga företag. Artikel 90.3 ålägger vidare kommissiOnen att se till att skyl- digheterna respekteras och ger kommissionen hjälpmedel för ändamålet, som innefattar rätten att ange villkoren för hur insyn skall uppnås.

Innebörden av offentliga myndigheter respektive offentliga företag måste sålunda klargöras.

Offentliga myndigheter kan utöva ett avgörande inflytande på hur offent- liga företag agerar, inte bara som ägare eller majoritets delägare, utan också ikraft av sin ställning som företagsledare eller styrelse eller annan tillsynsbe- hörig, som följd antingen av bestämmelser för verksamheten eller av sättet för aktiefördelningen.

Anslag av allmänna medel för offentliga företag kan ges antingen direkt eller indirekt. Den öppna redovisningen får ej bero på vilket sätt medel an- slås. Det torde också vara nödvändigt att redovisa skälen för att anslå offent- liga medel liksom för deras användning.

Medlemsstaterna kan ha andra än ekonomiska mål för den offentliga före- tagsamheten. I vissa fall lämnas ersättning för kostnader som företaget tar på sig. Öppen redovisning måste lämnas även för denna ersättning.

Vissa företag skall undantas från tillämpningen av detta direktiv, antingen på grund av verksamhetens art eller på grund av omsättningens storlek. Det gäller vissa verksamheter utanför konkurrensområdet eller sådana, som re- dan täcks av speciella gemenskapsregler, vilka garanterar tillräcklig insyn.

Vidare avses offentlig företagsamhet inom sektorer, där speciella bestäm- Prop. 1991/92:29 melser råder och sådan med alltför liten omfattning för att motivera den ad- Bilaga ] ministrativa kontrollapparaten.

Detta direktiv upphäver ej andra bestämmelser i gemenskapsfördraget, se särskilt artiklarna 90.2, 93 och 223.

Med hänsyn till att berörda företag är konkurrensutsatta, måste given in- formation vara underkastad sekretessen.

Tillämpning av detta direktiv skall ske i samverkan med medlemsstaterna, och om så krävs revideras enligt vunna erfarenheter.

Artikel ]

Medlemsstaterna skall se till att ekonomiska relationer mellan offentliga myndigheter och offentliga företag öppet redovisas enligt detta direktiv, så att det klart framgår

a) vilka allmänna medel som genom myndighetsbeslut överförts direkt till offentliga företag;

b) vilka allmänna medel som tillförts offentliga företag via andra offentliga företag eller finansiella institutioner;

e) på vilket sätt sålunda tillförda medel använts.

Anikcl 2

I detta direktiv avses med — offentliga myndigheter: statliga, regionala eller lokala (kommunala) myndigheter; — offentliga företag: varje företag, där offentlig myndighet direkt eller indi- rekt utövar ett dominerande inflytande såsom ägare eller delägare, till följd av annan finansiell medverkan eller på grund av bestämmelser för verksamheten.

Ett dominerande inflytande skall anses föreligga, när dessa myndigheter direkt eller indirekt i företaget

a) äger majoriteten av bolagskapitalet, eller

b) kontrollerar röstmajoriteten i bolaget, eller

c) äger tillsätta mer än hälften av företagets administrativa eller verkstäl- lande ledning eller dess styrelse.

A nikcl 3

Den öppna redovisningen enligt artikel 1 gäller i synnerhet för finansiella beroenden mellan myndigheter och offentliga företag av följande- slag:

a) täckande av driftunderskott;

b) tillskott av ägarkapital;

c) amorteringsfria tillskott eller lån på förmånliga villkor;

d) gynnande genom avstående från vinst eller fordringar;

e) gynnande genom avstående från normal avkastning på allmänna medel;

f) kompensation för ekonomiska ålägganden från myndigheter. 218

Bilaga 1

Artikel 4

Direktivet skall inte tillämpas ifråga om förhållanden mellan offentliga myn- digheter och:

a) offentliga företag, ifråga om tjänster utan nämnvärd inverkan på handeln mellan medlemsstaterna;

b) offentliga företag ifråga om verksamhet inom något av följande områ- den: —vattcn och energi, varvid beträffande atomenergi innefattas framställ- ning och anrikning av uran, återanvändning av kärnbränsle och bered— ning av material innehållande plutonium — post och telekommunikationer — transporter

c) offentliga kreditinstitut;

d) offentliga företag med omsättning exklusive skatt som ej uppgår till sam- manlagt 40 miljoner ECU under de två räkenskapsåren före det år under vilket de medel som avses i artikel 1 tillförts eller använts.

A nikel 5

1. Medlemsstaterna skall se till, att information om ekonomiska relationer enligt artikel 1 hålls tillgänglig för kommissionen fem år efter utgången av det räkenskapsår, då de allmänna medlen ställdes till det offentliga företa- gets förfogande. Dock skall de fem åren räknas från året för ianspråktagan- det av medlen, om det sker efter nämnda räkenskapsår.

2. Medlemsstaterna skall när kommissionen finner det nödvändigt på begä- ran lämna information enligt punkt 1, jämte övrig nödvändig information, särskilt angående ändamålet med verksamheten.

Artikel 6

1. Kommissionen skall ej föra vidare inhämtad information enligt artikel 5.2, som täcks av sekretessen.

2. Punkt 1 utgör inget hinder mot publicering av allmän information eller översikter, som inte behandlar enskilda offentliga företag, vilka omfattas av detta direktiv.

Ani/(el 7 Kommissionen skall regelbundet informera medlemsstaterna om resultatet av detta direktivs tillämpning.

Anikel 8

Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att följa detta direktiv från och med den 31. december 1981. De skall informera kommissionen om detta.

Bilaga 1

Artikel 9 Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 25 juni 1980.

På kommissionens vägnar

Raymond VOUEL Medlem av kommissionen

Kommissionens förordning (EEG) Nr 2367/90 Prop- 1991/92:29 av den 25 juli 1990 Bilaga 1 om de anmälningar, tidsfrister och förhör som avses i rådets förordning nr 4064/89/EEG om kontroll av företagskoncentrationer

lx) lx) ...

Bilaga 1

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EEG) NR 2367/90 av den 25 qui 1990

om de anmälningar, tidsfrister och förhör som avses i rådets förordning nr 4064/89/EEG om kontroll av företagskoncentrationer

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR UTFÄRDAT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekono- miska gemenskapen,

med beaktande av rådets förord- ning (EEG) nr 4064/89 av den 21 de- cember 1989 om kontroll av företagskoncentrationer', särskilt artikel 23 i denna,

med beaktande av rådets förord- ning nr17 av den 6 februari 1962, första förordningen om tillämpning av fördragets artiklar 85 och 863, i dess lydelse enligt Spaniens och Per- tugals anslutningsakt, särskilt artikel 24 i denna,

med beaktande av rådets förord— ning (EEG) nr 1017/68 av den 19juli 1968 om tillämpning av konkurrens- regler på transporter på järnväg, landsväg och inre vattenvägar-*, i dess lydelse enligt Spaniens och Por- tugals anslutningsakt, särskilt artikel 29 i denna,

med beaktande av rådets förord- ning (EEG) nr 4056/86 av den 22 de— cember 1986 om fastställande av de.— taljerade regler för tillämpning av fördragets artiklar 85 och 86 inom sjötransportsektorni särskilt artikel 26 i denna,

lEGT an 395, 30.12.1989, s. 1. : EGT nr 13, 21.2.1962, s. 204/62. FEGT an 175, 23.7.1968, s. 1. * EGT nr L 378, 31.12.1986. s. 4.

med beaktande av rådets förord- ning (EEG) nr 3975/87 av den 14 de— cember 1987 om fastställande av de— taljerade regler för tillämpning av konkurrensreglerna på företag inom luftfartssektorn—*, särskilt artikel 19 i denna, efter att ha samrått med så- väl den rådgivande kommittén för koncentrationer som de rådgivande kommittéerna för kartell- och mo- nopolfrågor inom transportsektorn, inom sjötransportsektorn och inom luftfartssektorn, och

med beaktande av följande.

1. Enligt artikel 23 i förordning (EEG) nr 4064/89 har kommissio- nen befogenhet att utfärda tillämp- ningsföreskrifter om form, innehåll och övriga detaljer i anmälningar enligt artikel 4, tidsfrister enligt arti- kel 10 samt förhör enligt artikel 18.

2. Förordning (EEG) nr 4064/89 är baserad på principen om obligato- risk anmälan av koncentrationer in- nan de äger rum. Å ena sidan har en anmälan viktiga rättsliga verkningar som är till fördel för parterna, å andra sidan medför åsidosättande av anmälningsskyldigheten att par- terna åläggs bötcr och det kan även medföra civilrättsliga nackdelar för dem. Det är därför nödvändigt Ined hänsyn till rättssäkerheten att noga ange innehållet i de uppgifter som skall lämnas i anmälan.

3. De berörda parterna är skyldiga att lämna kommissionen fullstän- diga och korrekta uppgifter om de

5 EGT nrl- 374, 31.12.1937, s. 1.

Bilaga 1

förhållanden och omständigheter som är av betydelse för beslut om den anmälda koncentrationen.

4. För att förenkla och påskynda behandlingen av anmälan bör det föreskrivas att ett formulär skall an- vändas.

5. Eftersom anmälan medför att de rättsliga tidsfristerna för inledande av förfaranden och för beslut börjar löpa, skall det också fastställas be- stämmelser om dessa tidsfrister och den tidpunkt från vilken de löper.

6. Med hänsyn till rättssäkerheten är det nödvändigt att fastställa regler för beräkning av de tidsfrister som avses i förordning (EEG) nr 4064/89. Det är framför allt nöd- vändigt att fastställa när fristerna skall börja respektive löpa ut och vilka omständigheter som kan leda till att tidsfristen avbryts. Dessa bc- stämmclser skall vara baserade på principerna i förordning (EEG) nr 1182/71, Euratom av den 3 juni 1971 om fastställande av regler för tidsfrister, datum och tidsgränseré, även om vissajusteringar är nödvän- diga med hänsyn till de ytterst korta rättsliga frister som avses ovan.

7. Bestämmelserna om kommissio— nens procedur skall utformas på så sätt att de till fullo tillgodoser rätten för parter att yttra sig och att gå i svaromål.

8. Kommissionen skall lämna de bc- rörda parterna, om de så begär, till- »fälle att före anmälan diskutera den avsedda koncentrationen informellt och strängt konfidentiellt. Den skall dessutom efter anmälan upprätt- hålla nära kontakter med de berörda parterna i den utsträckning som är nödvändig för att diskutera sådana

"EGT an lZ-l. 8.6.1971. s. 1.

praktiska eller rättsliga problem med dem som den uppmärksammar vid en första prövning av ärendet och om möjligt undanröja sådana problem i samförstånd.

9. I överensstämmelse med princi- pen om rätten att yttra sig skall de berörda parterna lämnas tillfälle att framföra sina synpunkter på alla in-' vändningar som kommissionen av- ser att beakta i sina beslut.

10. Tredje man med tillräckligt in- tresse i saken skall också ges tillfälle att framföra sina synpunkter om denne har inlämnat en skriftlig ansö- kan.

11. De olika personer som har rätt att framföra sina synpunkter skall göra detta skriftligt, såväl i eget in- tresse som av administrativa hänsyn, utan att detta utesluter rätten att be- gära ett muntligt förhör där så är lämpligt för att komplettera det skriftliga förfarandet. I brådskande fall skall kommissionen dock ha möjlighet att omgående hålla munt- liga förhör med de berörda parterna eller tredje man. I sådana fall skall de personer som skall höras ha rätt att skriftligt bekräfta sina muntliga yttranden.

12. Det är nödvändigt att ange vilka rättigheter som tillkommer personer som skall yttra sig, i vilken utsträck- ning de skall få ta del av kommissio- nens akt och under vilka betingelser de får låta sig företrädas eller biträ- das.

13. Det är också nödvändigt att ange regler för fastställande och be- räkning av de tidsfrister som kom- missionen bestämmer för inläm- nande av svar.

14. Den rådgivande kommitten för koncentrationer skall avge sitt ytt-

Bilaga 1

rande på grundval av ett preliminärt utkast till beslut. Samråd med kom- mittén angående ett ärende skall därför ske efter att undersökningen i detta ärende har avslutats, men ett sådant samråd hindrar inte kommis- sionen från att återuppta undersök- ningen om så behövs.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVSNITT I ANMÄLNINGAR Am'kel 1

Personer som är berättigade att inlämna anmälningar

1. Anmälningar skall inlämnas av de personer eller företag som avses i artikel 4.2 i förordning (EEG) nr 4064/89.

2. Om anmälningar undertecknas av ställföreträdare för personer eller företag, skall dessa ställföreträdare förete en skriftlig fullmakt.

3. Gemensamma anmälningar bör inlämnas av en gemensam ställföre- trädare som har fullmakt att över- lämna och ta emot handlingar för alla anmälarnas räkning.

Artikel 2 Inlämnande av anmälningar

1. Anmälningar skall inlämnas på det sätt som föreskrivs i formulär CO, som återges i bilaga ]. Gemen- samma anmälningar skall inlämnas på ett enda formulär.

2. Tjugo exemplar av varje anmälan och femton exemplar av de bifogade handlingarna skall inlämnas till kommissionen under den adress som anges i formulär CO.

3. De bifogade handlingarna skall vara antingen original eller kopior. I det senare fallet skall anmälarna be- styrka att kopiorna överensstämmer med originalen och att de är fullstän— diga.

4. Anmälningar skall vara avfattade på ett av gemenskapens officiella språk. Detta språk skall också vara det språk som används vid förfaran- det. Bifogade handlingar skall läm- nas in på originalspråket. Om origi- nalspråket inte är något av de offi- ciella språken, skall en översättning till språket för förfarandet bifogas.

Anikel 3 Uppgifter som skall lämnas

1. Anmälningar skall innehålla de upplysningar som begärs i formulär CO. Uppgifterna skall vara korrekta och fullständiga.

2. Väsentliga förändringari de i an- mälan redovisade förhållanden som anmälarna känner till eller borde känna till skall meddelas kommissio- nen utan anmodan och så snart som möjligt.

3. Oriktiga eller vilseledande upp- gifter skall anses vara ofullständiga

uppgifter.

Artikel 4 Giltighetsdatum för anmälningar

1. Om inte annat följer av punkt 2, skall anmälningar gälla från den dag när de inkommer till kommissionen.

2. Om uppgifter i anmälan är ofull- ständiga i nägot väsentligt avseende, skall kommissionen, om inte annat följer av punkt 3, snarast skriftligt underrätta anmälarna eller den ge- mensamma ställföreträdarcn om

detta och bestämma en lämplig tids- frist inom vilken uppgifterna skall kompletteras. I sådana fall skall an- mälan gälla från den dag när de full- ständiga uppgifterna har inkommit till kommissionen.

3. Kommissionen kan ge dispens från skyldigheten att lämna vissa upplysningar som begärs i formulär CO, om den anser att dessa uppgif- ter inte behövs för ärendets pröv- ning.

4. Kommissionen skall snarast lämna anmälarna eller den gemen- samma ställföreträdaren skriftlig be— kräftelse om att den har mottagit an- mälan och svar på ett brev som den har skickat enligt punkt 2 ovan.

Anikel 5 Omvandling av anmälningar

1. Om kommissionen konstaterar att den anmälda transaktionen inte utgör en koncentration enligt artikel 3 i förordning (EEG) nr 4064/89, skall den skriftligt underrätta anmä- larna eller den gemensamma ställfö- reträdaren om detta. Om anmälarna begär det, kan kommissionen i så- dana fall, där så är lämpligt och om inte annat följer av punkt 2 nedan, behandla anmälan som en ansökan enligt artikel 2 eller en anmälan en- ligt artikel 4 i förordning nr 17, som en ansökan enligt artikel 12 eller en anmälan enligt artikel 14 i förord— ning (EEG) nr1017/68, som en an- sökan enligt artikel 12 i förordning (EEG) nr 4056/86 eller som en ansö— kan enligt artikel 3.2 eller artikel 5 i förordning (EEG) nr 3975/87.

2. I sådana fall som aVSes i punkt 1, andra meningen, kan kommissionen kräva att de uppgifter som lämnas i anmälan kompletteras inom en

lämplig tidsfrist som den bestäm- mer, i den mån detta behövs för att bedöma transaktionen på grundval av ovannämnda förordningar. Ansö- kan eller anmälan skall anses upp- fylla kraven i dessa förordningar från tidpunktcn för den ursprungliga anmälan, förutsatt att kommissio- nen mottar dc kompletterande upp- gifterna inom den bestämda tidsfris- ten.

AVSNITT II

TIDSFRISTER FÖR INLEDANDE AV FÖRFARANDEN ocn FÖR BESLUT

Anikel 6 Tidsfristens början

1. De tidsfrister som anges i artikel 10.1 i förordning nr 4064/89/EEG skall börja löpa från dagen efter gil- tighetsdatum för anmälan enligt arti- kel 4.1 och 2 i denna förordning.

2. Den tidsfrist som anges i artikel 10.3 i förordning nr 4064/89/EEG skall börja löpa från dagen efter den dag när förfarandet inleddes.

3. Om den första dagen i en frist inte är en arbetsdag enligt artikel 19, skall fristen löpa från följande ar- betsdag.

Artikel 7 Tidsfristens utgång

1. Den frist som avses i artikel 10.], första stycket, i förordning nr 4064/89/EEG skall löpa ut vid ut- gången av (len dag i månaden efter den månad i vilken fristen började att löpa, som har samma datum som dagen från vilken fristen löper. Om en sådan dag inte förekommer i den

lx) IQ 'JI

Bilaga 1

månaden, skall fristen löpa ut vid ut- gången av månadens sista dag.

2. Den frist som avses i artikel 10.1, andra stycket, i förordning (EEG) nr 4064/89 skall löpa ut vid utgången av den dag i sjätte veckan efter den vecka i vilken fristen började att löpa, som är samma veckodag som dagen från vilken fristen löper.

3. Den frist som avses i artikel 10.3 i förordning (EEG) nr 4064/89 skall löpa ut vid utgången av den dag i fjärde månaden efter den månad i vilken fristen började att löpa, som har samma datum som dagen från vilken fristen löper. Om en sådan dag inte förekommer i den måna- den, skall fristen löpa ut vid ut- gången av månadens sista dag.

4. Om sista dagen i fristen inte är en arbetsdag enligt artikel 19, skall fris- ten löpa ut vid utgången av följande arbetsdag.

5. Punkt 2—4 ovan gäller om inte an— nat följcr av bestämmelserna i arti- kel 8.

Artikel 8

Förlängning av tidsfrister vid helgdagar

Om helgdagar eller andra fridagar fastställda av kommissionen enligt artikel 19 infaller inom de frister som avses i artikel 10.1 och 3 i för- ordning (EEG) nr 4064/89, skall dessa frister förlängas med motsva- rande antal dagar.

Anikel 9 Tillfälligt avbrytande av tidsfristen

]. Den frist som avses i artikel 10.3 i förordning (EEG) nr 4064/89 skall tillfälligt avbrytas om kommissionen måste fatta beslut enligt artikel ll.5

eller 13.3 i samma förordning därför att

a) upplysningar som kommissionen med stöd av artikel 11.2 i förord- ning (EEG) nr 4064/89 har be- gärt från ett företag som deltar i en koncentration inte lämnas, el- ler inte lämnas på ett fullständigt sätt, inom den tidsfrist som har bestämts av kommissionen,

b) ett företag som deltar i koncen- trationen har vägrat att under— kasta sig en undersökning som kommissionen anser nödvändig med stöd av artikel 13.1 i förord- ning (EEG) nr 4064/89 eller att samarbeta vid genomförandet av en sådan undersökning enligt ovannämnda bestämmelse,

c) anmälarna har underlåtit att un- derrätta kommissionen om vä- sentliga förändringar i de förhål- landen som redovisas i anmälan.

2. Den frist som avses i artikel 10.3 i fi.")rordning (EEG) nr 4064/89 skall tillfälligt avbrytas,

a) isådana fall som avses i punkt 1a ovan, under tiden mellan utlö- pandet av den tidsfrist som har bestämts i begäran om uppgifter och mottagandet av de fullstän- diga och korrekta uppgifter som krävs genom beslut,

b) i sådana fall som avses i punkt 1 b ovan, under tiden mellan det misslyckade försöket att genom- föra undcrsökningcn och avslu- tandet av den genom beslut beordrade undersökningen,

c) isådana fall som avses i punkt 1c ovan, under tiden mellan det att den förändring i förhållandena som omtalas där inträffar och mottagandet av de fullständiga och korrekta uppgifter som krävs genom beslut eller avslutandet av

Bilaga 1

den genom beslut beordrade un- dersökningen.

3. Avbrottet i tidsfristen skall löpa från dagen efter den dag när händel- sen som föranledde avbrytandet in- träffade. Avbrottet skall upphöra vid utgången av den dag när anled- ningen därtill undanröjs. Om denna dag inte är en arbetsdag enligt arti- kcl 19, skall avbrottet i tidsfristen upphöra vid utgången av följande arbetsdag.

Arrikel 10 Iakttagande av tidsfristen

De tidsfrister som avses i artikel 10.1 och'3 i förordning nr 4064/89/EEG skall iakttas om kommissionen har fattat beslutet i fråga före utgången av fristen. De berörda företagen skall meddelas beslutet utan dröjs- mål.

AVSNITT III

FÖRI-IÖR MED PARTERNA OCH TREDJE MAN

Anikcl I 1

Beslut om uppskjutande av koncentrationer

1. Om kommissionen avser att fatta ett beslut enligt artikel 7.2 i förord- ning nr 4064/89/EEG eller enligt ar— tikel 7.4 i samma förordning som är ' till nackdel för parterna, skall den enligt artikel 18.1 i samma förord— ning skriftligt meddela de berörda parterna sina anmärkningar och be- stämma en tidsfrist inom vilken de får yttra sig.

2. Om kommissionen enligt artikel 18.2 i förordning nr 4064/89/EEG interimistiskt har fattat ett sådant beslut som avses i punkt 1 utan att ha

lämnat de berörda parterna tillfälle att yttra sig, skall den snarast och i varje fall före utgången av den pc- riod under vilken koncentrationen uppskjuts skicka dem texten till det interimistiska beslutet samt be- stämma en tidsfrist inom vilken de får yttra sig.

När de berörda parterna har yttrat sig skall kommissionen fatta ett slut- ligt beslut om att upphäva, ändra el— ler bckräfta det interimistiska beslu- tet. Om de berörda parterna inte har yttrat sig inom tidsfristen blir kom- missionens interimistiska beslut slut- ligt vid utgången av denna frist.

3. De berörda parterna Skall yttra sig skriftligt eller muntligt inom den bestämda tidsfristen. De kan skrift- ligt bekräfta sina muntliga yttran- den.

Anikel 12 Beslut i ärendet

1. Om kommissionen avser att fatta ett beslut enligt artikel 8.2, andra stycket, artikel 8.3, 4 och 5, artikel 14 eller artikel 15 i förordning nr 4064/89/EEG, skall den innan den samråder med den rådgivande kommittén för koncentrationer in- hämta yttranden från de berörda parterna enligt artikel 18 i nämnda förordning.

2. Kommissionen skall skriftligt meddela de berörda parterna sina anmärkningar. Meddelandena skall riktas till anmälarna eller den ge- mensamma ställföreträdaren. När kommissionen meddelar sina an- märkningar skall den bestämma en tidsfrist inom vilken de berörda par- terna får framföra sina synpunkter till kommissionen.

3. När kommissionen har meddelat

Bilaga 1

parterna sina anmärkningar skall den på begäran låta de berörda par- terna ta del av akten för att kunna förbereda sina yttranden. De skall dock inte ges tillgång till handlingar som innehåller andra berörda par- ters eller tredje mans affärshemlig- heter eller andra konfidentiella upp- gifter, inklusive känslig kommersiell information vars avslöjande skulle kunna vara till betydande skada för den som har lämnat den, eller till myndigheternas interna handlingar.

4. De berörda parterna skall inom den bestämda tidsfristen skriftligt yttra sig om kommissionens anmärk- ningar. De får i sina skriftliga yttran- den rcdogöra för alla förhållanden som är av betydelse för ärendet och får bifoga alla handlingar som kan styrka de förhållanden som redovi- sas. De kan även föreslå att kommis— sionen hör personer som kan styrka dessa förhållanden.

Anikel 13 Muntliga förhör

1. Kommissionen skall lämna de be- rörda parter som i sina skriftliga ytt- randen har begärt detta tillfälle att framföra sina synpunkter muntligt, om dessa personer visar ett tillräck- ligt intresse eller om kommissionen avser att ålägga dem böter eller vi— ten. Den kan även i andra fall ge de berörda parterna tillfälle att fram- föra sina synpunkter muntligt.

2. Kommissionen skall kalla de per- soner som skall höras att infinna sig vid den tidpunkt som den bestäm- mer.

3. Den skall genast översända en kopia av kallelsen till medlemssta- ternas behöriga myndigheter. som kan utse en tjänsteman att delta i förhöret.

Artikel 14 Förhör

1. Förhören skall ledas av de perso- ner som kommissionen utser för detta ändamål.

2. Personer som kallas att närvara skall infinna sig personligen eller ge- nom sina juridiska ombud eller stad- geenliga ställföreträdare. Företag och företagssammanslutningar kan företrädas av ett vederbörligen be- fullmäktigat ombud som har utsetts bland deras ordinarie personal.

3. Personer som hörs av kommissio- nen kan biträdas av advokater eller akademiska lärare som enligt artikel 17 i protokollet till domstolens stadga (EEG) har rätt att föra talan vid Europeiska gemenskapernas domstol eller av andra kvalificerade personer.

4. Förhören skall inte vara offent- liga. Personerna skall höras enskilt eller i närvaro av andra personer som har kallats. I det senare fallet skall hänsyn tas till företagens berät- tigade intresse av att deras affärs- hemligheter skyddas.

5. De yttranden som avges av varje person som hörs skall protokoll- föras.

Anikel 15 Yttranden från tredje man

1. Om fysiska eller juridiska perso- ner som kan påvisa ett tillräckligt in— tresse i saken, särskilt medlemmar av de berörda företagens administ- rativa eller styrande organ eller erkända arbelslagarrepresentanter från dessa företag, skriftligt begär att få yttra sig enligt artikel 18.4, andra meningen, i förordning nr 4064/89/EEG. skall kommissio-

nen skriftligt underrätta dem om förfarandets karaktär och innehåll och fastställa en tidsfrist inom vilken de kan framföra sina synpunkter.

2. De personer som avses i punkt 1 ovan skall yttra sig skriftligt eller muntligt inom den fastställda tids- fristen. De kan skriftligt bekräfta sina muntliga yttranden.

3. Kommissionen kan på samma sätt lämna varje annan person till- fälle att framföra sina synpunkter.

AVSNITT IV DIVERSE BESTÄMMELSER Artikel 16

Överlämnande av handlingar

1. Handlingar och kallelser från kommissionen kan överlämnas till adressaterna på något av följande sätt:

a) med bud mot kvitto,

b) i rekommenderat brev med mot- tagningsbevis,

e) med telefax med begäran om mottagningserkännande,

d) med telex. '

2. Om inte annat följer av artikel 18.1, gäller punkt 1 ovan även över- lämnande av handlingar från de be- rörda parterna eller tredje man till kommissionen.

3. Om en handling skickas med te- lex eller telefax skall den anses ha kommit adressaten tillhanda samma dag som den har avsänts.

Ani/rel ]7 Fastställande av tidsfrister

1. När kommissionen fastställer de tidsfrister som anges i artiklarna 4.2, 5.2, 11.1 och 2, 12.2 och 15.1 skall

den ta hänsyn till den tid som behövs för att förbereda yttranden och till om ärendet är av brådskande natur. Den skall också ta hänsyn till helg- dagar i mottagarlandet.

2. Vid fastställande av tidsfrister skall bortses från dagen när adressa- ten mottar ett meddelande.

Artikel 18

Kommissionens mottagande av handlingar

1. Om inte annat följer av artikel 4.1, skall meddelanden överläm- nas till kommissionen under den adress som anges i formulär CO eller skickas i rekommenderat brev före utgången av den frist som an- ges i artikel 4.1 i förordning nr 4064/89/EEG. Ytterligare uppgif- ter som begärs för att göra anmäl- ningar fullständiga enligt artikel 4.2 eller för att komplettera anmäl- ningar enligt artikel 5.2 i förelig- gande förordning skall vara kommis- sionen tillhanda under ovannämnda adress eller skickas i rekommende- rat brev före utgången av den tids- frist som har bestämts i varje särskilt fall. Skriftliga yttranden över kom- missionens meddelanden enligt ar- tiklarna 11.1 och 2, 12.2 och 15.1 skall överlämnas till kommissionen under ovannämnda adress före ut- gången av den tidsfrist som har be- stämts i varje särskilt fall.

2. Om sista dagen i en frist som av- ses i punkt 1 är sista inlämningsdag för handlingar och inte är en arbets- dag enligt definitionen i artikel 19, skall fristen löpa ut vid utgången av följande arbetsdag.

3. Om sista dagen i en frist som av- ses i punkt 1 är sista avsändningsdag för handlingar och är en lördag, sön-

Prop. 1991/92:29 Bilaga ]

IN)

Bilaga 1

dag eller helgdag i avsändningslan- det, skall fristen löpa ut vid ut- gången av följande arbetsdag i det landet.

Artikel 19

Definition av kommissionens arbetsdagar

Med arbetsdagar i artiklarna 6.3, 7.4, 9.3 och 18.2 avses alla andra da- gar än lördagar, söndagar, helgdagar enligt bilaga II och andra fridagar som fastställs av kommissionen och offentliggörs i Europeiska gemen- skapernas officiella lir/ning före 'nörv jan av varje år.

Artikel 20 Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den 21 september 1990.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 25 juli 1990.

På kanintissiumms tig/tar

Leon BRITTAN Vice (.)/'(l'ft'iramlc

BILAGA I

FORMULÄR co OM ANMÄLAON AV EN__ KONCENTRATION ENLIGT RADETS FORORDNING NR 4064/89/EEG

A. Inledning

Av detta formulär framgår vilka uppgifter som skall lämnas av ett eller flera företag vid anmälan till kommissionen av en koncentration med en gemen- skapsdimension. Begreppet koncentration definieras i artikel 3 och gemen- skapsdimension i artikel 1 i förordning nr 4064/89/EEG.

Ni skall fästa särskild Uppmärksamhet vid förordning nr 4064/89/EEG och kommissionens förordning nr 2367/90/EEG. Observera särskilt att

a) Ni skall lämna alla uppgifter som begärs i detta formulär. Om Ni emeller- tid på grundval av tillgänglig information inte kan besvara en viss fråga eller endast kan svara i begränsad omfattning, ange detta samt skälen därtill. Om Ni anser att vissa uppgifter som begärs i detta formulär inte behövs för kommissionens prövning av ärendet, kan Ni begära att kom- missionen enligt artikel 4.3 i förordning nr 2367/90/EEG ger dispens från skyldigheten att lämna dessa uppgifter,

b) om Ni inte besvarar alla frågor i samtliga avsnitt eller inte ger en tillfreds- ställande förklaring till att det inte har varit möjligt att besvara vissa frå- gor (t. ex. på grund av bristande information om ett företag som motsät- ter sig ett bud om övertagande), blir anmälan ofullständig och gäller först från den dag när alla uppgifter har inkommit. Anmälan kommer att anses ofullständig om oriktiga eller vilseledande uppgifter har lämnats,

c) om oriktiga eller vilseledande uppgifter har lämnats uppsåtligen eller av oaktsamhet, kan detta medföra bötesansvar.

B. Vem är anmälningsskyldig?

Vid en företagssammanslagning enligt artikel 3.1 a i förordning nr 4064/89/EEG eller förvärv av gemensam kontroll över ett företag enligt artikel 3.1 b i förordning nr 4064/89/EEG skall anmälan fyllas i gemensamt av parterna i sammanslagningen respektive av dem som förvärvar gemensam kontroll.

När det gäller ett företags förvärv av ett kontrollerande inflytande i ett annat företag skall förvärvaren fylla i anmälan.

När det gäller ett offentligt bud om övertagande skall anmälan fyllas i av den som lämnar budet.

Varje part som fyller i anmälan ansvarar för riktigheten av de uppgifter som lämnas.

Med parterna i koncentrationen (parterna) avses i detta formulär även det företag i vilket ett kontrollerande inflytande f("irvärvas eller som är föremål för ett offentligt bud om övertagande.

Prop. 1991/92:29 Bilaga ]

ro

Bilaga 1

C. Bifogade handlingar Till den ifyllda anmälan skall fogas följande handlingar:

a) kopior av de slutliga eller senaste versionerna av alla handlingar som rör koncentrationen, oavsett om denna genomförs till fölth av en överens- kommelse mellan de berörda parterna, förvärv av ett kontrollerande in- flytande eller ett offentligt bud om övertagande,

b) när det gäller ett offentligt bud om övertagande, ett exemplar av den handling som innehåller budet. Om denna handling saknas vid tidpunk- ten för anmälan, bör den inlämnas så snart som möjligt och senast när den skickas till aktieägarna,

c) kopior av de senaste årsredovisningarna o'ch boksluten för alla parter i koncentrationen,

d) kopior av rapporter eller analyser som har tagits fram för koncentratio- nen och som utgör underlag för de uppgifter som begärs i avsnitt 5 och 6,

e) en lista över och kortfattad beskrivning av innehållet i alla andra analyser, rapporter, studier och undersökningar som har gjorts av eller för någon av anmälarna i syfte att bedöma eller analysera den planerade koncentra- tionen med hänsyn till konkurrensvillkor, konkurrenter (faktiska och po- tentiella) och marknadsförhållanden. För varje punkt på denna lista skall upphovsmannens namn och ställning anges.

D. Anvisningar beträffande anmälningar

Anmälningar skall vara avfattade på ett av Europeiska gemenskapens offi- ciella språk. Detta språk skall i fortsättningen vara det språk som används av alla anmälarna vid förfarandet. '

När Ni lämnar de uppgifter som begärs i detta formulär skall Ni följa for- mulärets indelning i avsnitt och punkter.

Bifogade handlingar skall inlämnas på originalspråket. Om detta inte är något av""gemenskapens officiella språk, skall handlingarna översättas till det ,.-'s'pråk som används vid förfarandet (artikel 2.4 i förordning 11f2367/90/EEG). " De bifogade handlingarna kan vara antingen original eller kopior. I det senare fallet skall anmälaren bestyrka att kopiorna överensstämmer med ori- ginalen och att de är fullständiga.

De finansiella uppgifter som begärs i avsnitt 2.4 nedan skall uttryckas i ecu omräknat efter de genomsnittliga kursernaför ifrågavarande år eller annan period.

Tjugo exemplar av varje anmälan och femton exemplar av alla bifogade handlingar skall inlämnas.

Anmälan skall skickas till

Europeiska gemenskapernas kommission Generaldirektoratet för konkurrensfrågor (GD IV) Arbetsgruppen för företagssanimanslagningar (Corl. 150) 200 rue de la Loi B—1049 Bryssel,

Bilaga 1

eller överlämnas personligen under kommissionens normala kontorstid på följande adress:

Europeiska gemenskapernas kommission Generaldirektoratet för konkurrensfrågor (GD IV) Arbetsgruppen för företagssammanslagningar

150 avenue de Cortenberg B-1040 Bryssel.

E. Sekretess

Enligt fördragets artikel 214 och artikel 17.2 i förordning nr 4064/89/EEG får kommissionen och medlemsstaterna samt deras tjänstemän och andra an— ställda inte röja upplysningar som de har inhämtat med stöd av förordningen och som är av sådant slag att de omfattas av sekretess. Samma princip skall också gälla för att skydda konfidentiella uppgifter i förhållandet mellan an- målarna.

Om Ni anser att det skulle skada Era intressen om några av de uppgifter som Ni har uppmanats att lämna offentliggjordes eller på annat sätt spreds till andra, lämna dessa uppgifter separat och märk varje sida klart och tydligt ”Affärshemligheter'. Ange också skälen till att dessa uppgifter inte bör spri- das eller offentliggöras.

När det gäller företagssammanslagningar, gemensamma förvärv eller andra fall där anmälan ifylls av mer än en av parterna kan affärshemligheter översändas i särskilt kuvert och i anmälan kan hänvisas till dessa som bilaga. I sådana fall anses anmälan vara fullständig när alla bilagor har inkommit.

F. Hänvisningar

Alla hänvisningar i detta formulär avser tillämpliga artiklar och punkter i rådets förordning nr 4064/89/EEG.

AVSNITT ]

1 . 1 Uppgifter om anmälaren (eller anmäla/na ) Ange 1.1.1 företagets nanm och adress, 1.1.2 arten av företagets verksamhet, 1.1.3 kontaktpersonens namn, adress, telefonnummer, telefax- och/el- ler telexnummer samt ställning. 1.2 Uppgifter om Övriga parter [ koncentrutionenl-2 Ange för varje part i koncentrationen (förutom anmälaren) 1.2.1 företagets nanm och adress, 1.2.2 arten av företagets verksamhet,

1.2.3 kontaktpersonens namn, adress, telefonnummer, telefax- och/el-

ler telexnummer samt ställning.

' Begreppet koncentration definieras i artikel 3. *Detta inkluderar det företag som är föremål för ett bud om övertagande men som motsätter sig detta; i så fall skall uppgifterna vara så fullständiga som möjligt.

Bilaga 1

1.3

1.4

1.4.1 1.4.2

1.4.3 1.4.4 1.4.5

1.4.6

Postadress i Bryssel Ange i förekommande fall en adress i Bryssel till vilken alla med- delanden och handlingar kan sändas enligt artikel 1.4 i kommissio- nens förordning nr 2367/90/EEG. Förordnande av ställföreträdare . I artikel 1.2 i kommissionens förordning nr 2367/90/EEG anges att om anmälningar undertecknas av ställföreträdare för företag, skall dessa ställföreträdare förete en skriftlig fullmakt. Sådana skriftliga fullmakter skall bifogas anmälan och följande uppgifter om ställfö— reträdare för anmälaren eller anmälarna och andra parter i kon- centrationen skall lämnas nedan: är det fråga om en gemensam anmälan? om svaret är 'ja', har en gemensam ställföreträdare utsetts? Om svaret är 'ja', lämna de uppgifter sombegärs i punkt 1.4.3—1.4.6 nedan. Om svaret är 'nej', lämna uppgifter om de ställföreträdare som har fullmakt att företräda var och en av parterna i kon- centrationen och ange vem de företräder. ställföreträdarens namn, ställföreträdarens adress, kontaktpersonens namn (och adress om den inte är samma som i 1.4.4), . telefonnummer, telefax-- och/eller telcxnummer.

AVSNITT 2 UPPGIFTER OM KONCENTRATIONEN

2.1 Redogör kortfattat för den koncentration som är föremål för an- mälan. Ange bl. a. — om den planerade koncentrationen är en fullständig företags- sammanslagning i rättslig mening, ett förvärv, ett gemensamt företag eller ett avtal eller om den kommer till stånd på något annat sätt som leder till direkt eller indirekt kontroll enligt arti- kel 3.3, — om parterna helt eller endast delvis deltar i koncentrationen, — om en parts offentliga bud på en annan parts värdepapper stöds av den senare partens styrelse eller andra organ som rättsligt fö- reträder denne. Ange vilka branscher som berörs av koncentrationen. Redogör kortfattat för koncentrationens ekonomiska och finan- siella detaljer, med uppgift i förekommande fall om följande: — ekonomiskt eller annat stöd som någon part har erhållit från nå- got håll (inklusive från offentliga myndigheter"), samt arten och storleken av detta stöd, — den planerade eller väntade tidpunkten för viktiga händelser som är avsedda att leda till koncentrationens fullbordan,

Bilaga 1

— den ägande- och kontrollstruktur som åsyftas sedan koncentra- tionen har fullbordats.

2.4 Anmälaren skall lämna följande uppgifter om varje part för de se- naste tre räkenskapsåren: 2.4.1 omsättning i hela världen], 2.4.2 omsättning inom gemenskapen som helhet”,

2.4.3 omsättning i varje medlemsstat”,

2.4.4 om mer än två tredjedelar av omsättningen i gemenskapen som helhet uppnås i en enda medlemsstat, ange denna statl—Z, 2.4.5 vinst före skatt i hela världen3, 2.4.6 antalet anställda i hela världenf.

AVSNITT 3

Ägande och kontroll5

Lämna för varje part en lista på alla företag som tillhör samma grupp av före- tag. Listan skall inkludera

3.1 alla företag som direkt eller indirekt kontrolleras av parterna en-

ligt artikel 3.3,

alla företag eller personer som direkt eller indirekt kontrollerar parterna enligt artikel 3.3,

3.3 för varje företag eller person som anges i punkt 3.2 ovan, alla före- tag som direkt eller indirekt kontrolleras av dem enligt artikel 3.3. OJ N

För varje person eller företag ovan skall anges i vilken form kontrollen ut- övas.

3.4 Lämna uppgifter om de förvärv som ovan angivna grupper under de senaste tre åren har gjort av företag som är verksamma på be- rörda marknader enligt definitionen i avsnitt 5 nedan.

Svaren till frågorna i detta avsnitt kan illustreras med tabeller eller diagram om detta bidrar till förståelsen av företagens ägande— och kontrollstruktur före koncentrationen.

lSe artikel 5 för en definition av begreppet omsättning och observera de särskilda be— stämmelser som gäller för kreditinstitut, försäkringsbolag, finansinstitut samt gemen- samma företag.

Med gemenskapsinvånare och invånare i en medlemsstat avses, när det gäller för- säkringsbolag, kredit- och andra finansinstitut, fysiska eller juridiska personer med hemvist i en medlemsstat, som följaktligen är underkastade den statens nationella lag— stiftning. Kunder som är företag anses ha sin hemvist i det land där de är registrerade.

Vid beräkning av omsättning hänvisas anmälaren även till exemplen i Vägledning I beträffande kredit- och andra finansinstitut, Vägledning II beträffande försäkringsbo— lag och Vägledning III beträffande gemensamma företag. 2 Se Vägledning IV för beräkning av omsättning i en medlemsstat i förhållande till om- sättning inom gemenskapen som helhet. 3 Med l'lllSlfÖ/"E skatt avses vinst på den ordinarie verksamheten före vinstskatt. 4Med anställda avses alla personer som har fast anställning i företaget och erhåller lön. 5Se artikel 3.3—5.

IK)

Bilaga 1

AVSNITT 4

Personliga och ekonomiska samband Ange för varje företag eller person som omnämns i svaren till avsnitt 3

4.1 alla andra företag som är verksamma på berörda marknader (cn- ligt definitionen i avsnitt 5) i vilka företagen i gruppen individuellt eller kollektivt innehar 10 procent eller mer av rösträttigheterna eller aktiekapitalet. Ange den procentuella andel som innehas i varje särskilt fall, 4.2 alla andra företag som är verksamma på berörda marknader i vilka de personer som anges i svaren till avsnitt 3 innehar 10 procent el- ler mer av rösträttigheterna eller aktiekapitalet. Ange den procen— tuella andel som innehas i varje särskilt fall, 4.3 de medlemmar i varje företags direktion som också är medlemmar av direktionen eller styrelsen för ett annat företag som är verksamt på berörda marknader och ange (i förekommande fall) för varje företag de medlemmar av dess styrelse som också är medlemmar av direktionen för ett annat företag som är verksamt på berörda marknader.

Ange i varje särskilt fall det andra företagets namn och de an- givna personernas ställning i företaget.

De uppgifter som lämnas här kan illustreras med tabeller eller diagram om detta bidrar till förståelsen.

AVSNITT 5

Uppgifter om berörda marknader

Anmälaren skall lämna de begärda uppgifterna med beaktande av följande definitioner.

PRODUKTMARKNADER

En relevant produktmarknad omfattar alla varor och/eller tjänster som på grund av sina egenskaper, pris och tilltänkta användning av konsumenterna betraktas som utbytbara.

En relevant produktmarknad kan i vissa fall bestå av ett antal individuella produktgrupper. En individuell produktgrupp är en produkt eller en liten grupp av produkter med i stort sett identiska fysiska eller tekniska egenska- per och som är fullständigt utbytbara. Skillnaden mellan produkterna inom gruppen är obetydlig och är i regel endast en fråga om märket och/eller pro- duktens image. Produktmarknaden svarar normalt mot den klassificering som används av företaget i sin marknadsföring.

RELEVANT GEOGRAFISK MARKNAD

Den relevanta geografiska marknaden omfattar det område inom vilket de berörda företagen tillhandahåller varor eller tjänster, inom vilket konkur-

Bilaga 1

rensvillkoren är tillräckligt likartade och som kan skiljas från angränsande områden framför allt på grund av väsentliga skillnader i konkurrensvillko- ren.

Faktorer som är av betydelse för en bedömning av den relevanta geogra- fiska marknaden är bl. a. ifrågavarande varors eller tjänsters beskaffenhet och egenskaper, förekomsten av hinder för marknadsinträde, konsument- prcfercnser, väsentliga skillnader i företagens marknadsandelar mellan an- gränsande områden och betydande prisskillnader.

BERÖRDA MARKNADER

Berörda marknader består av relevanta produktmarknader eller individuella produktgrupper inom den gemensamma marknaden eller en medlemsstat el- ler inom någon annan relevant geografisk marknad,

a) om två eller flera av parterna (inklusive företag tillhörande samma grupp enligt definitionen i avsnitt 3) är verksamma inom samma pro- duktmarknad eller individuella produktgrupp och om koncentratio- nen kommer att medföra att de tillsammans får en marknadsandel på 10 procent eller mer. Det är här fråga om horisontella samband;

eller

b) om någon av parterna (inklusive företag tillhörande samma grupp en.- _

ligt definitionen i avsnitt 3) är verksam inom en produktmarknad som utgör ett tidigare eller senare led i förhållande till en produktmarknad eller individuell produktgrupp inom vilken en annan part är verksam och någon av parternas marknadsandelar är 10 procent eller mer, oav- sett om det föreligger ett leverantörs/kundförhållande mellan de bc- rörda parterna. Det är här fråga om vertikala samband.

1. Beskrivning av de berörda relevanta produktmarknadema 5.1 Beskriv varje berörd relevant produktmarknad och förklara var— för varorna och/eller tjänsterna på dessa marknader på grund av sina egenskaper, priser och tilltänkta användning ingår (och var- för andra varor eller tjänster inte ingår). 5.2 Ange de individuella produktgrupper som Ert företag använder internt för marknadsföringsändamål och som ingår i varje rele- vant produktmarknad som beskrivs under punkt 5.1 ovan.

ll. Uppgifter om berörda marknader

För vart och ett av de senaste tre räkenskapsåren skall beträffande varje be- rörd relevant produktmarknad och, om de skiljer sig härifrån, varje indivi- duell produktgrupp

a) för gemenskapen i dess helhet,

b) individuellt för varje medlemsstat där parterna (inklusive företag till— hörande samma grupp enligt definitionen i avsnitt 3) är verksamma,

c) och, om de skiljer sig härifrån, för varje relevant geografisk marknad,

följande uppgifter lämnas:

Bilaga 1

5.3 en uppskattning av marknadens värde samt i förekommande fall av dess volym (t. ex. antalet expedierade eller levererade enheter)'. Svaren kan illustreras med statistik från andra källor, om sådan finns tillgänglig. Ta även med en prognos över efterfrå- geutvecklingen inom de berörda marknaderna, 5.4 omsättningen för var och en av de grupper som parterna tillhör (enligt definitionen i avsnitt 3), 5.5 den beräknade marknadsandelen för var och en av de grupper som parterna tillhör, 5.6 den beräknade marknadsandelen (uttryckt som värde och even- tuellt som volym) för alla konkurrenter som har minst 10 procent av ifrågavarande geografisk marknad. Ange dessa företags namn, adress och telefonnummer, 5.7 en jämförelse mellan de priser som tas ut av de grupper som par- terna tillhör i varje medlemsstat och en liknande jämförelse be- träffande dessa prisnivåer mellan gemenskapen oeh dess vikti- gaste handelspartners (t. ex. USA, Japan och EFTA-Iänderna), 5.8 det beräknade värdet (och eventuellt volymen) av importen till den relevanta geografiska marknaden, med uppgift om ur- sprungsland, 5.9 den andel av denna import som härrör från de grupper som par- terna tillhör, 5.10 en uppskattning av i vilken omfattning denna import är föremål för tariffära eller icke-tariffära handelshinder.

II 1. Uppgifter om konglomerat

Om någon av parterna (inklusive företag som tillhör samma grupp som anges i avsnitt 3) har en marknadsandel på 25 procent eller mer på en produktmarknad eller inom en individuell produktgrupp, utan att det föreligger horisontella eller vertikala samband, lämna följande uppgifter: 5.11 en beskrivning av varje relevant produktmarknad och en förkla- ring till varför varorna och/eller tjänsterna på dessa marknader på grund av sina egenskaper, priser och sin tilltänkta användning ingår (och varför andra inte ingår), 5.12 en förteckning över de individuella produktgrupper som an- vänds internt av Ert företag för marknadsföringsändamål och som ingår i varje relevant produktmarknad som beskrivs, 'J1 _. la.) en uppskattning av marknadens värde och marknadsandelen un- der det senaste räkenskapsåret för varje grupp som parterna till- hör i fråga om varje berörd relevant produktmarknad och, om

de skiljer sig härifrån, varje individuell produktgrupp

a) för gemenskapen i dess helhet,

b) individuellt för varje medlemsstat där de grupper som par— terna tillhör är verksamma, '

I En marknads värde och volym skall vara ett uttryck för produktionen minus export plus import på ifrågavarande geografiska marknad.

Bilaga 1

c) och, om de skiljer sig härifrån, för varje relevant geografisk marknad.

I alla svar på frågorna i avsnitt 5 skall anmälaren ange vad uppskattningarna eller antagandena baseras på.

AVSNITT 6

Allmänna förhållanden på berörda marknader

Följande uppgifter skall lämnas beträffande de berörda relevanta produkt- marknaderna och, om de skiljer sig härifrån, de berörda individuella pro— duktgrupperna.

UPPGIFTER OM MARKNADSINTRÄDE

6.1

6.2

Har det skett något betydande inträde på dessa marknader inom ge- menskapen under de senaste fem åren (eller en längre period om detta är motiverat)? Om svaret är 'ja', lämna uppgifter om de företag som har inträtt på marknaden och beräkna deras nuvarande marknadsan— delar. Finns det enligt anmälarens uppfattning företag (inklusive sådana som för närvarande endast är verksamma på marknader utanför gemen- skapen) som skulle kunna inträda på gemenskapens marknader? Om svaret är 'ja', lämna upplysningar om dessa potentiella konkurrenter. Hur stor är enligt anmälarcns uppfattning sannolikheten för inträde på dessa marknader i betydande omfattning under de närmaste fem åren?

FAKTORER AV BETYDELSE FÖR INTRÄDE PÅ MARKNADEN

6.4 Beskriv de olika faktorer som i det aktuella fallet är av betydelse för inträde på de berörda marknaderna, såväl geografiska marknader som produktmarknader. Beakta därvid i förekommande fall följande aspekter. — De. totala kostnaderna för marknadsinträde (kapital, säljfrämjande åtgärder, reklam, nödvändiga distributionssystcm, service mm.) i en omfattning motsvarande en betydande, konkurrenskraftig konkur- rent och ange en sådan konkurrcnts marknadsandel. — I vilken omfattning påverkas marknadsinträde av att det krävs rege- ringstillstånd eller att vissa normer/standarder måste uppfyllas? Är marknadsinträde beroende av några rättsliga kontroller eller andra regleringar? — [vilken omfattning påverkas marknadsinträde av tillgången på råva- ror?

—I vilken omfattning påverkas marknadsinträde av avtalstiden för kontrakt mellan ett företag och dess leverantörer och/eller kunder? — Ange betydelsen av patent- och knowhowlicenser samt andra rättig-

heter på dessa marknader. Prop. 1991/92:29 Bilaga 1

VERTIKAL INTEGRATION

6.5 Ange karaktären och omfattningen av vertikal integration för var och en av parterna.

FORSKNING OCH Ul VEECKLING

6.6 Vilken roll spelar forskning och utveckling för ett företags förmåga att på lång sikt konkurrera på den relevanta marknaden? Beskriv karak- tären av den forskning och utveckling som utförs på berörda markna- der av de företag som deltar i koncentrationen. Beakta därvid i före- kommande fall följande aspekter. —Forsknings- och utvecklirugsinsatsenl på dessa marknader samt de berörda parternas andel av denna forsknings- och utvecklingsinsats. —Den tekniska utvecklingen på dessa marknader (inklusive utveck- ling av produkter och/eller tjänster, produktionsmetoder, distribu— tionssystem mm.) under en lämplig tidsperiod. — Viktiga innovationer som har gjorts på dessa marknader under ifrå- gavarande period och de företag som har svarat för dessa innovatio- ner. — Innovationscykcln på dessa marknader och var parterna befinner sig i denna innovationseykel. — Beskriv i vilken omfattning de berörda parterna är licensgivare eller licenstagarc när det gäller patent- och knowhowlicenser samt andra rättigheter på berörda marknader.

DISTRIBUTIONS- OCH SERVICESYSTEM

6.7 Redogör för de befintliga distributions- och servicesysternen på de be- rörda marknaderna. Beakta därvid i förekommande fall följande aspekter.

— De mest utbredda distributionssystcmen på marknaden och dessas betydelse. I vilken omfattning svarar tredje man och/eller företag tillhörande samma grupp som parterna enligt avsnitt 3 för distribu- tionen?

— De mest utbredda servicenäten (t. ex. för underhåll och reparatio- ner) och deras betydelse för dessa marknader. I vilken omfattning svarar tredje man och/eller företag tillhörande samma grupp som parterna enligt avsnitt 3 för sådan service?

KONKURRENSVILLKOR

6.8 Ange anmälarnas fem största leverantörer (namn, adress och kon— taktperson) och deras individuella andel av anmälarnas inköp.

1 Med forsknings— och un'ct'klin_t,'s'ilzsnls avses forsknings- och utvecklingskostnadernas andel av företagets omsättning. 240

Bilaga 1

6.9 Ange anmälarnas fem största kunder (namn, adress och kontaktper- son) och deras individuella andel av anmälarnas försäljning. 6.10 Redogör för utbuds- och efterfrågestrukturen på berörda marknader. Denna redogörelse skall bidra till att öka kommissionens förståelse för de konkurrensvillkor under vilka parterna verkar. Beakta därvid i förekommande fall följande aspekter. —Marknadernas utvecklingsfaser, t. ex. introduktion, tillväxt, mog- nad och avtagande. I vilken av dessa faser anser anmälaren att de berörda produkterna befinner sig? — Utbudsstrukturen. Ange de olika kategorier som finns på utbudssi- dan och beskriv den 'typiska leverantören” inom varje kategori. — Efterfrågestrukturen. Ange de olika grupper som finns på efterfrå- gesidan och beskriv den *typiska kunden” inom varje grupp. — Spelar offentliga myndigheter, statliga verk eller statsägda företag eller liknande organ en betydande roll för utbud eller efterfrågan? Lämna närmare upplysningar om sådana fall.

— Den totala kapaciteten inom gemenskapen som helhet under de se- naste tre åren. Vilken andel av denna kapacitet har parterna svarat för under perioden och hur stort har deras kapacitetsutnyttjande va- rit?

SAMARBETSAVTAL

6.11 I vilken omfattning finns det samarbetsavtal (horisontella och/eller vertikala) på de berörda marknaderna? 6.12 Redogör för de viktigaste samarbetsavtal som parterna har ingått på de berörda marknaderna, t. ex. licensavtal, avtal om forskning och utveckling, specialisering, distribution, långtidsleveranser och infor- mationsutbyte.

BRANSCHORGANISATIONER

6.13 Ange namn och adress på de viktigaste branschorganisationerna på de berörda marknaderna.

VÄRLDSMARKNADEN

6.14 Beskriv världsmarknaden för den planerade koncentrationen och ange parternas ställning på denna marknad.

AVSNITT 7

Allmänna frågor

7.1 Beskriv hur den planerade kcmcentrationen väntas påverka avnämar- intressena i mellanliggande och slutliga distributionsled samt det tek- niska framåtskridandet.

7.2 Om kommissionen konstaterar att den anmälda transaktionen inte ut-

Bilaga 1

gör en koncentration enligt artikel 3 i förordning nr 4(')64/89/EF.G, be- gär Ni då att anmälan behandlas som en ansökan enligt artikel 2 eller en anmälan enligt artikel 4 i förordning nr 17, som en ansökan enligt artikel 12 eller en anmälan enligt artikel 14 i förordning nr 1017/68/EEG, som en ansökan enligt artikel 12 i förordning nr 4tl56/86/EEG eller som en ansökan enligt artikel 3.2 eller artikel 5 i förordning nr 3975/87/EEG?

AVSNITT 8 Försäkran Anmälan skall avslutas med följande försäkran, som skall undertecknas av eller för alla anmälarna.

Undertecknade försäkrar härmed att de uppgifter som har lämnats i denna anmälan oss veterligen är korrekta, att alla uppskattningar är angivna som sådana och är gjorda på grundval av faktaunderlaget samt att alla omdömen har uttalats i god tro.

Undertecknade har tagit del av bestämmelserna i artikel 14.] b i förordning nr 4064/89/EEG.

Ort och datum:

Nanmteekningar:

Bilaga 1

VÄGLEDNING I*

BERÄKNING AV KREDIT— OCH ANDRA FtNANStNS'rrrU'rs OMSÄ'I'TNING

(Artikel 5.3 a)

Följande exempel (en planerad sammanslagning mellan bank A och bank B) ges för att belysa hur man beräknar kredit— och andra finansinstituts omsätt- ning.

I. Koncernbalansräkning

(i milj. ecu )

Tillgångar

Utlåning till kreditinstitut 20 000 1 000 —varav till kreditinstitut inom EG (10 ()()0) (500) —varav till kreditinstitut i en (och samma) (5 000) (500) medlemsstat X Utlåning till kunder 60 000 4 000 —varav till gemenskapsinvånare (30 000) (2 000) —vara till invånare i en (och samma) (15 000) (500) medlemsstat X Andra tillgångar 20 000 1 000

100 000

Summa tillgångar

II. Beräkning av omsättning I stället för omsättning skall följande siffror användas:

Bank A Bank B

]. Den totala omsättningen i hela världen ersätts med en tiondel av de totala tillgångarna: 10 000 600 vilket tillsammans blir mer än 5 000 milj. ecu

2. Omsättning inom gemenskapen som helhet ersätts för varje bank med en tiondel av de totala tillgångarna multiplice- rad med förhållandet mellan utlåning till kreditinstitut och kunder inom gemenskapen och den totala summan av utlåning till kreditinstitut och kunder.

Bank A Bank B Detta beräknas på följande sätt: en tiondel av de totala tillgångarna: 10 ()00 600 vilket för varje bank multipliceras med förhållandet mellan: utlåning till kreditinstitut och kunder 10 000 500 inom gemenskapen 30 000 2 000

40 000 2 500

och

* Begreppen institut respektive j't'jrtrtag används i följande Vägledningar under förut- sättning att de definieras närmare i varje särskilt fall.

Bilaga 1

den totala summan av utlåning till kreditinstitut 20 000 1 000 och kunder 60 000 4 000

80 000 5 000

För Bank A: 10 000 multiplicerat med (40 ()00:80 000) = 5 000 Bank B: 600 multiplicerat med ( 2 500: 5 000) = 300

vilket blir mer än 250 milj. ecu för varje bank.

3. Den totala omsättningen [ en (och samma) medlemsstat X

BankA Bank B ersätts med en tiondel av de totala tillgångarna: 10 000 600 vilket för varje bank multipliceras med förhållandet mellan utlåning till kre- ditinstitut och kunder i en och samma medlemsstat X och den totala summan av utlåning till kreditinstitut och kunder.

BankA Bank B Detta beräknas på följande sätt: utlåning till kreditinstitut och kunder 5 000 500 i en (och samma) medlemsstat X 15 000 500 20 000 1 000

och

den totala summan av utlåning till kreditinstitut och kunder 80000 5 000

För

Bank A: 10 000 multiplicerat med (20 000:80 000) = 2 500 Bank B: 600 multiplicerat med ( 1 000: 5 000) = 120 Resultatet blir att 50% av omsättningen inom gemenskapen som helhet för bank A och 40 '(» av motsvarande omsättning för bank B uppnås i en (och samma) medlemsstat X.

Ill. Slutsats Eftersom

a) den totala omsättningen i hela världen för bank A och bank B tillsam- mans överstiger 5 000 milj. ecu, '

b) omsättningen inom gemenskapen som helhet för var och en av bankerna överstiger 250 milj. ecu, och

c) mindre än två tredjedelar av var och en av bankernas omsättning inom gemenskapen som helhet uppnås i en (och samma) medlemsstat,

skulle den planerade sammanslagningen omfattas av förordningen.

VÄGLEDNING n BERÄKNING AV FÖRSÄKRINGSBOLAGS OMSÄ'ITNING

Bilaga 1

(Artikel 5.3 a)

Följande exempel (en planerad koncentration mellan försäkringsbolag A och försäkringsbolag B) ges för att belysa hur man beräknar försäkringsbo-

lags omsättning.

I. Koncernresultaträkning

(i milj. ecu)

Intäkter Försäkringsbolag Försäkringsbolag A B

Tecknade bruttopremier 5 000 300 —varav bruttopremier erhålllna från ge- (4 500) (300) menskapsinvånare —varav bruttopremier erhållna från invå- (3 600) (270) nare i en (och samma) medlemsstat X Andra intäkter 500 50

Summa tillgångar 350

II. Beräkning av omsättning

1. Den totala omsättningen i hela världen ersätts med värdet av tecknade bruttopremier i hela världen, vilket uppgår till totalt 5 300 milj. ecu.

2. Omsättning inom gemenskapen som helhet ersätts för vart och ett av försäkringsbolagen med värdet av bruttopre- mier tecknade av gemenskapsinvånare. Detta belopp överstiger 250 milj. ecu för vart och ett av försäkringsbolagen.

3. Omsättning i en (och samma) medlemsstat X ersätts för försäkringsbolag med värdet av bruttopremier tecknade av invånare i en (och samma) medlemsstat X. 80% av försäkringsbolag As bruttopremieintäkter kommer från ge- menskapsinvånare i medlemsstat X, medan 90 % av försäkringsbolag Bs bruttopremicintäkter kommer från gemenskapsinvånare i samma med- Iemsstat X.

111. Slutsats

Eftersom

a) den totala omsättningen i hela världen för försäkringsbolagen A och B,.

ersatt med värdet av tecknade bruttopremier i hela världen, överstiger 5 000 milj. ecu,

b) värdet av bruttopremier tecknade av gemenskapsinvånare överstiger 250 milj. ecu för vart och ett av försäkringslmlagen, men

e) mer än två tredjedelar av vart och ett av försäkringslmlagens bruttopre- mieintäkter från gemenskapsinvånare kommer från en (och samma) medlemsstat X,

skulle den planerade koncentrationen inte omfattas av förordningen.

Bilaga 1

VÄGLEDNING 111 BERÄKNING AV GEMENSAMMA FÖRETAGS OMSÄ'l'lNlNG A. BILDANDE AVETT GEMENSAM T FÖRETAG (Artikel 3.2)

Om två (eller flera) företag bildar ett gemensamt företag som utgör en kon- centration, är det de deltagande företagens omsättning som räknas.

B. ETT BEFINTLIGT GEAIENSAMT FÖRETAG (Artikel 5.5)

Följande exempel belyser hur man beräknar omsättningen när det finns ett gemensamt företag C mellan två företag A och B som deltar i en koncentra- tion.

I. Resultaträkning

(i milj. ecu)

10 000

Omsättning

Företag B 2 000

Försäljningsintäkter -— varav inom gemenskapen — varav i medlemsstat Y

(8 000) (4 000)

(1 500) (900)

(i milj. ecu) Omsättning Gemensamt företag C

100

Föräljningsintäkter i hela världen

— varav från transaktioner med företag A (20) — varav från transaktioner med företag B (10) Omsättning från transaktioner med andra företag 70 — varav inom gemenskapen — varav i medlemsstat Y

(60) (50)

II. Behandling av det gemensamma företaget

a) Företag C kontrolleras gemensamt (enligt artikel 3.3 och 4) av de'i kon- centrationen deltagande företagen A och B, oavsett om andra företag är delägare i företag C. '

b) Företag C är inte medtaget i .A5 och Bs resultaträkningar. c) Omsättningen från Cs transaktioner med A och B skall inte medräknas.

d) OmSättningen från Cs transaktioner med andra företag skall fördelas lika mellan företagen A och B, oavsett dessas individuella aktieinnehav i C.

e) Ett gemensamt företag som har bildats av något av de deltagande förela- gen och ett annat företag skall inte medräknas (såvida det inte redan har konsoliderats).

III. Beräkning av omsättning

a) Företag As totala omsättning i hela världen skall beräknas på följande sätt: 10 000 milj. ecu plus 50 % av Cs omsättning i hela världen från trans- aktioner mcd andra företag än A och B (35 milj. ecu), vilket ger summan

10035 milj. ecu. Prop. 1991/92:29— Företag Bs totala omsättning i hela världen skall beräknas på följande Bilaga 1 sätt: 2000 milj. ecu plus 50 % av Cs omsättning i hela världen från trans- aktioner med andra företag än A och B (35 milj. ecu), vilket ger samman 2035 milj. ecu.

b) Den totala omsättningen i hela världen för de deltagande företagen är 12070 milj. ecu.

e) Företag As omsättning i medlemsstat Y uppgår till 4025 milj. ecu (inbc- ' räknat 50 % av Cs omsättning i denna medlemsstat) och dess omsättning inom gemenskapen som helhet till 8030 milj. ecu (inkl. 50 % av-Cs om- sättning inom gemenskapen).

Företag Bs omsättning i medlemsstat Y uppgår till 925 milj. ecu (inbe- räknat 50 % av Cs omsättning i denna medlemsstat) och dess omsättning inom gemenskapen som helhet till 1530 milj. ecu (inkl. 50% av Cs om- sättning inom gemenskapen).

IV. Slutsats

Eftersom a) den totala omsättningen i hela världen för företagen A och B överstiger 5 000 milj. ecu,

b) omsättningen inom gemenskapen för vart och ett av de företag som deltar i koncentrationen överstiger 250 milj. ecu,

c) vart och ett av de deltagande företagen uppnår mindre än två tredjedelar (företag A 50,1 % och företag 13 60,5 %) av sin omsättning inom gemen- skapen i en (och samma) medlemsstat Y,

skulle den planerade koncentrationen omfattas av förordningen.

VÄGLEDNING IV TILLÄMPNING AV TVÅTREDJEDELSREGELN (Artikel ])

Följande exempel belyser tillämpningen av tvåtredjedelsregeln på företag (en planerad koncentration mellan företagen A och B).

I. Koncernresultaträkning

EXEMPEL I

(i milj. ecu )

Omsättning Företag A Företag B Försäljningsintäkter i hela världen 10 000 500 — varav inom gemenskapen (8 000) (400) — varav i medlemsstat X (6 000) (200)

Bilaga 1

EXEMPEL 2 a

(i milj. ecu)

Omsättning Företag A

4 800

Företag B

F Örsäljningsintäkter i hela världen 500 — varav inom gemenskapen

— varav [ medlemsstat X

(2 400) (2 100)

EXEMPEL 2 b

samma siffror som i exempel 2 .a, men företag B uppnår en omsättning på 300 milj. ecu i medlemsstat Y.

II. Tillämpning av tvåtredjedelsregeln EXEMPEL ]

1. Omsättningen inom gemenskapen som helhet uppgår för företag A till 8 300 milj. ecu och för företag B till 400 milj. ecu.

2. Omsättningen i en (och samma) medlemsstatX uppgår för företag A (6 000 milj. ecu) till 75 % av dess omsättning inom gemenskapen och för företag B (200 milj. ecu) till 50 % av dess om- sättning inom gemenskapen.

3. Slutsats I detta fall skulle, trots att företag A uppnår mer än två tredjedelar av sin omsättning inom gemenskapen i medlemsstat X, den planerade kon- centrationen omfattas av förordningen eftersom företag B uppnår mindre än två tredjedelar av sin omsättning inom gemenskapen i medlemsstat X.

EXEMPEL 2 a

1. Omsättningen inom gemenskapen som helhet uppgår för företag A till 2400 milj. ecu och för företag B till 400 milj. ecu.

2. Omsättningen i en (och samma) medlemsstatX uppgår för företag A till 2130 milj. ecu (dvs. 87,5 % av dess omsättning inom gemenskapen) och för företag B till 300 milj. ecu (dvs. 75 Co av dess omsättning inom gemenskapen).

3. Slutsats I detta fall uppnår vart och ett av de deltagande företagen mer än två tredjedelar av sin omsättning inom gemenskapen i en (och samma) medlemsstat X. Den planerade koncentrationen skulle därför inte_omfat- tas av förordningen.

EXEMPEL 2 )) Slutsats

I detta fall skulle inte tvåtrcdjedflsregcln gälla eftersom företagen A och B uppnår mer än två tredjedelar av sin omsättning inom gemenskapen i olika

Bilaga l

medlemsstater X och Y. Den planerade koncentrationen skulle därför om- fattas av förordningen.

Prop. 1991/92:29 Bilaga 1

BUGA 2 Helgdagar år 1990

äIHIIIIHIIIIHIIIHIIIIIHIIIIIIIIIIIHH ;EIIIIHIlIIlIIIIIHIIIIIIIIIIIIIIIIIH

___—_un—u-o-u—

—N====enns;—r=:=='nzazöäéäwdä-Nääoäa älg""éäää-"äa iäggEEäägäé-ägéfgg 35: ifååggäiäågågaååääggåägålsaåägäääåg i"? 5 '2 ': =!" U SE": =.2måc"? %

39.5 ,å ; _—"' ? åäö-i 538 - "åå ” 32? Så? % fa"z ” 3 32 å ä "& åå

>

Nordirlnnd. Skoulud. Bndcn-Wåmgmbcrg. Blyern. Hawn, Nordrhcin-Wanfnlcn. Rheinllnd-Pl'llz. Surlnnd. Suden Auglburg (Blycrn). Surlnnd och Blycrn. Blycrn. hclgdlg i kommuner med övervignndc hlollk befolkning.

Bden-WGmcmbc .Bl crn. Nordrhcin-Wenl'llcn. Rheinlnnd-Pfalz. Surlund.

——————

Kommissionen . Prop. 1991/92:29

Bilaga ]

Nyårsdagen ] januari Dagen efter nyårsdagen 2 januari Skärtorsdagen 12 april Långfredagen 13 april Annandag påsk 16 april Första maj 1 maj Schumanplancns dag 9 maj Kristi himmelsfärdsdag 24 maj Dagen efter Kristi himmelsfärdsdag 25 maj Annandag pingst 4 juni Marie himmelsfärdsdag 15 augusti Allhelgonadagen 1 november Alla själars dag 2 november Jul 24 december

25 december 26 december 27 december 28 december 29 december 30 december 31 december

rd 'Jl ,_-.

Kommissionens förordning (EEG) Nr 4261/88 av den 16 december 1988 om de klagomål, ansökningar och förhör som avses i rådets förordning (EEG) nr 3975/87 som fastställer proceduren för tillämpning av konkurrensregler på företag inom luftfartssektorn

Prop. 1991/92:29 Bilaga ']

lx.) U'- ix)

Bilaga 1

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EEG) NR 4261/88 av den 16 december 1988

om de klagomål, ansökningar och förhör som avses i rådets förordning (EEG) nr 3975/87 som fastställer proceduren för tillämpning av konkurrensreglerna på företag inom luftfartssektorn

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekono- miska gemenskapen,

med beaktande av rådets förord- ning (EEG) nr3975/87 av den 14 december 1987 som fastställer proceduren för tillämpning av kon- kurrensreglerna på företag inom luftfartssektorn', särskilt artikel 19 i denna,

med beaktande av den rådgivande kommitténs för kartell- och mono- polfrågor på luftfartens område ytt- rande, och med beaktande av föl- jande:

Enligt artikel 19 i förordning (EEG) nr 3975/87 har kommission- en befogenhet att utfärda tillämp- ningsföreskrifter med avseende på form, innehåll och detaljer i övrigt för klagomål enligt artikel3.1, an— sökningar enligt artiklarna 3.2 och 5 samt sådana förhör som anges i artik0116.1 och 16.2 i nämnda för- ordning.

Klagomål enligt artikel 3.1 i för- ordning (EEG) nr 3975/87 kan göra det lättare för kommissionen att vidta åtgärder mot överträdelser på

IEGanLS7—1, 31.12.1987, 5.1.

luftfartsområdet av artiklarna 85 och 86 i Romfördraget. Proceduren för inlämnande av klagomål bör därför göras så enkel som möjligt. Det bör föreskrivas att klagomål Skall inges skriftligen i ett exemplar, medan det överlämnas åt klaganden att be- stämma om klagomålcts form, inne- håll och detaljer i övrigt.

Ansökningar enligt artiklarna 3.2 och 5 i förordning (EEG) nr 3975/87 kan få betydelsefulla rättsliga konse- kvenser för varje företag som är part i en överenskommelse, ett beslut el- ler ett samordnat förfarande. Före- tagen bör därför ha rätt att var för sig lämna in sådana ansökningar till kommissionen. Å andra sidan är det nödvändigt att ett företag, som ut- nyttjar denna rätt, underrättar öv- riga företag som är parter i överens- kommelsen, beslutet eller det sam- ordnade förfarandet om detta så att de kan Skydda Sina intressen.

Det åligger företagen och före— tagssammanslutningar att under- rätta kommissionen om de omstän- digheter på vilka de grundar Sina an- sökningar enligt artiklarna 3.2 och 5 i förordning (EEG) nr 3975/87.

Det bör föreskrivas att ansök- ningar skall inges på fastställda for- mulär så att behöriga myndigheters prövning av dem förenklas och på- skyndas, vilket är i alla berörda par- ters intresse.

I de fiesta fall kommer kommis- sionen rcdan under den procedur för förhör som anges i artikel 16.1 och

16.2 i rådets förordning (EEG) nr 3975/87 att stå i nära kontakt med de delaktiga företagen eller före- tagssammanslutningar. Dessa kom- mer således att ha tillfälle att yttra sig över de invändningar som fram- förs mot dem.

Enligt artikel 16.1 och 16.2 i för- ordning (EEG) nr 3975/87 och med beaktande av rätten till försvar skall berörda företag och företagssam- manslutningar vid procedurens av- slutning ha rätt att yttra sig över samtliga de invändningar mot dem som kommissionen avser att lägga till grund för sina beslut.

Förutom de företag eller företags- sammanslutningar som är parter i proceduren kan även andra fysiska eller juridiska personer ha intresse av att bli hörda. Enligt artikel 16.2, andra meningen i förordning (EEG) nr 3975/87 skall sådana personer ges möjlighet att bli hörda om de gör framställning härom och därvid visar att de har tillräckligt intresse i saken.

Personer som har lämnat in klago- mål enligt artikel3.l i förordning (EEG) nr 3975/87 bör ges möjlighet att yttra sig när kommissionen finner att de fakta som den har tillgång "till inte utgör tillräcklig grund för att 'in- gripa.

De personer som har rätt att yttra sig skall, både i eget intresse och av administrativa skäl, framställa sina synpunkter skriftligen utan att de'-:ta inskränker deras möjlighet att kozn- plettera den skriftliga proceduren med en muntlig.

Det är nödvändigt att fastställa rättigheterna för de personer som skall höras, särskilt bestämmelser om hur de får företrät'las eller biträ- das samt bestämmelser om faststäl- lelse och beräkning av tidsfrister.

Den rådgivande kommittén för kartell— och monopolfrågor på luft—

fartssområdet avger sitt yttrande på grundval av ett preliminärt förslag till beslut. Samråd med kommittén om ett fall bör därför ske efter det att undersökningen av fallet avslu- tats. Detta samråd hindrar inte kom- missionen att vid behov ta upp fallet till förnyad prövning.

HARIGENOM FORESKRIVS FOLJANDE:

AVSNITT I

KLAGOMÅL OCH ANSÖKNINGAR

Anikel ] Klagomål

1. Klagomål enligt artikcl3.1 i för- ordning (EEG) nr 3975/87 skall läm- nas in skriftligen och vara avfattade på ett av gemenskapens officiella Språk, medan det överlämnas åt kla- gandena att bestämma om klagomå- lens form, innehåll och övriga detal- jer.

2. Klagomål får lämnas in av

a) medlemsstater

b) fysiska eller juridiska personer som gör gällande ett rättmätigt intresse.

3. När företrädare för företag, före- tagssammanslutningar eller för fy- siska cllcrjuridiska personer under- tecknar klagomål, skall de skriftli- gen bestyrka sin behörighet att före- träda företaget.

Ar1ikcl .?

Personer som är berättigade att lämna in ansökningar

]. Varje företag som deltar i över- enskommelser, beslut eller samord-

Prop. 1991/92:29 Bilaga 1

I'd '_Il

nande förfaranden av den art som beskrivs i artikel 85.1 eller 86 i för- draget får lämna in en ansökan en- ligt artiklarna 3.2 och 5 i förordning (EEG) nr 3975/87. Om ansökningen lämnas in av endast några av de del- tagande företagen, skall de under- rätta de övriga om detta.

2. Då företrädare för företag, före- tagssammanslutningar eller för fy- siska eller juridiska personer under- tecknar ansökningar enligt artiklarna 3.2 och 5 i förordning (EEG) nr 3975/87, Skall de skriftli- gen bestyrka sin behörighet.

3. Vid gemensamma ansökningar skall en gemensam företrädare vara utsedd.

Artikel 3

Inlämnande av ansökningar

1. En ansökan enligt artiklarna 3.2 och 5 i förordning (EEG) nr 3975/87 skall göras på blankett motsvarande fastställt formulär AER i bilaga 1.

2. Flera deltagande företag kan an- vända cn blankett för ansökningen.

3. En ansökan skall innehålla de på blanketten begärda upplysningarna.

4. En ansökan med bilagor skall lämnas in till kommissionen i fjorton exemplar.

5. De handlingar som bifogas en an- sökan skall vara i original eller be- styrkta kopior.

6. En ansökan skall vara avfattade på ett av gemenskapens officiella språk. Handlingar som bifogas en ansökan skall lämnas in på original- språket. Om originalspråket inte är ett av gemenskapens officiella språk skall en översättning till ett av dessa språk bifogas.

7. En ansökan får verkan från den dag då den kom in till kommissio- ncn. När en ansökan sänds i rekom- menderat brev, skall den anses ha kommit in den dag som framgår av det avsändande postkontorets post- Stämpel.

8. Om en ansökan, som lämnas in enligt artiklarna 3.2 och 5 i förord- ning (EEG) nr3975/87, inte faller inom nämnda förordnings tillämp- ningsområde, skall kommissionen snarast möjligt underrätta sökanden om att den avser att pröva ansökan enligt bestämmelser i en annan för- ordning som är tillämplig på fallet, varvid ansökan dock skall få verkan enligt bestämmelserna i punkt7. Kommissionen skall underrätta sö- kanden om orsaken och fastställa en tidsfrist inom vilken denne skriftli- gen skall franställa sina eventuella synpunkter innan kommissionen be- handlar ansökningen enligt bestäm- melserna i denna andra förordning.

AVSNITT II

FÖRHÖR Anikel 4

Innan kommissionen samråder med den rådgivande kommitten för kar- tcll— och monopolfrågor på luftfar- tens område skall den hålla förhör enligt artikel 16.1 i förordning (EEG) nr 3975/87.

Artikel 5

1. Kommissionen skall skriftligen meddela företag och företagssam- manslutningar de invändningar som framförs mot dem. Meddelandena skall sändas till vart och ett av dem eller till en av dem utsedd gemensam företrädare.

| J l.Jl U|

2. Kommissionen får dock meddela parterna genom underrättelser i Europeiska gemenskapernas offici- ella tidning om detta med hänsyn till omständigheterna framstår som ändamålsenligt, särskilt då flera företag skall meddelas och ingen ge- mensam företrädare har utsetts. Vid Offentliggörandet skall hänsyn tas till företagens berättigade intresse av att skydda sina affärshemligheter.

3. Ett företag eller en företagssam- manslutning kan åläggas böter eller föreläggas vite endast om invänd- ningarna meddelats på det sätt som föreskrivs i punkt 1.

4. I meddelandet om invändningar skall kommissionen fastställa en tidsfrist inom vilken företagen och företagssammanslutningarna kan framföra sina synpunkter till kom- missionen.

Artikel 6

1. Företag och företagssammanslut- ningar skall inom den fastställda tidsfristen skriftligen framföra sina synpunkter över de invändningar som framförts mot dem.

2. De får i sina skriftliga yttranden anföra samtliga omständigheter som har betydelse för deras försvar.

3. De kan bifoga varje handling av betydelse som bevis för åberopade omständigheter. De kan också före- slå kommissionen att höra personer som kan bestyrka deras uppgifter.

Ani/ce] 7

Kommissionen skall i sitt beslut be- handla endast de invändningar mot företag och ningar som dessa har beretts tillfälle att yttra sig över.

företagssammanslut—

Artikel 8

Om fysiska eller juridiska personer gör framställning om att bli hörda enligt artikel 16.2 i förordning (EEG) nr3975/87 och visar att de har tillräckligt intresse i saken, skall kommissionen bereda dern tillfälle att skriftligen meddela sina syn- punkter inom en av kommissionen fastställd tidsfrist.

Artikel 9

När kommissionen efter att ha mot- tagit ett klagomål enligt artikel3.1 i förordning (EEG) nr 3975/87 finner att det, på grundval av de fakta den har tillgång till, inte föreligger till- räcklig grund för den att ingripa, skall den meddela de personer som lämnat in klagomålet skälen för detta och fastställa en tidsfrist inom vilken de skriftligen kan lämna in yt- terligare synpunkter.

Anikel I 0

1. Kommissionen skall bereda de personer som i sina skriftliga yttran- den har begärt att få framföra sina synpunkter muntligen, tillfälle att göra detta, om det visas att de har tillräckligt intresse i saken eller om kommissionen avser att ålägga dem böter eller förelägga dem vite.

2. Kommissionen kan på samma sätt bereda andra personer möjlig- het att muntligen framföra sina syn- punkter.

Anikel II

1. Kommissionen kallar de perso- ner som skall höras för inställelse på dag som fastställs av kommissionen.

!. Den skall genast sända en kopia av kallelsen till medlemsstaternas

Prop. 1991/92:29 Bilaga 1

to Lh

Bilaga 1

behöriga myndigheter, som kan utse en tjänsteman att delta vid förhöret.

Artikel 12

1. Ett förhör skall ledas av de pe'r- soner som kommissionen utser.

2. Personer som kallats att inställa sig skall infinna sig personligen, ge- nom ombud eller genom behörig ställföreträdare. Företag och före- tagssammanslutningar får dessutom företrädas av en behörigen befull- mäktigad representant utsedd bland fast anställda personal. Personer som hörs av kommissio- nen får biträdas av advokater eller universitetslärare med rätt att föra talan inför Europeiska gemenska- pernas domstol i cnlighet med artikel 17 i protokollet med domstol- ens stadga, eller av andra kvalifice- rade personer.

3. Förhören är inte offentliga. Per- soner skall höras var för sig eller i närvaro av andra personer som är kallade att inställa sig. I det senare fallet skall hänsyn tas till företagens berättigade intresse av att skydda sina affärshemligheter.

4. Huvudinnehållet av de uttalan- den som görs av varje person under förhöret skall nedtecknas i protokoll som skall läsas upp för och godkän- nas av den som hörts.

Ar1ikel 13

Utan inskränkning i tillämpningen av artikel5.2 skall kommissionens

meddelanden och kallelser sändas till mottagarna i rekommenderat brev med mottagningsbevis eller skall de överlämnas personligen mot kvittens. '

Artikel 14

1. När kommissionen fastställer de tidsfrister som anges i artiklarna 3.8, 5, 8 och 9, skall den ta hänsyn till både den tid som behövs för förbere- delse av ett yttrande och till hur brådskande ärendet är. Tidsfristen skall vara minst två veckor. Den kan förlängas.

2. Fristerna skall löpa från dagen ef- ter dct att ett meddelande kvitterats eller överlämnats personligen.

3. Skriftliga yttranden skall ha kom- mit in till kommissionen eller ha av- sänts i rekommenderat brev före tidsfristens utgång. Infaller tidsfris- tens sista dag på en söndag eller all- män helgdag, förlängs den till ut- gången av påföljande vardag. Vid förlängning av fristen används de i bilaga2 till denna förordning an- givna allmänna helgdagarna när det är dagen för mottagande av ett skriftligt yttrande som är avgörande, medan de i avsändningslandet i lag fastställda helgdagarna används när dagen för avsändande är avgörande.

Artikel 15

Denna förordning träder i kraft da- gen efter det att den har offentlig- gjorts i Europeiska gemenskapemas officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Utfärdad i Bryssel den 16 december 1988.

]7 Riksdagen 1991/92. 1 suml. Nr 29

Peter Sutherland Ledamot av kOIIlIIIÄY.$'iOII(?Il

På kommissionens mig-nar

Bilaga 1

BILAGA 1

Med detta formulär följer en bilaga som inne- håller de upplysningar som anges vid vidlagda Vägledning.

Fortnulärct och bilagan skall inges i fjorton exemplar (två för kommissionen och ett för varje medlemsstat). Alla relevanta överens- kommelser inges i tre exemplar och andra handlingar som åberopas i ett exemplar.

Var vänlig och glöm ej att fylla i bifogade mottagningsbevis.

Om utrymmet i formuläret inte är tillräck— ligt ombedes Ni att använda extra blad och ange till vilken punkt i formuläret upplysning— arna hänför sig.

FORMULÄR AICR

TILL EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION

Gcncraldirektionen för konkurrens 200, rue de la Loi B—"l049 Bryssel

A. Ansökan om icke-ingripande besked enligt artikel3.2 i Rådets förord- ning (EEG) nr3975/87 av den 14 december 1087 om tillämpning av artikel 85.1 eller artikel8ö i [Fördraget om upprättandet av den Euro- peiska ckonomiska gemenskapen.

B. Ansökan enligt artikelS i Rådets förordning (EEG) nr3975/87 av den 14 decetnber 1987 om ett beslut enligt artikel 85.3 i Fördraget om ttpprät— tandet av den Europeiska ekonomiska gemenskapen.

Upplysningar om parternas identitet

I . Sökanden

Fullständigt namn och adress samt telefon-, tech- och telefaxnummer samt en kortfattad beskrivning av det (de) företag eller den (de) företagssammanslutning(ar) som ger in ansö- kan.

Ifråga om enkla bolag, enskilda firmor eller andra icke juridiska personer som driver rö— relse under annat namn än innehavarnas (inne- havarens) skall även anges dessas (dennes) fullständiga namn och adress eller bolagsmän-

Bilaga 1

nens.

När en ansökan ges in på en annan persons vägnar (eller ges in av flera än en person), skall företrädarens (eller den gemensamma företrä- darens) namn, adress och ställning anges och behörighetshandlingar bifogas. Om en ansö- kan ges in av flera än en person eller på flera än en persons vägnar, bör de utse en gemensam företrädare (jämför artikel2.2 och 2.3 i kom- missionens förordning nr 4261/88).

I

2. Andra parter" Fullständigt namn och adress samt kortfattad redogörelse för andra deltagande i överens— kommelsen, beslutet eller det sain(_u'dnade förfarandet (i det följande kallade ”överens-

kommelserna").

Ange vilka åtgärder som vidtagits för att underrätta dessa andra parter om denna an- sökan.

(Sädana upplysningar är inte nödvändiga med avseende på standardzwtal som sökan- den har ingätt eller ämnar att ingä med ett flertal skilda parter.)

Andamålet med ansökan

(Se Vägledningen)

Ansöker Ni endast om ett icke—ingripande besked”? (Se Vägledningen — avsnitt IV, slutet av första stycket, vad angär innebör— den av en sådan ansökan.)

Ansöker Ni om ett icke—ingripande besked och samtidigt om ett beslut enligt artike185.3 om kommissionen inte lämnar ett icke-ingripande besked"?

Ansöker Ni endast om ett beslut enligt artike185.3'!

Skulle Ni vara nöjd med ett skriftligt be- sked om att ingen åtgärd är påkallad i ären— det ("comfort letter")? (Se slutet av avsnitt VII i Vägledningen.)

Undertecknade försäkrar pä heder och samvete att de upplysningar som lämnats ovan och på bifogade sidor är sanningsenliga, att alla uppskattningar har angetts vara uppskattningar och är gjorda efter bästa förmåga på grund— val av faktiska omständigheter samt att alla uttalanden är lämnade med ärligt

uppsät.

Undertecknade är medvetna om bestämmelserna i artikel 12.1 a i förord—

( Iliu' win/111; besvara ji'zigrmza nm! "ja " eller "u(y'")

ning (EEG) 111'3975/37 (se vidlagda Vägledningen).

Prop. 1991/92:29 Bilaga 1

Skriv ingentingi marginalen

Prop. I99l/92z29 Bilaga 1

Ort och datum ............... Underskrifter .............................. , den ........... .............................. ,den .............................. ,den

26 l

Bilaga 1

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS Bryssel ........ KOMMISSION

Gcncrulrlirektoralel för konkurrens

Till

MOTTAGNINGSBEVIS

(Detta formulär återsänds till ovan angiven adress om den övre halvan har ifyllts i ett exemplar av den person som lämnar in ansökan.)

Er ansökan av den ........................................ beträffande ..............................................

Er referens: ............................................. Parter:

... ............................................ och andra (Det är inte nödvändigt att uppge ytterligare deltagande företag.)

(Ifylls av kommissionen) Mottagen den ............................................ och registrerad under nr IV/AER/ ..........................

Var vänlig ange ovanstående ärendenummer vid all korrespondens

Tillfällig adress: Tel. : Telex": Tirlegramadress: 200, rue de la Loi Direkt linje: 2.35 . . . . COMEU B21877 COMEUR Bryssel B-1049 Bryssel Växelz235 11 11

Bilaga 1

VÄGLEDNING

INNEHÅLL I. Ändamålet med gemenskapens konkurrensregler II. Icke-ingripande besked III. Beslut enligt artikel85.3 IV. Ändamålet med formulären V. Formulärcns beskaffenhet VI. Behovet av fullständiga och riktiga upplysningar VII. Den efterföljande proceduren VIII. Sekretess IX. Ytterligare upplysningar som skall lämnas i bilagan till formu-

lären under tillämpliga rubriker

Bilaga 1: Text till artiklarna 85 och 86 i Romfördraget

Bilaga 2: Förteckning över relevanta rättsakter Bilaga 3: Förteckning över medlemsstater samt kommissionens press-

och informationskontor inom gemenskapen

Tillägg till eller ändringar i dessa bilagor offentliggöres av kommissionen.

Anmärkning: Vid tveksamhet hur ansökan skall fyllas i eller-om ytterligare upplysningar önskas kan förfrågan ske hos Generaldirektoratet för konkur- rens (DG IV) i Bryssel. Det är också möjligt att vända sig till ett av kommis- sionens informationskontor (informationskontoren inom gemenskapen är förtecknade i bilaga3), som kan lämna upplysningar eller hänvisa till en tjänsteman i Bryssel som talar det officiellt EG-spräk som önskas.

[. Ändamålet med gemenskapens konkurrensregler

Ändamålet med dessa regler är att förhindra snedvridning av konkurrensen inom den gemensamma marknaden genom monopol eller karteller. De gäl- ler för alla företag som direkt eller indirekt driver handel inom den gemen- samma marknaden, oavsett var de är etablerade. Artikel 85.1 i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen (texten till artiklarna 85 och 86 återges i bilagal till denna vägledning) förbjuder konkurrensbe- gränsande överenskommelser, beslut och samordnade förfaranden som kan påverka handeln mellan medlemsstater. I artikel 85.2 fastslås att överens- kommelser eller andra rättsligt bindande beslut, som innehåller sådana be- gränsningar, är ogiltiga (EG-domstolen har dock förklarat att i den mån kon- kurrensbegränsande avtalsbestämmclscr kan brytas ut ur avtalen endast dessa bestämmelser ogiltiga). Artikel 85.3 ger emellertid kommissionen be- fogenhet att undanta förfaranden som har gynnsamma följder. Artikel 86 förbjuder lnISSbruk av en dominerande ställning. De ursprungliga tillämp— ningsföreskrifterna för dessa artiklar, vilka innehåller bestämmelser om ”icke-ingripande besked' och beslut enligt artikel 85.3, fastställdes för sjö-

Bilaga 1

fartssektorn i förordning.(EEG) nr 4056/86 och för luftfartssektorn i förord- ning (EEG) nr 3975/87 (dessa och alla övriga förordningar och meddelanden som nämns i denna vägledning eller som är relevanta för ansökningar som görs på formulären är förtecknade i bilaga 2). ' '

II. Icke-ingripande besked

Bestämmelser om en procedur för icke-ingripande besked har införts endast för luftfartssektorn. Syftet med denna proceduren är att ge företag möjlighet att förvissa sig om kommissionen anser att någon av deras överenskonur'iel— ser är förbjuden eller något förl';.irande förbjudet enligt "artikel 85.1 eller 86 i fördraget. (Bestämmelserna härom finns i artikel 3 i förordning (EEG) nr 3975/87.) Beskedet lämnas genom ett beslut i vilket kommissionen fastslår att det inte, på grundval av clr'fakm den har tillgång till. enligt artikel 85.1 eller 86 i fördraget föreligger nägra skäl för kommissionen att ingripa med avseende pä överenskommelsen eller förfarandet.

Varje part kan ansöka om ett icke-ingripande besked, även utan de övriga parternas medgivande (men inte utan t'leras'vetskap). Det iir-emellertidinte meningsfullt att ge in en sådan ansökan när överenskonunelsen eller förfa— randet uppenlmrligen inte omfattas av artikel 85.1 eller 86. Kommissionen har heller ingen skyldighet att lämna ett icke—ingripande besked — i artikel 3.2 i förordning (EEG) nr 3975/37 anges att kommissionen kan lämna be— sked . Is'.ommissionen meddelar normalt inte beslut med icke—ingripande besked i fall som enligt dess mening uppenbarligen'inte omfattas av förbudet i artikel 85.1 och där det således inte finns något rimligt tvivel för kommissio— nen att undanröja genom ett sådant beslut, '

III. Beslut enligt artikel 85.3 ,

Ansökan om beslut enligt artikel 85.3 gör det möjligt för företag att ingå överenskommelser som innebär ekonomiska fördelar trots att de är konkur- rensbegränsande. (Bestämmelserna härom finns i artiklarna 12 och 13 i för- ordning (EEG) nr4056/86 och i artiklarna 4, 5. och 6 i förmdning (EEG) nr 3975/87.) Efter en sådan ansökan kan kommissionen meddela ett beslut varigenom den fastställer att artikel 85.1 inte är tillämplig på de överenskom— melser som anges i beslutet. I—Iommissionen skall'angc giltighetstiden för varje sådant beslut. Den kan förena ett beslut med villkor och förpliktelser samt under vissa omständigheter ändra eller återkalla det eller förbjuda sär- skilda åtgärder från parternas sida. framför allt om beslutet är grundat på oriktig information eller om sakförhållandena har ändrats.

Varje part kan ge in en ansökan, även utan andra parters samtycke (men inte utan deras vetskap).

Förordningarna (EEG) nr 4056/86 och (EEG) nr 3975/87 innehåller be- stämmelser om en "invändningsprocedur" som möjliggör en snabbare hand- läggning av ansökningarna. Om en ansökan kan godkännas enligt tillämplig förordning, om den är fullständig och om den överenskommelse som ansö— kan avser inte föranlett klagomäl eller eget initiativ—förfarande, offentliggör kommissionen ett sammandrag av ansökan i Europeiska gemenskapernas officiella tidning och anmodar varje intresserad tredje man och medlemssta-

terna att komma in med sina synpunkter. Såvida kommissionen inte inom 90 dagar från dagen för Offentliggörandet meddelar sökandena att det före- ligger allvarliga tvivel om tillämpligheten av artike185.3 i fördraget, anses överenskommelsen undantagen från förbudet under den tid som redan för- flutit och under högst sex år från dagen för Offentliggörandet. När kommis- sionen meddelar sökandcna att det föreligger allvarliga tvivel om tillämplig- heten av artikel 85.3, tillämpas den procedur som beskrivs i punkt VII i denna vägledning.

Inom luftfartssektorn avser kommissionen att införa ett antal förordningar vari anges att artikel 85.1 inte är tillämplig på grupper av överenskommelser.

Ett beslut enligt artikel 85.3 kan ges retroaktiv verkan. Om kommissionen finner att en överenskommelse som är föremål för ansökan redan är förbju- den enligt artikel 85.1 och att artikel 85.3 inte är tillämplig och kommissio- nen därför meddelas ett beslut om att förbjuda den, kan parterna trots detta, räknat från dagen för ansökan, inte åläggas böter för en handling som beskri- Vits i ansökan (artikel 19.4 i förordning (EEG) nr 4056/86 och artikel 12.5 i förordning (EEG) nr 3975/87).

IV. Ändamålet med formulären

Ändamålet med formulär AER är att göra det möjligt för företag eller före- tagssammanslutningar, oavsett var de är belägna, att ansöka hos kommissio- nen om ett icke-ingripande besked med avseende på överenskommelser eller förfaranden eller att med stöd av artikel 85.3 ansöka om undantag från för- budet i artikel 85.l. Formuläret gör det möjligt för företag som ansöker om ett icke—ingripande besked att samtidigt ansöka om ett beslut enligt artikel 85.3. Det bör anmärkas att endast en ansökan om ett beslut enligt artikel 85.3 ger befrielse från böter. Formulär MAR är endast avsett för en ansökan om ett beslut enligt artikel 85.3.

För att vara giltiga skall ansökningar avseende sjöfart göras på formulär MAR (i enlighet med bestämmelserna i artikel 4 i förordning nr 4260/88), medan ansökningar avseende luftfart skall göras på formulär AER (i enlig- het mcd bestämmelserna i artikel 3 i förordning nr 4261/88).

V. Formulärens beskaffenhet

Formulären består av ett blad med begäran om upplysningar om sökanden och varje annan part. Dessa upplysningar skall kompletteras med ytterligare upplysningar som lämnas under de rubriker och de frågor som anges nedan (se avsnitth). De blad som används bör ha A4—format (21x29,7 cm — samma format som formuläret) och får inte vara större. Lämna en marginal på minst 25 mm eller en turn i vänster kant på bladet och, om Ni använder båda sidorna, i höger kant på baksidan.

V]. Behovet av fullständiga och riktiga upplysningar

Det är viktigt att sökanden lämnar alla relevanta uppgifter. Även om kom- missionen har rätt att begära ytterligare upplysningar frän sökanden eller tredje man och har skyldighet att offentliggöra ett sammandrag av ansökan

Prop. 1991/92:29 Bilaga '1

innan den lämnar ett icke—ingripande besked eller meddelar beslut enligt ar- Prop. 1991/92:29 - tikel 85.3, grundar den normalt sitt beslut på de upplysningar som sökanden Bilaga ] lämnat. Ett beslut som fattas på grundval av ofullständiga upplysningar kan ifråga om ett icke-ingripande besked bli verkningslöst och i fråga om ett be- slut enligt artikel 85.3 bli återkallat. Av samma anledning är det viktigt att kommissionen underrättas om alla väsentliga ändringar som görs i överens- kommelserna efter det att ansökan har lämnats in.

Fullständiga upplysningar är särskilt viktiga för att artikel 85.3 skall kunna tillämpas med användning av invändningsproeeduren. Denna procedur kan endast tillämpas när kommissionen "har all tillgänglig utredning”.

Ni bör vidare känna till innehållet i artiklarna 19.111 i förordning (EEG) nr 4056/"86 och 12.1 a i förordning (EEG) nr 3975/87, vilka bestämmelser gör det möjligt för kommissionen att ålägga företag eller företagssammanslut- ningar böter på 100—5 000 ceu' när de uppsåtligen eller av oaktsamhet läm- nar oriktiga eller vilseledande upplysningar i samband med en ansökan.

Nyekelorden här är ”oriktiga eller vilseledande upplysningar". Det är emellertid ofta en bedömningsfråga hur detaljerade upplysningarna skall vara innan de upphör att vara relevanta. För att underlätta ansökningarna godtar kommissionen uppskattningar i sådana fall då exakta upplysningar är svårtillgängliga, och kommissionen begär omdömen likaväl som fakta.

Det bör därför framhållas att kommissionen endast gör bruk av dessa be- fogenheter när en sökande uppsåtligen eller av oaktsamhet har lämnat orik- tiga upplysningar eller grovt felaktiga uppskattningar eller utelämnat lättill- gängliga upplysningar eller uppskattningar eller avsiktligt har avgett felak— tiga omdömen föratt erhålla ett icltevingripandc besked eller ett beslut (:nligt artikel 85.3.

VII. Den efterföljande proceduren

Ansökningar registreras på generaldirektoratets för konkurrens (DG IV) re- gistreringskontor. En ansökan anses som ingiven dcn'dag kommissionen mottar den (eller den dag som den avsänts i rekommenderad försändelse.) En ansökan kan bedömas som ogiltig om den är uppenbart ofullständig eller inte inges på det obligatoriska formuläret.

Kommissionen kan begära ytterligare upplysningar från sökanden eller från tredje man och lämna förslag till ändringar i överenskommelserna som skulle kunna göra dem godtagbara.

Kommissionen kan göra invändningar mot en ansökan om ett beslut enligt artikel 85.3 antingen därför att den inte anser att en överenskommelse bör undantas enligt artikel 85.3 eller för att göra det möjligt att begära ytterligare upplysningar.

Om kon'imissioncn efter sin undersökning avser att meddela ett beslut en- ligt artikel 85.3, är den skyldig att offentliggöra ett sammandrag av ansökan i Europeiska genrens/cuperna ojjiciellu tidning och anmoda tredje man att komma in med synpunkter. Därefter skall ett preliminärt utkast till beslut lämnas till och diskuteras med den rådgivande kommittén för kartell- och

lEcuns värde offentliggörs dagligen i den Europeiska gemenskapens officiella tid- ning, C-utgåvan. 266

monopolfrågor på luftfartens eller sjöfartens område — som redan har motta- Prop. 1991/92:29 ' git ett exemplar av ansökan. Först därefter, och under förutsättning att ing- Bilaga 1 enting har hänt som förändrar kommissionens avsikt, kan den meddela ett beslut. Ibland avslutas ett ärende utan att något formellt beslut fattas, till exempel därför att det konstateras att överenskommelsen redan täcks av ett gruppun- dantag, eller därför att sökanden är nöjd med ett mindre formellt skriftligt besked från någon avdelning vid kommissionen (ibland kallat "comfort let- ter”) som tillkännager att överenskommelsen inte påkallar någon åtgärd från kommissionens sida, åtminstone inte under rådande förhållanden. Även om detta inte är ett beslut av kommissionen, visar ett sådant skriftligt besked hur kommissionens tjänstemän bedömer saken på grundval av föreliggande upplysningar. Detta innebär att kommissionen senare, om det är nödvän- digt, kan meddela ett formellt beslut — till exempel om det skulle hävdas att ett avtal är ogiltigt enligt artikel 85.2.

VIII. Sekretess

Kommissionen och medlemsstaterna får inte röja uppgifter som omfattas av sekretess. Å andra sidan skall kommissionen, om den avser att bevilja Er ansökan, offentliggöra ett sammandrag av den innan den fattar sitt beslut. Vid Offentliggörandet ”skall hänsyn tas till företagens berättigade intresse av att skydda sina affärshemligheter". Om Ni anser att Era intressen skulle ska- das om några av de uppgifter, som Ni anmodas lämna, offentliggörs eller på annat sätt röjs för andra parter, ombeds Ni att lämna alla sådana uppgifter i en särskild bilaga och att tydligt märka varje sida med ”Affärshemligheter". Ange i huvudbilagan under varje tillämplig rubrik "se särskild bilaga” eller ”se även särskild bilaga”. Upprepa tillämpligta) rubrik(er) och punkt(er) i den särskilda bilagan och lämna de uppgifter som Ni inte vill ha offentlig- gjorda samt ange skälen för detta. Tänk på att kommissionen kan vara tvingad att offentliggöra ett sammandrag av Er ansökan.

Innan kommissionen offentliggör ett sammandrag av en ansökan, låter den de berörda företagen ta del av utkastet till texten.

IX. Ytterligare upplysningar som skall lämnas i bilagan till formuläret under tillämpliga rubriker

Ytterligare upplysningar skall lämnas under nedanstående rubriker och med hänvisning till följande punkter. lämna exakta upplysningar överallt där det är möjligt. Om detta är svårt att åstadkomma, gör Ni en uppskattning efter bästa förmåga och anger att det rör sig om en uppskattning. Om Ni anser att en upplysning som efterfrågas är omöjlig att lämna eller irrelevant, ber vi Er förklara varför. Detta kan särskilt vara fallet när en part ensam anmäler en överenskommelse utan övriga parters medverkan. Förbise inte att kommis- sionens tjänstemän är beredda att diskuterar vilka upplysningar som är rele- vanta (jämför Anmärkningen i inledningen av denna vägledning).

I . Konfatmd beskrit-tning

Lämna en kortfattad beskrivning av överenskommelsen eller förfa- 267

Bilaga 1

randet (typ, .syfte, datum och varaktighet) — (närmare upplysningar skall lämnas nedan).

fx) Marknad

Ange typ av transporttjänster som berörs av överenskommelsen eller förfarandet. Lämna en kortfattad beskrivning av strukturen på mark- naden (eller marknaderna) för dessa tjänster, till exempel vem som säljer på den, vem som köper på den, dess geografiska utsträckning, omsättningen på den, hur hård konkurrensen är. om det är lätt för nya leverantörer att komma in på marknaden och om det finns alternativa tjänster. Om Ni lämnar in ett standardavtz-tl, ber vi Er ange hur många avtal Ni räknar med att träffa. Om Ni känner till några undersök- ningar av marknaden, ber vi Er hänvisa till dem.

3. Närmare upplysningar om parterna

'.» I.. Ange om någon av parterna ingår i en koncern. Ett koncernförhål- lande anses föreligga då ett företag — äger mer än hälften av ett annat företags kapital eller rörelsetill- gångar, eller — förfogar över mer än hälften av rösterna i ett annat företag, eller — har befogenhet att utse .mer än hälften av ledamöterna i ett annat företags bolagsstyrelse, direktion eller andra organ som företräder företaget i rättsliga sammanhang, eller

— har rätt att leda ett annat företags verksamhet.

Om svaret ärjakande, ber vi Er lämna

— namn och adress på koncernens moderbolag, — en kortfattad beskrivning av koncernens verksamhet (och om möj- ligt bifoga ett exemplar av den senaste koneernredovisningen), — namn och adress på vart och ett av övriga företag inom koncernen som konkurrerar på en marknad som berörs av överenskommelsen eller på en närstående marknad, dvs. varje annat företag som direkt eller indirekt konkurrerar med parterna (”relevant närstående bo-

lag”).

3.2 Ange senast tillgängliga uppgift om den totala omsättningen för var och en av parterna och i förekommande fall för den koncern de in- går i (det skulle vara till hjälp om Ni även bifogar ett exemplar av de senaste räkenskaperna).

3.3 Ange varje parts avsättning eller omsättning avseende de tjänster som berörs av överenskommelsen, inom gemenskapen och i hela världen. Om omsättningen inom gemenskapen är betydande (en marknadsandel överstigande 5 procent), ber vi Er också ange upp- gifterna för varje medlemsstatl och för de föregående räkenskaps- åren (för att visa förekomsten av betydelsefulla trender) samt varje parts förväntade avsättning. Lämna motsvarande uppgifter för

lSe förteckning i bilaga 3.

Bilaga 1

'.» let

'.'—J 'Jl

4.1

4.2

'Jl

'Jl

i»)

varje relevant närstående företag. (Särskilt under den här rubriken är en god uppskattning denenda uppgift Ni kan lämna.)

Ange för varje uppgift om avsättning eller omsättning som angetts under punkt 3.3 Er uppskattning av hur stor del denna utgör av den eller de marknader som nämns under punkt 2.

Om Ni, utan att kontrollera ett annat företag har betydande intres- sen i det (mer än 25 men mindre än 50 procent) och detta företag

konkurrerar på en marknad som berörs av en överenskommelse, '

eller om ett annat företag har betydande intressen i Ert, lämnas namn och adress på företaget ifråga samt kortfattad redogörelse för det.

Niinnurc uppbfxningar om Ör'ere/tskontmc/serna

Om en överenskommelse föreligger i skriftlig form, lämnas en kort redogörelse för dess ändamål, till vilken tre exemplar av texten bi— fogas (rent tekniska beskrivningar kan dock utelämnas med uppgift om vilka delar som utelämnats). Om överenskommeIserna inte eller bara delvis föreli Yger i skrift,

(]

lämnas en utförlig beskrivning av innehållet.

Redogör i detalj för de bestämmelser i ('n-'erenskommeIserna som kan inskränka parternas frihet att fatta självständiga beslut om till exem—

pel

— inköps- eller försäljningspriser. rabatter eller andra affärsvillkor, — typ, tätheten och kapacitet med avseende på de tjänster som skall erbjudas. — teknisk utveckling eller itwcsteringar,

— val av marknader eller inköpskällor.

— köp från eller försäljningar till tredje man, — tillämpning av lika villkor för likvärdiga tjänster, — utbud av olika tjänster var för sig eller tillsammans.

Ange mellan vilka medlemsstater' handeln kan komma att påverkas av en överenskommelse och om handeln mellan gemenskapen och ett eller flera tredje land påverkas.

Grunderna för ctr ic/t'c-r—ingripmide bus/(ed

Om Ni ansöker om ett icke-ingripande besked ange med hänvisning till följande punkter

varför Ni ansöker — lämna en redogörelse för vilka bestämmelser i el- ler följder av överenskommelserna eller tt'n'larandena som enligt Er uppfattning kan ge anledning att ifrågasätta deras förenlighet med ge- menskapens konkurrensregler. Syftet med dessa upplysningar är att ge kommissionen bästa möjliga uppfattning om de tvivel beträffande Era överenskommelser eller förfaranden som Ni önskar få undan- röjda genom ett icke-ingripande besked.

lSe förteckning i bilaga 3.

Bilaga 1

5.2

5.3

6.

6.1

6.4

7.4

Lämna under följande två punkter en redogörelse för de relevanta omständigheterna och grunderna för Er uppfattning att artikel 85.1 eller 86 inte är tillämplig.

varför överenskommelserna inte har till syfte eller följd att konkur- rensen inom den gemensarmna marknaden märkbart hindras, begrän— sas eller snedvrids eller varför Ert företag inte har eller genom sina förfaranden missbrukar en dmninerande ställning,

och/eller

varför överenskommelserna eller förfarandcmi inte är av sådan be— skaffenhet att de märkbart päverkar handeln mellan medlemssta-

terna. Glunflenm för ett beslut enligt artikel 85.3

Om Ni ansöker om ett beslut enligt artikel 85.3, även om det endast sker som en försiktighctsätgärd, ber vi Er förklara

hur överenskommelserna bidrar till att förbättra produktion eller dis— tribution och/eller främja teknisk eller ekonomisk utveckling,

hur konsumenterna tillförsi'ikras en skälig andel av de förmåner som härrör frän sädana f("ärbättringar eller sädan utveckling,

varför alla begränsande bestämmelser i överenskommelscrmr är nöd- vändiga för att uppnå de mål som angetts under punkt 6.1 och

varför överenskommelscrna inte utesluter konkurrens för en väsentlig del av de tjänster som berörs.

Övriga upplysningar

Om Ni känner till att kommissionen eller nägon nationella myndighet eller domstol tidigare behandlat dessa överenskrunmelser eller förfa- randen, även endast indirekt, skall detta, liksom tidigare informella kontakter med ktunmissionen anges.

Lämna de övriga upplysningar som enligt Er uppfattning kan vara till nytta för kommissionen när den skall bedöma om överenskommel- serna innehäller nägra begränsningar eller om de medför fördelar som kan berättiga ctt godkännant'le.

Ange om Ni till stöd för Er ansökan avser att åberopa ytterligare upp- gifter eller synpunkter som ännu inte finns tillgängliga, och i så fall på vilka punkter.

Ange hur brädskande behandlingen av Er ansökan är samt grunderna härför.

Bilaga 1

Bilaga 1

TEXT TILL ARTIKEL 85 OCII 86 I ROMFÖRDRAGE'I'

ARTIKEL 85

1.

b)

C) d)

IQ

Överenskommelser mellan företag, beslut av företagssammanslutningar och samordnade förfaranden, som kan påverka handeln mellan med— lemsstaterna och som har till syfte eller följd att konkurrensen inom den gemensamma marknaden hindras, begränsas eller snedvrids, är ofören- liga med den gemensamma n'iarknat'fen och förbjudna, särskilt de som innebär att

inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt eller indi- rekt fastställs, produktion, avsättnine. teknisk utveckling eller investeringar begränsas eller kontrolleras, marknader eller inköpskällor delas upp, olika villkor tillämpas för likvärdiga prestationer gentemot handelspart— ners, varigenom dessa får konkurrensnackdel, det ställs som villkor för avtal att den andra parten åtar sig ytterligare förpliktelser, som varken till sin natur eller enligt handelsbruk har något samband med förcmälet för avtalet.

Ovcrenskommelser eller beslut som är förbjudna enligt denna artikel är ogiltiga.

Bestämmelserna i punkt [ fär dock förklaras vara inte tillämpliga på varje överenskommelse eller grupp av överenskommelser mellan före— tag, varje beslut eller grupp av beslut av företagssammanslutningar och varje samordnat ft.")rfaramle eller grupp av samordnade förfaranden

som bidrar till att förbättra produktirmen eller distributionen av varor eller till att främja tekniskt eller ekonomiskt framätskridande, samtidigt som kon— sumenterna tillförsäkras en skälig andel av den vinst som därigenom uppnäs och som inte

a)

b)

älägger de berörda företagen begränsningar som inte är ni.")dvändiga för att uppnå dessa mål, ger dessa företag möjlighet att sätta konkurrensen ur spel för en väsentlig del av varorna ifräga.

ARTIKEL 86

Missbruk frän ett eller flera företags sida av en dominerande ställning på den gemensamma marknaden eller inom en väsentlig del av denna är, i den ut— sträckning det kan påverka handeln mellan medlemsstaterna, oförenligt med den gemensanuna marknaden och förbjudet.

Missbruk kan särskilt bestå i att

a) direkt eller indirekt påtvinga oskäliga inköps- eller försäljningspriser el- ler andra oskäliga affärsvillkor, '

b) begränsa produktion, avsättning eller teknisk utveckling 'till nackdel för konsumenterna,

c) tillämpa olika villkor för likvärdiga prestationer gentemot handelspart- ners, varigenom dessa får en konkurrensnaekdel,

d) ställa som villkor för avtal att den andra parten åtar sig ytterligare förplik- telser som varken till sin natur eller enligt handelsbruk har något sam— band med föremålet för avtalet.

ro ls.)

Bilaga 1

Bilaga 2

FÖRTECKNING ÖVER RELEVANTA RÄ'I'I'SAKTER (per den lseptcmber 1988)

(Vid tveksamhet om en överenskommelse behöver anmälasjämlikt en för- ordning eller ett meddelande i denna förteckning, bör Ni skaffa ett exemplar av förordningen eller meddelandet.)

TILLÄMPNINGSFÖRORDNINGAR

Rådets förordning (EEG) nr 4056/86 av den 22 december 1986 om faststäl— lande av detaljerade regler för tillämpning av artiklarna 85 och 86 i fördraget på sjöfarten (EGT an378, 31.12.1986, s. 4).

Kommissionens förordning (EEG) nr 4260/88 av den 16 december 1988 om de amälningar, klagomål, ansökningar och de muntliga förhandlingar som föreskrivs i rådets förordning (EEG) nr 4056/86 med detaljerade regler för hur artiklarna 85 och 86 i fördraget skall tillämpas på sjöfarten (EGT nr L376, 31.12.1988, 5.1). Rådets förordning (EEG) nr 3975/87 av den 14 december 1987 som faststäl- ler proceduren för tillämpning av konkurrensreglerna på företag inom luft- fartssektorn (EGT nr 374, 31.12.1987, s.1).

Kommissionens förordning (EEG) nr 4261/88 av den 16 december 1988 om form, innehåll och andra detaljer med avseende på de klagomål, ansök- ningar och förhör som avses i rådets förordning (EEG) nr 3975/87 som fast- ställer proceduren för tillämpning av konkurrensrcglerna på företag inom luftfartssektorn (EGT nr 1.376, 31.12.1988, 5.10).

FÖRORDNINGAR OM GRUPPUNDANTAG FÖR . OVERENSKOMMELSER INOM ETT FLERTAI. OMRADEN

Kommissionens förordning (EEG) nr 2671/88 av den 26juli 1988 om tillämp- ning av artikel 85.3 i fördraget på vissa kategorier av överenskommelser, be- slut och samordnade förfaranden med avseende på gemensam planering och samordning av kapacitet, samråd om passagerar- och frakttaxor i regelbun- den luftfart samt fördelning av avgångs- och ankomsttider på flygplatser (EGT nr L239, 30.8.1988, s. 9).

Kommissionens förordning (EEG) nr 2672/88 av den 26juli 1988 om till— lämpning av artikel 85.3 i fördraget på vissa kategorier av överenskommelser mellan företag med avseende på datoriserade bokningssystem för lufttran- sporttjänster (EGT nr 1.239, 30.8.1988, s. 13).

Kommissionens förordning (EEG) nr 2673/88 av den 26 juli 1988 om till- lämpning av artikel 85.3 i fördraget på vissa kategorier av överenskommel- ser, beslut och samordnade förfaranden som rör marktjänster (EGT nr L239, 30.8.1988, 5.17).

KOMMISSIONSMEDDELANDEN AV ALLMÄN ART

Kommissionens meddelanden om överenskommelser, beslut och samord- nade förfaranden av mindre betydelse, vilka inte omfattas av artikel 85.1 i

Bilaga 1

fördraget (EGT an231, 2.9.1986, s. 2) — i huvudsak sådana överenskom— melser där parterna tillsammans har mindre än 5 procent av marknaden och en sammanlagd årlig omsättning på mindre än 200 miljoner ecu.

Bilaga 3 Prop. 1991/92:29 .

' Bilaga 1 FÖRTECKNING ÖVER MEDLEMSSTATERNA SAMT KOMMISSIONENS PRESS- OCH INFORMATIONSKONTOR INOM GEMENSKAPEN

(per den 1januari 1986)

Vid tidpunkten för utarbetandet av denna bilaga finns följande medlemssta- ter: Belgien, Danmark, Frankrike, Tyskland, Grckland, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Portugal, Spanien och Storbritannien.

Adresserna till kommissionens press- och informationskontor inom gemen- skapen är:

BELGIEN ITALIEN Rue Arehimédc 73 Via Poli 29 B-1040 Bryssel 1—00187 Rom Tel. 235 11 11 Tel. 678 97 22 DANMARK Corso Magenta 61 Ij'löjbrohus I-20123 Milano Ostcrgade 61 Tel. 80 15 05/6/7/8 Postbox 144 LUXEMBURG

al;-B(leläöpmh'm" K Batiment Jean Monnet ' Rue Alcrde de (_iaspen

FRANKRIKE L-2920 Luxemburg 61, rue des Belles—Feuilles Tel. 430 11

ge?-331533; sig? ”* NEDERLÄNDERNA ' ' _ Korte Vijverberg 5

CMCl/Bureau 320 N|.—2513 AB 112ng 2, rue I-lenri Barbusse Tel. 46 93 26 13—13241 Marseille, Cedex01

,. , . PORTUGAL

[C_1 91 08 62 02 Rue do Sacramento z. Lapa 35 l—'OR13UNDSREPUBI.IKEN TYSKLAND P—1200 Lissabon Zitelmannstrasse 22 Tel. 60 21 99 D-5300 Bonn SPANIEN TGL 33 30 41 Calle de Serrano 41 Kurförstcndamrn 102 53 Planta D-1000 Berlin 31 E—l Madrid Tel. 8 92 40 28 Tel. 435 17 00 Erhardtstrasse 27 STORBRITANNIEN 0-8000 Miinchen 8 Storey's Gate Tel. 23 99 29 00 UK-London SWlP 3AT GREKLAND TC" 222 81 22 2 Vassilissis Sofias Windsor House 'l'K 1602 9/15 Bedfort Street GR-Athén 134 UK-Belfast BTZ 7EG Tel. 724 39 82/724 39 83/724 39 84 Tel. 407 08

IRLAND 4 Cathedral Road 39 Molesworth Street UK—Cardift' CFI 9SG lRL—Dublin2 Tel. 37 16 31 lel. 71 22 44 7 Alva Street

UK-Edinburgh El-12 4Pl-l Tel. 225 20 58

Bilaga 1

BILAGA II -

(Förteckning över allmänna helgdagar och helgaftnar)_ Nyårsdagen 1januari Långfredagen Påskafton Annandag påsk Första maj 1 maj Schumannplanens dag . 9maj Kristi Himmelsfärdsdag Annandag pingst Belgiens nationaldag 21 juli Marie himmelsfärdsdag 15 augusti Allhelgonadagcn ' lnovembcr Alla Helgons dag 2 november Julafton 24 december Juldagen 25 december Annandag jul 26 december Nyårsafton 31 december

Promemorians lagförslag

Förslag till Lag

om tillämpning av avtalet den 00 (månad) 1991 mellan Sverige, Norge och EG om civil luftfart '

TillämpaI'ngsområde

lå Denna lag gäller tillämpningen av avtalet den 00 (månad) 1991 mellan Sverige, Norge och den Europeiska Ekonomiska Gemenskapen (EG) om . civil luftfart. Lagen gäller endast i fråga om lufttransporter och sådan där- med sammanhängande verksamhet som anges i bilaga till avtalet.

Med konventionsstat avses i denna lag Sverige, Norge och stat som är medlem i EG. Med Fördraget avses det i Rom den 25 mars 1957 underteck- nade fördraget om bildandet av EG. Med kommissionen avses kommissio- nen hos de Europeiska Gemenskaperna.

25 Nedan angivna bestämmelser i de i bilagan till avtalet upptagna rättsak- terna nr 4—7, 11, 12 och 17 skall gälla som lag här i landet, nämligen

1. artiklarna 1—4, 8, 9, 11, 12, 14, 15 utom tredje stycket, -16 utom tredje stycket samt 17—20 i rådsförordningen 62/17/EEC om tillämpningen av ar- tiklarna 84 och 85 i Fördraget, med vidtagna ändringar (nr 4),

2. artiklarna 1—7, 9, 11, 12 utom tredje stycket, 13 utom tredje stycket samt 14— 17 i rådsförordningen 3975/87/EEC om-proccduren för tillämpning av konkurrensreglerna på företag inom luftfartssektorn (nr 5),

3. artiklarna 1 — 3 och 7 i rådsförordningen 3976/87/EEC om tillämpningen av artikel 85 :3 i Fördraget på vissa kategorier av överenskommelser och sam- ordnade förfaranden inom luftfartssektorn (nr 6), med de ändringar som an-

ges i artikel 1 första och andra styckena i rådsförordningen 2344/90/EEC om'

ändring I förstnämnda förordning (nr 7), _ .

4. artiklarna 1— 9 I rådsförordningen 295/91/EEC om gemensamma ersätt- ningsregler vid nekad ombordstigning (nr 11),

5. artiklarna 1— 19 och 22'1 rådsförordningen 2299/89/EEC om en uppför- andekod för datoriserade bokningssystem (nr 12),

6. artiklarna1— 8, 11, 13, 14— 18 och 21' I radsförordningen 4064/89/EEC om kontroll av företagskoncentrationer (nr 17). . Avtalet i tillämpliga delar finns i engelsk originaltext tillsammans med en svensk översättning intaget som bilaga till denna lag.

35 Beteckningarna ”medlemsstat” och ”gemenskapen” i de i 25 angivna rättsakterna skall anses inbegripa Sverige och Norge. Hänvisningar i rättsak- terna till artiklarna 85 respektive 86' 1 Fördraget skall' I stället avse 4 respek- tive 5 åå denna lag. '

Konkurrensregler

45 Överenskommelser mellan företag, beslut av företagssammanslutningar ' och samordnade förfaranden, som är ägnade att påverka handeln mellan

Bilaga 2

konventionsstaterna och har till syfte eller följd att konkurrensen inom det geografiska område som täcks av avtalet förhindras, begränsas eller sned- vrids, är oförenliga med avtalet och förbjudna, särskilt de som innebär att

a) inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt eller indi- rekt fastställs,

b) produktion, avsättning, teknisk utveckling eller investeringar begränsas eller kontrolleras,

c) marknader eller försörjningskällor delas upp,

d) olika villkor tillätnpas för likvärdiga prestationer gentemot handels- partners, varigenom dessa får konkurrensnaekdel,

e) såsom villkor för avtal uppställs att avtalspartners godkänner tillägg- sprestationer, som varken till sin natur eller enligt handelsbruk har något samband med föremålet för avtalet.

Överenskommelser eller beslut som är förbjudna enligt denna paragraf är ogiltiga.

Bestämmelserna i första stycket får dock förklaras vara icke tillämpliga på -— varje överenskommelse eller kategori av överenskommelser mellan före-

tag, — varje beslut eller kategori av beslut av företagssammanslutningar och — varje samordnat förfarande eller kategori av samordnade förfaranden som bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen av varor eller till att främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande, samtidigt som kon- sumenterna tillförsäkras en skälig andel av den därigenom uppkommande vinsten och som inte

a) ålägger berörda företag restriktioner som inte är oundgängliga för att uppnå dessa syften,

h) ger dessa företag möjlighet: att för en väsentlig del av ifrågavarande va- ror eliminera konkurrensen.

Missbruk av dominerande ställning på marknaden

55 Missbruk från ett eller flera företags sida av en dominerande ställning inom det geografiska område som omfattas av avtalct'eller inom en väsentlig del av detta område är, i den utsträckning det är ägnat att påverka handeln mellan konventionsstaterna, oförenligt med avtalet och förbjudet. Missbruk kan särskilt bestå i att

a) direkt eller indirekt påtvinga någon oskäliga inköps- eller försäljnings- priser eller andra oskäliga affärsvillkor,

b) begränsa produktion, avsättning eller teknisk utveckling till nackdel för konsumenterna,

c) tillämpa Olika villkor för likvärdiga prestationer gentemot handelspart- ners, varigenom dessa får konkurrensnaekdel,

d) uppställa som villkor för avtal att avtalspartnersgodkänner tilläggsprcs- tationer som varken till sin natur eller enligt handelsbruk har något samband med föremålet för avtalet.

Statliga stödåtgärder m. m.

65 Om inte annat stadgas i detta avtal är sådana statliga stödåtgärder eller stödåtgärder som vidtagits med allmänna medel, av vad slag det vara må,

Bilaga 2

som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion oförenliga med avtalet i den utsträckning de på- verkar handeln mellan avtalsstaterna.

Förenliga med avtalet är

a) stödåtgärder av social natur som beviljas enskilda konsumenter, under förutsättning att stödåtgärderna beviljas utan diskriminering med avseende på varornas ursprung,

b) stödåtgärder avsedda att avhjälpa skador förorsakade av naturkatastro- fer eller andra utomordentliga händelser.

Som förenliga med avtalet kan anses

a) stödåtgärder som är avsedda att främja den ekonomiska utvecklingen i områden i vilka levnadsstandarden är onormalt låg eller i vilka allvarlig sys- selsättningsbrist råder,

b) stödåtgärder som är avsedda att främja genomförandet av viktiga pro- jekt av gemensamt europeiskt intresse eller att avhjälpa en allvarlig störning i en avtalsstats ekonomi, '

c') stödåtgärder som är avsedda att underlätta utvecklingen av viss närings- verksamhet eller vissa områden, i den mån stödåtgärderna inte ändrar vill- koren för handelsutbytet i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset.

Uppgijisskyldighet och förhör

7 & Den som är uppgiftsskyldig enligt de i 25 angivna bestämmelserna skall fullgöra sin skyldighet till den myndighet som regeringen bestämmer. Denna myndighet får förelägga den som enligt dessa bestämmelser är skyldig att underkasta sig en undersökning att tillhandahålla bokföring och andra af— färshandlingar och kopior och utdrag av sådana handlingar samt att lämna myndigheten tillträde till den uppgiftsskyldiges lokaler, mark och fordon.

Myndigheten får hålla förhör med den uppgiftsskyldige och med tredje man som förväntas kunna lämna upplysningar i saken.

Myndigheten får vid behov förelägga vite och'hos marknadsdomstolen föra talan om utdömande av vitet. Myndigheten får också hos kronofogde- myndigheten påkalla handräckning för verkställighet av beslut om åtgärder enligt första stycket.

Verkställighet av kommissionens beslut

8 5 Ett beslut av kommissionen som riktar sig mot en enskild fysisk ellerjuri- disk person skall prövas av svenska myndigheter, om kommissionen begärt verkställighet av beslutet eller den som beslutet rör begär att beslutet skall prövas. Prövningen skall avse frågan huruvida beslutet skall godtas eller .

Inte.

Svenska myndigheter får inte pröva frågan huruvida ett beslut av kommis- sionen är ogiltigt på grund av att kommissionen saknat behörighet, att vä- sentliga processuella föreskrifter åsidosatts, att beslutet strider mot Fördra- get eller någon annan rättsregel eller att fråga är om maktmissbruk eller illo- jal maktanvändning från kommissionens sida.

95 Marknadsdomstolen prövar beslut i fall som avses i Så, om inte annat

Bilaga 2

följer av 105 första stycket. Talan hos marknadsdomstolen förs av konsu— mentombudsmannen, om saken gäller marknadsföring eller avtalsvillkor mellan näringsidkare eller i konsumentförhållanden, och annars av närings- frihetsombudsmannen.

105 Finner konsumentombudsmannen eller näringsfrihetsombudsmannen att kommissionens beslut är uppenbart ogrundat, skall han anmäla saken för regeringen. I annat fall skall han väcka talan hos marknadsdomstolen. Finner marknadsdomstolen'att kommissionens beslut inte är förenligt med avtalet eller föreskrifter som grundas på avtalet, skall domstolen genast anmäla sitt beslut för regeringen. I annat fall skall domstolen förklara att kommissionens beslut skall gälla. '

115 Sanktionsavgiftcr och viten som beslutats av kommissionen skall vid prövning enligt 85 bestämmas-i svenskt mynt.

12 5 Har kommissionen funnit att en kommun lämnat stöd som inte är fören- ligt med 6 5, skall frågan prövas av regeringen. Giltigheten av vissa beslut av kommissionen

135 Har kommissionen i ett enskilt fall funnit att det inte finns grund för tillämpning av 45 första stycket eller 55 beträffande ett visst avtal, beslut eller samordnat förfarande eller har kommissionen enligt 45 tredje stycket i ett enskilt fall medgett undantag från tillämpningen av 45 första stycket, gäl- ler beslutet här i landet.

Domslolsprövning

145 Marknadsdomstolen prövar frågor om överträdelse av föreskrifterna i 45 första stycket eller 5 5 eller av de föreskrifter som anges i 25 och som rör konkurrensfrågor eller frågor om kontroll av företagsförvärv. Ansökan om prövning får göras av näringsfrihetsombudsmannen eller en näringsidkare. Beträffande marknadsdomstollens prövning gäller, i den mån särskilda föreskrifter inte har meddelats i denna lag, konkurrenslagen (1982z729) i till- lämpliga delar.

155 Att svenska domstolars och andra myndigheters behörighet att pröva frågor som avses i denna lag kan "vara inskränkt när kommissionen har inlett en undersökning framgår av föreskrifter som anges i 2 5.

Handläggningen hos marknadsdomstolen

16 5 I fråga om handläggningen hos marknadsdomstolen av ärenden som av- ses i denna lag gäller 3— 10 och 1455, 15 5 första stycket samt 16 — 22 55 lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m. i tillämpliga delar.

Överklagande

17 5 Marknadsdomstolens beslut enligt 85 får överklagas till regeringsrätten genom besvär. Andra beslut av marknadsdomstolen enligt denna lag får inte

överklagas. ' Marknadsdomstolens beslut enligt 8 5 skall gälla även om beslutet överkla-

gas, såvida inte regeringsrätten förordnar att verkställighet tills vidare inte Prop. 1991/92:29 får äga rum. Bilaga 2

18 5 I fråga om prövningen av bcsväri regeringsrätten gäller förvaltningspro— cesslagen (1971:291) i tillämpliga delar. Vad som i 35—37 55 sägs om kam- marrätt skall i stället avse marknadsdomstolen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

Sammanställning av remissyttranden över promemorian (DS 1991 :28) Luftfartsavtal Sverige —- Norge — EG

1 Remissinstanserna

Yttrande över promemorian har avgetts av regeringsrätten, kommerskolle- gium, luftfartsverket, riksskattcverket (RSV), marknadsdomstolen, nä- ringsfrihetsombudsmannen (NO), statens pris- och konkurrensverk (SPK), konsumentombudsmannen (KO), Sveriges industriförbund samt Aktiebola- get Aerotransport.

2 Remissyttrandena

2.1 Avtalet

Remissinstanserna har tillstyrkt att Sverige ansluter sig till avtalet och har också i huvudsak godtagit promemorians lagförslag. Komnmrskollegium, luftfartsverket, industrifc'irbundet samt AB Aerotransport framhåller det vär- defulla i att Sverige snabbt ges samma övergripande regler på luftfartens om- råde som de som gäller inom EG.

Flera remissinstanser anser att den i avtalet valda lösningen kan godtas mot bakgrund av att avtalet är avsett att gälla endast fram till dess att ett EES-avtal träder i kraft. Sålunda framhåller kommerskollegium och luft- fartsverket att avtalets karaktär av övergångslösning gör att man får accep- tera vissa avtalsbestämmelser som annars skulle te sig svåra att acceptera vid ett mera långsiktigt avtal. Bl.a. hade en övervakningsmodell enligt EES—av- talets tänkta lösning varit att föredra. KO framhåller att avtalet ställer krav på en omarbetning och anpassning av de svenska regelsystemen och att de bestämmelser som föreslås bör i awaktan på ett EES-avtal kunna fungera som en sådan anpassning.

Kommerskollegimn, luftfartsverket och industriförbundet anser att avtalet skulle kunna ligga till grund för en fortsatt överenskommelse med EG, om EES-förhandlingarna inte skulle leda fram till ett avtal eller till ett avtal som inte omfattar transportsektorn. Enligt industriförbudet bör dock vid en ev. fortsatt giltighet av luftfartsavtalet reglerna för tvistlösning ändras. Kom- merskollegium anser att den tolkning av art. 19:3 som görs i promemorian inte är acceptabel och att avtalet i vart fall måste få fortsatt giltighet om ett EES-avtal inte kommer att omfatta transportsektorn.

Med anledning av vad som i promemorian uttalats angående avtalets inne- börd framhåller ltihfansverket att den s.k. SAS-klausulen (art. 2) även torde omfatta fall där SAS opererar med ett flygplan som är registrerat utanför Skandinavien men ett skandinaviskt land utövar den tekniskt-operativa till- synen över flygplanet.

Luftfarrsverket efterlyser närmare information från kommissionen om vad som med hänvisning till regionalpolitiska skäl är normalt accepterat i fråga

om stöd till flygplatser och flyglinjer (art. 6). Enligt industriförbtmdc! kan det finnas skäl att klarlägga vilka rättsakter som omfattar både luftfartspoli- tiska frågor och konkurrensfrågor.

Rbnzmemkollcgium förtydligar (art. 8) att kommissionens exklusiva kom- petens att göra utredningar enligt Romfördragets bestämmelser kan ses sna- rare som en regel än undantag. Ncgativattcster enligt förordning 17/62 (nr 4) och individuella undantag enligt art. 85:3 i Romfördraget samt förhands— godkännande enligt fusionsförordningcn kan endast beslutas av kommissio- nen.

SPK anser att det är oklart hur art. 9 bör tolkas. Tanken att luftfartsavta- let, på ctt liknade sätt som inom EG, skulle medge en nationell tillämpning av de gemensamma konkurrensreglerna är inte orimlig. l promemorians kommentar till art. 9 och i lagförslaget återspeglas inte denna möjlighet. Däremot anges i kommentaren till art. 8 att svenska konkurrensmyndighctcr är oförhindrade att på vanligt sätt utreda brott mot avtalets konkurrensre- gler. SPK finner att det råder en oklarhet i fråga om möjligheten eller skyl- digheten att på eget initiativ tillämpa'avtalets konkurrensregler.

Även NO framför synpunkter på gränsdragningen mellan gemenskapsrät— ten såsom den bestämts genom luftfartsavtalet och nationell rätt. Enligt art. 9 skall Sverige se till att avtalet bestämmelser om konkurrens tillämpas och verkställs med samma effekt som inom EG. Enligt sin ordalydelse innebär inte 14 å en obligatorisk exklusiv tillämpning av avtalets konkurrensbestäm- melser i fall (lå dessa i och för sig är tillämpliga. Kommentaren till 14%”; ger dock intrycket av att avsikten är en anvisning till domstolen om exklusiv till- lämpning av avtalets regler. Konstruktionen överensstämmer inte med vad som princip gäller inom EG för tillämpning av Romfördragets art. 85 och 86 i förhållande till nationell lagstiftning. Myndigheter torde ha kompetens att tillämpa sina nationella regler parallellt med fördragets regler förutsatt att det inte inverkar menligt på tillämpningen av gemenskapsrätten. Enligt NOs uppfattning är svenska myndigheter, med undantag av företagsförvärv som omfattas av fusionsförordningcn, oförhindrade att tillämpa konkurrenslagen (KL) på en viss konkurrcnsbegränsnings effekter inom sverige. Särskilda undantag gäller dock enligt 13å (enskilda undantag, negativattester). Av- gränsningsfrågorna bör få en utförligare behandling än i promemorian.

När det gäller arbetet i den blandade kommitten (art. 13) är det enligt luft- fansverkel viktigt att verket och andra svenska myndigheter nära samråder och samarbetar. Rollfördelningen i EG-arbetet mellan verket och departe- mentet behöver övervägas och klargöras så att luftfartsverket och andra svenska myndigheter kan delta i arbetet och företräda Sverige inom ramen för svensk förvaltningspraxis. Verket bör ges möjligheter till nära kontakt och löpande information rörande arbetet på de frågor som är av stor bety- delse för luftfarten och luftfartsverkets affärsdrift inom EG.

Verket betonar vidare vikten av att svenska domstolar iaktar principen om föredragskonform tolkning och förutsätter att vid osäkerhet om EG-sidans tolkning yttrande kan inhämtas via den blandade kommittén från behörig EG-instans. Vid olika tolkning kan avtalet nämligen äventyras (art. 1425).

IQ '.»)

Bilaga 3

2.2 Lagstiftningsfrågor

Remissinstanscrna har tillstyrkt eller lämnat utan erinran förslaget om att avtalet skall införlivas med svensk. rätt genom en särskild lag.

Luftfartsverket påpekar att avtalet formellt ingås med den ekonomiska ge- menskapen inom EG och inte med EG som angetts både i förslaget till till- lämpningslag och den svenska avtalsöversättningen.

Vid utarbetande av tillämpningsförordningen bör enligt verket en utvid- gad delegering till verket ske vad gäller tillämpningen av'avtalets bestämmel- ser och de ingående rättsakterna. Verket instämmer sålunda i promemorians uppfattning att vissa frågor om rätt: för utländska företag till luftfart i Sverige som nu prövas av regeringen så vitt gäller avtalet i stället prövas av verket.

Luftfartsverket föreslår vidare att mål vid domstol som berör verkets myn- dighetsområde och i vilket verket inte är part inte. skall få avgöras utan att verket beretts tillfälle att avge yttrande. Även inför övervägande av om talan skall väckas hos marknadsdomstolen bör yttrande inhämtas från verket.

NO föreslår att NO får rätt att avge yttrande då kommissionsbcslut i så- dana luftfartpolitiska frågor som har konkurrensrättsliga implikationer till- ställs regeringen eller luftfartsverl-zet för verkställighet.

Kommerskollegium delar promemorians ståndpunkt att ett erkännade av kommisionens utredningskompetens inte innebär att myndighetsutövning . överlåts på kommissionen eftersom kommissions beslut saknar direkt rätts- verkan i Sverige. Annorlunda med t.ex. negativattesters och enskilda undan- tags införlivande, vilka kan ske med stöd av 10 kap. 55 tredje stycket rege- ringsformen. Kollegiet delar vidare uppfattningen i promemorian att grupp- undantag torde kunna betraktas som utfyllnad till än. 4:3 i avtalet och därför

kunna införlivas med svensk rätt i form av förordning.

Marknadsdomstolen tillstyrker promemorians förslag till arbetsuppgifter för domstolen. Luftfartsverket instämmer'i bedömningen att marknadsdom- stolen bör vara behörig när det gäller konkurrensfrågor och företagsförvärv medan tingsrätterna är behöriga att pröva övriga frågor.

Regeringsrätten ifrågasätter slutsatsen i promemorian att ett beslut av marknadsdomstolen ofrånkomligen måste kunna överklagas när det avser verkställighet av ett kommissionsbcslut mot enskilda. '

NO framhåller att med föreliggande förslag kan svensk allmän domstol, på det sätt som gäller nationella domstolar inorn EG, inte tillämpa gemen- skapsrätten när det gäller konkurrensfrågor. Enligt avtalets art. 9:2 skal] av- talsslutande parter säkerställa att rättigheter enligt art. 4 och 5 samt bilagda rättsakter kan åberopas inför nationella domstolar. I 14? lagförslaget ges marknadsdomstolen exklusiv behörighet såvitt gäller prövning av konkur- rensfrågor och kontroll av företagsförvärv. Från konkurrensrättslig' syn- punkt kan frågan visa sig ha stor betydelse. Teoretiskt blir det nämligen möj- ligt för en part i ett civilrättsligt avtal som i och för sig står i strid med luft- fartsavtalet att framtvinga fullgörelse vid allmän domstol i Sverige, trots att en sådan fullgörelse strider mot luftfartsavtalet (art. 9). ' _

Några remissinstanser har haft synpunkter på promemorians förslag om arbetsfördelningen i övrigt mellan myndigheterna. När det gäller uppgifts-

- - Bilaga 3

fördelningen mellan NO och SPK påpekar NO att i SPKs uppgifter ingår prövning av vissa av kommissionens beslut, nämligen beslut om uppgiftsin- samling under utredning som kommissionen fattat enligt de i 25 angivna rättsakterna, något som inte framgår av lagförslaget men väl av kommenta- ren. Vad sorn inte framgår är hur saken skall hanteras om SPK finner att kommissionens beslut inte kan godtas. NO anser de av stor vikt att det klart och tydligt framgår vem som ansvarar för en viss uppgift.

Den valda konstruktionen att SPK skall var mottagare av information från kommissionen i allmänhet kan få effekter som enligt NOS mening inte är tillräckligt belysta i förslaget. Frågan hänger samman med ansvarsfördel- ningen mellan de svenska myndigheterna. Det är t.ex. lämpligt att NO direkt får uppgifter om utredningar som igångsatts av kommissionen. Det är tvek- samt om informationen i fall av tillämpning av konkurrenslagen, bör gå vä- gen över SPK. Det är nämligen nödvändigt att tydligt klargöra om en viss konkurrensbegränsning som kommissionen utreder är samma sak som NO vill angripa enligt nämnda lag. '

Även bestämmelser i de rättsakter som skall inkorporeras aktualiserar en- ligt NO frågor om ansvarsfördelning och informationsöverföring mellan SPK och NO. 1 promemorian har inte övervägts vilken myndighet som skall närvara vid de priskonsultationer som flygbolagen tillåts göra med varandra enligt rättsakt nr 10. NO borde ligga närmast till hands. Det är vidare tänk- bart att SPK får information som påvisar att ett ingripande med stöd av kon- kurrenslagen är aktuellt. Enligt sekretesslagen skall SPK pröva om upplys- ningar som verket har bör överlämnas till annan myndighet. Art. 17 resp. 20 i rättsakterna 4 och 5 synes enligt sin ordalydelse begränsa möjligheterna för SPK att lämna upplysningarna vidare för annan utredning än den kommis— sionen i det enskilda fallet håller på med. En besläktad fråga är om SPK vid husrannskan får säkra bevis för annat än det direkta syftet med aktuell hus- rannsakan. Problemen har inte belysts i promemorian.

NO anser vidare att det inte framgår hur NO skall få nödvändig informa- tion för att lösa de uppgifter som ålagts NO i lagförslaget. Direktkontakt mellan NO och kommissionen borde i sådant fall var det mest effektiva. Om SPK blir den enda officiella.informationskanalen inom avtalets ram bör före- trädare för NO i vart fall ha rätt att följa utredningar som SPK gör åt kom- missionen och även få närvara vid t.ex. husrannsakan. Det blir då naturligt att att de båda myndigheterna samråder när SPK skall pröva ett kommis- sionsbcslut under förfarandet. NO föreslår att lagstiftningen kompletteras i detta avseende. Även om ett klarläggande sker av uppgiftsfördelningen och informationsöverföringen mellan SPK och NO kan praktiska problem upp- komma i tillämpningen. Med hänsyn till den begränsade giltigheten för lagen och att ingripanden sannolikt endast kommer att aktualiseras i ett fåtal fall vill NO inte motsätta sig den föreslagna ordningen i stort.

Marktmdsdomstolen tror för sin del inte att arbetsfördelningen mellan SPK och NO kommer att medföra några problem, eftersom det föreslagits att dessa myndigheter skall slås ihop.

KO har inget att invända mot att EGs regler om kompensation vid nekad ombordsstigning (rättsakt l1) görs till en del _av svensk rätt.-Det s.k. säll- skapsresedirektivct (rättsakt 16) innehåller i flera avseenden regler som är

Bilaga 3

sämre än de nya allmänna resevillkor som förhandlats fram med resebran- schens organisationer och som börjar gälla fr.o.m. november i år. Eftersom direktivet är ett minimidircktiv finns det utrymme att tillämpa för resenären förmånligare regler varför verket utgår från att de rättigheter som de nya svenska reglerna tillförsäkrar resenärerna inte kommer att försämras i en kommande lag. Sällskapsdirektivct gäller inte enbart charterflygningar utan även i förväg arrangerade kombinationer av t.ex. resor med reguljärflyg och hotell varför direktivets regler kan i viss utsträckning bli tillämpliga vid re- guljära flygresor. Direktivcts bestämmelser kommer inte att gälla enbart för flygföretag utan även researrangörer kan komma att bli berörda.

2.3 Lagförslaget 4—6 55

Lujifm-tsverker anser att en enhetlig svensk text bör användas och hänvisar till den officiella översättningen av Romfördraget.

KO efterlyser ett förtydligande av 5 5 så att paragrafen inte kan tolkas som varande tillämplig på transportvillkor eller liknande.

Inditstnjörbmzdet anser att rubriksättningen vid 45 i lagförslaget även bör omfatta 5 och 6 55 samt att rubriken ”Domstolsprövning” bör preciseras ef- tersom även 105 handlar om domstolsprövning.

[sommerskollegium och murknadsdomstolen anser att i 65 första stycket orden ”i detta avtal" bör bytas ut mot ”i denna lag". Kollegiet anför att hän- visningen tilI ”avtalet” som görs på en de] andra ställen inte är så lämplig här, eftersom detta är en viktig begränsning i regelns tillämplighet och sådana bör kunna läsas ut direkt av lagen.

7å

Afar/(na(lsdomstolcn anser att förslaget i fråga om giltighet och verkställighet i Sverige av kommissmnens beslut-och åtgärder riktade mot enskilda är oklart, Detta gäller i första hand förhållandet mellan 75 och 8—1055. Den upplysningsskyldighet som åläggs enligt 75 skall fullgöras till svensk myndig- het medan uppgiftskyldigheten enligt de i 25 angivna rättsakterna skall full- göras till kommissionen. Dessa tolkningsfrågor omfattar även beslut som-har karaktären av husrannsakan. Frågor rörande denna typ av tvångsmedel bör belysas ytterligare.

SPK anför liknande synpunkter. Enligt verket är det oklart hur det svenska lagförslagets och avtalets bestämmelser om uppgiftsskyldighct för enskilda och de svenska myndigheternas roll härvidlag skall tolkas, exempel— vis mot vem uppgiftsskyldighct föreligger. Avtalets bestämmelser och lagför- slaget står i strid med varandra.

Luftfartsverket ifrågasätter om SPK, som anges i specialmotivieringen, skall vara den enda myndighet som regeringen utser enligt bestämmelsen. Luftfartsverket bör, eftersom vissa frågor som berörs av 75 är luftfartspoli- tiska ärenden, även kunna vara en myndighet enligt den paragrafen och den sakliga ärendefördelningen dem emellan avgöras i förordningen.

Verket delar promemorians uppfattning att verkets föreskrifter om upp-

Bilaga 3

lysningsskyldighet behöver kompletteras så att skyldigheten även gäller de uppgifter från enskilda som kommissionen behöver enligt rättsakterna 1 —3.

Detta sker lämpligen genom ett tillägg till'925 luftfartsförordningen.

Industrrförbundet menar att NO, med hänsyn till sin erfarenhet av aktuella frågor, i stället för SPK bör vara vara den myndighet som biträder kommis- sionen vid utredningar i Sverige. Det är smidigare om den myndighet som biträder kommissionen även för talan i marknadsdomstolen med avseende på kommissionens beslut. Slås NO och SPK samman, som förslagits av kön- kurrenskommitten, bör detta gälla den nya myndigheten. '

Industriförbundet tar vidare upp frågan om inte bestämmelserna om upp- giftsskyldighct i nuvarande konkurrenslag bör kompletteras då NO utreder t.ex. en ifrågasatt överträdelse av bestämmelserna i 45 första stycket'lagför- slaget. '

RSVtillstyrker förslaget att SPK får begära handräckning hos kronofogde- myndigheten för genomförande av husrannsakan. Några ändringar eller till- lägg till utsökningsbalken torde inte behövas. SPKzs beslut om husrannsakan torde kunna verkställas enligt nuvarande regler i 16 kap. utsökningsbalken.

9.5

Luftfartsverket finner, mot bakgrund av kompetensuppdelningen mellan marknadsdomstolen och tingsrätterna enligt specialmotiveringen till 145 lagförslaget, att det är oklart om marknadsdomstolcn enligt 85 skall pröva verkställighet av kommissionens beslut riktade mot enskilda även om beslu- tet inte rör cn fråga som omfattas av marknadsdomstolens vanliga kompe- tensområde. Verket ifrågasätter konsekvensen och lämpligheten av en sådan ordning, i vart fall när det gäller prövning på den enskildes begäran. Mark- nadsdomstolens prövning av kommissionens beslut borde begränsas till samma frågor som anges i 145

Enligt KO har de uppgifter KO föreslås få med ett undantag anknytning till områden där KO redan nu agerar. Undantaget gäller avtalsvillkor mellan näringsidkare. KO kan inte enligt tillämplig lag ansöka om ingripande hos marknadsdomstolcn. KO har i och för sig ingen invändning mot att i detta sammanhang tilläggas uppgifter inom detta område men ifrågasätter om inte dessa frågor har större anknytning till konkurrensområdet.

NO anför att kompetensfördelningen mellan NO och KO sådan den ut- trycks i 95 ser ut att utesluta NO från allt som gäller marknadsföring och avtalsvilkor mellan näringsidkare inom aktuella områden. KOs kompetens gäller dock bara vissa speciella situationer som motsvararav de lagar som KO tillämpar. Den föreslagna formuleringen kan tolkas så att NO utestängs från att agera beträffande t.ex priskarteller mellan flygbolag eller tillämpning av konkurrensbegränsande CRS-system. Detta kan inte vara avsikten. Lagtex- ten bör preciseras.

SPK föreslår att skrivningen i 9 och l0 55 anpassas till den av konkurrens- kommitten föreslagna sammanläggningen av SPK och NO, varför ordet nä- ringsfrihetsombudsmannen ersätts med ett mer neutralt uttryck.

Bilaga 3

135

Enligt kommerskollegium har 135 fått en olycklig formulering eftersom 55 inte omfattar någon av de i 13 5 uppräknade situationerna utan missbruk av dominerade ställning.

17—1855

Regeringsrätten anser att de beslut av marknadsdomstolens som enligt försla- get skall kunna överklagas bör överklagas till högsta domstolen i stället för till regeringsrätten. En följd av promemorians förslag är att i fall av begäran om resning regeringsrätten blir behörig instans enligt förslaget medan högsta domstolen är behörig i alla övriga fall av resning.

NO menar att man i denna fråga bör följa samma modell som konkurrens- kommittén har föreslagit.

Marknadsdomstolen godtar förslaget att överklagandet av dess beslut skall ske hos regeringsrätten.

2.4 Övrigt

Marknadsdomstolen påpekar att rättsakt nr 4 inte gäller på företagsförvärv enligt rättsakt nr 17 i bilagan. I övrigt har flera remissinstanser påpekat en del översättnings- och citeringsfel.

RSV fäster uppmärksamheten vid den skatterättsliga frågan om avdrags- rätt för sanktionsavgift som beslutas av kommissionen.

Luj'tj?u1sverket erinrar om att även frågor som inte särskilt nämns i proto- koll nr 1 kan vara av sådan betydelse att de måste övervägas för inkorpore- ringi avtalet. Som exempel nämns planerna på att i möjligaste mån eliminera gränskontrollen inom EG.

De remitterade förslagen

1. Förslag till Lag om tillämpning av avtalet den 00 (månad) 1991 mellan Sverige, Norge. och EEG om civil luftfart

Härigenom föreskrivs följande. Til/ämmrings'umråtlc

15 Denna lag gäller tillämpningen av avtalet den 00 (månad) 1991 mellan Sverige, Norge och den Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) om civil luftfart. Lagen gäller endast i fråga om lufttransporter och sådan (lär- med sammanhängande verksamhet som anges i bilagan till avtalet. Med konventionsstat avses i denna lag Sverige. Norge och stat som är medlem i EEG. Med fördraget avses deti Rom den 25 mars 1957 underteck- nade fördraget om bildandet av EEG. Med kommissionen avses kommissio— nen hos de Europeiska gemenskaperna. Med rådet avses EEGs ministerråd.

25 Följande bestämmelser i de i bilagan till avtalet upptagna rättsakterna nr 4—7. 11, 12 och 17 skall gälla som lag här i landet. l. Artiklarna l—4, 8, 9, 11, 12.14, 15 utom tredje stycket, .16 utom tredje stycket samt l7—20 i rådets första förordning 62/17/EEG om tillämpning av fördragets artiklar 85 och 86, med vidtagna ändringar (nr 4).

2. Artiklarna l—7. 9, 11, 12 utom tredje stycket, 13 utom tredje. stycket samt l4— 17i rådets förordning 87/3975/EEG om proceduren för tillämpning av konkurrensrcglcrna på företag inom luftfartssektorn (nr 5).

3. Artiklarna l—3 och 7 i rådets förordning 87/3976/EEG om tillämp— ningen av artikel 853 i fördraget på vissa kategorier av överenskommelser och samordnade förfaranden inom luftfartssektorn (nr 6). med de ändringar som anges i artikel I första och andra styckena i rådets förordning $)("lf'234-1/EEG om ändring i förstnämnda förordning (nr 7).

4. Artiklarna 1—9 i rådets förordning 91/295/EEG om införande av ge- mensamma regler om kompensation till passagerare som nekas ombordstig- ning på flygplan i regelbunden luftfart (nr 11.). S. Artiklarna l— l9 och "22 i rådets förordning 89/2299/EEG om en uppför— andekod för datoriserade bokningssystem (nr 12). (>. Artiklarna 1—8, ll, 13, 14— IS och 21 i rådets förordning WHOM/EEG om kontroll av företagskoncentrationer (nr 17). Tillämpliga delar av avtalet finns intagna som bilaga till denna lag.

35 Beteckningarna ”medlemsstat” och "gemenskapen” i de i "25 angivna rättsakterna skall anses inbegripa Sverige och Norge. l-länvisningar i rättsak- terna till artiklarna 85 respektive 86 i fördraget skall i stället avse 4 respektive 555 denna lag.

Kullkurrc!t.vbt'_griinsumlc avtal

45 Följande är oförenligt med denna lag och förbjudet: Överenskommelser mellan företag, beslut av företagssammanslutningar och samordnade förfa- randen som kan medföra att handeln påverkas mellan konventionsstaterna

Bilaga 4

och som har till syfte eller följd att konkurrensenförhindras, begränsas eller snedvrids inom det geografiska område som täcks av det i 1 5 angivna avtalet. Detta gäller särskilt de som innebär att

a) inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt eller indi- rekt fastställs,

b) produktion, avsättning, teknisk utveckling eller investeringar begränsas eller kontrolleras,

c) marknader eller leveranskälfor delas upp,

d) olika villkor tillämpas för likvärdiga prestationer gentemot handels- partner, varigenom dessa får konkurrensnaekdel,

e) såsom villkor för avtal uppställs att avtalspartner åtar sig ytterligare för- pliktelser som varken till sin natur eller enligt handelsbruk har något sam- band med föremålet för avtalet.

Överenskommelser eller beslut som är förbjudna enligt denna paragraf är ogiltiga.

Bestämmelserna i första stycket får dock förklaras inte vara tillämpliga på — varje överenskommelse eller kategori av överenskommelser mellan företag,

-—varje beslut eller kategori av beslut av företagssammanslutningar och —varje samordnat förfarande eller kategori av samordnade förfaranden, som bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen av varor el— ler till att främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande, samtidigt som konsumenterna tillförsäkras en skälig andel av den därigenom uppkom- mande vinsten och som inte

a) ålägger de berörda företagen restriktioner som inte är nödvändiga för att uppnå dessa syften,

b) ger dessa företag möjlighet att för en väsentlig del av ifrågtwarande va— ror eliminera konkurrensen.

Missbruk av dominerande ställning på marknaden

55 Missbruk från ett eller flera företags sida av en dominerande ställning inom det geografiska område som omfattas av avtalet eller inom en väsentlig del av detta område är, i den utsträckning det kan påverka handeln mellan konventionsstaterna, oförenligt med avtalet och förbjudet. Missbruk kan särskilt bestå i att

a) direkt eller indirekt påtvinga någon oskäliga inköps- eller försäljnings— priser eller andra oskäliga affärsvillkor,

b) begränsa produktion, avsättring eller teknisk utveckling till nackdel för konsumenterna,

c) tillämpa olika villkor för likvärdiga prestationer gentemot handelspart— ner, varigenom dessa får konkurrensnaekdel,

d) uppställa som villkor för avtal att avtalspartneråtar sig ytterligare. för- pliktelser som varken till sin natur eller enligt handelsbruk har något sam- band med föremålet för avtalet.

Statliga stödåtgärder m.m.

65 Om inte annat föreskrivs i denna lag är sådana statliga stödåtgärder eller stödåtgärder som vidtagits med allmänna medel, av vilket slag det än är, som

Bilaga 4

snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion otillåtna i den utsträckning de påverkar han- delsutbytet mellan z'tvtalsstaterna. Tillåtna är _

a) stödåtgärder av social natur som beviljats enskilda konsumenter, under förutsättning att stödåtgärderna beviljas utan diskriminering med avseende på varornas ursprung,

b) stödåtgärder avsedda att avhjälpa skador som förorsakats av naturkata— strofer eller andra utomordentliga händelser. Som tillåtna kan anses

a) stödåtgärder som är avsedda att främja den ekonomiska utvecklingen i områden i vilka levnadsstandz'trden är onormalt låg eller i vilka allvarlig sys— selsättningsbrist råder,

b) stödåtgärder som är avsedda att främja genomförandet av viktiga pro- jekt av gemensamt europeiskt intresse eller att avhjälpa en allvarlig störning i en avtalsstats ekonomi,

c) stödåtgärder som är avsedda att underlätta utvecklingen av viss närings- verksamhet eller vissa regioner, i den mån stödåtgärderna inte ändrar villko- ren för handelsutbytet i en omfattning som strider mot det gemensamma in- tresset.

Uppgiftsskjvlrligltet och för/lör

7 & Den myndighet som regeringen bestämmer får förelägga den som är upp- giftsskyldig enligt bestämmelserna i Zä att fullgöra skyldigheten till denna myndighet. Myndigheten får också förelägga den som enligt dessa bestäm— melser är skyldig att underkasta sig en undersökning att

1. tillhandahålla bokföring och andra affärshandlingar samt kopior och ut- drag av sådana handlingar, och

2. lämna myndigheten tillträde till den uppgiftsskyldiges lokaler, mark och fordon.

Myndigheten får hålla förhör med den uppgiftsskyldige och med tredje man som förväntas kunna lämna upplysningar i saken.

Myndigheten får vid behov förelägga vite och hos marknadsdomstolen föra talan om utdömande av vitet. Myndigheten får också hos kronofogde- myndigheten påkalla handräckning för verkställighet av beslut om åtgärder enligt första stycket.

Verkställighet av kommissionens beslut

85 Ett beslut av kommissionen som "riktar sig mot en enskild fysisk ellerjuri- disk person skall prövas av svenska myndigheter, om kommissionen begärt verkställighet av beslutet eller den som beslutet rör begär att beslutet skall prövas. Prövningen skall avse frågan om beslutet skall godtas eller inte. Svenska myndigheter får inte pröva frågan om ett beslut av kommissionen är ogiltigt på grund av att kommissionen saknat behörighet, att väsentliga processuella föreskrifter åsidt.)satts, att beslutet strider mot fördraget eller någon annan rättsregel eller att fråga är om maktmissbruk eller illojal mak— tanvändning från kommissionens sida.

Giltig/teten av vissa beslut av kommissionen Prop. 1991/92:29 Bilaga 4 95 ()m kotnmissioncn i ett enskilt fall har funnit att det inte finns grund för tillämpning av itä första stycket eller 5 & eller om kommissionen enligt 45 tredje stycket i ett enskilt fall har medgett undantag från tillämpningen av itä första stycket, gäller beslutet här i landet.

Donistolsprövning

10 & Marknadsdomstolen prövar beslut i de fall som avses i S &, om inte annat följer av 11 5 första stycket. Talan hos marknadsdomstolen förs av konsu— rnentombudsmanncn, om saken gäller marknadsföring eller avtalsvillkor i konsttmentförhållanden, och annars av näringsfrihetsombudsmannen.

11 & Om konsumcntombudsmannen eller näringsfrihetsombudsmannen fin— ner att kommissionens beslut är uppenbart ogrundat, skall han anmäla saken för regeringen. ] annat fall skall han väcka talan hos marknadsdomstolen.

Om marknadsdomstolen finner att kommissionens beslut inte är förenligt med avtalet eller med föreskrifter som grundas på avtalet, skall domstolen anmäla sitt beslut för regeringen. I annat fall skall domstolen förklara att kommissionens beslut skall gälla.

l2 & Böter och viten som beslutats av kommissionen skall vid prövning enligt 85 bestämmas i svenskt mynt.

135 Om kommissionen har funnit att en kommun lämnat stöd som inte är förenligt med () 5, skall frågan prövas av regeringen.

14 & Frågor om överträdelse av föreskrifterna i 4 & första stycket eller 5 få eller av de föreskrifter som anges i 25% prövas av marknadsdomstolen, om saken rör en konkurrensfråga eller fråga om kontroll av företagsförvärv, och an— nars av tingsrätt.

Att svenska domstolars och andra myndigheters behörighet att pröva frä- gor som avses i denna lag kan vara inskränkt framgår av föreskrifter som anges i 2 #.

'l'rots vad som sägs i första stycket får en allmän domstol pröva en invänd- ning om att ett avtal är ogiltigt på grund av 4ä eller strider mot någon före- skrift som anges i 25.

155 För marknadsdomstolens prövning i fall som avses i 14ä gäller, i den mån särskilda föreskrifter inte har meddelats i denna lag, konkurrenslagen (l982:729) i tillämpliga delar.

Handläggningen Itos marknadsdmnstolen

16.5 För marknadsdomstolens handläggning av ärenden som avses i denna lag gäller 3 — 10 och 14 åå, 15 5 första stycket samt 16—22ää lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m. i tillämpliga delar.

Överklagande

17 & Marknadsdomstolens beslut enligt 8å får överklagas till högsta domsto- len genom besvär. Andra beslut av marknadsdomstolen enligt denna lag får inte överklagas.

Bilaga 4

Marknadsdomstolens beslut enligt 8 %$ skall gälla även om beslutet överkla— gas, såvida inte högsta domstolen förordnar att verkställighet tills vidare inte får äga rum.

185 I fråga om överklagande och om prövningen av besvär i högsta domsto— len gäller i tillämpliga dclar vad som föreskrivs i 54 och 56 kap. rättegångs- balken oin talan mot hovrätts slutliga beslut. Vad som där sägs om hovrätt skall i stället avse marknadsdomstolen.

Denna lag träder i kraft den 1januari 1992.

2. Förslag till Lag om ändringi lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.

Härigenom föreskrivs att 1, 2 och 13 55 lagen (1970:417) om marknadsdom- stol m. ni.1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 ål

Marknadsdomstolen handlägger ärenden enligt konkurrenslagen(1982: 729), rnark/zatlsföringslagen (I975:1418), lagen (1971:112) om avtalsvillkor i konsumentförhållan- den, lagen (198-4.292) om avtalsvill- kor mellan näringsidkare, produkt- säkerhets/a gen (] 988: 1604).

Markuadsdomstolen ärenden enligt . ]. konkurrenslagen (1982:729),

2. ntarknadsjöringslagen (1975:l418),

3. lagen (l971:112) om avtalsvill- kor i konstunen[förhållanden,

4. lagen ( ] 984.292) om avtalsvill- kor mellan näringsidkare,

5. produktsäkerhetslagen (] 986127 604),

6. lagen (199l:00()()) om tillämp- ning av avtalet den 00 (månad) 1991 mellan Sverige, Norge och EEG om eivil lujifar1, om inte annat följer av 14,59 nämnda lag.

2 &

handlägger

Mot marknadsdomstolens beslut i ärenden som avses i lä får talan inte föras. Detsamma gäller domstolens beslut i övrigt enligt denna lag.

1 Lagen omtryckt 1984:294. Senaste lydelse av lagens rubrik 19721732 2 Senaste lydelse 1988:1606 3 Senaste lydelse 19722732

Mot marknadsdomstolens beslut i ärenden som avses i 1 5? I —5samt 65, får talan inte föras om inte annatj'öl- jer av 175 lagen (1991:0()()) om till- lämpning av avtalet den 00 (månad) 1991 mellan Sverige. Norge och EEG om civil luftfart. Detsamma

Bilaga 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

gäller domstolens beslut i övrigt en- ligt denna lag.

1354

Ansökan som avses i 175 konkur— renslagen (1982z729) görs skriftlif gen. Detsamma gäller ansökan om förbud eller åläggande enligt 2—4 55 marknadsföringslagen (1975zl4l8), lå lagen (1971:112) om avtalsvillkor i konsumentförhällt'mden, 15 lagen (1984292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare eller 5—955 eller [25 tredje stycket produktsäkerhctsla- gen (1988:16()4). Av ansökningen skall framgå de skäl på vilka ansök- ningen grundas och den utredning sökanden åberopar.

Ansökan som avses i 17å konkur- renslagen (1.982z729) görs skriftli-

gen. Detsamma gäller ansökan om. förbud eller åläggande enligt 2—4 åå marknadsföringslagen (.l975:'l418), 15 lagen (19712112) om avtalsvillkor i konsumcntförhällanden, lå lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare eller 5—9 55 eller lZä tredje stycket produktsäkerhetsla- gen (1988: 1604) samt ansökan enligt lagen ( l99l:00()) om tillämpning av avtalet den 00 (månad ) 199! mellan Sverige, Norge och EG om civil luft- fart. Av ansökningen skall framgå de skäl på vilka ansökningen grundas och den utredning sökanden åbero- par.

Denna lag träder i kraft den 1januari 1992

4 Senaste lydelse 198811606

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1991—10—10 ' .

Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl,justitierådet Hans-Gunnar Solerud, regeringsrådet Anders Swartling.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den lZseptember 1991 har rege- ringen på hemställan av statsrådet Georg Andersson beslutat inhämta lagrå- dets yttrandc över förslag till lag om tillämpning av ett avtal mellan Sverige, Norge och EEG om civil luftfart, m.m.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av kamrnarrättsasscssorn Kjell Skoglund.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet: Förslaget till lag om tillämpning av ett avtal mellan Sverige, Norge och EEG orn civil luftfart

Avtalet innehåller dels i huvudtexten viktiga materiella bestämmelser som riktar sig mot konkurrensbegränsande överenskommelser och missbruk av en dominerande marknadsställning samt mot konkurrenssnedvridande stöd- åtgärder, dels i bilagan en förteckning över ett stort antal EEG-direktiv och förordningar (rättsakter) som i väsentliga delar görs till avtalsinnehåll. ] lag— rådsremissen har framhållits att avtalet är avsett att gälla endast under en begränsad tid.

När avtalet skall införlivas med svensk rätt aktualiseras ett antal frågor av principiell och teknisk natur. En viktig fråga är om införlivandet skall ske genom transformering eller inkorporering. Vidare måste avgöras vilka av de nya bestämmelserna som kräver lagform och vilka som kan införlivas genom författningar av lägre dignitet. Även andra konstitutionella frågor uppkom- mer, t.ex. frågan om tillämpning av 10 kap. 5 %; regeringsformen. En övergri— pande fråga är hur införlivandet skall kunna ges en författningstcknisk regle— ring som är tillfredsställande från både systematiska och praktiska synpunk- ter.

Med hänvisning till avtalets temporära karaktär föreslåsi lagrådsremissen att bcht'fwlig lagstiftning tas in i en särskild lag. Som huvudmetod för införli— vandet föreslås inkorporering. De centrala konkurrensrättsliga bestänunel- serna i artiklarna4—6 i avtalet skall dock enligt förslaget transformeras (4—6 åå i den särskilda lagen). När det gäller avgränsningen av det område som regleras genom lag och således inte genom författning av lägre dignitet innebär det remitterade förslaget att området för lagreglering får en mycket vid omfattning. Genom hänvisningar i 25 till artiklar i de olika rättsakterna kommer den föreslagna lagen att innefatta bl.a. föreskrifter som ligger utan- för det obligatoriska lagområdet.

Lagrådet finner att besluten att samla de aktuella lagbestämmelserna i en särskild lag och att välja inkorporering som huvudmetod är välgrundade. Den föreslagna kombinationen av en inkorporering av bl.a. vissa bestäm- . melser som reglerar EEG-kommissionens uppgifter inom det konkurrens- rättsliga området och en transformering av materiella regler på samma om-

Bilaga 5

råde kan visserligen ha olägenheter från rent systematiska synpunkter, bl.a. därför att kombinationen är ägnad att försvåra bedömningen av vem som är de transformeradc reglernas rätta adressat. Det kan emellertid samtidigt konstateras att det från andra synpunkter har påtagliga fördelar att låta de centrala konkurrensrättsliga bestämmelserna få den-uttryckliga och själv- ständiga reglering i svensk lag som en transformcring innebär. Med hänsyn till detta anser lagrådet att den föreslagna avvägningen mellan inkorporering och transformering kan godtas. Detsamma gäller — med undantag som be- rörs i det följant'le — avgränsningen av det område som bör bli föremål för reglering genom lag. Från rent principiell synpunkt framstår det visserligen som en mindre lyckad lösning att, såsom förslaget innebär, låta en lagregle- ring inbegripa föreskrifter som uteslutande har en informativ funktion eller som ligger på rena vcrkställighetsplanct. Som framhålls i rcmissprotokollet skulle emellertid en mer noggrann uppdelning medföra att rättsakterna styckades upp på ett sätt som gjorde att sammanhanget gick förlorat.

] enlighet med det sagda finner lagrådet att det remitterade lagförslaget, även om det ger anledning till vissa erinringar från systematiska och princi— piella synpunkter, ändå innefattar en i det stora hela godtagbar lösning av de författningstekniska frågor som avtalet aktualiserar. Vid denna bedömning har lagrådet tagit fasta på att lagstiftningen är att betrakta som en provisorisk lösning inom ett väl avgränsat område, där eventuella tillämpningsproblem kan förväntas bli få och relativt lätta att bemästra. En helt annan fråga är vilka lösningar som skttlle behövas på längre sikt i ett läge där det blev ak— tuellt att med svensk rätt införliva ctt EEG—avtal av mer generell räckvidd.

Även om lagrådet således i princip tillstyrker det remitterade lagförslaget har lagrådet ändå funnit anledning till erinran på några punkter som redovi— sas i det följande.

ls”

] andra stycket definieras konventionsstat som Sverige, Norge och stat som är medlem i EEG. Detta begrepp används sedan i 4 och 5 åå. Som en följd av detta skulle förbuden i nämnda två paragrafer omfatta även sådana åtgärder m.m. som endast påverkar handeln mellan EEGs medlemsstater. [ avtalet är motsvarande. ”förhud" begränsade till handeln mellan de avtalsslutande parterna. Dessa parter är Sverige, Norge och EEG. Lagrådet föreslår att de— finitionen i förevarande paragraf avser begreppet avtalspart och utformas i enlighet med avtalet. Följdändringar bör ske i övriga berörda paragrafer.

2.5

I denna paragraf regleras vilka bestämmelser i de i bilagan till avtalet för- tecknade rättsakterna som skall få ställning som svensk lag. Till dessa be— stämmelser hör några artiklar i rättsakterna nr 6 och 7, som i huvudsak regle- rar frågan om bemyndigande för EEG-kommissionen att föreskriva s.k. gruppundantag. Framtida sådana undantag skall enligt förslaget inte auto- matiskt införlivas mcd svensk rätt. Enligt lagrådets mening saknas det därför anledning att genom lag inkorporera dessa rent EEG-interna bestämmelser. Hänvisningen i 25 till rättsakterna nr 6 och 7 kan med fördel ersättas med

Bilaga 5

en erinran i 4 Q' 3 inom. om att det ankommer på kommissionen att föreskriva undantag från 4 &] mom. Vidare föreslår lagrådet att 25 andra stycket for- muleras om i förtydligade syfte och att en redaktionell hänvisning till de bc— stämmelser i lagen som reglerar fullgörandet i Sverige tas in som ett tredje stycke i paragrafen.

65

Enligt artikel 9.2 i avtalet skall de avtalsslutande parterna säkerställa bl.a. att de rättigheter som följer av artiklarna 4, 5, 6 och 7 kan åberopas inför de nationella domstolarna.

Artiklarna 4, 5 och 6 i avtalet motsvaras av 4 — 6 åå i det remitterade lagför- slaget. I fråga om överträdelse av reglerna om konkurrensbegränsandc avtal i 45 och om missbruk av dominerande ställning på marknaden i 5 & innehål- ler lagförslaget i ]4 och 15 % bestämmelser om prövning av svensk domstol.

Bestämmelserna i 6 & om statliga stödåtgärder m.m. och paragrafens mot- svarighet i avtalet har emellertid intet samma karaktär som 4 och 5 55 och deras avtalsmotsvarigheter. Av artikel 7 i avtalet får anses framgå att frågan om tillåtlighctcn av statliga och kommunala stödåtgärder är underkastad kontroll av kommissionen, när det gäller stödåtgärder som finns vid åvtalets ikraftträdz-tnde i form av en efterhandsgranskning och beträffande åtgärder som vidtas efter ikraftträdandet som en förhandsprövning. Härav torde följa att utrymmet för svensk domstolsprövning — närmast laglighetsprövning av kommunala beslut efter kommunalbesvär — är begränsat innan den av kom- missionen initierade kontrollen fullföljts i enlighet med artikel 7 i avtalet. Svensk domstol torde dock kunna pröva lagligheten av en stödåtgärd om Sverige inte iakttagit sina avtalsenliga förpliktelser att informera kommissio- nen så att den haft möjlighet att utöva sin kontroll. En erinran om den bety- delse som kommissionen har vid tillämpningen av reglerna i 65 bör inflyta i paragrafen. Likaså bör paragrafen innehålla en regel om skyldighet för kom- munerna att upplysa regeringen om stöd som planeras och som kan bli före- mål för kommissionens prövning.

7 5?

Denna paragraf rör såväl den skyldighet att lämna uppgifter som den skyl- dighet att tillhandahålla handlingar och lämna tillträde till lokaler rn ni som enligt rättsakterna enligt 25 åligger företag, företagssammanslutningar och vissa i rättsakt nr "17 angivna personer. Såsom anförs i rcmissprotokollet (s. 48) bör dessa skyldigheter regleras i lagen genom att aktuella bestämmel- ser i rättsakterna inkorporeras. Eftersom inkorporeringen sker genom den föreslagna bestämmelsen i 25 inställer sig spörsmålet vad som därutöver måste regleras i lagen.

Paragrafen synes ha fått en avfattning som antyder att svenska rättssubjekt som har berörda skyldigheter snabbare kan utsättas för tvångsmedel än vad som gäller enligt de EEG-regler som genom lagen avses bli införda i den svenska lagstiftningen. Under alla förhållanden torde tolkningsproblcm kunna uppkomma, till vilka kan komma att bidra också den omständigheten att paragrafens förhållande till bestämmelserna i förslagets ååå framstår som oklar.

Bilaga 5 -

Det förefaller rimligt att ta som en allmän utgångspunkt att de svenska bestänunelserna skall vara nära anpassade till EEGs regelsystem. Remiss- protokollct ger i vart fall inte någon anvisning om att det skulle föreligga några skäl mot en sådan anpassning. Tvärtom har förslaget i sin helhet som grundton att svenska rättssubjekt i allt väsentligt skall vara underkastade samma regler som rättssubjekten inom EEG. De ifrågavarande bestämmel- serna i lagen bör således inte innefatta en mot svenska subjekt strängare re- glering än som erfordras för att uppnå ett sådant syfte (jfr f.ö. näringsutskot- tets uttalandc i samband med tillkomsten av lZä lagen, 1956:245, om upp— giftsskyldighct rörande pris— och konkurrensförhållanden, NU 1981/82:55 s. 23). Samtidigt skall självfallet svenska subjekt inte vara föremål för en mil- dare reglering än vad som med nödvändighet följer av att rättsakterna inte till alla delar är direkt tillämpliga iSverige.

Förslaget till 75 har inte tagit fasta på att reglerna i de rättsakter till vilka hänvisning sker, nämligen förordningarna 62/17/EEG, 87/3975/EEG, 89/2299/EEG och 89/4064/EEG (rättsakterna nr 4, 5, 12 och 17) gör en åt- skillnad mellan, å ena sidan, kon'tmissionens befogenhet att begära upplys- ningar från förctag, företagssamrnanslutningar och tidigare nämnda perso— ner (artikel 11 i rättsakterna nr 4 och 17, artikel 9 i rättsakt nr 5 samt artik- larna 12 och 15 i rättsakt nr 12) och, å andra sidan, kommissionens befogen- heter att utföra tmdersökningar hos företag och företagssammanslutningar (artikel 14 i rättsakt nr 4, artikel ll i rättsakt nr 5 samt artikel 13 i rättsak- terna nr 12 och 17).

Vad angår skyldigheten att lämna upplysningar bör beaktas att rättsak- terna föreskriver ett tvåstegsförfrmande. I den meningen att underlåtenhet kan medföra påföljd i form av böter eller viten föreligger således inte någon skyldighet att lämna upplysningar, förrätt kommissionen som steg två har meddelat ett beslut — se t.ex. artiklarna 15. l b) och 1.6.1 e) i rättsakt nr 4 och motsvarande bestämmelser (se not 1) i de. övriga rättsakterna (jfr f.ö. 65 första stycket uppgiftsskyldighetslagen och motiven till 28 & konkurrenslagen i prop. 1981/82:165, s. 298). '

När det gäller undersökningar friåreskrivcr rättsakterna på ett liknande sätt att fråga om påföljd för underlåtenhet att underkasta sig undersökning inte kan komma i fråga om inte kommissionen har beslutat om undersökningen. En undersökning som genomförs enligt artikel 14.1 i rättsakt nr 4 (eller mot- svarande bestämmelser i de övriga. nämnda rättsakterna) är företag och före- tagssammanslutningar således inte skyldiga, i nyss angiven mening, att un- derkasta sig. Till skillnad från vad som gäller beträffande kommissionens rätt att begära upplysningar föreskrivs dock inte något obligatoriskt tvåstegs- förfarande. .

Varken av lagtexten eller dess motiv framgår att rätten för den svenska myndigheten att förelägga viten och påkalla handräckning enligt 7å skulle vara begränsad i en utsträckning som motsvarar det nyss anförda. Lagrådet ifrågasätter om Sverige verkligen skall tillhandahålla tvångsmedel annat än då sådana i ett motsvarande fall skulle ha stått till buds enligt EEGs regler. Det kan inte anses framgå av handlingarna att vi gjort ett sådant åtagande i avtalet, även om formuleringen av artikel 8.2 skulle kunna föranleda viss tvekan på denna punkt (jfr artikel 9.2).

Bilaga 5

Med hänsyn-till det hittills sagda borde tvångsmedel inte komma i fråga i Sverige för att åstadkomma fullgörelse gentemot kommissionen av en skyl— dighet enligt rättsakterna som inte skulle vara sanktionerad enligt EEGs reg- ler. Slutsatsen av detta synes bli att svenska myndigheter i princip inte bör kunna vitesförelägga eller begära handräckning i fall där fråga är om en kom- missionens begäran om upplysningar riktad till en uppgiftsskyldig eller om en kommissionens undersökning hos uppgiftsskyldig och åtgärden inte varit föremål för sådant beslut av kommissionen som berörts i det föregående.

1 remissprotokollet framhålls (s. 48) att kommissionen inte har någon rättslig grund för att med tvång förmå någon i Sverige att fullgöra skyldighe- terna och att dessa därmed blir osanktionerade. Om upplysningar inte läm— nas frivilligt till kommissionen skulle det därför böra ankomma på svenska myndigheter att vidta tvångsåtgärder (s. 49). När det gäller skyldigheten att underkasta sig undersökning anges det att svenska myndigheter på begäran skall besluta om tvångsmedelsanvändning och att dessa myndigheter kan vägra medverkan med följd att saken förs till den blandade kommittén (a s). Om kommissionen genom beslut begärt upplysningar eller förordnat om un- dersökning synes det remitterade lagförslaget vara att förstå så att fråga i stället uppkommer om verkställighet av kommissionsbcslut (se t.ex. 5.49 och 68). Beträffande beslut som innefattar begäran om upplysningar synes inte annat vara förutsett i rättsakterna än att verkställighet ifrågakommer av ett särskilt beslut om utdömande av viten eller böter. I fråga om undersök- ning skulle enligt vad som upplysts under föredragningcn av remissen inte bara verkställighet av ett senare beslut om utdömande av det förelagda vitet och av böter kunna aktualiseras utan även handräckning för genomförandet av undersökningen. [ brist på närtnarc klarläggande i sistnämnt hänseende synes det visserligen osäkert vilka möjligheter som här kommer att stå till buds. I samtliga verkställighetsfall skulle dock föreligga den situation som är avsedd att regleras i förslagets 8 och ltlää, där fö medverkan av domstol är föreskriven.

Det hittills anförda torde leda fram till att det egentligen inte finns något utrymme för tillämpningen av bestämmelserna i 7ä i de hittills diskuterade situationerna. För att möjliggöra för svenska rättssubjekt att till myndighe- ten lämna upplysningar som begärts av kommissionen men som inte omfat- tas av ett kommissionsbcslut av berört slag kan det dock finnas skäl att re- glera detta i paragrafen. Att därvid ge myndigheten möjlighet att vidta steg två på begäran av kommissionen synes vara bäst i linje med Sveriges åta- gande enligt avtalet.

Enligt artikel 13 i rättsakt nr 4 (som har sin motsvarighet i de andra, tidi- gare nämnda rättsakterna) kan kommissionen begära att behöriga myndig- heter i medlemsstaterna utför undersökning, som kommissionen förordnat om genom ett i det föregående berört beslut eller som kommissionen eljest anser nödvändig.

Det är obekant i vilken utsträckning nämnda artikel 13 har tillämpats av kommissionen och i vilken mån det kan förekomma att påföljder enligt rätts— akterna kumuleras med påföljder beslutade av nationella myndigheter. I linje med vad som tidigare anförts synes det under alla förhållanden riktigast att de svenska myndigheterna inte ges längre gående befogenheter att an-

. Prop. 1991/92:29

Bilaga 5

vändaftvångsmcdel' än kommissionen skulle ha haft i ett motsvarande fall inom EEG. Sådana" bör alltså inte komma i fråga vid undersökningar till vilka, om de genomförts av kommissionen, inte skulle ha varit knutna några tvångsmedel.

Om undersökningen är sådan om vilken kommissionen beslutat inställer sig frågan om det finns tillräckliga skäl till antagande att Sverige enligt avta- let måste gå längre än till att medverka till verkställighet av kommissitmens eget beslut i enlighet med vad som med förslaget synes vara tänkt att åstad— kommas genom bestämmelsen i 8 5. Som tidigare nämnts anges i remisspro- tokollct (549) att svenska myndigheter skall kunna vägra sin medverkan om tvångsmedlet beslutats av kommissionen. Den begränsade möjligheten här- till finns reglerad i 11 5 i förslaget, som knyter an till 8 5. Någon inotsvarz'inde prövning föreskrivs inte i 7ä. l motiven (s.66 f) hänvisas till det åtagande Sverige gjort i artikel 8 i avtalet. Såvitt här är av intresse förefaller det emel- lertid som om detta åtagande inte behöver gå längre än vad som åligger be- rörda medlemsstater enligt artikel 14.6. i rättsakt nr 4 och motsvarande be- stämmelse i de övriga rättsakterna. Det mest följdriktiga är därför att be- trakta en begäran från kommissionen att den svenska myndigheten utför så- dan undersökning som kommissionen beslutat om såsom verkställighet av kommissionens beslut. I 75 behöver därför endast regleras andra fall än så- dana då bcslut av kommissionen föreligger.

Till en särskild kategori av fall av intresse för utformningen av 7 5 kan hän— föras sådana där de svenska myndigheterna skall inhämta upplysningar eller genomföra en undersökning på eget initiativ. Av handlingarna framgår inte att reglerna för detta ändamål måste utformas på annat sätt än om åtgärden hade initierats av kommissionen. De begränsningar som ligger i EEGs regel- system skall rimligen inte kunna kringgås genom att initiativet tas av de. svenska myndigheterna. Utrymmet för dylika åtgärder är visserligen in- skränkt till följd av sådana föreskrifter som avses i Hä andra stycket. Inte desto mindre får det antas att svenska myndigheter för de fall som är aktuella i föreliggande lagstiftningsärende bör, inom antytt utrymme, ha samma möj- ligheter som kommissionen avses få. Slutsatsen av detta är att bestämmelser för dessa fall bör intas i förevarande paragraf och knyta an till EEGs regler.

Vad gäller förslaget om att myndigheten skulle få begära handräckning saknas detaljerade regler om förutsättningar för en sådan åtgärd och om handläggningen. Detta får betraktas som en brist, i all synnerhet om hand- räckningen skulle avse en så genomgripande åtgärd som avses i Zkap. l7å utsökningsbalken (jfr de särskilda bestämmelser som säkringsåtgärder som föreslås av konkurrenskommittén i SOU 1991:59 och ktmrmittens övervä— ganden i anslutning till dessa och de bestämmelser om uppgiftsskyldighct m.m. rörande mindre ingripande åtgärder som kommitten föreslår). Efter- som en tillämpning av reglerna om handräckning enligt denna lag rimligen får antas bli sällan förekmnmandc i praktiken föreslår lagrådet att den sär- skilda bestämmelsen om handräckning får utgå.

I 75 föreslås också en bestämmelse om att myndigheten skall ha rätt att hålla förhör. Av lagtext och motiv (5.67) framgår att kallelse till sådant kan förenas med vite. I motiven till bestämmelsen anförs endast att kommissio- nen enligt vissa av rättsakterna ”kan hålla förhör med den uppgiftsskyldige

och tredje man". Av rättsakterna enligt 25 framgår emellertid inte att kom- missionen skulle ha rätt att framtvinga förhör i annan mening än att den som led i en undersökning av nyss berört slag har rätt ”to ask for oral explanations on the spot”. Att kommissionen är skyldig att före beslut ivissa fall bereda parter och tredje man tillfälle att yttra sig, se artikel 19 i rättsakt nr 4 och . motsvarande bestämmelse i övriga rättsakter, och att detta kan ske vid munt-

_.Prop..19_91/92:29

Bilaga 5

liga förhör är en annan sak. Kallelse till dylika förhör skall inte förenas med - . vitc. Det Synes riktigast att i 75 inta den uppräkning som återfinns i rättsak- . ternas katalog över åtgärder som kan ingå i undersökningarna. Därmed kommer inhämtande av förklaringar att inkluderas. Någon bestämmelse om förhör därutöver synes inte erforderlig.

I anslutning till vad som nyss berörts kan också i all korthet erinras om att rättsakterna ger kommissionen rätt att vid undersökningar ta kopior av handlingar. Lagförslaget antyder i stället att kopior skall till handahållas av den som är föremål för undersökningen. Även om det kan antas att förfaran- det i praktiken ofta blir det som följer av förslagets formulering ger motiven inte några skäl för att här frångå den utformning som rättsakterna har fått på denna punkt.

Av rättsakterna framgår att tvångsmedel endast kan riktas mot företag, företagssammanslutningar och vissa i artikel3.1 b i rättsakt nr 17 angivna personer (se not 2). Det är således att märka att tvångsmedel inte kan riktas mot en sådan fysisk person som enligt artikel 11.4 i rättsakt nr 4 (och dess motsvarighet i övriga rättsakter) angetts som skyldig att lämna upplysning- arna, förutsatt att han inte också kan anses som företag. Remissens stånd- punkt att detta framgår tillräckligt klart utan att behöva uttryckligen anges i den svenska lagtexten får godtas.

Enligt 405 andra stycket konkurrenslagen får beslut varigenom näringsfri- hctsombudsmannen ålägger någon att tillhandahålla uppgift, handling eller annat överklagas till kammarrätten om beslutet är förenat med vite. Enligt uppgiftsskyldighctslagcn skall beslut meddelat av myndighet som avses i la- gen och som innefattar föreläggande att lämna uppgift överklagas till rege- ringen. Inom EEG kan de beslut kommissionen meddelar angående skyldig- het att lämna information, tillhandahålla handlingar och underkasta sig un- dersökning överklagas till EEG-domstolen. I remissprotokollet har inte frå- gan om överklagande av beslut som avses i förevarande paragraf berörts. Det synes lämpligast att föreskriva att överklagande av beslut med vilka vi- ten är förenade skall ske till domstol. I linje med vad som nu gäller enligt konkurrenslagen bör överklagandet ske till kammarrätten. Överklagbara beslut bör gälla omedelbart, om inte annat bestäms i beslutet.

8—1553g

Dessa paragrafer handlar om verkställbarheten av kommissionens beslut och om svenska domstolars tillämplighet av 4 och 5 åå.

Bestämmelserna skulle vinna i överskådlighet om 9 5 i det remitterade för- slaget om direkt giltighet av vissa kommissionsbcslut med tillhörande rubrik fick inleda avsnittet med beteckningen Så.

Därefter bör under rubriken ”Verkställighet av kommissionens beslut i öv-

Bilaga 5

rigt” som 9— 13 55 följa bestämmelserna om den prövning av svenska myn- digheter som kommissionsbcslut skall undergå innan de kan verkställas i Sverige. Enligt vad som upplysts vid föredragningen torde det i Så i det rc— mittcradc förslaget angivna fallet av prövning på talan av den som berörs av kommissionens beslut inte kunna uppkomma. Bestämmelsen härom bör utgå. Vidare bör redan i den inledande 9ä slås fast att prövningen hos svenska myndigheter avser frågan om beslutet är förenligt med avtalet och med föreskrifter som grundas på avtalet.

Till 11 & bör fogas en föreskrift om att domstolens förklaring att kommis- sionens beslut skall gälla medför att detta får verkställas som svensk laga— kraftägande dom. En viss följdändring bör med anledning härav göras i 175 andra stycket.

Slutligen bör under rubriken ”?Domstolsprövning i andra fall” intas före- skrifterna i 14 och 15 äé om svenska domstolars tillämpning av vissa bestäm- melser i lagen.

16$i

Med hänsyn till att beslut av kommissionen om undersökning hos uppgifts— skyldig enligt vad lagrådet anfört vid 7 å skall verkställas enligt 9 så i lagrådets förslag, bör behovet av omedelbara beslut av marknadsdomstolen beaktas i lagtexten. En regel härom kan införas i ett andra stycke av 16 &.

Ör'crgå)zgsbcstämmclser

Det har inte föreslagits några särskilda övergångsbestämmelser.

Enligt 4 5 är vissa avtal förbjudna. Efter ikraftträdandet av lagen kan detta komma att gälla även avtal som har träffats dessförinnan. Till följd av bc- stämmelserna i 2ä kan avtalsparter vid överträdelse av 4 & drabbas av böter enligt vissa rättsakter. Dessa böter bör anses vara att jämställa med sådana sanktionsavgifter på vilka retroaktivitetsförbudet i Zkap. 10å första stycket regeringsformen anses tillämpligt. Även om parternas avtal skulle ha ansetts vara i strid med EEGs regler och kunnat leda till böter enligt dessa redan före lagens ikraftträdande, bör verkställighet av ett kommissionsbcslut inte ske i Sverige till den del det. mot förmodan, skulle ha avse gärning som bc— gåttsföreikraftträdandet. Det får anses vara möjligt för de svenska myndig— heterna att beakta detta utan att det i lagen angetts särskilt bland förutsätt— ningarna för verkställighet av kommissionsbcslut.

Avtalet mellan Sverige, Norge och EEG synes inte ge utrymme för någon föreskrift om särskild övergångstid efter lagens ikraftträdande under vilken parter kan anpassa sig till vad som kommer att gälla enligt lagen.

Utöver vad som ovan anförts förordar lagrådet vissa redaktionella ändringar i lagförslaget. Lagrådet föreslår att lagen får den lydelse som följer av bilaga till lagrådets protokoll.

Not. 1. Det vill synas som om i artikel 11.5 i rättsakt nr 17, enligt såväl den till remisshandlingarna fogade svenska översättningen som den i departe- mentspromemorian (Ds 1991:28) återgivna engelska texten, hänvisning fel- aktigt sker till artikel 14.11) i stället för rätteligen till artikel 14.1c.

Bilaga 5

Beträffande rättsakt nr 12 kan noteras att proceduren för kommissionens begäran om information regleras i två skilda artiklar, nämligen artiklarna 12 och 15, vilken senare inte omnämns på sid. 47 i remissprotokollet. Den först- nämndajämförd med artikel 16.1 a) skapar intrycket att kommissionen inte skulle vara tvungen att iaktta ett tvåstegsförfarande och att påföljd (sank- tionsavgift) skulle aktualiseras för underlåtenhet att lämna upplysningar inom den av kommissionen enligt artikel 12.2 angivna tiden. Det vill emel- lertid synas som om detta ändå inte skulle vara avsett. 1 artikel 15 regleras nämligen det fall att begäran enligt artikel 12 varit resultatlös på ett tämligen likartat sätt som i de övriga rättsakterna. Bl.a. anges att beslutet kan över- klagas till EEG-domstolen medan detta inte anges i artikel 12. Förmodligen bör underlåtenhet att lämna uppgift på begäran enligt sistnämnda artikel inte medföra sanktionsavgift. Hänvisningen i denna artikel till artikel 16.1 torde därför bara avse det första ledet i artikel 16.1 a).

Not.2. Det är möjligen värt att notera att artikel 13.1 i rättsakt nr 17 till skillnad från artikel 11.1 i samma rättsakt inte omnämner personer som av- ses i artikel 3.1 b men att trots detta artiklarna 14 och 15 utformats så att man kan få intrycket att böter och viten skulle kunna omfatta också undersök— ningar hos sådana personer.

Förslaget till lag om ändring i lagen ( ] 970.417) om marknurlsdomstol m. m.

Förslaget lämnas utan erinran.

Bilaga 5 '

Bilaga till lagrådets protokoll 1991 10— _10:' Förslag

till Lag om tillämpning av avtalet den 00 (månad) 1991 mellan Sverige, Norge och EEG om civil luftfart"

Härigenom föreskrivs följande

Tillämpningsområde

lå Denna lag tillämpas i fråga om lufttransporter och sådan därmed sam- manhängande verksamhet som avses i avtalet den 00 (månad) 1991 mellan Sverige, Norge och den Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) om civil luftfart.

Med avtalspart avses i denna lag Sverige, Norge och EEG. Med fördraget avses deti Rom den 25 mars.1957 undertecknade fördraget om bildandet av EEG. Med rådet och kommissionen avses ministerrådet och kommissionen hos EEG.

2å Följande bestämmelser i de i bilagan till avtalet upptagna rättsakterna _nr 4, 5, 11, 12 och 17 skall gälla som lag här i landet.

]. Artiklarna 1—4, 8, 9,11, 12, 14,15 utom punkt 3, 16 utom punkt 3 samt 17—20 i rådets första förordning 62/1.7/EEG om tillämpning av fördragets artiklar 85 och 86, med vidtagna ändringar (nr 4).

2. Artiklarna 1—7, 9, 11, 12 utom punkt 3, 13 utom punkt 3 samt 14—17i rådets förordning 87/3975/EEG om proceduren för tillämpning av konkur- rensreglerna på företag inom luftfartssektorn (nr 5).

3. Artiklarna 1—9 i rådets förordning 91/295/EEG om införande av ge— mensamma regler om kompensation till passagerare som nekas ombordstig- ning på l1ygplan i regelbunden lufttrafik (nr 11).

4. Artiklarna 1— 19 och 22 i rådets förordning 89/2299/EEG om en uppför- andekod för datoriserade bokningssystem (nr 12).

5. Artiklarna 1—8, 11, 13, 14— 18 och 21 i rådets förordning 89/4064/EEG om kontroll av företagskoncentrationer (nr 17). De angivna bestämmelserna i bilagan till avtalet finns intagna som bilaga till denna lag. Ifråga om fullgörande i Sverige av skyldigheter enligt denna paragraf till- lämpas 7å och 9— 13 åå denna lag.

3å Beteckningarna ”medlemsstat" och "gemenskapen” i de i 2å angivna rättsakterna skall anses inbegripa Sverige och Norge. Hänvisningar i rättsak- terna till artiklarna 85 och 86 i fördraget skall i stället avse 4 och 5 åå denna lag.

Konkurrensbegränsande avtal

å.1mom Följande är oförenligt med denna lag och förbjudet, om inte an- nat följer av 3 mom: Överenskommelser mellan företag, beslut av företags- sammanslutningar och samordnade förfaranden som kan påverka handeln mellan avtalsparterna och som har till syfte eller följd att konkurrensen hind- ras, begränsas eller snedvrids inom det geografiska område som omfattas av det i 1 å angivna avtalet. Detta gäller särskilt dem som innebär att

a) inköps— eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt eller indi- rekt fastställs,

b) produktion, avsättning, teknisk utveckling eller investeringar begränsas eller kontrolleras, '

Bilaga 5

c) marknader eller inköpskällor delas upp,.

(I) olika villkor tillämpas för likvärdiga prestationer gentemot handels-' partner varigenom dessa får konkurrensnackdel, ,

e) det ställs som villkor för avtal att den andra parte'ri*å'ta'r"sig ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt sedvana har något samband med föremålet för avtalet.

2 mom. Överenskommelser eller beslut som är förbjudna enligt denna pa- r.1graf' är ogiltiga.

3 mom. Bestämmelserna i 1 mom. får av kommissionen förklaras inte gälla för — varje överenskommelse eller grupp av överenskommelser mellan företag, — varje beslut eller grupp av beslut av företagssammanslutningar och —— varje samordnat förfarande eller grupp av samordnade" förfaranden, som bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen av varor eller till att främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande, samtidigt som kon- sumenterna tillförsäkras en skälig andel av den vinst som därvid uppnås och som inte

a) ålägger de berörda företagen begränsningar som inte är nödvändiga för att uppnå dessa mål,

b) ger dessa företag möjlighet att sätta konkurrensen ur spel för en väsent- lig del av varorna i fråga. ..-

ll'lissbmk av dominerande ställning på marknaden

Så Missbruk från ett eller flera företags sida av en dominerande ställning inom det geografiska område som omfattas av det i 1 å angivna avtalet eller inom en väsentlig del av. detta område är, i den utsträckning det kan påverka handeln mellan avtalsparterna, oförenligt med avtalet och förbjudet.

Sådant missbruk kan särskilt bestå i att . .

a) direkt eller indirekt påtvinga någon oskäliga inköps- eller försäljnings- priser eller andra oskäliga affärsvillkor,

b) begränsa produktion, avsättning eller teknisk utveckling till nackdel för konsumenterna,

c) tillämpa olika villkor för likvärdiga prestationer gentemot handelspart- ner, varigenom dessa får konkurrensnaekdel,

d) ställa som villkor för avtal att den andra parten åtar sig ytterligare för- pliktelser som varken till sin natur eller enligt sedvana har något samband med föremålet för avtalet.

Statliga stödåtgärder m. m.

Gå ] mom. Om inte annat följer av 2 och 3 mom. är stöd som ges med hjälp av statliga eller andra allmänna medel otillåtet, om det snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produk- tion, i den utsträckning det påverkar handeln mellan avtalsparterna.

2 mom. Sådana stöd av social natur som ges till enskilda konsumenter, un- der förutsättning att stödet ges utan diskriminering med avseende på varor- nas ursprung, eller som ges för att avhjälpa skador som förorsakats av natur- katastrofer eller andra exceptionella händelser är dock tillåtna.

3 mom. Som tillåtna kan anses stöd

a) för att främja den ekonomiska utvecklingen i områden där levnadsstan- darden är onormalt låg eller där allvarlig sysselsättningsbrist råder,

b) för att främja genomförandet av viktiga projekt av gemensamt euro- peiskt intresse eller för att avhjälpa en allvarlig störning i en avtalsparts eko- nomi,

c) för att underlätta utvecklingen av viss näringsvcrksamhet eller vissa re-

.Prop.1991/92 29.

Bilaga 5

gioner, i den man stödet inte ändrar villkoren för handeln' 1 en omfattning som strider mot .det gemensamma intresset.

4 mom. Frågan om ett stöd som avses i denna paragraf är otillåte't prövas av kommissionen.

5 mom. En kommun är skyldig att upplysa regeringen om stöd som plane- ras och som kan bli föremål för kommissionens prövning. '

U ppgiftsskyltlig/ zet m.m.

7å Den myndighet som regeringen bestämmer får

1. förelägga den som är uppgiftsskyldig enligt bestämmelserna i 2å att full- göra sadan skyldigth till myndigheten, samt

2. förelägga den hos vilken en undc1sökning får företas enligt dessa be- stämmelser att låta myndigheten dels granska böcker och and1a affärshand- lingar, dels göra kopior av eller utdrag ur böcker och andra affärshandlingar, dels begära muntliga förklaringar på ort och ställe, dels få tillträde till den uppg iftsskyldiges samtliga lokaler, markområden och transportmedel.

Myndigheten f.1r meddela beslut enligt första stycket endast om kommissionen begärt att åtgärden skall vidtas av myndigheten i stället för av kommissionen och underlåtenhet att efterkomma föreläggandet inte på grund av beslut meddelat av kommissionen kan medföra skyldighet att betala viten eller böter enligt bestämmelserna i 2å, eller

om myndigheten, inom ramen för den egna behörigheten med den bc- gränsning som framgår av 14å andra stycket och i övrigt i enlighet med till- lämpliga bestämmelser i 2å, meddelar beslutet helt på eget initiativ.

Beslut som avses i första stycket 1. får förenas med vite om den uppgifts- skyldige inte efterkommit ett tidigare föreläggande av myndigheten eller en tidigare anmaning av kommissionen. Beslut som avses i första stycket 2. och som myndigheten meddelar helt på eget initiativ får förenas med vite. Beslut som är förenat med vite får överklagas till kammarrätten genom besvär. Be- slutet gäller omedelbart, om inte annat bestäms. Talan om utdömande av vite föres av myndigheten hos marknadsdomstolen.

Giltigheten av vissa beslut av kommissionen

8å Om konnnissionen i ett enskilt fall har funnit att det inte finns grund för tillämpning av 4 å ] mom. eller 5 få eller om kommissionen enligt 4 å 3 mom. i ett enskilt l'all har medgett undantag från tillämpningen av 4 å 1 mom., gäller beslutet här i landet.

Verkställighet av kommissionens bes/ut' ( övrigt

9å Ett beslut av kommissionen som riktar sig mot en enskild fysisk ellerjuri- disk person skall prövas av svenska myndigheter, om kommissionen begärt verkställighet av beslutet. Prövningen skall avse frågan om beslutet är fören- ligt mcd deti 1å angivna avtalet och med föreskrifter som grundas på avta- let.

Svenska myndigheter får inte pröva frågan om ett beslut av kommissionen är ogiltigt på grund av att kommissionen saknat behörighet, att väsentliga processuella föreskrifter åsidosatts, att beslutet strider mot fördraget eller någon annan rättsregel som hänför sig till fördragets tillämpning eller att fråga är om maktmissbruk eller illojal maktanvändning från kommissionens sida.

10å 1 de fall som avses 9å skall beslutet prövas av konsumentombudsman- nen, om saken gäller marknadsföring eller avtalsvillkor i konsumentförhål- landen, och annars av näringsfrihetsombudsmannen.

Bilaga 5

,. Om konsumentombudsmannen eller näringsfrihetsombudsmannen finner att kommissionens beslut är uppenbart oförenligt med avtalet eller med före- skrifter som grundas på avtalet, skall han anmäla saken för regeringen. 1 an- nat fall skall han väcka talan hos marknadsdomstolen.

11. & Om marknadsdomstolen finner att'kor'nmissionens beslut inte är fören- ligt med avtalet eller med föreskrifter som grundas på avtalet, skall domsto- len anmäla sitt beslut för regeringen. I annat fall skall domstolen förklara att kommissionens beslut skall gälla.

Om domstolen förklarar att kommissionens beslut skall gälla, får det verk- ställas som svensk lz-rgakraftägande dom.

125 Böter och viten som beslutats av kommissionen skall vid prövning enligt 95 bestämmas i svenskt mynt.

1353" Om kommissionen har funnit att en kommun lämnat stöd som inte är förenligt med'öå 1 mom., skall regeringen, om den finner att kommissionens beslut är förenligt med avtalet och med föreskrifter som grundas på avtalet, upphäva det kommunala beslutet.

Domslolsprövningi andra fall

14% Frågor om överträdelse av föreskrifterna i 4 & 1 mom. eller 5 & prövas av marknadsdomstolen. Frågor om överträdelse av de föreskrifter som anges i 2ä prövas också av marknadsdomstolen, om saken rör en konkurrensfråga eller fråga om kontroll av företagsförvärv, och annars av tingsrätt.

Att svenska domstolars och andra myndigheters behörighet att pröva frå- gor som avses i denna lag kan vara inskränkt framgår av föreskrifter som anges i 2 :$.

Utan hinder av vad som sägs i första stycket får en allmän domstol pröva en invändning om att ett avtal är ogiltigt på grund av 4å eller strider mot någon föreskrift som anges i 25.

15% För marknadsdomstolens prövning i fall som avses i 14ä gäller, i den mån särskilda f("ireskrifter inte har meddelats i denna lag, konkurrenslagen (19822729) i tillämpliga delar.

Ham/läggningen hos mark!mdsdwnstolen

1655 För marknadsdomstolens handläggning av ärenden som avses i denna lag gäller 3 — 10 och 14 åå, 15 & första stycket samt 16—22 åå lagen (1970:417) om marknadsdomstol 111.111. i tillämpliga delar. Vid prövning enligt 95 av beslut av kommissionen om att undersökning skall företas hos den som är uppgiftsskyldig får marknadsdomstolen meddela beslut utan att den mot vilken verkställighet begärts får tillfälle att yttra sig.

Överklagande

17 & Marknadsdomstolens beslut enligt 9å får överklagas till högsta domsto- len genom besvär. Andra beslut av marknadsdomstolen enligt denna lag får inte ("överklagas.

Om marknadsdomstolens beslut enligt 95 överklagas, får högsta domsto- lcn förordna att verkställighet tills vidare inte får äga rum.

18 ä I fråga om överklagande och om prövningen av besvär i högsta domsto- len gäller i tillämpliga delar vad som föreskrivs i 54 och 56 kap. rättegångs- balken om talan mot hovrätts slutliga beslut i mål eller ärende ivilket talan väckts vid tingsrätt. Vad som där sägs om hovrätt skall i stället avse mark- nadsdomstolen.

. , . . ;. Prop. 1991/92:29; Denna lag träder i kraft den lgianuari 1992. .: .. _Bilaga 5.

308.

Innehåll -

Propositionens huvudsakliga innehåll . . . . . . . . . . . . . . . : .' '

Lagförslag

1. 2. Utdrag ur protokoll vid rcgcringssammanträdc den 17 oktober 1991

Inledning . .. Bakgrund . . .

1 ,,

4.

6

7 8

Lag (199'1:000) om tillämpning av avtal mellan Sverige, Norge

och EEG om civil luftfart ...............................

Lag (19911000) om ändring i lagen (1970:417) om marknads—

domstol m.m. .........................................

2.1 Den skandinaviska luftfartspolitiken .................. 2.2 Den luftfartspolitiska utvecklingen inom EG .......... 2.3 Förhandlingar med EEG ............................

Avtalet ..... 3.1 Form . . .

3.2 Huvudavtalet ......................................

3.3 Bilagan .

3.4 Protokoll nrl ..................................... 3.5 Protokoll nr2 ..................................... 3.6 Protokoll nr3 ..................................... Lagstiftningsfrågor ..................................... 4.1 Allmänna utgångspunkter ........................... 4.2 Huvudavtalet ......................................

4.3 Bilagan .

Upprättade lagförslag ................................... Specialmotivering ...................................... 6.1 Förslaget till lag om tillämpning av avtal mellan Sverige,

Norge och EEG om civil luftfart .....................

6.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1970:417) om mark-

nadsdomstol m.m. .................................

Hemställan . . Beslut ......

Bilaga 1 Avtalet ............................................ Huvudavtal ........................................

Bilaga . .

Protokoll 1 ........................................ Protokoll 2 ........................................ Protokoll 3 ........................................

Rättsakt Rättsakt Rättsakt Rättsakt Rättsakt Rättsakt Rättsakt Rättsakt Rättsakt

1 (90/2343) ............................... 2 (90/2342) ............................... 3 (91/294) ................................ 4 (62/17) ................................. 5 (87/3975) ............................... 6 (87/3976) ............................... 7 (90/2344) ............................... 8 (91/82) ................................. 9 (91/83) .................................

':':1._

I"»)

ONOkOxl

10 11

12 12 13 20 34 3.4 34 35 35 35 40 43 44

44

57 57 58 58 66 69 70 71 72 84 96 103 114 126 132 135 140

Rättsakt 10 (91/84) ................................. Rättsakt 1.1 (91/295) ................................ Rättsakt 12 (89/2'299) ............................... Rättsakt 13 (SO/1266) ............................... Rättsakt 14 (SO/51) ................................. Rättsakt 15 (89/629) ................................ Rättsakt 16 (90/314) ................................ Rättsakt 17 (89/4064) ..................... ' .......... Rättsakt 18 (80/723) ................................ Rättsakt 19 (90/2367) ............................... Rättsakt 20 (88/4261) ............................... Bilaga 2 Promemorians lagförslag ..................... , ....... Bilaga 3 Remissammanställning .......................... '. . . . Bilaga 4 De remitterade förslagen ........................... ' . Bilaga 5 Lagrådets yttrande .................................

149 157 163 174 177 182 186 196 216 221 252

, 277 _ 282

289 295