SOU 1996:128

Skyddet av kulturmiljön : en översyn av kulturminneslagens bestämmelser om byggnader och kulturmiljöer, prästgårdar, kyrkstäder och ortnamn : slutbetänkande

frln & Statens offentliga utredningar ww 1996: 128

[& Kulturdepartementet

Skyddet av kulturmiljön

En översyn av kulturminneslagens bestämmelser om byggnader och kulturmiljöer, prästgårdar, kyrkstäder och ortnamn

Slutbetänkande av Kulturarvsutredningen Stockholm 1996

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningskontor.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 91 90

Svara på remiss. Hur och Varför. Statsrådsberedningen, 1993. — En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara på remiss.

Broschyren kan beställas hos:

Regeringskansliets förvaltningskontor Distributionscentralen

103 33 Stockholm Fax: 08—405 10 10 Telefon: 08—405 10 25

Omslagsbild: Väggmålning i flygeln i gården Pallars, Alfta, Hälsingland. Foto: Hilding Mickelsson

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-38-20367-7 Stockholm 1996 ISSN O375—250X

Till statsrådet och chefen för

Kulturdepartementet

Regeringen bemyndigade genom beslut den 16 juni 1994 chefen för Kultur- departementet att tillkalla en särskild utredare för att utreda vissa frågor om kulturrninnesskydd m.m. Med stöd av detta bemyndigande utsågs den 15 au- gusti 1994 landshövdingen Lars Eric Ericsson att vara utredare. Samtidigt be- slutades om direktiv för uppdraget (Dir. 1994:57), som fogas till detta betän- kande som bilaga 1.

Såsom sakkunniga förordnades från den 1 november 1994 departements- sekreteraren Maria Malmlöf (t.o.m. den 31 oktober 1995), hovrättsassessom Knut Weibull och överantikvarien Keith Wijkander samt från den 1 november 1995 departementssekreteraren Birgitta Johansen.

Som experter i den nu aktuella delen av utredningsarbetet förordnades från den 12 september 1994 tekniske direktören Bo Eliason, länsantikvarien Karin Eriksson och kyrkojuristen Ingrid von Otter, från den 27 februari 1995 departementsrådet Kerstin Kåks, sekreteraren Kerstin Lundberg och avdelningsdirektören Fredrik von Platen samt från den 1 november 1995 departementssekreteraren Jan-Olof Andersson, förbundsordföranden Stina Gustavsson och direktören Jan Paul Strid. Stina Gustavsson och Jan Paul Strid har endast deltagit i arbetet med avsnittet om ortnamn och Ingrid von Otter med avsnitten om prästgårdar och kyrkstäder. Karin Eriksson har särskilt bidragit med underlagsmaterial beträffande kyrkstädema.

Till sekreterare förordnades från den 1 september 1994 verksjuristen Thomas Adlercreutz och från den 1 november 1994 länsantikvarien Erik Nordin. Monica Berglund har varit utredningens assistent.

Utredningen har antagit namnet Kulturarvsutredningen. I anslutning till den nu aktuella delen av utredningsarbetet har regeringen den 27 oktober 1994 överlämnat en skrivelse den 25 november 1993 från Språk— och folkminnesinstitutet som anhåller att bli representerat i utred- ningen, en skrivelse den 18 januari 1994 där Riksantikvarieämbetet överläm— nar en promemoria som påtalar behovet av lagstiftning till skydd för ortnamn

och en skrivelse från Sametinget den 8 juli 1994 angående medverkan i ut- redningen.

Justititiekanslem har överlämnat ett beslut den 12 september 1994 angåen— de handläggning av byggnadsminnesärenden vid en länsstyrelse. I övrigt har följande framställningar inkommit till utredningen: 1994-11-14 Svenska språknämnden ang. ortnamnslag 1995-10-04 Uttalande från ortnamnskonferens i Örebro ang. belägenhets- adresser 1995-11-10 Älvsborgs länsmuseum ang. byggnadsminnesskydd av industrilämningar 1996-02-17 Sveriges Segelfartygsförening ang. skydd av segelfartyg 1996-02-20 Sveriges Hembygdsförbund ang. ortnamnsskydd 1996-05-04 Sveriges Hembygdsförbund med uttalande om ortnamnslag

Sveriges Hembygdsförbunds ortnamnskommitté har uppvaktat utred- ningen i ortnamnsfrågan den 22 mars 1995.

Utredningen har för denna del av uppdraget hållit elva sammanträden med sakkunniga och experter, varav ett tvådagarsintemat. En tvådagars studieresa till åtta norrländska kyrkstäder har gjorts.

Utredningen har gjort en enkät hos landets kommuner om ortnamnsverk- samhet samt enkäter hos länsstyrelserna och egendomsnämndema angående byggnadsminnen och prästgårdar.

Utredningen överlämnar härmed sitt slutbetänkande. Uppdraget är därmed slutfört.

Stockholm i september 1996

lars Eric Ericsson Thomas Adlercreutz Erik Nordin

Sammanfattning ..................................

Författningsförslag ................................ 1 2

GUI-IAU.)

X)

2

Förslag till lag om ändring i regeringsformen ............. Förslag till lag om ändring i lagen (1988:950) om kultur- minnen m.m. .................................. Förslag till lag om ändring i naturvårdslagen (19641822) ...... Förslag till lag om ändring i vattenlagen (1983z291) ......... Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10) . . . Förslag till förordning om ändring i förordningen (1988:1188) om kulturminnen m.m ............................. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1988: 1229) om statliga byggnadsminnen m.m .....................

Kulturminneslagen och annan skydds- och mark- användningslagstiftning ........................

1 . 1 Naturresurslagen ........................... 1.1.1 Överväganden om sambandet mellan KML och NRL ................................

1.2 Naturvårdslagen ........................... 1.2.1 Överväganden om sambandet mellan KML och NLV ................................ 1.2.2 Förslag ............................

1.3 Miljöbalksförslaget ......................... 1.3.1 Överväganden om kulturreservati miljöbalks— förslaget .................................

1.4 Plan— och bygglagen ......................... 1.4.1 Gällande regler för kulturmiljön ............ 1.4.2 Kommunernas ansvar för byggnadsmiljöer m.m. 1.4.3 Nya regler om ökad miljöhänsyn i PBL ....... 1.4.4 Överväganden om ansvarsfördelningen mellan stat och kommun ...................... 1.4.5 Överväganden om samordningen mellan KML och PBL ...........................

Byggnader och miljöer ......................... 2.1 Gällande regler och deras tillämpning ............. 2.1.1 Vad har byggnadsminnesförklarats? ......... 2.1.2 Byggnadsminnesförklaringens innebörd ...... 2.1.3 Ägarens inställning .................... 2. 1.4 Handläggningsreglema .................

11

21 21

23 46 48 50

51

55

59 59

61 62

63 65

66

68

69 69 73 75

77

80

91

92 92 96 98 98

Ersättning och inlösen .................. Ändring och hävande ................... Vites- och ansvarsbestämmelser ............

. Överklagande m.m ..................... 2.1.9 Register, förteckningar .................. 2.1.10 Anslag på byggnadsminne ...............

2.2 Bidrag och skydd ..........................

2.3 Länsstyrelsens resurser m.m. .................. 2.3.1 Länsmuseemas medverkan ...............

2.4 Skyltar och ljusanordningar inom kulturmiljöer ....... 2.5 Överväganden om skyddsbehov och skyddsnivå. Vidgad anmälningsplikt ............................ 2.5.1 Olika skyddsklasser? ................... 2.5.2 En enklare skyddsforrn: anmälningsplikt ...... 2.6 Överväganden om skyddsobjektet. Kulturreservat ..... 2.6.1 Byggnader .......................... 2.6.2 Parker, trädgårdar och andra anläggningar ..... 2.6.3 Skyddsområde ....................... 2.6.4 Ett områdesskydd: kulturreservatet .......... 2.6.5 Terminologi .........................

NPNN D—ID—ll—lh—l WNYOXCII

2.7 Överväganden om handläggning, förenkling m.m. . . . . 2.7.1 Den obegränsade rätten att väcka fråga ....... 2.7.2 Kommunikation med många parter .......... 2.7.3 Underrättelseskyldighet .................

2.7.4 Resursbedömning .....................

Prästgårdar ..................................

3.1 Bakgrund ................................ 3.1.1 Bevarade prästgårdar ................... Prästgården som tjänstebostad ............. Äldre reglering av den kyrkliga jorden ....... Utredningar och förslag om ändrade regler för kyrkans egendomsförvaltnin g ............. 3.2 Nuvarande förhållanden ...................... 3.2.1 Gällande lagstiftning ................... 3.2.2 Skyddssystemets tillämpning ............. 3.3 Överväganden ............................. 3.3.1 Det nuvarande systemets tillämpning ........ 3.3.2 Utformning av skyddsregleri KML .........

www

.l. .1. .1.

ANN

Kyrkstäder .................................

4.1 Vad är en kyrkstad? ......................... 4.1.1 Ursprung och funktioner ................ 4.1.2 Kyrkstädemas senare öde ................ 4.1.3 Kyrkstädema som levande kulturhistoriska

minnesmärken .......................

102 102 104 105 105 106

106

109 110

113 113 114

118 118 119 120 123 125

127 128 131 133 135

137

137 138 140 141

147

149 149 151

155 155 157

163

163 164 165

166

4.3 4.4

4.5

4.6

4.7 4.8

Var har kyrkstäder funnits och var finns de kvar? ..... 4.2.1 Norrbottens län ....................... 4.2.2 Västerbottens län ...................... 4.2.3 Jämtlands län ........................

Nuvarande regler för kyrkstädema ............... Överväganden om giltigheten av nuvarande regler ..... 4.4. 1 Offentligrättsliga utgångspunkter ........... 4.4.2 Civilrättsliga utgångspunkter ..............

Överväganden om kyrkstädemas fysiska bevarande . . . .

4.5.1 Värdering av det aktuella bevarandeläget ......

4.5.2 Behövs ytterligare bevaranderegler för kyrk- städema? ........................... Överväganden om regler för nyttjandet ............ 4.6.1 Nuvarande regler om nyttjandet ............ 4.6.2 Vilka nyttjanderegler bör gälla framöver? ...... 4.6.3 Kyrkstadsstyrelsemas roll ............... Överväganden om överklaganden och sanktioner ...... Förslag .................................

Ortnamn .................................

5.1

5.2

5.3 5.4

Bakgrund ................................ 5.1.1 Namnvård, mål och principer ............. 5.1.2 Namnvårdens framväxt och organisation ...... 1.3 Fastighetsindelning och fastighetsbeteckning . . . .1.4 Adressering .........................

1 5 Administrativ indelning ................. 1 .6 Minoritetsspråk ....................... 5. 1.7 Ortnamnsnormering ....................

Myndigheter och organ med ortnamnsverksamhet ..... 5.2.1 Lantmäteriet ......................... 5.2.2 Ortnamnsrådet ....................... 5.2.3 Kommunerna ........................ 5.2.4 Övriga myndigheter .................... 5.2.5 Övriga .............................

Nordisk utblick ............................

Överväganden ............................. 5.4.1 En indelning av ortnamnen efter skyddsbehov och skyddsmöjligheter .................. 5.4.2 Minoritetsspråk ....................... 5.4.3 Namnpåverkande processer; fastighetsbeteck- ningar och fastighetsbildning .............. 5.4.4 Namnpåverkande processer; adressering ...... 5.4.5 Narnnpåverkande processer; församlings- indelning ........................... 5.4.6 Ansvarsfördelning i den statliga ortnamnsverk- samheten ...........................

167 169 174 179

179

181 181 183

185 185

187

188 188 190 193

195 196

197

197 198 199 203 208 214 217 218

222 222 224 225 228 232

234 236

236 243

244 246

248

250

5.4.7 Kommunal ortnamnsverksamhet ........... 5.4.8 Förslag om en hänsynsregel i KML .........

Överklagande ................................

6.1 Nuvarande förhållanden ...................... 6.1.1 Ärenden som överklagas hos regeringen ...... 6.1.2 Ärenden som överklagas hos allmän förvalt- ningsdomstol ........................ Rätten att överklaga .................... Antalet ärenden ....................... Bakgrunden till kompetensfördelningen mellan regeringen och förvaltningsdomstolarna ...... 6.1.6 Riktlinjer för regeringens befattning med över— prövningsfrågor ...................... 6.1.7 Lagen om rättsprövning ................. 6.1.8 Överklagandeinatur- och miljövårdsärenden . . . 6.1.9 Överklagande i plan- och byggärenden .......

PMC”? I—lI—lb—l Lil-låta.)

6.2 Överväganden ............................. 6.2.1 En utgångspunkt ...................... 6.2.2 Några alternativa modeller ............... 6.2.3 Utredningens bedömning ................

Kulturminneslagen och regeringsformen ........... 7.1 Regeringsfonnens regler om normgivningsmakten och dess fördelning ............................ 7. 1.1 Nonngivningsmaktens fördelning .......... 7.1.2 Vad är norrngivning resp. besluti särskilt fall? . . 7.2 Överväganden .............................

253 255

261

261 261

263 263 263

265

266 267 267 268

270 270 27 1 273

275

276 276 278

280

7.2.1 Avser 2 kap. 9 & KML föreskrifter i RF:s mening? 280 7.2.2 Är bemyndigandet grundlagsenligt? ......... 7.2.3 Kan kulturmiljöföreskrifter över huvud taget delegeras? .......................... 7.2.4 Behövs en delegerad föreskriftsrätt i KML? . . . . 7.2.5 Kan en skyddsreglering med generell verkan

åstadkommas annat än genom föreskrifter? . . . .

7.2.6 Förslag ............................

Författningskommentar ......................... 8.1 Förslaget till lag om ändring i regeringsformen ....... 8.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:950) om kultur-

minnen m.m. .............................

8.3 Förslaget till lag om ändring i naturvårdslagen (1964z822) 8.4 Förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10) ................................

Summary ................................

284

285 286

288 289

291 291

292 316

317

Bilagor

Bilaga 1 Kommittédirektiven ......................... Bilaga 2 Ett historiskt perspektiv ....................... 1 Speciallagstiftning ....................... 1.1 Framväxten av ett lagskydd ............. 1.2 Byggnadsminneslagen ................ 1. 3 Kultun'ninneslagen ................... 2 Natursky dds- och naturvårdslagstiftning ........ 2.1 Äldrelag ar ........................ 2. 2 Naturvårdslag ...................... 2.3 Miljöbalk ......................... 3 Byggnadslagstifmingen ................... 3.1 Aldre reglering .....................

3.2 Byggnadslag och byggnadsstadga 1947 och 1959 ......................... 3.3 Plan- och bygglag, naturresurslag ......... 4 Sammanställning av begrepp ................ Bilaga 3 Tabeller ................................. Bilaga 4 Litteratur. . ..............................

Vanliga förkortningar

BM KMF

KML NRL NVL PBL RAA RF SBM

SFS SOFI

Byggnadsminne enligt 3 kap. KML Kulturminnesförordningen, Förordning (1988: 1188) om kultur— minnen

Kulturminneslagen, Lag (1988:850) om kulturminnen m.m. Naturresurslagen (1987: 12) Naturvårdslag en (1964: 822)

Plan- och bygglagen (1987. 10)

Riksantikvarieämbetet

Regeringsformen Statligt byggnadsminne enligt förordningen (1988:1229) om stat- liga byggnadsminnen m.m. Svensk författningssamling, utelämnas vanligen Språk- och folkminnesinstitutet

329 339 339 340 346 348 350 350 35 1 353 354 355

357 361 364 369 387

. n _ | *. l _ H 1 — u'n' 1 ' H I | | | | .. , .. H x, _ | | . 'IH ll "r . | | | | . nu . .- | | | . .-. . 1 n . || | | |.) 1 l- _m-

Sammanfattning

Regeringen beslutade den 16 juni 1994 om direktiv (Dir. 1994z57) för en sär- skild utredare med uppgift att se över vissa frågor om kulturrninnesskydd m.m. Direktiven anger följande huvudrubriker för utredningens arbete:

Ortnamn

— Kulturhistoriskt värdefulla byggnader och bebyggelsemiljöer — Prästgårdar

De norrländska kyrkstädema — Utförsel av kulturföremål — Skyddet för vissa kulturegendomar — Vissa lagtekniska frågor

Direktiven återges i bilaga 1. Skyddet för vissa kulturegendomar och utförsel av kulturföremål har ut- redningen redovisati delbetänkandet (SOU 1995:128) Kulturegendomar och kulturföremål. De övriga frågorna behandlas i detta betänkande.

1. Kulturminneslagen och annan skydds- och markanvändningslagstiftning

I direktiven har påtalats problemet med att bygglov som berör fornlämningar kan beviljas enligt plan- och bygglagen (1987:10), PBL, utan att det är klart om tillstånd kan beviljas också enligt lagen (19881950) om kulturminnen m.m., KML. Även det mer allmänna behovet av samordning av lagar på miljöområdet uppmärksammas. Bland dessa lagar har lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m., NRL, och naturvårdslagen (1964z822), NVL, ett nära samband med KML.

I direktiven berörs också frågan om ansvarsfördelning mellan staten och kommunerna vad gäller skyddet för kulturhistoriskt värdefulla byggnader och bebyggelsemiljöer. Denna fråga har övervägts av plan- och byggutredningen men lagstiftaren har ännu inte tagit ställning till alla utredningens förslag. I det nyligen avlämnade förslaget till miljöbalk föreslås att kulturreservat bör kunna inrättas med stöd av balken.

KML:s förhållande till NRL, NVL, förslaget till miljöka och PBL under- söks med syfte att undanröja konflikter som är besvärande från praktisk syn- punkt eller andra brister i samordningen.

Överväganden om naturresurslagen

Utredningen föreslår inte någon anknytning av KML till NRL.

Naturvårdslagen

3 a & NVL medför att NVL inte kan tillämpas för objekt, t.ex. fomläm- ningar, som redan är skyddade enligt KML. Denna ordning är opraktisk och bör avskaffas.

Miljöbalksjb'rslaget

Bestämmelser om kulturreservat bör införas i KML, där de kan tillgodose be- hovet av ett förstärkt skydd för kulturhistoriskt värdefulla områden med såväl bebyggelse som landskapselement.

Plan- och bygglagen

Några principiella förändringar i ansvarsfördelningen stat—kommun är inte aktuella. Kommunernas arbete för att säkerställa kulturhistoriska värden bör underlättas genom en ändring i PBL så att variationer i bygglovspliktens om- fattning kan beslutas på ett enklare sätt än genom detaljplan eller områdesbe- stämmelser. Någon samordningsregel i PBL i förhållande till KML och speciellt forn- lärnningsskyddet bör inte införas.

2. Byggnader och miljöer

Direktiven tar upp behovet av statliga skyddsmöjligheter för byggnader som inte har sådant värde att de kan bli byggnadsminnen, och i samband därmed eventuella förenklingar i fråga om byggnadsminnesskyddet. Terminologin i fråga om skyddade parker och grönområden bör övervägas.

Utredningen gör en genomgång av det gällande byggnadsminnesskyddet och i anslutning till detta beskrivs hur regelverket tillämpats från dess till- komst år 1960 och till i dag.

Det fanns den 1 jan 1996 1 787 byggnadsminnen enligt Riksantikvarie- ämbetets register, varav 379 statliga. Byggnadsminnena varierar avsevärt i storlek, och omfattar i vissa fall åtskilliga byggnader eller stora anläggningar. Endast undantagsvis har markområden skyddats på annat sätt än som skyddsområde till byggnadsminnen.

Överväganden om skyddsbehov och skyddsnivå. Vidgad anmälningsplikt

Länsstyrelsens nuvarande möjlighet att förordna om skyldighet att anmäla rivning och andra ändringar av byggnader av byggnadsminnesklass till läns- styrelsen, föreslås bli utvidgade. Möjligheten bör stå till buds för byggnader m.m. av kulturhistoriskt värde oavsett om en byggnadsminnesförklaring kan bli aktuell eller ej, om staten på annat sätt engagerat sig för ett bevarande, t.ex. genom att lämna bidrag. Anmälningsplikt bör också kunna beslutas i byggnadsminnesärenden som är under handläggning. I sådana ärenden bör anmälningsplikten inte få gälla längre än tre år, men i andra fall bör beslutet kunna förlängas. Om inte länsstyrelsen inom en månad beslutar att förbjuda anmälda åtgärder bör de få utföras.

Överväganden om skyddsabjektet. Kulturreservat

Ett områdesskydd bör införas i KML för att möjliggöra att såväl bebyggda områden som kulturlandskap skyddas. Vad som skyddas och hur skydd och vård skall ske uttrycks i skyddsbestämmelser, anpassade till skyddsbehovet för resp. objekt/område. Kulturreservat föreslås bli benämningen för skydda- de områden, medan skyddade byggnader även fortsättningsvis bör kallas byggnadsminnen. Benämning väljs efter vad som är lämpligast i det enskilda fallet. Termen skyddsföreskrifter föreslås bli utbytt mot skyddsbestämmelser, eftersom ordet föreskrifter i författningstext bör vara reserverat för föreskrif- ter i regeringsfonnens mening.

Överväganden om handläggning, förenkling m.m.

Möjligheten att besluta om anmälningsplikt i pågående ärenden om bygg- nadsminnes- eller kulturreservatsförklaring bör innebära en effektivisering av handläggningen. Bestämmelsen om en uttrycklig rätt för var och en att väcka fråga om byggnadsminne m.m. bör i förenklingssyfte tas bort, utan att all- mänhetens möjligheter att komma till tals i sådana ärenden påverkas. Nuva- rande bestämmelser om kommunikations— och underrättelseskyldighet kan förenklas och flyttas från lag till förordning. Statliga fastighetsförvaltande myndigheter bör göras skyldiga att anmäla överlåtelser av statliga bygg- nadsminnen till fastighetsregistret Även om nya regler om kulturreservat kan öka arbetsmängden på länsstyrelserna bör arbetet kunna klaras med oför- ändrade resurser.

3. Prästgårdar

Enligt direktiven bör lagskyddet för prästgårdarnas kulturhistoriska värden göras oberoende av den kyrkliga jordnaturen och skyddsreglema flyttas över till KML.

För prästgårdama har sedan medeltiden gällt särskilda regler för hur de skall förvaltas och upplåtas. Det har funnits och finns i viss mån fortfarande en skyldighet att använda dem som tjänstebostäder för prästerna.

Prästgårdamas kulturhistoriska värden består inte minst i att deras bygg- nadsskick återspeglar både lokala folkliga byggnadstraditioner och en högre- ståndskultur.

Ett kyrkligt lagskydd för prästgårdarnas kulturhistoriska värden har fun- nits sedan år 1940. Skyddet har följt den komplicerade utvecklingen hos re- gelverket för den kyrkliga jorden och ändrats åtskilliga gånger. Sedan år 1971 har det funnits en allmän hänsynsregel samt regler om tillståndsplikt vid om- byggnad, samrådsplikt vid försäljning samt möjligheter att besluta särskilda vård- och användningsföreskrifter. Sådana föreskrifter har utfärdats av stif- tens egendomsnämnder för ett mindre antal prästgårdar. Åtskilliga prästgårdar har under senare år sålts eller på andra sätt upphört att vara kyrklig jord, och är därmed inte möjliga att skydda enligt nuvarande kyrkliga regelsystem.

Överväganden

Många prästgårdar har sådana betydande kulturhistoriska värden att de även efter kyrkans skiljande från staten bör stå under skyddsregler. Dessa regler bör placeras i KML och göras oberoende av den kyrkliga s.k. jordnaturen. Ändringar av prästgårdar byggda före 1940 bör därför tillståndsprövas av länsstyrelsen. Länsstyrelserna bör före utgången av år 1999 avgöra om skyd- det skall bestå. Prästgårdama bör inte heller få överlåtas utan en föregående anmälan till länsstyrelsen.

Efter år 1999 bör endast de prästgårdar som länsstyrelsen har valt ut stå under tillstånds— och anmälningsplikt.

Riksantikvarieämbetet bör få möjlighet att besluta om tillståndsplikt och anmälningsplikt även för nyare prästgårdar.

De prästgårdar som redan blivit byggnadsminnen eller omfattas av egen- domsnämndernas vård- och användningsföreskrifter bör åtnjuta fortsatt skydd.

4. Kyrkstäder

En kyrkstad är avsedd för tillfälligt boende i samband med kyrkbesök och särskilda kyrkhelger. De har funnits i Norrland i socknar med stora avstånd från hemmanen till kyrkan. I Sverige har funnits ca 70 kyrkstäder, varav 16 kan sägas vara bevarade. Kyrkstädema är särpräglade miljöer, som har stort kulturhistoriskt värde på grund av det speciella nyttjandet

Eftersom bestämmelserna i en kunglig skrivelse av år 1817 rörande kyrk- städema inte motsvarar det syfte som eftersträvas i dag, bör reglerna enligt di- rektiven ses över. Om andra regler än byggnadsminnesreglema krävs, skall förslag läggas fram.

Den kungliga skrivelsen av år 1817 reglerar främst vilka som får köpa och bygga stugor i en kyrkstad. Lokala stadgor har utfärdats av länsstyrelserna i Norrbottens och Västerbottens län och tillämpas i vissa avseenden fortfaran- de, även om de knappast längre är grundlagsenliga. I två fall har särskilda kyrkstadsstyrelser med myndighetsfunktioner inrättats.

Överväganden

1817 års kungliga skrivelse gäller i och för sig fortfarande, men ger inte länsstyrelserna rätt att pröva andra frågor än tillstånd till köp och bygge av kyrkstugor. Andra föreskrifter och delegation av tillståndsbefogenheter kan inte anses gällande. Den som äger eller upplåter mark för kyrkstugor har möjlighet att bestämma villkor för hur stugorna används.

Kyrkstädema bör ses som kyrkliga kulturminnen och få skyddsregler i KML. Reglerna bör innebära att kyrkstädema skall underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskar eller förvanskas. Väsentliga ändringar av kyrkstädema bör stå under länsstyrelsens prövning. Länsstyrelsen bör också få besluta om anmälningsskyldighet vid ägarbyten inom kyrkstäder.

De gamla reglerna om att tillstånd krävs för köp och bygge av kyrkstuga upphävs och ersätts inte med någon annan form av förvärvsprövning. Att nyttjandet av kyrkstuga och kammare överensstämmer med god kyrkstadssed kan tillses av markupplåtaren, som också bedöms ha intresse av att så sker. Kyrkstadsstyrelsema kan inte med stöd av regeringsformen inneha myndig- hetsfunktioner. Detta bedöms inte heller vara nödvändigt, men ett nära sam- arbete förutsätts med länsstyrelsen vad gäller tillsyn av kyrkstadens vård och utveckling.

Frågor om överklagande och sanktioner löses på samma sätt som för andra kyrkliga kulturminnen.

5. Ortnamn

Ortnamnen är enligt direktiven en del av landets kulturarv. Utredningen skall lämna förslag som tillgodoser behovet av skydd för ortnamnen, om så be- hövs i form av lag. Begreppet god ortnamnssed bör i så fall definieras i la- gen. Reglerna bör gälla för offentliga organ och vara enkla och obyråkratiska

Ortnamnen har stor betydelse för människors identitet och hemkänsla. De är viktiga för orienteringen och för förståelsen av vår kulturhistoria. Ormam- nen bör därför vårdas så att de inte i onödan försvinner ur allmänt bruk

Ortnamnsvården är beroende inte bara av en aktiv tillsyn och uppmärk- samhet. Det finns samhällsprocesser som direkt eller indirekt påverkar bruket av ortnamn. Tre processer beskrivs särskilt: fastighetsbeteckningsreformen, omläggning av adresseringssystem på landet och den förändring i den kyrk- liga indelningen som kyrkans skiljande från staten kan leda till.

Den myndighet som har det centrala ansvaret för ortnamnsvården är Lant- mäteriverket, särskilt genom sin kartutgivning. Verket har till sin hjälp ett ort- namnsråd med företrädare för namnvårdare och namnbrukare.

Överväganden

All användning av ortnamn kan inte omfattas av skyddsregler. De kulturhis- toriskt viktigaste namnen är de som finns på de allmänna kartorna eller som representerar landets administrativa indelning. Andra ortnamn som framstår som officiella kan också behöva skyddsregler. Namn som godkänts för de allmänna kartorna bildar utgångspunkten för god ortnamnssed.

Fastighetsbeteckningsreformen är avslutad och har i huvudsak fungerat väl. Kulturhistoriska ortnamnsintressen bör beaktas vid ändringar i fastighetsindelningen, men kan inte ställas mot lämplighetsvillkoren för fastighetsbildning.

Förändringar i adresseringen, särskilt på landsbygden bör ske med respekt för de ortnamn som kan påverkas. Det går dock inte att formulera några ort- namnsregler speciellt för denna process.

Den kyrkliga församlingsindelningen kommer sannolikt att förändras när kyrkan skiljs från staten. Inte heller för denna process är det dock tänkbart att formulera särskilda regler.

Lantmäteriverkets ledande roll bör befästas. Viktigast är uppbyggnaden av ett normerande ortnamnsregister. Ortnamnsrådet är ett betydelsefullt forum för samråd och bör inte få någon myndighetsliknande roll.

Kommunerna är de som ”bestämmer” flest ortnamn och dessa får därige- nom en officiell prägel. Kommunernas strävan bör vara att vidga både med- borgarinflytande och expertmedverkan. Speciella regler om detta behövs dock inte. Centralt i den kommunala ortnamnsverksamheten står ansvaret för belä- genhetsadresser. Vilket författningsstöd som behövs för denna uppgift kan

nu inte överblickas. För det kommunala arbetet är information avgörande och projekt pågår som avser att stödja kommunerna. Inga särskilda ytterligare åt- gärder erfordras.

Förslag om en hänsynsregel i KML

All statlig och kommunal ortnamnsverksamhet bör utövas med hänsyn till ortnamnens kulturvärden, dvs. enligt god ortnamnssed. En hänsynsregel som gör detta till en skyldighet bör tas in i KML. I regeln bör hävdvunna ort- namnsforrner prioriteras, men den bör också kräva respekt för riktiga språk- liga former, även de som gäller för minoritetsspråken samiska och finska. Nya namn skall inte bildas utan att påverkan på hävdvunna namn beaktas. De namn som godkänts för offentlig kartproduktion skall användas i den god- kända formen.

Hänsynsregeln bör i och för sig vara obligatorisk, men kan inte förenas med påföljder vid överträdelser. Inte heller går det att uppställa regler om hur beslut som inte anses respektera hänsynsregeln skall kunna överklagas. Hän- synsregeln får genomslag främst genom kompletterande infomationsinsatser.

6. Överklagande

Utredningen skall enligt direktiven överväga i vilken utsträckning regeringen skall pröva överklaganden av länsstyrelsernas beslut i fomlämningsärenden.

Överklagandereglema i KML är inte enhetliga. Frågor om tillstånd till in- grepp i fornlämning är den helt dominerande ärendegrupp som överklagas hos regeringen, medan praktiskt taget alla andra beslut överklagas hos allmän förvaltningsdomstol, dvs. länsrätt. Antalet regeringsärenden har sedan år 1989 varit ca 80, antalet domstolsärenden ca 70.

Överväganden

Överprövningen av beslut där en enskilds anspråk till slut ändå kan prövas av en domstol bör redan från början ske hos domstol. Finns regler om ekono- misk ersättning till en enskild på grund av ett beslut och ett behov av politisk styrning bör regeringen vara slutinstans. Följs dessa principer innebär det att fomlämningsärenden bör flyttas från regeringen till domstol, medan beslut om byggnadsminnes- eller kulturreservatsförklaring bör överklagas till rege- ringen i stället för hos domstol.

7. Kulturminneslagen och regeringsformen

2 kap. 9 & KML innehåller en befogenhet för länsstyrelserna att utfärda före- skrifter för fornlämningar och platser där fornfynd har påträffats. Bestärnmel- sen har i sak övertagits oförändrad från fomminneslagen. Den används främst för att freda skeppsvrak och fyndplatser från besök. Enligt direktiven skall utredningen undersöka om bestämmelsen är förenlig med regeringsfor- men, RF, och lämna förslag till en ny utformning.

Överväganden

Regeln i 2 kap. 9 & KML avser föreskrifter i RF:s mening till skydd för fomlämningar och fyndplatser. Enligt RF får riksdagen emellertid inte direkt till länsstyrelserna överlämna rätten att besluta föreskrifter. Dessutom medger inte RF i dag att föreskrifter om kulturmiljövård delegeras.

Det finns dock ett behov av att reglera allmänhetens tillträde till fomläm- ningar och andra känsliga kulturmiljöer. Behovet kan inte tillgodoses enbart genom beslut med verkan i särskilt fall. RF bör därför ändras så att föreskrif- ter om kulturmiljövård kan delegeras av riksdagen. I KML bör tas in bemyn- digande som ger regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer rätt att utfärda föreskrifter för allmänheten till skydd för fornminnen och andra kul- turmiljöer. Regeringen bör bemyndiga länsstyrelserna att besluta sådana före- skrifter.

Reglerna i KML om generella viten bör ändras till bötesbestämmelser.

8. Författningskommentarer

I avsnittet kommenteras mer ingående de lagförslag som utredningen lämnar.

Bilagor

Direktiven återges i bilaga 1.

En komprimerad framställning av framväxten av svensk bevarandelag- stiftning vad gäller byggnader och kulturmiljöer har intagits som bilaga 2. Utöver kulturrniljövårdens speciallagstifming beskrivs naturvårdslagstiftning- ens bevarandesystem och byggnadslagstiftningens regler till värn för estetiska och kulturhistoriska värden. För att visa hur olika modeller prövats behandlas även utredningsförslag som inte lett till lagändringar.

Statistik som bl.a. insamlats genom utredningens enkäter redovisas i bi- laga 3. I bilaga 4 finns en litteraturförteckning.

Författningsförslag

1. Förslag till

Lag om ändring i regeringsformen

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 7 & regeringsformen1 skall ha följande

lydelse

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8 kap.

Utan hinder av 3 eller 5 & kan re- geringen efter bemyndigande i lag genom förordning meddela före- skrifter om annat än skatt, om före- skrifterna avser något av följande ämnen:

1. skydd för liv, personlig säker- het eller hälsa.

2. utlännings vistelse i riket,

3. in- eller utförsel av varor, av pengar eller av andra tillgångar, till- verkning, kommunikationer, kre- ditgivning, näringsverksamhet, ran- sonering, återanvändning och åter- vinning av material, utformning av byggnader, anläggningar och be- byggelsemiljö eller tillståndsplikt i fråga om åtgärder med byggnader och anläggningar,

4. jakt, fiske, djurskydd eller natur— och miljövård,

5. trafik eller ordningen på alhnän plats,

6. undervisning och utbildning,

7. förbud att röja sådant som nå- gon har erfarit i allmän tjänst eller under utövande av tjänsteplikt,

1 Omtryckt 199421483.

Utan hinder av 3 eller 5 & kan re- geringen efter bemyndigande i lag genom förordning meddela före- skrifter om annat än skatt, om före- skrifterna avser något av följande ämnen:

1. skydd för liv, personlig säker- het eller hälsa,

2. utlännings vistelse i riket,

3. in- eller utförsel av varor, av pengar eller av andra tillgångar, till- verkning, kommunikationer, kre- ditgivning, näringsverksamhet, ran- sonering, återanvändning och åter- vinning av material, utformning av byggnader, anläggningar och be- byggelsemiljö eller tillståndsplikt i fråga om åtgärder med byggnader och anläggningar,

4. kulturmiljövård, jakt, fiske, djurskydd eller natur- och miljövård,

5. trafik eller ordningen på allmän plats,

6. undervisning och utbildning,

7. förbud att röja sådant som nå- gon har erfarit i allmän tjänst eller under utövande av tjänsteplikt,

Nuvarande lydelse

8. skydd för personlig integritet vid registrering av uppgifter med hjälp av automatisk databehandling.

Bemyndigande som avses i första stycket medför ej rätt att meddela fö- reskrifter om annan rättsverkan av brott än böter. Riksdagen kan i lag, som innehåller bemyndigande med stöd av första stycket, föreskriva annan rättsverkan än böter för över- trädelse av föreskrift som regeringen meddelar med stöd av bemyndigan- det.

Föreslagen lydelse

8. skydd för personlig integritet vid registrering av uppgifter med hjälp av automatisk databehandling.

Bemyndigande som avses i första stycket medför ej rätt att meddela fö- reskrifter om annan rättsverkan av brott än böter. Riksdagen kan i lag, som innehåller bemyndigande med stöd av första stycket, föreskriva annan rättsverkan än böter för över- trädelse av föreskrift som regeringen meddelar med stöd av bemyndigan- det.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

2. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. dels att 3 kap. 20 och 21 åå skall upphöra att gälla, dels att rubrikerna närmast före 3 kap. 4 och 10 55 skall utgå, dels att nuvarande 3 kap. 9—15 och 18—21 && skall betecknas 3 kap. 7—13 och 16—19 åå samt att nuvarande 4 kap. 7—10, 15 och 16 55 skall betecknas 4kap. 6—10 och 18 åå,

dels att 1 kap. 2 5, 2 kap. 9, 21 a och 24 55, 3 kap. 1—9 och 12—19 55, 4 kap. 1—4, 7 och 10—16 && samt rubrikerna närmast före 3 kap. l & samt 4 kap. 2, 11 och 16 55 skall ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 3 kap. 14 5 skall sättas närmast före 3 kap. 12 &, rubriken närmast före 3 kap. 16 & skall sättas närmast före 3 kap. 15 & samt rubriken närmast före 3 kap. 19 5 skall sättas närmast före 3 kap. 17 &,

dels att i lagen skall införas nya paragrafer, 1 kap. 4 & och 4 kap. 17 och 18 55, samt närmast före 1 kap. 4 5, 3 kap. 8 & och 4 kap. 17 5 nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. 2 &

I denna lag finns bestämmelser I denna lag finns bestämmelser om fornminnen, byggnadsminnen om ortnamn, fornminnen, kulturhis- och kyrkliga kulturminnen samt om toriskt värdefulla byggnader, an- utförsel av kulturföremål ur landet. läggningar och områden, kyrkliga

kulturminnen samt om utförsel och återlämnande av kulturföremål.

Länsstyrelsen har tillsyn över kulturrninnesvården i länet. Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer, i denna lag i fort- sättningen kallat Riksantikvarieämbetet, har överinseende över kulturrnin— nesvården i landet. Riksantikvarieämbetet får överklaga beslut av domstol eller annan myndighet enligt denna lag.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Ortnamn

45

Vid statlig och kommunal verk— samhet skall god ortnamnssed iakt- tas. Detta innebär

att hävdvunna ortnamn inte utan starka skäl ändras till form och syft- ning,

att stavningen av ortnamn i övrigt sker enligt vedertagna språkriktig- hetsregler, om inte hävdvunna stav- ningsformer talar för annat,

att vid nybildning av ortnamn deras påverkan på hävdvunna namn beaktas och

att i flerspråkiga områden svenska, samiska och finska namn så långt möjligt används på kartor samt vid skyltning och övrig utmärkning.

Namn som godkänts för ofentlig kartproduktion skall användas i sin godkända form.

2 kap. 9 51

Länsstyrelsen får meddela sär- skilda föreskrifter till skydd för en fast fomlämning.

Föreskriftema får även meddelas för område som enligt 2 5 inte hör till fornlämningen under förutsätt- ning att pågående användning av marken härigenom inte försvåras avsevärt.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela skydds- och ordningsföreskrif- ter rörande vad allmänheten har att iaktta inom och i närheten av områ- den som avses i 2 &.

Föreskrifter som avses i första stycket får även meddelas för områ- den där fornfynd har påträffats, om det kan ske utan att någon väsentlig olägenhet uppstår. Sådana föreskrif- ter får gälla längst till dess att platsen har undersökts enligt 8 5.

1 Ändringen innebär bl.a. att fjärde och femte styckena upphävs.

Nuvarande lydelse

Länsstyrelsen får fridlysa en plats där fornfynd påträjjfats, om det kan ske utan att någon väsentlig olägen- het uppstår. F ridlysning får ske intill dess platsen har undersökts enligt 8 5 .

Föreskrifter eller fridlysning får förenas med vite.

Ett beslut om föreskrifter eller fridlysning skall kungöras på lämp- ligt sätt.

Föreslagen lydelse

Länsstyrelsen får meddela sär- skilda bestämmelser om använd- ningen av mark i närheten av områ- den som avses i 2 & under förut- sättning att den pågående använd- ningen inte avsevärt försvåras.

213125

Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som av upp— såt eller oaktsamhet

1. inte anmäler fornfynd enligt 5 år

2. inte gör anmälan enligt 10 & andra stycket eller

3. bryter mot 18 &.

Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som av upp- såt eller oaktsamhet

1. inte anmäler fornfynd enligt 5 5, 2. bryter mot föreskrifter medde- lade medstödav9 5,

3. inte gör anmälan enligt 10 å andra stycket eller

4. bryter mot 18 &.

24 53

Beslut av länsstyrelsen överkla— gas hos allmän förvaltningsdomstol närdet gäller

I . fastställelse av gränserna för ett fomlämningsområde enligt 2 5,

2. särskilda ordningsföreskrifter enligt 9 5,

3. fridlysning enligt 9 5 eller

4. tillstånd att medföra och an— vända metallsökare enligt 20 5.

Beslut av Riksantikvarieämbetet enligt 16 & överklagas hos allmän förvalmingsdomstol.

2 Senaste lydelse l99lz474.

Beslut av Riksantikvarieämbetet eller länsstyrelsen enligt detta kapitel överklagas hos allmän förvaltnings- domstol, om inte annat följer av an- dra stycket eller 25 5.

Beslut av Riksantikvarieämbetet enligt 17 & överklagas hos rege- ringen.

3 Senaste lydelse 1995:72. Ändringen innebär bl.a att fjärde stycket upphävs.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Beslut i övrigt enligt detta kapitel av länsstyrelsen eller Riksantikva- rieämbetet får överklagas hos rege- ringen, om inte annat följer av 25 &.

Kommunen får överklaga läns- styrelsens beslut enligt 25 andra stycket, 9 & första och fjärde styck- ena och 12 å andra stycket.

3 kap. Byggnadsminnen

En byggnad som är synnerligen märklig genom sitt kulturhistoriska värde eller som ingår i ett kulturhis- toriskt synnerligen märkligt bebyg- gelseområde får förklaras för bygg- nadsminne av länsstyrelsen. Be- stämmelserna om byggnadsminnen enligt detta kapitel får också tilläm- pas på park, trädgård eller annan anläggning av kulturhistoriskt värde.

I fråga om byggnad av sådant värde som sägs i första stycket och som tillhör staten gäller de bestäm- melser som regeringen meddelar om statliga byggnadsminnen. Om ett statligt byggnadsminne övergår till annan ägare än staten, skall det där- med utgöra ett byggnadsminne en- ligt denna lag.

Kommunen får överklaga länssty- relsens beslut enligt 2 5 andra styc- ket, 9 5 första och andra styckena och 12 & andra stycket.

3 kap. Kulturhistoriskt vär- defulla byggnader, anlägg- ningar och områden

Bestämmelserna i detta kapitel är tillämpliga på kulturhistoriskt värde- fulla byggnader och bebyggelseom- råden, parker, trädgårdar och andra anläggningar samt landskapsavsnitt.

Att en byggnad m.m. är skyddad som fast fornlämning eller som kyrkligt kulturminne enligt denna lag hindrar inte tillämpning av bestäm- melserna i detta kapitel.

Nuvarande lydelse

Skyddets innebörd och om- fattning

När en byggnad förklaras för byggnadsminne, skall länsstyrelsen genom skyddsföreskrifter ange på vilket sätt byggnaden skall vårdas och underhållas samt i vilka avseen- den den inte får ändras.

Om det behövs får föreskrifterna också innehålla bestämmelser om att ett område kring byggnaden skall hållas i sådant skick att byggnads- minnets utseende och karaktär inte förvanskas.

Föreslagen lydelse

Byggnadsminnen och kultur- reservat

25

Byggnader och bebyggelseområ- den, parker, trädgårdar och andra anläggningar samt landskapsavsnitt som är synnerligen märkliga genom sitt kulturhistoriska värde får förkla- ras för byggnadsminne eller kultur- reservat av länsstyrelsen

För egendom som tillhör staten gäller de bestämmelser regeringen meddelar om statliga byggnadsmin- nen eller kulturreservat. Om sådan egendom övergår till annan ägare än staten, skall de bestämmelser rege- ringen har meddelat gälla som

skyddsbestämmelser enligt detta kapitel

35

I en byggnadsminnes- eller kul- turreservatsförklaring skall länssty- relsen genom skyddsbestämmelser ange i vilka avseenden egendomen inte får ändras och hur vård och un- derhåll skall utföras. I skyddsbe- stämmelsema får också tas upp så- dant lösöre som väsentligen bidrar till egendomens kulturhistoriska värde samt anges var lösöret skall förvaras, hur det skall underhållas och i vilka avseenden det inte får förändras.

Nuvarande lydelse

Skyddsföreskrifter skall så långt möjligt utformas i samförstånd med byggnadens ägare och ägare till kringliggande markområde. Ägaren får inte åläggas mera omfattande skyldigheter än vad som är ound- gängligen nödvändigt för att bibe- hålla byggnadsminnets kulturhisto- riska värde. Hänsyn skall tas till byggnadens användning och äga- rens skäliga önskemål.

Föreslagen lydelse

Skyddsbestämmelserna skall så långt möjligt utformas i samförstånd med sakägare. En sakägare får inte åläggas mer omfattande skyldigheter än som motiveras av bevarandet av det kulturhistoriska värdet. Skälig hänsyn skall tas till användningen av byggnaden, anläggningen eller om- rådet och till sakägarens önskemål i övrigt. För att skyddsbestämmel- serna skall få omfatta lösöre fordras ägarens samtycke.

I fråga om tillstånd till avvikelse från skyddsbestämmelserna finns fö- reskrifter i 12 5.

454

Fråga om en byggnad bör förkla- ras för byggnadsminne kan väckas av var och en genom ansökan eller tas upp av länsstyrelsen på eget ini- tiativ.

I avvaktan på slutligt beslut i ett ärende om byggnadsminnes- eller kulturreservatsförklaring får länssty- relsen besluta om skyldighet att till länsstyrelsen anmäla förestående åt- gärder som innebär uppförande, rivning eller andra ändringar av byggnader eller anläggningar i den mån åtgärderna är ägnade att minska det kulturhistoriska värdet ( anmäl- ningsplikt). Ett sådant beslut medför förbud mot att utföra angivna åt- gärder innan en anmälan har gjorts till länsstyrelsen och under en månad sedan den kommit in dit, om inte länsstyrelsen dessförinnan har godkänt åtgärderna.

4 Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket upphävs.

Nuvarande lydelse

Ansökan om att en byggnad skall förklaras för byggnadsminne skall innehålla uppgifter om vilken fastig- het byggnaden är belägen på och om fastighetens ägare samt beskrivning av byggnaden. I ansökningen bör även anges vilka omständigheter som åberopas för att byggnaden bör förklaras för byggnadsminne.

Innan länsstyrelsen fattar beslut som enligt detta kapitel kan med öra rätt till ersättning eller inlösen för ägare eller någon annan, skall läns- styrelsen undersöka om medel för detta finns tillgängliga.

Då fråga väckts eller tagits upp om att en byggnad skall förklaras för byggnadsminne, får länsstyrel- sen i avvaktan på ärendets slutliga prövning meddela förbud mot åt- gärder som kan minska eller för- störa byggnadens kulturhistoriska värde. Förbudet får gälla för en tid av högst sex månader. Om det finns synnerliga skäl får det för- längas, dock högst med sex måna— der för varje gång.

Föreslagen lydelse

Ett beslut enligt första stycket för- faller om länsstyrelsen avgör ärendet utan att utfärda förklaring eller när tre år förflunt från det att beslutet om anmälningsplikt meddelades.

55

Om länsstyrelsen vill förbjuda en åtgärd som avses i 4 5, skall länsstyrelsen underrätta den som gjort anmälan om detta inom en månad från det att anmälan kom in. Sker det inte, får åtgärden utföras. länsstyrelsen får förbjuda åtgärder som avses i 4 & även utan ett föregående beslut om anmälnings- plikt.

Ett förbud enligt första stycket får gälla i högst sex månader. Om det finns synnerliga skäl får för- budet förlängas i högst sex måna- der varje gång.

Beslutar länsstyrelsen att för- bjuda en åtgärd enligt första stycket har ägare eller innehavare av sär- skild rätt till berörd fastighet rätt till ersättning för skada enligt före- skrifterna i 8—11 55.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6å5

Om en byggnad kan antas komma ifråga som byggnadsminne, får länsstyrelsen, utan att fråga väckts om byggnadsminnesförkla- ring, förordna att anmälan till läns- styrelsen skall göras, innan byggna- den rivs eller ändras på ett sätt som väsentligt minskar dess kulturhisto— riska värde.

Länsstyrelsen skall inom en må- nad från det anmälningen kom in dit avgöra om den skall ta upp fråga om byggnadsminnesförklaring av den berörda byggnaden. Under denna frist får den anmälda åtgärden inte vidtas utan att länsstyrelsen har medgett det.

75

Om ett statligt byggnadsminne har övergått till att bli byggnads- minne enligt detta kapitel, skall länsstyrelsen utfärda förklaring om detta

8 5

Länsstyrelsen skall för anteck- ning i fastighetsboken ofördröjligen underrätta inskrivningsmyndigheten

]. då fråga väckts eller tagits upp om att en byggnad skall förklaras för byggnadsminne eller förklaring utfärdats enligt 7 5,

2. då förordnande enligt 6 5 första stycket meddelats eller upp- hävts,

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela skydds- och ordningsföreskrifter för vad allmänheten har att iaktta inom ett område som är byggnadsminne eller kulturreservat.

5 Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs.

Nuvarande lydelse

3. då beslut om byggnadsmin- nesförklaring vunnit laga kraft eller hävts, eller

4. då ansökan om byggnads- minnesförklaring avslagits.

f-d95

Riksantikvarieämbetet, länssty- relsen eller den som arbetar på läns- styrelsens uppdrag har rätt att få till- träde till byggnader med tillhörande markområde samt att där vidta de åt- gärder och undersökningar som be- hövs förlagens tillämpning.

Bestämmelser om ersättning och inlösen

f.d. 10 5

Ägare och innehavare av särskild rätt till fastighet har rätt till ersättning av staten om skyddsföreskrifter

1. utgör hinder för rivning av en byggnad och skadan därav är bety- dande i förhåHande till värdet av be- rörd del av fastigheten, eller

2. på annat sätt innebär att pågå- ende markanvändning avsevärt för- svåras inom berörd del av fastighe- ten.

Föreslagen lydelse

7 5

Riksantikvarieämbetet, länsstyrel- sen eller den som arbetar på länssty- relsens uppdrag har rätt att få tillträde till byggnader, anläggningar och om- råden som berörs av byggnadsmin- nes- eller kulturreservatsförklaring samt att där vidta de åtgärder och undersökningar som behövs för la- gens tillämpning.

Ersättning och inlösen

Ägare och innehavare av särskild rätt till fastighet har rätt till ersättning av staten om skyddbestämmelser

1. utgör hinder för rivning av en byggnad och skadan därav är bety- dande i förhållande till värdet av be- rörd del av fastigheten, eller

2. på annat sätt innebär att pågå- ende markanvändning avsevärt för- svåras inom berörd del av fastighe- ten.

Ersättning enligt första stycket får, om det är lämpligt, utgå med årliga be- lopp med rätt för sakägaren eller staten att erhålla omprövning vid ändrade förhållanden.

Nuvarande lydelse

Medför skyddsföreskrifter att synnerligt men uppkommer vid an- vändningen av fastigheten, är staten skyldig att lösa fastigheten om äga- ren begär det.

Föreslagen lydelse

Medför skyddsbestämmelser att synnerligt men uppkommer vid an- vändningen av fastigheten, är staten skyldig att lösa fastigheten om äga- ren begär det.

Bestämmelserna enligt första stycket tillämpas också då länsstyrelsen meddelat förbud enligt 5 &. Ersättning som därvid utgår skall, om det finns skäl, avräknas mot ersättning som sedermera kan komma att utgå med stöd av denna paragraf.

Vid tillämpningen av första och tredje styckena skall, utan hinder av föreskrifterna om förlust av talan eller rätt till ersättning eller inlösen i 11 och 20 55 eller 15 kap. 4 5 plan- och bygglagen (1987:10), även beaktas andra beslut om skyddsföreskrifter samt beslut som avses i 14 kap. 8 & första stycket 2 och 3 plan- och bygglagen, under förutsättning att besluten meddelats inom tio år före det senaste beslutet om skyddsföreskrifter.

Vid tillämpningen av första och tredje styckena skall även beaktas andra beslut om skyddsbestänunelser samt beslut som avses i 14 kap. 8 & första stycket 2 och 3 plan- och bygglagen (1987:10), 5, 8, 9, 11 och 19 55 naturvårdslagen (1964:822), förbud enligt 20 6 an- dra stycket och 21 5 andra stycket samma lag och beslut enligt 18 & skogsvårdslagen (I979:429) och 19 kap. 2 & vattenlagen ( I 983:29I ), under förutsättning att besluten med- delats inom tio år före det senaste beslutet om skyddsbestämmelser. Dessutom skall beaktas sådan inver- kan av hänsynstaganden enligt 30 5 skogsvårdslagen som i särskilda fall har inträtt under samma tid. Har talan eller rätt till ersättning eller inlösen med anledning av nyss angivna be- slut förlorats på grund av bestäm- melserna i 9 5 eller motsvarande be- stämmelser i plan- och bygglagen, naturvårdslagen, skogsvårdslagen eller vattenlagen, utgör detta förhål- lande inte något hinder mot att beslu- tet beaktas.

Nuvarande lydelse

fdllå

Har fråga väckts om att en bygg- nad skall förklaras för byggnads- minne, får länsstyrelsen förelägga den som vill göra anspråk på ersätt- ning eller inlösen att inom viss tid, minst två månader från det han fått del av föreläggandet, anmäla detta till länsstyrelsen. Ett sådant föreläg- gande skall åtföljas av uppgift om de skyddsföreskrifter som avses bli ut- färdade. Den som inte anmäler sina anspråk inom den utsatta tiden har förlorat sin rätt till ersättning eller inlösen.

Föreslagen lydelse

95

Innan beslut fattas om bygg- nadsminnes- eller kulturreservats- förklaring, får länsstyrelsen före- lägga den som vill göra anspråk på ersättning eller inlösen att inom viss tid, minst två månader från det han fått del av föreläggandet, anmäla detta till länsstyrelsen. Ett sådant fö- reläggande skall åtföljas av uppgift om de skyddsbestämmelser som av- ses bli utfärdade. Den som inte an- mäler sina anspråk inom den utsatta tiden har förlorat sin rätt till ersätt- ning eller inlösen.

Länsstyrelsen beslutar om ersättning och inlösen. Avtal mellan staten och en sakägare eller vad de uppenbarligen har förut- satt skall gälla mellan dem i fråga om ersättning eller inlösen skall även gälla för den som senare förvärvar sakägarens rätt

Ändring och hävande

fd145

Om det finns särskilda skäl, får länsstyrelsen lämna tillstånd till att ett byggnadsminne ändras i strid mot skyddsföreskriftema.

Länsstyrelsen får ställa de villkor för tillståndet som är skäliga med hänsyn till de förhållanden som för- anleder ändringen. Villkoren får avse hur ändringen skall utföras samt den dokumentation som be- hövs.

2 16-1162

Ändring och hävande

125

Om det finns särskilda skäl, får länsstyrelsen lämna tillstånd till att ett byggnadsminne eller kulturreservat ändras i strid mot skyddsbestämmel- serna.

Länsstyrelsen får ställa de villkor för tillståndet som är skäliga med hänsyn till de förhållanden som för- anleder ändringen. Villkoren får avse hur ändringen skall utföras samt den dokumentation som behövs. U t- seende och beskajfenhet före än- dringen skall alltid dokumenteras, om det inte är uppenbart onödigt.

Nuvarande lydelse

f.d. 15 5

Om bibehållandet av ett bygg- nadsminne medför hinder, olägenhet eller kostnad som inte står i rimligt förhållande till dess betydelse, får länsstyrelsen jämka skyddsföre- skriftema eller häva byggnadsmin- nesförklaringen. Länsstyrelsen får också häva en byggnadsminnesför- klaring som framstår såsom ända- målslös.

Regeringen får häva en bygg- nadsminnesförklaring eller jämka skyddsföreskrifter, om regeringen ger tillstånd till expropriation som rör byggnaden eller kringliggande område och byggnadsminnesförkla- ringen eller skyddsföreskrifterna inte kan bestå utan olägenhet för ex- propriationsändamålet.

Vid beslut om att häva en bygg- nadsminnesförklaring eller att jämka skyddsföreskrifter får länsstyrelsen eller regeringen förordna att den som begär hävandet eller jämk- ningen skall bekosta särskild do— kumentation av byggnaden, om det är skäligt.

Föreslagen lydelse

135

Om ett byggnadsminne eller kul- turreservat medför hinder, olägenhet eller kostnad som inte står i rimligt förhållande till dess betydelse, får länsstyrelsen jämka skyddsbestäm- melserna eller häva förklaringen. Länsstyrelsen får också häva en förklaring som framstår såsom än- damålslös.

Regeringen får häva en förklaring eller jämka skyddsbestämmelser, om regeringen ger tillstånd till expro- priation som rör ett byggnadsminne eller kulturreservat och skyddsbe- stämmelserna inte kan bestå utan olägenhet för expropriationsändamå- let.

Vid beslut om att häva en förkla- ring eller att jämka skyddsbestäm- melser får länsstyrelsen eller rege- ringen förordna att den som begår hävandet eller jämkningen skall be- kosta särskild dokumentation, om det är skäligt.

Nuvarande lydelse

Ansvarsbestämmelser m.m.

fdl6å

Om ägaren till ett byggnadsminne försummar det som åligger honom enligt skyddsföreskrifterna, får länsstyrelsen förelägga honom att inom viss skälig tid vidta nödvän- diga åtgärder. Föreläggandet får inte omfatta åtgärder som med hänsyn till byggnadens användning och omständigheter i övrigt är oskäligt betungande. Om föreläggandet inte följs, får länsstyrelsen utföra åtgär- derna på ägarens bekostnad.

fd175

Om ett byggnadsminne har än- drats i strid mot meddelade skydds- föreskrifter, får länsstyrelsen före- lägga ägaren att återställa ändringen om det är möjligt. Ett sådant före- läggande får förenas med vite.

Föreslagen lydelse

Anmälningsplikt för byggna- der, anläggningar och om- råden

145

Utan att fråga uppkommit om byggnadsminnes- eller kulturreser- vatsförklaring får länsstyrelsen be- sluta om anmälningsplikt enligt 4 5 första stycket för byggnader, an- läggningar, områden och landskaps- avsnitt av kulturhistoriskt värde, om staten betalar bidrag till bevarande av kulturhistoriska värden eller på annat sätt har medverkat till att säkerställa kulturhistoriska värden.

Ett beslut om anmälningsplikt en- ligt första stycket gäller i högst tre år, men får förlängas med högst tre år i taget. Beslutet får omprövas vid ändrade förhållanden

Ansvarsbestämmelser m.m.

155

Länsstyrelsen får i fråga om byggnadsminne eller kulturreservat hos kronofogdemyndigheten begära särskild handräckning enligt lagen (1990.'746) om betalningsföreläg- gande och handräckning för att

I . avbryta pågående förstörelse,

2. säkerställa vård- eller under- hållsskyldighet enligt skyddsbe- stämmelserna,

3. återställa ändringar som skett i strid med skyddsbestämmelserna, eller

4. i övrigt säkerställa efterlevna- den av bestämmelser enligt detta kapitel.

Nuvarande lydelse

Kronofogdemyndigheten får meddela särskild handräckning för att avbryta pågående förstörelse av ett byggnadsminne eller för att åter- ställa det. Även i annat fall får hand- räckning beslutas, om det behövs

för att bestämmelse i detta kapitel skall efterlevas.

Föreslagen lydelse

I fall som avses i första stycket får länsstyrelsen i stället för att be- gära särskild handräckning förelägga den som är ansvarig att vidta rättelse eller avbryta pågående åtgärder. Ett sådant föreläggande får förenas med vite.

Har ett beslut om föreläggande meddelats någon i egenskap av ägare till viss fastighet och övergår fastig- heten till ny ägare gäller föreläggan- det i stället mot denne. Har i föreläg- gandet utsatts löpande vite enligt la- gen ( I 985.206) om viten, och har fastigheten övergått genom köp, byte eller gåva, gäller vitet mot den nye ägaren räknat från tidpunkten för äganderättsövergången under förut- sättning att anteckning om vitesföre- läggandet enligt fjärde stycket gjorts dessförinnan. Löpande vite som av- ser viss period får tas ut endast av den som var ägare vid periodens början. Annat vite gäller inte mot den nye ägaren, men får sättas ut mot denne.

Beslut om föreläggande eller om återkallat föreläggande skall genast tillställas inskrivningsmyndigheten för anteckning i inskrivningsregis- tret.

Nuvarande lydelse

f.d. 18 5

Till böter döms den som

1. i strid mot meddelade skydds— föreskrifter river eller på annat sätt förstör ett byggnadsminne eller än- drar det utan tillstånd enligt 14 5 eller utan iakttagande av villkor för sådant tillstånd eller

2. bryter mot förbud som med- delats enligt 5 5 eller förordnande enligt 6 5 första stycket eller vidtar ågärder i strid mot bestämmelsema i 6 5 andra stycket.

Den som inte efterkommer ett vitesföreläggande eller ett vitesför- bud döms inte till straff för det som omfattas av föreläggandet eller för- budet.

Överklagande m.m.

f.d. 19 56

Beslut av länsstyrelsen överkla- gas hos allmän förvaltningsdomstol närdet gäller

I . byggnadsminnesförklaring enligt 1 5,

2. skyddsföreskrifter enligt 2 5,

3. förbud mot åtgärder enligt 5 5,

4. anmälningsplikt enligt 6 &,

5. deposition enligt 12 5 första stycket,

6. tillstånd eller villkor för till- stånd enligt 14 5,

7. jämkning av skyddsföreskrif- ter eller hävande av byggnadsmin- nesförklaring enligt 15 5 första stycket,

6 Senaste lydelse 1995z72.

Föreslagen lydelse

165

Till böter döms den som

1. i fråga om ett byggnadsminne eller kulturreservat i strid mot skyddsbestämmelserna helt eller delvis river, på annat sätt förstör eller utan tillstånd ändrar vad som omfattas av bestämmelserna eller inte iakttar villkor som meddelats i ett tillstånd till ändring enligt 12 5,

2. vidtar åtgärder i strid med för- bud enligt4 & eller 5 &.

Den som inte efterkommer ett vitesförläggande enligt 15 5 döms inte till straff för det som omfattas av föreläggandet.

Överklagande m.m.

175

Beslut av länsstyrelsen i ärenden om byggnadsminnes- eller kulturre- servatsförklaring enligt 2 5 och om skyddsbestämmelser som meddelas i samband med förklaringen överkla- gas hos regeringen.

Nuvarande lydelse

8. dokumentation enligt 15 & tredje stycket,

9. föreläggande enligt 16 5 eller 10. föreläggande enligt 17 & första stycket.

Länsstyrelsens beslut att inte förklara en byggnad för byggnads- minne får överklagas endast av Riksantikvarieämbetet.

Föreslagen lydelse

Länsstyrelsens beslut att inte ut- färda en byggnadsminnes- eller kul- turreservatsförklaring får överklagas endast av Riksantikvarieämbetet.

Beslut i övrigt enligt detta kapitel överklagas hos allmän förvaltnings- domstol, utom i fall som anges i 1 8 5 .

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

fd205

185

Länsstyrelsens beslut om ersättning och inlösen får inte överklagas. Den som är missnöjd med ett sådant beslut får väcka talan mot staten vid fastig- hetsdomstolen inom ett år från det han fått del av länsstyrelsens beslut. Väcks inte talan inom denna tid, är rätten till ersättning eller inlösen förlorad.

Staten får, när fråga väckts eller tagits upp om att förklara en byggnad för byggnadsminne, väcka talan vid fastighetsdomstolen mot sakägare om fastställande av de villkor som skall gälla för ersättning. Om beslut om byggnads- minnesförklaring inte kommer till stånd inom ett år från det att målet avgjorts genom lagakraftägande dom, skall domen inte längre vara bindande för parterna.

Talan om ersättning enligt 12 å andra stycket skall väckas vid fas- tighetsdomstolen.

deIå

Beslut enligt 1, 5 eller 6 5 skall tillämpas utan hinder av att talan förs mot beslutet.

Staten får väcka talan vid fastig— hetsdomstolen mot sakägare om fastställande av de villkor som skall gälla för ersättning eller inlösen. Om beslut om byggnadsminnes- eller kulturreservatsförklaring inte kom— mer till stånd inom ett år från det att målet avgjorts genom lagakraft- ägande dom, skall domen inte längre vara bindande för parterna.

Talan om ersättning enligt 10 å andra stycket skall väckas vid fastig- hetsdomstolen.

195

Skyddsbestämmelser enligt 2 &, beslut enligt 4 och 5 55 samt före- skrifter enligt 6 5 skall tillämpas utan hinder av överklagande.