Prop. 2022/23:88
Ökad transparens för stora företags skattebetalningar
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 16 mars 2023
Ulf Kristersson
Gunnar Strömmer (Justitiedepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
EU har antagit ett direktiv som syftar till att öka de stora koncernernas transparens och förbättra möjligheten att få insyn i deras skattebetalningar. För att genomföra direktivet föreslår regeringen en ny lag med krav på att stora, multinationella koncerner och företag ska offentliggöra inkomstskatteuppgifter. Uppgifterna ska lämnas till Bolagsverket i en rapport som även ska göras tillgänglig på företagets webbplats. Förslagen gäller koncerner och företag med årliga intäkter som överstiger 8 miljarder kronor.
Dessutom ska revisorn i de företag som kategoriseras som större företag enligt årsredovisningslagen i revisionsberättelsen ange om företaget är skyldigt att offentliggöra en inkomstskatterapport och om företaget i så fall har gjort det.
Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 22 juni 2023.
1. Förslag till riksdagsbeslut
Regeringens förslag:
1. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om offentliggörande av vissa stora företags inkomstskatterapporter.
2. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.
3. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i revisionslagen (1999:1079).
4. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551).
2. Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1. Förslag till lag om offentliggörande av vissa stora företags inkomstskatterapporter
Härigenom föreskrivs1 följande.
Lagens innehåll
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om skyldighet för vissa stora företag att upprätta, offentliggöra och tillgängliggöra rapporter om inkomstskatteuppgifter.
Lagen genomför Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2021/2101 av den 24 november 2021 om ändring av direktiv 2013/34/EU vad gäller offentliggörande av inkomstskatteuppgifter för vissa företag och filialer.
Företag som ska rapportera
Företag som inte ingår i en koncern
2 § Ett aktiebolag som inte ingår i en koncern ska för varje räkenskapsår upprätta och offentliggöra en inkomstskatterapport, om företaget har ett fast driftställe i minst en annan stat eller skattejurisdiktion än Sverige.
Rapporteringsskyldigheten inträder när företagets intäkter under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgick till mer än 8 miljarder kronor. Skyldigheten kvarstår till dess att intäkterna under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgick till mindre än 8 miljarder kronor.
Första och andra styckena gäller även handelsbolag där samtliga direkta eller genom handelsbolag indirekta delägare är juridiska personer med begränsat ansvar.
Yttersta moderföretag
3 § Ett yttersta moderföretag i en koncern ska för varje räkenskapsår upprätta och offentliggöra en inkomstskatterapport, om
1. moderföretaget är ett aktiebolag eller ett sådant handelsbolag som avses i 2 § tredje stycket, och
2. det i koncernen ingår minst ett företag som hör hemma i en annan stat eller skattejurisdiktion än Sverige, eller har ett fast driftställe i minst en annan stat eller skattejurisdiktion än Sverige.
Rapporteringsskyldigheten inträder när koncernens intäkter under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgick till mer än 8 miljarder kronor. Skyldigheten kvarstår till dess att intäkterna under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgick till mindre än 8 miljarder kronor.
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2021/2101 av den 24 november 2021 om ändring av direktiv 2013/34/EU vad gäller offentliggörande av inkomstskatteuppgifter för vissa företag och filialer, i den ursprungliga lydelsen.
Dotterföretag till yttersta moderföretag som hör hemma utanför EES
4 § Ett dotterföretag ska för varje räkenskapsår upprätta och offentliggöra en inkomstskatterapport, om
1. dotterföretaget är ett aktiebolag eller ett sådant handelsbolag som avses i 2 § tredje stycket,
2. det yttersta moderföretaget i koncernen hör hemma utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), och
3. dotterföretaget är ett större företag enligt 1 kap. 3 § första stycket 4 andra strecksatsen årsredovisningslagen (1995:1554).
Om en inkomstskatterapport redan finns tillgänglig behöver dotterföretaget dock inte upprätta en sådan.
Rapporteringsskyldigheten inträder när koncernens intäkter under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgick till mer än 8 miljarder kronor. Skyldigheten kvarstår till dess att intäkterna under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgick till mindre än 8 miljarder kronor.
5 § Om ett dotterföretag inte får den information som behövs för att kunna upprätta en fullständig inkomstskatterapport av det yttersta moderföretaget, ska dotterföretaget upprätta rapporten med de uppgifter som dotterföretaget har. Dotterföretaget ska i så fall också offentliggöra ett uttalande om att det yttersta moderföretaget inte har lämnat den information som behövs.
6 § Ett dotterföretag är inte rapporteringsskyldigt om det yttersta moderföretaget
1. upprättar en inkomstskatterapport och i den anger ett dotterföretag eller en filial som offentliggör rapporten i enlighet med denna lag eller motsvarande bestämmelser i det land inom EES som dotterföretaget eller filialen hör hemma, och
2. tillgängliggör rapporten på sin webbplats i enlighet med det som föreskrivs i 21 §.
Filialer till företag som hör hemma utanför EES
7 § En filial till ett företag ska för varje räkenskapsår upprätta och offentliggöra en inkomstskatterapport, om
1. företaget motsvarar ett svenskt aktiebolag, och
2. företaget och, om företaget ingår i en koncern, det yttersta moderföretaget hör hemma utanför EES.
Om en inkomstskatterapport redan finns tillgänglig behöver filialen dock inte upprätta en sådan.
Rapporteringsskyldigheten inträder när företagets eller koncernens intäkter uppgick till mer än 8 miljarder kronor och filialens nettoomsättning uppgick till mer än 80 miljoner kronor, under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren. Skyldigheten kvarstår till dess att företagets eller koncernens intäkter uppgick till mindre än 8 miljarder kronor eller filialens nettoomsättning uppgick till mindre än 80 miljoner kronor, under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren.
8 § Om en filial inte får den information som behövs för att kunna upprätta en fullständig inkomstskatterapport av företaget eller, om företaget ingår i en koncern, det yttersta moderföretaget, ska filialen upprätta rapporten med
de uppgifter som filialen har. Filialen ska i så fall också offentliggöra ett uttalande om att företaget eller det yttersta moderföretaget inte har lämnat den information som behövs.
9 § En filial är inte rapporteringsskyldig om företaget som bedriver näringsverksamhet genom filialen gör det som anges i 6 § 1 och 2. Om företaget ingår i en koncern är filialen inte heller rapporteringsskyldig om det yttersta moderföretaget gör det som anges i 6 § 1 och 2.
En filial är inte rapporteringsskyldig, om företaget som bedriver näringsverksamhet genom filialen ingår i en koncern och det i koncernen även ingår ett sådant dotterföretag som avses i 4 § eller ett motsvarande utländskt dotterföretag som hör hemma inom EES.
Dotterföretag och filialer vars syfte är att kringgå rapporteringsskyldighet
10 § Ett dotterföretag eller en filial som inte uppfyller förutsättningarna för rapporteringsskyldighet enligt 4 eller 7 § enbart i syfte att kringgå denna skyldighet ska ändå upprätta och offentliggöra en inkomstskatterapport.
Undantag från skyldigheten att rapportera för vissa kreditinstitut, värdepappersbolag och finansiella holdingföretag
11 § Ett företag som inte ingår i en koncern eller ett yttersta moderföretag i en koncern är inte skyldigt att upprätta och offentliggöra en inkomstskatterapport om företaget eller ett företag i samma koncern i stället offentliggör en rapport i enlighet med artikel 89 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, i den ursprungliga lydelsen, som innefattar information om all verksamhet i företaget och, när det gäller ett yttersta moderföretag, all verksamhet i samtliga företag som omfattas av koncernredovisningen.
Inkomstskatterapportens innehåll
12 § En inkomstskatterapport ska innehålla uppgifter om
1. namnet på företaget som upprättar rapporten och, för det fall rapporten upprättas av ett dotterföretag eller en filial och det företag som bedriver näringsverksamhet genom filialen ingår i en koncern, namnet på det yttersta moderföretaget,
2. det räkenskapsår som rapporten avser,
3. den valuta som beloppen i rapporten anges i,
4. för det fall rapporten avser en koncern, de företag som ingår i koncernen och hör hemma inom EES eller i en skattejurisdiktion som är upptagen i Europeiska unionens reviderade förteckning över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet,
5. en kort beskrivning av den typ av verksamhet som företaget eller koncernen bedriver,
6. antalet anställda,
7. intäkterna,
8. vinsten eller förlusten före inkomstskatt,
9. årets ackumulerade inkomstskatt, 10. betald inkomstskatt, och 11. ackumulerade vinstmedel.
13 § Inkomstskatterapporten ska avse all verksamhet som
1. bedrivs i företaget, om det är ett företag som inte ingår i en koncern som är rapporteringsskyldigt,
2. ingår i koncernredovisningen, om det är ett yttersta moderföretag eller ett dotterföretag som är rapporteringsskyldigt, och
3. bedrivs i företaget som bedriver näringsverksamhet genom filialen eller, om företaget ingår i en koncern, ingår i koncernredovisningen, om det är en filial som är rapporteringsskyldig.
14 § Uppgifterna i inkomstskatterapporten får redovisas enligt anvisningarna i avsnitt III delarna B och C i bilaga III till rådets direktiv 2011/16/EU av den 15 februari 2011 om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av direktiv 77/799/EEG, i lydelsen enligt rådets direktiv (EU) 2016/881 av den 25 maj 2016 om ändring av direktiv 2011/16/EU vad gäller obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar i fråga om beskattning.
Det ska anges i inkomstskatterapporten om den har upprättats med tillämpning av första stycket.
15 § Uppgifterna i inkomstskatterapporten ska redovisas
1. för var och en av staterna i EES,
2. för var och en av de skattejurisdiktioner som den 1 mars det räkenskapsår för vilket rapporten upprättas var angivna i bilaga I i den förteckning som avses i 12 § 4,
3. för var och en av de skattejurisdiktioner som den 1 mars det räkenskapsår för vilket rapporten upprättas och den 1 mars föregående räkenskapsår var angivna i bilaga II i den förteckning som avses i 12 § 4, och
4. i samlad form för de skattejurisdiktioner som inte omfattas av 1–3. Uppgifter om en viss verksamhet får inte hänföras till fler än en medlemsstat eller en skattejurisdiktion.
16 § I inkomstskatterapporten ska beloppen anges i samma valuta som används i årsredovisningen eller, om företaget ingår i en koncern, i koncernredovisningen.
Om ett dotterföretag upprättar rapporten enligt 5 § får beloppen i inkomstskatterapporten anges i samma valuta som dotterföretaget använder i årsredovisningen.
17 § Inkomstskatterapporten ska upprättas med användning av det formulär och i de elektroniska format som Europeiska kommissionen har fastställt.
Tillfälligt utelämnande av uppgifter från inkomstskatterapporten
18 § Ett företag får utelämna en uppgift från en inkomstskatterapport, om offentliggörandet av uppgiften skulle skada marknadspositionen all-
varligt för de företag som rapporten avser. Företaget ska i rapporten ange att uppgiften utelämnas och ange skälen för att den utelämnas.
En uppgift som rör sådana skattejurisdiktioner som finns angivna i den förteckning som avses i 12 § 4 får dock inte utelämnas.
En uppgift som har utelämnats ska offentliggöras i en annan inkomstskatterapport senast fem år efter det att utelämnandet gjordes.
Inkomstskatterapportens offentliggörande
19 § En inkomstskatterapport ska offentliggöras genom att den lämnas in till Bolagsverket senast ett år efter räkenskapsårets utgång. Rapporten ska vara på svenska och i form av en bestyrkt kopia eller ett elektroniskt original.
Bolagsverket ska registrera inkomstskatterapporten i det register som företaget i fråga är registrerat i.
Registreringen ska vara på svenska. Om det företag som registreringen avser begär det, ska registreringen dessutom göras på ett annat officiellt språk inom Europeiska unionen eller på norska eller isländska.
20 § Ett uttalande om att ett yttersta moderföretag eller ett företag som bedriver näringsverksamhet genom en filial inte har lämnat den information som behövs för att en fullständig inkomstskatterapport ska kunna upprättas ska offentliggöras inom samma tid och på samma sätt som en inkomstskatterapport.
Inkomstskatterapporten ska hållas tillgänglig
21 § En inkomstskatterapport ska senast ett år efter räkenskapsårets utgång kostnadsfritt hållas tillgänglig för allmänheten på minst ett av Europeiska unionens officiella språk eller på norska eller isländska, på webbplatsen för
1. företaget som har upprättat rapporten, om företaget är rapporteringsskyldigt enligt 2 eller 3 §,
2. dotterföretaget eller ett företag som ingår i samma koncern, om dotterföretaget är rapporteringsskyldigt enligt 4 §, eller
3. filialen, det företag som bedriver näringsverksamhet genom filialen eller ett företag som ingår i samma koncern, om filialen är rapporteringsskyldig enligt 7 §.
Inkomstskatterapporten ska hållas tillgänglig under minst fem år.
22 § Ett uttalande om att ett yttersta moderföretag eller ett företag som bedriver näringsverksamhet genom en filial inte har lämnat den information som behövs för att en fullständig inkomstskatterapport ska kunna upprättas ska hållas tillgängligt inom och under samma tid och på samma sätt som en inkomstskatterapport.
Vite
23 § Om ett företag inte ger in en inkomstskatterapport enligt denna lag, får Bolagsverket förelägga den som ensam eller tillsammans med någon annan är skyldig att ge in rapporten att fullgöra sin skyldighet. Detsamma gäller om ett företag inte ger in ett uttalande som avses i 5 eller 8 §.
Föreläggandet får förenas med vite. Frågor om utdömande av vite prövas av Bolagsverket.
Överklagande
24 § Bolagsverkets beslut enligt 19 § andra stycket, 20 och 23 §§ får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Överklagandet ska ges in till Bolagsverket inom två månader från dagen för beslutet.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
1. Denna lag träder i kraft den 22 juni 2023.
2. Lagen tillämpas första gången för det räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 maj 2024.
2.2. Förslag till lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.
Härigenom föreskrivs1 att 14 § lagen (1992:160) om utländska filialer m.m. ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
14 §2
För filialens revision gäller, utöver 12 och 13 §§, i tillämpliga delar detsamma som för ett svenskt företag av motsvarande slag.
Revisionsberättelsen för filialen behöver dock inte innehålla något uttalande om inkomstskatterapportering enligt 30 a § revisionslagen (1999:1079) eller 9 kap. 34 a § aktiebolagslagen (2005:551) .
1. Denna lag träder i kraft den 22 juni 2023.
2. Lagen tillämpas första gången för det räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 maj 2024.
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2021/2101 av den 24 november 2021 om ändring av direktiv 2013/34/EU vad gäller offentliggörande av inkomstskatteuppgifter för vissa företag och filialer, i den ursprungliga lydelsen. 2 Senaste lydelse 2017:439.
2.3. Förslag till lag om ändring i revisionslagen (1999:1079)
Härigenom föreskrivs1 i fråga om revisionslagen (1999:1079)
dels att 31 § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 30 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
30 a §
Revisionsberättelsen för ett handelsbolag ska innehålla ett uttalande om huruvida bolaget med avseende på det föregående räkenskapsåret var skyldigt att offentliggöra en sådan inkomstskatterapport som avses i lagen ( 2023:000 ) om offentliggörande av vissa stora företags inkomstskatterapporter. Om en sådan skyldighet fanns, ska det av uttalandet även framgå om bolaget har offentliggjort rapporten enligt den lagen.
Revisionsberättelsen behöver dock inte innehålla ett sådant uttalande om handelsbolaget är ett mindre företag enligt 1 kap. 3 § första stycket 5 årsredovisningslagen (1995:1554) .
31 §2
Utöver vad som följer av 28–30 §§ får en revisor i revisionsberättelsen lämna sådana upplysningar som han anser att tredje man bör få kännedom om. Om årsredovisningen innehåller uppgifter som har betydelse för upplysningarna, skall revisorn hänvisa till uppgifterna.
Utöver vad som följer av 28–30 a §§ får en revisor i revisionsberättelsen lämna sådana upplysningar som han eller hon anser att tredje man bör få kännedom om. Om årsredovisningen innehåller uppgifter som har betydelse för upplysningarna, ska revisorn hänvisa till uppgifterna.
1. Denna lag träder i kraft den 22 juni 2023.
2. Lagen tillämpas första gången för det räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 maj 2024.
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2021/2101 av den 24 november 2021 om ändring av direktiv 2013/34/EU vad gäller offentliggörande av inkomstskatteuppgifter för vissa företag och filialer, i den ursprungliga lydelsen. 2 Senaste lydelse 2004:978.
2.4. Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551)
Härigenom föreskrivs1 i fråga om aktiebolagslagen (2005:551)
dels att 9 kap. 35 § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 9 kap. 34 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 kap.
34 a §
Revisionsberättelsen ska innehålla ett uttalande om huruvida bolaget med avseende på det föregående räkenskapsåret var skyldigt att offentliggöra en sådan inkomstskatterapport som avses i lagen ( 2023:000 ) om offentliggörande av vissa stora företags inkomstskatterapporter. Om en sådan skyldighet fanns, ska det av uttalandet även framgå om bolaget har offentliggjort rapporten enligt den lagen.
Revisionsberättelsen behöver dock inte innehålla ett sådant uttalande om bolaget är ett mindre företag enligt 1 kap. 3 § första stycket 5 årsredovisningslagen (1995:1554) .
35 §
Utöver vad som följer av 29–34 §§ får en revisor i revisionsberättelsen lämna sådana upplysningar som han eller hon anser att aktieägarna bör få kännedom om. Om årsredovisningen innehåller uppgifter som har betydelse för upplysningarna, skall revisorn hänvisa till uppgifterna.
Utöver vad som följer av 29–34 a §§ får en revisor i revisionsberättelsen lämna sådana upplysningar som han eller hon anser att aktieägarna bör få kännedom om. Om årsredovisningen innehåller uppgifter som har betydelse för upplysningarna, ska revisorn hänvisa till uppgifterna.
1. Denna lag träder i kraft den 22 juni 2023.
2. Lagen tillämpas första gången för det räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 maj 2024.
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2021/2101 av den 24 november 2021 om ändring av direktiv 2013/34/EU vad gäller offentliggörande av inkomstskatteuppgifter för vissa företag och filialer, i den ursprungliga lydelsen.
3. Ärendet och dess beredning
Den 24 november 2021 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2021/2101 om ändring av direktiv 2013/34/EU vad gäller offentliggörande av inkomstskatteuppgifter för vissa företag och filialer (direktivet), se bilaga 1. Direktivet innehåller ändringar av det s.k. redovisningsdirektivet1, se bilaga 2.
Regeringen beslutade i juni 2021 att ge en särskild utredare i uppdrag att föreslå de författningsändringar som behövs för att anpassa svensk rätt till direktivet. Utredningen antog namnet Utredningen om skattetransparens och några redovisningsfrågor. Utredningen överlämnade i juni 2022 sitt delbetänkande Inkomstskatterapporter och några redovisningsfrågor (SOU 2022:29). En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 3. Utredningens lagförslag i de delar som avser genomförandet av direktivet finns i bilaga 4.
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 5. Remissvaren finns tillgängliga i lagstiftningsärendet (Ju2022/02004).
I propositionen behandlas de förslag i betänkandet som avser genomförandet av direktivet i svensk rätt. Övriga förslag i betänkandet bereds vidare i Regeringskansliet.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 9 februari 2023 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 6. Lagrådets yttrande finns i bilaga 7. Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitt 4.2 och i författningskommentaren. I förhållande till lagrådsremissen har det gjorts vissa språkliga och redaktionella ändringar.
Hänvisningar till S3
4. En skyldighet för vissa företag att offentliggöra inkomstskatteuppgifter
4.1. Direktivets innehåll och syfte
Direktivet innebär att multinationella koncerner och företag verksamma inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) med årliga intäkter på mer än 750 miljoner euro, eller motsvarande, ska ta fram en rapport om sina inkomstskatteuppgifter och göra den offentlig. Informationen i rapporten ska redovisas för varje land i EES som företaget betalar skatt i. Uppgifter ska också lämnas om verksamhet i länder utanför EES, närmare bestämt de jurisdiktioner som finns med på EU:s förteckning över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet. Rapporten ska offentliggöras
1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG.
genom att ett företag inom koncernen ger in den till en ansvarig registreringsmyndighet i ett land inom EES.
Direktivet syftar till att öka insynen i företag och att öka transparensen och den offentliga granskningen av företags inkomstskatteuppgifter (skäl 22).
4.2. Stora företag med verksamhet i flera länder ska offentliggöra inkomstskatteuppgifter
Regeringens förslag: Multinationella koncerner och företag med årliga intäkter på mer än 8 miljarder kronor ska upprätta och offentliggöra en rapport med uppgifter om den inkomstskatt som de betalar i olika länder.
Rapporten ska offentliggöras genom att den ges in till Bolagsverket. Om inkomstskatterapporten inte ges in i tid, ska Bolagsverket kunna rikta vitesförelägganden mot personer i företagets ledning. Bolagsverket ska också kunna döma ut vitet.
Företaget ska dessutom hålla rapporten tillgänglig på sin webbplats.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslagen eller har ingen invändning mot dem. Förvaltningsrätten i Uppsala och
Stockholms universitet (Juridiska fakultetsnämnden) förordar att begränsningen om vilka handelsbolag som omfattas av rapporteringskraven regleras i lagen. Näringslivets skattedelegation och Svensk Försäkring framhåller att begreppet moderföretag som upprättar koncernredovisning inte är detsamma som direktivets begrepp yttersta moderföretag och att utredningens förslag inte beaktar att det är möjligt att fler än ett företag i en koncern upprättar koncernredovisning. FAR, Förvaltningsrätten i Uppsala, Kammarrätten i Sundsvall och Stockholms universitet (Juridiska fakultetsnämnden) framför synpunkter på hur begreppet intäkter används i lagen och tycker att det behöver förtydligas. FAR anser vidare att det bör förtydligas hur en utländsk koncerns intäkter omräknas till svenska kronor vid bedömning av om koncernen når upp till tröskelvärdet om 8 miljarder kronor. Sveriges advokatsamfund anser att det bör förtydligas om tröskelvärdet påverkas av förkortat respektive förlängt räkenskapsår. Förvaltningsrätten i Uppsala befarar att företag alltför lättvindigt kommer använda möjligheten att tillfälligt utelämna uppgifter ur inkomstskatterapporten. Förvaltningsrätten anser att det bör övervägas om Bolagsverket ska ha möjlighet att rikta vitesförelägganden i flera situationer, däribland om företag lämnar en otillräcklig förklaring till varför uppgifter tillfälligt har utelämnats. Sveriges advokatsamfund anser att det finns behov av en sekretessbestämmelse som kan tillämpas hos Bolagsverket för det fall att en sådan förklaring i sig behöver innehålla hemlig information. Revisorsinspektionen väcker frågan om vad som gäller om ett företag tillfälligt har utelämnat uppgifter i en inkomstskatterapport och företagets skyldighet att offentliggöra en sådan rapport sedan upphör innan femårsfristen har löpt ut.
Skälen för regeringens förslag
En ny lag om offentliggörande av inkomstskatterapporter
Direktivet innebär att stora företag med verksamhet i flera länder ska offentliggöra en rapport om inkomstskatteuppgifter. De bestämmelser som genomför direktivet bör tas in i lag. Det kan antingen göras i en ny lag eller en befintlig sådan, om det finns en lag som har tillräckligt nära samband med direktivets bestämmelser.
Skyldigheten att lämna en inkomstskatterapport som föreskrivs i direktivet överensstämmer i stora delar med den s.k. land-för-land-rapporteringen enligt 33 a kap. skatteförfarandelagen (2011:1244). I huvudsak innebär den rapporteringen att multinationella koncerner med intäkter om minst 7 miljarder kronor är skyldiga att lämna en land-för-land-rapport till Skatteverket. Rapporten ska innehålla vissa uppgifter, bl.a. om intäkter, vinst eller förlust före inkomstskatt, betald inkomstskatt och verksamhetens art, och uppgifterna ska redovisas separat för varje land där koncernen bedriver verksamhet. Till skillnad från den inkomstskatterapport som ska lämnas enligt direktivet ska land-för-land-rapporten inte offentliggöras. Skatteförfarandelagen innehåller bestämmelser om förfarandet vid uttag av skatter och avgifter (1 kap. 1 §). Eftersom direktivet gäller offentliggörande av inkomstskatteuppgifter, vilket ligger utanför skatteförfarandelagens tillämpningsområde, finns det inte anledning att låta direktivets bestämmelser införas i den lagen.
En annan reglering med rapporteringskrav är lagen (2015:812) om rapportering av betalningar till myndigheter. Lagen genomför kapitel 10 i redovisningsdirektivet och innebär att vissa företag med verksamhet i utvinningsindustrin eller inom avverkning av naturskog är skyldiga att lämna en rapport till Bolagsverket om större betalningar till myndigheter. Som utredningen framhåller finns det betydande skillnader mellan direktivets bestämmelser och den lagen i fråga om vilka företag som är rapporteringsskyldiga och innehållet i rapporterna. Att föra in bestämmelser som genomför direktivet i den lagen framstår därför inte som lämpligt.
Bestämmelserna i direktivet har också ett visst samband med redovisningslagstiftningen, men sambandet är inte så starkt att bestämmelserna som genomför direktivet bör tas in i årsredovisningslagen (1995:1554). Exempelvis ska uppgifterna i inkomstskatterapporten inte tas in i årsredovisningen.
Sammanfattningsvis bör, som utredningen föreslår, de bestämmelser som direktivet genomförs med tas in i en ny lag.
Företag som kan vara rapporteringsskyldiga är aktiebolag och vissa handelsbolag
Direktivet är tillämpligt på aktiebolag och vissa handelsbolag. De handelsbolag, inklusive kommanditbolag, som omfattas är de i vilka samtliga direkta eller indirekta delägare är juridiska personer med begränsat ansvar, t.ex. aktiebolag (artikel 1.1 i redovisningsdirektivet). Skälet till begränsningen är att redovisningsdirektivet syftar till att möjliggöra offentlig granskning av och kontroll över just företag med ägare med begränsat ansvar.
Utredningen föreslår att det av den nya lagen ska framgå att den är tillämplig på aktiebolag och handelsbolag. Förslaget utgår från att den begränsning i fråga om vilka handelsbolag som kan vara rapporteringsskyldiga inte behöver anges uttryckligen i lagen. Skyldigheten att rapportera enligt direkti-
vet omfattar endast koncerner och företag med årliga intäkter som överstiger 750 miljoner euro, eller motsvarande i aktuell valuta. Det innebär enligt utredningen att det i praktiken inte torde finnas några handelsbolag som ensamma eller tillsammans med koncernföretag når upp till intäktskravet, och att det därför saknas behov av att ta in begränsningen gällande handelsbolag i den nya lagen. Förvaltningsrätten i Uppsala och Stockholms universitet (Juridiska Fakultetsnämnden) förordar trots det att begränsningen ändå regleras i lagen. Förvaltningsrätten framhåller att det minskar risken för osäkerhet och oenhetlig lagstiftning mellan medlemsstaterna. Stockholms universitet pekar på att avsikten synes vara att inte samtliga handelsbolag ska kunna omfattas av rapporteringsskyldigheten och att begränsningen då bör framgå av lagtexten. Regeringen instämmer i dessa synpunkter. Vilka handelsbolag som ska vara rapporteringsskyldiga bör tas in i lagen.
För att ett företag ska vara rapporteringsskyldigt ska det vara fråga om ett svenskt företag. I lagrådsremissen kom detta till uttryck genom kravet på att företaget ska vara ett aktiebolag eller handelsbolag. Lagrådet väcker frågan om det inte uttryckligen bör framgå av lagtexten att dessa företag ska höra hemma i Sverige för att de ska vara rapporteringsskyldiga. Lagrådet framför att det av direktivet följer att det är fråga om företag som ”styrs av” den berörda medlemsstatens ”nationella rätt” (artikel 48b.1 tredje stycket), att företag som styrs av svensk rätt i första hand är svenska aktiebolag och handelsbolag samt att det inte är ovanligt att en term eller ett uttryck i svensk lagstiftning också omfattar motsvarande utländska företeelser om något annat inte anges eller framgår av sammanhanget. Regeringen konstaterar att det i associationsrättslig och redovisningsrättslig lagstiftning inte brukar anges särskilt att lagen endast är tillämplig på svenska företagsformer. Att de bestämmelser som föreslås endast är tillämpliga på aktiebolag och handelsbolag innebär att det endast är företag som hör hemma i Sverige som kan vara rapporteringsskyldiga. Regeringen anser därför att det i lagen inte behöver anges uttryckligen att företag ska höra hemma i Sverige för att vara rapporteringsskyldiga enligt lagen.
Yttersta moderföretag, vissa dotterföretag och filialer samt företag som inte ingår i en koncern kan vara rapporteringsskyldiga
Direktivet är tillämpligt på vissa moderföretag, dotterföretag och filialer samt företag som inte ingår i en koncern. Samtliga dessa kan alltså vara rapporteringsskyldiga under förutsättning att övriga krav i direktivet är uppfyllda.
Till att börja med omfattar direktivet det som där benämns yttersta moderföretag i en koncern (artikel 48b.1 första stycket). Det koncernbegrepp som åsyftas är detsamma som finns i svensk rätt i 1 kap. 4 § fjärde stycket årsredovisningslagen. Ett yttersta moderföretag definieras som ett företag som upprättar koncernredovisning för flertalet företag i koncernen (artikel 48a.1 1).
Yttersta moderföretag är inte detsamma som den definition av moderföretag som finns i årsredovisningslagen (definitionen finns i 1 kap. 4 § första och andra styckena). Det företag som avses i direktivet motsvarar närmast det moderföretag som upprättar koncernredovisning för hela koncernen (jfr 7 kap. årsredovisningslagen). Det handlar om det moderföretag som inte kontrolleras av något annat företag som kan vara rapporteringsskyldigt och på så sätt befinner sig högst upp i koncernstrukturen. Ett företag som är moder-
Prop. 2022/23:88 företag i förhållande till andra företag men som är dotterföretag till ett annat moderföretag som kan vara rapporteringsskyldigt, är alltså inte ett sådant yttersta moderföretag som avses i direktivet.
Utredningen gör bedömningen att yttersta moderföretag i lagen bör benämnas moderföretag som upprättar koncernredovisning. Näringslivets skattedelegation och Svensk Försäkring anser att förslaget inte beaktar att det är möjligt att fler än ett företag i en koncern upprättar koncernredovisning. De är av uppfattningen att det bör framgå av lagen att företag som är både moderföretag och dotterföretag i en koncern inte omfattas av den rapporteringsskyldighet som gäller moderföretag. Även FAR framhåller att koncernredovisningar kan upprättas på olika nivåer.
I enlighet med vad remissinstanserna framhåller avses i direktivet det moderföretag i en koncern som inte har något eget moderföretag. Benämningen yttersta moderföretag som förekommer i direktivet framstår i detta sammanhang som träffande och lämplig, och är inte nytt i svensk rätt. Det begreppet bör därför användas i den nya lagen.
Enligt direktivet ska också medelstora och stora dotterföretag omfattas, om de ingår i en koncern och deras yttersta moderföretag hör hemma utanför EES (artikel 48b.4 första stycket). Med medelstora och stora dotterföretag avses företag som uppfyller villkoren för sådana företag i redovisningsdirektivet (artikel 3.3 och 3.4). Med dessa företag avses detsamma som större företag i årsredovisningslagen (definitionen finns i 1 kap. 3 § första stycket 4 andra strecksatsen).
Även filialer som är etablerade i Sverige ska omfattas om företaget som bedriver verksamhet genom filialen, och för det fall företaget ingår i en koncern även det yttersta moderföretaget, hör hemma utanför EES (artikel 48b.5 första och sjätte styckena). Det krävs också att företaget har en juridisk form som kan jämföras med ett aktiebolag (artikel 1.1 i direktivet). Dessutom krävs det att filialen under vart och ett av de senaste två räkenskapsåren har haft en nettoomsättning som överstigit det gränsvärde som anges i artikel 3.2 i redovisningsdirektivet. Gränsvärdet är införlivat i årsredovisningslagen (1 kap. 3 § första stycket 4 andra strecksatsen c) och är bestämt till 80 miljoner kronor. Direktivet omfattar alltså större filialer.
I direktivet regleras också den speciella situationen att ett dotterföretag eller en filial inte tjänar något annat syfte än att kringgå direktivets rapporteringskrav (artikel 48b.7). Av direktivet följer att dessa dotterföretag och filialer ska vara rapporteringsskyldiga, även om de inte i övrigt uppfyller kraven för att vara det. Revisorsinspektionen ställer sig tveksam till om denna reglering blir verkningsfull i praktiken. Inspektionen anför att det kan ifrågasättas om det är realistiskt att anta att de dotterföretag och filialer som träffas av den föreslagna regeln självmant kommer uppge att de har bildats enbart för att kringgå rapporteringskravet, eller att företrädarna ens kommer att vara medvetna om det. Regeringen konstaterar dock – i likhet med Revisorsinspektionen – att regleringen behövs för att införliva direktivet i svensk rätt. Ett uteblivet offentliggörande av inkomstskatterapporten föreslås också kunna leda till en vitessanktion, och innebär därför ett incitament för ansvariga att försöka få relevant kännedom för att följa rapporteringskravet.
Direktivet omfattar även företag som inte ingår i en koncern, vilka i direktivet benämns som fristående företag (artikel 48a.1 4 och artikel 48b.1 tredje stycket).
Koncerner och företag som bedriver sin verksamhet inom en enda medlemsstats territorium och alltså inte även i någon annan skattejurisdiktion omfattas inte av skyldigheten i direktivet att offentliggöra en inkomstskatterapport (artikel 48b.2). I lagrådsremissens lagförslag kom detta till uttryck genom att en förutsättning för att ett företag ska vara rapporteringsskyldigt är att det är skattskyldigt också i minst en annan stat eller skattejurisdiktion än Sverige på grund av verksamhet som bedrivs från ett fast driftställe där, eller att det i koncernfallet finns ett företag som hör hemma i en annan stat eller skattejurisdiktion än Sverige. Som Lagrådet framhåller medför den i lagrådsremissen föreslagna utformningen att tillämpningsområdet blir snävare än det som avses i direktivet. Ett företag kan t.ex. bedriva verksamhet i en jurisdiktion där företag inte alls är skattskyldiga för inkomster från verksamhet som bedrivs där. Det bör alltså inte vara ett krav att företaget är skattskyldigt i den andra staten eller jurisdiktionen.
Lagrådet påtalar vidare att definitionen av uttrycket fast driftställe i medlemsstaternas lagstiftningar och i olika skatteavtal inte är enhetlig. Lagrådet anser att det därför bör användas uttryck som ligger närmare direktivet och föreslår att lagtexten utformas på så sätt att en förutsättning för rapporteringsskyldighet ska vara att företaget är etablerat, har ett fast driftställe eller en varaktig affärsverksamhet i minst en annan stat eller skattejurisdiktion än Sverige. Regeringen konstaterar att medan lagförslaget reglerar en förutsättning för rapporteringsskyldighet handlar direktivsartikeln om att vissa företag ska undantas rapporteringsskyldighet om de bedriver verksamhet inom endast en medlemsstats territorium. Det är inte givet att förutsättningen för rapporteringsskyldighet bör utformas på samma sätt som direktivets krav på att inte låta rapporteringsskyldigheten omfatta företag utan gränsöverskridande verksamhet. Enligt regeringen skulle den av Lagrådet föreslagna utformningen, som i direktivet beskriver hela företagets verksamhet, också kunna skapa otydlighet i fråga om den gränsöverskridande dimension som regeln ska ge uttryck för. Den förutsättning som enligt den föreslagna lagen ska gälla för rapporteringsskyldighet i Sverige är att ett här i landet verksamt företag även ska bedriva viss verksamhet i en annan stat eller skattejurisdiktion. Enligt regeringens uppfattning beskrivs detta i svensk rätt lämpligast med att företaget har ett fast driftställe utanför
Sverige. Att även motsvarande utländska företeelser av begreppet fast driftställe omfattas av lagen bör inte vara ett hinder mot att använda uttrycket. Även i annan liknande lagstiftning används fast driftställe i fråga om den verksamhet som ett företag bedriver i ett annat land (se t.ex. 33 a kap. 2 § skatteförfarandelagen om skyldigheten att upprätta en land-för-land-rapport i enlighet med ett annat EU-direktiv). I författningskommentaren kan det förtydligas ytterligare vad som avses med fast driftställe. Mot denna bakgrund finns det enligt regeringens mening inte skäl att göra den ändring som Lagrådet föreslår.
Rapporteringsskyldigheten gäller endast koncerner och företag med årliga intäkter på mer än 8 miljarder kronor
Skyldigheten i direktivet att offentliggöra en inkomstskatterapport ska endast gälla om koncernens eller företagets intäkter på balansdagen uppgick till mer än 750 miljoner euro för vart och ett av de två senaste på varandra
Prop. 2022/23:88 följande räkenskapsåren. En inkomstskatterapport ska i sådant fall upprättas för det senare av räkenskapsåren (artikel 48b.1 första och tredje styckena, 4 första stycket och 5 första och sjätte styckena).
För yttersta moderföretag och dotterföretag är det koncernens intäkter som ska överstiga 750 miljoner euro. När det gäller filialer är det intäkterna för det företag som bedriver näringsverksamhet genom filialen, eller koncernens intäkter om det företaget ingår i en koncern, som avses. För företag som inte ingår i en koncern är det företagets intäkter som på balansdagen ska överstiga tröskelvärdet.
Uttrycket intäkter har när det gäller intäktskravet för rapporteringsskyldighet två olika definitioner i direktivet. Det som avgör vilken definition av intäkter som blir tillämplig för ett enskilt företag är vilka redovisningsstandarder eller redovisningsregelverk som företaget tillämpar. För företag som styrs av lagstiftningen i en medlemsstat som inte tillämpar sådana internationella redovisningsstandarder som antagits av EU är det företagets nettoomsättning som avses. För övriga företag avses det som utgör intäkter enligt det regelverk för års- eller koncernredovisning som företaget tillämpar (artikel 48a.2). Svenska företag som inte ingår i en koncern tillämpar inte internationella redovisningsstandarder i årsredovisningen. För dessa företag blir det därför företagets nettoomsättning som blir avgörande för om företaget omfattas av skyldigheten att offentliggöra inkomstskatteuppgifter.
Utredningen gör bedömningen att uttrycket intäkter kan förklaras närmare i författningskommentaren och att någon definition av det inte behöver tas in i lagen. FAR, Förvaltningsrätten i Uppsala, Kammarrätten i Sundsvall och Stockholms universitet (Juridiska fakultetsnämnden) tycker att begreppet behöver förtydligas. Regeringen anser dock att det är mest ändamålsenligt att förklara begreppet intäkter i författningskommentaren i anslutning till respektive bestämmelse där begreppet används.
Sveriges advokatsamfund anser att det bör förtydligas om tröskelvärdet påverkas av om det i det enskilda fallet är fråga om ett förkortat eller ett förlängt räkenskapsår. Enligt ordalydelsen i direktivet ska tröskelvärdet avse bolagets intäkter under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren. Det framstår därför inte som möjligt att ta hänsyn till om något av räkenskapsåren är förkortat eller förlängt och därför omfattar mer eller mindre än tolv månader.
En medlemsstat som inte har infört euron får omräkna tröskelvärdet för rapporteringsskyldigheten på 750 miljoner euro till sin nationella valuta. Medlemsstaten ska i så fall tillämpa den växelkurs som gällde den 21 december 2021 (den dag direktivet trädde i kraft) och som då angavs i EU:s officiella tidning. Tröskelvärdet får minskas eller ökas med högst 5 procent för att avrunda beloppet i den nationella valutan (artikel 48c.9 första stycket).
En fråga är alltså om det tröskelvärde som ska gälla ska anges i svenska kronor eller i euro. Denna typ av överväganden har gjorts tidigare i lagstiftningssammanhang. Vid införandet av bestämmelserna i skatteförfarandelagen som reglerar om ett företag behöver lämna in en land-för-land-rapport gjordes bedömningen att tröskelvärdet ska anges i kronor, se 33 a kap. 6 § första stycket skatteförfarandelagen och propositionen Dokumentation vid internprissättning och land-för-land-rapportering på skatteområdet (prop. 2016/17:47 s. 55 och 56). Det finns inte anledning att göra någon annan
bedömning nu. Tröskelvärdet för när ett företag ska vara rapporteringsskyldigt bör därför anges i kronor.
Efter omräkning från euro till kronor kan tröskelvärdet bestämmas till antingen 7,5 miljarder kronor eller 8 miljarder kronor, beroende på om avrundningen görs nedåt eller uppåt. Som skäl för att välja det högre tröskelvärdet för när ett företag ska vara rapporteringsskyldigt pekar utredningen på att det inte vore önskvärt om exempelvis ett dotterföretag i Sverige skulle behöva offentliggöra en inkomstskatterapport, om koncernens intäkter precis översteg 7,5 miljarder kronor, samtidigt som ett dotterföretag i samma koncern som hör hemma i en annan medlemsstat inte skulle behöva offentliggöra en rapport, om den staten i stället har avrundat tröskelvärdet uppåt till ett belopp som motsvarar ca 8 miljarder kronor. Utredningens bedömning att välja det högre tröskelvärdet får också stöd av remissinstanserna. Företag i Sverige bör inte vara skyldiga att rapportera i högre utsträckning än företag i andra länder inom EES. Tröskelvärdet bör därför bestämmas till 8 miljarder kronor.
För dotterföretag och filialer till företag som är hemmahörande utanför EES kommer de intäkter som ligger till grund för beräkning av tröskelvärdet anges i annan valuta än svenska kronor. För dessa företag kommer tröskelvärdet att behöva räknas om.
FAR anser att det bör förtydligas hur en utländsk koncerns intäkter omräknas till svenska kronor vid bedömning av om koncernen når upp till tröskelvärdet. Enligt direktivet ska tröskelvärdet för dotterföretag vars yttersta moderföretag hör hemma utanför EES räknas om till motsvarande belopp i den nationella valutan för de berörda tredjeländerna genom tillämpning av den växelkurs som gällde den 21 december 2021, avrundat till närmaste tusental. Motsvarande gäller för filialer i fråga om företaget som bedriver näringsverksamhet genom filialen och det yttersta moderföretaget, om företaget ingår i en koncern, hör hemma utanför EES (artikel 48c.9 andra stycket).
I fråga om vilken valutakurs som bör användas ger direktivet inte några anvisningar. I tidigare lagstiftningsärenden som har innefattat en omräkning mellan valutor har regeringen bedömt att den s.k. fixingkursen som dagligen fastställs av NASDAQ OMX Stockholm (Stockholmsbörsen) och som även återfinns på Riksbankens webbplats bör användas (se t.ex. prop. 2014/15:57 s. 46). Det får som utgångspunkt anses lämpligt även när det gäller nu aktuell omräkning mellan valutor.
Vissa företag ska undantas från rapporteringsskyldighet
Av direktivet följer att det finns två situationer då företag ska undantas från skyldigheten att inkomstskatterapportera.
Det första undantaget gäller kreditinstitut och värdepappersbolag. Företag som inte ingår i en koncern och som är kreditinstitut eller värdepappersbolag är inte rapporteringsskyldiga om de i stället offentliggör en rapport enligt artikel 89 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (kapitaltäckningsdirektivet). Detsamma gäller yttersta moderföretag som är kreditinstitut eller värdepappersbolag om de eller ett annat företag i samma koncern offentliggör en sådan rapport (se artikel 48b.3). Artikel 89 i kapitaltäcknings-
Prop. 2022/23:88 direktivet har genomförts i svensk rätt genom Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag (FFFS 2008:25). Av föreskrifterna framgår att de ska tillämpas av kreditinstitut, värdepappersbolag och finansiella holdingföretag. De företag som omfattas av dessa föreskrifter kan alltså vara undantagna från rapporteringsskyldighet enligt den nya lagen.
För att det tydligt ska framgå vilka bestämmelser i kapitaltäckningsdirektivet som innebär att företag kan undantas från kravet på att lämna en inkomstskatterapport bör det i lagen införas en hänvisning till artikel 89 i det direktivet. En sådan hänvisning ger den svenska lagregeln ett materiellt innehåll. Det kan konstateras att eventuella framtida ändringar av artikel 89 i kapitaltäckningsdirektivet inte med nödvändighet måste omfattas av undantaget i artikel 48b.3 i direktivet. Den hänvisning som nu görs bör därför vara statisk och avse kapitaltäckningsdirektivet i den ursprungliga lydelsen.
Det andra undantaget gäller vissa dotterföretag och filialer. De ska inte vara skyldiga att inkomstskatterapportera när det finns ett annat företag som rapporterar de för dotterföretaget eller filialen relevanta inkomstskatteuppgifterna i enlighet med direktivet (jfr artikel 48b.6).
För att ett dotterföretag ska vara undantaget från rapporteringsskyldighet ska flera krav vara uppfyllda. Till att börja med krävs att det yttersta moderföretaget upprättar en inkomstskatterapport som överensstämmer med direktivets krav vad gäller rapportens innehåll. Därefter krävs att det yttersta moderföretaget kostnadsfritt gör rapporten tillgänglig för allmänheten på ett av EU:s officiella språk på sin webbplats. Moderföretaget ska i rapporten ange namn på ett dotterföretag eller en filial inom EES som offentliggör rapporten genom att ge in den till Bolagsverket eller motsvarande myndighet inom EES. Inkomstskatterapporten ska offentliggöras och tillgängliggöras senast 12 månader efter balansdagen för det räkenskapsår som rapporten gäller.
Motsvarande undantag gäller också för filialer. Det handlar i det fallet om att företaget som bedriver näringsverksamhet genom filialen eller, om företaget ingår i en koncern, dess yttersta moderföretag, ska uppfylla de redovisade kraven för att filialen inte ska vara rapporteringsskyldig.
En filial behöver inte heller lämna en inkomstskatterapport om det företag som bedriver näringsverksamhet genom filialen ingår i en koncern och koncernen har ett dotterföretag som är rapporteringsskyldigt enligt direktivet (artikel 48b.5 sjätte stycket b).
Vad rapporteringsskyldigheten ska bestå i för olika företag
Innebörden av rapporteringsskyldigheten skiljer sig i viss mån åt mellan de företag som direktivet omfattar. För yttersta moderföretag och för företag som inte ingår i en koncern består rapporteringsskyldigheten i att upprätta, offentliggöra och tillgängliggöra en inkomstskatterapport (artikel 48b.1 första och tredje styckena). Dotterföretags och filialers rapporteringsskyldighet består som utgångspunkt enbart i att offentliggöra och tillgängliggöra en inkomstskatterapport (artikel 48b.4 första stycket och 5 första stycket). I direktivet förutsätts alltså att dotterföretagen och filialerna har tillgång till en inkomstskatterapport.
Om en inkomstskatterapport inte finns tillgänglig ska dotterföretaget begära att det yttersta moderföretaget tillhandahåller all information som krävs
för att dotterföretaget ska kunna offentliggöra och tillgängliggöra en rapport. Om moderföretaget inte följer en sådan begäran ska dotterföretaget upprätta, offentliggöra och tillgängliggöra en inkomstskatterapport med den information som gjorts tillgänglig. Dotterföretaget ska i ett sådant fall även informera om att det yttersta moderföretaget inte har gjort den nödvändiga informationen tillgänglig (artikel 48b.4 andra stycket).
Filialens rapporteringsskyldighet är i allt väsentligt densamma som dotterföretagets. Den enda skillnaden består i vilket företag filialen ska begära information från. Det ska ske från företaget som bedriver näringsverksamhet genom filialen eller, om företaget ingår i en koncern, det yttersta moderföretaget (artikel 48b.5 andra och tredje styckena).
Bestämmelserna bör utformas i enlighet med detta. Som framgår ovan är dotterföretag och filialer som inte tjänar något annat syfte än att kringgå direktivets rapporteringskrav också rapporteringsskyldiga. Enligt direktivet ska dessa vara skyldiga att offentliggöra och tillgängliggöra en inkomstskatterapport (artikel 48b.7). Om dotterföretaget eller filialen inte har tillgång till en inkomstskatterapport, följer det inte direkt av direktivet att dessa ska begära den information som behövs för att upprätta rapporten eller informera om den inte har fått nödvändig information från det yttersta moderföretaget eller det filialdrivande företaget. Rapporteringsskyldigheten för dotterföretag och filialer vars enda syfte är att kringgå rapporteringskravet bör som utredningen framhåller vara densamma som för andra rapporteringsskyldiga dotterföretag och filialer.
Enligt direktivet är det medlemmarna i förvaltnings-, lednings- och tillsynsorganen i ett rapporteringsskyldigt företag som ska ansvara för att rapportering sker enligt direktivets krav (artikel 48e.1). När det gäller filialer avses de personer som utsetts att ansvara för offentliggörandet av uppgifter och handlingar om filialens adress, verksamhet och räkenskapshandlingar m.m. (artikel 48e.2 som hänvisar till artikel 41 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1132 av den 14 juni 2017 om vissa aspekter av bolagsrätt [bolagsdirektivet]).
I svensk rätt motsvaras medlemmarna i förvaltnings-, lednings- och tillsynsorganen av de personer som ansvarar för förvaltningen av företaget. I aktiebolag är det styrelsen, i handelsbolag är det de bolagsmän som är ansvariga enligt bolagsavtalet och i filialer är det den verkställande direktören (8 kap. 4 § aktiebolagslagen [2005:551], 2 kap. 1 § första stycket och 3 § samt 3 kap. 1 och 4 §§ lagen [1980:1102] om handelsbolag och enkla bolag samt 10 § lagen [1992:160] om utländska filialer m.m. [filiallagen]).
Det är alltså redan reglerat vem som ansvarar för företagets förvaltning och därmed för att inkomstskatterapportering sker. Det finns därför inte behov av att reglera det i den nya lagen (jfr även 37 kap. 2 § skatteförfarandelagen).
Vad inkomstskatterapporten ska innehålla
En rapport om inkomstskatteuppgifter ska omfatta uppgifter om samtliga verksamheter för koncernen eller för företaget som inte ingår i en koncern. Vilka uppgifter som ska redovisas anges närmare i direktivet (artikel 48c.2). Det rör sig bl.a. om företagets eller koncernens intäkter, vinsten eller förlusten och vilken inkomstskatt som har betalats. Namnet på företaget som upprättar rapporten ska anges i rapporten och, när det är fråga om en kon-
Prop. 2022/23:88 cern, namnet på det yttersta moderföretaget. När en filial upprättar rapporten vore det också rimligt att, som Bolagsverket har uppmärksammat, namnet på det företag som bedriver verksamhet genom filialen anges. Det är dock enligt direktivets ordalydelse inte ett krav och huruvida det kommer vara möjligt att ange den uppgiften beror på utformningen av den gemensamma mall och de elektroniska rapporteringsformat som EU-kommissionen tar fram och som ska användas för rapporteringen.
I lagrådsremissens lagförslag angavs vilka uppgifter en inkomstskatterapport ska innehålla och vissa av dessa uppgiftsposter utvecklades närmare i författningskommentaren. Lagrådet anser att det bör övervägas om inte direktivtexten i vissa delar ska genomföras på annat sätt än genom uttalanden i förarbetena.
De uppgiftsposter som avses gäller intäkter, upplupen inkomstskatt, inkomstskatt enligt kontantmetoden och ackumulerade vinstmedel. I direktivet finns detaljerade beskrivningar av vad som avses med dessa olika uppgifter och hur de ska beräknas (artikel 48c.2 d, f–g och andra–femte styckena). Regeringens uppfattning är att lagtexten riskerar att bli onödigt teknisk om alla de anvisningar som finns i direktivet tas med där.
Att genomföra direktivtexten i dessa delar på annat sätt, t.ex. genom förordning, bedömer regeringen skulle riskera att försvåra tillämpningen av bestämmelserna för de rapporteringsskyldiga företagen. Det finns då inte möjlighet att förklara innehållet på det sätt som kan göras i en författningskommentar. Det finns också ytterligare bestämmelser i lagen som gäller rapportens innehåll och för de rapporterande företagen bör det vara en fördel att reglerna återfinns samlade där så att de får en helhetsbild av vilka uppgifter som rapporten ska innehålla. Det kan konstateras att den bestämmelse i skatteförfarandelagen som reglerar vad en land-för-land-rapport ska innehålla, vilken också har sin grund i ett EU-direktiv, är utformad och genomförd på ett liknande sätt (se 33 a kap. 10 § och prop. 2016/17:47 s. 90 och 91). Sammantaget gör regeringen därför bedömningen att det är mest ändamålsenligt att utforma den aktuella paragrafen och författningskommentaren på det i lagrådsremissen föreslagna sättet.
Det är möjligt för företagen att redovisa uppgifterna enligt de anvisningar och instruktioner som framgår av vissa delar av en bilaga till rådets direktiv 2011/16/EU av den 15 februari 2011 om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av direktiv 77/799/EEG (direktivet om administrativt samarbete i fråga om beskattning) (artikel 48c.3). Det EU-direktivet är delvis genomfört i svensk rätt i 33 a kap. skatteförfarandelagen. Det innebär att företag som behöver upprätta en s.k. land-för-land-rapport enligt skatteförfarandelagen kan använda samma uppgifter som använts i den rapporten i inkomstskatterapporten. Syftet är att undvika en ytterligare administrativ börda för de företag som redan är skyldiga att upprätta en land-för-landrapport. Om ett företag inte redovisar uppgifterna i inkomstskatterapporten enligt de anvisningar och instruktioner som finns i bilagan till direktivet om administrativt samarbete i fråga om beskattning, ska uppgifterna beräknas enligt de instruktioner som framgår av det nu aktuella direktivet. Företagen ska ange om inkomstskatterapporten är upprättad med utgångspunkt i rapporteringsinstruktionerna enligt direktivet eller enligt bilagan till direktivet om administrativt samarbete i fråga om beskattning (artikel 48c.10).
Uppgifterna i inkomstskatterapporten ska redovisas separat för olika skattejurisdiktioner. Syftet är enligt direktivet bland annat att ge medborgarna
möjlighet att bättre bedöma hur multinationella företag bidrar till samhällets välfärd i varje medlemsstat (skäl 16). Uppdelningen för olika skattejurisdiktioner ska ske enligt följande (artikel 48c.5).
Uppgifterna ska redovisas separat för varje medlemsstat inom EES. Om en medlemsstat omfattar fler än en skattejurisdiktion, ska uppgifterna läggas samman och lämnas på medlemsstatsnivå. En skattejurisdiktion är en stat eller en icke statlig jurisdiktion med skattemässig autonomi i fråga om bolagsskatt (artikel 48a.1 3).
Uppgifterna i inkomstskatterapporten ska därutöver redovisas separat för varje skattejurisdiktion som finns förtecknad i bilagorna I och II till rådets slutsatser om EU:s reviderade förteckning över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet. Uppgifterna ska redovisas separat för varje skattejurisdiktion som finns förtecknad i bilaga I den 1 mars det räkenskapsår som rapporten gäller. Uppgifterna ska redovisas separat för varje skattejurisdiktion som finns omnämnd i bilaga II den 1 mars det räkenskapsår som rapporten gäller och den 1 mars föregående räkenskapsår. För övriga skattejurisdiktioner ska uppgifterna redovisas samlat. Uppgifter om en viss verksamhet får inte hänföras till fler än en skattejurisdiktion (artikel 48c.5 sjätte stycket). Bestämmelserna bör utformas i enlighet med detta. Ytterligare anvisningar om hur rapporteringen ska göras finns i författningskommentaren.
De föreslagna reglerna är alltså beroende av vilka jurisdiktioner som finns på EU:s förteckning över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet. Denna förteckning ändras varvid nya jurisdiktioner som bedöms vara icke samarbetsvilliga tas upp på förteckningen medan jurisdiktioner som har uppfyllt kriterierna för god förvaltning på skatteområdet tas bort. För att undvika att lagstiftningen behöver uppdateras varje gång förteckningen ändras bör en hänvisning till förteckningen göras i lagtexten, en s.k. dynamisk hänvisning. På så sätt får ändringar av förteckningen effekt direkt vid beslutet om uppdatering av förteckningen.
Inkomstskatterapporten ska redovisas med hjälp av en gemensam mall och elektroniska rapporteringsformat som är maskinläsbara (artikel 48c.4).
FAR anser att det bör vara möjligt att frivilligt lägga in förklaringar till uppgifterna i ett fritextfält och vid behov lämna en förklarande bilaga. Huruvida det blir möjligt kommer att avgöras av utformningen av mallen och rapporteringsformaten, som fastställs av EU-kommissionen.
Det ska vara möjligt att tillfälligt utelämna vissa uppgifter i inkomstskatterapporten
Direktivet ger medlemsstaterna en möjlighet att låta rapporteringsskyldiga företag tillfälligt utelämna en eller flera uppgifter från inkomstskatterapporten. En förutsättning för utelämnande är att uppgifternas offentliggörande skulle allvarligt skada marknadspositionen för de företag som rapporten gäller. Företaget som utelämnar uppgifterna ska i rapporten tydligt ange vilka uppgifter som är utelämnade och ge en motiverad förklaring till utelämnandet. Uppgifter som utelämnas ska offentliggöras i en senare inkomstskatterapport inom fem år från den dag då uppgifterna ursprungligen utelämnades. Vissa uppgifter får dock aldrig utelämnas. Det rör sig om uppgifter hänförliga till jurisdiktioner som finns förtecknade i bilagorna I och II till EU:s reviderade förteckning över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet (artikel 48c.6).
Prop. 2022/23:88 Utredningen föreslår att möjligheten att låta rapporteringsskyldiga företag tillfälligt få utelämna uppgifter ska utnyttjas. Som skäl för detta anförs i huvudsak att de konkurrensnackdelar som kan uppstå för rapporteringsskyldiga företag om denna möjlighet inte finns får anses väga tyngre än de begränsningar som uppstår i allmänhetens tillgång till information. Utredningen betonar att denna begränsning endast är tillfällig, att företag bara kan få uppskov med uppgifter som skulle kunna allvarligt skada marknadspositionen om de offentliggjordes samt att uppgifter som är hänförliga till icke samarbetsvilliga skattejurisdiktioner aldrig får undantas. Utredningens förslag får stöd av flera av remissinstanserna.
Det är enligt regeringen rimligt att inkomstskatterapporteringen sker på ett sätt som tillmötesgår intresset av information om stora företags skattebetalningar. Men det finns inte anledning att låta rapporteringen skapa onödiga konkurrensnackdelar för de företag som omfattas av rapporteringsskyldigheten. Även om utelämnandet av uppgifter i en inkomstskatterapport begränsar möjligheten att få tillgång till och granska informationen är denna begränsning endast tillfällig. Företaget måste offentliggöra uppgifterna i ett senare skede. En avsaknad av möjlighet att utelämna uppgifter i inkomstskatterapporten skulle kunna innebära att företag som är rapporteringsskyldiga i Sverige behöver offentliggöra konkurrenskänslig information och att de på så sätt kan lida en konkurrensnackdel i förhållande till företag i länder där möjligheten att utelämna uppgifter finns. Skälen för att företag bör ha möjlighet att tillfälligt få utelämna uppgifter i inkomstskatterapporten får därför anses väga tyngre än skälen emot. Rapporteringsskyldiga företag bör därför tillåtas att tillfälligt utelämna uppgifter.
Utredningen noterar att det finns en risk för att en del företag alltför lättvindigt kommer att utelämna uppgifter i sin inkomstskatterapport. Förvaltningsrätten i Uppsala menar att denna risk är överhängande och att det saknas ett påtryckningsmedel för att motverka detta. Förvaltningsrätten anser att det därför bör övervägas om de sanktionsmöjligheter som utredningen föreslår också ska gälla om företag lämnar en otillräcklig förklaring till varför uppgifter har utelämnats i rapporten. I och med att endast vissa uppgifter får utelämnas och att uppgifterna inom fem år ändå måste offentliggöras får den risken godtas, och det vore inte förenat med några större vinster att skynda på offentliggörandet av uppgifterna. Det finns därför inte några starkare skäl för att överväga ytterligare sanktionsmöjligheter i denna del.
Sveriges advokatsamfund är av uppfattningen att det finns behov av att särskilt reglera om sekretess hos Bolagsverket, för det fall att förklaringen i sig behöver innehålla hemlig information. Det kan dock konstateras att förklaringen ska vara en del av inkomstskatterapporten och ge allmänheten information om varför uppgifter har utelämnats. Det är alltså inte fråga om någon annan information till Bolagsverket än den som ska bli offentlig.
Mot den bakgrunden saknas det tillräckliga skäl att särskilt reglera om sekretess avseende informationen i den motiverande förklaringen.
Revisorsinspektionen väcker frågan vad som gäller om ett företag tillfälligt har utelämnat uppgifter i en inkomstskatterapport och företagets skyldighet att offentliggöra en sådan rapport sedan upphör innan femårsfristen har löpt ut. Direktivet ger inte någon klar ledning i denna fråga.
Enligt direktivets ordalydelse ska tillfälligt utelämnade uppgifter offentliggöras i en senare rapport. En rimlig tolkning av direktivet är att företaget
blir skyldigt att redovisa de äldre uppgifterna, men att den inkomstskatterapport som redovisningen sker i inte behöver innehålla de nya uppgifter som inkomstskatterapport annars ska innehålla. Ytterst är frågan dock upp till EU-domstolen att bedöma.
Beloppen i inkomstskatterapporten ska anges i den valuta som används av det yttersta moderföretaget eller, om företaget inte ingår i en koncern, av företaget som upprättar årsredovisningen. Om ett dotterföretag behöver upprätta en inkomstskatterapport för att moderföretaget inte har tillhandahållit en sådan ska beloppen dock vara i den valuta som dotterföretaget använder i sin årsredovisning (artikel 48c.8).
Inkomstskatterapporten ska offentliggöras och tillgängliggöras
Enligt direktivet ska inkomstskatterapporten offentliggöras på samma sätt som bolagsdirektivet föreskriver i fråga om årsredovisningen och redovisningsdirektivet föreskriver i fråga om rapporten om betalningar till myndigheter (artikel 48d.1).
Det innebär att inkomstskatterapporten bör offentliggöras genom att rapporten ges in till Bolagsverket, antingen genom en bestyrkt kopia eller ett elektroniskt original (8 kap. 3 § årsredovisningslagen och 8 § lagen om rapportering av betalningar till myndigheter).
Det innebär vidare att rapporten bör registreras i det register som är tillämpligt för det företag som är skyldigt att offentliggöra rapporten. Som huvudregel bör därför registreringen för aktiebolag ske i aktiebolagsregistret (2 kap. aktiebolagsförordningen [2005:559]), för handelsbolag i handelsregistret (handelsregisterlagen [1974:157]) och för filialer i filialregistret (13 § förordningen [1992:308] om utländska filialer m.m.).
I direktivet anges inte på vilket språk inkomstskatterapporten ska upprättas. I bolagsdirektivet sägs att ett offentliggörande ska ske på något av de språk som tillåts enligt de språkregler som gäller i respektive medlemsstat och att medlemsstaterna också ska tillåta offentliggörande på andra språk (artikel 1 i bolagsdirektivet). En rapport över betalningar till myndigheter ska vara på svenska och dessutom, om företaget som registreringen gäller begär det, på ett annat officiellt språk inom EU eller på norska eller isländska (8 § lagen om rapportering av betalningar till myndigheter). Detsamma gäller årsredovisningar (2 kap. 5 § första stycket och 8 kap. 3 c § andra stycketårsredovisningslagen). Som utredningen föreslår bör motsvarande gälla för inkomstskatterapporter enligt den nya lagen.
Utöver offentliggörandet ska inkomstskatterapporten tillgängliggöras. Detta ska ske genom att företaget kostnadsfritt gör den tillgänglig på sin webbplats senast 12 månader efter balansdagen för det räkenskapsår som rapporten utarbetats för. Rapporten ska vara tillgänglig på minst ett av EU:s officiella språk (artikel 48d.2). Inkomstskatterapporten ska förbli tillgänglig på webbplatsen under åtminstone fem år (artikel 48d.4).
Direktivet ger medlemsstaterna en möjlighet att låta företag i stället för att tillgängliggöra inkomstskatterapporten på sin webbplats ha information där om att inkomstskatterapporten finns tillgänglig på en viss annan webbplats (artikel 48d.3). I praktiken skulle det vara att Bolagsverket gör rapporterna tillgängliga för allmänheten på Näringslivsregistrets webbplats. Utredningen bedömer att det mest ändamålsenliga ändå är att företagen publicerar inkomstskatterapporten på sin webbplats, där även annan information om
Prop. 2022/23:88 företaget går att finna. Regeringen instämmer i den bedömningen, som även får stöd av remissinstanserna.
När det gäller yttersta moderföretag och företag som inte ingår i en koncern ska rapporten göras tillgänglig på webbplatsen för det företag som upprättar rapporten. När det gäller dotterföretag ska rapporten göras tillgänglig på webbplatsen för dotterföretaget eller något av företagen som ingår i samma koncern. I fråga om filialer ska rapporten göras tillgänglig på webbplatsen för filialen, det företag som bedriver näringsverksamhet genom filialen eller, om företaget ingår i en koncern, något av företagen som ingår i samma koncern. Var och under vilken tid rapporten ska hållas tillgänglig bör anges i den nya lagen.
Bolagsverket ska kunna vitesförelägga de ansvariga i ett rapporteringsskyldigt företag att offentliggöra inkomstskatterapporten
Direktivet innebär att det införs nya bestämmelser i redovisningsdirektivet. Som framhålls i skäl 21 i det nu aktuella direktivet är medlemsstaterna i enlighet med redovisningsdirektivet skyldiga att fastställa sanktioner vid överträdelser av de bestämmelser om offentliggörande av inkomstskatterapporter som nu införs. Skyldigheten regleras i artikel 51 i redovisningsdirektivet.
Skyldigheten att lämna en inkomstskatterapport enligt den nya lagen har stora likheter med skyldigheten att rapportera vissa betalningar till myndigheter, vilken också har sin grund i redovisningsdirektivet. I det fallet har Bolagsverket möjlighet att vitesförelägga om ett företag inte fullgör sin rapporteringsskyldighet (11 § lagen om rapportering av betalningar till myndigheter). En liknande reglering återfinns även i skatteförfarandelagen, enligt vilken Skatteverket får förelägga ett företag som inte har gett in en landför-land-rapport att fullgöra sin skyldighet och föreläggandet får förenas med vite om det finns anledning att anta att föreläggandet annars inte följs (37 kap. 2 § och 44 kap. 2 §). I enlighet med utredningens förslag bör det införas en möjlighet för Bolagsverket att vitesförelägga om ett företag inte fullgör sin skyldighet att ge in inkomstskatterapporten till Bolagsverket. På samma sätt som gäller enligt lagen om rapportering av betalningar till myndigheter bör det vara de ansvariga i företaget som föreläggs att fullgöra skyldigheten. Detsamma bör gälla för de som är ansvariga i dotterföretag och filialer, när ett dotterföretag eller en filial är skyldig att ge in ett uttalande om bristande information.
Beslut enligt lagen bör kunna överklagas på samma sätt som andra liknande förvaltningsbeslut.
Bolagsverket påpekar att kontrollen av skyldigheten att upprätta och offentliggöra inkomstskatterapporter blir begränsad till att ske efter att verket på något sätt har uppmärksammat eller upplysts om att ett företag brustit i rapporteringsskyldigheten. Några kontroller kan enligt Bolagsverket inte ske i större skala eftersom det för närvarande inte är möjligt att lämna in revisorsberättelserna i ett strukturerat digitalt format och att kontroller då måste ske genom manuell hantering. Enligt regeringen är kontrollen av att företagen fullgör sin skyldighet att rapportera inte tänkt att fungera annorlunda än kontroller som Bolagsverket gör av andra rapporter. Som utredningen föreslår bör en kontroll enligt den nya lagen ske genom att Bolagsverket gör samma slag av övergripande granskning som i fråga om årsredo-
visningar och rapporter av betalningar till myndigheter. Oavsett formatet för revisionsberättelsen anser regeringen att Bolagsverket vid sin bedömning av om ett företag är rapporteringsskyldigt eller inte kommer att ha hjälp av att revisorn ska uttala sig om detta (se avsnitt 4.3).
Förvaltningsrätten i Uppsala anser att det bör övervägas om Bolagsverket också ska ha möjlighet att rikta vitesförelägganden dels om ett dotterföretag eller en filial inte har begärt information för att kunna upprätta en fullständig inkomstskatterapport, dels om företag inte tillgängliggör en inkomstskatterapport eller tidigare utelämnade uppgifter under de fem år som krävs.
Förvaltningsrätten framhåller att avsaknad av en sanktionsmöjlighet i fråga om tillgängliggörande kan tänkas leda till att det kravet inte följs och därmed till att syftet med direktivet och den nya lagen undergrävs.
Om ett dotterföretag eller en filial inte begär den information som behövs för att upprätta en inkomstskatterapport kommer dotterföretaget eller filialen inte heller kunna ge in ett uttalande om bristande information till Bolagsverket. I en sådan situation kommer Bolagsverket därför ha möjlighet att vitesförelägga. En särskild möjlighet att vitesförelägga om dotterföretag eller filialer inte begär den information som krävs framstår därför inte som nödvändig.
När det gäller vitesföreläggande på grund av bristande tillgängliggörande konstaterar regeringen liksom utredningen att inkomstskatterapporten blir tillgänglig för allmänheten genom att den ges in till Bolagsverket. Regeringen delar utredningens bedömning att det därmed inte är nödvändigt att ge Bolagsverket möjlighet att vitesförelägga om rapporten inte har tillgängliggjorts på företagets webbplats. Det är också rimligt att anta att det stora flertalet företag och filialer som är rapporteringsskyldiga kommer att fullgöra sina skyldigheter enligt den nya lagen. Det övergripande kontrollansvar och de sanktionsmöjligheter som Bolagsverket föreslås få framstår därför som tillräckliga.
Hur länge rapporteringsskyldigheten ska gälla
I direktivet anges när ett företag som har varit rapporteringsskyldigt inte längre ska vara det. Det är när intäkterna för företaget eller för den koncern som företaget ingår i understiger 750 miljoner euro (eller motsvarande) under vart och ett av de två senaste på varandra följande räkenskapsåren (artikel 48b.1 andra och fjärde styckena, 48b.4 tredje stycket och 48b.5 sjunde stycket). För ett företag som en gång uppfyller förutsättningarna för att omfattas av rapporteringskraven ska rapporteringsskyldigheten alltså kvarstå till dess att intäkterna understiger tröskelvärdet på angivet sätt.
Gällande filialer finns det ytterligare en situation då deras rapporteringsskyldighet ska upphöra. Det är om nettoomsättningen för filialen understiger det gränsvärde som anges i artikel 3.2 i redovisningsdirektivet under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren (artikel 48b.5 femte stycket). Gränsvärdet är i svensk rätt bestämt till 80 miljoner kronor (1 kap. 3 § första stycket 4 andra strecksatsen c årsredovisningslagen). En filial vars nettoomsättning understiger detta gränsvärde under två på varandra följande räkenskapsår bör alltså inte längre vara rapporteringsskyldig.
Hänvisningar till S4-2
- Prop. 2022/23:88: Avsnitt 3, 7.1, Författningskommentar till 10 § lag om offentliggörande av vissa stora företags inkomstskatterapporter, Författningskommentar till 18 § lag om offentliggörande av vissa stora företags inkomstskatterapporter, Författningskommentar till 23 § lag om offentliggörande av vissa stora företags inkomstskatterapporter, Författningskommentar till 24 § lag om offentliggörande av vissa stora företags inkomstskatterapporter
4.3. Revisors uttalande om skyldigheten att offentliggöra en inkomstskatterapport
Regeringens förslag: Revisorn i större företag samt företag av allmänt intresse ska i revisionsberättelsen uttala sig om huruvida företaget hade en skyldighet att offentliggöra en inkomstskatterapport enligt den nya lagen och om företaget i så fall har gjort det.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inte någon invändning mot det. Revisorsinspektionen framhåller att det kan vara förknippat med betydande svårigheter för en revisor att bedöma om det verkliga skälet till att ett dotterföretag eller en filial har bildats är att kringgå lagens bestämmelser. FAR anser att revisorn inte ska uttala sig i den frågan.
Skälen för regeringens förslag: Enligt direktivet ska revisorn i de företag som ska ha en revisor enligt EU-rätten i revisionsberättelsen ange om företaget hade en skyldighet att offentliggöra en inkomstskatterapport. Om företaget hade en sådan skyldighet ska revisorn också ange om företaget har offentliggjort rapporten eller inte. Uttalandet ska gälla för det räkenskapsår som föregick räkenskapsåret för vilket revisionsberättelsen utarbetas (artikel 48f).
Enligt EU-rätten behöver bara medelstora och stora företag samt företag av allmänt intresse ha revisor (artikel 34.1 i redovisningsdirektivet). Varken små företag enligt definitionen i redovisningsdirektivet (artikel 3.2) eller filialer omfattas alltså av revisionsplikt enligt EU-rätten.
Revisionsplikten för företag och filialer i svensk rätt är mer omfattande än vad EU-rätten kräver. Huvudregeln är att aktiebolag ska ha minst en revisor (9 kap. 1 § första stycket aktiebolagslagen). Mindre privata aktiebolag kan välja bort revision genom att i bolagsordningen ange att bolaget inte ska ha någon revisor (9 kap. 1 § andra och tredje styckena aktiebolagslagen). Motsvarande regler gäller för handelsbolag, i vilka en eller flera juridiska personer är delägare, och filialer (2 § andra stycket revisionslagen [1999:1079] och 12 § filiallagen). För vissa aktiebolag och filialer finns särskilda regler om skyldigheten att ha revisor. Så är t.ex. fallet för flertalet företag på det finansiella området (se bl.a. 10 kap. 9 § lagen [2004:297] om bank- och finansieringsrörelse och 12 § andra stycket filiallagen).
Utredningen gör bedömningen att det inte finns skäl att införa krav på att revisorn i mindre företag eller i filialer ska uttala sig om huruvida det funnits en skyldighet att offentliggöra en inkomstskatterapport. Som skäl för sin bedömning i fråga om revisorn i de mindre företagen framhåller utredningen att eftersom en förutsättning för rapporteringsskyldighet kommer att vara att de årliga intäkterna är mer än 8 miljarder kronor, de mindre företagen aldrig bör komma att omfattas av rapporteringsskyldigheten. När det gäller filialer betonar utredningen intresset av enklare företagsadministration. Regeringen anser att detta intresse är befogat både avseende mindre företag och filialer och att de nya reglerna därför inte bör innebära fler ålägganden för företagen än vad som är nödvändigt för genomförandet av direktivet. Varken mindre företag eller filialer bör därför omfattas av kravet på uttalande i revisionsberättelsen.
FAR och Revisorsinspektionen framför synpunkter kring revisorns uttalande i revisionsberättelsen när det gäller dotterföretag som har bildats i syfte att kringgå den nya lagen. Revisorsinspektionen framhåller att det kan vara svårt för en revisor att bedöma om det verkliga skälet till att ett dotterföretag har bildats är att kringgå lagens bestämmelser. FAR anser att revisorn inte bör uttala sig om ett dotterföretag är rapporteringsskyldigt på den grunden.
Utifrån de generella bestämmelserna i direktivet om att revisorn i revisionsberättelsen ska ange om företaget hade en skyldighet att offentliggöra en inkomstskatterapport, bedömer regeringen att det inte finns något utrymme att särskilt reglera att revisorn inte ska uttala sig för det fall grunden för rapporteringsskyldighet är att dotterföretaget inte tjänar något annat syfte än att kringgå rapporteringsskyldigheten.
Skyldigheten för revisorer enligt direktivet har likheter med den skyldighet för revisorn i vissa företag att i revisionsberättelsen uttala sig om huruvida en hållbarhetsrapport respektive bolagsstyrningsrapport har upprättats eller inte (9 kap. 31 § tredje stycket aktiebolagslagen och 28 § tredje stycket revisionslagen). Någon granskning av de rapporternas innehåll krävs inte. Rapporterna måste dock gås igenom i sådan omfattning att revisorn kan konstatera att de i verklig mening utgör bolagsstyrningsrapporter respektive hållbarhetsrapporter. Att en rapport benämns hållbarhetsrapport är exempelvis inte tillräckligt (prop. 2015/16:193 s. 87).
Det krävs inte enligt direktivet att revisorn ska göra någon annan granskning än huruvida en inkomstskatterapport har offentliggjorts eller inte. Revisorns granskning av rapporten bör därför ske på i allt väsentligt samma sätt som vid granskning av om en hållbarhetsrapport respektive bolagsstyrningsrapport har upprättats eller inte. Revisorn behöver kontrollera om inkomstskatterapporten har getts in till Bolagsverket. Direktivet kräver inte att revisorn särskilt uttalar sig om att företaget tillfälligt har utelämnat vissa uppgifter. Eftersom företaget ska ange i rapporten om uppgifter har utelämnats tillsammans med en förklaring till orsaken framstår det inte heller som behövligt. Som utredningen påtalar finns det alltså inte skäl att kräva att revisorn ska uttala sig om att ett eventuellt utelämnande av uppgifter har skett.
Revisorns skyldighet att göra ett uttalande om inkomstskatterapporten gäller vid revision av årsredovisningar. Skyldigheten att offentliggöra en rapport är kopplad till ett företag och inte till en koncern. Det finns därför inte skäl att kräva att revisorn ska göra ett liknande uttalande vid revision av koncernredovisningar.
Hänvisningar till S4-3
- Prop. 2022/23:88: Avsnitt 4.2, 7.3, 7.4, Författningskommentar till 14 § lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.
5. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Regeringens förslag: Den nya lagen och lagändringarna ska träda i kraft den 22 juni 2023 och tillämpas första gången för det räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 maj 2024.
Utredningens förslag stämmer delvis överens med regeringens. Utredningen föreslår att bestämmelserna ska träda i kraft den 1 juni 2023.
Remissinstanserna tillstyrker förslagen eller har inte någon invändning mot dem.
Skälen för regeringens förslag: Direktivet ska vara genomfört senast den 22 juni 2023 (artikel 2.1). Den nya lagen och lagändringarna bör träda i kraft den dagen.
Vidare framgår av direktivet att medlemsstaterna ska säkerställa att lagar, förordningar och administrativa bestämmelser som införlivar direktivet tillämpas senast från det första räkenskapsårets begynnelsedatum från eller efter den 22 juni 2024 (artikel 48g). Företagen behöver tid på sig för förberedelser. Det finns därför ingen anledning att låta den nya lagstiftningen tillämpas tidigare än månadsskiftet före vad direktivet kräver.
6. Konsekvenser
Regeringens bedömning: För rapporteringsskyldiga företag bedöms förslagen innebära ökade kostnader som är ytterst begränsade.
Förslagen bedöms innebära att Bolagsverket får vissa ökade kostnader. Kostnadsökningen bör kunna hanteras inom befintliga ekonomiska ramar.
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta remissinstanser yttrar sig inte särskilt över bedömningarna i denna del.Bolagsverket anför att handläggning av vitesförelägganden kommer innebära ökade kostnader för verket med ett behov av finansiering.
Skälen för regeringens bedömning
Konsekvenser för företag
De yttersta moderföretag med koncernintäkter som överstiger 8 miljarder kronor som kommer att vara rapporteringsskyldiga omfattas som utgångspunkt också av kraven på att lämna en land-för-land-rapport enligt skatteförfarandelagen. Uppgifterna som moderföretagen ska lämna i inkomstskatterapporten respektive land-för-land-rapporten är i princip desamma och företagen får lämna uppgifterna i inkomstskatterapporten enligt samma beräkningsgrunder som i land-för-land-rapporten. Moderföretaget ska dock upprätta inkomstskatterapporten enligt en särskild mall och särskilda rapporteringsformat, ge in den till Bolagsverket och hålla den tillgänglig på företagets webbplats.
Rapporteringsskyldigheten för dotterföretag i koncerner där det yttersta moderföretaget hör hemma utanför EES är beroende av om moderföretaget håller en inkomstskatterapport tillgänglig på sin webbplats och av om ett annat dotterföretag eller en annan filial har offentliggjort rapporten i enlighet med direktivets krav. Motsvarande gäller för filialerna. Det kan väntas att de flesta utomeuropeiska moderföretag kommer att upprätta och tillgängliggöra en inkomstskatterapport för hela koncernen, vilket innebär att bara ett dotterföretag eller en filial inom EES kommer att behöva offentliggöra den. Övriga dotterföretag och filialer är då inte rapporteringsskyldiga.
Vidare bedöms att ett fåtal företag som inte ingår i en koncern kommer vara rapporteringsskyldiga. Dessa omfattas inte av kraven på att lämna en land-för-land-rapport och de kommer alltså behöva samla in de uppgifter som behövs för att upprätta en inkomstskatterapport.
De företag som berörs av kravet på att revisorn ska uttala sig om skyldigheten att offentliggöra en inkomstskatterapport kommer i någon mån få ökade kostnader för revision.
De kostnadsökningar som de nya rapporteringskraven kan innebära för företag bedöms sammantaget vara ytterst begränsade.
Konsekvenser för det allmänna
Bolagsverket kommer att få vissa ökade kostnader genom att myndigheten ska ta emot inkomstskatterapporter och registrera dem samt genomföra viss granskning för att säkerställa att lagen följs. Det krävs en anpassning och utveckling av Bolagsverkets it-system. Därutöver krävs vissa resurser för att ta emot inkomstskatterapporterna och genomföra granskningen.
Utredningen bedömer att de ökade kostnaderna som lagens krav medför för Bolagsverket bör kunna hanteras inom befintliga ekonomiska ramar.
Bolagsverket anför att handläggning av vitesförelägganden kommer innebära ökade kostnader för verket med ett behov av finansiering. Utredningen bedömer dock – även om den framhåller att slutsatsen är osäker – att Bolagsverket sannolikt inte kommer att vitesförelägga i fler än kanske något enstaka fall per år. Skatteverket har till utredningen uppgett att myndigheten, till dess att uppgiften lämnades, inte har vitesförelagt något företag i fråga om land-för-land-rapporter. Även om antalet inkomstskatterapporter skulle bli fler än antalet land-för-land-rapporter får det antas att de allra flesta företag kommer att rapportera enligt lagens krav. Användningen av vitesförelägganden bör därför bli klart begränsad och inte leda till någon betydande kostnad för Bolagsverket. Regeringen instämmer därför i utredningens bedömning att kostnadsökningen för Bolagsverket kan hanteras inom befintliga ekonomiska ramar.
De beslut som Bolagsverket kan komma att meddela kommer att kunna överklagas till de allmänna förvaltningsdomstolarna. Utifrån bedömningen att antalet vitesförelägganden förväntas bli få, kan också den ökade arbetsbelastningen för de allmänna förvaltningsdomstolarna förväntas bli försumbar och eventuella kostnadsökningar rymmas inom befintliga budgetramar.
7. Författningskommentar
7.1. Förslaget till lag om offentliggörande av vissa stora företags inkomstskatterapporter
Lagens innehåll
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om skyldighet för vissa stora företag att upprätta, offentliggöra och tillgängliggöra rapporter om inkomstskatteuppgifter.
Lagen genomför Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2021/2101 av den 24 november 2021 om ändring av direktiv 2013/34/EU vad gäller offentliggörande av inkomstskatteuppgifter för vissa företag och filialer.
Paragrafen anger lagens innehåll. Paragrafen utformas efter synpunkter från
Lagrådet.
I paragrafen beskrivs vad lagen reglerar. I första stycket anges att den rapport om inkomstskatteuppgifter som vissa företag behöver upprätta, offentliggöra och tillgängliggöra benämns i lagen inkomstskatterapport.
I andra stycket lämnas en upplysning om att lagen utgör ett genomförande av ett EU-direktiv.
Företag som ska rapportera
Företag som inte ingår i en koncern
2 § Ett aktiebolag som inte ingår i en koncern ska för varje räkenskapsår upprätta och offentliggöra en inkomstskatterapport, om företaget har ett fast driftställe i minst en annan stat eller skattejurisdiktion än Sverige.
Rapporteringsskyldigheten inträder när företagets intäkter under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgick till mer än 8 miljarder kronor. Skyldigheten kvarstår till dess att intäkterna under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgick till mindre än 8 miljarder kronor.
Första och andra styckena gäller även handelsbolag där samtliga direkta eller genom handelsbolag indirekta delägare är juridiska personer med begränsat ansvar.
Paragrafen reglerar vilka bolag som inte ingår i en koncern som är rapporteringsskyldiga. Paragrafen utformas delvis enligt Lagrådets förslag. Med paragrafen genomförs delvis artikel 48b.1 och 2 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.
Enligt första stycket ska aktiebolag som inte ingår i en koncern för varje räkenskapsår upprätta och offentliggöra en inkomstskatterapport om vissa närmare angivna förutsättningar är uppfyllda. Även bankaktiebolag och försäkringsaktiebolag avses.
Endast bolag som bedriver verksamhet i Sverige och har ett driftställe i minst en annan stat eller skattejurisdiktion än Sverige kan vara rapporteringsskyldiga enligt bestämmelsen. Med skattejurisdiktion avses en stat eller en icke statlig jurisdiktion med skattemässig autonomi i fråga om bolagsskatt (artikel 48a.1 3 i direktivet). Att företaget har ett fast driftställe i en annan stat innebär att det krävs att företaget bedriver verksamhet av viss varaktighet utanför Sverige. Om ett företag är etablerat, har sina fasta driftställen eller varaktiga affärsverksamhet endast i Sverige omfattas det inte av rapporteringsskyldighet (se artikel 48b.2 i direktivet).
I andra stycket regleras när ett företags rapporteringsskyldighet inträder respektive upphör. Företagets intäkter ska under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren ha uppgått till mer än 8 miljarder kronor för att rapporteringsskyldighet ska inträda.
Med räkenskapsår avses detsamma som i 3 kap. bokföringslagen (1999:1078).
Med intäkter avses för ett företag som inte ingår i en koncern intäkter från sålda varor och utförda tjänster som ingår i företagets normala verksamhet med avdrag för lämnade rabatter, mervärdesskatt och annan skatt som är direkt knuten till omsättningen. Med intäkter avses alltså detsamma som
med nettoomsättning enligt definitionen i 1 kap. 3 § första stycket 3 årsredovisningslagen (1995:1554).
När ett företags rapporteringsskyldighet har inträtt kvarstår skyldigheten till dess att intäkterna för företaget under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgick till mindre än 8 miljarder kronor.
Om företagets intäkter överstiger tröskelvärdet år 1 och 2, blir företaget rapporteringsskyldigt (om övriga villkor också är uppfyllda) första gången för år 2. Om intäkterna understiger tröskelvärdet år 3, är företaget rapporteringsskyldigt även för år 3. Om intäkterna understiger tröskelvärdet både år 3 och 4, finns inte rapporteringsskyldighet för år 4.
Om ett företags rapporteringsskyldighet har upphört, krävs det att intäkterna under två räkenskapsår i följd överstiger tröskelvärdet för att rapporteringsskyldighet ska uppstå på nytt.
Av tredje stycket framgår att även vissa handelsbolag som inte ingår i en koncern ska upprätta och offentliggöra en inkomstskatterapport om övriga förutsättningar i första och andra styckena är uppfyllda. De handelsbolag som omfattas är endast sådana där samtliga direkta eller genom handelsbolag indirekta delägare är juridiska personer med begränsat ansvar. Det är fråga om samma handelsbolag som omfattas av artikel 1.1 b i redovisningsdirektivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG). Att det ska vara fråga om direkt eller indirekt ägande innebär att ett handelsbolag där någon av delägarna är ett annat handelsbolag, omfattas av paragrafen om samtliga delägare i detta mellanliggande handelsbolag är juridiska personer med begränsat ansvar. Med juridiska personer med begränsat ansvar avses aktiebolag eller utländska motsvarigheter till aktiebolag, dvs. de företag som omnämns i artikel 1.1 b i) och ii) i redovisningsdirektivet.
Andra företagsformer än aktiebolag och handelsbolag, t.ex. ekonomiska föreningar, faller utanför paragrafens tillämpningsområde. Att paragrafen endast är tillämplig på aktiebolag och handelsbolag innebär att det endast är bolag som hör hemma i Sverige som kan vara rapporteringsskyldiga enligt paragrafen.
Hur rapporten ska offentliggöras regleras i 19 §. Att den också ska tillgängliggöras på visst sätt regleras i 21 §.
Yttersta moderföretag
3 § Ett yttersta moderföretag i en koncern ska för varje räkenskapsår upprätta och offentliggöra en inkomstskatterapport, om
1. moderföretaget är ett aktiebolag eller ett sådant handelsbolag som avses i 2 § tredje stycket, och
2. det i koncernen ingår minst ett företag som hör hemma i en annan stat eller skattejurisdiktion än Sverige, eller har ett fast driftställe i minst en annan stat eller skattejurisdiktion än Sverige.
Rapporteringsskyldigheten inträder när koncernens intäkter under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgick till mer än 8 miljarder kronor. Skyldigheten kvarstår till dess att intäkterna under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgick till mindre än 8 miljarder kronor.
Prop. 2022/23:88 Paragrafen reglerar vilka moderföretag som är rapporteringsskyldiga. Paragrafen utformas delvis enligt Lagrådets förslag. Med paragrafen genomförs delvis artikel 48b.1 och 2 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.
Enligt första stycket ska det yttersta moderföretaget i en koncern upprätta och offentliggöra en inkomstskatterapport. Med moderföretag och koncern avses detsamma som i 1 kap. 4 § årsredovisningslagen (1995:1554).
Med det yttersta moderföretaget i en koncern avses det moderföretag som inte kontrolleras av något annat företag som kan omfattas av rapporteringsskyldighet, dvs. som inte har något eget moderföretag som är ett aktiebolag eller ett sådant handelsbolag som avses i 2 § tredje stycket.
En förutsättning för rapporteringsskyldighet är enligt första punkten att det yttersta moderföretaget är ett aktiebolag eller ett sådant handelsbolag som avses i 2 § tredje stycket, dvs. ett handelsbolag i vilka samtliga direkta eller genom handelsbolag indirekta delägare är juridiska personer med begränsat ansvar (se kommentaren till den paragrafen).
Rapporteringsskyldigheten kan enligt andra punkten omfatta bara en koncern med verksamhet i flera länder. En koncern som har verksamhet endast i Sverige faller utanför paragrafens tillämpningsområde. I fråga om vad som avses med fast driftställe och skattejurisdiktion, se kommentaren till 2 §.
I andra stycket regleras när ett yttersta moderföretags rapporteringsskyldighet inträder respektive upphör. Koncernens intäkter ska under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren ha uppgått till mer än 8 miljarder kronor för att rapporteringsskyldighet ska inträda. Med koncernens intäkter avses de intäkter som framgår av koncernredovisningen. Om det yttersta moderföretaget tillämpar sådana internationella redovisningsstandarder som antagits med stöd av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder, avses samma sak som enligt dessa standarder. Om det yttersta moderföretaget inte tillämpar de nämnda standarderna, avses detsamma som nettoomsättning enligt definitionen i 1 kap. 3 § första stycket 3 årsredovisningslagen (artikel 48a.2).
När ett yttersta moderföretags rapporteringsskyldighet har inträtt kvarstår skyldigheten till dess att intäkterna för koncernen under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgick till mindre än 8 miljarder kronor. Detta motsvarar vad som gäller för företag som inte ingår i en koncern enligt 2 § andra stycket, se kommentaren till den paragrafen.
Hur rapporten ska offentliggöras regleras i 19 §. Att den också ska tillgängliggöras på visst sätt regleras i 21 §.
Dotterföretag till yttersta moderföretag som hör hemma utanför EES
4 § Ett dotterföretag ska för varje räkenskapsår upprätta och offentliggöra en inkomstskatterapport, om
1. dotterföretaget är ett aktiebolag eller ett sådant handelsbolag som avses i 2 § tredje stycket,
2. det yttersta moderföretaget i koncernen hör hemma utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), och
3. dotterföretaget är ett större företag enligt 1 kap. 3 § första stycket 4 andra strecksatsen årsredovisningslagen (1995:1554).
Om en inkomstskatterapport redan finns tillgänglig behöver dotterföretaget dock inte upprätta en sådan.
Rapporteringsskyldigheten inträder när koncernens intäkter under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgick till mer än 8 miljarder kronor. Skyldigheten kvarstår till dess att intäkterna under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgick till mindre än 8 miljarder kronor.
Paragrafen reglerar vilka dotterföretag som är rapporteringsskyldiga. Paragrafen utformas efter synpunkter från Lagrådet. Med paragrafen genomförs delvis artikel 48b.4 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.
I första stycket anges att dotterföretaget ska upprätta och offentliggöra en inkomstskatterapport. Med dotterföretag avses detsamma som i 1 kap. 4 § årsredovisningslagen. Som följer av andra stycket räcker det att dotterföretaget offentliggör rapporten om den redan finns tillgänglig. Hur rapporten ska offentliggöras regleras i 19 §. Att den också ska tillgängliggöras på visst sätt regleras i 21 §.
Enligt första punkten omfattas endast dotterföretag som är aktiebolag eller ett sådant handelsbolag som avses i 2 § tredje stycket, dvs. ett handelsbolag i vilka samtliga direkta eller genom handelsbolag indirekta delägare är juridiska personer med begränsat ansvar (se kommentaren till den paragrafen).
I andra punkten anges att koncernens yttersta moderföretag ska höra hemma utanför EES för att dotterföretaget ska omfattas av paragrafen. I fråga om vad som avses med yttersta moderföretag, se kommentaren till 3 §. Men det handlar i förevarande paragraf alltså om moderföretag som inte omfattas av lagstiftningen i en stat inom EES. Med yttersta moderföretag enligt förevarande paragraf avses företag som har en rättslig form som är jämförbar med de former som förtecknas i bilaga I till redovisningsdirektivet, se artikel 1.1.b ii) i redovisningsdirektivet.
Tredje punkten innebär att bara större dotterföretag omfattas av rapporteringsskyldigheten. De dotterföretag som inte uppfyller gränsvärdena i årsredovisningslagen blir alltså inte rapporteringsskyldiga enligt paragrafen.
Andra stycket reglerar de fall då dotterföretaget redan har tillgång till en inkomstskatterapport för koncernen. Om det yttersta moderföretaget har upprättat en rapport och tillhandahållit dotterföretaget den behöver dotterföretaget alltså inte upprätta någon egen rapport. Det är i ett sådant fall den rapport som finns tillgänglig som dotterföretaget ska offentliggöra.
I tredje stycket regleras när ett dotterföretags rapporteringsskyldighet inträder respektive upphör. Koncernens intäkter ska under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren ha uppgått till mer än 8 miljarder kronor för att rapporteringsskyldighet ska inträda. I och med att koncernens intäkter kommer vara i en annan valuta behöver tröskelvärdet räknas om till motsvarande belopp i den nationella valutan där det yttersta moderföretaget hör hemma. Som anges i direktivet ska den växelkurs som gällde den 21 december 2021 då tillämpas, och avrundning ske till närmaste tusental (artikel 48c.9 andra stycket).
Med koncernens intäkter avses dess intäkter enligt koncernredovisningen i den mening eller i enlighet med den definition som gäller enligt det regelverk för redovisning som är tillämpligt för koncernen i fråga (artikel 48a.2 b).
När ett dotterföretags rapporteringsskyldighet har inträtt kvarstår skyldigheten till dess att intäkterna för koncernen under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgick till mindre än 8 miljarder kronor. Detta motsvarar
Prop. 2022/23:88 vad som gäller för yttersta moderföretag enligt 3 § andra stycket, se kommentaren till den paragrafen.
Av 10 § framgår att ett dotterföretag kan vara rapporteringsskyldigt trots att det inte uppfyller alla krav för rapporteringsskyldighet enligt paragrafen.
5 § Om ett dotterföretag inte får den information som behövs för att kunna upprätta en fullständig inkomstskatterapport av det yttersta moderföretaget, ska dotterföretaget upprätta rapporten med de uppgifter som dotterföretaget har. Dotterföretaget ska i så fall också offentliggöra ett uttalande om att det yttersta moderföretaget inte har lämnat den information som behövs.
Paragrafen anger vad rapporteringsskyldigheten innebär för ett dotterföretag när det företaget inte har tillgång till samtliga uppgifter för att kunna upprätta en fullständig inkomstskatterapport. Paragrafen utformas efter synpunkter från Lagrådet. Med paragrafen genomförs delvis artikel 48b.4 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.
Paragrafen handlar om situationen då dotterföretaget inte får den information som krävs av det yttersta moderföretaget för att kunna upprätta en fullständig inkomstskatterapport. Det förutsätts således att dotterföretaget har begärt att få den information som krävs av moderföretaget. Dotterföretaget ska i så fall upprätta en rapport med de uppgifter som ska vara med i rapporten enligt 12 § och som dotterföretaget har tillgång till. Det framgår av 4 § att dotterföretaget också ska offentliggöra rapporten.
Dessutom ska dotterföretaget offentliggöra ett uttalande att det yttersta moderföretaget inte har lämnat den information som behövs. Hur uttalandet ska offentliggöras regleras i 20 §. Att uttalandet ska tillgängliggöras på visst sätt regleras i 22 §.
6 § Ett dotterföretag är inte rapporteringsskyldigt om det yttersta moderföretaget
1. upprättar en inkomstskatterapport och i den anger ett dotterföretag eller en filial som offentliggör rapporten i enlighet med denna lag eller motsvarande bestämmelser i det land inom EES som dotterföretaget eller filialen hör hemma, och
2. tillgängliggör rapporten på sin webbplats i enlighet med det som föreskrivs i 21 §.
Paragrafen reglerar när ett dotterföretag är undantaget från rapporteringsskyldighet. Med paragrafen genomförs delvis artikel 48b.6 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.
Enligt första punkten behöver ett dotterföretag som uppfyller kraven för rapporteringsskyldighet enligt 4 § inte upprätta och offentliggöra en inkomstskatterapport, om det yttersta moderföretaget i koncernen i stället upprättar rapporten och i den pekar ut ett dotterföretag, med namn och registrerat säte, eller en filial, med namn och adress, som hör hemma inom EES som offentliggör rapporten. Ett offentliggörande kan ske i enlighet med denna lag, vilket innebär att dotterföretaget eller filialen ger in rapporten till Bolagsverket, eller på det sätt som föreskrivs i det land där dotterföretaget eller filialen hör hemma.
Av andra punkten framgår att det yttersta moderföretaget även ska tillgängliggöra inkomstskatterapporten på sin webbplats för att dotterföretaget ska vara undantaget från rapporteringsskyldigheten.
Filialer till företag som hör hemma utanför EES
7 § En filial till ett företag ska för varje räkenskapsår upprätta och offentliggöra en inkomstskatterapport, om
1. företaget motsvarar ett svenskt aktiebolag, och
2. företaget och, om företaget ingår i en koncern, det yttersta moderföretaget hör hemma utanför EES.
Om en inkomstskatterapport redan finns tillgänglig behöver filialen dock inte upprätta en sådan.
Rapporteringsskyldigheten inträder när företagets eller koncernens intäkter uppgick till mer än 8 miljarder kronor och filialens nettoomsättning uppgick till mer än 80 miljoner kronor, under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren. Skyldigheten kvarstår till dess att företagets eller koncernens intäkter uppgick till mindre än 8 miljarder kronor eller filialens nettoomsättning uppgick till mindre än 80 miljoner kronor, under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren.
Paragrafen reglerar vilka filialer som är rapporteringsskyldiga. Paragrafen utformas efter synpunkter från Lagrådet. Med paragrafen genomförs delvis artikel 48b.5 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.
Det anges i första stycket att filialen ska upprätta och offentliggöra en inkomstskatterapport. Som följer av andra stycket räcker det att offentliggöra rapporten om den redan finns tillgänglig. Hur rapporten ska offentliggöras regleras i 19 §. Att den ska tillgängliggöras på visst sätt regleras i 21 §.
För att en filial ska vara rapporteringsskyldig enligt lagen ska enligt första punkten det företag som bedriver näringsverksamhet genom filialen motsvara ett svenskt aktiebolag. Av andra punkten framgår att företaget också ska höra hemma utanför EES. Om det företaget ingår i en koncern ska även det yttersta moderföretaget höra hemma utanför EES för att filialen ska omfattas. I fråga om vad som avses med yttersta moderföretag, se kommentaren till 3 §.
Andra stycket reglerar de fall då filialen redan har tillgång till en inkomstskatterapport. Om företaget som bedriver näringsverksamhet genom filialen eller det yttersta moderföretaget har upprättat en rapport och tillhandahållit filialen den behöver filialen alltså inte upprätta någon egen rapport. Det är i ett sådant fall den rapport som finns tillgänglig som filialen ska offentliggöra.
I tredje stycket regleras när en filials rapporteringsskyldighet inträder respektive upphör.
Det krävs att företagets eller koncernens intäkter, om företaget ingår i en koncern, uppgick till mer än 8 miljarder kronor samt att filialens nettoomsättning uppgick till mer än 80 miljoner kronor, under två på varandra följande räkenskapsår för att rapporteringsskyldighet ska inträda. Om företaget inte ingår i en koncern är det intäkterna för företaget enligt årsredovisningen som ska överstiga tröskelvärdet för att filialen ska bli rapporteringsskyldig. Med intäkter avses då intäkter i den mening eller i enlighet med den definition som gäller enligt det regelverk för redovisning som är tillämpligt för företaget i fråga (artikel 48a.2 b). Om företaget ingår i en koncern är det i stället koncernens intäkter som ska överstiga tröskelvärdet för att rapporteringsskyldighet för filialen ska inträda. Vilka företag som ingår i koncernen styrs av det tillämpliga regelverket för det yttersta moderföretaget. I fråga om vad som avses med koncernens intäkter, se kommentaren till 4 §.
Prop. 2022/23:88 Bara större filialer omfattas av paragrafen. Gränsvärdet avser nettoomsättningen och är detsamma som för större företag enligt 1 kap. 3 § första stycket 4 andra strecksatsen c årsredovisningslagen (1995:1554).
I och med att intäkterna enligt årsredovisningen eller koncernredovisningen kommer vara i en annan valuta behöver tröskelvärdet räknas om till motsvarande belopp i den nationella valutan där företaget som bedriver näringsverksamhet genom filialen hör hemma eller det yttersta moderföretaget hör hemma. Den växelkurs som gällde den 21 december 2021 ska då tillämpas, och avrundning ske till närmaste tusental (artikel 48c.9 andra stycket).
Vidare anges när rapporteringsskyldigheten för en filial upphör. Om företaget inte ingår i en koncern motsvarar detta vad som gäller för sådana företag enligt 2 §, se kommentaren till den paragrafen. Om företaget som bedriver näringsverksamhet genom filialen ingår i en koncern motsvarar detta vad som gäller för koncerner enligt 3 §, se kommentaren till den paragrafen.
Av 10 § framgår att en filial som inte uppfyller kraven för rapporteringsskyldighet enligt paragrafen ändå kan vara rapporteringsskyldig.
8 § Om en filial inte får den information som behövs för att kunna upprätta en fullständig inkomstskatterapport av företaget eller, om företaget ingår i en koncern, det yttersta moderföretaget, ska filialen upprätta rapporten med de uppgifter som filialen har. Filialen ska i så fall också offentliggöra ett uttalande om att företaget eller det yttersta moderföretaget inte har lämnat den information som behövs.
Paragrafen anger vad rapporteringsskyldigheten innebär för en filial när filialen inte har tillgång till samtliga uppgifter för att kunna upprätta en fullständig inkomstskatterapport. Paragrafen utformas efter synpunkter från Lagrådet. Med paragrafen genomförs delvis artikel 48b.5 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.
Bestämmelserna motsvarar det som gäller enligt 5 § när ett dotterföretag inte kan upprätta en fullständig inkomstskatterapport. Jämfört med den paragrafen är det företaget som bedriver näringsverksamhet genom filialen, om det företaget inte ingår i en koncern, som förutsätts ha fått en begäran om att lämna information för att en fullständig rapport ska kunna upprättas. Se vidare kommentaren till 5 §.
9 § En filial är inte rapporteringsskyldig om företaget som bedriver näringsverksamhet genom filialen gör det som anges i 6 § 1 och 2. Om företaget ingår i en koncern är filialen inte heller rapporteringsskyldig om det yttersta moderföretaget gör det som anges i 6 § 1 och 2.
En filial är inte rapporteringsskyldig, om företaget som bedriver näringsverksamhet genom filialen ingår i en koncern och det i koncernen även ingår ett sådant dotterföretag som avses i 4 § eller ett motsvarande utländskt dotterföretag som hör hemma inom EES.
Paragrafen reglerar när en filial är undantagen från rapporteringsskyldighet. Paragrafen utformas efter synpunkter från Lagrådet. Med paragrafen genomförs delvis artikel 48b.5 och 6 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.
Enligt första stycket är en filial undantagen från rapporteringsskyldighet enligt samma förutsättningar som gäller för ett dotterföretag enligt 6 §.
Jämfört med den paragrafen är det företaget som bedriver näringsverksamhet genom filialen, om det företaget inte ingår i en koncern, som ska upprätta och tillgängliggöra en inkomstskatterapport samt peka ut en filial som offentliggör rapporten. Se vidare kommentaren till 6 §.
Enligt andra stycket är en filial även undantagen från rapporteringsskyldighet om företaget som bedriver näringsverksamhet genom filialen ingår i en koncern och det i den även ingår ett rapporteringsskyldigt dotterföretag som hör hemma inom EES.
Dotterföretaget kan omfattas av bestämmelserna i denna lag och alltså höra hemma i Sverige.
Dotterföretaget kan också höra hemma i en annan stat inom EES. Med utländskt dotterföretag avses ett dotterföretag i enlighet med den definition av dotterföretag som gäller i den stat där företaget hör hemma. Om dotterföretaget hör hemma inom EES, men inte i Sverige, ska det uppfylla de krav för rapporteringsskyldighet enligt den statens lagstiftning som motsvarar de villkor som ställs upp i 4 §.
Dotterföretag och filialer vars syfte är att kringgå rapporteringsskyldighet
10 § Ett dotterföretag eller en filial som inte uppfyller förutsättningarna för rapporteringsskyldighet enligt 4 eller 7 § enbart i syfte att kringgå denna skyldighet ska ändå upprätta och offentliggöra en inkomstskatterapport.
Paragrafen innehåller en särskild bestämmelse om rapporteringsskyldighet för att förhindra att lagen kringgås. Med paragrafen genomförs artikel 48b.7 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.
Om någon av förutsättningarna för att ett dotterföretag enligt 4 § eller en filial enligt 7 § ska vara rapporteringsskyldig inte är uppfylld, kan dotterföretaget eller filialen ändå vara rapporteringsskyldig enligt förevarande paragraf. Så är fallet om den enda anledningen till att förutsättningen inte är uppfylld har varit att kringgå rapporteringsskyldigheten.
Så skulle exempelvis kunna vara fallet om ett moderföretag som hör hemma utanför EES etablerar flera mindre dotterföretag, som inte når upp till gränsvärdena för större företag enligt 4 § första stycket 3, i stället för att etablera ett större dotterföretag som når upp till gränsvärdena. Om det enda syftet med att dela upp verksamheten i koncernen på detta sätt är att undgå rapporteringsskyldighet blir ett sådant dotterföretag ändå rapporteringsskyldigt.
Undantag från skyldigheten att rapportera för vissa kreditinstitut, värdepappersbolag och finansiella holdingföretag
11 § Ett företag som inte ingår i en koncern eller ett yttersta moderföretag i en koncern är inte skyldigt att upprätta och offentliggöra en inkomstskatterapport om företaget eller ett företag i samma koncern i stället offentliggör en rapport i enlighet med artikel 89 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, i den ursprungliga lydelsen, som innefattar information om all verksamhet i företaget och, när det gäller ett yttersta moderföretag, all verksamhet i samtliga företag som omfattas av koncernredovisningen.
Prop. 2022/23:88 I paragrafen finns ett undantag från rapporteringsskyldighet enligt lagen när en rapport enligt kapitaltäckningsdirektivet offentliggörs. Med paragrafen genomförs artikel 48b.3 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.
Av paragrafen framgår att ett företag som annars är rapporteringsskyldigt enligt 2, 3, 4 eller 7 § inte behöver upprätta och offentliggöra en inkomstskatterapport om det offentliggör en rapport i enlighet med artikel 89 i kapitaltäckningsdirektivet. Om ett yttersta moderföretag är rapporteringsskyldigt undantas det också om ett företag inom samma koncern offentliggör en sådan rapport. Med koncern avses detsamma som i 1 kap. 4 § årsredovisningslagen (1995:1554).
Hänvisningen är utformad så att den avser kapitaltäckningsdirektivet i en viss angiven lydelse, en s.k. statisk hänvisning. Artikel 89 har genomförts i svensk rätt genom Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag (FFFS 2008:25) (5 kap. 25 § och 7 kap. 4 §). Av föreskrifterna framgår att de är tillämpliga på kreditinstitut, värdepappersbolag och finansiella holdingföretag (1 kap. 1 §). Det är alltså dessa företag som kan offentliggöra en sådan rapport som medför att undantaget blir tillämpligt. Rapporten ska avse all verksamhet som bedrivs i företaget, om företaget inte ingår i en koncern. För ett yttersta moderföretag ska rapporten avse all verksamhet som omfattas av koncernredovisningen. Med koncernredovisning menas de finansiella rapporter som upprättas av ett moderföretag i en koncern, i vilka tillgångar, skulder, aktiekapital, inkomster och utgifter redovisas som för en enda ekonomisk enhet (artikel 48a.1 2). Svenska regler om koncernredovisning återfinns i 7 kap. årsredovisningslagen.
Inkomstskatterapportens innehåll
12 § En inkomstskatterapport ska innehålla uppgifter om
1. namnet på företaget som upprättar rapporten och, för det fall rapporten upprättas av ett dotterföretag eller en filial och det företag som bedriver näringsverksamhet genom filialen ingår i en koncern, namnet på det yttersta moderföretaget,
2. det räkenskapsår som rapporten avser,
3. den valuta som beloppen i rapporten anges i,
4. för det fall rapporten avser en koncern, de företag som ingår i koncernen och hör hemma inom EES eller i en skattejurisdiktion som är upptagen i Europeiska unionens reviderade förteckning över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet,
5. en kort beskrivning av den typ av verksamhet som företaget eller koncernen bedriver,
6. antalet anställda,
7. intäkterna,
8. vinsten eller förlusten före inkomstskatt,
9. årets ackumulerade inkomstskatt, 10. betald inkomstskatt, och 11. ackumulerade vinstmedel.
I paragrafen anges vad en inkomstskatterapport ska innehålla. Med paragrafen genomförs delvis artikel 48c.1 och 2 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.
Av första punkten framgår att namnet på företaget som upprättar inkomstskatterapporten ska anges. Avseende dotterföretag ska även namnet på det
yttersta moderföretaget anges. Detsamma gäller för filialer när företaget som bedriver näringsverksamhet genom filialen ingår i en koncern.
Enligt andra och tredje punkterna ska anges det räkenskapsår som inkomstskatterapporten avser och vilken valuta som beloppen anges i. Vilken valuta som ska användas i rapporten regleras i 16 §.
Den fjärde punkten gäller bara koncerner. Inkomstskatterapporten ska då innehålla en förteckning över samtliga dotterföretag som omfattas av koncernredovisningen det relevanta räkenskapsåret och som hör hemma i EES eller i en jurisdiktion som finns omnämnd i bilaga I och II till rådets slutsatser om EU:s reviderade förteckning över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet. Hänvisningen till förteckningen avser förteckningen i dess vid varje tidpunkt gällande lydelse, en s.k. dynamisk hänvisning. Den aktuella förteckningen finns tillgänglig på Europeiska rådets webbplats.
Av femte punkten framgår att inkomstskatterapporten ska innehålla en kortfattad beskrivning av vilken slags verksamhet som bedrivs, t.ex. om det rör sig om tillverkning, försäljning eller finansiella tjänster.
I sjätte punkten avses antalet anställda i s.k. heltidsekvivalenter, jfr 8 kap. 53 a § andra stycket 2 aktiebolagslagen (2005:551).
Av sjunde punkten framgår att intäkterna ska anges. Till skillnad från de intäkter som avgör om ett företag är rapporteringsskyldigt eller inte enligt 2–4 och 7 §§ finns i direktivet närmare anvisningar om hur intäkterna som ska redovisas i rapporten ska beräknas. Intäkterna kan beräknas på två olika sätt. Enligt den första metoden summeras nettoomsättningen, övriga rörelseintäkter, intäkter från ägarintressen med undantag av utdelningar från företag i samma koncern, intäkter från övriga värdepapper och fordringar som utgör anläggningstillgångar, samt övriga ränteintäkter och liknande intäkter (artikel 48c.2 d i). De nämnda posterna återfinns i punkterna 1, 4 och 12–15 i bilaga 2 och i punkterna 1, 6 och 9–12 i bilaga 3 till årsredovisningslagen (1995:1554). Samma poster finns i bilaga V och VI i redovisningsdirektivet. Den andra metoden som intäkterna får beräknas på är enligt det tillämpliga regelverk som ligger till grund för upprättandet av företagets års- eller koncernredovisning, exklusive värdejusteringar och utdelningar från företag i samma koncern (artikel 48c.2 d ii).
I intäkterna ingår transaktioner med närstående parter (artikel 48c.2 andra stycket). Närstående har samma betydelse som i de internationella redovisningsstandarder som antagits i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder (artikel 2.3 i redovisningsdirektivet).
Enligt åttonde punkten ska vinsten eller förlusten före inkomstskatt anges. Enligt nionde punkten ska årets ackumulerade inkomstskatt under det aktuella räkenskapsåret anges. Närmare anvisningar om hur årets ackumulerade inkomstskatt ska beräknas finns i direktivet. Den ska beräknas som den aktuella skattekostnaden medtagen i beskattningsbar vinst eller förlust för räkenskapsåret per företag och filial i den berörda skattejurisdiktionen (artikel 48c.2 f). Att det är årets inkomstskatt som ska anges innebär att det inte nödvändigtvis handlar om den bokförda skattekostnaden. Årets ackumulerade inkomstskatt ska endast avse affärshändelser under det aktuella redovisningsåret i företaget och ska inte omfatta uppskjutna skatter eller avsättningar för osäkra skatteskulder (artikel 48c.2 tredje stycket).
I enlighet med tionde punkten ska inkomstskatt som har betalats enligt den s.k. kontantmetoden anges. Närmare anvisningar om hur denna inkomstskatt
Prop. 2022/23:88 ska beräknas finns i direktivet. Den ska beräknas som den inkomstskatt som har betalats för det aktuella räkenskapsåret per företag och filial i respektive skattejurisdiktion (artikel 48c.2 g). Uppgiften ska omfatta källskatter som betalats av andra företag för betalningar till företag och filialer inom koncernen (artikel 48c.2 fjärde stycket). Om företag A med hemvist i skattejurisdiktion A uppbär räntor i skattejurisdiktion B, ska källskatten i skattejurisdiktion B följaktligen rapporteras av företag A.
Slutligen framgår det av elfte punkten att ackumulerade vinstmedel vid räkenskapsårets slut ska anges. Närmare anvisningar om hur ackumulerade vinstmedel ska beräknas finns i direktivet. Med ackumulerade vinstmedel avses summan av vinster från tidigare räkenskapsår och det aktuella räkenskapsåret för vilka det ännu inte beslutats om utdelning. När det gäller filialer ska den ackumulerade vinsten avse det företag som bedriver näringsverksamhet genom filialen (artikel 48c.2 femte stycket).
Uppgifterna ska fyllas i rapporten enligt den mall och i de elektroniska rapporteringsformat som EU-kommissionen bestämmer, se 17 §.
13 § Inkomstskatterapporten ska avse all verksamhet som
1. bedrivs i företaget, om det är ett företag som inte ingår i en koncern som är rapporteringsskyldigt,
2. ingår i koncernredovisningen, om det är ett yttersta moderföretag eller ett dotterföretag som är rapporteringsskyldigt, och
3. bedrivs i företaget som bedriver näringsverksamhet genom filialen eller, om företaget ingår i en koncern, ingår i koncernredovisningen, om det är en filial som är rapporteringsskyldig.
Paragrafen reglerar vilken verksamhet redovisningen i en inkomstskatterapport ska avse. Med paragrafen genomförs delvis artikel 48c.1 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.
Av paragrafen framgår vilka verksamheter som inkomstskatterapporten ska avse. För ett företag som inte ingår i en koncern ska rapporten avse all verksamhet som bedrivs i företaget. För yttersta moderföretag och dotterföretag ska rapporten avse samtliga verksamheter i alla företag som ingår i koncernredovisningen. För en filial ska rapporten avse samtliga verksamheter i företaget som bedriver näringsverksamhet genom filialen eller, om företaget ingår i en koncern, samtliga verksamheter i alla koncernföretag som ingår i koncernredovisningen. De uppgifter som enligt 12 § ska ingå i rapporten, t.ex. vad gäller intäkter och betald inkomstskatt, ska alltså beräknas utifrån all verksamhet.
14 § Uppgifterna i inkomstskatterapporten får redovisas enligt anvisningarna i avsnitt III delarna B och C i bilaga III till rådets direktiv 2011/16/EU av den 15 februari 2011 om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av direktiv 77/799/EEG, i lydelsen enligt rådets direktiv (EU) 2016/881 av den 25 maj 2016 om ändring av direktiv 2011/16/EU vad gäller obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar i fråga om beskattning.
Det ska anges i inkomstskatterapporten om den har upprättats med tillämpning av första stycket.
Paragrafen ger företagen möjlighet att redovisa uppgifter på samma sätt som motsvarande uppgifter i en s.k. land-för-land-rapport. Med paragrafen
genomförs artikel 48c.3 och 10 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.
Av första stycket framgår att ett företag får redovisa de uppgifter som avses i 12 § enligt de beräkningsgrunder som framgår av vissa avsnitt i en bilaga till direktivet om administrativt samarbete i fråga om beskattning. Hänvisningen är utformad så att den avser direktivet i en viss angiven lydelse, en s.k. statisk hänvisning. Direktivet har genomförts i svensk rätt genom 33 a kap. skatteförfarandelagen (2011:1244), som ålägger vissa företag att upprätta en land-för-land-rapport. I bilagan finns allmänna anvisningar och särskilda instruktioner för hur land-för-land-rapporten ska fyllas i.
Företaget har alltså möjlighet att använda samma uppgifter i inkomstskatterapporten som används i land-för-land-rapporten. Om ett företag väljer att inte följa de anvisningar som framgår av bilagan till direktivet om administrativt samarbete i fråga om beskattning, ska uppgifterna i inkomstskatterapporten redovisas enligt de anvisningar som ges i kommentaren till 12 §.
Av andra stycket framgår att det i inkomstskatterapporten ska anges om uppgifterna har redovisats enligt vad som gäller för en land-för-land-rapport.
15 § Uppgifterna i inkomstskatterapporten ska redovisas
1. för var och en av staterna i EES,
2. för var och en av de skattejurisdiktioner som den 1 mars det räkenskapsår för vilket rapporten upprättas var angivna i bilaga I i den förteckning som avses i 12 § 4,
3. för var och en av de skattejurisdiktioner som den 1 mars det räkenskapsår för vilket rapporten upprättas och den 1 mars föregående räkenskapsår var angivna i bilaga II i den förteckning som avses i 12 § 4, och
4. i samlad form för de skattejurisdiktioner som inte omfattas av 1–3. Uppgifter om en viss verksamhet får inte hänföras till fler än en medlemsstat eller en skattejurisdiktion.
Paragrafen reglerar hur uppgifterna i en inkomstskatterapport ska redovisas. Med paragrafen genomförs artikel 48c.5 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.
Enligt första stycket första punkten ska uppgifterna redovisas separat för varje medlemsstat i EES. Om en medlemsstat omfattar flera skattejurisdiktioner ska uppgifterna läggas samman på medlemsstatsnivå.
Enligt andra och tredje punkterna ska uppgifterna redovisas separat för vissa jurisdiktioner som anges i bilagorna I och II till rådets slutsatser om EU:s reviderade förteckning över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet.
I fjärde punkten anges att uppgifterna ska redovisas i samlad form för övriga skattejurisdiktioner.
De uppgifter som inkomstskatterapporten enligt 12 § ska innehålla ska hänföras till varje skattejurisdiktion på grundval av verksamhetsställe, förekomsten av ett fast driftställe eller en varaktig affärsverksamhet som, mot bakgrund av verksamheten i koncernen eller det företag som inte ingår i en koncern, kan vara inkomstskattepliktiga i den skattejurisdiktionen.
Om verksamheten i flera företag inom en koncern kan vara inkomstskattepliktiga inom en skattejurisdiktion, ska uppgifterna som rör den skattejuris-
Prop. 2022/23:88 diktionen utgöra de samlade uppgifterna avseende sådan verksamhet i varje företag inom koncernen, inbegripet dess filialer, i den skattejurisdiktionen.
Av andra stycket framgår att uppgifter om en viss verksamhet inte får hänföras till fler än en medlemsstat eller en skattejurisdiktion.
16 § I inkomstskatterapporten ska beloppen anges i samma valuta som används i årsredovisningen eller, om företaget ingår i en koncern, i koncernredovisningen.
Om ett dotterföretag upprättar rapporten enligt 5 § får beloppen i inkomstskatterapporten anges i samma valuta som dotterföretaget använder i årsredovisningen.
Paragrafen reglerar vilken valuta som beloppen i inkomstskatterapporten ska anges i. Med paragrafen genomförs artikel 48c.8 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.
Av första stycket framgår att samma valuta som används i årsredovisningen ska användas i inkomstskatterapporten om ett företag som inte ingår i en koncern upprättar en rapport. Detsamma gäller om en filial upprättar en rapport och det företag som bedriver näringsverksamhet genom filialen inte ingår i en koncern. För ett yttersta moderföretag, ett dotterföretag eller en filial, om företaget som bedriver näringsverksamhet genom filialen ingår i en koncern, är det den valuta som anges i koncernredovisningen som ska användas.
Enligt andra stycket får ett dotterföretag som upprättar en inkomstskatterapport använda samma valuta som i dess årsredovisning, för det fall dotterföretaget inte har fått den information som behövs av det yttersta moderföretaget för att upprätta en fullständig rapport och dotterföretaget upprättar en rapport med de uppgifter som dotterföretaget har.
17 § Inkomstskatterapporten ska upprättas med användning av det formulär och i de elektroniska format som Europeiska kommissionen har fastställt.
I paragrafen regleras hur inkomstskatterapporten ska upprättas. Med paragrafen genomförs artikel 48c.4 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.
Paragrafen anger att inkomstskatterapporten ska upprättas med användning av det formulär och i de elektroniska rapporteringsformat som EUkommissionen har fastställt. Det formulär och de elektroniska format som avses är de som kommissionen enligt artikel 48c.4 i direktivet är skyldig att fastställa i genomförandeakter.
Tillfälligt utelämnande av uppgifter från inkomstskatterapporten
18 § Ett företag får utelämna en uppgift från en inkomstskatterapport, om offentliggörandet av uppgiften skulle skada marknadspositionen allvarligt för de företag som rapporten avser. Företaget ska i rapporten ange att uppgiften utelämnas och ange skälen för att den utelämnas.
En uppgift som rör sådana skattejurisdiktioner som finns angivna i den förteckning som avses i 12 § 4 får dock inte utelämnas.
En uppgift som har utelämnats ska offentliggöras i en annan inkomstskatterapport senast fem år efter det att utelämnandet gjordes.
Av paragrafen framgår att ett företag tillfälligt får utelämna uppgifter i inkomstskatterapporten. Med paragrafen genomförs artikel 48c.6 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.
I första stycket anges när en eller flera uppgifter som inkomstskatterapporten ska innehålla enligt 12 § får utelämnas. Förutsättningen för att en uppgift ska få utelämnas är att offentliggörandet av uppgiften allvarligt skulle skada marknadspositionen för de företag som rapporten avser.
Ett exempel på när offentliggörandet av inkomstskatteuppgifter om en koncerns multinationella verksamhet skulle kunna skada marknadspositionen är om koncernen är i en känslig etablerings- eller tillväxtfas. Det kan tänkas att konkurrenter då skulle kunna dra slutsatser om koncernens strategi, vilket företaget kan ha befogad anledning att hemlighålla.
Varje utelämnande ska tydligt anges i inkomstskatterapporten och följas av en motiverad förklaring till varför utlämnandet sker.
Enligt andra stycket får dock uppgifter om förhållanden som avser vissa icke samarbetsvilliga skattejurisdiktioner aldrig utelämnas med stöd av första stycket.
I tredje stycket anges att de utelämnade uppgifterna ska offentliggöras i en annan inkomstskatterapport. Det måste ske senast fem år efter att utelämnandet gjordes.
Inkomstskatterapportens offentliggörande
19 § En inkomstskatterapport ska offentliggöras genom att den lämnas in till
Bolagsverket senast ett år efter räkenskapsårets utgång. Rapporten ska vara på svenska och i form av en bestyrkt kopia eller ett elektroniskt original.
Bolagsverket ska registrera inkomstskatterapporten i det register som företaget i fråga är registrerat i.
Registreringen ska vara på svenska. Om det företag som registreringen avser begär det, ska registreringen dessutom göras på ett annat officiellt språk inom Europeiska unionen eller på norska eller isländska.
Paragrafen reglerar hur och när en inkomstskatterapport ska offentliggöras. Med paragrafen genomförs delvis artikel 48d.1 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.
Av första stycket framgår att ett företags skyldighet att offentliggöra inkomstskatterapporten ska ske genom att ge in den till Bolagsverket. Rapporten ska vara avfattad på svenska. Den kan ges in som en elektronisk version eller en på sedvanligt sätt bestyrkt papperskopia.
Enligt andra stycket ska inkomstskatterapporten registreras i det tillämpliga registret för det företag som har offentliggjort rapporten. Som huvudregel är det för aktiebolag aktiebolagsregistret, för handelsbolag handelsregistret och för filialer filialregistret. Därmed blir rapporten lätt tillgänglig för den som vill ta del av den.
Enligt tredje stycket ska registreringen ske på svenska och, om företaget begär det, på ett annat språk inom EU eller på norska eller isländska. Detta överensstämmer med det som gäller för en rapport om betalningar till myndigheter enligt 8 § andra stycket lagen (2015:812) om rapportering av betalningar till myndigheter.
20 § Ett uttalande om att ett yttersta moderföretag eller ett företag som bedriver näringsverksamhet genom en filial inte har lämnat den information som behövs för att en fullständig inkomstskatterapport ska kunna upprättas ska offentliggöras inom samma tid och på samma sätt som en inkomstskatterapport.
Prop. 2022/23:88 I paragrafen regleras hur ett uttalande om att det i inkomstskatterapporten saknas viss information ska offentliggöras. Med paragrafen genomförs delvis artikel 48d.1 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.
Ett uttalande enligt 5 eller 8 § om bristande information ska enligt paragrafen offentliggöras på samma sätt som en inkomstskatterapport. Det innebär att uttalandet ska ges in till Bolagsverket och registreras i det register som är tillämpligt för det dotterföretag eller den filial som har offentliggjort uttalandet, se vidare 19 § och kommentaren till den paragrafen.
Inkomstskatterapporten ska hållas tillgänglig
21 § En inkomstskatterapport ska senast ett år efter räkenskapsårets utgång kostnadsfritt hållas tillgänglig för allmänheten på minst ett av Europeiska unionens officiella språk eller på norska eller isländska, på webbplatsen för
1. företaget som har upprättat rapporten, om företaget är rapporteringsskyldigt enligt 2 eller 3 §,
2. dotterföretaget eller ett företag som ingår i samma koncern, om dotterföretaget är rapporteringsskyldigt enligt 4 §, eller
3. filialen, det företag som bedriver näringsverksamhet genom filialen eller ett företag som ingår i samma koncern, om filialen är rapporteringsskyldig enligt 7 §.
Inkomstskatterapporten ska hållas tillgänglig under minst fem år.
Paragrafen reglerar hur en inkomstskatterapport ska göras tillgänglig på internet och när det ska ske. Paragrafen utformas efter synpunkter från Lagrådet. Med paragrafen genomförs delvis artikel 48d.2 och 4 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.
I paragrafens första stycke anges att inkomstskatterapporten ska tillgängliggöras senast ett år efter räkenskapsårets utgång genom att publiceras på webbplatsen för det företag som har upprättat rapporten eller, i vissa fall, på webbplatsen för ett företag som ingår i koncernen. När det gäller filialer kan rapporten även tillgängliggöras på webbplatsen för det företag som bedriver näringsverksamhet genom filialen. Företaget som ansvarar för att offentliggöra inkomstskatterapporten ansvarar också för att den tillgängliggörs.
Det ska vara gratis att ta del av inkomstskatterapporten. Den ska vara skriven på minst ett av EU:s officiella språk eller på norska eller isländska.
Av andra stycket framgår att en rapport under minst fem år ska hållas tillgänglig på den webbplats som avses i första stycket.
22 § Ett uttalande om att ett yttersta moderföretag eller ett företag som bedriver näringsverksamhet genom en filial inte har lämnat den information som behövs för att en fullständig inkomstskatterapport ska kunna upprättas ska hållas tillgängligt inom och under samma tid och på samma sätt som en inkomstskatterapport.
I paragrafen finns bestämmelser om att ett uttalande om bristande information ska hållas tillgängligt. Med paragrafen genomförs delvis artikel 48d.2 och 4 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.
Ett uttalande enligt 5 eller 8 § om bristande information ska enligt paragrafen tillgängliggöras på samma sätt som inkomstskatterapporten. Det innebär att uttalandet senast ett år efter räkenskapsårets utgång publiceras på dotterföretagets eller filialens webbplats. Det kan också publiceras på webbplatsen för ett företag i samma koncern eller webbplatsen för det företag som
bedriver näringsverksamhet genom filialen. Vidare ska uttalandet vara tillgängligt på webbplatsen under minst fem år.
Vite
23 § Om ett företag inte ger in en inkomstskatterapport enligt denna lag, får Bolagsverket förelägga den som ensam eller tillsammans med någon annan är skyldig att ge in rapporten att fullgöra sin skyldighet. Detsamma gäller om ett företag inte ger in ett uttalande som avses i 5 eller 8 §.
Föreläggandet får förenas med vite. Frågor om utdömande av vite prövas av Bolagsverket.
Paragrafen innehåller bestämmelser om vite. Med paragrafen genomförs delvis artikel 51 i redovisningsdirektivet i fråga om sanktioner vid överträdelser av artiklarna 48b–48d i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.
Första stycket innebär att Bolagsverket har möjlighet att förelägga företrädaren för ett rapporteringsskyldigt företag eller en rapporteringsskyldig filial att ge in en inkomstskatterapport, eller ett uttalande om bristande information. Föreläggandet ska alltså inte riktas mot företaget som sådant utan mot dess företrädare, t.ex. den verkställande direktören.
Enligt andra stycket får föreläggandet förenas med vite. Av tredje stycket framgår att om föreläggandet inte följs, kan Bolagsverket förplikta den person mot vilket föreläggandet har riktats att betala vitet. I den situationen tillämpas 9 § lagen (1985:206) om viten. Det innebär bl.a. att vitet inte ska dömas ut om ändamålet med vitet har förlorat sin betydelse och att vitet får jämkas om det finns särskilda skäl.
Paragrafen är utformad i nära anslutning till 8 kap. 13 § årsredovisningslagen (1995:1554) och 11 § lagen (2015:812) om rapportering av betalningar till myndigheter, som ger Bolagsverket möjlighet att vitesförelägga styrelseledamöter och verkställande direktör i företag som dröjer med att ge in årsredovisningen respektive en rapport om betalningar till myndigheter till verket.
Överklagande
24 § Bolagsverkets beslut enligt 19 § andra stycket, 20 och 23 §§ får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Överklagandet ska ges in till Bolagsverket inom två månader från dagen för beslutet.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande. Med paragrafen genomförs delvis artikel 51 i redovisningsdirektivet i fråga om sanktioner vid överträdelser av artiklarna 48b–48d i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.
Enligt första stycket får Bolagsverkets beslut enligt vissa bestämmelser i lagen överklagas till allmän förvaltningsdomstol. De beslut som kan överklagas är Bolagsverkets beslut om att registrera eller att inte registrera en inkomstskatterapport (19 § andra stycket) eller ett uttalande om att ett yttersta moderföretag eller ett företag som bedriver näringsverksamhet genom en filial inte har lämnat den information som behövs för att en fullständig inkomstskatterapport ska kunna upprättas (20 §) samt beslut om vitesföreläggande och utdömande av vite (23 §).
Prop. 2022/23:88 Överklagandetiden är två månader. Tiden löper från tidpunkten för meddelandet av Bolagsverkets beslut och förutsätter alltså inte att beslutet har delgetts den som beslutet gäller.
Enligt andra stycket krävs prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 22 juni 2023.
2. Lagen tillämpas första gången för det räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 maj 2024.
Övervägandena finns i avsnitt 5.
Enligt första punkten träder lagen i kraft den 22 juni 2023. Enligt andra punkten tillämpas lagen första gången för det räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 maj 2024. För ett rapporteringsskyldigt företag med kalenderår som räkenskapsår måste alltså den första inkomstskatterapporten, som ska avse 2025, offentliggöras senast den 31 december 2026.
Hänvisningar till S7-1
7.2. Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.
Bokföring och revision
14 § För filialens revision gäller, utöver 12 och 13 §§, i tillämpliga delar detsamma som för ett svenskt företag av motsvarande slag.
Revisionsberättelsen för filialen behöver dock inte innehålla något uttalande om inkomstskatterapportering enligt 30 a § revisionslagen (1999:1079) eller 9 kap. 34 a § aktiebolagslagen (2005:551) .
Paragrafen innehåller bestämmelser om revision av en filial. Övervägandena finns i avsnitt 4.3.
I andra stycket, som är nytt, anges att revisionsberättelsen för en filial inte behöver innehålla ett sådant uttalande om inkomstskatterapportering som enligt aktiebolagslagen och revisionslagen ska göras i revisionsberättelsen för ett aktiebolag eller handelsbolag. Undantaget från kravet på uttalande gäller oavsett om filialen är rapporteringsskyldig enligt den föreslagna lagen om offentliggörande av vissa stora företags inkomstskatterapporter eller inte.
7.3. Förslaget till lag om ändring i revisionslagen (1999:1079)
Revisionsberättelsen
30 a § Revisionsberättelsen för ett handelsbolag ska innehålla ett uttalande om
huruvida bolaget med avseende på det föregående räkenskapsåret var skyldigt att offentliggöra en sådan inkomstskatterapport som avses i lagen ( 2023:000 ) om offentliggörande av vissa stora företags inkomstskatterapporter. Om en sådan skyl-
dighet fanns, ska det av uttalandet även framgå om bolaget har offentliggjort rapporten enligt den lagen.
Revisionsberättelsen behöver dock inte innehålla ett sådant uttalande om handelsbolaget är ett mindre företag enligt 1 kap. 3 § första stycket 5 årsredovisningslagen (1995:1554) .
Paragrafen, som är ny, reglerar när ett uttalande om inkomstskatterapportering ska göras i revisionsberättelsen. Med paragrafen genomförs delvis artikel 48f i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 4.3.
Av första stycket framgår att revisorn i ett handelsbolag ska göra ett uttalande i revisionsberättelsen om huruvida bolaget var skyldigt att offentliggöra en inkomstskatterapport eller inte. Motsvarande krav för aktiebolag finns i 9 kap. 34 a § aktiebolagslagen (2005:551).
En granskning av inkomstskatterapportens innehåll krävs inte, men däremot måste revisorn gå igenom rapporten i sådan omfattning att han eller hon kan konstatera att det är en inkomstskatterapport i egentlig mening. Inte heller behöver revisorn kontrollera om företaget har tillgängliggjort rapporten enligt 21 § lagen om offentliggörande av vissa stora företags inkomstskatterapporter. Den närmare innebörden av revisorns kontroll får avgöras inom ramen för god revisionssed.
Av andra stycket följer att kravet på uttalandet enligt första stycket bara gäller för handelsbolag som är större företag enligt definitionen av sådana företag i årsredovisningslagen.
31 § Utöver vad som följer av 28–30 a §§ får en revisor i revisionsberättelsen lämna sådana upplysningar som han eller hon anser att tredje man bör få kännedom om.
Om årsredovisningen innehåller uppgifter som har betydelse för upplysningarna, ska revisorn hänvisa till uppgifterna.
Paragrafen reglerar när en revisor får lämna vissa upplysningar i revisionsberättelsen.
I paragrafen görs en följdändring med anledning av att 30 a § införs.
Hänvisningar till S7-3
7.4. Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551)
9 kap. Revision
Revisionsberättelsen
34 a § Revisionsberättelsen ska innehålla ett uttalande om huruvida bolaget med
avseende på det föregående räkenskapsåret var skyldigt att offentliggöra en sådan inkomstskatterapport som avses i lagen ( 2023:000 ) om offentliggörande av vissa stora företags inkomstskatterapporter. Om en sådan skyldighet fanns, ska det av uttalandet även framgå om bolaget har offentliggjort rapporten enligt den lagen.
Revisionsberättelsen behöver dock inte innehålla ett sådant uttalande om bolaget är ett mindre företag enligt 1 kap. 3 § första stycket 5 årsredovisningslagen (1995:1554) .
Paragrafen, som är ny, reglerar när ett uttalande om inkomstskatterapportering ska göras i revisionsberättelsen. Med paragrafen genomförs delvis artikel 48f i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 4.3.
Prop. 2022/23:88 I första stycket anges att revisorn ska göra ett uttalande i revisionsberättelsen om huruvida bolaget var skyldigt att offentliggöra en inkomstskatterapport eller inte. Om bolaget var rapporteringsskyldigt ska revisorn även ange om bolaget har offentliggjort inkomstskatterapporten.
Revisorns granskning av inkomstskatterapporten ska ske på i allt väsentligt samma sätt som granskningen av om en bolagsstyrningsrapport eller hållbarhetsrapport har upprättats eller inte. En granskning av inkomstskatterapportens innehåll krävs således inte, men däremot måste revisorn gå igenom rapporten i sådan omfattning att han eller hon kan konstatera att det är en inkomstskatterapport i egentlig mening. Inte heller behöver revisorn kontrollera om företaget har tillgängliggjort rapporten enligt 21 § lagen om offentliggörande av vissa stora företags inkomstskatterapporter. Den närmare innebörden av revisorns kontroll får avgöras inom ramen för god revisionssed.
Av andra stycket följer att kravet på att det ska göras ett uttalande enligt första stycket bara gäller för bolag som är större företag enligt definitionen av sådana företag i årsredovisningslagen.
35 § Utöver vad som följer av 29–34 a §§ får en revisor i revisionsberättelsen lämna sådana upplysningar som han eller hon anser att aktieägarna bör få kännedom om.
Om årsredovisningen innehåller uppgifter som har betydelse för upplysningarna, ska revisorn hänvisa till uppgifterna.
Paragrafen reglerar när en revisor får lämna vissa upplysningar i revisionsberättelsen.
I paragrafen görs en följdändring med anledning av att 34 a § införs.
Hänvisningar till S7-4
1.12.2021
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 429/1
I
(Lagstiftningsakter)
DIREKTIV
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV (EU) 2021/2101
av den 24 november 2021
om ändring av direktiv 2013/34/EU vad gäller offentliggörande av inkomstskatteuppgifter för vissa
företag och filialer
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 50.1,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrand e (1),
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och
av följande skäl:
(1)
Transparens är avgörande för en väl fungerande inre marknad. I sina meddelanden av den 27 oktober 2015 med
titeln Kommissionens arbetsprogram 2016 – Dags för nya tag och av den 16 december 2014 med titeln Kommissionens
arbetsprogram 2015 – En ny start identifierade kommissionen som en prioritering behovet av att reagera på
unionsmedborgarnas krav på rättvisa och transparens och behovet av att unionen agerar som en global förebild.
Det är av avgörande betydelse att ömsesidighet mellan konkurrenter beaktas i ansträngningarna för att uppnå större
transparens.
(2)
I sin resolution av den 26 mars 201 9 (3) betonade Europaparlamentet behovet av en ambitiös offentlig landsspecifik
rapportering som ett verktyg för att öka företagens transparens och förbättra den offentliga granskningen. Parallellt
med rådets arbete för att bekämpa skatteflykt vad gäller bolagsskatt är det nödvändigt att förbättra den offentliga
granskningen av den bolagsskatt som tas ut på multinationella företag med verksamhet i unionen, för att ytterligare
främja företagens transparens och ansvarstagande, och därigenom bidra till välfärden i våra samhällen. Sådan
granskning är också nödvändig för att främja en mer informerad offentlig debatt, i synnerhet om nivån på
uppfyllelsen av skattskyldighet hos vissa multinationella företag som är verksamma i unionen och hur uppfyllelsen
av skattskyldighet påverkar realekonomin. Fastställandet av gemensamma regler om transparens i fråga om
(1) EUT C 487, 28.12.2016, s. 62.
(2) Europaparlamentets ståndpunkt av den 27 mars 2019 (EUT C 108, 26.3.2021, s. 623) och rådets ståndpunkt vid första behandlingen
av den 28 september 2021 (ännu inte offentliggjord i EUT). Europaparlamentets ståndpunkt av den 11 november 2021 (ännu inte
offentliggjord i EUT).
L 429/2
SV
Europeiska unionens officiella tidning
1.12.2021
bolagsskatt skulle också tjäna det allmänna ekonomiska intresset genom att tillhandahålla likvärdiga skyddsåtgärder i
hela unionen för att skydda investerare, borgenärer och andra tredje parter i allmänhet, och på så sätt bidra till att
återupprätta unionsmedborgarnas förtroende för rättvisan i de nationella skattesystemen. En sådan offentlig
granskning kan uppnås genom en rapport om inkomstskatteuppgifter, oavsett var det yttersta moderföretaget i en
multinationell koncern är etablerat.
(3)
Offentlig landsspecifik rapportering är ett effektivt och lämpligt verktyg för att öka transparensen vad gäller
multinationella företags verksamhet och för att möjliggöra för allmänheten att bedöma denna verksamhets inverkan
på realekonomin. Den förbättrar även aktieägares möjlighet att korrekt utvärdera de risker som företagen tar, leder
till investeringsstrategier som är baserade på korrekt information och ökar beslutsfattares förmåga att bedöma
effektiviteten och inverkan av nationell lagstiftning. Offentlig granskning bör genomföras utan att skada
investeringsklimatet i unionen eller konkurrenskraften för företag i unionen, inbegripet små och medelstora företag
enligt vad som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/E U (4).
(4)
Offentlig landsspecifik rapportering kommer sannolikt också att ha en positiv inverkan på anställdas rätt till
information och samråd som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG (5) och, genom ökad
kunskap om företagens verksamhet, på kvaliteten på den aktiva dialog som förs inom företag.
(5)
Som uppföljning av Europeiska rådets slutsatser av den 22 maj 2013 infördes en översynsklausul i direktiv
2013/34/EU. Enligt den översynsklausulen krävdes det att kommissionen beaktade möjligheten att införa en
skyldighet för stora företag i ytterligare industrisektorer att utarbeta en landsspecifik rapportering årligen där
hänsyn tas till utvecklingen inom Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) och resultaten
av relaterade europeiska initiativ.
(6)
Unionen har redan infört offentlig landsspecifik rapportering för banksektorn med Europaparlamentets och rådets
direktiv 2013/36/E U (6), liksom för utvinnings- och avverkningsindustrin med direktiv 2013/34/EU.
(7)
Genom att införa offentlig landsspecifik rapportering med detta direktiv blir unionen världsledande när det gäller att
främja finansiell öppenhet och företagens transparens.
(8)
Mer transparens när det gäller finansiella upplysningar kommer leda till fördelar för alla, eftersom det civila
samhället blir mer delaktigt, de anställda bättre informerade och investerarna mindre riskovilliga. Dessutom
kommer företagen att gynnas av bättre relationer med sina intressenter, vilket leder till större stabilitet samt lättare
tillgång till finansiering tack vare en tydligare riskprofil och ett bättre rykte.
(9)
I sitt meddelande av den 25 oktober 2011 med titeln En förnyad EU-strategi 2011–2014 för företagens sociala ansvar
definierade kommissionen företagens sociala ansvar som företagens ansvar för den egna verksamhetens
konsekvenser för samhället. Företagens sociala ansvar bör vara företagslett. Myndigheterna kan ha en stödjande roll
genom en smart uppsättning av frivilliga policyåtgärder och eventuellt kompletterande lagstiftning. Företagen kan
gå utöver efterlevnaden av lagen och bli socialt ansvarstagande genom att integrera ytterligare sociala, miljömässiga,
etiska, konsumentrelaterade eller människorättsliga aspekter sin affärsstrategi och verksamhet.
(4) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa
typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv
78/660/EEG och 83/349/EEG (EUT L 182, 29.6.2013, s. 19).
(5) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002 om inrättande av en allmän ram för information till och
samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen (EGT L 80, 23.3.2002, s. 29).
(6) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om
tillsyn av kreditinstitut, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT
L 176, 27.6.2013, s. 338).
1.12.2021
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 429/3
(10)
Allmänheten bör ha möjlighet att granska samtliga verksamheter i en koncern om denna har vissa typer av enheter
som är etablerade i unionen. När det gäller koncerner som endast bedriver verksamhet inom unionen genom
dotterföretag eller filialer bör dessa dotterföretag och filialer offentliggöra och tillgängliggöra rapporten från det
yttersta moderföretaget. Om den informationen eller rapporten inte finns tillgänglig eller om det yttersta
moderföretaget inte förser dotterföretagen eller filialerna med all nödvändig information, bör dotterföretagen och
filialerna utarbeta, offentliggöra och tillgängliggöra en rapport om inkomstskatteuppgifter som innehåller all
information som de förfogar över, har erhållit eller förvärvat och en förklaring om att deras yttersta moderföretag
inte har gjort den nödvändiga informationen tillgänglig. I syfte att uppnå proportionalitet och ändamålsenlighet bör
emellertid kravet på offentliggörande och tillgängliggörande av rapporten om inkomstskatteuppgifter begränsas till
medelstora och stora dotterföretag som är etablerade i unionen, och till filialer av jämförbar storlek som öppnats i
unionen. Tillämpningsområdet för direktiv 2013/34/EU bör därför i enlighet med detta utökas till filialer som
öppnats i en medlemsstat av ett företag som är etablerat utanför unionen och vars rättsliga form kan jämföras med
de företagsformer som förtecknas i bilaga I till direktiv 2013/34/EU. Filialer som har lagts ned enligt artikel 37 k i
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1132 (7) bör inte längre omfattas av rapporteringsskyldigheterna
i det här direktivet.
(11)
Multinationella koncerner, och i förekommande fall vissa fristående företag, bör förse allmänheten med en rapport
om inkomstskatteuppgifter om de överskrider en viss storlek vad gäller intäkter under en period av två på varandra
följande räkenskapsår, beroende på koncernens konsoliderade intäkter eller det fristående företagets intäkter. På
motsvarande sätt bör en sådan skyldighet upphöra att tillämpas om dessa intäkter inte längre överstiger det
relevanta beloppet under en period av två på varandra följande räkenskapsår. I sådana fall bör den multinationella
koncernen eller det fristående företaget fortfarande omfattas av rapporteringsskyldigheten för det första
räkenskapsår som följer på det senaste räkenskapsår då intäkterna överskred det relevanta beloppet. En sådan
multinationell koncern eller ett sådant fristående företag bör återigen omfattas av rapporteringsskyldigheten när
dess intäkter på nytt överstiger det relevanta beloppet under en period av två på varandra följande räkenskapsår. Vid
fastställande av tillämpningsområdet och med tanke på de många olika ramar för finansiell rapportering som
finansiella rapporter kan efterleva, bör intäkter, för företag som styrs av en medlemsstats rätt, ha samma innebörd
som nettoomsättning, och bör tolkas i överensstämmelse med den medlemsstatens nationella ram för finansiell
rapportering. I artikel 43.2 c i rådets direktiv 86/635/EEG (8) och artikel 66.2 i rådets direktiv 91/674/EE G (9)
definieras hur nettoomsättningen för ett kreditinstitut respektive ett försäkringsföretag ska fastställas. För andra
företag bör intäkterna bedömas i enlighet med den ram för finansiell rapportering som används vid utarbetandet av
deras finansiella rapporter. När det gäller innehållet i rapporten om inkomstskatteuppgifter bör dock en annan
definition av intäkter tillämpas.
(12)
För att undvika dubbel rapportering för banksektorn bör yttersta moderföretag och fristående företag som omfattas
av direktiv 2013/36/EU och som i sin rapportering i enlighet med artikel 89 i det direktivet inkluderar all sin
verksamhet och, när så är lämpligt, alla sina anknutna företags verksamhet som ingår i koncernredovisningen,
inbegripet verksamhet som inte omfattas av bestämmelserna i del tre avdelning I kapitel 2 i Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) nr 575/2013 (10), undantas från de rapporteringskrav som anges i det här direktivet.
(7) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1132 av den 14 juni 2017 om vissa aspekter av bolagsrätt (EUT L 169, 30.6.2017,
s. 46).
(8) Rådets direktiv 86/635/EEG av den 8 december 1986 om årsbokslut och sammanställd redovisning för banker och andra finansiella
institut (EGT L 372, 31.12.1986, s. 1).
(9) Rådets direktiv 91/674/EEG av den 19 december 1991 om årsbokslut och sammanställd redovisning för försäkringsföretag (EGT
L 374, 31.12.1991, s. 7).
(10) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och om ändring
av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1).
L 429/4
SV
Europeiska unionens officiella tidning
1.12.2021
(13)
Rapporten om inkomstskatteuppgifter bör om tillämpligt inkludera en förteckning över samtliga dotterföretag för
det relevanta räkenskapsåret som är etablerade i unionen eller i skattejurisdiktioner som ingår i bilaga I och, i
tillämpliga fall, i bilaga II till den relevanta versionen av rådets slutsatser om EU:s reviderade förteckning över icke
samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet. För att undvika att skapa en administrativ börda bör det yttersta
moderföretaget kunna förlita sig på den förteckning över dotterföretag som ingår i koncernredovisningarna för det
yttersta moderföretaget. Rapporten om inkomstskatteuppgifter bör också ge information gällande all verksamhet
för samtliga anknutna företag i koncernen som ingår i det yttersta moderföretagets koncernredovisningar eller,
beroende på omständigheterna, gällande all verksamhet i det fristående företaget. Informationen bör begränsas till
vad som är nödvändigt för att möjliggöra effektiv offentlig granskning, för att säkerställa att offentliggörande inte
ger upphov till oproportionella risker eller nackdelar vad gäller konkurrenskraft eller feltolkning avseende företagen
i fråga. Rapporten om inkomstskatteuppgifter bör göras tillgänglig senast 12 månader efter balansdagen. Kortare
tidsfrister för offentliggörande av finansiella rapporter bör inte tillämpas vad gäller rapporten om inkomstskat
teuppgifter. De bestämmelser som införs genom detta direktiv påverkar inte bestämmelserna i direktiv 2013/34/EU
om årsbokslut och koncernredovisningar.
(14)
För att undvika att skapa en administrativ börda bör företag vid utarbetande av en rapport om inkomstskat
teuppgifter enligt detta direktiv ha rätt att redovisa informationen på grundval av de rapporteringsinstruktioner
som fastställs i avsnitt III delarna B och C i bilaga III till rådets direktiv 2011/16/EU (11). I rapporten om inkomstskat
teuppgifter bör det anges vilken rapporteringsram som har använts. Rapporten om inkomstskatteuppgifter skulle
dessutom kunna omfatta en övergripande beskrivning med förklaringar om det finns väsentliga diskrepanser på
koncernnivå mellan upplupna skattebelopp och betalda skattebelopp, med beaktande av motsvarande belopp för
tidigare räkenskapsår.
(15)
Det är viktigt att säkerställa att de uppgifterna är jämförbara. För det ändamålet bör kommissionen tilldelas
genomförandebefogenheter för att fastställa en gemensam mall och elektroniska rapporteringsformat, som bör vara
maskinläsbara, för redovisningen av rapporten om inkomstskatteuppgifter enligt detta direktiv. Vid fastställandet av
den mallen och de rapporteringsformaten bör kommissionen beakta de framsteg som gjorts på området
digitalisering och tillgång till information som offentliggörs av företag, särskilt när det gäller utvecklingen av den
europeiska gemensamma kontaktpunkten i enlighet med kommissionens meddelande av den 24 september 2020
med titeln En kapitalmarknadsunion för människor och företag – en ny handlingsplan. Dessa befogenheter bör utövas i
enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (12).
(16)
För att säkerställa en tillräcklig detaljnivå som ger medborgarna möjlighet att bättre bedöma hur multinationella
företag bidrar till samhällets välfärd i varje medlemsstat bör uppgifterna delas upp per medlemsstat. Uppgifter om
multinationella företags verksamhet bör dessutom redovisas mycket detaljerat när det gäller vissa skattejurisdiktioner
i tredjeland som medför särskilda utmaningar. För samtliga övriga tredjelandsverksamheter bör uppgifterna lämnas i
aggregerad form, om inte företaget vill redovisa mer detaljerade uppgifter.
(17)
För vissa skattejurisdiktioner bör mycket detaljerade uppgifter redovisas. Rapporten om inkomstskatteuppgifter bör
alltid ange uppgifter separat för varje jurisdiktion som ingår i bilagorna till rådets slutsatser om EU:s reviderade
förteckning över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområde t (13), och efterföljande uppdateringar av dessa
som särskilt godkänns två gånger om året – vanligtvis i februari och oktober – och som offentliggörs i C-serien i
Europeiska unionens officiella tidning. Bilaga I till de rådsslutsatserna innehåller EU:s förteckning över icke samarbetsvilliga
jurisdiktioner på skatteområdet, medan bilaga II innehåller Lägesrapporten i samarbetet med EU i fråga om åtaganden som
(11) Rådets direktiv 2011/16/EU av den 15 februari 2011 om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av
direktiv 77/799/EEG (EUT L 64, 11.3.2011, s. 1).
(12) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och
principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011,
s. 13).
(13) Se rådets slutsatser om EU:s reviderade förteckning över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet samt tillhörande bilagor
(EUT C 413 I, 12.10.2021, s. 1), och senare uppdateringar.
1.12.2021
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 429/5
gjorts av samarbetsvilliga jurisdiktioner om att genomföra principer om god förvaltning i skattefrågor. När det gäller bilaga I är
de jurisdiktioner som bör beaktas de som fanns förtecknade den 1 mars det räkenskapsår som rapporten om
inkomstskatteuppgifter ska utarbetas för. När det gäller bilaga II är de jurisdiktioner som bör beaktas de som fanns
omnämnda i den bilagan den 1 mars det räkenskapsår som rapporten om inkomstskatteuppgifter ska utarbetas för
och den 1 mars föregående räkenskapsår.
(18)
Ett omedelbart offentliggörande av de uppgifter som ska ingå i rapporten om inkomstskatteuppgifter skulle, i vissa
fall, allvarligt kunna skada ett företags marknadsposition. Medlemsstaterna bör därför ha möjlighet att bevilja
företag uppskov med offentliggörandet av vissa uppgiftsposter i ett begränsat antal år, förutsatt att de tydligt
redovisar uppskovet, ger en motiverad förklaring till det i rapporten samt dokumenterar vad som ligger till grund
för motiveringen. De uppgifter som företagen utelämnar bör offentliggöras i en senare rapport. Uppgifter rörande
skattejurisdiktioner som ingår i bilagorna I och II till rådets slutsatser om EU:s reviderade förteckning över icke
samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet bör aldrig utelämnas.
(19)
För att stärka insynen i företagen och ansvaret gentemot investerare, borgenärer, andra tredjeparter och allmänheten,
och för att säkerställa lämplig styrning bör medlemmarna i förvaltnings-, lednings- och tillsynsorganen i det yttersta
moderföretaget eller det fristående företag som är etablerat i unionen och som har skyldighet att utarbeta,
offentliggöra och tillgängliggöra rapporten om inkomstskatteuppgifter, vara kollektivt ansvariga för att säkerställa
att rapporteringsskyldigheterna enligt detta direktiv uppfylls. Eftersom medlemmarna i förvaltnings-, lednings- och
tillsynsorganen i de dotterföretag som är etablerade i unionen och som kontrolleras av ett yttersta moderföretag
etablerat utanför unionen, eller den person eller de personer som ansvarar för formaliteterna för offentliggörande
för filialen, skulle kunna ha begränsad kunskap om innehållet i rapporten om inkomstskatteuppgifter som
utarbetats av det yttersta moderföretaget eller en begränsad förmåga att erhålla sådana uppgifter eller en sådan
rapport från det yttersta moderföretaget, bör det vara dessa medlemmars eller dessa personers ansvar att efter bästa
vetskap och förmåga säkerställa att det yttersta moderföretagets eller det fristående företagets rapport om
inkomstskatteuppgifter har utarbetats och offentliggjorts på ett sätt som överensstämmer med detta direktiv, eller
att dotterföretaget eller filialen har utarbetat, offentliggjort och tillgängliggjort all information som det eller den
förfogar över, har erhållit eller förvärvat, i enlighet med detta direktiv. Om informationen eller rapporten är
ofullständig bör det vara dessa medlemmars eller dessa personers ansvar att offentliggöra ett uttalande som anger
att det yttersta moderföretaget eller det fristående företaget inte har gjort den nödvändiga informationen tillgänglig.
(20)
För att säkerställa att allmänheten känner till omfånget och efterlevnaden av de rapporteringskrav som införs i
direktiv 2013/34/EU genom det här direktivet bör medlemsstaterna kräva att lagstadgade revisorer och
revisionsfirmor anger huruvida ett företag var skyldigt att offentliggöra en rapport om inkomstskatteuppgifter och, i
så fall, om den rapporten offentliggjordes.
(21)
Medlemsstaternas skyldighet att fastställa sanktioner och vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att dessa
sanktioner genomförs enligt direktiv 2013/34/EU tillämpas på överträdelser av de nationella bestämmelser om
offentliggörande av inkomstskatteuppgifter av vissa företag och filialer som har antagits enligt det här direktivet.
(22)
Detta direktiv syftar till att öka insynen i företag samt transparens och offentlig granskning av företags inkomstskat
teuppgifter genom att anpassa den befintliga rättsliga ramen när det gäller de skyldigheter som åligger bolag och
företag rörande offentliggörande av rapporter, till skydd för bolagsmännens och tredje mans intressen i den mening
som avses i artikel 50.2 g i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Enligt vad domstolen
särskilt slog fast i mål C-97/96 Verband deutscher Daihatsu-Händle r (14) avser artikel 50.2 g i EUF-fördraget behovet att
skydda tredje mans intressen i allmänhet, utan att särskilja mellan eller utesluta vissa grupper av dem. Begreppet tredje
man är således bredare än investerare och borgenärer och omfattar även andra berörda tredje parter, däribland
(14) Domstolens dom av den 4 december 1997, mål C-97/96 Verband deutscher Daihatsu-Händler, ECLI:EU:C:1997:581.
L 429/6
SV
Europeiska unionens officiella tidning
1.12.2021
konkurrenter och allmänheten. Målet att uppnå etableringsfrihet, som institutionerna i mycket allmänna ordalag
enligt artikel 50.1 i EUF-fördraget ålagts att förverkliga, kan inte heller inskränkas genom artikel 50.2 i EUF-
fördraget. Eftersom detta direktiv endast rör skyldigheter att offentliggöra rapporter om inkomstskatteuppgifter, och
inte rör skatteharmonisering, är artikel 50.1 i EUF-fördraget lämplig rättslig grund.
(23)
För att säkerställa att den inre marknaden fungerar fullt ut och att likvärdiga förutsättningar råder mellan
multinationella företag i unionen och i tredjeländer bör kommissionen fortsätta att undersöka möjligheterna att
åstadkomma ökad rättvisa och skattetransparens. Kommissionen bör i synnerhet, inom ramen för
översynsklausulen, undersöka om bland annat en fullständig disaggregering skulle göra detta direktiv mer
ändamålsenligt.
(24)
Eftersom målet för detta direktiv inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund
av dess verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritets
principen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel
går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.
(25)
Detta direktiv bemöter berörda parters oro över behovet att ta itu med störningar på den inre marknaden, utan att
äventyra unionens konkurrenskraft. Det bör inte orsaka en onödig administrativ börda för företag. Omfattningen av
de uppgifter som ska offentliggöras står, inom ramen för detta direktiv, generellt sett i proportion till målen att öka
insynen i företag och den offentliga granskningen. Detta direktiv står därför i överensstämmelse med de
grundläggande rättigheter och iakttar de principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de
grundläggande rättigheterna.
(26)
I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen av den 28 september 2011 från medlemsstaterna och
kommissionen om förklarande dokument, har medlemsstaterna åtagit sig att, när det är motiverat, låta anmälan av
införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i
direktivet och motsvarande delar i de nationella instrumenten för införlivande. Med avseende på detta direktiv anser
lagstiftaren att översändandet av sådana dokument är berättigat.
(27)
Direktiv 2013/34/EU bör därför ändras i enlighet med detta.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Ändringar av direktiv 2013/34/EU
Direktiv 2013/34/EU ska ändras på följande sätt:
1. I artikel 1 ska följande punkt införas:
”1a.
De samordningsåtgärder som föreskrivs i artiklarna 48a–48e och 51 ska också tillämpas på de lagar,
förordningar och administrativa bestämmelser i medlemsstaterna som rör filialer som öppnats i en medlemsstat av ett
företag som inte styrs av en medlemsstats rätt, men vars juridiska form kan jämföras med de företagsformer som
förtecknas i bilaga I. Artikel 2 ska tillämpas på dessa filialer i den utsträckning som artiklarna 48a–48e och 51 är
tillämpliga på dessa filialer.”
1.12.2021
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 429/7
2. Efter artikel 48 ska följande kapitel införas:
”KAPITEL 10a
RAPPORT OM INKOMSTSKATTEUPPGIFTER
Artikel 48a
Definitioner som rör rapportering om inkomstskatteuppgifter
1.
I detta kapitel gäller följande definitioner:
1. yttersta moderföretag: ett företag som utarbetar koncernredovisning för flertalet företag i koncernen.
2. koncernredovisning: de finansiella rapporter som utarbetats av ett moderföretag i en koncern, i vilka tillgångar, skulder,
aktiekapital, inkomster och utgifter redovisas som för en enda ekonomisk enhet.
3. skattejurisdiktion: en stat eller en icke-statlig jurisdiktion med skattemässig autonomi i fråga om bolagsskatt.
4. fristående företag: ett företag som inte ingår i en koncern enligt definitionen i artikel 2.11.
2.
I artikel 48b i detta direktiv ska intäkter ha samma innebörd som
a) nettoomsättning för företag som styrs av rätten i en medlemsstat som inte tillämpar internationella redovisnings
standarder som antagits på grundval av förordning (EG) nr 1606/2002, eller
b) intäkter som definieras av eller i den mening som avses i den ram för finansiell rapportering som ligger till grund för
upprättandet av de finansiella rapporterna, för andra företag.
Artikel 48b
Företag och filialer som är skyldiga att rapportera inkomstskatteuppgifter
1.
Medlemsstaterna ska kräva att yttersta moderföretag som styrs av deras nationella rätt, om de konsoliderade
intäkterna på balansdagen överskred totalt 750 000 000 EUR för vart och ett av de två senaste på varandra följande
räkenskapsåren, vilket framgår av deras koncernredovisning, utarbetar, offentliggör och tillgängliggör en rapport om
inkomstskatteuppgifter för det senare av dessa två på varandra följande räkenskapsår.
Medlemsstaterna ska föreskriva att ett yttersta moderföretag inte längre ska omfattas av de rapporteringsskyldigheter
som anges i första stycket om de totala konsoliderade intäkterna på balansdagen understiger 750 000 000 EUR för vart
och ett av de två senaste på varandra följande räkenskapsåren, vilket framgår av dess koncernredovisning.
Medlemsstaterna ska kräva att fristående företag som styrs av deras nationella rätt, om intäkterna på balansdagen
överskred totalt 750 000 000 EUR för vart och ett av de två senaste på varandra följande räkenskapsåren, vilket
framgår av deras årsbokslut, utarbetar, offentliggör och tillgängliggör en rapport om inkomstskatteuppgifter för det
senare av dessa två på varandra följande räkenskapsår.
Medlemsstaterna ska föreskriva att ett fristående företag inte längre ska omfattas av de rapporteringsskyldigheter som
anges i tredje stycket om de totala intäkterna på balansdagen understiger 750 000 000 EUR för vart och ett av de två
senaste på varandra följande räkenskapsåren, vilket framgår av dess årsbokslut.
2.
Medlemsstaterna ska föreskriva att den regel som anges i punkt 1 inte ska tillämpas på fristående företag eller
yttersta moderföretag och deras anknutna företag om sådana företag, inbegripet filialer, är etablerade eller har sina fasta
driftsställen eller varaktiga affärsverksamhet inom en enda medlemsstats territorium och inte i någon annan
skattejurisdiktion.
L 429/8
SV
Europeiska unionens officiella tidning
1.12.2021
3.
Medlemsstaterna ska föreskriva att den regel som anges i punkt 1 i denna artikel inte ska tillämpas på fristående
företag och yttersta moderföretag om sådana företag eller deras anknutna företag offentliggör en rapport, i enlighet
med artikel 89 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU (*), som innefattar information om all deras
verksamhet och, när det gäller yttersta moderföretag, all verksamhet i samtliga anknutna företag som omfattas av
koncernredovisningen.
4.
Medlemsstaterna ska kräva att medelstora och stora dotterföretag som avses i artikel 3.3 och 3.4 som styrs av
deras nationella rätt och kontrolleras av ett yttersta moderföretag som inte styrs av en medlemsstats rätt, om de
konsoliderade intäkterna för det yttersta moderföretaget på balansdagen överskred totalt 750 000 000 EUR för vart
och ett av de två senaste på varandra följande räkenskapsåren, vilket framgår av dess koncernredovisning, ska
offentliggöra och tillgängliggöra en rapport om inkomstskatteuppgifter avseende det yttersta moderföretaget för det
senare av dessa två på varandra följande räkenskapsår.
Där den informationen eller rapporten inte finns tillgänglig ska dotterföretaget begära att dess yttersta moderföretag
tillhandahåller det all information som krävs för att det ska kunna uppfylla sina skyldigheter enligt första stycket. Om
det yttersta moderföretaget inte tillhandahåller all nödvändig information ska dotterföretaget utarbeta, offentliggöra
och tillgängliggöra en rapport om inkomstskatteuppgifter med all information som det förfogar över, har erhållit eller
förvärvat samt ett uttalande som anger att dess yttersta moderföretag inte har gjort den nödvändiga informationen
tillgänglig.
Medlemsstaterna ska föreskriva att medelstora och stora dotterföretag inte längre ska omfattas av de rapporteringsskyl
digheter som anges i denna punkt om det yttersta moderföretagets totala konsoliderade intäkter på balansdagen
understiger 750 000 000 EUR för vart och ett av de två senaste på varandra följande räkenskapsåren, vilket framgår av
dess koncernredovisning.
5.
Medlemsstaterna ska kräva att filialer som öppnats på deras territorier av företag som inte styrs av en
medlemsstats rätt offentliggör och tillgängliggör en rapport om inkomstskatteuppgifter avseende det yttersta
moderföretag eller det fristående företag som avses i sjätte stycket a för det senare av de två senaste på varandra följande
räkenskapsåren.
Om den informationen eller rapporten inte finns tillgänglig ska den eller de personer som utsetts för att utföra de
formaliteter för offentliggörande som avses i artikel 48e.2 begära att det yttersta moderföretag eller det fristående
företag som avses i sjätte stycket a i den här artikeln tillhandahåller dem all nödvändig information för att de ska kunna
uppfylla sina skyldigheter.
Om all nödvändig information inte tillhandahålls ska filialen utarbeta, offentliggöra och tillgängliggöra en rapport om
inkomstskatteuppgifter med all information som de förfogar över, har erhållit eller förvärvat samt ett uttalande som
anger att det yttersta moderföretaget eller det fristående företaget inte har gjort den nödvändiga informationen
tillgänglig.
Medlemsstaterna ska föreskriva att de rapporteringsskyldigheter som anges i denna punkt ska tillämpas enbart på filialer
som har en nettoomsättning som översteg det tröskelvärde som införlivats enligt artikel 3.2 för vart och ett av de två
senaste på varandra följande räkenskapsåren.
Medlemsstaterna ska föreskriva att en filial som omfattas av rapporteringsskyldigheterna enligt denna punkt inte längre
ska omfattas av dessa skyldigheter om dess nettoomsättning understiger det tröskelvärde som införlivats enligt
artikel 3.2 för vart och ett av de två senaste på varandra följande räkenskapsåren.
1.12.2021
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 429/9
Medlemsstaterna ska föreskriva att de regler som anges i denna punkt ska tillämpas på en filial endast när följande
kriterier är uppfyllda:
a) Det företag som öppnade filialen är antingen ett anknutet företag i en koncern vars yttersta moderföretag inte styrs
av en medlemsstats rätt och vars konsoliderade intäkter på balansdagen överskred totalt 750 000 000 EUR för vart
och ett av de två senaste på varandra följande räkenskapsåren, vilket framgår av dess koncernredovisning, eller ett
fristående företag vars intäkter på balansdagen överskred totalt 750 000 000 EUR för vart och ett av de två senaste
på varandra följande räkenskapsåren, vilket framgår av dess årsbokslut.
b) Det yttersta moderföretag som avses i led a i detta stycke har inte ett medelstort eller stort dotterföretag enligt vad
som avses i punkt 4.
Medlemsstaterna ska föreskriva att en filial inte längre ska omfattas av de rapporteringsskyldigheter som anges i denna
punkt där kriteriet i led a inte längre uppfylls under två på varandra följande räkenskapsår.
6.
Medlemsstaterna ska inte tillämpa de regler som anges i punkterna 4 och 5 i denna artikel om en rapport om
inkomstskatteuppgifter utarbetas av ett yttersta moderföretag eller ett fristående företag som inte styrs av en
medlemsstats rätt, på ett sätt som överensstämmer med artikel 48c, och uppfyller följande kriterier:
a) Den görs tillgänglig för allmänheten, kostnadsfritt och i ett elektroniskt rapporteringsformat som är maskinläsbart
i)
på webbplatsen för det yttersta moderföretaget eller det fristående företaget,
ii) på åtminstone ett av unionens officiella språk,
iii) senast 12 månader efter balansdagen för det räkenskapsår som rapporten utarbetats för.
b) Den identifierar namn och registrerat säte för ett enda dotterföretag, eller namn och adress för en enda filial som
styrs av en medlemsstats rätt och som har offentliggjort en rapport i enlighet med artikel 48d.1.
7.
Medlemsstater ska kräva att dotterföretag eller filialer som inte omfattas av bestämmelserna i punkterna 4 och 5 i
denna artikel offentliggör och tillgängliggör en rapport om inkomstskatteuppgifter, om dessa dotterföretag eller filialer
inte tjänar något annat syfte än att kringgå de rapporteringskrav som anges i detta kapitel.
Artikel 48c
Innehåll i rapporten om inkomstskatteuppgifter
1.
Den rapport om inkomstskatteuppgifter som krävs enligt artikel 48b ska omfatta uppgifter om samtliga
verksamheter för det fristående företaget eller för det yttersta moderföretaget, inbegripet verksamhet för samtliga
anknutna företag som ingår i koncernredovisningarna för det relevanta räkenskapsåret.
2.
De uppgifter som avses i punkt 1 ska bestå av följande:
a) Namnet på det yttersta moderföretaget eller det fristående företaget, det berörda räkenskapsåret, den valuta som
används i rapporten samt, om tillämpligt, en förteckning över samtliga dotterföretag som ingår i det yttersta
moderföretagets koncernredovisningar för det relevanta räkenskapsåret, som är etablerade i unionen eller i
skattejurisdiktioner som ingår i bilagorna I och II till rådets slutsatser om EU:s reviderade förteckning över icke
samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet.
b) En kort beskrivning av arten av deras verksamhet.
c) Antalet anställda i heltidsekvivalenter.
L 429/10
SV
Europeiska unionens officiella tidning
1.12.2021
d) Intäkterna, som ska beräknas som
i) summan av nettoomsättningen, övriga rörelseintäkter, intäkter från ägarintressen med undantag av utdelningar
från anknutna företag, intäkter från övriga värdepapper och fordringar som är anläggningstillgångar, övriga
ränteintäkter och liknande intäkter enligt förteckningarna i bilagorna V och VI till detta direktiv, eller
ii) inkomsterna, som definieras av den ram för finansiell rapportering som ligger till grund för upprättandet av de
finansiella rapporterna, exklusive värdejusteringar och utdelningar från anknutna företag.
e) Vinst- eller förlustbelopp före inkomstskatt.
f) Upplupen inkomstskatt under det aktuella räkenskapsåret, vilket ska beräknas som den aktuella skattekostnaden
medtagen i beskattningsbar vinst eller förlust för räkenskapsåret per företag och filialer i den berörda skattejuris
diktionen.
g) Inkomstskatt som betalats enligt kontantmetoden, vilken ska beräknas som den inkomstskatt som betalats för
aktuellt räkenskapsår per företag och filialer i den berörda skattejurisdiktionen.
h) Ackumulerade vinstmedel i slutet av det aktuella räkenskapsåret.
Vid tillämpning av led d ska transaktioner till närstående parter ingå i intäkterna.
Vid tillämpning av led f ska aktuell skatteutgift endast avse verksamheten i ett företag under det aktuella
redovisningsåret och ska inte omfatta uppskjutna skatter eller avsättningar för osäkra skatteskulder.
Vid tillämpning av led g ska betalda skatter omfatta källskatter som betalats av andra företag med avseende på
betalningar till företag och filialer inom en koncern.
Vid tillämpning av led h avses med ackumulerade vinstmedel summan av vinster från tidigare räkenskapsår och det
aktuella räkenskapsåret för vilka det ännu inte beslutats om utdelning. När det gäller filialer ska ackumulerade
vinstmedel avse de ackumulerade vinstmedlen för det företag som öppnade filialen.
3.
Medlemsstaterna ska tillåta att de uppgifter som förtecknas i punkt 2 i denna artikel rapporteras på grundval av de
rapporteringsinstruktioner som avses i avsnitt III delarna B och C i bilaga III till rådets direktiv 2011/16/EU (**).
4.
De uppgifter som avses i punkterna 2 och 3 i denna artikel ska redovisas med hjälp av en gemensam mall och
elektroniska rapporteringsformat som är maskinläsbara. Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa denna
gemensamma mall och dessa elektroniska rapporteringsformat. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det
granskningsförfarande som avses i artikel 50.2.
5.
Rapporten om inkomstskatteuppgifter ska redovisa de uppgifter som avses i punkt 2 eller 3 separat för varje
medlemsstat. Om en medlemsstat omfattar flera skattejurisdiktioner ska uppgifterna aggregeras på medlemsstatsnivå.
Rapporten om inkomstskatteuppgifter ska också redovisa de uppgifter som avses i punkt 2 eller 3 i denna artikel separat
för varje skattejurisdiktion som, den 1 mars det räkenskapsår för vilket rapporten ska utarbetas, finns förtecknade i
bilaga I till rådets slutsatser om EU:s reviderade förteckning över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet,
och ska tillhandahålla sådana uppgifter separat för varje skattejurisdiktion som, den 1 mars det räkenskapsår för vilket
rapporten ska utarbetas och den 1 mars föregående räkenskapsår, fanns omnämnd i bilaga II till rådets slutsatser om
EU:s reviderade förteckning över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet.
Rapporten om inkomstskatteuppgifter ska också redovisa de uppgifter som avses i punkt 2 eller 3 på aggregerad basis
för övriga skattejurisdiktioner.
1.12.2021
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 429/11
Uppgifterna ska hänföras till varje relevant skattejurisdiktion på grundval av verksamhetsställe, förekomsten av ett fast
driftsställe eller en varaktig affärsverksamhet som, mot bakgrund av koncernens eller det fristående företagets
verksamhet, kan vara inkomstskattepliktiga i den skattejurisdiktionen.
Om verksamheten i flera anknutna företag kan vara inkomstskattepliktiga inom en enda skattejurisdiktion, ska
uppgifterna som rör den skattejurisdiktionen utgöra de samlade uppgifterna avseende sådan verksamhet i varje
anknutet företag och dess filialer i den skattejurisdiktionen.
Uppgifter om en viss verksamhet får inte samtidigt hänföras till fler än en skattejurisdiktion.
6.
Medlemsstaterna får tillåta att en eller flera specifika uppgiftsposter som annars ska offentliggöras i enlighet med
punkt 2 eller 3 tillfälligt utelämnas från rapporten, om deras offentliggörande allvarligt skulle skada marknadspo
sitionen för de företag som rapporten avser. Varje utelämnande ska tydligt anges i rapporten tillsammans med en
vederbörligen motiverad förklaring av skälen till detta.
Medlemsstaterna ska säkerställa att alla uppgifter som utelämnats enligt första stycket offentliggörs i en senare rapport
om inkomstskatteuppgifter, inom högst fem år från den dag då uppgifterna ursprungligen utelämnades.
Medlemsstaterna ska säkerställa att uppgifter rörande skattejurisdiktioner som ingår i bilagorna I och II till rådets
slutsatser om EU:s reviderade förteckning över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet, enligt punkt 5 i
denna artikel, aldrig får utelämnas.
7.
Rapporten om inkomstskatteuppgifter kan, när så är tillämpligt på koncernnivå, omfatta en övergripande
beskrivning med förklaringar till eventuella väsentliga diskrepanser mellan de belopp som offentliggjorts enligt punkt 2
f och g, med beaktande av motsvarande belopp för tidigare räkenskapsår om så är lämpligt.
8.
Den valuta som används i rapporten om inkomstskatteuppgifter ska vara den valuta i vilken koncernredo
visningen för det yttersta moderföretaget eller det fristående företagets årsbokslut redovisas. Medlemsstaterna ska inte
kräva att denna rapport offentliggörs i en annan valuta än den som används i de finansiella rapporterna.
I det fall som omnämns i artikel 48b.4 andra stycket ska den valuta som används i rapporten om inkomstskatteuppgifter
vara den valuta i vilken dotterföretaget offentliggör sina årsbokslut.
9.
De medlemsstater som inte har infört euron får omräkna tröskelvärdet på 750 000 000 EUR till sin nationella
valuta. Vid en sådan omräkning ska dessa medlemsstater tillämpa den växelkurs som gäller den 21 december 2021 och
som anges i Europeiska unionens officiella tidning. Dessa medlemsstater får öka eller minska tröskelvärdena med högst 5 %
för att avrunda beloppet i de nationella valutorna.
De tröskelvärden som avses i artikel 48b.4 och 48b.5 ska omräknas till motsvarande belopp i den nationella valutan för
berörda tredjeländer genom tillämpning av den växelkurs som gäller den 21 december 2021, avrundat till närmaste
tusental.
10.
I rapporten om inkomstskatteuppgifter ska det anges om den har utarbetats i enlighet med punkt 2 eller 3 i
denna artikel.
Artikel 48d
Offentliggörande och tillgänglighet
1.
Rapporten om inkomstskatteuppgifter och det uttalande som omnämns i artikel 48b i detta direktiv ska
offentliggöras inom 12 månader från balansdagen för det räkenskapsår som rapporten utarbetats för, enligt vad som
föreskrivs av varje medlemsstat i enlighet med artiklarna 14–28 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU)
2017/1132 (***) och i förekommande fall i enlighet med artikel 36 i direktiv (EU) 2017/1132.
L 429/12
SV
Europeiska unionens officiella tidning
1.12.2021
2.
Medlemsstaterna ska säkerställa att den rapport om inkomstskatteuppgifter och det uttalande som offentliggörs av
företagen i enlighet med punkt 1 i denna artikel görs tillgängliga för allmänheten på minst ett av unionens officiella
språk, kostnadsfritt, senast 12 månader efter balansdagen för det räkenskapsår som rapporten utarbetats för, på
webbplatsen för
a) företaget, om artikel 48b.1 är tillämplig,
b) dotterföretaget eller ett anknutet företag, om artikel 48b.4 är tillämplig, eller
c) filialen eller det företag som öppnat filialen, eller ett anknutet företag, om artikel 48b.5 är tillämplig.
3.
Medlemsstaterna får undanta företag från skyldigheten att tillämpa reglerna i punkt 2 i denna artikel om den
rapport om inkomstskatteuppgifter som offentliggörs i enlighet med punkt 1 i denna artikel samtidigt görs tillgänglig
för allmänheten i ett elektroniskt rapporteringsformat som är maskinläsbart på webbplatsen för det register som avses i
artikel 16 i direktiv (EU) 2017/1132, och kostnadsfritt för tredjeparter inom unionen. Webbplatsen för de företag och
filialer som avses i punkt 2 i den här artikeln ska innehålla information om det undantaget och en hänvisning till det
relevanta registrets webbplats.
4.
Den rapport som avses i artikel 48b.1, 48b.4, 48b.5, 48b.6 och 48b.7 och, när så är tillämpligt, det uttalande som
avses i punkterna 4 och 5 i den artikeln ska förbli tillgängliga på den relevanta webbplatsen under åtminstone fem år i
följd.
Artikel 48e
Ansvar för utarbetande, offentliggörande och tillgängliggörande av rapporten om inkomstskatteuppgifter
1.
Medlemsstaterna ska föreskriva att medlemmarna av förvaltnings-, lednings- och tillsynsorganen i de yttersta
moderföretag eller de fristående företag som avses i artikel 48b.1, inom ramen för de befogenheter som tillkommer
dem enligt nationell rätt, kollektivt ansvarar för att säkerställa att rapporten om inkomstskatteuppgifter utarbetas,
offentliggörs och görs tillgänglig i enlighet med artiklarna 48b, 48c och 48d.
2.
Medlemsstaterna ska föreskriva att medlemmarna av förvaltnings-, lednings- och tillsynsorganen i de
dotterföretag som avses i artikel 48b.4 i detta direktiv och den eller de personer som utsetts för att utföra de
formaliteter för offentliggörande som föreskrivs i artikel 41 i direktiv (EU) 2017/1132 för de filialer som avses i
artikel 48b.5 i det här direktivet, inom ramen för de befogenheter som tillkommer dem enligt nationell rätt, kollektivt
ansvarar för att säkerställa, efter bästa vetskap och förmåga, att rapporten om inkomstskatteuppgifter utarbetas i
överensstämmelse eller i enlighet med, enligt vad som är relevant, artiklarna 48b och 48c, och att den offentliggörs och
görs tillgänglig i enlighet med artikel 48d.
Artikel 48f
Förklaring från lagstadgad revisor
Medlemsstaterna ska kräva, om de finansiella rapporterna för ett företag som styrs av en medlemsstats rätt ska vara
föremål för revision av en eller flera lagstadgade revisorer eller revisionsfirmor, att det i revisionsberättelsen ska anges
huruvida, för det räkenskapsår som föregick räkenskapsåret för vilket den finansiella rapport som revideras utarbetats,
företaget hade en skyldighet enligt artikel 48b att offentliggöra en rapport om inkomstskatteuppgifter och, i så fall,
huruvida rapporten offentliggjordes i enlighet med artikel 48d.
Artikel 48g
Inledningsdatum för rapportering om inkomstskatteuppgifter
Medlemsstaterna ska säkerställa att lagar, förordningar och administrativa bestämmelser som införlivar artiklarna 48a–
48f tillämpas senast från det första räkenskapsårets begynnelsedatum från eller efter den 22 juni 2024.
_____________
_____________
1.12.2021
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 429/13
Artikel 48h
Översynsklausul
Senast den 22 juni 2027 ska kommissionen lägga fram en rapport om efterlevnad och inverkan av de rapporteringsskyl
digheter som anges i artiklarna 48a–48f, och, med beaktande av situationen på OECD-nivå, behovet av att säkerställa att
det finns tillräcklig transparens och behovet av att bevara och säkerställa en konkurrenskraftig miljö för företag och
privata investeringar, ska den särskilt se över och bedöma huruvida det vore lämpligt att utvidga skyldigheten att
rapportera inkomstskatteuppgifter enligt artikel 48b till att omfatta stora företag och stora koncerner, enligt
definitionen i artikel 3.4 respektive 3.7, och utöka innehållet i rapporten om inkomstskatteuppgifter enligt artikel 48c
till att omfatta ytterligare poster. I den rapporten ska kommissionen också bedöma inverkan av redovisningen av
skatteinformation på aggregerad basis för tredjeländers skattejurisdiktioner enligt artikel 48c.5 och av det tillfälliga
utelämnandet av uppgifter enligt artikel 48c.6 på detta direktivs ändamålsenlighet.
Kommissionen ska överlämna rapporten till Europaparlamentet och rådet, när så är lämpligt tillsammans med ett
lagstiftningsförslag.
(*)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i
kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv
2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338).
(**) Rådets direktiv 2011/16/EU av den 15 februari 2011 om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om
upphävande av direktiv 77/799/EEG (EUT L 64, 11.3.2011, s. 1).
(***) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1132 av den 14 juni 2017 om vissa aspekter av bolagsrätt
(EUT L 169, 30.6.2017, s. 46).”
3. I artikel 49 ska följande punkt införas:
”3a.
Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i
enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (*).
(*) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”
Artikel 2
Införlivande
1.
Medlemsstaterna ska senast den 22 juni 2023 sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är
nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast underrätta kommissionen om texten till dessa bestämmelser.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan
hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.
2.
Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om texten till de centrala bestämmelser i nationell rätt som de antar
inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 3
Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
L 429/14
SV
Europeiska unionens officiella tidning
1.12.2021
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Artikel 4
Adressater
Utfärdat i Strasbourg den 24 november 2021.
På Europaparlamentets vägnar
D. M. SASSOLI
Ordförande
På rådets vägnar
A. LOGAR
Ordförande
DIREKTIV
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2013/34/EU
av den 26 juni 2013
om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av
Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv
78/660/EEG och 83/349/EEG
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR
ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions
sätt, särskilt artikel 50.1,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de natio
nella parlamenten,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit
téns yttrande ( 1 ),
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet ( 2 ), och
av följande skäl:
(1)
Detta
direktiv
beaktar
kommissionens
program
för
bättre
lagstiftning och i synnerhet kommissionens meddelande
Smart lagstiftning i Europeiska unionen, vars syfte är att
utforma och införa lagstiftning av högsta kvalitet, med
iakttagande av subsidiaritets- och proportionalitetsprinci
perna, och säkerställa att de administrativa bördorna står
i proportion till deras nytta. I kommissionens medde
lande Tänk småskaligt först En ”Small Business Act” för
Europa, som antogs i juni 2008 och ändrades i februari
2011, erkänns den centrala roll som små och medelstora
företag har i unionens ekonomi. Meddelandet syftar till
att förbättra den allmänna inställningen till entreprenör
skap och förankra principen ”tänk småskaligt först” i
beslutsfattandet från lagstiftning till offentliga tjänster.
Vid Europeiska rådets möte den 24 och 25 mars 2011
välkomnades kommissionens avsikt att lägga fram en
inremarknadsakt med åtgärder som främjar tillväxten och
sysselsättningen och leder till konkreta resultat för all
mänheten och företagen.
I kommissionens meddelande Inremarknadsakten, som an
togs i april 2011, föreslås att rådets fjärde direktiv
78/660/EEG av den 25 juli 1978 grundat på arti
kel 54.3 g i fördraget om årsbokslut i vissa typer av
bolag ( 3 ) och rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den
13 juni 1983 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om
sammanställd redovisning ( 4 ) (nedan kallade redovisnings
direktiven) ska förenklas när det gäller kraven på finansi
ella uppgifter och att minska administrativa bördor, sär
skilt för små och medelstora företag. Europa 2020-strate
gin för smart och hållbar tillväxt för alla syftar till att
minska den administrativa bördan och förbättra före
tagsklimatet, särskilt för små och medelstora företag,
och att främja internationaliseringen av små och medels
tora företag. Europeiska rådet uppmanade vid mötet den
24–25 mars 2011 till en minskning av den totala ad
ministrativa bördan, särskilt för små och medelstora fö
retag, både på unionsnivå och nationell nivå, och före
slog åtgärder för att höja produktiviteten, till exempel
genom att undanröja byråkrati och förbättra regelverket
för små och medelstora företag.
(2)
Den
18
december
2008
antog
Europaparlamentet
en
resolution om redovisningskrav för små och medelstora
företag, särskilt mikroföretag ( 5 ), som angav att redovis
ningsdirektiven ofta är mycket betungande för små och
medelstora företag, särskilt mikroföretag, och uppmanade
kommissionen att fortsätta arbetet med att se över dessa
direktiv.
(3)
Samordningen
av
nationella
bestämmelser
om
uppställ
ningen av och innehållet i årsbokslut och förvaltnings
berättelser, de värderingsgrunder som används i dessa
system samt deras offentliggörande i fråga om vissa typer
av företag med begränsat ansvar är av särskild betydelse
för skyddet av aktieägare, delägare och tredje parter. Sam
tidig samordning behövs på dessa områden för sådana
SV
29.6.2013 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
182/19
( 1 ) EUT C 181, 21.6.2012, s. 84.
( 2 ) Europaparlamentets ståndpunkt av den 12 juni 2013 (ännu ej of
fentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 20 juni 2013.
( 3 ) EGT L 222, 14.8.1978, s. 11.
( 4 ) EGT L 193, 18.7.1983, s. 1.
( 5 ) EUT C 45E, 23.2.2010, s. 58.
typer av företag, dels eftersom vissa företag är verk
samma i mer än en medlemsstat, dels eftersom de sådana
företag inte erbjuder tredje part någon säkerhet utöver de
belopp som utgör dessa företags nettotillgångar.
(4) Årsbokslut
har
flera
olika
syften,
och
de
ger
inte
endast
information till kapitalmarknadernas investerare, utan re
dogör även för tidigare transaktioner och förbättrar bo
lagsstyrningen. I unionslagstiftningen om redovisning
måste man göra en lämplig avvägning mellan bokslutens
mottagares intressen och företagens intresse att inte bela
stas alltför hårt med rapporteringskrav.
(5)
Tillämpningsområdet
för
detta
direktiv
bör
omfatta
vissa
företag som har begränsat ansvar, till exempel publika
och privata aktiebolag eller andra bolag med begränsat
ansvar. Dessutom finns det ett betydande antal handels
bolag och kommanditbolag där samtliga obegränsat an
svariga delägare antingen är publika eller privata aktiebo
lag eller andra bolag med begränsat ansvar, och sådana
handelsbolag bör därför vara föremål för samordnings
åtgärderna i detta direktiv. Detta direktiv bör också säker
ställa att handelsbolag omfattas av tillämpningsområdet
om delägarna i ett handelsbolag som inte är aktiebolag
eller andra bolag i själva verket har begränsat ansvar för
bolagets skyldigheter på grund av att detta ansvar är
begränsat genom andra företag inom tillämpningsområ
det för detta direktiv. Undantaget för icke-vinstdrivande
företag från detta direktivs tillämpningsområde är för
enligt med dess syfte i linje med artikel 50.2 g i fördraget
om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).
(6)
Tillämpningsområdet
för
detta
direktiv
bör
bygga
på
principer och säkerställa att det inte är möjligt för ett
företag att utesluta sig självt från tillämpningsområdet
genom att skapa en koncernstruktur med flera ovanpå
varandra liggande företag som är etablerade inom eller
utanför unionen.
(7)
Bestämmelserna i detta direktiv ska endast tillämpas i den
mån de inte är oförenliga med eller strider mot bestäm
melserna om finansiell rapportering från vissa typer av
företag eller gällande bestämmelser när det gäller fördel
ningen av ett företags kapital som fastställs i andra gäl
lande lagstiftningsakter som antagits av en eller flera
unionsinstitutioner.
(8) Dessutom
är
det
nödvändigt
att
på
unionsnivå
uppställa
likvärdiga rättsliga minimikrav på unionsnivå på omfatt
ningen av den finansiella information som konkurrerande
företag ska vara skyldiga att låta allmänheten ta del av.
(9)
Årsbokslut
bör
upprättas
med
iakttagande
av
försiktighet
och bör ge en rättvisande bild av företagets tillgångar och
skulder, ekonomiska ställning samt resultat. Det är möj
ligt att en redovisning i undantagsfall inte ger en rätt
visande bild när bestämmelserna i detta direktiv tilläm
pas. I sådana fall bör företagen avvika från sådana be
stämmelser i syfte att ge en rättvisande bild. Medlems
staterna bör tillåtas att definiera sådana undantagsfall och
fastställa de relevanta särskilda regler som ska gälla i
dessa fall. Med sådana undantagsfall bör avses endast
mycket ovanliga transaktioner och ovanliga situationer,
och de bör till exempel inte gälla hela särskilda sektorer.
(10) Detta direktiv bör säkerställa att kraven för små företag i
stor utsträckning är harmoniserade i hela unionen. Detta
direktiv bygger på principen ”tänk småskaligt först”. För
att undvika orimliga administrativa bördor för dessa fö
retag bör medlemsstaterna endast tillåtas att kräva ett
fåtal upplysningar i form av noter utöver de obligatoriska
noterna. Om ett enda registreringssystem tillämpas får
medlemsstaterna dock i vissa fall kräva ett begränsat an
tal ytterligare upplysningar när dessa uttryckligen krävs i
den nationella skattelagstiftningen och är absolut nöd
vändiga för skatteuppbörden. Det bör vara möjligt för
medlemsstaterna att införa krav för medelstora och stora
företag som går utöver de minimikrav som föreskrivs i
detta direktiv.
(11)
I
de
fall
där
detta
direktiv
ger
utrymme
för
medlems
staterna att införa ytterligare krav på, exempelvis, små
företag innebär detta att medlemsstaterna kan utnyttja
denna möjlighet helt eller delvis genom att kräva mindre
än möjligheten ger utrymme för. I de fall där detta di
rektiv tillåter medlemsstaterna att utnyttja ett undantag
för, exempelvis, små företag innebär detta att medlems
staterna kan undanta dessa företag helt eller delvis.
(12)
Små,
medelstora
och
stora
företag
bör
definieras
och
skiljas åt genom hänvisning till balansomslutning, net
toomsättning och det genomsnittliga antalet anställda
under räkenskapsåret, eftersom dessa kriterier vanligtvis
ger objektiva uppgifter om ett företags storlek. Om ett
moderföretag inte upprättar en koncernredovisning för
koncernen bör dock medlemsstaterna tillåtas att vidta
de åtgärder som de anser nödvändiga för att kräva att
ett sådant företag klassificeras som ett större företag ge
nom att man fastställer dess storlek och därav följande
kategori på basis av konsolidering eller summering. Om
en medlemsstat tillämpar ett eller flera av de frivilliga
undantagen för mikroföretag bör mikroföretagen även
definieras med hänvisning till den totala balansomslut
ning, nettoomsättningen och genomsnittligt antal an
ställda under räkenskapsåret. Medlemsstaterna bör inte
vara skyldiga att definiera separata kategorier för medels
tora och stora företag i sin nationella lagstiftning om
medelstora företag omfattas av samma krav som stora
företag.
SV
L 182/20
Europeiska unionens officiella tidning
29.6.2013
(13)
Mikroföretag
har
begränsade
resurser
för
att
uppfylla
krä
vande lagstiftning. Om inga särskilda regler införts för
mikroföretag omfattas de av reglerna för små företag.
Dessa bestämmelser utgör administrativa bördor som
inte står i proportion till deras storlek och som därför
är relativt sett mer betungande för mikroföretag än för
andra små företag. Det bör därför vara möjligt för med
lemsstater att undanta mikroföretag från vissa skyldighe
ter som gäller för små företag och som skulle innebära
alltför stora administrativa bördor för dem. Mikroföretag
bör dock även fortsättningsvis omfattas av eventuella
nationella skyldigheter att upprätta förteckningar över
sina affärstransaktioner och sin ekonomiska ställning.
Dessutom bör investeringsföretag och finansiella holding
företag undantas från fördelarna med de förenklingar
som är tillämpliga på mikroföretag.
(14) Medlemsstaterna
bör
beakta
de
egna
marknadernas
spe
cifika villkor och behov när de fattar beslut om hur eller
huruvida de ska inrätta ett en särskild ordning för mik
roföretag inom ramen för detta direktiv.
(15)
Offentliggörande
av
redovisningar
kan
vara
betungande
för mikroföretag. Samtidigt behöver medlemsstaterna
sörja för att detta direktiv efterlevs. Därför bör medlems
stater som utnyttjar de undantag för mikroföretag som
föreskrivs i detta direktiv tillåtas att undanta mikroföretag
från ett generellt krav på offentliggörande, under för
utsättning att uppgifter i balansräkningen insänds i enlig
het med nationell lagstiftning till minst en utsedd behörig
myndighet och att dessa uppgifter vidarebefordras till
företagsregistret, så att ett exemplar kan erhållas på be
gäran. I sådana fall bör inte skyldigheten enligt detta
direktiv att offentliggöra redovisningshandlingar i enlig
het med artikel 3.5 i Europaparlamentets och rådets di
rektiv 2009/101/EG av den 16 september 2009 om sam
ordning av de skyddsåtgärder som krävs i medlemssta
terna av de i artikel 48 andra stycket i fördraget avsedda
bolagen i bolagsmännens och tredje mans intressen, i
syfte att göra skyddsåtgärderna likvärdiga inom gemen
skapen ( 1 ) tillämpas.
(16) För att se till att jämförbar och likvärdig information
offentliggörs bör redovisnings- och värderingsprinciperna
inbegripa fortlevnads-, försiktighets- och periodiserings
principen. Kvittning mellan tillgångs- och skuldposter
och intäkts- och utgiftsposter bör inte tillåtas, och be
ståndsdelar av tillgångar och skulder bör värderas separat.
I särskilda fall bör medlemsstaterna dock få tillåta eller
kräva att företag utför kvittning mellan tillgångs- och
skuldposter eller mellan intäkts- och kostnadsposter.
Uppställningen av poster i finansiella rapporter bör ta
hänsyn till den ekonomiska verkligheten bakom den un
derliggande transaktionen eller överenskommelsen eller
dess kommersiella innebörd. Medlemsstaterna bör emel
lertid tillåtas att undanta företag från att tillämpa denna
princip.
(17)
Väsentlighetsprincipen
bör
styra
redovisning,
värdering,
uppställning, upplysning och koncernredovisning i de
finansiella rapporterna. I enlighet med väsentlighetsprin
cipen får uppgifter som betraktas som oväsentliga till
exempel sammanföras i redovisningen. Även om en en
skild post kan betraktas som oväsentlig kan dock lik
artade oväsentliga poster betraktas som väsentliga när
de ses som en helhet. Medlemsstaterna bör tillåtas att
begränsa tillämpningen av den obligatoriska väsentlig
hetsprincipen till uppställning och upplysning. Väsentlig
hetsprincipen bör inte påverka eventuella nationella skyl
digheter att upprätta fullständiga förteckningar över af
färstransaktioner och ekonomisk ställning.
(18) Poster
som
redovisas
i
årsbokslutet
bör
värderas
enligt
principen om anskaffnings- eller tillverkningskostnad för
att se till att uppgifterna i de finansiella rapporterna är
tillförlitliga. Medlemsstaterna bör dock ha rätt att tillåta
eller kräva att företag omvärderar anläggningstillgångar
för att mer relevant information ska kunna ges till dem
som använder de finansiella rapporterna.
(19) Behovet
av
jämförbara
finansiella
uppgifter
i
hela
unio
nen gör det nödvändigt att kräva att medlemsstaterna
tillåter ett system för redovisning till verkligt värde för
vissa finansiella instrument. Dessutom ger system för
redovisning till verkligt värde information som kan vara
mer relevant för de finansiella rapporternas användare än
uppgifter grundade på anskaffnings- eller tillverknings
kostnad. Medlemsstaterna bör därför göra det möjligt
för alla företag eller vissa kategorier av företag, utom
de mikroföretag som utnyttjar undantagen i detta direk
tiv, att anta system för redovisning till verkligt värde med
avseende på både årsbokslut och koncernredovisning el
ler, om en medlemsstat väljer att göra detta, endast av
seende koncernredovisning. Dessutom bör medlemssta
terna ges möjlighet att tillåta eller kräva redovisning till
verkligt värde för tillgångar, med undantag för finansiella
instrument.
(20)
Ett
begränsat
antal
uppställningsformer
för
balansräk
ningen är nödvändigt för att de finansiella rapporternas
användare bättre ska kunna jämföra företags ekonomiska
ställning i unionen. Medlemsstaterna bör kräva använd
ning av en uppställningsform för balansräkningen och
SV
29.6.2013 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
182/21
( 1 ) EUT L 258, 1.10.2009, s. 11.
bör kunna få erbjuda ett val bland tillåtna uppställnings
former. Medlemsstaterna bör dock kunna tillåta eller
kräva att företag ändrar uppställningsformen och lägger
fram en balansräkning som skiljer mellan kortfristiga och
långfristiga poster. En uppställningsform för resultaträk
ningen som visar kostnadsslag och en uppställning av
resultaträkningen som visar kostnadernas funktion bör
tillåtas. Medlemsstaterna bör kräva användning av en
uppställningsform för resultaträkningen och bör kunna
få erbjuda ett val bland tillåtna uppställningsformer. Med
lemsstaterna bör också kunna tillåta företag att lägga
fram en resultatrapport i stället för en resultaträkning
som upprättas enligt en av de tillåtna uppställningsfor
merna. Förenklingar av de erforderliga uppställningsfor
merna får göras tillgängliga för små och medelstora fö
retag. Medlemsstaterna bör dock få begränsa uppställ
ningsformerna för balansräkningen och resultaträkningen
om detta är nödvändigt för en elektronisk inlämning av
finansiella rapporter.
(21) För
att
underlätta
jämförelsen
bör
en
gemensam
ram
för
redovisning, värdering och uppställning av bland annat
värdejusteringar, goodwill, avsättningar, lager av varor
och fungibla tillgångar samt intäkter och utgifter av ex
ceptionell storlek eller incidens tillhandahållas.
(22)
Redovisningen
och
värderingen
av
vissa
poster
i
finansi
ella rapporter bygger snarare på uppskattningar, bedöm
ningar och modeller än på exakta beskrivningar. Som en
följd av att affärsverksamhet innebär osäkerhet, kan vissa
poster i finansiella rapporter inte mätas exakt utan bara
uppskattas. Uppskattning innefattar bedömningar base
rade på den senaste tillgängliga och tillförlitliga infor
mationen. Användningen av uppskattningar utgör en vä
sentlig del av utarbetandet av finansiella rapporter. Detta
gäller särskilt vid avsättningar, som till sin karaktär är
mer osäkra än de flesta andra poster i balansräkningen.
Uppskattningarna bör bygga på företagsledningens för
siktiga bedömningar, beräknas objektivt samt komplette
ras med erfarenheter av liknande transaktioner och, i en
del fall, t.o.m. yttranden av oberoende experter. Varje
tillkommande omständighet i form av händelser efter
balansdagen bör också beaktas.
(23)
Uppgifterna
i
balansräkningen
och
resultaträkningen
bör
kompletteras med upplysningar i noter till de finansiella
rapporterna. De som använder finansiella rapporter har
vanligtvis ett begränsat behov av tilläggsupplysningar
från små företag, och det kan vara kostsamt för små
företag att sammanställa dessa tilläggsupplysningar. En
ordning med begränsade upplysningskrav för små företag
är därför berättigad. Om ett mikroföretag eller ett litet
företag anser att det är fördelaktigt att lämna ytterligare
upplysningar av den typ som krävs av medelstora och
stora företag, eller andra upplysningar som inte föreskrivs
i detta direktiv, bör det emellertid inte hindras från att
göra detta.
(24)
Upplysningar
beträffande
redovisningsprinciperna
är
en
av de grundläggande beståndsdelarna av noterna till de
finansiella rapporterna. Sådana upplysningar bör särskilt
innefatta de värderingsgrunder som tillämpas för de olika
posterna, ett uttalande om dessa redovisningsprincipers
överensstämmelse med fortlevnadsprincipen och eventu
ella väsentliga ändringar av de redovisningsprinciper som
tillämpas.
(25)
De som använder finansiella rapporter som utarbetats av
medelstora och stora företag har vanligtvis mer avance
rade behov. Därför bör ytterligare upplysningar tillhan
dahållas inom vissa områden. Undantag från vissa upp
lysningskrav är motiverade om upplysningarna skulle
vara till skada för vissa personer eller för företaget.
(26)
Förvaltningsberättelsen
och
koncernens
förvaltningsberät
telse är viktiga inslag i den finansiella rapporteringen. En
rättvisande översikt över utvecklingen av företagets verk
samhet och dess ställning bör tillhandahållas på ett sätt
som är förenligt med företagets storlek och komplexitet.
Uppgifterna bör inte begränsas till de finansiella aspek
terna av företagets verksamhet, och en analys bör till
handahållas av de miljörelaterade och sociala aspekter
av verksamheten som är nödvändiga för att förstå före
tagets utveckling, resultat eller ställning. I de fall då kon
cernens förvaltningsberättelse och moderföretagets för
valtningsberättelse läggs fram i en enda rapport kan det
vara lämpligt att särskilt betona de frågor som är väsent
liga för de företag som omfattas av konsolideringen som
helhet. Med hänsyn till den möjliga arbetsbördan för små
och medelstora företag är det dock lämpligt att föreskriva
att medlemsstaterna får befria sådana företag från skyl
digheten att tillhandahålla icke-finansiell information i
förvaltningsberättelsen.
(27)
Medlemsstaterna
bör
ha
möjlighet
att
undanta
små
före
tag från skyldigheten att upprätta en förvaltningsberättel
se, förutsatt att sådana företag i noterna till den finansi
ella rapporten tar med de uppgifter om förvärv av egna
aktier eller andelar som avses i artikel 24.2 i Europarla
mentets och rådets direktiv 2012/30/EU av den 25 okto
ber 2012 om samordning av de skyddsåtgärder som
krävs i medlemsstaterna av de i artikel 54 andra stycket
i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt av
sedda bolagen i bolagsmännens och tredje mans intressen
när det gäller att bilda ett aktiebolag samt att bevara och
ändra dettas kapital, i syfte att göra skyddsåtgärderna
likvärdiga. ( 1 ).
SV
L 182/22
Europeiska unionens officiella tidning
29.6.2013
( 1 ) EUT L 315, 12.11.2012, s. 74.
(28)
Eftersom börsnoterade företag kan ha en framträdande
roll för de ekonomier inom vilka de är verksamma bör
de bestämmelser i detta direktiv som rör företagsstyr
ningsrapporten omfatta företag vars överlåtbara vär
depapper är upptagna till handel på en reglerad marknad.
(29) Många företag äger andra företag och samordningen av
lagstiftningen om koncernredovisningar syftar till att
skydda intressenterna i aktiebolag och andra bolag med
begränsat ansvar. Koncernredovisningar bör upprättas så
att finansiell information om sådana företag kan förmed
las till delägare och tredje man. Den nationella lagstift
ningen om koncernredovisning bör därför samordnas så
att kravet på jämförbarhet och likvärdighet uppfylls när
det gäller den information som företag måste offentlig
göra inom unionen. Med tanke på att det saknas ett pris
för transaktioner mellan oberoende parter, bör emellertid
medlemsstaterna ges möjlighet att tillåta överföringar av
ägarintressen inom en koncern, s.k. transaktioner under
samma bestämmande inflytande, som ska redovisas med
tillämpning av poolningsmetoden för redovisning, där
det bokförda värdet av aktier som innehas i ett företag
som omfattas av koncernredovisningen endast elimineras
genom avräkning mot motsvarande andel av företagets
kapital.
(30)
I
direktiv
83/349/EEG
fanns
det
ett
krav
på
att
upprätta
koncernredovisningar för koncerner där antingen moder
företaget eller ett eller flera av dotterföretagen har upp
rättats i någon av de företagsformer som anges i bilaga I
eller bilaga II till det här direktivet. Medlemsstaterna hade
en möjlighet att undanta moderföretag från skyldigheten
att upprätta en koncernredovisning då moderföretaget
inte hörde till någon av de företagsformer som anges i
bilaga I eller bilaga II. Enligt det här direktivet krävs
endast att moderföretag som hör till någon av de före
tagsformer som anges i bilaga I eller, under vissa om
ständigheter, bilaga II upprättar en koncernredovisning,
men medlemsstaterna har fortfarande en möjlighet att
utvidga tillämpningsområdet för detta direktiv till att om
fatta även andra situationer. I sak sker således ingen för
ändring, utan det är fortfarande upp till medlemsstaterna
att besluta om huruvida företag som inte omfattas av
detta direktivs tillämpningsområde ska vara skyldiga att
upprätta koncernredovisning.
(31)
Koncernredovisningar
bör
presentera
verksamheten
i
ett
moderföretag och dess dotterföretag som en enda ekono
misk enhet (koncern). Företag som kontrolleras av mo
derföretaget bör betraktas som dotterföretag. Kontroll
bör bygga på innehavet av en majoritet av rösträtterna,
men kontroll kan också föreligga när det finns avtal med
andra aktieägare eller delägare. Under vissa omständighe
ter kan kontroll utövas effektivt när moderföretaget in
nehar en minoritet av aktierna eller andelarna i dotterfö
retaget eller inte innehar sådana aktier eller andelar. Med
lemsstaterna bör ha rätt att kräva att företag som inte
omfattas av kontroll, men som har en enhetlig ledning
eller har ett gemensamt förvaltnings-, lednings- eller till
synsorgan, tas upp i koncernredovisningen.
(32) Ett
dotterföretag
som
i
sin
tur
är
moderföretag
bör
ut
arbeta en koncernredovisning. Medlemsstaterna bör dock
ha rätt att undanta ett sådant moderföretag från skyldig
heten att upprätta koncernredovisning under vissa om
ständigheter, på villkor att dess delägare och tredje man
är tillräckligt skyddade.
(33) Små
koncerner
bör
undantas
från
skyldigheten
att
upp
rätta koncernredovisning, eftersom användarna av små
företags finansiella rapporter inte har avancerade infor
mationsbehov och det kan vara kostsamt att upprätta en
koncernredovisning utöver årsboksluten för moderföreta
get och dotterföretagen. Medlemsstaterna bör kunna un
danta medelstora koncerner från skyldigheten att upp
rätta koncernredovisning på grundval av samma kost
nads-/nyttoanalys, om inte något av koncernföretagen
är ett företag av allmänt intresse.
(34) Konsolidering
kräver
fullständigt
införande
av
tillgångar
och skulder samt kostnader och intäkter i de företag som
ingår i koncernen, särredovisning av innehav utan be
stämmande inflytande i koncernbalansräkningen under
eget kapital samt särredovisning av innehav utan bestäm
mande inflytande i koncernresultaträkningen. Nödvän
diga korrigeringar bör dock göras för att eliminera verk
ningarna av de inbördes ekonomiska relationerna mellan
de företag som ska konsolideras.
(35)
Redovisnings-
och
värderingsprinciper
som
är
tillämpliga
på årsbokslut bör även gälla för upprättandet av kon
cernredovisningar. Medlemsstaterna bör emellertid kunna
tillåta att de allmänna bestämmelser och principer som
anges i detta direktiv tillämpas på ett annat sätt i års
bokslut än i en koncernredovisning.
(36)
Intresseföretag
bör
tas
in
i
koncernredovisningen
med
tillämpning av kapitalandelsmetoden. Bestämmelserna
om värdering av intresseföretag bör i huvudsak förbli
oförändrade jämfört med direktiv 83/349/EEG och de
metoder som tillåts enligt det direktivet kan fortfarande
tillämpas. Medlemsstaterna bör också kunna tillåta eller
kräva att gemensamt förvaltade företag tas in i koncern
redovisningen genom tillämpning av klyvningsmetoden.
SV
29.6.2013 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
182/23
(37)
Koncernredovisningen
bör
omfatta
alla
upplysningar
i
noterna till de finansiella rapporterna för de företag
som omfattas av konsolideringen som helhet. Det bör
även lämnas uppgift om namn, säte och koncernens
andel av företagets kapital när det gäller dotterföretag,
intresseföretag, gemensamt förvaltade företag och ägar
intressen.
(38)
Årsboksluten
för
alla
företag
som
omfattas
av
detta
di
rektiv bör offentliggöras i enlighet med direktiv
2009/101/EG. Det är emellertid lämpligt att föreskriva
att vissa undantag får beviljas på detta område för små
och medelstora företag.
(39)
Medlemsstaterna
uppmanas
att
utveckla
elektroniska
sy
stem för offentliggörande som gör det möjligt för företag
att lämna in redovisningsuppgifter, inbegripet lagstadgade
finansiella rapporter, endast en gång och i en form som
låter flera användare enkelt ta del av och använda upp
gifterna. När det gäller rapportering av redovisningar
uppmuntras kommissionen att undersöka möjligheten
att införa ett harmoniserat elektroniskt redovisningsfor
mat. Sådana system bör emellertid inte vara betungande
för de små och medelstora företagen.
(40)
Ledamöterna
i
ett
företags
förvaltnings-,
lednings-
och
tillsynsorgan bör, som ett minimikrav, vara kollektivt
ansvariga gentemot företaget för att utarbeta och offent
liggöra årsbokslut och förvaltningsberättelser. Samma till
vägagångssätt bör även gälla för ledamöter i förvaltnings-
, lednings- och tillsynsorgan för företag som upprättar en
koncernredovisning. Sådana organ handlar inom ramen
för den behörighet som tillkommer dem enligt nationell
lagstiftning. Detta bör inte hindra medlemsstaterna från
att gå längre och lagstifta om direkt ansvar gentemot
aktieägare eller till och med andra intressenter.
(41)
Ansvar
i
fråga
om
upprättande
och
offentliggörande
av
årsbokslut och koncernredovisningar samt förvaltnings
berättelser och förvaltningsberättelser för koncerner grun
das på den nationella lagstiftningen. Lämpliga ansvars
regler bör gälla för ledamöter av ett företags förvalt
nings-, lednings- och tillsynsorgan i enlighet med den
enskilda medlemsstatens nationella lagstiftning. Medlems
staterna bör tillåtas fastställa ansvarets omfattning.
(42)
För
att
främja
en
trovärdig
finansiell
rapportering
i
hela
unionen bör de ledamöter av det organ inom ett företag
som ansvarar för upprättandet av företagets redovisning
säkerställa att den finansiella information som ingår i
företagets årsbokslut och koncernens koncernredovisning
ger en rättvisande bild.
(43)
Årsbokslut
och
koncernredovisningar
bör
granskas.
Kra
vet på att det i ett revisionsuttalande ska anges huruvida
årsbokslutet eller koncernredovisningen ger en rätt
visande bild i enlighet med den relevanta ramen för fi
nansiell rapportering bör inte uppfattas som en begräns
ning av uttalandets omfattning utan så att det klargör det
sammanhang där det uttrycks. Årsbokslut för små företag
bör inte omfattas av detta revisionskrav, eftersom revisio
ner kan utgöra en betydande administrativ börda för
dessa företag. I många små företag är samma personer
både aktieägare och ledning och de har därför begränsat
behov av att en tredje part bestyrker de finansiella rap
porterna. Detta direktiv bör dock inte hindra medlems
staterna från att föreskriva revision av sina små företag,
med beaktande av de särskilda villkoren och behoven hos
de små företagen liksom hos användarna av deras finan
siella rapporter. Det är vidare lämpligt att definiera inne
hållet i den revisionsberättelse som avses i Europaparla
mentets och rådets direktiv 2006/43/EG av den 17 maj
2006 om lagstadgad revision av årsbokslut och samman
ställd redovisning ( 1 ). Det direktivet bör därför ändras i
enlighet härmed.
(44) För
att
sörja
för
ökad
öppenhet
när
det
gäller
betalningar
som görs till offentliga myndigheter bör stora företag och
företag av allmänt intresse som är verksamma i utvin
ningsindustrin eller inom avverkning av primärskog ( 2 )
redovisa väsentliga betalningar till offentliga myndigheter
i länder där de är verksamma i en särskild rapport som
lämnas årligen. Sådana företag är verksamma i länder
med stora naturtillgångar, särskilt mineraler, olja, natur
gas samt primärskog. Rapporten bör inkludera typer av
betalningar jämförbara med dem som öppet redovisats av
ett företag som deltar i utvinningsindustrins initiativ för
ökad öppenhet (EITI). Initiativet kompletterar också Eu
ropeiska unionens handlingsplan för skogslagstiftningens
efterlevnad samt förvaltning av och handel med skog (EU
Flegt) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
nr 995/2010 av den 20 oktober 2010 om fastställande
av skyldigheter för verksamhetsutövare som släpper ut
timmer och trävaror på marknaden ( 3 ), som föreskriver
att de som handlar med timmerprodukter ska säkerställa
att olagligt avverkat timmer inte kommer in på unions
marknaden.
SV
L 182/24
Europeiska unionens officiella tidning
29.6.2013
( 1 ) EUT L 157, 9.6.2006, s. 87.
( 2 ) Definierad i direktiv 2009/28/EG som ”naturligt föryngrad skog med
inhemska arter, där det inte finns några klart synliga tecken på
mänsklig verksamhet och där de ekologiska processerna inte störts
i betydande utsträckning.”
( 3 ) EUT L 295, 12.11.2010, s. 23.
(45)
Rapporten
bör
tjäna
till
att
underlätta
för
offentliga
myn
digheter i resursrika länder att genomföra EITI:s principer
och kriterier och gentemot sina medborgare redogöra för
betalningar sådana offentliga myndigheter mottar från
företag som är verksamma i utvinningsindustrin eller
inom avverkning av primärskog inom sin jurisdiktion.
Rapporten bör ta med uppgifter på land- och projektni
vå. Ett projekt bör definieras som de operativa verksam
heter som styrs av ett enda kontrakt, en enda licens, ett
enda arrende, en enda koncession eller ett enda liknande
lagenligt avtal och som ligger till grund för betalnings
ansvar gentemot en offentlig myndighet. Om flera sådana
kontrakt i väsentlig grad är sammankopplade bör detta
dock anses utgöra ett projekt. ”I väsentlig grad samman
kopplade” lagenliga avtal bör ses som en uppsättning
operativt och geografiskt integrerade kontrakt, licenser,
arrenden, koncessioner eller till varandra kopplade avtal
med i allt väsentligt liknande villkor som har underteck
nats med en offentlig myndighet och som leder till betal
ningsansvar. Sådana avtal kan styras av ett enda kontrakt,
ett enda konsortium, ett enda produktionsdelningsavtal,
eller ett enda annat övergripande lagenligt avtal.
(46)
I
rapporten
behöver
man
inte
ta
hänsyn
till
en
betalning,
vare sig det gäller en enskild betalning eller ett flertal till
varandra hörande betalningar, om beloppet för betal
ningen understiger 100 000 EUR under ett räkenskapsår.
Detta innebär att ett företag vid alla typer av arrange
mang avseende periodiska inbetalningar eller delbetal
ningar (t.ex. hyresavgifter) måste ta hänsyn till det sam
manlagda beloppet för de till varandra hörande perio
diska inbetalningarna eller delbetalningarna av de till va
randra hörande betalningarna när det avgör om tröskel
värdet har nåtts för dessa till varandra hörande betal
ningar och följaktligen om upplysningar krävs.
(47)
Företag
med
verksamhet
i
utvinningsindustrin
eller
inom
avverkning av primärskog bör inte vara skyldiga att dela
upp betalningar och tilldela dem på projektbasis när det
gäller betalningar som avser skyldigheter som påförs fö
retag på enhetsnivå snarare än projektnivå. Om ett före
tag till exempel har fler än ett projekt i ett värdland och
det landets regering beskattar företagets inkomster i lan
det som helhet och inte grundar beskattningen på ett
visst projekt eller viss verksamhet i landet, skulle företa
get tillåtas att uppge den resulterande betalningen eller de
resulterande betalningarna av inkomstskatt utan att spe
cificera vilket projekt som kan kopplas till betalningen.
(48)
Ett
företag
med
verksamhet
i
utvinningsindustrin
eller
inom avverkning av primärskog behöver i allmänhet
inte uppge utdelningar som gjorts till en regering som
innehar stamaktier eller vanliga aktier i det företaget,
under förutsättning att utbetalningen görs till regeringen
på samma villkor som till övriga aktieägare. Företaget
kommer emellertid att behöva uppge eventuella utdel
ningar som gjorts i stället för produktionsrättigheter eller
royaltyer.
(49)
I syfte att hantera möjligheterna att kringgå upplysnings
kraven bör detta direktiv särskilt ange att uppgifter om
betalningar måste lämnas med avseende på den berörda
verksamhetens eller betalningens innebörd. Därför bör
företaget inte kunna undgå uppgiftskravet genom att
till exempel ge en ny beteckning åt en verksamhet som
annars skulle ha omfattats av detta direktiv. Dessutom
bör betalningar och verksamheter inte på ett konstlat
sätt delas upp eller slås ihop i syfte att undgå upplys
ningskravet.
(50)
I
syfte
att
fastställa
under
vilka
omständigheter
som
fö
retag bör undantas från rapporteringskraven i kapitel 10
bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290
i EUT-fördraget delegeras till kommissionen när det gäller
att fastställa de kriterier som ska tillämpas när det ska
bedömas om tredjeländers rapporteringskrav är likvärdiga
med kraven i det kapitlet. Det är av särskild betydelse att
kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt för
beredande arbete, inklusive på expertnivå. När kommis
sionen förbereder och utarbetar delegerade akter, bör den
se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till
Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt
som möjligt och på lämpligt sätt.
(51)
För
att
säkerställa
enhetliga
villkor
för
genomförandet
av
artikel 46.1, bör kommissionen tilldelas genomförande
befogenheter. Dessa genomförandebefogenheter bör ut
övas i enlighet med Europaparlamentets och rådets för
ordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om
fastställande av allmänna regler och principer för med
lemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av
sina genomförandebefogenheter ( 1 ).
(52)
Rapporteringsbestämmelserna
bör
omfattas
av
en
över
syn och en rapport från kommissionen inom tre år efter
sista dagen för medlemsstaternas införlivande av detta
direktiv. Översynen bör beakta bestämmelsernas effekti
vitet och ta hänsyn till internationella utvecklingar, in
begripet konkurrensfrågor och energitrygghet. Vid över
synen bör man även överväga att utvidga rapporterings
kraven till att även omfatta ytterligare näringsgrenar och
huruvida rapporten bör granskas. Översynen bör des
sutom beakta de erfarenheter som upprättare och använ
dare av betalningsinformationen gjort och överväga hu
ruvida det vore lämpligt att ta med ytterligare betalnings
uppgifter som effektiva skattesatser och uppgifter om
mottagaren, t.ex. bankkontouppgifter.
SV
29.6.2013 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
182/25
( 1 ) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.
(53)
I
enlighet
med
slutsatserna
från
G8-toppmötet
i
Deauville
i maj 2011, och i syfte att främja likvärdiga förutsätt
ningar internationellt bör kommissionen även fortsätt
ningsvis uppmuntra alla internationella parter att införa
liknande krav beträffande rapportering om betalningar till
offentliga myndigheter. I detta sammanhang är det sär
skilt viktigt att arbetet fortsätter kring de berörda inter
nationella redovisningsstandarderna.
(54)
I
syfte
att
ta
hänsyn
till
framtida
ändringar
av
medlems
staternas lagstiftning och unionslagstiftning om företags
former bör befogenheten att anta akter i enlighet med
artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen
när det gäller uppdatering av förteckningarna över före
tag som ingår i bilagorna I och II. Det är också nödvän
digt att använda delegerade akter för att anpassa kriteri
erna för företagens storlek, eftersom inflationen med ti
den undergräver deras faktiska värde Det är av särskild
betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd
under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå.
När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade
akter, bör den se till att relevanta handlingar översänds
samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta
sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.
(55) Eftersom
målen
för
detta
direktiv,
nämligen
att
förenkla
investeringar över gränserna samt att förbättra jämförbar
heten inom hela unionen och stärka det allmänna för
troendet för finansiella redovisningar och rapporter ge
nom förbättrade och konsekventa särskilda upplysningar,
inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemssta
terna och de därför på grund av direktivets omfattning
och verkningar bättre kan uppnås på unionsnivå, kan
unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprin
cipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I
enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel
går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för
att nå dessa mål.
(56) Detta direktiv ersätter direktiven 78/660/EEG och
83/349/EEG. De direktiven ska därför upphävas.
(57)
Detta
direktiv
står
i
överensstämmelse
med
de
grundläg
gande rättigheter och principer som erkänns särskilt i
Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättig
heterna.
(58)
I
enlighet
med
den
gemensamma
politiska
förklaringen
från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande
dokument av den 28 september 2011, har medlemssta
terna åtagit sig att, i de fall detta är berättigat, låta an
mälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera
dokument som förklarar förhållandet mellan de olika
delarna i direktivet och motsvarande delar i de nationella
instrumenten för införlivande. Med avseende på detta
direktiv anser lagstiftaren att översändandet av sådana
dokument är berättigat.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
KAPITEL 1
TILLÄMPNINGSOMRÅDE, DEFINITIONER OCH KATEGORIER
AV FÖRETAG OCH KONCERNER
Artikel 1
Tillämpningsområde
1. De
samordningsåtgärder
som
detta
direktiv
föreskriver
ska
vidtas i fråga om bestämmelserna i medlemsstaternas lagar eller
andra författningar om de företagsformer som förtecknas
a) i bilaga I,
b) i bilaga II, om alla direkta eller indirekta delägare i företaget
som i övrigt har obegränsat ansvar i själva verket har be
gränsat ansvar, på grund av att dessa delägare är företag som
i) är av den typ som förtecknas i bilaga I, eller
ii) inte omfattas av lagstiftningen i en medlemsstat men har
en rättslig form som är jämförbar med de former som
förtecknas i bilaga I.
2. Medlemsstaterna
ska
inom
en
rimlig
tidsperiod
underrätta
kommissionen om förändringar i de typer av företag i sin na
tionella lagstiftning som kan påverka riktigheten av bilaga I eller
bilaga II. I ett sådant fall ska kommissionen ges befogenhet att
anta delegerade akter i enlighet med artikel 49 för att anpassa
förteckningarna över företag i bilagorna I och II.
Artikel 2
Definitioner
I detta direktiv gäller följande definitioner:
1. företag av allmänt intresse: företag som omfattas av tillämp
ningsområdet för artikel 1 och som
a) omfattas av lagstiftningen i en medlemsstat och vars
överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en
reglerad marknad i en medlemsstat i den mening som
avses i artikel 4.1.14 i Europaparlamentets och rådets
direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om mark
nader för finansiella instrument, ( 1 )
SV
L 182/26
Europeiska unionens officiella tidning
29.6.2013
( 1 ) EUT L 145, 30.4.2004, s. 1.
b) är kreditinstitut enligt artikel 4.1 i Europaparlamentets
och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006
om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinsti
tut ( 1 ), förutom de som avses i artikel 2 i det direktivet,
c) är försäkringsföretag i den mening som avses i arti
kel 2.1 i rådets direktiv 91/674/EEG av den 19 decem
ber 1991 om årsbokslut och koncernredovisning för
försäkringsföretag ( 2 ), eller
d) är utsedda av medlemsstaterna till företag av allmänt
intresse, till exempel företag som är av betydande all
mänt intresse på grund av arten av sin verksamhet, sin
storlek eller antalet anställda.
2. ägarintresse: sådana andelar i andra företags kapital, oavsett
om andelarna representeras av värdepapper eller inte, som
genom att skapa en varaktig förbindelse med dessa andra
företag är avsedda att främja verksamheten i det företag
som innehar dessa andelar. En kapitalandel i ett företag ska
anses utgöra ett ägarintresse, om andelen överstiger ett
procentuellt tröskelvärde som medlemsstaterna ska fast
ställa som understiger eller är lika med 20 %.
3. närstående: samma betydelse som i de internationella redo
visningsstandarder som antagits i enlighet med Europapar
lamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den
19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovis
ningsstandarder ( 3 ).
4. anläggningstillgångar: sådana tillgångar som är avsedda att
stadigvarande brukas i företagets verksamhet.
5. nettoomsättning: belopp som erhållits genom försäljning av
varor och tillhandahållande av tjänster efter avdrag av för
säljningsrabatter och mervärdesskatt samt andra skatter
som direkt relateras till omsättningen.
6. anskaffningspris: inköpspris och övriga med förvärvet sam
manhängande kostnader minus sammanhängande minsk
ningar av kostnaderna för förvärvet,
7. tillverkningskostnad: anskaffningspriset för råmaterial, för
brukningsvaror och andra kostnader som är direkt hänför
liga till posten i fråga. Medlemsstaterna ska tillåta eller
kräva att en rimlig andel av fasta eller rörliga omkostnader
som är indirekt hänförliga till posten i fråga ingår i den
mån de hänför sig till produktionsperioden. Distributions
kostnader ska inte tas med.
8. värdejustering: ändringar i syfte att beakta värdeförändringar
för enskilda tillgångsposter på balansdagen, oavsett om
värdeförändringen är slutlig eller inte.
9. moderföretag: ett företag som kontrollerar över ett eller flera
dotterföretag.
10. dotterföretag: ett företag som står under bestämmande in
flytande av ett moderföretag, inbegripet varje dotterföretag
till ett överordnat moderföretag.
11. koncern: ett moderföretag och alla dess dotterföretag.
12. koncernföretag: två eller flera företag inom en koncern.
13. intresseföretag: ett företag i vilket ett annat företag har ett
ägarintresse och över vars operativa och finansiella politik
detta andra företag utövar betydande inflytande. Ett företag
anses utöva ett betydande inflytande över ett annat företag
om det innehar minst 20 % av röstvärdet för aktierna eller
andelarna i det andra företaget.
14. investmentföretag:
a) företag som uteslutande har till föremål för sin verk
samhet att placera sina medel i olika värdepapper, fas
tigheter eller andra tillgångar i det enda syftet att sprida
investeringsriskerna och låta aktie- och andelsägarna få
del av resultatet av kapitalförvaltningen,
b) företag som är närstående till investmentföretag med
fast kapital, om föremålet för intresseföretagens verk
samhet uteslutande är att förvärva fullt betalda aktier
som utfärdas av dessa investeringsföretag, utan att det
påverkar tillämpningen av artikel 22.1 h i direktiv
2012/30/EU.
15. finansiella holdingföretag: företag som uteslutande har till
föremål för sin verksamhet att förvärva andelar i andra
företag och att förvalta dessa andelar i vinstsyfte utan att
direkt eller indirekt delta i förvaltningen av dessa andra
företag, dock utan att det påverkar deras rättigheter som
aktieägare eller delägare.
SV
29.6.2013 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
182/27
( 1 ) EUT L 177, 30.6.2006, s. 1.
( 2 ) EGT L 374, 31.12.1991, s. 7.
( 3 ) EGT L 243, 11.9.2002, s. 1.
16. väsentlig: beskaffenheten på information som innebär att
utelämnanden av eller felaktigheter i den rimligen kan för
väntas påverka de beslut som användarna fattar på grund
val av företagets finansiella rapporter. Bedömningen av hur
väsentliga enskilda poster är ska göras mot bakgrund av
andra liknande poster.
Artikel 3
Kategorier av företag och koncerner
1. Vid tillämpningen av en eller flera av de möjligheter som
anges i artikel 36 ska medlemsstaterna definiera begreppet mik
roföretag som företag som på balansdagen inte överskrider
gränsvärdena i åtminstone två av följande tre kriterier:
a) Balansomslutning: 350 000 EUR.
b) Nettoomsättning: 700 000 EUR.
c) Genomsnittligt antal anställda under räkenskapsåret: 10.
2. Små
företag
är
företag
som
på
balansdagen
inte
överskri
der gränsvärdena i åtminstone två av följande tre kriterier:
a) Balansomslutning: 4 000 000 EUR.
b) Nettoomsättning: 8 000 000 EUR.
c) Genomsnittligt antal anställda under räkenskapsåret: 50.
Medlemsstaterna får fastställa tröskelvärden som överstiger trös
kelvärdena i leden a och b i första stycket. Tröskelvärdena får
dock inte överskrida 6 000 000 EUR för balansomslutningen
och 12 000 000 EUR för nettoomsättningen.
3. Medelstora
företag
är
företag
som
inte
är
mikroföretag
eller små företag och som på balansdagen inte överskrider grän
svärdena i åtminstone två av följande tre kriterier:
a) Balansomslutning: 20 000 000 EUR.
b) Nettoomsättning: 40 000 000 EUR.
c) Genomsnittligt antal anställda under räkenskapsåret: 250.
4. Stora
företag
är
företag
som
på
balansdagen
överskrider
gränsvärdena i åtminstone två av följande tre kriterier:
a) Balansomslutning: 20 000 000 EUR.
b) Nettoomsättning: 40 000 000 EUR.
c) Genomsnittligt antal anställda under räkenskapsåret: 250.
5. Små koncerner är koncerner som består av moderföretag
och dotterföretag som omfattas av en koncernredovisning och
som efter konsolidering inte överskrider gränsvärdena i åtmin
stone två av följande tre kriterier på moderföretagets balansdag:
a) Balansomslutning: 4 000 000 EUR.
b) Nettoomsättning: 8 000 000 EUR.
c) Genomsnittligt antal anställda under räkenskapsåret: 50.
Medlemsstaterna får fastställa tröskelvärden som överstiger trös
kelvärdena i leden a och b i första stycket. Tröskelvärdena får
dock inte överskrida 6 000 000 EUR för balansomslutningen
och 12 000 000 EUR för nettoomsättningen.
6. Medelstora koncerner är koncerner som inte är små kon
cerner, som består av moderföretag och dotterföretag som om
fattas av en koncernredovisning och som efter konsolidering
inte överskrider gränsvärdena i åtminstone två av följande tre
kriterier på moderföretagets balansdag:
a) Balansomslutning: 20 000 000 EUR.
b) Nettoomsättning: 40 000 000 EUR.
c) Genomsnittligt antal anställda under räkenskapsåret: 250.
7. Stora
koncerner
är
koncerner
som
består
av
moderföretag
och dotterföretag som omfattas av en koncernredovisning och
som efter konsolidering överskrider gränsvärdena i åtminstone
två av följande tre kriterier på moderföretagets balansdag:
a) Balansomslutning: 20 000 000 EUR.
b) Nettoomsättning: 40 000 000 EUR.
c) Genomsnittligt antal anställda under räkenskapsåret: 250.
SV
L 182/28
Europeiska unionens officiella tidning
29.6.2013
8. Medlemsstaterna
ska
tillåta
att
den
kvittning
som
avses
i
artikel 24.3 eller varje eliminering till följd av artikel 24.7 inte
utförs när gränsvärdena i punkterna 5–7 i den här artikeln
beräknas. I sådana fall ska gränsvärdena för balansomslutningen
och nettoomsättningen höjas med 20 %.
9. För
medlemsstater
som
inte
har
infört
euron
ska
beloppen
i punkterna 1–7, för alla direktiv som fastställer dessa belopp,
räknas om till nationell valuta genom tillämpning av den väx
elkurs som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning
dagen för respektive direktivs ikraftträdande.
Vid omräkning till nationell valuta för de medlemsstater som
inte har infört euron får de belopp i euro som fastställs i
punkterna 1, 3, 4, 6 och 7 ökas eller minskas med maximalt
5 % för att man ska kunna uppnå jämna belopp i de nationella
valutorna.
10. När
ett
företag
eller
en
koncern
på
balansdagen
över
skrider eller upphör att överskrida gränsvärdena i två av de
tre kriterierna i punkterna 1–7, ska detta förhållande endast
inverka på tillämpningen av de undantag som föreskrivs i detta
direktiv om förhållandet inträffar två räkenskapsår i följd.
11. Den
balansomslutning
som
avses
i
punkterna
1–7
i
den
här artikeln ska motsvaras av det samlade värdet av tillgångarna
i A–E under Tillgångar i den uppställningsform som anges i
bilaga III eller av tillgångarna i A–E i den uppställningsform
som anges i bilaga IV.
12. När
medlemsstaterna
beräknar
tröskelvärdena
i
punk
terna 1–7 får de kräva att inkomster från andra källor omfattas
för de företag för vilka ”nettoomsättning” inte är relevant. Med
lemsstaterna får kräva att moderföretag beräknar sina tröskel
värden på koncernbasis i stället för på enskild basis. Medlems
staterna får också kräva att koncernföretag beräknar sina trös
kelvärden på gruppbasis eller koncernbasis om dessa företag har
bildats uteslutande för att undvika rapportering av vissa upp
gifter.
13. För
att
ta
hänsyn
till
effekterna
av
inflationen
ska
kom
missionen minst vart femte år genom delegerade akter i enlighet
med artikel 49 se över och, där så är lämpligt, ändra de trös
kelvärden som avses i punkterna 1–7 i den här artikeln, med
beaktande av inflationsmått som offentliggörs i Europeiska unio
nens officiella tidning.
KAPITEL 2
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OCH PRINCIPER
Artikel 4
Allmänna bestämmelser
1. Årsbokslutet ska utgöra en helhet och ska för alla företag
som ett minimum bestå av balansräkning, resultaträkning och
noter till de finansiella rapporterna.
Medlemsstaterna får kräva att andra företag än små företag tar
med andra uppgifter i årsboksluten utöver de handlingar som
anges i första stycket.
2. Årsbokslut
ska
upprättas
på
ett
överskådligt
sätt
och
i
enlighet med bestämmelserna i detta direktiv.
3. Årsbokslutet
ska
ge
rättvisande
bild
av
företagets
tillgång
ar, skulder, ekonomiska ställning och resultat. Om tillämp
ningen av detta direktiv inte räcker till för att ge en rättvisande
bild av företagets tillgångar, skulder, ekonomiska ställning och
resultat ska alla ytterligare upplysningar som är nödvändiga för
att uppfylla detta krav lämnas i noterna till de finansiella rap
porterna.
4. Om tillämpningen av en bestämmelse i detta direktiv un
dantagsvis är oförenlig med den skyldighet som föreligger enligt
punkt 3, ska avsteg göras från denna bestämmelse för att ge en
rättvisande bild av företagets tillgångar, skulder, ekonomiska
ställning och resultat. Varje sådant avsteg ska anges i noterna
till de finansiella rapporterna med upplysning om skälen för
avsteget och om den inverkan som detta har på uppgifterna
om företagets tillgångar, skulder, ekonomiska ställning och re
sultat.
Medlemsstaterna får bestämma de särskilda fall när avsteg kan
ske och får föreskriva de undantagsregler som ska gälla i dessa
fall.
5. Medlemsstaterna får kräva att andra företag än små före
tag lämnar upplysningar i sina årsbokslut som går utöver det
som krävs enligt detta direktiv.
6. Med
avvikelse
från
punkt
5
får
medlemsstaterna
kräva
att
små företag utarbetar, lämnar och offentliggör upplysningar i de
finansiella rapporterna som går utöver kraven i detta direktiv,
förutsatt att alla sådana uppgifter samlas in inom ramen för ett
enda registreringssystem och att upplysningskravet ingår i den
nationella skattelagstiftningen enbart av skatteuppbördsskäl. De
upplysningar som krävs enligt denna punkt ska ingå i den
relevanta delen av de finansiella rapporterna.
SV
29.6.2013 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
182/29
7. Medlemsstaterna
ska
till
kommissionen
överlämna
alla
yt
terligare upplysningar som de kräver i enlighet med punkt 6 vid
införlivandet av detta direktiv och när de inför nya krav i en
lighet med punkt 6 i den nationella lagstiftningen.
8. De
medlemsstater
som
använder
elektroniska
lösningar
för
inlämning och offentliggörande av årsbokslut ska se till att små
företag i enlighet med kapitel 7 inte är skyldiga att offentliggöra
de ytterligare upplysningar som krävs i den nationella skatte
lagstiftningen enligt punkt 6.
Artikel 5
Allmänna upplysningar
I den handling som innehåller de finansiella rapporterna ska
företagets namn och de upplysningar som föreskrivs i artikel 5
a och b i direktiv 2009/101/EG ingå.
Artikel 6
Allmänna principer för finansiell rapportering
1. Poster
som
ingår
i
årsbokslutet
och
koncernredovisningen
ska redovisas och värderas i enlighet med följande allmänna
principer:
a) Företaget förutsätts fortsätta sin verksamhet.
b) Redovisningsprinciper och värderingsgrunder ska tillämpas
konsekvent från ett räkenskapsår till ett annat.
c) Redovisning och värdering ska ske med iakttagande av rimlig
försiktighet. Detta innebär särskilt att
i) endast per balansdagen konstaterade intäkter får redo
visas,
ii) alla skulder som har uppkommit under det berörda rä
kenskapsåret eller under ett tidigare räkenskapsår ska
redovisas, även om dessa skulder blir kända först efter
balansdagen men före den dag då balansräkningen upp
rättas, och att
iii) alla negativa värdejusteringar ska redovisas, oavsett om
resultatet för räkenskapsåret är en vinst eller en förlust.
d) Belopp som redovisas i balansräkningen och resultaträk
ningen ska beräknas enligt periodiseringsprincipen.
e) Den ingående balansen för varje räkenskapsår ska stämma
överens med närmast föregående räkenskapsårs utgående
balans.
f) Tillgångs- och skuldposternas beståndsdelar ska värderas var
för sig.
g) Kvittning får inte ske mellan tillgångs- och skuldposter eller
mellan intäkts- och kostnadsposter.
h) Poster i resultat- och balansräkningarna ska redovisas och
presenteras med beaktande av den ekonomiska innebörden
av transaktionen eller överenskommelsen i fråga.
i) Poster som redovisas i de finansiella rapporterna ska värderas
i enlighet med principen om anskaffnings- eller tillverknings
kostnad.
j) De krav som anges i detta direktiv när det gäller redovisning,
värdering, utformning, upplysning och koncernredovisning
behöver inte uppfyllas om följderna av att uppfylla dem är
oväsentliga.
2. Trots
vad
som
sägs
i
punkt
1
g
får
medlemsstaterna
i
särskilda fall tillåta eller kräva att företag utför kvittning mellan
tillgångs- och skuldposter eller mellan intäkts- och kostnads
poster, förutsatt att de belopp som kvittas anges som bruttobe
lopp i noterna till den finansiella rapporten.
3. Medlemsstaterna
får
undanta
företag
från
kraven
i
punkt 1 h.
4. Medlemsstaterna
får
begränsa
tillämpningsområdet
för
punkt 1 j till uppställning och upplysning.
5. Utöver
de
belopp
som
redovisas
i
enlighet
med
punkt
1
c
ii får medlemsstaterna tillåta eller kräva att alla förutsebara
skulder och möjliga förluster som uppstår under det berörda
räkenskapsåret eller under ett tidigare räkenskapsår redovisas,
även om dessa skulder eller förluster blir kända först efter ba
lansdagen men före den dag då balansräkningen upprättas.
Artikel 7
Alternativ värderingsgrund för anläggningstillgångar till
omvärderade belopp
1. Med
avvikelse
från
artikel
6.1
i
får
medlemsstaterna
tillåta
eller kräva att alla företag eller vissa kategorier av företag vär
derar anläggningstillgångar till omvärderade belopp. När natio
nell lagstiftning föreskriver en sådan värdering enligt omvär
deringsprincipen ska den definiera innehåll och tillämpnings
område samt reglerna för tillämpningen.
2. Om
punkt
1
tillämpas
ska
ett
belopp
som
motsvarar
skill
naden mellan en värdering enligt anskaffnings- eller tillverk
ningskostnad och en värdering enligt omvärderingsprincipen
tas upp i balansräkningen i uppskrivningsfonden under ”Eget
kapital”.
SV
L 182/30
Europeiska unionens officiella tidning
29.6.2013
Uppskrivningsfonden får när som helst helt eller delvis kapita
liseras.
Uppskrivningsfonden ska minskas om det överförda beloppet
till fonden inte längre behövs för tillämpningen av redovisning
enligt omvärderingsprincipen. Medlemsstaterna får besluta om
regler för uppskrivningsfondens användning, förutsatt att över
föringar till resultaträkningen från uppskrivningsfonden får ske
endast i den mån de överförda beloppen har varit kostnadsförda
i resultaträkningen eller motsvarar realiserade intäkter. Belopp
från uppskrivningsfonden får inte delas ut, vare sig direkt eller
indirekt, om inte beloppet utgör en realiserad intäkt.
Med förbehåll för vad som anges i andra och tredje styckena i
denna punkt får uppskrivningsfonden inte minskas.
3. Värdejusteringar
ska
beräknas
varje
år
på
grundval
av
det
omvärderade beloppet. Genom undantag från artiklarna 9 och
13 får medlemsstaterna emellertid tillåta eller kräva att endast
beloppet av värdejusteringar på grundval av anskaffnings- eller
tillverkningskostnad redovisas under respektive poster i de upp
ställningsformer som anges i bilagorna V och VI och att den
skillnad som uppkommer som ett resultat av värdering enligt
omvärderingsprincipen enligt denna artikel redovisas separat i
uppställningen.
Artikel 8
Alternativ värderingsgrund till verkligt värde
1. Genom
undantag
från
artikel
6.1
i
och
med
förbehåll
för
de villkor som anges i denna artikel
a) ska medlemsstaterna tillåta eller kräva att alla företag eller
vissa kategorier av företag värderar finansiella instrument,
inklusive derivatinstrument, till verkligt värde, och
b) får medlemsstaterna tillåta eller kräva att alla företag eller
vissa kategorier av företag värderar vissa slag av tillgångar
som inte är finansiella instrument till belopp som fastställs
med hänvisning till verkligt värde.
Ett sådant tillstånd eller krav får begränsas till koncernredovis
ning.
2. I
detta
direktiv
ska
varubaserade
avtal
som
ger
endera
avtalsparten rätt att betala med kontanter eller något annat
finansiellt instrument anses som derivatinstrument, utom när
sådana avtal
a) ingicks för och fortsätter att uppfylla företagets förväntade
inköps-, försäljnings- eller användningsbehov vid den tid
punkt när de ingicks och senare,
b) betecknades från början som varubaserade avtal, och
c) förväntas bli reglerade genom leverans av varan.
3. Punkt
1
a
ska
endast
tillämpas
för
följande
skulder:
a) Skulder som innehas för handelsändamål.
b) Derivatinstrument.
4. Värdering
enligt
punkt
1
a
ska
inte
gälla
följande:
a) Andra finansiella instrument än derivatinstrument som hålls
till förfall.
b) Lånefordringar och kundfordringar som härrör från företaget
och som inte innehas för handelsändamål.
c) Andelar i dotterföretag, intresseföretag och samriskföretag,
ägarandelsbevis som har utfärdats av företaget, avtal om vill
korad ersättning i samband med företagskombinationer lik
som andra finansiella instrument av sådan särskild karaktär
att instrumenten, enligt vad som är allmänt accepterat, redo
visas på annat sätt än andra finansiella instrument.
5. Genom
undantag
från
artikel
6.1
i
får
medlemsstaterna,
i
fråga om alla tillgångar och skulder som uppfyller kraven för en
säkrad post enligt ett system för säkringsredovisning till verkligt
värde, eller en bestämd del av sådana tillgångar eller skulder,
tillåta värdering till det specifika belopp som fordras enligt det
systemet.
6. Genom undantag från punkterna 3 och 4 får medlems
staterna tillåta eller kräva redovisning och värdering av samt
upplysningar om finansiella instrument i överensstämmelse
med internationella redovisningsstandarder som antagits i enlig
het med förordning (EG) nr 1606/2002.
7. Det
verkliga
värdet
enligt
denna
artikel
ska
fastställas
med
hänvisning till ett av följande värden:
a) Ett marknadsvärde, för de finansiella instrument för vilka en
tillförlitlig marknad med lätthet kan bestämmas. Om mark
nadsvärdet inte med lätthet kan bestämmas för ett instru
ment men däremot för dess beståndsdelar eller för ett lik
nande instrument, får instrumentets marknadsvärde härledas
från värdet på beståndsdelarna eller på det liknande instru
mentet.
SV
29.6.2013 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
182/31
b) Ett värde som beräknas utifrån allmänt accepterade vär
deringsmodeller och värderingsmetoder för finansiella instru
ment för vilka en tillförlitlig marknad inte med lätthet kan
bestämmas, förutsatt att sådana värderingsmodeller och vär
deringsmetoder ger en rimlig uppskattning av marknadsvär
det.
Finansiella instrument som inte kan beräknas på ett tillförlitligt
sätt genom någon av de metoder som beskrivs i leden a och b i
första stycket, ska värderas i enlighet med principen om anskaff
nings- eller tillverkningskostnad i den utsträckning en beräkning
är möjlig på denna grund.
8. När
ett
finansiellt
instrument
värderas
till
verkligt
värde
ska en värdeförändring trots artikel 6.1 c tas upp i resultaträk
ningen, utom i följande fall då en förändring av detta slag ska
tas upp direkt i fonden för verkligt värde:
a) Instrumentet är ett säkringsinstrument enligt ett system för
säkringsredovisning som tillåter att en del av eller hela vär
deförändringen inte tas med i resultaträkningen.
b) Värdeförändringen är orsakad av en kursförändring på en
monetär post som utgör en del av ett företags nettoinveste
ring i en utländsk enhet.
Medlemsstaterna får tillåta eller kräva att en värdeförändring på
en finansiell tillgång som är tillgänglig för försäljning, och som
inte är ett derivatinstrument, tas upp direkt i fonden för verkligt
värde. Denna fond för verkligt värde ska justeras när belopp
som anges i den inte längre är nödvändiga för tillämpningen av
leden a och b i första stycket.
9. När
tillgångar
som
inte
är
finansiella
instrument
värderas
till verkligt värde får medlemsstaterna trots artikel 6.1 c tillåta
eller kräva att alla företag eller vissa kategorier av företag tar
upp en värdeförändring i resultaträkningen.
KAPITEL 3
BALANSRÄKNING OCH RESULTATRÄKNING
Artikel 9
Allmänna bestämmelser om balans- och resultaträkningar
1. Balans-
och
resultaträkningarnas
uppställningsform
får
inte ändras från ett räkenskapsår till ett annat. Avsteg från
denna princip ska dock tillåtas i undantagsfall för att ge en
rättvisande bild av företagets tillgångar, skulder, ekonomiska
ställning och resultat. Alla sådana undantag och skälen till dem
ska redovisas i noterna till den finansiella rapporten.
2. I
balans-
och
resultaträkningarna
ska
de
poster
som
anges
i bilagorna III–VI tas upp var för sig i angiven ordningsföljd.
Medlemsstaterna ska tillåta en mera detaljerad underindelning av
dessa poster, förutsatt att de föreskrivna uppställningsformerna
följs. Medlemsstaterna ska tillåta att delsummor och nya poster
läggs till, förutsatt att innehållet i sådana nya poster inte om
fattas av de i uppställningsformen angivna posterna. Medlems
staterna får föreskriva sådana underindelningar, eller delsummor
eller nya poster.
3. Uppställningsform,
nomenklatur
och
terminologi
för
så
dana poster i balans- och resultaträkningarna som föregås av
arabiska siffror ska anpassas i de fall ett företags särskilda in
riktning kräver det. Medlemsstaterna får kräva sådana anpass
ningar för företag som utgör en del av en viss ekonomisk
sektor.
Medlemsstaterna får tillåta eller kräva att poster i balans- och
resultaträkningarna som föregås av arabiska siffror sammanslås
när de med hänsyn till målsättningen att ge en rättvisande bild
av företagets tillgångar, skulder, ekonomiska ställning och resul
tat har ett oväsentligt värde eller när en sådan sammanslagning
främjar överskådligheten, förutsatt att de sammanslagna pos
terna specificeras i noter till de finansiella rapporterna.
4. Genom undantag från punkterna 2 och 3 i den här ar
tikeln får medlemsstaterna begränsa företagets möjligheter att
avvika från de uppställningsformer som anges i bilagorna III-
VI i den utsträckning som detta är nödvändigt för att de finan
siella rapporterna ska kunna översändas elektroniskt.
5. För
varje
balans-
och
resultaträkningspost
ska
beloppet
för
det räkenskapsår som balans- eller resultaträkningen hänför sig
till och beloppet för motsvarande post från föregående räken
skapsår anges. Om dessa belopp inte är jämförbara får med
lemsstaterna kräva att beloppet för föregående räkenskapsår
justeras. Varje fall av bristande jämförbarhet och eventuella ju
steringar av beloppen ska redovisas, med förklaringar, i noterna
till den finansiella rapporten.
6. Medlemsstaterna
får
tillåta
eller
kräva
en
anpassning
av
balans- och resultaträkningarnas uppställningsformer, så att
dessa utvisar disposition av vinsten eller behandling av förlus
ten.
SV
L 182/32
Europeiska unionens officiella tidning
29.6.2013
7. För
behandlingen
av
ägarintressen
i
årsbokslut
gäller
föl
jande:
a) Medlemsstaterna får tillåta eller kräva att ägarintressen redo
visas enligt kapitalandelsmetoden enligt artikel 27, med be
aktande av den anpassning som är nödvändig med hänsyn
till de särdrag som utmärker årsbokslut jämfört med kon
cernredovisning.
b) Medlemsstaterna får tillåta eller kräva att den andel av resul
tatet som kan hänföras till ägarintressen redovisas i resultat
räkningen endast i fråga om belopp som motsvarar utdel
ningar som redan erhållits eller som kan yrkas.
c) Om den vinst som är hänförlig till det ägarintresse och som
redovisats i resultaträkningen överskrider beloppet av utdel
ningar som redan erhållits eller som kan yrkas, ska skill
naden tas upp som en reserv som inte får delas ut till
aktieägarna.
Artikel 10
Uppställning av balansräkningen
För uppställningen av balansräkningen ska medlemsstaterna fö
reskriva en eller båda av de uppställningsformer som anges i
bilagorna III och IV. Om en medlemsstat föreskriver båda upp
ställningsformerna får den tillåta att företagen att själva bestäm
mer vilken av de angivna uppställningsformerna som de vill
använda.
Artikel 11
Alternativ uppställning av balansräkningen
Medlemsstaterna får tillåta eller kräva att företag eller vissa ka
tegorier av företag lägger fram posterna på grundval av åtskill
nad mellan kortfristiga och långfristiga poster i annan uppställ
ningsform än den som anges bilagorna III och IV, under för
utsättning att den information som lämnas åtminstone är lik
värdig med den som annars ska lämnas i enlighet med bila
gorna III och IV.
Artikel 12
Särskilda bestämmelser för vissa poster i balansräkningen
1. Om en tillgång eller en skuld avser fler än en post i
uppställningsformen ska förhållandet till andra poster redovisas
antingen under den post där den tas upp eller i noterna till den
finansiella rapporten.
2. Egna aktier eller andelar samt aktier eller andelar i kon
cernföretag ska endast redovisas under de för detta ändamål
föreskrivna rubrikerna.
3. Om
tillgångar
ska
redovisas
som
anläggnings-
eller
om
sättningstillgångar beror på det ändamål för vilket de är
avsedda.
4. Rätt till fast egendom och andra liknande rättigheter, så
som dessa definieras i nationell lagstiftning, ska redovisas under
rubriken ”Mark och byggnader”.
5. Anskaffnings-
eller
tillverkningskostnaden,
eller
det
om
värderade beloppet i de fall där artikel 7.1 är tillämplig, för
anläggningstillgångar med begränsad ekonomisk livslängd ska
minskas genom värdejusteringar i syfte att systematiskt skriva
av sådana tillgångar över deras nyttjandeperiod.
6. För
värdejusteringar
för
anläggningstillgångar
gäller
följan
de:
a) Medlemsstaterna får tillåta eller kräva att finansiella anlägg
ningstillgångar värdejusteras i syfte att åsätta dem det lägre
värde de har på balansdagen.
b) Anläggningstillgångar ska – oberoende av om de har en
begränsad ekonomisk livslängd eller inte – värdejusteras i
syfte att åsätta dem det lägre värde de har på balansdagen,
om det kan förutses att värdeminskningen är bestående.
c) De värdejusteringar som avses i leden a och b ska debiteras
resultaträkningen och anges separat i noterna till den finan
siella rapporten om de inte har tagits upp särskilt i resultat
räkningen.
d) Värdering till det lägre värdet enligt leden a och b får inte
bibehållas, om skälen för värdejusteringen har upphört;
denna bestämmelse gäller inte värdejusteringar som gjorts
med avseende på goodwill.
7. Omsättningstillgångar
ska
göras
till
föremål
för
värdeju
steringar i syfte att ta upp dem till det lägre marknadsvärde
eller, under särskilda förhållanden, till något annat lägre värde
som kan åsättas dem på balansdagen.
Värdering till det lägre värdet enligt första stycket får inte bibe
hållas om skälen för värdejusteringen har upphört.
8. Medlemsstaterna
får
tillåta
eller
kräva
att
ränta
på
kapital
som har lånats för att finansiera produktionen av anläggnings-
eller omsättningstillgångar inräknas i tillverkningskostnaderna i
den mån räntan hänför sig till produktionsperioden. Om denna
bestämmelse tillämpas ska det anges i noterna till den finansiella
rapporten.
SV
29.6.2013 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
182/33
9. Medlemsstaterna
får
tillåta
att
anskaffnings-
eller
tillverk
ningskostnaderna för likartade lagertillgångar och andra fungibla
tillgångsposter, inräknat värdepapper, värderas antingen på
grundval av vägda genomsnittspriser, enligt FIFO-metoden
(”först in – först ut”), enligt LIFO-metoden (”sist in – först ut”)
eller en metod som återspeglar allmänt accepterad bästa praxis.
10. Om det belopp som ska återbetalas för en skuld över
stiger det mottagna beloppet, får medlemsstaterna tillåta eller
kräva att mellanskillnaden tas upp som en tillgång. Den ska
redovisas separat i balansräkningen eller i noterna till den fi
nansiella rapporten. Mellanskillnaden ska skrivas av med ett
skäligt belopp varje år och ska vara helt avskriven senast när
skulden återbetalas.
11. Immateriella
anläggningstillgångar
ska
skrivas
av
under
tillgångens förväntade nyttjandeperiod.
Om den förväntade nyttjandeperioden för kostnader för utveck
ling och goodwill undantagsvis inte kan uppskattas tillförlitligt
ska sådana tillgångar skrivas av inom en maximal tidsperiod
som medlemsstaten fastställer. Denna maximala tidsperiod får
inte vara kortare än fem år och får inte överskrida tio år. En
förklaring av den period under vilken goodwill skrivs av ska
lämnas i noterna till den finansiella rapporten.
Om nationell lagstiftning tillåter att kostnader för utveckling
eller bolagsbildning tas upp under ”Tillgångar”, och kostnaderna
för utveckling eller bolagsbildning inte har avskrivits helt, ska
medlemsstaterna kräva att ingen vinstutdelning får äga rum, om
inte för utdelning tillgängliga reserver och balanserade vinst
medel från tidigare år är minst lika stora som de icke avskrivna
kostnaderna.
Om nationell lagstiftning tillåter att kostnader för bolagsbild
ning tas upp under ”Tillgångar”, ska dessa kostnader skrivas av
inom högst fem år. I sådana fall ska medlemsstaterna kräva att
tredje stycket i tillämpliga delar ska gälla kostnader för bolags
bildning.
I undantagsfall får medlemsstaterna medge undantag från tredje
och fjärde styckena. Sådana undantag och skälen till dem ska
redovisas i noterna till den finansiella rapporten.
12. Avsättningar
ska
täcka
skulder
som
till
sin
karaktär
är
klart bestämda och som på balansdagen är antingen sannolika
eller säkra beträffande sin förekomst, men som är obestämda i
fråga om belopp eller tidpunkten då de uppkommer.
Medlemsstaterna får även tillåta att avsättningar görs i avsikt att
täcka sådana kostnader som till sin karaktär är klart bestämda
och som på balansdagen är antingen sannolika eller säkra be
träffande sin förekomst, men som är obestämda i fråga om
belopp eller tidpunkten då de uppkommer.
På balansdagen ska en avsättning motsvara den bästa uppskatt
ningen av de kostnader som sannolikt kommer att uppstå eller,
när det gäller en skuld, det belopp som krävs för att återbetala
denna skuld. Avsättningar får inte användas för att justera till
gångarnas värde.
Artikel 13
Uppställning av resultaträkningen
1. Medlemsstaterna
ska
föreskriva
att
en
av
eller
båda
de
i
bilagorna V och VI angivna uppställningsformerna ska användas
för uppställning av resultaträkningen. Om en medlemsstat fö
reskriver båda uppställningsformerna får den tillåta att företagen
att själva bestämmer vilken av de angivna uppställningsfor
merna som de vill använda.
2. Genom
undantag
från
artikel
4.1
får
medlemsstaterna
till
låta eller kräva att alla företag, eller vissa kategorier av företag,
lämnar en resultatrapport i stället för en resultaträkning i enlig
het med bilagorna V och VI, förutsatt att de lämnade upplys
ningarnas innehåll minst är likvärdigt med de uppgifter som
krävs i bilagorna V och VI.
Artikel 14
Förenklingar för små och medelstora företag
1.
Medlemsstaterna får tillåta små företag att upprätta balans
räkningar i förkortad form som endast visar de poster i bila
gorna III och IV som föregås av bokstäver eller romerska siffror,
varvid särskilt ska anges följande:
a) De upplysningar som krävs i bilaga III enligt parenteserna
vid posten D II på aktivsidan och posten C på passivsidan,
dock endast med totalsumma för varje post.
b) De upplysningar som krävs i i parenteserna vid posten D II i
bilaga IV.
2. Medlemsstaterna
får
tillåta
små
och
medelstora
företag
att
upprätta resultaträkningar i förkortad form med följande be
gränsningar:
a) I bilaga V får posterna 1–5 slås ihop till en enda post kallad
”Bruttoresultat”.
b) I bilaga VI får posterna 1, 2, 3 och 6 slås ihop till en enda
post kallad ”Bruttoresultat”.
SV
L 182/34
Europeiska unionens officiella tidning
29.6.2013
KAPITEL 4
NOTER TILL DE FINANSIELLA RAPPORTERNA
Artikel 15
Allmänna bestämmelser om noterna till de finansiella
rapporterna
Om noterna till balansräkningen och resultaträkningen läggs
fram i enlighet med detta kapitel, ska noterna läggas fram i
den ordning som posterna redovisas i balansräkningen och re
sultaträkningen.
Artikel 16
Innehåll i noterna till de finansiella rapporterna för alla
företag
1. I
noterna
till
de
finansiella
rapporterna
ska
alla
företag,
utöver eventuella uppgifter som krävs enligt andra bestämmelser
i detta direktiv, lämna följande upplysningar:
a) Tillämpade redovisningsprinciper.
b) Om anläggningstillgångar redovisas till omvärderade belopp
ska en tabell tas med som visar
i) förändringar i uppskrivningsfonden under räkenskapsåret,
med en förklaring av den skattemässiga behandlingen av
posterna i denna, samt
ii) det bokförda värdet i balansräkningen som skulle ha re
dovisats om anläggningstillgångarna inte hade omvär
derats.
c) Om finansiella instrument och/eller tillgångar som inte är
finansiella instrument värderas till verkligt värde ska följande
upplysningar lämnas:
i) De viktigaste bakomliggande antagandena för värderings
modellerna och värderingsmetoderna, när verkliga värden
har bestämts enligt artikel 8.7 b.
ii) För varje kategori av finansiella instrument eller tillgångar
som inte är finansiella instrument: det verkliga värdet, de
förändringar av värdet som redovisas direkt i resultaträk
ningen liksom de förändringar som redovisas i fond för
verkligt värde.
iii) För varje kategori av derivatinstrument, upplysningar
om omfattning och typ, inklusive viktiga villkor
som kan påverka belopp, tidpunkt och säkerhet vad
gäller framtida kassaflöden.
iv) En tabell som visar förändringar i fond för verkligt värde
under räkenskapsåret.
d) Det totala beloppet för ekonomiska åtaganden, garantier eller
eventuella förpliktelser som inte är upptagna i balansräkning
en, och en översikt över arten och formen för varje ställd
säkerhet. Pensionsförpliktelser och förpliktelser mot koncern
företag eller intresseföretag ska anges särskilt.
e) Storleken på de förskott och krediter som har beviljats leda
möterna i förvaltnings-, lednings- och tillsynsorganen med
uppgift om räntesatser, huvudsakliga villkor och eventuellt
återbetalda, avskrivna eller undantagna belopp, liksom åta
ganden som har ingåtts för ledamöternas räkning i form av
garantier av något slag. Uppgift ska lämnas om summan för
varje sådan kategori av befattningshavare.
f) Storleken på och arten av enskilda intäkts- eller kostnads
poster av exceptionell storlek eller förekomst.
g) Summan av företagets skulder med en kvarstående löptid på
mer än fem år samt alla skulder för vilka företaget har ställt
säkerhet med uppgift om säkerhetens art och form.
h) Genomsnittligt antal anställda under räkenskapsåret.
2. Medlemsstaterna
får
på
motsvarande
sätt
kräva
att
små
företag ska lägga fram de uppgifter som krävs i artikel 17.1
a, m, p, q och r.
Vid tillämpningen av första stycket ska den information som
krävs i artikel 17.1 p begränsas till inriktningen på och det
kommersiella syftet med de arrangemang som avses i den punk
ten.
Vid tillämpningen av första stycket ska lämnande av den infor
mation som krävs i artikel 17.1 r begränsas till transaktioner
som företaget genomfört med de parter som förtecknas i fjärde
stycket i den punkten.
3. Medlemsstaterna
får
inte
kräva
upplysningar
från
små
fö
retag utöver vad som krävs eller tillåts enligt denna artikel.
SV
29.6.2013 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
182/35
Artikel 17
Ytterligare upplysningar om medelstora och stora företag
och företag av allmänt intresse
1. I
noterna
till
de
finansiella
rapporterna
ska
medelstora
och
stora företag och företag av allmänt intresse, utöver den infor
mation som krävs enligt artikel 16 och övriga bestämmelser i
detta direktiv, lämna följande upplysningar:
a) För anläggningstillgångarnas olika poster:
i) Anskaffnings- eller tillverkningskostnaden eller, om en
alternativ värderingsgrund har använts, verkligt värde
eller omvärderat värde i början och slutet av räkenskaps
året.
ii) Tillkommande och avgående poster samt överföringar
under räkenskapsåret.
iii) De ackumulerade värdejusteringarna vid början och slu
tet av räkenskapsåret.
iv) Redovisade värdejusteringar under räkenskapsåret.
v) Förändringar i ackumulerade värdejusteringar som avser
tillkommande och avgående poster samt överföringar
under räkenskapsåret.
vi) Om ränta kapitaliseras i enlighet med artikel 12.8, det
belopp som har redovisats under tillgångar under räken
skapsåret.
b) Om anläggnings- eller omsättningstillgångar är föremål för
värdejustering uteslutande av skatteskäl, justeringsbeloppet
och anledningen till justeringen.
c) Om finansiella instrument värderas till anskaffnings- eller
tillverkningskostnaden:
i) För varje kategori av derivatinstrument:
— Instrumentens verkliga värde om ett sådant värde kan
bestämmas med hjälp av någon av de metoder som
anges i artikel 8.7 a.
— Upplysningar om instrumentens omfattning och typ.
ii) För finansiella anläggningstillgångar som upptas till ett
värde som överstiger det verkliga värdet:
— Bokfört värde och verkligt värde för antingen de indi
viduella tillgångarna eller lämpliga grupper av dessa
individuella tillgångar.
— Skälen till att det bokförda värdet inte har minskats,
inklusive det stöd som finns för antagandet att det
bokförda värdet kommer att återvinnas.
d) Storleken på räkenskapsårets ersättningar till ledamöterna i
förvaltnings-, lednings- och tillsynsorganen på grund av de
ras arbetsuppgifter samt varje avtalad eller på annat sätt
uppkommen förpliktelse som avser pensioner till tidigare
ledamöter i dessa organ, med uppgift om summan för varje
sådan kategori av organ.
Medlemsstaterna får frångå kravet på att en sådan uppgift
utlämnas, om ett utlämnande av uppgiften skulle göra det
möjligt att få kännedom om den ekonomiska ställningen för
en viss ledamot i dessa organ.
e) Det genomsnittliga antalet anställda under räkenskapsåret,
fördelat på kategorier, samt, om uppgift inte har lämnats
särskilt i resultaträkningen, personalkostnaderna för räken
skapsåret, uppdelade mellan löner, sociala avgifter och pen
sionskostnader.
f) Om uppskjuten skatt redovisas i balansräkningen, upp
skjutna skattebelopp i slutet av räkenskapsåret, och föränd
ringarna i denna post under räkenskapsåret.
g) Namn och säte för varje företag i vilket företaget antingen
självt eller genom en person som handlar i eget namn men
för företagets räkning har ett ägarintresse, med uppgift om
kapitalandel i företaget samt beloppet för det senare företa
gets eget kapital och resultat för det senaste räkenskapsår
för vilket årsbokslut har fastställts. Uppgifterna om skulder
och eget kapital samt årsresultat får utelämnas, om det
berörda företaget inte offentliggör sin balansräkning och
inte kontrolleras av företaget.
Medlemsstaterna får tillåta att de upplysningar som före
skrivs i första stycket i detta led ges formen av en översikt
som ges in i enlighet med artikel 3.1 och 3.3 i direktiv
2009/101/EG; upplysning om ingivandet av en sådan över
sikt ska lämnas i noterna till den finansiella rapporten. Med
lemsstaterna får också tillåta att uppgifter utelämnas om de
har sådan karaktär att de skulle kunna vålla allvarlig skada
för något av de företag som de avser. Medlemsstaterna kan
fordra att ett sådant utelämnande får ske endast om det i
förväg har godkänts av en domstol eller en administrativ
myndighet. Upplysning om varje utelämnande ska lämnas i
noterna till den finansiella rapporten.
SV
L 182/36
Europeiska unionens officiella tidning
29.6.2013
h) Antal och nominellt värde eller, i frånvaro av sådant värde,
det bokförda parivärdet för de aktier som har tecknats un
der räkenskapsåret inom ramen för det ”godkända” kapita
let, med förbehåll för vad som gäller angående detta kapitals
storlek enligt artikel 2 e i direktiv 2009/101/EG eller arti
kel 2 c och d i direktiv 2012/30/EU.
i) Om det finns mer än ett aktieslag, antal och nominellt värde
eller, i avsaknad av sådant värde, det bokförda parivärdet för
varje aktieslag.
j) Förekomsten av vinstandelsbevis, konvertibla skuldebrev,
optioner, teckningsoptioner eller liknande värdepapper eller
rättigheter, med uppgift om antal och tillhörande rättigheter.
k) Namn, säte och rättslig form för varje företag i vilket före
taget är obegränsat ansvarig delägare.
l) Namn
och
säte
för
det
företag
som
upprättar
koncernredo
visning i den största av de koncerner i vilken företaget ingår
som dotterföretag.
m) Namn och säte för det företag som upprättar koncernredo
visning i den minsta av de koncerner som ingår i den i led l
angivna koncernen och i vilken företaget ingår som dotter
företag.
n) Den plats där kopior av de koncernredovisningar som avses
i leden l och m kan erhållas, om de finns tillgängliga.
o) Förslaget till disposition av företagets vinst eller förlust, eller
i förekommande fall, dispositionen av företagets vinst eller
förlust.
p) Inriktningen på och det kommersiella syftet med de arran
gemang som företaget inte tagit med i balansräkningen och
arrangemangens ekonomiska inverkan på företaget, under
förutsättning att riskerna eller fördelarna med sådana arran
gemang är betydande, och i den mån redovisning av dessa
risker eller fördelar är nödvändig för att bedöma företagets
ekonomiska ställning.
q) Arten och den ekonomiska effekten av väsentliga händelser
som inträffar efter balansdagen, vilka inte återspeglas i re
sultaträkningen eller balansräkningen.
r) Transaktioner
som
företaget
genomfört
med
närstående
par
ter, inklusive det totala beloppet för sådana transaktioner,
typ av närstående partsförhållande samt annan information
avseende transaktionerna som är nödvändig för att bedöma
företagets ekonomiska ställning. Upplysningar om enskilda
transaktioner får sammanföras enligt typ, med undantag för
de fall då särskild information är nödvändig för att bedöma
vilken inverkan transaktioner med närstående part har på
företagets ekonomiska ställning.
Medlemsstaterna får tillåta eller kräva att endast upplys
ningar om transaktioner med närstående parter som inte
har genomförts under normala marknadsförhållanden läm
nas.
Medlemsstaterna får tillåta att upplysningar om transaktio
ner som ingåtts mellan två eller flera företag inom en kon
cern inte lämnas, förutsatt att ett dotterföretag som är part i
transaktionen ägs helt och hållet av ett sådant företag.
Medlemsstaterna får tillåta att ett medelstort företag begrän
sar upplysningarna om transaktioner med närstående parter
till transaktioner som ingåtts mellan
i) ägare som innehar ett ägarintresse i företaget,
ii) företag i vilka företaget självt har ett ägarintresse, och
iii) ledamöter i företagets administrations-, lednings- eller
kontrollorgan.
2. Medlemsstaterna
ska
inte
vara
skyldiga
att
tillämpa
punkt
1 g på ett företag som är ett moderföretag som lyder under
medlemsstatens lagstiftning i följande fall:
a) Om företaget i vilket detta moderföretag har ett ägarintresse
i enlighet med punkt 1 g omfattas av en koncernredovisning
som upprättas av detta moderföretag eller omfattas av en
koncernredovisning för en större koncern som avses i arti
kel 23.4.
b) Om detta ägarintresse har redovisats av det nämnda moder
företaget i dess årsbokslut i enlighet med artikel 9.7, eller i
den koncernredovisning som upprättats av det nämnda mo
derföretaget i enlighet med artikel 27.1–27.8.
SV
29.6.2013 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
182/37
Artikel 18
Ytterligare upplysningar om stora företag och företag av
allmänt intresse
1. I
noterna
till
den
finansiella
rapporten
ska
stora
företag
och företag av allmänt intresse, utöver den information som
krävs enligt artiklarna 16 och 17 och övriga bestämmelser i
detta direktiv, lämna följande upplysningar:
a) Nettoomsättningen uppdelad efter verksamhetskategorier och
geografiska marknader, i den mån dessa kategorier respektive
marknader väsentligen skiljer sig åt, med hänsyn tagen till
hur handeln med sådana varor och tjänster är organiserad.
b) Varje lagstadgade revisors eller revisionsföretags totala arvo
den under räkenskapsåret för den lagstadgade revisionen av
årsbokslutet, totala arvoden för andra kvalitetssäkringstjäns
ter, totala arvoden för skatterådgivning samt totala arvoden
för andra tjänster än revisionstjänster.
2. Medlemsstaterna
får
tillåta
att
den
information
som
avses
i
punkt 1 a utelämnas, om offentliggörandet av dessa uppgifter
skulle kunna vålla allvarlig skada för företaget. Medlemsstaterna
kan fordra att ett utelämnande får ske endast om det i förväg
har godkänts av en domstol eller en administrativ myndighet.
Upplysning om varje utelämnande ska lämnas i noterna till den
finansiella rapporten.
3. Medlemsstaterna
får
föreskriva
att
punkt
1
b
inte
ska
gälla
årsbokslut för företag som ingår i den koncernredovisning som
måste upprättas enligt artikel 22, under förutsättning att sådan
information lämnas i noterna till koncernredovisningen.
KAPITEL 5
FÖRVALTNINGSBERÄTTELSE
Artikel 19
Förvaltningsberättelsens innehåll
1. Förvaltningsberättelsen
ska
innehålla
en
rättvisande
över
sikt över utvecklingen och resultatet av företagets verksamhet
och dess ställning, tillsammans med en beskrivning av de vä
sentliga risker och osäkerhetsfaktorer som det står inför.
Översikten ska vara en balanserad och fullständig analys av
utvecklingen och resultatet av företagets verksamhet och av
dess ställning, i vilken hänsyn tas till verksamhetens storlek
och komplexitet.
I den utsträckning som behövs för att förstå företagets utveck
ling, resultat eller ställning ska analysen innefatta både de finan
siella och, där så är lämpligt, icke-finansiella centrala resultat
indikatorer som är relevanta för den aktuella verksamheten,
inklusive information rörande miljö- och personalfrågor. För
valtningsberättelsens analys ska där så är lämpligt innehålla
hänvisningar till och ytterligare upplysningar om de belopp
som tas upp i årsbokslutet.
2. Förvaltningsberättelsen
ska
även
upplysa
om
a) företagets förväntade framtida utveckling,
b) verksamhet inom forskning och utveckling,
c) den information om förvärv av egna aktier eller andelar som
föreskrivs i artikel 24.2 i direktiv 2012/30/EU,
d) förekomsten av filialer till företaget, och
e) företagets användning av finansiella instrument och när det
är väsentligt för bedömningen av dess tillgångar, skulder,
ekonomiska ställning och resultat
i) företagets mål och policy för hantering av finansiella ris
ker, inklusive dess säkringspolicy för varje viktig typ av
planerad transaktion där säkringsredovisning används,
och
ii) företagets exponering för prisrisk, kreditrisk, likviditetsrisk
och kassaflödesrisk.
3. Medlemsstaterna
får
undanta
små
företag
från
skyldighe
ten att utarbeta förvaltningsberättelser, under förutsättning att
de kräver att den information som avses i artikel 24.2 i direktiv
2012/30/EU om företags förvärv av sina egna aktier eller an
delar lämnas i noterna till den finansiella rapporten.
4. Medlemsstaterna
får
undanta
små
och
medelstora
företag
från den skyldighet som avses i punkt 1 tredje stycket i den
mån den avser icke-finansiell information.
Artikel 20
Företagsstyrningsrapport
1. Företag
som
avses
i
artikel
2.1
a
ska
ta
med
en
företags
styrningsrapport i sin förvaltningsberättelse. Denna rapport ska
utgöra ett särskilt avsnitt i förvaltningsberättelsen och åtmin
stone innehålla följande uppgifter:
a) En hänvisning till följande uppgifter, i förekommande fall:
i) Den kod för företagsstyrning som företaget är skyldigt
att följa.
SV
L 182/38
Europeiska unionens officiella tidning
29.6.2013
ii) Den kod för företagsstyrning som företaget självt beslutat
om att tillämpa.
iii) All relevant information om de metoder för företagsstyr
ning som tillämpas utöver kraven i nationell lagstiftning.
När det hänvisas till den kod för företagsstyrning som avses i
leden i eller ii, ska företaget även lämna upplysningar om var
den relevanta texten finns offentligt tillgänglig. När det hän
visas till den information som avses i led iii ska företaget se
till att närmare uppgifter om dess praxis för företagsstyrning
finns offentligt tillgängliga.
b) I den mån ett företag, i enlighet med nationell lagstiftning,
avviker från den kod för företagsstyrning som avses i led a i
eller a ii, ska företaget förklara vilka delar av koden för
företagsstyrning som det avviker från och anledningen här
till. I fall då företaget beslutat att inte hänvisa till några
bestämmelser för företagsstyrning i den kod som avses i
led a i eller a ii ska företaget motivera detta.
c) En beskrivning av de viktigaste inslagen i företagets system
för internkontroll och riskhantering i samband med den
ekonomiska rapporteringen.
d) Den information som krävs i artikel 10.1 c, d, f, h och i i
Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/25/EG av den
21 april 2004 om uppköpserbjudanden ( 1 ) om företaget om
fattas av det direktivet.
e) En beskrivning av hur bolagsstämman fungerar och vilken
makt den har samt en beskrivning av aktieägarnas rättigheter
och hur dessa kan utövas, såvida denna information inte
redan i sin helhet finns tillgänglig i nationell lagstiftning.
f) En beskrivning av hur förvaltnings-, lednings- och tillsyns
organen och deras kommittéer är sammansatta och fungerar.
2. Medlemsstaterna
får
tillåta
att
de
uppgifter
som
krävs
en
ligt punkt 1 i denna artikel tas upp i
a) en separat rapport som offentliggörs tillsammans med för
valtningsberättelsen på det sätt som anges i artikel 30, eller
b) ett dokument som är tillgängligt för allmänheten på företa
gets webbplats, som det hänvisas till i förvaltningsberättelsen.
Denna separata rapport eller det dokument som avses i led a
respektive led b får hänvisa till förvaltningsberättelsen om den
information som krävs enligt punkt 1 d i denna artikel görs
tillgänglig i förvaltningsberättelsen.
3. Den
lagstadgade
revisorn
eller
revisionsföretaget
ska
avge
ett revisionsuttalande i enlighet med artikel 34.1 andra stycket
när det gäller den information som redovisats i enlighet med
punkt 1 c och d i den här artikeln och kontrollera att den
information som avses i punkt 1 a, b, e och f i den här artikeln
har redovisats.
4. Medlemsstaterna
får
undanta
sådana
företag
som
avses
i
punkt 1 som endast har emitterat andra värdepapper än aktier
som tagits upp till handel på en reglerad marknad enligt arti
kel 4.1.14 i direktiv 2004/39/EG från tillämpningen av punkt 1
a, b, e och f i den här artikeln, såvida inte detta företag har
emitterat aktier som är upptagna till handel i en multilateral
handelsplattform i den mening som avses i artikel 4.1.15 i
direktiv 2004/39/EG.
KAPITEL 6
KONCERNREDOVISNINGAR OCH ANDRA BERÄTTELSER
Artikel 21
Tillämpningsområdet för koncernredovisningar och andra
berättelser
Med avseende på tillämpningen av detta kapitel ska ett moder
företag och alla dess dotterföretag omfattas av en koncernredo
visning, om moderföretaget är ett företag på vilket de samord
ningsåtgärder som föreskrivs i detta direktiv är tillämpliga på
grundval av artikel 1.1.
Artikel 22
Kravet att upprätta en koncernredovisning
1. Medlemsstaten
ska
föreskriva
att
varje
företag
som
lyder
under dess nationella lagstiftning ska upprätta en koncernredo
visning och en förvaltningsberättelse för koncern, om företaget
(ett moderföretag)
a) innehar majoriteten av aktieägarnas eller delägarnas röster i
ett annat företag (ett dotterföretag),
b) har rätt att utse eller entlediga en majoritet av ledamöterna i
förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet i ett annat före
tag (ett dotterföretag) och samtidigt är aktieägare eller delä
gare i detta företag,
SV
29.6.2013 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
182/39
( 1 ) EUT L 142, 30.4.2004, s. 12.
c) har rätt att utöva ett bestämmande inflytande över ett före
tag (ett dotterföretag) i vilket det är aktieägare eller delägare
enligt ett avtal som är slutet med det företaget eller enligt en
bestämmelse i det företagets urkund eller bolagsordning, om
den lagstiftning som dotterföretaget lyder under tillåter så
dana avtal eller bestämmelser.
En medlemsstat behöver inte föreskriva att moderföretaget
ska vara aktieägare eller delägare i dotterföretaget; de med
lemsstater där lagarna inte täcker sådana avtal eller klausuler
behöver inte tillämpa denna bestämmelse, eller
d) är aktieägare eller delägare i ett företag, och
i) en majoritet av de ledamöter i företagets (dotterföretagets)
förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan som har utfört
sitt uppdrag under räkenskapsåret, under det föregående
räkenskapsåret och fram till tidpunkten för upprättandet
av koncernredovisningen, har utsetts enbart på grund av
den nämnde aktieägarens eller delägarens sätt att utöva
sin rösträtt, eller
ii) till följd av avtal med andra aktieägare eller delägare i
företaget (dotterföretaget) ensam förfogar över en majori
tet av rösterna för aktierna eller andelarna i det företaget.
Medlemsstaterna får införa mer detaljerade föreskrifter
angående form och innehåll för sådana avtal.
Medlemsstaterna ska åtminstone införa den i led ii angivna
ordningen. De får för tillämpningen av led i kräva att rösträtten
motsvarar minst 20 % av de totala rösträttigheterna.
Bestämmelserna i led i ska dock inte tillämpas om en tredje part
innehar sådana rättigheter i det företaget som avses i led a, b
eller c.
2. Utöver
de
fall
som
nämns
i
punkt
1
får
medlemsstaterna
kräva att ett företag som lyder under deras nationella lagstift
ning upprättar en koncernredovisning och en förvaltningsberät
telse för koncern om
a) företaget (ett moderföretag) har befogenhet att utöva eller
faktiskt utövar ett bestämmande inflytande eller kontroll
över ett annat företag (dotterföretaget), eller
b) företaget (ett moderföretag) och ett annat företag (dotterfö
retaget) står under moderföretagets gemensamma ledning.
3. Vid
tillämpningen
av
punkt
1
a,
b
och
d
ska
till
moder
företagets rättigheter att rösta samt att utse och entlediga läggas
sådana rättigheter som tillkommer ett annat dotterföretag eller
någon som handlar i eget namn men på moderföretagets eller
ett annat dotterföretags vägnar.
4. Vid
tillämpningen
av
punkt
1
a,
b
och
d
ska
de
rättigheter
som anges i punkt 3 minskas med sådana rättigheter som
a) är förenade med aktier eller andelar vilka innehas för någon
annans räkning än moderföretagets eller dess dotterföretags,
eller som
b) är förenade med aktier eller andelar
i) som innehas som säkerhet, förutsatt att rättigheterna ut
övas enligt mottagna instruktioner, eller
ii) som innehas som ett led i en löpande transaktion i en
låneverksamhet, förutsatt att rösträtten utövas i dens in
tresse som har ställt säkerheten.
5. Vid
tillämpningen
av
punkt
1
a
och
d
ska
aktieägarnas
eller delägarnas samlade rösträtt i ett dotterföretag minskas med
de rösträtter som är förenade med aktier eller andelar som
innehas av dotterföretaget självt eller av ett dotterföretag till
detta eller av någon som handlar i eget namn men på dessa
dotterföretags vägnar.
6. Utan
att
det
påverkar
tillämpningen
av
artikel
23.9
ska
ett
moderföretag och alla dess dotterföretag omfattas av en kon
cernredovisning oavsett var dotterföretagen har sitt säte.
7. Utan
att
det
påverkar
tillämpningen
av
denna
artikel
eller
artiklarna 21 och 23 får en medlemsstat kräva att ett företag
som lyder under dess lagstiftning upprättar en koncernredovis
ning och en förvaltningsberättelse för koncern, om
a) detta företag och ett eller flera andra företag som företaget
inte är närstående enligt beskrivningen i punkt 1 eller 2, står
under enhetlig ledning i enlighet med
i) avtal som ingåtts med det förstnämnda företaget eller
ii) dessa andra företags stiftelseurkund eller bolagsordning,
eller
SV
L 182/40
Europeiska unionens officiella tidning
29.6.2013
b) förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganen i detta företag
och ett eller flera andra företag med vilka det förstnämnda
företaget inte har något sådant samband som avses i punkt 1
eller 2, till större delen består av samma personer vilka har
fullgjort sitt uppdrag under räkenskapsåret och fram till dess
att den koncernredovisningen upprättas.
8. Om
den
möjlighet
för
medlemsstaterna
som
avses
i
punkt
7 utnyttjas ska företag enligt beskrivningen i den punkten och
alla deras dotterföretag omfattas av en koncernredovisning om
ett eller flera av företagen är etablerade i någon av de företags
former som förtecknas i bilaga I eller bilaga II.
9. Punkt 6 i denna artikel och artiklarna 23.1, 23.2, 23.9,
23.10 och 24–29 ska tillämpas på den koncernredovisning och
den förvaltningsberättelse för koncern som avses i punkt 7 i
den här artikeln med följande ändringar:
a) Hänvisningar till moderföretag ska anses vara hänvisningar
till alla de företag som avses i punkt 7 i denna artikel.
b) Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 24.3 ska vad
som i koncernredovisningen ingår under posterna ”Eget ka
pital”, ”Överkurs vid emission”, ”Uppskrivningsfond”, ”Ka
pitalreserver”, ”Balanserad vinst eller förlust” och ”Årets vinst
eller förlust” utgöra de sammanlagda beloppen för de i punkt
7 i den här artikeln angivna företagen.
Artikel 23
Undantag från konsolideringsskyldigheten
1. Små
koncerner
ska
undantas
från
skyldigheten
att
upp
rätta en koncernredovisning och en förvaltningsberättelse för
koncern, utom när ett koncernföretag är ett företag av allmänt
intresse.
2. Medlemsstaterna
får
undanta
medelstora
koncerner
från
skyldigheten att upprätta en koncernredovisning och en förvalt
ningsberättelse för koncern, utom när ett koncernföretag är ett
företag av allmänt intresse.
3. Trots punkterna 1 och 2 i den här artikeln får en med
lemsstat i följande fall undanta varje moderföretag (det undan
tagna företaget) som lyder under medlemsstatens nationella
lagstiftning och som också är ett dotterföretag, inbegripet ett
företag av allmänt intresse såvida det inte omfattas av artikel 2.1
a, från skyldigheten att upprätta en koncernredovisning och en
förvaltningsberättelse för koncern, om dess eget moderföretag
lyder under lagstiftningen i en medlemsstat och
a) moderföretaget till det undantagna företaget äger samtliga
aktier eller andelar i det företag som ska undantas; därvid
ska bortses från aktier eller andelar som ledamöter i det
undantagna företagets förvaltnings-, lednings- eller tillsyns
organ äger på grund av en rättslig skyldighet eller i enlighet
med det företagets statuter, eller
b) moderföretaget till det undantagna företaget äger minst 90 %
av aktierna eller andelarna i det undantagna företaget och de
återstående aktieägarna eller delägarna i det undantagna fö
retaget har godkänt undantaget.
4. De
undantag
som
avses
i
punkt
3
ska
uppfylla
samtliga
följande villkor:
a) Det företag som ska undantas och, utan att det påverkar
tillämpningen av punkt 9, alla dess dotterföretag omfattas
av koncernredovisningen för en större koncern med ett mo
derföretag som lyder under en medlemsstats lagstiftning.
b) Den koncernredovisning som avses i led a och förvaltnings
berättelsen för koncern i större koncerner upprättas av mo
derföretaget i denna koncern, i enlighet med lagstiftningen i
den medlemsstat som moderföretaget lyder under, i enlighet
med detta direktiv eller internationell redovisningsstandard
som antagits i enlighet med förordning (EG) nr 1606/2002.
c) När det gäller det undantagna företaget offentliggörs följande
dokument på sådant sätt som föreskrivs i den medlemsstat
under vilkens lagstiftning det undantagna företaget lyder och
i överensstämmelse med artikel 30:
i) Den koncernredovisning som avses i led a och den för
valtningsberättelse för koncern som avses i led b.
ii) Revisionsberättelsen.
iii) I förekommande fall den bilaga som avses i punkt 6.
Medlemsstaten får kräva att de handlingar som avses i leden
i, ii och iii offentliggörs på den statens officiella språk och att
översättningen är bestyrkt.
d) Noterna till årsbokslutet för det företag som ska undantas
innehåller följande:
i) Namn och säte för det moderföretag som upprättar den
koncernredovisning som avses i led a.
SV
29.6.2013 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
182/41
ii) Undantaget från skyldigheten att upprätta koncernredo
visning och förvaltningsberättelse för koncern.
5. I
de
fall
som
inte
omfattas
av
punkt
3
får
en
medlemsstat,
utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 1, 2 och 3 i
den här artikeln, undanta varje moderföretag (det undantagna
företaget) som lyder under medlemsstatens nationella lagstift
ning och som också är ett dotterföretag, inbegripet ett företag
av allmänt intresse såvida det inte omfattas av artikel 2.1 a, vars
moderföretag lyder under lagstiftningen i en medlemsstat, från
skyldigheten att upprätta en koncernredovisning och en förvalt
ningsberättelse för koncern, förutsatt att alla villkoren i punkt 4
är uppfyllda och vidare under förutsättning att
a) aktieägarna eller delägarna i det undantagna företaget som
äger en minsta andel av det tecknade kapitalet i företaget
inte har begärt att en koncernredovisning upprättas minst
sex månader före utgången av räkenskapsåret,
b) den minsta andel som avses i led a inte överskrider följande
gränsvärden:
i) 10 % av det tecknade kapitalet för publika aktiebolag och
kommanditbolag med aktiekapital, och
ii) 20 % av det tecknade kapitalet för andra företagsformer,
c) medlemsstaten inte gör undantaget beroende av
i) villkoret att det moderföretag som upprättade den kon
cernredovisning som avses i punkt 4 a ska lyda under den
nationella lagstiftningen för den medlemsstat som beviljar
undantaget, eller
ii) villkor i samband med upprättandet och revisionen av
denna koncernredovisning.
6. En
medlemsstat
får
göra
de
i
punkterna
3
och
5
angivna
undantagen beroende av att det lämnas ytterligare upplysningar,
i överensstämmelse med detta direktiv, i den koncernredovis
ning som avses i punkt 4 a, eller i en bilaga till denna, om
sådana krav ställs på de företag som lyder under medlemssta
tens nationella lagstiftning och som under motsvarande förhål
landen är skyldiga att upprätta koncernredovisning.
7. Punkterna 3–6 ska tillämpas utan att det påverkar tillämp
ningen av medlemsstaternas lagstiftning om upprättande av
koncernredovisning eller förvaltningsberättelse för koncern i
den mån dessa handlingar krävs
a) för de anställdas eller deras representanters information, eller
b) av en domstol eller en administrativ myndighet för dess eget
bruk.
8. Utan
att
det
påverkar
tillämpningen
av
punkterna
1,
2,
3
och 5 i den här artikeln får en medlemsstat som tillåter undan
tag i enlighet med punkterna 3 och 5 i den här artikeln också
undanta varje moderföretag (det undantagna företaget), som
lyder under medlemsstatens nationella lagstiftning och som
också är ett dotterföretag, inbegripet ett företag av allmänt in
tresse såvida det inte omfattas av artikel 2.1 a, vars moderföre
tag inte lyder under medlemsstatens lagstiftning från skyldighe
ten att upprätta en koncernredovisning och en förvaltnings
berättelse för koncern, om samtliga följande villkor är uppfyllda:
a) Det företag som ska undantas och, utan att det påverkar
tillämpningen av punkt 9, alla dess dotterföretag omfattas
av en koncernredovisning för en större koncern.
b) Den koncernredovisning som avses i led a och, i förekom
mande fall, förvaltningsberättelsen för koncern, upprättas
i) i enlighet med detta direktiv,
ii) i enlighet med internationell redovisningsstandard som
antagits enligt förordning (EG) nr 1606/2002,
iii) så att handlingarna blir likvärdiga med en koncernredo
visning och förvaltningsberättelse för koncern som ut
arbetas i enlighet med detta direktiv, eller
iv) så att handlingarna blir likvärdiga med internationell re
dovisningsstandard som fastställts i enlighet med kom
missionens förordning (EG) nr 1569/2007 av den 21 de
cember 2007 om införande av en mekanism för faststäl
lande av likvärdighet för redovisningsstandarder som till
lämpas av tredjelansemittenter av värdepapper enligt Eu
ropaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG och
2004/109/EG ( 1 ).
c) Den koncernredovisning som avses i led a har granskats av
en eller flera lagstadgade revisorer eller revisionsföretag som
är behöriga att granska finansiella rapporter enligt den na
tionella lagstiftning under vilken det företag som har upp
rättat den koncernredovisningen lyder.
SV
L 182/42
Europeiska unionens officiella tidning
29.6.2013
( 1 ) EUT L 340, 22.12.2007, s. 66.
Punkterna 4 c och d och 5–7 ska tillämpas.
9. Ett
företag,
inbegripet
ett
företag
av
allmänt
intresse,
be
höver inte omfattas av en koncernredovisning om minst ett av
följande villkor är uppfyllda:
a) I ytterst sällsynta fall om den information som behövs för att
upprätta en koncernredovisning enligt detta direktiv inte kan
erhållas utan oskälig kostnad eller inom rimlig tid.
b) Aktierna eller andelarna i företaget innehas uteslutande i
avsikt att säljas vidare.
c) Betydande och varaktiga hinder föreligger som i väsentlig
grad
i) begränsar moderföretagets möjligheter att utöva sina rät
tigheter när det gäller företagets ledning eller tillgångar,
eller
ii) begränsar möjligheterna till enhetlig ledning av företaget,
om detta står i ett sådant förhållande som avses i arti
kel 22.7.
10. Utan
att
det
påverkar
tillämpningen
av
artiklarna
6.1
b
och 21 samt punkterna 1 och 2 i den här artikeln ska varje
moderföretag, inbegripet ett företag av allmänt intresse, undan
tas från skyldigheten i artikel 22 om
a) det endast har dotterföretag som är av ringa betydelse, både
var för sig och tillsammans, eller
b) alla dess dotterföretag kan undantas från konsolideringen
med stöd av punkt 9.
Artikel 24
Upprättande av koncernredovisningar
1. Kapitlen 2 och 3 ska tillämpas på koncernredovisningar,
med beaktande av den anpassning som är nödvändig med hän
syn till de särdrag som utmärker en koncernredovisning jämfört
med årsbokslut.
2. Tillgångar
och
skulder
i
de
företag
som
omfattas
av
kon
cernredovisningen ska i sin helhet redovisas i den koncernba
lansräkningen.
3. Det
bokförda
värdet
av
aktier
eller
andelar
i
företag
som
ska konsolideras ska elimineras genom att avräknas mot den
andel av dessa företags egna kapital som aktierna eller andelarna
representerar, i enlighet med följande:
a) Med undantag för sådana aktier eller andelar i moderföreta
get som ägs av detta eller av något annat företag som om
fattas av konsolideringen, vilka ska behandlas som egna ak
tier eller andelar i enlighet med kapitel 3, ska elimineringen
utföras på grundval av de bokförda värdena den dag då dessa
företag omfattas av en konsolidering för första gången. De
differenser som uppkommer vid elimineringen ska i möjli
gaste mån öka eller minska värdet av sådana poster i kon
cernbalansräkningen vilkas verkliga värden överstiger eller
understiger posternas bokförda värde.
b) En medlemsstat får tillåta eller kräva att elimineringen på
grundval av värden hos identifierbara poster på aktiv- och
passivsidan ska hänföra sig till värdena vid tidpunkten för
förvärvet av aktierna eller andelarna eller, då det handlar om
successiva förvärv, den tidpunkt då företaget blev dotterfö
retag.
c) Den eventuella differens som återstår efter tillämpningen av
led a eller som följer av tillämpningen av led b ska redovisas
som goodwill i den koncernbalansräkningen.
d) De metoder som används för att beräkna värdet på goodwill
samt väsentliga värdeförändringar i förhållande till det före
gående räkenskapsåret ska förklaras i noterna till den finan
siella rapporten.
e) Om avräkningen av positiv och negativ goodwill är godkänd
av medlemsstaten ska noterna till den finansiella rapporten
även innehålla en analys av goodwill.
f) Negativ goodwill får överföras till den koncern resultaträk
ningen när en sådan behandling överensstämmer med de
principer som fastställs i kapitel 2.
4. När
aktier
eller
andelar
i
dotterföretag
som
omfattas
av
konsolideringen innehas av andra än dessa företag ska belopp
som hänför sig till dessa aktier eller andelar redovisas särskilt i
den koncernbalansräkningen som innehav utan bestämmande
inflytande.
5. Intäkter
och
kostnader
i
de
företag
som
omfattas
av
kon
solideringen ska i sin helhet redovisas i den koncern resultat
räkningen.
6. Vinst-
eller
förlustbelopp
som
hänför
sig
till
sådana
aktier
eller andelar som avses i punkt 4 ska redovisas särskilt i den
koncernresultaträkningen som vinst eller förlust hänförlig till
innehav utan bestämmande inflytande.
SV
29.6.2013 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
182/43
7. I
koncernredovisningen
ska
för
de
företag
som
omfattas
av denna anges tillgångar, skulder, ekonomisk ställning och
resultat, som om dessa företag utgjorde ett enda företag. Särskilt
följande ska elimineras från koncernredovisningen:
a) Fordringar och skulder mellan företagen.
b) Intäkter och kostnader som hänför sig till transaktioner mel
lan företagen.
c) Vinster och förluster som hänför sig till transaktioner mellan
företagen, när dessa ingår i de bokförda tillgångsvärdena.
8. Koncernredovisningen
ska
upprättas
vid
samma
tidpunkt
som moderföretagets årsbokslut.
En medlemsstat får dock tillåta eller kräva att koncernredovis
ningen upprättas någon annan dag, så att balansdagen för de
flesta eller de viktigaste av de företag som omfattas av koncern
redovisningen kan beaktas, förutsatt att
a) detta anges i noterna till koncernredovisningen med upplys
ning om skälen,
b) hänsyn tas till eller upplysning lämnas om viktiga händelser
avseende tillgångar, skulder, ekonomisk ställning och resultat
för ett företag som omfattas av koncernredovisningen, om
händelserna har inträffat mellan detta företags balansdag och
dagen för den koncern balansräkningen, och
c) om balansdagen för ett företag ligger mer än tre månader
före eller efter dagen för den koncernbalansräkningen, ska
detta företag tas in i koncernredovisningen på grundval av
en delårsrapport med samma balansdag som den koncern
balansräkningen.
9. Om
sammansättningen
av
de
företag
som
ska
omfattas
av
koncernredovisningen har ändrats väsentligt under räkenskaps
året, ska koncernredovisningen lämna sådana upplysningar som
gör det möjligt att jämföra de på varandra följande koncernre
dovisningarna på ett meningsfullt sätt. Denna skyldighet får
fullgöras genom att en justerad jämförande balansräkning och
en justerad jämförande resultaträkning upprättas.
10. Tillgångar
och
skulder
som
ingår
i
koncernredovisningen
ska värderas på ett enhetligt sätt och i enlighet med kapitel 2.
11. Ett
företag
som
upprättar
en
koncernredovisning
ska
till
lämpa samma värderingsgrunder som tillämpas i årsbokslutet.
Medlemsstaterna får dock tillåta eller kräva att andra värderings
grunder i enlighet med kapitel 2 används i koncernredovisning
en. Om detta undantag tillämpas, ska detta anges i noterna till
koncernredovisningen med upplysning om skälen.
12. Om
tillgångar
och
skulder
som
ingår
i
koncernredovis
ningen har värderats av företag som omfattas av konsolide
ringen med användning av värderingsgrunder som skiljer sig
från dem som används för konsolideringen, ska dessa tillgångar
och skulder värderas på nytt i enlighet med de värderingsgrun
der som används för konsolideringen. Avsteg från detta krav ska
emellertid tillåtas i undantagsfall. Ett sådant avsteg ska anges i
noterna till koncernredovisningen med upplysning om skälen
för avsteget.
13. Uppskjutna
skattebelopp
ska
redovisas
i
koncernredovis
ningen förutsatt att de inom en förutsebar framtid sannolikt
kommer att leda till en skattskyldighet för något av de företag
som omfattas av konsolideringen.
14. Om
tillgångar
som
ingår
i
en
koncernredovisning
har
varit föremål för en värdejustering uteslutande av skatteskäl,
ska värdejusteringen elimineras innan tillgångarna tas in i kon
cernredovisningen.
Artikel 25
Företagsförvärv inom en koncern
1. En
medlemsstat
får
tillåta
eller
kräva
att
det
bokförda
värdet av aktier eller andelar som innehas i ett företag som
omfattas av konsolideringen endast elimineras genom avräkning
mot motsvarande ägarandel av företagets kapital, förutsatt att
det ytterst är samma part som har ett bestämmande inflytande
över företagen i företagsförvärvet både före och efter företags
förvärvet, och att detta bestämmande inflytande inte är av till
fällig natur.
2. Den differens som uppkommer vid tillämpningen av
punkt 1 ska läggas till eller dras ifrån reserverna i koncernre
dovisningen.
3. Tillämpningen
av
den
i
punkt
1
angivna
metoden,
de
därav följande ändringarna i reserverna samt namn och säte
för de berörda företagen ska anges i noterna till koncernredovis
ningen.
Artikel 26
Redovisning enligt klyvningsmetoden
1. Om
ett
företag
som
omfattas
av
en
koncernredovisning
tillsammans med ett eller flera företag som inte omfattas av
denna redovisning leder ett annat företag, får medlemsstaterna
tillåta eller kräva att en så stor del av det sistnämnda företaget
omfattas av koncernredovisningen som motsvarar den andel av
detta företags kapital som det förstnämnda företaget äger.
SV
L 182/44
Europeiska unionens officiella tidning
29.6.2013
2. Artiklarna
23.9,
23.10
och
24
ska
i
tillämpliga
delar
till
lämpas på en sådan redovisning som avses i punkt 1 i denna
artikel.
Artikel 27
Redovisning enligt kapitalandelsmetoden för
intresseföretag
1. Om
ett
företag
som
omfattas
av
en
koncernredovisning
har ett intresseföretag ska det intresseföretaget redovisas i den
koncern balansräkningen under en särskild post med lämplig
beteckning.
2. När
denna
artikel
tillämpas
för
första
gången
på
ett
intres
seföretag ska detta företag redovisas i den koncernbalansräk
ningen, antingen
a) till sitt bokförda värde, beräknat enligt värderingsreglerna i
kapitlen 2 och 3; skillnaden mellan detta värde och det
belopp som motsvarar den andel av det egna kapital som
ägarintresset i det intresseföretaget representerar ska anges
särskilt i den koncernbalansräkningen eller i noterna till kon
cernredovisningen; skillnaden ska beräknas med hänsyn till
förhållandena vid den tidpunkt då metoden tillämpas första
gången; eller
b) till ett belopp som motsvarar den andel av intresseföretagets
egna kapital som ägarintresset i det intresseföretaget repre
senterar; skillnaden mellan detta belopp och det bokförda
värdet beräknat enligt värderingsreglerna i kapitlen 2 och 3
ska anges särskilt i den koncernbalansräkningen eller i no
terna till koncernredovisningen; skillnaden ska beräknas med
hänsyn till förhållandena vid den tidpunkt då metoden till
lämpas första gången.
En medlemsstat får föreskriva att antingen led a eller led b ska
tillämpas. I sådana fall ska det i den koncernbalansräkningen
eller i noterna till koncernredovisningen anges vilket av alterna
tiven som har tillämpats.
Dessutom får en medlemsstat tillåta eller kräva att skillnaden vid
tillämpningen av a eller b beräknas med hänsyn till förhållan
dena vid den tidpunkt då aktierna eller andelarna förvärvades
eller, om de förvärvats i två eller flera steg, den tidpunkt då
företaget blev ett intresseföretag.
3. Om
ett
intresseföretags
tillgångar
eller
skulder
har
vär
derats enligt andra metoder än de som används vid konsolide
ring i enlighet med artikel 24.11, får tillgångarna eller skulderna
vid beräkningen av den skillnad som avses i punkt 2 a och b
omvärderas enligt de metoder som används vid konsolideringen.
Om en sådan omvärdering inte har genomförts ska detta anges i
noterna till koncernredovisningen. En medlemsstat får kräva att
en omvärdering ska äga rum.
4. Det
bokförda
värde
som
avses
i
punkt
2
a
eller
det
belopp
enligt punkt 2 b som motsvarar andelen av intresseföretagets
egna kapital ska ökas eller minskas med beloppet för alla änd
ringar som har skett under räkenskapsåret i den andel av intres
seföretagets egna kapital som det ägarintresset representerar. En
minskning ska äga rum som motsvarar beloppet av utdelningar
som hänför sig till det ägarintresset.
5. Om
en
positiv
skillnad
enligt
punkt
2
a
eller
b
inte
kan
hänföras till något visst slag av tillgångar eller skulder ska skill
naden behandlas i enlighet med de regler som gäller för posten
”goodwill” som anges i artiklarna 12.6 d, 12.11 första stycket,
24.3 c samt bilagorna III och IV.
6. Den
del
av
resultatet
i
ett
intresseföretag
som
hänför
sig
till ägarintressen i sådana intresseföretag ska redovisas i den
koncernresultaträkningen under en särskild post med lämplig
beteckning.
7. Eliminering enligt artikel 24.7 ska äga rum i den mån de
uppgifter som krävs föreligger eller är tillgängliga.
8. Om
ett
intresseföretag
upprättar
en
koncernredovisning
ska punkterna 1-7 tillämpas på det egna kapitalet i en sådan
koncernredovisning.
9. Denna
artikel
behöver
inte
tillämpas
om
ägarintresset
i
intresseföretagets kapital är oväsentligt.
Artikel 28
Noterna till koncernredovisningen
1. Noterna
till
koncernredovisningen
ska
innehålla
de
upp
gifter som krävs enligt artiklarna 16, 17 och 18, utöver övriga
uppgifter som krävs enligt andra bestämmelser i detta direktiv
på ett sätt som underlättar bedömningen av den ekonomiska
ställningen i de företag som omfattas av konsolideringen som
helhet, med beaktande av den anpassning som är nödvändig
med hänsyn till de särdrag som utmärker en koncernredovis
ning jämfört med årsbokslut, bland annat följande:
a) I upplysningarna om transaktioner mellan närstående parter
ska vid konsolideringen eliminerade transaktioner mellan
närstående parter som omfattas av koncernredovisningen
inte ingå.
SV
29.6.2013 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
182/45
b) I upplysningarna om det genomsnittliga antalet anställda
under räkenskapsåret ska särskild uppgift lämnas om det
genomsnittliga antalet anställda i företag som till viss del
ska omfattas av koncernredovisningen.
c) I upplysningarna om storleken på de ersättningar, förskott
och krediter som har beviljats ledamöterna i förvaltnings-,
lednings- och tillsynsorgan ska endast belopp som har be
viljats av moderföretaget och dess dotterföretag till ledamö
terna i moderföretagets förvaltnings-, lednings- och tillsyns
organ redovisas.
2. Noterna
till
koncernredovisningen
ska
utöver
de
uppgifter
som krävs enligt punkt 1 innehålla följande upplysningar:
a) När det gäller företag som omfattas av koncernredovisning
en:
i) Namn och säte för dessa företag.
ii) Andelar av kapitalet i dessa företag, utom moderföreta
get, som innehas av företag som omfattas av denna kon
solidering eller av personer som handlar i eget namn
men för dessa företags räkning.
iii) Uppgift om vilket av villkoren i artikel 22.1, 22.2 och
22.7 efter tillämpning av artikel 22.3, 22.4 och 22.5
som konsolideringen bygger på. Den uppgiften behöver
dock inte lämnas om koncernredovisningen upprättas på
grundval av artikel 22.1 a och om kapitalandelen är lika
stor som rösträttsandelen.
Samma upplysningar ska lämnas om företag som har un
dantagits från konsolideringen på grundval av att de är ovä
sentliga enligt artiklarna 6.1 j och 23.10, och en förklaring
ska lämnas till varför ett utelämnande av företagen har skett
enligt artikel 23.9.
b) Namn och säte för företag som enligt artikel 27.1 utgör
intresseföretag och som omfattas av konsolideringen, med
uppgift om den andel i intresseföretagens kapital som inne
has av företag som omfattas av konsolideringen, eller av
personer som handlar i eget namn men för de sistnämnda
företagens räkning.
c) Namn och säte för de företag som enligt artikel 26 har
konsoliderats enligt klyvningsmetoden, grunden för den ge
mensamma ledningen av dessa företag samt den andel i
dessa företags kapital som innehas av företag som omfattas
av konsolideringen eller av personer som handlar i eget
namn men för de sistnämnda företagens räkning.
d) När det gäller vart och ett av de företag, utom de som avses i
leden a, b och c, i vilka företag som omfattas av konsolide
ringen, antingen själva eller genom personer som handlar i
eget namn men för dessa företags räkning, har ett ägarintres
se:
i) Namn och säte för dessa företag.
ii) Uppgift om kapitalandelens storlek.
iii) Företagets egna kapital och resultat för det senaste räken
skapsår för vilket årsbokslut har fastställts.
Uppgifterna om eget kapital och resultat får även utelämnas, om
det berörda företaget inte offentliggör sin balansräkning.
3. Medlemsstaterna
får
tillåta
att
de
uppgifter
som
krävs
en
ligt punkt 2 a–d ges formen av en översikt som givits in enligt
artikel 3.3 i direktiv 2009/101/EG. Upplysning om ingivandet
av en sådan översikt ska lämnas i noterna till koncernredovis
ningen. Medlemsstaterna får också tillåta att uppgifter utelämnas
om de har sådan karaktär att ett offentliggörande skulle kunna
vålla allvarlig skada för något av de företag som de avser. Med
lemsstaterna kan kräva att ett utelämnande får ske endast om
det i förväg har godkänts av en domstol eller en administrativ
myndighet. Upplysning om varje utelämnande ska lämnas i
noterna till koncernredovisningen.
Artikel 29
Förvaltningsberättelsen för koncernen
1. Förvaltningsberättelsen
för
koncernen
ska,
utöver
eventu
ella andra uppgifter som krävs enligt andra bestämmelser i detta
direktiv, åtminstone innehålla de upplysningar som krävs enligt
artiklarna 19 och 20, med beaktande av den anpassning som är
nödvändig med hänsyn till de särdrag som utmärker en förvalt
ningsberättelse för koncern i förhållande till en förvaltnings
berättelse, på ett sätt som underlättar bedömningen av ställ
ningen i de företag som omfattas konsolideringen i sin helhet.
2. Följande
anpassningar
av
de
uppgifter
som
krävs
enligt
artiklarna 19 och 20 ska tillämpas:
a) I rapporteringen av uppgifter om egna aktier som har för
värvats ska förvaltningsberättelsen för koncernen ange antal
och nominellt värde eller, i avsaknad av sådant värde, det
bokförda parivärdet för alla aktier och andelar i moderföre
taget som innehas av detta moderföretag, av dotterföretag till
SV
L 182/46
Europeiska unionens officiella tidning
29.6.2013
detta moderföretag eller av en person som handlar i eget
namn men för något av dessa företags räkning. En medlems
stat får tillåta eller kräva att dessa uppgifter lämnas i noterna
till koncernredovisningen.
b) I rapporteringen om system för internkontroll och riskhan
tering ska företagsstyrningsrapporten hänvisa till huvuddra
gen i systemen för internkontroll och riskhantering för de
företag som omfattas av konsolideringen som helhet.
3. Om
en
förvaltningsberättelse
för
koncern
krävs
utöver
en
förvaltningsberättelse, får de två rapporterna läggas fram som en
enda rapport.
KAPITEL 7
OFFENTLIGGÖRANDE
Artikel 30
Allmänna krav på offentliggörande
1. Medlemsstaterna
ska
se
till
att
företag
inom
en
rimlig
tidsperiod, som inte får överstiga 12 månader efter balansdagen,
offentliggör det vederbörligen godkända årsbokslutet och för
valtningsberättelsen, tillsammans med det revisionsuttalande
som lämnats av den lagstadgade revisor eller revisionsföretag
som avses i artikel 34 i det här direktivet, enligt lagstiftningen
i varje medlemsstat i enlighet med kapitel 2 i direktiv
2009/101/EG.
Medlemsstaterna får dock undanta företag från skyldigheten att
offentliggöra förvaltningsberättelsen om en kopia av hela eller
någon del av varje sådan förvaltningsberättelse enkelt kan erhål
las på begäran till en kostnad som inte överstiger självkost
naden.
2. Medlemsstaterna
får
undanta
ett
företag
som
avses
i
bilaga
II på vilket de samordningsåtgärder som föreskrivs i detta di
rektiv är tillämpliga på grundval av artikel 1.1. b från skyldig
heten att offentliggöra sina finansiella rapporter i enlighet med
artikel 3 i direktiv 2009/101/EG, förutsatt att dessa finansiella
rapporter är tillgängliga för allmänheten på företagets huvud
kontor, i följande fall:
a) Alla obegränsat ansvariga delägare i det berörda företaget är
företag som avses i bilaga I, vilka lyder under lagstiftningen i
någon annan medlemsstat än den under vars lagstiftning det
berörda företaget lyder, och inget av dessa företag offentlig
gör heller det berörda företagets finansiella rapporter tillsam
mans med sina egna.
b) Alla obegränsat ansvariga delägare i det berörda företaget är
företag som inte lyder under någon medlemsstats lagstiftning
men har en rättslig form som är jämförbar med formen för
de företag som avses i direktiv 2009/101/EG.
Kopior av de finansiella rapporterna ska kunna erhållas på be
gäran. Kostnaden för en sådan kopia får inte överstiga självkost
naden.
3. Punkt
1
ska
tillämpas
på
koncernredovisningar
och
för
valtningsberättelser för koncern.
Om det företag som upprättar koncernredovisningen har bildats
som någon av de företagsformer som anges i bilaga II och enligt
sin medlemsstats nationella lagstiftning inte behöver offentlig
göra de handlingar som avses i punkt 1 på samma sätt som
föreskrivs i artikel 3 i direktiv 2009/101/EG, ska det åtminstone
göra dessa handlingar tillgängliga för allmänheten på sitt huvud
kontor och en kopia ska tillhandahållas på begäran för vilken
kostnaden inte får överstiga självkostnaden.
Artikel 31
Förenklingar för små och medelstora företag
1. Medlemsstaterna
får
undanta
små
företag
från
skyldighe
ten att offentliggöra resultaträkning och förvaltningsberättelse.
2. Medlemsstaterna
får
tillåta
medelstora
företag
att
offentlig
göra
a) balansräkningar i förkortad form som endast visar de poster
i bilagorna III och IV som föregås av bokstäver och romerska
siffror, med särredovisning antingen i balansräkningen eller i
noter till de finansiella rapporterna av
i) posterna C I 3, C II 1, 2, 3 och 4, C III 1, 2, 3 och 4, D
II 2, 3 och 6 samt D III 1 och 2 på aktivsidan och C 1,
2, 6, 7 och 9 på passivsidan i bilaga III,
ii) posterna C I 3, C II 1, 2, 3 och 4, C III 1, 2, 3 och 4, D
II 2, 3 och 6, D III 1 och 2, F 1, 2, 6, 7 och 9 samt I 1,
2, 6, 7 och 9 i bilaga IV,
iii) de upplysningar som krävs såsom anges inom parente
serna vid posten D II på aktivsidan och posten C på
passivsidan i bilaga III, dock totalt för alla berörda poster
och särskilt för posterna D II 2 och 3 på aktivsidan och
C 1, 2, 6, 7 och 9 på passivsidan,
iv) de upplysningar som krävs såsom anges inom parentes
vid posten D II i bilaga IV, dock totalt för alla de berörda
posterna och särskilt för posterna D II 2 och 3,
SV
29.6.2013 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
182/47
b) noter i förkortad form till de finansiella rapporterna utan de
uppgifter som krävs enligt artikel 17.1 f och j.
Denna punkt ska inte påverka tillämpningen av artikel 30.1 till
den del det i den artikeln hänvisas till resultaträkningen, förvalt
ningsberättelsen och revisionsuttalandet av lagstadgad revisor
eller ett revisionsföretag.
Artikel 32
Andra krav på offentliggörande
1. Om
årsbokslut
och
förvaltningsberättelse
offentliggörs
i
sin helhet ska de återges i den form och text på grundval av
vilka den lagstadgade revisorn eller revisionsföretaget har ut
arbetat sitt revisionsuttalande. De ska åtföljas av den fullständiga
revisionsberättelsen.
2. Om
årsbokslut
inte
offentliggörs
i
sin
helhet
ska
det
i
den
förkortade versionen av årsbokslutet, som inte ska åtföljas av
revisionsberättelsen,
a) anges att den offentliggjorda versionen är förkortad,
b) göras en hänvisning till det register till vilket bokslutet har
lämnats in i enlighet med artikel 3 i direktiv 2009/101/EG
eller, om den finansiella rapporten ännu inte har lämnats in
ska detta anges,
c) anges om ett revisionsuttalande utan reservation, med reser
vation eller med avvikande mening avgetts av den lagstad
gade revisorn eller revisionsföretaget, eller om den lagstad
gade revisorn eller revisionsföretaget inte har kunnat avge
något revisionsuttalande,
d) anges om den lagstadgade revisorn eller revisionsföretaget i
revisionsberättelsen särskilt fäst uppmärksamhet på något
visst förhållande utan att det föranlett att revisionsuttalandet
lämnats med reservation.
Artikel 33
Skyldighet och ansvar för att upprätta och offentliggöra
finansiella rapporter och förvaltningsberättelser
1. Medlemsstaterna
ska
se
till
att
ledamöterna
av
ett
företags
förvaltnings-, lednings- och tillsynsorgan inom ramen för den
behörighet som tillkommer dem enligt nationell lagstiftning
kollektivt ansvarar för att säkerställa att
a) årsbokslutet, förvaltningsberättelsen och, om den lämnas se
parat, företagsstyrningsrapporten, och
b) koncernredovisningen, förvaltningsberättelsen för koncernen
och, om den lämnas separat, företagsstyrningsrapporten för
koncernen
upprättas och offentliggörs i enlighet med kraven i detta direktiv
och, i tillämpliga fall, med de internationella redovisningsstan
darder som antagits i enlighet med förordning (EG)
nr 1606/2002.
2. Medlemsstaterna
ska
se
till
att
deras
lagar
och
andra
för
fattningar om ansvar, åtminstone gentemot företaget, tillämpas
på ledamöterna av företagens förvaltnings-, lednings- och till
synsorgan, om de skyldigheter som avses i punkt 1 åsidosätts.
KAPITEL 8
REVISION
Artikel 34
Allmänt krav
1. Medlemsstaterna ska se till att de finansiella rapporterna
för företag av allmänt intresse samt medelstora och stora före
tag är granskade av en eller flera lagstadgade revisorer eller
revisionsföretag som godkänts av medlemsstaterna för att utföra
lagstadgad revision enligt direktiv 2006/43/EG.
De lagstadgade revisorerna eller revisionsföretagen ska även
a) uttala sig om
i) huruvida förvaltningsberättelsen är konsistent med de fi
nansiella rapporterna för samma räkenskapsår,
ii) huruvida förvaltningsberättelsen har upprättats enligt gäl
lande rättsliga krav,
b) ange huruvida han, hon eller det, mot bakgrund av den
kännedom om och förståelse för företaget och dess omgiv
ning som denne fått i samband med revisionen, har kunnat
identifiera väsentliga felaktigheter i förvaltningsberättelsen,
samt ska indikera vilken typ av felaktighet det rör sig om.
2. Punkt
1
första
stycket
ska
i
tillämpliga
delar
även
till
lämpas med avseende på koncernredovisningar. Punkt 1 andra
stycket ska i tillämpliga delar även tillämpas med avseende på
koncernredovisningar och förvaltningsberättelser för koncern.
SV
L 182/48
Europeiska unionens officiella tidning
29.6.2013
Artikel 35
Ändring av direktiv 2006/43/EG med avseende på
revisionsberättelsen
Artikel 28 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG
ska ersättas med följande:
”Artikel 28
Revisionsberättelse
1. Revisionsberättelsen
ska
innehålla
a) en inledning som minst ska innehålla identifikationsupp
gifter för de finansiella rapporter som omfattas av den
lagstadgade revisionen, tillsammans med den föreställ
ningsram för den finansiella rapporteringen som följts
när de har utarbetats,
b) en beskrivning av den lagstadgade revisionens omfattning,
i vilken det minst ska anges vilka revisionsstandarder som
har tillämpats vid den lagstadgade revisionen,
c) ett revisionsuttalande, som ska lämnas utan reservation,
med reservation eller med avvikande mening, i vilket klart
ska anges den lagstadgade revisorns uppfattning om
i) huruvida årsbokslutet ger en rättvisande bild i enlighet
med den relevanta föreställningsramen för den finansi
ella rapporteringen som följts, och
ii) när det är tillämpligt, huruvida årsbokslutet uppfyller
de lagstadgade kraven.
Om den lagstadgade revisorn inte kan lämna ett revisions
utlåtande ska revisionsberättelsen innehålla ett uttalande
om att revisorn avstår från att yttra sig,
d) en hänvisning till varje förhållande som den lagstadgade
revisorn fäst särskild uppmärksamhet på utan att det för
anlett att revisionsuttalandet lämnats med reservation, och
e) det revisionsuttalande och den upplysning som avses i
artikel 34.1 andra stycket i direktiv 2013/34/EU av den
26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rap
porter i vissa typer av företag, om ändring av Europapar
lamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upp
hävande av rådets direktiv 78/660/EEG och
83/349/EEG (*).
2. Revisionsberättelsen
ska
dateras
och
undertecknas
av
den lagstadgade revisorn. Om ett revisionsföretag utför den
lagstadgade revisionen, ska revisionsberättelsen undertecknas
åtminstone av den eller de lagstadgade revisorer som utför
den lagstadgade revisionen för revisionsföretagets räkning.
Medlemsstaterna får under exceptionella omständigheter fö
reskriva att detta undertecknande inte behöver offentliggöras
om någons personliga säkerhet därigenom kan hotas på ett
överhängande och betydande sätt. Den eller de medverkande
personernas namn ska under alla omständigheter vara kända
av de berörda behöriga myndigheterna.
3. Revisionsberättelsen
om
koncernredovisningen
ska
upp
fylla kraven i punkterna 1 och 2. I utlåtandet om huruvida
förvaltningsberättelsen är konsistent med de finansiella rap
porterna enligt punkt 1 e ska den lagstadgade revisorn eller
revisionsföretaget beakta koncernredovisningen och förvalt
ningsberättelsen för koncernen. Om årsbokslutet för moder
företaget bifogas till koncernredovisningen får de revisions
berättelser som krävs enligt denna artikel kombineras.
___________
(*) EUT L 182, 29.6.2013, s. 19.”
KAPITEL 9
BESTÄMMELSER OM UNDANTAG OCH BEGRÄNSNINGAR
FÖR UNDANTAG
Artikel 36
Undantag för mikroföretag
1. Medlemsstaterna
får
undanta
mikroföretag
från
någon
el
ler samtliga av följande skyldigheter:
a) Skyldigheten att redovisa ”förutbetalda kostnader och upp
lupna intäkter” och ”upplupna kostnader och förutbetalda
intäkter”. Om en medlemsstat använder det alternativet får
den tillåta dessa företag att avvika från artikel 6.1 d i när det
gäller kravet att ta hänsyn till ”förutbetalda kostnader och
upplupna intäkter” och ”upplupna kostnader och förutbe
talda intäkter”, men endast för andra kostnader enligt punkt
2 b vi i den här artikeln, under förutsättning att detta anges i
noterna till den finansiella rapporten eller i enlighet med led
b i den här punkten under balansräkningen.
b) Skyldigheten att upprätta noter till den finansiella rapporten i
enlighet med artikel 16, förutsatt att de uppgifter som krävs
i artikel 16.1 d och e i detta direktiv samt i artikel 24.2 i
direktiv 2012/30/EU anges under balansräkningen.
SV
29.6.2013 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
182/49
c) Skyldigheten att upprätta en förvaltningsberättelse i enlighet
med kapitel 5, under förutsättning att de uppgifter som
krävs i artikel 24.2 i direktiv 2012/30/EU anges i noterna
till den finansiella rapporten eller, i enlighet med led b i den
här punkten, under balansräkningen.
d) Skyldigheten att offentliggöra årsbokslut i enlighet med ka
pitel 7 i detta direktiv under förutsättning att de uppgifter
om balansräkningen som finns i detta vederbörligen sänds in
i enlighet med nationell lagstiftning till minst en behörig
myndighet som utsetts av medlemsstaten i fråga. Om den
behöriga myndigheten inte är det centrala registret, ett han
delsregister eller ett bolagsregister i enlighet med artikel 3.1 i
direktiv 2009/101/EG, ska den behöriga myndigheten lämna
de insända uppgifterna till registret.
2. Medlemsstaterna
får
tillåta
mikroföretag
att
endast
upp
rätta följande:
a) En balansräkning i förkortad form med särskild redovisning
av åtminstone de poster som föregås av bokstäver i bila
gorna III och IV, i förekommande fall. Där punkt 1 a i
den här artikeln är tillämplig ska post E under ”Tillgångar”
och D under ”Skulder och eget kapital” i bilaga III eller
posterna E och K i bilaga IV undantas från balansräkningen.
b) En resultaträkning i förkortad form med särskild redovisning
av åtminstone följande poster, i förekommande fall:
i) Nettoomsättning.
ii) Övriga intäkter.
iii) Kostnader för råvaror och förnödenheter.
iv) Personalkostnader.
v) Värdejusteringar.
vi) Övriga kostnader.
vii) Skatter.
viii) Vinst eller förlust.
3. Medlemsstaterna
ska
inte
tillåta
eller
kräva
att
artikel
8
tillämpas på mikroföretag som utnyttjar något av undantagen
i punkterna 1 och 2 i den här artikeln.
4. För
mikroföretag
ska
årsbokslut
som
upprättas
i
enlighet
med punkterna 1, 2 och 3 i den här artikeln anses ge en sådan
rättvisande bild som krävs enligt artikel 4.3 och följaktligen ska
artikel 4.4 inte vara tillämplig på sådana bokslut.
5. Där
punkt
1
a
i
den
här
artikeln
är
tillämplig
ska
den
balansomslutning som avses i artikel 3.1 a motsvaras av till
gångarna i posterna A–D under ”Tillgångar” i bilaga III eller
posterna A–D i bilagorna IV.
6. Utan
att
det
påverkar
tillämpningen
av
den
här
artikeln
ska medlemsstaterna säkerställa att mikroföretag i övrigt betrak
tas som små företag.
7. Medlemsstaterna
får
inte
göra
de
undantag
som
anges
i
punkterna 1, 2 och 3 tillgängliga för investeringsföretag eller
finansiella holdingföretag.
8. Medlemsstater
som
den
19
juli
2013
har
satt
i
kraft
lagar
och andra författningar i enlighet med Europaparlamentets och
rådets direktiv 2012/6/EU av den 14 mars 2012 om ändring av
rådets direktiv 78/660/EEG om årsbokslut i vissa typer av bolag
vad gäller mikroenheter ( 1 ) får undantas från kraven i artikel 3.9
med avseende på omräkning till nationell valuta av tröskelvär
dena i artikel 3.1 vid tillämpning av artikel 53.1 första
meningen.
9. Senast den 20 juli 2018 ska kommissionen till Europa
parlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala
kommittén översända en rapport om situationen för mikrofö
retag, särskilt med beaktande av situationen på nationell nivå
vad gäller antalet företag som omfattas av storlekskriterierna
och minskningen av administrativa bördor till följd av undan
taget från kravet på offentliggörande.
Artikel 37
Undantag för dotterföretag
Trots bestämmelserna i direktiven 2009/101/EG och
2012/30/EU behöver medlemsstaten inte tillämpa bestämmel
serna i detta direktiv om innehåll i samt revision och offentlig
görande av årsbokslut och förvaltningsberättelse på företag som
lyder under medlemsstatens nationella lagstiftning och som är
ett dotterföretag, om följande villkor är uppfyllda:
1. Moderföretaget omfattas av lagstiftningen i en medlemsstat.
SV
L 182/50
Europeiska unionens officiella tidning
29.6.2013
( 1 ) EUT L 81, 21.3.2012, s 3.
2. Alla aktieägare eller delägare i dotterföretaget har förklarat
att de går med på detta undantag för varje räkenskapsår
under vilket undantaget tillämpas.
3. Moderföretaget har förklarat att det ansvarar för de förplik
telser som dotterföretaget har åtagit sig.
4. De i punkterna 2 och 3 i denna artikel angivna förklaring
arna offentliggörs av dotterföretaget enligt medlemsstatens
lagstiftning i överensstämmelse med kapitel 2 i direktiv
2009/101/EG.
5. Dotterföretaget omfattas av den koncernredovisning som
moderföretaget upprättar i enlighet med detta direktiv.
6. Undantaget anges i noterna till den koncernredovisning som
moderföretaget upprättar.
7. Den i punkt 5 i denna artikel angivna koncernredovisningen,
förvaltningsberättelsen för koncern och revisionsberättelsen
offentliggörs för dotterföretaget i enlighet med medlemssta
tens lagstiftning i överensstämmelse med kapitel 2 i direktiv
2009/101/EG.
Artikel 38
Företag som är obegränsat ansvariga delägare i andra
företag
1. Medlemsstaterna får kräva att ett sådant företag som avses
i artikel 1.1 a och som lyder under medlemsstatens lagstiftning
samt är obegränsat ansvarig delägare i ett företag som avses i
artikel 1.1 b (nedan kallat det berörda företaget), ska upprätta, låta
granska och offentliggöra de finansiella rapporterna för det be
rörda företaget tillsammans med sina egna finansiella rapporter i
enlighet med detta direktiv, varvid kraven i detta direktiv inte
ska tillämpas på det berörda företaget.
2. En
medlemsstat
behöver
inte
tillämpa
kraven
i
detta
di
rektiv på det berörda företaget, om
a) de finansiella rapporterna för det berörda företaget upprättas,
granskas och offentliggörs i enlighet med bestämmelserna i
detta direktiv av ett företag som
i) är obegränsat ansvarig delägare i det berörda företaget,
och
ii) lyder under någon annan medlemsstats lagstiftning,
b) det berörda företaget omfattas av en koncernredovisning
som upprättas, granskas och offentliggörs enligt detta direk
tiv av
i) en obegränsat ansvarig delägare, eller
ii) om det berörda företaget omfattas av en koncernredovis
ning för en större koncern företag, vilken upprättas,
granskas och offentliggörs enligt detta direktiv av ett mo
derföretag som lyder under en medlemsstats lagstiftning.
Upplysning om undantaget ska lämnas i noterna till kon
cernredovisningen.
3. I
de
fall
som
avses
i
punkt
2
ska
det
berörda
företaget
på
begäran uppge namnet på det företag som offentliggör de fi
nansiella rapporterna.
Artikel 39
Undantag i fråga om resultaträkningen för moderföretag
som upprättar koncernredovisning
En medlemsstat behöver inte tillämpa bestämmelserna i detta
direktiv om revision och offentliggörande av resultaträkningen
på företag som lyder under dess nationella lagstiftning och som
är moderföretag, förutsatt att följande villkor är uppfyllda:
1. Moderföretaget upprättar koncernredovisning i enlighet med
detta direktiv och ingår i den koncernredovisningen.
2. Undantaget anges i noterna till moderföretagets årsbokslut.
3. Undantaget anges i noterna till den koncernredovisning som
moderföretaget upprättar.
4. Det enligt detta direktiv beräknade årsresultatet för moder
företaget anges i dess balansräkning.
Artikel 40
Begränsning av undantag för företag av allmänt intresse
Om inget annat uttryckligen föreskrivs i detta direktiv får med
lemsstaterna inte göra de förenklingar och undantag som anges
i detta direktiv tillgängliga för företag av allmänt intresse. Ett
företag av allmänt intresse ska behandlas som ett stort företag
oavsett dess nettoomsättning, balansomslutning eller genom
snittligt antal anställda under räkenskapsåret.
SV
29.6.2013 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
182/51
KAPITEL 10
RAPPORT OM BETALNINGAR TILL OFFENTLIGA MYNDIGHE
TER
Artikel 41
Definitioner rörande rapportering om betalningar till
offentliga myndigheter
I detta kapitel gäller följande definitioner:
1. företag med verksamhet i utvinningsindustrin: ett företag med
verksamhet som inbegriper utforskning, prospektering, upp
täckt, utveckling och utvinning av mineraler, olja, naturgas
fyndigheter eller andra ämnen, inom ramen för de ekono
miska verksamheter som är förtecknade i bilaga I avsnitt B
– huvudgrupperna 05–08 i Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr 1893/2006 av den 20 december 2006
om fastställande av den statistiska näringsgrensindelningen
Nace rev. 2 ( 1 ).
2. företag med verksamhet inom avverkning av primärskog: ett fö
retag med verksamhet i primärskogar enligt vad som avses i
bilaga I avsnitt A – huvudgrupp 02, grupp 02.2 i förord
ning (EG) nr 1893/2006.
3. offentlig myndighet: en nationell, regional eller lokal myndig
het i en medlemsstat eller ett tredje land. Häri inbegrips en
avdelning, en byrå eller ett företag som kontrolleras av den
myndigheten enligt vad som föreskrivs i artikel 22.1–6 i
detta direktiv.
4. projekt: de operativa verksamheter som styrs av ett enda
kontrakt, en enda licens, ett enda arrende, en enda konces
sion eller ett enda liknande lagenligt avtal och som ligger till
grund för betalningsansvar gentemot en offentlig myndig
het. Om flera sådana kontrakt i väsentlig grad är samman
kopplade ska dessa dock anses utgöra ett projekt.
5. betalning: ett utbetalt belopp, vare sig det är i pengar eller in
natura, för de verksamheter som beskrivs i punkterna 1 och
2, av följande typer:
a) Produktionsrättigheter.
b) Skatter som tas ut på inkomster, produktion eller vinst
från företag, med undantag för skatter som tas ut på
konsumtion, t.ex. mervärdesskatter, skatt på fysiska per
soners inkomster eller omsättningsskatter.
c) Royalty.
d) Utdelningar.
e) Kontrakts-, upptäckts- och produktionsbonusar.
f) Licensavgifter, hyresavgifter, inträdesavgifter och andra
ersättningar för licenser och/eller koncessioner.
g) Betalningar för infrastrukturförbättringar.
Artikel 42
Företag som är skyldiga att rapportera om betalningar till
offentliga myndigheter
1. Medlemsstaterna
ska
kräva
att
stora
företag
och
alla
före
tag av allmänt intresse som är verksamma inom utvinnings
industrin eller avverkning av primärskog upprättar och offent
liggör en årlig rapport om betalningar som gjorts till offentliga
myndigheter.
2. Denna
skyldighet
ska
inte
gälla
företag
som
lyder
under
en medlemsstats lagstiftning som är ett dotterföretag eller mo
derföretag där följande båda villkor är uppfyllda:
a) Moderföretaget omfattas av lagstiftningen i en medlemsstat.
b) Betalningarna till offentliga myndigheter från ett sådant fö
retag omfattas av den konsoliderade rapport om betalningar
till offentliga myndigheter som moderföretaget upprättat i
enlighet med artikel 44.
Artikel 43
Innehållet i rapporten
1. I
rapporten
behöver
man
inte
ta
hänsyn
till
en
betalning,
vare sig det gäller en enskild betalning eller ett flertal till va
randra hörande betalningar, om beloppet för betalningen under
stiger 100 000 EUR under ett räkenskapsår.
2. I
rapporten
ska
följande
uppgifter
för
motsvarande
räken
skapsår redovisas med avseende på verksamheter som beskrivs i
artikel 41.1 och 41.2.
a) De totala belopp som har utbetalats till varje offentlig myn
dighet.
b) Det totala belopp per typ av betalning som anges i arti
kel 41.5 a–g som har utbetalats till varje offentlig myndighet.
c) Om sådana betalningar har hänförts till ett specifikt projekt,
det totala belopp per typ av betalning som anges i arti
kel 41.5 a–g som har utbetalats för varje sådant projekt
samt det totala utbetalade beloppet för varje sådant projekt.
SV
L 182/52
Europeiska unionens officiella tidning
29.6.2013
( 1 ) EUT L 393, 30.12.2006, s. 1.
Betalningar från ett företag för skyldigheter som åläggs företag
på enhetsnivå får redovisas per enhet i stället för per projekt.
3. I
de
fall
betalningar
in
natura
görs
till
en
offentlig
myn
dighet ska de rapporteras i värde och, i förekommande fall, i
volym. Kompletterande noter ska lämnas som förklarar hur
deras värde har beräknats.
4. Redovisningen
av
de
betalningar
som
avses
i
denna
artikel
ska återspegla den berörda betalningens eller verksamhetens
innebörd snarare än dess form. Betalningar och verksamheter
får inte på ett konstlat sätt delas upp eller slås ihop i syfte att
undgå tillämpningen av detta direktiv.
5. För
medlemsstater
som
inte
har
infört
euron
ska
det
trös
kelvärde i euro som fastställs i punkt 1 räknas om till nationell
valuta genom
a) tillämpning av den växelkurs som offentliggjordes i Europe
iska unionens officiella tidning dagen för ikraftträdandet av
varje direktiv där detta tröskelvärde fastställs och
b) avrundning till närmaste hundratal.
Artikel 44
Konsoliderad rapport om betalningar till offentliga
myndigheter
1. En
medlemsstat
ska
kräva
att
stora
företag
och
företag
av
allmänt intresse som är verksamma i utvinningsindustrin eller
inom avverkning av primärskog och som faller under dess na
tionella lagstiftning upprättar en konsoliderad rapport om betal
ningar till offentliga myndigheter i enlighet med artiklarna 42
och 43 om det moderföretaget är skyldigt att upprätta en kon
cernredovisning enligt vad som föreskrivs i artikel 22.1–22.6.
Ett moderföretag ska betraktas som verksamt i utvinningsindu
strin eller inom avverkning av primärskog om något eller några
av dess dotterföretag är verksamma i utvinningsindustrin eller
inom avverkning av primärskog.
Den konsoliderade rapporten ska endast omfatta betalningar
som härrör från utvinningsverksamhet och/eller verksamhet
som avses avverkning av primärskog.
2. Skyldigheten
att
upprätta
den
konsoliderade
rapport
som
avses i punkt 1 ska inte gälla följande:
a) Ett moderföretag i en liten koncern, enligt definitionen i
artikel 3.5, utom när ett koncernföretag är ett företag av
allmänt intresse.
b) Ett moderföretag i en medelstor koncern, enligt definitionen
i artikel 3.6, utom när ett koncernföretag är ett företag av
allmänt intresse.
c) Ett moderföretag som lyder under en medlemsstats lagstift
ning och som också är ett dotterföretag, om dess eget mo
derföretag lyder under en medlemssats lagstiftning.
3. Ett
företag,
inbegripet
ett
företag
av
allmänt
intresse,
be
höver inte omfattas av en konsoliderad rapport om betalningar
till offentliga myndigheter om minst ett av följande villkor är
uppfyllda:
a) Allvarliga långsiktiga begränsningar försvårar väsentligt mo
derföretagets möjligheter att utöva sina rättigheter när det
gäller företagets ledning eller tillgångar.
b) I ytterst sällsynta fall om den information som behövs för att
upprätta en konsoliderad rapport om betalningar till offent
liga myndigheter enligt detta direktiv inte kan erhållas utan
oskälig kostnad eller inom rimlig tid.
c) Om aktierna eller andelarna i företaget innehas uteslutande i
avsikt att säljas vidare.
De ovanstående undantagen ska endast gälla om de även utnytt
jas med avseende på koncernredovisningen.
Artikel 45
Offentliggörande
1. Den
rapport
som
avses
i
artikel
42
och
den
konsoliderade
rapport som avses i artikel 44 om betalningar till offentliga
myndigheter ska offentliggöras enligt vad som fastställs i lags
tiftningen i varje medlemsstat i enlighet med kapitel 2 i direktiv
2009/101/EG.
2. Medlemsstaterna
ska
se
till
att
medlemmarna
av
ett
före
tags ansvariga organ, inom ramen för de befogenheter som
nationell lagstiftning ger dem, har ansvar för att se till att
rapporten om betalningar till offentliga myndigheter såvitt de
vet och efter bästa förmåga utarbetas och offentliggörs i enlighet
med kraven i detta direktiv.
Artikel 46
Likvärdighetskriterier
1. Sådana företag som avses i artiklarna 42 och 44 och som
utarbetar och offentliggör en rapport i enlighet med ett tredje
lands rapporteringskrav som i enlighet med artikel 47 bedöms
som likvärdiga med kraven i detta kapitel, är undantagna från
kraven i detta kapitel, med undantag för skyldigheten att offent
liggöra rapporten enligt vad som fastställs i lagstiftningen i varje
medlemsstat i enlighet med kapitel 2 i direktiv 2009/101/EG.
SV
29.6.2013 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
182/53
2. Kommissionen
ska
ges
befogenhet
att
anta
delegerade
ak
ter enligt artikel 49 med avseende på fastställande av de kriterier
som ska tillämpas vid bedömning, i enlighet med punkt 1 i den
här artikeln, av huruvida ett tredjelands rapporteringskrav är
likvärdiga med kraven i detta kapitel.
3. De
kriterier
som
kommissionen
fastställer
i
enlighet
med
punkt 2 måste
a) omfatta följande:
i) Målföretag.
ii) Målmottagare av betalningar.
iii) Beaktade betalningar.
iv) Fördelning av beaktade betalningar.
v) Uppdelning av beaktade betalningar.
vi) Mekanismer som utlöser rapportering på konsoliderad
nivås.
vii) Rapporteringsmedium.
viii) Rapporteringsfrekvens.
ix) Åtgärder för att motverka skatteundandragande.
b) i övrigt begränsas till kriterier som underlättar en direkt jäm
förelse mellan tredjeländers rapporteringskrav och kraven i
detta kapitel.
Artikel 47
Tillämpning av likvärdighetskriterier
Kommissionen ska ges befogenhet att anta genomförandeakter
med avseende på fastställande av vilka rapporteringskrav i tred
jeländer som den, efter att ha tillämpat de likvärdighetskriterier
som fastställts i enlighet med artikel 46, anser vara likvärdiga
med kraven i detta kapitel. Dessa genomförandeakter ska antas i
enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 50.2.
Artikel 48
Översyn
Kommissionen ska se över detta kapitels genomförande och
effektivitet och rapportera om detta, i synnerhet vad gäller
rapporteringskravens omfång och efterlevnaden av dessa och
hur rapporteringen genomförs på projektbas.
Översynen ska ta hänsyn till internationella utvecklingar – sär
skilt i fråga om ökad insyn i betalningar som görs till offentliga
myndigheter –, bedöma inverkan av andra internationella ord
ningar och beakta effekterna på konkurrenskraft och en trygg
energiförsörjning. Den ska slutföras senast den 21 juli 2018
Rapporten ska läggas fram inför Europaparlamentet och rådet,
när så är lämpligt åtföljd av ett lagförslag. I rapporten ska man
överväga att utvidga rapporteringskraven till att även omfatta
ytterligare näringsgrenar och huruvida rapporten om betalningar
till offentliga myndigheter bör granskas. I rapporten ska man
också överväga redovisning av ytterligare information om det
genomsnittliga antalet anställda, anlitande av underleverantörer
och alla eventuella ekonomiska sanktioner som utfärdats per
land.
Dessutom ska man i rapporten göra en bedömning av genom
förbarheten i att införa en skyldighet för alla unionsemittenter
att dels vid anlitande av mineralleverantörer göra en due dili
gence-granskning för att säkerställa att leveranskedjorna inte har
någon koppling till parter i en konflikt, dels följa EITI:s och
OECD:s rekommendationer om ansvarsfull förvaltning av leve
ranskedjan.
KAPITEL 11
SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 49
Utövande av delegerade befogenheter
1. Befogenheten
att
anta
delegerade
akter
ges
till
kommissio
nen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.
2. Den
befogenhet
att
anta
delegerade
akter
som
avses
i
artiklarna 1.2, 3.13 och 46.2 ska ges till kommissionen på
obestämd tid från och med den dag som anges i artikel 54.
3. Den
delegering
av
befogenheter
som
avses
i
artiklarna
1.2,
3.13 och 46.2 får när som helst återkallas av Europaparlamentet
eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av
den befogenhet som avses i beslutet upphör att gälla. Beslutet
får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unio
nens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum.
Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har
trätt i kraft.
4. Så
snart
kommissionen
antar
en
delegerad
akt
ska
den
samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
SV
L 182/54
Europeiska unionens officiella tidning
29.6.2013
5. En
delegerad
akt
som
antas
enligt
artikel
1.2,
3.13
eller
46.2 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller
rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en
period av två månader från den dag då akten delgavs Europa
parlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och
rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommis
sionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska
förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets
initiativ.
Artikel 50
Kommittéförfarande
1. Kommissionen
ska
biträdas
av
en
kommitté.
Denna
kom
mitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förord
ning (EU) nr 182/2011.
2. När
det
hänvisas
till
denna
punkt
ska
artikel
5
i
förord
ning (EU) nr 182/2011 tillämpas.
Artikel 51
Sanktioner
Medlemsstaterna ska fastställa sanktioner vid överträdelser av de
nationella bestämmelser som antas i enlighet med detta direktiv
och vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att de genom
förs. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och av
skräckande.
Artikel 52
Upphävande av direktiven 78/660/EEG och 83/349/EEG
Direktiven 78/660/EEG och 83/349/EEG ska upphöra att gälla.
Hänvisningar till de upphävda direktiven ska tolkas som hänvis
ningar till detta direktiv och ska läsas i enlighet med jämförel
setabellen i bilaga VII.
Artikel 53
Införlivande
1. Medlemsstaterna
ska
senast
den
20
juli
2015
sätta
i
kraft
de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa
detta direktiv. De ska genast underrätta kommissionen om
detta.
Medlemsstaterna får föreskriva att de i första stycket avsedda
bestämmelserna ska tillämpas första gången på finansiella rap
porter för det räkenskapsår som börjar den 1 januari 2016 eller
under kalenderåret 2016.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla
en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvis
ning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvis
ningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.
2. Medlemsstaterna
ska
till
kommissionen
överlämna
tex
terna till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som
de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 54
Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det
har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 55
Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Bryssel 26 juni 2013
På Europaparlaments vägnar
M. SCHULZ
Ordförande
På rådets vägnar
A. SHATTER
Ordförande
SV
29.6.2013 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
182/55
BILAGA I
FÖRETAGSFORMER SOM AVSES I ARTIKEL 1.1 FÖRSTA STYCKET
— Belgien:
la société anonyme/de naamloze vennootschap, la société en commandite par actions/de commanditaire vennootschap
op aandelen, la société privée à responsabilité limitée/de besloten vennootschap met beperkte aansprakelijkheid, la
société coopérative à responsabilité limitée/de coöperatieve vennootschap met beperkte aansprakelijkheid;
— Bulgarien:
акционерно дружество, дружество с ограничена отговорност, командитно дружество с акции.
— Tjeckien:
společnost s ručením omezeným, akciová společnost.
— Danmark:
aktieselskaber, kommanditaktieselskaber, anpartsselskaber.
— Tyskland:
die Aktiengesellschaft, die Kommanditgesellschaft auf Aktien, die Gesellschaft mit beschränkter Haftung.
— Estland:
aktsiaselts, osaühing.
— Irland:
public companies limited by shares or by guarantee, private companies limited by shares or by guarantee.
— Grekland:
η ανώνυμη εταιρία, η εταιρία περιορισμένης ευθύνης, η ετερόρρυθμη κατά μετοχές εταιρία;
— Spanien:
la sociedad anónima, la sociedad comanditaria por acciones, la sociedad de responsabilidad limitada.
— Frankrike:
la société anonyme, la société en commandite par actions, la société à responsabilité limitée, la société par actions
simplifiée.
— Italien:
la società per azioni, la società in accomandita per azioni, la società a responsabilità limitata.
— Cypern:
Δημόσιες εταιρείες περιορισμένης ευθύνης με μετοχές ή με εγγύηση, ιδιωτικές εταιρείες περιορισμένης ευθύνης με μετοχές ή
με εγγύηση.
— Lettland:
akciju sabiedrība, sabiedrība ar ierobežotu atbildību.
— Litauen:
akcinės bendrovės, uždarosios akcinės bendrovės.
SV
L 182/56
Europeiska unionens officiella tidning
29.6.2013
— Luxemburg:
la société anonyme, la société en commandite par actions, la société à responsabilité limitée.
— Ungern:
részvénytársaság, korlátolt felelősségű társaság.
— Malta:
kumpanija pubblika —public limited liability company, kumpannija privata —private limited liability company,
soċjeta in akkomandita bil-kapital maqsum f'azzjonijiet —partnership en commandite with the capital divided into
shares.
— Nederländerna:
de naamloze vennootschap, de besloten vennootschap met beperkte aansprakelijkheid.
— Österrike:
die Aktiengesellschaft, die Gesellschaft mit beschränkter Haftung.
— Polen:
spółka akcyjna, spółka z ograniczoną odpowiedzialnością, spółka komandytowo-akcyjna.
— Portugal:
a sociedade anónima, de responsabilidade limitada, a sociedade em comandita por acões, a sociedade por quotas de
responsabilidade limitada.
— Rumänien:
societate pe acțiuni, societate cu răspundere limitată, societate în comandită pe acțiuni.
— Slovenien:
delniška družba, družba z omejeno odgovornostjo, komanditna delniška družba.
— Slovakien:
akciová spoločnosť, spoločnosť s ručením obmedzeným.
— Finland:
yksityinen osakeyhtiö/privat aktiebolag, julkinen osakeyhtiö/publikt aktiebolag.
— Sverige:
aktiebolag.
— Förenade kungariket:
public companies limited by shares or by guarantee, private companies limited by shares or by guarantee.
SV
29.6.2013 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
182/57
BILAGA II
FÖRETAGSFORMER SOM AVSES I ARTIKEL 1.1 B
— Belgien:
la société en nom collectif/de vennootschap onder firma, la société en commandite simple/de gewone commanditaire
vennootschap, la société coopérative à responsabilité illimitée/de coöperatieve vennootschap met onbeperkte aanspra
kelijkheid;
— Bulgarien:
събирателно дружество, командитно дружество.
— Tjeckien:
veřejná obchodní společnost, komanditní společnost.
— Danmark:
interessentskaber, kommanditselskaber.
— Tyskland:
die offene Handelsgesellschaft, die Kommanditgesellschaft.
— Estland:
täisühing, usaldusühing.
— Irland:
partnerships, limited partnerships, unlimited companies.
— Grekland:
η ομόρρυθμος εταιρία, η ετερόρρυθμος εταιρία.
— Spanien:
sociedad colectiva, sociedad en comandita simple.
— Frankrike:
la société en nom collectif, la société en commandite simple.
— Italien:
la società in nome collettivo, la società in accomandita semplice.
— Cypern:
Ομόρρυθμες και ετερόρρυθμες εταιρείες (συνεταιρισμοί).
— Lettland:
pilnsabiedrība, komandītsabiedrība;
— Litauen:
tikrosios ūkinės bendrijos, komanditinės ūkinės bendrijos.
— Luxemburg:
la société en nom collectif, la société en commandite simple.
— Ungern:
közkereseti társaság, betéti társaság, közös vállalat, egyesülés, egyéni cég.
SV
L 182/58
Europeiska unionens officiella tidning
29.6.2013
— Malta:
soċjeta f'isem kollettiv jew soċjeta in akkomandita, bil-kapital li mhux maqsum f'azzjonijiet meta s-soċji kollha li
għandhom responsabbilita' llimitata huma soċjetajiet in akkomandita bil-kapital maqsum f'azzjonijiet — partnership
en nom collectif or partnership en commandite with capital that is not divided into shares, when all the partners with
unlimited liability are partnership en commandite with the capital divided into shares.
— Nederländerna:
de vennootschap onder firma, de commanditaire vennootschap.
— Österrike:
die offene Gesellschaft, die Kommanditgesellschaft.
— Polen:
spółka jawna, spółka komandytowa.
— Portugal:
sociedade em nome colectivo, sociedade em comandita simples.
— Rumänien:
societate în nume colectiv, societate în comandită simplă.
— Slovenien:
družba z neomejeno odgovornostjo, komanditna družba.
— Slovakien:
verejná obchodná spoločnosť, komanditná spoločnosť.
— Finland:
avoin yhtiö/ öppet bolag, kommandiittiyhtiö/kommanditbolag.
— Sverige:
handelsbolag, kommanditbolag.
— Förenade kungariket:
partnerships, limited partnerships, unlimited companies.
SV
29.6.2013 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
182/59
BILAGA III
BALANSRÄKNINGENS HORISONTELLA UPPSTÄLLNINGSFORM ENLIGT ARTIKEL 10
Tillgångar
A. Tecknat ej inbetalt kapital
varav infordrat
(om inte nationell lagstiftning föreskriver att det kapital som har infordrats ska redovisas under ”Eget kapital”. I så fall
ska den del av kapitalet som har infordrats men ännu inte inbetalats redovisas som en tillgång antingen under A eller
under D II 5).
B. Bolagsbildningskostnader
I enlighet med nationell lagstiftning och om nationell lagstiftning medger att de redovisas som tillgångar. Nationell
lagstiftning får också föreskriva att bolagsbildningskostnader ska redovisas som första post under ”Immateriella
anläggningstillgångar”.
C. Anläggningstillgångar
I. Immateriella
anläggningstillgångar
1. Utvecklingskostnader om nationell lagstiftning medger att de redovisas som tillgångar.
2. Koncessioner, patent, licenser, varumärken samt liknande rättigheter och tillgångar om de har
a) förvärvats mot vederlag och inte ska redovisas under C I 3, eller är
b) utvecklade av företaget självt, om nationell lagstiftning medger att de redovisas som tillgångar.
3. Goodwill om den har förvärvats mot vederlag.
4. Förskottsbetalningar.
II. Materiella anläggningstillgångar
1. Mark och byggnader.
2. Anläggningar och maskiner.
3. Övriga anläggningar, verktyg och inventarier.
4. Förskottsbetalningar och pågående nyanläggningar.
III. Finansiella anläggningstillgångar
1. Aktier eller andelar i koncernföretag.
2. Fordringar hos koncernföretag.
3. Ägarintressen.
4. Fordringar hos företag i vilka företaget har ägarintressen.
5. Investeringar som innehas som anläggningstillgångar.
6. Övriga lån.
D. Omsättningstillgångar
I. Varulager
1. Råvaror och förnödenheter.
2. Varor under tillverkning.
3. Färdiga varor och handelsvaror.
4. Förskottsbetalningar.
SV
L 182/60
Europeiska unionens officiella tidning
29.6.2013
II. Fordringar
(Fordringar som förfaller till betalning efter mer än ett år ska redovisas särskilt för varje post.)
1. Kundfordringar.
2. Fordringar hos koncernföretag.
3. Fordringar hos företag i vilka företaget har ägarintressen.
4. Övriga fordringar.
5. Tecknat kapital som är infordrat men ännu inte inbetalt (om inte nationell lagstiftning föreskriver att kapital
som är infordrat ska redovisas som tillgångar under A).
6. Förutbetalda kostnader och upplupna intäkter (om inte nationell lagstiftning föreskriver att sådana poster ska
redovisas som tillgångar under E).
III. Kortfristiga placeringar
1. Aktier eller andelar i koncernföretag.
2. Egna aktier eller andelar (med uppgift om deras nominella värde eller, om sådant saknas, deras bokförda
parivärde), om nationell lagstiftning medger att de redovisas i balansräkningen.
3. Övriga kortfristiga placeringar.
IV. Kassa och bank
D. Förutbetalda kostnader och upplupna intäkter
(Om inte nationell lagstiftning föreskriver att sådana poster ska redovisas som tillgångar under D II 6.)
Eget kapital, avsättningar och skulder
A. Eget kapital
I. Tecknat
kapital
(Om inte nationell lagstiftning föreskriver att endast infordrat kapital ska redovisas under denna post. I så fall ska
det tecknade kapitalet och det inbetalda kapitalet redovisas särskilt).
II. Överkurs vid emission
III. Uppskrivningsfond
IV. Reserver
1. Lagstadgad reserv om nationell lagstiftning kräver sådan reserv.
2. Reserv för egna aktier och andelar om nationell lagstiftning kräver uppläggning av en sådan reserv, utan att det
påverkar tillämpningen av artikel 24.1 b i direktiv 2012/30/EU.
3. Reserver föreskrivna i bolagsordningen.
4. Andra reserver, inklusive fonden för verkligt värde.
V. Balanserad vinst eller förlust
VI. Räkenskapsårets vinst eller förlust
B. Avsättningar
1. Avsättningar för pensioner och liknande förpliktelser.
2. Avsättningar för skatter.
3. Övriga avsättningar.
SV
29.6.2013 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
182/61
C. Skulder
(Skulder som förfaller till betalning inom ett år och skulder som förfaller till betalning efter mer än ett år ska redovisas
separat för varje post, liksom summorna av dessa skulder.)
1. Obligationslån med särskilt angivande av konvertibla lån.
2. Skulder till kreditinstitut.
3. Mottagna förskottsbetalningar för varor, om de inte är öppet redovisade som avdrag från varulager.
4. Leverantörsskulder.
5. Växelskulder.
6. Skulder till koncernföretag.
7. Skulder till företag i vilka företaget har ägarintressen.
8. Övriga skulder, inklusive skatt och sociala avgifter.
9. Upplupna kostnader och förutbetalda intäkter (om inte nationell lagstiftning föreskriver att sådana poster ska
redovisas under D).
D. Upplupna kostnader och förutbetalda intäkter
(Om inte nationell lagstiftning föreskriver att sådana poster ska redovisas under C 9 – Skulder).
SV
L 182/62
Europeiska unionens officiella tidning
29.6.2013
BILAGA IV
BALANSRÄKNINGENS VERTIKALA UPPSTÄLLNINGSFORM ENLIGT ARTIKEL 10
A. Tecknat ej inbetalt kapital
varav infordrat (om inte nationell lagstiftning föreskriver att infordrat kapital ska redovisas under L. I så fall ska den
del av kapitalet som har infordrats men ännu inte inbetalats redovisas antingen under A eller under D II 5).
B. Bolagsbildningskostnader
såsom de definieras i nationell lagstiftning och om denna medger att de redovisas som en tillgång. Nationell lags
tiftning kan också föreskriva att bolagsbildningskostnader ska redovisas som första post under ”Immateriella anlägg
ningstillgångar”.
C. Anläggningstillgångar
I. Immateriella
anläggningstillgångar
1. Utvecklingskostnader om nationell lagstiftning medger att de redovisas som tillgångar.
2. Koncessioner, patent, licenser, varumärken samt liknande rättigheter och tillgångar om de har
a) förvärvats mot vederlag och inte ska redovisas under C I 3, eller är
b) utvecklade av företaget självt, om nationell lagstiftning medger att de redovisas som tillgångar.
3. Goodwill om den har förvärvats mot vederlag.
4. Förskottsbetalningar.
II. Materiella anläggningstillgångar
1. Mark och byggnader.
2. Anläggningar och maskiner.
3. Övriga anläggningar, verktyg och inventarier.
4. Förskottsbetalningar och pågående nyanläggningar.
III. Finansiella anläggningstillgångar
1. Aktier eller andelar i koncernföretag.
2. Fordringar hos koncernföretag.
3. Ägarintressen.
4. Fordringar hos företag i vilka företaget har ägarintressen.
5. Investeringar som innehas som anläggningstillgångar.
6. Övriga lån.
D. Omsättningstillgångar
I. Varulager
1. Råvaror och förnödenheter.
2. Varor under tillverkning.
3. Färdiga varor och handelsvaror.
4. Förskottsbetalningar.
SV
29.6.2013 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
182/63
II. Fordringar
(Fordringar som förfaller till betalning efter mer än ett år ska redovisas särskilt för varje post.)
1. Kundfordringar.
2. Fordringar hos koncernföretag.
3. Fordringar hos företag i vilka bolaget har ägarintressen.
4. Övriga fordringar.
5. Tecknat kapital som är infordrat men ännu inte inbetalt (om inte nationell lagstiftning föreskriver att infordrat
kapital ska redovisas som en tillgång under A).
6. Förutbetalda kostnader och upplupna intäkter (om inte nationell lagstiftning föreskriver att dessa poster ska
redovisas som tillgångar under E).
III. Kortfristiga placeringar
1. Aktier eller andelar i koncernföretag.
2. Egna aktier eller andelar (med uppgift om deras nominella värde eller, om sådant saknas, deras bokförda
parivärde), om nationell lagstiftning medger att de redovisas i balansräkningen.
3. Övriga kortfristiga placeringar.
IV. Kassa och bank
E. Förutbetalda kostnader och upplupna intäkter
(Om inte nationell lagstiftning föreskriver att sådana poster ska redovisas under D II 6).
F. Skulder: Skulder som förfaller till betalning inom ett år.
1. Obligationslån med särskilt angivande av konvertibla lån.
2. Skulder till kreditinstitut.
3. Mottagna förskottsbetalningar för varor, om de inte är öppet redovisade som avdrag från varulager.
4. Leverantörsskulder.
5. Växelskulder.
6. Skulder till koncernföretag.
7. Skulder till företag i vilka bolaget har ägarintressen.
8. Övriga skulder, inklusive skatt och sociala avgifter.
9. Upplupna kostnader och förutbetalda intäkter (om inte nationell lagstiftning föreskriver att sådana poster ska
redovisas under K).
G. Omsättningstillgångar med avdrag för kortfristiga skulder
(Med beaktande av förutbetalda kostnader och upplupna intäkter enligt E och upplupna kostnader och förutbetalda
intäkter enligt K).
H. Summan av tillgångarna med avdrag för kortfristiga skulder.
I. Skulder: Skulder som förfaller till betalning efter mer än ett år
1. Obligationslån med särskilt angivande av konvertibla lån.
SV
L 182/64
Europeiska unionens officiella tidning
29.6.2013
2. Skulder till kreditinstitut.
3. Mottagna förskottsbetalningar för varor, om de inte är öppet redovisade som avdrag från varulager.
4. Leverantörsskulder.
5. Växelskulder.
6. Skulder till koncernföretag.
7. Skulder till företag i vilka bolaget har ägarintressen.
8. Övriga skulder, inklusive skatt och sociala avgifter.
9. Upplupna kostnader och förutbetalda intäkter (om inte nationell lagstiftning föreskriver att sådana poster ska
redovisas under K).
J. Avsättningar
1. Avsättningar för pensioner och liknande förpliktelser.
2. Avsättningar för skatter.
3. Övriga avsättningar.
K. Upplupna kostnader och förutbetalda intäkter
(Om inte nationell lagstiftning föreskriver att sådana poster ska redovisas under F 9 eller I 9 eller båda).
L. Eget kapital
I. Tecknat
kapital
(Om inte nationell lagstiftning föreskriver att endast infordrat kapital ska redovisas under denna post. I så fall ska
det tecknade kapitalet och det inbetalda kapitalet redovisas var för sig).
II. Överkurs vid emission
III. Uppskrivningsfond
IV. Reserver
1. Lagstadgad reserv om nationell lagstiftning kräver sådan reserv.
2. Reserv för egna aktier och andelar om nationell lagstiftning kräver uppläggning av en sådan reserv, utan att det
påverkar tillämpningen av artikel 24.1 b i direktiv2012/30/EU.
3. Reserver föreskrivna i bolagsordningen.
4. Övriga reserver, inklusive fonden för verkligt värde.
V. Balanserad vinst eller förlust
VI. Räkenskapsårets vinst eller förlust
SV
29.6.2013 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
182/65
BILAGA V
RESULTATRÄKNINGENS UPPSTÄLLNINGSFORM – MED KOSTNADSSLAGSINDELNING, ENLIGT ARTI
KEL 13
1. Nettoomsättning.
2. Förändring av lager av färdiga varor och av varor under tillverkning.
3. Arbete för egen räkning som har redovisats under tillgångar.
4. Övriga rörelseintäkter.
5. a) Råvaror och förnödenheter.
b) Övriga externa kostnader.
6. Personalkostnader:
a) Löner och arvoden.
b) Sociala kostnader med pensioner särskilt angivna.
7. a) Värdejusteringar av kostnader för bolagsbildning samt av materiella och immateriella anläggningstillgångar.
b) Värdejusteringar av omsättningstillgångar i den utsträckning de överstiger normala värdejusteringar i företaget.
8. Övriga rörelsekostnader.
9. Intäkter från ägarintressen, med särskild uppgift om intäkter från koncernföretag.
10. Intäkter från övriga värdepapper och fordringar som är anläggningstillgångar, med särskild uppgift om intäkter från
koncernföretag.
11. Övriga ränteintäkter och liknande intäkter, med särskild uppgift om intäkter från koncernföretag.
12. Värdejusteringar av finansiella anläggningstillgångar och kortfristiga placeringar.
13. Räntekostnader och liknande kostnader, med särskild uppgift om belopp som ska betalas till koncernföretag.
14. Skatt på resultatet.
15. Resultat efter skatt.
16. Övriga skatter som inte redovisas under posterna 1–15.
17. Årets vinst eller förlust.
SV
L 182/66
Europeiska unionens officiella tidning
29.6.2013
BILAGA VI
RESULTATRÄKNINGENS UPPSTÄLLNINGSFORM – MED FUNKTIONSINDELNING, ENLIGT ARTIKEL 13
1. Nettoomsättning.
2. Kostnad för sålda varor (inklusive värdejusteringar).
3. Bruttoresultat.
4. Försäljningskostnader (inklusive värdejusteringar).
5. Administrationskostnader (inklusive värdejusteringar).
6. Övriga rörelseintäkter.
7. Intäkter från ägarintressen, med särskild uppgift om intäkter från koncernföretag.
8. Intäkter från övriga värdepapper och fordringar som är anläggningstillgångar, med särskild uppgift om intäkter från
koncernföretag.
9. Övriga ränteintäkter och liknande intäkter, med särskild uppgift om intäkter från koncernföretag.
10. Värdejusteringar av finansiella anläggningstillgångar och kortfristiga placeringar.
11. Räntekostnader och liknande kostnader, med särskild uppgift om belopp som ska betalas till koncernföretag.
12. Skatt på resultatet.
13. Resultat efter skatt.
14. Övriga skatter som inte redovisas under posterna 1–13.
15. Årets vinst eller förlust.
SV
29.6.2013 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
182/67
BILAGA VII
Jämförelsetabell
Direktiv 78/660/EEG Direktiv
83/349/EEG Detta
direktiv
Artikel 1.1 första stycket inledningen
— Artikel
1.1
a
Artikel 1.1 första stycket första till
tjugosjunde strecksatserna
— Bilaga
I
Artikel 1.1 andra stycket
— Artikel
1.1
b
Artikel 1.1 andra stycket a–aa
— Bilaga
II
Artikel 1.1 tredje stycket
—
Artikel 1.2
—
—
Artikel 2.1
— Artikel
4.1
Artikel 2.2
— Artikel
4.2
Artikel 2.3
— Artikel
4.3
Artikel 2.4
— Artikel
4.3
Artikel 2.5
— Artikel
4.4
Artikel 2.6
— Artikel
4.5
Artikel 3
— Artikel
9.1
Artikel 4.1
— Artikel
9.2
Artikel 4.2
— Artikel
9.3
Artikel 4.3
— Artikel
9.3
Artikel 4.4
— Artikel
9.5
Artikel 4.5
—
—
Artikel 4.6
— Artikel
6.1
h
och
artikel
6.3
Artikel 5.1
—
Artikel 5.2 Artikel
2.14
Artikel 5.3 Artikel
2.15
Artikel 6
— Artikel
9.6
Artikel 7
— Artikel
6.1
g
Artikel 8
— Artikel
10
Artikel 9.A
— Bilaga
III
(A)
Artikel 9.B
— Bilaga
III
(B)
Artikel 9.C
— Bilaga
III
(C)
Artikel 9.D
— Bilaga
III
(D)
Artikel 9.E
— Bilaga
III
(E)
Artikel 9.F
—
—
SV
L 182/68
Europeiska unionens officiella tidning
29.6.2013
Direktiv 78/660/EEG Direktiv
83/349/EEG Detta
direktiv
Skulder
Artikel 9.A
— Eget
kapital,
avsättningar
och
skulder
Bilaga III (A)
Artikel 9.B
— Bilaga
III
(B)
Artikel 9.C
— Bilaga
III
(C)
Artikel 9.D
— Bilaga
III
(D)
Artikel 9.E
—
—
Artikel 10
— Bilaga
IV
Artikel 10a
— Artikel
11
Artikel 11 första stycket
— Artiklarna
3.2
och
14.1
Artikel 11 andra stycket
—
—
Artikel 11 tredje stycket
— Artikel
3.9
första
stycket
Artikel 12.1
— Artikel
3.10
Artikel 12.2
— Artikel
3.9
andra
stycket
Artikel 12.3
— Artikel
3.11
Artikel 13.1
— Artikel
12.1
Artikel 13.2
— Artikel
12.2
Artikel 14
— Artikel
16.1
d
Artikel 15.1
— Artikel
12.3
Artikel 15.2
— Artikel
2.4
Artikel 15.3 a
— Artikel
17.1
a
Artikel 15.3 b
—
—
Artikel 15.3 c
— Artikel
17.1
a
i
Artikel 15.4
—
—
Artikel 16
— Artikel
12.4
Artikel 17
— Artikel
2.2
Artikel 18
—
—
Artikel 19 Artikel
2.8
Artikel 20.1
— Artikel
12.12
första
stycket
Artikel 20.2
— Artikel
12.12
andra
stycket
Artikel 20.3
— Artikel
12.12
tredje
stycket
Artikel 21
—
—
Artikel 22 första stycket
— Artikel
13.1
Artikel 22 andra stycket
— Artikel
13.2
Artikel 23.1–23.15
— Bilaga
V
punkterna
1
till
15
Artikel 23.16–23.19
—
—
Artikel 23.20 och 23.21
— Bilaga
V
punkterna
16
till
17
SV
29.6.2013 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
182/69
Direktiv 78/660/EEG Direktiv
83/349/EEG Detta
direktiv
Artikel 24
—
—
Artikel 25.1–25.13
— Bilaga
VI
punkterna
1
till
13
Artikel 25.14–25.17
—
—
Artikel 25.18 och 25.19
— Bilaga
VI
punkterna
14
och
15
Artikel 26
—
—
Artikel 27 första stycket inledningen
— Artikel
3.3
Artikel 27 första stycket a och c
— Artikel
14.2
a
och
b
Artikel 27 första stycket b och d
—
—
Artikel 27 andra stycket
— Artikel
3.9
första
stycket
Artikel 28
— Artikel
2.5
Artikel 29
—
—
Artikel 30
—
—
Artikel 31.1
— Artikel
6.1
inledningen
och
leden
a–f
Artikel 31.1a
— Artikel
6.5
Artikel 31.2
— Artikel
4.4
Artikel 32
— Artikel
6.1
i
Artikel 33.1 inledningen
— Artikel
6.1
Artikel 33.1 a och b samt andra och
tredje styckena
—
—
Artikel 33.1 c
— Artikel
7.1
Artikel 33.2 a första stycket och arti
kel 33.2 b, c och d
— Artikel
7.2
Artikel 33.2 a andra stycket
— Artikel
16.1
b
Artikel 33.3
— Artikel
7.3
Artikel 33.4
— Artikel
16.1
b
Artikel 33.5
—
—
Artikel 34
— Artikel
12.11
fjärde
stycket
Artikel 35.1 a
— Artikel
6.1
i
Artikel 35.1 b
— Artikel
12.5
Artikel 35.1 c Artikel
12.6
Artikel 35.1 d Artikel
17.1
b
Artikel 35.2
— Artikel
2.6
Artikel 35.3
— Artikel
2.7
SV
L 182/70
Europeiska unionens officiella tidning
29.6.2013
Direktiv 78/660/EEG Direktiv
83/349/EEG Detta
direktiv
Artikel 35.4
—
Artiklarna 12.8 och 17.1 a vi
Artikel 36
—
—
Artikel 37.1
— Artikel
12.11
första,
tredje
och
fjärde
stycket
Artikel 37.2
— Artikel
12.11
första
och
andra
stycket
Artikel 38
—
—
Artikel 39.1 a
— Artikel
6.1
i
Artikel 39.1 b
— Artikel
12.7
första
stycket
Artikel 39.1 c
—
—
Artikel 39.1 d
— Artikel
12.7
andra
stycket
Artikel 39.1 e
— Artikel
17.1
b
Artikel 39.2
— Artikel
2.6
Artikel 40.1
— Artikel
12.9
Artikel 40.2
—
—
Artikel 41
— Artikel
12.10
Artikel 42 första stycket
— Artikel
12.12
tredje
stycket
Artikel 42 andra stycket
—
—
Artikel 42a.1
— Artikel
8.1
a
Artikel 42a.2
— Artikel
8.2
Artikel 42a.3
— Artikel
8.3
Artikel 42a.4
— Artikel
8.4
Artikel 42a.5
— Artikel
8.5
Artikel 42a.5a
— Artikel
8.6
Artikel 42b
— Artikel
8.7
Artikel 42c
— Artikel
8.8
Artikel 42d
— Artikel
16.1
c
Artikel 42e
— Artikel
8.1
b
Artikel 42f
— Artikel
8.9
Artikel 43.1 inledningen
— Artikel
16.1
inledningen
Artikel 43.1 led 1
— Artikel
16.1
a
Artikel 43.1 led 2 första stycket
— Artikel
17.1
g
första
stycket
Artikel 43.1 led 2 andra stycket
— Artikel
17.1
k
Artikel 43.1 led 3
— Artikel
17.1
h
Artikel 43.1 led 4
— Artikel
17.1
i
SV
29.6.2013 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
182/71
Direktiv 78/660/EEG Direktiv
83/349/EEG Detta
direktiv
Artikel 43.1 led 5
— Artikel
17.1
j
Artikel 43.1.6
— Artikel
16.1
g
Artikel 43.1.7
— Artikel
16.1
d
Artikel 43.1.7a
— Artikel
16.1
p
Artikel 43.1.7b
— Artiklarna
2.3
och
17.1
r
Artikel 43.1.8
— Artikel
18.1
a
Artikel 43.1.9
— Artikel
17.1
e
Artikel 43.1.10
—
—
Artikel 43.1.11
— Artikel
17.1
f
Artikel 43.1.12
— Artikel
17.1
d
första
stycket
Artikel 43.1.13
— Artikel
16.1
e
Artikel 43.1.14 a
— Artikel
17.1
c
i
Artikel 43.1.14 b
— Artikel
17.1
c
ii
Artikel 43.1.15
— Artikel
18.1
b
och
artikel
18.3
Artikel 43.2
—
—
Artikel 43.3
— Artikel
17.1
d
andra
stycket
Artikel 44
—
—
Artikel 45.1
— Artikel
17.1
g
andra
stycket
Artikel 28.3
Artikel 45.2
— Artikel
18.2
Artikel 46
— Artikel
19
Artikel 46a
— Artikel
20
Artikel 47.1 och 47.1a
— Artikel
30.1
och
30.2
Artikel 47.2
— Artikel
31.1
Artikel 47.3
— Artikel
31.2
Artikel 48
— Artikel
32.1
Artikel 49
— Artikel
32.2
Artikel 50
— Artikel
17.1
o
Artikel 50a
—
—
Artikel 50b
— Artikel
33.1
a
Artikel 50c
— Artikel
33.2
Artikel 51.1
— Artikel
34.1
Artikel 51.2
—
—
Artikel 51.3
—
—
SV
L 182/72
Europeiska unionens officiella tidning
29.6.2013
Direktiv 78/660/EEG Direktiv
83/349/EEG Detta
direktiv
Artikel 51a
— Artikel
35
Artikel 52
—
—
Artikel 53.2
— Artikel
3.13
Artikel 53a
— Artikel
40
Artikel 55
—
—
Artikel 56.1
—
—
Artikel 56.2
— Artikel
17.1
l,
m
och
n
Artikel 57
— Artikel
37
Artikel 57a
— Artikel
38
Artikel 58
— Artikel
39
Artikel 59.1
— Artikel
9.7
a
Artikel 59.2–59.6 a
— Artiklarna
9.7
a
och
artikel
27
Artikel 59.6 b och c
— Artikel
9.7
b
och
c
Artikel 59.7 och 59.8
— Artiklarna
9.7
a
och
artikel
27
Artikel 59.9
— Artikel
27.9
Artikel 60
—
—
Artikel 60a
— Artikel
51
Artikel 61
— Artikel
17.2
Artikel 61a
—
—
Artikel 62
— Artikel
55
— Artikel
1.1 Artikel
22.1
— Artikel
1.2 Artikel
22.2
— Artikel
2.1,
2.2
och
2.3 Artikel
22.3,
22.4
och
22.5
— Artikel
3.1 Artikel
22.6
— Artikel
3.2 Artikel
2.10
— Artikel
4.1 Artikel
21
— Artikel
4.2
—
— Artikel
5
—
— Artikel
6.1 Artikel
23.2
— Artikel
6.2 Artikel
3.8
— Artikel
6.3 Artikel
3.9
andra
stycket,
artikel
3.10
och 3.11
Artikel 6.4 Artikel
23.2
— Artikel
7.1 Artikel
23.3
— Artikel
7.2 Artikel
24.4
— Artikel
7.3 Artikel
23.3
inledningen
SV
29.6.2013 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
182/73
Direktiv 78/660/EEG Direktiv
83/349/EEG Detta
direktiv
— Artikel
8 Artikel
23.5
— Artikel
9.1 Artikel
23.6
— Artikel
9.2
—
— Artikel
10 Artikel
23.7
— Artikel
11 Artikel
23.8
— Artikel
12.1 Artikel
22.7
Artikel 12.2 Artikel
22.8
Artikel 12.3 Artikel
22.9
— Artikel
13.1
och
13.2 Artikel
2.16
och
artikel
6.1
j
Artikel 13.2a Artikel
23.10
— Artikel
13.3 Artikel
23.9
— Artikel
15
—
— Artikel
16 Artikel
4
— Artikel
17.1 Artikel
24.1
— Artikel
17.2
—
— Artikel
18 Artikel
24.2
— Artikel
19 Artikel
24.3
a-e
— Artikel
20
—
— Artikel
21 Artikel
24.4
— Artikel
22 Artikel
24.5
— Artikel
23 Artikel
24.6
— Artikel
24
—
— Artikel
25.1 Artikel
6.1
b
— Artikel
25.2 Artikel
4.4
— Artikel
26.1 Artikel
24.7
— Artikel
26.2
—
Artikel 26.3 Artikel
6.1
j
— Artikel
27 Artikel
24.8
— Artikel
28 Artikel
24.9
— Artikel
29.1 Artikel
24.10
— Artikel
29.2 Artikel
24.11
— Artikel
29.3 Artikel
24.12
— Artikel
29.4 Artikel
24.13
— Artikel
29.5 Artikel
24.14
— Artikel
30 Artikel
24
c
SV
L 182/74
Europeiska unionens officiella tidning
29.6.2013
Direktiv 78/660/EEG Direktiv
83/349/EEG Detta
direktiv
Artikel 30.2
—
— Artikel
31 Artikel
24.3
f
— Artikel
32.1
och
32.2 Artikel
26
Artikel 32.3
—
— Artikel
33.1 Artikel
27
— Artikel
34
inledningen
och
arti
kel 34.1 första meningen
Artikel 16.1 a och artikel 28.1
— Artikel
34.1
andra
meningen
—
— Artikel
34.2 Artikel
28.2
a
— Artikel
34.3
a Artikel
28.2
b
— Artikel
34.3
b
—
— Artikel
34.4 Artikel
28.2
c
— Artikel
34.5 Artikel
28.2
d
— Artikel
34.6 Artikel
16.1
g
och
artikel
28.1
— Artikel
34.7 Artikel
16.1
d
och
artikel
28.1
— Artikel
34.7a Artikel
17.1
p
— Artikel
34.7b Artikel
17.1
r
— Artikel
34.8 Artikel
18.1
a
— Artikel
34.9
a Artikel
17.1
e
— Artikel
34.9
b Artikel
28.1
b
— Artikel
34.10
—
Artikel 34.11 Artikel
17.1
f
och
artikel
28.1
— Artikel
34.12
och
34.13 Artikel
28.1
c
— Artikel
34.14 Artikel
16.1
c
och
artikel
28.1
— Artikel
17.1
c Artikel
17.1
c
och
artikel
28.1
— Artikel
34.16 Artikel
18.1
b
och
artikel
28.1
— Artikel
35.1 Artikel
3
— Artikel
35.2
—
— Artikel
36.1 Artiklarna
19.1
och
29.1
— Artikel
36.2
a
—
Artikel 36.2 b och c Artikel
19.2
b
och
c
— Artikel
36.2
d Artikel
29.2
a
SV
29.6.2013 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
182/75
Direktiv 78/660/EEG Direktiv
83/349/EEG Detta
direktiv
— Artikel
36.2
e Artikel
20.2
e
och
artikel
29.1
— Artikel
36.2
f Artikel
29.2
b
— Artikel
36.3 Artikel
29.3
— Artikel
36a Artikel
33.1
b
— Artikel
36b Artikel
33.2
— Artikel
37.1 Artikel
34.1
och
34.2
— Artikel
37.2 Artikel
35
— Artikel
37.4 Artikel
35
— Artikel
38.1 Artikel
30.1
första
stycket
och
arti
kel 30.3 första stycket
— Artikel
38.2 Artikel
30.1
andra
stycket
— Artikel
38.3
—
— Artikel
38.4 Artikel
30.3
andra
stycket
— Artikel
38.5
och
38.6
—
Artikel 38.7 Artikel
40
— Artikel
38a
—
— Artikel
39
—
— Artikel
40
—
— Artikel
41.1 Artikel
2.12
— Artikel
41.1a Artikel
2.3
— Artikel
41.2–41.5
—
— Artikel
42
—
— Artikel
43
—
— Artikel
44
—
— Artikel
45
—
— Artikel
46
—
— Artikel
47
—
— Artikel
48 Artikel
51
— Artikel
49
—
— Artikel
50
—
— Artikel
50a
—
— Artikel
51 Artikel
55
SV
L 182/76
Europeiska unionens officiella tidning
29.6.2013
Sammanfattning av betänkandet (SOU 2022:29)
En ny lag om skyldigheten för stora företag att offentliggöra inkomstskatteuppgifter
Ett nytt EU-direktiv ställer krav på multinationella företag med intäkter som överstiger 750 miljoner euro att offentliggöra inkomstskatteuppgifter i en rapport (inkomstskatterapport). Syftet med direktivet är att främja företagens transparens och ansvarstagande och att möjliggöra för allmänheten att bedöma företagens påverkan på ekonomin.
Utredningens uppdrag har varit att bedöma vilka författningsändringar som behövs för att anpassa svensk rätt till direktivet.
Utredningen föreslår att direktivets krav tas in i en ny lag. Lagen ska gälla för aktiebolag, handelsbolag och vissa filialer. För rapporteringsskyldighet krävs att företagets eller koncernens intäkter överstiger 8 miljarder kronor.
Moderföretag som upprättar koncernredovisning och företag som inte ingår i en koncern är rapporteringsskyldiga om de har verksamhet i minst ett annat land än Sverige.
Vissa större dotterföretag och större filialer är rapporteringsskyldiga om moderföretaget som upprättar koncernredovisning eller företaget som bedriver näringsverksamhet genom filialen hör hemma utanför EU.
En inkomstskatterapport ska innehålla uppgifter om bl.a. företagets eller koncernens intäkter, vinsten eller förlusten och vilken inkomstskatt som har betalts.
Företagen ska upprätta, offentliggöra och tillgängliggöra inkomstskatterapporten.
Revisionsberättelsen i större företag ska innehålla ett uttalande om huruvida företaget är skyldigt att offentliggöra en inkomstskatterapport. Det ska i så fall även framgå om företaget har offentliggjort rapporten.
Om ett rapporteringsskyldigt företag inte offentliggör en inkomstskatterapport, ska Bolagsverket få förelägga den som är ansvarig för det att fullgöra sin skyldighet.
En modernare koncerndefinition
Utredningens uppdrag är att bedöma om koncerndefinitionerna i årsredovisningslagen och i övrig lagstiftning bör ändras så att en koncern i vissa fall ska kunna uppstå utan att ett företag äger andelar i ett annat.
Utredningen föreslår att koncerndefinitionen i årsredovisningslagen ska ändras. Det huvudsakliga skälet är att dagens koncerndefinition ur ett redovisningsperspektiv inte alltid leder till att företag som utåt sett framstår som en ekonomisk enhet presenteras på det sättet i redovisningen. Definitionen har inte heller anpassats till utvecklingen i EU och övriga världen.
Koncerndefinitionen föreslås bli mer lik den som finns i de internationella redovisningsstandarder som redan tillämpas av bl.a. börsbolagen. Det innebär
- att det avgörande för om en koncern föreligger är om ett företag har bestämmande inflytande över ett annat företag,
- att uppräkningen av s.k. koncerngrunder inte längre är uttömmande,
- att kravet på ägarandel tas bort,
- att s.k. praktisk majoritet kan grunda ett koncernförhållande, och
- att det tydliggörs att ett dotterföretag bara kan ha ett moderföretag.
Vidare föreslår utredningen att en likalydande koncerndefinition ska gälla enligt aktiebolagslagen och associationsrätten i övrigt. Rättssystematiska och praktiska skäl talar nämligen för en fortsatt överensstämmelse mellan koncerndefinitionerna.
En ändrad koncerndefinition föranleder följdändringar i inkomstskattelagen med avseende på tidigare års underskott och kvarstående negativa räntenetton. Syftet är att den ändrade koncerndefinitionen inte ska få några negativa konsekvenser på skatteområdet.
Utredningens förslag överensstämmer i allt väsentligt med de förslag som 2012 lämnades i promemorian Ändrad koncerndefinition (Justitiedepartementet).
En ny uppställningsform för eget kapital för vissa företag
Utredningens uppdrag är att bedöma om uppställningsformerna för eget kapital bör ändras.
Utredningen föreslår att det i årsredovisningslagen införs en ny uppställningsform för eget kapital för kategorin Övriga företag. Anledningen är att den hittillsvarande uppställningsformen för eget kapital inte tar hänsyn till de behov som stiftelser, ideella föreningar och samfällighetsföreningar har.
Uppställningsformen ska ha en flexibel utformning och anpassas till uppställningsformen för eget kapital som gäller för aktiebolag. Det bör dock inte införas en möjlighet att välja mellan olika uppställningsformer.
Utredningen föreslår vidare att Övriga företag ska specificera förändringar i eget kapital jämfört med föregående års balansräkning i förvaltningsberättelsen eller i egen räkning.
En del företag ska kunna välja hur de redovisar vissa finansiella skulder
Utredningens uppdrag är att bedöma om de principer för redovisning av värdeförändringar på finansiella skulder som anges i internationella redovisningsstandarder ska få tillämpas även enligt årsredovisningslagen. Det gäller börsnoterade företag och vissa andra företag.
Utredningen anser att redovisningen av vissa finansiella skulder enligt årsredovisningslagen i dag kan bli missvisande på så sätt att en försämring av företagets egen kreditvärdighet redovisas som en intäkt och inverkar positivt på företagets resultat.
Utredningen föreslår därför att de berörda företagen under vissa förutsättningar ska få redovisa en värdeförändring på en finansiell skuld hänförlig till kreditrisk i fonden för verkligt värde i stället för i resultaträkningen.
Konsekvenser
Konsekvenser av genomförandet av EU-direktivet
Direktivet leder till ökad transparens i fråga om multinationella företags skattebetalningar. Utredningen uppskattar att 600–1 000 företag och filialer kommer att behöva upprätta, offentliggöra och tillgängliggöra en inkomstskatterapport. Det leder till ökade kostnader för dessa företag. Även större företag som inte är rapporteringsskyldiga kommer att få en något ökad kostnad för revision.
Konsekvenser av en förändrad koncerndefinition
Förslaget medför att en grupp företag som utåt sett framstår som en ekonomisk enhet i högre grad också presenteras på det sättet i redovisningen, vilket leder till en bättre fungerande marknad.
Koncerndefinitionen blir enligt förslaget bredare. Något fler företag kommer att omfattas av en koncernredovisning. Det gäller bl.a. vissa bostadsrättsföreningar under byggtiden.
Även tillämpningen av aktiebolagslagen och andra associationsrättsliga lagar påverkas. Sammantaget torde förslaget i den delen beröra ett mindre antal företag.
Förslaget kan medföra ökade kostnader för vissa företag.
Konsekvenser av en ny uppställningsform för eget kapital
Förslaget berör främst stiftelser, ideella föreningar och samfällighetsföreningar. Det innebär att redovisningen i dessa företag blir mer rättvisande och anpassade efter verksamhetsbehovet.
Konsekvenser av en ny valmöjlighet för redovisning av vissa finansiella skulder
Förslaget berör börsnoterade företag och företag som ingår i en koncern som i koncernredovisningen tillämpar internationella redovisningsstandarder. Den sorts skulder som förslaget tar sikte på förekommer främst hos banker och försäkringsföretag. De företag som väljer att använda sig av möjligheten får en bättre överensstämmelse mellan koncernredovisningen och årsredovisningen. Detta förbättrar informationen till företagets intressenter.
Ikraftträdande
Utredningen föreslår att lagändringarna såvitt avser genomförandet av EUdirektivet, en ny uppställningsform för eget kapital och redovisning av vissa finansiella skulder ska träda i kraft den 1 juni 2023. Lagändringarna när det gäller koncerndefinitionen föreslås träda i kraft den 1 januari 2025.
Lagförslagen i betänkandet i nu aktuella delar
Förslag till lag (2023:000) om offentliggörande av inkomstskatteuppgifter
Härigenom föreskrivs följande.
Lagens innehåll
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om skyldigheten för vissa företag att upprätta, offentliggöra och tillgängliggöra en rapport om inkomstskatteuppgifter (inkomstskatterapport).
Lagen genomför Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2021/2101 av den 24 november 2021 om ändring av direktiv 2013/34/EU vad gäller offentliggörande av inkomstskatteuppgifter för vissa företag och filialer.
Företag som ska rapportera
2 § Ett aktiebolag eller handelsbolag som inte ingår i en koncern ska årligen upprätta en inkomstskatterapport, om
1. bolaget är skattskyldigt i minst en annan stat eller jurisdiktion än Sverige på grund av verksamhet som bedrivs från ett fast driftsställe där, och
2. bolagets intäkter under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren har uppgått till mer än 8 miljarder kronor.
3 § Ett moderföretag ska årligen upprätta en inkomstskatterapport, om
1. moderföretaget är ett aktiebolag eller handelsbolag,
2. moderföretaget upprättar koncernredovisning,
3. det i koncernen ingår minst ett företag som hör hemma i en annan stat eller jurisdiktion än Sverige eller som är skattskyldigt i en annan stat eller jurisdiktion än Sverige på grund av verksamhet som bedrivs från ett fast driftsställe där, och
4. koncernens intäkter under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren har uppgått till mer än 8 miljarder kronor.
4 § Ett dotterföretag ska årligen offentliggöra en inkomstskatterapport, om
1. dotterföretaget är ett aktiebolag eller handelsbolag,
2. dotterföretaget omfattas av en koncernredovisning som upprättas av ett moderföretag som hör hemma utanför Europeiska unionen,
3. dotterföretaget är ett större företag enligt 1 kap. 3 § 4 andra ledet årsredovisningslagen (1995:1554), och
4. koncernens intäkter under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren har uppgått till mer än 8 miljarder kronor.
Om en inkomstskatterapport inte redan har upprättats, ska dotterföretaget upprätta en sådan rapport. Innan dess ska dotterföretaget begära att moderföretaget som avses i första stycket 2 lämnar den information som behövs för att rapporten ska kunna upprättas.
Om moderföretaget inte lämnar den information som krävs enligt andra stycket, ska dotterföretaget ändå upprätta en inkomstskatterapport så långt det går. Dotterföretaget ska även göra ett uttalande om att moderföretaget som upprättar koncernredovisningen inte har lämnat den information som behövs.
5 § En filial ska årligen offentliggöra en inkomstskatterapport, om
1. företaget som bedriver näringsverksamhet genom filialen motsvarar ett svenskt aktiebolag och hör hemma utanför Europeiska unionen, och
a) ingår i en koncern vars intäkter under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren har uppgått till mer än 8 miljarder kronor, och koncernredovisningen upprättas av ett moderföretag som hör hemma utanför Europeiska unionen, eller
b) företagets intäkter under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren har uppgått till mer än 8 miljarder kronor, och
2. filialens nettoomsättning under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren har uppgått till mer än 80 miljoner kronor.
Om en inkomstskatterapport inte redan har upprättats, ska filialen upprätta en sådan rapport. Innan dess ska filialen begära att företaget som bedriver näringsverksamhet genom filialen eller, om företaget ingår i en koncern, det moderföretag som avses i första stycket 1 a lämnar den information som behövs för att rapporten ska kunna upprättas.
Om företaget som bedriver näringsverksamhet genom filialen eller moderföretaget inte lämnar den information som krävs enligt andra stycket, ska filialen ändå upprätta en inkomstskatterapport så långt det går. Filialen ska även göra ett uttalande om att företaget som bedriver näringsverksamhet genom filialen eller moderföretaget som upprättar koncernredovisning inte har lämnat den information som behövs.
6 § Ett dotterföretag som inte är skyldigt att offentliggöra en inkomstskatterapport och, i förekommande fall, göra ett uttalande enligt 4 § ska ändå göra det, om dotterföretaget inte har något annat syfte än att kringgå denna lag. Detsamma gäller en filial i fråga om 5 §.
Första stycket gäller bara om dotterföretaget är ett aktiebolag eller handelsbolag eller om företaget som bedriver näringsverksamhet genom filialen motsvarar ett svenskt aktiebolag.
Undantag från skyldigheten att rapportera
7 § Ett bolag som inte ingår i en koncern eller är ett moderföretag är inte skyldigt att rapportera enligt 2 eller 3 §, om
1. bolaget är ett
a) kreditinstitut som avses i 1 kap. 1 § första stycket lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag,
b) värdepappersbolag som avses i 1 kap. 4 b § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, eller
c) finansiellt holdingföretag som avses i 1 kap. 1 § andra stycket lagen om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag, och
2. bolaget i sin årsredovisning eller moderföretaget i koncernredovisningen, för varje land där företaget eller koncernen bedriver verksamhet, lämnar följande uppgifter om verksamheten:
a) namnen på företagen som bedriver verksamheten, verksamhetens art och var verksamheten bedrivs,
b) omsättningen,
c) medeltalet anställda,
d) resultatet före skatt,
e) skatten på resultatet, och
f) statliga subventioner. Ett moderföretag är inte heller skyldigt att upprätta en inkomstskatterapport om ett företag i samma koncern uppfyller villkoren i första stycket.
8 § Ett dotterföretag är inte skyldigt att rapportera enligt 4 §, om dess moderföretag som upprättar koncernredovisning
1. upprättar en inkomstskatterapport med det innehåll som föreskrivs i 13–17 §§,
2. tillgängliggör rapporten på sin webbplats på det sätt som föreskrivs i 22 och 23 §§, och
3. anger namn och registrerat säte för minst ett dotterföretag eller namn och adress för minst en filial som hör hemma inom Europeiska unionen och dotterföretaget eller filialen senast ett år efter räkenskapsårets slut har offentliggjort rapporten genom att ge in en bestyrkt kopia av den eller ett elektroniskt original till Bolagsverket eller registreringsmyndigheten i den stat där dotterföretaget eller filialen hör hemma.
9 § En filial är inte skyldig att rapportera enligt 5 § om företaget som bedriver näringsverksamhet genom filialen eller, om företaget ingår i en koncern, moderföretaget som upprättar koncernredovisning
1. upprättar en inkomstskatterapport med det innehåll som föreskrivs i 13– 17 §§,
2. tillgängliggör rapporten på sin webbplats på det sätt som föreskrivs i 22 och 23 §§, och
3. anger namn och registrerat säte för minst ett dotterföretag eller namn och adress för minst en filial som hör hemma inom Europeiska unionen och dotterföretaget eller filialen senast ett år efter räkenskapsårets slut offentliggör rapporten genom att ge in en bestyrkt kopia av den eller ett elektroniskt original till Bolagsverket eller registreringsmyndigheten i den stat där dotterföretaget eller filialen hör hemma.
10 § En filial är inte heller skyldig att rapportera enligt 5 § om företaget som bedriver näringsverksamhet genom filialen ingår i en koncern och det i koncernen även ingår
1. ett sådant dotterföretag som avses i 4 § första stycket, eller
2. ett utländskt dotterföretag som hör hemma inom Europeiska unionen och är ett sådant företag som avses i artikel 1.1 och 3.3 eller 3.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, i den ursprungliga lydelsen.
När skyldigheten att rapportera upphör
11 § Ett företag som har varit skyldigt att rapportera enligt 2–5 §§ behöver inte längre göra det, om intäkterna för företaget eller för den koncern
som företaget ingår i har varit lägre än 8 miljarder kronor under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren.
12 § En filial som har varit skyldig att rapportera enligt 5 § behöver inte längre göra det, om nettoomsättningen för filialen har varit lägre än 80 miljoner kronor under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren.
Inkomstskatterapportens innehåll
13 § En inkomstskatterapport ska innehålla följande uppgifter.
1. Namnet på företaget som upprättar rapporten. Om ett dotterföretag upprättar rapporten ska även namnet på moderföretaget som upprättar koncernredovisning anges. Detsamma gäller för en filial om det företag som bedriver näringsverksamhet genom filialen ingår i en koncern.
2. Vilket räkenskapsår rapporten avser.
3. Vilken valuta som beloppen i rapporten anges i.
4. Om rapporten avser en koncern: vilka dotterföretag som omfattas av koncernredovisningen och som hör hemma inom Europeiska unionen eller i en jurisdiktion som är upptagen i en gällande och offentliggjord förteckning över stater eller jurisdiktioner utanför Europeiska unionen som av medlemsstaterna gemensamt har bedömts vara icke samarbetsvilliga på skatteområdet.
5. En kort beskrivning av vilken slags verksamhet som företaget eller koncernen bedriver.
6. Antalet anställda.
7. Intäkterna inklusive transaktioner med närstående parter.
8. Vinsten eller förlusten före inkomstskatt.
9. Årets ackumulerade inkomstskatt. 10. Betald inkomstskatt. 11. Ackumulerade vinstmedel.
14 § Företaget får beräkna de uppgifter som avses i 13 § enligt anvisningarna i avsnitt III delarna B och C i bilaga III till rådets direktiv 2011/16/EU av den 15 februari 2011 om administrativt samarbete i fråga om beskattning, i lydelsen enligt rådets direktiv (EU) 2016/881.
Det ska anges i inkomstskatterapporten om den har upprättats med tillämpning av första stycket eller inte.
15 § Inkomstskatterapporten ska avse all verksamhet som
1. bedrivs i bolaget, om rapporten ska upprättas enligt 2 §,
2. ingår i koncernredovisningen, om rapporten ska upprättas eller offentliggöras enligt 3 eller 4 §,
3. bedrivs i företaget som bedriver näringsverksamhet genom filialen eller, om företaget ingår i en koncern, den koncernredovisning som företaget omfattas av, om rapporten ska upprättas eller offentliggöras enligt 5 §.
Uppgifterna i inkomstskatterapporten ska redovisas
1. för var och en av medlemsstaterna i Europeiska unionen,
2. för var och en av de jurisdiktioner som den 1 mars det räkenskapsår för vilket rapporten upprättas finns angivna i bilaga I i en förteckning som avses i 13 § 4,
3. för var och en av de jurisdiktioner som den 1 mars det räkenskapsår för vilket rapporten upprättas och den 1 mars föregående räkenskapsår finns angivna i bilaga II i en förteckning som avses i 13 § 4, och
4. i samlad form för övriga jurisdiktioner. Uppgifter om en viss verksamhet får inte hänföras till fler än en medlemsstat eller jurisdiktion.
16 § I inkomstskatterapporten ska beloppen anges i samma valuta som används i koncernredovisningen. Om ett företag som inte ingår i en koncern upprättar en rapport, ska beloppen anges i samma valuta som företaget använder i årsredovisningen.
Om ett dotterföretag inte har fått den information som behövs från moderföretaget enligt 4 § andra stycket ska beloppen i inkomstskatterapporten anges i samma valuta som dotterföretaget använder i årsredovisningen.
17 § Inkomstskatterapporten ska upprättas med användning av det formulär och i de elektroniska format som Europeiska kommissionen har fastställt.
Tillfälligt utelämnande av uppgifter i inkomstskatterapporten
18 § Ett företag får i inkomstskatterapporten tillfälligt utelämna en eller flera uppgifter som krävs enligt 13 §, om offentliggörandet av uppgiften allvarligt skulle skada marknadspositionen för de företag som rapporten avser. Om en uppgift utelämnas ska företaget tydligt ange det i rapporten tillsammans med en motiverad förklaring till varför utelämnandet sker.
Uppgifter som utelämnas ska senast fem år efter det att utelämnandet gjordes offentliggöras i en annan inkomstskatterapport.
Trots det som sägs i denna paragraf får uppgifter om förhållanden som avser de jurisdiktioner som finns angivna i de bilagor som avses i 15 § andra stycket 2 och 3 aldrig utelämnas.
Inkomstskatterapporten ska offentliggöras
19 § Inkomstskatterapporten ska offentliggöras senast ett år efter räkenskapsårets slut genom att en bestyrkt kopia på svenska ges in till Bolagsverket.
Med bestyrkt kopia jämställs ett elektroniskt original. Bolagsverket ska registrera inkomstskatterapporten i det register som är tillämpligt för det företag som har offentliggjort rapporten. Registreringen ska vara på svenska. Om det företag som registreringen avser begär det, ska registreringen dessutom göras på ett annat officiellt språk inom Europeiska unionen eller på norska eller isländska.
20 § Inkomstskatterapporten får överföras elektroniskt till Bolagsverket.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om
1. elektronisk överföring till Bolagsverket, och
2. bestyrkande av att en elektronisk kopia överensstämmer med originalet.
21 § Det som föreskrivs i 19 och 20 §§ om inkomstskatterapportens offentliggörande gäller även ett uttalande som avses i 4–6 §§.
Inkomstskatterapporten ska tillgängliggöras
22 § En inkomstskatterapport som ska offentliggöras enligt 19 § ska även senast ett år efter räkenskapsårets slut kostnadsfritt göras tillgänglig för allmänheten på minst ett av Europeiska unionens officiella språk, på webbplatsen för
1. företaget som har upprättat rapporten, om företaget är skyldigt att rapportera enligt 2 eller 3 §,
2. dotterföretaget eller ett företag som ingår i samma koncern, om företaget är skyldigt att rapportera enligt 4 eller 6 §, eller
3. filialen, det företag som bedriver näringsverksamhet genom filialen eller ett företag som ingår i samma koncern, om företaget är skyldigt att rapportera enligt 5 eller 6 §.
23 § Inkomstskatterapporten ska under minst fem år vara tillgänglig på den webbplats som avses i 22 §.
24 § Det som föreskrivs i 22 och 23 §§ om inkomstskatterapportens tillgängliggörande gäller även ett uttalande som avses i 4–6 §§.
Vite
25 § Om ett företag inte offentliggör en inkomstskatterapport enligt denna lag, får Bolagsverket förelägga den som ensam eller tillsammans med någon annan är skyldig att offentliggöra rapporten att fullgöra sin skyldighet.
Detsamma gäller för ett uttalande som avses i 4–6 §§.
Föreläggandet får förenas med vite. Frågor om utdömande av vite prövas av Bolagsverket.
Överklagande
26 § Bolagsverkets beslut enligt 25 § får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Överklagandet ska ges in till Bolagsverket inom två månader från dagen för beslutet.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2023.
2. Lagen tillämpas första gången för det räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 maj 2024.
Förslag till lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.
Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1992:160) om utländska filialer m.m. ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
14 §1
För filialens revision gäller, utöver 12 och 13 §§, i tillämpliga delar detsamma som för ett svenskt företag av motsvarande slag
För filialens revision gäller, utöver 12 och 13 §§, i tillämpliga delar detsamma som för ett svenskt företag av motsvarande slag.
Revisionsberättelsen för filialen behöver dock inte innehålla något uttalande om inkomstskatterapportering enligt 9 kap. 34 a § aktiebolagslagen (2005:551) eller 30 a § revisionslagen (1999:1079) .
1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2023.
2. Lagen tillämpas första gången för det räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 maj 2024.
1 Senaste lydelse 2017:439.
Förslag till lag om ändring i revisionslagen (1999:1079)
Härigenom föreskrivs i fråga om revisionslagen (1999:1079)
dels att 31 § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 30 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
30 a §
Revisionsberättelsen för ett handelsbolag ska innehålla ett uttalande om huruvida bolaget med avseende på det föregående räkenskapsåret var skyldigt att offentliggöra en sådan inkomstskatterapport som avses i lagen ( 2023:000 ) om offentliggörande av inkomstskatteuppgifter. I så fall ska det av uttalandet även framgå om bolaget har offentliggjort rapporten.
Första stycket gäller inte om han-
delsbolaget är ett mindre företag enligt 1 kap. 3 § första stycket 5 årsredovisningslagen (1995:1554) .
31 §1
Utöver vad som följer av 28–30 §§ får en revisor i revisionsberättelsen lämna sådana upplysningar som han anser att tredje man bör få kännedom om. Om årsredovisningen innehåller uppgifter som har betydelse för upplysningarna, skall revisorn hänvisa till uppgifterna.
Utöver vad som följer av 28–30 a §§ får en revisor i revisionsberättelsen lämna sådana upplysningar som han anser att tredje man bör få kännedom om. Om årsredovisningen innehåller uppgifter som har betydelse för upplysningarna, ska revisorn hänvisa till uppgifterna.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2023.
2. Lagen tillämpas första gången för det räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 maj 2024.
1 Senaste lydelse 2004:978.
Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551)
Härigenom föreskrivs i fråga om aktiebolagslagen (2005:551)
dels att 9 kap. 35 § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 9 kap. 34 a §, med följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 kap.
34 a §
Revisionsberättelsen ska innehålla ett uttalande om huruvida bolaget med avseende på det föregående räkenskapsåret var skyldigt att offentliggöra en sådan inkomstskatterapport som avses i lagen ( 2023:000 ) om offentliggörande av inkomstskatteuppgifter. I så fall ska det av uttalandet även framgå om bolaget har offentliggjort rapporten.
Första stycket gäller inte om bolaget är ett mindre företag enligt 1 kap. 3 § första stycket 5 årsredovisningslagen (1995:1554) .
35 §
Utöver vad som följer av 29–34 §§ får en revisor i revisionsberättelsen lämna sådana upplysningar som han eller hon anser att aktieägarna bör få kännedom om. Om årsredovisningen innehåller uppgifter som har betydelse för upplysningarna, skall revisorn hänvisa till uppgifterna.
Utöver vad som följer av 29–34 a §§ får en revisor i revisionsberättelsen lämna sådana upplysningar som han eller hon anser att aktieägarna bör få kännedom om. Om årsredovisningen innehåller uppgifter som har betydelse för upplysningarna, ska revisorn hänvisa till uppgifterna.
1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 9 kap. 34 a och 35 §§ den 1 juni 2023, och i övrigt den 1 januari 2025.
2. Lagen tillämpas första gången, i fråga om 9 kap. 34 a och 35 §§ för det räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 maj 2024, och i övrigt för det räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 2024.
Förteckning över remissinstanser (SOU 2022:29)
Remissyttranden över betänkandet Inkomstskatterapporter och några redovisningsfrågor (SOU 2022:29) har lämnats av Bokföringsnämnden, Bolagsverket, Bostadsrätterna, Byggföretagen, Ekobrottsmyndigheten, FAR, Fastighetsägarna Sverige, Finansbolagens Förening, Finansinspektionen, Fondbolagens förening, Föreningen Stiftelser i samverkan, Förvaltningsrätten i Umeå, Förvaltningsrätten i Uppsala, Integritetsskyddsmyndigheten, Kammarrätten i Sundsvall, Kommerskollegium, Linköpings universitet (Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling), Länsstyrelsen i Stockholms län, Malmö tingsrätt, Myndigheten för statligt stöd till trossamfund, Näringslivets skattedelegation, Regelrådet, Revisorsinspektionen, Riksidrottsförbundet, Rådet för finansiell rapportering, Skatteverket, Sparbankernas Riksförbund, SRF konsulterna, Stockholms universitet (Juridiska fakultetsnämnden), Stockholms tingsrätt, Styrelsen för internationellt utvecklingsarbete (Sida), Svea hovrätt, Svensk försäkring, Svenska Bankföreningen, Svenska pensionsstiftelsers förening, Svenskt Näringsliv, Sveriges advokatsamfund, Sveriges Häradsallmänningsförbund och Swedish Private Equity & Venture Capital Association.
Aktiemarknadsbolagens förening, Aktiespararna, Diakonia, Ekonomistyrningsverket, ForumCIV, Företagarna, Ideell Arena, Institutet mot mutor, Kollegiet för svensk bolagsstyrning, Landsorganisationen i Sverige, Lantbrukarnas Riksförbund, Nasdaq Stockholm AB, Nordic Growth Market NGM Aktiebolag, Nämnden för svensk redovisningstillsyn, Näringslivets Regelnämnd, Oxfam, Svensk Handel, Svensk Värdepappersmarknad, Svenska Kreditföreningen, Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Transparency International Sverige har fått tillfälle att yttra sig, men har avstått från att göra det.
Lagrådsremissens lagförslag
Förslag till lag om offentliggörande av vissa stora företags inkomstskatterapporter
Härigenom föreskrivs1 följande.
Lagens innehåll
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om skyldighet för vissa stora företag att upprätta, offentliggöra och tillgängliggöra rapporter om inkomstskatteuppgifter.
Företag som ska rapportera
Företag som inte ingår i en koncern
2 § Ett aktiebolag som inte ingår i en koncern ska för varje räkenskapsår upprätta och offentliggöra en inkomstskatterapport, om företaget är skattskyldigt också i minst en annan stat eller skattejurisdiktion än Sverige på grund av verksamhet som bedrivs från ett fast driftställe där.
Rapporteringsskyldigheten inträder när företagets intäkter under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgick till mer än 8 miljarder kronor. Skyldigheten kvarstår till dess att intäkterna under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgick till mindre än 8 miljarder kronor.
Första och andra styckena gäller även handelsbolag där samtliga direkta eller indirekta delägare är juridiska personer med begränsat ansvar.
Yttersta moderföretag
3 § Ett yttersta moderföretag i en koncern ska för varje räkenskapsår upprätta och offentliggöra en inkomstskatterapport, om
1. moderföretaget är ett aktiebolag eller ett sådant handelsbolag som avses i 2 § tredje stycket, och
2. det i koncernen ingår minst ett företag som hör hemma i en annan stat eller skattejurisdiktion än Sverige, eller som på grund av verksamhet som bedrivs från ett fast driftställe är skattskyldigt där.
Rapporteringsskyldigheten inträder när koncernens intäkter under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgick till mer än 8 miljarder kronor. Skyldigheten kvarstår till dess att intäkterna under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgick till mindre än 8 miljarder kronor.
Dotterföretag till yttersta moderföretag som hör hemma utanför EES
4 § Ett dotterföretag ska för varje räkenskapsår upprätta och offentliggöra en inkomstskatterapport, om
1. dotterföretaget är ett aktiebolag eller ett sådant handelsbolag som avses i 2 § tredje stycket,
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2021/2101 av den 24 november 2021 om ändring av direktiv 2013/34/EU vad gäller offentliggörande av inkomstskatteuppgifter för vissa företag och filialer, i den ursprungliga lydelsen.
2. det yttersta moderföretaget i koncernen hör hemma utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), och
3. dotterföretaget är ett större företag enligt 1 kap. 3 § första stycket 4 andra strecksatsen årsredovisningslagen (1995:1554).
Rapporteringsskyldigheten inträder när koncernens intäkter under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgick till mer än 8 miljarder kronor. Skyldigheten kvarstår till dess att intäkterna under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgick till mindre än 8 miljarder kronor.
5 § Om ett dotterföretag inte får den information som behövs av det yttersta moderföretaget för att kunna upprätta en fullständig inkomstskatterapport, ska dotterföretaget upprätta rapporten med de uppgifter som dotterföretaget har. Dotterföretaget ska i så fall också offentliggöra ett uttalande om att det yttersta moderföretaget inte har lämnat den information som behövs.
Ett dotterföretag behöver inte upprätta en inkomstskatterapport om en sådan redan finns tillgänglig.
6 § Ett dotterföretag är inte rapporteringsskyldigt om det yttersta moderföretaget
1. upprättar en inkomstskatterapport och i den anger ett dotterföretag eller en filial som offentliggör rapporten i enlighet med denna lag eller motsvarande bestämmelser i det land inom EES som dotterföretaget eller filialen hör hemma, och
2. tillgängliggör rapporten på sin webbplats i enlighet med det som föreskrivs i 21 §.
Filialer till företag som hör hemma utanför EES
7 § En filial till ett företag ska för varje räkenskapsår upprätta och offentliggöra en inkomstskatterapport, om
1. företaget motsvarar ett svenskt aktiebolag, och
2. företaget och, om företaget ingår i en koncern, det yttersta moderföretaget hör hemma utanför EES.
Rapporteringsskyldigheten inträder när företagets eller koncernens intäkter uppgick till mer än 8 miljarder kronor och filialens nettoomsättning uppgick till mer än 80 miljoner kronor, under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren. Skyldigheten kvarstår till dess att företagets eller koncernens intäkter uppgick till mindre än 8 miljarder kronor eller filialens nettoomsättning uppgick till mindre än 80 miljoner kronor, under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren.
8 § Om en filial inte får den information som behövs av företaget eller, om företaget ingår i en koncern, det yttersta moderföretaget för att kunna upprätta en fullständig inkomstskatterapport, ska filialen upprätta rapporten med de uppgifter som filialen har. Filialen ska i så fall också offentliggöra ett uttalande om att företaget eller det yttersta moderföretaget inte har lämnat den information som behövs.
En filial behöver inte upprätta en inkomstskatterapport om en sådan redan finns tillgänglig.
9 § En filial är inte rapporteringsskyldig om företaget som bedriver näringsverksamhet genom filialen eller, om företaget ingår i en koncern, det yttersta moderföretaget gör det som anges i 6 § 1 och 2.
En filial är inte heller rapporteringsskyldig, om företaget som bedriver näringsverksamhet genom filialen ingår i en koncern och det i koncernen även ingår ett sådant dotterföretag som avses i 4 § eller ett motsvarande utländskt dotterföretag som hör hemma inom EES.
Dotterföretag och filialer vars syfte är att kringgå rapporteringsskyldighet
10 § Ett dotterföretag eller en filial som inte uppfyller förutsättningarna för rapporteringsskyldighet enligt 4 eller 7 § enbart i syfte att kringgå denna skyldighet ska ändå upprätta och offentliggöra en inkomstskatterapport.
Undantag från skyldigheten att rapportera för vissa kreditinstitut, värdepappersbolag och finansiella holdingföretag
11 § Ett företag som inte ingår i en koncern eller ett yttersta moderföretag i en koncern är inte skyldigt att upprätta och offentliggöra en inkomstskatterapport om företaget eller ett företag i samma koncern i stället offentliggör en rapport i enlighet med artikel 89 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, i den ursprungliga lydelsen, som innefattar information om all verksamhet i företaget och, när det gäller ett yttersta moderföretag, all verksamhet i samtliga företag som omfattas av koncernredovisningen.
Inkomstskatterapportens innehåll
12 § En inkomstskatterapport ska innehålla uppgifter om
1. namnet på företaget som upprättar rapporten och, för det fall rapporten upprättas av ett dotterföretag eller en filial och det företag som bedriver näringsverksamhet genom filialen ingår i en koncern, namnet på det yttersta moderföretaget,
2. det räkenskapsår som rapporten avser,
3. den valuta som beloppen i rapporten anges i,
4. för det fall rapporten avser en koncern, de företag som ingår i koncernen och hör hemma inom EES eller i en skattejurisdiktion som är upptagen i Europeiska unionens reviderade förteckning över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet,
5. en kort beskrivning av den typ av verksamhet som företaget eller koncernen bedriver,
6. antalet anställda,
7. intäkterna,
8. vinsten eller förlusten före inkomstskatt,
9. årets ackumulerade inkomstskatt, 10. betald inkomstskatt, och 11. ackumulerade vinstmedel.
13 § Inkomstskatterapporten ska avse all verksamhet som
1. bedrivs i företaget, om det är ett företag som inte ingår i en koncern som är rapporteringsskyldigt,
2. ingår i koncernredovisningen, om det är ett yttersta moderföretag eller ett dotterföretag som är rapporteringsskyldigt, och
3. bedrivs i företaget som bedriver näringsverksamhet genom filialen eller, om företaget ingår i en koncern, ingår i koncernredovisningen, om det är en filial som är rapporteringsskyldig.
14 § Uppgifterna i inkomstskatterapporten får redovisas enligt anvisningarna i avsnitt III delarna B och C i bilaga III till rådets direktiv 2011/16/EU av den 15 februari 2011 om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av direktiv 77/799/EEG, i lydelsen enligt rådets direktiv (EU) 2016/881 av den 25 maj 2016 om ändring av direktiv 2011/16/EU vad gäller obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar i fråga om beskattning.
Det ska anges i inkomstskatterapporten om den har upprättats med tillämpning av första stycket.
15 § Uppgifterna i inkomstskatterapporten ska redovisas
1. för var och en av staterna i EES,
2. för var och en av de skattejurisdiktioner som den 1 mars det räkenskapsår för vilket rapporten upprättas var angivna i bilaga I i den förteckning som avses i 12 § 4,
3. för var och en av de skattejurisdiktioner som den 1 mars det räkenskapsår för vilket rapporten upprättas och den 1 mars föregående räkenskapsår var angivna i bilaga II i den förteckning som avses i 12 § 4, och
4. i samlad form för de skattejurisdiktioner som inte omfattas av 1–3. Uppgifter om en viss verksamhet får inte hänföras till fler än en medlemsstat eller en skattejurisdiktion.
16 § I inkomstskatterapporten ska beloppen anges i samma valuta som används i årsredovisningen eller, om företaget ingår i en koncern, i koncernredovisningen.
Om ett dotterföretag upprättar rapporten enligt 5 § första stycket får beloppen i inkomstskatterapporten anges i samma valuta som dotterföretaget använder i årsredovisningen.
17 § Inkomstskatterapporten ska upprättas med användning av det formulär och i de elektroniska format som Europeiska kommissionen har fastställt.
Tillfälligt utelämnande av uppgifter från inkomstskatterapporten
18 § Ett företag får utelämna en uppgift från en inkomstskatterapport, om offentliggörandet av uppgiften skulle skada marknadspositionen allvarligt för de företag som rapporten avser. Företaget ska i rapporten ange att uppgiften utelämnas och ange skälen för att den utelämnas.
En uppgift som rör sådana skattejurisdiktioner som finns angivna i den förteckning som avses i 12 § 4 får dock inte utelämnas.
En uppgift som har utelämnats ska offentliggöras i en annan inkomstskatterapport senast fem år efter det att utelämnandet gjordes.
Inkomstskatterapportens offentliggörande
19 § En inkomstskatterapport ska offentliggöras genom att den lämnas in till Bolagsverket senast ett år efter räkenskapsårets utgång. Rapporten ska vara på svenska och i form av en bestyrkt kopia eller ett elektroniskt original.
Bolagsverket ska registrera inkomstskatterapporten i det register som företaget i fråga är registrerat i.
Registreringen ska vara på svenska. Om det företag som registreringen avser begär det, ska registreringen dessutom göras på ett annat officiellt språk inom Europeiska unionen eller på norska eller isländska.
20 § Ett uttalande om att ett yttersta moderföretag eller ett företag som bedriver näringsverksamhet genom en filial inte har lämnat den information som behövs för att en fullständig inkomstskatterapport ska kunna upprättas ska offentliggöras inom samma tid och på samma sätt som en inkomstskatterapport.
Inkomstskatterapporten ska hållas tillgänglig
21 § En inkomstskatterapport ska senast ett år efter räkenskapsårets utgång kostnadsfritt hållas tillgänglig för allmänheten på minst ett av Europeiska unionens officiella språk, på webbplatsen för
1. företaget som har upprättat rapporten, om företaget är rapporteringsskyldigt enligt 2 eller 3 §,
2. dotterföretaget eller ett företag som ingår i samma koncern, om dotterföretaget är rapporteringsskyldigt enligt 4 §, eller
3. filialen, det företag som bedriver näringsverksamhet genom filialen eller ett företag som ingår i samma koncern, om filialen är rapporteringsskyldig enligt 7 §.
Inkomstskatterapporten ska hållas tillgänglig under minst fem år.
22 § Ett uttalande om att ett yttersta moderföretag eller ett företag som bedriver näringsverksamhet genom en filial inte har lämnat den information som behövs för att en fullständig inkomstskatterapport ska kunna upprättas ska hållas tillgängligt inom och under samma tid och på samma sätt som en inkomstskatterapport.
Vite
23 § Om ett företag inte ger in en inkomstskatterapport enligt denna lag, får Bolagsverket förelägga den som ensam eller tillsammans med någon annan är skyldig att ge in rapporten att fullgöra sin skyldighet. Detsamma ska gälla om ett företag inte ger in ett uttalande som avses i 5 eller 8 §.
Föreläggandet får förenas med vite. Frågor om utdömande av vite prövas av Bolagsverket.
Överklagande
24 § Bolagsverkets beslut enligt 19 § andra stycket, 20 och 23 §§ får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Överklagandet ska ges in till Bolagsverket inom två månader från dagen för beslutet.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
1. Denna lag träder i kraft den 22 juni 2023.
2. Lagen tillämpas första gången för det räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 maj 2024.
Förslag till lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.
Härigenom föreskrivs1 att 14 § lagen (1992:160) om utländska filialer m.m. ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
14 §2
För filialens revision gäller, utöver 12 och 13 §§, i tillämpliga delar detsamma som för ett svenskt företag av motsvarande slag.
Revisionsberättelsen för filialen behöver dock inte innehålla något uttalande om inkomstskatterapportering enligt 30 a § revisionslagen (1999:1079) eller 9 kap. 34 a § aktiebolagslagen (2005:551) .
1. Denna lag träder i kraft den 22 juni 2023.
2. Lagen tillämpas första gången för det räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 maj 2024.
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2021/2101 av den 24 november 2021 om ändring av direktiv 2013/34/EU vad gäller offentliggörande av inkomstskatteuppgifter för vissa företag och filialer, i den ursprungliga lydelsen. 2 Senaste lydelse 2017:439.
Förslag till lag om ändring i revisionslagen (1999:1079)
Härigenom föreskrivs1 i fråga om revisionslagen (1999:1079)
dels att 31 § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 30 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
30 a §
Revisionsberättelsen för ett handelsbolag ska innehålla ett uttalande om huruvida bolaget med avseende på det föregående räkenskapsåret var skyldigt att offentliggöra en sådan inkomstskatterapport som avses i lagen ( 2023:000 ) om offentliggörande av vissa stora företags inkomstskatterapporter. Om en sådan skyldighet fanns, ska det av uttalandet även framgå om bolaget har offentliggjort rapporten enligt den lagen.
Revisionsberättelsen behöver dock inte innehålla ett sådant uttalande om handelsbolaget är ett mindre företag enligt 1 kap. 3 § första stycket 5 årsredovisningslagen (1995:1554) .
31 §2
Utöver vad som följer av 28–30 §§ får en revisor i revisionsberättelsen lämna sådana upplysningar som han anser att tredje man bör få kännedom om. Om årsredovisningen innehåller uppgifter som har betydelse för upplysningarna, skall revisorn hänvisa till uppgifterna.
Utöver vad som följer av 28–30 a §§ får en revisor i revisionsberättelsen lämna sådana upplysningar som han eller hon anser att tredje man bör få kännedom om. Om årsredovisningen innehåller uppgifter som har betydelse för upplysningarna, ska revisorn hänvisa till uppgifterna.
1. Denna lag träder i kraft den 22 juni 2023.
2. Lagen tillämpas första gången för det räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 maj 2024.
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2021/2101 av den 24 november 2021 om ändring av direktiv 2013/34/EU vad gäller offentliggörande av inkomstskatteuppgifter för vissa företag och filialer, i den ursprungliga lydelsen. 2 Senaste lydelse 2004:978.
Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551)
Härigenom föreskrivs1 i fråga om aktiebolagslagen (2005:551)
dels att 9 kap. 35 § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 9 kap. 34 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 kap.
34 a §
Revisionsberättelsen ska innehålla ett uttalande om huruvida bolaget med avseende på det föregående räkenskapsåret var skyldigt att offentliggöra en sådan inkomstskatterapport som avses i lagen ( 2023:000 ) om offentliggörande av vissa stora företags inkomstskatterapporter. Om en sådan skyldighet fanns ska det av uttalandet även framgå om bolaget har offentliggjort rapporten enligt den lagen.
Revisionsberättelsen behöver dock inte innehålla ett sådant uttalande om bolaget är ett mindre företag enligt 1 kap. 3 § första stycket 5 årsredovisningslagen (1995:1554) .
35 §
Utöver vad som följer av 29–34 §§ får en revisor i revisionsberättelsen lämna sådana upplysningar som han eller hon anser att aktieägarna bör få kännedom om. Om årsredovisningen innehåller uppgifter som har betydelse för upplysningarna, skall revisorn hänvisa till uppgifterna.
Utöver vad som följer av 29–34 a §§ får en revisor i revisionsberättelsen lämna sådana upplysningar som han eller hon anser att aktieägarna bör få kännedom om. Om årsredovisningen innehåller uppgifter som har betydelse för upplysningarna, ska revisorn hänvisa till uppgifterna.
1. Denna lag träder i kraft den 22 juni 2023.
2. Lagen tillämpas första gången för det räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 maj 2024.
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2021/2101 av den 24 november 2021 om ändring av direktiv 2013/34/EU vad gäller offentliggörande av inkomstskatteuppgifter för vissa företag och filialer, i den ursprungliga lydelsen.
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2023-02-22
Närvarande: Justitierådet Mahmut Baran, f.d. justitierådet Mari Andersson och justitierådet Stefan Reimer
Ökad transparens för stora företags skattebetalningar
Enligt en lagrådsremiss den 9 februari 2023 har regeringen (Justitiedepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om offentliggörande av vissa stora företags inkomstskatterapporter,
2. lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.,
3. lag om ändring i revisionslagen (1999:1079),
4. lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551).
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunniga Therese Klang.
Förslagen föranleder följande yttrande.
Förslaget till lag om offentliggörande av vissa stora företags inkomstskatterapporter
Allmänt Den föreslagna lagen är avsedd att genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2021/2101 av den 24 november 2021 om ändring av direktiv 2013/34/EU vad gäller offentliggörande av inkomstskatteuppgifter för vissa företag och filialer (direktivet).
Genom det nu aktuella direktivet införs alltså ett antal nya artiklar i direktiv (EU) 2012/34/EU, det s.k. redovisningsdirektivet, som innebär att multinationella koncerner och företag verksamma inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) med årliga intäkter på mer än 750 miljoner euro, eller motsvarande, ska ta fram en rapport om sina inkomstskatteuppgifter och göra den offentlig och tillgänglig. Informationen i rapporten ska redovisas för varje land i EES som företaget betalar skatt i. Uppgifter ska också lämnas om verksamhet i varje skattejurisdiktion utanför EES som finns med på EU:s förteckning över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet samt i samlad form för övriga skattejurisdiktioner. Rapporten ska offentliggöras genom att ett företag inom koncernen ger in den till en ansvarig registreringsmyndighet i ett land inom EES och tillgängliggöras för allmänheten på företagets webbplats.
Direktivet syftar till att öka insynen i företag samt transparens och offentlig granskning av företags inkomstskatteuppgifter (skäl 22).
1 §
Genom lagen genomförs direktivet. I lagrådsremissen har man valt att inte ange det i lagtexten utan endast i en not till ingressen av lagen. Det är emellertid värdefullt att ta med en upplysning om direktivet i själva lagtexten i denna lag med hänsyn bl.a. till att många av de termer och uttryck som används i lagen definieras i direktivet och ska, utan en särskild definition, ha samma innebörd i lagen. Lagrådet föreslår därför att det i denna paragraf i ett andra stycke tas in en upplysning om att lagen genomför direktivet (jfr artikel 2.1 andra stycket). Det förhållandet att lagen delvis innehåller bestämmelser (t.ex. 23 §) som grundas på vissa artiklar som sedan tidigare finns i redovisningsdirektivet bör inte hindra att en sådan upplysningsbestämmelse införs. Det bör åtminstone framgå av författningskommentaren till denna paragraf att med lagen genomförs det nu aktuella direktivet.
2 §
Inledning
I paragrafen finns bestämmelser om vilka aktiebolag som inte ingår i en koncern, dvs. fristående företag, som ska vara rapporteringsskyldiga. Endast aktiebolag som är skattskyldiga i Sverige och minst en annan stat eller skattejurisdiktion än Sverige på grund av verksamhet som bedrivs från ett fast driftställe där kan vara rapporteringsskyldiga enligt bestämmelsen.
Av tredje stycket framgår att även vissa handelsbolag som inte ingår i en koncern ska upprätta och offentliggöra en inkomstskatterapport om övriga förutsättningar i bl.a. första stycket är uppfyllda. Det innebär att handelsbolag som inte ingår i en koncern omfattas av rapporteringsskyldigheten om handelsbolaget är skattskyldigt också i minst en annan stat eller skattejurisdiktion än Sverige på grund av verksamhet som bedrivs från ett fast driftställe där. Redan här bör det noteras att ett svenskt handelsbolag inte är skattskyldigt i Sverige. I stället beskattas delägarna för bolagets inkomster. Det kan dock inte uteslutas att ett svenskt handelsbolag helt eller delvis är skattskyldigt i en annan stat eller jurisdiktion eftersom ett handelsbolag är en juridisk person (jfr beskattningen i Sverige av en utländsk juridisk person som motsvarar ett svenskt handelsbolag).
Paragrafen genomför delvis artikel 48b.2. Av den artikeln framgår bl.a. att medlemsstaterna ska föreskriva att den regel som anges i punkt 1, dvs. rapporteringsskyldigheten, inte ska tillämpas på fristående företag om sådana företag, inbegripet filialer, är etablerade eller har sina fasta driftsställen eller varaktiga affärsverksamhet inom en enda medlemsstats territorium och inte i någon annan skattejurisdiktion.
Gränsöverskridande verksamhet/etablering
I paragrafen och den bakomliggande direktivbestämmelsen regleras alltså rapporteringsskyldigheten för fristående företag, dvs. företag som inte ingår i en koncern, men som har en gränsöverskridande verksamhet i en viss form. I förslaget i remissen knyts tillämpningen av bestämmelsen – till skillnad från regleringen i direktivet – till omständigheten att företaget är skattskyl-
digt i den andra staten eller skattejurisdiktionen på grund av verksamhet som bedrivs från ett fast driftställe där.
Som framgått av det inledande avsnittet är syftet att skyldigheten att rapportera ska omfatta också uppgifter beträffande verksamheter i jurisdiktioner som finns på EU:s förteckning över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet. En typisk egenskap för en sådan jurisdiktion är att företag som är etablerade där är lågbeskattade eller inte alls skattskyldiga för inkomster från verksamhet som bedrivs där. Att fastställa ett företags etablering i en sådan jurisdiktion genom dess skattskyldighet där ger inte upphov till några betänkligheter beträffande bestämmelsens tillämplighet så länge företaget – oavsett nivån på beskattningen – är skattskyldigt. Bestämmelsen i det remitterade förslaget innebär däremot att företag som är etablerade i en sådan jurisdiktion i den mening som avses i direktivet men som inte är skattskyldiga där faller utanför regelverkets tillämpningsområde.
Det förekommer vidare att företag som hör hemma i en stat med stöd av ett skatteavtal är undantagna från beskattning i en annan stat (exempt-metoden). Utformningen av bestämmelsen i paragrafens första stycke medför även att en verksamhet i en sådan stat i den mening som avses i direktivet faller utanför tillämpningsområdet.
Till detta kommer att handelsbolag som nämndes tidigare inte är skattskyldiga i Sverige. Ett handelsbolag kan visserligen ha ett fast driftställe i en annan stat men behöver inte vara skattskyldigt där på grund av det. Ett sådant bolag kan i vart fall inte vara skattskyldigt såväl i Sverige som i en annan stat, vilket är en förutsättning för att regeln ska vara tillämplig. Att bestämma ett fristående företags närvaro i en annan stat i den mening som avses i direktivet genom företagets skattskyldighet där passar således inte handelsbolag.
Det sagda innebär att kravet i det remitterade förslaget, att företaget är skattskyldigt i den andra staten eller skattejurisdiktionen på grund av verksamhet som bedrivs från ett fast driftställe där, medför att bestämmelsens tillämpningsområde blir snävare än det som avses i direktivet.
Fast driftställe
Enligt författningskommentaren avses med fast driftställe, detsamma som i 2 kap. 29 § inkomstskattelagen (1999:1229). Definitionen av uttrycket fast driftställe i medlemsstaternas lagstiftningar och i olika skatteavtal är inte enhetlig, även om den normalt är utformad efter förebild av definitionen i OECD:s modellavtal. Det skulle innebära att innebörden av bestämmelsen kommer att variera mellan medlemsstaterna.
Det remitterade förslaget ska införliva ett unionsrättsligt regelverk där tanken är att uttrycken – om annat inte särskilt har angetts eller framgår av sammanhanget – ska ha en enhetlig unionsrättslig innebörd. Motsvarigheten till det remitterade förslagets ”fast driftställe” i den bakomliggande direktivbestämmelsen är uttrycket ”inbegripet filialer, etablerade eller har sina fasta driftsställen eller varaktiga affärsverksamhet”. Det framgår inte av direktivet eller det sammanhang där det anges att direktivets uttryck ska ha samma
innebörd som uttrycket ”fast driftställe” i respektive medlemsstats nationella rätt. Enligt Lagrådets mening lämpar det sig därför inte att använda uttrycket fast driftställe utan det bör användas ett uttryck som ligger närmare direktivets text.
Styrs av nationell rätt/hemmahörande
Av paragrafens första och tredje stycke följer att aktiebolag och vissa handelsbolag, som inte ingår i en koncern, omfattas av regelns tillämpningsområde. Ordalydelsen ger intryck av att det kan vara aktiebolag oavsett vilken rättsordning det styrs av.
Det kan i detta sammanhang tilläggas att när ordet aktiebolag används i en författning avses normalt svenska aktiebolag. Det är dock inte ovanligt att en term eller ett uttryck också omfattar motsvarande utländska företeelser om det inte anges eller framgår av sammanhanget att bara svenska företeelser avses (jfr 2 kap. 2 § inkomstskattelagen).
Av direktivets motsvarighet till denna paragraf följer att det är fråga om företag som ”styrs av” den berörda medlemsstatens ”nationella rätt” (artikel 48b.1 tredje stycket). Företag som styrs enligt svensk rätt är i första hand svenska aktiebolag. Vad som i övrigt omfattas av uttrycket ”styrs av deras nationella rätt” är oklart.
Enligt Lagrådets mening torde ”aktiebolag som hör hemma i Sverige” ligga närmare direktivets uttryck ”styrs av nationell rätt”. Det kan tilläggas att uttrycket ”hör hemma” redan förekommer i denna lagstiftning i den mening som avses i direktivet, dvs. i meningen ”styrs av” respektive ”inte styrs av” en medlemsstats nationella rätt, se 4 § första stycket 2 och 3 § första stycket 2.
Det kan övervägas i det fortsatta lagstiftningsarbetet om en sådan precisering behövs även i denna paragraf.
Handelsbolag
Enligt paragrafens tredje stycke ska första och andra styckena gälla även handelsbolag där samtliga direkta eller indirekta delägare är juridiska personer med begränsat ansvar. Det innebär att ett handelsbolag som har en viss delägarkrets och som inte ingår i en koncern ska upprätta och offentliggöra en inkomstskatterapport om förutsättningar som gäller för fristående aktiebolag är uppfyllda.
När det gäller indirekta delägare bör tanken, med hänsyn till tillämpningsområdet för redovisningsdirektivet, vara att handelsbolag som ett aktiebolag indirekt äger genom ett annat handelsbolag också ska omfattas av bestämmelsen. Alla andra former av indirekt ägande genom handelsbolag, t.ex. genom ett subjekt i kedjan som inte omfattas av lagens tillämpningsområde, ska alltså falla utanför. Den föreslagna lydelsen av stycket ger dock intryck av att alla former av indirekt ägande av handelsbolag, dvs. även av det sistnämnda slaget, ska omfattas av bestämmelsen. Vad som avses med indirekt ägande av handelsbolag bör preciseras närmare i lagtexten.
Vidare bör det preciseras i författningskommentaren att med juridiska personer med begränsat ansvar respektive mellanliggande handelsbolag avses sådana juridiska personer och handelsbolag som omfattas av redovisningsdirektivet.
Lagrådets förslag
Mot bakgrund av det anförda förordar Lagrådet att bestämmelsen i paragrafens första och tredje stycke ges följande lydelse.
Ett aktiebolag som [hör hemma i Sverige och] inte ingår i en koncern ska för varje räkenskapsår upprätta och offentliggöra en inkomstskatterapport, om företaget är etablerat, har ett fast driftsställe eller en varaktig affärsverksamhet i minst en annan stat eller skattejurisdiktion än Sverige.
- - - - - Första och andra styckena gäller även handelsbolag där samtliga direkta eller genom handelsbolag indirekta delägare är juridiska personer med begränsat ansvar.
3 §
I paragrafen finns bestämmelserna om vilka moderföretag som är rapporteringsskyldiga. Enligt första stycket ska det yttersta moderföretaget i en koncern upprätta och offentliggöra en inkomstskatterapport. Med det yttersta moderföretaget i en koncern avses det moderföretag som inte kontrolleras av något annat företag, dvs. som inte har något eget moderföretag.
Rapporteringsskyldigheten kan enligt andra punkten omfatta bara en koncern med verksamhet i flera länder. Den förutsättningen såvitt gäller direkt bedriven verksamhet i andra stater och jurisdiktioner är formulerad i linje med regleringen enligt 2 §. Skyldigheten att rapportera förutsätter alltså att det i koncernen ingår minst ett företag som hör hemma i en annan stat eller skattejurisdiktion än Sverige, eller som på grund av verksamhet som bedrivs från ett fast driftställe är skattskyldigt där.
De överväganden som redovisats angående 2 § beträffande kravet för rapporteringsskyldighet – att företaget är skattskyldigt i den andra staten eller skattejurisdiktion på grund av verksamhet som bedrivs från ett fast driftställe där och uttrycket fast driftställe – gör sig gällande även här.
Av den föreslagna bestämmelsens motsvarighet i direktivet följer att yttersta moderföretag som styrs av medlemsstaternas nationella rätt omfattas av dess tillämpningsområde. I linje med vad som förordas beträffande 2 § bör det därför övervägas om bestämmelsens tillämpningsområde ska vara begränsat till moderföretag som hör hemma i Sverige.
Lagrådet förordar att paragrafens första stycke ges följande lydelse.
Ett yttersta moderföretag i en koncern ska för varje räkenskapsår upprätta och offentliggöra en inkomstskatterapport, om
1. moderföretaget [hör hemma i Sverige och] är ett aktiebolag eller ett sådant handelsbolag som avses i 2 § tredje stycket, och
2. det i koncernen ingår minst ett företag som hör hemma i en annan stat eller skattejurisdiktion än Sverige, eller om minst ett företag är etablerat, har ett fast driftsställe eller en varaktig affärsverksamhet i minst en annan stat eller skattejurisdiktion än Sverige.
Yttersta moderföretag
I en koncern kan det finnas moderföretag av olika slag på olika nivåer i koncernen. Det ultimata yttersta moderföretaget kan t.ex. vara en ekonomisk förening eller en stiftelse men det kan på en lägre nivå, t.ex. strax under den ekonomiska föreningen eller stiftelsen, finnas en koncern, s.k. underkoncern, där moderföretaget är ett aktiebolag.
Med yttersta moderföretag avses, enligt definitionen i artikel 48a. 1.1 i direktivet, ett företag som utarbetar koncernredovisning för flertalet företag i koncernen. Direktivets definition utesluter således inte att en underkoncern där det yttersta moderföretaget är ett aktiebolag men som ingår i en större koncern där det ultimata moderföretaget är av annat slag än aktiebolag omfattas av regelverket.
Det bör framgå av författningskommentaren att en underkoncern av det ovannämnda slaget omfattas av rapporteringsskyldigheten.
4 §
Paragrafen reglerar vilka dotterföretag som är rapporteringsskyldiga. Med paragrafen genomförs delvis artikel 48b.4 i direktivet såvitt gäller dotterföretag vars yttersta moderföretag hör hemma utanför EES.
Det handlar alltså om moderföretag som inte omfattas av lagstiftningen i en stat inom EES. Det bör framgå av författningskommentaren att det med yttersta moderföretag avses företag som har en rättslig form som är jämförbar med de former som förtecknas i bilaga 1 till redovisningsdirektivet, se artikel 1.1.b ii) i redovisningsdirektivet.
5 §
I andra stycket föreskrivs att ett dotterföretag inte behöver upprätta en inkomstskatterapport om en sådan redan finns tillgänglig. Det lämpar sig bättre att flytta denna bestämmelse till 4 § som ett nytt tredje stycke eftersom den utgör ett undantag från skyldigheten att upprätta en inkomstskatterapport enlig den paragrafen.
8 §
I andra stycket föreskrivs att en filial inte behöver upprätta en inkomstskatterapport om en sådan redan finns tillgänglig. Det lämpar sig bättre att flytta denna bestämmelse till 7 § som ett nytt tredje stycke eftersom den utgör ett undantag från skyldigheten att upprätta en inkomstskatterapport enlig den paragrafen.
9 §
I paragrafen finns en bestämmelse om när en filial är undantagen från rapporteringsskyldighet. I första stycket, som består av en enda mening, regleras såväl en filial som hör till ett fristående företag som en filial som hör till ett företag som ingår i en koncern. Bestämmelsen blir lättare att läsa om meningen delas upp i två meningar på så sätt att de två olika situationerna regleras i var sin mening.
12 §
I paragrafen anges vad en inkomstskatterapport ska innehålla. I den finns en uppräkning av de poster som ska tas in i rapporten. Den bakomliggande uppräkningen finns i artikel 48c. 2 i direktivet.
Direktivets uppräkning innehåller – till skillnad från motsvarigheten i denna paragraf – detaljerade beskrivningar av vissa poster. Dessa poster avser hur intäkterna ska beräknas (punkt d), upplupen inkomstskatt (punkt f), inkomstskatt enligt kontantmetoden (punkt g) och ackumulerade vinstmedel (punkt h). Paragrafens uppräkning i dessa delar består endast av rubriker. I författningskommentaren anges att närmare anvisningar om hur dessa ska beräknas finns i direktivet.
Det kan diskuteras om det är lämpligt att på detta sätt i förarbeten genomföra direktivbestämmelser.
För det första är det inte säkert att ett förarbetsuttalande som görs i anslutning till en kort rubrik hämtad från direktivtexten kan ha täckning i själva lagtexten. Det kan då i vissa fall inte vara möjligt att tillämpa det även om uttalandet grundar sig på en direktivtext. Det kan t.ex. vara fråga om rättsregler som enligt 8 kap. 2 § regeringsformen kräver att de genomförs genom lag men som efter delegation kan regleras på lägre nivå. Det kan även handla om delar av direktivet som är till den enskildes nackdel och som därför inte får direkt effekt.
För det andra är direktiv utformade för att vara riktade bara till medlemstaterna. Ett direktiv är därför inte tillgängligt på samma sätt som en författningstext.
Det bör under det fortsatta lagstiftningsarbetet övervägas om direktivtexten i dessa delar ska genomföras på annat sätt än genom uttalanden i förarbeten.
15 §
I paragrafen regleras hur uppgifterna i inkomstskatterapporten i olika stater eller skattejurisdiktioner ska redovisas. I författningskommentarens femte och sjätte stycke återges bl.a. innehållet i artikel 48c.5 fjärde och femte styckena.
Texten i författningskommentarens femte stycke skiljer sig från texten i motsvarande bestämmelse i direktivartikelns fjärde stycke.
Detsamma gäller texten i författningskommentarens sjätte stycke. I denna del av författningskommentaren anges att uppgifterna ska utgöra de samlade uppgifterna om verksamheten i flera företag inom en koncern ”är skattepliktig i” medan i motsvarande bestämmelse i direktivet anges ”kan vara inkomstskattepliktig”. Dessa uttryck torde inte ha samma innebörd.
Det kan ifrågasättas om dessa delar av författningskommentarerna – som inte kan hänföras till någon av de i paragrafens första stycke angivna punkterna – har täckning i lagtexten. Uttalandena i författningskommentaren bör i vart fall justeras så att de ligger närmare direktivtexten.
21 §
I paragrafen finns bestämmelser om hur en inkomstskatterapport ska göras tillgänglig på internet och när det ska ske. Det anges bl.a. att den ska göras tillgänglig för allmänheten på minst ett av Europeiska unionens officiella språk. Eftersom regleringen gäller stater som omfattas av EES-avtalet bör det framgå av bestämmelsen att en inkomstskatterapport ska hållas tillgänglig för allmänheten på minst ett av unionens språk, eller på norska eller isländska.
Övriga lagförslag
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Justitiedepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 mars 2023
Närvarande: statsminister Kristersson, ordförande, och statsråden Busch, Svantesson, Ankarberg Johansson, Edholm, J Pehrson, Waltersson Grönvall, Jonson, Strömmer, Forssmed, Tenje, Forssell, Slottner, M Persson, Wykman, Malmer Stenergard, Kullgren, Liljestrand, Brandberg, Bohlin, Carlson
Föredragande: statsrådet Strömmer
Regeringen beslutar proposition 2022/23:88 Ökad transparens för stora företags skattebetalningar