Prop. 2014/15:57

Bilaga 1

75

DIREKTIV

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2013/36/EU

av den 26 juni 2013

om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och

värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv

2006/48/EG och 2006/49/EG

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR

ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions­

sätt, särskilt artikel 53.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de natio­

nella parlamenten,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande ( ¹ ),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

(1)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av

den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verk­

samhet i kreditinstitut ( ² ) och Europaparlamentets och

rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om

kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut ( ³ )

har ändrats avsevärt vid flera tillfällen. Många av bestäm­

melserna i direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG är

tillämpliga på både kreditinstitut och värdepappersföre­

tag. För att öka tydligheten och se till att dessa bestäm­

melser tillämpas på ett enhetligt sätt bör de samlas i nya

lagstiftningsakter som ska tillämpas på både kreditinstitut

och värdepappersföretag, nämligen det här direktivet och

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr

575/2013 av den 26 juni 2013 ( ⁴ ). För att bli mer till­

gängliga, bör bestämmelserna i bilagorna till direktiven

2006/48/EG och 2006/49/EG ingå i den normativa delen

av det här direktivet och av den förordningen.

(2)

Detta direktiv bör bland annat innehålla bestämmelser

om auktorisation att bedriva verksamhet, förvärv av kva­

lificerade innehav, utövande av etableringsfriheten och

friheten att tillhandahålla tjänster, vilka befogenheter till­

synsmyndigheterna har i hem- respektive värdmedlems­

staten samt bestämmelserna om startkapital och om till­

synen av kreditinstitut och värdepappersföretag. Detta

direktivs huvudsakliga mål och syfte är att samordna

nationella bestämmelser om behörigheten att utöva verk­

samhet i kreditinstitut och värdepappersföretag samt de­

ras styrningsformer och tillsynsramar. Direktiven

2006/48/EG och 2006/49/EG innehåller även tillsyns­

krav för kreditinstitut och värdepappersföretag. Dessa

krav bör ingå i förordning (EU) nr 575/2013, som fast­

ställer enhetliga och direkt tillämpliga tillsynskrav för

kreditinstitut och värdepappersföretag, eftersom sådana

krav är nära förbundna med de finansiella marknadernas

funktion när det gäller en rad tillgångar som innehas av

kreditinstitut och värdepappersföretag. Detta direktiv bör

läsas i förening med förordning (EU) nr 575/2013 och

bör, tillsammans med den förordningen, utgöra den rätts­

liga ram som styr bankverksamheten, tillsynsramarna och

tillsynsreglerna för kreditinstitut och värdepappersföretag.

(3)

De allmänna tillsynskrav som fastställs i förordning (EU)

nr 575/2013 kompletteras med individuella arrangemang

som beslutas av de behöriga myndigheterna på grundval

av deras fortlöpande tillsyn av varje enskilt kreditinstitut

och värdepappersföretag. Dessa olika tillsynsarrangemang

bör bland annat fastställas i detta direktiv, och de behö­

riga myndigheterna bör själva få bedöma vilka arrange­

mang som bör införas. När det gäller enskilda likviditets­

arrangemang bör de behöriga myndigheterna bland annat

ta hänsyn till de principer som fastställs i Europeiska

banktillsynskommitténs riktlinjer om likviditet (Guideli­

nes on Liquidity Cost Benefit Allocation) av den 27 okto­

ber 2010.

SV

L 176/338

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

( ¹ ) EUT C 105, 11.4.2012, s. 1.

( ² ) EUT L 177, 30.6.2006, s. 1.

( ³ ) EUT L 177, 30.6.2006, s. 201. ( ⁴ ) Se sidan 1 i detta nummer av EUT.

76

Prop. 2014/15:57

Bilaga 1

(4)

Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv

2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för

finansiella instrument ( ¹ ), får värdepappersföretag som är

auktoriserade av de behöriga myndigheterna i hemmed­

lemsstaten och står under tillsyn av dessa myndigheter

etablera filialer och fritt tillhandahålla tjänster i andra

medlemsstater. Det direktivet innehåller sålunda bestäm­

melser om samordning av de regler som styr auktorisa­

tion av och verksamhet i värdepappersföretag. I det di­

rektivet fastställs dock varken de belopp som dessa före­

tag måste ha som startkapital eller någon gemensam ram

för övervakning av de risker som företagen löper, vilket

bör fastställas i det här direktivet.

(5)

Detta direktiv bör utgöra det grundläggande instrumentet

för fullbordandet av den inre marknaden utifrån såväl

etableringsfriheten för kreditinstitut som friheten för så­

dana institut att tillhandahålla finansiella tjänster.

(6)

En väl fungerande inre marknad kräver inte endast lags­

tiftning utan även ett nära och regelbundet samarbete

och avsevärt starkare konvergens mellan lagstiftnings-

och tillsynsmetoderna hos medlemsstaternas behöriga

myndigheter.

⁽⁷⁾

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU)

nr 1093/2010 ( ² ) inrättades den europeiska tillsynsmyn­

digheten (Europeiska bankmyndigheten) (nedan kallad

EBA). Detta direktiv bör beakta EBA:s roll och funktion

enligt den förordningen och de förfaranden som ska

följas när uppgifter tilldelas EBA.

(8)

Med tanke på att EBA i och med detta direktiv och för­

ordning (EU) nr 575/2013 får utökade uppgifter, bör

Europaparlamentet, rådet och kommissionen se till att

tillräckliga personella och ekonomiska resurser ställs till

förfogande.

⁽⁹⁾

Som ett första steg mot en bankunion bör en gemensam

tillsynsmekanism se till att unionens politik i fråga om

tillsyn över kreditinstitut genomförs på ett enhetligt och

effektivt sätt, att det enhetliga regelverket för finansiella

tjänster tillämpas på samma sätt med avseende på kredit­

institut i alla berörda medlemsstater och att kreditinsti­

tuten i fråga omfattas av tillsyn av högsta kvalitet, obe­

roende av andra hänsyn som inte rör tillsyn. En gemen­

sam tillsynsmekanism är grunden för de följande stegen

mot en bankunion. Detta bekräftar principen att ett in­

förande av gemensamma mekanismer för ingripanden

vid en krissituation bör föregås av gemensamma kont­

roller för att minska sannolikheten för att sådana meka­

nismer behöver användas. Europeiska rådet noterade föl­

jande i sina slutsatser av den 14 december 2012: ”Kom­

missionen kommer under 2013 att lägga fram ett förslag

om en gemensam rekonstruktionsmekanism för de med­

lemsstater som deltar i den gemensamma tillsynsmeka­

nismen, så att medlagstiftarna kan behandla det som en

prioritering och det kan antas under Europaparlamentets

innevarande mandatperiod.”. I detta syfte kan integre­

ringen av de finansiella ramarna förstärkas ytterligare

genom att det inrättas en gemensam rekonstruktions­

mekanism, inbegripet lämpliga och effektiva gemen­

samma säkerhetsarrangemang som ska säkerställa att be­

slut om rekonstruktion av banker fattas snabbt, opartiskt

och i alla berörda parters intresse.

(10) Överföringen till Europeiska centralbanken (ECB) av till­

synsuppgifter för vissa medlemsstater bör vara förenlig

med ramen för det europeiska system för finansiell tillsyn

som inrättades 2010 och dess underliggande mål att

utveckla det enhetliga regelverket och göra tillsynsmeto­

derna mer samstämmiga i hela unionen. ECB bör utföra

sina uppgifter med förbehåll för och i överensstämmelse

med relevant primärrätt och sekundärrätt i unionen,

kommissionens beslut i fråga om statligt stöd, konkur­

rensregler och koncentrationskontroll samt det enhetliga

regelverk som gäller för alla medlemsstaterna. EBA har

fått i uppgift att utarbeta förslag till tekniska standarder

samt att utfärda riktlinjer och rekommendationer för att

säkerställa samstämmighet i tillsynen och en konsekvent

tillämpning av resultaten av tillsynen inom unionen. ECB

bör inte utföra dessa uppgifter, men bör ha befogenhet

att anta förordningar i enlighet med artikel 132 i för­

draget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-för­

draget) i överensstämmelse med akter som antagits av

kommissionen på grundval av utkast framtagna av

EBA, och med riktlinjer och rekommendationer i enlighet

med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010.

⁽¹¹⁾ EBA:s juridiskt bindande medlingsroll är ett viktigt inslag

för främjande av samordning, en enhetlig tillsyn och en

samstämmig tillsynspraxis. Medling inom ramen för EBA

kan inledas antingen på myndighetens eget initiativ, om

detta särskilt anges, eller på begäran av en eller flera av

de behöriga myndigheter i händelse av oenighet. Detta

direktiv och förordning (EU) nr 575/2013 bör utöka det

antal situationer där EBA får initiera sin juridiskt bin­

dande medlingsroll syfte att bidra till en samstämmig

tillsynspraxis. EBA hat inte någon behörighet att ta

egna initiativ till medling när det gäller att utse betydande

filialer och att fastställa tillsynskrav för specifika institut

enligt detta direktiv. För att främja samordningen och

göra tillsynspraxis mer enhetlig på dessa känsliga områ­

den bör de behöriga myndigheterna emellertid vid oenig­

het kunna använda EBA:s medling i ett tidigt skede av

processen. En sådan EBA-medling i ett tidigt skede bör

bidra till att hitta en lösning för oenigheten.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/339

( ¹ ) EUT L 145, 30.4.2004, s. 1.

( ² ) EUT L 331, 15.12.2010, s. 12.

Prop. 2014/15:57

Bilaga 1

77

(12)

I syfte att skydda sparmedel och för att skapa lika kon­

kurrensvillkor mellan kreditinstitut, bör åtgärderna för att

samordna tillsynen över kreditinstitut vara tillämpliga på

samtliga kreditinstitut. Skälig hänsyn bör dock tas till

objektiva skillnader i fråga om institutens stadgar och

till deras ändamål, såsom föreskrivs i nationell lagstift­

ning.

(13)

För att säkerställa en välfungerande inre marknad behövs

det en tillsynspraxis och tillsynsbeslut som är öppna,

förutsägbara och harmoniserade, så att det går att driva

affärsverksamhet och styra gränsöverskridande grupper

av kreditinstitut. EBA bör därför förbättra harmonise­

ringen av tillsynspraxis. Tillsynsprocesser och tillsyns­

beslut bör inte motverka den inre marknadens funktion

med avseende på fritt flöde av kapital. Tillsynskollegierna

bör se till att det finns ett gemensamt och sammanhäng­

ande arbetsprogram liksom harmoniserade tillsynsbeslut.

Samarbetet mellan de behöriga myndigheterna i hem-

och värdmedlemsstater bör stärkas genom en högre

grad av öppenhet och informationsutbyte.

(14)

Åtgärderna bör därför ha en så omfattande räckvidd som

möjligt och gälla alla institut vars verksamhet består av

att ta emot återbetalbara medel från allmänheten, genom

insättningar eller i annan form, såsom fortlöpande utgiv­

ning av obligationer och andra jämförbara värdepapper,

samt att bevilja kredit för egen räkning. Det bör dock ges

möjlighet till undantag för vissa kreditinstitut på vilka

detta direktiv inte är tillämpligt. Detta direktiv bör inte

påverka tillämpningen av nationell lagstiftning som inne­

håller föreskrifter om särskild, kompletterande auktorisa­

tion för kreditinstitut att bedriva viss verksamhet eller att

genomföra vissa typer av transaktioner.

(15)

Det är lämpligt att genomföra harmonisering som är

nödvändig och tillräcklig för att säkra ett ömsesidigt er­

kännande av system för auktorisering och tillsyn, en har­

monisering som möjliggör ett enda tillstånd som erkänns

i hela unionen, och tillämpning av principen att hem­

medlemsstaten utövar tillsyn.

(16)

Principerna om ömsesidigt erkännande och hemlandstill­

syn innebär att de enskilda medlemsstaternas behöriga

myndigheter inte bör bevilja auktorisation, eller bör åter­

kalla auktorisationen när verksamhetsplanen, den geogra­

fiska spridningen av verksamheterna eller den faktiskt

utövade verksamheten klart visar att ett kreditinstitut

har valt rättssystemet i en viss medlemsstat i syfte att

undgå de strängare standarder som gäller i en annan

medlemsstat inom vars territorium det bedriver eller

har för avsikt att bedriva sin huvudsakliga verksamhet.

Om detta inte klart framgår, men den största delen av

samtliga tillgångar hos enheter i en bankgrupp är lokali­

serade i en annan medlemsstat vars behöriga myndighe­

ter har ansvaret för att utöva gruppbaserad tillsyn, bör

ansvaret för att utöva gruppbaserad tillsyn endast ändras

med dessa behöriga myndigheters godkännande.

(17)

De behöriga myndigheterna bör inte bevilja eller upprätt­

hålla auktorisation för ett kreditinstitut om det är sanno­

likt att de hindras att utöva effektiv tillsyn på grund av

att institutet har nära förbindelser med andra fysiska eller

juridiska personer. De kreditinstitut som redan är aukto­

riserade bör också visa de behöriga myndigheterna att

dessa nära förbindelser uppfyller kraven.

⁽¹⁸⁾ Hänvisningen till tillsynsmyndigheternas effektiva ut­

förande av tillsynsuppgifterna omfattar gruppbaserad till­

syn som bör utövas över ett kreditinstitut eller värdepap­

persföretag när unionsrätten föreskriver det. I sådana fall

bör de myndigheter hos vilka auktorisation söks kunna

avgöra vilka myndigheter som är behöriga att utöva

gruppbaserad tillsyn över det kreditinstitutet eller vär­

depappersföretaget.

(19)

Kreditinstitut som auktoriserats i en hemmedlemsstat bör

ha tillstånd att inom hela unionen bedriva vissa eller

samtliga verksamheter som anges i förteckningen över

verksamheter som omfattas av ömsesidigt erkännande,

genom etablering av filialer eller genom tillhandahållande

av tjänster.

(20)

Det är lämpligt att göra principen om ömsesidigt erkän­

nande tillämplig även på dessa verksamheter när de be­

drivs av finansiella institut som är dotterföretag till kre­

ditinstitut, förutsatt att sådana dotterföretag omfattas av

den gruppbaserade tillsynen över moderföretagen och

uppfyller vissa bestämda villkor.

(21)

En värdmedlemsstat bör, när etableringsrätten eller frihe­

ten att tillhandahålla tjänster utnyttjas, kunna kräva att

specifika bestämmelser i dess nationella lagar och andra

författningar följs av enheter som inte är auktoriserade

som kreditinstitut i hemmedlemsstaten, och med avse­

ende på verksamheter som inte anges i förteckningen

över verksamheter som omfattas av ömsesidigt erkännan­

de, förutsatt att sådana föreskrifter å ena sidan inte redan

omfattas av förordning (EU) nr 575/2013, står i över­

ensstämmelse med unionsrätten och är avsedda att

skydda det allmänna bästa, och å andra sidan att de

ifrågavarande enheter eller verksamheterna inte är under­

kastade likvärdiga bestämmelser i nationella lagar och

andra författningar.

(22)

Utöver förordning (EU) nr 575/2013, i vilken det fast­

ställs direkt tillämpliga tillsynskrav för kreditinstitut och

värdepappersföretag, bör medlemsstaterna se till att det

inte finns några hinder för att verksamhet som är föremål

för ömsesidigt erkännande kan bedrivas på samma sätt

som i hemmedlemsstaten, förutsatt att verksamheten inte

står i strid med rättsliga bestämmelser till skydd för det

allmänna bästa i värdmedlemsstaten.

SV

L 176/340

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

78

Prop. 2014/15:57

Bilaga 1

(23)

De regler som gäller för filialer till kreditinstitut med

huvudkontor i ett tredjeland bör vara likartade i samtliga

medlemsstater. Det är viktigt att se till att sådana regler

inte är gynnsammare än dem som gäller för filialer till

kreditinstitut från en annan medlemsstat. Unionen bör

kunna ingå överenskommelser med tredjeländer om till­

lämpning av regler som tillförsäkrar sådana filialer

samma behandling inom hela unionens område. Filialer

till kreditinstitut som är auktoriserade i tredjeländer bör

inte åtnjuta frihet att tillhandahålla tjänster eller frihet att

etablera sig i andra medlemsstater än de medlemsstater

där de är etablerade.

(24)

Avtal bör ingås mellan unionen och tredjeländer så att

den gruppbaserade tillsynen kan utövas över ett så stort

geografiskt område som möjligt.

(25)

Ansvaret för tillsyn av ett kreditinstituts finansiella sund­

het, särskilt dess gruppbaserade solvens, bör åvila hem­

medlemsstaten. Övervakning av unionens bankgrupper

bör utövas i nära samarbete mellan de behöriga myndig­

heterna i hem- och värdmedlemsstaterna.

(26)

Värdmedlemsstaternas behöriga myndigheter bör ha be­

fogenhet att från fall till fall utföra kontroller på plats och

inspektioner när det gäller verksamhet i filialer till institut

på deras territorium, och att kräva information från en

filial om dess verksamhet liksom för statistiska ändamål,

informationsändamål eller tillsynsändamål, när värdmed­

lemsstaten anser detta relevant med hänsyn till finans­

systemets stabilitet.

(27)

Värdmedlemsstaternas behöriga myndigheter bör få in­

formation om verksamhet som bedrivs på deras territo­

rium. Tillsynsåtgärder bör vidtas av hemmedlemsstatens

behöriga myndigheter utom om värdmedlemsstaternas

behöriga myndigheter har skyldighet att vidta akuta sä­

kerhetsåtgärder.

(28)

En väl fungerande inre bankmarknad kräver inte endast

rättsliga bestämmelser utan även ett nära och regelbundet

samarbete och betydligt ökad samstämmighet i regle­

rings- och tillsynspraxis mellan medlemsstaternas behö­

riga myndigheter. I detta syfte bör problem rörande en­

skilda kreditinstitut och ömsesidigt informationsutbyte

behandlas via EBA. Detta förfarande för ömsesidigt infor­

mationsutbyte bör inte ersätta bilateralt samarbete. Värd­

medlemsstaternas behöriga myndigheter bör i krissitua­

tioner, på eget initiativ eller på initiativ av en hemmed­

lemsstats behöriga myndigheter, alltid kunna kontrollera

att verksamheten vid ett i värdmedlemsstaten etablerat

kreditinstitut bedrivs i överensstämmelse med tillämpliga

lagar och i enlighet med principerna om sund förvalt­

ning, god redovisningssed och tillfredsställande intern­

kontroll.

(29)

Det är lämpligt att tillåta utbyte av information mellan de

behöriga myndigheterna och myndigheter eller organ

som genom sin verksamhet bidrar till att stärka det fi­

nansiella systemets stabilitet. För att kunna bevara infor­

mationens konfidentiella karaktär bör antalet mottagare

hållas mycket begränsat.

(30)

Vissa typer av beteende, som bedrägeri eller insiderhan­

del, riskerar att påverka det finansiella systemets stabilitet

och integritet. Det är nödvändigt att fastställa under vilka

förutsättningar informationsutbyte kan tillåtas i sådana

fall.

(31)

När det föreskrivs att informationen endast får lämnas ut

med de behöriga myndigheternas uttryckliga medgivande,

bör de behöriga myndigheterna kunna ställa krav på

strikt efterlevnad av villkoren för ett medgivande.

(32)

Utbyte av information bör tillåtas mellan de behöriga

myndigheterna och centralbanker och andra organ med

liknande funktion i egenskap av monetära myndigheter

och, när så är nödvändigt för utövande av tillsyn och för

att förebygga att institut går i konkurs och för avveckling

av konkurshotade institut och i förekommande fall i kris­

situationer andra offentliga myndigheter och nationella

förvaltningar med ansvar för att utarbeta lagstiftning

om tillsyn över kreditinstitut, finansiella institut, investe­

ringstjänster och försäkringsföretag samt offentliga myn­

digheter med ansvar för tillsyn över betalningssystem.

(33)

För att stärka tillsynen över institut och skyddet för deras

kunder bör revisorerna vara skyldiga att omgående rap­

portera till de behöriga myndigheterna om de vid full­

görandet av sitt uppdrag får kännedom om förhållanden

som riskerar att allvarligt påverka ett instituts finansiella

ställning eller dess förvaltnings- och redovisningsorgani­

sation. Av samma skäl bör medlemsstaterna också se till

att denna skyldighet gäller vid alla tillfällen då en revisor

upptäcker sådana omständigheter vid fullgörandet av sitt

uppdrag i ett företag som har nära förbindelser med ett

institut. Revisorernas skyldighet att när så är lämpligt

underrätta de behöriga myndigheterna om vissa förhål­

landen och beslut rörande ett institut som de upptäcker

vid fullgörandet av sitt uppdrag hos ett icke-finansiellt

företag, bör i sig inte ändra karaktären på deras uppdrag

hos detta företag och inte heller det sätt på vilket de bör

fullgöra sina uppgifter där.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/341

Prop. 2014/15:57

Bilaga 1

79

(34)

Syftet med detta direktiv och förordning (EU) nr

575/2013 är att säkerställa en tillräcklig solvens inom

instituten. Om en kris trots dessa solvenskrav inträffar

är det nödvändigt att säkerställa att institut kan omstruk­

tureras under ordnade former, att de negativa följderna

för den reella ekonomin begränsas och att man undviker

att skattebetalarna måste ingripa. För detta ändamål och

fram till dess att vidare samordning på unionsnivå har

skett, bör EBA i enlighet med förordning (EU)

nr 1093/2010 göra en utvärdering av och samordna ini­

tiativ för planerna för återhämtning och rekonstruktion i

syfte att främja konvergens på detta område. I detta syfte

bör EBA i förväg fullt ut informeras om anordnandet av

sådana möten om planer för återhämtning, rekonstruk­

tion och avveckling och bör ha rätt att delta i mötena. En

del medlemsstaters myndigheter har redan infört en skyl­

dighet för institut och myndigheter att utarbeta planer

för återhämtning, rekonstruktion och avveckling. Det är

därför lämpligt att instituten är skyldiga att samarbeta

med myndigheterna i detta avseende. EBA bör i förväg

fullt ut informeras om sådana möten om planer för åter­

hämtning, rekonstruktion och avveckling och bör ha rätt

att delta i sådana möten. När en plan för återhämtning,

rekonstruktion och avveckling utarbetas bör EBA bidra

till och aktivt delta i utvecklingen och samordningen av

effektiva och enhetliga planer för återhämtning, rekon­

struktion och avveckling i enlighet med förordning (EU)

nr 1093/2010. Planer som inbegriper systemviktiga insti­

tut bör prioriteras.

(35)

För att säkerställa att skyldigheterna enligt detta direktiv

och förordning (EU) nr 575/2013 efterlevs av institut, av

de som i praktiken kontrollerar ett instituts affärsverk­

samhet och av medlemmarna i ett instituts lednings­

organ, samt för att säkerställa liknande behandling i

hela unionen, bör medlemsstaterna vara skyldiga att fö­

reskriva administrativa sanktioner och andra administra­

tiva åtgärder som är effektiva, proportionella och avskräc­

kande. De administrativa sanktioner och andra administ­

rativa åtgärder som fastställs i medlemsstaterna bör upp­

fylla vissa grundläggande krav när det gäller mottagarna,

kriterier som bör beaktas när de tillämpas, offentliggö­

rande, centrala befogenheter att påföra sanktioner och

nivåer på administrativa sanktionsavgifter.

(36)

Särskilt gäller att de behöriga myndigheterna bör få be­

fogenheter att utdöma administrativa sanktionsavgifter

som är tillräckligt höga för att balansera de fördelar

som kan förväntas, och vara avskräckande även för större

institut och deras chefer.

(37)

För att säkerställa enhetlig tillämpning av administrativa

sanktioner eller andra administrativa åtgärder i alla med­

lemsstater, vid fastställandet av typen av administrativa

sanktioner eller andra administrativa åtgärder och nivån

på de administrativa sanktionsavgifterna, bör det krävas

att medlemsstaterna ser till att de behöriga myndighe­

terna beaktar alla relevanta omständigheter.

(38)

För att se till att de administrativa sanktionerna har en

avskräckande verkan, bör de som regel offentliggöras,

utom under vissa väldefinierade omständigheter.

(39)

För bedömningen av det goda anseendet hos ledningen

och medlemmarna i ledningsorganet krävs det ett effek­

tivt system för utbyte av uppgifter, där EBA, med för­

behåll för tystnadsplikt och dataskyddskrav, bör ha rätt

att ha en central databas för uppgifter om administrativa

sanktioner, inbegripet eventuella överklaganden i detta

avseende, som endast skulle vara tillgänglig för behöriga

myndigheter. Under alla omständigheter bör uppgifter

om fällande domar i brottmål utbytas i enlighet med

rambeslut 2009/315/RIF ( ¹ ) och beslut 2009/316/RIF ( ² ),

såsom de genomförts i nationell rätt, och med andra

relevanta bestämmelser i nationell rätt.

(40)

För att de behöriga myndigheterna ska kunna upptäcka

eventuella överträdelser av nationella bestämmelser om

genomförande av detta direktiv och förordning (EU)

nr 575/2013, bör de ha nödvändiga befogenheter att

utreda och bör inrätta effektiva mekanismer för att upp­

muntra rapportering av potentiella eller faktiska överträ­

delser. Dessa mekanismer bör inte påverka rätten till för­

svar för var och en som har blivit anklagad för en lag­

överträdelse.

(41)

Detta direktiv bör föreskriva både administrativa sanktio­

ner och andra administrativa åtgärder för att säkerställa

största möjliga handlingsutrymme till följd av en över­

trädelse och för att underlätta förebyggandet av nya över­

trädelser, oavsett om åtgärderna kvalificeras som ad­

ministrativa sanktioner eller andra administrativa åtgärder

enligt nationell lagstiftning. Medlemsstaterna bör kunna

föreskriva ytterligare sanktioner utöver dem som anges i

detta direktiv och bör kunna föreskriva administrativa

sanktionsavgifter på högre nivåer än vad som föreskrivs

i detta direktiv.

(42)

Detta direktiv bör inte påverka tillämpningen av bestäm­

melser om straffrättsliga påföljder i medlemsstaternas

lagstiftning.

(43)

Medlemsstaterna bör se till att kreditinstitut och vär­

depappersföretag har tillräckligt internt kapital när det

gäller kvantitet, kvalitet och fördelning med hänsyn till

de risker som de är eller kan bli exponerade för. Följ­

aktligen bör medlemsstaterna se till att kreditinstitut och

värdepappersföretag har strategier och processer för att

utvärdera om det interna kapitalet är tillräckligt och för

att hålla det på en tillräckligt hög nivå.

SV

L 176/342

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

( ¹ ) Rådets rambeslut 2009/315/RIF av den 26 februari 2009 om orga­

nisationen av medlemsstaternas utbyte av uppgifter ur kriminalregi­

stret och uppgifternas innehåll (EUT L 93, 7.4.2009, s. 23).

( ² ) Rådets beslut 2009/316/RIF av den 6 april 2009 om inrättande av

det europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kri­

minalregister (Ecris) i enlighet med artikel 11 i rambeslut

2009/315/RIF (EUT L 93, 7.4.2009, s. 33).

80

Prop. 2014/15:57

Bilaga 1

(44)

De behöriga myndigheterna bör få i uppdrag att se till att

instituten är väl organiserade och har tillräcklig kapitalbas

med hänsyn till de risker som instituten är eller kan bli

exponerade för.

(45)

För att säkerställa att institut som är verksamma i flera

medlemsstater inte utsätts för oproportionella krav till

följd av att de behöriga myndigheterna i de enskilda

medlemsstaterna fortsätter att utöva sitt ansvar rörande

auktorisation och tillsyn, är det mycket viktigt att sam­

arbetet mellan de behöriga myndigheterna ökas västent­

ligt. EBA bör stödja och utveckla sådant samarbete.

(46)

För att kunna garantera övergripande marknadsdisciplin

inom hela unionen bör de behöriga myndigheterna of­

fentliggöra information om den verksamhet som bedrivs

i kreditinstitut och värdepappersföretag. Denna infor­

mation bör vara tillräcklig för att det ska vara möjligt

att jämföra de strategier som tillämpas av de olika behö­

riga myndigheterna i medlemsstaterna och den bör kom­

plettera de krav avseende institutens offentliggörande av

teknisk information som anges i förordning (EU)

nr 575/2013.

(47)

Gruppbaserad tillsyn över institut syftar till att skydda

insättarnas och investerarnas intressen och säkerställa sta­

bilitet i det finansiella systemet. För att den gruppbase­

rade tillsynen ska kunna bli effektiv bör den därför till­

lämpas på alla bankgrupper, inbegripet sådana där mo­

derföretaget inte är kreditinstitut eller värdepappersföre­

tag. Medlemsstaterna bör förse de behöriga myndighe­

terna med de rättsliga instrument som krävs för att ge­

nomföra sådan tillsyn.

(48)

I företagsgrupper med blandad verksamhet där moderfö­

retaget kontrollerar minst ett dotterföretag bör de behö­

riga myndigheterna ges möjlighet att bedöma den finan­

siella ställningen för varje kreditinstitut eller värdepap­

persföretag i en sådan grupp. De behöriga myndigheterna

bör åtminstone ha möjlighet att från alla företag inom en

grupp få in den information som behövs för att genom­

föra tillsynen. Samarbete bör etableras mellan myndighe­

ter med ansvar för tillsyn över olika finansiella sektorer

när det gäller tillsyn av företagsgrupper som bedriver

olika typer av finansiell verksamhet.

(49)

Medlemsstaterna bör kunna vägra eller återkalla ett kre­

ditinstituts auktorisation om vissa strukturer i en före­

tagsgrupp anses vara olämpliga för bedrivande av bank­

rörelse på grund av att effektiv tillsyn av dessa strukturer

inte är möjlig. De behöriga myndigheterna bör därför ha

de befogenheter som krävs för att säkerställa sund och

ansvarsfull ledning av kreditinstitut. I syfte att trygga en

hållbar och diversifierad bankkultur inom unionen som i

första hand tjänar unionsmedborgarnas intressen, bör

småskalig bankverksamhet uppmuntras, såsom verksam­

het inom kreditföreningar (credit unions) och kooperativa

banker.

(50)

Unionsdimensionen bör beaktas på lämpligt sätt i de

behöriga myndigheternas mandat. De behöriga myndig­

heterna bör därför vederbörligen beakta effekten av sina

beslut inte endast på stabiliteten i det finansiella systemet

inom deras medlemsstater, utan även på stabiliteten i alla

andra berörda medlemsstaters finansiella system. Om

inget annat föreskrivs i nationell lagstiftning bör denna

princip kunna främja den finansiella stabiliteten i hela

unionen men bör inte innebära att det är rättsligt bin­

dande för de behöriga myndigheterna att uppnå ett visst

resultat.

(51)

Finanskrisen visade på kopplingar mellan banksektorn

och så kallade skuggbanker. Vissa skuggbanker håller ris­

kerna effektivt åtskilda från banksektorn och undviker

sålunda eventuell negativ påverkan på skattebetalare

och system. Ökad insikt i skuggbanksverksamhet och

dess kopplingar till enheter inom finanssektorn och stra­

mare reglering för att åstadkomma öppenhet, minska

systemrisken och avskaffa olämpliga förfaranden är emel­

lertid nödvändigt för finanssystemets stabilitet. Genom

ytterligare rapportering från institut kan en del av detta

åstadkommas, men särskilda nya bestämmelser behövs

också.

(52)

Ökad insyn i institutens verksamhet, särskilt i fråga om

gjorda vinster, skatter och andra avgifter som erlagts eller

stöd som erhållits, är av största vikt för att unionsmed­

borgarna ska återfå förtroendet för den finansiella sek­

torn. Obligatorisk rapportering på det området kan där­

för ses som en viktig del av institutens sociala ansvar

gentemot berörda parter och samhället.

⁽⁵³⁾ Brister i företagsstyrningen i ett antal institut har bidragit

till ett överdrivet och oförsiktigt risktagande inom bank­

sektorn, vilket har lett till enskilda instituts fallissemang

och till systemproblem i medlemsstaterna och globalt. De

mycket allmänna bestämmelserna om institutens styrning

och det faktum att en stor del av ramarna för företags­

styrning inte är bindande utan väsentligen bygger på

frivilliga uppförandekoder, har inte i tillräcklig grad främ­

jat en effektiv tillämpning av sunda metoder för företags­

styrning av instituten. I vissa fall har avsaknaden av ett

system med effektiva kontroller och befogenhetsfördel­

ning inom instituten inneburit att det inte funnits någon

faktisk övervakning av ledningens beslutsfattande, vilket

har främjat kortsiktiga och alltför riskabla ledningsstrate­

gier. De behöriga myndigheternas oklara roll i övervak­

ningen av företagsstyrningen i institut har lett till en

otillräcklig tillsyn av de interna styrningsprocessernas ef­

fektivitet.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/343

Prop. 2014/15:57

Bilaga 1

81

(54)

För att kunna ta itu med de potentiellt skadliga effekterna

av dåligt utformade system för företagsstyrning på sund

riskhantering, bör medlemsstaterna införa principer och

standarder för att säkerställa effektiv övervakning från

ledningsorganets sida, främja en sund riskkultur på alla

nivåer i kreditinstitut och värdepappersföretag och göra

det möjligt för de behöriga myndigheterna att övervaka

att de interna styrningsformerna är tillräckliga. Dessa

principer och standarder bör gälla med beaktande av

arten, omfattningen och komplexiteten hos institutets

verksamhet. Medlemsstaterna bör kunna föreskriva prin­

ciper och standarder för företagsstyrning utöver dem som

krävs i detta direktiv.

(55)

Olika styrningsstrukturer tillämpas i medlemsstaterna. I

de flesta fall tillämpas en monistisk eller dualistisk led­

ningsstruktur. Definitionerna i detta direktiv är tänkta att

omfatta alla befintliga strukturer utan att förespråka nå­

gon särskild. De är endast till för upprättandet av regler

som syftar till att ett visst resultat uppnås, oavsett vilken

nationell bolagsrätt som gäller för ett institut i varje med­

lemsstat. Definitionerna bör därför inte påverka den all­

männa tilldelningen av befogenheter i enlighet med na­

tionell bolagsrätt.

(56)

Ett ledningsorgan bör antas ha verkställande funktioner

och tillsynsfunktioner. Ledningsorganen i de olika med­

lemsstaterna har olika befogenheter och strukturer. I

medlemsstater där ledningsorganen har en monistisk

struktur utför en enda styrelse vanligtvis lednings- och

tillsynsuppgifter. I medlemsstater med ett dualistisk sy­

stem utförs tillsynsfunktionen av en särskild tillsynssty­

relse som inte har några verkställande funktioner, och

den verkställande funktionen utförs av ett särskilt led­

ningsorgan som är ansvarigt för den dagliga ledningen

av företaget. Följaktligen tilldelas de olika enheterna inom

ledningsorganet separata uppgifter.

(57)

Rollen för icke verkställande medlemmar i ett instituts

ledningsorgan bör inbegripa att de på ett konstruktivt

sätt ifrågasätter institutets strategi och därigenom bidrar

till dess utveckling, granskar ledningens insatser när det

gäller att uppnå överenskomna mål, förvissar sig om att

den finansiella informationen är korrekt och att finansi­

ella kontroller och riskhanteringssystem är robusta och

berättigade, granskar utformningen och genomförandet

av institutens ersättningspolicy och ger objektiva syn­

punkter på resurser, utnämningar och uppförandenor­

mer.

(58)

För att kunna övervaka ledningens åtgärder och beslut på

ett verkningsfullt sätt bör institutens ledningsorgan av­

sätta tillräcklig tid för att kunna utföra sina uppgifter

och för att förstå institutets verksamhet, dess viktigaste

riskexponeringar samt konsekvenser av verksamheten

och riskstrategin. Att inneha ett alltför stort antal upp­

drag i ledningsorgan samtidigt skulle hindra en ledamot i

ledningsorganet från att avsätta den tid som krävs för att

utöva denna tillsynsroll. Det är därför nödvändigt att

begränsa det antal uppdrag i ledningsorgan som en leda­

mot i ett kreditinstituts ledningsorgan får inneha sam­

tidigt inom olika enheter. Uppdrag i ledningsorgan i or­

ganisationer som inte huvudsakligen har kommersiellt

syfte, till exempel ideella organisationer eller välgör­

enhetsorganisationer, bör dock inte beaktas vid tillämp­

ningen av en sådan gräns.

(59)

När medlemmarna i ledningsorganet utses bör aktieä­

garna eller medlemmarna i ett institut överväga huruvida

kandidaterna har tillräckliga kunskaper, kvalifikationer

och färdigheter för att garantera att institutet leds på

ett korrekt och ansvarsfullt sätt. Dessa principer bör,

när det gäller medlemmarna i ledningsorganet, utövas

och påvisas genom transparenta och öppna utnämnings­

förfaranden.

(60)

Ledningsorgans bristande övervakning av ledningsbeslut

beror delvis på fenomenet grupptänkande. Detta uppstår

bland annat på grund av bristande mångfald i lednings­

organens sammansättning. För att främja oberoende åsik­

ter och ett kritiskt ifrågasättande bör institutens lednings­

organ därför präglas av en tillräcklig mångfald vad gäller

ålder, kön, geografiskt ursprung samt utbildnings- och

yrkesbakgrund för att det ska gå att få fram olika slags

synpunkter och erfarenheter. Balansen mellan könen är

särskilt viktig för att säkra en representation som mot­

svarar befolkningen. Särskilt institut som ligger under

tröskeln för representation av det underrepresenterade

könet bör prioritera att vidta lämpliga åtgärder. Genom

sin representation i ledningsorgan kan arbetstagarna

också bidra med ett viktigt perspektiv och genuin kän­

nedom om institutens interna verksamhet, och arbets­

tagarrepresentation kan därför ses som ett positivt sätt

att öka mångfalden. Ledningsorgan som präglas av större

mångfald bör kunna övervaka ledningen mer effektivt

och därmed bidra till förbättrad risktillsyn och mot­

ståndskraftigare institut. Därför bör mångfald vara ett

av kriterierna för ledningsorganens sammansättning.

Mångfald bör också mer allmänt beaktas i instituts re­

kryteringspolitik. En sådan politik bör till exempel inne­

bära att instituten uppmuntras att välja kandidater från

förslagslistor som innehåller båda könen.

(61)

För att förbättra efterlevnaden av lagstiftningen och

stärka företagsstyrningen bör medlemsstaterna inrätta ef­

fektiva och tillförlitliga mekanismer för att uppmuntra

rapportering till behöriga myndigheter av potentiella eller

faktiska överträdelser av nationella bestämmelser som in­

förlivar detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013.

Anställda som rapporterar om överträdelser inom sina

egna institut bör åtnjuta ett fullständigt skydd.

SV

L 176/344

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

82

Prop. 2014/15:57

Bilaga 1

(62)

En ersättningspolicy som uppmuntrar till överdrivet risk­

tagande kan undergräva en sund och effektiv riskhante­

ring i kreditinstitut och värdepappersföretag. Medlemmar

i G20 åtog sig att tillämpa rådet för finansiell stabilitets

(FSB) principer för god praxis och genomförandestandar­

der när det gäller ersättning för att komma till rätta med

de potentiellt skadliga effekterna av dåligt utformade er­

sättningsstrukturer på en sund riskhantering och kontroll

av fysiska personers riskbenägenhet. Detta direktiv har

som syfte att genomföra internationella principer och

standarder på unionsnivå genom att införa en uttrycklig

skyldighet för kreditinstitut och värdepappersföretag att

inrätta och upprätthålla en ersättningspolicy och en er­

sättningspraxis som är förenliga med effektiv riskhante­

ring för personalkategorier vars yrkesutövning har vä­

sentlig inverkan på kreditinstitutens och värdepappers­

företagens riskprofil.

⁽⁶³⁾ För att kunna säkerställa att institut följer en sund ersätt­

ningspolicy är det lämpligt att ange tydliga principer om

företagsstyrning och strukturen för ersättningspolicy. Er­

sättningspolicyn bör särskilt anpassas till kreditinstitutets

och värdepappersföretagets riskbenägenhet, värden och

långfristiga intressen. Därför bör bedömningen av den

resultatbaserade delen av ersättningen basera sig på resul­

tatet på lång sikt och beakta de aktuella och framtida

risker som är förknippade med det resultatet.

(64)

När en policy med rörliga ersättningsdelar övervägs bör

en åtskillnad göras mellan fast ersättning, som omfattar

utbetalningar, proportionella, regelbundna pensions­

avsättningar eller förmåner (om sådana förmåner inte

är kopplade till några prestandakriterier) och rörlig ersätt­

ning, som omfattar tilläggsutbetalningar, eller förmåner

som är kopplade till prestation eller, i undantagsfall, an­

dra avtalsmässiga aspekter, dock inte sådana som ingår i

vanliga anställningspaket (såsom sjukvård, förskoleverk­

samhet eller proportionella, regelbundna pensionsavsätt­

ningar). Både ekonomiska och andra förmåner bör om­

fattas.

(65)

För att undvika överdrivet risktagande bör under alla

omständigheter en maximal kvot mellan de fasta och

rörliga delarna av den totala ersättningen fastställas. Det

är i detta avseende lämpligt att institutens aktieägare,

ägare och medlemmar i institut får en viss roll. Medlems­

staterna bör kunna fastställa striktare krav när det gäller

förhållandet mellan de fasta och rörliga delarna av den

totala ersättningen. För att uppmuntra användningen av

aktieinstrument eller skuldinstrument som betalas enligt

ett långsiktigt uppskovsförfarande som en variabel ersätt­

ningsdel, bör medlemsstaterna inom vissa gränser kunna

tillåta att institut tillämpar ett teoretiskt diskonto när de

beräknar dessa instruments värde i syfte att tillämpa den

maximala kvoten. Medlemsstaterna bör dock inte vara

tvungna att sörja för en sådan facilitet och bör kunna

besluta att det tillämpas en längre maximal procentsats

för den totala rörliga ersättning än den som anges i detta

direktiv. För att säkerställa att en harmoniserad och en­

hetlig metod används som garanterar likvärdiga förutsätt­

ningar inom hela den inre marknaden, bör EBA ge lämp­

lig vägledning om det tillämpliga teoretiska diskonto som

ska användas.

(66)

För att säkerställa att utformningen av ersättningspolicyn

är en del av institutets riskhantering bör ledningsorganet

anta och regelbundet se över ersättningspolicyn. Bestäm­

melserna i detta direktiv om ersättning bör återspegla

skillnaderna mellan olika typer av institut på ett propor­

tionellt sätt, med hänsyn tagen till deras storlek, interna

organisation samt verksamhetens karaktär, omfattning

och komplexitet. Det skulle i synnerhet inte vara rimligt

att kräva att vissa typer av värdepappersföretag efterlever

alla dessa principer.

(67)

För att skydda och främja den finansiella stabiliteten i

unionen och för att det inte ska gå att kringgå kraven

i detta direktiv, bör de behöriga myndigheterna se till att

principer och regler för ersättning efterlevs av instituten

på gruppnivå, dvs. på grupp-, moderföretags- och dotter­

företagsnivå, inklusive filialer och dotterföretag som eta­

blerats i tredjeländer.

(68)

Eftersom dåligt utformade modeller för ersättningspolicy

och incitamentssystem kan medföra en oacceptabel ök­

ning av de risker som kreditinstitut och värdepappers­

företag är exponerade för, bör snabba motåtgärder och

vid behov lämpliga korrigerande åtgärder vidtas. Därför

är det lämpligt att se till att de behöriga myndigheterna

har befogenheter att ålägga berörda institut att genom­

föra kvalitativa eller kvantitativa åtgärder för att hantera

problem med ersättningspolicyn som har kommit fram

vid tillsynen.

⁽⁶⁹⁾ Bestämmelserna om ersättning ska inte påverka det full­

ständiga utövandet av de grundläggande rättigheter som

är garanterade genom artikel 153.5 i EUF-fördraget, all­

männa principer i nationell avtalsrätt och arbetsrätt,

unionsrätt och nationell rätt om aktieägarnas rättigheter

och deltagande och allmänna skyldigheter för det berörda

institutets ledningsorgan samt i tillämpliga fall arbets­

marknadsparternas rätt att ingå och tillämpa kollektiv­

avtal i enlighet med nationell lagstiftning och praxis.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/345

Prop. 2014/15:57

Bilaga 1

83

(70)

Kapitalbaskraven för kreditrisk och marknadsrisk bör en­

dast i den omfattning det är nödvändigt basera sig på

externa kreditbetyg. Om kreditrisken är betydande bör

institut därför i regel försöka tillämpa internmetoder eller

internmodeller. Standardiserade metoder som bygger på

externa kreditbetyg kan dock användas när kreditrisken

inte är så betydande, vilket typiskt sett är fallet för

mindre komplexa institut, för obetydliga exponeringar

eller i fall där användningen av interna metoder skulle

leda till oskälig belastning.

(71)

Direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG utgjorde delvis

den grund på vilken övertron på externa kreditbetyg

byggdes upp. Det här direktivet bör beakta slutsatserna

från G20-mötet och FSB-principerna med avseende på

övertron på externa kreditbetyg. Institut bör därför upp­

muntras att använda interna snarare än externa kreditbe­

tyg, även vid beräkning av lagstadgade kapitalbaskrav.

(72)

Övertron på externa kreditbetyg bör minskas och alla

automatiska effekter av kreditvärderingar bör stegvis av­

lägsnas. Institut bör därför vara skyldiga att införa egna

sunda kriterier för att bevilja krediter och beslutsproces­

ser för kreditbeslut. Institut bör också kunna använda

externa kreditbetyg som en av flera faktorer i dessa pro­

cesser, men kreditinstituten och värdepappersföretagen

bör inte uteslutande eller mekaniskt förlita sig på dessa

externa kreditbetyg.

(73)

Godkännandet av ett kreditvärderingsinstitut som ett ex­

ternt kreditvärderingsinstitut bör inte öka avskärmningen

av en marknad som redan domineras av tre företag. EBA,

medlemsstaternas centralbanker och ECB bör, utan att

göra förfarandet enklare eller mindre krävande, se till

att fler kreditvärderingsinstitut kan godkännas som ex­

terna kreditvärderingsinstitut för att öppna marknaden

för andra företag.

(74)

Mot bakgrund av de många olika strategier som tillämpas

av institut som använder metoder som bygger på interna

modeller är det viktigt att de behöriga myndigheterna

och EBA har en klar bild av värdeintervallet för de risk­

vägda tillgångar och kapitalbaskrav som uppkommer för

liknande exponeringar i enlighet med dessa strategier. I

detta syfte bör instituten åläggas att till de behöriga myn­

digheterna överlämna resultaten av interna modeller till­

lämpade på EBA:s referensportföljer avseende ett stort

antal exponeringar. På grundval av dessa uppgifter bör

de behöriga myndigheterna vidta lämpliga åtgärder för

att se till att likheter och skillnader i resultat för samma

exponering kan motiveras med tanke på de risker som

uppstår. Mer allmänt bör de behöriga myndigheterna och

EBA se till att valet mellan en metod som bygger på

interna modeller och en schablonmetod inte leder till

en underskattning av kapitalbaskraven. Även om kapital­

baskraven för operativ risk är svårare att tilldela för varje

enskild exponering och det därför är lämpligt att utesluta

denna riskkategori från riktmärkningsprocessen bör de

behöriga myndigheterna följa med utvecklingen inom

de metoder som bygger på interna modeller för operativ

risk i syfte att övervaka skillnaderna i praxis och förbättra

tillsynsmetoderna.

(75)

Utvecklingen av relationsbaserad kreditgivning (relations­

hip based lending) bör uppmuntras, där information som

fås genom en fortlöpande affärsrelation med kunder an­

vänds för att nå en högre kvalitet på ”due diligence”-

granskning och riskbedömning än vad som skulle nås

på basis av rent standardiserade uppgifter och ”credit

scoring”.

⁽⁷⁶⁾ När det gäller tillsynen över likviditeten bör ansvaret

ligga hos hemmedlemsstaterna så snart som detaljerade

kriterier för kravet på likviditetstäckning börjar gälla. Det

är därför nödvändigt att genomföra samordningen av

tillsynen på detta område, så att hemlandstillsyn kan

införas innan dess. För att säkerställa effektiv tillsyn bör

de behöriga myndigheterna i hem- och värdmedlemssta­

tens ytterligare samarbeta på området likviditet.

(77)

När de likvida tillgångarna i ett institut inom en grupp i

ett stressläge täcker likviditetsbehovet i ett annat institut

inom gruppen, bör de behöriga myndigheterna kunna

göra undantag från kravet på likviditetstäckning och

bör i stället kunna tillämpa dessa krav på gruppnivå.

(78)

Åtgärder som vidtas enligt detta direktiv bör inte påverka

åtgärder som vidtas i enlighet med Europaparlamentets

och rådets direktiv 2001/24/EG av den 4 april 2001 om

rekonstruktion och likvidation av kreditinstitut ( ¹ ). Till­

synsåtgärderna bör inte leda till diskriminering mellan

borgenärer från olika medlemsstater.

(79)

Mot bakgrund av finanskrisen och de konjunkturförstär­

kande mekanismer som bidrog till att den uppstod och

som förstärkte dess effekter, utfärdade FSB, Baselkommit­

tén för banktillsyn och G20 rekommendationer för att

mildra de konjunkturförstärkande effekterna av den fi­

nansiella regleringen. I december 2010 utfärdade Basel­

kommittén nya globala regleringsstandarder för bank­

kapitalkrav (Basel III-reglerna), däribland regler som inne­

bär krav på upprätthållande av kapitalkonserveringsbuf­

fertar och kontracykliska kapitalbuffertar.

SV

L 176/346

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

( ¹ ) EGT L 125, 5.5.2001, s. 15.

84

Prop. 2014/15:57

Bilaga 1

(80)

Det är därför lämpligt att vid sidan av övriga kapitalbas­

krav kräva att kreditinstitut och relevanta värdepappers­

företag, utöver andra kapitalbaskrav, innehar en kapital­

konserveringsbuffert och en kontracyklisk kapitalbuffert,

för att säkra att de under perioder av ekonomisk tillväxt

ackumulerar en kapitalbas som är tillräcklig för att kunna

absorbera förluster under kritiska perioder. Den kont­

racykliska kapitalbufferten bör byggas upp när den sam­

manlagda tillväxten i krediter och andra tillgångsklasser

med en betydande inverkan på dessa kreditinstituts och

värdepappersföretags riskprofil bedöms vara förknippad

med uppkomsten av en systemomfattande risk, och se­

dan utnyttjas under kritiska perioder.

(81)

För att kunna garantera att de kontracykliska kapitalbuf­

fertarna verkligen återspeglar den risk som banksektorn

utsätts för vid en alltför stor kredittillväxt, bör kredit­

instituten och värdepappersföretagen beräkna sina insti­

tutspecifika buffertar som det viktade genomsnittet av de

kontracykliska buffertvärden som gäller i de länder där de

har sina kreditexponeringar. Varje medlemsstat bör där­

för utse en myndighet med ansvar för att varje kvartal

fastställa det kontracykliska buffertvärdet för expone­

ringar i den medlemsstaten. Detta buffertvärde bör beakta

ökningar i kreditgivningsnivåerna och förändringar i kre­

ditgivningen som andel av BNP i den medlemsstaten,

liksom andra variabler som är relevanta vid bedömning

av risker som hotar finanssystemets stabilitet.

(82)

För att främja samstämmighet på internationell nivå vid

fastställandet av de kontracykliska buffertvärdena, har

Baselkommittén utarbetat en metod som grundar sig på

förhållandet mellan kreditgivningen och BNP. Detta bör

fungera som den gemensamma utgångspunkten för de

berörda nationella myndigheterna när de beslutar om

buffertvärden, men den bör inte ge upphov till ett auto­

matiskt fastställande av buffertvärde eller vara bindande

för den utsedda myndigheten. Buffertvärdet bör på ett

meningsfullt sätt återspegla kreditcykeln och de risker

som beror på alltför stor kredittillväxt i medlemsstaten

och bör ta vederbörlig hänsyn till den nationella ekono­

mins särdrag.

(83)

Det är viktigt att rörliga ersättningar begränsas, så att det

kan säkerställas att kreditinstitut och värdepappersföretag

åter bygger upp sina kapitalnivåer när de bedriver verk­

samhet inom buffertområdet. Kreditinstitut och vär­

depappersföretag omfattas redan av principen att ersätt­

ningar och diskretionära utbetalningar av rörliga ersätt­

ningar till de personalkategorier vars yrkesutövning har

väsentlig inverkan på kreditinstitutets riskprofil, måste

vara hållbara med avseende på kreditinstitutets finansiella

ställning. För att säkerställa att ett institut återställer sin

kapitalbasnivå inom rimlig tid, är det lämpligt att anpassa

beviljandet av rörliga ersättningar och diskretionära pen­

sionsförmåner till kreditinstitutets vinstsituation under de

perioder då det kombinerade buffertkravet inte uppfylls,

varvid hänsyn bör tas till institutets möjlighet att fungera

bra på lång sikt.

(84)

Instituten bör bemöta och kontrollera alla koncent­

rationsrisker genom skriftliga riktlinjer och förfaranden.

Med hänsyn till beskaffenheten hos den offentliga sek­

torns exponering är det mer effektivt att kontrollera kon­

centrationsrisker än att göra en riskviktning av dessa

exponeringar, med tanke på deras storlek och svårighe­

terna att kalibrera kapitalbaskraven. Kommissionen bör

vid lämplig tidpunkt översända en rapport till Europapar­

lamentet och rådet om eventuella önskvärda förändringar

när det gäller koncentrationsriskerna.

(85)

Medlemsstaterna bör kunna kräva att vissa institut utöver

en kapitalkonserveringsbuffert och en kontracyklisk ka­

pitalbuffert har en systemriskbuffert för att förhindra och

minska långsiktiga icke-konjunkturbetingade systemrisker

eller makrotillsynsrisker som inte omfattas av förordning

(EU) nr 575/2013, om det finns en risk för störningar av

det finansiella systemet som kan få allvarliga negativa

konsekvenser för det finansiella systemet och den reella

ekonomin i en viss medlemsstat. Systemriskbuffertens

värde bör gälla alla institut, eller för en eller flera grupper

av institut, om instituten uppvisar liknande riskprofiler i

sin affärsverksamhet.

(86)

För att säkerställa enhetlig makrotillsyn i hela unionen, är

det lämpligt att Europeiska systemrisknämnden (ESRB)

utvecklar principer som skräddarsytts för unionens eko­

nomi och bör även vara ansvarig för övervakningen av

deras tillämpning. Detta direktiv bör inte hindra ESRB

från att vidta de åtgärder som den anser nödvändiga

enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU)

nr 1092/2010 av den 24 november 2010 om makrotill­

syn av det finansiella systemet på unionsnivå och om

inrättande av en europeisk systemrisknämnd ( ¹ ).

(87)

Medlemsstaterna bör kunna erkänna ett systemriskbuf­

fertvärde som har fastställs av en annan medlemsstat

och tillämpa det buffertvärdet på nationellt auktoriserade

institut för exponeringar i den medlemsstat som fastställt

buffertvärdet. Den medlemsstat som har fastställt buffert­

värdet bör också kunna begära att Europeiska systemrisk­

nämnden (ESRB) i enlighet med artikel 16 i förordning

(EU) nr 1092/2010 utfärdar en rekommendation ställd

till en eller flera medlemsstater som kan erkänna system­

riskbuffertvärdet, där de rekommenderas att göra detta.

En sådan rekommendation är underställd villkoren i ar­

tiklarna 3.2 och 17 i den förordningen (följ rekommen­

dation eller förklara varför det inte görs).

(88)

Medlemsstaternas beslut om kontracykliska buffertvärden

bör samordnas i så stor utsträckning som möjligt. I det

avseendet kan ESRB, på de behöriga eller usedda myn­

digheternas begäran, underlätta diskussioner mellan dessa

myndigheter om fastställandet av föreslagna buffertvär­

den, inklusive relevanta variabler.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/347

( ¹ ) EUT L 331, 15.12.2010, s. 1.

Prop. 2014/15:57

Bilaga 1

85

(89)

När ett kreditinstitut eller värdepappersföretag inte helt

uppfyller de kombinerade buffertkraven, bör det vara

skyldigt att vidta åtgärder som garanterar att det kan

återställa sin kapitalbasnivå inom rimlig tid. För att ka­

pital ska kunna bevaras bör det införas proportionella

restriktioner på diskretionär vinstutdelning, inklusive ut­

delningsbetalningar och utbetalning av rörliga ersättning­

ar. För att kunna garantera att sådana institut eller företag

har en trovärdig strategi för att återställa nivån på sin

kapitalbas, bör de vara skyldiga att utarbeta och med de

behöriga myndigheterna komma överens om en kapital­

konserveringsplan där det fastställs hur utdelningsrestrik­

tionerna ska tillämpas samt andra åtgärder som institutet

eller företaget har för avsikt att vidta för att garantera full

efterlevnad av buffertkraven.

(90)

Myndigheter förväntas ålägga högre kapitalbaskrav för

globala systemviktiga institut för att kompensera för

den högre risk som denna typ av institut utgör för det

finansiella systemet och den effekt som deras fallis­

semang kan få för skattebetalarna. Om en myndighet

ålägger systemriskbufferten och bufferten för globala sy­

stemviktiga institut är tillämplig, bör den högre av dessa

tillämpas. Om systemriskbufferten endast tillämpas på

nationella exponeringar, bör den vara kumulativ med

bufferten för globala systemviktiga institut eller bufferten

för andra systemviktiga institut som är tillämpliga i en­

lighet med detta direktiv.

(91)

Tekniska standarder för finansiella tjänster bör garantera

konsekvent harmonisering och tillräckligt skydd för in­

sättare, investerare och konsumenter i hela unionen. EBA

är ett organ som har ytterst specialiserade expertkunska­

per på området, och det bör därför vara ändamålsenligt

och lämpligt att det anförtros uppgiften att utarbeta för­

slag till tekniska standarder för tillsyn och genomförande

som inte inbegriper policyval, vilka sedan läggs fram för

kommissionen. I samband med utarbetandet av förslag

till tekniska standarder bör EBA se till att det finns ef­

fektiva förvaltnings- och rapporteringsförfaranden.

(92)

Kommissionen bör, genom delegerade akter i enlighet

med artikel 290 i EUF-fördraget och i enlighet med ar­

tiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010, anta

EBA:s tekniska standarder för tillsyn på områdena verk­

samhetstillstånd och förvärv av betydande innehav i kre­

ditinstitut, informationsutbyte mellan behöriga myndig­

heter, utövande av etableringsfriheten och friheten att

tillhandahålla tjänster, tillsynssamarbete, kreditinstitutens

och värdepappersföretagens ersättningspolicy och över­

vakning av blandade finansiella holdingbolag. Kommis­

sionen och EBA bör se till att dessa standarder kan till­

lämpas av alla berörda institut på ett sätt som står i

proportion till dessa instituts och deras verksamheters

art, omfattning och komplexitet.

(93)

Med tanke på det detaljerade innehållet i och det stora

antalet tekniska standarder för tillsyn som ska antas en­

ligt detta direktiv bör, om kommissionen antar en tek­

nisk standard för tillsyn som är densamma som det för­

slag till teknisk standard för tillsyn som EBA har lagt

fram, den period inom vilken Europaparlamentet eller

rådet får invända mot en sådan standard i lämpliga fall

förlängas med ytterligare en månad. Dessutom bör kom­

missionen sträva efter att anta tekniska standarder för

tillsyn i så god tid att Europaparlamentet och rådet kan

utföra hela granskningen, med beaktande av omfatt­

ningen av och komplexiteten hos de tekniska standar­

derna för tillsyn och det detaljerade innehållet i Europa­

parlamentets och rådets arbetsordningar, arbetsplanering

och sammansättning.

(94)

Kommissionen bör också, genom genomförandeakter i

enlighet med artikel 291 i EUF-fördraget och i enlighet

med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010, ges be­

fogenhet att anta tekniska standarder som utarbetats av

EBA för genomförande på områdena verksamhetstillstånd

och förvärv av betydande innehav i kreditinstitut, infor­

mationsutbyte mellan behöriga myndigheter, tillsynssam­

arbete, särskilda tillsynskrav och tillsynsmyndigheternas

offentliggörande av information.

(95)

I syfte att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet

av detta direktiv bör kommissionens ges genomförande­

befogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet

med Europaparlamentets och rådets förordning (EU)

nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande

av allmänna regler och principer för medlemsstaternas

kontroll av kommissionens utövande av sina genom­

förandebefogenheter ( ¹ ).

(96)

I syfte att specificera kraven enligt detta direktiv, bör

befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i

EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende

på klargörandet av de definitioner och den terminologi

som används i detta direktiv, utökandet av förteckningen

över verksamheter som är föremål för ömsesidigt erkän­

nande och förbättrandet av informationsutbytet rörande

filialer till kreditinstitut. Det är av särskild betydelse att

kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt för­

beredande arbete, inklusive på expertnivå. Kommissionen

bör, då den förbereder och utarbetar delegerade akter, se

till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Eu­

ropaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt

som möjligt och på lämpligt sätt.

⁽⁹⁷⁾ Hänvisningar till direktiven 2006/48/EG och

2006/49/EG bör anses som hänvisningar till det här di­

rektivet och förordning (EU) nr 575/2013.

SV

L 176/348

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

( ¹ ) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.

86

Prop. 2014/15:57

Bilaga 1

(98)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av

den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinsti­

tut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett fi­

nansiellt konglomerat ( ¹ ), Europaparlamentets och rådets

direktiv 2007/64/EG av den 13 november 2007 om

betaltjänster på den inre marknaden ( ² ), Europaparlamen­

tets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009

om samordning av lagar och andra författningar som

avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara

värdepapper (fondföretag) ( ³ ), Europaparlamentets och rå­

dets direktiv 2009/110/EG av den 16 september 2009

om rätten att starta och driva affärsverksamhet i institut

för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verk­

samhet ( ⁴ ) och Europaparlamentets och rådets direktiv

2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alter­

nativa investeringsfonder ( ⁵ ) hänför sig till bestämmel­

serna i direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG avseende

kapitalbaskraven som nu fastställs i det här direktivet och

förordning (EU) nr 575/2013. Därför bör hänvisningarna

i dessa direktiv till direktiven 2006/48/EG och

2006/49/EG anses som hänvisningar till bestämmelserna

rörande kapitalbaskraven i det här direktivet och förord­

ning (EU) nr 575/2013.

(99)

För att göra det möjligt att utarbeta tekniska standarder

så att de institut som utgör del av ett finansiellt konglo­

merat tillämpar lämpliga beräkningsmetoder för bestäm­

ning av kapital som krävs på gruppnivå, bör direktiv

2002/87/EG ändras i enlighet med detta.

(100)

För att den inre bankmarknaden ska kunna fungera med

allt större effektivitet och för att unionsmedborgarna ska

ha tillfredsställande insyn, är det nödvändigt att de behö­

riga myndigheterna offentliggör information om hur

detta direktiv genomförs, på ett sätt som möjliggör me­

ningsfulla jämförelser.

(101)

När det gäller tillsyn över likviditet bör det förekomma

en period inom vilken medlemsstaten övergår till ett

regelsystem som omfattar tillämpning av detaljerade kri­

terier för kravet på likviditetstäckning.

(102)

För att säkerställa en stabil, smidig och successiv över­

gång inom instituten till nya likviditetskrav och krav på

stabil finansiering på unionsnivå, bör de behöriga myn­

digheterna till fullo utnyttja sina tillsynsbefogenheter en­

ligt detta direktiv och enligt gällande nationell lagstift­

ning. De behöriga myndigheterna bör särskilt överväga

behovet att tillämpa administrativa sanktioner eller andra

administrativa åtgärder, inklusive tillsynsavgifter, vars

nivå i stora drag bör vara kopplad till skillnaden mellan

ett instituts verkliga likviditetsposition och likviditetskra­

ven och kraven på stabil finansiering. När de behöriga

myndigheterna gör denna bedömning bör de ta veder­

börlig hänsyn till förhållandena på marknaden. Sådana

administrativa sanktioner eller andra administrativa åtgär­

der bör tillämpas fram till dess att detaljerade rättsakter

om likviditetskrav och krav på stabil finansiering har

genomförts på unionsnivå.

(103)

Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den

24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med

avseende på behandling av personuppgifter och om det

fria flödet av sådana uppgifter ( ⁶ ) och Europaparlamentets

och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 decem­

ber 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitu­

tionerna och gemenskapsorganen behandlar personupp­

gifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter ( ⁷ )

bör till fullo tillämpas på behandlingen av personuppgif­

ter inom ramen för det här direktivet.

(104)

Eftersom målen för detta direktiv, nämligen fastställandet

av bestämmelser i fråga om behörighet att utöva verk­

samhet i institut och tillsynen över institut, inte i till­

räcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna

och de därför, på grund av den föreslagna åtgärdens

omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på unions­

nivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidia­

ritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unio­

nen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma

artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvän­

digt för att uppnå dessa mål.

(105)

I enlighet med medlemsstaternas och kommissionens ge­

mensamma politiska förklaring om förklarande doku­

ment av den 28 september 2011 har medlemsstaterna

åtagit sig att, i motiverade fall, låta anmälan av inför­

livandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som

förklarar förhållandet mellan de olika delarna i ett direk­

tiv och motsvarande delar i nationella instrument för

införlivande. Med avseende på detta direktiv anser lags­

tiftaren att översändandet av sådana dokument är moti­

verat.

(106)

Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med

artikel 28.2 i förordning (EG) nr 45/2001 och har avgett

ett yttrande ( ⁸ ).

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/349

( ¹ ) EUT L 35, 11.2.2003, s. 1.

( ² ) EUT L 319, 5.12.2007, s. 1.

( ³ ) EUT L 302, 17.11.2009, s. 32.

( ⁴ ) EUT L 267, 10.10.2009, s. 7.

( ⁵ ) EUT L 174, 1.7.2011, s. 1.

( ⁶ ) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.

( ⁷ ) EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.

( ⁸ ) EUT C 175, 19.6.2012, s. 1.

Prop. 2014/15:57

Bilaga 1

87

(107)

Direktiv 2002/87/EG bör ändras i enlighet med detta och

direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG bör upphävas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Syfte

I detta direktiv fastställs regler för följande:

a) Behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och vär­

depappersföretag (nedan gemensamt kallade institut).

b) Tillsynsbefogenheter och verktyg för de behöriga myndighe­

ternas tillsyn av instituten.

c) De behöriga myndigheternas tillsyn av institut på ett sätt

som överensstämmer med bestämmelserna i förordning

(EU) nr 575/2013.

d) Offentliggörandekrav för behöriga myndigheter inom områ­

det reglering och tillsyn av institut.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1. Detta direktiv ska tillämpas på institut.

2. Artikel 30 ska tillämpas på lokala företag.

3. Artikel 31 ska tillämpas på företag som avses i artikel 4.1

led 2 c i förordning (EU) nr 575/2013.

4. Artikel 34 och avdelning VII kapitel 3 ska gälla för finan­

siella holdingföretag, blandade finansiella holdingföretag och

holdingföretag med blandad verksamhet med huvudkontor i

unionen.

5. Detta direktiv ska inte tillämpas på följande:

1) Behörighet att utöva verksamhet i värdepappersföretag i

den mån detta regleras genom direktiv 2004/39/EG.

2) Centralbanker.

3) Postgiroinstitut.

4) I Belgien, Institut de Réescompte et de Garantie/Herdiscon­

tering- en Waarborginstituut.

5) I Danmark, Eksport Kredit Fonden, Eksport Kredit Fonden

A/S, Danmarks Skibskredit A/S och KommuneKredit.

6) I Tyskland, Kreditanstalt für Wiederaufbau, företag som

med stöd av Wohnungsgemeinnützigkeitsgesetz är erkända

för genomförande av statlig bostadspolitik och som inte

huvudsakligen bedriver bankverksamhet samt företag som

i enlighet med samma lag anses som allmännyttiga bostad­

sföretag.

7) I Estland, hoiu-laenuühistud, som kooperativa företag som

är erkända enligt hoiu-laenuühistu seadus.

8) I Irland, credit unions och friendly societies.

9) I Grekland, Ταμείο Παρακαταθηκών και Δανείων (Tamio Pa­

rakatathikon kai Danion).

10) I Spanien, Instituto de Crédito Oficial.

11) I Frankrike, Caisse des dépôts et consignations.

12) I Italien, Cassa depositi e prestiti.

13) I Lettland, krājaizdevu sabiedrības, företag som är erkända

enligt krājaizdevu sabiedrību likums som kooperativa före­

tag som utför finansiella tjänster enbart för sina medlem­

mar.

14) I Litauen, kredito unijos förutom Centrinė kredito unija.

15) I Ungern, MFB Magyar Fejlesztési Bank Zártkörűen Működő

Részvénytársaság och Magyar Export-Import Bank Zárt­

körűen Működő Részvénytársaság.

16) I Nederländerna, Nederlandse Investeringsbank voor Ont­

wikkelingslanden NV, NV Noordelijke Ontwikkelingsmaat­

schappij, NV Industriebank Limburgs Instituut voor Ont­

wikkeling en Financiering och Overijsselse Ontwikkelings­

maatschappij NV.

17) I Österrike, företag som är godkända som allmännyttiga

byggnadsföretag och Österreichische Kontrollbank AG.

SV

L 176/350

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

88

Prop. 2014/15:57

Bilaga 1

18) I Polen, Spółdzielcze Kasy Oszczędnościowo – Kredytowe

och Bank Gospodarstwa Krajowego.

19) I Portugal, Caixas Económicas som fanns den 1 januari

1986, med undantag av, å ena sidan, dem som blivit ak­

tiebolag samt, å andra sidan, Caixa Económica Montepio

Geral.

20) I Slovenien, SID-Slovenska izvozna in razvojna banka, d.d.

Ljubljana.

21) I Finland, Teollisen yhteistyön rahasto Oy/Fonden för in­

dustriellt samarbete AB och Finnvera Oyj/Finnvera Abp.

22) I Sverige, Svenska Skeppshypotekskassan.

23) I Förenade kungariket, National Savings Bank, Commonwe­

alth Development Finance Company Ltd, Agricultural Mort­

gage Corporation Ltd, Scottish Agricultural Securities Cor­

poration Ltd, Crown Agents for overseas governments and

administrations, credit unions och municipal banks.

6. De enheter som avses i led 1 och led 3-23 i punkt 5 i

denna artikel, ska behandlas som finansiella institut vid tillämp­

ning av artikel 34 och avdelning VII kapitel 3.

Artikel 3

Definitioner

1. I detta direktiv gäller följande definitioner:

1) kreditinstitut: kreditinstitut enligt definitionen i artikel 4.1

led 1 i förordning (EU) nr 575/2013,

2) värdepappersföretag: värdepappersföretag enligt definitio­

nen i artikel 4.1 led 2 i förordning (EU) nr 575/2013,

3) institut: institut enligt definitionen i artikel 4.1 led 3 i

förordning (EU) nr 575/2013,

4) lokalt företag: lokalt företag enligt definitionen i artikel 4.1

led 4 i förordning (EU) nr 575/2013,

5) försäkringsföretag: försäkringsföretag enligt definitionen i

artikel 4.1 led 5 i förordning (EU) nr 575/2013,

6) återförsäkringsföretag: återförsäkringsföretag enligt defini­

tionen i artikel 4.1 led 6 i förordning (EU) nr 575/2013,

7) ledningsorgan: ett instituts organ, som utses enligt den

nationella lagstiftningen och som har befogenhet att fast­

ställa institutets strategi, mål och allmänna inriktning och

som kontrollerar och övervakar ledningens beslutsfattande

och de personer som i praktiken leder institutets verksam­

het.

8) ledningsorgan med tillsynsfunktion: ledningsorganets i dess

roll att kontrollera och övervaka ledningens beslutsfattan­

de.

9) verkställande ledning: de fysiska personer som utövar verk­

ställande funktioner vid ett institut och som är ansvariga

och kan ställas till svars inför ledningsorganet för den dag­

liga ledningen av institutet.

10) systemrisk: en risk för störningar i det finansiella systemet

som kan medföra allvarliga negativa konsekvenser för det

finansiella systemet och den reella ekonomin.

11) modellrisk: den potentiella förlust som ett institut kan

åsamkas till följd av beslut som huvudsakligen kan baseras

på resultat av interna modeller, på grund av fel i framtag­

ning, genomförande eller användning av sådana modeller.

12) originator: originator enligt definitionen i artikel 4.1 led 13

i förordning (EU) nr 575/2013,

13) medverkande institut (sponsor): medverkande institut enligt

definitionen i artikel 4.1 led 14 i förordning (EU) nr

575/2013,

14) moderföretag: moderföretag enligt definitionen i artikel 4.1

led 15 i förordning (EU) nr 575/2013,

15) dotterföretag: dotterföretag enligt definitionen i artikel 4.1

led 16 i förordning (EU) nr 575/2013,

16) filial: filial enligt definitionen i artikel 4.1 led 17 i förord­

ning (EU) nr 575/2013,

17) anknutet företag: anknutet företag enligt definitionen i ar­

tikel 4.1 led 18 i förordning (EU) nr 575/2013,

18) kapitalförvaltningsbolag: kapitalförvaltningsbolag enligt de­

finitionen i artikel 4.1 led 19 i förordning (EU) nr

575/2013,

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/351

Prop. 2014/15:57

Bilaga 1

89

19) finansiellt holdingföretag: finansiellt holdingföretag enligt

definitionen i artikel 4.1 led 20 i förordning (EU) nr

575/2013,

20) blandat finansiellt holdingföretag: blandat finansiellt hol­

dingföretag enligt definitionen i artikel 4.1 led 21 i för­

ordning (EU) nr 575/2013,

21) holdingföretag med blandad verksamhet: holdingföretag

med blandad verksamhet enligt definitionen i artikel 4.1

led 22 i förordning (EU) nr 575/2013,

22) finansiellt institut: finansiellt institut enligt definitionen i

artikel 4.1 led 26 i förordning (EU) nr 575/2013,

23) enhet i den finansiella sektorn: enhet i den finansiella sek­

torn enligt definitionen i artikel 4.1 led 27 i förordning

(EU) nr 575/2013,

24) moderinstitut i en medlemsstat: moderinstitut i en med­

lemsstat enligt definitionen i artikel 4.1 led 28 i förordning

(EU) nr 575/2013,

25) moderinstitut inom EU: moderinstitut inom EU enligt de­

finitionen i artikel 4.1 led 29 i förordning (EU) nr

575/2013,

26) finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat: finansiellt

moderholdingföretag i en medlemsstat enligt definitionen i

artikel 4.1 led 30 i förordning (EU) nr 575/2013,

27) finansiellt moderholdingföretag inom EU: ett finansiellt

moderholdingföretag inom EU enligt definitionen i arti­

kel 4.1 led 31 i förordning (EU) nr 575/2013,

28) blandat finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat:

blandat finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat

enligt definitionen i artikel 4.1 led 32 i förordning (EU)

nr 575/2013,

29) blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU: ett blan­

dat finansiellt moderholdingföretag inom EU enligt defini­

tionen i artikel 4.1 led 33 i förordning (EU) nr 575/2013,

30) systemviktigt institut: ett moderinstitut inom EU, ett finan­

siellt moderholdingföretag inom EU, ett blandat finansiellt

moderholdingföretag inom EU eller ett institut som vid

fallissemang eller bristande funktion kan orsaka systemris­

ker,

31) central motpart: central motpart enligt definitionen i arti­

kel 4.1 led 34 i förordning (EU) nr 575/2013,

32) ägarintresse: ägarintresse enligt definitionen i artikel 4.1 led

35 i förordning (EU) nr 575/2013,

33) kvalificerat innehav: kvalificerat innehav enligt definitionen

i artikel 4.1 led 36 i förordning (EU) nr 575/2013,

34) kontroll: kontroll enligt definitionen i artikel 4.1 led 37 i

förordning (EU) nr 575/2013,

35) nära förbindelser: nära förbindelser enligt definitionen i

artikel 4.1 led 38 i förordning (EU) nr 575/2013,

36) behörig myndighet: behörig myndighet enligt definitionen i

artikel 4.1 led 40 i förordning (EU) nr 575/2013,

37) samordnande tillsynsmyndighet: samordnad tillsynsmyn­

dighet enligt definitionen i artikel 4.1 led 41 i förordning

(EU) nr 575/2013,

38) auktorisation: auktorisation enligt definitionen i artikel 4.1

led 42 i förordning (EU) nr 575/2013,

39) hemmedlemsstat: hemmedlemsstat enligt definitionen i ar­

tikel 4.1 led 43 i förordning (EU) nr 575/2013,

40) värdmedlemsstat: värdmedlemsstat enligt definitionen i ar­

tikel 4.1 led 44 i förordning (EU) nr 575/2013,

41) ECBS-centralbanker: ECBS-centralbanker enligt definitionen

i artikel 4.1 led 45 i förordning (EU) nr 575/2013,

42) centralbanker: centralbanker enligt definitionen i artikel 4.1

led 46 i förordning (EU) nr 575/2013,

43) konsoliderad situation: konsoliderad situation enligt defini­

tionen i artikel 4.1 led 47 i förordning (EU) nr 575/2013,

44) på gruppnivå: på gruppnivå enligt definitionen i artikel 4.1

led 48 i förordning (EU) nr 575/2013,

45) på undergruppsnivå: på undergruppsnivå enligt definitio­

nen i artikel 4.1 led 49 i förordning (EU) nr 575/2013,

SV

L 176/352

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

90

Prop. 2014/15:57

Bilaga 1

46) finansiella instrument: finansiella instrument enligt defini­

tionen i artikel 4.1 led 50 i förordning (EU) nr 575/2013,

47) kapitalbas: kapitalbas enligt definitionen i artikel 4.1 led

118 i förordning (EU) nr 575/2013,

48) operativ risk: operativ risk enligt definitionen i artikel 4.1

led 52 i förordning (EU) nr 575/2013,

49) kreditriskreducering: kreditriskreducering enligt definitio­

nen i artikel 4.1 led 57 i förordning (EU) nr 575/2013,

50) värdepapperisering: värdepapperisering enligt definitionen i

artikel 4.1 led 61 i förordning (EU) nr 575/2013,

51) position i värdepapperisering: position i värdepapperisering

enligt definitionen i artikel 4.1 led 62 i förordning (EU)

nr 575/2013,

52) specialföretag för värdepapperisering: specialföretag för vär­

depapperisering enligt definitionen i artikel 4.1 led 66 i

förordning (EU) nr 575/2013,

53) diskretionära pensionsförmåner: diskretionära pensionsför­

måner enligt definitionen i artikel 4.1 led 73 i förordning

(EU) nr 575/2013,

54) handelslager: handelslager enligt definitionen i artikel 4.1

led 86 i förordning (EU) nr 575/2013,

55) reglerad marknad: reglerad marknad enligt definitionen i

artikel 4.1 led 92 i förordning (EU) nr 575/2013,

56) bruttosoliditet: bruttosoliditet enligt definitionen i arti­

kel 4.1 led 93 i förordning (EU) nr 575/2013,

57) risk för alltför låg bruttokonsoliditet: risk för alltför låg

bruttokonsoliditet enligt definitionen i artikel 4.1 led 94 i

förordning (EU) nr 575/2013,

58) externt kreditvärderinginstitut: externt kreditvärderingsinsti­

tut enligt definitionen i artikel 4.1 led 98 i förordning (EU)

nr 575/2013,

59) interna metoder: den metod som bygger på intern riskklas­

sificering som avses i artikel 143.1, metoden med interna

modeller som avses i artikel 221, metoden för egna estimat

som avses i artikel 225, den avancerade mätmetoden som

avses i artikel 312.2, metoden med interna modeller som

avses i artiklarna 283 och 363 samt internmetoden som

avses i artikel 259.3 i förordning (EU) nr 575/2013.

2. När det i detta direktiv hänvisas till ledningsorgan och

ledningsorgans lednings- och tillsynsfunktioner, enligt nationell

rätt, handhas av olika organ eller olika medlemmar inom ett

organ, ska medlemsstaten identifiera de ansvariga organen eller

de ansvariga medlemmarna i ledningsorganet i enlighet med

nationell rätt, såvida inte något annat anges i detta direktiv.

AVDELNING II

BEHÖRIGA MYNDIGHETER

Artikel 4

Behöriga myndigheter – utseende och befogenheter

1. Medlemsstaterna ska utse behöriga myndigheter som ska

utföra de funktioner och åligganden som föreskrivs i detta di­

rektiv och förordning (EU) nr 575/2013. Medlemsstaterna ska

underrätta kommissionen och EBA om detta och ange hur

funktionerna och åliggandena har fördelats.

2. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna

övervakar institutens och, i tillämpliga fall, de finansiella hol­

dingföretagens och de blandade finansiella holdingföretagens

verksamhet för att bedöma efterlevnaden av kraven i detta di­

rektiv och i förordning (EU) nr 575/2013.

3. Medlemsstaterna ska se till att lämpliga åtgärder vidtas så

att de behöriga myndigheterna kan få tillgång till den infor­

mation som krävs för att man ska kunna bedöma om instituten

och, i tillämpliga fall, de finansiella holdingföretagen och de

blandade finansiella holdingföretagen uppfyller kraven i punkt

2 och utreda eventuella överträdelser av dessa krav.

4. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna

har den sakkunskap, de resurser, den operativa kapacitet, de

befogenheter och det oberoende som krävs för att utföra de

funktioner som avser tillsyn, granskning och sanktioner som

fastställs i detta direktiv och i förordning (EU) nr 575/2013.

5. Medlemsstaterna ska kräva att instituten förser hemmed­

lemsstatens behöriga myndigheter med all information som be­

hövs för en bedömning av huruvida de regler som har antagits i

enlighet med detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013

efterlevs. Medlemsstaterna ska också se till att det finns interna

kontrollrutiner, administrativa förfaranden och redovisningsför­

faranden för instituten så att det vid varje tidpunkt är möjligt att

kontrollera att reglerna efterlevs.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/353

Prop. 2014/15:57

Bilaga 1

91

6. Medlemsstaterna ska se till att instituten registrerar alla

sina transaktioner samt dokumentsystem och dokumentproces­

ser som omfattas av detta direktiv och förordning (EU)

nr 575/2013 på ett sådant sätt att de behöriga myndigheterna

alltid kan kontrollera överensstämmelse med detta direktiv och

förordning (EU) nr 575/2013.

7. Medlemsstaterna ska se till att tillsynsfunktionerna enligt

detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013 och alla andra

funktioner inom de behöriga myndigheterna hålls åtskilda från

och oberoende av rekonstruktionsfunktionerna. Medlemssta­

terna ska underrätta kommissionen och EBA om detta och

ange hur uppgifterna fördelats mellan myndigheterna.

8. Om andra myndigheter än de behöriga myndigheterna har

rekonstruktionsbefogenheter, ska medlemsstaterna se till att

dessa andra myndigheter har ett nära samarbete och samråder

med de behöriga myndigheterna vid utarbetandet av planer för

rekonstruktion och avveckling.

Artikel 5

Samordning inom medlemsstater

Om en medlemsstat har fler än en behörig myndighet med

befogenhet att utöva tillsyn över kreditinstitut, värdepappers­

företag och finansiella institut, ska medlemsstaten vidta nödvän­

diga åtgärder för att en samordning ska etableras mellan dessa

myndigheter.

Artikel 6

Samarbete inom det europeiska systemet för finansiell

tillsyn

När de behöriga myndigheterna fullgör sina skyldigheter ska de

beakta samstämmigheten i tillsynsverktyg och tillsynspraxis när

de tillämpar de lagar och andra författningar som antagits enligt

detta direktiv och Europaparlamentets och rådets förordning

(EU) nr 575/2013. Medlemsstaterna ska därför se till att

a) behöriga myndigheter, i egenskap av parter i det europeiska

systemet för finansiell tillsyn, samarbetar i en anda av för­

troende och med fullständig ömsesidig respekt, särskilt i

arbetet med att se till att lämpliga och tillförlitliga uppgifter

utväxlas mellan dem och andra parter i systemet i enlighet

med principen om lojalt samarbete som fastställs i artikel 4.3

i fördraget om Europeiska unionen,

b) de behöriga myndigheterna deltar i EBA:s och, i förekom­

mande fall, tillsynskollegiernas verksamhet,

c) de behöriga myndigheterna gör sitt bästa för att efterleva de

riktlinjer och rekommendationer som EBA utfärdar i enlighet

med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010, och att

svara på de varningar och rekommendationer som utfärdats

av ESRB i enlighet med artikel 16 i förordning (EU)

nr 1092/2010,

d) de behöriga myndigheterna har ett nära samarbete med

ESRB,

e) de nationella uppdrag som de behöriga myndigheterna till­

delas inte hindrar dem från att fullgöra sina uppgifter som

medlemmar i EBA eller i förekommande fall ESRB eller en­

ligt detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013.

Artikel 7

Tillsynens unionsdimension

De behöriga myndigheterna i varje medlemsstat ska vid full­

görandet av sina allmänna uppgifter vederbörligen beakta den

potentiella effekten av sina beslut för det finansiella systemets

stabilitet i de övriga berörda medlemsstaterna och framför allt i

krissituationer, på grundval av de uppgifter som är tillgängliga

vid den relevanta tidpunkten.

AVDELNING III

KRAV AVSEENDE BEHÖRIGHET ATT UTÖVA VERKSAMHET I

KREDITINSTITUT

KAPITEL 1

Allmänna krav avseende behörighet att utöva verksamhet i

kreditinstitut

Artikel 8

Auktorisation

1. Medlemsstaterna ska kräva att kreditinstitut har erhållit

auktorisation innan de inleder sin verksamhet. Utan att det

påverkar tillämpningen av artiklarna 10–14 ska medlemssta­

terna fastställa de villkor som ska gälla för auktorisationen

och anmäla dem till EBA.

2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för att

specificera

a) de uppgifter som ska överlämnas till de behöriga myndighe­

terna i samband med ansökan om auktorisation av kredit­

institut, inbegripet verksamhetsplanen enligt artikel 10,

b) de krav som är tillämpliga på aktieägare och medlemmar

med kvalificerade innehav enligt artikel 14, och

c) de faktorer som kan hindra den behöriga myndigheten från

att utöva en effektiv tillsyn enligt artikel 14.

Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket a, b och c i

enlighet med förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU)

nr 1093/2010.

SV

L 176/354

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

92

Prop. 2014/15:57

Bilaga 1

3. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge­

nomförande när det gäller standardformulär, mallar och för­

faranden för överlämnande av de uppgifter som avses i punkt

2 första stycket led a.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar­

der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med

artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

4. EBA ska översända de förslag till tekniska standarder som

avses i punkterna 2 och 3 till kommissionen senast den 31 de­

cember 2015.

Artikel 9

Förbud för personer eller företag som inte är kreditinstitut

att driva rörelse som omfattar att från allmänheten ta emot

insättningar eller andra återbetalbara medel

1. Medlemsstaterna ska förbjuda personer eller företag som

inte är kreditinstitut att driva rörelse som omfattar att från all­

mänheten ta emot insättningar eller andra återbetalbara medel.

2. Punkt 1 ska inte gälla mottagande av insättningar eller

andra återbetalbara medel i fall då återbetalningsskyldigheten

ligger hos en medlemsstat, medlemsstatens regionala eller lokala

myndigheter, offentliga internationella organ i vilka en eller flera

medlemsstater ingår, eller i fall som är särskilt omfattade av

nationell lagstiftning eller av unionsrätten, allt under förutsätt­

ning att verksamheten är underkastad regler och övervakning

till skydd för insättare och investerare.

Artikel 10

Verksamhetsplan och organisationsstruktur

Medlemsstaterna ska kräva att det till varje ansökan om aukto­

risation fogas en verksamhetsplan i vilken den tilltänkta verk­

samhetsinriktningen anges och kreditinstitutets organisations­

struktur beskrivs.

Artikel 11

Ekonomiska behov

Medlemsstaten får inte kräva att hänsyn tas till marknadens

ekonomiska behov vid prövningen av en auktorisationsansökan.

Artikel 12

Startkapital

1. Utan att det påverkar andra allmänna villkor i nationell

rätt, ska de behöriga myndigheterna neka att bevilja auktorisa­

tion att inleda verksamhet i ett kreditinstitut när kreditinstitutet

inte innehar en särskild kapitalbas eller när startkapitalet är

mindre än 5 miljoner EUR.

2.

Startkapitalet ska endast bestå av en eller flera av de poster

som avses i artikel 26.1 a–e i förordning (EU) nr 575/2013.

3. Medlemsstaterna får besluta att kreditinstitut som inte

uppfyller villkoret att ha en särskild kapitalbas men som exi­

sterade den 15 december 1979 får fortsätta att bedriva verk­

samhet. Medlemsstaterna får befria dessa företag från skyldighe­

ten att uppfylla villkoren enligt artikel 13.1 första stycket.

4. Medlemsstaterna får bevilja auktorisation för särskilda ka­

tegorier av kreditinstitut vars startkapital är mindre än det som

anges i punkt 1, om följande villkor är uppfyllda:

a) Startkapitalet uppgår till minst 1 miljon EUR.

b) De berörda medlemsstaterna anmäler sina skäl för att ut­

nyttja denna möjlighet till kommissionen och till EBA.

Artikel 13

Praktisk ledning av affärsverksamheten och

huvudkontorets belägenhet

1. De behöriga myndigheterna ska bevilja auktorisation att

inleda verksamhet i ett kreditinstitut endast om minst två per­

soner i praktiken leder verksamheten i det sökande kreditinsti­

tutet.

De ska neka sådan auktorisation om medlemmarna i lednings­

organet inte uppfyller de krav som avses i artikel 91.1.

2. Medlemsstaterna ska kräva följande:

a) Ett kreditinstitut som är en juridisk person och som enligt

den nationella lagstiftningen har ett registrerat säte har sitt

huvudkontor i samma medlemsstat som det registrerade sä­

tet.

b) Ett annat kreditinstitut än det som avses i led a har sitt

huvudkontor i den medlemsstat som har auktoriserat insti­

tutet och i vilken kreditinstitutet i praktiken bedriver sin

verksamhet.

Artikel 14

Aktieägare och medlemmar

1. De behöriga myndigheterna ska neka att bevilja auktori­

sation att inleda verksamhet i ett kreditinstitut om inte kredit­

institutet har informerat dem om vilka aktieägare eller medlem­

mar, fysiska eller juridiska personer, som direkt eller indirekt har

kvalificerade innehav, och om storleken på sådana innehav eller,

om det inte finns några kvalificerade innehav, om vilka de 20

största aktieägarna eller medlemmarna är.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/355

Prop. 2014/15:57

Bilaga 1

93

Vid bedömningen av om kriterierna är uppfyllda för kvalificerat

innehav ska hänsyn tas till rösträtter enligt artiklarna 9 och 10 i

Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den

15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angå­

ende upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna

till handel på en reglerad marknad ( ¹ ) samt villkoren för sam­

manläggning av dessa enligt artikel 12.4 och 12.5 i det direk­

tivet.

Medlemsstaterna ska inte beakta de rösträtter eller andelar som

institut kan inneha till följd av garantiverksamhet för finansiella

instrument eller placering av finansiella instrument på grundval

av ett fast åtagande enligt avsnitt A punkt 6 i bilaga I till

direktiv 2004/39/EG, förutsatt att dessa rättigheter inte utövas

eller på annat sätt utnyttjas för att ingripa i emittentens för­

valtning och avyttras inom ett år efter förvärvet.

2. De behöriga myndigheterna ska neka auktorisation att

inleda verksamhet i ett kreditinstitut om de med hänsyn till

behovet av sund och ansvarsfull ledning av kreditinstitut bedö­

mer att lämpligheten hos aktieägare eller medlemmar inte är

tillfredsställande, särskilt om kriterierna i artikel 23.1 inte har

uppfyllts. Artikel 23.2 och 23.3 och artikel 24 ska tillämpas.

3. Om det finns nära förbindelser mellan kreditinstitut och

andra fysiska eller juridiska personer ska de behöriga myndig­

heterna endast bevilja auktorisation om dessa förbindelser inte

hindrar myndigheterna från att utöva en effektiv tillsyn.

De behöriga myndigheterna ska neka auktorisation att inleda

verksamhet i ett kreditinstitut om ett tredjelands lagar och andra

författningar som gäller för en eller flera fysiska eller juridiska

personer till vilka kreditinstitutet har nära förbindelser eller om

svårigheter vid tillämpningen av dessa bestämmelser hindrar

myndigheterna från att utöva en effektiv tillsyn.

De behöriga myndigheterna ska kräva att kreditinstituten förser

dem med de uppgifter som krävs för en fortlöpande övervak­

ning av att bestämmelserna i denna punkt efterlevs.

Artikel 15

Nekande av auktorisation

Om en behörig myndighet nekar auktorisation att inleda verk­

samhet i ett kreditinstitut ska den underrätta den sökande och

lämna motivering till sitt beslut inom sex månader från det att

ansökan mottogs eller, om ansökan var ofullständig, inom sex

månader från mottagandet av all den information som krävs för

beslut.

Under alla förhållanden ska beslut att bevilja eller neka aukto­

risation fattas inom tolv månader från det att ansökan mottogs.

Artikel 16

Samråd med behöriga myndigheter i andra medlemsstater

1. Innan auktorisation beviljas för ett kreditinstitut ska den

behöriga myndigheten samråda med behöriga myndigheter i en

annan medlemsstat när kreditinstitutet

a) är ett dotterföretag till ett kreditinstitut som är auktoriserat i

den medlemsstaten,

b) är ett syskonföretag till ett kreditinstitut som är auktoriserat i

den medlemsstaten,

c) står under ägarkontroll av samma fysiska eller juridiska per­

soner som har ägarkontrollen över ett kreditinstitut auktori­

serat i den medlemsstaten.

2. Innan auktorisation beviljas för ett kreditinstitut ska den

behöriga myndigheten i följande fall samråda med den behöriga

myndighet som har ansvar för tillsynen över försäkringsföretag

eller värdepappersföretag i den berörda medlemsstaten om kre­

ditinstitutet i fråga:

a) är dotterföretag till ett försäkringsföretag eller ett värdepap­

persföretag som är auktoriserat i unionen.

b) är syskonföretag till ett försäkringsföretag eller ett värdepap­

persföretag som är auktoriserat i unionen.

c) står under ägarkontroll av samma fysiska eller juridiska per­

son som har ägarkontrollen över ett försäkringsföretag eller

ett värdepappersföretag som är auktoriserat i unionen.

3. De relevanta behöriga myndigheter som avses i punkterna

1 och 2 ska samråda med varandra särskilt när de bedömer

aktieägarnas lämplighet och det goda anseendet och erfarenhe­

ten hos de medlemmar i ledningsorganet som ingår i ledningen

för en annan enhet i samma grupp. De ska förse varandra med

alla sådana uppgifter om aktieägarnas lämplighet och det goda

anseende och de erfarenheter hos medlemmarna i ledningsorga­

net som är relevanta när det gäller att bevilja auktorisation och

att fortlöpande bedöma efterlevnaden av villkoren för verksam­

heten.

SV

L 176/356

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

( ¹ ) EUT L 390, 31.12.2004, s. 38.

94

Prop. 2014/15:57

Bilaga 1

Artikel 17

Filialer till kreditinstitut auktoriserade i andra

medlemsstater

En värdmedlemsstat får inte kräva auktorisation eller särskilt

tillskjutet kapital i fråga om filialer till kreditinstitut som är

auktoriserade i andra medlemsstater. För etablering och tillsyn

av sådana filialer ska bestämmelserna i artiklarna 35, 36.1–36.3,

37, 40–46, 49, 74 och 75 gälla.

Artikel 18

Återkallelse av auktorisation

De behöriga myndigheterna får endast återkalla en auktorisation

som beviljats ett kreditinstitut om kreditinstitutet

a) inte utnyttjar auktorisationen inom tolv månader, uttryckli­

gen avstår från auktorisationen eller inte har bedrivit någon

verksamhet på minst sex månader, om inte den berörda

medlemsstaten har infört bestämmelser om att auktorisatio­

nen ska upphöra att gälla i sådana fall,

b) har erhållit auktorisationen på grundval av oriktiga uppgifter

eller på något annat sätt i strid med gällande regler,

c) inte längre uppfyller de villkor på vilka auktorisationen har

beviljats,

d) inte längre uppfyller tillsynskraven i delarna tre, fyra och sex

i förordning (EU) nr 575/2013, artikel 104.1 a eller arti­

kel 105 i detta direktiv eller inte längre kan förväntas full­

göra sina skyldigheter gentemot borgenärerna och särskilt,

inte längre har säkerhet för kontoinnehavarnas anförtrodda

medel,

e) omfattas av något annat fall där nationell rätt föreskriver att

auktorisationen måste återkallas, eller

f) begår en av de överträdelser som avses i artikel 67.1.

Artikel 19

Namn på kreditinstitut

Ett kreditinstitut får i sin verksamhet, oavsett vilka regler som

gäller i värdmedlemsstaten beträffande användningen av orden

”bank”, ”sparbank” eller andra banknamn, inom unionens hela

område använda samma namn som institutet använder i den

medlemsstat där huvudkontoret finns. Om det finns risk för

förväxling får värdmedlemsstaten med tanke på förtydligande

kräva att namnet åtföljs av förklarande uppgifter.

Artikel 20

Anmälan om auktorisation och återkallelse av auktorisation

1. De behöriga myndigheterna ska anmäla varje auktorisa­

tion som beviljas enligt artikel 8 till EBA.

2. EBA ska på sin webbplats offentliggöra och regelbundet

uppdatera en förteckning med namnen på alla kreditinstitut

som har beviljats auktorisation.

3. Den samordnande myndigheten ska förse de berörda be­

höriga myndigheterna och EBA med all information rörande

den grupp kreditinstitut som avses i artiklarna 14.3, 74.1 och

109.2, särskilt i fråga om gruppens rättsliga och organisatoriska

struktur samt styrningen.

4. Den förteckning som avses i punkt 2 i denna artikel ska

innehålla namnen på kreditinstitut som inte har det kapital som

anges i artikel 12.1 och ska identifiera dessa kreditinstitut som

sådana.

5. De behöriga myndigheterna ska anmäla varje återkallelse

av auktorisation till EBA tillsammans med skälen för återkallel­

sen.

Artikel 21

Undantag för kreditinstitut som är permanent underställda

ett centralt organ

1. De behöriga myndigheterna kan bevilja undantag från

kraven i artiklarna 10, 12 och 13.1 i detta direktiv för ett

kreditinstitut som avses i artikel 10 i förordning (EU) nr

575/2013 i enlighet med de villkor som anges i den artikeln.

Medlemsstaterna får bibehålla och använda sig av befintlig na­

tionell rätt rörande tillämpningen av ett sådant undantag under

förutsättning att den inte strider mot detta direktiv eller mot

förordning (EU) nr 575/2013.

2. Om de behöriga myndigheterna tillämpar ett undantag

som avses i punkt 1 ska artiklarna 17, 33, 34, 35, 36.1–36.3

och 39–46 i avdelning VII kapitel 2 avsnitt II och avdelning VII

kapitel 4 gälla för den helhet som består av det centrala organet

och de underställda instituten.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/357

Prop. 2014/15:57

Bilaga 1

95

KAPITEL 2

Kvalificerat innehav i ett kreditinstitut

Artikel 22

Anmälan och bedömning av tilltänkta förvärv

1. Medlemsstaterna ska kräva att alla fysiska eller juridiska

personer, eller sådana personer som handlar i samförstånd (ne­

dan kallade tilltänkta förvärvare), som har fattat ett beslut om

att direkt eller indirekt förvärva ett kvalificerat innehav i ett

kreditinstitut eller om att ytterligare öka, direkt eller indirekt,

ett kvalificerat innehav i ett kreditinstitut, varigenom andelen av

röstetalet eller kapitalet kommer att överstiga 20 %, 30 % eller

50 % eller så att kreditinstitutet kommer att få ställning som

dotterföretag (nedan kallat tilltänkt förvärv), skriftligen före för­

värvet underrättar de behöriga myndigheterna för det kredit­

institut i vilket de avser att förvärva eller ytterligare öka ett

kvalificerat innehav om storleken på det tilltänkta innehavet

samt lämnar relevanta uppgifter i enlighet med artikel 23.4.

Medlemsstaterna ska inte vara skyldiga att tillämpa tröskelvärdet

30 % om de tillämpar ett tröskelvärde på en tredjedel i enlighet

med artikel 9.3 a i direktiv 2004/109/EG.

2. Utan dröjsmål och under alla förhållanden senast två ar­

betsdagar efter mottagandet ska de behöriga myndigheterna

skicka ett skriftligt mottagningsbevis för en underrättelse som

avses i punkt 1 eller ytterligare uppgifter som avses i punkt 3

till den tilltänkta förvärvaren.

De behöriga myndigheterna ska göra bedömningen enligt arti­

kel 23.1 (nedan kallad bedömningen) inom 60 arbetsdagar (ne­

dan kallad bedömningsperioden) från datum för det skriftliga

mottagningsbeviset för underrättelsen och alla de bifogade

handlingar som medlemsstaten kräver enligt förteckningen i

artikel 23.4.

När de behöriga myndigheterna utfärdar det skriftliga mottag­

ningsbeviset ska de samtidigt underrätta den tilltänkta förvärva­

ren om vilken dag bedömningsperioden löper ut.

3. De behöriga myndigheterna får under bedömningsperio­

den vid behov, och inte senare än den femtionde arbetsdagen i

bedömningsperioden, begära ytterligare uppgifter som krävs för

att slutföra bedömningen. En sådan begäran ska vara skriftlig

och ska klart ange vilka ytterligare uppgifter som krävs.

Bedömningsperioden ska suspenderas mellan det datum då de

behöriga myndigheterna begär in uppgifter och det datum då

svar tas emot från den tilltänkta förvärvaren. Suspensionen får

inte överskrida 20 arbetsdagar. Om de behöriga myndigheterna

därefter begär ytterligare uppgifter för komplettering eller för­

tydligande, vilket de själva får besluta om, får detta inte leda till

att bedömningsperioden suspenderas.

4. De behöriga myndigheterna får förlänga den suspension

som avses i punkt 3 andra stycket till högst trettio dagar om

den tilltänkta förvärvaren är etablerad eller omfattas av regler i

ett tredjeland eller är en fysisk eller juridisk person som inte

omfattas av tillsyn enligt detta direktiv eller direktiv

2009/65/EG, 2009/138/EG eller 2004/39/EG.

5. Om de behöriga myndigheterna beslutar att motsätta sig

det tilltänkta förvärvet, ska de inom två arbetsdagar efter avslu­

tad bedömning och inom bedömningsperioden skriftligen un­

derrätta den tilltänkta förvärvaren om detta och ange skälen till

beslutet. Om inget annat följer av nationell rätt kan en lämplig

motivering av beslutet på den tilltänkta förvärvarens begäran

göras tillgänglig för allmänheten. Detta ska inte hindra en med­

lemsstat från att ge den behöriga myndigheten befogenhet att

offentliggöra informationen utan att den tilltänkta förvärvaren

begär detta.

6. Om de behöriga myndigheterna inom bedömningsperio­

den inte skriftligen motsätter sig det tilltänkta förvärvet, ska

förslaget anses vara godkänt.

7. De behöriga myndigheterna får fastställa en maximiperiod

inom vilken det tilltänkta förvärvet ska vara genomfört, och

förlänga denna period när det är lämpligt.

8. Medlemsstaterna får inte införa strängare krav än de som

föreskrivs i detta direktiv när det gäller underrättelse till de

behöriga myndigheterna eller deras godkännande av ett direkt

eller indirekt förvärv av rösträtter eller kapital.

9. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge­

nomförande för upprättandet av gemensamma förfaranden, for­

mulär och mallar för samrådet mellan de relevanta behöriga

myndigheterna enligt artikel 24.

EBA ska översända dessa förslag till tekniska standarder till

kommissionen senast den 31 december 2015.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar­

der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med

artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

SV

L 176/358

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

96

Prop. 2014/15:57

Bilaga 1

Artikel 23

Bedömningskriterier

1. Vid bedömningen av anmälan enligt artikel 22.1 och de

uppgifter som avses i artikel 22.3 ska de behöriga myndighe­

terna, i syfte att säkerställa sund och ansvarsfull ledning av det

kreditinstitut som förvärvet gäller och med beaktande av den

tilltänkta förvärvarens sannolika påverkan på kreditinstitutet,

bedöma om den tilltänkta förvärvaren är lämplig och om det

tilltänkta förvärvet är ekonomiskt sunt i enlighet med följande

kriterier:

a) Den tilltänkta förvärvarens anseende.

b) Anseende, kunskaper, färdigheter och erfarenheter, i enlighet

med artikel 91.1, för de medlemmar i ledningsorganet och

medlemmar i den verkställande ledningen som kommer att

leda kreditinstitutets verksamhet efter det tilltänkta förvärvet.

c) Den tilltänkta förvärvarens ekonomiska ställning, särskilt när

det gäller den typ av verksamhet som bedrivs eller ska be­

drivas i det kreditinstitut som förvärvet gäller.

d) Om kreditinstitutet uppfyller och i fortsättningen kommer

att uppfylla tillsynskraven enligt detta direktiv och förord­

ning (EU) nr 575/2013 och i tillämpliga fall annan unions­

rätt, särskilt direktiven 2002/87/EG, och 2009/110/EG, och

bland annat om den grupp som kreditinstitutet blir del av

har en struktur som möjliggör effektiv tillsyn, effektivt infor­

mationsutbyte mellan de behöriga myndigheterna och fast­

ställande av ansvarsfördelningen mellan de behöriga myndig­

heterna.

e) Om det finns rimlig anledning att misstänka att det tilltänkta

förvärvet har en koppling till pågående eller genomförd pen­

ningtvätt eller finansiering av terrorism enligt artikel 1 i

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den

26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det fi­

nansiella systemet används för penningtvätt och finansiering

av terrorism ( ¹ ), eller försök till detta, eller att det tilltänkta

förvärvet kan öka riskerna för sådan verksamhet.

2. De behöriga myndigheterna får endast motsätta sig det

tilltänkta förvärvet om det finns rimlig anledning enligt kriteri­

erna i punkt 1 eller om de uppgifter som lämnats av den till­

tänkta förvärvaren är ofullständiga.

3. Medlemsstaterna får varken införa förhandsvillkor i fråga

om storleken på förvärvet av ägarandel eller tillåta sina behöriga

myndigheter att bedöma det tilltänkta förvärvet utifrån mark­

nadens ekonomiska behov.

4. Medlemsstaterna ska offentliggöra en förteckning med de

uppgifter som krävs för att göra bedömningen och som måste

lämnas till de behöriga myndigheterna vid den tidpunkt för

anmälan som avses i artikel 22.1. Uppgiftskraven ska vara pro­

portionella och anpassade till den tilltänkta förvärvarens och det

tilltänkta förvärvets karaktär. Medlemsstaterna får inte kräva

uppgifter som inte är relevanta för bedömningen.

5. Utan hinder av artikel 22.2, 22.3 och 22.4 ska en behörig

myndighet som har fått in anmälningar om två eller flera till­

tänkta förvärv eller ökningar av kvalificerade innehav i ett och

samma kreditinstitut behandla de tilltänkta förvärvarna på ett

icke diskriminerande sätt.

Artikel 24

Samarbete mellan behöriga myndigheter

1. De berörda behöriga myndigheterna ska fullständigt sam­

råda med varandra vid bedömningen av om den tilltänkta för­

värvaren tillhör någon av följande kategorier:

a) Ett kreditinstitut, försäkringsföretag, återförsäkringsföretag,

värdepappersföretag eller ett förvaltningsbolag enligt arti­

kel 2.1 b i direktiv 2009/65/EG (nedan kallat fondföretagets

förvaltningsbolag) som är auktoriserat i en annan medlems­

stat eller inom en annan sektor än den som förvärvet gäller.

b) Ett moderföretag till ett kreditinstitut, försäkringsföretag,

återförsäkringsföretag, värdepappersföretag eller fondföreta­

gets förvaltningsbolag som är auktoriserat i en annan med­

lemsstat eller inom en annan sektor än den som förvärvet

gäller.

c) En fysisk eller juridisk person som kontrollerar ett kredit­

institut, försäkringsföretag, återförsäkringsföretag, värdepap­

persföretag eller fondföretagets förvaltningsbolag som är

auktoriserat i annan medlemsstat eller inom en annan sektor

än den som förvärvet gäller.

2. De behöriga myndigheterna ska utan otillbörligt dröjsmål

förse varandra med alla väsentliga uppgifter eller andra uppgifter

som är relevanta för bedömningen. För detta ska de behöriga

myndigheterna på begäran förse varandra med alla relevanta

uppgifter och på eget initiativ överlämna alla väsentliga upp­

gifter. Beslutet från den behöriga myndighet som auktoriserat

det kreditinstitut som förvärvet gäller ska innehålla eventuella

synpunkter eller reservationer från den behöriga myndighet som

ansvarar för den tilltänkta förvärvaren.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/359

( ¹ ) EUT L 309, 25.11.2005, s. 15.

Prop. 2014/15:57

Bilaga 1

97

Artikel 25

Anmälan vid avyttring

Medlemsstaterna ska kräva att varje fysisk eller juridisk person

som avser att avyttra, direkt eller indirekt, ett kvalificerat inne­

hav i ett kreditinstitut, först skriftligen underrättar de behöriga

myndigheterna om avyttringen, med uppgift om det berörda

innehavets storlek. En sådan fysisk eller juridisk person ska

även underrätta de behöriga myndigheterna om den har fattat

ett beslut om att minska sitt kvalificerade innehav så att andelen

av röstetalet eller kapitalet för samtliga aktier och andelar kom­

mer att understiga 20 %, 30 % eller 50 % eller så att kredit­

institutets ställning som dotterföretag kommer att upphöra.

Medlemsstaterna ska inte vara skyldiga att tillämpa tröskelvärdet

30 % om de tillämpar ett tröskelvärde på en tredjedel enligt

artikel 9.3 a i direktiv 2004/109/EG.

Artikel 26

Informationskrav och sanktioner

1. När ett kreditinstitut får kännedom om sådana förvärv

eller avyttringar av innehav i institutets kapital som får till följd

att innehaven överstiger eller faller under något av de gränsvär­

den som anges i artiklarna 22.1 och 25, ska det underrätta de

behöriga myndigheterna om detta.

Börsnoterade kreditinstitut som är upptagna till handel på en

reglerad marknad ska minst en gång om året underrätta de

behöriga myndigheterna om namnen på aktieägare och med­

lemmar som har kvalificerade innehav samt om storleken på

dessa innehav, såsom framgår exempelvis av uppgifter som

lämnats vid årsstämman eller av uppgifter som redovisats i

enlighet med föreskrifter som gäller för företag som är upptagna

till handel på en reglerad marknad.

2. Om det inflytande som utövas av de personer som avses i

artikel 22.1 sannolikt är till skada för en sund och ansvarsfull

ledning av institutet, ska medlemsstaterna kräva att de behöriga

myndigheterna vidtar lämpliga åtgärder för att få ett slut på

situationen. Sådana åtgärder kan bestå av förelägganden, sank­

tioner, om inte annat följer av artiklarna 65–72, gentemot med­

lemmar i ledningsorganet och den verkställande ledningen eller

upphävande av rösträtt som är knuten till de ifrågavarande

aktieägarnas eller medlemmarnas aktier eller andelar.

Motsvarande åtgärder ska vara tillämpliga på fysiska eller juri­

diska personer som underlåter att lämna den förhandsinfor­

mation som avses i artikel 22.1 och om inte annat följer av

artiklarna 65–72.

Om ett innehav har förvärvats trots att de behöriga myndighe­

terna har motsatt sig, ska medlemsstaterna, oavsett de sanktio­

ner som i övrigt vidtas, föreskriva antingen att rösträtterna för

sådana innehav inte får utövas eller att avgivna röster ska vara

ogiltiga eller att de får förklaras ogiltiga.

Artikel 27

Kriterier för kvalificerade innehav

Vid bedömning av om kriterierna för kvalificerat innehav som

avses i artiklarna 22, 25 och 26 är uppfyllda ska hänsyn tas till

rösträtter som avses i artiklarna 9, 10 och 11 i direktiv

2004/109/EG och villkoren för sammanläggning av dessa enligt

artikel 12.4 och 12.5 i det direktivet.

När medlemsstaterna bedömer om kriterierna för ett kvalificerat

innehav som avses i artikel 26 är uppfyllda, ska de inte räkna in

de rösträtter eller andelar som institut kan inneha till följd av

garantiverksamhet för finansiella instrument eller placering av

finansiella instrument på grundval av ett fast åtagande enligt

avsnitt A punkt 6 i bilaga I till direktiv 2004/39/EG, förutsatt

att dessa rättigheter dels inte utövas eller på annat sätt utnyttjas

för att ingripa i emittentens förvaltning, dels avyttras inom ett

år efter förvärvet.

AVDELNING IV

STARTKAPITAL I VÄRDEPAPPERSFÖRETAG

Artikel 28

Startkapital i värdepappersföretag

1. Startkapitalet i värdepappersföretag ska endast bestå av en

eller flera av de poster som avses i artikel 26.1 a-e i förordning

(EU) nr 575/2013.

2. Andra värdepappersföretag än sådana som anges i arti­

kel 29 ska ha ett startkapital på 730 000 EUR.

Artikel 29

Startkapital i särskilda typer av värdepappersföretag

1. Värdepappersföretag som inte handlar med finansiella in­

strument för egen räkning eller garanterar emissioner av finan­

siella instrument, men som innehar kontanter eller värdepapper

för kunders räkning och som tillhandahåller en eller flera av

följande tjänster ska ha ett startkapital på 125 000 EUR:

a) Mottagande och vidarebefordran av kundorder som avser

finansiella instrument.

b) Fullgörande av kundorder som avser finansiella instrument.

c) Individuell portföljförvaltning av finansiella instrument.

SV

L 176/360

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

98

Prop. 2014/15:57

Bilaga 1

2.

De behöriga myndigheterna får tillåta att ett värdepappers­

företag som fullgör kundorder avseende finansiella instrument

innehar sådana instrument för egen räkning om följande villkor

är uppfyllda:

a) Innehavet uppstår endast som en följd av att företaget inte

lyckas anpassa sina inköp exakt till investerarens order.

b) Det samlade marknadsvärdet av alla sådana poster har ett tak

på 15 % av företagets startkapital.

c) Företaget uppfyller de krav som fastställs i artiklarna 92–95

och del fyra i förordning (EU) nr 575/2013.

d) Innehavet är tillfälligt och provisoriskt och begränsas till den

tid som behövs för att genomföra transaktionen i fråga.

3. Medlemsstaterna får minska det belopp som avses i punkt

1 till 50 000 EUR om ett företag inte har auktorisation att hålla

kontanter eller värdepapper för uppdragsgivarens räkning, att

handla för egen räkning eller att lämna emissionsgarantier.

4. Innehav av poster av finansiella instrument utanför han­

delslagret i syfte att investera kapitalbasen ska inte anses vara

handel för dess egen räkning förknippad med de tjänster som

anges i punkt 1 eller i punkt 3.

Artikel 30

Startkapital i lokala företag

Lokala företag ska ha ett startkapital på 50 000 EUR i den mån

de utnyttjar etableringsfriheten eller tillhandahåller tjänster enligt

artiklarna 31 och 32 i direktiv 2004/39/EG.

Artikel 31

Täckning för företag som inte har auktorisation att hålla

kunders kontanter eller värdepapper

1. Täckningen för de företag som anges i artikel 4.1 led 2 c i

förordning (EU) nr 575/2013 ska utformas på något av följande

sätt:

a) Startkapital på 50 000 EUR.

b) En ansvarsförsäkring som gäller unionens hela territorium,

eller någon annan jämförbar garanti mot skadeståndsansvar

på grund av fel eller försumlighet i verksamheten, och som

uppgår till minst 1 000 000 EUR för varje skadeståndskrav

och till minst 1 500 000 EUR per år för samtliga skades­

tåndskrav.

c) En kombination av startkapital och ansvarsförsäkring i en

form som ger ett skydd motsvarande det som anges i led

a eller b.

Kommissionen ska regelbundet se över de belopp som avses i

första stycket.

2. När ett sådant företag som avses i artikel 4.1 led 2 c i

förordning (EU) nr 575/2013 också är registrerat enligt direktiv

2002/92/EG av den 9 december 2002 om försäkringsförmed­

ling ( ¹ ) ska det uppfylla kraven i artikel 4.3 i det direktivet och

ha täckning enligt något av följande:

a) Startkapital på 25 000 EUR.

b) En ansvarsförsäkring som gäller unionens hela territorium,

eller någon annan form av jämförbar garanti mot skades­

tåndsansvar på grund av fel eller försumlighet i verksamhe­

ten, och som uppgår till minst 500 000 EUR för varje ska­

deståndskrav och till minst 750 000 EUR per år för samtliga

skadeståndskrav.

c) En kombination av startkapital och ansvarsförsäkring i en

form som ger ett skydd motsvarande det som avses i led a

eller b.

Artikel 32

Övergångsbestämmelser

1. Genom undantag från artiklarna 28.2, 29.1, 29.3 och 30

får medlemsstaterna fortsätta att auktorisera värdepappersföre­

tag och företag som omfattas av artikel 30, som existerade före

den 31 december 1995 och vars kapitalbas är mindre än det

startkapital som anges för dem i artiklarna 28.2, 29.1, 29.3

och 30.

Kapitalbasen i sådana värdepappersföretag och företag får inte

sjunka under den högsta referensnivå som beräknas efter den

23 mars 1993. Referensnivån ska vara det dagliga genomsnittet

för kapitalbasens nivå beräknad under den sexmånadersperiod

som föregår beräkningsdagen. Den ska beräknas var sjätte må­

nad för närmast föregående period.

2. Om kontrollen av ett värdepappersföretag eller ett företag

som omfattas av punkt 1 övertas av annan fysisk eller juridisk

person än den som kontrollerade företaget den 31 december

1995 eller tidigare, ska kapitalbasen i det värdepappersföretaget

eller företaget uppgå minst till den nivå som fastställs i artik­

larna 28.2, 29.1, 29.3 och 30, utom om det gäller ett första

övertagande genom arv efter den 31 december 1995, villkorat

av de behöriga myndigheternas godkännande och för en period

som inte överskrider tio år efter detta övertagande.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/361

( ¹ ) EGT L 9, 15.1.2003, s. 3.

Prop. 2014/15:57

Bilaga 1

99

3. Vid fusion mellan två eller flera värdepappersföretag eller

företag som omfattas av artikel 30, behöver kapitalbasen i det

företag som uppstår genom fusionen inte uppgå till den nivå

som fastställs i artiklarna 28.2, 29.1, 29.3 och 30. Om den nivå

som fastställs i artiklarna 28.2, 29.1, 29.3 eller 30 inte har

uppnåtts får kapitalbasen i det företag som uppstår genom

fusionen emellertid inte understiga de fusionerade företagens

sammanlagda kapitalbas vid tidpunkten för fusionen.

4. Kapitalbasen för värdepappersföretag och företag som om­

fattas av artikel 30 får inte understiga den nivå som fastställs i

artiklarna 28.2, 29.1, 29.3 eller 30 samt punkterna 1 och 3 i

den här artikeln.

5. Om de behöriga myndigheterna anser det för att säkra

sådana värdepappersföretags och företags solvens är nödvändigt

att kraven i punkt 4 uppfylls ska punkterna 1, 2 och 3 inte

gälla.

AVDELNING V

BESTÄMMELSER OM ETABLERINGSFRIHET OCH FRIHET ATT

TILLHANDAHÅLLA TJÄNSTER

KAPITEL 1

Allmänna principer

Artikel 33

Kreditinstitut

Medlemsstaterna ska svara för att de verksamheter som anges i

bilaga I kan bedrivas inom det egna territoriet av varje kredit­

institut som är auktoriserat och föremål för tillsyn av behöriga

myndigheter i en annan medlemsstat, förutsatt att verksamhe­

terna omfattas av auktorisationen, i enlighet med artiklarna 35,

36.1, 36.2, 36.3, 39.1 och 39.2 samt artiklarna 40–46, an­

tingen genom etablering av en filial eller genom tillhandahål­

lande av tjänster.

Artikel 34

Finansiella institut

1. Medlemsstaterna ska se till att alla verksamheter som för­

tecknas i bilaga I får bedrivas, antingen genom etablering av en

filial eller genom tillhandahållande av tjänster, inom det egna

territoriet i enlighet med i artiklarna 35, 36.1, 36.2, 36.3, 39.1

och 39.2 samt artiklarna 40–46, av varje finansiellt institut från

en annan medlemsstat, oavsett om detta är dotterföretag till ett

kreditinstitut eller ägs gemensamt av två eller flera kreditinstitut

vars stadgar eller bolagsordning tillåter sådan verksamhet och

som uppfyller samtliga följande villkor:

a) Moderföretaget eller moderföretagen är auktoriserade som

kreditinstitut i den medlemsstat vars lagar gäller för det

finansiella institutet.

b) De ifrågavarande verksamheterna bedrivs i praktiken inom

denna samma medlemsstats territorium.

c) Moderföretaget eller moderföretagen innehar 90 % eller mer

av rösträtterna i det finansiella institutet.

d) Moderföretaget eller moderföretagen tillgodoser de behöriga

myndigheternas krav rörande sund förvaltning av det finan­

siella institutet och utfäster sig att, med samtycke av den

berörda hemmedlemsstatens behöriga myndigheter, solida­

riskt svara för det finansiella institutets åtaganden.

e) Det finansiella institutet granskas, för de verksamheter det

gäller, aktivt genom gruppbaserad tillsyn av moderföretaget

eller vart och ett av moderföretagen i enlighet med avdelning

VII kapitel 3 i detta direktiv och del ett avdelning II kapitel 2

i förordning (EU) nr 575/2013, särskilt beträffande kapital­

baskraven i artikel 92 i den förordningen, för kontroll av

stora exponeringar enligt del fyra i den förordningen och

begränsning av innehav enligt artiklarna 89 och 90 i den

förordningen.

Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska kontrollera att

de villkor som anges i första stycket uppfylls, och förse det

finansiella institutet med ett intyg om efterlevnad som ska ut­

göra del av den underrättelse som avses i artiklarna 35 och 39.

2. Om ett finansiellt institut som avses i punkt 1 första

stycket inte längre uppfyller alla de föreskrivna villkoren ska

hemmedlemsstatens behöriga myndigheter underrätta värdmed­

lemsstatens behöriga myndigheter, och den verksamhet som det

finansiella institutet bedriver ska bli föremål för värdmedlems­

statens lagstiftning.

3. Punkterna 1 och 2 ska på samma sätt gälla för dotterfö­

retag till sådana finansiella institut som avses i punkt 1 första

stycket.

KAPITEL 2

Rätten att etablera kreditinstitut

Artikel 35

Anmälningsplikt och samarbete mellan behöriga

myndigheter

1. Ett kreditinstitut som önskar etablera en filial på en annan

medlemsstats territorium ska underrätta hemmedlemsstatens be­

höriga myndigheter om detta.

SV

L 176/362

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

100

Prop. 2014/15:57

Bilaga 1

2. Medlemsstaterna ska kräva att varje kreditinstitut som

önskar etablera en filial i en annan medlemsstat lämnar all

nedan uppräknad information i den anmälan som avses i

punkt 1:

a) Den medlemsstat på vars territorium filialen ska etableras.

b) En verksamhetsplan med bl.a. filialens tilltänkta affärsverk­

samhet och organisationsstruktur.

c) Den adress i värdmedlemsstaten där handlingar utlämnas.

d) Namnen på de personer som ska ansvara för ledningen av

filialens verksamhet.

3. Om de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten inte

har anledning att ifrågasätta kreditinstitutets administrativa

struktur eller finansiella ställning, med beaktande av de tilltänkta

verksamheterna, ska de, inom tre månader från mottagande av

den information som avses i punkt 2, översända den erhållna

informationen till värdmedlemsstatens behöriga myndigheter

och underrätta det berörda kreditinstitutet.

Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska också lämna

uppgift om storleken på och sammansättningen av kreditinstitu­

tets kapitalbas och summan av de kapitalbaskrav som enligt

artikel 92 i förordning (EU) nr 575/2013 gäller för kreditinsti­

tutet.

Genom undantag från andra stycket ska hemmedlemsstatens

behöriga myndigheter i sådana fall som avses i artikel 34 lämna

uppgift om storleken på och sammansättningen av det finansi­

ella institutets kapitalbas och de totala riskvägda exponerings­

belopp som beräknas i enlighet med i artikel 92.3 och 92.4 i

förordning (EU) nr 575/2013 för det kreditinstitut som är dess

moderföretag.

4. Om hemmedlemsstatens behöriga myndigheter vägrar att

översända den information som avses i punkt 2 till värdmed­

lemsstatens behöriga myndigheter, ska skälen för detta lämnas

till det berörda kreditinstitutet inom tre månader från det att

fullständig information föreligger.

En vägran att översända information eller underlåtenhet att

lämna besked ska kunna prövas i domstol i hemmedlemsstaten.

5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

i syfte att specificera vilka uppgifter som ska anmälas i enlighet

med denna artikel.

Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

6. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge­

nomförande i syfte att fastställa standardformulär, mallar och

förfaranden för sådan anmälan.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar­

der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med

artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

7. EBA ska översända de förslag till tekniska standarder som

avses i punkterna 5 och 6 till kommissionen senast den 1 ja­

nuari 2014.

Artikel 36

Inledande av verksamhet

1. Innan en filial till ett kreditinstitut inleder sin verksamhet

ska värdmedlemsstatens behöriga myndigheter inom två må­

nader från mottagandet av den information som avses i arti­

kel 35 förbereda tillsyn över kreditinstitutet i enlighet med

kapitel 4 och, om nödvändigt, ange på vilka villkor, motiverade

med hänsyn till det allmännas bästa, verksamheten ska bedrivas

i värdmedlemsstaten.

2. Efter det att underrättelse från värdmedlemsstatens behö­

riga myndigheter har mottagits eller om den i punkt 1 angivna

fristen har löpt ut utan att underrättelse har mottagits från

myndigheterna, får filialen etableras och inleda sin verksamhet.

3. Om det uppstår förändringar i någon av de uppgifter som

har lämnats i en underrättelse enligt led b, c eller d i artikel 35.2,

ska kreditinstitutet skriftligen underrätta de behöriga myndighe­

terna i hemmedlemsstaten och värdmedlemsstaten minst en

månad före ändringen, så att hemmedlemsstatens behöriga

myndigheter kan fatta beslut avseende ansökan om att etablera

en filial i en annan medlemsstat efter anmälan enligt artikel 35

och värdmedlemsstatens behöriga myndigheter kan fatta beslut

om villkoren för ändringen enligt punkt 1 i den här artikeln.

4. Filialer som har inlett sin verksamhet före den 1 januari

1993 och i enlighet med de bestämmelser som är i kraft i

värdmedlemsstaten, ska anses ha varit föremål för det förfarande

som föreskrivs i artikel 35 och i punkterna 1 och 2 i den här

artikeln. Sådana filialer ska från och med den 1 januari 1993

regleras genom punkt 3 i den här artikeln samt genom artik­

larna 33 och 52 samt kapitel 4.

5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

i syfte att specificera vilka uppgifter som ska anmälas i enlighet

med denna artikel.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/363

Prop. 2014/15:57

Bilaga 1

101

Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

6. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge­

nomförande i syfte att fastställa standardformulär, mallar och

förfaranden för sådan anmälan.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar­

der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med

artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

7. EBA ska översända de förslag till tekniska standarder som

avses i punkterna 5 och 6 till kommissionen senast den 1 ja­

nuari 2014.

Artikel 37

Information om avslag

Medlemsstaterna ska informera kommissionen och EBA om

antal och typ av ärenden där överlämnande av information

har vägrats enligt artiklarna 35 och 36.3.

Artikel 38

Aggregering av filialer

Samtliga driftsställen som ett kreditinstitut har etablerat i en

medlemsstat medan det har sitt huvudkontor i en annan med­

lemsstat ska anses utgöra en enda filial.

KAPITEL 3

Utövande av friheten att tillhandahålla tjänster

Artikel 39

Anmälningsförfarande

1. Ett kreditinstitut som för första gången vill utnyttja rätten,

inom ramen för fritt tillhandahållande av tjänster, att bedriva

verksamhet på en annan medlemsstats territorium, ska under­

rätta hemmedlemsstatens behöriga myndigheter om vilka av de

verksamheter som anges i bilaga I som kreditinstitutet avser att

bedriva.

2. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska inom en

månad från mottagandet av den anmälan som avses i punkt

1 översända denna till värdmedlemsstatens behöriga myndighe­

ter.

3. Denna artikel ska inte påverka de rättigheter som beviljats

kreditinstitut som tillhandahållit tjänster före den 1 januari

1993.

4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

i syfte att specificera vilka uppgifter som ska anmälas i enlighet

med denna artikel.

Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge­

nomförande i syfte att fastställa standardformulär, mallar och

förfaranden för sådan anmälan.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar­

der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med

artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

6. EBA ska översända de förslag till tekniska standarder som

avses i punkterna 4 och 5 till kommissionen senast den 1 ja­

nuari 2014.

KAPITEL 4

Befogenheter för värdmedlemsstatens behöriga myndigheter

Artikel 40

Rapporteringskrav

Värdmedlemsstaternas behöriga myndigheter får kräva att alla

kreditinstitut som har filialer inom deras territorium lämnar

periodiska rapporter om sin verksamhet i värdmedlemsstaterna.

Sådana rapporter ska endast begäras för informationsändamål

eller för statistiska ändamål, för tillämpning av artikel 51.1 eller

för tillsynsändamål i enlighet med detta kapitel. De ska omfattas

krav avseende tystnadsplikt som minst är likvärdiga med de

som avses i artikel 53.1.

Värdmedlemsstaternas behöriga myndigheter får särskilt kräva

information från de kreditinstitut som avses i första stycket

för att ge dessa behöriga myndigheter möjlighet att bedöma

huruvida en filial är betydande i enlighet med artikel 51.1.

Artikel 41

Åtgärder som hemmedlemsstatens behöriga myndigheter

vidtar i fråga om verksamhet som bedrivs i

värdmedlemsstaten

1. Om värdmedlemsstatens behöriga myndigheter på grund­

val av den information som lämnats av hemmedlemsstatens

behöriga myndigheter inom ramen för artikel 50, finner att

ett kreditinstitut som har en filial eller tillhandahåller tjänster

inom den medlemsstatens territorium uppfyller något av föl­

jande villkor i fråga om den verksamhet som bedrivs i värd­

medlemsstaten, ska de underrätta hemmedlemsstatens behöriga

myndigheter:

a) Kreditinstitutet uppfyller inte de nationella bestämmelserna

för införlivande av detta direktiv, eller förordning (EU)

nr 575/2013.

SV

L 176/364

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

102

Prop. 2014/15:57

Bilaga 1

b) Det föreligger en väsentlig risk för att kreditinstitutet inte

kommer att uppfylla de nationella bestämmelserna för inför­

livande av detta direktiv, eller förordning (EU) nr 575/2013.

Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska utan dröjsmål

vidta alla lämpliga åtgärder för att se till att det berörda kredit­

institutet vidtar åtgärder för att uppfylla de bestämmelserna eller

vidtar åtgärder för att undvika risken för att bestämmelserna

inte efterlevs. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska

utan dröjsmål anmäla dessa åtgärder till värdmedlemsstatens

behöriga myndigheter.

2. Om värdmedlemsstatens behöriga myndigheter anser att

hemmedlemsstatens behöriga myndigheter inte har uppfyllt sina

skyldigheter eller inte kommer att uppfylla sina skyldigheter

enligt punkt 1 andra stycket kan de hänskjuta ärendet till

EBA och begära bistånd i enlighet med artikel 19 i förordning

(EU) nr 1093/2010. I de fall där EBA agerar i nlighet med den

artikeln, ska EBA fatta beslut enligt artikel 19.3 i den förord­

ningen inom 24 timmar. EBA får också på eget initiativ bistå de

behöriga myndigheterna med att nå fram till en överenskom­

melse i enlighet med artikel 19.1 andra stycket i den förord­

ningen.

Artikel 42

Motivering och meddelande

Varje åtgärd som vidtas med stöd av artikel 41.1, 43 eller 44

och som innebär sanktioner eller inskränkningar i rätten att

tillhandahålla tjänster eller etableringsrätten ska vara väl moti­

verad och meddelas till det berörda kreditinstitutet.

Artikel 43

Säkerhetsåtgärder

1. Innan värdmedlemsstatens behöriga myndigheter följer

förfarandet i artikel 41 får de i krissituationer och i avvaktan

på hemmedlemsstatens behöriga myndigheters åtgärder eller re­

konstruktionsåtgärder som avses i artikel 3 i direktiv

2001/24/EG, vidta säkerhetsåtgärder för att skydda mot finan­

siell instabilitet som allvarligt skulle hota kollektiva intressen för

insättare, investerare och kunder i värdmedlemsstaten.

2. Alla säkerhetsåtgärder enligt punkt 1 ska vara proportio­

nella med tanke på syftet, nämligen att skydda mot finansiell

instabilitet som allvarligt skulle hota kollektiva intressen för

insättare, investerare och kunder i värdmedlemsstaten. Sådana

säkerhetsåtgärder kan omfatta inställande av betalningar. De får

inte leda till att kreditinstitutets borgenärer i värdmedlemsstaten

ges företräde framför borgenärer i andra medlemsstater.

3.

Alla säkerhetsåtgärder enligt punkt 1 ska upphöra att gälla

när hemmedlemsstatens administrativa eller rättsliga myndighe­

ter vidtar rekonstruktionsåtgärder enligt artikel 3 i direktiv

2001/24/EG.

4. Värdmedlemsstatens behöriga myndigheter ska avsluta sä­

kerhetsåtgärderna när de anser att dessa åtgärder inte längre

behövs enligt artikel 41, såvida de inte har upphört gälla i

enlighet med punkt 3 i den här artikeln.

5. Kommissionen, EBA och de andra berörda medlemsstater­

nas behöriga myndigheter ska utan otillbörligt dröjsmål under­

rättas om de säkerhetsåtgärder som vidtagits enligt punkt 1.

Om de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten eller i

någon annan berörd medlemsstat har invändningar mot de

åtgärder som värdmedlemsstatens behöriga myndigheter har

vidtagit, får de hänskjuta ärendet till EBA och begära bistånd i

enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010. I fall

där EBA agerar i enlighet med den artikeln, ska EBA fatta beslut

enligt artikel 19.3 i den förordningen inom 24 timmar. EBA får

också på eget initiativ bistå de behöriga myndigheterna med att

nå fram till en överenskommelse i enlighet med artikel 19.1

andra stycket i den förordningen.

Artikel 44

Värdmedlemsstaternas befogenheter

Värdmedlemsstaterna får, trots vad som sägs i artiklarna 40 och

41, utöva sina befogenheter enligt detta direktiv för att vidta

lämpliga åtgärder för att förhindra eller bestraffa överträdelser

utförda inom deras territorium av de regler som de har antagit

enligt detta direktiv eller med hänsyn till det allmännas intresse.

Sådana åtgärder ska kunna inbegripa möjligheten att hindra

kreditinstitut som bryter mot reglerna från att göra nya åtagan­

den inom värdmedlemsstatens territorium.

Artikel 45

Åtgärder efter återkallande av auktorisation

Om en auktorisation återkallas ska de behöriga myndigheterna i

hemmedlemsstaten utan dröjsmål underrätta de behöriga myn­

digheterna i värdmedlemsstaten. De behöriga myndigheterna i

värdmedlemsstaten ska vidta de åtgärder som behövs för att

hindra att det berörda kreditinstitutet gör nya åtaganden inom

den medlemsstatens territorium och för att skydda insättarnas

intressen.

Artikel 46

Marknadsföring

Inget i detta kapitel ska hindra kreditinstitut med huvudkontor i

en annan medlemsstat från att marknadsföra sina tjänster med

anlitande av alla tillgängliga kommunikationsmedel i värdmed­

lemsstaten, förutsatt att detta sker i överensstämmelse med be­

stämmelser om reklamens form och innehåll som antagits med

hänsyn till det allmännas intresse.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/365

Prop. 2014/15:57

Bilaga 1

103

AVDELNING VI

FÖRBINDELSER MED TREDJELÄNDER

Artikel 47

Anmälan avseende filialer i tredjeland och tillträdesvillkor

för kreditinstitut som har dessa filialer

1. När filialer till kreditinstitut med huvudkontor i ett tredje­

land startar eller fortsätter att bedriva verksamhet, får medlems­

staterna inte tillämpa bestämmelser som medför att dessa filialer

ges en förmånligare behandling än filialer till kreditinstitut med

huvudkontor inom unionen.

2. De behöriga myndigheterna ska till kommissionen, EBA

och europeiska bankkommittén som inrättats genom kommis­

sionens beslut 2004/10/EG ( ¹ ) anmäla alla auktorisationer för

filialer som beviljas kreditinstitut med huvudkontor i ett tredje­

land.

3. Unionen får sluta avtal med ett eller flera tredjeländer om

tillämpning av bestämmelser som innebär att filialer till kredit­

institut med huvudkontor i ett tredjeland ges identisk behand­

ling inom unionens hela område.

Artikel 48

Samarbete med tillsynsmyndigheter i tredjeländer om

gruppbaserad tillsyn

1. Kommissionen kan på begäran av en medlemsstat eller på

eget initiativ lägga fram förslag till rådet om att inleda förhand­

lingar med ett eller flera tredjeländer om möjligheterna att utöva

gruppbaserad tillsyn över

a) institut vars moderföretag har huvudkontor i ett tredjeland,

och

b) institut som är belägna i ett tredjeland och vars moderföre­

tag, antingen detta är ett institut, finansiellt holdingföretag

eller blandat finansiellt holdingbolag, har huvudkontor inom

unionen.

2. De överenskommelser som avses i punkt 1 ska särskilt

säkerställa att

a) medlemsstaternas behöriga myndigheter kan få den infor­

mation som behövs för gruppbaserad tillsyn över institut,

finansiella holdingföretag och blandade finansiella holding­

företag som är belägna inom unionen och som har dotter­

företag som är institut eller finansiella institut i ett tredjeland

eller som innehar ägarintressen i sådana enheter,

b) tredjeländernas tillsynsmyndigheter kan få den information

som behövs för tillsyn över moderföretag som har huvud­

kontor inom deras territorium och som har dotterföretag

som är institut eller finansiella institut i ett eller flera sådana

medlemsstater eller som har ägarintressen i sådana enheter,

och

c) EBA kan inhämta den information som medlemsstaternas

behöriga myndigheter har mottagit från nationella myndig­

heter i tredjeländer i enlighet med artikel 35 i förordning

(EU) nr 1093/2010.

3. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 218 i EUF-

fördraget ska kommissionen med bistånd av europeiska bank­

kommittén granska resultatet av de i punkt 1 nämnda förhand­

lingarna och de omständigheter som uppstår till följd av dem.

4. EBA ska bistå kommissionen vid tillämpning av denna

artikel, i enlighet med artikel 33 i förordning (EU)

nr 1093/2010.

AVDELNING VII

TILLSYN

KAPITEL 1

Principer för tillsyn

A v s n i t t I

H e m m e d l e m s s t a t e r n a s o c h v ä r d m e d l e m s ­

s t a t e r n a s b e f o g e n h e t e r o c h u p p g i f t e r

Artikel 49

Behörighet för de behöriga myndigheterna i

hemmedlemsstaten och värdmedlemsstaten

1. Ansvaret för tillsyn över ett institut, även tillsyn över verk­

samheter som institutet bedriver i enlighet med artiklarna 33

och 34, ska ligga hos hemmedlemsstaternas behöriga myndig­

heter, utan att det påverkar de bestämmelser i detta direktiv som

anger att ansvaret ligger hos värdmedlemsstatens behöriga myn­

digheter.

2. Vad som sägs i punkt 1 ska inte utgöra hinder för grupp­

baserad tillsyn.

3. De åtgärder som värdmedlemsstaten vidtar får inte medge

diskriminerande behandling eller restriktioner som grundar sig

på att ett institut är auktoriserat i en annan medlemsstat.

SV

L 176/366

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

( ¹ ) EUT L 3, 7.1.2004, s. 36.

104

Prop. 2014/15:57

Bilaga 1

Artikel 50

Samarbete rörande tillsyn

1. De berörda medlemsstaternas behöriga myndigheter ska i

nära samarbete utöva tillsyn över institut som, särskilt genom

filialer, bedriver verksamhet i en eller flera medlemsstater utöver

den där huvudkontoret finns. Myndigheterna ska förse varandra

med all sådan information rörande institutens ledning och ägan­

deförhållandena som kan underlätta tillsynen och granskningen

av hur auktorisationsvillkoren efterlevs, och all information som

kan underlätta tillsynen över dessa institut, särskilt med avse­

ende på likviditet, soliditet, inlåningsgaranti, begränsning av

stora exponeringar, andra faktorer som kan påverka den system­

risk som institutet utgör samt rutiner för administration, redo­

visning och intern kontroll.

2. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska omedel­

bart förse värdmedlemsstatens behöriga myndigheter med all

information och alla resultat rörande tillsyn av likviditetsrisk i

enlighet med del sex i förordning (EU) nr 575/2013 och av­

delning VII kapitel 3 i detta direktiv, rörande den verksamhet

som institutet bedriver genom dess filialer, i den utsträckning

som informationen och resultaten är relevant för skydd av in­

sättare eller investerare i värdmedlemsstaten eller dess finansiella

stabilitet.

3. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska omedel­

bart underrätta de behöriga myndigheterna i alla värdmedlems­

stater när det förekommer eller skäligen kan förväntas före­

komma likviditetsstress. Den informationen ska också omfatta

uppgifter om planering och genomförande av en återhämtnings­

plan och alla tillsynsåtgärder som har vidtagits i det samman­

hanget.

4. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska på begäran

underrätta och förklara för värdmedlemsstatens behöriga myn­

digheter hur man har beaktat information och resultat som de

senare har lämnat. Om värdmedlemsstatens behöriga myndig­

heter, efter att ha meddelat information och resultat, vidhåller

att hemmedlemsstatens behöriga myndigheter inte har vidtagit

lämpliga åtgärder, får värdmedlemsstatens behöriga myndigheter

efter att ha informerat hemmedlemsstatens behöriga myndighe­

ter och EBA vidta lämpliga åtgärder för att förhindra ytterligare

överträdelser, för att skydda intressen för insättare, investerare

och andra mottagare av tjänster eller för att skydda det finan­

siella systemets stabilitet.

Om hemmedlemsstatens behöriga myndigheter motsätter sig

den åtgärd som värdmedlemsstatens behöriga myndigheter pla­

nerar att vidta, får de hänskjuta ärendet till EBA och begära

bistånd i enlighet med artikel 19 i förordning (EU)

nr 1093/2010. I fall där EBA agerar i enlighet med den artikeln

ska EBA fatta beslut inom en månad.

5. De behöriga myndigheterna får vända sig till EBA i situa­

tioner där en begäran om samarbete, i synnerhet när det gäller

utbyte av information, har avslagits eller inte har lett till åtgär­

der inom rimlig tid. Utan att det påverkar tillämpningen av

artikel 258 i EUF-fördraget får EBA i sådana situationer agera i

enlighet med de befogenheter som EBA tilldelas enligt artikel 19

i förordning (EU) nr 1093/2010. EBA får också på eget initiativ

bistå de behöriga myndigheterna med att nå fram till en över­

enskommelse i enlighet med artikel 19.1 andra stycket i den

förordningen.

6. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

i syfte att specificera den information som avses i denna artikel.

Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

7. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge­

nomförande i syfte att fastställa standardformulär, mallar och

förfaranden för krav på informationsutbyte som kan underlätta

tillsynen över instituten.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar­

der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med

artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

8. EBA ska översända de förslag till tekniska standarder som

avses i punkterna 6 och 7 till kommissionen senast den 1 ja­

nuari 2014.

Artikel 51

Betydande filialer

1. De behöriga myndigheterna i en värdmedlemsstat kan

göra en framställan till den samordnande tillsynsmyndigheten

när artikel 112.1 är tillämplig eller till den behöriga myndighe­

ten i hemmedlemsstaten om att en filial till ett institut som inte

är ett värdepappersföretag som omfattas av artikel 95 i förord­

ning (EU) nr 575/2013 ska betraktas som betydande.

Denna framställan ska innehålla skäl till varför filialen ska be­

traktas som betydande, särskilt med avseende på följande:

a) Om insättningarna i filialen motsvarar en marknadsandel

som överskrider 2 % i värdmedlemsstaten.

b) Den troliga effekten som inställande eller nedläggning av

institutets verksamhet har på den systemrelaterade likvidite­

ten och på betalnings-, clearing- och avvecklingssystemen i

värdmedlemsstaten.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/367

Prop. 2014/15:57

Bilaga 1

105

c) Filialens storlek och betydelse vad gäller antalet kunder inom

ramen för värdmedlemsstatens bank- eller finanssystem.

De behöriga myndigheterna i hem- och värdmedlemsstaterna

och, när artikel 112.1 är tillämplig, den samordnande tillsyns­

myndigheten, ska göra allt som står i deras makt för att komma

fram till ett gemensamt beslut om huruvida en filial ska betrak­

tas som betydande.

Om inget gemensamt beslut har fattats inom två månader efter

mottagandet av en framställan enligt första stycket, ska de be­

höriga myndigheterna i värdmedlemsstaten inom en ytterligare

period på två månader fatta ett eget beslut om huruvida filialen

är betydande. När de behöriga myndigheterna i värdmedlems­

staten fattar egna beslut ska de ta hänsyn till alla synpunkter

och invändningar från den samordnande tillsynsmyndigheten

eller de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten.

De beslut som avses i tredje och fjärde styckena ska redovisas i

ett dokument som innehåller en fullständig motivering och

skickas till de berörda behöriga myndigheterna, och ska betrak­

tas som avgörande och tillämpas av de behöriga myndigheterna

i de berörda medlemsstaterna.

Beslut om att en filial ska betraktas som betydande får inte

påverka de behöriga myndigheternas rättigheter och skyldighe­

ter enligt detta direktiv.

2.

De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska med­

dela den information som avses i artikel 117.1 c och d till de

behöriga myndigheterna i den värdmedlemsstat där en bety­

dande filial är etablerad och utföra de uppgifter som avses i

artikel 112.1 c i samarbete med de behöriga myndigheterna i

värdmedlemsstaten.

Om en behörig myndighet i en hemmedlemsstat blir medveten

om en krissituation som avses i artikel 114.1, ska den utan

dröjsmål varna de myndigheter som avses i artiklarna 58.4

och 59.1.

De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska till de

behöriga myndigheterna i de värdmedlemsstater där betydande

filialer är etablerade meddela resultaten av riskbedömningen av

institut med sådana filialer som avses i artikel 97 och, i till­

lämpliga fall, artikel 113.2. De ska även meddela beslut enligt

artiklarna 104 och 105 i den mån sådana bedömningar och

beslut är relevanta för de filialerna.

När betydande filialer etableras ska hemmedlemsstatens behö­

riga myndigheter samråda med värdmedlemsstatens behöriga

myndigheter om de operativa åtgärder som krävs enligt arti­

kel 86.11, när detta är relevant för likviditetsrisker i värdmed­

lemsstatens valuta.

Om hemmedlemsstatens behöriga myndigheter inte har samrått

med värdmedlemsstatens behöriga myndigheter eller om värd­

medlemsstatens behöriga myndigheter, efter ett sådant samråd,

vidhåller att de operativa åtgärder som krävs enligt artikel 86.11,

kan värdmedlemsstatens behöriga myndigheter hänskjuta ären­

det till EBA och begära bistånd i enlighet med artikel 19 i

förordning (EU) nr 1093/2010.

3. I det fall då artikel 116 inte är tillämplig ska de behöriga

myndigheter som har tillsyn över ett institut med betydande

filialer i andra medlemsstater inrätta och leda ett tillsynskolle­

gium för att underlätta samarbetet enligt punkt 2 i den här

artikeln och enligt artikel 50. Kollegiets inrättande och funktion

ska baseras på skriftliga avtal som ska utformas av den behöriga

myndigheten i hemmedlemsstaten efter samråd med berörda

behöriga myndigheter. Den behöriga myndigheten i hemmed­

lemsstaten ska besluta vilka behöriga myndigheter som får delta

i ett visst sammanträde som hålls eller en viss verksamhet som

bedrivs av kollegiet.

I det beslut som den behöriga myndigheten i hemmedlemssta­

ten fattar ska hänsyn tas till relevansen av den tillsynsverksam­

het som ska planeras eller samordnas för dessa myndigheter,

särskilt eventuella verkningar på det finansiella systemets sta­

bilitet i de berörda medlemsstaterna enligt artikel 7 och de

skyldigheter som avses i punkt 2 i den här artikeln.

Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska i förväg

hålla alla medlemmar av kollegiet fullt informerade om att så­

dana sammanträden anordnas, de viktigaste frågorna som ska

diskuteras och om de verksamheter som ska behandlas. Den

behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska även i god tid

hålla alla medlemmar av kollegiet fullt informerade om de åt­

gärder som behandlats vid dessa sammanträden eller de åtgärder

som genomförts.

4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

i syfte att specificera de allmänna villkoren för tillsynskollegier­

nas funktionssätt.

Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge­

nomförande i syfte att fastställa tillsynskollegiernas operativa

funktionssätt.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar­

der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med

artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

SV

L 176/368

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

106

Prop. 2014/15:57

Bilaga 1

6. EBA ska översända de förslag till tekniska standarder som

avses i punkterna 4 och 5 till kommissionen senast den 31 de­

cember 2014.

Artikel 52

Kontroll på plats och inspektion av filialer etablerade i en

annan medlemsstat

1. Om ett institut som är auktoriserat i en medlemsstat be­

driver verksamhet genom en filial i en annan medlemsstat, ska

värdmedlemsstaten ge hemmedlemsstatens behöriga myndighe­

ter rätt att, efter underrättelse till värdmedlemsstatens behöriga

myndigheter, självständigt eller genom särskilt utsedda personer,

utföra kontroll på plats för att samla in sådan information som

avses i artikel 50 och inspektion av sådana filialer.

2. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter får också, för

inspektion av filialer, tillämpa något av de övriga förfaranden

som avses i artikel 118.

3. Värdmedlemsstatens behöriga myndigheter ska ha befo­

genheter att genomföra enskilda kontroller på plats och inspek­

tioner av den verksamhet som bedrivs av filialer på deras terri­

torium och att kräva information från en filial om dess verk­

samhet i tillsynssyfte, när de anser detta vara av relevans för det

finansiella systemets stabilitet i värdmedlemsstaten. Innan de

genomför sådana kontroller och inspektioner ska värdmedlems­

statens behöriga myndigheter samråda med hemmedlemsstatens

behöriga myndigheter. Efter sådana kontroller och inspektioner

ska värdmedlemsstatens behöriga myndigheter underrätta hem­

medlemsstatens behöriga myndigheter om den information som

erhållits och de resultat som är relevanta för riskbedömning av

institutet eller det finansiella systemets stabilitet i värdmedlems­

staten. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska vederbör­

ligen beakta denna information och dessa resultat när de fast­

ställer sitt program för tillsynsgranskning som avses i artikel 99,

också med beaktande av det finansiella systemets stabilitet i

värdmedlemsstaten.

4. Kontroller på plats och inspektioner av filialer ska genom­

föras i enlighet med lagstiftningen i den medlemsstat där kont­

rollen eller inspektionen genomförs.

A v s n i t t I I

U t b y t e a v i n f o r m a t i o n o c h t y s t n a d s p l i k t

Artikel 53

Tystnadsplikt

1. Medlemsstaterna ska föreskriva att alla personer som ar­

betar eller som har arbetat för behöriga myndigheter samt re­

visorer och experter som är verksamma för behöriga myndig­

heters räkning ska vara bundna av tystnadsplikt.

Förtrolig information som sådana personer, revisorer eller ex­

perter erhåller i tjänsten får endast röjas i sammandrag eller i

sammanställning som omöjliggör identifikation av enskilda kre­

ditinstitut, dock med förbehåll för fall som omfattas av straff­

rättslig lagstiftning.

Däremot, i fall då ett kreditinstitut har försatts i konkurs eller

underkastats tvångslikvidation, får förtrolig information som

inte berör tredje parter som deltar i försök att rädda kredit­

institutet, röjas vid civilrättsliga eller kommersiella förfaranden.

2. Vad som sägs i punkt 1 ska inte hindra behöriga myndig­

heter från att utbyta uppgifter med varandra eller förmedla

uppgifter till ESRB, EBA eller Europeiska tillsynsmyndigheten

(Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) (Esma),

som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förord­

ning (EU) nr 1095/2010 ( ¹ ) i enlighet med detta direktiv, för­

ordning (EU) nr 575/2013, andra direktiv som gäller för kredit­

institut, artikel 15 i förordning (EU) nr 1092/2010, artiklarna

31, 35 och 36 i förordning (EU) nr 1093/2010 och artiklarna

31 och 36 i förordning (EU) nr 1095/2010. Den informationen

ska omfattas av punkt 1.

3. Det som sägs i punkt 1 ska inte hindra de behöriga myn­

digheterna från att offentliggöra resultatet av stresstest som ge­

nomförts enligt artikel 100 i detta direktiv eller 32 i förordning

(EU) nr 1093/2010 eller från att översända resultatet av stres­

stesterna till EBA så att denna myndighet kan offentliggöra

dessa resultat för hela unionen.

Artikel 54

Användning av förtrolig information

Behöriga myndigheter som erhåller förtrolig information enligt

artikel 53 ska endast använda den i tjänsten och endast för

något av följande syften:

a) För att kontrollera att villkoren för kreditinstitutens behörig­

het att utöva verksamhet är uppfyllda och för att underlätta

gruppbaserad eller icke gruppbaserad tillsyn över sådan verk­

samhet, särskilt med avseende på kontroll av likviditet, sol­

vens, stora exponeringar och rutiner för administration, re­

dovisning och intern kontroll.

b) För att ålägga sanktioner.

c) Vid överklagande av den behöriga myndighetens beslut, in­

klusive domstolsförfarande, enligt artikel 72.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/369

( ¹ ) EUT L 331, 15.12.2010, s. 84.

Prop. 2014/15:57

Bilaga 1

107

d) Vid domstolsförfarande som har inletts enligt särskilda be­

stämmelser i unionsrätten, antagna med avseende på kredit­

institut.

Artikel 55

Samarbetsavtal

I enlighet med artikel 33 i förordning (EU) nr 1093/2010 får

medlemsstaterna och EBA ingå samarbetsavtal om utbyte av

uppgifter med tillsynsmyndigheter i tredjeländer eller med myn­

digheter eller organ i tredjeländer i enlighet med definitionen i

artiklarna 56 och 57.1 i detta direktiv, förutsatt att de lämnade

uppgifterna är föremål för garantier om att de uppfyller krav på

tystnadsplikt är minst likvärdiga med dem som avses i arti­

kel 53.1 i detta direktiv. Syftet med detta utbyte av uppgifter

är att låta nämnda myndigheter eller organ utföra sitt tillsyns­

uppdrag.

Om informationen ursprungligen kommer från en annan med­

lemsstat får den inte lämnas vidare utan uttryckligt medgivande

från upphovsmyndigheterna, och i så fall endast för de ändamål

som myndigheterna har medgett.

Artikel 56

Utbyte av information mellan myndigheter

Artiklarna 53.1 och 54 ska inte utgöra hinder för utbyte av

information som sker inom ramen för tillsynsuppdraget mellan

behöriga myndigheter inom en medlemsstat, mellan behöriga

myndigheter i olika medlemsstater eller mellan behöriga myn­

digheter och

a) myndigheter med ansvar för tillsyn över andra enheter i den

finansiella sektorn samt myndigheter med ansvar för tillsyn

över finansiella marknader,

b) myndigheter eller organ med uppdrag att upprätthålla den

stabiliteten i det finansiella systemet medlemsstaterna genom

makrotillsynsregler,

c) myndigheter eller organ som utför rekonstruktionsverksam­

het i syfte att bevara stabiliteten i det finansiella systemet,

d) avtalsreglerade eller institutionella skyddssystem som avses i

artikel 113.7 i förordning (EU) nr 575/2013,

e) organ som medverkar i samband med instituts likvidation

och konkurs och vid liknande förfaranden,

f) personer med ansvar för lagstadgad revision av räkenska­

perna för institut, försäkringsföretag och finansiella institut.

Artiklarna 53.1 och 54 ska inte utgöra hinder för att lämna

information till organ som förvaltar insättningsgarantisystem

och system för ersättning till investerare när informationen be­

hövs för dessa organs verksamhet.

Den information som mottagits ska i samtliga fall omfattas av

krav avseende tystnadsplikt som är minst likvärdiga med dem

som avses i artikel 53.1.

Artikel 57

Utbyte av information mellan översynsorgan

1. Utan hinder av artiklarna 53, 54 och 55 får medlems­

staterna tillåta informationsutbyte mellan de behöriga myndig­

heterna och de myndigheter som ansvarar för tillsyn över

a) de organ som medverkar i samband med instituts likvidation

och konkurs samt vid liknande förfaranden,

b) avtalsreglerade eller institutionella skyddssystem som avses i

artikel 113.7 i förordning (EU) nr 575/2013,

c) personer med ansvar för lagstadgad revision av räkenska­

perna för institut, försäkringsföretag och finansiella institut.

2. I de fall som avses i punkt 1 ska medlemsstaterna kräva

att minst följande villkor uppfylls:

a) Att informationen utbyts för att utföra de uppgifter som

avses i punkt 1.

b) Att informationen tas emot omfattas av krav avseendetyst­

nadsplikt som är minst likvärdiga med dem som avses i

artikel 53.1.

c) Om informationen ursprungligen kommer från en annan

medlemsstat, att den inte röjs utan uttryckligt tillstånd från

de behöriga myndigheter som har lämnat den, och i så fall

endast för de ändamål som myndigheterna har medgett.

3. Utan hinder av artiklarna 53, 54 och 55 får medlems­

staterna, i syfte att stärka stabiliteten och integriteten i det

finansiella systemet, tillåta utbyte av information mellan de be­

höriga myndigheterna och de myndigheter eller organ som en­

ligt lag är ansvariga för att upptäcka och utreda överträdelser av

bolagsrätten.

SV

L 176/370

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

108

Prop. 2014/15:57

Bilaga 1

I sådana fall ska medlemsstaterna kräva att minst följande vill­

kor uppfylls:

a) Att informationen utbyts för att för att upptäcka och utreda

överträdelser av bolagsrätten.

b) Att informationen tas emot omfattas av krav avseende tyst­

nadsplikt som är minst likvärdiga med dem som avses i

artikel 53.1.

c) Om informationen ursprungligen kommer från en annan

medlemsstat, att den inte röjs utan uttryckligt tillstånd från

de behöriga myndigheter som har lämnat den, och i så fall

endast för de ändamål som myndigheterna har medgett.

4. Om de myndigheter och organ som avses i punkt 1 ge­

nomför sin uppgift för att upptäcka och utreda överträdelser

med hjälp av personer som genom sin särskilda kompetens är

utsedda till detta och som inte är anställda inom den offentliga

förvaltningen, får en medlemsstat utsträcka den möjlighet till

det informationsutbyte som avses i punkt 3 första stycket till

att omfatta dessa personer enligt de villkor som anges i punkt 3

andra stycket.

5. De behöriga myndigheterna ska underrätta EBA om nam­

nen på de myndigheter eller organ som får ta emot information

enligt denna artikel.

6. Vid tillämpning av punkt 4 ska de myndigheter eller or­

gan som avses i punkt 3 meddela de behöriga myndigheter som

lämnat ut informationen namn på och exakt ansvarsområde för

de personer som får tillgång till informationen.

Artikel 58

Överlämnande av information om monetära,

insättarskyddsrelaterade, systemrelaterade och

betalningsrelaterade aspekter

1. Ingenting som anges i detta kapitel ska utgöra hinder

fören behörig myndighet att överlämna information till följande

myndigheter eller organ för deras fullgörande av sina uppdrag:

a) ECBS-centralbanker och andra organ med liknande uppdrag i

egenskap av monetära myndigheter, om informationen är

relevant för utövandet av deras respektive lagstadgade upp­

drag, inklusive bedrivandet av monetär politik och tillhanda­

hållande av likviditet i detta sammanhang, tillsyn över betal­

nings-, clearing- och avvecklingssystemen, samt för skyddet

av det finansiella systemets stabilitet.

b) Avtalsreglerade eller institutionella skyddssystem som avses i

artikel 113.7 i förordning (EU) nr 575/2013.

c) I förekommande fall, andra offentliga myndigheter som an­

svarar för övervakningen av betalningssystem.

d) ESRB, Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäk­

rings- och tjänstepensionsmyndigheten) (Eiopa), som inrätta­

des genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU)

nr 1094/2010 ( ¹ ) och Esma, när informationen är relevant

för utförandet av deras uppdrag enligt förordningarna (EU)

nr 1092/2010, (EU) nr 1094/2010 eller (EU) nr 1095/2010.

Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att undanröja

hinder för de behöriga myndigheterna att överlämna infor­

mation i enlighet med första stycket.

2. Ingenting i detta kapitel ska utgöra hinder för att myn­

digheter och organ som avses i punkt 1 till de behöriga myn­

digheterna vidarebefordrar sådana uppgifter som de behöriga

myndigheterna kan behöva för tillämpningen av artikel 54.

3. Den information som erhålls i enlighet med punkterna 1

och 2 ska omfattas av krav avseende tystnadsplikt som är minst

likvärdiga med dem som avses i artikel 53.1.

4. Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att se

till att de behöriga myndigheterna i en krissituation som avses i

artikel 114.1 omgående skickar information till ECBS-central­

bankerna, om informationen är relevant för utövandet av deras

lagstadgade uppgifter, inklusive bedrivandet av monetär politik

och tillhandahållande av likviditet i detta sammanhang, tillsyn

över betalnings-, clearing- och värdepappersavvecklingssyste­

men, samt för skyddet av det finansiella systemets stabilitet,

liksom till ESRB om informationen är relevant för utövandet

av dess lagstadgade uppdrag.

Artikel 59

Överlämnande av information till andra enheter

1. Utan hinder av artiklarna 53.1 och 54 får medlemssta­

terna med stöd av bestämmelser i nationell rätt tillåta att viss

information lämnas ut både till andra organ inom deras natio­

nella förvaltningar med ansvar för lagar och andra författningar

om tillsyn över institut, finansiella institut och försäkringsföre­

tag samt till tillsynspersonal som företräder sådana organ.

Sådant utlämnande får dock ske endast när det är nödvändigt

för att utöva tillsyn och för att förebygga att institut går i

konkurs och för avveckling av konkurshotade institut. Utan

att det påverkar tillämpningen av punkt 2 i denna artikel ska

personer som har tillgång till informationen vara föremål för

krav på tystnadsplikt som minst är likvärdiga med dem som

avses i artikel 53.1.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/371

( ¹ ) EUT L 331, 15.12.2010, s. 48.

Prop. 2014/15:57

Bilaga 1

109

I en krissituation som avses i artikel 114.1 ska medlemsstaterna

tillåta att de behöriga myndigheterna lämnar relevant infor­

mation till de i första stycket i den här punkten angivna förvalt­

ningarna i alla berörda medlemsstater.

2. En medlemsstat får tillåta utlämning av viss information

relaterad till tillsyn över institut till parlamentariska undersök­

ningskommittéer i det egna landet, till sin revisionsrätt och

andra liknande enheter med ansvar för undersökningar i det

egna landet, på följande villkor:

a) Att enheterna har ett klart definierat mandat enligt nationell

rätt att undersöka eller granska agerandet hos myndigheter

med ansvar för tillsyn av institut eller för lagar och föreskrif­

ter om en sådan tillsyn.

b) Att informationen är strikt nödvändig för fullgörandet av det

mandat som avses i led a.

c) De personer som har tillgång till informationen är enligt

nationell lagstiftning föremål för krav avseende tystnadsplikt

som minst är likvärdiga med dem som avses i artikel 53.1.

d) Informationen som ursprungligen kommer från en annan

medlemsstat, att den inte röjs såvida inte uttryckligt medgi­

vande ges från de behöriga myndigheter som har lämnat

den, och endast för de ändamål som myndigheterna har

medgett.

I den mån utlämnandet av information rörande tillsyn inbegri­

per behandling av personuppgifter ska all sådan behandling i de

enheter som avses i första stycket följa tillämplig nationell rätt

för införlivande av direktiv 95/46/EG.

Artikel 60

Information som erhålls vid kontroller på plats och

inspektioner

Medlemsstaterna ska säkerställa att sådan information som er­

hållits med stöd av artiklarna 52.3, 53.2 och 56 och sådan

information som erhållits vid en kontroll på plats eller inspek­

tion i enlighet med artikel 52.1 och 52.2 aldrig får lämnas ut

enligt artikel 59 utan uttryckligt samtycke av de behöriga myn­

digheter som lämnat ut informationen, eller av de behöriga

myndigheterna i den medlemsstat i vilken en sådan kontroll

på plats eller inspektion genomfördes.

Artikel 61

Utlämnande av information rörande clearing- och

avvecklingstjänster

1. Ingenting i detta kapitel ska hindra de behöriga myndig­

heterna i en medlemsstat från att vidarebefordra information

enligt artiklarna 53, 54 och 55 till en clearingorganisation eller

ett annat liknande organ som enligt nationell lagstiftning har

tillstånd att tillhandahålla clearing- eller avvecklingstjänster på

någon av deras nationella marknader, om de anser att detta är

nödvändigt för att säkerställa att dessa organ kan fungera kor­

rekt vid marknadsaktörers fallissemang eller potentiella fallis­

semang. Information som erhålls i ett sådant sammanhang

ska omfattas av krav avseende tystnadsplikt som är minst lik­

värdiga med dem som avses i artikel 53.1.

2. Medlemsstaterna ska dock se till att information som mot­

tagits enligt artikel 53.2 inte får röjas under de omständigheter

som avses i punkt 1 utan uttryckligt medgivande av de behöriga

myndigheter som har lämnat den.

Artikel 62

Behandling av personuppgifter

Behandling av personuppgifter inom ramen för detta direktiv

ska genomföras i enlighet med direktiv 95/46/EG och, i före­

kommande fall, med förordning (EG) nr 45/2001.

A v s n i t t I I I

S k y l d i g h e t e r f ö r p e r s o n e r s o m a n s v a r a r

f ö r d e n l a g e n l i g a k o n t r o l l e n a v å r s b o k s l u t

o c h s a m m a n s t ä l l d r e d o v i s n i n g

Artikel 63

Skyldigheter för personer ansvariga för den lagenliga

kontrollen av årsbokslut och sammanställd redovisning

1. Medlemsstaterna ska föreskriva att varje person som är

auktoriserad i enlighet med Europaparlamentets och rådets di­

rektiv 2006/43/EG av den 17 maj 2006 om lagstadgad revision

av årsbokslut och sammanställd redovisning ( ¹ ) och som i ett

institut utför de uppdrag som avses i artikel 51 i rådets direktiv

78/660/EEG av den 25 juli 1978 om årsbokslut i vissa typer av

bolag ( ² ), artikel 37 i rådets direktiv 83/349/EEG av den 13 juni

1983 om sammanställd redovisning ( ³ ) eller artikel 73 i direktiv

2009/65/EG eller något annat uppdrag föreskrivet i lag, minst

är skyldig att omgående rapportera till de behöriga myndighe­

terna alla uppgifter eller beslut rörande det institutet som per­

sonen har fått kännedom om vid utförandet av sitt uppdrag och

som kan

a) utgöra en betydande överträdelse av lagar och andra författ­

ningar som reglerar villkoren för auktorisation eller som

särskilt reglerar bedrivandet av instituts verksamhet,

b) påverka institutets löpande drift,

SV

L 176/372

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

( ¹ ) EUT L 157, 9.6.2006, s. 87.

( ² ) EGT L 222, 14.8.1978, s. 11.

( ³ ) EGT L 193, 18.7.1983, s. 1.

110

Prop. 2014/15:57

Bilaga 1

c) leda till vägran att godkänna räkenskaperna eller till att re­

servationer framställs.

Medlemsstaterna ska minst föreskriva att det också ska åligga en

person som avses i första stycket att rapportera alla uppgifter

eller beslut som den personen får kännedom om vid utförandet

av sitt uppdrag enligt första stycket i ett företag som har nära

förbindelser härrörande från kontroll över det institut i vilket

uppdraget utförs.

2. Om en enligt direktiv 2006/43/EG auktoriserad person i

god tro förser de behöriga myndigheterna med sådana uppgifter

eller beslut som avses i punkt 1 utgör detta inte en överträdelse

av tystnadsplikt föreskriven i avtal, lag eller annan författning

och ska inte medföra något ansvar för en sådan person. Denna

information ska samtidigt även lämnas till institutets lednings­

organ, såvida det inte finns tvingande skäl för att inte göra

detta.

A v s n i t t I V

T i l l s y n s b e f o g e n h e t e r , b e f o g e n h e t e r a t t

u t d ö m a s a n k t i o n e r o c h r ä t t a t t ö v e r k l a g a

Artikel 64

Tillsynsbefogenheter och befogenheter att utdöma

sanktioner

1. De behöriga myndigheterna ska ges alla tillsynsbefogenhe­

ter att ingripa i institutens verksamhet som de behöver för att

utföra sina uppgifter, särskilt rätten att återkalla en auktorisation

i enlighet med artikel 18, de befogenheter som krävs i enlighet

med artikel 102 och de befogenheter som fastställs i artiklarna

104 och 105.

2. De behöriga myndigheterna ska utöva sina tillsynsbefo­

genheter och befogenheter att utdöma sanktioner i enlighet

med detta direktiv och nationell rätt enligt följande:

a) Direkt.

b) I samarbete med andra myndigheter.

c) På eget ansvar genom delegering till sådana myndigheter.

d) Efter ansökan till de behöriga rättsliga myndigheterna.

Artikel 65

Administrativa sanktioner och andra administrativa

åtgärder

1. Medlemsstaterna ska, utan att det påverkar tillsynsbefo­

genheterna för de behöriga myndigheter som avses i artikel 64

och medlemsstaternas rätt att föreskriva och ålägga straffrätts­

liga påföljder, fastställa regler för administrativa sanktioner och

andra administrativa åtgärder vid överträdelser av nationella be­

stämmelser om genomförande av detta direktiv och förordning

(EU) nr 575/2013 och vidta alla nödvändiga åtgärder för att se

till att dessa tillämpas. Om medlemsstaterna beslutar att inte

fastställa regler för administrativa sanktioner vid överträdelser

som omfattas av nationell straffrätt, ska de informera kommis­

sionen om de relevanta straffrättsliga reglerna. De administrativa

sanktionerna och de andra administrativa åtgärderna ska vara

effektiva, proportionella och avskräckande.

2. Om de skyldigheter som avses i punkt 1 är tillämpliga på

institut, finansiella holdingföretag och blandade finansiella hol­

dingföretag, ska medlemsstaterna, vid överträdelser av nationella

bestämmelser om införlivande av detta direktiv och förordning

(EU) nr 575/2013, se till att sanktioner även kan tillämpas på

ledamöter i ledningsorganet och andra fysiska personer som

enligt nationell lagstiftning är ansvariga för överträdelsen, om

inte annat följer av de villkor som föreskrivs i nationell rätt.

3. De behöriga myndigheterna ska ha alla de informations­

insamlings- och undersökningsbefogenheter som de behöver för

att utöva sina funktioner. Utan att det påverkar andra relevanta

bestämmelser i detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013

ska detta omfatta följande:

a) Befogenheten att ålägga följande fysiska eller juridiska perso­

ner att lämna all information som krävs för att de behöriga

myndigheterna ska kunna utföra sina uppgifter, däribland

uppgifter ska lämnas vid återkommande tillfällen och i an­

givna format för tillsynsändamål och därtill hörande statis­

tiska ändamål:

i) De institut som är etablerade i den berörda medlems­

staten.

ii) De finansiella holdingföretag som är etablerade i den

berörda medlemsstaten.

iii) De blandade finansiella holdingföretag som är etablerade

i den berörda medlemsstaten.

iv) De holdingföretag med blandad verksamhet som är eta­

blerade i den berörda medlemsstaten.

v) Personer vid de enheter som avses i leden i–iv.

vi) Tredje parter till vilka enheterna i leden i–iv har gett i

uppdrag att utföra operativa uppgifter eller operativ verk­

samhet.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/373

Prop. 2014/15:57

Bilaga 1

111

b) Befogenheten att genomföra alla nödvändiga utredningar av

alla personer som avses i leden a i–vi och som är etablerade

eller belägna i den berörda medlemsstaten, om detta är nöd­

vändigt för att de behöriga myndigheterna ska kunna utföra

sina uppgifter, bland annat

i) rätten att begära inlämning av dokument,

ii) att granska räkenskaperna och affärshandlingarna för de

personer som avses i leden a i–vi och att ta kopior av

eller utdrag ur de räkenskaperna och affärshandlingarna,

iii) att erhålla skriftliga eller muntliga förklaringar från de

personer som avses i leden a i–iv eller deras företrädare

eller personal, och

iv) att höra alla personer som går med på att höras i syfte

att samla in uppgifter som rör föremålet för en utred­

ning.

c) Befogenheten att, på de övriga villkor som anges i unions­

rätten, genomföra alla nödvändiga kontroller i företagsloka­

ler som tillhör de juridiska personer som avses i leden a i–vi

och alla andra företag som omfattas av gruppbaserad tillsyn,

om en behörig myndighet är samordnande tillsynsmyndig­

het, förutsatt att de berörda nationella behöriga myndighe­

terna har anmälts i förväg. Om en kontroll enligt nationell

rätt kräver tillstånd från en rättslig myndighet ska det ansö­

kas om ett sådant tillstånd.

Artikel 66

Administrativa sanktioner och andra administrativa

åtgärder för överträdelser av auktoriseringskrav och krav

för förvärv av kvalificerade innehav

1. Medlemsstaterna ska se till att det i nationella lagar och

andra författningar föreskrivs administrativa sanktioner och an­

dra administrativa åtgärder för åtminstone följande:

a) Drivande av rörelse vars verksamhet omfattar att från all­

mänheten ta emot insättningar eller andra återbetalbara me­

del från allmänheten utan att vara ett kreditinstitut, i strid

med artikel 9.

b) Inledande av verksamhet som kreditinstitut utan auktorisa­

tion, i strid med artikel 9.

c) Förvärv, direkt eller indirekt, av kvalificerat innehav i ett

kreditinstitut eller ytterligare ökning, direkt eller indirekt,

av ett sådant kvalificerat innehav i ett kreditinstitut som leder

till att andelen rösträtter eller andelen kapitalinnehav når

eller överskrider de tröskelvärden som avses i artikel 22.1

eller så att kreditinstitutet blir ett dotterföretag utan att

skriftligen underrätta de behöriga myndigheterna för det kre­

ditinstitut där förvärv eller ökning av kvalificerat innehav

planeras, under bedömningsperioden eller trots att behöriga

myndigheter har motsatt sig detta, i strid med artikel 22.1.

d) Avyttring, direkt eller indirekt, av kvalificerat innehav i ett

kreditinstitut eller minskning av kvalificerat innehav så att

andelen av rösträtterna eller kapitalinnehavet understiger de

tröskelvärden som avses i artikel 25 eller så att kreditinsti­

tutet upphör att vara dess dotterföretag, utan att de behöriga

myndigheterna skriftligen underrättats.

2.

Medlemsstaterna ska se till att de administrativa sanktioner

och andra administrativa åtgärder som kan tillämpas i de fall

som avses i punkt 1 inbegriper minst följande:

a) Ett offentligt utlåtande med uppgift om vilken fysisk person

eller vilket institut, finansiellt holdingföretag eller blandat

finansiellt holdingföretag som bär ansvaret och om överträ­

delsens karaktär.

b) Ett föreläggande enligt vilken det krävs att den fysiska eller

juridiska personen upphör med sitt agerande och inte upp­

repar detta.

c) I fråga om en juridisk person, administrativa sanktionsavgif­

ter på upp till 10 % av företagets totala årliga nettoomsätt­

ning, inbegripet bruttointäkter i form av ränteintäkter och

liknande intäkter, intäkter från aktier och andra värdepapper

med rörlig eller fast avkastning och provisionsintäkter i en­

lighet med artikel 316 i förordning (EU) nr 575/2013 under

det föregående räkenskapsåret.

d) I fråga om en fysisk person, administrativa sanktionsavgifter

på upp till 5 000 000 EUR eller, i medlemsstater som inte

har euron som valuta, motsvarande värde i nationell valuta

den 17 juli 2013.

e) Administrativa sanktionsavgifter på upp till två gånger be­

loppet för den fördel som erhållits genom överträdelsen, i

fall där denna fördel kan fastställas.

f) Förbud att utöva rösträtten för den eller de aktieägare som är

ansvariga för de överträdelser som avses i punkt 1.

I fall där det företag som avses i led c första stycket är ett

dotterföretag till ett moderföretag, ska den relevanta bruttoin­

täkten vara den bruttointäkt som följer av de konsoliderade

räkenskaperna för det sista moderföretaget under det föregående

räkenskapsåret

SV

L 176/374

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

112

Prop. 2014/15:57

Bilaga 1

Artikel 67

Övriga bestämmelser

1. Denna artikel ska tillämpas under minst någon av följande

omständigheter:

a) Ett institut har fått auktorisation på grundval av oriktiga

uppgifter eller på något annat otillbörligt sätt.

b) Ett institut som har fått kännedom om förvärv eller avytt­

ringar av innehav i institutets kapital som leder till att in­

nehaven överstiger eller faller under ett av de tröskelvärden

som avses i artikel 22.1 eller 25 underlåter att underrätta de

behöriga myndigheterna om detta, i strid med artikel 26.1

första stycket.

c) Ett institut som är börsnoterat på en reglerad marknad

enligt hänvisningen i den lista som Esma ska offentliggöra

i enlighet med artikel 47 i direktiv 2004/39/EG underlåter

att minst årligen underrätta de behöriga myndigheterna om

namnen på aktieägare och medlemmar som har kvalifice­

rade innehav samt storleken på sådana innehav, i strid med

artikel 26.1 andra stycket i det här direktivet.

d) Ett institut har inte inrättat företagsstyrning enligt kraven

från de behöriga myndigheterna i enlighet med de nationella

bestämmelser som införlivar artikel 74.

e) Ett institut underlåter att lämna information till de behöriga

myndigheterna eller lämnar ofullständig eller felaktig infor­

mation om efterlevnaden av skyldigheten att uppfylla ka­

pitalbaskraven enligt artikel 92 i förordning (EU) nr

575/2013 i strid med artikel 99.1 i den förordningen.

f) Ett institut underlåter att rapportera eller lämnar ofullständig

eller felaktig information till de behöriga myndigheterna när

det gäller data som avses i artikel 101 i förordning (EU)

nr 575/2013.

g) Ett institut underlåter att lämna information till de behöriga

myndigheterna eller lämnar ofullständig eller felaktig infor­

mation om en stor exponering i strid med artikel 394.1 i

förordning (EU) nr 575/2013.

h) Ett institut underlåter att lämna information till de behöriga

myndigheterna eller lämnar ofullständig eller felaktig infor­

mation om likviditet i strid med artikel 415.1 och 415.2 i

förordning (EU) nr 575/2013.

i) Ett institut underlåter att lämna uppgifter till de behöriga

myndigheterna eller lämnar ofullständig eller felaktig infor­

mation om sin bruttosoliditet i strid med artikel 430.1 i

förordning (EU) nr 575/2013.

j) Ett institut underlåter vid upprepade tillfällen eller syste­

matiskt att hålla likvida tillgångar i strid med artikel 412 i

förordning (EU) nr 575/2013.

k) Ett institut utsätter sig för en exponering som överskrider

gränserna i artikel 395 i förordning (EU) nr 575/2013.

l) Ett institut är exponerat för kreditrisken i en värdepapperi­

seringsposition utan att uppfylla villkoren i artikel 405 i

förordning (EU) nr 575/2013.

m) Ett institut underlåter att lämna information eller lämnar

ofullständig eller felaktig information i strid med arti­

kel 431.1, 431.2 och 431.3 eller artikel 451.1 i förordning

(EU) nr 575/2013.

n) Ett institut gör betalningar till innehavare av instrument

som ingår i institutets kapitalbas i strid med artikel 141 i

detta direktiv eller i fall där artikel 28, 51 eller 63 i för­

ordning (EU) nr 575/2013 förbjuder sådana betalningar till

innehavare av instrument som ingår i kapitalbasen.

o) Ett institut har befunnits ansvarigt för en allvarlig överträ­

delse av de nationella bestämmelser som antagits i enlighet

med direktiv 2005/60/EG.

p) Ett institut har tillåtit en eller flera personer som inte upp­

fyller kraven i artikel 91 att bli eller kvarstå som ledamöter i

ledningsorganet.

2.

Medlemsstaterna ska se till att de administrativa sanktioner

och andra administrativa åtgärder som kan tillämpas i de fall

som anges i punkt 1 åtminstone inbegriper följande:

a) Ett offentligt utlåtande med uppgift om vilken fysisk person

eller vilket institut, finansiellt holdingföretag eller blandat

finansiellt holdingföretag som bär ansvaret och om överträ­

delsens karaktär.

b) Ett föreläggande enligt vilken det krävs att den ansvariga

fysiska eller juridiska personen upphör med sitt agerande

och inte upprepar detta.

c) I fråga om ett institut, återkallelse av institutets auktorisation

enligt artikel 18.

d) Tillfälligt förbud, om inte annat följer av artikel 65.2, för en

ledamot i institutets ledningsorgan eller annan fysisk person

som hålls ansvarig att utöva uppdrag i institut.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/375

Prop. 2014/15:57

Bilaga 1

113

e) I fråga om en juridisk person, administrativa sanktionsavgif­

ter på upp till 10 % av företagets totala årliga nettoomsätt­

ning. inbegripet bruttointäkter i form av ränteintäkter och

liknande intäkter, intäkter från aktier och andra värdepapper

med rörlig eller fast avkastning och provisionsintäkter i en­

lighet med artikel 316 i förordning (EU) nr 575/2013 under

det föregående räkenskapsåret.

f) I fråga om en fysisk person, administrativa sanktionsavgifter

på upp till 5 000 000 EUR eller, i medlemsstater som inte

har euron som valuta, motsvarande värde i nationell valuta

den 17 juli 2013.

g) Administrativa sanktionsavgifter på upp till två gånger be­

loppet för den vinst som erhållits eller de förluster som

undvikits genom överträdelsen, i fall där dessa kan fastställas.

I fall där ett företag som avses i första stycket led e är ett

dotterföretag till ett moderföretag, ska de relevanta bruttointäk­

terna vara de bruttointäkter som följer av de konsoliderade

räkenskaperna för det sista moderföretaget under det föregående

räkenskapsåret.

Artikel 68

Offentliggörande av administrativa sanktioner

1. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna

utan otillbörligt dröjsmål på sin officiella webbplats åtminstone

offentliggör varje administrativ sanktion som inte kan överkla­

gas och som har ålagts till följd av överträdelse av de nationella

bestämmelser som har antagits för att genomföra detta direktiv

eller förordning (EU) nr 575/2013 inbegripet information om

överträdelsens typ och art och identiteten på den fysiska eller

juridiska person som sanktionen gäller, efter det att den perso­

nen har underrättats om dessa sanktioner.

Om medlemsstaterna tillåter offentliggörande av sanktioner som

kan överklagas ska de behöriga myndigheterna utan otillbörligt

dröjsmål på sin officiella webbplats också offentliggöra infor­

mation om överklagandets status, och om resultatet av detta.

2. De behöriga myndigheterna ska offentliggöra sanktionerna

anonymt i enlighet med nationell rätt, under någon av följande

omständigheter:

a) Om sanktionen har ålagts en fysisk person och, efter en

obligatorisk förhandsbedömning, ett offentliggörande av per­

sonuppgifter befinns vara oproportionellt.

b) Om ett offentliggörande skulle utgöra ett hot mot de finan­

siella marknadernas stabilitet eller äventyra en pågående

brottsutredning.

c) Om ett offentliggörande, i den mån detta kan fastställas,

skulle orsaka de berörda instituten eller fysiska personerna

oproportionell skada.

Om det är troligt att de omständigheter som avses i första

stycket kommer att upphöra inom en rimlig tidsperiod, får

offentliggörande enligt punkt 1 skjutas upp under en sådan

tidsperiod.

3. De behöriga myndigheterna ska säkerställa att uppgifter

som offentliggörs enligt punkt 1 eller 2 ligger kvar på deras

officiella webbplats i minst fem år. Personuppgifter ska endast

ligga kvar på de behöriga myndigheternas officiella webbplats

under den tidsperiod som är nödvändig i överensstämmelse

med tillämpliga regler om uppgiftsskydd.

4. Senast den 18 juli 2015 ska EBA lägga fram en rapport

för kommissionen om medlemsstaternas offentliggörande av

sanktioner på anonym grund enligt punkt 2 och, särskilt om

det har funnits betydande skillnader mellan medlemsstaterna i

detta avseende. Dessutom ska EBA lägga fram en rapport för

kommissionen om alla betydande skillnader i varaktigheten av

offentliggörandet av sanktioner enligt nationell rätt.

Artikel 69

Informationsutbyte om sanktioner och EBA:s

upprätthållande av en central databas

1. De behöriga myndigheterna ska, om inte annat följer av

de krav avseende tystnadsplikt som avses i artikel 53.1, infor­

mera EBA om alla administrativa sanktioner, inbegripet alla

permanenta förbud, som införts genom artiklarna 65, 66 och

67, inbegripet eventuella överklaganden av dessa, och om resul­

tatet av detta. EBA ska upprätthålla en central databas över

administrativa sanktioner som rapporterats till bankmyndighe­

ten endast för informationsutbyte mellan de behöriga myndig­

heterna. Databasen ska vara tillgänglig endast för behöriga myn­

digheter och ska uppdateras på grundval av uppgifter som läm­

nats av de behöriga myndigheterna.

2. När en behörig myndighet bedömer gott anseende enligt

artiklarna 13.1, 16.3, 91.1 och 121 ska den konsultera EBA:s

databas över administrativa sanktioner. Om det inträffar en

statusförändring eller om ett överklagande bifalls ska EBA ra­

dera eller uppdatera relevanta uppgifter i databasen på begäran

av de behöriga myndigheterna.

3. De behöriga myndigheterna ska i enlighet med nationell

rätt kontrollera huruvida det finns en uppgift om fällande dom i

den berörda personens kriminalregister. Information ska utbytas

för dessa ändamål i enlighet med beslut 2009/316/RIF och

rambeslut 2009/315/RIF såsom dessa har genomförts i nationell

rätt.

SV

L 176/376

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

114

Prop. 2014/15:57

Bilaga 1

4. EBA ska skapa en webbplats med länkar till varje enskild

behörig myndighets offentliggörande av administrativa sanktio­

ner enligt artikel 68 och ange den tidsperiod under vilken varje

medlemsstat offentliggör administrativa sanktioner.

Artikel 70

Effektiv tillämpning av sanktioner och de behöriga

myndigheternas utövande av befogenheter att utdöma

sanktioner

Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna, när

de fastställer typen av administrativa sanktioner eller andra ad­

ministrativa åtgärder och nivån på administrativa sanktions­

avgifter, beaktar alla relevanta omständigheter, bland annat föl­

jande, där så är lämpligt:

a) Överträdelsens svårighetsgrad och varaktighet.

b) Graden av ansvar hos den fysiska eller juridiska person som

gjort sig skyldig till överträdelsen.

c) Den finansiella ställningen för den fysiska eller juridiska per­

son som gjort sig skyldig till överträdelsen, som den indike­

ras genom exempelvis en juridisk persons totala omsättning

eller en fysisk persons årsinkomst.

d) Omfattningen av de vinster som erhållits eller av förluster

som undvikits av den fysiska eller juridiska person som har

gjort sig skyldig till överträdelsen, i den mån de kan bestäm­

mas.

e) Förluster för tredje parter orsakade av överträdelsen, i den

mån de kan fastställas.

f) Viljan hos den fysiska eller juridiska person som har gjort sig

skyldig till överträdelsen att samarbeta med den behöriga

myndigheten.

g) Tidigare överträdelser av den fysiska eller juridiska person

som har gjort sig skyldig till överträdelsen.

h) Överträdelsens eventuella konsekvenser för det finansiella

systemet.

Artikel 71

Rapportering av överträdelser

1. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna

etablerar effektiva och tillförlitliga mekanismer för att upp­

muntra rapportering av potentiella eller faktiska överträdelser

av nationella bestämmelser om införlivande av detta direktiv

och förordning (EU) nr 575/2013 till de behöriga myndighe­

terna.

2. Bland de mekanismer som avses i punkt 1 ska minst

följande ingå:

a) Särskilda förfaranden för mottagande av rapporter om över­

trädelser och uppföljning av dem.

b) Lämpligt skydd för anställda i institut som rapporterar om

överträdelser begångna inom institutet mot åtminstone re­

pressalier, diskriminering och andra former av missgynnande

behandling.

c) Skydd av personuppgifter både för den person som rappor­

terar överträdelser och den fysiska person som påstås vara

ansvarig för en överträdelse, i enlighet med direktiv

95/46/EG.

d) Tydliga regler som under alla omständigheter ser till att

konfidentialiteten för den person som rapporterar om över­

trädelser begångna inom institutet garanteras, såvida inte

offentliggörande i enlighet med nationell lagstiftning krävs

i samband med ytterligare utredningar eller efterföljande

rättsliga förfaranden.

3. Medlemsstaterna ska kräva att instituten har inrättat lämp­

liga rutiner för att deras anställda ska kunna rapportera om

överträdelser internt genom en särskild, oberoende och själv­

ständig kanal.

En sådan kanal får även tillhandahållas genom förfaranden som

föreskrivs av arbetsmarknadens parter. Samma skydd som avses

i punkt 2 b, c och d ska gälla.

Artikel 72

Rätt att överklaga

Medlemsstaterna ska se till att de beslut och åtgärder som vidtas

för att följa lagar och andra författningar som har antagits i

enlighet med detta direktiv eller förordning (EU) nr 575/2013

kan överklagas. Medlemsstaterna ska också se till att det går att

överklaga underlåtenhet att fatta ett beslut inom sex månader

från inlämnandet av en auktorisationsansökan som innehåller

alla de uppgifter som krävs enligt av nationella bestämmelser

om genomförande av detta direktiv.

KAPITEL 2

Granskningsprocesser

A v s n i t t I

I n t e r n p r o c e s s f ö r b e d ö m n i n g a v k a p i t a l ­

b e h o v

Artikel 73

Internt kapital

Instituten ska ha infört sunda, effektiva och heltäckande strate­

gier och processer för att fortlöpande värdera och upprätthålla

internt kapital som till belopp, slag och fördelning enligt deras

uppfattning är tillräckligt för att täcka arten och nivån på de

risker som de är eller kan bli exponerade för.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/377

Prop. 2014/15:57

Bilaga 1

115

Dessa strategier och processer ska regelbundet ses över internt

så att det kan säkerställas att de fortsätter att vara heltäckande

och stå i proportion till arten och omfattningen av det berörda

institutets verksamhet samt dess komplexitet.

A v s n i t t I I

S t y r f o r m e r , p r o c e s s e r o c h r u t i n e r i i n s t i ­

t u t

U n d e r a v s n i t t 1

A l l m ä n n a p r i n c i p e r

Artikel 74

Planer för intern styrning, återhämtning, rekonstruktion

1. Instituten ska ha en robust företagsstyrning, i vilket ingår

en tydlig organisationsstruktur med väldefinierade, genomlysta

och konsekventa ansvarskedjor, effektiva processer för att iden­

tifiera, hantera, övervaka och rapportera risker som institutet är

eller kan bli exponerat för, tillfredsställande metoder för intern

kontroll, inklusive sunda administrations- och redovisningsruti­

ner, samt ersättningspolicy och ersättningspraxis som är för­

enliga med och främjar sund och effektiv riskhantering.

2. De styrformer, processer och metoder som avses i punkt 1

ska vara heltäckande och stå i proportion till karaktären, om­

fattningen och komplexiteten hos de inneboende riskerna i af­

färsmodellen och institutets verksamhet. De tekniska kriterier

som fastställs i artiklarna 76–95 ska beaktas.

3. EBA ska utfärda riktlinjer för de styrformer, processer och

metoder som avses i punkt 1, i enlighet med punkt 2.

4. De behöriga myndigheterna ska se till att det upprättas

planer för återhämtning för återställande av ett instituts finan­

siella ställning, efter en kraftig försämring, samt planer för re­

konstruktion och avveckling. I enlighet med proportionalitets­

principen får kraven på ett institut att utarbeta, upprätthålla och

uppdatera planer för återhämtning och på en rekonstruktions­

myndighet att, efter samråd med den behöriga myndigheten,

utarbeta planer för rekonstruktion och avveckling sänkas om

de behöriga myndigheterna, efter att ha hört det nationella

makrotillsynsorganet, anser att ett specifikt instituts fallis­

semang, bland annat på grund av dess storlek, affärsmodell eller

dess grad av sammanlänkning med andra institut eller med det

finansiella systemet i allmänhet, inte kommer att påverka de

finansiella marknaderna, andra institut eller finansieringsvill­

koren negativt.

Instituten ska nära samarbeta med rekonstruktionsmyndigheter

och ska i enlighet med proportionalitetsprincipen tillhandahålla

dem all information som krävs för att förbereda och utarbeta

genomförbara planer för rekonstruktion av instituten, där det

läggs fram olika alternativ till en rekonstruktion under ordnade

former i samband med fallissemang.

I enlighet med artikel 25 i förordning (EU) nr 1093/2010 ska

EBA bidra till och delta i utvecklingen och samordningen av

effektiva och konsekventa planer för återhämtning, rekonstruk­

tion och avveckling.

EBA ska i detta sammanhang informeras om, och ska ha rätt att

delta i, möten om utvecklingen och samordningen av planer för

återhämtning, rekonstruktion och avveckling. När sådana möten

eller sådan verksamhet äger rum ska EBA i förväg fullt ut infor­

meras om anordnandet av sådana möten, om de huvudfrågor

som ska diskuteras och om den verksamhet ska beaktas.

Artikel 75

Tillsyn över ersättningspolicy

1. De behöriga myndigheterna ska samla in den information

som offentliggjorts i enlighet med de kriterier för offentliggö­

rande som fastställs i artikel 450.1 g, h och i i förordning (EU)

nr 575/2013 och ska använda den för att jämföra ersättnings­

trender och ersättningspraxis. De behöriga myndigheterna ska

lämna denna information till EBA.

2. EBA ska utfärda riktlinjer för sund ersättningspolicy som

är i överensstämmelse med principerna i artiklarna 92–95.

Riktlinjerna ska beakta principerna om sund ersättningspolicy

enligt kommissionens rekommendation 2009/384/EG av den

30 april 2009 om ersättningspolicy inom finanstjänstesek­

torn ( ¹ ).

Esma ska i nära samarbete med EBA utarbeta riktlinjer om

ersättningspolicy för personalkategorier som deltar i tillhanda­

hållandet av investeringstjänster och investeringsverksamhet i

den mening som avses i artikel 4.1.2 i direktiv 2004/39/EG.

EBA ska använda informationen som den mottagit från behö­

riga myndigheter i enlighet med punkt 1 som riktmärke för

ersättningstrender och praxis på unionsnivå.

3. De behöriga myndigheterna ska samla in information om

antalet fysiska personer vid varje institut som erhåller en ersätt­

ning på minst 1 miljon EUR per räkenskapsår, och deras arbets­

uppgifter, vilket affärsområde det rör sig om samt ersättningens

beståndsdelar såsom lön, rörlig ersättning, långsiktiga förmåner

och pensionsavsättningar. Denna information ska överlämnas

till EBA som ska offentliggöra den i ett gemensamt rappor­

teringsformat uppdelat efter hemmedlemsstat. EBA kan utarbeta

riktlinjer för att underlätta tillämpningen av denna punkt och

säkerställa enhetligheten hos den information som samlas in.

SV

L 176/378

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

( ¹ ) EUT L 120, 15.5.2009, s. 22.

116

Prop. 2014/15:57

Bilaga 1

U n d e r a v s n i t t 2

T e k n i s k a k r i t e r i e r f ö r o r g a n i s a t i o n o c h r i s k ­

h a n t e r i n g

Artikel 76

Riskhantering

1. Medlemsstaterna ska se till att ledningsorganet godkänner

och regelbundet ser över strategier och riktlinjer för att ta på

sig, hantera, övervaka och reducera de risker som instituten är

eller kan bli exponerade för, bl.a. de risker som är en följd av

det makroekonomiska klimat i vilket de verkar i förhållande till

konjunkturcykelns olika faser.

2. Medlemsstaterna ska säkerställa att ledningsorganet ägnar

tillräcklig tid till beaktande av riskfrågor. Ledningsorganet ska

aktivt delta i och se till att tillräckliga resurser avsätts för han­

teringen av alla de väsentliga risker som omfattas av detta di­

rektiv och Europaparlamentets och rådets förordning (EU)

nr 575/2013 samt i värderingen av tillgångar och användningen

av externa kreditbetyg och interna modeller för dessa risker.

Institutet ska upprätta rapporteringsvägar till ledningsorganet

som täcker alla väsentliga risker och strategier för riskhantering

samt ändringar av dessa.

3. Medlemsstaterna ska se till att institut som är betydande i

fråga om storlek, intern organisation och verksamhetens art,

omfattning och komplexitet inrättar en riskkommitté som ska

bestå av ledamöter i ledningsorganet som inte innehar någon

verkställande funktion vid det berörda institutet. Riskkommit­

téns medlemmar ska ha lämpliga kunskaper och färdigheter

samt lämplig sakkunskap för att till fullo förstå och kunna

övervaka institutets riskstrategi och riskaptit.

Riskkommittén ska fungera som rådgivare för ledningsorganet

när det gäller institutets samlade nuvarande och framtida risk­

aptit och riskstrategi och bistå ledningsorganet i dess övervak­

ning av den verkställande ledningens genomförande av strate­

gin. Ledningsorganet ska behålla det övergripande riskansvaret.

Riskkommittén ska se till att priset på skulder och tillgångar

som erbjuds kunderna till fullo beaktar institutens affärsmodell

och riskstrategi. Om priserna inte korrekt återspeglar riskerna i

enlighet med affärsmodellen och riskstrategin ska riskkommit­

tén förelägga ledningsorganet en åtgärdsplan.

De behöriga myndigheterna får tillåta att ett institut som inte

betraktas som betydande enligt första stycket kombinerar risk­

kommittén med den revisionskommitté som avses i artikel 41 i

direktiv 2006/43/EG. Medlemmarna i en kombinerad kommitté

ska ha de kunskaper, de färdigheter och den sakkunskap som

krävs för både riskkommittén och revisionskommittén.

4. Medlemsstaterna ska se till att ledningsorganet i sin till­

synsfunktion och riskkommittén, om en sådan har inrättats, har

tillräcklig tillgång till information om institutets risksituation

och, om så krävs och är lämpligt, till riskhanteringsfunktionen

och till extern expertis.

Ledningsorganet i sin tillsynsfunktion och riskkommittén, om

en sådan har inrättats, ska fastställa arten, mängden, formatet

och frekvensen när det gäller den riskinformation som det eller

den ska få ta emot. För att bistå vid upprättandet av en sund

ersättningspolitik och ersättningspraxis ska riskkommittén, utan

att det påverkar ersättningskommitténs uppgifter, undersöka

huruvida incitamenten i ersättningssystemet tar hänsyn till risk,

kapital, likviditet samt sannolikhet och tidpunkt för resultat.

5. Medlemsstaterna ska, i enlighet med rimlighetskravet i

artikel 7.2 i kommissionens direktiv 2006/73/EG ( ¹ ), se till att

instituten har en riskhanterings funktion som är oberoende av

de operativa funktionerna och som har tillräcklig auktoritet och

ställning samt tillräckliga resurser och möjligheter att vända sig

direkt till ledningsorganet.

Medlemsstaterna ska se till att riskhanteringsfunktionen ser till

att alla betydande risker identifieras, mäts och blir korrekt rap­

porterade. De ska se till att riskhanteringsfunktionen aktivt del­

tar i utarbetandet av institutets riskstrategi och i alla betydande

riskhanteringsbeslut och att den kan lämna en fullständig syn på

alla slags risker som gäller för institutet.

Medlemsstaterna ska vid behov se till att riskhanteringsfunktio­

nen kan rapportera direkt till ledningsorganet i dess tillsyns­

funktion, oberoende av den verkställande ledningen, och när

så är lämpligt ta upp problem och varna ledningsorganet i

situationer med särskild riskutveckling som påverkar eller kan

komma att påverka institutet, utan att detta inverkar på led­

ningsorganets ansvar, både i dess tillsynsfunktion och/eller led­

ningsfunktion, i enlighet med detta direktiv och Europaparla­

mentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013.

Den som leder riskhanteringsfunktionen ska vara en oberoende

högre chef med särskilt ansvar för riskhanteringsfunktionen.

Om institutet har en verksamhet vars art, omfattning och kom­

plexitet inte motiverar att det finns en speciellt utsedd person,

kan en annan högre befattningshavare inom institutet sköta

uppdraget, förutsatt att det inte förekommer intressekonflikter.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/379

( ¹ ) Kommissionens direktiv 2006/73/EG av den 10 augusti 2006 om

genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv

2004/39/EG vad gäller organisatoriska krav och villkor för verksam­

heten i värdepappersföretag, och definitioner för tillämpning av det

direktivet (EUT L 241, 2.9.2006, s. 26).

Prop. 2014/15:57

Bilaga 1

117

Den som leder riskhanteringsfunktionen ska inte kunna avsättas

utan att ledningsorganet i dess tillsynsfunktion godkänner detta

och ska vid behov kunna vända sig direkt till ledningsorganet i

dess tillsynsfunktion.

Tillämpningen av detta direktiv ska inte påverka tillämpningen

av direktiv 2006/73/EG på värdepappersföretag.

Artikel 77

Interna metoder för beräkning av kapitalbaskraven

1. De behöriga myndigheterna ska uppmuntra institut som

är betydande i fråga om storlek, intern organisation och verk­

samhetens art, omfattning och komplexitet att bygga upp intern

kapacitet för kreditriskbedömning och öka användningen av

den internmetod som används för beräkning av kapitalbaskra­

ven för kreditrisk när exponeringar är betydande i absoluta

termer och de samtidigt har ett stort antal betydande motparter.

Denna artikel ska inte påverka uppfyllandet av kriterierna i del 3

avdelning I kapitel 3 avsnitt 1 i förordning (EU) nr 575/2013.

2. De behöriga myndigheterna ska, med beaktande av arten,

omfattningen och komplexiteten hos institutens verksamhet,

övervaka att de inte uteslutande eller slentrianmässigt förlitar

sig på externa kreditbetyg vid bedömningen av en enhets eller

ett finansiellt instruments kreditvärdighet.

3. De behöriga myndigheterna ska, med beaktande av deras

storlek och interna organisation samt arten, omfattningen och

komplexiteten hos ett instituts verksamhet, uppmuntra dem att

bygga upp specifik intern kapacitet för riskbedömning och öka

användningen av de interna modeller som används för beräk­

ning av kapitalbaskraven för specifik risk för skuldinstrument i

handelslagret, tillsammans med interna modeller för beräkning

av kapitalbaskraven för fallissemangs- och migrationsrisker när

deras exponeringar för specifika risker är betydande i absoluta

termer och de har ett stort antal betydande positioner i skuld­

instrument från olika emittenter.

Denna artikel ska inte påverka uppfyllandet av kriterierna i del

tre avdelning IV kapitel 5 avsnitten 1–5 i förordning (EU)

nr 575/2013.

4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

i syfte att ytterligare definiera vad som avses med ”när expone­

ringar mot specifik risk är betydande i absoluta termer” i punkt

3 första stycket samt tröskelvärdena för stort antal betydande

motparter eller nettopositioner i skuldinstrument från olika

emittenter.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn till kommissionen senast den 1 januari 2014.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder

för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna

10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 78

Tillsynsmyndigheternas riktmärkning av interna metoder

för beräkning av kapitalbaskraven

1. De behöriga myndigheterna ska se till att institut som till­

låts använda interna metoder för beräkning av riskvägda expo­

neringsbelopp eller kapitalbaskrav med undantag av operativ

risk, rapporterar resultaten av beräkningen av sina interna me­

toder för sina exponeringar eller positioner som ingår i referens­

portföljerna. Instituten ska med lämpliga intervaller och minst

en gång om året tillhandahålla de behöriga myndigheterna re­

sultaten av beräkningarna, tillsammans med en förklaring avse­

ende de metoder som de bygger på.

2. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten till­

handahåller de behöriga myndigheterna och EBA resultaten av

de beräkningar som avses i punkt 1 i enlighet med den mall

som EBA har tagit fram i överensstämmelse med punkt 8. Om

de behöriga myndigheterna väljer att utveckla specifika portföl­

jer ska de göra detta i samråd med EBA och se till att instituten

rapporterar resultaten av beräkningarna separat från resultaten

av beräkningarna för EBA-portföljerna.

3. De behöriga myndigheterna ska på grundval av den infor­

mation som instituten tillhandahållit enligt punkt 1 övervaka de

olika beräkningar av riskvägda exponeringsbelopp eller i före­

kommande fall kapitalbaskrav, med undantag av operativ risk,

för exponeringar eller transaktioner i referensportföljen som

gjorts i enlighet med dessa instituts interna metoder. De behö­

riga myndigheterna ska minst en gång om året göra en bedöm­

ning av dessa metoders kvalitet, med särskild hänsyn till följan­

de:

a) De metoder som uppvisar betydande skillnader i kapitalbas­

kraven för samma exponering.

b) De metoder där det finns särskilt stora eller små skillnader,

och också om det föreligger betydande och systematiska

underskattningar av kapitalbaskraven.

EBA ska ta fram en rapport för att bistå de behöriga myndig­

heterna vid bedömningen av de interna metodernas kvalitet på

grundval av den information som avses i punkt 2.

SV

L 176/380

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

118

Prop. 2014/15:57

Bilaga 1

4. Om vissa institut avviker mycket från majoriteten eller om

det råder minimal enhetlighet i metoderna som leder till stora

variationer i resultaten, ska de behöriga myndigheterna under­

söka orsakerna till detta och vidta korrigerande åtgärder, om det

klart kan fastställas att ett instituts metoder leder till en under­

skattning av kapitalbaskraven som inte kan tillskrivas skillnader

i exponeringarnas eller positionernas underliggande risker.

5. De behöriga myndigheterna ska se till att deras beslut om

lämpligheten av de korrigerande åtgärderna enligt punkt 4 re­

spekterar principen att sådana åtgärder måste upprätthålla må­

len i en intern metod och därför inte

a) leder till en standardisering eller prioriterade metoder,

b) skapar felaktiga incitament, eller

c) ger upphov till flockbeteende.

6. EBA får utfärda riktlinjer och rekommendationer i enlighet

med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010 om den anser

att sådana behövs på basis av de uppgifter och bedömningar

som avses i punkterna 2 och 3 i den här artikeln för att för­

bättra tillsynsmetoderna eller institutens praxis när det gäller

interna metoder.

7. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

för att specificera

a) förfaranden för utbyte av bedömningar i enlighet med punkt

3 mellan de behöriga myndigheterna och med EBA,

b) standarder för de behöriga myndigheternas bedömningar en­

ligt punkt 3.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn till kommissionen senast den 1 januari 2014.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan­

darder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

8. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge­

nomförande för att ange

a) den mall, de definitioner och de it-lösningarna som ska till­

lämpas i unionen för den rapportering som avses i punkt 2,

b) den referensportfölj eller de referensportföljer som avses i

punkt 1.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

genomförande till kommissionen senast den 1 januari 2014.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder

för genomförande som avses i första stycket i enlighet med

artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

9. Kommissionen ska senast den 1 april 2015 och efter

samråd med EBA lägga fram en rapport för Europaparlamentet

och rådet om hur riktmärkningen av de interna metoderna

fungerar, inbegripet deras tillämpningsområde. Vid behov ska

rapporten åtföljas av ett lagstiftningsförslag.

Artikel 79

Kreditrisk och motpartsrisk

De behöriga myndigheterna ska säkerställa att

a) kreditgivningen är baserad på sunda och väldefinierade kri­

terier och att processen för att godkänna, ändra, förnya och

återfinansiera krediter är klart fastställd,

b) instituten har interna metoder som gör att de kan bedöma

kreditrisken för exponeringar för enskilda gäldenärer, säker­

heter och värdepapperiseringspositioner såväl som kreditris­

ken på portföljnivå; De interna metoderna får framför allt

inte uteslutande eller slentrianmässigt utgå från externa kre­

ditbetyg; I fall där kapitalbaskraven baserar sig på värdering

som görs av ett externt kreditvärderingsinstitut eller baserar

sig på det faktum att en exponering inte har värderats, ska

detta inte innebära att instituten inte behöver beakta annan

relevant information för att fastställa tilldelningen av internt

kapital,

c) den löpande förvaltningen och övervakningen av de olika

kreditriskbärande portföljerna och exponeringarna för insti­

tutet, inklusive för identifiering och hantering av pro­

blemkrediter och genomförande av behövliga värderegle­

ringar och avsättningar, bedrivs genom effektiva system,

d) kreditportföljerna har en lämplig diversifiering med hänsyn

till kreditinstitutets målmarknader och övergripande kredit­

strategi.

Artikel 80

Kvarstående risk

De behöriga myndigheterna ska se till att risken för att kredit­

institutets godkända kreditriskreducerande tekniker visar sig

vara mindre effektiva än förväntat åtgärdas och kontrolleras

genom bland annat skriftliga riktlinjer och förfaranden.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/381

Prop. 2014/15:57

Bilaga 1

119

Artikel 81

Koncentrationsrisk

De behöriga myndigheterna ska se till att koncentrationsrisker

som uppstår till följd av exponering mot varje motpart, inklu­

sive centrala motparter, grupper av motparter med inbördes

anknytning och motparter inom samma ekonomiska sektor,

geografiska region eller samma verksamhet eller råvara samt till­

lämpning av metoder för kreditriskreducering, särskilt inklusive

risker i samband med stora indirekta kreditexponeringar såsom

en enda emittent av säkerheter, åtgärdas och kontrolleras, in­

klusive genom skriftliga riktlinjer och förfaranden.

Artikel 82

Värdepapperiseringsrisk

1. De behöriga myndigheterna ska se till att risker som upp­

kommer till följd av värdepapperiseringstransaktioner där kredit­

instituten är investerare, originator eller medverkande institut,

inbegripet anseenderisker som kan uppstå i förbindelse med

komplexa strukturer och produkter, utvärderas och åtgärdas

genom lämpliga strategier och förfaranden för att säkerställa

att transaktionens ekonomiska innehåll avspeglas fullständigt i

riskbedömningen och ledningens beslut.

2. De behöriga myndigheterna ska se till att likviditetsplaner

för att åtgärda effekterna av både planerad och förtida amorte­

ring finns vid de kreditinstitut som genomför rullande vär­

depapperisering med bestämmelser om förtida amortering.

Artikel 83

Marknadsrisk

1. De behöriga myndigheterna ska se till att riktlinjer och

processer införs för identifiering, mätning och hantering av

alla väsentliga källor till och effekter av marknadsrisker.

2. När en kort position förfaller före en lång position ska de

behöriga myndigheterna se till att instituten också vidtar åtgär­

der mot risken för likviditetsbrist.

3. Det interna kapitalet ska vara tillräckligt för betydande

marknadsrisker som inte är föremål för ett kapitalbaskrav.

Institut som vid beräkning av kapitalbaskraven för positionsrisk

enligt del tre avdelning IV kapitel 2 i förordning (EU) nr

575/2013 har nettat sina positioner i en eller flera av de aktie­

slag som utgör en aktieindextermin mot en eller flera positioner

i aktieindexterminen eller andra aktieindexprodukter, ska ha till­

räckligt internt kapital för att täcka basrisken för förluster or­

sakade av att terminernas eller andra produkters värde inte

varierar på precis samma sätt som de ingående aktierna, och

instituten ska också ha sådant tillräckligt internt kapital när de

har motstående positioner i aktieindexterminer som inte är

identiska med avseende på förfallotidpunkt eller sammansätt­

ning eller bådadera.

När institut använder behandlingen enligt artikel 345 i förord­

ning (EU) nr 575/2013 ska de se till att de har tillräckligt

internt kapital mot risken för förluster som finns mellan tid­

punkten för det ursprungliga åtagandet och följande arbetsdag.

Artikel 84

Ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret

De behöriga myndigheterna ska se till att instituten inför system

för identifiering, värdering och hantering av risker från poten­

tiella ändringar av räntesatser som påverkar institutets verksam­

het utanför handelslagret.

Artikel 85

Operativ risk

1. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten till­

lämpar riktlinjer och processer för att utvärdera och hantera

exponeringen för operativa risker, även fråga om modellrisk

och för att täcka extrema händelser med stor inverkan på in­

stitutets verksamhet. Instituten ska ange vad som utgör operativ

risk vid tillämpningen av dessa riktlinjer och processer.

2. De behöriga myndigheterna ska se till att det finns bered­

skaps- och affärskontinuitetsplaner för att säkerställa ett kredit­

instituts förmåga att fortlöpande bedriva sin verksamhet och

begränsa förlusterna vid en allvarlig störning i verksamheten.

Artikel 86

Likviditetsrisk

1. De behöriga myndigheterna ska se till att det finns robusta

strategier, riktlinjer, processer och system för identifiering, mät­

ning, hantering och övervakning av likviditetsrisker över lämp­

liga tidsspann, inklusive intradag, för att säkerställa att instituten

håller likviditetsbuffertar på adekvat nivå. Dessa strategier,

riktlinjer, processer och system ska anpassas efter olika affärs­

områden, valutor, filialer och juridiska personer och de ska

omfatta adekvata mekanismer för allokering av likviditetskost­

nader, vinster och risker.

2. De strategier, riktlinjer, processer och system som avses i

punkt 1 ska vara proportionella i förhållande till institutets

komplexitet, riskprofil och verksamhet och den risktolerans

som fastställts av ledningsorganet, och återspegla institutets be­

tydelse i varje medlemsstat där det bedriver verksamhet. Insti­

tuten ska underrätta samtliga berörda affärsområden om risk­

toleransen.

3. De behöriga myndigheterna ska, med beaktande av arten,

omfattningen och komplexiteten hos deras verksamhet, se till

att instituten har likviditetsriskprofiler som är förenliga med och

inte går utöver vad som krävs för ett välfungerande och robust

system.

SV

L 176/382

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

120

Prop. 2014/15:57

Bilaga 1

De behöriga myndigheterna ska övervaka utvecklingen när det

gäller likviditetsriskprofiler, till exempel produktdesign och vo­

lymer, riskhantering, finansieringspolitik och finansieringskon­

centration.

De behöriga myndigheterna ska vidta effektiva åtgärder om den

utveckling som avses i andra stycket kan leda till instabilitet

inom enskilda institut eller hela systemet.

De behöriga myndigheterna ska informera EBA om alla åtgärder

som vidtagits i enlighet med tredje stycket.

EBA ska, när det är lämpligt, utfärda rekommendationer i en­

lighet med förordning (EU) nr 1093/2010.

4. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten tar

fram metoder för identifiering, mätning, hantering och övervak­

ning av finansieringspositioner. Dessa metoder ska omfatta nu­

varande och förväntade väsentliga kassaflöden i och från till­

gångar, skulder och poster utanför balansräkningen inklusive

ansvarsförbindelser och den eventuella effekten på anseenderis­

ken.

5. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten skiljer

mellan tillgångar som är pantsatta och icke-pantsatta tillgångar

som är ständigt tillgängliga, framför allt i krissituationer. De ska

också se till att instituten tar hänsyn till den juridiska person där

tillgångarna ligger, det land där tillgångarna enligt lag är regi­

strerade antingen i ett register eller på ett konto samt deras

godtagbarhet, och de ska övervaka hur tillgångarna snabbt

kan mobiliseras.

6. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten också

beaktar de befintliga juridiska, tillsynsmässiga och operativa be­

gränsningarna för potentiella överföringar av likviditet och icke-

pantsatta tillgångar mellan olika enheter, såväl inom som utom

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

7. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten beak­

tar olika verktyg för likviditetsriskreducering, inbegripet system

med gränsvärden och likviditetsbuffertar för att kunna motstå

ett brett urval olika stresshändelser, och en tillräckligt diversi­

fierad finansieringsstruktur och tillgång till finansieringskällor.

Dessa arrangemang ska granskas regelbundet.

8. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten beak­

tar alternativa scenarier för likviditetspositioner och riskreduce­

ring och ser över de antaganden som ligger bakom beslut gäl­

lande finansieringspositionen åtminstone en gång om året. I

dessa syften ska alternativa scenarier särskilt beakta poster utan­

för balansräkningen och andra ansvarsförbindelser, inklusive

sådana som avser specialföretag för värdepapperisering eller an­

dra specialföretag som avses i förordning (EU) nr 575/2013,

gentemot vilka institutet agerar som medverkande institut eller

tillhandahåller ett väsentligt likviditetsstöd.

9. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten beak­

tar den potentiella effekten av institutspecifika, marknadsomfat­

tande och kombinerade alternativa scenarier. Olika tidsperioder

och olika grader av stressförhållanden ska beaktas.

10. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten ju­

sterar sina strategier, interna riktlinjer och gränsvärden för lik­

viditetsrisker och utarbetar effektiva krisplaner med beaktande

av resultatet av de alternativa scenarier som avses i punkt 8.

11. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten har

likviditetsåterställningsplaner med tillbörliga strategier och

lämpliga genomförandeåtgärder som kan sättas in vid eventuella

likviditetsbortfall, även för filialer som är etablerade i en annan

medlemsstat. De behöriga myndigheterna ska se till att dessa

planer testas av instituten åtminstone en gång om året, upp­

dateras på grundval av resultatet av de alternativa scenarier som

avses i punkt 8 och rapporteras till och godkänns av den verk­

ställande ledningen så att motsvarande justeringar kan göras av

interna riktlinjer och processer. Instituten ska vidta de nödvän­

diga operativa åtgärderna på förhand för att säkerställa att pla­

nerna för återhämning av likviditet kan genomföras omedelbart.

För kreditinstitut ska sådana operativa steg inbegripa innehav av

säkerheter som är omedelbart tillgängliga för centralbanksfinan­

siering. I detta ingår att vid behov hålla säkerheter i en annan

medlemsstats valuta eller valutan i ett tredjeland som kredit­

institutet har exponering mot och, när det är operativt nödvän­

digt, inom en värdmedlemsstats territorium eller ett tredjelands

territorium vars valuta institutet har exponering mot.

Artikel 87

Risk för alltför låg bruttosoliditet

1. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten har

riktlinjer och processer för identifiering, hantering och övervak­

ning av risken för alltför låg bruttosoliditet. Som mått för att

bedöma om det föreligger en alltför låg bruttosoliditet ska bland

annat användas den bruttosoliditet som fastställts i enlighet med

artikel 429 i förordning (EU) nr 575/2013 och obalanser mel­

lan tillgångar och skulder.

2. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten han­

terar risken för en alltför låg bruttosoliditet genom försiktighets­

tänkande där tillbörlig hänsyn tas till potentiella ökningar av

risken för alltför låg bruttosoliditet orsakad av minskningar av

institutets kapitalbas genom förväntade eller inträffade förluster,

beroende på de tillämpliga redovisningsreglerna. För detta ska

instituten kunna klara av en rad olika stresshändelser som rör

risken för alltför låg bruttosoliditet.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/383

Prop. 2014/15:57

Bilaga 1

121

U n d e r a v s n i t t 3

S t y r n i n g

Artikel 88

Styrningsformer

1. Medlemsstaterna ska se till att ledningsorganet definierar,

övervakar och är ansvarigt för genomförandet av de styrnings­

former som ska säkerställa en effektiv och ansvarsfull ledning av

ett institut, i vilket ingår åtskillnad av arbetsuppgifter inom

organisationen och förebyggande av intressekonflikter.

Dessa styrningsformer ska vara förenliga med följande principer:

a) Ledningsorganet måste ha det övergripande ansvaret för in­

stitutet och godkänna och övervaka genomförandet av insti­

tutets strategiska mål, riskstrategi och interna styrning.

b) Ledningsorganet måste säkerställa integriteten hos systemen

för redovisning och finansiell rapportering, inbegripet finan­

siella och operativa kontroller, efterlevnad av lagstiftningen

och relevanta standarder.

c) Ledningsorganet måste övervaka processerna för infor­

mationsgivning och kommunikation.

d) Ledningsorganet måste ansvara för en effektiv övervakning

av den verkställande ledningen.

e) Ordföranden i ledningsorganet i sin tillsynsfunktion avseende

ett institut, får inte samtidigt vara verkställande direktör i

samma institut, om inte detta har motiverats av institutet

och godkänts av de behöriga myndigheterna.

Medlemsstaterna ska se till att ledningsorganet övervakar och

periodiskt utvärderar effektiviteten hos institutets styrnings­

system och vidtar lämpliga åtgärder för att ta itu med eventuella

brister.

2. Medlemsstaterna ska se till att institut som är betydande i

fråga om storlek, intern organisation och verksamhetens art,

omfattning och komplexitet inrättar en nomineringskommitté

som består av ledamöter i ledningsorganet som inte innehar

någon verkställande funktion vid det berörda institutet.

Nomineringskommittén ska

a) hitta och för godkännande av ledningsorganet eller bolags­

stämman rekommendera kandidater för lediga platser i led­

ningsorganet, bedöma den samlade kompetens, kunskap,

mångfald och erfarenhet som finns i ledningsorganet och

utarbeta en beskrivning av de uppgifter som den lediga pos­

ten innefattar och den kompetens som krävs samt bedöma

den förväntade tidsinsatsen,

Därutöver ska nomineringskommittén besluta om målet för

representation av det underrepresenterade könet i lednings­

organet och utarbeta en policy för hur antalet personer med

det underrepresenterade könet i ledningsorganet kan ökas så

att målet uppnås; Målet, policyn och dess genomförande ska

offentliggöras i enlighet med artikel 435.2 c i förordning

(EU) nr 575/2013,

b) regelbundet och minst en gång per år utvärdera lednings­

organets storlek, sammansättning och prestation och ge led­

ningsorganet rekommendationer till ändringar,

c) regelbundet och minst en gång per år utvärdera kunskaper,

färdigheter och erfarenheter hos enskilda ledamöter i led­

ningsorganet och hos ledningsorganet som helhet, och rap­

portera detta till ledningsorganet,

d) regelbundet granska ledningsorganets policy för val och ut­

nämning till den verkställande ledningen och lämna rekom­

mendationer till ledningsorganet.

I sitt arbete ska nomineringskommittén i största möjliga ut­

sträckning och fortlöpande beakta behovet av att se till att led­

ningsorganets beslutsfattande inte domineras av en person eller

en liten grupp personer på ett sätt som kan skada institutets

övergripande intressen.

Nomineringskommittén ska ha rätt att använda alla slags resur­

ser som den bedömer vara lämpliga, inklusive extern rådgivning,

och ska få lämplig finansiering för detta ändamål.

När ledningsorganet enligt nationell rätt inte har behörighet att

välja och utnämna sina ledamöter, ska denna punkt inte vara

tillämplig.

Artikel 89

Rapportering per land

1. Från och med den 1 januari 2015 ska medlemsstaterna

kräva att varje institut årligen, för varje medlemsstat och tredje­

land där det är etablerat, och för räkenskapsåret offentliggör

följande information på gruppnivå:

a) Namn, verksamhetens art och geografiskt område.

SV

L 176/384

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

122

Prop. 2014/15:57

Bilaga 1

b) Omsättning.

c) Antal anställda i heltidsekvivalenter.

d) Resultat före skatt.

e) Skatt på resultatet.

f) Statliga subventioner.

2. Utan hinder av punkt 1 ska medlemsstaterna kräva att

instituten för första gången den 1 juli 2014 offentliggör den

information som avses i punkt 1 a, b och c.

3. Senast den 1 juli 2014 ska alla globala systemviktiga

institut som godkänts inom unionen, som fastställts internatio­

nellt, överlämna den information som avses i punkt 1 d, e och f

till kommissionen på konfidentiell basis. Kommissionen ska,

efter samråd med EBA, Eiopa och Esma, beroende på vad

som är lämpligt, göra en allmän bedömning av potentiella ne­

gativa ekonomiska effekter av offentliggörandet av denna typ av

information, inklusive påverkan på konkurrenskraften, investe­

ringar, kreditmöjligheter och det finansiella systemets stabilitet.

Kommissionen ska överlämna sin rapport till Europaparlamen­

tet och rådet senast den 31 december 2014.

Om kommissionens rapport påvisar större negativa effekter ska

kommissionen överväga att lägga fram lämpliga lagstiftnings­

förlag om en ändring av kraven på offentliggörande enligt

punkt 1 och får, i enlighet med artikel 145 h, besluta att ge

uppskov med dessa krav. Kommissionen ska se över om det är

nödvändigt att förlänga detta uppskov varje år.

4. Den information som avses i punkt 1 ska granskas i

enlighet med direktiv 2006/43/EG och ska om möjligt offent­

liggöras som en bilaga till årsredovisningen eller i tillämpliga fall

till de konsoliderade räkenskaperna för den berörda institutio­

nen.

5. I den mån framtida lagstiftningsakter i unionen om krav

på offentliggörande som går utöver vad som anges i denna

artikel, ska denna artikel inte längre vara tillämplig och ska i

enlighet därmed utgå.

Artikel 90

Offentliggörande av avkastning på tillgångar

Instituten ska i sin årsrapport bland nyckelindikatorerna offent­

liggöra sin avkastning på tillgångar, uträknad som nettovinsten

dividerad med den totala balansräkningen.

Artikel 91

Ledningsorganet

1. Ledamöter i ledningsorganet ska alltid ha ett tillräckligt

gott anseende, tillräckliga kunskaper, färdigheter och erfarenhet

för att kunna utföra sina plikter. Ledningsorganets övergripande

sammansättning ska på ett adekvat sätt avspegla tillräckligt

breda erfarenheter. Ledamöter i ledningsorganet ska i synnerhet

uppfylla de krav som anges i punkterna 2-8.

2. Samtliga ledamöter i ledningsorganet ska avsätta tillräcklig

tid för att kunna utföra sina uppdrag i institutet.

3. Det antal uppdrag i ledningsorgan som en ledamot får

inneha samtidigt ska vara avhängigt av omständigheterna i det

enskilda fallet och arten, omfattningen och komplexiteten hos

institutets verksamhet. Om personen inte respresenterar med­

lemsstaten, får ledamöterna i ett ledningsorgan vid ett institut

som är betydande i fråga om storlek, intern organisation och

verksamhetens art, omfattning och komplexitet, får ledamöterna

i dess ledningsorgan senast från och med den 1 juli 2014

endast inneha en av följande kombinationer av uppdrag i led­

ningsorgan samtidigt

a) ett uppdrag i ledningsorgan med verkställande funktioner

och två uppdrag i ledningsorgan utan verkställande funktio­

ner,

b) fyra uppdrag i ledningsorgan utan verkställande funktioner.

4. Vid tillämpningen av punkt 3 ska följande ska räknas som

ett enda uppdrag i ledningsorgan:

a) uppdrag i ledningsorgan med eller utan verkställande funk­

tioner inom samma koncern,

b) uppdrag i ledningsorgan med eller utan verkställande funk­

tioner i

i) institut som omfattas av samma institutionella skyddsord­

ning, förutsatt att villkoren i artikel 113.7 i förordning

(EU) nr 575/2013 är uppfyllda, eller

ii) företag (inklusive icke-finansiella enheter) där institutet

har ett kvalificerat innehav.

5. Uppdrag i ledningsorgan i organisationer som inte huvud­

sakligen har kommersiellt syfte ska inte beaktas vid tillämp­

ningen av punkt 3.

6. De behöriga myndigheterna får ge en ledamot i lednings­

organet tillåtelse att inneha ytterligare ett uppdrag i ett lednings­

organ utan verkställande funktioner. De behöriga myndighe­

terna ska regelbundet informera EBA om sådana tillstånd.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/385

Prop. 2014/15:57

Bilaga 1

123

7. Ledningsorganet ska ha tillräckliga kunskaper, färdigheter

och erfarenheter för att kunna förstå institutets verksamhet in­

klusive de främsta riskerna.

8. Varje ledamot i ledningsorganet ska agera med ärlighet,

integritet och självständigt tänkande, för att vid behov effektivt

kunna bedöma och ifrågasätta den verkställande ledningens be­

slut och effektivt kontrollera och övervaka ledningens besluts­

fattande.

9. Instituten ska avsätta tillräckligt med personalresurser och

finansiella resurser för att introducera och utbilda ledamöter i

ledningsorganet.

10. Medlemsstaterna eller de behöriga myndigheterna ska

kräva att instituten och deras respektive nomineringskommittéer

beaktar en bred uppsättning egenskaper och kunskaper vid ut­

nämning av ledamöter till sina ledningsorgan och därför inför

en policy som främjar mångfald i ledningsorganet.

11. De behöriga myndigheterna ska samla in den infor­

mation som offentliggjorts i enlighet med artikel 435.2 c i

förordning (EU) nr 575/2013 som referenspunkt för att jämföra

metoderna för diversifiering. De behöriga myndigheterna ska

lämna denna information till EBA. EBA ska använda den infor­

mationen som referenspunkt för att jämföra metoderna för

diversifiering på unionsnivå.

12. EBA ska utfärda riktlinjer om följande:

a) Begreppet tillräcklig tid som en ledamot i ledningsorganet

ska avsätta för att kunna utföra sina uppgifter, i förhållande

till omständigheterna i det enskilda fallet och arten, omfatt­

ningen och komplexiteten hos institutets verksamhet.

b) Begreppet tillräckliga kunskaper, färdigheter och erfarenheter

i ledningsorganet som helhet, som avses i punkt 7.

c) Begreppen ärlighet, integritet och oberoende tänkande, i en­

lighet med vilka en ledamot i ledningsorganet ska agera, som

avses i punkt 8.

d) Begreppet tillräckliga personalresurser och finansiella resurser

för att introducera och utbilda ledningsorganets ledamöter,

som avses i punkt 9.

e) Begreppet diversifiering som ska beaktas vid val av ledamö­

terna i ledningsorganet, som avses i punkt 10.

EBA ska utfärda dessa riktlinjer senast den 31 december 2015.

13. Denna artikel ska inte påverka tillämpningen av bestäm­

melser om arbetstagarrepresentation i ledningsorganen enligt

nationell rätt.

Artikel 92

Ersättningspolicy

1. De behöriga myndigheterna ska säkerställa att punkt 2 i

denna artikel och artiklarna 93, 94 och 95 tillämpas för institut

på grupp-, moderföretags- och dotterföretagsnivå, inklusive så­

dana som är etablerade i finansiella offshore-centrum.

2.

De behöriga myndigheterna ska se till att instituten, när de

fastställer och tillämpar sin totala ersättningspolicy, inklusive

löner och diskretionära pensionsförmåner för olika personalka­

tegorier, inbegripet den verkställande ledningen, risktagare, per­

sonal som utövar kontrollfunktioner och alla anställda vars

totala ersättning medför att de kommer i samma ersättnings­

klass som den verkställande ledningen och risktagare vars yrkes­

utövning har väsentlig inverkan på institutens riskprofil, iakttar

följande principer på ett sätt och i den omfattning som är

lämpligt med hänsyn till deras storlek, interna organisation,

verksamhetens art, omfattning och komplexitet:

a) Ersättningspolicyn är förenlig med och främjar en sund och

effektiv riskhantering, och ger inte incitament till risktagande

som går utöver institutets tolererade risknivå.

b) Ersättningspolicyn står i överensstämmelse med institutets

affärsstrategi, mål, värderingar och långsiktiga intressen och

innehåller åtgärder för att undvika intressekonflikter.

c) Institutets ledningsorgan i sin tillsynsfunktion antar och ser

regelbundet över de allmänna principerna för ersättningspoli­

cyn och ansvarar för övervakningen av dess tillämpning.

d) Genomförandet av ersättningspolicyn blir minst en gång om

året föremål för en central och oberoende intern översyn av

överensstämmelsen med de riktlinjer och metoder för ersätt­

ning som ledningsorganet i sin tillsynsfunktion har antagit.

e) Personal som utövar kontrollfunktioner är oberoende i för­

hållande till de affärsenheter de övervakar, har lämplig befo­

genhet och får ersättning i förhållande till uppnåendet av de

mål som är kopplade till deras funktion, oberoende av re­

sultatet i de affärsområden de kontrollerar.

f) Ersättningen till högre befattningshavare som ansvarar för

riskhantering och efterlevnad av lagstiftning övervakas direkt

av den ersättningskommitté som avses i artikel 95 eller, om

en sådan kommitté inte har inrättats, av ledningsorganet i

sin tillsynsfunktion.

SV

L 176/386

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

124

Prop. 2014/15:57

Bilaga 1

g) Ersättningspolicyn, med beaktande av nationella system för

lönebildning, innebär en tydlig åtskillnad mellan kriterierna

för fastställande av

i) fast grundlön, som i första hand bör återspegla relevant

yrkeserfarenhet och organisatoriskt ansvar enligt vad som

anges i den anställdas arbetsbeskrivning som en del av

anställningsavtalet, och

ii) rörlig ersättning, som bör återspegla en hållbar och risk­

justerad prestation samt prestation utöver det som krävs

för att uppfylla kraven i den anställdas arbetsbeskrivning

som en del av anställningsavtalet.

Artikel 93

Institut som åtnjuter statligt stöd

För institut som åtnjuter exceptionellt statligt stöd ska följande

principer gälla utöver dem som anges i artikel 92.2:

a) Rörlig ersättning är strikt begränsad till en procentandel av

nettointäkterna när denna är oförenlig med upprätthållandet

av en sund kapitalbas och det statliga stödets upphörande

inom rimlig tid.

b) De behöriga myndigheterna kräver att instituten omformar

ersättningsstrukturen på ett sätt som är förenligt med sund

riskhantering och långsiktig tillväxt, och bland annat, när det

är lämpligt, fastställer begränsningar för ersättningen till le­

damöter i institutets ledningsorgan.

c) Ingen rörlig ersättning betalas ut till ledamöter i institutets

ledningsorgan om det inte är motiverat.

Artikel 94

Ersättningens rörliga delar

1. För ersättningens rörliga delar ska följande principer gälla

utöver och på samma villkor som dem som anges i artikel 92.2:

a) Om ersättningen är prestationsbaserad ska totalbeloppet ba­

seras på en kombination av en resultatbedömning av indi­

viden och den berörda affärsenheten och institutets totala

resultat, och när individuella resultat bedöms ska både fi­

nansiella och icke-finansiella kriterier beaktas.

b) Resultatbedömningen ska göras i ett flerårigt perspektiv för

att säkerställa att bedömningsprocessen baseras på långsik­

tiga resultat och att den faktiska utbetalningen av de

resultatbaserade delarna av ersättningen fördelas över en

tidsperiod som beaktar kreditinstitutets underliggande kon­

junkturcykel och affärsrisker.

c) Den totala rörliga ersättningen får inte begränsa institutets

förmåga att stärka sin kapitalbas.

d) Garanterad rörlig ersättning är inte förenlig med sund risk­

hantering eller principen om prestationslön, och ska inte

utgöra en del av framtida ersättningssystem.

e) Garanterad rörlig ersättning ska utgöra undantag, får endast

förekomma i samband med nyanställning och om institutet

har en sund och stark kapitalbas samt vara begränsad till

det första anställningsåret.

f) Fasta och rörliga delar av den totala ersättningen ska vara

lämpligt avvägda och de fasta delarna ska stå för en till­

räckligt stor del av den totala ersättningen för att det ska

vara möjligt att genomföra en fullt flexibel policy med rör­

liga ersättningsdelarna, inklusive möjligheten att inga rörliga

ersättningsdelar betalas ut.

g) Instituten ska fastställa lämpliga kvoter mellan fasta och

rörliga delar av den totala ersättningen, varvid följande prin­

ciper ska gälla:

i) Den rörliga delen ska inte överstiga 100 % av den fasta

delen av den totala ersättningen för varje enskild person.

Medlemsstaterna får fastställa en lägre maximal procent­

sats.

ii) Medlemsstaterna får tillåta att aktieägare eller institutets

ägare eller medlemmar godkänner en högre maximal

nivå för kvoten mellan de fasta och rörliga delarna av

ersättningen, förutsatt att den rörliga delens totala nivå

inte överstiger 200 % av den fasta delen av den totala

ersättningen för varje enskild person. Medlemsstaterna

får fastställa en lägre maximal procentsats.

Ett eventuellt godkännande av en högre kvot i enlighet

med första stycket i denna punkt ska ske i enlighet med

följande förförande:

— Aktieägare eller institutets ägare eller medlemmar

ska fatta beslut efter en detaljerad rekommendation

från institutet, där det motiverar skälen till och om­

fattningen av det begärda godkännandet, inklusive

hur många anställa som påverkas, deras arbetsupp­

gifter och förväntade effekter på kravet om upprätt­

hållande av en sund kapitalbas.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/387