SOU 1961:63

Läkaren i totalförsvaret

4 CHCDL'D 10 "0 O

1. Tillgång till medicine studerande

1. l . Antagningsbestämmelser

Medicine studerande antas vid universiteten i Uppsala, Lund och Göteborg samt rid Karolinska institutet. Vid den medicinska högskolan i Umeå med— delas för närvarande endast klinisk undervisning. Fr. o. m. läsåret 1962/63 tillkommer i Umeå även utbildning under det propedeutiska året. Tillirädet till de medicinska studierna regleras genom bestämmelser som utfärdas av universitetskanslern. Dessa betämmelser innebär, att man vid urvalet av blivande medicinare i första hand tar hänsyn till ådagalagd stu- diebegåvning. Sedan vissa förturberättigade sökande antagits _ tand- läkare veterinärer, apotekare m. fl. — fördelas återstående tillgängliga plat-

• Sida 27
•  Original

Tabell II:1. Sökande och antagna till medicinska studier vårterminen 1957—höstterminen 1960.

Sökande Antagna Med föreskri- I procent av an- Termin Antal ven kompe- Antal talet kompeten- tens ta sökande

vt -57 .................................... 265 234 204 87,2 ht -57 .................................... 511 476 205 43,1 vt —58 .................................... 431 398 204 51,3 ht -58 .................................... 531 494 204 41,3 vt -59 .................................... 436 398 204 51,3 ht —59 .................................... 526 489 204 41,7 vt -60 .................................... 434 386 204 52,8 ht -60 .................................... 515 487 228 46,8

ser enligt en turordning upprättad efter en för varje sökande uträknad poängsumma. Denna erhålles genom addition av poängtal, varvid poäng ges dels för studentbetygen, oavsett på vilken gymnasielinje studentexamen av- lagts, och dels för tentamina vid filosofisk fakultet i särskilt angivna ämnen och viss annan utbildning.

Konkurrensen om tillträde till medicinska studier är hård. Flertalet av de sökande har höga studentbetyg och de medicinska lärosätena får sålunda ett urval av utpräglat studiebegåvade studenter. Om man analyserar förhål- landena under de sista fyra åren, under vilken tid samma antagningsbestäm- melser varit gällande, finner man, att den lägsta poängsumma som berät- tigat till antagning successivt stigit och att poängstandarden bland sökande och antagna överhuvud visat stigande tendens. Detta beror dels på att be- tygsnivån i de sökandes studentbetyg stigit, dels på att det blivit allt vanli- gare med meritering genom akademiska studier vid filosofisk fakultet. Den stegrade konkurrensen under de fyra senaste åren framgår av att mindre än hälften av de sökande kunnat antas varje termin, vilket kan utläsas ur tabell II:1.

Antalet medicine studerande, som antas vid de olika lärosätena, fastställes av Kungl. Maj:t. Läsåret 1953/54 antogs 307 studerande och läsåret 1954/ 55 363 studerande. Fr.o.m. läsåret 1955/56 t.o.m. läsåret 1959/60 antogs årligen omkring 408 studerande. Genom tillkomsten av nya institutioner för de teoretiska ämnena i *Göteborg och genom utbyggnad av den medicinska högskolan i Umeå skapades möjligheter för en ökad intagning. Läsåret 1960/61 antogs sålunda 453 studerande, d.v.s. 226 ä 227 per termin.

När förslag om den sistnämnda ökningen av intagningen framfördes i propositionen 1959z93 framhöll departementschefen, att denna antagnings- siffra skulle gälla under perioden 1960/61—1964/65. Redan på ett tidigt stadium av det utredningsarbete, som bedrevs av läkarprognosutredningen, framkom emellertid prognoser, som visade på ett kraftigt underskott av lä-

• Sida 28
•  Original

kare. Av denna anledning erhöll läkarutbildningsberedningen i uppdrag att utreda de tekniska förutsättningarna för en ökning av intagningen vid de medicinska lärosätena. Beredningen överlämnade i januari 1961 sitt be- tänkande, »Program för ökad läkarutbildning», ivilket framlades åtta alter- nativ, betecknade A—H, till en ökning av intaget medicine studerande. Be- redningen framförde två av dessa alternativ, C och G, som rimliga för fort- satta överväganden. Alternativ C innebär, att den årliga intagningskapaci- teten successivt ökas, så att intaget fr. o. m. läsåret 1965/66 utgör 560 elever eller en ökning med '107 från nuvarande 453. Enligt alternativ G ökas in- tagningen i fyra etapper, så att fr.o.m. läsåret 1966/67 årligen intas 718 elever eller 265 fler än för närvarande. I propositionen 1961:108 föreslogs att som en första etapp ett något modifierat alternativ C skulle läggas till grund för den framtida intagningen av medicine studerande. Förslaget an- togs av riksdagen. Förslag har sedermera väckts att öka medicinarintaget snabbare än vad som anges i »Program för ökad läkarutbildning».

1.2. Fördelningen manliga—kvinnliga medicine studerande Vad härefter angår fördelningen mellan manliga och kvinnliga stude- rande får utredningen i fråga om antalet kvinnliga studerande åren 1950— 1960 hänvisa till läkarprognosutredningens beräkningar. Den framtida för- delningen mellan kvinnliga och manliga studerande har av läkarprognos- utredningen beräknats bli 25 till 75 t. o. m. läsåret 1964/65 och 30 till 70 fr. o. m. läsåret 1965/66. Av den nyssnämnda tabellen avseende åren 1950—1960 framgår, att an- delen kvinnliga studerande utvisar en påtaglig stegring från 17,0 procent av hela antalet antagna år 1950 till 24 år 1960, d.v.s. med åtta procent. Härutöver kan nämnas att procenttalet antagna kvinnliga studerande i flertalet fall varit lägre än procenttalet kvinnliga sökande. Detta motsats- förhållande kan till en del förklaras av den s.k. värnpliktspoängen, vilken innebär att manliga sökande, som fullgjort minst två månaders värnplikt, erhåller ett poängtillskott av en poäng. I detta sammanhang bör det påpekas, att frågan om värnpliktspoängens berättigande varit under debatt sedan flera år. Redan läkarutbildnings- kommittén framhöll, att en militärpoäng i princip endast borde få före- komma i den mån fullgjord militärtjänstgöring kunde anses vara av bety- delse för urvalet av medicine studerande. Universitetskanslern har efter en översyn av bestämmelserna rörande tillträde till medicinska studier avskaf- fat värnpliktspoängen. Utredningen har för sin del velat belysa hur stor betydelse värnplikts- poängen har för könsfördelningen bland de antagna och har därför gjort följande undersökning. För såväl höstterminen 1959 som höstterminen 1960 har en ny turordning upprättats mellan de sökande, varvid värnplikts-

• Sida 29
•  Original

poäng icke inräknats i den poängsumma, som avgjort turordningen. En fiktiv turordning av de sökande har sedan upprättats.

Man finner för höstterminen 1959, att antalet antagna kvinnor var 42, ut- görande 20,6 procent av de antagna. Sedan suppleanter inkallats för ute- blivna studerande visade sig antalet kvinnor bli 41 motsvarande 20,1 pro- cent av 204 antagna. I detta sammanhang torde det dock vara riktigast att bortse från dessa förändringar. Om antagningen i stället skett utan hän- synstagande till värnpliktspoäng men i övrigt efter samma antagningsbe- stämmelser, skulle i stället 56 kvinnor antagits, d.v.s. 27,5 procent.

För höstterminen 1960 finner man, att antalet kvinnor var 54, utgörande 23,8 procent av de 227 antagna. I samband med besättandet av vakansplat- serna efter uteblivna studerande inträdde den förändringen, att slutgiltigt 228 studerande antogs, varav 53 var kvinnor, d.v.s. 23,2 procent. Om an- tagningen i stället skett utan hänsynstagande till värnpliktspoäng skulle — beroende på utfallet av nödvändig lottning mellan sökande med samma poängsumma _— lägst 68 och högst 71 kvinnliga studerande antagits, mot- svarande procenttalen 30,0 och 31,3.

Den gjorda undersökningen utvisar, att ett borttagande av värnplikts- poängen troligen leder till en relativt högre procent kvinnliga studerande än som antagits av läkarprognosutredningen. Utredningen har emellertid accep— terat läkarprognosutredningens siffror och räknar sålunda med 25 procent kvinnliga studerande t. o. m. läsåret 1964/65 och 30 procent kvinnliga stu- derande fr. o. m. läsåret 1965/66.

1.3. Fördelningen värnpliktiga — frikallade manliga medicine studerande

Värnpliktspoängen kan även ge upplysning rörande en annan betydelse— full faktor, nämligen förhållandet värnpliktiga—frikallade manliga stu- derande. På grund av den stora betydelse Värnpliktspoängen haft i inträ- deskonkurrensen, kan man utgå från att de sökande mycket sällan under- låter att lämna uppgift om fullgjord värnpliktstjänstgöring. Man kan där- för ur ansökningshandlingarna för de studerande, som antagits, få fram tämligen fullständiga uppgifter om deras värnpliktsförhållanden. Utredningen har verkställt en undersökning avseende värnpliktsförhål- landena för medicine studerande, som antagits höstterminen 1959—höst- terminen 1960. Resultatet av undersökningen kan utläsas ur tabell II:2. Av tabellen framgår att en så stor del som 72,5 procent av de antagna hade tillgodoräknat värnpliktspoäng och. att de manliga studerande, som antagits utan värnpliktspoäng, utgjorde 4,2 procent av totalantalet antagna. Av de manliga studerande, som icke tillgodoräknats värnpliktspoäng, fanns emellertid några, som vid ansökningstillfället var så unga, att de icke full- gjort värnpliktstjänstgöring. Andra var vid ansökningstillfället icke svenska

• Sida 30
•  Original

Summa Procent av Antagna med värm ht '59 Vt _60 hl" '60 ht-59—ht -60 totalantalet pliktspoång Påbörjat vplutb som vpl läkare ............... 115 105 144 364 57,2 Påbörjat annan form av vpltjg ............... 30 35 16 81 12,7 Vapenfri tjg ............ 1 __ 2 3 0.5 Tidigare annan exa- men (tandläkare, apo- tekare, veterinärer) 7 1 5 13 2.1 Summa med vplpoäng 153 141 167 461 72,5 Antagna utan värn- pliklspoäng Kvinnliga studerande 41 54 53 "23,3 Manliga studerande 10 9 8 )7 4,2 Summa utan vplpoäng 51 63 61 175 27,5 Summa antagna 204 204 228 (339 100,0

medborgare, varför de ej fullgjort militärtjänstgöring. Siffran 4,2 procent för manliga studerande utan värnpliktspoäng torde sålunda ligga något högre än det verkliga procenttalet för frikallade studerande. Utredningen räknar i det följande med att andelen frikallade av de manliga medicine studerandena utgör 3 procent, Vilken siffra enligt centrala värnpliktsbyrån anses som sannolik.

1.4. Antal medicine studerande

] tabell II:3 redovisar utredningen antalet medicine studerande åren 1962 ——1968 enligt riksdagens tidigare redovisade beslut, vilket något modifi- erat motsvarar läkarutbildningsberedningens alternativ C. I tabellen an- ges vidare fördelningen inom varje årskontingent på värnpliktiga stude- rande, å ena sidan, samt kvinnliga studerande och frikallade manliga stu- derande, å andra sidan. Utredningen har tidigare redogjort för beräknings- grunderna i fråga om andelen kvinnliga studerande och frikallade manliga studerande. I fråga om de kvinnliga studerandena har utredningen, som ovan anförts, accepterat läkarprognosutredningens siffror, ehuru en relativt högre procent kvinnliga studerande troligen kommer att antas. För att mot- verka att kontingenten värnpliktiga härigenom blir för liten har utredning— en vid samtliga beräkningar avrundat värdena till denna kontingents för- män. För jämförelses skull redovisas även i tabellen på motsvarande sätt intagningen åren 1954—1961 samt intagningen enligt läkarutbildningsbe-

• Sida 31
•  Original

2. Tillgång till läkare

inledningsvis måste framhållas att samtliga medicine studerande icke av- lägger medicine licentiatexamen. I de utredningar, som under senare år gjorts beträffande möjligheterna till Ökning av intagningen av medicine stu- derande, har man räknat med en avgång av studerande under studietiden fram till medicine licentiatexamen med 5—10 procent av årsintaget. Läkar— prognosutredningen räknar sålunda med avbrottsprocenten 5 för män och 15 för kvinnor. En undersökning omfattande studerande, som påbörjade me- dicinska studier fr.o.m. höstterminen 1954 t.o.m. höstterminen 1956, gav till resultat, att frekvensen av definitiva studieavbrott före medicine kan- didatexamen bland dessa studerande uppgick till endast 3,5 procent. Kvinn-

• Sida 32
•  Original

Enl. läkarutbild-

Eantnuvarande Enl.Hksdagens . . intagl beslut2 ningsberedningens alternativ 63 År Värn- Värn- Värn- plik- övriga S:a plik— Övriga S:a plik- Övriga S:a tiga tiga tiga

212 71 283 256 79 335 294 85 379 289 89 378 291 87 378 292 86 378 299 99 398 313 105 418 313 105 418 344 116 460 353 119 472 344 116 460 363 122 485 344 116 460 407 136 543 347 139 486 457 173 630 361 153 514 464 196 660 361 153 514 464 196 660 361 153 514 464 196 660

1.2.3 se tabellll:3

liga studerande visade fram till medicine kandidatexamen ingen avvikelse från de manliga studerandena beträffande studieavbrottsfrekvensen. Utred- ningen anser sig likväl i det följande böra utgå från de av läkarprognosut- redningen angivna procenttalen, då förmodligen avbrottsfrekvensen är större under licentiatstudierna.

Med utgångspunkt från en studietid av sju år och den angivna avbrotts- frekvensen har utredningen beräknat nytillskottet legitimerade läkare _ vilket kan jämställas med antalet medicine licentiater dels åren 1961— 1967, dels ock åren 1968—1975 vid genomförande av riksdagens beslut och läkarutbildningens alternativ G. I tabell II:4 redovisas vidare på samma sätt som beträffande medicine studerande och med enahanda bcräkningsgrun- der fördelningen för varje år på värnpliktiga läkare, å ena sidan, samt kvinn- liga läkare och frikallade manliga läkare, å andra sidan. Värdena har lik- som i föregående tabell avrundats till förmån för kontingenten värnpliktiga läkare. Det bör i detta sammanhang observeras att den i tabellen använda andelen fem procent beträffande studieavgång för manliga studerande med säkerhet är för hög, vilket även kompenserar den sannolikt för låga andelen kvinnliga läkare.

Tabell II:4 visar att under en dryg 10-årsperiod framåt kommer årskon- tingenternas storlek att öka både för värnpliktiga och övriga legitimerade läkare, särskilt beträffande den sistnämnda gruppen. Approximativt kan sägas, att årskontingenterna nästan fördubblas under tidsperioden.

• Sida 33
•  Original

Tabell II:5. Antal krigsplaceringsbara läkare.

. Enl. läkarutbild- Enl. når:;ande Enl. åååiagens ningsberedningens År alternativ G Vpl . _ Vpl . _ Vpl - . läkare Övriga S.a läkare Övriga S.a läkare Övriga S .a 1961 ............... 5 280 1 120 26 400 1965 ............... 6 300 1430 17 730 1970 ............... 7 220 1 740 18 960 7 280 1 760 39 040 7 320 1 770 39 090 1975 ............... 7 860 2 270 110130 8 260 2 390 310 650 8 730 2 520 311 250

1 Jfr SOU 1961 sid. 56 tab. 4:14. 2 Jfr prop. 1961:108 sid. 201. 3 Uträknat med hjälp av tab. 4:15, SOU 1961:8 sid. 57.

Av stor betydelse är att beräkna antalet krigsplaceringsbara läkare, d.v.s. den totala tillgången till läkare för hälso- och sjukvården i krig. Ut- redningen har därvid ansett sig kunna jämställa begreppet krigsplacerings- bar läkare med begreppet heltidsarbetande läkare enligt läkarprognosutred- ningens definition. Läkarprognosutredningen räknar till heltidsarbetande läkare samtliga manliga läkare under 65 år, 75 procent av kvinnliga läkare under 65 år samt en tredjedel av de läkare, som är 65 år eller äldre. Utred- ningen har vidare utgått från en studietid av sju år, en legitimationsålder av 27 år, den förut angivna avbrottsfrekvensen i de medicinska studierna samt en dödlighet för manliga läkare efter den för Stockholms stad gällande sta- tistiken för åren 1951—1955 och för kvinnliga läkare efter statistiken för riket för samma år. Utifrån angivna utgångspunkter har läkarprognosut- redningen beräknat antalet heltidsarbetande läkare åren 1959, 1965, 1970 och 1975. Utredningen har därvid utgått från att årsintaget medicine stude- rande ökas enligt riksdagens beslut, men utredningen har för jämförelses skull även redovisat antalet krigsplaceringsbara läkare, därest nuvarande ärsintag skulle bibehållas och vid genomförande av läkarutbildningsbe- redningens alternativ G. Denna utredning redovisar i tabell II:5 antalet krigsplaceringsbara läkare åren 1961, 1965, 1970 och 1975. Utredningen har även sökt ange andelen kvinnliga läkare och andelen frikallade man- liga läkare av de krigsplaceringsbara läkarna och har härvid utgått från att antalet kvinnliga läkare utgör 15 procent år 1961*, och bedömt att det kommer att bli 16 procent år 1965, 17 procent år 1970 och 20 procent år 1975 samt att antalet frikallade manliga läkare utgör tre procent av de krigsplaceringsbara manliga läkarna. I tabellen redovisas de värnpliktiga läkarna och de ur värnpliktssynpunkt överåriga läkarna under den ge- mensamma rubriken »Vpl läkare», medan de kvinnliga och frikallade man- liga läkarna på samma sätt som i föregående tabeller redovisas under rubri-

* Jfr SOU 1961:1 sid. 40 tab. 4:2.

• Sida 34
•  Original

ken » övriga». De i tabellen angivna siffrorna är självfallet liksom läkarprog- nosutredningens motsvarande siffror ungefärliga. Såsom tidigare påvisats torde sålunda den antagna avbrottsfrekvensen icke motsvara verkliga för- hållandet och hänsyn har heller icke tagits till antalet krigsplaceringsbara medicine kandidater. Detta antal torde f. n. uppgå till omkring 750.

Tabell II:5 visar att antalet krigsplaceringsbara läkare ökar från 6 400 år 1961 till 9 040 år 1970 och 10 650 år 1975. Fram till år 1975 sker det således en knapp fördubbling. En jämförelse mellan kolumnerna »Enl. nu- varande intag» och »En]. riksdagens beslut» visar att den ökning, 'som åstadkommes genom att årsintaget stiger utöver nuvarande 453, är relativt ringa. Ökningen av antalet krigsplaceringsbara läkare beror väsentligen på tidigare genomförda ökade intag till den medicinska studiehanan och på att antalet äldre läkare icke är så stort, vilket medför en tämligen ringa avgång.

• Sida 35
•  Original

KAPITEL III

1. Historisk översikt

1.1. Tiden till och med första världskriget Hälso- och sjukvården i den svenska lantarmén ombesörjdes långt in på 1700-talet av fältskärer, vilka ursprungligen benämndes »bardskärare» eller >>barberare». Framlidne generalfältläkaren F. Bauer uppger i sin bok »Svenska arméns häl-so- och sjukvård». att på Gustav Vasas tid var en bardskärare anställd vid armén för varje t'änika. Enligt samma källa stif- tades bardskärarämbetet år 1571 och ämbetet benämndes från och med år 1645 barberareämbetet. År 1682 tillkom en förordning, enligt vilken varje regemente skulle förses med en regementsfältskär och tre kompanifält- skärer. Tillgången på fältskärer inom landet var emellertid ringa och un— der de talrika krigen på 1600- och 1700-talen bestod fältskärskåren till stor del av från Tyskland införskrivna personer. Den medicin-ska standarden på dessa fältskärer var mycket låg, och inom kåren återfanns diverse även- tyrare. Fältskärernas bristande kompetens ledde till att en universitets- utbildad fältmedikus ansågs böra organisera krigsmaktens sjukvård i krig och fred. Sålunda förordnades år 1757 Pehr Zetzell till ständig fältläkare vid armén. Förhållandena inom arméns hälso- och sjukvård förblev emel- lertid otillfredsställande, och en radikal förändring ansågs nödvändig. År 1806 skapades därför fältläkarkåren genom ett kungligt brev, och denna kår bestod av fyra klasser. Att förhållandena ej nämnvärt förbättrades fick man emellertid erfara under kriget 1808—1809. Sjukdomar skördade be- tydligt större antal offer i den svenska armén än de direkta stridshandling- arna. Dessa förhållanden ledde till att Riksens Ständer år 1810 beslöt att inrätta ett »Institut till skickelige Fält-läkares danande» och på så sätt bildades Karolinska Institutet i Stockholm. Beträffande flottan ombesörjdes sjukvården på örlogsfartygen under 1u5-00- och 1600-ta1en av mästerfältskärer och gesäller. De läkare, som tillde- lades flottan, tjänstgjorde omväxlande i armén och på fartygen. Vid 1600- talets mitt anställdes den förste läkaren vid flottan. Sedermera tillkom ett fåtal högre militärläkarbeställningar med benämningen amiralitetsmedikus. Som den främste märkesmannen inom flottans sanitetsväsende i äldre tider framstår Arvid Faxe d. ä., amiralitetsmedikus i Karlskrona under senare hälften av 1700—talet. Hans i bokform utgivna »Afhandling om hushållning-

• Sida 36
•  Original

en till siös i afseende på hälsans bevarande, til Kongl. örlogsflottans tienst», utkommen år 1782, anses med full rätt som ett av den dåtida navalmedi— cinens främsta verk, varför Faxe betraktas som den svenska navalmedici- nens fader. I slutet av 1800—talet framfördes krav på tillskapande av en spe- ciell från fältläkarkåren skild marinläkarkår. Som medicinskt sakskäl an— fördes bl. a. att skeppshygienen och den kliniska sidan av läkarens arbete ombord blivit viktiga specialiteter, vilka krävde specialutbildning. År 1903 bildades därför marinläkarkåren.

Vad härefter angår läkarnas värnpliktstjänstgöring har alltsedan allmän- na värnpliktens tillkomst gällt att samtliga vapenföra medicine studerande ålagts värnpliktstjänstgöring. Utbildningen fullgjordes ursprungligen i van- lig vapentjänst vid olika truppslag. Frågan om specialutbildning för läkarna väcktes emellertid redan år 1902, då medicinska fakulteten i Uppsala före- slog, att den värnpliktige läkaren skulle kunna erhålla visst anstånd med repetitionsövningarna. I anslutning härtill uttalade chefen för Iantförsvars- departementet (prop. 1905297).

I vårt land torde medicine studerandes tjänstgöring i beväringen böra ordnas på ett sätt, som visserligen lämnar dem tillräcklig militärutbildning, men också bibringar dem insikter och färdigheter i de speciella ämnen, som kunna vara erforderliga för den blivande militärläkaren. Den militära utbildningen bör, för att vara tillfyllest och motsvara det med densamma avsedda ändamålet, givas dem i ungefär samma utsträckning, som kommer övriga värnpliktiga till del i rekrytskolan. Detta är av vikt särskilt därför, att den blivande militärläkaren'bör under en tillräckligt lång tid hava levat soldatens liv för att rätt kunna bedöma vad man av denne kan fordra i kraftansträngning. Tiden för repetitionsövningarna bör däremot lämpligen kunna anslås åt den särskilda fackutbildningen.

Av denna anledning kan jag icke annat än till fullo! ansluta mig till medicinska fakultetens i Uppsala förslag om framflyttandet av de medicine studerandes repe- titionsövningar till tiden efter avlagd medicine kandidatexamen och avslutad pro- pedeutisk tjänstgöring vid universitetsklinikeizna, då de först torde vara i stånd att fullt tillgodogöra sig dylik fackutbildning.

I händelse av mobilisering komma de, som avslutat sina medicinska examina, och i större eller mindre utsträckning även medicine kandidater att tjänstgöra såsom läkare vid truppförband, sjukvårdskompanier samt fält— eller fasta sjukhus. Den facktekniska utbildningen under tjänstgöringstiden i beväringen bör således otvivelaktigt ordnas med fästat avseende härå. Det synes mig lämpligast vara att under den första tiden av repetitionsövningarna sammanföra de medicine kandi- daterna till ett ställe, där undervisning skulle meddelas i: 1) militär hälsovårds- lära (även omfattande navalhygien för de till flottan inskrivna), 2) metoderna för besiktning av volontärer och värnpliktiga, 3) kännedom om gällande reglemen- ten angående militärläkares tjänsteåliggandcn och de delar av strafflagen för krigsmakten och av disciplinstadgan, som angå militärläkaren, ävensom uppsätt— ning av tjänsteskrivelser samt avgivande av rapporter och sjukbesked, 4) sanitets- tjänst i vad den avser kännedom om fältsjukvårdsreglementet jämte vissa delar av några övriga fältförvaltningsreglementen, 5) kirurgisk operationslära och 6) ridning.

Den föreslagna mera teoretiska delen av de värnpliktige medicine kandidater- nas fackutbildning torde böra anordnas vid garnisonssjukhuset i Stockholm,

• Sida 37
•  Original

varigenom även beredes tillfälle till sjukhustjänstgöring. Under denna tid borde undervisningen ordnas gemensam för härens och flottans värnpliktige medicine kandidater, för vilka senare undervisning i ridning icke skulle meddelas, men i stället undervisning i navalhygien tillkomme.

Sedan föreskriven kurs å garnisonssjukhuset genomgåtts, borde de vid flottan inskrivna medicine studerande övergå till fortsatt särskild fackutbildning vid flot- tan. De vid hären inskrivna medicine studerandena borde allt efter antalet kom- menderas till en eller flera trängkårer, för att under en tid av omkring 14 dagar dels erhålla kännedom om den reglementerade sanitetsmaterielen, dels deltaga i sjukbärarnas övningar i bårexercis ävensom i tillämpningsövningari form av upp- rättandet av huvudförhandsplatser och etablerandet av fältsjukhus. Därefter skulle de vid hären inskrivna medicine kandidaterna kommenderas till truppförband, att därstädes under regementsövningarna biträda vederbörande läkare såväl vid den egentliga sjukvården, med vad därmed stode i sammanhang, som vid sjuk- vårdsmanskapets undervisning m. m. Möjligen borde slutligen såväl härens som flottans värnpliktige medicine kandidater under 5—6 dagar, i den mån det lämp- ligen kunde ske, kommenderas till inskrivningsförrättningar att biträda de vid dessa tjänstgörande läkarna.

Enligt 1905 års ändring i 1901 års värnpliktslag (SFS 1905:21) kunde värnpliktig, som avlagt medicine kandidatexamen och fullgjort omedelbart därefter följande föreskriven propedeutisk tjänstgöring vid universitetskli- nikerna, få fullgöra två eller flera repetitionsövningar i en följd.

I samband med 1914 års försvarsordning, varigenom studenter och lik- ställda ålades en värnpliktstjänstgöring av 485 dagar vid hären och 500 da— gar vid marinen, blev frågan om läkarnas tjänstgöring åter aktuell. Beträf— fande de värnpliktiga läkarna vid hären uttalade chefen för lantförsvars- departementet (prop. 1914:58).

Dessa värnpliktiga böra erhålla militärutbildning tillsammans med övriga värn- pliktiga, vilka avlagt studentexamen, dock icke under så lång tid som de studen- ter, vilka utbildas till plutonchefer. Efter en avkortad militärutbildning böra de avbryta sin tjänstgöring och först sedan de avlagt medicine kandidatexamen med fullgjord klinisk tjänstgöring vid Serafimerlasarettets medicinska och kirurgiska avdelningar fortsätta densamma i militära fackskolor motsvarande deras respek- tive yrken.

På grund av de avsevärda fördelar, som genom nu föreslagna åtgärder skulle komma försvaret till godo, torde det vara lämpligt, att dessa värnpliktiga vid väm- pliktens fullgörande erhålla den lättnad, som kan medgivas, utan att försvarets intressen åsidosättas. Detta är så mycket mer av förhållandena påkallat, som be- rörda värnpliktigas yrkesskicklighet kommer krigsmakt-en tillgodo endast om de frivilligt uppskjuta en del av sin värnpliktstjänstgöring, till dess de helt eller del- vis avslutat sina studier. Värnpliktstjänstgöringen måste därför ordnas så, att ett dylikt uppskjutande blir icke allenast ur det allmännas utan också ur den värn- pliktiges egen synpunkt önskvärt och fördelaktigt.

Lättnaden bör bestå dels, i den mån medgivanden i sådan riktning låta förena sig med den militära utbildningens krav, uti övningarnas förläggande till den tid på året, då de vålla studierna minsta avbräck, dels uti viss avkortning i den lag- stadgade övningstiden. Samtliga ifrågavarande studenters studier äro i huvudsak- liga delar förlagda till höst-, vinter- och vårmånaderna, vadan deras värnplikts- tjänstgöring, där så ske kan utan skada för försvarets intressen, bör förläggas till

• Sida 38
•  Original

årets sommarmånader. För de vapenföra bör lättnaden i fråga om övningstidens längd bestå dels i befrielse från deltagande i reservtruppövning, dels i en avkort- ning av värnpliktstjänstgöringen i linjen med högst 45 dagar.

Den militära utbildningen för vapenföra bör omfatta omkring sju månader, för- delade på sommarmånaderna under första och andra värnpliktsåren, en utbild— ningstid som torde få anses vara tillräcklig med hänsyn till ifrågavarande värn- pliktigas uppgift inom försvaret. Efter avslutad sådan utbildning bör återstående tjänstgöring uppskjutas, till dess de värnpliktiga avlagt medicine kandidatexa- men och avslutat den kliniska tjänstgöringen vid Serafimerlasarettets medicinska och kirurgiska avdelningar, varefter fackutbildningen tager sin början, senast under sjunde värnpliktsåret. Fullgörandet av icke blott propedeutisk tjänstgöring vid universitetsklinikerna utan även den kliniska tjänstgöringen vid Serafimer- lasarettets medicinska och kirurgiska avdelningar är en nödvändig förutsättning för att de värnpliktiga läkarna skola kunna tillgodogöra sig undervisningen i den fackskola, varom här nedan vidare förmäles, samt fullgöra sin facktjänst såsom militärläkare.

Fackutbildningen och facktjänstgöringen bör omfatta en tid av omkring sju månader och utgöras dels av en fackskola om tre månader jämte en efterföljande 30 dagars repetitionsövning, dels av militärläkartjänstgöring efter nämnda repe- titionsövning samt under påföljande år vid vinterövningar, inskrivningar och annan militärtjänst sammanlagt omkring tre månader.

I fråga om de värnpliktiga läkarna vid flottan gjordes uttalanden av mot- svarande innebörd i en inom sjöförsvarsdepartementet upprättad av de- partementschefen godtagen utredning (prop. 1914:60). Tjänstgöringstiden föreslogs skola bestämmas till 455 dagar att fullgöras med militäruthildning i 90 dagar under första året samt med fackutbildning och facktjänstgöring under 365 dagar i en följd. Vidare anfördes rörande nu ifrågavarande värn- pliktiga läkare.

Under militäruthildningstiden skulle dessa värnpliktiga huvudsakligen utbildas ombord och där bland annat bibringas någon kännedom om tjänsten i olika be- fattningar, för att därav kunna draga nytta vid ett senare utövande av läkareyrket inom marinen, genomgå de sjömilitära grunderna m. m. och något vänjas vid sjö— livet. Inryckningen till denna tjänstgöring borde ske i början av sommaren, sedan respektive utbildningskurser för medicine studerande avslutats.

Sedan den värnpliktige avlagt medicine kandidatexamen samt med godkända betyg fullgjort föreskriven tjänstgöring för medicine licentiatexamen vid Serafi— merlasarettets medicinska (4 månader) och kirurgiska (4 månader) kliniker, skulle han åter inrycka till tjänstgöring vid flottan för fackutbildning i 90 dagar och facktjänstgöring under återstående 275 dagar.

Under fackutbildningen skulle de värnpliktiga läkarna, lämpligast vid flottans sjukhus i Karlskrona, meddelas sådan undervisning, som lämnas i den marin- läkarkurs, vilken vart annat år under senare tider varit anordnad.

De angivna förslagen godtogs av riksdagen och enligt 1914 års värnplikts- lag ((SFS 1914:202) kunde de värnpliktiga läkarnas militärtjänstgöring om 485 respektive 500 dagar fullgöras med dels militärutbildning, dels fackut- bildning och facktjänstgöring, varvid den värnpliktige fick åtnjuta högst 45 dagars minskning av tjänstgöringstiden.

• Sida 39
•  Original

1.2. Tiden efter första världskriget

Genom särskilda lagar åren 1920—1924 minskades värnpliktstiden för stu- denter och likställda tillhörande berörda årsklasser till 330 dagar.

I proposition till 1924 års riksdag föreslog chefen för försvarsdepartemen- tet (prop. 1924z20), att värnpliktiga läkare skulle tjänstgöra sammanlagt 350 dagar, vilken tjänstgöring liksom tidigare skulle uppdelas på militärut- bildning, fackutbildning och facktjänstgöring. Förslagen bifölls emellertid icke av riksdagen.

Enligt 1925 års värnpliktslag (SFS 1925:337) bestämdes värnpliktstiden för studenter och likställda till 260 dagar. Även värnpliktiga läkare ålades samma tjänstgöringstid. Av den proposition som låg till grund för riksda- gens beslut ( prop. 1925:50 ) framgår, att värnpliktstiden för värnpliktiga läkare vid hären skulle omfatta militärutbildning under 160 dagar, fackut— bildning under 50 dagar och facktjänstgöring under likaledes 50 dagar. Värnpliktiga läkare vid flottan skulle fullgöra militärutbildning under 30 dagar samt fackutbildning och facktjänstgöring under 230 dagar i följd.

Antagandet av 1936 års värnpliktslag (SFS 1936:443) innehar inga föränd- ringar i fråga om utbildningstiden för studenter och likställda. Värnpliktiga läkare skulle således fortfarande tjänstgöra 260 dagar. Genom olika gene- ralorder minskades dock tiden för militärutbildningen och facktjänstgöring- en något, medan tiden för fackutbildningen förlängdes i motsvarande män.

I samband med att värnpliktstiden år 1941 bestämdes till 450 dagar för värnpliktiga i allmänhet upptogs äter den år 1924 senast aktuella frågan om förlängd tjänstgöring för de värnpliktiga läkarna. 1941 års försvarsut- redning uttalade sålunda om de värnpliktiga läkarna vid armén (uttalandet intaget i prop. 1941:318).

De befattningar vid fältförbanden, som de värnpliktiga läkarna komma att få bestrida, äro bland annat läkare vid regementsstah och bataljonsstab (motsvarande stab) samt läkare vid sjukvårdsförband.

Under en första tjänstgöring av ett år kunde inrymmas dels grundläggande mi- litär utbildning omfattande soldat- och befälsutbildning under sammanlagt 9 må- nader, dels en likaledes grundläggande fackutbildning under omkring] 3 månader. Ytterligare fackutbildning vore emellertid erforderlig av följande skäl. Flertalet läkare erhölle varken under studietiden eller sedermera i samband med civil praktik tillräcklig utbildning i kirurgi. Praktisk färdighet i detta ämne vore emel- lertid nödvändig för alla läkare i fält. På grund härav synes det ofrånkomligt att giva samtliga värnpliktiga läkare erforderlig praktisk utbildning i krigskirurgi. Dessutom fordrades någon sjukvårdstaktisk skolning för att de skulle kunna fylla sina uppgifter i fält. För denna undervisning i krigskirurgi och för den taktiska utbildningen erfordradves en sammanlagd tid av omkring 3 månader.

Det förelåge vidare ett bestämt krav på att de värnpliktiga läkarna göras fullt förtrogna med tjänsten vid militära förband, sedd ur läkarens synvinkel. Sådan erfarenhet vunnes varken under militärutbildningen eller under fackutbildningen. De värnpliktiga läkarnas utbildning måste därför kompletteras med facktjänstgö- ring. Under repetitionsövningarna (och efterutbildningsövningen) beräknades de

• Sida 40
•  Original

värnpliktiga läkarna få tillfälle att deltaga i tjänsten under fältmässiga förhållan- den, med placering i befattningar motsvarande dem, som de skulle bekläda i fält. Erfarenhet rörande det rent fredsmässiga rutinarbetet vid truppförbanden utgjor— de emellertid en nödvändig grund för tjänsten i fält såväl i fråga om den rena sjukvårdstjänsten som i fråga om förvaltningstjänsten. Sådan erfarenhet kunde vinnas endast under tjänstgöring i självständig befattning såsom ansvarig läkare vid truppförband. För denna tjänstgöring syntes en tid av omkring 3 månader vara tillfyllest. Med hänsyn till önskvärdheten av att vidmakthålla de värnpliktiga läkarnas militära kunskaper ävensom till läkarvården vid truppförbanden syntes det utredningen önskvärt, att sistnämnda tjänstgöring kunde fullgöras i två eller tre omgångar.

Utbildningen till värnpliktig läkare skulle sålunda kräva en tid av 6 månader utöver den, som föreslagits för huvuddelen av de värnpliktiga eller sammanlagt 21 månader. Utbildningstidens indelning framgår av följande redogörelse, som avser ett normalfall.

Efter avlagd studentexamen bibringas den värnpliktige soldatutbildning under omkring 6 månader — sommarhalvåret. Efter utryckning från denna utbildning påbörjas de medicinska studierna.

Under tiden juni—augusti under andra eller tredje året erhålla de värnpliktiga hefälsutbildning under omkring 3 månader.

Sedan de värnpliktiga därefter under sina universitetsstudier avslutat den kli- niska tjänstgöringen i medicin och kirurgi, utom i vad denna omfattar tjänstgö- ring som assistent, undergå de värnpliktiga fackutbildning omfattande dels en fackutbildningskurs om 3 månader och dels tjänstgöring som läkarassistent vid kirurgisk avdelning å sjukhus under 3 månader. Fackutbildningen kan fullgöras i en eller två omgångar.

Den därefter följande facktjänstgöringen omfattar sammanlagt 6 månader, av vilka 3 motsvara repetitionsövningama och efterutbildningsövningen för vanliga värnpliktiga. Facktjänstgöringen bör kunna uppdelas på högst sex omgångar och fördelas över hela värnpliktstiden. Facktjänstgöringen torde böra fullgöras dels vid truppförbanden på vanligt sätt och dels i trupptjänst under repetitionsöv- ningarna.

Beträffande värnpliktiga läkarna vid flottan uttalade försvarsutredningen.

Det syntes utredningen vara betydelsefullt, att den första militära utbildningen bleve så fast och grundlig som möjligt med hänsyn till att dessa värnpliktiga i sin facktjänstgöring framdeles i allmänhet avsåges för befattningar, som innebure viss befälsställning eller ställde krav på särskilda kvalifikationer. Det vore ur denna synpunkt lämpligt att för samtliga låta den grundläggande utbildningen vara förlagd till Sjökrigsskolan tillsammans med den första utbildningen för de samma år antagna befälsaspiranterna. Denna utbildning borde omfatta en tid av 2 månader. För att giva de värnpliktiga läkarna en grundläggande kännedom om tjänsten även vid kustartilleriet avsåges, att deras militära utbildning under ytterligare 2 månader skulle förläggas till detta vapen. En följande sommar skulle läkare genomgå en ny utbildningsperiod om 2 månader, avsedd att bibringa dem en viss erfarenhet om den militära tjänsten ombord å örlogsfartygen. Fackut- bildning och facktjänstgöring om sammanlagt 9 månader för läkare skulle därefter påbörjas vid tidpunkt under ett påföljande år, som med hänsyn till den civila utbildningens avslutande vore den lämpligaste. Den dittills fullgjorda tjänstgö- ringstiden komme sålunda att uppgå till 15 månader.

Läkarna syntes böra åläggas skyldighet att för underhållande av sina färdig-

• Sida 41
•  Original

heter inom det militära specialområde, de tillhörde, samt för vinnande av känne- dom om utvecklingen på såväl detta område som inom marinen i övrigt fullgöra viss ytterligare tjänstgöring. Denna syntes böra bestämmas till högst 6 månader, vilken tid borde kunna i omgångar, exempelvis tre om vardera 2 månader, fördelas på hela värnpliktstiden.

Chefen för försvarsdepartementet framhöll (prop. 1941 :318) att allvarliga brister i fråga om vissa av de i specialtjänst uttagna kategorierna gjort sig gällande under de senaste årens beredskapstjänstgöring. Med hänsyn här- till godtog departementschefen utredningens förslag att av dessa värnplik- tiga skulle i omgångar uttas högst sex månaders tjänstgöring utöver den för huvuddelen av de värnpliktiga föreskrivna. Departementschefen fram- höll att förslaget — utan att medföra någon oskälig extra börda för de därav berörda _ skulle tillgodose kravet på en förbättrad utbildning för dessa värnpliktiga och samtidigt medföra betydande fördelar för tjänsten vid truppförbanden.

Förslagen godtogs av riksdagen och enligt 1941 års värnpliktslag (SFS 1941:967) skulle värnpliktiga läkare fullgöra värnpliktstjänstgöringen om 450 dagar med dels soldat- och befälsutbildning dels fackutbildning och facktjänstgöring. Härutöver kunde värnpliktiga läkare åläggas att fullgöra fortsatt tjänstgöring under högst 180 dagar. Läkarnas totala tjänstgörings- tid uppgick således till 630 dagar. I kommandoväg år 1942 och 1946 utfär- dade föreskrifter reglerade tjänstgöringstidens uppdelning i huvudsaklig överensstämmelse med försvarsutredningens förslag.

Enligt 1947 års förordning rörande förkortning av utbildningstiden för vissa värnpliktiga (SFS 1947:228) förkortades tjänstgöringstiden för värn- pliktiga i allmänhet till 420 dagar och föreskrevs att värnpliktiga uttagna i specialtjänst skulle fullgöra tjänstgöring under sammanlagt högst 600 da- gar. Chefen för försvarsdepartementet uttalade ( prop. 1947:227 ) att den provisoriska förkortningen borde falla på vederbörandes facktjänstgöring eller motsvarande tjänstgöring och att någon minskning av utbildningsti- dens mer civilbetonade inslag icke syntes behöva föranledas av att tjänst- göringstiden avkortades med allenast en månad.

Redan år 1948 förkortades ånyo tjänstgöringstiden för de värnpliktiga läkarna. På förslag av 1945 års försvarskommitté ( SOU 1947:72 ) föreskrevs i förordningen med provisoriska bestämmelser rörande utbildningstiden för vissa värnpliktiga (SFS 1948:514) att tjänstgöringen för värnpliktiga i all- mänhet skulle utgöra 360 dagar och att värnpliktig som uttagits i special- tjänst, skulle fullgöra tjänstgöring under sammanlagt högst 540 dagar. Försvarskommittén hade uttalat, att den tills vidare räknade med oföränd- rade former för värnpliktstjänstgöringens fullgörande. Genom att utbild- ningstiden från och med utbildningsåret 1948/49 provisoriskt förkortades med 90 dagar i förhållande till vad som gällde enligt 1941 års värnplikts- lag blev det emellertid nödvändigt att utfärda nya bestämmelser för medi-

• Sida 42
•  Original

cinalpersonalens utbildning. Det blev härvid erforderligt att minska såväl tiden för militärutbildningen som tiden för fackutbildning och facktjänst- göring.

År 1950 överfördes de år 1948 beslutade provisoriska förändringarna till värnpliktslagen (SFS 1950:225). Värnpliktstjänstgöringen för läkare fast- ställdes sålunda till 360 dagar att fullgöras med dels soldat- och befälsut- bildning eller enbart soldatutbildning, dels ock fackutbildning och fack- tjänstgöring. Härtill kom fortsatt tjänstgöring under högst 180 dagar. I den proposition, som låg till grund för lagändringen (prop. 1950:224) berördes ett av värnpliktskommittén framlagt förslag om uppdelning av soldat- och befälsutbildningen för läkare vid armén på sommarhalvåren på sådant sätt att intrång ej skedde i studieterminerna. Chefen för försvarsdepartementet uttalade (prop. 1950:224), att han i allt väsentligt delade värnpliktskommit- téns uppfattning, men att det torde ankomma på Konungen att ta ställning till förslagen. Genom generalorder åren 1950 och 1951 uppdelades också soldat- och befälsutbildningen i tre omgångar, varvid envar av dessa om- gångar förlades till studieuppehållet under sommaren.

Slutligen vidtogs år 1952 den ändringen i värnpliktslagen (SFS 1952:173), att tiden för den fortsatta tjänstgöringen minskades till 146 dagar. Den sammanlagda tjänstgöringstiden om 540 dagar blev emellertid ej avkortad, eftersom värnpliktstiden för värnpliktiga i allmänhet samtidigt förlängdes från 360 till 394 dagar.

2. Nuvarande utbildning

2.1. Inom armén

Den nuvarande tjänstgöringen om 540 dagar fullgöres enligt i kommandoväg utfärdade föreskrifter (go 2464/1952) med soldat- och befälsutbildning under omkring 240 dagar, fackutbildning och facktjänstgöring under omkring 155 dagar samt fortsatt tjänstgöring under omkring 145 dagar. Soldat- och befälsutbildningen är uppdelad på tre omgångar. Första sommaren genom- gås soldatutbildning, vilken omfattar omkring 90 dagar. Efter vunnet in— träde vid medicinsk nybörjarkurs genomgås under sommaren andra eller undantagsvis tredje året förberedande befälsutbildning under omkring 85 dagar. Tredje eller undantagsvis fjärde årets sommar genomgås pluton- chefsskola under omkring 65 dagar. Fackutbildningen fullgöres efter av- slutad utbildning i medicin och kirurgi utom i vad denna omfattar tjänst— göring som assistent samt omfattar fackutbildningskurs vid förband under omkring 45 dagar och assistenttjänstgöring vid kirurgisk avdelning under omkring 90 dagar. Härtill kommer facktjänstgöring under omkring 20 dagar. D-enna tjänstgöring samt den fortsatta tjänstgöringen under omkring 145 dagar fullgöres vid staber och förband.

Närmare bestämmelser för de värnpliktiga läkarnas utbildning återfinnes

• Sida 43
•  Original

i av chefen för armén år 1951 fastställda »Särskilda bestämmelser för ut- bildning av värnpliktiga uttagna i specialtjänst» med senare ändringar och tillägg. I fråga om soldatutbildningen gjordes emellertid under åren 1951—— 1958 den erfarenheten att de värnpliktiga läkarna hade en bristande för- ståelse för och kunskap om den tjänst vid skyttekompani, som tillhör batal— jonsläkarens verksamhetsområde. Med hänsyn härtill utfärdade chefen för armén år 1959 nya »Bestämmelser och anvisningar för utbildning av värnpliktiga uttagna i specialtjänst som läkare, tandläkare och apotekare, soldatutbildning (1. året) (SU Vpl Fack del II)». I dessa bestämmelser po- ängterades särskilt kravet på kunskap om skyttekompaniets olika verksam- hetsgrenar samt förmågan att föra befäl. Utbildningsmåleti stort angavs vara att hefälseleverna vid hela utbildningens slut (soldatutbildning, befälsutbild- ning, fackutbildning m.m.) skulle kunna tjänstgöra i krigsbefattning som läkare. Den nya målsättningen för soldatutbildningen enligt 1959 års utbild- ningsbestämmelser tillika. med utbildningstekniska erfarenheter och organi— sationsförändringar har gett de utbildande myndigheterna (T l—T 4) anled- ning att även något revidera befälsutbildningen enligt 1951 års utbildnings- bestämmelser. Vidare må framhållas att chefen för armén år 1960 utfärdat särskilda »Anvisningar för soldatutbildning och i förekommande fall (för- beredande) befälsutbildning av vissa värnpliktiga, uttagna för utbildning i specialtjänst sommaren 1960.» Enligt sistnämnda utbildningsbestämmelser har utbildningsmålet för de värnpliktiga läkarnas soldatutbildning ändrats till att i huvudsak överensstämma med målsättningen för soldatutbildningen av de underofficersuttagna värnpliktiga vid infanteriet. Sålunda har utbild- ningen i sjukvårdstjänst utom i vad avser »första hjälpen» helt utgått ur programmet, medan kraven på färdighet i enskild soldats strid och förmåga i hefälsföring höjts. Slutligen har arméöverläkaren i fråga om fackutbild- ningskursen utfärdat vissa tjänstegrensanvisningar, vilka utan hinder av 1951 års utbildningsbestämmelser försöksvis tillämpats vid de kurser som anordnats sommaren 1960. Även för utbildningen under är 1961 har armé- överläkaren utfärdat något moderniserade bestämmelser.

1 det följande redogöres i anslutning till uppdelningen i den förenämnda generalordern närmare för omfattningen av de värnpliktiga läkarnas utbild- ning och tjänstgöring enligt 1951 och 1959 års utbildningsbestämmel'ser av chefen för armén samt enligt arméöverläkarens tjänstegrensanvisningar. En redogörelse för omfattningen av soldatutbildningen enligt 1960 års an- visningar av chefen för armén har dock icke kunnat ges. Även om denna utbildning i stort kommit att överensstämma med utbildningen för de un- derofficersuttagna värnpliktiga har utbildningen på grund av lokala för- hållanden utformats på olika sätt vid olika regementen, på grund varav en allmängiltig sammanfattning av utbildningsverksamheten sommaren 1960 och 1961 icke kunnat göras. Det vill dock synas som om resultatet av utbildningen i stort sett varit gott.

• Sida 44
•  Original

En sammanställning av de ämnen och övningsgrenar som ingår i soldat- och befälsutbildningen samt i fackutbildningskursen ävensom ungefärliga timantalet för varje ämne och övningsgren har intagits i bilaga C.

2.1.1. Soldatutbildning Soldatutbildningen omfattar omkring 90 dagar och genomgås under juni— augusti före påbörjandet av de medicinska studierna. Utbildningen skall en- ligt generalorderns föreskrifter fullgöras vid trängtrupperna. De senaste åren har emellertid denna utbildning, bl. a. på grund av bristande tillgång på lokaler och brist på kvalificerade instruktörer vid trängregementena, förlagts till infanteriet. Sålunda organiserades år 1959 utbildningskompa— nier för soldatutbildning av värnpliktiga läkare samt tandläkare och apo- tekare vid fem infanteriregementen. Dessa regementen erhöll någon för— stärkning av instruktörer från andra förband, bl. a. erhöll varje infanteri- regemente en instruktörsgrupp ur trängregemente för sjukvårdsutbildning. Sommaren 1960 fördelades första årets värnpliktiga läkare jämte vissa and- ra värnpliktiga uttagna för utbildning i specialtjänst på 16 infanterirege- menten och ett kavalleriregemente. Vid varje regemente sammanfördes de värnpliktiga läkarna m. fl., där så var möjligt, till en särskild pluton, som i allmänhet förlades till uthildningskompani för underofficersuttagna värn- pliktiga. Någon förstärkning av instruktörer ur andra truppförband erhölls i allmänhet icke. Enligt 1959 års utbildningsbestämmelser gäller följande målsättning för soldatutbildningen.

God färdighet i och god kunskap om uppträdande i och utom tjänsten; god färdighet i enskild soldats strid; färdighet i enskild sjukvårdares (sjukbärares) verksamhet vid skyttekompani; god förmåga att ta befäl och föra skyttegrupp i sluten ordning, under gruppe— ring, marsch och i förläggning;

förmåga som sjukvårdare (underbefäl) vid skyttekompani under strid; någon färdighet i skyttegrupps, skytteplutons och skyttekompanis uppträdande i sluten ordning samt under marsch, förläggning och gruppering.

Soldatutbildningen omfattar följande ämnen och övningsgrenar (siffror- na inom parentes anger ungefärligt timantal).

Soldatunderuisning och reglementskunskap (28) omfattar den nödvän- diga teoretiska undervisningen för att ge underlag och förståelse för den militära utbildningen. Här ingår soldatorientering och försvarsupplysning. som brukar redovisas under rubriken personaltjän—st.

Exercis (17) avser att skapa militära former och ge möjlighet till övning att föra trupp.

Grundläggande stridsutbildning (148) innefattar övningsgrenarna ter- rängtjänst och gruppering (40), vapentjänst (97) och närstrid (11). Öv- ningsgrenen terrängtjänst och gruppering avser utbildning för uppträdande

• Sida 45
•  Original

på stridsfältet och skall i så hög grad som möjligt även omfatta utbildning i hefälsföring. Utbildningen i vapentjänst bedrives med kulsprutepistol och omfattar även omhändertagande av sårads vapen. Utbildning i närstrid om- fattar bl. a. handgranatstrid.

Strid (81). Övningsgrenen omfattar utbildning inom grupps, plutons och skyttekompanis ram avseende anfall, försvar och fördröjningsstrid. övning i truppföring avses genomföras under så stor del av tiden som möjligt. Ge- nom denna omfattande stridsutbildning är avsikten, att de värnpliktiga läkarna skall få en ingående kunskap om verksamheten inom skyttekom- pani och om de fysiska och psykiska påfrestningar för vilka de enskilda sol- daterna inom detta utsättes, vilket har ansetts vara till särskilt gagn för lösande av deras uppgifter som förbandsläkare.

Skydd (47) omfattar utbildning i åtgärder för skydd mot marktrupp, flyg och ABC-stridsmedel.

Marsch och transport (11) omfattar cykelmarsch i förhand. Förläggning (11) omfattar ingående i och verksamheten vid bivack. Fältarbetstjänst (17) omfattar utförande av maskeringsarbeten och be- fästningsarbeten, bl. a. inredande och maskering av skyddsgropar. Härtill kommer förevisande av mineringar och sprängningsarbeten.

Stabs- och sambandstjänst (8) omfattar undervisning om grunderna för order— och rapporttjänst.

Taktik och underhållstjänst (11) omfattar teoretisk undervisning om un- derhållstjänstens organisation och omfattning samt om sjukvårdstjänstens organisation vid skyttebataljonen och dess underavdelningar.

Sjukvårdstjänst (81) omfattar utbildning i materielkunskap och materiel- vård, förbinderitjänst, sjuktransporttjänst och tjänst vid underhåll'splats. Bestämmelserna för utbildningen innebär, att de värnpliktiga läkarna under första årets utbildning skall lära sig handha personlig sjukvårdsmateriel och sjukvårdsmateriel inom kompani. I utbildningen ingår sjuktransporter inom kompaniets ram samt sjukvårdstjänsten inom motståndsområde och vid samlingsplats för sårade inom kompani. Utbildningen i hefälsföring in- går i denna del av utbildningen. Slutligen omfattar sjukvårdstjänsten viss undervisning om människokroppens byggnad, de vanligaste förekommande sjukdomarna och skadorna i krig samt övningar i förbandsläggning.

Härtill kommer fysisk träning och orientering (34) samt inre tjänst (22).

2.1.2. Förberedande befälsutbildning

Den förberedande befälsutbildningen omfattar omkring 85 dagar och genomgås efter vunnet inträde vid medicinsk nybörjarkurs under juni— augusti i regel året efter soldatutbildningen. Utbildningen fullgöres vid trängtrupperna. För utbildningen i vissa övningsgrenar erhåller numera trängregementena förstärkning av instruktörer ur andra regementen. Efter

• Sida 46
•  Original

utryckningen eller från och med 176:te dagen sker förordnande till civil- militär tjänsteman av vicekorprals tjänsteklass.

Enligt 1951 års numer delvis föråldrade utbildning'sbestämmelser har den förberedande befälsutbildningen följande målsättning.

God kunskap om tjänsten vid bataljonsförbandsplats och god förmåga att leda denna;

någon förmåga att tjänstgöra som chef för bataljons-(divisions-) sjukvårdstross; kunskap om tjänsten vid förbandsplats (hållplats) upprättad av sjukbärarpluton samt någon förmåga att leda denna;

någon kunskap om tjänsten vid brigadförbandsplats.

Den förberedande befälsutbildningen omfattar följande ämnen och öv- ningsgrenar (siffrorna inom parentes anger ungefärligt timantal).

Soldatundervisning och reglementskunskap (16). Undervisningen omfat- tar huvudsakligen samhällslära, försvarsupplysning och civilförsvarskun- skap.

Escercis (11). Denna utbildning har samma övningsändamål som motsva— rande utbildning under soldatutbildningen.

Grundläggande stridsutbildning (22) omfattar övningsgrenarna terräng- tjänst och gruppering samt vapentjänst. Under utbildningen repeteras stridsförflyttning och gruppering samt bedrives skjututbildning med pistol och handgranatkastning.

Strid (27) omfattar sådan utbildning med pistol enskilt och i förhand. Skydd (27) omfattar utbildning i åtgärder för skydd mot marktrupp och flyg samt gasskydd.

Marsch och transport (22) och förläggning (16). Övningsgrenen marsch och transport omfattar marsch vid sjukvårdsförband och utbildning i järn— vägstransport. Övning i truppföring har därvid bedömts vara av väsentlig betydelse. Övningar i marsch och transport samt förläggning ingår även i vissa tillämpningsövningar.

Fältarbetstjänst (27) omfattar endast sprängutbildning. Stabs— och sambandstjänst (5) omfattar förevisning av sambandsmedel och deras användning.

Taktik och underhållstjänst (27). Utbildningen avses som en teoretisk förberedelse till det praktiska studiet av sjukvårdstjänstens olika områden och som en bakgrund till tillämpningsövningar i sjukvårdsförband. Så stor del av utbildningsomfånget som möjligt presenteras eleverna som applikato— riska exempel och som taktiska övningar i terrängen.

Sjukvårdstjänst (216). Även under den förberedande befälsutbildningen ingår i denna övningsgren materielkunskap, förbinderitjänst, sjuktrans- porttjänst och tjänst vid underhållsplats. Materielkunskapen omfattar främst sjukvårdsmaterielen vid bataljonssjukvårdstross. Orientering om sjukvårdskompaniets materiel lämnas vid förevisning—sövning av brigadför— bandsplats. Sjuktransporttjänsten avser hefälsföring vid cykelbårgruppen

• Sida 47
•  Original

under verksamhet på stridsfältet. Avsikten är dessutom att de värpliktiga läkarna skall få en riktig uppfattning om de krav, som ställes på sjukvårds- personalen under deras arbete på fältet. Tjänsten vid underhållsplats avser verksamheten vid bataljons förbandsplats. Orientering om verksamheten vid brigadförbandsplats ges vid ovan angivna förevisningsövning. Studium av sjukvårdstjänsten inom bataljonens och brigadens ram sker även jäm- sides med taktikutbildningen i form av tillämpningsövningar.

Härtill kommer fysisk träning och orientering (33) samt inre tjänst (10). Såsom tidigare antytts har de utbildande myndigheterna (T 1—T 4) nå— got reviderat befälsutbildningen med hänsyn bl. a. till den nya målsätt- ningen för soldatutbildningen enligt 1959 års utbildningsbestämmelser och den taktiska och tekniska utvecklingen. Sålunda har exempelvis vid T4 tiden för exercis och för fysisk träning ökats med en tredjedel för att ge ökad utbildning i hefälsföring och för att effektivt förbättra konditionen. I stället har Viss teoretisk utbildning utmönstrats. Vapentjänsten har vid det nämnda regementet erhållit ökad omfattning. Även utbildningen i skydd har getts ökad omfattning för att medge undervisning om skydd mot atom- stridsmedel. övningsgrenarna taktik och underhållstjänst samt sjukvårds- tjänst har fortlöpande reviderats med hänsyn till den taktiska och tekniska utvecklingen. Bl. a. meddelas viss undervisning i »atomvapensjukvård». Slutligen har utbildningen i marsch och transport samt fältarbeten besku— rits, medan undervisning i stabstjänst tillkommit.

2.1.3. Plutonchefsskola Plutonchefsskolan omfattar omkring 65 dagar och genomgås under juni _augusti i regel året efter den förberedande befälsutbildningen. Utbildning- en fullgöres vid trängtrupperna. Efter utryckningen eller från och med 241:sta dagen sker förordnande till civilmilitär tjänsteman av korprals tjänsteklass. Enligt 1951 års utbildningsbestämmelser har plutonchefsskolan följande målsättning.

God förmåga att leda bataljons-(divisions—) sjukvårdstross; god kunskap om tjänsten vid brigadförbandsplats och förmåga att leda denna; förmåga att i övrigt tjänstgöra såsom chef för sjukvårdspluton. Utbildningstiden omfattar följande ämnen och övningsgrenar (siffrorna inom parentes anger ungefärligt timantal).

Soldatundervisning och reglementskunskap (9) omfattar medborgarun- dervisning. Hit hör även föras den undervisning om tjänstereglementet för krigsmakten m. m., som nu meddelas under rubriken stabstjänst.

Grundläggande stridsutbildning (3) omfattar endast skolskjutning med pistol.

Strid (23). Omfattar enskild och förbandsvis utbildning med pistol.

• Sida 48
•  Original

Skydd (10). Utbildningen omfattar åtgärder för skydd vid gruppering och vila.

Marsch och transport (26) samt förläggning (10). Övningsgrenen marsch och transport avser marschövningar i sjukvårdsförband. Bägge övningsgre- narna avser att ge befälsrutin.

Fältarbetstjänst (22) omfattar utbildning i mintjänst. Taktik och underhållstjänst (35). Utbildningen har samma ändamål och uppläggning som under den förberedande befälsutbildningen. Tiden är dock utökad, vilket framför allt ger större möjligheter till taktiska övningar i terräng, varvid eleverna bl. a. ges färdighet i ordergivning.

Sjukvårdstjänst (112). Av sjukvårdstjänstens olika områden ingår vid plutonchefsskolan endast materielkunskap och tjänst vid underhållsplats omfattande bataljonens och brigadens sjukvårdsförband. Sjukvårdstjänsten avslutas med tillämpningsövningar avseende främst sjukvårdsplutonens verksamhet. '

Härtill kommer fysisk träning och orientering (6) samt inre tjänst (10).

På samma sätt som vid den förberedande befälsutbildningen har utbild- ningen under plutonchefsskolan reviderats i vissa delar. Så t. ex. har vid T 4 sålunda utbildning i terrängtjänst och gruppering införts, varjämte ut- bildningen i vapentjänst utökats. Vidare har skyddsutbildningen avsevärt ändrats och utgör vid det nämnda regementet till stor del repetition av vad som inlärts under den förberedande befälsutbildningen särskilt avseende skydd mot ABC-stridsmedel. Härvid har utbildningstiden utökats något. Ut- bildningen i sjukvårdstjänst omfattar liksom under den förberedande be- fälsutbildningen även viss »atomvapensjukvård». Utbildningen i marsch och transport samt förläggning har beskurits, medan undervisningen i stabs- tjänst omlagts. Slutligen har tiden för fysisk träning utökats.

2.1.4. Fackutbildningskurs Fackutbildningskursen omfattar omkring 45 dagar och fullgöres efter av- slutad utbildning i medicin och kirurgi utom i vad denna omfattar tjänstgö- ring som assistent. Kurserna förlägges till olika förband eller skolor enligt chefens för armén bestämmande. Kurserna är direkt underställda armé- överläkaren i vad avser utbildningen och lyder endast i förläggningshänse- ende under respektive förbands- eller skolchefer. Som kurschef beordras en militärläkare och som lärare officerare, militärläkare och civila lärarkrafter representerande olika specialområden. Enligt 1951 års utbildningsbestämmelser skall vid fackutbildningens slut »värnpliktiga läkare ha bibringats förmåga att tjänstgöra som läkare vid bataljon (division) inom underhållsgrupp och sjukvårdskompani samt nå- gon kunskap om sjukhuskompaniets organisation och taktiska användning». Detta utbildningsmål gäller fortfarande utan andra revideringar än vad

• Sida 49
•  Original

som betingas av de nya benämningarna i krigsorganisationen. Underhålls- grupp har sålunda ersatts av underhållsbataljon.

Utbildningen omfattar enligt arméöverläkarens tjänstegrensanvisningar för fackutbildningskursen 19601 följande ämnen och övningsgrenar (siff- rorna inom parentes anger ungefärligt timantal).

Soldatundervisning och reglemenlskunskap (10). Undervisningen avser främst att belysa de författnings- och förvaltningsområden som berör de värnpliktiga läkarna i deras avsedda krigsbefattningar som chefer för sjuk- vårdsförband.

Grundläggande stridsutbildning (8) omfattar skjututbildning med kul- sprutepistol.

Stabs- och sambandstjänst (10) omfattar grundläggande stabstjänstut- bildning avseende bl. a. tjänstemeddelanden, orientering om sambandstjäns- ten och kryptotjänstens grunder.

Taktik och underhållstjänst (62). Undervisningen omfattar arméns krigs- organisation samt den taktiska och underhållstaktiska verksamheten inom infanteribrigadens ram. Taktiken skall därvid begränsas till vad som er— fordras för att underhållstjänsten, främst sjukvårdstjänsten, skall kunna planläggas och genomföras ändamålsenligt. Undervisningen bedrives främst genom applikatoriska exempel och taktiska övningar i terrängen.

Truppläkartjänst (12) avser bl. a. verksamheten som förbandsläkare i samband med sjukvisitationer m. m.

Militärmedicin (74). Undervisningsämnen är militär hälsolära och epide- miologi (16), atomkrigföring (6), bakteriologisk krigföring (4), kemisk krigföring (6), krigskirurgi (6), ortopedisk käkskadelära (2), militärpsy- kologi och militärpsykiatri (14) samt sjukvårdsmateriel- och läkemedels- tjänst (20). Ämnena atomkrigföring, bakteriologisk krigföring och kemisk krigföring avser att i första hand belysa de medicinska åtgärderna vid strids- skador. Som bakgrund härtill ges en allmän orientering om ABC-krigföring- ens möjligheter och utförande. Av undervisningstiden i ämnena ägnas sex timmar åt praktiska övningar i skydd mot ABC-stridsmedel. Ämnet krigs- kirurgi omfattar stridsskador samt möjligheterna för deras behandling vid sjukvårdsförbanden. Undervisningstiden i ortopedisk käkskadelära avses för orientering. Ämnet militärpsykologi och militärpsykiatri omfattar bl. a. ledarskapets psykologi, personaluttagnings- och personalprövningsverksam- het samt på den psykiatriska sidan de krigspsykiatriska erfarenheterna från senare krig. Undervisningen i sjukvårdsmateriel- och läkemedelstjänst omfattar slutligen bl. a. orientering om försvarets läkemedelsutrustning samt genomgång av olika reglementen för handhavande av försvarets sjuk- vårdsmateriel.

Härtill kommer fysisk träning och orientering (10).

1 Den förändring. som försiggått år 1961, framgår av bilaga P.

• Sida 50
•  Original

Asssitenttjänstgöringen, som berörts i föregående kapitel, omfattar 90 dagar och fullgöres på tid som arméöverläkaren äger bestämma. Den kan i vissa fall fullgöras före fackutbildningskursen. Efter utryckningen eller från och med 376:te dagen sker förordnande till civilmilitär tjänsteman av fän- riks tjänsteklass.

Enligt 1951 års utbildningsbestämmelser har assistenttjänstgöringen till mål att >>befästa de kirurgiska kunskaper och färdigheter som erfordras för verksamhet i fält som icke specialiserad läkare». Tjänstgöringen omfat- tar praktisk tjänstgöring som assistentläkare i omfattning som'bestäms av arméöverläkaren i samråd med vederbörande lasarettsläkare.

Härutöver må anmärkas att Kungl. Maj:t den 18 juni 1953 (TLA 40/ 1953) medgivit att värnpliktig läkare, som avbrutit pågående militär assi— stenttjänstgöring för att motta förordnande som underläkare eller extra läkare vid kirurgisk avdelning på det sjukhus, till vilket vederbörande kom- menderats att fullgöra assistenttjänstgöring, under vissa förutsättningar äger tillgodoräkna vikariatstjänstgöring som värnpliktstjänstgöring.

2.1.6. Facktjänstgöring och fortsatt tjänstgöring Denna tjänstgöring fullgörs vid staber och förband samt omfattar dels en period av omkring 20 dagar att fullgöras på tid som arméöverläkaren bestämmer, dels den s. k. fortsatta tjänstgöringen under omkring 145 dagar. Sistnämnda tjänstgöring kan enligt arméöverläkarens bestämmande förde— las över hela värnpliktstiden i omgångar om i regel minst 30 dagars längd. Förordnande till civilmilitär tjänsteman av löjtnant-s tjänsteklass sker det kalenderår den värnpliktige läkaren fyller lägst 27 år under förutsättning att han fullgjort godkänd repetitionsövning eller 30 dagars facktjänstgö- ring samt förevisat legitimation som läkare. Det kalenderår vederbörande fyller 38 år och fullgjort särskild kurs må förordnande ske till civilmilitär tjänsteman av kaptens tjänsteklass. Enligt 1951 års utbildningsbestämmelser skall de värnpliktiga genom facktjänstgöringen »dels genom tjänstgöring vid staber och förband erhålla största möjliga erfarenheter i fredsmässigt rutinarbete såväl i fråga om sjukvårds- som förvaltningstjänst, dels genom tjänstgöring under fältmäs- siga förhållanden erhålla ökad rutin i sina krigsbefattningar». Facktjänstgöringen skall enligt utbildningsbestämmelserna fördelas un- gefär lika mellan fredsmässig tjänstgöring vid staber och förband och fält- mässig tjänstgöring under krigsförbandsvisa övningar. Den övervägande de- len av facktjänstgöringen fullgöres emellertid som fredsmässig tjänstgö- ring och omfattar huvudsakligen uppgifter inom den dagliga sjukvården vid truppförbanden, främst sjukvisitation och därmed sammanhängande verk- samhet. Fältmässig tjänstgöring förekommer främst i samband med de

• Sida 51
•  Original

krigsförbandsvisa övningarna. Såsom fältmässig tjänstgöring kan förutom krigsförbandsvisa övningar även räknas deltagande i förbandsutbildning och fälttjänstövningar med inneliggande åldersklass. Under sådana övningar placeras då så är möjligt värnpliktiga läkare, vilka fullgör facktjänstgöring vid truppförbandet, som bataljonsläkare eller i motsvarande befattningar.

Planmässigt utformad utbildning för krigsbefattningar förekommer icke under facktjänstgöringen. Dock har under de tre senaste åren medicinal- personalen vid de inkallade repetitionsövningsförbanden sammandragits till centralt ordnade kurser om åtta dagar direkt underställda arméöverläkaren. Kurserna omfattade främst krigsmedicinsk orientering och undervisning i sjukvårdstaktik.

Slutligen må framhållas att enligt medgivande av Kungl. Maj:t den 14 februari 1958 (TLA 8/1958) tiden för den fortsatta tjänstgöringen under vissa förutsättningar kan minskas till 85 dagar för värnpliktig läkare, som fullgjort vikariatstjänstgöring som provinsialläkare i övre Norrland under 60 dagar i följd.

2.2. Inom marinen

Tjänstgöringen vid marinen är i vissa hänseenden anordnad på ett från armén avvikande sätt. Soldat- och befälsutbildningen är sålunda väsentligt kortare, medan facktjänstgöringen omfattar betydligt längre tid än mot- svarande tjänstgöring vid armén. Enligt i kommandoväg utfärdade före— skrifter (go 734/1960) omfattar soldat- och befälsutbildningen omkring 120 dagar, fackutbildningen och facktjänstgöringen omkring 275 dagar samt den fortsatta tjänstgöringen omkring 145 dagar. Soldat- och befälsutbild- ningen är liksom vid armén uppdelad i tre omgångar. Sommaren efter avlagd studentexamen (motsvarande) genomgås period I i land under omkring 60 dagar och påföljande sommar genomgås period II ombord under omkring 30 dagar och period 111 vid kustartilleriförband under likaledes omkring 30 dagar. Fackutbildningen fullgöres på samma sätt som vid armén med fack- utbildningskurs under omkring 60 dagar och assistenttjänstgöring vid ki— rurgisk avdelning under omkring 90 dagar. Facktjänstgöringen omfattar omkring 125 dagar och skall fullgöras inom två år efter genomgången fack- utbildning. Denna tjänstgöring och den fortsatta tjänstgöringen fullgöres ombord och/eller i land.

Närmare bestämmelser för de värnpliktiga läkarnas utbildning återfinnes i av chefen för marinen år 1957 fastställda »Nya bestämmelser för utbild- ning av värnpliktiga läkare och tandläkare». Enligt dessa bestämmelser skall 1954 års upplaga av »Skolreglemente för flottan, Del 53. Utbildning av värnpliktiga uttagna i specialtjänst; intendenter, ingenjörer, kemister, väderlekstekniker, läkare och tandläkare, Kap I Allmänna bestämmelser för utbildningens bedrivande» fortfarande gälla i tillämpliga delar.

• Sida 52
•  Original

I det följande redogöres på samma sätt som i föregående avsnitt närmare för omfattningen av de värnpliktiga läkarnas utbildning och tjänstgöring enligt 1957 års utbildningsbestämmelser.

En sammanställning av de ämnen och övningsgrenar som ingår i soldat- och befälsutbildningen samt i fackutbildningskursen ävensom ungefärliga timantal för varje ämne och övningsgren har intagits i bilaga D.

2.2.1. Period I i land

Utbildningen under denna period omfattar omkring 60 dagar och fullgöres under juni—augusti efter avlagd studentexamen. Utbildningskursen är för- lagd till Karlskrona örlogsskolor eller Sjökrigsskolan. Efter utryckningen sker förordnande till 2. klass sjöman.

Målsättningen för nu ifrågavarande utbildning liksom för hela soldat- och befälsutbildningen har i 1954 års skolreglemente angivits på följande sätt.

Militärutbildningen avser att grundlägga elevernas militära och sjömilitära ut- bildning samt fostra dem i disciplinärt avseende. Genom praktisk tjänstgöring eller studiebesök skola eleverna göras förtrogna med tjänstgöringsförhållanden under olika omständigheter och vid olika förband i marinen.

Utbildningen avser dessutom att giva eleverna allmän orientering om organisa— tion, taktik och övrig verksamhet under strid vid olika marina förband.

Elevernas förmåga att rätt utöva befäl skall grundläggas.

Utbildningen under period I omfattar enligt 1957 års utbildningsbestäm- melser följande ämnen och övningsgrenar (siffrorna inom parentes anger ungefärligt timantal).

Organisationslära (32). Utbildningen syftar till att grundlägga den en- skilde elevens krigsmannaegenskaper och kunskap om marinen och krigs— makten i övrigt. Den omfattar reglementsundervisning, vari bl. a. ingår undervisning om sedvänjor och bruk vid marinen, om bestämmelser för den militära säkerhetstjänsten och om marinens uppgifter och ledning samt orientering om de övriga försvarsgrenarna och om den militära rättsvärden.

Befälsutbildning (32) skall göra eleverna skickade att tjänstgöra som för- bandsmän (dagelever) inom egen avdelning. Utbildningen omfattar enkla övningar i truppföring och instruktioner (trupputbildning).

Sjömansutbildning (64) syftar till att ge eleverna grundläggande kän- nedom om tjänsten på stridsfartyg samt om enklare navigation. Utbild- ningen är till stort del teoretisk och omfattar t. ex. kännedom om sjötermer, båttyper samt sjökortets användning. Den omfattar dock även praktiska öv- ningar, såsom användning av livräddningsmateriel och läggande av knopar.

Närförsvarstjänst (80). Utbildningen syftar till att låta eleverna tjänst- göra som beväpnad post ombord och i land samt avser att lägga grunden till menigs uppträdande i med eldhandvapen beväpnad skyttegrupp. När— försvarstjänsten omfattar formell exercis, vapenutbildning samt gruppe-

• Sida 53
•  Original

ring och strid. Den formella exercisen sker i skyttelag, skyttegrupp och skyttepluton. Vapenutbildningen omfattar kunskap om pistol, kulsprute- pistol samt handgranat jämte skjututbildning med pistol och i begränsad omfattning med kulsprutepistol. Under gruppering och strid inläres upp- trädande i terrängen, posts verksamhet samt uppträdande i skyttegrupp under bevakning vid krigsförtöjningsplats.

Skyddstjänst (32). Utbildningen syftar till att ge eleverna grundläggande utbildning i praktisk skyddstjänst. Den omfattar förutom allmän oriente- ring om skyddstjänsten praktisk övning i brandsläckning och läcktätning.

Signaltjänst (8) avser att orientera eleverna om signaltjänstens grunder. Den omfattar huvudsakligen teoretisk undervisning men dessutom övning i användning av signalblankett och trafikövningar med träd och radio.

Sjukvårdstjänst (28). Utbildningen syftar till att grundlägga elevernas kunskap om första hjälpen och stridssjukvårdstjänstens mål och medel. Den omfattar bl. a. kännedom om och åtgärder vid skilda slag av olycks— fall och plötsliga sjukdomsfall. Dessutom ingår grundläggande undervis— ning om skador vid användning av kemiska, brand- och radioaktiva strids- medel.

Härtill kommer gymnastik och idrott (40), inre tjänst (8) samt studie- besök på fartyg och i land (24).

2.2.2. Period II ombord och period III vid kustartilleriförband

Utbildningen under perioderna II och III omfattar omkring 60 dagar samt fullgöres under juni—augusti året efter det period I genomgått-s. Pe— riod III kan om så erfordras förläggas före period II enligt chefens för ma- rinen bestämmande. Utbildningen under period II förlägges till fartyg ur kustflottan, medan period III fullgörs vid kustartilleriförband, som bestäms av inspektören för kustartilleriet. Efter utryckning från nu ifrågavarande tjänstgöring sker förordnande till furir.

Målsättningen för utbildningen under perioderna II och III har tidigare angivits.

Utbildningen omfattar enligt 1957 års utbildningsbestämmelser följande ämnen och övningsgrenar (siffrorna inom parentes anger ungefärligt tim— antal).

Organisationslära (8). Utbildningen bedrives under period II och avser att fördjupa elevernas kunskap om flottan-s och kustartilleriets organisa- tion samt orientera om för sjukvårdstjänsten ombord och vid kust- artilleriet gällande bestämmelser. Förutom ren organisationskunskap o'm— fattar detta ämne orientering om de reglementen och instruktionsböcker, erfarenhetsliggare samt förbands- och skeppsorder, vilka reglerar tjänsten för läkare och övrig sjukvård-spersonal ombord och vid kustartilleriet.

Befälsutbildning (20) under period II avser att göra eleverna skickade att tjänstgöra som instruktörer och befäl i underbefälsbefattning inom sjuk-

• Sida 54
•  Original

vårdstjänsten. Utbildningen är en direkt fortsättning av befälsutbildningen under period I.

Sjömansutbildning (45) under period II syftar till att ge eleverna känne- dom om tjänsten på stridsfartyg samt grundläggande förståelse för de krav fartygstjänsten ställer på personalen. Utbildningen omfattar dels oriente- ring om fartyg och om verksamheten inom detta, dels praktiska övningar under tjänstgöring i olika manskapsbefattningar såsom löpare, utkik, ror— gängare, besättning i livbåt, eldare, kökshandräckning samt som menig inom artilleriet.

Kustartilleritjänst (68). Utbildningen bedrives under period III och syftar till att ge eleverna grundläggande kännedom om tjänsten vid kustartilleriets stridande förband. Förutom orientering om kustartilleriets verksamhet in- går orienteringsutbildning, luftskyddsutbildning och utbildning i ordnande av förläggning. Eleverna deltar slutligen i skarpskjutning med pjäser.

'Närförsvarstjänst (24). Utbildningen bedrives likaledes under period III och avser att und—erhålla tidigare bibringad skjututbildning med pistol samt att ge en orientering om förekommande vapen vid strid i land. Denna orien— tering omfattar bl. a. granatkastare, eldsprutor, pansarvärnskanoner, atom- och napalmbomber m. m. I skjututbildningen ingår fältskjutning. Eleverna skall dessutom erhålla övning som menig i skyttegrupp under försvar av förbandsplats.

Sjukvårdstjänst (28). Utbildningen bedrives under period II och syftar till att fördjupa elevernas kunskap om freds- och strid-ssjukvårdens orga— nisation med hänsyn till de speciella förhållandena ombord och vid kust- artilleriet. Utbildningen omfattar orientering om sjukvårdsmateriel, sjukre— dovisning m. m. samt övning i sjuktransporttjänst, i upprättande av olika förbandsplatser vid kustartilleriförband och i den praktiska sjukvårdstjäns- ten ombord.

Härtill kommer under period II gymnastik och idrott (12) samt inre tjänst (8).

2.2.3. Fackutbildningskurs Fackutbildningskursen omfattar omkring 60 dagar och fullgöres efter av- slutad utbildning i medicin och kirurgi utom i vad denna avser tjänst som assistent samt efter genomgången kurs i krigsmedicin. Den närmare tid- punkten bestämmes av chefen för marinen. Kursen fullgöres med två veckor vid kustartilleriets sjukvårdsskola, fyra veckor vid Sjökrigsskolan, en vecka vid institutioner för ubåts- och dykerihygien i Stockholm och vid ubåtsför— band samt en vecka vid marinens förband-ssjukhus. Efter utryckningen sker förordnande till civilmilitär tjänsteman av fänriks tjänsteklass. I 1954 års skolreglemente har målsättningen för fackutbildningen liksom för den följande facktjänstgöringen och fortsatta tjänstgöringen angivits vara »att bibringa eleverna de kunskaper och färdigheter samt den militära

• Sida 55
•  Original

fostran som erfordras för att bestrida befattning ombord som fartygsläkare eller biträdande fartygsläkare samt befattning i land som läkare vid marin- kommando, på sjukhus eller vid kustartilleriförband».

Utbildningen omfattar enligt 1957 års utbildningsbestämmelser följande ämnen och övningsgrenar (siffrorna inom parentes anger ungefärliga tim- antal).

Organisationslära (28). Utbildningen, som bedrives vid sjökrigsskolan, syftar till att befästa elevernas kunskaper om marinens organisation och förvaltningsorganisation samt fördjupa elevernas kunskap om gällande be- stämmelser för sjukvårdstjänsten och övriga bestämmelser av betydelse för tjänstgöring som värnpliktig läkare ombord och i land. Den omfattar inre tjänst, vari ingår kännedom om uppträdande i och utom tjänsten i mässar och gunrum, samt reglementsundervisning främst avseende de föreskrifter som reglerar läkarnas verksamhet.

Befälsutbildning (40). Utbildningen bedrives under 24 timmar vid kust- artilleriförband för att göra eleverna skickade att tjänstgöra som instruk- törer och befäl i läkarbefattning vid kustartilleriförband. Förutom utbild- ning i truppföring, bl. a. vid övningar i sjukvårdsstridstjänst, ingår instruk- törstjänst avseende läkarverksamhet vid sjukvårdsövningar. Vid sjökrigs- skolan meddelas 16 timmars teoretisk undervisning, vilken omfattar bl. a. befälspsykologi, kunskap om normala stridsreaktioner och deras övervin- nande samt orientering om värnpliktsförhållandena.

Sjömansutbildning (16) bedrives vid sjökrigsskolan och avser att vid- makthålla elevernas intresse för segling och örlogsrodd genom praktiska övningar.

Närförsvarstjänst (12). Utbildningen bedrives vid kustartilleriförband och omfattar fortsatt skjututbildning med pistol och kulsprutepistol.

Sjukvårdstjänst (94). Under tiden vid kustartilleriförband omfattar hälf- ten av utbildningen, 40 timmar, sjukvårdstjänst. Sjukvårdstjänsten avser att befästa och utvidga elevernas kunskap om samt förmåga att leda sjuk- vårdsstridstjänsten vid kustartilleriet. Den omfattar sjukvårdsmateriel- tjänst, sjuktransporttjänst och tjänsten vid förbandsplatser och genomföres huvudsakligen som praktisk utbildning under vilken eleverna får övning i truppföring. Utbildningen i sjukvårdstjänst under tiden vid sjökrigsskolan, 12 timmar, avser att befästa elevernas kunskap om stridssjukvårdstjänsten vid flottan och omfattar både verksamheten ombord och i land vid flottans basorganisationer. Övning 1 sjuktransporttjänst med helikopter ingår. Sjuk— vårdsutbildningens sista del, som omfattar en veckas praktisk tjänst vid marinens förbandssjukhus, avser att ge eleverna tillfälle att praktiskt stu- dera den dagliga sjukvården. Eleverna skall därvid delta .i sjukvisitatio- ner och den administrativa verksamheten vid sjukhusen.

Marin krigsmedicin (52). Undervisningsämnen är atomvapenskador (4), bakteriologisk krigsföring (2), gas- och brännskador (8), krigskirurgi (5),

• Sida 56
•  Original

krigshygien (12), krigspsykiatri (2), ögonsjukdomar (4), öronsjukdomar (4), könssjukdomar (4) och försvarets läkemedel (7). Här skall endast redogöras för några detaljer av allmänt intresse. Chock- och brännskador—na anses vara de vanligast förekommande skadorna i det moderna sjökriget, varför detta område belyses utförligt. Atomvapcnskador, gasskador och skador vid bakteriologisk krigföring avhandlas parallellt med en oriente- ring om >>Handbok i Skyddstjänst för marinen». Undervisningen i krigs- hygien och krigspsykiatri belyser bl. a. de speciella förhållandena på fartyg och i befästningar, som berör dessa båda områden.

Ubåts- och dykerihygien (50). Det teoretiska avsnittet av ämnet ingår med 8 timmar i undervisningen vid sjökrigsskolan. Utbildningen omfattar orientering ur militär synvinkel om förhållandena ombord på en ubåt och räddning från sjunken ubåt samt dykningens problem. De praktiska öv- ningarna och demonstrationerna ingående i ämnet ubåts- och dykerihygien har avskiljts som en särskild del under en vecka av fackutbildningskursen. Den omfattar demonstration av ubåt med särskild hänsyn till dess anord— ningar och matericl för luftrening och bestämning av luftens sammansätt- ning samt för räddning ur sjunken ubåt. Vidare demonstreras flyg- och navalmedicinska avdelningen vid karolinska institutet och dyktankanlägg- ning på örlogsvarvet i Stockholm. Vänjningsövning i rekompressionskamma- re samt övningar i dykning med olika materiel får genomföras efter fri- villigt åtagande.

Härtill kommer gymnastik och idrott (20) samt studiebesök (16).

2.2.4. Assistenttjänstgöring vid kirurgisk avdelning

Härom hänvisas till vad som angivits om motsvarande tjänstgöring vid armén.

2.2.5. Facktjänstgöring och fortsatt tjänstgöring Facktjänstgöringen omfattar omkring 125 dagar och fullgöres inom två år efter genomgången fackutbildningskurs och assistenttjänstgöring. Tjänst- göringen må fördelas på högst tre omgångar. Den fortsatta tjänstgöringen om 145 dagar kan fördelas över hela värnpliktstiden i omgångar om i regel minst 30 dagars längd. Facktjänstgöringen och den fortsatta tjänstgöring- en fullgöres ombord och/eller i land. Förordnande till civilmilitär tjänste- man av löjtnants tjänsteklass sker för legitimerad läkare, som under förs- ta förordnandeåret fyller minst 30 år och som innehaft förordnande som marinläkare under sammanlagt minst tre år och som därunder med god- kända vitsord fullgjort 30 dagars fortsatt tjänstgöring eller tjänstgöring under beredskapsövning eller förstärkt försvarsberedskap. Läkare, som un- der första förordnandeåret fyller minst 40 år och som innehaft förordnande som marinläkare av löjtnants tjänsteklass under sammanlagt minst fyra

• Sida 57
•  Original

år och som därunder fullgjort sista omgången av den fortsatta tjänstgö- ringen eller motsvarande tjänstgöring vid beredskapsövning eller förstärkt törsvarsberedskap, förordnas till civilmilitär tjänsteman av kaptens tjänste- klass.

Målsättningen för facktjänstgöringen och den fortsatta tjänstgöringen har angivits i det föregående. Facktjänstgöringen fullgöres i läkarbefattningar ingående i krigsorganisationen. Vederbörande kan tjänstgöra som fartygs- läkare eller som läkare vid marinkommando, vid marinens förbandssjuk- hus eller vid kustartilleriförband. I dessa befattningar omfattar verksam- heten sjukvisitationer och administrativa uppgifter i den dagliga sjukvår- den, stabstjänst, utbildningsverksamhet och stridssjukvårdstjänst under krigsövningar. Den fortsatta tjänstgöringen omfattar verksamhet av samma slag som utföres under facktjänstgöringen.

2.3. Inom flygvapnet

Samtliga värnpliktiga läkare tilldelas vid inskrivningen armén eller ma- rinen. Någon utbildning av värnpliktiga läkare förekommer icke vid flyg- vapnet. Flygvapnets mobiliseringsbehov av värnpliktiga läkare tillgodoses genom att erforderligt antal sådana läkare, som fullgjort utbildning vid armén, tilldelas flygvapnet för krigsplacering. Sedan något år har vidare flygvapnet tilldelats ett mindre antal värnpliktiga läkare med kvarstående facktjänstgöring. Dessa läkare avses icke för att täcka mobiliseringsbeho- vet utan för att bestrida läkarbefattningar i samband med repetitionsöv- ningar vid t. ex. basbataljoner. Tjänstgöringen omfattar huvudsakligen sjuk- visitationer och därmed sammanhängande administrativa uppgifter. Beho- vet är tills vidare omkring 10 tjänstgöringsmånader för värnpliktiga läkare per år.

3. Tidigare kritik av utbildningen

1. Befattningshavare och dessas anställningförhållanden

Enligt 1960 års tjänstereglemente för krigsmakten indelas krigsmaktens civilmilitära personal i bl a fast anställd personal och värnpliktig personal. Inom gruppen fast anställd särskiljs i första hand stampersonal och re- servpersonal. Stampersonalen indelas i sin tur i:

personal på aktiv stat personal på reservstat personal på disponibilitetsstat och arvodesanställda läkare.

Reservpersonalen bland militärläkarna har stor betydelse och genom denna har krigsmakten tillförts kvalitativt högtstående läkare, något som är avgörande för krigsorganisationen, men även har stor betydelse för freds- sjukvården främst vad gäller forskning.

En genomgång av Svenska försvarsväsendets rulla 1961 visar t ex att det inom marinläkarkårens reserv på 127 läkare finns 11 professorer, 31 med. dr/docenter och 19 överläkare (ev. docenter), vilka sålunda så när som på ett fåtal utgör hälften av marinläkarkårens reserv.

Dessa läkare har till stor del rekryterats genom att marinläkare av andra eller första graden (arvodesanställda) begärt och beviljats inträde i reser-

• Sida 67
•  Original

ven. Som jämförelse kan nämnas att bland marinläkarkårens 19 på aktiv stat anställda läkare, det endast finns två stycken läkare med nyss nämnda kompetens. Det har således, under förutsättning att tendensen kan anses stabil, skett ett negativt urval från arvodesanställda läkare vad gäller de på aktiv stat, om man som värdemätare använder sig av akademisk kom— petens. Jämförliga förhållanden gäller de övriga militärläkarna.

De aktiva militärläkarna, som är inplacerade i lönegrad, är heltidsan— ställda med en inskränkt daglig tjänstgöringstid om fyra timmar för för- bandsläkare och fem timmar för övriga läkare. De arvodesanställda aktiva militärläkarna är skyldiga att årligen på tid som bestäms av vederbö- rande försvarsgrensöverläkare tjänstgöra under högst 60 dagar (Kbr. den 22%) juni 1956). Av reservpersonalen har endast de läkare som är anställda enligt 1943 års reservbefälskungörelser kvarstående tjänstgöringsskyldighet i fred. Bl a är reservanställda läkare i fältläkarkårens och marinläkarkå- rens reserver skyldiga att tjänstgöra 48 dagar per treårsperiod respektive 60 dagar per femårsperiod intill 47 års ålder och ytterligare 30 dagar per treårsperiod vid kvarstående t o m 55 års ålder.

Bataljonsläkare vid fältläkarkåren eller fältläkarstipendiat i kåren, som är tjänstgöringsskyldig eller frivilligt åtar sig detta må beordras att mot stadgad ersättning upprätthålla beställning vid förband för bataljons- eller regementsläkare vid förhinder för ordinarie befattningshavare eller vid vakans ä beställningar.

Militärläkare, som är placerad till ordinarie tjänstgöring vid förband, är skyldig, om han därtill förordnas, att vara tjänsteläkare vid förbandet och i denna egenskap underkastad bestämmelserna i Kungl. brev den 30 juni 1953 med provisoriska bestämmelser angående tjänste— och verksläkare vid för— svaret i fred jämte av försvarets sjukvårdsstyrelse utfärdade tillämpnings- föreskrifter (TSjv 2/1954).

Enligt ovan nämnda bestämmelser är förbandsläkaren i sin egenskap av tjänsteläkare skyldig att ombesörja sjukvård och intygsgivning åt följande personalkategorier.

a) Värnpliktiga, musikelever, beställningshavare i lönegrad med beteck- ningen Eh samt underbefäl med lönegradsbeteckningen Ae. l)) Officerare, underofficerare, underbefäl med lönegradsbeteckningen"Ao samt civilmilitära beställningshavare.

c) Civila tjänstemän.

d) Kollektivavtalsanställd personal.

Enligt ovan angivna bestämmelser är förbandsläkaren i sin egenskap av tjänsteläkare skyldig att utan ersättning ombesörja vård och intygsskriv- ning åt de under a) och b) upptagna personalkategorierna såvida icke vår- den meddelas i anställningshavarens bostad eller i läkarens egen mottag- ningslokal, i vilket fall ersättning utgår enligt provinsialläkartaxa. Såsom

• Sida 68
•  Original

tjänsteläkare för personalkategorierna under c )och d) ovan är förbands— läkaren berättigad att utfå dels prestationsersättning för vård och intygs- skrivning, dels ett fast årligt arvode beroende på antal anställningshavare. Endast i sin egenskap av militärläkare föreligger skyldighet för förbands- läkaren att utan särskild ersättning ombesörja erforderlig läkarvård och intygsgivning åt samtliga personalkategorier under a)—d) ovan. Sådan kostnadsfri läkarvård avkrävs i fredstid vederbörande läkare under fält- tjänstövningar och liknande övningar samt ombord å flottans fartyg.

Av det anförda framgår, att den öppna och slutna sjukvården vid för— banden till övervägande del kan betraktas som tjänsteläkarverksamhet, be- tingad av åtaganden i gällande avlöningsreglementen och avtal att vid för- svaret anställd personal äger rätt till sjukvård å statens bekostnad. Trots detta får förbandsläkaren i sin dagliga tjänstgöringstid om 4 timmar icke in- räkna den tid som tages i anspråk för fullgörande av åliggande såsom tjäns- teläkare för civila tjänstemän och kollektivavtalsanställd personal. Detta sakförhållande torde ha sin grund i bristande distinktion av förbandsläka— rens uppgifter i egenskap av militärläkare resp. tjänsteläkare. Tjänsteläkar- verksamheten för civil personal inom försvaret torde icke vara av större militärmedicinskt intresse än motsvarande läkarverksamhet vid andra stat— liga verk t ex som postverket och statens järnvägar, för vars bestridande man icke kräver medverkan av läkare till-hörande viss kär.

1.1. Fältläkarkårens befattningshavare och deras uppgifter De uppgifter, som i fred tillkommer läkare-ur armén, fullgöres i främsta rummet av personal ur fältläkarkåren. För kåren har instruktioner utfär— dats den 31 december 1943 (SFS 961/1943; ändr. SFS 376/1-946 och 446/ 1947). ' Fältläkarkåren utgöres av arméöverläkaren, samt av fältläkare, rege— mentsläkare och bataljonsläkare. Härtill kommer bataljonsläkarna vid fält- läkarkåren, fältläkarstipendiater i kåren och dessutom läkare i fältläkarkå-

I'CDS reserv.

Tabell IV:1. Beställningar (befattningar) inom fältläkarkåren den 1/1 1961.

Beställning (befattning) Slag Lönegrad Antal Arméöverläkare ............................... Bo 4 1 Fältläkare ........................................ Ao 25 9 Regementsläkare ............................... Ao 23 38 Bataljonsläkare ............. . .................. Ao 19—21 49 Bataljonvsläkare vid fältläkarkåren ....... Arvode 72 Fältläkarstipendiater ......................... Arvode 90 Summa 259

• Sida 69
•  Original

Tabell IV:2. Personal i fältläkarkårens reserv och dess tjänstgörings-

skyldighet. Återstående tjänstgöringsskyldighet Antal , _ __ _ _ Typ av reservanställning 1/111960 fjänstgoringsperioder

1959—1961 1960—1962 1961—1963

a) Pensionsavgångna .................. 29 — _ — b) 1927-års reservbefälsförordning 70 — — — 48 c) 1943-års reservbefälskungörelse &? 217 865 dag 1 875 dag 2521 dag 39 Summa 316

Utdrag ur behörighetsvillkor för fältläkare framgår av bilaga E.

De speciella tjänstgöringsförhållanden, som råder inom fältläkarkåren, kan utläsas ur följande utdrag ur instruktioner för regementsläkare, batal- jonsläkare och fältläkarstipendiat.

Regementsläkaren vid ett förband, regemente eller motsvarande leder un- der förbandschefen sjukvårdstjänsten vid förhand, och skall därvid före- slå eller vidta åtgärder som är ägnade att främja sjukvårdstjänsten vid förbandet. Han är som sådan förvaltningsgrenschef och skall därvid bl a

förestå och vara överläkare vid förbandets sjukvårdsavdelning, handlägga och inför förbandschefen föredra vissa sjukvårdsärenden, själv avgöra rent medicinska ärenden. ansvara för vård och redovisning av sjukvårdsmateriel vid förbandet. Han skall delta i övrig tjänstgöring såsom sjukvårdstjänst, läkarbesikt— ningar, efterbesiktningar, skyddsympningar och undervisning enligt av ho- nom uppgjort och av förbandschefen fastställt förslag till fördelning av sådan tjänstgöring mellan vid förbandet anställda eller tjänstgörande lä- kare.

Han skall lämnas tillfälle att, i vad avser hälsovårdsförhållanden, yttra sig vid uppgörande av förbandets underhållsanslag samt förslag rörande nybyggnader och större ändringsarbeten beträffande förbandets byggnader ävensom vid prövning av frågor rörande portionsstater m m.

Han är skyldig att genom lämpliga anvisningar och råd i tjänsten vägleda förbandet tillhörande eller där eljest tjänstgörande läkare samt värnplik— tiga läkare, tandläkare eller apotekare, som fullgöra facktjänstgöring där.

Han är ansvarig för förbandets planläggning beträffande sjukvårdstjäns- ten vid mobilisering och krig samt vid epidemier.

Bataljonsläkaren vid ett förband lyder omedelbart under regementsläka-

• Sida 70
•  Original

ren eller, om han är ensam läkare vid förbandet, direkt under förbands- chefen.

Bataljonsläkaren fullgör den läkartjänstgöring, som förbandschefen fast— ställer, i förekommande fall efter förslag av regementsläkaren, och biträder i övrigt regementsläkaren enligt dennes närmare föreskrifter.

Arméöverläkaren äger i förekommande fall att beordra bataljonsläkare vid fältläkarkåren och fältläkarstipendiat i kåren, som är tjänstgöringsskyl- dig eller frivilligt åtager sig detta att mot stadgad ersättning upprätthålla beställning vid förband för bataljons— eller regementsläkare, vid förhinder för ordinarie befattningshavare eller vid vakans i beställningar.

1.2. Marinläkarkårens befattningshavare och deras uppgifter

Marinläkarkåren utgöres av marinläkare på aktiv stat, arvodesanställda ma- rinläkare samt i reserven. För kåren gällande instruktion återfinnes i Tjäns- tereglemente för marinen, del I och II.

Chef för marinläkarkåren är marinöverläkaren. Marinläkarkåren utgöres i övrigt av specialmarinläkare (fr 1/7 1961) och en Ögonläkare, förste ma- rinläkare och marinläkare av 1. graden samt av arvodesanställda marinlä— kare av 2. graden vid marinläkarkåren och marinläkarstipendiater. Härtill kommer personal i marinläkarkårens reserv.

Antalet befattningshavare inom marinläkarkåren framgår av nedanståen— de tahell och utdrag ur bestämmelser rörande tillsättning av vissa läkar- tjänster vid marinläkarkåren framgår av bilaga F.

Tabell IV:3. Beställningar (befattningar) inom marinläkarkåren den 1/7 1961.

Beställningar (befattningar) Slag Lönegrad Antal

Marinöverläkare ................................. 130 1 1 Specialmarinläkare .............................. ABp 231 1 Förste marinläkare .............................. Ao 24 .) Marinläkare 1. graden Ao 21—24 13 Marinläkare 1. graden Ao 19 2 Ögonläkare vid marinkommandvo ost ...... Arvode 1 Marinläkare 2. graden vid marinläkar- kåren ................................................ Arvode 49 Marinläkarstipendiat-er ........................ Arvode 15

Summa 85

1 fr 1/7 1961

Marinläkarkårens reservpersonal framgår av tabell »IV: 4.

• Sida 71
•  Original

skyldighet. Typ av reservanställning Antal Tjänstgöringsskyldighet i fred * 1/11 1960

Pensionsavgångna ........................... 7 Ingen Reservanställda enligt 1933 års reserv- befälsorganisation ........................ 39 Ingen Reservanställda enligt 1943 års reserv- hefälsorganisation ........................ 96 60 dagar per 5—årsperiod intill 47 års ålder. Vid kvarstående t o m 55 års ålder ytterligare 30 dagar per 3—årsperiod.

Summa 142

Marinläkare i allmänhet är skyldig att utan särskild gottgörelse vid land- baserat eller sjögående förhand bestrida hälso- och sjukvård, verkställa läkarundersökningar, avge intyg, rapporter och yttranden, planlägga, leda och kontrollera utbildning av sjukvårdspersonal i hälso- och sjukvård och av all personal i stridssjukvård samt handleda underställda läkare och tand— läkare, allt i enlighet med gällande reglementen och föreskrifter. Marin— läkare är för kortare tid skyldig att om så är möjligt vid avgång eller för- fall för inom samma förläggningsort placerad eller tjänstgörande marin— läkare jämte egen befattning uppehålla jämväl annan marinläk'arbefatt- ning, vidare att bestrida läkarvård på fartyg, där fartygsläkare ej finns, samt att biträda läkare vid annat förband inom förläggningsorten i dennes arbete vid starkt ökad sjuklighet, läkarundersökningar i samband med in- ryckningar o d.

Marinläkare, som är placerad till ordinarie tjänstgöring vid förband, är skyldig att, om han därtill förordnas, vara tjänsteläkare vid förbandet.

På fartyg kommenderad marinläkare är tillika förvaltningsgrenschef. Förste läkare vid marinkommando och stabsläkare vid kustartilleriförsvar åligger bl a:

att närmast under marinkommando- respektive kustartilleriförsvarschefen utöva tillsynen över hälso- och sjukvården inom sitt verksamhetsområde och handlägga härtill hörande ärenden samt att hos vederbörande chef fö- reslå åtgärder 'till sjukdomars förekommande, sundhetens befrämjande och sjukvårdens behöriga handhavande,

att utfärda ordningsföreskrifter av medicinsk och sjukvårdsteknisk inne- börd för sjukvårdslokalerna,

att, i den utsträckning det för ledningen av sjukvårdstjänsten är behövligt. förskaffa sig kännedom om den militära organisationen, geografiska för- hållanden och kommunikationer m m, i vad de beröra hans tjänsteverk- samhet,

att i enlighet med utfärdade föreskrifter samt på tid, varom överenskom-

• Sida 72
•  Original

melse träffas med vederbörande myndigheter, förrätta hälsovårdsinspektion inom sitt verksamhetsområde samt däröver i vederbörlig ordning låta föra och insända protokoll. Förste läkare och stabsläkare är därjämte förvalt- ningsgrenschef.

Beträffande uppgifter för regements- respektive Skolläkare hänvisas till den redovisning, som givits för motsvarande befattningshavare vid fält— läkarkåren.

1.3. Flygläkarna och deras uppgifter En särskild läkarkår finns ej inom flygvapnet. Flygöverläkaren är tjänste- grensinspektör för flygvapnets hälso- och sjukvårdsväsende. Han lyder i denna sin egenskap direkt under chefen för flygvapnet och är inför denne ansvarig för verksamheten inom hälso- och sjukvårdsväsendet. Flygläkarna på aktiv stat utgörs av utnämnda flygläkare vid flygvapnet och förordnade arvodesanställda flygläkare vid flygvapnet. Vidare finns flygläkare i flygvapnets reserv. Den aktiva flygläkarpersonalen framgår av tabell IV: :5._

Tabell IV:5. Beställningar (befattningar) som läkare vid flygvapnet

1/7 1961. | Beställningar (befattningar) Slag Lönegrad Antal

Flygöverlåkare ...................................................... Bo 1 1 Specialflygläkare ................................................... ABp 23 2 Förste flygläkarel ................................................ Ao 23—25 6 Flygläkare av 1. graden ....................................... A019—21 17 Flygläkare av 2. graden ....................................... Arvode 24

Summa 50 |

1 Två med (flygöverläkarens assistent och undersökningsläkaren) överstelöjtnants tjäns- teklass, övriga majors tjänsteklass.

Utdrag ur bestämmelser rörande tillsättning av vissa läkartjänster vid flygvapnet framgår av bilaga G. Reservpersonal bland flygläkare framgår av tabell IV:6.

Tabell IV:6. Flygläkarnas reservpersonal och dess tjänstgöringsskyldighet.

Typ av reservanställning lllänåzgöo Tjänstgöringsskyldighet i fred Pensionsavgångna ........................... 3 Ingen Reservanställda enligt 1943-års reserv- befälskungör-else .............................. 29 60 dagar per å-årsperiod intill 47 års ålder. Vid kvarstående to m 55 års ålder ytterligare 30 dagar per 3-årsperiod.

Summa 32

• Sida 73
•  Original

Flygläkare i allmänhet är skyldig att utan särskild gottgörelse bestrida hälso— och sjukvård, verkställa läkarundersökningar, avgiva intyg, rappor- ter och yttranden, planlägga, leda och kontrollera utbildning av sjukvårds- personal i hälso- och sjukvård och av all personal i stridssjukvård samt handleda underställda läkare och tandläkare, allt i enlighet med gällande reglementen och föreskrifter.

Flygöverläkaren biträds i sitt arbete av en assistent (lze flygläkare), en undersökningsläkare (lze flygläkare), som är chef för flygvapnets medi- cinska undersökningscentrai, samt två specialflygläkare, som handlägger särskilda flygmedicinska ärenden.

Beträffande uppgifter för flottilj— respektive Skolläkare hänvisas till den redovisning som givits för motsvarande befattningar vid fältläkarkåren. Här- till kommer de arbetsuppgifter av för flygvapnet speciell natur som betingas av hälsokontroll m m av flygande personal.

2. Utbildning

Den medicinska grunden utgöres formellt av medicine licentiatexamen och ytterligare åtta månaders sjukhusutbildning, vilket motsvarar den utbild- ning, som fordras för provinsialläkarkompetens. Någon medicinsk vidare- utbildning av betydelse förekommer icke. Den militära grunden utgöres av den utbildning som meddelas inom värnpliktstjänstgöringens ram. Som på- byggnad härav får de aktiva militärläkarna genomgå militärläkarkurs (re- spektive marin- och flygläkarkurs) om sex till åtta veckor. Viss utbildning har härutöver meddelats i samband med förbandsvisa tillämpningsövningar samt fälttjänst-, fält-, stabs— och krigsförbandsvisa övningar. För fältläkar- kårens personal föreligger färdiga planer för intensifierad utbildning inom ramen för nuvarande organisation. Denna utbildning har redan påbörjats. Betydligt förbättrad utbildning har de senaste åren givits läkare i reserven. Härutöver förekommer icke någon enhetlig, kontinuerlig militärmedicinsk eller militär vidareutbildning av de aktiva militärläkarna. Vissa arméläkare genomgår även försvarshögskolan.

Beträffande krigssjukvård-sutbildningen inom krigsmakten må följande anföras.

Utbildningen av fältläkarkårens personal har enligt den för kåren utfär— dade instruktionen till ändamål att göra personalen fullt förtrogen med de olika grenarna av läkartjänsten vid armén såväl i fred som i krig. Den med- delas huvudsakligen vid militärläkarkurserna, genom deltagande i fältöv- ningar samt vid övningar med trupp. Militärläkarkurserna, som under se- nare tid anordnats i regel vartannat år, har även till ändamål att meddela bataljonsläkarna sådan utbildning, som erfordras för regementsläkarbeställ- ning (befattning). Genom deltagande i central eller militärområdesvis an-

• Sida 74
•  Original

ordnade stabs-, fält- och fälttjänstövningar och av vederbörande förbands- chefer anordnade tillämpningsövningar har även en betydelsefull vidareut- bildning åstadkommits för fältläkarkårens personal.

Beträffande utbildningen inom marinläkarkåren är genomgången marin- läkarkurs ett kompetensvillkor för anställning som respektive befordran till marinläkare av 1. graden. Vid dessa kurser läggs tonvikten vid ubåts- och navalmedicin, medicinska skadeverkningar till följd av moderna va— pen samt stabs- och underhållstjänsten. Vidare anordnas som regel stabs- läkarkurs under ca en vecka. Under denna utbildning meddelas nya medi- cinska och vapentekniska aspekter som bakgrund för det fortgående plan- läggningsarbetet inom marinens krigssjukvårdsorganisation. Kurserna för- läggs till varierande marinkommando respektive kustartilleriförsvarsstab. Med ledning av under kursen erhållna synpunkter får kursdeltagarna arbets- uppgifter att lösa i samband med den av dem ledda krigsplanläggningen. Vissa marinläkare genomgår även försvarshögskolan.

Vad slutligen angår flygläkarutbildningen anordnas flygläkarkurs i ge- nomsnitt vartannat eller vart tredje år och omfattar fyra veckors utbildning. Vid dessa kurser läggs huvudvikten vid flygmedicin, stabs- och underhålls- tjänst samt bastjänstproblem i synnerhet vid krigföring med ABC-vapen. Härtill kommer repetitionskurser (stabskurser) för flottiljläkare, flygkur- ser för flygläkare och baskurser. Flottiljläkarnas repetitionskurser (stabs- kurser) anordnas årligen under två till tre dagar. Under denna utbildning meddelas nya medicinska och vapentekniska aspekter som bakgrund för det fortgående planläggningsarbetet inom flygvapnets krigssjukvårdsorganisa- tion. Flygkurs för flygläkare är uppdelad på två år med första perioden om fyra veckor på krigsflygskolan i Ljungbyhed och andra perioden om likale- des fyra veckor på flottilj. Kursen är frivillig och för i huvudsak fram till flygning i dubbelkommando på härför lämpade flygplan. Kursen anordnas årligen. Baskurs anordnas varje eller vartannat år och omfattar en vecka. Härunder behandlas underhålls- samt sjukvårdstaktiska och sjukvårdstek- niska problem vid flygbas.

• Sida 75
•  Original

KAPITEL V

Krigssjukvårdsutbildning av läkare utanför krigsmakten

1. Allmänt

I krig kommer ett avsevärt antal läkare med stöd av den i krigssjukvårds- lagen (SFS 1953:688) införda tjänsteplikten för medicinpersonal att tjänst- göra inom det allmänt civila medicinalväsendet och vid behov även inom civilförsvaret. Beslut om den omfattning, i vilken den civila sektorn skall äga disponera läkare, meddelas jämlikt krigssjukvårdskungörelsen (SFS 1955:442) av medicinalstyrelsen och försvarets sjukvårdsstyrelse i sam- råd. I detta sammanhang skall icke redogöras för det antal läkare, som är krigsplacerade inom den civila sektorn — härom hänvisas till kapitel VIII _ utan blott påpekas att det ökade läkarintag som kan förutses, kommer att medföra relativt stor ökning av detta antal under den närmaste tioårs- perioden.

Kvinnliga läkare och frikallade manliga läkare utgör en betydande och ökande del av det totala antalet läkare inom den civila krigssjukvården, F.n. legitimeras årligen ett drygt 100-tal läkare av denna kategori. Tidigare årgångar av dessa läkare har i regel icke erhållit någon utbildning i krigs- medicin; det må erinras om att den i den civila läkarutbildningen ingåen- de kursen i ämnet infördes först år 1958. Även ett stort antal av de till civilsidan överförda värnpliktiga och i värnpliktshänseende överåriga läkar- na har endast erhållit en obetydlig beredskapsuthildning. Då det redan av dessa skäl är uppenbart att krigssjukvårdsutbildning erfordras för de läka- re, som är avsedda för den civila krigssjukvården, har utredningen ansett det vara av värde att något belysa, i vilken utsträckning sådan utbildning anordnats av härför ansvariga myndigheter, nämligen medicinalstyrelsen och dess sjukvårdsberedskapsnämnd samt civilförsvarsstyrelsen.

2. Utbildning genom medicinalstyrelsen och dess sjukvårdsberedskapsnämnd

Frågan om krigssjukvårdsutbildning av läkare upptogs i det av särskilt till- kallad utredningsman den 19 juli 1952 avgivna betänkandet angående häl- 50- och sjukvården vid krig och andra utomordentliga förhållanden (SOU 1952: 22). Utredningsmannen erinrade om att den talrika lnedicinalperso— nal, som var placerad inom krigsorganisationen på arbetsuppgifter av mera

• Sida 76
•  Original

allmän natur och som varken under värnpliktstjänstgöringen eller i sam- band med de civila studierna erhållit någon krigsmedicinsk utbildning, lik- väl var i behov av sådan utbildning. Utredningsmannen framhöll vidare, att en obligatorisk vidareutbildning torde kunna anordnas antingen genom att för medicinalpersonalen utbyta de nuvarande tjänstepliktsformerna, värn- plikt, civilförsvarsplikt och civil tjänsteplikt mot en gemensam försvars— plikt, som skulle innefatta även skyldighet att underkasta sig fredsutbild- ning, eller genom att kombinera den civila tjänsteplikten med sådan skyl— dighet. I anslutning härtill anförde utredningsmannen:

När jag trots det uppenbara behovet av nu ifrågavarande beredskapsutbild-ning avstår från att föreslå att densamma skall åvä—gabringas med två-ng sker detta där- för att jag anser att innan tvång tillgripes för denna utbildning, som skall i be- redsk'apssyft—e meddelas i fred, allla utvägar skol-a utan avsett resultat ha prövats för att genomföra utbildningen med fri—villigt deltaga-nde. Enligt va-d jag erfarit torde en sådan frivillig utbildning för läkare möta positivt intresse från ifrågava- rande yrkesutövare och undenstödjas av deras fackorganisationer. En bestämd förutsättning härför är emellertid att de utbildningskurser som [det allmänna stäl- l'er till förfogande för ändamålet noggrant planlägges och så genomföres att kurs- deltagarna anse sig få fullt utbyte av den.

Utredningsmannen erinrade vidare om att medicinalstyrelsen i skrivelse den 25 februari 1952 redovisat ett av Kungl. Maj:t den 29 juni 1951 lämnat uppdrag att utreda behovet av och formerna för en efterutbildning av läkare i fråga om sådana behandlingsmetoder som var av särskild betydelse i krig. Medicinalstyrelsen hade föreslagit att för ändamålet visst krigsmedicinskt litteraturmateriel skulle sammanställas och distribueras till bl. a. läkare samt att en-dagskurser i krigsmedicin skulle anordnas i alla delar av landet. Utredningsmannen uttalade för sin del tvekan, om de av medicinalstyrelsen föreslagna kurserna motsvarade de fordringar, som borde ställas på kurser i krigsmedicin, i vilka deltagandet var frivilligt, men ansåg att någon eller några kurser kunde anordnas försöksvis.

I den proposition, som låg till grund för antagandet av krigssjukvårdsla- gen ( prop. 1953:222 ), biträdde departementschefen den av utredningsman- nen framförda uppfattningen att man i varje fall till en början skulle söka att på frivillighetens väg ernå den mycket angelägna fredsutbildning, som syftade till att göra medicinalpersonalen mera skickad för krigsuppgifterna. Departementschefen framhöll särskilt att Sveriges läkarförbund i sittxre- missutlåtande anmält en klart positiv inställning till frivillig utbildning på området.

På grundval av utredningsmannens förslag och departementschefens ställ- ningstagande hemställde medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd i skrivelser den 6 december 1954 och den 18 november 1955 om anvisande av medel dels för anordnande av särskilda kurser för krigsmedicinsk utbild- ning av vissa läkare, dels ock för utgivande av en krigsmedicinsk handbok. Sjukvårdsberedskapsnämnden anförde, att den funnit behov av en efter-

• Sida 77
•  Original

utbildning föreligga främst beträffande krigstjänsteläkarna och vissa av de å beredskapssjukhusen krigsplacerade läkarna. Beträffande kursverksamhe— tens utformning framhöll sjukvårdsberedskapsnämnden bl. a., att kursti— dens längd borde avvägas så att minsta möjliga avbräck vållades i deltagar- nas vanliga verksamhet och att deltagarantalet borde begränsas till 25 per kurs. Sjukvårdsberedskapsnämnden uttalade vidare, att den avsåg att för- söksvis bedriva kurserna regionalt i samråd med förste provinsialläkarna och vederbörande lokala läkarorganisationer samt att en differentiering av kurserna vore nödvändig på sådant sätt att kurserna för krigstjänstelä- kare borde omfatta 20 timmar, kurserna för läkare krigsplacerade på in— värtesmedicinska avdelningar 10 timmar och kurserna för läkare krigs- placerade på kirurgiska avdelningar 4 timmar.

Då Kungl. Maj:t förklarat att anvisande av medel för dylik krigssjukvårds- utbildning tills vidare borde kunna anstå, återkom nämnden i sin ovan— nämnda skrivelse den 18 november 1955 med förnyad begäran om vissa me- del till bestridande av kostnaderna för utgivandet av den ovan omnämnda krigsmedicinska handboken.

I anledning av sjukvårdsberedskapsnämndens framställningar anvisade 1956 års riksdag medel till bestridande av kostnaderna för utgivandet av den krigsmedicinska handboken. Denna har utgivits av trycket i april 1960 och distribuerats bl. a. till landets samtliga läkare samt till medicine kan- didater som kursbok för krigsmedicinska kurser.

Sedan sjukvårdsberedskapsnämnden gjort förnyad framställning bevil- jade Kungl. Maj :t extra anslag till centrala krigssjukvårdskurser att avhål— las en vecka är 1955 och en vecka är 1959. Ytterligare en kurs har anord- nats hösten 1961. De kurser som avhölls åren 1955 och 1959 leddes gemen- samt av sjukvård-sberedskapsnänmden och försvarets sjukvårdsstyrelse. I kurserna deltog ett 30-tal läkare, bl. a. milo- och civo-läkare jämte ersättare. Kurserna omfattade 15 timmars teoretisk undervisning om bl. a. krigssjuk- vårdens uppgifter och organisation samt därefter försvarsspel, vil—ka in in— riktats på grupparbeten avseende krigssjukvård i central, regional och 10- kal instans vid olika grader av beredskap och vid katastrofer.

Härutöver må framhållas att vissa länsstyrelser anordnat konferenser främst för läkare krigsplacerade inom den civila krigssjukvården. Vid dessa konferenser, som ägt rum någon arbetsfri dag, har företrädare för militär- och civilförsvaret samt länsstyrelsens sjukvårdssektion lämnat ömsesidiga orienteringar angående krigsorganisationsfrågor. Stabsövningar på försvars- områdes—länsstyrelsenivå respektive militärområdes—-civilområdesnivå har vidare ägt rum flera gånger årligen i olika landsdelar. Till dessa övningar, som varat fyra—sju dagar, har i regel ansvariga läkare inkallats. Dessa har fått öva sjukvårdssektionen några dagar i förväg för övning och utbildning. Företrädare för sjukvårdsberedskapsnämnden har som regel deltagit i des- sa konferenser och övningar.

• Sida 78
•  Original

Sammanfattningsvis kan konstateras att en viss krigssjukvårdsuthildning äger rum av de läkare som är avsedda för tjänstgöring inom det allmänt civila medicinalväsendet. Genomgående råder dock en betydande eftersläp- ning, i det att flertalet läkare krigsplacerade inom den civila krigssjukvår— dens öppna och slutna sektorer, däribland flertalet chefsläkare vid bered— skapssjukhusen ännu ej erhållit utbildning. De utbildade har till övervä- gande del varit tjänsteläkare inom öppen vård. Läkare avsedda för under— ordnade befattningar inom framförallt sluten men till stor del även öppen vård har i allmänhet icke alls utbildats.

3. Utbildning genom civilförsvarsstyrelsen

Enligt 1944 års civilförsvarslag (SFS 1944:536) var civilförsvarspliktig i fred skyldig att delta i utbildning och övning under högst 30 timmar för varje kalenderår. Personal, som var avsedd att under civilförsvarsberedskap fullgöra viss tjänstgöring i civilförsvaret, kunde uttas genom inskrivning samt tas i anspråk för utbildning och övning under högst 30 timmar för varje kalenderår. Med stöd härav gavs åt vissa inskrivna läkare en kortare utbildning.

En av grundtankarna i den nya civilförsvarsorganisationen är att i hu— vudsak endast sådan personal i fred skall inskrivas i civilförsvaret, vars uppgifter fordrar särskild utbildning. Enligt civilförsvarslagen (SFS 1960: 74) kan civilförsvarspliktig, som är inskriven i civilförsvaret, under tid då civilförsvarsberedskap ej råder, tas i anspråk för utbildning under högst 30 dagar, såvida han icke krigsplacerats i högre befälsbefattning eller 1 an- nan befattning, vilken kräver särskilda insikter eller färdigheter. I detta senare fall kan utbildningen utsträckas till högst 60 dagar. Annan civil— försvarspliktig var enligt lagen i dess ursprungliga lydelse i fred endast skyldig att under varje följd av tre kalenderår delta högst 60 timmar i övning som anordnas av civilförsvarsmyndighet. Genom lagändring den 9 december 1960 (SFS 1960:654) medgavs Konungen rätt att bestämma att del av nämnda tid om 60 timmar finge användas uteslutande till utbildning. Bestämmelse om utbildningsskyldighet har meddelats i utbildningskungö- relsen för civilförsvaret (SFS 1960:655) men bestämmelsen avser endast civilförsvarspliktig kvinna, som är stadigvarande bosatt i ort, där skyldig- het att anordna enskilda skyddsrum föreligger. Sådan kvinna är pliktig ge- nomgå sjukvårdsutbildning om 12 timmar under det kalenderår, då hon fyller 18 år, eller under nästföljande kalenderår.

Frågan om inskrivning i civilförsvaret och om utbildning av de läkare som skall tjänstgöra i civilförsvarets sjukvårdskårer berördes i det av den s.k. utbildningsutredningen den 24 mars 1958 avgivna betänkandet om civilförsvarsutbildningen (SOU 1958:12). Utredningen anförde härom:

• Sida 79
•  Original

Till civilförsvarets förfogande ställd legitimerad medicinalpcnsonal skall i fort- sättningen enldast ianspråktagas för läkekonstens utövande. Härigenom bortfaller för legitimerad me.—dicinalpersonal det behov av civilförsvansu'tbildning, som hit- tills ur ledningssynpunkt ansetts föreligga. Läkare har i viss utsträckning utbil- dats såsom tjänstegrenschef-er i sjukvårdstjänst. Det kan också erinras om att medicinalpersonal, som ställts till civilförsvarets förfogande eller avdelats för lä- kartjänstegöring på beredskapssjukhus, underkastats sjukvårdsbefälusutbilldning i 12 timmar. Denna har omfattat en timme allmän försvarsorientering, en timme civil- försvarets organisation och venksamhet, tre timmar civilförsvarets sjukvårdstjänst, en Itimme sjukvård i krig, fyra timmar (sjukvårdsbefä'lctas verksamhet och två tim— mar samverkan. .

Ur läkekonstsynpunkt kan emellentid ifrågasättas om icke med hänsyn till de läkargöromål och sjuksköterskeuppgifter, som väntar i sjukvåndskåren, åtminstone de läkare och sjuksköterskor, som under längre tid varit verksamma inom medi- cinska områden av speciell och för sjukvårdskåren mindre relevant karaktär, borde beredas tillfälle till viss förkovran i sjukvårdskårens mest fordrande behandlings— och vårduppgifter. Behovet av en dylik kompletterande medicinsk fackutbildning av läkare och sjuksköterskor lär endast kunna bedömas av medicinalstyrelsen. Därest enligt medicinalstyrelsens uppfattning läkare eller sjuksköterska, som av- delats för civilförsvaret, icke kan anses äga tillräcklig förtrogenhet med inom sjukvårdskåren förekommande behandlings- och vårduppgifter, bör det därför när- mast a=nk0mma på medicinalstyrelsen att föranstalta om kompletterande utbild— ning.

Vid remissbehandlingen av betänkandet uttalade såväl civilförsvarsstyrel— sen som överbefälhavaren den uppfattningen att medicinalpersonal, som avsågs bli ianspråktagen för tjänstgöring vid civilförsvarets enheter, borde inskrivas för sin uppgift och utbildas härför. Civilförsvarsstyrelsen fram- höll, att det vid upprepade tillfällen framkommit under övningar, att läkare trots god kirurgisk erfarenhet haft svårt att utan föregående utbildning finna sig tillrätta i förbandsstationens arbetssätt och att även vid andra ci- vilförsvarsenheter arbetande personal hade sådana speciella krigsuppgifter att dess fredstida utbildning icke var tillräcklig. Överbefälhavaren under- strök å sin sida, att det utan viss utbildning ej var möjligt att göra den kvalificerade personalen förtrogen med den speciella sjukvårdstaktik som måste tillämpas framför allt vid katastrofförluster och med den sjukvårds- materiel, som ingick i utrustningen. Även medicinalstyrelsens sjukvårdsbe— redskapsnämnd framhöll, att den tjänstepliktiga medicinalpersonalen måste vara förtrogen med den speciella verksamhet som kom att äga rum inom civilförsvarets sjukvårdstjänst. Nämnden anförde härom:

Även om (det i väsentliga avseenden är sörjt för att läkare främst under studie- tiden erhålllier utbildning på krigssjukvårdcns olika områden, i synnerhet sedan i studieplanen för alla medicine kandidater införts en månads undervisning i krigs- r'nedicin, föreligger dock enligt nämndens mening beträffande utbildningen av tjänstepliiktiga läkare vissa uppenbara brister i beredskapen på den civil-a krigs- sjukvårdens område.

Nämnden delar helt utredningens synpunkt-er, att vissa kategorier läkare, där- ibland kvinnliga sådana, torde vara i behov av kompletterande utbildning (övning)

• Sida 80
•  Original

i civil krigssjukvård. Nämnden har också i skrivelser rtill Konungen givit uttryck för denna uppfattning genom att framhålla vikten av att olika kategorier medici- nalpersonal avsedd att betjäna den civila (krigssjukvården redan i fredstid succes- sivt erhölle viss frivillig krigsmedicinsk utbildning samt med bifogande av för- slag till dylik utbildning av i första hand läkare anhållit om med.-el för denna ut- bildnings genomförande. Då statsmakterna emellertid uttalat, att med anvisande av medel (till särskilda kurser för krigsmedicinsk utbildning bör kunna tills vidare anstå, finner nämnden, att medicinalstyrelsen f.n. saknar erforderliga möjlighe- ter att genomföra en utbildning av ifrågavarande art. Det torde enligt nämndens mening vara nödvändigt, att en dylik [utbildning (övning) av läkare genomföres regionalt inom civilförsvarets ram med anlitande av den expertis, som finns inom länsstyrelserna eller eljest på det regionala planet och i samarbete med de lokala läkarföreningarna. Nämnden har stannat för en heltidsutbild-ning (övning) under två dagar.

Departementschefen ansåg sig emellertid icke kunna biträda de av ut- bildningsutredningen och remissinstanserna framförda synpunkterna. I det avsnitt av den proposition, som behandlade civilförsvarsutbildningen (prop. 19591114), uttalades att frågan om vilka civilförsvarspliktiga, som skulle ut- bildas i fred, i första hand vore en fråga om vilka som skulle i fred inskrivas i civilförsvaret. Departementschefen anförde vidare:

De personalgrupper, som enligt utbildningsutredningens förslag nndantages från utbildning i fred, utgör huvudsakligen sådan personal, som i sina civila yrken full- gör uppgifter av i stort sett samma slag som de civilförsvarsuppgifter, som avses för dem, exempelvis brandmän, medicinalpersonal, telefonister och radiotekniker. Även om verksamheten i civil-försvaret givetvis i olika avseenden skiljer sig från motsvarande verksamhet i de civila yrkena, torde dock skillnaderna icke vara större och bör heller icke göras större än att denna personal snabbt kan anpassa sig efter de speciella förhållandena inom civilförsvaret utan att någon sär- skild utbildning härför erfordras. Tillräcklig förtrogenhet meld uppgifterna torde personal-en kunna få i samband med de övningar, i vilka den —— liksom alla ci- vilförsvarspl-iiktiga _— lkatn beordras deltaga.

I den proposition som låg till grund för den förut berörda ändringen av civilförsvarslagen, enligt vilken Konungen medgavs rätt att bestämma att del av övningstiden för civilförsvarspliktiga — högst 60 timmar under var- je följd av tre kalenderår — finge användas uteslutande till utbildning ut- talade departementschefen (prop. 1960:183) :

Under uppbyggandet av den nya civilförsvarsorganisavtionen kan det yppa sig behov av kortare utbildning även av andra kategorier icke inskrivna civilförsvars- pliktiga. Den militärtekniska utvecklingen och därav föranledda omläggningar av civilförsvarsverksamheten kan också komma att nödvändiggöra viss kortare ut- bildning i anslutning till övningar, i vilka såväl inskrivna som icke inskrivna ci- vilförsvarspliktiga deltar. Vidare kan i ett skärpt läge utbildning av vissa grupper icke inskrivna civilförsvarspliktiga bedömas erforderlig. För de nu nämnda fal; len är det uppenbarligen en fördel om lagen medger anordnande av utbildning; man behöver då icke avvakta en lagändring eller — alternativt —— spränga ramen för fredsorganisationen genom inskrivning. Den jämkning, som nu bör företagas i lagen för att skapa en laglig grund för utbildning av icke inskrivna 18-åriga kvinnor, bör sålunda enligt min mening icke taga sikte endast på denna kategori

• Sida 81
•  Original

utan erhålla en sådan utformning att lagen generell-t medger utbildning av icke in- skriven personal. Vilka kategorier som skall utbildas torde få bestämmas i admi- nistrativ ordning med stöd av 12 5 4 mom. i civilförsvarslagen.

Av det anförda framgår att läkare med stöd av civilförsvarsplikten endast kan åläggas att deltaga i övningar under sammanlagt högst 60 timmar för varje treårsperiod. Utbildning inom ramen för övningstiden av dessa läkare kan icke äga rum utan att Konungen i administrativ väg förordnat därom. Sådant förordnande har icke givits. Det må vidare erinras om att utbild- ningsutredningen i sitt betänkande föreslagit, att den kompletterande ut- bildning varom nu är fråga närmast borde ankomma på medicinalstyrelsen, medan sjukvårdsberedskapsnämnden i sitt remissyttrande över betänkandet anfört, att medicinalstyrelsen f.n. saknade möjlighet att anordna sådan ut- bildning.

• Sida 82
•  Original

KAPITEL VI

Läkare inom försvareti vissa främmande länder

1. Utbildning inom krigsmakten

1.1. Amerikas Förenta Stater

Var och en av de tre försvarsgrenarna i Förenta staternas krigsmakt har sin egen kår av militärläkare —— stam, reserv och värnpliktiga — under en generalläkare (Surgeon General) med generalmajors respektive konterami- rals tjänsteklass. Generalläkaren vid armén har dock f. n. generallöjtnants tjänsteklass. I försvarsgrenarnas sjukvårdspersonal ingår vidare en tand- läkarkår, en sjuksköterskekår och sjukvårdare. Försvarsgrenarna har också sina egna militärsjukhus, av vilka flera är mycket stora och rikligt utrusta- de för specialistvård. Dessa medicinska centra hyser även skolor för vidare- och efterutbildning samt forskningsinstitutioner.

Ett karakteristiskt drag i den amerikanska sjukvårdstjänsten är att mili— tärläkarna endast ägnar sig åt de rent medicinska uppgifterna. Ytterligare en särprägel är, att den militära sjukvården omfattar ett s. k. Medicare program, som i fredstid är det till omfattningen mest betydelsefulla. >>Medi- cane» innebär att s. k. dependents (d. v. s. anhöriga som för sitt uppehälle är ekonomiskt beroende av militär personal) har gratis sjukvård, dock ej tand- vård. På grund av Medicare-programmet omfattar de militära sjukhusen alla specialiteter och härigenom garanteras militärläkarna samma vidare- och efterutbildning som deras civila kolleger inom olika fack.

övriga med sjukvårdstjänsten sammanhängande göromål, såsom förande av befäl Över sjukvårdsformationer, transporter, läkemedelsförsörjning m. m., ankommer på en särskild utbildad kår, den s. k. Medical Service Corps. Rekryteringen av denna kår sker huvudsakligen från sjukvårdare, som erhåller officersutbildning och kan nå höga befattningar inom t. ex. medicinska subspecialiteter såsom administration och forskning.

Med hänsyn till att militärläkarna, såväl fast anställda som värnpliktiga. endast tas i anspråk för sjukvårdande eller vetenskapliga uppgifter anses de behöva en mycket kort militärutbildning, som äger rum vid en begränsad kurs i samband med påhörjandet av tjänstgöringen. Kursen omfattar 448 veckor, i vissa fall kortare tid, och den är utformad som en indoktrinerings— kurs med uppgift att göra läkarna förtrogna med den militära organisatio- nen. Av intresse är att kursen är upplagd med mycket omsorgsfullt plane- rade demonstrationer och realistiska övningar.

• Sida 83
•  Original

Efter indoktrineringskursen kommenderas de fast anställda läkarna till tjänstgöring vid förband och därefter till sjukhus, militära såväl som civila. De kan utbildas i en medicinsk specialitet, som de i allmänhet själva får välja. Dessutom kan de ges en forskningsutbildning inom försvarsgrenen, vilket man funnit vara av värde för att få behålla forskningsinriktade läkare. Allmänt kan sägas att de fast anställda läkarna, som redan från början erhåller officers tjänsteklass, beordras till ett stort antal olika special— kurser varvid de erhåller mycket god utbildning för högre befattningar antingen inom olika medicinska specialiteter eller i stabstjänst. Alla medi- cinska specialiteter, även obstetrik och gynekologi samt pediatrik, är före- trädda. Den medicinska forskningen omhuldas och på sistone har inom sjukvårdstjänsten liksom inom försvaret i övrigt märkts en klar tendens att man låter besätta chefsposter med vetenskapsmän. Befordrings- och av- löningsförhållandena, är bättre än hos officerare av motsvarande grad.

De värnpliktiga läkarna inkallas till tjänstgöring efter avslutade studier. Liksom de fast anställda erhåller de redan från början officers tjänsteklass och genomgår den korta militära indoktrineringskursen, varefter de kom- menderas till tjänstgöring vid förband och vidareutbildas. Ett mindre antal beordras emellertid redan från början till Specialkurser av olika slag. Samt- liga värnpliktiga läkare blir emellertid ej inkallade. Man har lyckats få ett tillräckligt antal värnpliktiga läkare genom ett särskilt system, den s. k. Berryplanen. Denna plan innebär att medicine studerande härigenom redan tidigt under de medicinska studierna kan frivilligt anmäla sig till senare tjänstgöring vid någon av försvarsgrenarna. Den som antas till sådan tjänstgöring erhåller vissa förmåner under studietiden. Då de som antas en- ligt Berryplanen, i allmänhet nära nog täcker försvarsgrenarnas behov av värnpliktiga läkare, kan övriga Värnpliktiga läkare i största utsträckning räkna med att åtminstone under normala fredsförhållanden icke bli in- kallade till fullgörande av värnpliktstjänstgöring.

Relationen mellan fast anställda och värnpliktiga —— inklusive antagna enligt Berryplanen — läkare är för armén f. n. 60 respektive 40 procent och för marinen 65 respektive 315 procent. För flygvapnets del har annan uppgift ej erhållits än att samtliga värnpliktiga läkare rekryteras enligt Berryplanen.

F. 11. är tillgången på läkare någorlunda tillfredsställande för krigsmak- tens del. Den starka befolkningsökningen i Förenta staterna medför emel- lertid på längre sikt behov av en stark ökning av antalet läkare genom in- tensifierad utbildning och torde nödvändiggöra en viss omfördelning av läkarna mellan den civila sektorn, inklusive civilförsvaret, och den mili- tära sektorn. Följande tabell, som är tagen ur ett arbete »Medical Manpower: An Analysis of the Availability of Physicians for Military Service» av S. L. Crook och J. A. Sheedy1 visar behov och fördelningen av läkare inom För- enta staternas totalförsvar. 1 Mi]. Med. 123, 341. 1958.

• Sida 84
•  Original

1960 1965 1970 Antal innevånare .......................................... 177 905 000 189 818 000 202 875 000 Krigsmaktens storlek .................................... 9 000 000 9 000 000 9 000 000 Antal civila som behöver läkarvård ............... 168 905 000 180 818 000 193 875 000 Antal läkare för civila ................................. 150 300 160 900 172 500 Antal krigsplaceringsbara läkare ..................... 215 800 236 850 257 900 Antal läkare för krigsmakten ........................ 65 500 75 950 85 400 Civilförsvarets läkarbehov ........................... 68 000 68 000 68 000 Antal läkare per 1 000 man i krigsmakten om civilförsvarets behov tillgodosågs helt ............ 0 0,88 1,93 Motsvarande om civilförsvarets behov tillgodo- sågs till hälften .......................................... 3,5 4,6 5,7

1.2. Storbritannien

Systemet med värnpliktiga (National Servicemen), som inkallas i fredstid för utbildning, håller på att avvecklas i Storbritannien. De sista värnplik- tiga inkallades i slutet av år 1960. Under de närmaste åren beräknas över- gången till det tidigare systemet med enbart heltidsanställd personal vara helt genomförd. Vad de värnpliktiga läkarna beträffar, innebär detta, att den sista omgången av sådan personal inkallades till utbildning med inryck- ning i december 1960 och kommer att ha avslutat denna i början av år 1961. Utryckning från den militära tjänsten för denna omgång kommer att ske i slutet av år 1962.

Det ovan anförda innebär, att det system, som tillämpats för utbildning av värnpliktiga läkare i Storbritannien, numera är av mycket ringa intresse för oss. De särskilda förhållanden i övrigt, som är förknippade med denna per- sonalgrupps fredstjänstgöring i England, medför, att någon direkt jämfö- relse mellan utbildningen i Storbritannien och i Sverige av värnpliktiga läkare icke är möjlig. En kortfattad redogörelse för förhållandena i Storbri- tannien såsom de hittills tett sig lämnas dock i det följande.

Den värnpliktige läkaren var skyldig att i fred tjänstgöra under två år, om han över huvud uttogs för tjänstgöring. Den egentliga utbildningen var endast omkring sex veckor och var för armén upplagd enligt tabell VI:2.

För flottans del gavs motsvarande utbildning på R.N. Medical School i Portsmouth och för flygvapnets del på RAF Institute of Aviation Medicine i Farnborough.

Efter den grundläggande utbildningen placerades de värnpliktiga läkarna för tjänstgöring i de stående förbanden eller vid utbildningsanstalterna. Om möjligt blev deras personliga önskemål vid val av plats tillgodosedda. Att de nyutbildade läkarna kunnat utföra praktisk tjänstgöring som militärläkare

• Sida 85
•  Original

Tabell VI:2. Utbildning av värnpliktiga läkare vid armén i Storbritannien.

2 veckor Grundläggande rekrytutbildning R. Army Medical Corps Depot and Training Establishment, Crookham

2 veckor Utbildning i krigsmedicin (främst R. Army Medical College, Millbank, tropiska sjukdomar) London

1 vecka Tillämpad utbildning under fältför- R. Army Medical Corps Training hållanden (sjukvårdstaktik) Centre, Keogh Barracks, Ash Vale

1 vecka Praktisk utbildning i hygien (hälso- R. Army School of Health, Crookham vård) vid arméförband

efter så kort tids utbildning berodde på att de till en början placerades under erfarna aktiva heltidstjänstgörande militärläkare och på att kvaliteten på sjukvårdsunderofficerare är hög. Den värnpliktige läkarens befattning med truppföring och administrativa uppgifter har i regel varit av ringa omfatt- ning. Utbildningen underlättades av att huvuddelen av eleverna redan i Public Schools erhållit viss frivillig militär utbildning.

1 .3. Västtyskland

1 den västtyska krigsmakten finns ett flertal befattningar för läkare, avsedda att i krig ingå i dess »Sanitätsdienst». Sjukvårdstjänsten är att jämställa med fortifikationstjänsten, vilka bägge är gemensamma för för- svarsgrenarna. Den har genom en omfattande organisation, god utbildning och modern materiel en kraftig ställning inom krigsmakten. Dessa läkare placeras antingen i stabstjänst i likhet med vad som gäller i vårt land, i »Truppensanitätsdienst», d.v.s. vid bataljoner och motsvarande enheter, eller vid sjukvårdsförbanden, »die Sanitätstruppen». De läkare, som är avsedda att bekläda alla dessa slag av befattningar, är antingen

aktiva sanitetsofficerare, alltså i fred heltidstjänstgörande militärläkare, anställda antingen på visst antal år eller på »livstid», eller

i reserven utnämnda sanitetsofficerare.

Som sanitetsofficer på stat eller i reserven anställs läkare — även tandläkare, apotekare och veterinärer -— som avlagt sina statliga akade- miska examina och genomgått fullständig utbildning till reservofficer. Vid anställning som sanitetsofficer skall vederbörande ha erhållit officers grad.

Värnpliktiga läkare i den bemärkelse vi brukar inlägga i detta begrepp finns icke i Västtyskland. Man tycks anse — synbarligen på grund av krigserfarenheter — att fullständig reservofficersutbildning är förutsättning för att en militär läkare skall kunna fullgöra de ytterst viktiga och svår- lösta uppgifter, som i krig kommer att åvila honom, icke minst som chef för sjukvårdsenhet.

Efter anställning som sanitetsofficer sker specialutbildning av läkaren

• Sida 86
•  Original

vid den till Miinchen förlagda »Sanitätsschule der Bundeswehr», gemen- sam för samliga försvarsgrenar och lydande direkt under ledningen för förbundsvärnets sjukvårdsväsende.

I fred kan vid behov i stället för sanitetsofficerare allmänt praktiserande eller andra civila läkare anställas såsom truppläkare för att handha sjuk- vården för förbandens personal av alla kategorier.

1.4. Danmark

Direkt under försvarsministeriet lyder bl a >>Forsvarets laegekorps», vars chef är »generallaegen», med generalmajors eller konteramirals tjänste- ställning. För den administrativa ledningen har generalläkaren till sitt för- fogande en stab, i vilken ingår representanter för de tre försvarsgrenarnas läkarkårer samt en officer. Stabschefen är läkare. Officer som är knuten till generalläkarens stab bär Forsvarets lazgekorps emblem. Forsvarets laege- korps utbildar läkare, tandläkare och övrig medicinalpersonal samt handhar ledningen av och tillsynen över sjukvårdstjänsten i fred vid försvarsväsen- dets förband och skolor.

Inom varje försvarsgren finnes en i försvarsgrensstaben ingående »kom- mandolaege» med överstes respektive kommendörs tjänsteställning såsom chef för försvarsgrenens medicinalpersonal. Han är i militärt hänseende di- rekt underställd försvarsgrenschefen, i administrativt generalläkaren. Gene- ralläkaren är för tillfället tillika kommandolaege för den försvarsgren han tillhör.

Tjänstgöringstiden för de värnpliktiga läkarna är, liksom för övriga värn- pliktiga, tretton och en halv månader, vartill kommer repetitionsövningar, vardera om tre veckor med tre års intervall (f n uttas blott en repetitionsöv- ning). Tjän'stgöringstiden omfattar vid samtliga försvarsgrenar tre perioder. nämligen rekrytskola under två och en halv månader (period 1), be- fälsutbildning och fackutbildning under tre månader (period 2) samt fort- satt tjänstgöring under åtta månader (period 3). Period 1 genomgås efter studentexamen, medan period 2 genomgås först sedan medicine ämbetsexa- men avlagts och period 3 efter det att den civila »turnustjänstgöringen» om ett år fullgjorts, vilket innebär att vederbörande då har tillstånd att utöva självständig läkarverksamhet.

Den allmänna målsättningen för utbildningen är att den värnpliktige läka- ren skall kunna dels i fred tjänstgöra som instruktör vid förbands sjukav- delning och som läkare vid de sjukvårdsförband, som upprättas i samband med övningar, dels i krig tjänstgöra som bataljonsläkare och chef för ba- taljons sjukvårdsavdelning.

1.4.1. Period 1 För arméns och flygvapnets läkare är rekrytskolan om två och en halv

• Sida 87
•  Original

månader gemensam och förlagd till »forsvarets laegeskoler», vilka är under- ställda generalläkaren. Lärare vid dessa skolor är officerare, underoffice- rare och militärläkare ävensom i specialämnen civila läkare. En militär- läkare står till den militära chefens förfogande som utbildningsledare.

Rekrytskolan omfattar soldat- och befälsutbildning. Målsättningen är, att eleverna vid periodens slut skall kunna tjänstgöra som underbefäl vid in- fanteribataljons sjukvårdsavdelning i krig. Utbildningen är starkt koncen- trerad och modernt upplagd samt omfattar även medicinsk och militär taktik. Eleverna bildar, själva övningstrupp, varjämte sjukvårdarna vid den till »forsvarets laegeskoler» förlagda »sygepasserskolen» vid behov utnyttjas som övningstrupp. Undervisning sker i skydd mot ABC-stridsmedel. De flygvapnet tilldelade värnpliktiga läkarna erhåller under perioden även grundläggande flygmedicinsk utbildning och är en vecka förlagda till flyg- förband på Jylland (Aalborg).

De marinen tilldelade värnpliktiga läkarna genomgår sin rekrytskola vid marinens reservofficersskola på Holmen i Köpenhamn. Undervisningen syf- tar till att bibringa eleverna de särskilda kunskaper, färdigheter och egen- skaper, som fordras för att de i krig skall kunna tjänstgöra vid marinen. Utbildningen innefattar därför bärgnings-, ubåts-, dykeri- och grodmans- tjänst med särskild hänsyn till de medicinska aspekterna.

1.4.2. Period 2 Perioden, som omfattar 13 veckor, är gemensam för samtliga försvarsgrenar och genomgås huvudsakligen vid »forsvarets laegeskoler». Utbildningsgången framgår av tabell VI:3. De första sex veckorna är ämnade att tillgodose försvarsgrenarnas speci— ella krav och ägnas åt militära och militärmedicinska ämnen såsom mili- tär organisation, fältmässiga övningar, försvarsgrenens freds- och krigs- sjukvård och hefälsföring.

Efter ytterligare fyra veckors utbildning avseende ABC-medicin, säker- hetstjänst, internationella konventioner, NATO, militärmedicin, idrottsmedi- cin m m förordnas de värnpliktiga läkarna till sergeanter.

De två följande veckorna är gemensamma för de armén och flygvapnet tilldelade värnpliktiga läkarna och försiggår vid >>kursus for underlaeger» vid >>forsvarets laegeskoler». Utbildningen vid denna kurs kan karakteriseras som en koncentrerad befäls- och instruktörsutbildning, vars mål är att ele- verna vid kursens slut skall kunna tjänstgöra som chefer för bataljons sjuk- vårdsavdelning och leda utbildningen vid sådan avdelning.

Under den sista veckan av perioden är arméns och flygvapnets värnpliktiga läkare utplacerade på förhand och tjänstgör där under ledning av »over— laege» eller >>reservelaege».

Marinens värnpliktiga läkare tjänstgör under de sista tre veckorna av perioden vid sin försvarsgren som >>underlaege>> för egen utbildning.

• Sida 88
•  Original

period 2. 6 veckor Militär och militärmedicinsk utbildning (försvarsgrensvis) 4 veckor Utbildning i totalförsvarets sjukvård 2 veckor Befäls- och instruktörsutbildning 1 vecka Depätjänst

Anm. Marinens läkare tjänstgör de tre sista veckorna vid egen försvarsgren som underläkare.

Efter det att första och andra perioderna fullgjorts, befordras de värnplik- tiga läkarna till »reservelaege» med löjtnants tjänsteställning och hemför- lovas.

1.4.3. Period 3

De värnpliktiga läkarna inkallas till den fortsatta tjänstgöringen alltefter vederbörande försvarsgrens behov. Under tjänstgöringen, som omfattar åtta månader i följd, vidareutbilda—s läkarna och samtidigt utnyttjas deras civila kunskaper inom försvaret. Arméns värnpliktiga läkare tjänstgör de fyra första månaderna vid förbandens sjukhus (infirmerier) och förbandsläkar- mottagningar, varvid de får lära sig den fredsmässiga tjänsten. De förflyttas därefter till tjänstgöring som läkare vid sjukvårdsavdelning eller vid »felt- ambulance» för att delta i eller leda utbildning av icke medicinsk sjuk— vårdspersonal och delta i fälttjänstövningar med sjukvårdsförband. Sedan den fortsatta tjänstgöringen fullgjorts krigsplaceras »reservelaegen».

Den fortsatta tjänstgöringen för marinens värnpliktiga läkare skiljer sig ej väsentligt från tjänsten vid armén. Det bör emellertid framhållas att ma- rinens liksom arméns fast anställda sjukvårdsbefäl är ett stort stöd för orutinerade värnpliktiga läkare. De värnpliktiga läkarna assisterar marin- läkarna vid sjukvisitationer och vid läkarundersökningar för uttagning av personal för specialtjänst. De tjänstgör även som lärare vid utbildning av övrig sjukvårdspersonal och för befäl över denna vid övningar i bärgnings- tjänst.

Flygvapnets värnpliktiga läkare tjänstgör vid förband, där de under be- fäl och vägledning av flygläkare deltar i de dagliga sjukvisitationerna och i den löpande kontrollen av den flygande personalens hälsotillstånd. De värnpliktiga läkarna tjänstgör därjämte som lärare vid förstahjälps- och hygienkurser för flygvapnets personal och biträder flygläkarna vid under- visningen i de krigsmedicinska ämnen, som är av särskilt intresse för den flygande personalen. Kurser i sistnämnda ämnen avses komma att förläggas till det generalläkaren underställda flygmedicinska institutet.

Repetitionsövningen, vilken skall fullgöras inom nio år efter det att den fortsatta tjänstgöringen genomgåtts, uttas i allmänhet i samband med en

• Sida 89
•  Original

större fälttjänstövning. Omedelbart före en sådan övning samlar vederbö- rande divisionsläkare de läkare, som skall delta i övningarna, till en ge- nomgång. Under övningarna är läkarna skyldiga föra dagbok, vilken insän- des till och granskas av fördelningsläkaren. Denne kan härigenom bilda sig en uppfattning om den värnpliktige läkarens lämplighet och intresse för tjänsten.

Sedan de värnpliktiga läkarna fullgjort sin värnpliktstjänstgöring och repetitionsövningen har de i fredstid ingen vidare förbindelse med sin för- svarsgren. Man planerar emellertid att på frivillighetens väg skapa fortsatt kontakt genom stabsövningar, korta instruktionskurser, krigsspel m. m. De värnpliktiga läkare, som deltar i dylika frivilliga övningar avses skola erhålla lön efter sin grad jämte kommenderingstillägg. Avsikten är att ge- nomgång av efterutbildniLng skall kunna medföra befordran till »overlaege» i reserven med kaptens tjänsteställning. På försök har en brevskola anord- nats i sjukvårdsstridstjämst för värnpliktiga läkare. Skolan har samlat om- kring 160 deltagare.

Från dansk sida har fr amhållits att erfarenheterna av det ovan skildrade utbildningssystemet med en för hela försvaret till del gemensam militär- medicinsk utbildningsanstalt är goda. Det anses emellertid viktigt att skolan erhåller sådana resurser, att den regelbundet kan organisera vidareutbild- ning för försvarets fasta och värnpliktiga läkarpersonal samt specialkurser för officerare. Det kan tilläggas, att vid skolan anordnas kortare instruk- lionskurser för officerare och att till denna är förlagd en fyra månaders ut- bildningskurs för meniga sjukvårdare, »sygepassere», vilkas fortsatta ut- bildning handhas av vederbörande förband.

2. Utbildning utanför krigsmakten

Det finns föga av utländska erfarenheter att hämta på detta område men utredningen har ändock velat för fullständighetens skull med två exempel belysa läget.

2.1. Amerikas Förenta Stater

Stora variationer kännetecknar den medicinska utbildningen i USA, vilket gör det svårt att redogöra för läget av beredskap'sutbildning av läkare. Vid medicinska högskolor i sådana stater, som relativt ofta drabbas av natur- katastrofer eller anses vara primära kärnvapenmål såsom South Carolina och New York meddelas katastrofmedicin i allmänhet inom medicinsk grundutbildning. Något som motsvarar den svenska krigsmedicinkursen finns dock inte.

För att underlätta den till övervägande delen frivilliga utbildning av lä— kare, som utmärker det amerikanska civilförsvaret, har den federala rege- ringen startat ett s k MEND—program (Military Education for National De- fence). Detta innebär att den federala regeringen via försvarsdepartementet subventionerar delstaternas universitet i syfte att öka kunskapen om civil- försvar. 45 av de ca 50 universiteten är f n anslutna och bidraget för varje universitet ligger i medeltal på 10 000 dollars/år. Pengarna är i första hand

• Sida 95
•  Original

avsedda för de fasta lärarnas fortbildning i civilförsvar och täcker t ex rese- kostnader och traktamenten vid bevistande av kurser på militära institu- tioner.

Man anser att tre huvudpunkter uppbär MEND-programmet: att universiteten har skyldighet att utbilda både för fred och krig, att man söker åstadkomma ett effektivt utnyttjande av läkarna vid natur- katastrofer eller krig genom att ge dem den beredskapsutbildning, som man av erfarenhet vet är nödvändig och

att alla medborgare har skyldighet att låta utbilda sig för katastrof och krig.

Anledningen till att man gått in för denna till synes indirekta metod vid civilförsvarsutbildningen är att man redan från början insåg svårighe— ten i att ålägga universitetslärarna t ex undervisning i krigsmedicin. MEND- programmet söker i stället att intressera de akademiska lärarna genom att erbjuda goda och kostnadsfria kurser med försvarsmedicinska aspekter på vederbörandes ämne.

Universitet som erhåller understöd enligt MEND-programmet, skall årli- gen till »the MEND Committee» inlämna redogörelse över bedriven krigs- medicinsk undervisning, avgiva reserapporter m m.

1. F redssjukvård som grund för krigssjukvård

Vår krigssjukvård är till övervägande delen uppbyggd på värnpliktig och tjänstepliktig medicinalpersonal, vilken har sin dagliga gärning inom civil fredssjukvård. Den vilar även organisatoriskt och materiellt till stor del på civil fredssjukvård, något som särskilt gäller den fasta vården. Beträffan- de krigssjukvårdens rörliga enheter planeras dock dessa samt utrustas per- sonellt och materiellt till övervägande delen utanför den civila fredssjuk- vården, nämligen av krigsmakten och civilförsvaret.

Den svenska civila fredssjukvården med dess utbildning, vård och forsk- ning har erhållit ett allt mer ökat inflytande i samhället. Man eftersträvar en enhetlig huvudman, nämligen landstingen, vilket skulle ge goda möj- ligheter till upprättande av en enhetlig och till krigssjukvård snabbt om- ställbar organisation. Ett annat kännetecknande drag är att den militära fredssjukvården i stort sett saknar egna fasta vårdplatser. Konsekvensen av detta är bl. a. att militär sjukvårdspersonal måste erhålla sin grundläggande medicinska utbildning inom civil fredssjukvård. Slutligen är den civila fredssjukvårdens inriktning (normer för diagnostik och behandling), ar- betsförhållanden m.m. avgörande beträffande disponering och utbildning av personal, som är avsedd att ingå i krigssjukvården.

Utredningen vill på grund härav framhålla som sin åsikt att krigssjuk- vården intimt sammanhänger med civil fredssjukvård i många avseenden, framförallt i materiellt och personellt hänseende, varför krigssjukvårdens målsättning och omfattning blir beroende av fredssjukvårdens organisa- tion och funktion.

Övervägande delen av hälso— och sjukvård i landet bedrivs av eller under- stödes av det allmänna, stat eller kommun, vilket förhållande är anledning till indelningen i statlig och kommunal hälso- och sjukvård. Enligt nämnda indelning finns det ytterligare en typ av vård, nämligen den som bedrivs av privatpraktiserande läkare. Privat vård upphör dock vid krig och saknar därför intresse för denna utredning och kommer här ej vidare att beröras.

Med hänsyn till det sätt varpå betänkandet i övrigt presenteras synes det logiskt att indela fredssjukvården i en civil och en militär del och utred- ningen redogör med denna indelningsgrund för de moment av civil och militär fredssjukvård, som är aktuella för krigssjukvårdsutbildning av läkare.

• Sida 97
•  Original

1.1. Civil fredssjukvård 1.1.1. Hälso- och sjukvård Under Kungl. Maj:t lyder inom den statliga hälso— och sjukvården ett an- tal civila ämbetsverk och institutioner såsom medicinalstyrelsen, statens bakteriologiska, rättskemiska och farmaceutiska laboratorier samt statens institut för folkhälsan. Medicinalstyrelsen utgör det ledande administrativa organet inom hälso- och sjukvården. Den arbetar på nio byråer och vid dess sida är ställda två rådgivande organ, vetenskapliga rådet och huvudmannarådet. År 1948 inrättades medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd med uppgift främst att handlägga frågor rörande krigsplacering samt lokal- och materielberedskap framförallt för den slutna vårdens del. År 1953 övertog nämnden det centrala ansvaret för planläggningen av det allmänt civila medicinalväsendets krigsorganisation. I sjukvårdsberedskapsnämnden som arbetar på två byråer ingår repre- sentanter för medicinalstyrelsen, civilförsvarsstyrelsen, svenska landstings— förbundet, svenska stadsförbundet, försvarsstaben, förvarets sjukvårdssty— relse samt statsepidemiologen. Nämnden samarbetar härutöver med ett fler— tal myndigheter i nämnda krigsplanläggningsarbete. Sjukvårdsberedskapsnämndens personalbyrå handlägger i samråd med militära myndigheter ärenden rörande krigsplacering av läkare på. den civi- la sjukvårdens anstalter (beredsklapssjukhus). På detta område pågår f.n. en utredning angående central registrering av medicinalpersonal. Nämndens upphandlings— och organisationsbyrå arbetar med frågor rö- rande främst sjukvårdsmateriel och vårdlokaler. Staten driver ett fåtal s. k. undervisningssjukhus för sluten kroppssjuk- vård och större delen av mentalsjukhusen. Hälsovård och öppen sjukvård bedrivs av staten genom provinsialläkare, som inom sina distrikt har att meddela enskild sjukvård. Efter det att nu pågående översyn (avslutats kan emellertid, som framgår av prop. 1961:181 , ansvaret för den öppna vård, som nu bedrivs av staten, komma att helt överföras till landstingskommu- nerna och städerna utanför landstingen. De största insatserna inom den praktiska hälso- och sjukvården görs av landstingskommunerna och de landstingsfria städerna. Förutom tidigare ålagd huvuddel av sluten sjukvård har även öppen sjukvård i anslutning till slutna sjukvårdsanstalter kommit att åvila dessa myndigheter (SFS 19591112). Inom sjukvårdsområde, identiskt med landstingskommun eller stad, som" ej tillhör landstingskommun, har huvudmannen således att om- besörja öppen och sluten sjukvård. Ledningen av sjukvården utövas av en sjukvårdsstyrelse, som ofta är identisk med landstingets förvaltningsut- skott. I framtiden kommer troligen läkarkurser för efter- och vidareutbild- ning att anordnas vid regionsjukhus, vilket innebär att landstingskommu- nerna och de landstingsfria städerna får ett visst utbildningsansvar.

• Sida 98
•  Original

Primärkommunerna är genom hälsovårdsstadgan ålagda att utse hälso- vårdsnämnd och på så sätt bedrivs en stor del av hälsovården lekmanna- mässigt. Vissa primärkommuner har i begränsad omfattning engagerat sig i öppen sjukvård (stads-, köpings- och municipalläkare) och i sluten sjuk- vård (kronikerhem m.m.).

Det bör påpekas att fredshuvudmännen (krigssjukvårdslagen & 5) så- tillvida är ansvariga för den sjukvård i krig, som skall bedrivas inom veder- börligt område där de skall upprätta beredskapssjukhus med ca 124000 vårdplatser jämte sjukhärbärgen. Vid planeringen av dessa vårdplatser skall hänsyn tas till många svårberäkneliga faktorer såsom inverkan av bered— skapsutrymning, förflyttning av specialutrustning, de särskilda krav på vård som följer av skador av ABC-stridsmedel m.m. Ett betydande krigs- planeringsarbete har därigenom pålagts fredshuvudmännen. Detta bedrivs i samarbete med länsstyrelserna under ledning av bl. a. medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd och i samråd med regional militär myndighet.

Även civilförsvarsstyrelsen åligger en omfattande planläggning för skydd och skadeavhjälpa'nde verksamhet. Civilförsvarsöverläkaren är ansvarig för planläggningen av civilförsvarets sjukvårdstjänst (se nedan) med dess spe- ciella uppgifter, organisation, taktik och utbildning av lekmän (samariter) .

1.1.2. Utbildning

Rörande den medicinska grundutbildningen hänvisas till kapitel 1. Medi- cinsk efter— och vidareutbildning har ännu icke fått fasta former. Medicinal- styrelsen utfärdar bevis om specialistkompetens, sedan läkare genomgått viss utbildning. Efter- och vidareutbildningen är (förf. o. cirk. ang. med.- väsendet 39/1961) under översyn inom medicinalstyrelsen. övriga intres- senter i arbetet på att omskapa denna utbildning är ecklesiastikdeparte- mentet, inrikesdepartementet, Sveriges läkarförbund, svenska landstingsför— bundet och stadsförbundet. Utredningen vill framhålla, att det är önskvärt att denna civila efter— och vidareutbildning, som bör ingå i specialistford— ringarna, får fasta former och kontrolleras av medicinsk fakultet respektive medicinsk högskola.

1.1.3. Forskning

Statens medicinska forskningsråds försvarsmedicinska nämnd skall leda forskningen inom allmän försvarsmedicin. Nämndens huvuduppgift är pla— nering och fördelning av medel. Den speciella forskningen inom flyg- och navalmedicinen leds av den ecklesiastikdepartementet underställda flyg- och navalmedicinska nämnden. Denna har ett antal laborators- och forsknings- läkartjänster. I övrigt hänvisas till att utredning pågår inom området (Kbr. den 9 oktober 1959).

• Sida 99
•  Original

2. Studier av krigssjukvård

2.1. Angreppsmöjligheter mot vårt land

För att förbereda invasion är det sannolikt att en angripare genom flyg- och robotanfall försöker slå ut vårt aktiva luftförsvar samt försvaga mili— tärförsvarets och det civila samhällets motståndskraft så att invasion kan utföras med minsta möjliga insats. Sedan invasion påbörjats kan man vänta att flyg— och robotanfall sätts in för direkt understöd av de invaderande styrkorna och i övrigt för fortsatt bekämpning av vårt luftförsvar, våra kommunikationer och andra viktiga verksamhetsgrenar i vårt totalförsvar.

Ett oinskränkt kärnvapenkrig med såväl väte- som uranladdningar be- döms av flera skäl som mindre sannolikt. Däremot måste man särskilt i inledningsskedet räkna med att robotar och bomber med kärnladdningar kan sättas in mot tätorter för att desorganisera ledningen och bryta mot- ståndsviljan. Risk föreligger härvid, att planlagda utrymningar icke kan genomföras.

Anfall med kärnladdningar kan även riktas mot flygbaser, luftbevak- ningsanläggningar, marina anläggningar, viktiga industriområden, kommu- nikationsknutpunkter, gränsbefästningar, transportleder och större förråds- anstalter.

Angriparen eftersträvar med säkerhet ett snabbt avgörande. Allt talar för att överlägsna stridskrafter sätts in redan från början för att med utnytt— jande av chockverkan av flyg- och robotanfallen angripa på stor bredd och stort djup.

Luftinvasion utförs med i stort sett två syften. Det ena är att inne i landet ta viktiga platser och därigenom avbryta tele- och transportkommunikatio- nerna, desorganiser-a ledningen och försvaga befolkningens motståndsvilja. Det (andra syftet är att genom landsättning i ryggen på gräns- och kustför- svaret direkt medverka i gräns- och kustinvasion. I förra fallet är det tro- ligt att mindre styrkor landsätts med helikoptrar och fallskärm på ett stort antal platser. Exempel på uppgifter för sådana styrkor kan vara att oskad- liggöra viktiga myndigheter, hindra verksamheten på flygfält, utföra över- fall mot järnvägs- och radiostationer, spränga större järnvägsbroar, förstö- ra viktiga elkraftanläggningar o.s.v. Luftlandsättning i ryggen på gräns- eller kustförsvar kan komma att ske med avsevärda styrkor.

Anfall över landgräns klan väntas ske på stor bredd. Alla slag av förband används, främst mekaniserade och motorburna förband. Anfallsförbanden erhåller troligen starkt eldunderstöd, även med små kärnladdningar. För att bryta lokalt motstånd transporteras styrkor med helikoptrar för verti- kal omfattning. Underhållstjänsten sköts för vissa förband med f'lygtrans- porter. Såvida ej anfallet hejdas får det efter hand bilden av ett antal spjut- spetsar, som rör sig fram över en betydande bredd.

Kustinvasion utförs genom att stötstyrkor i moderna landstigningsbå-

• Sida 102
•  Original

tar från utgångslägen på angriparens sida av havet snabbt och på stor bredd går över havet. Strid utbryter redan på havet genom att vår marin anfaller med undervattensbåtar, snabba övervattensfartyg och kustrobotar. Trupp och materiel kan också flygas över med helikoptrar från transport- fartyg, varigenom invasion kan ske även på kustområden utan hamnar. Stormningen av strandförsvaret, som förberetts av kommandoföretag, er- håller kraftigt understöd av attackflyg och övervattensfartyg. Taktiska kärnvapen används —-— sannolikt i större omfattning än vid gränsinvasion. Lyckas landstigningen eftersträvas snabb kontakt med styrkor, som luft- landsatts i ryggen på kustförsvaret. Efter uppladdning i brohuvud med trupp och materiel fortsätts anfallet inåt tand varvid isolerade motstånds- områden t. ex. en ögrupp kringgås. Krigserfarenheten ger vid handen att sådana motståndsområden kan hålla ut länge.

En motståndare kan söka minska vår motståndskraft och uthållighet ge- nom angrepp mot vår försörjning. Detta kan — som redan berörts — ske genom flyg- och robotanfall samt luftlandsättning av mindre styrkor på många platser. Angrepp kan även utföras genom sabotage, ibland med hjälp av luftlandsat'ta patruller. Sabotörernas verksamhet underlättas av att sam- hällsmaskineriet genom den tekniska utvecklingen blivit allt mer kompli- cerat och fått många ömtåliga punkter.

Psykologisk krigföring används redan i det s.k. kalla kriget under fred. Propaganda, undergrävande av tron på försvarets förmåga och tilliten till regeringen och myndigheterna, hot om atomladdningar m.m. kan allvarligt skaka motståndsviljan.

Biologiska och kemiska stridsmedel, bland de sistnämnda främst strids- gaser, utgör utomordentligt effektiva angreppsmedel och att döma av stor- makternas forskningsinsatser på dessa områden anses de vara en vapentek- nisk realitet. Dessa stridsmedel har bl. a. de egenskaperna att de kan spridas innan egentliga stridshandlingar utbrutit och att de kan sätta stora delar av befolkningen ur stridbart skick under en längre eller kortare tid utan att samtidigt Sklada maskiner, materiel m.m. Användandet av dylika strids- medel gör det sålunda möjligt för en angripare att besätta och använda sig av ett territorium. En närmare redogörelse för de biologiska och kemiska stridsmedlen kommer att presenteras av den utredning, som behandlar den försvarsmedicinska forskningen.

2.2. Totalförsvarets uppbyggnad i stort

Fiendens stridshandlingar kan komma att riktas mot alla delar av vårt samhälle. Vi måste räkna med ett totalt krig.

Vårt försvar måste därför vara ett totalt försvar. Detta innebär att natio- nens alla personella och materiella resurser måste tas i anspråk för en samordnad krigsansträngning.

• Sida 103
•  Original

Militärförsvaret skall försvara territoriet, omgivande farvatten och luft- rummet och i mån av behov och möjligheter bistå det civila försvaret. Mili- tärförsvarets olika sektorer samverkar i försvaret av landet. Kraftsamling sker till mera sannolika invasionsområden. Militärförsvarets slagkraft och uthållighet beror till del på det bistånd, som lämnas av det civila försvaret.

Det civila försvaret skall begränsa de civila förlusterna, bibehålla och stärka motståndsviljan samt bistå militärförsvaret. Inom alla grenar av totalförsvaret krävs hög beredskap och god uthållighet.

Vårt samhälle måste radikalt omställas till ett krigssamhälle, om det civila försvaret skall ha utsikt att kunna fylla sina uppgifter. Alla verk- samhetsgrenar inom det civila försvaret måste samordnas. Inriktningen av den civila krigsansträngningen bestäms i stort av den militära händelseult- vecklingen, vilket understryker behovet av samordning mellan militärför- svaret och det civila försvaret.

Riket är indelat i militär- och civilområden, vars gränser sammanfaller och vars chefer samverkar i lokala och regionala ledningsorgan.

2.3. Grundelement vid uppbyggande av krigssjukvård

Ehuru det ligger utanför utredningens direktiv att göra en analys av krigs- sjukvården innebärande bl. a. ett studium av erforderligt medicinskt och militärt grundmaterial har utredningen dock velat antyda de allmänna rikt- linjerna såsom beståndsdelar i en vidare analys och de slutsatser angående sjukvårdens inriktning _ men ej omfattning _ som kan dras därur.

2.3.1. Förlustberäkningar m. m. Det totala behovet av behandling och vård är beroende av .antalet sjuka och antalet krigsskladade samt antalet skadade genom olyckor orsakade i in- dustri, trafik m.m. samt sjukdomarnas och skadormas art. Inom krigsmakten räknar man med en viss »normal» ständig sjukfrek- vens på två till tre procent, vilket vid en mobilisering av exempelvis 500 000 man innebär 10 000—15 000 sjukdomsfall, varav en tredjedel till en femte- del kräver sluten vård. Ett stort antal neuroser utöver fredstida antal kan väntas tillkomma vid krigstillstånd och växa med ökade stridshandlingar. Dessa båda grupper benämnes sjukdomsfall. Den redan i fredstid relativt höga frekvensen av trafikolycksfall kommer att öka vid mobilisering och krig. Övriga olycksfall (traumatiska skador, köld- och brännskador m. fl.) kan också med säkerhet väntas öka till anta- let och de kallas här olycksfall. På grund av ett flertal i förväg obestämbara inverkande faktorer är det inte möjligt att närmare beräkna hur många soldater och civila, som kan bli skadade genom vapenverkan under ett kommande krig. Vissa uppskatt- ningar, som kan vara av stor betydelse vid överväganden om krigssjukvår-

• Sida 104
•  Original

dens organisation m.m., kan emellertid göras med ledning av utländska krigserfarenheter och med kännedom om den militärtekniska utvecklingen och dess inverkan på det taktiska förfaringssättet.

Krigssjukvårdsstatistik1 gällande Förenta staternas armé visar att det — under det europeiska fälttåget — i medeltal fanns 0,6—0,7 krigsneuroser på varje stridsskada. Förhållandet mellan sjukdomsfall (inkl. neuroser), olycksfall och stridsskador var cirka fem till ett till fyra.

Man får uppskattningsvis räkna med att militärförsvaret utsätts för svå- ra förluster genom vapenverkan redan i krigets inledningsskede. På grund av angriparens sannolika användning av kärnladdningar får man ock- så förutsätta stark koncentration av de militära förlusterna till tid och rum. Svåra problem uppstår härigenom för den militära sjukvårdstjäns- ten, men även för den civila krigssjukvården, som har att för definitiv vård omhänderta huvuddelen av sådana krigsskadade, vilka behöver sjukhusvård. Civilbefolkningen träffas av vapenverkan främst vid flyg— och robotanfall med kärnladdningar eller konventionella bomber mot tätorter. Den kan också utsättas för sådan vapenverkan i samband med angriparens flyg- ocn robotanfall mot det aktiva luftförsvaret (ex. flygbaser), kommunikationer, knaftanläggningar m.m. samt vid flyganfall för direkt understöd av inva— sion eller mot transporter på utrymningsvägarna. Omfattningen av civila förluster i krigsskadade genom vapenverkan beror helt på inriktningen av angriparens flyg- och robotanfall, i vilken mån utrymningar hunnit genom- föras och effektiviteten hos det aktiva luftförsvaret samt möjligheterna att vid |anfa-llet erhålla skydd.

Det är uppenbart, att det totala antalet civila krigsskadade genom vapen- verkan kan bli synnerligen stort, om angriparen använder kärnladdningar mot våra större städer innan utrymningar hunnilt genomföras. Vid anfall med kärnladdningar mot tätorter gäller i ännu högre grad än vid använd— ning av taktiska kärnladdningar mot militärförsvaret att förlusterna syn- nerligen kraftigt koncentreras till tid och rum. Sjukvårdsuppgif-terna blir då enorma.

Förluster till följd av ABC-stridsmedel förorsakas av en mängd olika fak- torer.

De flesta skadorna vid kärnladdningsexplosion kommer från värmestrål- ningen och tryckvågen. De sålunda förekommande skadorna utgörs av brännskador och traumatiska skador, vilka kan förekomma isolerade samt i kombination med varandra och med strålskador.

Radioaktiv strålning åstadkommer vid tillräcklig dos svåra verkningar — strålsjuka och dödlighet — på människor och djur. Stråldosen kan min— skas kraftigt, om strålningen måste gå genom något slag av materia, jord, sten, trä, betong o.s.v. Eftersom de militära förbanden är välutbildade i

1 Battle casualties, Gilbert W. Beebe och Michael E. de Bakey. Charles C. Thomas 1952.

• Sida 105
•  Original

skyddstjänst och i stor utsträckning torde ha tillgång till något slag av skydd samt goda möjligheter till förvarning, indikering och dekontamine- ring, kan militära förluster genom initial och kvarvarande radioaktiv strål- ning beräknas bli förhållandevis små. Bland Civilbefolkningen, som i regel inte har lika goda möjligheter till skydd m.m., kan antalet strålskadade däremot bli stort.

Biologiska stridsmedel kan insättas mot människor, djur, växande grö- da och lagrade vegetabiliska födoämnen. I det biologiska krigets natur lig- ger att det främst riktas mot civilbefolkningen. Sådan krigföring kommer att medföra ytterst svårlösta problem för hälso— och sjukvården, särskilt som man får räkna med att den hygieniska standarden sjunkit avsevärt ge- nom utrymningar och inkvarteringar m.m. Vatten— och livsmedelsförsörj- ningen kan komma att möta stora svårigheter. Biologisk krigföring, sanno— likt kombinerad med intensiv psykologisk krigföring, kan sålunda vålla betydande förluster i krigsskadade, främst bland civilbefolkningen. En för- bättrad hygien kan jämte andra motåtgärder bidra till att minska dessa förluster.

Av kemiska stridsmedel är i detta sammanhang stridsgaserna av stor betydelse särskilt som man på många håll i världen f.n. lägger ned om- fattande arbete och kostnader för fnamställning av nya medel. Stridsgaser— na kan spridas i form av gas, droppar (dimma) eller fasta partiklar. Strids- gasdropparna kan övergå till gas- eller dimform. Gasen eller dimman föl- jer då med luftströmmarna och kan på kort tid svepa fram över stora om- råden. Droppar eller fasta partiklar av stridsgas kan ligga kvar veckor och månader. Stridsgaser torde användas direkt mot människor men kan sam- tidigt förgifta vatten, livsmedel, fodermedel samt djur.

Våra militära förband har god gasskyddsutrustning och soldaterna är utbildade i gasskydd. Militära förluster i gasskadade kan därför, om till- räcklig förvarning erhålls, beräknas bli förhållandevis små.

Direkta gasanfall i större skala mot Civilbefolkningen kan åstadkomma mycket svåra verkningar. Taktiska stridsgasanfall mot militära förband med t. ex. nervgas — kan indirekt orsaka gasskador bland civilbefolkningen genom att gasmolnet kan driva miltals och fortfarande åstadkomma skador.

En sammanställning av de olika typerna av troliga krigsskador och de- ras förmodade fördelning på civil och militär personal visar att praktiskt taget alla sorters skador förekommer inom båda grupperna. Bland skadade tillhörande krigsmaktens personal finns en viss övervikt av skott- och split- terskador och bland skadade tillhörande den civila sektorn blir kanske krosskador rikligare förekommande. Beräkning av omfattningen av skador orsakade av ABC-stridsmedel är svår att göra och fordrar en betydligt mer detaljerad och långtgående analys än vad denna utredning velat prestera.

• Sida 106
•  Original

3. Krigssjukvårdens verksamhet och organisation

Mot bakgrunden av ovan beskrivna förhållanden vid anfall mot vårt land och mot analysen av krigssjukvården såsom en delfunktion i totalförsvaret skall utredningen här nedan redogöra för krigssjukvårdens tänkta verk- samhet och gällande organisation. Den kommer därvid att uppdela krigs- sjukvården i en militär och en civil sektor.

3.1. Militär krigssjukvård 3.1.1. Allmänna synpunkter Hälso- och sjukvården inom krigsmakten vid krig är en del av underhålls- tjänsten och benämns i det följande krigssjukvårdstjänst eller militär häl- so- och sjukvård i krig. Krigssjukvårdstjänsten har naturligtvis ytterst samma målsättning som gäller för all sjukvård, att ge sjuka och skadade den bästa tänkbara hjälp i olika situationer. Den har emellertid icke blott ett humanitärt utan fastmer ett taktiskt mål, nämligen att bidra till att de militära enheternas numerära

• Sida 108
•  Original

och personella slagkraft bibehålls trots fysiska och psykiska påfrestningar och stridsmedlens direkta skadeverkningar. Detta mål nås genom den fy- siska och psykiska hälsovården och genom att sjuka och skadade snabbt och effektivt tas om hand, transporteras och ges lämplig behandling och vård för att efter kortast möjliga tid kunna återgå i tjänst. All modern väs- terländsk krigserfarenhet ger vid handen att truppens stridsmoral i väsent- lig grad beror på sjukvårdstjänstens effektivitet.

För att sjukvårdsenheterna i olika taktiska lägen snabbt skall kunna fylla sina uppgifter måste de, såsom till övervägande del är fallet, antingen ingå som delar av de stridande förbanden —— sjukvårdstross e. d. i bataljo- ner och andra förband — eller också utgöra särskilda militära sjukvårds— förband. Som exempel på det sistnämnda slaget kan nämnas i brigad eller högre enheter ingående sjukvårdsplutoner, sjukvårdskompanier och sjuk- huskompanier, vilka kan bringas till nära samverkan med övriga förband. Av sjukvårdspersonalen krävs därför särskilda rent militära kunskaper för att krigssjukvårdstjänsten skall kunna anpassas efter den militära miljön.

Tidigare har givits en allmän bild av den miljö, i vilken krigssjukvården skall fungera, och utredningen vill här nedan redogöra för den militära krigssjukvården som del av det militära försvaret med dess armé-, marin- och flygstridskrafter, vilka svarar för land-, sjö- respektive luftoperativ verksamhet och som i fred produceras av de tre försvarsgrenarna armén, marinen och flygvapnet.

Armé-, marin- och flygstridskrafternas krigssjukvård är samordnad så, att resurserna gemensam't kan utnyttjas. Särskilt gäller detta vårdplatser, sjuktransporter samt försörjning med blod, läkemedel och sjukvårdsma— teriel.

3.1.2. Arméstridskrafternas krigssjukvård 3.1.2.1. Krigssjukvård, en tjänstegren inom arméstridskrafterna

Arméstridskrafternas uppgift är, som antytts i det föregående, att i sam- verkan med marin- och flygstridskrafterna försvara vårt land mot invasion. Arméstridskrafterna skall också medverka vid skyddet av betydelsefulla orter, förbindelseleder och anläggningar mot anfall med robotar och flyg och mot kuppföretag. Då läget gör det möjligt, skall de bistå det civila för- svaret. Om fientliga styrkor lyckas tränga in på svensk mark, skall alltså arméstridskrafterna i samverkan med marin- och flygstridskrafterna an— falla och tillintetgöra dem. Är motståndaren så överlägsen att detta till en början icke är möjligt, skall arméstridskrafterna genom segt motstånd av— värja eller fördröja fortsatt framträngande, till dess det blir möjligt att övergå till anfall och slå motståndaren.

Huvuddelen av de krigsorganiserade förbanden utgörs av fältförband, avsedda främst för anfall mot en invaderande motståndare och därför hu-

• Sida 109
•  Original

vudsakligen bestående av yngre värnpliktiga. Stommen av fältförbanden utgörs av pansar- och infanteribrigader med förmåga till hög rörlighet och försedda med den modernaste materiel. Vid sidan av fältförbanden organise- ras lokalförsvarsförband med äldre värnpliktiga, som främst är avsedda för vissa försvarsuppgifter.

Arméstridsknafternas taktiska uppträdande kommer att präglas av risken för att motståndaren kommer att begagna sig av ABC-stridsmedel.

Risken för förluster icke minst genom kärnladdningar för taktiskt bruk har tvingat fram en stark utspridning med stora mellanrum mellan de en- skilda förbanden. Skydd mot atomstridsmedlens verkningar erhålls dess- utom främst genom befästningar och andra särskilda skyddsåtgärder. Ge- nom rörlighet hos förbanden minskas utspridningens taktiska olägenheter och skapas förutsättningar för att förbanden skall kunna samlas snabbt för att vinna överlägsenhet där ett avgörande skall sökas och för att de åter skall kunna spridas ut, innan de blivit mål för motståndarens kärn— laddningar och andra motåtgärder.

Överraskande anfall i svårframkomlig terräng, i mörker och under svåra väderleksförhållanden gör det möjligt att vinna framgång även mot över- lägsna fientliga styrkor. Det förintelsehot, som främst atomstridsmedlen utgör, medför att arméstridskrafternas förflyttningar och även strid om möjligt kommer att utföras i skydd av mörker och när sikten i övrigt är dålig.

Utspridningen ökar möjligheterna för inträngande från motståndarens sida mark- och luftledes bland till försvar grupperade förband. Inträngan- de från luften kan väntas utföras bl. a. av helikopterburna förband, som insätts bakom försvararens främre delar med uppgift icke blott att ned- kämpa stridsledningsplatser, artilleri och reserver m. in. utan också att av- bryta förbindelserna och störa underhållstjänsten i övrigt. Motsvarande uppgifter kan väntas tillkomma lättrörliga fientliga markförband.

Sammanfattningsvis kan sålunda konstateras, att arméstridskrafternas strid kan väntas föras med stor rörlighet över stora ytor med avsaknad av klart avgränsade fronter, ställningar och linjer och med tidvis stora mellanrum mellan förbanden. Förbandens rörlighet, svårigheterna att hålla kontinuerligt samband över den stora ytan och icke minst risken för snab- ba, överraskande växlingar i läget kommer att ställa stora krav på ledningen av alla verksamhetsgrenar. Detta kommer helt naturligt att gälla även lägre chefer. Sjukvårdstjänsten måste smidigt och snabbt kunna anpassas efter den taktiska verksamheten och de krav, den taktiska uppgiften och läget medför.

Nödvändigheten av att de stridande förbanden ständigt är lättrörliga kom- mer alltid att begränsa omfattningen av de sjukvårdsresurser, med vilka dessa förband kan förses. Man har därför kommit fram till en sjukvårds— organisation, beräknad främst efter de sannolika förlusterna vid konventio-

• Sida 110
•  Original

nell krigföring, men som vid behov kan anpassas till att förstärkas vid masskador.

Behovet av rörligheten hos de stridande förbanden gör att även sjukvårds— förbanden måste vara rörliga. Åtminstone de sjukvårdsenheter, som främst skall understödja de stridande förbanden, bör ha samma grad av rörlig- het som dessa. Rörlighet behövs också för att sjukvårdsenheterna skall kun- na undandra sig verkningarna av ett hotande radiaknedfall. Detta kommer att medföra att förbandsplatser vid bataljon och brigad i allmänhet icke kan vara upprättade längre tid, ofta icke mer än ett eller ett par dygn på en och samma plats.

Utspridningen av förbanden tenderar att öka tidsmellanrummet mellan skadans uppkomst och dess behandling liksom den försvårar dispositionen av sjukvårdsförbanden. Hnar massförluster inträffat, måste dessutom även sjukvårdsenheterna vid de anfallna förbanden beräknas ha fått sin arbets— kapacitet nedsatt eller ha blivit helt utslagna. Detta förhållande kan som regel beräknas inträffa då de militära förbanden lidit så svåra förluster att ordnad verksamhet allvarligt försvåras och därigenom sjukvårdstjäns— ten ej heller kan beräknas helt fylla sin uppgift. Risken för att sjukvårds— förbanden skall bli förstörda kan visserligen minskas genom utspridning och uppdelning samt genom fältarbeten, men detta försvårar i väsentlig gnad deras sjukvårdande verksamhet.

Atomstridsmedlens förmåga till total förstörelse av vägnät och hela ter- rängområden kan komma att väsentligen försvåra avtransporten av ska- dade eller för längre eller kortare tid helt omöjliggöra sådan. Förhållandet kan komma att ställa sjukvårdstjänsten och främst läkarna vid på så sätt avskurna förband inför svåra uppgifter.

Ansvaret för sjukvårdstjänsten vid förbanden åvilar liksom för all annan underhållstjänst den militäre chefen. Därigenom finns garanti för att sjuk— vårdstjänsten samordnas med annan verksamhet vid förbandet och för att sjukvårdsresurserna utnyttjas enligt de taktiska lägets krav. Genom att sjukvårdstjänsten i bataljons- och högre staber företräds av läkare har möj- ligheter emellertid skapats för att sjukvårdstjänstens intressen sakkunnigt skall kunna hävdas vid de tillfällen, då taktiska beslut av större räckvidd skall fattas. Förutsättningen för att detta skall kunna ske är dock, att läka- ren ifråga är väl insatt i såväl den militära taktiken och stabstjänsten som i sjukvårdstjänstens speciella problem. "

Sjukvårdstjänsten i fält är till väsentlig del en fråga om transporter. För dessa kan behöva tas i anspråk även andra transportresurser än spe- ciella sjuktransportförband eller enstaka sjuktransportfordon. Eftersom lä- kare i bataljonsstaber och högre staber ingår i underhållssektionen, bl.a. som chef för dess avdelning 11 d, ges möjligheter att samordna sjukvårds- tjänsten med övriga grenar av underhållstjänsten.

Sjukvårdspersonalen, för sjukvårdstjänsten erforderlig materiel, lokaler

• Sida 111
•  Original

m. m. samt vid förbandsplatser och sjukvårdsanstalter vårdade skadade och sjuka åtnjuter i princip och under vissa förutsättningar folkrättsligt skydd enligt bestämmelserna i Genevekonventionerna av den 12 augusti 1949. Att detta allmänt kända förhållande dock icke kommer att förhindra vissa för— luster bland sjukvårdspersonalen framgår av det anförda.

Sammanfattningsvis kan alltså konstateras, att arméstridskrafternas sjukvårdstjänst kan behöva utföras under ytterst svårbemästrade, primi- tiva och för sjukvårdspersonalen både psykiskt och fysiskt pressande för- hållanden med ofta mycket begränsade personella och materiella resurser. Icke minst för läkaren kommer uppgifterna och arbetsförhållandena att väsentligen avvika från hans fredstida läkarverksamhet.

3.122. Arméstridskrafternas krigssjukvårdsorganisation Inom armén leds sjukvårdstjänsten i regional instans av militärbefälha- varna. Militärbefälhavaren biträds härvid av militärbefälstaben både i ope— rativt, tekniskt-ekonomiskt och medicinskt hänseende. I militärbefälsstaben ingår en sjukvårdsavdelning under ledning av miloläkaren, vilken är mili- tärbefälhavarens representant i den regionala sjukvårdsledningen (jämför avsnittet 3.3.). Direkt under militärbefälhavaren lyder bl. a. fördelningschefer, chefer för självständiga brigader, försvarsområdesbefälhavare och etappgruppchefer. Envar av dessa chefer, liksom också dem underlydande chefer i olika in- stanser, leder, som redan nämnts, lokalt sjukvårdstjänsten vid honom un- derlydande förband. Såsom chefens biträde ingår i bataljonsstaben en lä- kare, placerad i stabens underhållssektion såsom bataljonsläkare. I vardera av brigadstabs och fördelningsstabs underhållssektion ingår en sjukvårds- avdelning med läkare. I brigader och etappgrupper ingår sjukvårds- och sjuktransportförband, som står till respektive chefers förfogande. Direkt under militärbefälhavaren kan lyda vissa sjukvårdsanstalter, t.ex. krigs- sjukhus och sjuktransportmedel med personal. Även försvarsområdesbefäl- havaren disponerar egna sjukvårdstillgångar. I försvarsområdesstaben i krig ingående sjukvårdsavdelning samarbetar med länsstyrelsens hälso- och sjukvårdssektion. I fråga om hälsovården är varje chef ansvarig för såväl den personliga som den allmänna hälsovården i vad gäller honom understälild personal. Han har icke blott att övervaka truppens hygien utan också att tillse, att förläggning, försörjning med vatten och livsmedel, renhållning m. m. ord- nas på lämpligt sätt och att effektiva åtgärder vidtas, om smittsamma sjuk- domar uppträder eller ohyra och andra skadeinsekter förekommer. Bristfällig hygien underlättar spridningen av epidemiska sjukdomar men kan också komma att öka effekten av biologisk krigföring och anfall med stridsgaser. Den glesa grupperingen med förhållandevis små enheter på sto- ra avstånd från varandra, ofta i nedgrävda ställningar med primitiva för-

• Sida 112
•  Original

läggningsförhållanden, kan försvåra upprätthållandet av en god hygien hos truppen, trots att utspridningen i sig själv är ett visst skydd mot smitt- spridning.

Den militäre chefen biträds i den hälsovårdande verksamheten av lä— kare och annan hälso- och sjukvårdspersonal, placerade i s'taber och för- hand. Icke minst läkaren måste vara väl förtrogen med de speciella för- hållanden, varunder den militära tjänsten bedrivs, för att han skall kunna föreslå lämpliga åtgärder för hälsovården och för att han själv genom an— visningar och personlig övervakning skall kunna leda den fackmässiga delen av denna verksamhet.

För hälsovårdande uppgifter organiseras särskilda förband, nämligen badplutoner och bakteriologiska laboratorieplutoner.

Badpluton upprättar bad-, avlusnings- och saneringsanstalt. Sådan plu- ton kan även utföra avlusning, desinfektion och sanering av lokaler och materiel. Badplutons kapacitet är betydande.

Bakteriologisk laboratoriepluton är ett flyttbart förband, vars uppgift är att bl.a. genom epidemiologiska och bakteriologiska undersökningar bi- träda vid bekämpandet av smittsamma sjukdomar samt att övervaka hygie— nen i fält. Plutonen, vars chef är läkare och i vilken ingår bl.a. ytterligare läkare samt veterinärer, hälsovårdsinspektörer och tekniker, upprättar bak- teriologiskt fältlaboratorium, som kan utföra bakteriologiska undersökning— ar för diagnostisering av smittsamma sjukdomar. Plutonen utför vidare bakteriologisk undersökning av vatten och livsmedel samt epidemiologiska fältundersökningar för att klarlägga smittvägarna vid epidemier. Den sam- arbetar med de fasta humanbakteriologiska laboratorierna, som upprättas av det allmänt civila medicinalväsendet.

Skadade och sjuka bör icke vårdas inom område, där nya stridshandling- ar kan förväntas, utan flyttas till mindre utsatta områden. Det medicinska handlandet måste inställas på att patienterna skall kunna tåla dessa långa och obekväma transporter. För att kunna göra största nytta för största an- tal skadade måste sjukvårdstjänsten syfta till att nå detta mål på kortast möjliga tid och på enklast möjliga sätt, vilket sker genom en fortlöpande kontroll, behandling och sortering.

På grund härav kan behandlingen uppdelas i två faser, som dock måste vara intimt sammanhängande. Den första, som består av förberedande åtgär- der, omfattar första hjälpen på skådeplatsen, den kvalificerade första hjäl- pen vid förbandsplatser samt den initiala behandlingen vid etappsjukhus. Den andra eller definitiva behandlingen lämnas vid bakre sjukhus.

Nedan lämnas en kortfattad redogörelse för den nuvarande sjukvårdsor- ganisationen vid arméstridskrafterna. Det är att vänta att denna organisa- tion kan komma att icke obetydligt utökas och förbättras. De nu gällande grundläggande principerna för sjukvårdstjänstens genomförande kan dock väntas förbli i allt väsentligt oförändrade.

• Sida 113
•  Original

Vid de lägsta stridande förbanden, plutoner, kompanier och motsvaran- de enheter, finns sjukvårdsmän, sjukbärare och sjukvårdare. De först- nämnda skall föra de skadade i skydd och lämna första hjälpen. Av sjuk- bärarna transporteras de skadade till en på förhand utsedd samlingsplats, där de tas om hand av sjukvårdare i avvaktan på transport _ i regel av sjukbärargrupper ur bataljonens sjukvårdstross — till bataljonsförbands- plats.

Sjukvårdsmannen har en relativt kort men koncentrerad sjukvårdsut- bildning. Han skall, när han icke tas i anspråk för sjukvård, även fullgöra andra uppgifter. Sjukvårdsmannens utrustning består främst av förbands- materiel. Sjukbärarna förfogar dessutom över reglementerad bårm'ateriel samt materiel för fixationsförband. Sjukvårdaren slutligen har förutom förbandsmaterial även en begränsad mängd läkemedel och möjlighet att ge injektioner. Sjukvårdaren leder enligt kompanikvartermästarens order sj uk- vårdstjänsten inom kompaniet och har i regel sin verksamhet förlagd till kompaniets samlingsplats för skadade.

Bataljonen är den lägsta stridande instans, vid vilken läkare finns. Ba- taljonen har en sjukvårdstross, som ingår i dess trosskompani. Batal- jonssjukvårdstrossen har två förbandsplatsgrupper, vardera med en lä- kare som chef, och en sjukbärartropp med bårlag. Den läkare som är chef för första förbandsplatsgruppen är tillika chef för hela sjukvårdstrossen och dessutom bataljonsläkare. I sjukvårdstrossen ingår ett begränsat antal sjuktransportbilar. Varje förbandsplatsgrupp kan upprätta en självständig bataljonsförbandsplats, i regel med utnyttjande av för ändamålet medförda tält. Läkaren i förbandsplatsgruppen har till sitt närmaste biträde en lä- karassistent, d v 5. en värnpliktig tandläkare. Man måste räkna med att båda förbandsplatsgrupperna i allmänhet samtidigt måste ha förbandsplat- ser upprättade.

Eftersom bataljonsförbandsplatsen i regel grupperas mycket långt fram blir sjukvårdsverksamheten där i allmänhet ganska begränsad och in- skränker sig i regel till främst förberedande sortering för att bestämma ord— ningsföljden för vidare transport, chockbehandling, smärre brådskande in- grepp samt läggande av förband. Vid bataljon finns endast enklare ut- rustning för vård av skadade. Då förbandsplats är upprättad, kommer lä- karen att huvudsakligen tas i anspråk för den medicinska och kirurgiska verksamheten där. Som chef för sjukvårdstrossen eller i varje fall för en förbandsplatsgrupp är han emellertid också ansvarig för ledningen av sitt förband, bla dess marsch, förläggning och skydd inom ramen för tross- kompaniets verksamhet. Sjukbärartroppen svarar främst för den redan nämnda transporten av skadade från kompaniets samlingsplats till batal- jonsförbandsplats.

Den äldste av de båda läkarna i bataljonen ingår, som redan antytts, till- lika i bataljonsstabens underhållssektion —- sektion 11. Han har att i batal-

• Sida 114
•  Original

jonsstaben som bataljonsläkare företräda sjukvårdstjänsten främst inför bataljonskvartermästaren och att som sakkunnig representant för batal- jonschefen övervaka och leda sjukvårdstjänsten vid bataljonen. Vid förfall för den äldste inträder den andre läkaren i bataljonen som bataljonslä- kare. Bataljonsläkarens arbetsplats är emellertid inte blott bataljonssta- ben, bataljonsjukvårdstrossen eller av denna upprättad förbandsplats. Ba- taljonsläkaren måste vara beredd att på stridsfältet övervaka och leda bataljonens sjukvårdstjänst. Hans arbetsplats kan alltså i lika hög grad bli de skilda förbandens motståndsnästen m.m. Ju mer arbete han lägger ner vid de främsta förbanden, desto mindre kan han få att göra vid för— bandsplatsen. Det är nödvändigt att samma person som planlägger, leder och verkar.

Den omständigheten, att bataljonens läkare kommer att tas i anspråk för flera olikartade uppgifter utöver den egentliga läkargärningen ställer stora krav på de läkare, som skall krigsplaceras vid bataljon, och måste uppmärk- sammas vid bedömning av den utbildning, som skall bibringas läkarna i fråga. De krav som 1954 års befälsutredning uppställt som normgivande för allt befäl vid fältförband och till vilka statsrådet och chefen för för- svarsdepartementet i allt väsentligt anslutit sig till ( prop. 1960:109 ) bör i tillämpliga delar beaktas.

Ovan angivna organis-ation gäller för infanteri- och pansarbrigadernas bataljoner. För övriga motsvarande förband finns likartad organisation, an— passad efter förbandens speciella behov.

I brigadens underhållsbataljon ingår ett sjukvårdskompani, f.n. bestå- ende av sjukvårds-, sjukbärar- och sjuktransportplutoner jämte erforderlig stabs- och trosspersonal. Kompaniets chef är officer.

Sjukvårdsplutonen har förbandsplatstroppar och förbandsplatsgrupper. Cheferna för förbandsplatstropparna och förbandsplatsgrupperna är läkare.

Varje förbandsplatstropp kan upprätta en brigadförbandsplats. Här ar- betar förutom plutonchefen bla ytterligare läkare, läkarassistenter, sjuk- sköterskor och operationsbiträden. Av läkarna på brigadförbandsplatsen skall minst en ha kirurgisk utbildning. Den omständigheten att brigadför— bandsplats kan grupperas på förhållandevis stort avstånd från de främsta förbanden samt den omfattande utrustningen bla med kirurgiska instru- ment gör det möjligt att på denna plats företa avancerade kirurgiska in- grepp i de fall, där sådana framtvingas genom brutna förbindelser bakåt. Verksamheten måste emellertid koncentreras till sortering, chockbehand- ling, livräddande kirurgiska ingrepp av vissa slag samt därmed samman- hängande vård. All verksamhet, även kirurgiska ingrepp, bedrivs i de flesta fall i de tält, som ingår i troppens utrustning. Uppehållet på brigadförbands— platsen är kort. De, som efter behandling icke kan sändas fram till strids— linjen, transporteras i allmänhet snarast vidare till etappsjukhus. Endast ett begränsat antal patienter kan vårdas vid brigadförbandsplatsen. Kravet

• Sida 115
•  Original

på rörlighet gör att verksamheten på en och samma plats icke kan beräknas fortgå längre tid.

Förbandsplatsgrupperna, som har samma organisation och utrustning som motsvarande grupper i bataljonens sjukvårdstross, används antingen för att förstärka brigadförbandsplats eller för att i vissa lägen komplettera sjukvårdsresurserna vid bataljonerna. De kan också medverka vid omlast- ning av ett större antal skadade från ett slag av transportmedel till ett an- nat eller utnyttjas på annat sätt såsom räddningsstyrka inom eget eller an- gränsande förband.

Sjuktransportplutonen transporterar skadade och sjuka med cykelbårar eller sjuktransportbilar varav en del är terränggående.

I etappgruppen ingår, förutom ett flertal andra underhållsförband, sjuk- hus—, sjukvårdsspecial- och sjuktransportkompanier.

Varje sjukhuskompani, som numera står under befäl av en officer, kan upprätta ett självständigt etappsjukhus. Sjukhusets resurser, såväl perso— nella som materiella, medger en sjukhusmässig vård, som i stort sett kan jämställas med verksamheten i fredstid på ett s k odelat lasarett. Vid etappsjukhuset, som antingen upprättas i för ändamålet tillfälligt ianspråk— tagna lokaler i orten eller i de i den reglementerade utrustningen ingående tälten, sker ytterligare en sortering samt behandling och vård av de ska— dade.

Tidigare har redovisats nödvändigheten av en i två faser uppdelad be- handling, en förberedande och en definitiv, och att även etappsjukhusens verksamhet ibland måste inriktas på att möjliggöra genomförandet av den initiala behandlingen. Härigenom uppnås två syften, att etappsjukhusens beläggning hålles låg och därigenom deras beredskap hög samt att de ska- dade fördelas i portioner till olika bakre sjukhus, vilket även ökar dessas möjligheter till insats. Etappsjukhusens funk'tion blir sålunda, att deras stora kapacitet utnyttjas så att de flesta skadefalllen efter initial behand- ling och kortast möjliga vårdtid antingen kan vidaretransporteras eller återgå i tjänst. I vissa fall måste dock definitiv behandling ges.

De i sjukhuskompaniet ingående plutonerna står under befäl av läkare. Läkare och annan medicinalpersonal, icke minst sjuksköterskor, ingår i övrigt till stort antal i sjukhuskompaniet.

I sjukuårdsspecialkompaniet finns en specialistpluton, i vilken ingår rönt- gen-, ögon-, öron— och käkspecialister, kirurgiskt operationslag, fälttandpo— liklinik samt en psykiatrisk vårdgrupp. De i kompaniet ingående specialis- terna utnyttjas för behandling av bl a ögon-, öron- och käkskador. Därut- över ingår i kompaniet en organisation med vårdplatser, som kan användas för förstärkning av etappsjukhus eller på annat sätt, samt en sjukvårds- förrådspluton, som bl a upprättar etappförråd av sjukvårdsmateriel i vilket förråd även ingår en blodtjänstgrupp. Neurokirurgiska operationslag kan tillföras särskilt.

• Sida 116
•  Original

Sjuktransportkompaniet har sjuktransportplutoner med sjuktransportbi- lar och -bussar för transport av skadade och sjuka. Kompaniet användes främst för transporter mellan brigadförbandsplatser och etappsjukhus.

För lokalförsvarsförbanden upprättas förbandsplatser av i försvarsom- rådesunderhållskompanier ingående försvarsområdessjukvårdsplutoner. Från dessa förbandsplatser sker avtransport i regel direkt till beredskaps- eller krigssjukhus.

Som komplettering främst till beredskapssjukhus disponerar armén ett antal krigssjukhus, inrymda i tillfälligt ianspråktagna byggnader i orten och organiserade som odelade lasarett.

För transport av skadade och sjuka finns — utöver vad som ovan nämnts »— sjukhuslågsjuka och sjuktransporträlsbussar. Sjukhustågen äro organi- serade och utrustade som rullande lasarett. De betjänas av sjukhustågkad— rar, i vilka ingår läkare och annan erforderlig medicinalpersonal.

Helikopter kan endast i begränsad utsträckning påräknas för transport av sjuka och skadade.

Utredningen har redan anfört, att det väsentligen ökade behovet vid mass- skador avses bli tillgodosett genom koncentrering till skadeområdet av sjuk— vårdsresurser från förband utom detta område och genom tillfälligt org-ani- serade, allsidigt sammansatta räddnings- och röjningsstyrkor med bl a transportförband. Trots sådana åtgärder kan emellertid anfall med ABC- stridsmedel, främst kärnladdningar, väntas medföra så stora förluster att möjligheterna till avtransport från skadeområdet blir otillräckliga. Vid de lägre förbanden måste då första hjälpen ges åt ett mycket stort antal ska- dade och många sådana måste kunna vårdas under viss tid med utnyttjande av de materielsatser för avvaktande vård, som medförs vid förbanden. För att möta det ökade vårdbehovet vid masskador måste verksamheten modi- fieras. Sorteringen måste göras mer radikal, sjukvården förenklas och även ansvarsfulla uppgifter måste anförtros personal med ringa sjukvårdsutbild- ning. Läkarna vid förbanden kommer att ställas inför ytterst svåra avgö- randen samtidigt som deras fysiska och psykiska krafter tas i anspråk till det yttersta.

3.1.2.3. Värnpliktiga läkare inom arméstridskrafterna

Läkaren är i krigsorganisationen placerad antingen i en militär stab, var- vid han fr.o.m. brigadstab och högre kan vara chef för särskild avdelning i staben, eller i en militär sjukvårdsenhet, varvid han i ett stort antal fall även har att som chef leda hela denna enhet eller delar därav.

Ur den ovan skisserade organisationen av arméstridskrafternas sjukvårds- tjänst har utredningen sökt sammanföra befattningar med likartade upp— gifter, vilka helt eller delvis besätts med värnpliktiga läkare. Befattningarna kunna sammanföras i följande grupper.

• Sida 117
•  Original

Stabsläkare omfattande läkare i stabsbefattning, såsom läkare till förfo— gande eller specialist vid militärbefälsstab, försvarsområdesstab, fördel- ningsstab, brigadstab, gruppstab eller etappgruppstah. Det är dock att mär— ka, att värnpliktig läkare om möjligt icke bör placeras i dessa befattningar, som företrädesvis kräver läkare ur fältläkarkåren eller dess reserv.

Förbandsläkare omfattande bataljonsläkare dvs läkare placerade vid skyttebataljon (motsvarande), av vilka en del i allmänhet samtidigt är lä- kare i stabsbefattning vid bataljonen (motsvarande) och chef för sjuk— vårdstross.

sjukvårdskompaniläkare, som är placerade som chefer för förbandsplats— troppar och förbandsplatsgrupper vid sjukvårdskompanier; till denna grupp kan också hänföras läkare vid försvarsområdessjukvårdsplutoner och försvarsområdessjukvårdstroppar ;

läkare i etappgrupp, som är placerade som plutonchefer och läkare vid sjukhus- och sjukvårdsspecialkompanier samt vissa specialförband;

läkare vid sjukhuståg, samt läkare vid krigssjukhus.

3.1.3. Marinstridskrafternas krigssjukvård 3.1.3.1. Krigssjukvård, en tjänstegren inom marinstridskrafterna

Krigssjukvården är även här en integrerande del av underhållstjänsten, vars ändamål är att vidmakthålla förbandens stridsduglighet. Krigssjuk- vården måste därför i sin uppbyggnad intimt sammanknytas med övrig underhållstjänst, vars utformning betingas av de marina förbandens opera- tiva uppgifter, sammansättning och lokalisering. Därvid är huvuduppgif— ten att i samverkan med övriga stridskrafter försvara riket mot invasion sjöledes. Härutöver skall marinstridskrafter skydda importsjöfarten, kust- sjöfarten och de militära sjötransporterna samt övervaka oss omgivande havsområden. Under krig i vår närhet mellan främmande makter skall de marina förbanden bidra till tryggandet av Sveriges neutralitet, varför neu- tralitetskränkningar måste kunna förhindras eller avvisas. För att kunna genomföra nu nämnda uppgifter är det svenska marina försvaret uppbyggt för ett aktivt djupförsvar, där största möjliga effekt utvinns genom sam— och växelverkan mellan sjö-, kustartilleri- och flygstridskrafter. Såväl för- måga till momentan kraftutveckling som uthållighet krävs.

I >>M=arinplan 1960» har mot bakgrunden av nyssnämnda uppgifter och krav framlagts materielplaner, vilka främst karaktäriseras av att övervat— tenstridskrafternas slagkraft fördelas på mindre enheter samtidigt som ubåtarnas effektivitet och uppgiftsområden ökar. Vidare innebär planerna ett tillgodoseende av kraven på räckvidd. skydd, spridning och rörlighet

• Sida 118
•  Original

hos landuppställda vapen. Slutligen tillförs den marina organisationen ge- nom planerna ett ökat antal helikoptrar.

Den svenska kusten erbjuder goda naturliga förutsättningar för basering av fartyg. Ett bassystem har därför utbyggts, vilket medger spridd basering över stora skärgårdsytor kombinerat med rörlig bastaktik, bergrumsförtöj- ning, maskering m.m. Vid sidan om de större operationsbaserna, vilka ut— gör kärnan i underhålvlstjänsten för de sjögående förbanden, finns rörliga basförbindelser eller 5 k lag, t ex motortorpedbåtslag och minröjlag.

Kustartilleriet är en väsentlig faktor i det marina försvaret med huvud- uppgift 1att möta kustinvasion. Genom fasta i bergrum inrymda samt rörliga landbaserade artilleri-, luftvärns-, robot-, min-, kustjägar- mfl förband skyddar kustartilleriet bassystem, vik-tiga hamnar och farleder. Kustar- tilleriet har också möjligheter att föra ett rörligt aktivt infiltrationsförsvar inom skärgårdsområdena.

Av vad sålunda anförts angående de marina förbandens operativa upp— gifter, sammansättning och lokalisering framgår att en mängd speciella fak- torer kommer att påverka utformningen av underhållstjänsten och därmed krigssjukvården inom marinen.

3.1.3.2. Marinstridskrafternas krigssjukvårdsorganisation Målsättningen för den marina krigssjukvården är i princip densamma som för övrig krigssjukvård inom krigsmakten dvs »att ge de sjuka och så- rade adekvat hjälp på rätt plats och i rätt tid i olika militära situationer».1 För att kunna nå denna målsättning under de taktiska förhållanden under vilka marinförbanden, såväl flottan som kustartilleriet, avses arbeta kan emellertid den marina krigssjukvården endast i viss utsträckning förlita sig till den militära sjukvårdens allmänna organisationsprincip utan måste i vissa väsentliga avseenden utformas avvikande. Samtidigt ställs höga krav på marinförbandens »icke sjukvårds>>- personal beträffande sjukvårds— tjänsten. Skillnaden betingas framförallt av att de marina förbanden huvudsak- ligen uppträder i smärre isolerade förband, vilka för sina transporter är hänvisade till oskyddade vattenvägar. Sjötransporter kan därför som regel end'ast genomföras under mörker och dålig sikt, och de är på grund av transportmedlens ringa storlek dessutom beroende av väderleksförhållande- na. Möjligheter till avtransport av skadade och sjuka inom ur medicinsk synpunkt tillfredsställande tid till bakre sjukvårdsenheter för kvalificerad och definitiv vård (krigs-, etapp- och beredskapssjukhus) är små. Trans- porttider på 24 timmar eller mer från skadetillfället till tidpunkten för defi- nitiv vård kan väntas bli regel. Med hänsyn härtill fordras av den marina krigssjukvården att icke blott de livräddande, transportbefrämjande och

1 Handboken Krigssjukvård, Medicinalstyrelsems sjukvårdsberedskapsnämnd 1960.

• Sida 119
•  Original

förberedande åtgärderna utan även den slutliga värden med möjligheter att efter operation vårda de skadade, kan organiseras inom öbarriären i nära anslutning till de stridande förbanden.

Därtill kommer att vissa delar av marinkommando- och kustartilleriför- svarsområdena är så belägna, att de under krig kommer att utgöra för- svarade områden. I ett dylikt avspärrat läge krävs en inom öbarriären ut- byggd underhållstjänst, vars samtliga tjänstegrenar och därmed också krigssjukvården måste ha samma tidsmässiga underhållssäkerhet och ka- pacitet att svara för jämväl trupper från andra stridskrafter och kvarva- rande civilbefolkning.

De i fortifikatoriska anläggningar inrymda marina baserna och kust— artilleriförsvarsförbanden erbjuder goda möjligheter för kvalificerad vård under ett för de sjuka och sårade betryggande skydd mot moderna ABC- stridsmedel. Den framtida utvecklingen av dessa pekar mot att de ur miljö- synpunkt kommer att erbjuda förhållanden som liknar dem ombord på flot- tans fartyg.

Marin krigssjukvård måste slutligen utöver sedvanliga av konventionella vapen och ABC-stridsmedel orsakade skador kunna omhänderta alla typer av skador och olycksfall, vilka kunna inträffa vid submarin verksamhet.

Marinförbandens personal har en relativt omfattande utbildning i sjuk- vårdstjänst, vilken för officerare och underofficerare uppgår till i allmän- het ca 100 timmar. Sedan några år har marinens stamsjukvårdare som me- dicinsk grundutbildning givits sjuksköterskeutbildning. Efter genomgångna skolor ges de underofficers grad.

Inom flottan har befäl på smärre fartyg såsom ubåtar, motortorpedbåtar och minsvepare, på vilka enheter läkare och sjukvårdspersonal ej finns, erhållit ca 50 timmars utbildning vid sjukhus under ledning av marinlä— kare. På större fartyg såsom fregatter, jagare och kryssare finns förbands- platser, där första läkarhjälp och chockbehandling kan ges.

Inom de marina baserna finns förbandsplatser bemannade med läkare och sjukvårdare, avsedda för på basen replierande förband. Inom de större baserna finns huvudförbandsplatser motsvarande arméstridskrafternas brigadförbandsplatser. I den marina Sjukvårdsplutonen ingår två läkare samt övrig assisterande personal. Möjligheter finns till kvalificerad vård upp till 8—10 dygn.

Transporterna ombesörjs i första hand av sjuktransportfartyg men i viss utsträckning även av övriga fartyg avsedda för basernas interna transpor- ter. Helikoptrar beräknas under den närmaste 10-årsperioden endast i un— dantagsfall komma till användning för sjuktransporter inom marinen och transport av sårade och sjuka med flyg är överhuvudtaget icke aktuell.

I kustartilleriet är utbildningen i sjukvårdstjänst upplagd enligt sam- ma principer, vilka redovisats under beskrivningen flottan. Hjälpförbands- platser bemannade med sjukvårdsunderbefäl och värnpliktiga meniga sjuk-

• Sida 120
•  Original

vårdare, upprättas i stället för förbandsplats vid förband, som saknar lä- kare men är grupperat så att det även under stridsförhållanden bedöms kun- na nås av läkare från annat förband. Inom spärrbataljonen finns en eller flera förbandsplatser inrymda i bergrum. Den medicinska verksamheten vid spärrbataljonen avser primärt att kunna ge chockbehandling och lämna första läkarhjälp så att de skadade tål transport bakåt. Kan denna ej ge- nomföras finns möjligheter till kvalificerad läkarhjälp med genomförande av trängande kirurgiska ingrepp.

Kustartilleribrigadens och stridsgruppens sjukvårdsenhet utgörs av bri- gadförbandsplats bemannad av en marin sjukvårdspluton med personal- sammansättning och medicinsk målsättning enligt vad som tidigare sagts om flottans motsvarande enhet. Även dessa enheter inryms så långt är möj- ligt i fortifikatoriskt förstärkta anläggningar.

Marinförband upprättar inom vissa försvarsområden krigssjukhus med annexsjukhus.

Sjötransporterna från kustartilleriets förband sker på motsvarande sätt som beskrivits beträffande flottans fartyg och baser. De marina landtrans- porterna utförs huvudsakligen av sjuktransportbussplutoner, vilka uppsätts inom de olika kustartilleriförsvaren. För att övervaka de sjukas och skada- des transportduglighet vid omlastning från sjö- till landtransportmedel finns inom kustartilleriförsvar och marina baser hållplatstroppar med uppgift att motta skadade vid vissa evakueringsplatser. Härutöver skall hållplats- troppen kunna insättas som skadeavhjälpande och rörligt förstärkningsor- gan vid anhopning av skadade inom ett område.

Inom kustartilleriets rörliga förband ingår rörliga förbandsplatser. Inom den marina landorganisationen ingår ett antal badplutoner, som upprättar rörliga bad— och desinfektionsanstalter.

3.1.3.3. Värnpliktiga läkare inom marinstridskrafterna

Ur den ovan beskrivna organisationen av marin krigssjukvård har utred- ningen ansett det vara av värde att sammanföra befattningar med liknande uppgifter, vilk'a helt eller delvis besätts med värnpliktiga läkare.

Förbandsläkare tillika läkare i stabsbefattning omfattande bl a spärr- bataljonsläkare, eskaderläkare, flottiljläkare, divisionsläkare samt läkare till förfogande i bas- eller brigadstab. För de flesta av dessa befattningar bör dock läkare ur marinläkarkårens stam eller reserv komma ifråga.

Förbandsläkare tillika läkare i stabsbefattning omfattande bl a spärr- platser och krigssjukhuskadrar;

batteriläkare vid fasta och rörliga kustartilleriförband eller som chefer för marina hållplatstroppar;

fartygsläkare på mindre fartyg och hjälpkryssare;

2. och 3. fartygsläkare på större fartyg (1. fartygsläkare är i sådant fall samtidigt läkare i stabsbefattning) ;

• Sida 121
•  Original

tjänstgörande läkare vid marina huvudförbandsplatser samt i underord- nade läkarbefattningar inom krigssjukhuskadrar samt depåläkare vid kustartilleriets och flottans skolförband.

Bland de nämnda förbandsläkarna är batteri- och fartygsläkarna de ur kvantitativ synpunkt mest betydelsefulla.

3.1.4. Flygstridskrafternas krigssjukvård 3.1.4.1. Krigssjukvård, en tjänstegren inom flygstridskrafterna

På liknande sätt som beskrivits tidigare har hälso- och sjukvården under krig vid flygförbanden måst anpassas till den speciella verksamhet, som är resultat av den målsättning, vilken flygstridskrafterna inriktas på inom totalförsvaret.

I proposition 1958:110 utläses beträffande luftförsvaret bl a att tillgången till medel för att aktivt motverka fiendens luftkrigföring är av betydelse för motståndsviljan och att det offensiva inslaget i det aktiva luftförsvaret även i framtiden måste tillmätas stor betydelse.

Detta aktiva luftförsvar bygger bla på vårt jakt- och attackflyg, vilket är baserat på ett stort antal platser, med hänsyn till bl.a. eventuell insats av kärnladdningar. Flygstridskrafterna har sålunda en omfattande bas- organisation, där varje bas kännetecknas av utspridning av materiel och personal. Stridsförhandens verksamhet är präglad av hög beredskap, natt- liga förflyttningar och attacker, vilket även sätter sin prägel på underhålls- förbanden, till vilka bl. a. Sjukvårdsplutonen hör.

3.1.4.2. Flygstridskrafternas krigssjukvårdsorganisation

Varje flygbas betjänas i allmänhet av en basba'taljon, i vilken ingår en sjukvårdspluton. I en sådan ingår bl a läkare (varav en med. kand.), läkar- biträde (tandläkare), sjuksköterskor, sjukvårdare och sjukbärare.

All sjukvård bestrids av Sjukvårdsplutonen, sålunda även sjukvård för inom basen grupperade lokalförsvarsförband samt enheter ur hemvärnet. Dessa förfogar visserligen över viss egen sjukvårdspersonal och sjukvårds- materiel, men denna samordnas genom förste basläkarens försorg med sjuk- vårdsplu'tonens.

Sjukvårdstjänsten på en flygbas fungerar i princip enligt följande. Varje man kan på skadeplatsen med första förband ge sig själv eller kamrat första hjälpen.

På lämpliga platser är upprättade förbandsposter utrustade med för— bandsmateriel, bårar och filtar. Förbandsposterna är endast under särskilda förhållanden bemannade med sjukvårdspersonal. Till förbandsposterna, som fungerar som upps'amlingsplatser, kommer eller transporteras de ska- dade.

• Sida 122
•  Original

Från förbandsposterna sker vidaretransport till den av sjukvårdspluto- nen upprättade förbandsplatsen. Transporten sker huvudsakligen genom sjukvårdsplutonens försorg. På förbandsplatsen, som till sin utrustning och funktion närmast motsvarar arméstridskrafternas bataljonsförbandsplats, vidtas huvudsakligen åtgärder, som syftar till att göra den skadade trans- portabel till andra sjukvårdsenheter. På förbandsplatsen behålls endast dels sådana skadade som utan mer komplicerad behandling och inom få dagar beräknas att åter bli tjänstbara, dels sådana svåra fall vars tillstånd ej till- låter omedelbar vidaretransport eller för vilka ytterligare behandling be- döms utsiktslös.

I och med avtransporten från förbandsplatsen slutar flygstridskrafternas eget ansvar för den skadades vård. Inom basen sker sjuktransporterna med hjälp av basens egna resurser, medan transporterna från förbandsplatsen verkställs med hjälp av fordon och personal ur arméstridskrafterna i regel ur vederbörande försvarsområde eller civilförsvaret.

På förbandsplatserna finns enkla vårdplatser, närmast av typ sjukhär- bärge, till ett antal av ca 30—40.

I organisationen ingår också en reservförbandsplats, om möjligt förlagd diagonalt om bascentrum i förhållande till förbandsplatsen. En del av sjuk- vårdsmaterielen avdelas vanligen från början dit i reserv. Sammansätt- ningen av sjukvårdsplutonens personal och materiel medger att den vid behov kan delas i två ungefär likvärdiga hälfter.

Vad angår epidemiologisk och bakteriologisk expertis, blodtjänst etc. är flygstridskrafterna helt hänvisade till arméstridskrafternas resurser.

3.1.4.3. Värnpliktiga läkare inom flygstridskrafterna Det stora flertalet värnpliktiga läkare inom flygstridskrafternas krigsorga- nisation används som basläkare.

3.2. Civil krigssjukvård 3.2.1. Krigssjukvård som del av det civila försvaret Sådana patienter på sjukhus i utrymningsorter, som oundgängligen behöver sjukhusvård, skall vid utrymning evakueras till beredskapssjukhus i eget eller andra län. I samband härmed skall sjukvårdspersonalen (läkare och annan medicinalpersonal mfl) på evakueringssjukhusen överflyttas till beredskapssjukhus. Erforderlig vårdpersonal skall medfölja de evakuerade patienterna. När utrymning genomförs som sk snabbutrymning, måste sjukhusevakueringen ske på kortast möjliga tid. Begränsad tillgång på transportmedel kan vid snabbutrymning göra det nödvändigt att en del av patienterna i avvaktan på definitiv avtransport överförs till hjälpplatser, som upprättas i skyddsrum i utrymningsorten eller vid sjukhus i anslutning

• Sida 123
•  Original

till utrymningsorten. Vissa patienter är emellertid icke transportabla, var- för de måste kvarlämnas med möjligheter till erforderlig vård.

I samband med utrymning har även planlagts att medicinalpersonal i öp— pen vård inom utrymningsorter och utrymningsområden överflyttas till in- kvarteringsomåden i ungefärlig proportion till antalet utrymmande. I ut- rymningsort skall sjukvårdsresurser finnas vid hjälpplatser och utrym- ningsstationer samt bussambulanser ställas till förfogande för transport även av de sjuka, som vårdas i hemmet. Längs efter utrymningsvägarna vidtas anordningar för bl a sjukvård vid rastplatser och fördelningsplatser. Vid mottagningsplatser inom inkvarteringsområdena och de sk genom- gångsområdena erfordras vid snabbutrymning sjukvårdsresurser, och där måste också särskilda åtgärder vidtas beträffande hälsovården och den öppna sjukvården med anledning av den ökade belastningen.

Snabbutrymning anbefalls vid överhängande krigsfara eller om krigs- tillstånd redan inträtt. Vid sådan utrymning måste räknas med risk för terroranfall med kärnladdningar eller konventionella stridsmedel.

Civilförsvarets räddnings-, brand- och skyddsgrupper sätts vid ett dylikt katastroftillfälle in i skadeområdet med uppgift att söka sig fram till in- stängda och skadade och att föra ut dem till lämpligt belägna uppsamlings- platser.

På uppsamlingsplatserna sorterar sjukvårdskåren de skadade i olika vårdkategorier. I katastrofsituationer blir denna sortering av största bety- delse för möjligheten att snabbt kunna omhänderta skadade, som är i oundgängligt behov av vård. Sorteringens huvuduppgift är således att tillse att lätt skadade icke belastar transportorganisationen och att svårt skadade alltefter skadornas art och omfattning snarast transporteras till lämpliga sjukvårdsinrättningar.

Från uppsamlingsplatserna transporteras de skadade till närbelägna be- redskapssjukhus, eventuellt efter erforderlig chockbehandling vid förbands- stationerna. Tr-ansporterna utförs med civilförsvarets ambulanser. Dessa dirigeras så nära uppsamlingsplatserna som möjligt och körs i skytteltrafik till närbelägna sjukhus.

Vid hög belastning av sjukvårdsorganisationen måste åtgärderna inriktas på att största nytta görs för största möjliga antal. Verksamheten måste där- för koncentreras dels på livräddande ingrepp, dels på sådana åtgärder, som avser att göra de skadade transportabla, där detta kan åstadkommas med en i förhållande till belastningen rimlig medicinsk insats. Dessa principer måste även i största möjliga utsträckning tillämpas vid nära skadeområ- dena belägna beredskapssjukhus. Man måste där söka undvika och upp- skjuta sådana ingrepp, som gör att de skadade inte kan transporteras inom en snar tidsrymd. Verksamheten inriktas därför på sådana åtgärder som befrämjar definitiv vård.

Verksamheten vid fientliga anfall med ABC-stridsmedel förutsätter lämp-

• Sida 124
•  Original

liga förberedande åtgärder såsom en effektiv organisation för alarmering, indikering och sanering samt möjligheter till behandling och vård av skada— de. Snabb och energisk behandling behövs för alla skadade genom verkan av ABC-stridsmedel, vilket särskilt gäller gasskadade. Vid fientliga anfall, särskilt vid terrorbombning med kärnladdningar under pågående utrym- ning, blir uppenbarligen antalet skadade mycket stort.

Av det anförda framgår att den civila krigssjukvården kommer att stäl- las inför oerhörda arbetsuppgifter i ett kommande krig. Hur uppgifterna skall kunna bemästras är icke i alla avseenden klart. Utredningen vill där- för i det följande endast redogöra för gällande organisation med dess båda komponenter, det allmänt civila medicinalväsendet och civilförsvarets sjuk- vårdstjänst, samt den avsedda verksamheten.

De militära förbanden är beredda att i den mån förhållandena, främst det taktiska läget, medger det, lämna militärt bistånd åt främst civilförsvaret. Icke minst de militära sjukvårdsresurserna kunna därvid bli av betydelse. På motsvarande sätt kan de militära sjukvårdsresurserna på grund av för— luster inom storstridsområden bli otillräckliga varför bistånd från den civila krigssjukvården erfordras. Med nuvarande organisation kan det civila bi— ståndet endast omfatta civilförsvarets sjukvårdsplutoner och ambulanser samt viss medicinalpersonal.

Nuvarande starkt begränsade tillgång på rörliga enheter inom den civila krigssjukvården innebär i själva verket små möjligheter att på antytt sätt lämna bistånd åt militärförsvaret. Ett snabbt och effektivt civilt bistånd åt den militära krigssjukvården förutsätter bl a att de civila läkarna har kän- nedom om den militära sjukvårdsorganisationen och dess sätt att arbeta.

3.2.2. Det civila försvarets krigssjukvårdsorganisation 3.2.2.]. Hälsovård och öppen sjukvård Hälsovård och öppen sjukvård bedrivs inom ett antal krigssjukvårdsdi- strikt. Ett dylikt distrikt omfattar flera fredstida tjänsteläkardistrikt. Krigs— sjukvårdsdistrikten har tidigare varit anpassade efter rikets indelning i ci- vilförsvarsområden. Sedan ny indelning i civilförsvarsområden fastställts att gälla fr o m den 1 juli 1960 har man inom medicinalstyrelsens sjuk- vårdsberedskapsnämnd övervägt att avpassa krigssjukvårdsdistriktens stor- lek efter gränserna för de nya civilförsvarsområdena. Man har emellertid beslutat att någon ändring tills vidare icke bör ske med hänsyn till pågåen— de utredning angående eventuellt ändrad kommunindelning. Varje krigssjukvårdsdistrikt föres'tås av en krigstjänsteläkare, som till sitt förfogande har biträdande krigstjänsteläkare, sjuksköterskor, barnmor- skor, tandvårds— och övrig sjukvårdspersonal allt i relation till folkmäng- den. För varje krigssjukvårdsdistrikt upprättas av länsstyrelsen en särskild

• Sida 125
•  Original

organisationsplan innehållande alla uppgifter av betydelse för hälsovårdens och den öppna sjukvårdens bedrivande under krig.

Vid direkta eller indirekta krigshandlingar inom krigssjukvårdsdistrikt kommer krigstj änsteläkaren med sina relativt små materiella och per- sonella resurser att ställas inför stora och skiftande arbetsuppgifter. Han själv och honom underställd sjukvårdspersonal skall därjämte i katastrof- lägen vid behov medverka inom civilförsvarets sjukvårdande verksamhet samt inom krigsmaktens hälso- och sjukvård.

Hälsovårdsnämndernas uppgifter utökas väsentligt under krig, framför-- allt på omgivningshygienens område. Samtidigt minskas emellertid till- gången till personal i hälsovårdsnämnderna på grund av inkallelser till krigsmakten. Detta medför ett behov av att krigstjänsteläkaren aktivt med- verkar i och vid behov leder hälsovårdsnämndens verksamhet.

Särskilda åtgärder för skydd mot spridning av smittsamma sjukdomar kommer att erfordras i samband med inkvartering av flyktings- och utrym— ningsklientel. Därför planläggs inom olika delar av landet, främst vid grän- serna, s k sanitetsanstalter avsedda att på rationellt sätt genomföra läkar- besiktning, bakteriologisk provtagning och sanering i större skala. Man skil- jer därvid på dels permanenta fasta (i fred befintliga) sanitetsanstalter, dels tillfälliga fasta (i krig organiserade) sanitetsanstalter. De sistnämnda kommer att inrymmas i hadinrättningar av olika slag. Ansvaret för de fasta anstalternas planläggning i fred jämte upprättande och drift i krig är av- sett att åvila medicinalväsendet. Det medicinska ansvaret för anstalternas verksamhet åvilar vederbörande krigstjänsteläkare. Med hänsyn till svå- righeterna att redan i fred kunna bedöma, i vilken del av landet flyktingar kommer att uppträda, har medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd föreslagit att ett antal rörliga sanitetsanstalter skall organiseras länsvis. Förslaget är för närvarande föremål för ytterligare utredning.

För bedrivande av hälsovård organiseras även ett antal laboratorier. I krig kommer sålunda de fredstida humanbakteriologiska och virologiska laboratorierna att utflyttas till mindre utsatta orter och där organiseras dels såsom fasta, dels såsom rörliga laboratorier. Varje civilområde får sålunda ett fast laboratorium och en rörlig epidemiologgrupp, den senare bestående av bl a epidemiolog eller bakteriolog samt hälsovårdsinspektör.

I fred äger nära 99 procent av alla förlossningar rum på anstalt. I krig måste normala förlossningsfall på grund av bristen på vårdplatser vid sjuk- husen i första hand ske i hemmen eller på härför särskilt planlagda förloss- ningshem, som upprättas i de flesta sjukvårdsdistrikt.

Den öppna tandvården skall i krig bedrivas vid folktandvårdspolikliniker belägna i mindre utsatta områden. Käkkirurgisk verksamhet däremot skall i första hand bedrivas på härför särskilt planlagd avdelning ansluten till den plastikkirurgiska verksamheten vid ett större beredskapssjukhus inom varje civilområde.

• Sida 126
•  Original

Den slutna vården kommer att bedrivas på ett stort antal beredskapssjuk— hus, vilka även skall omhänderta militära patienter för förberedande vård i erforderliga fall och för definitiv vård för alla. Beredskapssjukhusen består i regel av ett i fred befintligt kroppssjukhus, kärnsjukhus, till vilket knutits andra tillgängliga och för ändamålet lämpliga lokaler, annex. Till bered- skapssjukhus utnyttjas fredssjukhus (fredssjukstugor) belägna på mindre utsatta orter samt övriga för ändamålet lämpade lokaler (skolor, försam- lingshem mm). Bristen på vårdplatser i krig kommer att medföra behov av skärpta indikationer för vård på sjukhus, och för att kunna ta emot krigsskadade beräknas ungefär två tredjedelar av det fredsmässiga sjukhus- klientelet i krig bli utskrivna för vård i hemmet eller på provisoriska vård— hem.

Antalet vårdplatser för kroppssjukvården blir väsentligen ökat i krig. Av vårdplatserna i krig omfattar de kirurgiska ca 75 procent och de medicinska ca 25 procent.

Lättare psykiskt sjuka i behov av sjukhusvård (ångestneuroser, depres- sioner, krigsneuroser), skall i första hand omhändertas på sådana bered- skapssjukhus, där psykiatrisk vård planlagts eller beräknas kunna ske, och i andra hand på närmaste mentalsjukhus. De sistnämnda kommer i stor ut- sträckning att bibehållas i krig och avses i första hand ombesörja vården av svårare psykisk sjuka (psykoser). Mentalsjukhus belägna inom större tätorter skall utrymmas enligt särskild plan och de patienter, som anses vara i oundgängligt behov av sjukhusvård, skall överflyttas till mentalsjuk- hus belägna på mindre utsatta orter.

För att i katastrofläge kunna komplettera beredskapssjukhusen och ci- vilförsvarets sjukvårdsresurser upprättas sk sjukhärbärgen utanför tät- orter. Sjukhärbärgena skall kunna möjliggöra avvaktande vård av svårt skadade, som tillfälligt icke kan mottas på beredskapssjukhus, samt konva- lescentvård av sådana patienter, som vårdats på beredskapssjukhus men som icke kan utskrivas direkt.

3.2.2.3. Civilförsvarets sjukvård

Varken det allmänt civila medicinalväsendets eller krigsmaktens sjukvårds- organisation är personellt eller materiellt tillräckligt rustad för uppgiften att rädda tusentals människor, som på en gång drabbats av det totala kri- gets verkningar. Skadeavhjälpande åtgärder efter ett luftanfall kommer där— för i första hand a'tt åvila civilförsvaret, vars sjukvårdstjänst har till uppgift att inom ett skadeområde uppsöka skadade, lämna dem första hjälpen. föra ut dem ur skadeområdet, verkställa sortering i lätt och svårt skadade. hänvisa de lätt skadade till särskilda behandlingsenheter samt transportera de svårt skadade antingen direkt till närbelägna beredskapssjukhus eller efter viss förbehandling på förbandsstation till mer avlägset belägna be-

• Sida 127
•  Original

redskapssjukhus (motsvarande). Kravet på kunskap om självhjälp och första hjälp hos gemene man måste v-ara uppfyllt för att nämnda verksam- het skall kunna bedrivas framgångsrikt.

Civilförsvarets sjukvårdsuppgifter är temporära och dess enheter till största delen rörliga.

Inom varje civilförsvarsområde finns en sjukvårdskår, omfattande civil- försvarets samtliga sjukvårdsenheter inom området under ledning av en kårinspektör (lekman). Då dennes uppgifter huvudsakligen är av admini- strativ och teknisk-organisatorisk art, förutsätts läkare inte bindas för den- na uppgift. För varje civilförsvarsområde upprättas i fred en organisations- plan över civilförsvarets sjukvårdsresurser och deras utnyttjande i krig. Utbildning av sjukvårdsbefäl och samariter genomförs i fred.

Efter tex ett luftanfall kommer alla tillgängliga resurser att anlitas för räddning av största möjliga antal människoliv. I skadeområdet lämnas första hjälpen åt de skadade av civilförsvarets framskjutna grupper och av tillgänglig sjukvårdspersonal. Al'ltefter brandrisk, transportmöjligheter m m fastställs vissa uppsamlingsplatser i skadeområdets omedelbara när- het, dit de skadade kan föras. Här sorteras de skadade med hjälp av det allmänt civila medicinalväsendets läkare och sjuksköterskor m. fl.

De skadade förs från uppsamlingsplatser till förbandsstationer, som kan motta 100—200 patienter, och där bla chockbehandling och smärre kirur- giska ingrepp kan utföras. Förbandsstationen, som bemannas av en s k för- bandspluton, utgångsgrupperas i anslutning till större tätorter enligt fast- ställd plan. Den upprättas på order av länsstyrelsen genom dess sjukvårds- sektion efter samråd med civilförsvarssektionen antingen såsom mottagande avdelning vid beredskapssjukhus eller såsom självständig sjukvårdsenhet i lämpliga lokaler nära skadeplatsen. Länsstyrelsen kan vid större katastrof- situationer låta omgruppera förbandsstationerna inom länet och vid behov hos civilbefälhavaren begära förstärkning med förbandsstationer från an- gränsande län eller civilområde.

Tillgången till kvalificerad medicinalpersonal är starkt begränsad och medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd har därför inte kunnat krigsplacera läkare av olika kategorier enbart vid förbandsstationerna. Då dessa träder i verksamhet erhåller de emellertid enligt särskild plan medici- nalpersonal däribland läkare och sköterskor från beredskapssjukhus.

På landsbygden och i mindre tätorter upprättas förbandsplatser för om- händertagande av lätt och svårt skadade. Förbandsplats bör om möjligt etableras i sjukvårdsinrättning, som inte ingår i beredskapssjukhusorgani- sationen. Med hjälp av läkare och sjuksköterskor krigsplacerade i öppen vård samt ett antal samariter avses 20—25 patienter kunna mottas samti- digt vid varje förbandsplats.

I civilförsvarsområden, vari ingår tätorter, kommer att organiseras rörliga samaritgrupper i viss relation till folkmängden med uppgift att, där läget så

• Sida 128
•  Original

kräver, medverka vid omhändertagande av lätt skadade. Då medicinalperso— nal inte ingår i samaritgrupperna, kan dessa endast behandla patienter med lindriga brännskador, kontusioner, smärre sår m.m. I öppen vård tjänst- görande läkare och sjuksköterskor bör om möjligt utöva viss tillsyn över samaritgruppernas verksamhet.

Transport av skadade till förbandsstation eller beredskapssjukhus (mot- svarande) sker med civilförsvarets ambulanser. Dessa består dels av när- transportmedel (Skåpbilar och traktorsläpkärror med plats för 5 bårar), dels av fjärrtransportmedel, s k bussambulanser. De sistnämnda utgörs av vanliga bussar, vari sitsarna borttagits och har 15—20 bårar upphängda i särskilda ställningar.

3.23 Medicinalt tjänstepliktiga och värnpliktiga läkare inom civil krigssjukvård Som framgått av redogörelsen ovan saknar civilförsvarets sjukvårdskårer egen kvalificerad medicinalpersonal. De grupper av befattningar inom det allmänt civila medicinalväsendet, som besätts med tjänstepliktiga och värn- pliktiga läkare, varierar kvalitativt mycket och i motsats till krigsmakten saknar man i såväl regional som lokal instans fast anställda läkare.

De viktigaste grupperna av läkare inom civil krigssjukvård utgörs av chefsläkare för beredskapssjukhus, laboratorier m m; krigstjänsteläkare jämte biträdande krigstjänsteläkare; underläkare vid beredskapssjukhus, mentalsjukhus m 111.

3.3. Ledning och samverkan För att de krav, som ett modernt krig ställer, skall kunna mötas, kommer vårt lands samtliga sjukvårdsresurser att samordnas.1 Samverkan mellan de olika grenarna av totalförsvarets krigssjukvård —- krigsmaktens, det all— mänt civila medicinalväsendets och civilförsvarets sjukvårdstjänst — i syf- te att på bästa sätt gemensamt utnyttja de begränsade personella och mate- riella resurserna alltefter det aktuella sjukvårdsläget regleras genom be- stämmelserna i krigssjukvårdslagen (SFS 1953:688) och krigssjukvårds- kungörelsen (SFS 1955:442). Nedanstående figur visar principerna för led- ningen och samverkan inom krigssjukvården. Den operativa ledningen i central instans samordnas av centrala sjuk- vårdsledningen (CSL), i vilken överbefälhavaren, medicinalstyrelsen, vete— rinärstyrelsen och civilförsvarsstyrelsen är representerade. CSL:s uppgift är

1 Överbefälhavaren har i skrivelser till Kungl. Maj:t den 16 maj och den 1 september 1960 hemställt, att en översyn kommer till stånd rörande ledningen av den militära sjuk- och veterinärvården ävensom rörande formerna för samverkan inom den militära sektorn samt mellan den militära och civila sektorn.

• Sida 129
•  Original

1. Allmänt

Enligt utredningens direktiv bör den till att börja med närmare klarlägga vilka behov av läkare, som föreligger i krigsorganisationen, och vad tillgodo- seendet av dessa behov kräver i fråga om såväl utbildningskontingentens storlek som utbildningens innehåll och omfattning.

Utredningen vill inledningsvis anföra att behovet av läkare inom krigs— sjukvården icke får ses som en isolerad företeelse. Antalet läkare står i viss proportion till sådana faktorer som tillgång till annan sjukvårdsperso- nal, utformningen av sjukvårdens organisation i övrigt beroende på krav på större eller mindre rörlighet och framkomlighet hos olika förband, sjuk- vårdstaktisk inriktning av verksamheten m m. En vidgad studie av den typ, som gavs i föregående kapitel, jämte slutsatser angående krigssjukvårdens inriktning och omfattning, skulle ge säkrare ingångsvärden för bedömning av läkarbehovet. Det finns dessutom i krig ett större behov att delegera arbetsuppgifter än i fred. Detta betyder bla att en grupp av sjukvårdsper— sonal ur arbetsekonomisk synpunkt bör ha en sammansättning, som garan— terar läkarens fulla utnyttjande, d v s medger att läkaren kan delegera gö- romål och erhålla nödig assistans och service. För fullförande av de sist— nämnda göromålen finns inom fredssjukvården viss hjälppersonal (medi- cinal- och ekonomipersonal samt administrativ personal).

Beträffande behovet av hjälppersonal må framhållas att det vid mobilise- ring sker en koncentration av läkare till krigsmakten, vilket enligt vad ovan anförts medför ett större behov att delegera läkarens arbetsuppgifter och alltså krav på motsvarande ökning av hjälppersonalen. Utredningen har emellertid vid studium av denna fråga funnit, att hjälppersonalen genom- gående syns vara för fåtalig i förhållande till antalet läkare. Till del kan detta förklaras av den begränsning, som krigsorgani'sationen innebär. Hjälp- personalens medicinska kvalifikationer är dessutom lägre än hos motsva- rande personal inom civil fredssjukvård. Inom den civila sektorn förekom— mer sålunda rödakorspersonal i stor utsträckning, vilket är en följd av att sjukvårdens volym kraftigt ökas. Inom den militära sektorn består hjälp— personalen till betydande del, vid de främsta förbanden av värnpliktiga sjukvårdare. Dessa måste ur medicinsk synpunkt betraktas som lekmän, eftersom knappast någon av dem i sin fredstida gärning har kontakt med

• Sida 133
•  Original

sjukvård, och deras värnpliktsuthildning icke heller är tillfredsställande ur medicinsk synpunkt.

De värnpliktiga sjukvårdarnas mindre tillfredsställande värnpliktsuthild- ning sammanhänger även med bristen på kunniga instruktörer.

Den moderna stridssjukvården ställer höga militära och medicinska krav på instruktörspersonal. Utredningen vill i detta sammanhang påpeka att det f n endast i marinen finns fast anställda sjukvårdare (underbefäl och underofficerare) och att den medicinska kunskapsnivån hos dessa och i ändå högre grad hos arméns instruktörer i sjukvård icke är tillräcklig. Det sagda gäller dock ej instruktionssköterskorna. Det kan nämnas, att den prak- tiska medicinska utbildningen för instruktörer i sjukvårdstjänst endast är 5 veckor på sjukhus, vilken utbildningstid endast kan ge utrymme för en kort inledning och sålunda ej ge plats för att göra vederbörande användbar inom sjukvårdsarbete.

Då vi även nu inom överskådlig framtid måste räkna med värnpliktiga sjukvårdare framförallt vid de främsta förbanden, ter det sig angeläget för utredningen att understryka vikten av, att dessa ges en även ur medicinsk synpunkt högklassig utbildning, vilket kräver kraftigt ökade kunskaper hos instruktörerna, och en bättre praktisk medicinsk utbildning på sjukhus. För att Värnpliktiga sjukvårdare skall kunna användas rationellt i krigsorgani— sationen bör enligt utredningens mening ett antal befattningar för fast an- ställda sjukvårdare tillskapas. För dessa befattningar bör vissa medicinska k'ompetenskrav gälla, bl a synes en medicinsk grundutbildning motsvarande sjuksköterskeutbildningen fordras. Det synes vidare lämpligt att uppsätta en reserv av sjukvårdare, vilket kan ske på två sätt. Sjuksköterskeuthildad manlig personal bör kunna få en speciell och fördelaktig värnpliktsuthild- ning såsom nu är fallet med t ex läkare. Krigsmakten kan utbilda fler fast anställda sjukvårdare med sjuksköterskekompetens än fredsorganisationen behöver och därefter behålla överskottet såsom en reserv. Detta sista måste ur samhällets synpunkt mot bakgrunden av den rådande sjuksköterskebris- ten te sig lämpligt. Sådan utbildning har redan i viss utsträckning påbör- jats Vid marinen.

Utredningen har med det anförda velat få fram, att en ökad tillgång till hjälppersonal inom krigsmakten och en förbättrad utbildning av denna personal sannolikt skulle proportionellt minska den militära krigssjukvår— dens behov av läkare. Detta exempel på hur läkarbehovet står i relation till tillgången och kvaliteten på hjälppersonalen har jämte andra icke här nämnda exempel givit utredningen den uppfattningen att avsevärda för- ändringar både avseende läkarbehov och utbildningskrav kan visa sig er- forderliga om en fullständig och även ur kvantitativ synpunkt tillfredsstäl— lande analys av krigssjukvården kommer till stånd (se kapitel VII, punkt 2). Avsaknaden av en sådan analys har emellertid tvingat utredningen att accep- tera de siffror rörande det antalsmässiga läkarbehovet inom krigssjukvår-

• Sida 134
•  Original

den, som framlagts av berörda myndigheter, och att ange kraven på läkar- nas kunskaper och utbildning med dessa Värden som utgångspunkt.

2. Krigsmaktens behov av läkare

Armé-. marin- och flygstridskrafternas behov av läkare i krig framgår av för dessa fastställda mobiliseringstaheller och krigsplaceringsanvisningar. På motsvarande sätt finns läkarbehovet i krig fastställt för det allmänt civila medicinalväsendet av medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd.

Ur tabell, som intagits i till detta betänkande fogad hemlig bilaga, kan utläsas krigsmaktens behov av läkare. Av det totala behovet utgörs ett 'visst antal av fast anställda läkare. De senare är genom sitt kunnande och sin er- farenhet lämpade för vissa befattningar i krigsorganisationen, vilka icke rimligen kunna besättas med Värnpliktig personal. Samtliga aktiva och fler- talet reservläkare är också krigsplacerade inom den militära sektorn. Krigs- maktens behov av värnpliktiga läkare är således direkt avhängigt av storle- ken av militärläkarkårerna. Av tabellen framgår den militära krigssjukvår- dens behov såväl av fast anställda som av värnpliktiga läkare.

Vad angår storleken av den årliga utbilclningskontingenten värnpliktiga läkare är det självfallet möjligt att få fram denna genom att dividera talet för behovet av sådana läkare med den tid en värnpliktig läkare i allmänhet kan beräknas vara krigsplacerad. Det tal man i likartade fall vanligen di- viderar med kallas utbildningskoefficienten. Beroende på en viss beräk— nad avgång genom dödsfall m m sätts koefficienten lägre än det antal år som motsvarar den beräknade tiden för krigsplacering. Förutsättningen för att denna metod att beräkna utbildningskontingentens storlek skall kunna användas är att det årliga tillskottet liksom den årliga avgången är tämli- gen konstanta och att tex stora och onormala avgångar ej sker ur vissa åldersklasser. Utredningen får emellertid erinra om följande för värnplik- tiga läkare gällande särskilda förhållanden. De äldre årgångarna är relativt fåtaliga och de yngre är mycket stora. Dessutom har det skett en överföring av vissa värnpliktiga läkare till medicinalstyrelsens sjukvårdsbercdskaps- nämnd. Detta gör att >>tillgångspyramiden» icke lämpar sig för den angivna beräkningsmetoden vad gäller den framtida årliga utbildningskontingenten.

Utredningen har funnit att den enda tillförlitliga metod, som man kan an- vända vid beräkning av den årliga utbildningskontingenten värnpliktiga lä- kare, är att för en tio-årsperiod framåt uppskatta årlig avgång och beräkna ersättning för denna. Detta förfaringssätt kan användas därför att f*n ba- lans råder mellan tillgång och efterfrågan genom tidigare gjord överföring av värnpliktiga läkare från krigsmakten till det allmänt civila medicinal- väsendet.

Vid beräkning av krigsorganisationens personalbehov räknas alltid med en viss reserv (personalreserv) i förhållande till det sammanlagda antalet

• Sida 135
•  Original

krigsbefattningar för att säkerställa dels att alla befattningar omgående kan besättas (mobiliseringsreserv), dels för att därutöver kunna täcka san- nolika stridsförluster m m. Sådan reserv bör införas i behovsberäkningar även vad gäller läkare. Härutöver är en viss ytterligare reserv nödvändig, eftersom man måste räkna med en viss avgång av värnpliktiga läkare för att täcka behovet av nybesättningar av militärläkarbefattningarna.

Till förmån för en större utbildningskontingent än som motsvarar den militära krigssjukvårdens direkta behov har följande ofta anförts av ansva- riga myndigheter. Den rådande civila läkarbristen gör det svårt för veder- börande militäre chef att vid tex inkallelse till övning i krigsförband få disponera ett tillräckligt antal bataljonsläkare. Utredningen har erfarit att anstånd ofta måste beviljas, vilket försvårar för vederbörande försvarsgrens— överläkare att kunna inkalla läkare för tjänstgöring i egen krigsbefattning. l dylika fall inkallas de i stället till tjänstgöring i liknande krigsbefatt- ning varefter omkrigsplacering sker. Utredningen vill framhålla att förhål- landet påminner om det som gäller för kommunicerande kärl. Minskar man möjligheterna att till tjänstgöring inkalla värnpliktiga läkare krävs en ökad reserv av antalet sådana läkare och detta påverkar i sin tur möjligheterna att på lång sikt disponera ett antal läkare för civil fredssjukvård. Utred- ningen får därför rekommendera att vederbörande myndigheter i fortsätt- ningen icke beviljar anstånd annat än i trängande fall. Detta är en förut- sättning för att få efterfrågan och tillgång att närma sig varandra eller med andra ord att begränsa antalet värnpliktiga läkare inom krigsmakten.

Det har från militärt och militärmedicinskt håll dessutom framförts att man på grund av de höga fysiska krav, som ställs på värnpliktiga läkare såsom bataljonsläkare, måste reservera ett stort antal yngre läkare för dessa befattningar. Det har även sagts, att man måste ha en reserv av ba- taljonsläkare (motsvarande),,då avgången av dessa är stor vid krig.

Beträffande det först framförda önskemålet har utredningens analys av krigsbefattningarna visat att de bataljonslä'karbefattningar vid armén, som besätts med värnpliktiga, utgör ca hälften av arméns läkarbefattningar. Det ges sålunda möjligheter att efter t ex halva värnpliktstiden eller vid omkring 35 års ålder omplacera läkare från bataljonsläkarhefattning till t ex befattning som läkare vid etapp- eller krigssjukhus. Utredningen är övertygad om att läkare yngre än 36 år och tillhörande besiktningsgrupp 1 eller 2 väl fyller bataljonsläkarhefattningens krav på fysisk spänst. Läka- rens kvalifikationer i detta avseende bör sättas i proportion till i förbandet ingående övriga värnpliktigas. Man måste ha klart för sig att trots ytkri- gets krav på att varje underavdelning måste kunna uppta strid eller i varje fall skydda sig själv så tillhör läkaren dock underhållspersonalen och icke de direkt stridande delarna av förbanden.

Beträffande önskemålet om en stor reserv av värnpliktiga läkare vill ut- redningen anföra, att erfarenheterna från t ex det sista finsk-ryska kriget

• Sida 136
•  Original

visar att avgången av finska läkare var liten, ca 1,5 procent1 per år av det totala antalet mobiliserade. Beträffande förluster vid insats av ABC-strids- medel, som väl kan väntas drabba även bakre enheter och bland dem sjuk- vårdsförband, kan en förmodan uttalas om en större förlustsiffra än den nyssnämnda. Även om siffran 1,5 procent flerfaldigas skulle stridsförlusten i döda bli liten i förhållande till den existerande personalreserven. Utredning- en vill dessutom och detta med skärpa påpeka att en stor reserv av läkare utan motsvarande reserv av sjukvårdare, materiel m m synes omotiverad (jämför detta kapitels inledning). Denna åsikt får kraftigt stöd av förlust- statistiken från andra världskriget, där det kan utläsas att avgången av sjukvårdare och sjukbärare var mycket hög. Under striderna i Stilla Ha- vet led t ex Förenta Staternas marinkår proportionsvis större förluster av »corpsmen» än någon annan personalkår.

Utredningen finner sålunda de sist anförda skälen för att utbildnings- kontingenten värnpliktiga läkare skall väsentligt överstiga den militära krigssjukvårdens behov icke bärande. Dock anser utredningen att en viss reserv utöver mobiliseringsreserven m ni bör läggas på utbildningskonting- enten för att säkerställa att krigsmaktens behov blir tillgodosedda och för att möjliggöra en anpassning till skiftande och i nuläget svårförutsebara förhållanden beträffande behovets storlek.

Med beaktande av att tillräckliga reserver sålunda måste finnas har ut- redningen med den förut angivna beräkningsmetoden kommit fram till att en årlig utbildningskontingent av mellan 100 och 200 värnpliktiga läkare skulle täcka krigsmaktens behov av sådana läkare för krigsbefattningarna. Som ett riktvärde som kan justeras uppåt och nedåt alltefter skiftande he- hov vill utredningen ange talet 110.

Av de 110 värnpliktiga läkarna bör armén tilldelas 85 läkare, marinen 1.5 läkare och flygvapnet 10 läkare.

3. Krav på värnpliktiga läkare inom militär krigssjukvård

Framställningen i kapitel VII har tjänat syftet att ge en bild av krigssjuk- vårdens verksamhet och miljö för att bl a belysa kraven på värnpliktiga lä- kares kunskaper och förmåga. Det torde ur nämnda kapitel framgå att verk- samheten inom hälso- och sjukvården i krig blir väsentligt art-skild från motsvarande fredstida arbetsområde. De krav, som härrör från verksamhe— ten i fred och från olika krigsbefattningar, skall närmare utvecklas nedan.

3.1. Avseende verksamheten i fred

Utredningen anser att den värnpliktige läkaren genom tjänstgöring vid fredsförband bör lära känna det klientel han skall komma att ta hand om

1 Somer P: Den finska sanitetstjånstens allmänna organisation i 1941—44 års krig. Tidskr. i militär hälsovård nr 1, 1958.

• Sida 137
•  Original

vid krig. Av särskild betydelse är, att läkaren lär sig bedöma soldatens krigstjänstduglighet. Härvid måste soldatens fysiska och psykiska kapaci- tet bedömas icke endast ur ensidig medicinsk synpunkt utan även mot bak- grunden av de militära krav, som ställs i olika krigsbefattningar. Framför- allt under ett mobiliseringsskede är en snabb och effektiv bedömning av tjänstdugligheten av fundamental betydelse för krigsmakten. Även ur en annan synpunkt är tjänstgöring vid fredsförband av värde. Man måste näm- ligen räkna med att omfattningen av fredsmässig sjukvård kommer att öka i krig. Det är således av stor betydelse, att läkarna i fred uppövar sin för- måga att utan eftersättande av medicinska och militära krav på kort tid ge- nomföra en undersökning och en bedömning.

Med utgångspunkt från dessa synpunkter anser utredningen, att tjänst- göring vid fredsförband är en nödvändig del av utbildningen för krigsbe- fattningar. Den vill emellertid framhålla, att denna tjänstgöring bör tids- begränsas och ordnas så att verklig utbildning kommer till stånd, varvid de aktiva militärläkarnas medverkan är oundgänglig.

4. Krav på krigsmaktens fast anställda läkare

De fast anställda läkarnas insatser är, såsom framgått av inledningen till kapitel IV och detta kapitels avsnitt om behov av läkare inom krigsmak- ten, en integrerande del av den militära sjukvården och därmed av avgö- rande betydelse för de värnpliktiga läkarnas utbildning och verksamhet. Av särskild betydelse är stamläkarna, (1 V s de aktiva och de arvodesanställ- da läkarna. Nedanstående redogörelse avser i huvudsak gruppen aktiva lä- kare. Utredningen skall här nedan ange de krav, som måste ställas på fast anställda läkare och får börja med att sammanfatta deras arbetsuppgifter, då det i föregående kapitel varit svårt att på ett enhetligt sätt ge en bild av de fast anställda läkarnas verksamhet i fred och i krig.

4.1. De fast anställda läkarnas arbetsuppgifter Den framställning av de fast anställda läkarna, som följer här nedan baserar sig på en av utredningen gjord analys. Utredningen är väl medveten om att de berörda läkarna i dagsläget icke rimligen kan täcka alla de redovisade områdena. Utredningen, som senare återkommer till frågan om skälen här- till, anser dock att analysen bör vara en målsättning för de fast anställda läkarnas tjänsteutövning för framtiden. Inom den svenska försvarsmakten av idag krävs militär sakkunskap för lösande av medicinska frågeställningar rörande sjukvård, hälsovård, perso- nalbedömning, utbildning, krigsplanläggning och forskning. Av den angivna verksamheten är hälso— och sjukvård samt personalbedömning direkt sam- manhängande med den dagliga fredsmässiga verksamheten vid förbanden under det att utbildning, krigsplanläggning och forskning tar sikte på sjuk- vårdstjänstens ändamålsenliga bedrivande vid krig. Härtill kommer alla de uppgifter, som åligger militärläkaren i hans egenskap av förvaltningsgrens- chef i fråga om egentliga förvaltnings och sjukförsäkringsären—den, expedi- tionella göromål, ledning av underställd personal, deltagande i samman- träden och föredragningar samt kontrollerande verksamhet inom olika om- råden.

4.1.1 Sjukvård Tyngdpunkten i förbandsläkarens (regements—, bataljons-, flottilj- och skol— läkarens) verksamhet ligger i nuläget närmast inom den öppna och slutna sjukvården. Den öppna sjukvården omfattar undersökning, behandling samt

• Sida 142
•  Original

intygsskrivning för vissa i kapitel IV redovisade personalkategorier, som har rätt till sjukvård på statens bekostnad enligt bestämmelser i gällande avlöningsreglementen och kollektivavtal. Den slutna sjukvården av nyss- nämnda personalkategorier ombesörjs på militär eller civil sjukvårdsanstalt. Därvid är i regel vård av sjuka på militär sjukvårdsanstalt (= förbands— sjukhus) — om man bortser från epidemisituationer — endast aktuell för värnpliktiga under det att vårdbehövande fall tillhörande de övriga personal- kategorierna så långt är möjligt erhåller öppen vård i hemmet. Då sjukdo- mens art bedöms kräva mer omfattande undersöknings- eller vårdmöjlighe- ter sker värden som regel vid civil sjukvårdsan'stalt. Denna utveckling av sjukvården för försvaret tillhörig personal är en följd av den allmänna sjuk- försäkringens ikraftträdande, av garnisonssjukhusens indragning samt av den vårdsökande allmänhetens allt större krav på specialistbedömning.

För att tillfredsställa behovet av öppen vård vid sjukavdelningar och i förläggningen samt av sluten vård vid förbandssjukhus krävs ett visst an— tal läkartimmar. Beroende på ovan nämnda förhållanden och det relativt konstanta antalet militärläkare genom åren i förhållande till den ökande belastningen har större delen av förbandsläkarens tid kommit att ianspråk— tas för förbandssjukvård, varpå exempel har givits i bilaga H till föregå- ende kapitel.

Det finns f n avsevärda vakanser inom militärläkarkårerna, främst in— om fältläkarkåren. För att motverka de olägenheter, som dessa vakanser medför för bedrivande av förbandssjukvården, har det varit nödvändigt att för sådan sjukvård i stor utsträckning ta i anspråk värnpliktiga läkare. Det- ta har kommit att inverka menligt på utbildningen av de värnpliktiga lä- karna för tjänstgöring i krigsbefattning. Utredningen anser sig därför böra presentera det aktuella vakansläget enligt försvarsgrensöverläkarnas upp- gifter.

Som framgår av tabellerna VIII: 1—3 föreligger de största bristerna in- om fältläkarkåren. Utredningen vill med anledning härav redovisa en av arméöverläkaren angiven översikt över antalet tjänstgöringsdagar för för— bandsläkare vid armén år 1960 (bilaga J). Av denna framgår dels beräknad fördelning av tjänstgöringsdagar på olika arbetsuppgifter vid full styrka inom fältläkarkåren och dels förhållandena vid nuvarande vakansläge. För att täcka vakanserna har tjänstgöringsdagar av värnpliktiga läkare måst utnyttjas. Denna insats av värnpliktiga läkare, som angetts till 9! 010 dagar för år 19:60, har gjorts inom det arbetsområde, som i bilagan (kol. 3 d och 5 d) betecknas »Sjukvisitationer och administrativ tjg.» och som motsvarar vad utredningen kallat förbandssjukvård, Ur bilagan i kol. 3 d framgår också att enligt arméöverläkarens uppfattning 6 840 dagar av de värnplik- tiga läkarnas tjänstgöringstid normalt bör användas till förbandssjukvård, vilket med nuvarande årlig tilldelning av ca 225 läkare gör ungefär 30 dagar per läkare. Beroende på i tabell redovisade vakanser i fältläkarkåren till-

• Sida 143
•  Original

Befattning Antal Vakanser Arméöverläkare .................. . . .. . ...l Fältläkare .......... .. . 48 ) Regementsläkare . .. Bataljonsläkare ............ 48 14 Bataljonsläkare vid kåren .............................. 72 14 Fältläkarstipendiater .................................... 90 01 Summa (%) 258 (100) 79 (33)

Tabell VIII: 2. Vakanser inom marinläkarkåren den 1/12 1960.

Befattning Antal Vakanser

Marinöverläkare ...... Förste marinläkare ........ Marinläkare av 1. graden Ögonläkare ................................................... 1 — Marinläkare av 2. graden vid kåren ............... 49 — Marinläkarstipendiater ................................. 15 — Summa (%) 84 (100) 1 (1)

Tabell VIII: 3. Vakanser bland flygläkare den 1/12 1960.

Befattning Antal Vakanser Flygöverläkare ........................................... Specialflygläkare ........................................ g — Förste flygläkare ........................................ Flygläkare av 1. graden ................................. 15 1 Flygläkare av 2. graden ................................. 26 — Summa (%) 50 (100) l (2)

kommer emellertid ytterligare 9 010 dagar årligen, vilket nödvändiggör en uttagning av ytterligare tjänstgöringsdagar av värnpliktiga läkare med 40 dagar per läkare. På grund av en extra årlig brist (kol. 4) om 5 760 dagar måste tiden för förbandssjukvård för varje värnpliktig läkare ökas med ca 25 dagar. Summan av antalet dagar för förbandssjukvård bedriven av värn- pliktiga läkare är är 1960 alltså 21610 eller nästan 1.00 dagar per läkare, vilket motsvarar knappt 60 procent av facktjänstgöringen och den fortsatta tjänstgöringen. De angivna 21 610 dagarna utgör nästan 30 procent av det totala antalet tjänstgöringsdagar för medicinsk verksamhet inom armén. De här redovisade siffrorna utgör det faktiska underlaget till den kri- tik, som riktas mot användande av värnpliktiga läkare inom förbandssjuk- vården. Utredningen anser denna kritik vara berättigad. Även marinöver- läkaren har inför utredningen redovisat sitt behov av värnpliktiga läkare för fullgörande av förbandssjukvård. År 1959 användes härför 975 dagar av

• Sida 144
•  Original

Tabell VIII: 4. Ungefärlig tillgång till tjänstgöringsdagar för fast anställda läkare inom armén.

. Enl beställ- Vid rådande .

Personalkategori ningarä vakanslägeö Brist

Personal på aktiv stat Fältläkare1 ....................................... 7 >(365:2 555 7X365=2 555 0 Regementsläkare2 .............................. 40X183=7 320 40 X183=7 320 0 Bataljonsläkare2 ................................. 48X183=8 784 34X183=6 222 2 562 Bataljonsläkare vid fältläkarkåren3 ......... 72 X 60 24 320 58 X 60 = 3 480 840 FältläkarstipendiateiG ........................... 90 X 60: 5 400 39 X 60 = 2 340 3 060

227 227

Personal i reserven4 .............................. TX48=3 650 "å—X4823 650 0 Summa 32 029 25 567 (i 462

1 Fältläkarc har 5 timmars tjänstgöringsskyldighet per dag men betraktas i beräk- ningen som heldagsanställda, d v 5 med en tjänstgöringsskyldighet av 365 dagar per år. ? Regementsläkare och bataljonsläkare har 4 timmars tjänstgöringsskyldighet per dag (1 v s har inskränkt tjänstgöringsskyldighet. Dessas tjänstgöringsskyldighet har satts till, 365 2 3 Bataljonsläkare vid kåren och fältläkarstipendiater har 60 dagars tjänstgörings- skyldighet per år. 4 Beräkningsgrunden för personal i reserven är ungefärlig och förutsätter 48 dagars tjänstgöringsskyldighet vart tredje år. 5 Se tabell IV: 6. 6 Se tabell VIII: 1. : 183 dagar per år.

de värnpliktiga läkarnas tjänstgöring. Marinen tilldelades år 1959 ca 20 värnpliktiga läkare per år. Varje läkare fullgjorde således knappa 50 dagar för fredssjukvård. De angivna 975 dagarna utgjorde ca 12 procent av det totala antalet tjänstgöringsdagar — ca 8 300 — som uttogs av alla läkare inom marinen.

Utredningen har vid sin undersökning av arméns behov av värnplikts— tjänstgöringsdagar för förbandssjukvård kommit till den slutsatsen, att man kan minska behovet genom en bättre disposition av tjänstgöringstiden för såväl de fast anställda läkarna som de Värnpliktiga läkarna, t ex genom al- ternerande verksamhet eller kombination av olika slag av tjänstgöringar. Den har i tabell VIII: 4 även redovisat andra grunder för beräkning av be- hovet av värnpliktiga läkare än dem som angivits av arméöverläkaren.

Enligt de i tabellen använda beräkningsgrunderna utgör bristen att täcka med värnpliktiga läkares tjänstgöringsdagar ca 6 500 mot de av arméöver- läkaren för år 1960 redovisade ca 9 000 tjänstgöringsdagarna. Utredningen anser därför att behovet av tjänstgöringsdagar för förbandssjukvård att år— ligen uttas av värnpliktiga läkare bör kunna minskas med 2 500 dagar. Där- jämte anser utredningen som nämnts att antalet tjänstgöringsdagar kan

• Sida 145
•  Original

reduceras ytterligare. Det har kommit till utredningens kännedom, att värn- pliktiga läkare vid tjänstgöring inom förbandssjukvården ofta endast ut- nyttjas några timmar på förmiddagen för sjukvisitation. Utredningen anser, att de berörda läkarna under resten av dagen bör kunna delta i utbildning eller utföra andra göromål, som åligger fast anställd läkare. Arvodesan- ställda läkare bör vidare vid fullförande av sina årliga 60 dagar ej få förena denna tjänstgöring med annan verksamhet, vilket i vissa fall förekommit. I stället bör vederbörande under sin militärtjänstgöring genom t ex deltids- tjänstgöring på närbeläget förband kunna helt utnyttjas på så sätt, att sjuk— visitation sker på morgonen och undervisning bedrivs på eftermiddagen. Det är dessutom inte annat än en offentlig hemlighet att vissa läkare på aktiv stat ej fullgör sin ålagda dagliga tjänstgöringstid, ett missförhållande, som det åligger bl a den militäre chefen att rätta till.

Utredningen anser sålunda, att det föreligger goda möjligheter att ge- nom ett bättre utnyttjande av tjänstgöringstid för såväl fast anställda som värnpliktiga läkare bedriva förbandssjukvården på ett mer arbetsekono- miskt sätt än som f n är fallet.

4.1.2 Hälsovård

Läkarens sakkunskap fordras för handläggande av ärenden rörande hälso— vården vid förbanden. I fråga om denna svarar förbandsläkaren närmast under förbandschefen för epidemiologi, teknisk hygien, livsmedelshygien, administrativ hygien samt allmän och personlig hygien inom förbandet.

Arbetsområdet är stort. Det tangerar många medicinska discipliner och är av grundläggande betydelse för effektivitet och trivsel vid den dagliga tjänsten inom förbandet. Förbandsläkarens skyldighet i detta avseende kan jämställas med hälsovårdsnämndens åliggande inom stad och kommun. Förbandsläkarens åtgärder inom hälsovården måste emellertid icke minst ur utbildningssynpunkt ha som utgångspunkt att gällande fredsmässiga bestämmelser skall kunna tillämpas under fältmässiga förhållanden. Åtgär- derna är dels av förebyggande och dels av konstruktiv karaktär. Inom många av de ovan nämnda delarna av hygienen begränsas emellertid för- bandsläkarens aktivitet av brist på lokala, utredande och exekutiva resur- ser. Därtill kommer att tyngdpunkten i hans dagliga gärning såväl reellt som författningsmässigt f n ligger inom sjukvårdens ram.

4.1.3 Personalbedömning Då det gäller personalbedömning såväl vid inryckning som fortlöpande un- der tjänstgöringens gång är förbandsläkaren medicinskt sakkunnig och be— dömande instans. Emellertid tenderar hans uppgifter i dessa frågor att re- duceras till remisskrivning och sammanställning av erhållna utlåtanden rörande lämplig tilldelning och uttagning. Man kan emellertid icke remit- tera alla till specialistundersökning. Undersökningsmöjligheterna vid för-

• Sida 146
•  Original

banden måste därför ökas, vilket skärper kravet på ökad utbildning för mi- litärläkarna.

Det moderna kriget blir alltmer tekniskt. Den tekniska utvecklingen syns därvidlag gå i sådan riktning, att den mänskliga faktorn i vissa sam- manhang sätter gränser för vapenutvecklingen. Följden härav blir alltmer skärpta säkerhetsbestämmelser med ty åtföljande behov av förfinade medi- cinska undersökningsförfaranden för att klarlägga personalens fysiska lämplighet för skilda befattningar. Utvecklingen har därför lett fram till skapandet av särskilda undersökningscentraler (FMU : flygvapnets me- dicinska undersökningscentral, MMUC : militärmedicinska undersöknings- centralen), vilka i nuläget ansvarar för den medicinska uttagningen av fly- gande personal respektive personal för submarin tjänstgöring. För att er- hålla möjligast enhetliga bedömning av hjärtundersökningsfall har vid vissa förband inom armén s k hjärtstationer organiserats.

4.1.4 Krigsplanläggning, utbildning och forskning Mot bakgrunden av den fredsmässiga medicinens landvinningar och de mo- derna stridsmedlens utveckling skall läkaren på aktiv stat anpassa sjuk- vårdstjänsten efter den militära organisationen. Sjukvården vid de stridan- de förbanden under krig har därvid vid sidan av den rent humanitära upp- giften i första hand till uppgift att söka bevara förbandets stridsvärde ge- nom att rädda så många liv som möjligt, minska invaliditet samt snarast möjligt göra de skadade åter tjänstbara. För att nå denna målsättning krävs krigsplanläggning, utbildning och forskning, varvid läkarnas sakkunskap är nödvändig för lösande av allmänmedicinska, sjukvårdstaktiska, ABC- medicinska och medicinsk-tekniska (t ex rörande flygmedicin och submarin medicin) frågeställningar samt problem i samband med medicinsk under- rättelsetjänst. Krigsplanläggning för militär sjukvård i krig är som framgått av kapitel VII till stor del en rent militär angelägenhet, där läkarnas roll f n närmast är att anse som den medicinske konsultens. Detta förhållande förklaras till del av att den militäre chefen är ansvarig för all verksamhet och att där- igenom det militära inflytandet kommit att dominera. Sistnämnda princip måste anses välgrundad och allmänt accepterad. Utredningen anser dock att en ökning av framförallt de aktiva läkarnas insats inom krigsplanlägg- ningen väl låter sig förena med nämnda princip, detta så mycket mer som det i verkligheten finns omfattande krav på hans medverkan. Sjukvårdstjänstens planläggning utgör en betydande och ökande del av den militära krigsplanläggningen. Sjukvården i krig är till sin art specifik genom att den berör människan, vars reaktioner styrs av biologiska lagar. Det är därför som det i krigssjukvårdens uppbyggnad måste ingå såväl medicinska som militära elementa. Inom planläggningen på krigssjuk- vårdens område borde därför militärläkaren inta en nyckelställning i alla

• Sida 147
•  Original

instanser. För läkaren i regional stab utgör krigsplanläggningen en av de väsentliga arbetsuppgifterna, såväl vad gäller krigs- som mobiliseringsplan- läggning. För förbandsläkaren ligger huvudvikten vid mobiliserings- och epidemiplanläggning. En förutsättning för att läkaren skall kunna göra en god insats på krigsplanläggningens område är att han behärskar militär organisation, taktik, vapenverkan och praktisk stabstjänst likaväl som den medicinska vetenskapen och därigenom kommer att utgöra en naturlig bro mellan stabsofficeren och den medicinska utvecklingen. Det åligger vidare läkaren att inarbeta forskningsresultaten i krigsplanläggningen eftersom forskaren arbetar förutsättningslöst och de av honom framlagda resultaten måste granskas utifrån militärmedicinsk synpunkt innan slutsatser kan dras om eventuella konsekvenser för krigssjukvården. En svår arbetsuppgift i detta sammanhang är att ta hänsyn till ABC-stridsmedlens medicinska ska- deverkningar.

Inom utbildningen borde militärläkaren på samma grunder som angivits beträffande krigsplanläggningen vara den självskrivne målsmannen för all utbildning i hälso- och sjukvård vid förbandet säväl när det gäller honom underställd sjukvårdspersonal som i fråga om all övrig personal. Läkarens roll är här lärarens. Han bör dessutom vara sakkunnig åt den militäre che- fen och utbildningsbefälet dels vid planläggningen av utbildningen för att bedöma övningarnas svårighetsgrad, dels efter utbildningen för att bedöma resultaten av övningarna och kunna inge eventuella förslag till förbättringar av dessa. Med hänsyn till det speciella sätt, på vilket övningar i krigssjuk- vård till skillnad från exempelvis skjututbildning måste bedrivas på grund av avsaknad av >>verkliga mål», är läkarens sakkunskap och personliga in- levelse erforderliga för att göra övningarna så verklighetstrogna som möj- ligt. Det är endast på grundval av erfarenheter från verklighetstrogna öv— ningar som exempelvis sjukvårdstaktik och sjukvårdsmateriel kan ges en ändamålsenlig utformning och anpassning efter moderna medicinska be— handlingsprinciper.

Läkaren inom regional stab hjälper förbandsläkaren i hans arbete inom utbildningen genom inspektion och kontroll av utbildningens bedrivande vid lägre förband samt genom att lämna förslag till tillämpningsanvisningar till gällande utbildningsbestämmelser framförallt i samband med tillämp- ningsövningar med fältförband.

Inom den försvarsmedicinska forskningen är militärläkarens medverkan också nödvändig. Genom att militärläkarna har möjlighet att skaffa sig in- gående kunskaper om den militära hälso- och sjukvårdens utformning så- väl i fred som krig är han den naturlige målsmannen när det gäller att ställa forskningsproblem. Uppslag härtill kan bortsett från det rent medicinska även vara att hänföra till förändringar i den taktiska planeringen betingade av det militära utvecklingsarbetet. Härvid har militärläkaren att för sin mi- litäre chef påpeka sakförhållande, som måste bli föremål för forskning vare

• Sida 148
•  Original

sig det gäller grundvetenskapliga frågeställningar eller problem av typen försök och prov. Den militäre chefen vidarebefordrar de ställda forsknings- problemen till högre instans för sammanställning, prioritering och utföran- de. När det sedan gäller tillämpningen av de genom forskningen vunna kun- skaperna kan militärläkaren på nytt inta en central ställning genom att som nämnts ovan bearbeta forskningsresultaten för krigsplanläggningen.

4.2. De fast anställda läkarnas roll i militär sjukvård

Av redogörelser i kapitel VI framgår, att man särskilt i länder, vilka aktivt deltagit i det andra världskriget, tillmäter en fullgott funktionerande sjuk- vårdsorganisation en mycket stor betydelse. Erfarenheterna från Korea pekar på att de stridande förbandens prestationsförmåga kunde hållas på toppen endast då de kämpande soldaterna hade en klar uppfattning om att de i händelse av skada snabbt och effektivt skulle omhändertas för behand- ling av läkare.

Det är med kännedom om sådana omvittnade förhållanden som utred- ningen har valt att först behandla kärnan i militärsjukvården, nämligen de fast anställda och särskilt läkarnas på aktiv stat kompetens, betydelse och skyldigheter, innan överväganden och förslag framläggs beträffande de värnpliktiga läkarnas utbildning och utnyttjande. Mot bakgrunden av den nyss lämnade framställningen av de på aktiv stat anställda läkarnas arbets- uppgifter torde det vara berättigat att ställa frågan huruvida de fast an- ställda läkarna, särskilt de på aktiv stat under nuvarande förhållanden kan fylla sina uppgifter inom militärsjukvården i fred och i krig.

Utredningen har ej att ta ställning till härmed sammanhängande och i sina detaljer ytterst komplicerade frågor, men den vill dock bl a på grund av de fast anställda läkarnas betydelse för utbildningen av värnpliktiga lä— kare redovisa några synpunkter och önskemål.

Tyngdpunkten i de fast anställda läkarnas dagliga gärning ligger f n såväl reellt som författningsmässigt inom sjukvården. På grund av att förbands- sjukvården upptar en väsentlig del av den dagliga tjänstgöringstiden, hin- ner förbandsläkaren många gånger icke medverka inom övriga arbetsområ— den i den utsträckning, som är nödvändig. Detta gäller särskilt utbildningen och utredningen har bl a vid granskning av veckoprogram för bedriven ut- bildning av värnpliktiga läkare funnit att förbandsläkaren sällan förekom- mer som lärare. Till det faktum att förbandsläkaren icke har tid till utbild- ning vill utredningen lägga ett annat, nämligen att han beroende på egen bristande vidareutbildning i vissa fall är mindre kompetent att undervisa, att medverka som lärare vid fältövningar o s v.

De ökade och nödvändiga uppgifter, som utredningen i föregående av- snitt ansett böra fullgöras av fast anställda läkare och då särskilt av dem på aktiv stat, medför naturligtvis behov av en Ökad arbetsinsats. Arbetsområ-

• Sida 149
•  Original

det inom hälsovården är stort. Allt talar för att den fortgående vapentek- niska och medicinskt-tekniska utvecklingen i en nära framtid kommer att medföra ett ökat behov av personalbedömning såväl vid olika undersöknings- centraler som vid de enskilda förbanden, vilket även såsom tidigare uttalats skärper kravet på ökad utbildning av de aktiva läkarna. Beträffande plan— läggningen måste de aktiva läkarna få möjligheter till ökad insats i det mi— litära stabsarbetet. I fråga om utbildning av värnpliktiga läkare och även av andra kategorier intar de fast anställda läkarna en central ställning. Ut— redningen kan inte precisera vad ett genomförande av dess förslag kommer att kräva av de fast anställda läkarna, men utredningen är övertygad om att nuvarande insatser måste mångdubblas. Nödvändigheten av att militärlä- karna deltar i den försvarsmedicinska forskningen är slutligen ställd utom diskussion.

Det anförda visar, att militärläkarens roll som företrädare för medicin och militärmedicin icke är den önskvärda. Vakansläget inom fältläkarkåren torde vidare vara ett tecken på att förhållandena ej är helt tillfredsställande. Detta läge torde. ha sin grund i ett flertal faktorer, såsom i det förhållandet att de aktiva läkarna hittills saknat specialutbildning för sina uppgifter och i arten av anställningsförhållandena. Det synes utredningen som om en om- värdering av de aktiva läkarnas nuvarande huvudsakliga arbetsinsats — inom förbandssjukvården _ vore mest angelägen, vilket skulle kunna möj- liggöra en rationalisering inom nuvarande kostnadsram. Vid en sådan ra— tionalisering bör tillses att den sjukvårdande uppgiften i fred icke blir större än vad som betingas av den militära och civilmilitära personalens behov med iakttagande av att militär sjukvård ofta krävs på tid och plats, där annan sjukvård kan vara svår att erhålla. Utredningen vill vidare i anslutning till frågan om de aktiva läkarnas inskränkta arbetstid fram— hålla, att annan underhållstjänst inom försvaret än sjukvårdstjänsten på grund av sin betydelse fått en säker ställning. som bl a uttrycks i att dess företrädare är heltidsanställd militär personal. Ingenjörerna inom försvaret är t ex heltidsanställda och deras verksamhetsområde —— att anpassa tekni— ken till den militära organisationen och verksamheten — kan i väsentliga delar jämföras med läkarnas.

Utredningen hävdar, att sjukvårdstjänstens företrädare måste genom ökad kompetens kombinerad med ändrad organisatorisk ställning få möjlighe- ter till ökad insats. I detta sammanhang vill utredningen peka på att län— der, som nyligen reorganiserat sitt försvar, har gett sjukvårdstjänsten en be- tydelsefull ställning som särskilt truppslag. En ändring av sjukvårdstjänsten även vid den svenska krigsmakten i sådan riktning skulle enligt utredning- ens mening ha betydande fördelar i de berörda avseendena.

Att de angivna missförhållandena ej är något specifikt enbart för Sverige framgår måhända klarast då man studerar utvecklingen av militärsjukvår- den i Förenta Staterna. I och med andra världskrigets början startade där

• Sida 150
•  Original

en målmedveten strävan att höja standarden på militärläkarna. Denna tog sig uttryck i åtskilliga åtgärder syftande mot en förenklad och förbättrad rekrytering. Bl a erhöll militärläkarna en snabb befordringsgång och kunde härigenom uppnå goda ekonomiska villkor. Utbildningsprogrammet är vi- dare förstklassigt. Resultatet har blivit att standarden och effektiviteten hos de amerikanska militärläkarkårerna har höjts avsevärt. Det torde i det fallet räcka med att notera att de sjukhus, som drivs i krigsmaktens regi, är av sådan hög kvalitet att de utnyttjas som remissinstanser för svår- artade sjukdomsfall på civil personal.

En dylik utveckling är önskvärd för den svenska militärsjukvården. Det- ta skulle medföra att rekrytering till beställningar för de aktiva läkare kom- mer att ske i de läkargrupper, som nu går till chefsbefattningar inom den civila sjukvården. Intimt sammanbunden med den angivna utvecklingen är frågan om möjligheterna för militärläkarna att bedriva kliniskt eller teo- retiskt vetenskapligt arbete. Funnes sådana möjligheter kunde vissa av militärläkarna kombinera sin militära sjukvårdstjänst med militärmedi- cinskt forskningsarbete eller ägna sig åt detta på ett visst stadium av ut- bildningen. För framtiden vore det sålunda önskvärt om en parallellitet kunde råda mellan den militärmedicinska och den civilmedieinska karriär- linjen.

Utredningen anser, att det är nödvändigt att få till stånd en upprustning och kvalitetsförbättring bland de aktiva läkarna. En dylik upprustning och kvalitetsförbättring är en förutsättning för att det skall vara möjligt att enligt utredningens förslag bibringa de värnpliktiga läkarna en sådan god utbildning, som de bör ha för att kunna fylla sina viktiga uppgifter 1 to- talförsvarets tjänst.

1. Inledning

I betänkande angående hälso- och sjukvården i krig och andra utomordent- liga förhållanden (SOU 1952:22) uppdrogs riktlinjerna för gällande orga- nisation av krigssjukvård. På grundval av de i betänkandet framlagda för- slagen skapades den nuvarande tredelade organisationen, vilken genom sin funktionella utformning bragts till en enhet. Med utgångspunkt från denna organisation och bestämmelserna i krigssjukvårdslagen och krigssjukvårds- kungörelsen vill utredningen i detta kapitel diskutera och framlägga förslag till krigssjukvårdsutbildning av läkare. Utredningens förslag har utformats mot bakgrunden av att övergången till krigsförhållanden föranleder en vä- sentlig förändring av läkarens arbetsuppgift, vare sig denne tjänstgör vid krigsmakten eller är krigsplacerad inom det allmänt civila medicinalväsen- det, och att krigssjukvårdsutbildningen, såsom framhållits i förenämnda betänkande, för ett mycket stor antal personer endast kommer att utgöra introduktion till de nya arbetsuppgifterna.

Under arbetets gång har utredningen funnit att avsaknaden av en i fred existerande samordnande nämnd eller annan myndighet för totalförsvarets sjukvård svarande mot den ovan nämnda funktionella enheten allvarligt för- svårar krigsplanläggning, utbildning m. m. I detta sammanhang kan erinras om, att förberedande undersökning äger rum inom 1960 års förvarslednings- utredning för att fastställa principerna för totalförsvarets sjukvårdsledning såväl i krig som i fred. Samråd har ägt rum med de representanter för för— svarsledningsutredningen som utför denna undersökning.

Inledningsvis vill utredningen erinra om sin redovisning i kapitel III av den kritik som tidigare riktats mot värnpliktsuthildningen. Därvid har två centrala spörsmål berörts, nämligen frågorna om en enhetlig utbildning av krigsmaktens värnpliktiga läkare och om storleken av den årliga utbild- ningskontingent, som skall ges utbildning för krigsplacering inom det mili- tära försvaret.

Det av 1944 års militärsjukvårdskommitté framförda förslaget om en viss gemensam utbildning har berörts av riksdagens år 1957 församlade revisorer och- av statsutskottet i ett av 1958 års B-riksdag godkänt utlåtande. överbe- fälhavaren har i ett yttrande år 1958 över en utredning rörande värnpliktiga läkares militärtjänstgöring uttalat, att frågan om samordning mellan för-

• Sida 157
•  Original

svarsgrenarna av utbildningen borde prövas. Även i andra sammanhang har det framkommit önskemål om en gemensam utbildning av värnpliktiga läkare, såsom i utredningens direktiv och i 1958 års försvarsledningskom- mittés betänkande (SOU 1960:12). I detta betänkande uttalas, att personal som är verksam inom försvarets sjukvård, vid behov måste kunna tjänst- göra inom förband tillhörande olika försvarsgrenar, vilket i fred ställer krav på en samordning av utbildningen.

Frågan om utbildningskontingentens storlek har berörts av överbefälha- varen i 1958 års yttrande, vari denne — med utgångspunkt från förhål- landet att det sedan länge utbildas fler värnpliktiga läkare än som är moti- verat, därest endast krigsmaktens behov skall tillgodoses —— ifrågasatte en begränsning av kontingenten till ett antal motsvarande krigsmaktens behov för krigsorganisationen. Arméöverläkaren anknöt i VPM till chefen för ar— mén år 1958 till samma tankegång och framhöll, att den rationella tidpunk— ten att utvälja de läkare, som skulle utbildas vid krigsmakten, var inskriv- ningsförrättningen, vilket dock av flera skäl inte kunde komma i fråga. Skälen härtill var enligt arméöverläkaren, att det då förelåg svårigheter att bedöma, vilka läkare, som var lämpliga för uttagning till krigsmakten, och att det syntes vara gagneligt ur totalförsvarssynpunkt att läkare, som krigs— placeras på civilsidan, fick en militär grundutbildning, vilken även skulle underlätta eventuella omplaceringar av läkare inom totalförsvaret. Armé— överläkaren föreslog därför, att uppdelningen skulle ske vid en senare tid- punkt

Beträffande den egentliga värnpliktsuthildningen framgår av redogörel— sen i kapitel III, att de flesta civila myndigheter ansett denna vara för lång under det att militära myndigheter hållit före, att de 240 dagarna vid armén var nödvändiga. Chefen för armén ansåg sig dock, under förutsätt- ning att denna del av utbildningen fullgjordes i en omgång omedelbart efter studentexamen, kunna gå med på en sänkning av utbildningstiden till 215 dagar. Arméöverläkaren påpekade i sin VPM, att målet för utbildning av värnpliktiga läkare borde vara att göra dessa kompetenta att tjänstgöra i första hand som bataljonsläkare och i andra hand som läkare vid sjukvårds- kompani. Arméöverläkaren underströk även vikten av att en fast, året runt öppen skola för värnpliktiga läkare upprättades. I fråga om fackutbildnings- kursen uttalade ett flertal akademiska myndigheter, att denna innehöll viss dubbelundervisning i förhållande till kursen i krigsmedicin. I övrigt har främst riksdagens militieombudsman klart sagt ifrån, att facktjänstgöringen icke borde anordnas så, att den i första hand täckte behovet av läkare vid fredstruppförband. Detta missbruk av facktjänstgöringen har även påtalats av läkarutbildningskommittén och Sveriges förenade studentkårer.

2. Definitioner och indelning av utbildning

2.1. Definitioner Utredningen har att ta ställning till utbildningen av värnpliktiga läkare. Denna term använder utredningen i sitt betänkande för värnpliktiga medici- ne studerande eller legitimerade läkare, som uttagits för utbildning i special- tjänst såsom läkare och som alltså är skyldiga att fullgöra värnpliktstjänst- göring jämlikt 27 &, mom. D värnpliktslagen. Till värnpliktig läkare hänför utredningen av praktiska skäl även medicine studerande eller legitimerad läkare, som med stöd av 5 & värnpliktslagen delvis befriats från värnplikts- tjänstgöring. I detta betänkande har utredningen vidare använt termen krigssjukvårds- utbildning som ett sammanfattande begrepp för den utbildning, som det enligt utredningsuppdraget åligger utredningen att analysera och överväga. Med krigssjukvårdsutbildning förstår utredningen sålunda den utbildning, som avser att göra en läkare skickad att tjänstgöra i viss krigsbefattning inom hälso- och sjukvården. En väsentlig del av krigssjukvårdsutbildningen utgörs av den försvars- medicinska utbildningen. Begreppet försvarsmedicin är närmast synonymt med begreppet krigsmedicin. Ehuru utredningen icke har att ta ståndpunkt i frågan, anser den, att terminologin skulle förenklas om ordet krigsmedi- cin utgick och ersattes med termen försvarsmedicin i analogi med veder—

• Sida 161
•  Original

tagna begrepp såsom försvarsmedicinsk forskning m.m. Innebörden av be— greppet försvarsmedicin har under åren förändrats. Under tiden närmast efter andra världskriget avsågs med försvarsmedicin huvudsakligen speciella medicinska kunskaper och verksamhetsområden, vilka aktualiserats av främst ABC—vapen. Kungl. Maj:t uppdrog sålunda, såsom omnämnts i kapi- tel IV, år 1951 åt medicinalstyrelsen att utreda behovet och formerna för en efterutbildning av läkare i fråga om sådana behandlingsmetoder, som var av särskild betydelse i krig. Sedan dess har kunskapen om skador och behand- ling vad gäller dessa speciella stridsmedel blivit mer allmän bl.a. genom införandet av den krigsmedicinska kursen vid universitet och medicinska högskolor. Andra områden inom försvarsmedicinen har med hänsyn till den ökade betydelse, som nya vapenbärare och spridningsmetoder kommit att få, i stället trätt i förgrunden, när det gäller krigssjukvårdsutbildning— en av läkare avsedda för totalförsvarets sjukvård. Som exempel på sådana områden kan nämnas organisation och taktik. Även praktiska övningar har blivit ett nödvändigt inslag i den försvarsmedicinska utbildningen.

Slutligen må framhållas, att begreppet militärmedicin har en snävare in— nebörd än ordet försvarsmedicin och innefattar den försvarsmedicinska utbildning som är av betydelse för läkare avsedda för den militära krigs- sjukvården. Inom militärmedicinen måste sjukvårdstjänsten anpassas efter det taktiska läget samt bedrivas med viss materiel och viss personal.

2.2. Indelning av utbildning De förslag utredningen framlägger i detta betänkande berör icke blott krigssjukvårdsutbildningen inbegripet den försvarsmedicinska/militärmedi- cinska utbildningen utan även, såsom framgår av föregående avsnitt, indi- rekt den rent medicinska utbildningen. Ehuru väl medveten om svårigheter- na vid en gränsdragning mellan olika avsnitt i varje slag av utbildning anser utredningen det för den fortsatta diskussionen nödvändigt att söka indela utbildningen av läkare i totalförsvaret i olika stadier. Då läkarens insats i totalförsvaret till övervägande delen beror på dennes medicinska sakkun— skap har utredningen funnit det lämpligt att använda samma indelnings- grund som i läkarutbildningskommitténs betänkande ( SOU 1953:7 ), näm- ligen i grundutbildning samt i efter- och vidareutbildning. Utredningen indelar sålunda den utbildning, som är aktuell för läkaren i totalförsvaret, i grundutbildning, som avser att ge kompetens för krigspla- cering i självständig befattning, samt i efter- och vidareutbildning. Inom grundutbildningen respektive efter— och vidareutbildningen vill utredning- en särskilja två faser, dels medicinsk utbildning och dels krigssjukvårdsut— bildning. Krigssjukvårdsutbildningen kan i sin tur uppdelas i två områden, miljöutbildning, omfattande kännedom om och förmåga att uppträda i den miljö, i vilken verksamheten skall äga rum samt försvarsmedicinsk/militär—

• Sida 162
•  Original

Grundutbildning ]. Medicinsk utbildning: utbildning till medicine licentiatexamen med krigs- medicinsk utbildning. 2. Krigssjukvårdsutbildning: 2.1 Miljöutbildning: soldat- och befälsutbildning, övningar i krigsförband, civil- försvarsövningar. 2.2 Försvarsmedicinsk/militärmedicinsk utbildning: krigssjukvårdens organisa-

tion, taktik, materiel m.m., övning med krigsorganiserade och krigsut— rustade sjukvårdsenheter, försvarsmedicinsk forskning rn rn.

Efter- och vidareutbildning

1. Medicinsk utbildning: planerad efter— och vidareutbildning vid regionssjuk- hus

Krigssjukvårdsutbildning:

2.1 Miljöutbildning: övningar i krigsförband, civilförsvarsövningar. 2.2 Försvarsmedicinsk/militärmedicinsk utbildning: speciella kurser, stabsöv- ningar m m. Tjänstgöring inom för försvarsmedicinen betydelsefulla verk- samhetsområden.

medicinsk utbildning, omfattande krigssjukvårdens organisation, verksam- hetsformer, materiel m. m.

Indelningen av utbildningen av läkaren i totalförsvaret i grundutbild— ning å ena sidan, samt efter— och vidareutbildning å andra sidan, är cen— tral för detta betänkande, eftersom grundutbildningen såsom nyss nämnts kommer att konstrueras så, att den ger kompetens för krigsplacering i själv- ständig befattning. Indelningen redovisas i tabell 11X: 1.

3. Medicinsk utbildning

Såsom framgått av tidigare kapitel intar Sverige en särställning bland väs- terländska nationer såtillvida, att det saknar militärsjukhus för kvalificerad vård och därmed också möjligheter att i militär regi bedriva god medicinsk sjukvårdsutbildning. En konsekvens härav är att den medicinska utbild— ningen för hälso- och sjukvården i krig måste ges vid civila sjukhus, labora- torier m. m. Detta gäller personal inom krigssjukvårdens såväl militära som civila sektor.

Då läkarens insats i krig till avgörande del beror på hans medicinska kun- skaper, har den medicinska utbildningen stor betydelse i och för sig och den är även avgörande för utformningen av den följande försvarsmedicinska respektive militärmedicinska delen av krigssjukvårdsutbildningen. Den me- dicinska utbildningen utgör sålunda fundamentet för krigssjukvårdsutbild- ningen och utredningen har därför valt att till en början redovisa sina syn— punkter på den principiella inriktningen av den medicinska utbildningen.

• Sida 163
•  Original

163 3. l . Grundutbildning Den ur försvarsmedicinsk synpunkt mest betydelsefulla delen av den me- dicinska utbildningen infaller under medicine licentiatstudierna, för vil- kas huvuddrag en redogörelse lämnats i kapitel I. Enligt undervisningsbe- stämmelserna skall krigsmedicinska synpunkter läggas på vissa läroäm— nen och en särskild krigsmedicinsk kurs anordnas. Beträffande den se- nare sägs i anvisningar av universitetskanslern den 6 juni 1958 att kursen skall ge en allmän översikt av krigssjukvårdens organisation och funktion samt mer ingående behandla krigsmedicinska aspekter på ämnen såsom bakteriologi, epidemiologi, farmakologi, hygien, kemi, kirurgi, patologi, psykiatri och radiologi. Kursen skall vara en månad på halvtid och omfatta föreläsningar (ca 30 timmar) samt demonstrationer inbegripet försvars— spel och studiebesök (ca 45 timmar). Vid sidan av kursen skall också litte- raturstudier bedrivas. Anvisningarna nämner vidare, att krigsmedicinkursen bör vara genomgången före inkallelse till militärtjänst i form av fackut— bildning, vilket dock i praktiken icke alltid blivit fallet.

Utredningen har övervägt målsättningen för kursen i krigsmedicin och kommit fram till två principiella alternativ. Det ena förutsätter att krigs- medicinkursen, som medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd före- slagit i skrivelse till utredningen, utökas till att innehålla, förutom rent me- dicinsk utbildning, även viss utbildning i försvarsmedicin (totalförsvarets, särskilt krigssjukvårdens, organisation och funktion) samt kunskap om personligt skydd, heredskapsgrader, alarmeringssätt, viss materiel såsom radiakinstrument m. m. En så utökad krigsmedicinkurs skulle omfatta delar av krigssjukvårdsutbildningen och till tiden utsträckas till två månader på halvtid. Enligt det andra alternativet skulle kursen i krigsmedicin i stort sett ha samma målsättning som nu, (1. v. 5. att ge en allmän redogörelse för läkarens ställning i totalförsvaret, en sammanfattning av tidigare meddelad försvarsmedicinsk undervisning samt en koncentrerad framställning beträf- fande de sjukdomar och skador, som tillhör krig med konventionella vapen och framförallt med ABC-stridsmedel. Med denna målsättning skulle kur- sens nuvarande utsträckning till tiden kunna behållas.

Efter noggranna överväganden har utredningen velat förorda det senare alternativet.

Frågan om den krigsmedicinska kursens innehåll faller utanför ramen för denna utredning. Utredningen vill dock med ett exempel (bilaga 1) visa, hur den anser att den angivna målsättningen för kursen kan konkretiseras till en kursplan. Exemplet innebär i princip ingen annan förändring i för- hållande till nuvarande uppläggning än att antalet föreläsningar utökats på bekostnad av demonstrationerna.

Beträffande kursens förläggning i tiden anser utredningen, att den bör ligga i medicine licentiatstudierna med fri studiegång. Den bör dock genom- gås relativt sent för att dels övrig krigsmedicinsk utbildning skall vara med-

• Sida 164
•  Original

delad och dels eleverna skall ha hunnit få vidgad erfarenhet av praktisk hälso- och sjukvård. Utredningen anser, att kurserna i psykiatri, epidemio- logi och- hygien bör ha genomgåtts före kursen i krigsmedicin. Hygienkur- sen skulle eventuellt kunna genomgås samtidigt med krigsmedicinkursen. Någon förändring beträffande utbildningens organisation behövs ej frånsett att utbildningen bör få en närmare anknytning till någon institution eller klinik och ej som nu vara grundad på ett system av arvodesanställda lärare. Denna fråga sammanhänger dock intimt med frågan om organisationen av den försvarsmedicinska forskningen, vilken är under utredning. Såvitt ut- redningen kan bedöma bör även genom en fastare organisation möjligheter ges till lärarna i krigsmedicin att få fast anställd personal till kontinuerligt biträde vid undervisningen. Slutligen vill utredningen framhålla, att utred- ningens förslag att i princip bibehålla den krigsmedicinska kursens målsätt- ning, längd och innehåll medför den avsevärda fördelen, att gällande kurs- planer beträffande längd icke behöver rubbas. Utredningen anser nämligen icke, att man i nuläget kan bilda sig en välgrundad uppfattning om den krigsmedicinska kursens lämplighet och effektivitet, eftersom undervis- ningen endast pågått några år och kursen dessutom företer smärre varia- tioner i fråga om längd och innehåll vid olika lärosäten. Den krigsmedicin- ska kursen bör dock överses vid kanslerskonferens och utredningens stånd- punktstagande i detta avsnitt bör vara ämnat att underlätta en revidering av kursen jämte de övriga delar av krigsmedicinskt lärostoff, som finns in- sprängt i den medicinska undervisningen.

3.2. Efter- och vidareutbildning

Denna del av den medicinska utbildningen kan uppdelas i repetitions- och specialistutbildning eller efter- och vidareutbildning. F n är denna utbild- ning ej fast organiserad och ges endast åt vissa grupper av läkare. Bevis om specialistkompetens utfärdas av en särskild nämnd inom medicinalstyrelsen sedan viss stipulerad tjänstgöring fullgjorts (SFS 1960: 653).

På samma sätt som den medicinska grundutbildningen bör den för fort— satt krigssjukvårdsutbildning erforderliga medicinska kunskapen ges av myndigheter inom den fredsmässiga, civila sjukvården. Kvalificerade kun- skaper av betydelse för krigssjukvården rörande t ex plastikkirurgi eller krigspsykiatri måste bibringas läkare under ordinarie civil efter- och vidare- utbildning på så sätt, att man vid olika kurser m m avdelar visst utrymme för undervisning om! sjukdomar och skador, vilka sammanhänger med krig. Under sådan efter- och vidareutbildning kan även vetenskaplig forsknings- verksamhet bedrivas rörande moderna stridsmedels verkan och behandling av de skador dessa orsakar m m. Detta betyder med andra ord att idén om en enhetligt fungerande sjukvård inom totalförsvarets ram måste få slå igenom även i fred, i detta fall inom efter— och vidareutbildningen.

• Sida 165
•  Original

I ändå mindre grad än i fråga om den medicinska grundutbildningen vill utredningen skissera uppläggningen av för krigssjukvården betydelsefull medicinsk repetitions- och specialistutbildning. Den vill erinra om, att man inom medicinalstyrelsen överväger formerna för nämnda utbildning och att underhandskontakt rörande utbildningens anordnande tagits med bl a ge— neraldirektören och chefen för medicinalstyrelsen, som ställt sig positiv till utredningens förslag att vid olika efter- och vidareutbildningskurser m m avdela visst utrymme för undervisning om sjukdomar och skador, vilka sammanhänger med krig.

4. Möjligheter till enhetsutbildning

Såsom inledningsvis nämnts har krav framförts på gemensam utbildning av värnpliktiga läkare. Utredningen har också enligt direktiven att undersöka fördelarna av och möjligheterna till en för försvarsgrenarna gemensam ut- bildning. Härmed sammanhänger nära den av 1958 års försvarslednings- kommitté väckta frågan om möjligheterna att använda samma läkare alter- nerande inom olika försvarsgrenar. Den angivna undersökningen och den antydda frågan kan lämpligen utvidgas till att gälla den militära och civila krigssjukvården i dess helhet. Mot bakgrunden av gällande bestämmelser för krigssjukvården och det förhållandet, att krigssjukvården såsom en del av underhållstjänsten i totalförsvaret är organisatoriskt anknuten till det militära försvaret, civilförsvaret och huvudmännen för fredssjukvården (det allmänt civila medicinalväsendet) , har utredningen sett som sin uppgift att söka finna en nämnare för gemensam grundutbildning av läkare inom totalförsvaret.

Förutsättningen för en gemensam grundutbildning är att totalförsvarets sjukvårdsorganisationer till väsentlig del är eller kan beräknas bli uppbygg- da av ett begränsat antal grupper av befattningar med jämförlig standard, för vilka krävs en till stor del likartad utbildning. Det är således av avgöran- de betydelse att klarlägga fördelningen av läkare inom olika befattningar för att man skall kunna indela läkarkadern i kategorier, som eventuellt kan anses ha samma uppgifter och därför bör genomgå samma utbildning. En sådan analys har även stor betydelse för värdering av det tidigare nämnda kravet på att samma läkare skall kunna alternerande användas inom olika försvarsgrenar, ävensom inom militär respektive civil krigssjukvård.

Läkarna inom det militära försvaret har, såsom framgår av hemlig bila— ga, av utredningen indelats i stabsläkare, sjukhusläkare, medicinska specia- lister, militärmedicinska specialister, fartygsläkare och bataljonsläkare (motsvarande). Stabsläkare rekryteras till betydande del av fast anställda läkare eller läkare i reserven och kan räknas bort i detta sammanhang. Det- ta gäller även marinens och flygvapnets militärmedicinska specialister, d.v.s. specialmarin- och specialflygläkare, läkare specialutbildade i ABC-krigfö-

• Sida 166
•  Original

ring m.fl. Sjukhusläkarna, vilka tjänstgör på krigssjukhus i underordnad och icke speciell befattning, samt de medicinska specialisterna —— röntgen-. ögon- och öronläkare, neurokirurger m.fl. — krigsplaceras på grundval av sin civila utbildning, vilket gör att även dessa befattningar saknar bety- delse för den undersökning, varom nu är fråga. Det är således endast be- fattningshavare som fartygsläkare och bataljonsläkare (motsvarande) , vilka bör rekryteras av värnpliktiga läkare med blott grundutbildning. Då far- tygsläkarna fordrar en speciell utbildning kan även dessa uteslutas såsom lämplig grupp att bilda minsta gemensamma nämnare för värnpliktiga läka- res utbildning. De befattningar av typ bataljonsläkare, som sålunda kvar- står, utgör ca hälften av arméns och flygvapnets läkarbefattningar samt en en fjärdedel av marinens. Man kan sålunda icke tala om att det finns någon lägre enhetlig befattning för läkare inom krigsmakten till vilken alla bör utbildas. Å andra sidan kan utbildning till bataljonsläkare inom armén och flygvapnet anses utgöra lämplig grund för vidareutbildning till andra be— fattningar. För marinens del syns en kombinerad utbildning till fartygs- läkare respektive spärrbataljons-läkare kunna utgöra samma grund.

Med hänsyn härtill kan för armén och flygvapnet bataljonsläkarhefatt— ningens krav och för marinen fartygs]äkarbefattningens krav något modi- fierade läggas till grund för den vidare undersökningen, om utbildningen för befattningarna kan göras enhetlig, vilket i sin tur skulle medföra, att läkare i sådan befattning inom en försvarsgren kunde användas i motsva— rande befattning inom annan försvarsgren.

Möjligheterna till enhetsutbildning för de angivna befattningarna syns goda, om kva-lifikationen endast gäller medicinsk kunskap. Av naturliga skäl är behandlingsnormer m m likartade inom hela krigsmakten. Även de militärmedicinska kunskaper, som krävs för befattningarna, kan och bör vara gemensamma. Dock måste utbildningen i denna del något diffe- rentieras. För t. ex. en värnpliktig basläkare vid flygvapnet mås'te krävas vissa insikter i praktiska flygmedicinska frågeställningar. Däremot är kra- vet på miljökunskap mer särpräglat i de olika befattningarna än kravet på medicinska och militärmedicinska kunskaper. Samtidigt är kravet på miljö- kunskap tämligen avlägset från kunskapskraven för civil medicinsk verk- samhet. Några exempel får belysa skillnaderna. Den miljö, i vilken en läkare vid en skyttebataljon uppträder, skiljer sig väsentligen från den miljö i vilken läkare i en marin operationsbas har att verka, och en läkare vid en pansarbataljon utför sin gärning under delvis andra betingelser än läka- ren vid en sjögående styrka. Helt naturligt måste emellertid miljöuthildning- en lära läkaren grundläggande för krigsmakten gemensamma bestämmelser, gängse militärt sätt att tänka och handla m m. Utredningen anser att detta förhållande utgör grund för ett krav på i stort sett gemensam målsättning för de värnpliktiga läkarnas miljöuthildning. Å andra sidan innebär förhål- landet i fråga icke att miljöuthildningen i detalj skall bli densamma eller

• Sida 167
•  Original

bedrivas utbildningstekniskt likartat. Den yttersta anledningen till kravet på miljöuthildning är ju, att läkaren skall ha kännedom om och kunna upp- träda i den miljö, som betingas av en viss försvarsfunktion, t. ex. landope- rativ verksamhet.

Det vore naturligtvis genomförbart att ge alla värnpliktiga läkare sam- ma utbildning. Mot bakgrunden av vad ovan anförts om skiftande kun- skapskrav skulle emellertid en sådan utbildning både bli lång och kostsam. En enhetsuthildning skulle knappast heller medföra praktiska fördelar, eftersom den i det föregående gjorda analysen av antalet befattningar för bataljonsläkare (motsvarande) utvisar att ur kvalitativ synpunkt endast ett fåtal sådana läkare skulle kunna överföras från marinen respektive flyg- vapnet. Det vore däremot möjligt att ur kvantitativ synpunkt från armén överföra läkare till marinen eller flygvapnet, men i gengäld skulle armé- läkarna endast passa i ett fåtal befattningar. Vidare måste kravet på en- hetsuthildning vägas mot andra viktiga faktorer, såsom den rådande läkar- bristen och knappheten på medel och utbildningsperson-al. Utredningen har härvid funnit att en viss differentiering är att föredra även ur arbetseko- nomisk och utbildningsteknisk synpunkt. Härtill kommer att all personals miljöuthildning för en viss försvarsfunktion i fred sker vid olika förband inom de tre försvarsgrenarna. Utredningen anser av denna anledning att miljöuthildningen, även om den i stort sett har gemensam målsättning, liksom hittills bör bedrivas av vederbörande försvarsgrenschef. Det finns ingen anledning att inrätta någon form av speciell miljöuthildning för värn- pliktiga läkare och på så sätt skilja dem från annan till specialtjänst utta- gen personal.

Vad härefter angår den civila krigssjukvården finns såsom tidigare angi- vits inom denna två stora grupper av befattningar, nämligen krigstjänste- läkare och läkare i underordnad befattning vid beredskapssjukhus. En un- dersökning av möjligheten att samordna utbildningen för dessa befattning- ar med utbildningen för bataljonsläkarbefattningarna (motsvarande) ger vid handen, att kraven på rent medicinska kunskaper är likartade. Även de iörsvarsmedicinska/militärmedicinska kunskaperna kan och bör vara ge- mensamma för att totalförsvarets sjukvård skall utgöra en funktionell en- het. Det vore t. ex. olämpligt att ha ett särskilt redovisningssystem för krigsskadade inom en del av krigssjukvården och ett annat system inom en annan. Till del är dock det försvarsmedicinska/militärmedicinska kun- skapskravet olikartat inom olika delar av krigssjukvården beroende på skif- tande organisation eller art av verksamhet inom de olika delarna av total- försvarets sjukvård. Målsättningen är sålunda för sjukvårdstjänsten inom civilförsvaret att rädda så många liv som möjligt, under det att sjukvårds- tjänsten inom krigsmakten även måste syfta till att återföra så många som möjligt tili funktion d. v. 3. att göra soldater, sjömän och annan personal stridsdugliga. Utredningen har kommit till den uppfattningen att målsätt-

• Sida 168
•  Original

ningen för den försvarsmedicinska/militärmedicinska utbildningen delvis är gemensam för civil och militär krigssjukvård. Viss gemenskap och grund- läggande kunskap i försvarsmedicin/militärmedicin bör sålunda bibringas alla läkare inom totalförsvaret under det att en del befattningar fordrar kompletterande speciell försvarsmedicinsk/militärmedicinsk kunskap av si- na utövare. Vad slutligen angår kravet på miljökunskap föreligger skillna- der mellan den militära och civila krigssjukvårdens miljö. vilket gör att ut— bildningen i miljökunskap för läkare avsedda för civil krigssjukvård bör meddelas utanför krigsmakten av ansvarig civil myndighet.

Av det anförda framgår att det i vart fall beträffande miljöuthildningen icke föreligger förutsättningar för en enhetlig krigssjukvårdsutbildning av totalförsvarets läkare.

Utredningen har även studerat i vad mån det kvantitativt sett finns möj- lighet att växla läkare mellan krigsmakten och det allmänt civila medicinal— väsendet. Inom dessa bägge enheter finns det grupper av kvalitativt lik- artade befattningar, t ex läkare vid etappsjukhus/krigssjukhus och läkare vid beredskapssjukhus. Ett utbyte av läkare mellan dessa befattningar skulle alltså kunna tänkas ske. Om det förutsätts att läkare, krigsplacerade vid det allmänt civila medicinalväsendet, icke tillika utbildas för krigsbe- fattning inom krigsmakten, faller emellertid möjligheten att överföra lä- kare till krigsmakten, eftersom de militära krigsbefattningarna kräver spe- ciell miljöuthildning av sina läkare. Överföring av enstaka läkare från krigsmakten till det allmänt civila medicinalväsendet är tänkbar, men kan endast ske i den omfattning som det militära läget medger och får betrak- tas som osannolik. I denna situation skulle överföring av läkare innebära att ett helt sjukvårdsförband förflyttas. Utredningen har visserligen i flera uttalanden, som berör totalförsvarets sjukvård, kunnat finna krav på att överflyttning av enstaka läkare skall kunna ske från krigsmakten till det allmänt civila medicinalväsendet. Som sin mening vill utredningen emeller— tid framhålla, att för det första sådan omflyttning av läkare endast i un- dantagsfall torde bli aktuell i krig och att för det andra en allmän över- värdering föreligger av en enskild läkares insats. Utan tillgång till under— ordnad personal, behandlingsmöjligheter, läkemedel, sjukvårdsmateriel och vårdplatser är den enskilde läkarens möjligheter till insats ringa i fred och ännu mindre i krig. F. ö. torde en överflyttning av läkare med eller utan sin sjukvårdsenhet bli aktuell endast i katastroffall. För den s.k. katastrof- sjukvården är emellertid frågan om enhetsuthildning eller icke ganska lik- giltig. Katastrofsjukvården kräver väsentligen av läkaren en omställning av hans medicinska tänkande och en god anpassning till fältmässiga för— hållanden. All grundläggande krigssjukvårdsutbildning måste ha till ända- mål att tillägna läkarna dessa egenskaper.

Utredningen får sålunda fastslå, att en objektiv analys av krigsbefatt- ningens betydelse för utformning av kunskapskravet icke stöder tesen om

• Sida 169
•  Original

den värnpliktige läkarens universella användbarhet inom krigsmakten. Det finns ej heller någon grund för läkarens tänkta allmänna användbarhetinom totalförsvaret annat än vid katastrofsjukvård. Med utgångspunkt från en enhetlig medicinsk utbildning anser utredningen sig därför beträffande krigssjukvårdsutbildningen på goda grunder kunna föreslå

en delvis differentierad försvarsmedicinsk/militärmedicinsk utbildning samt

en differentierad miljöuthildning. Utredningens förslag innebär beträffande värnpliktsuthildningen att en fullständig samordning av denna inom krigsmakten ej bör komma till stånd. Innehållet i olika utbildningsomgångar föreslås dock självfallet skola samordnas till längd och när det är befogat till innehåll. Utredningen har tidigare uttalat, att miljöuthildningen måste bedrivas försvarsgrensvis. Ut— redningen har ingående övervägt, om icke den militärmedicinsk-a utbild- ningen inom försvarsgrenarna borde bedrivas gemensamt, vilket t. ex. skulle innebära att marinens och flygvapnets värnpliktiga läkare genomgick den- na utbildning inom armén. Beträffande den militärmedicinska utbildningen vid marinen och flygvapnet vill utredningen emellertid påminna om att chefen för marinen respektive flygvapnet i sin egenskap av förbandsprodu- cerande myndighet ansvarar för all utbildning inom försvarsgrenen, varför även denna utbildning bör ske försvarsgrensvis, och att utbildningen till en del av sitt innehåll —- navalmedicinen och flygmedicinen — är skild från den utbildning, som ges arméns värnpliktiga läkare. Den sjöoperativa och luftoperativa taktiken är även i vissa delar skild från den landoperativa och påverkar därigenom även den militärt taktiska och sjukvårdstaktiska delen av den militärmedicinska utbildningen. Den militärmedicinska utbildningen är vidare av sådan art, att den kräver tillgång till marinens respektive flyg- vapnets organisation och materiel. Härtill kommer att marinens nuvarande utbildning varit mycket god, vilket talar emot att rubba gällande utbild- ningsgång för marinen. Även den militärmedicinska utbildningen bör alltså bedrivas försvarsgrensvis.

På anförda skäl föreslår utredningen att all utbildning av värnpliktiga läkare vid armén och marinen sker genom respektive försvarsgrenschefs försorg. Även utbildningen av flygvapnets värnpliktiga läkare bör ombesör- jas av chefen för flygvapnet. Ur utbildningsteknisk och ur ekonomisk syn- punkt ter sig emellertid en i alla delar separat utbildning svår att genom- föra vad gäller flygvapnet, och utredningen har därför nödgats acceptera att den grundläggande miljöuthildningen (soldat- och befälsutbildningen) även framdeles skall bedrivas i arméns regi, vilket har stöd i det förhållan- det att flygvapnets sjukvård samverkar med och vad gäller sluten vård är avhängig av arméns sjukvård. Beträffande den taktiska miljöuthildning- en och den militärmedicinska utbildningen (fackutbildningen) av flygvap- nets värnpliktiga läkare bör den rent militärmedicinska delen av denna ut-

• Sida 170
•  Original

bildning ske genom chefens för flygvapnet försorg. I fråga om den övriga delen av nämnda utbildning (taktikdelen) har utredningen av kostnads- skäl och beroende på det förhållandet att flygvapnet tidigare ej haft fack- utbildning i egen regi övervägt att sammanslå denna del av utbildningen med arméns eller marinens motsvarande utbildning. I punkt 6 av detta ka— pitel diskuterar utredningen organisationen av arméns taktiska miljöuthild- ning och militärmedicinska utbildning. Två alternativ framläggs, det ena innebärande en central utbildning vid en särskild anstalt och det andra en till trängregementena förlagd decentraliserad utbildning. Under förutsätt- ning att en central utbildningsanstalt kommer till stånd finner utredningen vissa skäl tala för att flygvapnets utbildning avseende taktik och militär- medicin i dess första hälft (taktikdelen) förläggs till armén. Kommer försla- get om en decentraliserad utbildning att genomföras syns de skäl, som nedan anförs till fördel för en sammanslagning av flygvapnets utbildning i nämnda del med marinens, komma att överväga. Dessa skäl är, att den taktiska miljöuthildningen vid marinen och flygvapnet är av samma typ i de avsnitt, som berör underhållstjänst i bas. Vidare befinner sig den orga- nisation och materiel, vilken behövs för den flygmedicinska utbildningen, i Stockholmsområdet liksom marinens för den navalmedicinska utbildningen. I detta sammanhang vill utredningen även framhålla att den flyg- och naval- medicinska forskningsverksamheten sinsemellan erbjuder stora likheter, vilket i hög grad påverkar den militärmedicinska utbildningen. I den nuva- rande försvarsmedicinska forskningsorganisationen är flyg- och navalme- dicinen också samordnad, och i sin egenskap av sakkunnig inom den för- svarsmedicinska forskningsutredningen tycker sig utredningsmannen kunna förstå, att forskning av detta slag för framtiden kommer att byggas ut i en liknande organisatorisk form som hittills. Vad gäller den mer målforsk— ningsbetonade delen av flyg- och navalmedicinen kommer forskningsut- redningen eventuellt att föreslå att respektive försvarsgrenar omhänderhar denna. Kapaciteten på marinens nuvarande fackutbildning är dessutom så- dan attj'den räcker till även för de läkare, som avses skola tilldelas flygvap- net, varför ett förläggande av flygvapnets taktiska miljöuthildning till ma- rinen icke skulle medföra någon fördyring.

Då utredningens förslag innebär ett ställningstagande inom en omdisku— terad och viktig principfråga, har utredningen även sökt utröna, hur den framtida försvarsmedicinska/militärmedicinska utvecklingen skulle kunna påverka ställningstagandet. Den tror sig därvid beträffande den framtida militära utvecklingen kunna utläsa att teknik, naturvetenskap och medicin kommer att i ett ökande tempo få en allt större betydelse. En konsekvens härav blir ett krav på ökad specialisering och längre utbildning inom de militärmedicinska och rent militära ämnena för att en läkare skall kunna uppfylla krigsbefattningens höga och speciella krav, och detta även om man söker motverka höjningen av kraven genom fördelning och nivellering. Man

• Sida 171
•  Original

lkan härvidlag dra paralleller med den snabbt ökande specialiseringen inom den civila medicinen och de krav, som ställs på specialistkompetens i olika befattningar (ca 5 års utbildning efter legitimation). *Det torde i detta av- seende räcka med att erinra om att det f n sker en mycket snabb differentie- ring av de stora kliniska och teoretiska ämnesområdena inom civil medicin. Utredningen anser sålunda att dess förslag baserat på en gemensam medi- cinsk utbildning och omfattande en delvis differentierad försvarsmedicinsk ,/militärmedicinsk utbildning samt en differentierad miljöuthildning torde stå sig även i förhållande till den gjorda prognosen.

Däremot anser utredningen det inte lika självklart som i nuläget att chefen för armén även om en tio-årsperiod skall handha a—ll utbildning, som meddelas värnpliktig-a läkare inom armén. Det är nämligen att förvänta en ökad specialisering även inom arméstridskrafterna. Med utgångspunkt från den allmänt accepterade arbetsprincipen att man måste tillvarata exi- sterande erfarenhet och kunskap för gemensamt utnyttjande inom krigs- makten, vilket bl a tagit sig det uttrycket, att armén delvis handhar kustar- tilleriets skyddsutbildning, kan det väl tänkas att för framtiden viss special- utbildning med fördel kan komma att ges arméns värnpliktiga läkare av annan försvarsgren.

5. Uppdelning av utbildningskontingenten värnpliktiga läkare

Såsom framgår av kapitel VIII och hemlig bilaga understiger tillgången till krigsplaceringsbara läkare f. n. krigssjukvårdens totala läkarbehov. Utred- ningen vill med halvschematiska figurer söka åskådliggöra nuvarande och för framtiden beräknade förhållanden i vad avser läkartillgången under för- utsättning att gällande disponering av läkare för krigssjukvården jämte an- talet befattningar blir orubbade.

Av figur IX: 1 framgår att tillgången till värnpliktiga läkare i nuläget överstiger krigsmaktens behov av sådana läkare för krigsorganisationen. Detta har medfört att ett betydande antal värnpliktiga läkare redan nu kun- nat krigsplaceras vid det allmänt civila medicinalväsendet. Det oaktat är emellertid det civila behovet av läkare icke mättat. Om en tio-årsperiod kom- mer tillgången till värnpliktiga läkare att ha ökat och än mer överstiga krigsmaktens behov. Överförs överskottet till den civila sektorn väntas det civila behovet då vara täckt.

Mot bakgrunden av det förhållandet, att det totala antalet värnpliktiga läkare överstiger krigsmaktens behov och att därför en överföring skett av värnpliktiga läkare från krigsmakten till det allmänt civila medicinalvä- sendet, vilket förhållande kommer att accentueras för framtiden, vill utred- ningen i detta avsnitt diskutera fråga om en uppdelning av värnpliktskon- lingenten.

Härvid har utredningen den självfallna utgångspunkten, att krigsmak-

• Sida 172
•  Original

Tillgång Behov

—-5

6. Principförslag beträfande utbildning av värnpliktiga läkare avsedda för militär krigssjukvård

Inledningsvis vill utredningen påminna om den kritik mot det nuvarande systemet för de Värnpliktiga läkarnas utbildning och tjänstgöring för vilken redogjorts dels i kapitel III och dels i inledningen till detta kapitel. Kritiken har som redan påpekats i huvudsak avsett förhållanden inom armén och sär- skilt gällt den långa soldat- och befälsutbildningen, den förekommande dub- belundervisningen mellan fackutbildningskursen och kursen i krigsmedi- cin samt utnyttjandet av värnpliktiga läkare för fredssjukvård vid förban- den.

Det syns utredningen i detta sammanhang icke minst viktigt att fastslå, att nuvarande utbildningssystem medför risk för att de yngre värnpliktiga läkarna får en avog inställning till försvaret, vilket på lång sikt i vissa av- seenden kan ogynnsamt påverka landets försvarsförmåga. Utredningen vill dock tillägga, såsom i inledningen påpekats, att utbildningsbestämmelserna under senare år efter hand reviderats, varigenom innehållsmässigt och även utbildningstekniskt betydande förbättringar erhållits. En alltmer positiv inställning hos arméns värnpliktiga läkare har härigenom kunnat konsta- teras. Utbildnings- och tjänstgöringsgångens uppläggning i stort, t ex ut- nyttjandet av värnpliktiga läkare inom förbandssjukvården, förhindrar dock ett effektivt undanröjande av fortfarande förekommande kritik. Beträffande utbildningen av de värnpliktiga läkarna inom marinen vill utredningen er- inra om, att den funnit denna stå på en hög nivå och att de värnpliktiga läkarna i allmänhet visar ett påtagligt positivt försvarsintresse. De ansvariga myndigheternas förutseende insatser för att nå ett sådant resultat har må— hända underlättats av att utbildningskontingenten är liten och att en viss gallring av de sökande kunnat äga rum. Marinen tilldelas sålunda alla värn- pliktiga läkare med aspirantutbildning vid Sjövärnskåren och sådana, som är inskrivna i sjömanshus, vilka tillsammans utgör en icke oväsentlig del av de uttagna värnpliktiga läkarna. I övrigt sker antagning efter betygsmeri-

• Sida 182
•  Original

ter, varvid företräde ges åt den, som kan styrka Sjövana. Dessutom kan till- läggas att den korta soldat- och befälsutbildningen vid marinen om 120 da- gar mot vid armén 240 dagar och den därigenom längre facktjänstgöringen, som har vissa överensstämmelser med tjänstgöring under krigsförhållanden, setts med tillfredsställelse av de värnpliktiga läkarna.

Vid sina överväganden rörande värnpliktsuthildningen har utredningen bl.a. att ta hänsyn till läkarbristen inom civil sjukvård. Denna brist, vars betydelse vid skilda tillfällen kraftigt framhållits .av statsmakterna, skall helt naturligt främst täckas genom att landets läkarkader ökas. Kraftiga åt- gärder i sådan riktning har också vidtagits. Därutöver måste emellertid också undersökas möjligheterna att för civil sjukvård ta i anspråk de värn- pliktiga läkarna under viss del av den tid, som f n åtgår för deras värn? pliktstjänstgöring. Detta syns huvudsakligen kunna ske på två sätt. Det ena är att tiden för värnpliktstjänstgöringen avkortas. Det andra är att sådana anordningar vidtas, att viss för försvarsmedicinen värdefull utbildning in- läggs i värnpliktstjänstgöringen genom att denna förläggs till civila sjukhus, laboratorier eller institutioner.

Beträffande den föreslagna avkortningen av värnpliktstjänstgöringen kommer utbildningsmålet för och därmed också längden av den rent mili- tära delen av värnpliktsuthildningen, d v s soldat- och befälsutbildningen, att tas upp till diskussion i det följande liksom även den militärmedicinska utbildningen, i huvudsak motsvarande nuvarande fackutbildning, ävensom facktjänstgöringen och den fortsatta tjänstgöringen. I detta sammanhang vill utredningen endast framhålla, att den blivande läkaren under sin civila utbildning kommer i kontakt med läroämnen och lärostoff, som insprängts i de olika kurserna och som har samband med de senaste årens militärtek- niska utveckling. De studerande får sålunda redan under kursen i medicinsk fysik vid vissa lärosäten undervisning i kärnladdningars verkningar, hälso— problem i samband med radioaktivt nedfall etc. På motsvarande sätt är av- snitt beträffande verkan av biologiska och kemiska stridsmedel insprängda i tillämpliga kurser och samma är förhållandet med mera allmänt medi— cinskt betonade läroämnen av militärt intresse. Vid planläggning av den ci- vila utbildningsgången för läkare har man alltså i viss utsträckning tagit hänsyn till det totala krigets fordringar. Utredningen anser därför att den reella värnpliktstiden redan därigenom bör kunna förkortas utan att det militärmedicinska utbildningsmålet förrycks. Utredningen anser med andra ord, att militära synpunkter fått bestämma vissa civila utbildningsavsnitt och att denna anordning kan anses motsvara viss värnpliktstid, detta så mycket mer som medicinarnas militära [krigsanvändharhet bygger på deras civila kunskaper och verksamhet.

Beträffande det andra sättet att tillgodose den civila fredssjukvårdens behov av läkare, nämligen att förlägga viss värnpliktstjänstgöring utanför krigsmakten, har utredningen funnit att möjligheter därtill finns. Någon

• Sida 183
•  Original

generell avkortning av värnpliktstjänstgöringen får ej göras av denna anled- ning, då enligt utredningens mening endast tjänstgöring av direkt militär- medicinskt intresse får förekomma. I verkligheten kommer ändock läkar- dagar samhället tillgodo genom att förfarandet innebär en viss avlastning för de läkare, som är anställda inom civil fredssjukvård. Till tjänstgöring— ens organisation återkommer utredningen senare i detta avsnitt.

På grundval av vad som tidigare anförts i kapitel VII och VIII har utred- ningen ansett sig kunna fastställa, att grundutbildningen av värnpliktiga läkare inom armén skall ha till ändamål att meddela dessa läkare de kun- skaper om krigssjukvården, som erfordras för att bestrida främst befatt- ningar som bataljonsläkare. Målsättningen för grundutbildningen av värn- pliktiga läkare inom marinen skall vara att göra dem kompetenta att tjänst- göra som fartygsläkare och spärrbataljonsläkare. De flygvapnet tilldelade läkarna bör på enahanda grunder få en utbildning, som svarar mot de krav som ställs på biträdande basläkare, vilken befattning i stort sett kan jämställas med basläkare vid marinens större baser.

Utredningen har övervägt utbildningsgången och kommit till att denna, såsom nu är fallet, bör indelas i ett antal omgångar, väl anpassade såväl till de blivande läkarnas civila studier som till de militära myndigheternas möj- ligheter att inom en given tidsram meddela utbildning. Det är för att kunna ta ställning till utbildningens uppläggning som utredningen i tidigare avsnitt redovisat sin indelning av utbildningen. Såsom framgår av denna indelning utgör den grundläggande medicinska utbildningen bas för krigssjukvårdsut— bildningen. Av detta följer att värnpliktstjänstgöringens egentliga militär- medicinska del måste följa efter den medicinska grundutbildningen. Det kan däremot diskuteras, huruvida miljöntbildningen skall läggas före, un- der eller efter de medicinska studierna. Miljöutbildningen har intimt sam- band med den militärmedicinska utbildningen och rent principiellt vore det även fördelaktigt, om all värnpliktstjänstgöring kunde fullgöras efter medi- cine licentiatexamen. Hänsynen till läkarnas studiegång. det stora behovet av läkardagar inom civil sjukvård m. ni. gör dock att utredningen funnit det lämpligt att dela upp miljöuthildningen på så sätt, att dess grundläg- gande del fullgörs i början av de medicinska studierna och att dess tillämp— ningsdel fullgörs sedan den egentliga militärmedicinska utbildningen ge- nomgåtts och medicine licentiatexamen avlagts. Den egentliga militärmedi- cinska utbildningen kommer alltså att följa efter den grundläggande miljö- utbildningen.

Utredningen har härigenom i stort anslutit sig till gällande uppläggning av utbildningen av värnpliktiga läkare. Beträffande utbildningsomgångar- nas antal fullgörs den grundläggande miljöuthildningen i nuläget i tre om- gångar vid armén och i två omgångar vid marinen. Utredningen anser, att det skulle underlätta föreslagen samordning av utbildningen, om antalet om- gångar förenhetligades. Utredningen föreslår därför efter att ha tagit hän-

• Sida 184
•  Original

Tabell IX: 2. Schema över värnpliktsuthildningens indelning i

omgångar. Grundutbildning Utbildnings— . ningsomgång Innehåll Tidpunkt Första Grundläggande miljöut- bildning inbegripet viss militärmedicinsk utbild- ning Början av de medicinska Andra Fortsatt grundläggande studierna miljöuthildning inbegri- pet viss militärmedicinsk utbildning Tredje Taktisk miljöuthildning Efter genomgången krigs- och taktisk militärmedi- medicinsk kurs cinsk utbildning Efter- och vidareutbildning Fjärde Tillämpad miljö- och mi- Efter medicine licentiat- litärmedicinsk utbildning examen

syn till erforderlig tid för att nå de uppsatta utbildningsmålen att den grundläggande miljöuthildningen, som förläggs till början av de medi- cinska studierna, skall fullgöras i två omgångar. Den taktiska miljöuthild- ningen och den militärmedicinska utbildningen, som motsvarar den nuva- rande fackutbildningen, bör liksom i nuläget fullgöras i en omgång. Då den militärmedicinska utbildningen såsom ovan antytts måste följa efter den medicinska grundutbildningen, föreslås nu ifrågavarande utbildning skola genomgås efter den civila krigsmedicinska kursen. Den tillämpade utbild- ningen med framför allt militära och militärmedicinska aspekter, som när- mast motsvarar facktjänstgöringen och den fortsatta tjänstgöringen och som är förlagd efter medicine licentiatexamen, bör liksom i nuläget förde- las över hela återstående värnpliktstiden och anses i detta sammanhang utgöra en utbildningsomgång. Utredningen föreslår sålunda, att värnplikts- tjänstgöringen skall uppdelas i fyra utbildningsomgångar. Utbildnings— gången åskådliggörs i tabell IX:2.

Med utgångspunkt från den ovan angivna målsättningen för värnpliktsut— bildningen, den redovisade indelningen av utbildningen i utbildningsomgång- ar, hänsynstagande till den framförda kritiken mot den nuvarande utbild— ningen och önskvärdheten av en viss omläggning av utbildningen ur den ci- vila fredssjukvårdens synpunkt skall utredningen i det följande framlägga sina principförslag rörande de olika utbildningsomgångarnas målsättning och innehåll samt beröra de organisatoriska förändringar, som föranleds av utredningens förslag. Förslagen om värnpliktsuthildningens anordnande har

• Sida 185
•  Original

självfallet utformats för att bereda de läkare, som avses skola krigsplaceras inom den militära krigssjukvården tillfredsställande utbildning, ehuru så- som framgår av föregående avsnitt även de värnpliktiga läkare, som till- delats den civila krigssjukvården, föreslås genomgå soldat- och befälsut— bildning, dv 5 första och och andra utbildningsomgångarna samt delta i krigsmaktens fredssjukvård.

6.2. Grundutbildning 6.2.1 Första och andra utbildningsomgångarna Under tiden för dessa utbildningsomgångar bibringas grundläggande miljö- uthildning och viss militärmedicinsk utbildning. Utbildningen motsvarar såsom ovan anförts den nuvarande soldat- och befälsutbildningen. Frågan om och i vilken mån de värnpliktiga läkarna bör bibringas befälsutbildning är av avgörande betydelse, då det gäller omfattningen av och målsättningen för deras militära utbildning över huvud taget. Spörsmålet ifråga samman- hänger direkt med den värnpliktige läkarens ställning och uppgifter i krigsorganisationen. Av redogörelsen för utbildning av läkare för krigsmakten i vissa främ- man-de länder framgår, att man i USA har en mycket kort militär översikts- kurs för de inkallade läkarna. Dessa påbörjar sin värnpliktstjänstgöring efter avslutade medicinska studier och erhåller redan vid inryckningen of- ficers grad. Den officiella inställningen i USA är att läkaren i krigsmakten skall vara enbart läkare. Man har där byggt upp särskilda hjälpkårer, som skall kunna ge läkarna klinisk, administrativ, transportteknisk och annan erforderlig assistens. Det bör dock framhållas, att i USA ett visst antal av den på heltid anställda militärläkarpersonalen beordras till stabsläkarkur- ser. Utredningsmannen har haft samtal med representanter för USA:s mili- tärläkarkårer och vissa av dem har uttryckt som sin åsikt, att de inkallade läkarna borde ges mera befälsutbildning. I Finland liksom i Västtyskland skall läkaren ha reservofficersutbildning och erfarenheterna från senaste kriget visade fall, då sjukvårdsförband i vissa lägen tvingades uppträda som stridande förband. Granskar man den nuvarande finska utbildningen av värnpliktiga läkare, får man dock konstatera, att denna ej avsevärt skiljer sig från motsvarande svenska utbildning. I kapitel VII »Krigssjukvård» och kapitel VIII »Behov av och krav på läka— re» har utredningen angivit de allmänna krav, som den nuvarande krigsorga— nisationen ställer på den värnpliktige läkaren med hänsyn till den chefs- ställning, han i många fall kommer att inta. Av redogörelserna framgår också tydligt det behov av befälsutbildning, som måste bibringas den värn— pliktige läkaren. Med oförändrad krigsorganisation och därmed också med oförändrad ställning för många läkare som chefer om än för mindre för- band syns det utredningen vara klart både att befälsutbildningen alltjämt

• Sida 186
•  Original

måste inrymmas i den militära utbildningen och att den nuvarande omfatt- ningen av befälsutbildningen med hänsyn icke minst till ytkrigets krav knappast kan minskas. Utredningen vill härvidlag hänvisa till överbefälha- varens uttalanden om behovet av befälsutbildning med den nuvarande krigs- organisationen.

De ökade krav i allmänhet, som det framtida kriget kan beräknas komma att ställa på läkaren inom den militära sjukvårdsorganisationen, icke minst när det gäller sjukvårdstaktik och ledning av sortering vid masskador, gtr emellertid att inom ramen för den till förfogande stående utbildningstiden varje begränsning av utbildningen inom mindre väsentliga områden måste eftersträvas till förmån för den utbildning som är för läkaren väsentligast.

Befälsutbildningens omfattning kan begränsas i samma utsträckning som en begränsning sker av kravet att läkaren skall vara förbandschef. En sådan begränsning har under de senare åren också skett beträffande krigsbefatt- ningen som chef för sjukhuskompani, som nu besätts med officer. Kravet på att läkaren skall vara chef kvarstår emellertid f.n. i vad avser armé- stridskrafterna främst vid bataljonssjukvårdstrossen, vid förbandsplats- troppar och förbandsplatsgrupper samt vid plutonerna vid sjukhuskompa- nier. Utredningen har icke till uppgift att komma med förslag till ändringar i krigsorganisationen men har ändock på grund av frågans betydelse velat närmare beröra den värnpliktige läkarens chefsställning för framtiden, detta så mycket mer som det från flera håll, icke minst av många läkare, gjorts gällande att befälsställningen ofördelaktigt påverkar läkarens förmåga att verka just som läkare.

Frågan om befälsutbildning för de värnpliktiga läkarna är med nuva— rande krigsorganisation av särskilt intresse, när det gäller befattningen som bataljonsläkare vid skyttebataljonen inom arméstridskrafterna. Bataljons- läkaren är tillika chef för bataljonens sjukvårdstross och läkare vid den ena av sjukvårdstrossens båda förbandsplatsgrupper. Spörsmålet är, som an— tytts, aktuellt även beträffande t ex befattningarna som chefer för Övriga ovan nämnda sjukvårdsenheter samt befattningarna som spärrbataljonslä- kare och i mindre utsträckning som fartygsläkare. Utredningen har här- vidlag till en början undersökt bataljonsläkarens ställning enligt nuvarande organisation, väl medveten om att arméstridskrafternas sj ukvårdsorganisa- tion kan tänkas undergå förändringar inom de närmaste åren.

I sin egenskap av bataljonsläkare måste den värnpliktige läkaren be- härska huvuddragen av grunderna för brigads och i än högre grad bataljons taktiska uppträdande. Han måste vidare väl behärska principerna för sjuk- vårdstjänsten inom bataljonen och vara väl orienterad om principerna för sjukvårdstjänsten inom brigad. 1 bataljonsstaben finns visserligen en un- derhållsutbildad officer som bataljonskvartermästare, som är främste fö— redragande i underhållsärenden inför bataljonschefen och den som samord- nar underhållstjänsten inom bataljonen. Det är emellertid icke möjligt att

• Sida 187
•  Original

låta bataljonskvartermästaren eller annan befattningshavare helt överta ba- taljonsläkarens uppgifter i vad avser sjukvårdstjänstens ledning, eftersom denna kräver sådana militärmedicinska insikter, som endast läkaren besit- ter. Det är dessutom att märka att en bataljonsläkares verksamhet alltid i större eller mindre grad måste utövas även på fältet bl a för kontroll och ledning av sjukvårdstjänsten vid bataljonens skilda underavdelningar. Be- fattningen som bataljonsläkare måste alltså finnas kvar.

En väsentlig del av bataljonsläkarens verksamhet kommer enligt nuva- rande organisation att vara förlagd till sjukvårdstrossen och av denna upp- rättade förbandsplatser. Han kommer därigenom att under strid bli alltför bunden i sin verksamhet till en bestämd plats och får svårt att samtidigt utöva en allmänt ledande och kontrollerande verksamhet, som dessutom blir ytterligare försvårad genom de oftast stora avstånden mellan förbanden. Olägenheterna härav reduceras dock av det förhållandet att verksamheten på fältet till tiden i viss utsträckning kommer att föregå arbetet på för- bandsplatsen.

Om den nuvarande organisationen måste bibehållas anser utredningen att främst två möjligheter föreligger då det gäller att helt eller delvis befria bataljonsläkaren från uppgifter i fråga om militär hefälsföring. Enligt det ena alternativet skulle bataljonsläkaren som chef för bataljonens sjukvårds- tross ersättas av officer eller underofficer, vilket skulle medföra att batal- jonsläkaren mer än hittills skulle kunna ägna sig åt verksamheten som chef för den ena förbandsplatsgruppen och som läkare vid av denna upprättad förbandsplats. Enligt det andra alternativet skulle bataljonsläkaren fortfa- rande vara chef för sjukvårdstrossen men disponera visst militärt befäl för biträde med den rent militära ledningen av förbandet. Detta system tilläm- pas redan nu. Vid skyttebataljonens sjukvårdstross finns nämligen en värn- pliktig sjukvårdsunderofficer till bataljonsläkarens förfogande. Det första alternativet skulle kräva antingen att bataljonen tillfördes en ny befattning för värnpliktig officer eller underofficer som chef för sjukvårdstrossen, nå- got som med hänsyn till hefälsförhållandena och personaltillgången i öv- rigt inom armén bedöms som olägligt, eller att den nuvarande sjukvårds- underofficeren utbyttes mot annan befälsperson, som då skulle anförtros be- fälet över sjukvårdstrossen, eller slutligen att sju-kvårdsunderofficeren själv placerades som chef för denna tross.

Utredningen har av det anförda dragit den slutsatsen att bataljonsläkaren alltjämt bör vara chef för sjukvårdstrossen samt att organisationen av sjuk- vårdstjänsten vid bataljonen bör överses. Oberoende härav vill utredningen konstatera att den läkare, som för befälet över sjukvårdstrossen visserligen kommer att ha biträde i den militära ledningen av enheten men att han trots detta bör ges möjligheter att själv utöva även det rent militära befälet.

Vad sedan gäller det förhållandet, att samtliga läkare vid förbandsplats- grupper samt en del av läkarna vid förbandsplatstropparna och plutonerna

• Sida 188
•  Original

inom sjukhuskompanierna är avsedda icke blott att vara läkare vid utan också att föra befäl över dessa enheter, vill utredningen till att börja med framhålla, att plutonerna inom sjukhuskompanierna så gott som alltid och de övriga små enheterna i många taktiska lägen kommer att uppträda sammanhållna inom de större enheter, i vilka de organisatoriskt ingår, vil- ket minskar kraven på de berörda läkarna/chefernas ledning och rent mi- litära hefälsföring. Förhållandet gäller visserligen inte bataljonsläkaren, men denne har ju, som ovan angivits, sjukvårdsunderofficeren som biträde med den rent militära ledningen av den samlade sjukvårdstrossen. Vidare har utredningen funnit att det vid de små enheter det här gäller är svårt att skilja på sådana befälsuppgifter, som under alla omständigheter hör till- komma läkaren, och sådana, som rent organisatoriskt kan överlåtas på en militär befälsperson. Det kan dessutom knappast vara rimligt, att det icke skulle vara läkaren med den allmänna utbildning han bibringats som för befälet över dessa enheter även i rent militärt hänseende.

Sammanfattningsvis vill utredningen sålunda i vad avser de värnpliktiga läkarnas ställning i befälshänseende och därmed sammanhängande krav på befälsutbildning — trots de olägenheter ur rent militärmedicinsk synpunkt, som är förknippade därmed —— ansluta sig till de av överbefälhavaren och chefen för armén gjorda uttalandena. Med den nuvarande organisationen bör värnpliktig läkare sålunda vara chef för sjukvårdstrossen. Motsvarande förhållanden bör gälla bl a förbandsplatstroppar och förbandsplatsgrupper. De värnpliktiga läkare, som avses placeras vid angivna förband, bör även fortsättningsvis bibringas för befattningen erforderlig befälsutbildning.

På grundval av vad ovan upptagits och de krav, som framkommit vid ut— redningens detaljerade analys av arbetsuppgifterna för en läkare, som i skyttebataljon, ombord på ett fartyg, i en av kustartilleriets fasta anlägg- ningar eller i en flygbas, skall vara chef för sjukvårdsförband (se kapitel VII och VIII) har utredningen diskuterat de bägge första utbildningsomgångar— nas målsättning, innehåll och längd. Utredningen har därvid icke funnit anledning att i förhållande till den nuvarande soldat- och befälsutbildningen ändra på utbildningens uppbyggnad, förläggning i början av studietiden eller organisation i stort. Då den grundläggande miljöuthildningen präglar bägge utbildningsomgångarna har utredningen benämnt dessa grundläggan— de befälsskola och sjukvårdsbefälsskola.

Målsättningen för den grundläggande befälsskolan, vilken för arméns vid— kommande motsvarar nuvarande soldatutbildning och en del av förbere— dande befälsutbildning samt för marinens vidkommande den nuvarande period I och en del av perioderna II och III, anser utredningen vara, att läka— ren efter genomgången utbildning i den militära miljön skall kunna utöva chefsskap över sin enhet, ha kännedom om personligt skydd och ha för-- måga till fältmässigt uppträdande. Sjukvårdsbefälsskolan, som vid armén motsvarar nuvarande plutonchefsskola och del av föregående förberedande

• Sida 189
•  Original

befälsutbildning samt vid marinen del av perioderna II och III, bör ha till ändamål att bibringa fortsatt befälsutbildning med särskild inriktning på hefälsföring vid sjukvårdsenheter samt syfta till att göra läkaren till fack- ligt kunnig chef vad beträffar sjukvårdstjänstens organisation och mate- riel. Härjämte bör de värnpliktiga läkarna under de bägge utbildningsom- gångarna bibringas kunskap om de militära förbandens (enheternas) orga- nisation och uppträdande samt om totalförsvarets, främst det militära för- svarets, uppbyggnad framförallt avseende sjukvårdstjänsten. De skall slut- ligen ges förståelse för verksamheten under den fortsatta värnpliktstjäns- göringen och för de uppgifter läkaren avses skola bestrida inom krigsorga- nisationen.

I fråga om innehållet av utbildningen vid den grundläggande befälsskolan och sjukvårdsbefälsskolan föreslår utredningen inga principiella ändringar i förhållande till den nuvarande soldat- och befälsutbildningen. Utredningen har dock strävat efter att i största möjliga utsträckning samordna arméns och marinens utbildning.

Med utgångspunkt från den angivna målsättningen för den grundläg- gande befälsskolan och sjukvårdsbefälsskolan har utredningen i detalj penetrerat de båda skolornas utbildningsinnehåll. En redogörelse härför följer i kapitel X. I samband härmed har utredningen undersökt möjlighe- terna att minska längden av utbildningen i förhållande till den nuvarande soldat- och befälsutbildningen vid armén. Utredningen har därvid beaktat det förhållandet, att skolorna skall genomgås av samtliga värnpliktiga lä- kare. Utredningen har med hänsynstagande till samtliga omständigheter, som inverkar på frågan, kommit fram till att den grundläggande befäls- skolan med ett effektivt utnyttjande av utbildningstiden bör kunna genom- föras på 85 dagar. Sjukvårdsbefälsskolan torde kräva omkring 80 dagar, men på grund av särskilda förhållanden som redovisas i kapitel X anser utredningen, att den bör kunna begränsas till 75 dagar utan att utbildnings- resultatet blir avsevärt lidande härpå. Utredningen föreslår sålunda, att den grundläggande befälsskolan och sjukvårdsbefälsskolan skall genomgås un- der tid, som motsvarar ett sommaruppehåll i de akademiska studierna. Detta innebär att utbildningens längd vid armén föreslås skola förkortas väsentligt i förhållande till nuläget; förslaget kan sägas utgöra en kom- promiss mellan arméns och marinens nuvarande längd av utbildningen.

Frågan om de två första utbildningsomgångarnas inplacering i tiden har inom utredningen varit föremål för noggranna överväganden. Det hade otvivelaktigt i och för sig varit önskvärt att hela den grundläggande miljö- uthildningen hade kunnat försiggå obruten och därigenon- kommit att om- fatta även vinterutbildning, vilket är ett militärt önskemål. Kraven på en noggrann anpassning till de civila studierna får emellertid anses väga tyngre än det militära önskemålet om en samlad utbildning, vilken i så fall skulle bli förlagd till delar av studietermin. Utredningen föreslår där-

• Sida 190
•  Original

för att den grundläggande befälsskolan inplaceras under sommaren före påbörjandet av de medicinska studierna och sjukvårdsbefälsskolan under ett sommaruppehåll i början av studierna. I kapitel X redogörs närmare för de första utbildningsomgångarnas inplacering i förhållande till den civila studiegången. Även om utredningen sålunda av hänsyn främst till den civila studiegången föreslår, att de två första utbildningsomgångarna för- läggs till sommarmånaderna vill den dock framhålla, att förslaget härom medför en bestämd nackdel. Skolningen till befäl utgör som tidigare fram- gått en väsentlig del av utbildningen. Det är ett önskemål vid befälsutbild- ning, att eleverna ges tillfälle att föra befäl över annan trupp än de egna kamraterna. Utbildad övningstrupp finns emellertid under sommarmåna- derna endast att tillgå vid marinen. Befälsutbildningen vid armén måste därför genomföras med en övningstrupp av de värnpliktiga läkare, som själva skall befälsutbildas.

Vad slutligen angår organisationen av den grundläggande befälsskolan och sjukvårdsbefälsskolan vill utredningen här endast framhålla, att vid armén den grundläggande befälsskolan bör förläggas till infanteriet eller andra truppslag, varvid de värnpliktiga läkarna t.v. bör uppdelas på ett flertal regementen, samt att sjukvårdsbefälsskolan bör förläggas till träng- trupperna med en utbildningskontingent till varje trängregemente. Mari- nens värnpliktiga läkare bör av skäl som tidigare redovisats i detta kapitel genomgå den grundläggande befälsskolan och sjukvårdsbefälsskolan inom marinen. Sjukvårdsbefälsskolan bör uppdelas i två delar, varav sju veckor avser utbildning vid kustartilleriet och fyra veckor utbildning ombord på fartyg. Utbildningen vid kustartilleriet innebär en förlängning i förhållande till den nuvarande period III, vilket motiveras av den förskjutning av under— hållstjänsten mot baser, som äger rum inom den genom marinplan 60 fram- växande flottanfoch den inom marinen gängse ansvarsfördelningen att kustartilleriet svarar för utbildning i landtjänst. Flygvapnets värnpliktiga läkare avses skola genomgå den grundläggande befälsskolan och sjukvårds- befälsskolan vid armén. En detaljerad redogörelse för organisationen av den grundläggande befälsskolan och sjukvårdsbefälsskolan lämnas i kapi- tel X.

6.2.2 Tredje utbildningsomgången Denna utbildningsomgång innefattar såsom tidig-are anförts taktisk miljö- uthildning och militärmedicinsk utbildning. Utbildningen motsvarar den nuvarande fackutbildningskursen, vars längd är 45 dagar vid armén och 60 dagar vid marinen. Utredningen har icke funnit skäl att ändra målsättningen för den tredje utbildningsomgången i förhållande till den nuvarande fackutbildningen. Utbildningen skall sålunda ha till allmän målsättning att göra den värnplik- tige läkaren till fackligt kunnig tjänstegrenschef, och han skall efter ge-

• Sida 191
•  Original

nomgången utbildning ha bibringats sådana kunskaper om totalförsvaret, främst sjukvårdsorganisationen inom den militära sektorn, att han kan krigsplaceras i befattning som läkare vid framförallt lägre förband vid armé-, marin- eller flygstridskrafterna. På grundval av denna målsättning har utredningen benämnt den tredje utbildningsomgången Iäkarfackskola.

Utredningen föreslår, att läkarfackskolan skall ha ett sådant innehåll, att den kan betraktas som mer militär än militärmedicinsk. I fråga om den militärmedicinska utbildningen har det såsom tidigare nämnts före— kommit dubhelundervisning mellan fackutbildningskursen och den civila krigsmedicinska kursen. Här bör dock framhållas att arméöverläkaren ge- nom tjänstegrensanvisningar sökt undanröja den onödiga medicinska un- dervisningen vid de fackutbildningskursen som år 1961 anordnats vid ar- mén. Utredningen har i punkt 3 av detta kapitel och i bilaga K framlagt syn- punkter på och förslag rörande den civila krigsmedicinska kursen. Av för- slaget framgår, att kursen bl a omfattar en koncentrerad framställning av de sjukdomar och skador, som kan beräknas förekomma i ett krig med både konventionella vapen och ABC-stridsmedel. Undervisning i dessa ämnen bör icke ifrågakomma vid läkarfackskolan annat än vad avser sjukvårdstak- tiska aspekter. Med utgångspunkt härifrån har utredningen funnit att de rent medicinska avsnitten i läkarfackskolans vid armén kursplan i huvud- sak bör kunna utgå, medan viss sådan utbildning avseende speciella för— hållanden vid marinen och flygvapnet bör upptas i kursplanerna för mari- nens och flygvapnets läkarfackskolor.

Vid de noggranna överväganden, som utredningen gjort om läkarfack- skolans innehåll, har utredningen såsom nyss angivits funnit, att vissa äm- nesområden, som ingår i den nuvarande fackutbildningskursen, helt kan överföras till den civila krigsmedicinska kursen. I större omfattning än vad nu är förhållandet, bör läkarfackskolan vidare genomföras enligt de utbild- ningsformer som gäller vid högskolor och universitet. (1. v. s. som kompen- diestudier och kursförhör. Utredningen har kommit fram till att skolan bör omfatta omkring 230 timmar. Utbildningsveckan vid en kvalificerad kurs bör icke omfatta mer än 35 undervisningstimmar, vilket innebär att läkarfackskolan föreslås få en kurslängd av 45 dagar. Denna tid bör indelas i två perioder omfattande fyra respektive tre veckor. Under den första perioden bör åt samtliga Värnpliktiga läkare oberoende av försvarsgrenstill- hörighet ges en delvis likartat utformad taktiskt inriktad utbildning. Under den andra perioden bör för de olika försvarsgrenarna nödvändig militärme- dicinsk utbildning genomföras. De värnpliktiga läkarna vid armén slut- för därvid sin miljöuthildning främst till bataljonsläkare. Marinens värn- pliktiga läkare skall under den andra perioden bibringas sådana kunskaper i ubåts-, dykeri- och navalmedicin, att de med befästad färdighet kan tjänst- göra inom ubåts- och dykeritjänst, vilken förekommer både inom flottan och kustartilleriet samt självständigt ta hand om olycksfall i samband med

• Sida 192
•  Original

sådan tjänstgöring. Flygvapnets värnpliktiga läkare skall under den andra perioden ges en grundläggande flygmedicinsk utbildning. Detaljerat förslag till omfattning av läkarfackskolan framförs i kapitel X.

Utredningen vill härefter något diskutera organisationen av läkarfack- skolan vid armén. Fackutbildningen vid armén fullgörs f.n. i stort sett året runt vid ett flertal förband, varvid lärarpersonal anställs för varje fackutbildningskurs. Erfarenheterna härav har, som påpekats i kapitel VIII punkt 4.2., varit mindre goda genom brist på insats av lärare, d v s läkare på aktiv stat. Det har därför varit naturligt för utredningen att undersöka möjligheterna till en centraliserad utbildning. Därvid har utredningen över— vägt att förlägga läkarfackskolan till något av arméns skolförband med offi- cersutbildning och att samtidigt utvidga arméöverläkarens utbildningsav- delning så att arméöverläkaren skall kunna svara för framtagande av under- visningsmateriel, ställa läkare till förfogande såsom lärare m m. Utredningen har emellertid funnit, att möjligheter icke föreligger att anknyta läkarfack— skolan till något existerande skolförband. Däremot har den funnit, att det är möjligt att inom armén bygga upp en central anstalt för läkarfackskolan. En detaljerad redogörelse för en sådan anstalts uppgifter, ledning och ad— ministration, lärarbehov, lokalbehov och lokalisering lämnas i punkt 1.5.]. av kapitel X.

Utredningen har velat framlägga ett principförslag för en central utbild- ningsanstalt, därför att en dylik står i god överensstämmelse med utred- ningens absoluta krav på en kvalitetshöjning av utbildningen. En central utbildningsanstalt syns med lämplig ledning kunna ge mycket goda möjlig- heter för en kvalitativt högstående utbildning och genom anstalten skulle alltså åstadkommas en effektiv läkarfackskola för de värnpliktiga läkarna. Det är emellertid uppenbart att kostnaderna för anstalten i förhållande till det relativt ringa antalet elever kommer att bli höga. Läkarfackskolan vid armén skall genomgås av icke fullt 100 elever per år, vilket innebär, att en central utbildningsanstalt skulle få en årlig beläggning av tre—fyra 45»- dagarskurser. Utredningen tar här icke ställning till frågan, om en central utbildningsanstalt för läkarfackskolan vid armén hör inrättas eller icke. Utredningen anser dock, att dess penetration av en sådan anstalts uppgifter, ledning och administration, lärarbehov, lokalbehov och lokalisering har be- tydande värde, icke minst med tanke på behovet av en högborg för de fast anställda läkarnas utbildning. En sådan utbildningsanstalt på militärhög.- skolenivå syns även indirekt förmånligt kunna påverka annan utbildning av värnpliktiga läkare än läkarfackskolan. Utredningsmannen återkommer till saken i sina slutord.

En decentralisering av läkarfackskolan på samma sätt som nuvarande fackutbildningskurser skulle med det av utredningen föreslagna kursinne— hållet innebära att tre—fyra kurser behöver anordnas årligen — såsom tidi- gare framhållit-s avses flygvapnets värnpliktiga läkare icke skola genomgzå

• Sida 193
•  Original

en decentraliserad läkarfackskola vid armén — eller sålunda en kurs per år vid tre av trängregementena eller eventuellt andra förband. Denna nedskär- ning av antalet kurser för läkarfackskolan i förhållande till nuvarande om- kring sju årliga fackutbildningskurser underlättar uppenbarligen möjlighe- terna att få kvalificerade lärare, varigenom en av anledningarna till kritiken mot fackutbildningen undanröjs. En annan förbättring är den förskjutning mot ett mer militärt kursinnehåll, som föreslås och som minskar behovet av läkare som lärare. Kurserna vid läkarfackskolan är vidare relativt oberoen- de av den civila studiegången och kan läggas in när som helst på året. Kur- serna kan alltså förläggas till tider på året, då god tillgång till militära lä- rare föreligger. En av anledningarna till kritiken mot den nuvarande fack- utbildningen har förutom att dubbelundervisning förekommit mellan kur- sen i krigsmedicin och fackutbildningskursen varit, att utbildningen vid olika fackutbildningskurser ej samordnats i erforderlig utsträckning. Då läkarfackskolan med den av utredningen föreslagna samordningen mellan civil och militär krigsmedicinsk utbildning kommer att få ett övervägande militärt innehåll och utredningen framlägger preciserade förslag till kurs- planer syns emellertid samordningen mellan olika kurser vara säkrad även vid en decentraliserad läkarfackskola.

Vid angivna förhållanden syns utbildningsmålet för läkarfackskolan kunna nås även med en decentraliserad utbildning, även om utbildningens kvalitet ej kan bli lika hög som vid en central anstalt. En förutsättning här— för är emellertid — på samma sätt som vid en central utbildningsanstalt —— att de fast anställda militärläkarna får den av utredningen önskade utbild- ningen samt att deras anställnings- och tjänstgöringsförhållanden regleras. Utredningen måste understryka vikten av att åtgärder vidtas för att utbilda militärläkare till lärare, och utredningen föreslår att chefen för armén undersöker möjligheterna att utbilda militärläkare vid militärhögskolor utomlands. En annan förutsättning för att en kvalificerad utbildning skall kunna komma till stånd om läkarfackskolan decentraliseras är att en för- stärkning sker av personalen hos arméöverläkaren och tränginspektören. Utredningen anser som ett minimum, att arméöverläkarens expedition för- stärks med en fältläkare och tränginspektörens med en regementsofficer. Dessas uppgifter skulle vara att leda och samordna läkarfackskolan på de olika förbanden. Innehavarna av de bägge tjänsterna skulle vidare på ett lyckligt sätt kunna bidra till att avhjälpa svårigheterna att få lämpliga före- läsare till den decentraliserade läkarfackskolan genom att de åläggs att för- utom sin ledande och samordnande funktion även hålla vissa föreläsningar på varje kurs vid läkarfackskolan.

Med en decentraliserad utbildning reduceras uppenbarligen utbildnings- kostnaderna avsevärt i jämförelse med kostnaderna för en central utbild— ningsanstalt. Även i förhållande till de nuvarande fackutbildningskurserna utfaller den ekonomiska jämförelsen till förmån för den decentraliserade

• Sida 194
•  Original

läkarfackskolan, eftersom antalet värnpliktsdagar i detta utbildningsskede genom utredningens förslag om uppdelning av värnpliktskontingenten mir.— skas i förhållande till nuläget. Det bör särskilt framhållas att besparingen vid en decentraliserad läkarfackskola i förhållande till en central utbild— ningsanstalt vida överstiger kostnaderna för de befattningar, som föresla- gits skola inrättas vid arméöverläkarens expedition och tränginspektionen.

Beträffande marinens Värnpliktiga läkare har utredningen av skäl, som utförligt redovisats i föregående avsnitt, funnit lämpligt föreslå, att läkar- fackskolan förläggs till marinen. Flygvapnets värnpliktiga läkare bör, såsom ock redovisats i föregående avsnitt, genomgå första perioden av läkarfack- skolan med marinens värnpliktiga läkare under förutsättning att arméns läkarfackskola decentraliseras. Inrättas en central utbildningsanstalt vid armén bör flygvapnets läkare utbildas där under den första perioden. Den andra perioden om tre veckor bör flygvapnets värnpliktiga läkare fullgöra vid flygvapnet.

1. Armén

1.1. Den grundläggande befälsskolan 1.1.1. Målsättning Med hänsyn till vad som tidigare i detta betänkande framförts beträffande krav på läkare under krig och med hänsyn till senare års erfarenheter av utbildning av värnpliktiga läkare vill utredningen uppställa följande mål- sättning för den grundläggande befälsskolan. Eleverna skall bibringas: förmåga att uppträda soldatmässigt i och utom tjänsten, att handha vapen och materiel för personligt skydd samt att uppträda på stridsfältet, förmåga att föra grupp samt i enklare lägen pluton under marsch, trans— port, förläggning och verksamhet på stridsfältet. Under utbildningen skall god befälsmoral och förmåga att föra befäl grundläggas och vidareutvecklas. Under utbildningen skall vidare ges god uppfattning om de krav på psy- kisk och fysisk motståndskraft, som det moderna kriget ställer på den en- skilde soldaten, befälet och de stridande förbanden. Därjämte skall sådan erfarenhet i övrigt ges av strid och annan verksamhet inom skyttekompa- nis ram, att den kan utgöra grunden för elevernas utbildning under sjuk- vårdsbefälsskolan och läkarfackskolan. Eleverna skall vidare bibringas god orientering om totalförsvarets uppgifter, organisation och ledning samt om principerna för sjukvårdstjänsten inom detsamma. De bör vidare ges för- ståelse för verksamheten under den kommande värnpliktstjänstgöringen och för de uppgifter läkaren avses bestrida inom den militära freds- oclh krigsorganisationen. Utbildningen måste från början läggas på ett plan, som svarar mot de värnpliktiga läkarnas studiekompetens. I »Utkast till särskilda bestämmelser samt anvisningar och exempel för utbildning av underofficersuttagna värnpliktiga vid infanteriet och kavalle-

• Sida 223
•  Original

riet under första och fortsatta tjänstgöringen» (SU Vpl Uoff Inf), 1961 års upplaga, har arméchefen fastställt för försöksvis tillämpning helt nya prin- ciper för den grundläggande kvalificerade befälsutbildningen. I utkastet ges följande anvisningar för utbildningens planläggning och genomförande.

Utbildningens planläggning och genomförande på ett följdriktigt och åskådligt sätt underlättas genom att huvuddelen av utbildningen planläggs i form av en serie ulbildningsavsnill, kring vilka utbildningen uppbyggs. Ett dylikt omfattar ett visst berört avsnitt av striden —— slridsavsnitt — eller övrig verksamhet — verksamhelsavsnitl.

Inom varje avsnitt skall utbildningen inriktas på elevernas förmåga att lösa sina chefsuppgifter. I dessa uppgifter inbegrips såväl förmågan att göra bedömanden, fatta beslut, omsätta beslut i order och åtgärder och genomdriva besluten som att äga för chefsbefattningen erforderlig personlig färdighet och viss förmåga att ut- bilda underlydande.

Enligt utredningens uppfattning är den angivna formen för utbildning- ens genomförande ägnad både att på ett stimulerande sätt ge eleverna den önskade miljöuthildningen och att meddela grunderna för den befälsut- bildning på sjukvårdens område, som skall bedrivas under sjukvårdsbefäls- skolan. Utredningen föreslår därför att utbildningen vid den grundläggande befälsskolan genomförs på angivet sätt, även om målsättningen och tid- rymden för denna är begränsad i jämförelse med vad som är avsett att gälla för utbildningen av underofficersuttagna värnpliktiga vid infanteriet.

Utredningen finner det också lämpligt att indelningen i övningsgrenar och ämnen i huvudsak ansluts till SU Vpl Uoff Inf disposition. Här nedan skall i korthet redogöras för förslaget till utbildningens omfattning vid den grundläggande befälsskolan. I bilaga P framläggs förslag till tidens upp- delning på övningsgrenar och ämnen i jämförelse med sådan uppdelning enligt nuvarande bestämmelser.

1.1.2. Innehåll

Den grundläggande befälsskolan föreslås få följande innehåll:

Allmän soldatutbildning bör innefatta exercis, fysisk träning, orientering, reglemen-tskunskap, försvarsupplysning och inre tjänst.

övningsgrenen exercis måste främst uppfattas som ett led i den grundläg- gande truppföringsutbildningen. Den bör under den första perioden av ut- bildningen bedrivas i övningspass om en timme men därefter endast i kor- tare pass och under förflyttningar till och från övningar.

Den fysiska träningen och orienteringen avser främst konditionsträning och bör omfatta förutom orienteringsutbildning, stridsgymnastik, simning, bollspel och idrott.

Reglementskunskap och försvarsupplysning bör omfatta den nödvändiga teoretiska undervisningen för att ge underlag och förståelse för den mili- tära verksamheten. Härvid bör bl. a. som ovan särskilt framhållits oriente-

• Sida 224
•  Original

ras om den militära läkarutbildningens mål och genomförande samt om läkarnas uppgifter i totalförsvaret och den militära krigsorganisationen sådana dessa angivits i målsättningen för den grundläggande befälsskolan.

Inre tjänstens programsatta tid avses främst för instruktion och kon- troll. Materielvården bör i övrigt huvudsakligen genomföras på fritid.

Grundläggande stridsutbildning bör innefatta taktik och stridsteknik, terrängtjänst och gruppering, vapentjänst samt närstrid.

I proposition angående befälsordningen vid armén m. m. (prop. 1960 :109) framhålls i olika sammanhang kravet på taktisk förmåga hos befäl av alla kategorier och med alla förekommande befälsuppgifter. I tidigare kapitel av detta betänkande har särskilt framhållits nödvändigheten av att läkare ingående i den militära organisationen besitter taktisk kunskap för att kun- na lösa sina uppgifter. Under detta första utbildningsår bör taktikutbild- ningen främst omfatta de taktiska och stridstekniska grunderna för skytte- bataljonens och dess underavdelningars verksamhet såsom underlag för stridsutbildningen. Den bör genomföras i så stor utsträckning som möjligt i form av enkla exempel, där elevernas taktiska omdöme och beslutfattning kan uppövas.

Terrängtjänst och gruppering avser utbildning för uppträdande på strids- fältet och skall i så hög grad som möjligt även omfatta utbildning i befäls— föring. Utbildningen i vapentjänst bör bedrivas med kulsprutepistol. När- strid bör omfatta bl. a. handgranatstrid.

Övrig grundläggande utbildning bör innefatta skydd, marsch och trans- port, förläggning, fältarbeten, stabs— och sambandstjänst samt sjukvårds- tjänst.

Även om dessa övningsgrenar huvudsakligen innebär inlärande av per— sonliga färdigheter skall alla tillfällen tillvaratas för att ge eleverna övning i truppföring.

Skydd bör omfatta utbildning i åtgärder för skydd mot marktrupp, flyg och ABC-stridsmedel.

Marsch och transport bör omfatta cykelmarsch i förhand, förläggning samt ingående i och verksamheten vid bivack. Endast ett begränsat antal timmar avses för den grundläggande utbildningen i dessa övningsgrenar.

Fältarbeten bör främst avse personlig maskering samt inredande av skyt- tevärn. Dessutom bör lämnas orientering om minor samt förevisas uppträ— dande inom minerat område.

Under stabstjänsten bör genomgås grunderna för rapportformulering och ordergivning. Under samband inlärs telefonering med fälttelefon och ultra- kortvågsradio.

Sjukvårdstjänsten bör liksom de kurser, som ges alla värnpliktiga, om- fatta en samaritkurs avseende första hjälpen. Under kursen hör eleverna ut- bildas till instruktörer vid undervisning att ge första hjälpen.

Utbildningen i ovanstående övningsgrenar och ämnen bör i största möj-

• Sida 225
•  Original

liga utsträckning anslutas till utbildningen i strids- och verksamhetsav- snitten.

Strids- och verksamhetsavsnitten slutligen bör främst omfatta utbild- ning inom grupp, pluton och i någon omfattning skyttekompanis ram avse- ende anfallsstrid, avvärjningsstrid och fördröjningsstrid. Övning i trupp- föring bör påbörjas redan under de första övningspassen och genomföras under så stor del av tiden som möjligt. Genom denna omfattande stridsut- bildning är avsikten, att de värnpliktiga läkarna skall få en så verklighets- trogen bild som möjligt av verksamheten inom ett skyttekompani och upD- fattning om de fysiska och psykiska påfrestningar för vilka de enskilda soldaterna kan utsättas. Detta har stor betydelse för de värnpliktiga läkar- nas förmåga att lösa kommande uppgifter som bataljonsläkare.

Stridsutbildningen bör också avse att ge de blivande cheferna för sjuk- vårdsenheter förmåga att leda försvaret av sitt förband. I den förutnämnda propositionen framhåller statsrådet och chefen för försvarsdepartementet härom: >>Även vid sådana förband som präglas av en teknisk verksamhet blir det enligt min uppfattning nödvändigt att av varje chef kräva, att han kan leda en strid som har till syfte att skydda personal och materiel och säkerställa att verksamheten kan fortsätta.»

1.1.3. Förläggning i tiden

Enligt utredningens uppfattning bör de värnpliktiga läkarnas första utbild- ningsomgång förläggas så tidigt, att de fullgjort den militära grundutbild- ningen före den tidpunkt, vid vilken de erhållit sådana medicinska kunska- per, att de kan krigsplaceras som läkare.

En genomgång av åldersfördelningen hos de studenter, som fullgör första omgångens militärtjänstgöring enligt nuvarande bestämmelser, visar att huvudparten påbörjar sina medicinska studier först efter denna första mili- tärtjänstgöring. För flertalet kan alltså sommaren efter studentexamen utan hinder ägnas åt militärtjänst. Visserligen kan denna tid av en del aspi- ranter till läkarbanan behöva utnyttjas för kompetenskomplettering, men kompletteringsperioderna infaller på sådana tider att en vårstudent, som skall komplettera, ej kan tänkas antas till höstens medicinska nybörjarkur- ser. Då nu omkring en fjärdedel av de till den medicinska banan antagna studerande utöver sin studentexamen konkurrenskompletterar vid univer- sitet, skulle man kunna tänka sig att militärtjänst under första sommaren efter studentexamen skulle utgöra ett hinder härför. Universiteten har emel- lertid ej sommarundervisning i de aktuella läroämnena. Den första utbild- ningsomgången kan sålunda liksom nu inplaceras före påbörjande av de medicinska studierna.

1.1.4. Utbildningens längd Utbildningsinnehållet i punkt 1.1.2. i detta kapitel beträffande den grund-

• Sida 226
•  Original

läggande befälsskolan överensstämmer i huvudsak med det vid den nuvr- rande soldatutbildningen av omkring 90 dagar. Utbildningen bör sålunc'a omfatta ungefärligen denna tidrymd. Vid planerandet av denna första värn- pliktstjänstgöring för de värnpliktiga läkarna bör emellertid även hänsyn tas till behovet av en ledig period för dem, som påbörjar sina medicinska studier på hösten. Utryckning bör alltså ske så pass tidigt, att studenterra har åtminstone en vecka på sig att installera sig i den akademiska miljön. Genom effektivt utnyttjande av utbildningstiden anser utredningen att den grundläggande befälsutbildningen bör kunna genomföras inom något kor- tare tid än den nuvarande soldatutbildningen, varigenom också ovan an- givna önskemål kan tillgodoses. Utredningen har därför föreslagit den grundläggande befälsskolans längd till 85 dagar.

1.1.5. Organisation

Huvuddelen av de värnpliktiga läkarna vid armén kommer att till en början krigsplaceras som läkare vid skyttebataljoner. Det är därför önskvärt att de före sin första tjänstgöring i krigsbefattning erhållit viss kännedom om den miljö, i vilken de sk-all arbeta. Ett förläggande av den grundläggande befäls- skolan till infanteriet får därför betraktas som önskvärd om än ej nödvän- dig; även erfarenheter från förband ur annat truppslag torde i stort sett ge motsvarande kunskap.

Av skäl som framförts i kapitel III har emellertid soldatutbildningen vid armén under de senaste åren förlagts till infanteriet. Dessa skäl _— brist på lokaler, instruktörer m. 111. vid trängregementena —-— kvarstår alltjämt och torde med nuvarande fredsorganisation komma att kvarstå under över— skådlig tid. Utredningen föreslår därför, såsom uttalats i föregående kapi- tel, att den grundläggande befälsskolan förläggs till förband ur infanteriet eller andra truppslag.

T. 0. m. sommaren 1959 genomfördes den första utbildningsomgången vid armén i kompanienheter, som centraliserades militärområdesvis. Som- maren 1960 fördelades de värnpliktiga läkarna på sätt som beskrivs i kapi- tel III på 17 olika förband, där de i allmänhet bildade plutoner vid kom- panier för underofficersuttagna värnpliktiga. Även under sommaren 1961 har de värnpliktiga läkarna fördelats på motsvarande sätt, nämligen på 16 olika förband. Erfarenheterna från de sista somrarnas utbildning har i huvudsak varit goda. Av dessa bägge system torde den till kompanienheter centraliserade utbildningen vara utbildningstekniskt effektivare än decen- traliserad sådan. Uppdelningen av de värnpliktiga läkarna på ett stort antal kompanier för underofficersuttagna värnpliktiga bör å andra sidan ge dem större möjligheter att lära känna den miljö inom vilken de som krigs- placerade läkare kommer att arbeta. Eftersom det dessutom av organisato- riska skäl torde vara lättare att anordna decentraliserad utbildning vill utredningen därför framföra som sin uppfattning, att de värnpliktiga lä-

• Sida 227
•  Original

Tabell X: I. Beräknat antal värnpliktiga läkare och utbildningsenheter samt befälsbehov vid den grundläggande befälsskolan åren 1961—1.968.

Antal Antal Befalsbehov ” 1 1"k1 1 t ne "* a ' ? u 0 r Off. Uoff. Instr. 1961 ..................... 350 11 11 11 22 1962 ..................... 362 12 12 12 24 1963 ..................... 363 12 12 12 24 1964 ..................... 363 12 12 12 24 1965 ..................... 336 11 11 11 22 1966 ..................... 380 13 13 13 26 1967 ..................... 380 13 13 13 26 1968 ..................... 330 13 13 13 26

1 Se tabell II: 3, kol. »Enl. riksdagens beslut.»

karna vid armén under den första utbildningsomgången liksom under som- rarna 1960 och 1961 till dess vidare erfarenheter vunnits fördelas på ett flertal regementen.

Beträffande slutligen befälsbehovet bör enligt 1954 års befälsutredning plutoner av för underofficersuttagna värnpliktiga bestå av högst 30 elever. Vid dessa bör enligt befälsutredningen placeras en officer som plutonchef och en underofficer som ställföreträdande plutonchef. Därutöver bör vid varje pluton placeras två instruktörer. Befälsutredningen framhåller dock att detta antal befäl vid plutoner för befälsutbildning kan anses tillräckligt endast om befälet kvalitativt står på en hög nivå.

Tabell X: 1 visar det beräknade antalet värnpliktiga läkare åren 1961—— 19168 och det på grundval härav beräknade antalet utbildningsenheter samt befälsbehovet för dessa.

För jämförelses skull lämnas i tabell X: 2 en redogörelse för befälstill- gången vid 1961 års soldatutbildning, då de värnpliktiga läkarna samman- förts med andra till specialutbildning uttagna värnpliktiga såsom tandlä- kare, psykologer, skyddstekniker. Tabellen Visar antalet värnpliktiga läkare, som sommaren 1961 genomgått soldatutbildning vid olika förband, och det antal befäl som då var placerade vid utbildningsenheter för värnpliktiga uttagna för utbildning i specialtjänst.

Befälstillgången vid soldatutbildningen för värnpliktiga sommaren 1961 syns i allmänhet ha varit godtagbar. Enligt utredningens uppfattning torde även under den närmaste tidsperioden befälsbehovet för de värnpliktiga läkarna m.fl. kunna tillgodoses vid infanteri- eller andra förband som till- delas denna värnpliktskategori. Frågan föreslås dock utredas närmare. Ut- redningen anser dock icke att det är till någon nackdel om olika utbildnings- kategorier i specialtjänst sammanförs under den första utbildningsomgång- en, såvida dessa har samma utbildningsmål, och uthildningsenheterna icke blir för stora, vilket senare förhållande förevarit vid många förband som-

• Sida 228
•  Original

Tabell X: 2. Antal värnpliktiga läkare och befäl vid utbildningsenheter får soldatutbildning sommaren 1961

Befäl vid plutoner i specialtjänst Milo Förband v fult.? 6

P- 3 '” Off. Uoff. Ubef. 1 7 35 1 1 1 1 ' 111 16 1 1 5 | 1 12 27 2 1 — 1 5 15 1 1 1 11 I 14 20 1 1 1 1 21 22 1 1 — 111 1 15 19 1 2 _ 1 16 26 2 1 5 1 17 22 1 1 2 1 1 19 1 1 2 IV I 4 19 2 2 5 I 10 13 1 1 1 v 1 2 70 3 2 2 1 19 s 1 1 — VT 1 20 27 1 1 2 vn I 18 14 1 1 1 Summa 372 21 19 28

Anm. Utbildningsenheterna (plutonerna) har bestått av 20—50 elever.

maren 1961. Det ligger icke inom utredningens uppdrag att granska utbild- ningen för övriga kategorier av för utbildning i specialtjänst uttagna värn- pliktiga. Utredningen vill därför endast framhålla som ett bestämt krav, att de värnpliktiga läkarna genomgår sin grundläggande befälsskola i enlig- het med i detta kapitel föreslagen målsättning och omfattning vilket inne- bär att läkarna måste skiljas från övriga värnpliktskategorier, såvida icke dessas utbildning bringas i överensstämmelse med de värnpliktiga läkarnas.

1.2. Sjukvårdsbefälsskolan 1.2.1. Målsättning Utredningen har funnit följande målsättning böra uppställas för sjukvårds- befälsskolan. Eleverna skall bibringas: kunskap om sjukvårdstjänstens organisation och genomförande inom bri- gaden, förmåga att handha förbandsplatstropps och förbandsplatsgrupps mate- riel samt att upprätta troppens och gruppens förbandsplatser, förmåga att leda verksamheten vid dessa förbandsplatser utom i vad avser läkarens medicinska fackkunskaper, att föra förbandsplatsgrupp, för- bandsplatstropp och bataljonssjukvårdstross samt att planlägga och leda sjuktransporter inom skyttebataljonens ram.

• Sida 229
•  Original

1.2.2. Innehåll I »Särskilda bestämmelser samt anvisningar för utbildning av underoffi- cersuttagna värnpliktiga vid trängtrupperna under första och fortsatta tjänstgöringen» (SU Vpl Uoff Trång) 1961 års upplaga, framförs samma principer för planläggning och genomförande av utbildningen som i SU Vpl Uoff Inf. På motsvarande sätt som beträffande den grundläggande befäls- skolan bör sjukvårdsbefälsskolans utbildning enligt utredningens uppfatt- ning följa riktlinjerna i trängtruppernas utbildningsanvisningar, vilka bl. a. innehåller bestämmelser för sjukvårdstjänstens bedrivande. Utbildningen i den militära sjukvårdstjänstens olika ämnesområden måste därvid fram- läggas på ett sådant sätt att krigsmaktens sjukvårdsorganisation från början på ett riktigt sätt inplaceras i det totala försvaret. Sjukvårdsbefälsskolan föreslås få följande innehåll. Timfördelningen framgår av bilaga P. Allmän soldatutbildning här liksom under den grundläggande befälssko- lan innefatta exercis, fysisk träning, orientering, reglementskunskap, för- svarsupplysning och inre tjänst samt i huvudsak ha samma övningsända- mål som motsvarande utbildning under den grundläggande befälsskolan. I reglementskunskap och försvarsupplysning skall totalförsvarets sjuk— vårdsproblem särskilt beaktas. Grundläggande stridsutbildning bör innefatta terrängtjänst och gruppe- ring samt vapentjänst. övningsgrenarna bör erhålla en begränsad omfatt- ning. Under terrängtjänst och gruppering bör det väsentliga övningsända- målet vara truppföring. Under vapentjänsten bör skjututbildning bedrivas med pistol eftersom de värnpliktiga läkarna kommer att utrustas med detta vapen vid sina krigsförband. Övrig grundläggande utbildning bör innefatta skydd, marsch och trans- port, förläggning, fältarbeten, stabs- och sambandstjänst, taktik och under- hållstjänst samt sjukvårdstjänst. Huvuddelen av den anslagna tiden för skydd bör innefatta skydd mot ABC-stridsmedel, bl. a. förbandschefs åtgärder avseende indikering, rap- portering, sanering och uppträdande inom område med kvarvarande strål— ning. Marsch och transport samt förläggning avser att under ett fåtal tim— mar ge nödvändig repetition av dessa färdigheter för att möjliggöra de tillämpade övningarna i verksamhetsavsnitten. Under fältarbeten bör övas uppträdande inom minerat område. Sam— ordning med utbildningen i sjukvårdstjänst bör ske. Stabstjänsten bör ge de blivande bataljonsläkarna kunskap om rappor— tering avseende rekognosering för sjukvårdsförband, om formerna för ordergivning beträffande sjukvårdstjänst och om förlustberäkningar. Under samband bör orienteras om underhållsförbandens sambandsorganisation samt repeteras användning av i dessa förband ingående sambandsmedel (bl. a. radiostation).

• Sida 230
•  Original

Under taktik och underhållstjänst bör sjukvårdsorganisationen inom bri- gaden inläras. Verksamheten inom brigaden och särskilt skyttebataljonen studeras applikatoriskt med huvudvikt lagd på sjukvårdsförbandens upp gifter. Eleverna skall ges tillfälle att lösa enkla uppgifter som sjukvårds- förbandschefer. Rekognosering och ordergivning i terrängen bör ingå i utbildningen. Taktikundervisningen skall utgöra underlag för de verksam— hetsavsnitt, som genomförs med förbandsplatsgruppen och förbandsplats- troppen.

Sjukvårdstjänsten bör omfatta materielkännedom, sjuktransporttjänst, verksamhet vid förbandsplatser som bataljonsläkare. Genomgång av mate rielens handhavande och andra tekniska färdigheter bör icke ges större om- fattning än vad som är nödvändigt för att ge de blivande läkarna erforderlig kunskap för att kunna leda verksamheten vid förbandsplatser och bedöma den övriga sjukvårdspersonalens möjligheter och förmåga att genomföra sina uppgifter.

Strids- och verksamhetsavsnilten slutligen bör omfatta sjukvårdstjänsten inom skyttebataljon och brigad under marsch och förläggning, anfallsstrid, avvärjningsstrid och fördröjningsstrid. Dessa övningar bör genomföras un- der vardera två—tre dagar och avse sjukvårdsförbandens verksamhet och samverkan med de stridande förbanden. Under dessa övningar, som bör föregås av applikatoriskt studium och studium i terrängen av den avsedda verksamheten, bör alla elever ges tillfälle till övning i truppföring. Därvid bör eleverna som chefer för sjukvårdsorgan läras att rutinmässigt söka sam- band med stridande delar av förband och vidta andra förberedelser för hjälpåtgärder och av transport av skadade.

1.2.3. Inplacering i tiden Utredningen har i föregående kapitel framfört som sin uppfattning att den grundläggande militärutbildningen bör inplaceras så, att den anpassas till de civila studierna. Kortast möjliga tidsperiod mellan utbildningsomgångarna ökar därvid utbildningens effektivitet genom att under tidigare omgång inhämtade kun— skaper i högre grad kan utnyttjas. Av denna anledning bör sjukvårdsbe- fälsskolan genomgås i anslutning till den grundläggande befälsskolan. An- givna skäl talar emellertid också för att sjukvårdsbefälsskolan genomgås i nära anslutning till läkarfackskolan. Detta skulle innebära ett avsevärt uppehåll mellan den grundläggande befälsskolan och sjukvårdsbefälsskolan, enär läkarfackskolan enligt utredningens förslag skall genomgås först under sjunde studieåret. Då den grundläggande miljöuthildningen enligt utred- ningens uppfattning i första hand måste anpassas till de civila studierna och det för dessa är en fördel att värnpliktsuthildningen genomförs så ti- digt som möjligt, anser utredningen att sjukvårdsbefälsskolan bör anslutas till den grundläggande befälsskolan. Såsom i föregående kapitel uttalats

• Sida 231
•  Original

bör sjukvårdsbefälsskolan genomgås under ett sommaruppehåll i läkarstu- dierna och det vore då naturligt om den förlades till sommaren efter den grundläggande befälsskolan, d. v. s. genomgicks efter två terminers studier. Ett uppehåll så att en fri sommar erhålls mellan de båda utbildningsom- gångarna syns emellertid vara lämpligt. De studenter, som vunnit inträde vid medicinsk högskola eller fakultet direkt efter studentexamen, har icke åtnjutit längre ledighet sedan sommaren mellan de högsta ringarna. Det är därför önskvärt att de efter det första medicinska studieåret ges möjlig- het till ferier eller, vilket ofta visat sig vara nödvändigt, tentamensläsning av det morfologiska årets läroämnen. Utredningen föreslår sålunda att den andra utbildningsomgången inläggs först efter fyra terminers studier, d. v. s. efter fysiologikursen för dem, som påbörjat sina medicinska studier en höst- termin.

1.2./4. Utbildningens längd Det utbildningsomfång som ovan redovisats kan enligt utredningens i före- gående kapitel framförda uppfattning genomgås under omkring 80 dagar. Givet är emellertid att det även vid fastställande av sjukvårdsbefälsskolans längd förutom utbildningsmässiga krav finns andra önskemål, till vilka ut- redningen om möjligt bör ta hänsyn.

I nuvarande civila utbildningsläge har det sålunda visat sig, att vissa omflyttningar av de medicine kandidaterna är nödvändiga vid tillträde till det propedeutiska året, beroende på att det föreligger olikheter i de medi- cinska läroanstalternas kapacitet under olika utbildningsskeden. Sjukvårds- befälsskolan bör alltså avslutas i så pass god tid före höstterminen, att de studenter, som blir nödgade att byta studieort inför det propedeutiska året, kan beredas tillfälle att ordna sina nya bostads- och studieförhållan- den. Vidare bör någon tid i början av juni anslås för tentamensläsning i t.ex. fysiologi, så att de som börjat en höst hinner slutföra alla tentamina som ingår i medicine kandidatexamen, innan militärtjänsten påbörjas. Den- na tent-amenstid är av stor vikt även för dem, som påbörjat sina studier en vårtermin och t. ex. avslutat kursen i medicinsk kemi. Dessa studenter har en termin kvar till medicine kandidatexamen och behöver ofta en vecka eller något mer in i juni för att avsluta de genomgångna kurserna med ten- tamen. Bl. a. dessa skäl har föranlett utredningens förslag att skolan begrän- sas till 75 dagar. Härvid erhålls alltså en fri period för tentamensläsning m. in. mellan avslutad akademisk kurs och påbörjandet av värnpliktstjänst- göringen. Likaså erhålls efter avslutande av värnpliktstjänstgöringen tid för studenterna att bereda sig på övergången från teoretiska till mera kli- niskt hetonade studier.

• Sida 232
•  Original

1 .2.5 . Organisation

Sjukvårdsbefälsskolan bör såsom angivits i föregående kapitel liksom den nuvarande förberedande befälsutbildningen och plutonchefsskolan förläg- gas ti'll trängtrupperna med en utbildningskontingent vid varje trängrege- mente. Vid sjukvårdsbefälsskolan bör liksom vid den grundläggande befäls- skolan varje utbildningsenhet icke omfatta mer än högst 30 elever. Som plutonchef bör placeras officer och som ställföreträdande plutonchef under- officer. Varje utbildningsenhet bör dessutom tilldelas två instruktörer.

Tabell X:3 motsvarar i huvudsak tabell X:1 och visar således det beräk- nade antalet värnpliktiga läkare per trängregemente vid sjukvårdsbefälssko- lan åren 1961—1968. Den i tabell II:3 för varje är angivna siffran för in- tagna värnpliktiga läkare har i förevarande tabell förskjutits två år framåt, eftersom sjukvårdsbefälsskolan enligt utredningens förslag skall genomgås först efter fyra terminers studier.

Tabell X: 3. Beräknat antal värnpliktiga läkare och utbildningsenheter per trängregemente vid sjukvårdsbefälsskolan åren 1961—1968.

Antal År .. Plutoner Totalt Vplt'råilåigg per Der träng- ' reg.

1961 .............................. 307 75—80 3 1962 ......................... .. . 315 75—80 3 1963 .............................. 350 80—85 3 1964 .............................. 362 85—95 3 1965 .............................. 363 85—95 3 1966 .............................. 363 85—95 3 1967 .............................. 336 90—95 3 1968 .............................. 380 90—95 3

Av tabellen framgår, att omfattningen av utbildningsorganisationen vid trängregementena kan väntas förbli oförändrad, tre plutoner. Ett kompani bör således organiseras vid varje trängregemente. I detta kompani bör en- dast värnpliktiga läkare ingå. Vid varje sådant regemente behövs för läkar- utbildning under sommarmånaderna av regementets egen personal avdelas fyra officerare, fyra underofficerare, varav en kompaniadjutant och fyra _sju instruktörer dessutom, varav en i kompanistaben. Härtill kommer en officer ur infanteriet eller pansartrupperna per trängregemente, vilken kompanichefen med hänsyn till den taktiska utvecklingen liksom nu är fallet behöver ha till sitt förfogande som taktiklärare.

För att få en jämförelse redovisar utredningen i nedanstående tabell ut- bildningsorganisationen sommaren 1961 inom Tl — T 4 vid den nuvarande förberedande befälsutbildningen och plutonchefsskolan.

• Sida 233
•  Original

Tabell X: 4. Antal befäl och värnpliktiga läkare vid förberedande befälsut- bildning och plutonchefsskola vid T 1—T 14 1961.

Kompbefäll _ .. (gemensamt bef) Plutonsbefal 'T1I'.ä2ng- Övr. An- Förbered. hefälsutb. An- Plutchskola g' Komp. off. Uoff Ubef tal tal ch. (lära- ' ' vpl. vpl. myr 1äk_ Off. Uoff. Ubef. 1äk_ Off. Uoff. Ubef. T 1 2 2 5 1 115 1 5 3 87 3 2 3 T 2 1 2 1 1 54 2 2 2 47 2 2 2 T 3 2 ] 2 — 27 1 — 1 31 1 1 1 T 4 2 1 3 —— 54 1 2 4 49 1 3 2 7 6 113 2 250 6 9 10 214 7 8 8

1 Vid här organiserade kompanier har också förlagts värnpliktiga tandläkare och apo- tekarc. ? Ur infanteriet och pansartrupperna. 3 Därav 7 kompaniadjutanter och 4 instruktörer.

Av tabellen framgår att plutonsbefälet fördelade sig på antalet elever på följande sätt.

Vid förberedande befälsutbildningen

1961 1 officer per 42 elever 1 underofficer >> 28 >> ] underbefäl » 25 »

Vid plutonchefsskolorna

1961 1 officer per 31 elever 1 underofficer » 27 » ! underbefäl » 27 »

Utöver plutonsbefälet tillkom för utbildningsverksamhet vid den förbere- dande befälsutbildningen och plutonchefsskolorna kompanichefer och lä- rare (officerare ur infanteri m.fl. truppslag), av vilka de senare huvud- sakligen bedrivit taktikutbildning. Dessa befäl togs också i anspråk för utbildning av värnpliktiga tandläkare.

Den kvantitativa tillgången på befäl vid läkarutbildningen var således godtagbar sommaren 1961. Befälets kvalifikationer för den ifrågavarande utbildningen torde icke på alla håll ha varit helt tillfredsställande.

Utredningens förslag att ersätta den förberedande befälsutbildningen och plutonchefsskolan med en skola, sjukvårdsbefälsskolan, medför att antalet enheter för läkarutbildning vid trängregementena nedbringas till hälften. Befälsläget vid trängregementena, som för närvarande är ansträngt, bör härigenom bli förbättrat. Möjligheterna ökas också för att endast lämpligt,

• Sida 234
•  Original

väl kvalificerat befäl kommer att tas i anspråk för utbildningen av de värn- pliktiga läkarna.

1.3. Läkarfackskolan 1.3.1. Målsättning

Utredningens förslag till målsättning för läkarfackskolan har redovisats i föregående kapitel. För arméns del innebär den sålunda att de värnpliktiga läkarna efter fullgjord utbildning skall kunna krigsplaceras i första hand som bataljonsläkare och som chefer för förbandsplatsgrupper.

Den nedanstående redogörelsen för utbildningens omfattning vid den tredje utbildningsomgången kompletteras liksom beträffande redogörelsen för de tidigare utbildningsomgångarna med timfördelning i bilaga P vilken grundar sig på en icke i betänkandet redovisad fullständig timplan.

Som i föregående kapitel antytts föreslås läkarfackskolan uppdelad i två perioder. Under den första perioden om fyra veckor bör utbildningen ges en allmänt militär inriktning likartad för elever ur alla försvarsgrenar. Under den andra perioden om tre veckor bör behandlas för varje försvars— gren speciella problem.

1.3.2. Innehåll 13.21. Under första perioden

Perioden bör inledas med följande allmänna orienteringar nämligen en redo— görelse för kursens omfattning och en militärpolitisk översikt samt en orien- tering om officerens uppgifter inom krigsorganisationen. Under denna sista föreläsning bör särskilt klargöras läkarens ställning som likställd med offi- cer och därmed sammanhängande frågor m. m.

Kunskap om totalförsvarets organisation, ledning, territoriella förhål- landen och uppgifter utgör den nödvändiga bakgrunden för de taktiska stu— dierna. Föreläsningarna föreslås avslutas med ett försvarsspel, där främst ledningen av totalförsvarets sjukvård och samverkan mellan det militära försvarets och civilförsvarets sjukvårdsenheter samt det allmänt civila me- dicinalväsendet belyses.

Den teoretiska undervisningen om totalförsvaret bör göras levande genom studiebesök. Sålunda föreslås besök vid skjutskola eller skjutfält inom ar— mén, varvid vapen och annan utrustning demonstreras samt eleverna bereds tillfälle att följa stridsskjutningar. I samband med besök vid marin anlägg- ning — flottbas eller KA-anläggning — studeras främst sjukvårdstjänsten där och vid flygflottilj räddnings- och sjukvårdstjänsten. Studiebesök vid civilförsvaret bör omfatta huvudcentral för ledning av civilförsvarets verk- samhet samt förbandsstation.

Taktikundervisningen bör inledas med orientering om moderna stridsme— del och modern taktik. Särskilt bör atomstridsmedlens och transporttekni-

• Sida 235
•  Original

kens inverkan på stridskrafternas uppträdande samt underhållstjänsten i ytkriget behandlas. De stridande förbandens organisation i stort samt sjuk- vårdsorganisationen i detalj inom brigad och vid etappförband inläres.

Stabstjänstens grunder innefattande tjänstemeddelandens handläggning, handhavande av sambandsmedel och bestämmelser för säkerhetstjänsten bör genomgås under första perioden. Stabstjänsten bedrivs i huvudsak lika vid staber inom de olika försvarsgrenarna, varför perioden även bör inne- fatta formella övningar avseende verksamheten inom stab främst inom dess underhållssektion. Till stabstj änstutbildningen bör även räknas de allmänna bestämmelserna för personaltjänsten i krig, främst personalredovisning och personalersättning samt krigsgravs- och krigsfångetjänst.

Den nödvändiga kännedomen om de författningar, som i fred och krig reglerar verksamheten för läkare inom det militära försvaret samt olika personalkategoriers rättigheter i sjukvårds- och försäkringshänseende, bör bibringas framför allt genom praktiska exempel. På samma sätt bör läka— rens uppgifter under tjänst vid förbandssjukhus exemplifieras.

Sjukvårdsmateriel- och läkemedelstjänsten bör omfatta orientering om utrustnings- och ersättningsbehovets tillgodoseende samt beställningsförfa- rande m.m. av sjukvårdsmateriel och läkemedel. Eleverna bör ges en klar uppfattning om resurserna inom olika instanser. Orientering om möjlig— heterna att tillgodose behovet av blod och blodersättningsmedel bör även inrymmas i ämnets program.

På grund av den stora betydelse åtgärderna för skydd mot ABC-strids- medel måste anses ha och på grund av det nära sambandet mellan skydds- tjänsten och sjukvårdstjänsten bör denna övningsgren tilldelas ett förhållan- devis stort antal timmar. Utbildningen bör efter repetition av personliga skyddsåtgärder omfatta verksamheten inom ett förband såsom dosberäk- ningar, radiak- och gasindikering samt sanering. Efter applikatoriskt stu- dium innefattande räddnings- och röjningstjänsten bör praktiska övningar utföras.

Såsom framgår av föregående kapitel har utredningen funnit att de rent medicinska avsnitten i läkarfackskolans kursplan bör utgå. Sortering vid masskador avses behandlas främst vid kursen i krigsmedicin.

Enär svensk trupp i allt mer ökad omfattning tas i anspråk för tjänst- göring utomlands under andra klimatiska förhållanden anser utredningen dock att en orientering om tropikmedicinen bör upptas i kursplanen.

Utbildningen i sjukvårdstjänst vid förbanden för annan personal än de värnpliktiga läkarna har tillmätts allt större betydelse. I ett flertal sam- manhang i betänkandet har framhållits nödvändigheten av att de värn- pliktiga läkare utnyttjas som instruktörer och föreläsare vid sådan utbild- ning. Anvisningar för sådan lärarverksamhet bör därför ingå i läkarfack- skolans kursplaner. Ämnet trupputbildning bör sålunda omfatta redogö— relse för sjukvårdsutbildningen vid olika förband samt personalgrupper och

• Sida 236
•  Original

därvid särskilt sådana avsnitt som bör ledas av läkare. Dessutom bör läm- nas pedagogiska anvisningar och eleverna beredas tillfälle att praktiskt leda lektioner.

Elevernas färdighet i vapentjänst bör bibehållas genom skol-, fält- och stridsskjutningsövningar med pistol och kulsprutepistol.

Det är ur allmän militär synpunkt önskvärt att tillvarata alla möjligheter för att bibehålla de värnpliktiga läkarnas fysiska kondition. Regelbunden fysisk träning bör därför ingå i utbildningen. Dess betydelse som avkoppling har tidigare framhållits.

De värnpliktiga läkarna bör under tjänstgöring vid förband kunna bistå truppbefälet med medicinska råd angående soldaternas förmåga att uthärda fysiska påfrestningar och möjligheter att förbättra konditionen. Den fysiska träningen bör därför inledas med en föreläsning om metodiken för dennas genomförande under värnpliktstjänstgöringen.

1.3.2.2. Under andra perioden

De värnpliktiga läkarna skall under denna period slutföra sin utbildning främst till bataljonsläkare.

Av under första perioden upptagna övningsgrenar bör även under andra perioden likartad utbildning i skjutning och fysisk träning genomföras.

Övrig utbildning föreslås omfatta följande områden. Taktikundervisning bör inledas med utbildning i grunderna för sjuk- vårdstaktiska bedömanden och sjukvårdsplanläggning samt därefter fort- sättas med applikatoriskt studium av brigadens verksamhet, främst genom- förandet av striden och sjukvårdstjänstens organisation och genomförande i samband därmed. Bataljonsläkarens och även brigadläkarens uppgifter inom respektive staber görs till föremål för särskilt studium (sjukvårdstak- tiska bedömanden, avfattande av order m.m.). Taktiska övningar i ter- rängen föregångna av rekognoseringar bör avsluta de applikatoriska exemp— len. Under dessa bör eleverna främst erhålla uppgifter att som bataljons- läkare planlägga, kontrollera och leda sjukvårdstjänsten inom skyttebatal— jon. Förmåga att ge order bör uppövas.

Verksamheten vid etappförband bör även studeras applikatoriskt, varvid rekognosering av etappsjukhus bör utföras.

Förmåga att bestrida befattning som stabsmedlem är nödvändig för de värnpliktiga läkare som krigsplaceras som bataljonsläkare eller läkare till förfogande i brigadstab. För att eleverna skall erhålla erforderlig stabs- rutin bör därför en tillämpad stabstjänstövning under minst en dag genom- föras under andra perioden. Under en sådan stabstjänstövning bör alla tjänstegrenar inom staben representeras. Endast därigenom kan sjukvårds- tjänsten på ett riktigt sätt inordnas i förbandets verksamhet i övrigt. För att möjliggöra detta bör stabstjänstövningen genomföras som samövning med andra elever.

• Sida 237
•  Original

Under perioden slutförs utbildningen i skydd mot ABC-stridsmedel. Övningsgrenen sjukvårdstjänst avser att ge eleverna repetition av under sjukvårdsbefälsutbildningen inhämtade kunskaper och truppföringsträning. Övningarna bör sammanställas som ett typexempel under två dagar i lik- het med de verksamhetsavsnitt som föreslås genomföras under sjukvårds- befälsskolan. De bör omfatta demonstration av materiel och verksamhet vid förbandsplatser samt ett kort applikatoriskt studium, som ansluter till tidigare genomförda dylika exempel och som skall ge den senare praktiska utbildningen lämplig taktisk ram. Huvuddelen av typexemplet bör sålunda anslås till praktisk utbildning avseende rekognoseringar av brigad- och bataljonsförbandsplatser samt truppföring. Härvid bereds eleverna under olika moment tillfälle att föra övningstrupp organiserad som bataljonssjuk- vårdstross och förbandsplatstropp under marsch och under brigadens strid.

Slutligen bör tid för trupputbildningsträning i form av pedagogiska till- lämpningsövningar ingå även i andra perioden.

1.3.3—1.3.4. Utbildningens inplacering i tiden och dess längd

Läkarfackskolan bör förläggas till den andra avdelningen av medicine li- centiatexamen och efter den krigsmedicinska kursen. Den föreslås såsom framgår av kapitel IX, punkt 6.2.2. omfatta 45 dagar uppdelade på två perioder.

1.3.5. Organisation

En utförlig redogörelse för hithörande förhållanden lämnas i avsnittet 1.5.

1.4. Facktjänstgöringen Utredningens målsättning för de värnpliktiga läkarnas facktjänstgöring har utförligt redovisats i kapitel IX. Där har sammanfattningsvis fnamhållits. att de kunskaper som inhämtats under grundutbildningen skall befästas under facktjänstgöringen och att denna genom olika former av tjänstgö- ring och utbildning skall ge ökad förmåga att bestrida krigsbefattningar. Utredningen har även i det föregående kapitlet utförligt motiverat sitt för- slag till uppdelning av facktjänstgöringen i tjänstgöring vid fredsförband, tjänstgöring vid krigsorganiserade staber och förband, efterutbildnings- och specialkurser. Här nedan skall endast behandlas efterutbildnings- och spe- cialkurserna.

1.4.1. Efterutbildningskurser

Efterutbildningskurserna har som tidigare framgått till syfte att omskola för omkrigsplacering efter viss tid.

Mot bakgrunden av vad som i kapitel VIII anförts om krav på läkare vid krigsplacering i olika befattningar inom armén kan bl. a. följande efter- utbildningskurser tänkas bli aktuella, nämligen

• Sida 238
•  Original

stabsläkarkurser för befattningar som biträdande läkare inom olika sta- ber, såsom brigadstab och etappgruppstab, samt

förbandsläkarkurser för befattningar vid sjukvårdskompanier och etapp- sjukhus.

Utredningen har tidigare framhållit att ca 30 dagar torde vara nödvän— diga för envar av angivna kurser. Den teoretiska undervisningen bör kom— pletteras med praktiska demonstrationer och övningar, vilket knappast tor- de medhinnas under kortare tid. Efterutbildningskurser kan förläggas till en central anstalt, vilket utredningen redogör för i det följande.

1.4.2. Specialkurser Specialkurserna har såsom framhållits i kapitel IX till ändamål att kon— tinuerligt delge de värnpliktiga läkarna nyheter inom olika områden. Som exempel på sådana kurser kan nämnas kurs för sjukvård vid ABC-krigföring, kirurgisk kurs, krigspsykiatrisk kurs, hälsovårdskurs och sjukvårdstaktisk kurs. Antalet kurser, som värnpliktiga läkare bör beredas tillfälle att genom— gå, kan inte bedömas här. Aktuella behov och utformningen av övrig fack— tjänstgöring blir bakgrunden för dessa avgöranden. Det kan beräknas att varje värnpliktig läkare i genomsnitt bör genomgå högst två kurser. Be- träffande kurslängden kan som jämförelse nämnas att orienterande kurser förekommer inom olika verksamhetsområden inom försvaret. En kurslängd av 6—12 dagar har vid dessa kurser ofta ansetts mest lämplig. Dessa nor- mer torde även kunna gälla här föreslagna kurser för värnpliktiga läkare. Givet är att dessa kurser bör kunna organiseras regionalt enligt försvars- grenschefs önskemål eller kunna förläggas till institutioner för försvarsme- dicinsk forskning eller utbildningsanstalter vid de olika försvarsgrenarna.

1.5. Alternativa former för läkarfackskolans bedrivande

1.5.1. En central utbildningsanstalt Utbildningsomfånget vid läkarfackskolan för arméns värnpliktiga läkare, som föreslagits ha en längd av 45 dagar, har redovisats i det föregående. I anslutning till vad som anförts i kapitel IX om möjligheten att förlägga läkarfackskolan till en central utbildningsanstalt, redovisar utredningen här organisationen av sådan anstalt.

1.5.1.1. Uppgifter

Enligt vad som framgått bl a av kapitel VI—II kommer läkarfackskolan att årligen genomgås av minst 85 värnpliktiga läkare ur armén. Erfarenheterna

• Sida 239
•  Original

från bla tidigare fackutbildningskurser visar, att det för ett godtagbart utbildningsresultat krävs att en kurs består av högst omkring 25 elever. Tre till fyra kurser behöver därför genomföras under året och en central utbildningsanstalt skulle alltså upptas av läkarfackskolan under högst 28 veckor per år.

Utredningen anser, att undervisningen vid en central utbildningsanstalt lämpligen bör anordnas så, att genomgången av läkarfackskolan på ett så smidigt sätt som möjligt följer studiesituationen under det fria kliniska ske- det i den civila utbildningen. De medicinska lärosätenas studiesekreterare för fullständiga hålkortssystem över alla faser av den medicinska utbild- ningen. Dessa uppgifter kan och bör utnyttjas av de militära myndigheterna vid kommendering av studenterna till läkarfackskolan på för dem lämpli— gast möjliga tid. Nedanstående tablå ger ett exempel på hur läkarfacksko- lan kan inplaceras under året så att fyra kurser kan genomföras utan att den civila utbildningen lider större avbräck. I tablån har inryckningsdag regelmässigt beräknats vara en måndag och utryckningsdag en fredag.

Jan. Febr. Mars Apr. Maj Juni Juli Aug. Sept. Okt. Nov. Dec.

9.— —24. 17.— — -2 5_- —21. 30.— — —15.

XXX XX XXX XXX

Läkarfackskola (45 dagar) xxxxxx Semcstcrperiod och juluppehåll — omkring 7 veckor.

Till en central utbildningsanstalt bör enligt utredningens tidigare redovi- sade förslag utöver läkarfackskolan även kunna förläggas efterutbildnings- kurser för omskolning och vissa specialkurser för värnpliktiga läkare. Ut- redningen anser, att även annan utbildningsverksamhet bör kunna bedrivas vid anstalten, t. ex. kurser för fast anställda läkare inom armén. Med den ovan föreslagna inplaceringen av läkarfackskolan finns möjlighet att för- lägga de nu nämnda kurserna till tiden mars _ den 15 april och september _ oktober. Kurserna bör dock givetvis om så anses nödvändigt kunna ge- nomföras på andra tider, alltså parallellt med läkarfackskolan.

En sammanställning av den verksamhet som kan bedrivas vid en central utbildningsanstalt lämnas i nedanstående tabell.

1.5.1.2. Ledning och administration En centralutbildningsanstalt av angiven omfattning är enligt utredningens uppfattning en alltför liten enhet för att ha självständig ledning och ad- ministration. Med hänsyn härtill och jämväl för att nedbringa kostnaderna för en sådan anstalts drivande bör den anslutas till förband. I vad avser ut— bildning, övningar och försök bör en utbildningsanstalt vara direkt under- ställd chefen för armén. I disciplinärt avseende samt i vad rör inre tjänst

• Sida 240
•  Original

Kurs Kategori Läkarfackskola Efteruthildningskurser Värnpliktiga läkare (omskolning) Specialkurser Värnpliktiga läkare och fast anställda (medicin och sjukvårdstaktik) läkare

Arméläkarkurser (nuvarande militärläkar- kurser) Fast anställda läkare Stabsläkarkurser

och allmän ordning ävensom i förvaltningshänseende bör anstalten vara underställd förbandschefen. Chefen för utbildningsanstalten bör dock äga förbandschefs befogenhet i förvaltningshänseende i ärenden rörande utbild- ning, övningar och försök vid anstalten ävensom i fråga om anslagsmedel, som ställts till hans förfogande.Vid utövandet av denna befogenhet skall chefen för anstalten vara direkt underställd vederbörande centrala förvalt— ningsmyndigheter.

Med hänsyn till utbildningsanstaltens uppgifter, vilka redovisats ovan, anser utredningen det nödvändigt att såväl en militärläkare som en officer bör ingå i ledningen för anstalten. Deras arbetsuppgifter kommer att om- fatta administration, utbildning och studieverksamhet. Då utbildning vid anstalten kommer att äga rum under hela året med undantag för semester- perioder kan arbetsuppgifterna för militärläkaren och officeren beräknas bli så omfattande, att de bör heltidsanställas och att läkaren icke bör med- ges inskränkt arbetstid. Innehavarna av de båda befattningarna i skolled- ningen bör med hänsyn till kompetenskrav och chefsansvar ha fältläkares tjänsteklass respektive regementsofficers tjänstegrad. För att möjliggöra ett större urval vid tillsättande av officersbefattningen och ett ianspråktagande under längre tid bör officeren vara major eller överstelöjtnant.

Den i ledningen ingående militärläkaren måste äga erforderlig allmän militär och taktisk kunskap och dessutom besitta väl dokumenterad för— måga beträffande utbildningsverksamhet. Han bör ha genomgått försvars- högskolan. Akademiska meriter inkluderande vetenskaplig verksamhet lik- som medicinsk specialistkompetens bör tillmätas största värde vid tillsätt- ning av befattningen. Officeren måste besitta goda taktiska kunskaper och bör därför ha genomgått militärhögskolan. Han bör dessutom ha god erfa- renhet av underhållstjänst, särskilt sjukvårdstjänst, och helst tidigare ha varit i kontakt med utbildning av värnpliktiga läkare. Det torde därför vara lämpligt att han tillhör trängtrupperna.

Utredningen vill i detta sammanhang framhålla, att fältläkarkåren i sin

• Sida 241
•  Original

nuvarande utformning icke erbjuder lämplig källa för rekrytering av mili- tärläkarbefattningen vid utbildningsanstalten. Utredningen får därför un- derstryka vikten av att åtgärder vidtas för att utbilda militärläkare till lärare, och utredningen föreslår, att chefen för armén undersöker möjlig- heterna till utbildning vid militärläkarhögskola utomlands. Om det beslutas att utbildningsanstalten kommer till stånd bör enligt utredningens mening en befattning för fältläkare med det snaraste inrättas vid arméöverläkarens expedition för ändamålet för att senare överföras till anstalten.

Vad slutligen angår frågan om chefsskapet för utbildningsanstalten hör av de bägge befattningshavarna i ledningen den ene vara chef och den andre ställföreträdande chef. Det kan synas naturligt, att militärläkaren placeras som chef för anstalten, eftersom det är angeläget, att de värnpliktiga läka- re, som befunnits lämpliga för den militära krigssjukvården, ges den rätta förståelsen för sina kommande uppgifter inom denna och redan under ut- bildningen kommer att känna samhörighet med krigsmaktens fast anställda läkarpersonal. Hänsyn bör även tas till att kurser för personal ur militär- läkarkårerna skall kunna förläggas till utbildningsanstalten. Å andra sidan omfattar huvuddelen av utbildningen vid skolan taktik och närliggande ämnesområden, vilket kan motivera att officeren placeras som chef. En officer torde dessutom i allmänhet vara mer skickad att omhänderha de omfattande administrativa uppgifter, som åligger en skolchef. Det syns emellertid utredningen som om de rent personliga kvalifikationerna inom olika områden bör vara avgörande för den inbördes placeringen av de båda befattningshavarna, varför utredningen här icke vill ta ställning till det ena eller det andra alternativet.

Beträffande utbildningsanstaltens administration bör denna kunna di- mensioneras i enlighet med de normer, som gäller för ett flertal andra ut— bildningsanstalter inom armén, vilka är anslutna till förband. Sålunda bör en officer placeras som adjutant vid anstalten. Denne bör ha erfarenhet av sådan tjänstgöring och dessutom äga kvalifikationer som trupputbildare så att han skall kunna leda viss utbildning. Det syns dessutom lämpligt, att han har erfarenhet av underhållstjänst, särskilt sjukvårdstjänst, så att han vid behov kan biträda vid den taktiska utbildningen och utbildningen i sjukvårdstjänst.

Som chef för skolans expedition föreslås en pensionsavgången underof- ficer.

Det har icke varit möjligt för utredningen att göra en beräkning av be- hovet av skrivhjälp vid utbildningsanstalten. Den anser emellertid, att det inte blir tillräckligt med endast ett biträde, enär det då icke finns möjlighet att möta erfarenhetsmässigt ofta förekommande förfall och arbetstoppar. Det bör sålunda finnas två biträden. Vid anstaltens expedition kommer regelmässigt att behöva utföras utskrifter av hemliga handlingar. Skolled- ningens arbete bör underlättas genom möjlighet till diktamen av skrivelser,

• Sida 242
•  Original

studierapporter m. m. för stenograf. Detta motiverar, att det ena biträdet är kanslibiträde och det andra kontorsbiträde.

Vid utbildningsanstalten kommer att finnas utbildningsmateriel i stor omfattning, vilken kräver översyn och vård. Av denna anledning bör anstal- ten tillföras ett materielunderbefäl med överfurirs eller rustmästares tjän- stegrad.

För städning, budärenden m.m. bör slutligen utbildningsanstalten till- delas två — tre värnpliktiga i handräckningstjänst.

1.5.1.3. Lärarbehov

Såsom framgår av det föregående skall den fältläkare och den regements— officer, som avses skola leda en central utbildningsanstalt, även delta i undervisningen vid anstalten. Undervisningsskyldigheten bör omfatta all- männa orienteringar, försvarsorganisation och taktik. Fältläkaren bör här- utöver undervisa i författningskunskap och truppläkartjänst och regements- officeren i stabstjänst. Med hänsyn till de omfattande administrativa upp- gifter, som kommer att åvila dessa befattningshavare, bör undervisnings- skyldigheten icke överstiga 100 — 200 timmar per år.

Den omfattande utbildningen i försvarsorganisation, taktik, stabstjänst och sjukvårdstjänst som föreslås skola bedrivas vid läkarfackskolan nöd- vändiggör att utöver fältläkaren och regementsofficeren heltidsanställda lärare inom dessa ämnesområden placeras vid utbildningsanstalten. Utred- ningen har mot bakgrunden av föreslagna kursplaner för läkarfackskolan och det utbildningsomfång, som kan tilldelas kursledningen, ingående över- vägt behovet av heltidsanställda lärare. Därvid har utredningen även tagit hänsyn till ett uttalande av Arméns officersutbildningskommitté (SOU 1946:38) av innebörd, att heltidstjänstgörande lärare vid undervisning av den karaktär varom här är fråga icke bör belastas med mer än 250 timmar per år. Utredningen har på grund härav kommit fram till att det föreligger ett oundgängligt behov av två heltidsanställda lärare. Att utredningen kun- nat begränsa sig till detta antal beror på att utredningen med hänsyn till att utbildningen vid anstalten bedrivs vid en serie lika kurser ansett sig kunna tilldela varje lärare större undervisningsskyldighet per år än nyss angivits.. Utredningen föreslår sålunda att två officerare placeras vid utbildningsan— stalten för undervisning i försvarsorganisation, taktik m ni, så att dessa ämnen parallellt kan belysas ur såväl allmän synpunkt som underhållssyn- punkt. Då för undervisningen i taktik den stridstekniska verksamheten vid förbanden måste pcnetreras som underlag för studiet av sjukvårdsförban- den och deras uppgifter torde bägge de heltidstjänstgörande lärarna böra ha genomgått militärhögskolan. En av lärarna bör därutöver äga specialkun— skaper om underhållsförbandens uppgifter och verksamhet. En av dessa lärare bör kunna fungera som chef för till skolan förlagd kurs. Det torde därför vara lämpligt att denne innehar kaptens tjänstegrad.

• Sida 243
•  Original

Utöver dessa heltidsanställda lärare kommer det att krävas, att deltids- tjänstgörande lärare knyts till utbildningsanstalten för undervisning i spe- cialämnen. Vid läkarfackskolan torde detta komma att gälla bl.a. sam— bandstjänst, sjukvårdsmateriel- och läkemedelstjänst samt medicin. Den medicinska undervisningen gäller främst de specialkurser, för vilka tidigare redogjorts. Både militära och civila lärarkrafter kommer härvid att behöva tas i anspråk.

Som tidigare framhållits kan andra kurser än läkarfackskolan komma att förläggas till utbildningsanstalten. Utredningen kan emellertid icke över- blicka lärarbehovet för dessa kurser. 1 den mån sådana kurser bedrivs pa— rallellt med läkarfackskolan kan det bli nödvändigt att under kortare tids- perioder kommendera personal till utbildningsanstalten som heltidstjänst- görande lärare utöver den ordinarie personalen.

För ledning av sådana övningsgrenar som skjutning och fysisk träning bör på samma sätt som vid andra utbildningsanstalter adjutanten kunna tas i anspråk.

I tabell X: 6 redovisar utredningen lärarbehovet vid läkarfackskolan. Det förutsätts därvid att denna anordnas fyra gånger årligen. Det för varje lä- rare angivna timantalet avser således endast undervisning vid läkarfacksko- lan; härtill kommer undervisningsskyldighet vid övriga kurser som kan komma att anordnas vid utbildningsanstalten.

1.5.1.4. Lokalbehov

Lokalbehovet för en central utbildningsanstalt med föreslagen organisation kan lätt beräknas. Skolledning, adjutant och lärare bör disponera enskilda tjänsterum. Till skolan skall kunna förläggas två utbildningskurser samti- digt, varför minst två föreläsningssalar krävs. Eleverna bör disponera dag- rum. Härtill kommer expedition, förrådslokaler och garage. Behovet av för- läggningslokaler är beroende av huruvida eleverna vid läkarfackskolan skall kaserneras eller beredas möjlighet att bo i förhyrda rum utanför det militära etablissement inom vilket skolan ligger.

Beträffande sistnämnda fråga är kasernförläggning av de värnpliktiga läkarna billigast och kan måhända ge vissa andra fördelar, såsom större sammanhållning och bättre förståelse för disciplinära krav. Å andra sidan har eleverna vid läkarfackskolan i allmänhet uppnått minst 26 års ålder. Vissa elever kan vara väsentligt äldre. De har under många år vant sig vid självständiga studier. Därest möjlighet därtill förefinns bör därför eleverna enligt utredningens uppfattning förläggas i privata rum utanför kasern— området. Erfarenheterna från fackutbildningskurser för värnpliktiga läkare, vid vilka detta förläggningssätt tillämpats, har heller icke visat sig vara till men för utbildningsresultatet. Väljes kasernförläggning bör förläggningen vara av en högre standard än den vanliga för värnpliktiga under första tjänstgöringen vid armén. Kvaliteten på läkarfackskolan motiverar väl att

• Sida 244
•  Original

. Grad . . . .. Tim/ Tim/ Befattning Kategori Kvalifikationer Amnen kurs är Heltidsan- ställda . 1 1 Chef för utbild- Överstelöjt- Regementsofficer: Råäemcnfs' 52,3, åggg ningsanstalten nant el. major MHS, underhålls— OAcht'f'I'en. __ el. fältläkare utbildad .mdmla Chefens stall- orienteringar, företrädare Fältläkaren : försvarsorgani- FHS, utbildn-ings- sa./tion och tak— erfarenhet, aka- tik, stabstjänst demiska meriter .. .. samt tjänst inom giilltlakarcn. den slutna sjuk- .mamta vården. orienteringar, forsvarsorganii- sation och tak— tik, författn. och truppläkar- tjänst, militär- medicin Adjutant vid Kapten/löjt- Trängofficer Skjututbild— 20 80 utbildnings- nant ning anst-alten och fysisk träning Lärare (Kurs- Kapten MHS, en av dem Försvars- 65 260 chef vid läkar- underhållsut- organisation fackskolan) bildad och taktik, ,, .. . stabstj änst, Larare L(apten/lon- sjukvårds- anit tjanst Deltidsan- ställda Lärare Officer Sambandsutbildad Sambands- 9 36 tjänst Lärare Officer eller Sjukvårdsmate- Sjukvårds- 4 16 underofficer rielutbildad materiel- tjänst Lärare Apotekare Kunskap om för- Läkemedels- 4 16 svarets läkemedel tjänst Lärare Läkare 1. provinsialläkare Sjukvård inom 7 28 (motsv) det allmänt ci- vila medicinal- väsendet och civilförsvaret Lärare Befattningsha- Röda korsets 1 4 vare inom Sven- uppgifter ska röda korset Lärare Läkare Tropikmedicin 2 8

1 Avser chefen för utbildningsanstalten. 2 Avser ställföreträdande chefen för utbildningsanstalten.

• Sida 245
•  Original

den jämställs med kadettskola för värnpliktiga uttagna till officersutbild- ning, varför också förläggning och anordningar i samband härmed bör ges motsvarande standard.

Utöver ovan redovisade lokalbehov kan vid det förband (motsvarande), till vilket utbildningsanstalten ansluts, särskilda krav behöva ställas på bl. a. utspisnings- och fritidslokaler.

Utbildningsanstalten torde följaktligen kräva följande lokaler.

Tabell X: 7. Lokalbehov för en central utbildningsanstalt.

Lokal Avsedd för Antal 'I'jänstcrum Skolchef 1 Skolchefs ställföreträdare 1 Skoladjutant 1 Skolexpedition Expeditionsunderofficer 1 Skrivcentral 1 Förrådslokaler Bok- och expensföi'råd 1 Skrymmande materiel 1 Lärarrum Kurschef och lärare 2 Föreläsningssalar Två kurser 2 Dagrum Två kurser 2 Förläggningslokalerl En läkarfackskolekurs 7

högst 35 elever (5 elever/'

rum)

Garage 1

1 Vid eventuell kasernering av läkarfackskolan.

1.5.1.5. Lokalisering Utredningen har tidigare framhållit, att en central utbildningsanstalt bör anknytas till förband. Härvid bör två huvudalternativ granskas nämligen förläggning till garnisonsstad med medicinsk fakultet eller högskola och förläggning till annan garnisonsstad. Den första kategorien förläggningsorter utgörs av Stockholm, Göteborg, Uppsala och Umeå. Även Malmö kan ifrågakomma med hänsyn till närheten till Lunds universitet. Fördelarna med en sådan lokalisering är de större möjligheterna att till skolan knyta kvalificerade deltidstjänstgörande läkare och få kontakt med medicinsk forskning. Det kan även förmodas att en förläggning till i vart fall Stockholm, Göteborg eller Uppsala, kan komma att positivt inverka på möjligheterna att erhålla kompetent fältläkare som chef eller ställföreträdande chef för utbildningsanstalten. En förläggning till Stockholm och kanske också till Uppsala erbjuder dessutom den väsent- liga fördelen av en nära kontakt med centrala myndigheter, såsom försva- rets sjukvårdsstyrelse och försvarsgrensöverläkarna samt med institutioner för försvarsmedicinsk forskning.

• Sida 246
•  Original

Följande omständigheter måste emellertid också beaktas. Genomförandet av läkarfackskolans fyra kurser kommer att vara utbildningsanstaltens vä- sentliga uppgift. Som framgår av redogörelsen för utbildningsinnehållet vid läkarfackskolan skall eleverna beredas tillfälle till övning i truppföring av sjukvårdsförband. Sådan utbildning kan även tänkas ingå i andra kurser som förläggs till anstalten. Truppföringsutbildningen vid sjukvårdsförband kräver enligt utredningens uppfattning tillgång till lämplig övningstrupp. Sådian kan för närvarande tillhandahållas främst vid trängregemente. Vid utbildningsanstaltens förläggning till någon av förstnämnda städer skulle sålunda tillfälliga besök vid trängregemente behöva göras. Utbildningsverk- samheten vid skolan torde vidare kräva tillgång till demonstrationsmateriel och demonstrationsobjekt inom sjukvårdstjänstens område. Även i detta av- seende är möjligheterna inom angivna städer begränsade, Vilket kommer att tvinga till tids- och kostnadskrävande studiebesök.

Utredningen har icke ansett sig kunna bedöma de möjligheter som finns att förlägga utbildningsanstalten till stad med medicinsk fakultet eller hög- skola. Beträffande stockholmsområdet pågår utredning angående utnytt- jandet av de lokaler som friställs i samband med viss utflyttning av militära förband och skolor från området. Under hand har utredningen erfarit, att undervisningslokaler i önskvärd omfattning skulle kunna disponeras för ändamålet fr. o. m. våren 1964 i A 1 nuvarande etablissement.

Beträffande den andra kategorin förläggningsorter syns det utredningen som om endast förläggning av utbildningsanstalten till ett trängregemente kan närmare granskas och övervägas. Tillgången till övningstrupp och de- monstrationsobjekt vid dessa regementen måste anses vara en stor fördel. T 1 i Linköping, T 2 i Skövde och T 4 i Hässleholm — särskilt T 4 _ ligger också så nära medicinska fakulteter eller högskolor samt militära staber och förband att kvalificerade föreläsare utan svårighet syns kunna anställas. Till såväl T 1 som T 2 har redan anknutits utbildningsanstalter, trängtruppernas kadettskola och arméns underhållsskola. Detta bör dock enligt utredningens uppfattning icke utgöra hinder för att ytterligare en utbildningsanstalt för- läggs till något av dessa regementen, om skäl därtill föreligger. Utredningen har emellertid icke heller beträffande skolans lokalisering vid trängrege— mente kunnat utföra närmare utredning om de aktuella lokala möjlighe— terna.

1.5.2. Decentraliserad utbildning

Ehuru utredningen är medveten om att den ovan redovisade centrala utbild- ningsanstalten bör lämna mycket goda möjligheter för en kvalitativt högt- stående militärmedicinsk utbildning måste den dock konstatera att utbild- ningen torde bli kostsam (se kapitel XII) i förhållande till elevernas relativt ringa antal. Av tidigare framlagt siffermaterilal framgår att en central ut- bildningsanstalt bör dimensioneras för en beläggning av tre till fyra läkar-

• Sida 247
•  Original

fackskolor per år. Om utbildningen decentraliseras, med bibehållande av det av utredningen föreslagna kursinnehållet, behöver tre till fyra 45-dagars kurser anordnas årligen på lämpliga förband. Härigenom och genom den i kapitel IX redovisade moderniseringen och effektiviseringen av läkarfack— skolan i förhållande till nuvarande fackutbildningskurser reduceras utbild— ningskostnaderna avsevärt i förhållande till kostnaderna för en central ut— bildningsanstalt. Utredningen anser, såsom redovisat i kapitel IX, att även en decentraliserad utbildning kan göras kvalitativt tillfredsställande under förutsättning att viss förstärkning av personalen sker hos arméöverläkaren och tränginspektören. Utredningen har i kapitel IX föreslagit att arméöver- läkarens expedition förstärks med en fältläkare och tränginspektörens med en regementsofficer, vilkas uppgifter skulle vara att leda och samordna lä- karfackskolan på de olika förbanden. Arméöverläkaren föreslås liksom nu vara ansvarig myndighet för den decentraliserade utbildningen.

Den totala besparing, som följer utredningens förslag till värnpliktsut— hildning, överstiger vida kostnaden för dessa bägge befattningar.

Den här föreslagna organisationen innebär alltså att läkarfackskolan skall pågå under 45 dagar med det kursinnehåll, som angivits i punkt 1.3.2., men att lokalisationen i stort sett följer nuvarande fackutbildning. Den enda förstärkning, som behövs, är således de två nämnda tjänsterna. Vad övriga lärarkrafter beträffar följs nuvarande organisation.

Då ståndpunkt skall tas till frågan om läkarfackskolans organisatoriska form bör följande synpunkter beaktas.

En decentraliserad form, organisatoriskt jämförlig med nuvarande fack- utbildning, är ekonomiskt fördelaktig om hänsyn blott tas till ifrågavaran- de grupp av elever. Som tidigare framhållits finns det emellertid ett behov av att förlägga utbildning av annan personal inom armén än den, som skall genomgå läkarfackskolan, till en central anstalt. Den kostnadsökning, som detta skulle medföra, har utredningen icke kunnat beräkna. Denna kan dock av naturliga skäl förutsättas bli av en måttlig storleksordning.

Om de fast anställda militärläkarnas utbildning, tjänstgörings- och an- ställningsförhållanden förbättras löses lärarfrågan även vid en decentrali- serad utbildning. Jämförelse med organisationen för utbildningen i civil krigssjukvård talar för en decentraliserad läkarfackskola.

För en central utbildningsanstalt talar önskvärdheten att få en fast för- ankring av militärmedicinen. Utredningen anser dock, att denna förankring bör huvudsakligen ske genom inrättandet av en anstalt på en hög nivå för de fast anställda läkarna inom hela krigsmakten.

Utredningen finner sålunda att övervägande antalet ekonomiska och organisatoriska skäl talar för en decentraliserad läkarfackskola, som orga- nisatoriskt liknar nuvarande fackutbildning. För en central anstalt talar i Viss mån kravet på en kvalitativt högtstående utbildning och framförallt behovet av en anstalt för militärmedicinen inom armén.

• Sida 248
•  Original

Utredningsmannen framlägger i slutorden sitt slutliga personliga bedö— mande och förslag i frågan centraliserad eller decentraliserad läkarfack- skola vid armén.

2. Marinen

2.1. Den grundläggande befälsskolan 2.1.1. Målsättning Med utgångspunkt från uppgifterna för och kraven på marinens värnplik- tiga läkare, sådana dessa redovisats i andra sammanhang, uppställer utred— ningen följande målsättning för den grundläggande befälsskolan. Eleverna skall bibringas: förmåga att uppträda soldatmässigt i och utom tjänsten, att handha handvapen och materiel för personligt skydd samt att uppträda på strids— fältet, förmåga att föra grupp och pluton i sluten ordning samt under fältför- läggning, kännedom om taktik och stridsteknik (inom grupp och pluton) vid för- svar av befäst ställning samt vid anfall (motstöt) i känd terräng, övning i båttjänst samt kännedom om båt- och fordonstransporter. Under utbildningen skall god befälsmoral och förmåga att föra befäl grundläggas och vidareutvecklas. Målsättningen motsvarar i princip målsättningen för den grundläggande befälsskolan vid armén men har utformats med hänsynstagande till den marina tjänstens speciella krav.

2.1.2. Innehåll

Den grundläggande befälsskolan föreslås få följande innehåll.

Allmän soldatutbildning omfattande soldatinstruktion, utbildning i fält- förläggning och —förplägnad, luft— och sjöspaning samt inre tjänst.

Undervisningen syftar till att hos den enskilde eleven grundlägga krigs- mannaegenskaper, kunskap om marinen och försvaret i övrigt samt förmåga att klara egen förläggning och förplägnad under strid.

Allmän befälsutbildning omfattande de allmänna grunderna, icke minst de psykologiska, för hefälsföring samt praktisk utbildning i truppföring och instruktörsverksamhet.

Personaltjänst omfattande undervisning om målsättningen för och ge— nomförandet av läkarnas verksamhet i krig samt om personalvård och stri- dens psykiska verkningar. I samband härmed allmän försvarsupplysning berörande det utrikes— och militärpolitiska läget, den psykologiska krigfö— ringen samt säkerhetstjänsten.

• Sida 249
•  Original

Sjömanskap omfattande sjömaningsarbeten, rodd och segling, fartygs- tjänst samt 'terresternavigation.

Formell exercis omfattande grunder för samt praktisk tjänst i truppfö- ring.

Fältarbeten omfattande m.askerings- och befästningsarbeten, sprängtjänst och minarbeten.

Motortjänst omfattande motorbefälsutbildning. Närförsvarstjänst omfattande skjututbildning med kulsprutepistol, ut- bildning med handgranat, stridsutbildning såväl enskild som i förhand samt posterings- och patrulltjänst.

Sambandstjänst omfattande allmänna grunder för sambandstjänsten in- om marinen samt utbildning i tråd- och radiotelefoni.

Sjukvårdstjänst omfattande allmän sjukvårdsutbildning (första hjälp och transport av skadad) samt stridssjukvårdens organisation.

Skyddstjänst omfattande utbildning i åtgärder för skydd mot ABC—vapen, brand och brandstridsmedel inom såväl sjögående som landbaserade för- hand. Härjämte genomgång av skyddstjänstens organisation.

Taktik omfattande allmän utbildning angående i första hand sjöstrids- krafternas och kustartilleriets samt i andra hand armé- och flygstridskraf- ternas uppgifter och organisation i huvuddrag. Vidare avses verksamheten vid de marina förbanden belysas genom enkla taktiska exempel berörande lägre förband, särskilt beträffande underhållstjänsten samt sjöfartsskydd och försvar mot kustinvasion.

Fysisk träning omfattande bl.a. grundläggande konditionsträning med testning, simträning, livräddning och orientering.

Beträffande detaljerat innehåll se bilaga Q.

2.1.3.—2.1.4. Utbildningens inplacering i tiden och dess längd Se motsvarande under punkt 1.

2.1.5. Organisation.

Den grundläggande befälsskolan bör förläggas till marina utbildningsan- stalter och ombord på Övningsfartyg.

För varje kurs vid den grundläggande befälsskolan, vilken beräknas om- fatta ca 30 värnpliktiga läkare, kommenderas en officer som kursledare samt dessutom en underofficer och ett underbefäl som instruktörer.

Såsom anförts i föregående kapitel uppdelas sjukvårdsbefälsskolan vid ma- rinen i två delar, varav sju veckor avser utbildning vid kustartilleriet (Sjuk- vårdsbefälsskola KA) och fyra veckor utbildning ombord på fartyg (Sjuk—

• Sida 250
•  Original

vårdsbefälsskola Flottan) . Utredningen har funnit följande målsättning böra uppställas för sjukvårdsbefälsskolan. Eleverna skall bibringas:

kunskap om sjukvårdstjänstens organisation inom marinen, förmåga att handha sjukvårdsmateriel samt att upprätta hjälpförbands- plats och förbandsplats i land och ombord ävensom motsvarande rörliga sjukvårdsorgan i land,

förmåga att leda verksamheten vid dessa förbandsplatser och sjukvårds- organ utom i vad avser läkarens medicinska fackkunskaper, att gruppera sjukvårdsförband samt att planlägga och leda sjuktransporter.

2...22 Innehåll

2.2.2.]. Kustartilleridel Allmän soldatutbildning omfattande arbetsledning, truppföring och in- struktörstjänst med hänsyn till utbildning av sjukvårdsförband.

Personaltjänst omfattande chefs skyldigheter, krigsgravs- och krigsfånge- tjänst, personalvården i krig jämte försvarsupplysning.

Säkerhetstjänst omfattande allmänna grunder, utlänningskontroll, sekre- tessbestämmelser samt bestämmelser för vakttjänst.

Formell exercis omfattande allmänna grunder jämte praktisk utbildning i truppföring.

Fältarbeten omfattande maskerings— och befästningsarbeten samt min- tjänst.

Närförsvarstjänst omfattande skjututbildning med handvapen, stridsut- bildning samt posterings— och patrulltjänst.

Sambandstjänst omfattande orientering om bl.a. stridsledningstjänsten samt övningar med träd och radioförbindelser.

Sjukvårdstjänst omfattande allmän sjukvårdsutbildning samt sjukvårds— materiel- och sjukvårdsexpeditionstjänst. sjukvårdsorganisation och strids- sjukvård med praktiska övningar inom sjukvårdsförband.

Skyddstjänst omfattande tjänsten som patrullchef vid skydd mot atom— och gasstridsmedel, vid skydd mot brand och brandstridsmedel samt vid röjnings- och räddningstjänst.

Taktik omfattande verksamheten vid kustartilleriförsvarsstrid med hu- vudvikt vid underhållstjänsten vid lägre förband samt applikatoriska exem- pel och detaljkrigsspel.

Fysisk träning omfattande bl.a. stridsgymnastik, simträning, rodd och orientering.

Beträffande detaljerat innehåll se bilaga Q.

2.222. Flottdel

Allmän soldatutbildning omfattande reglementskunskap och inre tjänst. Allmän befälsutbildning omfattande instruktörstjänst. Fartygstjänst omfattande de sjögående förbandens organisation och

• Sida 251
•  Original

verksamhet, fartygets tjänstegrenar, praktisk tjänst ombord jämte övningar i fartygs övergivande.

Sambandstjänst omfattande trafikövningar med träd, radio och använ- dande av internationell signalkod.

Sjukvårdstjänst omfattande sjukvårdens organisation inom sjögående förband samt den organisatoriska anknytningen till sjukvårdsförband i land (baser och kustartilleriförband), sjukvårdsdivisionens sammansätt— ning ombord, sjukvårdsmaterieltjänst, kustflottans sjukvårdsbestämmelser samt stridssjukvårdstjänst ombord.

Skyddstjänst omfattande allmän skyddstjänst ombord med praktisk ut- bildning.

Fysisk träning omfattande konditionsträning, simträning och rodd. Beträffande detaljerat innehåll se bilaga Q.

2.2.3.—2.2.14. Utbildningens inplacering i tiden och dess längd. Se motsvarande under punkt 1.

2.2.5. Organisation Sjukvårdsbefälsskola KA föreslås skola förläggas till den nyupprättade marinens sjukvårdsskola vid KA 4, Göteborg, där en redan i bruk varande organisation står till förfogande, och Sjukvårdsbefälsskola Flottan föreslås skola förläggas ombord på kustflottan. Sjukvårdsbefälsskolan föreslås organiserad på samma sätt som den grundläggande befälsskolan. Särskilda instruktörer beräknas kunna ställas till förfogande av respektive utbildningsanstalter och fartyg.

2.3. Läkarfackskolan 2.3.1. Målsättning Målsättningen för läkarfackskolan har redovisats i kapitel IX. För mari- nens del innebär den att de värnpliktiga läkarna efter fullgjord utbildning skall kunna krigsplaceras i första hand som fartygsläkare och som spärr- bataljonsläkare.

2.3.2. Innehåll 2.3.2.1. Första perioden Den första perioden om fyra veckor omfattar allmän soldatutbildning, tak- tik och underhållstjänst, stabs- och sambandstjänst, personaltjänst, för- fattningar, truppläkartjänst, sjukvårdsmateriel- och läkemedelstjänst samt militärmedicin.

2.3.22. Andra perioden Den andra perioden om tre veckor omfattar ubåts-, dykeri- och navalmedi-

• Sida 252
•  Original

cin. Härtill kommer utanför ordinarie övningstid ombord inlagd praktisk ubåts- och undervattenstjänst.

Ubåtsmedicin omfattar allmänna grunder och tjänsten ombord på ubåt, ubåtsräddningstjänst samt förebyggande ubåtsmedicin.

Dykerimedicin omfattar allmän dykerimedicin, tryckfallssjuka, djupdyk- ning med luft och blandgaser, dykning med andningsapparater samt uttag— ning av personal för submarin tjänstgöring.

Navalmedicin omfattar navalhygien, marin krigspsykiatri samt personal- uttagningsproblem för marin tjänst samt för tjänst som läkare vid expedi- tioner till utländska farvatten.

Praktisk ubåts- och undervattenstjänst Utbildningen tar helt sikte på de speciella medicinska problem, som är förknippade med den submarina tjänsten, samt på de speciella navalmedi- cinska problem, med vilka läkaren i sin egenskap av tjänstegrenschef för sjukvården dagligen konfronteras.

Skälet för att alla värnpliktiga läkare bör få praktiskt studera ubåts- tjänsten är, att ubåtarna har en tekniskt ytterst speciell konstruktion för att möjliggöra undervattensoperationer. Detta medför en mängd hälso- och anpassningsproblem, vilka icke kan studeras och korrigeras utan en nog- grann kännedom om tjänstens särart. Nya ubåtsprojekt kommer inom kort att skapa nya medicinska problem, vars lösande är en förutsättning för den fulla tekniska användningen. Det är av avgörande betydelse för utveck- lingen av den submarina medicinen att intresse och förståelse för denna skapas hos de unga värnpliktiga läkarna.

Varje värnpliktig läkare bör vidare praktiskt studera apparatdykning med tung och lätt utrustning. Attack-, röj- och skyddsdykare samt tunga dykare förekommer inom marinen såväl vid kustartilleriförband som vid sjögående förband andra än ubåtsförband. Förbandsläkaren kan således komma att ställas inför medicinska frågor och olycksfall sammanhängande med dykeritjänsten.

Slutligen skall påpekas, att vid inträffat ubåtshaveri måste varje läkare ombord på fartyg, som ingår i räddningsaktionen, vara beredd att medi- cinskt omhänderta personal, som tagit sig upp med hjälp av fri uppstig- ning.

Efter ovan angivna teoretiska studier, varvid den blivande läkaren får genomgå samma uttagningsprov som han sedan själv skall leda och be- döma (provtryckning i rekompressionskammare, klarläggning av hjärt- lungfunktionen vid militärmedicinska undersökningscentralen, genomfö- rande av fri uppstigning), får eleven under ca en vecka vid ubåtsflottilj studera ubåtstjänstens krav samt ubåtsräddningstjänsten. I samband här— med får han själv handlägga dykeriolycksfall (applikatoriska exempel), var- vid stor vikt läggs vid läkarens åtgärder och ansvar, samt pröva på tjäns- ten som tung dykare. Under den sista utbildningsdelen skapas en grund-

• Sida 253
•  Original

läggande förståelse för de mångskiftande medicinskt-psykologiska problem, som sammanhänger med attack-, röj— och skyddsdykartjänsten.

Beträffande innehåll hänvisas till bilaga Q, vilken grundar sig på en icke i betänkandet redovisad detaljerad timplan.

2.....33—234 Utbildningens inplacering i tiden och dess längd Beträffande dessa frågor hänvisas till föregående kapitel. Härutöver kan till- läggas att läkarfackskolan vid marinen bör förläggas till sommarhalvåret.

2.3.5. Organisation Utbildningen vid läkarfackskolan föreslås skola centraliseras till sjökrigs- skolan. Skälet härför är väsentligen att alla läkare, som tillhör samma års- kontingent, måste utbildas samtidigt för att på en gång kunna kommenderas till den speciella navalmedicinska utbildningen under andra perioden. För— läggningen till en plats i närheten av Stockholm möjliggör vidare, att man kan genomföra nödvändig medicinsk förundersökning på militärmedicinska undersökningscentralen samt på navalmedicinska laboratoriet vid Karo- linska institutet (övertryckskammarprov). Dessa undersökningar kan icke utan avsevärd tidsförlust genomföras under andra perioden, då eleverna skall befinna sig ombord på ubåt och ubåtsbärgningsfartyg.

För varje kurs vid läkarfackskolan kommenderas en officer som kurs- ledare. Särskilda instruktörer beräknas ställas till förfogande av respektive utbildningsanstalter och fartyg.

3. Flygvapnet

Såsom framgår av kapitel IX skall flygvapnets värnpliktiga läkare genomgå den grundläggande befälsskolan och sjukvårdsbefälsskolan tillsammans

• Sida 254
•  Original

med arméns värnpliktiga läkare. Den första perioden av läkarfackskolan skall genomgås tillsammans med marinens värnpliktiga läkare eller, om en centraliserad utbildningsanstalt för läkarfackskolan vid armén kommer till stånd, tillsammans med arméns värnpliktiga läkare. I detta sammanhang redogörs därför endast för den andra perioden av flygvapnets läkarfack- skola samt för facktjänstgöringen.

3.1. Läkarfackskolans andra period Under andra perioden inriktas utbildningen på flygvapnets speciella förhål- landen och berör underhållstjänsten inom basstab, sektorstab och i viss utsträckning eskaderstab. Stabstjänstövningar, som ansluter till den teo- retiska undervisningen, bör ingå i utbildningen. I samband härmed repeteras sambandsmedlens användning. Taktikundervisningen inleds med detaljstudier över sjukvårdsförbanden inom flygbas och i viss mån etappgrupps organisation och funktion. Bas- bataljonens avvärjningsstrid liksom problemen efter bombning av bas studeras applikatoriskt ur sjukvårdstjänstens synpunkt. Taktiska övningar i terrängen föregångna av rekognoseringar avslutar de applikatoriska ex- emplen. Viss repeterande och praktisk utbildning avseende tjänsten inom sjuk— vårdspluton bör ges. En grundläggande flygmedicinsk utbildning avslutar den andra perioden. I denna utbildning ingår praktiska prov i undertryckskammxare och cen- trifug. Beroende på var andra perioden kommer att förläggas och vilken utbild- ning som därigenom kan komma att ingå i period 1 kan antalet timmar inom de ovan angivna ämnesområdena komma att förskjutas sinsemellan. För flygmedicin beräknas dock i bägge fallen ca 20 timmar bli erforderligt. Det uppgörande av timplaner, som senare kommer i fråga, innebär inga svårigheter, då för såväl armén som marinen detaljerade timplaner be— träffande läklarfackskolan finns arkiverade inom utredningen och kan ligga till underlag för flygöverläkaren.

Facktjänstgöringen för flygvapnets värnpliktiga läkare har i princip samma målsättning och innehåll som vid armén eller marinen (se punkterna 1 och 2).

De vidare— och efterutbildningskurser, som kan komma ifråga, bör orga- niseras genom flygöverläkarens försorg.

Viss tid av facktjänstgöringen bör avsättas för flygmedicinsk verksam- het, särskilt forskning och materielutveckling.

• Sida 255
•  Original

4. F örordnanden

De värnpliktiga läkarna borde ur rättvisesynpunkt förordnas helt i samma takt som huvuddelen av de värnpliktiga inom grupp K. En jämförelse mellan de olika utbildningsomgångarna för denna värnpliktsgrupp och de värnplik- de läkarnas utbildningsomgångar visar emellertid, att förordnanden för de värnpliktiga läkarna icke kan ske vid samma tidpunkt som förordnanden för övriga värnpliktiga grupp K. Om befordringsgången för de värnpliktiga läkarna skulle anslutas helt till den, som gäller för värnpliktiga grupp K, skulle de värnpliktiga läkarna icke bli befordrade på ett sätt som motsvarar kvalifikationerna efter genomgången utbildning. Av samma skäl kan den nuvarande befordringsgången för de värnpliktiga läkarna, vilken redovisats i kapitel III, icke .anses lämpligt utformad. Utredningen föreslår att de värnpliktiga läkarna förordnas på följande sätt.

Under pågående utbildningsperiod bör de värnpliktiga läkarna inneha en tjänsteklass, som motsvarar tjänstegraden för huvuddelen av de värnplik- tiga grupp K under motsvarande utbildningsperiod. De värnpliktiga läkar- nas sjukvårdsbefälsskola motsvarar enligt utredningens uppfattning plu- tonchefsskolan, vars elever är korpraler. Läkarfackskolan motsvarar på samma sätt kadettskolan, vars elever har furirs tjänstegrad. Utredningen föreslår sålunda, att de värnpliktiga läkarna efter fullgjord grundläggande befälsskola i samband med inryckning till sjukvårdsbefälsskolan förordnas till civilmilitära tjänstemän av korprals tjänsteklass och efter fullgjord Sjukvårdsbefälsskola i samband med inryckning till läkarfackskolan till civilmilitär tjänsteman av furirs tjänsteklass.

Vad angår den fortsatta befordringsgången är det ett militärt önskemål, att de värnpliktiga läkarna efter det att de avslutat den utbildning, som i allmänhet föranleder krigsplacering i läkarbefattning, förordnas till tjänste- klass som motsvarar befattningens krav. Den värnpliktige läkaren i krigs- organiserade förband och staber har ur militär synpunkt samma uppgifter som en officer, om man tar hänsyn till kraven på förmåga till självständigt handlande och snabb beslutfattning. Den värnpliktige läkaren vid armén skall sålunda bl.a. inom bataljons och högre förbands ram kunma utfärda anvisningar för och genomföra inspektion av sjukvårdstjänsten samt under strid leda denna i sjukvårdstekniskt hänseende. Chef för förbandsplats inom armén har befälsrätt icke endast över sjukvårdsförbandets personal utan även över de patienter med olika tjänstegrader, som uppehåller sig vid förbandsplatsen. Motsvarande uppgifter åvilar den värnpliktige läkaren inom andra försvarsgrenar. Innehav av officers tjänsteklass underlättar väsentligt för den värnpliktige läkaren att utöva sin befälsrätt. Även den omfattande akademiska utbildning, som den värnpliktige läkaren genomgått och som är den huvudsakliga grunden för hans verksamhet i den militära organisationen, gör det naturligt, att han har officers tjänsteklass.

• Sida 256
•  Original

Den utbildning, som obligatoriskt bör föranleda krigsplacering av de värnpliktiga läkarna, omfattar enligt utredningens förslag dels militär ut- bildning t.o.m. läkarfackskolan, dels medicinsk utbildning t.o.m. krigs- medicinska kursen. Efter denna bör de alltså liksom hittills förordnas till bataljonsläkare (motsvarande) med fänriks tjänsteklass. Förordnande till bataljonsläkare (motsvarande) med löjtnants och kaptens tjänsteklass bör enligt utredningens uppfattning därefter äga rum efter normer, som i högre grad än de nuvarande premierar ambition och duglighet. De nuvanande äl- dersgränserna är för fastlåsta och förordnande till löjtnants tjänsteklass bör kunna förekomma tidigare än vid 27 år och till kaptens tjänsteklass tidigare än vid 38 års ålder.

Det är av stor betydelse att de värnpliktiga läkarna stimuleras att väl tillgodogöra sig den militära utbildningen. Medvetandet om att endast god— känd utbildning medför förordnande till officers tjänsteklass bidrar härtill.

De värnpliktiga läkarna bör emellertid även om de icke nöjaktigt förmått genomföra den militära utbildningen kunna nyttiggöras inom krigsorgani— sationen i befattning som läkare. Det är därför önskvärt, att de trots visad mindre god militär lämplighet erhåller en mot befattningen svarande lägre befälsgrad. Utredningen föreslår av dessa skäl att de värnpliktiga läkare, som icke godkänts vid läkarfackskolan, före krigsplacering förordnas till civilmilitär tjänsteman av sergeants tjänsteklass och att de kvarstår i denna tjänsteklass under hela den tid de är ianspråktagna inom krigsmakten så- vida de icke senare på grund av godkänd efterprövning eller av andra skäl bör förordnas till civilmilitär tjänsteman av fänriks tjänsteklass.

Värnpliktiga läkare, som vid tidigare utbildningsperioder icke kunnat tillgodogöra sig utbildningen i full omfattning, bör enligt utredningens upp— fattning trots detta förordnas till civilmilitär tjänsteman av korprals respek- tive furirs tjänsteklass. Uteblivet förordnande skulle kunna medföra en negativ attityd hos underkända elever under den fortsatta utbildningen. Underkännande vid grundläggande befälsutbildning och sjukvårdsbefälsut- bildning bör därför icke ifrågakomma.

5. Övergångsbestämmelser

Övergången till den föreslagna organisationen medför främst nedanstående problem: a) Återstående utbildning och tjänstgöring för läkare som påbörjat utbild- ningen enligt gällande ordning i det föreslagna utbildningssystemet. b) Tidpunkt (kalenderår) från vilken värnpliktstiden skall reduceras till 394 dagar. c) Tidpunkt för uppdelning av värnpliktskontingenten.

För läkare i olika militära utbildningsstadier föreslås följande ordning beträffande återstående utbildning och facktjänstgöring:

• Sida 257
•  Original

vid armén. Återstå- lfullgjord utbildning Återstående utbildning ende facktj-g Summa tjgdagar Skola (kurs) dagar Skola (kurs) dagar dagar Soldatutbildn 90 Sjukvårdsbefälsskola 75 184 394 Läkarfackskola 45 Soldatutbildn 90 Plutchefsskola 65 109 304 I—"örber befälsutbildn 85 Läkarfackskola 45 Soldatutbildn 90 Läkarfackskola 45 109 394 Förber befälsutbildn 85 Plutchskola 65 Soldatutbildn 90 Läkarfackskola 45 109 4841 Förber befälsutbildn 85 Plutchskola 65 Mil kirass 90

1 Tjänstgöringen förlängd motsvarande 90 dagar för kirurgiassistenttjänstgöring.

Tabell X: 9. Fullgjord och återstående tjänstgöring samt facktjänstgöring vid marinen.

Återstå- l—ullgjm-d utbildning Återstående utbildning f::lååg Summa_ tjgclagar. Skola. (kurs) dagar Skola. (kurs) dagar dagar Per I 60 Sjukvårdsbefälsskola 75 214 394 Läkarfackskola 45 Per l—II—III 120 Läkarfackskola 45 229 394 Per I—III + kirass 210 läkarfackskola 45 229 4841

' Tjänstgöringen förlängd motsvarande 90 dagar för kirurgiassistenttjänstgöring.

Med utgångspunkt från att omorganisation genomförs den 1 januari 1963 redovisas i det följande de konsekvenser detta får för utbildningsgången.

Utbildningskursernas förläggning till olika kalenderår under omställ- ningsskedet framgår av tabellerna X: 10 och X: 12.

Utredningen har antagit att fackutbildningskursen genomgås 4:e året, vilket dock inte alltid är fallet. En förskjutning i tiden innebär inga prin- cipiella ändringar.

För dem som påbörjat utbildningen 1960 och 1961 bör utbildningen fort- sätta enligt nu gällande utbildningsgång utom i vad avser fackutbildning. Elever, som påbörjar utbildningen 1962, bör gå efter utredningsförslaget, dock bör soldatutbildning år 1962 jämställas med grundläggande befäls- skola.

• Sida 258
•  Original

Tabell X: 10. Utbildningsomgångarnas inplacering i tiden under övergångsperioden inom armén. tb. börjad 1970

1958 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69

| s | : Soldatutbildning resp grundläggande befälsskola

””Il = Förberedande befälsutbildning

: Plutonchefsskola I X I = Sjukvårdsbefälsskola | F | | L | = Fackutbildning resp läkarfackskola

Av skissen framgår att läkarfackskola icke anordnas åren 1963—65 efter— som förskjutningen av fackutbildningen (läkarfackskolan) från ca 4:e till 7:e militära utbildningsåret medför bristande tillgång till elever ifråga— varande år. Detta är ogynnsamt ur såväl utbildningssynpunkt som beträf— fande den brist på läkardagar för fredstjänstgöring som uppkommer. Efter- som uppdelning icke skett beträffande dem som skall genomgå fackutbild— ning 1966 och 1967 blir uthildningskontingenterna intill dessa år ca dubbelt så stora som 1968 och i fortsättningen. Därest en central utbildningsanstalt organiseras kommer denna icke att ha tillräcklig kapacitet för att svälja eleverna utan en ytterligare uppdelning på flera kurser. Även om utbildning— en skall ske decentraliserat bör de årliga utbildningskontingenterna vara nå- got så när lika stora, då härigenom övergången kan göras mera smidig.

Då facktjänstgöring i princip icke skall uttas innan genomgången läkar- fackskola och det enligt ovan kommer att saknas nytillskott på tjänstgö-

• Sida 259
•  Original

ringsdagar under tre är bör de åldersklasser, som skall genomgå läkarfack- skola åren 1966—67 uppdelas på fyra antalsmässigt lika utbildningskontin- genter, vilka fullgör läkarfackskola enligt tabell X:]l.

Tabell X:11. Exempel på uppdelning av läkarfackskola

Utb påbörjad år 1964 1965 1966

1963

62

61

60 L/, L/,

Genom den ovan skisserade uppdelningen kommer bristen på läkardagar under den aktuella skarven att i huvudsak täckas samtidigt som utbildnings- apparaten får en jämnare belastning.

Motsvarande problem, som redovisats beträffande armén, framgår i vad avser marinen av tabell X: 12.

Tabell X: 12

Utb påbörjad år 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969

1963 L 62

61 60 59

Av ovanstående framgår att elever för läkarfackskolan saknas åren 1964 —65. Detta medför ett bortfall av läkardagar för facktjänstgöring motsva- rande 12—20 procent av det totala behovet. Eftersom den årliga tilldelning- en (20/år) ungefär motsvarar behovet måste vissa åtgärder vidtas för att kompensera bristen.

Beträffande frågan om från vilken tidpunkt antalet tjänstgöringsdagar skall reduceras till 394 kan flera olika alternativ diskuteras. Om rättvise- synpunkten skall vara dominerande blir det mycket svårt att fixera ett visst är med hänsyn till att läkare, som påbörjat utbildningen samma är, sällan är lika beträffande fullgjort antal tjänstgöringsdagar. Fastställdes en viss datum, vid vilken utbildningstiden skulle avkortas, skulle förfarandet vara orättvist emot dem som fullgjort sina åligganden i förhållande till

• Sida 260
•  Original

dem som av något skäl fått värnpliktstjänstgöringen förskjuten till om- ställningsdatum.

Det enklaste torde vara att alla, d v 5 de som genomgått fackutbildnings- kurs före dag för omorganisationen, fortsätter tjänstgöringen enligt nuva— rande system upp till 540 dagar och att de som påbörjar utbildningen efter ifrågavarande datum får sin värnpliktstjänstgöring fixerad till 394 dagar. Genom detta förfarande erhålls även möjligheter att kompensera delar av den förutsedda bristen på läkardagar under omställningsperioden. Det bör ankomma på vederbörande personalkårchef att avgöra om hela den åter- stående tjänstgöringen skall uttagas eller icke, med hänsyn till det inom försvarsgrenen aktuella läget.

• Sida 261
•  Original

KAPITEL XI

Detaljförslag till utbildning av läkare avsedda för civil krigssjukvård

1 . Grundutbildning

Såsom framgått av kapitel IX har utredningen uppdelat de läkare, som skall utbildas för civil krigssjukvård, i tre huvudgrupper. Den första gruppen (grupp 1) utgörs av manliga läkare i värnpliktsåldern, som äger fullgöra va— penfri tjänst eller frikallats från värnpliktens fullgörande eller befriats från värnpliktstjänstgöring, samt kvinnliga läkare, vilka samtliga genom- gått krigsmedicinsk kurs. Den andra gruppen (grupp 2) utgörs av de lä- kare, vilka enligt utredningens förslag skall överföras till den civila krigs- sjukvården och som alltså också beräknas ha genomgått den krigsmedi- cinska kursen. Den tredje gruppen (grupp 3) slutligen utgörs av de läkare, som är eller beräknas bli krigsplacerade inom den civila krigssjukvården men som. icke genomgått den krigsmedicinska kursen. Den grundkurs om två veckor, som samtliga dessa läkare skall genomgå, måste av skäl, som angivits i kapitel IX, differentieras innehållsmässigt. Utredningen redovisar i det följande grundkursens innehåll och organisation för envar av de an- givna tre grupperna.

1.1. Grundkurs för läkare tillhörande grupp 1 (grundkurs I) Samtliga läkare tillhörande grupp 1 har kort tid före grundkursens början genomgått den krigsmedicinska kursen. Dessa läkares medicinska kunska- per förutsätts således vara tillräckliga. Grundkursens innehåll kan därför avpassas mot den allmänna målsättningen för kursen att ge läkarna erfor- derlig kunskap för befattning som krigstjänsteläkare eller underläkare vid beredskapssjukhus. Grundkurs I bör inledas med en framställning av krigssjukvårdens orga- nisation och verksamhet, varvid särskilt taktiska synpunkter bör beaktas. Eleverna saknar ur krigssjukvårdens synpunkt viktiga kunskaper och får- digheter, som bibringats deras kamrater under värnpliktstjänstgöringen, bl a hefälsförinåga samt kunskap om och färdighet i fältmässig verksamhet och personligt skydd, särskilt mot ABC-stridsmedel. Utredningen har därför funnit det nödvändigt att bygga in sådan utbildning i grundkursen. Exempel på timplan för grundkurs ges i bilaga R. Såsom framgår av kapitel IX bör varje kursdeltagare genomgå grundkurs

• Sida 262
•  Original

på sin egen studieort. På samma sätt som beträffande läkarfackskolan bör antalet elever per kurs icke vara högre än i medeltal 25.

Då den årliga utbildningskontingenten under ett flertal är icke beräknas komma att överstiga 175 elever krävs högst sju kurser per år eller en till två kurser vid varje studiesätc (Stockholm, Göteborg, Lund—Malmö, Upp- sala och Umeå).

Fördelningen av de studerande till olika kurser bör omhesörjas av den föreslagna försvarsmedicinska avdelningen inom medicinalstyrelsen (nuva— rande sjukvårdsberedskapsnämnden) i samråd med de lokala myndighe- terna samt med studiesekreterarna och de akademiska myndigheterna. Vid fördelningen skall hänsyn tas till vederbörande kursdeltagares civila studie- gång och till det ovan angivna önskemålet, att kursen hör genomgås på egen studieort.

1.2. .Grundkurs för läkare tillhörande grupp 2 (grundkurs II) Läkare tillhörande grupp 2 har inom krigsmakten genomgått grundläg- gande hefälsskola och Sjukvårdsbefälsskola. Eftersom en del av den tidi- gare militära utbildningen är värdefull ur civilförsvarssynpunkt bör inne- hållet i grundkurs II modifieras något i förhållande till grundkurs I. Ut— bildningen bör inriktas på att de läkare, som tillhör grupp 2, kan komma att tjänstgöra inom civilförsvarets förbandsstationer. Då läkarna även ge- nomgått den krigsmedicinska kursen föreligger lika litet som beträffande läkare tillhörande grupp 1 någon anledning att ge medicinsk undervisning.

Utbildningen inom grundkurs II bör börja med en framställning av krigs— sjukvårdens organisation och verksamhet. Utredningen anser icke hinder föreligga mot att denna del av utbildningen får samma innehåll som mot— svarande utbildning för läkare tillhörande grupp 1. Den följande delen av grundkurs II bör innehålla en tillämpningsdel, som ger kunskap om civil- försvarets, särskilt sjukvårdskårernas verksamhet. Praktiska övningar med att uppsätta förbandsstationer och att bedriva verksamhet vid dessa bör ingå i utbildningen ävensom sjuktransportberäkningar och sambandstjänst.

Exempel på timplan för grundkurs II ges i bilaga S. Även här ifrågavarande läkare bör i princip genomgå grundkurs II på egen studieort. Varje kurs bör omfatta i medeltal 25 elever, vilket innebär (se tabell IX: 4), att sju till tio kurser per år blir eforderliga. På vissa stu- dieorter måste därför två kurser anordnas varje år. Det syns utredningen lämpligt att så blir fallet i Stockholm och Uppsala. Utredningen föreslår i detta sammanhang att den tillämpade delen av grundkurs II skall anordnas i samverkan med lokal civilförsvarsmyndighet och att kurserna för deltagare från Stockholm och Uppsala lämpligen kan förläggas till civilförsvarsskolan i Rosersberg. Civilförsvarsöverläkaren har uppgivit för utredningen, att möj- ligheter härtill torde föreligga.

• Sida 263
•  Original

Beträffande fördelningen av läkare till grundkurs II bör motsvarande gälla som ovan sagts beträffande grundkurs I. Det föreslås bli ålagt armé- överläkaren, marinöverläkaren och flygöverläkaren att till den 1 juli varje år meddela medicinalstyrelsens försvarsmedicinska avdelning, vilka värn- pliktiga läkare tilldelade vederbörande försvarsgren, som avses utbildas i civil regi. Det bör å andra sidan åläggas denna avdelning att inom en månad efter avslutad grundkurs II meddela innehavarna av specialregister för lä- kare inom krigsmakten vilka värnpliktiga läkare, som genomgått kursen och deras vitsord. Vitsorden bör utformas på sedvanligt sätt, sålunda ett avseende uppförande, ett avseende allmän lämplighet och ett avseende lämplighet i speciell tjänst.

1.3. Grundkurs för läkare tillhörande grupp 3 (grundkurs III)

De läkare, som tillhör grupp 3, har icke genomgått den krigsmedicinska kursen. Läkarna företer inbördes stora variationer i fråga om den tidi- gare medicinska utbildningen. Enligt vad medicinalstyrelsens sjukvårds- beredskapsnämnd meddelat, går det icke heller att finna en gemensam nämnare för deras krigsbefattningar. Innehållet i grundkurs III måste där- för modifieras i förhållande till de andra grundkurserna så, att kursdelta- garna får en aktuell bild av såväl försvarsmedicinen som av krigssjukvår- dens organisation och funktion.

Utredningen anser att avsaknaden av krigsmedicinsk utbildning hos lä- karna inom grupp 3 måste kompenseras speciellt avseende ABC-stridsmed- lens verkningar. Grundkurs ;III bör därför starta med en förkortad krigsme- dicinsk kurs, vilken bör föregås av ett kompendieskede. Den därpå följande delen av grundkurs III bör omfatta organisation och verksamhet inom krigs- sjukvården. Totalförsvarsaspekten bör ges en framträdande plats, då flera av deltagarna i grundkurs III förutsätts besätta toppbefattningar inom den civila krigssjukvården. En tredje och sista del av grundkurs III bör liksom de andra grundkurserna innehålla tillämpad krigssjukvård.

Exempel på timplan ges i bilaga T.

Det skull-e innebära ett alltför stort avbräck för fredssjukvården, om alla deltagare i grundkurs III utvaldes från ett län eller om flertalet av kursdel— tagarna tjänstgjorde i antingen öppen eller sluten vård. Med hänsyn här- till bör deltagare i samma kurs helst utväljas inom ett större område —— två eller flera län— och om möjligt till ungefär lika stort antal från öppen och sluten vård. Inom sådant område bör kurs anordnas så centralt som möj- ligt, varigenom en del kursdeltagare kan bo hemma och andra har möjlig- het att resa hem under den veckohelg, som infaller under kursen. Härige- nom minskas kostnaderna för traktamentsersättning till kursdeltagarna.

• Sida 264
•  Original

2. Efter- och vidareutbildning 2.1. Efterutbildning

Som framgått av kapitel IX kan utredningen beträffande efterutbildningen icke framlägga annat än allmänna principer för utbildningens målsätt- ning och anordnande. Målsättningen har berörts i kapitel IX. Beträffande utbildningens anordnande föreslår utredningen repetitionskurser i regel vart sjätte år, vilket gör att maximalt fem kurser kan bli aktuella för varje läka- re, nämligen vid ca 32, 38, 44, 50 och 56 års ålder.

Kurserna bör som regel ges en längd av en vecka. Vad gäller äldre läkare bör hänsyn tas till den stora roll de i allmänhet spelar inom den civila fredssjukvården på så sätt, att i lämpliga fall repetitionskurs för sådana lä- kare förkortas till tre dagar.

Läkare krigsplacerade i högre administrativa eller specialiserade befatt- ningar kan undantas från skyldighet att genomgå repetitionskurser, eme— dan de kan väntas erhålla utbildning på annat sätt, nämligen genom special- kurser.

Kurserna bör i princip organiseras och ledas på samma sätt som före- slagits i fråga om tidigare redovisad utbildning. De bör sålunda under över- inseende av medicinalstyrelsens försvarsmedicinska avdelning genomföras regionalt av vederbörande länsstyrelse i samråd med fredshuvudmannen.

Den försvarsmedicinska assistenttjänstgöringen föreslås, som framgått av kapitel IX, punkt 7, skola omfatta minst 60 dagar. Tjänstgöringen skall genomgås av de värnpliktiga läkare, vilka enligt utredningens förslag över— förs från krigsmakten till den civila sektorn. För de värnpliktiga läkarna skall assistenttjänstgöringen omfatta högst 120 dagar. Assistenttjänstgö— ringen skall vidare fullgöras av de läkare, som äger fullgöra vapenfri tjänst. Värnpliktstjänstgöringen för dessa läkare omfattar 525 dagar en— ligt lagen om vapenfria värnpliktiga (SFS 1943:121). Utredningen föreslår att de läkare, som framdeles skall fullgöra vapenfri tjänst, i och med att de inskrivs vid medicinsk läroanstalt får anstånd med värnpliktstjänstgöringen tills de efter genomgången krigsmedicinsk kurs kan rekommenderas till grundkurs I, och att dessa därefter fullgör resterande värnpliktstjänstgöring i form av försvarsmedicinsk assistenttjänstgöring samt efter— och vidareut- bildning. Utredningens förslag innebär, att berörda läkare får fullgöra en försvarsmedicinsk assistenttjänstgöring om ca 460 dagar. De läkare, som i nuläget fullgjort viss värnpliktstjänstgöring i form av vapenfri tjänst, bör på motsvarande sätt fullgöra resterande värnpliktstjänstgöring genom grundkurs, försvarsmedicinsk assistenttjänstgöring samt efter— och vidare- utbildning.

• Sida 265
•  Original

Beträffande organisationen av den försvarsmedicinska assistenttjänst- göringen hade utredningen till en början tänkt att genom en rundskrivelse till olika civila myndigheter, institutioner, sjukhus och laboratorier söka kartlägga möjligheterna till att anordna utbildning. Vid närmare undersök- ning av förhållandena har utredningen emellertid funnit, att den föreslagna tjänstgöringen bör få växa fram spontant på olika platser, där personligt initiativ, utrymme, lämpligt forskningsprogram m m får bli avgörande för utbildningens anordnande och bedrivande. Efter viss tid kan på så sätt erfarenhet vinnas om tjänstgöringens uppläggning och dess resultat. På grund härav kan så småningom lämpliga utbildningsplatser kartläggas och en förteckning upprättas över verksamhetsområden och kapacitet hos veder- börande myndigheter, institutioner, sjukhus, laboratorier mm. Det är ut- redningens mening, att dessa myndigheter m fl vid denna tidpunkt bör be- viljas medel för sin undervisning .i försvarsmedicin på samma sätt som amerikanska myndigheter enligt det s. k. MEND-programmet (se kapitel VI punkt 2.2) , vilket i USA verksamt bidragit till en positiv försvarsupplys- ning och en vidgad försvarsmedicinsk kunskap.

Vad gäller de myndigheter m fl och de verksamhetsområden, som i dagsläget lämpar sig för en försöksvis bedriven försvarsmedicinsk assistent- tjänstgöring, vill utredningen på bas av medicinalstyrelsens sjukvårdsbered- skapsnämnds förslag i denna fråga redovisa en sammanställning.

Hälsovård och epidemibekämpning Hygieniska institutioner. Humanbakteriologiska (humanvirologiska) institutioner och laboratorier. Statens bakteriologiska laboratorium: epidemiologiska avdelningen. Statens institut för folkhälsan: allmänhygieniska, yrkeshygieniska och fö- doämneshygieniska avdelningarna. Infektionsavdelningar, epidemisjukhus. Öppen vård vid härför särskilt lämpade tjänsteläkarstationer.

Kirurgi m m

Allmänkirurgiska och vissa specialkirurgiska avdelningar för bla thorax- kirurgi och plastikkirurgi.

Anestesiologiska avdelningar. Blodgivarcentraler.

Mentalsjukvård Psykiatrisk klinik eller avdelning vid mentalsjukhus för vård av främst akuta fall.

Försvarsmedicinsk forskning (särskilt med hänsyn till olika sjukvårdspro— blem sammanhängande med ABC—stridsmedel). Försvarets forskningsanstalt.

• Sida 266
•  Original

Radiofysiska institutionen. Övriga institutioner och avdelningar, vars verksamhet har försvarsmedi- cin-Skt intresse.

Administration —— stabstjänst

Medicinalstyrelsen, främst hälsovårdsbyrån. Medicinalstyrelsens försvarsmedicinska avdelning (nuvarande sjukvårdsbe- redskapsnämnden) .

Civilförsvarsstyrelsen.

Länsstyrelser och civilbefälhavare, 1. krigstjänsteläkare och civilområdes- läkare.

De av sjukvårdsberedskapsnämnden föreslagna verk—samhetsområdena syns väl lämpa sig för en försvarsmedicinsk assistenttjänstgöring. Utred- ningen föreslår att nyssnämnda verksamhetsområden mm beaktas vid detaljplanering av tjänstgöringen.

Vederbörande läkare bör, i likhet med vad fn gäller för den militära facktjänstgöringen, ges tillfälle att framställa önskemål om den försvars- medicinska assistenttjänstgöringens art och lokalisation samt tidpunkten för dess genomförande.

Ansvaret för denna form av krigssjukvårdsutbildning bör åvila medicinal- styrelsens försvarsmedicinska avdelning.

Vad gäller övrig vidareutbildning kan utredningen, såsom framhållits i föregående kapitel f n ej komma med ytterligare synpunkter och förslag, då underlag fattas på vissa områden.

2.3. Konferenser och övningar Utredningen vill slutligen omnämna viss utbildning, som kan betraktas som ett mellanting mellan efter- och vidareutbildning, nämligen civilom- rådes- och länskonferenser samt stabstjänstövningar. Vad först angår civilområdes- och länskonferenserna är det angeläget att läkare i olika administrativa befattningar inom civil krigssjukvård bereds tillfälle att delta i dessa. Utbildningen bör omfatta en kort orientering om den beredskapsplanläggning av krigssjukvården och med denna samver- kande delar av totalförsvaret, som fortlöpande äger rum genom centrala och regionala, statliga och kommunala myndigheters försorg. På konferen— sernas program bör även frågor rörande krigssjukvårdsutbildning av olika kategorier sjukvårdspersonal upptas till behandling. Konferenserna kan, där så befinns lämpligt, anknytas till den utbildningsverksamhet, som skall äga rum såsom nödvändig förberedelse för genomförande av regelbundet anordnade regionala stabstjänstövningar. Antalet konferenser kan beräknas komma att uppgå till högst två per år för varje civilområde och län. De bör ledas av vederbörande ansvariga re—

• Sida 267
•  Original

presentanter för civilbefälhavare och länsstyrelse i samverkan med freds- huvudmannen och vid behov även under medverkan av medicinalstyrelsens försvarsmedicinska avdelning.

Beträffande stabstjänstövningarna anordnas dessa för att möjliggöra er- forderlig övning och samverkan mellan vederbörande regionala civila och militära stabsorgan. Varje stabstjänstövning varar vanligen fyra till sju dagar. Övningarna genomförs regelbundet med sex års mellanrum inom varje civilområde—militärområde respektive länsstyrelse——försvarsområ- de. Vid staberna krigsplacerad personal deltar i dessa övningar. Hittillsva- rande erfarenheter har klart påvisat, att flertalet deltagande civila läkare ännu är ofullständigt utbildade och därför saknar möjlighet att leda hälso- och sjukvårdstjänsten samt att bidra till en effektiv samverkan mellan denna och andra med krigssjukvården samhöriga delar av totalförsvaret. Denna brist på utbildning och erfarenhet har medfört att representant för medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd hittills så gott som regel- bundet fått delta i alla här berörda stabstjänstövningar med uppgift att handleda och bistå vederbörande 'sjukvårdsrepresentanter såväl & övad stab som i dess övningsledning. Dessa omständigheter gör det angeläget, att här berörda läkare snarast får tillfälle till erforderlig krigssjukvårdsutbildning för sina uppgifter.

2.4. Sammanställning Som framgått av det föregående är det ett stort antal kurser, som enligt utredningens förslag skall bedrivas av medicinalstyrelsens sjukvårdsbe- redskapsnämnd.

Tabell XI.'1. Sammanställning av kurser för läkare avsedda för civil

krigssjukvård. . År 19? sas-. Älä?" 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 Grundkurs I 2 v. 1 26 6 6 6 7 7 5 5 5 6 6 » II 2 v. 2 26 7 7 7 7 8 10 10 10 10 10 » III 2 v. 3 varie- 24 24 24 24 24 3 3 3 3 3 rande Repetitionskurs 1 v. 1—2 32, 38 ca ca ca ca ca 0 s v 20 20 20 20 20 Högre krigssjuk- 1 v. Chefs— varie- 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 vårdskurs läkare rande Specialkurs 1—2 v. Vissa varie— 2 2 2 4 4 4 6 6 6 6 läkare rande , ca ca ca ca ca Antal kurser per år 41 41 41 44 40 44 46 46 47 47

• Sida 268
•  Original

I avsikt att göra utbildningsplanen överskådlig har utredningen i nedan— stående tabell sammanställt de kurser, som kan bli aktuella för läkare av- sedda för civil krigssjukvård.

Utöver de i tabellen redovisade kurserna kommer ett antal specialkurser, den försvarsmedicinska assistenttjänstgöringen, civilområdes- och länskon— ferenserna samt stabstjänstövningarna att ingå i utbildningsarbetet, varför belastningen i verkligheten blir större än den tabellen redovisar. Tabellen utvisar tydligt, att belastningen minskar på uthildningsapparaten avseende de längre grundkurserna mellan år 1968 och 1969, under det att totalantalet kurser håller sig tämligen konstant beroende på att ett stort antal repeti- tionskurser avses börja år 1969. Detta förhållande är motivering till utred- ningens förslag att grundkurs III bör genomföras under en femårsperiod med början är 1964.

3. Organisatoriska frågor

3.1. Organisationen av en försvarsmedicinsk avdelning vid medicinalstyrelsen

I kapitel IX har framförts kraftiga och bärande skäl för att en försvars- medicinsk avdelning bör inrättas vid medicinalstyrelsen. Förslaget om en försvarsmedicinsk avdelning innebär, att sjukvårdsheredskapsnämndens nu- varande byråer — upphandlings- och organisationsbyrån samt personal- byrån — jämte personal överförs till avdelningen. Upphandlings- och orga- nisationsbyrån föreslås uppdelad på två byråer, en materiel- och kameral— byrå samt en organisationsbyrå. Två nytillkomna byråer skall ingå i avdel- ningen, en planeringsbyrå och en utbildningsbyrå. Avdelningens samman- sättning har redovisats i bilaga M. Utredningen vill nedan närmare granska organisationen av avdelningen.

Chefen för den försvarsmedicinska avdelningen bör vara läkare, som är väl förtrogen med krigssjukvården. Denne bör dessutom ha specialistkom- petens inom någon av de stora medicinska disciplinerna, ha haft lärarbe- fattning vid medicinsk utbildningsanstalt och förvärvat administrativ erfa— renhet från kommunal eller statlig förvaltning. Detta motiveras med att avdelningen skall vara ett försvarsmedicinskt ledningsorgan och ej, såsom nu är fallet med sjukvårdsberedskapsnämnden, blott ett organ för huvud- sakligen personal- och materielfrågor. För chefen bör en befattning i Bp 4 inrättas.

Största vikt bör läggas vid planeringsbyrån, som skall uppdra riktlinjer för verksamheten inom ramen för totalförsvarets sjukvård. Byrån bör upp- delas på två sektioner, en sektion för sjukvårdstaktik och en sektion för forskning. Inom sektionen för sjukvårdstaktik bör studium av operativa problem äga rum, icke minst ifråga om skador av ABC-stridsmedel. Inom

• Sida 269
•  Original

sektionen för forskning bör vetenskaplig litteratur, instruktioner m m gran- skas, underlag till sjukvårdstaktiska bestämmelser fram'tas samt instruk- tioner mm skrivas. En militärassistent bör sörja för erforderlig kontakt med militärsidan. Beträffande planeringsbyråns organisation se bilaga U. Chefen för byrån bör ha medicinalråds ställning, vilket är motiverat med hänsyn till planeringsbyråns kvalificerade arbetsuppgifter. Avdelningsche— fen kan eventuellt tillika vara chef för planeringsbyrån. I sådant fall er- fordras dock en extra läkare som förstärkning.

En officer bör svara för den erforderliga kontakten med militärsi- dans sjukvård. I dennes arbete ingår kvalificerade uppgifter berörande sjuk- vårdstaktiska och utrustningstekniska frågor. Befattningen är närmast att jämföra med den generalstabsofficersbefattning, som finns vid försvarets sjukvårdsstyrelse. Beroende på de höga kraven bör innehavaren vara rege- mentsofficer.

Beträffande läkarna i allmänhet vid avdelningen får utredningen förorda, att de placeras på ABr—skalan med ett extra arvode samt avses tjänstgöra på heltid. Ett sämre alternativ vore att de placerades i lönegrad Ao utan arvode. I det senare fallet torde läkare med tillräcklig kompetens och intresse för administration, utbildning eller forskning icke kunna rekryteras.

Den byråläkare, som upptagits i den sjukvårdstaktiska sektionen, bör vara väl förtrogen med kliniskt sjukvårdsarbete helst inom någon av de stora medicinska disciplinerna så att han skall kunna lägga riktiga sjuk- vårdstaktiska aspekter på arbetet. Han bör ha meddelats bevis om specialist- kompetens.

Den skrivpersonal, som redovisats inom den sjukvårdstaktiska sektionen, skall förutom att förestå chefens expedition även biträda med skrivgöro- mål, vilka beräknas bli omfattande, då som tidigare påpekats avsaknaden av litteratur, instruktioner m m på området är fullständig.

Inom forskningssektionen skall forskning i ordets egentliga bemärkelse ej förekomma men god kontakt med försvarsmedicinsk forskning fortlö- pande upprätthållas. Utredningen fäster stor vikt vid att det för krigs- sjukvården viktiga arbetet med att utveckla metoder och materiel, framför- allt beträffande ABC-skador, kommer till stånd. Beroende på arbetsuppgif— terna syns det utredningen nödvändigt att den föreslagna befattningen bör innehas av en läkare med docent— eller forskningsläkarkompetens.

Den byråassistent, som finns upptagen inom sektionen, skall ha till upp- gift att biträda vid utvecklingsarbetet. Stor vikt måste fästas vid förmåga till fältmässiga och praktiska försök med sjukvårdsmateriel. Då personer med nämnd erfarenhet endast finns att söka hos firmor med instrument och sjukvårdsutrustning som specialitet, måste konkurrenskraftig lön kunna erbjudas. Utredningen har därför föreslagit lönegrad 19.

Då forskningsplanläggningen och korrespondensen med inhemska och ut- ländska forskningsanstalter m m beräknas bli av stor omfattning, syns det

• Sida 270
•  Original

närmast vara .i underkant att föreslå endast två befattningar för skrivper- sonal och visst arbete kan tänkas utföras vid annan sektion.

Vad angår utbildningsbyrån föreslår utredningen att byrån uppdelas på två sektioner, en medicinsk sektion och en utbildningsteknisk sektion. På den medicinska sektionen skall ankomma arbetet med att framta utbild- ningsmateriel, under det att den utbildningstekniska sektionen skall svara för reproducering och framtagande av audiovisuella hjälpmedel m m. Byrån bör organiseras på i huvudsak följande sätt.

Chefen för utbildningsbyrån bör vara läkare, som innehaft akademisk undervisningstjänst, helst docentur. Detta är enligt utredningens mening nödvändigt med hänsyn till de krav, som måste ställas på hans medicinska sakkunskap och hans förmåga att lätt kunna ta kontakt med medicinsk forskning och undervisning.

Till att biträda chefen och sammanhålla utbildningsarbetet föreslås en byrådirektör i Ao 24. Denne, som bör vara akademiker eller officer med erfarenhet av utbildning, skall ha till uppgift att biträda byråns chef och att vara dennes ställföreträdare. Byrådirektören skall vidare leda utbild- ningen ur organisatorisk synpunkt. Den medicinska sektionen bör ledas av en förste byråläkare. Denne kan gärna vara militärläkare. Utredningen fäster stor vikt vid denna tjänst, då den är att anse som en rekryterings- tjänst. Slutligen bör vid sektionen finnas en kontorist i Ao 9, som skall förestå chefens expedition och leda skrivarbetet samt ett kanslibiträde i Ao 7 för sedvanliga skriv- och räknearbeten.

Som chef för den uthildningstekniska sektionen föreslår utredningen en byrådirektör i Ao 24. Denne skall leda sektionen samt svara för framtagning av undervisningsmateriel. Han kan vara officer, tekniker eller akademiker med erfarenhet av tekniska synpunkter på utbildningsfrågor. Utredningen föreslår vidare, att en tjänst inrättas vid sektionen för en byråassistent i Ao 19. Denne skall sköta lay-out och arrangering av utbildningsmateriel ur teknisk synpunkt samt bör vara tekniker med erfarenhet av reklam- och fotoarbete. Utredningen anser det nödvändigt att den tekniker, som skall leda arrangeringen av undervisningsmaterielet, ges en välavlönad tjänst, eftersom han med stor sannolikhet måste rekryteras från den civila sek- torn. Slutligen bör vid sektionen finnas en assistent i Ao 15, som skall före- stå fotolaboratorium och ritarbeten samt två tekniska biträden i A0 7 re- spektive Ao 5, som skall sköta fotografering, kopiering, illustrations- och textningsarbete m 111. Dessa tre underordnade befattningar motiveras med att allt bildmateriel måste tas fram utan möjlighet till efterbildning eller sammanställning av tidigare materiel.

En sammanställning av utredningens förslag rörande organisation av utbildningsbyrån är bilagt betänkandet (bilaga V).

Personalbyrån bör ha samma verksamhet och samma grund som den nu— varande personalbyrån inom sjukvårdsberedskapsnämnden. Kravet på för-

• Sida 271
•  Original

måga att kunna bedöma krigsbefattningens krav i förhållande till veder- börande läkares kompetens och att kunna samverka med militärförsvaret rörande en ändamålsenlig fördelning av tillgänglig medicinalpersonal krä- ver att chefen för byrån liksom f n är läkare. Det kan övervägas att slå ihop personalbyrån med den nuvarande personalbyrån inom medicinalsty- relsen.

Organisationsbyrån bör omfatta sektioner för hälsovård och öppen vård samt för sluten vård. Byråns verksamhet bör koncentreras på samord- ningsfrågor. I detta arbete ingår utredning om transporter, geografisk lo- kalisering mm av sjukvårdsanstalter, vilket fordrar nära samarbete med planeringsbyrån och fortlöpande kontakter med centrala och regionala myn- digheter och organ, som är nödvändiga i vad gäller hälso- och sjukvårdens krigsplanläggning. Detta gör att även chefen för organisationsbyrån bör vara läkare. En viktig del av arbetet blir frågor rörande krigshygien och krigsepidemiologi med särskild hänsyn till biologisk krigföring. Av denna anledning bör en bakteriolog och en hälsovårdskonsulent tillföras byrån.

Materiel- och kameralbyrån bör i väsentliga delar handha samma verk- samhet som den nuvarande upphandlings- och organisationsbyrån vid sjuk- vårdsberedskapsnämnden.

Utredningen har icke angivit något detaljförslag beträffande organisa- tions- samt materiel- och kameralbyråerna, då den anser att en del av den verksamhet, som bedrivs vid den nuvarande sjukvårdsberedskapsnämnden, motsvarar den avsedda och att man personalmässigt icke behöver räkna med större förändringar. En komplettering med befattningar för en konto- rist och ett kanslibiträde syns dock nödvändig med hänsyn till den förmo- dade ökningen av skrivarbetet i allmänhet inom avdelningen. Härtill kom- mer självfallet en befattning som byråchef.

Någon beräkning av lokalbehov har utredningen icke gjort, då en sådan nära sammanhänger med den eventuella förestående omorganisationen av medicinalstyrelsen i övrigt.

4. F örordnanden m m

De värnpliktiga läkare, som enligt utredningens förslag överförs till den civila krigssjukvården efter genomgången grundläggande befälsskola och sjukvårdsbefälsskola, avses skola fullgöra sin tjänstgöring utanför krigs- makten med stöd av värnpliktslagen. Dessa läkare bör alltså under den civila krigssjukvårdsutbildningen ha samma ställning som de läkare, som vidareutbildas inom krigsmakten. De är krigsmän och som sådana under- kastade för krigsman gällande bestämmelser, bla föreskrifterna i Tjäns- tereglementet för krigsmakten. Av dessa föreskrifter framgår, att läkarna under tjänstgöringen utanför krigsmakten äger bära civil klädsel, såvida icke den myndighet, där de tjänstgör, bestämmer annat. Värnpliktig läka-

• Sida 272
•  Original

re, som överförts till den civila sektorn, bör efter genomgången krigsmedi— cinsk kurs och grundkurs förordnas till värnpliktig civilmilitär tjänsteman av fänriks tjänstegrupp (jämför kapitel X, punkt 4). Vidare förordnanden bör icke äga rum. Ifråga om ekonomiska förmåner mm för nu ifrågava- rande läkare bör bestämmelserna i värnpliktsavlöningskungörelsen mfl författningar tillämpas. Utredningen har övervägt att ge den försvarsmedi- cinska assistenttjänstgöringen samma form som tex den provinsialläkar- tjänstgöring i Övre Norrland, som i nuläget får gottskrivas som viss värn— pliktstjänstgöring. Utredningen har emellertid funnit, att assistenttjänst- göringen skall ske under sådan ledning att läkare, som fullgör tjänstgöring- en, icke bör få samma ställning och därmed ersättning som under civil läkarverksamhet. Rättvisesynpunkter leder även till att värnpliktiga läkare, som fullgör assistenttjänstgöring, skall ha samma ställning som de värn- pliktiga läkare, som vidareutbildas inom krigsmakten. Däremot bör assi- stenttjänstgöringen få tillgodoräknas vid tjänsteårsberäkning.

Läkare, som fullgör krigssjukvårdsutbildning med stöd av den av utred- ningen föreslagna medicinala utbildningsplikten, bör under tjänstgöringen erhålla samma förmåner som civilförsvarspliktig, som krigsplacerats i högre befälsbefattning eller i annan befattning, vilken kräver särskilda insikter el- ler färdigheter. Rörande avlöningsförmåner m. m. till civilförsvarspliktiga har förslag avgivits den 29 december 1960 av 1954 års värnpliktsavlönings- utredning. Förslaget är f. 11. under Kungl. Maj:ts prövning. Utredningen får vidare föreslå, att stats- och kommunalanställda läkare medges rätt att er- hålla oavkortad lön under krigssjukvårdsutbildningen. Särskilt repetitions— kurserna kan annars komma att medföra ett avsevärt ekonomiskt avbräck för vederbörande tjänsteman. Sveriges landstingsförbund har i detta hän- seende uttalat sig positivt beträffande utredningens förslag.

• Sida 273
•  Original

KAPITEL XII

1. Armén

1.1. Överslagsmässiga kostnader 1.1.1. Värnpliktsavlöning m m Grundvärdena för beräkning av kostnaderna för utbildning av de värn— pliktiga läkarna är antalet läkare, som skall utbildas, antalet tjänstgörings- dagar och dagskostnaderna. Utredningens förslag innebär att ett visst antal värnpliktiga läkare efter viss militär utbildning skall utbildas vidare av medicinalstyrelsen. Utredningen anser, att de kostnader, som härrör från avlöning, familjebidrag, sjukvård, resor, mathållning m. ni., hör betalas av fjärde huvudtiteln även för överförda värnpliktiga läkare. Det beräknade antalet värnpliktiga läkare vid olika utbildningstidpunkter under 1960-talet framgår av tabellerna II:3 och II:4. Antalet tjänstgöringsdagar, som för närvarande utgör högst 540, föreslås av utredningen nedsättas till 394. D—agskostnaden utgör för närvarande enligt de ungefärliga beräkningar, som framtagits av arméstabens organisation-savdelning, 21 kr. för första tjänst- göring och 32 kr. för repetitionsövningar. I denna summa ingår avlöning, familjebidrag, sjukvård, resor, expenser, mathållning, materiel och övnings- kostnader. Den högre summan för repetitionsövningar beror främst på ökade kostnader för avlöning och familjebidrag. Det är givet, att det icke är möjligt att med angivna överslagsvärden er- hålla en korrekt jämförelse mellan kostnaderna för nuvarande värnplikts- utbildning för de värnpliktiga läkarna om 540 dagar och kostnaderna för en utbildning om 394 dagar. Dagskostnaderna kommer att avvika från normal- värdena i hög grad, så t. ex. utgör värnpliktsavlöningen 8:25 kr. för värn- pliktig fänrik, vilken tjänsteklass innehas av de värnpliktiga läkarna för närvarande i 164 dagar och enligt förslaget i 189 dagar. Detta medför att avlöningsposten stiger med 4—5 kr. i respektive genomsnittliga dagskost- nader. Det är också svårt att fastställa det antal dagar, under vilka de värn- pliktiga läkarna enligt nuvarande bestämmelser fullgör repetitionsövningar.

• Sida 274
•  Original

Tabell XII:1. Jämförelse mellan nuvarande och föreslagna kostnader för arméns och flygvapnets värnpliktiga läkare.

Nuvarande utbildning Föreslagen utbildning Besparing

450 )( 300X 21 = 2 835 000 304 )( 300 )( 21 = 1 915 200 (450—304) 300 )( 21 = 919 800 90X300X32 : 864 000 90X300X32 : 864 000 (90—90) 300X32 0 300X 700 = 210 000 —— 300 X 700—0 _ 210 000

Summa 3 909 000 2 779 200 1 129 800

Utredningen vill trots detta utnyttja de angivna överslagsberäkningarna för att ge en uppfattning om storleksordningen beträffande skillnaden i kostna- der, som den föreslagna avkortade värnpliktstjänstgöringen för de värn- pliktiga läkarna innebär i jämförelse med den nuvarande för en ålders— klass. Jämförelsen görs med den förutsättningen, att årskullarna består av i medeltal 300 läkare under en period kring 1961 (inräknat flygvapnets lä- kare). Dessutom förutsätts att samtliga värnpliktiga läkare fullgör 3 måna- der repetitions'övning. Slutligen tas hänsyn till tjänstgöringspremien, vil- ken utgår för de värnpliktiga, som fullgör mer än 394 dagars värnplikts- tjänstgöring, och för närvarande jämlikt försvarets civilförvaltnings anvis- ningar för tillämpning av värnpliktsavlöningskungörelser (TLA 5/1961) utgör 7.00 kr. för varje värnpliktig läkare, som fullgjort 540 dagars tjänst- göring.

Som framgår av tabell XII:1 innebär utredningens förslag en årlig be- sparing på ca 1,1 mkr.

För närvarande utgår emellertid icke värnpliktsavlöning för en ålders- klass värnpliktiga läkare för alla tjänstgöringsdagar. Jåmlikt Kbr 18/6 1953 (TLA 40/1953) kan, för vilket tidigare redogjorts, kirurgisk assistenttjänst- göring vid lasarett avbrytas och i stället motsvarande tid fullgöras som vi- kariattjänstgöring i underläkarbefattning. Under denna tid utgår alltså icke penningbidrag, familjebidrag, inkvarteringsersättning m. m. Dagskostna- derna för denna tjänstgöring upptas här också till normalvärdet 21 kr. Antalet sådana avbrott har varierat avsevärt under senare år. Under år 1959 utgjorde de 3 758 tjänstgöringsdagar eller 18 procent av det totala antalet tjänstgöringsdagar för kirurgisk assistenttjänstgöring. Det skulle alltså medföra en besparing för staten av 21 X 3 758 = 78 918 kr. På samma sätt utgör det jämlikt Kbr 14/2 1958 (TLA 8/.1'958) medgivna sättet att under vissa förutsättningar i stället för facktjänstgöring få räkna tjänstgörings- dagar för provinsialläkarverksamhet en besparing för staten. Under år 1959 utnyttjade 93 värnpliktiga läkare denna möjlighet under sammanlagt 5 580 dagar, vilket detta år alltså medförde en minskad kostnad av 117180 kr. Den sammanlagda kostnadsminskningen år 1959 utgjorde alltså nära 200 000 kr. Motsvarande värde för år 1960 är mindre, omkring 100 000 kr., vilket beror bl a på det minskade antalet värnpliktiga läkare, som detta år

• Sida 275
•  Original

tjänstgjort som provinsialläkare i övre Norrland. Den tidigare nämnda be- sparingen blir då ca 1 mkr.

Å andra sidan kommer enligt utredningens förslag ett väsentligt antal av de värnpliktiga läkarnas tjänstgöringsdagar att fullgöras utanför krigs- makten. Som i kapitel IX närmare redovisats anser utredningen, att de värnpliktiga läkare, som icke krävs för krigsplacering inom krigsmakten efter fullgjord militär utbildning om 160 dagar och som har återstående 234 dagar av värnpliktstjänstgöringstiden, skall utnyttjas av militära myndig- heter för förbandssjukvård under högst 60 dagar och utbildas av medicinal- styrelsen i form av kurser eller tjänstgöringar. Den rena utbildningskost- naden för dessa värnpliktiga läkare under tjänstgöringen utanför krigs- makten om ca 175 dagar bör enligt utredningens mening, som tidigare an— tytts, betalas av medel under elfte huvudtiteln.

De siffror på dagskostnader om 21 och 32 kr., som angetts i tabell XII:1, är därigenom troligen för höga. Efter samråd med de militära utbildnings- myndigheterna anser utredningen sig kunna reducera siffrorna till 19 re- spektive 27 kr. för de ca 200 värnpliktiga läkare, som överförs till civil- sidan. Den besparing, som skulle åstadkommas i förhållande till värdena i tabell XII:1 blir genom denna förändrade beräkning ca 160 000 kr. Detta betyder att den totala besparingen kan beräknas bli ca 1,2 mkr.

1.1.2. Kostnaderna för en central utbildningsanstalt för läkarfackskola 1.1.2.1. Investeringar Som framgått av det avsnitt, som behandlar utbildningsanstaltens lokalise- ring, har det icke varit möjligt för utredningen att bedöma olika möjlighe- ter att utnyttja befintliga lokaler för den militärmedicinska skolan. Utred- ningen räknar dock med att chefen för armén skall avge förslag i dettai hänseende. Utredningen kan därför icke uppta till behandling de kostnader som iordningställande av för skolan erforderliga lokaler skulle innebära. Vid upprättande av skolan torde krävas anskaffning av utbildnings- och expeditionsmateriel m. m. till en kostnad av omkring 15 000 kr. Som exem- pel på sådan materiel kan nämnas skriftprojektor, bildbandsapparater, bandspelare, ormigapparat, kopieringsapparat, skrivmaskiner.

1.1.2.2. Årskostnader

Löner och arvoden för skolledning, expeditionspersonal och heltidsanställda lärare bör i likhet med förhållandet vid många andra utbildningsanstalter uppföras på särskild stat vid utbildningsanstalten.

För att ge möjlighet till heltidsanställning av fältläkare i befattning vid skolan är det nödvändigt att till denna befattning knyts ett särskilt arvode. Utredningen föreslår därvid att detta bestäms i enlighet med de grunder, som rekommenderas av Sveriges läkarförbund. Vid arvodesanställning skall sålunda läkare erhålla ett belopp av 1 750 kr. per veckotimme och år. Enligt

• Sida 276
•  Original

Tabell XII 2 Kostnaden för personal vid en central utbildningsanstalt.

Befattning Grad Lönegrad Lön

Skolchef Överstelöjtnant/Major 26/24 34 100 Skolchefs ställföreträdare Fåltläkare 25 32 276 26 250 (arvode) Skoladjutant Kapten/Löjtnant 21/17 25 932 Expeditionsunderofficer Fanjunkare (arvodesbefatt-

ning) 13 7 575

Materielunderbefäl _ Rustmästare/Överfurir 11/9 14 980 Kanslibiträde 7 12 128 Kontorsbiträde 5 10 948 Kursch-ef och lärare Kapten 21 25 932 Lärare Kapten/Löjtnant 21/17 25 932 Summa kronor 216 053

Anm. Lönekostnaderna har beräknats enligt av försvarets civilförvaltning utarbetade »Tabellcr för beräkning av lönekostnader för personal vid försvaret» sid. 3 Armén och sid. 8 »Tabell för beräkningar av lönekostnader för pensionerad personal i arvodesbe- befattningar».

Vid alternativ lönegrad har den högsta lönegraden upptagits. I alla lönegrader har lö- nen för den näst lägsta löneklassen angivits.

Utbildningsarvoden bör utgå till militära lärare. Arvodeskostnaderna kan därvid öka med 4000—6 000 kr.

reglemente för fältläkarkåren (TLA 52/1953) skall fast anställd militär- läkare i vissa befattningar fullgöra fem timmars tjänstgöring per dag för att uppbära lön enligt Statens allmänna avlöningsreglemente. För normal hel- tidstjänstgöring krävs alltså ytterligare minst femton timmar per vecka. För heltidsanställning bör sålunda läkaren kompenseras med ett arvode av 26 250 kr. per år.

En annan norm för beräkning av arvode för läkare är möjligheten att enligt föreskrifterna i regleringsbrev nr. 11 den 15 augusti 1958 ge en årlig ersättning av 75 )( 365 = 27 375 kr. Bägge beräkningssätten ger således i stort sett samma resultat.

Utbildningsarvoden utgår för närvarande till lärare vid vissa utbildnings— anstalter enligt bestämmelserna i Tilläggsbestämmelser till Statens all— männa avlöningsreglemente, bilaga D. Enär verksamheten vid den militär— medicinska skolan torde komma att omfatta utbildning icke endast av värnpliktig utan även av fast anställd personal, anser utredningen att ut- bildningsarvoden bör utgå till den vid skolan placerade heltidsanställda mi- litära lärarpersonalen. Dessa beräknas dock ej överstiga 10 000 kr.

De årliga kostnaderna för löner och arvoden vid utbildningsanstalten kommer sålunda enligt ovanstående beräkningar att uppgå till omkring 230 000 kr.

De överslagsberäkningar avseende kostnaden för övningar och utbild- ning, som här nedan redovisas, har framtagits på grundval av erfarenheter

• Sida 277
•  Original

från utbildningsanstalter av motsvarande storleksordning och karaktär och från fackutbildningskurser.

övningsmateriel, kartor m. m. .................................... 7 000 kr Expenser ........................................................................ 3 000 » Telefon ............................................................................ 10 000 » Traktamenten och resor i samband med övningar och för föreläsare ............................................................ 5 000 » Drivmedel ........................................................................ 10 000 » Facktidskrifter ................................................................ 1 000 >> 36 000 kr

Den exakta storleken av kostnaderna torde bli beroende av var utbild- ningsanstalten förläggs.

Kostnaderna för resor och traktamenten innefattar dels sådana kostna- der för anstaltens personal vid tjänsteresor utom i samband med utbild- ningsverksamhet och dels kostnader för lärarpersonal, som tillfälligt kom- menderas till skolan. Utredningen har icke funnit det möjligt att annat än skatta detta anslagsbehov till 10 000 kr.

1.123 Totalkostnad för en central utbildningsanstalt Utredningen har ovan redovisat följande överslagsmässiga kostnader per år frånsett lokalkostnader för en central utbildningsanstalt.

Löner och arvoden .................................................... 220 000 kr Övningar och utbildning ............................................ 36 000 » Resor och traktamenten ............................................ 10 000 >>

266 000 kr

1.1.3. Kostnaderna för en decentraliserad läkarfackskola Lämpliga beräkningsgrunder för kostnader för detta alternativ är när- mast de, som f n används vid uträkning av kostnaderna för de nuvarande fackutbildningskurserna. Under år 1960 genomfördes fem fackutbildnings— kurser med i medeltal 34 elever till en genomsnittlig kostnad av 9 300 kr. Summan 9 300 kr. omfattar dock endast lärararvoden för deltidstjänstgö- rande lärare och expenser. Läkarfackskolan kan beräknas dra i huvudsak samma kostnader, Vilket skulle göra 10 000 kr. per kurs eller ca 40 000 kr. per år. Utredningen har föreslagit att, därest det decentraliserade alternativet för organisation av läkarfackskolan skulle ifrågakomma, en ny befattning för officer i Ao 24——26 och en befattning för fältläkare i Ao 25 + arvode skulle inrättas. Dessa befattningshavare måste för att kunna genomföra sin verk- samhet beräknas kosta ca 10 000 kr. per år i resor och traktamenten. Den totala utgiften för det decentraliserade alternativet för läkarfacksko- lan skulle således bli ca 40 000 kr. per år, jämte löner och arvoden om ca

• Sida 278
•  Original

93 000 kr. (se tabell XII:2) samt rese- och traktamentskostnader om 10 000 kr. Sammantaget innebär detta en total årlig kostnad på ca 143 000 kr., dvs ungefär hälften av kostnaderna för en central anstalt (lokalkostnad ej medräknad). En central anstalt kan dock utbilda annan personal än de läkare, som skall genomgå läkarfackskolan.

2. Marinen

Marinen har redovisats separat dels beroende på att kostnaderna per dag avviker och dels därför att längden av de jämförliga omgångarna i nu- varande värnpliktsutbildning inte är desamma som för armén.

Inom marinen används följande värden vid överslagsberäkningar beträf- fande dagskostnaderna för värnpliktiga.

Vid första tjänstgöring (flottan och kustartilleriet) i land är dagskostna- den 22 kr. samt ombord 28 kr. Under kirurgiassistenttjänstgöringen upp- går dagskostnaden till 24:40 kr., under fackutbildningskursen till 29:50 kr. och under facktjänstgöringen till 27:75 kr.

Nyssnämnda siffror har lagts till grund för följande kostnadsberäkning, där läkarantalet satts till 30.

Tabell XII.-3. Jämförelse mellan nuvarande och föreslagna kostnader för marinens värnpliktiga läkare

Nuvarande utbildning Föreslagen utbildning Besparing 90X30X22 : 59 400 85X30X22 : 56100 30X30X28 : 25 200 45X30X22 : 29 700 90X30X24,4 : 65 880 30X30X28 : 25 200 60X30X29,5 : 53100 45X30X29,5 : 39 825 270X30X27,75 : 224 775 189)( 30X27,75 : 157340 30 x 700 = 21 000 Summa 449 355 308 165 141 190

.ru-.f—

• Sida 279
•  Original

Såsom framgår av tabell XII:3 innebär utredningens förslag en besparing på ca 140 000 kr. eller ca 30 procent av de nuvarande utbildningskostna- derna. Någon anledning att i tabellen i detalj redovisa skillnaderna finns inte, då de olika utbildningsomgångarna icke motsvarar varandra. Bespa- ringen beror främst på att totalantalet tjänstgöringsdagar minskat, men även av det förhållandet att den relativt dyrare facktjänstgöringen avkortats till förmån för den billigare första utbildningen. Av samma skäl, som an- förts i avsnittet om armén. kan besparingen beräknas bli större än de 140 000 kronorna, då ett antal läkare genom utbildningen på civilsidan får sina dagskostnader reducerade.

3. Flygvapnet

Utredningens förslag innebär att flygvapnet skall tilldelas egna läkare och att utbildning skall ske genom chefens för flygvapnet försorg. Såsom fram- gått har under avsnittet 1 i detta kapitel redovisats arméns och flygvapnets kostnader för värnpliktiga läkare i ett sammanhang. Anledningen härtill är dels att armén hittills handhaft utbildning av flygvapnets läkare och dels att den relativt noggranna redogörelsen inte torde erbjuda chefen för flyg- vapnet några svårigheter, då det gäller att beräkna kostnader för olika ut- bildningsomgångar avseende flygvapnets värnpliktiga läkare.

4. Sammanlagda kostnader under fjärde huvudtiteln

Såsom framgår av punkt 1.2 och 2 kommer den totala kostnaden för ut- redningens förslag under förutsättning att läkarfackskolan genomförs de- centraliserad att bli 2,7 + 0,3 : 3 mkr, innebärande en besparing på ca 1.2 mkr i förhållande till nuvarande utbildningskostnader.

5. M edicinalstyrelsen

Utredningens förslag innebär att en mycket stor utbildningsbörda läggs på medicinalstyrelsen. Kostnader för denna utbildning kan beräknas endast genom jämförelse med kostnader för motsvarande utbildning, som f n be- drivs av militära myndigheterI eller civilförsvarsstyrelsen.

Utredningen kommer här endast att beräkna kostnaderna för den löpande verksamheten under de sex första utbildningsåren samt för en del av de er- forderliga investeringarna.

6. Kostnaden för krigsmedicinsk kurs

Som framgår av exempel på krigsmedicinsk kurs (bilaga K) innebär ut- redningens förslag en utökning av antalet föreläsningar men en reduktion av antalet demonstrationer. Detta gör att ingen kostnadsökning uppkommer.

7. Totalkostnad för utredningens förslag

Årskostnaderna under de olika huvudtitlarna för den krigssjukvårdsutbild- ning utredningen föreslår fördelar sig på fjärde och elfte huvudtitlarna med 3 och 1,3 mkr. Besparingarna inom fjärde huvudtiteln i förhållande till de nuvarande utbildningskostnaderna utgör 1,2 mkr. Kostnadsökningen utgör således ungefär 100 000 kr.

• Sida 284
•  Original

KAPITEL XIII

2. Principförslag 2.1. Inskrivning mm

2.1.1. Värnpliktiga läkare Såsom framgått av avsnitt 1, uttas vid inskrivningsförrättningen alla blivande lä- kare, vilka hänförts till besiktningsgrupp 1—4 eller T, för utbildning i special- tjänst såsom värnpliktiga läkare. Av dessa värnpliktiga läkare tilldelas f 11 som redan anförts marinens 20 medan resten tilldelas armén. Med anledning av utredningens förslag om att marinen även i fortsättningen som hittills skall utbilda egna läkare föreslår utredningen, att örlogsflottan som truppregistreringsmyndighet skall tilldelas visst antal läkare. Som följd av det ökande totala antalet värnpliktiga läkare skulle utredningen vilja föreslå en pro- centuell tilldelning av läkare för marinens behov, baserad på det relativa antalet krigsbefattningar inom de olika stridskrafterna. Då det stöter på praktiska svårig- heter att årligen justera uttagningskontingenten, får utredningen föreslå, att fr o m år 1963 marinen tilldelas 30 värn-pliktiga läkare och att detta antal eventuellt ju- steras efter en femårsperiod. Med samma motivering som för marinen vill utredningen föreslå, att flygvapnet årligen tilldelas 20 värnpliktiga läkare från och med år 1963, även om utbildningen för en del av dessa läkare kan komma att förläggas utanför flygvapnet. De inskrivna värnpliktiga läkare, som icke avses för marinen eller flygvapnet, bör tilldelas förband ur armén.

• Sida 314
•  Original

2.1 .2. Övriga läkare De normer, som fn tillämpas angående icke värnpliktiga manliga och kvinnliga medicine kandidaters införande för redovisning i register vid medicinalstyrelsen, finner utredningen icke anledning att föreslå ändrade.