SOU 1971:92
Finansiering av allmänna samlingslokaler
Till Statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
Genom beslut den 25 oktober 1968 (direkti- ven, se bil. 8) bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för inrikesdepartementet att tillkalla en sakkunnig med uppdrag att utreda frågor rörande statens ekonomiska stöd till allmän- na samlingslokaler samt att besluta om ex- perter, sekreterare och annat arbetsbiträde åt den sakkunnige. Med stöd av detta bemyndi- gande tillkallades den 18 november 1968 såsom sakkunnig dåvarande riksdagsmannen Einar Eriksson. Den 27 december 1968 för- ordnades numera statssekreteraren Thage Peterson och försäkringsrådet Torsten Linde att som experter biträda utredningen i dess arbete samt numera utskottssekreteraren Eli Mannegard att vara sekreterare åt utred- ningen, allt räknat fr. o. m. den 16 december 1968. Sedan Kungl. Majft den 14 januari 1971 bemyndigat chefen för inrikesdeparte- mentet att tillkalla ytterligare en sakkunnig för ifrågavarande utredningsuppdrag, tillkal- lades den 1 februari 1971 Peterson, med entledigande från sitt expertuppdrag, som ledamot i utredningen. Efter egen begäran på grund av sjukdom entledigades den 5 mars 1971 Eriksson från uppdraget som sakkun- nig. Genom beslut den 27 augusti och den 7 december 1971 förordnades byrådirektören hos bostadsstyrelsen Bengt Lundin att såsom expert biträda utredningen i dess arbete.
I skattefrågor har utredningen biträtts av kammarrättsassessorn Carl-Lennart Hag- bergh.
Till utredningen överlämnades den 8 januari 1969 för att beaktas vid fullgörandet
av utredningsuppdraget en av Folkets hus- föreningarnas riksorganisation till chefen för inrikesdepartementet .ord framställning an- gående det ökade behovet av allmänna sam- lingslokaler. Vidare har den 2 april 1971 till utredningen överlämnats för att övervägas vid fullgörandet av utredningsuppdraget en av samma organisation gjord framställning angående upprustning av vissa samlingsloka- ler m.m. och därtill fogat utredningsmate- rial. Samråd skulle ske med kulturrådet samt teater- och musikrådet. Chefen för utbild— ningsdepartementet har överlämnat motsva- rande handlingar till de nämnda råden för beaktande.
Utredningen har i enlighet med sitt upp- drag samrått med glesbygdsutredningen, ser- vicekommittén och departementsutred- ningen. Vidare har samråd skett med bl.a. kulturrådet, 1968 års beredning om stat och kyrka, Svenska kommunförbundet och de samlingslokalägande föreningarnas riksorga- nisationer.
Sedan utredningen nu slutfört sitt arbete får den härmed vördsamt överlämna sitt be- tänkande Finansiering av allmänna samlings- lokaler. Utredningens förslag biträds av ex- perterna.
Stockholm i december 1971 Thage G. Peterson Torsten Linde Bengt Lundin
/Eli Mannegard
Sammanfattning
Kapitel 1. Statens ekonomiska stöd till samlingslokaler m. m. -— en översikt
1.1 Allmänna samlingslokaler . . . . 1.2 Ungdomslokaler — allmänna arvsfonden .............. 1.3 Studentkårlokaler 1.4 Bostadslån 1.5 Arbetsmarknadsåtgärder ..... 1.6 Bidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet m. m. 1.7 Lotterimedel ............ 1.8 Byggnadsarbeten för vissa kul- turändamål 1.9 Konstrådet
Kapitel 2. Vissa statliga bidrag till verksamhet med anknytning till sam- lingslokaler m. m. 2.1 Bidrag till Operan och Dramatis-
ka teatern
2.2 Bidrag till Svenska riksteatern 2.3 Bidrag till stadsteatrar m. fl. 2.4 Rikskonserter ............ 2.5 Regionmusiken ........... 2.6 Bidrag till särskilda kulturella ändamål ............... 2.7 Ungdomsverksamheten ..... 2.8 Hemgårdarna ............ 2.9 Folkbiblioteken ..........
2.10 F öreläsningsverksamhet ..... 2.11 Bidrag till nykterhetsorganisa-
13
13
16 18 19" 20
21 22
22 23
2.12 2.13 2.14
tioner m. m. Studiecirkelverksamheten . . . . Soldathemmen
Kapitel 3. Vissa utredningar m. m. 3.1 3.2 3.3
3.4 3.5 3.6 3.7 3.8 3.9 3.10
3.11
3.12 3.13
3.14
3.15
Allmänt
1965 års musei- och utställnings- sakkunniga Filmutredningen .......... Samfundslokaler Statens ungdomsråd Servicekommittén God bostad Normer för serviceutbudet
Glesbygdsgruppen/glesbygds-
utredningen ............. Stockholmsutredningen om samlingslokaler ........... Departementsutredningen . . . . Statskontorets kameralutred- ning ..................
Inventering av vissa Folkets hus, m.m. ................. Delegationen för bostadsfinan— siering .................
Kapitel 4. Statslrin för anordnande och ombyggnad av allmänna samlings-
lokaler m. m. ................ 4.1 Låneobjektet ............ 4.2 Låntagaren — huvudmannen
32
32 33
33
33
33
4.3 Upplåtelseskyldigheten 4.4 Stödets storlek 4.5 Låneunderlag och värde 4.6 Säkerhet 4.7 Lånevillkor för amorteringsde- len ................... 4.8 Subventionsdelen — befrielse från betalningsskyldighet 4.9 Lån för ekonomisk sanering/ rekonstruktionsbidrag Förfarandet vid betalningsför- summelser 4.1 1 Anslagsgivning m. m. ....... 4.12 Organisationen ...........
4.10
Kapitel 5. Kommunernas ekonomiska insatser
Kapitel 6. De samlingslokala'gande för—
eningarnas riksorganisationer ...... 6.1 Allmänt ............... 6.2 Folkets Husföreningarnas riks-
organisation (FHR) ........
6.3 Våra Gårdar (VG) .........
6.4 Bygdegårdarnas riksförbund (BR) .................. 6.5 Den statliga lån- och bidrags- verksarnhetens fördelning på riksorganisationerna .......
6.6 Övriga organisationer .......
Kapitel 7. Samordning .......... 7.1 Tidigare överväganden
7.2 Servicekommittén ......... 7.2.1 Kommitténs finansie- ringsförslag ........
7.2.2 Remissyttranden 7.3 Tillämpad integrerad finansie- ring .................. Kapitel 8. Planering och styrning
m. m. ..................... 8.1 Demografiska noteringar . 8.2 Regional planering och fördel-
ning ............... 8.2.1 Allmänt .......... 8.2.2 Samlingslokaler .....
8.3 Konjunktur- och säsongstyrning 8.4 Sektorsplanering ..........
39
40
41
47
50 50
50 51
52
52 52
54 54 55
55 59
60
62 62
65 65 67 68 69
Kapitel 9. Normering m. m. ...... 70 9.1 Allmänt ............... 70
9.2 Handikappfrågor .......... 70
Kapitel 10. Beskattningsfrcigor 72 10.1 Beskattningen av statliga och
kommunala bidrag ........ 72
10.2 Garantiskatt m. m. ........ 72 10.3 Statlig inkomstskatt m.m. 73 10.4 Den kommunala skatteutjäm-
ningen ................ 74
Kapitel 11. Allmänna överväganden 76 11.1 Ramen för prövningen ...... 76
11.2 Samhällsstödets syfte ....... 76 11.3 En ny attityd till stödet för för- eningsägda lokaler ......... 77 11.4 Samhällets kostnadstäckning .. 78 11.5 Kostnadsfördelningen stat—
kommun ............... 78
11.6 Huvudmannaskapet ........ 79 11.7 Föreningslivet och de förenings- lösas intressen ........... 80 11.8 Samordning ............. 80 11.9 Planering ............... 81
11.9.1lnvesteringsutrymmet . . 81 11.9.2 Regional fördelning m.m. — planeringsunder-
lag ............... 81
1 1.9.3 Glesbygdsfrågor ...... 82
11.9.4 Planeringsnormer 82 11.9.5 Behovskravet — priorite-
ringar ............. 82
11.9.6 Organisationskvoter . . . 83 11.10 Normering och utvecklingsarbe-
te .................... 83
11.11 Stödobjektet ............ 84 11.11.1 Allmänt .......... 84 1 1.1 1.2 Ungdomslokaler 84 11.113 Nöjeslokaler ....... 84 11.1 1.4 Idrotts- och friluftsloka—
ler .............. 85
11.11.5 Biblioteken ........ 85
11.12 Utrustning och lokalmiljö . . . . 85
11.121 Allmän lokalmiljö 85
11.122 Konst ........... 85 11.123 Utrustning för viss kul-
turförmedling ...... 1 1.124 Pedagogiska hjälpmedel rn. m.
Kapitel 12. Stödets struktion ................... 12.1 Kreditstöd för nytillkommande
lokaler ................ 12.2 Räntefritt lån — anordningsbi—
drag — driftbidrag ......... 12.3 Stöd till befintliga lokaler . . . .
allmänna kon-
Kapite113. Stödmottagare — huvud- man ...................... 13.1 Förvaltarfunktionen 13.2 Ägarfunktionen 13.3 Befintliga lokaler
Kapitel 14. Stöd till nytillkommande lokaler ..................... 14.1 Allmänt 14.2 Kreditgivning ............ 14.2.1 Bostadslån 14.2.2 Allmänna låneförutsätt- ningar Länets storlek Fördjupning av bostads- lån ............. 14.2.5 Uppsägning ........ 14.2.6 Förfarandet 14.3 Anordningsbidrag ......... 14.3.1 Objektet 14.3.2 Ändamålet ........ 14.3.3 Bidragsmottagaren 14.3.4 Särskilda bidragsförut- sättningar ......... Bidragsunderlaget Bidragets storlek
14.2.3 14.2.4
14.3.5 14.3.6
Kapitel 15. Stöd till befintliga lokaler 15.1 Allmänt ............... 15.2 Upprustningsbidrag m.m. . . . . 15.2.1 Stödformerna 15.2.2 Stödobjektet ....... 15.2.3 Stödmottagaren ..... 15.2.4 Särskilda stödförutsätt- ningar ........... Stödets omfattning 15.2.5
86 86
87
87
87 87
89 89 90 90
91 91 91 91
91 92
93 93 93 93 93 93 93
94 94 94
96 96 96 96 96 96
97 98
15.2.6 Tidsbegränsat stöd Kapitel 16. Studentkårlokaler .....
Kapitel 17. Organisationen ....... 17.1 Bostadslånemyndigheterna 17.2 Statens nämnd för samlingsloka- ler ................... 17.3 Samlingslokalföretagens tre riks- organisationer
Kapitel 18. Förfarandet .........
Kapitel 19. Speciella stödformer m m 19.1 FHR:s framställning 19.2 Stöd till riksorganisationema 19.3 Samhället och folkrörelserna . .
Kapitel 20. Kostnadsbera'kningar m. m. ..................... Kapitel 21. Övergångsbesta'mmelser. . Kapitel 22. Skattefrågorna ....... 22.1 Allmänt 22.2 Skattefrihet för bidrag? 22.3 Skattefrihet för garantibelopp? . 22.4 Andra skattelättnader? .......
Tabeller 1. Bidrag ur allmänna arvsfonden rä- kenskapsåren 1966/67—1970/71 2. Bidrag ur allmänna arvsfonden till ungdomslokaler räkenskapsåren
1956/57—1970/71 3.Lån från lånefonden för student- kårlokaler ................
4. Förteckning över samlingslokaler, till vilkas utförande som bered- skapsarbete arbetsmarknadsstyrel- sen beviljat statsbidrag under ti- den 1.1.1967—30.81971 . Exempel på bidrag av lotterimedel 6. Bidrag ur anslaget till särskilda kul- turella ändamål 1970/71 ......
7. Beviljade Statslån, exkl. tilläggslån, för nybyggnad samt om- och till— byggnad av allmänna samlingsloka- ler 1961/62—1970/71 (11
99
100 100
102 104 104 104 106
108
17
17
18
20 22
26
8. Tilläggslån för ökade byggnads- kostnader 1961/62—1970/71 . . . 38 9. Normalräntan och däremot svaran- de annuitet vid 25 års amortering 39 10. Kapitalmedelsförluster redovisade under lånefonden för allmänna samlingslokaler avseende budget-
åren 1961/62—1970/71 ...... 43 11. Förfallna annuiteter per 31.12.
1970 och 30.6.1971 ......... 43 12. Kostnader för nuvarande kanslior—
ganisation ................ 45
13.Kommunernas bidragsgivning till allmänna samlingslokaler enligt lå- nehandlingar1966/67—1970/71 . 48 14.Rapporterade kommunala bidrag till medlemmar av FHR 1967—
1969 .................. 49 15 . Det statliga stödets fördelning
efter organisationstillhörighet . . . 53 16. Befolkningsutvecklingen i glesbygd
och tätorter länsvis 1950—1965 . 63
17. Fördelning av tätorter och tätorts- folkmängd på olika storleksklasser 1960 och 1965 ............ 62 18. Folkmängd i tätortsregioner med mer än 50 000 invånare. Föränd-
ring 1960—1965. ........... 64 19. De snabbast växande tätorterna 1960—1965 ............... 65 20. Andelen personer över 65 år i tät- ort' respektive glesbygd 1960 och 1965 ................... 65 21. Planerat byggande av samlingsloka-
ler enligt länsprogram 1970 . . . . 67 22. Skatteutjämningsbidrag 1966—
1971 ................... 75
23. Skatteutjämningsbidragen för år 1971 fördelade på län och invånare 75
Bilagor 1. Fastighetsbegreppet m. m. ....... 112 2. Sammanfattning av servicekommit- téns förslag i SOU 1970:68 ..... 115 3. Sammanfattning av ungdomsutred- ningens förslag i SOU 1965:63 . . . . 118 4. Statliga lån och bidrag t. o. m. bud- getåret 1970/71 ............. 122 8
00
Lån till annan än kommun budget- åren 1968/69—1970/71. Finansie- ring enligt uppgift i lånehandling- arna .....................
.Saneringslån och rekonstruktions-
bidrag till tidigare statsbelånade fö- retag t. o. m. 30.6.1971 ......... .Saneringslån till tidigare inte stats-
belånade företag t. o. m. 30.6.1971
. Utredningens direktiv ........... . Karta. Statliga lån och bidrag m. m.
till allmänna samlingslokaler .....
124
130
138 141
144
Sammanfattning
Utredningsförslaget innebär i korthet följan- de.
Utredningen konstaterar att samlingslokal- drift även i föreningsregi är att anse som en samhällsangelägenhet. Mot denna bakgrund blir samhällsbidrag för detta ändamål inte att anse som bidrag till en utanförstående verk- samhet utan som i vanlig ordning, med hän- syn till uppfattningen om behovets tyngd, beslutade kostnader för viss samhällsverk- samhet. En i privatekonomiska termer förd argumentation bör därför ersättas av en ny attityd till stödet.
Värdet av föreningslivets hittillsvarande och avgörande insatser betonas liksom vikten av att huvudmannaskapet för lokalerna så ofta som möjligt uppdras åt föreningslivet.
Utredningen föreslår att nuvarande system för statslån till allmänna samlingslokaler er- sätts med nya regler. Dessa regler innebär att behovet av subventionsfria krediter för ny- och ombyggnad tillgodoses genom bostads- lån och att statens stöd i övrigt tillgodoses genom anordningsbidrag. För befintliga lo— kaler föreslås att stöd övergångsvis lämnas genom särskild avskrivning av utestående statslån samt genom upprustningsbidrag. De föreslagna reglerna innebär från statens sida ökade åtaganden som förutsätts i regel vara engångsinsatser. Kommunerna å sin sida för- utsätts därmed ta ansvaret för det ytterligare stöd som kan fordras för lokalernas drift och vidmakthållande.
Förslaget innebär vidare att stödområdet
vidgas att avse även fristående ungdomsloka- ler som betjänar mer än ett mindre bostads- område. Arvsfondsbidrag skall som hittills utgå för övriga ungdomslokaler. Det särskil- da stödet för andra studentkårlokaler än restauranglokaler föreslås överfört till den allmänna stödformen.
Planeringsbehovet föreslås tillgodosett ge- nom att kommunerna i vart fall försöksvis till bostadsbyggnadsprogrammen knyter uppgifter om avsett såväl kommunalt som annat byggande under en femårig program- period. De regionala planeringssynpunkterna får beaktas av länsstyrelserna i anslutning till deras bedömning av bostadsbyggnadspro- grarnmen. Översiktliga prioriteringar möjlig— görs genom sammanställningar av regionala bedömningar och kommunala programupp- gifter.
Intresset av en samordnad finansiering, vilken anses främja både samplanering och under vissa förutsättningar samordnat nytt- jande, tillgodoses genom anknytningen till bostadslångivningen och subventionens form av anordningsbidrag.
De särskilda anspråk på bidrag som kan resas för lokaler i glesbygdsområden tillgodo- ses genom bidragsreglemas utformning.
Organisationen föreslås ändrad på så sätt att beslutanderätten i bidrags- och eftergifts- ärenden m.m. läggs på statens nämnd för samlingslokaler.
Ett särskilt stöd föreslås för att täcka en mer väsentlig del av de kostnader som de
samlingslokalägande företagens riksorganisa- tioner åsamkas för sitt betydelsefulla biträde ,i den statliga stödverksamheten. Detta stöd föreslås utgå dels till riksorganisationernas allmänna verksamhet, dels till en samordnad konsultativ och utvecklande verksamhet som förutsätts ombesörjas i första hand av riksor- ganisationerna i förening, i andra hand och om sådan överenskommelse inte träffas, av en av dessa organisationer.
Statsverkets kostnader har för budgetår uppskattats till för anordningsbidrag ca 23 milj. kr och för upprustningsbidrag ca 3 milj. kr. Särskilda eftergifter beräknas" motsvara en årlig budgetmässig merbelastning av ca 2 milj. kr. Anspråken på bostadslån beräknas öka med 8 milj. kr. Stödet till riksorganisa- tionerna medför en årlig kostnad om ca 700000 kr. Särskilda utvecklingsuppgifter beräknas medföra ett anslagsbehov om ca 200 000 kr för de två första åren.
Utredningen behandlar vidare vissa skatte- frågor.
Utredningen lämnar bl. a. förslag angåen- de följande huvudpunkter.
A. Riktlinjer
1. En ny attityd till stödet, där de drift- ekonomiska förutsättningarna inte blir av- görande för prövningen utan en del i en total avvägning mellan en politiskt manifesterad ambition och tillgängligt samhällsekono- miskt utrymme.
2. F öreningslivets huvudmannaskap för 10- kalerna står fast som en princip.
3. Statens stöd för nytillkommande loka- ler skall vara en engångsinsats och förutsätta att i sista hand kommunen är beredd att svara för driftkostnader och normala oviss- hetsrisker.
4. Statens stöd till befintliga lokaler skall innefatta en engångsinsats som innebär att behövliga lokaler kan rustas upp till godtag- bar standard och att fördelningen av kostna- derna mellan stat och kommun blir i princip densamma som för nytillkommande lokaler.
5. Planeringsunderlaget förbättras och knyts an till den kommunala och regionala
6. Föreningslivets ansvar för samlingslo- kalfrågorna befästs genom en anslagsgivning som ger riksorganisationerna fortsatta arbets- möjligheter och gör en vidgad statlig admi- nistration onödig.
B. Stödet för nytillkommande lokaler
]. Nuvarande räntefria stående lån ersätts av ett anordningsbidrag. Detta bidrag utgår till föreningsförvaltad respektive kommun- förvaltad lokal med högst 40 respektive 30 % av ett låneunderlag, beräknat efter de prin- ciper som gäller för bostadslån. Sålunda in- nefattas såväl markkostnad som viss konst- närlig utsmyckning i låneunderlaget. De nya reglerna om begreppet fast egendom medför vidare att viss egendom, t. ex. biografstolar och scenutrustning, ingår i låneunderlaget. Anordningsbidrag skall inte maximeras till visst belopp.
2. Anordningsbidrag skall vidare kunna lämnas för lös egendom som möbler, konst och pedagogiska hjälpmedel. Bidraget skall kunna motsvara hälften av skäliga kostnader, dock högst 10% av låneunderlaget upp till 500 000 kr och 5 % av överskjutande låne- underlag.
3. Anordningsbidrag skall utgå för nuvar- ande allmänna samlingslokaler samt för fri- stående ungdomslokaler som betjänar ett större bostadsområde.
4. Anordningsbidrag skall, liksom nu bo- stadslån, förutsätta att lokalerna tillgodoser ett varaktigt be- hov, att lokalernas fortsatta drift kan anses ekonomiskt säkrad, att produktionskostnaden är skälig, och att krav i planer, byggnadsstadga m.m. har iakttagits. Vidare förutsätts för anordningsbidrag att lokalernas utrustning — inklusive han- dikappanpassningen — uppfyller skäliga stan- dardkrav, att lokalernas förvaltning uppdras åt kom- mun eller öppen förening utan vinstintresse, samt
att hittillsvarande upplåtelseplikt finns ga- ranterad i särskild utfästelse gentemot kom- munen.
5 . Kreditbehovet tillgodoses i första hand genom bostadslån. Bostadslån skall utgå med den procentuella andel av låneunderlaget, efter avdrag för anordningsbidrag, som i princip gäller enligt bostadslånekungörelsen. Sålunda får t. ex. kommun län med 30 % av återstående låneunderlag medan förening förutsätts få lån med 20 %. 70 % av återstå- ende låneunderlag avses täckas genom sed- vanliga bottenlån. Det föreslås att tillgång på sådana krediter garanteras genom kredit- marknadsöverenskommelser eller, i andra hand, genom vidgad möjlighet att fördjupa bostadslånet.
C. Stödet till befintliga lokaler
l. Nuvarande saneringslån och rekonstruk- tionsbidrag ersätts av dels särskild eftergift av utestående statslån, dels upprustningsbi- drag. Dessa stödformer avses tillämpas under en femårsperiod, under vilken en upprustning skall ske av de lokaler som tjänar ett någorlunda varaktigt syfte och som kan anses ha garanterats erforderliga ekono- miska förutsättningar. Målet för stödet är att dessa lokaler skall få godtagbar standard inom ramen för statliga åtaganden som i relation till kommunala insatser sätter demi samma läge som om de fått anordningsbi- drag.
2. Särskild eftergift av tidigare statslån föreslås kunna medges i de fall där plane- ringsförutsättningarna ändrats. Avsikten med sådan eftergift är i första hand att genom därmed minskade kapitalkostnader låta sta- ten ta en skälig del av ansvaret för investe- ringar som visat sig inte motsvara en antagen befolkningsutveckling.
3. Upprustningsbidrag föreslås utgå med 50% av kostnaderna för erforderliga upp- rustningsåtgärder avseende såväl fast som lös egendom och för avlyft av krediter som ställer alltför höga krav på driftbidrag från kommunen. Det förutsätts att återstående
del av kostnaderna tillförs genom nya medel från kommunen eller annan.
D. Planering och prioritering
]. Ett bättre planeringsunderlag föreslås skapat genom att kommunerna i anslutning till de kommunala bostadsbyggnadsprogram— men försöksvis lämnar uppgift även om pla- nerat byggande av samlingslokaler — även med annan huvudman än kommunen. Dessa uppgifter förutsätts liksom bostadsbyggnads- programmen kunna sättas in i länsstyrelser— nas regionala bedömningar.
2. Omfattningen av det statliga stödet förutsätts reglerad genom ramar för bidrags- givningen — ramar som Kungl. Maj:t bör få fullmakt att höja under vissa förutsättningar. Prövningen ur arbetsmarknadssynpunkt före- slås ingå redan i prövningen av bidragsansö- kan och grundas endast på ett informellt samråd med arbetsmarknadsmyndigheterna. Bidragsgivningens utformning kan tillgodose eventuella statliga önskemål om ändrade reg- ler om ramar för investeringar i lokaler. En ändrad utformning av den statistiska redovis- ningen har föreslagits så att genom statsstöd prioriterade lokaler kan urskiljas.
3. Prioriteringen av konkurrerande an- språk på stöd för nyinvesteringar avses i första hand gynna lokaler som är av primär betydelse för större områden eller som med hänsyn till resavstånd är nödvändiga i gles- bygdsområden. Avsikten därmed är att i första hand skapa ett grovmaskigt nät av fullgoda lokaler som i sin roll som förenings— livets lokaler kan underlätta ett jämlikhets- skapande kulturutbud. I den mån sådana anspråk har tillgodosetts kan stöd lämnas för lokaler i närcentra. Frågan om finansiering av lokaler som närmast har karaktär av bo- stadskomplement får prövas i annat samman- hang. Även stödet till befintliga lokaler skall sättas in i ett planeringssammanhang. Sålun- da förordas att vid konkurrens om till- gängliga medel förtur skall lämnas lokaler i kommuner där godtagbara handlingsprogram för lösandet av samlingslokalfrågorna inom
kommunen eller ett område därav kan pre- senteras.
Befintliga lokaler i glesbygd bör bibehållas i den mån ett konstaterat om också vikande behov finns. Stödkonstruktionen medger att särskilda hänsyn tas till dessa lokaler om de kommunala insatserna eljest skulle bli mer betungande än i tätortskommuner. Vidare förordas att kvarstående statliga fordringar för sådana lokaler ges en generös behandling.
E. Förfarandet och organisationen
]. Beslutanderätten i fråga om såväl äldre lån som anordnings- och Upprustningsbidrag samt eftergift av lån föreslås lagd på statens nämnd för samlingslokaler.
2. Beslutanderätten i fråga om bostadslån förutsätts ligga på bostadslånemyndigheter- na. Det får ankomma på bostadsstyrelsen att avgöra om den vill förbehålla sig beslutande- rätten eller om denna skall delegeras till läns- bostadsnämnderna. Har samlingslokalnämnden beviljat anord- ningsbidrag skall i fråga om bostadslån till samma företag därmed anses visat att loka- lerna tillgodoser ett varaktigt behov och att lånet inte är förenat med förlustrisk.
3. Förvaltningen av utestående lån flyttas från länsstyrelserna till länsbostadsnämnder- na.
4. Samlingslokalnämndens kansli får en- dast en begränsad förstärkning. Bostadsmyn- digheternas resurser tillgodogörs dels genom deras egen lånehandläggning, dels genom ytt- randen i bidragsfrågor m. m. 5 . De tre riksorganisationernas centrala roll i planering och beredning betonas. Ett särskilt statligt stöd om 500 000 kr/år före- slås för att täcka en del av deras nu till ca 700 000 kr/år uppgående kostnader härför. Återstående 200 000 kr/år har beräknats som stöd till gemensam verksamhet. Det har för- utsatts att riksorganisationerna kan ena sig om formerna för denna verksamhet eller att en av organisationerna påtar sig dessa uppgif- ter. Vidare har 200 000 kr beräknats för att ställas till samlingslokalnämndens förfogande för de två närmaste åren i syfte att bl.a. få
fram nya normer och allmänna standardkrav. Även detta arbete har förutsatts kunna an- förtros en förordad gemensam organisation för teknisk och ekonomisk rådgivning.
1. Statens ekonomiska stöd till samlingslokaler m. m. — en översikt
1.1. Allmänna samlingslokaler
Begreppet samlingslokal har kommit till användning både i dess mer generella språkli- ga betydelse och för lokaler som kan få ett statligt ekonomiskt stöd enligt sedan år 1942 öppnade möjligheter till statliga lån och bidrag. 1 begreppets mer allmänna betydelse av utrymmen i en byggnad, avsedda att ge plats åt människor som samlas utanför sina bostäder — oberoende av varför — har det med hänsyn till speciella avsedda huvud- funktioner fått skilda underbegrepp: kyrka, aula, nykterhetslokal, biograf, ungdomslo— kal, studielokal, danslokal etc. Med utgångs- punkt i mer eller mindre definierade värde- ringar av vissa syften har under den senare debatten införts begrepp som allaktivitets- hus, kulturhus, gemenskapslokaler, kvarters- lokaler m.m. Svensk byggnorm 1967 ger en ur bl.a. konstruktionstekniska synpunkter härledd definition som knyter an till storlek och utrymningsvägar. Det statliga ekonomis- ka stödet har slutligen, som ytterligare kommer att beröras ifortsättningen, gett ett speciellt begrepp ”allmänna samlingslokaler” med anknytning till syfte, behov och till- gänglighet och i fråga om ungdomslokaler även den byggnadsmässiga förläggningen. I det följande används om inte annat anges begreppet allmänna samlingslokaler i bety- delsen av samlingslokaler som nu kan få statligt ekonomiskt stöd.
De inledningsvis nämnda reglerna om ett
statligt ekonomiskt stöd (kk 11.12.1942, nr 913, ändrad 19452354 och 1949:605) åter- förs till förslag av den av riksdagen initierade 1937 års utredning angående allmänna sam- lingslokaler ( SOU 1939:30 ) och statsmakter- nas beslut år 1942 (prop. 1942zll8, SU 91). Direktiven för denna utredning utgick från behovet av lokaler för sammankomster av olika slag — inte blott för fackliga och politiska sammanslutningar utan även för sådana med skilda folkbildningsuppgifter. Föreningslivets starka utveckling betonades.
Utredningen konstaterade att organisa- tionerna kommit att framträda som den naturligaste arbetsformen för att förverkliga de olika syftemålen inom samhällslivet. Utredningen visade även på föreningsväsen- dets omfattning och ställde den i jämförelse med lokalbeståndet. I sammanhanget fram- hölls att föreningslivet utgjorde en naturlig och oumbärlig del av det medborgerliga livet. Mot denna bakgrund befanns det naturligt att frågan om de allmänna samlingslokalerna blev inte endast ett föreningslivets utan även ett samhällets intresse.
Statsmakternas beslut om ett statligt ekonomiskt stöd fattades mot bakgrund av överväganden som anslöt sig till utredningens ståndpunkter. Det ansågs väsentligt att med— borgarna i ett land med demokratiskt stats- skick inte av brist på samlingslokaler hämma- des i sina möjligheter att överväga och dryfta de krävande spörsmål som — år 1942 — inte
minst anmälde sig i allvarliga kristider. Föreningsliv och folkbildning hade fått ökad betydelse. Frågan om lokaler där ungdomen kunde få samlas till överläggningar, möten och underhållning och därigenom nöjeslivet kunde saneras hade trätt i förgrunden.
Det beslutade stödet skulle avse allmänna samlingslokaler, ett begrepp till vilket hän- fördes för föreningslivet avsedda hörsalar samt rum för sammanträden, samkväm och studiearbete och därtill hörande erforderliga utrymmen. Stöd skulle utgå vid nybyggnad, ombyggnad och köp i de fall där verkligt behov förelåg av samlingslokalen för ortens föreningsliv. Kommunerna skulle erhålla ett bidrag av i regel 25% och högst 40% av byggnadskostnaderna. Enskilda sammanslut- ningar skulle i angivna fall och även för ekonomisk sanering erhålla ett lån om högst 50 %. Högst hälften skulle vid nybyggnad utgöra en räntefri stående del avsedd att kunna efterskänkas. Vid ombyggnad skulle fyra femtedelar kunna utgå räntefritt och stående. Säkerhet för lån skulle ligga inom 90 % av fastighetsvärdet.
Vid 1945 års riksdag ( prop. 1945:1 , bil. 7, motionerna 1117 och 94, SU 5, kk 19451354) beslöts att maximigränsen för lån skulle kun- na höjas från 50 % till 75 % om det förelåg synnerliga skäl och att den räntefria stående delen även vid ekonomisk sanering skulle kunna gå upp till högst 40 % liksom vid om- byggnad.
År 1955 avlämnades Bostadskollektiva kommitténs betänkande IV Samlingslokaler ( SOU 1955:28 ) och ett betänkande Stats- stöd för samlingslokaler ( SOU 1955:39 ), avgivet av en inom socialdepartementet tillkallad utredningsman.
Genom statsmakternas beslut är 1957 (prop. 1, bil. 7 och 26, SU 5 och 83) gjordes vissa ändringar i lånereglerna. De dittillsva- rande bidragen till kommunerna ersattes med län. Det högsta beloppet för lån fastställ- des till 70 % av låneunderlaget med uttalan- de att lån till maximal storlek borde före- komma endast undantagsvis och att lånet normalt som tidigare borde få gå upp till högst 50% av låneunderlaget. Subventions-
delen, som för nybyggnad motsvarat högst hälften av 75 % eller 37,5 % av låneunder- laget, höjdes till högst 40 %. För ungdomslo- kaler i byggnad som fått stöd med samlings- lokallån skulle subventionsdelen dock kunna få gå upp till 50 % av låneunderlaget.
En ny definition i lånebestämmelserna av begreppet allmänna samlingslokaler infördes genom att beskrivningen ”för föreningslivet avsedda” byttes ut mot ”för allmänheten avsedda”.
Lånemedlen skulle fr.o.m. budgetåret 1957/58 anvisas under en särskilt inrättad lånefond under statens utlåningsfonder som även skulle tillföras inflytande kapitalavbe- talningar på utestående län.
1959 års samlingslokalutredning utredde de driftekonomiska betingelserna för stats- belånade allmänna samlingslokaler m.m. (stencil soc. dep. D 367). Detta betänkande och ett förslag i 1958 års besparingsutred- nings betänkande ( SOU 1959:28 ) angående inventariebidrag blev föremål för statsmak- ternas beslut vid 1960 års riksdag (prop. ] 12, SU 91).
Utredningen konstaterade att de allmänna samlingslokalernas ekonomi i ett stort antal fall var svag och att svårigheterna tilltagit på senare år. Kommunernas bidrag hade kraftigt höjts. Lokalhållarens inkomster av nöjesverk- samheten hade minskats. Särskilt pekades på den minskning av biografverksamheten som sattes i samband med televisionens utbygg- nad. Utredningen hänvisade också till otill- fredsställande planering av vissa lokaler, felaktig lokalisering eller överdimensionering i förhållande till befolkningsunderlaget.
Statsmakterna fann att vid den fortsatta stödgivningen borde stor uppmärksamhet ägnas åt samlingslokalernas driftekonomiska betingelser. De icke—kommunala lokalägarna fick möjlighet till samlingslokallån även för vissa skollokaler och jämställdes därmed med kommunerna med deras möjlighet till skol- byggnadsbidrag. Det uttalades att målet för prövningen av stödet borde vara att endast godkänna planer på sådana lokaler som realistiskt på längre sikt kunde finansiera driften. I fråga om lån till ny lokal skulle
även beaktas konkurrenssituationen för när- liggande lokaler. Ett kommunalt stöd borde kunna påräknas i frivillig form. Möjlighet öppnades till särskilda rekonstruktionsbidrag om högst 15 % av låneunderlaget under förutsättning av väsentlig kommunal med- verkan.
Som ett led i de nykterhetspolitiska reformer som i huvudsak beslutades av 1954 års riksdag ingick även bidrag till utrustning m. nr. av vissa samlingslokaler.
Enligt kk 19541615 kunde statsbidrag utgå för utrustning av lokaler som användes för ungdomsverksamhet och för materiel för reparation eller förbättring av sådana lokaler. Bidrag utgick med högst 50 % av kost- naderna och högst 1000 kr till ungdoms- vårdande sammanslutningar och nykterhets- organisationer, lokalägare eller hyresgäster, samt till lokalägare som hyrde ut lokaler för angivet ändamål och således även till kom- mun. Syftet var att främja föreningslivet bland ungdomen.
Främst i syfte att främja ett alkoholfritt umgängesliv utanför föreningsverksamhetens ram utgick bidrag enligt kk 1955z225. Dessa bidrag utgick till ägare av allmän samlings- lokal som fått eller kunnat få statslån _ sålunda inte kommun som då endast kunde få bidrag — med högst 50 % av kostnaderna för köksinredning och köksutrustning, dock högst 5 000 kr.
Bidragen enligt 1954 och 1955 års kungö- relser fördelades av statens nämnd för samlingslokaler utom i vad avsåg nykterhets— organisationer, vilkas bidragsansökningar av- gjordes av riksorganisationen Våra Gårdar.
Redan tidigare förelåg möjlighet att få bidrag från allmänna arvsfonden för inventa- rier i ungdomslokaler.
Den särskilda utredningsmannen hade i uppdrag bl. a. även att undersöka hur bidra- gen enligt 1954 och 1955 års kungörelser skulle kunna samordnas inbördes och med arvsfondsbidragen.
Bostadskollektiva kommitten och utred- ningsmannen lade fram så gott som samstäm- mande förslag om en enhetlig form för bidrag till inventarier för allmänna samlings-
lokaler. Enligt statsmakternas beslut (prop. 1957, bil. 5, s. 273 ff) upphävdes fr.o.m. 1.7.1957, 1954 och 1955 års kungörelser och stadgades i kk 19572368 om statliga inventariebidrag för ägare av allmänna sam- lingslokaler med belopp motsvarande högst S% av låneunderlaget för lokalerna, dock högst 10 000 kr. Övergångsvis bibehölls, med hänsyn till arvsfondens varierande medelstillgång, möjlighet till vissa bidrag för ungdomslokaler som inte var allmänna sam— lingslokaler.
1958 års besparingsutredning ( SOU 1959:28, s. 184 — 185 ) konstaterade att an- slagen för inventariebidrag utgjort för vart— dera av budgetåren 1957/58 och 1958/59 600 000 kr och 1959/60 400 000 kr och att de för finansieringen i stort torde ha varit av relativt underordnad betydelse samt föreslog att bidragen skulle slopas. I yttranden över förslaget avstyrktes detta bl.a. av statens nämnd för samlingslokaler, Folkets Husför- eningarnas Riksorganisation (FHR), Bygde- gårdarnas Riksförbund (BR) och Våra Går- dar, Riksföreningen för nykterhetsrörelsens allmänna samlingslokaler (VG). Departe- mentschefen (prop. 19601112) fann att in- ventariebidragen torde ha haft sin främsta betydelse när det gällde att förnya inventa- riebeståndet i äldre samlingslokaler men varit av underordnad betydelse för tillkomsten av nya lokaler. Skäl fanns dock enligt departe- mentschefen för ett fortsatt inventariestöd för ungdomslokaler; ett stöd som borde helt överföras på allmänna arvsfonden som redan lämnade avsevärda bidrag till ungdomsloka- ler. Riksdagen följde propositionen.
I anledning av motioner vid 1963 års riksdag om återinförande av ett statligt inventariebidrag anförde statsutskottet (SU 1963:118), som icke ansåg sig kunna tillstyr- ka en föreslagen särskild bidragsgivning, att det fanns anledning undersöka om motsva— rande syfte kunde uppnås i annan ordning. Det borde främst övervägas om arvsfondens praxis i fråga om bidrag till ungdomslokaler kunde ändras. Riksdagen gav Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.
En mer fullständig redogörelse för stödet
till de allmänna samlingslokalerna lämnas i kap. 4.
1.2 Ungdomslokaler — allmänna arvsfonden
1942 års stödreglers inriktning på förenings- livets behov av lokaler lämnade i viss mån den föreningslösa ungdomens lokalbehov obeaktat. Frågorna togs upp av ungdoms- vårdskommitten (SOU 194431, 194522, 1947112 och 1951 :41) som lade fram förslag beträffande ungdomens fritidsverksamhet och fritidslokaler. Synpunkterna behandla- des av bostadskollektiva kommitten ( SOU 1955:28 ) som fann att det visserligen kunde vara nödvändigt att anordna särskilda lokaler för ungdomsverksamheten (ungdomsgårdar) men att även dessa borde betraktas som allmänna samlingslokaler och i denna egen- skap vara likställda med andra samlingsloka- ler när det gällde det allmännas stöd till finansieringen. Bostadskollektiva kommit- téns förslag innebar att för ungdomslokaler skulle kunna lämnas såväl samlingslokallån som bidrag ur allmänna arvsfonden. lbetän- kandet av den nämnda särskilda utrednings- mannen (SOU 1955z39) förordades att mindre hobbylokaler liksom tidigare skulle räknas in i låneunderlaget för samlingslokal- lån och att detsamma skulle gälla ungsdoms- kaféer i anslutning till allmänna samlings- lokaler. För ungdomskaféer borde dessutom kunna utgå arvsfondsbidrag. I fråga om andra ungdomslokaler borde endast bidrag från arvsfonden komma i fråga. Utrednings- mannen fann att anordnande av lokaler för den föreningslösa ungdomens aktivitet inte tillgodosåg behov som hörde till det offent- liga livet eller de kulturella strävandena. Det
uppfattades i stället som ett renodlat vård- problem som fick lösas i särskild ordning.
1 prop. 195711, bil. 26 ansåg sig chefen för socialdepartementet inte kunna tillstyrka kommitténs förslag. Det borde dock vara möjligt att i större utsträckning kunna räkna in i låneunderlaget sådana ungdomslokaler som fanns i byggnad för vilken samlings- lokallån utgick. Som nämnts skulle subven-
tionsdelen därvid bli högre eller 50% av låneunderlaget för dessa lokaler. När sam- lingslokallån utgick skulle arvsfondsbidrag inte lämnas. Fristående ungdomslokaler bor- de som förut stödjas endast med bidrag ur arvsfonden. Ställningstagandet grundade sig på de administrativa olägenheter som för- knippades med ett statligt stöd från två håll för samma ändamål.
1962 års ungdomsutredning har i sitt betänkande 11 Lokaler för ungdomsverksam- het ( SOU 1965:63 ) utvecklat principiella synpunkter Och lagt fram konkreta förslag. Bl.a. har anförts att bristen på lämpliga lokaler är kännbar på många håll i landet och att en önskad utveckling av ungdomsarbetet därigenom hämmas. I fråga om statliga insatser föreslås bl.a. att samlingslokallån skall kunna ges även för fristående ungdoms- lokaler med en generös bedömning av sub- ventionsdelens storlek. Vidare föreslås stat- liga bidrag till inventarier Och utrustning samt samordningsåtgärder, innebärande bl. a. att arvsfondens bidragsgivning för ungdoms- lokaler skulle upphöra i och med de föreslag- na nya låne- och bidragsmöjligheterna. Ut- redningens sammanfattning av förslagen har tagits in som bil. 3.
En översyn av lagen om allmänna arvsfon- den, främst fondens ändamål, har gjorts av arvsfondsutredningen (SOU 196712). Stats- makterna har (prop. 1969z83, lLU 37) antagit vissa ändringar i lagstiftningen. De innebär att den andel av inflytande medel som skall läggas till fondens kapital minskas från en tredjedel till en tiondel. Fondens bidragsändamål vidgas till att omfatta — förutom f.n. vård och fostran av barn och ungdom — också omsorger om handikappa- de.
Understöd ur arvsfonden — med ett fondkapital per 30.6.1971 om ca 44 milj. kr — beviljas av Kungl. Maj:t men får inte läm- nas till ändamål som det obligatoriskt åligger stat och kommun att bekosta. Endast i un- dantagsfall bör arvsfondsmedel användas för ändamål som kan finansieras med stöd från det allmänna i särskild ordning. Regeln om att beslutanderätten ligger hos Kungl. Maj:t
Tabell 1. Bidrag ur allmänna arvsfonden räkenskapsåren 1966/67 — 1970/71.
Räken- Summa Därav belöper på följande huvudändamål skapsar Barnstugor Barn- Ungdoms— Studier lnvalid— Diverse Omsorg om kolonier lokaler och yr- fordon handikap—
kesut- pade bildning
1966/67 8 053 600 3 831 200 30 400 3 639 000 20 000 — 533 000 1967/68 7 612 700 3 650100 357 800 3 487 800 — 117 000 1968/69 8 119 200 4 299 100 152100 2 911500 2 500 11000 743 000 1969/70 9 818 900 5 255 200 327 000 3 466 200 3 500 — 535 0001 232 000 1970/71 11 776 900 6 020 900 291000 3 472 100 — — 1 044 0002 967 900
] Därav till forskning och försöksverksamhet 300 000. 2 Därav till forskning och försöksverksamhet 989 000.
har ändrats så att bidragsgivningen i vissa fall nu kan delegeras till underordnad myndig- het. Sådan delegation bör kunna komma i fråga då det gäller vissa klart avgränsade ty- per av ärenden där en fast praxis utbildats hos Kungl. Maj:t. I samband med delege- ringen bör de allmänna principerna för bi- dragsgivningen anges, och vidare bör myndig- heten få en bestämd ekonomisk ram att hålla sig inom.
Bidragen ur allmänna arvsfonden till ung-
domslokaler för räkenskapsåren 1966/67— 1970/71 framgår av tabell 1.
Fördelningen av bidragen till ungdoms- lokaler belyses av tabell 2.
Med bidrag ur arvsfonden till ungdomslo- kaler brukar f.n. förenas villkoret att loka- lerna skall upplåtas åt andra ideella organisa— tioner i orten i den mån detta kan ske utan att det inkräktar på den egna verksamheten.
Vissa maximeringsregler tillämpas vid bi- drag till ungdomslokaler. Den övre gränsen
Tabell 2. Bidrag ur allmänna arvsfonden till ungdomslokaler räkenskapsåren 195 6/5 7—1970/ 71
Räken- Summa Därav belöper på följande ändamål skapsar Scout- Religiösa samman— Kommu- Nykter- Idrotts- Annan organi— slutningar till- ner, före— hetsor- organi- huvud— sationer hörande ningar ganisa— sationer man och ung— tioner svenska annat domsråd kyrkan samfund 1 2 3 4 5 6 7 8 9 1956/57 1 393 100 498 700 54 000 265 300 155 700 77 000 7 000 335 400 1957/58 2 019 600 498 900 199 000 436 000 94 200 210 000 25 000 556 500 1958/59 1 941 600 515 400 90 000 628 000 192 000 73 500 — 442 700 1959/60 2 851 900 288 700 488 500 877 000 547 500 227 600 — 422 600 1960/61 2 343 700 314 900 285 000 657 600 409 000 269 200 29 500 378 500 1961/62 4 397 300 1 069 700 500 500 1 065 000 247 200 419 800 99 500 995 600 1962/63 4 143 900 798 400 244 000 1 699 000 345 500 111 500 9 000 936 500 1963/64 5 154 700 1 302 500 277 000 1 789 000 1 281200 341500 116 000 47 500 1964/65 4 169 700 831 200 480 000 1 106 000 709 000 152 500 193 000 698 000 1965/66 2 751 000 867 000 105 000 617 000 627 000 111 000 — 424 000 1966/67 3 639 000 888 000 310 000 847 000 1 095 000 115 000 110 000 274 000 1967/68 3 487 800 904 000 255 000 650 000 1 110 000 60 000 2 000 500 800 1968/69 2 911 500 748 000 370 000 401 000 969 000 23 000 55 000 345 500 1969/70 3 466 200 804 600 289 000 828 000 1 244 000 40 000 — 260 600 1970/71 3 472 100 783 600 209 000 841 000 1 475 000 78 000 — 85 500 Summa 48143100 11113 600 4156 000 12 706 900 10 501300 2 309 600 652 000 6 703 700 SOU 1971:92 17 2
för bidrag är 150000 kr vilket belopp lämnas endast i undantagsfall. Detta medför att arvsfondsbidraget i vissa fall stannar vid 10% eller ännu lägre andel av de totala kostnaderna. Uppgifter om beviljade bidrag lämnas varje år i riksdagsberättelsen.
1.3 Studentkårlokaler
Enligt antagna riktlinjer för fortsatt utbygg- nad av universitets- och högskoleväsendet m.m. (prop. 19632172, SU 212) skall bespisningslokaler som huvudprincip inrättas och uppföras genom statens försorg medan för övriga kårlokaler län kan utgå till studentkår eller motsvarande organisation. I vissa fall, bl. a. då befintliga bespisningsloka— ler som ägs av en studerandeorganisation behöver byggas om, kan ränte- och amorte- ringsfritt lån utgå. Lånen utgår ur lånefon-
den för studentkårlokaler enligt kk 1964 2398 (ändrad senast 1970:229). Lån från fonden kan enligt kk 1970:273 Också utgå för första uppsättningen inredning och utrustning för bespisningslokaler.
Ett gemensamt utnyttjande av kårlokaler- na bör eftersträvas enligt de nämnda riktlin- jerna. Vidare bör i princip studentkårlokaler- na kunna tjäna som ett värdefullt komple- ment till ortens allmänna samlingslokaler.
bokallånen utgår med högst 50% eller, om synnerliga skäl finns, med högst 70 % av kostnaderna. Högst 40 % av kostnaderna får utgå som ränte- och amorteringsfritt lån. Säkerhet skall, om inte Kungl. Maj:t för visst fall medger undantag, ligga inom 90% av fastighetsvärdet.
Statens nämnd för samlingslokaler bereder låneärendena för avgörande hos Kungl. Maj:t.
Tabell 3. Län från lånefonden för studentkårlokaler
Objekt Låneunderlag Lånebelopp Ränte- och amorte- ringsfri del av lånebe- loppet
a) Bespisningslokaler
Akademiska föreningen, Lund (Norra Fäladen i Lund) 1 400 000 1 400 000 1 400 000 D:o (Tunavägen i Lund) 3 556 000 3 556 000 3 556 000 Filosofiska fakulteternas studentförening i Göteborg 2 800 000 2 800 000 2 800 000 7 756 000 7 756 000 7 756 000 b) Övriga kårlokaler Västmanland-Dala nation, Uppsala 1 216 000 365 000 365 000 Akademiska föreningen, Lund (kv Föreningen i Lund) 1 035 000 517 500 414 000 De (Tunavägen i Lund) 6 350 000 3 175 000 1 905 000 Dzo (kv Nämndemännen i Malmö) 1 680 000 840 000 504 000 Kalmar nation, Uppsala 100 000 50 000 30 000 Filosofiska fakulteternas studentförening iGöteborg 2 750 000 1 375 000 1 100 000 Stockholms nation, Uppsala 860 000 430 000 258 000 Ostgöta nation, Uppsala 160 000 80 000 48 000 Umeå studentkår, Umeå 5 800 000 2 900 000 1 880 000 Norrlands nation, Uppsala 4 210 000 836 000 627 000 24161000 10 568 500 7131000 c) Restaurangutrustning Filosofiska fakulteternas studentförening i Göteborg — 398 000 398 000 Göteborgs studentrestauranger AB (delvis) — 254 000 254 000 652 000 652 000 Totalt 31 917 000 18 976 500 15 539 000 18 SOU 1971:92
Lån från lånefonden har vid utgången av juni 1971 beviljats enligt tabell 3.
Nämnden för samlingslokaler har redovi- sat lokalprojekt som kan bli aktuella för lånebeslut under budgetåren 1971/72 och 1972/73. Redovisningen omfattar sex pro- jekterade kårlokaler med en beräknad kost- nad om ca 12,5 milj. kr och två bespisnings- lokaler med en uppgiven kostnad om ca 17,7 milj. kr. Tre ytterligare kårlokalprojekt har aviserats.
Under budgetåret 1971/72 får lån beviljas intill ett sammanlagt belopp av 20 milj. kr.
De statliga insatserna för kårlokalbyggan- det görs i inte obetydlig omfattning här- utöver även i den formen att kårlokaler i anslutning till institutionerna uppförs i bygg- nadsstyrelsens regi. Respektive studentkår torde kunna påräkna viss hyresnedsättning, i princip motsvarande den minskning i kapital- kostnader som ett kårlokallån skulle ha med- fört.
Kårobligatorieutredningen (U 1970:64) skall utreda de obligatoriska studentsamman- slutningarnas verksamhet m.m. genom att redovisa de sakuppgifter som behövs för diskussion om det obligatoriska medlemska- pet.
Särskilda sakkunniga — universitetsrestau- rangkommittén — har tillkallats för att planera och samordna m. m. restaurangverk- samheten vid universiteten och högskolorna (direktiv i riksdagsberättelsen 1970, s. 290 ff). Kommittén har är 1970 avgett ett delbetänkande (stencil U 1970:1).
1.4 Bostadslån
Bostadslån (kk 1967z552, ändrad senast 1971:1182) kan enligt bostadsstyrelsens an- visningar utgå beräknat på låneunderlaget inte bara för bostäder utan även för bl.a. samlings-, hobby-, klubb- och mindre biblio- tekslokaler avsedda för ett med statliga lån finansierat mindre bostadsområde. l läne- underlaget får inte räknas in bl. a. bibliotek och samlingslokaler, avsedda för en hel stad (kommun) eller stadsdel, andra kontor än avdelningskontor för bank och post, teater-
och biograflokaler, kyrkolokaler, lokaler för hotell— och restaurangrörelse och skollokaler. I låneunderlaget får ingå även kostnad för konstnärlig utsmyckning, högst med 7 kr per kvm våningsyta.
Lokaler som inte ingår i låneunderlaget får i den omfattning bostadsstyrelsen bestäm- mer inom ramen för Kungl. Maj:ts beslut beaktas vid beräkning av pantvärde under förutsättning att lokalerna inte är förenade med betydande kreditrisk.
Om ett hus till mer än hälften av våningsytan innehåller lokaler som inte kan ingå i låneunderlaget utgår inte bostadslån.
Bostadsstyrelsen har i anslagsframställ- ningar 1969 och 1970 påpekat de uppenbara nackdelarna med den Splittring som förelig- ger när det gäller lån- och bidragsgivning.
Kungl. Maj:t har i avvaktan på att ställning kan tas till servicekommitténs då ännu inte framlagda förslag (prOp. 1970:1, bil. 13, s. 214—215) öppnat möjlighet att i pantvärdet räkna in integrerade skollokaler. Chefen för inrikesdepartementet har i detta samman- hang konstaterat att bostadsområdena för att fungera väl behöver förses med bostads- komplement av olika slag i tillräcklig omfatt- ning och i takt med byggandet av bostäder- na.
Bostadsstyrelsen har vidare förordat att möjlighet öppnas att ge bostadslån även för lokaler i inte statsbelånade bostadsområden (saneringsområden) och att lån skall kunna utgå, då särskilda skäl föreligger, även om huset inte innehåller bostäder eller belånings— bara lokaler till minst hälften av våningsytan.
Ansökan om bostadslån ges in till det kommunala förmedlingsorganet och prövas av länsbostadsnämnd. Förmedlingsorganet har att granska sakuppgifterna i ansökningen och yttra sig över i vad mån förutsättningar- na för att bevilja lån är uppfyllda. Länsbo- stadsnämnden prövar dels om förutsättningar för lån enligt kungörelsen föreligger och dels om byggnadsföretaget motsvarar gällande byggnadstekniska bestämmelser. Nämnden är inte bunden av förrnedlingsorganets yttrande, men bör dock godta yttrandet i den del det avser förlustrisk vid förvaltningen. Den tek-
niska granskningen är av två slag, bostads— teknisk och byggnadsteknisk, och kan upp— dras åt kommunen. Efter teknisk granskning skall sökanden underrättas huruvida bygg— nadsföretaget är godtagbart ur teknisk syn- punkt. Ett positivt sådant besked är bindan- de som ett delbeslut.
1 här aktuell lånetyp meddelar länsbo- stadsnämnden preliminärt och slutligt låne- beslut. Det preliminära beslutet skall inne- hålla uppgift om sista dag för ansökan om slutligt beslut samt låneunderlag, pantvärde, lånebelopp och inteckningsgräns. Förmed- lingsorganet har att yttra sig även över ansökan om slutligt beslut. Därvid avses bl.a. skäligheten av de uppgivna produk- tionskostnaderna. Under byggnadstiden ut- övas byggnadskontroll av förmedlingsorga- net, som även besiktigar den färdigställda byggnaden och avger intyg därom vid ansö- kan om slutligt beslut. Vid prövningen av den slutliga ansökan granskas också om godtagbar underliggande kredit kunnat erhål— las.
Ansökan om utbetalning av lån görs hos förmedlingsorganet som därvid prövar även säkerhetshandlingar m.m. Länsbostads- nämnden beslutar om utbetalning och bo- stadsstyrelsen gör utbetalningen.
Lån förvaltas av länsbostadsnämnden som även har att förvalta ställda säkerheter. Nämnden har att även i övrigt vidta de åtgärder som behövs för att förebygga förlust och förmedlingsorganet har att med- verka i den utsträckning som nämnden begär. Aviseringen ombesörjs centralt av bostadsstyrelsen.
1.5. Arbetsmarknadsätgrirder
Enligt bestämmelser iarbetsmarknadskungö— relsen (l966:368, omtryckt 1968z246, änd— rad senast 19701182) kan statsbidrag utgå för sysselsättningsskapande åtgärder bl. a. i form av beredskapsarbete. Under budgetåret 1969/70 gick av totalt 440 milj. kr till beredskapsarbeten 89,7 milj. kr till husbygg- nadsarbeten. Bidragsgivningen till samlings-
lokaler m.m. 1.1.1967—30.8.197l framgår av nedanstående tabell.
Tabell 4. Förteckning över samlingslokaler, till vilkas utförande som beredskapsarbete arbetsmarknadsstyrelsen beviljat statsbidrag under tiden 1.1.1967—30.8.197l.
Län Beslutad Beviljat Antal
kostnad statsbidrag objekt Stockholms 2 570 500 848 000 l län 700 000 231 000 1 218 000 164 000 1 3 488 500 1 243 000 3 Söderman- 992 000 992 000 1 lands län 623 000 623 000 1 1615 000 1615 000 2 Kalmar län 600 000 600 000 1 Gotland 100 000 33 000 1 Blekinge 178 000 178 000 1 län 111 000 78 000 1 289 000 256 000 2 Malmöhus län 2 174 000 870 000 1 Skaraborgs 33 000 11 000 1 län 63 000 25 000 1 96 000 36 000 2 Värmlands 342 800 172 000 1 län 116 000 38 000 1 458 800 210 000 2 Örebro län 170 000 128 000 1 116 000 38 000 1 286 000 166 000 2
Västman- lands län 1 725 000 570 000 3 Kopparbergs 217 000 163 000 3 län 270 000 203 000 1 26 000 13 000 1 513 000 379 000 5 Gävleborgs 491 300 163 000 1 län 583 000 234 000 4 462 000 211 900 3 2 353 000 1 164 000 2 3 889 300 1 772 900 10
kostnad statsbidrag objekt Västernorr- 2 440 000 805 000 2 lands län 180 000 59 000 1 2 620 000 864 000 3 Jämtlands 1 052 000 352 000 2 län 531 000 150 000 1 1 102 000 440 000 1 2 685 000 942 000 4 Västerbot— 1 794 000 900 000 1 tens län 480 000 240 000 1 28 000 9 000 1 1 310 000 483 000 2 7 284 000 2 257 000 3 10 896 000 3 889 000 8 Norrbottens 125 600 65 000 1 län 279 000 93 000 1 427 000 219 000 3 15 000 5 000 1 7 100 000 2 729 000 2 7 946 600 3111000 8
Riket årsvis 1967 6 884 400 2 724 000 8 1968 2 671 800 1 630 000 12 1969 5 441 000 2 656 000 12 1970 3 980 000 1 819 900 13 1971 20 405 000 7 727 000 12 Summa riket 39 382 200 16 556 900 57
1.6 Bidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet m. m.
Statsbidrag till byggnadsarbeten för grund- skolor samt särskola i fråga om lokaler som ingår i anläggningar för dessa skolor, gymna- sier, fackskolor och sjöbefälsskolor utgår till kommun enligt kk 1957:318 om statsbidrag till byggnadsarbeten inom det allmänna skol- väsendet (omtryckt 1962:479, ändrad senast 19711351).
För permanenta skollokaler bestäms bi- dragsunderlaget med utgångspunkt i ett grundbelopp av 900 kr per kvm nettogolv- yta, vilket omräknas med hänsyn till därefter inträffade kostnadsförändringar och med hänsyn till olikheterna i byggnadskostnader- na mellan skilda orter. På bidragsunderlaget utgår statsbidrag med procenttal, som fast-
ställs med hänsyn till bl. a. skatteunderlaget enligt en i bidragskungörelsen intagen sär- skild tabell.
F.n. varierar bidragsandelen mellan 35 och 45 %. Till provisoriska skollokaler utgår statsbidrag med 325 kr per kvm nettogolv- yta.
Statsbidrag kan därjämte, för grundsko- lan, utgå bl. a. till audiovisuell och hörseltek- nisk utrustning.
År 1966 uppdrog Kungl. Maj:t åt skol- överstyrelsen att i samråd med statskontoret och riksrevisionsverket Och med beaktande av vad riksdagen anfört (SU 1966:8 s. 34, rskr 8) göra en översyn av gällande regler för statsbidrag till byggnadsarbeten för skolloka- ler. Översynen skulle syfta till att, med utgångspunkt i väsentligen oförändrade to- tala statsbidragskostnader vid given omfatt- ning av skolbyggnadsverksamheten, skapa en ändamålsenligare avvägning mellan statsbi- draget till å ena sidan permanenta skolbygg- nader Och å andra sidan provisoriska skol- byggnader.
I samband med sin anslagsframställning för budgetåret 1968/69 kom skolöverstyrel- sen in med förslag till ändrade bestämmelser rörande statsbidrag till skolbyggnader ( prop. 1968:1 , bil. 10, s. 216, SU 8, rskr 8). Frågan bereds f.n. i ett vidare sammanhang inom utbildningsdepartementet. Under våren 1970 har färdigställts en promemoria med diskus- sionsunderlag angående ett nytt statsbidrags- system för skolbyggnader (stencil U 1970: 12). Beredningen av ärendet pågår f. n. inom utbildningsdepartementet.
[ prop. 197011 (bil. 10, s. 234) berörde chefen för utbildningsdepartementet de pro- blem som framkommit i samband med försök att åstadkomma en samordnad plane- ring Och förvaltning av Olika lokaler inom bostadsområden.
I prop. 1971:1 (bil. 10, s. 230) anmäls att skolöverstyrelsen har begärt att statsbidrag skall få utgå bl. a. till en låg- och mellan- stadieskola i Örebro, vilken inte- grerats i en centrumanläggning i bostads- området Brickebacken. Avsikten är att Öre- bro kommun skall hyra lokalerna av det
allmännyttiga bostadsföretaget, vilket kom- mer att projektera, äga och förvalta lokaler- na. Det erinras därvid om att frågan om ändrade bestämmelser rörande statsbidrag till skolbyggnader bereds inom utbildnings- departementet och att servicekommittén i sitt betänkande Boendeservice 2 ( SOU 1970:68 ) lagt fram vissa förslag om nuvaran- de bestämmelser för statsbidrag till skolbyg- gandet. I avvaktan på att beredningsarbetet på dessa punkter avslutas är det enligt departementschefens mening angeläget att nu aktuella projekt rörande integrering av bl. a. skollokaler i olika typer av centrum- anläggningar inte hindras av utformningen av nuvarande statsbidragsbestämmelser för oli- ka ändamål. Departementschefen anför att det ankommer på Kungl. Maj:t att besluta om dispens från nuvarande bestämmelser för statsbidrag till skolbyggnader.
Kungl. Maj:t har under 1971 medgivit di- spens så att kommun får statsbidrag för skol- lokaler, vilka ägs och förvaltas av allmän- nyttigt bostadsföretag.
1 .7 Lotterimedel
Lotterimedelsfonden tillkom år 1938 i sam- band med omorganisationen av penninglot- teriväsendet (prop. 1938124, SU 59) för att tillgodose ändamål av kulturell natur. Enligt då antagna riktlinjer skulle ena hälften av lotteribehållningen användas för statsverkets behov och den andra hälften tillföras lotteri- medelsfonden.
Genom statsmakternas beslut är 1964 överfördes bidragsgivningen ur lotterimedels- fonden för de kungl. teatrarna, huvuddelen av annan fast statsunderstödd teaterverksam- het samt för skådeSpelarutbildningen till särskilda anslag på riksstaten. Lotterimedels- fonden upphörde Och avsättningsanslaget ersattes med ett särskilt reservationsanslag Bidrag till särskilda kulturella ändamål. Det- ta anslag liksom tidigare lotterimedelsfonden skulle disponeras av Kungl. Maj:t. Beslutet berörde dock inte de särskilda penninglot- terierna till förmån för konst, teater och andra kulturella ändamål, vilkas behållning
disponeras av Kungl. Maj:t. Bidragsgivningen ur denna behållning redovisas årligen i riksdagsberättelsen.
Exempel på bidrag till samlingslokaler och liknande framgår av tabell 5.
År 1971 har sålunda bidrag med 115 000 kr lämnats Folkparkernas centralorganisation för projekteringskostnader. Denna organisa- tion samordnar folkparkernas intressen och bidrar till distributionen av scenföreställ- ningar m.m. Organisationens arbete har haft betydande värde för spridning av dessa kulturyttringar och bidrar till att påverka kvalitetskraven.
1.8 Byggnadsarbeten för vissa kulturändamäl
Från ett investeringsanslag med nämnda rubrik under statens allmänna fastighetsfond (utbildningsdepartementet) bekostas vissa
Tabell 5. Exempel på bidrag av lotterirnedel
1968 (totalt ca 10,4 milj. kr.):
Avesta stad (teater- och konsertlokal i högstadieskola) ............. 300 000 ABF i Malmö (teaterverkstad) ...... 24 000 Teater- och orkesterrådet (Södra teatern)1 030 000 Per Edström (båtteaterlokal) ...... 100 000 Stadsteatern Norrköping-Linköping 650 000 Skådebanan (samlingslokal) ....... 150 000 Göteborgs stad (Stora teatern) ..... 100 000 1969 (totalt ca 8,9 milj. kr.): Stadsteatern Norrköping-Linköping 75 000 Byggnadsstyrelsen (Södra teatern) 800 000 MUS-65 (Samlan) ............. 190 000 Göteborgs stad (barnteaterscen) ..... 75 000 Varbergs stad (teater) ........... 200 000 Folkets hus i Lund (restaurering av me—
deltida byggnad) ............ 45 000 1970 (totalt ca 9,8 milj. kr.): FHR, BR, VG (konst) ............ 600 000 Folkets Hus i Södertälje (teater— och
konsertsal) .................. 575 000 Byggnadsstyrelsen (Södra teatern) . 250 000 Enköpings stad (teaterlokal i Medborgar-
hus) ...................... 250 000 Göteborgs stad (stadsteatern) ....... 50 000 1971 (totalt ca 5,7 milj. kr.): Norrlands nation i Uppsala (teaterlokal
m. m.) ..................... 270 000 Folkparkernas centralorganisation . . . . 115 000
byggnadsobjekt för kulturändamål inom ut- bildningsdepartementet. Från anslaget har bl. a. bekostats utbyte av hissar inom Operan och ombyggnad av Operans scenvindsmaski— neri inom kostnadsramar om ca 2,5 resp. 4 milj. kr.
1 .9 Konstrådet
Statens konstråd har till uppgift att genom förvärv av konstnärliga arbeten för statliga lokaler verka för att konstnärliga värden införlivas med samhällsmiljön. Rådet skall även ge kommunala myndigheter råd och anvisningar om förvärv av konst till kommu- nala byggnader och offentliga miljöer. Rådet samverkar med bostadsstyrelsen i fråga om konstnärlig utsmyckning av bostadsområden. 1937 års riksdag (prop. 157, SU 87) godkän— de principen att vid beviljande av medel till statliga byggnader i anslaget skulle inbegripas ett för konstnärlig utsmyckning avsett be- lopp, i allmänhet inte understigande en procent av byggnadskostnaderna, en regel som genom krisförhållanden inte kom i tillämpning. Konstrådet hemställde 1954 (prop. 195511 bil. 10 s. 711) att principen skulle återupplivas, ett yrkande som inte vunnit bifall.
2. Vissa statliga bidrag till verksamhet med anknytning till samlingslokaler m. m.
2.1 Bidrag till Operan och Dramatiska teatern
Operan och Dramatiska teatern bedriver sin verksamhet i aktiebolagsform. Avtal reglerar förhållandet mellan staten och bolagen. Staten svarar genom byggnadsstyrelsen för att bolagen får erforderliga lokaler och garanterar driften genom anslag enligt av Kungl. Maj:t fastställda inkomst- och utgifts- stater. Anslag har för budgetåret 1971/72 anvisats med något över 47 milj. kr.
2.2 Bidrag till Svenska riksteatern
Efter sammanslagningen av turnéföretagen Riksteatern Och Svenska teatern till ett företag, fr.o.m. år 1968 benämnt Svenska riksteatern, har för teatern tillämpats en provisorisk organisationsform. År 1970 fat- tade teaterns högsta organ, kongressen, be- slut om en ny organisation. Enligt de nya stadgarna är Svenska riksteatern en samman— slutning av lokala teaterföreningar och utgör sammanslutningens riksorganisation. Till Riksteatern knyts länsteaterföreningar. Riks- teaterns uppgift är att bedriva teater och annan scenisk verksamhet samt att bidra till att utveckla teaterverksamheten i alla delar av landet och därvid se till att såväl allmänhetens som skolans och föreningslivets behov och intressen beaktas. Kungl. Maj:t meddelar bestämmelser för verksamheten. Medel anslås som bidrag enligt av Kungl.
Maj:t fastställd inkomst- och utgiftsstat. För budgetåret 1971/72 har anvisats närmare 26 milj. kr.
Med Svenska riksteatern samverkar de samlingslokalägande föreningarnas tre riks- organisationer. Av teaterns 210 Spelplatser utgörs ca 170 av Folkets hus och medbor- garhus. Återstoden är ordenshus, bygdegår- dar, aulor och stadsteaterlokaler.
2.3 Bidrag till stadsteatrar m. fl.
För stöd åt stadsteatrar och därmed likställ- da teatrar utgår statsbidrag i form av dels grundbidrag, dels tilläggsbidrag. Grundbidra- get utgår med belopp mot5varande 55 % av teatrarnas totala kostnader spelåret 1966/67 — eller för det senare budgetår för vilket grundbidrag särskilt fastställts — för löner, arbetsgivaravgifter enligt lagen om allmän försäkring samt avgifter för yrkesskade- och grupplivförsäkring. Tilläggsbidrag utgår varje budgetår med belopp motsvarande dels 55 % av en löneökning som beräknas motsvara förändringar av statstjänstemännens löner efter det budgetår för vilket grundbidrag senast fastställts, dels 55 % av ökningen av de bidragsberättigade sociala avgifterna. Tea- ter- och musikrådet beslutar med vilket belopp statsbidrag skall utgå. För budgetåret 1971/72 har anslag anvisats med ca 22,8 milj. kr.
Enligt statsmakternas beslut är 1968 skall den sedan år 1963 på försök bedrivna rikskonsertverksamheten byggas ut i reguljä- ra former (prop. 1968245, SU 114). Den centrala delen av rikskonsertverksamheten är organiserad i form av en stiftelse, Stiftelsen Institutet för rikskonserter. Enligt de av Kungl. Maj:t fastställda stadgarna skall stif- telsen främja musiklivet Och vidta åtgärder för att öka intresset för musik bl. a. genom att anordna och förmedla konserter, verka för musikutbildning och för kontakter med musiklivet i utlandet. För budgetåret 1971/72 har anvisats ett anslag av drygt 12,6 milj. kr.
2.5 Regionmusiken
Enligt statsmakternas beslut (prOp. 1970131, SU 121) har den nuvarande militärmusiken från den 1 juli 1971 ombildats till en ny organisation, regionmusiken, med uppgifter inom både försvaret och det allmänna musiklivet. En övervägande del av kapacite- ten skall disponeras för det allmänna musik- livet, där huvuddelen av insatserna skall ske inom rikskonsertverksamheten. Viss kapaci- tet kOmmer dock att disponeras för direkta lokala insatser. Verksamheten kommer främst att innefatta skolkonserter, framträ- danden i föreningsliv och vid vårdanstalter m. m. samt insatser till stöd för amatörmusi- ken. Regionmusiken skall tills vidare behålla en anknytning till försvaret. För att förbere- da och genomföra omorganisationen har chefen för försvarsdepartementet tillkallat en organisationskommitté. Efter fördelning av kostnaderna med ca 40 % på försvaret och ca 60% på det allmänna musiklivet har anslag för den senare verksamhetsdelen anvi- sats med drygt 16 milj. kr för budgetåret 1971/72.
2.6 Bidrag till särskilda kulturella ändamål
Kungl. Maj:t beslutar om bidrag från fall till fall från anslag med angivna rubrik. Disposi-
tionen av anslaget för budgetåret 1970/71, återgiven i tabell 6, kan tjäna som exempel på de skiftande syften som tillgodoses.
Försöksverksamhet med riksutställningar påbörjades budgetåret 1965/66 och avser utställning av konst samt kultur- och natur- historiska föremål. Verksamheten leds av 1965 års musei- och utställningssakkunniga. I juni 1967 träffades avtal om samverkan mellan de sakkunniga, Föreningen konst i skolan och Riksförbundet för bildande konst. Riksutställningars verksamhet avser till största delen experiment med utställ- ningar, i synnerhet vandringsutställningar. Utställningsarbetet är numera sammanfört till två stora avdelningar, nämligen en pro- duktions- och en distributionsavdelning. Där- jämte finns en administrativ avdelning samt en uppföljnings- och utbildningsavdelning. Riksutställningar samarbetar i vissa frågor med Sveriges Radio och med försöksverk- samheten med television och radio i utbild- ningsväsendet. Förutom produktion av ut- ställningar omfattar verksamheten försök med olika former för distribution, sociologis- ka undersökningar och pedagogiska experi- ment på området.
2.7. Ungdomsverksamheten
Vid 1969 års riksdag fattades — på grundval av bl.a. 1962 års ungdomsutrednings slut- betänkande ( SOU 1967:19 ) Statens stöd till ungdomsverksamhet — beslut om nya riktlin- jer för statligt stöd till ungdomsorganisatio- nernas centrala verksamhet och ungdoms- ledarutbildning (prop. 196911, bil. 10, s. 91, SU 43). Ungdomsutredningens förslag angå- ende bidragsgivningen till ungdomens fritids- verksamhet togs härvid inte upp till behand- ling.
I betänkandet ( SOU 1969:29 ) Idrott åt alla berörde idrottsutredningen även frågan om fritidsgruppstödet. I prop. 1970179 (SU 122) angående stöd till idrotten framhöll departementschefen, med hänsyn till att Kungl. Maj:t uppdragit åt statens ungdoms- råd att allsidigt utreda samhällets stöd till
Ändamål Belopp 1. Teater 1.1. Skådebanan för verksamheten 535 000 1.2. Norrbottens länsteater för turnéverksamhet 140 000 1.3. Teater- och musikrådet för verksamheten på Södra teatern i Stockholm 400 000 1.4. Teater— och musikrådet för fördelning på olika teaterändamål 1 112 000 1.5. Svenska teaterförbundet för verksamheten vid Teatercentrum 60 000 1.6. Ovrigt & 2 397 000 2. Musik och dans __ 2.1. Yrkesorkestrar (inklusive Orebro orkesterstiftelse och Västerås musiksällskap) 9 245 000 2.2. Teater— och musikrådet för bidrag till körförbund och körer 240 000 2.3. Musikaliska akademiens styrelse för fördelning på olika ändamål 205 000 2.4. Fylkingen för verksamheten 100 000 2.5. Stimzs informationsverksamhet rörande svensk musik 75 000 2.6. Stiftelsen EMS för verksamheten 215 000 2.7. Viss amatörorkesterverksamhet 260 000 2.8. Övrigt 357 000 10 697 000 3. Konst och utställningsverksamhet 3.1. Försöksverksamhet med riksutställningar och konstförsäljning 4 450 000 3.2. Folkrörelsernas konstfrämjande för verksamheten 700 000 3.3. Vissa konstskolor för verksamheten 160 000 3.4. Sveriges arkitekturmuseum för verksamheten 210 000 3.5. Föreningen Fotografiska museets vänner för verksamheten 130 000 3.6. Konstnärernas riksorganisation för verksamheten vid Konstnärscentrum 60 000 3.7. Övrigt 98 000 5 808 000 4. Tidskriftsstöd 392 000 5. Diverse ändamål 5.1. Estniska kommitténs bildningsverksamhet 20 000 5.2. Fria litterära yrkesutövarnas centralorganisation (Flyco) för verksamheten vid Författarcentrum 200 000 5.3. Föreningen Nordens institut för kurser och seminarier 20 000 5.4. Stiftelsen Svenska barnboksinstitutet för verksamheten 55 000 5.5. Sveriges schackförbund för verksamheten 85 000 5.6. Föreningen Filmcentrum för informativ och kontaktskapande verksamhet 60 000 5.7. Nämnden för svensk språkvård för verksamheten 80 000 5.8. Barnfilmkommittén för verksamheten 70 000 5.9. Ovrigt 320 000 910 000 6. För tiden efter den I oktober 1970 reserverade medel 376 000 20 580 000
lokalt bedrivet ungdomsarbete, att stödet till fritidsverksamhet alltjämt borde utgå under åttonde huvudtiteln.
1971 års riksdag (prop. 1971332, KrU 12) har antagit nya grunder för statens stöd till ungdomsorganisationernas och idrottsrörel- sens lokala verksamhet. Dessa grunder inne- bär bl.a. följande.
Det nuvarande fritidsgruppstödet har er-
satts med ett aktivitetsstöd som kan utgå till alla former av mötes- och gruppverksamhet inom organisationerna. Alla sammankomster i ungdomsorganisationernas regi föreslås i princip bli berättigade till bidrag. Detta innebär att man frångår metoden att ge stöd till preciserade aktiviteter och i stället inriktar sig på att stärka organisationernas allmänna verksamhet på det lokala planet. 1
konsekvens därmed kan inte kommunerna längre stå som bidragsmottagare och inte heller kan förbudet mot vissa former av politisk och religiös verksamhet bibehållas. De ungdomsorganisationer som så önskar blir ansvariga för bidragsgivningen och skall betala ut bidragen till de lokala enheterna. Departementschefen utgick i propositionen från att det i detta sammanhang inte är eni första hand statlig angelägenhet att stödja ungdomsverksamhet i lokala mer eller mind- re tillfälliga gruppbildningar utanför de stats- understödda organisationernas ram. Samti- digt var det emellertid klart att den lokala verksamheten hos statsunderstödda organisa- tioner kommer att ta olika former och i många fall avse ungdomar som inte är medlemmar i den organisation som bedriver en viss verksamhet. Som en konsekvens av denna frihet bör det bl. a. vara möjligt för fristående grupper eller ungdomsföreningar utanför de statsunderstödda organisationer- na att genom samarbete med dessa erhålla statsbidrag till den bedrivna verksamheten. Hela det lokala stödet skall hållas samman i ett enhetligt bidragssystem, vilket således innebär att den genom riksidrottsförbundet rapporterade verksamheten skall erhålla stöd enligt samma grunder som annan ungdoms- verksamhet och att bidragsgivningen skall utgå från ett gemensamt reservationsanslag under åttonde huvudtiteln.
Med ledning av antalet medlemmar reSp. antalet fritidsgrupper för idrottsrörelsen bör för varje organisation fastställas ett totalt belopp med vilket bidrag maximalt kan utgå. En del av bidraget bör kunna utgå i förskott. För att det förhandsberäknade beloppet också skall utgå i slutligt bidrag måste efter verksamhetsåret ingiven redovisning utvisa att antalet genomförda godkända samman- komster är tillräckligt stort. I den mån en organisation inte genomfört tillräckligt många sammankomster för att kunna ta i anSpråk det preliminärt beräknade beloppet bör det därigenom inbesparade beloppet tillgodoföras anslaget för fördelning mellan organisationerna påföljande år. Fördelningen innebär att denna kommer att styras främst
av medlemsantalet i vad avser fördelningen mellan organsiationerna. Inom varje organi- sation bör däremot fördelningen vara direkt beroende av antalet anordnade samman- komster. Bidraget per sammankomst skall utgå med 10 kr. Om antalet sammankomster inom en organisation blir mycket stort, kan en viss reducering av det till Olika lokalavdel- ningar utgående beloppet bli erforderlig med hänsyn till det för organisationen totalt tillgängliga beloppet.
För budgetåret 1971/72 har anvisats 17,5 milj. kr varav 13 milj. kr till idrottsorganisa- tionernas lokala verksamhet och 4,5 milj. kr till övriga organisationers verksamhet.
2.8. Hemgårdarna
Huvuddelen av det statliga stödet — för budgetåret 1968/69 264 000 kr av ett anslag om 300 000 kr — fördelades mellan 35 hemgårdar som drivs som stiftelse, förening- ar o.d. Återstående 36000 kr utgick till Riksförbundet Sveriges ungdoms- och hem- gårdar. Enligt beslut av 1969 års riksdag skall de fortsatta statliga insatserna inriktas på att stödja den centrala verksamheten inom för- bundet. Bidragen till hemgårdarna har upp- hört med utgången av budgetåret 1970/71.
2.9 Folkbiblioteken
Från och med år 1966 infördes en bidrags- givning i allmänt skatteutjämnande syfte — kommunal skatteutjämning. I samband där- med avlöstes vissa bidrag till kommunerna, bl. a. bidragen för upprättande och underhåll av folkbibliotek. Denna omläggning av det statliga stödet liksom schabloniseringen av bidragsgivningen på skolområdet byggde på erfarenheten att kommunerna har intresse och förmåga att fullgöra sina uppgifter utan bidragsanknutna detaljbestämmelser för Oli- ka verksamhetsgrenar. Statsmakterna fattade år 1965 beslut rörande de fortsatta statliga åtgärderna för att främja folkbiblioteksverk- samheten (prop. 1965250, SU 124), innebä- rande att de direkta statliga insatserna för främjande av folkbiblioteksväsendet inriktas
i första hand på stöd till utvecklingsverksam- het i ett begränsat antal kommunala enheter.
2. 1 0 Föreläsningsverksamhet
Bestämmelserna om stödet till föreläsnings- verksamheten återfinns i kk 19631463 om statsbidrag till det fria och frivilliga folkbild- ningsarbetet (ändrad senast l970:329). Statsbidrag utgår för föreläsningar anordna- de av länsbildningsförbund, lokal föreläs- ningsförening, studieförbund eller till studie- förbund ansluten lokal avdelning för föreläs- ningar som är avsedda att meddela allmän och medborgerlig bildning. Statsmedel får tas i anspråk för i regel högst tre fjärdedelar av det belopp, som under budgetåret utbeta- las i arvoden, resekostnadsersättningar och traktamenten till samtliga föreläsare i riket. Som villkor för bidrag till föreläsning gäller bl. a. att denna skall vara offentlig, dock kan skolöverstyrelsen medge undantag från den- na bestämmelse för bl. a. handikappade.
För budgetåret 1971/72 har anvisats 2,49 milj. kr, varav 1,8 milj. kr beräknats för den allmänna föreläsningsverksamheten.
2.1 1 Bidrag till nykterhets- organisationer m. m.
I enlighet med de grunder som angetts i prop. 19541155 angående bl. a. undervisning och upplysning i alkoholfrågan (SäU 5) utgår bidrag till nykterhetsorganisationerna bl. a. i form av s.k. grundbidrag. Detta utgår dels till fyra samarbetsorgan med vissa fixerade belopp, dels till enskilda organisationer med belopp, som står i viss relation till organisa- tionernas medlemsantal. Dessutom diSpone- ras medel för speciella bidrag avseende samfälld upplysnings- och propagandaverk- samhet, särskild verksamhet bland barn och ungdom, upplysning på arbetsplatser och för hemmen, publicering5verksamhet samt upp— lysningsverksamhet bland Speciella befolk- ningskategorier. För budgetåret 1971/72 har anvisats drygt 2,7 milj. kr.
Det finns i dag tolv av staten godkända studieförbund, av vilka de flesta har anknyt- ning till någon folkrörelse. Studieförbunden bedriver en omfattande studiecirkelverksam- het. För att statsbidrag skall utgå till en studiecirkel krävs bl. a. att den har lägst fem och högst tjugu deltagare, att den omfattar minst tjugu studietimmar, fördelade på minst fyra studieveckor, att den har högst två sammankomster per vecka samt högst tre studietimmar per sammankomst. Ledare för studiecirkel skall godkännas av studieför- bund. Vissa undantag från dessa bestämmel- ser är möjliga.
Statsbidrag utgår enligt kk 19632463 om statsbidrag till det fria och frivilliga folkbild- ningsarbetet (omtryckt l970:329) med 75 % av kostnaderna för ledararvode och studie- materiel, dock högst 30 kr per studietimme. Av detta belopp får högst 24 kr avse ledararvode. För allmän studiecirkel i svens- ka, engelska, matematik eller samhällskun- skap som i huvudsak motsvarar utbildning enligt läroplanen för grundskolan utgår dess— utom ett tilläggsbidrag om högst 10 kr per studietimme. Av tilläggsbidraget får högst 8 kr avse ledararvode. Dessutom utgår visst statsbidrag för administration Och pedago- gisk verksamhet. Vidare utgår bidrag för s. k. universitetscirklar.
Läsåret 1968/69 uppgick antalet deltagare i statsbidragsberättigade studiecirklar till ca 136000 och 1969/70 till ca 158 000. Den 1.11.l970 hade 17 500 studiecirklar med tilläggsbidrag startat. Deltagarantalet i dessa cirklar uppgick till över 170 000.
För budgetåret 1971/72 har för bidrag till studiecirkelverksamheten anvisats 130 milj. kr.
2.13 Soldathemmen
Soldathemsrörelsen är organiserad i lokala föreningar, varav de flesta är anslutna till Förbundet Soldaternas vänner. Rörelsen och verksamheten har kristen anknytning. 1967 års riksdag (prOp. 196711, bil. 6, s. 154—
164) anvisade medel för verksamheten enligt ett förslag om verksamhetens inriktning som anslöt sig till vad Soldathemsutredningen förordat (SOU 196552). Det statliga stödet bör ges ut till det centrala organet för verksamheten vid hemmen med möjlighet dock till bidrag för organisation som startar motsvarande verksamhet att få bidrag. Arvs- fondsbidrag förutsattes kunna utgå på grund av att huvudmannaskapet fortfarande skulle åvila frivilliga organisationer.
För budgetåret 1971/72 har under ansla- get till Försvarets personalvård: Fritidsverk- samhet m. m. för bidrag till soldathemsverk- samhet beräknats 465 000 kr.
2.14 Stöd till idrotten m. m.
Under jordbrukshuvudtiteln anvisas anslag för stöd till idrotten som organisationsstöd m.m. och som anläggningsstöd m.m. Det förra anslaget — för budgetåret 1971/72 45,4 milj. kr — används för bidrag till Sveriges riksidrottsförbund för den idrotts- verksamhet som bedrivs av förbundet och till förbundet anslutna organisationer. Från an- slaget utgår också av Kungl. Maj:t särskilt fastställda bidrag till vissa utanför riks- idrottsförbundet stående organisationer. För anslagets användning gäller de av 1970 års riksdag beslutade riktlinjerna för organisa- tionsstödet till idrotten (prop. 1970179, SU 122). Från anslaget till anläggningsstöd — för budgetåret 1971/72 22 milj. kr — lämnas bidrag till idrottsanläggningar enligt riktlinjer som fastställts av 1970 års riksdag (prop. 1970179, JoU 33) samt vissa på dessa riktlinjer grundade av Kungl. Maj:t angivna normer. Härifrån tillgodoses också medel för sådana anläggningar för ett rörligt friluftsliv som förut kommit i fråga för bidrag ur friluftsfonden: friluftsgårdar, motionscentra- ler m.m. Anslaget diSponeras också för bidrag enligt kk 1969z323 angående statsbi- drag till hamn, brygga eller farled för fritidsbåtar samt för vissa serviceåtgärder för fritidsbåttrafiken m.m. Från anslaget utgår vidare ersättningar till vissa organisationer för serviceverksamhet beträffande anlägg-
ningar samt bidrag till riksanläggningar för den samlade idrottsrörelsens behov. Anslaget används dessutom för utvecklingsarbete rö- rande idrottsanläggningar.
3.1 Allmänt
Inom det område som knyter an till ett direkt samlingslokalstöd verkar ett flertal statliga och andra utredningar m.fl. Vidare har några utredningar slutfört sitt arbete utan att ställning ännu tagits till resultatet därav. En redovisning av denna verksamhet ges i det följande.
3.2 Kulturrådet
Den till utbildningsdepartementet knutna kulturpolitiska rådgivningsgruppen ombilda- des år 1968 till ett utredande kulturråd. Rådet skall i första hand under en treårspe- riod överväga frågor om den långsiktiga inriktningen av de statliga åtgärderna på kulturområdet — varvid kulturpolitikens roll att främja ökad jämlikhet ställs i centrum.
Kulturrådet har ijuni 1969 till chefen för utbildningsdepartementet överlämnat en plan för utredningsarbetet. ] planen anges bl.a. att inom rådet upprättats en första översikt ”Sammanfattning av kulturhuslä- get”. Rådet anmäler vidare bl. a. de i direktiven för dess arbete inte särskilt nämn- da lokalfrågorna som ett rådets preliminära utredningsområde.
1 ett betänkande som torde avlämnas i början av år 1972 avser kulturrådet att behandla mål och organisation för en ny kulturpolitik.
Vissa utredningar m. m.
3.3 1965 års musei— och utställnings- sakkunniga
De sakkunniga (E 1966152) utreder den statliga och statsunderstödda musei- och utställningsverksamheten samt kulturminnes- vårdens organisation och finansiering.
Till de sakkunnigas förfogande har ställts medel för utarbetande av ett typprojekt av samlingslokal (”Samlan”).
3.4. F ilmutredningen
Utredningen (U 1969152) tillkallades 1968 för att utreda frågan om filmbranschens ekonomiska struktur och villkor m.m. I delbetänkandet Samhället och filmen ( SOU 1970:73 ) behandlas frågor bl.a. om sam- hällsstödda biografer och filmstudios. Utred- ningen föreslår att ekonomiskt stöd lämnas av kommunerna och staten för att främja tillkomsten av biografer eller andra lokaler för visning av kvalitetsfilm. Härvid förutsätts att kommunen eller föreningslivet tillhanda- håller själva visningslokalen. Kommunen bör svara för det årliga driftunderskottet. Det statliga stödet bör få karaktär av stimulans- bidrag för att få i gång och påskynda verk— samheten. Ett villkor för statsbidrag skall vara att filmvisningsverksamheten drivs utan vinstintresse. Enligt utredningens förslag skall ett statligt anordningsbidrag för inred-
ning och utrustning försöksvis utgå under en femårSperiOd med 150 000 kr per biograf.
3.5 Sam fundslo kaler
1962 års riksdag (mot. 1188 och 111116, ABU 15) begärde en förutsättningslös utredning om möjligheterna att lämna statligt stöd till de fria kristna samfundens byggande och underhåll av kyrkor och samlingslokaler. Den i anledning därav tillkallade frikyrko- lokalutredningen föreslog i betänkandet Statslån till samfundslokaler (SOU 1964152) ett statligt lånestöd efter mönster av den statliga långivningen för anordnande av all- männa samlingslokaler. Läneberättigad skul- le vara församling eller annan därmed jäm- förlig sammanslutning tillhörande annat evangeliskt trossamfund än svenska kyrkan. Som villkor för lån skulle gälla att låntaga- ren, i den mån så kunde ske utan att det inkräktade på den egna verksamheten, opar- tiskt och på skäliga villkor tillfälligt upplät lokalerna för ändamål som inte kan anses motverka syftet med den avsedda verksamheten. För skyldighet att upplåta gudstjänstrum borde därutöver gälla, att upplåtelsen inte innebar något som stred mot rummets helgd eller samfundets tros— uppfattning samt att det kunde tas för visst att gudstjänstrummet och dess inventarier behandlades med aktsamhet och pietet. Ien reservation föreslogs att upplåtelseskyldig- heten inte skulle omfatta gudstjänstrum.
Betänkandet jämte remissyttranden har av inrikesdepartementet överlämnats till dåva- rande ecklesiastikdepartementet för fortsatt handläggning. Handlingarna i ärendet har därefter överlämnats till 1968 års beredning om stat Och kyrka för att tas i övervägande i samband med fullgörande av utredningsupp— draget.
1962 års ungdomsutredning föreslog i sitt förut nämnda betänkande II Lokaler för ungdomsverksamhet ( SOU 1965:63 ) att de religiösa sammanslutningarna skulle få sam- lingslokallån för andra än gudstjänstlokaler, främst då för ungdomslokaler.
Statens ungdomsråd har till uppgift att inom ramen för samhällets kultur- och fritidspoli- tik främja ungdomens sociala och personliga utveckling. Rådet skall särskilt såsom plane- rings- Och utredningsorgan handlägga och utreda frågor om samhällets stöd till ung- domsorganisationerna och om samhälleliga åtgärder för att bl. a. tillgodose ungdomens möjligheter till fritidsverksamhet. Rådet skall vidare bedriva försöksverksamhet i frågor av central betydelse för ungdoms- arbetet samt förmedla information i ung- domsfrågor.
Under år 1970 har enligt ungdomsrådet ett omfattande arbete lagts ned på att få en stabil organisation för verksamheten, varvid även en utvärdering gjorts av den verksamhet som rådet tidigare bedrivit. En särskild arbetsgrupp har gjort en översyn av det 5. k. fritidsgruppstödet och andra grupper har utrett frågor rörande rådets service- och informationsverksamhet.
En annan arbetsgrupp inom ungdomsrådet utkom i april 1970 med ett koncept ”Ut- formning av fritidslokaler” närmast avsett som en handbok på lokalplaneringsområdet utarbetad efter samtal och diskussioner med dem som i sin dagliga gärning har att handlägga dylika frågor.
3.7 Servicekommittén
Kommittén (ln 1968:16) tillkallades med uppgift att behandla vissa frågor angående service i bostadsområden. År 1968 utgavs en informationsskrift med titeln Boendeservice 1 (SOU 1968138) med information för dimensionering och lokalisering av service- anläggningar i tätorter. 1 delbetänkandet Boendeservice 2 ( SOU 1970:68 ) togs upp mål, finansiering av lokaler samt utvecklings- projekt. Vidare har presenterats fyra special- studier (SOU 1971125—28) innehållande en enkät om kommunernas serviceförsörjning och serviceplanering, en redovisning av ak- tuella serviceanläggningar, en diskussion om ekonomiska konsekvenser av några former av
boendeservice samt tio uppsatser om sam- hällsförändringar som påverkar boendeservi- cen. Kommitténs sammanfattande ställnings- taganden och förslag i betänkandet Boende-
service 2 framgår av bilaga 2.
3.8 God bostad
Inom bostadsstyrelsens tekniska byrå har är 1970 utarbetats ett förslag till ny utform— ning av skriften God bostad, som innehåller villkor för statliga lån till bostäder samt rekommendationer och information om goda lösningar. Förslaget, som lagts fram för diskussion och remissbehandling, innehåller bl.a. ett avsnitt om gemensamma lokaler, som utmynnar i ett förslag till en närlokal avsedd att betjäna 30—50 lägenheter. Kom- pletterande lokaler i form av ett närcentrum för 800—1 000 lägenheter föreslås innehålla barnstuga, låg— och mellanstadieskola, fritids- gård m.m. och ett centrum för ca 10 000 lägenheter med fullständig centrumservice och högstadieskola alternativt kvartersgårdar för 400—500 lägenheter och områdescentra för 3 000—4 000 lägenheter. Närlokalen av- ses ha ett gångavstånd på ca 50 m från lägenheterna medan kvartersgård och områ- descentrum föreslås ligga på ett gångavstånd av 100—300 m.
3.9 Normer för serviceutbudet
Stockholms stads generalplaneberedning har utgivit skriften Norm för serviceutbudet (meddelande nr 2). I skriften ges en prelimi- när sammanställning av de normer som Olika serviceproducenter i främst stockholmsområ— det faktiskt tillämpar vid sin planering.
3.10. Glesbygdsgruppen/ glesbygdsutredningen
Sedan år 1966 har inom Kungl. Maj:ts kansli funnits en särskild arbetsgrupp för glesbygds- frågor. Dess uppgift har varit att pröva och successivt lägga fram förslag till åtgärder för
att förbättra levnadsförhållandena i glesbyg— den.
Medel har anvisats under såväl socialdepar- tementets som inrikesdepartementets huvud- titlar för särskilda åtgärder i glesbygd.
Ijuni 1969 (In 1970:27) har tillkallats en parlamentarisk utredning om glesbygdsfrå- gorna. Utredningen bör enligt direktiven ses som ett led i strävandena att skapa ökad jämlikhet i ekonomiskt och socialt avseende mellan de människor som bor i olika regioner. Glesbygdsutredningen har tillhan- dahållit samlingslokalutredningen preliminä- ra synpunkter på målsättningen för glesbyg- dens serviceförsörjning i stort och därvid angett tre servicenivåer: närservice, kommun- centrumservice och regioncentrumservice. Som utgångSpunkt för planeringen har an— getts att restidsavståndet till sådan grundläg- gande service som bör finnas i kommun- blockcentra _ inklusive komplett samlings- lokal — i princip inte bör överstiga 45 minuter. Viktigare service bör tillhandahållas glesbygdsbefolkningen även om underlaget sviktar. Ett sådant sviktande underlag böri första hand mötas med nya former och speciella varianter av konventionella inrätt- ningar.
3.1 1 Stockholmsutredningen om samlingslokaler
En av stadskollegiet i Stockholm år 1966 tillsatt parlamentarisk utredningskommitte har i juli 1971 till kommunstyrelsen över- lämnat ett betänkande Samlingslokaler. Be- tänkandet innehåller bl. a. förslag till mål för kommunens åtagande i fråga om fritidsloka- ler, rekommendationer för inredningar och utrustningsstandard, förslag till fritidslokal- norm, diskussion Och principförslag angåen- de hyrestaxor samt förslag om inrättande av en samlingslokalstyrelse med tillhörande för- valtningsorganisation. Kommittén fortsätter sitt arbete.
I fråga om hyrestaxorna förordar utred- ningen att föreningen och organisationen för sin verksamhet fritt får disponera de fritids-
lokaler som kommunen erbjuder. Vidare föreslås att en förtroendevald samlingslokal- styrelse inrättas med huvuduppgift att svara för det kommunala åtagandet ”att ställa till förfogande lokaler och anläggningar för olika typer av fritidsverksamheter” och samordna fritidslokalutbudet även från de förenings- ägda lokalerna — om deras huvudmän önskar det — och från skolorna. Till distriktsenheter föreslås knutna dels en organisation som skall utgöra distriktets samrådsorgan med representation från föreningar, organisatio- ner och eventuellt andra grupper, dels distriktsoentraler för arbetsledning och för service till föreningar och organisationer.
3. l 2 Departementsutredningen
Utredningen (Ju 1964158) har lagt fram ett stort antal promemorior i fråga om decentra— lisering av beslutanderätt från Kungl. Maj:ts kansli. Utredningen är under avveckling.
3.13. Statskontorets kameralutredning
I samband med ett åt statskontoret år 1967 lämnat uppdrag att utreda länsstyrelsernas arbetsformer m.m. har en delutredning — kameralutredningen — undersökt handlägg- ningen av ärenden inom landskontoren. Utredningen har omfattat även ärenden rörande lån till allmänna samlingslokaler (rapport nr 13, PM nr 4).
3.14 Inventering av vissa Folkets hus, m. m.
FHR har i samarbete med bl. a. Svenska riks- teatern, Rikskonserter och Riksutställningar gjort en inventering av 260 Folkets hus i syf- te att kartlägga möjligheterna att ta emot kulturutbudet. För 212 av dessa samlingslo- kaler har upprättats sammanprövade inven- teringsinstrument. I övriga fall planerades nybyggnad eller omfattande ombyggnad. På grundval av detta material har lagts fram för- slag till erforderliga åtgärder. Dessa åtgärder beräknades dra en kostnad av ca 17,4 milj. kr. Av detta belopp avser 9,25 milj. kr åtgär- der för konsertverksamheten, ca 4,2 milj. kr
teknisk utrustning för utställningar, 2,5 milj. kr scenteknisk utrustning och 1,5 milj. kr ett allmänt behov av upprustning.
FHR har hos statsrådet och chefen för in- rikesdepartementet hemställt att invente- ringsmaterialet måtte överlämnas till utred- ningen med direktiv och förslag till åtgärder. Materialet har också överlämnats för att övervägas vid fullgörande av utredningsupp- draget. Handlingarna har vidare av statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet överlämnats till kulturrådet samt teater— och musikrådet för beaktande.
3.15. Delegationen för bostadsfinansiering
Delegationen för bostadsfrnansiering föreslår i en promemoria (Ds In 1971:17) att för byggandet av bostäder och lokaler, s. k. bo- stadskomplement, med statliga bostadslån bestäms en gemensam ram uttryckt i rn2 våningsyta. Enligt förslaget skall ramen om- fatta både lokaler som ingår i låneunderlaget och lokaler som ingår enbart i pantvärdet. Inom den föreslagna gemensamma ramen jämställs bostäder och lokaler. Det ankom- mer sedan på kommunerna att fördela den anvisade ramen på bostäder och bostadskom- plement. Ramen för hela landet skall som nuvarande bostadsbyggnadsram årligen fast- ställas av statsmakterna och ingå i bostads- byggnadsplanen. Den gemensamma ramen skall fördelas på samma sätt som hittills på län och kommuner. Bostadsstyrelsens och länsstyrelsernas ramfördelning underlättas väsentligt av att kommunerna redovisar det planerade lokalbyggandet i de kommunala bostadsbyggnadsprogrammen. Delegationen föreslår därför att de kommunala bostads- byggnadsprogrammen fr.o.m. programmet för perioden 1973—1977 kompletteras med bedömningar av omfattningen av det lokal- byggande som avses ingå i låneunderlaget el- ler pantvärdet. Den föreslagna gemensamma ramen för bostäder och bostadskomplement avses skola tillämpas fr.o.m. år 1974. För- slag till sådan ram bör därför enligt delega- tionen läggas fram i 1973 års statsverkspro- position.
I februari 1971 träffades för femte året i följd en överenskommelse mellan DFB och bankerna om finansiering av bostadsbyggan- det. Dessa överenskommelser är inte precise- rade i skriftliga avtal utan redovisas i sina huvuddrag i en gemensam kommuniké. Överenskommelserna syftar till att säkerstäl- la krediter under byggnadstiden för bl. a. det statligt belånade nybyggande som omfattas av bostadsbyggnadsplanen. 1971 års överens- kommelse utvidgades till att omfatta även statligt belånade ombyggnader av småhus och flerfamiljshus. [ samband med denna ut- vidgning har som tidigare nämnts riksbanken utfärdat anvisningar om att statsbelånade ombyggnader får räknas till prioriterade ändamål för institut med placeringskvoter.
Genom denna utvidgning täcker numera DFB:s överenskommelse hela det byggande som finansieras med statliga bostadslån. Det innebär att bankerna har utfäst sig att ge byggnadskredit även till statsbelånade hus med övervägande andel lokaler trots att kre- diter till dessa inte är prioriterade på kredit- marknaden.
Även om bankerna genom överenskom- melserna har utfäst sig att ge kreditiv till statsbelånade ”lokalhus” föreligger i prakti- ken tidvis betydande svårigheter att klara finansieringen. Det är inte bara de institut som har placeringskvoter som drar sig för att ge kreditiv till lokalhus. Även affärsbankerna visar ibland tveksamhet att ge kreditiv till dylika projekt, eftersom det föreligger be- tydande avlyftssvårigheter med hänsyn till de förut redovisade prioriteringsreglerna. In- teckningsbolagen och stadshypotekskassan kan inte ge lån inom de 90 % av utlåningen som skall gå till "bostadshus” utan får ut- nyttja de 10 % av utlåningen som kan använ- das för kontorshus och liknande ändamål. Kön av projekt som väntar på avlyft inom detta 10—procentiga utrymme är förhållande- vis lång.
4. Statslån för anordnande och ombyggnad av allmänna samlingslokaler m. m.
4.1. Läneobjektet
Som framgått av den allmänna översikten har definitionen av de belåningsbara lokaler- na från att från början vara anknuten formellt till lokaler för ”föreningslivet” knutits till ”allmänheten”. lprop. l942:l 18 uttalade departementschefen (s. 32) att stöd borde kunna påräknas endast i de fall att verkligt behov föreligger av samlingslokaler för ortens föreningsliv. 1937 års samlings- lokalutredning betonade (s. 66) att byggna- der som tillkommit i huvudsakligt syfte att tillgodose ”det allmänna nöjeslivet” inte borde få statsstöd. Bostadskollektiva kom- mittén (SOU 1955128) konstaterade emeller- tid att en utvidgning av området för långiv- ningen då hade ägt rum genom belåning av lokaler för bildning och förströelse utan föreningsanknytning. Vidare konstaterades att man i samband med nykterhetslagstift- ningens revision haft anledning att uppmärk— samma frågan om ungdomens, kanske främst den inte föreningsanknutna ungdomens fri- tidssysselsättningar. Kommittén förordade därför att definitionen på allmänna samlings- lokaler vidgades så att den anslöt sig till de faktiska förhållandena. Den särskilt tillkal- lade utredningsmannen anslöt sig till denna åsikt (SOU 1955139) men föreslog för det fall att ändring skedde en föreskrift om skyl- dighet för lokalägare att upplåta lokalerna till inom orten verksamma organisationer. Så blev också statsmakternas beslut.
Statens nämnd för samlingslokaler anför- de i ett yttrande 26.6.1952 att osäkerhet rådde i fråga om begreppet allmänna sam- lingslokaler bl. a. i fråga om hobbylokaler, närmast avsedda för den föreningslösa ung- domen. Nämnden ansåg att det kunde vara till gagn om i anslutning till de för förenings- livet avsedda utrymmena kunde med statligt stöd anordnas lokaler för ungdomsvården. Bostadskollektiva kommittén ansåg att den av kommittén föreslagna — och sedermera godtagna — vidgningen av definitionen skulle undanröja tvekan om att också sådana lokaler för ungdom kunde betraktas som allmänna samlingslokaler. I 1957 års kungö- relse infördes också ett särskilt stadgande om möjlighet att belåna ungdomslokaler som var inrymda i samma byggnad som de för ”allmänheten” avsedda lokalerna.
Dualismen i stödhänseende mellan lokaler avsedda för ”allmänheten” respektive för ”ungdomen” torde ha minskat genom depar- tementschefsuttalandet år 1957 (prop. 1, bil. 26, s. 38) om en skillnad mellan ”särskilt inredda” ungdomslokaler och andra lokaler. De särskilt för ungdom inredda fristående lokalerna hänvisades då till stöd från all- männa arvsfonden.
Ungdomsutredningen ( SOU 1965:63 ) fö- reslog att även de fristående ungdomsloka- lerna (ungdomsgårdar och liknande) skulle kunna få stöd i den ordning som gällde för allmänna samlingslokaler — ett stöd som skulle gälla även inventarier och utrustning
till vissa sådana lokaler.
Statens nämnd för samlingslokaler har, särskilt under senare år, intagit en principi- ellt välvillig hållning till frågan i vilken utsträckning ungdomslokaler skall kunna inrymmas i låneunderlaget för samlingslo- kallån. I medvetande om att den förenings- lösa ungdomen behöver lokaler för sina aktiviteter och att den kommunala välviljan gentemot lokalbyggare många gånger influe- ras av möjligheterna att inom anläggningen ta emot dessa ungdomar har nämnden tillstyrkt belåning av exempelvis ungdoms- kafeer med särskild ingång från gatuplanet, ”trivselrum”, rum för make-up och smink- undervisning etc. och för diskotekanlägg- ningar. Givetvis har nämnden inte kunnat bortse från lånekungörelsens krav på att ungdomslokalerna skall vara inrymda i sam- ma byggnad som de allmänna samlingsloka- lerna. Detta har å andra sidan fört med sig att nämnden som ungdomslokaler nödgats godta mindre attraktiva lokaler i källarplan eller med sekundärbelysning. Nämnden har däremot inte kunnat tillstyrka statlig belå- ning för friliggande s.k. ungdomsgårdar (med kommunalt huvudmannaskap).
Fram till mitten av 1950-talet kan i nämndens verksamhet noteras en viss — inte minst av knappheten på lånemedel förorsa- kad — återhållsamhet vid belåning av lokaler med kommersiell anstrykning. Man ansåg exempelvis att en samlingslokal rimligen erfordrade endast en större lokal, ”A-sal”, avsedd för större sammanträden, dans och teater/biograf. Ville lokalhållaren ha både en danslokal och en biograf/teaterlokal vägrades belåning för endera eller medgavs belåning på grundval av ett reducerat låneunderlag (25—75 %) för den ”överflödiga” lokalen. Följden av denna långivning, som diskrimi- nerade de lokaler, som realiter hade till uppgift att ge lokalhållaren det ekonomiska underlaget för att driva de ”för förenings- livet avsedda lokalerna” har blivit en av anledningarna till de ekonomiska svårigheter, som drabbat allt flera ägare av allmänna samlingslokaler. Nämnden har därför allt— sedan slutet av 1950-talet som regel räknat
in i låneunderlaget alla i en anläggning ingående samlingslokaler, givetvis med iakt- tagande av att, såvitt kunnat bedömas, den totala ytan inte överstigit vad som kunnat anses skäligt med hänsyn till ortens behov. Efter vad som kan utläsas av Kungl. Maj:ts beslut i låneärenden av hithörande slag har nämndens bedömning inte frångåtts.
4.2 Låntagaren — huvudmannen
Kretsen av (bidrags-) låntagare har sedan år 1942 angetts med anknytning till låntagarens juridiska status som kommun, bolag, för— ening eller stiftelse. 1937 års utredning angav att med kommun avsågs inte endast borgerlig primärkommun utan även kyrklig kommun. Landstingskommun ansågs ej låneberättigad. Uppräkningen av de icke—kommunala lån- tagarforrnerna torde inte ha haft annat syfte än att anknyta till föreningslivet och avskära enskilda nöjeslokaler från stöd redan på den- na grund.
Med låntagarkretsen ilånebestämmelserna hänger intimt samman frågan om huvudman- naskapet för lokalerna. Departementschefen ansåg 1942 att det ur det allmännas syn- punkt måste anses önskvärt att de kom- munala myndigheterna tog initiativ till lokal- frågornas lösning och att kommunen såvitt möjligt ställde sig som företagare. Den särskilde utredningsmannen (SOU 1955:39) diskuterade huvudmannaskapsfrågorna och fann att en förvaltning i föreningsregi i fler- talet fall var fördelaktigast. I storstäderna liksom i vissa fall på andra orter kunde det dock erfordras att lokalerna drevs i kommu- nal regi. Yttranden över hans betänkande (prop. 195711, bil. 26, 5. 25426) utvisar en splittrad bild. 1959 års samlingslokalutred- ning ansåg att den samordnande uppgiften borde ligga på kommunen men att denna in- te borde förbehållas byggandet av samlings- lokaler. Ägandet och drivandet av sådana lo- kaler var enligt utredningsmannens uppfatt- ning av stort värde för föreningslivet. Kom- munal medverkan och visst kommunalt an- svar borde vara regel.
Redan i 1942 års låne- och bidragsregler — om än inte direkt uttalat i författningarna — låg som ett oeftergivligt villkor för stöd att lokalerna stod öppna för alla på skäliga och lika villkor. Kravet upprätthölls genom för- bindelser i samband med lånets utbetalning. I remissyttrande anförde Sveriges storloges av IOGT verkställande råd att principen var naturlig men förutsatte att skyldigheten inte kunde omfatta vare sig plikt att upplåta lokaler för en föreningsverksamhet som på orten allmänt uppfattas som uppenbart samhällsskadlig eller plikt för nykterhetsför- ening att upplåta lokaler för sammankomster där alkoholhaltiga drycker försäljs eller för- tärs. Svenska Missionsförbundet konstatera- de att dess församlingars kyrkor och försam- lingshus enligt förslaget inte kunde kommai fråga för statligt stöd.
Som tidigare redogjorts för infördes i 1957 års författning en uttrycklig regel att lokalerna ”opartiskt, i skälig omfattning och på skäliga villkor upplåtes åt envar inom orten verksam organisation.”
Upplåtelseskyldigheten som stödvillkor har härefter diskuterats av Frikyrkolokal- utredningen som enligt vad tidigare anförts föreslagit att de fria samfunden skall beredas ett stöd för sina lokaler efter mönster av stödet till de allmänna samlingslokalerna. Enligt utredningens förslag skulle idessa fall upplåtelseskyldigheten mjukas upp.
I fråga om utelöpande statslån har hittills inte ifrågsatts uppsägning av lån på grund av att upplåtelseskyldigheten ej följts.
För nykterhetsföreningarnas del har upp- låtelseskyldigheten inte ansetts omfatta upp- låtelse för sammankomster med alkoholför- täring. Upplåtelseskyldighetens oförenlighet med krav på förbud mot viss användning har däremot lett till att kyrklig kommun inte stått som låntagare.
4.4 Stödets storlek
Lån utgår med högst 50 %, eller när synner- liga skäl är därtill, med högst 70 % av
ett låneunderlag som motsvaras av den verkliga anskaffningskostnaden, kostnader för tomt och inventarier borträknade. Lo- kaler i samma byggnad som inte klassifice- rats som allmänna samlingslokaler räknas dessutom inte in. Lokaler som delvis används som allmänna samlingslokaler ingår i beräk- ningen till en skälighetsuppskattad del.
Subventionsdelen — den ränte- och amor- teringsfria delen av lånet — får inte överstiga 50% av låneunderlaget för ungdomslokaler (i samma byggnad som de allmänna samlings- lokalerna) och 40 % för övriga lokaler.
Ett totalt stöd med mer än 50 % av låne- underlaget ansågs (prop. 1957zl. bil. 26, s. 36) få lämnas endast undantagsvis. Motive- ringen för det högre beloppet lades i de skilda finansieringsbetingelserna på olika or- ter såväl i fråga om kapitalanskaffningen främst som bottenkrediter som i fråga om driftkostnader för att täcka dyrare tertiär- krediter. Det betonades att lånet då finansie- ringsbetingelserna var gynnsamma borde un- derstiga 50 %.
Subventionsdelens storlek avsågs utmätas med hänsyn till finansieringsbetingelserna från fall till fall. Lån till kommun angavs som ett exempel då subvention ibland inte alls borde utgå. Departementschefen erinra- de om att de angivna högsta procenttalen avsågs vara maximigränser.
4.5 Låneunderlag och värde
Låneunderlaget vid nybyggnad och köp — ”det belopp, vartill med ledning av kostnads— beräkning (entreprenadkontrakt), försälj- ningsanbud eller värdering byggnadskostna- derna, köpesumman eller byggnadsvärdet (exklusive tomt och inventarier) prövas böra beräknas” — fastställs inte genom något explicit beslut. Nämnden för samlingslokaler anger i sitt yttrande till Kungl. Maj:t över låneansökan det belopp till vilket nämnden efter granskning uppskattar det blivande låneunderlaget. I lånebesluten anger Kungl. Maj:t förutom lånets storlek i procent av låneunderlaget också lånets högsta storleki kronor, utmätt efter det i nämndens yttran-
Tabell Z Beviljade statslån, exkl. tillägg ”n, för nybyggnad samt om- och tillbyggnad av allmänna samlingslokaler 1961/62—1970/71.
Om- och tillbyggnad
Nybyggnad
Budgetål'
Genomsnittl. procent av låneunderlaget
36 36 36 37 37
Varav ränte- fri stående del kr.
1 098 320 1 809 450 1 714 300 1 421 600 1 628 500 1 208 300 1 016 500
Genomsnittl. procent av låneunderlaget
47
Bev. län
1 777 100 2 980 250 2 613 000 2 260 300 2 452 000 1 755 600 1 370 500 2 220 350
kr.
tal 17 23 21 20 27 17 13 19 11
An-
Genomsnittl. procent av låneunderlaget
28 30 28 28 29
Varav ränte- fri stående del kr.
3 680 500 3 976 000 3 214 250 2 132 500 3 416 500 2 199 500 1 780 700 4 940 000 4 358 700
Genomsnittl. procent av låneunderlaget 50
5 1
6 321 500 7 296 800 5 144 500 3 898 000 6 383 000 3 762 000 2 858 500
Bev. lån kr.
An- tal 25 22 19 15 18 12
1961/62 1962/63 1963/64 1964/65 1965/66 1966/67 1967/68 1968/69 1969/70 1970/71
51
7 14 13 14
1 363 800 1456 400 2 457 450
55 54 55
2 289 900 4 097 700
21
3 222 050
46 48 51
de beräknade låneunderlaget. Då byggnaden färdigställts efterbesiktigas den av särskilda, av länsstyrelsen förordnade värderingsmän, vilka i ett värderingsinstrument anger bygg- nadskostnaderna som då de facto utgör låneunderlaget. Vid samma besiktning och i samma värderingsinstrument anges det värde av fastigheten som läggs till grund för säkerheternas placering inom den övre låne- gränsen. Detta värde erhålls vid nybyggnad i regel genom att tomtvärdet läggs till låne- underlaget.
Länsstyrelsens formella beslut i detta skede innefattar ett beslut om utbetalning av statslånet mot inteckningar inom visst för- månsläge. Beslutet fattas på grundval av värderingsinstrumentets uppgifter i dessa hänseenden. På grund av att lånebeslutet innefattar en maximering av lånebeloppet även i kronor ger ett av värderingsmännen bedömt låneunderlag som är högre än det av nämnden antagna inte större statslån.
Om det av värderingsmännen bedömda låneunderlaget väsentligt överstiger det upp- skattade kan ansökan om tilläggslån förekomma. Lånebeslutet innebär i realite- ten att det tidigare beslutet omprövas med hänsyn till värderingsinstrumentets uppgifter om byggnadskostnaden såvitt rör det i kronor angivna högsta lånebeloppet. I hit- tillsvarande praxis har kommun inte beviljats tilläggslån för ökade kostnader. Enligt vad som uppgetts från samlingslokalnämnden har denna praxis främst grundats på uppfatt- ningen att kommunerna bort ha tillräckliga
Tabell 8 Tilläggslån för ökade byggnads- kostnader 1961/62—1970/71
7 253 000 7 302 000 5 469 500
Budgetår Antal Låne- Därav räntefri lån belopp stående del
1961/62 10 1009150 722 050 1962/63 11 810300 727 300 1963/64 9 767 000 548 700 1964/65 7 143 300 132 500 1965/66 12 772 000 509 000 1966/67 10 641 500 435 000 1967/68 14 865 000 453 200 1968/69 2 94 000 58 000 1969/70 11 935 100 582 500 1970/71 2 54 600 34 000
möjligheter för att göra en realistisk kost- nadsuppskattning.
Omfattningen av tilläggslånen framgår av tabell 8.
4.6 Säkerhet
Säkerhet skall utgöras av inteckningar i fast egendom eller tomträtt med förmånsrätt inom övre lånegränsen — 90 % av ”värdet”. Underliggande överhypotek skall pantför- skrivas i andra hand. Kungl. Maj:t kan enligt författningsändring genom kk 1960:315 föreskriva att ytterligare säkerhet skall ställas. Detta motiverades (prop. 19602112, 5. 32) av att fall kunde tänkas där nämnden hyste tvekan om möjligheterna att på längre sikt finansiera driften av en planerad sam- lingslokal men kommunen var angelägen om att lokalen skulle komma till stånd. Kom- mun eller helkommunalt företag (ej definie- rat i författningen) får lån utlämnat utan inteckningssäkerhet — för det helkommunala företaget mot kommunal borgen.
I ett fall har lån efter medgivande från Kungl. Maj:t (1967:B 894) lämnats ut till enskilt företag som inte kunnat frigöra inteckningar inom övre lånegränsen mot att kommunen iklädde sig borgensansvar.
En kommentar till de nya reglerna om vad som är att hänföra till fast egendom har fogats härtill som bilaga 1.
Värderingens ursprungliga och fortfarande i stort gällande anknytning till säkerhets- aspekter kan utgöra anledning till erinran även om de nya reglerna för företagsinteck- ning. Företagsinteckning kan meddelas i näringsidkares verksamhet bl.a. om han är bokföringsskyldig. Bokföringsskyldighet fö- religger enligt bokföringslagen för aktiebo- lag, handelsbolag och ekonomiska föreningar samt för även andra subjekt vid en rad an- givna verksamhetstyper, bl.a. teater eller biografrörelse. Inteckningen gäller iprincipi den till verksamheten hörande lösa egendo- men. Företagsinteckning medför bl.a. vid utmätning och konkurs viss förrnånsrätt till betalning ur egendomen. Det tidigare förlags- inteckningsinstitutet var förbehållet inneha-
Tabell 9 Normalräntan och däremot svaran- de annuitet vid 25 års amortering
ränta annuitet Fr.o.m. 1/7 1944 4 % 6,37 " 1/7 1958 4,25 % 6,53 " 1/71959 4,5 % 6,7 " 1/7 1960 4,75 % 6,88 ” 1/7 1962 5 % 7,06 ” 1/7 1964 5,25 % 7,23 ” 1/7 1965 5,75 % 7,59 ” 1/7 1968 6 % 7,77 ” 1/7 1969 6,25 % 7,96 ” 1/7 1970 6,75 % 8,34
vare av industriell rörelse eller idkare av ho- tell-, pensionat- och restaurangrörelse.
4.7 Lånevillkor för amorteringsdelen
Amorteringsdel av statslån återbetalas med en fast, vid lånets beviljande bestämd annui- tet. Räntefoten skall vara lika med den vid beviljandet gällande normalräntan för lån från statens utlåningsfonder (se kk 1943: 936). Normalräntan fastställs budgetårsvis. Vid nybyggnad bestäms annuiteten så att lånet blir slutamorterat på 25 år. Vid ombyggnad bestäms amorteringstiden med hänsyn till lånets storlek samt byggnadens ålder och beskaffenhet.
Normalräntan sedan låneverksamheten på- börjades och den däremot svarande annui- tetsprocenten för en amorteringstid på 25 år framgår av tabell 9.
4.8 Subventionsdelen — befrielse från betalningsskyldighet
Lån eller del av lån som är räntefri och stående kan under amorteringsdelens löptid eller i beslutet angiven tid sägas upp till betalning endast under vissa angivna förut- sättningar som innefattar något slag av försummelse från låntagarens sida. I 1942 års författning ingående bidrag till kommun motsvarades för enskilda företag av räntefri stående del av lån. Anledningen därtill var att staten därmed som panthavare med sin uppsägningsrätt avsågs få inflytande över att
lokalerna kom att tjäna sitt avsedda ända- mål.
Sedan amorteringsdelens löptid gått ut och betalning också erlagts skall låntagaren normalt helt eller delvis kunna befrias från sin latenta återbetalningsskyldighet. Befrielse förutsätter och är till sin storlek beroende av om lokalerna stått till avsett förfogande. Avskrivningen har angetts som en erkänsla för lokalhållarens sålunda dokumenterade insats.
Befrielsen förutsätter ansökan hos Kungl. Maj:t. Om beslut inte föreligger inom ett år efter det att amorteringstiden gått ut och amorteringsdelen infriats är subventionsde- len enligt författningen förfallen till betal- ning. Kungl. Maj:t har dock getts möjlighet att även därefter om särskilda skäl kan föranleda därtill befria låntagare från betal- ningsskyldighet helt eller delvis eller medge amortering efter amorteringsplan. I praxis har befrielse normalt lämnats även efter ettårstidens utgång — formellt skiljer sig besluten, som innefattar ett medgivande att den räntefria stående delen ”skall anses tillfullo infriad”, endast genom att särskilda omständigheter åberopas i det senare fallet. Full befrielse är regel även i de fall där lokalen utan låntagarens vållande stått oan- vänd under viss tid. Medgivande har även lämnats beträffande visst belopp av subven- tionsdelen (1969zB728) innan arnorterings- tiden gått ut men under villkor om slutbetal- ning av amorteringsdelen och återstående subventionsdel. Behov av lokalerna konstate- rades inte föreligga då eller i framtiden. (Jfr även 1969zB869).
4.9. La'n för ekonomisk sanering/ rekonstruktionsbidrag
Saneringslånen infördes genom 1942 års kungörelse och öppnade möjlighet till stats- lån för annan ägare av befintliga allmänna samlingslokaler än kommun och kommunalt företag, då sådan ägare på grund av ekono- miskt trångmål hade svårighet att hålla lokalerna tillgängliga. Ett villkor för sane- ringslån är enligt 1957 års kungörelse att
kommunen i form av bidrag eller lån lämnar lokalägaren ekonomiskt stöd som till sitt värde motsvarar lägst 25 % av den räntefria och stående delen av statslånet. Departementschefen (prop. 195721, bil. 26, s. 35) anförde att undantag från detta villkor inte borde medges av den anledningen att kommunen tidigare lämnat lokalägaren eko- nomiskt stöd.
De för nybyggnad m. m. gällande reglerna om låneunderlag och belåningsvärde gäller formellt även för saneringslånen. Detta skul- le vid en strikt tillämpning medföra att i de fall där statslån förut beviljats med maximal procentandel något utrymme för sanerings- lån inte skulle föreligga eftersom låneunder- laget inte ökat. Belåningsvärdet kan dock vid tillämpning av enahanda värderingsregler vid båda lånetillfällena komma att anses ha stigit med hänsyn till att återanskaffningskostna- den ökat mer än värdeminskningen under samma tid. Med tillämpning av en sådan värderingsregel har utrymme skapats i praxis för en kanske inte från början förutsedd ytterligare belåning, grundad på ett förhöjt låneunderlag.
Saneringslånen kompletterades 1960 med ett — försöksvis infört — rekonstruktions- bidrag åt statsbelånade företag som fortfa— rande häftade i skuld till staten. Bestämmel- serna avser endast enskilda lokalföretag. Bidraget utgår med belopp motsvarande högst 15 % av låneunderlaget vid tiden för bidragets beviljande. Som förut angetts har den ursprungliga skillnaden mellan låne- underlag (= konstaterad produktionskost- nad) och värde (= saluvärde) principiellt ur säkerhetssynpunkt kommit att överbryggas — troligen delvis mot bakgrund av orden ”värdering” och ”byggnadsvärde” i4 &, 1 st. 1957 års kungörelse, vilka dock får anses ha avsetts korrespondera med den äldre byggna- dens värde vid 1ån för ombyggnad. Bestäm- melserna synes därför ha i praktiken även för rekonstruktionsbidragens del fungerat på så sätt att ett med hänsyn till återanskaffnings- kostnaden med avdrag för värdeminskning beräknat värde fått fungera som låneunder- lag.
Som särskild förutsättning för bidrag har angetts att kommunen åtar sig att ”i väsentlig omfattning” medverka till lokal- företagets rekonstruktion. I detta hänseende har förutom lån och bidrag även godtagits att kommunen tecknar borgen för statslånets amorteringsdel (196432015). I praxis har krävts att kommunen bidrar med eller ansvarar för ett belopp om lägst 30 % av bi- draget.
I samband med beviljande av samlings- lokallån för sanering och rekonstruktions- bidrag har i besluten ofta angetts andra förutsättningar för stödet än kommunala lån och bidrag eller borgen för statslånet. Villkor som frekvent förekommer är att lokalägaren inbetalar förfallna eller även inte förfallna belopp på statslånet och att kommunal revision eller kommunalt företrädarskap i styrelsen anordnas. I ett fall (1967:B65) har även föreskrivits att kommunen skall ställa borgen för bottenlån hos försäkringsbolag. Formuleringen torde dock avse medgivande för kommunen att ställa sådan borgen. De belopp som på grund av villkor om inbetal- ning tillförts statsverket uppgår enligt bilaga 6 till ca 3,7 milj. kr eller i det närmaste lika mycket som utgått som rekonstruktions- bidrag.
4.10 Förfarandet vid betalnings- försummelser
I låneförbindelsen regleras de i regel kalen- derhalvårsvis återkommande förfallodagarna för annuiteter på utlämnade lån. Flertalet länsstyrelser uppges avisera låntagarna i god tid före förfallodagen.
Betalas förfallet belopp inte in till länssty- relsen inom åtta dagar har låntagaren att erlägga dröjsmålsränta på detta belopp. Så- dan ränta utgår enligt kk 1943z936, senast ändrad l962:375, med en räntesats som med en procentenhet överstiger den för lånet gällande, dock lägst efter 5 %. Det ankom- mer på länsstyrelsen att besluta om krav på dröjsmålsränta.
Enligt såväl 1942 års som 1957 års kungörelser ankommer det på länsstyrelserna
att på betryggande sätt förvara lämnade säkerheter samt att i övrigt vidta de åtgärder som erfordras för säkerställande och indriv- ning av statens fordran i anledning av utlämnat lån. Länsstyrelseinstruktionen (kk 1971:460) ålägger i 8 & länsstyrelserna att, i den mån det inte ankommer på annan myndighet, förvalta statliga lån och förskott på sådana lån, bevaka att skuldförbindelser behålles i kraft och att säkerheten är betryggande samt i övrigt vidtaga de åtgärder som behövs för att bevaka statens rätt. Länsstyrelse har att förordna ombud i mål där den skall bevaka statens rätt.
Länsstyrelserna underrättar statens nämnd för samlingslokaler om de belopp som inte betalats vid respektive förfallodag. Denna anmälningsPIikt grundas på föreskriften i kungörelserna att till nämnden anmäla för- hållanden som kan föranleda uppsägning av lånets hela belopp. Bland sådana förhållan- den ingår enligt kungörelserna att låntagaren visar försumlighet med erläggande av före- skrivet annuitetsbelopp.
Beslut om uppsägning av lån meddelas av nämnden för samlingslokaler. Nämnden un- dersöker, i regel med hjälp av de lokalägande föreningarnas riksorganisationer, orsakerna till betalningsförsummelsen. I de flesta fall leder denna undersökning till att positiva åtgärder vidtas för att låntagarens ekonomi skall saneras och lokalen kunna bibehållas för sitt ändamål.
När anmälan kommit in eller försummel- sen eljest blivit känd för nämnden, skall denna utan dröjsmål föranstalta om erforder- lig utredning. Härvid skall särskilt undersö- kas om förutsättningar finns för återställan- de av låntagarens betalningsförmåga eller om dennes ekonomiska svårigheter kan avhjälpas på annat sätt. I praktiken har detta tillgått så att nämnden två gånger om året upprättat en sammanställning över förfallna annuiteter, som tillställts de tre riksorganisationerna för allmänna samlingslokaler. Dessa har sedan genom sina distriktsombudsmän eller på annat sätt tagit kontakt med vederbörande huvudmän för att undersöka huruvida för- summelsen varit av tillfällig natur eller om
den bottnat i mera djupgående ekonomiska svårigheter. I förra fallet har huvudmannen fått en påstötning om att annuiteten skall inbetalas, i det senare fallet har förhandling- ar upptagits med huvudmannen för att disku- tera vilka åtgärder som skall vidtagas. I första hand har därvid undersökts driftmöjlighe- terna för lokalerna — uthyrningsfrekvens, hyror, kostnader osv. Om man inte på denna väg kunnat få en rättelse till stånd, har överläggningar iregel upptagits med kommu- nen om ökade driftbidrag o.dyl. Dessa förhandlingar har ofta utvidgats till att omfatta förutsättningarna och villkoren för en sanering av företagets ekonomi, till vilken nämnden för samlingslokaler sedan haft att ta ställning.
Mot denna bakgrund brukar länsstyrelser- na vanligen inte företa några kravåtgärder innan nämnden tagit ställning till uppsäg- ningsfrågan.
Om länet sägs upp i dess helhet har länsstyrelsen som pantvårdare och bevakare att föranstalta om kravåtgärder som kan utmynna i exekutiv auktion i den mån sådan inte kommer till stånd på annan fordrings- ägares begäran.
Länsstyrelsens agerande genom skydds- inrop eller bud vid exekutiv auktion är inte närmare reglerat. I de fall auktion förekom- mit har länsstyrelserna i regel haft kontakt med samlingslokalnämnden eller dess kansli. Skulle länsstyrelsen bedöma det lämpligt att för statens räkning avge hud i skyddssyfte eller av andra skäl —— närmast för att förhindra att exekutionen används som ett sätt att överföra lokalerna till annat subjekt med lägre kostnad — måste emellertid Kungl. Maj:ts bemyndigande begäras. Om inrop sedan sker måste genom beslut av Kungl. Maj:t medel ställas till förfogande för inkö- pet i den mån avräkning inte kan ske mot statens lånefordran. Förluster överförs som ovan sagts till fonden för oreglerade kapital- medelsförluster.
Som förut nämnts åligger det länsstyrelsen att förvalta bl. a. sådan egendom som kan ha köpts på exekutiv auktion. Då fråga upp- kommer om försäljning på nytt erfordras
Kungl. Maj:ts medgivande. Stadgandet i regeringsformen 577 om att Kungl. Maj:t inte får avhända sig fast egendom utan riksdagens samtycke har tidigare iakttagits genom bemyndiganden för viss egendom och budgetårsvisa medgivanden för fastigheter med taxeringsvärde under visst belopp. Fr.o.m. den 1 juli 1967 har Kungl. Maj:t medgivits (prop. 1967z99, JOU 23) att tills vidare sälja fast egendom med taxeringsvär- de, såvitt angår bl.a. samlingslokaler, om högst 300 000 kr.
Försäljning av statsbelånad samlingslokal- fastighet regleras indirekt genom föreskrif- terna om uppsägningsgrunder. Lånet kan sägas upp enligt 1942 års kk om fastigheten eller tomträtten säljs utan medgivande av Kungl. Maj:t och enligt 1957 års kk om försäljning sker utan medgivande av sam- lingslokalnämnden, som sålunda i detta avseende har fått beslutanderätt. I de fall där försäljningen sker på villkor att köparen får överta beviljat statslån måste Kungl. Maj:t dock fatta beslut om övertagandet.
Statsmakterna har (prop. l965:160, SU 180) antagit riktlinjer angående ackord och eftergift beträffande vissa statens fordringar m.m. Riktlinjerna avser ackord rörande skatt samt avskrivning (oftast innebärande att fordringsrätten bibehålls) av sådana skat- ter som inte omfattas av bestämmelser om avskrivning i uppbördsförordningen. Beträf- fande andra statens fordringar än skatter, böter, lån av statsmedel m. ni. har bemyndi- gande bl.a. att anta ackordsförslag och meddela eftergift (med klart avstående av fordringsrätten) lämnats Kungl. Maj:t med viss delegationsrätt. För statslån till allmänna samlingslokaler år Kungl. Maj:ts eftergiftsrätt fortfarande knuten till riksdagens allmänna bemyndiganden vid tillkomsten av 1942 och 1957 års författningar och ytterst till bestämmelserna i cirkuläret l940:677 angå- ende bemyndigande för Kungl. Maj:t att biträda ackord och eljest eftergiva statens rätt med avseende å lån från statens utlå- ningsfonder m.m. Annan eftergift av län eller antagande av ackord fordrar sålunda riksdagens medgivande i varje enskilt fall.
Reglering av uppkommande smärre kapi- talmedelsförluster sker genom budgetårsvis överförande till fonden för oreglerade kapi- talmedelsförluster och anmäls till riksdagen (statsverksprOpositionen, bil. 20) i samband med anslag till fonden. Förlusterna på lånefonden för allmänna samlingslokaler uppgår för de senaste åren till belopp enligt tabell 10.
Omfattningen av de betalningsförsummel- ser som anmälts per den 31.12.1970 och 30.6.1971 framgår av tabell 11.
Tabell 10. Kapitalmedelsförluster redovisade under lånefonden för allmänna samlingsloka- ler avseende budgetåren 1961/62 — 1970/ 71.
Budgetår Kapital
1961/62 178 847z89 1962/63 258 340:89 1963/64 31 372:72 1964/65 48 869117 1965/66 370 730184 1966/67 171 009z49 1967/68 267 597174 1968/69 824 309112 1969/70 327 845 :86 1970/71 214 37298
Summa 2 693 296:70
Tabell 1]. Förfallna annuiteter per 31.12.1970 och 30.6.1971
Län Antal företag Förfallna belopp kr 31.12.1970 30.6.1971 31.12.1970 30.6.1971 A och B 0 0 0 0 C 0 0 0 0 D 2 1 2 381 3 470 E 0 0 0 0 F 0 0 0 0 G 0 0 0 0 H 2 2 17 845 24 538 I 2 21 29 357 34 840 K 1 l 3 105 643 L 3 2 23 097 23 260 M 0 0 0 O N 0 0 0 0 O 2 22 5 453 7 701 P 4 61 61 722 70 638 R 0 l 0 603 S 2 O 6 908 0 T 0 0 0 0 U 0 0 0 0 W 3 43 38 037 52 197 X 3 44 29 090 33 262 Y 8 35 64 056 45 836 Z 11 106 101559 100 914 AC 7 77 120 052 132 403 BD 15 158 92 207 85 647 Summa 65 60 594 869 615 957 1 Äldsta förfallodag 30.6.1965 ? Äldsta förfallodag 31.12.1965 3 Äldsta förfallodag 30.6.1964 4 Äldsta förfallodag 31.12.1960 (exekutiv försäljning) 5 Äldsta förfallodag 30.6.1963 6 Äldsta förfallodag 30.6.1961 7 Äldsta förfallodag 31.12.1960 8 Äldsta förfallodag 30.6.1960
Under budgetåren 1942/43—1956/57 anvisa- des investeringsanslag till län för anordnande av allmänna samlingslokaler under fonden för låneunderstöd. Enligt förslag 1956 av den särskilde utredningsmannen, som antog att långivningen inte längre skulle vara en försöksverksamhet, anvisas lånemedlen fr.o.m. budgetåret 1957/58 under en för ändamålet särskilt inrättad lånefond _ Låne- fonden för allmänna samlingslokaler — under statens utlåningsfonder. Enligt statsmakter- nas beslut (prop. 195711, bil. 26, s. 40—41) tillförs fonden även inflytande kapitalavbe- talningar som skall stå till förfogande för lån- givningen.
Med hänsyn till att lånen i flertalet fall beviljas innan byggnadsarbetena påbörjas och sålunda lång tid före utbetalningen anvisas (prop. 196511, bil. 13, s. 232) investeringsanslag till lånefonden fr.o.m. budgetåret 1965/66 med endast det belöpp som kan beräknas bli erforderligt för att täcka väntade utbetalningar. Beviljandet av nya lån begränsas i stället av en låneram som statsmakterna fastställer årligen. På grund av tidigare anslagspraxis kvarstod å fonden förut relativt höga belopp som nedbringats genom att endast formella anslag om 1 000 kr anvisats.
Fondens kapitalbehållning i utestående lån var den 1.7.1971 ca 150 milj. kr. Av beloppet torde omkring en dryg tredjedel eller ca 50 milj. kr motsvaras av räntebäran- de amorteringslån och återstoden av ränte- fria stående lån.
Lån- och bidragsgivningens omfattning och fördelning framgår av bilagorna 4—7.
4.12. Organisationen
Samlingslokalstödet enligt 1942 års kungö- relse förbehålls beslutsmässigt Kungl. Maj:t.
Statens nämnd för samlingslokaler inrätta- des för att handha samlingslokalstödet och upplysningwerksamheten. Nämnden skulle som en av sina första uppgifter bl. a. dra upp riktlinjer för verksamheten. Till ledamöter i
nämnden skulle utses representanter för föreningslivet, väl förtrogna med samlings- lokalfrågor. Därjämte borde enligt proposi- tionen lämplig representant finnas för att tillgodose kommunernas intressen. Den byggnadstekniska granskningen avsågs bygg- nadsstyrelsen ombesörja.
Det bakomliggande förslaget från 1937 års utredning innebar att dåvarande statens byggnadslånebyrå skulle vara beslutande och utredande centralorgan för verksamheten. Departementschefens ställningstagande grun- dades på dels att Kungl. Maj:t som beslutan- de i andra statsbidragsfrågor till byggandet hade större möjligheter till en riktig priorite- ring dels att det var fråga om en försöksverk- samhet inom vilken Kungl. Maj:t hade att skapa en fast praxis. Sedan en sådan praxis utbildats borde det på nytt övervägas om verksamheten helt kunde överlämnas till ett underordnat organ.
Bostadssociala utredningen föreslog i sitt slutbetänkande, del II (SOU 1947126) inrät- tandet av bostadsstyrelsen. I förslaget ingick att inom styrelsen skulle inrättas en särskild avdelning för frågor rörande gemensarnhets- anläggningar till vilken även skulle knytas den tekniska och ekonomiska granskningen i samlingslokalärenden. Organisationssakkun- niga (stencil soc. 22.1.1948) förordade dock att frågan om organisationen för samlings- lokalstödet skulle prövas i samband med övriga förslag från den då planerade bostads- kollektiva kommittén. Departementschefen (prop. 1948z218, s. 117) anslöt sig till de sakkunnigas förslag.
Departementschefen förklarade sig år 1960 (prop. 112) inte beredd att förorda några organisatoriska ändringar. Frågan om länsbostadsnämndernas engagemang i låne- verksamheten för samlingslokaler borde lämpligen prövas närmare av utredningen om den bostadspolitiska organisationen.
Den åsyftade bostadspolitiska organisa— tionskommittén lade fram förslag är 1961 ( SOU 1961:32 ). Kommitténs förslag, som i fråga om förvaltning av bostadslån innebar ett förordande av en överflyttning till riks- banksorganisationen, tog dock inte upp
samlingslokallånens förvaltning. Frågan be- rördes inte heller i det i anledning av utredningen gjorda propositionsförslaget ( prop. 1962:1 , bil. 7) där departementsche- fen i fråga om bostadsstyrelserns låneförvalt- ning förordar en fortsatt utflyttning av be- slutanderätten till länsbostadsnämnderna.
Nu gällande instruktion för nämnden för samlingslokaler ( 1965:671 ) uppdrar åt nämnden att handlägga ärenden enligt 1957 års kungörelse om allmänna samlingslokaler, de särskilda bestämmelserna om rekonstruk- tionsbidrag och 1964 års kungörelse om lån för studentkårlokaler samt ärenden som har samband därmed. Nämnden består av åtta le- damöter och utses av Kungl. Maj:t.
Vid handläggning av studentkårlokalären- den ingår i nämnden ytterligare tre ledamö- ter som utses av Kungl. Maj:t efter förslag av byggnadsstyrelsen, universitetskanslersämbe- tet respektive Sveriges förenade studentkå- rer. Kungl. Maj:t utser bland ledamöterna nämndens ordförande.
Bostadskollektiva kommittén och den sär- skilde utredningsmannen föreslog att hand- läggningen av samlingslokalstödet skulle flyt- tas till bostadsstyrelsen. Nämnden för sam— lingslokaler skulle bestå — med hänsyn till sin ställning i relation till de stora folkrörel- serna — men som rådgivande organ knytas till styrelsen. Departementschefen ( prop. 1957:1 , bil. 7, s. 272) fann dock inte
fördelarna med en ändring erforderligt vä- gande. Som ett ytterligare skäl för att bibehålla gällande ordning angavs även sam- ordningen inom socialdepartementet med arvsfondsärendena.
1959 års samlingslokalutredning föreslog att nämndens kansli skulle bibehållas och förstärkas. Länsbostadsnämnderna borde dock vid behov medverka med utredning i de enskilda ärendena.
Förvaltningen av utlämnade la'n berördes inte i 1942 års preposition och tillhörde de frågor som överlämnades till Kungl. Maj:ts ställningstagande. Med statsmakternas ställ- ningstagande i beslutsfrågan blev en låneför- valtning genom länsstyrelsernas försorg na- turlig och föreskrift därom togs in i kungö- relsen.
Den särskilde utredningsmannen ( SOU 1955:39 ) fann vid sin granskning av skälen för en omflyttning av beslutsrätten till bo- stadsstyrelsen att dess kamerala organisation och erfarenhet av låneförvaltning talade för en överflyttning av även förvaltningen av utestående lån till styrelsen. Departements- chefen ansåg mot bakgrund av sitt ställnings- tagande i beslutsfrågorna att länsstyrelserna borde bibehållas vid sin tidigare befattning med samlingslokalärendena.
1959 års utredning undersökte låneför- valtningen särskilt mot bakgrund av förfaran- det vid betalningsförsummelse. Utredningen
Tabell 12. Kostnader för nuvarande kansliorganisation.
Lönegrad Lönekostnader Anm
Tjänster (utom arvodestjänster)
1 kontorsskrivate Ae 14 40 682 1 kontorsbiträde Ag 3/Ae 9 30 043 Arvoden iarvodesanställning
1 sekreterare 10 416 2 biträdande sekreterare 16 368 1 sakkunnig för ritningsgranskning 10 416 2 sakkunniga för kostnads- och teknisk granskning
(timersättning) 10 540 1 vaktmästarbiträde (timersättning) 3 100 Övertidstillägg
Vikariats- och övertidstillägg, tillfällig skrivhjälp 6 435 Summa kr 128 000 SOU 1971:92 45
förordade att länsbostadsnämnderna övertog länsstyrelsernas befattning med samlings- lokallånen och alltså företrädde staten i ärenden som föranleddes av betalningsför- summelse. Förslaget föranledde ingen åtgärd.
Nämndens kansliorganisation och kostna- den för budgetåret 1971/72 framgår av ta- bell 12.
Statskontoret har fått i uppdrag att utreda länsstyrelsernas arbetsformer, organisation och personalbehov m.m. Arbetet har i huvudsak organiserats på tre delutredningar varav en, kameralutredningen, undersöker handläggningen av ärendegrupper inom landskontoren och därvid bl. a. även under- söker handläggningen av samlingslokalären- den. Ett preliminärt organisationsförslag (PM 4, 9.7.1969) har utarbetats.
Som tidigare angetts samarbetar nämnden intimt med de tre riksorganisationerna för samlingslokaler: FHR, BR och VG. Från och med budgetåret 1947/48 har — sedan motioner om ersättning till organisationerna för utredningsarbete m.m. bifallits av 1947 års riksdag (SU l947:5, s. 6) — årliga bidrag av statsmedel utgått för dessa organisationers verksamhet. Bidraget uppgick för budgetåren 1947/48—1956/57 till 5000 kr för varje organisation för att därefter höjas till 10 000 kr eller sammanlagt 30 000 kr. Numera an- visas årligen 45 000 kr som av nämnden för— delas lika mellan de tre organisationerna. Or- ganisationernas verkliga kostnader för den därmed avsedda verksamheten har emellertid uppgått till avsevärt högre belopp som när- mare anges i det följande.
I fråga om förfarandet kan noteras att sedan låneansökan ingivits skall nämnden föranstalta om s.k. förhandsgranskning av planerade åtgärder. Nämnden skall härvid in- hämta erforderliga yttranden från andra myn- digheter samt tillse att utredningen i ärendet i övrigt är tillfyllest. Det sistnämnda gäller även då fråga är om rekonstruktionsbidrag. Nämnden har att utreda sökandens behov av lån respektive bidrag och hans möjligheter att på längre sikt täcka driftkostnaderna för verksamheten ävensom övriga förutsättning- ar för lånet eller bidraget. Nämnden avger
härefter yttrande över ansökningen till Kungl. Maj:t (inrikesdepartementet) som meddelar beslut i ärendet.
Länsstyrelserna är remissinstanser i såväl låne- som bidragsärenden. Den besiktning och värdering av fastighet m.m. som skall ske dels då låneansökan avser ombyggnad eller köp av byggnad, dels då län eller bidrag sökts p. g. a. ekonomiskt trångmål, dels vid prövning av ansökan om utbetalning av lån för ny- eller ombyggnad skall göras av särskilda av länsstyrelsen för ändamålet utsedda förrättningsmän. Ansökan om ut- anordning av lån eller bidrag skall inges till och prövas av länsstyrelsen, som meddelar beslut i anledning av densamma. Länsstyrel- sen fastställer därvid, då fråga är om lån för ny- eller ombyggnad, det belopp som jäm- likt Kungl. Maj:ts beslut i ärendet skall utgå. Även låneförvaltningen handhas av länsstyrelsen. Om länsstyrelsen finner att anledning till uppsägning av lån föreligger och att omedelbar rättelse inte kan vinnas genom dess egna åtgärder, skall länsstyrelsen omgående anmäla förhållandet till nämnden, som har att besluta om uppsägning av lån.
Skolöverstyrelsen är remissinstans då lån sökes för anordnande av allmänna samlings- lokaler som avses användas även för skol- ändamål.
Kommun skall i samtliga ärenden, innan ansökan om lån inges (dvs. i samband med förhandsgranskningen), antingen själv eller i samråd med annan myndighet företaga ut- redning rörande tillgången på och behovet av allmänna samlingslokaler i orten samt även eljest avge yttrande i ärendet. Det sistnämn- da gäller även i fråga om rekonstruktions— bidrag, där som ovan nämnts en av förutsätt- ningarna för bidragets beviljande är att kommunen åtagit sig att i väsentlig omfatt- ning medverka till lokalföretagets rekon- struktion.
Statskontoret handhar förvaltningen av lånefonden för allmänna samlingslokaler.
5. Kommunernas ekonomiska insatser
Efter statsmakternas beslut är 1942 om ett stöd till de allmänna samlingslokalerna har tvekan inte rått om den kommunala kompe- tensen att anslå medel för samlingslokalända- mäl. Detta stöd tar sig uttryck dels i byggande och drift av samlingslokaler genom kommunernas försorg, dels i stöd till för- eningslivets samlingslokaler. Redan 1937 års utredning utgick från att den allmänna uppfattningen skulle bli att det var en samhällelig förpliktelse för kommunerna att i möjligaste mån ställa till förfogande även andra lokaler än de som tillkommit med statens medverkan. Bostadskollektiva kom- mittén anförde år 1955 att samlingslokal— frågan mer och mer torde anses såsom en angelägenhet som det i sista hand ankom på kommunen att svara för. Bestämmelsen om t. ex. kommunalt stöd som villkor för statslån ansågs i det stora flertalet fall sannolikt inte medföra någon väsentlig vidg— ning av de kommunala insatserna.
Det hittills sagda har i första hand gällt de traditionella samlingslokalerna för ursprung- ligen endast föreningslivets men senare även för fritidens och den allmänna kulturdistri- butionens behov. [ fråga om lokaler, avsedda helt eller huvudsakligen för ungdomens behov har det kommunala ansvaret återförts till den i barnavårdslagen (196097) givna uppgiften att sörja för sin barnavård enligt särskilda stadganden och även i övrigt främja en gynnsam utveckling av de unga och goda uppväxtförhållanden i övrigt för
dem. Sålunda åläggs barnavårdsnämnden bl. a. att i mån av behov och möjligheter främja anordningar för bättre fritidsförhål- landen bland barn och ungdom och att förvalta egendom som hör till kommunens barnavård i den mån ej förvaltningen uppdra- gits åt annan nämnd eller åt särskild styrelse. Den statliga tillsynen av att barnavården ordnas och handhas ändamålsenligt har upp- dragits åt länsstyrelserna.
I detta sammanhang kan noteras länsbe- redningen med dess uppdrag att överväga fördelningen i stort av samhällsuppgifter mellan stat och kommun. I dessa övervä- ganden bör enligt direktiven även ingå frågan om samverkan bl.a. för den regionala utvecklingen. Detta bör ske genom ett system som innebär möjligheter för staten att påverka inriktningen i stort av den kommunala verksamheten men lämnar en betydande frihet för kommunerna vid den närmare utformningen av olika åtgärder. Beredningen har att efter nämnda principiel- la överväganden även gå in på frågan om uppgiftsfördelningen mellan primär- och se- kundärkommuner.
Vidare bör i detta sammanhang hänvisas till utredningen om den kommunala demo- kratin. I direktiven har till frågan om åtgär- der för att förstärka den kommunala själv- styrelsens lokala förankring knutits övervä- ganden bl.a. om åtgärder för att vidga och fördjupa kontakterna med föreningar och or- ganisationer inom kommunen och om för-
merna för insyn och inflytande i kommunala bolag och andra särskilda rättssubjekt.
Det kommunala stödet till anläggning och drift av samlingslokal tar sig skiftande uttryck. Det kan utgå som direkta anslag till anläggningskostnaderna, som räntefritt lån, som andelsteckning, som tomtupplåtelse, som borgensåtagande, som periodiska drift- bidrag och som hyror med subventionsinslag. De kommunala bidragen i skilda former blir mer eller mindre direkt påverkade av statlig myndighets bedömanden då viss kommunal insats ställs som villkor för statligt stöd och då medgivande till ett borgensåtagande är erforderligt.
Som härefter närmare kommer att utveck- las har föreskrivits (kk 1957z367) att lån för avhjälpande av ekonomiskt trångmål får beviljas endast om kommunen i form av bidrag eller län lämnar lokalägaren ekono- miskt stöd som till sitt värde motsvarar lägst 25 % av den räntefria stående delen av statslånet och (k.br. 20.5.1960) att som förutsättning för rekonstruktionsbidrag skall gälla att kommunen åtar sig att i väsentlig omfattning medverka till lokalföretagets re-
konstruktion. Härtill kommer att den ekono- miska kalkylen även i övrigt regelmässigt förutsätter ett kommunalt bidrag för att ge lokalföretaget de nödvändiga driftekonomis— ka betingelserna för att driva lokalen och återbetala statslånet.
Enligt kommunallagen gäller som huvud- regel att Kungl. Maj:ts medgivande krävs för att ta upp lån och ingå borgen. Utan medgivande får kommunen bl. a. ta upp kortfristiga lån inom en av utdebiteringen bestämd beloppsgräns. Vidare får kommun ta upp lån av statsmedel som beviljas av Kungl. Maj:t — t. ex. samlingslokallån _ och i den omfattning Kungl. Maj:t bestämmer ta upp lån och teckna borgen i vissa övriga fall. Närmare villkor anges i kk 1962c581 (ändrad 1965:906 och 1966:179). Kommunerna kan enligt angivna regler bl.a. ta upp bostadslån och därunder liggande lån, gå i borgen för bostadslån åt bl.a. allmännyttigt bostads- företag och för byggnadskreditiv till bostads- belånat företag. Beslut om borgen för sam- lingslokallån, underliggande lån och bygg- nadskreditiv i samband med sådant lån kräver däremot underställning. Kungl. Maj:ts
Tabell 13 Kommunernas bidragsgivning till allmänna samlingslokaler enligt lånehandlingar
1966/67—1970/71 .
Budget- Anslag år kr,
Borgen för stats- lån kr.
Borgen Anmärkning för övr.
kredit kr.
1966/67 1 370 650 21 000
1967/68 1 435 0001 29 000
1968/69 4 355 0001 1542 500
1969/70 6 256 5001 670 000
1970/71 2 364 3001 706 500
1 25 000 kr. värdet av fri tomt. 1 75 000 kr. bidrag fr. fritidsnämnd, 4 000 kr. fr. kyrklig försam- ling. 1 250 000 kr. ränte- fritt län. 1 2 180 000 kr. amor- teringslån, 200 000 kr. bidrag fr. kyrkl. för- samling, 150 000 kr. tecknade andelar, 20 000 kr. värdet av fri tomt. 1 40 000 kr. tecknade andelar.
295 000
750000
3 766 000
1 697 334
526 000
Under budgetåret 1969/70 har vederbörande kommun i ett fall garanterat täckning av framtida årligt underskott.
Driftbidrag Kapitalbidrag
Antal fören kr Antal fören. kr 1967 275 6 064 000 58 1 605 000 1968 285 6 729 000 66 2 038 000 1969 278 8 614 000 55 3 144 000
medgivande till kommunal borgen för lån till allmänna samlingslokaler lämnas regelmässigt i den formen att borgen ställs som villkor för lånet. I praxis ställs numera aldrig krav på borgen för räntefri stående del av samlings- lokallån.
De ovan nämnda skiftande formerna för det kommunala stödet för anordnande av samlingslokaler gör det svårt att få en helt rättvisande bild av de kommunala insatserna. En sammanställning av dessa som de framgår av låneärendena för de fem senaste budget- åren framgår av tabell 13.
Bygdegårdarna redovisade för år 1970 att 35,9 % av inkomsterna täcktes av kommu- nala anslag. Folketshusrörelsen redovisar den kända bidragsgivningen enligt tabell 14.
Dåvarande stadsförbundet har (Kommu- nal tidskrift 196828) redovisat en undersök- ning av bl.a. organisationen av kommuner- nas kulturella aktiviteter varav även framgår hur stora belopp vissa kommuner anslagit för kulturändamål år 1968. Undersökningen ba- serades på enkätsvar från 107 av de 112 stä- der och köpingar som då hade 10 000 invå- nare eller mer. Redovisningen framgår när- mare av bilaga 6. Undersökningen visade att kulturanslagen uttryckta såväl i procent av driftbudgeten som i kronor per invånare steg med invånarantalet. Biblioteken tog upp den största andelen av de samlade kulturutgifter- na.
Statens ungdomsråds arbetsgrupp Kom- munerna och ungdomen redovisade i ett betänkande med samma titel ( SOU 1966:32 ) anslagsgivningen lokalkommunalt och i landsting för främjande av fritidsliv och samhällsfostran. Arbetsgruppen lade ibetän— kandet även fram förslag till riktlinjer för bl. a. lokalkommunal bidragsgivning. Försla-
get innebar bl. a. att ungdomsorganisationer- na skulle för sin egen verksamhet, då avgift inte togs upp, få diSponera samlings- och andra lokaler utan betalning. Lokalplane- ringen förordades inordnad i en rullande tioårig planering i vilken kommunerna sam- ordnade sitt lokalbyggnadSprogram med de samlingslokalägande organisationernas bygg- nadsplanering och verksamhet i övrigt. Vida- re föreslogs att i den mån samhälleliga lokaler med erforderlig utrustning inte fanns särskilda inventariebidrag skulle utgå med högst 1 500 kr.
6. De samlingslokalägande föreningarnas
riksorganisationer
6.1 Allmänt
Flertalet av våra allmänna samlingslokaler har tillkommit på folkrörelseinitiativ. Utan de stora folkrörelsernas insatser att ordna mötes- och samlingslokaler för sina egna, men även för övrigt föreningslivs behov, hade vi inte haft det samlingslokalbestånd vi idag har. På föreningsinitiativ tillkommer alltjämt flertalet av våra nya allmänna samlingslokaler.
Tre riksorganisationer för lokalfrågor finns, nämligen Folkets Husföreningarnas Riksorganisation, FHR, Riksföreningen för nykterhetsrörelsens allmänna samlingslokaler Våra Gårdar, VG, och Bygdegårdamas Riks- förbund,BR.
6.2. Folkets Husföreningarnas Riksorganisation (FHR )
FHR är en ideell organisation bildad 1932. Enligt stadgarna för FHR är uppgifterna och ändamålet,
att vara centralorganisation för föreningar och företag som har till uppgift att tillhanda- hålla allmänna samlingslokaler och andra an- läggningar för fritidsverksamhet,
att i samarbete med föreningslivet samt kommunala och statliga myndigheter söka åstadkomma en ändamålsenlig planering av allmänna samlingslokaler och andra anlägg- ningar för fritidsverksamhet samt att främja tillkomsten därav,
att verka för att förvaltningen av dessa anläggningar sker på sådant sätt att därige- nom skapas goda betingelser för förenings- livet samt för kulturell och ideell verksamhet
iövrigt. FHR har cirka 800 medlemmar, varav större delen är folketshusföreningar.
Bland medlemmarna märks för övrigt ett 30-tal kommuner och ett 20-tal halvkommu— nala institutioner. För medlemmarna är riksorganisationens uppgift av i första hand samlande och rådgivande natur.
FHR, som har sitt huvudkansli i Stock- holm, är indelat i 8 distrikt med lokala avdel- ningar. För varje distrikt finns ett distrikts- kontor med en heltidsanställd ombudsman såsom chef.
Bland distriktsombudsmännens mera be- tydelsefulla arbetsuppgifter ingår att företrä- da lokalföreningarna vid överläggningar med läns- och kommunala myndigheter samt att på distriktsplanet handha servicen till för- eningarna för den statliga låne- och bidrags- givningen.
Centralt har FHR inrättat en omfattande serviceverksamhet för medlemmarna och andra som kontaktar FHR i samlingslokals- angelägenheter.
Planeringsavdelningen handlägger ärenden angående lokalisering och dimensionering av allmänna samlingslokaler, biträder kommu- ner och föreningar vid upprättande av översikts- och regionplaner för hela kommu-
ner och regioner, diskuterar fram byggnads- planer i samråd med folketshusföreningarna, upprättar ansökningshandlingar av olika slag som t. ex. för statliga lån, kommunala bidrag och stöd från industrier och organisationer.
Företagsekonomiska avdelningen svarar i första hand för rådgivning iekonomiska och förvaltningsmässiga frågor. Den tyngsta upp— giften är emellertid handläggandet av ären- den rörande statliga saneringslån och rekon- struktionsbidrag.
FHR ger ut tidningen ”Folkets Hus”, som utkommer med 10 nummer per år i en upplaga av 10 000 exemplar. I tidningen re- dovisas bl.a. löpande den statliga låne- och bidragsverksamheten till allmänna samlings- lokaler.
FHR bedriver en bred grund- och fortbild- ning av personal och förtroendevalda för ökad kunnighet i ekonomi och förvaltning av samlingslokaler för föreningsliv och kultur- liv. Idé- och kulturfrågor intar också en framträdande plats i kurs- och konferens- verksamheten. FHR:s treåriga företagsledar- utbildning ”FHR-skolan” startades 1967. Genom kombination av korrespondens- och internatkurser bedrivs studier i olika ämnen för att få fram föreståndare för Folkets Hus och Medborgarhus.
En särskild kulturfilmavdelning ”Bio- Kontrast” har till uppgift att stimulera och ge service till föreningarna för start av kvalitetstilmvisningar. Budgetarbete, för- handlingar med kommunernas kulturnämn- der och information till folkrörelser och föreningar samt bildande av lokala pro- gramråd sker i samarbete med folketshusför- eningarna. Avdelningen framställer informa- tionsmaterial och trycksaker samt arrange- rar kurs- och konferensverksamhet centralt för programrådens ledamöter.
För service åt medlemmarna har riksor- ganisationen bildat olika bolag bl. a,
FIAB (Förenade Inredningar AB), För- eningsfrlmo AB, AFS (Arkitektbyrån för samlingslokaler).
6.3 Va'ra Gårdar ( VG)
Våra Gårdar bildades 1942 av Sveriges stor- loge av IOGT under namnet Ordenshusens Riksförening. Denna förening blev följande år även organ för NTO:s ordenshus. För att ytterligare öka möjligheterna till samarbete mellan nykterhetsrörelsens lokalägande för- eningar har även Blåbandsrörelsens fastig- hetsförening inordnats i riksföreningen. Den- nas namn ändrades i samband därmed till det nuvarande.
Våra Gårdar har till uppgift, att lämna medlemmarna stöd och råd i frågor rörande fastigheterna, deras förvaltning och därmed sammanhängande affärsrörelse, att genom affärsverksamhet främja medlemmarnas in- tressen, samt att representera medlemmarna vid förhandlingar med myndigheter och or- ganisationer.
Medlemskap kan vinnas av varje till den svenska nykterhetsrörelsen anslutet företag som äger samlingslokal eller annan fastighet respektive ämnar förvärva sådan lokal eller fastighet. Antalet medlemsföretag var i de- cember 1971 758.
Våra Gårdars kansli är förlagt till Stock- holm och utgörs i huvudsak av en fastighets- avdelning, en inredningsavdelning, en bio- grafavdelning och en bokföringsavdelning.
Fastighetsavdelningen lämnar råd och an- visningar vid planering av nybyggnad av samlingslokaler, om- och tillbyggnad av sådana lokaler samt lokalrenoveringar. Av- delningen upprättar ansökningshandlingar om lån och bidrag till stat, kommun och fonder av olika slag samt biträder med juridisk rådgivning i äganderätts- och skatte- frågor.
Inredningsavdelningen lämnar service i inrednings- och inköpsfrågor.
Biografavdelningen lämnar hjälp och servi- ce till föreningar, som driver biografer.
Bokföringsavdelningen lämnar service i bokföringsfrågor samt upprättar bokslut och deklarationer åt de lokala medlemsföretagen.
Våra Gårdar utger tidskriften ”Våra Går- dar”, som utkommer med fyra nummer om året. Tidskriften belyser de olika problem
som är aktuella beträffande lokalfrågorna samt ger information och vägledning i arbetet att tillvarata nykterhetsrörelsens lo- kalintressen.
6.4. Bygdegårdamas Riksförbund (BR)
BR bildades 1944 med bl.a. Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbyg- dens Folk, Svenska Landsbygdens Ungdoms- förbund, Svenska Landsbygdens Studieför- bund och Jordbrukare—Ungdomens För- bund som intressenter. Riksförbundet har enligt sina stadgar till ändamål,
att vara centralorgan för bygdegårdsför— eningar och på liknande grunder arbetande företag,
att i samarbete med kommunala och andra myndigheter samt intresserade organi- sationer söka åstadkomma en förnuftig och ändamålsenlig planering av samlingslokaler samt så långt möjligt samordna olika lokal- behov,
att biträda medlemmarna med råd och anvisningar beträffande ritningar och kost- nadsberäkningar för ny- och ombyggnader,
att biträda medlemmarna vid uppgörande av stadge-, finansierings- och budgetförslag, lämna råd och upplysningar om ekonomiskt stöd från det allmännas sida för bedrivande av verksamheten samt vara kontaktorgan och förespråkare hos myndigheter och andra.
BR:s kansli är förlagt till Stockholm. Förbundet lämnar råd och upplysningar, hjälper till med upprättande av finansierings- planer och driftskalkyler, utför förberedande granskning, ombesörjer förhandsgranskning hos statens nämnd för samlingslokaler och upprättar låneansökningar samt bistår vid upprättande av skrivelser till kommuner, länsstyrelser m.m.
Distriktsorganisationer tillhörande Bygde- gårdamas Riksförbund finns i alla län i landet. Deras förnämsta uppgift är att fungera som kontaktorgan för medlemmar- na.
Ett 15-tal kommuner med egna lokaler är anslutna till BR. Antalet till BR anslutna bygdegårdsföreningar är för närvarande om-
kring 400, varav cirka 380 är ägare till lokaler.
Bygdegårdsbiograferna är i stor utsträck- ning anslutna till samma biografkedjor som Folkets Husbiograferna.
Som BR:s arkitektkontor fungerar K-kon- sult (Kommunernas konsultbyrå), där den tekniska expertis som erfordras för bedöm- ning av bygdegårdarnas planering och sam- ordning med andra allmänna lokaler (skolor och idrottsanläggningar) finns.
BR har tidigare utgett en tidskrift ”Bygde— gården”, men p.g.a. medelsbrist har sedan några år tillbaka endast till medlemmar fyra gånger om året utsänts en stencilerad skrivel- se, där medlemmarna informeras om aktuella bygdegårdsfrågor.
6.5 Den statliga lån- och bidragsverksam- hetens fördelning på riksorganisationerna
Intill den 1 juli 1971 hade beviljats 963 lån för ny- samt om- och tillbyggnad på sam- manlagt 183 392 758 kr, 105 sanerings- lån på sammanlagt 9785 530 kr (varav större delen i sin helhet räntefria och stående), 78 rekonstruktionsbidrag på sammanlagt 3 850 750 kr, samt 47 bidrag till kommuner (enligt 1942 års bidrags- och lånekungörelse) på sammanlagt 2660 945 kr.
Det statliga stödet fördelade sig enligt tabell 15.
6.6. Övriga organisationer
Utredningsmannen är väl medveten om att det finns fler riksorganisationer än de tre an- givna, som arbetar med frågor som rör an- ordningar av olika slag för kultur, fritid och rekreation. Hit hör t. ex. idrottsrörelsen, folkparksrörelsen, RESO m. fl. Det har emel- lertid för utredningen varit nödvändigt att göra en avgränsning till de organisationer, som i verklig mening arbetar med allmänna samlingslokaler.
Lån- och bidrags- Antal lån Belopp Antal Belopp Antal re- Belopp tagare av sam— för ny- kronor sane- kronor konstruk- kronor lingslokaler samt om- rings- tionsbi-
och till- län drag samt byggnad bidrag till
kommuner Folkets Hus 361 100 011550 70 8 271080 40 2 562 050 Ordenshus 169 25 532 990 25 1 306 100 26 969 000 Bygdegårdar 244 20 427 490 9 201 250 10 287 650 Kommunägda1 99 23 085 000 — — 47 2 660 945 Övriga 90 14 335 728 1 7 100 2 32 050 Summa 963 183 392 758'2 105 9 785 5303 125 6 511 695
1 En del av de kommunägda lokalföretagen är medlemmar i FHR eller BR. ? Varav de räntefria stående delarna utgör ca 59 % (107 930 134 kr). 3 Varav de räntefria stående delarna utgör ca 97 % (9 514 630 kr).
7 Samordning
7.1. Tidigare överväganden
Redan i 1942 års proposition erinrades om att det vid anordnande av allmänna samlings- lokaler borde samtidigt undersökas möjlig- heten att i samma byggnad inrymma även lokaler för andra behov. Lämpligheten borde dock enligt departementschefen prövas i varje fall för sig. I fråga om gymnastiklokaler framhölls emellertid lämpligheten av att tillgodose såväl skolans som den frivilliga gymnastikens behov.
I 1957 års proposition framhöll departe- mentschefen vikten av att utnyttja lokaler både som samlingslokaler och för andra behov, främst skolans. Det skulle ankomma på de kommunala organen att bevaka dessa synpunkter. Regler föreslogs i fråga om förfarandet så att samordningsmöjligheterna lättare kunde beaktas.
Departementschefen framhöll i 1960 års proposition mot bakgrund av driftsekono- miska synpunkter att samlingslokalernas storlek och lokalisering i bebyggelsen måste prövas med största noggrannhet. Möjligheter- na att i samma lokaler inrymma olika verksamheter, såsom exempelvis förenings- arbete och skolundervisning borde beaktas. Lånebestämmelserna jämkades för att under- lätta sådana strävanden. J ämkningen innebar dels att, om utrymme som erfordras för skolbruk men inte som samlingslokaler i mindre omfattning ingår i en föreningsägd anläggning dessa utrymmen får räknas in i
låneunderlaget, dels att för den lokaldel som erfordras för skoländamål får utgå räntefri stående del av samlingslokallån till belopp som kommunen kunnat få i form av skolbyggnadsbidrag. Föreningarna blev där- igenom jämställda med kommunerna som huvudmän för gemensamhetsanläggningar.
Enligt skolöverstyrelsens anvisningar för handläggning av skolbyggnadsärenden skall lokalbehovsutredningen innehålla uppgift om det allmännas behov av lokaler (allmänna samlingslokaler, bibliotek, gymnastikhall etc.) och om detta bör tillgodoses i samband med planerat skolbygge.
Enligt skollagen ankommer det på skolsty- relsen att upplåta skolans mark och lokaler för annat än skolans behov. Enligt skolstad- gan bör sådan upplåtelse ske om större olägenhet inte vållas skolans verksamhet.
Samordningsbehovet stryks under i Kungl. Maj:ts cirkulär 1954:671 och 1959:604. Förslag om obligatorisk upplåtelseskyldighet har avvisats.
Ett utförligt referat av de nyssnämnda uppgifterna återfinns i SOU 1965:63 där ungdomsutredningen betonar vikten av att samplaneringsanvisningarna följs och erinran om anvisningarna orn upplåtelse av skol- lokaler. Utredningen fann att utvecklingen syntes genom rekommendationerna ha på- verkats i gynnsam riktning men att några generella anvisningar inte kunde lämnas på grund av de skiftande lokala förhållandena.
Utredningen förordade att kommunerna ge- nom cirkulär från skolöverstyrelsen och socialstyrelsen uppmanades företa en samlad översyn beträffande gemensam användning av skollokaler.
I yttranden över bostadskollektiva kom- mitténs och den särskilde utredningsman- nens betänkanden underströks allmänt beho- vet av ett samordnat utnyttjande av lokal- resurserna. I det övervägande antalet yttran- den framfördes synpunkten att en ökad användning av skollokalerna för samlings- lokaländamål borde eftersträvas. Skolöver- styrelsen framhöll att problemet var av en betydande storleksordning ur ekonomiska synpunkter. Socialstyrelsen var emellertid inte övertygad om lämpligheten av att i den omfattning kommittén ansett önskvärt och möjligt förena skolans och fritidslivets lokal- behov. Statens nämnd för samlingslokaler påpekade att standardkrav av annan art måste ställas upp för samlingslokaler än för skolor och ansåg att de exploateringsekono- miska synpunkterna inte fick drivas så långt att syftet med stödet till föreningslokaler förfelades. Liknande synpunkter anfördes av Arbetarnas bildningsförbund.
Möjligheten till kombinerad användning av andra lokaler än skolans togs upp i yttranden av bl.a. HSB (daghem) och Bygdegårdamas riksförbund (församlings— hem).
7.2 Servicekommittén 7.2.1 Kommitténs finansieringsförslag
Servicekommittén anger som huvudmål för finansieringssystemet att det måste ge ut- rymme för samordning mellan olika former av boendeservice och mellan olika huvud- män.
Ett viktigt steg i denna riktning är att antalet statliga låne- och bidragsformer när det gäller anläggningsstöd minskas samt att antalet låne- och bidragsbeviljande myndig- heter begränsas. Enligt kommitténs mening bör det långsiktiga målet på anläggningssidan vara att begränsa stödet till ett enda enhet-
Det statliga anläggningsstödet bör vidare utformas så generellt som möjligt för att stimulera till en så generell utformning och användning av lokalerna som möjligt.
Ett långsiktigt huvudmål är vidare att bostadskomplement samt andra anlägg- ningar, som formar den del av boendemiljön som ligger utanför bostäderna, ges samma betydelse som bostäderna. Detta medför beträffande finansieringssystemet att bostä- der och bostadskomplement bör, så långt det är möjligt, ges likartade finansieringsvillkor, och infogas i likartade planerings- och granskningssammanhang.
Kommittén betonar att de uppställda målen inte kan uppfyllas samtidigt. De åtgärder som föreslås bli genomförda ome- delbart utgör emellertid steg på väg mot de långsiktiga målen.
Kommittén övergår därefter till förslag till förändringar av finansieringssystemet.
Kraven på speciell utformning av lokaler för ett visst ändamål kan enligt kommitténs mening begränsas. Kommittén föreslår där- för att krav på möjlighet till samordning och flexibilitet beträffande lokalanvändning suc- cessivt bör inskrivas som förutsättning för statliga låne- och bidragsformer som avser lokaler för olika ändamål. Planverket bör i samråd med berörda myndigheter föreslå närmare utformning av dessa krav och i vilken tidsordning de skall genomföras.
Kommittén anser vidare att lån och bidrag som redan utgått för en speciell lokal och ett speciellt ändamål inte automatiskt skall kunna återkrävas när lokalen tas i anSpråk för andra ändamål än det ursprungligen avsedda. Kommittén föreslår slutligen i detta sammanhang att den bestämmelse som gäller för upplåtelse av allmänna samlingslokaler, nämligen att dessa skall upplåtas opartiskt och till alla organisationer, skall ställas som villkor för bostadslån samt för andra statliga lån och bidrag till sådana lokaler i bostads— områden som används för fritidsändamål.
Kommittén har sammanställt finansie- ringsmöjligheterna för boendeservice och funnit att de är splittrade på många finansie-
ringsformer och statliga myndigheter. Det är enligt kommitténs mening ofta svårt för kommunala myndigheter och byggherrar att överblicka alla dessa möjligheter. Splittring- en beträffande normer och rekommendatio- ner i anslutning till finansieringsvillkoren är nära nog lika stor som beträffande finansie- ringsformer och kapitalkostnadsvillkor. Även granskningen i anslutning till dessa normer och rekommendationer blir splittrad. Kom- mittén föreslår därför som ett första steg att gällande finansieringsmöjligheter, kvalitets— och behovsnormer samt rekommendationer avseende utformningen av lokaler i bostads- områden sammanställs i en informations- skrift. Skriften bör få karaktären av en handbok i två delar, den ena avseende finansieringsmöjligheterna och den andra avseende de kvalitets— och behovskrav som ställs på lokaler för boendeservice. Bostads- styrelsen bör i samråd med berörda myndig- heter få ansvaret för den del som rör finansieringsmöjligheterna medan huvud- ansvaret för att sammanställa kvalitets- och behovsnormer faller på planverket.
Kommittén avser att i sitt nästa betänkan- de återkomma till frågan om samordning av normer och rekommendationer och gransk- ning i anslutning till dessa.
Därefter övergår kommittén till att disku- tera skolans betydelse när det gäller att förbättra servicen i bostadsområden. Detta sker mot bakgrunden av att det ofta visat sig lämpligt att uppnå den eftersträvade samord- ningen och integreringen med utgångspunkt i skolans lokaler och verksamheter. Genom samordnad planering och förvaltning av olika lokaler kan dessa utnyttjas bättre, samtidigt som de boendes behov av lokaler blir bättre tillgodosett. I dessa sammanhang har emel- lertid problem uppstått som har samband både med den kommunala planeringen och förvaltningen och med de statliga finansie- ringsformerna.
Enligt nuvarande bestämmelser kan endast kommun erhålla anläggningsbidrag för att uppföra skolor. I många pågående eller planerade projekt avser emellertid kommu- nerna att överlåta uppförande och förvalt-
ning av samtliga lokaler i integrerade anlägg- ningar till en byggherre. Gällande kungörelse om statsbidrag till byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet hindrar emellertid byggherren att motta anläggningsbidrag. Kommittén föreslår därför att kungörelsen ändras så att den får den innebörden att annan än kommun kan motta statsbidrag och statliga lån, om kommunens fullmäktige så bestämmer.
Beträffande förvaltningen av skollokaler har kommittén funnit att kommunens styrel- se eller den nämnd som fullmäktige beslutat uppdra förvaltningen åt kan träffa avtal med exempelvis bostadsföretag att svara för till- handahållande och viss förvaltning av skol- lokaler. Någon ytterligare ändring av reglerna för förvaltning av skollokaler är därför inte erforderlig.
I anslutning till ett av en grupp inom utbildningsdepartementet, statsbidragsgrup- pen, utarbetat diskussionsunderlag diskute- rar kommittén olika möjligheter till finansie- ring av skollokaler. Med hänsyn till den betydelse skolan har för att förbättra boen- deservicen och berika boendemiljön talar många skäl för att skolor, i första hand låg- och mellanstadieskolor, ges samma lånevill- kor som gäller för bostadslån till lokaler. Kommittén anser sig emellertid, i avvaktan på den fortsatta prövningen av statsbidrags- gruppens förslag, inte kunna ta ställning till frågan om att skolbyggen generellt skall finansieras med bostadslån eller andra statli- ga lån med villkor av samma slag som för bostadslån.
När det däremot gäller integrerade anlägg- ningar, dvs. anläggningar där lokaler och personal samordnas på ett servicefrämjande och ekonomiskt sätt, föreslår kommittén att skoldelen skall kunna belånas med statliga lån. Lånen bör utgå med samma villkor som bostadslån till lokaler. Anläggningsbidraget bör utgå jämsides med det statliga lånet och avräknas från låneunderlaget på samma sätt som nu sker beträffande anläggningsbidraget till barnstugor.
Denna utökning av den statliga belåningen ställer ökade krav på statsmedel. Kommittén
föreslår att dessa medel, åtminstone under ett inledningsskede, utgår genom en särskild lånefond. Även bostadslånemedel som avser den integrerade anläggningens övriga delar bör utgå från den särskilda lånefonden. Från _ fonden bör vidare utgå medel för belåning av barnstugor, allmänna samlingslokaler samt ny— Och ombyggnad av lokaler itidigare inte statsbelånade bostadsområden.
Kommittén föreslår beträffande anlägg- ningsstödet till barnstugor, mot bakgrund av bl.a. det allmänna syftet att minska antalet stödformer, att antalet låneformer begränsas så att ett enda statligt lån i fortsättningen utgår till sådana. Detta lån bör ha samma villkor som bostadslån till lokaler. Bostads- styrelsen bör ombesörja all långivning till barnstugor. Socialstyrelsens anläggnings- bidrag till daghem och fritidshem bör enligt kommitténs mening tills vidare utgå på samma sätt som hittills. Om anläggnings- bidraget till skolor ersätts av ett hyresbidrag bör emellertid ett liknande bidrag införas för barnstugor.
Kommittén anser beträffande anläggnings- stödet till fritids- och samlingslokaler att antalet stödformer samt av dessa berörda myndigheter och organisationer bör begrän- sas. Målet bör vara att begränsa antalet till en enda myndighet och en enda finansierings- form. UtgångSpunkten bör vara att fritids- och samlingslokalbehovet i bostadsområden i huvudsak skall tillgodoses genom de inte- grerade serviceanläggningar som tidigare be- skrivits och de mindre lokaler som nu vanligen belånas med bostadslån.
Kommittén föreslår i samförstånd med samlingslokalutredningen beträffande stödet till allmänna samlingslokaler att dessa i fortsättningen skall belånas med statliga lån av samma slag som bostadslån till lokaler. Ett anläggningsbidrag motsvarande ränte- och amorteringsfri del av nuvarande sam- lingslokallån bör utgå jämsides med det statliga lånet och härvid frånräknas låne- underlaget på det sätt som nu sker vid statsstöd till barnstugor och på det sätt som servicekommittén föreslagit beträffande stöd till skoldelen i s. k. integrerade anläggningar.
Långivningen bör handhas av bostadssty- relsen och ske med medel från nyss nämnda lånefond, som bör tillföras belopp motsva- rande vad som nu anvisas för ränte- och amorteringSpliktiga samlingslokallån.
Möjligheten till förbättringar av service- standarden i äldre bostadsområden har över- vägts av kommittén. Den har därvid konsta- terat att bostadslån för närvarande kan utgå endast till lokaler i bostadsområden med hus som finansierats med statliga lån. Servicekommittén anser att lokaler även i andra områden i ökad utsträckning bör kunna finansieras med statliga lån.
Kommittén föreslår därför att statliga lån med villkor motsvarande bostadslån till lokaler skall kunna utgå till såväl nybyggnad av lokaler som ombyggnad och förbättring av befintliga lokaler i äldre bostadsområden. Denna belåning bör kunna ske även utan samband med upprustning av bostäder. Alla lokaler och anläggningar som får ingå i låneunderlaget för bostadslån eller andra statliga lån med samma villkor som bostads- lån, med undantag dock av bilplatser och större kommersiella anläggningar, bör omfat- tas av denna belåning.
Kommittén har övervägt i vad mån och i vilken utsträckning det är nödvändigt att föreslå ytterligare utvidgningar av den statli— ga långivningen utöver den utvidgning som blir följden av kommitténs nyss nämnda förslag. Kommittén konstaterar härvid, som den gjorde redan i sitt första betänkande, att alla serviceanläggningar i bostadsområden kan belånas, i första hand genom statliga bostadslån. Förslagen till mera generella låneformer och lånevillkor som undanröjer hindren för flexibilitet och stimulerar till samordning torde leda till att lokaler för nya behov lättare kan tillskapas utan att nya bestämmelser behöver utformas så snart ett nytt behov uppstår. Det är därför enligt kommitténs mening inte nödvändigt att föreslå några ytterligare utvidgningar.
I ett avsnitt om beräkningsregler diskute- rar kommittén frågan om belåningsvärdena för serviceanläggningar täcker de verkliga kostnaderna. Kommittén föreslår i samman-
hanget att bostadsstyrelsen ges i uppdrag att vidta de ytterligare åtgärder som behövs för att lokaler från belåningssynpunkt skall bli mera jämställda med bostäder. Siktet bör vara inställt på att ge beräkningsmetoden den utformning som behövs för att belåning- en av lokaler skall bli lika kostnadsanpassad till olika utföranden som när det gäller bostäder. De genomsnittliga överkostnaderna för lokaler bör inte vara högre än för bostäder. Vidare pekar kommittén på att fortsatt standardökning i boendet måste inriktas på boendemiljöns utformning och utrustning. Styrelsens beräkningsmetod bör liksom rekommendationerna 1 God Bostad därför anpassas till detta mål.
Kommittén konstaterar att när nya be- byggelsetyper introduceras det kan finnas behov av att göra vissa avsteg från metoden att schablonmässigt bestämma låneunderlag och pantvärde. Därför föreslås att bostads- styrelsen ges bemyndigande att, såvitt gäller projekt med mer omfattande service och en utformning som svarar mot denna service, efter kostnadsprövning i varje särskilt fall göra avsteg från det schablonmässigt bestäm- da låneunderlaget och pantvärdet.
En speciell fråga är vilka beräkningsmeto- der som skall tillämpas vid beräkning av låneunderlag och pantvärde för barnstugor, skolor och samlingslokaler. Beträffande barnstugor anser kommittén att bostadssty- relsens beräkningsmetod bör användas. Vid beräkningen bör dock låneunderlaget per plats maximeras. Det statliga lånet bör vidare kunna fördjupas så att eventuella försämring- ar jämfört med nuvarande lånemöjligheter undvikes.
Även beträffande skoldelen i integrerade anläggningar bör enligt kommitténs mening bostadsstyrelsens beräkningsmetod använ- das. Beräkningen bör tillgå så att pantvär- det/låneunderlaget först fastställes för hela anläggningen med hjälp av styrelsens metod. Därefter beräknas skolbyggnadsbidraget en- ligt skolöverstyrelsens metod och frånräknas det tidigare erhållna låneunderlaget/pantvär- det. Samma metod bör användas för att fastställa låneunderlag och pantvärde för
Kommittén diskuterar kapitalkostnadsvill- korens utformning mot bakgrund av att dessa påverkar kapitalkostnadernas storlek och därmed även hyran och kostnaderna för servicen. Kommittén konstaterar att kapital- kostnadsvillkoren för flertalet lokaler är sådana att kapitalkostnaderna f.n. blir ca 70% större de första åren än om samma kapitalkostnadsvillkor som för bostäder till- lämpas. Kommittén framhåller vidare att betydande administrativa förenklingar skulle uppnås om samma kapitalkostnadsvillkor tillämpades för bostäder och lokaler.
Kommittén föreslår emellertid, med tanke på de förändringar i finansieringssystemet som kan bli följden av paritetslåneutredning— en, att kapitalkostnadsvillkoren för lokaler övervägs när resultaten av utredningen före- ligger. Resultatet av den tidigare nämnda inom utbildningsdepartementet pågående översynen av skolbyggandets finansiering bör likaså inväntas. s.k. nominella kapitalkost- nadsvillkor för bostadslån till lokaler bör alltså enligt kommitténs mening tills vidare tillämpas.
Kommittén diskuterar behovet av plane- rings- och medelsramar för olika ändamål. Den föreslår att särskilda investeringsramar för skolbyggnader och allmänna samlingslo- kaler bibehålls. En särskild investeringsram för belåning av lokaler i tidigare inte statsbelånade bostadsområden föreslås vida- re. Beträffande lån till barnstugor konstate- rar kommittén att dessa utgått iden omfatt- ning som behövs för att tillgodose det dokumenterade utbyggnadsbehov som an- sökningar om lån och bidrag till utbyggnad av barnstugor årligen angett. Tills vidare bör samma princip följas.
Kommittén avslutar finansieringsavsnittet med en diskussion om anspråken på resurser och medel. Kommittén konstaterar härvid att en grundläggande förutsättning för kom- mitténs förslag har varit att få ett bättre utnyttjande av resurser och medel som idag tas i anSpråk för boendeservice. Ökningen av anspråken bestäms i huvudsak av kommuna- la ambitioner.
l överensstämmelse med denna målsätt- ning kommer kommitténs förslag att öka anspråken på statsmedel endast i två avseen- den. Förslagen att med statliga lån belåna även skoldelen i integrerade serviceanlägg- ningar samt nybyggnad, ombyggnad och förbättring av lokaler i äldre bostadsområden ökar medelsbehoven med ca 5 milj. kr det första budgetåret för att stiga till ca 15 milj. kr det tredje budgetåret.
Utbetalningarna från den föreslagna sär- skilda lånefonden beräknas till sammanlagt ca 60 milj. kr under ett första budgetår. Huvuddelen av dessa medel skall enligt förslaget överföras till fonden från befintliga anslag.
7.2.2. Remissyttranden
De av kommittén angivna huvudmålen för finansieringssystemet — möjlighet till sam- ordning, begränsning av antalet stödformer och inblandade myndigheter och önskemå- let att den del av boendemiljön som ligger utanför bostäderna skall ges samma betydel- se som bostäderna — har vunnit stor anslut- ning bland remissinstanserna. Bostadsstyrel- sen instämmer i de av kommittén angivna långsiktiga målen, som i vissa delar motsvarar vad styrelsen anfört i olika sammanhang. Ett angeläget mål är sålunda att byggandet av lokaler finansieras enligt en enda låneform och att till driften av vissa lokaler bör utgå bidrag som avpassas med hänsyn till verk- samhetsform, personalbehov m.m. Några remissinstanser ansluter sig till huvudmålen men gör samtidigt vissa reservationer eller anser sig inte ha möjligheter att bedöma angelägenheten av de föreslagna långsiktiga åtgärderna. Bland dessa remissinstanser åter- finns skolöverstyrelsen som beträffande inte- grerade anläggningar framhåller att man ännu saknar erfarenheter av hur förrnån- liga sådana anläggningar är. Frågan bör därför bli föremål för fortsatta överväganden och de praktiska erfarenheterna bör studeras noggrant. SÖ tillstyrker emellertid i princip det system för statlig finansiering som kommittén föreslår. Riksbanksfullmäktige
har uttryckt tveksamhet inför det av kom- mittén angivna huvudmålet att bostadskom- plement skall ges samma betydelse som bostäderna. Fullmäktige anför att det sanno- likt kan anföras goda motiv för att låta bostäder och boendeservice bilda en enhet ur administrativa, finansiella m. fl. synpunkter. Av samma skäl skulle emellertid ytterligare en rad, huvudsakligen kommunala, samhälls- funktioner kunna tillfogas. Den utvidgning av den prioriterade sektorn på kreditmark- naden som detta kunde innebära skulle emellertid medföra att möjligheterna att föra en konjunkturstabiliserande kreditpolitik be- gränsades.
Meningarna är delade beträffande kom- mitténs förslag att krav på möjlighet till samordning och flexibilitet beträffande lo- kalanvändning successivt bör inskrivas som förutsättning för statliga låne- och bidrags- former. Bostadsstyrelsen, som instämmer i angelägenheten av att flexibilitet genomförs i så stor utsträckning som möjligt, avstyrker att krav f.n. skall kunna ställas på flexibili- tet i samband med långivningen. Tveksamma till förslaget är vidare Svenska kommunför- bundet och statens planverk. Kommunför- bundet kan tillstyrka att bestämmelserna utformas så att integration uppmuntras men motsätter sig en sådan utformning att låne- och bidragsbestämmelserna i själva verket kommer att hindra möjligheterna att utveck- la enskilda funktioner på serviceornrådet. Om bestämmelser av den innebörd, som kommittén har tänkt sig, kommer att införas måste en vid tolkning förutsättas.
Sammanläggningsdelegerade i Norrtälje och HSB har kommenterat kommitténs förslag att redan beviljade lån och bidrag inte automatiskt skall kunna återkrävas när en lokal i vissa fall tas i anspråk för annat ändamål än det ursprungligen avsedda. Båda dessa instanser delar kommitténs uppfatt- ning. HSB föreslår därutöver att beviljat lån efter tillstyrkan av kommun skall kunna överföras på annan låntagare, om låntagaren tillför bostadsområdet en serviceaktivitet som bedöms som önskvärd.
Alla remissinstanser utom en har tillstyrkt
eller lämnat utan erinringar förslaget att annan än kommun skall kunna motta stats- bidrag till skollokaler om kommunens full- mäktige så bestämmer. Skolöverstyrelsen som inte har något emot att skollokaler i integrerade anläggningar uppförs och ägs av bostadsföretag, finner dock ej tillräckligt starka skäl tala för att annan än kommun skall få motta statsbidrag.
Förslaget att statliga lån med villkor av samma slag som bostadslån skall utgå till skoldelen i integrerade anläggningar stöds av Svenska kommunförbundet, bostadsstyrel- sen och många länsbostadsnämnder. Svenska byggnadsarbetareförbundet tillstyrker likaså förslaget men anser att möjligheterna att genomföra den föreslagna integreringen av servicefunktionerna torde vara sammankopp- lade med samhällsstorleken och befolknings- tätheten runt skolanläggningen. HSB och SABO understryker behovet av en snar lösning av skolans integrering och finansie- ring.
Förslaget att utsträcka den statliga lån- givningen till lokaler i äldre bostadsområden har vunnit fullständig anslutning bland de remissinstanser som uttalat sig i frågan.
Angående kommitténs konkreta förslag beträffande beräkningsregler, dvs. att lokaler från belåningssynpunkt skall jämställas med bostäder, anför bostadsstyrelsen följande. En sådan anpassning pågår kontinuerligt eller igångsätts i den mån nya typer av lokaler faller inom bostadsmyndigheternas kompe- tensområde. Styrelsen kan vidare inte finna att det av kommittén föreslagna särskilda bemyndigandet, att efter kostnadsprövningi varje särskilt fall få göra avsteg från det schablonmässigt beräknade låneunderlaget och pantvärdet, är erforderligt. Styrelsen anser att de allmänna reglerna för beräkning av låneunderlag, pantvärde och kostnader redan medger styrelsen erforderlig handlings- frihet. Styrelsen ansluter sig till förslaget att styrelsens beräkningsmetod skall användas för att bestämma låneunderlag och pantvär- de för skoldelen i integrerade anläggningar och barnstugor. Däremot anser styrelsen det inte motiverat att genomföra förslagen om
maximering av låneunderlaget och särskilda fördjupningsmöjligheter beträffande barn- stugor, eftersom de föreslagna reglerna avvi- ker från både reglerna för bostäder och reglerna för andra lokaler.
Kommitténs förslag att införa en särskild lånefond för en långivning med villkor som för bostadslån till lokaler har mött invänd- ningar från flertalet remissinstanser som uttalat sig i frågan. Bostadsstyrelsen anser att en särskild lånefond och en särskild låneform kommer att innebära en administrativ belast- ning. Styrelsen kan inte finna några olägen- heter med att lånen för ifrågavarande lokaler utgår i form av bostadslån och från lånefon- den för bostadsbyggande. Styrelsen avstyr- ker därför kommitténs förslag och föreslår i stället att lån utgår enligt bostadslåne- kungörelsen och från nämnda lånefond.
Beträffande kommitténs förslag i fråga om investerings- och medelsramar anser bostads- styrelsen att långivningen till samlingslokaler och barnstugor inte erfordrar någon särskild begränsande ram. För långivningen till skolor i integrerade anläggningar och till lokaler i äldre områden behövs däremot sådana ra- mar. Deras utformning bör i båda fallen vara densamma. Ramarna kan uttryckas i anting- en kronor låneunderlag eller kvadratmeter våningsyta för lokaler i låneunderlag.
7.3. Tillämpad integrerad finansiering
Chefen för inrikesdepartementet erinrade i statsverkspropositionen år 1970 (prop. 1970:1, bil. 13, s. 215) om de svårigheter för genomförandet av integrerade serviceprojekt som har samband med de statliga finansie- ringsformerna, vilka inte sällan utformats med utgångspunkt i att lokalerna byggs fristående och med ett fixerat användnings- sätt. Departementschefen anförde — efter en hänvisning till servicekommitténs arbete — att ett alternativ vid finansiering av skolbygg- nadsdelen i en integrerad anläggning kunde vara att låta denna del innefattas i pantvär- det för bostadslån. Kungl. Maj:t skulle övergångsvis efter prövning i varje särskilt fall kunna medge en sådan vidgning av
Motsvarande problem berördes även av chefen för utbildningsdepartementet (prop. 1971:1, bil. 10, s. 234). I 1971 års stats- verksproposition (prop. 1971:1, bil. 10, s. 230) anmäls vissa aktuella integrerade pro- jekt. Departementschefen anför att det är angeläget att under pågående beredningsar- bete aktuella projekt rörande integrering av bl.a. skollokaler inte hindras av utform- ningen av nuvarande statsbidragsbestämmel- ser för olika ändamål.
Bidrag för byggnadsarbeten inom skol- väsendet har även behandlats under 1.6 ovan.
Bostadslån kan kombineras med invalid- bostadsbidrag, anläggningsbidrag för barn- stugor och bidrag ur allmänna arvsfonden. Då invalidbostadsbidrag beviljas för extra lägenhetsyta skall från låneunderlaget dras av belopp för motsvarande våningsyta. Be- viljas anordningsbidrag för barnstuga eller bidrag ur arvsfonden skall ett mot bidraget svarande belopp dras av från låneunderlaget.
8.1. Demografiska noteringar
Samlingslokalstödet tillkom vid en tidpunkt då glesbygdsbefolkningen utgjorde nära hälf- ten av landets totalbefolkning och påkallades av strävanden som hade sin rot i en tid omkring sekelskiftet då två tredjedelar av den totala folkmängden bodde i glesbygd. År 1965 hade andelen glesbygdsbefolkning gått ned till ca 23 % och sjunker fortfarande.
Befolkningsutvecklingen i glesbygd och tätorter länsvis under åren 1950—1965 fram- går av tabell 16 (ur arbetsgruppens för gles- bygdsfrågor skrift Glesbygd).
Fördelningen av tätorter och tätortsfolk- mängd i olika storleksordning av tätorter
Planering och styrning m. m.
åren 1960 och 1965 framgår av tabell 17 (Norling och Jansson, Statistisk tidskrift 19673).
Från samma källa (Norling-Jansson) åter- ges även — tabell 18 — en ranglista över folk- mängden i tätortsregioner med mer än 50 000 invånare och dess förändringar under perioden 1960—1965.
I tabell 19, likaledes ur samma källa, har de starkast växande orterna grupperats i rangordning efter tillväxttakten.
Vidare bör noteras att befolkningsom- flyttningarna fört med sig även en förändrad ålderssammansättning. Andelen personer över 65 år har under perioden 196041965 utvecklats på sätt som framgår av tabell 20.
Tabell ] 7. Fördelning av tätorter och tätortsfolkmängd på olika storleksklasser 1960 och 1965
Storlek, Antal tätorter Folkmängd Förändring antal invånare 1960 1965 1960 1965 Absolut Relativ 200— 499 883 818 281437 269 564 — 11 873 — 4.2 500— 999 398 390 277 814 274 785 — 3 029 — 1.1 1 000— 1 999 226 230 321587 322 960 + 1 373 + 0.4 2 000— 4 999 161 188 491 180 573 524 + 82 344 + 16.8 5 000— 9 999 69 69 476 417 473 549 - 2 868 — 0.6 10 000—19 999 38 48 542 182 661 384 + 119 202 + 22.0 20 000—49 999 26 33 744 239 1 003 326 + 259 087 + 34.8 50 000—99 999 10 10 688 948 744 298 + 55 350 + 8.0 100 000— 3 3 1628 988 1688105 + 59117 + 3.6 Totalt 1814 1819 5 452 792 6 011495 + 558 683 + 10.3 62 SOU 1971:92
Tabell 16 Befolkningsutvecklingen i glesbygd och tätorter länsvis 1950—1965.
Län Folkmängd den 31 dec. 1950 Procentuell förändring Folkmängd den 1 nov. 1965 1950—1960 1960—1965
Glesbygd Tätorter Totalt Gles— Tät- Totalt Gles- Tät- Totalt Glesbygd Tätorter Totalt bygd orter bygd orter
AB 89121 1012 251 1101372 — 17,6 18,3 15,4 — 12,9 57 012 97 665 154 677 — 15,5 22 5 8,4 — 13,3 78 770 135 286 214 056 — 16,9 20 0
121 509 226 165 347 674 — 19,9 15,1 2,9 — 16,4 98 094 173 381 271475 — 10,9 14 2 5,1 — 12 0 84719 72 994 157 713 — 146 18,1
111735 125112 236 847 — 18,2 15 36 591 22 402 58 993 — 141 1 58 435 87 700 146135 — 10 7 5
115 987 142 822 258 809 — 13,0 9
1 3
64 002 1 314 395 1378 397 41775 141946 183 701 51956 188 546 240 502 81406 284 377 365 783 76 939 218 864 295 803 63 271 100 896 164 167 77 216 158 375 235 591 28 697 25 054 53 751 43 918 105 236 149 154 87 919 173 689 261608 102 426 564 729 667 155 69 938 110 098 180 036 70 077 595 332 665 409 116 353 273 797 390150 102 406 152 214 254 620 103 035 184 102 287 137 57 404 210 585 267 989 43 369 205 801 249 170 66 607 215 486 282 093 77 078 215 503 292 581 89 263 188 034 277 297 67 010 64 036 131046 96 076 137 347 233 423 76 365 183 053 259 418 1754 486 6011495 7765 981
ooovimmm+l v—d
_—
[N'—(INMWQ'OOWHNDW v—lv—l mwcmOhOOQ—HOwNWNMMMBWOOw
129 314 453108 582 422 — 8,1 80 025 83 471 163 496 — 5,8 90 515 467 030 557 545 — 13,5 17,2 12,3 — 10 5 148 810 210195 359 005 — 12,0 16,0 4,6 — 11,1
137 346 111 051 248 397 — 14 4 19 2 0,4 — 22,9
137 220 144 238 281458 — 12 6 18,6 3,9 — 141 81237 165 786 247 023 — 15 1 16,6 5,7 — 16,8 66 091 137 521 203 612 _ 22,8 32,3 14,5 — 15,0 92187 174 909 267 096 — 15,3 18,9 7,1 — 14,7
116 265 168 759 283 024 _ 21,0 19,3 2 125 282 158 472 283 754 — 14,7 12,8 0 89119 54 905 144 024 — 10,4 9 2 — 3,
3 8 6
v—lv—(v—l—dv—l cr; N —1 | HHCNW
I oooommtnv—soo—iv—(amexost—L v—(v—t
wmqoom
voqv—m
-—4
unmmom_=4_iEZOe.admi-—Dä>s>—N
AC 125 560 106 276 231 836 — 8,6 17,5 BD 112 735 128 861 241596 —17,4 30,9 Totalt 2 383 679 4 660 360 7 044 039 — 14 2 17,0
»
— 18,0 — 14,3
VNONQWCOKN u—MNNDWNDQN—lev—ONNONOM
| Osq-nm _ "1 se H I Quixote-n
o' ..
Tätortsregion Folkmängd Förändring 1960 1965 Absolut Relativ 1. Stockholm ................... I 154 270 1 248 544 94 274 8,2 Huvudort ................... 957 655 962 306 4 651 0,5 Förorter ................... 196 615 286 238 89 623 45,6 2. Göteborg .................... 500 398 548 623 48 225 9,6 Huvudort ................... 443 674 471 619 27 945 6,3 Förorter ................... 56 724 77 004 20 280 35,8 3. Malmö ..................... 326 248 369 071 42 823 13,1 Huvudort ................... 227 625 254 180 26 555 11,7 Förorter ................... 98 623 114 891 16 268 16,5 4. Norrköping ................... 93 641 97 935 4 294 4,6 Huvudort ................... 83 531 87 311 3 780 4,5 Förorter ................... 10110 10 624 514 5,1 5. Västerås .................... 81 912 95 933 14 021 17,1 Huvudort ................... 76 194 87 543 11 349 14,9 Förorter ................... 5 718 8 390 2 672 46,7 6. Hälsingborg .................. 85 681 91 995 6 314 7,4 Huvudort ................... 75 770 78 153 2 383 3,1 Förorter ................... 9 911 13 842 3 931 39,7 7. Uppsala ..................... 77 568 89 837 12 269 15,8 Huvudort ................... 72 972 82 450 9 478 13,0 Förorter ................... 4 596 7 387 2 791 60,7 8. Borås ...................... 80 251 87 109 6 858 8,5 Huvudort ................... 64 345 69 913 5 568 8,7 Förorter ................... 15 906 17 196 1 290 8,1 9. Jönköping ................... 79 060 85 652 6 592 8,3 Huvudort ................... 67 175 71 033 3 858 5,7 Förorter ................... 11 885 14 619 2 734 23,0 10. Örebro ..................... 76 785 85 094 8 309 10,8 Huvudort ................... 71 310 77 576 6 266 8,8 Förorter ................... 5 475 7 518 2 043 37,3 11. Linköping ................... 73 169 80 037 6 868 9,4 Huvudort ................... 64 304 68 659 4 355 6,8 Förorter ................... 8 865 11 378 2 513 28,3 12. Eskilstuna ................... 67 687 76 191 8504 12,6 Huvudort ................... 53 919 59 038 5 119 9,5 Förorter ................... 13 768 17 153 3 385 24,6 13. Sundsvall .................... 69 015 76 187 7 I 72 10,4 Huvudort ................... 41 879 46 406 4 527 10,8 Förorter ................... 27 136 29 781 2 645 9,7 14. Gävle ...................... 70 812 75 903 5 091 7,2 Huvudort ................... 59 005 62 622 3 617 6,1 Förorter ................... 11 807 13 281 1 474 12,5 15. Borlänge .................... 60 308 64 809 4 501 7,5 Huvudort ................... 30 006 32 567 2 561 8,5 Förorter ................... 30 302 32 242 1 940 6,4 16. Karlstad .................... 54 261 60 650 6 389 11,8 Huvudort ................... 42 710 47 955 5 245 12,3 Förorter ................... 11 551 12 695 1 144 9,9 17. Trollhättan ................... 53 352 59 834 6 482 12,1 Huvudort ................... 30 613 35 545 4 932 16,1 Förorter ................... 22 739 24 289 1 550 6,8 Samtliga .................... 3 004 418 3 293 404 288 986 9,6 Huvudorter ................. 2 462 687 2 594 876 132 189 5,4 Förorter ................... 541 731 698 528 156 797 28,9 % av rikets tätortsbefolkning ......... 55,1 54,8 Varav huvudorter ............... 45,2 43,2 Varav förorter ................. 9,9 1 1,6 64
Tabell 19 De snabbast växande tätorterna 1960—1965
Ökning över 100 % Alla storleksklasser
Tätort Län lnv. 1965 Ök—
ning % Märsta B 10 372 260 Hökåsen U 1 280 251 Tappström B 1 111 224 Fittja B 2 403 204 Höllviksnäs M 1 593 167 Stenungsund O 5 186 166 Bro C 1 542 157 Tallboda E 796 154 Kungsängen C 2 216 150 Degeränget BD 5 85 149 Ösmo B 1 483 142 Jakobsberg B 19 120 126 Påarp M 1 05 2 123 Häljarp M 1 125 117 Brunna C 445 115 Berga D 975 114 Glöstorp 0 2 031 109 Uppåkra M 724 105 Bjärred M 1 754 103 Viken M 1 664 101 Agnesberg P 1 461 101
Ökning 50—99 % Tätorter över 1 000 inv. 1960
Tätort Län Inv. 1965 Ökning
% Kallhäll B 10 186 95 Handen B 23 425 94 Lindome N 2 097 89 Staffanstorp M 3 030 84 Åkersberga B 6 444 80 Skultorp R 2 540 80 Bålsta C 2 5 19 79 Västerhaninge B 8 426 76, Upplands Väsby B 8 647 72 Kållered O 2 328 69 Dalby M 2 406 65 Mörrum K 3 261 64 Knivsta B 2 509 64 Floda P 2 474 63 Askim O 4 5 38 58 Bergnäset BD 3 186 57 Tumba B 10 200 54 SOU 1971:92
Ökning 15449 % Tätorter över 10 000 inv. 1960
Tätort Län inv. 1965 Ök— ning % Roslags-Näsby B 30 264 39 Sollentuna B 28 5 34 34 Södertälje B 44 362 32 Växjö G 29 354 29 Mariestad R 13 956 28 Skellefteå AC 23 899 27 Finspång E 14 420 27 Umeå AC 39 889 23 Nyköping D 21 315 22 Enköping C 15 392 22 Hallstahammar U 12 35 8 22 Värnamo F 13 17 3 21 Hofors X 12 063 19 Hässleholm L 15 772 18 Lidingö B 27 297 16 Västerås U 87 543 15 Katrineholm D 21 934 15 Köping U 19 27 3 15
Tabell 20 Andelen personer över 65 år i tät- ort respektive glesbygd 1960 och 1965
År Tätort Glesbygd 1960 10,8 % 15,1 % 1965 11,6 % 17,4 %
8.2. Regional planering och fördelning
8.2.1. Allmänt
Fördelningsplaneringen i stort har fått ut- tryck i bl. a. statsmakternas regionalpolitiska beslut och cirkuläret till statsmyndigheterna (SFS 1969:438) om beaktande av den regionalpolitiska utvecklingsplaneringen vid beslut om lokalisering m.m. I cirkuläret anbefalls samtliga statsmyndigheter att vid beslut som rör lokalisering av offentliga investeringar eller som på annat sätt har betydelse för den regionala utvecklingen beakta det prognosmaterial m. m. som utar— betats inom länsplanering 1967 samt vad Kungl. Maj:t och riksdagen i anslutning där- till uttalat (materialet sammanfattat i SOU 1969:27).
Länsplanering 1967 redovisades för 1969 års riksdag (prop. 1969:l,bil. 13 5. 92—147, SU 57). I samband härmed antogs vissa grundsatser för utformningen av regional- politiska målsättningar, som innefattar bl. a. strävan att dämpa tillväxttakten i storstads- områdena och som alternativ till dessa bygga ut ett antal växtkraftiga stadsregioner, att satsa på områden som bedömdes spontant kunna utvecklas så att de fick en differentie- rad arbetsmarknad och att i varje län satsa på minst en region med framtida spontan tillväxtkraft.
Länsplanering 1967 kunde inte föras fram till konkreta regionalpolitiska handlingspro- gram. Genom beslut den 28 mars 1969 uppdrog Kungl. Maj:t åt länsstyrelserna att försöksvis i samverkan med kommunerna utarbeta sådana program för länen (läns- program 1970). Enligt meddelade anvis- ningar skall handlingsprogrammen — med sikte såvitt möjligt på tiden fram till år 1980 — redovisa dels behovet av sysselsättnings- politiska åtgärder, dels behovet av åtgärder av annan art för att trygga goda levnadsför- hållanden i områden där en långsiktig be- dömning ger vid handen att en negativ utveckling är ofrånkomlig, dels den regionala fördelningen av investeringsbehoven inom den offentliga sektorn. Handlingsprogram- men skall mynna ut i en prioritering av insatsbehoven mellan olika kommunblock.
I proposition 1970:7S angavs ytterligare allmänna riktlinjer för planerings- och pro- gramarbetet. Dessa riktlinjer, som godkändes av riksdagen, innebär att ett landsomfattan- de regionalt handlingsprogram — med läns- programmen som grund — skall utarbetas. Detta hela landet omfattande program förut- sätts vara så konkret att det kan tjäna som vägledning för den regionala politiken. Å andra sidan får programmet inte vara så detaljerat att det utesluter handlingsfrihet på regional och kommunal nivå. För att kunna förena dessa krav bör programmet ange de ramar inom vilka länsorganen har att arbeta samtidigt som det innehåller tillräckliga preciseringar för att uppnå en enhetlig regionalpolitik i hela landet. Defmitiva pro-
gram har getts in till inrikesdepartementet under hösten 1971 .
Den regionala utvecklingsplaneringen är inte avslutad härmed utan avses vara en rullande verksamhet. Avsikten är att genom- föra en ny länsplaneringsomgång åren 1972— 1973.
I statsmakternas regionalpolitiska beslut har även ingått bedömningar om grunderna för en utklassificering. Ett förslag i sådan riktning har lagts fram av gruppen för regional utvecklingsplanering i form av en skiss till klassificeringssystem.
Avsikten är att ett regionalt utvecklings- program för hela landet skall utformas och föreläggas 1972 års höstriksdag.
I sammanhanget bör erinras om pågående försöksverksamhet med kommunalekono- misk långtidsplanering (KELP). Denna har till syfte att kartlägga kommunernas eko- nomiska långtidsplanering på både drifts- och investeringssidan. Arbetet, som sedan år 1968 har letts av beredningen för regional planering, bedrevs till en början i begränsad omfattning. Under år 1969 gjordes en enkät samt två tilläggsundersökningar bland ca 500 kommuner. Resultatet av KELP 69 är utförligt refererat ibilaga (SOU 1971:13) till 1970 års långtidsutredning. En ny omfattan— de försöksomgång pågår f.n. (KELP 70) i inrikesdepartementets regi.
Härtill anknyter även den planering som innefattas i de kommunala bostadsbyggnads- programmen (kk 19622655, ändrad 1967: 311) och som syftar till att främja att bo- stadsbyggandet genomförs och främjas på ett ändamålsenligt sätt.
Kommunala bostadsbyggnadsprogram skall upprättas årligen och avse de närmaste fem åren. I dessa program skall kommunerna klarlägga behovet av bostadsbyggande under programperioden och det byggande som med hänsyn till kommunens resurser och beting- elser i övrigt är möjligt att genomföra. Programmet blir ett kommunalt handlings— program på bostadsområdet. Program- men redovisas till de statliga bostadsmyndig- heterna, där de kan ligga till grund för bl. a. fördelning av låneramar i anslutning till den
regionala länsplaneringen.
Genom statsmakternas beslut om bostads- byggnadsplan och låneramar för statliga lån och fördelningen därav på län, kommun- block och kommun möjliggörs en långsiktig planering av bostadsbyggandet. Igångsätt- ningen av de enskilda projekten avses styras med hänsyn till den särskilda regionala sysselsättningsplaneringen så att jämn syssel- sättning erhålls och besked om igångsätt- njngstidpunkt kan lämnas i god tid före byggstarten.
8.2.2. Samlingslokaler
Bostadskollektiva kommitten betonade det kommunala ansvaret för lokalfrågornas lö- sande och angav vissa riktlinjer för kommu- nernas handlande. Tillgång på och behov av lokaler borde inventeras med särskild hänsyn till samordningsmöjligheterna. Behovet av lokaler måste beaktas redan vid bebyggelse- planeringen och vid projektering av byggen. Kommittén erinrade om den roll som kom- munerna i det senare hänseendet kunde spela såsom förmedlingsorgan för de statliga bo- stadskrediterna.
Vissa delar av samlingslokalerna och viss verksamhet har betydelse även utöver kom- mungränserna, även om detta förhållande minskats av kommunsammanläggningarna. I ett enkätsvar till den särskilda utrednings- mannen (SOU 1955:39, s. 23) anförde länsstyrelsen i Jämtlands län, med hänvisning till den begränsade medelstillgången, att en inventering borde ske av förekomsten och beskaffenheten av befintliga samlingslokaler inom kommunerna i respektive län. [ sam- band med inventeringen borde behovet av statliga stödåtgärder klarläggas.
Samlingslokalbyggandets regionala fördel- ning och planering har hittills inte varit reglerad av annan föreskrift än i det närrmda 1969 års cirkulär. De lokala initiativen har, som framgår av bilaga 9, också varit mycket ojärrmt fördelade. Hittills har de mindre orterna med ett mera sammanhållet och överblickbart föreningsliv kommit i förgrun- den. De sista åren har dock kunnat iakttas en
tendens med ökande ansökningar för större projekt i inflyttningsorterna — dock inte de tre storstäderna.
På utredningens begäran har initierats ett inarbetande i länsstyrelsernas regionala hand- läggningsprogram — länsprogram 1970 — av uppgifter om planerat byggande av samlings- lokaler i länen under prognosperioden för de sex åren 1970—1975. De inkomna uppgifter- na utvisar i huvudsak följande:
Tabell 2]. Planerat byggande av samlingslo- kaler enligt länsprogram 1970
AB:Kommunerna — där Stockholms stad inte återfinns — redovisar investerings- behov om ca 32,9 milj. kr, vilket uppges till övervägande del avse biblio- tek.
C: 2 ombyggnadsprojekt om sammanlagt 950 000 kr. D: 1 projekt för 800 000 kr att uppföras 1973—74. E: Investeringsbehoven för samlingslokaler, museer, konserthus och bibliotek upp— ges till ca 51 milj. kr. Därav synes ett projekt för ca 6 milj. kr avse samlings- lokal i traditionell mening. F: 11 projekt med en investeringskostnad om 23,9 milj. kr. G: 4 projekt om drygt 8 milj. kr redovisas. Häri ingår ett ”servicehus” för 1,5 milj. kr. H: 5 projekt om ca 3,3 milj. kr redovisas.
Inga egentliga samlingslokaler redovisas
som planerade.
K: Investeringar i tre projekt för ca 7,8
milj. kr — varav ett drar ca 6,6 milj. kr — redovisas. Enligt länsstyrelsen är till-
gången på samlingslokaler relativt god i samtliga kommunblock. 11 projekt för ca 1,1 milj. kr redovisas. 7 kommunala projekt med en byggnads- kostnad av 4,2 milj. kr tas upp. 3 projekt för ca 2,1 milj. kr. Inga investeringsbehov har redovisats. 4 projekt för ca 27,8 milj. kr. Därav faller 22 milj. kr på ett projekterat ”kul- turhus”.
_!
7992.
R: 9 projekt för ca 3,6 milj. kr. S: 4 projekt för ca 19,75 milj. kr, därav 2 allmänna samlingslokaler för 3,5 milj. kr och 2 stadsbibliotek för 16,25 milj. kr. T: 3 projekt i Örebroblocket för ca 1,9 milj. kr. U: 5 projekt för ca 14,6 milj. kr. Därav avser ca 7,6 milj. kr tillbyggnad av stifts- och landsbibliotek. W: 3 projekt om ca 2 milj. kr. Länsstyrelsen konstaterar ett behov av ökat samlings- lokalbyggande i hela länet. X: 2 projekt för 855 000 kr. Y: 3 projekt för ca 3,8 milj. kr. 1 ett av projekten, med en beräknad kostnad av ca 3,2 milj. kr, ingår dock även andra centrumlokaler. Z: 3 projekt för 2,1 milj. kr. Länsstyrelsen
ifrågasätter dock ur regionalpolitisk syn- punkt lämpligheten av investeringar i 2 projekt för 2 milj. kr. 2 projekt för ca 1,1 milj. kr synes vara traditionella samlingslokaler. Härtill re- dovisas ett ungdomslokalbehov för ca 4,5 milj. kr.
BD: Minst 6 projekt för ca 19,1 milj. kr. AC:
Flera länsstyrelser stryker under att en- dast byggande i kommunal regi tagits med och att i flera fall låga siffror kan förklaras med ökande projektering för samordning med bl.a. skolbyggandet. Uppenbarligen har i de flesta fall skilda utgångspunkter använts för bedömningarna. Länsstyrelsen iHallands län påpekar att uppgifterna i KELP- och RUPRO-blanketterna inte medger en bedöm- ning av samplanerade projekt. Det för sex år redovisade totalbehovet om närmare 220 milj. kr får därför endast anses redovisa en mycket grov tendens i den kommunala planeringen. Bl. a. saknas uppgifter från de tre storstadskommunerna.
Slutligen bör även i detta sammanhang hänvisas till vad som nedan anförs om byggplaneringsutredningens förslag, avsett att tillgodose även krav på regional investe- ringsfördelning.
8.3. Konjunktur- och säsongstyrning
Omfattningen av det totala samlingslokal- byggandet styrs genom de ramar för långiv- ningen som fastställs av statsmakterna, ge- nom byggnadsregleringen och genom investe- ringsavgifter. Härtill kommer möjligheterna att uppföra även samlingslokaler som bered- skapsarbeten. Byggnadsreglering och inves- teringsavgifter har för budgetåren 1966/67 och 1967/68 medfört att av låneramen på för vartdera budgetåret om 10 milj. kr endast ca 7,3 resp. 6,4 milj. kr kunnat utnyttjas. Å andra sidan har, som i annat sammanhang visats, under de första åtta månaderna år 1971 lämnats statsbidrag för utförande av samlingslokaler som bered- skapsarbete med inte mindre än 7,7 milj. kr, varav närmare 5 milj. kr faller på fem projekt i Västerbottens och Norrbottens län.
Arbetsmarknadsstyrelsen har i fråga om bidrag för uppförande av samlingslokaler som beredskapsarbete regelmässigt begärt yttranden från samlingslokalnämnden. Något avstyrkande yttrande uppges inte ha före- kommit.
Kungl. Maj:t synes inte ha utnyttjat sin beslutanderätt i låneärenden till att omprio- ritera eller tidsmässigt förskjuta samlingslo- kalbyggandet. Lån har regelmässigt beviljats efterhand som låneansökningen tillstyrkts av samlingslokalnämnden. Nämnden å sin sida torde inte ha anlagt andra synpunkter än behovsmässiga i sin interna planering. Kon— junktur- och säsongstyrningen har sålunda skett genom byggnadsregleringen — helt sedan krav på igångsättningstillstånd infördes ihela landet är 1966.
Lagen om igångsättningstillstånd (1965: 809) sammanför i en grupp ”byggande som helt eller till huvudsaklig del inrymmer kyrkliga eller andra samlingslokaler eller nöjeslokaler”. Denna gruppindelning åter- verkar även på den statistiska redovisningen av de projekt som prövas för igångsättnings- tillstånd. Vid en av utredningen initierad särredovisning av den 1 november 1969 ej avgjorda ärenden, inklusive bordlagda, visade det sig att av det totalt under denna grupp
angivna kostnadsbeloppet ca 25 milj. kr hän- förde sig till sådana lokaler för vilka sam- lingslokallån kanske varit eller kunnat bli ak- tuella.
Även det kommunala samlingslokalbyg- gandet styrs genom byggnadsregleringen. Byggplaneringsutredningen (SOU l970:33) föreslog bl. a. — på längre sikt — ramar till ledning för konjunkturstyrning av de kom- munala byggnadsinvesteringarna. Dessa ra- mar skulle delas upp på olika objekttyper, med bl. a. en ram för samlingslokaler, kyr- kor, teatrar och idrottsanläggningar. [denna särskilda ram skulle inte enbart kommunala utan även enskilda projekt gå in. Enligt förslaget skulle minimiramar för tvåårsperio- der fastställas och fördelas på projekt genom förhandsbesked. Avsikten var att därmed underlätta den långsiktiga planeringen. I fråga om skolor, sjukhus och åldersdomshem avsågs fördelningen på enskilda projekt som hittills ske centralt medan ramarna i övrigt skulle fördelas på län centralt och därefter på kommuner och objekt av en länsmyndig- het. Länsstyrelsens allmänna bedömning och regionala planering skulle ligga till grund för fördelningsbesluten. Länsarbetsnämnderna skulle besluta om byggnadstillstånd.
Lagen om igångsättningstillstånd ersätts fr.o.m. den 1 januari 1972 av lag om bygg- nadstillstånd m.m. (1971:1204, prop. 1971:177 , an 38), med stöd av vilken utfar- dats kk om byggnadstillstånd ( 1971:1205 ). Kungörelsen sammanför till en grupp som förut kyrkliga eller andra samlingslokaler eller nöjeslokaler, för vilka byggnadstillstånd krävs. Enligt lagen prövas frågan om bygg- nadstillstånd av Kungl. Maj:t om kostnaden uppgår till minst 3 milj. kr och eljest av ar- betsmarknadsmyndigheterna. Det uttalas i propositionen att även regional styrning skall vara ett av målen för regleringen.
Ett förslag till nya regler om styrning av lokalbyggandet har lagts fram av delegatio— nen för bostadsfinansiering och har refere- rats under 3.15 ovan.
Samlingslokalnämnden har för sin del inte gett uttryck åt några särskilda planerings- principer utöver den praxis som utbildat sig att fördela tillgänglig låneram mellan kom- munerna och respektive riksorganisations medlemmar. Denna fördelning, som realiter närmast torde vara att uppfatta som en överenskommelse mellan riksorganisatio- nerna, har inte getts bindande verkan. Avsteg från en vid budgetårets början gjord fördel- ning har regelmässigt gjorts när en allmän behovsprövning påkallat detta. Den reella prioriteringen mellan anspråk på lånemedel får likaledes anses i allt väsentligt ligga i underhandsöverenskommelser mellan de tre riksorganisationerna om vilka låneansök- ningar som skall föras fram för prövning i samlingslokalnämnden.
8.5. Planeringsnormer
Dåvarande Stockholms stads generalplane- berednings kansli har sammanställt faktiskt använda planeringsnormer även på samlings- lokalsidan. En preliminär redovisning —— utan ställningstagande från kansliets sida — har publicerats i beredningens meddelande nr 2 i maj 1969.
Stockholms kommunstyrelses utrednings- kommitté har i utredningen Samlingslokaler ijuli 1971 lagt fram förslag till lokalnormer. Normerna utgår från en stadsdel med 10 000 invånare, såsom varande en från 1950-talet vanlig stadsdelstyp. Fritidslokalutbudet kan från denna utgångspunkt anpassas till större och mindre stadsdelstyper.
Till planeringsnormerna knyter delvis an kommunala normer för lokalbidrag. Sådana normer har i april 1970 redovisats av statens ungdomsråd i publicerat koncept till arbets- gruppen Ungdom och miljös slutliga arbete.
9 Normering m. rn.
9.1 Allmänt
För husbyggandet gäller primärt byggnads- stadgan med bl. &. generella krav på säkerhet, hygien och komfort samt Svensk Byggnorrn 67 (SBN 67) jämte supplement som utgör tillämpningsbestämmelser till byggnadsstad- gan. Förutom vad som är allmänt giltigt för byggandet bör för samlingslokalernas del noteras den fr.o.m. den 1.1.1971 gällande förordningen om förevisning av brandfarlig biograffilm (kk 1970:113).
De samhälleliga bestämmelserna om nor- mer för husbyggandet och däri åberopade andra normer återfinns i ca 400 publikatio- ner. Uppgifter om normerna återfinns i publikationen Byggnormförteckning, som fortlöpande kompletteras.
Användningen av svensk standard regleras bl. a. av kk l967:558 enligt vilken ”statlig myndighet skall verka för att svensk stan- dard tillämpas i den mån rationaliseringen inom byggnadsverksamheten främjas därige— nom”. Planverket har att följa utvecklingen på området. Bostadsstyrelsen har föreskrivit vissa standarder som lånevillkor. Byggnads- styrelsen har angett att vissa standarder skall föreskrivas vid projektering av byggnader för statens räkning. För t. ex. skolor finns f.n. lämpliga standarder endast i begränsad om- fattning.
Under hand åberopas viss inte fastlagd standard — så t. ex. beträffande scenutrym- men m. m.
Behovsnormerna har berörts i samband med planeringsfrågorna.
9.2. Handikappfrågor
Enligt byggnadsstadgans & 42 a skall de utrymmen i byggnad till vilka allmänheten äger tillträde eller som utgör arbetslokal i skälig omfattning utformas så att de blir tillgängliga för och kan nyttjas av personer med nedsatt rörelseförmåga och även med nedsatt orienteringsförmåga. Bestämmelser- na är direkt tillämpliga på samlingslokaler med biutrymmen, inklusive arbetslokaler. Närmare föreskrifter och anvisningar medde- las av statens planverk, senast i publikation nr 24 Handikappbyggnormer. Ett utkast till nytryck därav har nyligen remissbehandlats.
Regleringen omfattar nybyggnader. Det har inte ansetts möjligt vare sig från arbets- eller kostnadssynpunkt att införa en allmän skyldighet att ändra redan färdigställda bygg- nader.
Bestämmelserna innebär i huvudsak föl- jande. Minst en förflyttningsväg utformas för rörelsehindrade eller personer med nedsatt orienteringsförmåga. Detta gäller såväl på tomt som entré, förflyttning inom byggnad, trappa, hiss o. (1. När kapprum anordnas för besökare skall minst en kapphylla utformas så att den kan nyttjas av personer med ned- satt rörelseförmåga. Detsamma bör i erforder— lig utsträckning gälla även telefonhytt.
I anslutning härtill har i olika samman- hang framhållits vikten av att lämpliga parkeringsplatser finns, att biljettkassor an- passas till de särskilda kraven, att det finns plats för rullstolar bland sittplatserna och att inte bara publikväg utan även väg till podium och scen görs användbara. Allmän informa- tion bör finnas samlad till en plats vid entrén. Vidare har för de synskadades del poängterats behovet av att med lätt iakttag- bara färg- eller mönsterskillnader göra nivå- och lutningsförändringar lätt iakttagbara och att reliefskyltar sätts upp. Slutligen har för de hörselskadades del förts fram krav på hörselslingor i samlings- och sammanträdes- lokaler.
Handikappinstitutet har bland sina upp- gifter tagit upp att söka förse myndigheter m. fl. med material i handikappfrågor. lnom institutets tekniska avdelning byggs upp en sektion för bostads- och samhällsplanering. Bland dess avsedda uppgifter ingår att ge en konsultationsservice och vidare även infor- mation till länsbostadsnämnder och kommu- ner. Resultaten av institutets undersökning- ar, omfattande bl. a. stadsmiljö- och bostads- detaljer, tätortsplanering samt planering av idrotts- och friluftsanläggningar publiceras i skriftserien Rapport.
De olika handikapporganisationerna har i skilda sammanhang kunnat ställa expertis till förfogande och lämna information.
Såväl nu gällande utgåva av God bostad som föreliggande utkast till en ny utgåva innehåller rekommendationer på handikapp- området som till vissa delar kan överföras på _samlingslokalsektorn.
10. Beskattningsfrågor
10.1 Beskattningen av statliga och kommunala bidrag
Beskattningen av statliga och kommunala bidrag grundar sig i allmänhet inte på direkta lagföreskrifter utan på praxis. Man brukar i allmänhet skilja mellan bidrag till näringsid- kare för hans näring och bidrag av personlig art. Bidrag till näringsidkare betraktas vanli- gen som skattepliktig intäkt om det utges för understödjande av den verksamhet varom fråga är. Ibland kan ett bidrag vara så konstruerat att det inte gärna kan anses som en intäkt i vanlig mening. Detta gäller exempelvis bidrag till vissa anläggningar eller kostnader. I sådana fall brukar bidraget i allmänhet bedömas som ett kostnadsbidrag som vid beräkning av mottagarens inkomst av förvärvskällan dras från de avdragsgilla kostnaderna i denna. Så har i praxis förfarits med s.k. stödlån och bostadsförbättrings- bidrag. På samma sätt torde bidrag för anskaffande av tillgångar för stadigvarande bruk, exempelvis byggnader, inte bedömas som intäkt, medan å andra sidan avdrag för värdeminskning på tillgångarna torde kunna erhållas endast till den del bidraget inte täcker anskaffningskostnaden för dessa.
Ett bidrag kan lämnas i form av lån. Därvid uppstår naturligt nog inga särskilda skattemässiga problem om lånet återbetalas. Om lånet däremot efterskänks kan skatte- pliktig intäkt uppkomma. I detta fall torde låntagaren regelmässigt ha åtnjutit avdrag för
i vart fall huvudparten av kostnaderna för projektet och till den del lånemedlen använts för kostnader som varit avdragsgilla vid inkomsttaxeringen utgör det efterskänkta lånebeloppet skattepliktig intäkt för motta- garen.
Bidrag till samlingslokalsförening har av regeringsrätten bedömts som skattepliktig intäkt om bidraget utgått till föreningens verksamhet och varit avsett att täcka av- dragsgilla kostnader i denna verksamhet. [ andra fall har utgången blivit den motsatta.
10.2 Garantiskatt m. m.
Enligt 5 & 1 mom. kommunalskattelagen (KL) är från skatteplikt för garantibelopp för fastighet undantagna bl.a. nykterhets- föreningars byggnader. Som förutsättning för skattefrihet gäller att byggnaden är avsedd för den verksamhet föreningen bedri- vet i sin egenskap av nykterhetsförening. Om fastigheten också används för industriellt eller därmed jämförligt ändamål eller mot vederlag upplåts till annan för begagnande föreligger skatteplikt för däremot svarande del av fastighetens värde.
Befrielse från skyldighet att erlägga skatt på garantibelopp för fastighet eller del därav medför p. g. a. stadgande i 54 & KL och 7 & förordningen om statlig inkomstskatt auto- matiskt motsvarande frihet från skatteplikt för inkomst av fastigheten.
1961 års fastighetstaxeringsutredning fö- reslog i ett i september 1968 avlämnat betänkande bl. a. att från skatteplikt enligt Så 1 mom. KL skulle undantas också byggnader inrymmande allmänna samlings- lokaler oeh tillhöriga folketshusföreningar, bygdegårdsföreningar eller andra liknande sammanslutningar, vilka hade till främsta syfte att anordna eller tillhandahålla sådana lokaler.
Vid remissbehandlingen av fastighetstaxe- ringsutredningens förslag uppgav bl. a. Fol- ketshusföreningarnas riksorganisation att flertalet folketshusföreningar skulle komma att förlora på den föreslagna skattefriheten, eftersom denna innebar att förluster på samlingslokalverksamheten inte fick dras av från vinsterna på de kommersiellt bedrivna rörelsegrenarna. Följden skulle för många föreningar bli att de redovisade en förlust på den totala verksamheten men ändå blev skattskyldiga för en avskild rörelsevinst.
10.3 Statlig inkomstskatt m. m.
Enligt 10 ä 2 mom. förordningen om statlig inkomstskatt utgör den statliga inkomst- skatten för aktiebolag 40 % och för ekono- miska föreningar 32 % av den beskattnings- bara inkomsten. Före 1949 års taxering var skattesatsen för såväl aktiebolag som ekono- miska föreningar 32 %. I prop. 19471212 föreslogs en höjning av skattesatsen för såväl aktiebolag som ekonomiska föreningar från 32 till 40 %. Bevillningsutskottet förordade emellertid (BeU l947:50) att skattesatsen för de ekonomiska föreningarna bibehölls vid 32 %, och motiverade detta bl. a. med att många av de ekonomiska föreningarna inte hade till syfte att främja medlemmarnas ekonomiska intressen. Särskilt med tanke på sådana fall ansåg utskottet det önskvärt, att en något lägre skattesats fastställdes för de ekonomiska föreningarna än för aktiebo- lagen. Visserligen kunde praktiska skäl tala för att skattesatsen bestämdes lika för de båda kategorierna. En viss risk kunde annars finnas för att aktiebolag kunde komma att ombildas till ekonomiska föreningar uteslu-
tande i syfte att erhålla en lindrigare beskattning. Även vid nystartande kunde skattesynpunkter bli avgörande för valet av företagsform. Utskottet fann dock, att dessa synpunkter vägde mindre tungt än önskemå- let om att bibehålla skattesatsen vid 32 % för föreningarna. Riksdagen godkände utskot- tets hemställan.
För ideella föreningar utgör den statliga inkomstskatten 15% av den beskattnings- bara inkomsten. I detta sammanhang förtjä- nar påpekas att riksdagen år 1965 (BeU 1965z23; rskr 213) begärde en utredning rörande de ideella föreningarnas beskattning. Denna begäran föranleddes av ett motions- yrkande av innebörd att handikapporganisa- tioner och därmed likställda föreningar skul— le jämställas med idrottsföreningar — dessa har sedan 1948 enligt särskilda bestämmelser i anvisningarna till 29 och 36 åå KL möjlig- het att från bruttointäkt av idrottstävlingar och liknande dra av alla omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande, alltså även utgifter som en- dast indirekt eller delvis haft samband med verksamheten. I sitt förenämnda betänkande framhöll bevillningsutskottet bl.a. följande:
Utskottet anser emellertid denna fråga vara av större principiell betydelse. För alla de ideella föreningar, som främjar allmännyt— tiga ändamål av skilda slag, måste det framstå som en egendomlighet att särskilt för idrottsorganisationerna tillskapats en möjlighet att vid beräkning av rörelsein- komst göra avdrag också för sådana kostna- der som främjar organisationernas ideella syften. Även med beaktande av att ideella föreningar redan nu kommer i åtnjutande av viss lindring i beskattningen har den skatt som dessa skall erlägga självfallet betydelse åtminstone från den enskilda föreningens synpunkt. Enligt utskottets mening är det önskvärt, att de ideella föreningarna såvitt möjligt blir föremål för en enhetlig skatte- rättslig behandling. Utskottet förordar där— för en omprövning av gällande bestämmelser angående de idella föreningarnas beskattning över huvud taget.
År 1970 har riksdagen med anledning av motioner i samma ämne vidhållit sitt tidigare utredningskrav (BeU 1970:28).
Kommuner har enligt 53 % KL att betala kommunal inkomstskatt för inkomst av fastighet och av rörelse men är enligt 7å förordningen om statlig inkomstskatt frikal- lad från skattskyldighet till statlig inkomst- skatt.
För fastighet tillhörig bostadsförening, bostadsaktiebolag eller allmännyttigt bo- stadsföretag har fr.o.m. 1955 års taxering gällt en schablonbeskattning innebärande att som intäkt skall tas upp ett belopp, för helt år räknat, av tre procent av fastighetens taxeringsvärde under beskattningsåret.
10.4. Den kommunala skatteutjämningen
Enligt förordningen ( 1965:268 ) om skatte- utjämning (ändr. l970:341) utgår statsbidrag till kommunerna i syfte att åstadkomma en skatteutjämnande effekt dem emellan. Skat- teutjämningsbidrag utgår dels vid brist på skattekraft till landskommuner, köpingar, städer, landstingskommuner och kyrkliga kommunenheter, då skattekraften, dvs. skat- teunderlaget per invånare, understiger en viss nivå, dels vid hög utdebitering till landskom- muner, köpingar och städer, då den samman- lagda kommunala utdebiteringen överstiger medelutdebiteringen i riket. Härutöver kan extra skatteutjämningsbidrag beviljas om särskilda skäl föreligger.
Vid brist på skattekraft erhåller kommun ett tillskott av skatteunderlag, som varierar med hänsyn till kommunernas geografiska läge.
Bidrag utgår med det belopp, som erhålles när tillskott av skatteunderlag enligt Ovan multipliceras med den utdebiteringssats, som kommunen fastställt för bidragsåret.
För landstingskommun gäller dessutom den särskilda garantin att tillskottet av skatteunderlag inte skall understiga vad landstingskommunen för år 1965 har upp- burit i tillskjutet skatteunderlag enligt tidi- gare bestämmelser om skatteersättning.
Om den sammanlagda utdebiteringen för allmän kommunalskatt i kommunen under- stiger medelutdebiteringen, skall de procent- tal som gäller inom de olika skattekraftsom-
rådena reduceras. Bidraget utgår med ett belopp som motsvarar produkten av skatte- underlagstillskottet och kommunens utdebi- teringssats för bidragsåret.
Skatteutjämningsbidrag vid hög utdebite- ring beräknas på så sätt att kommunens hela skatteunderlag (inkl. ev. tillskott) multipli- ceras med en viss procent av den del av den totala utdebiteringen, som överstiger medel- utdebiteringen i riket.
Extra skatteutjämningsbidrag utgår i form av vanliga extra bidrag och s.k. stimulans- bidrag. Vanliga extra bidrag utgår i vissa fall till kommuner där den ordinarie bidragsgiv- ningen är otillräcklig. Syftet med stimulans- bidrag är att stimulera till frivilliga kommun- sammanläggningar. Dessa bidrag utgår i så- dana fall där sammanläggning av kommuner leder till en inte oväsentlig minskning av den ordinarie bidragsgivningen.
Övergångsbidrag utgår i syfte att begränsa utdebiteringshöjning för delar av kommun i samband med kommunsammanläggningar. Bidraget kommer invånarna i viss del av den sammanlagda kommunen till godo. Bidraget utgår i regel under en femårsperiod, varvid bidraget successivt minskar.
De ordinarie Skatteutjämningsbidragen fastställs av länsstyrelsen under året före det år som bidragen skall utbetalas till kommu- nerna. Storleken av dessa bidrag är, såvitt gäller bidrag vid brist på skattekraft, beroen- de av de utdebiteringssatser som har beslu- tats av kommunerna för det kommande året. Övergångsbidrag och extra bidrag fastställs av Kungl. Maj:t efter ansökan och prövning i varje särskilt fall.
De totala Skatteutjämningsbidragen för åren 1966—1971 framgår av tabell 22. 1 be- loppen ingår ej övergångsbidrag.
1966 1967 1968 1969 1970 1971 Kommuner 635 701 797 891 966 1 108 Församlingar 62 64 70 75 81 84 Landsting 355 392 440 494 561 589 1052 1 157 1307 1460 1608 1781
Skatteutjämningsbidragen för år 1971 för- delar sig på län och invånare enligt tabell 23.
Reglerna om skatteutjämningsbidrag till kommunerna är f. n. föremål för översyn inom skatteutjämningsrevisionen (197159). Denna skall enligt utredningsdirektiven ha som målsättning att med bevarande av det nuvarande systemets principiella uppbygg- nad — innefattande enkelhet och lättillämp- lighet — uppnå en bättre och rättvisare utjämning av det kommunala skattetrycket i olika delar av landet.
Tabell 23. Skatteutjämningsbidragen för år 1971 fördelade på län och invånare
Län Milj. kr. Kr./inv. Stockholms 29,1 20 Uppsala 28,6 142 Södermanlands 33,3 135 Östergötlands 60,0 160 Jönköpings 62,7 205 Kronobergs 46,4 280 Kalmar 89,2 369 Gotlands 35,4 654 Blekinge 40,1 263 Kristianstads 49,7 187 Malmöhus 34,7 49 Hallands 38,2 197 Göteborg och Bohus 56,1 80 Älvsborgs 70,1 175 Skaraborgs 69,4 271 Värmlands 93,6 328 Örebro 54,3 197 Västmanlands 35,8 137 Kopparbergs 69,4 249 Gävleborgs 114,9 392 Västernorrlands 167,4 611 Jämtlands 108,8 862 Västerbottens 162,8 696 Norrbottens 230,9 899
1 780,9 222 SOU 1971:92
11. Allmänna överväganden
11.1. Ramen för prövningen
Utredningsuppdraget avser statens ekonomis— ka stöd till allmänna samlingslokaler. Huvud- uppgifterna har varit att
1. granska resultaten och erfarenheterna av den särskilda stödforrnen med rekonstruk- tionsbidrag och att pröva hur det statliga stödet till befintliga lokaler i fortsättningen bör vara utformat,
2. undersöka regler och praxis i fråga om stöd till nytillkommande lokaler och pröva hur detta stöd kan behöva ändras,
3. behandla vissa frågor av administrativ och organisatorisk art.
Direktiven har bland annat gått ut från refererade uppgifter om ekonomiska svårig- heter för samlingslokalägande företag. Som ett mål för övervägandena om nytillkom- mande lokaler har angetts att de bör ha goda driftekonomiska förutsättningar som kan väntas bestå på längre sikt så att behovet av framtida rekonstruktionsbidrag utesluts eller begränsas. Om ett ökat statligt kreditstöd till byggnadskostnaderna behövs, bör det över- vägas om en sådan ökning kan genomföras i subventionsfria former i förening med ett kommunalt ansvar för driftunderskott och eventuella förluster på statslånen.
11.2. Samhällsstödets syfte
Undersökningar och överväganden rörande grunderna för samhällsstödet till samlings-
lokaler bör redovisas mot bakgrund av de syften som stödet avses främja.
I det föregående (1.1) har visats hur synpunkterna på samlingslokalbyggandets primära syften har växlat i takt med utveck- lingen av samhället. Bakom arbetarrörelsens, nykterhetsrörelsens och frikyrkornas pion- järinsatser kan anses ha legat ett behov av att även i praktiken hävda en föreningsrätt och därmed rätten att verka för vissa ideal. Dessa krav kom att gradvis förenas med förenings- livets insatser för en folkbildnings- och studieverksamhet. De banbrytande insatser- na kom emellertid först senare att få samhällets fulla stöd. Detta arbete betraktas numera som en självklar samhällsangelägen— het. Det bristande samhällsstödet för strä— vandena att vidga bildnings- och studieverk- samheten i förening med ett påtaget ansvar även för den föreningslösa ungdomens fritid drev fram en vidgning av lokalernas använd- ning även för nöjes— och fritidsändamål. På kommersiella grunder skulle denna använd- ning ge det ekonomiska stöd som de ideella krafterna inte ensamma kunde bära. Befolk- ningsomflyttningarna och en i övrigt ökad rörlighet, televisionens genombrott och nö- jeslivets strukturella ändring kom att minska de avsedda möjligheterna till kostnadstäck- ning. Denna utveckling började redan under det första årtionde som det statliga stödet existerade. Föreningslivet framställde ett naturligt anspråk på ett stöd även till lokaler för den fritids- och nöjesverksamhet som
ursprungligen var avsedd som en finansie- ringsform. I takt härmed utvecklades upp- fattningen att samhället måste ta ett ansvar för även fritidsverksamhet utanför ett in- ternt föreningsliv. Denna uppfattning gick närmast ut från kravet på en sanering av det rent kommersiella nöjeslivet och från önske- mål om att fånga upp den föreningslösa ungdomen i ett aktivt och fostrande engage- mang. Från dessa uppfattningar växte inom kulturdebatten fram de anspråk som ser samlingslokalerna som distributionskanaler mellan produktion och konsumtion av en kultur i vid bemärkelse eller som mer betonar lokalernas roll i ett kulturskapande aktivt liv i samverkan. Samtidigt har krav rests på att samlingslokalerna skall ses från bostadssocial synpunkt samt i olika former överta äldre bostadsfunktioner och tillgodo- se nya och växande gemenskaps- och samver- kansbehov. Dessa anspråk förenas med för- eningslivets hela tiden kvarstående krav på ökade och bättre möjligheter att vidga sina strävanden att ge en i vidaste mening demokratisk fostran genom aktivt och kon- struktivt opinionsarbete.
Den genomgående linjen i den ovan starkt sammanfattade utvecklingen är att ett samhällsengagemang för anordnande och bibehållande av samlingslokaler i vidgad utsträckning kommit att uppfattas som en naturlig och viktig samhällsangelägenhet. I dag är denna uppfattning så opinionsmässigt spridd att knappt från något håll detta samhällsengagemang principiellt ifrågasätts. De krav som gör sig hörda angår mera graden och styrkan av detta engagemang samt önskemål om styrning mot vissa sektorer. Utvecklingen måste även ses i samband med försöken att konkretisera en samhällelig kulturpolitik och med reformerna på organi— sationsstödets område, t. ex. i fråga om bidragen till ungdomsorganisationernas lo- kala verksamhet.
De syften som samlingslokalerna med dessa utgångspunkter tjänar kan sammanfat- tas på följande sätt:
1. Föreningslivets behov av lokaler för sin egen verksamhet att förverkliga centrala mål
måste tillgodoses. Häri inbegrips också ung- domsorganisationerna. Ett väsentligt inslag i denna bild är att någon prövning av dessa syften inte får ske utöver vad lagstiftningen innehåller. Organisationernas egenvärde för demokratisk fostran och deras sociala funk- tion bör redan i detta sammanhang starkt betonas.
2. Behovet av lokaler för en kulturaktivi- tet i vid bemärkelse måste tillgodoses. Detta gäller vare sig dessa lokaler fungerar som distributionsled eller som hemvist för ska- pande aktivitet. I detta sammanhang måste regionala jämlikhetsaspekter särskilt betonas.
3. Det måste finnas lokaler för debatt och aktiv fritidssysselsättning som tillgodoser även spontana behov. Därmed öppnas vägar till ökad intressegemenskap och engagemang även utanför det organiserade föreningslivets ram. l—lär avses främst lokaler för sådan kontakt och gemenskap som går utöver alltför snäva gruppintressen och som motver- kar sociala segregationstendenser mellan bo- stadsområden.
11.3 En ny attityd till stödet för föreningsägda lokaler
Direktiven går som berörts bl.a. ut från konstaterade betalningssvårigheter och bris- ter i lokalföretagens driftekonomiska förut- sättningar. Här förut har redovisats de uttryck därför som ligger i betalningsförsum- melser beträffande de statliga lånen. Detta sammanhänger i sin tur med den ansvarsför- delning som förelåg då föreningslivet hade att ta initiativ och bära utvecklingen utan samhällsstöd och från den senare utveck- lingen mot att föreningslivet hade att vid sidan av sitt medlemsstöd söka ekonomiskt underlag i närliggande verksamhet med vinst- möjligheter. Denna syn på lokaldriften, där med en välskött lokal ofta avses en lokal som för sin verksamhet kan nyttja vinster från nöjes- eller annan verksamhet, har inte ändrats i den takt som kunnat förväntas med hänsyn till den ändrade synen på samhällsstödet som princip.
Det är uppenbart att ett bokföringsresul-
tat ensamt inte säger något om sarnlingsloka- lens totala driftresultat och värde. Det som sker i de fall där samhället ekonomiskt stöder en samlingslokalägande förening bör- de egentligen beskrivas så att samhället betalar kostnader för att lokaler tillhanda- hålls — kostnader för att tillgodose ett samhällsintresse. I ett fall där värderingen av samhällsintresset motsvarar samhällskostna- derna borde samhällsstödet inte anses som förlusttäckning för föreningen utan som betalning för en önskad nyttighet. Argumen- tationen för ett samhällsstöd i privatekono- miska termer har konserverat ett bidrags- tänkande som utåt skenbart förefaller röra ett stöd till en för samhället främmande verksamhet.
Det som framför allt bidragit till att samhällsstödet fortfarande diskuteras i rent privatekonomiska termer torde vara att i många fall lokalplaneringen påverkats av tidigare driftekonomiska resonemang och att ändrade förutsättningar ställt lokalägaren och samhället i en oförutsedd ekonomisk situation. Full täckning av kostnaderna upp- fattas såsom inte svarande mot den faktiska nyttan. Motivet för stöd för lokaler med ett lägre utnyttjande än förutsett eller för numera omotiverat stora lokaler blir då egentligen ståndpunkten att samhället bör ta ansvaret för planeringsmisstag och bära en del av kostnaderna för kapital som med hänsyn till bl. a. befolkningsomtlyttning bundits till orter där utvecklingen blivit en annan än den förutsedda.
Det anförda ger skäl att slå fast att en mer nyanserad attityd måste anläggas beträffande stödet till föreningsägda lokaler. I den mån de planeras och byggs med samhällsstöd skall detta stöd liksom andra utgifter anses vara en kostnad för en verksamhet till samhällets nytta. Värderingen av denna nytta och beslutet om att täcka kostnader blir då ytterst ett politiskt avgörande.
Kostnader för numera överdimensione- rade lokaler får bedömas ur princi- piella utgångspunkter. I flera fall — bl.a. i fråga om bostadslångivningen och arbetsmarknadspolitiken _ har genom sam-
hällsutvecklingen ändrade förutsättningar an- setts inte böra grunda ett fullt återkrav av utlånade medel. Motivet därför får anses ligga i ett samhällets antagna ansvar i dess egenskap av långivare med samtidiga plane- ringsskyldigheter. Motsvarande argument bör för samlingslokaler leda till stödformer med en reparativ effekt i de fall lokalerna tillkom- mit under nu inaktuella förutsättningar.
I 1 .4 Samhällets kostnadstäckning
Med utgångspunkt i den samhällsekonomiska attityd som angetts i det föregående skulle planeringsavvägningen ytterst böra falla på samhällsorgan som med politiska viljeytt- ringar väger intresse mot samhällskostnad. I bakgrunden ligger även det faktum att samhällsstödet utgör en väg att fördela kostnaderna för lokalerna med hjälp av andra medel än entréavgifter och hyror. Är samlingslokalen föreningsägd skulle ett sam- hällsstöd vid lokalens tillkomst innebära att samhället har garanterat att en nyttighet tillhandahålls medborgarna och inte att en ideell rörelse fått ett bidrag till sin verksam- het.
Av det förda resonemanget skulle följa för de nytillkommande lokalernas del att sam- lingslokalernas roll som samhällslokaler beto- nas och att redan planeringsbeslutet innebär ett faktiskt om än inte formellt åtagande att garantera lokalkostnaderna. Utom annat har detta även den innebörden att avvägningen mellan olika sektorers behov blir mer realis- tisk än då man ihuvudsak litar till utfallet av en viss kommersiell och osäker verksamhet. Det innebär även att avgiftsfrågorna och stödet till verksamhet i lokalerna bör bedö- mas i sammanhang med lokalstödet.
1 1.5 Kostnadsfördelningen stat—kommun
Hittills har talats om ett samhällsstöd utan inbördes fördelning mellan stat och kom- mun. Flera faktorer måste påverka den allmänna bedömningen av hur denna kost- nadsfördelning lämpligen bör göras. Den ursprungliga tanken bakom gällande kon-
struktion av stödet har varit att statens insats skulle vara en engångsinsats medan på kommunerna ställts förväntningar om både investeringsstöd och driftbidrag.
Det faktum att det ytterst blir kommunen som har att både planera och fatta ett avgörande beslut förutsätter ett motsvarande kommunalt ekonomiskt ansvar. Statliga bi- drag kan tänkas motiverade som stimulans- bidrag eller ur skälighetsbedömningar där hänsyn tas till den allmänna kostnadsfördel- ningen mellan staten och kommunerna. Vidare kan anföras argument för ett stats- stöd grundat på ett traditionellt statligt ansvar för att ge föreningslivet arbetsmöjlig- heter för dess kultur- och fritidsverksamhet. Ett kommunalt stöd kan motiveras med kommunernas redan accepterade ansvar för föreningslivets arbetsmöjligheter, omsorger om barn och ungdom samt, i växande omfattning, kultursektorn. Härtill kan också läggas kommunernas ansvar för bostadsbyg— gandet och dess komplement. I samman- hanget kommer in även statens roll i fråga om en utjämning kommunerna emellan. Att staten ytterst har ansvaret för erforderligt kreditstöd får anses obestritt.
De tidigare anförda övervägandena om attityden till stödet leder liksom planerings- ansvaret fram till att kommunerna bör bära det avgörande ansvaret för samlingslokaler- nas driftkostnader och därmed särskilt den normala ovisshetsrisken. Den statliga insat- sen bör mätas ut med hänsyn till önskade stimulanseffekter och traditionellt ansvar inom föreningslivs- och kultursektorn i vid mening. Omfattningen av denna insats får bestämmas med hänsyn till kreditstödets ut- formning eftersom de kommunala grundin- satserna i många fall nu blir kännbara.
Det bör i detta sammanhang slutligen erinras om att uppgiftsfördelningen mellan stat och kommun är under utredning och att kostnadsfördelningsfrågorna på grund därav kan komma att prövas i ett vidare samman- hang.
Allmänna överväganden av den hittills anför- da typen som innebär ett betonande av samhällets slutliga ansvar i fråga om plane- ring och kostnader skulle kunna leda till uppfattningen att samlingslokalernas inrät- tande och drift är en samhällsangelägenhet även i den meningen att ägande och förvalt- ning skall vara förbehållet samhället — då närmast kommunen. Detta är dock inte fallet.
Frågan om huvudmannaskapet för lokaler- na måste diskuteras förutsättningslöst. För ett föreningslivets huvudmannaskap för 10- kalerna har åberopats i huvudsak följande tre argument.
1.Föreningsförvaltade lokaler kan bäst tillgodose både föreningslivets och allmän- hetens lokalbehov genom att lokalerna där- med får en direkt förankring i skilda intressegrupper. De stora folkrörelsernas en- gagemang i kultur-, miljö- och fritidsfrågor främjar anpassningen till nya idéer och rörelser.
2. Föreningsförvaltade lokaler är en kon- sekvens av samhällets behov och intresse för aktiva medborgerliga engagemang. Intresset att anpassa verksamheten efter skilda och växlande behov tillgodoses mer direkt över föreningslivet än över de politiska försam- lingar som av självklara orsaker måste arbeta i bundna former.
3. Föreningslivets engagemang är en förut— sättning för att initiativen kan kanaliseras till faktiska beslut — som t. ex. det nuvarande statliga stödet. Utan dessa föreningslivets initiativ hade lokalsituationen i dag varit avsevärt sämre. Mot dessa argument har i princip ställts att ett ekonomiskt ansvar för kommunen måste följas upp genom ett ansvar även i detaljbesluten, att öppenheten för de för- eningslösa skulle bäst gagnas genom sam- hällsägda lokaler och att ett integrerat byggande och förvaltande av olika lokaltyper förutsätter gemensam huvudman. En samhällslokal måste inte naturligen vara en samhällsägd lokal. Lokalernas än—
vändningsvärde ligger inte i byggnaden som sådan utan i de aktiviteter de ger plats för. Ett engagemang genom föreningslivet påver- kar positivt aktiviteterna samtidigt som en känsla av ansvar för lokalerna bibehålls och därmed en lokalmiljö uppnås som svarar mot föreningarnas och deras medlemmars, olika gruppers och enskildas anspråk.
En huvudlinje blir då att föreningslivet i de fall det aktivt och meningsfullt vill engagera sig i lokalfrågorna i första hand bör få tillfälle att stå som huvudman för verk- samheten. Detta innebär i de allra flesta fall också att föreningslivet i någon form står som ägare till lokalerna. I de, tills vidare, få fall där samlingslokalbyggandet ingår i ett integrerat byggande av större bostadsområ- den och eljest där samordningsförhållandena påkallar det kan och bör givetvis ägarfunk- tionen bedömas efter produktions- och fas- tighetsförvaltningssynpunkter. Även om t. ex. kommun eller allmännyttigt bostads- företag därmed blir ägare till fastighe- ten bör dock till föreningslivet så långt som möjligt uppdras den sammanhållande lokal- driften för att därmed bibehålla engagemang- ets fördelar.
Det bör slutligen betonas att ett förenings- livets huvudmannaskap inte på något sätt utesluter eller hindrar ett faktiskt samarbete i fråga om centraliserad lokalförmedling eller fastighetsskötsel.
11.7 Föreningslivet och de förenings- lösas intressen
Bland de syften som samlingslokalerna skall tillgodose ligger också att kunna sörja för de icke föreningsanslutnas intressen av plats för kontakt och spontan eller organiserad verk- samhet. Diskussionen om hur dessa gruppers intressen skall kunna beaktas har ibland präglats av en antagen motsättning mellan det etablerade föreningslivets målsättningar och de utanför ståendes intressen. Det bör i detta sammanhang framhållas hur förenings- livets engagemang i öppen verksamhet tagit aktiva former. Föreningslivet har intresse av att även oorganiserade gruppers önskemål
beaktas. Detta är också ett grundintresse för samhället. Men i dessa intressen ligger också ett önskemål om att föreningslivet kan ut- breda sig och ständigt nå nya grupper för föreningsverksamhet. Föreningslivets möjlig- heter att komma i nära kontakt med de före- ningslösa blir större om det finns tillgång till moderna och differentierade lokaler.
1 1 .8 Samordning
Frågor om samordnad användning och för- valtning av lokaler har något berörts i samband med övervägandena om huvudman- naskapet. Dessa frågor har en räckvidd som sträcker sig långt utanför samlingslokalsek- torn och i mycket ligger inom den helt kommunala kompetensen. Nedan tas upp vissa frågor om lokalmiljön där det bl.a, konstateras att samordningsviljan inte får bli ett självändamål så att väsentliga kvaliteter offras för alla samverkande parter. Krav på samordnad lokalanvändning är därför inte lämpliga att ta in i en låneförfattning på samlingslokalområdet.
Ett finansieringssystem bör dock vara så uppbyggt att det inte lägger hinder i vägen för en samordnad användning av lokaler i de fall där det är önskvärt och tekniskt genom- förbart. I nuvarande system kan främst två faktorer tas upp i sådant hänseende. Detta gäller dels statslånets faktiska anknytning till viss angiven byggnadsdel, dels uppsägnings- möjligheter vid ändrad användning. Det bör därför prövas om ett statsstöd kan knytas till allmänna funktionsbedömningar och om återkravsreglerna kan modifieras.
Samordning är också en fråga om samord- nad finansiering i syfte att underlätta projek- tering och genomförande. Även dessa be- dömningar knyter an till vidare övervägan- den. Ur de synpunkter som här är aktuella får övervägas dels en samordning inom samlingslokals-, ungdomslokals- och fritids- sektorerna, dels en eventuell anpassning av kreditmomentet i stödet till den största och mest allmänna kreditformen — statliga bo- stadslån. Överväganden, som i denna del
ansluter sig till servicekommitténs av flerta- let remissinstanser godtagna allmänna huvud- mål, leder fram till ett förordande av att kreditgivning i subventionsfria former an- knyts till bostadslångivningen och att sub- ventionsmomentet byggs upp så att det låter sig lätt förena med denna låneform. Därmed kan även, särskilt i förening med vad nedan anförs om igångsättningstillstånd, erforder- ligt utrymme ges för prioriteringar enligt samhällets önskemål.
l l .9 Planering 11.9.1 Investeringsutrymmet
Nödvändigheten av en ekonomisk priorite- ring bland investeringsanspråken framkallari första hand ett behov av underlag för en översiktlig och inte alltför kortsiktig bedöm- ning. Det första inslaget i en sådan prövning måste ligga i den grundläggande värderingen av samlingslokalernas sarnhällsnödvändighet, ytterst manifesterad i val mellan investerings- typer inorn tillgängligt ekonomiskt utrymme och sålunda en politisk viljeakt.
Nära anknuten till denna fråga är den konjunkturpolitiska följsamheten i investe- ringsbesluten. Nu läggs investeringsramen fast i budgeten och förnyad framställning om anslag på tilläggsstat blir nödvändig för att öka stödutrymmet om skäl finns för det- ta. Det torde på denna sektor, liksom nu på bostadssektorn, böra övervägas om inte Kungl. Maj:t borde ges fullmakt att om för- utsättningar föreligger kunna öka investe- ringsramen.
Härmed hänger samman även den dubbla prövning i investeringshänseende som liggeri att, även om statsstöd ges, igångsättningstill- stånd fordras för byggandet av samlingsloka- ler. I och för sig torde arbetsmarknadsfrågor- na liksom det totalt tillgängliga utrymmet kunna beaktas i stödbeslutet och därmed förenkla förfarandet. Igångsättningslagstift- ningen torde därför böra kompletteras med föreskrift om att tillstånd inte erfordras om statsstöd beviljats. Den ekonomiskt relativt begränsade andel av de totala investeringarna
som även ett utbyggt stöd innebär talar också för en sådan ordning.
De definitioner som används inom bygg- nadsregleringen skiljer, på grund av sitt syfte att konjunkturreglera byggandet i stort, inte på statsstödda objekt och andra inom grup- pen "kyrkliga eller andra samlingslokaler eller nöjeslokaler”, ett förhållande som åter- speglas i igångsättningsstatistiken. I länsplan 70 har flera länsstyrelser avstått från sekto- riella bedömningar under hänvisning till att samlingslokalfrågorna inte faller under någon länsmyndighets ansvarsområde. Vidare ger länsplanerna vid handen att definitionsmäs- siga svårigheter i många fall omöjliggör jämförande bedömningar. Vidare bör statis- tiken på samlingslokalsektorn specificeras så långt att därav kan utläsas om fråga är om prioriterade objekt eller om oprioriterade. En sådan ändring skulle kunna medföra en önskvärd motsvarande anpassning av de definitioner som används inom länsplanering och kommunalekonomisk långtidsplanering.
De förslag som nedan läggs fram är fören- liga även med den rarnkonstruktion som föreslagits av delegationen för bostadsfman- siering.
11.9.2 Regional fördelning m. m. — planeringsunderlag
En av de grundläggande faktorerna vid ett allmänt övervägande av samlingslokalstödet är att klargöra de skiftande betingelserna för samlingslokalbyggandet — t. ex. tätort i glesbygd, stabilt kommuncentrum, innerstad och nyexploateringsområde. Gemensamt för alla är dock planeringsbehovet. Befolkningsomflyttning och tätortskon- centration har skapat regionalt ojämn balans mellan lokaltillgång och behov. Samtidigt som lokaler i avflyttningsorter har blivit uppenbart överdimensionerade saknar in- flyttningsorternas nybyggda områden i många fall lämpliga samlingslokaler. Dessa nya bristområdens situation kan återföras till främst två faktorer. Den ena är att nödvän- digheten att tillgodose bostadskravet har tvingat fram en prioritering av bostäder. Den
andra är att ett lokalt opinionstryck inte kanaliserats genom föreningslivet förrän in- tressegrupperna bildats efter inflyttningen och planeringen då varit låst.
En delvis med det anförda sammanfallan- de regional fördelningsfråga är de jämlikhets- strävanden främst i fråga om tillgång till kulturutbud som gör sig gällande inom kul- turdebatten och som på andra områden än samlingslokalernas även fått konkreta ut- tryck i uttalanden och beslut från statsmak- ternas sida.
Det anförda leder till slutsatsen att ett bättre planeringsunderlag bör skapas. Den möjlighet som därvid ligger närmast till hands är att kommunerna till de kommunala bostadsbyggnadsprogrammen i vart fall för- söksvis knyter motsvarande programuppgif— ter för samlingslokaler, till vilka ett särskilt statsstöd i någon form påräknas. Därvid bör tas in inte bara byggande i kommunal regi utan även byggande genom andra huvudmän. Det lokala föreningslivet och de samlingslo- kalägande riksorganisationerna skulle därvid mer aktivt kunna delta i en långsiktig sam- hällsplanering.
Vad ovan anförts om behovet av ett bättre planeringsunderlag gäller också stödet till befintliga lokaler. Önskemålet om att till- gängliga och ur ren sektorssynpunkt troligen alltid för knappa medel fördelas på bästa sätt medför att de befintliga lokalerna med däri gjorda investeringar måste tas till vara. Det vore därför önskvärt om kom- munala handlingsprogram kunde beslu- tas i ett sammanhang för att ligga till grund för kommande bedömningar i enskilda stöd- ärenden och för regionala bedömningar av ny- och ombyggnadsärenden. Det kan över- vägas om inte vid prioriteringar företrädes— rätt till stöd bör ges lokaleri kommuner där för kommunen eller området antagna hand- lingsprogram kan visas upp.
11.9 .3 Glesbygdsfrågor
För glesbygdsområdenas del blir ambitions- nivån för samlingslokalbyggandet av särskilt intresse. Av statsmakterna antagna riktlinjer
för ett glesbygdsstöd m.m. har redan knä- satt principen att särskilda åtgärder bör vidtas för att i rimlig mån tillhandahålla samhälleliga nyttigheter i glesbygd även om kostnaden därför blir större per betjänad person än i tätorterna. Som glesbygdsutred- ningen anfört måste även glesbygdens för- sörjning med samlingslokaler sättas in i ett planeringssammanhang. För de befintliga lokalernas del bör utanför det traditionella statsstödets sektor också tillämpas en gene- rös behandling av kvarstående statliga låne- fordringar.
11.9.4. Planeringsnormer
I den nuvarande statliga bedömningen av lokalbehovet ingår inte några fastställda eller eljest uttalade normer. Sådana normer finns dock tillämpade för tätortsområden och för fördelningen av ett kommunalt stöd. Hur starkt behovsnormer än kan efterfrågas inom bl.a. planeringen av nya bostadsområden innebär dock de skilda förutsättningarna närmast oöverstigliga hinder för att nu förorda att staten ger uttryck för några generella vare sig minimi- eller maximi- krav. Förutsättningarna skiftar inte enbart mellan glesbygd och tätort utan också inom till synes enhetliga områden. Värdet av att kunna relatera till någon form av jämförel- seskala motiverar dock att faktiskt tillämpa- de behovsnormer samlas in och görs tillgäng- liga. Arbete i denna riktning bedrivs inom statens planverk. I detta sammanhang har förutsatts att behovet av ett fortsatt sådant arbete får inverka även på budgetprövningen.
11.9.5 Behovskravet — prioriteringar
Behovet bör bedömas som klart varaktigt innan nyinvesteringar av någon större om- fattning främjas. Befintliga lokaler som tjä- nar ett även till tiden begränsat behov bör dock kunna bedömas välvilligt då det gäller att ge föreningslivet lokaler att samlas i.
Ur finansieringssynpunkt är det angeläget att få en distinkt gräns mellan statsstödda allmänna samlingslokaler och samlingslokaler
som har karaktär av komplement till en mindre grupp bostadslägenheter. Samlings- lokaler av den senare typen har bl. a. behandlats i arbetet på en ny version av God bostad. I publicerade utkast har dessa lokaler angetts betjäna 40—50 lägenheter och förut- satts närmast användas som gemensam— hetslokaler för dessa lägenheter. Det särskil: da stödet till allmänna samlingslokaler bör inte vidgas till sådana lokaler.
Med exempel närmast hämtade ur stads- miljön har vidare införts begrepp som när- centra, respektive centra med fullständig service. Centra med fullständig service — kommunblockscentra, stadsdelscentra — är den naturliga platsen för att tillgodose ett samlingslokalbehov för flertalet anspråk. Det är också naturligt att, vid prioriteringar inom ramen för medel som inte kan täcka alla anspråk, samlingslokalerna i dessa fullstän- diga centra får komma i första hand med hänsyn till syftet att skapa regional spridning av ett kulturutbud. På sådant sätt kan skapas ett grovmaskigt nät av fullständigt utrustade lokaler som kan brygga över de nuvarande ojämna förutsättningarna för förenings- och kulturliv i övrigt.
Det sagda innebär självfallet inte att stödet skall helt reserveras för fullständiga centra. Behovet av lokaler i närcentra kan främst i glesbygdsområden med långa resav- stånd motivera ett samlingslokalstöd. De 10— kaltyper det här kan bli fråga om kan variera mycket starkt från lokaler med teater och biograf till enkla lokaler i kombination med andra offentliga lokaler. Det väsentliga är dock att lokalutbudet för området vägs in i ett sammanhang genom en kommunal och regional planering.
] 1.9.6 Organisationskvoter
Det nu tillämpade systemet med en under- handskvotering mellan de samlingslokalägan- de företagens riksorganisationer kan uppen- barligen inte alltid förenas med en behovs- planering av här ovan skisserad typ. Utveck- lingen har också visat att avsteg måste göras från de antagna kvoterna. Det får förutsättas
att samlingslokalnämnden inte fastställer sådana kvoter och att organisationerna själva medverkar till att kvoter eller överenskom- melser av sådan typ inte längre träffas.
1 1 .10 Normering och utvecklingsarbete
En förordad kreditgivning genom bostadslån för in även samlingslokalbyggandet under bostadsstyrelsens överväganden i norrnerings- och standardfrågorna.
Handikappnormerna regleras genom bygg- nadsstadgan och svensk byggnorm (SBN). Avsevärda reformer har genomförts under senare tid. Den vidare utvecklingen av dessa normer bör fortfarande knytas till byggnads- stadgan och bedömningarna ske samlat. Sarnlingslokalernas speciella karaktär för kontakt och gemenskap medför emellertid att dessa lokaler bör vara föregångare i fråga om sin utformning så att de kan nås av alla grupper. Alla rimliga merkostnader för att lokalerna skall kunna bli tillgängliga och an- vändbara för handikappade bör ingå i under- laget för det statliga stödet. Särskilda rekom- mendationer bör utarbetas även om de inte tas in i SBN.
Vidare må betonas vikten av att planering och projektering av allmänna samlingslokaler sker i samråd inte bara med vederbörande primärkommun utan även med statliga myn- digheter med uppgifter på förevarande områ- de.
Utvecklingsarbetet bör enligt min mening främst ta sikte på principlösningar avseende kommunikationsproblem, akustiska frågor, handikappfrågor samt frågor om lämplig storlek och utformning av lokaler för skilda slag av verksamhet och liknande frågor av mer principiell räckvidd. Av inte minst driftekonomiska skäl eftersträvas ett mång- sidigt utnyttjande av de särskilda lokalenhe— terna. Hur långt man här skall kunna gå utan att äventyra vare sig de besökandes trivsel eller lokalens lämplighet för olika planerade aktiviteter kan också vara ett betydelsefullt moment i utvecklingsarbetet. Samlingslokal- nämnden bör få i uppdrag att leda denna verksamhet och därvid anlita erforderlig ex-
Ett samlat nonnarbete, syftande i vart fall till allmänna rekommendationer, är påkallat i fråga om de särskilda krav som turnerande scenkonst och musik ställer på utformningen av vissa lokaldelar. Dessa särskilda krav, som ligger utanför byggnadsstadgans naturliga område, bör snarast möjligt följas upp och utformas i samråd mellan de lokalägande företagens riksorganisationer och vederbö- rande statliga organ samt med tillgodogö- rande av erfarenheter från turnéverksamhet.
Särskilda medel # förslagsvis 200 000 kr för en tvåårsperiod — bör beräknas för ovan angivna uppgifter och ställas till sarnlingslo- kalnämndens förfogande.
11.11. Stödobjektet 11.1l.l Allmänt
Här ovan har anförts vissa överväganden om stödets allmänna syfte, vilka bl. a. fört samman anspråken på ungdomslokaler och traditionella samlingslokaler. Vidare har övervägandena lett fram till att en funktio- nell bedömning av stödobjektet skulle kunna underlätta en samordning. Ungdomsutred- ningen har tidigare föreslagit att ungdoms- verksamhetens behov skulle jämställas med föreningslivets i fråga om det särskilda samlingslokalstödet. Beredningen om stat och kyrka har att ta i övervägande samfunds- lokalernas ställning i detta sammanhang.
11.1 1.2 Ungdomslokaler
Såvitt kan bedömas har den nuvarande dualismen mellan allmänna samlingslokaler och fristående ungdomslokaler sitt ursprung dels i de allmänna samlingslokalernas äldre traditioner, dels i samhälleliga budgetöver- väganden som över barnavårdslagens bestäm- melser leder det ekonomiska ansvaret för ungdomslokaler till kommunerna. Ett avsteg från principen ligger dock redan nu i att även för ungdom särskilt inredda lokaler belånas om de ligger i samma hus som allmänna samlingslokaler.
Med hänsyn främst till samordning av både användning och finansiering ligger det nära till hands att sammanföra stödet till dessa två lokaltyper. Föreningslivets enga- gemang bland ungdomen gör att detta inte heller kan uppfattas som ett avbrott i en utvecklingslinje. De finansiella aspekterna på kostnadsfördelningen mellan stat och kom- mun kan både principiellt och beloppsmäs- sigt förenas med ett samordnat stöd.
Gränsdragningen mellan allmänna sam- lingslokaler och fristående ungdomslokaler har samband med att de senare är hänvisade till stöd från allmänna arvsfonden och att det skulle föra med sig administrativa olägen- heter att ge stöd från två håll för samma ändamål. Arvsfondsmedlen är reserverade för ändamål som det inte obligatoriskt åligger stat och kommun att bekosta.
Om ett enhetligt statligt stöd skall ges till såväl allmänna samlingslokaler som friståen- de ungdomslokaler blir arvsfondsbidrag såväl principiellt som praktiskt därmed uteslutna. En avgränsning av det statliga samlingslokal- stödet efter andra kriterier, t. ex. lokalernas storlek och upptagningsområde, måste dock ske , en avgränsning som naturligt lämnar vissa mindre lokaltyper utanför och därmed ger behov av en fortsatt användning av arvsfondsmedlen.
11.1 1 .3 Nöjeslokaler
Gränsen mot kommersiella nöjeslokaler — där ordet kommersiell används i dess negativa innebörd — kan ibland inbjuda till ett luftigt teoretiserande. Utvecklingen av praxis har så småningom tillåtit belåning av biografer och danshallar efter glidningen i syftet från att få fram finansieringsmöjligheter till att loka- lerna i övrigt skulle få en mer ”kulturell” användning. Tiden torde nu vara mogen för att erkänna även dessa och liknande lokalers existensberättigande och direkt motivera samhällsstödet med syftet att tillförsäkra föreningsliv och samhälle möjlighet att ge alternativ även på nöjessektorn. Anknyt- ningen till filmutredningens tankegångar för
kvalitetsfilmens del torde på denna punkt stå klar.
11.1 1 .4 Idrotts- och friluftslokaler
Gränsdragningen mot idrottsrörelsen m.m. torde efter 1970 års riksdagsbeslut inte erbjuda några större svårigheter. Önskemålet om budgetmässigt skilda stödmedel bör dock inte drivas så hårt. Stöd såsom för samlings- lokaler bör kunna beräknas för i anslutning till dessa uppförda bordtennisrum, bastuan- läggningar o. d., vilka endast är att anse som komplement till en större anläggning. Det förutsätts dock att dessa utrymmen funk- tionsmässigt låter sig förena med den allmän- na driften av anläggningen som helhet.
11.11.5. Biblioteken
Under utredningsarbetet har vidare övervägts på vilket sätt en anknytning av biblioteken till samlingslokalerna skulle kunna främjas — något som befunnits önskvärt inte minst med hänsyn till bibliotekens utveckling till centra för en kulturinsats i vidare mening än förut. Jag har dock i denna del stannat för att denna utveckling torde komma att beaktas inom lokalplaneringen. Redan det faktum att biblioteken, om de förläggs i anslutning till eljest statsstödda samlingslo- kaler, därmed får tillgång till lämpliga lokaler även för en expanderande aktivitet talar här- för.
Det bör noteras att biblioteken, i den mån de inte är rena expeditionslokaler utan också ger möjlighet till studier och sammankoms- ter, redan enligt nuvarande praxis ingår i låneunderlaget för samlingslokaler. Denna utveckling bör enligt min mening tillåtas fortsätta genom att funktionsmässiga be- dömningar får läggas till grund för det framtida stödet.
1 1.12 Utrustning och lokalmiljö 11.12.l Allmän lokalmiljö
Vid behandlingen av samordningsfrågorna har uttalats att kraven på samordning inte
får ställas så högt att lokalerna inte blir tjänliga för sitt ändamål. Ett huvudsyfte med lokalerna är att vara samlingsplatser som inbjuder till aktivitet och gemenskap. Den höjning av utrustningsstandarden ihemmen som ägt rum måste få motsvarande uttrycki samlingslokalerna. Självfallet bör lokalmiljön vara i sig attraktiv och ge stimulans åt verksamheten i lokalerna.
Det är uppenbart att den torftiga miljö- standard som fortfarande präglar många samlingslokaler har sin grund i att tillkom- mande byggnadskostnader fått gå ut över inventarieanskaffningen. Det bör därför övervägas om inte ett statligt stöd bör konstrueras så att viss del avsätts för inventarieanskaffning att utbetalas först när sådan skett.
11.12.2. Konst
Samlingslokalerna har till uppgift att för- medla konstintryck inte bara genom tempo- rära utställningar. Konsten är en integrerad del av lokalmiljön och kan i en samlingslokal nå en mycket bred och skiftande publik. Vad som sagts om lokalmiljön i allmänhet gäller även konstinslaget. I de flesta samlings- lokaler har den konstnärliga utsmyckningen i stort fallit tillbaka på de insatser som gjorts av de samlingslokalägande företagens riksor— ganisationer. I samband med utformningen av ett statsstöd bör därför övervägas dels en tillämpning av den regel för konstnärlig ut- smyckning som nu finns i bostadslånekun- görelsen, dels att särskilda medel ställs till förfogande för ändamålet.
11.12.3. Utrustning för viss kultur- förmedling
FHR:s framställning från mars 1971 innefat- tar en detaljerad inventering av 212 samlings- lokaler med bedömningar av behovet av främst ytterligare utrustning för att lokaler- na skall bli lämpliga för turneteater, konser- ter och utställningar. Kostnaden för de i framställningen förordade åtgärderna har av FHR beräknats till ca 17,4 milj. kr. Anled-
ning finns inte att ifrågasätta behovsbedöm- ningarna om man utgår från att lokalerna bör ha den kvalitet som anses nödvändig.
11.12.4. Pedagogiska hjälpmedel m. m.
Vissa tekniskt/pedagogiska hjälpmedel an- knyter till lokalanvändningen på ett sådant sätt att det ur samordningssynpunkt vore olämpligt att lägga anskaffningen av dessa på skiftande lokalanvändare. I den mån sär- skilda medel för inventarier blir aktuella bör därför dessa bestämmas så att också denna typ av utrustning kan ingå.
1 1 .13 Uppla'telseskyldighet
Samlingslokalernas uppgift att ge plats för en fri debatt och för ett obundet föreningsliv och kulturliv i övrigt leder självfallet till att de måste vara tillgängliga för alla utan hinder av åsikt eller målsättning. Som angetts finns nu särskilt inskrivet en regel om att lokalerna ”opartiskt, i skälig omfattning och på skäliga villkor skall upplåtas åt envar inom orten verksam organisation”. Det förhållande att grundsatsen framstår som en självklar- het kan kanske leda till slutsatsen att en motsvarande regel i fortsättningen är obe- hövlig. De förhållanden som en gång tvinga- de arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen och frikyrkorna att lösa sina egna lokalproblem då de stängdes ute från andra lokaler är dock inte så avlägsna. Även om vi i dag betraktar det som en självklarhet att underlätta åsikts- spridning och ge ett fritt föreningsliv arbets- möjligheter kan tendenser åter uppstå att tysta obekväma och oroande åsikter genom att vägra upplåtelse av lokaler. En upplåtelse- plikt bör skrivas in för att erinra också om hittills obestridda målsättningar. Med en sådan regel godkänns givetvis inte — lika litet som hittills — vilken användning som helst av lokalerna. Däremot kan uthyrningsvägran inte användas för någon lokal åsiktsgransk- ning. Förbud mot viss verksamhet regleras därmed bara av generella lagar.
En annan sak är att lokalerna självfallet kan vara otillräckliga och inte medge att alla
anspråk kan tillgodoses på önskad tid. Det är en lokalhållarens mycket centrala uppgift att fördela anspråken utan mannamån.
Hittills har gällt att vissa lokaler förbehål- lits lokalägarens egen verksamhet för att ge inkomster för driften. Med det synsätt som här anlagts bör i all rimlig utsträckning de angelägna behoven av lokaler för debatt och föreningsliv tillgodoses först. Konflikter kan knappast väntas. Det är ju också klart att även behovet av nöjen och förströelse måste vägas in * även om inte inkomstsidan blir det avgörande argumentet.
Principen om åsikts- och handlingsfrihet inom lagarnas ram kan synas stå i dålig överensstämmelse med de nykterhetspolitis- ka ambitioner som hindrar upplåtelse av vissa lokaler då utskänkning av alkohol förekommer. En konsekvent tillämpning av grundregeln skulle göra även den typen av förbud otillåtna. De nykterhetspolitiska am- bitionernas av samhället godtagna inriktning får dock anses motivera att uthyrning i sådana fall också i fortsättningen kan vägras då lokalägaren eller förvaltaren har som sin huvuduppgift att inom en riksorganisations ram verka för folknykterheten.
Hur förhållandet skall gestalta sig i de fall där kyrka eller trossamfund förvaltar allmän- na samlingslokaler ankommer på 1968 års beredning om stat och kyrka att utreda. Intill dess någon annan lösning har godtagits skulle därför deras statsstödda lokaler vara underkastade upplåtelseskyldighet utan in- skränkning.
Jag förordar sålunda att den hittillsvaran- de regeln om upplåtelseskyldighet bibehålls. För att undvika en eventuell tveksamhet om formellt inte organiserade gruppers rätt i detta hänseende bör regeln lämpligen kom- pletteras med uttrycket ”— — — eller företrä- dare för grupp med organiserad verksam- het".
12
12.1 Kreditstöd för nytillkommande lokaler
En grundläggande förutsättning för byg- gandet av samlingslokaler är att erforder- liga krediter står till förfogande. Öns- kemålen om en så likformig kreditgivning som möjligt för de byggnadsinvesteringar som sker med statligt stöd har föranlett mig att förorda att kreditstödet utgår i form av statliga bostadslån. Härtill har även bidragit adminstrativa fördelar och hänsyn till de or- ganisatoriska frågor som behandlas i det föl— jande.
12.2 Räntefritt lån — anordningsbidrag — driftbidrag
Ett fortsatt statligt ekonomiskt åtagande är som redan de allmänna övervägandena visar ofrånkomligt. I valet mellan subventionsfor- merna har driftbidraget den fördelen att det underlättar en samordnad finansiering och ger möjlighet till att hänsyn kan tas till skiftande anspråk. Mot denna stödforrn talar å andra sidan den administrativa omgång detta skulle föra med sig och inte minst att det skulle medföra löpande statliga övervä- ganden inom en sektor där avgörandena ytterst måste falla på kommunen. Ett anord- ningsbidrag är lättare att administrera och torde vara den enda form som ur förenings- livets synpunkt ger goda incitament för investeringar i förening med trygghet under
Stödets allmänna konstruktion
överskådlig tid. Med hänsyn härtill har jag stannat för att förorda en statlig engångs- insats.
I valet mellan räntefritt stående lån och anordningsbidrag förordas den senare stöd- formen. Skälen härtill är bl. a. att engångska- raktären av stödet stryks under genom att staten inte får några kapitalintressen att be— vaka och att uppsägning av ett stående lån knappast fyller någon reell funktion. Det kan övervägas om denna ordning kräver ett förbud mot belåning av inteckningar i mot- svarande förrnånsläge. Ur statens synpunkt kan en regel därom dock knappast anses mo- tiverad. Kommunen har självfallet möjlighet att genom motsvarande panter säkra ekono— miska krav eller andra villkor för den fort- satta användningen av lokalerna.
12.3 Stöd till befintliga lokaler
Den nu gällande möjligheten att få sanerings- lån och rekonstruktionsbidrag har fått an- vändning främst för att nedbringa kapital- kostnaderna i fall där utvecklingen blivit en annan än den som förutsatts vid tidigare stödbeslut. Skälet till att lån och bidrag före- dras före en avskrivning kan vara hänsyn till lokalägarens önskan att i första hand avveck- la långivning med sämre kapitalkostnads- villkor än statslånets.
Som redan antytts kan kapitalkostna- derna sänkas både genom avskriv- ning på statslånet och genom tillskott av me-
del som räntefritt län eller bidrag. I valet mel- lan avskrivning och kapitaltillskott bör hän- syn tas till det ansvar som staten haft som långivare. Som tidigare anförts har staten i liknande situationer valt att inte göra sin återkravsrätt till fullo gällande. I statsutskottets utlåtande l969z57 har det angetts som självklart att det ekonomiska framåtskridande som främjas genom om- struktureringarna i näringslivet får bära kost- naderna för att samhällsservicen bibehålls i rimlig omfattning och för en del av de kapitalförluster som måste drabba enskilda människor i utflyttningsområdena.
Det anförda leder fram till att ett subven- tionsstöd för en befintlig lokal som tar i anspråk ett oskäligt stort kommunalt eller enskilt stöd bör kunna omfatta såväl direkt eftergift av fordran som möjligheter att tillskjuta ytterligare medel. Med hänsyn till nyssnämnda principiella ansvarsövervägan- den bör i första hand prövas om anledning föreligger till eftergift på grund av att planeringsförutsättningarna ändrats. Vidare bör prövas om eftergift är motiverad 'på redan gällande grunder. I andra hand bör ett direkt tillskott övervägas då syftet är att nedbringa kapitalkostnaderna och därmed påverka kostnadsfördelningen mellan stat och kommun.
13
13 .] Förvaltarfunktionen
För närvarande ställer lånekungörelsen inte upp några andra villkor för huvudmannaska- pet än de som liggeri förpliktelser att förvalta lokalerna efter visst reglemente m.m. Förut har anförts att huvudmannaskapet bör an- komma på föreningslivet i den utsträckning det är möjligt och i övrigt ankomma på primärkommunen.
l linje med lokalernas allmänna syfte
att vara öppna och tillgängliga för alla ligger ett krav på öppenhet i förvaltningen. Det kan resas allvarliga principiella invändningar mot att även den löpande användningen undandras inflytande från annan än ägaren. Särskilt i aktiebolags- fallen är det praktiskt omöjligt att tillförsäk— ra sig medinflytande utan aktieägares med- verkan. Detsamma gäller de i dessa samman- hang hittills inte så ofta aktuella stiftelserna. Det gäller emellertid även ideella föreningar där medlemskap i och för sig är möjligt men där medlemskapet förutsätter en anslut- ning till vissa av föreningens mål _ politiska, nykterhetspolitiska eller andra i som inte kan accepteras av alla. Ett subventionsstöd till föreningslivet bör därför förbehållas lokaler där den löpande förvaltningen upp- dragits åt öppen förening med endast detta syfte. Vid kommunalt ägande får förut- sättas att kommunen själv öppnar möjlighet för lokalnyttjarna till ett aktivt deltagande i
Stödmottagare — huvudman
överväganden om den löpande driften.
En här förordad ordning innebär praktiskt inte ett så stort avsteg från vad som nu gäller. Redan nu förekommer i stor utsträck— ning att etablerade föreningar har låtit ägarskapet upprätthållas av särskilda bygg- nadsföreningar. Föreningslivets egen aktivi- tet får utgöra garantin för dess förutsatta ledande roll inom de öppna föreningarna.
I anslutning till vad tidigare anförts om upplåtelseskyldighet får även i fråga om öppenhetskravet göras undantag. Sålunda bör godtas den inskränkning som ligger i de krav på medlemmarna som ställs i en till riksorganisation anknuten nykterhetsför- ening. Det får dock förutsättas att även dessa föreningar i någon form söker skapa möjlig- heter för föreningslivet i övrigt och en aktiv allmänhet att utan inskränkningar påverka lokalanvändningen.
Ett villkor om att ideell förening som huvudman skall arbeta utan enskilt vinst- syfte, efter förebild i de allmännyttiga bostadsföretagen, torde i det övervägande antalet fall inte ha någon praktisk betydelse. Inte desto mindre förordar jag att ett sådant villkor knyts till stödet. Därmed skulle även eventuella farhågor om att bidrag skulle tjäna främmande ändamål vara bemötta och nedlagda medel även vid föreningens upplös- ning kunna bindas till fortsatt användning för det ursprungliga ändamålet.
Varje begränsning i kretsen av stöd- mottagare medför nackdelar för en samordnad finansiering. Även om en för- ening skall svara för lokaldriften kan det förekomma planeringsöverväganden enligt vilka lokalerna bör utgöra en del i en större centrumanläggning eller liknande. Detta talar för att mottagarkretsen — liksom vid bo- stadslån — inte begränsas. I de fall där primär- kommun eller godtagbar förening enligt ovan inte är ägare till fastigheten bör krävas att 10- kalerna genom bindande upplåtelse på med hänsyn till stödet skäliga villkor ställs till kommunens eller sådan förenings förfogande för erforderlig tid, i regel minst 30 år. Denna förutsättning torde det böra ankomma på kommunen att beakta. Särskilda regler er- fordras inte utöver att en kommuns förkla- ring därom skall tas upp som förutsättning för utbetalning av ett subventionsstöd.
13 .3 Befintliga lokaler
De ovan .orda övervägandena kan inte direkt göras tillämpliga på ett stöd för befintliga lokaler. Det skulle vara orealistiskt att generellt kräva omorganisation av befint- liga föreningar och sammanslutningar med traditioner bakom sig. Även här får förut- sättas att riksorganisationerna och kommu- nerna tar initiativ för att skapa ett forum för allas röster i de fall där behovet gör sig på- mint. Det bör i många fall kunna godtas att dessa meningsyttringar inte knyts till med- lemskap i en organisation som står som ägare eller hyresgäst.
14
14.1 Allmänt
De tidigare övervägandena har lett fram till att kreditstödet bör utgå i form av bostads- lån och att subventionsinslaget bör gå ut genom en engångsinsats. Vidare har över- vägts en utvidgning av stödet att omfatta även fristående ungdomslokaler samt vissa särskilda förutsättningar för subventioner med avseende på stödmottagaren m. m.
14.2. Kreditgivning 14.2.1 Bostadslån
Tillämpningen av bostadslånekungörelsen för detta ändamål förutsätter ändring av låne- underlagsreglerna i 19 å så att hänsyn kan tas till samlingslokaler som är belägna även utanför ett statsbelånat bostadsområde och betjänar även andra än dem, som bor i ett sådant begränsat bostadsområde. En sådan ändring syns ha stöd även ur andra synpunk- ter än de här närmast aktuella.
Med hänsyn till vad bostadsstyrelsen en- ligt ovan anfört i yttrande över service- kommitténs betänkande i fråga om skolbygg- nader torde de nuvarande beräkningsgrun- derna för låneunderlag kunna anpassas även till byggande av samlingslokaler. Även mark- kostnaden kommer därvid att beaktas.
Innan tillfredsställande kostnadserfaren- heter föreligger på detta område kan behov finnas av regler som inte är rent schablon— mässiga. Vidare bör möjlighet finnas att göra
Stöd till nytillkommande lokaler
undantag för nya lösningar, särskilt vid in- tegrerat byggande.
I fråga om konstnärlig utsmyckning kan reglerna oförändrade tjäna sitt syfte.
Vid bestämmande av bostadslånets storlek i relation till låneunderlaget bör — på sätt nu sker vid bidrag till barnstugor eller från allmänna arvsfonden — ett mot anordnings— bidraget svarande belopp först dras av.
14.2.2. Allmänna låneförutsättningar
Bostadslånekungörelsen ställer bl. a. upp vis- sa allmänna förutsättningar för lån till lokaler:
1. att det kan antas föreligga ett varaktigt behov av lokalerna (6 ä),
2. att husets storlek och form samt anord- ningar i husets närmaste omgivning är god- tagbara — i princip innebärande att bygg- nadsstadgans krav är tillgodosedda och att detaljplan följts (6 €)),
3.att det inte föreligger förlustrisk vid förvaltningen (9 5),
4. att produktionskostnaden är skälig —- dvs. att den inte väsentligt överstiger pant- värdet (9 ä),
5. att — vid ombyggnad — kostnaden är skälig med hänsyn till husets återstående användningstid och ombyggnaden inte är av endast ringa omfattning.
Om subventionsstödets bestämmande läggs på annat organ än bostadsmyndighe- terna torde allmänna förutsättningar av samma slag böra sättas upp även för denna
prövning. Det bör emellertid undvikas att samma fråga bedöms i två sammanhang med kompetenskonflikter som följd. En reglering bör därför ske av i vilka avseenden den ena myndighetens bedömning skall anses som bindande för den andra. Detta ger anledning till följande överväganden.
1. Frågan om ett varaktigt behov förelig- ger av lokalerna skall avgöras med hänsyn till bl.a. försörjningsmöjligheterna och befolk- ningsutvecklingen på längre sikt. Ett ställ- ningstagande i detta hänseende kräver, enligt vad ovan anförts, i regel regionala bedöm- ningar. Översiktliga prövningar av denna art erbjuds inom länsplaneringen. Emellertid är bedömningen i fråga om samlingslokaler också en fråga om ambitionsgrad och mål- sättningar som ofta förväxlas med bedöm- ningar av förlustriskerna. Med hänsyn till denna speciella aspekt på samlingslokalfrå- gorna bör bostadsmyndigheterna anse be- hovskravet uppfyllt om ett subventionsbe- slut av bidragsmyndigheten föreligger.
2. Prövningen av överensstämmelsen med byggnadsstadgans krav och detaljplan bör ankomma på bostadsmyndigheterna.
3. Den i detta sammanhang centrala frå- gan om förlustrisk vid förvaltningen ansluter till vad i direktiven anförts om goda drift- ekonomiska förutsättningar och vad jag anfört om en ny attityd till stödet. Det är i och för sig möjligt att samlingslokaler, som enligt eljest gällande bedömningar skulle anses för stora, inte uppvisar några reella förlustrisker för det statliga lånet på grund av att kommunen står som låntagare, hyr lokalerna eller på annat sätt förbundit sig att svara för ett underskott. Bedömningen av förlustriskema har i praktiken lämnat ett re- lativt fritt spelrum för olika värderingar be- roende även på vilken angelägenhetsgrad företaget haft enligt bedömarens uppfatt- ning. Hittillsvarande praxis har visat prov på en ganska generös tolkning av den, om än inte direkt utsagda, motsvarande förutsätt- ning som får anses innefattad i kungörelsen om lån för samlingslokaler. Utgångspunkten måste i fortsättningen vara att prövningen får ske realistiskt på grundval av ett bättre
planeringsunderlag. Med en sådan utgångs- punkt bör bedömningen kunna ske hos bi- dragsmyndigheten. Ett subventionsbeslut innebär sålunda att bostadslån inte kan väg- ras på denna grund. Dolda subventionsinslag skall inte komma i fråga.
Om syftet med samlingslokalstödet inte anses kunna tillgodoses genom anordnings- bidrag och subventionsfria lån av ovan nämn- da typ utan förutsätter lån med ett riskta- gande bör detta framgå av särskilda bestäm- melser som i dessa sammanhang undantar den nämnda regeln från tillämpning. Anled- ning finns inte att förorda en sådan lösning. Ett fullföljande av de allmänna övervägan- dena om samlingslokaler såsom samhällsloka- ler bör dock i första hand leda till en sådan fördelning av det ekonomiska ansvaret mel- lan stat och kommun att kommunen i någon form åtar sig att stå de allmänna ovisshetsris- kerna — i princip ett åtagande att täcka fram- tida driftunderskott.
4—5. Produktionskostnadens skälighet bör bedömas av bostadsmyndigheterna. Detta får för anordningsbidragets del den effekten, att bidrag villkoras av att ett samtidigt sökt bo- stadslån beviljas. Det sagda gäller även skälig kostnad vid ombyggnad.
Det kan vidare övervägas om inte stan- dardkrav borde ställas på även samlingsloka- ler på samma sätt som enligt 6 % b) bostadslånekungörelsen ställs på bostäder. Jag har dock inte funnit skäl att nu föreslå någon ändring, närmast med hänsyn till att rekommendationer av typen God bostad ännu inte finns tillgängliga på detta område. För anordningsbidragets del bör dock en motsvarande regel tas in enligt vad som anförs i det följande.
14.2.3. Länets storlek
Bostadslånets storlek i relation till låne- underlaget varierar mellan 15 och 30% beroen- de på vilken kategori låntagaren tillhör. Det förhållandet att föreningsägda lokaler med tillämpning av dessa regler normalt skulle få lån med 15 eller högst 20% av låneunderla- get medför att de i princip kommer iett
sämre läge än kommunägda lokaler. Betydel- sen härav minskar dock genom att lånet ställs i relation till låneunderlaget sedan därifrån dragits av anordningsbidragets be- lopp. Återstående skillnader torde kunna kompenseras i bidragsbestämmelserna i den omfattning en egen insats inte anses nödvän— dig för att visa engagemangets styrka.
Det bör genom tillämpningsföreskrift gö- ras otvetydigt att 23 % a) bostadslånekungö— relsen i princip är tillämplig på samlingslokal- föreningar så att dessa kan påräkna bostads- lån med 20 % av låneunderlaget.
14.2.4 Fördjupning av bostadslån
Bostadslån kan i här aktuella fall fördjupas med högst 10% av låneunderlaget vid ny- byggnad och med högst 70% — med viss inskränkning — vid ombyggnad. Frågan om kreditprioritering även till dessa låneändamål bör därför i första hand lösas i anslutning till kreditmarknadsöverenskommelser. Först i andra hand bör ytterligare fördjupningsmöj- ligheter komma i fråga.
14.2.5. Uppsägning
Uppsägningsgrunden att lokalerna används för annat ändamål än som förutsatts då lånet beviljades bör i anvisningarna till lånekungö- relsen få en tolkning som ansluter till de här .orda allmänna övervägandena. Så länge lokalerna står till kommunens eller för- eningslivets disposition bör uppsägning så- lunda inte komma i fråga på denna grund.
14.2.6. Förfarandet
Förfarandereglerna torde inte behöva ändras. Förfarandet med ett preliminärt och ett slutligt beslut är lämpligt för att överbrygga de olägenheter som nu är förknippade med att lån beviljas med utgångspunkt i ofta endast schablonmässiga kostnadsberäk- ningar. Nu gällande beslutsform har ofta lett till att finansieringsförutsättningarna redan från början rubbats och att tilläggslån blivit nödvändiga.
14.3. Anordningsbidrag 14.3.1 Objektet
Bidrag bör enligt de allmänna övervägandena utgå såväl för allmänna samlingslokaler enligt nu gällande regler som för fristående ung- domslokaler. Som i det följande kommer att utvecklas bör dock anordningsbidrag till — även fristående — ungdomslokaler endast lämnas sådana lokaler som betjänar ett större bostadsområde. Arvsfondsmedlen bör som hittills få finansiera de ungdomslokaler som endast betjänar ett mindre bostadsområde.
Inom utredningen har övervägts huruvida bidrag i denna ordning bör ges även för kursgårdar o. dyl. som tjänar riks— eller regionomfattande sammanslutningar. Beho- vet av ett sådant stöd kan mot bakgrund av det väsentliga föreningsarbete som sker i sådan form bedömas som stort. En priorite- ring av önskemålet att i första hand skapa förutsättningar för att täcka behoven av samlingslokaler och åstadkomma en jämlik- het i ortsfördelningen av dessa har dock lett till att en ytterligare utvidgning av bidragsfäl- tet tills vidare inte förordas. Anledning finns dock att följa denna fråga och i mån av ökad tillgång på resurser ta upp den till för- nyat övervägande.
14.3.2. Ändamålet
Anordningsbidragets grundläggande syfte är att underlätta tillkomsten av goda samlings- och ungdomslokaler genom nybyggnad och ombyggnad. ] första hand skall anordnings- bidraget sålunda täcka en del av byggnads- kostnaderna. Tidigare överväganden om 10- kalmiljö och utrustning har dock visat behov av att fördela en del av bidraget att särskilt avse inventarier, konst och pedagogiska hjälpmedel.
14.3.3. Bidragsmottagaren
Anordningsbidrag avseende byggnadskost- nader bör utgå till den som äger fastigheten och i förekommande fall också då står som sökande till bostadslån. En förutsättning för
bidrag till fastighetsägare som inte år kom— mun eller öppen förening utan vinstsyfte bör då vara att en bindande upplåtelse till någon av dessa föreligger för förslagsvis minst 30 år. Det får ankomma på kommunen att pröva om detta villkor uppfyllts och att sålunda lokalen står till samhällets och föreningsli- vets förfogande. Underlåtenheter i detta hänseende kommer ytterst att drabba kom- munen genom anspråk på ersättningsinves- teringar till vilka statsstöd då inte torde kunna påräknas.
14.3.4 Särskilda bidragsförutsättningar Som särskilda förutsättningar för bidrag bör ställas upp dels de ovan refererade särskilda förutsättningarna för bostadslån i till bi- dragsgivningen anpassad form, dels ett krav på lämplighetsprövning som svarar mot det för bostadslån för bostäder gällande stan- dardkravet. Föreligger, vilket regelmässigt torde bli fallet vid nybyggnad, ansökan om både bostadslån och bidrag skall bostadsmyndig— heternas bedömanden bli avgörande i fråga om miljöprövningen och skäligheten av produk- tionskostnaderna. Lämplighetsprövningen får tills vidare och intill dess förutsatta allmänna rekommenda- tioner finns tillgängliga göras på grundval av samlingslokalnämndens hittillsvarande praxis och riksorganisationernas m.fl. erfarenhet. I lämplighetsprövningen får också ingå en prövning av att möjligheterna att göra lokalerna tillgängliga för handikappade till- varatagits även utöver byggnadsstadgans krav. Slutligen bör upplåtelseplikt stadgas enligt vad som ovan har förordats.
14.3.5 Bidragsunderlaget Ovan har förordats att låneunderlagsreglerna för bostadslån används, efter tekniskt nöd- vändig komplettering, även för bostadslån för samlingslokaler. Det finns inte skäl att frångå denna beräkningsgrund i fråga om bidrag, varigenom även markkostnaden beak- tas.
Utgångspunkterna för bedömningar i fråga om bidragsstorleken bör utgöras av dels det förhållandet att allmänna samlingslokaler och ungdomslokaler endast i ringa utsträck- ning kan bära någon andel i fastighetens kapitalkostnader, dels överväganden i fråga om fördelningen av kapital- och driftkost- nader för lokalerna mellan stat och kom- mun. Endast en realistisk bedömning i dessa hänseenden kan medföra den önskade effek— ten att fortsatta anspråk på statsstöd inte ställs.
Nu gällande praxis innebär att lån beviljas med högst 1,5 milj. kr oavsett byggnadskost- naderna. Det största räntefria stående lån som hittills beviljats inom denna ram upp- gick till 1 milj. kr. Tillämpningen har lett till att inflyttningsorterna kommit i ett relativt sämre läge. Maximeringen har inte fått annat uttryck än yttranden av samlingslokalnämn— den som följts av Kungl. Maj:t. Grunden för maximeringen torde ligga i att man sökt fördela otillräckliga lånemedel på flera hän- der och förutsatt att finansieringssvårighe- terna skulle vara minst i inflyttningsorterna. Utvecklingen har emellertid gått mot att in- flyttningsorter tillgodoser ett eftersatt lo- kalbehov med jämförelsevis höga byggnads- kostnader.
En motsvarande maximering är i princip främmande för ett bidragssystem. Den är också främmande i en skälig fördelning av kostnaderna mellan stat och kommun om man inte avser att ta hänsyn till kommuner- nas ekonomiska bärkraft. Enligt min mening bör reglerna om skatteutjämning helt få tillgodose sådana önskemål. Med hänsyn till det här anförda förordar jag att bidrag lämnas utan föreskriven eller förutsatt maxi- mering till visst högsta belopp.
1 nu gällande tillämpning kan konstateras att, i de fall där maximeringsregeln inte tillämpas, räntefritt lån utgår till kommun med i regel 25 %, till föreningar i större orter med 30 % och till föreningar i mindre orter med 40% — allt grovt schematiserat. Bär- kraftsresonemanget har sålunda inverkat
Enligt min mening bör bärkraftsargumen- ten även i detta sammanhang få tillgodoses genom skatteutjämning. Skäl som kan leda till awikelse från en enhetlig procentsats för bidragets storlek i relation till ett bidrags- underlag får anses föreligga endast om syftet är att främja en statsmakternas vilja att i utjämnings- och jämlikhetssyfte särskilt stöd- ja vissa relativt sett totalt kostsamma anlägg- ningar inom t. ex. glesbygdsområden eller att ta över en del av kostnaderna i fall där lokalerna har regional betydelse som t. ex. i vissa basorter och i turistorter.
Med hänsyn till det anförda har jag stannat för att föreslå att bidrag för fastig- hetsinvesteringar skall lämnas med högst 40 % av låneunderlaget då lokalerna ägs av eller upplåts till öppen förening utan vinst- intresse och med högst 30 % då lokalerna ägs av eller upplåts till kommun. Bidragen bör i normalfallet sättas till 35 respektive 25 %. Skäl för att medge högre bidragsandel kan då utgöras av att lokalerna har regional betydel- se enligt ovan eller att kommunen samman- taget har relativt högre kostnader för lokaler- na än genomsnittligt, t.ex. iglesbygdsom- råden.
Härutöver bör utgå ett schablonmässigt beräknat bidrag för en första uppsättning eller vid ombyggnad en kompletteringsupp- sättning av inventarier, konst och pedagogis- ka hjälpmedel. Detta bidrag bör bestämmas till 50 % av kostnaderna för nämnd lös egendom, dock högst 10 % av låneunderlaget t.o.m. 500000 kr och 5 % av dess över- skjutande del.
Totalbilden av en sålunda förordad bidrags- andel innebär en avsevärd förbättring av det statliga stödet. Hänsyn får tas även till att nya ungdomslokaler förts in i det anslagsfinan- sierade stödet och därmed arvsfondsmedlen förbehållits en mindre sektor, att markkost- nad liksom viss utrustning som tidigare varit lös egendom ingår i låneunderlaget, att den i praxis tillämpade maximeringen slopas och att kreditstödet förbättrats.
Mot bakgrund av dessa avsevärda förbätt- ringar bör kunna hävdas att kommunerna å
sin sida skall bära de normala ovisshetsrisker som kvarstår även efter en statlig prövning. Förnyat statligt stöd till lokaler för vilka de föreslagna bestämmelserna tillämpats bör därför inte komma i fråga.
15
15.1 Allmänt
För de nytillkommande och ombyggda loka- lernas del har föreslagits en låne- och bidragskonstruktion som gör det möjligt att avstå från ett återkommande statligt stöd. För befintliga samlingslokaler, tidigare stats- belånade eller inte och som inte bedöms böra byggas om, kvarstår emellertid ett stöd- behov som beträffande de förstnämnda i fle- ra fall yttrat sig genom dröjsmål med betal- ningar på statslånets amorteringsdel. De 10- kaler som bedöms fortfarande kunna tjäna sitt syfte under en inte alltför kort tid bör ge- nom ett stöd under en övergångstid sättas i samma principiella läge som om de fått stats— stöd enligt ovan föreslagna principer för ny- tillkommande lokaler. Detta innebär att även ökade miljö- och standardkrav skall beaktas. Vidare bör, i de fall där svårigheterna är att hänföra till befolkningsomflyttningar och strukturförändringar, staten genom eftergift eller bidrag påta sig en rimlig del av ansvaret för det fastighetskapital som därmed inte kan tjäna sitt avsedda syfte. Slutligen böri de fall i övrigt där användbara lokaler inte kan bära sina kapitalkostnader och inte hel- ler ytterligare kommunala tillskott är moti— verade, eftergift kunna lämnas såsom en stödform utanför de eljest gällande efter- giftsreglernas område. För denna typ av ef— tergifter talar även administrativa skäl.
Vid de allmänna övervägandena har för- ordats att ett statligt stöd i här aktuellt syfte fördelas så att tillgängliga medel på bästa sätt
Stöd till befintliga lokaler
fyller sin avsedda uppgift. Detta skulle förutsätta en redovisad kommunal handlings- linje. För att uppnå ett sådant syfte bör stödåtgärderna i första hand riktas mot företag i kommuner som antagit i vart fall översiktliga planer för lokalhållningen inom kommunen eller en del därav.
15.2 Upprustningsbidrag m. m. 15.2.1 Stödformerna
Enligt det Ovan sagda föreslås att staten i de fall där vid övergången till ett nytt stöd- system befintliga samlingslokaler fyller ett väsentligt behov kan dels meddela eftergift av ett tidigare statsstöd, dels tillskjuta medel i form av Upprustningsbidrag. Stödformerna avses kunna användas såväl var för sig som i förening med varandra.
15.2.2. Stödobjektet
Eftergift och Upprustningsbidrag bör komma i fråga för alla samlingslokaler enligt den för nytillkommande lokaler föreslagna utvid- gade definitionen och, i fråga om upprust- ningsbidrag, oavsett om statligt stöd tidigare utgått eller inte.
1523. Stödmottagaren
Stöd bör liksom enligt nu gällande regler lämnas till den som äger lokalerna, oavsett vilken form av rättssubjekt det är fråga om.
Upprustningsbidrag bör kunna lämnas också till den som innehar samlingslokaler med bo- stadsrätt eller med en hyresrätt, som tryggar besittningen till lokalerna under en med hän- syn till åtgärdernas och stödets omfattning erforderlig tid. Det skulle i och för sig finnas skäl att även för detta stöd ställa upp mot- svarande förutsättningar i fråga om att lokal- förvaltningen skall ske genom kommun eller öppen förening utan vinstsyfte. I detta sam- manhang skulle emellertid en sådan förut- sättning medföra administrativa svårigheter. Det får — som ovan anförts — förutsättas att riksorganisationerna tar hänsyn till de skäl som talar för en sådan lösning ochi sitt arbete verkar för organisationsändringar med sådant syfte där det är mest befogat.
15.2.4 Särskilda stödförutsättningar
Även särskild eftergift och upprustnings- bidrag bör förutsätta ett behov av lokalerna. Kravet på varaktighet av detta behov kan dock inte generellt framföras lika starkt i de fall det här blir fråga om. Varaktighetskravet får ses i relation till de statliga insatsernas storlek. Består stödet helt eller delvis i efter- gift skall eftergiftsbeloppet som sådant inte vara direkt avgörande. Man bör i många fall kunna se bort från den eftergift som motive- rats av statens ansvar för ändrade planerings- förutsättningar och även från sådan eftergift som skulle ha motsvarats av en direkt förlust på statslånet om inga åtgärder vidtagits.
Vidare bör den för anordningsbidrag för- ordade prövningen av om standardkrav kan anses uppfyllda göras även i denna stödforrn. Även här finns anledning att stryka under att detta krav måste ha ett annat innehåll för lokaler som fyller ett varaktigt behov än för lokaler som avses fungera under en över- gångstid. Särskilt i områden med en vikande utveckling är det angeläget att dessa krav inte sätts så högt att ett fortsatt utnyttjande av fastighetskapitalet omöjliggörs.
15.2.5 Stödets omfattning
Eftergift bör inte maximeras vare sig till bestämt belopp eller i relation till tidigare stöd, bidragsunderlag eller annat. Det direkta upprustningsbidraget bör däremot — främst för att få ett samband med de kommunala intresseavvägningarna — inte få uppgå till mer än 50 % av kostnaderna för erforderliga åtgärder och i vissa fall även betalning av äld- re skulder om inte synnerliga skäl kan moti- vera ett högre bidrag. Ett sådant skäl kan vara att kommunen i relation till sitt invånar- antal har särskilt höga kostnader för sam- lingslokaler t. ex. i ett glesbygdsområde eller för att täcka regionala behov. Ett sålunda bestämt i regel 50-procentigt bidrag kan av- lösa kvarstående behov av saneringslån och rekonstruktionsbidrag. Målet är, som an- getts, att i samband med upprustning till godtagbar standard ge lokalen i huvudsak det ekonomiska stöd som de nya anordningsbi- dragen skulle ha gett.
15.2.6 Tidsbegränsat stöd
Syftet med stödet till befintliga lokaler är att — enligt översiktliga kommunala handlings- linjer — sätta dessa lokaler i någorlunda samma situation som de nytillkommande. Syftet med bidragsdelen är vidare att ge ett incitament till upprustning av dessa lokaler till godtagbar standard i den mån de tjänar ett någorlunda varaktigt behov. Statens insatser har förutsatts bli engångsinsatser. Med hänsyn därtill och med beaktande även av administrativa fördelar bör upprustnings-
bidrag och särskild eftergift medges endast efter ansökan som gjorts inom en begränsad tid efter ikraftträdandet. Statsfinansiella hänsyn och lokalhållarens behov av skälig projekteringstid har lett fram till att denna tid bör sättas till fem år.
16. Studentkårlokaler
Det särskilda stödet till studentkårlokaler är i vad avser bespisningslokaler motiverat av rent studiesociala skäl. I fråga om övriga kårlokaler har stödet enligt antagna riktlinjer avsetts att samordnas med de allmänna samlingslokalerna. Om stöd beviljats är loka- lerna i princip att anse som öppna ”om större olägenhet ej vållas låntagaren”.
Utan att i detta sammanhang ta ställning till det studiesociala motivet för kårlokal- stödet i vad det inte avser bespisningslokaler kan dock uttryck ges åt uppfattningen att detta motiv skulle kunna tillgodoses även inom ramen för bostadslångivningen och anordningsbidragen och därigenom bättre kunna fogas in i en allmän behovsplanering. I en sådan planeringsbild måste fogas in även den decentraliserade undervisningen och osä- kerheten om kårobligatoriet. Kraven på samlingslokaler för de studerandes behov har givetvis samma styrka som övriga befolk- ningsgruppers och skulle om stödet fördes in i det allmänna lokalstödet få ett förbättrat innehåll.
De invändningar som kan göras torde närmast ligga i farhågor att lokalkraven lämnas obeaktade i ett större sammanhang. Enligt min mening finns dock ingen grund för sådana antaganden. Jag förordar sålunda att det särskilda stödet till andra studentkår— lokaler än restauranglokaler får tillgodoses genom bostadslån och anordningsbidrag i här ovan förordade former.
Det särskilda stödet för restauranglokaler torde tills vidare få behållas i avvaktan på resultatet av universitetsrestaurangkommit— tens fortsatta arbete.
17. Organisationen
17 .] Bostadslånemyndigheterna
Den föreslagna ordningen med bostadslån medför att lån beviljas av bostadsmyndighe- terna. Det får ankomma på bostadsstyrelsen att avgöra om handläggningen tills vidare skall ligga hos styrelsen eller från början ingå i länsbostadsnämndernas uppgifter. Några sakliga ändringar i gällande ordning torde inte vara påkallade. Föreskrifter om samord- ning med bidragsgivningen tas upp under förfarandereglerna.
17.2 Statens nämnd för samlingslokaler
Den hittillsvarande handläggningen av låne- ärenden hos Kungl. Maj:t har i allt väsentligt inneburit beslut i enlighet med vad samlings- lokalnämnden tillstyrkt. Efter samråd med departementsutredningen föreslås att en di- rekt beslutsfunktion ges åt samlingslokal- nämnden i fråga om anordningsbidrag, upp- rustningsbidrag och särskilda eftergifter.
I direktiven har som riktpunkt för arbetet angetts att den sakkunskap, som i nämnden finns representerad genom företrädare för samlingslokalföretagens riksorganisationer, tillvaratas även i fortsättningen. Mot bak- grund bl.a. därav och med hänsyn till de påtagliga samordnings- och intressehänsynen i övrigt förordar jag att samlingslokalnämn- den ges följande sammansättning.
Nämnden bör bestå av ordförande och sju ledamöter. Ordföranden och fem ledamöter
bör utses av Kungl. Maj:t, som i valet av ledamöter torde få beakta att samlingslokal- företagens riksorganisationer och kommu— nerna blir representerade. Bostadsstyrelsen och myndighet inom kultursektorn, tills vi- dare teater- och orkesterrådet, bör var och en utse en ledamot. För ledamöterna bör ut- ses personliga suppleanter. Nämnden utser inom sig vice ordförande. Förordnanden ges för tre år.
Jävsfrågor i nämnden får behandlas enligt förvaltningslagen . Det kan dock i detta sammanhang förtjäna att noteras beträffande ställföreträdarjäv att dessa direkt angår en— dast den som är behörig att företräda ett förbund eller en förening och blir tillämpliga främst när fråga är om t. ex. bidrag direkt till organisationen. Den omständigheten att en sak rör någon som medlem av en grupp inom samhället torde inte i och för sig grundlägga jäv. l linje härmed ligger att en person, som är ledamot i nämnden i egenskap av särskilt utsedd representant för visst intresse, inte enbart därigenom bör anses jävig att ta befattning med ärenden som rör detta intresse. 1 det enskilda fallet får jävsfrågan prövas enligt den allmänna klausulen om jäv då särskild omständighet föreligger som är ägnad att rubba förtroendet till ledamotens opartiskhet i ärendet. En sådan omständig- het kan tänkas vara att ledamoten är engagerad i saken på ett sådant sätt att misstanke lätt kan uppkomma om brister i förutsättningarna för en opartisk bedöm-
ning. En helt annan situation är det jävsfall som föreligger då någon fört talan som ombud eller mot ersättning biträtt någon bidragssökande. Har han inte uppburit er- sättning men ändå i sin biträdesuppgift engagerat sig i saken torde jäv kunna föreligga enligt den allmänna klausulen.
Såsom framgår av tidigare lämnad redo- görelse för personalorganisationen hos sta- tens nämnd för samlingslokaler omhänderhas sekreterargöromålen av arvodesanställda be- fattningshavare. Enligt utredningsmannens uppfattning har på det hela taget den nuvaran- de organisationen fungerat tillfredsställande. Genom att sekreterarna har sin huvudsakliga sysselsättning förlagd till annan arbetsplats måste dock konstateras vissa svårigheter för lånsökande och andra att få kontakt med dem. Företrädare för kommuner och enskilda organisationer liksom också arkitekter och konsulter synes ha berättigade anspråk på att under vanlig arbetstid kunna få kontakt med nämndens huvudsekreterare.
Det bör vidare framhållas att sekreterar- göromålen under årens lopp blivit alltmer omfattande, vilket bl.a. återspeglas i det ökade behovet av biträdande sekreterare (föredragande). Genom att enligt utrednings- mannens förslag även vissa fristående ung- domslokaler kommer att hänföras under bidragskungörelsen tillförs nu nya arbetsupp- gifter. Expansionen på utbildningsområdet kan vidare väntas medföra en ökad strävan hos kommunala huvudmän att kombinera nya skollokaler med samlingslokaler.
Anförda omständigheter leder till ett förslag om att samlingslokalnämndens kansli skall förestås av en väl kvalificerad heltids- tjänstgörande befattningshavare. För de ru- tinmässiga uppgifterna synes nuvarande kansliorganisation i princip kunna bibehållas.
Utredningsmannen har inte ansett sig böra nu framlägga något mera detaljerat förslag rörande nämndens organisation och kostna- derna för densamma. Denna uppgift kan lämpligen anförtros samlingslokalnämnden.
17.3 Samlingslokal företagens tre riksorganisationer
Utredningsmannens målsättning har varit att begränsa uppgifter och organisation för sam- lingslokalnämnden till i huvudsak nuvarande omfattning och i stället i så stor utsträckning som möjligt tilldela riksorganisationerna nya uppgifter, som de på statens uppdrag har att verkställa. Ersättning för detta arbete före- slås utgå ur statsmedel.
18. Förfarandet
I ett fall då både bostadslån och anordnings- bidrag söks bör ansökan om båda ges in till det kommunala förmedlingsorganet. Efter eventuell komplettering — och om kommu- nen har att utföra teknisk granskning efter sådan granskning — skall förmedlingsorganet med eget yttrande och uppgift i fråga om byggnadslov översända ett exemplar till vardera länsbostadsnämnden och samlings- lokalnämnden. Enligt för bostadslån nu gällande anvisningar är länsbostadsnämnden inte bunden av förmedlingsorganets yttran- de. Den bör dock godta yttrandet i den del det avser förlustrisk vid förvaltningen. Sist- nämnda anvisning torde böra gälla även för anordningsbidrag till samlingslokaler och därmed bli beaktad även vid bostadslångiv- ningen.
Efter eventuell teknisk granskning hos länsbostadsnämnden överlämnas resultatet av denna och ett länsbostadsnämndens ytt- rande angående de särskilda låneförutsätt- ningarna samt lokalernas standard till sam- lingslokalnämnden.
Samlingslokalnämnden, som redan då an- sökan översänts från förmedlingsorganet kan börja sin granskning ur bidragSSynpunkt, bör så snart som möjligt efter det att länsbo- stadsnämndens yttrande kommit in lämna ett preliminärt beslut om anordningsbidrag, villkorat av att bostadslån beviljas, och innefattande förutsättningarna för bidraget. Bostadslånemyndigheten meddelar därefter preliminärt lånebeslut. Genom däri ingående
låneunderlagsberäkningar blir även bidrags- beslutet kompletterat.
Möjlighet bör finnas för sökanden att hos samlingslokalnämnden påkalla förhandspröv- ning av bidragsfrågan ivad avser viss eller vissa förutsättningar för bidrag.
I den mån Kungl. Maj :t genom särskilda föreskrifter medger att preliminärt beviljat lån får betalas ut i förskott bör detta gälla även den del av anordningsbidraget som avser fast egendom.
Sedan byggnadsföretaget färdigställts in- ges ansökan om slutligt beslut i fråga om både lån och bidrag till förmedlingsorganet. Detta har att sända ansökningen, med bl. a. eget yttrande, till såväl länsbostadsnämnden som samlingslokalnämnden. Samlingslokal- nämndens beslut bör därvid föregå lånebe- slutet.
Utbetalning av såväl lån som bidrag bör ske genom bostadsmyndigheternas försorg på samma sätt som nu gäller för bostadslån.
I det fall att ansökan gäller endast anordningsbidrag, Upprustningsbidrag eller särskild eftergift bör ansökan likaledes ges in till förmedlingsorganet och behandlas på motsvarande sätt.
Godtas bostadslångivning även till sam- lingslokaler, torde detta innebära att ändring ibostadsförsörjningslagens 25 inte kan anses erforderlig för att påkalla kommunens med- verkan i detta hänseende.
I de kommunala yttrandena bör ingå en redogörelse för samordningsaspekter på även
annat planerat byggande med anknytning till samlingslokaler än det som tagits upp i de ovan förordade femårsprogrammen.
Vad gäller arvsfondsbidrag till ungdoms- lokaler för speciella grupper eller för endast ett mindre bostadsområde har övervägts om inte beslutanderätten — efter nu given möjlighet därtill — bör delegeras till sam- lingslokalnämnden. Med hänsyn till frågans karaktär ges dock i detta sammanhang inte något förslag i ämnet. Frågan torde få bedömas av Kungl. Maj:t med ledning av departementsutredningens material.
Utelöpande samlingslokallån förvaltas av länsstyrelserna. Länsstyrelsernas direkta be- fattning med samlingslokalfrågorna skulle i den föreslagna ordningen få sin tyngdpunkt inom den regionala planeringen genom be- dömningar av de program som föreslagits fogade till de kommunala bostadsbyggnads- programmen. Med hänsyn därtill och då bostadsmyndigheterna har såväl stor erfaren- het av låneförvaltning som erforderlig kapa- citet förordas att de tar över förvaltningen av det i jämförelse med bostadslånen relativt ringa antalet utelöpande samlingslokallån. Därmed vinns också en bättre kontakt med denna stödforrn och eventuella direkta erfar- enheter av läget.
Beslut om uppsägning av äldre lån bör liksom hittills fattas av samlingslokalnämn- den. Kungl. Maj:ts beslutanderätt i fråga om övertagande m. m. föreslås föras över till den- na nämnd. Länsstyrelsens skyldigheter ifråga om lån bör överföras på bostadslånemyndig- heten.
I fråga om översiktliga planeringsbeslut och kvoteringar har tidigare förutsatts att totalvolymen av det möjliga samlingslokal- byggandet styrs genom — och endast genom — beslut om medgivanden för samlingslokal- nämnden att bevilja anordningsbidrag. Bo- stadslån utan samband med bidrag torde inte påverka de budgetmässiga syftena med styr- ningen. Härav bör följa att översiktliga fördelningsbeslut i fråga om tillgänglig ram bör fattas av samlingslokalnämnden efter samråd med bostadsstyrelsen. Regional kvo- tering blir därvid knappast aktuell. Ett
SOU 1971:92
utbyggt planeringsunderlag torde ge möjlig- het att i förhandsprövningens form ange tur- ordning mellan olika projekt med beaktande av ovan förordade prioriteringsprinciper.
Det bör kunna förväntas att de samlingslo- kalägande företagens riksorganisationer kan leda utvecklingen fram till att projektre- server finns. Detta underlättar i första hand planeringsövervägandena men är också av mycket stort värde i den mån arbetsmarknads- läget påkallar särskilt stöd i form av bidrag till beredskapsarbeten.
103
19
1 9.1 FHR :s framställning
FHR:s framställning om ett särskilt stöd för upprustning av vissa lokaler för att tillgodose speciella behov kan prövas och tillgodoses inom ramen för de här föreslagna upprust- ningsbidragen.
19.2 Stöd till riksorganisationerna
Det har tidigare framhållits att Sverige i fråga om allmänna samlingslokaler är ett före- gångsland och att denna ställning till inte ringa del är att tillskriva den verksamhet som bedrivs av de tre riksorganisationerna för sådana lokaler, dvs. Folkets Husföreningar- nas Riksorganisation, Våra Gårdar riksför- eningen för nykterhetsrörelsens allmänna samlingslokaler, samt Bygdegårdamas Riks- förbund. Det kan i detta sammanhang utan överdrift påstås, att dessa organisationer under en följd av år svarat för och bekostat samhälleliga insatser av betydande värde och omfattning. De har medverkat vid tillkomsten av flertalet statsbelånade samlingslokaler och därmed gjort det möjligt att administrera ifrågavarande långivning till för staten synner- ligen blygsamma kostnader. Av de 963 lån för ny- samt om— och tillbyggnad av allmänna samlingslokaler som beviljats intill den 1 juli 1971 har inte mindre än 774 beviljats förloka- ler vars huvudmän tillhört någon av riksorga- nisationerna. I sistnämnda siffra har inte in- räknats lån till kommuner tillhörande organi-
Speciella stödformer m. m.
sationerna.
Riksorganisationerna har tagit till uppgift att i samarbete med föreningslivet samt statliga och kommunala myndigheter åstad- komma en ändamålsenlig planering av all- männa samlingslokaler och att främja till- komsten av sådana lokaler. Målsättningen har varit och är att så långt möjligt samordna olika lokalbehov för att därigenom utan att åsidosätta kravet på goda och ändamålsenliga lokaler åstadkomma besparingar.
Organisationerna lämnar i sin dagliga verksamhet information och vägledning i hithörande frågor, biträder vid upprättande av finansieringsplaner och driftkalkyler, om- besörjer erforderliga utredningar vid den av statsmakterna föreskrivna förhandsgransk- ningen i samband med statlig långivning, samt bistår medlemmarna vid upprättande av låneansökningar och skrivelser till statliga och kommunala myndigheter m.fl. Organi- sationerna lämnar eller förmedlar även ser- vice i arkitekt- och byggnadsfrågor samt övriga frågor av teknisk natur.
När betalningsförsummelser i fråga om statliga och andra län föreligger, undersöker riksorganisationerna orsakerna till desamma. I regel leder dessa undersökningar till att positiva åtgärder vidtas i fråga om sanering av låntagarnas ekonomi så att lokalerna kan bibehållas för sitt ändamål.
Sedan 1947 utgår ett årligt statligt bidrag till de tre riksorganisationerna. Bidraget uppgår f. n. till 45 000 kr vilket belopp delas
lika mellan organisationerna. Stödet avses utgöra en kompensation för de kostnader dessa har för sin medverkan i den statliga lån- och bidragsgivningen genom service och rådgivning. Med ledning av vad ovan anförts och vissa av organisationerna själva lämnade uppgifter har jag kommit fram till att dessa kostnader inte torde understiga ett samman- lagt belopp av 700 000 kr. Vid beräkningen av belöppet har hänsyn tagits till centrala löne- och administrationskostnader, erfor— derliga resekostnader samt motsvarande kostnader på det regionala fältet. Därjämte har i beloppet tagits in andel av kostnader för organisationernas allmänna verksamhet. All rimlig prOportion saknas sålunda mellan statens bidrag och kostnaderna för organisa- tionernas medverkan i den statliga lån- och bidragsgivningen. Bidraget bör följaktligen höjas avsevärt. Härvid måste man emellertid även beakta att riksorganisationerna med hänsyn till angelägenheten av att de allmän- na samlingslokalerna även i fortsättningen förankras i det aktiva föreningslivet bör beredas möjlighet att inte bara bibehålla utan även vidga sin planerande och rådgivan- de verksamhet. En utvidgad sådan verksam- het från organisationernas sida är nämligen nödvändig om den vidare utvecklingen av samlingslokalbyggandet skall kunna ta till- vara de lokala erfarenheterna och lämna rådgivning på ett område där den statliga administrationen saknar lämpliga instru- ment.
Mot denna bakgrund föreslås det ekono- miska stödet åt de tre riksorganisationerna bli dels ett stöd för deras allmänna kontakt- och inforrnationsverksamhet, dels ett stöd för deras arbete med den statliga lån- och bidragsgivningen till allmänna samlingsloka- ler.
Det allmänna stödet motiveras med att de tre organisationerna i likhet med andra folkrörelser och organisationer fyller viktiga samhällsfunktioner och utför betydelsefulla insatser för demokrati och utveckling.
Stödet för organisationernas direkta arbe- te med statens verksamhet för allmänna samlingslokaler bör tolkas som statens ersätt-
ning för de insatser som de tre organisatio- nerna gör på detta område. Utan organisa- tionernas arbete skulle staten få ta kostna- den för arbetsuppgifterna i ett annat sam- manhang eftersom arbetsuppgifterna under alla omständigheter måste utföras om staten vill fortsätta sitt bidrags- och lånestöd till samlingslokalerna.
Det bör ligga i statens intresse, inte minst på det kulturpolitiska området, att de sam- lingslokalägande företagens riksorganisatio- ner har tillräckliga resurser för att driva sin verksamhet. Om en rättvisare fördelning av det kulturella utbudet skall komma olika landsdelar tillgodo fordras att det finns mo- derna och välutrustade samlingslokaler över hela landet. Samhällets kulturpolitiska ambi- tioner kommer att misslyckas om man inte lokalt har förutsättningar för att ta emot kul- turutbudet.
Jag föreslår således att det årliga stödet till riksorganisationernas allmänna kontakt- och informationsverksamhet utgår med ett fast belopp om förslagsvis 180 000 kr som delas lika mellan de tre riksorganisationerna. För organisationernas arbete med den statliga lån- och bidragsgivningen föreslås ett belopp om 320 000 kr för år att fördelas mellan organisa- tionerna i proportion till sammanlagda be- loppen av de statliga bidrag och lån som för- medlats av respektive organisation under de tre år som ligger närmast före det budgetår under vilket beslut fattats. Ett alternativ vore att fördela bidraget med hänsyn även till an- talet beviljade bidragsframställningar.
Vidare bör bidrag beräknas för gemensam verksamhet med teknisk och ekonomisk råd- givning. Erforderligt belopp för denna verk- samhet bör beräknas av samlingslokalnämn- den inför varje budgetår. I initialskedet har jag beräknat dessa kostnader till 200 000 kr.
Ett stöd till gemensam verksamhet förut- sätter i första hand att organisationerna kan enas om en samordning av sina utredande och tekniska resurser. Visar sig detta inte möj- ligt att genomföra bör sådant stöd lämnas till någon av riksorganisationerna som förklarar sig villig att uppfylla förutsatta uppgifter och kan väntas ha resurser därtill. Det får ankom-
ma på samlingslokalnämnden att ta erforder- ' liga initiativ i denna fråga.
Men även nya uppgifter kommer att läggas på riksorganisationerna. Detta gäller i första hand de ökade kraven på allmänna rekom- mendationer i fråga om standard och nor- mering av vissa utrymmen som behandlats i det föregående. Vidare tillkommer ökade insatser för att främja ett aktivt deltagande i en tidig samhällsplaneringsdebatt och aktiva insatser i samhällsplaneringsarbetet. Det vid- gade fält för det statliga stödet som här förordats kommer övergångsvis att kräva både inventeringar på lokal nivå och regio- nala bedömningar. Det kan i och för sig diskuteras om inte en del av dessa kostnader kunde tänkas få täckning genom konsultar- voden. Den allmänna bedömningen att kost- naden dock ytterst faller på samhället medför emellertid att sådana konsultarvoden måste hållas på låg nivå och troligen differen- tieras med hänsyn till medlemskap i någon riksorganisation. Under alla förhållanden kan kostnaderna endast till mycket ringa del tas ut i form av avgifter. Man kan inte heller räkna med att riksorganisationerna längre kan finan- siera denna sin samhällsverksamhet med vi- kande intäkter från t. ex. biografer eller lot- terier.
Den ovan föreslagna organisationen förut- sätter att föreningslivet genom de samlingslo- kalägande föreningarnas riksorganisationer som hittills åtar sig väsentliga uppgifter även i fråga om lån- och bidragsgivningen. Erfar- enheterna från tidigare tillämpning är i detta hänseende mycket goda. Varje försök att genom en utbyggd statlig förvaltning lösa motsvarande uppgifter skulle kräva en ad- ministrativ apparat som dels ställde anspråk på avsevärt ökade medel, dels skulle göra en instruktionsmässig detaljreglering nödvändig. Härtill kommer att etablerade kontakter och kontaktvägar i nuvarande ordning fungerar väl.
Nämnda överväganden mot bakgrund av hittills tillämpad ordning låter sig väl förena med syftet att även för framtiden förankra samlingslokalfrågorna i ett aktivt förenings- liv. Ur denna synpunkt är ett ytterligare
vidgat samarbete mellan de tre riksorganisa- tionerna av synnerligt värde. Jag förutsätter att organisationernas egna intressen av denna utveckling leder dem till att söka nya samarbetsformer. Ett samarbete av denna art innebär inte någon risk för att de bakomlig- gande organisationerna mister sin identitet och ger upp centrala målsättningar. Deras eget medlemsarbete och deras regionala nära kontakter har även i ett sådant läge en stor betydelse, inte minst för tidiga initiativ i den kommunala planeringen.
19.3 Samhället och folkrörelserna
Föreningslivets betydelsefulla insatser vid tillkomsten och skötseln av lokaler för män- niskorna att samlas i har framhållits i detta betänkande. De förslag som framförs är i hög grad s.k. folkrörelsemarkerade. Bakgrunden till detta är en bestämd övertygelse om att föreningslivet och organisationerna är väl lämpade att klara de uppgifter, som det här rör sig om och att samhället i eget intresse bör stimulera föreningsengagemang på detta område.
De frågor som behandlas i detta betänkan- de är emellertid en del i ett större samman- hang, när man begrundar folkrörelsernas roll och framtid.
Vår politiska demokrati förutsätter folk- rörelser och organisationer. Deras verksam- het måste tillåtas få kosta pengar, som skall tas in skattevägen. Men de måste också få vidgade arbetsmöjligheter och ökat förtroen- de från samhällets sida. Det kan inte vara förnuftigt, att man i ett land som vårt med fina folkrörelsetraditioner och goda erfaren— heter av organisationernas arbete bygger upp konkurrerande institutioner, som tar hand om uppgifter som bättre klaras förenings- vägen. Det bör vara möjligt att en gång för alla klart säga ifrån, att det är folkrörelserna och organisationerna, som utgör grunden för vår samhällsbyggnad, och att de har viktiga uppgifter, när det gäller att reformera och förbättra samhället. Samhället bör därför överlåta på folkrörelserna och organisatio- nerna att klara olika samhällsuppgifter.
20
Omfattningen av samlingslokalbyggandet så- väl i riket i dess helhet som inom en kommun bestäms _ som förut anförts — ytterst av politiska beslut där den uppfattade samhällsnyttan vägs mot kostnaden för dessa och för andra samhällsuppgifter. Med förelig- gande planeringsuppgifter som grund torde för de närmaste åren kunna väntas investering- ar i nya eller ombyggda samlingslokaler för ca 60 milj. kr/år. Detta skulle motsvara ett be- hov av anordningsbidrag för fast egendom om ca 35 % därav eller ca 20 milj. kr samt för inventarier m. m. om ca 5 % eller 3 milj. kr. För fastighetsdelen återstående ca 40 milj. kr av investeringsbeloppet kan beräknas medföra ett lånebehov motsvarande 20 %härav eller ca 8 milj. kr.
En beräkning av kostnaderna för upprust- ningsbidrag blir mer ungefärlig. Med ledning av den av FHR gjorda inventeringen, nu kända betalningsförsummelser och en allmän bedömning av ett ytterligare behov av upprustning och sanering skulle totalkost- naderna att fördela på en femårsperiod kunna uppskattas till ca 30 milj. kr. Kostna- derna för upprustningsbidrag, ca 50 % härav, eller 15 milj. kr skulle vid en jämn tidsfördel- ning motsvara ca 3 milj. kr/år. Härtill bör läggas för antagna avskrivningar ett brutto- belopp motsvarande ca 15 milj. kr eller ca 3 milj. kr/år. Av detta sista belopp skulle dock en del ha fått skrivas av på redan gällande grunder och de särskilda avskrivningarna bör därför i detta sammanhang inte ses som en
Kostnadsberäkningar m. m.
kostnad till högre belopp än ca 2 milj. kr/år.
Stödet till riksorganisationerna skulle en- ligt det föreslagna systemet utgå med 500 000 kr. Kostnaderna för gemensam verksamhet har beräknats till 200 000 kr.
De särskilda utvecklingsuppgifter som en- ligt vad ovan (1 1.10) förordats bör initieras av samlingslokalnämnden torde få beräknas dra en kostnad av högst 200 000 kr att fördelas på en tvåårsperiod.
Kanslikostnaderna får beräknas som hit- tills med tillägg för kostnaden för förordad tjänst som fast kanslichef i byrådirektörs ställning. Det har förutsatts att den ompröv- ning av arvodesersättningarna som föranleds av allmänna löneförskjutningar och ökade arbetsuppgifter beaktas utan särskilt förslag.
21. Övergångsbestämmelser
De övriga frågor som alltid uppkommer vid en övergång från ett stödsystem till ett annat med ett utvidgat innehåll anmäler sig även här. Risk finns för att initiativ hålls tillbaka i av- vaktan på mer generösa bidragsbestämmelser.
Möjligheter finns för Kungl. Maj:t att inom de nuvarande bidragsreglemas ram anpassa storleken av räntefritt stående lån så att det närmare motsvarar det reella innehål- let av de föreslagna bestämmelserna. Vidare finns möjlighet att redan nu frångå tillämpad maximering av lån. En anpassning i dessa hänseenden fordrar dock höjning av lämnade lånebemyndiganden och fordrar därför riks- dagens prövning, något som torde kunna ske över tilläggsstat så snart en remissbehandling av förslagen och en allmän bedömning anses ge anledning till ett sådant ställningstagande.
22. Skattefrågoma
22.] Allmänt
Frågan om att ge vissa verksamheter, regio- ner, varor eller tjänster särskilda skatteprefe- renser har upprepade gånger behandlats av riksdagen. Denna har därvid, i vart fall under senare är, genomgående intagit den stånd- punkten att ändamål av samhälleligt intresse bör tillgodoses genom bidrag från stat och kommun och inte genom lättnader i beskatt- ningen. Endast i ett fall har riksdagen godtagit ett avsteg från denna princip, nämligen i fråga om den numera upphävda förordningen (1970:99) om investeringsav- gift. Avsteget har emellertid härvid särskilt motiverats med att investeringsavgiften mera kunde betecknas som en förbudslagstiftning än som en egentlig skattelagstiftning. I detta sammanhang förtjänar också påpekas att riksdagen under senare är flera gånger avvisat motionsyrkanden av innebörd, att åtskilliga subjekt — däribland även sammanslutningar som har till främsta syfte att anordna eller tillhandahålla allmänna samlingslokaler # vilka nu är befriade från gåvoskatt, befrias också från arvsskatt.
Riksdagens negativa inställning till att statligt stöd ges skattesubventionens form har motiverats av flera skäl. Det har bl.a. påståtts att ett stöd genom skattelindring inte kan graderas i förhållande till rättssub- jektets och verksamhetens behov av under- stöd. Ett sådant stöd kan nämligen i vissa fall komma att lämnas till en verksamhet som
inte i lika hög grad som annan är i behov av eller förtjänt av sådant stöd och det kan också komma att inträffa att rättssubjekt med den bästa ekonomiska ställningen kan få den största skattelättnaden. Ett av de väsentligaste skälen torde emellertid ha varit att undantag erfarenhetsmässigt föder nya undantag, att hel eller partiell skattefrihet för ett subjekt medför krav # mer eller mindre berättigade — från andra subjekt på samma skattemässiga behandling.
Det anförda innebär givetvis inte att inte samlingslokalerna bör ges allt det stöd som kan anses nödvändigt. Det kan emellertid ifrågasättas om inte frågan om att införa sär- skilda beskattningsregler för dessa föreningar i första hand bör prövas i ett större samman- hang. Därmed skulle reglerna om beskattning av ideell verksamhet otvivelaktigt kunna få en mer enhetlig och lättöverskådlig utformning.
Det helt övervägande antalet remissinstan- ser som yttrat sig över 1961 års fastighets- taxeringsutrednings förslag har i princip inte haft något att erinra mot att samlingslokals- föreningarna på grund av sin allmännytta ges en i visst hänseende privilegierad ställningi inkomstskattehänseende. Med hänsyn bl.a. härtill har jag ansett det lämpligt att något undersöka om och i vad mån de av förslagen berörda föreningarna i nu förevarande sam- manhang bör beredas någon form av skatte- lättnad.
Anordningsbidraget från staten är som fram- går av det föregående avsett som ett bidrag för anskaffande av byggnader och inventa- rier, dvs. tillgångar för vilka avdrag erhålles endast indirekt genom årliga värdeminsk- ningsavdrag. Detta innebär att bidraget inte kommer att tas till beskattning hos den mottagande föreningen men att denna inte heller får skriva av anskaffningskostnaden till den del kostnaden täcks av bidraget. Å andra sidan har föreningen rätt till avdrag för sådana kostnader för reparation och underhåll som inte täcks av bidraget och också möjlighet att fördela reparationskostnader överstigande 6 000 kr på tre år.
Jag har övervägt möjligheten att — som en särskild skattefavör för sarnlingslokalsför- eningarna — kombinera skattefrihet för anordningsbidraget med bibehållen avdrags- rätt men avstått från att föreslå en regel av angiven innebörd. En sådan regel skulle nämligen strida mot det berättigade kravet på företags likställighet i beskattningshänse- ende och innebära ett klart avsteg från de principer som hittills tillämpats i fråga om beskattningen av statliga och kommunala bidrag.
Kommunala bidrag med samma ändamåls- bestämning som anordningsbidraget torde — i likhet med detta — inte komma att bli föremål för inkomstbeskattning. Ofta har emellertid bidragen från kommunen ett annat syfte. De kan vara avsedda att täcka förluster på verksamheten. Därvid gäller att om fråga är om avdrag för att täcka kapitalförluster i verksamheten — vilka inte är avdragsgilla vid taxeringen — bidraget inte är att anse som skattepliktig intäkt, medan däremot bidrag för att täcka driftförluster alltid torde komma att beskattas. Bidraget avser ju i detta fall en kostnad som är avdragsgill. På samma sätt torde bidrag som har till syfte att möjliggöra lägre hyressätt- ning vid uthyrning till ideella organisationer komma att tas upp till beskattning.
Inte heller i fråga om kommunala bidrag har utredningsmannen av skäl som förut
angivits ansett det lämpligt att särskilt för samlingslokalsföreningar förorda beskatt- ningsregler som innebär avsteg från vad som hittills tillämpats i fråga om beskattning av bidrag.
Tidigare har nämnts att skattepliktig in- täkt kan uppkomma när ett lån efterskänks. ] den mån lånemedlen använts för att bestrida kostnader som är avdragsgilla vid taxeringen utgör nämligen det efterskänkta beloppet skattepliktig intäkt för låntagaren.
I fråga om lån som utgår från norrlandsfon- den har införts särskilda regler för att motver- ka de negativa effekter som en beskattningi efterhand av lånemedel kan förorsaka. Dessa bestämmelser återfinns i förordningen (1961:528) om skattefrihet för bidrag från norrlandsfonden, rn. m. och innebär i korthet att, om — i samband med eftergift av skyldig- het att återbetala lån — för låntagaren upp- kommer skattepliktig intäkt, denne har rätt att göra en mot intäkten svarande extra av- skrivning, under förutsättning att han haft kostnader för anskaffning av byggnad eller markanläggning för vilka avdrag medges i form av årliga värdeminskningsavdrag.
Avskrivning får inte ske med större belopp än som svarar mot anskaffningskostnaden och givetvis inte med mer än som kvarstår oavskrivet av denna.
Någon extra avskrivning får inte ske när det gäller kostnader för anskaffning av maskiner och andra inventarier. Anledningen härtill är att avskrivningstiden beträffande dessa är så kort att något behov av regler om extra avskrivning inte ansetts föreligga.
Fråga har uppkommit om en bestämmelse av motsvarande innebörd bör införas i fråga om statliga lån till samlingslokalsföreningar- na. Någon sådan bestämmelse torde emeller- tid inte vara erforderlig. De statliga lånen har givits med villkor att medlen uteslutande skall användas för uppförande av samlings- lokaler eller för ny-, till- eller ombyggnad av sådana lokaler. I den mån återbetalningsskyl- digheten efterges torde — redan enligt gällande regler — någon skattepliktig intäkt inte uppkomma för låntagaren.
Hel eller partiell skattefrihet för garantibe- lopp för fastighet medför som tidigare nämnts, enligt gällande bestämmelser mot- svarande skattefrihet för inkomst av fastig- heten. Jag har därför övervägt om man för samlingslokalernas del bör införa regler som befriar dem från skatteplikt för garantibe- loppet utan att befria dem från skatteplikt för inkomst av fastigheten. En befrielse från enbart garantiskatten skulle — som vid remissbehandlingen av 1966 års fastighets- taxeringsutrednings förslag påpekats av bl. a. Folkets husföreningarnas riksorganisation — innebära att föreningarna hade möjlighet att dra av förluster på den ideella verksamheten från vinster på de kommersiella rörelsegre— nama.
Jag har emellertid inte ansett mig böra föreslå en regel av angiven innebörd. För- utom att det knappast kan vara motiverat att befria ekonomiskt bärkraftiga subjekt från skatt på garantibeloppet strider en sådan bestämmelse mot principen för den kom- munala garantibeskattningen och den kan dessutom komma att medföra ett icke obetydligt skattebortfall för kommunerna. Härtill kommer att befrielse från skatt på garantibelopp är ägnad att ge bärkraftiga subjekt — dessa torde vanligtvis ha de största och värdefullaste fastigheterna — en relativt sett större skattelindring än de mindre bärkraftiga.
Ett sätt att begränsa stödet till sådana fall där stöd är motiverat kunde vara att ge sådana subjekt, som inte alls eller endast delvis kan utnyttja procentavdraget möjlig- het att nedbringa garantibeloppet till 0. Med hänsyn till att en sådan bestämmelse av subjekt som inte har samma möjlighet till skattelindring kan uppfattas som orättvis har jag avstått från att föreslå lagstiftning av angiven innebörd.
22.4 Andra skattelättnader?
Man kan givetvis överväga andra former av skattepreferenser för att underlätta samlings-
lokalsföreningarnas inkomstskatteproblem. I fråga om ekonomiskt mindre bärkraftiga subjekt kan man tänka sig en schablonbe- skattning i huvudsaklig överensstämmelse med den som gäller i fråga om de allmännyt- tiga bostadsföretagen. Man kan också kon- struera ett schablonavdrag för samlingslokal- föreningarna liknande det som gäller vid beräkning av inkomst av en- och tvåfamiljs- fastigheter.
Vilken form av skattelättnad man än väljer kommer en sådan för enbart samlings- lokalföreningarna knappast att uppfattas som rättvis av andra höggradigt samhällsnyt- tiga subjekt som inte får liknande eller andra lättnader.
Med det anförda har jag ånyo velat under- stryka angelägenheten av att beskattningen av ideell verksamhet blir föremål för en samlad översyn. Endast därigenom torde man ha möj- lighet undvika eller i varje fall motverka de negativa effekter som punktvis insatta skatte- åtgärder med nödvändighet för med sig.
Chefen för finansdepartementet har nu- mera erhållit bemyndigande att tillkalla särskild sakkunnig för utredning av de ideella organisationernas beskattning. Därmed har riksdagens tidigare framförda utredningskrav tillgodosetts. Direktiven för utredningen har, efter samråd med utredningen, utformats så att utredningsuppdraget kommer att omfatta även frågan om de lokalägande föreningarnas beskattning. Med hänsyn härtill och till vad tidigare anförts har jag ansett mig böra avstå från att framlägga konkreta förslag till be- stämmelser rörande dessa föreningars beskatt- ning.
Fastighetsbegreppet m. m.
Av utskottssekreteraren Stig Brink
Lagen (l966:453) om vad som är fast egendom inleds med en bestämmelse om fastighetsbegreppet. Sålunda heter det i ] å att ”fast egendom är jord”. Vidare sägs att av jorden bildas fastigheter och att särskilda bestämmelser gäller om fastighetsbildning. [ övriga paragrafer (2—8 åå) lämnas föreskrif- ter om vad som är tillbehör till en fastighet. Tillbehören utgörs av olika slags föremål som på grund av sitt speciella samband med fastigheten ansetts böra följa samma rättsliga öden som denna. Rättigheter till fastigheten liksom transaktioner beträffande denna om- fattar sålunda i princip också tillbehören, medan en särskild sakrätt inte kan gälla enbart ett tillbehör. I fråga om objektet för panträtt har denna grundsats tvingande ver- kan. För andra fall åter tjänar grundsatsen närmast som en tolkningsprincip, t. ex. vid avtal om köp av fastighet eller vid brandför- säkring av sådan. Ingenting hindrar således att från försäkringen utesluts föremål som har karaktären av tillbehör eller att vid överlåtelse av fastighet vissa legala tillbehör undantas från köpet. När avvikande före- skrifter ej införts i avtalet gäller dock att ”fastighet” har den legala betydelse som begreppet fått i lagen.
Inventarier som inte utgör tillbehör utan är att hänföra till lös egendom kan omfattas av inteckning enligt lagen ( 1966:454 ) om företagsinteckning. Sådan inteckning medde-
las i näringsidkares näringsverksamhet (l å). Företagsinteckning må meddelas om närings- idkaren är bokföringsskyldig eller driver jordbruk eller skogsbruk (2 å).
Lagen om vad som är fast egendom upphör att gälla den 1 januari 1972, då den nya jordabalken (l970:994) träder ikraft. ] kap. i balken har rubriken ”Fastighet och dess gränser”. I kapitlet preciseras begreppet fast egendom och fastighet (] å första stycket). Bestämmelserna om tillbehör till fastighet har — med endast ett par ändringar som kan förbigås i detta sammanhang — överförts från nämnda lag till 2 kap. i balken. Hänvisningen till lagrum avser i det följande paragrafnumreringen idetta kapitel, som har rubriken ”Tillbehör till fastighet”.
Tillbehör till fastighet är antingen omedel- bara eller medelbara. Omedelbara är de tillbehör som hänför sig direkt till jorden, t.ex. byggnader, träd, industritillbehör (1 och 3 åå). De medelbara tillbehören (2 å) hänför sig till byggnad, som i sin tur är ome- delbart fastighetstillbehör.
De medelbara tillbehören anges i 2å genom en definition jämte exemplifierande uppräkningar. Till byggnad hör, heter det i paragrafen, fast inredning och annat varmed byggnaden blivit försedd, om det är ägnat till stadigvarande bruk för byggnaden eller del därav. Lagen uppställer således ett generellt gällande krav på att föremålet skall tjäna till
stadigvarande bruk för byggnaden. Det räc- ker inte med att föremålet anskaffats för sådant bruk. Det subjektiva syfte, som byggnadens ägare kan ha haft vid anskaff- ningen, är således inte utslagsgivande. Avgö- rande är i stället den objektiva prövningen huruvida föremålet är ägnat till stadigvaran- de bruk för byggnaden. Tillbehöret skall alltså vara typiskt för en byggnad av det slag varom är fråga och normalt vara till nytta för varje ägare av fastigheten. Som framgår av lagtexten kan ett föremål ha karaktär av tillbehör även om föremålet är ägnat till stadigvarande bruk endast för en viss lokal i denna, t. ex. en samlingslokal, förutsatt att denna lokal blivit inrättad på ett sätt som gör att den inte lätt kan ändras och bli lämplig för annat ändamål.
För att ett föremål skall utgöra byggnads- tillbehör uppställer lagen utöver nämnda krav på ändamålsgemenskap också krav på ett direkt yttre samband med byggnaden. Detta krav är naturligtvis uppfyllt så snart inredningen är fast. För andra föremål har kravet kommit till uttryck genom villkoret att byggnaden skall ha ”blivit försedd” med föremålet. Det har dock inte varit lagstifta- rens mening att föremålen skall vara fästade vid byggnaden, men de bör ”ha anbringats i sådant samband med denna, som motsvarar föremålens ändamålsgemenskap med bygg- naden”.
De exempel som anges i 2å hänför sig dels till byggnad i allmänhet, dels till vissa huvudtyper av byggnader för speciella ända- mål. I det förra hänseendet räknas upp viss fast inredning, såsom fast avbalkning, hiss, värmepanna, element till värmeledning, led- ning för vatten, värme, ljus eller annat med kranar, kontakter och annan sådan utrust- ning, samt vidare andra typiska tillbehör såsom kamin, innanfönster, markis, brand- redskap och nyckel. Bland byggnader av Speciella slag, för vilka ges exempel på tillbehör, nämns samlingslokal, och här anges estrad Och sittplatsanordning som exempel. Det må framhållas att de i paragrafen uppräknade exemplen endast åsyftar att ange sådana föremål som i enlighet med dei
definitionen uppställda normerna i regel har karaktär av tillbehör. Om det undantagsvis inträffar att en i lagen stadgad förutsättning saknas för ett i uppräkningarna medtaget föremål skall detta alltså inte ha karaktären av tillbehör. Å andra sidan har departements- chefen i samband med 1966 års lagstiftningi ämnet understrukit att utvecklingen kan leda till att föremål, som i dag ter sig alltför speciella för att rymmas inom tillbehörs- kretsen, i framtiden kan anses vara så naturliga inredningsdetaljer att det då kan te sig oriktigt att inte inräkna dem bland tillbehören (prop. 196624 5. 62).
Att med anspråk på någon större grad av säkerhet ange vilka anordningar i en sam- lingslokal som, utöver estrad och sittplats- anordning samt övriga i 25 uppräknade tillbehör, i regel hör till byggnaden är självfallet vanskligt. Sådana bedömningar ankommer på rättstillämpningen och någon rättSpraxis har ännu inte utbildats på områ- det. I det följande görs emellertid ett försök att bedöma om vissa i en modernt utrustad samlingslokal — inrättad på ett sätt som gör att den inte lätt kan ändras — vanligen förekommande föremål och anordningar uppfyller de i lagen uppställda kriterierna på tillbehör.
Den del av en modern samlingslokal som utgörs av estraden brukar förses med ramp- ljus och annan scenbelysning, ljudförstär- kare, högtalare, ridå saint anordningar för ridåhalning och för växling av dekorationer. Föremål Och anordningar av ifrågavarande slag får anses som så typiska för den moderna samlingslokalen att det måste antas att en ny ägare eller nyttjare av lokalen — med samma huvudsakliga inriktning av loka- lens användning — har bruk för dem (jfr prop. 1966124 5. 90). De synes därför uppfylla lagens krav att vara ägnade ”till stadigvarande bruk för byggnaden eller del av denna”. Motsvarande får också anses gälla sådana belysningsanordningar och högtalare som anbringats på andra ställen i lokalen för att användas vid normalt bruk av denna.
Under senare år har utvecklingen gått mot en ökad användning av heltäckningsmattor.
Ofta används heltäckningsmattan som ersätt- ning för annan golvbeklädnad. ] sådana fall synes mattan, oavsett om den klistras på underlaget eller fogas löst vid detta, vara att hänföra till den fasta inredningen och redan därigenom utgöra tillbehör (jfr SvJT 1936 s. 71, korkmattor som klistrats på papp och delvis fastspikats på golv ansågs ha tillbehörs- karaktär). Om heltäckningsmattan läggs på ett ”färdigt” golv, t. ex. parkett eller kork- matta, är det mera tveksamt om den har karaktär av tillbehör. Med visst fog torde dock kunna hävdas att också en sådan matta är en så typisk inredningsdetalj för den moderna samlingslokalen att den får anses utgöra tillbehör till byggnaden.
Tveksamhet inställer sig också i fråga om filmprojektorer och filmduk. Emellertid är visning av film numera att anse som ett normalt inslag i användningen av en sam- lingslokal. Detta har lett till att projektorer ofta installeras på fasta fundament i särskilda apparatrum också i lokaler som inte särskilt inretts som biografer. Likaså brukar film- duken vara fast monterad. För utrustning av detta slag torde tillbehörskriterierna vara uppfyllda. Bärbara apparater, som ställs upp inför varje visning, kan dock inte anses vara att hänföra till tillbehör.
Föremål som svarar mot definitionen på vad som skall förstås med tillbehör skall i vissa undantagsfall inte omfattas av rättig- heter till fastigheten eller transaktioner be- träffande denna.
Enligt 4å första stycket skall föremål, som nyttjanderättshavare eller eljest annan än fastighetsägaren tillfört fastigheten, ej höra till denna, om inte föremålet och fastigheten kommit i samma ägares hand. De i det föregående berörda reglerna i 2å bygger på den underförstådda förutsätt- ningen att det är en och samma person som äger både fastighet och föremål. I 4å regleras däremot det fallet att det är skilda ägare till fastigheten och föremålet. Föremål som t.ex. en nyttjanderättshavare tillfört fastigheten under förhållanden som, om det gjorts av ägaren, skulle ha medfört att föremålet blivit tillbehör, bevarar enligt 4 å i
sin egenskap av lös egendom, om inte antingen fastighetsägaren förvärvar föremålet eller nyttjanderättshavaren förvärvar fastig- heten. En hyresgäst, som i en samlingslokal monterat upp en anordning för estraden, som skulle hört till byggnaden om den tillförts av ägaren, äger alltså vid sin avflytt- ning föra anordningen med sig. Naturligtvis måste han dock reparera eller ersätta skada, som infogandet eller borttagandet kan ha medfört på fastigheten.
I 5 å första stycket regleras bl. a. det fallet att fastighetsägaren tillfört fastigheten ett föremål som han köpt under äganderättsför- behåll. ] lagrummet föreskrivs att om fastig- hetsägaren förvärvat föremål under villkor att överlåtaren har rätt att återtaga föremå- let, om förvärvaren åsidosätter vad som åligger honom enligt överlåtelseavtalet, eller att äganderätten till föremålet skall förbli hos överlåtaren till dess betalning erlagts eller annan förutsättning uppfyllts (ägande- rättsförbehåll), villkoret inte får göras gällan- de sedan fastighetsägaren tillfört fastigheten föremålet så att det enligt 1 eller 2 å hör till fastigheten. Genom regeln att äganderätts- förbehåll helt saknar verkan, om ett föremål tillförts fastigheten på sådant sätt att det blir tillbehör till denna, förhindras att viktiga inredningsföremål, t.ex. hissar och värme- ledningar, som sålts under äganderättsför- behåll, återtas av säljaren, vilket ju skulle kunna få mycket besvärliga följder för innehavare av panträtt och hyresgäster.
Om föremål som är intecknat enligt lagen (l966:454) om företagsinteckning tillförts fastigheten av annan än fastighetsägaren och fastigheten och föremålet sedan kommer i samma ägares hand genom att fastighetsäga- ren förvärvat verksamheten eller näringsid- karen förvärvat fastigheten skulle föremålet enligt huvudregeln bli tillbehör till fastighe- ten och därmed upphöra att vidare häfta för inteckningen. I 4å andra stycket meddelas emellertid särskilda bestämmelser till säker- ställande av innehavare av företagsinteck- ning.
Servicekommittén behandlar i detta delbe- tänkande inledningsvis
Boendeservicens mål Mot den allmänna bakgrund som målsätt- ningsavsnittet ger för kommitténs arbete som helhet behandlar kommittén nu två delfrågor
Finansiering av servicelokaler UtvecklingSprojekt inom serviceområdet Kommitténs ställningstaganden och för- slag sammanfattas i följande punkter:
Avdelning 1. Mål
. Servicekommittén har sett som sin uppgift att lämna ett bidrag till försöken att formulera och motivera en helhetssyn på samhällsutvecklingen Och att applicera denna på boendemiljön. . Servicekommittén anser att boendeser- vicens roll i denna samhällsutveckling är att underlätta betungande hushållsarbete, öka möjligheterna till personlighetsutveck- lande och hälsofrämjande aktiviteter och medverka till ökad trygghet, gemenskap och jämlikhet. . Servicekommittén anser att en priorite- ringsdiskussion är angelägen med huvud- syfte att belysa arten och omfattningen av samhällets ansvar och insatser för service- försörjningen. . Servicekommitten anser att det är ett samhällsansvar att planeringsåtgärder, till- handahållande av lokaler och anläggningar
Sammanfattning av servicekommitténs förslag i
samt drift av verksamheter garanteras så att full behovstäckning uppnås inom ser- vicefunktionerna omsorg om barn omsorg om åldringar omsorg om handikappade omsorg om sjuka . Servicekommitten anser att det är ett samhällsansvar att grundförutsättningarna för full behovstäckning i form av plane- ringsåtgärder samt tillhandahållande av lokaler och anläggningar skapas inom servicefunktionerna fritidsservice och kulturdistribution . Servicekommittén anser att det är ett samhällsansvar att grundförutsättningarna för full behovstäckning i form av plane- ringsåtgärder skapas inom servicefunktio- nerna varudistribution och expeditiva tjänster, inkluderande receptionstjänster och för- medlingsuppdrag mathållning, bostadsvård, tvätt och kläd- vård
Avdelning I]. Finansiering av servicelokaler
. Servicekommittén anser att finansierings- villkoren för olika statliga låneformer avseende lokaler skall utformas så enhet- ligt som möjligt. På sikt bör anläggnings- stödet begränsas till en enda statlig låne- form.
. Servicekommittén föreslår att krav på
möjlighet till samordning av lokaler för olika ändamål successivt skall inskrivas i varje statlig låne- och bidragsform. Servicekommittén föreslår att kvalitets- och behovsnormer samt villkor för lån och bidrag avseende lokaler för boendeservice skall sammanställas i en informations- skrift. Servicekommittén föreslår att statsbidrag och lån till byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet skall kunna utgå även till bostadsföretag om kommunens fullmäktige så bestämmer. Statliga lån med samma villkor som för bostadslån till lokaler skall kunna utgå till skoldelen i en integrerad anläggning. Anläggningsbidrag bör tills vidare utgå jämsides med statslå- net och härvid frånräknas låneunderlaget. Servicekommittén föreslår att endast ett lån i fortsättningen skall utgå till anlägg- ning av barnstugor. Detta lån bör ha samma villkor som bostadslån till lokaler och handhas av bostadsstyrelsen och läns- bostadsnåmnderna. Servicekommittén föreslår att medel för belåning av integrerade serviceanlägg- ningar skall utgå från en särskild lånefond varifrån utlåning skall ske på samma villkor som när det gäller ordinarie bo- stadslån till lokaler. Från samma fond föreslås medel utgå till belåning av barn- stugor, allmänna samlingslokaler samt ny- och ombyggnad av lokaler i tidigare inte statsbelånade bostadsområden. Servicekommittén föreslår i samförstånd
nad och förbättring av lokaler i bostads- områden, även där husen i området tidigare inte är statsbelånade. Kommersiel- la lokaler som inte avser närservice samt parkeringsplatser bör dock undantagas från denna belåning. Lån bör utgå från den föreslagna särskilda lånefonden. Servicekommittén föreslår att bostadssty- relsen ges i uppdrag att vidta de ytterligare åtgärder som behövs för att lokaler från belåningssynpunkt skall bli behandlade på ett med bostäder mera likformigt sätt. För att under en övergångstid åstadkomma en bättre överensstämmelse mellan produk- tionskostnader och låneunderlag för pro- jekt med omfattande service bör bostads- styrelsen ges bemyndigande att, efter kostnadsprövning i varje särskilt fall, höja låneunderlaget. Servicekommittén konstaterar att dess förslag kommer att öka anspråken på statsmedel endast i två avseenden nämli— gen förslaget att med statliga lån belåna även skoldelen i integrerade serviceanlägg- ningar samt förslaget att med statliga lån belåna även nybyggnad och ombyggnad av lokaler i äldre bostadsområden. Medels- behovet beräknas till 5 milj. kr budgetåret 1971/72 för att stiga till 15 milj. kr budgetåret 1973/74.
Utbetalningar från den föreslagna särskil- da lånefonden beräknas till sammanlagt ca 60 milj. kr budgetåret 1971/72
A vdelning III. Utvecklingsprojekt inom
med samlingslokalutredningen att allmän- . . servzceomradet
na samlingslokaler i bostadsområden i fortsättningen skall belånas med statliga . Servicekommittén anser att svårigheterna lån av samma slag som bostadslån till lokaler. Servicekommittén föreslår vidare att ett anläggningsbidrag mot5varande rän- te- och amorteringsfri del av nuvarande samlingslokallån bör utgå jämsides med det nya statliga länet och härvid frånräk- nas låneunderlaget. Långivningen bör ske med medel från nyss nämnda lånefond. Servicekommittén föreslår att statliga lån med samma villkor som för bostadslån skall kunna utgå till nybyggnad, ombygg—
att genomföra utvecklingsprojekt inom serviceområdet är så stora att särskilda åtgärder är motiverade. Servicekommittén föreslår att en särskild delegation för utvecklingsprojekt inom serviceområdet, knuten till bostadsstyrel- sen, tillskapas. Kommittén vill särskilt påpeka att behovet av utvecklingsarbete inte enbart gäller inom nybebyggelsen utan också i hög grad finns när det gäller att finna former för omdaning och funk-
tionskomplettering av befintlig bebyggel- se.
. Servicekommittén föreslår att delega- tionen får till uppgift att initiera och/eller pröva förslag till utvecklingsprojekt, ut- forma förslag till villkor för genomförande och uppföljning, motta och analysera experimenterfarenheter samt medverka till information om dessa.
Bilaga 3 Sammanfattning av ungdomsutredningens förslag i SOU 1965 :63
I ungdomsutredningens direktiv har departe- mentschefen pekat på att samlingslokalsfrå- gan är ett besvärligt praktiskt problem för ungdomsarbetet. Behovet av fritidslokaler och fritidsområden i övrigt för ungdom omnämnes också i sammanhanget. Ungdoms- utredningens behandling av hithörande spörsmål har koncentrerats till ungdornsarbe- tets behov av inomhuslokaler för möten, cirkelstudier, samkväm, hobbyaktivitet, s. k. öppen verksamhet m.m. En avgränsning av uppdraget har gjorts gentemot den särskilda utredning som verkar inom idrottens samar- betsnämnd och som fått i uppdrag av chefen för handelsdepartementet att pröva statsstö- det till idrottsplatsanläggningar. På liknande sätt har vissa frågor, vilka kan hänföras till 1962 års fritidsutrednings kompetensområ- de, lämnats utanför ungdomsutredningens överväganden.
Statsstöd för anordnande av lokaler avsed- da för bl.a. ungdomsverksamhet utgår för närvarande i ett flertal former. Utredningen redovisar de bestämmelser som gäller för statslån till allmänna samlingslokaler samt allmänna arvsfondens bidrag till ungdoms- lokaler. Summariskt återges också vissa delar av vad som stadgas om statslån till anskaff- ning av studentkårlokaler, bostadslåneverk- samheten samt skolbyggnadsbidrag.
I omedelbar anslutning till den sistnämnda frågan diskuteras också utfärdade anvisning- ar om gemensam planering och gemensamt nyttjande av skollokaler för fritidsändamål. I
fråga om upplåtelse av skollokaler synes utvecklingen under senare år ha gått i en för ungdomsverksamheten gynnsam riktning. Härtill torde den allmänt positivare inställ- ningen till ungdomsarbetet ha medverkat. På en del platser kvarstår dock vissa hinder. Dessa är främst av praktisk karaktär och kan gälla t. ex. ansvars- och kostnadsfördelningen mellan skilda kommunala organ. Utred- ningen erinrar i sammanhanget om, att det enligt barnavårdslagen är barnavårdsnämn- dernas uppgift att medverka till att främja goda fritidsförhållanden för barn och ung— dom. I vissa kommuner har delar av dessa uppgifter delegerats till annat organ, exem- pelvis ungdomsstyrelse eller fritidsnämnd. För att undanröja återstående hinder och åstadkomma en friare och generösare upplå— telsepolitik ifråga om skollokaler förordas att kommunerna genom cirkulär från skol- överstyrelsen och socialstyrelsen (i egenskap av tillsynsmyndighet för barnavårdsnämn- derna) uppmanas företa en samlad översyn av bestämmelser oeh praxis rörande lokalt tillämpade former och villkor för uthyrning och användning av skollokaler.
I föreliggande betänkande har ungdoms- utredningen utvecklat allmänna och principi- ella synpunkter på lokalfrågan och framlagt förslag till åtgärder, som enligt utredningens bedömande är ägnade att påverka lokalsitua- tionen för ungdomsarbetet i fördelaktig riktning. Bland annat anför utredningen
att lokalfrågorna över huvud taget bör ses
som en integrerad del i samhälls- och miljöplaneringen;
att många problem är gemensamma för allmänna samlingslokaler och ungdornslo- kaler, men att ungdomsarbetet har särdrag till vilka hänsyn måste tas;
att ungdomsorganisationerna fyller en vik- tig samhällsfunktion och att deras lokalbe- hov särskilt måste uppmärksammas;
att ungdomens fritidsvanor i ökad ut- sträckning måste beaktas, när åtgärder vidtas på lokalförsörjningens område;
att det öppna ungdomsarbetet (ej med- lemsbundna) ställer speciella krav på anlägg- ningar och lokaler;
att utvecklingen ifråga om verksamhetsin— riktning, arbetsformer, metodik m.m. i förening med den allmänna standardhöj- ningen skapar nya och större anspråk på lokaler och utrustning;
att bristen på lämpliga lokaler är kännbar på många håll i landet och att en önskad utveckling av ungdomsarbetet därigenom hämmas;
att åtgärder på lokalförsörjningens område måste ges ett vidare och mera långsiktigt syfte än att komma till rätta med bristsitua— tionen, vilket bl. a. innebär att de måste ses som led i en allmän aktivisering av samhällets fritids— och kulturpolitik;
att ansvaret för att lokaler finns att tillgå för bl. &. ungdomsverksamhet ytterst vilar på samhället;
att staten och kommunerna måste vara beredda till ytterligare insatser på det aktu- ella området;
att kommunerna vid sidan av insatser på investeringssidan bör ge hyresbidrag till organisationer, som har barn- och ungdoms- verksamhet på programmet;
att normer och riktlinjer är värdefulla för kommunernas framåtsyftande lokalpolitik, då därmed bl. a. kan vinnas att viktiga barn- och ungdomsintressen inte förbigås vid pla- neringen;
att det behövs såväl centralt belägna, attraktiva anläggningar för skiftande former av ungdomsarbete som kompletterande loka- ler i omedelbar närhet till bostadsbebyggel-
att särskilda forskningsinsatser är angeläg- na för att ge bättre grund för bedömningen av dimensionering, placering m.m. av loka- ler;
att det kommunala organ, som har att bevaka ungdomsarbetets lokalbehov, ges vid- gat inflytande över planering m.m. och att det erhåller tillräckliga resurser för att kunna fullgöra sina uppgifter därvidlag.
Utredningens förslag beträffande de stat- liga insatserna kan sammanfattas i tre huvud- punkter.
1. Vidgaa' långivning Utredningen före- slår att ä 1 i kungörelsen den 24 maj 1957 (nr 367) ändras på följande sätt:
Nuvarande lydelse: & 1
Med allmänna samlingslokaler förstås i denna kungörelse för allmänheten avsedda hörsalar samt rum för sammanträden, samkväm och studiearbete jämte därtill hörande erforderli- ga utrymmen, vilka lokaler prövas behövliga för det offentliga livet och de kulturella strä- vandena inom orten, särskilt med hänsyn till föreningslivets behov. Som ytterligare förut- sättning skall gälla att lokalerna opartiskt, i skälig omfattning och på skäliga villkor upplå- tas åt envar inom orten verksam organisation.
Som allmänna samlingslokaler anses även lokaler, vilka opartiskt, i skälig omfattning och på skäliga villkor upplåtas för ungdoms- verksamhet inom orten, under förutsättning att lokalerna äro inrymda i samma byggnad som i första stycket avsedda lokaler.
Föreslagen lydelse: & 1
Med allmänna samlingslokaler förstås i denna kungörelse för allmänheten avsedda hörsalar samt rum för sammanträden, samkväm och studiearbete jämte därtill hörande erforderli- ga utrymmen, vilka lokaler prövas behövliga för det offentliga livet och de kulturella strä- vandena inom orten, särskilt med hänsyn till föreningslivets och ungdomsverksamhetens behov. Som ytterligare förutsättning skall gäl- la att lokalerna — i den utsträckning detta inte inkräktar på lokalägarens egen verksamhet —
opartiskt och på skäliga villkor skall upplåtas för envar inom orten verksam organisation.
Som allmänna samlingslokaler anses även lokaler, vilka på nyssnämnda grunder upplåtas huvudsakligen för ungdomsverksamhet inom orten.
Ändringen innebär att kungörelsens tillämpningsområde vidgas så, att den fram- gent innefattar även s.k. fristående ung- domslokaler (ungdomsgårdar och liknande). Till dessa kan samlingslokalslån inte utgå enligt nuvarande definition av begreppet allmän samlingslokal. Av praktiska skäl före- slås att enstaka, mindre hobby-, samlings- och fritidsrurn, vilka kan ingå i låneunderla- get för statliga bostadskreditlån, undantas från möjligheten att erhålla samlingslokals- lån.
Samtidigt modifieras nuvarande villkor beträffande upplåtelse. Utöver vad som framgår av förslagets ordalydelse förordas också vissa jämkningar i bedömningspraxis. Enligt utredningens mening bör de religiösa sammanslutningarna därigenom kunna känna sig reellt oförhindrade att söka samlingslo- kalslån för andra lokaler än gudstjänstrum; främst då för sådana lokaler som är avsedda för ungdomsverksamhet.
Samlingslokalslån kan till viss del vara räntefritt och stående (bidragsdel). För ung- domslokaler kan denna del uppgå till ett belopp motsvarande högst 50% av det 5. k. låneunderlaget. Utredningen förordar — utan att fixera en bestämd procentgräns för bidragsdelen — att en generös bedömning tillämpas, när det gäller att fastställa den ränte- och amorteringsfria delen av lån till ungdomslokaler.
Lån till allmänna samlingslokaler utgår från statens fond för allmänna samlingsloka- ler, till vilken avsättningar sker över budge- ten. Fonden tillföres även inflytande kapital- avbetalningar, som därigenom blir tillgäng- liga för ny utlåning. Investeringsanslagen till fonden beräknas numera med hänsyn till storleken av det belopp, som under närmast framförliggande budgetår väntas bli utbe- talat. För varje budgetår fastställes en låne- ram, inom vilken beslut om lån får meddelas.
Ramen är för budgetåret 1965/66 angiven till 10 milj. kr och föreslås av statens nämnd för samlingslokaler till 12 milj. kr för budgetåret 1966/67. Med förslaget om vidg— ning av samlingslokalskungörelsens tillämp- ningsområde växer kraven på lånemedel. Ungdomsutredningen beräknar att lånera- men för budgetåret 1966/67 behöver ökas med 8 milj. kr utöver vad samlingslokals— närnnden föreslagit i sin petita. Behållningen i lånefonden var den 30 juni 1965 omkring 30 milj. kr. En betydande reducering kan väntas de närmaste åren, då redan beslutade lån utlämnas. Enligt ungdomsutredningens bedömning torde dess förslag först budget- året 1967/68 få fullt genomslag vad beträffar anspråken på utbetalningar från samlingslo- kalsfonden. För budgetåret 1966/67 synes det därför möjligt att uppföra investerings- anslaget under elfte huvudtiteln till fonden med ett formellt belopp av 1 000 kr vilket är detsamma som statens nämnd äskat.
2. Bidrag till inventarier och utrustning. Förbättringen av lånemöjligheterna till ung- domslokaler behöver enligt utredningens me- ning kompletteras med att en särskild bi- dragsform införes för inköp av inventarier och utrustning till vissa lokaler. Sådant bidrag skulle kunna utgå till: A. Ägare av sådana lokaler för vars anordnande lån beviljats från samlingslokals- fonden eller till vilka arvsfondsbidrag utgått; B. Förhyrare av lokaler om vederbörande ar:
1. lokal organisationsenhet (förening, klubb, kår, avdelning, församling OCh motsvaran- de), som är ansluten till å) riksorganisation, vilken erhåller statligt stöd för sin centrala verksamhet enligt kungörelsen den 4 juni 1965 (nr 510);
b) Sveriges riksidrottsförbund eller Svens- ka korporationsidrottsförbundet;
c) av skolöverstyrelsen erkänt studieför- bund;
d) Riksförbundet Sveriges ungdoms- och hemgårdar;
2. kommun;
3. lokalt samarbetsorgan (t. ex. ungdomsråd)
av ungdomsföreningar. Bidrag skall kunna lämnas för inköp av tekniska och pedagogiska hjälpmedel jämte därtill hörande anordningar samt för möbler, textilier, armatur och konst. Inventarier och utrustning för vissa lokaltyper undantas från bidragsgivningen och en inriktning sker mot mindre lokaler.
Till bidraget har knutits upplåtelsevillkor, som i allt väsentligt överensstämmer med de som föreslås gälla för samlingslokalslån.
Medel för de angivna ändarnålen föreslås utgå över statsbudgeten som ett reservations- anslag under elfte huvudtiteln. Utredningen föreslår att anslaget för budgetåret 1966/67 uppföres med 1,5 milj. kr.
3. Samordningsåtgarder
Allmänna arvsfondens bidragsgivning till ungdomslokaler avser såväl anläggnings- som inventariekostnader. Den vidgade lånemöj- ligheten för ungdomslokaler iförening med det särskilda bidraget till inventarier och utrustning täcker i stort sett motsvarande bidragsändamål. Stödet från arvsfonden till ungdomslokaler bör därför enligt utred- ningens mening upphöra vid utgången av budgetåret 1965/66. Genom de föreslagna åtgärderna skapas bättre förutsättning att samordna statens stöd till skilda lokalända- mål. Samlingslokalsnämnden får framgent handlägga ett väsentligt större antal ärenden rörande lån till ungdomslokaler. Vidare blir nämnden centralt organ för bidragsgivningen till inventarier och utrustning. I ärenden av sistnämnda slag skall nämnden ha beslutan- derätt. Den förskjutning i och utvidgning av nämndens arbetsuppgifter, vilken blir en följd av ungdomsutredningens förslag, moti- verar att antalet ledamöter ökas från nuva- rande åtta till tio. Samtidigt bör nämnden och dess kansli ges ekonomiska resurser för att fullgöra sina nya åligganden. För budget- året 1966/67 föreslås därför förslagsanslaget under elfte huvudtiteln till statens nämnd för samlingslokaler bli uppfört med 186 500 kr, vilket med 50 000 kr överstiger det be- lopp nämnden äskat för motsvarande tid.
Utöver vad som anförts beträffande sta- tens låne- och bidragsgivning till lokalända- mål har ungdomsutredningen i föreliggande betänkande gjort vissa allmänna uttalanden och rekommendationer. Som framgår av den tidigare punktvisa sarnmanställningen gäller flera av dessa kommunernas insatser på lokalförsörjningens område.
Bilaga 4 Statliga lån och bidrag t.o.m. budgetåret 1970/ 71 Län FHR VG BRF An- Lån Ränte- An- Lån Ränte- An- Lån Ränte- tal fritt tal fritt tal fritt AB 12 5 585 550 3 726 425 5 220 650 140 100 11 824 300 440 675 C 8 1 500 550 906 340 7 1 395 600 845 960 16 1083 300 662 500 D 9 3 677 250 2 105 500 4 1269 500 841600 9 679 150 461883 E 16 5 425 750 3 532 350 9 1 355 200 889 325 8 689 500 394 510 F 11 4 104 500 2 323 380 9 803 200 494 120 6 654 000 436 500 G 21 5 291 900 3 227 665 8 676 950 445 242 12 989 200 584 860 H 24 7 616150 4 263 525 11 1219 450 797 993 7 910 700 559 850 I 2 978 000 489 000 1 22 800 18 240 22 1 103 800 732 580 K 7 1223 250 771700 4 139 400 112 000 — — — L 12 3 949 300 2 178 450 4 292 350 233 880 5 722 950 441980 M 12 3 537 000 2 031450 — — — 8 793 200 460 323 N 5 1 633 500 852 250 4 604 600 381 050 22 1 270 000 860 220 0 23 3 688 350 2 218 990 1 163 500 81750 6 767 000 508 300 P 17 3 577 000 2 044 990 4 1 300 800 826 040 26 2 111875 1 273 395 R 6 1565 500 841000 4 168 700 127 610 26 1791215 1090 343 S 33 9 363 150 6 054 030 15 2 147 040 1 348 482 12 866 400 585 632 T 24 5 038100 3 316 000 9 1998 575 1 182 312 3 200 500 148 250 U 11 5 183 000 3 038 300 10 1 275 875 742 310 5 7795 500 427 850 W 30 4 634 400 2 778 210 18 1521450 1019 345 14 1083 100 928 787 X 21 4 002 950 2 932 218 18 2 306150 1476 090 2 112 000 83 400 Y 34 8 611780 5 439 431 8 1064 500 752 950 4 361100 215 550 Z 16 3 416120 2 081583 31 5 907100 4 036 050 12 1720 900 963 250 AC 36 8 402 705 5 462 150 6 636 700 440 820 8 619 000 393 417 BD 41 6 276 875 4 037 193 4 349 000 210 000 9 480 050 316 090
431 108 282 630 66 652130 194 26 839 090 17 443 269 253 20 628 740 12 970145
Kommun Övriga Totalt Bidrag enl. SFS 1942:193 som utgick till kom- muner
An— Lån Ränte— An- Lån Ränte- An- Lån Ränte An- Belopp tal fritt tal fritt tal fritt tal
10 2 617 000 1 324 500 11 2 907 500 1791750 48 12 155 000 7 423 450 6 617 950
4 1 925 000 962 500 3 928 500 474 250 39 6 832 950 3 851 550 2 43 000 3 903 000 451 500 1 220 000 110 000 26 6 748 900 3970 483 -— — 4 570 000 335 000 4 432 600 226 000 41 8 473 050 5 377 185 3 75 100 3 390 000 194 500 4 1870 098 1 170 049 33 7 821798 4 618 549 2 108 300 5 1037 500 518 500 4 887 000 560 000 50 8 882 550 5 336 267 1 33 750 4 592 000 320 500 9 773 500 534 634 55 11 111800 6 476 502 3 156 500 1 300 000 150 000 1 209 500 104 750 27 2 614 100 1494 500 1 9 100 5 1 379 000 689 500 5 580 500 305 250 21 3 322 150 1878 450 2 37 900 4 266 000 144 000 4 213 500 129 000 29 S 444 100 3 127 310 1 51500 3 907 000 453 500 3 291 000 145 950 26 5 528 200 3 091 223 3 372 900 6 813 000 435 750 3 114 700 87 350 40 4 435 800 2 616 620 1 87 500 2 225 000 175 000 2 92 400 59 340 34 4 936 250 3 043 380 3 69 675 5 858 000 470 000 5 350 450 203 350 57 8 198 125 4 817 775 2 42 500 4 1034 000 469 500 3 716 000 360 667 43 5 275 415 2 889 120 5 118 350 3 689 000 344 500 3 360 000 224 500 66 13 425 590 8 557 144 — — 3 786 000 568 000 — _ — 39 8 023 175 5 214 562 2 80 000 6 547 500 273 750 3 155 100 77 550 35 7 956 975 4 559 760 6 313170 7 2 428 000 1 224 000 7 473 930 302 540 76 10 140 880 6 252 882 — — 3 846 500 412 500 5 356 000 223 000 49 7 623 600 5 127 208 — — 5 908 000 457 000 3 1566 000 839 500 54 12 511 380 7 704 431 2 70 850 4 1222 000 717 000 4 243 950 121975 67 12 510 070 7 919 858 — — 3 986 500 495 750 2 526 000 265 865 55 11 170 905 7 058 002 2 318 900 2 855 000 392 000 2 74 600 47 200 58 8 035 525 5 002 483 — — 99 23 085 000 11978 750 91 14 342 828 8 364 470 1068 193 178 288 117 408 764 47 2 660 945
1968/69—1970/71 Finansiering enligt uppgift i lånehandlingarna
Budgetåret 1968/69 N yb yggnad
Lån till annan än kommun budgetåren
Låne- Låntagare Till— Byggnadskostnad Tomt lnven— Staten liggar hör tarier *— nr org. allm. övr. totalt m. m. lån kr
saml. lokaler
LL 484 Perstorps Folkets Hus (L) F 1 600 000 940 000 2 540 000 310 000 800 00
LL 488 Rockneby Byggnadsför- F 570 000 30 000 50 000 342 00 ening (H) LL 492 Köpings Folkets Husför— F 2 315 000 4 185 000 6 500 000 250 000 350 000 1 000 00 ening (U) LL 497 Bodafors Folkets Husför- F 1 868 000 132 000 2 000 000 125 000 934 00 ening (F)
LL 498 Södertälje Folkets Hus- F 9 400 000 2 630 000 12 030 000 1 000 000 1 000 00 förening (B) LL 500 Härnösands Folkets Hus- F 2 005 000 725 000 2 730 000 620 000 1 000 00 förening (Y) LL 502 Kallhälls Folkets Husför- F 2 070 000 1 020 000 3 090 000 310 000 800 00 ening (B) LL 509 Våmhus Bygdegårdsför- B 335 000 35 000 370 000 20 000 134 00 ening (W)
Om- och tillbyggnad
LL 493 Tensta Bygdegårdsför- B 110 000 20 000 44 00 ening (B) LL 495 Bålstaortens JUF—avdel- B 45 000 7 000 27 00 ning, Bålsta (B) LL 496 Grums Folkets Husför- F 1 000 000 70 000 1 070 000 130 000 500 00 ening (S)
LL 501 Nyköpings Godtempl. Bygg- VG 480 000 125 000 40 000 240 00 nadsförening (D) L 387 Klippans Folkets Husför- F 725 000 50 000 362 50 ening (L) LL 503 Logen Nordanborg, Kalix VG 61 000 5 000 37 00 (BD) LL 504 Lindans Bystugeförening, Övr. 78 000 3 000 54 60 Stora Tuna (W) LL 505 Öns Bystugeförening, Övr. 38 500 5 500 26 95 Torsång (W) L 131 Fotskäls Bygdegårdsför- B 16 000 11 00 ening (P) L 313 Ellös Byggnadsförening (O) F 275 000 50 000 165 00 LL 508 Malingsbo Bygdegårdsför- B 58 000 35 000 93 000 29 00 ening (B) LL 510 Vallda CUF-avdelning, B 68 500 3 000 41 00 Kungsbacka (N) L 370 Burs Bygdegårdsförening. B 35 400 14 00 Stänga (I) L 282 Morkarla Bygdegårdsför- B 15 000 10 50 ening, Österbybruk (C) LL 485 Rörbäcksnäs Folkets Hus- F 62 000 10 000 24 8C
Egen Fackf. Industri Bank- Kommun Anm. *f— insats m. m. (soc. lån ' * fond) anslag borgen driftb. (hyror)
30—30 100 000 100 000 500 000 400 000 950 000 145 0002 1Kom. borgen för amort. delen = 320 000 2Härav hyror 20 000 10—40 10 000 300 000 13 000
,2=30,l 750 000 4 650 000 700 000 200 000 1Kom. borgen för amort. delen = 305 000 5030 75 000 400 000 250 0002 466 000 200 0003 1Kom. borgen för amort.de1en = 374 000 2Räntefritt lån 3även vissa hyror ,6 =10,6 1 030 000 9 000 000 2 000 000 400 000
i0—30 500 000 350 000 1500 000 150 000 1Kom. borgen för amort.delen = 398 500 19 --30 250 000 1 250 000 400 000 500 000 50 000
—40 13; 8881 40 000 luAndelsteckning,
gavor m. m.
10—40 26 000 60 000 I 5001 1Tensta församling (hyror) 50 40 15 000 10 000
i0--30 150 000 300 000 250 000 5 0001 lHyror.
i0=39 146 000 184 000 75 000
i0=30 412 500 35 000 1Kom. borgen för amort.dclcn = 145 000 30—40 21 000 4 000 4 000 300
'0—40 11 400 15 000
'0=40 ca 7 000 10 000
'0—40 5 000 500
1040 10 000 50 000 100 000 i0=40 35 000 29 000
')0—40 14 000 16 500
10—40 400 21 000 4 000
'0—40 4 500 3 000
10—40 7 200 30 000 10 000
Låne- Låntagare Till- Byggnadskostnad Tomt Inven— Staten liggar hör tarier lf nr org. allm. övr. totalt m.m. fm kr
saml. lokaler
LL 519 Byggnadsf. Näckrosen, Övr. 903 000 40 000 450 00( Ingelstad (G)
LL 522 Föreningen Gränna Medbor- Övr. 2 000 000 (20 000) 750 00( gargård (F)
LL 523 A-huset i Uppsala (C) VG 2 400 000 7 550 000 9 950 000 (180 000) 1 000 001 LL 528 Stiftelsen Kommunala Ovr. 2 000 000 950 000 2 950 000 300 000 1 000 00( Bost., Skillingaryd (F) LL 529 j—Iåärelkzäzpens Byggnadsf. F 1 150 000 400 000 1 550 000 150 000 400 00( n a
LL 534 Nykterhelsfolkets i Halm— VG 904 000 127 000 85 000 452 00( stad Byggnadsf. (N) LL 535 Starrkärrs Folkets Husf., F 1 300 000 273 000 1 573 000 50 000 100 000 650 00( Nol (P) LL 542 Godtemplarordens i Eskils- VG ] 750 000 5 150 000 6 900 000 (750 000) 100 000 875 00( tuna AB (D)
Om- och tillbyggnad
L 426 Byggnadsf. Urania, Diö (G) F 165 000 25 000 190 000 25 000 86 00( LL 514 Byggnadsf. Gärdhem, Vet- B 88 500 53 00( landa (P)
LL 515 Otterbäckens Folkets F 280 000 50 000 168 00( Husf. (R) LL 516 Upphärads Bygdegårdsf, (P) Övr 108 0001 10 000 118 000 2 000 5 000 52 00(
LL 518 Lottefors Byggnadsf. (X) Övr 79 0001 10 000 15 00(
LL 520 Skelleftehamns Folkets F 1 200 000 504 600 1 704 600 145 600 100 000 600 OOC Husf. (AC) LL 524 Lesjöfors Folkets Husf. F 1 000 0002 84 000 600 00( (S)
LL 525 Södra Färs Bygdegårdsf., B 60 000 12 000 72 000 6 000 36 00( Sjöbo (M) LL 526 Töcksfors Folkets Husf. F 257 000 43 000 179 90( (S) LL 527 Umeå Folkets Husf. (AC) F 300 000 191 000 491 000 98 000 150 00( LL 532 Lindesbergs Folkets F 700 000 50 000 350 OOC
Husf. (T)
Egen Fackf. Industri Bank- Kommun Anm
. insats m. m. (soc. lån
' fond) anslag borgen driftb.
(hyror)
—40 177 0002 15 000 151 000 150 0003 12 000 1Kommunal borgen för amort.delen = 150 000 2Varav and.teckn. 80 000. 3Varav and.teckn. 50 000 —30 1 230 000 20 0001 2 lTomtmark. 2Underskott per år täckas av bidrag —25 1 000 000 5 800 000 2 150 0001 120 årigt amort. län —25 700 000 1 550 000 120 000
200 0002 1 —-
223 Kommunal bor en for 350 000 750 0003 amort.delen = 80gOOO 2Församlingen. 3Varav and.teckn. 100 000 —30 250 000 414 000
—30 45 000 400 000 300 000 328 000 93 0001 1Hyra (inkl. driftbidrag) _33 33; 888; 3 500 000 1 369 334 1Bostadslån 2 Varav andelsteckn. 210 000
—40 7 0001 40 000 82 000 1Andelsteckning —40 5 800 30 0001 1Räntefr. amort. lån på 10 år (inteckn. efter statslånet) =40 100 0001 62 000 9 000 1Kommunal borgen för- enat med inteckn. —40 4 0002 4 000 65 000 800 'Varav köp 20 000 2Varav frivilligt ar- bete 2 000 =33,4 44 0002 30 000 lVarav köp 34 000 2Varav frivilligt ar— bete 14 000 —30 229 258 1 070 942 50 000 lKommunal borgen för amort.delen = 240 000 =40 7 500 45 000 131 500 300 000 lKommunal borgen för amort.delen = 200 000 2Varav byggnadsvärde 300 000 40 3 000 39 000
—40 120 000 6 700
—30 60 0001 91 500 287 500 1Regleringsmedel —30 210 000 50 000 140 000 32 000
liggar hör ., tarier _" _ nr org. allm. ovr. totalt m.m. lan kr
saml. lokaler
LL 538 A-huset i Örebro AB (T) VG 2 158 000 7 965 000 10 123 000 1 000 000
LL 544 Mjölby Folkets Husf. (E) F 3 670 000 360 000 4 030 000 500 000 1 500 000 LL 548 Lane-Ryrs Bygdegårdsf. (0) B 347 000 15 000 208 000 LL 549 Baggetorps Bygdegårdsf. B 238 000 3 000 241 000 15 000 143 000 (0) LL 550 Stiftelsen Västerljung, Övr. 350 000 25 000 175 000 Vagnhärad (D)
LL 559 Öja Bygdegårdsf. (1) D 325 000 4 000 329 000 25 000 162 000'
LL 563 Vetlanda Missionsförsam- Övr. 200 000 7 000 207 000 18 000 100 000] ling (F)
Om- och tillbyggnad
L 38 Vilhelmina Folkets F 1 300 000 2 900 000 4 200 000 500 000] 780 0002 Husf. (AC)
LL 200 Korsberga Bygdegårds- B 100 000 10 000 60 000 förening (F) LL 233 Nävelsjö Bygdegårdsf. (F) B 110 000 2 550 112 550 15 000 44 000
L 427 Andelsf. Folkets Husi F 135 000 10 000 54 000 Kallinge (K) LL 453 Skutskärs Folkets Husf. F 150 000 365 000 515 000 1 90 000 (C)
LL 539 Hönsaortens Bygdegårdsf., B 68 000 1 000 69 000 1 000 34 000 Tibro (R) LL 540 Tuntorps Folkets Husf. (O) F 661 000 20 000 681 000 100 000 396 000 LL 546 Virsbo Arbetares Bygg- F 292 000 8 000 300 000 50 000 204 0001 nadsf . (U) LL 551 Trolle Ljungby Folkets F 167 000 23 000 108 000 Husf. (l.) LL 553 Logen 4824 Diana. Rottne VG 48 000 500 48 500 1 500 28 000 (G) LL 558 Templet 1922 Hoppets VG 125 000 10 000 87 500 Stjärna, Söderbykarl (AB) LL 561 Föreningen Östanbogården, Övr. 159 000I 1 000 20 000 1 11 0002 Sandarne (X)
LL 565 Vänge-Guldrupc Bygde- B 34 470 13 700 gårdsf. (l) _ LL 566 Sandby-Gårdby Byggnadsf. Övr. 70 000 6 000 76 000 45 000 (H)
LL 567 Källunge Bygtlegårdsf. (1) B 60 000 1 500 24 000
LL 575 Östergarns Bygdegårdsf. (1) B 90 000 6 000 49 0001
in i insats rn. m. 2313) än anslag borgen driftb. '; (hyror)
6,5—28 2 498 000 % ggg 8881 10 0002 ISekundärlån 2KapitalkOStnadsbi- drag (10 år)
414273 360 000 1 670 000 500 000 500 000 60—40 91 000 63 000 5 000 60—40 13 000 100 000 6 000
50=30 106 000 18 000 50 000 26 000 15 0001 1Kommunen 10 000 och församlingen 5 000 50—40 2 500 90 000 100 000 10 400 1Kommunal borgen för hela länet 50--30 125 0002 lKommunal borgen för hela länet 2Varav frivilliga dagsverken 35 000
60—40 260 000 1 160 0003 2 000 000 500 000 lVarav till övr. 10- kaler 200 000 2Kommunal borgen för amort.delen = 260 000 3AMS bidrag 60—40 50 000 7 000
—40 23 5501 60 0002 lVarav andelsteckn. m. m. 3 550 2Varav andelsteckn. 40 000 —40 26 000 65 000
60—30 50 000 150 000 225 000 1Inventarier till de nytillkommande loka- liteterna bekostas av hyresgästerna 50—40 6 000 30 000 1 500
60—40 160 000 225 000 30 000 70—40 6 000 140 000 17 200 lKommunal borgen för amort.delen = 87 500 65—40 83 000 3 600
8,4—40 1 100 20 900 4 000
70—40 8 000 9 500 30 000 3 000
70=40 5 000 46 000 5 000 10 000 lVarav köp 14 000 2Kommunal borgen för amort.delen = 48 000
=40 5 7701 15 000 1Varav skänkt virke 1 088 65—40 1 000 30 000 3 7001 1Kommunen 2 700 och Sandby-Gårdby försam- lingair 1 000
—40 3 0001 3 1002 31 400 2 5003 1Andelsteckning. 2Källunge skifteslag. 3Källunge församling. 55—40 11 0002 36 000 500 1Kommunal borgen för
hela länet 2Varav skänkt virke 5 500, frivilliga dags- verken 3 000
Län Nr
Kostnad avseende
Tidigare beviljat län
Sanering Av lsn. inneh. belopp
förf. annuiteter m. m.
beslut
21
belopp
räntefri del
beslut lån rekonstr. räntor
år bidrag
amort.
Anm.
Ci & D DISK-L] 1.1—l LLM-IJ LL)
mer.—tm
Nyb. Nyb.
Om- o. tillb. 0m—'o. tillb. Nyb.
Nyb. Nyb. Nyb. Nyb. Nyb. Nyb.
Om- o. tillb. Nyb. Nyb.
Köp Om— o. tillb.
Om- o. tillb.
1947 1953 1955 1953 1957 1959 1954 1954 1956 1958 1950 1955 1955 1957 1958 1958 1957 1953 1957 1954 1957
84 000
21.3 900 100 650 69 300 175 000 243 000 23 900 375 000 239 800 172 800 100 000 81 250 126 000 221 650 320 000
65 500
249 000
42 000
106 950
67 100 46 200 87 500
121500 11950
187 500 119 900
86 400 60 000 43 750 90 000
110 825 160 000
38 900
161850
1960 30 0001 9 540
1962 45 000 3 099 8 571
1963 1964
15 000 13 22 200
119871
1964 47 000 9 947 37 0531 1967 44 950 66 900 11 304 91 8971
1969 210 000 10128 150 3021
1970 160 000 11963 715801
1970 1964 1964
94 800 48 000 13 000
14501 618451
6 000
21 000 3 696 2 426
1966 16 400 39 900 259 29 1861
1966 1967
100 000 198 0001 134 000
1968 7 100 17 250 455 7 4931 1970 66 000 85 500 12 219 69 2911
1 Varav 5 000 amort. del (20 år)
Dessutom har innehål- lits 14 230 för ogulden nöjesskatt
lInkl. återst. amort. delar
Kom. skall gå i borgen för återst. amort. del lInkl. delamort. å återst. amort. del
1 Inkl. återst. amort. del å 1954 års lån 1Förf. och återst. amort. del
lÄterst. amort. delar lÅterst. amort. delar
Korn. skall gå iborgen för återst. amort. del lÅterst. amort. del
1Kom. skall gå i borgen för lånet 11nk1.de1amort. å återst. amort. del =
6 000. Kom. skall gåi borgen för därefter återst. amort. del
' Återst. amort. del
statsbelånade företag t. o. m. 30.6.1971
Saneringslån och rekonstruktionsbidrag till tidigare
(30:11 === = S __...M & ..12222
v—4 NM v—tNMv—l
Nm
Nyb. Nyb.
Om- o. tillb.
Köp Om- o. tillb.
Nyb. Nyb. Om- o. tillb. Nyb. Om- o. tillb. Ekon. sane- ring Nyb.
1958 1953 1958 1959 1952 1956 1962 1958 1955 1959 1953 1960 1963 1955 1956 1956 1954 1955 1952 1953 1953 1954 1956 1960 1953 1953 1952
500 000 310 000 129 500
241500
275 000
20 000 91 000
130 000 129 500
11250
548 000 278 000 110 000 75 500 70 000
35 000
310 250 45 000
43 500 36 400
300 000
250 000 155 000
74 000 125 600 137 500 20 000 49 000
65 100 74 000
9 000
328 000 139 000 55 000 37 750 35 000
28 000
173 000 26 000
34 800 21 840
150 000
1964 1967 1967 1962 1967 1968 1963 1965 1965 1966 1970 1962 1964 1965 1962 1965 1965 1967 1967 1967 1970
100 000 148 000
42 000
100 000
96 500 29 200 33 000 10 000
2 600
320 000
23 000
2 400
30 000 17 000 10 000
206 000
113 000
87 500 12 400 32 500 31 000
4 350
130 000
75 000
6 000 20 000 14 800
11400
75 000 19 500
130 000
5 621
3 667
12135
13 283 7 461 3 300
17 938 351
154 733 815
33 0731
2 106 8 495 14 0001
2901
9 812 7 838 3113 14 8001
3 5021
14 494 17 4341
41581 92671
611351
Kom. skall gå i bergen för återst. amort. del 1 Inkl. delamort. å återst. amort. del.
1Delamort. å återst. amort. del 1 Återst. amort. del
Kom. skall gå i borgen för återst. amort. delar
1Delamort. å återst. amort. del 1Återst. amort. del
Kom. skall gå i borgen för återst. amort. delar 1 Äterst. amort. del
1Återst. amort. del 1Återst. amort. del 1Återst. amort. del
Län Nr
Kostnad avseende
Tidigare beviljat lån
Sanering
Av lsn. inneh. belopp förf. annuiteter m. m.
beslut
belopp
ar
räntefri del
beslut lån rekonstr.
räntor
ar
bidrag
Anm.
1140—
—1
Om- o. tillb. Om- o. tillb.
Omb. Nyb. Omb.
Om- o. tillb. Nyb. Om- o. tillb. Nyb. Om- o. tillb.
1956 1960 1947 1952 1947 1949 1946 1949 1950 1948 1956 1958 1953 1957 1959 1959 1961 1957 1957 1949
54 000 21 000 32 500 31000
21000
215 000 110 000 85 800 275 000 300 000 81 200 141 300 132 000 435 000 100 000
63 635
140 000
27 000 14 630 22 600 15 500 16 800
107 500
55 000 42 900
137 500 170 000 64 960
80 700 77 000 304 000 60 000 31 817
112 000
1965 1967 1962 1963 1955 1965 1966 1969 1964 1964 1964 1965 1965 1967 1967 1968 1969
20 000
25 000
10 000 7 5001 8 250 8 0001
150 000
30 000 41 000 19 000 100 000 210 000
22 500 15 000 40 000 32 000 40 000
136 000 110 000 48 000 10 000 31 000
36 000
4 428
556 264
5 307 2 285
915
5 462
6583 14 548 14536 3 586 1486
15 5721
5 9381
42171
9 087
28 5601 18 4811 17 6251 10 8451
317711
53 2001 125 2171 30 5151 25 7951 12 0621
1Inkl. återst. amort. del 1Återst. amort. del 1Inkl. återst. amort. delar
lVarav 1 000 amort. del (15 år) 1Varav 1 600 amort. del (15 år)
1Återst. amort. del 1 Inkl. återst. amort. del 1Delamort. å återst. amort. del
1 Inkl. återst. amort. del
11nk1. delamort. å återst. amort. delar så att 22 000 återstår 1Inkl. återst. amort. del
1Inkl. återst. amort. del 1Inkl. återst. amort. del 1Inkl. återst. amort. del. 1Inkl. återst. amort. del
m (Ill—' 1— 1—1 [—
DD
_N— D 33>€
XXXXXXX XX
10
Nyb.
Om- o. tillb. Nyb. Om- o. tillb. Nyb.
Nyb. Nyb.
Om- o. tillb.
1954 1957 1959 1950 1957 1947 1957 1957 1961 1961 1952 1956 1952 1952 1952 1952 1955 1958 1956 1959 1953 1950 1960 1962 1950 1952 1949
135 000 133 000 125 000
98 000 117 500 480 000
393 000 214500 195 000 560 000 400 000 90 000
57 600
164 800 500 000 157 000 100 000 500 000 84 000 110 500 220 000
67 500 90 000 62 500 73 500 58 750 240 000
234 000 136 500
97 500 280 000
200 000 72 000
46 080 82 400
250 000 101 000
80 000 250 000 56 500 88 400 110 000
1970 1971 1965 1967 1969 1970 1962 1965 1970 1961 1962 1958 1958 1963 1964 1966 1966 1966 1967 1969 1970
23 400 33 750 1 730 37 500 37 500 60 000 289 61 000 45 000 2 540 520 000
80 000 6 442 133 0001 "86 000
180 000 45 000 381 200 000 100 000 25 0001 25 0001
37 500 11 920
178 000 36 700 1700
14 000 16 000 284
250 000 52 000 1 916
150 000 300 000 549
37 8631 25 9111 15 7421 22 5331
3 999
46 4061
8 866
35 0001 12 7901 24 9531 42 2251
1Återst. amort. del 1Återst. amort. del
Kom. skall gå i borgen för återst. amort. del 1Återst. amort. del
1Ink1. återst.
amort. del Kommunal borgen för återst. amort. del
1 Varav 40 000 amort. del (25 år). Kom. skall gå i borgen för denna amort. del
1Återst. amort. del
1Varav 5 000 amort. del (20 år). Exekutiv auktion 1965 1Varav 5 000 amort. del (20 år)
Exekutiv auktion 15/5—68
1De1amort. å återst. amort. delar 1Återst. amort. del. 1Inkl. återst. amort. delar 1Återst. amort. del
Län Nr
Kostnad avseende
Tidigare beviljat lån
Sanering
Av lsn. inneh. belopp förf. annuiteter m. m.
beslut är
belopp
räntefri del
beslut län
är
rekonstr. bidrag
räntor amort.
Anm.
va'nxo >* >>>-'>*>* >!
>>—
>"N NNN
-—1
10 11 12 13 14
Om- o. tillb.
Nyb. Nyb. Nyb. Om- o. tillb. Nyb. Nyb. Nyb. Nyb. Nyb.
1956 1956 1957 1959 1957 1947 1953 1956 1956 1960 1945 1953 1949 1956 1956 1960 1947 1957 1955 1956
360 000 390 000 500 000 390 000 300 000 120 000 135 000 389 000 430 000 453 000
24 000 206 000
225 000 105 000
40 000 54 000
325 000 260 000 136 000
240 000 195 000 250 000 234 000 150 000 60 000 108 000 194 500 215 000 226 500
12 000 103 000
112 500 63 000
25 000 27 000
162 500 130 000 68 000
1960 75 000
1960 100 000 1960 150 000 1963 166 000 1963 200 000 1964 110 0001
1964
1961 100 000 1967 105 000 1968 180 000 1968 113 000
1968 18 000 1969 300 0001 1970 27 000 1970 1971 15 000 1958 12 4001 1961 227 000 1960 100 000 1962 29 000
39 000
150 000 115 000 100 000
53 000 22 500
1 945
1488
41432
20 383
22 054 12 666
1 582
14 060
34 9442 18 0311
164 2941
12 943
25711
57 9461 9 6911 13 4181
80171
1Kom. skall gå iborgen för lånet 2Inkl. återst. amort del 1Inkl. återst. amort. del
1Inkl. återst.
amort. del Kom. skall gå iborgen för återst. amort. del Kom. skall gå i borgen för återst. amort. del
1Återst. amort delar
lVarav 113 000 amort. del. Kom. skall gå i borgen för återst. amort. delo. för nu ifrgv. amort. del
1De1amort. å återst. 1De1amort. å återst. 1Återst. amort. del 1Varav 5 300 amort. del (20 år)
1Förf. amort. del
117le oo NNN N N
AC4 ACS AC 6 AC7 ACS
Om- o. tillb. Nyb. Nyb.
Nyb. Nyb. Nyb. Nyb.
Om- o. tillb. Om- o. tillb. Omb. Nyb.
Nyb. Nyb. Nyb.
Omb. Nyb.
tillb. Nyb.
1953 1955 1957 1956 1957 1953 1953 1956 1953 1957 1960 1960 1953 1953 1956 1952 1961 1951 1953 1957 1953 1953 1957 1946 1948 1950 1952 1955
196 670 300 000 409 000 450 000 287 000 344 000 187 500 93100 84 000 114 000 242 500
37 500 161 000 200 000 93 375 350 000
123 000
41 250 92 000 93 000
109 000
168 002 150 000 204 500 336 000 143 500 172 000
93 750 53 200 56 000 91 200 131 250 18 750 92 000 100 000 74 700 175 000 88 650 20 625 46 000 46 500 54 900
1962 1962 1963 1964 1965 1966 1966 1967 1968 1969 1970 1970 1971 1960 1961 1962 1963 1964 1964 1964 1965
70 000 113 000
110 000 62 500 120 000
28 250 22 000 23 000 63 000 20 000 33 000 60 0001
160 000
9 000 54 000
60 700 20 000
31000
119 000 110000 77 000 109 000
45 750
9 000 27 000
24 400 67 000 42 000 30 000 28 500 11 000 24 000 40 200
8 000
9 148
63 914 14 759 20 298
8 947
9123
4 702
1619 59 000 4123 3 908
893 249
60 3 273
4001 1463
11975
35 575 10 658
118 5361 130 6511
64 8771 31 0001 26 0441 17 2971 710001
2 7471 55 9421
13 6351 28 2511
9 8161 28 5401
314581 116741
Kom. skall gå i borgen för återst. amort. del Korn. skall gå iborgen för återst. amort. del 1Inkl. återst. amort. del Exekutiv auktion 9/6—71
1Inkl. återst. amort. delar. 18.4.69 har Kungl. Maj :t medgivit att kom. får
övert. statslånet 1Inkl. återst.
amort. del
1Återst. amort. delar
1 Inkl. återst. amort. del 1Återst. amort. del
1Återst. amort. delar
1Återst. amort. del 1Återst. amort. del
1 Kom. har gått i borgen för lånet
1Inkl. återst. amort. del
1 Inkl. återst. amort. delar 1Återst. amort. del 1Ink1. återst. amort. del
1Inkl. återst. amort. del
11nkl. delamort. å återst. amort. delar
Län Nr
Kostnad avseende
Tidigare beviljat lån
Sanering
Av lsn. inneh. belopp förf. annuiteter m. m.
beslut är
belopp
räntefri del
beslut
31”
lån
rekonstr. bidrag
räntor amort.
Anm.
AC9 AC 10 AC 11
AC 12 AC 13 AC 14 AC 15 BD 1 BD 2
BD3 BD4 BD5 BD6 BD7
Nyb. Nyb. Nyb. Nyb. Köp, omb. Nyb. Nyb.
Om- o. tillb.
Nyb. Köp, omb. Nyb.
Tillb .
Ekon. sane- ring Nyb.
1959 1950 1955 1953 1956 1952 1953 1955 1958 1947 1950 1953 1958 1953 1959 1961 1946 1952 1956
185 000 78 000 324 000 379 500
78 900 61 000 73 500 202 000 114 300 48 000 78 000
300 000
75 000
302 000
93 700 39 000 162 000 189 750 52 320 30 500 36 750 121200 57 150 27 600 48 000
200 000
60 000
151 000
1967 1967 1967 1968 1970 1970 1970 1962 1964 1968 1970 1970 1970 1971
82 000 34 000 64 000
230 000
29 280 35 000 57 000 28 850 50 000 3 600
382 000 240 000
181000
27 000 84 000
150 000
30 600 35 000 36 450 14 150 14 400
150 000
44 000
1524 77 6391 428 24 2661 21 798 128 8011
4412 122 7331
16 797 19 5011
5 014 1816 10 337
26 6711 17 3921 8 870
12 661 30 3391 5 294 15 4291 2 907 25 3801
5 0251
10 582 95 6201
1Återst. amort. del 1Återst. amort. del 1Inkl. återst. amort. del 1lnkl. återst. amort. del
1Återst. amort. delar
1Återst. amort. del 1Återst. amort. delar
Kom. skall svara för annuiteterna å amort. delen under 10 år 1Inkl. delamort. å återst. amort. del
1Inkl. återst.
amort. del
1Återst. amort. del. Mellanskillnaden 10 288 har bet. av kommunen Kommunen skall gå i bor- gen för återst. amort.
del = 78 010 kr
1Återst. amort. del
(inkl. räntor) 1Återst. amort. delar
Summa 9 785 530
3 850 750 658 951 3 026 265
Sammandrag
Lån Rek. bidrag S:a lån och
rek. bidrag
51 saneringslån (enbart) ...................... 5 459 200 — 5 459 200 54 saneringslån och rekonstr. bidrag ............... 4 326 330 3 028 550 7 354 880 24 rekonstr. bidrag (enbart) ................... — 822 200 822 200 129 saneringslån och rekonstr. bidrag .................. 9 785 530 3 850 750 13 636 280
Bilaga 7 Saneringslån till tidigare inte statsbelånade företag t. o. m. 30.6.1971
Län Beviljat Räntefri Utbet. Anm. lån del är
AB 1 22 500 15 0001 1948 1Avskr. 28/2—64 (Lånet avsåg även ombyggnad) AB 2 23 550 18 8401 1948 1Avskr. (11 040) 13/8
1958 —65
AB 3 10 000 8 000 1954 Fastigheten såld exekutiv! 5/4—63 C 1 72 000 72 000 1965 E I 23 000 11 500 1947 Genom beslut 1/2—63 har
Kungl. Maj:t godtagit 8 802 kr. som full likvid för lånet. thtn såld.
E 2 20 000 16 000 1949 Norrköpings stad har köpt fastigh. och hela stats- lånet har återbet. den
14/6—62 E 3 15 000 12 0001 1949 1Avskr. 2/4—65 E 4 27 000 27 000 1970 E 5 400 000 400 000 F 1 30 900 24 720 1949 Omb. lån ä 9 000 kr. bev. samtidigt F 2 3 000 2 400 1949 1Avskr. 15/1—65 H 1 11 250+ 9 000+ 1954 1Rek. bidrag bev. 2 6001 2 6001 2/12—66 I 1 21 000 21 000 K 1 25 000 20 000 1947 Hela lånet återbet. enl. K. Maj:ts beslut 16/11—51 K 2 44 000 35 200 1950 Lånet avsåg även om- 1956 byggnad K 3 4 000 3 2001 1949 1Avskr. 16/12—66 K 4 30 000 30 000 L 1 15 000 12 0001 1949 1Avskr. 17/5—68 L 2 30 000 24 000 1950 M 1 6 000 3 000 1947 N 1 4 000 2 000 1945 0 1 45 000 36 000 1948 Kungl. Maj:t har den 4/10 —68 medgivit thgs stad att få övertaga saml. lök. 0. statslånet 0 2 15 000 12 0001 1948 1Avskr. 15/1—65 0 3 15 000 12 0001 1950 1Avskr. 20/1—67 O 4 4 675 3 7401 1948 1 Avskr. 2/10—64
Län Beviljat Räntefri Utbet. Anm. lån del år
0 5 9 000 7 2001 1949 1Avskr. 27/1—67 Fören. har d. 14/6—66 försatts i konkurs O 6 4 500 3 6001 1948 1Avskr. 15/1—65 O 7 30 000 30 000 1968 P 1 25 000 20 000 1954 Överfört till fonden för oregl. kapitalmedelsför- lusterzjfr. K. Maj:ts be- slut 10/4—70. Fastigh. såld exekutivt 15/10—68 R 1 27 000 18 000 1954 Jml. K. Maj:ts bemynd. den 9/9—65 har lnsn gm be- slut 28/1—66 eftergivit återstående län (23 616273) R 2 4 200 3 360 1955 K. Maj:t har den 6/12—68 medgivit förtida avskrivn. av länets räntefria del R 3 17 000 13 600 1957 Omb.lån å 69 000 kr. bev. 1964 S 1 13 450 6 725 1947 Lånet avsåg även om- byggnad S 2 10 000 8 000 1957 Fastigh. såld 15/10—65. Hela statslånet är inbet. samma dag S 3 185 000 185 000 1965 S 4 267 000 189 000 1969 Lånet avsåg även om- byggnad S 5 180 000 120 000 1970
T 1 25 000 12 500 1946 Avskrivet enl. K. Maj:ts beslut 10/4—70
T 2 20 000 16 0001 1947 1Avskr. 11/6—64 U 1 6 450 5 1601 1949 1Avskrivet 1/10—65
U 2 16 375 13 1001 1954 1Avskrivet 10/1—69 W 1 63 000 42 000 1946 W 2 30 000 20 0001 1948 1Avskrivet 6/2—70 W 3 30 000 24 000 1951 W 4 74 100 59 280 1954 X 1 300 000 300 000 1970 Y 1 31 500 15 750 1946 Lånet avsåg även om- byggnad. Y 2 72 500 58 000 1951 Y 3 20 000 16 000 1952 Y 4 80 000 53 3331 1954 1Avskrivet 30/6—71. Y 5 25 000 15 000 1963 Z 1 35 000 28 000 1954 Z 2 57 750 38 500 1955 Z 3 30 000 30 000 1962 Z 4 36 000 36 000 1968 Lånet avsåg även om- byggnad. Z 5 140 000 80 000 1967 Z 6 125 000 125 000 1968 Länet avsåg även om- byggnad. AC 1 64 000 64 000 1964 AC 2 40 000 40 000 1966 AC 3 30 000 30 000 1968 AC 4 25 000 25 000 Lånet avsåg även om- byggnad. BD 1 45 000 36 000 1947 1Sanering bev. BD 2 75 000 60 000 1947 23/10—70
Län Beviljat Räntefri Utbet. Anm. lån del är BD 3 17 000 13 600 1949 Lånet avsåg även om- byggnad. BD 4 25 000 15 000 1950 BD 5 11 300 9 040 1955 140 SOU 1971:92
Utdrag av protokollet över inrikesa'renden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet på Stock- holms slott den 25 oktober 1968.
Chefen för inrikesdepartementet, statsrå- det Johansson, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om utredning rörande statens ekono- miska stöd till allmänna samlingslokaler och anför.
Staten lämnar sedan år 1942 ekonomiskt stöd för att främja tillkomsten och bevaran- det av allmänna samlingslokaler som på det lokala planet behövs för det offentliga livet och de kulturella strävandena. Verksamheten har i hög grad varit inriktad på lokaler som tillgodoser föreningslivets behov av utrym— men för möten, studieverksamhet och för- ströelse.
Stödet har huvudsakligen formen av lån som täcker en viss del av byggnadskostnaden för ny- eller ombyggnad. Lån kan också utgå för avhjälpande av ekonomiskt trångmål, s.k. saneringslån. Såväl lån för ny- eller ombyggnad som saneringslån är som regel förenat med en kapitalsubvention genom att en del av länet är ränte- och amorteringsfri och i allmänhet avskrivs när återstoden av länet har slutamorterats. Formerna för låne- stödet har i stort sett varit oförändrade sedan år 1942; vissa begränsade reformer har dock genomförts, bl. a. åren 1957 och 1960.
Utredningens direktiv
Sistnämnda år kompletterades låneverk- samheten med ett särskilt stöd i form av s. k. rekonstruktionsbidrag. Dessa är avsedda att vid sidan av saneringslånen ge stöd beträffan- de samlingslokaler som inte är ekonomiskt bärkraftiga men fyller ett angeläget behov. Sådana bidrag och lån förutsätter viss kom- munal medverkan.
De faktiska stödmöjligheterna bestäms emellertid inte enbart av låne- och bidrags- bestämmelserna utan beror också av de ramar för verksamheten som statsmakterna bestämmer. För budgetåret 1968/69 gäller för långivningen en ram av 10 milj. kr och för bidragsgivningen finns ett anslag på 400 000 kr.
Den särskilda stödformen med rekon- struktionsbidrag betecknades när den inför- des som en försöksverksamhet. Utvecklingen under de gångna åren visar att allt fler företag som driver samlingslokaler har fått ekonomiska svårigheter som äventyrar deras fortsatta verksamhet och innebär risker för förluster på de statliga lånen. Vid utgången av år 1959 fanns det 19 lokalföretag som inte betalat förfallna annuiteter på statslå- net. Motsvarande antal den 31 december 1967 var 64. Statens lånefordringar hos dessa företag uppgick till ca 7,5 milj. kr. Summan av samtliga utestående låneford- ringar uppgick vid utgången av budgetåret 1967/68 till ca 125 milj. kr.
Tiden synes nu vara inne att granska
resultaten och erfarenheterna av den särskil- da stödformen med rekonstruktionsbidrag och att med ledning härav samt med utgångspunkt i övriga föreliggande erfaren- heter på området pröva hur det statliga stödet till befintliga lokaler i fortsättningen bör vara utformat. En utredningsman bör tillkallas med uppgift att göra denna gransk- ning och prövning.
Som allmän målsättning för utredningen bör gälla att statens stöd = tillsammans med skäliga insatser från kommunen — skall tillgodose två väsentliga syften, nämligen att möjliggöra ett bevarande av lokaler som är av väsentlig betydelse för befolkningen i orten och att i möjlig mån skydda staten från förlust på redan lämnade lån.
Stöd till avhjälpande av ekonomiska svå- righeter lämnas nu ofta genom en kombina- tion av saneringslån och rekonstruktionsbi- drag. Ändamålsenligheten av denna ordning hör till de frågor som bör undersökas. Om skäl därtill föreligger, bör utredningsmannen pröva frågan om en enhetlig stödform.
När det gäller nytillkommande lokaler är det angeläget att de redan från början har goda driftekonomiska förutsättningar som kan väntas bestå på längre sikt, så att behovet av framtida rekonstruktionsbidrag utesluts eller begränsas. Utredningsmannen bör undersöka i vad män och på vilket sätt gällande låneregler Och nuvarande praxis vid beviljande av län kan behöva ändras för att tillgodose detta önskemål. Det torde finnas anledning att i detta sammanhang överväga frågan om hur kostnaderna för det erforder— liga stödet lämpligen skall fördelas mellan stat och kommun. Inte minst är denna fråga av betydelse när det gäller stora anläggningar som kräver betydande kostnader. Om utred- ningsmannen finner att ökat statligt kredit- stöd till byggnadskostnaderna behövs, bör det övervägas om en sådan ökning kan genomföras i subventionsfria former i för- ening med ett kommunalt ansvar för drift- underskott och eventuella förluster på stats- lånen. Härmed skulle också följa ett ansvar för planeringen av nya lokaler och för ett effektivt utnyttjande av dem.
Svårigheterna att finansiera lokaldriften torde vara särskilt utpräglade i glesbygderna. Utredningsmannen bör undersöka om sär- skilda stödåtgärder kan vara motiverade i sådana områden och i denna fråga samråda med arbetsgruppen för glesbygdsfrågor.
Från tid till annan har önskemål framförts om en utvidgning av det statliga stödet till att omfatta även konstnärlig utsmyckning av samlingslokaler och inventarieanskaffning. Utredningsmannen bör göra de undersök- ningar rörande utformningen av och kost- naderna för en sådan utvidgning av stödverk- samheten som behövs för ett ställningsta- gande idessa frågor.
Servicekommittén torde i sitt fortsatta arbete komma in på frågor rörande de allmänna principerna rörande ansvaret för planeringen och finansieringen av servicelo- kaler av olika slag i bostadsområden, där- ibland samlingslokaler. Utredningsmannen bör därför samråda med servicekommittén. Härvid bör bl. a. frågan om gränsdragningen mellan samlingslokaler med skilda stödfor- mer uppmärksammas liksom frågan om olika lokalers användningsområde.
Utredningsmannen bör även behandla vis- sa frågor av administrativ och organisatorisk art. Beslut om lån och bidrag meddelas nu av Kungl. Maj:t, sedan ärendena beretts och förslag avgivits av statens nämnd för sam- lingslokaler. Departementsutredningen har i uppdrag att pröva i vad mån ärenden av löpande karaktär, som nu handläggs idepar- tementen, bör delegeras eller decentraliseras. Undersökningar rörande åtgärder av detta slag i fråga om lån och bidrag till samlings- lokaler bör utföras av utredningsmannen i samråd med departementsutredningen. En riktpunkt för detta arbete bör vara att den sakkunskap på området, som i nämnden finns representerad genom företrädare för samlingslokalföretagens riksorganisationer, tillvaratas även i fortsättningen.
I övrigt bör utredningsmannen vara oför- hindrad att ta upp även andra frågor rörande stödet till samlingslokaler än dem som nämnts i det föregående.
På grund av det anförda hemställerjag att
Kungl. Maj:t bemyndigar chefen för inrikes- departementet
att tillkalla en sakkunnig med uppdrag att utreda frågor rörande statens ekonomiska stöd till allmänna samlingslokaler,
att besluta om experter, sekreterare och annat arbetsbiträde åt den sakkunnige.
Vidare hemställer jag att Kungl. Maj:t föreskriver
att den sakkunnige får samråda med myndigheter samt begära uppgifter och yttranden från dem,
att ersättning till den sakkunnige, experter och sekreterare skall utgå i form av dagar- vode enligt kommittékungörelsen den 28 juni 1946 (nr 394), om annat ej föreskrivs,
att kostnaderna för utredningen skall betalas från elfte huvudtitelns kommittéan- slag.
Slutligen hemställer jag att Kungl. Maj:t medger att statsrådSprotokollet i detta ären- de får offentliggöras omedelbart.
Vad föredraganden sålunda med instäm- mande av statsrådets övriga ledamöter hem- ställt bifaller hans Kungl. Höghet Regenten. Ur protokollet: Gunnel Anderson
. . ':': "» (I ..
l 4 0 S
0 : .. é. ' o ;o
4 o '. 9 o
. * . I I '. . . . . . / ( L ". _- 44 ..
4 N o 13 5... o o '. 5 '. o ) 1. [L... '. . o'/' 2
. l 0. '.4 ... . . |. & I .. &
. Bilaga 9
Teckenförklaring Allmänna samlingslokaler, som tillkommit med stöd av statslån
(statsbidrag). Statsbelånade allmänna samlingslokaler, som efter tillkomsten erhål-
lit antingen saneringslån, rekonstruktionsbidrag eller båda. Statsbelånade allmänna samlingslokaler, vars huvudmän trätt ilikvi- dation.
Kartan anger läget den 30/6 1971.
Nordisk udredningsserie (Nu) 1971
Kronologisk förteckning
mmu mgpp » i
. Forsknigg med relation till utbildning för åldersklasserna r.
. Harmonisering av matematikundervisningen iårskurs 1—6 i de nordiska länderna. Konsument- och mrknadsiöringsfrågon Nordiska uansponproblem.
Nordiska ministerrådets arbetsformer. . Utredning angående information till u-Iänderna om
den nordiska marknaden. . Studier kring gränsen iTornedalen. . Undervisningen i finska i Sverige. . Avräkning av häktningstid m.m.
Statens offentliga utredningar 1971
Systematisk förteckning
Justitiedepartementet Post- och inrikes Tidningar. [2]
Snattari. 10] ' _ _
Förslag-till aktiebolagslag mm. [15] Ny domatolsadntiniatration. [41] Utsökningarått Xl. [46] , Unga—legovertrådaraäl. [49] Ny moistoriala'g. [56] Rätten till abort. [58] Högsta domstolens kansli. [59] Maskinell'teknik vid de allmänna valen. [72] Kriminalvård ianstalt. [74] , _ Offentligt biträde och kostnadsersättning. i förvaltnings- årenden. [76] Den mänskliga faktorn ivägtrafiken; [81] Skadestånd-lll. [83] Befordran av passagerare och resg'ods till sjöss. [90]
Socieldepartamantat
Familiepensionsfrågor m.m. [19] Särskilda tandvårdeanordningar för vissa patientgrupper. (381 Läkartjånater. [68]
Försvarsdepartementet Utbildningen av vissa värnpliktiga istabstjänst. [57]
Kommunikationsdepartementat
Ny sjömansla . [6] Ett nytt bilreg stor. [11] Utredningen angånde befordran av farligt gods på väg m.m. 1. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Betänkande I. [20] 2. Euro- peisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Bilaga A. [21] 3. Europeisk överens- kommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Bilaga B. [22] 4. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Register m.m. [23
Sjömanspansion. 30]
Lastbil och Taxi. [. 4] Vintersjöfart. [63]
Finansdepartementet
SOU 71. Handbok för det officiella utreoningstrycket. [1] 1970 års långtidsutredning. 1. Svensk industri under 70— talet med utblick mot BO-talet. Bilaga 2. [5] 2. Finansiella tillväxtaspekter 1960-1975. Bilaga 4. [7] 3. Arbetskrafte— resureerna 1965-1990. Bilaga 1. [8] 4. Miljövården i Sve- rige under 70-talat. Bilaga 8. [12] 5. Utvecklingstendenser inom offentlig sektor. Bilaga 6. [13] 6. Varuhandeln fram till 1975. Bilaga 3. [14] 7. Regional utveckling och plane- ring. Bilaga 7. [16] 8. Export och import 1971—1975. Bilaga 5. [40] 9. Plan och prognos. Bilaga 9. [70] Större företags offentliga redovisning. [9] Mått och vikt. [18] Betalningsbelansutradningen. 1. Den svenska betalnings- balanastatistiken. [31] 2. Valutareserven och utrikeshandelns finansiella struktur. Bilaga. [32] Teknisk översyn av kapitalbeskattningen. [46] Teatutredningen. 1. Psykologiska urvalsmetoder inom statsförvaltningen. [47] 2. Personurval med hjälp av psyko- logiska undersöknnigar. [46]
Alkoholpolitiska 'utiedningen. .1". mekanismer". [se] 2. Svenska folkets alkoholvanor [77] _. ' i— ., '. Jordbruksbeskattnirigeué78f' -
[79] " Byggnadsindex'förbostå'ar _; 1 ;,[ez]. _-
Förvaltning av fonder l's'taten Offentligwupphandjing; *,[88]
Utbrldningsd'epartetn'atfet- '; . Vuxanpedagogisk forskning och utbildning. = [24in
Kyrkan kostar. [29] ' -- -' ' '- - , Produktionsresurser för w och radio i Utbildningen. 36] Utredningen rörande lärarnas arb"etaförhållanden-. L; irrar- nas arbete. En statistisk—erbetstidsetudie. [fälg.-Limmar- bete. Bilaga 1. Tekniska rapporter; [54] _ ..Lårar'nae arbete. Bilaga ll. Tabeller. [55] | ' _ 1968 års utbildningsutrednlng.-*l . Universite'taatudier urtan examen." [60] 2. Val av'irtbildnlng och yrke. [61]
3. Högre utbildning och arbetsmarknad. [6:21 Fonogrammen i musiklivet. [75 Vuxna Utbildning Studiefinansiering. [80] Reformer inom studiemedelssystemet. [87] Praktisk prästutbildning. [89] Samhällsinsatser på läromedelsområdqt. [91]
Jordbruksdepartementet
Veterinårdistriktaindelningen. m.m. [3] Bokskogens bevarande. [71]
Handelsdeparteme'ntet'
Fri affärstld. [33 . . Konsumentpoliti — riktlinjer och Organisation. [37] Näringspolitike'n — n'y verksorganisation. [69] Bilen och konsumenten. [86]
Inrikesdepartementet
Servicekommittén. 1. Boendeservice 3. Kommunatudiien. [25] 2. Boendeservice 4. Projektatudien. [26] 3. Boende- service 5. Totelkoetnadaetudien. [27] 4. Boende-ewig. 6. Strukturatudian. [28 Den fria rörli heten ör peraonerlnom. EEC. ES] Den svenska öpkraftsfördelningen1967,'[3 ] . KSA-utredningen. 1. Försäkring och annat kontant stöd 'vid arbetslöshet. [42] 2. Arbetskraftans struktur och dimensio— ner. [43] 3.—Bilagortlll KSA-utredningena betänkande. [44] lnvandrarutredningen i. [51]
Byggandets mdustrlalisermg. [52]
Seneringsutredningen. 1. Sanering I. [64] 2. Sanering Il Bilagor. [65] Ränteomfördelnlng och vinstutdelning. [67] Finansiering av allmänna samlingslokaler. [92]
Civildepartementet
Kommunala val. [4] Räddningstjänst. [50] Hushållning med mark och vatten. [75] Kommunal kompetens. [84] Lokalisering av skogsindustri i södra Sverige. [85]
lndustridepartementet Malm - Jord - Vatten. [17]
Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningames nummer i den kronologiska förteckningen. K L Backmans TryckerierAB 1971 ISBN 91 =SB-000 61l -X