Till Statsrådet och chefen för justitiedepartementet

Genom beslut den 4 mats 1976 bemyndigade regeringen föredragande statsrådet att tillkalla högst tre sakkunniga med uppdrag att företa en allmän översyn av upphovsrättslagstiftningen. Med stöd av detta bemyndigande tillkallades den 12 mars 1976 såsom ledamöter numera generaldirektören Lennart Sandgren, tillika ordförande, rektorn och riksdagsledamoten Gösta Karlsson samt redaktören och riksdagsledamoten Sture Palm.

Sedan Sandgren på egen begäran entledigats från uppdraget, förordnades den 20 januari 1977 såsom ledamot och ordförande justitierådet Torwald Hesser.

Efter regeringsbemyndigande den 24 februari 1977 tillkallades den 25 februari 1977 ytterligare två ledamöter, nämligen författaren Lars Gustafsson samt rådmannen och riksdagsledamoten Inger Lindquist.

Till sekreterare förordnades den 12 mars 1976 hovrättsassessorn Christer Berg.

Utredningen har antagit namnet upphovsrättsutredningen. Att såsom experter biträda utredningen förordnades den 12 mars 1976 advokaten Jörgen Bengtsson (entledigad på egen begäran den 24 februari 1977), vice verkställande direktören i Svenska Tidningsutgivareföreningen Karl-Henrik Ekberg, numera hovrättsrådet Jan Gehlin, förste ombuds- mannen i Svenska Journalistförbundet C-H Hernlund, direktören i Teat- rarnas Riksförbund Klas Holming, professorn Gunnar Karnell, verkställande direktören i Svenska gruppen av international Federation of Producers of Phonograms and Videograms (IFPI) Eddie Landquist, förbundsjuristen Gun Magnusson Sessler, verkställande direktören i Svenska Bokförläggareför- eningen Jonas Modig, verkställande direktören i Föreningen Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå (STIM) u.p. a. Hans Nordmark, hovrättsassessorn Agne Henry Olsson, sakkunnig i justitiedepartementet, programjuristen vid Sveriges Radio AB Ulf Peyron, numera teaterchefen vid Malmö stadsteater Rolf Rembe, numera rättschefen i utbildningsdeparte- mentet Arvid Sanmark, den 22 april 1976 verkställande direktören i Föreningen Svenska Läromedelsproducenter Olof Storm, den 25 februari 1977 kammarmusikern Yngve Åkerberg, Svenska Musikerförbundet, samt den 18 april 1977 hovrättsassessorn Lars Bergman, sakkunnig i utbildnings- departementet, numera direktör i radionämnden (förordnad efter Sanmark, som avsagt sig uppdraget).

I direktiven anges att utredningen till särskild behandling skall ta upp frågor som sammanhänger med sådan fotokopiering och inspelning av TV-

• Sida 4
•  Original

program som sker för undervisningsverksamhet.

Utredningen får härmed såsom en första etapp överlämna betänkande med förslag till ändringar i den upphovsrättsliga lagstiftningen som avser fotokopiering inom undervisningsverksamhet. I anslutning härtill framläggs förslag till en ny lag med bestämmelser om medling i vissa upphovsrätts- tvister. I utformningen av förslagen har såväl ledamöter som experter deltagit.

Betänkandet är enhälligt. Särskilt yttrande har avgivits av ledamoten Sture Palm.

Stockholm den 11 september 1978 Tarwa/d H esser Lars Gustafsson Gösta Karlsson

Inger Lindquist Sture Palm

/ Christer Berg

• Sida 5
•  Original

Förkortningar

Lag/örslag Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk Förslag till lag om ändring 1 lagen (1960: 730) om rätt till fotografisk bild Förslag till lag om medling 1 vissa upphovsrättstvister

Sammanfattning

Sum mary

1. Utredningsuppdraget Inledning 1.2 Direktiven

1.3. Utredningsarbetets uppläggning

1. 1

2 Allmän översikt över det upphovsrättsliga regelsystemet Gällande svensk rätt 2.1

2.2

2.3

2.4 2.5

2.1.1 2.1.2

URL . FotoL

Internationella överenskommelser 2.2.1 22.2 2.23

Bernkonventionen . . Världskonventionen om upphovsrätt Andra internationella överenskommelser

Förhållandet mellan den internationella regleringen och den nationella lagstiftningen .

Lagstiftningen | övriga nordiska länder . . Nordiskt lagstiftningsarbete efter tillkomsten av URL och

FotoL

3. Fotokopiering inom undervisningsverksamhet Nuvarande förhållanden 3.1 3.1.1 3.1.2

3.1.3

Utvecklingen av nya kopieringsmetoder . De nya kopieringsmetodernas användning inom under- visningsverksamhet . Den upphovsrättsliga regleringen

10 11

13

17

19 19 19 26

29 29 29 33 34 34 36 38

38 39

39 41 41 41

42 42

• Sida 6
•  Original

3.1.3.1 Gällande svensk rätt . . . . . . . . 42 31.32 De internationella konventionerna . . . 43 3.1.3.3 Utländsk rätt . . . . . . . . . . 44 3.1. 3. 4 Förslag till internationell reglering . . . . 46 3.1.4 Förslaget enligt NUK . . . . . . . . . 47

3141 De svenska sakkunnigas förslag till reglering 47 3.1.4.2 Remissbehandlingen av det svenska försla-

get . . . . . . . . . 48 3.1.4.3 Dedanska, finländskaoch norska sakkunnigas förslag till reglering . . . . . . . . . 49 3.1.5 1978 års skolkopieringsavtal . . . . . . . . . 49 3.1.5.1 Inledning . . . . . . . . . . . 49 3.1.5.2 Avtalets tillämpningsområde m. m . 50 3.1.5.3 Resultat från kopieringsredovisningar 1973 och 1977 . . . . . . . . . . . 50 3.1.6 Förvaltningsorganisationen BONUS . . . . . . 50 3.1.6.1 Organisation . . . . . . . . . . . 50 3.1.6.2 Syfte och uppgifter . . . . . . . . . 51 3.1.6.3 Verksamhet . . . . . . . . . . . 51 3.2 Utredningens allmänna överväganden . . . . . . . . 52 3.3 Specialmotivering . . (,0 3.3.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1960: 729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk . . 60 3.3.2 Förslaget till lag om ändring 1 lagen (1960. 730)om rätt till fotografisk bild . . . . . . . . . . . . 68 3.3.3 Förslaget till lag om medling i vissa upphovsrätts- tvister 69 Särskilt yttrande av ledamoten Sture Palm . . . . . . . . . 75 Bilaga] 1978 års skolkopieringsavtal . . . . . . . . . . . 77

Bilaga 2 Översikt över undervisningsformer särskilt inom vuxenutbild- ningen..................87

Bilaga 3 Sammanställning över nu förekommande undervisningsformer med angivande av huvudmannaskap och til/synsmyndighet . 97

• Sida 7
•  Original

Förkortningar

ALB Arkivet för ljud och bild AUU-sakkunniga De är 1967 tillsatta sakkunniga (U 1968149) för förhand- ling om avtalsreglering av upphovsrättsliga frågor på undervisningsområdet BONUS Den är 1973 bildade ideella föreningen Bild Ord Not — Upphovsrättslig Samorganisation (BONUS) FotoL Lagen (1960:730) om rätt till fotografisk bild NUK Den år 1970 tillsatta utredningen med sakkunniga från

Danmark, Finland, Norge och Sverige för översyn av den upphovsrättsliga lagstiftningen (kommittén är numera upplöst)

URL Lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konst- närliga verk

• Sida 8
•  Original

• Sida 9
•  Original

Lagförslag

Sammanfattning

I enlighet med utredningsuppdraget lägger utredningen idelbetänkande fram förslag rörande fotokopiering inom undervisningsverksamhet.

Genom den tekniska utvecklingen under senare år har framkommit allt billigare och effektivare metoder för mångfaldigande av tryckt material genom fotografi och liknande teknik (fotokopiering, kontorsoffset m. m.). Apparater för masskopiering baserade på de nya metoderna har fått stor spridning inom olika sektorer av samhällslivet, såsom undervisning, forsk- ning, förvaltning och näringsliv.

Vad särskilt angår undervisningsväsendet är det sedan länge vanligt att man kopierar tryckt och annat material till bruk för undervisningen. På detta sätt utnyttjas bl.a. olika slags förlagsmässigt utgivna produkter såsom böcker, samlingsverk, tidningar och tidskrifter. Detta sker på alla nivåer inom undervisningen. Kopieringen sker i det enskilda fallet vanligen i en relativt liten upplaga men är sammantaget av mycket stor omfattning.

Till stor del är det material som kopieras i undervisningsverksamhet skyddat enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk(URL). Skyddade alster får kopieras för enskilt bruk utan medgivande av upphovsmannen, under förutsättning att endast enstaka exemplar framställs. För kopiering härutöver fordras upphovsmannens tillstånd.

Undervisningsväsendets kopieringsbehov avser till mycket stor del skyddat material. Samtidigt är det uppenbart att erforderliga tillstånd till kopiering inte kan erhållas genom individuella avtal med upphovsmännen. Det är praktiskt ogenomförbart att varje lärare eller undervisningsinstitution eller ens en gemensam organisation eller annan företrädare för dessa skulle sluta individuella avtal med alla berörda upphovsmän. Undervisningsväsen- dets behov av kopieringsmöjligheter måste därför tillgodoses på annat sätt.

Utredningens uppgift i detta delbetänkande har varit att föreslå en ändamålsenlig lösning av här föreliggande problem.

En utgångspunkt för utredningen har härvid varit att frågan inom en väsentlig sektor, nämligen det allmänna skolväsendet. fått en praktiskt tillfredsställande lösning genom att staten ingått kollektivt avtal med ett antal organisationer och sammanslutningar på upphovsrättens område (det 5. k. skolkopieringsavtalet, se prop. 1977/78:100, bilaga 12 s. 243). Det första avtalet ingicks år 1973. År 1976 träffades ett nytt, tvåårigt avtal. Detta avtal har den 26juni 1978 i sin tur ersatts av ett nytt avtal.som gäller fr. o. m. den 1 juli 1978 t.o.m. den 30 juni 1979. Regleringen omfattar utbildning som

• Sida 14
•  Original

staten, kommun eller landstingskommun är huvudman för och som står under tillsyn av skolöverstyrelsen. Avtalet innebär, att lärare inom berörda undervisningsanstalter fått ett generellt tillstånd att under avtalstiden och på de villkor i övrigt som angivits i avtalet kopiera skyddade alster i fråga om vilka rättigheterna tillkommer rättsinnehavare som företräds av de avtals- slutande organisationerna. Den i avtalet bestämda ersättningen betalas av staten. Ersättningen erläggs till en av de avtalsslutande organisationerna bildad förvaltningsorganisation, BONUS. Denna har till uppgift att bl. a. fördela de inkasserade medlen mellan de avtalsslutande organisationerna.

I ett antal specialfall har organisationerna ingått kopieringsavtal direkt med vissa skolor. Inom övriga sektorer av undervisningsväsendet är förhållan- dena ännu oreglerade. För högskoleområdet föreligger ett förslag till avtal som utarbetats av de s.k. AUU-sakkunniga (U 1968249) på grundval av förhandlingar med samma organisationer som är parter i skolkopieringsav- talet.

Enligt utredningens mening bör frågan även i framtiden lösas genom kollektiva avtal av den typ som sålunda redan finns inom det allmänna skolväsendet.

Utredningen fastslår emellertid att frågan inte kan få en fullständig lösning genom kollektiva avtal. Detta sammanhänger med att de svenska organisa- tionernas avtal endast binder organisationernas egna medlemmar. Utländska upphovsmän blir i allmänhet inte bundna, eftersom de i regel står utanför organisationerna. Inom skolområdet betyder detta förhållande mindre, eftersom man i skolarbetet använder utländska verk endast i begränsad utsträckning. Inom högskoleområdet är det däremot nödvändigt att även utländska verk blir tillgängliga för kopiering. Det bör för övrigt uppmärk- sammas att även en del svenska upphovsmän står utanför organisationerna. En kollektiv lösning som endast gäller inom ramen för organisationernas verksamhetsområden är därför principiellt otillräcklig även om det skulle gälla att enbart tillgodose kopieringsbehovet i fråga om svenska verk.

Utredningens förslag går ut på att det kollektiva avtalssystemet komplet- teras med lagbestämmelser som föreskriver att vissa slags avtal får omfatta även upphovsmän som inte är medlemmar i avtalsslutande organisation. En förebild till en sådan lösning finns i 22 & URL, som i fråga om utsändning i radio och TV av utgivna verk föreskriver en ordning av liknande slag. En sådan utsträckt verkan av ett ingånget upphovsrättsligt avtal brukar benämnas avtalslicens.

Enligt förslaget tas bestämmelser i ämnet upp i en ny paragrafi URL, 15 a 59.

Det av utredningen föreslagna systemet innebär att upphovsmännens organisationer, liksom hittills, förhandlar om kollektiva kopieringsavtal på grundval av medlemmarnas upphovsrättsliga ensamrätt. Nyheten i förslaget är att ett av organisationerna ingånget avtal blir bindande även för utomstående upphovsmän. Denna verkan — avtalslicens — uppkommer både för svenska upphovsmän, som av olika anledningar står utanför organisatio- nerna, och för utländska upphovsmän.

För att ett kollektivt avtal skall kunna åberopas som grund för avtalslicens fordras enligt förslaget att det på upphovsmannasidan ingåtts av organisation eller organisationer som företräder "ett flertal" svenska upphovsmän på

• Sida 15
•  Original

området. Uttrycket är hämtat från 22 å URL och innebär krav på att avtalsslutande organisation skall vara representativ för det område det gäller.

Förslaget reglerar endast verkan av kollektiva avtal som avser kopiering inom undervisningsverksamhet. Utredningen har ingående diskuterat vilken innebörd som bör inläggas i denna term. Betydelsefulla områden som täcks av uttrycket är dels undervisning i grundskola, gymnasieskola (med tillhö- rande specialkurser) och högskolor, dels kommunal vuxenutbildning, statlig vuxenutbildning, folkhögskolor, arbetsmarknadsutbildning, löntagarorgani- sationernas centrala kursverksamhet och personalutbildning inom den offentliga sektorn och inom näringslivet.

Kollektiva avtal ger rätt åt lärare m. fl. att för sin undervisning kopiera verk av upphovsmän som är medlemmar i avtalsslutande organisation. Förslaget innebär att de på grund av avtalslicens också får för sin undervisning kopiera verk av upphovsman som inte är medlem av sådan organisation. Bl. a. av hänsyn till gällande konventioner på området (Bernkonventionen och Världskonventionen om upphovsrätt) upptas emellertid i förslaget en bestämmelse av innebörd att utomstående upphovsman — oavsett om individuell vetorätt är föreskriven i avtalet eller inte - alltid skall ha rätt att meddela förbud mot att hans verk kopieras.

Av avtalslicensens funktion följer att kopieringsrätten endast får avse verk av samma slag som omfattas av det kollektiva avtalet. Även i övrigt skall i fråga om rätten att kopiera gälla de villkor som är föreskrivna i avtalet. Detta innebär bl. a. att i avtalet angivna begränsningar i kopieringsrätten skall tillämpas även i fråga om verk av utomstående upphovsmän. Avnämare skall vidare betala samma ersättning för kopiering av de utomstående upphovs- männens verk som för kopiering av de verk som omfattas av avtalet.

I det föreslagna systemet med avtalslicens ingår också bestämmelser som avser att likställa utomstående upphovsmän med upphovsmän som företräds av avtalsslutande organisation, när det gäller fördelningen av medel som infiutit som ersättning för fotokopieringen. Enligt huvudprincipen skall föreskrifterna härom, vare sig dessa finns i själva avtalet eller bestämts internt inom den avtalsslutande organisationen, vara bindande även för utomstå- ende upphovsmän. Om en organisation således bestämt att ersättnings- medlen t. ex. skall avsättas till kollektiva ändamål, såsom pensioner eller stipendier, får de utomstående upphovsmännen som regel godta detta. Bl. a. av hänsyn till de förut nämnda konventionerna föreslås emellertid att utomstående upphovsman skall, om han begär det, ha rätt till individuell ersättning för kopiering av hans verk. För krav på sådan ersättning föreslås viss kortare preskriptionstid. Vidare förutsätts för sådan ersättning att upphovsmannen själv förebringar utredning om i vilken omfattning som hans verk har kopierats.

Ianslutning till den föreslagna lagtexten 1 15 at URL kan slutligen nämnas att utredningen som sammanfattande benämning på hithörande kopierings- metoder använt termen "reprografiskt förfarande”. Denna term omfattar inte blott fotokopiering" | trängre mening utan även t. ex. kontorsoffset, mikro- filmning och liknande. Även aldre kopieringsmetoder såsom stencil och elektrostencil, omfattas.

Bestämmelserna om avtalslicens skall enligt förslaget även gälla i fråga om

• Sida 16
•  Original

kopiering av kataloger m.m., som är skyddade enligt 49; URL, samt fotografier, som är skyddade enligt lagen (19602730) om rätt till fotografisk bild.

För att främja att sådana kollektiva avtal som skall ligga till grund för den föreslagna avtalslicensen kommer till stånd, lägger utredningen fram ett förslag med bestämmelser om ett medlingsförfarande. Det föreslås att bestämmelserna tas in i en särskild lag, benämnd Lag om medling i vissa upphovsrättstvister.

Den grundläggande principen i förslaget är att medling skall kunna påkallas för att lösa tvist som uppkommer i fråga om ingående av kollektiva kopieringsavtal inom undervisningsväsendet. Medling skall kunna påkallas både av den som vill erhålla kopieringsrätt och av berörda upphovrättsorga— nisationer.

Medlingsförfarandet har i första hand till uppgift att få till stånd en överenskommelse mellan parter i det fall då förhandlingar mellan dem har strandat. Det föreslås emellertid att medling även skall kunna upptas i sådant fall då parts begäran om avtal har avvisats utan att förhandlingar har ägt rum. Förslaget innehåller vidare bestämmelser som, för det fall att medling inleds på ett redan avtalsreglerat område, förebygger att avtalslöst tillstånd inträder under medlingsförfarandet till följd av att gällande avtalstid löper ut.

I fråga om förfarandet föreslås att medling äger rum inför en av regeringen tillsatt förlikningsman. Framställning om medling skall göras till regeringen viss kortare tid efter det att förhandlingarna har strandat eller begäran om förhandlingar har avvisats. Det ankommer på förlikningsmannen att pröva om förutsättningar för medling föreligger. Försummar pan att efter kallelse inställa sig till förhandling inför förlikningsmannen, kan domstol på anmälan av förlikningsmannen utdöma förelagt vite. Förlikningsförhandlingarna skall i huvudsak grundas på förslag som läggs fram av parterna själva. Förlikningsmannen har dock självfallet rätt att föreslå jämkningar och medgivanden som enligt hans mening är ägnade att bidra till en lösning av tvistefrågan. Parterna har också möjlighet att hänskjuta tvisten till avgörande enligt lagen (1929:145) om skiljemän. Om medling misslyckas skall förlik- ningsmannen genast anmäla detta till regeringen. För förlikningsmannen föreskrivs tystnadsplikt.

Lagen föreslås bli dispositiv. Parterna kan således överenskomma att medlingsförfarande ej skall tillämpas. En sådan överenskommelse kan begränsas till viss fråga. För att gälla skall överenskommelsen vara skrift— lig.

• Sida 17
•  Original

Summary

In this report the Government Committee on Revision ofthe Copyright Law in Sweden submits proposals concerning photocopying in schools and other educational institutions.

The proposal is in two parts. One contains certain amendments to the Copyright Act and the Acton Rights in Photographic Pictures. The other part is a Draft Act on Mediation in Certain Copyright Disputes.

Thc proposed amendments to the existing Acts imply the introduction of 1he system of so-called extended collective agreement licences to photoco- pying activities in educational institutions. This means that in certain circumstances the provisions contained in a collective contract on photoco- pying shall also be applicable to authors who are not members of the contracting organization. The proposed system applies in cases where under a contract concluded with an organization representing a substantial proportion ofSwedish authors in a certain field, a teacher or another person has the right to photocopy works published by the members ofthat organization for use in h is teaching activities. The pr0posed system implies that in such a case he also has the right to reproduce, for the same purposes, works by authors who are not represented by the organization. This does not, however, apply if the author concerned has forbidden such reproduction.

ln principle, only works ofthe same kind as those covered by the contract may be reproduced in this manner. The conditions laid down in the contract as to the number ofcopies which may be made, the remuneration to be paid etc. shall also apply to authors not represented by the contracting organiza- tion. Such authors, however, are always entitled to claim individual remuneration. Such claims must be submitted within twelve months from the expiry of the year in which the photocopying was done.

There is a great need for photocopying in schools and consequently a great public interest in satisfactorily solving copyright problems arising in this connection. It is thus considered essential to have machinery available for acquiring and safeguarding the rights necessary for such photocopying. The proposed Act on Mediation in Certain Copyright Disputes contains provi- sions to this end. The Act is applicable in cases where the negotiations for contracts on photocopying in educational institutions do not result in the conclusion of such contracts. In these cases, any of the parties to the negotiations can request the Government to appoint & mediator. This procedure can also be resorted to when one party"s request for negotiations has been rejected by the other party. The mediator shall seek to reconcile the

• Sida 18
•  Original

parties and help to negotiate a contract. ll'his efforts are not successful he shall communicate this fact to the Government. The proposed Act also includes provisions on the prolongation of existing contracts in certain cases.

• Sida 19
•  Original

1.1. Inledning

Bestämmelser om den upphovsrätt som tillkommer författare, kompositörer och konstnärer m. 11. finns i de nordiska länderna intagna i särskilda lagar. I Danmark gäller sålunda i detta hänseende lov nr 158 af 31. maj 1961 om ophavsretten til litteraere og kunstneriske vaerker samt lov nr 157 af 31. maj 1961 om retten til fotografiske billeder. i Finland lagen (404/61) den 8juli 1961 om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk samt lagen (405/61) den 8 juli 1961 om rätt till fotografisk bild, i Island lagen nr. 73 av den 29 maj 1972 om upphovsrätt, i Norge lov av 12. mai 1961 nr 2 om opphavsrett til åndsverk m. v. och lov av 17. juni 1960 nr 1 om rett til fotografi samt i Sverige lagen (l960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk samt lagen (19601730) om rätt till fotografisk bild. Lagarna har tillkommit i nordiskt samarbete.

Upphovsrätten är ett område med stark internationell prägel. Av grund- läggande betydelse för den internationella regleringen av upphovsrätten är den år 1886 tillkomna Bernkonventionen för skydd av litterära och konst- närliga verk. De till konventionen anslutna staterna bildar en union för skydd av litterära och konstnärliga verk. Till Bernkonventionen är för närvarande ett sjuttiotal stater anslutna, däribland de nordiska länderna. Bernkonven- tionen har senast reviderats i Paris år 1971.

Av betydelse i internationella sammanhang är förutom Bernkonventionen också bl. a. den år 1952 ingångna Världskonventionen om upphovsrätt. Även denna reviderades år 1971.

1.2. Direktiven

Nordiska ministerrådet (justitie-, utbildnings- och kulturrninistrarna) beslu- tade vid ett möte i Oslo den 22 maj 1975 att en översyn av den nordiska upphovsrättslagstiftningen skulle ske. Ministerrådet enades därvid om att följande riktlinjer skulle ligga till grund för revisionsarbetet.

Den upphovsrättsliga lagstiftningen i de nordiska länderna bygger liksom de interna- tionella konventionerna på huvudprincipen att den som har skapat ett litterärt eller konstnärligt verk har ensamrätt att bestämma över de väsentliga formerna för utnyttjande av detta. Denna rätt omfattarsåväl olika former föratt ekonomiskt utnyttja ett verk (mångfaldigande, offentligt framförande m. ni.) som vissa ideellt betonade

• Sida 20
•  Original

rä1tigheter(rätt att bli namngiven som upphovsman pch rätt att motsätta sig kränkande behandling av verket etc.). Upphovsrätten skyddar dessa rättigheter genom ett privaträttsligt regelsystem. Skydd enligt liknande principer ges också de 5. k. närstå— ende rättigheterna, dvs. de rättigheter som tillkommer utövande konstnärer, framstäl- lare av grammofonskivor eller andra ljudupptagningar och radio- och televisionsföre- tag. Vissa inskränkningar finns i den ensamrätt som sålunda tillkommer upphovsmän och andra rättighetshavare.

Det upphovsrättsliga ensamrättsystemet ger den enskilde upphovsmannen ett gott skydd och innebär en värdefull stimulans för kulturlivet. Reglerna har emellertid sina rötter i en tid då samhällsförhållandena var andra än nu. Tillämpningen av det upphovsrättsliga systemet har med tiden medfört åtskilliga problem både för upphovsmännen själva och för dem som önskar utnyttja deras verk. Detta beror huvudsakligen på den tekniska utveckling som har tigt rum men i någon mån också på att upphovsrättsligt skyddade prestationer i ökad utsträckning är resultatet av kollektiva insatser av flera upphovsmän.

Som resultat av den tekniska utvecklingen tillkommer ständigt nya former för utnyttjande av upphovsrättsligt skyddade verk. Som exempel kan nämnas fotokopie- ring. mikrolilmning. bandinspelning och videogram samt datamaskiner. kabel-TV och kommunikationssatelliter. Sådana nya former möjliggör ökad spridning och vidgat utnyttjande av resultatet av konstnärligt skapande, vetenskaplig forskning och annat intellektuellt arbete. Det är givetvis ett allmänt intresse att dessa möjlighetertillvaratas. Samhällsutvecklingen har i de flesta länder medfört ett ökat behov av att kunna använda upphovsrättsligt skyddat material för information och andra ändamål 1 olika former av offentlig verksamhet, såsom undervisning. lorskning och förvaltning. Även inom det privata näringslivet föreligger sådana behov. Användningen sker ofta med anlitande av moderna tekniska hjälpmedel.

Upphovsmännen är i allmänhet intresserade av att deras verk blir utnyttjade och de kan därför inte ha något intresse av att den upphovsrättsliga lagstiftningen hindrar en naturlig tillgång till deras verk. De moderna tekniska hjälpmedlen kan på en del områden inte användas för mångfaldigande och spridning av upphovsrättsligt skyddade verk om samtycke från upphovsmännen krävs för varje enskilt utnyttjande. Det bör också framhävas att den tekniska utvecklingen har medfört att det blivit svårare för upphovsmännen att hävda sina rättigheter, eftersom utnyttjandet av deras verk ofta inte kan kontrolleras. Det är av praktiska skäl nästan omöjligt att kontrollera t. ex. om böcker eller noter mångfaldigas genom fotokOpiering för användning i en större men sluten krets av personer.

Motsvarande gäller om en radio- eller televisionsutsändning eller en grammofonin- spelning tas upp på ljud- eller videoband. i vart fall om banden inte distribueras i kommersiella sammanhang. Erfarenheten visar också att nya tekniska hjälpmedel faktiskt används för spridning av skyddade verk på ett sätt som står i strid mot gällande lagstiftning. Med fortsatt teknisk utveckling får det antas att det blir allt vanligare att verk utnyttjas i former som upphovsmännen inte kan effektivt kontrollera.

Upphovsrättens konstruktion som en individuell rätt för upphovsmannen att förfoga över sitt verk har således sina brister när det gäller att bereda upphovsmännen ersättning för användningen av deras verk. Det principiella krav på samtycke från upphovsmannen som lagstiftningen uppställer medför också att verken inte används 1 den utsträckning som är möjligt, eftersom de presumtiva användarna kan finna det besvärligt och tidsödande att få ett avtal med verkets upphovsman eller upphovsmän till stånd. I de fall då flera upphovsmän eller utövande konstnärer har rätt att förfoga över ett verk. och rättigheterna inte har samlats på en hand, såsom kan vara fallet t. ex. med ett televisionsprogram,kan förhandlingarna om ett avtal ta lång tid och stjälpas av att någon eller några av upphovsmännen eller de utövande konstnärerna vägrar att ge sitt samtycke till den nya användningen. Härigenom hämmas ett ändamålsenligt

• Sida 21
•  Original

utnyttjande av de tekniska möjligheterna. Detta får negativa verkningar för både upphovsmanna- och utnyttjarsidan.

] syfte att försöka lösa en del av de nämnda svårigheterna har upphovsmän och andra rättsinnehavare redan nu på vissa områden skapat organisationer som i förhållande till utnyttjarna av deras verk är bemyndigade att handla på den enskilde rättsinnehavarens vägnar. Detta gäller inte minst på musikområdet, där organisationer kan sägas handha förvaltningen av all skyddad musik. Vidare har man i lagstiftningen infört begräns- ningar i ensamrätten genom 5. k. tvångs- och avtalslicenser. Dessa innebär att upphovsmännens ensamrätt på några områden har reducerats till en rätt till vederlag. På senare tid har man också försökt f|nna lösningar som innebär att kraven på individuellt samtycke av varje upphovsman och individuell ersättning efterges till förmån för ett kollektivt system. Sålunda har i Sverige staten och ett stort antal organisationer inom det upphovsrättsliga området träffat ett avtal om mångfaldigande inom skolväsendet. Enligt avtalet har lärarna i skolorna rätt att utan samtycke av rättsinnehavaren kopiera i betydande utsträckning utöver vad som följer av upphovs- rättslagen. Staten utgerersättning för kopiering till en av upphovsrättsorganisationerna upprättad ideell förening. som beslutar om medlens fördelning. Avtalet utgår från att ersättningen i allt väsentligt skall användas för kollektiva ändamål.

Det upphovsrättsliga regelsystemet innebär att det ekonomiska utbyte som den enskilde upphovsmannen erhåller blir beroende av den spridning verket får. Upphovs- rätten är därför främst av betydelse för upphovsmän som lyckas vinna framgång hos den stora publiken och som kan göra sig gällande på den kommersiella marknaden. För konstnärer som ännu inte vunnit rykte och erkännande har upphovsrätten knappast något ekonomiskt värde. Det har därför blivit nödvändigt att på annat sätt skapa förutsättningar för ett rikt och mångfasetterat kulturskapande. Av särskild betydelse härvidlag är det omfattande stöd som i olika former i dag ges åt kulturell verksamhet från samhällets sida. Även på andra sätt verkar samhället för att underlätta eller möjliggöra kulturskapande. Mot denna bakgrund ter det sig rimligt att det upphovs- rättsliga regelsystemet utformas på ett sätt som beaktar samhällets intresse av att upphovsrätten inte lägger hinder i vägen för en önskvärd tillgång till upphovsrättsligt skyddade verk.

Med hänsyn till de svårigheter och nackdelar som nuvarande regler skapar har en översyn av den upphovsrättsliga lagstiftningen framstått som nödvändig. År 1970 tillsattes en utredning med sakkunniga från Danmark, Finland, Norge och Sverige för att göra en översyn av lagstiftningen mot bakgrund främst av den tekniska utvecklingen som ägt rum sedan upphovsrättslagarna i dessa länder kom till i början av 1960-talet. Kommittén avgav år 1974 ett delbetänkande om fotokopiering och bandinspelning särskilt inom undervisningsverksamhet (NU 21/73). Kommitténs förslag bygger i åtskilliga delar på ett system med s. k. avtalslicenser. Detta system förutsätter att ett avtal har slutits mellan utnyttjare av upphovsrättsligt skyddade verk och organisation.som företräder ett flertal upphovsmän på området. om utnyttjande av verk i vissa hänseenden. Avtalet ges med stöd av lagstiftning verkan för upphovsmän som står utanför organisationen. De sakkunniga har dock på åtskilliga punkter inte kunnat enas om de sakliga lösningarna.

Upphovsrättskommitténs arbete var inriktat på en begränsad översyn av den upphovsrättsliga lagstiftningen. Det är också givet att utrymmet fören genomgripande omdaning av upphovsrätten begränsas av att så stora delar av lagstiftningen på området bygger på internationella konventioner som de nordiska länderna har anslutit sig till. Mot bakgrunden av vad som förut har anförts är det emellertid angeläget att göra en allsidig inventering av behov av och möjligheter till nydaningar på området. Som närmare skall utvecklas i det följande finns det anledning att ställa sig tveksam till om ett at'talslicenssystem är den lämpligaste formen för en reglering av upphovsmännens rätt till ersättning vid fotokopiering och andra former för utnyttjande av deras verk.

• Sida 22
•  Original

Utredningsförslaget bör därför inte annat än i begränsade delar nu läggas till grund för lagstiftning. Fortsatta ansträngningar bör i stället göras att finna nya lösningar på de angivna problemen.

Mot bakgrund av vad som har anförts bör en allmän översyn göras av upphovsrätten. Denna utredning bör ske i nordiskt samarbete och avse rättsområdet som helhet.

En allmän strävan vid reformarbetet bör vara att främja ett större och mera rikhaltigt kulturutbud. En viktig målsättning bör vara att den upphovsrättsliga lagstiftningen utformas så att den i den praktiska tillämpningen kan fungera på ett ändamålsenligt sätt. Den individuella upphovsrätten måste alltjämt vara lagstiftningens utgångspunkt. För att de moderna tekniska hjälpmedlen för kulturspridning skall kunna användas på områden där angelägna behov finnes. bör emellertid. i den mån det är förenligt med gällande konventioner. ökade möjligheter skapas att utnyttja skyddade verk utan individuellt samtycke från rättighetshavarna och mot att vederlag ges i kollektiva former. De problem som den nuvarande ordningen har inneburit för såväl upphovsmän och andra rättighetshavare som utnyttjare av deras verk bör genom sådana särordningar kunna bemästras.

En central uppgift i utredningsarbetet blir att göra en rimlig avvägning mellan upphovsmännens intresse av att få bestämma över sina verk och det allmänna intresset av att dessa kan användas utan onödiga hinder. Däremot är syftet självfallet inte att ge dem som kommersiellt utnyttjar upphovsrättsligt skyddade alster obehöriga fördelar på upphovsmännens bekostnad. Vidare bör man inte rubba de rättigheter av ideell karaktär som enligt gällande lagstiftning tillkommer upphovsmännen.

En annan angelägen uppgift blir att på sådana områden, där ett fritt utnyttjande av upphovsrättsligt skyddat material måste anses skada upphovsmännens ekonomiska intressen, finna administrativt enkla lösningar på regleringen av ersättningsfrågorna. Lösningarna bör innebära att det ekonomiska utbytet för upphovsmännen som grupp inte kommer att försämras och bör stå i överensstämmelse med den allmänna kulturpolitiken.

Det kan ifrågasättas om ett system med avtalslicens erbjuder den lämpligaste lösningen på frågan om ersättning till upphovsmännen för utnyttjande av deras verk. Skälen härtill är flera. Erfarenheterna av det svenska avtalet om skolornas grafiska och fotografiska mångfaldigande visar att ett sådant system medför omfattande administrativt arbete både för utnyttjaren. som förutsätts lämna vissa uppgifter om kopieringens omfattning. och för organisationer som företräder rättsinnehavarna (upphovsmän. förläggare. tidningsutgivare m.fl.). Det finns anledning anta att en avtalslösning på andra områden. exempelvis inom näringsliv och förvaltning, skulle medföra ännu större problem. På dessa områden linnstlera parter på utnyttjarsidan. Det bör också beaktas att organisationsväsendet på upphovsmannasidan inte är utbyggt i samma utsträckning i de olika nordiska länderna. Särskilt när det gäller näringsliv och organisationer är förhållandena dessutom sådana att det knappast torde bli möjligt att enas om ett lika schabloniserat redovisningssystem som i det svenska skolavtalet. Att i den upphovsrättsliga lagstiftningen föra in föreskrifter om avtalslicens kan medföra ytterligare komplikationer. bl. a. om det behövs särskilda anordningar för att tillgodose upphovsmän som står utanför de avtalsslutande organisationerna. Med hänsyn till vad nu sagts kan det ifrågasättas om de administrativa kostnader som ett avtalslicenssystem för med sig kommer att stå i rimlig proportion till de fördelar som upphovsmännen — som grupp eller som individer — har av ett sådant system.

Det bör också övervägas vilka verkningar som nya lösningar kan få både för produktion och distribution av upphovsrättsligt skyddade verk.

Översynen bör avse inte bara upphovsmännens rättigheter utan också de förut nämnda s. k. närstående rättigheterna.

Som tidigare framhållits är möjligheterna för en mera grundläggande reform av upphovsrätten begränsade med hänsyn till de nordiska ländernas internationella konventionsförpliktelser på området. Förekomsten av ett internationellt rättssystem,

• Sida 23
•  Original

som omfattar ett mycket stort antal stater. är av betydande värde för det internationella kulturutbytet och för skyddet av upphovsmännens intressen i främmande länder, och det bör inte komma i fråga att man bryter sig ur detta system. [ överensstämmelse härmed bör den aktuella översynen syfta till att undersöka vilka ändringar som kan genomföras inom ramen för nu gällande konventioner. Man bör emellertid under utredningsarbetet inte vara förhindrad att påtala behovet av ändringar i konventio- nerna.

En del av bestämmelserna ide nordiska ländernas upphovsrättslagar torde vara mera restriktiva än vad som krävs enligt gällande konventioner, Ordalagen i dessa synes nämligen i och för sig lämna utrymme för reformer i den riktning som åsyftas här och ger alltså vissa möjligheter att inom ramen för konventionstexterna anpassa lagstift- ningen efterden rådande tekniska och samhälleliga utvecklingen. Mot denna bakgrund bör det övervägas om det finns behov för att införa en allmän bestämmelse om att upphovsrättsligt skyddade verk får mångfaldigas fritt, om detta inte gör intrång i verkets normala utnyttjande och inte heller oskäligt inkräktar på upphovsmannens intressen. Det torde bli nödvändigt att komplettera en sådan generell bestämmelse med Specialregler för vissa praktiskt betydelsefulla områden. Vidare måste liksom nu regler ges t. ex. om citaträtt m. m. som nu behandlas i särskilda bestämmelser i Bernkon- ventionen.

På vissa områden som behandlas i upphovsrättskommitténs förslag föreligger ett behov att snabbt få till stånd nya lagregler. Detta gäller särskilt sådan fotokopiering och inspelning av TV-program som sker för undervisningsverksamhet. Dessa frågor bör därför tas upp särskilt och behandlas i annan ordning än den allmänna översynen av upphovsrättslagstiftningen. De riktlinjer som förut angivits bör emellertid gälla också denna del av arbetet.

Nordiska ministerrådets TV-kommitté har nyligen lagt fram ett betänkande (NU 19/ 74) "TV över gränserna". I betänkandet berörs bl. a. frågan om förbättrade möjligheter att motta utsändningar från andra nordiska länder. För att pröva bl. a. dessa frågor har ministerrådet tillsatt en särskild nordisk arbetsgrupp. Om särskilda skäl talar därför, bör de frågor som nu behandlas av arbetsgruppen senare kunna tas upp i samband med den allmänna revisionen av upphovsrätten.

I direktiven för den nordiska upphovsrättskommittén anges flera konkreta exempel på bestämmelseri upphovsrättslagen som kan kräva översyn. Både när det gäller dessa frågor och andra som har aktualiserats sedan direktiven tillkom bör reformarbetet ske i enlighet med de allmänna riktlinjer som har angetts i det föregående. Särskild uppmärksamhet bör ägnas de problem av praktiskt natur som uppkommer när ett verk har flera upphovsmän, en situation som blivit alltmer vanlig genom att många skyddade prestationer utförs i någon form av team-work. Frågan om upphovsrättens övergång i anställningsförhållanden bör övervägas. De särskilda upphovsrättsliga frågor som aktualiseras av möjligheterna att bearbeta verk med hjälp av modern databehandlingsteknik bör också uppmärksammas. Detsamma gäller beträffande nya spridningsformer för radio- och TV—program. t. ex. kommunikationssatelliter och kabel-TV.

Den uppräkning av olika frågor som här har skett är inte uttömmande. Den allmänna översyn av upphovsrätten som nu skall ske bör innefatta en systematisk genomgång av lagstiftningen på området. Oavsett att ett huvudsyfte med den allmänna översynen är att underlätta tillgången till upphovsrättsligt skyddade verk. bör det vara möjligt under utredningsarbetet att på sådana områden. där särskilda behov föreligger, föreslå förbättringar av upphovsmännens rättigheter.

Utredningsarbetet bör inte vara strikt begränsat till vad som ligger inom ramen för den nuvarande upphovsrättsliga lagstiftningen. Det bör vara möjligt att ta upp och föra fram förslag även till åtgärder av annan typ som är ägnade att tillgodose de reformönskemål som har berörts i det föregående.

• Sida 24
•  Original

' Motsvarande utred- ningar tillsattes i Dan- mark den 4 maj 1976 (ordf. professor. dr. jur. Mogens Koktvedgaard). i Finland den 8 januari 1976 (ordf. regeringsrådet Ragnar Meinander) och i Norge den 21 januari 1977 (ordf. hoyesteretts— dommer Vera Holmoy). Dessa utredningars di- rektiv anknyter i likhet med de svenska kom- mittedirektiven till de av ministerrådet den 22 maj 1975 antagna rikt— linjerna. Samarbete mel- lan de nordiska kommit- téerna sker genom ord- förandemöten. Island deltar i dessa möten genom observatör (pro- fessor. dr. jur. Gaukur Jörundsson).

Ministerrådet uttalade vidare i sitt beslut bl. a. att arbetet på en allmän översyn av upphovsrätten i fortsättningen borde bedrivas i form av nationella kommittéer. Det framhölls också att kommittéerna borde sträva efter lösningar som är likartade i sak och efter att uppnå enighet i tolkningen av gällande konventioner på området.

Efter att ha återgivit de här ovan redovisade riktlinjerna uttalade dåvarande statsrådet Lidbom i anförande till statsrådsprotokollet den 4 mars 1976 bl. a.

följande.

Som framgår av vad som förut har anförts har ministerrådet funnit att vissa av de frågor som berörs i den nordiska upphovsrättskommitténs betänkande. nämligen frågorna om fotokopiering och inspelning av TV-program som sker för undervisningsverksam- het. bör tas upp särskilt och behandlas i annan ordning än den allmänna översynen av upphovsrättslagstiftningen. Även dessa frågor bör tas upp av de svenska sakkunniga. [ denna del bör utredningsarbetet bedrivas skyndsamt och de sakkunniga bör redovisa sina förslag i dessa frågor i delbetänkande.

De sakkunniga bör tills vidare inte ta upp de frågor som nu behandlas av nordiska ministerrådets arbetsgrupp för nordiskt TV—samarbete.

Vid de kontakter som har tagits med organisationerna på det upphovsrättsliga området efter ministerrådets beslut har -— förutom synpunkter på de antagna riktlinjerna för reformarbetet — framkommit en del önskemål om åtgärder som enligt organisationerna bör uppmärksammas under det kommande utredningsarbetet. Andra önskemål och synpunkter förelåg redan tidigare. Jag ser inte någon anledning att ta upp och kommentera dessa nu. Jag vill erinra om att de av ministerrådet antagna riktlinjerna inte innebär några begränsningar såvitt avser de frågor som kan tas upp under utredningsarbetet. Vidare är riktlinjerna öppna och innebär inte att några vägar avvisas för att nå de syften som anges.

Bortsett från de frågor som. i enlighet med vadjag har angett tidigare. skall behandlas med förtur bör utredningsarbetet inledas med en närmare kartläggning av de problem och frågeställningar som översiktligt har angetts i riktlinjerna. Denna kartläggning bör naturligtvis ske i nära kontakt med berörda organisationer på upphovsrättens område liksom med dem som i större omfattning utnyttjar upphovsrättsligt skyddade verk och prestationer.

I de särskilda direktiven för utredningen underströks vidare vikten av att utredningsarbetet bedrivs i nära samverkan med de övriga nordiska utred- ningarna i syfte att, så långt det är möjligt. vidmakthålla den enhetlighet i den nordiska lagstiftningen som finns på upphovsrättens område.

Med stöd av regeringsbemyndigande tillkallades upphovsrättsutredningen den 12 mars 1976.'

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 24 februari 1977 beslöts tilläggsdirektiv för utredningen. Chefen förjustitiedepartementet. statsrådet Romanus. uttalade i protokollet bl. a. följande.

Efter det att utredningen tillsatts har frågan om utformningen av den upphovsrättsliga lagstiftningen diskuterats i riksdagen i samband med behandlingen av propositionen om den statliga kulturpolitiken (prop. 1975/76:135). Med anledning av vissa uttalanden i direktiven för kommittén hemställdesi olika motioner att riksdagen bl. a. måtte uttala att den kommande översynen av upphovsrätten inte fick leda till att denna urholkas. t. ex. genom förslag om s.k. kulturell allemansrätt.

Kulturutskottet diskuterari sittbetänkande(KrU 1975/76:35) ingående innebörden i detta uttryck och konstaterar att det kan ges olika tolkningar. Menar man med kulturell allemansrätt endast att man vill öka den enskildes tillgång till kultur. ger den

• Sida 25
•  Original

nuvarande lagen alla principiella möjligheter till detta. Att man i vissa hänseenden genom lagändring bör kunna praktiskt underlätta både för upphovsmännen och för avnämarna att öka utnyttjandemöjligheten är enligt utskottet en helt annan fråga. Här torde närmast systemet med s. k. avtalslicens vara det med vår samhällsstruktur mest överensstämmande. Utskottet konstaterar vidare bl. a. att upphovsmännen i några fall redan har sökt att underlätta för motparterna att tillförsäkra sig rätten att få tillgång till önskat material genom att sluta kollektiva avtal. varigenom motparten fått en generell tillgång till materialet. Som exempel nämns skolkopieringsavtalet och avtalet med Handelsflottans välfärdsråd. Dessa överenskommelser bygger på konventionemas individualrätt men beaktar samtidigt det förhållandet att upphovsmännen mycket tidigt — STIM redan år 1923 — har accepterat kollektiva lösningar. varigenom individernas rätt tillvaratas av deras organisationer. samtidigt som avnämare genom ett enda avtal med en organisation får tillgång till medlemmarnas hela repertoar.

Mot bakgrunden av vad som nu har sagts fann utskottet det fullt möjligt att göra en teknisk översyn av upphovsrättslagstiftningen utan att träda principerna i den nuvarande upphovsrättslagstiftningen eller de internationella upphovsrättsliga konventioner av vilka de nordiska länderna är bundna för när. En sådan översyn får enligt utskottet inte leda till avsteg från grundlinjerna i den gällande lagstiftningen eller medföra en urholkning av den enskildes principiella upphovsrätt till sitt verk.

1 skrivelse 1975/76:355 anmäldes att riksdagen hade bifallit vad utskottet hemställt.

Mot bakgrund härav harjag funnit anledning att göra några förtydligande uttalanden till ledning för det fortsatta utredningsarbetet. I fråga om behovet av en översyn av den nuvarande upphovsrättsliga lagstiftningen för att bättre anpassa den till den tekniska och samhälleliga utvecklingen ansluterjag mig helt till vad som uttalats i riktlinjerna. Jag delar också uppfattningen att den upphovsrättsliga lagstiftningen bör utformas så att den i den praktiska tillämpningen kan fungera på ett ändamålsenligt sätt. Jag är däremot inte beredd att till alla delar ansluta mig till de uttalanden som görs om vilka lösningar som bör sökas för att komma tillrätta med de svårigheter och nackdelar som nuvarande regler skapar.

Den upphovsrättsliga lagstiftningen i de nordiska länderna bygger på huvudprin- cipen att den som skapat ett litterärt eller konstnärligt verk i princip har ensamrätt att bestämma över utnyttjandet av detta. Denna rätt omfattar såväl olika former för ekonomiskt utnyttjande som vissa ideellt betonade rättigheter, t. ex. rätt att bli namngiven som upphovsman då verket utnyttjas och rätt att motsätta sig att verket används på sätt som kan verka kränkande för upphovsmannen. Upphovsrätten skyddar dessa rättigheter genom ett privaträttsligt regelsystem. Upphovsrätten har sedan gammalt en stark internationell prägel och de principer som den nordiska lagstiftningen vilar på utgör grundvalen för den upphovsrättsliga lagstiftningen istörre delen av världen.

En lagstiftning som i princip bygger på ensamrätt för upphovsmannen uppfyller enligt min mening bättre än något annat system den dubbla målsättningen att tillförsäkra kulturarbetarna skälig ersättning för sitt arbete och att säkerställa ett mångsidigt. fritt och obundet kulturutbud. En upphovsrättslig lagstiftning som bygger på ensamrätt kan väl förenas med olika insatser från det allmännas sida för att stödja icke etablerade konstnärer eller för att i övrigt främja ett större och mera rikhaltigt kulturutbud. Enligt min mening får det därför inte råda någon tvekan om att utredningen i sitt arbete bör utgå från att det nuvarande systemet med individuella rättigheter skall behållas i den utsträckning som detta är möjligt. Vad jag nu har sagt utesluter givetvis inte att lösningar som innebär avsteg från denna princip kan behöva tillgripas inom särskilda områden för att anpassa lagstiftningen till de krav som den tekniska och samhälleliga utvecklingen ställer. Sådana avsteg bör emellertid komma i fråga efter en noggrann avvägning mellan å ena sidan upphovsmännens berättigade

• Sida 26
•  Original

intresse av att få bestämma över sina verk och å andra sidan vissa allmänna och enskilda behov av att fritt kunna utnyttja skyddade verk. Vid denna avvägning bör man. framför allt på de nya områden där man önskar skapa speciella regler för användningen av skyddade verk och prestationer. enligt min mening särskilt beakta de möjligheter som finns till lösningar genom avtal och s. k. avtalslicensbestämmelser. Först i den mån dessa möjligheter inte kan anses ge ett tillfredsställande resultat bör andra lösningar övervägas. Det är givetvis i detta sammanhang av största vikt att bl. a. tillse att tänkbara ersättningssystem inte blir så betungande från administrativ synpunkt att en orimlig andel av det ekonomiska utrymmet för ersättning till upphovsmännen tas i anspråk för att täcka de administrationskostnader som ersättningssystemen ger upphov till. Skolornas kopieringsavtal är ett exempel som visar hur denna fråga kan lösas på ett tillfredsställande sätt.

Slutligen vill jag ytterligare understryka en annan synpunkt i anslutning till vad som sägs i riktlinjerna. Den upphovsrättsliga lagstiftningen i de nordiska länderna är i allt väsentligt likalydande. En fortsatt nordisk rättslikhet är av största vikt föratt man i framtiden skall kunna främja och utveckla informations- och kulturutbytet mellan de nordiska länderna. Jag tänker i det sammanhanget särskilt på de möjligheter som den tekniska utvecklingen på kommunikationsteknikens område kan väntas föra med sig. t.ex. i form av TV-satelliter och utbyggda nordiska datakommunikationsnät. Ett effektivt utnyttjande av dessa nya möjligheter torde förutsätta en enhetlig nordisk upphovsrättslagstiftning. Det är därför av största vikt att man i det fortsatta arbetet vinnlägger sig om att försöka bibehålla en enhetlig nordisk lagstiftning på detta område. Som påpekades redan i regeringsbeslutet den 4 mars 1976 är de av nordiska ministerrådet antagna riktlinjerna öppna och innebär inte att man har avvisat några vägar för att nå de syften som anges. De uttalanden som jag har gjort i det föregående kan därför enligt min mening inte anses oförenliga med huvuddragen idessa riktlinjer. Vad jag har anfört bör snarast vara ägnat att underlätta nordisk enighet om principerna för det fortsatta utredningsarbetet.

2. Allmän översikt över det upphovsrättsliga regelsystemet

Utredningen har ansett det lämpligt att i sitt första betänkande lämna en allmän översikt över det svenska och internationella upphovsrättsliga regelsystemet. Översikten är avsedd att utgöra bakgrund för de särskilda rättsöversikter som kommer att ges för de olika delområden inom den upphovsrättsliga lagstiftningen som utredningen tar upp till behandling. För de frågor som behandlas i förevarande delbetänkande lämnas en sådan särskild rättsöversikt i avsnitt 3.1.3.

2.1. Gällande svensk rätt

Bestämmelser om den rätt som tillkommer författare, kompositörer och bildkonstnärer m. il. finns — såsom förut nämnts — i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (upphovsrättslagen, URL). Lagen har undergått vissa ändringar är 1970. 1973, 1976 och 1978 (1970:488, 19731363. 19761192 och 1978:488). Till URL ansluter sig lagen (1960:730) om rätt till fotografisk bild (fotograftlagen, FotoL). Ändringar i denna har genomförts år 1973 och 1978 (1973z362 och 1978:489).

Vissa närmare föreskrifter har meddelats i förordningen (l961:348) med tillämpningsbestämmelser till de båda lagarna och i kungörelsen (19731529) om tillämpning av lagarna med avseende å andra länder och områden. m. m.

2.1.1. URL

L.tgen bygger på grundtanken att rättsordningen bör skydda det litterära och konstnärliga skapandet i alla dess uttrycksformer. Reglerna har därför utformats så att de, så långt det ansetts möjligt, bereder upphovsmännen en ensamrätt att förfoga över sina verk och dessutom ett skydd för deras ideella och personliga intressen. Samtidigt har dock hänsyn tagits till behovet av att sätta vissa gränser för upphovsrätten, i vissa fall av praktiska skäl och i andra fall för att tillgodose kulturella och andra samhälleliga intressen.

De grundläggande bestämmelserna om upphovsrättens föremål och innehåll återfinns i 1 kap.

Såsom föremål för upphovsrätt anges i 1 & litterärt eller konstnärligt verk. Denna generella bestämning följs i lagtexten av en exemplifiering vilken upptar vissa typer av alster.

• Sida 30
•  Original

lOm innebörden av de i uppräkningen använda termerna tvångslicens och avtalslicens hänvisas till avsnitt 3.2.

Bestämmelser om upphovsrättens innehåll har upptagits i dels 2 & som ger huvudregeln om upphovsmannens ensamrätt, dels 3 & som behandlar skyddet för upphovsmannens ideella och personliga intressen. Vid utform- ningen av 2 & har utgångspunkten varit att upphovsmannen bör i princip ha rätt till utnyttjande av verket i alla de former som har eller kan tänkas få större ekonomisk eller eljest praktisk betydelse. I lagtexten kommer detta till uttryck däri att upphovsmannen tillerkänts en principiell ensamrätt att förfoga över verket genom att framställa exemplar av verket och genom att göra verket tillgängligt för allmänheten.

[3 & föreskrivs att upphovsmannens namn skall anges i överensstämmelse med vad god sed kräver, när exemplar av verket framställs eller verket görs tillgängligt för allmänheten. Vidare meddelas i 35 förbud mot att verket ändras så att upphovsmannens litterära eller konstnärliga anseende eller egenart kränks samt mot att verket görs tillgängligt för allmänheten i sådan form eller i sådant sammanhang som är på angivet sätt kränkande för upphovsmannen. Paragrafen innehåller härutöver vissa bestämmelser rörande begränsningar i möjligheten för upphovsmannen att efterge sin rätt enligt paragrafen.

] 1 kap. finns. utöver nu angivna stadganden. särskilda bestämmelser rörande översättningar och bearbetningar, samlingsverk samt verk av flera upphovsmän. l kapitlet har vidare upptagits vissa presumtionsregler. Särskilda regler rörande författningar samt beslut och yttranden av myndighet m.m. har meddelats i 96. Enligt 10%? undantas fotografier uttryckligen från URLzs tillämpningsområde.

[ 1 kap. finns också definitioner av de i lagen använda uttrycken "offentliggjort" och ”utgivet” (8 5). Ett verk anses "offentliggjort" när det lovligen gjorts tillgängligt för allmänheten. Vidare anses ett verk "utgivet" när exemplar därav med upphovsmannens samtycke förts i handeln eller på annat sätt blivit spridda till allmänheten. I olika avseenden har viktiga rättsverkningar knutits till offentliggörandet och utgivningen.

Såsom nyss framhållits har vissa inskränkningar gjorts i den ensamrätt som enligt 2 & tillkommer upphovsmannen. Bestämmelser om sådana inskränk- ningar har i huvudsak upptagits i 2 kap. Bestämmelserna, vilka såsom förut angivits motiverats dels av praktiska, dels av kulturella och andra samhäl- leliga skäl, avser utnyttjanden för de ändamål som framgår av följande uppräkning. Sammanställningen är översiktlig och redovisar alltså inte närmare de olika villkor som i det särskilda fallet gäller för utnyttjandet.l

1. Rätt till mångfaldigande av offentliggjort verk för enskilt bruk; ll %.

2. Fotokopiering av verk inom arkiv och bibliotek (efter särskilt tillstånd av regeringen); 12 .5

3. Ägares rätt att ändra byggnad eller bruksföremål; 13 &.

4. Rätt till citat ur offentliggjort verk; 14 & första stycket.

5. Rätt att återge offentliggjort konstverk som "bildcitat" i kritisk eller vetenskaplig framställning; 14å andra stycket (tvångslicens i vissa fall).

6. Pressens lånerätt rörande religiösa. politiska och ekonomiska artiklar i dagsfrågor; 15 & första stycket.

7. Pressens rätt att använda offentliggjort konstverk som illustration i samband med redogörelse för dagshändelse; 15 ; andra stycket.

8. Lånerätt till förmån för utgivning av samlingsverk till bruk vid

• Sida 31
•  Original

gudstjänst eller undervisning; 16 & (tvångslicens).

9. Rätt till ljudupptagning av offentliggjort verk i undervisningsverksam- het; 17 &. 10. Framställning av exemplar av utgivet verk i blindskrift och i form av talböcker; 18 &. 11. Rätt till återgivande av sångtext o.d. i konsertprogram eller dylikt; 19 å. 12. Rätt till offentligt framförande av utgivet verk vid gudstjänst eller undervisning; 20ä första stycket. 13. Rätt till offentligt framförande av utgivet verk vid allmänna möten, i folkbildningsverksamhet och vid sammankomster för välgörande ändamål eller annat allmännyttigt syfte; 20 å andra stycket. 14. Rätt att i radio-_ TV- och filmreportage om dagshändelse återge verk som syns eller hörs under dagshändelsen; 21 &. 15. Radio- eller TV-företags rätt att inspela verk för bruk vid egna sändningar; 22 & första stycket. 16. Rätt för radio- eller TV-företag att tillämpa kollektivt sändningsavtal även i fråga om verk som utgivits av utomstående upphovsman; 22 å andra stycket (avtalslicens). 17. Rätt för radio- eller TV-företag att inspela utsänt verk för bevisända- mål. Har upptagningen dokumentariskt värde må den bevaras i arkivet för ljud och bild (ALB);' 22 a &. 18. Rätt för ALB att kopiera offentliggjort filmverk för arkivändamål; 22 b 5. 19. Rätt för ALB att mångfaldiga överlämnat exemplar av offentliggort verk för beredskaps-, skydds- och forskningsändamål; 22 c 5. 20. Rätt att Sprida och visa utgivet litterärt eller musikaliskt verk; 23 &. 2]. Rätt att återge innehållet i vissa allmänna handlingar m. m.; 24 & första stycket och 24 a 5. Jfr även 9 _S. 22. Rätt att återge innehållet i anföranden i riksdagen och andra represen- tationer m. m.; 24% andra stycket. 23. Rätt att sprida och visa överlåtet eller utgivet konstverk; 25 & första stycket. 24. Rätt att återge konstverk såsom bakgrund o. d. i TV och på film; 25 å andra stycket. 25. Rätt att avbilda konstverk i utställningskatalog m. m.; 25 & tredje stycket. 26. Rätt att avbilda konstverk som finns på eller vid allmän plats utomhus; 25ä tredje stycket. 27. Rätt att avbilda byggnad; 25 & fjärde stycket. Då verk utnyttjas med stöd av bestämmelserna i 2 kap. gäller att upphovsmannens ideella rättigheter enligt 3 & skall iakttas. Detta framgår av 26 &. Där meddelas också vissa ytterligare föreskrifter till skydd för upphovs- mannens ideella intressen vid tillåtna utnyttjanden. Sålunda skall källan anges i den omfattning och på det sätt som god sed kräver. Verket får inte utan upphovsmannens samtycke ändras i vidare mån än som krävs för den medgivna användningen. 33 kap. behandlas upphovsrättens övergång. Kapitlet innehåller allmänna bestämmelser om överlåtelse av upphovsrätt samt bestämmelser om vissa

' Arkivet, som inrättades i samband med tillkoms- ten av lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar, har

till uppgift att bevara och tillhandahålla vissa ljud- och bildupptag- ningar. Arkivverksam- heten inleds den 1 ja- nuari 1979.

• Sida 32
•  Original

typer av överlåtelseavtal och om upphovsrättens övergång vid dödsfall. Dessutom finns bestämmelser om utmätning av upphovsrätt.

4 kap. innehåller bestämmelser om upphovsrättens giltighetstid (skydds- tid). Enligt huvudregeln i 435 gäller det upphovsrättsliga skyddet intill utgången av femtionde året efter det år då upphovsmannen avled.

1 5 kap. regleras vissa upphovsrätten närstående rättigheter. Genom regleringen, som var en nyhet i 1960 års lagtiftning, ges skydd för utövande konstnärer(45 ä), framställare av fonogram (46 &)och sändningslöretag(48 å). Enligt bestämmelserna har de olika rättighetshavarna en principiell ensam- rätt till sina prestationer i vissa hänseenden, bl. a. såvitt gäller inspelning. Skyddet varar i samtliga fall under 25 år, räknat från utgången av det år då inspelningen eller utsändningen ägde rum. Paragraferna innehåller också bestämmelser om begränsningar i ensamrätten. Dessa bestämmelser vilar på principen att prestationen kan utnyttjas utan medgivande av rättighetsha- varen när det sker under sådana förhållanden att ett upphovsrättsligt skyddat verk skulle kunna återges utan upphovsmannens samtycke. Enligt 47 & har utövande konstnärer och fonogramframställare rätt till ersättning när grammofonskivor m. m. används i radio- eller TV-utsändning.

1 5 kap. finns även regler som ger skydd för vissa arbeten som i allmänhet inte uppfyller de allmänna kraven på upphovsrättsligt skydd. Bestämmel— serna är upptagna i 49 &. De arbeten som där avses är kataloger, tabeller och liknande alster, vari sammanställts ett större antal uppgifter. Skyddet består i att produkten inte får eftergöras utan framställarens samtycke förrän tio år förflutit efter det år då arbetet utgavs. I stadgandets andra stycke har gjorts vissa inskränkningar motsvarande dem som enligt 2 kap. gäller för den

egentliga upphovsrätten. 1 6 kap. återfinns särskilda bestämmelser bl.a. rörande skydd mot förvanskning av verk, för vilka skyddstiden har utgått.

17 kap. ingår bestämmelser om ansvar och ersättningsskyldighet. 1ntrång i upphovsrätt som sker uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bestraffas med böter eller fängelse i högst sex månader (53 å). Sådant brott ligger under allmänt åtal, dock endast om det angivits till åtal av målsägande (59 ä). 1 kapitlet finns också en bestämmelse om forum för bl. a. tvister i tvångsli— censfall (58 å).

18 kap. har upptagits regler om lagens tillämpningsområde. Principen är att bestämmelserna om upphovsrätt i första hand är tillämpliga endast på verk av upphovsman som är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseon i Sverige och på verk som eljest i upphovsrättsligt hänseende anses ha ursprung i landet. 1 62 & finns emellertid en särskild fullmaktsregel som gör det möjligt att, under förutsättning av ömsesidighet. meddela särskilda bestämmelser om lagens tillämpning också med avseende på annat land. Sådana tillämpningsbestämmelser. som grundas på Bernkonventionen och Världskonventionen om upphovsrätt, har meddelats i den förut nämnda kungörelsen (1973:529). En närmare redogörelse för dessa tillämpningsbe- stämmelser ges i avsnitt 2.3.

1 ett särskilt avslutande kapitel (9 kap.) har intagits ikraftträdande- och

övergångsbestämmelser.

• Sida 33
•  Original

2.1.2. FotoL

Allmänt gäller att de fotografirättsliga bestämmelserna har utformats efter mönster av de upphovsrättsliga reglerna och att de i väsentliga avseenden erbjuder samma skydd som dessa. Då bestämmelserna i FotoL hänför sig till ett enda skyddsobjekt, har emellertid dessa kunnat utformas enklare än reglerna i URL. Någon indelning i kapitel har ej heller ansetts nödvändig.

Den viktigaste avvikelsen i förhållande till URL är att skyddstiden för fotografier är kortare än för litterära och konstnärliga verk. För fotografier som äger konstnärligt eller vetenskapligt värde är skyddstiden dock densamma som för upphovsrättsliga verk.

1 fråga om rättens innehåll gäller att den som framställt en fotografisk bild har en principiell ensamrätt att mångfaldiga bilden och att visa bilden offentligt (1 5). Vidare finns bestämmelser om skydd för fotografens ideella och personliga intressen (2 &) i huvudsak överensstämmande med motsva- rande regler i URL.

I lagen finns också vissa presumtionsregler (3 %$) samt en definition av begreppet "offentliggjord fotografisk bild" (4 5).

FotoL innehåller på motsvarande sätt som URL vissa bestämmelser om begränsningar i fotografens principiella ensamrätt av hänsyn till vissa praktiska och samhälleliga intressen. Bestämmelserna avser utnyttjanden för de ändamål som anges i följande uppställning. Liksom den förut lämnade redogörelsen för 2 kap. URL är sammanställningen översiktlig och redovisar inte närmare de olika villkor som i det särskilda fallet gäller för utnyttjan- det.

1. Rätt till mångfaldigande av fotografi för enskilt bruk; 5 &.

2. Fotokopiering av fotografi inom arkiv och bibliotek (efter särskilt tillstånd av regeringen); 6 9”.

3. Rätt att återge offentliggjort fotografi som ”bildcitat” i kritisk eller vetenskaplig framställning; 7 & första stycket (tvångslicens i vissa fall).

4. Rätt att återge offentliggjort fotografi i arbete till bruk vid undervisning; 7 ;" andra stycket (tvångslicens).

5. Rätt att i radio-, TV- och filmreportage om dagshändelse återge fotografi som syns under dagshändelsen; 8 &.

6. Rätt att visa offentliggjort fotografi i "PV-utsändning; 95 (tvångsli- cens).

7. Rätt att utställa överlåtet eller utgivet exemplar av fotografi; 10 5 första stycket.

8. Rätt att visa offentliggjort fotografi i samband med undervisning och —i vissa fall — i folkbildningsverksamhet, för välgörande ändamål eller i annat allmännyttigt syfte; 10 å andra stycket.

9. Rätt för TV-företag att ta upp fotografi på film för bruk vid egna utsändningar; 11 5. 10. Rätt att utnyttja fotografi i rättsvårdens och den allmänna säkerhetens intresse; 12 5 första stycket. 11. Rätt att återge fotografi som ingår i vissa allmänna handlingar; 12 å andra stycket. 12. Rätt för TV-företag att ta upp utsänt program för bevisändamål. Har upptagning dokumentariskt värde må den bevaras i ALB;l 12é fjärde stycket. lSe not s. 31.

• Sida 34
•  Original

13. Rätt för ALB att kopiera offentliggjort filmverk för arkivändamål; 12 Q' fjärde stycket. 14. Rätt för ALB att mångfaldiga överlämnat exemplar av offentliggjort fotografi för beredskaps-, skydds- och forskningsändamål; 125 fjärde stycket. Då fotografi återges med stöd av 6—ll åå skall källan nämnas i den omfattning och på det sätt som god sed kräver (13 å). Någon närmare reglering av förhållandena när rätt till fotografisk bild övergår på annan genom överlåtelse eller vid dödsfall ingår inte i FotoL. Endast i ett avseende, nämligen såvitt avser beställda bilder, finns särskilda bestämmmelser (14 ä). 1 15 ä' stadgas som huvudregel att skyddet för fotografisk bild gäller under tjugofem år. Skyddstiden räknas från det år, då bilden framställdes. För fotografier av konstnärligt eller vetenskapligt värde gäller som förut nämnts samma skyddstid som enligt URL, dvs. skyddet varar intill utgången av femtionde året efter det år då fotografen avled. FotoL innehåller slutligen bestämmelser om ansvar och ersättningsskyl- dighet, om forum för tvister i tvångslicensfall m. m. och om lagens tillämpningsområde (16—23 åå), vilka väsentligen överensstämmer med motsvarande stadganden i URL.

2.2. Internationella överenskommelser

Inom upphovsrätten och angränsande rättsområden upprätthålls i allmänhet principen att länderna genom sin lagstiftning omedelbart skyddar endast verk och andra hithörande prestationer som äger ursprung i det egna landet. Utsträckning av skyddet till förmån för utländska verk sker på grundval av internationella konventioner. Flera sådana konventioner har ingåtts.

I fråga om upphovsrätten och fotografirätten grundas det internationella skyddet främst på den år 1886 tillkomna Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk samt den år 1952 antagna Världskonventionen om upphovsrätt.

2.2.1. Bernkonventionen

Den viktigaste konventionen inom upphovsrätten är Bernkonventionen. De anslutna staterna. för närvarande 70 till antalet (den ljanuari 1978), bildar en union för skydd av upphovsmännens rättigheter, Bernunionen. De flesta europeiska stater, däribland de nordiska länderna. tillhör unionen. Detsamma gäller ett antal stater i Afrika och Asien, vidare Australien, Nya Zeeland, Canada, Argentina, Brasilien, Chile. Mexico och Uruguay. Utanför unionen står Sovjetunionen, Amerikas Förenta stater, Kina och flertalet stater i Mellan- och Sydamerika. Sverige inträdde i Bernunionen år 1904. Bernunionen ingår i Världsorganisationen för den intellektuella ägande- rätten (WIPO, World Intellectual Property Organization), som är ett fack- organ inom Förenta Nationerna och har sitt säte i Geneve. WIPO har gemensamma organ för antagande av budget m. m. men dessutom har varje union, däribland Bernunionen. ett eget styrande organ. För Bernunionens del

• Sida 35
•  Original

är detta organ den s. k. Exekutivkommittén. Verkställande organ är WlPO:s s. k. Internationella byrå.

Grundprincipen i konventionen är att en upphovsman, som är medborgare iertt unionsland,i annat unionsland skall åtnjuta samma rättigheter som detta lands lagar tillerkänner eller framdeles kan komma att tillerkänna landets egna medborgare. Man brukar här tala om rätt till s. k. nationell behandling. Den nationella behandlingen är principiellt oberoende av faktisk reciprocitet, dvs. stat som ger skydd på en hög nivå skall fullt ut tillämpa sin skyddslagstiftning även beträffande upphovsmän från länder som har ett mindre utvecklat skydd. Enligt konventionen är vidare upphovsman som är medborgare i unionsland berättigad att i andra länder än verkets hemland åtnjuta vissa i konventionen stadgade minimirättigheter. Unionsland är alltså inte skyldigt att tillämpa konventionens bestämmelser om minimirättigheter beträffande verk av sina egna medborgare eller verk som eljest har unionslandet såsom hemland.

Bernkonventionen revideras vid återkommande konferenser. Sådana konferenser har ägt rum i Paris 1896, i Berlin 1908, i Bern 1914, i Rom 1928,i Bryssel 1948, i Stockholm 1967 och i Paris 1971. Samtliga nordiska länder är anslutna till konventionens Brysseltext och tidigare texter. Sverige har även tillträtt 1971 års Paristext.

Vid revisionskonferensen i Stockholm år 1967 gjordes vissa ändringar dels i konventionens materiella bestämmelser (art. 1—20), dels i konventionens administrativa bestämmelser och slutbestämmelser. Vid konferensen antogs också ett särskilt tilläggsprotokoll rörande utvecklingsländerna (u-landspro- tokollet). Enligt detta kunde utvecklingsländerna göra vissa förbehåll om att tillämpa ett mindre omfattande upphovsrättsligt skydd än vad Bernkonven- tionen föreskriver. Protokollet utgjorde en integrerande del av konventionen men medlemsländerna kunde utan att ha tillträtt protokollet avge en särskild förklaring om att ändå tillämpa protokollet eller godta att det tillämpades.

Den i Stockholm antagna konventionstexten överfördes i oförändrat skick — med bortseende från vissa ändringar i de administrativa bestämmelserna och slutbestämmelserna — till Paristexten år 1971. Det i Stockholm antagna u- landsprotokollet ersattes dock av ett bihang med bestämmelser om utveck- lingsländernas rättigheter(u-landsbihanget). Bestämmelserna i detta medger mindre omfattande undantag från det upphovsrättsliga skyddet än vad u- Iandsprotokollet till Stockholmstexten gjorde. Bihanget utgör en integre- rande del av Paristexten.

Sverige har såsom nämnts tillträtt den i Paris reviderade konventions- texten (prop. 1973:15 angående godkännande av vissa internationella över- enskommelser på den intellektuella äganderättens område, m. m.). I övriga nordiska länder pågår förberedelser för en ratificering av konventions- texten.

Enligt Paristexten innefattar konventionens minimirättigheter skydd för upphovsmannen i väsentligen följande hänseenden:

1. Ensamrätt att föranstalta om samlingar av sina föredrag, tal och liknande verk (art. 2 bis 3).

2. Oberoende av sina ekonomiska rättigheter och även efter överlåtelse av dessa behåller upphovsmannen rätten att anges som upphovsman till verket. Han har också rätt att motsätta sig varje förvanskning, stympning, ändring

• Sida 36
•  Original

eller annat förfarande med verket som är till men för hans ära eller anseende. Rättigheterna gäller i princip under hela skyddstiden (art. 6 bis).

3. Ensamrätt att översätta eller låta översätta sitt verk (art. 8). 4, Ensamrätt att låta mångfaldiga sitt verk på vad sätt eller i vilken form som helst. Härtill ansluter dock en undantagsregel, enligt vilken medlems- länderna får tillåta mångfaldigande av verk i vissa särskilda fall, om detta inte gör intrång i det normala utnyttjandet av verket och inte heller oskäligt inkräktar på upphovsmannens legitima intressen. — Varje ljud- eller bildupp- tagning anses som mångfaldigande i konventionens mening (art. 9:1—3).

5. Ensamrätt att i fråga om dramatiska, musikaliskt-dramatiska och musikaliska verk låta offentligt framföra verken och att överföra sådant framförande till allmänheten. Samma rättigheter gäller i fråga om översätt- ningar av dramatiska och musikaliskt-dramatiska verk (art. 11).

6. Ensamrätt att i fråga om litterära och konstnärliga verk låta utsända verken i radio (varunder i konventionen inbegrips även television) m. m. (art. 11 bis).

7. Ensamrätt att låta offentligt läsa upp litterärt verk. Samma rätt gäller i fråga om översättningar av sådant verk (art. 11 ter).

8. Ensamrätt att låta bearbeta, arrangera eller på annat sätt omforma sitt verk (art. 12).

9. Ensamrätt att låta bearbeta och återge verk genom film samt låta sprida och offentligt framföra det filmade verket. Upphovsman till filmverk åtnjuter i princip samma rättigheter som upphovsmannen till ett originalverk (art. 14 och 14 bis). Skyddet enligt konventionen består under upphovsmannens livstid och femtio år efter hans död. I fråga om filmverk kan medlemsländerna emellertid bestämma att skyddstiden för sådana verk i princip skall upphöra femtio år efter det att verket med upphovsmannens samtycke gjordes tillgängligt för allmänheten. Särskilda regler gäller för verk som offentlig- gjorts anonymt eller under pseudonym samt för fotografi (art. 7).

2.2.2. Världskonventionen om upphovsrätt

Av vad som nämnts i föregående avsnitt framgår att bl. a. flertalet amerikanska stater står utanför Bernunionen. Mellan olika grupper av de amerikanska staterna finns emellertid flera särskilda konventioner om ömsesidigt skydd av litterära och konstnärliga verk. Strävanden att uppnå en koordination mellan Bernkonventionens skyddssystcm och de system som gäller på den amerikanska kontinenten inriktades efterhand på att åstad- komma en konvention som omfattar alla världens länder. Vid en konferens i Geneve år 1952 antogs en konvention i detta syfte, nämligen Världskonven- tionen om upphovsrätt. Denna konvention har sedermera reviderats vid en diplomatisk konferens i Paris 1971 (som avhölls parallellt med den förut omnämnda 1971 års Pariskonferens för revision av Bernkonventionen). Till Världskonventionens båda texter var den 1 januari 1978 72 stater anslutna. Samtliga nordiska länder är liksom de flesta andra eurOpeiska stater anslutna till den år 1952 antagna texten av Världskonventionen. Sedan våren 1973 är även Sovjetunionen ansluten till denna text. Anslutna till denna är

• Sida 37
•  Original

vindare ett antal stater i Afrika och Asien — dock inte t. ex. Kina — samt Australien, Nya Zeeland, Canada och flertalet stater i Mellan- och Sydame- rika. Den år 1971 reviderade konventionstexten har tillträtts av — förutom Sverige — bl.a. Norge, Frankrike, Storbritannien och Amerikas Förenta stater. Sveriges tillträde ägde rum år 1973. I Danmark och Finland pågår förberedelser för en ratificering av nämnda text.

Ett syfte med Världskonventionen var att göra det möjligt för länder med ett mindre utvecklat rättsskydd på området att vinna anslutning till en internationell reglering. Ett annat och för många deltagande länder väsent- ligare syfte var att överbrygga motsättningarna mellan Amerika och den övriga världen. Ett hinder för en sammansmältning av de amerikanska skyddssystemen och Bernunionen har varit, att man i de förra vanligen kräver en officiell registrering av ett verk eller liknande formaliteter för att upphovsrätt skall kunna hävdas, något som är förbjudet för Bernunionens system. Genom Världskonventionen gav man från amerikansk sida i allt väsentligt efter på kravet på formaliteter och inskränkte sig till att för internationellt skydd kräva iakttagande av en enkel form. Enligt konven- tionen (art. Ill) skall i ett formkrävande land villkoren för skydd anses uppfyllda om varje utgivet exemplar av verket från och med första utgivningen är försedd med Copyright-symbolen ©, rättsinnehavarens namn och årtalet för den första utgivningen. Registrering o.d. fordras alltså inte.

Världskonventionen bygger liksom Bernkonventionen på principen om nationell behandling. Huvudregeln är att en fördragsslutande stat är pliktig att skydda verk av medborgare i annan fördragsslutande stat samt verk, som först har utgivits i en sådan stat, på samma sätt som verk av landets egna medborgare. Även enligt Världskonventionen är den nationella behand- lingen oberoende av faktisk reciprocitet. Om skyddets materiella innehåll meddelas i den år 1952 antagna texten endast knapphändiga bestämmelser. Fördragsslutande stat är pliktig att vidtaga alla erforderliga åtgärder för att bereda ett tillräckligt och verksamt skydd för upphovsmännens och andra rättsinnehavares rättigheter till litterära, vetenskapliga och konstnärliga verk (art. 1). Vidare uttalas att upphovsrätten omfattar uteslutande rätt att översätta och publicera översättningar av skyddat verk samt att låta andra översätta och publicera översättningar av sådant verk (art. V). Det meddelas också vissa föreskrifter om minsta skyddstid (art. IV).

Vid Pariskonferensen 1971 vidtogs vissa ändringar bestående i bl.a. införande av visst konventionsmässigt minimiskydd utöver det som gäller för översättningar samt särskilda regler i fråga om utvecklingsländerna. I förstnämnda avsende har sålunda i en ny artikel (art. IV bis) föreskrivits att rättigheterna enligt art. 1 skall innefatta de grundläggande rättigheter som säkerställer upphovsmannens ekonomiska intressen, inbegripet ensamrätten att låta mångfaldiga verket, att låta offentligt framföra verket och att låta utsända det i radio. Fördragsslutande stat får dock genom sin lagstiftning medge vissa undantag, vilka emellertid inte får inkräkta på andan och föreskrifterna i konventionen. En rimlig grad av skydd skall alltid beredas för de rättigheter för vilka undantag har medgivits.

Vad gäller förhållandet till Bernkonventionen meddelas i Världskonven- tionen särskilda bestämmelser (art. XVII jämte en därtill fogad tilläggsdekla-

• Sida 38
•  Original

ration). Dessa innebär bl. a. att Världskonventionen inte skall vara tillämplig mellan länder inom Bernunionen såvitt angår verk, som enligt Bernkonven- tionen har något av dessa länder som hemland.

Det styrande organet inom Världskonventionen om upphovsrätt är en särskild regeringskommitté (Mellanstatliga upphovsrättskommittén/1nter- governmental Copyright Committee, ICC). Konventionen administreras av Unesco i Paris.

2.2.3. Andra internationella överenskommelser

Sverige är anslutet till europeiska överenskommelsen om utbyte av program medelst televisionsfilm (1958).

Inom området för de 5. k. närstående rättigheterna (5 kap. URL) är för svensk lagstiftning följande överenskommelser av betydelse:

I. Europeiska överenskommelsen om skydd för televisionsutsändningar (1960).

2. Internationella konventionen om skydd för utövande konstnärer, framställare av fonogram samt radioföretag, den s.k. Romkonventionen (1961).

3. Konventionen rörande skydd för framställare av fonogram mot olovlig kopiering av deras fonogram, den s. k. fonogramkonventionen (1971). En redogörelse för nu nämnda överenskommelser kommer att lämnas i samband med att utredningen tar upp filmfrågor och 5 kap. URL till behandling.

2.3. Förhållandet mellan den internationella regleringen och den nationella lagstiftningen

Som tidigare nämnts är URL:s bestämmelser om upphovsrätt i första hand tillämpliga endast på verk av svenska upphovsmän och på verk som eljest i upphovsrättsligt avseende anses ha ursprung i Sverige. Motsvarande gäller beträffande bestämmelserna i FotoL. Såväl URL som FotoL innehåller emellertid en särskild fullmaktsregel som gör det möjligt att, under förut- sättning av ömsesidighet, i administrativ ordning meddela bestämmelser om tillämpning också med avseende på annat land. Den förut nämnda kungö- relsen (19731529) föreskriver i detta hänseende att URL:s regler om upphovs- rätt även gäller

1. verk av den, som är medborgare eller har sin vanliga vistelseort i främmande land tillhörande Bernunionen;

2. verk, som först utgivits i främmande unionsland eller samtidigt i sådant land och i land utanför unionen;

3. filmverk vars producent har sitt säte eller sin vanliga vistelseort i främmande unionsland;

4. byggnadsverk som uppförts i främmande unionsland;

5. verk av grafisk eller plastisk konst av utländsk upphovsman, vilket utgör del av en i främmande unionsland belägen byggnad eller som i främmande unionsland på annat sätt är fast förenat med marken.

Vid tillämpning av URL på verk som skyddas enligt det anförda skall dock gälla den inskränkningen att skydd inte skall åtnjutas i fall, då den i verkets

• Sida 39
•  Original

hiemland stadgade skyddstiden redan utgått (skyddstidsjämförelse). I detta sammanhang ges också bestämmelser om vilket land som avses med hemland.

Vidare anges på motsvarande sätt att URLzs bestämmelser om upphovsrätt är tillämpliga på verk som skyddas av Världskonventionen om upphovsrätt samt på verk som först utgivits av vissa internationella organisationer.

Bestämmelserna skall enligt ett särskilt stadgande ha motsvarande tillämpning i fråga om FotoL.

Tillämpningskungörelsen innehåller också bestämmelser om att det i 45, 46 och 48 && URL reglerade fkj . .det för utövande konstnärer, fonogram- framställare och sändningsföretag skall avse även framföranden, ljudupptag- ningar och utsändningar från vissa andra länder.

2.4. Lagstiftningen i övriga nordiska länder

I avsnitt 1.1 har redovisats vilken upphovsrättslig lagstiftning som i huvudsak gäller i de övriga nordiska länderna. Lagstiftningen i dessa länder överensstämmer i stort sett med den svenska. Iden mån olikheter föreligger inom vissa områden, kommer redogörelse att lämnas därför i samband med att utredningen tar upp dessa områden till behandling.

2.5. Nordiskt lagstiftningsarbete efter tillkomsten av URL och FotoL

Såsom tidigare framgått i samband med redogörelsen för direktiven i avsnitt 1.2 tillsattes 1970 en samnordisk utredning med sakkunniga från Danmark, Finland, Norge och Sverige för att göra en allmän översyn av den upphovsrättsliga lagstiftningen mot bakgrund främst av den tekniska utveckling som ägt rum i de nordiska länderna sedan tillkomsten av upphovsrättslagarna. Utredningen antog benämningen Nordiska upphovs- rättskommittén (NUK).

Kommittén avgav 1974 ett delbetänkande med förslag om lagreglering av bl. a. fotokopiering och bandinspelning inom undervisningsverksamhet (NU 21/73). Förslagen har för svenskt och finländskt vidkommande inte lett till lagstiftning. De från dansk och norsk sida framlagda förslagen har däremot i Danmark och Norge resulterat i vissa lagändringar. I båda fallen hänför sig ändringarna till rätten att göra inspelningar av radio- och TV-program för användning inom undervisningsverksamhet.

Den nya regleringen har i Danmark intagits i 17 éophavsretsloven (lov den 8juni 1977 nr. 240 om aendring afophavsretsloven) och i 7 a & fotografiloven (lov den 8 juni 1977 nr. 239 om aendring af fotografiloven).

I Norge har motsvarande bestämmelser upptagits i 16 & opphavsretsloven och Så fotografiloven (lov den 3 juni 1977 nr. 51 om endringer i opphavs- rettsloven och fotografiloven). Till bestämmelserna hör särskilda tillämp- ningsföreskrifter. Lagändringen träddei kraft i Danmark den ljuli 1977 och i Norge den ljanuari 1978.

Kommitténs förslag i fråga om fotokopiering har ej heller i Danmark och Norge lett till lagstiftning.l

]Om det nu aktuella utredningsläget i Dan- mark, Finland och Norge i fråga om lagstiftnings- åtgärder på området, se not 5. 27.

• Sida 40
•  Original

• Sida 41
•  Original

3.1. Nuvarande förhållanden

3.1.1. Utvecklingen av nya kopieringsmetoder

Bland de teknologiska framsteg som under senare år haft betydelse för upphovsrätten intar nya metoder för direkt kopiering av förlagsmässigt publicerat text-, not- och bildmaterial en framträdande plats.

Utvecklingen har här gått i etapper. Privat och annan icke-förlagsmässig reproduktion av tryckt material kunde ursprungligen endast ske genom avskrift. Stencilteknikens utveckling möjliggjorde att avskrifter kunde framställas i tämligen stora upplagor. Ett betydelsefullt steg togs med införandet av metoder för direkt kopiering av förlagan. Hit hörde sådana metoder som fotostatkopiering och termografisk kopiering. Metoderna var emellertid i flera avseenden ofullkomliga. Först med tillkomsten under 1960- talet av elektrofotografiska och xerografiska metoder (fotokopiering) kunde tekniken tillhandahålla kopieringsförfaranden som uppfyllde högt ställda krav. Metoderna möjliggjorde en snabb och billig kopiering, som gav högklassiga kopior och som kunde användas för massframställning. Kopie- ringsmaskiner baserade på den nya tekniken ingår numera i varje mer avancerad kontorsutrustning. De används också i mycket stor utsträckning inom undervisning, forskning, förvaltning och näringsliv.1

De nu använda metoderna sammanfattas vanligen under benämningen fotokopiering med hänsyn till att i metoderna ingår ett fotografiskt moment. Nya metoder är emellertid under utveckling som icke använder ljus utan t.ex. elektronstrålar. Internationellt har man därför numera övergått till att beteckna samtliga hithörande kopieringsmetoder som reprografi. Denna beteckning används också i Sverige inom företagen i branschen. Även utredningen har ansett sig böra använda denna term i lagtext och då det eljest är nödvändigt att ange en exakt avgränsning. I betänkandet används emellertid som synonym den i dagligt tal använda termen fotokopiering och oftast talas helt allmänt om kopiering. 1 utredningens betänkande omfattar de nu nämnda beteckningarna också äldre kopieringsmetoder såsom stencile- ring och elektrostencilering.

Från upphovsrättslig synpunkt har den omfattande användningen av reprografi medfött väsentliga förskjutningar i fråga om upphovsmännens möjligheter att utnyttja den ensamrätt till mångfaldigande som tillkommer dem som en grundläggande rättighet. För utredningen är det därför en

' En redogörelse för olika metoder för kopiefram- ställning har lämnats i bilaga 4 till NUl(:s del- betänkande (NU 21/73), 5. 137 ff.

• Sida 42
•  Original

betydelsefull uppgift att närmare undersöka denna fråga för de olika sektorer av samhällslivet där metoderna används för reproduktion av skyddade verk. Av skäl som har anförts i det föregående är undersökningen i förevarande delbetänkande begränsad till förhållandena inom undervisningsverksamhet. Frågan om reprografi och upphovsrätt inom andra sektorer av samhällslivet kommer utredningen att ta upp i ett senare sammanhang.

3.1.2. De nya kopieringsmetodernas användning inom undervisningsverksamhet

De nya kopieringsmetoderna har funnit vidsträckt användning inom skol- väsendet och annan undervisningsverksamhet. Fotokopiering är numera ett vedertaget hjälpmedel för lärarna när det gäller att komplettera de vanliga, förlagsmässigt utgivna läroböckerna och andra läromedel. 1 skilda undervis- ningsavsnitt finns det ett behov av att tillhandahålla eleverna kopior av artiklar i tidningar och tidskrifter, utdrag från skönlitterära alster eller facklitteratur, statligt och kommunalt tryck osv. Alla slags förlagsprodukter utnyttjas på detta sätt. Även utländskt material kopieras. 1 stor utsträckning kopieras även material som publicerats för undervisningsändamål.

Längre fram kommer att återges viss statistik som närmare belyser omfattningen av det utnyttjande av skyddade verk som här föreligger (se avsnitt 3.1.5.3).

3.1.3. Den upphovsrättsliga regleringen

3.1.3.1 Gällande svensk rätt

Den ensamrätt att förfoga över verket som tillkommer upphovsmannen enligt 25 URL omfattar, som tidigare angivits, bl. a. den grundläggande rättigheten att mångfaldiga verket eller, som det uttrycks i lagtexten, att framställa exemplar av detta. En principiellt viktig begränsning i rätten framgår av bestämmelsen i 11 & URL, enligt vilken det står envar fritt att framställa enstaka exemplar av offentliggjort verk för enskilt bruk.

Motsvarande reglering gäller i fråga om rätten till fotografi ( 1 och 5 åå FotoL) och i fråga om skyddet för kataloger och liknande arbeten (49 & URL). I det följande nämns i allmänhet inte särskilt fotografier och arbeten av nu nämnt slag.

Reprografi är en form för mångfaldigande av verket, och den reprografiska framställningen omfattas därför i princip av upphovsmannens ensamrätt. I ett avseende, nämligen i fråga om fotokopiering av verk inom arkiv och bibliotek, har meddelats särskilda bestämmelser om denna form för mång- faldigande, se 12 & URL och 1—6 åå förordningen 19611348. 1 övrigt innehåller inte lagen några särbestämmelser om reprografi. Undantagsbestämmelsen om rätt att framställa exemplar för enskilt bruk innebär emellertid att det i viss utsträckning är tillåtet för enskilda att kopiera förlagsmässigt framställda produkter.

Den gränsdragning det här gäller kan i det enskilda fallet vara svår att närmare bestämma (jfr SOU 1956:25 s. 181 fsamt s. 188 ff). Iäldre tid var den dock, i fråga om förlagsmässigt framställda produkter, av mindre praktisk

• Sida 43
•  Original

vikt, eftersom de enskilda i regel inte hade tekniska möjligheter att re producera eller kopiera det tryckta materialet i sådan utsträckning att det hade praktisk betydelse för upphovsmännen och förlagsbranschen.

För undervisningsverksamhetens del innebär det sagda att lärarnas möjligheter att framställa avskrifter eller kopior av tryckt material för användning i undervisningen var begränsade och i allmänhet endast utnyttjades i speciella sammanhang. Det kunde t. ex. gälla sådana fall som att en lärare behövde avskrifter eller kopior av en dikt för en lektion i diktanalys eller av en kortare språktext för översättning. I allmänhet var den kopiering som ägde rum av mycket liten omfattning och kunde i regel sägas ligga inom ramen för den angivna undantagsbestämmelsen i 11 & URL om kopiering för enskilt bruk.

De nya kopieringsmetoderna har här medfört en radikal förändring genom att de gjort det tekniskt möjligt att inom skolorna och andra undervisnings- anstalter övergå till massproduktion av kopior av det tryckta materialet. Av det förut anförda framgår att dessa möjligheter också utnyttjats i mycket vid utsträckning. Kopieringen har härigenom fått en omfattning som i regel går vida utöver den ram som undantagsbestämmelsen i 11 & URL om kopiering för enskilt bruk anger.

Som framgått av det förut anförda finns det inga lagbestämmelser som löser de tillämpningsproblem som sålunda uppstått. För en viktig sektor, nämligen det allmänna skolväsendet, har frågan emellertid reglerats genom ett avtal mellan staten och vissa organisationer, företrädande upphovsmän m. fl. (se avsnitt 3.1.5).

Lagstiftningen i grannländerna överensstämmer i här berörda delar med den svenska.

3.132. De internationella konventionerna

Varken Bernkonventionen eller Världskonventionen om upphovsrätt inne- håller regler som särskilt behandlar reprografiskt mångfaldigande av skyd- dade verk.

Som förut nämnts innehåller Bernkonventionen i art. 9:1 en bestämmelse om upphovsmannens ensamrätt att mångfaldiga sitt verk. Härtill ansluter en undantagsregel, art. 912, enligt vilken medlemsländerna får tillåta mångfal- digande av verk i vissa särskilda fall, om detta inte gör intrång i det normala utnyttjandet av verket och inte heller oskäligt inkräktar på upphovsmannens legitima intressen. Reglerna infördes vid Stockholmskonferensen 1967. 1 generalrapporten från konferensen framhålls som ett praktiskt exempel där undantagsregeln kan tillämpas fotokopiering av verk. Härom anförs följan- dez'

Ifit is considered that reproduction conflicts with the normal exploitation ofthe work, reproduction is not permitted at all. lf it is considered that reproduction does not conflict with the normal exploitation of the work, the next step would be to consider ] Punkt 85 i Report 0" whether it does not unreasonably prejudice the legitimate interests ofthe author. Only th? Work Of Main Com- if such is not the case would it be possible in certain special cases to introduce a Elgåzcihåeåggäåyhe compulsory license, or to provide for use without payment. A practical example might Conference of Stockholm be photocopying for various purposes. Ifit consists ofproducing a very large number of 1967, 5. 1145—1146, Ge- copies, it may not be permitted. as it conflicts with a normal exploitation ofthe work. If neva 197]_

• Sida 44
•  Original

it implies a rather large number ofcopies for use in industrial undenakings. it may not unreasonably prejudice the legitimate interests of the author. provided that, according to national legislation, an equitable remuneration is paid. Ifa small number ofcopies is made, photocopying may be permitted without payment, particularly for individual or sientific use.

3.133. Utländsk rätt

Nu gällande upphovsrättslag i Förbundsrepub/iken Tyskland utfärdades år 1965 och trädde i kraft den 1 januari 1966. Bestämmelser av viss betydelse för rätten att fotokopiera skyddade verk inom undervisningsområdet finns i 53 och 54 åå. Enligt 53å är det tillåtet att under närmare angivna omständig- heter fritt framställa enstaka exemplar av vissa verk för strikt personligt bruk. 1 54 å regleras rätten att framställa exemplar dels för vissa särskilt angivna ändamål, såsom t. ex. för eget vetenskapligt bruk. dels för annat eget bruk. l sistnämnda hänseende medges rätt att mångfaldiga korta avsnitt av utgivna verk, enstaka uppsatser i tidningar och tidskrifter samt, under vissa förutsättningar, utgångna verk. Om mångfaldigandet enligt 54å sker i yrkesmässigt syfte gäller att skälig ersättning skall utgå till upphovsmannen. Bestämmelsen äger tillämpning även på juridiska personer och inom allmänna inrättningar.

Ehuru lagstiftningen är av ganska sent datum, innehåller den inga bestämmelser som särskilt reglerar användningen av reprografiska metoder. Den ökade användningen av sådana metoder har emellertid aktualiserat behov av nya regler på området. Enligt uppgift kan ett förslag till upphovs- rättslig reglering av hela reprografiområdet väntas föreligga omkring år 1980.

Iden nederländska upphovsrättslagen från år 1974 finns bestämmelser som tillåter kopiering av verk i 16b och 17 åå. Enligt 16bå får envar fritt framställa kopior för sitt eget personliga bruk, bl.a. för studieändamål. Mångfaldiganderätten omfattar i princip endast kortare avsnitt av verk. 1 17 å regleras bl. a. näringsidkares och sammanslutningars rätt till mångfaldi- gande. Stadgandet medför rätt till kopiering iden omfattning som betingas av verksamheten. Regleringen är emellertid begränsad till facklitteratur (works of science), och de exemplar som framställts får användas uteslutande för internt bruk. Upphovsman är berättigad till ersättning för mångfaldigande som sker med stöd av l7å. Sedan den 1 januari 1975 gäller särskilda lagbestämmelser för kopiering inom ministerier, bibliotek och undervis- ningsanstalter. Sådana institutioner har rätt att framställa exemplar av verk i den omfattning som påkallas av tjänsteförhållandena. Framställt material får i princip inte utnyttjas av andra än institutionernas egen personal. Om materialet är avsett för bruk inom undervisningsverksamhet gäller särskilda villkor. Exemplar får då framställas enbart som komplettering till läroböcker och annat studiematerial som föreskrivs i läroplanerna. Upphovsman är berättigad till ersättning för den kopiering som verkställs med stöd av bestämmelserna.

Iden/i'anska upphovsrättslagen från år 1957 uppräknas i 41 å olika former av utnyttjanden som är tillåtna utan upphovsmannens samtycke. En sådan form är mångfaldigande av offentliggjorda verk som sker för framställarens

• Sida 45
•  Original

privata bruk. Härmed avses dels personligt bruk, dels bruk inom familjekret- scn. Stadgandet kan emellertid inte åberopas till stöd för framställning för kollektivt bruk tutilisation collective). Detta torde innebära att framställning av kopior inom t.ex. ett företag inte är tillåten utan upphovsmannens medgivande och detta även om kopiorna är avsedda att användas uteslutande för internt bruk. År 1976 infördes genom en särskild lagstiftning (Loi de Finance) skatt på försäljning och import av fotokopieringsapparater med tillbehör. Inkomsterna —beräknade till 30 milj. francs/år(l976)—skall i första hand användas till stöd för bokutgivning, typografisk industri, bibliotek m. m. Enligt uppgift är det avsett att använda en del av skatteintäkterna för att kompensera förläggare och upphovsmän för det intrång de lider genom användningen av fotokopieringstekniken. Enligt engelsk rätt — Copyright Act av år 1956, secs. 6 och 9 — anses kränkning av upphovsrätten inte föreligga vid lojal användning, ”fair dealing", av litterära, dramatiska eller musikaliska verk eller av konstverk. Sådan användning är alltså tillåten. Begreppet "fair dealing" definieras inte närmare i lagen utan får avgränsas genom domstolsavgöranden. Till området för "fair dealing" anses höra bl. a. mångfaldigande av verk när ändamålet med utnyttjandet är forskning och privata studier. Ytterligare undantag från upphovsmannens ensamrätt görs i sec. 41, som tillåter mångfaldigande av skyddade verk när det sker inom undervisningsverksamhet. Den praktiskt viktiga begränsningen görs emellertid att mångfaldigandet ej får ske genom tekniska metoder för masskopiering. Det förutsätts vidare att kopieringen utförs av lärare eller elev. — Våren 1977 lade en statlig kommitté fram ett betänkande med förslag till ändringar i Copyright Act, den s. k. Whitford- kommitten.l [ betänkandets kapitel 4 behandlas frågor som har samband med reprografi. Enligt förslaget skall inom vissa i lagen närmare angivna områden, däribland undervisningsväsendet, fotokopiering av skyddade verk kunna regleras genom kollektiva avtal. Dessa skall innefatta generella tillstånd för avnämarsidan att fotokopiera skyddade verk enligt i avtalet angivna villkor (blanket licensing). Villkoren skall fastställas efter förhandlingar mellan berörda upphovsmän och utnyttjare. För upphovsmännens del skall förhand- lingarna handhas av vissa, av vederbörande ministerium godkända organi- sationer (collecting societies). Dessa föreslås även få till uppgift att admini- strera upphovsmännens ekonomiska rättigheter. Tvist, som uppkommer i samband med förhandling, föreslås kunna hänskjutas till en särskild domstol (Copyright tribunal). I Amerikas Förenta stater har nyligen antagits en ny upphovsrättslagstift- ning, Copyright Act, Public Law 94—553, vilken trädde i kraft den 1 januari 1978 och som ersätter 1909 års lag i ämnet. Enligt lagen (å 107) får verk utnyttjas utan tillstånd av upphovsmannen när det är fråga om ett lojalt utnyttjande, "fair use" (jfr "fair dealing" i engelsk rätt). Reglerna härom har tillämpning bl. a. på användning av reproducerat material inom undervisning , Report of the Commit- och forskning. Då det gäller att bedöma om ”fair use" föreligger skall hänsyn tee jo consider the Law tas till en rad olika faktorer, bl. a. till ändamålet med och karaktären av en Copyright and De— användningen, t. ex. om verket används i kommersiellt syfte eller för Signs (I.-099049”)- undervisningsändamål utan sådant syfte, arten av det skyddade verket, Komm'ile"5__mfs'?g har, _ . , _ _ såVitt kant, annu inte omfattningen av den använda delen I förhållande till hela verket samt den

. __ till någon del föranlett inverkan som användningen kan ha för ersättningen eller vardet av det lagstiftning.

• Sida 46
•  Original

1 Copyright in Canada. Proposals for a revision of the law. By A.A. Keyes and C. Brunet (1977).

2Report of the Copyright Law Committee on Re— prographic Reproduction (1976).

skyddade verket.

Upphovsrättslagen i Canada utfärdades år 1921 och trädde i kraft den 1 januari 1924. Lagen har sedan desg vid skilda tillfällen undergått smärre ändringar. Liksom den engelska Copyright Act innehåller lagen bestäm- melser om "fair dealing". Enligt dessa regler, som finns upptagna i sec. 17 (2), skall kränkning av upphovsmannens ensamrätt inte anses föreligga när verket utnyttjas för särskilda i lagen närmare angivna ändamål. Tillåtna ändamål är bl.a. enskilda studier och forskningsändamål. — I april 1977 offentliggjordes ett kommittébetänkande med förslag till ändringar i den upphovsrättsliga lagstiftningen.l Såvitt gäller bestämmelserna rörande "fair dealing" föreslås att de i huvudsak behålls oförändrade. l betänkandet har särskilt behandlats frågan om fotokopiering av verk. Det uttalas att frågan inte bör regleras genom bestämmelser i lag. I stället bör hithörande problem lösas genom kollektiva avtal på grundval av upphovsmannens allmänna ensamrätt till reproduktion. [ detta sammanhang hänvisas bl. a. till den år 1973 bildade samorganisationen mellan upphovsmän och förläggare (Orga- nization of Canadian Authors and Publishers, OCAP, Ltd), vilken har till ändamål att utöva och administrera ersättningsrättigheter som är knutna till kollektiva upplåtelser av rätt till fotokopiering av verk.

Den upphovsrättsliga lagstiftningen iAusrra/ien, Copyright Act 1968—1973, överensstämmer i sina huvuddrag med engelsk rätt. I sec. 40 regleras "fair dealing" när det gäller litterära, dramatiska och musikaliska verk och konstverk och i sec. 200 ges regler om viss användning av verk inom undervisningsverksamhet. ] fråga om utnyttjandemöjligheterna bygger stadgandena i båda fallen på i princip samma förutsättningar som motsva- rande bestämmelser i engelsk rätt. — En särskild kommitté med uppdrag att utreda frågor avseende reprografisk kopiering av skyddade verk lade fram ett förslag hösten 1976.2 I huvudsak innebär förslaget följande såvitt gäller möjligheterna att fotokopiera verk för undervisnings- och studieändamål. 1 sec. 40 föreslås att "fair dealing" inte bör vara begränsat till området för ”forskning och privata studier” utan bör utsträckas till att helt allmänt avse "forsknings- och studieändamål”. alternativt med tillägget "samt för privat eller eljest för personligt bruk". [ anslutning härtill föreslås bestämmelser som närmare anger när "fair dealing" skall anses föreligga i fråga om verk som fotokopieras. Bestämmelserna är utformade i nära överensstämmelse med de förut berörda reglerna i & 107 i den amerikanska upphovsrättslagen. Vidare föreslås regler om en licensordning, avsedd att tillämpas bl. a. inom sådan undervisning som bedrivs utan kommersiellt syfte. Förslaget i denna del går i huvudsak ut på att fotokopiering— med vissa angivna begränsningar — skall anses tillåten utan särskild ersättningsrätt för upphovsmannen, om kopieringen endast avser ett visst mindre antal exemplar — olika för vissa närmare angivna fall — av ett utgivet verk eller delar av sådant verk. Mångfaldigas verk i större upplagor skall upphovsmannen emellertid vara berättigad till ersättning.

3.1.3.4 Förslag till internationell reglering

Inom Bernunionen och Unesco har tidigare gjorts vissa försök att åstad- komma en internationell reglering av upphovsmännens rättigheter i

• Sida 47
•  Original

samband med reprografi. En sammanfattande diskussion ägde rum vid ett internationellt expertmöte i Washington, D.C., den 16—21 juni 1975. Frågan ansågs emellertid ännu inte vara mogen för en lösning på det internationella planet. 1 den resolution, som antogs vid mötet, framhölls därför att varje stat tills vidare själv borde bestämma vilka former som skäligen kunde komma till användning för att tillförsäkra upphovsmännen det skydd för deras ekono- miska intressen i sammanhanget, som förutsattes i Bernkonventionen och Världskonventionen om upphovsrätt. Vidare framhölls att stater, i vilka reprografiska metoder kommit till vidsträckt användning, bl. a. borde främja upprättandet av kollektiva system för att utöva och administrera ersättnings- rättigheterna. Slutligen betonades vikten av samarbete mellan de stater som vidtog åtgärder inom det berörda området.

Resolutionen anmäldes vid ett möte som de styrande kommittéerna för Bernkonventionen och Världskonventionen höll i Geneve i december 1975 men har därefter ej föranlett några åtgärder på det internationella planet.

3.1.4. F års/age! enligt NUK

Som förut nämnts finns det — frånsett vad som gäller för arkiv och bibliotek — inte några regler i den nordiska upphovsrättsliga lagstiftningen som särskilt behandlar fotokopiering av skyddade verk.

] NUKzs betänkande föreslogs regler om fotokopiering av skyddade verk i tre nya paragrafer i URL. betecknade 11 a—c 55. Det föreslogs att reglerna skulle tillämpas också i fråga om kataloger och andra i 495& URL avsedda arbeten samt i fråga om fotografier.

3.1.4.1 De svenska sakkunnigas förslag till reglering

De svenska sakkunniga i kommittén föreslog — i likhet med de danska, finländska och norska medlemmarna — att ett system med avtalslicens borde gälla i fråga om fotokopiering inom undervisningsväsendet. I förslaget behandlades fotokopiering av skyddade verk inom undervisningsverk— samhet i 11 aå URL. Det föreslagna Stadgandet hade följande lydelse:

”Läroanstalt eller annan institution, vilken på grund av avtal med organisation företrädande ett flertal svenska upphovsmän på området äger rätt att för bruk inom undervisningsverksamhet genom fotokopiering eller liknande förfarande framställa exemplar av utgivna verk, må på villkor motsvarande dem som gälla enligt avtalet genom sådant förfarande även framställa exemplar av utgivet, till samma art hänförligt verk av upphovs- man, som icke företrädes av organisationen. Vad sålunda framställts må endast utnyttjas inom undervisningsverksamhet.

Vad organisation som i första stycket sägs må ha bestämt om fördelning av vederlag för framställning som där avses mellan upphovsmän, som företrädas av organisationen, eller om att sådant vederlag skall gå till ändamål, gemensamma för sådana upphovsmän, skall tillämpas på motsvarande sätt i fråga om upphovsmän, som icke företrädas av organisationen."

Ianslutning till bestämmelsernai 11 aå URL (och i 11 b och 17 a && URL vilka också innehöll bestämmelser om avtalslicens) föreslogs en särskild reglering som innebar möjlighet för part att påkalla skiljemannaförfarande

• Sida 48
•  Original

om avtalsförhandling ej ledde till resultat. Regleringen intogs i en föreslagen ny paragrafi URL, betecknad 26 a &. Det föreslagna stadgandet hade följande lydelse:

"Leder förhandling om avtal som avses i lla, 11 b och 17 a åå ej till resultat, äger part hänskjuta tvistefrågan till avgörande av skiljemän. Konungen meddelar närmare bestämmelser om utseende av skiljemännen och om förfarandet inför dem.

Vid tillämpning av 11 a, 11 b och 17 a åå skall avgörande,som avses i första stycket, äga samma verkan som om avtal av motsvarande innehåll kommit till stånd mellan parterna.”

Den ordning som sålunda föreslogs i fråga om avtal om fotokopiering av skyddade verk ansågs även böra gälla i fråga om avtal beträffande fotoko- piering av kataloger och liknande arbeten, som är skyddade genom 49 & URL, och fotografier, som är skyddade i FotoL. Det föreslogs därför att hänvis- ningar till 11 aå och till 26 aå URL skulle tas in i 495 URL och i FotoL (5 s")-

De svenska sakkunniga hade biträtts av experter. lett särskilt yttrande över de sakkunnigas förslag förklarade vissa av experterna att de inte kunde godta att 11 aä URL inte uttryckligen lämnade utrymme för upphovsman att meddela individuellt förbud mot avtalslicensens tillämpning. l yttrandet riktades kritik även mot den föreslagna regleringen i 26 aå URL.

3.1.4.2 Remissbehandlingen av det svenska förslaget

Förslageti 11 a & URL rörande fotokopiering inom undervisningsverksamhet fick allmänt sett ett positivt mottagande. En stor del av remissorganen tillstyrkte eller förklarade sig lämna utan erinran de sakkunnigas förslag till bestämmelser om avtalslicens. Andra förklarade sig mera allmänt inte ha någon erinran mot huvudlinjerna i förslaget. Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd (KLYS) och några andra remissinstanser uttalade att avtalslicens var en principiellt godtagbar form för reglering av området för inskränkningar i upphovsrätten.

Beträffande den konkreta utformningen av de föreslagna avtalslicensbe- stämmelserna ifrågasatte åtskilliga remissinstanser om bestämmelserna i tillräcklig grad tillgodosåg de krav som Bernkonventionen ställer på unions— ländernas lagstiftning. De syftade här främst på den del av förslaget, som innebar att utomstående upphovsmän - i första hand då utländska upphovsmän — skall vara skyldiga att underkasta sig avtalsbestämmelser och organisationsbeslut som går ut på att intiutna ersättningsbelopp skall användas för kollektiva ändamål. [ remissyttrandena framhölls att hänsyn till Bernkonventionen krävde att utomstående upphovsman tillerkändes en rätt att begära individuell avräkning. Likaså hävdades att hänsyn till Bernkon- ventionen krävde att upphovsman medgavs rätt att indivduellt undanta verk från tillämpningen av bestämmelserna.

Förslaget enligt 26 aå URL om hänskjutande till skiljemän tillstyrktes endast av ett fåtal remissinstanser. En allmän mening bland de avstyrkande instanserna var att de föreslagna bestämmelserna kunde medföra svårigheter i den praktiska tillämpningen och även motverka den utveckling inom organisationsväsendet på upphovsrättens område som är en förutsättning för en ordning med avtalslicens.

• Sida 49
•  Original

3.143. De danska, finländska och norska sakkunnigas förslag till reglering

Såsom berörts i avsnitt 3.1.4.l byggde även de av de danska, finländska och norska sakkunniga framlagda förslagen till reglering av fotokopiering inom un—dervisningsväsendet på ett system med avtalslicens. De av dessa sakkun- niga föreslagna beSiämmelserna överensstämde därför i huvudsak med det svenska förslaget i 11 å få URL. De danska och,/inländska förslagen innehöll emellertid härutöver bestämmelser som gav utomstående upphovsmän rätt att. när det gällde medel som avsatts för kollektiva ändamål, i stället i vissa fall framställa krav på individuell ersättning.

Olika meningar förelåg i fråga om behovet att införa särskilda regler rörande parts rätt att påkalla skiljemannaförfarande, om avtalsförhandling ej ledde till resultat. De norska sakkunniga ansåg — i likhet med de svenska medlemmarna — att en särskild reglering här var nödvändig för undervis- ningsväsendet. 1 det norska förslaget upptogs därföri denna del bestämmelser som till syfte och innehåll nära överensstämde med det svenska förslaget i 26 ä & URL. De danska och./inländska sakkunniga ansåg däremot inte för sin del tillräckliga skäl föreligga för ett förslag i denna riktning och ansåg ej heller att frågan behövde regleras på annat sätt. Enligt dessa sakkunniga kunde man räkna med att de berörda förhandlingsparterna vid en avtalsordning hade intresse av att ett avtal kom till stånd. Vidare framhölls att bestämmelser om ett skiljemannaförfarande kunde tillskapa risk för att reella förhandlingar inte kom i gång mellan parterna.

Såsom förut anförts (avsnitt 2.5) har här angivna förslag inte lett till lagstiftning.1

3.1.5 1978 års sko/kopieringsavtal 3151 Inledning

Upphovsmän och förläggare uppmärksammade tidigt den utvidgning av kopieringsverksamheten inom skolorna som de nya kopieringsmetoderna förde med sig. Så småningom fick de gehör för synpunkten att denna vidgade kopieringsverksamhet innebar ett utnyttjande av upphovsmännens verk, som i allmänhet inte täcktes av undantagsbestämmelsen i 11 & URL. Samtidigt erkändes från alla håll att undervisningsväsendet hade behov av att kunna kopiera i större omfattning än som kunde ske enligt denna bestäm- melse. Mot denna bakgrund tillsatte regeringen de 5. k. AUU-sakkunniga (U 1968249) med uppdrag att förhandla med berörda parter om en avtalsreglering inom området. På grundval av förslag av de sakkunniga kom år1973 ett avtal om kopieringen i skolorna till stånd mellan staten på den ena sidan och ett antal upphovsmanna- och förläggarorganisationer m. fl. på den andra sidan. Genom. avtalet tillerkändes upphovsmän och förläggare ersättning för *Om det nu aktuella fotokopieringen i skolorna. Vidare reglerades i vilken omfattning sådan utredningsläget i dessa kopiering fick äga rum. Avtalet gällde för en tid av tre år. Den 23 juni 1976 länder i fråga om lagstift- träffades ett nytt, tvåårigt avtal med verkan fr. o. m. den 1 juli 1976. Detta nmgsalgärder På områ' avtal har den 26juni 1978 i sin tur ersatts av ett nytt avtal, som gäller fr. o. ni. det” se "m S' 27' den ljuli 1978 t. o. m. den 30juni 1979.2 Det nya avtalet är fogat som bilaga 2ij prop 1977/78:100, till betänkandet (Bilaga 1). bilaga 12 s. 243.

• Sida 50
•  Original

* Redogörelsen är i hu- vudsak hämtad från den av Föreningen Svenska Läromedelsproducenter på uppdrag av BONUS utgivna skriften "Upp- hovsrätten, Kopieringen & BONUS" (1977).

3.1.5.2 Avtalets tillämpningsområde m. m.

Enligt 1978 års avtal har lärare vid bl. a. grundskolor. gymnasieskolor och lärarutbildningsanstalter rätt att i viss utsträckning fotokopiera eller på annat sätt mångfaldiga litterära eller konstnärliga verk samt fotografier. l ersättning härför betalar staten till företrädare för berörda upphovsmän m. 11. i regel 1,6 öre per kopierad sida.

Antalet ersättningsberättigade kopiesidor beräknades i de tidigare avtalen på grundval av redovisningar från vissa skolor om den i dessa skolor faktiskt företagna kopieringen (jfr avsnitt 3.1.5.3). [ 1978 års avtal har antalet beräknats på grundval av den år 1977 gjorda redovisningen, varvid antalet satts till 110 milj. Ersättningen utbetalas till en av organisationerna upprättad förvaltningsorganisation, BONUS (se avsnitt 3.1.6).

Totala ersättningen utgjorde år 1973 900 000 kr. och år 1977 1 377 500 kr. För avtalsåret 1978/79 är ersättningen bestämd till 1 800 000 kr.

3.1.5.3 Resultat från kopieringsredovisningar 1973 och 1977

Statistiska centralbyrån har gjort en statistisk bearbetning av redovisningar som år 1973 och år 1977 lämnats från vissa skolor för vissa tidsperioder beträffande den inom dessa skolor företagna kopieringen. Antalet redovi- sande skolor utgjorde år 1973 10 % och år 1977 5 % av hela antalet skolor. Materialet har räknats upp till vad som motsvarar resultatet för helt år för hela landet.

Av undersökningen framgår följande siffror för år 1977 för hela landet, varvid siffrorna för år 1973 nämns inom parentes. Totala antalet framställda kopior av originalsidor var 271 milj. (232 milj.). Antalet ersättningsberätti- gande kopior var 69 milj. (69 milj.). I fråga om de ersättningsberättigande kopiorna var medelupplagan 35 ex. (53 ex.). Större upplagor — över 100 ex. — förekom inom nämnda grupp i 4,8 % (33 %) av fallen.

Av det antal kopior, som enligt 1977 års redovisning inte berättigade till ersättning — 202 milj. — utgjorde 145 milj. kopior från material som lärarna själva producerat, 15 milj. kopior från sådana allmänna handlingar som icke är upphovsrättsligt skyddade, 36 milj. kopior från material som visserligen är upphovsrättsligt skyddat men publicerat i utlandet och 6 milj. ej klassificerat material.

3.1.6 Föwalmingsorganisarionen BON US' Sedan skolkopieringsavtalet slutits år 1973 bildade de avtalsslutande organi- sationerna den ideella föreningen Bild Ord Not — Upphovsrättslåg Samorga- nisation (BONUS).

3.1.6.1 Organisation

Medlemmar i föreningen utgörs av de organisationer som slöt skolkopie— ringsavtalet.

Högsta beslutande organ inom föreningen är representantskapet som består av tre representanter från varje medlemsorganisation. Den löpande verksamheten leds av en styrelse om elva personer, av vilka staten utser tre,

• Sida 51
•  Original

däribland ordförande. Representantskapet utser övriga styrelseledamöter så att de olika upphovsrättsliga områdena blir företrädda. Suppleanter utses på motsvarande sätt. Vice ordförande utses bland de av representantskapet valda ledamöterna.

Representantskapet utser också fem 5. k. förvaltningsgrupper. Dessa behandlas närmare nedan.

BON US” verksamhet revideras enligt vanliga regler för ideella föreningar; en av revisorerna skall vara auktoriserad.

Föreningens stadgar har antagits av de avtalsslutande organisationerna. Beslut om stadgeändring fattas av representantmötet och skall godkännas av regeringen.

3.1.6.2 Syfte och uppgifter

BONUS skapades i första hand för att administrera skolkopieringsavtalet, dvs. kontrollera redovisningen, inkassera medlen och fördela dessa. Det förutsätts i stadgarna att BONUS kan få motsvarande uppgifter även beträffande andra avtal som organisationerna sluter, t. ex. för högskoleom- rådet. 1 stadgarna har också förutsatts att BONUS i framtiden kan bli en "collecting society” av STIM-typ, dvs. att BONUS får uppdrag att förvalta själva rättigheterna och sluta avtal om dessas utnyttjande.

3.1.6.3 Verksamhet

BONUS utformar i samråd med skolöverstyrelsen och statistiska central- byrån redovisningssystemet och kontrollerar att redovisning sker i enlighet med skolkopieringsavtalet.

Vidare inkasserar BONUS de avtalsenliga ersättningarna. Av inkasserade medel skall 10 % avsättas till en reservfond, med vars medel BONUS skall gottgöra sådana upphovsmän vilka inte är underkastade avtalet men vilkas verk av misstag ändå blivit kopierade och därför skall ersättas enligt avtalet. När reservfonden uppgår till 250 000 kr. behöver vidare avsättning ej ske.

Av inkasserade medel får BONUS använda upp till 10 % för sin administration.

De inkasserade medel som återstår sedan avsättning skett till reservfond och förvaltning fördelas av styrelsen på de fem förvaltningsgrupperna. Dessa representerar de fem huvudområdena för det kopierade grundmaterialet, nämligen bok, läromedel, press, noter och bilder. Fördelningen mellan grupperna sker i huvudsak enligt den statistik som följer med redovisningen av kopieringen.

1 förvaltningsgrupperna representeras de organisationer som företräder respektive område. lnom varje grupp skall fattas enhälliga beslut om slutlig fördelning av gruppens medel till de i gruppen representerade organisatio- nerna. Kan en grupps ledamöter inte enas, hänskjuts denna fördelningsfråga till styrelsen. som då har det slutliga avgörandet.

De medel som en förvaltningSgrupp fördelar tillförs således de olika organisationerna. Dessa har därefter full frihet att bestämma om medlens Slutliga användning. I vissa fall ingår medlen i organisationens verksamhet, i andra avsätts de inom denna för särskilda ändamål. I några fall har de

• Sida 52
•  Original

fonderats för att användas till stipendier eller utbildning inom organisatio- nens område. För närvarande är medlen till varje organisation av så ringa storleksordning att individuell fördelning enligt BONUS” uppfattning knap- past är meningsfull.

Som förut påpekats kan BONUS ta emot uppdrag att sluta avtal för organisationernas räkning. Sådant uppdrag har numera givits BONUS i fråga om sådana skolor som inte faller under det statliga skolkopieringsavtalet. Dessa specialavtal följer det statliga avtalet i vad avser upplåtelsens omfattning och reglerna för kopieringens omfattning m. m. Ersättningen har emellertid schabloniserats och ställs i dessa fall i relation till antalet elevår inom varje skola.

3.2. Utredningens allmänna överväganden

Såsom närmare utvecklats i det föregående förekommer numera inom undervisningsväsendet en omfattande kopiering av upphovsrättsligt skyd- dade verk. Lärarna framställer kopior ur tidningar. tidskrifter, böcker osv. för att användas av eleverna vid undervisningen. Detta sker på alla nivåer inom undervisningen. Sådan kopiering omfattas i princip av den ensamrätt som enligt URL tillkommer upphovsmännen till de utnyttjade verken och är därför i princip beroende av att upphovsmännen lämnat samtycke till kopieringen.

Tidigare har antagits att kopieringen delvis har kunnat stödjas på en undantagsbestämmelse i llå URL enligt vilken det är tillåtet att utan upphovsmannens samtycke framställa enstaka exemplar av offentliggjorda verk för enskilt bruk. Även om denna undantagsbestämmelse alltjämt är tillämplig i speciella fall, anser sig utredningen dock i det följande kunna bortse härifrån. Vad det nu gäller är nämligen att genomföra en generell reglering av kopieringen inom undervisningsväsendet. Det råder enighet om att denna verksamhet numera antagit sådana former, att undantagsbestäm- melsen i 11 & saknar nämnvärd praktisk betydelse.

Vad nu sagts har motsvarande tillämpning i fråga om kataloger och liknande arbeten. som är skyddade enligt 49 & URL. och fotografier, som är skyddade enligt FotoL. Undantagsbestämmelser motsvarande 11 & URL finns i 495 URL och Så FotoL. 1 det följande nämns i allmänhet inte kataloger m. m. och fotografier särskilt.

inom det allmänna skolväsendet regleras fotokopieringen sedan 1973 av ett särskilt avtal, som ingåtts mellan staten på den ena sidan och ett antal upphovsmanna- och förläggarorganisationer m. fl. på den andra sidan. Enligt avtalet betalar staten ersättning för kopieringen. Ersättningen betalas ut till förvaltningsorganisationen BONUS (se avsnitt 3.1.6). i avtalet regleras i vilken utsträckning kopiering är tillåten. I ett antal specialfall har organisa— tionerna ingått kopieringsavtal direkt med vissa skolor. inom övriga sektorer av undervisningsväsendet är förhållandena ännu oreglerade. För högskole- området föreligger ett förslag till avtal som utarbetats av de s.k. AUU- sakkunniga (U 1968249) på grundval av förhandlingar med samma organisa- tioner som är parter i skolkopieringsavtalet.

Det råder sedan länge enighet om att undervisningsväsendet är i behov av

• Sida 53
•  Original

en tämligen omfattande kopieringsrätt. Samtidigt är det uppenbart att detta behov inte kan tillgodoses genom individuella avtal med upphovsmännen. Det är praktiskt ogenomförbart att varje lärare eller undervisningsinstitution eller ens en gemensam organisation eller annan företrädare för dessa skulle sluta individuella avtal med alla berörda upphovsmän. Undervisningsväsen- dets behov av kopieringsmöjligheter måste därför tillgodoses på annat sätt.

När förevarande spörsmål först aktualiserades — i mitten av 1960-talet - framfördes på sina håll tanken att frågan borde lösas genom speciella undantagsbestämmelser i URL som förklarade det fritt för skolorna att utan ersättning kopiera skyddade verk. Det torde emellertid numera inte hävdas från något ansvarigt håll att sådana undantagsbestämmelser bör införas. Enligt utredningens mening skulle för övrigt ett sådant system, med hänsyn till den omfattning i vilken kopiering sker hos oss, inte vara förenligt med de internationella konventionerna.

Tidigare har i diskussionen även framförts tanken att området borde regleras genom 5. k. tvångslicens. En sådan ordning skulle innebära att i URL infördes bestämmelser om att skolorna, inom vissa gränser, hade rätt att kopiera skyddade verk utan tillstånd och att upphovsmännen hade rätt till ersättning för kopieringen. Ersättningen skulle emellertid i princip inte behöva bestämmas efter förhandlingar mellan parterna. Om upphovs- männen ansåg erbjudna ersättningar vara otillräckliga, skulle de vara hänvisade till att vid domstol kräva vad de ansåg vara skälig ersättning. Tvångslicens förekommer i URL i fråga om vissa andra utnyttjanden. Som exempel kan nämnas att behovet av skolantologier i viss utsträckning tillgodoses genom tvångslicens (16 & URL).

Enligt utredningens mening måste emellertid en diskussion om lämplig reglering av kopieringen inom undervisningsverksamhet i dagens läge ske med utgångspunkt i att frågan numera till övervägande del är reglerad genom kollektiva avta/. Som förut anförts regleras kopieringen inom skolorna genom ett omfattande kollektivt avtal. För vissa specialområden existerar särskilda sådana avtal. Upphovsmännens organisationer har vidare förklarat sig beredda att ingå ett avtal efter samma linjer för högskoleområdet.

Det måste emellertid uppmärksammas att frågan inte kan få en fullständig lösning genom kollektiva avtal. Detta sammanhänger med att de svenska organisationernas avtal endast binder organisationernas egna medlemmar. Utländska upphovsmän blir i allmänhet inte bundna, eftersom de i regel står utanför organisationerna. lnom skolområdet betyder detta förhållande mindre, eftersom man i skolarbetet använder utländska verk endast i begränsad utsträckning. lnom högskoleområdet är det däremot nödvändigt att även utländska verk blir tillgängliga för kopiering. Det bör för övrigt uppmärksammas att även en del svenska upphovsmän står utanför organi- sationerna. En kollektiv lösning som endast gäller inom ramen för organi- sationernas verksamhetsområden är därför principiellt otillräcklig även om det skulle gälla att enbart tillgodose kopieringsbehovet i fråga om svenska verk.

Ett kollektivt avtal som icke täcker hela den grupp av verk som är aktuell kan genom lagbestämmelser kompletteras så att det får denna verkan. Man talar här om avtalslicens. I nordisk upphovsrätt har denna ordning införts på

• Sida 54
•  Original

ett speciellt område, nämligen i fråga om radio- och TV-företagens avtal med vissa upphovsmannaorganisationer om rätt att sända litterära och musika- liska verk. 1 den svenska lagstiftningen finns en bestämmelse härom i 225 andra stycket URL. Enligt denna bestämmelse får svenskt radio- eller TV- företag som regeringen bestämmer — om företaget på grund av avtal med organisation som företräder ett flertal svenska upphovsmän på området äger rätt att utsända litterära och musikaliska verk — även utsända utgivet sådant verk av upphovsman som inte företräds av organisationen. Upphovsmannen äger rätt till ersättning. [ praktiken får de utomstående upphovsmännen ersättning enligt samma normer som medlemmarna i organisationen. Avtalslicensen i 22 (& URL gäller ej i fråga om sceniskt verk. Den gäller ej heller i fråga om annat verk, om upphovsmannen meddelat förbud mot utsändning eller det eljest föreligger särskild anledning anta, att han motsätter sig utsändningen. Rätten att meddela förbud har principiell betydelse men har i praktiken utnyttjats endast i mycket obetydlig omfatt- ning.

Även om ett system med avtalslicens rymmer vissa tvångsmoment skiljer det sig dock på ett avgörande sätt från tvångslicens, både principiellt och praktiskt. Detta gäller även om den ersättning som skall utgå vid tvångslicens bestäms i kollektivt avtal, såsom t. ex. är fallet beträffande skolantologier. När det gäller ett ersättningsavtal i anslutning till tvångslicens är nämligen upphovsmännens förhandlingsposition synnerligen svag, eftersom motpar- ten redan genom lagen fått rätt till det utnyttjande det gäller. Motparten kan när som helst avbryta förhandlingarna om ersättning utan att detta inverkar på hans rätt till utnyttjande. Vid förhandlingar om ett kollektivt avtal som skall ligga till grund för avtalslicens kan däremot upphovsmannasidan åberopa sin ensamrätt och förhandlingarna får i princip samma karaktär som förhandlingar om andra avtal på upphovsrättens område, t. ex. förlagsavtal. I allmänhet kan därför antas att kollektiva avtal vid tvångslicens blir sämre för upphovsmännen än kollektiva avtal vid avtalslicens. Som exempel på att så är fallet i praktiken kan anföras att det ersättningsavtal som gäller för skolantologier innehåller sämre villkor för upphovsmännen än de ersätt- ningsavtal som gäller för andra antologier. En annan skillnad som av upphovsmännen tillmäts stor principiell betydelse är att en upphovsman inte kan sätta tvångslicensen ur kraft genom förbud. Helt allmänt gäller visserligen att ett verk inte får utnyttjas med stöd av tvångslicens om utnyttjandet skulle kränka upphovsmannens ideella rätt. Det möter dock ofta praktiska svårigheter att hävda denna rätt.

Enligt utredningens mening talar nu anförda synpunkter för att inom förevarande område en lösning genom kollektiva avtal i förening med avtalslicens i princip är att föredra framför en lösning med tvångslicens.

Självfallet måste emellertid ytterligare beaktas om ett system med avtalslicens kan antas komma att i praktiken fungera på ett tillfredsställande sätt. Frågan blir därför i denna del bl. a. beroende av en bedömning av hur det nuvarande skolkopieringsavtalet fungerar och i vilken utsträckning kollek- tiva avtal kan väntas bli slutna inom övriga hittills ej avtalsreglerade sektorer av undervisningsverksamheten.

I fråga om skolkopieringsavtalet har representanter för BONUS, skolöver- styrelsen och de avtalsslutande organisationerna vid sammanträde med

• Sida 55
•  Original

utredningen uttalat sin tillfredsställelse med det sätt på vilket avtalet fungerar. Det har framhållits att systemet successivt förbättrats och att man avser att även i fortsättningen genomföra ytterligare förbättringar. Inom skolöverstyrelsen och de nämnda organisationerna anser man numera att avtalet utgör en naturlig lösning av kopieringsfrågan. Det har även uttalats att behovet av avtalslicensbestämmelser, som kompletterar avtalet, i och för sig inte är så stort eftersom i skolorna i huvudsak används svenskt material och de avtalsslutande organisationerna förfogar över praktiskt taget samtliga hithörande rättigheter. Avtalslicensbestämmelser anses dock vara av värde som ett fullständigande av det rådande systemet.

Vad angår högskoleområdet har såsom förut nämnts ett förslag till avtal utarbetats av de 5. k. AUU-sakkunniga (U 1968149) på grundval av förhand- lingar med samma organisationer som är parter i skolkopieringsavtalet. Förslaget har ännu inte lagts till grund för förhandlingar om ett slutligt avtal. En av anledningarna härtill torde vara att behovet av kopiering för högskoleundervisningen till stor del avser utländskt material, över vilket de svenska organisationerna inte förfogar. Det är därför tydligt att avtalslicens- bestämmelser, som skulle innebära att ett avtal på området fick verkan i fråga om det utländska materialet, skulle underlätta genomförandet av det framlagda avtalsförslaget.

I fråga om övriga sektorer inom undervisningsväsendet har — frånsett ett antal specialfall — förhandlingar om kopieringsavtal ännu inte inletts. Man kan dock enligt utredningens mening utgå från att organisationerna är villiga att ingå avtal även för dessa områden. Även här gäller att avtalslicensbe- stämmelser kan underlätta förhandlingar om avtal.

De nu anförda förhållandena talar enligt utredningens mening i och för sig för att kopieringen inom undervisningsverksamheten bör. såsom redan sker inom skolsektorn, regleras genom kollektiva avtal och att lagstiftningen därför bör inskränkas till att avse avtalslicensregler som kompletterar de avtal som ingåtts eller kommer att ingås.

Även hänsyn till de internationella konventionerna talar för att lagregle- ringen inskränks till att avse avtalslicensbestämmelser som kompletterar kollektiva avtal. Fotokopieringen inom undervisningsväsendet är av så stor omfattning att det enligt utredningens mening inte kan anses att en generell tvångslicens här skulle vara förenlig med konventionerna. I princip kan visserligen liknande betänkligheter riktas även mot avtalslicensbestämmel- ser. Ett system med avtalslicens kan emellertid förenas med föreskrift att den enskilda upphovsmannen har rätt att meddela förbud mot att hans verk kopieras. Om så sker, torde det från konventionssynpunkt inte kunna riktas någon invändning mot systemet.

De utomstående upphovsmännens ställning stärks ytterligare om systemet utformas så att kopieringsavtalets samtliga villkor blir tillämpliga när det gäller kopiering av deras verk. Om så sker, kommer bl. a. villkor som anger i vilken omfattning kopiering är tillåten att gälla även vid kopiering av de utomstående upphovsmännens verk. För kopieringen kommer också att erläggas samma ersättning som föreskrivs för kopiering som sker med omedelbart stöd av avtalet. När det gäller ersättningen kan systemet kompletteras med en bestämmelse som ger utomstående upphovsman rätt att kräva individuell ersättning. Utredningen återkommer till denna fråga.

• Sida 56
•  Original

Det bör anmärkas att ett system som utformas efter nu angivna riktlinjer kommer att avvika från de bestämmelser om avtalslicens som enligt 22% URL gäller i fråga om utsändning av skyddade verk i radio och TV. Dessa bestämmelser anger bl.a. inte att villkoren i det kollektiva avtalet om utsändning är tillämpliga även vid utsändning av utomstående upphovsmäns verk. Förhållandena på kopieringsområdet skiljer sig dock i många avse- enden helt och hållet från dem som gäller i fråga om utsändning i radio och TV.

Hittills anförda synpunkter talar enligt utredningens mening för att undervisningsväsendets behov av kopieringsrätt — på sätt NUK föreslog i sitt betänkande — kan tillgodoses genom kollektiva avtal kompletterade genom i lag givna avtalslicensbestämmelser. Vid frågans bedömande måste emel- lertid också avsevärd hänsyn tas till intresset att främja en lösning i fall då kollektiva avtal inte kommer till stånd och ett system med avtalslicens alltså inte kommer att fungera.

Med de organisationsförhållanden som för närvarande gäller kan det, som utredningen förut anfört, antas att kollektiva avtal kommer att ingås i erforderlig omfattning. Man kan dock inte bortse från att förhandlingar om avtal i vissa fall kan komma att misslyckas, därför att parterna inte kan enas om villkoren. Det kan också tänkas att t. ex. en parts begäran om avtal avvisas därför att han inte anses lämplig som avtalspart eller därför att hans begäran inte bedöms avse ett undervisningsändamål.

I NUKis betänkande föreslog de svenska sakkunniga att part i här avsedda fall skulle ha rätt att hänskjuta tvisten till avgörande av skiljemän. Detta förslag mötte dock stark kritik från upphovsmannahåll.

Enligt utredningens mening kan kritiken inte frånkännas berättigande. Ett skiljemannaförfarande har karaktär av tvångsingripande. Om ett system med avtalslicens förenas med möjlighet till tvångsingripande av detta slag. skulle systemet sett som helhet få drag av tvångslicens.

Inom arbetslivet i övrigt har det ansetts tillräckligt att den i lag upptagna regleringen av arbetskonflikter begränsas till bestämmelser om medling i sådana konflikter. Bestämmelser härom Hnns i 46—53 åå lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet, MBL. Enligt utredningens mening bör man även på det nu ifrågavarande området begränsa sig till en reglering som avser möjlighet att anordna medlingsförfarande i uppkommande tvister.

Medlingsförfarandets främsta syfte är självfallet att utgöra ett instrument för att få till stånd ett avtal mellan parter i fall då förhandlingar mellan dem har strandat. I första hand ter sig medling naturlig om förhållandet mellan parterna redan är reglerat genom avtal och de strandade förhandlingarna avsett att efter avtalsperiodens slut få detta ersatt med ett nytt. Medling bör emellertid kunna ske även när resultatlösa förhandlingar ägt rum mellan parter som förut ej står i avtalsförhållande till varandra. Medlingsförfarande bör dessutom kunna tillgripas i sådana fall då en parts begäran om avtal avvisats utan att förhandlingar ägt rum.

Medling bör äga rum inför en av regeringen utsedd förlikningsman. Förlikningsmannen bör åläggas att till regeringen göra anmälan i fall då medling misslyckas så att regeringens behov av information tillgodoses.

I bestämmelser om medling bör till en början anges de förutsättningar under vilka part har möjlighet att påkalla medling. Vidare bör ges vissa regler

• Sida 57
•  Original

om förfarandet. Dessa behöver knappast vara detaljerade. Delvis kan man här ansluta till de nyss nämnda bestämmelserna i MBL. Det bör också ställas upp bestämmelser som för det fall att medling inleds på ett redan avtalsreglerat område tryggar att avtalslöst tillstånd ej inträder under medlingsförfarandet till följd av att gällande avtalstid löper ut. Bestämmelserna i lagen bör endast kunna frångås genom avtal i särskilt angivna fall. Däremot bör parterna skriftligen kunna överenskomma att medling över huvud taget ej skall äga rum,

Ett medlingsförfarande anordnat efter de linjer som nu angivits får enligt utredningens mening anses tillräckligt främja att kollektiva avtal om kopiering inom undervisningsväsendet kommer till stånd.

Sammanfattningsvis anser sig utredningen kunna utgå från att behovet av kopieringsrätt i undervisningsverksamhet kommer att kunna tillgodoses genom kollektiva avtal i sådan utsträckning att avtalen kan läggas till grund för den reglering i lag som erfordras. I lag bör tas upp bestämmelser om avtalslicens som innebär att ett kollektivt avtal inom sitt område blir tillämpligt även på verk av upphovsman som ej är medlem i avtalsslutande organisation. Vidare bör införas lagbeStämmelser om medling i tvister i ämnet.

Den anförda principen att ett kollektivt avtal inom sitt område skall tillämpas även på verk av upphovsman SOm ej är medlem i avtalsslutande organisation kräver vissa ytterligare överväganden.

Principen innebär till en början att den avtalsslutande avnämaren blir berättigad att fotokopiera utomstående upphovsmäns verk på samma villkor som enligt avtalet gäller för kopiering av verk av upphovsmän som tillhör avtalsslutande organisation. Vad avtalet innehåller om begränsningar i rätten att kopiera blir alltså tillämpligt. Avnämaren skall vidare betala samma ersättning för köpiering av de utomstående upphovsmännens verk som för kopiering av de verk som omfattas av avtalet.

Att det kollektiva avtalet skall tillämpas även gentemot utomstående upphovsmän innebär vidare att dessa skall likställas med upphovsmän som tillhör avtalsslutande organisation när det gäller fördelningen av de ersätt- ningsmedel som betalas in. Om avtalet skulle innehålla bestämmelser härom blir dessa alltså tillämpliga.

Det bör emellertid uppmärksammas att kopieringsavtalen kan komma att sakna sådana fördelningsregler. Belysande är här skolkopieringsavtalets ersättningssystem. Enligt avtalet erlägger staten ersättning i form av ett årligt klumpbelopp. beräknat på grundval av en statistisk undersökning av kopieringens omfattning inom ett begränsat antal skolor. Avtalet föreskriver att beloppet skall utbetalas till BONUS. I fråga om huvudparten av beloppet gäller emellertid att fördelningen inte regleras i avtalet utan är en intern fråga mellan organisationerna. Vidare är det en intern fråga inom varje organisa- tion hur den använder sin andel i beloppet. I vissa fall ingår medlen i organisationens verksamhet, i andra avsätts de inom denna för särskilda ändamål. I några fall har de fonderats för att användas till stipendier eller utbildning inom organisationens område. För närvarande är medlen till varje organisation av så ringa storleksordning att individuell fördelning mellan upphovsmännen enligt BONUS” uppfattning inte varit meningsfull.

Det kan antas att det mönster som tillämpas i fråga om skolkopieringsav-

• Sida 58
•  Original

]En sådan rätt hade inom NUK förslagits av de danska och finländska sakkunniga, se avsnitt 3.1.4.3.

talet kommer att tillämpas även inom andra områden.

Även när det gäller fördelningsregler som bestämts internt inom en avtalsslutande organisation bör utomstående upphovsmän likställas med upphovsmän som tillhör organisationen. Skulle organisationen till äventyrs tillämpa in'dividuell avräkning, bör utomstående upphovsmän vara berätti- gade till ersättning enligt samma normer som medlemmarna. Om organisa- tionen bestämt att medel skall gå till kollektiva ändamål, får å andra sidan utomstående upphovsmän som huvudregel godta detta. Samtidigt bör de vara berättigade till stipendier o.d. enligt samma normer som medlem- marna.

Frågan har praktisk betydelse främst med hänsyn till utländska upphovs- män. I praktiken torde ersättningar till utlandet emellertid inte komma i fråga förrän samarbete etablerats mellan de svenska organisationerna och motsva- rande organisationer i utlandet. Förberedelser till ett sådant samarbete med organisationerna i vissa stater pågår. Målsättningen för organisationerna är här att utbygga deras verksamhet så att den direkt innefattar tillvaratagande av medlemmarnas rättigheter på reprografiområdet och att få till stånd ett internationellt samarbete mellan organisationerna av samma typ som det som bedrivs mellan kompositörernas utföranderättsorganisationer.

Sammanfattningsvis bör alltså gälla att föreskrifter som reglerar på vilket sätt influtna medel skall användas blir bindande för utomstående upphovs- män, vare sig föreskrifterna finns i kopieringsavtalet eller bestämts internt inom den avtalsslutande organisationen.

Det nu beskrivna systemet överensstämmer med det som föreslogs i NUK:s betänkande. Systemet tillstyrktes i allmänhet vid remissbehand- lingen av betänkandet. En del remissinstanser ifrågasatte dock om inte systemet av hänsyn till Bernkonventionen måste kompletteras med en bestämmelse som gav utomstående upphovsmän — främst utländska — principiell rätt att kräva individuell ersättning, oavsett vad som gällde enligt ersättningsbestämmelserna i kopieringsavtalet eller organisationernas inter- na fördelningsnormer.I

Enligt utredningens mening finns det skäl att komplettera systemet i denna riktning. Frågan torde inte ha stor praktisk betydelse. Det är emellertid angeläget att systemet utformas så att dess förenlighet med Bernkonven- tionen ej kan ifrågasättas. En regel om rätt för utomstående upphovsmän att framställa anspråk på individuell ersättning bör därför uppställas. För att underlätta tillämpningen i de få fall som kan komma upp bör rätten emellertid underkastas vissa begränsningar. Utredningen återkommer till denna fråga i specialmotiveringen.

I enlighet med det anförda bör i det upphovsrättsliga regelsystemet tas upp bestämmelser om avtalslicens vid reprografisk kopiering av skyddade produkter i undervisningsverksamhet.

Bestämmelser som avser kopiering av litterära och konstnärliga verk bör tas upp i URL. I NUK:s betänkande föreslogs att motsvarande stadgande skulle placeras närmast efter 11 å, som behandlar framställning av exemplar för enskilt bruk. Det samband med denna paragraf som tidigare i viss mån förelåg har emellertid med utvecklingen försvagats. Ett stadgande i ämnet torde numera få anses ha närmare samband med bestämmelserna i 16 å, som bl. a. behandlar rätten att ta in verk iskolantologier, och i 17 å, som behandlar

• Sida 59
•  Original

ljudupptagning av verk för undervisningsändamål. Utredningen föreslår att det nya stadgandet sätts in omedelbart före 16 Q' och betecknas 15 a &.

Vid kopiering av skyddade verk berörs i princip även upphovsmannens s. k. ideella rätt. som skyddas genom bestämmelser i 35 URL. Framför allt har upphovsmannen intresse av att det i någon form klargörs för dem som använder framställda kopior att det är han som åstadkommit det material som kopierats. Några särskilda bestämmelser härom behövs dock inte. Bestämmelserna i 3 & är generella och kommer att avse även den föreslagna 15 a 5.

I 26 åi URL finns kompletterande bestämmelser om skydd för upphov5- mannens ideella rätt m. m. när verk utnyttjas med stöd av de i 2 kap. URL givna bestämmelserna om inskränkningar i upphovsrätten (1 1—25 åå). Bl. a. innebär dessa att källan skall nämnas i den omfattning och på det sätt som god sed kräver, när ett verk återges offentligt med stöd av bestämmelse i kapitlet. Även denna del av den ideella rätten kan beröras vid kopiering. Som exempel kan nämnas att det vid kopiering av tidningsartiklar bör i någon form klargöras från vilken tidning artikeln är hämtad. Ej heller här behövs det dock några särskilda bestämmelser. Stadgandet i 26 % URL hänför sig till hela 2 kap. och blir alltså i princip tillämpligt även vid kopiering i undervisnings- verksamhet, om bestämmelserna härom såsom utredningen föreslagit placeras i 15 aå URL.

Den närmare tillämpningen av bestämmelserna i 3 och 26 åå kan regleras i det kollektiva avtalet. Som exempel kan nämnas att det i skolkopieringsav- talet föreskrivits att en lärare skall anses ha fullgjort sin skyldighet enligt 3 5 om han på kopian anger upphovsmannens namn eller muntligen nämner detta.

149 & URL finns Specialregler om skydd för kataloger, tabeller och liknande alster. Även sådana arbeten kopieras i undervisningsverksamhet. För kopieringen bör gälla samma regler som för kopiering av skyddade verk. 1 stadgandet bör därför tas in en hänvisning till 15 aå URL.

Som inledningsvis anförts är skyddet för fotografier i FotoL utformat efter samma principer som skyddet för litterära och konstnärliga verk (se avsnitt 2.1.2). 1 FotoL bör därför tas upp regler om reprografisk kopiering av fotografier i undervisningsverksamhet som överensstämmer med dem som föreslagits för upphovsrättens del. Av skäl motsvarande dem som nyss anförts i fråga om den föreslagna 15 a 5 i URL bör det nya stadgandet i FotoL sättas in omedelbart efter 7 S. som i sista stycket behandlar rätten att ta in fotografier i arbeten till bruk vid undervisning. Stadgandet bör betecknas 7 a &.

Ej heller i fråga om fotografier behövs särskilda bestämmelser om skydd för fotografens ideella rätt i samband med kopiering av fotografier i undervis- ningsverksamhet. Bestämmelserna i Zå FotoL om den ideella rätten är nämligen, liksom motsvarande bestämmelser i 3 é URL, generella och kommer därför att avse även sådan kopiering.

1 13%? FotoL finns en bestämmelse om skyldighet att nämna källan i den omfattning och på det sätt som god sed kräver när fotografier utnyttjas med stöd av vissa angivna stadganden i FotoL. Denna bestämmelse böri princip äga tillämpning även vid kopiering av fotografieri undervisningsverksamhet, på samma sätt som 26 & URL är i princip tillämplig vid kopiering av skyddade

• Sida 60
•  Original

verk i sådan verksamhet. Ej heller här behövs emellertid någon sätskild bestämmelse. Stadgandet i 13% FotoL är tillämpligt vid utnyttjanden med stöd av 6—11 åå och blir alltså tillämpligt vid kopiering i undervisningsrerk- samhet, om bestämmelserna härom såsom utredningen föreslagit placeras i 7 a & FotoL.

Bestämmelser om medlingsförfarande bör enligt utredningens mening tas upp i en särskild lag.

I enlighet med det anförda lägger utredningen fram förslag till ändriigar i URL och FotoL samt förslag till lag med vissa bestämmelser om medling i vissa upphovsrättstvister.

De föreslagna bestämmelserna kommenteras närmare i följande special- motivering.

3.3. Specialmotivering

3.3.1. Förslaget till lag om ändring i lagen ( 1 960: 729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

Såsom anförts i den allmänna motiveringen föreslår utredningen att lopie- ring av skyddade verk i undervisningsverksamhet regleras genom bestäm- melser i en ny paragrafi URL. betecknad 15 a &. Kopiering av kataloger och andra arbeten, som skyddas genom bestämmelserna i 49 & URL. bör regleras genom att i denna paragraf görs hänvisning till 15 a &.

I5aå

l paragrafen föreslås, som nyss anförts, bestämmelser om kopiering av skyddade verk i undervisningsverksamhet. I NUK:s betänkande hade föreslagits liknande bestämmelser i en paragraf med beteckningen 11 a &.

Stadgandet bygger på samma princip som bestämmelsen i 22 45 URL om avtalslicens i fråga om radio- och "TV-utsändning.

Såsom framhållits i den allmänna motiveringen avser de föreslagna bestämmelserna att komplettera kollektiva avtal om kopiering i undervis— ningsverksamhet. Sådana kollektiva avtal innebär att lärare eller andra berättigade direkt på grund av avtalet äger rätt att under avtalsperioden. på de villkor som anges i avtalet, kopiera verk av sådana upphovsmän som företräds av den eller de avtalsslutande organisationerna. Ett kollektivt avtal är emellertid inte bindande för utomstående upphovsmän och ger alltså i och för sig inte rätt att kopiera deras verk. Det av utredningen nu föreslagna stadgandet innebär att avtalet tilläggs verkan även i fråga om verk av upphovsman som inte är medlem av avtalsslutande organisation.

För systemets tillämpning förutsätts alltså att det finns ett kollektivt avtal som avser kopiering i undervisningsverksamhet. Vid utformningen av det föreslagna stadgandet har utredningen beaktat de principer på vilka det gällande skolkopieringsavtalet är byggt. Även det av AUU-sakkunniga (U 1968z49) utarbetade förslaget till avtal om kopiering inom högskoleområ- det har beaktats.

• Sida 61
•  Original

Första stycket

1 paragrafens första styckejörsta meningen har upptagits den grundläggande bestämmelsen om avtalslicensens förutsättningar och innebörd. Stadgandet har fått utformningen att lärare eller annan, som på grund av avtal ingånget av organisation som företräder ett flertal svenska upphovsmän på området äger rätt att för sin undervisning genom reprografiskt förfarande framställa exemplar av verk. får för samma ändamål även framställa exemplar av utgivet verk av upphovsman, som icke företräds av organisationen.

För att ett kollektivt avtal skall kunna åberopas som grund för avtalslicens bör fordras att det på upphovsmannasidan ingåtts av organisation eller organisationer som är representativa för de svenska upphovsmännen på området. Om det finns en organisation som framstår som huvudorganisation på området bör fordras att avtalet ingåtts med denna. Om det på ett område finns två eller flera större organisationer som tillsammans är representativa för området kan dessa tänkas gemensamt uppträda som part i avtalet. Det krav på representativitet som sålunda bör gälla i fråga om avtalslicens har i 22 ;" URL uttryckts genom krav på att avtalet skall ha ingåtts av "organisation som företräder ett flertal svenska upphovsmän på området". Ehuru uttrycket lämnar rum för vissa invändningar, har utredningen ansett att det i enhetlighetens intresse bör användas även i det nu föreslagna stadgandet.

Att ordet organisation används i singularis utesluter inte, såsom framgår av det anförda, att flera organisationer gemensamt står som part i avtalet.

I detta hänseende är ytterligare att uppmärksamma att organisationens kompetens skall avse det "område" varom fråga är. ] material som kopieras i undervisningsverksamhet ingår i huvudsak text (litterära verk), men även bildertkonstverk)och noter(musikaliska verk) kan ingå. Om rättigheter inom dessa tre områden tillvaratas av olika huvudorganisationer måste samtliga medverka. Inom de olika primärområdena kan förekomma delområden. Inom textområdet kan t.ex. skönlitterära verk förvaltas av en organisation och läromedel av en annan. Huvudorganisationerna för samtliga delområden måste då medverka, om avtalet skall bli heltäckande.

Avtalsslutande organisation skall företräda svenska "upphovsmän". Med upphovsman avses här, liksom i regel eljest i URL, den som innehar de upphovsrättigheter som det gäller. På grund av avtal kan rättsförhållandet vara sådant att även andra intressenter måste medverka. I regel måste sålunda även förläggare (förläggarorganisationer) medverka. Förlagsavtalen innebär nämligen i regel att förläggaren i varje fall under viss tid har rätt att motsätta sig att upphovsmannen ensam lämnar tillstånd till kopiering av den ifrågavarande förlagsprodukten.

Utredningen har övervägt huruvida i lagtexten bör anges vem som är motpart till upphovsmannaorganisationen. 1 NUK:s förslag angavs sålunda som motpan "läroanstalt eller annan institution". I regel torde emellertid avtal av förevarande typ inte ingås av vederbörande undervisningsanstalt. I skolkopieringsavtalet är staten motpart till upphovsmannaorganisationerna. På andra områden kan tänkas att t. ex. kommun uppträder som motpan i egenskap av huvudman för den skola det gäller. Enligt utredningens mening behöver inte i lagtexten anges vilka som kan uppträda som motpart.

Det sagda innebär även att i lagtexten inte ställs något uttryckligt krav på

• Sida 62
•  Original

motparten i fråga om dennes kompetens att ingå avtal av förevarande slag. Det får dock anses följa av stadgandets funktion att endast den kan godtas som motpart,som verkligen kan antas vara i stånd att uppfylla de förpliktelser som ett sådant avtal för med sig. En grundförutsättning är självfallet att vederbörande kan bedömas vara i stånd att svara för att avtalet efterlexs och ta det ekonomiska ansvar som rätten att utnyttja verk med stöd av avtalslicens medför. Men han måste också bedömas vara kapabel att t. ex. sörja för erforderlig statistik och redovisning. I regel torde som motpart komma i fråga — förutom stat, landsting och kommun — endast större, väletablerade organisationer och företag.

Genom ett kollektivt avtal av den typ som avses med stadgandet får upphovsmannaorganisationens motpart inte någon egen rätt att kopiera i undervisningsverksamhet. Avtalet gäller till förmån för den som själv tar initiativ till kopieringen i det enskilda fallet, dvs. den lärare som handhar undervisningen. Lagtexten har utformats i enlighet härmed. För att täcka även sådana fall som att rätten att kopiera tillkommer handledare i SIA- skolan 0. d. har använts uttrycket "lärare eller annan”.

Stadgandet avser kollektiva avtal om kopiering i undelvisningsverksamliet. Detta kommer i förslaget till uttryck dels genom att stadgandets verkningar anknyts till avtal som ger lärare eller annan rätt att kopiera ”för sin undervisning",dels genom en i det följande närmare behandlad bestämmelse i andra stycket av paragrafen. att framställt exemplar endast får utnyttjas inom "undervisningsverksamhet" som avses i avtalet.

Utredningen har ägnat stor uppmärksamhet åt frågan hur begreppet undervisning i stadgandet skall avgränsas.

I denna fråga bör emellertid till en början framhållas att bestämningen av begreppet undervisning ej har omedelbar betydelse för frågan vilka kopie- ringsavtal som kan ingås. Det råder full avtalsfrihet inom området och upphovsmannaorganisationerna kan inom ramen för sin kompetens enligt stadgar, fullmakter o. d. ingå alla de avtal som de finner önskvärda. Det är organisationerna som härvid bestämmer tillämpningsområdet för avtalen. Om tillämpningsområdet är begränsat. t. ex. till skolorna, blir den avtalslicens som gäller enligt det föreslagna stadgandet på motsvarande sätt begränsad. I sådana fall kommer bestämningen av begreppet undervisning i stadgandet i allmänhet att sakna praktisk betydelse.

Det är dock tänkbart att ett avtal om kopiering bestämmer tillämpnings- området genom att direkt hänvisa till det föreslagna stadgandet. Det kan också ha ett tillämpningsområde som går utöver undervisning. En myndighet kan t. ex. få rätt att kopiera för både undervisning och informa- tion. I dessa fall får bestämningen av begreppet undervisning i stadgandet direkt betydelse. Mot utländska upphovsmän och andra upphovsmän som inte är medlemmar av den avtalsslutande organisationen får då avtalet verkan endast inom det område som enligt lagen är att hänföra till undervisning.

Det får ej heller förbises att den bestämning av begreppet undervisning som stadgandet innehåller kan komma att uppfattas som en standard som organisationerna inte önskar frångå utan särskilda skäl. Såtillvida har parterna — även med beaktande av att de har avtalsfrihet — ett direkt intresse av vilken innebörd som tilläggs begreppet.

• Sida 63
•  Original

Definitionsfrågan får vidare t. ex. betydelse om en upphovsmannaorgani- sattion avvisat begäran om att organisationen skall ingå ett avtal om f'ottokopiering och motparten påkallar medling enligt den särskilda lag som utiredningen föreslår härom. En förutsättning för att medling skall anordnas är då att det begärda avtalet avser en verksamhet som faller inom unidervisningsområdet (jfr specialmotiveringen till Zéé i förslaget till den särskilda lagen).

Efter dessa allmänna anmärkningar om frågans räckvidd vill utredningen att föra följande om det sätt på vilket begreppet undervisning i stadgandet bör definieras.

1 mycket vid mening kan man med undervisning avse all aktivitet som syftar till att förmedla kunskaper. färdigheter, information eller allmänorien- tering.

Utredningen anser det emellertid klart att vissa begränsningar bör ställas upp när det gäller att bestämma innebörden av begreppet undervisning iden mening som avses i stadgandet. Med hänsynstagande till att det gäller en upphovsrättslig reglering, där undervisningens behov får vägas mot upphovsmännens legitima ekonomiska intressen, synes begreppet böra begränsas så, att därunder endast hänförs undervisning som bedrivs av lärare i organiserade former som är av viss varaktig/ie! och som är inriktad på att meddela kunskaper eller/Zirdigheter. Utanför begreppet undervisning faller med denna definition t. ex. verksamhet inom tillfälligt sammansatta grupper, tillfälligt anordnade föredrag i olika ämnen och verksamhet som huvudsak- ligen är inriktad på att ge deltagarna underhållning.

Vad särskilt gäller kravet på att undervisning, för att omfattas av det föreslagna stadgandet, skall bedrivas i organiserade former innebär detta att den undervisningsverksamhet som det gäller skall utövas på grundval av auktoriserade läroplaner, t. ex. sådana som fastställts av skolöverstyrelsen, universitets- och högskoleämbetet eller arbetsmarknadsstyrelsen. 1 undan— tagsfall kan undervisning som inte utövas enligt läroplan omfattas, nämligen om den är av viss varaktighet och bedrivs i en grupp som leds av lärare. 1 den föreslagna lagtexten kan detta krav anses komma till uttryck genom att i stadgandets andra stycke icke talas om undervisning i allmänhet utan om undervisningsverksamhet.

Inom utredningen har några av experterna framfört farhågor för att begreppet undervisning även med dessa begränsningar skulle bli alltför omfattande. Det har härvid framhållits att bestämmelser om avtalslicens beträffande fotokopiering enligt Bernkonventionen endast kan anses tillåten i den omfattning som stadgas i konventionens art. 9:2. Enligt denna bestäm- melse får mångfaldigande av skyddade verk tillåtas endast under förutsätt- ning att detta inte gör intrång i det normala utnyttjandet av verket och inte heller oskäligt inkräktar på upphovsmännens legitima intressen (jfr avsnitt 3.1.3.2). Bestämmelsen avser enligt generalrapporten från den konferens vid vilken den antogs i första hand just kopiering (fotokopiering). Utredningen har dock stannat för uppfattningen att, även om begreppet undervisning i och för sig bestäms relativt vidsträckt. de övriga villkor som enligt det föreslagna stadgandet är avsedda att gälla för avtalslicensen får anses innefatta tillräckliga garantier för att missbruk ej kommer att ske och för att Bernkonventionens villkor kommer att bli iakttagna.

• Sida 64
•  Original

Att uttömmande ange vilka för närvarande existerande undervi51ings- former som täcks av den angivna definitionen är inte möjligt. Betydelsefulla områden är emellertid följande.

1) Undervisning i grundskola, gymnasieskola (med tillhörande spet'iu/rurser) och högskolor. Till denna grupp bör även hänföras sådan undervisning som meddelas i t. ex. sameskola, utlandsskola, specialskola, särskoli och ungdomsvårdsskola. I fråga om högskolorna bör både den grundläggande utbildningen och undervisningen vid forskningsinstitutionerna omfattas. Däremot avses inte forskarutbildning.

2) Kommunal t'uxenu[bildning, Stat/ig rttxenutbi/(lning, folkhögskolor, arbets— marknadsutbi/dning. Iöntagarorganisat/onernas centra/a ktt/sverksamh-ft och persona/inbi/dning inom den offentliga sektorn och inom näringslivet.

Som exempel på mera speciella undervisningsformer som omfattas kan nämnas särskild undervisning för invandrare.

1 fråga om de undervisningsformer som angivits under 2) har utredningen på grundval av tillgängliga källor låtit göra en särskild kartläggning, som närmare belyser dessa verksamhetsgrenar. Resultatet är sammanfattat i bilaga till betänkandet (Bilaga 2).

De nämnda undervisningsformerna behandlas i bilagan under punkterna 1—3 och 5—8.

I bilagan behandlas också under punkt 4 studieförbundens studiecirkel- verksamhet, under punkt 9 brevskolorna och under punkt 10 kurser i radio och TV. Dessa aktiviteter, skolor och kurser ryms i och för sig inom det allmänna begreppet undervisning. För närvarande torde de dock få anses falla utanför det av utredningen föreslagna stadgandet. Beträffande studieförbun- dens studiecirkelverksamhet pågår emellertid viss utredning (Folkbildnings- utredningen/U 1975:19/, direktiven för utredningen, se 1976 års kommitte- berättelse U:61). Denna utredning och utvecklingen i övrigt kan resultera i att vissa former av sådan verksamhet blir att likställa med de undervisnings- former som nu omfattas av stadgandet. Vad angår brevskolorna samt utbildningsradion och TV ifrågakommer troligen inte för dessa att framställa fotokopior. En eventuell framställning av fotokopior torde i varje fall ske i förlagsmässiga former och faller redan på grund härav utanför stadgandet.

lnom utredningen har även diskuterats de kurser som de politiska partierna arrangerar i egen regi. Denna centralt anordnade kursverksamhet går i huvudsak ut på att fortbilda eller informera egna partifunktionärer och medlemmar i politiska frågor. Kurserna är i allmänhet av mycket kort varaktighet. och det studiematerial som kommer till användning är oftast sammanställningar av riksdagstryck och annat material som antingen är oskyddat eller som av andra skäl kan mångfaldigas utan hinder. Frågan huruvida dessa kurser bör omfattas av 15 aä synes därför sakna praktisk betydelse. I vissa fall kan emellertid i studieplaner o.d. föreskrivas såsom villkor för deltagande i kursverksamhet att vederbörande har erforderliga förkunskaper. Dessa inhämtas i regel inom studiecirkelverksamhet. Även oberoende av sådana villkor kan förekomma att undervisning bedrivs i form av studiecirklar, anordnade av studieförbund. Vad som förut sagts om studieförbundens studiecirkelverksamhet har här motsvarande tillämp- ning.

Utredningen har även ansett det vara av värde att göra en sammanställning

• Sida 65
•  Original

över nu förekommande undervisningsformer med angivande av huvudman- naskap och tillsynsmyndighet. Sammanställningen är fogad vid betänkandet som bilaga (Bilaga 3).

1 NUKzs betänkande (s. 83) uttalades, att också 5. k. AV-centralerl och lik nande inrättningar inom undervisningsväsendet skulle kunna vara part i avtal om fotokOpiering av det slag som nu är i fråga. Dessa centraler utför emellertid kopiering endast efter beställning från lärare. Någon egen kopiering med stöd av 15 a & får centralerna inte utföra. I vissa fall kan inom ramen för en läroplan kortare undervisningsavsnitt ledas av en person som i lärares ställe svarar för avsnittet i fråga. Denne bör då anses likställd med lärare. Detsamma gäller i fråga om handledare inom SIA- skolan. För att klagöra att även annan än den som är lärare i trängre mening sålunda kan ha rätt att kopiera har, såsom förut berörts, i första stycket som subjekt för kopieringsrätten nämnts ”lärare eller annan”. Som berörts i avsnitt 3. 1.1 brukar numera olika metoder för kopiering av förlagsprodukter o.d. sammanfattas under en benämning i vilken ordet reprografi ingår. 1 den föreslagna lagtexten har därför reprogra/iskt,lör/arande använts som en sammanfattande benämning för metoderna. Med termen åsyftas dels all framställning av papperskopior genom fotokopiering, kontors- offset o. d., dels framställning av diabilder i olika format, dels framställning av mikrofilm, mikrofotografier och liknande. Gemensamt för alla dessa metoder är bl. a. att förlagan återges i faksimil. Termen omfattar även äldre kopieringsmetoder såsom stencilering och elektrostencilering. Utanför den valda termen faller allt mångfaldigande i förlagsmässiga former.2 Självfallet omfattar stadgandet inte mångfaldigande av ljudupptagningar (t. ex. grammofonskivor) eller av bildupptagningar (t. ex. videogram). Som ett villkor för rätten att kopiera gäller enligt det föreslagna stadgandet att fråga skall vara om kopiering av ett verk som är utgivet. Enligt 8 & URL skall ett verk anses utgivet, då exemplar därav med upphovsmannens samtycke förts i handeln eller eljest blivit spridda till allmänheten. Ett verk som endast föreligger i manuskript eller eljest i exemplar som inte utgivits får alltså inte kopieras med stöd av stadgandet. Vad härefter angår verkan av det föreslagna stadgandet är förslagets innebörd, såsom förut berörts, att lärare eller annan som enligt kollektivt avtal får kopiera verk av de upphovsmän som är medlemmar i avtalsslutande organisation, också för sin undervisning får kopiera verk av upphovsman som

1 Särskild inorn undervisningsväsendet inrättad central för inspelning av skolradio- och TV-program och köpiering av dessa för distribution till olika beställare inom undervisningssektorn. AV—central kan också biträda skolor med kopiering på papper och framställning av dia-bilder. Vissa centraler har också för flera skolor eller rektorsområden gemensamt arkiv av i första hand lågfrekvent bildmaterial och film.

2 I 12 (5 URL finns bestämmelser om rätt för arkiv och bibliotek att för sin verksamhet framställa exemplar av verk genom fotografi (jfr även 1—6 55 förordningen 1961:348). Uttrycket "genom fotografi" är i och för sig trängre än det av utredningen förordade "reprografiskt förfarande". Full överensstämmelse behöver inte föreligga, eftersom kopiering inom biblioteksområdet ej sker genom stencilering eller elektrostencilering. Anledning att överväga annan terminologi kan emellertid aktualiseras i samband med en översyn av 12 & URL.

• Sida 66
•  Original

inte är medlem av sådan organisation. Det är denna rätt i förhållande till utomstående upphovsman som brukar benämnas avtalslicens.

En fråga av principiell betydelse är att upphovsman skall kunna meddela jörbud mot att hans verk kopieras. I fråga om upphovsman som tillhör avtalsslutande organisation gäller härvid vad som därom bestämts i attalet. Utomstående upphovsman bör emellertid, i enlighet med vad som gäller enligt 25 URL, alltid ha rätt att meddela förbud mot kopiering, (avsett avtalets innehåll. En bestämmelse härom har tagits upp i andra meningen av första stycket i paragrafen. En särskild fråga är hos vem sådant förbu—l skall anmälas. Frågan har inte nämnvärd praktisk betydelse eftersom det kar antas att förbud av detta slag blir mycket sällsynta. 1 förekommande fall syres det dock enklast att förbud anmäls hos den eller de avtalsslutande orgarisatio- nerna. Det får sedan ankomma på dessa att informera motparten. l lagtexten har angivits att förbud skall anmälas hos "organisationen".

Andra stycket

Närmare bestämmelser om innebörden av den kopieringsrätt som ges genom bestämmelserna i första stycket av paragrafen har tagits upp i andra Stycket. Avtalslicensens funktion innebär att kopieringsrätten endast får avse terk av samma slag som omfattas av det kollektiva avtalet. Av skäl som anförs i den allmänna motiveringen bör även i övrigt gälla de villkor i fråga om rätten till mångfaldigande som föreskrivs i avtalet. Lagtexten har utformats i eilighet härmed. Förslaget går här längre än bestämmelserna om avtalslicens vid radio- och TV-utsändningar i 22 & URL. Förhållandet har kommenterats i den allmänna motiveringen.

Avtalslicensen avser alltså enda5t verk som är av samma slag som de som omfattas av avtalet. Avser avtalet rätt att mångfaldiga t. ex. vetensgapliga verk, är licensen begränsad på samma sätt och ger alltså inte rätt att mångfaldiga t. ex. skönlitterära verk.

När det gäller att fastställa vilka verk som omfattas av avtalet, är självfallet avtalets eget innehåll i första hand avgörande. Ett författarförbund kan t. ex. ingå ett avtal som begränsas till skolböcker. Även mot utomstående upphovsmän får då avtalet denna begränsade verkan. Har frågan om avtalets räckvidd lämnats öppen, får avtalets innebörd bestämmas med hänsyn till omständigheterna. Främst är därvid organisationens intresseområde avgö- rande, så att avtalet — både mot medlemmar och mot utomstående - får verkan endast i fråga om verk som faller inom detta område. Om t.ex. en organisation företrädande tecknare helt generellt ger tillstånd att fotokopiera medlemmars verk, kan avtalet endast åberopas i fråga om teckningar och liknande verk.

Hittills har endast frågan om rätten till själva fotokopieringen av materialet behandlats. Vad angår utnyttjandet av materialet bör gälla att kopior som framställs med stöd av stadgandet endast skall få utnyttjas inom undervis- ningsverksamhet. Uttrycklig föreskrift därom har upptagits i tredje meningen. Om avtalet ger lärare rätt att till annan lärare för hans undervisning utlåna eller eljest överlämna kopior som framställs enligt avtalet, gäller detta även i fråga om kopior av verk av utomstående upphovsmän. Skulle avtalet till äventyrs medge att de av organisationen företrädda upphovsmännens verk

• Sida 67
•  Original

får utnyttjas även på annat sätt, t. ex. för spridning till allmänheten, får detta däremot inte åberopas mot de utomstående upphovsmännen.

Tredje stycket

I tredje stycket första meningen har tagits upp en bestämmelse om att vad i avtalet eller inom organisationen må ha bestämts i fråga om ersättning för framställning av exemplar enligt avtalet även skall gälla för upphovsmän, som icke företräds av organisationen. Bestämmelsen har behandlats i den allmänna motiveringen.

I andra och tredje meningarna regleras frågan om rätt för upphovsman som inte är medlem i avtalsslutande organisation att kräva individuell ersättning för kopiering av hans verk. Även denna fråga har behandlats i den allmänna motiveringen. Som där framhållits skall utomstående upphovsman alltid ha rätt härtill, oavsett vad som gäller enligt ersättningsbestämmelser i kopie- ringsavtalet eller enligt organisationens interna fördelningsnormer.

Enligt bestämmelsen i andra meningen kan den utomståede upphovs- mannen alltid kräva ersättning "som hänför sig till mångfaldigandet”. Härmed avses ersättning som beräknas med hänsyn till omfattningen av den kopiering som skett och enligt de normer som med hänsyn till omständig- heterna får anses skäliga.

En förutsättning för att ersättning skall kunna bestämmas är självfallet att upphovsmannen presterar utredning om i vilken omfattning hans verk har kopierats. Lagtexten har utformats i enlighet härmed.

För att underlätta tillämpningen har en viss kortare preskriptionstid för krav på ersättning ansetts böra uppställas. Enligt förslaget skall som villkor förrätten till ersättning gälla att upphovsmannen begär sådan inom ett år efter utgången av det år då kopieringen ägde rum.

I princip bör krav riktas mot den som tagit initiativ till kopieringen och därför har ansvaret för denna, dvs. mot vederbörande lärare. En sådan ordning skulle emellertid medföra olägenheter. I kopieringsavtalet bör de avtalsslutande parterna därför kunna med bindande verkan för den utom- stående upphovsmannen föreskriva, att krav på ersättning skall riktas mot organisationen. En bestämmelse härom har tagits upp i tredje meningen. Utan särskilt stadgande torde vara klart, att om i avtalet bestämts att ersättnings- krav skall riktas mot särskilt förvaltningsorgan eller liknande, även utom- stående upphovsmans krav Skall riktas mot detta organ,

49 55"

Paragrafen innehåller regler om s. k. katalogskydd. Enligt första stycket får katalog, tabell eller annat dylikt arbete, vari sammanställts ett stort antal uppgifter, inte utan framställarens samtycke eftergöras, förrän tio är förflutit efter det år, då arbetet utgavs.

Enligt andra stycket första meningen gäller vissa inskränkningar i skyddet. Ett par stadganden i 2 kap. URL, som behandlar inskränkningar i upphovs- rätten. har sålunda förklarats äga motsvarande tillämpning beträffande arbete som avses i paragrafen. Hänvisningarna avser bl. a. bestämmelserna i 11 &

• Sida 68
•  Original

första stycket om rätt att framställa exemplar för enskilt bruk och i 14? om citat.

Såsom anförts i den allmänna motiveringen förekommer det att arbeten av det slag som avses i 49 & kopieras i undervisningsverksamhet, och för sådan kopiering bör gälla samma regler som för kopiering av skyddade verk. 1 den nu förevarande bestämmelsen i paragrafens andra stycke bör därför införas en hänvisning även till 15 aä URL.

lkraftträdande- och övergångsbestämmelser

Vad angår behovet av övergångsbestämmelser i fråga om de nu föreslagna lagändringarna har utredningen gjort följande överväganden.

1 övergångshänseende gäller inom upphovsrätten som huvudregel att ny lag skall tillämpas på samtliga verk och alltså även på sådana verk som tillkommit före den nya lagen (65 & URL). Denna princip bör enligt utredningens mening gälla även i fråga om de nu föreslagna bestämmel- serna.

En särskild fråga är om de föreslagna bestämmelserna föranleder speciella övergångsbestämmelser i fråga om kollektiva avtal om fotokopiering i undervisningsverksamhet som har ingåtts före ikraftträdandet. Frågeställ— ningen blir aktuell i fråga om skolkopieringsavtalet och de tidigare berörda specialavtalen som är av samma typ. Det är också möjligt att före de nya bestämmelsernas ikraftträdande ett liknande kollektivt avtal kommer till stånd även för högskoleområdet. Under utredningsarbetet har ej fram- kommit att det skulle finnas andra avtal av det slag som det här är fråga om. Starka praktiska skäl talar för att skolkopieringsavtalet och övriga här berörda avtal liksom ett eventuellt motsvarande avtal om kopiering inom högskole- området redan vid ikraftträdandet av de nya bestämmelserna får tillämpning på verk som utgivits av utomstående upphovsmän.

I fråga om URLzs avtalsregler gäller i övergångshänseende att ny lag inte skall tillämpas på äldre avtal (69 & URL). Enligt utredningens mening innebär emellertid det av utredningen föreslagna systemet inte att nya avtalsregler kommer att tillämpas. De föreslagna bestämmelserna påverkar nämligen i och för sig inte redan ingångna avtal. Genom bestämmelserna regleras enbart den verkan som avtalen får gentemot upphovsmän som ej är bundna av avtalen. Detta innebär att några särskilda övergångsbestämmelser i här anmärkta hänseenden inte behöver uppställas. Den föreslagna övergångsbe- stämmelsen att de nya lagreglerna skall tillämpas även i fråga om äldre verk är generell och gäller alltså oavsett tidpunkten för tillkomsten av det bakom- liggande avtalet.

3.3.2. Förslaget till lag om ändring i lagen (I960:730) om rätt till fotografisk bild

Såsom anförts i den allmänna motiveringen bör bestämmelser om reprogra- fisk kopiering av fotografier i undervisningsverksamhet tas in i en ny paragraf i FotoL, betecknad 7 a 5. Som likaledes anförts iden allmänna motiveringen bör här gälla samma reglering som enligt 15 ati URL föreslås i fråga om kopiering av skyddade verk.

• Sida 69
•  Original

Utredningen har ansett att det är tillräckligt att föreskriva att bestämmel- serna i 15 a ($ URL skall ha motsvarande tillämpning. En sådan hänvisning till regler i URL görs bl. a. i 12 å andra stycket FotoL, som behandlar rätten till fotografier som är allmänna handlingar. Sistnämnda lagrum hänvisarsålunda till bestämmelserna i 9 och 24 åå URL, som behandlar upphovsrätt till allmänna handlingar.

1 övergångshänseende föreslås en bestämmelse motsvarande den som föreslagits i fråga om ändringarna i URL.

3.3.3. Förslaget till lag om medling i vissa upphovsrättstvister

Förslaget är uppdelat på nio paragrafer. 1 1 & anges tillämpningsområdet för den föreslagna lagen och i 2 & ges närmare bestämmelser om i vilka fall part kan påkalla medling. Bestämmelserna i 3—5 åå reglerar förfarandet. Enligt 6 så skall fall av misslyckad medling av förlikningsmannen anmälas till rege— ringen. 1 75 ges en regel som för det fall att medling inleds på ett redan avtalsreglerat område föreskriver att gällande avtal skall tillämpas även efter avtalstidens slut under medlingsförfarande och i vissa andra fall. En bestämmelse om förlikningsmans tystnadsplikt har upptagits i 8 &. 1 95 regleras parternas rätt att skriftligen överenskom ma att medlingsförfarande ej skall tillämpas.

] 59

[ paragrafen anges att lagen är tillämplig när tvist uppstår om ingående av sådant avtal om reprografiskt mångfaldigande av verk i undervisningsverk- samhet, som avses i 15 aå URL.

Enligt ett av utredningen föreslaget tillägg till 495 URL, som skyddar kataloger och liknande arbeten, skall 15 a & URL äga motsvarande tillämp- ning i fråga om sådana arbeten. En liknande hänvisningsregel föreslås i fråga om fotografier, se utredningens förslag till 7 a (& FotoL. Kollektiva avtal om kopiering inom undervisningsverksamhet av kataloger m. m. och av foto- grafier skall alltså medföra de rättsverkningar som avses i 15aä URL. Bestämmelserna i den nu föreslagna medlingslagen bör gälla även i fråga om sådana avtal. Föreskrift härom har upptagits i andra meningen av föreva- rande paragraf.

12 % anges närmare de förutsättningar under vilka medling kan påkallas för att lösa tvist som uppkommer i fråga om ingående av avtal som avses i denna paragraf.

2 59

Enligt paragrafens första stycke kan medling påkallas av part, om förhandling rörande avtal som avses i 1 & ej leder till resultat.

För att medling skall kunna påkallas krävs enligt den föreslagna lagtexten att förhandlingarna har rört ett sådant avtal som avses i 1 (j. Avtalet skall alltså avse rätt att kopiera skyddade verk m. m. i undervisningsverksamhet på villkor som anges i 15 a & URL. 1 första hand syftas på fall då parterna i ett existerande avtal förhandlar om ett nytt avtal som skall ersätta detta.

• Sida 70
•  Original

Förhandlingarna kan också avse en utvidgning eller inskränkning av det existerande avtalet eller ett avtal som eljest kompletterar detta. Gemensamt för alla här avsedda situationer är att de förhandlande parterna redan står i avtalsförhållande till varandra.

Som anförts i den allmänna motiveringen är medlingsförfarande avsett även som ett instrument för att underlätta ingående av avtal mellan parter som ej förut ståri avtalsförhållande till varandra men inlett förhandlingar om avtal. Att även detta fall omfattas framgår av att den föreslagna lagtexten ej ställer upp krav på att parterna skall stå i avtalsförhållande till varandra. Förslaget utgår från att de som förhandlar det oaktat kan betecknas som ”parter”. De har ju i varje fall godtagit varandra som förhandlingsparter.

Enligt vad som anförts i den allmänna motiveringen bör det ej vara ett krav för anordnande av medling att förhandlingar verkligen inletts. Medlingsför- farande skall även kunna påkallas av den som kan vara part i avtal som avses i 1 &, om av honom framställd begäran om förhandlingar avvisas. En bestämmelse härom har upptagits i andra stycket. Bestämmelsen ärtillämplig i två huvudfall. Det praktiskt viktigaste fallet torde vara att den som framställer begäran om förhandlingar inte tidigare har någon avtalsrelation till motparten. En upphovsmannaorganisation får t. ex. kännedom om att ett företag kopierar kurslitteratur för bruk i viss personalutbildning och begär förhandlingar om ett avtal härom. Om företaget avvisar denna begäran, skall medling kunna anordnas. Motsvarande gäller om det är företaget som begår förhandlingar om avtal men upphovsmannaorganisationen skulle avvisa denna begäran. Det andra här avsedda huvudfallet är att part i ett existerande kopieringsavtal begär förhandlingar om ett nytt avtal, som skall ersätta eller komplettera det gällande avtalet. Om en sådan begäran avvisas, skall medling kunna anordnas.

1 paragrafens tredje stycke anges att medling påkallas genom framställning till regeringen. Bestämmelse om den tid inom vilken medling skall påkallas finns i 3 %. Handläggningen synes böra ankomma på justitiedepartemen- tet.

Av 45 framgår att medlingsförfarande anordnas genom att regeringen tillsätter en förlikningsman. Den som ansöker om medling har emellertid inte någon absolut rätt att få till stånd medlingsförfarande. Ett avtal av förevarande slag kan endast ingås av parter som uppfyller vissa kvalifikatio- ner. På upphovsmannasidan kan som part endast godtas organisation som företräder "ett flertal" av de berörda svenska upphovsmännen. På avnämar- sidan kan som part endast godtas den som verkligen kan antas vara i stånd att uppfylla de förpliktelser som ett avtal av denna art för med sig. En annan förutsättning är att det avtal som den sökande parten avser att få till stånd är ett avtal som avses i 1 &, dvs. ett avtal om fotokopiering av skyddade verk m.m. i undervisningsverksamhet. Detta innebär bl. a. i fråga om part på avnämarsidan att han skall bedriva sådan verksamhet. 1 nu nämnda hänseenden hänvisas till specialmotiveringen till 15 aä URL.

Enligt utredningens mening behöver regeringen inte göra någon närmare prövning av om här berörda förutsättningar föreligger. En begäran om medling bör normalt kunna bifallas. Så torde alltid ske om förhandlingar mellan parterna ägt rum. Även om så inte är fallet, utan medling påkallas med anledning av att en begäran om förhandlingar avvisats, bör förlikningsman

• Sida 71
•  Original

normalt kunna tillsättas. Begäran om medling kan lämnas utan bifall, om det är uppenbart att den som ansöker om medling ej kan vara part i avtal av detta slag eller att det avtal som han önskar få till stånd ej avser kopiering i undervisningsverksamhet.

Däremot bör det ingå i förlikningsmannens uppdrag att pröva om de nu nämnda förutsättningarna föreligger. Han kan därvid komma till det resultatet att så inte är fallet och han bör då på denna grund förklara att medling ej kan äga rum.

3 55

Paragrafen behandlar den tid, inom vilken part skall påkalla medlingsförfa- rande.

Idet normala fallet att förhandlingar äger rum mellan parter som redan har ett avtal och förhandlingarna åsyftar att få till stånd ett nytt avtal från den löpande avtalstidens slut har parterna hela tiden möjlighet att påkalla medling. Denna möjlighet bör stå kvar viss tid efter det att förhandlingarna förklarats strandade. Part måste nämligen ges visst rådrum för att överväga om han i anledning av strandningen vill påkalla medling.

I regel torde förhandlingar tas upp i avtalsperiodens slutskede och fortgå även efter periodens slut. Enligt 7 & första och tredje styckena i förslaget skall avtalet därvid erhålla fortsatt tillämplighet fram till dess tiden att begära medling gått till ända. Med hänsyn till att denna lösning innebär ett visst moment av tvång bör tiden för påkallande av medling efter strandning sättas tämligen kort. Enligt utredningens mening är två veckor en lämpligt avvägd tid. Om tvåveckorstiden går ut utan att medling påkallas, inträder enligt utredningens förslag avtalslöst tillstånd.

Om förhandlingar äger rum mellan parter som förut inte har något avtal, har det nu förda resonemanget inte någon tillämplighet. Skälen för att bestämma en tämligen kort tid för påkallande av medling är därför inte lika starka. Det synes dock inte finnas anledning att här bestämma tiden på annat sätt än i det nyss diskuterade huvudfallet.

Skulle parts begäran om förhandlingar om avtal avvisas, är läget genast klart för parten. Detta gäller både om begäran avser förnyelse av ett redan etablerat avtalsförhållande eller om den avser att få till stånd ett avtal på ett förut oreglerat område. Det bör då rimligen kunna krävas att han snabbt tar ställning till frågan om han vill påkalla medling eller ej. Även idetta fall synes en tid av två veckor vara lämplig. I princip bör tvåveckorstiden löpa från det att begäran om förhandlingar avvisats. Det är naturligt att räkna tiden från det att underrättelse härom tillställts den som framställt begäran.

I enlighet med det anförda föreslås i paragrafen att medling skall påkallas inom två veckor från det att förhandlingar av part förklarats strandade eller begäran om förhandlingar avvisats.

Om parts begäran om förhandlingar avvisats och parten underlåter att påkalla medling, förfaller frågan om medling när tvåveckorsfristen utgår. Det föreligger emellertid inte något hinder att parten återkommer med en ny begäran om förhandlingar i saken, om han skulle finna detta påkallat.

• Sida 72
•  Original

4 55'

Enligt paragrafens första stycke skall medling äga rum inför en av regeringen utsedd förlikningsman. Några behörighetskrav beträffande förliknings- mannen anges inte i bestämmelsen. Det bör ankomma på regeringen att avgöra vilka kvalifikationer som förlikningsmannen bör besitta i varje särskilt fall. Ej heller anges närmare vilka uppgifter som förlikningsmannen i första hand har att fullgöra. I sakens natur ligger emellertid, att han bör tillse att förhandlingar mellan parterna upptas på lämpligt sätt. Föremålet för förhandlingarna inför förlikningsmannen skall gälla det förhållande som föranlett parts framställning om medling. Under medlingsarbetets gång bör på parternas samfällda begäran även angränsande områden kunna tas upp till behandling. Förlikningsmannen bör även kunna föreslå en sådan utvidgning av förhandlingsområdet. Inom ramen för det bestämda förhandlingsområdet får det ankomma på förlikningsmannen att bedöma hur han lämpligast bör gå till väga för att främja en lösning av tvisten. Vissa regler i detta hänseende ges även i 5 &.

Paragrafens andra stycke innehåller regler om möjlighet för förliknings- mannen att hos domstol anmäla parts försummelse att inställa sig till förhandling inför förlikningsmannen samt om rätt för domstol att meddela vitesföreläggande och att, på anmälan av förlikningsmannen, utdöma vitet.

Regleringen är utformad i nära överensstämmelse med 49 & MBL. När det emellertid gäller förhandlingar om avtal av det slag varom nu är fråga har det inte ansetts lämpligt att såsom i MBL ange arbetsdomstolen som forum för vitesmål. I stället föreskrivs att sådant mål skall upptas av Stockholms tingsrätt. I vad mån tvång i form av vite må användas när staten uppträder som part får överlämnas till rättstillämpningen att pröva.

Frågor rörande partsbehörighet har berörts under 2 &. I samband därmed har framhållits att i förlikningsmannens uppdrag ingår att pröva frågor av detta slag.

559

I paragrafens första stycke upptas en bestämmelse om förlikningsmannens förhandlingsverksamhet. Bestämmelsen motsvarar i viss mån 48 & MBL.

Förhandlingar som förlikningsmannen anordnar har främst till uppgift att få till stånd överenskommelse mellan parterna. Bestämmelsen i första stycket är avsedd att ge vägledning för förlikningsmannen i detta hänseende och skapa viss säkerhet för att medlingsförslag inte läggs fram som saknar anknytning till någondera sidans ståndpunkter. Om parterna enats om konkreta lösningar, skall förlikningsmannen självklart anknyta till dessa. Enighet kan i andra fall ha nåtts om vissa principer i en överenskommelse så att förhandlingsarbetet får inriktas på detaljutformningen av denna. Skulle endast den ena parten framlägga förslag till lösningar, bör förlikningsmannen göra en mera självständig bedömning av tvistefrågan.

Det är tydligt att förlikningsmannen har rätt att föreslå jämkningar och medgivanden som enligt hans mening är ägnade att bidra till en lösning av tvistefrågoma.

• Sida 73
•  Original

Enligt bestämmelsen i andra stycket kan förlikningsmannen vid resultat— lösa förhandlingar föreslå parterna att låta tvisten avgöras av skiljemän.

Biträder parterna förlikningsmannens förslag om att hänskjuta tvisten till avgörande av skiljemän, kommer frågan därefter att behandlas enligt reglerna i lagen (19291145) om skiljemän. Enligt bestämmelsen kan förliknings— marinen även medverka vid utseende av skiljemän. Sådan medverkan bör dock lämnas endast om parterna så önskar.

Enligt stadgandet kan förlikningsmannen föreslå parterna skiljemannaför— farande först sedan förhandlingar inför förlikningsmannen inletts. I sakens natur ligger emellertid att förlikningsmannen kan lämna sådant förslag utan att först ha prövat förhandlingsvägen i sådana undantagsfall då kallelse till förhandling framstår som ändamålslös.

635"

Paragrafen innehåller föreskrift för förlikningsmannen att genast göra anmälan till regeringen, om medlingsförsök misslyckats.

Anmälningsskyldighet föreskrivs i två fall, nämligen dels när slutligt medlingsförslag förkastats av parterna, dels när förlikningsmannen funnit att medlingsförslag ej kunnat läggas fram till följd av bristande medverkan från parts sida.

Har förlikningsmannen hos regeringen anmält förhållande som här avses, ankommer det på regeringen att vidta de åtgärder som kan anses påkallade. Genom bestämmelsen i 7 & andra stycket är sörjt för att regeringen erhåller viss tid för vidtagande av de åtgärder som bedöms nödvändiga.

Enligt bestämmelsen är förlikningsmannen inte skyldig att anmäla, när parterna enats om att låta tvistefrågan avgöras av skiljemän. Det är emellertid rimligt, att förlikningsmannen i ett sådant fall under hand meddelar regeringen att parterna nått överenskommelse därom.

75%"

Kollektiva upphovsrättsliga avtal löper i allmänhet för viss avtalsperiod. Framställs begäran om förhandlingar om nytt avtal är det praxis att parterna kommer överens om att avtalet skall fortfara att tillämpas även efter avtalstidens slut under förutsättning att förhandlingar då pågår. På detta sätt undviker man att avtalslöst tillstånd inträder, om nytt avtal ingås först efter avtalsperiodens slut. I första stycket av förevarande paragraf har intagits en bestämmelse som föreskriver att denna ordning skall gälla även i fråga om kollektiva kopieringsavtal. Parterna skall emellertid enligt bestämmelsen ha frihet att bestämma att annan ordning skall gälla.

Normalt resulterar förhandlingarna i ett nytt avtal, som förklaras skola gälla från den dag då den avtalsperiod som bestämts i det äldre avtalet upphör. lngås ej överenskommelse om det nya avtalet förrän efter sistnämnda tidpunkt, får avtalet alltså retroaktiv giltighet. Detta kan medföra att t. ex. vissa ersättningar måste beräknas retroaktivt.

I lagen bör anges under vilken tid avtalet skall äga fortsatt tillämplighet, om förhandlingarna ej leder till nytt avtal. Olika regler bör gälla allteftersom medling påkallas eller så ej sker.

• Sida 74
•  Original

I andra stycket upptas en bestämmelse för det fall att medlingsförfarande inletts mellan parterna. Om medlingen misslyckas, bör avtalet äga tonsatt tillämplighet under viss kortare tid därefter. Parterna behöver rådrum för att anpassa sig efter den nya situationen. De behöver också viss tid för att lämna information därom till organisationsmedlemmar och andra berörda. En frist om två veckor har synts lämplig.

Fristen bör räknas från det att slutligt medlingsförslag förkastats. Har förlikningsmannen enligt 5 & andra stycket föreslagit att tvisten skall avgöras av skiljemän men detta förslag förkastats, bör fristen räknas från det att så skett. Om förlikningsmannen enligt 65 till regeringen anmält, att han till följd av bristande medverkan från part ej kunnat framlägga medlingsförslag, bör fristen räknas från det att denna anmälan gjorts. Lagtexten har utformats i enlighet härmed.

Bestämmelsen i tredje stycket avser det fall att ingendera parten påkallar medling. Såsom anförts i specialmotiveringen till 3 & har det ansetts lämpligt att avtalet i detta fall skall ha fortsatt tillämpning till dess att tiden för att påkalla medling enligt 3 & har gått ut. Även denna tid är satt till två veckor.

Bestämmelserna i paragrafen är enligt en i första stycket intagen föreskrift dispositiva. Har parterna t. ex. överenskommit om andra frister än de i paragrafen angivna, skall dessa gälla.

8 59 I paragrafen föreskrivs tystnadsplikt för den som är eller varit förlikningsman. Bestämmelsen är i huvudsak utformad efter mönster av 53 & MBL. Åsido- sätts tystnadsplikten kan straffansvar inträda enligt 20 kap. 3 & brottsbalken (prop. 1975:78 s. 148 ff).

9 59

Som anförts i den allmänna motiveringen bör parterna kunna överenskomma att medling ej skall äga rum. För att gälla bör en sådan överenskommelse vara skriftlig. Den föreslagna lagtexten har utformats i enlighet härmed.

Stadgandet kan t. ex. tillämpas på det sättet att parterna i ett avtal föreskriver att fråga om förlängning av avtalet skall, i händelse av tvist, behandlas av skiljemän. Parterna kan också överenskomma att medlingsför- farande ej skall tillämpas utan att hänvisa till skiljemannaförfarande. En överenskommelse om att medling ej skall äga rum kan självfallet begränsas till viss fråga.

Har ett kollektivt avtal om fotokopiering träffats, kan givetvis uppkomma tvist mellan parterna rörande tolkningen av avtalsvillkoren. Sådan tvist faller inte under de här föreslagna bestämmelserna. Om skiljeavtal slutits mellan parterna blir allmänna regler om skiljedom tillämpliga. Har däremot inte slutits skiljeavtal, får tvisten på vanligt sätt underkastas domstols pröv- ning.

• Sida 75
•  Original

Särskilt yttrande

Av ledamoten Sture Palm

[ likhet med utredningen anserjag frågan om fotokopiering i undervisnings- verksamhet vara lämplig att behandlas inom ramen för ett delbetänkande.

Enligt min mening bör det emellertid vara ett undantag att en upphovs- rättslig fråga på detta sätt bryts ut till särskild behandling. Delbetänkanden bör inte läggas fram annat än om särskilda skäl påkallar det. Upphovsrättens komplexa karaktär och nära samband med den aktiva kulturpolitiken gör att frågorna i regel måste bedömas mot en mera principiell bakgrund. En samlad kartläggning av upphovsrättens allmänna funktion och betydelse ter sig här som en viktig uppgift. Jag vill därför inför det fortsatta utredningsarbetet starkt understryka de av utredningen framförda synpunkterna att det framstår som angeläget att nå fram till en enhetlig syn på den rad av principiella frågor som möter inom olika delar av det upphovsrättsliga regelsystemet och att en samlad lösning knappast torde kunna läggas fram förrän hela fältet genomarbetats och utredningen haft tillfälle att foga samman de olika delarna till ett helt.

• Sida 76
•  Original

• Sida 77
•  Original

Justitiedepartementet

Hyresrätt 2. Lokalhyra. [8] Barnets rätt. 1. Om förbud mot aga. [10] Ordningsvakter. [33] Förstärkt skydd för fri- och rättigheter. [34] Arrenderätt 1. [36] PersonregisterDatorer—Integritet. [54] Att sambo och gifta 519. [55] JK-ämbetet. [59] Översyn av vallagen 1. [64] 1974 års bolagskommitté. 1. Andelsbolagslag. [66] 2. Nya bolagsregler m.m. [67] Upphovsrätt I. Fotokopiering inom undervrsningsverksamhet. [69]

Utrikesdepartementet

Kultur och information över gränserna. [56] Biståndets organisation. [61]

Socialdepartementet

Föräldrautbildning. [5] Hälso- och sjukvårdspersonalen. [26] Föräldraförsäkring. [39] Kommunalt hälsoskydd. [44]

Kommunikationsdepartementet

1975 års danska och svenska öresundsdelegationer. 1. Öresunds- förbindelser. [ 18] 2. Öresundsförbindelser. Bilaga A. Ritningar. [19] 3. Öresundsförbindelser Bilaga B. Konsekvenser för företag och hushåll. [20] Bemanning av fartyg. [21] Fortsatt körkortsreform. [27] Trafikpolitik-kostnadsansvar och avgifter. [31]

Ekonomidepartementet Kapitalmarknadsutredningen. 1. Kapitalmarknaden | svensk eko-

nomi. [1 1] 2. Kapitalmarknaden i svensk ekonomi. Bilaga 1. [12] 3. Kapitaimarknaden i svensk ekonomi. Bilaga 2—4. [13].

Budgetdepartementet

Statlig personalutbildning. [41]. Konkurrens på lika villkor. [48].

Utbildningsdepartementet

Skolplanering och skolstorlek. Faktaredovisning och bedömnings- underlag. [4] Utredningen om vissa vårdutbildningar inom högskolan. 1. Praktik— frågor-åtgärder i ett kort perspektiv. [15] 2. Ny vårdutbildning. [50] Skolan. En ändrad ansvarsfördelning. [65]

Jordbruksdepartementet

1973 års skogsutredning. 1. Ny skogspolitik. [6] 2. Skog för fram- tid. [7] Växtförädling. [23] Ny renhållningslagstiftning. [24] Miljökostnader. [43] Svensk trädgårdsnäring. [51]

Handelsdepartementet

Ny konkurrensbegränsningslag. [9] Regional konsumentpolitisk verksamhet. [ 16]

Hotell- och restaurangbranschen. [37] Tvistlösning på konsumentområdet. [40] Förbud mot investeringar i Sydafrika. [53]

Arbetsma rknadsdepa rtementet

Sysselsättningsutredningen. 1. Arbete ät handikappade. [14] 2. Energi, strukturomvandling och sysselsättning. [22] 3. Kvinnors förvärvsarbete och förvärvshinder. [28] 4. Kommunernas medver— kan i sysselsättningsplanering. [42] 5. Resor till arbetet. [57] 6. Regionalpolitiska stödformer och styrmedel. [62] Arbete i jordbruk och trädgård. [29] Jämställdhet i arbetslivet. [38] Allmän arbetsiöshetsförsäkring. [45] Arbetsmarknadspolitik i förändring. [60]

Bostadsdepartementet

Etablering av miljöstörande industri. [25] Brand inomhus. [30].

Industridepartementet

Enargikommissionen. 1. Energi. [17] 2. Energi. Hälso-miljö- och säkerhetsrisker. [49] Expertgruppen för regional utredningsverksamhet. 1. Att främja regional utveckling. [46] 2. Att främja regional utveckling. Bilagedel. [47] 3. Industri till Norrbotten. [68] Riksdagens insyn i statliga företag. [63]

Kommundepartementet

Kyrkoministerns stat—kyrka grupp. 1. Stat—kyrka. Ändrade relationer mellan staten och svenska kyrkan. [1] 2. Stat—kyrka. Bilaga 1. Kyrkans framtida organisation. [2] 3. Stat—kyrka. Bilaga 2—12. Utredningar ] delfrågor. [3] Ny indelningslag för kommuner, landstingskommuner och försam- lingar. [32] Regional utvecklingsplanering. länsplanering, vidgad Iänsdemokrati. [35] Lägg besluten närmare människorna! [52] Organisatoriska frågor inom länsstyrelserna. [58]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

• Sida 102
•  Original

• Sida 103
•  Original

• Sida 104
•  Original

KUNGL. BIBL.

1978 -12- 0 ] STOCKH”*'t-*-A.

• Sida 105
•  Original

• Sida 106
•  Original

LiberFörlag ISBN 91-38-04428-5