SOU 1987:39

Studiemedel

Till statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet

Genom beslut den 19 juni 1985 bemyndigade regeringen dåvarande chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Lena Hjelm-Wallén, att tillkalla en kommitté för att utreda behovet av förändringar av studiemedelssyste- met m.m.

Med stöd av detta bemyndigande förordnades den 26 juli 1985 såsom ordf förande generaldirektören Ulf Larsson och som ledamöter riksdagsledamoy ten Lars Ahlmark, riksdagsledamoten Rune Backlund, juris kandidaten Anders Frostell, riksdagsledamoten Helge Hagberg och riksdagsledamoten Lena Ohrsvik samt den 26 augusti som ledamot förbundsordföranden Anna Lindh. Till sakkunniga förordnades samma dag kanslirådet Eva—Stina Hultinger och byråchefen Björn Sundström. Utöver de sakkunniga har ett antal experter förordnats att biträda oss i vårt arbete. Experterna redovisas i kapitel 1.

Kommittén har antagit namnet studiemedelskommittén.

Till sekreterare åt kommittén utsågs avdelningsdirektören Lennart Fleischer och till biträdande sekreterare filosofie kandidaten Christer Andersson och kanslisekreteraren Jan Hyllander. Hovrättsassessorn Göran Lindvall har tjänst-ort som biträdande sekreterare fr.o.m. den 16 mars 1987. I sekretariatet har också ingått assistenten Sonia Gustavsson.

Kommittén har den 26 augusti 1986 överlämnat rapporten (Ds U 1986:111 Studerandepopulation och arbetsmarknad samt den 5 november 1986 rap— porten (Ds U 1986115) Makeprövning vid återbetalning av studiemedel.

Studiemedelskommittén överlämnar harmed sitt betänkande (SOU 1987: 39) Studiemedel. Ledamöterna Ahlmark, Backlund och Frostell har avgivit reservationer.

Särskilda yttranden har avgivits av experterna Edström, Hamrin, Johan— nesson, Johansson och Ostberg—Svanelind.

Med detta betänkande har vi slutfört vårt arbete.

Stockholmi augusti 1987

UlfLarsson

Lars Ahlmark Rune Backlund Anders Frostell Helge Hagberg Anna Lindh Lena Öhrsuik

/Lennart Fleischer

Christer Andersson Jan Hyllander

Göran Lindvall

InnehåH

Författningsförslag

NM—

aamaeqaaeaapeaauwu DON)!—

comp- Nai—*

0303 www wgwwwwwww MNNNNNMMMNMNNMMMMNN UMPC» Nn—

a» www ewuswwwe

p..

Sammanfattning

Direktiven och utredningens arbete Direktiven Utredningsarbetet

Bakgrund

Historik Nuvarande studiemedelssystem Indirekta former av studiestöd Studeranderabatter på SJ Fria läromedel Studerandehälsovård Studentbostäder Studentkårlokaler, restauranger och fria måltider Ovriga former av statligt studiestöd

Studiehjälp Vuxenstudiestöd Angränsande system

Sjukförsäkring för studerande Stöd till barnfamiljer Bostadsbidrag

Internationellajämförelser

Studiestöden i Danmark, Finland, Island och Norge Studiestöden i vissa andra europeiska länder

Funktion och effekter

Inledning Utnyttjande

Allmänt Eftergymnasial utbildning 1965-1985 Utbildning på gymnasial nivå Studiemedel och rekrytering Allmänt Socialt ursprung för avgångna från gymnasier och nybörjare på högskolan Män och kvinnor i högskolan

Geografisk rekrytering Studiemedlens betydelse för rekrytering till högskole- utbildning

Studiemedlens storlek Allmänt

18

29 29 29

32 32 33 39 39 39 40 40 41 42 42 43 44 44 44 47 48 48 50

5-1 5-1

r-y |

57 57 64 66 66

66 68 69

69 71 71

CONN— 01pr

bgbweeeoögggmeeee WN)»-

b mggmbuhw då com»— tor—*

21) ambra—taig—

PPPPPWQWPPQPPWQPWQ mqmmmmmamm P PPPPPBPFÄ wwaWPPPwWWPPWWWW mqöbbwmk

ppppppéhwwwwwwpwwh bpbbbbpbp

QO'JCJ'IQOQMH

Den ursprungliga nivån Tidigare förslag till förändringar Vetenskapliga undersökningar av tillräckligheten De studerandes kostnader Utvecklingen av skuld och avgift Skuldernas omfattning och fördelning Avgifternas storlek och utveckling Inställningen till skuldsättning bland ungdomar Uppskov Allmänt Uppskovsutveckling Prövning mot makes inkomst Avskrivning Avgränsning Ovriga frågor Studiemedel för utlandsstudier Deltidsstudier

Utgångspunkter för en reform

Andrade förutsättningar

Varför statligt studiestöd? Mål för studiestöd Andra krav på studiestödet Ekonomiska förutsättningar Allmänt Statens kostnader för studiemedel Statens kostnader för studiemedel vid olika uppräk- ningstal, totalbelopp, återbetalningstider m.m. Subventionsnivån

Overväganden och förslag

Inledning

Totalbeloppets storlek Allmänt En heterogen studerandegrupp

Förmåner till studerande vid sidan av studiemedlen Disponibel inkomst för olika grupper Differentiering av studiestödet Bostadsbidrag till studerande över 28 år Prövning av studiestöd mot den studerandes egen ekonomi Förslag om totalbeloppet m.m. Form för subventionering inom studiestödet Allmänt Bidrag under studietiden

Beskattat bidrag Generell räntesubvention

Avskrivning av studieskulder Subventionernas form i andra statliga systern Overväganden

Förslag

Återbetalning

Allmänt Problem med nuvarande återbetalningssystem Minskad skuldsättning Inkomstrelaterat återbetalningssystem Olika inkomstbegrepp Rantans storlek Äterbetalningstidens längd, minimiavgift m.m.

71 72 73 75 79 79 81 84 85 85 86 87 89 89 90 90 91

92 92 94 95 97 98 98 98

101 103

104 104 104 104 104 105 106 108 109

110 113 115 115 116 116 117 117 118 119 119 120 120 121 122 123 125 130 130

i—lo'oo o

"J:-baie;-

mmmwmmwwgwmgggmmggaegggggg &»;me

inbakat——

Förslag om procentsats Avgränsning av återbetalningsskyldiga Lindring av återbetalningsskyldigheten Studerande under högskolenivå Allmänt Avskrivning av studieskulder på grund av vuxenstudier Overväganden

Förslag Finansiering

Allmänt

Finansieringsformer

Nuvarande hantering av återbetalningarna Overväganden och förslag Riksgäldskontorets medverkan i studiefinansieringen Åtgärder för studiemedelstagare i nuvarande system Avgränsningar Ovriga fragor Studiemedel för studier utomlands Regler för meritvärdering Yrkeslärare, vissa speciallärare och YTH—studerande Overgångsbestämmelser Kostnadsberakningar Allmänt Nuvarande kostnader

Kostnadseffekter av vårt förslag Budgeteffekter av vårt förslag

Reservationer

Särskilda yttranden

Bilagor Bilaga 1 Bilaga 2 Bilaga 3 Bilaga 4 Bilaga 5

Bilaga 6

Kommittédirektiv

Tilläggsdirektiv Svenska sparbanksföreningens studentbudgetar Disponibel inkomst för olika grupper

Jämförelser mellan nuvarande studiemedelssystem och ett system med inkomstrelaterad återbetalning CSst meritvärderingskrav för eftergymnasiala ut- bildningar - allmänna råd

131 132 133 134 134 136 136 137 139 139 140 142 142 144 146 147 148 148 149 150 151 151 151 152 152 154

163

168 178 180 190

203 253

Författningsförslag

1. Förslag till

Lag om ändring i studiestödslagen (1973:349)

Härigenom föreskrivs i fraga om studiestödslagen 1 1973349): dels att 4 kap 14, 17 och 40 så skall upphöra att gälla, dels att 4 kap. 8,13, 16, 19, 21, 23-25, 36 och 41 Såå samt 8 kap. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap. 8 5

Har en studerande för sadana studier som avses i 1 äerhallit studiemedel eller särskilt vnxenstu diestöd enligt 7 kap. under sammanlagt minst sex ar, utgar studiemedel för ytterligare sadana studier endast om det finns särskilda skäl.

Har en studerande för sadana studier som avses i 2 5 erhållit studiemedel eller särskilt vuxenstudiestöd enligt 7 kap, under samman— lagt minst /"em ar, utgår studiemedel för ytterli» gare sadana studier endast om det finns sär— skilda skäl.

13

Studiemedel utg-ar med 14.06 procent av basbeloppet för varje hel, sammanhängande tidsperiod för vilken den studerande har rätt till studiemedel. Tidsperioden skall omfatta för heltidsstuderande 15 och för deltidsstuderande 30 dagar.

Vad som sägs i första stycket gäller endast om ejannat följer av 14, 16, 17, 19, 22 eller 25 5.

16

För en heltidsstnderande minskas det be— lopp som utgår enligt 13 5 första stycket och 14 55 för varje hel, sammanhängande tidsperiod om 15 dagar med en artonde! av den del av den stu— derandes inkomst under kalcnderhalvaret som överstiger nedan för skilda perioder angivna delar av basbeloppet, nämligen

' Lagen omtryckt1987:303.

llar en studerande för sadana studier som avses i 2 & erhallit studiemedel eller särskilt vuxenstudiestöd enligt 7 kap. under samman- lagt minst tre är, utgai' studiemedel för ytterlif gare sadana studier endast om det finns sär— skilda skäl.

Har en studerande for sat/una studier som avses i 1 9 eller 2 &" erliallil s/udiemetlel eller särskilt t'uxensludit'slöd enligt 7 kap. under sammanlagt minst sju ar, ulgnr slurliemt'tlel for yllerligure sådana sludier endas! nm (]k'l finns särskilda skal.

&

Studiemedel utgar med 8.61 procent av basbeloppet för varje hel. sammanhängande tidsperiod för vilken den studerande har rätt till studiemedel. Tidsperioden skall omfatta för heltidsstuderande 15 och för deltidsstuderandc 30 dagar.

Vad som sägs i första stycket gäller endast om inte annat följer av 16, 19,22 eller 25 s'. i

För en heltidsstudcrande minskas det he— lopp som utgår enligt 13 & första stycket för varje hel, sammanhängande tidsperiod om 15 dagar med en trettionde! av den del av den stuv derandes inkomst under kalendcrhalvart—t som överstiger nedan för skilda perioder angivna delar av basbeloppet, nämligen

Nuvarande lydelse Antal hela, sammanhängande tidsperioder om 15 dagar för vilka studiemedel skall utgå under januari- kalenderhalvåret högst 2

3 4 5

6 7 8 9 lägst 10

19

För deltidsstuderande minskas det belopp som utgår för ett kalenderhalvår enligt 13 5 första stycket och 14 :S för varje hel, samman— hängande tidsperiod om 30 dagar med en nion- del av den del av den studerandes inkomst un— der kalenderhalvaret som överstiger nedan, för skilda perioder angivna delar av basbeloppet, nämligen

Antal hela, sammanhängande tidsperioder om 30 dagar för vilka studiemedel skall utgå under kalenderhalvåret

l 2 3

4

lägst 5 Utöver vad som /öljer av första stycket minskas det belopp som enligt 13 9" första stycket och 14 & utgår till deltidsstuderande för varje hel sam— manhängande tidsperiod om 30 dagar med två fyrtiofemtedelar av den del av den studerandes förmögenhet som överstiger sex gånger basbe— loppet. 21

Som den studerandes inkomst under kalen- derhalvärel enligt 16 och 19 åå räknas den in- komst som han kan antagas komma att åtnjuta under kalenderhalvåret. Värdet av natura/ör- måner fastställs av regeringen. Statligt eller stotskommunalt bostadsbidrag, allmänt barn- bidrag, förlängt barnbidrag, handikappersätt— ning och annat studiestöd enligt denna lag än korttidsstudiestöd och vuxenstudiebidrag räk- nas inte som inkomst.

Med förmögenhet förstås i 17 och 19 55 skat— tepliktig förmögenhet enligt lagen. (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt.

Föreslagen lydelse Del av basbeloppet

juli- juni december 135 procent 135 procent

125 procent 1 10 procent

125 procent 110 procent

95 procent 95 procent 85 procent 85 procent 70 procent 80 procent 60 procent 70 procent 50 procent 70 procent 40 procent 55 procent &

För en deltidsstudcrande minskas det be- lopp som utgår för ett kalenderhalvår enligt 13 5 första stycket för varje hel, sammanhängande tidsperiod om 30 dagar med en niondel av den del av den studerandes inkomst under kalen— derhalvaret som överstiger nedan, för skilda perioder angivna delar av basbeloppet, nämli- gen

Del av basbeloppet

160 procent 150 procent 140 procent 130 procent 120 procent

Med inkomst under kalenderhalvåret enligt 16 och 19 55 förstås den del av den till statlig in- komstskatt taxerade inkomsten före avdrag för underskott i förvärvskälla som den studerande kan antas komma att åtnjuta under kalender- halvåret.

Nuvarande lydelse 23

Vid beräkning enligt 13, 14, 16, 17 och 19 5? av studiemedel tillämpas det basbelopp som gäller vid ingången av den tidsperiod för vilken studiemedlen är avsedda.

2—1

1 studiemedel ingar studiebidrag. Barn- tillagg utgar dock endast I form av aterbetal- ningspliktiga studiemedel.

För varje hel, sammanhängande tidsperiod om 15 dagar lör heltidsstuderande och om 30 dagar för deltidsstuderande utgör studiebidra— get 121 kronor. Om studiemedlen för denna tidsperiod enligt 11), 13, 16, 17. 19 och 21-23 åå utgår med lägre belopp än 8,06 procent av hus- beloppet utgör studiebidraget dock endast så stor delav 121 kronor som svarar mot förhål- landet mellan det belopp som utgår och 8.06 procentav basbeloppet.

Utgående studiemedel utgör i första hand studiebidrag. Återstoden utger återbetalning.—;- pliktiga studiemedel

25

Studerande, som till 123de av bestämmelser— na i 16,17, 19 och 21 åå eller bestämmelse som avses i ”22 & ej är berättigad till studiemedel, kan dock få återbetalningspliktiga studieme— del om synnerliga skäl föreligger.

Om synnerliga skäl föreligger, får studie— medel utga med högre belopp än som Följer av 10, 13, 14, 16, 17, 19 och 21 55 eller bestäm- melse som avses i 22 5. Det överskjutande be- loppet utgar i form av aterbetalningspliktiga studiemedel.

Foreslagen lydelse &»

Vid beräkning enligt 13, 16 och 19 så av studiemedel tillämpas det basbelopp som gäller vid ingangen av den tidsperiod för vilken stu' diemedlen är avsedda.

?

l studiemedel ingar studiebidrag. För varje hel, sammanhängande tidsperiod om 15 dagar lör heltidsstttdet'ande och om 30 dagar För deltidsstuderande utgör studiebidra get 1.95 procent av basbeloppet. :ir den stude- rande för denna tidsperiod enligt 10, 13. 16. 19 och 21-23 559 inte berättigad till fullt studie/nu- del minskas först studiebidraget oeh dare/”ter den återbetalningsplihtiga delen av studiemed- len.

I)en studerande kan beviljas studiebidrag även om han helt eller delvis itt-star frun att su» ku aterbetalningspliktiga studiemedel.

En studerande, som till Följd av bestainmel' serna i 16, 19 och 21 55 eller bestämmelse som avses i 22 & inte är berättigad till studiemedel, kan dock få återbetalningspliktiga studieme- del om det finns synnerliga skäl.

Om det finns synnerliga skäl, l'ar studieme- del utga med högre belopp än som Följer av lt), 13, 16, 19 och 21 55 eller bestämmelse som av ses i 22 å. Det Överskjutande beloppet utgar i form av atei"betalningspliktiga studiemedel

Närmare föreskrifter för tillämpningen av första och andra styckena meddelas av regeringen

eller den myndighet som regeringen bestämmer

36

Studiemedel enligt detta kapitel lar bevil— jas svensk medborgare lör studier utom riket, om studierna icke med lika stor /Zirdel kan be- drivas vid svensk läroanstalt,

Även I andra fall får studiemedel enligt det- ta kapitel beviljas för studier utom riket enligt bestämmelser som regeringen meddelar.

Första och andra styckena galler dock endast sådana studier som motsvarar eller ärjämför- bara med studier vid svensk läroanstalt eller ut- bildningslinje som omfattas av förordnande en- ligt 1 & eller3 kap. 1 :$.

&

Studiemedel enligt detta kapitel Far bevik jas svensk medborgare lör studier utom riket under de förutsättningar och med de belopp som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Studiemedel kan även utga lör sjukperiod som avses i 28 & enligt de närmare Föreskrifter som

meddelas av regeringen,

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

41.5

Sludiebidrag och a'larbelalningsplikliga Studiemedel enligt detta kapitel avrundas studiemedel enligt detta kapitel sam! barn- till helt krontal vid öretal under 50 nedal och lillägg uid tillämpning av 40 & avrundas till vid annat öreLal uppåt. helt krontal vid öretal under 50 nedåt och vid annat öretal upp-at,

Föreslagen lydelse 8 kap. Aterbetalning av studiemedel"! Allmänna bestämmelser

] 5 Den som uppburit återbetalningspliktiga studiemedel skall aterbetala dessa jämte en årlig ränta. Vid aterbetalningen skall den ränta som uppkommit under aret betalas i första hand och därefter kapitalskulden Ränta som inte har betalats läggs vid utgangen av varje år till kapitalskulden.

Återbetalningspliktiga studiemedel som belöper pa sjukperiod eller som belöper pa tid under vilken den studerande har uppburit utbildningsbidrag skall inte aterl)etalas,savitt inte annat framgår av 20-23 55

2 9' Regeringen fastställer före varje ars början den ränta som skall gälla för aret.

3 & Återbetalningen skall börja det kalendcrar som infaller närmast efter det att sex mana, der har förflutit fran utgången av den tidsperiod då den återbetalningsskyldige senast har uppburit studiestöd enligt 3, 4 eller 7 kap.

4 & Återbetalningen skall ske med fyra procent av den äterbetalningsskyldiges arsinkomst två år före återbetalningsaret. Med inkomst förstas den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten före avdrag för underskott i förvärvskälla samt beskattningsbar inkomst enligt lagen (1958z295J om sjömansskatt förejämkning för underskott i förvärvskälla,

För varje aterbetalningsar skall dock betalas ett belopp om minst tre procent av det basbelopp som gäller vid ingången av aterbetalningsåret,

5 9" För den äterbetalningsskyldige som den 1 januari aterbetalningsaret ar bosatt utom rr ket skall det arsbelopp som han skall utge bestämmas till en tjugonde] av de aterbetaf ningspliktiga studiemedlen jämte ränta som utestod vid föregaende ars slut. Arsbeloppet skall dock lägst uppga till en tiondel av det basbelopp som gäller vid ingangen av aterbetalf ningsåret.

6 & Om en återbetalningsskyldig som varit bosatt utom riket flyttar till Sverige, skall hans årsbelopp beräknas enligt 5 5 till dess han avgett deklaration till statlig inkomstskatt eller betalat svensk sjömansskatt för hela det inkomstar som enligt 4 9] utgör underlag för beräk- ning av hans ärsbelopp.

7 9' Har den aterbetalningsskyldige uppburit nya aterbetalningspliktiga studiemedel sedan återbetalningsskyldighet inträtt. sammanlaggs dessa med tidigare län.

8 % Avlider den äterbetalningsskvldige, bortfaller aterbetalningsskyldigheten. Dödsboet efter den avlidne skall dock betala ej erlagt ärsbelopp för ar före det under vilket dödsfallet inträffat. Om det finns synnerliga skäl, fär centrala studiestödsnämnden befria dödsboet från skyldigheten att betala sadant belopp.

9 6 Centrala studiestödsnämnden kan medge att ärsbeloppet för visst är skall nedsättas 1. om den återbetalningsskyldige fortfarande bedriver studier pa minst halvtid eller 2. om det i annat fall finns särskilda skäl.

10 & Centrala studiestödsnämnden kan helt eller delvis befria en aterbetalningsskyldig från den återstaende äterbctalningSskyldighetcn i. om studietiden har förlängts pa grund av handikapp,

2. om betalningsform-agan är nedsatt på grund av sjukdom eller någon annan jämförlig or sak och det kan antas att sä kommer att vara fallet under en längre tid eller

3. om det i annat fall finns synnerliga skäl.

'-' Nuvarande lydelse aterlinns i SFS 19873303.

Föreslagen lydelse

11 & Den som tidigare uppburit aterbetalningspliktiga studiemedel enligt 4 kap. för kom— munal eller statlig vuxenutbildning eller för sådan annan gymnasial utbildning eller ut- bildning vid folkhögskola kan befrias från att återbetala viss del av dessa studiemedel om han under minst tre terminer studerat vid läroanstalt eller utbildningslinje som omfattas av förordnande enligt 4 kap. 1 5 och för denna tid uppburit äterbetalningspliktiga studie— medel.

Sådan befrielse får avse högst sex terminer och för varje termin uppga till högst 20 pro— cent av det basbelopp som gällde för den termin som studiemedlen avsåg.

12 & Ansökan om nedsättning eller befrielse enligt 91] åå skall inges till centrala studie- stödsnämnden.

Ansökan om nedsättning av arsbeloppet enligt 9 & skall ha kommit in senast under aterbetalningsaret.

Ändras årsbeloppet eller aterbetalningsskyldigheten efter ansökan enligt första styck- et skall för mycket inbetalat belopp återbetalas. Skulder på arsbelopp, återkrav eller av— gifter som har förfallit till betalning avräknas dock före aterbetalningen

13 5 En aterbetalningSskyldig kan frivilligt återbetala större belopp än som har debiterats honom.

Regeringen kan bestämma om särskilda villkor för frivillig aterbetalning som sker un- der viss angiven tidsperiod,

Debitering

14 9" Varje aterbetalningsär debiteras den äterbetalningsskyldige ett ärsbelopp som beräk- nats enligt 4 5, om inte annat gäller enligt 5 eller 6 åå för den som är eller har varit bosatt utom riket eller ärsbeloppet blivit nedsatt enligt 9 &,

Uppbörd

15 5 Det debiterade ärsbeloppet skall betalas enligt de föreskrifter som meddelas av rege— ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

16 & Överklagar den äterbetalningsskyldige sin taxering till statlig inkomstskatt och fram— står det som oskäligt att han betalar debiterat årsbelopp som har bestämts på grundval av den överklagade taxeringen, far han efter ansökan beviljas anstånd med att betala årsbe- loppet. Ansökan skall ges in till centrala studiestödsnämnden Anstandet får avse högst det belopp som betingas av den återbetalningsskyldiges yrkande i fråga om taxeringen.

Anståndet skall gälla till dess två månader har förflutit från dagen för beslut i anled- ning av den återbetalningsskyldiges talan mot taxeringen

Motsvarande bestämmelser gäller om en återbetalningsskyldig ansökt om jämkning eller rättelse av sjömansskatt

17 & Vid avisering av arsbeloppet utgår aviseringsavgift med belopp som regeringen be- stämmer.

Om arsbeloppet eller del av detta inte betalas inom föreskriven tid, skall paminnelse sändas till den äterbetalningsskyldige. För påminnelse utgår påminnelseavgift med belopp som regeringen bestämmer

18 & Årsbelopp och andra avgifter som inte har betalats inom föreskriven tid får tas ut ge- nom utmätning utan föregaende dom eller utslag.

19 % Betalar en återbetalningsskvldig inte debiterat årsbelopp inom föreskriven tid far centrala studiestödsnämnden bestämma att han genast skall aterbetala hela studiemedels- skuldenjämte ränta.

Föreslagen lydelse

Centrala studiestödsnamnden far inga avtal om aterbetalning av studiemedel som har sagts upp till betalning. Pa sadant lan utgar ränta efter en räntesats som vid varje tid- punkt med tva procentenheter överstiger statens utläningsräntai

Särskilda bestämmelser

20 & I 21 och 22 åå finns särskilda bestämmelser om aterbetalningsskyldighet för den som har uppburit äterbetalningspliktiga studiemedel för sjukperiod enligt 3 kap. 15—19 åå, 4 kap. 28—35 åå eller 7 kap. 17 å och de bestämmelser som anges där.

21 &" Aterbetalningspliktiga studiemedel som belöper pä sadan del av sjukperiod som infal- ler efter en karenstid om 14 dagar skall inte återbetalas, om inte annat följer av 22 5.

Som karenstid räknas endast sådan tid som infaller under sadan studietid som avses i 3 kap. 15 si,-1 kap. 28 9" eller 7 kap. 17 å i den del hänvisning sker till 4 kap. 28 5. Vid beräk_ ning av karenstid skall flera sjukperioder räknas som en sjukperiod, om den senare börjar inom 20 dagar efter föregaende periods slut.

22 S' Uppbär den studerande sjukpenning enligt lagen (1976380! om arbetsskadeförsäk— ring skall av äterbetalningspliktiga studiemedel för sadan Sjukdag som infaller efter ka— renstiden enligt 21 ääterbetalas den del som motsvarar det belopp varmed sjukpenningen överstiger 25 kronor. Vad som sagts nu gäller också om den studerande med anledning av sin sjukdom får ersättning enligt annan författning eller på grund av regeringens förord nande eller enligt utländsk lagstiftning om arbetsskadeförsäkring Sjukpenning enligt la— gen (19621381) om allmän försäkring skall inte beaktas vid tillämpning av denna paragraf.

23 & Aterbetalningspliktiga studiemedel, som belöper pa tid under vilken den studerande har uppburit utbildningsbidrag, enligt bestämmelserna om dagpenning, skall inte aterbe— talas i den män avdrag har skett från utbildningsbidraget.

24 & Aterbetalningsbelopp och arsbelopp avrundas till helt krontal vid öretal under 50 ned— åt och vid annat öretal tippat.

259 Den aterbetalningsskyldige skall lämna centrala studiestödsnämnden de uppgifter som är av betydelse för tillämpningen av detta kapitel. Är den äterbetalningsskyldige omyndig skall förmyndaren lämna sådana uppgifter. De uppgifter om personliga och ekonomiska förhallanden som lämnas i ansökan om nedsättning av ärsbeloppet eller befrielse fran äterbetalningsskyldigheten skall avges pa heder och samvete,

26 5 Allmän försäkringskassa skall lämna centrala studiestödsnämnden och studiemedels- nämnderna uppgift om sådan sjukpenning eller ersättning som avses i 22 å.

Allmän försäkringskassa skall i övrigt lämna centrala studiestödsnämnden och studio medelsnämnderna de uppgifter som är av betydelse för tillämpningen av detta kapitel om ligt de bestämmelser som regeringen meddelar.

27 &" Annan myndighet och försäkringsinrättning är skyldiga att på begäran lämna försaka ringsdomstol, riksförsäkringsverket, allmän försäkringskassa och centrala studiestödsa nämnden sadan uppgift i fraga om viss person som är av betydelse för tillämpningen av detta kapitel.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9 kap. 2a få

Fordran, som har uppkommit pa grund av att studiestöd har aterkrävts och som utestår oreg— lerad, bevakas till och med delar under vilke! gäldenären fyller 65 ar. Därefter avskrivs ford- ringen Avlider guldenaren och svarar ej dödsbodelA tigare for [i)rtlringen. avskrivs fordringen om den inte kan betalas med dödsboets tillgångar eller med anlilande. uv sakerhet som har ställts för for(/ringen. Aven eljest avskrivs fordringen om indrivning— en skulle valla mer arbete eller kostnad än som är skäligt och indrivning inte är pakallad fran allmän synpunkt.

2 b

Till studerande som tidigare har uppburit stu- diestöd utgar nytt sadan stöd endast om

1. debiterad studiemedelsavgifL som förfallit till betalning före det kalenderar som de nya studiemedlen avser, i sin helhet erlagts eller be— slut fattats enligt 8 kap. 39, 40 eller 44-499'351111 avgift inte skall ulgu,

En fordran, som uppkommit pa grund av att studiestöd har atcrkrävts och som utestar oreg- lerad, avskrivs om gäldenären avlider och döds- bodelcigare inte svarar för fordringen. om den inte kan betalas med dödsboets lillgangar eller med unlilande av saker/tel som har ställts för fordringen.

Även i annat fall avskrivs fordringen om in- drivningen skulle valla mer arbete eller kost- nad än som är skäligt och indrivning inte är påkallad fran allmän synpunkt, &

Till en studerande som tidigare har uppburit studiestöd utgår nytt sadant stöd endast om ]. debiterat årsbelopp, som har förfallit till be- talning före det kalenderar som de nya studie- medlen avser, har betalats.

2. återkrav med stöd av 2 & av äter—betalningspliktiga studiemedel enligt 3 kap., studiemedel en- ligt 4 kap. eller särskilt vuxentstudiestöd enligt 7 kap. har reglerats av den studerande sa att återkrav, som avser högst ett kalendcrhalvär, kvarstar oreglerat.

Om synnerliga skäl föreligger får studiestöd Om de! finns synnerliga skäl får studiestöd dock beviljas utan hinder av vad som anges i dock beviljas utan hinder av vad som anges i första stycket. första stycket.

1. Denna lag träder i kraft den ljuli 1988. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fraga om stu- diestöd som har beviljats före ikraftträdandet.

2. En studiestödstagare som har beviljats aterbetalningspliktiga studiemedel före ikraftträdan— det kan begära att dessa skall äterbetalas enligt de bestämmelser som gäller för studiestöd som har beviljats därefter. Ansökan om ändrade aterbetalningsvillkor prövas av centrala studiestödsnämnden och skall ha kommit in till nämnden senast den 1 november året före det är då de ändrade villkoren skall gälla. De ändrade betalningsvillkoren skall alltid tillämpas fran och med den 1 januari visst är

3. Den aterbetalningsskyldige som inte har övergatt till de atcrbetalningsregler som gäller för studiestöd beviljade efter ikraftträdandet kan efter ansökan hos centrala studiestödsnämndcn fa sin avgift nedsatt till fem procent av hans avgil'tsunderlag enligt äldre föreskrifter.

4. För den som återbetalar studiemedel beviljade saväl före som efter ikraftträdandet begränsas återbetalningsskyldigheten för de nya studiemedlen sa att det sammanlagda återbetalningsbe- loppet inte överstiger fem procent av hans inkomst enligt 8 kap. 4 & idess nya lydelse..

5. De nya föreskrifterna i 8 kap. 11 5 om befrielse fran att aterbetala studiemedel för kommunal eller statlig vuxenutbildning eller för sadan annan gymnasial utbildning eller utbildning vid folkhögskola skall gälla för sådana studiemedel som den aterbetalningsskyldige har erhallit för studier efter är 1983. Har den återbetalningsskyldige redan beviljats befrielse enligt de äldre föreskrifterna far han ansöka om ytterligare befrielse så att det sammanlagda avskrivningsbeloppet per termin uppgår till högst 20 procent av det basbelopp som gällde för den termin som studiemedlen avsåg.

2. Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928z370)

llärigenom föreskrivs att 20 så kommunalskattelagen (1928z370) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 20 ål

Vid beräkningen av inkomsten fran särskild förvarvskälla skall alla omkostnader under be- skattningsaret för intäkternas förvärvande och bibehallande avräknas fran samtliga intäkter i pengar eller pengars värde (bruttointåktl som har inl'lutit i förvärvskällan under beskattnings— året.

Avdrag far inte göras för: den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter, sasom vad skattskyldig ut- gett som gava eller som periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning till person i sitt hushall; köstnader ] samband med plockning av vilt växande bär och svampar till den del kostnaderna inte överstiger de intäkter som är skattefria enligt 19 å; värdet av arbete, som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts av den skattskyldige själv eller andre maken eller av den skattskyldiges barn som ej fyllt 16 år; ränta på den skattskyldiges eget kapital som har nedlagts i hans förvärvsverksamhet; svenska allmänna skatter: kapitalavbetalning på skuld:

avgift enligt 8 kap. studiestödslagen 119732 avgift enligt 8 kap. studiestödslagen 11973z3491 349); i dess lydelse före den ljuli 7988 och rcinlu en- lig! 8 kap. I & studieslödslagen i dess lydelse därefter

avgift enligt lagen ( 1972—1351 om överlastavgift; avgift enligt lagen ( 1976:666) om paföljder och ingripanden vid olovligt byggande m.m.; avgift enligt 99 a & utlänningslagen (19801376); avgift enligt 26 &" arbetstidslagen 419821673J; skadestånd, som grundas pa lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet eller annan lag som gäller förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare, när skadestandet avser annat än ekonomisk skada: företagsbot enligt 36 kap. brottsbalken; straffavgift enligt 8 kap. '? & tredje stycket rättegångsbalken; belopp, för vilket arbetsgivare är betalningsskyldig enligt 75 % uppbördslagen (1953r272) eller för vilket betalningsskyldighet föreligger på grund av underlatenhet att göra avdrag enligt lagen (1982: 1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar; avgift enligt lagen (19761206) om felparkeringsavgift; kontrollavgift enligt lagen (19841318) om kontrollavgift vid olovlig parkering: överförbrukningsavgift enligt ransoneringslagen (19781268); vattenföröreningsavgift enligt lagen (1980: 424) om åtgärder mot vattenförorening fran fartyg; avgift enligt 3 5 lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela föreskrifter om in— eller utförsel av varor; lagringsavgift enligt lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol eller lagen (19851635l om försörjningsberedskap på naturgasomradet; ränta på länat kapital till den del räntan täcks av sadant statligt bidrag som avses i punkt 7 av anvisningarna till 24 &; kapitalförlust m.m. i vidare man än som får ske enligt 36 5,

Denna lag träder i kraft den 1juli1988.

lSenastelydelse19861121.

Sammanfattning

Kap. 3. Funktion och effekter

När studiemedelssystemet infördes år 1965 rådde helt andra förhållanden än de som gäller i dag beträffande de studerandes könsfördelning och åldersfördelning, deras villkor inom utbildningssystemet och villkoren på arbetsmarknaden Vi har 1 en tidigare publicerad rapport (Ds U 1986: 11) Studerandepöpulation och arbetsmarknad, mer utförligt redojort för de för ändringar som inträffat under den gångna perioden

År 1973 utvidgades studiemedelssystemet till att omfatta även studerande på nivåer under högskolan under förutsättning att de studerande var minst 20 år. Detta år kanske den viktigaste av alla de förändringar som påverkat studiemedelssystemet. Den innebär en kraftig ökning av den grupp stude- rande som kunde få studiemedel. Den innehar även att framför allt den ål- deäsmässiga sammansättningen av studiemedelstagarna drastiskt föränd— ra es.

De studerande på eftergymnasial nivå, som studerat för en fullständig ut bildning, har i mycket stor utsträckning använt studiemedelssystemet som finansieringskälla under studietiden. Studiemedlen har störst betydelse un- der studiernas inledningsskeden. Däremot finansierar många studerande mot slutet av studietiden åtminstone delvis sina studier på annat sätt.

Studiemedlens rekryteringseffekt har varit starkare för kvinnor än för män och starkare för studerande som påbörjat studier på de nya högskoleutbild- ningarna än för studerande på traditionella högskoleutbildningar. Före- komsten av studiemedel har haft större betydelse för de studerande som kommer från lägre socialgrupper än för studerande från högre socialgrup- per. Elever från akademikerhem påbörjar fortfarande högskoleutbildningi större omfattning än elever från arbetarhem. Om man ser till hela stude randepopulationen kommer dock ca en tredjedel av högskolans nybörjare från arbetarhem.

Omkring tre fjärdedelar av de studerande anser att de kan finansiera sina studier i full eller i stor utsträckning med studiemedel. Denna andel har vai rit oförändrad sedan lång tid tillbaka.

Studieskulderna har ökat kraftigt under framför allt senare år. Den som i dag går igenom en treårig utbildning med studiemedel får en skuld på mer än 100 000 kr. Den alldeles övervägande majoriteten av de avgiftsskpyldiga har dock fortfarande måttliga både skulder och årliga avgifter.

Rädslan för att skaffa sig studieskulder varierar mellan olika grupper. Ele- ver från de tvååriga gymnasielinjerna angeri större utsträckning än övriga att skuldsättningen är ett viktigt hinder för dem att bedriva högskolestu dier. Detsamma gäller studerande från lägre socialgrupper.

Kap. 4. Utgångspunkter för en reform Mål för studiestödet

Utbildning ökar människornas produktiva förmåga. Utbildning har även ett egenvärde för den enskilde vid sidan av att ge högre lön. Genom utbild- ning får den enskilde kunskaper som bl.a. kan medföra bättre beredskap att möta förändringar på arbetslivets område och i samhället i övrigt.

I Sverige har det statliga studiestödet länge varit en viktig del i strävan att underlätta för den som av ekonomiska, geografiska eller sociala skäl har svårigheter att fortsätta sin utbildning. Sverige är emellertid inte unikt när det gäller att ge statligt stöd till högskolestuderande. I de flesta europeiska länder finns någon form av statligt åtagande beträffande studiestöd till uni— versitets och högskolestuderande. Omfattningen och inriktningen av stö» den varierar dock kraftigt mellan de olika länderna.

Vår utgångspunkt är att samhället har ett intresse av att enskilda individer satsar på utbildning. Det är även ett samhälleligt intresse att tillräckligt många gör det, så att den volym och inriktning på den högre utbildningen som statsmakterna skapat förutsättningar för kan upprätthållas.

Det ärinte förenligt med de grundläggande värderingarna som präglar vårt utbildningssystem att möjligheterna till utbildning skiftar efter de utbild- ningssökandes ekonomiska förutsättningar. Med den volym som den högre utbildningen har i vårt land är det heller inte ändamålsenligt, och knappast praktiskt möjligt, att den studerande själv söker finansiera sin utbildning utan inslag av statliga garantier eller subventioner. Det är mot denna bak— grund givet att samhället även i framtiden skall ställa medel till förfogande för studiesocialt stöd på olika nivåer.

Vi anser att studiestödet i första hand är ett instrument för att förverkliga samhällets utbildningspolitiska mål. Det innebär att studiestödet skall ver- ka neutralt i förhållande till olika utbildningar. Det är således inte lämpligt att skillnader i studiesociala förmåner verkar styrande på efterfrågan av el. ler tillströmningen till olika högskoleutbildningar. Detsamma gäller även för utbildningar på gymnasial nivå. Den som antas till en studiemedelsbe— rättigad utbildning skall under vissa premisser ha en ovillkorlig rätt att un— der studietiden få studiestöd.

Det övergripande målet för studiestödet bör även framdeles vara, att bereda faktiska möjligheter till studier för så breda grupper i samhället som möj— ligt.

Studiestödet skall saledes syfta till att minska betydelsen av ekonomiska, sociala och geografiska faktorer liksom av kön och ålder vid den enskildes beslut att bedriva studier.

Ett annat mål för studiestödet bör vara att medverka till att studierna kan bedrivas effektivt. Samhällets studiestöd bör därför vara så väl avvägt att de studerande kan finansiera sitt uppehälle med stödet under studietiden. Totalbeloppet bör medge att de studerande under terminstid normalt inte skall behöva arbeta vid sidan av studierna för att klara sitt uppehälle.

Ett ytterligare mål för studiestödet bör vara att stödet skall stå i samklang med den allmänna fördelningspolitiken i samhället.

Vid sidan av målen för studiestödet har vi formulerat vissa allmänna krav som man kan ställa på studiestödets utformning.

De förändringar som vi tidigare redovisat beträffande studerandepopula— tion och arbetsmarknad gör det befogat att ställa frågan om inte studiestöv det - inom ramen för ett generellt system - borde differentieras med hänsyn till de olika behov som skilda kategorier av studerande kan ha. Det nuva— rande studiemedelssystemet innehåller vissa regler om differentiering. Statsmakternä har genom årets beslut om bostadsbidrag till ungdomar ut— jämnät boendekostnaderna högst väsentligt. Enligt vår bedömning blir det främst studerandegruppen som gynnas av denna reform. Genom beslutet att införa bostadsbidrag för ungdomar har man enligt vår mening skapat godda förutsättningar för att i övrigt avstå från differentiering av studie- me len.

Under årens lopp har subventionen på tilldelningssidan urholkats medan subventionen på återbetalningssidan fortfarande är betydande. Återbetal- ningssystemet bör även i fortsättningen innehålla vissa sociala skyddsreg— ler. Enligt vår mening bör man emellertid eftersträva att förskjuta tyngd— punkten i den statliga subventionen från återbetalningen till tilldelningen. Vi anser detta vara viktigt, inte minst från rekryteringssynpunkt.

I ett framtida återbetalningssystem bör vidare en huvudprincip vara att samtliga låntagare skall betala tillbaka sina studieskulder. Det bör gälla skulden totalt och den årligen debiterade avgiften. Återbetalningssystemet skall till sin konstruktion inte vara så generöst att stora grupper av lånta; gare redan på förhand vet med sig att de aldrig — eller bara i ringa utsträckf ning — behöver betala tillbaka sin skuld.

Ekonomiska förutsättningar

Enligt direktiven får våra förslag inte leda till totala kostnadsökningar för staten eller kommunerna. För att bestämma vilket utrymme som finns för eventuella reformer har vi beräknat vilka kostnader som staten har i dag för studiemedelssystemet.

Våra beräkningar visar att den statliga subventionen i studiemedelssyste— met har varit högst betydande. Statens totala kostnader uttryckta i procent av utbetalat totalbelopp har i genomsnitt under perioden 1970—1986 legat på 66 %. En viktig förklaring till denna höga nivå är att inflationstakten fram till de allra senaste åren varit mycket hög, medan uppräkningsfaktorn i studiemedelssystemet under större delen av perioden varit maximerad till 3,2 resp. 4,2 %.

I den allmänna debatten har studiebidragets sjunkande andel av totalbe- loppet ofta använts som det enda måttet på hur subventionsnivån i studie- medelssystemet har utvecklats.

Av våra beräkningar framgår att en sådan ensidig fokusering på bidrags» delen är missvisande och ger inte en rättvisande bild av den statliga sub— ventionens storlek.

Enligt vår bedömning är det möjligt att inom den nuvarande ekonomiska . ramen åstadkomma betydande förbättringar av studiemedelssystemet och därmed också närma oss de mål som vi tidigare angetti detta kapitel. Vi har i våra beräkningar därvid utgått från huvudalternativet i 1987 års lång— tidsutredning, vilket ger en subventionsnivå på 52 %.

Kap. 5. Overväganden och förslag Totalbeloppets storlek (5.2)

Vid en bedömning av totalbeloppets storlek har vi tagit del av material rörande studiekostnader liksom uppgifter om Studiemedlens tillräcklighet. När man bedömer totalbeloppets storlek finns det emellertid skäl att även beakta den disponibla inkomsten för andra grupper i samhället än stude- rande. Vi har insamlat uppgifter som avser dels förmåner som är fastställda av samhället och vilka avses täcka den enskildes samtliga utgifter, dels lö- ner för vissa grupper av yrkesarbetande ungdomar, dels ock löner för vissa grupper högskoleutbildade.

Vi är självfallet medvetna om svårigheten att göra sådanajämförelser » bl.a. med hänsyn till heterogeniteten i studerandegruppen och problemen med att jämföra utgiftsslagen hos olika grupper - men anser likväl att sådana jämförelser måste göras. De ersättningar som utgår till arbetslösa, socialbi— dragstagare samt förtids— och ålderspensionärer visar vad samhället anser vara rimliga belopp för dessa grupper att täcka sina levnadsomkostnader med. De löner som utgår till yrkesarbetande ungdomar och högskoleutbil— däde är de faktiska medel dessa — efter skatt — disponerar för sin försörjning.

Genom riksdagsbeslut våren 1987 har ett särskilt bostadsbidrag införts för ungdomar under 29 år. Bidraget utgår för ensamstående med 80 % av bo- stadskostnäden i ett intervall om 6001 700 kr./månad och för makar/sam- boende med denna procentsatsi intervallet 600-2 200 kr.

Det nya systemet införs den 1 januari 1988 och är självfallet av stor be— tydelse för de studerande. En stor del av de studerande är dock äldre än 28 år och kommer inte att få del av den nya förmånen. Man kan rimligen inte hävda att den som passerat åldersgränsen 29 år och studerar med statligt studiestöd skulle ha mindre behov att få en del av sin hyra täckt än sina yngre kamrater. Vi föreslår därför att den som beviljas statligt studiestöd skall få bostadsbidrag även efter det att han har fyllt 29 år. Vi anser det ock— så viktigt att studiestödet inte varierar beroende på bostadsort.

Enligt vår mening bör det belopp som en studerande skall disponera fast— ställas med beaktande av dels de förmåner som av samhället fastlagts för pensionärer, arbetslösa och socialbidragstagare, dels de inkomster som för- värvsarbetande ungdomar har. Det är också rimligt att en högskoleutbildad förväå'vsarbetande får en högre disponibel inkomst än han haft under stu— dieti en.

Vid en bedömning av vilket totalbelopp som skall utgå till de studerande måste man givetvis väga in bostadsbidraget. Totalbeloppet för studiemed- len bör mot denna bakgrund fastläggas till 155 % av basbeloppet, dvs. f.n. 37 975 kr. om året. För den som får bostadsbidrag för ensamstående kan stö— det bli maximalt 48 535 kr.

Bidragsdelen (5.3)

Det direkta studiebidraget utgör f.n. 2 178 kr. för ett läsår omfattande nio månader. Enligt vår mening bör studiebidraget höjas väsentligt. Aven vid fastställandet av bidragsnivån har vi beaktat att en studerande utan barn numera kan erhålla bostadsbidrag med upp till 10 560 kr. om året. Med hänsyn härtill har vi funnit att ett studiebidrag om 35 % av basbeloppet (dvs. f.n. 8 575 kr.) är rimligt. I återbetalningspliktiga medel utgår därmed högst 120 % av basbeloppet (mot f.n. ca 136 %), om ej extra studiemedel be— viljas.

Vi föreslår således att bidraget - till skillnad från i dag - uttrycks i procent av basbeloppet. Därmed behåller bidraget sitt relativa värde och man und— viker en urholkning av det slag som skett tidigare.

Det totala bidraget kommer med vårt förslag — beroende på den studerandes hyreskostnader — att variera mellan 8 575 kr. och 19 135 kr. om året av ett totalbelopp som i sin tur ligger mellan 37 975 kr. och 48 535 kr. om året. I förhållande till dagens läge innebär det för alla studerande minst ungefär en fyrdubbling av det direkta bidraget, för flertalet en ännu större ökning och för en del en åtta-niodubbling. Dessa senare effekter är en följd av det införda bostadsbidraget för ungdomar (och av vårt förslag om bostadsbidrag till studerande över 29 år).

Studiebidrag och bostadsbidrag till de studerande kommer tillhopa att upp— gå till följande årsbelopp.

Hyreskosinad/manad FörslagI Varen 1987 Ökning Högst 600 kr 8 575 2178 6 397 lOOOkr. 12415 2178 10237 l700kr. 19l35 2178 ”3957

' Vid basbelöppui 24 500 kr.

I förhållande till utgående studiemedel och bostadsbidrag varierar bidrags— delen mellan 23 % och 40 %. Vid en hyra av 1000 kr./mån. blir bidragsanv delen 30 %.

Tilldelningssidan iöurigt(5.2)

Barntillägget syftade ursprungligen till att täcka kostnaderna för barnomf sorgi hemmet för den studerande och att räcka till underhållsbidrag för en studerande som var pliktig att utbetala sadant. De jämförelser som vi .ort av den disponibla inkomsten för olika kategorier med ett barn, visar att re, dan i dagens läge får studiemedelstagaren, även utan barntillägg, en ace ceptabel disponibel inkomst.

Familjepolitiken har dessutom utvecklats i åtskilliga avseenden sedan 1960—talets mitt. Då fanns det t.ex. mycket få platser i kommunal barnomf sorg; år 1991 skall alla studerande föräldrar ha rätt till plats på daghem el, ler i familjedaghem för sina förskolebarn. Aven de familjeekonomiskä för- månerna har byggts ut kraftigt sedan mitten på 1960-talet. Enligt vår mening saknas det därför skäl att inom studiemedelssystemet ha särskilda familjepolitiska förmåner. Vi föreslår att barntillägg inte längre skall utgå i studiemedelssystemet.

Vi förordar att prövning mot den enskildes inkomster bör ske även framde' les. Däremot föreslår vi att inkomstbegreppet förändras. Innebörden av vårt förslag är att fribeloppet kommer att höjas med ca 3 000 kr., dvs. motsva- rande schablonavdraget för inkomst av tjänst. Av större vikt än inkomstbe— greppet är emellertid frågan om reduktionsreglerna för egen inkomst. F.n. minskas studiemedlen med 50 % av en heltidsstuderandes inkomstökning över fribeloppet. Vid en inkomstökning kan de samlade effekterna av skatt, reducerat bostadsbidrag och reducerade studiemedel leda till att den dispo- nibla inkomsten sjunker. Detta anser vi inte vara rimligt och vi föreslår

därför att reduktionsfaktorn minskas för heltidsstuderande så att de totala marginaleffekterna ej kommer att överstiga 100 %. Detta uppnås om studie— medlen för en heltidsstuderande reduceras med 30 % av den inkomstökning som överstiger fribeloppsgränsen. Som en följd av denna ändring kommer den gräns då rätt till studiemedel helt upphör att höjas med ca 40 000 kr. om året till ca 120 000 kr.

F.n. påverkar behållen förmögenhet utgående studiemedel. Vid ett fortsatt hänsynstagande till förmögenhet inom studiemedelssystemet skulle denna faktor inverka för den studerande på tre olika sätt: bostadsstödet reduceras, avkastning av förmögenhet (dvs. främst räntor) räknas som inkomst liksom förmögenhet över sex basbelopp. Med ett bibehållet hänsynstagande till för— mögenhet kan utan tvekan effekterna för den enskilde upplevas som oskä- liga. Det är enligt vår mening tillräckligt att förmögenheten kan påverka bostadsbidraget och att avkastningen räknas som inkomst och därmed kan inverka på studiestödet. Vi föreslår därför att behållen förmögenhet i sig ej skall påverka studiestödet.

Hänsynstagande till förmåner i form av fria läromedel och fria Skolmåltider skall ske även fortsättningsvis.

De särskilda insatser som i dag görs i form av anslag över statsbudgeten till de studerandes resor, hälsovård och motionsidrott samt den särskilda sjuk- försäkringen är fortfarande motiverade. De har också alla blivit föremål för ställningstaganden från statsmakternas sida under senaste åren. Vi före— slår inga förändringar i dessa avseenden.

Inkomstrelaterat återbetalningssystem (5.4)

Beträffande studieskuldernas storlek visar vårt material att det är de små skulderna som dominerar kraftigt. Nästan 75 % av alla studiemedelstagare har t.ex. skulder understigande 50 000 kr.

Drygt 75 000 personer har skulder över 100 000 kr. Det motsvarar 9 % av ale la studiemedelstagare. Bland dem som ännu inte börjat betala tillbaka sina skulder är motsvarande andel 13 %.

Tendensen till högre skulder bland dem som nu studerar eller nyligen av- slutat sina studier är emellertid tydlig.

Av vår redovisning framgår även — som en följd av skuldfördelningen — att de årliga avgifterna är relativt låga; 70 % av de avgiftsskyldiga har en årlig avgift understigande 3 000 kr. Antalet individer med årliga avgifter över 10 000 kr. är endast ca 1 500.

Man kan alltså konstatera att för en stor majoritet av dem som nu här län och befinner sig i återbetalningssystemet bör inte återbetalningen av stu- dieskulder innebära någon större ekonomisk uppoffring.

En hel del av dem som har eller i framtiden kommer att få stora studie- skulder har inte några större problem att återbetala sina skulder. Det är in— divider som har relativt höga begynnelselöner efter genomgången utbild- ning och vilkas löneutveckling får betecknas som god.

Det nuvarande studiemedelssystemet omfattar emellertid även studerande som efter genomgången utbildning får relativt låga begynnelselöner och är verksamma inom yrken där karriärmöjligheterna är begränsade. Härtill kommer att återbetalningsbördan kan vara betungande för många äldre studerande på grund av den relativt sett korta återbetalningstiden.

Enligt vår mening är det största problemet på återbetalningssidän att åt— skilliga med relativt låga inkomster har stora skulder och höga årliga avgiff ter. Den årliga avgift som nu debiteras är helt enkelt dåligt anpassad till den återbetalningsskyldiges inkomst.

Med utgångspunkt i bl.a. denna problembild anser vi att det nuvarande återbetalningssystemet bör ersättas med ett system, i vilket man låter den årliga återbetalningen stå i relation till den ävgiftsskyldiges inkomst. Där— med kommer den årliga återbetalningen att variera för individer med lika stor skuld i utgångsläget. Äterbetalningstiden blir längre för en del, kortare för andra.

Vi förordar således ett inkomstrelaterat återbetalningssystem med en ärlig avgift om 4 % av inkomsten.

Vår utgångspunkt är vidare att studieskulden är en skuld som i normalfal- let skall återbetalas i sin helhet. Återbetalningssystemet skall inte vara så konstruerat att grupper av låntagare redan på förhand kan räkna med att aldrig behöva betala tillbaka sin skuld eller få en stor del av skulden efter- skänkt. Det betyder att återbetalningarna i framtiden skall kunna ske även efter 65 år som är slutpunkten i dagens system. Vidare bör återbetalningar- na påbörjas tidigare än idag.

Enligt vår mening bör den inkomst som skall ligga till grund för återbetal— ningen utgöras av taxerad inkomst plus underskott av en eller tvåfamiljsf fastighet och övriga underskott i förvärvskälla. Hänsyn tas således till möj— ligheten att göra avdrag för pensionsförsäkringar och omdisponera sina inf komster under livstiden. Vårt inkomstbegrepp är identiskt med det nu gälv lande inkomstbegreppet vid fastställandet av avgiftsunderlag.

Vi anser att samtliga avgiftsskyldiga varje år skall betala tillbaka någon del av sin skuld oavsett inkomstens storlek. Vi förordar därför att en mini- miavgift införs: alla låntagare skall återbetala åtminstone 3 % av basbe- loppet varje år oavsett om man har några inkomster eller inte. Uppskov el, ler anstånd med återbetalningen blir i princip inte aktuell i ett inkomstrelaf terat återbetalningssystem.

Ett inkomstrelaterat återbetalningssystem bygger på uppgifter som lämnas genom den allmänna självdeklarationen. För studiemedelstagare som är bo— satta utomlands och inte lämnar självdeklaration förordas speciella regler gälla.

Om alla avgiftsskyldiga oavsett inkomstens storlek skall återbetala någon delav sin studieskuld finns det inte anledning att ha kvar prövning mot mä- kes inkomst i ett nytt system. Makeprövning är således inte motiverad i ett inkomstrelaterat återbetalningssystem.

Den enskildes skuld räknas upp varje år med en ränta som utgör hälften av statens upplåningskostnad.

Vi föreslår också vissa särskilda möjligheter till lindring av återbetalnings- skyldigheten.

Avskrivning au studieskulderpå grund av vuxenstudier (5.5)

Omkring en tredjedel av dem som uppbär studiemedel är i dag studerande äldre än 20 år i gymnasieskolan, kommunal vuxenutbildning och folkhögf skola. Det rör sig om ca 50 000 individer per år. Vuxenstudier är ett skäl för avskrivning av studieskulder. Reglerna, som förutsätter ett ansökningsför-

farande, är både föråldrade och komplicerade att tillämpa. Bl.a. som en följd av de komplicerade reglerna har antalet beviljade avskrivningar varit mycket lågt.

Vi anser att dessa regler bör göras mer generösa. Liksom för närvarande bör gälla att den sökande skall vara minst 20 år och ha deltagit i statlig eller kommunal vuxenutbildning eller folkhögskoleutbildning och då haft studie— stöd som skall betalas tillbaka. Vidare skall den enskilde ha uppburit så— dant studiestöd i minst tre terminer för högskoleutbildning.

Avskrivningen bör som nu avse de återbetalningspliktiga medlen för de för— beredande studierna (studierna på gymnasial nivå eller motsvarande). Den böri likhet med studiemedelsbeloppen knytas till basbeloppet och utgå med 40 % av basbeloppet per läsår eller 20 % av basbeloppet per termin. Som basbelopp räknas det för det aktuella läsåret eller terminen gällande bas- beloppet.

Förslaget innebär en mojlighet till avskrivning med maximalt en tredjedel av den totala skulden på gymnasial nivå (6 terminer).

Den som innehaft särskilt vuxenstudiestöd (SVUX eller SVUXA) skall för då aktuell termin inte vara berättigad till avskrivning.

Vi föreslår att de nya reglerna skall tillämpas även på vissa av dem som i dag är återbetalningsskyldiga. Aven studerande som redan utnyttjat av— skrivningsmöjligheterna enligt äldre bestämmelser skall under vissa för pållanden få möjlighet att göra en ytterligare avskrivning enligt de nya reg, erna.

Ändring av antalet terminer med studiestöd (5.5)

För studier under högskolenivå bör antalet studiemedelsberättigade termif ner få utgöra högst sex: en sådan tidrymd är som regel tillräcklig för att ge- nomföra en gymnasial utbildning. Dessutom bör antalet terminer för vilka studiestöd kan utgå maximeras; maximiantalet bör sättas till fjorton ter— miner, varav som nu högst tolv får avse högskolestudier.

Finansiering (5.6)

Enligt våra direktiv skall vi belysa - även om det inte skulle föranleda för- slag - i vad mån resurser kan frigöras genom bl.a. finansiering av studie— medlen helt eller delvis utanför statsbudgeten.

Vi har beträffande upplåning av återbetalningsmedlen inom studiestödet liksom hanteringen av återbetalningssystemet som sådant haft kontakter med företrädare för Svenska Bankföreningen och Svenska sparbanks— föreningen.

Vidare har ett riksgäldsalternativ liksom ett alternativ med ett särskilt mellanhandsinstitut belysts i utredningsarbetet.

Riksgäldskontoret, som svarar för den statliga upplåningen, kan sköta den för studiestödet aktuella upplåningen till lägre kostnad än vad bankerna kan. En av anledningarna härtill är att staten som låntagare ej är förknipf pad med någon kreditrisk. Vi anser därför att riksgäldskontoret bör svara för den erforderliga upplåningen, Vilket för övrigt redan sker beträffande luftfartsverkets och SJ:s investeringar. Vi har i denna fråga haft kontakt med företrädare för riksgäldskontoret. Vårt förslag innebär således att riks— gäldskontoret lånar upp medel för CSN:s behov av studielångivningen. Med

detta förslag har CSN kvar sin nuvarande verksamhet. CSN beviljar och ut' betalar således studiemedel samt svarar för administrationen av återbe— talningen.

Åtgärder för studiemedelstagare i nuvarande system (5.7)

Det nuvarande systemet för återbetalning kommer att kvarstå under lång tid. Studerande kommer att åtminstone fram till halvårsskiftet 1988 att kunna få studiemedel enligt nuvarande system. De kan därmed, i varje fall teoretiskt, fortfarande hålla på att betala tillbaka sina studieskulder på andra sidan är 2010.

Vi nämnde att avgifterna tenderar att öka bland de nya återbetalnings- skyldiga. De studerande som nu påbörjar och kommer att påbörja sin åter— betalning innan vårt förslag kan genomföras kan därför i vissa fall ha en svår återbetalningssituation. Vårt förslag till återbetalning innebär att av- giften maximeras till 4 % av inkomsten. Den som så önSkar bör få gå över till det nya systemet och då följa dess regler i övrigt.

Vi föreslår också att de som inte väljer detta alternativ ges möjlighet till en avgiftsbegränsning som svarar mot en avgift om 5 % av inkomsten. Vidare föreslås en begränsning för dem med återbetalningspliktiga studiemedel både från nuvarande och föreslaget system.

Avgränsning" (5.8)

När gränsdragningarna - från studiestödssynpunkt - en gång gjordes var skillnaderna mellan gymnasial och eftergymnasial nivå tydligare än i dag. Det fanns vid den tidpunkten vissa utbildningar som inte räknades till hög, skolan, men som utan tvekan var eftergymnasiala. Dessa utbildningar bee rättigade till studiemedel. I dag är gränserna mellan de två utbildnings nivåerna inte lika klara.

Vi anser att de ekonomiska villkoren inom studiehjälpen nu är sådana att även elever som av utbildningsskäl måste bo skilt från familjen i övrigt kan klara sig inom studiehjälpen. Genom den relativt sett höga bidragsdelen i studiehjälpssystemet undviker man också alltför hög skuldsättning redan på gymnasial nivå. Mot den bakgrunden, och med hänsyn tagen till förde larna med en mer konsekvent gränsdragning mellan gymnasial nivå och högskolenivå, föreslår vi att all utbildning i gymnasieskolan för studerande under 20 år skall hänföras till studiehjälpssystemet.

Övriga frågor (5.9)

Vi anser att studiemedel för studier utomlands skall beviljas mer generöst än i dag och därför i allmänhet utgå. Vissa krav måste dock ställas. Ett så— dant skall avse utbildningens kvalitet, ett annat att dimensioneringsbeslut inte sätts ur spel. CSN bör från fall till fall kunna bedöma om studiemedel skall beviljas eller ej.

Beträffande meritprövning vid eftergymnasiala utbildningar förordar vi inga förändringar i förhållande till nu gällande regler.

Meritprövningen vid gymnasiala studier är av annan karaktär än vid efter- gymnasiala utbildningar. I vissa fall kan inte studieprestationerna i samma utsträckning som vid eftergymnasiala utbildningar kvantifieras i antal uppnådda poäng etc. I en del fall förefaller de krav som ställs på de studee rande för att få fortsatta studiemedel vara väl låga. Vi har tidigare framhål- lit att reglerna bör vara så utformade att studieframgång främjas. Enligt

vår mening bör de nuvarande meritvärderingsreglerna för gymnasiala stu- d1er ses över; en sådan översyn kan ombesörjas av CSN inom ramen för myndighetens ordinarie översynsarbete.

KostnadsberäkningaNöJ ])

Statens kostnader för studiemedel avser dels det direkta studiebidraget, dels de kostnader som är förenade med återbetalningssystemet i form av ge- nerella räntesubventioner, uppskov samt avskrivningar, dels ock administ- rationskostnaderna.

Den metod som använts för att visa statens kostnader har varit följande.

Alla framtida räntesubventioner , per år beräknade som skillnaden mellan statens lånekostnad och skulduppräkningen enligt nuvarande regler — på de studiemedel som betalats ut år 1986 har räknats om till detta års penning- värde. Tillsammans med studiebidragen utgör dessa räntesubventioner sta- tens kostnader för 1986 års studiemedel, uttryckta i 1986 års penningvärde. Utgångspunkten för framtida bedömningar har därvid varit huvudsce— nariot i 1987 års långtidsutredning. Genom den valda beräkningsmetoden (hälften av statens upplåningskostnad) har effekten av avdragsrätt för rån— tor beaktats.

Beräkningarna, redovisade för en studiemedelstagare, visar följande belopp uttryckta i kronor:

Utbetalade återbetalnings- Räntesubventioner Bidrag

pliktiga medel varav för uppskov

31 600 15 500 600 2 200

Subventionsnivån i systemet utgör således totalt 52 %, varav inte mindre än 46 % utgår som räntesubventioner i olika former. Härtill skall läggas av— skrivningskostnaderna vilka totalt belöper sig på ca 30 milj.kr.

Budgetäret 1986/87 utgör det statliga anslaget till studiemedel ca 4 500 milj.kr. Statens kostnad härför kan således beräknas till ca 2,4 miljarder kr.

Vi har i det föregående föreslagit en rad förändringar i studiemedelssyste— met, vilka påverkar kostnadsbilden.

Totalbeloppet höjs till 155 % av basbeloppet; däri ingår ett studiebidrag med 35 % av basbeloppet. Reglerna för reduktion av studiemedel mot egen in— komst och förmögenhet ändras. Barntillägget slopas. Äterbetalningsmedlen räknas upp med hälften av lånekostnaden för riksgäldskontorets upplåning, återbetalningstiden beräknas bli kortare, återbetalningarna börjar tidi— gare än i dag och kan fortsätta efter 65 år, de automatiska uppskoven slo— pas.

De sammanlagda effekterna av dessa åtgärder är givetvis svåra att bedöma. De beror främst av sådana faktorer som pris- och löneutvecklingen under de närmaste 20»25 åren men påverkas även av förändringar i studerandeantal och benägenhet att utnyttja studiemedlen.

Beräkningarna för det av oss föreslagna systemet — avseende det för kalen— deråret 1986 gällande basbeloppet och för en studiemedelstagare — ger föld jande resultat.

Utbetalade återbetalnings— Räntesubventioner Bidrag pliktiga medel (kr.) (kr.) (kr.) 28 000 9 500 8 150

Med .orda antaganden om och vid ett oförändrat antal studerande skulle merkostnaderna för statens del av våra förslag till nytt studiefinansieringsf system och bostadsstöd uppgå till ca 70 milj.kr. Härtill kommer kommunala kostnader för bostadsstödet. Tilläggas skall dock att när studiebidraget en, ligt vårt förslag anknyts till basbeloppet uppstår därmed en automatisk kostnadsökning i förhållande till en tillämpning av nuvarande system.

Enligt vår mening har vi därmed i stort sett, under angivna förutsätt? ningar, uppfyllt direktivens krav att lägga fram våra förslag inom givna ra— mar. Vi anser samtidigt att vi med förslagen när flera viktiga mål: den stuv derande kan höja sin disponibla inkomst; genom bostadsstödet utjämnas skillnader i hyreskostnader; studiebidraget höjs väsentligt, blir tydligt för den enskilde, nedbringar skuldsättningen och bör därmed kunna påverka den sociala rekryteringen; de vuxenstuderandes situation förbättras genom ökade möjligheter till avskrivning; återbetalningssystemet blir väsentligt mindre subventionsinriktat genom anpassning till statens faktiska upplå— ningskostnader, kortare återbetalningstid och slopat uppskovsförfårande; alla får betala tillbaka en viss summa varje år men genom att avgiften i norf malfallet sätts i relation till inkomsten blir den likväl inte onödigt betung— ande; en ytterligare, motsvarande skyddsregel införs för dem som nu beta- lar tillbaka; en riktigare redovisning av statens verkliga kostnader för stu- diemedelssystemet uppnås; genom lösningen med riksgäldskontoret avlas- tas budgeten initialt ett betydande belopp; lagstiftningen, särskilt vad gäl- ler återbetalningsreglerna, förenklas.

1. Direktiven och utredningens arbete

1 . 1 Direktiven

Det studiemedelssystem som infördes i mitten av 1960-talet har, trots vissa justeringar, i stort sett bibehållits i sina huvuddelar. Diskussioner om syste— mets effekter har förts med varierande intensitet under de senaste femton åren. Den senaste tidens debatt om studiemedelssystemet, som bl.a. har ta- git sig uttryck i att studiemedlen inte anses tillräckliga under studietiden samtidigt som de studerande får alltför stora skulder att återbetala, är någ- ra av orsakerna till beslutet att utreda studiefinansieringen för den högre utbildningen.

Några punkter i våra direktiv, som i sin helhet redovisas i bilaga 1, bör sär— skilt framhållas.

** Ett av de viktigaste syftena med studiestödet är att bereda faktiska möjligheter till studier för så breda grUpper i samhället som möjligt. Detta mål, liksom att studiestödet skall bidra till att studierna kan be- drivas så effektivt som möjligt, skall vara en utgångspunkt för vårt ar- bete.

** Genom att vuxenstuderande har förts till studiemedelssystemet, och genom att antalet studerande i övrigt har ökat samtidigt som de stude— rande blivit allt äldre, har utgångspunkterna för studiemedelssyste— met förändrats. Samtidigt har arbetsmarknadsutsikterna för indivi- der med högre utbildning blivit osäkrare än tidigare. Dessa förhållan- den gör det angeläget att belysa om konstruktionen av studiemedelsf systemet bör vara en annan än i dag, och om inriktningen av subvenf tionerna skall ligga fast eller förändras.

** En central uppgift för oss är att framlägga förslag om studiemedelsbe— loppets storlek.

** Ställningstagande till om subventionen skall ligga huvudsakligen på tilldelnings— eller på återbetalningssidan bör leda till förslag om åter— betalningssystemets konstruktion.

** Våra förslag får inte leda till totala kostnadsökningar för staten eller kommunerna. Reformförslag skall således finansieras genom omprio- riteringar inom studiemedelsområdet eller mellan detta och näralig— gande områden.

I de ursprungliga direktiven ingick också att vi skulle bedöma konsekven— serna av att slopa hänsynstagandet till makes inkomst vid fastställandet av återbetalningsskyldighet. Med anledning av riksdagsbeslut (rskr 1985/86: 198) beslutade regeringen genom tilläggsdirektiv att uppdra åt oss att ut— forma ett förslag om att slopa makeprövningen. Tilläggsdirektiven redovi— sas i bilaga 2.

1.2. Utredningsarbetet

Utöver de sakkunniga har ett antal experter förordnats att biträda oss i vårt arbete. Följande experter har i slutskedet ingått i den referensgrupp med företrädare för arbetsmarknads— och studerandeorganisationer som bilda- des i december 1985:

Ombudsmannen Per-IvanuAndersson, Landsorganisationen i Sverige Utredningssekreteraren Orjan Edström, Tjänstemännens centralorganisa— tion Sjuksköterskan Björn Hamrin, Sveriges sjuksköterskeelevers förbund Utredningssekreteraren Gunilla Johannesson, Centralorganisationen SACO/SR Studeranden Cawe Johansson, Samarbetsorganisationen för Sveriges vux— enstuderande Studeranden Lars Karlsson, Elevorganisationen i Sverige Filosofie studeranden Ewy Lindgren, Sveriges Folkhögskoleelevers För- bund Socionomen Christer Wikfeldt,,_Svenska Arbetsgivareföreningen Filosofie studeranden Maria Ostberg-Svanelind, Sveriges Förenade Stu- dentkårer

Vid sidan av referensgruppen har följande experter biträtt kommittén: Departementssekreteraren Thomas Lyrevik Byråchefen Claes Norgren Hovrättsassessorn Björn Rosén

Departementssekreteraren Göran Schubert har på vårt uppdrag utfört be- räkningar av statens kostnader för studiemedel.

Referensgruppen har fortlöpande fått ta del av arbetsmaterialet. Fram till årsskiftet 1986/87 deltog referensgruppen dessutom i kommitténs samman- träden. Därefter har referensgruppen sammankallats för sig för att få ta del av och ge sina synpunkter på arbetsmaterial och förslag.

För att belysa de ändrade förutsättningarna beträffande bl.a. studerande- populationens sammansättning gav vi under sommaren 1986 ut rapporten (Ds U 198621 1) Studerandepopulation och arbetsmarknad.

Tilläggsuppdraget att framlägga förslag om slopad makeprövning redovisa de vi i november 1986 1 (Ds U 1986: 15) Makeprövning vid återbetalning av studiemedel. Med hänsyn till att vi vid den tidpunkten inte kunde bedöma vad en sådan åtgärd skulle kosta jämfört med våra övriga förslag avstod vi från att då lägga fram ett konkret förslag om slopande av makeprövningen.

Vi har beretts tillfälle att yttra oss över vuxenutbildningsutredningens be- tänkande (Ds U 1985:10) Vuxenutbildning, 1970—talets reformer - en utvär- dering.

Vi har under vårt arbete haft möjlighet att utnyttja kunskaperna och erfa- renheterna inom forskningsprojektet Studiestöd och postgymnasial utbild- ning, som bedrivs på institutionen för pedagogik vid universitetet i Göte— borg Vi har även medverkat med finansiering av en av projektets under- sökningar om studiemedlens effekter på rekryteringen m.m. Dessutom har vi medverkat med finansiering av en undersökning utförd av Studiestöds- projektet på institutionen för statsvetenskap vid universitetet i Umeå. Stu- diemedelsnämnden i Stockholm har för vår räkning framtagit vissa upp- gifter beträffande utnyttjandet av studiemedel bland studerande inom kom- munalvuxenutbildning.

I arbetet med frågan om finansieringsform har vi haft kontakter med före- trädare för Svenska Bankföreningen och Svenska sparbanksföreningen. Vi- dare har Handelsbanken Företagsfinansiering inkommit med en skrivelse i denna fråga.

Synpunkter på det nuvarande studiemedelssystemet och förslag till för- ändringar har förts fram till oss av organisationer och enskilda.

Under arbetets gång har vi haft kontakt med företrädare för studerande- organisationer på skilda studieorter. Vi har även överlagt med företrädare för centrala studiestödsnämnden och vissa studiemedelsnämnder. Kommit- téns ledamöter har dessutom vid olika tillfällen deltagit i offentliga debat- ter, diskussioner och seminarier som behandlat studiemedelsfrågan.

2. Bakgrund

2.1. Historik

Samhällets studiesociala stöd vid högre utbildning går tillbaka till riksda- gens beslut år 1918 att i mycket begränsad omfattning medge räntefria stu- dielån. År 1939 inrättades ett litet antal statsstipendier (naturastipendier). Som en följd av att dessa stödformer omfattade endast en mindre del av de studerande infördes år 1946 akademikerlån, vilka innebar att den som av- lagt en akademisk examen kunde överföra privata studieskulder till ett statligt garantilån. År 1950 tillkom en ny låneform under studietiden, näm- ligen studielån med statlig garanti. Lånen var amorteringsfria under stu- dietiden och räntan hölls nere genom en statlig kreditgaranti.

Statsstipendierna avsåg att täcka kostnaderna för kost och logi under halva studietiden. Vid bedömningen av den sökandes ekonomiska situation togs hänsyn till föräldrarnas inkomster och tillgångar, till den egna ekonomin samt i förekommande fall även till makens.

Det gick således inte att finansiera studierna med enbart statsstipendier. Som komplement fanns de ovan nämnda låneformerna. Räntefria lån utgick utan borgensförbindelser eller annan säkerhet till samma grupper av stude- rande som var berättigade till statsstipendier. Garantilån kunde erhållas av var och en som kunde uppvisa godtagbara studieresultat och som inte föll bort vid prövningen mot föräldrarnas eller egen ekonomi.

Under 1950—talet och under början av 1960—talet skedde vissa reformeringar av det studiesociala stödet. Bl.a. mjukades de stränga kraven för att erhålla stipendium upp avsevärt. År 1961 beslöt riksdagen om en rätt till avskriv- ning av studieskulderna med 25 % vid första amorteringstillfället.

Under senare delen av 1950-talet framfördes från olika håll allt starkare krav på en fortsatt utbyggnad och förbättring av det studiesociala systemet. Mot bl.a. denna bakgrund tillsattes år 1959 den studiesociala utredningen, vars förslag låg till grund för riksdagens beslut är 1964 om ett nytt studie- finansieringssystem.

Den studiesociala utredningen föreslog för de eftergymnasiala utbildning- arna ett system med studiemedel. Dessa skulle till största delen bestå av återbetalningspliktiga medel. För att motverka de olägenheter som normalt är förenade med skuldsättning föreslog utredningen att återbetalningsreg- lerna skulle förses med vissa sociala trygghetsgarantier. Vidare ansåg man att en del av stödet borde utgöras av ett återbetalningsfritt studiebidrag. Bi- draget skulle utformas så att en eventuell successiv höjning av detsamma inte försvårades eller förhindrades.

En grundläggande princip för studiemedelssystemet skulle vara att alla som var i behov av hjälp för att finansiera sina studier fick tillräckliga me- del härför. Reglerna föreslogs vara enkla och schablonartade och utformas så att alla som uppfyllde vissa villkor skulle ha ovillkorlig rätt till studie— medel. I och med studiemedelssystemets tillkomst skulle i princip alla som vunnit ticlilträde till högre (eftergymnasial) utbildning få rätt till statligt studiestö .

Då studiesociala utredningen fastställde sitt förslag om storleken av studie- medlens maximibelopp utgick den från de genomsnittliga studiekostnader som 1957 års studentekonomiska undersökning hade kommit fram till. Des-

sa överensstämde med de dåvarande statsstipendienämndernas beräkning— ar. De genomsnittliga studiekostnaderna beräknades därvid vara drygt 6 000 kr. för ett läsår om tio månader. Utredningen ansåg dock att det var rimligt att beräkna maximibeloppet även med utgångspunkt i kostnaderna för andra jämförbara grupper i samhället. Med ledning av denna jämförelse fann utredningen att maximibeloppet för en ensamstående studerande utan barn borde uppgå till ungefär 6 500 kr. per läsår i 1963 års penningvärde. Med utgångspunkt i dessa beräkningar fastställdes maximibeloppet per läsår till 140 % av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Genom kopplingen till basbeloppet .ordes studiemedlen värdebeständiga. Totalbe- loppets storlek skulle därmed automatiskt följa penningvärdets växlingar. Däremot avvisade utredningen tanken att göra studiemedlen standardbe— ständiga. Utredningen fann visserligen goda skäl tala för att även de stude- rande borde få del av den allmänna standardstegringen i samhället, men föreslog ändå att frågan om standardföljsamhet skulle regleras genom sär- skilt beslut av regering och riksdag.

För studerande med vårdnad om eller underhållsskyldighet mot barn ansåg utredningen att de ordinarie studiemedlen var otillräckliga. Dessa stude- rande borde därför kunna få återbetalningspliktiga barntillägg. Barntilläg— gen föreslogs utgå med 25 % av basbeloppet per läsår och barn under 16 år.

När det gällde att bestämma storleken av studiebidraget utgick utredning- en från att det studiesociala stödet på skilda nivåer borde samordnas så långt som möjligt. En skillnad i bidragets storlek mellan s.k. äldre stude— rande inom studiehjälpssystemet och studerande inom studiemedelssyste— met skulle, enligt utredningen, kunna leda till spänningar inom det studie— sociala systemet som helhet. Bidragets storlek fastställdes därför till 1 750 kr. per läsår. Detta belopp motsvarade vad som, enligt dåvarande studie- hjälpsutredningens förslag, borde utgå i förhöjt studiebidrag till äldre stu— derande. Utredningens överväganden låg till grund för regeringens förslag i propositionen (prop. 1964:138) angående studiesocialt stöd till studerande ungdom. Riksdagen beslöt i enlighet med regeringens förslag.

2.2. Nuvarande studiemedelssystem

Studiemedelssystemet omfattar i dag studerande vid universitet och hög- skolor och vissa andra eftergymnasiala utbildningar, studerande vid vissa gymnasiala påbyggnadsutbildningar samt studerande som är 20 år och där- över i gymnasial utbildning. Den senare gruppen, som fördes över till syste- met år 1973, hade dessförinnan haft rätt till studiehjälp.

Studiemedel beviljades från början bara för heltidsstudier. Fr.o.m. den 1 juli 1971 har emellertid också deltidsstuderande rätt till stöd.

Studiemedelssystemet är i princip generellt, men i systemet finns vissa be— gränsningar. Så t.ex. är en högsta åldersgräns angiven. Ursprungligen var denna 40 år, men år 1969 höjdes den övre åldersgränsen för rätt till stöd till 45 år. Om särskilda skäl finns kan stöd beviljas även till äldre studerande. Praxis för tillämpningen har varit relativt generös.

Det finns även en längsta tid för vilken studiemedel kan utgå. Denna var för eftergymnasial utbildning ursprungligen 16 terminer, men sänktes den 1 juli 1982 till 12 terminer. För studier på gymnasial nivå utgår studiemedel

gör lägst 10 terminer. I båda fallen kan undantag göras om det finns särskil- as a .

Den studerande som erhåller studiemedel kan få både ett studiebidrag och återbetalningspliktiga studiemedel. Det är möjligt att ta ut bara studiebi— draget.

Totalbeloppets (studiebidrag och återbetalningspliktiga studiemedel) pro- centuella andel av basbeloppet har förändrats vid två tillfällen: den 1 juli 1982 till 142 % och den 1 januari 1984 till 145 % av basbeloppet.

Tabell 2.1 Totalbeloppets förändring över tiden.

År Basbelopp Totalbelopp för Barntillägg för normalläsår (9 normalläsår mån.)

1965 5 000 7 000 1 250

1970 6 300 8 820 1 575

1975 9 000 12 600 2 250

1980 15 400 21 560 3 850

1984 20 300 29 435 5 075

1986 23 300 33 804 5 830

1987 24 50011 35 525 6125

1) Från 1jul| ar basbeloppet 24100 kr. Därtill kommer ett tillaggsbelupp på 400 kr. I fortsättningen används 24 500 kr. som uttryck för basbeloppet vid beräkning ZH' totalbelopp m.m.

Källa: Uppgifter från CSN.

Hur stort belopp den studerande kan erhålla bestäms med utgångspunkt i hur många sammanhängande 15—dagarsperioder som den studerande deltar i utbildning och om utbildningen sker på heltid eller deltid.

Tabell 2.2 Studiemedelsbelopp från den ljuli 1987. Maximala studiemedel i kronor vid heltidsstudier. (Basbeloppet 24 500 kr.).

Antal månader Totalt varav studie- varav återbetal- Barntillägg

bidrag ningspliktiga (per barn) studiemedel

1,0 3 947 242 3 705 681

3,0 11841 726 11 115 2 042

4,5 17 762 1 089 16 673 3 062

6,0 23 682 1 452 22 230 4 083

9,0 35 525 2178 33 347 6125

Källa: Uppgifter från CSN.

Totalbeloppet och barntillägget följer, som framgår av tabell 2.1, prisut— vecklingen. Däremot indexregleras inte studiebidraget. Detta var vid syste— mets införande 1 750 kr. per läsår för heltidsstuderande och ut.orde då 25 % av totalbeloppet. Höjning har skett vid två tillfällen, dels är 1974 till

1 998 kr., dels år 1976 till 2 178 kr. Den 1 juli 1987 har bidragets andel av totalbeloppet sjunkit till 6 %.

Studiemedelssystemet är generellt till sin karaktär men innehåller vissa inskränkningar. T.ex. görs en prövning mot makes inkomst vid återbetal- ning av studiemedel. Tilldelningen av studiemedel påverkas däremot inte alls av makes inkomst. För den studerande själv görs dock en behovspröv— ning. Studerande som har inkomst eller förmögenhet som överstiger de s.k. fribeloppen (dvs. den maximalt tillåtna inkomsten resp. förmögenheten) får reducerade studiemedel. Kalenderhalvårens fribelopp för egen inkomst är differentierade så att fribeloppet är högre andra kalenderhalvåret (70 % av basbeloppet vid 4,5 månaders studier) jämfört med det första kalenderhalv- året (50 % av basbeloppet vid 4,5 månaders studier). En heltidsstuderande som studerar 4,5 månader per termin år 1987 får därmed ha en inkomst på 17 150 kr. under andra kalenderhalvåret innan reduceringsreglerna tilläm- pas.

För heltidsstuderande som har tillgång till fria läromedel och Skollunch re— duceras studiemedlen generellt med 7 resp. 13 % av basbeloppet.

För tilldelning av studiemedel gäller även vissa meritvärderingsregler. Stu- derande i gymnasieskola får studiemedel utan att prövning görs om tidigare studier har bedrivits i normal takt. För rätt till studiemedel i kommunal el— ler statlig vuxenutbildning krävs att den studerande skall vara närvarande vid minst två tredjedelar av antalet lektioner i varje kurs/kursdel under ett kalenderhalvår. Vid otillräcklig närvaro kan beviljat studiestöd återkrävas. På folkhögskola intygar rektor att den studerande har bedrivit studierna i normal takt och är berättigad att fortsätta i högre årskurs.

Första gången den studerande skrivs in vid en eftergymnasial läroanstalt eller utbildningslinje kan studiemedel beviljas under de första två terminer— na utan särskild prövning av studielämpligheten. Fortsätter studierna vid annan eller samma läroanstalt prövas om de uppnådda resultaten är till— räckliga. Kravet är att det med hänsyn till tidigare studieresultat skall kunna anses sannolikt att studierna kommer att slutföras inom normal tid. Studiemedelsnämnden gör en bedömning av den studerandes förutsätt— ningar att klara detta. Uppnådda studieresultat ställs därvid i förhållande till studietiden. Viss försening i studierna i förhållande till vad som anges i studieplan kan accepteras för vissa utbildningar. För t.ex. studerande på linjer inom de f.d. filosofiska fakulteterna är minimikravet 15 poäng per ter— min. För en treårig utbildning kan alltså studiemedel beviljas för högst åtta terminer, såvida inte studierna ytterligare försenats av särskilda omstän— digheter.

Förutom ordinarie studiemedel kan i vissa fall extra studiemedel beviljas. Stödet är i sin helhet återbetalningspliktigt. Behovet av extra studiemedel prövas med hänsyn till det ändamål extra studiemedel söks för och med hänsyn till den studerandes ekonomiska situation vid tiden för ansökan. Ekonomiprövningen för att få extra studiemedel är mer restriktiv än vad som gäller för ordinarie studiemedel. Det fordras att behov av mer väsentlig ekonomisk förstärkning föreligger. Belopp som är mindre än 5 % av bas— beloppet betalas därför inte ut. Under 1985/86 utbetalades 22,5 milj.kr. i extra studiemedel till 3 219 studerande.

Barntillägg, som i sin helhet är återbetalningspliktigt, kan sökas tills bar— net fyller 16 år. Endast ett barntillägg per barn kan beviljas. Barntillägget uppgår till 25 % av basbeloppet vid nio månaders heltidsstudier. Från den 1 juli 1987 innebär det 681 kr. per månad och barn. Under 1985/86 utbetala— des 137,6 milj.kr. i barntillägg till 26 072 studerande.

Svenska medborgare kan under vissa förutsättningar beviljas studiemedel för studier utomlands.

När det gäller utbildning i Norden som är ställd under statlig tillsyn, bee viljas studiemedel på samma grunder som i Sverige. För gymnasial utbild— ning gäller dock att utbildningen måste omfatta minst fyra månader. Ar ut— bildningen kortare än fyra månader eller anordnas den av läroanstalt utan statlig tillsyn, kan studiemedel beviljas bara om den bedöms värdefull och motsvarande utbildning inte kan fås i Sverige.

För länder utanför Norden gäller att studiemedel beviljas svensk medborga— re endast om studierna inte med lika stor fördel kan bedrivas vid svensk lä— roanstalt. Det krävs dessutom att utlandsstudierna svarar mot eller är jäm— förbara med sådana studier vid svensk läroanstalt eller utbildningslinje som berättigar till studiestöd. Med dessa reservationer gäller samma be' stämmelser som vid studier i Sverige.

För studier i länder utanför Europa, Kanada och USA beviljas studiemedel dessutom endast om det finns särskilda skäl.

Om man bortser från Norden, och de länder där särskilda skäl krävs för att studiemedel skall beviljas, gäller allmänt (enligt CSN:s allmänna råd för tillämpningen av bestämmelser om studiehjälp och studiemedel för utlands- studier) att studiemedel kan beviljas för sådan utbildning som saknas i Sve rige eller för sådan utbildning som väsentligt skiljer sig från den närmaste svenska motsvarigheten. En förutsättning är att utbildningen i fråga kan anses som värdefull för den enskilde och för samhället. Studiemedel för stuf dier utomlands kan beviljas även för sådan sammanhållen högskoleutbild» ning utomlands som visserligen finns i Sverige, men som inte kan erhållas här på annat sätt än genom kombination av studier vid olika läroanstalter/ utbildningslinjer. Detta gäller framför allt vissa ekonomiska utbildningar och utbildningar inom hotell- och restaurangområdet som är skräddarsydda utomlands, men som förutsätter studier på flera utbildningsanstalter i Sve— rige.

En annan möjlighet att få studiemedel för studier utomlands är att utbild— ningen räknas som bristutbildning. Med bristutbildning avses utbildning på eftergymnasial nivå, där utbildningsbehovet för närvarande inte kan tillgodoses inom givna ekonomiska ramar.

Några mer omfattande förändringar av vilka utbildningar som skall anses vara bristutbildningar har inte ägt rum på senare tid. I ett längre tidspers—

ektiv har däremot vissa förändringar ägt rum. Som bristutbildning räknas ör närvarande utbildning till arbetsterapeut, sjukgymnast, veterinär, kyre komusiker, data- och elektronikingenjör, systemerare och programmerare samt högre utbildnin inom hotell- och restaurangområdet. CSN överlägger regelbundet med AM , SO, UHA och socialstyrelsen för att fastställa vilka utbildningar som skall klassificeras som bristutbildningar.

Studiemedel för studier utomlands kan i vissa fall beviljas även för språk— studier på högskolenivå i det land där språket talas, för påbyggnad till svensk högskoleutbildning och i vissa fall för studier i det land där föräld— rarna är bosatta. En förutsättning är då att föräldrarna är i svensk utrikes— tjänst, i missionstjänst, i svenskt eller internationellt biståndsarbete eller anställda av svenskt företagi utlandet.

Det är möjligt att få studiemedel för studier utomlands också för gymnasial utbildning för den som är över 20 år. Tillämpningen av reglerna är emeller— tid förhållandevis restriktiv, och i praktiken förutsätts att utbildningen

saknas i Sverige. De vanligaste utbildningarna i detta sammanhang är ut— bildningar inom turism, som klassificeras som gymnasiala.

Tabell 2.3 Antal elever med studiemedel och statens utgifter (milj.kr.) 1984/85 och 1985/86.

Stödform/ 1984/85 1985/86 Utbildningsnivå

Antal Utgift Antal Utgift Gymnasial utbildningl/ Studiebidrag 58104 81,4 54 402 76,3 Återbetalningspliktiga stu» 54 427 1 0153 48 685 1 man diemedel Eftergymnasial utbildning Studiebidrag 119 227 209,3 116 751 205,2 Återbetalningspliktiga stu- 113 622 2 713,1 110 683 2 837,0 diemedel Samtliga Studiebidrag 117 381 290,7 171 153 281,7

Återbetalningspliktiga stu— 166 049 3 728,9 159 368 3 850,0 diemedel

Utgift totalt 4019,6 4131,7

' ' Elever över 20 år i gymnasieskola, komvux och folkhögskola. Källa: Studiestöd 1984/85 och Studiestöd 1985/86 (CSN ).

Återbetalningen av studiemedel börjar när två kalenderår förflutit efter det år då studiemedel senast utbetalades. Återbetalningstiden är beroende av låntagarens ålder och skuldens storlek. Normalt pågår återbetalningen t.o.m. 50 års ålder. För den som är 51 år eller äldre när återbetalningen bör— jar är återbetalningstiden det antal år som är kvar t.o.m. 65 års ålder. Un» dantag gäller om det rör sig om en liten skuld. Då blir återbetalningstiden kortare på grund av regeln om minimiavgift (en tiondel av basbeloppet förs- ta avgiftsåret). Skulden räknas årligen upp med ett s.k. regleringstal. Detta tal är lika med inflationens utveckling under året men är sedan år 1982 maximerat till 1,042 (dessförinnan 1,032) genom ett av regeringen fastställt garantital. Skulden vid årsskiftet multipliceras med regleringstalet. Åter— betalningen sker genom årliga avgifter.

Uppskov med återbetalningen kan erhållas enligt särskilda regler. På grundval av egen ekonomi och i förekommande fall makes inkomst beräk— nas ett avgiftsunderlag. Uppgår inte detta till 3,5 basbelopp, från och med den 1 juli 1987 85 750 kr., har låntagaren rätt till helt uppskov. Finns barn under 10 år i familjen minskas avgiftsunderlaget med ett basbelopp. Endast ett par procent av alla återbetalningsskyldiga som beviljas uppskov får det— ta av andra skäl än för lågt avgiftsunderlag. Antalet helt eller delvis bevil- jade uppskov uppgick under år 1986 till 95 400.

Tabell 2.4 Exempel på betalningsplan. Förutsättningar:'Regleringstal 1,042. Skuld: 100000 kr. när återbetalningen börjar. Ålder: 31 år när återbetalningen börjar = 20 betalningsår.

År Skuld Avgift Skuld Uppräk- Skuld 1 jan. efter ning 4,2 % 31 dec. avgift 1 100 000 5 000 95 000 3 990 98 990 2 98990 5210 93 780 3939 97719 3 97 719 5 429 92 290 3 876 96 166 4 96166 5657 90509 3801 94310 5 94310 5895 88415 3713 92128 6 92128 6143 85 985 3 611 89 596 7 89 596 6 401 83195 3 494 86 689 8 86 689 6670 80019 3361 83 380 9 83 380 6 950 76 430 3 210 79 640 10 79 640 7 242 72 398 3 041 75 439 11 75 439 7 546 67 893 2 852 70 745 12 70 745 7 863 62 882 2 641 65 523 13 65 523 8193 57 330 2408 59 738 14 59738 8537 51201 2150 53 351 15 53 351 ' 8 896 44 455 1867 46 322 16 46 322 9 270 37 052 1 556 38 608 17 38 608 9659 28 949 1 216 30165 18 30165 10 065 20100 844 20 944 19 20 944 10488 10456 439 10 895 20 10 895 10 895 0 0 0 Summa 152 009 52 009

Avskrivning av kvarvarande skuld sker när låntagaren är 66 år samt vid dödsfall. Möjlighet till avskrivning finns även vid t.ex. varaktigt nedsatt ar— betsförmåga på grund av sjukdom eller handikapp. Antalet avskrivningar per år är ca 1 400.

Återbetalningsreglerna omfattar även återbetalningspliktiga studiemedel som utbetalats som en del av studiehjälp eller som en del av särskilt vuxen- studiestöd.

Den 1 januari 1987 uppgick statens samlade fordran på studiestödstagarna till 36,4 miljarder kr. Denna fordran var fördelad på 887 000 personer.

Budgetåret 1987/88 utgör det statliga anslaget till studiemedel 4 518 milj. kr.

Studiemedelsansökningarna prövas av studiemedelsnämnder, som finns i Göteborg, Linköping, Lund, Stockholm, Umeå och Uppsala. Central myn— dighet är CSN som också svarar för återbetalningssystemet. *

2.3 Indirekta former av studiestöd

2.3.1. Studerandera batter på SJ

Bestämmelserna om studeranderabatter har ändrats flera gånger under de senaste åren. F.n. gäller att studerande för 125 kr./år erhåller ett rabattkort som berättigar till 30 % rabatti 2 klass alla dagar i veckan.

År 1986 beslöt riksdagen att från och med budgetåret 1986/87 överföra statsbidraget för studeranderabatter vid SJ (65 milj. kr.) från kommunika— tionsdepartementet till utbildningsdepartementet. Bakgrunden till beslutet är att de studerandes resekostnader bedöms som en i huvudsak studiesocial fråga som hör nära samman med de studerandes ekonomiska situation i öv- rigt. CSN har därför fått i uppdrag att inom relativt fria ramar upphandla och sluta avtal med det eller de traiikföretag som kan erbjuda de för de stu— derande gynnsammaste villkoren. Huvudsyftet är att minska resekostna- derna för studerande som har annan hemort än studieorten.

Även budgetåret 1986/87 används emellertid dessa medel enbart till fort- satta rabattåtgärder vid SJ. För budgetåret 1987/88 uppgår anslaget till 68 milj.kr.

2.3.2 Fria läromedel

Med undantag för synskadade högskolestuderande, som så gott som alla er- håller läromedel från talboks- och punktskriftsbiblioteket (TPB), har fria läromedel för universitets— och högskolestuderande aldrig funnits. Det har dock tidvis förekommit tankegångar om att de bör erhålla fria läromedel i någon form. Det är dock bara ett förslag som har förverkligats, nämligen förslaget om upprättandet av kursbibliotek vid läroanstalterna. De flesta av våra universitet och högskolor hari dag separata kursbibliotek där de stu— derande kostnadsfritt kan låna den litteratur som ingår i kurserna. Kurs— biblioteken omfattar dock i stort sett bara humanistisk och samhällsveten» skaplig litteratur, vilket bl.a. hänger samman med att utbildningar/kurser inom dessa fakulteter har de största kostnaderna för läroböcker.

Kursbiblioteken har i genomsnitt endast ca 10 exemplar av varje titel, vil- ket innebär att det är en liten del av de studerande som har möjlighet att låna sin kurslitteratur. Kursbiblioteken erhåller sina medel via en delpost i universitets— och högskolebibliotekens internbudgetar. Som exempel kan nämnas att Carolina Rediviva i Uppsala avsätter ca 1 % av sin internbudget till kursbibliotek.

Som nämnts ovan kan så gott som alla synskadade studerande vid högsko- lan erhålla fria läromedel från TPB. TPB verkar för att alla synskadade som antas till högre studier skall få fria läromedel i form av talböcker och/eller punktskriftsböcker. För budgetåret 1987/88 erhöll TPB 6 180 000 kr. för dy- lika ändamål.

För studerande under högskolenivå råder stora variationer i läromedels- kostnader. Inslag av helt eller delvis fria läromedel finns, om än i begränsad omfattning.

Inom komvux har en förändring ägt rum under de senaste åren. Tidigare kunde en del av komvuxenheterna erbjuda fria läromedel. I dag får de flesta elever betala sina läromedel själva. I ett fåtal kommuner finns fortfarande möjlighet att låna läromedel.

Vissa folkhögskolor har klassuppsättningar av läroböcker som kan lånas, medan elever vid andra skolor själva får köpa eller låna läroböckerna.

Elever i gymnasieskolan har i princip fria läromedel. För alla studerande med fria läromedel reduceras studiemedlen med 7 % av basbeloppet vid heltidsstudier under nio månader. Höstterminen 1986 fick knappt 19 000 studerande reducerade studiemedel på grund av fria läromedel.

CSN:s kontroll av vilka som omfattas av reduktionen sker dels genom att de studerande i sin ansökan skall ange om utbildningen har fria läromedel, dels genom att CSN två gånger per är gör en förfrågan hos läroanstalterna om eventuell förekomst av fria läromedel.

2.3.3 Studerandehälsovård

Riksdagen beslöt år 1983 med anledning av regeringens proposition (prop. 1982/83:129) om vissa studiesociala frågor att UHA fr.o.m. den 1 juli 1984 skall vara tillsynsmyndighet över studerandehälsovården.

Enligt samma beslut behåller de studerande ansvar och huvudmannaskap för studerandehälsovård och motionsidrott. Statsbidrag till den s.k. student— hälsan vid varje högskoleort utgår under förutsättning att resp. kår har slu- tit avtal med en högskoleenhet om vissa förutsättningar beträffande t.ex. hälsovårdens inriktning (tyngdpunkten bör ligga på förebyggande, sociala och kurativa insatser), omfattning och de studerandes tillgång till vården. Avtalen ger då staten genom högskoleenheterna en betydande möjlighet att påverka verksamheten i enlighet med statsmakternas intentioner.

Budgetåret 1987/88 utgår från utbildningsdepartementet 7,1 milj. kr. till studerandehälsovård. Från jordbruksdepartementet utgår 4,2 milj.kr. till motionsidrotten.

2.3.4 Studentbostäder

Ett särskilt statligt stöd till produktion av studentbostäder inrättades genom beslut av riksdagen år 1950. Det innebar att studentbostadsföre- tagen med bl.a. särskilda studentbostadslån kunde låna till 100 % av pro— duktionskostnaden. Dessa lån som ofta kallas för RAF—lån (en del av lånen var nämligen ränte— och amorteringsfria) löpte på tio år. Under tiden fram till år 1967 förutsattes också kommunerna ställa kostnadsfri mark till för— fogande för studentbostadsbyggande.

I samband med en allmän omläggning av bostadspolitiken år 1967 slopades RAF—lånen. Riksdagen beslöt även att gamla RAF—lån skulle sägas upp till förräntning och amortering. Dessutom slopades villkoren om kommunal markupplåtelse.

I början av 1970—talet minskade studerandetillströmnin en, vilket ledde till stora hyresförluster för flera studentbostadsföretag. tatliga ränte— och amorteringsfria hyresförlustlån tillkom för att studentbostadsföretagen skulle kunna klara sin ekonomi. Värst drabbades företagen i Uppsala och Göteborg som sammanlagt behövde ta ca 45 resp. 35 milj.kr. i hyresförlust— lån. Samtliga hyresförlustlån avskrevs dock successivt under åren 1979 till 1984.

År 1979 beslöt riksdagen att återinföra lån till 100 % av kostnaden för studentbostadsföretag i samband med ombyggnad av äldre studentbostäder. I övrigt behandlades studentbostadsföretagen fram till den 1 juli 1987 som privata bostadsföretag. Det innebar att man vid nybyggnad fick bottenlån till 70 % och statliga lån till 22 % av kostnaderna. Den 1 juli 1987 infördes nya regler som jämställer studentbostadsföretagen med allmännyttiga bo- stadsföretag, vilket innebär att man vid nybyggnad får låna till 100 % av kostnaderna.

Studentbostadsföretagens kostnader ökar. Det beror bl.a. på att drift- kostnaderna skjutit i höjden, men även på att RAF-lånen successivt har sagts upp till återbetalning och förräntning. Studentbostadsföretagen har försökt, och försöker, slippa ifrån återbetalning av RAF-lånen. Företagen hänvisar till att dessa lån ansågs vara avsedda att kompensera för att stu— dentbostäder var dyrare både att producera och att förvalta. För studentbo— stadsföretag med dålig ekonomi och i samband med ekonomiska sanerings— åtgärder har staten i vissa fall ått med på att lånen ännu några år skall va- ra ränte- och amorteringsfria. Statens fordringar i form av studentbostads— lån uppgår år 1987 till ca 150 milj.kr.

En följd av den ovan beskrivna utvecklingen är att hyrorna för studentbo— städer ökat kraftigt och att nya hyreshöjningar ständigt aktualiseras. De hyror som studentbostadsföretagen vill och behöver ta ut för att täcka sina kostnader anses emellertid av studenterna som för höga, vilket leder till konflikter vid hyresförhandlingar mellan studentbostadsföretag och stude- randerepresentanter.

Det totala studentbostadsbeståndet i hela landet uppgår till ca 37 000 ut- hyrningsenheter, varav ca en tredjedel är lägenheter. En majoritet av de studerande bor således inte i studentbostad. En enkätundersökning .ord av statsvetenskapliga institutionen vid universitetet i Umeå (Boendesituatio— nen för förvärvsarbetande och studerande, forskningsrapport 1986:8) och som vänder sig bl.a. till studerande som lämnade gymnasieskolan åren 1980 och 1982 visar, att en majoritet av tillfrågade studerande har i annan bostad än studentbostad. Sveriges förenade studentkårer visar i en rapport (Hyres- kostnader i studentbostäder Dnr S 311-6/86) att knappt 25 % av högskole- studerande bori studentbostad.

2.3.5. Studentkårlokaler, restauranger och fria måltider

År 1963 beslöt riksdagen att staten genom ett särskilt lånesystem skulle lämna stöd till de studerandes organisationer vid uppförandet av student— kårlokaler. Enligt beräkningar .orda av statskontoret har sedan dess 27 lån för kårlokaler m.m. beviljats. År 1986 omfattade lånen totalt 34,8 milj. kr. varav den ränte— och amorteringsfria delen uppgick till 31 milj.kr. Löp— tiden för de beviljade lånen varierar mellan 20 och 25 år. För vissa lån upp— hör löptiden de närmaste åren. Antalet nya ansökningar om statligt stöd som fortfarande kan komma att aktualiseras är litet.

Beträffande universitets— och högskolerestauranger är det normala att sta- ten, dvs. berörd högskoleenhet, tillhandahåller serverings, köks- och eko- nomilokaler med inredning och utrustning, värme, vatten, lyse och elkraft samt servis eller bestick för engångsbruk. Staten svarar dessutom för städ— ning av serveringslokaler men inte av köks— och ekonomilokaler. Restau— rangverksamheten, med undantag av själva mathanteringen, betraktas som vilket åtagande som helst inom högskolan.

Hur stora statens kostnader är i dag för dessa restauranger är omöjligt att ange. Detta beror på att kostnaderna ingår i resp. högskolas totala lokal- kostnader och att det inte finns någon sammanställning av de totala kost- naderna för restaurangerna. Byggnadsstyrelsen har emellertid fått i upp- drag av regeringen att beräkna statens kostnader för de statsägda univer— sitets- och högskolerestaurangerna.

Sedan budgetåret 1974/75 utgår särskilda subventioner för måltidsverk- samhet för restauranger i lånefinansierade studentkårlokaler (s.k. L—res- tauranger). Motivet till den särskilda subventionen var att man önskade åstadkomma överensstämmelse i måltidspriser mellan de två restaurang- formerna. De s.k. L—restaurangerna är Chalmers tekniska högskolas stu- dentkårsrestaurang i Göteborg, Filosofiska fakulteternas studentförenings studentkårsrestaurang vid universitetet i Göteborg, Kungliga tekniska högskolans studentkårsrestaurang i Stockholm och Spartas studentkårs- restaurang vid universitetet i Lund. Regeringen fastställer på förslag av UHA subventioneringens storlek för ett budgetår i taget. Bidraget uppgår budgetåret 1986/87 till ca 1,3 milj.kr.

Riksdagen beslöt år 1986 att den räntefria stående delen av lån till stu- dentkårlokaler skall avskrivas först sedan amorteringsdelen är slutbetald och lånets löptid är till ända. Härigenom upprätthålls syftet med stödet, nämligen att lokalerna disponeras av de studerande under lånens löptid. Om lokalerna däremot övergår till annan ägare kommer eventuell återstå— ende amorteringsdeljämte den del av den räntefria stående-delen som mot— svarar den tid som återstår av länets löptid att återkrävas. Riksdagsbe— slutet medförde ingen förändring av de s.k. L—subventionerna.

För studerande i komvux förekommer inte heller fria måltider. Tillgången på restauranger varierar stort. Vid de största komvuxenheterna kan egna restauranglokaler förekomma. I andra fall är det vanligt att de studerande har möjlighet att äta vid närbelägna skolor.

Vid folkhögskolor är situationen mer komplicerad. Vissa skolor har kupong— system där man endast betalar för de måltider man intar. Vid vissa lands- tingsskolor betalar endast elever som uppbär utbildningsbidrag. På en del internatskolor betalar eleven månadsvis för maten och får inte avdrag för de dagar de inte vistas i skolan.

I princip samtliga gymnasieskolor serverar fria måltider.

Studiemedlen reduceras som tidigare nämnts med 13 % av basbeloppet för de studerande som har fria måltider och som studerar på heltid under nio månader. Med det basbelopp som gäller från den 1 juli 1987 blir reduktio- nen 3 185 kr. Höstterminen 1986 fick 16 000 studerande reduktion av stu- diemedel på grund av fria måltider. De flesta av dessa är elever i gymna- sieskolan.

2.4. Övriga former av statligt studiestöd 2.4.1 Studiehjälp

Studiehjälp får alla elever som är mellan 16 och 20 år och går i gymna- sieskolan eller deltar i andra utbildningar på gymnasial nivå. Studiehjäl— pen består av bidrag, olika tillägg och kan kompletteras med lån i form av återbetalningspliktiga studiemedel.

Studiebidraget är inte behovsprövat. Beloppet är lika stort som barnbidra- get, f.n. 485 kr. per månad och utgår sedan den 1 januari 1987 under årets tolv månader. Studiebidraget utbetalas utan ansökan.

Inackorderingstillågg beviljas till elever som behöver inackordera sig på skolorten. Beloppet up går till mellan 770 och 1 550 kr. per månad beroende på avståndet mellan föräldrahemmet och skolan. Inackorderingstillägget inkluderar även bidrag till hemresor.

Extra tillägg kan beviljas elev som har synnerligen stort behov av ytterli- gare studiehjälp. Tillägget är högst 660 kr. per månad och utgår under årets tolv månader. Prövningen görs mot elevens och föräldrarnas ekonomi.

Fria resor till och från skolan får elever som har studiehjälp om färdvägen är längre än 6 km. Länstrafikföretagen svarar för elevernas resor och får för detta åtagande statsbidrag.

Återbetalningspliktiga studiemedel för yngre elever kompletterar bidragen. Prövning sker normalt mot elevens och föräldrarnas ekonomi.

Behovet av återbetalningspliktiga studiemedel kan, om det finns särskilda skäl, prövas enbart mot elevens ekonomi. Ett sådant skäl kan vara om ele- ven under en längre tid förvärvsarbetat och haft egen bostad. Aven starka sociala skäl eller det förhållandet att eleven är gift kan berättiga till återbe- talningSpliktiga studiemedel. Eleven som måste vara mellan 18 och 20 år, kan få låna högst 3 328 kr. per månad. Lånebeloppet reduceras om eleven har fria resor till skolan, fria läromedel eller fri Skollunch.

Budgetåret 1987/88 uppgår anslaget till studiehjälp till 2 066 milj.kr. 2.4.2 Vuxenstudiestöd

Vuxenstudiestöden är i första hand avsedda för arbetstagare med kort ut- bildning som tar ledigt för att studera och då mister sin lön.

Från och med budgetåret 1987/88 ersätts de tidigare tim- och dagstudiestö— den av ett nytt samordnat korttidsstudiestöd. Stödet är timrelaterat och kan utgå under sammanlagt högst 240 timmar under ett år. Längre samman- hängande studieperioder får inte överstiga 10 dagar. Vid cirkelstudier ut- går korttidsstudiestödet för varje timme man förlorar arbetsförtjänst. Vid samverkanskurser på folkhögskola utgår stödet med högst 8 timmar per dag. Vid folkhögskolekurser kan dessutom ett internatbidrag utgå.

Ersättningen för varje timme uppgår till 44 kr. Internatbidrag utgår med 220 kr. per dygn.

Vid beviljning av korttidsstudiestöd ges företräde åt sökande med kort tidi— gare utbildning, som har stort behov av utbildning och stöd.

Särskilt vuxenstudiestöd (SVUX) kan den få som väljer att läsa på grund- skolenivå, folkhögskola eller gymnasieskola vid vuxen ålder. Alla som anta— gits till yrkesteknisk högskoleutbildning får också SVUX. Stödet är skatte— pliktigt och kan kombineras med återbetalningspliktiga studiemedel. To— talt kan man få maximalt ca 6 700 kr. per månad före skatt. Den som tillhör erkänd arbetslöshetskassa kan dessutom få ett barntillägg (bidrag) på 660 kr. per månad och barn.

Resurserna för stödet är emellertid begränsade. Ett urval bland de sökande måste därför göras. Vid urvalet tas hänsyn till tidigare utbildning, svårig-

heter att bedriva studierna på fritid, betungande försörjningsbörda m.m. Den som har störst behov av utbildning och stöd har företräde.

Förutom de ovan nämnda vuxenstudiestöden finns det ett särskilt vuxen- studiestöd för arbetslösa (SVUXA). SVUXA infördes år 1984 och kan sägas utgöra ett komplement till andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder. För att vara behörig till SVUXA krävs att man är medlem i erkänd arbetslöshets— kassa och uppfyller de s.k. allmänna villkoren för rätt till arbetslöshetser— sättning från kassan.

I motsats till SVUX finns inte någon särskild ansökningstid för SVUXA. Medlen är begränsade och de behöriga sökande beviljas stöd i den turord— ning som ansökningarna kommer in till dess att pengarna tar slut. Någon urvalsprövning förekommer alltså inte. I övrigt gäller samma belopp och villkor för rätt till SVUXA som för rätt till SVUX.

Utgifterna för vuxenstudiestöden finansieras genom en särskild arbetsgi- varavgift, vuxenutbildningsavgiften, som är 0,27 % av den totala lönesum— man, vilket motsvarar ca 1,1 miljarder kr.

Anslaget till vuxenstudiestöd uppgår budgetåret 1987/88 till 992 milj.kr.

2.5. Angränsande system

2.5.1. Sjukförsäkring för studerande

Studerande som beviljats studiehjälp, studiemedel, särskilt vuxenstudie— stöd eller särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa får behålla beviljat studie- stöd under sjukdom när den studerande är oförmögen att bedriva sina stuf dier.

För den som beviljats återbetalningspliktiga studiemedel skall sjukanmä- lan göras till försäkringskassan som prövar om sjukperioden skall godkän- nas för rätt till studiestöd och reducering av studiemedelsskulden. Studie— hjälpstagare som inte har återbetalningspliktiga studiemedel skall på begä— ran genom läkarintyg inför läroanstalten eller studiemedelsnämnden kun— na styrka studieoförmåga p.g.a. sjukdom.

Den obligatoriska sjuk- och föräldraförsäkringen omfattar även studerande som är inskrivna hos försäkringskassan. Under studietiden gäller dock särv skilda regler för rätten till ersättning. Dessa regler innebär att den sjukpen- ninggrundande inkomsten (SGI) som studiestödstagaren hade innan studie— tiden hålls vilande under utbildningstiden. Vid sjukdom under utbildnings— tid skall försäkringskassan beräkna sjukpenningen på en SGI som har fast- ställts på grundval av enbart den inkomst av eget arbete som den studeran— de kan antas få under utbildningstiden, s.k. studietids—SGI. Under sommar— ferier aktiveras dock vilande SGI varvid sjukpenning och föräldrapenning— förmåner beräknas på grundval av vilande SGI om denna är högre än stu— dietids-SGI. Reglerna om vilande SGI och studietids—SGI gäller oavsett ut- bildningstidenslängd.

2.5.2. Stöd till barnfamiljer

Till samhällets direkta ekonomiska stöd till barnfamiljer hör allmänna barnbidrag med flerbarnstillägg, förlängt barnbidrag, föräldraförsäkring, vårdbidrag för handikappade barn, bidragsförskott, barnpension, särskilt bidrag för vissa adoptivbarn samt bostadsbidrag.

Allmänna barnbidrag utgår med 5 820 kr. per år och barn under 16 är. Där- utöver utgår ett flerbarnstillägg med ett halvt barnbidrag per år till familjer med tre barn och med ett helt barnbidrag för varje ytterligare barn. Aven 16—19-åringar som studerar medräknas vid bedömningen av rätt till fler- barnstillägg. Allmänt barnbidrag utgår även för barn som vistas i special— skola eller bor utanför det egna hemmet på bekostnad av en huvudman en— ligt omsorgslagstiftningen.

Barnbidraget betalas ut fr.o.m. månaden efter barnets födelse och t.o.m. kvartalet då barnet fyller 16 år.

Förlängt barnbidrag utgår fr.o.m. kvartalet efter det barnet har fyllt 16 år, när barnet studerar vid grundskolan eller deltar i viss annan motsvarande utbildning. Det förlängda barnbidraget överfördes den 1 juli 1986 från det studiesociala området till socialförsäkringsområdet.

Barnbidragen utbetalas månadsvis och utgår under årets tolv månader. Budgetåret 1987/88 är anslaget till barnbidrag 10 100 milj.kr.

Genom föräldraförsäkringen har föräldrarna rätt till ledighet och ersätt— ning för att vårda barn. Till föräldraförsäkringen räknas föräldrapenning, tillfällig föräldrapenning och havandeskapspenning.

Ersättningi form av föräldrapenning utbetalas i samband med barns födel- se eller adoptivbarns ankomst under 360 dagar. För 270 av de 360 ersätt— ningsdagarna betalas föräldrapenning motsvarande sjukpenningen till den av föräldrarna som stannar hemma och vårdar barnet, dock lägst 60 kr. per dag (garantibeloppet). Under resterande 90 dagar erhåller alla garantibe— loppet. Det innebar att föråldrapenningen uppgår sammanlagt till lägst 21 600 kr. eller 1 800 kr. per månad vid ett barns födelse. Föräldrapenning får tas ut längst tills dess barnet fyller fyra år.

En förälder som behöver stanna hemma och tillfälligt vårda barn under 12 års ålder har även rätt till tillfällig föräldrapenning under högst 60 dagar per barn och år; I särskilda fall kan tillfällig föräldrapenning utges även för barn mellan 12 och 16 år. Ersättningen utges med samma belopp som sjuk— penningen. Stödet kan också lämnas när barnet eller dess ordinarie vårdare är sjuk samt när förälder behöver följa med barnet till barnavårdscentral m.m. Fadern har rätt till tillfällig föräldrapenning i samband med barns fö— delste eller adoption. Antalet ersättningsdagar är 10 per nyfött eller adopte— rat arn.

Blivande mödrar, som under graviditetens senare del på grund av arbetets art inte kan fortsätta i sitt vanliga arbete och inte kan omplaceras, har rätt till havandeskapspenning. Denna utges under högst 50 dagar och tidigast från den 60:e dagen före den beräknade förlossningen. Stödet utgår med samma belopp som sjukpenningen.

Föräldraförsäkringen är en integrerad del av sjukförsäkringssystemet vad gäller såväl finansieringen som administrationen av försäkringen. Kostna- derna för stöden finansieras således till 15 % genom statsbidrag på utgifts— anslag och till 85 % genom socialavgifter från arbetsgivare och egenföreta— gare på inkomsttitel. Statens anslag till föräldraförsäkringen uppgår bud— getåret 1987/88 till 1 165 milj.kr.

Föräldrar som har handikappat barn som behöver särskild tillsyn och vård kan få vårdbidrag med samma belopp som folkpensionen för en förtidspen—

sionär. Vårdbidraget är graderati helt eller halvt bidrag (192 resp. 96 % av basbeloppet). Bidraget beskattas som inkomst.

Anslaget till vårdbidragen uppgår budgetåret 1987/88 till 535 milj.kr.

Bidragsförskott utgår för barn som endast en av föräldrarna har vårdnaden om eller som står under vårdnad av annan än föräldrarna. Bidraget kan ut— gå för barn upp till 18 år samt för studerande barn i åldern 18-20 år. De bi— dragsberättigade barnen garanteras ett generellt ekonomiskt bidrag, som i regel motsvarar 40 % av basbeloppet.

Budgetåret 1987/88 utgör anslaget till bidragsförskott 1 745 milj.kr.

Barnpension utges till barn som är under 18 år och vars far eller mot eller båda föräldrar har avlidit. Barnpension från folkpensionering utges med 41 % av basbeloppet eller, om barnet uppbär bidragsförskott, med 31 % av bas- beloppet. För barn vars båda föräldrar har avlidit utgör barnpensionen 31 % av basbeloppet efter vardera föräldern. Pensionen minskar om det även ut- ges barnpension från ATP eller om modern får änkepension, men skall all— tid utges med minst 26 % av basbeloppet.

Barnpension från tilläggspensioneringen som är knuten till den avlidne för— älderns arbetsinkomst finansieras direkt genom ATP-avgiften och utgifter- na redovisas inte över statsbudgeten.

Statens anslag till barnpensioner uppgår budgetåret 1987/88 till 211 milj. kr.

Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn utgår till barn som är adopterade av endast en person. Reglerna för bidraget motsvarar dem som gäller för bi- dragsförskott.

Budgetåret 1987/88 utgår 5,6 milj.kr. i form av särskilt bidrag för vissa adoptivbarn.

Tabell 2.5 Omfattningen och utvecklingen av samhällets direkta ekonomiska stöd till barnfamiljerna (milj.kr.).

År Barnbi- Bostads- Föräldra- Vård- Bidrags- Barn— Summa drag bidrag försäk- bidrag förskott pension ring'- 1965 1 387 220 229 10 68 59 1 973 1970 1600 550 367 27 131 10 2810 1975 2 828 1 740 1 352 94 434 226 6 674 1980 4 995 2 210 3 539 300 815 425 12 284 1985 8289 2865 6144 427 1518 574 19817 1986—'- 8 310 2 835 6 940 480 1 680 597 20 842 1987-" 10110 3105 7 465 515 1725 600 23 520

” Före är 1974 förmåner fran niodcrskupsförsäkringen. 2' Beräknat. Källa: Prop. 1986/87:100 bil. 'i.

Om man till dessa belopp lägger studiehjälpen och vissa skatteförmåner kan samhällets totala stöd till barnfamiljerna år 1987 beräknas till drygt 26 miljarder kr. Till detta kommer kostnaderna för barnomsorgen.

2.5.3. Bostadsbidrag

Bostadsbidragen består i dag av två delar — statliga bostadsbidrag och stats- kommunala bostadsbidrag.

Statligt bostadsbidrag utgår till barnfamiljer och uppgår till maximalt 3 180 kr. per barn och år, vilket motsvarar 265 kr. per månad.

Det statskommunala bostadsbidraget till barnfamiljer utgår med 80 % av bostadskostnaden mellan 800 kr. per månad och en övre hyresgräns, som är anpassad till bostadsbehovet hos olika stora hushåll. För 1— och 2—barns— familjer är gränsen 2 075 kr. per månad, för 3— och 4—barnsfamiljer 2 600 kr. per månad och för familjer med 5 eller flera barn 3 125 kr. per månad.

Som barn räknas alla under 17 år samt de mellan 17 och 20 år som studerar.

Bostadsbidragen är inkomstprövade och minskas med en viss del av den bi— dragsgrundande inkomsten. Vid fastställande av den bidragsgrundande in— komsten utgår man från statligt taxerad inkomst och lägger till under— skottsavdrag, förlustavdrag, en femtedel av förmögenhet över 50000 kr. samt hälften av studiemedel.

Bidragen reduceras med 15 % av inkomsten mellan en nedre inkomstgräns, som är 41 000 kr. för ensamstående med barn och _53 000 kr. för makar med barn och en övre inkomstgräns, som är 75 000 kr. Over denna gräns reduce— ras bidraget med 22 % av inkomsten.

Statskommunalt bostadsbidrag kan även lämnas till ensamstående och ma— kar med s.k. umgängesrättsbarn. För dessa hushåll är den nedre inkomst— gränsen 30 000 kr. för ensamstående och 33 000 kr. för makar.

Det totala antalet hushåll med bostadsbidrag uppgick i maj 1986 till 263 000. Av dessa ut.orde ensamstående med barn 132 000.

Kostnaderna för de statliga bostadsbidragen bärs helt av staten. Till kost- naderna för de statskommunala bostadsbidragen får kommunerna bidrag av staten med f.n. 43 %.

Från och med den 1 januari 1988 förändras bostadsbidragen enligt följande. De nuvarande bostadsbidragen omvandlas i sin helhet till kommunala bi- drag. Statsbidrag till kommunerna utgår med 50 % för de bostadsbidrag som utbetalas.

Den icke bostadsanknutna delen av bostadsbidraget, dvs. det nuvarande statliga bostadsbidraget, begränsas till att avse högst tre barn.

Den lägsta bostadskostnad som läggs till grund för beräkningen av det bo- stadsanknutna bidraget höjs från 800 till 900 kr./mån. Bidraget lämnas in— om de gränser som framgår av följande sammanställning. *

Hushåll med Bidrag från Bidrag med 80 % Bidrag med 60 % upp till upp till

1 barn 900 2 075 2 400 _

2 barn 900 2 075 2 600

3 barn 900 2 600 2 800

4 barn 900 2 600 3 000

5 eller flera barn 900 3125 3 300

Behovet av bostadsbidrag skall i första hand bedömas med hänsyn till den sammanräknade inkomsten enligt taxeringen året före bidragsåret. Bidra— get reduceras med 20 % av den del av inkomsten som överstiger en inkomst— gräns som är lika för alla hushåll. För bidragsåret 1988 sätts denna gräns vid 59 000 kr. Studiemedel och barns inkomster beaktas inte.

Från och med den 1 januari 1988 införs ånyo ett särskilt bostadsbidrag för ensamstående och makar/samboende utan barn. Bidraget ges till och med det år då bidragstagaren fyller 28 år.

Den lägsta bostadskostnad som läggs till grund för beräkningen av bostads- bidraget bestäms till 600 kr./mån.

Bidraget lämnas till 80 % av bostadskostnaden mellan 600 kr. och — för ensamstående, 1 700 kr./mån. samt — för makar/samboende, 2 200 kr./mån.

Bidraget reduceras med 33 % av den del av inkomsten som överstiger 26 000 kr. för ensamstående och 36 000 kr. för makar/samboende.

Beträffande finansiering och inkomstbegrepp gäller samma regler som för ovan nämnda bostadsbidrag.

Budgetåret 1987/88 utgår 1 573 milj.kr. i statliga medel till bostadsbidrag.

Såväl bostadsbidrag för barnfamiljer som för ungdomar utgår efter beslut av kommunen.

2.6. Internationellajämförelser

2.6.1. Studiestöden i Danmark, Finland, Island och Norge

I de nordiska länderna utom Sverige berör studiestödets storlek bl.a. på om den studerande bor hos föräldrarna eller har egen bostad. I Danmark, Fin— land och Norge har även åldern betydelse för stödets nivå.

Tabell 2.6 Maximala belopp i studiestöd under läsåret 1985/86 för hög- skolestuderande i de nordiska länderna - omräknat till svenska kronor.

Hemmaboende Bortaboende Stipen- Län Stipen- Län dium/bi— dium/bi- drag drag Danmark 18-21ar 13020 6510" 21360 10 680] 12 72.03 01 22 är 13020 6510] 17360 8680 16 380'-' 9 8704 23 år och däröver 14 470 7 2301 17 360 8 6801 1-1 210: 9 870! Finland - 17 år 5 300 0 7 060 17 530 18 år och däröver 3 530 10 540 7 060 17 530 Island 23 200 33 140 Norge - 19 år 7420 15760 17 290 18000 20 år och däröver 0 34 370 5190 34 370 Sverige 2178 30 538 2 178 30 538 ”Stun—glam '3'1.ån med statsgurunu: maximalt belopp uiox er stipendium ..t-h suitslan. Kalla: ALL hu studieskuld | ull nordiskt lund, Nordiska arbetsgruppen liir återbuLuInmgslrågor. april 1986.

Beloppen i Danmark avser atti princip täcka årets tolv månader, även om studieåret normalt är ca nio månader. Beloppen i Norge avser tio månaders studier; i övriga länder nio månader. I alla länder utom Danmark beviljas ett högre belopp till studerande med barn. För studerande i Danmark gäller i stället ett högre fribelöpp för egen inkomst. Studerande i Norge har rätt till resestipendium för tre hemresor för de kostnader som överstiger 600 kr. Studerande i Finland har rätt till höjt bostadstillägg med 80 % av hyra som överstiger 500 ka men inte är högre än 690 ka.

I Danmark, där bidragsdelen är större än i övriga nordiska länder, görs prövning mot den studerandes och föräldrarnas ekonomi så länge den stude- rande är under 22 år. Ar den studerande 22 år och däröver påverkas stödet enbart av den egna ekonomin.

Studielånen i Danmark har dels form av statslån, dels formen av statsga- ranterade län i banker och sparkassor. Statslånen löper med 4 % ränta un-

der studietiden och med 8 % efter studietiden (april 1986). De statsgaran- terade lånen löper med ränta från utbetalningsdagen från 10 till 12 % under studietiden och från 10,5 till 12,5 % efter studietiden (april 1986). Räntan kapitaliseras för båda lånen. Återbetalningen börjar ett år efter avslutad utbildning. Återbetalningstiden är 7—15 år för statslån och 5-14 år för ga- rantilån.

I Danmark har pågått en försöksverksamhet med räntestöd till låntagare med stor återbetalningsbörda för statsgaranterade lån i förhållande till sin inkomst. En utvärdering av verksamheten under år 1985 ledde till att reg- lerna permanentades. Under 1985/86 uppgick räntestödet till ca 135 milj. Dkr.

I Finland tas för hemmaboende hänsyn till egen och föräldrarnas ekonomi så länge sökanden är under 24 år. Föräldrarnas ekonomi påverkar rätten till grundbidrag även för den som flyttat hemifrån (upp till 20 är) och rätten till bostadsbidrag (upp till 22 år). För den som är gift/sammanboende beak- tas makens ekonomi i stället för föräldrarnas.

Banklån beviljas i Finland med statlig kreditgaranti. Räntan var i april 1986 7,75 %. Under studietiden och den återbetalningsfria tiden betalar den studerande 4 % medan staten erlägger mellanskillnaden till bankerna. Återbetalningen börjar ca 1 å,- år efter avslutade studier. Äterbetalningsti- den är normalt dubbelt så lång som den tid för vilken studielån betalats ut.

I Island är för den sökande som bor i föräldrarhernmet stödet behovsprövat gentemot egen och föräldrarnas ekonomi. För bortaboende beaktas enbart den studerandes egna ekonomiska förhållanden.

Lånen räknas sedan år 1976 upp efter förändringar i konsumentprisindex. Återbetalningen, som börjar tre år efter utbildningens slut, är beroende av skuldens storlek och låntagarens ekonomiska situation. Eventuellt reste- rande skuld avskrivs dock först 40 år efter påbörjad återbetalning.

INorge gäller att stödet för hemmaboende studerande som är under 20 är prövas mot den studerandes och föräldrarnas ekonomi. Ar den studerande 20 år eller äldre tas hänsyn enbart till egen ekonomi och i förekommande fall även till makes förmögenhet.

I Norge är studielänen räntefria under studietiden. Efter studietidens slut löper lånen med ränta. Denna vari april 1986 11,5 %. Återbetalningen bör- jar normalt ca 15 månader efter avslutad utbildning. En skärpning beträf- fande återbetalningstidens längd har dock skett de senaste två åren. Bara den låntagare som har en skuld över 72 000 kr. får numera 15 års återbetal— ningstid. Maximal återbetalningstid, 20 år, har endast låntagare med en skuld på 98 000 kr. och däröver. Lånet skall vara slutbetalat innan låntaga- ren fyller 65 år.

2.6.2 Studiestöden i vissa andra europeiska länder

De studiestödssystem som finns i England, Frankrike, Irland, Polen, Ung- ern, Västtyskland, Osterrike och Osttyskland har alla tillkommit under 1960—talet eller i början på 1970—talet. I de flesta länder har det rått enighet om att man skall se införandet av studiestöd som en allmän välfärdsåtgärd. Däremot har meningarna varit delade om hur stöden skall utformas.

Studiestödens utformning i dessa europeiska länder uppvisar också stora skillnader - frän system med enbart bidrag till __system med enbart lån och sådana med blandformer däremellan. Endast i Osttyskland är studiestödet

generellt utan behovsprövning mot föräldraekonomin. I de andra länderna förekommer i allmänhet en långtgående behovsprövning och en stark diffe- rentiering.

Den andel av de universitets— och högskolestuderande som kan utnyttja stu- diestöden varierar kraftigt mellan länderna. I en del europeiska länder är gruppen studerande som kan komma ifråga för studiestöd mer snävt defi— nierad än i Sverige; i dessa länder omfattas endast studerande vid traditio- nella universitet och vetenskapliga fackhögskolor. Det svenska studieme- delssystemet omfattar ju studerande även vid andra eftergymnasiala ut- bildningar.

I Osttyskland har 100 % av deuniversitets— och högskolestuderande atmin- stone ett grundstipendium: i Osttyskland är alltså studiestödssystemet ge- nerellt, precis som i Sverige, i den meningen att alla som antas till universi- tet och hogskolor är berättigade till ett grundstipendium. Den lägsta ande- len av de universitets- och högskolestuderande som omfattas av sina resp. länders studiesociala system förekommer i Osterrike och Frankrike. I dessa länder har mindre än 15 % av de universitets— och högskolestuderande nå— gon form av direkt statligt studiestöd.

Andelen med statligt studiestöd är relativt låg även i Irland och Västtysk- land. I England, Polen och Ungern är det ca 60 % av de studerande som kommer i åtnjutande av sina resp. länders studiestöd.

Den vanligast förekommande stöd/ormen är bidrag eller stipendium. Denna stödform förekommer i Osterrike, England, Irland, Osttyskland, Polen och Ungern. Västtyskland är det enda av de här redovisade länderna som en— bart har ett lånesystem. 1 Västtyskland förekommer alltså inga bidrag till de studerande överhuvud taget. Blandformer - med stipendier eller bidrag samt i blygsam skala lånemöjligheter - förekommer i Frankrike.

Behousprövning mot föräldrarnas inkomster uid tilldelningen förekommer i samtliga länder med undantag för Osttyskland.

I Frankrike är det familjens totala inkomst och förväntade utgifter genom förekommande vårdansvar och extra belastningar på ekonomin som utgör grunden för hur studiebidraget skall beräknas. Mot varje familjesituation svarar ett antal poäng som antas motsvara den ekonomiska belastningen i den familj som den studerande kommer ifrån. Mot varje poängtal svarar se- dan ett högsta inkomstunderlag, som anger gränsen för att erhålla stipen- dium. Ju högre poäng man har, desto större är möjligheten att man erhåller stipendium. Om en familjs totala inkomstunderlag ligger under poänggrän- sen beviljas stipendium.

Aven i Osterrike är studiebidraget en del av samhällets allmänna stöd till familjerna. Familjebidraget (barnbidraget) utgår i Osterrike till dess barnet fyller 28 år och ännu inte avslutat sin utbildning. Därutöver finns studiebi- draget som betraktas som subsidiärt och kompletterande till familjens un- derhåll av den studerande sonen eller dottern. Vid bedömningen av den stu— derandes studiesociala behov tas hänsyn till vederbörandes inkomst och för— mögenhet och det underhåll som föräldrarna enligt lag förutsätts lämna.

Det brittiska studiestödssystemet förutsätter att föräldrarna bidrar med medel som skall täcka skillnaden mellan fullt stipendium och det stipen— dium som den studerande får efter behovsprövningen. Det finns emellertid ingen lagstadgad skyldighet för föräldrarna att lämna bidrag till den stude- rande sonen eller dottern. Ett stort antal föräldrar betalar heller inte sina barn skillnaden mellan fullt bidrag och det behovsprövade bidrag som stats—

makterna lämnar. För att klara finansieringen under studietiden arbetar i regel dessa studenter vid sidan av sina studier. Ifall föräldrarna betalar sina barn mellanskillnaden mellan fullt bidrag och erhållet bidrag kan föräld— rarna dra av denna summa vid deklarationen. Få föräldrar använder sig av denna möjlighet enär den studerande, om avdrag sker, måste deklarera bi- draget som inkomst tillsammans med eventuella övriga inkomster. Detta kan i ogynnsamma fall innebära att den studerande mister vissa förmåner eller del av studiebidraget.

I Västtyskland innebär studiestödsreglerna att den studerande har rätt till studiestöd för en utbildning som motsvarar vederbörandes önskemål och förmåga under förutsättning att medel saknas för levnads- och studiekost— nader. Om till följd av reglerna den studerande inte kan få studiestöd gäller således föräldrarnas underhållsskyldighet. Om föräldrarna vägrar att ta på sig underhållsansvaret kan den studerande lagsöka sina föräldrar. Om så sker hålls den studerande skadeslös genom förskottsstöd. Anspråket på un— derhåll övergår då från föräldrar till delstaten, som i sin tur kan avkräva föräldrarna kostnaderna för underhållet.

Behovsprövning gentemot föräldrarnas inkomst förekommer sålunda i de flesta länder. Aven andra typer av behovsprövningar vid tilldelning av stu- diestöd förekommer. Det är vanligt att studiestödet utgår med ett grundbe- lopp (motsvarande) som avser att täcka endast elementära behov. Härutöver kan stödet differentieras med hänsyn till olika kriterier. En mycket vanlig grund för differentiering är den studerandes boendesituation. Studerande som flyttat hemifrån och skaffat sig egen lägenhet eller bor i studentrum er— håller i allmänhet ett högre tilläggsbelopp än de studerande som bor i för- äldrahemmet. Det totala studiestödsbeloppet är differentierat med hänsyn till boendesituationen i bl.a. England, Västtyskland, Polen, Irland, Ungern och Osttyskland.

I en del länder - framför allt i de östeuropeiska - förekommer förutom de so- ciala stöden även inslag av prestationsbelöningar. I Osttyskland t.ex. kan den studerande - utöver grundbeloppet - få prestationsstipendier av olika storlek med hänsyn till studieresultat, uppförande och samhällsaktivitet. Prestationsstipendier är generella i den meningen att varje student kan få ett sådant stipendium om vederbörande uppfyller vissa givna förutsättning- är.

I Ungern graderas studieresultaten enligt en poängskala från 1 till 5 poäng, där 5 poäng är det bästa betyget. Betygspoängen utgör sedan grund för sti- pendiets storlek. Ju högre betyg man har, desto högre stipendiebelopp ut- går. Det är emellertid inte bara studieresultaten som belönas; även egen- skaper såsom hjälpsamhet, kamratskap, uppförande etc. skall de studeran- dekommittéer som beviljar stipendierna ta hänsyn till.

Aven i Västtyskland förekommer prestationsbelöningar. Studieskulden re- duceras med 25 % för dem som vid slutexaminationen placerar sig bland de 30 % främsta bland låntagarna under kalenderåret. En annan möjlighet att reducera studieskulden erbjuds dem som avslutar studierna med examen åninst fyra månader före den tid som utgör den fastställda normalstudieti- en.

Återbetalningsvillkoren varierar i de länder som har någon form av lån i si- na studiestödssystem. I Frankrike — med möjligheter till län i ringa omfatt— ning — är återbetalningstiden tio år. Det västtyska studiestödssystemet byg— ger enbart på lån. Lånet i Västtyskland löper utan ränta och återbetalning- en skall påbörjas fem år efter avslutad utbildning. Återbetalningstiden är i normalfallet 20 år och låntagarens inkomst utgör underlag när man fast

ställer återbetalningsavgiftens storlek. Om inte låntagaren kommer upp till en viss inkomst per månad träder reglerna om återbetalningsplikten ur kraft. Makes inkomst samt förekomsten av barn i familjen påverkar under- lagsbeloppet.

Andra former av subventioner än direkta bidrag är vanliga framför allt i de östeuropeiska länderna. I Ungern, Polen och Osttyskland är studentbostä- der och måltider subventionerade av staten och de studerande har fri sjuk- vård och tandvärd. Det är även vanligt att vissa resor är rabatterade liksom inträdesavgifter till kulturella arrangemang i Polen, Ungern och Osttysk- land. Aven i Frankrike och Västtyskland förekommer subventioner av stu- dentbostäder och måltider. Skattelättnader för familjer som har barn i hög- re utbildning förekommer i Frankrike, Västtyskland, Osterrike och Eng- land.

3. Funktion och effekter

3.1. Inledning

Studiemedelssystemet har sedan det kom till i mitten av 1960—talet utnytt- jats av fler än 887 000 personer. Den samlade återbetalningspliktiga låne- summan uppgår år 1987 till mer än 36 miljarder kr. Årligen erhåller ca 165 000 studerande återbetalningspliktiga studiemedel för högskolestudier och - för studerande som är 20 år eller äldre - för studier på nivåer under högskolan. Omkring en tredjedel av alla studiemedelstagare studerar på gymnasial nivå, och ca 6 000 av studiemedelstagarna erhåller varje år stu- diemedel för studier på grundskolenivå. Ca 600 bedriver studier på forskar- utbildningsnivå med studiemedel. Bland elever under 20 år, huvudsakligen på gymnasieskolan, finns ca 6 000 som varje år uppbär återbetalningsplik- tiga studiemedel. Omkring 28 000 personer tar varje år ut återbetalnings— pliktiga studiemedel inom det särskilda vuxenstudiestödet.

Sammanlagt utgick budgetåret 1985/86 över 4 miljarder kr. i återbetal- ningspliktiga studiemedel och studiebidrag. Under samma tid återbetala- des drygt 1 miljard kr. Av de återbetalningspliktiga studiemedlen utgjorde ca 160 milj.kr. barntillägg och extra studiemedel. Antalet avgiftsskyldiga personer uppgår till närmare 650 000.

Dessa uppgifter visar på vilken betydelse studiemedelssystemet har fått sedan det infördes för två decennier sedan. För de allra flesta studerande på högskolenivå, och under drygt tio år också för många vuxna på gymnasial nivå, har förekomsten av studiemedel varit en viktig förutsättning för deras möjligheter att påbörja och genomföra önskad utbildning.

När studiemedelssystemet infördes år 1965 rådde emellertid helt andra för- hållanden än de som gäller i dag. Detta gäller såväl studerandes-amman- sättning och de studerandes villkor inom utbildningssystemet som villkoren på arbetsmarknaden för dem som har gått igenom en längre utbildning. Vi har i en tidigare publicerad rapport (Ds U 1986111) Studerandepopulation och arbetsmarknad, redo-ort för en del av denna utveckling. De väsentli gaste resultaten från denna rapport kommer tillsammans med andra under— sökningar att diskuteras i detta kapitel.

Vi vill emellertid redan inledningsvis översiktligt beröra några av de mer betydelsefulla förändringarna. Därigenom tangeras också de faktorer som har medverkat till att skapa de problem som gör att det nu är nödvändigt att se över formerna för samhällets stöd till studiefinansieringen. Enligt vår bedömning är flera av förändringarna så grundläggande, att de förändrar förutsättningarna för studiemedelssystemet.

Det nuvarande studiemedelssystemet kom till efter ett omfattande utred- ningsarbete i början av 1960-talet. Den studiesociala utredningen kunde i sitt huvudbetänkande (SOU 1963:74) Rätt till studiemedel, konstatera att den sociala snedrekryteringen till högre utbildning huvudsakligen berodde på faktorer, som redan på nivåerna under högskolan ledde till en social oba- lans. Denna uppkomna obalans bestod sedan, eller till och med förstärktes, på högskolenivån. Det var således vid övergången till gymnasiet, och i viss utsträckning redan vid övergången mellan folkskola och realskola, som skillnader i social rekrytering uppstod - skillnader som sedan ledde till en alltför ensidig social sammansättning av de högskolestuderande.

Tyngdpunkten i de förslag som den studiesociala utredningen lade fram, och som i allt väsentligt också antogs av regering och riksdag, blev därför för— bättringar av studiefinansieringen på den gymnasiala nivån. Förslaget in- nebar emellertid också att studiemedelssystemet infördes som instrument för studiefinansieringen av den eftergymnasiala utbildningen. Ursprung— ligen var studiemedlen begränsade till eftergymnasiala studier.

Under 1960—talet genomfördes stora reformer på i stort sett alla nivåer inom utbildningens område; reformer som bl.a. lett till att antalet studerande och också antalet studiestödsrum ökat kraftigt. I åtminstone två avseenden fick dessa reformer särskilt stor betydelse för studiemedelssystemet, nämligen utbyggnaden av vuxenutbildningen och den vidgade behörigheten till hög— skolan. Det ansågs orimligt att vuxna studerande, som i allmänhet tillhörde samma åldersgrupper som de studerande vid universitet och högskolor, skulle ha sämre studiefinansieringsvillkor än de högskolestuderande. Möj— ligheten för vuxna över 25 år med yrkeserfarenhet att få tillträde till hög skoleutbildning skulle bli inskränkt om dessa vuxna inte samtidigt gavs ekonomiska förutsättningar att gå igenom den kompletterande utbildning som kunde krävas för att de skulle bli behöriga. År 1973 utvidgades därför studiemedelssystemet till att omfatta även studerande på nivåer under hög— skolan under förutsättning att de studerande var minst 20 år.

Detta är kanske den absolut viktigaste av alla de förändringar som påvere kat studiemedelssystemet. Den innebär en kraftig volymökning av den grupp studerande som kunde få studiemedel. Den innebar också att same mansättningen av de potentiella studiemedelstagarna drastiskt föränd— rades. Åldersrelationerna påverkades givetvis av att ett stort antal vuxna kunde få studiemedel. Dessutom ökade den andel studerande som kunde va- ra i behov av studiemedel under förhållandevis lång tid.

Det behöver inte vara ett problem att vuxna studerande skuldsätter sig för en gymnasial utbildning. Många sådana utbildningar leder i dag till än— ställningar som ger tillräcklig utkomst för att studieskulderna skall kunna återbetalas. Problem kan emellertid uppstå när vuxna studerande uppbär studiemedel både för gymnasiala studier under lång tid och för en högskole— utbildning.

Vi har under utredningsarbetet dessutom kunnat konstatera att det finns ett förhållandevis starkt samband mellan skuldsättning för studier på både gymnasial nivå och högskolenivå och utbildning till yrken med låg lön och låg status. Många av de studiemedelstagare som vi har kommit i kontakt med tillhör denna kategori. I mycket stor utsträckning är de kvinnor. Den— na kombination av relativt stora studieskulder och anställning i yrken med för högskoleutbildade förhållandevis låga löner är ett av de verkligt stora problemen när det gäller hur studiemedelssystemet fungerar i dag.

En annan viktig förändring gäller relationerna mellan skuld och lön. Ut— vecklingen av totalbeloppet har följt förändringarna av basbeloppet. Någon sådan koppling har däremot inte funnits mellan lönens utveckling och kost— nadsökningar. En följd av detta är att skulden för den som i dag skall börja återbetalningarna upplevs som mer betungande än tidigare. I samma rikt- ning verkar också urholkningen av bidragsdelen. Bidraget fastställs i ett fast belopp, som inte har ändrats sedan år 1976 och dessförinnan bara ytter» ligare en gång. Bidraget är därför i dag bara ca 6 % av totalbeloppet mot ca 25 % för 20 år sedan; samtidigt har den totala subventionen, främst på grund av inflationen, varit mycket hög sedan systemet infördes. Till bilden hör också att möjligheten att få välavlönade anställningar är mindre i dag än vad den var för 20 år sedan. Förenklat kan man säga att utvecklingen lett fram till problem av olika dignitet för de studerande.

Vissa studerande ådrar sig exceptionellt stora skulder. Detta gör de därför att de väljer fel utbildning till att börja med och därför måste börja om på en ny utbildning, därför att de väljer att läsa de längsta och därmed dyraste utv bildningarna, därför att de under studietiden också uppbär barntillägg eller har extra studiemedel eller därför att de studerar med studiemedel på flera nivaer.

Vidare leder redan en utbildning på tre år i dag till - om den studerande uppbär studiemedel under hela studietiden— en skuld som när återbetal- ningen börjar uppgår till ca 110 000 kr. Denna skuld, och vad den för med sig i avgifter, kan för många studerande verka avskräckande, bl.a. med hänsyn till hur utsikterna på arbetsmarknaden har varit. Varken en hög— skoleutbildning eller annan utbildning som sker med studiemedel leder automatiskt till anställningar som är välavlönade.

Skuldsättningen och återbetalningen är således av största vikt för hur stu- diemedelssystemet verkar. En av de komponenter som ingår i bilden är att det finns en grupp äldre studerande, som uppbär studiemedel både före och under högskolestudierna. En annan förändring som delvis samverkar med 1973 års beslut, eller i vart fall får delvis likartat resultat, är att de högsko- lestuderandes ålder ökat. För bara 25 år sedan var de högskolestuderande en förhållandevis homogen grupp. De flesta kom direkt från gymnasiet och vari allmänhet färdiga med sin utbildning innan de fyllt 25 år. Från mitten av 1960—talet och framåt har de högskolestuderande gradvis "åldrats".

Delvis är detta en följd av de organisatoriska förändringarna inom bög sko lesy stemet. De personer med yrkeserfarenhet som efter år 1969 kan antas tilly högskolan skall ha uppnått 25 år. De utg ör därmed automatiskt en äldre grupp än de tidigare studerande i högskolan. Högskolan har för många ock- så blivit en väg till förnyelse av gamla kunskaper. Fortbildning och vidare- utbildning utgör i dag ett väsentligt inslag i högskolans verksamhet. Det är naturligt att de studerande inom denna verksamhet är äldre än de studef rande som går till högskolan direkt från gymnasieskolan.

Den mer heterogena studerandegruppen har givetvis också mer diversi— fierade krav och önskemål. Det är betydligt mer vanligt nu än för 20 år sedan att de högskolestuderande bor i egen lägenhet, att de har flyttat sam— man och bildat familj m.m.

Ser man till faktorer utanför utbildningsväsendets ram är det förändf ringarna på arbetsmarknaden som är mest avgörande. Den stora utbild— ningsexpansionen har fört med sig att det i dag finns högskoleutbildade inom många fler områden i samhället än tidigare. Den har också fört med sig att tillgången på högskolestuderande är stor. Den brist på högskoleut- bildad arbetskraft som fanns från slutet av 1940—talet till slutet av 1960—ta1et inom i stort sett alla yrkesområden där personal med högre ut— bildning krävs, ersattes under 1970—talet med balans eller god tillgång på högskoleutbildade. Först under senare år har för vissa yrkeskategorier ånyo en brist uppstått.

De med högskoleutbildning har 1 likhet med andra yrkesgrupper fått kän— nas vid en minskning av lönen mätt i fast penningvärde, under perioden 1970—1985. Sammantaget innebär osäkerheten på arbetsmarknaden och re— lativt sett lägre löner än förr att studieskulderna nu upplevs som mer be— tungande.

3.2. Utnyttjande 3.2.1 Allmänt

Till skillnad från sina föregångare, de s.k. garantilånen, de räntefria uni, versitetslånen och naturastipendierna, är studiemedelssystemet generellt. Alla studerande i studiemedelsberättigande utbildningar, som uppfyller vissa villkor, har rätt till studiemedel. De som behöver hjälp med att finan— siera sin utbildning skall också, enligt intentionerna bakom studiemedelse reformen, få tillräckliga medel för detta.

Utbyggnaden av utbildningsväsendet under 1960-talets senare hälft, till— sammans med de förbättringar av finansieringsmöjligheterna under studie» tiden som studiemedelssystemet innebar, förde med sig att antalet stude— rande som utnyttjade den statliga studiefinansieringen vid högre studier in— ledningsvis ökade successivt. Denna utveckling mot att allt fler studerande vid universitet och högskolor kunde erhålla, och också utnyttjade, den stat— liga studieflnansieringen hade påbörjats redan före studiemedelsreformen. Det var emellertid först med denna reform som en statlig studiefinansiering blev ett verkligt alternativ för alla studerande i berörda utbildningar. Tidi— gare inskränkningar genom koppling till föräldrarnas ekonomi slopades, vilket gav även studerande från familjer med förhållandevis god ekonomi möjlighet att få studiemedel. Samtidigt var det många ungdomar från miljö- er utan studietradition som upplevde att återbetalningssystemet var till— räckligt förmånligt för att deras normala ovilja mot skuldsättning kunde mildras.

Konstruktionen med en relativt hög bidragsdel samt systemets allmängile tighet öppnade för att en övervägande majoritet av de studerande skulle fi— nansiera sina studier med hjälp av studiemedel. Utnyttjandet av studiemed— len kan därför vara ett mått på hur systemet har fungerat.

3.2.2. Eftergymnasial utbildning 1965-1985

Studiestödsutredningen beräknade i sitt betänkande (SOU 1977:31) Studie— stöd — alternativa utvecklingslinjer, att antalet studerande i eftergymnasia— la utbildningar uppgick till ca 90 400 höstterminen 1966. Av dessa var det drygt 60 %, som utnyttjade möjligheten att finansiera sin utbildning med återbetalningspliktiga studiemedel. Annu fler, nära tre fjärdedelar av alla studerande, tog ut studiebidrag. Under de närmast följande åren, till slutet av 1960—ta1et, ökade successivt intresset för studiemedlen som finansie— ringsform. Andelen studiemedelstagare uppgick läsåret 1969/70 till om- kring 70 %.

Under den därpå följande femårsperioden minskade studiemedelsutnytt— jandet i stort sett oavbrutet, så att det höstterminen 1974 var nere i 42 % av alla studerande i eftergymnasiala utbildningar. Det var fler studerande » 55 % — som tog ut bara studiebidraget, men också i detta avseende var det en markerad nedgång i utnyttjande. Nedgången under 1970—talets första fem år var inte bara relativ, utan även det absoluta antalet studerande som tog ut återbetalningspliktiga studiemedel minskade, från drygt 103 000 höst— terminen 1970 till ca 58 000 höstterminen 1974.

Efter denna nedgångsperiod har följt en tioårsperiod av uppgång och sta— bilisering. Från och med höstterminen 1982 tar ungefär lika stor andel stu— derande ut återbetalningspliktiga studiemedel som höstterminen 1965.

Studiestödsutredningen ansåg, att bl.a. de förändringar i studiemönstret som ägde rum från slutet av 1960—talet var betydelsefulla faktorer för att förklara att de studerande utnyttjade studiemedel i mindre utsträckning än tidigare. I den då pågående debatten framfördes också, precis som nu, att många studerande hade svårt att klara sig på studiemedlen under utbild— ningstiden. De tvingades därför att arbeta vid sidan av studierna, vilket i sin tur kunde leda till att de inte kunde hålla föreskriven studietakt och de riskerade därmed också att förlora rätten till förnyade studiemedel.

Tabell 3.1 Studerande vid eftergymnasiala läroanstalter höstterminernal 1965-1985". Antal studerande samt antal och andel studerande med studie- bidrag och återbetalningspliktiga studiemedel.

HT

1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985

Antal

90 400 104 100 123 300 134 200 145 000 155 000 153 500 151 700 144 000 138 000 132 000 148 386 156 771 154 541 158 280 158 991 161 600 163 700 164 400 162 859

Antal mcd Andel med Antal med Andel mcd studiebie studiebidrag aterbetalnings- alerlwlalnings drag pliktiga studie» pliktiga studie— medel medel 66 870 74 56 304 62 76 396 73 68 465 66 87 815 71 81543 66 97 208 72 91 933 69 103313 71 99721 69 107 170 69 103 547 67 103 876 68 93 368 61 93 537 62 76 895 51 84 666 59 65 689 46 74 510 54 58 502 42 77 303 59 61 103 46 81 594 55 71 324 48 87 150 56 78 435 50 89 189 58 82 054 53 91 663 58 85 247 54 95 374 60 89 651 56 100 455 62 95 432 59 102 550 63 97 324 59 102 730 63 97 552 59 101 150 62 95 562 59

Kalla: SOU 1977231,(”SN-rapporterna197913,1983:3.(TSNisswtislikuppgifterStudiestöd1963/64ucliSlu— diestöd 1984/85, Statistlsk årsbok 1982/83 och Statistiskt meddelande 1120 SM 8505. ” Observera att dessa uppgifter avser hösttermin, medan uppgifterna i avsnitt 3.1 avser budgetar.

L" Uppgifter för år 1976 saknas.

Man skall självfallet inte underskatta svårigheterna för en del studerande att klara sin ekonomi på de studiemedelsbelopp, som utgick under början av 1970»talet. I en avhandling på institutionen för ekonomisk historia vid uni- versitetet i Lund (Nilsson A: Studiefinansiering och social rekrytering till högre utbildning 1920—1976) visar författaren att studiemedlens reala och relativa värde minskade under 1970—talets första hälft. Författaren anser att detta sannolikt ledde till ett visst deltidsarbete, som för en del studee rande kunde utvecklas till anställningar som gav tillräckligt höga inkoms- ter för att studietiden kunde finansieras utan studiemedel.

Rädslan för skuldsättning är ytterligare en faktor som bör tas med i bilden, i synnerhet om de studerande tvivlade på möjligheterna att få ett arbete som svarade mot deras förväntningar. Arbetsmarknadsutsikterna var goda för högskolestuderande fram till slutet av 1960—talet, men de försämrades mar- kant efter år 1970.

Sannolikt var ändå de strukturella förändringarna inom den högre ute bildningen de viktigaste orsakerna till det minskande antalet studiemedels— tagare. Den i detta sammanhang viktigaste förändringen var utvecklingen av studerandegruppens sammansättning. Antalet äldre studerande i hög— skolan ökade kraftigt under 1970—talet. Detta berodde bl.a. på att personer över 25 år med yrkeslivserfarenhet fick behörighet till högskoleutbildning. År 1969 infördes också en ny studieordning vid filosofisk fakultet. Under en övergångsperiod var det emellertid möjligt att fortsätta att studera enligt den gamla studieordningen. Många tidigare studerande på filosofisk fakul- tet utnyttjade denna övergångsperiod till att fullfölja avbrutna studier eller till att bygga på tidigare utbildningar innan den nya studieordningen de- finitivt skulle förhindra detta. För att möta bl.a. dessa gruppers behov ut— ökades vid denna tid den undervisning som gavs som kvällskurser m.m. Aldre studerande kunde således utan att avbryta ordinarie anställning del- ta i högskoleutbildning. För dessa studerandegrupper var det inte nödvän— digt att utnyttja studiemedel under utbildningstiden.

Flera undersökningar visar att yngre studerande utnyttjar studiemedel un— der utbildningstiden i högre grad än äldre studerande. En sådan undersök- ning utfördes av studiestödsutredningen. Genom en samkörning av CSN:s studiestödsregister och SCB:s högskolestatistik framkom att ca 70 % av alla män och kvinnor under 25 år utnyttjade studiemedel höstterminen 1975. Vid samma tidpunkt var det bara 36 % av männen och 30 % av kvinnorna mellan 25 och 34 år som tog ut studiemedel. Mot denna bakgrund, och med hänsyn till vad som sagts tidigare, är nedgången i studiemedelsutnyttjande under början av 1970—talet lättförklarlig. Höstterminen 1966 var två tredje- delar av alla högskolestuderande under 25 år. Tio år senare var denna ale dersgrupp i minoritet, 48 %, i högskolan. Utöver de orsaker, som nämnts ovan, vilka främjade äldres deltagande i högskoleutbildning skall även nämnas att de ungdomskullar som under 1970-talets inledande år vari hög» skoleålder var mindre än de kullar som fötts under 1940—talet och som kom till högskolan tidigare.

Studiestödsutredningen kunde också visa att det höstterminen 1975 fanns förhållandevis stora skillnader i studiemedelsutnyttjande mellan studeran— de i olika utbildningar. I sjuksköterskef och förskollärarutbildningarna tog så gott som samtliga, 95 %, ut studiemedel. På humanistisk och samhällsve- tenskaplig fakultet däremot var det knappt en tredjedel av alla studerande som utnyttjade studiemedel höstterminen 1975. Det var naturligtvis stora skillnader mellan sjuksköterske- och förskollärarutbildningarna å ena si— dan och utbildningarna vid filosofisk och samhällsvetenskaplig fakultet å den andra när det gällde de studerandes ålder. Tillströmningen av äldre studerande var starkast till de sistnämnda utbildningsområdena, och denna

skillnad i åldersstruktur är naturligtvis en del av förklaringen till att olik— heterna 1 studiemedelsutnyttjande mellan de nämnda utbildningarna var så stora. Vid en jämförelse mellan studerande 1 samma åldersgrupp, under 25 år, kvarstod emellertid stora skillnader; 95 % av eleverna på sjuksk ö terske— och förskollärarutbildningarna men bara ca 60 % av de studerande på humanistisk och samhällsvetenskaplig fakultet tog ut studiemedel. De förra utbildningarna var förhållandevis korta med bunden undervisning medan de senare i allmänhet var längre och hade få timmar bunden under— Visning.

Andelen studerande med studiemedel varierade även mellan olika studiee orter. Detta berodde delvis på stora skillnader i utbildningsutbud. Bland anf nat av denna orsak rådde också skillnader i ålderssammansättningen bland de studerande samtidigt som det var stora variationer mellan studieorterna när det gällde fördelningen mellan hel— och deltidsstudier. Andelen studie— medelstagare var som regel lägst i Stockholm, Uppsala och Lund — tre stu— dieorter med brett utbildningsutbud och stora inslag av utbildning på filosor fisk och samhällsvetenskaplig fakultet. Där fanns också ett förhållandevis differentierat näringsliv med utkomstmöjligheter för studerande och är— betsplatser med stort inslag av högutbildad arbetskraft, där arbetsgivaren upppåuntrade eller tolererade fortbildning och vidareutbildning av de an— stä a.

Skillnaderna i finansieringsvillkor för studerande på olika utbildningar kom även fram i en fråga som gällde den huvudsakliga finansieringen un— der utbildningstiden. Endast omkring hälften av de studerande på de fria fakulteterna angav studiemedel som huvudsaklig inkomstkälla. Vid övriga utbildningar, både inom och utom traditionella universitet och högskolor, uppgav ca 70 % av de studerande att studiemedel var den huvudsakliga stuf diefinansieringsforrnen.

Den uppgång i utnyttjande av studiemedlen som sedan har skett efter år 1975 kan på samma sätt som nedgången huvudsakligen hänföras till för— ändringar i studiemönster. Högskolan har visserligen fortsatt att bli "äld— re", åtminstone fram till de allra senaste åren, men de äldre studerande som efter år 1969 återvände till högskolan för att fullfölja en tidigare påbörjad utbildning enligt den gamla studieordningen är numera borta. De äldre studerande i dag är därför i högre grad än i början av 1970—talet studerande som skall gå igenom en hel högskoleutbildning och har därmed också större behov att utnyttja den statliga studiefinansieringen.

I övrigt kan konstateras att det bland nybörjarna i högskolan har skett en kraftig förskjutning från icke sektorindelad till sektorindelad utbildning. Läsåret 1977/78 ut.orde högskolenybörjarna på icke sektorindelad utbild» ning (i sin helhet enstaka kurser) 48 % av alla högskolenybörjare. Läsåret 1984/85 hade denna andel minskat till 39 % (ej sektorindelad utbildning 1984/85 bestod vid denna tidpunkt till 88 % av enstaka kurser och till 12 % av fortbildningskurser för skolpersonal).

Aven för höstterminen 1985 har en samkörning mellan CSN:s studiestödsf register och SCB:s högskoleregister ägt rum. Vi har tidigare, i tabell 3.1, kunnat konstatera att studiemedelsutnyttjandet ökade med ca tio procent- enheter mellan höstterminen 1975 och höstterminen 1985. De kanske vik» tigaste resultaten som kan utläsas av den senare samkörningen är att stu- derande på allmänna utbildningslinjer numera utnyttjar studiemedlen i förhållandevis stor utsträckning.

Tabell 3.2 Andelen studerande på allmänna utbildningslinjer och enstaka kurser som utnyttja— de återbetalningspliktiga studiemedel höstterminen 1985. Fördelning på ålder och utbildnings- sektor.

Utbildningssektor för

Ålder tekniska administra- vårdyrken undervis- kultur— och enstaka yrken tiva, ekono- ningsyrken informa- kurser miska och tionsyrken sociala yrken - 24 77 76 84 85 82 42 25—34 51 64 86 82 77 20 354 25 58 76 66 47 5 Totalt 66 70 84 81 76 20

Kalla: Samknrning av SCB:s hogsknleregister och CSN:s siudiestödsregister.

Skillnaderna mellan de olika utbildningssektorerna är påtagliga. Mer än fyra femtedelar av de studerande på sektorerna för vårdyrken och undervis— ningsyrken mot bara två tredjedelar av de studerande på utbildningssek- torn för tekniska yrken som utnyttjade studiemedel tog ut återbetalnings— pliktiga studiemedel höstterminen 1985.

De skillnader som finns i studiemedelsutnyttjande mellan studerande på de olika yrkesutbildningssektorerna beror i huvudsak på olikheter i utbild- ningens genomförande, utbildningens längd och tillgången till anställ— ningsmöjligheter. Inom både de tekniska yrkena och vårdyrkena är inslae gen av bunden utbildning stora. De som följer utbildningen på heltid har därför inte stora möjligheter att arbeta vid sidan av studierna. Flera av vårdyrkena är dessutomjämförelsevis korta och genomströmningen är hög. De tekniska utbildningarna däremot är långa, och det är inte ovanligt att normalstudietiden överskrids. Studerande på tekniska yrken har i allmän- het relativt goda möjligheter att få inkomster vid sidan av studierna. Ytter- ligare en faktor som bör nämnas är att den .orda undersökningen avser ett tillfälle, höstterminen 1985. Det är väl känt att benägenheten att ta ut stu— diemedel är störst under de första åren av en högskoleutbildning. Detta för med sig att andelen studiemedelstagare automatiskt blir högre för kortare utbildningar när man gör ett nedslag vid ett speciellt mättillfälle. Inom de längre utbildningarna finns alltid en grupp som har studerat under relativt lång tid och därför börjat finansiera sina studier på annat sätt.

Inom sektorn för administrativa, ekonomiska och sociala yrken, sektorn för undervisningsyrken samt sektorn för kultur; och informationsyrken ges större frihet för de studerande att lägga upp och bedriva sina studier än in- om de två tidigare nämnda sektorerna. Utbildningarna är i allmänhet läng— re än inom sektorn för vårdyrken och kortare än inom sektorn för tekniska yrken; samtidigt kan arbetsmarknaden för studerande inom dessa sektorer vara något besvärligare än för studerande från de tekniska utbildningarna.

Resultaten från samkörningen bekräftar tidigare erfarenheter av att be— nägenheten att utnyttja studiemedel avtar med stigande ålder. När hänsyn tas också till åldern accentueras skillnaderna mellan de olika utbildnings— sektorerna. Endast en fjärdedel av de studerande som var 35 år eller äldre

Tabell

på den tekniska sektorn tog ut återbetalningspliktiga studiemedel mot tre fjärdedelar av de studerande i samma åldersgrupp på sektorn för vårdyrken.

Av tabell 3.2 framgår även hur relativt sällsynt det är att studerande på enstaka kurser tar ut studiemedel. I synnerhet gäller detta de äldre stude- rande, där endast fem procent tog återbetalningspliktiga studiemedel höst- terminen 1985. Totalt fanns då 20 000 studerande på enstaka kurser som var 35 år eller äldre.

3.3 Andelen studerande med återbetalningspliktiga studiemedel höstterminen 1985. Fördelning på högskoleregion och typ av högskoleenhet.

llögskoleregion Llniver— Tekn. Med. llandcls- Kommu- Övrigt Anm

sitet högskola högskola högskola nal högsk.

Stockholm 37 62 78 45 75 621 i lnkl. högskolan för lärar- utbildn.

Uppsala 52 67 504 -' Lant-

(611-' brukshög- skolan -*_ lnkl. Orebro Linköping 56 71 51 Lund/Malmö 50 75 56 * llög- (471'1' skolani Växjö

Göteborg 48 58 74 41

Umeå 59 60"! 73 65 llög- skolan i Lule-a

Kallu:San1kiirning av Si'lizs högskoleregisler och ('Sst studiestödsregister.

Aven höstterminen 1985 kan vissa skillnader mellan studieorterna konsta- teras. När det gäller de traditionella universiteten är utnyttjandet av stu— diemedel vid universitetet i Stockholm mycket lågt i jämförelse med alla andra universitet medan utnyttjandet är förhållandevis högt i Linköping och Umeå. Däremot är skillnaderna mellan studieorterna i övrigt inte på- fallande stora. Undantag från detta påstående är den grupp som i tabell 3.3 benämns "Ovrigt" och som huvudsakligen innehåller de lokala högskolor- na. Mönstret är egentligen detsamma som för de traditionella universiteten med det undantaget att Stockholm framstår som en ort med en av de högsta utnyttjandegraderna. Förklaringen till detta är atti Stockholm ingår bl.a. högskolan för lärarutbildning, där ca 57 % utnyttjar studiemedel, samt ett antal fackhögskolor med en utnyttjandegrad över 80 %.

Det är mycket små skillnader mellan män och kvinnor när det gäller att utn ttja studiemedlen. Ett visst undantag får dock i det avseendet göras för AES—sektorn, där kvinnorna i större utsträckning än männen tar ut återbe- talningspliktiga studiemedel. I allmänhet är kvinnorna "flitigare" studie- medelstagare än männen, med undantag för sektorn för kultur- och infor-

mationsyrken och sektorn för vårdyrken, där utnyttjandet är ungefär det- samma för män och kvinnor.

Tabell 3.4 Andelen studerande på allmänna utbildningslinjer som höstterminen 1985 tog ut återbetalningspliktiga studiemedel. Fördelning pa utbildningssektor, kön och ålder.

Utbildningssektor för

administrativa,

ekonomiska och undervisnings- kultur- och inför- tekniska yrken sociala yrken vårdyrken _vrken mationsyrken Alder ni k 111 k m k 111 k 111 k - 24 77 77 74 78 82 85 85 85 82 83 25-34 51 52 59 69 85 86 82 82 77 77 35- 23 35 44 64 73 77 58 68 48 46 Totalt 65 69 67 74 83 84 79 82 76 75

Kalla: Siimkurning ;n SCB:s hogskuleregister och CSN:s studiestödsregister.

Skillnaderna blir dock något större om hänsyn tas också till åldern. Inom den äldsta gruppen, 35 år och äldre, tar kvinnorna i betydligt större ut- sträckning än männen ut de återbetalningspliktiga studiemedlen. Undan- tag utgörs av dem som läser på sektorn för vårdyrken och sektorn för kul- tur- och informationsyrken.

Studiemedel är, som nämndes tidigare, viktigast i början av utbildningen. Många studerande får efter en tids studier sådana kunskaper och färdighe— ter att de kan deltidsarbeta inom det område de utbildar sig för. Andra stu- derande tar anställningar även utanför sina framtida yrkesområden för att förbättra sin ekonomiska situation under studietiden. Inledningsvis är emellertid studiemedlen helt avgörande som finansieringskälla.

I de undersökningar som har utförts vid institutionen för pedagogik vid uni- versitetet i Göteborg har studiefinansieringen för tre årskullar - 1948, 1953 och 1963 — undersökts. Undersökningarna är stickprovsundersökningar, men urvalet är tillräckligt stort (ca 10 000 per årskull) för att vara represen- tativt. Undersökningsgrupperna avser personer som påbörjat en högskole- utbildning senast vid 23 års ålder, och de innehåller därmed ungdomsstu- derande och till övervägande delen studerande som äri början av sin utbild- ning.

Bland dem ur dessa åldersgrupper som påbörjat en traditionell högskole- utbildning hade för årskullarna 1948 (påbörjat högskoleutbildning senast år 1971) och 1953 (påbörjat högskoleutbildning senast år 1976) 87 % utnytt— jat studiemedel under hela eller en del av sin utbildningstid. Bland dem föd- da år 1963 (påbörjat högskoleutbildning senast år 1986) var det hela 91 % som haft studiemedel. Resultaten visar att dessa ungdomsstuderande i mycket stor utsträckning utnyttjat studiemedel. Utvecklingen synes dess— utom gå i riktning mot än högre utnyttjande än tidigare. Likartade resultat redovisas också av Lars Ricknell i hans studie över elever avgångna ur tre- och fyraårigt gymnasium åren 1980 och 1982 (Ricknell, Lars: Studielån i gymnasieskolan och sysselsättning efter avslutad skolgång). Omkring 90 % av de elever som gått vidare till högskolan har utnyttjat studiemedel.

Knappt hälften av dessa har utnyttjat enbart studiemedel och de övriga stu- diemedel tillsammans med andra finansieringskällor.

Sammanfattningsvis kan man säga att de studerande på eftergymnasial ni— vå, som har studerat för en fullständig utbildning, i mycket stor utsträck- ning har använt studiemedelssystemet som finansieringskälla under stu- dietiden. Studiemedlen har störst betydelse under studiernas inlednings— skeden. Däremot finansierar många studerande framför allt mot slutet av studietiden åtminstone delvis sina studier på annat sätt. Det finns skill- nader i utnyttjande mellan olika utbildningar; studerande på utbildningar med bunden studiegång utnyttjar studiemedlen mer än andra studerande. De skillnader som kan noteras över tiden hänger mer samman med föränd— ringar i studiemönster och förändringar på arbetsmarknaden än med för- ändringar i studiemedlens värde. En viss betydelse i inställningen till om man skall utnyttja studiemedel eller ej har naturligtvis den studerandes uppfattning om hur bra eller dåliga studiemedlen år. Under lång tid har denna inställning varit relativt oförändrad.

3.2.3 Utbildning på gymnasial nivå Vi har inledningsvis nämnt att utnyttjandet av studiemedel för utbildning under högskolenivå har fått förhållandevis stora proportioner.

Tabell 3.5 Antal elever 20 år och äldre i gymnasieskolan, komvux och folkhögskolan höstter- minerna 1972, 1975, 1978, 1981 och 1984 samt antalet studerande över 20 är i gymnasial utbildning med återbetalningspliktiga studiemedel.

År Antal eleveri Elever med äter- Antal elever betalningsplikti- med studie- Gymnasie- Komvux Folkhög— Summa ga studiemedel bidrag skolan skolan Antal % 1972 36 944 48 495 10 704 96143 2) 31 1975 32 087 52193 9 892 94172 18 501 19 27 229 1978 31476 63 546 11 790 106 812 24 095 22 29 747 1981 30 594 61622 11 508 103 724 41 190 39 47 345 1984 35 823 551001) 11861 102 784 40 995 40 45 886

Anm: Uppgifterna om folkhögskolan avser resp. ar. Kalla: Utbildningsstatistisk årsbok 1986, Statistiska meddelanden L? 1983:13, Statistiska meddelanden U 197926. (SN-rapporterna Studiestödssuitistik l965/66-1977/78,Studiestödsswtistik 1978/79-1982/83 och Studiestöd 1984/85. l)Uppgiften avser höstterminen 1983, muntligt från SCB. Något färre för 1984. 2) Vid denna tidpunkt utgick län ur allmänna studielånefonden.

Antalet elever över 20 år på gymnasial nivå har inte förändrats i någon större utsträckning sedan början av 1970-talet; i folkhögskolan är antalet nästan helt stabilt, däremot var det en relativt stor ökning inom komvux fram till år 1978. Denna ökning ägde rum samtidigt som antalet äldre ele— ver i gymnasieskolan minskade. Under 1980-talet har utvecklingen vänt, så att antalet elever över 20 år har ökat inom gymnasieskolan och minskat in- om komvux. I stort innebär dessa svängningar inga större förändringar av det totala antalet elever.

Däremot har andelen elever över 20 år som utnyttjar återbetalningspliktiga studiemedel ökat från ca 20 % till 40 % sedan år 1975. Som jämförelse kan nämnas att den nivå kring 18 000 som uppnås år 1975 uppnåddes redan un- der det första läsåret, 1973/74, för vilket det var möjligt att få studiemedel för gymnasiala studier. Den stora förändringen inträffar mellan åren 1978 och 1981, och den då uppnådda nivån har sedan dess behållits. Bakgrunden till denna stora förändring var att arbetsmarknadsstyrelsen blev mer res— triktiv i sin bedömning beträffande vilka studerande som skulle få utbild- ningsbidrag. Budgetåret 1979/80 påbörjade 26 000 personer utbildning in- om det reguljära skolväsendet (komvux, folkhögskolan och gymnasiesko- lan) med utbildningsbidrag. Budgetåret 1980/81 var antalet nere i 9 900.

Det finns ingen statistik som redovisar i vilken utsträckning vuxna elever i gymnasiala studier går vidare till högskoleutbildning efter fullbordade stu— dier. En viss uppfattning om fortsatt studiemedelsbehov får man emellertid av de elevuppföljningar som har .orts av teoretiska kurser i komvux höst- terminen 1976. Uppföljningen o.rdes år 1980 och urvalet av elever i gym- nasieskolkurser omfattade 1 810 personer.

Omkring 25 % av dem som höstterminen 1976 läste på komvux gymna- siekurser utnyttjade statligt studiestöd, i viss utsträckning och i kombina- tion med eget arbete eller enbart statligt studiestöd (urvalsundersökning- ens resultat har räknats upp för att gälla samtliga deltagare i komvux teo- retiska kurser). Omkring 4 290 (9 %) utnyttjade enbart studiemedel, ca 475 (1 %) utnyttjade det särskilda vuxenstudiestödet och ca 1 900 (4 %) stude- rade med utbildningsbidrag.

Omkring 30 % av hela den undersökta gruppen, dvs. av alla studerande på både grundskole— och gymnasieskolenivå, uppgav att avsikten med deras komvuxstudier hade varit att studera vidare. Under mätveckan, alltså ca fyra år efter komvuxstudierna, var det 37 % som verkligen studerade. Bland dem som höstterminen 1976 hade gått på komvux gymnasiala kurser stude- rade 32 % (5 337) av männen och 46 % (14 193) av kvinnorna. De komvux- elever som hösten 1976 hade läst på grundskolekurser studerade i mindre utsträckning än eleverna på gymnasieskolekurserna fyra år senare; 27 % (2 798) av männen och 35 % (8 757) av kvinnorna. Ungefär en tredjedel av de komvuxelever som år 1976 studerade på gymnasial nivå och som stude— rade under mätveckan studerade på högskolan. Motsvarande andel för dem på grundskolekurseri komvux år 1976 var ca 18 %.

Det är inte möjligt att fastställa hur många av dem som uppbar studiemedel under komvuxtiden, som avsåg och också gick vidare till högskoleutbild- ning. Utgår man ändå från att en tredjedel också av dem fortsatte till en högskoleutbildning skulle enligt de uppgifter som ges i undersökningen drygt 1 400 av dem som finansierade sinkomvuxutbildning enbart med stu— diemedel fortsätta till högskolestudier. Overför vi detta resonemang till det elevantal som fanns höstterminen 1984 - ca 41 000 studerande på gymnasial nivå med studiemedel - skulle alltså cirka 13 600 av dessa fortsätta i hög— skolan efter avslutad gymnasial utbildning.

Dessa siffror är givetvis inget annat än ett försök att ge någon uppskattning av storleksförhållandena. Under vårt arbete har, bl.a.genom den studieme— delskampanj som påbörjades i Orebro hösten 1985, ca 1 300 brev kommit oss tillhanda. Flertalet av dessa utgörs av påskrivna, färdigstencilerade utta- landen, men en del studiemedelstagare har också berättat om sin egen si— tuation. Den bild som framkommer av dessa brev verifierar till en del ovan- stående räkneexempel. Det är vanligt att de som studerat med studiemedel på gymnasial nivå fortsätter med högskolestudier. Samma uppfattning har vi också fått vid våra besök hos studentkårerna. I synnerhet vid utpräglade

"kvinnoutbildningar" kommer detta mönster fram. En kvinna i 25-30—års- åldern påbörjar studier på gymnasial nivå. Studiemedel, ofta kompletterat med barntillägg, utgör enda sättet att finansiera utbildningen. Ambitio- nerna, som ofta fullföljs, är en högskoleutbildning riktad mot yrkesområden med vanligtvis låga löner.

Bilden av de vuxna som läser på komvux på grundskolenivå är om möjligt ännu mer svår att teckna. Av den redovisade elevuppföljningen framgår att det finns elever på komvux grundskolekurser som fortsätter till en högsko- leutbildning. Vid studiemedelsnämnden i Stockholm har för vår räkning en undersökning utförts som gällerjust studerande på grundskolenivå. Under- sökningen omfattar 47 personer vid två komvuxenheter som höstterminen 1982 påbörjade grundskolestudier och som hade studiemedel. Fram till höstterminen 1986 hade ungefär hälften av dem haft studiemedel för högst tre terminers studier. Endast fem av eleverna hade studieskuld för någon termins studier på högskolenivå. Resultaten från denna undersökning är alltför begränsad för att ge underlag för mer generella ställningstaganden. Förhållandena i Stockholm är dessutom annorlunda än förhållandena i lan- det i övrigt. Tillsammans med uppgifterna från SCB:s elevuppföljning vågar man ändå påstå, att det är en klar minoritet av dem som tar studiemedel för grundskolekurser som också tar ut studiemedel för studier på högskolenivå.

3.3. Studiemedel och rekrytering 3.3.1 Allmänt

Ett av studiemedelssystemets viktigaste syften är att bereda faktiska möj- ligheter till studier för så breda grupper i samhället som möjligt. Ekono— miska, sociala och geografiska faktorer liksom även ålder och kön skall så- ledes genom studiemedelssystemet få minskad betydelse när det gäller sam- mansättningen av de studerande i utbildningar efter den obligatoriska sko- lan. Detta slogs fast redan i regeringens proposition 1964:138 angående stu- diesocialt stöd till studerande ungdom, där det också anfördes att den statli- ga studiehjälpen var ett av de effektivaste medlen för att påverka rekryte- ringen till olika utbildningsvägar ovanför den obligatoriska skolan.

Hur studiefinansieringen löses för den enskilde är givetvis av stor betydelse för rekryteringen till olika utbildningar. Det är emellertid också viktigt att minnas, att rekryteringen även beror på andra orsaker: utformningen av underliggande utbildningssystem, behörighetsbestämmelser, förväntning- arna på de möjligheter till anställning och lön som den tänkta utbildningen ger liksom utbildningstradition i hemmet m.m. Aven demografiska föränd- ringar kan påverka rekryteringen.

3.3.2. Socialt ursprung för avgångna från gymnasier och nybör- jare på högskolan

I vår tidigare nämnda rapport, Studerandepopulation och arbetsmarknad, har vi pekat på att de satsningar som har .orts från samhällets sida för att bryta traditionella rekryteringsmönster i viss utsträckning har lyckats. Genom reformering av den obligatoriska skolan blev det under 1960-talet och början av 1970—talet mer vanligt att barn från "lägre" socialgrupper gick vidare till gymnasial utbildning och därefter i ökad omfattning också till universitets- och högskoleutbildning. Denna positiva utveckling har emellertid inte fortsatt fram till idag.

De flesta ungdomar som i dag lämnar grundskolan fortsätter till gymna- sieskolan. Det finns emellertid stora skillnader mellan elever från olika so-

ciala grupper beträffande linjeval i gymnasieskolan. De som kommer från hem där föräldrarna har en högskoleutbildning är kraftigt överrepresen- terade på de tre- och fyraåriga linjerna och kraftigt underrepresenterade på de tvååriga yrkesinriktade linjerna. För ungdomar från hem där föräldrar- na är icke yrkesutbildade arbetare gäller det motsatta förhållandet; de är kraftigt underrepresenterade på de tre— och fyraåriga linjerna. Eftersom lin- jevalet i gymnasieskolan har stor betydelse för valet av verksamhet efter gymnasieskolan leder bl.a. denna snedfördelningi linjeval också till att den sociala fördelningen bland nybörjarna i högskolan blir mycket ojämn.

Tabell 3.6 Overgangsfrekvensen till högskolan inom 3,5 år för elever som avgick från gymnasieskolan med fullföljd utbildning våren 1978. Fördelning efter social bakgrund och kön.

Föräldrarnas yrke/utbildning Övergångsfrekvens Män Kvinnor Samtliga

Akademiker 64 64 64 Högre tjänstemän 33 41 37 Lägre tjänsteman 21 28 34 Yrkesutbildade arbetare 11 22 16 lcke yrkesutbildade arbetare 8 17 13 Samtliga 21 28 24

Källa: Utbildningsstatisiisk arsbuk1986.

De studerande som går över direkt från gymnasieskolan till högskolan ut- gör dock bara en del av nybörjarna i högskolan, även om den gruppen för närvarande ökar. Under perioden 1964/65—1976/77 kom en ökande andel av de första gången inskrivna vid universitet och högskolor från arbetarhem samtidigt som andelen studerande från akademikerhem minskade. Den ut— jämning av sociala skillnader, som dessa uppgifter antyder, var i första hand koncentrerad till de fria fakulteterna och bland dessa till de filosofiska fakulteterna. Fortfarande var det emellertid också så, att andelen av alla ungdomar från arbetarhem som gick vidare till högskoleutbildning var li- ten ijämförelse med andra grupper.

I det avseendet har inte heller några större förändringar ägt rum efter hög- skolereformen. Elever från akademikerhem påbörjar fortfarande högskole- utbildning i större omfattning än elever från arbetarhem. Samtidigt måste man dock konstatera att ser man till hela studerandepopulationen, så kom- mer trots allt ca en tredjedel av högskolans nybörjare från arbetarhem.

De förändringar som har inträffat under senare tid pekar dock mot att en allt mindre andel av de högskolestuderande kommer från arbetarhem. Man måste dock minnas att socialgruppsfördelningen i samhället förändras, även om det inte sker så snabbt att det kan motivera hela den förändring som framgår av tabell 3.7.

Tabell 3.7 Social bakgrund för nybörjare i högskolan, 34 år eller yngre, läsaren 1977/78-1982183.

Social bakgrund i procent Antal varav enstaka

.. . _ _ k *; _ ,;

Akade- llögre Ovriga Yrkesut— Ovriga m %,

miker tjänste- tjänste— bildade arbetare män män arbetare 1977/78 13 20 30 14 23 56 700 "24 517 1978/79 14 20 29 14 22 54 401) 20 784 1979/80 15 20 29 l-l 22 49 800 17 107 1980/81 15 20 28 1-1 22 50 500 18129 1981/82 16 20 28 14 21 48 800 17 390 1982/83 17 21 27 14 20 53 900 18 596 1' Fördelningen mellan olika socialgrupper pa enstaka kurser ar ungefar densamma som för samtliga nybörjare 1 högskolan.

Anm: Med högskola avses har de utbildningar som sedan reformen ur 1977 ingår : liogsknlebcgn'ppet. Kalla: SCB. U 20 SM 8501.

Bland nybörjare under 25 år är andelen från arbetarhem ännu lägre än bland nybörjare under 34 år, och skillnaderna ökar snabbare i den yngre ål— dersgruppen. Detta konstaterande innebär att de sociala klyftorna bland yngre högskolestuderande tenderar att öka, medan de' 'v'uxna '(25 34 år) uppvisar en något jämnare rekrytering. Skillnaderna mellan olika utbild- ningssektorer är förhållandevis stora.

De utbildningar som blev högskoleutbildningar i och med reformen är 1977 — och som i studiesocialt avseende jämställdes med universiteten genom stuf diemedelsreformen — har i allmänhet en social rekrytering som skiljer sig betydligt från de "gamla" högskoleutbildningarna vid universitet och hog- skolor. Andelen nybörjare med arbetarbakgrund är större och andelen ny— börjare med akademikerbakgrund är mindre i de år 1977 tillkomna utbilda ningarna än i de "gamla" högskoleutbildningarna.

3.3.3. Män och kvinnori högskolan

Under två decennier har högskolan förvandlats till en kvinnohögskola. An— delen kvinnor i högskoleutbildning ökade från ca 37 % höstterminen 1966 till ca 56 % höstterminen 1985. Till stor del sammanfaller ökningen med högskolereformen år 1977, då flera utbildnin ar med kvinnoövervikt fördes in i högskolan. Först år 1978, dvs. efter reformens genomförande, utgör kvinnorna majoriteten av alla högskolestuderande, men ökningen av ande len kvinnor påbörjades redan före högskolereformen.

Det finns fortfarande mycket stora skillnader mellan vilka utbildningar som män resp. kvinnor går igenom på högskolan. De två faktorer som kan- ske haft störst betydelse för utvecklingen inom högskolan när det gäller kvinnornas deltagande är dels den redan nämnda högskolereformen, dels förändringen i studiemönstret. Kvinnorna utnyttjade i mycket stor ut- sträckning förändringarna på filosofisk fakultet i slutet av 1960-talet, vile ket gav dem möjligheter att studera på deltid eller på kvällstid och som ock- så innebar att de inte läste för en hel examen.

3.3.4. Geografisk rekrytering

Tillkomsten av universiteteti Umeå samt universitetsfilialerna i Karlstad, Växjö, Linköping och Orebro innebar att studerandefrekvensen inom dessa utbildningsenheters "närområden" ökade snabbare under 1970ftalet än in- om de traditionella universitetens och högskolornas "närområden".

Genomförandet av högskolereformen år 1977 innebar att bl.a. utbildning, som tidigare gavs på de fria fakulteterna, blev tillgänglig på ett stort antal orter. En jämförelse mellan läsåren 1975/76 och 1978/79, dvs. omedelbart föe re och omedelbart efter högskolereformen, visar att den regionala rekryte— ringen till universitet och högskolor blev avsevärt jämnare. Någon större utjämning i den regionala rekryteringen har därefter inte ägt rum.

3.3.5. Studiemedlens betydelse för rekrytering till högskoleut- bildning

Rekryteringen till högskoleutbildning har genomgått dramatiska föränd- ringar under den tjugoårsperiod som studiemedelssystemet har varit i kraft. I vår rapport Studerandepopulation och arbetsmarknad, redovisade vi den kraftiga volymökning som ägt rum till följd av bl.a. flera utbildningspoli- tiska reformer. Vi har även i detta kapitel, samt mer utförligt i rapporten, redovisat hur kvinnorna numera är i majoritet bland de högskolestude— rande och hur högskolereformen medverkat till att den geografiska rekry- teringen till högre utbildning blivit jämnare. Ett inslag i utvecklingen av rekryteringen som åtminstone delvis förvånar är att den sociala utjämning- en verkar ha stagnerat och kanske till och med vänts i sin motsats.

Vi har i inledningen av detta kapitel pekat på att rekryteringen påverkas av en mängd olika faktorer, och att sambanden mellan just studiemedlen och rekryteringen inte alltid är vare sig entydiga eller enkla. I projektet Studiestöd och postgymnasial utbildning, institutionen för pedagogik vid Göteborgs universitet, har sedan våren 1980 pågått forskning om studie— medlens betydelse för olika individer. Undersökningarna baserar sig på uppgifter om personer födda åren 1948, 1953 och 1963. De utförda studierna har begränsats till dem som påbörjat högskoleutbildning senast vid 23 års ålder. Undersökningsresultaten redovisas i rapporten Studiemedel - medel förjämlikhet?

Ett resultat som bör nämnas inledningsvis gäller hur den sociala filtre ringen till hogre utbildning äger rum. Vi har tidigare redovisat hur den stu— diesociala utredningens undersökningar ledde till slutsatsen, att orsakerna till den sociala snedfördelningen i högskolan huvudsakligen berodde på fak- torer i underliggande utbildningssystem. Det var redan vid övergången till gymnasiet, och till en del redan vid övergången till realskolan, som grunden för den ojämna sociala sammansättningen i högskolan lades.

Författarna till rapporten, Allan Svensson och SveneEric Reuterberg, kon— staterar att också deras resultat visar på en stark social selektion vid över; gången till gymnasieskolan. Denna selektion sker i två steg: dels beträffan— de beslutet att börja i gymnasieskolan, delsi själva linjevalet. Svensson och Reuterberg kan emellertid konstatera från resultaten av sina undersök— ningar av dem som är födda år 1963 att den sociala selektionen vid över- gången till gymnasieskolan inte längre räcker för att förklara den starka sociala selektionen vid övergången till högskolan. Det sker också en väsent- lig selektion i övergången från gymnasieskola till traditionell högskoleut— bildning.

En sådan förändring i rekryteringsmönstret innebär naturligtvis att ut— formningen av studiefinansieringssystemet på högskolenivå mer direkt kan inverka på rekryteringen. De ungdomar som överväger att påbörja en hög- skoleutbildning har givetvis större anledning att påverkas av just möjlig- heterna att finansiera sin högskoleutbildning än vad ungdomar på under— liggande nivåer har.

I Svenssons och Reuterbergs undersökningar av de tre årskullarna 1948, 1953 och 1963 ingick också en fråga som direkt berörde studiemedlens rek— ryteringseffekter. Frågan gällde om de studerande skulle ha påbörjat hög- skolestudier även om det inte hade funnits några statliga studiemedel att tillgå vid studiernas början.

Tabell 3.8 Andelen studerande som hade resp. inte hade pabörjat traditionella hög- skolestudier även utan tillgång till statliga studiemedel. Årskullarna 1948, 1953 och 1963.

1948 1953 1963

Ja, säkerligen 40 36 30

Ja, troligen 33 35 37

Nej, troligen inte 20 20 22

Nej, säkerligen inte 6 9 11

Summa 100 100 100 Kalla:Svensson/Reuterberg,Studiemedel - medel l'örjamlikhel?

De två nejalternativen ökar successivt och pekar således mot att studie, medlen har fått en allt större betydelse för de studerandes beslut att påbörja en högskoleutbildning. En förklaring till denna utveckling kan vara att de studerande i minskad utsträckning kunnat lita till stöd från föräldrarna. För en sådan tolkning talar att studiemedlens betydelse ökade främst bland ungdomar från högre socialgrupper mellan årskullarna 1948 och 1953. Melf lan årsskullarna 1953 och 1963 ökade studiemedlens betydelse främst bland ungdomar från lägre socialgrupper. Reallönesänkningarna omfattade de högre socialgrupperna redan under 1970—talet medan de omfattade de lägre socialgrupperna först i början av 1980—talet.

Undersökningen av årskullen 1963 är av störst intresse i detta samman, hang dels därför att de ungdomar som undersökningen omfattar har svarat på enkäten i närmare anslutning till sina beslut om fortsatta studier, dels därför att den årskullen studerar i högskolan efter högskolereformen.

Resultaten visar, att studiemedlens rekryteringseffekt har varit starkare för kvinnor än för män och starkare för studerande som påbörjat studier på de nya högskoleutbildningarna än för studerande på traditionella högskole- utbildningar. Undersökningen om de studerande från årskull 1963 bekräf- tar också de tidigare undersökningarnas resultat att studiemedlen har stör— re betydelse för de studerande som kommer från lägre socialklasser än för studerande som kommer från högre socialklasser. Som framgår av tabell 3.9 är det sålunda hälften av de studerande från grupp III som troligen eller så— kerligen inte påbörjat högskolestudier utan tillgång till studiemedel. Mot- svarande andel för grupp 1 utgör en fjärdedel.

Tabell 3.9 Andelen studerande som hade resp. inte hade påbörjat högskolestudier även utan statliga studiemedel. Arskull 1963. Fördelning på socialgrupper.

Socialgrupp 1 11 111 Totalt Ja, säkerligen 35 24 '20 28 Ja, troligen 40 36 31 36 Nej, troligen inte 17 28 28 23 Nej, säkerligen inte 8 12 21 13 Summa 100 100 100 100

Kalla: Svensson/RenLerberg, Studiemedel » medel l'örjamlikhet'f

I vilken grad studiemedlens möjligheter att utjämna den sociala fördel- ningen vid rekryteringen har ökat eller minskat kan diskuteras. I den äld— sta årskullen, de födda år 1948, var det bara 12 % av de studerande fran soi cialgrupp I som angav att de inte skulle ha påbörjat högskolestudier om stu- diemedelssystemet inte funnits. I årskull 1963 har denna andel i social grupp I fördubblats Motsvarande siffror för de sammanslagna grupperna 11 och 111 är 34 och 39 %. Onekligen har studiemedlens betydelse I socialgrupp I ökat mycket kraftigt, men fortfarande har de avgort störst betydelse för de lägre socialgrupperna. Nära hälften av de studerande från socialgrupp [[I ur årskull 1963 skulle som nämnts inte ha gått till högskolestudier om stu— diemedelssystemet inte funnits.

3.4. Studiemedlens storlek 3.4.1 Allmänt

Studiemedlens storlek har diskuterats med varierande intensitet under i stort sett hela perioden från år 1965 fram till i dag. I bl.a. mitten på 1970— talet krävde de studerandes organisationer att studiemedelsbeloppet skulle höjas, därför att det inte ansågs vara möjligt att bedriva effektiva studier med enbart studiemedel. I den debatt som nu pågår är argumenten ungefär desamma. De studerande måste arbeta vid sidan av studierna, vilket inver- kar menligt på studieresultaten. I olika beräkningar visas därvid på hur studerande med enbart studiemedel som finansieringskälla går med under- skott varje månad.

Det totala belopp som utgår i studiemedel är naturligtvis av stor betydelse för hur studiemedlen verkar som rekryteringsinstrument. Om studieme- delsbeloppen är så låga, att de studerande får alltför låg standard under ut- bildningstiden eller tvingas till alltför omfattande arbete vid sidan av stu— dierna finns uppenbar risk för att många som har förutsättningar att klara utbildningen avstår av ekonomiska skäl. Samtidigt har studiemedelsbelop- pets storlek stor betydelse också för hur stor den totala skuldsättningen kommer att bli. Det är också en viktig komponent för hur stora statens ut— gifter och kostnader för studiefinansieringen blir.

3.4.2. Den ursprungliga nivån

Den studiesociala utredningen ansåg att det var nödvändigt att sätta en maximigräns för hur mycket en studerande skulle kunna få ut i studieme—

del. Maximibeloppet skulle fastställas med hänsyn till de studerandes stu— diekostnader. Med studiekostnader avsåg den studiesociala utredningen de utgifter som den studerande faktiskt hade, oavsett om utgifterna bestreds av honom själv eller av någon annan.

Det är svårt att mäta faktiska studiekostnader. Den studiesociala utred— ningen grundade sina överväganden om studiekostnaderna på uppgifter från den studentekonomiska undersökningen, som belyste situationen läs- året 1956/57. En egen planerad studie, som skulle belysa förhållandena för dem som examinerats 1959/60, visade sig så svår att genomföra att den aldf rig kom till stånd.

Vid fastställandet av maximibeloppet diskuterade utredningen tre grupper: ensamstående utan barn, gifta studerande utan barn och studerande med barn.

Enligt utredningen borde maximibeloppet för studiemedel bestämmas både med hänsyn till de genomsnittliga studiekostnaderna vid högre studier och med hänsyn till konsumtionsnivån hos övriga grupper i samhället. Utred- ningens överväganden ledde fram till ett förslag om ett maximibeloppet på ca 6 500 kr. per år eller 3 250 kr. per termin för en studerande utan försörjv ningsplikt och för gift studerande utan barn.

Detta föreslagna maximibelopp skulle enligt utredningen vara otillräckligt för studerande med barn. Utredningen ansåg därför att studiemedlen skulle kunna förstärkas med ett barntillägg — också som lån - till studerande som hzlilde vårdnaden om barn eller var pliktig utge lagstadgat underhållsbidrag ti barn.

För att värdesäkra studiemedlen förordade utredningen en metod med automatisk indexreglering. Maximibeloppet för studiemedel . liksom för barntillägg - skulle uttryckas som procent av basbeloppet. De föreslagna ca 3 250 kr. per termin motsvarade ungefär 70 % av basbeloppet.

3.4.3. Tidigare förslag till förändringar

1968 års studiemedelsutredning (SOU 1971:87) ägnade sig ingående åt bof endekostnadernas andel av studiemedlen. Enligt SCB steg boendekostna- den, exkl. bränsle och lyse, med ca 25 % under tiden den 1 juli 1968 -- den 30 juni 1971. Totalindexet - som också speglar studiemedelsbeloppets utveck- ling - steg under samma period med bara 17 %. Det antogs att studerande som hyrde uthyrningsrum eller lägenhet hade fått vidkännas ungefär same ma höjning av boendekostnaderna som andra grupper på hyresmarknaden.

Denna utveckling på hyresmarknaden , tillsammans med det förhållandet att tidigare ränte- och amorteringSfria lån för studentbostadsbyggandet skulle avvecklas — antogs ge utslag i ökade boendekostnader för de stude- rande. De studerande, i varje fall de som hyrde studentbostad, skulle få vid— kännas en successiv försämring av sin standard. En allt större andel av stu- diemedlen skulle gå till hyran om inte totalbeloppet i studiemedlen justera— des eller boendekostnaderna bringades ned.

Utredningen diskuterade tre möjliga alternativ för att kompensera de stu' derande för ökade boendekostnader. Två av alternativen avsåg bostadstill— lägg inom studiemedelssystemet, men avvisades som svåradministrerade och svårkontrollerbara.

Studiemedelsutredningen ansåg att det tredje alternativet, en generell höj- ning av studiemedelsbeloppet, var den lösning som borde eftersträvas för att

ge kompensation för de ökade boendekostnaderna. En förändring av studie— medelsbeloppet skulle inte ändra på studiemedelssystemets princip om schablonmässiga belopp; en generell höjning var att föredra även ur admie nistrativ synvinkel.

Närmare 30 % av de studerande bodde i studentbostad » många fler beräk» nades någon gång under studietiden bo i sådan bostad. Därför ansågs det rimligt att utgå från utvecklingen av hyreskostnaderna i studentbostäder när man diskuterade en lämplig nivå på studiemedlens totalbelopp. Studie, medelsutredningen förordade att totalbeloppet per termin justerades till 75 % av basbeloppet.

Den år 1975 tillsatta studiestödsutredningen ansåg att studiemedlen, trots basbeloppsanknytningen, inte varit helt värdebeständiga. I likhet med 1968 års studiemedelsutredning ansåg studiestödsutredningen att den främsta orsaken härtill var att konsumentprisindex för boendekostnader, men också för livsmedel, hade stigit snabbare än det totalindex som ligger till grund för basbeloppets storlek. Enligt utredningens bedömning krävdes en höj— ning av totalbeloppet till 150 % av basbeloppet för att återställa 1965 års köpkraft.

Om hänsyn dessutom skulle tas till standardförbättringen för motsvarande grupper borde totalbeloppet enligt utredningen uppgå till ca 200 % av bas- beloppet. Samtliga remissinstanser som yttrade sig om totalbeloppet ansåg att det borde höjas. Remissopinionen var splittrad mellan en höjning till 150 och en höjning till 200 % av basbeloppet. På grund av de stora kostnaderna för förslaget fick studiestödsutredningen i tilläggsdirektiv besked om att några större kostnadskrävande reformer inte kunde medges. Studiestödsut- fedningen föreslog därför en höjning av totalbeloppet till 145 % av basbe— öppet

3.4.4. Vetenskapliga undersökningar av tillräckligheten

I avsnitt 3.3.6 har vi redovisat en del av resultaten från de undersökningar som har utförts inom ramen för projektet Studiestöd och postgymnasial ut— bildning (institutionen för pedagogik vid universiteteti Göteborg).

I dessa undersökningar berörs också totalbeloppets storlek genom en fråga av följande lydelse:

"[ vilken utsträckning kan/kunde du finansiera dina studier med hjälp av statliga studiemedel?"

Jämför man de studerande från årskullarna 1948, 1953 och 1963, som stu- derat på traditionella högskoleutbildningar, finner man att det inte har skett några dramatiska förändringar över tiden. En knapp tredjedel av de studerande anser att de har kunnat finansiera sina studier i full utsträck- ning, och ungefär hälften av de studerande anser att de har kunnat finan— siera sina studier i stor utsträckning (75 %) med studiemedel.

En viss förändring inträffade dock mellan årsklasserna 1948 och 1953. Re— sultatet ligger väl i linje med vad som tidigare är känt. De som ingick i un- dersökningen från årsklass 1953 har påbörjat högskolestudier senast år 1976. Det var i mitten av 1970—talet, som debatten om studiemedlens otill— räcklighet var som starkast, före den debatt som nu pågår, och de högskolee studerande födda år 1953 ansåg i mindre utsträckning än de födda år 1948 att studiemedlen räckte till. Bland de studerande ur den yngsta årsklassen, de som är födda år 1963, är inställningen till studiemedlens tillräcklighet i det närmaste lika positiv som i årsklass 1948.

Tabell 3.10 Högskolestuderande i traditionella högskoleutbildningar ur årskullarna 1948. 1953 och 1963. Fördelning efter i hur hög grad studiemedlen räckt till för att finansiera studierna.

1948 1953 1963 ] full utsträckning 30 29 30 1 stor utsträckning 49 43 47 lviss utsträckning 15 21 20 Iringa utsträckning 6 7 3 Summa 100 100 100

Källa: Sxensscni.'Reuterberg, Studiemedel ' medel l'urjamlikliei'?

Svenssons/Reuterbergs undersökningar är urvalsundersökningar. De stui- derandes uppfattning om studiemedlens tillräcklighet anges genom svar på fyra fasta alternativ. De resultat som kommer fram hos Svensson/Reuter berg kan enligt vår uppfattning väl ligga till grund för en bedömning av till— räckligheten hos studiemedlen. Vi kan till att börja med konstatera att ca en tredjedel av de studerande anger att de kan klara sig i full utsträckning på studiemedlen. Den andelen har varit konstant över åren, varför man kan utgå från att ungefär var tredje studerande inte upplever allt för stora pro— blem att finansiera sina studier; de klarar sig på studiemedlen.

Den största av de fyra undergrupperna i svarsalternativen är den, där de studerande anger att de klarar sig i stor utsträckning. "Stor utsträckning" innebär att studiemedlen svarar för ca 75 % av kostnaderna. Mellan 20 och 30 % har under de olika undersökningsåren uppgett att studiemedlen i mindre grad än 75 % räckt till för att finansiera studierna.

Ambitionerna bakom studiemedelsreformen när den infördes var, som nämnts i avsnitt 3.2.1, att de som behövde hjälp för att finansiera sina stu— dier skulle få tillräckliga medel för detta. Mot den bakgrunden är det inte tillfyllest om en stor del av de studerande upplever att de måste klara en fjärdedel (eller mer) av sina kostnader på annat sätt. Det är emellertid ock- så nödvändigt att hålla i minnet, att undersökningstekniken innebär att frågorna har ställts i efterhand för de två äldsta grupperna. Det är därför fullt möjligt att de som svarat har uppskattat hur studiemedlen har räckt till under hela studietiden. I så fall kan ytterligare en faktor, utöver till; räckligheten, ha kommit med i bedömningen. De studerande kan ha valt att ta anställning kortare eller längre tid. Sammantaget för hela studietiden har då studiemedlen inte räckt till; man har finansierat en del av sina stu- dier med arbete, men det går inte att utläsa om de studerande arbetade för att få lägre skuld eller för att få mer pengar under studietiden.

Detta resonemang kan emellertid inte föras när det gäller den yngsta åldersklassen. De studerande i denna grupp har fått svara på frågorna un» der sina första år på högskolan, dvs. under en tid då de allra flesta studeran— de verkligen utnyttjar studiemedel. Eftersom skillnaderna mellan årsklas- serna i inställningen till studiemedlens tillräcklighet inte är så stora är det inte heller rimligt att föra resonemanget för de äldsta grupperna. Vi kan så— kades utgå från att de studerandes bedömningar i huvudsak speglar verklig— eten.

Undersökningen av årsklassen 1963 omfattar även de utbildningar som för des till högskolan i samband med reformen är 1977. Skillnaderna 1 bedöm ningen av studiemedlens tillräcklighet är inte stora mellan studerande på traditionella och nya högskoleutbildningar. 79 % av de studerande i tradi tionella högskoleutbildningar och 77 % av de studerande 1 nya högskoleut bildningar anser att de i full eller stor utsträckning kan finansiera sina stu— dier med hjälp av studiemedel. Det finns inte heller några större skillnader mellan män och kvinnor eller mellan studerande med olika social bak— grund.

Svensson/Reuterberg har också i sin undersökning av dem födda år 1963 kunnat ställa frågor till ungdomar som inte har gått vidare och som inte heller har för avsikt att gå vidare till högskolestudier. Vid en rangordning av de olika hinder som kunde anges som skäl för valet att inte gå vidare till högskolestudier framstår de studiefinansiella skälen som mycket betydelse— fulla. Vid redovisningen av resultaten koncentrerar sig författarna 1 detta avseende till dem som gått igenom en gymnasielinje.

Det vanligast förekommande hindret är rädslan för studieskulder, och det näst vanligaste är att de tillfrågade uppger att de inte skulle kunna försörja sig på studiemedlen. Samstämmigheten är stor mellan studerande från oli» ka gymnasiala utbildningar, men studerande från tvååriga linjer hari stör re utsträckning än övriga angett att de inte skulle kunna försörja sig på stu- diemedlen. Svensson/Reuterberg förklarar detta med att dessa elever på andra frågor visat, att de 1 allmänhet har längre till närmaste högskola och att de har besvärligare familjeförhällanden; två förhållanden som gör att det är dyrare för dem att bedriva studier.

Det finns inga skillnader mellan män och kvinnor när det gäller angivna studiehinder. Likheterna är också stora mellan ungdomar från olika social— grupper, men ungdomar från de lägre socialgrupperna anger oftare än övri— ga att de inte skulle klara sig på studiemedlen.

Sammanfattningsvis kan så långt konstateras att studiemedlen, vilket vi redovisade i avsnitt 3.2.2, utgör den helt dominerande formen av studiefi» nansiering, och att de för den helt övervägande delen av de studerande ock— så räcker i full eller stor utsträckning för att finansiera kostnaderna under studietiden. Samtidigt är det uppenbart att studiemedlen ändå inte är till— räckligt stora för att alla som vill skall kunna studera på heltid utan extra» inkomster eller ekonomiska tillskott av olika slag. 1968 års studiemedelS» utredning och studiestödsutredningen har vid olika tidpunkter föreslagit kraftiga höjningar av totalbeloppet. Vissa höjningar har också skett, från ursprungliga 140 till nuvarande 145 % av basbeloppet. Aven CSN har under en följd av år i sina anslagsframställningar pekat på att det är nödvändigt att höja studiemedelsbeloppet.

3.4.5 l)e studerandes kostnader

I avsnitt 3.4.2 nämndes att det finns uppenbara svårigheter att fastställa vilka faktiska kostnader de studerande har. Den studiesociala utredningens planer på att göra egna undersökningar genomfördes aldrig, därför att svå righeterna bedömdes vara alltför stora Vi har inte heller a'ort några egna undersökningar av vilka kostnader som kan anses vara rimliga för en stu» derande. Vi har däremot inför vår bedömning av hur stora studiemedlen bör vara tagit del av vissa kostnadsundersökningar utförda av andra.

De fyra månadsbudgetar som redovisas i tabell 3.11 har upprättats av kon- sumentverket, Sparbankernas budgetrådgivning i Stockholm, Stockholms universitets studentkår samt Svenska sparbanksföreningen. Samtliga bud»

getar avser vårterminen 1986. Budgeten från Sparbankernas budgetrådgiv- ning i Stockholm var ursprungligen beräknad för en termin på 4,5 månader, men den har omräknats till månadsbudget för att bli jämförbar med de övri» _ ga budgetarna. Vissa av posterna i terminsbudgeten var dock beräknade för fem månader, varför summeringen avviker något från den förväntade slut» summan.

Skillnaderna mellan de fyra budgetarna är betydande. Spännvidden uppgår till mer än 1000 kr. i månaden. Noteras kan att konsumentverkets och Stockholms universitets studentkår har underskott medan Sparbankernas beräkningar slutar på balans eller överskott. I konsumentverkets beräk» ningar har inte kostnader för studielitteratur, kåravgifter eller hälsovård _m.m. tagits med. Lägger man till även dessa poster närmar sig konsument- verkets beräkningar studentkårens.

Konsumentverket har beräknat hyreskostnaderna med utgångspunkt i hyresläget för vanliga lägenheter medan de övriga har utgått från student» bostädernas hyror. Tillgången på studentbostäder varierar mellan de olika studieorterna, men ingenstans kan samtliga studerande erbjudas en stu dentbostad. Det är också vanligt att man inte kan få en studentbostad när man påbörjar sina studier. Den studerande får alltid räkna med en viss väntetid. Mindre än 25 % av det totala antalet studerande har möjlighet att bo i en studentbostad. I Stockholm är denna andel ännu lägre, drygt 13 %. Detta innebär att nybörjarna på högskolan, som oftast har minst möjlighe- ter till extrainkomster etc., kan ha de högsta hyreskostnaderna.

I diskussionen om boendekostnadernas inverkan på studiemedelsbeloppet bör också ingå den förändring som har ägt rum i studerandepopulationen. I vår rapport Studerandepopulation och arbetsmarknad, har vi kunnat red0» visa hur utvecklingen inom högskolan medfört att de studerande blivit allt äldre. Det är därför också helt naturligt att de studerande i dag,jämfört med när basbeloppsanknytningen av studiemedlen fastställdes, i vida större ut— sträckning är gifta eller sammanboende och därmed har andra boendeför» hållanden än de studerande för tjugo år sedan. Om man skall väga in dessa förhållanden när man tar ställning till hur högt totalbeloppet skall vara, och det anser vi att man bör göra, medför det att hyreskostnaderna for stu» dentbostäderna är för låga för att ligga till grund för bedömningen. Den högre graden av samboende leder även till att deti dag är vanligare än för 20 år sedan att det är två som skall bära kostnaderna, vilket också bör fin» nas med i bedömningen. Det är dessutom stora skillnader i hyreskostnader mellan olika orter. De studerande i storstadsområdena har i allmänhet stör» re kostnader för sitt boende än andra studerande.

Bedömningen av matkostnaderna varierar också mycket stort mellan de fyra budgetkonstruktörerna, liksom uppfattningen om vad det kostar för en studerande att få tillgång till radio, television, dagstidningar och om en stu— derande har utgifter för möbler och husgeråd eller ej. Aven i detta hänse- ende är det viktigt att betona att studerandegruppen är långt ifrån homo» gen. De budgetar som redovisas i tabell 3.11 är upp-orda för ungdomsstu» derande, som lämnar föräldrahemmet och flyttar till en "studenttillvaro" på egen hand på en annan ort. Många av de studerande tillhör naturligtvis denna kategori, men som vi tidigare har framhållit finns också många and- ra studerande, där utgifter för tidningar, radio och TV, husgeråd och möbler är ett faktum.

Ytterligare en faktor är viktig att kommentera, nämligen studielittera» turen. Konsumentverket har, som tidigare nämnts, i sina beräkningar helt avstått från att beräkna kostnaderna för studielitteratur. Uppfattningen

om kostnaderna för studielitteratur skiljer sig med ca 100 kr. per månad mellan sparbankerna och studentkåren i Stockholm. Boendekostnader och matkostnader varierar bl.a. med var man läser och vilken ålder och famil- jesituation den studerande befinner sig i. Kostnaderna för studielitteratu- ren varierar inte bara med studieort utan också med vilken utbildning man går igenom.

Tabell 3.11 Högskolestuderandes manadsutgifter vårterminen 1986 enligt beräkningar av konsu- mentverket, Sparbankernas budgetrådgivning i Stockholm, Stockholms universitets studentkår och Svenska sparbanksföreningen.

Konsument» Sparbankernas Stockholms uni- Svenska spar- verkct budgeträdgive versitets stu— banksförening— ning dentkar en Studiemedel 3 756 3 756 3 756 3 756 Studiematerial/karavgifter » 394 500 375 Mat 1 340 1233 1680 1 550 Kläder/skor 230 267 245 275 llygien/hälsovard 80 178 130 130 l*'örbrukningsvaror 80 - 100 45 Möbler/husgeråd/TV/radio 260 - 200 'l'idningar/tele/l'V»licens 230 133 270 120 Försäkringar 30 7 40 10 llushallsel 100 Hyra 1 325 850 880 880 Kollektivresor 170 170 170 170 Resor hem, fritid, övrigt 150 410 460 125 39951239) 36421+ 114) 4675(»9191 35801+1761

I en undersökning av Svenska sparbanksföreningen för vårterminen 1987 har skillnaderna i kostnaderna för mat, boende och studielitteratur redovi» sats för olika orter och för olika utbildningar. När det gäller kostnaderna för studiematerial är skillnaderna stora. Höga kostnader återfinns förjuristlin— jen, läkarlinjen, sjuksköterskelinjen och ämneslärarlinjen i engelska, och låga kostnader för studiematerial har maternatisk»naturvetenskapliga äm» neslärarlinjen, datateknikerlinjen och förskollärarlinjen.

I de fyra exempel som redovisas i tabell 3.12 framgår skillnader i kostnader för studiematerial, bostad, i viss utsträckning för mat och för lokala resor. Svenska sparbanksföreningen har i sina budgetförslag inte tagit upp några kostnader alls för resor till och från studieorten, dvs. för besök i föräldra» hemmet. Där finns inte heller några kostnader upptagna för oförutsedda ut» gifter eller för möbler och husgeråd m.m. De upptagna utgifterna är således, med de beräkningar Svenska sparbanksföreningen har .ort, för låga, för att helt spegla de totala kostnaderna för de studerande. Att exakt fastställa hur stora kostnaderna är anser vi vara omöjligt att göra, utan bedömningen av hur stora studiemedel som behövs får grunda sig på överväganden av de uppgifter som dessa budgetförslag ger och på kända förändringar.

Tabell 3.12 Svenska sparbanksföreningens studentbudgetar varterminen 1987 för sjuksköterske- linjen i Stockholm. sambällsvetarlinjen i Uppsala, förskollärarlinjen i Göteborg och samhällsvetar- linjen i Orebro.

Kostnadsslag Sjuksköterskelin- Samhällsvetarlin- Förskollärarlinjen Samhällsvetarlin jen i Stockholm jen i Uppsala i Göteborg jen i Orebro Studiemedel 16 902 16 902 16 902 16 902 Kåravgifter () 300 160 210 Studiematerial 1 500 1 000 1 000 1 000 Bostad 4 500 4 000 4 500 4 070 Mat 6100 6 200 6100 6100 Resor till studieorten 0 0 0 0 Lokala resor 850 0 675 0 Tidning, tele 600 600 600 600 Kläder 1 200 1 200 1 200 1 200 Hygien, tvätt etc. 800 800 800 800 Försäkring 30 30 30 30 Oförutsett 0 0 0 O Nöjen, sparande etc. 1 322 2 772 1 837 2 892

Svenska sparbanksföreningens beräkningar är intressanta genom att be— räkningarna omfattar olika utbildningar och olika studieorter. och genom att beräkningarna bygger på lokalt framtaget material. Om man bortser från de exakta siffrorna, där alltså vissa utgiftsposter saknas, framstår skillnaderna mellan de exemplifierade utbildningarna som påtagliga. Yt— terligare exempel redovisas i bilaga 3.

De redovisade beräkningarna verifierar i stor utsträckning de resultat, som Svensson/Reuterberg har presenterat. Det finns studerande som kan finan- siera sina studier med de nuvarande studiemedlen, och det finns studerande som inte kan få sin ekonomi att gå ihop så länge studiemedlen är den enda "inkomsten". I några avseenden är det angeläget att ta fasta på skillna— derna i den allmänna kostnadsutvecklingen och utvecklingen av kostnader som väger tyngst i en studerandebudget, dvs. hyra, mat och studielitteratur.

Studiemedelsbeloppet följer förändringarna i basbeloppet. Det senare be— loppet framräknas på grundval av ändringarna i det allmänna prisläget. Med undantag för ett par år (1980—1982) har konsumentprisindex använts som mått på det allmänna prisläget. Mellan åren 1976 och 1986 (t.o.m. 1985) ökade konsumentprisindex från 66,9 till 153,8. Under samma period ökade prisindex för livsmedel från 68,6 till 172,9 och för hyreslägenheter (bostad och värme) från 63,2 till 1666 Två av de tyngsta posterna i en stu— derandes budget har således ökat avsevärt mer än den genomsnittliga pris— ökning som bestämmer utvecklingen av studiemedlen.

Den tredje tunga posten, studiematerial, huvudsakligen då litteratur, har också ökat mer än konsumentprisindex. Mellan åren 1980 och 1986 ökade konsumentprisindex från 100 till 153,8 medan prisindex för facklitteratur ökade från 100 till 164,2. Kategorin facklitteratur omfattar svensk facklite teratur samt utländsk facklitteratur som är översatt till svenska. Däremot ingår inte utländsk facklitteratur på originalspråket. Företrädare för några stora kurslitteraturföretag har verifierat att prisutvecklingen på svensk kurslitteratur och utländsk kurslitteratur i svensk översättning har varit större än ökningen av konsumentprisindex i allmänhet. Prisökningen på den utländska kurslitteraturen på originalspråket har enligt samstämmiga uppgifter från svenska återförsäljare varit ännu kraftigare än prisökningen för svensk kurslitteratur.

Prisutvecklingen för dessa tre tunga poster har således varit snabbare än den allmänna prisökningen.

3.5 Utvecklingen av skuld och avgift 3.5.1 Skuldernas omfattning och fördelning Den 1 januari 1987 uppgick statens samlade fordran på studiestödstagarna till 36,4 miljarder kr. Denna fordran var fördelad på 887 000 personer. Den genomsnittliga skulden för samtliga dessa personer uppgick till 41 062 kr.

Tabell 3.13 Studiestödstagarnas totala skuld till staten (miljarder kr.).

År Utlaning lnbetalning Skulduppräk— Utgående skuld vid ning årets slut 1984 3,92 0,92 1,08 28,53 1985 4,05 1,15 1,24 32,67 1986 4,19 1,31 1,17 36,72 1987 4,34 1,40 1,11 40,77 1988 4,47 1,57 1,22 44,89 1989 4,60 1,75 1,34 49,08 1990 4,74 1,93 1,45 53,34 1991 4,88 2,10 1,57 57,69 1992 5,03 2,27 1,69 62,14 1993 5,18 2,45 1,82 66,69 1994 5,34 2,65 1,94 71,32 1995 5,50 2,86 2,07 76,03

Kulla:CSN:sanslagsframstallinn-,:1987/88.

Studiestödstagarna kan delas in i grupperna återbetalningsskyldiga (641 126) och ännu ej återbetalningsskyldiga (245 608). De återbetalnings- skyldiga har en genomsnittlig skuld på 36 054 kr. medan de som ännu ej är återbetalningsskyldiga har en genomsnittlig skuld på 54 134 kr. Många i gruppen ännu ej återbetalningsskyldiga har dessutom ännu inte avslutat sina studier. Deras skulder kommer därför att öka ytterligare. En stor del

%

av de återbetalningsskyldiga däremot har redan erlagt studiemedelsavgift varför deras skulder är mindre också av den anledningen.

Diagram 1

Studiemedelsskuldernas procentuella fördelning den ljanuari 1986

Åvgiftsskyldigu

& n

1—20 20-40 40—60 60—100 100-200

Kalla: Uppgifter från CSN.

i sin anslagsframställning för budgetåret 1987/88 redovisar CSN en prognos för de närmaste tio åren beträffande studiestödstagarnas totala skuld till staten.

CSN räknar med ett kraftigt ökande antal återbetalningsskyldiga. Antalet nya studiemedelstagare är betydligt större än antalet låntagare som slut— betalar sin skuld. Detta beror på att den långa återbetalningstiden medför att flertalet av dem som nu betalar färdigt sina skulder tog sina lån under en tid när antalet låntagare var betydligt färre än vad de nu är. Beräk- ningarna bygger på en årlig inflation på 3,5 % för år 1986 och därefter 3 %. Hänsyn har även tagits till uppskov och avskrivningar.

Statens fordran på studiestödstagarna ökar kraftigt under perioden. Gapet mellan utlånat och inbetalat belopp per år minskar visserligen, men år 1994 är det utlånade beloppet fortfarande ändå nästan dubbelt så stort som det inbetalda. Beräkningarna grundar sig dessutom på en proportionell utveck- ling av uppskovs- och avskrivningsärenden. Om antalet beviljade uppskov och avskrivningar ökar jämfört med dagens läge, t.ex. på grund av en allt

(600615personer1

[HIB Ej avgiftsskyldiga

(264 373 personer!

tyngre återbetalningsbörda, medför det givetvis att inbetalningarna blir mindre och att gapet mellan utlånat och inbetalt belopp blir större.

En klar majoritet av dem som nu är avgiftsskyldiga har relativt små skul— der. Endast ca 4 % av de avgiftsskyldiga i dag har en skuld som uppgår till 100 000 kr. eller mer. Bland de icke avgiftsskyldiga finns ca 32 000 personer (ca 13 %) med så höga skulder. En stor del av de ej avgiftsskyldiga studerar fortfarande med studiemedel varför andelen med skulder över 100 000 kr. i denna grupp kommer att öka.

Studieskulderna har ökat kraftigt under framför allt senare år. Den som i dag går igenom en treårig utbildning med studiemedel under hela utbild- ningstiden erhåller en skuld på mer än 110000 kr. Aven om således en mycket stor del av studiemedelstagarna fortfarande har förhållandevis låga skulder kommer "normallånga" studier enligt traditionell högskoleutbild» ning att medföra en skuldsättning som överstiger 110 000 kr., under förut— sättning att studiemedel utnyttjas hela tiden. Det viktigaste skälet till ök- ningen av skuldbeloppet är givetvis inflationen. Men även ökningen av to— talbeloppet till 145 % av basbeloppet, bidra ets sjunkande andel av total- beloppet samt den år 1981 beslutade uppräkningen av regleringstalet bi» drar tillskuldökningen.

3.5.2. Avgifternas storlek och utveckling

Den årliga avgiftens storlek är avhängig skuldens storlek, återbetalnings— tidens längd och uppräkningen. Man erhåller därför en bättre bild av åter— betalningsbördan om man studerar avgiftens storlek.

Tabell 3.14 Avgiftens storlek vid första avgiftsaret för studerande med tre års studier och 20 resp. 15 ars äterbetalningstid. Första ut'gi/lsdr 20 ar 15 ur 1973 1 050 1 400 1979 1 600 2 133 1986 3 500 4 667

Kulla:Uppgifterfra|1('SN

År 1987 hade samtliga avgiftsskyldiga (ca 641000 personer) en genom— snittlig årlig avgift på 2 730 kr. De nya avgiftsskyldiga (dvs. de som är av— giftsskyldiga för första gången) hade en genomsnittlig avgift på 3 252 kr.

När det gäller de nya avgiftsskyldi a är det också möjligt att se hur av» gifterna har utvecklats över tiden. år 1979 upppgick antalet nya avgifts— skyldiga till 34 091. Av dem hade 96 % en avgift under 3 000 kr. Ingen hade detta år en avgift över 5 000 kr. År 1987 uppgick antalet nya avgiftsskyl— diga till 77 099. De med en avgift under 3 000 kr. hade minskat sin andel till 70 % samtidigt som 13 % av de nya avgiftsskyldiga hade en avgift på minst 5 000 kr. Tendensen mot att allt fler får allt större skulder är påtaglig.

Tre års studier kan fortfarande - trots förändringar i studiemönster - sägas utgöra en ganska normal utbildningstid, framför allt för yngre studerande. Det kan därför vara intressant att studera hur avgiften för så långa studier har förändrats över tiden för dem som uppbär studiemedel under hela stu- dietiden. För att också samtidigt få en uppfattning av hur avgiften har för— ändrats även för äldre studerande görs enjämförelse mellan 20 resp. 15 års återbetalningsperiod.

l)iagra1112

Avgifternas utveckling för nya avgiftsskyldiga, 1 ODOftals kronor, åren 1978, 1985, 1986t>ch 1987 Fördelning i procent.

Ams Ar85 Ar86 Ar87

Första avgiftsär 1986 innebär här att studierna avslutades vårterminen 1983.

Avgifterna i nominella tal är mer än tre gånger så stora år 1986 som år 1973. Räknar man om avgiften år 1973 i 1986 års penningvärde motsvarar den 3 384 kr. Avgifterna för studieskulden enligt exemplet har således ökat något mer än priserna i allmänhet. En studerande med tre års studiemedel och 15 års återbetalning år 1986 börjar betala en avgift på 4 667 kr.

Drygt två tredjedelar av de nya avgiftsskyldiga år 1987 har debiterats en avgift under 3 000 kr. Det är osannolikt att en så stor andel av de drygt 75 000 nya avgiftsskyldiga detta år har en kortare studietid än tre år. Vis— serligen utgör studerande på enstaka kurser en stor del av alla högskolestu- derande, men dessa utnyttjar studiemedel i mycket liten utsträckning (bara ca 10 % av alla utbetalade återbetalningspliktiga studiemedel utgår till studerande på enstaka kurser, vilket kan jämföras med att drygt 35 % av alla registrerade studerande i högskolan är registrerade på enstaka kurser).

Förändringen av studerandepopulationens ålder, ett förändrat studiemön- ster samt det förhållandevis större inslaget av kortare utbildningar medver- kar till att många studerande i dag inte har så lång sammanhängande ut- bildningstid. Bland de nya avgiftsskyldiga finns också de som har utnyttjat studiemedel för studier på gymnasial nivå och inte fortsatt med en högsko— leutbildning. Trots detta har naturligtvis en stor del av de nya avgifts— skyldiga är 1986 deltagit i utbildningar som är tre år eller längre. Jäm- förelsen mellan beräkningarna i tabell 3.14 och diagram 2 belägger således det kända faktum att många studerande inte utnyttjar studiemedel under hela studietiden.

Mellan åren 1979 och 1987 har den andel av de nya avgiftsskyldiga som är 36 år eller äldre ökat från 10 till 19 %. Det är också inom dessa åldrar som avgiftens storlek ökat mest.

Tabell 3.15 Nya avgiftsskyldiga är 1979 fördelade efter ålder och avgiftens storlek.

Alder ( 36 36-51 > 51 Avgift

Antal % Antal % Antal % 1-2999 29413 96 3218 92 169 90 3 000-4 999 923 3 328 7 16 9 5 000—9 999 51 0 60 1 3 1 10 000-

Summa 30 387 100 3516 100 188 100

Tabell 3.16 Nya avgiftsskyldiga 31-1987 fördelade efter alder och avgiftens storlek.

Alder ( 36 313-51 > 51 Avgift Antal % Antal % Antal ”a'

1—2 999 41 299 73 7 656 61 460 70 3 000—4 999 9 890 17 1 846 15 112 17 5 OOO-9 999 5 480 10 2 568 20 83 13 10 0011 161 0 540 4 4 1 Summa 56830 100 19 610 100 659 100

Förändringen är påtaglig för samtliga åldersgrupper. År 1979 återfanns endast ca fyra procent av dem under 36 år i intervallen över 3 000 kr. och ca tio procent av dem över 36 år. Åtta år senare har drygt en fjärdedel av de yngsta en avgift som överstiger 3 000 kr. och ca tio procent av dem har en avgift som överstiger 5 000 kr. Bland dem som är äldre än 36 är är det en fjärdedel som har mer än 3 000 kr. i avgift, och de som har mer än 5 000 kr. i avgift utgör omkring en sjättedel av samtliga.

3.5.3. Inställningen till skuldsättning bland ungdomar

De ekonomiska villkoren under studietiden, studieskuldens storlek och upp, fattningen om dessa förhållanden, har stor betydelse för ungdomars val av verksamhet efter full-ord gymnasial utbildning. I den tidigare nämnda uni dersökningen om 1963 års åldersklass finns frågor som belyser ungdomars uppfattning om studiemedel och studieskuld.

Av alla som är födda är1963 var det ungefär 70 % som inte påbörjat och som ej heller hade några planer att påbörja högskolestudier. Denna procentsiffra varierar självfallet mellan grupper med olika gymnasieutbildning. Bland dem med en tvåårig yrkesinriktad utbildning var det 80 %, bland dem med en tvåårig teoretisk utbildning var det 64 % och bland dem med tre— eller fyraårig utbildning var det endast 39 % som vid 23 års ålder varken hade påbörjat eller planerat att påbörja någon högskoleutbildning.

Till dessa ställdes frågan varför de inte ville gå vidare till högskolan. Ett antal svarsalternativ angavs, däribland två som avsåg de ekonomiska vill- koren. Det ena av dessa alternativ löd: "Jag skulle inte kunna försörja mig på de studiemedel som utbetalas" och det andra "Jag vill inte dra på mig de studieskulder som blir följden av en högskoleutbildning". Det var möjligt att ange fler alternativ i svaret, och de svarande har också i allmänhet ut nyttjat denna möjlighet. Redovisningen av undersökningen begränsas till dem som har gått igenom en gymnasielinje; de övriga saknar helt behörig- het för högskolestudier, så deras uppfattning i frågan är rimligen av mindre intresse.

Tabell 3.17 Olika studiehinders betydelse bland dem ur 1963 ars åldersklass som ej påbörjat eller ej planerar att påbörja en högskoleutbildning.

Hinder Andel Rangordning Mina kunskaper/betyg är för dåliga 29 4 Jagskulleinte kunna försörja mig pade studie; 57 2 medel som utbetalas

(L

Det är för langt till närmaste skola 12

Min familjesituation gör det omöjligt för mig 16 6 att studera

Jag villinte dra pa migde studieskulder som 62 1 blir följden av en högskoleutbildning

uu

llögskoleutbildningen förbättrar inte mina 26 möjligheter pa arbetsmarknaden

Jag ärinte intresserad av att studera 45 3 Annat skäl 15 7 Kalla: Svensson/Reuterbcrg, Studiemedel - medel liirjumhkht-t'f Atim: Fler alternativ än ett kuntlt- unges.

De två vanligaste angivna hindren mot att börja en högskoleutbildning har att göra med ekonomin. Allra vanligast är rädslan för studieskulder. Aven om denna rädsla är vanligi alla grupper finns vissa skillnader bl.a. mellan studerande från de olika gymnasiala linjerna. Eleverna från de tvååriga gymnasielinjerna anger i större utsträckning än övriga att skuldsättningen för högskolestudier är ett viktigt hinder. Detta kan bero på att dessa elever skulle vara hänvisade till högskoleutbildningar som i allmänhet leder till förhållandevis lågt avlönade yrken. Det finns däremot inga mätbara skillv nader mellan män och kvinnor.

Vissa olikheter finns också mellan studerande från skilda samhällsgrupper. Det är således en större andel från socialgrupp 11 och III än från grupp I som anger att oron för skuldsättning vid högskolestudier är det viktigaste hind- ret för fortsatt utbildning.

Samma resultat har Svensson tidigare kunnat visa i en undersökning (Hög- skolestudier — attraktivare för kvinnor?) av 10 000 20-åringar. Undersök» ningen genomfördes år 1983 och avsåg bl.a. om 20—åringarna tänkte gå vi- dare till högskoleutbildning eller ej. I de alternativ som kunde anges som skäl varför man inte avsåg att fortsätta med en högskoleutbildning äter- finns frågan om studieskuldens betydelse. Bland dem som gått igenom en tre— eller fyraårig gymnasial utbildning var det ca 30 % från lägre social- grupper mot 20 % från högre socialgrupper som svarade att de inte vågade gå vidare till högskoleutbildning på grund av risken för stor skuldsättning.

3.6. Uppskov 3.6.1 Allmänt

För att få helt uppskov gäller att avgiftsunderlaget inte når upp till avgifts- gränsen (3,5 basbelopp). Avgiftsunderlaget är ett mått på betalningsfor—

mågan. Det bestäms med hänsyn till den återbetalningsskyldiges egen till statlig inkomstskatt taxerade inkomst och förmögenhet samt underskott i förvärvskälla inkl. underskott av en- eller tvåfamiljsfastighet. Vårdnaden av barn under 10 år samt makes inkomst påverkar också betalningsförmå' gan och därmed avgiftsunderlaget.

Reducerad avgift erhålles om en femtedel av skillnaden mellan avgifts- underlag och avgiftsgräns är mindre än den debiterade avgiften. Man kan också beviljas helt eller delvis uppskov om det föreligger synnerliga skäl. Sådana synnerliga skäl är t.ex. att den avgiftsskyldige har både studie— medelsavgift och amortering på äldre statliga studielån. Den viktigaste uppskovsorsaken (ca 95 %) är dock att avgiftsunderlaget är för lågt för att den debiterade avgiften skall kunna tas ut.

3.6.2. Uppskovsutveckling

Volymökningen av studiemedelssystemet har lett till att antalet avgifts- skyldiga fortlöpande har ökat. Mellan åren 1976 och 1985 ökade antalet av, giftsskyldiga med drygt 150 %. Under samma tid ökade antalet uppskov med omkring 200 %.

Enligt de rutiner som numera gäller för uppskovsansökningar räcker det med att de sökande i god tid före juniinbetalningen meddelar CSN att de uppfyller villkoren för helt uppskov. CSN registrerar då detta och meddelar att uppskov har beviljats. Alla som har fått uppskov med den preliminära avgiften får sedan sina inkomstuppgifter kontrollerade när taxeringen är klar. Slutlig avgift fastställs på grundval av taxeringsuppgifterna. Den övervägande delen som beviljas preliminärt uppskov får också uppskov ef— terjämförelsen med taxeringsuppgifterna.

Tabell 3.18 Antalet avgiftsskyldiga och antalet helt beviljade uppskov aren 1976- 1986.

År Antal avgiftsskyldiga Antal uppskov l'ppskov i "2 av ax giftsskyldiga 1976 "217 000 "26 000 11 1977 256 000 31 000 12 1978 288 000 33 500 11 1979 315 000 35 400 11 1980 343 000 36 400 111 1981 373 000 41 600 11 1982 408 000 46 100 11 1983 450 000 58 200 12 1984 492 000 66 000 13 1985 550000 78 600 14 1986 600 000 83 800 14

Källa: Uppgifter fran CSN.

Okningen av antalet uppskov är endast till en mindre del en följd av att relativt sett fler avgiftsskyldiga söker uppskov. Drygt 15 % av samtliga avgiftsskyldiga (61800) sökte uppskov år 1982. Enligt uppgifterna för år 1986 utgör andelen uppskovssökande 17 % (100 000) av de avgiftsskyldiga. Den viktigaste förklaringen till att antalet uppskov har ökat mer än antalet avgiftsskyldiga är i stället att fler av de sökande har fått uppskov. År 1982 avslogs ca 9 500 (15 %) ansökningar, men år 1986 avslogs drygt 8 000 (8 %) ansökningar. Trots att antalet uppskovssökande ökade mellan åren 1982 och 1986 minskade antalet avslag i absoluta tal.

Den viktigaste förklaringen till denna förändring är att allt fler avgifts- skyldiga inte når upp till avgiftsgränsen, eller har ett avgiftsunderlag som medger reducering av avgiften. Höjningen av regleringstalet från 3,2 till 4,2 % har också sedan år 1982 lett till en högre uppskrivning än tidigare av den årliga avgiften. Avgiftsgränsen är basbeloppsanknuten och följer därmed automatiskt med i prisutvecklingen. Om lönerna däremot inte följer med i prisutvecklingen ökar antalet avgiftsskyldiga som kommer under avgiftsf gränsen. Det är detta som har hänt under 1980»talet. I vår tidigare nämnda rapport, Studerandepopulation och arbetsmarknad, redovisas hur löneut— vecklingen för många grupper med studiemedel har varit svagare än den allmänna prisutvecklingen. Det är därför inte förvånande om fler och fler av de uppskovssökande får uppskov.

Aven om antalet uppskov ökar behöver detta inte innebära att en ökande andel av studieskulderna förblir obetalda. Erfarenheterna hittills visar nämligen att de som har haft uppskov under ett eller några år i allmänhet därefter fullföljer sina återbetalningar. Staten förlorar visserligen en del inf komster genom uppskoven, men detta har medvetet byggts in i systemet som en trygghet för studiemedelstagarna.

Av större betydelse är hur benägenheten att söka uppskov utvecklas. I de undersökningar studiestödsutredningen lät utföra för sina bedömningar om kostnaderna för staten att avskaffa prövningen mot makes inkomst kom det fram att bara 55 % av dem som hade rätt till uppskov utnyttjade denna möj- lighet. Under de tio år som gått sedan dess har inga förändringar ägt rum i detta avseende. De beräkningar som CSN har utfört för vår räkning visar att fortfarande är 1984 var det bara 55 % av dem som hade en inkomst som låg under avgiftsgränsen som sökte uppskov.

En förklaring till varför så många som 45 % av de uppskovsberättigade avstår från att söka uppskov kan vara att de i realiteten har en familje- ekonomi som medger att studieskulden återbetalas i avsedd takt, och att de föredrar att erlägga den årliga avgiften framför att dra ut på återbetalning- arna i tiden. Sannolikt finns också de som tror att makeprövningen leder till att de får avslag på en uppskovsansökan. Man kan inte heller bortse från att det även finns de som utgår från att den debiterade avgiften, i likhet med avgifter för andra län, skall betalas under alla förhållanden.

3.6.3. Prövning mot makes inkomst

Riksdagen beslöt våren 1986 att hemställa hos regeringen om att vi skulle få i uppdrag att lägga fram förslag om att avskaffa makeprövningen. Re- geringen gav oss, genom tilläggsdirektiv i september 1986, detta uppdrag tillsammans med uppgiften att väga samman ett sådant förslag med våra övriga överväganden och förslag.

Vi hari en rapport (Ds U 1986:15) Makeprövning vid återbetalning av stu- diemedel, redovisat rättsläget, argument för och emot makeprövningen samt en kostnadsberäkning av vad ett slopande av makeprövningen skulle

innebära i inkomstbortfall och kostnader för staten. Rapporten innehaller inga förslag från vår sida.

Makeprövningen fanns ursprungligen både på tilldelnings— och äterbetal ningssidan. Den tidigare nämnda studiestödsutredningen fick i uppdrag att se över makeprövningen och föreslog att den successivt skulle avvecklas. Makeprövningen på tilldelningssidan upphörde efter förslag i budgetprow positionen 1980. År 1982 genomfördes vissa förändringar som gällde make prövningen vid återbetalning, bl.a. upphörde prövningen mot makes förmö- genhet.

Makeprövningen på återbetalningssidan är en del av uppskovsförfarandet. Den utgår från att när avgiftsunderlaget skall fastställas för den som sökt uppskov måste hänsyn tas till en del av den ekonomiska "omgivning", dvs. familjen, som den uppskovssökande verkar i. Prövningen avser inte i något avseende skuldens storlek, utan enbart om den uppskovssökande har förma- ga eller ej att betala den åsatta avgiften under det aktuella året.

Reglerna utgår från att var och en svarar för sina avgifter. I praktiken inne— bär naturligtvis ändå makeprövningen att familjens samlade ekonomi be— lastas om uppskov inte beviljas, men detta måste anses vara avsikten efter— som utgångspunkten är att familjen har bättre faktisk förmåga än den en- skilde att betala studieskulden/—erna.

Overväganden om makeprövningen bör emellertid också innehålla en be- dömning av de förändringar som ägt rum i samhället sedan studiemedels- systemet konstruerades. I mitten av 1960—talet var det inte ovanligt att även kvinnor med akademisk utbildning stannade hemma när de hade gift sig. Den studiesociala utredningen tog fasta på detta förhållande och ansåg att det inte var rimligt att dessa kvinnor, som ofta ingick i en familj med god ekonomi, skulle kunna få uppskov med sin avgift. I dag deltar kvinnor i be- tydligt större utsträckning i förvärvslivet samtidigt som de ofta återfinns i yrken med lägre inkomster än männen.

Kvinnornas ökade förvärvsfrekvens har emellertid också inneburit att re lationerna mellan makarna har förändrats. Detta har satt spår även i lag- stiftningsarbetet så till vida att reglerna inom bl.a. skattesystemets omrä- de, socialpolitiken och det studiesociala systemet gått från en knytning till familjen mot en utformning som mer tar fasta på individen. I det perspek— tivet kan makeprövningen framstå som föråldrad.

Det är emellertid också viktigt att hälla i minnet, att studiemedlen i huvud sak är lån. Systemets konstruktion förutsätter en jämn och fortlöpande återbetalning, där uppskoven skall ses som undantag och utgöra ett skydd för den enskilde när betalningsförmägan sviktar. Vi har i avsnitt 3.6.2 visat hur uppskoven har ökat under senare år, i huvudsak till följd av att löneut- veckling och prisutveckling inte följts åt i samma takt.

Av de beräkningar av statens kostnader, som vi har redovisat i var rapport, framgår att en slopad makeprövning leder till att mer än 40 % av de av, giftsskyldiga skulle få rätt till uppskov. Uppskoven skulle därmed inte längre utgöra ett undantag, även om alla uppskovsberättigade inte utnyttf jade sina möjligheter till uppskov. För statens del skulle det innebära ett in— komstbortfall på ca 729 milj.kr. år 1988, vilket skulle innebära ett ökat bortfall på drygt 300 milj.kr. jämfört med om nuvarande regler får fortsätta att gälla. Kostnaderna för detta bortfall beräknades till ca 130 milj.kr.

Riksdagen beslöt våren 1987 (SfU 1986:11 om studiesocialt stöd mm.! att ett slopande av äktamakeprövningen vid återbetalning av studiemedel var

så angeläget att resultatet av studiemedelskommittens arbete inte borde avvaktas. Förslag i frågan borde snarast föreläggas riksdagen så att ände rade regler skulle kunna träda i kraft den ljanuari 1988.

3.7. Avskrivning

Återbetalningspliktiga studiemedel, som ej har betalats, avskrivs normalt vid dödsfall och när den avgiftsskyldige fyller 66 år. De kan också avskrivas på grund av sjukdom, handikapp eller jämförlig orsak, för vuxenstudier m.m.

'l'abell 3.19 Avskrivning av studieskuld, antal ärenden, beslutsgrund och belopp aren 1983.1984 och 1985 (milj.kr.).

Orsak 1983 1984 1985

Antal Belopp Antal Belopp Antal Belopp Ålder 236 0,6 325 0,9 447 1,3 Sjukdom 57 0,9 131 2,5 251 5,8 Dödsfall 671 14,5 725 16,6 919 21,8 Vuxenstudier 566 1,6 169 0,6 245 0.9 Handikappat barn 0 - 83 0,2 96 0,2 Synnerliga skäl 0 - 0 - 1 Summa 1 530 17,9 1433 20,8 1959 30,0

Kalla: Uppgifter l'run ('SN.

Ijämförelse med uppskovsärendena är avskrivningarna förhållandevis marginella både till antal och belopp. Avskrivning på grund av dödsfall är den största enskilda orsaken och den helt dominerande när det gäller kost— naderna. Nära 75 % av beloppen för avskrivningar år 1985 beror på döds— fall.

Ett annat viktigt skäl till avskrivning är vuxenstudier. Före år 1984 redo— visas avskrivning för vuxenstudier tillsammans med avskrivning på grund av vård av handikappat barn. Nedgången år1984 och år 1985 var tillfällig.

3.8. Avgränsning

Det nuvarande studiemedelssystemet kan utnyttjas av dem som läser på högskolenivå och av dem som studerar på nivåer under högskolan och har fyllt 20 år. Härutöver klassificeras vissa påbyggnadsutbildningar i gymnaw sieskolan som eftergymnasiala i studiestödshänseende, och dessa utbild— ningar berättigar därmed den studerande till studiemedel i stället för stu— diehjälp.

De avgränsningar som görs i dag utgår från karaktären på den gymnasiala utbildningen. De påbyggnadsutbildningar som förutsätter avgångsbetyg från teoretisk gymnasieutbildning betraktas i studiestödshänseende som ef- tergymnasiala utbildningar, medan de påbyggnadsutbildningar som förut- sätter yrkesinriktad gymnasial utbildning hänförs till gymnasiala utbild- ningar och därmed också till studiehjälpssystemet.

Nuvarande regler leder till attjämngamla elever kan få olika former av stuf diestöd beroende enbart på hur den valda utbildningen klassificeras i stuf diestödshänseende.

CSN berörde dessa problem i sin anslagsframställning för budgetåret 1985/86. Nämnden pekade bland annat på vilka svårigheter och oklarheter som denna gränsdragning för med sig både för elever och för studiestöds— och skolmyndigheter. Nämnden ansåg att all utbildning i gymnasieskolan, även i studiestödshänseende, skulle hänföras till gymnasial utbildning. Därigenom skulle, ansåg nämnden, de administrativa rutinerna kunna för, enklas samtidigt som osäkerheten hos elever och myndigheter skulle kunna minskas. Enligt CSN:s beräkningar skulle en sådan förändring medföra ett minskat utflöde av studiemedel på ca 10 milj.kr.

3.9. Övriga frågor

3.9.1 Studiemedel för utlandsstudier

Möjligheterna att få studiemedel för utlandsstudier varierar bl.a. med hänsyn till i vilket land den studerande avser att bedriva sina studier. Mest generösa är villkoren när det gäller studier i de övriga nordiska länderna. För eftergymnasial utbildning ges här studiemedel på samma villkor som för studier i Sverige.

Antalet studerande som beviljats studiemedel för studier utomlands har ökat med ca 50 % sedan år 1977. Under samma period har de nordiska län; dernas betydelse minskat.

Tabell 3.20 Antal studerande som beviljats studiemedel för eftergymnasiala studier utomlands 1977-1985/86.

Ar Summa (antal) Varav Norden (%! 1977 937 44 1978 889 42 1979 1 001 40 1980/81 889 37 1981/82 1 032 36 1982/83 1 156 35 1983/84 I 356 32 1984/85 1 440 30 1985/86 1 6—12 27

Kalla: Uppgifter l'ran CSN

Ungefär 500 ansökningar om studiemedel för studier avslås varje är. Där utöver får CSN förfrågningar (fler än 500/år) som, efter det att den stude- rande informerats om gällande villkor och regler, inte leder till en ansökan.

I samband med vuxenutbildningsreformen är 1975 beslöt riksdagen att studiemedel för deltidsstudier endast skulle utgå för minst halvtidsstudier. Detta skulle gälla alla. Samtidigt beslöts att den bestämmelse som krävde att ungdomsstuderande skulle ange särskilda skäl till varför de önskade smiter; på deltid, om de ville ha studiemedel under utbildningstiden, skulle avs a as.

Endast en mycket liten andel av studiemedelstagarna tar ut studiemedel för deltidsstudier. De tidigaste statistiska uppgifterna om omfattningen av stu- diemedel för deltidsstudier avser höstterminen 1983. Vid den tidpunkten tog ca 2 % av 104 000 studerande på högskolenivå ut studiemedel för delv tidsstudier. Förhållandet var ungefär detsamma på gymnasial nivå. Om— kring 3 % av dryga 48 000 studerande erhöll studiemedel för deltidsstudier. Proportionerna är ungefär desamma för vårterminen 1984; för senare ter- miner saknas ännu uppgifter. Det finns ingenting som tyder på att omfatt- ningen av studiemedel för deltidsstudier var större före år 1983 än vad de var år 1983.

Den offentliga statistiken om utbildningsförhållanden tar inte upp omfatt- ningen av deltidsstudier. Det är således inte möjligt att avgöra exakt hur stor del av dem som studerar på deltid som utnyttjar möjligheten att erhålla studiemedel. Ett ökat inslag av äldre studerande vid universitet och hög— skolor tillsammans med en minskad genomströmning m.m. talar dock för att deltidsstuderandet har fått en ökad omfattning. Många av dessa stude' rande kombinerar studier med förvärvsarbete och kan därigenom avstå från att söka studiemedel.

4. Utgångspunkter för en reform

4.1. Ändrade förutsättningar

Det nuvarande studiemedelssystemet infördes i mitten av 1960-talet. Syste- met har visserligen förändrats i olika avseenden sedan dess men föränd— ringarna har mer berört enskilda detaljer än själva grundvalarna i syste- met. I huvudsak har regelsystemet på såväl tilldelnings- som återbetal— ningssidan varit oförändrat under de dryga 20 år som studiemedelssystemet nu varit i kraft.

2025 år är en relativt lång period i ett samhälle av vårt slag. De för— hållanden som rådde när studiemedelssystemet infördes har i flera avseen— den förändrats under denna tid. Detta gäller inte minst förhållandena på utbildningens och arbetsmarknadens områden.

Som vi tidigare redovisati kapitel 3 och i vår rapport Studerandepopulation och arbetsmarknad, är dessa förändringar stora och genomgripande. De är av den karaktären att även studiemedelssystemet måste påverkas till både form och innehåll.

Genom högskolereformen år 1977 infördes ett nytt och vidare högskole— begrepp; utbildningar som tidigare inte klassificerats som universitets— och högskoleutbildningar fördes till högskolan samtidigt som tillträdesreglerna till högre utbildning .ordes mer generösa. Högskolereformen innebar där— emot ingen utvidgning av antalet utbildningar som berättigade till stu— diemedel. Redan från början hade studiemedelssystemet omfattat all efter gymnasial utbildning.

Antalet närvarande i- högskolan har mer än fördubblats sedan mitten av 19604talet, både som en följd av det ändrade högskolebegreppet och som en följd av att fler studerande sökt sig till högskolan. Högskolans expansion har självfallet påverkat antalet individer som finns i studiemedelssystemet. Den mest genomgripande förändringen för studiemedelssystemets vidkomw mande ägde emellertid rum är 1973, när kretsen av studiemedelstagare utvidgades till att omfatta även dem som var över 20 år och studerade på gymnasial nivå (motsvarande).

Samhälleliga satsningar på vuxenutbildningen inom främst komvux samt den vidgade behörigheten till högskolan medförde att antalet studerande pa gymnasial nivå (motsvarande) ökade kraftigt. Det särskilda vuxenstudiev stödet byggdes emellertid inte ut i den takt som kommittén för studiestöd åt vuxna hade förutsatt (SOU 1974:62). Som en följd härav har åtskilliga vuxenstuderande kommit att finansiera sina studier med studiemedel. I dag utgör denna kategori ca en tredjedel av samtliga studiemedelstagare och till dend glruppen utbetalas ca en fjärdedel av det belopp som går till studie— me e .

Sammanfattningsvis kan vi alltså konstatera att den numerära expansiof nen av högskolan, liksom möjligheten för andra grupper än traditionellt högskolestuderande att kunna erhålla studiemedel, har medfört att antalet individer som omfattas av studiemedelssystemet är långt större nu än det var när systemet infördes.

Den Studerandepopulation som fanns när studiemedelssystemet infördes skilde sig dessutom i flera avseenden från dagens studerandepopulation.

I mitten av 1960—talet var studerandepopulationen inom högskolan betyd— ligt mer homogen med avseende på t.ex. ålder, familjesituation och boende- form än den äri dag.

Till de mer påtagliga förändringarna från mitten av 1960—talet fram till i dag hör att de studerande blivit äldre och att fler kvinnor studerar. Utveck— lingen mot äldre studerande i högskolan påbörjades redan i slutet av 1960— talet. För 20 år sedan var en fjärdedel av alla närvarande högskolestude— rande under 21 år och ca 40 % var över 25 år. År 1984 var bara en femtedel under 21 år och åldersgruppen över 25 år ut.orde nära 60 % av alla stu— derande.

Samtidigt som högskolan har expanderat numerärt och de studerande har blivit äldre har även andelen kvinnor ökat kraftigt. I mitten av 1960-talet var bara en tredjedel av alla högskolestuderande kvinnor. I dag är kvinnor- na i majoritet i högskolan. Denna utveckling - att allt fler kvinnor genom- går högskoleutbildning * påbörjades redan i slutet av 1960-talet. Många av de äldre som då sökte sig till högskolan var kvinnor.

Under 1960—talets andra hälft skedde en utjämning i den sociala rekryte- ringen till traditionell högskoleutbildning. Från början av 1970—talet har emellertid denna utveckling inte fortsatt. Tidigare skedde den sociala selek— tionen i stor utsträckning vid övergången från den obligatoriska skolan till gymnasieskolan. Nu sker selektionen även vid övergången från gymnasie— skola till traditionell högskoleutbildning.

En annan påtaglig förändring sedan mitten på 1960-talet är minskade exa- minationsfrekvenser. Bakgrund härtill är bl.a. förändringar i studiemönst— ret. Många har under senare år utnyttjat högskolan för fortbildning och vi- dareutbildning. Sedan högskolereformen genomfördes är det tänkt att så- dan utbildning huvudsakligen skall ske på enstaka kurser. Redan före ref formen var det emellertid många studerande - framför allt inom filosofisk fakultet » som inte avsåg att avlägga någon fullständig examen.

Under senare år har kunnat märkas en tendens till krav på att förlänga utbildningstiderna. Tillträdesutredningen har vidare lagt ett betänkande som kan få konsekvenser för förkunskapskraven. Båda dessa förhållanden kan medföra längre studietider och därmed större skuldsättning för den en- skilde och ökade kostnader för samhället.

Den högre utbildningen är vidare betydligt mer spridd över hela landet nu än i mitten av 1960ftalet. Inrättandet av nya regionala högskolor har med- fört att ökningen av andelen studerande som påbörjat högskoleutbildning har varit större i dessa nya högskoleenheters närområden än vad den var i tidigare universitets— och högskoleorters närområden. Tillkomsten av den "nya" högskolan efter 1977 års reform bekräftade den betydelse närheten till en högskola har för övergången till högskolestudier. Studerandefrek— vensen vid högskolan ökade inledningsvis mer i de län som efter reformen fick högskoleutbildning än vad den .orde i andra län. Någon ytterligare utjämning har därefter inte ägt rum.

De förändringar som inträffat på arbetsmarknaden i stort (arbetsmarknads— utsikter och lönevillkor) sedan mitten av 1960—talet har kanske haft minst lika stor betydelse som förändringarna inom högskolesystemet och stude— randepopulationen.

Mellan åren 1965 och 1985 ökade arbetskraften med nära 700 000 personer. Anledningen härtill var bl.a. att befolkningen i yrkesverksam ålder ökade och att kvinnorna i större omfattning än tidigare deltog i arbetslivet. Den

volymmässiga ökningen av arbetskraften har skett samtidigt som yrkes- strukturen har förändrats avsevärt. Denna förändring präglas av tillväxt av antalet individer i tjänstebefattningar och en minskning av antalet indi— vider i tillverkningsarbete. De strukturella förskjutningarna har skett från områden med låg utbildningstäthet till områden med hög utbildnings- täthet.

Som en följd av denna utveckling har antalet yrkesverksamma personer med minst tvåårig eftergymnasial utbildning ökat från ca 200 000 år 1971 till drygt 500 000 år 1985. Deras yrkesverksamhet äger rum främst inom den offentliga sektorn, men andelen yrkesverksamma med högskoleutbild- ning har ökat även inom den privata sektorn.

Under den aktuella perioden har arbetsmarknaden för de högskoleutbil- dade gått från ett läge med brist inom flertalet yrkesgrenar till ett läge där det råder balans eller god tillgång på utbildade inom flertalet yrkesområ— den. Högskoleutbildade har visserligen en lägre arbetslöshet än andra grup— per av arbetstagare, men även de högskoleutbildades arbetslöshet är högre nu än tidigare på samma sätt som arbetslösheten generellt sett ligger på en högre nivå nu än i mitten av 1960—talet.

Löneutvecklingen i fasta priser är svår att mäta förjämförbara grupper; den är än svårare att mäta för enskilda individer. Antalet individer i de olika grupperna har ökat, enstaka personer har haft en från gruppen avvikande karriär- och löneutveckling etc. Lönerna i fast penningvärde har minskat under perioden 1970—1985. Detta gäller emellertid inte bara för dem med en eftergymnasial utbildning. Samtliga löntagargrupper har fått erfara reallö— neminskningar från senare delen av 1970—talet fram till de allra senaste åren. Till bilden hör även förändringar i skattesystemet.

4.2. Varför statligt studiestöd?

Sedan mitten av 1960—talet har utbildningsplaneringen i Sverige försökt tillgodose åtminstone tre olika övergripande mål: arbetsmarknadens efter- frågan på utbildad arbetskraft, den enskildes önskemål om utbildning samt mer långsiktiga samhällsbehov.

Det är självfallet svårt att kartlägga de exakta sambanden mellan å ena sidan utbildning och forskning och å andra sidan ekonomisk tillväxt och välfärd. Den vetenskapliga teoribildningen och olika empiriska undersök- ningar ger inte någon entydig ledning i dessa avseenden. Det torde dock rå— da bred enighet om att utbildning och forskning är resursskapande faktorer och investeringar för framtiden.

Utbildning ökar människornas produktiva förmåga; utbildning har även ett egenvärde för den enskilde vid sidan av att ge högre lön. Genom utbildning får den enskilde kunskaper som kan medföra bättre beredskap att möta för— ändringar på arbetslivets område och i samhället i övrigt. Utbildningen för— bättrar även den enskilde individens position som konsument av varor och tjänster, ger förutsättningar för ett rikare fritidsliv och kulturliv etc. och ger större förutsättningar att delta i ett demokratiskt samhällsarbete. Sam— hället kan sägas få avkastning på sina satsningar i utbildning och forskning genom att produktionen och tillväxten blir större och genom att utbildning ökar den enskildes förmåga att delta i samhällslivet.

I Sverige har det statliga studiestödet länge varit en viktig del i strävan att underlätta för den som av ekonomiska, geografiska eller sociala skäl kan ha svårigheter att fortsätta sin utbildning. Sverige är emellertid inte på något

sätt unikt när det gäller att ge statligt stöd till högskolestuderande. I de flesta europeiska länder finns någon form av statligt åtagande beträffande studiestöd till universitets— och högskolestuderande. Omfattningen och in— riktningen av stöden varierar dock kraftigt mellan de olika länderna. I de flesta europeiska länder har det emellertid i stort sett rått enighet om att in- förandet av studiestöd för högre utbildning skall betraktas som en allmän välfärdsåtgärd.

Vi har tidigare nämnt att utbildning är ett viktigt instrument för att skapa tillväxt och öka produktiviteten i ett samhälle. Samhället har alltså ett in— tresse av att enskilda individer satsar på utbildning. Det är även ett sam— hälleligt intresse att tillräckligt många gör det, så att den volym och in- riktning på den högre utbildningen som statsmakterna skapat förutsätt- ningar för kan upprätthållas. Statsmakterna kan uppmuntra enskilda att genomgå utbildning genom att göra de studiesociala villkoren fördelaktiga.

Att möjligheterna till utbildning skulle skifta efter de utbildningssökandes ekonomiska förutsättningar ärinte förenligt med de grundläggande värde— ringarna som präglar vårt utbildningssystem. Med den volym som den hög— re utbildningen har i vårt land är det heller inte ändamålsenligt, och knap— past praktiskt möjligt, att den studerande själv söker finansiera sin utbild— ning utan inslag av statliga garantier eller subventioner. En sådan ordning skulle medföra att de studerande — i den mån de inte hade egna medel eller kunde förlita sig på föräldrarnas eller andras välvilja att bistå med medel - tvingades vända sig till olika slags kreditinstitutioner för att få sin kredit— värdighet prövad. Någon uttalad rätt för alla presumtiva högskolestude— rande att få sitt uppehälle finansierat under studietiden skulle inte förelig— ga. Osäkerheten för den enskilde om han eller hon skulle kunna påbörja och fullfölja en utbildning vore därmed betydande.

Det är mot denna bakgrund givet att samhället även i framtiden skall ställa medel till förfogande för studiesocialt stöd på olika nivåer.

Av de undersökningar som redovisats i kapitel 3 framgår dessutom att det är betydligt fler elever från socialgrupp IH än från övriga socialgrupper som skulle ha avstått från högre studier om det inte funnits något studiemedels— system. Detta utgör ett argument för något slags statlig subventionering av studiestödet.

4.3. Mål för studiestöd

Hur ett studiestöd skall se ut till form och innehåll beror på hur samhällets mål för studiestödet är utformade.

Vi anser att studiestödet i första hand är ett instrument för att förverkliga samhällets utbildningspolitiska mål.

Det innebär, att studiestödet skall verka neutralti förhållande till olika ut— bildningar inom högskolan. Det är således inte lämpligt att skillnader i stu— diesociala förmåner verkar styrande på efterfrågan av eller tillströmningen till olika högskoleutbildningar.

För övriga utbildningar som berättigar till studiemedel, dvs. för studerande över 20 åri gymnasiala utbildningar, bör rekryteringen i första hand påver- kas av de studerandes intresse och förmåga. Aven för dessa utbildningar bör därför studiestödet vara neutralt.

Studiestödet bör alltså underordnas de utbildningspolitiska målen. Den som antas till en utbildning skall därför under vissa premisser ha en ovillkorlig rätt att under studietiden få studiestöd. Man kan därvid diskutera om stu— diestödet bör utformas selektivt eller generellt.

Ett selektivt system har som övergripande mål att vara kompensatoriskt. Avsikten är att man med hjälp av studiestödet vill uppnå vissa andra mål (t.ex. en jämnare socialgruppsfördelning, en jämnare könsrollsfördelning etc.). Vissa utpekade studerande ges därigenom ett fördelaktigare och gynn— sammare studiestöd än andra studerande. De studerande som kommer i åt— pjutande av det mer gynnsamma studiestödet väljs ut efter vissa fastställda riterier.

De nuvarande vuxenstudiestöden kan sägas vara exempel på selektiva sy— stem och ha en kompensatorisk funktion. De riktar sig till vuxna, som väljs ut efter vissa kriterier. Svåra arbetsförhållanden, kort tidigare utbildning, försörjningsbörda och svårigheter att studera på fritiden är exempel på kri- åerierdsom man skall ta särskild hänsyn till vid beviljandet av vuxenstu— iestö .

I ett selektivt system har man lättare att från samhällets sida styra stödet till de studerandegrupper som man av olika skäl vill prioritera. Vissa grup— per gynnas medvetet på bekostnad av andra.

Ett generellt system däremot har som övergripande mål att ge alla som är berättigade till studiestöd samma studiestöd för samma studietid. Studie— stödet är utformat inte för att gynna speciella grupper av studerande. Syste— met är rekryteringsfrämjande genom att erbjuda ekonomiska förutsättning— ar till studier för alla som antas till studiestödsberättigade utbildningar. I ett generellt system kommer man bort från en del gränsdragnings— och ur— valsproblem som man alltid har i ett selektivt system. Informationen till de studerande är lättare i ett generellt system och kontrollsystemet mindre ut—

byggt-

Ett generellt system står väl i samklang med andra samhälleliga stödsy— stem som t.ex. socialförsäkringssystemet.

Enligt vår uppfattning bör även i fortsättningen samhällets studiestöd till de studiemedelsberättigade ges inom ramen för ett generellt system. Förmå- nernas omfattning och art kan dock variera.

Det övergripande målet för studiestödet bör därför även framdeles vara, att bereda faktiska möjligheter till studier för så breda grupper i samhället som möjligt.

Enligt vår mening skall studiestödet syfta till att minska betydelsen av eko- nomiska, sociala och geografiska faktorer liksom av kön och ålder för den enskildes beslut att bedriva studier.

Ett annat mål för studiestödet bör vara att medverka till att studierna kan bedrivas effektivt. Detta är angeläget från både samhällets och den en— skildes synpunkt.

Vi anser att det är väsentligt att det studiestöd som samhället ställer till förfogande är så pass väl avvägt att de studerande kan finansiera sitt uppe- hälle under studierna. Totalbeloppet bör därför utgå med ett så väl tilltaget belopp att studerande i normalfallet kan försörja sig på studiestödet och inte under terminstid behöva arbeta vid sidan av studierna för att klara sitt

uppehälle. Studiestödet är således av betydelse för den enskildes möjlig- heter till studieframgång.

Ett ytterligare mål för studiestödet bör vara att stödet skall stå i samklang med den allmänna fördelningspolitiken i samhället. Högre utbildning är en investering för både samhället och den enskilde som genomgår utbildning- en. Det normala är att utbildning lönar sig. Den som skaffar sig högre ut— bildning får i allmänhet högre lön och förbättrade arbetsvillkor. Det studie— sociala stödet får inte komprometteras av en generositet som inte har för— ankringi det sociala tänkandet.

4.4. Andra krav på studiestödet

Vi har tidigare slagit fast att studiestödet skall minska betydelsen av bl.a. ekonomiska, sociala och geografiska faktorer för den enskildes beslut att be— driva studier. Att helt eliminera t.ex. sociala och kulturella faktorer vid val av utbildning är knappast möjligt inte ens med hjälp av omfattande riktade och selektiva studiesociala insatser. Det visar undersökningar både i Sve— rige och utomlands.

Det är flera faktorer som avgör om en individ vill genomgå t.ex. en hög— skoleutbildning. Utsikterna på arbetsmarknaden efter genomgången ut— bildning liksom lönevillkor spelar säkert en stor roll. Det gör även kultur— arv, traditioner från familjen och inställningen från kamrater och vänner. De slutsatser som vi kan dra avjämförelsen med andra länders studiesocia— la system är också entydiga härvidlag. Studiestödet i de europeiska län- derna skiljer sig åt med hänsyn till såväl form som innehåll. Den sociala rekryteringen till högre utbildning är emellertid likartad i de europeiska länderna oberoende av vilket studiestödssystem som existerar. Därav bör man dock inte dra slutsatsen att utformningen av ett studiefinansierings— system är helt betydelselöst för t.ex. den sociala rekryteringen. Vi anser det vara viktigt att slå fast, att ingen på grund av ekonomiska eller geografiska skäl skall behöva avstå från en utbildning, som man har antagits till. Stu— diestödssystemet bör därför vara så konstruerat, att det stimulerar till stue dier och är studierekryterande.

De förändringar som redovisats i kapitel 3 och i vår rapport Studerande- population och arbetsmarknad, beträffande bl.a. studerandepopulationens sammansättning, gör det befogat att ställa frågan om inte studiestödet - in— om ramen för ett generellt system — borde differentieras med hänsyn till de olika behov som olika kategorier av studerande kan ha.

Det nuvarande studiemedelssystemet innehåller vissa regler om differen- tiering (barntillägg, extra studiemedel, inkomst— och förmögenhetsgränser). Statsmakterna har också genom årets beslut om bostadsbidrag till ungdo— mar utjämnat boendekostnaderna högst väsentligt. Enligt vår bedömning är det främst studerandegruppen som får fördel av denna reform. Genom be— slutet att införa bostadsbidrag för ungdomar har man enligt vår mening skapat goda förutsättningar för atti övrigt avstå från differentiering av stu— diemedlen efter sådana faktorer som ålder, familjesituation och studieor— tens/studielinjens allmänna kostnadsläge.

En viktig fråga är om det skall finnas några subventioner i studiefinan— sieringssystemet och i så fall var dessa skall ligga.

I t.ex. det västtyska studiestödssystemet ligger de statliga subventionerna uteslutande på återbetalningssidan. Aven i det svenska studiemedelssyste— met har det under årens lopp skett en förskjutning av tyngdpunkten av de

statliga subventionerna i riktning mot återbetalningssidan. Vi anser det emellertid inte vara ändamålsenligt att låta subventionerna utgå enbart på återbetalningssidan. Av de studerande upplevs det som psykologiskt viktigt och rekryteringsfrämjande att det finns direkta subventioner på tilldel» ningssidan och att deras omfattning är känd.

Studieskulderna har ökat kraftigt under senare år. Den som i dag genomgår en treårig utbildning med studiemedel får en skuld på ca 100 000 kr. Aven om en mycket stor del av studiemedelstagarna fortfarande har förhållande— vis låga skulder kommer således "normallånga" studier med traditionell högskoleutbildning att medföra en skuldsättning som överstiger 100 000 kr. under förutsättning att studiemedel utnyttjas hela studietiden.

Det viktigaste skälet till ökningen är givetvis inflationen. Men även ök- ningen av totalbeloppet, bidragets sjunkande andel samt den år 1981 besluf tade uppräkningen av regleringstalet bidrar till skuldökningen.

Vi anser det viktigt att studiefinansieringssystemet utformas så, att den to- tala skuldsättningen om möjligt bringas ned. Den som genomgår en normal högskoleutbildning skall inte behöva ådra sig en återbetalningsbörda, vil— ken upplevs som orimlig.

Under årens lopp har subventionen på tilldelningssidan urholkats allt mer medan subventionen på återbetalningssidan fortfarande är betydande. Återbetalningssystemet bör rimligtvis även i fortsättningen innehålla vissa sociala skyddsregler. Enligt vår mening bör man emellertid eftersträva att förskjuta tyngdpunkten av den statliga subventionen från återbetalnings- sidan till tilldelningssidan. Vi anser det vara viktigt, inte minst från rekry- teringssynpunkt, att den statliga subventionen på tilldelningssidan lyfts fram och görs tydlig för de studerande.

I ett framtida återbetalningssystem bör en huvudprincip enligt vår mening vara att samtliga låntagare skall betala tillbaka sina studieskulder. Det bör gälla skulden totalt och den årligen debiterade avgiften. Återbetalningssy- stemet skall till sin konstruktion inte vara så generöst att stora grupper av låntagare redan på förhand vet med sig att de aldrig kommer att behöva betala tillbaka sin skuld eller huvuddelen därav.

Sociala skyddsregler av olika slag bör visserligen förekomma i återbetal- ningssystemet, men dessa regler bör utformas så att de träder i kraft endast i mycket speciella undantagsfall.

4.5. Ekonomiska förutsättningar

4.5.1 Allmänt

Enligt direktiven får våra förslag inte leda till totala kostnadsökningar för staten eller kommunerna. För att få en uppfattning om vilket utrymme som finns för eventuella reformer har vi beräknat vilka kostnader som staten har i dag för studiemedelssystemet.

4.5.2 Statens kostnader för studiemedel

Statens kostnader för studiemedel kan indelas i olika komponenter:

— studiebidrag

— räntesubvention avseende återbetalningspliktiga studiemedel där återbetalningen sker enligt plan

— ytterligare räntesubvention pga. uppskov med återbetalning av stu— dieskulder

— avskrivning av studieskulder — administrationskostnader.

Beräkningarna nedan avser de tre första kostnadstyperna, studiebidrag och räntesubventioner inkl. beräknad effekt av avdragsrätt för räntor.

Vidare kan statens kostnader för studiemedel beräknas enligt i princip två metoder. Dessa metoder ger emellertid identiska resultat i en stationär eko— nomi med fast ränta, ingen inflation och med konstant antal studerande.

Den första metoden visar statens kostnader för de studiemedel som beviljas ett visst är, t.ex. är 1986. Detta innebär att alla framtida räntesubventioner på de studiemedel som betalades ut år 1986 räknas om till 1986 års pen- ningvärde. Tillsammans med studiebidragen utgör dessa räntesubventioner statåens kostnader för 1986 års studiemedel uttryckta i 1986 års penning var e.

Den andra metoden visar statens räntesubventioner på den existerande skuldstocken ett visst är, till vilken kan läggas årets utbetalade studiebi— drag.

Båda beräkningsmetoderna har fördelar och olägenheter och de komplette- rar därför varandra i viss mån. Den första metoden visar de totala kostna- derna av årets beslut om studiemedel. Bland annat från kostnadskontroll- synpunkt är denna metod därför att föredra. Olägenheten är att kostnads- beräkningarna måste bygga på prognoser över inflation, ränta och löneut— veckling upp till 30 år in i framtiden.

Den andra metoden visar kostnaden för årets utbetalda studiebidrag till— sammans med kostnaderna för räntesubventioner på den existerande skulde stocken och för de skuldavskrivningar som görs under året. Fördelen med denna metod är att alla variabler i kalkylen är kända. Olägenheten är dels att kostnaderna avser studiemedel som beviljats för mycket länge sedan, dels att redan fattade beslut kommer att medföra kostnader under lång tid framöver. Med denna metod blir det svårt att avgöra hur mycket studie— medlen egentligen kostar staten eftersom kostnaden är utspridd över så många år. I en stationär ekonomi kommer, som nämnts, beräkningsmeto— derna emellertid att på sikt ge samma resultat. Nedan används i huvudsak den första beräkningsmetoden, dvs. beräkning sker av nuvärdet av årets be— slut om studiemedel. Om syftet är att jämföra statens kostnader för olika studiemedelssystem är metoden med nuvärdesberäkningar den enda fram— komliga vägen.

Omräkningstalet (diskonteringsfaktorn) i de nuvärdesberäkningar som redovisas nedan utgörs av statens upplåningskostnad.

Beräkningarna innefattar kostnaderna för alla återbetalningspliktiga stu- diemedel, dvs. studiemedel för eftergymnasiala studier, gymnasiala studier och särskilt vuxenstudiestöd samt avseende yngre elever i gymnasieskolan. Detta påverkar inte beräkningsmetoderna, utan innebär endast att antalet bidragstagare och de utbetalade beloppen blir större än om enbart högsko— lestuderande inkluderats i beräkningarna.

Tabell 4.1 Länebelopp, återbetalning, räntesubventioner och statens totala kostnader för studiemedel. Beräknade som nuvärdet av statens kostnader för resp. ars utbetalning av studiemedel. Milj.kr., ärsgenomsnitt.

1970-1974 1975—1979 1980—1986 1970-1986

Utbetalade återbetal— ningspliktiga studie- medel Löpande priscr 690 1 160 3 420 1 960 1986 års priser 2 320 2 440 4 100 3 090 Utbetalade studiebi- drag Löpande priser 180 220 280 230 1986 års priser 600 470 350 460 Nuvärde av ränte— subvention Löpande priser 420 750 1 910 1 130 1986 års priser 1 400 1 580 2 320 1 830 Statens kostnad för studiemedel Löpande priser 600 970 2 190 1 360 1986 års priser 2 000 2 050 2 670 2 290 Statens totala kostnad i % av utbetalat total— belopp 69 71 60 66 därav: studiebidrag 20 17 8 14

räntesubven— tion 48 54 52 ."2

Anm: Kulkylerna för perioden 1970—1986 utgår fran ett antagande om läg inflation och relativt lag rantn eller är 1987. Kostnaderna för är 1986 har även beräknats util'rän alternativa antaganden om dels medelhög. dels hög inllznion. Dessa beräkningar redovtsus | tabell—1.2.

Tabell 4.1 visar kostnaderna under perioden 1970-1986, beräknade med hjälp av en nuvärdeskalkyl för vart och ett av åren. Kostnaderna redovisas dels i löpande priser, dels i 1986 års priser. Huvudresultatet är att statens kostnader för studiemedlen, räknat i 1986 års priser, stigit från ca 2 mil— jarder kr. perår i början av perioden till drygt 2,6 miljarder kr. per år i pe— riodens slut. Okningen kan i sin helhet hänföras till räntesubventionerna; kostnaderna för studiebidragen har minskat under perioden.

Eftersom återbetalningarna tar slut först 25 år efter det att studiemedlen utbetalats har det varit nödvändigt att bygga kalkylerna på inflations— och ränteprognoser för perioden fram till år 2012. Resultaten i tabell 4.1 bygger på antaganden om låg inflation och relativt låg ränta för perioden 1988 och framåt, vilka härletts från långtidsutredningens huvudscenario.

I tabell 4.2 redovisas kostnaderna för de studiemedel som utbetalades år 1986 vid ett låg-, mellan— och höginflationsalternativ. Av tabell 4.2 framgår att kostnaderna inte påverkas på något dramatiskt sätt av att antagandena ändras. Till en del förklaras detta av att räntan inte varierar lika mycket som inflationen mellan de olika alternativen.

Tabell 4.2 Statens kostnader för studiemedel är 1986 vid tre olika antaganden om den framtida ekonomiska utvecklingen. lnflationsantaganden enligt 1987 års långtidsutredningl'. Milj.kr.i 1986 års priser.

Lag inflation Mellan Hög inflation Utbetalade återbetalnings- 4 530 4 530 4 530 pliktiga studiemedel Utbetalade studiebidrag 290 290 290 Nuvärde av räntesubvention 2 230 2 270 2 770 Statens totala kostnad för 2 520 2 570 3 060 studiemedel Statens kostnad i % av utbe- 52 53 63 talade studiemedel därav: studiebidrag 6 6 6 räntesubvention 46 47 57 "Fr_t).iii.ar19881ag1nllation = 2 %, mellan = 5 %, och hög inllatiun = 7 %

I tabell 4.3 redovisas statens räntesubvention på den utestående skuld- stocken. Av tabell 4.3 framgår tydligt hur räntesubventionerna växer i takt med att allt fler studerande får studieskulder.

Tabell 4.3 Statens räntesubventioner pa existerande lanestock. Milj.kr., årsgenomsnitt.

1970-1974 1975»1979 1980-1986 1970—1986 1986

Räntesubvention i 160 600 2 130 1 100 2 500 löpande priser

Räntesubvention i 530 1 270 2 560 1580 2 500 1986 års priser

Sammanfattningsvis torde statens kostnader (exkl. kreditförluster och ad- ministration) för det nuvarande studiemedelssystemet utifrån dessa beräk. ningar kunna sägas uppgå till mellan 2,5 miljarder kr. och 3,0 miljarder kr.

4.5.3 Statens kostnader för studiemedel vid olika uppräknings- tal, totalbelopp, återbetalningstider m.m.

Nedan redovisas hur statens kostnader för studiemedel påverkas när stu— diemedelssystemets regler förändras. Beräkningarna avser statens kostna- der för ett års fulla studiemedel till en studerande, exkl. barntillägg och ext- ra studiemedel. Med utgångspunkt i ett referensfall, som avser kostnaderna vid nuvarande regler, visas hur statens kostnader skulle påverkas av följan— de fyra regelförändringar:

— Uppräkningstalet ändras till att motsvara hälften av statens upplä— ningskostnad på penning— och kapitalmarknaden.

- Totalbeloppet för ett års studiemedel ändras till 150 %. alternativt 160 %, av basbeloppet.

— Återbetalningstiden förkortas, resp. förlängs, med fem år. I referens- fallet antas återbetalningstiden vara 20 år.

- De två återbetalningsfria åren efter studiernas avslutande tas bort.

Som framgår har inte beräknats hur statens kostnader skulle påverkas om återbetalningarna skulle utgöra en viss andel av årsinkomsten. Anledning— en härtill är att en sådan kalkyl kräver detaljerade antaganden om bl.a. studiemedelstagarnas inkomster och ålder vid studietidens slut.

Statens kostnader för räntesubventioner har beräknats som nuvärdet av framtida räntesubventioner på studiemedel som skulle utbetalats år 1986. Kalkylresultaten blir därför med nödvändighet beroende av osäkra prog- noser över rånte— och inflationsutvecklingen fram till år 2019. Osäkerheten reduceras emellertid något av att beräkningarna utformats som avvikelser från kostnaden för det nuvarande systemet, eftersom kostnaderna för det nuvarande systemet och för alternativa system påverkas på likartat sätt av ränte— och inflationsförändringar.

I tabell 4.4 visas hur statens kostnader för räntesubventioner påverkas av olika regelförändringar. Kalkylresultaten redovisas som förändringarjäm— fört med referensalternativet på första raden. Okningar av totalbeloppet par antagits ske genom höjningar av de återbetalningspliktiga studiemed- en.

Skulle uppräkningstalet för studieskulden ändras från nuvarande regler till att motsvara hälften av statens lånekostnad, minskar statens kostnader med ca 1 800 kr. när totalbeloppet utgör 145 % av basbeloppet. Skulle sam— tidigt totalbeloppet höjas blir kostnadsminskningen inte lika stor. Den kom- binerade effekten av att ändra uppräkningstalet och höja totalbeloppet till 150 % av basbeloppet skulle bli en kostnadsminskning på ca 1400 kr. jäm- fört med referensalternativet.

Om återbetalningstiden förkortas minskar statens kostnader. Med nytt uppräkningstal, ett totalbelopp på 150 % av basbeloppet och fem är kortare återbetalningstid skulle statens kostnader minska med 2 850 kr. En annan möjlighet, i stället för att förkorta återbetalningstiden, är att ta bort de två återbetalningsfria åren efter studiernas slut. Vid ett totalbelopp på 150 % av basbeloppet skulle då statens kostnader bli ca 2 300 kr. lägre än i refef rensalternativet.

Genom den valda beräkningsmetoden (hälften av statens upplåningskostf nad) har effekten av avdragsrätt för räntor beaktats.

Tabell 4.4 Statens kostnader för ett års studiemedel avseende en studerande individ. Referensalternativ enligt 1986 ars regler samt kostnadskonsekvenser vid vissa regeländringar.

Räntesubvention vid oförändrat studiebi-

drag tkr.)

Referensalternativ, kostnadsniua' 15 500 Förändring/am/örl med re/Zarensulternaliuet &) Ändrat uppräkningstal

Hälften av statens lånekostnad - 1 800 b) Ändrat totalbeloppl

150 % av basbelopp — 1 350

160 % av basbelopp — 350 c) Ändrat uppräkningstal och förkortning av

äterbetalningstidX med fem år

'Fotalbelopp 150 % av basbelopp — 2 850

Totalbelopp 160 % av basbelopp — 1 950 d) Ändrat uppräkningstal och förlängning av

återbetalningstid1 med fem år rl'otalbelopp 150 % av basbelopp 50 c) Ändrat uppräkningstal och de två återbe-

talningsfria årcnl' tas bort

Totalbelopp150 % av basbelopp - 2 300

'l'otalbelopp160 % av basbelopp — 1 400

1' Vid hälften av statens upplamngskostnad som upprakningstal. 4.5.4 Subventionsnivån

AV de beräkningar som redovisas ovan framgår att den statliga subventio— nen i studiemedelssystemet varit högst betydande. Statens totala kostnader uttryckta i procent av utbetalat totalbelopp har i genomsnitt under perioden 1970—1986 legat på 66 %. En viktig förklaring till denna höga nivå är att in— flationstakten fram till de allra senaste åren varit mycket hög, medan upp— räkningsfaktörn i studiemedelssystemet under större delen av perioden va— rit maximerad till 3,2 resp. 4,2 %.

I den allmänna debatten har studiebidragets sjunkande andel av totalbe- loppet ofta använts som det enda måttet på hur subventionsnivån i studie- medelssystemet har utvecklats. Av våra beräkningar framgår att en sådan ensidig fokusering på bidragsdelen måste anses vara missvisande. Aven subventionens storlek på återbetalningssidan måste enligt vår mening be— aktas när den totala subventionsnivån fastställs.

Enligt vår bedömning är det möjligt att inom den nuvarande ekonomiska ramen åstadkomma betydande förändringar av studiemedelssystemet och därmed också uppnå de mål som angetts tidigare i detta kapitel. Vi har emellertid ansett det nödvändigt att i förhållande till det valda referens- alternativet det studiesociala systemet för högskolestuderande och för äldre studerande i gymnasieskolan (motsvarande) tillförs vissa ytterligare resur- ser.

5. Overväganden och förslag

5.1. Inledning

Vi har i kapitel 4 angett utgångspunkterna för en reform. I detta kapitel lägger vi fram våra förslag till ett nytt studiefinansieringssystem.

5.2. Totalbeloppets storlek

5.2.1. Allmänt

I kapitel 4 har vi bl.a. framhållit att det Studiemedelsbelopp som ställs till den studerandes förfogande under terminen bör vara så avvägt att han kan bedriva sina studier med framgång. Den studerande skall inte behöva vara beroende av ekonomiskt bistånd från någon annan eller av egna inkomster för att kunna studera.

Detta är således utgångspunkten för våra överväganden om det belopp som skall utgå via det studiesociala systemet.

5.2.2. En heterogen studerandegrupp

När det nuvarande studiemedelssystemet kom till för mer än 20 år sedan, omfattade det en relativt homogen grupp av studerande. Nära nog alla till— hörde de studievägar som i dag ryms inom högskolan. Det normala studie— målet var en fullständig utbildning — avlagd examen eller motsvarande . och de studerande var som regel tämligen unga. Utbildningen var i huvudsak koncentrerad till några få orter och efter studierna kunde flertalet räkna med att nå en god ekonomisk position.

Bl.a. dessa förhållanden påverkade utformningen av dagens studiemedels- systern.

Som vi kortfattat redovisat i kapitel 3 och utförligare belyst i var rapport Studerandepopulation och arbetsmarknad, är den studerandepopulation som i dag omfattas av studiemedelssystemet betydligt mer heterogen.

Numera har även de som är 20 år och äldre i gymnasieskola, kommunal vuxenutbildning och folkhögskola rätt till studiemedel. De utgör i dag om— kring en tredjedel av studiemedelstagarna.

En stor del av högskolans studerande deltar i s.k. enstaka kurser. Dessa stu— derande utgör omkring en tredjedel av högskolepopulationen, men de ut— nyttjar studiemedel i tämligen ringa utsträckning, säkerligen bl.a. därför att de ofta studerar på deltid.

Högskoleutbildning finns i dag på ett 40—tal orter.

Reglerna för rätt till inträde i högskolan har mjukats upp. Högskolan - där en majoritet nu är kvinnor — har bl.a. genom de nämnda förändringarna kommit att omfatta många fler äldre än tidigare. Omkring en tredjedel är 30 år eller äldre.

Det finns emellertid också - nu som tidigare - en heterogenitet i fråga om studievillkor för de studerande. Inom det gymnasiala skolsystemet får ele— verna fria läromedel och Skolmåltider; studiemedlen reduceras till följd här-

av. En del studerande kan bo i föräldrahemmet under studierna och få lägre kostnader för sitt uppehälle, andra kan ha betydande kostnader för t.ex. sin bostad. Svenska sparbanksföreningen redovisar studiekostnaderna för ett stort antal linjeutbildningar på olika orter (se kapitel 3 och bilaga 3). Av materialet framgår att det är en inte obetydlig spännvidd i de budgetar som tagits fram på denna väg. Det bör betonas att det främst är yngre, ensam— stående högskolestuderande som budgetberäkningarna avser.

De tunga posterna för en studerandes uppehälle är kostnaderna för mat, bo— stad och studielitteratur. Skillnaderna härvidlag kan - som Svenska spar— banksföreningens material visar » vara betydande beroende på vad och var man studerar.

Till den nu lämnade redovisningen bör fogas att vissa studerande studerar med studiestöd endast någon termin eller något läsår medan andra utnytt- jar det för många års studier, även på forskarutbildningsnivå; maximiantav let terminer med studiemedel är nu 22. Studiemedel utgör också en del, ehuf ru ringa sådan, av studiestödet till de yngre eleverna i gymnasieskolan m.fl. studievägar och inom det s.k. särskilda vuxenstudiestödet.

De skilda förhållanden som redovisats ovan har aktualiserat huruvida det statliga studiestödet skall differentieras eller ej efter sådana faktorer som de studerandes ålder och bostadsförhållanden. En promemoria (Ds U 1984: 13), Differentierade studiemedel, i denna riktning utarbetades år 1984 inom utbildningsdepartementet. Efter remissbehandling har den överlämnats till oss.

Vi återkommer i det följande till denna frågeställning. 5.2.3 Förmåner till studerande vid sidan av studiemedlen

Vid bedömningen av de medel som de studerande skall erhålla via det stu- diesociala stödet måste man beakta även de förmåner som därutöver utgår till studerande - både i deras egenskap av studerande och som medborgare i allmänhet.

Det finns egentligen, som framgår av kapitel 2, numera mycket få förmåner som tillkommer enbart studerandegruppen. Inom sjukförsäkringen har en särskild lösning skapats; vissa rabatter vid resa med statens järnvägar finns sedan länge; statsmedel anvisas för de studerandes hälsovård och mo— tionsidrott liksom för deras kårlokaler. Tidigare utgick också särskilda bi- drag till uppförande av studentbostäder.

I linje med utformningen av socialpolitiken i vårt land - vad som brukar kal— las den generella välfärdspolitiken — har statsmakterna således på det hela taget avstått från att skapa särlösningar för de studerande vid sidan av det studiesociala systemet. De studerande omfattas i stället av de socialpoli- tiska systemen på samma villkor som andra medborgare. I vissa avseenden kan man t.o.m. säga att de studerande genom regelsystemens utformning blir särskilt gynnade av dem. Följande exempel kan anges.

Det bostadsbidrag till ungdomar under 29 år som kommer att utgå från och med år 1988 kommer praktiskt taget att komma enbart de studerande till del genom att studiemedel inte räknas som inkomst.

Genom motsvarande regel i fråga om bostadsbidrag till barnfamiljer blir de studerande bättre ställda än förvärvsarbetande genom att studiemedel inte räknas som inkomst från den 1 januari 1988.

Studerande har som regel tillgång till plats i den kommunala barnomsorgen till lägre kostnad än en förvärvsarbetande vid samma disponibla inkomst.

Skattesystemet innebär med sin nuvarande utformning att för studerande , liksom för alla icke—helårsarbetande » utgår schablon- och grundavdrag fullt ut, även om inkomsten intjänats under endast en del av kalenderåret.

Studerande som utnyttjar universitetsrestaurangerna gör det på samma subventionerade Villkor som tillkommer högskolans anställda personal.

Vi återkommer i det följande till vilken vikt man skall fästa vid de särskilda förmånerna för studerandegruppen. Dessförinnan finns det emellertid skäl att behandla den fråga som reses i direktiven, nämligen om man från stats- makternas sida skall förskjuta insatserna från kontanta medel till olika ser— viceåtgärder("naturalinjen").

1964 års studiemedelsreform innebar att de tidigare naturastipendierna av- skaffades. Det var ett viktigt ställningstagande på väg bort från en natura- linje. De särskilda bidragen till studentbostäder har också avskaffats.

Det förhållandet att studerandepopulationen i dag är betydligt mer hetero— gen än tidigare, innebär enligt vår mening att det inte är rimligt att nu återgå till ett system som man lämnade för ett kvartssekel sedan. De sär- skilda insatser som i dag görs i form av anslag över statsbudgeten till de stu- derandes resor, hälsovård och motionsidrott samt den särskilda sjukpenf ningförsäkringen är dock fortfarande motiverade. De har också alla blivit föremål för ställningstaganden från statsmakternas sida under de senaste aren.

5.2.4. Disponibel inkomst för olika grupper

Vid bedömningen av totalbeloppets storlek har vi tagit del av det material rörande studiekostnader som bl.a. Svenska sparbanksföreningen och konsu- mentverket tagit fram, liksom de uppgifter som framgår av olika undersök- ningar om studiemedlens tillräcklighet (se kapitel 3). Vid en bedömning av totalbeloppets storlek finns det emellertid skäl att beakta även den dispo- nibla inkomsten för andra grupper i samhället. Vi har insamlat uppgifter som avser dels förmåner som är fastställda av samhället och vilka avses täcka den enskildes samtliga utgifter, dels löner för vissa grupper av yrkes- arbetande ungdomar, dels ock löner för vissa grupper högskoleutbildade.

Vi är medvetna om svårigheten att göra sådanajämförelser — bl.a. med hän- syn till heterogeniteten i studerandegruppen och problemet attjämföra ut» giftsslagen hos olika grupper — men anser likväl att sådanajämförelser mås.- te göras. De ersättningar som utgår till arbetslösa, socialbidragstagare samt förtids— och ålderspensionärer visar vad samhället anser vara rimliga belopp för dessa grupper att bestrida sina levnadsomkostnader med. De lö— ner som utgår till yrkesarbetande ungdomar och högskoleutbildade är de faktiska medel dessa - efter skatt — disponerar för sin försörjning.

En utförlig redovisning av materialet ges i bilaga 4. Den kan sammanfattas i tabell 5.1 för ensamstående.

Tabell 5.1 visar bl.a. att en studerande - vid ett antagande om en tämligen normal hyra i studentbostad - med de beslut som fattats under år 1987 om förhöjt basbelopp och bostadsbidrag till ungdomar har en disponibel in— komst under terminstid som ligger mellan vad å ena sidan ålderspensionä— rer och socialbidragstagare får och å andra sidan yrkesverksamma ungdo— mar tjänar. Skulle den studerande ha andra inkomster kan han maximalt,

Tabell 5.1 Disponibel inkomst för ensamstående studiemedelstagare m.fl. grupper (per manad ).

Kategori Lön, ersättning Bostadsbidrag 'l'otalt

Sludiemedelstugarv

Våren 1987” 3 882 — 3 882 Våren 1988-' 3 947 320 4 267 Våren 19883 4 693 320 5 013 Ålderspunsionarl 2 940 1 053 3 993 Förtidspenslonar-t 3 427 1 053 4 480 Socialbidragslagure'v 2 450 1 200 3 650 Arbelslosu

Bruttoinkomst lägst 9 592 5 200 - 5 200 kr.

Bruttoinkomst 7 000 kr 4100 - 4100 Yrkeswrksammu ungdomar 4 562—5 102 — 4 562-5 102 Yrkesuerksamma högskole— 5 350-7 000 . 5 350—7 000 utbildades

Anm.

l)145 % av basbeloppet "24 100 kr. Beräknat på nio månaders studietid. '—') 145 % av basbeloppet 24 500 kr. Bostadsbidrag enligt beslut om bostadsstöd tlll ungdomar under 139 ur i ut går från år 198)!) t id hyra om 1 000 kr./manad. Beraknat på nio månaders studietid. 3' Som 'J-jztmtt- inkomst av fört'urt'sarbete om 26 000 kr. intaxtntiinknmst för orcducerat bostadsbldrag ). lie, räknat på tolv manader. '” Basbeloppet 24 500 kr. llyra 1 1100 kb./manad. Bostadstillagg enligt Stockholms regler. 5' Socialbidragsnormer enligt Stockholms regler. ] lyra ] 200 kr./manad. 1” Disponibel inkomst. liansyn har tagits till att 4 % av Inkomsten skulle betalas i studietnt-dclsat gilt.

räknat för varje månad, komma upp till samma disponibla inkomst som de yrkesverksamma ungdomarna.

Tabell 5.2 visar motsvarande uppgifter för ensamstående med ett barn.

Mot bakgrund av de uppgifter som ges i tabellerna 5.1 och 5.2 kan följande jämförelser göras.

En studiemedelstagare med ett barn kommer, om han inte har några sidoin- komster, att disponera ungefär 2 200 kr. mer i månaden än en ensamståen- de studiemedelstagare utan barn men med bostadsbidrag (6514 kr. mot 4267 kr.). Exkl. barntillägg minskar skillnaden till ca 1 600 kr. Man kan jämföra dessa båda belopp med det ytterligare socialbidrag som utgår till en ensamstående med barn, nämligen i exemplet ca 1 200 kr. i månaden.

En annan jämförelse kan göras med utgångspunkt i tabell 5.2 mellan en— samstående, socialbidragstagare och yrkesverksamma med barn.

I förhållande till den som uppbär socialbidrag har studiemedelstagaren i al— la kombinationer högre disponibel inkomst, alltså även exkl. barntillägget.

Tabell 5.2 Disponibel inkomst för ensamstående studiemedelstagare m.fl. grupper med ett barn (per månad).

Kategori Lön, ersättning Bostads— Totalt inkl. Totalt exkl. bidrag barntillägg barntillägg

Studiemedelslagare

Våren 198711 5 864 585 6 449 5 780 Våren 1988-' 5 929 585 6 514 5 834 Våren 198814 6 822 585 7 407 6 897 Socialbidragstagannv 3 691 1 200 4 891 Yrkesuerl—zsamma5 6 425 50 6 475 Anm.

l1145 % av basbeloppet 24 100 kr. Hyra 1 200 kr./manad. Nio manade-rs studietid. 2'145 % av basbeloppet 24 500 kr. Hyra som 1'. Nio månaders studietid. 3' Som 2'jämte inkomst av förvärvsarbete om 29 000 kr. Beraknat på tolv manader. 4' Socialbidragsnormer enligt Stockholms regler. Hyra ] 200 kr./månad. 5' Vårdbiträde. Hyra 1 200 kr./månad.

I förhållande till det yrkesverksamma vårdbiträdet är den disponibla in- komsten lika hög eller högre, om barntillägget inkluderas. Om barntilläg- get exkluderas blir den disponibla inkomsten högre endast om den stude- rande har sidoinkomster under året om minst ca 20 000 kr.

Orsaken till att studiemedelstagaren med barn kommer i ett så pass gynn- samt läge beror dels på att studiemedel inte räknas som inkomst vid pröv- ning av bostadsbidrag, dels på att både underhållsbidrag/bidragsförskott och barntillägg utgår parallellt.

5.2.5 Differentiering av studiestödet

Som tidigare nämnts har utbildningsdepartementets promemoria om diffe» rentiering av studiestödet överlämnats till oss. I promemorian föreslogs en differentiering av totalbeloppets storlek främst efter boendeform och ålder. Remissbehandlingen visade på ett stort motstånd mot utformningen av för slag en. Det bör dock framhållas att förslagen syftade till att omfördela sta tens kostnader mellan olika studerandekategorier, varigenom vissa grup per avsågs få högre och andra lägre studiemedel än tidigare.

Dagens studiemedelssystem innehåller vissa regler om differentiering. Den som har barn under 16 år kan få ett barntillägg, som i sin helhet består av återbetalningsmedel. Extra studiemedel kan utgå efter särskild prövning till studerande med särskilda kostnader. Överstiger den studerandes in- komster visst belopp (på årsbasis f.n. ca 29 000 kr ), reduceras studiemedlen. Aven behållen förmögenhet av viss omfattning påverkar studiemedelsbe— loppet.

Det kan mot bakgrund av de skillnader i skilda avseenden som föreligger mellan olika studerande sägas föreligga skäl för en differentiering av det statliga studiestödet. Man kan emellertid knappast driva differentieringen längre än vad som nu skett utan att man får betala ett mycket högt admi— nistrativt pris härför. På ett par punkter finns det snarare skäl att gå ifrån nuvarande differentieringsgrunder.

I ett viktigt avseende har statsmakterna för övrigt redan fattat ett beslut som tar hänsyn till skillnader i studiekostnader. Genom årets beslut om bo- stadsbidrag till ungdomar utjämnas bostadskostnaderna för dessa högst vä- sentligt. Som vi redan påpekat är det sannolikt också studerandegruppen som främst får fördel av denna reform. Det är dock en komplikation att stuA derande över 28 år inte omfattas av systemet; vi återkommer härtill i av- snitt 5.2.6. Med ett bostadsstöd som tar hänsyn till den enskildes faktiska hyra får man en rimlig differentiering inom studiestödet.

Genom beslutet om bostadsbidrag ökar naturligtvis också den disponibla in— komsten för de studerande som får del av förmånen, i många fall högst be-

tydligt.

En differentiering av studiestödet efter sådana faktorer som ålder, familje; situation och studieortens/—linjens kostnadsläge anser vi inte behövs.

Det sagda innebär att barntillägg inte längre bör utgå. Vi vill beträffande barntillägget framhålla att syftet med detta från början var tvåfaldigt: i ena fallet täcka kostnaderna för barnomsorg i hemmet för den studerande, i andra fallet räcka till underhållsbidrag för en studerande som var pliktig att betala sådant. Den jämförelse som .orts i det föregående av den dispo- nibla inkomsten för en studiemedelstagare, ett vårdbiträde och en socialbi— dragstagare, alla med ett barn, visar att även utan barntillägget får studie— medelstagaren en acceptabel disponibel inkomst.

Familjepolitiken har dessutom utvecklats i åtskilliga avseenden sedan 1960—talets mitt. Då fanns det t.ex. mycket få platser i kommunal barnom— sorg; år 1991 skall alla studerande föräldrar ha rätt till plats på daghem el- ler i familjedaghem för sina förskolebarn. Aven de familjeekonomiska för- månerna har byggts ut kraftigt sedan mitten på 1960—talet. Enligt vår me- ning saknas därför skäl för att inom studiemedelssystemet ha särskilda fa- miljepolitiska förmåner. Om man bedömer en förbättring av barnfamiljer— nas ekonomiska läge vara önskvärd bör denna ske inom det familjepolitiska systemet och inte inom studiemedelssystemet.

Mot denna bakgrund bör det studiesociala systemets förmåner enbart avvä— gas med hänsyn till den enskilde studerandes egna ekonomiska förhållan- den.

5.2.6. Bostadsbidrag till studerande över 28 år

Genom riksdagsbeslut våren 1987 har, som framgår av kapitel 2, ett sär- skilt bostadsbidrag införts för ungdomar under 29 år. Bidraget utgår för en— samstående med 80 % av bostadskostnaden i ett intervall om 600—1 700 kr. i månaden, och för makar/samboende med denna procentsats i intervallet 600-2 200 kr. Bidraget reduceras med 33 % av den del av inkomsten som överstiger 26 000 kr. för ensamstående och 36 000 kr. för makar/samboende; studiemedel räknas dock ej som inkomst. Både bidragsbelopp, hyresgränser och avtrappningsregler är anpassade till bostadsstödet för barnfamiljer.

Det nya systemet införs den 1 januari 1988 efter beslut av varje kommun.

Bostadsbidraget är av stor betydelse för de studerande. Ett automatiskt hänsynstagande sker till bostadskostnaderna, precis som för barnfamiljer samt ålders— och förtidspensionärer. Med hänsyn till avtrappningsreglernas utformning — bidraget upphör för den som har ca 55 000 kr. i årsinkomst - kan man beteckna bostadsbidraget till ungdomar som ett stöd främst för studerandegruppen.

En stor del av de studerande är dock äldre än 28 år och kommer inte att få del av den nya förmånen. Av dem som nu får studiemedel uppfyller ca 40 000 inte ålderskriteriet. Av dem tar dock ca 12 000 ut barntillägget och kan således söka bostadsbidrag till barnfamiljer. Härtill kommer studeran- de som har barn och f.n. inte söker barntillägg samt studerande som sam; manlever med en förvärvsarbetande och därmed sannolikt inte är berättiv gäd till bidraget p.g.a. inkomstregeln. Aven i övrigt är de antaganden som siffran 40 000 bygger på behäftade med stor osäkerhet. En rimlig uppskatt» ning är därför 10 000—15 000 studerande. Man kan rimligen inte hävda att den som passerat åldersgränsen 29 år och studerar med statligt studiestöd skulle ha mindre behov att få en del av sin hyra täckt än sina yngre kamra— ter. Det är inte osannolikt att dessa något äldre studerande tvärtom ofta kan ha högre hyreskostnader.

Enligt vår mening bör därför den som beviljas statligt studiestöd få bostads— bidrag även efter det att han fyllt 29 år. Beviljande kommunal myndighet har härvid att kontrollera att studiestöd utgår till den sökande, vilket krä- ver kontakt med de studiesociala organen.

Kostnadsfördelningen mellan stat och kommun bör följa den för ungdoms bostadsbidraget gällande. Det är enligt vår mening nödvändigt att de stu- diesociala förmånerna är likvärdiga oavsett på vilken ort studierna bedrivs. Bostadsbidraget är ett verkningsfullt stöd till de studerande; det är angeläf get att det också tillkommer alla med statligt studiestöd oavsett bostadsort. För att garantera detta kan det vara nödvändigt med en lagstiftning.

I den allmänna debatten har man pekat på att den sammanlagda effekten av marginalskatteregler och reduktionsregler inom bostadsbidrags- och stu— diemedelssystemen kan leda till att den disponibla inkomsten sjunker vid en inkomstökning. Vi återkommer till denna fråga i följande avsnitt.

5.2.7 Prövning av studiestöd mot den studerandes egen ekonomi Hänsynstagande till egen inkomst

Studerande som har inkomst eller förmögenhet som överstiger vissa s.k. friv belopp får reducerat eller inget studiemedel.

Som inkomst räknas alla former av intäkter med undantag av studiemedel, allmänt barnbidrag, förlängt barnbidrag, handikappersättning, bostadsbi- drag, underhållsbidrag för barn och bidragsförskott. Med inkomst avses all- tid bruttoinkomster. Naturaförmåner, t.ex. fri bostad eller fri kost, räknas också som inkomst.

Vid ansökan om studiemedel skall den studerande ange beräknade inkoms- ter för den termin eller de terminer som studiemedel söks för. Med termin förstås vid inkomstberäkningen kalenderhalvår. Studerande som söker stuf diemedel för en hösttermin skall alltså uppge den beräknade inkomsten för tiden 1 juli - 31 december. I ansökan för vårterminen uppges beräknad inf komst för tiden ljanuari - 30juni.

Den 1 juli 1986 ändrades fribeloppsreglerna för egen inkomst. De nya reg- lerna innebär att olika fribeloppsgränser fastställts för första resp. andra kalenderhalvåret för dem som studerar på heltid under minst tre och en halv månad. Tabell 5.3 visar de tidigare resp. de nu gällande reglerna.

Tabell 5.3 Fribelopp per kalenderhalvar uttryckti procent av basbeloppet.

Studietid, antal Tidigare gällan- Regler fr.o.m. den ljuli 1986 månader de regler Första kalender— Andra kalender- halvåret halvåret

5,0 45 40 55 4,5 55 50 70 4,0 65 60 70 3,5 75 70 80

De nya reglerna tar hänsyn till att större delen av de studerandes sommar— inkomster normalt utbetalas under andra kalenderhalvåret.

Studiemedel beviljas för varje hel sammanhängande tidsperiod om 15 dagar för heltidsstuderande och om 30 dagar för deltidsstuderande. Studiemedel reduceras för varje 15fdagarsperiod med en artondel av överskjutande in- komst.

Vid basbeloppet 24 500 får en heltidsstuderande som studerar 4,5 månader per termin tjäna 12250 kr. första och 17 150 kr. andra kalenderhalvåret, dvs. totalt 29400 kr. utan att studiemedlen reduceras. Vid överskjutande inkomst reduceras studiemedlen med 50 % därav.

Under höstterminen 1985 berördes ca 20 000 studerande av reduktionsrege lerna mot egen inkomst och under vårterminen 1986 ca 10 000. Den sam— manlagda minskningen av studiemedlen utgjorde 117 milj.kr. Som nämnts ovan infördes nya regler den 1 juli 1986, vilka bedöms leda till ett ökat utflö- de av studiemedel med ca 20 milj.kr.

Antalet ansökningar som avslås p.g.a. reglerna om inkomst och/eller förmöf genhet uppgick hösten 1985 till 875; ett fåtal beror på förmögenhetsregler- na.

Vi har övervägt frågan om egen inkomst skall inverka på rätten till studie— medel.

Som argument mot ett sådant hänsynstagande har anförts att det är en till— räcklig prövning att den studerande uppfyller meritkraven för rätt till stu— diestöd. Utvecklingen i socialförsäkringssystemen går också i riktning mot slopad inkomstprövning, ehuru en sådan finns kvar i bl.a. alla bostadsbi— dragssystem. Vidare har man pekat på att med det nya systemet för bo— stadsbidrag till ungdomar kan en inkomstökning för den studerande - ut— över fribeloppet — leda till en minskning av den disponibla inkomsten. De administrativa insatserna skulle också minska.

Som argument för en fortsatt prövning av studiestödet mot den studerandes inkomst har anförts att studiestödets syfte är att ge den enskilde möjlighe— ter att bedriva studier och att det bör avvägas så att sidoinkomster under terminstid inte skall behövas. Vidare finns det inte anledning att utöver en viss gräns uppmuntra till förvärvsarbete parallellt med studierna. Om man inte har någon inkomstprövning kan man räkna med att åtskilligt fler stu— derande anmäler sig till studier enbart för att få del av studiebidrag et och övriga förmåner; redan i dag återkrävs obehörigt utbetalade studiemedel årligen från några tusen individer. Kostnaderna skulle därför sannolikt sti- ga vid ett avskaffande, särskilt vid en kraftig bidragshöjning. Det sagda gäl-

ler inte minst eftersom studiemedel beviljas utan föregående prövning till dem som påbörjar en utbildning.

Vid en samlad värdering av dessa argument har vi, främst av kostnadsskäl, dragit slutsatsen att en prövning mot den enskildes egna inkomster bör ske även framdeles.

Idag räknas som nämnts alla former av intäkter som inkomst. Det är alltså frågan om ett annat inkomstbegrepp än det som används t.ex. vid återbetal— ning av studiestöd. Enligt direktiven har vi att särskilt överväga frågan om inkomstbegreppet. Det nuvarande innebär att kostnaderna för intäkternas förvärvande ej kan beaktas, vilket inte kan betraktas som rimligt. Vi före- slår därför att man övergår till samma inkomstbegrepp som gäller vid återf betalning.

Innebörden av vårt förslag är att fribeloppet kommer att höjas med ca 3 000 kr., dvs. motsvarande schablonavdraget för inkomst av tjänst.

Fördelningen av procentsatser på kalenderhalvår bör ske enligt de bestäm- melser som gäller fr.o.m. den 1 juli 1986.

Av större vikt är emellertid frågan om reduktionsreglerna inom studiemef delssystemet för egen inkomst. F.n. minskas studiemedlen med 50 % av en heltidsstuderandes inkomstökning över fribeloppet. Som nämnts tidigare kan framdeles vid en inkomstökning de samlade effekterna av skatt, redu— cerat bostadsbidrag och reducerade studiemedel leda till att den disponibla inkomsten sjunker. Detta är inte rimligt och vi föreslår därför att reduk— tionsfaktorn minskas så att de totala marginaleffekterna ej kommer att överstiga 100 %. Detta uppnås om studiemedlen för en heltidsstuderande re— duceras med ca 30 % av den inkomst som överstiger fribeloppsgränsen. Som en följd av denna ändring kommer den gräns då rätt till studiemedel helt upphör att höjas med ca 40 000 kr. om året till ca 120 000 kr.

För deltidsstuderande föreligger inte motsvarande motiv och nuvarande ref duktionsregler bör därför vara oförändrade.

Hänsynstagande till förmögenhet

Även behållen förmögenhet av viss storlek kan påverka studiemedlens stor— lek.

Med förmögenhet avses skattepliktig förmögenhet enligt lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt. Skulder får frånräknäs tillgångarna. Alla tillgångar vid beskattningsårets utgång, dvs. den 31 december, skall tas med: kontanter, bankmedel, aktier, obligationer, fordringar, fastighet till taxeringsvärde etc. Värde av andel i oskiftat dödsbo medräknas endast om det är äldre än tre år. För aktier och obligationer gäller senaste börsvärde. Ar aktierna inte börsnoterade gäller värdet vid senaste taxeringen.

För sammanlevande äkta makar (eller därmed jämställda) beräknas den skattepliktiga förmögenheten var för sig. Om den ena makens skulder över— stiger hans tillgångar får skillnaden avräknas på den andra makens förmö— genhet. Detta innebär således att studerande som söker studiemedel från si— na tillgångar får dra av dels egna avdragsgilla skulder, dels de av makens avdragsgilla skulder som denne inte kunnat utnyttja.

Förmögenhet som överstiger sex gånger basbeloppet (f.n. 147 000 kr.) redu- cerar studiemedlen med 1/45 av det överskjutande beloppet per 15—dagars— period, dvs. reduceringsfaktorn är 20 % för en heltidsstuderande.

Någon särskild statistik över antalet individer som får reducerade studie- medel p.g.a. förmögenhetsinnehav finns inte. Antalet som får helt avslag är dock litet.

Det bostadsbidrag som fr.o.m. år 1988 utgår till ungdomar under 29 år och som vi föreslagit skall utgå även till dem därutöver som har statligt studie- stöd reduceras mot egen förmögenhet. Reglerna innebär att till den inkomst som läggs till grund för beräkningen av bostadsbidrag såväl till barnfamil— jer som till hushåll utan barn skall läggas en femtedel av den förmögenhet som överstiger 90 000 kr. för ensamstående och sammanlagt 180 000 kr. för makar.

Värdet av förmögenheten bestäms på samma sätt som vid förmögenhets— taxeringen.

Vid ett fortsatt hänsynstagande till förmögenhet även inom studiemedels— systemet skulle denna faktor inverka för den studerande på tre olika sätt. Bostadsstödet reduceras enligt nyss angivna regler. Avkastning av förmö- genhet (dvs. främst räntor) räknas som inkomst liksom förmögenhet över sex basbelopp. Med ett bibehållet hänsynstagande till förmögenhet kan utan tvekan effekterna för den enskilde upplevas som oskäliga. Det är en— ligt vår mening tillräckligt att förmögenheten kan påverka bostadsbidraget och att avkastningen räknas som inkomst och därmed kan inverka på stuw diestödet. Ett slopande av hänsynstagandet till förmögenhet har också små kostnadseffekter och leder till en viss förenklad administration.

Vi föreslår därför att behållen förmögenhet i sig ej skall påverka studie- stödet.

5.2.8 Förslag om totalbeloppet m.m. Heltidsstudier

Studiemedel utgick under mycket lång tid med 140 % av basbeloppet, efter 1982 har de höjts till 145 %. Genom beslut vid årets riksdag har dels basbe- loppet höjts, dels ett särskilt bostadsbidrag för ungdomar under 29 år in— örts.

Sett över en längre tidsperiod har vissa utgifter, som väger tungt i en stude— randes budget, ökat snabbare än den allmänna prisutvecklingen. Det ur— sprungliga värdet av studiemedlen kan därmed sägas ha minskat.

Enligt vår mening bör det belopp, som en studerande skall disponera fast— ställas med beaktande av dels de förmåner som av samhället fastlagts för pensionärer, arbetslösa och socialbidragstagare, dels de inkomster som för— värvsarbetande ungdomar har. Det är också rimligt att en högskoleutbildad förvärvsarbetande får en högre disponibel inkomst än vad han haft under studietiden.

Vid bedömningen av vilket totalbelopp som skall utgå måste man givetvis väga in det bostadsbidrag för ungdomar som riksdagen beslutat om Och som kommer att utgå från år 1988. Vi har föreslagit att studerande med statligt studiestöd, oavsett åldern, skall få detta bidrag. Vi har vidare föreslagit en sänkning av reduktionsfaktorn mot egen inkomst i studiestödssystemet från hälften till 30 % och att egen förmögenhet i sig inte skall inverka på studiestödet.

Vi har inte heller ansett det rimligt att ta hänsyn till de särskilda förmåner som kommer de studerande till del. Det skulle inte vara möjligt utan bety— dande administrativa insatser.

Totalbeloppet för studiemedlen bör mot denna bakgrund fastläggas till 155 % av basbeloppet, dvs. f.n. 37 975 kr. om året. För den som får bostadsbidrag för ensamstående kan stödet bli maximalt 48 535 kr. Vi har, när vi kommit fram till totalbeloppet 155 %, också tagit hänsyn till att vi föreslagit att barntillägg inte längre skall finnas.

Vid ett genomförande av vårt förslag kommer de studerandes ekonomiska läge att successivt ha förbättrats jämfört med läget våren 1987. Den 1 juli 1987 höjdes studiemedlen med 64 kr. i månaden som en följd av ändrat bas- belopp, den 1 januari 1988 införs bostadsbidrag för ungdom under 29 år, den 1 juli 1988 höjs totalbeloppet till 155 % av basbeloppet (dvs. med 272 kr. i månaden vid nio månaders läsår) och utgår bostadsbidraget även till studie? stödstagare över 28 år.

Liksom i dag skall den studerande kunna avstå från att ta ut återbetala ningsmedlen. I dag är det drygt 10 000 som avstår härifrån. Genom höjning- en av studiebidraget, införandet av bostadsbidraget och höjningen av fribe— loppsgränsen torde detta kunna bli vanligare. I varje fall borde man kunna räkna med att fler väljer att ta ut endast en del av de återbetalningspliktiga studiemedlen. Den studerande kan därmed hålla tillbaka sin skuldsättning.

Deltidsstudier

F.n. finns möjlighet att få studiemedel även vid deltidsstudier (se avsnitt 3.9.2). Aven om denna möjlighet endast utnyttjas av ca 3 500 studerande (höstterminen 1984), bör den finnas kvar. Totalbeloppet för deltidsstude- rande bör utgöra hälften av beloppet för heltidsstuderande.

"Extra studiemedel

Behovet av extra studiemedel prövas med hänsyn till det ändamål extra studiemedel söks för och den ekonomiska situationen vid tiden för ansökan. Ekonomiprövningen är mer restriktiv än vad som gäller vid prövning av or— dinarie studiemedel. Det fordras att det föreligger behov av mer väsentlig ekonomisk förstärkning. Belopp som är mindre än 5 % av basbeloppet (1 225 kr. efter 1 juli 1987) betalas inte ut.

De extra studiemedlen utgör en ytterligare differentiering inom studiefi- nansieringssystemet. De används t.ex. för inköp av dyrare musikinstru— ment, för särskilda kostnader vid studier utomlands, för dubbel bosättning och för obligatoriska studieresor. Totalt utgår ca 19 milj.kr. till 2 800 stude- rande.

Enligt vår mening bör det även i det nya studiestödet finnas en möjlighet att efter prövning i varje enskilt fall få extra studiemedel för ändamål av det slag som nyss nämnts. För att extra studiemedel skall utgå även framdeles skall krävas att de studerande har mer omfattande behov. Liksom nu skall detta stöd i sin helhet betalas tillbaka.

Vi vill redan nu nämna att vi i avsnitt 5.9.1 avser att behandla frågan om reduktion av studiestöd i vissa fall vid studieri utlandet.

Hänsynstagande till förmåner iform av fria läromedel och fria Skolmåltider

Som framgår av kapitel 2 reduceras studiemedel om den studerande får fria läromedel och/eller fria Skolmåltider. För studerande med fria läromedel re- duceras studiemedlen med 7 % av basbeloppet vid heltidsstudier under nio månader. För studerande med fria måltider reduceras studiemedlen med 13 % vid heltidsstudier. Totalt ca 25 000 studerande i främst gymnasieskolan berörs av dessa reduktionsregler.

Vi anser att reduktionsreglerna bör vara kvar. 45-årsregeln

Studiemedel kan enligt nuvarande regler beviljas upp till 45 års ålder. Aven därefter kan, om det finns särskilda skäl, studiemedel utgå. Som sådana särskilda skäl räknas t.ex. att ansökan avser kortare yrkesinriktade studier på gymnasial nivå eller studier som har betydelse för den fortsatta yrkes- verksamheten. CSN tillämpar 45—årsregeln generöst och studiemedel kan i praktiken utgå för enstaka terminer till sökande upp till 55-årsåldern.

Skälen till att bibehålla en övre åldersgräns är att den enskilde skall ges en rimlig tid för återbetalning som enligt nuvarande system skall vara avslu- tad vid 65 års ålder. Vi föreslår nu att återbetalningen skall kunna fortsätta även efter 65 års ålder, vilket i och för sig skulle kunna göra det möjligt att anpassa den övre åldersgränsen för rätt till studiemedel till den 50—årsgräns som gäller för särskilt vuxenstudiestöd. Vi anser emellertid att nuvarande 45—dårs(gräns är en rimlig avvägning och att denna gräns bör kvarstå oför— an ra .

5.3. Form för subventionering inom studiestödet

5.3.1. Allmänt

Inom studiemedelssystemet utgår huvuddelen av subventionerna på främst återbetalningssidan. Subventioneringen sker på olika sätt. Regleringstalet understiger de kostnader staten har för upplåning av återbetalningsmed— len. Vid ett avgiftsunderlag som understiger avgiftsgränsen (f.n. 3,5 gånger basbeloppet) beviljas uppskov, efter ansökan. Återbetalningarna börjar först efter två återbetalningsfria år och de avbryts efter 65 års ålder; i vissa fall avskrivs återstående skuld helt.

Som framgår av avsnitt 4.5 kan nuvärdet av statens kostnad år 1986 enligt långtidsutredningens huvudalternativ beräknas till 52 % av utbetalade stu— diemedel, varav 46 % faller på återbetalningsdelen och 6 % utgörs av studie- bidraget.

Vi har övervägt i vilka former statens subventionering skall ske i ett fram— tida studiestödssystem. En utgångspunkt har därvid varit att i och med att en del av studiestödet utgörs av medel som skall betalas tillbaka måste ock- så en del av subventionen motsvara den avdragsrätt för räntor som finns för andra län. Skulle skattesystemet ändras härvidlag får frågan om konse— kvenserna för återbetalningsmedlen behandlas i särskild ordning. I övrigt finns dock en betydande frihet att avväga subventioneringens form med hänsyn till vad som är mest ändamålsenligt.

De olika subventionsinslägen i dagens system bildar ett tämligen svåröver- skådligt mönster, både för den enskilde och för statsmakterna. Systemets verkningar har varit svåra att förutse, kostnaderna oklara för statens del

och i hög grad påverkade av den samhällsekonomiska utvecklingen. Med visst fog kan man också hävda, att trots att subventionerna varit betydande här studiemedelssystemet i den allmänna debatten framställts som ogynn— samt för de enskilda. Svårigheten att överblicka systemets effekter torde ha bidragit till att skapa detta intryck.

Enligt vår mening bör man sträva efter en sådan utformning av studiefi- nansieringssystemet att dess villkor framgår klart för den enskilde redan vid studiernas början. Den enskildes beslutssituation bör därmed underlät tas och rekryteringen till högre studier kunna främjas. Statsmakterna bör även på ett bättre sätt än hittills få ett grepp över kostnaderna; dessa bör i varje fall inte som hittills främst styras av inflationstakten.

Inom kommittén har vi mot denna bakgrund diskuterat subventioneringens form. Vi har därvid övervägt om det, liksom nu, skall finnas ett direkt bif drag och hur stort detta i så fall skall vara. Vi har övervägt om några ytf terligare subventioner skall finnas inom återbetalningssystemet och om de skall tutgå i form av en räntenedsättning och/eller avskrivning av lånen i vissa al .

5.3.2. Bidrag under studietiden

Som framgår av kapitel 3 finns fortfarande en rädsla för skuldsättning framför allt hos studerande från socialgrupp III. Man kan därför med sanno— likhet antaga att ett bidrag under studietiden — även om det inte utgår med 100 % - är mer rekryteringsfrämjande än andra former av subventioner. Skuldsättningen nedbringas genom bidragsgivningen och det totala återbe— talningsbeloppet framstår inte som så påfallande stort att det avskräcker från att påbörja studier.

Att utge ett direkt bidrag under studietiden är även en klar markering från samhällets sida av att studier är någonting angeläget, något som är väl värt att uppmuntra. Ett bidrag tydliggör samhällets insatser.

5.3.3. Beskattat bidrag

Iden allmänna debatten har framförts som ett alternativ att det direkta stö- det skall utges i form av ett beskattat bidrag ("studielön"). Som motiv för den valda formen har angetts att man därmed får en automatisk anpass- ning till andra inkomster, varmed främst avses förvärvsinkomster. Nuva— rande prövning mot egen inkomst och förmögenhet skulle därvid kunna slo- pas. I förslaget ingår även att kostnader för studielitteratur skulle vara av dragsgilla vid deklarationen.

Ett system med beskattat bidrag medför emellertid flera problem.

Nettovärdet av bidraget påverkas av både skatte— och bidragsregler. Om en studerande t.ex. har en inkomst som motsvarar nuvarande maximibelopp för fribelopp för studerande under 4,5 månader per termin (29 400 kr.) och om det beskattade bidraget är ett basbelopp, blir hans bruttoinkomst t.ex. så hög att rätt till bostadsbidrag föreligger enbart om hyran uppgår till lägst inemot 1 600 kr. i månaden. Förändras nämnda regelsystem får det ef fekter även på det studiesociala systemet. Möjligheterna att inom nämnda system ta hänsyn till studiestöden är givetvis inte alltid så stora.

Vidare leder ett system med beskattat bidrag till att alla studerande skall taxeras. Antalet individer vilkas deklarationer skall granskas torde också komma att öka. Därigenom och genom att ett nytt avdrag för studielitterav

tur förutsatts bli infört får förslaget snarast sägas stå i motsats till strävan- dena att förenkla taxeringen.

En annan fråga är hur ett beskattat bidrag skall behandlas i socialförsäk— ringssamrnanhang.

Av intresse torde därvid främst vara hur man skall se på ett sådant bidrag när det gäller tillgodoräknande av ATP-poäng och i sjuk— och föräldraför— säkringssammanhang. För sjukförsäkringen gäller att nuvarande särskilda regler för studerande måste göras om. Den princip som kännetecknar social- försäkringssystemen är f.n. att ersättningar från dessa, vilka ersätter löne- inkomster, är skattepliktiga och grundar förmåner från ATP, sjukförsäke rtng osv.

Vid ett tillgodoräknande uppkommer frågan huruvida staten skall betala lagstadgade socialavgifter. Någon socialavgift uttas dock inte på t.ex. sjuk, eller föräldraförsäkring. Socialavgiften får "betalas" av övriga förmånsta- gare. De olika socialavgifternä får med andra ord avvägas så att de täcker kostnaderna även till den del de härrör från dem som är sjuka, föräldrale diga osv. Behandlas ett beskattat studiebidrag på enahanda sätt uppstår vissa kostnader ehuru dessa är svåra att ange. De torde dock vara margi ne ä.

5.3.4 Generell räntesubvention

Med generell räntesubvention avses att staten, som ställer återbetalnings— medlen till förfogande, inte tar ut den fulla kostnaden härför. Som anförts inledningsvis svarar denna form för en mycket stor del av subventionerna inom dagens system.

Under studietiden torde det viktigaste vara att den studerande tillförsäkras de medel som han behöver för att klara uppehållet under sina studier. Det är enligt dem som förespråkar räntesubventioner mindre betydelsefullt i vilken form som medlen subventioneras.

Däremot är det en trygghet för den enskilde att veta att man under återbe- talningstiden inte tyngs av andra räntekostnader än de kostnader som följer av t.ex. penningvärdeutvecklingen.

Vid ett sådant system garanteras staten att få tillbaka de medel man utgett, men ej mera. Samtidigt kan häremot sägas att man genom en sådan meto- dik kan ge intryck av att statens kostnader är lägre än vad de i själva ver- ket, realekonomiskt, är. Statens upplåningskostnad - och det allmänna rän- teläget — kommeri en växande marknadsekonomi alltid på lång sikt att in- nehålla ett reält element. Om realräntan antas vara noll procent, erhåller de studerande en subvention under återbetalningen och statens kostnader för studiestödet framstår som lägre än vad de egentligen är.

5.3.5 Avskrivning av studieskulder

I dagens studiesociala system finns vissa inslag av avskrivning. De är i princip av två slag: dels avskrivs återstående återbetalningsskyldighet vid dödsfall, efter 65 år och efter beslut av regeringen i vissa särskilda fall, dels finns vissa regler för avskrivning av studieskulder för den som ådragit sig en återbetalningsskyldighet vid studier både under och på högskolenivå.

Dessa avskrivningsregler har således ett socialt syfte. Kostnadsmässigt spe— lär de i dag en ringa roll. De kan heller inte helt undvaras framdeles.

Iden allmänna debatten har även framförts tanken att man för att stimule— ra fullbordandet av en normal grundläggande högskoleutbildning (omfat tände 120 poäng) skulle kunna medge en viss avskrivning av studieskulden. En sådan avskrivning kan liknas vid de examenspremier som diskuterades bl.a. när det nuvarande studiemedelssystemet infördes. Avsikten är att exa- minationsfrekvensen härigenom skall öka.

Flera invändningar kan riktas mot ett sådant förslag.

I kapitel 4 har vi bl.a. anfört att det studiesociala stödet måste stå i sami klang med den övergripande utbildningspolitiken. Det vore helt stridande mot denna atti studiesocialt avseende behandla olika studievägar olika, att t.ex. låta en avskrivning komma läkare men inte sjuksköterskor till del el- ler civilingenjörer men inte förskollärare.

Dagens högskola innefattar vidare i helt annan utsträckning än tidigare möjligheter till fortbildning och vidareutbildning. De enstaka kurserna är ett uttryck härför. Aven om många av dem som deltar i dessa inte studerar på heltid under flera är, bör man inte särbehandla dessa nya inslag i hög— skolan i studiesocialt avseende.

Härtill komrner att examensbegreppet som sådant vid de filosofiska fakultee terna inte är särskilt lämpligt att utgå från. Många studerande läser all— männa utbildningslinjer men andra komponerar ett eget studieprogram. Ett avskrivningssystem kan därför ej knytas till en från början vald linje.

Dagens arbetsmarknad ställer inte lika fixerade krav som gårdagens på fullföljd utbildning. Om ett avskrivningssystem infördes, kan en valsituae tion uppstå för den enskilde om han t.ex. skall ta ett erbjudet arbete eller slutföra studierna och få en viss avskrivning. Systemet kan därför i sämsta fall leda till en studietidsförlängning.

Från administrativa synpunkter kommer införande av en avskrivning gi— vetvis att komplicera studieftnansieringssystemet.

Som ytterligare ett alternativ har påtalats att en avskrivning kan ges vid studier av viss längd, oavsett på vilken nivå studierna har skett. Syftet blir därmed att nedbringa skulden för den som genom en omfattande studieinf sats under längre tid avstått från arbetsinkomst.

Mot detta alternativ kan anföras delvis samma invändningar. Det leder till en minskad återbetalningsskyldighet och kan i praktiken sägas innebära ett högre bidrag till studerande i vissa högskoleutbildningar och vissa vux- enstuderande, sannolikt främst dem som också bedrivit högskolestudier.

Liksom det nyss behandlade alternativet kommer skilda högskoleutbild- ningar att behandlas olika i studiesocialt avseende. Detta kan inte anses va- ra tillfredsställände. En fördel är dock att många vuxenstuderande skulle få del av avskrivningen.

5.3.6 Subventionernas form i andra statliga system

Samhället stöder på många olika sätt skilda grupper och verksamheter. Me— toderna härför är många: genom generella eller inkomst/behovsprövade bi— . drag, genom att tillhandahålla service, genom lån etc. När det gäller bidrag har utvecklingen gått från behovs- och inkomstprövade mot generella före måner. Overgången från naturastipendier till studiemedel var ett exempel härpå. Idag är bostadsbidragen de enda mer omfattande förmånerna som är

inkomstprövade och socialbidrag den förmån som utges efter en behovspröv— n1ng.

Vad gäller olika statliga låneformer finns en tendens att dessa i mindre ut- sträckning än tidigare är subventionerade. I stället ges lån oftare på mark— nadsmässiga villkor; en garantiavgift tas ofta ut för att täcka eventuellt uppkommande förluster på lånen.

På ett område kvarstår dock en statlig subventionering av stor omfattning, nämligen beträffande bostadsiinansieringen. Aven på detta område har dock de generella subventionerna minskat i betydelse under de senaste är- en.

Allmänt sett kan man således konstatera att utvecklingen gått mot mer av generella bidrag och mindre av inkomst— och behovsprövade förmåner samt mot mer av marknadsmässighet inom olika statliga låneformer.

5.3.7 . Overväganden

Det nuvarande studiemedelssystemet innehåller som framgår av det tidiga- re en subventionering främst vad avser återbetalningarna. Den tar sig flera

olika uttryck: generell räntesubvention, återbetalningsfria år, uppskov och åviskrivningar. Det direkta, synliga studiebidraget är av relativt ringa bety- e se.

Enligt vår mening bör tyngdpunkten i ett nytt system, vad avser de gene; rella subventionerna, av de skäl vi redovisat i avsnitt 5.3.2, förskjutas mot ett studiebidrag. Vi ser inga fördelar i att detta bidrag skulle beskattas; de olägenheter härmed som redovisats i avsnitt 5.3.3 är däremot påtagliga.

En subventionering av återbetalningsdelen inom studiestödet kommer att finnas även framdeles. Man kan rimligen inte behandla de återbetalnings— pliktiga medlen annorlunda än lån av vanligt slag. Det skulle te sig svårför» ståeligt för de berörda. Liksom sker i dagens system kan man dock beakta ränteavdragseffekten vid fastställandet av regleringstalet. Det är vår upp— fattning att man så långt möjligt bör göra statens direkta bidragsgivning tydlig. Av det skälet avvisar vi att utöver vad som följer av en avdragsrätt föra in ytterligare generella räntesubventioner.

5.3.8. Förslag

Vi har i avsnitt 4.5 som vår mening uttalat att statens insatser inom studie; finansieringssystemet bör öka — jämfört med vad dagens system kostar vid en tillämpning av det alternativ i 1987 års långtidsutredning som ligger till grund för inriktningen av regeringens ekonomiska politik. I föregående av— snitt har vi uttalat att vi ser en förskjutning av tyngdpunkten i subventio— neringen till att avse bidragsinslagen rimlig; ett uttryck härför är att vi fö- reslagit att bostadsbidraget till ungdomar skall utsträckas till äldre stude— rande med statligt studiestöd. Vi har även framhållit att man inte helt kan undvara de socialt motiverade avskrivningsreglerna i dagens system; vad gäller vissa vuxenstuderande bör de i stället byggas ut. Vi återkommer här— till i avsnitt 5.5. Ett syfte med dessa förslag är att bryta tendensen mot en ständigt ökad skuldsättning.

En följd av ställningstagandet beträffande förskjutningen av subventione— ringen är att denna bör reduceras inom återbetalningssystemet. Den ränta som tas ut bör avspegla statens kostnader för upplåningen, med beaktande av gällande avdragsrätt. Den bör fastställas av regeringen. Reglerna bör även utformas så att alla erlägger åtminstone någon återbetalning varje år

och att återbetalningarna börjar tidigare än nu; härmed kan återbetal— ningstiden förkortas.

Det direkta studiebidraget utgör f.n. 2 178 kr. för ett läsår om nio månader. Enligt vår mening bör det höjas väsentligt. Vid fastställandet av bidragsni— vån har vi beaktat att en studerande utan barn kan erhålla bostadsbidrag med upp till 10 560 kr. om året. Med hänsyn härtill har vi funnit ett studie— bidrag om 35 % av basbeloppet (dvs. f.n. 8 575 kr.) vara en rimlig avvägning. I återbetalningspliktiga studiemedel skulle därmed utgå högst 120 % av basbeloppet (mot f.n. ca 136 %), om ej extra studiemedel beviljas.

Vi föreslår således att bidraget uttrycks som en procentsats av basbeloppet för att bidraget skall bibehålla sitt relativa värde. Därmed undviker man en urholkning av det slag som skett. Tidigare har denna uppväg'ts av att övriga subventioner i systemet ökat; vårt förslag att koncentrera subventionerna mer till ett synligt bidrag och lyfta bort dem från återbetalningssystemet bör leda till att motsvarande utveckling ej kommer att ske.

Det totala bidraget kommer därmed - beroende på den studerandes hyres— kostnader — att variera mellan 8 575 kr. och 19 135 kr. om året av ett total— belopp som i sin tur ligger mellan 37 975 kr. och 48 535 kr. om året. I förhål- lande till dagens läge innebär det för alla studerande minst ungefär en fyr» dubbling av det direkta bidraget, för flertalet en ännu större ökning och för en del en åtta-niodubbling. Dessa senare effekter är en följd av det införda bostadsbidraget för ungdomar (och studerande).

Vid deltidsstudier utgår för närvarande studiebidrag med 1 089 kr. för ett års studier. Med vårt förslag kommer det totala bidraget — med samma bero— ende av den studerandes hyreskostnader som vid heltidsstudier (dvs. en in— komst av 26 000 kr.) - att bli 4 288 kr. och 14 848 kr. Totalbeloppet kommer att variera mellan 18 998 kr. och 29 557 kr.

Vi har i det föregående föreslagit en sänkning av reduktionsfaktorn vid prövning mot egen inkomst och avskaffande av hänsynstagandet till behål- len förmögenhet. Detta leder bl.a. till att studiemedel kan erhållas vid vä— sentligt högre inkomst än i dag (upp mot ca 120000 kr. om året mot ca 85 000 kr. i dag). Man kan knappast hävda att man vid dessa inkomstnivåer behöver ett bidrag för att börja studera. Reduktionsreglerna bör därför ut— formas så att reduktionen först avser bidraget och därefter återbetalningse medlen. Då upphör bidraget vid ca 60 000 kr. vid heltidsstudier.

5.4. Återbetalning 5.4.1 Allmänt

I det följande återges kortfattat de bestämmelser som anger de nu gällande reglerna beträffande återbetalning av studieskulder.

För en mer ingående beskrivning av återbetalningssystemet hänvisas till kapitel 2 samt till den av oss utgivna rapporten (Ds U 1986:15) Makepröv- ning vid återbetalning av studiemedel.

Återbetalningen börjar normalt när två kalenderår gått sedan man senast fick studiemedel och återbetalningstiden bestäms första året man skall ber tala studiemedelsavgift (första avgiftsåret).

För beräkningen gäller följande regler:

* för den som är 36 år eller yngre under första avgiftsaret pågår återbetalningstiden t.o.m. 50 års ålder, * för den som är mellan 36 och 51 år när återbetalningen börjar skall skulden vara betald inom 15 år, * för den som är 51 år eller äldre när återbetalningen börjar skall

skulden vara betald under det år man fyller 65 år.

Som ett undantag från dessa regler gäller: * den som har en liten studieskuld får kortare återbetalningstid eftersom avgiften under det första avgiftsåret skall vara minst en tiondel av basbeloppet (2 410 kr. under år 1987).

Skulden räknas varje år upp med hjälp av ett s.k. regleringstal. Detta tal är f.n. maximerat till 1,042 genom ett av regeringen fastställt garantital. Reg— leringstalet kan understiga garantitalet 1,042 om konsumentprisindex un.- der ett år ökar med mindre än 4,2 %. Detta har hittills skett endast för är 1986. Skulden vid årsskiftet multipliceras med regleringstalet. Kostnaden för skulden blir alltså 4,2 % per år om regleringstalet är 1,042.

Avgiften under det första avgiftsåret beräknas på följande sätt:

Avgift : Skuld 31 december föregående år Antal avgiftsår

Det finns möjligheter att få uppskov. Uppskov skall sökas och beviljas för den som är bosatt i Sverige om avgiftsunderlaget underskrider avgiftsgrän— sen (3,5 x basbeloppet).

5.4.2. Problem med nuvarande återbetalningssystem

Antalet återbetalningsskyldiga fortsätter att öka i det nuvarande studiemev delssystemet. Okningen beror på att nya studiemedelstagare ständigt till— kommer medan antalet låntagare som slutbetalar sin skuld är betydligt fär- re på grund av den långa återbetalningstiden.

Som framgår av kapitel 3 är det de små skulderna som dominerar kraftigt. Nästan 75 % av alla studiemedelstagare har t.ex. skulder understigande 50 000 kr. I gruppen som ännu inte börjat betala är andelen lägre (ca 60 %).

Drygt 75 000 personer har skulder över 100 000 kr. Det motsvarar ca 9 % av alla studiemedelstagare. Bland dem som ännu inte börjat betala är motsva— rande andel 13 %.

Tendensen till högre skulder bland dem som nu studerar eller nyligen av- slutat sina studier är tydlig. Man bör även beakta att många i gruppen icke avgiftsskyldiga ännu inte avslutat sina studier och att deras skulder därför kommer att öka ytterligare.

Av vår redovisning i kapitel 3 framgår även att av de årliga avgifterna är det de relativt låga avgifterna under 3 000 kr. som dominerar kraftigt; 70 % av de avgiftsskyldiga har en årlig avgift understigande 3 000 kr. Antalet in— divider med årliga avgifter över 10 000 kr. är endast ca 1 500. Ca 5 % av de avgiftsskyldiga har avgifter över 5 000 kr.

För dem som har studiemedelsskulder över 100 000 kr. blir givetvis återbe- talningen betungande. Inkomstutvecklingen har varit olika för olika grup— per av högskoleutbildade samtidigt som vi i dag har många nya grupper stu— diemedelstagare. Man kan i dag inte som tidigare utgå från att man nästan

alltid får en hög inkomst genom att man genomgår en lång eftergymnasial utbildning.

Man kan alltså konstatera, att för en stor majoritet av dem som nu har lån och befinner sig i återbetalningssystemet bör återbetalningen av studieme- del inte innebära någon större ekonomisk uppoffring.

Samtidigt får man inte bortse från att det nuvarande systemet på sikt kan komma att skapa allt större problem för låntagarna vid återbetalningen. Om man gör tankeexperimentet att återbetalningsreglerna förblir oföränd- rade under lång tid framöver och att bidragsdelen fortsätter att urholkas el- ler låses på nuvarande nivå kommer studieskulderna att öka framdeles. I dag har den som genomgår en treårig eftergymnasial utbildning - och som skaffar sig studieskulder enbart på högskolenivå — en samlad skuld på över 100 000 kr. när återbetalningen börjar. För dem som har studieskulder från gymnasial nivå (motsvarande) och dessutom genomgår en högskoleutbild- ning kommer studieskulder på mellan 150 000 och 200 000 kr. att vara vanf liga om några år. Detsamma gäller för dem som genomgår enbart längre eff tergymnasiala utbildningar.

En hel del av dem som har eller i framtiden kommer att få stora studieskul der har inte några större problem att betala tillbaka sina skulder. Det är in» divider som har relativt höga begynnelselöner efter genomgången utbilda ning och vilkas löneutveckling får betecknas som god.

Det nuvarande studiemedelssystemet omfattar emellertid även dem som eff ter genomgången utbildning har relativt låga begynnelselöner och är verk- samma inom yrken där karriärmöjligheterna är begränsade. Härtill kom— mer att återbetalningsbördan kan vara betungande för många äldre stude— rande på grund av den relativt sett korta återbetalningstiden.

Enligt vår mening är det största problemet på återbetalningssidan att äta skilliga med relativt låga inkomster har stora skulder och höga årliga avgift ter. Den årliga avgift som nu debiteras den avgiftsskyldige är helt enkelt dåligt anpassad till den återbetalningsskyldiges inkomst.

Den som arbetar som t.ex. sjuksköterska, bibliotekarie eller förskollärare och startar sin yrkesverksamhet med en årlig återbetalningsavgift på 5 000 eller 6000 kr. eller rent av ännu mer befinner sig utan tvivel i en ekono— miskt pressad situation. Det framgår bl.a. av den studiemedelsdiskussion som förekommit och av de opinionsyttringar som vi fått ta del av samt av det material vi tagit fram under utredningsarbetets gång.

5.4.3. Minskad skuldsättning

Som nyss redovisats är utvecklingen mot högre skulder och därmed högre årliga avgifter påtaglig. Särskilt gäller detta äldre studerande som fått stu— diemedel för sin utbildning på både gymnasieskole- och högskolenivå.

Studiemedelssystemet har i dag flera skyddsmekanismer för att hindra att den årliga belastningen blir alltför hög; reglerna om uppskov är det främsta uttrycket härför och under de senaste åren har ca 14 % av de återbetalnings— skyldiga begärt och fått uppskov. Skulle makeprövningen avskaffas kan denna andel, som framgår av vår rapport Makeprövning vid återbetalning av studiemedel, komma att öka påtagligt.

Det förslag vi lagt fram i avsnitt 5.3 om höjda studiebidrag och bostadsbi- drag till studerande över 28 år innebär att tendensen mot ständigt ökad skuldsättning (i fast penningvärde) upphör. I avsnitt 5.5 kommer vi vidare

att ta upp de regler om avskrivning av studieskuld som i dag finns för vissa vuxenstuderande. Därutöver anser vi det nödvändigt att ta upp utformning— en av återbetalningssystemet som sådant.

5.4.4 lnkomstrelaterat återbetalningssystem

I det nu gällande återbetalningssystemet bestäms det första årets avgift genom att den totala skulden divideras med det antal år som låntagaren har kvar fram till 50-årsåldern. Detta var tänkt att utgöra normalfallet när det nuvarande återbetalningssystemet infördes. Genom att en majoritet av lån— tagarna har relativt låga skulder bestäms emellertid avgiften det första året för de flesta med hänsyn tagen till kompletteringsregeln, som innebär att avgiften det första året måste uppgå till minst 1/10 av basbeloppet. Där— est denna regel inte träder i kraft erhåller alla låntagare i en årskull nu i princip lika stora subventioner oavsett om de är i behov av subventionerna eller ej, förutsatt att låntagarna inte är berättigade till uppskov. Den som har en liten skuld efter avslutad utbildning får nu förmånen att betala till- baka skulden under lika lång tid som den som har en stor skuld. Om man bortser från uppskovsreglerna har subventionsgraden inget samband med skuldens storlek eller den enskildes återbetalningsförmåga.

Med utgångspunkt i bl.a. den problembild som skisserats ovan anser vi, att det nuvarande återbetalningssystemet bör ersättas med ett system, i vilket man låter den årliga återbetalningen stå i relation till den avgiftsskyldiges inkomst. Därmed kommer den årliga återbetalningen att variera för indivi— der med lika stor skuld i utgångsläget. Återbetalningstiden blir längre för en del, kortare för andra.

Alternativa lösningar på återbetalningssidan kan vara att man som i det nuvarande systemet utgår från en på förhand fastställd återbetalningstid men generellt förlänger denna. En sådan lösning medför att de årliga åter— betalningarna blir mindre och den statliga subventionen (kostnaden) högre med den metod att beräkna statens kostnader som vi har använt.

Man kan även tänka sig att man kombinerar ett system med en på förhand fastställd återbetalningstid under vilken skulden skall återbetalas med en spärregel (procentregel) som innebär att ingen skall behöva återbetala mer än en viss procent av sin inkomst. Den årliga, faktiska återbetalningen sker då med det lägsta beloppet i de båda parallellt löpande systemen. Om — i ett sådant system - den äterbetalningsskyldige skall ansöka om att få återbeta— la sina skulder enligt procentlinjen om denna är fördelaktigare, kan man kanske räkna med att åtskilliga avstår från att ansöka härom. Erfarenhe— tema från det nuvarande uppskovsförfarandet talar härför. Om återbetal— ningen automatiskt skall ske enligt det system som alltid är mest fördelak- tigt för den enskilde blir resultatet i många fall en förlängning av återbetal- ningstiden med ökad subvention som följd.

Vi avvisar tanken på en generell förlängning av återbetalningstiden och an- ser för vår del att återbetalningssystemet bör vara så administrativt enkelt och så lättförståeligt som möjligt för låntagarna och att en enda återbetal— ningsmetod (procentsats på inkomsten) är att föredra.

Vi förordar att ett inkomstrelaterat återbetalningssystem införs.

Återbetalningen av studiemedel sker genom att den återbetalningsskyldige varje år betalar en viss procent av sin inkomst. Denna återbetalning mot— svarar alltså den årliga avgift som finns i det nuvarande återbetalningssy— stemet. Systemet är överskådligt för den enskilde som själv kan beräkna

vilken avgift som skall inbetalas. Systemet är dessutom relativt lätt att ad— ministrera.

Enligt vår uppfattning löser ett inkomstrelaterat återbetalningssystem det problem som kommer att bli allt större i framtiden i det nuvarande återbe— talningssystemet - nämligen att individer med relativt låga inkomster och mindre gynnsamma karriärmöjligheter samtidigt debiteras höga årliga ave gi ter.

Vår utgångspunkt är att studieskulden är en skuld som i normalfallet skall återbetalas i sin helhet. Återbetalningssystemet skall inte vara så konstru— erat att grupper av låntagare redan på förhand kan räkna med att aldrig be- höva betala tillbaka sin skuld eller få en stor del av skulden efterskänkt. Det betyder att återbetalningarna i framtiden skall kunna ske även efter 65 år som är slutpunkten i dagens system. Vidare bör återbetalningarna påf börjas tidigare än i dag. Nuvarande regler om avskrivning vid dödsfall bör bibehållas. Aven i andra fall bör en möjlighet till avskrivning kunna stå Öpv pen, nämligen när synnerliga skäl föreligger.

Studieskulden i ett inkomstrelaterat återbetalningssystem är » liksom nu — personlig. Det är inte frågan om någon solidarisk betalning inom kollekti- vet. Varje låntagare betalar själv tillbaka sin egen studieskuld. Ingen skall behöva betala tillbaka någon annans studieskuld.

I ett inkomstrelaterat återbetalningssystem fyller en avgiftsgräns ingen funktion. Enligt vår mening skall samtliga avgiftsskyldiga varje år betala tillbaka någon del av sin skuld oavsett inkomstens storlek. Ett minimibe— lopp vid återbetalningen bör därför införas oavsett inkomst. Uppskov eller anstånd med återbetalningen blir i princip inte aktuell i ett inkomstrelate- rat återbetalningssystem.

Om alla avgiftsskyldiga oavsett inkomstens storlek skall återbetala någon del av sin studieskuld finns det inte anledning att ha kvar prövning mot ma— kes inkomst i ett nytt system. Prövning mot makes inkomst är därför inte motiverad i ett inkomstrelaterat återbetalningssystem.

Ett inkomstrelaterat återbetalningssystem gynnar alltså - ijämförelse med nuvarande system - låntagare som har relativt låga löner (men kommer över nuvarande avgiftsgräns) och höga skulder. Dessa får betala tillbaka sin studieskuld under längre tid och med mindre årliga avgifter än i det nu— varande systemet. Snabbare återbetalning än i dagens system blir det för dem som har låga eller relativt måttliga skulder och höga inkomster. Dessa låntagare betalar i dag tillbaka sina skulder under åren fram till 50 är (tänkt normalfall), trots att de skulle kunna återbetala snabbare utan stör— re ekonomiska uppoffringar. De som i dag ligger under avgiftsgränsen blir också återbetalningsskyldiga enligt vår modell, dock med förhållandevis lå- ga belopp.

De invändningar som kan riktas mot ett inkomstrelaterat återbetalningssy— stem är närmast av principiell natur: sambandet mellan skuldens storlek och det årliga återbetalningsbeloppet försvagas. Ingen kan med ett in— komstrelaterat återbetalningssystem på förhand säga när skulden är åter— betald. I viss män kan den enskildes inkomst vara en följd av att vederbö- rande frivilligt minskar sin arbetsinsats. Man undviker dock den ordning som finnsi nuvarande system genom att man kan hålla sin inkomst under avgiftsgränsen och på så sätt helt slippa betala tillbaka. Det är ett problem som accentueras vid slopad makeprövning i dagens system.

Marginaleffekter kan uppstå i vissa fall; man får betala en högre avgift när lönen ökar. Marginaleffekterna i ett inkomstrelaterat återbetalningssy- stem torde dock bli mindre än vad de är i det nuvarande systemet.

I ett inkomstrelaterat återbetalningssystem skall det självfallet - liksom i det nuvarande — finnas möjlighet att frivilligt återbetala sina studieskulder liksom möjlighet att under ett år betala in mer än vad man egentligen behö— ver.

Sammanfattningsvis innebär införandet av ett inkomstrelaterat återbetal— ningssystem följande.

* Den årliga avgiften anpassas till den enskildes inkomst.

* Prövning mot makes inkomst behövs inte.

* Återbetalningstiden kommer att variera; öka för en del, minska för andra.

Avgift kommer att erläggas av alla återbetalningsskyldiga.

Administrationen borde bli enklare med hänsyn till att upp; skovsmöjligheterna i princip bortfaller.

5.4.5. Olika inkomstbegrepp

Allmänt

I en inkomstrelaterad återbetalning av studieskulder finns ett samband mellan den enskildes inkomst och den årliga återbetalningsavgiften. Valet av inkomstbegrepp påverkar således den årliga återbetalningens storlek.

Vissa principiella utgångspunkter bör kunna anges för inkomstbegreppet.

Inkomstbegreppet bör

- vara så adekvat som möjligt och spegla den enskildes ekonomi- ska situation under det år eller i så nära anslutning som möjligt till det år då återbetalningen sker, — vara definierbart, preciserat och avgränsat; (det skall inte råda något tvivel om vilket inkomstbegrepp och vilket belopp som av— ses), — vara lätt att inhämta och kontrollera, — helst ansluta till något redan existerande inkomstbegrepp.

Vi har övervägt vilket inkomstbegrepp som är mest ändamålsenligt att an— vända.

Sjukpenn I nggru ridande inko mst

Den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) är enligt 3 kap. 2 & lagen om allmän försäkring den årliga inkomsti pengar eller naturaförmåner, i form av kost, bostad eller bil, som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete, antingen såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst (inkomst av anställning) eller på annan grund (inkomst av annat förvärvs- arbete). Som inkomst av anställning räknas dock inte ersättning från en ar— betsgivare som är bosatt utomlands eller en utländsk juridisk person, om ar— betet har utförts i arbetsgivarens verksamhet utom riket. Den sjukpenning- grundande inkomsten fastställs av försäkringskassan.

Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst bortses från sådan in— komst av anställning och annat förvärvsarbete som överstiger sju och en halv gånger basbeloppet.

Beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten skall, där förhållan— dena inte är kända för försäkringskassan, grundas på de upplysningar som kassan kan inhämta av den försäkrade eller dennes arbetsgivare eller som kan framgå av den uppskattning, som vid taxering .orts av den försäkrades inkomst. Inkomst av arbete för egen räkning får ej beräknas högre än som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning. Om in— komsten helt eller delvis utgörs av naturaförmåner i form av kost och bo— stad, skall dessa förmåner uppskattas efter de regler som tillämpas vid bee räkning av preliminär skatt.

De två karaktäristiska dragen i SGI är således att SGI mäter framtida inf komst och att den mäter enbart inkomst av förvärvsarbete.

Den främsta fördelen med att använda sig av SGI som inkomstbegrepp är att inkomstuppgiften är så aktuell som en sådan över huvud taget kan bli. Den är också rimligt långsiktig genom att SGI avser den förväntade in— komsten under den närmaste 12—månadersperioden. Därigenom fångar den upp och utjämnar säsongsmässiga eller andra förutsebara kortsiktiga fluk— tuationer i inkomsten. SGI har vidare vissa administrativa fördelar genom att den redan finns tillgänglig för alla i yrkesverksam ålder över 16 år.

De inkomster som räknas in i SGI är alltså i huvudsak de som i samband med taxering hänförs till inkomst av tjänst samt delar av vad som redovisas som inkomst av rörelse och jordbruksfastighet. Dessa inkomstslag domine- rar visserligen bland de inkomster som tas upp till beskattning. De in— komstslag som inte ingår i SGI - inkomst av kapital, annan fastighet och tillfällig förvärvsverksamhet — kan emellertid ha betydande vikt för dem som har sådana andra inkomster.

I tabell 5.4 visas en bearbetning av riksrevisionsverkets taxeringsstatisti— ska undersökning taxeringsåret1985.

Tabell 5.4 lnkomsttagare och medelinkomster avseende taxeringsaret 1985 (inkomstäret1984). Uppdelning av bruttoinkomst på inkomstslag.

lnkomstslag Antal 1000—tal Andel % Modelinkomst kr.

Totalt 6 520 99 76 761

av tjänst 6 257 95 73 509

av kapital 2 687 41 5 628

av annan fastighet 1 165 18 2 722

av tillfällig förvärvsverk- 158 2 '25 292 samhet

avjordbruksfastighet 263 4 18 247

av rörelse 270 4 46 927

Källa: Riksrevisiönsverkets Laxeringsswtistiska undersökning taxeringsåret1985unkomstarut 19841. Stu— tistiska meddelanden 014 SM 8602.

Av tabell 5.4 framgår att 41 % av alla inkomsttagare hade inkomst av kapi— tal, 18 % av annan fastighet och 2 % av tillfällig förvärvsverksamhet. Dessa inkomstkällör ingår alltså inte i SGI.

Skillnaderna är därvid stora mellan olika medborgargrupper. För många löntagare är arbetsinkomsten det helt dominerande inkomstslaget. För and— ra grupper däremot svarar andra inkomster för en betydande del av den to- talt disponibla inkomsten, även om man bortser från icke skattepliktiga transfereringar. Pensionsinkomster inräknas inte i SGI.

En förutsättning för att inkomst av eget förvärvsarbete skall beaktas är att den uppgår till minst 6 000 kr. per år och är stadigvarande eller regelbundet återkommande. Retroaktivt utbetalade lönebelopp beaktas inte.

Vidare fastställs SGI inte till högre belopp än vad som svarar mot 7,5 gång- er det basbelopp som gäller vid årets början.

Slutligen gäller att för dem som har inkomster av arbete för egen räkning får SGI inte beräknas högre än vad som svarar mot en skälig avlöning för en anställd som utför liknande arbete. Denna begränsning gäller dem som ar— betar som jordbrukare eller egna företagare i övrigt. Å andra sidan kan SGI beräknas efter samma grunder under ett företags uppbyggnadsskede, trots att den taxerade inkomsten då kan vara väsentligt lägre. Aven därefter bortser man från en onormalt lågt taxerad inkomst som hänför sig till ett enstaka år.

Till bilden bör även att den registrerade sjukpenninggrundande inkomsten erfarenhetsmässigt är ganska osäker. Vissa undersökningar tyder på att underskattningar är mycket vanliga, även när det gäller i och för sig regi— strerade inkomstslag.

Det är knappast ändamålsenligt att använda SGI som enda underlag för att konstruera ett inkomstbegrepp, som skulle kunna användas vid en in— komstrelaterad återbetalning av studiemedel.

En av de stora fördelarna med SGI är dess aktualitet. Olika utredningar har undersökt möjligheterna att den enskilde själv skulle kunna komplettera uppgifterna i SGI med uppgifter som nu inte ingår i SGI, t.ex. pensionsin— komster, inkomst av kapital, annan fastighet, tillfällig förvärvsverksam- het. Ätminstone beträffande den senare inkomstkällan ligger det i sakens natur att den är omöjlig att uppge på förhand.

Det skulle enligt vår mening vara förenat med oöverstigliga administrativa och kontrollmässiga problem om den enskilde skulle åläggas att "aktuali- sera" sin egen SGI med avseende på pensionsinkomster, inkomst av kapital etc.

Sarnmanfattningsvis kan vi konstatera, att varken SGI eller en komplette— rad SGI kan användas som inkomstbegrepp vid en inkomstrelaterad återbe- talning av studiemedel.

Inkomstbegrepp inom beskattningen

Mot bakgrund av vad som framförts beträffande SGI är det enligt vår me— ning rimligt att bygga upp en inkomstrelaterad återbetalning kring något av de inkomstbegrepp som används inom beskattningen.

På skatteområdet lägger samhället ner omfattande resurser att nå en for— mellt och materiellt riktig värdering av de olika inkomster som medborgar-

na disponerar. Knappast på något annat område är heller arbetet lika inrik— tat på att successivt undanröja brister i de värderingsmetoder som används. Från kvalitativa utgångspunkter är därför inkomstuppgifter som hämtas från beskattningen de bästa som kan erhållas, trots de brister som även des— sa uppgifter inte sällan har.

Taxeringen bygger på en inkomstberäkning netto inom ett antal skilda in— komstslag — inkomst av tjänst, rörelse, jordbruksfastighet, annan fastighet, kapital och tillfällig förvärvsverksamhet. Nettot under varje sådant in— komstslag (eller — om det finns flera förvärvskällor under samma inkomst— slag — nettot inom varje förvärvskälla) summeras i den mån det är positivt till vad som kallas sammanräknad inkomst. När därefter underskotten i de förvärvskällor som har ett negativt netto har dragits av får man det som kallas sammanräknad nettoinkomst. Sedan även övriga allmänna avdrag och eventuella förlustavdrag hänförliga till tidigare beskattningsår har räknats från erhålles den taxerade inkomsten. Den statligt taxerade in— komsten minskas med grundavdrag fr.o.m. 1988 års taxering. Den statligt taxerade inkomsten kan vidare i vissa fall för den som fått folkpension minskas med ett extra avdrag. Samma möjlighet föreligger för den som haft merutgifter till följd av sjukdom eller olycksfall. Den taxerade inkomsten minus grundavdraget och det extra avdraget utgör den beskattningsbara in— komsten. Detsamma gäller ifråga om beräkning av den till kommunal inv komstskatt beskattningsbara inkomsten. Grundavdraget är vid 1988 års taxering 9 000 kr. och därefter 10 000 kr.

Schematiskt kan sammanställningen för den statliga inkomstskatt som gäl- ler fr.o.m. taxeringsåret 1988 (inkomståret 1987) beskrivas enligt följande.

Inkomst av tjänst

inkomst av kapital inkomst av annan fastighet änjordbruksfastighet inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet inkomst av jordbruksfastighet inkomst av rörelse sammanräknad inkomst underskott av en— eller tvåfamiljsfastighet övriga underskotti förvärvskälla sammanräknad nettoinkomst

övriga allmänna avdrag

— förlustavdrag = taxerad inkomst — extra avdrag — grundavdrag

= statligt beskattningsbar inkomst

u+++++

Val av inkomstbegrepp

Skillnaden mellan de olika inkomstbegrepp som framkommer som ett resul— tat av taxeringen beror på i vilken omfattning som olika slags avdrag tillåts inverka på den inkomst som man mäter. Det bör emellertid observeras att redan på den lägsta nivån — de skilda inkomstslagen — redovisas inkomsten netto. Det innebär att sådana utgifter eller omkostnader som inte överstiger intäkterna i samma förvärvskälla alltid slår igenom i den registrerade in— komsten, oavsett vilket inkomstmått man väljer. Diskussionen om i vilken mån som avdrag av olika slag bör få påverka inkomstbegreppet kommer alltså att gälla bara den del av avdragen som överstiger intäkterna i samma förvärvskälla samt sådana avdrag som redovisas fristående från de olika in- komstslagen.

Om man vill använda beskattningens inkomstmått även inom ett inkomst— relaterat återbetalningssystem är man av administrativa skäl bunden till den gruppering av skilda inkomstslag som är gjord inom beskattningen. Man kan inte skilja ut ränteavdrag utan bara underskottsavdrag. Under— känner man underskottsavdrag i de delar de härrör från en typ av utgifter inom ett inkomstslag måste man även underkänna underskottsavdrag i öv- rigt som härrör från samma inkomstslag. Det innebär enligt vår uppfatt— ning att underskottsavdrag från inkomstslagen annan fastighet och kapital inte i någon del bör få avräknas från underlaget.

Underskott kan vidare uppkomma under inkomstslaget tillfällig förvärvsf verksamhet. Det handlar då som regel om realisationsförluster. Dessa mot— svaras i sin tur som regel inte av någon utgift under inkomståret. Tvärtom är det snarare så att den skattskyldige har tillförts en inkomst. Förlusten består i att denna inkomst inte har varit tillräckligt stor för att kompensera en ursprunglig utgift som har gjorts något tidigare är, inte sällan ganska långt tillbaka i tiden. Förlusten har därför inte i sig minskat den enskildes disponibla inkomst för inkomståret.

Enligt vår mening bör den inkomst som skall ligga till grund för återbetal— ningen inte få påverkas av underskott av en— eller tvåfamiljsfastighet eller övriga underskott i förvärvskälla. Vårt inkomstbegrepp blir således iden— ttliSklt med det nu gällande inkomstbegreppet vid fastställandet av avgiftsun» er ag.

Den taxerade inkomsten påverkas av ytterligare ett antal allmänna avdrag av sinsemellan något olika typ och syfte. I redovisningen av uppgifterna från taxeringen hålls de samman under gemensam rubrik - övriga allmän» na avdrag. Av administrativa skäl kan man alltså inte heller här välja fritt mellan om vissa av dem bör få påverka underlaget och andra inte. Man får välja mellan att ha med dem alla eller att inte ha dem med alls. I det senare fallet finns dock alltid möjligheten att låta någon eller några av dem ersät— tas av uppgifter från annat håll eller av generella schabloner.

Frågan om de övriga allmänna avdragen bör få avräknas i sin helhet be— stäms av hur man ställer sig till den grupp av avdrag som främst har karak— tären av frivilliga inkomstdispositioner som av skilda skäl ges en förmånlig skattemässig behandling.

Avdragsrätten för premier för pensionsförsäkringar har ursprungligen kommit till för att stimulera till ett ökat pensionssparande.

Avdragen för periodiskt understöd m.m. är en mycket heterogen grupp: dels får avdrag göras med utbetalat belopp, dock högst 3 000 kr. per barn, på grundval av underhållsskyldighet gentemot barn i tidigare äktenskap (mot— svarande), dels får avdrag göras med obegränsade belopp för s.k. legala un- derstöd. I denna grupp ingår bl.a. fastställt underhåll till tidigare maka, un- derstöd till tidigare anställd samt understöd som utgör livränta eller lik— nande ersättning vid förvärv av egendom. Egendomslivräntor är avdrags— gilla för förvärvaren inte bara i den del de motsvarar ränta på kapitalet, utan även i den del de motsvarar amorteringar på kapitaldelen. För säljaren är de löpande livränteinkomsterna skattepliktiga, men konstruktionen ger honom möjligheter att undvika en annars utfallande realisationsvinstbe- skattning.

Det inkomstbegrepp som finns angivet i den nu gällande studiestödslagen utgår från den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten. Avdrag för une derskott av en— eller tvåfamiljsfastighet och övriga underskotti förvärvskäl- la vid taxeringen läggs till den taxerade inkomsten.

Enligt vår mening är det mest ändamålsenligt att detta inkomstbegrepp ane vänds även framdeles i ett nytt inkomstrelaterat återbetalningssystem. Det innebär att hänsyn tas till övriga allmänna avdrag som består av bl.a. inbe— talda premier för pensionsförsäkringar samt underhållsbidrag till barn och periodiskt understöd. Hänsyn tas även till förlustavdrag som kan utnyttjas av den som t.ex. har rörelse om avdragen ett år är större än inkomsterna. Mellanskillnaden kan då under kommande år användas för att minska den taxerade inkomsten.

Sammanfattningsvis föreslår vi således att det inkomstbegrepp som än— vänds i dag, nämligen taxerad inkomst med tillägg för underskott av en- el— ler tvåfamiljsfastighet och övriga underskott i förvärvskälla, skall tillämf pas även framdeles.

5.4.6. Räntans storlek

Som vi tidigare framhållit bör tyngdpunkten i subventionerna i studieme— delssystemet förskjutas från återbetalningen till tilldelningen. Vi har såle- des i 5.3.8 föreslagit en kraftig höjning och en indexreglering av studiebi— draget. En stor del av subventioneringen i dagens system sker genom att det s.k. regleringstalet är maximerat till 4,2 %. Enligt vår mening bör en högre grad av marknadsanpassning eftersträvas. Räntan bör därför knytas till statens kostnad för upplåningen; vi återkommer mer utförligt till denna fråv ga i avsnitt 5.6.

Det nuvarande regleringstalet är bestämt bl.a. med hänsyn till gällande regler om avdragsrätt för lån. Som vi framhållit i 5.3.1 måste ett motsva» rande hänsynstagande ske även framdeles. Vi förordar därför att återbetal- ningsmedlen beläggs med en ränta som motsvarar hälften av statens upplåe ningskostnad.

Skulle skattesystemets avdragsregler ändras får statsmakterna i särskild ordning pröva om och på vad sätt en sådan ändring skall påverka reglerna i studiemedelssystemet.

5.4.7. Återbetalningstidens längd, minimiavgift m.m.

Huvudprincipen enligt värt förslag är att den avgiftsskyldige skall aterbe' tala hela sin skuld. Återbetalningstiden kan variera men kan, med den prov centsats vi kommer att föreslå, beräknas bli i genomsnitt kortare än i dag.

Äterbetalningarna bör också påbörjas tidigare än i dag, nämligen det är som infaller sex månader efter den tidsperiod för vilken studiemedel senast uppburits.

Ide fall en studerande uppburit nya studiemedel skall dessa sammanläggas med tidigare lån. Någon ny återbetalningsfri tid skall inte finnas efter de nya studiernas slut. Detta förhållande gäller för övrigt också i dag.

I vissa undantagsfall är det tänkbart att skulden i sin helhet inte är återbe- tald när pensionsåldern inträder. F.n. avskrivs studieskulder som inte hun— nit betalas före 66 års ålder. Med hänsyn till att vi förordar ett inkomstbe— grepp som innebär att den enskilde kan minska sin taxerade inkomst gen- om att omfördela inkomsterna från den yrkesverksamma perioden till fram- tiden via t.ex. pensionsförsäkringar, finns det enligt vår uppfattning ingen anledning att i ett nytt inkomstrelaterat återbetalningssystem avskriva återstående skuldbelopp vid just 66 års ålder. Vi har även beaktat att pen— sionärskollektivet, med här aktuellt tidsperspektiv, som helhet kommer att

ha betydligt bättre inkomster än dagens pensionärer. ATP— systemet är t.ex. helt utbyggt.

De allra flesta individer har någon form av kontinuitet i sina inkomster. I regel ökar inkomsterna något år för år. De olika ersättningarna inom social- försäkringssystemet syftar till att förhindra alltför drastiska fluktuationer i disponibel inkomst mellan olika är. Inkomster av kapital och inkomster av tillfällig förvärvsverksamhet kan visserligen variera mellan olika är men dessa inkomstslag torde inte spela någon större roll för den alldeles övervå- gande majoriteten av studiemedelstagare. I den mån den enskildes inkoms— ter under debiteringsåret har förändrats i negativ riktning och sjunkit ex- tremt mycketi förhållande till inkomsten under det år som bestämmer av— giften bör man kunna ta hänsyn härtill och göra individuella bedömningar.

Taxeringen fastställs den 30 oktober taxeringsåret (dvs. året efter det att in— komst intjänades). Skattemyndigheterna har tillgång till de olika inkomst— uppgifterna i slutet av taxeringsåret. För närvarande har CSN inte rätt att få del av dessa uppgifter för att debitera avgifter. CSN får i stället del av sammanställningar som länsstyrelserna gör. Dessa sammanställningar kommer nu CSN tillhanda kring månadsskiftet februari/mars året efter taxeringsåret.

Det nya förenklade taxeringsförfarandet medför emellertid att den alldeles övervägande delen av deklarationerna har hunnit slutbehandlats av taxe— ringsmyndigheterna senast ijuni månad taxeringsåret. Tekniskt och admi- nistrativt torde det inte vara några svårigheter för CSN att debitera avgif— åer i ett inkomstrelaterat återbetalningssystem fr.o.m. året efter taxerings— ret.

Vi har föreslagit att återbetalningarna skall påbörjas tidigare än i dag. Om man använder sig av ett inkomstbegrepp inom taxeringen kan avgift beta— las tidigast det andra året efter inkomståret. Ett inkomstbegrepp inom taxeringen bör därför kompletteras med införande av en minimiavgift. En sådan ordning innebär att man kan debitera avgift redan året efter det att utbildningen avslutats. Alla återbetalningsskyldiga bör årligen betala till- baka 3 % av basbeloppet. Med ett basbelopp om 24 100 kr. skulle det innebä— ra en avgift på 723 kr. En sådan avgift kan i första hand beräknas komma att betalas av de återbetalningsskyldiga under de två första åren efter stu— diernas avslutning; av bilaga 5 framgår att även en måttlig avgift påverkar skuldens storlek. Det är givetvis inte heller betydelselöst för kostnaderna med en avgift av detta slag.

5.4.8 Förslag om procentsats Storleken på den återbetalningsskyldiges årliga avgift kommer att bero på dels vilket inkomstbegrepp som används (dvs. avgiftsunderlaget), dels med vilken procentsats uttaget skall ske.

Vi har tidigare förordat att det nuvarande inkomstbegreppet i studiestödS» lagen (taxerad inkomst plus avdrag för underskott i förvärvskälla) används.

Ett inkomstrelaterat återbetalningssystem kan utformas på något olika sätt beträffande procentsatsen.

En möjlighet är att man använder sig av en fast procentsats. Det innebär att alla återbetalningsskyldiga betalar X procent av sin inkomsti årlig avgift.

En annan möjlighet är att man låter procentsatsen öka med tiden, t.ex. med en halv eller en enhet vart femte år. Belastningen på låntagaren ökar då under återbetalningstidens längd.

En tredje möjlighet är att procentsatsen stiger med ökande skuld. Den som har en liten skuld återbetalar sina studieskulder efter en lägre procentsats; den som har en stor skuld betalar tillbaka efter en högre procentsats.

En fjärde möjlighet är att man låter procentsatsen stiga med inkomsten. Ju högre inkomst man har, desto högre blir den procentsats med vilken man återbetalar sin skuld.

Den enklaste modellen är självfallet den där alla betalar tillbaka sin skuld med samma procentsats. En sådan modell är mera överskådlig för den ene skilde och enklare att informera om. Vi förordar därför en sådan modell.

I bilaga 5 redovisas beräkningar avseende ett inkomstrelaterat återbetal- ningssystem. Beräkningarna omfattar både historiskt material och kön— struerade framtida förhållanden vad avser skuldens storlek, återbetal- ningstidens längd och den årliga avgiftens storlek. Jämförelser görs med nu gällande system.

I beräkningarna visas vilket resultat olika procentsatser (3, 4 resp. 4,5 % av inkomsten) får vad avser den årliga avgiftens storlek samt återbetalningsti— dens längd. Vi har haft två grundläggande ambitioner beträffande återbe- talningen: dels att förskjuta de statliga subventionerna från återbetalning— en till tilldelningen, dels att se till att den årliga avgiften står i rimlig rela- tion till den avgiftsskyldiges inkomst och inte upplevs som alltför betung— ande. Våra beräkningar visar att 4—procentalternativet kan förena dessa strävanden. Vi förordar därför, att den årliga avgiften bestäms till 4 % av den återbetalningsskyldiges inkomst. CSN bör få besluta om vid vilka till- fällen under året som avgift skall erläggas.

De nuvarande återbetalningsreglerna är i vissa avseenden alltför stelbent utformade. Enligt vår uppfattning bör det därför vara möjligt för CSN att omedelbart kunna återkräva hela studieskulden med ränta av den som inte fullföljer återbetalningarna på föreskrivet sätt. Vi anser också att CSN bör ha möjlighet att ingå avtal med de återbetalningsskyldiga som önskar fulla följa återbetalningen men som inte klarar av detta fullt ut enligt de nuva- rande reglerna. I dessa senare fall bör räntan överstiga statens utlåningse ränta med två procentenheter.

5.4.9. Avgränsning av återbetalningsskyldiga

En inkomstrelaterad återbetalning måste bygga på det faktum att det finns taxeringsuppgifter tillgängliga för den återbetalningsskyldige. Alla indivi— der som har studieskulder är emellertid inte deklarationsskyldiga.

För närvarande gäller att självdeklaration skall lämnas av den som

* varit bosatt i Sverige under hela 1986 och tjänat 6 000 kr. eller mer. För makar gäller gränsen 6 000 kr. för deras sammanlagda inkomster,

* varit bosatt i Sverige endast en del av året och haft en inkomst på

100 kr. eller mer,

* betalat sjömansskatt under 1986 Och haft inkomst i land (t.ex. sjukpenning eller bankräntor) på sammanlagt minst 100 kr.,

* själv eller tillsammans med make och/eller hemmavarande barn under 18 år hade skattepliktiga förmögenhetstillgångar på mer än 400 000 kr. den 31 december 1986. (Sådana tillgångar är t.ex. pengar på banken eller kontanter, aktier, obligationer, fastighea ter, fordringar, bil, båt och smycken.),

* själv eller tillsammans med make eller någon annan äger fastig- het. t.ex. radhus eller fritidshus,

* fått anmaning att lämna deklaration.

Huvudprincipen är alltså att den årliga avgiften betalas som en procentsats på inkomsten. För detta krävs att det finns taxeringsuppgifter tillgängliga.

Deklaration avges inte av den som betalar sjömansskatti Sverige. Sjömansv skatten dras nämligen direkt på hans lön av redaren eller av entreprenör som redaren anlitar. Motsvarigheten till taxerad inkomst före avdrag för underskott i förvärvskälla är enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt bee skattningsbar inkomst förejämkning för underskott i förvärvskälla.

Några svårigheter att från sjömansskattekontoret få inkomstuppgifter tor- de inte föreligga. För den som är bosatt i Sverige föreslår vi därför att in- komster som han har betalat svensk sjömansskatt för skall jämställas med deklarationsskyldiga inkomster.

Den som stadigvarande är bosatt utomlands beskattas som regel inte i Sverige. Någon skyldighet att deklarera i Sverige föreligger heller inte nor— malt sett. Enligt de nu gällande återbetalningsreglerna skall den som är bo— satt utomlands betala sin fastställda avgift. Någon möjlighet till uppskov föreligger vanligen inte heller för utomlands boende.

Den som är bosatt utomlands bör inte omfattas av ett inkomstrelaterat återbetalningssystem. För utomlands bosatta föreslås årliga återbetalning- ar av sådan storlek att hela skulden är återbetald inom 20 år. Lägst skall dock avgiften utgöra 10 % av basbeloppet.

5.4.10. Lindring av återbetalningsskyldigheten Nedsättningavärsbeloppet

I det nuvarande återbetalningssystemet finns särskilda regler för nedsätt— ning eller uppskov med avgiften för ett visst är. Sådana regler bör finnas kvar även i ett system med inkomstrelaterad återbetalning. Den som påbör— jat sin återbetalning och som därefter ånyo börjar studera med statligt stu' diestöd bör även framdeles regelmässigt få anstånd med återbetalningen, även vad gäller minimiavgiften.

Med tanke på att den årliga avgiften fastställs med utgångspunkt i den se— nast kända taxeringen, bör det finnas en möjlighet till nedsättning om in— komsten i avsevärd grad minskat, t.ex. på grund av minskad arbetsomfatt- ning, arbetslöshet eller liknande orsak.

Enligt vår uppfattning kan det därutöver inträffa oförutsedda händelser som individen inte rår över och som tillfälligt starkt nedsätter betalnings— förmågan. Aven i sådana fall bör undantagsvis nedsättning eller anstånd kunna beviljas. Vi vill i detta sammanhang dock understryka att andra skulder vid sidan av studieskulder eller höga levnadsomkostnader inte är

sådana omständigheter som skall tillmätas betydelse när det gäller att be- döma den enskildes återbetalningsförmåga.

Avskrivning av studieskuld

I dagens studiemedelssystem kan den återbetalningsskyldige helt eller del— vis befrias från en återstående betalningsskyldighet om hans betalningsförf måga bedöms som nedsatt p.g.a. långvarig sjukdom eller annan jämförlig orsak.

Aven i det av oss föreslagna återbetalningssystemet kan det finnas skäl att behålla vissa möjligheter att avskriva en studieskuld helt eller delvis. Ett sådant skäl kan vara just nedsatt betalningsförmåga p.g.a. sjukdom eller handikapp som leder till långvarig arbetsoförmåga. Betalningsförmågan kan dock inte anses vara nedsatt om den återbetalningsskyldige har en sjuk— eller förtidspension eller någon annan ersättning som motsvarar en normal inkomst.

En handikappad studerande som p.g.a. handikappet får sin studietid för- längd, bör ha möjlighet atti efterhand få den del av studieskulden som belö- per sig på sådan "mertid" avskriven. Sådana avskrivningsfall bör kunna av- göras av CSN efter individuell prövning.

Slutligen kan det i enstaka undantagsfall finnas speciella omständigheter i samband med förekomsten av en studieskuld som gör att det kan vara moti- verat att helt eller delvis befria någon individ från en återbetalningsskyl— dighet. Som exempel kan nämnas det fall att en studerande p.g.a. en skada eller sjukdom som uppkommit under studietiden inte kan fullfölja eller i är— betslivet utnyttja den utbildning för vilken han ådragit sig en betydande studieskuld. I sådana fall kan den studerande tvingas skuldsätta sig för en kompletterande utbildning, vilket bör kunna motivera en avskrivning av delar av den totala skulden. En studerande som redan under studietiden blir sjukpensionerad, får kanske en så låg pension att det även i ett inf komstrelaterat system kan vara rimligt att befria vederbörande från viss återbetalningsskyldighet. Ett annat skäl för avskrivning kan vara att en studerande har blivit utsatt för brottslig handling och på grund härav aldrig kunnat utnyttja beviljade studiemedel.

5.5. Studerande under högskolenivå 5.5.1 Allmänt

Omkring en tredjedel av dem som uppbär studiemedel är i dag studerande äldre än 20 år i gymnasieskolan, kommunal vuxenutbildning och folkhögf skola. Det rör sig om ca 50 000 individer under ett år. Vidare finns det in— emot 30 000 studerande som får särskilt vuxenutbildningsstöd, främst för studier på grundskole- och gymnasieskolenivå och ca 1 200 studerande som erhåller särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa. Och slutligen tar ca 6 000 yngre studerande i gymnasieskolan återbetalningspliktiga studiemedel.

En betydande del av studiemedlen betalas således ut till dem som bedriver studier på en nivå under högskolan.

Den utbyggnad av vuxenutbildningen som inleddes under 1960—talet har medfört att många äldre, som inte gick igenom gymnasieskolan i ungdoms- åren, har fått möjlighet att studera vidare. Antalet äldre deltagare i kom— vux och folkhögskolan liksom i gymnasieskolan är betydande. Huvuddelen

av dessa har dock ett begränsat studiemål och många, inom t.ex. komvux, läser på deltid.

Det finns emellertid ett stort antal som heltidsstuderar; de nyss nämnda ta— len belyser detta.

Genom beslut år 1975 infördes bl.a. det s.k. särskilda vuxenstudiestödet (SVUX) för att underlätta studiefinansieringen inom vuxenutbildningen. Syftet var att de som i vuxen ålder genomgick gymnasial utbildning inte skulle ha stora skulder inför eventuella högskolestudier. Stöden har dock ej kommit att byggas ut i den omfattning som förutsattes av den kommitté som föreslog inrättandet av stöden. En del av de medel som uppkommer ge— nom den särskilda vuxenutbildningsavgiften används även för andra ända— mål än studiestöd. Antalet särskilda vuxenstudiestöd (helår) är f.n. ca 15 000. Det exakta antalet är svårt att fastställa eftersom det särskilda vux- enstudiestödet är differentierat. Som nämnts ovan får ca 30 000 individer del av stödet under ett är. SVUX, som utgår efter en prövning av den enskilv des behov, kommer endast en mindre del av de vuxenstuderande till del (många uppfyller f.ö. inte heller de grundläggande kriterierna om tidigare yrkesverksamhet). För dem står studiemedlen till buds.

Det går inte med säkerhet att säga hur många av dem som får studiemedel på gymnasial nivå som fortsätter på högskolenivå. Någon sådan statistik finns inte. En undersökning som .orts av studiemedelsnämnden i Stock— holm för vår räkning avseende grundskolestuderande inom komvux tydde inte på att det var särskilt många inom denna kategori som tog studiemedel för ett stort antal terminer. Det kan dock diskuteras om undersökningen är representativ för situationen i landet i övrigt. Av dem som under ett läsår har studiemedel på gymnasial nivå kan man uppskatta att ca 10 000 inom några år tar studiemedel även för högskolestudier. De brev som kommit oss till del tyder också på att det finns inte så få individer som har studiemedel på mer än ett stadium.

Aven om det således inte går att med någon exakthet fastslå antalet, står det dock klart att det är många som haft att förlita sig till studiemedlen bä- de på gymnasialt stadium (i vissa fall inkluderande grundskola) och på hög- skolenivå. Risken är då betydande att dessa individer ådrar sig en stor åter- betalningsskyldighet.

Återbetalningssystemets konstruktion är också sådan att äldre studerande får hö re avgifter, även om skyddsregler mot alltför korta återbetalningstia der in örts. I den mån den aktuella gruppen inte hamnar i yrken med höga inkomster, kan den årliga avgiften bli mycket betungande.

Ytterligare en faktor bör uppmärksammas. Reglerna om rätt till studieme- del är i tidsavseende generösa . 10 terminer inom komvux och övriga utbild— ningar på gymnasial nivå och 12 inom högskolan. På den lägre nivån är det inte heller möjligt att ha samma meritprövningssystem som i högskolan. Det finns därför studerande som genom att gå från en Studieväg till en än— nan, ådrar sig en mycket stor återbetalningsskyldighet utan att studierna lett till resultat i form av en yrkesutbildning (motsvarande).

Sammanfattningsvis kan man alltså konstatera att det finns åtskilliga pro— blem med studiestödet för gruppen äldre studerande i gymnasieskolan m.fl. skolformer.

5.5.2 Avskrivning av studieskulder på grund av vuxenstudier

Man har på olika sätt försökt lösa problemet med den omfattande återbetal— ningsskyldigheten för vissa vuxenstuderande. De särskilda vuxenstudiestö— den (SVUX och SVUXA) är naturligtvis de mest verkningsfulla stöden som kan hålla tillbaka skuldsättningen för vuxna.

Vuxenstudier är ett skäl för avskrivning av studieskulder. Reglerna förut— sätter ett ansökningsförfarande. Den sökande skall vara minst 20 år, ha del- tagit i statlig eller kommunal vuxenutbildning eller folkhögskoleutbildf ning. Till vuxenutbildning i detta sammanhang räknas även grundskolans högstadium men inte ungdomsgymnasiet. Den sökande skall dessutom ha uppburit återbetalningspliktiga studiemedel i minst fyra terminer för efter gymnasial utbildning. Det krävs vidare att den gymnasiala utbildningen skall ha varit nödvändig för inträde till den eftergymnasiala utbildningen. Den sökande skall dessutom ha varit yrkesverksam i minst fyra år före den eftergymnasiala utbildningens början och det bör slutligen med hänsyn tar gen till den sökandes ekonomiska förhållanden vara skäligt att avskrivning ev1 jas.

Högst 1 900 kr. för varje kurs som den sökande har haft återbetalningsplik— tiga studiemedel kan skrivas av. Det finns också ett maximibelopp, 5 700 kr., som avskrivning kan ske med. Avskrivningen får heller inte uppgå till mer än hälften av det belopp som har utgått för den gymnasiala utbildning— en. Reglerna, liksom beloppen, är oförändrade sedan år 1973.

År 1983 var det 566 individer som fick avskrivning av sina studieskulder med totalt 1,6 milj.kr. och år 1984 var det 169 individer som fick avskriV» ning av sina skulder med totalt 0,6 milj.kr. Nedgången år 1984 beror enbart på vissa administrativa åtgärder. Under år 1986 har redan fler än 1 000 år* enden angående avskrivning på grund av vuxenstudier behandlats. En del av dessa ärenden hör rätteligen hemma under åren 1984 och 1985.

Den som vill ha avskrivning måste själv ansöka om detta. Information om avskrivningsmöjligheterna finns i CSN:s broschyrer om studiemedel. Hur stor populationen är som har rätt till avskrivning till följd av tidigare studi» er i vuxen ålder är obekant.

5.5.3. Overväganden

Det har varit ett uttalat mål för den studiesociala politiken att en studeran— de inte skall behöva ådra sig en omfattande återbetalningsskyldighet för studier på gymnasial nivå. Studiehjälpens konstruktion, SVUX och av— skrivningsreglerna är alla uttryck härför. Som framgått av det tidigare kan man dock räkna med att det är åtskilliga som har en stor skuld redan när de börjar högskolestudierna.

Enligt vår uppfattning är det angeläget att komma tillrätta med detta pro— blem. Skilda metoder kan användas för att bättre än i dagens läge åstad— komma att äldre högskolestuderande inte behöver ta på sig en alltför omfat— tande återbetalningsskyldighet för studier under högskolenivå.

Ett verkningsfullt sätt att drastiskt minska detta problem vore att låta SVUX utgå till alla behöriga sökande. Detta skulle dock dels redan i nulä- get medföra mycket stora kostnader, dels i sig sannolikt påverka val mellan heltids— och deltidsstudier på det gymnasiala stadiet och därmed ytterligare höja kostnaderna. Vi har inte helleri uppdrag att behandla studiefinansie— ringen inom vuxenutbildningen. Ur den synvinkel som vi har att se på stu—

diefinansieringen i sin helhet anser vi dock att en utökning av antalet sära skilda vuxenstudiestöd är angelägen. Speciellt gäller detta på grundskole— nivån. Den utökning av SVUX—stöden som beslutats i år skall också i första hand avse studerande på denna nivå.

Ett annat sätt att nedbringa skuldsättningen för studier på gymnasial nivå (motsvarande) vore att inom studiefinansieringssystemet låta bidraget va- riera med utbildningens nivå (grundskola, gymnasieskola, högskola). Om man emellertid främst har i tankarna att minska den årliga, kommande be— lastningen för dem som studerar på alla nivåer (eller två) i vuxen ålder, blir differentierade bidrag onödigt kostsamma. Merparten av de studerande fortsätter inte med högskolestudier och deras återbetalningsskyldighet blir därmed ej så betungande. Vi förordar därför inte ett på detta sätt differen— tierat bidrag.

En ytterligare metod är att under vissa premisser skriva av en del av den skuld som den studerande dragit på sig under studierna på grundskolef och gymnasienivå. Detta är som nämnts möjligt redan i dag, men de nuvarande reglerna är enligt vår mening inte tillräckligt verkningsfulla, det maximala beloppet 5 700 kr. har t..o m. varit oförändrat 1 nästan tjugo år. Enligt vår mening bör de nuvarande reglerna göras mer generösa.

Den årliga avgiften blir som nämnts i vissa fall mycket betungande för äld- re studerande. Detta sammanhänger inte bara med det totala återbetal— ningsbeloppet utan beror även på det begränsade antalet återbetalningsår. Den konstruktion av återbetalningssystemet som vi föreslagit 1 avsnitt 5. 4, innebär en automatisk anpassning av den årliga avgiften till inkomsten. I förhållande till dagens situation innebär det fördelar även för många äldre studerande.

Som nämnts ovan kan studiemedel i dag utgå under tio terminer för studier på gymnasial nivå och tolv på högskolenivå, dvs. i totalt elva år. Det finns exempel på studerande som ådrar sig en mycket stor skuld utan att ha fått en utbildning som sätter demi stånd att betala tillbaka sina studieskulder. Detta är enligt vår mening otillfredsställande och vi lägger i det följande fram förslag om begränsningar av det antal terminer varunder statligt stue diestöd kan utgå.

5.5.4. Förslag Å ndrade avskrivningsregler

De nuvarande avskrivningsreglerna är, som framgår av avsnitt 5.5.2, tam— ligen komplicerade. Vissa tidskrav skall vara uppfyllda (minst fyra termi- ners studier på högskolenivå och minst fyra års förvärvsarbete före dessa studier), de förberedande studierna för vilka återbetalningsmedlen har ut— gått skall ha varit nödvändiga för högskoleutbildningen, en behovsprövning skall äga rum. Bl.a. som en följd av de komplicerade reglerna har antalet be— viljade avskrivningar varit mycket lågt.

Enligt vår mening bör reglerna göras mer generösa. Kravet på vilken ka» raktär som de förberedande studierna har haft går inte att tillämpa och bör därför naturligtvis slopas. En ekonomisk behovsprövning har blivit allt mer främmande i samhällets sociala system och bör kunna efterges även vad ave ser här aktuell stödform. Inte heller bör det enligt vår uppfattning i detta sammanhang vara nödvändigt att kräva förvärvsarbete av viss längd före högskolestudiernas början.

Reglerna bör som en följd härav kunna göras betydligt mer precisa och enkv la än vad de är i dag. Liksom för närvarande bör gälla att den sökande skall vara minst 20 år och ha deltagit i statlig eller kommunal vuxenutbildning eller folkhögskoleutbildning och då haft studiestöd som skall betalas tillbaf ka. Vidare skall den enskilde individen ha uppburit sådant studiestöd i minst tre terminer för högskoleutbildning.

Avskrivningen bör som nu avse de återbetalningspliktiga medlen för de för— beredande studierna (studierna på gymnasial nivå eller motsvarande). Den bör i likhet med studiemedelsbeloppen anknytas till basbeloppet och utgå med 40 % av basbeloppet per läsår eller 20 % av basbeloppet per termin. Som basbelopp räknas det för det aktuella läsåret gällande basbeloppet (dvs. basbeloppet det läsår eller den termin som återbetalningsmedlen be- viljades).

Förslaget innebär en möjlighet till avskrivning med maximalt en tredjedel av den totala skulden på gymnasial nivå (6 terminer).

Den som innehaft särskilt vuxenstudiestöd (SVUX eller SVUXA) skall för då aktuell termin/aktuella terminer inte vara berättigad till avskrivning.

Reglerna bör tillämpas även på vissa av dem som i dag är återbetalnings— skyldiga. En stor grupp studerande med återbetalningspliktiga studiemedel har gynnats av den kraftiga inflationen under 1970—talet och 1980-talets första år. De bör inte komma i fråga för avskrivningen. Den bör därför avse dem som uppburit återbetalningspliktiga studiemedel efter år 1983.

Vad gäller de studerande som redan har utnyttjat avskrivningsmöjligheten enligt de äldre bestämmelserna, bör de få ytterligare en möjlighet till av— skrivning - enligt de nya reglerna. Det sammanlagda avskrivningsbeloppet bör dock högst uppgå till 20 % av basbeloppet per termin.

Ändring av antalet terminer med studiestöd

Aven med det förslag vi lägger fram kommer studiestödet att bestå av en kombination av bidrag och återbetalningsmedel — de senare till skillnad från i dagi princip inte subventionerade i annan mån än vad som gäller för lån i allmänhet. Det är viktigt att de studerande har detta klart för sig och att de därför noga överväger sina utbildningsval. Som nämnts ovan före- kommer deti dag att en studerande kan uppbära studiemedel under många terminer utan att studierna leder fram till en examen eller utbildning som är användbar på arbetsmarknaden. Återbetalningsskyldigheten kan bli övermäktig. Det sagda gäller främst studierna på gymnasial nivå.

Förhållandet har också en kostnadsaspekt för det studiesociala systemet.

Enligt vår mening kan man komma tillrätta med detta problem genom oli ka åtgärder.

För det första är det viktigt att den studie— och yrkesorientering som skolan ger lämnar relevant information om de studiesociala reglerna och därmed underlättar realistiska utbildningsval.

För det andra är det angeläget att CSN och studiemedelsnämnderna har så— dana regler för prövningen av rätt till fortsatt studiestöd på det gymnasiala stadiet (inkl. grundskolan) att studieframgång kan uppnås.

För det tredje är det enligt vår mening nödvändigt att begränsa även den tid varunder statligt studiestöd kan utgå. Detta gäller främst för studier under

högskolenivå men också den totala tiden. För studier under högskolenivå bör antalet studiemedelsberättigade terminer få utgöra högst sex: en sådan tidrymd är som regel tillräcklig för att genomföra en gymnasial utbildning. I undantagsfall * t.ex. för att slutföra en utbildning på den fyraåriga tek- niska linjen - bör tiden kunna utsträckas högst ett par terminer. Dessutom bör antalet terminer för vilka studiestöd kan utgå maximeras; maximitalet bör sättas till fjorton terminer, varav som nu högst tolv får avse högskole— studier.

Undantag från dessa regler bör kunna medges om det finns särskilda skäl. Den praxis som tillämpas i dag beträffande 12—terminersregeln synes vara rimlig och bör enligt vår mening i allt väsentligt tillämpas även fortsätt- ningsvis. Däremot är det angeläget att CSN och studiemedelsnämnderna intar en restriktiv hållning när det gäller undantag från den av oss föreslag— na 14—terminersgränsen. Studiemedel utöver 14 terminer bör således utgå endast undantagsvis om studiernas uppläggning och inriktning framstår som rimlig och ändamålsenlig.

Antalet särskilda vuxenstudiestöd

De förslag vi lagt om ett nytt återbetalningssystem innebär att subventions- elementen minskar på återbetalningsdelen av studiestödet och att de direk- ta bidragen i stället ökar. Våra förslag får därmed effekter även för de stu— derande inom studiehjälpssystemet som i dag har återbetalningspliktiga studiemedel och för dem som får SVUXAstöd. Statens kostnader för återbe— talningsmedlen inom SVUX och för studerande i gymnasieskolan minskar. Dessa medel bör enligt vår mening kunna användas för att utöka antalet SVUX—stöd.

5.6. Finansiering 5.6.1 Allmänt

Enligt direktiven skall vi belysa — även om det inte skulle föranleda förslag - i vad mån resurser kan frigöras genom bl.a. finansiering av studiemedlen helt eller delvis utanför statsbudgeten.

Vi bör belysa möjligheten att finansiera studiestödet på annat sätt än via statsbudgeten och i så fall ange hur eventuella subventioner skall utformas. Som alternativ till åtminstone den del av stödet som skall återbetalas kan nämnas finansiering via bankväsendet, ett statligt kreditinstitut eller nå» gon typ av fonder.

Om lånedelen i studiefinansieringssystemet lyfts ut ur statens budget kom— mer det statliga budgetunderskottet och statens upplåningsbehov att min- ska med motsvarande belopp. Det totala låneutrymmet i samhället ökar dock inte med en sådan åtgärd. Studiefinansieringskrediten får i stället lå— nas upp på kreditmarknaden i konkurrens med andra län. Kostnaderna för lånen (räntorna) och andra villkor marknadsanpassas.

Tidigare har den s.k. prioriterade kreditmarknaden fungerat på så sätt att riksbanken har disponerat en förfogandelag gentemot APAfonderna, försäk— ringsbolagen och bankerna.

Förfogandelagen (1978z262) har tillämpats gentemot AP-fonderna och för— säkringsbolagen som varit tvungna att köpa statspapper, bostadsobligatio— ner och vissa andra obligationer till av riksbanken fastställt belopp. Riks— banken har fastställt en prioriterad ränta som varit normerande för räntor-

na på den prioriterade upp— och utlåningen. Beträffande bankerna har — in— om ramen för bostadsfinansieringsdelegationen - varje år överenskommet ser slutits om hur mycket bostadsobligationer bankerna skall förvärva.

Systemet med den prioriterade kreditmarknaden - som syftade till att gay rantera låntagarna långfristig finansiering - har i dag till följd av utveck lingen på kreditmarknaden spelat ut sin roll. Från den 1 december 1986 gäl- ler andra förutsättningar för kreditinstitut som fritt kan låna upp pengar på kreditmarknaden.

Finansieringen av studiestödet har samband med frågan om hur återbetale ningarna skall hanteras i administrativt hänseende. Vi behandlar därför båda dessa frågor i detta sammanhang.

5.6.2. Finansieringsformer

De låneförmedlande institutionerna i Sverige utnyttjar olika upplåningsin— strument för att finansiera sin kreditgivning. En mycket stor flora institut och upplåningsformer finns alltifrån banker till små finansbolag. I det föl, jande beskrivs några viktigare institut och finansieringsformer.

Bankerna kan indelas i tre olika kategorier: affärsbanker, sparbanker och föreningsbanker. Totalt finns f.n. 26 affärsbanker, 139 sparbanker och 12 regionala föreningsbanker. Koncentrationen bland bankerna är stor och de tre största bankerna stod år 1985 för 57 % av bankernas totala balansom— slutning.

Bankernas upplåning från hushåll och företag sker huvudsakligen via ränf terörlig upplåning. Vid en förändring i det allmänna ränteläget påverkas omedelbart praktiskt taget hela bankens kostnadssida. En betydande del av intäkterna från långivningen utgörs vid sidan av ränterörlig direktutlåning dock av avkastning på fastförräntade obligationer. Bankerna kan mot den- na bakgrund tvingas kompensera kostnadsförändringarna genom attjustef ra utlåningsräntorna 1 större eller mindre utsträckning än förändringen i det allmänna ränteläget. Marginalkostnaden för en ökad utlåningi banker na kan sägas bestå i kostnaden att låna på penningmarknaden. Räntan på gankcertifikat och specialinlåning kan utgöra ett mått på denna marginalf ostnad.

På kreditmarknaden finns ett antal specialinstitut, s.k. mellanhandsinsti- tut, för långfristig kreditgivning till bostäder, kommuner, företag och jord, bruk. Dessa instituts huvudsakliga uppgift är att svara för den slutliga fi— nansieringen av lån till dessa sektorer. Instituten drivs antingen i form av kreditaktiebolag eller hypoteksinstitut. Varje institut har ett speciellt om' råde för kreditgivning som framgår av bolagsordning eller stadgar.

Störst är gruppen bostadsinstitut, som svarar för ca tre fjärdedelar av insti tutens sammanlagda balansomslutning. Bostadsinstituten finansierar sin prioriterade utlåning genom särskilda obligationer som placeras på kapital- marknaden.

Mellanhandsinstituten ger långfristiga lån till bunden ränta. Räntorna pä utlåningen sätts på en nivå som motsvarar upplåningsräntan för obliga— tionslån plus ett administrativt påslag. För att inte instituten skall drabbas av ränterisker binds utlåningsräntan på samma tid som obligationsräntan. Marginalkostnaden för en ökad kreditgivning i dessa institut är räntan på institutens obligationslån. Efter slopandet av placeringsplikten utgör marknadsräntorna på bostadsobligationerna en bra indikator. Dessa kan långsiktigt antas ligga över marknadsräntorna på statspapper.

Statens upplåning baseras på ett flertal olika upplåningsformer med olika karaktäristika. Detta innebär att ett betydligt större antal variabler påver— kar statens lånekostnader än vad som är fallet för övriga låntagare.

De huvudsakliga låneformerna för staten är: - obligationsupplåning i Sverige, — kortfristig upplåning på svensk penningmarknad, — hushållsupplåning i Sverige,

— utlandsupplåning.

Den statliga inhemska upplåningen består således förutom av fast förränta- de lån (riksobligationer m.m.) dels av kortfristiga lån (statsskuldväxlar), vilkas kostnader sett över en längre tid varierar med penningmarknadsrän- torna, dels av hushållsupplåning (allemanssparande m.m.) som styrs av det allmänna ränteläget. Den utländska upplåningens kostnader påverkas sta— tiskt sett inte alls av den svenska räntenivån. Kostnaderna bestäms i stället av det internationella ränteläget och växelkursförändringarna samt Sveri— ges relativa kreditvärdighet. Vid ett mer dynamiskt betraktelsesätt finns naturligtvis långsiktiga samband mellan svensk räntenivå, växelkursut— veckling och lånekostnader i form av valutakursförluster/ vinster.

Statens nettoupplåningsbehov har ökat kraftigt under de senaste två decenf nierna. Från att ha legat på en nivå kring ca 2 % av BNP under slutet av 1960—talet steg upplåningen kraftigt under slutet av 1970-talet för att nå en högsta nivå kring ca 12 % av BNP under 1980-talets första år. Därefter har en kraftig nedgång ägt rum i statens nettolånebehov, som f.n. ligger kring 2 % av BNP.

Marginalkostnaderna för statens upplåning har varierat kraftigt under den ovan nämnda perioden. Den allmänna uppgången i inflationstakten mot— svarades dock inte omedelbart i en motsvarande uppgång i statens lånekost— nader, som först med en betydande eftersläpning kom attjusteras upp. Un— der perioden 1971—1980 understeg således statens marginalfinansierings- kostnader inflationstakten. Under 1980—talet steg dock det allmänna rante- läget samtidigt som inflationstakten sjönk, vilket gjorde att staten åter har positiva reala lånekostnader.

Tabell 5.5 Statens marginalfinansieringskostnader och inflationen 1966-1986 (procent).

År lnflation1 Marginell statlig Real marginell statlig uppläningskostnad uppläningskostnad

1966-1970 4,46 6,54 + 2,08

1971-1975 7,98 7,49 - 0,49

1976-1980 10,52 10,08 - 0,44

1981-1985 9,00 13,03 + 4,03

1986 4,2 9,88 + 5,68

1' Årsgenomsmu.

5.6.3. Nuvarande hantering av återbetalningarna

Inom CSN finns en särskild återbetalningsbyrå som handhar återbetalning— en av studieskulder. Byrån har till uppgift att bevaka statens fordran på studiestödstagarna och svarar för återbetalningen av studiemedel och be— slutade återkrav av studiestöd. Studiestöd som någon har fått utan att ha rätt därtill återkrävs. Det kan t.ex. gälla om studierna avbrutits eller om in— komsterna varit högre än vad som angivits i ansökan. Dessutom svarar by— rån för återbetalningen av äldre studielån.

Återbetalningsbyrån är indelad i tre enheter: inbetalningsenheten, ana ståndsenheten och kravenheten.

Inbetalningsenheten handlägger frågor beträffande bl.a. skuldsättningen, skuldberäkningar, frivilliga avgifter, inbetalningar och påminnelser.

Inom anståndsenheten sysslar man med frågor som rör uppskov, anstånd och amorteringsplaner.

Kravenheten handlägger tingsrätts» och kronofogdeärenden för återkrav och studielån.

Under den närmaste femårsperioden kommer verksamheten inom återbe— talningsomrädet att karaktäriseras av en fortsatt ökning av antalet återbe- talningsskyldiga. Okningen beror på att nya studiemedelstagare ständigt tillkommer medan antalet låntagare som slutbetalar sin skuld är betydligt färre p.g.a. den långa återbetalningstiden. Detta medför årliga volymök- ningar med ca 10 % under hela femårsperioden.

5.6.4. Överväganden och förslag

Vi har beträffande upplåningen av återbetalningsmedlen inom studiestödet liksom hanteringen av återbetalningssystemet som sådant haft kontakter med företrädare för Svenska Bankföreningen och Svenska sparbanksför» eningen; vidare har ett riksgäldsalternativ liksom ett alternativ med ett särskilt mellanhandsinstitut belysts i utredningsarbetet.

Vi är angelägna om att betona att det är statsmakterna (riksdag, regering, myndigheter) som beslutar om den krets av studerande som skall få studief stöd samt omfattningen av och villkoren för stödet. Härför behövs en statlig myndighet.

Det ligger vidare ett värde i sig att låta statsbudgeten belastas med kostna— derna för studiestödet och ej skillnaden mellan utbetalt stöd och inflytande återbetalningsmedel. Vi har därför övervägt lösningar som innebär att riks- gäldskontoret eller bankerna via upplåning försörjer studiefinansieringssy- stemet med erforderliga medel (exkl. de medel som tillförs via budgeten). Alternativet med ett särskilt mellanhandsinstitut för studiefinansiering har vi inte funnit lämpligt.

Den upplåning som kan behövas är inte större än att både en riksgäldslös— ning och en banklösning är fullt möjlig.

De frågor som vi har haft att överväga är bl.a. följande:

— Vem kan låna upp erforderliga medel till lägsta kostnad - både för den studerande och för staten?

— Påverkas kostnaderna för återbetalningssystemeti sig av vilken lösning som väljs?

— Vilken lösning medför de lägsta administrationskostnaderna?

— Vilket värde skall åsättas att den studerande kan få en mer "permanent" bankkontakt?

Det torde vara svårt att bestrida att riksgäldskontoret, som svarar för den statliga upplåningen, rimligen kan sköta den för studiestödssystemet aktu— ella upplåningen till lägre kostnad än vad bankerna kan. En av anledning— arna härtill är att staten som låntagare ej är förknippad medunågon kreditf risk. Detta har även bekräftats av företrädare för bankerna. Aven om skill- naderna skulle vara små, blir den sammanlagda kostnaden för både stude— randegruppen och staten (via "avdragsrätten") betydande.

Härtill kan läggas att bankerna, utöver att de initialt kan bedömas ha en högre kostnad, rimligen även kan ställa anspråk på åtminstone en viss vinstmarginal.

Vi anser därför att riksgäldskontoret bör svara för den erforderliga upplå- ningen, vilket för övrigt redan sker beträffande bl.a. luftfartsverkets och SJ:s investeringar. Vi har i denna fråga haft kontakt med riksgäldskonto— ret.

Vad gäller systemkostnaderna som sådana är det svårt att se att vid givna regler några skillnader skulle uppstå. Däremot kan effektiviteten i uppbör— den variera.

Beträffande administrationen kan noteras att CSN har en inövad admini— stration även på återbetalningsomrädet. De avgifter som CSN nu tar ut för att täcka administrationen av återbetalningarna är lägre än bankernas motsvarande avgifter.

Det nuvarande återbetalningssystemet kommer att avvecklas successivt. Under en mycket lång period kan man räkna med att det således kommer att existera parallella system, också med vissa individer i båda systemen. Det är rimligen mer effektivt att en och samma instans svarar för både det nuvarande och det nya systemet. Detta får anses tala för en lösning med CSN som återbetalningsorgan.

Som nämnts ovan kan myndighetsuppgifter inte överlåtas åt banksystemet. Aven om man har strikta regelsystem att gå efter och som bankerna följer, kan man räkna med att situationer uppstår där krav på statlig myndighets» utövning uppkommer. Det kan gälla även i en situation då bankerna tagit på sig alla uppkommande förluster mot viss ersättning, t.ex. om menings— skiljaktighet uppstår mellan banken och den återbetalningsskyldige. Det går naturligtvis inte att avgöra hur frekventa sådana fall blir.

Från bankernas sida har understrukits det värde som det för den enskilde ligger i att han under återbetalningstiden får en bankkontakt. Den som knyts under studietiden kan bli av mer flyktig karaktär beroende på att flertalet studerande ej blir kvar på studieorten. Det är naturligtvis positivt att sådana kontakter knyts men argumentet i sig är knappast så tungt att det bör tillmätas någon avgörande vikt i sammanhanget. Den yrkesverk- samme får för övrigt som regel sin lön via något konto, knutet till en bank, varför det torde vara få individer som saknar bankkontakt.

Det sagda har lett oss till slutsatsen att CSN även framdeles bör vara åter— betalningsmyndighet och därvid hantera de enskildas återbetalningar.

5.6.5. Riksgäldskontorets medverkan i studiefinansieringen

Idet följande beskrivs hur riksgäldskontoret (RGK) skulle kunna medverka vid finansieringen av studielångivningen.

Utgångspunkten är således att de upplåningsvillkor som kan erhållas ge- nom RGK är de bästa tänkbara. Orsaken härtill är att staten kan låna billi» gast till följ d av att staten som låntagare ej utgör någon kreditrisk. Obero- ende av vilken kreditrisk som ligger 1 studielångivningen så är statlig uppe låning att föredraga på grund av sin kostnadseffektivitet.

RGK lånar upp medel för CSN:s behov av studielångivningen. RGK:s upplå- ning registreras som en ökning av statsskulden. RGK lämnar sedan län till CSN, som i sin tur delar upp medlen och fördelar dem på lån till enskilda studerande. På samma sätt återbetalar de studerande de enskilda lånen till CSN, som i sin tur amorterar sitt lån i RGK. Samtliga dessa lånetransaktio— ner registreras utanför statsbudgeten.

CSN har som föreslagits kvar sin nuvarande verksamhet. CSN beviljar och utbetalar således studiemedel samt svarar för återbetalningarna. Långiv— ning/amorteringar förs dock ej längre upp på budgeten, utan CSN erhåller vid fastställda tidpunkter erforderliga medel genom att dra medel på RGK:s checkräkning.

RGK lånar på normalt sätt upp medel för att finansiera underskott på stats— verkets och RGKzs checkräkning. Utlåningen från RGK till CSN förs upp på RGK:s balansräknings tillgångssida. Om vi antar att nuvarande lånestock studiielån skulle föras upp i RGK:s balansräkning skulle den få följande ut— seen e.

Tillgångar Skulder Lån CSN 33 Statsskuld 640

RGK:s upplåningskostnader redovisas under huvudtiteln räntor på stats— skulden. Under denna huvudtitel redovisas såväl inkomster som utgifter. På de medel CSN skulle låna från RGK måste CSN betala ränta som av RGK också redovisas mot huvudtiteln. CSN:s upplåningskostnader skulle sedan föras vidare till de studerande, som skulle betala CSN räntor. Redo— visningsmässigt skulle RGK:s långivning till CSN påverka huvudtiteln räntor på statsskulden på följande sätt.

Inkomster Utgifter Ränteinkomster, lån till CSN Upplåningskostnader

CSN skulle kunna lyfta medel en ng per kvartal från RGK för planerade utbetalningar av studielån. Om CSN ej betalar ut samtliga medel ges möj— lighet för CSN att hålla tillfälliga överskottsmedel på inlåningskonto 1 RGK tiåäe marknadsmässiga villkor som gäller för myndigheters kontoinlåning i K.

De av CSN erhållna amorteringarna under loppet av kvartalet föreslås av- räknas mot RGK den dag då RGK skall utbetala nya krediter till CSN. De eventuella amorteringar CSN erhåller under loppet av ett kvartal får CSN i avvaktan på avräkning hålla på inlåningskontoi RGK.

Varje kvartal lånar RGK ut nya medel till CSN. De studerandes återbetal- ningsskyldighet fullgörs dock enligt det system som föreslagits i avsnitt 5.4. Lånen från RGK kan ges på en tid av t.ex. ett år. Då fastställs en räntesats för ett år i taget. Vi anser att RGK i sitt remissvar bör belysa särskilt denna frågeställning för att ge regering och riksdag ett mer utförligt beslutsunder- lag.

Ett system med inkomstrelaterade återbetalningar innebär att RGK ej kan erhålla återbetalningsmedel från CSN som matchar de låneåterbetalningar som RGK måste göra. RGK:s kredit till CSN kommer därmed att förutom av amorteringsplaner att påverkas av inflation, reallönetillväxt och inkomst— fördelning. Något tekniskt problem till följd av detta kan dock ej sägas fm- nas.

Om RGK:s upplåningskostnader matchas med utlåningsräntor hos CSN, vilka binds på samma sätt, renodlas budgeteffekten till i princip statens räntesubvention. Om däremot utlåningsräntor och upplåningsräntor binds på olika löptid kommer statsbudgeten att utsättas för ränterisker. Så är fal— let om räntebindningstiden är ettårig.

Några speciella kreditgarantier med därmed förenade avgifter behöver ej ges.

För att RGK skall få ge denna typ av kredit krävs separat riksdagsbeslut, i vilket RGK ges bemyndigande att låna upp pengar för att finansiera CSN:s studielångivning.

RGK:s finansiering av studielångivningen kan sägas bli finansierad med upplåning på penning— och kapitalmarknaderna. RGK:s utlåningsränta till CSN skulle kunna fastställas med utgångspunkt i upplåningskostnaderna på dessa marknader. Den räntesats som bildar utgångspunkt för utlånings— räntan bör avse samma löptid som den tid på vilken CSN binder utlånings- räntorna för studielånen.

CSN:s utlåningsränta måste därmed fastställas som upplåningskostnaden, eventuellt plus ett administrativt påslag.

De återbetalningar CSN erhåller från de studerande kan i denna modell hänföras till en viss kredit till CSN från RGK. De leder till att CSN dels kan amortera lån i RGK, dels betala ränta till RGK. Mellanskillnaden mellan CSN:s upp- och utlåningsränta, dvs. ev. administrativt pålägg, redovisas på särskild inkomsttitel på statsbudgeten.

Den studerande åsätts en "nettoränta", som innebär att man tagit hänsyn till avdragseffekten.

Ett system med inkomtsrelaterade återbetalningar innebär att amorte— ringstidens längd för de enskilda studielånen blir okänd inom vissa ramar. I de fall studielån ej helt skulle kunna amorteras till följd av att låntagaren har för små inkomster, måste CSN till slut ta kreditförlusten genom att be- lasta statsbudgeten och sedan återbetala medel till RGK.

Beträffande RGK:s utlåning till CSN innebär systemet med inkomstrelate— rade återbetalningar ej något problem. CSN kommer att amortera sina kre- diteri RGK beroende på hur mycket amorteringar som inflyter. RGK kom— mer i sin tur att anpassa upplåningen mot bakgrund av CSN:s lånebehov.

5.7. Åtgärder för studiemedelstagare i nuvarande system

Vi har i det tidigare lagt fram förslag till ett nytt studiemedelssystem, där subventionerna förskjuts från återbetalningen till tilldelningen. Detta tar sig uttryck i bl.a. att den ränta som tas ut avspeglar statens kostnader för upplåning (hänsyn tas också till avdragseffekten). Vidare föreslår vi att alla låntagare skall erlägga åtminstone någon återbetalning varje år och att återbetalningen skall börja tidigare än nu. Genom dessa förslag kan återbe— talningstiden förkortas och de nuvarande betydande subventionerna i åter— betalningssystemet reduceras. I gengäld föreslår vi att det direkta studiebi- draget höjs till 35 % av basbeloppet; ett förslag som innebär både en väsentf lig höjning i förhållande till nuläget och värdebeständighet genom basbe— loppsanknytningen.

Det nuvarande återbetalningssystemet kommer emellertid att kvarstå un der lång tid. Studerande kommer att åtminstone fram till halvårsskiftet 1988 kunna ta studiemedel enligt nuvarande system. De kan därmed, i vart fall teoretiskt, fortfarande hålla på att betala tillbaka sina studieskulder på andra sidan är 2010.

Det nuvarande studiemedelssystemet innehåller generösa villkor om upp, skov. Den som inte når upp till avgiftsgränsen, som uppgår till 3,5 basbev lopp, kan beviljas uppskov. Skulden avskrivs helt för den som inte slutbeta— lat sin skuld när han fyller 66 år. Systemet innehåller härutöver bestäm— melser om ett maximerat regleringstal, vilket dock — såsom skedde år 1981 » kan ändras. I det nya systemet kommer inget av dessa specifika subven- tionselement att finnas kvar.

Vi har i avsnitten 3.5.2 Avgifternas storlek och utveckling, och 5.4.2 Prof blem med nuvarande återbetalningssystem, belyst förhållandena för dem som nu är återbetalningsskyldiga. Mer än två tredjedelar av alla nya återv betalningsskyldiga år 1987 har debiterats avgifter under 3 000 kr. Ser man till samtliga återbetalningsskyldiga förstärks intrycket av att de allra fles— ta har små eller måttliga avgifter. Enligt vår mening finns det därför ingen anledning att t.ex. införa generella avskrivningar av existerande studie? sku der.

Aven om således flertalet återbetalningsskyldiga för närvarande debiteras förhållandevis låga avgifter är återbetalningssituationen för många likväl allt annat än problemfri. Särskilt bland dem som nu påbörjar sin återbetal— ning finns ett växande antal med höga avgifter. Av dem som har debiterats minst 5 000 kr. i avgift år 1987 (ca 48 000) har ca en tredjedel tillkommit åren 1986 och 1987. Majoriteten av dessa befinner sig i början av sin yrkes— verksamhet och har relativt måttliga begynnelselöner. Aven bland de vux— enstuderande kan många ha en tung årlig avgift.

Man kan utgå från att en del av dem får uppskov, men även för dem som har ett avgiftsunderlag som överstiger avgiftsgränsen kan återbetalningen bli betungande.

Med hänsyn till de skiftande förhållandena för de återbetalningsskyldiga anser vi att åtgärderna för dem som hör till det nuvarande studiemedelssy— stemet bör inriktas mot dem med särskilda svårigheter och höga avgifter. Vi har som en sådan åtgärd i avsnitt 5.5.4 föreslagit ökade avskrivningse möjligheter för vuxenstuderande. Förslaget innebär en möjlighet till av skrivning med maximalt en tredjedel av den totala skulden på gymnasial nivå (för sex terminers studier) i vårt system. Förslaget innebär också att denna möjlighet skall gälla retroaktivt, dvs. även vissa av dem som finns i

dagens system kan få göra avskrivning enligt de regler vi föreslår. Deras avskrivning blir givetvis mindre i förhållande till den totala skulden än de studerande som tar studiemedel enligt vår modell, men den är ändå en vä— sentlig förbättring ijämförelse med dagens förhållanden.

Genom denna åtgärd når vi den stora grupp vuxenstuderande, som för att nå anställningar med många gånger låga eller måttliga löner har dragit på sig stora skulder och avgifter.

Vi nämnde även att avgifterna tenderar att öka bland de nya återbetal— ningsskyldiga. De studerande som nu påbörjar och kommer att påbörja sin återbetalning innan vårt förslag kan genomföras kan därför ha en svår åter- betalningssituation. Vårt förslag till återbetalning innebär att avgiften maximeras till 4 % av inkomsten. Den som så önskar bör få gå över till det nya systemet och då följa dess regler i övrigt.

Men även för dem som inte väljer detta bör en motsvarande skyddsregel in- föras. Med hänsyn till att subventioneringsinslagen inom det nuvarande återbetalningssystemet är så stora i jämförelse med vårt system föreslår vi att de återbetalningsskyldiga inom nuvarande system skall kunna begrän- sa sin återbetalning till en maximal avgift som svarar mot 5 % av avgiftsun— derlaget. Overskjutande belopp betalas genom förlängning av återbetal— ningstiden. Liksom nu bör detta uppskov prövas efter ansökan av den en— skilde.

Genom att maximera avgiften på detta sätt underlättas återbetalningen för de grupper som kan ha särskilda svårigheter, t.ex. gifta och samboende som båda återbetalar studiemedel och föräldrar med flera barn eller med ton- åringar.

5.8. Avgränsningar

När gränsdragningarna * från studiestödssynpunkt » en gång gjordes var skillnaderna mellan gymnasial och eftergymnasial nivå tydligare än i dag. Det fanns vid den tidpunkten vissa utbildningar, som inte räknades till hög- skolan, men som utan tvekan var eftergymnasiala. Dessa utbildningar be— rättigade till studiemedel. I dag är gränserna mellan de två utbildningsnia våerna inte lika klara. Vi har i avsnitt 3.8 redovisat att såväl elever som myndigheter besväras av rådande oklarheter.

Skillnaderna i ekonomiska villkor mellan studiehjälps— och studiemedelssy— stemen har tidigare utgjort ett hinder för att man konsekvent skulle föra all utbildning som hör till gymnasieskolan till studiehjälpssystemet. Många påbyggnadsutbildningar finns t.ex. bara på ett fåtal orter, och eleverna i dessa utbildningar blir därmed hänvisade till eget boende på skolorten. Un- der sådana förhållanden krävs studiefinansieringsvillkor, som tidigare inte kunde erbjudas i studiehjälpssystemet.

Villkoren inom studiehjälpssystemet är emellertid numera sådana att ele- ver som har egen bostad och egen ekonomi kan erhålla ett belopp, som bara med några hundra kronor skiljer sig från vad som maximalt utgår i studie— rgiädelssystemet. Mer än en fjärdedel av studiehjälpsbelöppet är dessutom 1 rag.

Vi anser därför att de ekonomiska villkoren inom studiehjälpen nu är såda— na att även elever som av utbildningsskäl måste bo skilt från familjen i öv— rigt kan klara sig inom studiehjälpen. Genom den relativt sett höga bidrags— delen i studiehjälpssystemet undviker man också alltför hög skuldsättning

redan på den gymnasiala nivån. Mot den bakgrunden, och med hänsyn till fördelarna med en mer konsekvent gränsdragning mellan gymnasial nivå och högskolenivå, föreslår vi att all utbildningi gymnasieskolan för stude- rande under 20 år skall hänföras till studiehjälpssystemet.

5.9. Övriga frågor

5.9.1 Studiemedel för studier utomlands

Det finns i dag en viss inbyggd motsättning i de mål som ställts upp för same hällets studiefinansiella stöd till studier utomlands. För att studiemedel skall beviljas krävs dels att studierna inte med lika stor fördel kan bedrivas i Sverige, dels att de planerade studierna har motsvarigheter till eller är jämförbara med utbildningar i Sverige. I sina tillämpningar har CSN i viss mån kringgått denna direkta motsättning. Nämnden framhåller i sina an— visningar, att studiemedel kan beviljas för sådan utbildning som saknas i Sverige eller för utbildning som väsentligt skiljer sig från närmaste svenska motsvarighet.

Frågan om en generösare bedömning av reglerna har tidigare behandlats i riksdagen — senast med anledning av budgetpropositiönen 1987. Vid be— handlingen av denna proposition fanns ett par motioner som krävde att stu- diemedel vid utlandsstudier borde kunna utgå efter i princip samma regler som gäller för studier i Sverige. Socialförsäkringsutskottet föreslog i sitt bee tänkande (1986/87:11) om studiesocialt stöd m.m. att riksdagen skulle be' hålla sin tidigare uppfattning och yrkade att motionerna inte skulle bifal— las.

Såväl socialförsäkringsutskottet som utbildningsministern, i propositionen, anförde statsfinansiella skäl för att inte gå med på den önskade förändring— en. Utskottet anförde dessutom utbildningspolitiska skäl. De utbildningspo— litiska skälen är i huvudsak att högskolan är totaldimensionerad. Det finns därmed ingen anledning att ge studiemedel till de studerande, som på grund av den svenska högskolans dimensionering inte kunnat beredas plats i Svea rige, men som antagits till motsvarande utbildning utomlands. Bakom di— menlsioneringsbesluten ligger olika överväganden, bl.a. arbetsmarknadspo- litis a.

Dimensioneringen av skilda utbildningslinjer inom högskolan måste givet— vis utgöra grunden för hur många individer som skall utbildas inom resp. områden. Den bör inte förryckas av en alltför generös studiemedelsgivning, som gör att studerande alltid kan få studiemedel för att skaffa sig den ut— bildning utomlands som de inte antagits till i Sverige. Vi anser emellertid att den internationella inriktning som präglar högskolelagen bör komma till uttryck även beträffande inställningen till studiemedel för utlandsstu- dier. I grunden bör inställningen till internationellt utbyte vara positiv. Un- der senare år har också en sådan inställning .ort sig allt mer gällande, bl.a. har möjligheterna att få studiemedel för studier utomlands successivt vid» gats - t.ex. för språkstudier och för barn som har föräldrar utomlands.

Det finns inte heller enligt vår mening någon större risk för att antalet stu— derande som söker och får studiemedel för studier utomlands dramatiskt ökar även om reglerna blir mer generösa. Erfarenheterna hittills är att de som vill studera utomlands noga överväger fördelar och olägenheter med dessa studier. Utbildningarna är dyra för den enskilde även om studiemedel erhålls, så den som studerar utomlands har med stor sannolikhet förvissat sig om att utbildningen kommer att vara värdefull för framtiden.

Studiemedel för studier utomlands bör därför enligt vår mening i allmänhet kunna utgå. Vissa krav måste emellertid ställas. Ett sådant skall avse ut— bildningens kvalitet. Studiemedel skall inte beviljas för utbildningar som inte håller tillräckligt hög kvalitet. En sådan inskränkning leder direkt till att många utbildningar (och länder) inte kan komma ifråga. CSN kan vid bedömningen av olika utländska utbildningars kvalitet utnyttja den komw petens som finns inom och utom landet, t.ex. hos Svenska Institutet och hos UHA. Det väl utvecklade nordiska samarbetet gör att CSN också kan ut- nyttja den kompetens vid bedömning av utländska utbildningars kvalitet, som finns hos de övriga nordiska studiestödsmyndigheterna.

En annan inskränkning måste dimensioneringsbesluten vara. Vi anser emellertid att CSN i detta avseende från fall till fall bör kunna bedöma om studiemedel skall beviljas eller ej. Det skall därvid vara möjligt att ge stu— diemedel även till den som inte antagits till en utbildning i Sverige på grund av platsbrist, men som kan gå igenom motsvarande utbildning i ett annat land. Inom t.ex. vissa utbildningar till vårdyrken, såsom läkare och veterinär m.fl. yrken, kan det vara en ren fördel för Sverige att medge stu— diemedel för utlandsstudier. De vakanser som uppstår inom dessa utbild— ningar ett par år in i utbildningen kan inte fyllas med nybörjare. Däremot kan den som deltagit i utländsk utbildning och nått motsvarande nivå gå in. Aven inom andra områden, där svenska studerande antagits till kvalificera— de utbildningar vid utländska universitet och högskolor bör studiemedel kunna medges även om den studerande inte kunnat antas till motsvarande utbildning i Sverige, om detta kan anses vara till nytta för den enskilde och för samhället.

De studerande, som kan komma ifråga för studiemedel utomlands, skall va» ra svenska medborgare. Utbildningen bör omfatta minst fyra månader.

För närvarande utgår studiemedel för studier utomlands med samma be— lopp som för studier i Sverige. Skillnader i kostnadsläge mellan olika länder är emellertid betydande. Vi föreslår därför att studiemedlen för studier utomlands skall kunna differentieras. CSN bör kunna fastställa den rimliga nivån för resp. land. I första hand avser vi med detta förslag att studiemed» len skall kunna minskas för studier i länder, där nuvarande studiemedels— belopp uppenbart är för högt.

5.9.2. Regler för meritvärdering

Enligt våra direktiv är det väsentligt att reglerna för studiestödets storlek och för behovsprövningen utformas på ett sådant sätt att de medverkar till att utbildningsväsendet utnyttjas effektivt såväl med hänsyn till statens ute gifter som med hänsyn till samhällsekonomin i stort. Vi bör därför i ansluta ning till våra förslag bedöma om nuvarande krav på studietakt är lämpligt utformade.

Någon utspärrning av studerande från universitet och högskolor på grund av att de studerande inte har klarat sin utbildning har hittills knappast förekommit. Den "utspärrning" som trots allt har skett vid universitet och högskolor har i stor utsträckning skett indirekt via studiemedelssystemet.

Från början var meritkraven i studiemedelssystemet låga. De tilläts dess- utom variera mellan olika ämnen och orter. När studiemedelssystemet in— fördes den 1 januari 1965 tog studiemedelsnämnderna i princip över de me- ritkrav som tidigare gällt vid de dåvarande statsstipendienämnderna.

Under årens lopp har en skärpning av kraven skett. CSN har också genom sin normgivande verksamhet sett till atti princip samma krav numera gala ler vid samtliga studiemedelsnämnder.

För studerande på linjer som motsvarar utbildningar inom de filosofiska fa kulteterna är minimikravet nu 15 poäng per termin. Tidigare var det 13 poi äng. Skärpningen av meritkraven inträffade fr.o.m. höstterminen 1982.

Någon ökad utslagning från universiteten med anledning av de något skärpta kraven beträffande studiemeriter kan inte sägas ha inträffat. En utvärdering har ägt rum vad avser de skärpta meritkraven vid de tekniska högskolorna. (Studiemedelsprövning för studerande vid tekniska högskolor. CSN 1986—05—27.) Resultaten visar att det inte har skett någon utspärrning av teknologer med anledning av att man något höjde meritkraven för att få studiemedel vid de tekniska högskolorna.

Man kan naturligtvis alltid fråga sig varför man skall ställa lägre krav bee träffande meritbedömningen på de studerande vid de filosofiska fakulteter, nas utbildningar än på de studerande vid andra, mer bundna utbildningar. En annan fråga är om subventionsgraden i ett studiestödssystem på något sätt kanske borde kopplas till meritkraven. Det skulle vara ett system som innebär, att ju högre bidrag och fördelaktigare återbetalningsregler som gäller, desto större krav skulle man kunna ställa på de studerande i merit hänseende.

Vi har för vår del emellertid kommit till den slutsatsen att de meritkrav som ställs på de studerande beträffande eftergymnasiala utbildningar är rimliga. Vi föreslår därför inte några förändringar i dessa avseenden, men anser det vara viktigt att CSN noga följer utvecklingen.

Beträffande gymnasiala utbildningar förordar vi i annat sammanhang en minskning av antalet studiemedelsberättigande terminer. Härutöver vill vi framhålla följande.

Meritprövningen vid gymnasiala studier är av annan karaktär än vid efter, gymnasiala utbildningar. I vissa fall kan inte studieprestationerna i samma utsträckning som vid eftergymnasiala utbildningar kvantifieras i antal uppnådda poäng etc. I en del fall förefaller de krav som ställs på de stu» derande för att få fortsatta studiemedel vara väl låga. Vi har tidigare fram— hållit att reglerna bör vara så utformade att studieframgång främjas. Enligt vår mening bör därför de nuvarande meritvärderingsreglerna för gym— nasiala studier ses över; en sådan översyn kan ombesörjas av CSN inom ra— men för myndighetens ordinarie översynsarbete. Vi vill i detta samman— hang även betona vikten av att studie- och yrkesvägledningen utformas så att de studerande kan göra realistiska utbildningsval.

5.9.3. Yrkeslärare, vissa speciallärare och Y'FH-studerande

I olika sammanhang har framförts önskemål om att förbättra det studieso- ciala stödet för vissa speciella grupper av studerande. I allmänhet har det gällt studerande på olika yrkeslärarlinjer, till vilka det har varit svårighe— ter att rekrytera elever.

Riksdagen har också i vissa fall beslutat om särlösningar för att förbättra rekryteringssituationen. Så utgår t.ex. utbildningsbidrag till studerande på industri- och hantverkslärarlinjen fr.o.m. den 1 juli 1987. De särlösningar som finns (studerande på industri» och hantverkslärarlinjen, studerande vid yrkestekniska högskoleutbildningar) har vi ingen anledning att ta upp till prövning.

Enligt vår mening bör emellertid i det studiesociala systemet inte göras långtgående differentieringar av studiestödet för att lösa t.ex. problem med rekryteringen till olika utbildningar. I den mån statsmakterna bedömer rekryteringssituationen som otillfredsställande får andra lösningar provas vid sidan av studiemedelssystemet. Vi vill emellertid framhålla, att med de av oss föreslagna förbättringarna bör rekryteringen till alla studiemedels— berättigade utbildningar kunna förbättras.

5.10. Övergångsbestämmelser

Vi föreslår att lagen om ändring i studiestödslagen träder i kraft den 1 juli 1988.

För återbetalning av studiemedel som beviljats före lagens ikraftträdande gäller äldre bestämmelser. Den som så önskar bör dock få gå över till det nya återbetalningssystemet och följa de regler som gäller för detta.

Overgång till det nya systemet sker efter ansökan som prövas av centrala studiestödsnämnden. Eftersom de ändrade återbetalningsvillkoren hör till— lämpas från och med den 1 januari visst år, måste ansökan ha kommit in till nämnden senast den 1 november året innan det år då de ändrade villkoren skall tillämpas.

För den som inte önskar gå över till de nya reglerna bör, såsom framgår av avsnitt 5.7, en skyddsregel införas i det nu gällande återbetalningssyste— met. Genom denna kompletteras den nu gällande bestämmelsen om en av— giftsgräns vid tre och ett halvt basbelopp med en regel att den återbetal— ningsskyldige inte skall behöva återbetala en högre avgift än vad som mot— svarar 5 % av avgiftsunderlaget. Overskjutande belopp betalas genom en förlängning av återbetalningstiden. Liksom nu bör detta uppskov prövas ef- ter ansökan av den återbetalningsskyldige.

Det kommer att finnas studerande med studiemedel beviljade såväl före som efter den 1 juli 1988. Vid återbetalning av dessa studiemedel kommer olika system att gälla. Den sammanlagda årliga återbetalningsskyldighe— ten kan härigenom bli alltför stor. Vi föreslår därför att återbetalningsskyl- digheten för de nya studiemedlen begränsas så att det sammanlagda återbe— talningsbeloppet inte överstiger 5 % av den återbetalningsskyldiges till statlig inkomstskatt taxerade inkomst före avdrag för underskott i förvärvsf källa. En sådan begränsning bör kunna ske utan ansökan från den enskilde.

Reglerna om ökade avskrivningsmöjligheter för studiemedel erhållna för studier under högskolenivå som behandlats i avsnitt 5.5.4 bör tillämpas även för studerande som beviljats återbetalningspliktiga. studiemedel före den Ijuli 1988. Av de skäl som tidigare anförts bör dock avskrivningsmöj- ligheten begränsas till sådana studiemedel som erhållits för studier efter år 1983.

5.11. Kostnadsberäkningar 5.1].1 Allmänt

Over statsbudgeten anvisas f.n. medel för studiestöd till de studerande som omfattas av studiemedelssystemet under ett särskilt anslag (Studiemedel m.m.). För 1987/88 har anvisats 4,5 miljarder kr. För administrationen av allt studiestöd anvisas 84 milj.kr. till centrala studiestödsnämnden; härav bekostas 35 milj.kr. av vuxenutbildningsavgiften. De årliga återbetalning—

arna av studiemedel tillförs statsbudgetens inkomsttitel och är för 1987/88 beräknade till 1,5 miljarder kr.

Enligt våra direktiv får förslagen inte leda till totala kostnadsökningar för stat eller kommuner. Vi har också haft i uppdrag att överväga om resurser kan frigöras genom omfördelningar inom studiestödsområdet eller mellan detta och näraliggande områden.

Det har därför varit nödvändigt att fastställa de verkliga kostnaderna för studiemedelssystemet. Dessa är nämligen något annat än de nettoutgifter som i dag belastar statsbudgeten (dvs. skillnaden mellan anslaget till stu— diemedel och inflytande avgifter ett visst år).

5.11.2 Nuvarande kostnader

Statens kostnader för studiemedel avser dels det direkta studiebidraget, dels de kostnader som är förenade med återbetalningssystemet i form av gef nerella räntesubventioner, uppskov samt avskrivningar, dels ock: administ- rationskostnaderna. I det följande bortses från kostnader för avskrivning (se avsnitt 3.7) och administration.

Den metod som använts för att visa statens kostnader har varit följande.

Alla framtida räntesubventioner - per år beräknade som skillnaden mellan statens lånekostnad och skulduppräkningen enligt nuvarande regler - på de studiemedel som betalats ut år 1986 har räknats om till detta års penning- värde. Tillsammans med studiebidragen utgör dessa räntesubventioner sta- tens kostnader för 1986 års studiemedel, uttryckta i 1986 års penningvärde. Utgångspunkten för framtida bedömningar har därvid varit huvudscena— riot i 1987 års långtidsutredning. Genom den valda beräkningsmetoden (hälften av statens upplåningskostnad) har effekten av avdragsrätt för rån tor beaktats.

Beräkningarna, redovisade för en studiemedelstagare, visar följande belopp uttryckta i kronor:

Utbetalade återbetalnings— Räntesubventioner Bidrag pliktiga medel varav för

uppskov 31 600 15 500 600 2 200

Subventionsnivån i systemet utgör således totalt 52 %, varav inte mindre än 46 % utgår som räntesubventioneri olika former. Härtill skall läggas av— skrivningskostnaderna vilka totalt belöper sig på ca 30 milj.kr. Som frame går av avsnitt 4.5 har subventionsnivån tidigare varit högre.

Budgetåret 1986/87 utgör det statliga anslaget till studiemedel ca 4 500 milj.kr. Statens kostnad härför kan således beräknas till ca 2,4 miljarder kr.

5.11.3. Kostnadseffekter av vårt förslag

Vi har i det föregående föreslagit en rad förändringar i studiemedelssyste— met, vilka påverkar kostnadsbilden.

Totalbeloppet höjs till 155 % av basbeloppet; däri ingår ett studiebidrag med 35 % av basbeloppet. Reglerna för reduktion av studiemedel mot egen in- komst och förmögenhet ändras. Barntillägget slopas. Återbetalningsmedlen

räknas upp med hälften av räntan för riksgäldskontorets upplåning, återbe- talningstiden beräknas bli kortare, återbetalningarna börjar tidigare än i dag och kan fortsätta efter 65 år och uppskoven slopas.

De sammanlagda effekterna av dessa åtgärder är givetvis svara att bedöma. De beror främst av sådana faktorer som pris— och löneutvecklingen under de närmaste 20—25 åren men påverkas även av förändringar i studerandeantal och benägenhet att utnyttja studiemedlen.

Kostnadsberäkningarna för det av oss föreslagna systemet — avseende det för kalenderåret 1986 gällande basbeloppet och en enskild studiemedelsta- gare - ger följande resultat.

Utbetalade återbetalnings- Räntesubventioner Bidrag pliktiga medel (kr.) (kr.) (kr.) 28 000 9 500 8 150

Anm. Följande antaganden ligger bakom siffrorna. llöjt totalbelopp ökar räntesubventio- nen med 950 kr. Ändrat uppräkningstal minskar den med 1 800 kr.; avskaffat uppskov med 600 kr.: återbetalningstiden har beräknats bli i genomsnitt fem är kortare (— 1 500 kr.) och återbetalningarna påbörjas ett är tidigare (— 500 kr.). Förslagen om ändrade reduktionsreg- ler och slopad 65»arsregel är ijämförelse därmed av marginell betydelse. Genom bidrags- höjningen minskar lånebehovet, varigenom ytterligare räntesubventioner bortfaller (se även avsnitt 4.5).

Härtill kommer effekterna av förslagen om slopat barntillägg, avskrivning för vissa vuxenstuderande, maximering av avgifterna för dagens återbetala ningsskyldiga samt bostadsbidrag för studerande över 28 år.

Slopandet av barntillägget minskar kostnaderna med ca 60 milj.kr.

I ett fullfunktionsstadium kan omkring ett par tusen vuxenstuderande an- tas bli berörda av de föreslagna avskrivningsreglerna; vid en genomsnittlig förberedande studietid om tre terminer blir kostnaderna årligen ca 25-30 milj.kr. På grund av den föreslagna retroaktiviteten kan de beräknas bli högre i en inledande fas.

Några säkra uppgifter om hur de som i dag betalar tillbaka studiemedel för delar sig efter inkomst och avgiftens storlek finns ej. Antalet individer med höga avgifter är dock i ökande; som nämnts tidigare har en tredjedel av de ca 48 000 individer som har 5 000 kr. eller mer i avgift börjat återbetalning— arna år 1986 och 1987. Dessa befinner sig i början av yrkeskarriären med därav följande relativt låga löner. Vi gör bedömningen att kostnaderna (dvs. räntesubventionerna och ev. framtida avskrivningar) för maximering av avgifterna för dagens återbetalningsskyldiga är av storleksordningen 25 milj.kr.

Vad slutligen gäller den föreslagna utökningen av bostadsbidragen till att omfatta även studiemedelstagare över beslutad åldersgräns beräknar vi att ca 15 000 kommer att påverkas av vårt förslag. Om det genomsnittliga bi— draget uppgår till 500 kr. i månaden blir den totala kostnaden 90 milj.kr. varav hälften faller på staten och hälften på kommunerna.

Med .orda antaganden om och vid ett oförändrat antal studerande skulle således merkostnaderna för statens del av våra förslag till nytt studiefinan- sieringssystem och bostadsstöd uppgå till ca 70 milj.kr. Härtill kommer

kommunala kostnader för bostadsstödet. Tilläggas skall dock att när studie— bidraget enligt vårt förslag anknyts till basbeloppet uppstår därmed en automatisk kostnadsökningi förhållande till en tillämpning av nuvarande system.

Enligt vår mening har vi därmed i stort sett, under angivna förutsättning» är, uppfyllt direktivens krav att lägga fram våra förslag inom givna ramar. Vi anser samtidigt att vi med förslagen när flera viktiga mål: den studeran— de kan höja sin disponibla inkomst; genom bostadsstödet utjämnas skillna' der i hyreskostnader; studiebidraget höjs väsentligt, blir tydligt för den en— skilde, nedbringar skuldsättningen och bör därmed kunna påverka den soi ciala rekryteringen; de vuxenstuderandes situation förbättras genom ökade möjligheter till avskrivning; återbetalningssystemet blir väsentligt mindre subventionsinriktat genom anpassning till statens faktiska upplåningsf kostnader, kortare återbetalningstid och slopat uppskovsförfarande; alla får betala tillbaka en viss summa varje år men genom att avgiften i normalfal— let sätts i relation till inkomsten blir den likväl inte onödigt betungande; en ytterligare, motsvarande skyddsregel införs för dem som nu betalar tillbae ka; en riktigare redovisning av statens verkliga kostnader för studiemedels— systemet uppnås; genom lösningen med riksgäldskontoret avlastas budgef ten initialt ett betydande belopp; lagstiftningen, särskilt vad gäller åter— betalningsreglerna,förenklas.

De förslag till förändringar, som vi lägger fram i detta betänkande, kräver också administrativa insatser under genomförandefasen; insatser som kräe ver större resurser än vad CSN behöver för sin normala verksamhet. Ett by— te av studiemedelssystem ställer vidare krav på information. Vi vet att många även i dag, trots CSN:s fortlöpande information, är osäkra på vilka regler etc. som gäller. Införandet av ett nytt system, med helt andra former för återbetalningen av studielånen, måste föregås av upprepad information. Aven för detta ändamål behöver CSN extra resurser.

5.11.4 Budgeteffekter av vårt förslag

Den redovisning vi har getti avsnitt 5.11.3 avser enjämförelse mellan kostf naderna för det nuvarande systemet och vårt förslag. Effekterna på stats, budgeten under de närmaste åren blir däremot annorlunda. Vi har inte an- sett det nödvändigt att beräkna dessa, vilka naturligtvis påverkas av för- ändringar i studerandeantal, prisutveckling etc. Anslaget till studiemedel kommer dock som nämnts ovan att minska betydligt. Intäkterna fran äter— betalningarna från dagens återbetalningsskyldiga kommer under en längre tid att liksom i dag tillföras budgetens inkomstsida.

Reservationer

1 AV Lars Ahlmark och Anders Frostell

Studiemedelskommittén har haft till uppgift att presentera förslag till ett reformerat studiemedelssystem. En målsättning i detta arbete har för oss varit att medverka till utformningen av ett system kring vilket det kan råa da sådan uppslutning att det i sina huvuddrag kan ligga fast under över— skådlig tid.

Vi beklagar att det inte har varit möjligt att i kommittén nå enighet i främst ett viktigt avseende, reglerna för tilldelning av studiemedel. Vi avvi- sar i denna reservation majoritetens förslag att låta bostadsbidraget till en— samstående utgöra en del av studiefinansieringen. I stället vill vi att såväl totalbeloppet som den del av detta som utgör bidrag skall höjas väsentligt.

Sammanfattningsvis reserverar vi oss till förmån för följande förslag:

— Totalbeloppet skall höjas till 170 % av basbeloppet. — Bidragsdelen skall höjas till 50 % av basbeloppet — Prövningen mot egen inkomst skall avskaffas. - Någon minimiavgift vid återbetalning skall inte utgå. — Den taxerade inkomsten skall ligga till grund för beräkning av återbe— talningen. — Bankerna skall erbjudas att ta ett större ansvar för finansiering och ad- ministration av systemet.

Ett nytt studiemedelssystem som baserar sig på vårt förslag ger enligt vår uppfattning bättre förutsättningar än majoritetens för en tillfredsställande finansiering under studietiden och en rimlig återbetalningsbörda därefter. Systemet blir generellt verkande och därigenom enkelt att tillämpa för så- väl den enskilde som för studiestödsmyndigheterna.

Våra utgångspunkter för en reform

Frågan om studiernas finansiering kan inte ses isolerad från samhälls strukturen i övrigt. Studierna syftar till att stärka den enskildes kompetens i yrkeslivet och som medborgare. De bidrar därmed till en positiv ekono— misk och social utveckling. Utbildning bör därför på Skilda sätt främjas. Detta sker bl.a. genom att undervisningen är kostnadsfri och att staten till— handahållerstudiemedel.

I vårt land saknas dock inte motverkande krafter. För många yrkesgrup— per ger utbildningen ganska obetydliga utslag på lönen. I ett livslöneper- spektiv kan en utbildningsperiod rent av slå negativt. Detta är resultatet av en långtgående inkomstutjämning men i än högre grad av vårt skattesy— stem. Dess marginaleffekter slår hårt mot dem som tack vare sin utbildning erhåller en högre lön och därutöver får sin yrkesverksamma period begrän— sad till ett färre antal år.

Givetvis är utbildning berikande i annan mening än strikt ekonomisk. Men ofrånkomligen vägs de ekonomiska aspekterna in när en person fattar beslut i dessa frågor. Det är på sitt sätt märkligt att det i ett högt utvecklat land inte är möjligt for den enskilde att förutsätta att kostnaderna för några års studier fullt ut skall kunna återbetalas med framtida inkomster. Detta understryker det väsentliga i att skattesystemet reformeras. För många yr—

keskategorier med högre utbildning och studieskulder kommer studierna, även efter de förbättringar som nu föreslås, att bli 'lönsamma" i ett livs- löneperspektiv först när marginalskatterna sänks. Våra respektive partier arbetar 1 andra sammanhang för att så skall ske.

Intill dess att en marginalskattereform kan genomföras är det inte möjf ligt för något studiemedelssystem, som är statsfinansiellt rimligt, att själv- ständigt åstadkomma några mycket stora förbättringar av de ekonomiska villkoren för inkomsttagare med studielån.

Utöver de mer övergripande synpunkter som vi här har redovisat har fölf jande utgångspunkter varit vägledande för oss vid utformningen av våra i förhållande till kommittémajoriteten avvikande förslag.

a) Studiemedelssystemet skall bygga på generella regler utan individuella ekonomiska prövningar.

Majoriteten föreslår ett system med individuella bostadsbidrag samt att inkomstprövningen skall vara kvar.

b) Totalbeloppet skall vara så väl tilltaget att de studerande kan finansiera heltidsstudier utan att behöva arbeta under själva studietiden.

Majoritetens forslag innebär att de studerande som inte blir berättigade till bostadsbidrag får en otillräcklig höjning av studiemedlen jämfört med i dag.

c) Villkoren för studiemedelssystemet skall bestämmas av staten.

Majoritetens förslag innebär att beslutanderätten över en del av studie; finansieringen — det kommunala bostadsbidraget — kommer att överlåtas till kommunerna.

d) Medelshanteringen skall ske på för de studerande gynnsammast möjliga sätt.

Majoriteten vill ej pröva förutsättningarna för att bankerna tar ett stör- re direkt ansvar för administrationen av studiemedelssystemet.

Bostadsbidrag olä mplig stödform

Ett centralt inslag i majoritetens förslag är två bostadsbidrag, ett, vilket ref dan är beslutat av riksdagen, för ungdomar upp till 28 års ålder, ett, likarf tat, för studerande över 28 år.

Mot detta anser vi att det kan riktas flera invändningar.

— Kommittén är ense om att familjepolitik ej skall bedrivas via studieme- delssystemet. Lika självklart borde det vara att inte föra bostadspolitik i samma system.

— Studiemedelssystemet differentieras efter boendeförhållande på ett sätt som tidigare har mött stark kritik.

— De studerandes valfrihet i fråga om konsumtionsmönster begränsas.

— Då det är kommunerna som beslutar om de kommunala bostadsbidragen kan olika studieförmåner uppkomma på skilda orter.

— Hyresnivån på berörda bostäder kan förväntas stiga då de boende endast behöver bara 20 % av höjningarna och samtidigt torde de studerande kom— ma att söka sig till dyrare bostäder eftersom de får mycket små merkostna- der för detta. Den totala samhällskostnaden för bostadsbidragen kan där— med fprväntas stiga kraftigt utan att detta kommer studiefinansieringen till de .

Vår slutsats av detta är att vi avvisar bostadsbidrag för ensamstående och i stället förordar att de ekonomiska resurser som därigenom frigörs an— vänds för att delfinansiera en kraftig höjning av studiebidraget inom studie— medelssystemet. Annorlunda uttryckt innebär detta att vi omvandlar ett se— lektivt bidrag till ett generellt stöd.

Totalbelopp och bidragsdel höjs kraftigt

Kommittén har i sitt material redovisat vad skilda grupper av bidragsta- gare och löntagare har att ekonomiskt disponera. Med beaktande av de rea— la höjningar grupper med låga inkomster erhållit sedan studiemedelssyste— met infördes och med hänsyn till att de studerandes kostnader stigit snab- bare än inflationen förordar vi en höjning av den återbetalningsfria delen (studiebidraget) till 50 % av basbeloppet för ett läsår om nio månader. Detta motsvarar 12 250 kr. (den 1 juli 1987). Vi förordar vidare att återbetalnings— pliktiga studiemedel skall kunna utgå med 120 % av basbeloppet för samma tid; dvs. 29 400 kr. Totalbeloppet blir därmed 170 % av basbeloppet: 41 650 kr. eller 4 628 kr. per månad.

Ingen prövning mot egen inkomst

I dag finns regler som reducerar studiemedelsbeloppet med hänsyn till den studerandes inkomst. Dessa regler vill kommitténs majoritet behålla men gränsen för hur mycket man skall kunna tjäna utan att studiemedelsbelop- pet påverkas höjs till f.n. 32 000 kr. Vidare föreslås att rätten att uppbära studiemedel helt skall upphöra vid en inkomst av f.n. 120 000 kr.

Enligt vår uppfattning bör prövningen mot den studerandes inkomst av— skaffas. Därmed understryker man att studiemedelssystemet skall vara ett generellt verkande systern. Genom att avstå från individuella prövningar kan man vidare göra väsentliga besparingar i administrationen av studie— medel och även underlätta för den enskilde studeranden. Vidare slipper man kontrollera att de studerande har lämnat korrekta uppgifter. Denna kontroll sker i dag bl.a. genom samkörning av uppgifter från CSN och skat— temyndigheterna.

Risken för att en avskaffad prövning skulle leda till att de studerande frestas att arbeta så mycket jämsides med studierna att dessa skulle för— summas är liten. Det finns spärregler mot detta genom att rätten att uppbä- ra studiemedel är knuten till deltagande i undervisningen och viss studie— takt. En eventuell risk är för övrigt lika stor med majoritetens modell efter- som denna medger en inkomst på 120 000 kr. per år, dvs. i praktiken ett hel— tidsarbete, innan rätten till studiemedel bortfaller.

Nej till minimiavgift

Kommittén redovisar skilda modeller för återbetalningssystem. Dels en som i princip innebär att skulden återbetalas med fyra procent av inkoms— ten per är, dels en som bygger vidare på nuvarande modell, det vill säga att skulden återbetalas under en bestämd tid. Det är angeläget att frågan om dessa båda modellers fördelar och nackdelar blir ytterligare belysta under remissomgången.

Kommittén har för sin del enats om att förorda ett inkomstrelaterat återbetalningssystem. Detta bör då enligt vår uppfattning genomföras kon- sekvent. Vi avvisar därmed majoritetens förslag att de som tjänar mindre än 0,75 basbelopp ändå skall betala tre procent av basbeloppet.

Förslaget om en minimiavgift drabbar exempelvis arbetslösa och föräld- rar som vårdar barn i hemmet. Att dessa av sitt arbetslöshetsunderstöd, so— cialbidrag, eller på annat sätt skall betala f.n. 723 kr. per år ärinte rimligt. Statens kostnader för att uppskjuta återbetalningen för dessa grupper ter sig inte överväldigande.

Rättvisare inkomstbegrepp

Kommitténs majoritet har förordat att det inkomstbegrepp som skall an— vändas för beräkningen av den fyraprocentiga återbetalningen skall grun» das på den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten med tillägg för av dragen för underskott av en- eller tvåfamiljsfastighet och övriga underskott i förvärvskälla.

Vi förordar i stället att begreppet taxerad inkomst skall läggas till grund för beräkningen av återbetalningen. Därmed får man ett bättre hänsynsta— gande till den faktiska betalningsförmågan än vad fallet blir med majoritet tens förslag. Det blir också enklare för den enskilde att beräkna den avgift vederbörande skall erlägga. Vårt förslag innebär att amorteringarna för låntagare med underskottsavdrag kommer att bli lägre än vad de blir om man väljer majoritetens inkomstbegrepp. Det finns därvid anledning att un» derstryka att detta inte innebär att den totala skulden blir mindre, endast de årliga amorteringarna.

Effektiv medelshantering

Kommittén är överens om att studiemedelssystemet skall läggas utanför statsbudgeten. Majoriteten föreslår därutöver att medelshanteringen skall handhas av riksgäldskontoret och CSN.

Enligt vår uppfattning bör i stället prövas om en ordning där bankväsenv det helt eller delvis övertar såväl finansiering som administration av stu— diemedlen är till fördel för de studerande. De får då bl.a. tillgång till ekonoa misk rådgivning och specialkunskaper som CSN inte har och heller inte bör skaffa resurser för att kunna ge.

Kommittén har under arbetet haft kontakter med företrädare för Spare banksföreningen och Bankföreningen. Dessa organisationer har därvid för- klarat sig intresserade att mer konkret lämna förslag till hur en utökad medverkan från deras sida i studiemedelssystemet skulle kunna utformas. Enligt vår uppfattning bör därför bankerna inbjudas att lämna sådana för- slag innan några ytterligare åtgärder vidtas vad gäller utflyttningen av studiemedlen från statsbudgeten. En förutsättning för bankernas medverv kan skall självfallet vara en statlig lånegaranti. I den fortsatta diskussio- nen med bankerna, som inbjudan förhoppningsvis resulterar i, bör det givet- vis vara möjligt att beakta konstruktiva idéer till förändringar av de av kommittén förordade lösningarna.

Kostnadsuppskattning av våra förslag

Kommitténs kostnadsberäkningar av sina förslag är ett sätt att räkna. Man kan välja andra som bygger på en annan diskonteringsfaktor för de lån som ställs till de studerandes förfogande och ett annat synsätt i fråga om vilken subventionseffekt som ligger i den nuvarande avdragsrätten för räntor. Vi vill understryka att eventuella framtida förändringar av avdragsrätten inte får leda till ändringar i studiemedelssystemet som är till nackdel för de stuv derande.

Vi har i det föregående föreslagit att bidragsdelen skall höjas i förhållan— de till kommittémajoritetens förslag. Vi har vidare förordat att prövningen mot den studerandes inkomst skall upphöra, att ingen minimiavgift skall utgå samt att ett annat inkomstbegrepp än det som majoriteten har föresla— git skall användas. Detta innebär ökade kostnader för staten. Samtidigt har vi förordat att bostadsbidraget för ensamstående skall avskaffas vilket in- nebär en besparing. Vi bedömer att saldot av våra förslag i förhållande till dem som har presenterats av kommitténs majoritet innebär en ökad kost— nad för staten med totalt 200—300 milj.kr. per år.

2 Av Lars Ahlmark

I en särskild reservation harjag tillsammans med Anders Frostell på ett an- tal punkter förordat andra ställningstaganden beträffande studiemedelssy— stemets utformning än vad majoriteten stannat för. Därutöver föreslår jag att en avskrivning av viss del av studieskulden sker för studerande som be- drivit studier i minst sex terminer eller avlagt doktorsexamen.

När studiemedelssystemet infördes ledde längre studier normalt till en så pass mycket högre lön att de kunde betraktas som en ur ekonomisk syn— vinkel lönsam investering. Löneutjämningen i kombination med ett skattef system som missgynnar den vilken genom några års studier får sin livslön koncentrerad till en kortare period har lett till att längre studier i dag i praktiken kan innebära en förlust för den enskilde.

Samtidigt behöver vårt land välutbildade medborgare. En förutsättning för bibehållet och växande välstånd är att Sverige på skilda områden ligger i frontlinjen med kunniga forskare, tekniker och administratörer samt per— soner med gedigna språkkunskaper och god kännedom om andra länder.

Studerande med förutsättningar för kvalificerade studier bör därför upp— muntras att bedriva sådana. Inte minst viktigt är att minska den sociala snedrekryteringen till mer omfattande studier.

För att begränsa den totala skuldbördän och något kompensera att den studerande under lång tid avstått från arbetsinkomster bör därför en del av studieskulden avskrivas för personer som uppburit studiemedel under minst sex terminer.

De sex terminerna skall kunna gälla såväl gymnasiala som postgymnaf siala studier och behöver inte omfatta en sammanhängande tidsperiod. Av— skrivning bör ske med sex procent av basbeloppet per termin för gymnasiala studier (dvs. tio procent av länet) och med sex procent av basbeloppet per uppnådda 20 poäng för postgymnasiala studier; det senare för att inte mer utdragna studier skall gynnas.

En doktorsexamen innebär normalt ett omfattande avstående från möjli- ga inkomster under lång tid. Den bör därför leda till en avskrivning med 100 procent av basbeloppet.

Kommittén föreslår att någon avskrivning i vissa fall skall kunna ske för gymnasiala studier som följts av postgymnasiala studier. Denna av- skrivning fyller en delvis annan funktion än den av mig föreslagna. Skulle en studerande vara berättigad till avskrivning enligt båda modellerna skall den för den studerande mest förmånliga tillämpas. Kostnaderna för mitt förslag kan beräknas till ca 150 milj.kr.

3 AV Rune Backlund

Kommitténs majoritet har valt att i stora drag bygga vidare på det studie- medelssystem som infördes i mitten av 1960—talet. De största förändringar— na, i förhållande till dagens system, föreslår man på återbetalningssidan. Studiestödet är ett instrument för att förverkliga samhällets utbild— ningspolitiska mål. Utbildningsplaneringen i vårt land har varit inriktad på att tillgodose tre mål: arbetsmarknadens efterfrågan på arbetskraft, den enskildes önskemål om utbildning och mera långsiktiga samhällsbehov. Förändringarna på arbetsmarknaden och i samhället i stort ställer allt större krav på individens kunskaper. Utbildningsbehovet ökar än mer i framtidens samhälle. Den som saknar utbildning riskerar att ställas utan— för arbetsmarknaden. Desto mera komplicerat vårt samhälle blir, ju större

kunskaper kommer att krävas av samhällsmedborgarna för att han/hon skall kunna påverka och delta i samhällsarbetet. En hög utbildnings- och kunskapsnivå gör därför vårt land bättre rustat att möta framtiden. Sverige tjänar på att så många som möjligt väljer att utbilda sig. Utbildning är en investering för framtiden både för den enskilde och för samhället. Ett hu— vudmål för det statliga studiestödssystemet måste därför vara att stimulera få många som möjligt att skaffa sig en utbildning som svarar mot tidens rav.

När det nuvarande studiemedelssystemet infördes var det tänkt att det skulle ge ekonomiska möjligheter för alla som så önskade att skaffa sig en högre utbildning. Som framgår av kapitel 3 verkade studiemedlen i utjäm- nande riktning mellan socialgrupperna under den första tiden på sextiota— let. Därefter avstannade utvecklingen mot en jämnare rekrytering till den högre utbildningen. Förhållandena i dag är fortfarande sådana att betydligt färre ungdomar från socialgrupp tre än från ett och två söker sig till högsko-

an.

Svenssons/Reuterbergs undersökningar pekar ut två svagheter i dagens studiemedel som verkar rekryteringshämmande på ungdomar från socialv grupp tre. Dels upplevs studiemedlen som otillräckliga för att man skall kunna försörja sig under studietiden, dels finns en uttalad rädsla för att skuldsätta sig med de belopp som blir följden av dagens system.

Ett studiestödssystem som skall åstadkomma en jämnare social rekryte— ring måste undanröja dessa båda hinder. De förslag till förändringar som majoriteten för fram i kapitel 5 anserjag vara otillräckliga.

Studielön

Jag förordar i stället införandet av en studielön som därmed ersätter det nu- varande studiemedelssystemet. Studielönen bör beloppsmässigt utgå med 100 % av basbeloppet (24 500 kr. 1987). Samhället bör därutöver erbjuda den studerande kompletterande återbetalningspliktiga lånemedel på upp till 80 % av basbeloppet (19 600 kr.). Sammantaget ger mitt förslag 44 100 kr. under ett studieår, vilket bör vara tillräckligt för att täcka en studerane des levnadsomkostnader under studietiden. Därutöver har den studerande liksom i dag möjligheter att skaffa sig ytterligare inkomster genom att fe riearbeta.

I beskattningshänseende skall studielönen behandlas på samma sätt som andra inkomster i samhället. Genom att studielönen blir beskattad kan de föreslagna reglerna för fribelopp helt utgå.

Av de studerandebudgetar som presenterats för kommittén framgår att kurslitteratur är en tung post för många studerande. Variationerna i kast- nader mellan utbildningarna är betydande. Jag anser det rimligt att samti- digt som studielönen blir beskattningsbar inkomst då också ges möjlighet att göra avdrag för kurslitteraturen.

Ett studielönesystem skulle kosta mera än dagens system. Men som jag tidigare konstaterat är utbildning en lönsam investering för landet. Det mo— tiverar enligt mitt synsätt ett generöst studiestödssystem som stimulerar till högre studier.

En studielön, enligt ovan skisserad modell, skulle kraftigt minska den studieskuld som enligt Svensson/Reuterberg utgör ett av hindren för att ungdomar från socialgrupp tre inte vågar satsa på en längre utbildning. Den föreslagna nivån ger också en rimlig levnadsstandard under studieti- den vilket gör det möjligt att koncentrera sig på studierna på heltid. Beho— vet av extrainkomster begränsas. Kommitténs majoritet har inte varit be- redd att närmare utreda ett studielönealternativ. De invändningar mot ett sådant system som redovisas i kapitel 5 utgör enligt min mening inget hin— der mot införandet av en studielön. Vi har redan i dag exempel på stödfor— mer inom studiestödet som är beskattade och som ger förmåner inom social» försäkringsområdet. En studielön skulle i sin konstruktion få stora likheter

med det nuvarande särskilda vuxenstudiestödet som består av en beskattad bidragsdel och en lånedel.

En beskattad studielön skulle heller inte nämnvärt öka antalet självdekv larationer eller försvåra taxeringsarbetet. Merparten av landets högskolef studerande lämnar redan i dag in en egen deklaration. Det föreslagna av— draget för kurslitteratur kan schabloniseras för olika utbildningar.

I majoritetens förslag till studiestöd har det bostadsbidrag till ensamståe ende ungdomar, som inrättades av riksdagen under våren 1987, en avgöran— de roll. Jag anser det principiellt felaktigt att dela upp samhällets subven- tion till de studerande på två olika system. Dessutom innebär systemet med bostadsbidrag att en del av kostnaden övervältras på vissa kommuner. Sam— hällets subvention till de studerande skall ske i studiestödssystemet och där göras så tydlig som möjligt. Det gör det lättare för ungdomar som tänker vidareutbilda sig att överblicka samhällets stöd.

lnkomstrelaterat återbetalningssystem

Kommittén föreslår i stor enighet att det nuvarande återbetalningssyste— met ersätts med ett inkomstrelaterat sådant. Aven jag anser att fördelarna med ett sådant system överväger. Den av mig föreslagna modellen med stu- dielön ger en avsevärt lägre studieskuld än dagens och majoritetens förslag. Återbetalningen kommer därför att gå snabbare i min modell än i de exem— pel som återfinns bland bilagorna. På några punkter i konstruktionen av återbetalningssystemet har jag däremot en annan uppfattning än majori— teten.

* Inkomstbegreppet

Majoriteten väljer att behålla det nu gällande inkomstbegreppet då den år— liga avgiften skall fastställas. Det innebär att underskott i en— eller två— familjsfastighet och övriga underskott i förvärvskälla läggs till den taxe— rade inkomsten.

Vid beskattning används den taxerade inkomsten som underlag för att beräkna en persons förmåga att betala skatt. Jag anser att taxerad inkomst även skall användas för att beräkna den årliga avgiften vid återbetalning av studielån.

* Minimiaugift

Kommittén föreslår att en minimiavgift skall betalas av alla låntagare på 3 % av basbeloppet, oavsett om man har några inkomster eller ej. Jag anser att en sådan avgift ej skall tas ut. Den strider mot principen att återbetalf ningssystemet skall vara relaterat till inkomsten. För att kunna betala en minimiavgift måste man rimligen ha inkomster annars blir man beroende av bidrag från något annat håll för att klara av avgiften.

* Återbetalning efter 65 års ålder

Till skillnad från dagens system skall återbetalning i framtiden ske även efter 65 års ålder. I den av mig föreslagna modellen kan det endast i undan— tagsfall bli aktuellt med att skulden kvarstår vid 65 års ålder. I de fallen har man haft mycket låga inkomster eller saknat sådana under en längre tid.

Det bör noteras att sådana fall då också genom pensionssystemets kon- struktion kommer att också ha en låg pension. Deras förmåga att återbetala ökar inte med pensioneringen. Jag anser därför att huvudregeln bör vara att den återstående skulden avskrivs vid 65 års ålder.

Den föreslagna modellen förutsätter att i princip inga uppskov med återbe—n talningen skall beviljas. Jag anser att ett inkomstrelaterat återbetalnings- system måste konstrueras så, att den myndighet som ansvarar för debite— ringen av avgifter har möjligheter att ge uppskov då låntagaren uppenbart har svårt att återbetala t.ex. på grund av stor försörjningsbörda.

Särskilda yttranden

1 Av Örjan Edström

Ett studiemedelssystem skall tillgodose flera målsättningar. Kommittén anser att det övergripande målet bör vara att bereda faktiska möjligheter till studier för så breda grupper i samhället som möjligt. Det är positivt, men ett övergripande mål bör också vara att främja rekryteringen till fort- satta studier. Detta borde ha betonats ytterligare. Tendensen mot minskan- de ungdomskullar och växande rekryteringsproblem till högre utbildning medför att studiestödet även måste ses som ett instrument att öka andelen rekryterade från en åldersgrupp.

Sett i ett rekryteringsperspektiv finns även en risk för att förslaget om ett avskaffande av barntillägget kan motverka viljan att studera hos de be— rörda. Med tanke på att rekryteringen till studier bör ske från så breda grupper i samhället som möjligt, finns det skäl för ett särskilt stöd till stude— rande med barn. Ett sådant stöd bör utgå i form av ett bidrag. Av principielf la skäl bör dock stödet i första hand ges inom ramen för familjepolitiken.

En annan viktig uppgift för ett studiestödssystem måste vara att under- lätta återkommande utbildning. För redan yrkesverksamma personer med en relativt god inkomst och höga levnadsomkostnader kan ett otillräckligt totalbelopp verka avskräckande, trots att både intresset och behovet av en utbildning är stort. Det är därför tveksamt att som kommittén vid totalbe— loppets fastställande lägga så stor vikt vid enjämförelse med ungdomslöner.

Vidare finns det skäl att vid återbetalningen av studieskulden ta större hänsyn till att de återbetalningsskyldiga ofta har vissa faktiska kostnader, bl.a. för boende. Genom det inkomstbegrepp kommittén föreslår läggs exem- pelvis avdrag för underskott av en— eller tvåfamiljsfastighet till den taxera- de inkomsten innan den årliga avgiften fastställs. Enligt min mening finns det starka skäl för att man vid fastställandet av studieskuldsavgiften i stål- let bör bygga på den taxerade inkomsten. De avdrag som individen gör mot— svaras av faktiska kostnader, t.ex. ränteutgifter för boende i bostadsrätt el— ler villa. Det är dessutom enkelt att använda det inkomstbegrepp som än vänds i skattesystemet och det skulle på ett positivt sätt bidra till ett intres— se för återkommande utbildning.

En väsentlig del i utredningens förslag för att förbättra de studerandes ekonomi bygger på det särskilda bostadsbidrag för ungdomar under 29 år som införs den 1 januari 1988 under förutsättning av beslut i respektive kommun. Kommittén föreslår att den som beviljas statligt studiestöd skall kunna få det särskilda bostadsbidraget även efter det att han eller hon fyllt 29 år. Förslaget är positivt ur vissa synvinklar, men det är i princip tvekf samt att bygga förbättringar av ett mycket långsiktigt system som studie— stödet på mer kortsiktiga åtgärder som det bostadspolitiska särskilda bo— stadsbidraget. Vid förändringar av bostadsstödet eller vid olika ställnings— taganden på kommunal nivå kan förutsättningarna för den studerande att klara sig på studiestödet väsentligt ändras eller komma att variera mellan olika orter.

Kommittén föreslår viktiga förbättringar på tilldelningssidan i det nya studiestödssystemet. Förslagen finansieras främst genom åtgärder på åter— betalningssidan inom studiestödssystemet som en följd av att kommittén ej

fått lägga fram förslag som medför ökade kostnader för staten och för kommunerna.

En huvudfråga för att få ett väsentligt bättre studiestöd, som uppfyller centrala krav, är enligt min uppfattning att mer resurser tillförs studie— stödssystemet. En ytterligare höjning av det direkta bidraget och särskilda åtgärder på återbetalningssidan utöver vad jag tidigare framfört, t.ex. av skrivning av studieskulden vid pensionering, är nödvändiga insatser som inte ryms inom resursramen.

Vid sidan av en reformering av studiestödssystemet är det nödvändigt med en kraftig förstärkning av vuxenstudiestödet och en lösning av problef men med finansieringen av personalutbildningen. Åtgärderi den riktning en skulle minska trycket på studiestödssystemet och medföra ett ökat re- formutrymme inom detta.

2 Av Björn Hamrin

Studiemedelskommittén hade att, enligt utbildningsministerns direktiv, finna ett studiemedelssystem som förbättrade det nuvarande.

Arbetet har varit svårt, inte minst p.g.a. det tvingande, "ej leda till kost, nadsökningar”. Kostnadsfrågan har tyvärr tagit mycket tid från diskussiof nen kring ett nytt studiemedelssystem. Det har med andra ord kunnat vara mer diskussion med vision.

Studiemedelskomrnittén har med tanke på ovanstående kommit med ett till vissa delar acceptabelt förslag.

Tilldelningen

Studiebidraget, bra med en rejäl höjning och bindningen till basbeloppet. Totglbeloppet är dock för lågt i förslaget. Jag skall här ge två exempel på var or.

Ex. 1. En undersköterska som beslutar sig för att utbilda sig till sjukskö» terska. I dag har hon, efter några års yrkeserfarenhet, en ungefärlig dispo— nibel inkomst på 5 500 kr. Under studietiden får hon 4 200 kr., enligt kom- mitténs förslag. Om hon bor i en kommun som inför bostadsbidrag för ung— domar, kan hon få maximalt 1 360 kr. i bidrag.

Hon får en studieskuld på nästan 60 000 kr. Ex. 2. En sjuksköterska som tänker gå en påbyggnadslinje, har 40—50 poängs studier framför sig. Hon har efter några års yrkesarbete en ungefär» lig disponibel månadsinkomst på 6 000 kr. Under studietiden minskar henf nes månadsinkomst med 1 800 kr. Hennes skuld ökar med 30 000 kr. Tyvärr kan hon inte räkna med någon högre inkomst efter studierna. Kommer hon att läsa vidare?

Återbetalningen

Det är bra med återbetalning baserad på din inkomst.

Den årliga räntan ärjag tveksam inför. Den kommer enligt förslaget att vara 50 % av statens upplåningskostnad. Vad den kostnaden kommer att bli i framtiden vet nog bara Långtidsutredningen. Jag anser att det bör vara ett tak för räntan, 4,2 % kanske.

Övrigt Tolvterminssystemet stänger ute sjuksköterskor som vill studera till läkaf

re. Arbete under ferietid bör inte påverka dina möjligheter att få studielån.

3 Av Gunilla Johannesson

Studiestödet skall bl.a. göra högre studier möjliga för alla oavsett ekono— misk och social bakgrund. Det skall vara neutralti fråga om utbildningsval. Och återbetalningsreglerna skall utformas så att ingen på grund av dem be- höver känna tveksamhet inför högre studier.

Studiestödet har stor betydelse för att stimulera till högre utbildning och forskarstudier. Med denna grundinställningvälkomnarjag kommitténs för- slag att förskjuta den statliga subventionen i studiemedelssystemet i form av osäkra inflationsvinster i återbetalningen till en synlig subvention di— rekt genom en högre bidragsdel som är generell och värdebeständig. Detta är en riktig tanke.

Men förslaget kopplas till ett nytt återbetalningssystem där den årliga inbetalningen sätts i en procentsats på inkomsten. Procentsatsen är satt så att staten skall ha en chans att så småningom få tillbaka lånemedlen även om återbetalningen drar ut på tiden. Systemet bygger på att löneutveck— lingen skall vara snabbare än den kalkylerade räntekostnaden. Med ränta på räntaeffekter skall löneutvecklingen så småningom dominera över rän— tekostnaderna. Det ger en skuldutveckling enligt ketchupflaskeprincipen: först händer ingenting, sen händer ingenting och sen allting. Men systemet är känsligt när det gäller t.ex. lånebeloppens storlek och studiemedelstagar- nas ålder. Och studieskulder på 150 000 kr. kommer om löneutvecklingen ligger runt 7 % att växa nominellt inemot 30 år.

Detta blir ett pedagogiskt problem. Sannolikt kommer systemets regler i praktisk tillämpning att behöva omprövas med mycket täta mellanrum. Också det kommer att förstärka intrycket av att avgifterna upplevs mer som en skatt än som ränta och amorteringar på skulder man själv har an- svar för. Inkomstgränsen 4 % ter sig redan i dag alltför hög för många åter— betalare.

En mer radikal lösning hade därför enligt min mening varit en större omläggning av systemet. Subventioneringen bör brytas ut och omvandlas till stipendier på 20 000 kr. per läsår. Den ytterligare finansieringen kan de studerande sedan klara med marknadsmässiga men statsgaranterade län.

4 Av Cawe Johansson

Med anledning av studiemedelskommitténs överväganden och förslag vill jag framföra följande.

I 5.2.6 Bostadsbidrag till studerande över 28 år, vill jag framföra att det skall vara tvingande för kommunerna att efterleva riksdagens beslut om bostadsbidrag.

5 Av Maria Östberg-Svanelind

Det är tyvärr med missmod jag deltagit i studiemedelskommitténs arbete eftersom regeringen redan vid dess inrättande omöjliggorde dess arbete genom att ge kommittén alltför snäva direktiv.

För den invigde ter sig behovet av att satsa mer pengar på den högre ut- bildningen och på studiefinansieringssystemet som självklart. Det hade mot bakgrund därav varit intressant att se vad en helt förutsättningslös utred- ning hade kunnat komma fram till för förslag.

Dagens studiemedelssystem dras mycket riktigt med en rad problem. Det mäktar helt enkelt inte med att uppfylla alla de krav som ställs. Den so- ciala snedrekryteringen till högskolan ökar, antalet studieavbrott ökar och allt fler orkar inte med att betala av sina studieskulder. Det är för mig själv klart att det för att åtgärda dessa problem och för att kunna uppfylla de ut bildningspolitiska målen om en högskola för alla krävs rejäla satsningar på hela systemet.

Studerande bör som andra samhällsmedborgare omfattas av samhällets ordinarie familje— och bostadspolitik. Därför bör inte någon differentiering inom studiemedelssystemet göras på dessa områden. Ett studiefinansief ringssystem som är generellt, enkelt och lättöverskådligt är önskvärt.

Kommitténs förslag bygger i flera avseenden på det tillskott till de stu- derandes ekonomi som man anser att det speciella ungdomsbostadsbidraget kommer att utgöra. Jag vill här betona att bostadsbidrag är en kommunal angelägenhet och detta bostadsbidrag kan komma att införas i enbart vissa kommuner. Därav kan uppstå en regional ojämlikhet mellan de studerande.

Studiemedelssystemet måste vara studiefrämjande, det måste dels fram stå som attraktivt för den som eventuellt skall välja att studera på högsko- lan och dels vara ändamålsenligt under själva studietiden. Heltidsstudier är att betrakta som heltidsarbete och de studerande skall inte vara tvingade att arbeta parallellt med studierna för att klara av att försörja sig.

Tilldelning och totalbelopp

Till skillnad mot kommittén menarjag att totalbeloppet kraftigt måste ha jas för att uppfylla de krav som SFS ställer på ett studiefinansieringssy- stem. I första hand menar vi att totalbeloppet måste höjas till 185 % av base beloppet. Vidare menar vi att utav totalbeloppet måste minst 50 % vara bif drag för att inte återbetalningsbördan skall bli för stor. Vi menar också att det är viktigt att studiemedel skall kunna utgå även efter 45 års ålder. Det— ta är framför allt av betydelse för de kvinnor som stannat hemma och tagit hand om barn och familj och därefter väljer att börja studera.

Fribeloppsgränsen bör slopas helt under de perioder då den studerande inte uppbär studiemedel, dvs. under ferier och liknande.

Återbetalning

Avseende det föreslagna återbetalningssystemet är jag ense med kommit tén om principen om ett inkomstrelaterat återbetalningssystem. Däremot måste ett sådant system innehålla en minimigräns för återbetalning så att de med låga inkomster inte tvingas betala.

Vidare menar jag att återbetalningssystemet inte får möjliggöra en siv tuation där den enskilde trots att hon betalar tillbaka på sin skuld ändå får en högre skuld vid årets slut p.g.a. att räntan är så hög. Jag menar att den eventuella mellanskillnaden i dessa speciella fall bör efterskänkas.

Förslaget att ta bort den välbehövliga återbetalningsfria tiden på två år efter (i normalfallet) avslutade studier trorjag kommer att slå hårt. De stu— derande har under sin studietid levt mycket knapert och står efter avslu— tade studier ofta inför situationen att bilda hem och familj vilket medför att de återbetalningsfria åren är välbehövliga.

Vidare saknarjag förslag om hänsynstagande till försörjningsbörda vid återbetalning av studiemedel vilket vi anser vara rimligt. Inte heller anser jag det rimligt att man skall fortsätta att betala av sin studieskuld efter pension.

Jag menar att studiefinansieringssystemet måste ses som en del av ute bildningspolitiken. Sveriges riksdag har slagit fast att samhället skall er, bjuda en högskola för alla där bl.a. ekonomisk och social bakgrund inte skall ha någon betydelse. Staten måste garantera varje individ en sådan ekono— misk trygghet att bedriva framgångsrika heltidsstudier. En hög utbild—

ningsnivå är en förutsättning för att demokratin skall kunna fungera och utvecklas.

Det är uppenbart att det bästa sättet att uppfylla dessa mål vore ett sy— stem där man inför studielön.

Kommittédirektiv Utredning av studiemedelssystemet m.m.

Dir. 1985133 Beslut vid regeringssammanträde 1985-06—19

Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Hjelm—Wallén, anför.

Mitt förslag

Under hänvisning till vadjag anförde i inledningen till utbildningsdeparte» mentets bilaga till 1985 års budgetproposition (prop. 1984/85:100 bil. 10 s. 75-82) och till vad riksdagen sedermera har uttalat i anledning därav (SfU:16, rskr 212) föreslårjag att en kommitté tillkallas för att utreda beho; vet av förändringar av studiemedelssystemet m.m. och komma med erfor- derliga förslag.

Sammanfattning av utredningsuppdraget

Kommittén bör bedöma vilka effekter studiemedelssystemet har haft på rekryteringen till skilda slag av studier bl.a. med hänsyn till ålder och so- cial bakgrund. Vidare bör kommittén analysera vilka behov av förändring— ar som är mest angelägna då det gäller såväl beviljning som återbetalning av studiemedel. Vid denna analys skall hänsyn tas till hur rekryteringen till studierna påverkas, hur studieeffektiviteten kan förändras och hur rätt— viseaspekter berörs.

Med utgångspunkt i sina analyser och bedömningar bör kommittén lämna förslag till förändringar av studiemedelssystemet. Kommitténs förslag bör inte få leda till totala kostnadsökningar för stat eller kommuner. Reformför— slag bör således finansieras genom omprioriteringar inom studiestödsområ- det eller mellan detta och näraliggande områden.

Kommittén bör vid utformningen av sina förslag beakta att huvudsyftet med studiestödet är att bereda faktiska möjligheter till studier för så breda grupper i samhället som möjligt. Kommitténs arbetsområde bör avgränsas till atti första hand avse studiemedelssystemet. Det bör emellertid stå komf mittén fritt att lämna förslag omjusteringar av gränserna mellan de tre syf stemen och om sådana förändringar i övrigt av studiehjälps— och vuxenstuf diestödssystemen som kan föranledas av övervägandena beträffande studie— medelssystemet. I övrigt bör kommitténs arbete bedrivas förutsättningslöst.

Kommittén har således stor frihet vid utformningen av sina förslag. Dock bör förslag lämnas beträffande följande områden:

studiemedelsbeloppets storlek; förslaget skall innefatta ett ställnings— tagande till om och i så fall i vilken utsträckning hänsyn skall tas till skillnader i behov ochi inkomst och förmögenhet regler för avskrivning av återstående återbetalningsskyldighet vid mera varaktiga betalningssvårigheter hänsynstagande till makes ekonomi vid återbetalning av studiemedel inriktningen av subventionselement i studiemedelssystemet; förslaget skall innefatta ett ställningstagande till om studiestödets syften nås bäst genom ett studiebidrag eller genom lättnader i återbetalningsbör» dan studiemedelssystemets förhållande till andra system.

Vid sin prövning av olika möjligheter att finansiera reformer inom studie— medelssystemet bör kommittén — även om det inte skulle föranleda förslag — belysa i vad mån resurser kan frigöras genom följande förändringar: — omvandling av studiebidragen till återbetalningspliktiga studiemedel finansiering av studiemedlen, helt eller delvis, utanför statsbudgeten förkortning av återbetalningstiden årlig uppräkning av återbetalningsskyldigheten med ett högre index— tal än det nuvarande (4,2 %).

Bakgrund

Det statliga studiestödet förekommer i tre huvudformer studiehjälp för studerande under 20 år i utbildningar på gymnasial nie va studiemedel för studerande över 20 år oavsett utbildningsnivå samt för yngre studerande på högskolenivå — vuxenstudiestöd, som har tre former, nämligen timstudiestöd och dag- studiestöd för kortare utbildningar samt särskilt vuxenstudiestöd för längre utbildningar; det senare beviljas efter särskilt urvalsförfarande till personer som har förvärvsarbetat i minst fyra år och som studerar till och med gymnasial nivå eller i yrkesteknisk högskoleutbildning.

Under arbetsmarknadsdepartementets huvudtitel finns dessutom utbild— ningsbidrag för dem som genomgår arbetsmarknadsutbildning. Arbets- marknadsutbildning kan beviljas den som är eller riskerar att bli arbetslös och som är över 20 år. Från åldersgränsen finns vissa undantag. Arbets— marknadsutbildning är klart yrkesinriktad.

Utöver dessa former för studiestöd finns andra slag av ekonomiska ersätt- ningar till personer i utbildning, t.ex. inom ramen för det kommunala upp- följningsansvaret för ungdom under 18 år och för deltagare i ungdomslag. Den viktigaste formen utgörs emellertid av helt eller delvis bibehållen lön under studier. I det sammanhanget bör nämnas arbetsmarknadsutbildning i företag och sådan utbildning som förväntas bli resultatet av förnyelsefon- derna (prop. 1984/85:86, FiU19).

Studiehjälpen och studiemedlen i sin nuvarande form tillkom vid mitten av 1960-talet efter ett omfattande utredningsarbete. De båda stödformerna har successivt genomgått förändringar. Detta gäller i synnerhet studiehjälpen. Grundprinciperna för stöden har dock bibehållits.

Grundläggande för utformningen av studiehjälpen är att föräldrarna har försörjningsansvaret för sina barn tills dessa fyller 21 år om de bedriver stu— dier på gymnasial nivå. Studiehjälpen är därför utformad som ett stöd till familjen och den är avsedd att minska föräldrarnas försörjningsbörda. Ut— över det generella studiebidraget, vilket till sitt belopp motsvarar barnbi-

draget, finns extra tillägg som varierar med familjens ekonomiska situation samt tillägg för merkostnader som uppstår för resor till skolan och för egen bostad på skolorten. Resetillägget har numera ersatts av ett bidrag till läns— trafikbolagen mot att dessa svarar för elevernas dagliga resor till skolan. Syftet med de olika tilläggen är att ge likartade förutsättningar för studier efter den obligatoriska grundskolan oberoende av ekonomiska och geogra' fiska förhållanden och att därigenom medverka till social utjämning i rek— ryteringen till i första hand gymnasieskolan och därmed i andra hand också i rekryteringen till högskolan.

Studiebidragen kan kompletteras med återbetalningspliktiga studiemedel. Sådana beviljas emellertid restriktivt eftersom huvudregeln bör vara att den enskilde inte ådrar sig studieskulder på gymnasieskolnivå.

Under budgetåret 1984/85 har studiehjälpen höjts kraftigt samtidigt som reglerna för beviljande av återbetalningspliktiga studiemedel har skärpts. Dessa åtgärder skall ses i samband med den utbyggnad av det familjepoliti- ska stödet som genomfördes under budgetåret. Höjningarna av det inkomst— prövade extra tillägget har därutöver som särskilt syfte att motverka ten— denserna till ökad snedhet i den sociala rekryteringen till gymnasieskolan och dess olika studievägar. Det finns anledning att följa utvecklingen i detta avseoeåide innan några ytterligare större ändringar görs inom studiehjälpens omra e.

Studiemedel är i första hand avsedda för högskolestudier men är dessutom den normala stödformen även i andra utbildningar för dem som är över 20 år. Huvuddelen av stödet består av återbetalningspliktiga medel eftersom det främst är avsett för utbildning som ligger över den genomsnittliga och som ofta leder till inkomst över den genomsnittliga. Den som erhåller stu- diemedel betraktas som självständig i förhållande till föräldrarnas ekono— mi, och den behovsprövning som görs tar hänsyn endast till den studerandes egen inkomst och förmögenhet. Inga tillägg beviljas för den som måste läm— na föräldrahemmet för att bosätta sig på studieorten.

Av studiemedlen, vilka för ett normalt läsår uppgår till 145 % av basbelop- pet enligt lagen om allmän försäkring (dvs. för år 1985 till 31 626 kr.), utgör 2 178 kr. bidrag. Återstoden är återbetalningspliktiga studiemedel. Barn» tillägg beviljas med ett belopp motsvarande 25 % av basbeloppet per barn och läsår. Om studiekostnaderna är särskilt höga eller kräver dyr individu— ell utrustning beviljas undantagsvis extra studiemedel. Studiemedlen kan utgå med halvt belopp vid deltidsstudier. Medlen är avsedda endast för verklig studietid och beräknas för perioder om 15 dagar (vid deltidsstudier 30 dagar). Om inkomsten och förmögenheten överskrider vissa gränser re» duceras studiemedlen. Inkomstgränsen är lagd så att normala sommarinf komster inte skall sänka studiemedelsbeloppet.

Återbetalningen sker enligt regler som konstruerats särskilt för att passa normalsituationen för dem som genomgått högskoleutbildning och bygger på följande principer: * återbetalningen sker i fast penningvärde; dock får den årliga uppräkf ningen inte överstiga ett visst tal, som f.n. uppgår till 4,2 %; sedan denna regel infördes har varje år penningvärdesförsämringen varit större än garantitalet, varför studiemedelstagarna har .ort vinster på inflationen * den årliga återbetalningen skall, räknat i fast penningvärde, vara jämn under hela återbetalningstiden * återbetalningstiden skall vara lång och den fastställs enligt följande regler:

sista återbetalningen skall normalt göras det år vederbörande fyller 50 år återbetalningstiden skall vara minst 15 är ingen återbetalning får beräknas för året efter det att vederbörande har fyllt 65 år återbetalningen skall vara trygg man är skyldig att återbetala endast under år då avgiftsunderlaget når över en viss gräns (under år 1985 motsvarar den ca 76 300 kr. i in» komst och för den som har barn under tio år motsvarar den ca 98 100 kr. i inkomst) all eventuell studieskuld skrivs av när vederbörande fyller 65 är eller avliderdessförinnan.

Som ett led i vuxenutbildningsreformerna infördes under budgetåret 1975' 76 tre nya former av studiestöd avsedda speciellt för vuxna ochi första hand för dem med kort utbildning. Dessa studiestöd finansieras med en särskild vuxenutbildningsavgift, som fr.o.m. den 1 juli 1985 uppgår till 0,264 % av den lönesumma som betalas ut av arbetsgivarna. Finansieringssättet anger att vuxenstudiestöden i princip riktar sig till dem som förvärvsarbetar eller har förvärvsarbetat och stöden är avsedda att utgöra ersättning för det in— komstbortfall som uppstår vid ledighet för studier.

Tim- och dagstudiestöden är avsedda för mera begränsade studier och har som viktigaste syfte att vara ett instrument för rekrytering av kortutbilda— de och studieovana till bl.a. studiecirklar och kortare kurser vid folkhögsko— la.

Det särskilda vuxenstudiestödet (SVUX) består av vuxenstudiebidrag och återbetalningspliktiga studiemedel och är avsett för längre studier som be— drivs på hel— eller halvtid inom främst folkhögskola och kommunal vuxen- utbildning men även inom yrkesteknisk högskoleutbildning. Det kan erhål- las av dem som förvärvsarbetat minst fyra år. Med förvärvsarbete jämställs viss annan verksamhet, t.ex. vård av barn. Till det särskilda vuxenstudie— stödet har den enskilde, till skillnad från vad som gäller för studiemedlen, inte någon generell rätt. Det fördelas av vuxenutbildningsnämnden i varje län. Nämnderna har till sitt förfogande ett bestämt belopp för vuxenstudie— bidrag. Bidragen beviljas efter ansökan till dem som anses ha det största be' hovet av stödet. Vuxenstudiebidraget får fyllas på med återbetalningsplik- tiga studiemedel till ett totalt belopp som motsvarar vad personen efter skatt hade kunnat få i utbildningsbidrag för arbetsmarknadsutbildning. Den som har barn och som tillhör arbetslöshetskassa får ett barntillägg som är ett bidrag och som uppgår till 600 kr. per barn och månad.

Det särskilda vuxenstudiestödet är alltså konstruerat på så sätt, att den en— skilde totalt sett kan få ett lika stort belopp som han skulle fått om han hade blivit arbetslös. Bidragsandelen är väsentligt större än inom studiemedlen. Detta har sin bakgrund i att betungande skuldsättning bör undvikas på de nivåer som främst är aktuella, dvs. på nivåer motsvarande grundskolans högstadium och gymnasieskolan, och vidare i att återbetalningstiden blir kortare för äldre studerande.

Följande två exempel belyser mera konkret hur stödet ser ut för den enskil- de.

Den som inte är med i en arbetslöshetskassa får i vuxenstudiebidrag 1 320 kr. per månad och han kan få ytterligare 1 800 kr. i återbetalningspliktiga studiemedel. Vuxenstudiebidraget är beskattningsbar inkomst och det tota- la vuxenstudiestödet efter skatt uppgår i detta exempel till ca 3 000 kr. per månad.

Den som tillhör arbetslöshetskassa och som är berättigad till den högsta dagpenningen (300 kr.) får ca 4 500 kr. i vuxenstudiebidrag och han har där utöver rätt till 1 400 kr. i återbetalningspliktiga studiemedel. I detta fall uppgår vuxenstudiestödet efter skatt till ca 4 700 kr. per månad.

Tillgängliga medel för vuxenstudiebidrag uppgår under 1985/86 till 510 milj.kr. Dessa medel kan beräknas motsvara ca 17 000 årsstudiestöd. Det särskilda vuxenstudiebidraget räcker inte till för alla studerande i vuxenut' bildning. Flertalet är för sin försörjning hänvisade till studiemedel.

Sedan några år finns slutligen ett särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa (SVUXA). Det finansieras genom den höjning av vuxenutbildningsavgiften som genomförs den ljuli 1985.

Utredningsuppdraget 1. Inledning

Studiestödet är i första hand ett instrument för förverkligande av samhalf lets utbildningspolitiska mål. Ett av de viktigaste syftena med studiestödet är att bereda faktiska möjligheter till studier för så breda grupper i samhälf let som möjligt och att minska betydelsen av ekonomiska, sociala och geof grafiska faktorer liksom av kön och ålder för den enskildes beslut att studef ra efter den obligatoriska skolan. Ett annat viktigt syfte med studiestödet är att bidra till att studier kan bedrivas så effektivt som möjligt. Från den enskildes utgångspunkt är det därför viktigt att studiestödet skapar möjlig— heter att snabbt genomföra studierna utan svåra uppoffringar under studie? tiden eller efter studiernas slut. Också från ett samhällsekonomiskt perd spektiv är det väsentligt att studierna kan genomföras snabbt.

Den kommitté som nu bör tillsättas bör ha som uppgift att lämna förslag om hur det framtida studiestödet bör vara utformat för de grupper som i dag fi— nansierar sina studier med studiemedel, alltså för dem som bedriver studier ånom högskolan eller som är minst 20 år och bedriver studier under högsko— eniva.

2. Avgränsningar

Kommitténs utredningsuppdrag bör i princip avgränsas till att avse det omf råde som motsvaras av studiemedelssystemet. Med de undantag som anges i det följande bör kommittén arbeta förutsättningslöst.

Iden mån som kommittén föreslår sådana förändringar av studiemedlen att konsekvenser uppstår för de övriga studiestöden bör kommittén få behandla frågor utanför studiemedelssystemet. Kommittén bör också lämna förslag om gränserna mellan det nuvarande studiemedelssystemet och övriga stu- diestöd inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde. Därvid bör dock uppmärksammas att de särskilda syftena med de olika studiestöden in— te får rubbas.

Kommitténs förslag får inte leda till totala kostnadsökningar för staten el; ler kommunerna. Reformförslag skall således finansieras genom ompriori- teringar inom studiemedelsområdet eller mellan detta och näraliggande områden.

3. Förändrade utgångspunkter

Under de drygt 20 år som studiemedelssystemet har variti funktion har för- ändringar ägt rum inom de grupper för vilka systemet är avsett. Studeran— deantalet har ökat kraftigt. Den genomsnittliga åldern bland de studerande har höjts bl.a. som följd av ökade möjligheter att bedriva vuxenstudier. Allt fler studerande på gymnasial nivå eller motsvarande har tillförts systemet trots den samtidiga utbyggnaden av det särskilda vuxenstudiestödet.

I början på 1960—talet ut.orde högre utbildning nära nog en garanti för en relativt hög och trygg inkomst efter studierna medan arbetsmarknadsutsik- terna i dag för samma grupper är mera osäkra. Dessutom förefaller löne» skillnaderna inom gruppen högskoleutbildade att öka.

Också inom studiemedelssystemet har i realiteten en betydande förskjut- ning ägt rum: medan den väsentliga subventionen ursprungligen avsågs be- stå av det generella bidraget så har den numera i huvudsak formen av gynnsamma återbetalningsregler.

Den utveckling som nyss berörts motiverar en mera genomgripande pröv— ning av huruvida den grundläggande konstruktionen hos studiemedelssy- stemet svarar mot de krav som man bör ställa på ett studiestöd för de ak— tuella studerandegrupperna. Kommittén bör analysera denna fråga och den bör i det sammanhanget belysa om de viktigaste uppgifterna för studieme— delssystemet kan uppnås genom andra konstruktioner vad avser finansie» ringssätt och inriktning av subventionerna. Analysen bör givetvis också omfatta de samhällsekonomiska och statsfinansiella konsekvenserna av mera radikala systemförändringar.

4. Studiestödetsgrundläggande uppbyggnad

Dagens studiemedelssystem har kort beskrivits i det föregående. Mera över— siktligt kan de karakteristiska dragen anges på följande sätt: Studiemedlen är ett generellt stöd för högskolestuderande och andra studerande över 20 år. Det månatliga belo pet är, med vissa undantag, bland dem ett särskilt barntillägg, lika stort ör alla. Subventionen i form av generellt bidrag vid beviljningen av stödet är relativt liten (f.n. ca sju procent). Däremot är sub— ventionen av återbetalningen avsevärd och den är såväl generell (genom användning av lågt indextal för den årliga uppräkningen) som individuell (genom regler om uppskov och avskrivning).

Utbetalningarna av studiemedel finansieras över statsbudgeten, och äter— betalningarna går direkt till en särskild inkomsttitel på denna. Subventio— nen av systemet finansieras således av staten. Trots att systemet inom någ- ra år bör vara i balans uppgår återbetalningarna till mindre än en tredjedel av utbetalningarna.

Mot bakgrund av bl.a. kraven på stora höjningar av studiemedlen bör kom- mittén belysa möjligheterna att finansiera studiestödet på annat sätt än via statsbudgeten och hur i så fall eventuella subventioner skall utformas. Som alternativ, åtminstone för den del av stödet som skall återbetalas, kan näm- nas finansiering via bankväsendet, ett statligt kreditinstitut eller någon typ av fonder. Därvid bör också belysas om det är möjligt att inom ett sådant alternativt systern åstadkomma någon fördelning mellan låntagarna av kostnaderna för kreditriskerna. I detta sammanhang bör kommittén beakta vad chefen för finansdepartementet har anfört i 1985 års kompletterings- proposition (1984/85:150) om lån med statlig kreditgaranti och vad riksda- gen har uttalat därom (FiUz37).

5. Subuentioneringenistudiestödet

De vanligaste argumenten för en subventionering av utbildning via studie— stödet torde vara följande.

Studier är en investering sett från samhällets utgångspunkt, och sam, hållet bör därför stå för samtliga kostnader, inte endast för de egentli- ga utbildningskostnaderna. Studier bör också ses som ett arbete och därför ersättas med en lön.

Ett högt studiebidrag minskar behovet av skuldsättning och främjar därmed en socialtjämnare rekrytering till studier.

Förmånliga återbetalningsregler minskar riskerna med och därmed rädslan för studieskulder. Dessutom kan subventionen riktas sa att den främst går till dem som har störst svårigheter att betala studie skulderna.

De här refererade argumenten för att studiestödet skall innehålla ett stort statligt bidrag är inte obestridda. Det vanligaste motargumentet torde vara. att studier normalt för individen leder till bättre utsikter och större valfrif het på arbetsmarknaden och till högre och tryggare lön. Utbildning utgör alltså en investering också för den enskilde. Det är enligt detta synsätt rim» ligt att samhällets insats begränsas till att tillhandahålla utbildningen kostnadsfritt och till att erbjuda studielån med trygga återbetalningsvillf or.

Kommittén bör vid sina överväganden värdera argumenten för och emot stora subventioner i studiestödet och göra bedömningar av hur subventio— nerna bör utformas för att ge bästa möjliga effekt då det gäller rekrytering, en till studier.

Vid sina överväganden bör kommittén beakta att en av de viktigaste ut' gångspunkterna för konstruktionen av det nuvarande studiestödet var det förhållandet, att den sociala selektionen inträffade vid övergången mellan grundskolan och gymnasieskolan. Bl.a. detta förhållande ledde till beslutet att studiehjälpen i princip skulle utgöras av bidrag, vilka delvis blev bero— ende av föräldrarnas ekonomi, medan studiemedlen i huvudsak blev återbee talningspliktiga. Vidare bör kommittén i detta sammanhang beakta att rädslan för studieskulder enligt gjorda undersökningar är större bland dem som kommer från hem utan studietradition och med mindre goda ekonomi— ska förhållanden. Mot bl.a. den bakgrunden bör utredningen utforma sina förslag om vilken form subventionen bör ha, dvs. om den i huvudsak skall utgöra bidrag och om i så fall detta bör differentieras, eller om den främst skall ha formen av förmånliga återbetalningsregler och om dessa i så fall bör vara generella eller mera bör inriktas på att lindra återbetalningsbör— dan för dem som får störst betalningssvårigheter.

Det bör stå kommittén fritt att pröva om subventionen helt eller delvis bör få andra former än de här angivna. Exempel på sådana generella andra för mer av stöd som förekommer eller som tidigare har förekommit är fria läro— medel eller material som krävs för utbildningen, subventionerade måltider, stöd till studerandehälsovården och till studentbostadsbyggande.

6. Studiestödets storlek

En central uppgift för kommittén bör vara att lämna förslag om hur stort studiestödsbeloppet bör vara för olika grupper av studerande. Utgångs— punkten bör vara att studiestödet skall kunna ge heltidsstuderande tillf

räcklig försörjning under den del av året då studier pågår. Det bör alltså va— ra tillräckligt stort för att det i normalfallet inte skall vara nödvändigt för den studerande att förstärka det med andra inkomster under terminstid.

Studiemedlen ar starkt schabloniserade och utgår med ett enhetligt belopp för viss studietid. Medlen kan ökas med barntillägg eller med extra studie— medel. De senare beviljas endast undantagsvis och om mycket påtagliga be— hov av förstärkning kan dokumenteras. Studiemedlen reduceras om den studerande har inkomst och/eller förmögenhet som överstiger vissa gräns- värden. Schabloniseringen står i överensstämmelse med strävandena efter generella stöd i välfärdspolitiken, men den medför samtidigt att möjlighe- terna att ta hänsyn till olika studerandes skiftande faktiska kostnader är begränsade.

I september 1984 publicerades en promemoria (Ds U 198413) Differentief rade studiemedel, vilken hade utarbetats av en tjänstemannagrupp inom utbildningsdepartementet. I promemorian presenterades förslag om att stu- diemedlen skulle differentieras i första hand efter de studerandes boende— form, och, i ett förordat alternativ, efter deras ålder. Promemorian har re— missbehandlats. Därvid har förslagen mött mycketblandade reaktioner.

Promemorian och remissyttrandena bör överlämnas till kommittén, som bör ta ställning till om en differentiering av studiestödet är nödvändig eller önskvärd. Kommittén bör givetvis ha frihet att, om den finner det befogat, lämna andra förslag om differentiering av studiestödet.

Vidare bör kommitten lämna förslag om behovsprövningsregler inom stu— diestödet. Därvid bör beaktas att hänsynstagandet till den studerandes eg— en inkomst inte endast fyller funktionen att vara en mätare på behovet av studiestöd. Det förhindrar också att den studerande i allt för hög grad för— värvsarbetar och därigenom försenar studierna, vilket i sin tur kan innebäv rä att utbildningsresurserna används på ett ineffektivt sätt.

Det är väsentligt att reglerna för studiestödets storlek och för behovspröv— ningen utformas på ett sådant sätt att de medverkar till att utbildningsvä— sendet utnyttjas effektivt såväl med hänsyn till statens utgifter som med hänsyn till samhällsekonomin i stort. Kommittén bör därför i anslutning till sina förslag i här berört avseende göra en bedömning av om nuvarande krav på studietakt är lämpligt utformade.

7. Studiestödet [ olika utbildningar

Utöver uppdraget att lämna förslag om storleken på det generella studiestö— det bör kommittén också pröva i vad mån skillnader i studiestöd mellan oli— ka slag av utbildning är motiverade.

Av det föregående har framgått, att de nuvarande studiemedlen i första hand har konstruerats för högskoleutbildning och med tanke på behoven hos studerande på denna nivå och på den normala betalningsförmågan hos högskoleutbildade. Successivt har studiemedelssystemet emellertid kommit att omfatta flera grupper, bl.a. äldre studerande på gymnasial nivå och mot; svarande.

Kommittén bör överväga om det finns anledning att ge studerande på nivå under högskolan ett särskilt bidrag. Flera skäl kan anföras för en sådan ord— ning. Den principiella utgängspunkten för studiehjälpssystemet för gymna— sial nivå är att skuldsättning för dessa mera grundläggande studier bör undvikas. Den som först som vuxen bedriver studier på denna nivå får ofta en relativt kort återbetalningstid, i synnerhet om han eller hon därefter be-

driver studier i högskolan. I det senare fallet blir dessutom skuldsättningen ofta mycket hög.

Om kommittén lämnar förslag om ett särskilt bidrag för personer över 20 år som bedriver studier på gymnasial nivå eller motsvarande bör kommittén ange hur ett sådant system bör påverka det särskilda vuxenstudiestödet. Vidare kan ett sådant förslag aktualisera frågan om till vilket stödsystem sådana studerande bör höra som är under 20 år men som i realiteten inte hör till föräldrarnas hushåll.

Inom vissa utbildningar inom högskolan är de studerande som följd av behöv righetskrav eller av andra skäl regelmässigt äldre och har mera omfattande yrkeserfarenhet än vad som är normalt för högskolan i övrigt. Jag tänker här främst på utbildning av yrkeslärare och av vissa speciallärare samt på den yrkestekniska högskoleutbildningen. Kommittén bör överväga om det finns anledning att särbehandla studerande i utbildningar av dessa och lika nande slag då det gäller storleken på studiestödet. I sammanhanget bör er— inras om att de studerande inom yrkesteknisk högskoleutbildning har rätt till särskilt vuxenstudiestöd och att särskilt utbildningsarvode utgick till de studerande i yrkeslärarutbildningar t.o.m. budgetåret 1982/83.

8. Återbetalning av studiestöd

Som tidigare berörts bör det vara en huvuduppgift för kommittén att lämna förslag om hur den statliga subventionen av studiestödet bör fördela sig mellan bidrag, dvs. åtgärder för att begränsa skuldsättningen, och gynn- samma återbetalningsvillkor. Kommitténs ställningstaganden i denna övergripande fråga blir givetvis avgörande för dess förslag om återbetal- ningssystemets konstruktion, dvs. storleken på den årliga indexuppräk— ningen (ev. räntan), återbetalningstidens längd och återbetalningarnas för» delning över tiden.

Därutöver bör kommittén få i uppdrag att lämna förslag om de olika regler som kan vara motiverade dels då det gäller uppskov helt eller delvis med återbetalningen för ett visst är, dels då det gäller förutsättningar för att stu— dieskulden skall skrivas av. I dessa frågor bör kommittén inte endast lämna förslag om regler för ett eventuellt omkonstruerat studiestöd utan också för de återbetalningspliktiga studiemedel som beviljas enligt nuvarande regler. Det förtjänar i det sammanhanget att erinras om att nuvarande studieme- delstagare kommer att vara återbetalningsskyldiga under mycket lång tid. Centrala studiestödsnämndens register över studiemedelstagare innehåller omkring 820 000 personer med återbetalningsskyldighet. Statens samlade fordran mot dem uppgår till inemot 80 miljarder kr., och alla nu aktuella studiemedelsskulder kommer inte att vara slutreglerade förrän om ungefär ett halvt sekel.

Kommittén bör inhämta erfarenheter från de senaste årens återbetalning av studiemedel och med ledning härav lämna förslag om önskvärda föränd— ringar. Att döma av hittillsvarande erfarenheter finns det anledning att särskilt analysera situationen för följande grupper, nämligen - gifta och samboende som båda återbetalar studiemedel — föräldrar med flera barn eller med tonåringar - personer med särskilt höga levnadskostnader på grund av handikapp eller sjukdom.

I anslutning härtill bör kommittén bedöma konsekvenserna av att slopa hänsynstagandet till makes ekonomiska förhållanden vid fastställandet av betalningsskyldighet.

Vidare bör kommittén undersöka om det med ledning av hittillsvarande er— farenheter finns anledning att utöka möjligheterna till avskrivning av åter— stående studieskuld och i så fall utforma regler för när sådan avskrivning bör göras.

9. Anknytning till andra regelsystem

Det är angeläget att studiestödet - såväl i fråga om beviljat stöd som då det gäller återbetalning - blir mera överblickbart för den enskilde och i skilda avseenden jämförbart med andra närliggande regelsystem. Med hänsyn härtill är det ett värde i sig om inkomst- och förmögenhetsbegrepp, regler för hänsynstagande till försörjningsbörda samt bedömning av stödbehov och betalningsförmåga såvitt möjligt blir enhetliga. Kommittén bör i detta syfte och i syfte att göra förenklingar göra en översyn av reglerna om studiemedel och andra former av studiestöd i studiestödslagen (1973:349), dock med be— aktande av att önskemålet om enhetliga begrepp och definitioner inte får äventyra de särskilda syftena med studiestöden.

Utredningsarbetet

Under sitt arbete bör kommittén samråda med berörda myndigheter, utred— ningar och organisationer. Vid behov bör den bilda särskilda referensgrup— per för sådant samråd. Kommittén bör bedriva arbetet så att förslagen kan föreligga i september 1987.

För kommittén bör gälla regeringens direktiv (Dir. 19845) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inrikt- n1ng.

Hemställan

Med hänvisning till vadjag nu har anfört hemställerjag att regeringen be— myndigar chefen för utbildningsdepartementet att tillkalla en kommitté - omfattad av kommittéförordningen (1976: 119) - med högst sju ledamöter med uppdrag att utreda studiemedelssyste— met m.m.

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde at kommittén.

Vidare hemställerjag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns kommittéanslag.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hen- nes hemställan.

(Utbildningsdepartementet)

Tilläggsdirektiv till studiemedelskommittén (U 1985:09)

Dir. 198626 Beslut vid regeringssammanträde 1986—09—18

Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Bodström, anför.

Mitt förslag

Regeringen skall uppdra åt studiemedelskommittén att utforma ett förslag om att slopa den s.k. äktamakeprövningen vid återbetalning av studieme- del. Kommittén bör samtidigt redovisa konsekvenserna av en sådan föränd» ring och ta ställning till hur angelägen den är i förhållande till övriga för» slag till förändringar som lämnas av kommittén.

Bakgrund till det vidgade uppdraget

Med stöd av regeringens bemyndigande den 19 juni 1985 tillkallade dåva— rande chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Hjelm—Wallén, en kommitté (U 1985:09) för att utreda behovet av förändringar av studieme- delssystemet. Som förutsättning för utredningens arbete angavs att dess förslag inte fick leda till totala kostnadsökningar för stat eller kommuner. Kommittén har antagit namnet studiemedelskommittén. I direktiven (Dir. 1985:133) till kommittén anfördes bl.a.:

"Kommittén bör inhämta erfarenheter från de senaste årens återbetalning av studiemedel och med ledning härav lämna förslag om önskvärda förändf ringar. Att döma av hittillsvarande erfarenheter finns det anledning att särskilt analysera situationen för följande grupper, nämligen

- gifta och samboende som båda återbetalar studiemedel — föräldrar med flera barn eller med tonåringar — personer med särskilt höga levnadskostnader på grund av handikapp eller sjukdom.

I anslutning härtill bör kommittén bedöma konsekvenserna av att slopa hänsynstagandet till makes ekonomiska förhållanden vid fastställandet av betalningsskyldighet."

Vid behandlingen av socialförsäkringsutskottets betänkande 1985/86:14 om studiesocialt stöd m.m. beslutade riksdagen (rskr 1985/86:198) att bifalla reservation 6 under mom. 15 (äktamakeprövning vid återbetalning av stu— diemedel) av Nils Carlshamre m.fl. Reservanterna ansåg att utskottets ytt» rände på angiven plats bort ha följande lydelse: "I direktiven till studieme—

delskommittén har särskilt betonats vissa områden som kommittén bör ta upp. Det gäller bl.a. hänsynstagande till makes ekonomi vid återbetal- ningen av studiemedel. Enligt utskottets mening bör principen om indivi- dens rätt till ekonomisk självständighet gälla även inom studiestödsområ— det. Med hänsyn härtill förutsätter utskottet att kommitténs arbete leder fram till förslag om att äktamakeprövning vid återbetalning avskaffas."

Regeringen bör därför ge studiemedelskommittén tilläggsdirektiv i enlighet med mitt förslag.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen utvidgar uppdraget till studiemedelskommit- tén i enlighet med vadjag anfört.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)

Svenska sparbanksföreningens studentbudgetar

Som framgår av kap. 3 har Svenska sparbanksföreningen undersökt de stu- derandes kostnader för utbildningar. Kostnaderna varierar mellan olika ut bildningslinjer och orter. I denna bilaga redovisas de studerandes kostnader på ett urval av utbildningslinjer. Förvaltningslinjen har genomgående med— tagits i den mån linjen förekommer på de utvalda orterna. I övrigt har efter— strävats en spridning av utbildningslinjer inom olika yrkesutbildningssek— torer. Uppgifterna avser vårterminen 1987

STOCKHOLM Väg— och vatten- Ämneslärarutbild- Förvaltningslinjen byggnadslinjen ning, historia—sam- hällskunskap Studiemedel 16 902 16 902 16 9012 Käravgiftcr 205 300 300 Studiematerial 1 000 1 600 2 100 Bostad 4 500 4 500 4 500 Mat 6100 6100 6100 Resor till studie-orten 0 0 0 Lokala resor 850 850 850 Tidning, telefon osv. 600 600 600 Kläder 1 200 1 200 1 1200 Hygien, tvätt osv. 800 800 800 Försäkring 30 30 30 Oförutsett 0 0 0 Till nöjen, sparande 1617 922 422

OSV.

GÖTEBORG

Studiemedel Kåravgifter Studiematerial Bostad

Mat

Resor till studieortcn

Lokala resor Tidning, telefon osv. Kläder

Hygien, tvätt osv. Försäkring Oförutsett

Till nöjen, sparande osv.

Maskintekniker-

linjen 16 902 265 800 4 500 6 100 0 675 600 1 200 800 30

1 932

Förvaltningslinjen

16 902 "230

1 500 4 500 6 100 0

675 600

1 200 800 30

1 267

Logopedlinjcn

16902

1017

LUND

Studiemedel Kåravgifter Studiematerial Bostad

Mat

Resor till studieortcn Lokala resor Tidning, telefon osv. Kläder

llygien, tvätt osv. Försäkring oförutsett

Till nöjen, sparande OSV.

Förvaltningslinjen

16 902 350

1 500 4 500 6 800 0

0 600

1 200 800 30

1122

Läkarlinjen

16 902 350 2 000 4 500 6 800 0

0 600

1 200 800 30

622

Sambal Isvetarlinjen

16 902 350

1 000 4 500 6 800 0

U 600

I 200 800 30

C

34 IQ [XL

UPPSALA

Studiemedel Kär-avgifter Studiematerial Bostad

Mat

Resor till studieorien

Lokala resor Tidning, telefon osv. Kläder

llygien, tvätt osv. Försäkring Oförutseit

rllill nöjen, sparande osv.

Fysikerlinjen

16 902 300

1 350 4 000 6 200 0

0 600

1 200 800 30

2 422

Kulturvctarlinjen

16 902 300

1 600 4 000 6 200 L)

0

600

1 200 800 30

2172

Läkarlinjcn

16 902 300

2 000 4 000 (i 200

U

UMEA

Studiemedel Kåravgil'ter Studiematerial Bostad

Mat

Resor till studieorten Lokala resor Tidning, telefon osv. Kläder

Hygien, tvätt osv. Försäkring Oförutsett

Till nöjen, sparande osv.

Sjuksköterskelinjen

16 902 0

1 500 4 000 6 000

825 600

1 200 800 30

1 947

l*'örvaltningslinjen

16 902 300

1 500 4 000 6 000 0 825 600

1 200 800 30

1 647

Sociala linjen

16 902 300

1 300 4 000 6 000

1 847

LINKÖPlNG

Studiemedel Kåravgifter Studiematerial Bostad

Mat

Resor till studieorlen Lokala resor Tidning, telefon osv. Kläder

llygien, tvätt osv. Försäkring Oför—utsett

Till nöjen, sparande osv.

Lägstadielararlinjen

16 902 165

1 500 4 500 6 000 0

0 600

1 200 800 30

2107

Förvaltningslinjen

2 022

Datateknikerlinjen

LULEÅ

Studiemedel Käravgiftor Studiematerial Bostad

Mat

Resor till studieorten Lokala resor Tidning, telefon osv. Kläder

Hygien, tvätt osv, Försäkring Oförutsett

Till nöjen, sparande osv.

Förskollärarlinjen

16 902 260

1 000 5 350 6 300 0

0

600

1 200 800 30

1 362

l.agstadielärarlinjcn

16902

800

Maskintekniker-

linjen 16 902 260 Soo 5 350 (i 300 ll U 600 1 200 BUU

31)

IQ

] 56

KA RLSTA [)

Studiemedel Karavgifter Studiematerial Bostad

Mat

Resor till sl udieorlen Lokala resor Tidning. telefon osv. Kläder

Hygien. tvätt osv. Försäkring Olörutselt

'l'ill nöjen, sparande osv.

Kulturvctarlinjcn

16 902 200

1 200 4 750 5 900 0 600 600

1 200 800 30

1 622

Sjuksköterskclinjcn

16 902 0

1 500 —1 750 5 900

600 600

1 200 800 30

1 522

l-lkonomlinjen

16 902

h'UU 600

1 200 800 30

1012

VÄXJÖ

Studiemedel Kåravgifter Studiematerial Bostad

Mat

Resor till studieorten

Lokala resor Tidning, telefon osv. Kläder

Hygien, tvätt osv. Försäkring Olörutsett

Till nöjen, sparande osv.

Matematikerlinjen

16 902 200

1 300 4 000 6 400 0 550 600

1 200 800 30

1 822

Sjuksköterskelinjen

16 902 0

1 500 4 000 6 400

1 822

1*'örvaltningslinjen 16 902 200 1 500 4 000 6 400 0 550 600 1 200 800 30

1 622

ÖREBRO

Studiemedel Käravgil'ter Studiematerial Bostad

Mat

Resor till studieorten Lokala resor Tidning, telefon osv. Kläder

Hygien, tvätt osv. Försäkring Oförutsett

Till nöjen, sparande osv.

Förskollärarlinjen

16 902 200

1 000 4 070 6 100 0

0 600

1 200 800 30

2 902

Tandhygienistlinjen 16 902 0 1 500 4 070 6 100

600 1 200 800

Förvaltningslinjen

16 902 210

1 500 -1 070 6 100 0

0 600

1 200 800 30

2 392

Disponibel inkomst för olika grupper

1 Inledning

I bilaga 4 redovisas de beräkningar vi har .ort av den disponibla inkomsten för olika grupper. Det rör sig om pensionärer, yrkesverksamma ungdomar, socialbidragstagare, arbetslösa, studiemedelstagare, yrkesverksamma hög— skoleutbildade m.fl. grupper.

2 Alderspensionärer och förtidspensionärer

2.1 Nuvarande pensionsbelopp

En ogift ålderspensionär med lag eller ingen ATP har 2 940 kr. per månad i pension. Detta belopp inkluderar folkpension, pensionstillskott och eventu- ell ATP. Härutöver tillkommer kommunalt bostadstillägg, KBT.

En ogift förtidspensionär med låg eller ingen ATP har 3 920 kr. per månad i pension. Detta belopp inkluderar förtidspension, pensionstillskott och even— tuell ATP.

I tabellen nedan redovisas pensionens storlek under år 1986 och 1987.

Pensioner och bidrag vid basbeloppen 23 300 kr. (år 1986), 24 100 kr. (den 1 januari 1987—den 30juni 1987) samt 24 500 (fr.o.m. den 1 juli 1987.Egent1i- gen 24 100 kr. plus tilläggsbelopp 400 kr.). Belopp per år och månad.

Ogift ålderspen— sionär med låg eller ingen ATP

Gifta ålderspen- sionärer med lag eller ingen ATP

(tillsammans)

Ogift förtidspena sionär med lag eller ingen ATP

Ogift ålders/for— tidspensionär med genomsnittlig ATP

Ogift ålders/för- tidspensionär med max. ATP

Studiemedel (lån och bidrag 145 % av bas— beloppet)

Barntillägg tored.)

Bidragsförskott (max)

Pensioner och bi— drag 1986

År Manad

33 552 2 796

58949 4912

44 736 3 728

52 078 4 340

113238 9437

33 785 3 754

6 058 505

9 553 796

Pensioner och bi— drag 1 jan. 1987- 30juni 1987 Ar Manad

34 704 2 892

60 973 5 081

46 272 3 856

53 866 4 489

117126 9761

34 945 3 882

6 266 522

9 640 803

Pensioner och bi- drag fr.o.m. ljuli 1987 År Man-ad

35 280 2 940

61 985 5 165

47 040 3 920

54313 4526

119070 9922

35 525 3 947

6 370 530

9800 817

För den ogifte älderspensionären med låg eller ingen ATP utgår ingen skatt. Ålderspensionären disponerar alltså 2 940 kr./mån. i pensionsmedel.

För den ogifte förtidspensionären med låg eller ingen ATP utgår i pensions— medel 3920 kr./mån. Förtidspensionärens totala årsinkomst uppgår till 47 040 kr. På den taxerade inkomsten görs ett extra avdrag med 18 100 kr. Om man antar en kommunal skattesats på 30,44 kr. (genomsnittlig kom— munal utdebitering år 1987) disponerar den ogifte förtidspensionären 41 122 kr./år eller 3 427 kr./mån. Det är alltså ca 500 kr./mån. mera än vad den ogifte ålderspensionären disponerar.

2.2 Bostadsstöd till pensionärer

En ogift ålderspensionär med låg eller ingen ATP har alltså 2 940 kr. per månad i bidrag. En ogift förtidspensionär med låg eller ingen ATP har 3 920 kr. per månad. Detta belopp beskattas. Härutöver tillkommer både för ål- derspensionärer och förtidspensionärer kommunalt bostadstillägg, KBT.

Kommunalt bostadstillägg ges vid — ålderspension

— förtidspension (sjukbidrag) —- änkepension samt — hustrutillägg.

Bostadstillägget är inkomstprövat. Inkomstprövningsreglerna är fastlagda i lagen om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension. Bo- stadstilläggets storlek påverkas inte om årsinkomsten - utöver folkpension och pensionstillskott — ärHupp till 1 500 kr. för ensamstående och 500 kr. för var och en av makarna. Ar inkomsten större minskas tillägget med en tred— jedel av det överskjutande beloppet. Avkastning av förmögenhet inräknas i årsinkomsten.

Bostadstillägget är skattefritt och skall inte tas med i deklarationen.

Varje kommun beslutar själv om grunderna för bostadstillägget. Beloppen kan därför variera mellan olika kommuner.

Kommunerna erhåller statsbidrag för sina kostnader beträffande kommo» nalt bostadstillägg. För närvarande bidrar staten med 25 % av kostnaderna om kommunerna svarar för minst 80 % av bostadskostnaderna i intervallet 80-800 kr. per månad för ensamstående pensionär och 80 % av kostnaderna i intervallet 80950 kr. per månad för pensionärspar.

Från och med år 1988 andras dessa regler. Statsbidrag utgår då med 25 % om kommunerna täcker minst 80 % av bostadskostnaderna i intervallet 80—1 500 kr. per månad för ensamstående pensionär och i intervallet 80—1 650 kr. per månad för pensionärspar.

Pensionären får själv stå för 80 kr. av sin månadshyra. I vissa kommuner utgår sedan bostadsbidrag med en viss procent av den återstående hyran (t.ex. 94 % i Stockholm, 90 % i Uppsala). I andra kommuner har man ett tak för det belopp med vilket hyresbidraget kan utgå. Det finns även kommuner Sex. Göteborg) som har en kombination av högsta procentsats och maximi— e opp.

I nedanstående tabell redovisas det maximalt högsta bostadsbidraget som en ogift ålderspensionar med låg eller ingen ATP kan få i hyresbidrag per månad. Pensionären förutsattes inte ha någon förmögenhet. Två hyresni- Våer har valts: dels 1 200 kr./månad, dels 1 700 kr./månad.

Stockholm Hyra per månad 1 200 kr. 1 700 kr. Bostadsbidrag 1 053 kr. 1 523 kr. Pensionären betalar själv 147 kr. 177 kr. Göteborg Hyra per månad 1 200 kr. 1 700 kr. Bostadsbidrag 1 000 kr. 1 450 kr. Pensionären betalar själv 200 kr. 250 kr.

Uppsala

Hyra per månad 1 200 kr. 1 700 kr. Bostadsbidrag 1 008 kr. 1 458 kr. Pensionären betalar själv 192 kr. 242 kr. Lund Hyra per månad 1 200 kr. 1 700 kr. Bostadsbidrag 1 120 kr. 1 320 kr. Pensionären betalar själv 80 kr. 380 kr. Umeå Hyra per månad 1 200 kr. 1 700 kr. Bostadsbidrag 720 kr. 720 kr. Pensionären betalar själv 480 kr. 980 kr. Linköping Hyra per månad 1 200 kr. 1 700 kr. Bostadsbidrag 1 035 kr. 1 035 kr. Pensionären betalar själv 165 kr. 665 kr. 3 Ungdomslöner

Vilka löner har 19—20—åringar inom några olika yrkesområden och vad får man behålla för egen konsumtion efter skatt? Nedan presenteras löner år 1987 från fem olika branscher och avtalsområden.

I samtliga nedanstående beräkningar har hänsyn tagits till de förutsätt— ningar som gäller beträffande skatten för inkomstår 1987. Schablonavdra- get på 3 000 kr. har beaktats liksom det statliga och kommunala grundav- draget på 9 000 kr. Det i grundbeloppet ingående fasta beloppet om 100 kr. för alla som har någon beskattningsbar inkomst har vidare beaktats. Gen- omsnittlig kommunal utdebitering på 30,44 kr. har tillämpats. Inga under» skottsavdrag antas finnas.

3.1 Handelsanställda

Inom handelns område är bruttomånadslönerna följande för ungdomar t.o.m. 19 års ålder:

16 år ' 4 790 kr. 17 år - 5 160 kr. 18 år — 6 180 kr. 19 år — 6 475 kr.

19 år plus 1 års branschvana 6 730 kr. 19 år plus 2 års branschvana 6 960 kr. 19 år plus 3 års branschvana 7 605 kr.

Den som är 19 år och har 1 års branschvana tjänar alltså 6 730 kr./månad i bruttolön. Den totala årsinkomsten uppgår till 80 760 kr.

Återstår för "egen konsumtion 56 1 72 kr. eller 4 681 kr. per månad.

3.2 Vårdbiträden

Fr.o.m. den 1 januari 1987 utgår följan'de ungdomslöner för den som arbetar som vårdbiträde: 16 år — 5 169 kr. 17 år - 5 542 kr. 18 år — 6 005 kr. 19 år - 6 166 kr.

Den som är 20 år och ej har adekvat utbildning får 7 280 kr./månad i brutto- lön och den som är 20 år och har utbildning får 7 940 kr./månad.

Den som är 20 år och ej har erforderlig utbildning tjänar alltså 7 280 kr.! månad. Bruttoårslönen uppgår till 87 360 kr.

För egen konsumtion återstår 59 674 kr. eller per månad 4 972 kr.

3.3 Metallarbetare

Några åldersrelaterade löner förekommer inte inom verkstadsindustrin. Lönestatistiken från Verkstadsföreningen och Metall ärinte åldersbaserad. Dessutom förekommer relativt mycket ackordsbaserade löner inom verk— stadsindustrin. Det gäller både raka ackord och ackord i kombination med fasta timlöner.

För hela Metalls avtalsområde inom verkstadsindustrin ligger den genom, snittliga timlönen på ca 50 kr.

Timlönen utgår i regel efter hur svåra och komplicerade arbetsuppgifterna är.

Fyra svårighetsgrader tillämpas. Timlönen omvandlad till månadslön utv går då med följande belopp:

lönegrad 1 (enklaste arbetsuppgifterna) * 7 068 kr. lönegrad 2 — 7 540 kr. lönegrad 3 . 8 039 kr. lönegrad 4 » 8 569 kr.

Vi utgår från att en 19—20-åring inte har några ackord utan fast timpenning och är placerad i lönegrad 2. Månadslönen är då 7 540 kr. Årsinkomsten uppgår brutto till 90 480 kr.

Återstår/ör egen konsumtion 61230 kr. eller5 102 kr. per månad.

3.4 Statligt anställda tjänstemän

Ungdomar som arbetar med allmänna kontorsuppgifter (t.ex. som expedif tionsvakt, skrivbiträde) och inte har några speciella yrkeskvalifikationer placeras in i en befordringsgång. Lönen stiger med stigande ålder. Följande månadslöner utgår för statligt anställda fr.o.m. oktober 1986.

Under 17 år — 5 508 kr. 17 år — 5 792 kr. 18 år 4 6 215 kr. 19 år — 6 632 kr. 20 år * 7 238 kr.

En 19—ärig expeditionsvakt i statlig tjänst tjänar alltså 6 632 kr. per månad. Bruttoårsinkomsten uppgår till 79 584 kr.

Återstår för egen konsumtion 55 517 kr. eller—4 626 kr. per månad.

3.5 Hotell- och restauranganställda

Inom hotell- och restaurangsektorn bestäms ungdomslönerna av ålder, yr— kesvana och arbetsuppgifternas art.

För den som år under 18 ärgåller följande månadslöner:

mindre yrkesvana än 3 månader - 4 485 kr. 3 månaders yrkesvana * 4 970 kr. 1 års yrkesvana eller mer - 5 070 kr.

Exempel på löner för den som är över 18 är:

18 år springpojke på hotell — 4 960 kr. 18 år kallskänka med mindre yrkesvana än 3 är — 6 525 kr. 19 år kallskänka med mindre yrkesvana än 3 år 4 6 525 kr.

Den som är 19 är och arbetar som kallskänka på restaurang och har en yr— kesvana som är mindre än tre år har alltså en månadslön brutto på 6 525 kr. Bruttoårslönen uppgår till 78 300 kr.

Återstår för egen konsumtion 54 754 kr. eller-1 562 kr. per månad. 4 Löner för något äldre ungdomar

4.1 Vårdbiträden - 24 år

I avsnitt 3.2 har redovisats ungdomslöner upp till och med 19 år för dem som arbetar som vårdbiträden. Från och med fyllda 20 år tillämpas samma in» gångslöner oavsett ålder. Det betyder att en 20—åring och en 50—åring som börjar arbeta som vårdbiträde har samma lön. Lönen är 7 280 kr. per må— na .

Den som är 24 år och arbetar som vårdbiträde har alltså en ingångslön på 7 280 kr./månad. Bruttoårslönen uppgår till 87 360 kr.

Om man tar hänsyn till schablonavdrag och grundavdrag och antar en kom- munal skattesats på 30,44 kr. blir den totala skatten (statlig plus kommu— nal) 27 686 kr.

För egen konsumtion återstår 59 674 kr. ellerper månad 4 972 kr.

4.2 Statligt anställda tjänstemän - 24 år

Den som är 24 år och inte har någon speciell yrkeserfarenhet och arbetar med allmänna kontorsuppgifter som sitt första arbete i statlig tjänst har en lön på 6 632 kr. per månad. Om vederbörande fått sitt första statliga arbete vid 19 års ålder och arbetat i statlig tjänst hela tiden uppgår lönen vid 24 års ålder till ca 7 600 kr. per månad.

Bruttoårslönen vid en månadslön på 6 632 kr. uppgår till 79 584 kr.

Om man tar hänsyn till schablonavdrag och grundavdrag och antar en kom-

munal skattesats på 30,44 kr. blir den totala skatten (statlig plus kommu— nal) 24 067 kr.

För egen konsumtion återstår 55 517 kr. ellerper månad 4 626 kr.

5 Löner för vissa yrkesverksamma med efter- gymnasial utbildning

Nedan anges bruttolönen per månad är 1987 for vissa yrkesverksamma ka— tegorier. Bruttolönen avser dem som är heltidsarbetande under det tredje året efter avslutad utbildning (alltså det år då man normalt börjar återbetaf la sin studieskuld).

B ruttolön per månad. kr. Sjuksköterska 8 700 Amneslärare 9 800 Civilingenjör, enskild tjänst 12 500 Kyrkoadjunkt 9 400

Om vi tar hänsyn till schablonavdrag och grundavdrag och antar en kom- munal skattesats på 30,44 kr. blir den disponibla inkomsten per månad föl- jande:

Disponibel inkomst per månad. kr.

Sjuksköterska 5 674 Amneslärare 6 219 Civilingenjör, enskild tjänst 7 494 Kyrkoadjunkt 6 020 6 Socialbidragsnormer

6.1 Allmänt

Socialtjänstlagen reglerar bl.a. den enskildes rätt till hjälp och stöd i olika situationer. Under rätten till bistånd faller vård och behandlingsinsatser och olika former av social service samt ekonomiskt bistånd (socialbidrag).

Den enskilde skall genom socialbidraget tillförsäkras en skälig levnadsnif vå. Det ankommer på kommunerna att fastställa vilken levnadsnivå som skall anses skälig. Socialbidrag skall alltid prövas individuellt. Med syfte att förenkla hanteringen av socialbidragsbesluten kan kommunernas full? mäktigeförsamlingar eller socialnämnder fastställa vägledande socialbi- dragsnormer. Bidragsbehov som faller inom normerna behöver inte beredas och föredras i socialnämnden.

Socialbidraget skall alltså tillförsäkra individen en skälig levnadsnivå men biståndet skall också utformas så att det stärker den enskildes resurser att leva ett självständigt liv. Det är lätt att förstå att många problem uppstår dels med att bestämma ramen för normerna, dels vid tillämpningen av nor— merna.

Låga normer betyder i regel att flera olika behov som den enskilde kan få bi— drag till inte ingår i normen utan beräknas utanför denna. Bestämmelser

om vilka belopp som kan utgå utöver norm finns i regel, men klara riktlin' jer över vilka levnadskostnader som normerna är avsedda att täcka finns of— ta inte i kommunerna. Grunderna för bidrag till särskilda ändamål kan framstå som oklara för både socialsekreterare och de enskilda biståndsta- garna. Detta gör att det kan förekomma innehållsmässiga skillnader mel— Lan kommunernas normer även om de utåt tycks täcka samma bidragsbe- ov. '

6.2 Socialbidragsnormer i enskilda kommuner

Nedan anges socialbidragsnormer i några enskilda kommuner. Vissa komf muner har en korttidsnorm och en långtidsnorm, andra kommuner har en gemensam norm. Hyreskostnader ingår inte i normerna. Avdrag för allmänt barnbidrag, underhållsbidrag etc. kan göras. Aven här är kommuf nerna suveräna att fatta egna beslut om vad som skall inräknas i avdragen.

Procentsiffran i tabellmaterialet nedan står för procent av 1986 års basbe- lopp 23 300 kr. dividerat med 12.

STOCKHOLM

En norm Norm Kr./mån. Procent Ensamstående 2 140 110 Makar/samboende 3 490 180 Stud. ungdom 16—17 1 595 82 Stud. ungdom 18—19 1 605 83 UPPSALA

En norm Norm Kr./mån. Procent Ensamstående 2 233 1 15 Makar/samboende 3 786 195 Stud. ungdom 16—19 1 456 75 LINKÖPING

En norm Norm Kr./mån. Procent Ensamstående 2 135 110 Makar/samboende 3 535 182 Stud. ungdom 16—19 1 455 75 MALMO

En norm Norm Kr./mån. Procent Ensamstående 2 330 120 Makar/samboende 3 903 201 Stud. ungdom 16—19 1 456 75 GOTEBORG

Korttidsnörm Långtidsnorm Norm Kr./mån. Procent Kr./mån. Procent Ensamstående 1 650 85 2 039 105 Makar/samboende 2 524 130 3 204 165 Stud. ungdom 16-19 796 41 1 068 55

UMEÅ Korttidsnorm Långtidsnorm

Norm Kr./mån. Procent Kr./mån. Procent Ensamstående 1 550 80 1 940 100 Makar/samboende 2 330 120 2 915 150 Stud. ungdom 16—19 970 50 970 50 7 Ensamstående med ett barn 7.1 Socialbidragstagare i Stockholm, ensamstående med

ett barn Förutsättningar

Ensamstående socialbidragstagare i Stockholms kommun år 1987, ett barn i ålder 03 år. Icke yrkesarbetande. Hyra 1 200 kr./mån.

'Frsättning, bidrag, lön "

Socialbidrag utgår med 2 450 kr./män. Tillägg för barn görs med 1 255 kr. Bidragsförskott utgår med 817 kr. Härtill kommer barnbidrag med 485 kr. Det belopp som utgår i socialbidrag, tilläggsbidrag för barn samt hyresbi- dräg minskas med bidragsförskottet och barnbidraget.

Det totalt disponerade beloppet inkl. hyresbidraget uppgår således till 4 891 kr./män.

7.2 Ensamstående studiemedelstagare med ett barn Förutsättningar

Ensamstående studiemedelstagare med ett barn. Heltidsstuderande. Hyra 1 200 kr./mån.

'Ersättning. lön, bidrag "

Fulla studiemedel utgår med 3 947 kr./mån. (i nio månader). Barntillägg i studiemedelssystemet tillkommer med 680 kr./mån. Bidragsförskott med 817 kr. samt barnbidrag med 485 kr. utgår också. Enligt nu gällande regler räknas halva studiemedelsbeloppet ini underlaget för bostadsstöd. Vi antar att 17 000 kr. räknas in i underlaget. Bostadsbidrag utgår då med 585 kr_/ man.

Det totalt disponibla beloppet inkl. hyresbidrag är då 6 514 kr.. man.

7.3 Ensamstående vårdbiträde med ett barn Förutsättningar

Ensamstående vårdbiträde 24 år med ett barn. Heltidsarbetande. Hyra 1 200 kr./mån.

'Ersåttning, bidrag. lön "

Den som är 24 år och arbetar heltid som vårdbiträde har en bruttolön på 7 280 kr./mån. Bruttoårslönen uppgår till 87 360 kr.

Om man tar hänsyn till schablonavdrag och grundavdrag och antar en kom- munal skattesats på 30,44 kr. blir den totala skatten (statlig och kommu- nal) 27 686 kr. Skattereduktion för ensamstående förälder utgår med 1 800 kr. Den totala skatten uppgår således till 25 886 kr.

Kvar i disponibel inkomst blir 61 474 kr. eller 5 123 kr. per månad. Härtill kommer bidragsförskott med 817 kr./mån. samt barnbidrag med 485 kr. per månad. Om vi antar att den inkomst som utgör underlag för erhållande av bostadsbidrag uppgår till 81 000 kr. utgår 50 kr./mån. i bostadsbidrag.

Totalt belopp att disponera per månad uppgår till 6 475 kr.

8 Studiemedelstagare

"Ersättning, Bostads Disponibla bidrag, lön" bidrag medel 8.1 Studiemedelstagare (160 %) (hyra 1 000 kr.) 4 355 320 4 675 8.2 Studiemedelstagare (165 %) (hyra 1 000 kr.) 4491 320 4811 8.3 Studiemedelstagare (165 %) (hyra 1 000 kr.) 4 491 - 4 491 Tänkt förutsättning: inget bostadsbidrag skall utgå

8.4 Studiemedelstagare (145 %) (hyra 1 000 kr.). Förutsättningar i övrigt: Studiemedelstagaren arbetar vid sidan av studierna (t.ex. vissa helger och på sommarlovet). Under år 1987 får den studerande (som studerar 4,5 må— nader med studiemedel) tjäna 12 250 kr. under första kalenderhalvåret och 17 150 kr. under andra kalenderhalvåret innan utgående studiemedelsbe— lopp reduceras. Totalt kan man alltså tjäna 29 400 kr. Bostadsstödet reduce— ras vid en sammanräknad inkomst på 26 000 kr. I detta belopp inräknas in» te studiemedel.

Vi antar att den studerande under året tjänarjust så mycket att bostadsstö— det inte reduceras, dvs. 26 000 kr. och att fördelningen av denna inkomst på kalenderhalvåren är sådan att inkomsten inte medför någon reduktion av studiemedlen.

Den totala skatten på 26 000 kr. antas vara 20 %. Kvar i disponibla medel från arbetsinkomster under året blir 20 800 kr.

Studiemedlen utgår under nio månader. Under årets tre resterande måna- der är den studerande beroende av andra inkomster för sin försörjning. För att erhålla ett adekvat mått på disponibel månadsinkomst ("ersättning, bi— drag, lön") under årets samtliga månader fördelas studiemedelsbeloppet — liksom inkomsterna från arbete vid sidan av studierna - på årets samtliga tolv månader.

A. Studiemedel (145 %) 35 525 B. Per kalendermånad (12 mån.) 2 960 C. Disponibla arbetsinkomster 20 800 D. Per kalendermånad (12 mån.) 1 733 E. Bostadsbidrag per månad 320 Totalt disponibelt belopp per månad: (B + D + E) 5 013

8.5 Studiemedelstagare (155 %) (hyra 1 000 kr.). Förutsättningar i övrigt: se punkt 8.4.

A. Studiemedel (155 %) 37 975 B. Per kalendermånad (12 mån.) 3 164 C. Disponibla arbetsinkomster 20 800 D. Per kalendermånad (12 mån.) 1 733 E. Bostadsbidrag per månad 320 Totalt disponibelt belopp per månad: (B + D + E) 5 217

8.6 Studiemedelstagare (165 %) (hyra 1 000 kr.). Förutsättningar i övrigt: se punkt 8.4.

A. Studiemedel (165 %) 40 425 B. Per kalendermånad (12 mån.) 3 368 C. Disponibla arbetsinkomster 20 800 D. Per kalendermånad (12 mån.) 1 733 E. Bostadsbidrag per månad 320 Totalt disponibelt belopp per månad: (B + D + E) 5 421

8.7 Studiemedelstagare, ensamstående med ett barn, (145 %) (hyra 1200 kr.). Förutsättningar i övrigt: Det totala disponibla beloppet inkl. bostadsbi— drag beräknas till 6 514 kr. per månad ("ersättning, lön, bidrag") för ensam— stående studiemedelstagare med ett barn.

Under år 1987 får den studerande (som studerar 4,5 månader) tjäna totalt 29 400 kr. innan studiemedelsbeloppet reduceras. Bostadsbidraget reduce- ras först vid en sammanräknad inkomst som överstiger 41 000 kr. för en en- samstående studiemedelstagare med ett barn och en hyra på 1 200 kr.

Vi antar att den studerande under året tjänar just så mycket så att studie- medelsbeloppet inte reduceras, dvs. 29 000 kr. och att fördelningen av denna inkomst på kalenderhalvåren är sådan att inkomsten inte medför någon re— duktion av studiemedlen. Med hänsyn tagen till grundbelopp, schablonav— drag och grundavdrag samt skattereduktion för ensamstående förälder upp- går den totala skatten till ca 15 %. Disponibelt belopp efter skatt antas vara 24 650 kr., dvs. 2 050 kr. per månad.

A. Studiemedel (145 %) 35 525 B. Per kalendermånad (12 mån.) 2 960 C. Disponibel arbetsinkomst 24 650 D. Per kalendermånad (12 mån.) 2 050 E. Barntillägg per kalendermånad 5 10 F. Bostadsbidrag per månad 585 G. Bidragsförskott per månad 817 H. Barnbidrag per månad 485 Totalt disponibelt belopp per månad: (B + D +E + F + G + H) 7 407

9 Sammanfattnmg

Nedan sammanfattas de disponibla medlen per månad för följande grupper: I. Studiemedelstagare (totalbeloppet 145 %, 150 %, 155 %, 160 %

resp. 165 % av basbeloppet)

2. Studiemedelstagare, förvärvsarbetar vid sidan av studierna (toi

talbeloppet145 %, 155 % resp. 165 % av basbeloppet) 3. Ensamstående studiemedelstagare med ett barn

4 Ensamstående studiemedelstagare med ett barn, förvärvsarbe» tar vid sidan av studierna 5 Älderspensionärer 6. Förtidspensionärer 7. Yrkesverksamma ungdomar (ungdomslöner) 8 Ensamstående vårdbiträde med ett barn 9. Socialbidragstagare 10. Ensamstående socialbidragstagare med ett barn 11. Arbetslös akademiker med ersättning från A-kassa 12. Arbetslös statstjänsteman med ersättning från A-kassa 13. Olika kategorier av högskoleutbildade under det tredje yrkes-

verksamma året efter avlagd examen.

Disponibla medelper månad Kategori 'Ersättning, Bostads— Disponibla bidrag. lön " bidrag medel 1. Studiemedelstagare (145 %) 3 947 320 4 267

(hyra 1 000 kr.) (per nio månader)

(150 %) 4 083 320 4 403 (155 %) 4219 320 4539 (160 %) 4 355 320 4 675 (165 %) 4491 320 4811 (165 %) 4491 - 4491

2. Studiemedelstagare, för- värvsarbetar (hyra 1 000 kr.) (per tolv månader)(145 %) 4 693 320 5 013 (155 %) 4897 320 5217 (165 %) 5 101 320 5421

3. Studiemedelstagare (145 %) 5 929 585 6 514 med ett barn (hyra 1 200 kr.)

4. Studiemedelstagare med ett barn (145 %) (hyra 1 200 kr.), förvärvsarbetar 6 822 585 7 407 5. Ålderspensionär 2 940 1 053 3 993 (hyra 1 200 kr., Sthlm) 6. Förtidspensionär 3 427 1 053 4 480 (hyra 1 200 kr., Sthlm) 7. Yrkesverksamma ungdomar 4 562- — 4 562— 5 102 5 102 8. Ensamstående vårdbiträde 6 425 50 6 475 med ett barn

9. Socialbidragsta are 2 450 1 200 3 650 (hyra 1 200 kr., thlm)

10. Ensamstående socialbi- 3 691 1 200 4 891 dragstagare med ett barn

1 1. Arbetslös akademiker, med- lem i Akademikernas Erkän— da Arbetslöshetskassa.

Bruttoinkomsten innan han blev arbetslös överstiger 9 592 kr./mån. Dagpenningen är då 400 kr. (högsta möj—

liga dagpenning) under fem dagar i veckan. Dagskatt utgår med 140 kr. Kvar att

disponera är 260 kr. per

dag. 5 200 . 5 200

12. Arbetslös statstjänsteman, medlem i Statstjänstemännens erkända arbetslöshetskassa. Bruttoinkomsten innan han blev arbetslös antas vara 7 000 kr./mån. Dagpenningen är då 293 kr. Dagskatt utgår med 88 kr. Kvar att disponera 205 kr. per dag. 4 100 — 4 100

13. Yrkesverksamma högskole— utbildade ca 5 350— — 5 350- (vid 4 % avgift) 7 000 7 000

Jämförelser mellan nuvarande studiemedelssy— stem och ett system med inkomstrelaterad återbe- talning

1. Inledning

Vi har i kapitel 5 föreslagit att totalbelopp och bidragsbelopp inom studie— medelssystemet skall kunna utgå med maximalt 155 % resp. 35 % av basbe' loppet. Lånedelen kan därmed komma att uppgå till maximalt 120 % av basbeloppet. Vi har vidare föreslagit att återbetalningen skall ske genom årliga avgifter, vilka skall utgöra 4 % av inkomsten (med inkomst avses i detta sammanhang taxerad inkomst med tillägg för underskott av en- eller tvåfamiljsfastighet och övriga underskott i förvärvskälla).

I denna bilaga redovisas åtta exempel, där nuvarande system jämförs med det system vi föreslår. I samtliga exempel redovisas det föreslagna systemet i tre fall, nämligen med en årlig avgift på 3, 4 och 4,5 % av inkomsten.

2. Exemplen 1-4

De fyra första exemplen behandlar existerande personer. Deras faktiska in— komstutveckling är känd. Jämförelsen med vårt föreslagna system visar så- ledes hur dessa fyra personer verkligen skulle ha betalat om vårt system ha- de funnits när de tog sina studiemedel. Självfallet är dessa exempel inte rep— resentativa för de yrkesgrupper de enskilda personerna tillhör, utan de vi— sar enbart skillnaderna mellan nuvarande system och vårt föreslagna sy— stem förjust dessa personer. Exemplen är dock belysande för hur de två sy— stemen skiljer sig åt för enskilda individer.

I dessa fyra historiska exempel har för skulduppbyggnad och återbetalning enligt nuvarande system använts uppräkningstalet 3,2 % till och med år 1982, 4,2 % mellan år 1983 och år 1986 samt 3,45 % för år 1986. Möjligheter till uppskov enligt nuvarande regler har inte utnyttjats. Uppräkningstalen i det föreslagna systemet skall utgöra hälften av statens upplåningsränta, vilket har inneburit följande: 3,27 % för perioden 19661970, 3,75 % för perioden 197171975, 5,04 % för perioden 1976-1980, 6,52 % för perioden 1981—1985 samt 4,94 % för år 1986.

3. Exemplen 5-8

I de fyra sista exemplen har jämförelser gjorts på framtida förhållanden. Vissa antaganden har därmed varit nödvändiga. 1987 års långtidsutred— nings huvudalternativ har utgjort grunden för dessa antaganden. I de be— räkningar som redovisas i exemplen gäller följande förhållanden: inflatio— nen uppgår till 4 % under år 1987 och därefter till 2 %; lönerna ökar med 5,5 % under år 1987 och därefter med 3 %; statens upplåningsränta uppgår till

10 % år 1988, 8 % år 1989, 7 % år 1990—1991, 6 % år 1992 och därefter till 5 %.

Uppgifterna om löneutvecklingen för civilingenjören (i enskild tjänst) och juristen (i statlig tjänst) har hämtats från SACO/SR:s lönestatistik, var- igenom det också har varit möjligt att konstruera en karriärstege. Lönerna för sjuksköterskan och socialsekreteraren här inhämtats fråndKommun-al» tjlänlstemannakårtellen och inkluderar utvecklingen från begynnelselön till s ut ön.

EXEMPEL 1; Sjuksköterska född 1950. Studerade med studiemedel Vt 1969 - Vt 1971 + Vt 1973.

Skuldupp byggnad enligt nuvarande system

Termin Basbelopp Lån Ackumulerad Uppräknad skuld före skuld uppräkning

Vt 1969 5 800 3 185

Ht 1969 5 800 3 185 6 370 6 574

Vt 1970 6 000 3 325

Ht 1970 6 300 3 535 13 434 13 864

Vt 1971 6 400 3 605

Ht 1971 — » 17 469 18 028

Vt 1972

Ht 1972 . . 18 028 18 605

Vt 1973 7 300 4 235

Ht 1973 - » 22 840 23 571

Vt 1974

Ht 1974 — — 23 571 24 325

EXEMPEL 1

Återbetalning enligt nuvarande system

År Ingående Avgift Återstår Uppräknad skuld skuld 1975 24 325 936 22 389 24137 1976 24 137 966 23 171 23 912 1977 23 912 977 22 915 23 648 1978 23 648 1029 22 619 23 343 1979 23 343 1 062 22 281 22 994 1980 22 994 1 096 21 898 22 599 1981 22 599 1 131 21 468 22155 1982 22 155 1 167 20 988 21 660 1983 21 660 1 216 20 444 21303 1984 21 303 1 267 20 036 20 878 1985 20 878 1 320 19 558 20 379

1986 20 379 1 366 19 013 19 669

EXEMPEL 1

Skuldupp byggnad enligt föreslaget system

Termin Basbelopp Lån Ackumulerad Uppräknad skuld före skuld uppräkning

Vt 1969 5 800 3 480

Ht 1969 5 800 3 480 6 960 7 188

Vt 1970 6 000 3 600

Ht 1970 6 300 3 780 14 568 15 044

Vt 1971 6 400 3 840

Ht 1971 » — 18 884 19 592

Vt 1972

Ht 1972 - - 19 3821) 20 109

Vt 1973 7 300 4 380

Ht 1973 » - 24 2651) 25 175

” Avgift betald

EXEMPEL 1

Inkomstrelaterad återbetalning; avgift 3 %

Är Inkomst Ingående Avgift Återstår Uppräk— skuld nad skuld 1972 - 19 592 210 19 382 20 109 1973 - 20 109 224 24 2651) 25175 1974 22 592 25 175 678 24 497 25 416 1975 31 135 25 416 934 24 482 25 400 1976 35 860 25 400 1 076 24 324 25 550 1977 42 917 25 550 1 288 24 262 25 485 1978 48 062 25 485 1 442 24 043 25 255 1979 32 463 25 255 974 24 281 25 505 1980 56 532 25 505 1 696 23 809 25 009 1981 65 977 25 009 1 979 23 030 24 532 1982 73 337 24 532 2 200 22 332 23 788 1983 68 922 23 788 2 068 21 720 23 136 1984 74 078 23 136 2 222 20 914 22 278 1985 83 270 22 278 2 498 19 780 21 070 1986 80 345 21 070 2 410 18 660 19 582

" En termin ytterligare län.

EXEWEL 1

Inkomstrelaterad återbetalning; avgift 4 %

Är Inkomst Ingående Avgift Återstår Uppräk- skuld nad skuld 1972 — 19 592 210 19 382 20 109 1973 - 20 109 224 24 2651) 25 175 1974 22 592 25 175 904 24 271 25 181 1975 31 135 25 181 1 245 23 936 24 834 1976 35 860 24 834 1 434 23 400 24 579 1977 42 917 24 579 1 717 22 862 24 014 1978 48 062 24 014 1 922 22 092 23 205 1979 32 463 23 205 1 299 21 906 23 010 1980 56 532 23 010 2 261 20 749 21 795 1981 65 977 21 795 2 639 19 156 20 405 1982 73 337 20 405 2 933 17 472 18 611 1983 68 922 18 611 2 757 15 854 16 888 1984 74 078 16 888 2 963 13 925 14 833 1985 83 270 14 833 3 330 11 503 12 253 1986 80 345 12 253 3 214 9 039 9 486

1) En termin ytterligare lån.

EXEMPEL 1

Inkomstrelaterad återbetalning; avgift 4,5 %

År Inkomst Ingående Avgift Återstår Uppräk— skuld nad skuld 1972 - 19 592 210 19 382 20 109 1973 — 20 109 224 24 2651) 25 175 1974 22 592 25 175 1 017 24 158 25 064 1975 31 135 25 064 1 401 23 663 24 550 1976 35 860 24 550 1 614 22 936 24 092 1977 42 917 24 092 1 931 22 161 23 278 1978 48 062 23 278 2 163 21 115 22 179 1979 32 463 22 179 1 461 20 718 21 762 1980 56 532 21 762 2 544 19 218 20 187 1981 65 977 20 187 2 969 17 218 18 341 1982 73 337 18 341 3 300 15 041 16 022 1983 68 922 16 022 3 101 12 921 13 763 1984 74 078 13 763 3 334 10 429 11 109 1985 83 270 11 109 3 747 7 362 7 842 1986 80 345 7 842 3 616 4 226 4 435

I) En termin ytterligare lan.

EXEMPEL 2; Hög tjänsteman född 1945. Studerade med studiemedel Ht 1965 — Ht 1969.

Skulduppbyggnad enligt nuvarande system

Termin Basbelopp Lån Ackumulerad Uppräknad skuld före skuld uppräkning

Ht 1965 5 000 2 625 2 625 2 667

Vt 1966 5 300 2 835

Ht 1966 5 500 2 975 8 477 8 748

Vt 1967 5 500 2 975

Ht 1967 5 700 3 115 14 838 15 313

Vt 1968 5 700 3 115

Ht 1968 5 800 3 185 21 613 22 305

Vt 1969 5 800 3 185

Ht 1969 5 800 3 185 28 675 29 593

Vt 1970

Ht 1970 » . 29 593 30 540

Vt 1971

Ht 1971 — — 30540 31517

EXEMPEL 2

Återbetalning enligt nuvarande system

Är Ingående Avgift Återstår Uppräknad skuld skuld 1972 31517 1313 30204 31 171 1973 31 171 1 355 29 816 30 770 1974 30 770 1 398 29 372 30 312 1975 30 312 1 443 28 869 29 793 1976 29 793 1 489 28 304 29 210 1977 29 210 1 537 27 673 28 559 1978 28 559 1 586 26 973 27 836 1979 27 836 1 637 26 199 27 037 1980 27 037 1 689 25 348 26 160 1981 26 160 1 743 24 417 25 198 1982 25 198 1 799 23 399 24 148 1983 24 148 1 875 22 273 23 208 1984 23 208 1 953 21 255 22 148 1985 22 148 2 035 20 113 20 958

1986 20 958 2 106 18 852 19 502

EXEMPEL 2

Skulduppbyggnad enligt föreslaget system

Termin Basbelopp Lån Ackumulerad Uppräknad skuld före skuld uppräkning

Ht 1965 5 000 3 000 3 000 3 098

Vt 1966 5 300 3 180

Ht 1966 5 500 3 300 9 578 9 891

Vt 1967 5 500 3 300

Ht 1967 5700 3420 16611 17 154

Vt 1968 5 700 3 420

Ht 1968 5 800 3 480 24 054 24 841

Vt 1969 5 800 3 480

Ht 1969 5 800 3 480 31 801 32 841

Vt 1970 — _

Ht 1970 » - 32 841 33 914

EXEMPEL2

Inkomstrelaterad återbetalning; avgift 3 %

År

1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986

Inkomst

25289 30932 45327 52728 63613 84912 111525 124347 149557 155951 168536 210155 214653 219247 223939

Ingående

skuld

33914 34988 35512 35880 35814 35515 35300 34403 32622 30348 27164 23951 20126 14722

8593

2147

Angt

191 759 928

1360

1582

1908

2547

3346

3730

4437

4679

5056

6305

6439

6577

2147

lkterstår

33723 34229 34584 34520 34232 33607 32753 31057 28892 25861 22485 18895 13821 8283 2016 0

IIppräk— nadskuld

34988 35512 35880 35814 35515 35300 34403 32622 30348 27164 23951 20126 14722

8593

2147

0

EXEMPEL 2

lnkomstrelaterad återbetalning; avgift 4 %

Är Inkomst Ingående Avgift Återstår Uppräk— skuld nad skuld 1971 — 33 914 191 33 723 34 988 1972 25 289 34 988 1 012 33 976 35 250 1973 30 932 35 250 1 270 33 980 35 254 1974 45 327 35 254 1 813 33 441 34 695 1975 52 728 34 695 2 109 32 586 33 807 1976 63 613 33 807 2 545 31 262 32 837 1977 84 912 32 837 3 396 29 441 30 924 1978 111 525 30 924 4 461 26 463 27 796 1979 124 347 27 796 4 974 22 822 23 972 1980 149 557 23 972 5 982 17 990 18 896 1981 155 951 18896 6238 12 658 13 483 1982 168 536 13 483 6741 6742 7 181

1983 210 155 7 181 7 181 0 0

216 SOU 1987:39 EXEMPEL 2 Inkomstrelaterad återbetalning; avgift 4,5 % År Inkomst Ingående Avgift Återstår Uppräk- skuld nad skuld 1971 33 914 191 33 723 34 988 1972 25 289 34 988 1 138 33 850 35119 1973 30 932 35 119 1 392 33 727 34 991 1974 45 327 34 991 2 040 32 951 34185 1975 52 728 34 185 2 373 31 812 33 004 1976 63 613 33 004 2 863 30 141 31 660 1977 84 912 31 660 3 821 27 839 29 242 1978 111 525 29 242 5 019 24 223 25 443 1979 124 347 25 443 5 596 19 847 20 847 1980 149 557 20 847 6 730 14 117 14 828 1981 155 951 14828 7018 7810 8319 1982 168 536 8 319 7 584 735 782 1983 210 155 782 782 0 0

. __._»_A._.._(_-_______..___._____h

EXEMPEL 3; Mellanstadielärare född 1945. Studerade med studiemedel Ht 1965 — Vt 1968.

Skulduppbyggnad enligt nuvarande system

Termin Basbelopp Lån Ackumulerad Uppräknad skuld före skuld uppräkning

Ht 1965 5 000 2 625 2 625 2 667

Vt 1966 5 300 2 835

Ht 1966 5 500 2 975 8 477 8 748

Vt 1967 5 500 2 975

Ht 1967 5 700 3 115 14 838 15 313

Vt 1968 5 700 3 115

Ht 1968 - » 18 428 19 017

Vt 1969

Ht 1969 » » 19 017 19 626

Vt 1970

Ht 1971 - - 19 626 20 254

EXEMPEL 3

Återbetalning enligt nuvarande system År Ingående Avgift Återstår Uppräknad skuld skuld 1971 20 254 810 19 444 20 066 1972 20 066 836 19 230 19 845 1973 19 845 863 18 982 19 589 1974 19 589 890 18 699 19 297 1975 19297 919 18378 18966 1976 18 966 948 18018 18 595 1977 18 595 979 17 616 18180 1978 18 180 1 010 17 170 17 719 1979 17719 1042 16677 17 211 1980 17211 1075 16 136 16652 1981 16 652 1 110 15 542 16 039 1982 16 039 1 145 14 894 15 371 1983 15371 1 193 14 178 14773 1984 14 773 1 243 13 530 14 098 1985 14 098 1 295 12 803 13 341

1986 13341 1 340 12 001 12415

EXEMPEL 3

Skulduppbyggnad enligt föreslaget system

Termin Basbelopp Lån Ackumulerad Uppräknad skuld före skuld uppräkning

Ht 1965 5 000 3 000 3 000 3 049

Vt 1966 5 300 3 180

Ht 1966 5 500 3 300 9 529 9 841

Vt 1967 5 500 3 300

Ht 1967 5 700 3 420 16 561 17 103

Vt 1968 5 700 3 420

Ht 1968 . » 20 523 21 194

EXEMPELS

Inkomstrelaterad återbetalning; avgift 3 %

År

1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986

Inkomst

9924 13733 1048

709 177 735 688

3229 53726 80107 115386 98409 64906 71458

Ingående skuld

21194 21707 22109 22502 23128 23763 24399 25041 25992 26963 27937 28940 29945 30180 29588 27829 26499 26153

Angt

174 298 420 210 224 246 263 296 323 366 386 432 1612 2403 3462 2952 1947 2144

Återstår

21020 21409 21689 22292 22904 23517 24136 24745 25669 26597 27551 28508 28333 27777 26126 24877 24552 24009

Uppräk- nadskuld

21707 22109 22502 23 128 23763 24399 25041 25992 26963 27937 28940 29945 30180 29588 27829 26499 26153 25195

Mäta—__... r.:

EXEMPEL3

Inkomstrelaterad återbetalning; 4 %

År

1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986

Inkomst

9 924 13 733 1 048

709 177 735 688

3 229 53 726 80 107

115 386 98 409 64 906 71 458

Ingående skuld

21 194 21 707 22 007 22 263 22 880 23 506 24 132 24 764 25 701 26 657 27 616 28 602 29 590 29 230 27 723 24 615 22 027 20 698

Avgift

174 397 549 210 224 246 263 296 323 366 386 432 2 149 3 204 4 615 3 936 2 596 2 858

Återstår Uppräk—

nadskuld 21020 21707 21310 22007 21458 22263 22053 22880 22656 23506 23260 24132 23869 24764 24468 25701 25378 26657 26291 27616 27230 28602 28170 29590 27441 29230 26026 27723 23108 24615 20679 22027 19431 20698

17 840 18 721

EXEMPEL 3

Inkomstrelaterad återbetalning; avgift 4,5 %

År Inkomst Ingående Avgift Återstår Uppräk» skuld nad skuld 1969 - 21 194 174 21 020 21 707 1970 9 924 21 707 447 21 260 21 955 1971 13 733 21 955 618 21 337 22137 1972 1 048 22 137 210 21 927 22 749 1973 — 22 749 224 22 525 23 370 1974 709 23 370 246 23 124 23 991 1975 177 23 991 263 23 728 24 618 1976 735 24 618 296 24 322 25 548 1977 688 25 548 323 25 225 26 496 1978 » 26 496 366 26 130 27 447 1979 - 27 447 386 27 061 28 425 1980 3 229 28 425 432 27 993 29 404 1981 53 726 29 404 2 418 26 986 28 745 1982 80 107 28 745 3 605 25 140 26 779 1983 115 386 26 779 5 192 21 587 22 994 1984 98 409 22 994 4 428 18 566 19 777 1985 64 906 19 777 2 921 16 856 17 955

1986 71 458 17 955 3 216 14 739 15 467

EXEMPEL 4; Tjänsteman i mellanställning född 1943. Studerade med stu- diemedel Vt 1965 — Ht 1967

Skulduppbyggnad enligt nuvarande system

Termin Basbelopp Lån Ackumulerad Uppräknad skuld före skuld uppräkning

Vt 1965 5 000 2 625

Ht 1965 5 000 2 625 5 250 5 418

Vt 1966 5 300 2 835

Ht 1966 5 500 2 975 11 228 11 587

Vt 1967 5 500 2 975

Ht 1967 5 700 3 115 17 677 18 243

Vt 1968

Ht 1968 - » 18 243 18 827

Vt 1969

Ht 1969 — - 18 827 19 429

EXEMPEL 4

Återbetalning enligt nuvarande system

År Ingående Avgift Ny skuld Uppräknad skuld skuld 1970 19 429 810 18619 19215 1971 19215 836 18379 18 967 1972 18 967 863 18 104 18 683 1973 18 683 891 17 792 18 361 1974 18361 920 17441 17 999 1975 17 999 980 17 019 17 564 1976 17 564 1 011 16 553 17 083 1977 17 083 1 043 16 040 16 553 1978 16 553 1 976 15 477 15 972 1979 15 972 1 140 14 832 15 307 1980 15 307 1 176 14 131 14 583 1981 14 583 1213 13 370 13 798 1982 13 798 1 252 12 546 12 947 1983 12 947 1 305 11 642 12 131 1984 12 131 1 360 10 771 11 223 1985 11 223 1 417 9 806 10 218

1986 10 218 1 477 8 741 9 108

_rmt-gW-M wwiww

m.a.—

EXEMPEL 4

Skulduppbyggnad enligt föreslaget system

Termin Basbelopp Lån Ackumulerad Uppräknad skuld före skuld uppräkning

Vt 1965 5 000 3 000

Ht 1965 5 000 3 000 6 000 6 196

Vt 1966 5 300 3 180

Ht 1966 5 500 3 300 12 676 13 091

Vt 1967 5 500 3 300

Ht 1967 5 700 5 700 22 091 22 813

Vt 1968 '

Ht 1968 - - 22 813 23 559

EXEMPEL 4

Inkomstrela terad återbetalning; avgift 3 %

Är Inkomst Ingående Avgift Återstår Uppräk- skuld nad skuld

1969 - 23 359 174 23 185 23 943 1970 31 582 23 943 947 22 996 23 748 1971 44 630 23 748 1 339 22 409 23 249 1972 44 609 23 249 1 228 22 021 22 847 1973 58 525 22 847 1 756 21 091 21 882 1974 62 888 21 882 1 887 19 995 20 745 1975 65 298 20 745 1 959 18 786 19 490 1976 77 487 19 490 2 325 17165 18 030 1977 81 653 18 030 2 450 15 580 16 365 1978 87 146 16 365 2 614 13 751 14 444 1979 92 978 14 444 2 889 11 555 12137 1980 99 261 12 137 2 749 9 388 9 861

1981 105534 9861 3 166 6695 7 132

1982 123 703 7 132 3 711 3 421 3 644

1983 134 002 3 644 3 644 0 0

EXEMPEL4

Inkomstrelaterad återbetalning; augift4 % År Inkomst Ingående Avgift Återstår Uppräk- skuld nad skuld

1969 - 23 359 174 23 185 23 943 1970 31 582 23 943 1 263 22 680 23 422 1971 44 630 23 422 1 785 21637 22 448 1972 44 609 22 448 1 784 20 664 21 439 1973 58 525 21 439 2 341 19 098 19 814 1974 62888 19814 2 516 17 298 17 947 1975 65298 17947 2612 15 335 15910 1976 77487 15 910 3099 12 811 13 457 1977 81 653 13 457 3 266 10191 10 705 1978 87146 10 705 3 486 7 219 7 583

1979 92 278 7 583 3 719 3 864 4 059

1980 99 261 4 059 3 970 89 93

1981 105 534 93 93 0 0

EXEMPEL4

Inkomstrelaterad återbetalning; avgift 4,5 %

År

1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980

Inkonst

31582 44630 44609 58525 62888 65298 77487 81653 87146 92978 99261

Ingående skuld

23359 23943 23258 22047 20792 18839 16609 14184 11236 7943 4224 42

Avgå

174 1421 2008 2007 2634 2830 2938 3487 3674 3922 4184

42

Åte rstår

23185 22522 21250 20040 18158 16009 13671 10697

7562

4021

40

IIppråk- nadskuld

23943 23258 22047 20792 18839 16609 14184 11236 7943 4224

42

0

EXEMPEL 5; Civilingenjör i enskild tjänst född 1968. Studerar med studiemedel Ht 1989 — Ht 1993.

Skulduppbyggnad enligt nuvarande system

Termin Basbelopp Lån Ackumulerad Uppräknad skuld före skuld uppräkning

Ht 1989 25600 16751 16751 16919

Vt 1990 26 100 17 114

Ht 1990 26 100 17 114 51 147 52 170

Vt 1991 26 600 17 476 Ht 1991 26 600 17 476 87 122 88 864

Vt 1992 27 100 17 839

Ht 1992 27 100 17 839 124 542 127 033

Vt 1993 27 700 18 274

Ht 1993 27 700 18 274 163 581 166 853

Vt 1994

Ht 1994 — — 166 853 170 190

Vt 1995

Ht 1995 — » 170 190 173 594

EXEMPEL5

Återbetalning enligt nuvarande system År

1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 2018 2019

Ingående skuld

173594 169367 164902 160192 155227 150000 144502 138725 132660 126297 119627 112643 105333 97686 89691 81337 72614 63511 54016 44116 33798 23050 11860 214

Angt

7548 7698 7851 8008 8168 8331 8497 8666 8839 9015 9192 9375 9562 9753 9948 10146 10348 10554 10765 10980 11199 11422 11650 214

8011198739 Återstår Uppräknad skuld

166046 169367 161669 164902 157051 160192 152 184 155 227 147059 150000 141 669 144 502 136005 138725 130059 132660 123821 126297 117282 119627 110435 112643 103268 105333 95771 97686 87933 89691 79743 81337 71191 72614 62266 63511 52957 54016 43 251 44 116 33135 33798 22599 23050 11628 11860 210 214 0 0

EXEIVIPEL 5

Skulduppbyggnad enligt föreslaget system

Termin Basbelopp Lån Ackumulerad Uppräknad skuld före skuld uppräkning

Ht 1989 25 600 15 360 15 360 15 667

Vt 1990 26 100 15 660 Ht 1990 26 100 15 660 46 987 48 632

Vt 1991 26 600 15 960

Ht 1991 26 600 15 960 80 552 83 371

Vt 1992 27 100 16 260 Ht 1992 27 100 16260 115891 119368

Vt 1993 27 700 16 620 Ht 1993 27 700 16 620 152 608 156 423

Vt 1994

Ht 1994 . - 156 423 160 334

EXEMPEL5

Inkomstrelaterad återbetalning; avgift 3 %

År

1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015

Inkomst

159743 175180 193197 217921 233729 255556 276098 297446 317235 335569 364958 386963 421346 449986 471164 502726 535828 562701 586191 652012

Ingående

skuld

160334 163457 162632 161311 159403 156808 153541 149521 144769 139242 132968 125974 117901 108949 98717 87347 75042 61459 46519 30379 13 114

Ang

864 4792 5255 5796 6420 7012 7667 8283 8923 9517 10067 10949 11609 12640 13500 14135 15082 16075 16881 17585 13114

låterstår

159470 158665 157377 155515 152983 149796 145874 141238 135846 129725 122901 115025 106292 96309 85217 73212 59960 45384 29638 12794 0

Ilppräk- nad skuld

163457 162632 161311 159403 156808 153541 149521 144769 139242 132968 125974 117901 108949 98717 87347 75042 61459 46519 30379 13114 0

EXEIVIPEL 5

Inkomstrelaterad återbetalning; 4 %

År Inkomst Ingående Avgift Återstår Uppräk- skuld nad skuld 1995 — 160 334 864 159 470 163 457 1996 159 743 163 457 6 390 157 067 160 994 1997 175 180 160 994 7 007 153 987 157 837 1998 193 197 157 837 7 728 150 109 153 862 1999 217 321 153 862 8 693 145169 148 798 2000 233 729 148 798 9 349 139 449 142 935 2001 255 556 142935 10222 132 713 136031 2002 276 098 136 031 11 044 124 987 128 112 2003 297 446 128112 11 898 116214 119 119 2004 317235 119 119 12689 106430 109091 2005 335 569 109 091 13 423 95 668 98 060 2006 364 958 98 060 14 598 83 462 85 549 2007 386 963 85 549 15 479 70 070 71 822 2008 421 346 71 822 16 854 54 968 56 342 2009 449 986 56 342 17 999 38 343 39 302 2010 471 169 39 302 18 847 20 455 20 966 2011 502 726 20 966 20 109 857 878

2012 535 828 878 878 0 0

EXEMPEL 5

Inkomstrelaterad återbetalning; avgift 4 .5 %

Är Inkomst Ingående Avgift Återstår Uppräk- skuld nad skuld 1995 » 160 334 864 159 470 163 457 1996 159 743 163 457 7 188 156 269 160176 1997 175 180 160 176 7 883 152 293 156100 1998 193 197 156 100 8 694 147 406 151091 1999 217321 151091 9779 141312 144845 2000 233 729 144 845 10 518 134 327 137 685 2001 255 556 137 685 11 500 126 185 129 340 2002 276 098 129340 12 424 116916 119 839 2003 297 446 119 839 13 385 106 454 109 115 2004 317235 109 115 14276 94839 97210 2005 335 569 97 210 15 101 82 109 84162 2006 364 958 84 162 16 423 67 739 69 432 2007 386 963 69432 17413 52019 53 319 2008 421 346 53 319 18 961 34 358 35 217 2009 449 986 35 217 20 249 14 968 15 342

2010 471 169 15342 15342 0 0

EXEMPEL 6; Jurist i statlig tjänst född 1968. Studerar med studiemedel Ht 1989 - Ht 1993.

Skulduppbyggnad enligt nuvarande system

Termin Basbelopp Lån Ackumulerad Uppräk- skuld före nad skuld uppräkning

Ht 1989 25600 16751 16751 16 919

Vt 1990 26 100 17 114

Ht 1990 26100 17 114 51 147 52 170

Vt 1991 26 600 17 476

Ht 1991 26 600 17 476 87 122 88 864

Vt 1992 27100 17 839

Ht 1992 27100 17 839 124 542 127 033

Vt 1993 27 700 18 274

Ht 1993 27 700 18 274 163 581 166 853

Vt 1994

Ht 1994 — - 166 853 170 190

Vt 1995

Ht 1995 - — 170 190 173 594

EXEMPEL6

Återbetalning enligt nuvarande system

År

1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 2018

Ingående skuld

173594 169367 164901 160189 155223 149993 144492 138712 132643 126275 119599 112606 105285 97627 89620 81254 72517 63398 53886 43968 33631 22863 11651

Angt

7548 7699 7853 8010 8171 8334 8500 8670 8844 9021 9201 9385 9572 9764 9959 10159 10362 10569 10780 10996 11216 11440 11651

låterstår

166046 161668 157048 152179 147052 141659 135992 130042 123799 117258 110398 103221 95713 87863 79661 71095 62155 52829 43106 32972 22415 11423 0

Uppräknad skuld

169367 164901 160189 155223 149993 144492 138712 132643 126275 119599 112606 105285 97627 89620 81254 72517 63398 53886 43968 33631 22863 11651 0

EXEMPEL 6

Skuldupp byggnad enligt föreslaget system

Termin Basbelopp Lån Ackumulerad Uppräknad skuld före skuld uppräkning

Ht 1989 25 600 15 360 15 360 15 667

Vt 1990 26 100 15 660

Ht 1990 26 100 15 660 46 987 48 632

Vt 1991 26 600 15 960

Ht 1991 26 600 15 960 80 552 83 371

Vt 1992 27 100 16 260

Ht 1992 27 100 16260 115891 119368

Vt 1993 27 700 16 620

Ht 1993 27 700 16 620 152 608 156 423

Vt 1994

Ht 1994 » - 156 423 160 334

EXEMPEL 6

Inkomstrelaterad återbetalning; avgift 3 %

Är Inkomst Ingående Avgift Återstår Uppräk— skuld nad skuld 1995 — 160 334 864 159 470 163 457 1996 119 855 163 457 3 596 159 861 163 858 1997 128 765 163 858 3 863 159 995 163 995 1998 142 321 163 995 4 270 159 725 163 718 1999 153 504 163 718 4 605 159 113 163 091 2000 164 294 163 091 4 929 158 162 162 116 2001 175 260 162 116 5 258 156 858 160 779 2002 192 763 160 779 5 783 154 996 158 871 2003 206 561 158 871 6 197 152 674 156 491 2004 218 748 156 491 6 562 149 929 153 677 2005 241 172 153 677 7 235 146 442 150 103 2006 257 763 150 103 7 733 142 370 145 929 2007 276 291 145 929 8 289 137 640 141 081 2008 295 102 141 081 8 853 132 228 135 534 2009 316 177 135 534 9 485 126 049 129 200 2010 332 453 129 200 9 974 119 226 122 207 2011 348 896 122 207 10 467 111 740 114 534 2012 368 258 114 534 11 048 103 486 106 073 2013 385 959 106 073 11 579 94 494 96 856 2014 416575 96856 12497 84359 86468 2015 492 072 86 468 12 872 73 596 75 436 2016 442 867 75 436 13 286 62 150 63 704 2017 477 134 63 704 14 314 49 390 50 625 2018 491 447 50 625 14 743 35 882 36 779 2019 517163 36 779 15 515 21 264 21796 2020 541 965 21796 16 259 5 537 5 675

2021 558 224 5 675 5 675 0 0

EXEMPEL6

Inkomstrelaterad återbetalning; avgift 4 %

Är Inkonst Ingående skuld 1995 160334 1996 119855 163457 1997 128765 162630 1998 142321 161416 1999 153504 159616 2000 164294 157313 2001 175260 154510 2002 192763 151188 2003 206561 147064 2004 218748 142272 2005 241172 136860 2006 257763 130393 2007 276291 123084 2008 295102 114833 2009 316177 105605 2010 332453 95282 2011 348896 84034 2012 368528 71830 2013 385959 58528 2014 416575 44167 2015 429072 28192 2016 442867 11305

Avgh

864 4794 5151 5693 6140 6572 7010 7711 8262 8750 9647

10311

. 11052

11804 12647 13298 13956 14730 15438 16663 17163 11305

lkterstår

159470 158663 157479 155723 153476 150741 147500 143477 138802 133522 127213 120082 112032 103029 92958 81984 70078 57100 43090 27504 11029 0

IJppräk— nadskuld

163457 162630 161416 159616 157313 154510 151188 147064 142272 136860 130393 123084 114833 105605 95282 84034 71830 58528 44167 28192 11305 0

EXEMPEL 6

Inkomstrelaterad återbetalning; avgift 4,5 %

Är Inkomst Ingående Avgift Återstår Uppräk- skuld nad skuld 1995 . 160 334 864 159 470 163 457 1996 119 855 163 457 5 393 158 064 162 016 1997 128 765 162016 5 794 156222 160 128 1998 142 321 160128 6 404 153 724 157 567 1999 153 504 157 567 6 908 150 659 154 425 2000 164 294 154 425 7 393 147 032 150 708 2001 175 260 150 708 7 887 142 821 146 392 2002 192 763 146 392 8 674 137 718 141 161 2003 206 561 141 161 9 295 131 866 135 163 2004 218 748 135 163 9884 125279 128 411 2005 241 172 128411 10853 117558 120497 2006 257 763 120 497 11 599 108 898 111 620 2007 276 291 111620 12 433 99 187 101 667 2008 295 102 101 667 13 280 88 387 90 597 2009 316 177 90 597 14 228 76 369 78 278 2010 332 453 78 278 14 960 63 318 64 901 2011 348 896 64 901 15 700 49 201 50 431 2012 368 959 50 431 16 603 33 828 34 674 2013 385 959 34 674 17 368 17 306 17 739

2014 416 575 17 739 17 739 0 0

EXEMPEL 7; Sjuksköterska född 1968. Studerar med studiemedel Ht 1988 - Ht 1990 samt Ht 1991 » Vt 1992.

Skulduppbyggnad enligt nuvarande system

Termin Basbelopp Lån Ackumulerad Uppräknad skuld före skuld uppräkning

Ht 1988 25 100 16 389 16 389 16 553

Vt 1989 25 600 16 751

Ht 1989 25 600 16 751 50 055 51 056

Vt 1990 26 100 17 114

Ht 1990 — - 68 170 69 533

Vt 1991 — —

Ht 1991 26 600 17 476 87 009 88 749

Vt 1992 27 100 17 839

Ht 1992 » » 106 588 108 720

EXEMPEL 7

Återbetalning enligt nuvarande system År Ingående Avgift Återstår Uppräknad skuld skuld 1994 108720 4349 104371 106458 1995 106458 4436 102022 104062 1996 104 062 4 525 99 537 101528 1997 101 528 4616 96912 98850 1998 98 850 4 708 94 142 96 025 1999 96 025 4 802 91 223 93 047 2000 93 047 4 898 88 149 89 912 2001 89912 4996 84 916 86614 2002 86 614 5 096 81 518 83148 2003 83 148 5 198 77 950 79 509 2004 79 509 5 302 74 207 75 691 2005 75 691 5 408 70 283 71 689 2006 71 689 5 516 66173 67 496 2007 67 496 5 626 61 870 63 107 2008 63 107 5 739 57 368 58 515 2009 58 515 5 854 52 661 53 714 2010 53 714 5971 47743 48698 2011 48 698 6 090 42 608 43 460 2012 43460 6212 37 248 37993 2013 37993 6336 31 657 32290 2014 32 290 6 463 25 827 26 334 2015 26 344 6 592 19 752 20 147 2016 20147 6 724 13 423 13 691 2017 13691 6858 6833 6970

2018 6 970 6 970 0 0

EXEMPEL 7

Skulduppbyggnad enligt föreslaget system

Termin Basbelopp Lån Ht 1988 25 100 15 060 Vt 1989 25 600 15 360 Ht 1989 25 600 15 360 Vt 1990 26 100 15 660 Ht 1990

Vt 1991

Ht 1991 26600 15960 Vt 1992 27 100 16 260 Ht 1992

Ackumulerad Uppräknad skuld före skuld

uppräkning 15 060 15 813 46 533 48 394 64 054 66 296 82 256 85 135

101 395 104437

EXEMPEL 7

lnkomstrelaterad återbetalning; avgift 3 %

År Inkomst Ingående Avgift Återstår Uppräk- skuld nad skuld 1993 62 403 104 437 1 872 102 565 105 129 1994 66 304 105 129 1 989 103 140 105 719 1995 138 770 105 719 4 163 101556 104 095 1996 145 248 104 095 4 357 99 738 102 231 1997 152 057 102 231 4 562 97 669 100 111 1998 159211 100111 4776 95335 97718 1999 166 747 97 718 5 002 92 716 95 034 2000 179 905 95 034 5 397 89 637 91 878 2001 188491 91 878 5 655 86223 88379 2002 194146 88 379 5 824 82 555 84 619 2003 215 846 84 619 6 475 78 144 80 098 2004 222 321 80 098 6 670 73 428 75 264 2005 223 569 75 264 6 707 68 557 70 271 2006 230 276 70 271 6 908 63 363 64 947 2007 237 185 64 947 7 116 57 831 59 277 2008 244 300 59 277 7 329 51948 53 247 2009 251 629 53 247 7 549 45 698 46 840 2010 259 178 46 840 7 775 39 065 40 042 2011 266 953 40 042 8 009 32 033 32 834 2012 274 962 32 834 8 249 24 585 25 120 2013 283 211 25 120 8 496 16 624 17 040 2014 291707 17 040 8 751 8 289 8 496

2015 300 458 8 496 8 496 0 0

EXEMPEL 7

Inkomstrelaterad återbetalning; avgift 4 %

År Inkomst Ingående Avgift Återstår Uppräk» skuld nad skuld 1993 62 403 104 437 2 496 101 941 104 490 1994 66 304 104 490 2 652 101838 104 384 1995 138 770 104 384 5 551 98 833 101 304 1996 145 248 101 304 5 810 95 494 97 881 1997 152 057 97 881 6 082 91 799 94 094 1998 159 211 94 094 6 368 87 726 89 919 1999 166 747 89 919 6 670 83 249 85 330 2000 174 905 85 330 6 996 78 334 80 292 2001 188 491 80 292 7 540 72 752 74 571 2002 194 146 74 571 7 766 66 805 68 475 2003 215 846 68 475 8 634 59 841 61 337 2004 222 321 61 337 8 893 52 444 53 755 2005 223 569 53 755 8 943 44 812 45 932 2006 230 276 45 932 9 211 36 721 37 639 2007 237 185 37 639 9 487 28 152 28 856 2008 244 300 28 856 9 772 19 084 19 561 2009 251 629 19 561 10 065 9 496 9 733

2010 259 178 9733 9733 0 0

EXEMPEL7

lnkomstrelaterad återbetalning; avgift 4.5 %

År

1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009

Inkomst

62403

66304 138770 145248 152057 159211 166747 174905 188491 194146 215846 222321 223569 230276 237185 244300 251629

Ingående skuld

104437 104170 103716 99908 95706 91085 86018 80477 74421 67587 60321 51873 42916 33676 23897 13555 2625

Angt

2808 2984 6245 6536 6843 7165 7504 7871 8482 8737 9713 10004 10061 10362 10673 10994 2625

lkterstår

101629 101186 97471 93372 88863 83920 78514 72606 65939 58850 50608 41869 32855 23314 13224 2561 0

IIppräk— nadskuw

104170 103716 99908 95706 91085 86018 80477 74421 67587 60321 51873 42916 33676 23897 13555 2625

0

EXEMPEL 8; Socialsekreterare född 1960. Studerar med studiemedel (och barntillägg enligt nuvarande system) Först på gymnasial nivå Ht 1988 A Vt 1989 och därefter på högskolan Ht 1989 * Ht 1992.

Skulduppbyggnad enligt nuvarande system

Termin Basbelopp Lån Barn— AckumuleradUppräknad

tillägg skuld före skuld uppräkning

Ht 1988 25 100 16389 3138 19 527 19918

Vt 1989 25 600 16 751 3 200

Ht 1989 25 600 16 751 3 200 59 820 61 016

Vt 1990 26 100 17 114 3 263

Ht 1990 26 100 17 114 3 263 101 770 103 805

Vt 1991 26 600 17 446 3 325

Ht 1991 26 600 17 446 3 325 145 344 148 251

Vt 1992 27100 17 839 3 388

Ht 1992 27 100 17 839 3 388 190 705 194 519

Vt 1993

Ht 1993 — - - 194 519 198 409

Vt 1994 - - -

Ht 1994 — — - 198 409 202 378

EXENLPEL 8

Återbetalning enligt nuvarande system

År Ingående Avgift Skuld 1995 202 378 12 649 1996 193 524 12 902 1997 184 234 13 160 1998 174 495 13 423 1999 164 293 13 691 2000 153 614 13 965 2001 142 442 14 244 2002 130 762 14 529 2003 113 558 14 320 2004 105 813 15 116 2005 92 511 15 418 2006 73 635 15 726 2007 64 167 16 041 2003 48 039 16 362 2009 32 362 16 689

2010 15 986 15986

Återstår

189 729 180 622 171 074 161 072 150 602 139 649 128 198 116 233 103 738 90 697

77 093

62 909

48 126

31 727

15 673

0

Uppräknad skuld

193524 184234 174495 164293 153614 142442 130762 118558 105813 92511 78635 64167 49089 32362 15986 0

EXEMPEL 8

Skulduppbyggnad enligt föreslaget system

Termin Basbelopp Lån Ackumulerad Uppräknad skuld före skuld uppräkning

Ht 1988 25 100 15 060 15 060 15 437

Vt 1989 25 600 15 360

Ht 1989 25 600 15 360 46157 48 003

Vt 1990 26 100 15 660

Ht 1990 26100 15 660 79 323 82 099

Vt 1991 26 600 15 960

Ht 1991 26600 15960 114019 118010

Vt 1992 27100 16 260

Ht 1992 27 100 16 260 150 530 155 046

Vt 1993

Ht 1993 155 046 158 922

EXEMPEL 8

Inkomstrelalerad återbetalning; avgift 3 %

År Inkomst Ingående Avgift Återstår Uppräk- skuld nad skuld

1994 — 158 922 846 158 076 162 028 1995 122 638 162 028 3 679 158 349 162 308 1996 128311 162308 3 849 158459 162 420 1997 134 274 162 420 4 028 158 392 162 352 1998 140 542 162 352 4 216 158136 162 089 1999 147 129 162089 4414 157675 161617 2000 154 053 161617 4 622 156 995 160 920 2001 161344 160 920 4 840 156 080 159 982 2002 169 005 159 982 5 070 154 912 158 785 2003 177071 158785 5312 158 473 157310 2004 185563 157310 5567 151 743 155537 2005 191 130 155 537 5 734 149 623 153 364 2006 196 864 153 364 5 906 147 458 151444 2007 202 770 151 444 6 083 145 361 148 995

2008 208 853 148 995 6 266 142 729 146 297 2009 215 118 146 297 6 454 139 843 143 339 2010 221 571 143 339 6 647 136 692 140109 2011 228219 140 109 6847 133 262 136 594 2012 235 065 136 594 7 052 129 542 132 781

2013 242 117 132781 7264 125517 128655 2014 249381 128655 7481 121 174 124203 2015 256 862 124 203 7 706 116 497 119 409 2016 264568 119409 7937 111472 114259 2017 272 506 114 259 8 175 106 084 108 736 2018 280 680 108 736 8 420 100 316 102 824 2019 289 101 102 824 8 673 94151 96 505

2020 297 773 96 505 8 933 87 572 89 761

2021 306 707 89 761 9 201 80 560 82 574

2022 315 908 82 574 9 477 73 097 74 924

2023 325 385 74 924 9 762 65 162 66 791

2024 335 147 66 791 10 054 55 108 56 486

2025 345 202 56 486 10 356 46 130 47 283

SOU 1987:39 251 EXEWEL 8 Inkomstrelaterad återbetalning; avgift 4 % År Inkomst Ingående Avgift Återstår Upprak— skuld nad skuld 1994 f 158 922 846 158 076 162 028 1995 122 638 162 028 4 906 157 122 161050 1996 128311 161050 ' 5132 155918 159816 1997 134 274 159816 5371 154445 158306 1998 140 542 158 306 5 622 152 684 156 501 1999 147 129 156501 5885 150616 154381 2000 154 053 154 381 6162 148 219 151 924 2001 161344 151924 6454 145470 149107 2002 169 005 149 107 6 760 142 347 145 906 2003 177 071 145 906 7 083 138 823 142 294 2004 185 563 142 294 7 423 134 871 138 243 2005 191 130 138 243 7 645 130 598 133 863 2006 196 864 133 863 7 875 125 988 129 138 2007 202 770 129 138 8111 121 027 124 053 2008 208 853 124 053 8 354 115 699 118 591 2009 215 118 118591 8605 109986 112736 2010 221571 112 736 8 863 103 873 106 470 2011 228 219 106 470 9 129 97 341 99 775 2012 235 065 99 775 9 403 90 372 92 631 2013 242117 92 631 9 685 82 946 85 020 2014 243 381 35 020 9 975 75 045 76 921 2015 256 862 76 921 10 274 66 647 68 313 2016 264 568 68 313 10 583 57 730 59173 2017 272 506 59173 10 900 48 273 49 480 2018 280 680 49 480 11 227 38 253 39 209 2019 289101 39 209 11 564 27 645 28 336 2020 297 773 28 336 11910 16 426 16 837 2021 306 707 16 837 12 268 4 569 4 683 2022 315 908 4 683 4 683 0 0

Inkomstrelaterad återbetalning; avgift 4 ,5 %

l i

År Inkomst Ingående Avgift Återstår Uppräk- |

skuld nad skuld ! 1994 1 158 922 846 158 076 162 028 1995 122 638 162 028 5 519 156 509 160 422 1996 128311 160422 5 774 154648 158514 1997 134274 158514 6042 152472 156 284 1998 140 542 156 284 6 324 149 960 153 709 1999 147 129 153 709 6 621 147 088 150 765 2000 154 053 150 765 6 932 143 833 147 429 2001 161 344 147 429 7 260 140169 143 673 2002 169 005 143 673 7 605 136 068 139 470 2003 177 071 139 470 7 968 131502 134 790 2004 185 563 134 790 8 350 126 440 129 601 2005 191130 129601 8601 121000 124025 2006 196 864 124 025 8 859 115 166 118 045 i 2007 202 770 118 045 9 125 108 920 116 643 i 2008 208 853 116 643 9 398 107 245 109 926 l 2009 215 118 109 926 9 680 100 246 102 752 i 2010 221571 102752 9971 92781 95101 2011 228 219 95 101 10 270 84 831 86 952 2012 235 065 86 952 10 578 76 374 78 283 2013 242 117 78 283 10 895 67 388 69 073 2014 249 381 69 073 11 222 57 851 59 297 2015 256 568 59 297 11 559 47 738 48 931 2016 264 568 48 931 11 906 37 025 37 951 2017 272 506 37 951 12 263 25 688 26 330

2018 280 680 26 330 12 631 13 699 14 041 ;E 2019 289 101 14041 13010 1031 1057 ? 2020 297 773 1057 1057 0 0

CSN:s meritvärderingskrav för eftergymnasiala utbildningar — allmänna råd

Utöver de speciella krav beträffande meritprövning som CSN har fastställt har CSN utfärdat vissa allmänna råd avseende speciella fall.

I korthet innebär dessa råd följande. Krav på studieresultat efter avslag

Studerande som tidigare på grund av otillräckliga studieresultat fått avslag på ansökan om studiemedel bör, innan studiemedel på nytt beviljas, kunna redovisa studieresultat som tyder på att prognosen för de kvarvarande stu— dierna är god. Kravet bör vara att den studerande kan visa en termin med goda studieresultat.

Som regel krävs för heltidsstuderande ett studieresultat på ca 20 poäng (motsvarande) för att studiemedel på nytt skall kunna beviljas.

Byte av utbildning

Byte av utbildning sker ibland efter studiemisslyckande i den först valda utv bildningen. Om starka skäl talar för att studieresultaten i den nya utbild- ningen kan förväntas bli avsevärt förbättrade kan det vara befogat att göra avsteg från de rekommenderade meritkraven.

Beviljning kan t.ex. ske om den studerande misslyckats med mer fria stu- dier och därefter söker studiemedel för en s.k. bunden utbildning, även om studieresultaten inte är tillräckliga för att bevilja fortsatt stöd för den först valda utbildningen.

Nystart

För den som tidigare varit inskriven vid eftergymnasial läroanstalt skall prövning av studieresultaten alltid ske. Ibland förekommer att studerande som misslyckats med studierna gör ett studieuppehåll under några år. Om i sådant fall de tidigare studierna ligger långt tillbaka i tiden, fem år eller mer, kan det vara motiverat att bevilja studiemedel utan närmare under— sökning i det enskilda fallet.

Upprepade studieavbrött Har studerande vid flera tillfällen avbrutit påbörjade studier utan godtag- bara skäl kan studieprognosen allvarligt ifrågasättas. Ansökan om fortsat— ta studiemedel bör i sådana fall kunna avslås.

Tidigare studier i eftergymnasial och gymnasial utbildning

Det förekommer att studerande efter misslyckade studier på eftergymnasial nivå övergår till gymnasial utbildning och beviljas studiemedel för den se nare utbildningen. Om den studerande därefter söker nya studiemedel för eftergymnasial utbildning bör som regel endast studieresultaten från de tiv digare bedrivna eftergymnasiala studierna ligga till grund för prövningen.

Tidigare studier utan studiemedel

För studerande som första gången söker studiemedel efter det att studierna redan pågått någon eller några terminer kan en generös bedömning av stu- dieresultaten ibland vara motiverad. Detta kan exempelvis vara fallet om de tidigare studierna bedrivits parallellt med förvärvsarbete eller liknande.

Förhållanden av personlig natur(sarskilda skäl)

Som förhållanden av personlig natur räknas egen sjukdom, vård av sjukt barn som den studerande har vårdnaden om, dödsfall i familjen, barnpass- ningssvårigheter eller andra liknande omständigheter över vilka den stude— rande inte kunnat råda.

Bedömningen görs alltid från fall till fall, varvid arten och omfattningen av de åberopade skälen vägs in.

Kärarbete/studerandefackligt arbete

Studerande som är engagerade i kårarbete/studerandefackligt arbete kan ibland få bekymmer med att uppfylla gällande krav på studieresultat. Viss hänsyn kan vid meritbedömningen tas till sådant arbete inom förening som avses i förordningen om studerandekårer, nationer och studentföreningar för fakultet. Det skall emellertid röra sig om uppdrag av tyngre karaktär. Engagemang inom fest— eller fritidsverksamhet påverkar inte bedömningen av studiemeriterna.

Kronologisk förteckning

I . Otillbörlig etta-bildning, Ju. 2. Dödsboägande och samägandc av jordbruksfastighet m.m. Ju. 3. Långtidsulmdningm ”87. Fi. 4. Ennykytkolagm. m. Del 1.C. 5. En ny kyrkolag m. m.De12.C. 6. Folkstyrdscns villkor. Ju. 7 . Barnets rätt Ju. 8. Svenska försvarsindustrins utlandsvcrksamha. UD. 9. Det svenska totalförsvaret inför 90-u1a. Fo. 10. Indrivningslag m.m. Fi. 11. Skydd för det väntade barnet. Ju. 12. LegiLimaLion förvissa kiropnktora. S. 13. Översyn av rättegångsbalken 3. Ju. 14. Morda på Olof Palme. Ju. lS. Miljösk adefond. ME. 16. Bcgnvningslag. C. 17. Franchising. Ju. 18. Inta-rationella familjer-instant Ju. 19. Vamnnan damernas. A. 20. Läkanedcl och hälsa. S. 21. Äldreomsorg i utveckling. 5. 22. Missbmklma Socialtjänstm och Tvinga. S. 23. Madicintdmisk säkerheL S. 24. Produktsäkerhctslzg. Fi. 25. Ökat kommunalt väglrlllningsansvu. K. 26. Enskild: vägar. K. 27. Skeppslega Lill utlänning. Tillstånd, dispensen Haggskiftc. K. 28. Bistånd förbättra miljö i u—hnd. UD. 29. Stöd till näringslivet Fi. 30. Fel i fasligha. Ju. 31. Inicgriielsskydda i informatimssarnhilla 4. Ju. 32. För en bättre miljö. ME. 33. Jumerviänillszmrnans.Dd1.C. 34. Ju mer vi är tillsammans. Exempelsamling. Del 2. C. 35. Ju mer vi är tillsammans. Underlag för reima- samt förslag. Del 3. C. 36. För en bättre miljö. Wjövlrdsfamiljar. M yndighaer odr iörfanningar. ME. 37. Stödet till bam- och ungdcrnsfömingu. C. 38. Arkiv för individ och miljö. U. 39. Studiemedel. U.

Systematisk förteckning

J ustitiedepartementet

Otillbörlig efterbildning. [1]

Dödsbo'a'gande odi samägande av jordbruksfastighet m.m. [2] Folksiyrelsurs villkor. [6] Barnets rän. [7] Skydd för du väntade barnet. [11] Översyn av rlineglngsbalken 3. [13] Mordet pÅ Olof Palme. [14] Franchising. [17] lniemationella farrriljuät'sfrågor. [1 8] Fel i fastighet [30] Integritelsskyddex i informationssamhillel 4. [31]

Utrikesdepartementet

Svenska försvarsindusuins utlandsverksunhet. [8] Bistånd för bättre miljö i u-lnnd. [28]

Försvarsdepartem entet De: svmska totalförsvaret inför 90-tala. [9]

Socialdepartementet

legitimation för vissa kiropraktorer. [12] Läkemedel och hälsa. [20] Äldreansorg i utveckling. [21] Missbrukama Socialtjänsten och Tvinga. [22] Mediciménisk såkaha. [23]

Komm unikationsdepartementet Oka! kommunalt vighlllninpansvar. [25] Erukilda vugar. [26]

Skeppalegl vill utlänning. Tillstånd, dispenser, flaggskifte. [27]

Finansdepartem entet LÅngtidsutredningm '87. [3] Indrivningslag m.m. [10] Produktsäkerheulng. [24]

Stöd till nlringsliva. [29]

Utbildningsdepartementet Arkiv för individ och miljö. [38] Studiu'nedel. [391

Arbetsmarknadsdepartementet Varannan darna-nar. [19]

Civildepartementet

En ny kyrkolag m.m. Dell. [4] En ny kyrkolag m. m. Del 2. [5]

Begravningslag. [16] Jumuvi ärlillsammuis. Del 1. [33]

Ju mu vi är tillsamans. ExanpelslrnlingDel 2. [34] Ju mu- vi är tillsamans. Undalng för reformer samt förslag Del 3. [35] Stödet till buri- och ungdomsförmingu. [37]

Miljö- och Energidepartementet Miljöskuddcnd. [151

För en bum miljö. [32] Fören bättre miljö. Miljövlrdsfuniljen. Myndighaer och förklaringar. [36]

KUNGL. BIBL.

1987—0325

”PHJ/l