& & 1 992: 1 06 & Försvarsdepartementet

Civilbefälhavama

Delbetänkande av inredningen om lednings- och myndighetsorganisationen för försvaret (LEMO) Stockholm 1992

• Sida 2
•  Original

SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget, som också på uppdrag av regeringskansliets törvaltningskontor ombesörjer remissutsändningar av dessa publikationer.

Adress: Allmänna Förlaget Kundtjänst 106 47 Stockholm Tel 08/7 39 96 30 Telefax: 08/7 39 95 48

Publikationema kan också köpas i Infomationsbokhandeln, Malmtorgsgatan 5, Stockholm.

REGERINGSKANSLIETS

OFFSETCENTRAL ISBN 91-38-13188-9 Stockholm 1992 ISSN O375-250X

• Sida 3
•  Original

Till statsrådet och chefen för Försvarsdepartementet

Genom beslut den 20 juni 1991 bemyndigade regeringen dåvarande chefen för Försvarsdepartementet, statsrådet Roine Carlsson, att tillkalla en särskild utredare för att göra en översyn av ledningsorganisationen på central och regional nivå inom totalförsvaret och av myndighets— strukturen inom Försvarsdepartementets verksamhetsom— råde.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallade departements- chefen den 27 juni 1991 som särskild utredare general— direktören Gunnar Nordbeck. Som experter förordnades expeditions— och rättschefen Rolf Holmquist, departe— mentsrådet Dan Ohlsson och departementsrådet Bo Riddarström. Holmquist entledigades den 5 maj 1992 då rättschefen Ann-Louise Eksborg förordnades att vara expert.

Till sekreterare förordnades den 27 juni 1991 rationali— seringschefen Åke Hjalmarsson.

Utredningen har antagit namnet Utredningen om lednings— och myndighetsorganisationen för försvaret (LEMO).

Utredningen överlämnar härmed delbetänkandet (SOU 1992:106) Civilbefälhavarna. Utredningens arbete fortsätter enligt direktiven.

Stockholm i september 1992

Gunnar Nordbeck

/ Åke Hjalmarsson

• Sida 4
•  Original

• Sida 5
•  Original

INNEHÅLL sid. SAMMANFATTNING....... ............. ............... 7 UPPDRAGET....... .............. ....... ....... 15 1.1 Direktiven................ ........ .......... 15 1.2 Arbetsformer......... ..... . ........ . ..... ... 16 2 NUVARANDE ORDNING... ......... ............... 19 2.1 Civilbefälhavarnas uppgifter.. ....... ....... 19 2.2. ÖCB:s studie 1989....... ............ ........ 21 2.3 Regional indelning inom andra delar av totalförsvarets civila del.................. 22 2.4 Utredningen om den offentliga verksamhetens regionala uppbyggnad....... ..... ............ 23

3 ÖVERVÄGANDEN................................ 25 3.1 Grundläggande utgångspunkter................ 25 3.2 Civilbefälhavarnas uppgifter i krig......... 29 Rikets indelning i civilområden............. 46 3.4 Civilbefälhavarnas uppgifter i fred ..... .... 48

FÖRSLAG ..... ...... ....... ................... 55 Indelning i civilområden.................... 55 4.2 Civilbefälhavarnas uppgifter i krig......... 56 4.3 Civilbefälhavarnas uppgifter i fred......... 57 4.4 Genomförande och möjliga besparingar........ 57

BILAGOR

Bilaga 1 Förordning (1988:1121) med instruktion för civilbefälhavarna Bilaga 2 Olika funktionsansvariga myndigheters (motsv.) regional organisation i krig Bilaga 3 Förordning (1986:294) om ledning och samordning inom totalförsvarets civila del

• Sida 6
•  Original

• Sida 7
•  Original

SAMMANFATTNING

Utredningens uppgift är att se över ledningsorganisa- tionen på central och regional nivå inom totalförsvaret samt myndighetsstrukturen inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde (dir. 1991:44).

Detta delbetänkande behandlar Sveriges indelning i civilområden och antalet civilbefälhavare. Även civilbe- fälhavarnas uppgifter berörs i den omfattning som har bedömts nödvändigt med hänsyn till delutredningens syfte att överväga antalet civilområden och civilbefälhavare. Utredningen kan dock behöva återkomma med mer detaljera- de förslag därom i ett kommande delbetänkande under år 1993 om ledningen av totalförsvarets civila del.

Nuvarande ordning

I dag finns fem civilområden, nämligen

— Södra civilområdet (Civo S), omfattande Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads och Malmöhus

län,

- Västra civilområdet (Civo V), omfattande Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs samt Skaraborgs län,

- Mellersta civilområdet (Civo M), omfattande Stockholms, Uppsala, Södermanlands, östergötlands,

• Sida 8
•  Original

Gotlands, Värmlands, Örebro, Västmanlands, och Kopparbergs län,

- Nedre Norrlands civilområde (Civo NN), omfattande Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands län,

- Övre Norrlands civilområde (Civo ÖN), omfattande Västerbottens och Norrbottens län.

Civilområdenas geografiska omfattning överensstämmer med motsvarande militärområdens. Enligt statsmakternas beslut (prop. 1991/92:102, bet. FöU12, rskr. 337) skall landet fr.o.m. den 1 juli 1993 vara indelat i tre militärområden.

I varje civilområde finns en civilbefälhavare (CB), som är en av landshövdingarna inom civilområdet. Hos varje civilbefälhavare finns ett kansli som leds av en chef. Kanslierna omfattar i fredstid 11, 9, 19, 9 resp. 11 personår och är belägna i Malmö, Göteborg, örebro, östersund resp. Luleå. I krig omfattar kanslierna vardera 100-135 personer och är då samgrupperade med resp. militärbefälhavare (MB) på särskild krigsuppe— hållsplats.

Civilbefälhavarna skall i fred verka för att totalför— svaret inom resp. civilområde planläggs så att det i krig och krigsfara kan föras med enhetlig inriktning. Civilbefälhavarna leder viss utbildning och lednings- övningar inom resp. civilområde.

I krig eller eljest efter regeringens beslut skall Civilbefälhavarna verka för att största möjliga för- svarseffekt uppnås.

• Sida 9
•  Original

Behov av civilbefälhavare

Ledningen av det civila försvaret i krig bygger på de fredstida organisatoriska och administrativa formerna för styrning och ledning av samhällsverksamheten. Utredningen har därför inledningsvis ställt frågan om civilbefälhavareinstitutionen behövs i fred och/eller krig. Civilbefälhavarna har ju inga andra fredstida uppgifter än beredskapsplanläggning samt utbildning och övning inför krig.

Krigsmiljön kan ställa alldeles speciella krav på led— ning som inte finns i fred och som motiverar att sär- skilda ledningsorgan inrättas eller redan befintliga ges ytterligare befogenheter och resurser. De förhållanden som kan motivera avsteg från den s.k. ansvarsprincipen kan delas in i tre grupper enligt följande.

Det kan, för det första, vara nödvändigt att anpassa ledningsorganisationen till behovet av samverkan med det militära försvaret, som självfallet organiseras med utgångspunkt från de krigstida kraven. Särskilda civila ledningsorgan kan behövas för detta ändamål.

Det kan, för det andra, i krig finnas ett behov av sär— skilda tvärsektoriella ledningsorgan med uppgift att in- rikta och samordna skilda funktioner inom det civila försvaret mot gemensamma mål.

I krig finns för det tredje ett stort behov av att kunna fördela och kraftsamla knappa resurser för olika ända- mål. För att tillgodose detta behov kan det vara nödvän— digt att inrätta särskilda ledningsorgan eller ge redan befintliga ytterligare befogenheter och resurser.

LEMO har övervägt om var och en av dessa motiv föreligg- er i fråga om Civilbefälhavarna samt vad uppgiften inne- bär och hur den påverkar indelningen i civilområden.

• Sida 10
•  Original

LEMO anser att en militär chef bör ha gg civil motpart att samverka med när det gäller bl.a. gemensamma läges— bedömningar, övergripande prioriteringar och ömsesidigt hänsynstagande vid operationers genomförande. En militär chef måste, framförallt i snabba lägen, kunna vända sig till en företrädare för det civila samhället för att framföra sina bedömningar, avsikter, önskemål och behov. På motsvarande sätt bör det finnas gg företrädare för det civila samhället som kan framföra de samlade civila synpunkterna på krigföringen. Det skall inte ankomma på den militära chefen att avväga skilda civila intressen.

Den civila myndigheten bör i krig vara samgrupperad med resp. militärbefälhavare.

Samverkanskravet är således ett skäl i sig för en civil- befälhavareinstitution. Det är ett starkt önskemål att civil— och militärområden har sammanfallande gränser.

LEMO anser också att - åtminstone så länge nuvarande länsindelning gäller — det i krig behövs en samordnande myndighet på nivån mellan den centrala och länen.

Antal civilområdån

Det finns inget entydigt svar på hur stora geografiska ansvarsområden som dessa samordningsmyndigheter bör ha. Flera faktorer påverkar detta, såsom näringsgeografiska och demografiska. I vissa hänseenden kan en minskning av antalet civilområden från fem till tre kräva särskilda åtgärder. Några avgörande hinder finns dock inte.

LEMO har vidare funnit att det kan behövas en lednings— instans på högre regional nivå för vissa funktioner inom totalförsvarets civila del. Sådana funktionsledande upp- gifter för civilbefälhavarna utgör dock, enligt LEMO:s

• Sida 11
•  Original

bedömning, inget hinder för att antalet civilområden minskas från fem till tre.

LEMO anser att behovet av samverkan mellan det militära och det civila försvaret bör vara avgörande för indel- ningen i civilområden som alltså bör sammanfalla med in— delningen i militärområden.

Utredningen föreslår därför att Sverige skall indelas i tre civilområden enligt följande.

Götalands civilområde (Civo G): Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs samt Skaraborgs län.

Svealands civilområde (Civo 8): Stockholms, Uppsala, Södermanlands, östergötlands, Gotlands, Värmlands, Västmanlands, örebro, Kopparbergs och Gävleborgs län.

Norrlands civilområde (Civo N): Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.

I varje civilområde bör finnas en civilbefälhavare, en ställföreträdande civilbefälhavare och ett kansli som i krig skall vara samgrupperade med motsvarande militär— befälhavare och militärområdesstab.

Civilbefälhavare och ställföreträdande civilbefälhavare bör utses bland landshövdingarna inom resp. civilområde.

Fredskanslierna

Svealands civilområde föreslås bildas av nuvarande Mellersta civilområdet jämte Gävleborgs län. Denna förändring motiverar inte någon ändring i fråga om den fredstida kansliorganisationen. Fredskansliet i Svealands civilområde bör således även i fortsättningen

• Sida 12
•  Original

vara förlagt till Örebro och ha i stort sett samma omfattning som för närvarande.

I fråga om fredskanslierna i Götalands och Norrlands civilområden måste däremot deras dimensionering och lokalisering övervägas.

Med utgångspunkt i att de fredstida uppgifterna inte förändras i nämnvärd omfattning och med hänsyn till storleken på det nuvarande kansliet i Mellersta civil— området bedömer LEMO att fredskanslierna vardera bör

omfatta drygt 15 personer.

En så begränsad personalstyrka innebär att regionalpoli— tiska motiv knappast behöver påverka valet av lokalise— ringsort.

Inte heller bör valet av lokaliseringsort bestämmas av den aktuelle civilbefälhavarens residensort. Civilbefäl— havare skall kunna utses bland civilområdets lands— hövdingar utifrån de personliga kvalifikationerna. Det är inte rimligt att kansliet skall flytta om en ny civilbefälhavare utses.

Valet bör i stället bestämmas av fredskansliernas sam— verkans— och kontaktnät i syfte att minimera resekostna- derna. Möjligheterna att tillvarata nuvarande kompetens i kanslierna och de personalpolitiska aspekterna bör också beaktas. Det är en fördel om kansliet ligger i en residensstad. Administrativt stöd kan då erhållas av länsstyrelsen.

LEMO anser att civilbefälhavarekansliet i Götalands civilområde i fred bör vara lokaliserat till Malmö samt att civilbefälhavarekansliet i Norrlands civilområde i fred bör vara lokaliserat till Luleå.

• Sida 13
•  Original

13 Genomförande

Från den 1 juli 1993 bör myndigheten Civilbefälhavaren i Mellersta civilområdet benämnas Civilbefälhavaren i Svealands civilområde (CB S). Vid samma tidpunkt bör Gävleborgs län överföras till Svealands civilområde.

Den nya civilområdesindelningen bör i övrigt gälla fr.o.m. den 1 juli 1994.

Myndigheterna Civilbefälhavaren i Södra, Västra, Nedre Norrlands resp. övre Norrlands civilområde bör upphöra den 30 juni 1994. Den 1 juli samma är här två nya myn— digheter bildas, benämnda Civilbefälhavaren i Götalands (CB G) resp. Norrlands (CB N) civilområde.

Det bör snarast uppdras åt särskilda utredare att till den 1 juli 1994 organisera och rekrytera kanslierna i de nya myndigheterna CB G resp. CB N samt lämna anslags- framställning för budgetåret 1994/95. Som utredare bör utses tilltänkta civilbefälhavare. De bör biträdas av kanslierna i Civo S och V resp. Civo NN och öN.

I särskilt beslut bör uppdras åt nuvarande CB S och CB öN att under 1993/94 i samråd med CB V resp. CB NN samverka med militärbefälhavarna i resp. Götalands och Norrlands militärområden.

Besparing

Personalstyrkan vid kanslierna i nuvarande Civo S, V, NN och ÖN omfattar sammanlagt 40 personer. Kanslierna till CB G och CB N bedöms behöva omfatta sammantaget ungefär 35 personår. Besparingarna i personår blir alltså i fred ca 5 personår eller ungefär 1,5 milj. kr. Hyreskostna- derna för två kanslier bortfaller. Genom områdenas större storlek kommer resekostnaderna att öka något.

• Sida 14
•  Original

Möjliga besparingar bedöms därför uppgå till sammantaget någon miljon kr. per år.

• Sida 15
•  Original

1 UPPDRAGET

1.1 Direktiven

Utredningens uppgift är att se över ledningsorganisa- tionen på central och regional nivå inom totalförsvaret samt myndighetsstrukturen inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde (dir. 1991:44).

I delbetänkandet (SOU 1991:112) "Försvarsmaktens led- ning" redovisades främst lednings- och strukturfrågor för försvarsmakten. Härvid föreslogs bl.a. att antalet militärområden skall minskas från nuvarande fem till tre, benämnda Götalands, Svealands och Norrlands mili- tärområden.

statsmakterna har beslutat (prop. 1991/92:102, bet. FöU 12, rskr. 337) att landet fr.o.m. den 1 juli 1993 skall vara indelat i tre militärområden. Minskningen skall åstadkommas genom att Södra och Västra militärområdena resp. Nedre Norrlands och övre Norrlands militärområden läggs samman. Regeringen anmälde i propositionen att LEMO i det fortsatta arbetet avsåg att behandla den ci— vila delen av totalförsvaret samt anförde att som en utgångspunkt för detta arbete bör gälla att militärom— råden och civilområden skall ha geografiska gränser som sammanfaller. Försvarsutskottet förutsatte i sitt be— tänkande att samverkansfrågor mellan det militära och civila försvaret bl.a. på den högre regionala nivån blir ytterligare belysta i det fortsatta utredningsarbetet med ledningsorganisationen och att resultatet av detta arbete redovisas för riksdagen.

• Sida 16
•  Original

Utredningen anmälde i en till regeringen 1992—02-13 in- lämnad arbetsplan att LEMO avsåg att i september 1992 lämna förslag om former för samverkan mellan det militä- ra försvaret och civilt försvar på bl.a. högre regional nivå.

Detta delbetänkande behandlar således Sveriges indelning i civilområden och antalet civilbefälhavare. Även civil- befälhavarnas uppgifter berörs i den omfattning som har bedömts nödvändigt med hänsyn till delutredningens syfte att överväga antalet civilområden och civilbefälhavare. Utredningen kan dock behöva återkomma med mer detaljera- de förslag därom i ett kommande delbetänkande under år

1993 om ledningen av totalförsvarets civila del. 1.2 Arbetsformer

Övervägandena rörande antal civilområden och civilbefäl- havare har organiserats som en särskild delutredning inom LEMO.

För att som experter biträda utredningen i detta arbete förordnade chefen för Försvarsdepartementet den 19 mars 1992 byråchefen Ulf Broström, avdelningschefen Göran Forssén, avdelningschefen Roland Nilsson och kommendören Frank Rosenius. Experternas uppdrag har varit att utföra preciserade utredningsuppgifter samt att skriftligt och muntligt rapportera dem till den särskilde utredaren.

I utredningens regi genomfördes den 3 juni 1992 ett seminarium med deltagare från försvarsmakten, översty— relsen för civil beredskap (öCB), Statens räddningsverk (SRV) och civilbefälhavarna. Härvid studerades olika frågor rörande civilbefälhavarnas uppgifter och rikets indelning i civilområden.

På utredningens begäran har Posten, Televerket, Statens järnvägar/Banverket, Vägverket, Statens invandrarverk,

• Sida 17
•  Original

Närings- och teknikutvecklingsverket samt Sveriges riks— bank skriftligen redovisat sin uppfattning om hur sam- verkan inom det civila försvaret bör utformas på högre regional nivå. Vidare har, likaledes på utredningens be- gäran, öCB, Rikspolisstyrelsen, SRV, Styrelsen för psy— kologiskt försvar, Socialstyrelsen, Statens jordbruks- verk, Arbetsmarknadsstyrelsen samt Närings— och teknik— utvecklingsverket redovisat sin uppfattning om hur funk- tionsledningen inom resp. funktion bör utformas på högre regional nivå.

LEMO har fått skrivelser i ärendet från Kraftsam Elbe— redskap, Civilbefälhavaren i Nedre Norrlands civilområde och Civilbefälhavaren i Västra civilområdet.

Utredningsmannen har tagit del av Regionutredningens betänkande (SOU 1992:63) "Regionala roller — en perspek— tivstudie" och Västsverigeutredningens betänkande (SOU 1992:66) "Västsverige — region i utveckling".

Utredningsmannen har rådgjort med den parlamentariska referensgrupp som är knuten till LEMO.

LEMO har informerat företrädare för berörda centrala arbetstagarorganisationer om arbetet och berett dem tillfälle att framföra synpunkter.

• Sida 18
•  Original

• Sida 19
•  Original

2 NUVARANDE ORDNING

2.1 civilbefälhavarnas uppgifter

Enligt förordningen (1981:978) om rikets indelning i militär— och civilområden m.m. finns fem civilområden,

nämligen

- Södra civilområdet (Civo S), omfattande Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads och Malmöhus

län,

- Västra civilområdet (Civo V), omfattande Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs samt Skaraborgs län,

- Mellersta civilområdet (Civo M), omfattande Stockholms, Uppsala, Södermanlands, östergötlands, Gotlands, Västmanlands, Värmlands, örebro och

Kopparbergs län,

- Nedre Norrlands civilområde (Civo NN), omfattande

Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands län,

— Övre Norrlands civilområde (Civo öN), omfattande Västerbottens och Norrbottens län.

civilområdenas geografiska omfattning överensstämmer med motsvarande militärområdens.

I varje civilområde finns en civilbefälhavare (CB), som är en av landshövdingarna inom civilområdet. Hos varje civilbefälhavare finns ett kansli som leds av en chef. Kanslierna omfattar i fredstid 11, 9, 19, 9 resp. 11

• Sida 20
•  Original

personår och är belägna i Malmö, Göteborg, örebro, östersund resp. Luleå. I krig omfattar kanslierna var— dera 100—135 personer och är då samgrupperade med resp. militärbefälhavare (MB) på särskild krigsuppehållsplats.

Enligt förordningen (1988:1121) med instruktion för civilbefälhavarna skall de i fred verka för att total- försvaret inom resp. civilområde planläggs så att det i krig och krigsfara kan föras med enhetlig inriktning. Planläggningen skall samordnas såväl mellan de civila myndigheterna och organen inbördes som mellan dessa och de militära myndigheterna. Civilbefälhavarna leder viss utbildning och ledningsövningar inom resp. civilområde.

I krig eller eljest efter regeringens beslut skall civilbefälhavarna verka för att största möjliga för- svarseffekt uppnås.

De skall därvid

- verka för att sådan verksamhet hos civila myndigheter och andra organ, som har betydelse för försvarsansträng- ningarna, bedrivs med en enhetlig inriktning,

- samordna de civila försvarsåtgärderna,

— tillsammans med militärbefälhavarna verka för att det civila och det militära försvaret samordnas,

- verka för att resp. civilområdes tillgångar fördelas och utnyttjas så att försvarsansträngningarna främjas.

Civilbefälhavareinstruktionen återfinns i sin helhet i bilaga 1.

Enligt förordningen (1988:1215) om förfarandet hos kom- munerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara får en civilbefälhavare, om riket är i krig och förbindelsen med riksstyrelsen inte kan

• Sida 21
•  Original

upprätthållas, fullgöra de uppgifter som enligt 8 kap. regeringsformen ankommer på regeringen. Vidare får en civilbefälhavare förordna om beredskapstillstånd enligt lagen därom (1960:513) om stridshandlingar har inletts mot svenskt territorium och förbindelserna med riksstyrelsen inte kan upprätthållas.

2.2 ÖCst studie 1939

öCB genomförde år 1989 särskilda studier avseende led- ningen inom den civila delen av totalförsvaret. Studi— erna rapporterades till regeringen med öCst skrivelse (1989-10—20, dnr 291-349/89) "Ledningen av totalförsva— rets civila del under kriser och i krig".

ÖCB anser i rapporten att "civilbefälhavarinstitutionen och GB:s långtgående befogenheter i krig huvudsakligen motiveras av behovet av en civil myndighet som under extraordinära förhållanden — dvs. under krig och krigs— liknande tillstånd — tillsammans med MB kan samordna våra totala civila och militära resurser inom en region och kraftsamla dessa resurser till de för försvaret av vårt territorium och för befolkningens skydd och över- levnad väsentligaste uppgifterna".

Cst uppgift blir därvid, enligt öCB, att inrikta och samordna den civila totalförsvarsverksamheten samt att samverka med militär chef. öCB ansåg även att till dessa övergripande uppgifter borde läggas vissa funktionsled- ande uppgifter, främst inom funktionerna Befolknings— skydd och räddningstjänst, Hälso- och sjukvård, Psyko— logiskt försvar, Ordning och säkerhet samt Transporter.

ÖCB föreslog vissa ändringar i civilbefälhavareinstruk- tionen.

Regeringen angav i prop. 1989/90:100, bilaga 6, att "de

• Sida 22
•  Original

principer för ledning som redovisats i överstyrelsens rapport redan nu kan utgöra en allmän grund för myndig- heternas fortsatta arbete".

I sammanhanget bör också nämnas att den s.k. CFL-utred- ningen i sitt betänkande (SOU 1989:42) "Civilt försvar" lämnade vissa förslag om civilbefälhavarnas uppgifter m.m.

2.3 Regional indelning inom andra delar av totalför- svarets civila del

Inom vissa av funktionerna inom totalförsvarets civila del finns f.n. ledningsorgan på den högre regionala nivån. Dessa är följande.

— Elförsörjning: Elbefälhavare

— Telekommunikationer: Teleregionchef och radioregion— chef

- Järnvägstransporter: Affärsområdeschef ur SJ och ban- regionchef ur Banverket

— Sveriges Radio: Programområdeschef

- Posten: Postbefälhavare

- Väghållning: Regionchef

Olika funktionsansvariga myndigheters (motsv.) regionala organisation i krig framgår av bilaga 2. LEMO hänvisar också i detta sammanhang till Regionutredningens betän- kande, bilaga 2, (SOU 1992:65) "Kartboken". LEMO vill också framhålla att f.n. pågår stora omstruktureringar inom flera av de berörda myndigheterna (motsv.).

• Sida 23
•  Original

2.4 Utredningen om den offentliga verksamhetens regionala uppbyggnad

Regionutredningen lämnade i juni 1992 betänkandet (SOU 1992:63) "Regionala roller - en perspektivstudie". I betänkandet presenterar utredaren en analys av tre alternativ för uppbyggnaden av den offentliga verksam- hetens regionala nivå.

Det första alternativet innebär ett statligt regionalt ansvar. Den samordnade länsförvaltningen utvidgas till fler områden och länsstyrelsens roll som sammanhållande regionalt organ stärks. Länsstyrelsernas organisation renodlas vidare genom att lekmannastyrelserna avskaffas. Landstingen berörs inte direkt i detta alternativ. Deras roll blir i hög grad beroende av utfallet av den pågåen- de utredningen om hälso— och sjukvårdens finansiering och organisation.

Det andra alternativet innebär att kommuner i samverkan får ansvaret för de regionala frågorna. Landstingen av— vecklas och deras uppgifter förs över till kommunerna eller till kommuner i samverkan. Länsstyrelserna finns i detta alternativ kvar med i princip nuvarande inriktning och omfattning. Eventuellt kan vissa uppgifter föras över från länsstyrelserna till ett organ för kommuner i samverkan.

Enligt det tredje alternativet bildas ett nytt regionalt folkvalt organ. Det får sina uppgifter från dagens landsting och länsstyrelser. Landstingen avvecklas medan länsstyrelserna lever kvar om än i annan form.

När det gäller den geografiska indelningen betonas att de framtida regionerna bör vara utformade efter närings- geografiska utgångspunkter. Regionerna bör vidare vara utformade mer efter samhällsplaneringens behov än vad

• Sida 24
•  Original

som i dag är fallet. Antalet regioner bör enligt utreda— ren vara färre än i dag men inte så få att nationalsta- tens suveränitet utmanas.

Regeringen anmälde i prop. 1991/92:100, bilaga 14, att den avsåg tillkalla en parlamentarisk beredning för det fortsatta arbetet med såväl den regionala verksamhetens uppbyggnad som landets indelning i län. Direktiv (dir. 1992:86) för en regionberedning har nyligen meddelats.

• Sida 25
•  Original

I detta kapitel behandlas inledningsvis några grundläg- gande utgångspunkter för hur ledningen av totalförsva- rets civila del bör utformas. Med dessa som grund disku- teras därefter motiven för civilbefälhavareinstitutionen och civilbefälhavarnas uppgifter i krig. I ett tredje avsnitt övervägs hur dessa uppgifter samt den offentliga verksamhetens regionala uppbyggnad påverkar indelningen i civilområden. Slutligen behandlas civilbefälhavarnas fredstida uppgifter och den fredstida lokaliseringen av civilbefälhavarnas kanslier.

Utredningens förslag med anledning av slutsatserna i detta kapitel sammanfattas i ett följande kapitel.

3.1 Grundläggande utgångspunkter

Grundläggande för utformningen av ledningssystemet för det civila försvaret är de aktuella samhällsförhållande— ha och möjliga förändringar av dessa, de uppgifter som det civila försvaret skall lösa samt karaktären av de situationer ("hotbilder") i vilka uppgifterna skall lösas.

Ett civilt ledningssystem för krig berör all samhälls— verksamhet och måste utgå från det sätt att leda och styra denna verksamhet som råder under fred.

Samhällets omställning till krigsförhållanden och andra extraordinära situationer måste kunna ske snabbt och smidigt. Det finns en stor risk för att stora omorgani-

• Sida 26
•  Original

sationer leder till oklarhet och förvirring. Det är ock— så viktigt att de ledningsmetoder som tillämpas i det fredstida samhället så långt möjligt tillämpas även i krigstider. Människor bör, trots de ändrade yttre för- hållandena, kunna känna igen sig och de myndigheter med vilka de har att göra. Såväl organisation som metoder för ledning av totalförsvarets civila del i krig, dvs. samhällets hela verksamhet utom den militära, måste där- för bygga på de principer som gäller i fred.

I Sverige tillämpar vi därför sedan länge den s.k. an- svarsprincipen, innebärande att den som har ansvar för en viss samhällsverksamhet i fred också har motsvarande ansvar i krig, om verksamheten då skall fortgå, liksom för att erforderliga beredskapsåtgärder vidtas.

Samhällsverksamheten är mot denna bakgrund indelad i ett antal för totalförsvaret betydelsefulla funktioner. För varje funktion är, enligt förordningen (1986:294) om ledning och samordning inom totalförsvarets civila del, en funktionsansvarig myndighet på central nivå utsedd. Förordningen återfinns som bilaga 3, varav också framgår funktionsansvarets innebörd.

Samhällsutvecklingen medför att såväl organisation som metoder för att styra och leda samhällsverksamheten ständigt förändras. Detta är inte minst aktuellt i dessa dagar som kännetecknas av ett omfattande reform- och förändringsarbete. Ledningen av det civila försvaret måste anpassas härtill. Det är emellertid också viktigt att beredskapsfrågorna beaktas i det pågående reformar- betet. LEMO får anledning att återkomma till dessa frå- gor i ett kommande betänkande om ledningen av totalför— svarets civila del. Längre fram i detta kapitel behand— las endast de förändringar som kan ha direkt betydelse för indelningen i civilområden och civilbefälhavarnas uppgifter.

• Sida 27
•  Original

Den organisatoriska lösningen för ledningen av totalför- svarets civila del skall alltså utgå från organisation och ansvarsförhållanden i fred. Men krigsmiljön kan ställa alldeles speciella krav på ledning som inte finns i fred.

Det kan sålunda vara nödvändigt att anpassa ledningen till behovet av samverkan med det militära försvaret, som självfallet organiseras med utgångspunkt från de krigstida kraven.

Särskilda tvärsektoriella ledningsorgan kan behöva in— rättas för att inrikta och samordna skilda funktioner inom det civila försvaret mot gemensamma mål.

I krig finns ett stort behov av att kunna fördela och kraftsamla knappa resurser för olika ändamål. För att tillgodose dessa behov kan det vara nödvändigt att in— rätta särskilda ledningsorgan eller ge redan befintliga ytterligare befogenheter och resurser.

Enligt 1992 års försvarsbeslut (prop. 1991/92:102, bet. FöU 12, rskr. 337) har det civila försvaret till uppgift

- att värna civilbefolkningen mot verkningarna av krigs- handlingar och under kriser trygga en livsnödvändig för- sörjning,

- att under kriser och i krig stödja försvarsmakten, samt

— att, för fullföljandet av dessa uppgifter, under kriser och i krig upprätthålla de viktigaste samhälls- funktionerna.

Planeringen skall utgå från dels de påfrestningar som Sverige kan utsättas för vid ett väpnat angrepp, dels de försörjningsproblem som kan uppstå i samband med allvar—

• Sida 28
•  Original

liga, krigshotande internationella kriser och i en neu- tralitetssituation.

Vid ett väpnat angrepp är uppgifterna för det civila försvaret att dels stödja försvarsmakten, dels lindra konsekvenserna för befolkningen.

1992 års försvarsbeslut innebär viktiga justeringar av grunderna för totalförsvarets planering inför ett väpnat angrepp. De stort upplagda, långvarigt förberedda an— greppsföretagen mot landet med syfte att successivt er- övra svenskt territorium skall inte längre vara den främsta dimensioneringsgrunden för det militära försva— ret. I stället skall angrepp med höga tidskrav, med mera begränsade, men kvalitativt högtstående resurser och med maximalt utnyttjande av militär överraskning sättas i fokus.

Försvarsmakten skall kunna möta ett angrepp som - i ett läge av förhöjd politisk spänning i Europa - inleds med endast kort militär förvarning. Angriparen skall däri— genom antas kunna sätta in endast begränsade styrkor, som dock till huvuddelen har hög kvalitet, och vara in— riktad på att nå snabb strategisk och operativ framgång. Försvarsmakten skall sålunda ha en betryggande förmåga att motstå ett angrepp som inledningsvis kraftsamlas mot vitala funktioner inom Sveriges nationella ledningssy— stem och inom totalförsvaret. Denna angreppsform brukar

benämnas "strategiskt överfall".

Vid ett angrepp över havet skall det militära försvaret inriktas mot att hindra en angripare att få fast fot på svensk mark. Vid ett angrepp över landgränsen skall in- riktningen liksom hittills vara att successivt bryta angriparens anfallskraft genom ett djupförsvar.

Om en angripare genom sina operationer lyckas bryta vårt organiserade motstånd skall alla tillgängliga resurser

• Sida 29
•  Original

utnyttjas för att fullfölja försvaret i alla de former som folkrätten medger.

Dessa uppgifter för det militära försvaret skall vara styrande också för planeringen inom den civila delen av totalförsvaret. Den skall således kunna bidra till en betryggande förmåga att motstå ett överraskande inlett angrepp som kraftsamlas mot vitala samhällsfunktioner.

3.2 civilbefälhavarnas uppgifter i krig

I föregående avsnitt underströks vikten av att ledningen av det civila försvaret i krig bygger på de fredstida organisatoriska och administrativa formerna för styrning och ledning av samhällsverksamheten. Det finns därför anledning att inledningsvis ställa frågan om civilbefäl- havareinstitutionen behövs i fred och/eller krig. Civil- befälhavarna har ju inga andra fredstida uppgifter än beredskapsplanläggning samt utbildning och övning inför krig.

Krigsmiljön kan ställa alldeles speciella krav på led— ning som inte finns i fred och som motiverar att sär— skilda ledningsorgan inrättas eller redan befintliga ges ytterligare befogenheter och resurser.

De förhållanden som kan motivera avsteg från den s.k. anSVarsprincipen kan delas in i tre grupper enligt följande.

Det kan, för det första, vara nödvändigt att anpassa ledningsorganisationen till behovet av samverkan med det militära försvaret, som självfallet organiseras med utgångspunkt från de krigstida kraven. Särskilda civila ledningsorgan kan behövas för detta ändamål.

Det kan, för det andra, i krig finnas ett behov av sär—

• Sida 30
•  Original

skilda tvärsektoriella ledningsorgan med uppgift att in- rikta och samordna skilda funktioner inom det civila

försvaret mot gemensamma mål.

I krig finns för det tredje ett stort behov av att kunna fördela och kraftsamla knappa resurser för olika ända— mål. För att tillgodose detta behov kan det vara nödvän- digt att inrätta särskilda ledningsorgan eller ge redan befintliga ytterligare befogenheter och resurser.

I det följande övervägs om var och en av dessa motiv föreligger i fråga om civilbefälhavarna samt vad upp- giften innebär och hur den påverkar indelningen i civil—

områden.

3.2.1 Samverkan med militära försvaret

En huvuduppgift för det civila försvaret i krig är att stödja det militära försvaret som inte kan verka isole- rat utan kontinuerlig samverkan med och stöd från det övriga samhället. Man förlitar sig i planeringen i bety— dande grad på det civila samhällets resurser.

En väl fungerande hälso- och sjukvård i krig är en för- utsättning för de militära förbandens stridsvärde och ytterst för totalförsvarets uthållighet. Den är planlagd att genomföras i samverkan mellan den civila och den militära sjukvårdsorganisationen. Den civila sjukvården skall därvid kunna svara för huvuddelen av all kvalifi- cerad sjukvård för militära patienter.

Det militära försvaret är i avgörande grad beroende av väl fungerande telekommunikationer. Dess operativa rör- lighet är starkt beroende av drivmedel samt av fungeran- de förbindelser och av tjänster från civila transport— och trafikföretag. Tillgången på elkraft har stor bety—

delse för försvarsmaktens verksamhet.

• Sida 31
•  Original

Försvarsmaktens försörjning med livsmedel, industriva- ror, byggnadsarbeten och reparationer har stor betydelse under en uppbyggnadsperiod och vid mobilisering. Detta kräver en omsorgsfull och noggrann planläggning i fred, inte minst för att säkerställa att samhället kan till- godose behoven. I ett längre krigsförlopp måste också försvarsmaktens ersättningsbehov tillgodoses. I ett kort och intensivt krig är däremot stödbehoven och även möj- ligheterna att tillgodose dem mindre. I en sådan situa— tion får man leva efter principen "man tager vad man haver".

Den civila delen av totalförsvaret har i en del fall behov av militärt stöd. Varning av civilbefolkningen vid flyganfall är beroende av en väl fungerande luftbevak— ning. Viktigare anläggningar och transporter måste ges militärt skydd. Militär trupp, som inte är upptagen av strid, kan behöva biträda vid olika former av skadeav- hjälpande åtgärder.

I fråga om upprätthållande av ordning och säkerhet måste totalförsvarets olika delar samverka och stödja varandra.

Den ökade betoningen i planeringen på ett s.k. "strate- giskt överfall" som, i ett läge av förhöjd politisk spänning i Europa, inleds med endast kort militär för- varning och riktas mot vitala funktioner i samhället ökar kraven på en väl fungerande samverkan mellan total- försvarets militära och civila delar. Behov av gemensam lägesbedömning och gemensamma prioriteringar när det gäller den skadeavhjälpande verksamheten uppstår snabbt. Intressekonflikter kan uppstå mellan militära och civila behov och önskemål. sådana konflikter måste få en rim— ligt sammanvägd lösning.

Vid ett "strategiskt överfall" är en snabb och korrekt

• Sida 32
•  Original

nyhetsförmedling och information till allmänheten liksom andra åtgärder inom det psykologiska försvaret av den största betydelse. Detta ställer stora krav på samverkan och samordning.

Militära operationer kan inte genomföras utan hänsyns— tagande till det civila samhället. På motsvarande sätt måste åtgärder inom det civila försvaret anpassas till den militära planläggningen. Det kan till exempel gälla i samband med omfattande utrymningar.

Behovet av samverkan och ömsesidigt bistånd i krig mel— lan totalförsvarets olika delar är således omfattande och mångfacetterat.

Den s.k. ansvarsprincipen innebär att ledningen av to- talförsvarets skilda civila delar åvilar olika organ. En militär chef kan därför i verkställighetslägen behöva

samverka med resp. begära stöd av olika organ.

Det är emellertid angeläget att en militär chef har gg civil motpart att samverka med när det gäller bl.a. gemensamma lägesbedömningar, övergripande prioriteringar och ömsesidigt hänsynstagande vid operationers genom- förande. En militär chef måste, framförallt i snabba lägen, kunna vända sig till eg företrädare för det civi- la samhället för att framföra sina bedömningar, avsikt- er, önskemål och behov. På motsvarande sätt bör det fin— nas gg företrädare för det civila samhället som kan framföra de samlade civila synpunkterna på krigföringen. Det skall inte ankomma på den militära chefen att avväga skilda civila intressen.

Inom försvarsmakten svarar fr.o.m. den 1 juli 1993 tre militärbefälhavare för den operativa ledningen på högre regional nivå. Denna ledning utövas i syfte att samordna insats med mark-, sjö- och flygstridskrafter jämte stöd- verksamhet inom ett tilldelat operationsområde och om—

• Sida 33
•  Original

— bedöma det operativa läget och fatta beslut i stort innefattande riktlinjer för operationens genomförande,

— utforma operationsplan, — ställa uppgifter och fördela resurser, - reglera befälsförhållanden,

— samordna stridande förbands verksamhet och erforderli- ga stödfunktioner sinsemellan och med totalförsvaret i övrigt,

— om läget kräver det fatta nytt beslut i stort,

— följa utvecklingen och rapportera till överbefäl— havaren.

En militärbefälhavare leder också inom sitt område genomförandet av mobiliseringen. Ledning av mobilisering måste kunna ske samtidigt som ledningen av operationen och annan verksamhet utförs. Anskaffning av förnödenhet- er skall kunna ske parallellt med att mobilisering genomförs.

Effektiviteten i den operativa ledning som kan åstadkom- mas i krig, är i stor utsträckning beroende på de förbe- .redelser.i form av bl.a. operativa planer som gjorts i fred.

På civil sida finns i fred ingen myndighet med tvärsek- toriella och samordnande uppgifter på högre regional nivå. Mot bakgrund av vad som har anförts i det föregå- ende är det emellertid ett starkt behov av en sådan myn- dighet i krig för samverkan med militärbefälhavaren. Det bör vara gg myndighet med vilken resp. militärbefälhava-

• Sida 34
•  Original

re har att samverka. De bör ha sammanfallande geografi— ska ansvarsområden. I sammanhanget erinrar LEMO om att försvarsområdena i allt väsentligt har sammanfallande gränser med länen. Norrbottens län omfattar dock tre försvarsområden.

För att kunna lösa sina samverkansuppgifter måste den civila myndigheten naturligtvis ha tillgång till en god sammanställd bild över läget inom det civila samhället och dess skilda sektorer/funktioner inom det geografiska ansvarsområdet. Det innebär däremot inte att den måste ha detaljkunskap om läget inom varje sektor/funktion. Överblicken och sammanhanget är viktigast. Myndigheten bör dock ha ett sådant kontaktnät att även detaljerade uppgifter kan inhämtas snabbt.

För att samverkansuppgifterna skall kunna lösas måste myndigheten också ha befogenheter (eller åtminstone sådan auktoritet) att den kan inrikta den civila verk- samheten i enlighet med vad som har överenskommits med den militära motparten. Det innebär inte i och för sig någon funktionell ledningsuppgift innefattande t.ex. att ställa uppgifter och fördela resurser. Den uppgiften an- kommer på de funktionsansvariga myndigheterna och organ- en.

Den civila myndigheten bör i krig vara samgrupperad med resp. militärbefälhavare.

Samverkanskravet är således ett skäl i sig för en civil— befälhavareinstitution. Det är ett starkt önskemål att civil- och militärområden har sammanfallande gränser.

3.2.2 Inriktning och samordning av det civila försvaret

Tidigare har anförts att det kan finnas ett behov i krig att inrätta särskilda tvärsektoriella ledningsorgan med

• Sida 35
•  Original

uppgift att inom ett geografiskt ansvarsområde inrikta och samordna skilda funktioner inom det civila försvaret mot gemensamma mål.

I föregående avsnitt konstaterades att en militärbefäl— havare bör ha gg civil samverkansmyndighet med motsva- rande geografiskt ansvarsområde. Vidare konstaterades att denna myndighet för att lösa sina samverkansuppgif- ter måste ha en god sammanhållen bild över läget inom det civila samhället och sådana befogenheter (eller åtminstone sådan auktoritet) att den kan inrikta den civila verksamheten i enlighet med vad som har överens- kommits med den militära motparten. Samverkanskravet är således ett motiv i sig för en civilbefälhavareinstitu— tion.

Det finns emellertid skäl att pröva om rent civila sam- ordningsbehov på högre regional nivå motiverar civilbe— fälhavarna. Detta med hänsyn till bl.a. hur de geografi— ska ansvarsområdena bör utformas. I föregående avsnitt framhölls att samverkansaspekterna talar för att mili— tärbefälhavare och civilbefälhavare skall ha sammanfal-

lande geografiska ansvarsområden.

I krig, inte minst vid ett s.k. "strategiskt överfall", uppstår med stor sannolikhet situationer då besked eller beslut inte kan eller inte hinner inhämtas från den som normalt har beslutsrätten. Därför måste ett decentrali- serat beslutsfattande vara förberett och kunna utövas. Särskilt allvarligt vore om motstånd inte skulle bjudas ett angrepp därför att beslut inte har erhållits från högre instans.

Enligt den administrativa fullmaktslagen och förordning— en (1988z97 resp. 1988:1215) får civilbefälhavare i krig fullgöra de uppgifter som enligt 8 kap. regeringsformen ankommer på regeringen om förbindelsen med riksstyrelsen inte alls eller endast med avsevärda svårigheter kan

• Sida 36
•  Original

upprätthållas eller om omedelbara åtgärder måste vidtas. Under samma förutsättningar har länsstyrelserna motsva- rande befogenheter om förbindelsen har avbrutits med både regeringen och civilbefälhavaren. Befogenheterna gäller i båda fallen självfallet endast inom det egna geografiska ansvarsområdet.

Enligt lagen om beredskapstillstånd (1960:513) och be- redskapskungörelsen (1960:575) har civilbefälhavare -eller, om hans beslut inte kan avvaktas, länsstyrelse — rätt att förordna om beredskapstillstånd genom bered- skapslarm om stridshandlingar inleds mot svenskt terri- torium och förbindelserna med riksstyrelsen inte kan upprätthållas.

I och för sig utgör dessa delegeringsregler inget motiv för civilbefälhavareinstitutionen. Befogenheterna skulle kunna delegeras från regeringen till länsstyrelserna. Det måste emellertid anses vara en betydande fördel att det i de aktuella fallen finns en instans med ett större

geografiskt ansvarsområde än län.

Enligt "ansvarsprincipen" utövas ledningen av totalför- svarets civila del av många myndigheter och andra organ på skilda nivåer. De olika myndigheternas och organens interna organisation och regionala indelning varierar i betydande grad. Någon enhetlighet föreligger inte. Inte minst geografiska och demografiska förhållanden i olika landsändar samt tekniska, ekonomiska och andra förut- sättningar för olika verksamheter har lett till detta. Olika funktionsansvariga myndigheters regionala orga- nisation i krig framgår av bilaga 2.

Samhället är komplext. Samtidigt råder ett stort beroen- deförhållande mellan olika sektorer/funktioner. I freds— tid klaras mycket av de komplexa beroendeförhållandena genom en fungerande marknad vari tjänster och varor bjuds ut och köps. Samverkan mellan olika myndigheter är

• Sida 37
•  Original

också ett naturligt och självklart inslag i det freds- tida samhället.

Sättet att samverka mellan myndigheter och sättet att samordna verksamheter i fredssamhället skall utgöra grunden för samordning och samverkan i krig. Men krigsfallet ställer krav på samordning och samverkan av en helt annan omfattning än fredssituationen. Det som skiljer krigsförhållandena från fredsförhållandena är inte främst arten av påfrestningar utan deras dimension och geografiska omfattning. I krig är också kraven på snabbt beslutsfattande större. Tidsödande samrådsför— faranden är inte möjliga.

Det behövs därför någon som i krig inom ett givet geo- grafiskt område inriktar och samordnar all civil sam- hällsverksamhet mot gemensamma mål så att största möj- liga försvarseffekt i vid mening åstadkoms. På riksnivå ankommer detta på regeringen med biträde av centrala myndigheter. Men samordning måste också kunna utövas på lokal och regional nivå, bl.a. med hänsyn till att för— hållandena varierar mellan olika landsändar. I krig är det inte heller möjligt för regeringen att följa och överblicka läget och samordningsbehoven i olika lands- ändar.

På lokal nivå utövas samordningen av kommunstyrelsen, som är högsta civila totalförsvarsmyndighet i kommunen. På länsnivå utövas rollen av länsstyrelsen som redan i fred har betydande samordningsuppgifter inom länet.

Regionutredningen har i betänkandet (SOU l992:63) "Regionala roller - en perspektivstudie" anfört att nuvarande län utgör för små planeringsområden. Detta gäller, enligt LEMO:s mening, även i fråga om samordning inför och i krig. Som nämnts har regeringen tillkallat en parlamentarisk beredning med uppgift att överväga bl.a. länsindelningen. En rimlig bedömning är dock att

• Sida 38
•  Original

en eventuell ny länsindelning inte kan förverkligas ännu på flera år.

Åtminstone så länge nuvarande länsindelning gäller be- hövs därför i krig en samordnande myndighet på nivån mellan den centrala och länen.

Det finns inget entydigt svar på hur stora geografiska ansvarsområden som dessa samordningsmyndigheter bör ha. Flera faktorer påverkar detta, såsom näringsgeografiska och demografiska. Även skilda samhällssektorers regiona- la indelning måste beaktas. Som har framgått av beskriv— ningen i avsnitt 2.3 och bilaga 2 företer dessa en syn— nerligen brokig karta.

På LEMO:s begäran har Posten, Televerket, Vägverket, Statens järnvägar/Banverket, Statens invandrarverk, Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) samt Sveriges riksbank lämnat sina synpunkter avseende samordning av totalförsvarets civila del på högre regional nivå.

Posten anser att en civilbefälhavare — inom vart och ett av föreslagna tre civilområden — skall inrikta verksam- heten efter samma principer som för närvarande. Civilbe— fälhavaren bör samverka med en postbefälhavare represen- terad av kontaktpersoner på uppehållsplatsen.

Televerket erinrar om att det skall bolagiseras den 1 januari 1993 samt att funktionsansvaret för funktionen Telekommunikationer då övergår till den nybildade Tele— styrelsen. Det nya telebolagets roll och uppgifter på skilda nivåer inom totalförsvaret är inte helt utklarad. Televerket ser emellertid f.n. inga påtagliga svårighet- er eller problem med att anpassa sin samverkan med to- talförsvaret på den högre regionala nivån till en indel— ning i tre civilområden.

• Sida 39
•  Original

Vägverket anser att samverkan med militär— och civilbe— fälhavare löses bäst genom en samverkansgrupp från Väg- verket placerad på MB/CB krigsuppehållsplats. Vägverket redovisar inga synpunkter på indelningen i civilområden.

Invandrarverket anser att behovet av en högre regional samverkande och samordnande myndighet är helt klart. Verket anser att Civilbefälhavaren skall vara inrikt- ningsansvarig och att civilområdena skall ha sammanfal- lande gränser med militärområdena.

NUTEK hänvisar beträffande delfunktionen Elförsörjning till yttrande från Kraftsam Elberedskap, som framhåller att grundläggande för indelningen i elområden är elsy— stemets tekniska utformning, branschens uppdelning i företag samt indelningen i distributionsområden. Kraft— sam Elberedskap anser att den nuvarande indelningen i fem civilområden från elsamverkanssynpunkt är en bra lösning. En övergång till tre civilområden är dock inte gränssättande. Samverkan under beredskap och krig kommer även i framtiden att ske via samverkansgrupper. olägen- heter som kan uppstå i den fredstida samverkan är inte av större svårighetsgrad än att de går att lösa.

Riksbanken framhåller att genom information från civil- befälhavare till bankens regionchefer om "aktuellt läge, en angripares möjligheter och de militära chefernas in- tentioner samt behovet av inriktning och samordning av verksamheten" kan Riksbanken inrikta sina åtgärder i överensstämmelse med det övriga försvarets inriktning mot ett gemensamt mål. Enligt Riksbanken synes "denna princip för indirekt ledning/styrning/inriktning vara lämplig även om civilområdena minskas från fem till tre".

SJ/Banverket erinrar i en gemensam skrivelse om att de— ras organisation uppvisar ringa överensstämmelse med nu-

varande milo/civo—indelning. Organisation och lednings-

• Sida 40
•  Original

förhållanden avses i princip inte ändras i krig. De båda verken bör representeras av samverkansgrupp på MB/CB krigsuppehållsplats och kan möjligen tilldelas vissa be- slutsbefogenheter. En övergång från fem till tre civil— områden bedöms förstärka behovet av dessa samverkans- grupper. Däremot anser verken att det är mindre lämpligt att inordna järnvägsrepresentanterna i civilbefälhava-

rens transportfunktion.

LEMO kan konstatera att för de myndigheter eller organi- sationer med viktiga totalförsvarsuppgifter, som har någon form av regional indelning, så överensstämmer den i mycket ringa grad med nuvarande indelning i fem civil— områden. Andra faktorer än civilområdesindelningen har naturligt nog varit styrande för resp. funktions regio— nala organisation. Även i krig bör varje funktions led— ning utformas utifrån dess förutsättningar. Samordning och samverkan får - och kan — tillgodoses på annat sätt, bl.a. genom samverkansorgan. Mot den bakgrunden synes en minskning från fem till tre civilområden inte leda till

några större problem.

Civilbefälhavarna skall emellertid också samordna och inrikta verksamheten på lägre regional nivå, främst vid länsstyrelserna. En sammanslagning av Södra och Västra civilområdena kan från den utgångspunkten vara tveksam. Det finns en uppenbar risk för att problemen i södra Sverige, främst Skåne, och i Göteborgsområdet i vissa krigsfall kan bli en civilbefälhavare övermäktiga. Genom särskilda åtgärder, t.ex. genom att civilbefälhavarens befogenheter för viss tid eller för vissa uppgifter delegeras till en länsstyrelse, kan dock den risken minskas. LEMO vill i det sammanhanget erinra om det sam- arbete som växt fram i det s.k." NORP—området". Väst- sverigeutredningen har i juni i år överlämnat betänkan— det (SOU 1992:66) "Västsverige — region i utveckling". Utredaren föreslår i betänkandet en temporär lösning i form av en försöksverksamhet med ett regionförbund

• Sida 41
•  Original

enligt kommunalförbundsmodell där kommuner och landsting i Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Skara— borgs län får samverka i övergripande utvecklingsfrågor. Länsstyrelsens ansvar för regionala utvecklingsfrågor flyttas till förbundet. På sikt anser utredaren att de fyra västsvenska länen bör slås samman till ett. För detta behövs dock enligt utredaren ett fortsatt utred— ningsarbete. Utredningens betänkande remissbehandlas för närvarande.

Ett sammanslaget civilområde i Norrland kommer att till ytan bli mycket stort. I delbetänkandet (SOU 1991:112) om Försvarsmaktens ledning anförde LEMO att de södra försvarsområdena eller ett underhållsregemente i Norr— lands militärområde bör förstärkas med transport— och fältarbetskompetens för att ledningen av transporter till övre Norrland skall säkerställas. Enligt vad LEMO har erfarit överväger ÖB f.n. hur och var en sådan förstärkning bör organiseras.

Ledningen av transportrörelserna genom Nedre Norrland måste självfallet ske i samverkan militärt/civilt. En civilbefälhavare i ett sammanslaget civilområde i Norr- land kan därför i krig behöva organisera en särskild transportledningsresurs i den södra delen av området.

Sammanfattningsvis kan således konstateras att det finns ett behov av en myndighet som på högre regional nivå samordnar och inriktar verksamheten inom den civila de- len av totalförsvaret. I vissa hänseenden kan en minsk- ning av antalet civilområden från fem till tre från den— na utgångspunkt kräva särskilda åtgärder. Några avgöran- de hinder härför föreligger dock inte.

• Sida 42
•  Original

3.2.3 Ledning på högre regional nivå av vissa funktioner inom totalförsvarets civila del

I de två föregående avsnitten har konstaterats dels att det bör finnas en civil myndighet på högre regional nivå som samverkar med motsvarande militärbefälhavare, dels att på samma ledningsnivå behÖVS en myndighet som i krig samordnar och inriktar den civila delen av totalförsva- ret. Därvid har konstaterats att det är ett starkt ön— skemål att civilområden och militärområden har samman— fallande gränser samt att samordningsuppgifterna kan lösas vid en indelning av riket i tre civilområden. I detta avsnitt övervägs om det inom någon funktion inom det civila försvaret dessutom behövs en ledningsinstans på högre regional nivå som inte finns i fred och om det— ta påverkar indelningen i civilområden.

Utredningen finner anledning att i detta sammanhang ut- veckla innebörden av begreppen "inrikta och samordna" resp. "leda".

Att "inrikta och samordna" innebär, enligt utredningen, att ange gemensamma och övergripande mål för den civila totalförsvarsverksamheten, att fatta och formulera "beslut i stort" och ange övergripande prioriteringar. I uppgiften ingår också att se till att erforderlig sam— verkan kommer till stånd. Däremot ingår inte att ställa preciserade uppgifter till olika effektuerande organ eller i detalj fördela resurser. Detta tillhör uppgiften att "leda".

I öCB:s studie 1989 om ledningen i krig av totalförsvar— ets civila del framhölls att civilbefälhavarnas huvud- uppgift är att inrikta och samordna den civila totalför- svarsverksamheten samt att samverka med militär chef. ÖCB ansåg att till dessa övergripande uppgifter borde läggas vissa funktionsledande uppgifter, främst inom funktionerna Befolkningsskydd och räddningstjänst,

• Sida 43
•  Original

Hälso- och sjukvård, Psykologiskt försvar, Ordning och säkerhet samt Transporter. Därutöver bedömde ÖCB att civilbefälhavarna behövde funktionskompetens inom funk— tionerna Försörjning och Arbetskraft.

På begäran av LEMO har ÖCB, Rikspolisstyrelsen (RPS), SRV, Styrelsen för psykologiskt försvar (SPF), Social— styrelsen (SoS), Statens jordbruksverk (SJV), Arbets- marknadsstyrelen (AMS) samt NUTEK redovisat sin upp- fattning om funktionsledningen på högre regional nivå.

ÖCB erinrar i fråga om funktionen Transporter att den är indelad i delfunktionerna Transportsamordning, Lands— vägstransporter, Väghållning, Flygtransporter, Järnvägs— transporter, Banhållning och sjötransporter. För dessa delfunktioner utom Transportsamordning och Landsvägs- transporter fullgörs de funktionsledande uppgifterna på högre regional nivå genom resp. delfunktionsansvarig myndighet.

Enligt öCB krävs en funktionsledning av landsvägstran- sporter på högre regional nivå för att kunna omfördela resurserna. Det krävs även en transportsamordning på denna nivå. ÖCB anser att civilbefälhavaren bör ha dessa funktionsledande uppgifter. öCB anför inga särskilda synpunkter på indelningen i civilområden med hänsyn härtill annat än att "funktionsledningen på högre re— gional nivå bör således bibehålla nuvarande utformning".

I fråga om funktionen Försörjning med industrivaror an— för öCB att civilbefälhavaren inte har några lednings— uppgifter inom funktionen. ÖCB anser vidare att för— ändringen till tre civilområden inte påverkar tidigare ställningstagande att civilbefälhavarna behöver en funk- tionskompetens inom området Industriell försörjning för att kunna utöva sin samordningsuppgift.

RPS anser att funktionen Ordning och säkerhet behöver en

• Sida 44
•  Original

funktionsledning på den högre regionala nivån, "i syn— nerhet mot bakgrund av att antalet civilområden kan komma att reduceras till tre". Uppgifterna bör även i framtiden läggas på en civilområdespolischef som under civilbefälhavaren bör ges ansvaret för ledningen av polisverksamheten inom civilområdet. På grund av de framtida civilområdenas storlek bör även en biträdande civilområdespolischef förordnas. RPS utvecklar också sin syn på ledningen av säkerhetspolisen och anser att det på den högre regionala nivån bör finnas representation från säkerhetspolisen.

SPF anser att behovet av funktionsledning för funktionen Psykologiskt försvar på högre regional nivå kvarstår. Med endast tre civilområden bör funktionsledningen stärkas. I skrivelsen utvecklar SPF sin uppfattning om

civilbefälhavarnas uppgifter inom funktionen.

SoS framhåller att "även om vissa större förändringar sker i fredsorganisationen inom funktionen Hälso— och sjukvård, socialtjänst samt hälsoskydd minskar inte kravet på en stark ledningsorganisation i krig på högre regional nivå". SoS anser att de förslag som redovisades i ÖCB:s ledningsöversyn avseende civilbefälhavarnas roll och uppgifter fortfarande är giltiga.

SJV erinrar om att den livsmedelspolitiska reformen 1991 leder till stora förändringar inom sektorn, även i orga- nisatoriskt hänseende. De ändrar dock inte, enligt SJV, de principer som gäller för livsmedelsförsörjningen i krig, nämligen att den så långt som möjligt skall ske på samma sätt som i fred. SJV bedömer att förändringarna och en inriktning mot tre civilområden inte påverkar civilbefälhavarnas uppgifter inom livsmedelsförsörjninq— en, som närmast bör hänföras till samordningsuppgiften

snarare än funktionsledning.

AMS anmäler att inga förändringar av betydelse i frågan

• Sida 45
•  Original

har genomförts inom Arbetsmarknadsverket sedan ÖCB:s ledningsöversyn genomfördes. AMS föreslår att arbets- kraftsfunktionen skall vara representerad på civonivån.

NUTEK erinrar om att överenskommelsen mellan oljeföre- tagen och staten om Drivmedelscentralen AB (DMC) har upphört att gälla fr.o.m. den 1 januari 1992. Detta innebär att DMC krigsorganisation med centralkontor, zonchefer, länsdrivmedelsledare och distributionschefer har utgått. En ny samverkansorganisation mellan staten och branschen håller på att byggas upp. Någon särskilt inrättad organisation för funktionsledning på högre re— gional nivå finns inte. Antalet civilområden, tre, fyra eller fem, har ingen betydelse för verksamheten.

SRV anser att civilbefälhavarens huvuduppgifter bör vara att utgöra motpart till och samverka med militärbefäl— havaren samt samordna de civila försvarsansträngningarna inom civilområdet genom övergripande inriktning och pri— oritering. Beträffande funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst anser SRV att uppgifterna är av sådan art att de inte behöver innebära direkta ledningsuppgif- ter för civilbefälhavaren. SRV har utgått från att civilområde och militärområde skall ha sammanfallande gränser.

LEMO konstaterar att de framförda synpunkterna i fråga om funktionerna Transporter, Ordning och säkerhet, Psy- kologiskt försvar samt Hälso- och sjukvård överensstäm- mer i allt väsentligt med slutsatserna i ÖCB:s lednings— studig 1989. LEMO har f.n. inte underlag för en annan bedömning men vill framhålla att utredningen avser åter— komma med mer detaljerade förslag om civila försvarets ledning. LEMO konstaterar dock att några synpunkter som motsäger en indelning i tre civilområden inte har fram— kommit även om redovisningarna i några fall kan tolkas som att nuvarande indelning i civilområden vore fördel— aktigare.

• Sida 46
•  Original

LEMO konstaterar vidare att SRV inte anser att det be- hövs någon funktionsledning på högre regional nivå för funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst. Denna uppfattning avviker från den som framfördes i ÖCB:s led— ningsutredning. Frågan bör därför studeras närmare i LEMO:s fortsatta utredningsarbete om det civila försvar- et. Någon avgörande inverkan på indelningen i civilområ- den har den dock inte. SRV utgår från att militär- och civilområden skall sammanfalla.

LEMO noterar att de funktionsansvariga myndigheterna anser, att civilbefälhavarna inte behöver utöva någon funktionsledande uppgift avseende Försörjning i vid mening och Arbetskraft men att kompetens inom dessa funktioner behövs inom kanslierna för att samordnings- uppgiften skall kunna utövas.

3.3 Rikets indelning i civilområden

Utredningen har i det föregående konstaterat att en militärbefälhavare i krig bör ha gg civil samverkanspart och att deras geografiska ansvarsområden bör samman— falla. Detta talar således för att det bör finnas tre civilområden med gränser som överensstämmer med Götalands, Svealands resp. Norrlands militärområden.

Utredningen har vidare konstaterat att det på högre regional nivå behövs en civil myndighet med uppgift att samordna och inrikta verksamheten inom totalförsvarets civila del. Utredningen ansåg att denna uppgift kan

lösas vid en indelning av riket i tre civilområden.

Utredningen har också angett att en indelning i tre civilområden kan accepteras med hänsyn till vilka funktionsledande uppgifter som civilbefälhavarna bör ha.

• Sida 47
•  Original

LEMO anser att behovet av samverkan mellan det militära och det civila försvaret bör vara avgörande för indel- ningen i civilområden som alltså bör sammanfalla med in- delningen i militärområden.

I delbetänkandet "Försvarsmaktens ledning" anmälde LEMO att frågan om vilket militärområde som Gävleborgs för— svarsområde och län skall tillhöra borde närmare över— vägas av överbefälhavaren. Denna har senare föreslagit att försvarsområdet och länet skall tillhöra Svealands militärområde.

Gävleborgs län har i flera avseenden, t.ex. näringsgeo— grafiskt och kulturellt, ett närmare samband med Uppsala och Kopparbergs län än med Västernorrlands och Jämtlands län. Gävleborgs län bör således tillhöra Svealands civilområde.

Sverige bör alltså indelas i tre civilområden enligt följande.

Götalands civilområde: Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs samt Skaraborgs län.

Svealands civilområde: Stockholms, Uppsala, Söderman- lands, Östergötlands, Gotlands, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs och Gävleborgs län.

Norrlands civilområde: Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.

I varje civilområde bör finnas en civilbefälhavare. Han skall biträdas av ett kansli som i krig skall vara sam- grupperat med militärområdesstaben.

Liksom f.n. bör civilbefälhavaren vara en av landshöv— dingarna inom resp. civilområde.

• Sida 48
•  Original

Enligt civilbefälhavareinstruktionen (1988:1121) förord— nas ersättare för civilbefälhavaren av regeringen. Om

någon ersättare inte är förordnad och civilbefälhavaren är förhindrad att utöva sin tjänst sköts hans uppgifter av kanslichefen. Regeringen har hittills inte förordnat någon ställföreträdande civilbefälhavare.

Det torde i krig komma att ställas stora krav på att civilbefälhavaren genom sin personliga auktoritet utövar ledning och samordning. Han kan därför behöva verka genom s.k. chefsbesök inom civilområdet. I den mån han själv är bunden till krigsuppehållsplatsen kan han behöva ha en medarbetare som på hög nivå kan företräda honom vid skilda överläggningstillfällen. Behovet härav ökar självfallet ju större civilområdet är. Kanslichefen skall leda kansliets arbete på krigsuppehållsplatsen och bör därför inte utnyttjas för den typen av uppgifter.

Det kan också vara fördelaktigt om ställföreträdare finns utsedd i den händelse att ordinarie civilbefäl— havare inte kan fullgöra tjänsten. Regeringen behöver då inte omedelbart utse en ny civilbefälhavare bland civil— områdets landshövdingar. Det kan vara olämpligt att i en krigssituation flytta en landshövding från dennes län.

Starka skäl talar alltså för att en ställföreträdande civilbefälhavare skall finnas utsedd och fullgöra de uppgifter som civilbefälhavaren ålägger honom. Även ställföreträdaren bör vara en av landshövdingarna inom resp. civilområde.

3.4 civilbefälhavarnas uppgifter i fred Enligt civilbefälhavareinstruktionen (1988:1121) skall civilbefälhavarna i fred verka för att totalförsvaret

inom resp. civilområde planläggs så att det i krig och

• Sida 49
•  Original

krigsfara kan föras med enhetlig inriktning. De skall vidare leda ledningsövningar, genomföra viss utbildning samt upprätta de planer som behövs. De skall samverka med resp. militärbefälhavare samt samråda med civila myndigheter och organ med uppgifter i krig. Någon väsentlig ändring av de fredstida uppgifterna finner LEMO f.n. inte vara motiverad. LEMO understryker dock att utredningen i ett kommande betänkande avser behandla ledningen av det civila försvaret i sin helhet och där- vid avser lämna detaljförslag rörande bl.a. civilbefäl- havarnas uppgifter.

Civilbefälhavaren, som i fred förenar uppgiften med landshövdingeämbetet, biträds av ett fredskansli om- fattande 9, 11, 19, 9 resp. 11 personår. Kanslierna är i dag belägna i Malmö, Göteborg, Örebro, Östersund och Luleå.

Vid en minskning från nuvarande fem till tre civilom— råden bör antalet kanslier också reduceras.

Svealands civilområde föreslås bildas av nuvarande Mellersta civilområdet jämte Gävleborgs län. Denna för— ändring motiverar inte någon ändring i fråga om den fredstida kansliorganisationen. Fredskansliet i Svealands civilområde bör således även i fortsättningen vara förlagt till Örebro och ha i stort sett samma om-

fattning som för närvarande.

I fråga om fredskanslierna i Götalands och Norrlands civilområden måste däremot deras dimensionering och lokalisering övervägas.

Med utgångspunkt i att de fredstida uppgifterna inte förändras i nämnvärd omfattning och med hänsyn till storleken på det nuvarande kansliet i Mellersta civil- området bedömer LEMO att fredskanslierna bör omfatta vardera drygt 15 personer.

• Sida 50
•  Original

En så begränsad pesonalstyrka innebär att regional- politiska motiv knappast behöver påverka valet av lokaliseringsort.

Inte heller bör valet av lokaliseringsort bestämmas av den aktuelle civilbefälhavarens residensort. Civilbefäl- havare skall kunna utses bland civilområdets lands- hövdingar utifrån de personliga kvalifikationerna. Det är inte rimligt att kansliet skall flytta om en ny civilbefälhavare utses.

Valet bör i stället bestämmas av fredskansliernas sam- verkans- och kontaktnät i syfte att minimera resekost- naderna. Möjligheterna att tillvarata nuvarande kompe- tens i kanslierna och de personalpolitiska aspekterna bör också beaktas. Det är en fördel om kansliet ligger i en residensstad. Administrativt stöd kan då erhållas av länsstyrelsen.

Civilbefälhavarna skall samverka med resp. militärbefäl— havare i planläggningsarbetet. Ledningsövningar plan- läggs och genomförs gemensamt. Kontakterna med militär- befälhavaren är följaktligen omfattande och frekventa. Detta talar för att fredskanslierna bör vara lokalisera- de till samma ort som militärområdesstaberna.

Kontakterna med skilda civila samverkansorgan är emellertid minst lika omfattande och frekventa. Dessa är ofta belägna till plats där resp. regions näringsgeogra- fiska och demografiska tyngdpunkt finns.

I tabell 3.1 och 3.2 redovisas de viktigaste samverk- ansorganen för civilbefälhavaren i Götalands resp. Norrlands civilområde och deras lokaliseringsorter.

• Sida 51
•  Original

Tabell 3.1 Samverkande myndigheter och organ för civil- befälhavaren i Götalands civilområde

Myndighet (motsv) Lokaliseringsorter

Militärbefälhavaren Länsstyrelse *)

Landsting *)

Teleregion *) Televerket Radio Svensk rundradio AB *) SJ/BV försvarsenhet *) Elbefälhavare *) Postbefälhavare Vägverket

Invandrarverket Kustbevakningen Sveriges Radio *) Tullverket

Kristianstad

Malmö, KristianStad, Karls- krona, Kalmar, Växjö, Jön- köping, Göteborg, Halmstad, Vänersborg, Mariestad Malmö, Lund, Kristianstad, Karlskrona, Kalmar, Växjö, Jönköping, Göteborg, Halmstad, Vänersborg, Mariestad

Malmö, Göteborg, Jönköping Malmö, Göteborg Malmö, Göteborg Malmö, Göteborg

Malmö, Trollhättan

Malmö, Göteborg Jönköping, Göteborg, Kristianstad

Malmö, Alvesta, Mölndal Karlskrona, Göteborg Malmö, Göteborg Malmö, Göteborg

___—___—

*) Av särskild vikt

• Sida 52
•  Original

Tabell 3.2 Samverkande myndigheter och organ för civil- befälhavaren i Norrlands civilområde

___—___—

Myndighet (motsv) Lokaliseringsorter ___________________________________________________ Militärbefälhavaren Boden Länsstyrelse *) Härnösand, Östersund, Umeå, _ . Luleå "Landsting.*) Härnösand, Östersund, Umeå, ' Luleå Teleregion *) Sundsvall, Umeå/Luleå Televerket Radio Sundsvall, Luleå Svensk rundradio AB *) Sundsvall, Luleå SJ/BV försvarsenhet *) Gävle (I Luleå finns ett kontor) Elbefälhavare *) Sundsvall, Luleå Postbefälhavare Sundsvall, Umeå (I Boden finns ett kontor) Vägverket Härnösand, Luleå Invandrarverket Sundsvall Kustbevakningen Härnösand Sveriges radio *) Sundsvall, Umeå, Luleå Tullverket Haparanda

___—___._——————

*) Av särskild vikt

• Sida 53
•  Original

För Götalands del synes valet av lokaliseringsort stå mellan Malmö, Kristianstad och Göteborg. I Malmö och Göteborg finns det övervägande antalet civila samverk- ansparter. Där finns också de nuvarande kanslierna. I Kristianstad finns militärområdesstaben.

LEMO noterar inledningsvis att av de nuvarande fem civilbefälhavarekanslierna är endast ett lokaliserat till samma ort som militärområdesstaben, nämligen i Östersund. Vid bildningen av Mellersta civilområdet för några år sedan valdes en annan lokalisering (Örebro) än militärområdesstabens (Strängnäs). Riksdagen har vid flera tillfällen avslagit motioner om flyttning av civilbefälhavarekansliet från Malmö till Kristianstad. Hittills har det således bedömts mer angeläget att kanslierna har närhet till samverkande civila parter än till resp. militärområdesstab. LEMO delar den uppfatt- ningen. I Götaland bör valet således stå mellan Malmö och Göteborg.

Därvid kan avståndet till militärområdesstaben i Kristianstad ha en viss betydelse. Hänsyn bör också tas till belägenheten av militärbefälhavarens och civilbe- fälhavarens gemensamma krigsuppehållsplats. Vidare kan noteras vad LEMO har anfört i det föregående om sam- verkan inom det s.k. NORP-området. Det kan möjligen tala för att vissa av civilbefälhavarens samordningsuppgifter i fred kan delegeras till någon eller några av länssty- relserna i detta område.

Det sagda talar för att civilbefälhavarekansliet i Götalands civilområde i fred bör vara lokaliserat till Malmö.

I Norrland synes valet stå mellan Östersund, Sundsvall, Umeå, Luleå och Boden. Av dessa har Östersund det minsta antalet samverkande myndigheter (motsv.) och ligger kommunikationstekniskt vid sidan. I Sundsvall finns ett

• Sida 54
•  Original

stort antal civila samverkansparter. Avståndet till militärområdesstaben är dock betydande. Sundsvall är inte heller residensstad.

Umeå är residensstad. Den ligger relativt centralt i området med goda kommunikationer. Antalet viktiga sam- verkansparter är dock mindre än i Luleå, som också lig- ger betydligt närmare Boden, där militärområdesstaben

finns.

LEMO anser att civilbefälhavarekansliet i Norrlands civilområde i fred bör vara lokaliserat till Luleå.

Det förhållandet att de nya kanslierna föreslås bli lokaliserade till samma orter som två av de nuvarande innebär inte att de nya kanslierna bör bildas genom endast en ombildning av kanslierna i Civo S resp. Civo ÖN. LEMO anser att de nuvarande kanslierna bör avvecklas och nya myndigheter bildas. Det hindrar inte att rekrytering i betydande grad bör ske från nuvarande kanslier.

• Sida 55
•  Original

4 FÖRSLAG

Mot bakgrund av övervägandena i kapitel 3 sammanfattar LEMO i detta kapitel sina förslag om rikets indelning i civilområden samt civilbefälhavarnas uppgifter m.m. i krig resp. fred. Avslutningsvis presenterar utredningen sin syn på hur förslagen skall genomföras och vilka be— sparingar som bedöms möjliga.

4.1 Indelning i civilområden

Sverige bör delas in i tre civilområden enligt följande.

Götalands civilområde (Civo G) omfattande Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs samt Skaraborgs län.

Svealands civilområde (Civo S) omfattande Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Gotlands, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs och Gävleborgs län.

Norrlands civilområde (Civo N) omfattande Västernorr- lands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.

I varje civilområde skall finnas en civilbefälhavare, en ställföreträdande civilbefälhavare och ett civilbefäl- havarekansli. Myndigheterna bör benämnas Civilbefälhava- ren i Götalands civilområde (CB G), Civilbefälhavaren i Svealands civilområde (CB S) resp. Civilbefälhavaren i Norrlands civilområde (CB N).

• Sida 56
•  Original

Civilbefälhavare och ställföreträdande civilbefälhavare bör utses bland landshövdingarna inom civilområdet. I fred utövar de sin tjänst tillika med landshövdingeska- pet. I krig frånträder de det senare. Varje kansli bör ledas av en kanslichef som skall finnas i både fred och krig.

4.2 civilbefälhavarens uppgifter i krig

Civilbefälhavaren med kansli bör i krig vara samgrup- perad med motsvarande militärbefälhavare med stab på särskild krigsuppehållsplats.

Civilbefälhavaren skall i krig inom civilområdet verka för att största möjliga försvarseffekt uppnås. Han skall

därvid

— verka för att sådan verksamhet hos civila myndigheter och organ, som har betydelse för försvarsansträngning- arna, bedrivs med enhetlig inriktning, — samordna de civila försvarsåtgärderna,

- tillsammans med militärbefälhavaren verka för att det civila och det militära försvaret samordnas,

- verka för att civilområdets tillgångar fördelas och utnyttjas så att försvarsansträngningarna främjas.

Civilbefälhavaren skall därutöver inom civilområdet leda verksamheten inom vissa funktioner.

LEMO avser lämna mer detaljerade förslag om civilbefäl- havarens uppgifter i krig i ett kommande betänkande om ledningen av totalförsvarets civila del. Därvid kommer

• Sida 57
•  Original

utredningen också att lämna förslag till ändringar i civilbefälhavareinstruktionen.

4.3 civilbefälhavarens uppgifter i fred

I fred skall civilbefälhavaren verka för att totalför- svaret inom civilområdet planläggs så att det i krig kan föras med en enhetlig inriktning. Civilbefälhavaren skall vidare leda ledningsövningar inom civilområdet, anordna viss utbildning samt upprätta de planer som be- hövs. Han skall samverka med militärbefälhavaren och samråda med civila myndigheter och organ med uppgifter inom totalförsvaret.

Kanslierna (och därmed myndigheterna) bör lokaliseras till Malmö, örebro resp. Luleå. Kanslierna bedöms i fred behöva omfatta vardera drygt 15 personer.

4.4 Genomförande och möjliga besparingar

Från den 1 juli 1993 bör myndigheten Civilbefälhavaren i Mellersta civilområdet benämnas Civilbefälhavaren i Svealands civilområde (CB S). Vid samma tidpunkt bör Gävleborgs län överföras till Svealands civilområde.

Den nya civilområdesindelningen bör i övrigt gälla fr.o.m. den 1 juli 1994.

Myndigheterna Civilbefälhavaren i södra, Västra, Nedre Norrlands resp. Övre Norrlands civilområde bör upphöra den 30 juni 1994. Den 1 juli samma år bör två nya myn— digheter bildas, benämnda Civilbefälhavaren i Götalands (CB G) resp. Norrlands (CB N) civilområde.

I särskilt beslut bör uppdras åt nuvarande CB s och CB ÖN att under 1993/94 i samråd med CB V resp. CB NN sam-

• Sida 58
•  Original

verka med militärbefälhavarna i resp. Götalands och Norrlands militärområden.

Det bör snarast uppdras åt särskilda utredare att till den 1 juli 1994 organisera och rekrytera kanslierna i de nya myndigheterna CB G resp. CB N samt lämna anslags- framställning för budgetåret 1994/95. Som utredare bör utses tilltänkta civilbefälhavare. De bör biträdas av kanslierna i Civo S och V resp. Civo NN och öN.

Personalstyrkan vid kanslierna i Civo S, V, NN och ÖN omfattar sammanlagt 40 personer. Kanslierna till CB G och CB N bedöms behöva omfatta sammantaget ungefär 35 personår.Besparingarna i personår blir alltså i fred ca 5 personår eller ungefär 1,5 milj.kr. Hyreskost— naderna för två kanslier bortfaller. Genom områdenas större storlek kommer resekostnaderna att öka något. Möjliga besparingar bedöms därför uppgå till sammantaget någon miljon kr. per år.

• Sida 59
•  Original

J ustitiedepartementet

Bundna aktier. [13] EES-anpassning av kreditupplysningslagen . [22] Översyn av sjöpolisen. [51] Ett reformerat åklagarväsende. Del A och B. [61] Utredningen om vissa internationella insolvens- frågor. [78] Kriminologisk och kriminalpolitisk forskning. [80] Trafikpolisen mer än dubbelt bättre. [81] Genteknik — en utmaning. [82] Aktiebolagslagen och EG. [83] Ersättning för kränkning genom brott. [84]

Försvarsdepartementet

Forskning och utveckling för totalförsvaret — förslag till åtgärder. [62]

Förvaltning av försvarsfastigheter. [85] Försvarsmaktens hälso- och sjukvård. [101] Administrativt stöd till Försvarsmakten. [105] Civilbefälhavarna. [106]

Socialdepartementet Psykiskt stördas situation i kommunerna

_en probleminventering ur socialtjänstens perspektiv. [3] Psykiatrin i Norden — ett jämförande perspektiv. [4] Kroppen efter döden. [16] Den sista undersökningen — obduktionen i ett psykologiskt perspektiv. [17] Tvångsvård i socialtjänsten — ansvar och innehåll. [18] Statens hundskola. Ombildning från myndighet till aktiebolag. [20] Bostadsstöd till pensionärer. [21] Rätten till folkpension — kvalifikationsregler i internationella förhållanden. [26] Smittskyddsinstitutet — ny organisation för Sveriges nationella smittskyddsfunktioner. [29] Psykiau'in och dess patienter — levnadsförhållanden, vårdens innehåll och utveckling. [37] Begreppet arbetsskada. [39] Livskvalitet för psykiskt långtidssjuka — forskning kring service, stöd och vård. [46] Avgifter och högkosmadsskydd inom äldre- och handikappomsorgen. [50] Ett samhälle för alla. [52] Välfärd och valfrihet — service, stöd och vård för psykiskt störda. [73] Psykiskt störda i socialförsäkringen — ett kunskaps-

underlag. [77]

Bostadsbidrag _ enklare - rättvisare — billigare. [89] Kommunernas socialbidrag — en kartläggning av normer, kostnader m.m. [98]

Kommunikationsdepartementet

Nya Inlandsbanan. [32] Råd för forskning om transporter och kommunikation. Råd för forskning om transporter och kommunikation. Bilagor. [55] Färjor och farleder. [56] Telelag. [70]

Finansdepartementet

Koncession för försäkringssammanslutningar. [5] Ny mervärdesskattelag.

— Motiv. Del 1. — Författningstext och bilagor. Del 2. [6] Fastighetstaxering m.m. — Bostadsrätter. [8] Fastighetsskatl. [11]

Långtidsutredningen 1992. [19]

Kontrollfrågor i tulldatoriseringen m.m. [23] Avreglerad bostadsmarknad. [24] Kartläggning av kasinospel — enligt internationella regler. [28] Kreditförsäkring — Några aktuella problem. [30] Risk- och skadehantering i statlig verksamhet. [40] Avreglerad bostadsmarknad. Del II. [47] Effektivare statistikstyrning - Den statliga statistikens finansiering och samordning. [48]

Skatt på dieselolja. [53]

Beskattning av vissa naturafönnåner m.m. [57] Enklare regler för statsanställda. [60] Fortsatt reformering av företagsbeskatmingen. Del 1. [67] Bostadsfönnedling i nya former. [71] Ekonomisk politik under kriser och i krig. [75] Statens fastigheter och lokaler — ny organisation. [79] Sparar vi för lite? Hushållssparandet i samhälls- ekonomin. [97]

Staten och arbetsgivarorganisationema. [100] Myndighetemas förvaltningskostnader

— budgetering av pris- och löneförändringar. [102]

• Sida 76
•  Original

Systematisk förteckning

Utbildningsdepartementet

Frihet — ansvar — kompetens. Grundutbildningens villkor

ihögskolan. [1] Konstnärlig högskoleutbildning. [12] Ledning och ledarskap i högskolan — några perspektiv och möjligheter. [15] Utvärdering av försöksverksamheten med 3-årig yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan. [25] Fristående skolor. Bidrag och elevavgifter. [38] Resurser för högskolans grundutbildning. [44] Läraruppdraget. [59] Ett nytt betygssystem. [86] Pliktleverans. [92] Svensk skola i världen. [93] Skola för bildning. [94]

J ordbruksdepartementet

Mindre kadmium i handelsgödsel. [14] Skogspolitiken inför 2000—talet. Huvudbetänkande. [76] Skogspolitiken inför 2000-talet. Bilagor 1. [76] Skogspolitiken inför 2000-talet. Bilagor II. [76] Åtgärder för att förbereda Sveriges jordbruk och livsmedelsindustri för EG — förslag om vegetabilie— sektorn, livsmedelsexporten och den ekologiska

produktionen. [87]

Veterinär verksamhet - behov, organisation och finansiering. [88] Biobränslen för framtiden. [90] Biobränslen för framtiden. Bilagedel. [91] Rådgivningen inom jordbruket och trädgårdsnäringen. [99]

Arbetsmarknadsdepartementet

Kompetensutveckling - en nationell strategi. [7] Årsarbetstid. [271 FHU92 [103]

Kulturdepartementet

Ett nytt bolag för rundradiosändningar. [10] Lagstiftning om satellitsändningar av TV-program. [31]

Radio och TV i ett. [36]

Meningsfull vistelse på asylförläggning. [69] Förbud mot emisk diskriminering i arbetslivet. [96]

Näringsdepartementet

Prova privat — Provning och mätteknik inom SP och SMP i europaperspektiv. [74] Den svenska marknaden för projektkapital — statens nuvarande och framtida roll. [95]

Civildepartementet

Ekonomi och rätt i kyrkan. [9] Kasinospelsverksamhet i folkrörelser-rm tjänst? [33] EES-anpassning av marknadsföingslagstiftrungen.[49] Mer för mindre — nya styrformer för barn- och ungdomspolitiken. [54] Regionala roller — en perspektivstudie. [63] Utsikt mot framtidens regioner— sju debattinlägg. [64] Kartboken. [65] Västsverige — region i utveckling. [66] Det kommunala medlemskapet [72]

Miljö- och naturresursdepartementet

Regler för risker. Ett seminaritm om varför vi tillåter mer föroreningar inne än ute. [2] Fastighetsdatasystemets datorsuuktur. [34] Kan- och mätningsutbildningar i nya skolformer. [35] Angående vattenskotrar. [41] Kretslopp — Basen för hållbar sadsutveckling. [42] Ecocycles — The Basis of Sustainable Urban Develop- ment. [43] Miljöfarligt avfall — ansvar och riktlinjer. [45] Miljöskulden. En rapport om hur miljöskulden utveck- las om vi ingenting gör. [58]

Långsiktig miljöforskning. [68]

Vår uppgift efter Rio. [104]