Långtidsutredningen 1995

Förord

Lângtidsutredningen har utarbetats inom Finansdepartementet.

I den grupp som utfört arbetet har deltagit docenten Bengt Assarsson samt departementssekreterarna Per-Lennart Börjesson, Hjördis DAgostino, Elin Landell, Eva Lindström, Helene Norberg och Clas Olsson. Under arbetets inledande skeden deltog även dåvarande departementssekreterarna Mats Johansson och Patrick Joyce. Ansvarig för administrativt arbete m.m. har varit assistenten Marita Rasmussen.

I beräkningsarbetet har medverkat departementssekreterarna Hans Lindblad och Carl Nordén. Praktikantema Inge Bhatt och Annika Winsth har ansvarat för arbetet med tabeller och diagram.

Under arbetet har seminarier ordnats med experter inom de områden som utredningen analyserar. Vidare har Ekonomiska rådet följt arbetet och lämnat synpunkter, både enskilt och vid flera seminarier under arbetets gång.

Ett omfattande underlag för utredningen har utarbetats vid olika forskningsinstitutioner, utredningsinstitut, myndigheter och organisationer. Merparten av detta material redovisas bilagor till

som utredningen. Ansvaret for de olika bilagorna och for de bedömningar de innehåller vilar på respektive Författare.

Med detta förord vill jag rikta ett varmt tack till alla dem har

som bidragit till Långtidsutredningen.

Stockholm i januari 1995

Gunnar Wetterberg Departementsråd

Innehåll

Sammanfattning

I BAKGRUND 33

1 Långtidsutredningens utgångspunkter 35

1.1 Syfte och ställning 35

1.2¶Den förändrade långtidsutredningen 36

1.3 Långtidsutredningen och awägningama 37 1.4 Betänkandets disposition 38

2 Ekonomi i obalans 41 2.1 Inledning 41 2.2 De senaste 25 åren 41 2.3 Obalansemai svensk ekonomi 47 2.4 Effektivitetsproblem i den svenska ekonomin 57 2.5 Fördelningen av inkomster och välfärd 60 2.6 Drivkrafter och slutsatser 66

3 Den svenska ekonomins strukturer 71

3.1¶Strukturomvandlingens dynamik 71

3.2 Ekonomins sektorer 73 3.3 Produktionsstrukturens förändring 78 3.4 Efterfrågans förändring 83 3.5 Regional näringslivsstruktur 90

4 Den svenska ekonomins internationalisering 101 4.1 Inledning 101 4.2 Integration, internationalisering och beroende 102 4.3 Utrikeshandeln 103 4.4 Direktinvesteringama och ägandet över gränserna 112 4.5 Internationaliseringen de finansiella marknaderna 124

av

6 Innehåll

samspelet mellan den finansiella och reala ekonomin 129 5.1 Inledning 129 5.2 Det finansiella systemets uppbyggnad och omfattning 130 5.3 Det finansiella systemets uppgifter och funktionssätt 132 5.4 Finansiella och reala samband 137 5.5 Från reglering till avreglering 145 5.6 Kreditexpansionen i Sverige 152 5.7 Finanskrisens orsaker 154 5.8 De ekonomisk-politiska beslutens roll 160 5.9 Finanskrisens kostnader 161 5.10 Slutsatser 164

Teorier tillväxt 167 om 6.1 Inledning 167 6.2 Vad är ekonomiskt välstånd 167 6.3 Vad har hänt med tillväxten 170 6.4 Teorier tillväxtens drivkrafter 173 om 6.5 Hur ska tillväxt mätas 182 6.6 Tillväxtens gränser 185 6.7 Tillväxt i teori och verklighet 188

UTGÅNGSPUNKTER 191

Basscenariot 193 7.1 Inledning 193 7.2 Världsekonomins långsiktiga utveckling 194 7.3 Modellerna 199 7.4 Förutsättningar för basscenariot 201 7.5 Den makroekonomiska utvecklingen till 1998 216 7.6 Den makroekonomiska utvecklingen till 2010 226 7.7 Strukturomvandlingen till 2010 232 7.8 Den offentliga sektorns ekonomi till 2010 237 7.9 Slutsatser 248

PROBLEM OCH MÖJLIGHETER 251 III

Arbetsmarknaden 253 8.1 Inledning 253 8.2 Utvecklingen i Sverige 254 8.3 Utvecklingen i Europa och USA 263 8.4 Jämviktsarbetslösheten 267

Innehåll 7

8.5 Trögheter i anpassningen eller hysteresis 276 8.6 Relativlöneflexibilitet 279 8.7 Risken för bestående hög arbetslöshet i Sverige 282 8.8 Vad kan staten göra 294

Näringslivets villkor 305 9.1 Inledning 305 9.2 Kapital 308 9.3 Humankapital 322 9.4 Teknologi 333 9.5 Energi 345 9.6 Infrastruktur 352 9.7 Konkurrens och avreglering 360 9.8 Byggsektom 369 9.9 Entreprenörskap och företagande 376

9.10¶Produktionsförutsättningarna i sammanfattning 384

10 Den offentliga omställningen 389 10.1 Inledning 389 10.2 De finansiella obalansema 390 10.3 Skatter 407 10.4 Offentliga transfereringar 417 10.5 Den offentliga konsumtionen och produktionen 430 10.6 Staten och incitamenten 442 10.7 Sammanfattning 453

ll Sverige och EG/EU 457 11.1 Inledning 457 11.2 EU:s betydelse för Sverige och omvänt 458 - 11.3 Vart går EU 464 11.4 Sverige i EU 467

12 Stabiliseringspolitiken 473 12.1 Stabiliseringspolitikens roll 473 12.2 Den svenska utvecklingen i ett stabiliseringspolitiskt perspektiv 480 12.3 Stabiliseringspolitikens förutsättningar 487 12.4 Slutsatser 496

13 Det kan annorlunda 501 13.1 Inledning 501 13.2 Eftersläpningen och högscenariot 502 13.3 En alternativ utveckling i omvärlden 514 13.4 Slutsatser 518

8 Innehåll

LÅNGA SIKTEN 521 IV DEN

långa sikten 523 14 Den Inledning 523 14.1 Osäkerheten 525 14.2 Demografin 527 14.3 Geografin 529 14.4 533 14.5 Miljön institutionerna 536 14.6 långa sikten i den ekonomiska politiken 539 14.7 Den

543 Tabeller

547 Diagram

Tablåer 551

553 Referenser

579 Sakregister

Långtidsutredningen 1995 595 Bilagor till

Sammanfattning

Utredningens huvudsakliga slutsatser

Bakgrunden till 1995 års långtidsutredning domineras av den svenska ekonomins två mest akuta problem: sysselsättningen och budgetunderskottet. Utredningens scenarier och förslag har två syften: att öka ekonomins tillväxt och den ekonomiska politikens handlingsutrymme.

Om den ekonomiska politiken under de närmaste åren förmår stabilisera uppgången, underlätta tillväxten och stärka de offentliga finanserna är det inte bara en ovanligt besvärlig lågkonjunktur som har ridits ut. Då är också grunden lagd för årtionden med

ett par en förhållandevis god ekonomisk utveckling, vilket återspeglas i utredningens basscenario. Men arbetslöshetens återgång, goda förutsättningar för tillväxt och strama offentliga finanser är inga lindriga villkor att uppfylla. Det kan gå sämre.

Den ekonomiska politikens uppgifter handlar emellertid inte enbart om att bemästra de akuta problemen. Ett väl avvägt samspel mellan offentliga institutioner och ingrepp å ena sidan och näringslivets utveckling å den andra kan främja hela ekonomins tillväxt. Under de närmaste årtiondena handlar detta samspel både om att underlätta

nya verksamheters framväxt och om att dra nytta av befintliga resurser.

Utredningens scenarier pekar på den kunskapsintensiva -

industrins och tjänstenäringens betydelse för de nya arbetstill-

fällena. Inte minst inom tjänstesektorn spelar de mindre och

medelstora företagen en avgörande roll for tillväxten. Därför återkommer analysen i flera sammanhang till deras villkor.

För att uppnå och bibehålla en hög tillväxttakt är det emellertid

-

inte tillräckligt att stärka det nya. Hela ekonomins kapacitet måste utnyttjas. Kvinnornas och de äldres höga förvärvs-

frekvens bidrog till att hålla den svenska tillväxttakten uppe

under 1980-talet. Om förnyelsen och strukturomvandlingen

10 Sammanfattning

leder till utträde och utslagning ur arbetskraften, så blir det

sammanlagda resultatet ändå magert.

Långtidsutredningens bredd lånar sig inte till enkla budskap. Beskrivningen den svenska ekonomins läge och möjligheter måste

av med nödvändighet rymma många nyanser.

På flera viktiga områden t.ex. arbetsmarknaden, kapitalbild-

ningen och stabiliseringspolitiken är den ekonomiska forskningens

resultat mångtydiga än dagsdebatten ibland kan ge vid handen.

mer Utredningen har försökt fånga något av denna bredd vid redovisningen teorier, hypoteser och empiriska rön olika områden.

av Ekonomins skiftningar från tid till annan kan påverka vad som är den mest ändamålsenliga avvägningen mellan olika insatser. Utredningen ska förhoppningsvis kunna tjäna som bakgrund till ekonomiskpolitiska diskussioner och beslut under flera år framåt.

Basscenariot

Utredningen redovisar ett basscenario för den svenska ekonomin fram till 2010. Basscenariot är inte en prognos, utan ett försök att åskådliggöra vad några antaganden om grundläggande faktorer under perioden 1990-2010 skulle betyda för utvecklingen. Detta scenario är

viktig bakgrund till utredningens bedömning av Sveriges ekonoen miska möjligheter och problem.

Beräkningarna genomförs med hjälp av modellerna KOSMOS, MECMOD och FIMO. De gör det möjligt att pröva hur olika delskeenden i ekonomin fungerar i samspel med varandra. Samtidigt förenklar de verkligheten i väsentliga avseenden, som gör att scenarierna inte låter sig användas som prognoser. En viktig svaghet är att modellerna inte kan fånga samspelet mellan ekonomins reala och finansiella sfarer, t.ex. vad minskade budgetunderskott betyder för räntan.

Eftersom just den finansiella utvecklingen haft stor betydelse för den senaste nedgången i den svenska ekonomin kan denna svaghet betyda att beräkningarna underskattar vikten av de närmaste årens ekonomiska politik. Att vårda villkoren för den pågående återhämtningen, samtidigt man dämpar inflationsimpulserna i

som ekonomin, avgörande förutsättning för att den långsiktiga

är en utvecklingen tillväxt och sysselsättning ska komma till stånd.

av Denna utveckling underlättas, om kronans kurs förstärks och realräntan sjunker.

Sammanfattning 11

Beräkningarna utgår från ett antal förutsättningar, för sig

som var ter sig rimliga i ett historiskt perspektiv:

Produktiviteten i näringslivet ökar med 1,9 procent/år, något snabbare än under 1980-talet, men väsentligt långsammare än under de föregående årtiondena.

Världsmarknaden utvecklas på ungefär samma sätt under - som perioden 1960-1990. Marknaden för svensk export växer således med ungefär fyra år 1990-2010. Bytesför-

procent per hållandet med omvärlden försämras något, vilket är i linje med den historiska utvecklingen.

Arbetslösheten uppgår vid periodens slut till fem procent, vartill kommer 2,5 procent i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det är högt i förhållande till tidigare decennier, väsentligt

men lägre än i dag.

År 2010 deltar 82 procent av befolkningen i åldrarna 16-64 år i arbetskraften. Det är lägre än de 84 deltog 1990,

procent som men högre än 1993 års 79 procent.

Den offentliga konsumtionen begränsas inledningsvis - av åtgärderna för att stabilisera de offentliga fmansema,

men utvecklas på lång sikt i takt med framförallt de demografiska förändringarna.

Bruttosparandet stiger från dagens låga nivå till att motsvara 22 procent av BNP, vilket är på 1960-talets nivå.

Om dessa antaganden infrias bäddar de för utveckling

en gynnsam av den svenska ekonomin fram till 2010. BNP skulle växa med 2,0 procent per år under perioden 1994-2010. Det är i nivå med 1970och 1980-talen, men betydligt lägre än 1950- och 1960-talens tillväxt. Bruttonationalinkomsten BNI växer ännu snabbare, med 2,2 procent om året. Under samma tid skulle den privata konsumtionen kunna öka med 1,9 procent om året. Detta innebär att konsumtionen capita ökar

per med 30 procent från 1994 till 2010. Bara till mindre del skulle

en detta utrymme användas för att betala ökad konsumtion idag

en av skattefinansierade tjänster. Samtidigt minskar den genomsnittliga arbetstiden med knappt fem procent. Välstândsökningen tas inte enbart ut i ökad konsumtion.

12 Sammanfattning

De offentliga finanserna förbättras gradvis under perioden. Tillväxten ökar intäkterna, den lägre arbetslösheten sänker utgifterna. De offentliga budgetunderskotten försvinner omkring sekelskiftet. Nyckeln till den goda utvecklingen är ökning av sysselsätten ningen i näringslivet med 0,7 procent per år. Det skulle betyda ett brott med den historiska trenden mot en minskad andel av sysselsättningen för denna sektor. Hela nettoökningen skulle komma till stånd i den kunskapsintensiva industrin och i tjänstesektorerna. Detta ställer frågan tillväxten på sin spets: vilka förutsättningar ska möjliggöra om denna expansion i näringslivet

Det räcker emellertid inte med strukturomvandling. Generellt sett är ett lands tillväxt beroende att produktiviteten ökar i hela av ekonomin. Historiskt sett är utredningens antaganden om produktivitetsutvecklingen försiktiga, men 1980-talets avmattning pekar vikten att inte försumma arbetsorganisation, utbildning, teknologisk av förnyelse och incitamenten till arbete.

Den största osäkerheten vidlåder antagandet om arbetsmarknaden. Den rådande höga arbetslösheten måste minska kraftigt för att den inte ska leda till bestående utslagning. Långtidsarbetslösheten är ett av de allvarligaste hoten mot tillväxt och välfärd, därför att utslagning sätter bestående ärr i den framtida sysselsättningsgraden. Beräkningarna ger emellertid vid handen, att andelen arbetslösa och sysselsatta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder ännu 1998 skulle uppgå till 9,5 procent. Därför står frågan arbetsmarknadens funktionssätt i om förgrunden för utredningens överväganden.

När utvecklingen tar fart måste den strukturella förstärkningen av de offentliga finanserna fortsätta. Möjligheten att stark ekonomisk en utveckling skulle kunna undanröja underskotten inom ett decenium låter sig inte diskonteras idag. En alltför långsam minskning av underskotten kan försvåra nedgång i realräntan, och därmed försvaga en den ekonomiska utvecklingen under beräkningarnas inledande år. Detta skulle allvarligt begränsa det framtida handlingsutrjymmet för den ekonomiska politiken, och minska möjligheten att hantera de konjunkturnedgångar som modellerna inte kan förutse. I ett längre perspektiv skulle emellertid basscenariots utveckling kunna medföra påtaglig förstärkning av de offentliga finanserna. en Hur väljer att utnyttja denna potential är till stor del beroende av man medborgarnas värderingar och politiska avvägningar. Den ökning av skattekvoten krävts för att hantera budgetunderskotten riskerar som emellertid att hämma den långsiktiga tillväxten, höjningarna blir om bestående.

Sammanfattning 13

Arbetslöshetens återgång

De senaste årens ekonomiska nedgång har medfört en arbetslöshet som är högre än någonsin sedan 1930-talet. Försvagningen är kraftigare än i flertalet andra OECD-länder. Den internationella konjunkturavmattningen föregicks av en inhemsk överhettning och sammanföll med stora förändringar i den svenska ekonomin. Sammantagna bidrog dessa faktorer till ett kraftigt fall i efterfrågan, som slog hårt mot sysselsättningen.

Bedömningen av ekonomins läge försvåras av osäkerheten om arbetsmarknadens utveckling. Både den framtida tillväxten och de offentliga finanserna är starkt beroende av vilken arbetslöshetsnivå som visar sig förenlig med en stabil prisnivå NAIRU. Det råder emellertid en genuin osäkerhet om var denna nivå ligger. Det finns flera olika hypoteser:

En möjlighet är att ökningen av arbetslösheten huvudsakligen -

beror på strukturella problem på arbetsmarknaden. Jämviktsarbetslösheten skulle i så fall ha ökat därför att arbetsmarknaden fungerar sämre än den gjort tidigare.

En annan möjlighet är att konjunkturen spelar störst roll. I så -

fall är den höga arbetslösheten till stor del tillfällig, och skulle ganska snabbt kunna sjunka tillbaka till tidigare nivåer.

En tredje möjlighet är att arbetslösheten uppvisar persistens,

-

dvs. att den först långsamt återgår till en lägre nivå. En

ursprungligen konjukturbetingad arbetslöshet skulle i så fall till stor del ha blivit strukturell.

I extremfallet karaktäriseras arbetslösheten av hysteresis.

-

Arbetslösheten har fastnat på en hög nivå, utan någon tendens

till att röra sig mot något annat jämviktsläge.

Det kan visa sig att den svenska arbetsmarknaden fungerar så väl att återhämtningen går snabbare än basscenariot vid handen. Å

ger andra sidan har arbetslösheten i andra västeuropeiska länder tenderat att dröja sig kvar under lång tid, sedan den väl nått höga nivåer.

Utredningen bedömer att det finns en påtaglig risk för att arbetslöshetens återgång kommer att ta längre tid än en konjunkturcykel. Den västeuropeiska erfarenheten tyder på att hög och långvarig arbetslöshet leder till en gradvis utgallring av äldre, lågutbildad och svårplacerad arbetskraft. Den arbetslöshet som kvarstår 1998 skulle då

14 Sammanfattning

till stor del strukturell. I så fall är det svårt att bedöma om den

vara svenska arbetsmarknadens hittillsvarande mekanismer och åtgärder är tillräckliga, eftersom de inte tidigare behövt hantera strukturella problem i denna skala.

Den ytterligare nedgång fram till 2010 som förutsätts i utredningens basscenario ställer därför krav på åtgärder för att få hela ekonomin och inte minst arbetsmarknaden att fungera bättre.

- - Vikten denna strukturella förbättring understryks i de alternativa

av scenarierna, åskådliggör vad som kan hända om sysselsättningen

som blir högre eller lägre än i basscenariot.

Med dessa utgångspunkter har uppgiften att återvinna sysselsättningen tre komponenter: den konj unkturella återhämtningen, näringslivets strukturella omställning och expansion samt åtgärderna för att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt. Alla dessa komponenter är nödvändiga, och samspelet dem emellan är kritiskt.

Utredningens analyser understryker vikten av att konjunktu- -

ruppgången vårdas så att arbetslösheten pressas ned. Ju längre

återgången dröjer, desto större är risken att arbetslösheten blir

bestående och leder till utslagning.

Samtidigt tyder utredningens beräkningar på att effekten på -

tillväxten och de offentliga finanserna blir starkast om det är

inom den privata sektorn som sysselsättningen expanderar.

Dagens arbetsmarknadspolitik är i första hand utformad för att -

möta konjunkturella svängningar. Om återhämtningen tar tid

kommer arbetsmarknadspolitikens uppgifter att vidgas och

fördjupas. Åtgärderna får inte störa näringslivets utveckling, de

måste främja rörligheten och de måste bidra till att bevara och

förnya kompetensen hos en väsentligt större del av arbets-

kraften än tidigare.

Om arbetsmarknaden bättre och smidigare kan tillgodose olika behov arbetskraft så kan NAIRU pressas till en lägre nivå. Detta

av måste åstadkommas åtgärder och förbättringar på en rad olika

genom områden:

Utbildningen är avgörande. Den stora omställningen av -

näringslivet innebär att den traditionella arbetsmarknadsutbildningen inte är tillräcklig. Istället kommer det reguljära

utbildningsväsendet att få en nyckelroll, när stora delar av

arbetskraften ska förberedas för nya verksamheter och behov.

Sammanfattning 15

Om återgången blir långsam och kräver strukturella - mer av insatser, så skärps kraven på att incitamenten för de arbetssökande anpassas till det förändrade läget. Till del kan detta

en antingen ske genom att dagens regler for arbetslöshetsersättning tillämpas konsekvent. Praxis bör följas upp. Egenföretagande måste stimuleras Deltagande i längre utbildningar

får inte vara alltför missgynnat jämfört med traditionella stödforrner.

Samspelet mellan beskattningen, socialförsäkringarna och inkomstprövade taxor och avgifter kan skapa fattigdomsfällor. Andra länders erfarenhet tyder på att detta kan hämma sysselsättningen, om det ekonomiska utbytet återinträdet på

av arbetsmarknaden blir for klent.

Arbetsorganisationen måste vara smidig att ta tillvara mesig - nog arbetarnas kompetens och marknadernas möjligheter.

nya Organisationens utformning påverkas av arbetsrätten. Anställningsskyddet kan vara så starkt att företagen drar sig för att anställa fler. Å andra sidan kan alltför frihet anställa

en stor att och avskeda medarbetare minska företagens inscitament för att vidareutbilda och omskola redan anställda.

En dämpad utveckling av arbetskraftens kostnader löner, - skatter och sociala avgifter underlättar de växtkraftiga

delarnas expansion. Utrymmet måste bestämmas hur

av produktiviteten ökar. Omställningens krav omfordelning av resurser kan leda till skillnader i löneutvecklingen mellan olika sektorer. Lönebildningen är en kritisk faktor, både för att säkra en uthållig uppgång och för att underlätta strukturomvandlingen.

Långtidsutredningen publiceras när den svenska konjunkturen är på väg uppåt. Att arbetslösheten riskerar att dröja sig kvar innebär att insatsernas utformning måste omprövas. Stödformer som subventionerar enskilda företag kan förrycka konkurrenssituationen och därmed försvåra den långsiktiga expansionen. Därför är det väsentligt att så snart och långt som möjligt avveckla de sysselsättningssubventionerande åtgärderna, t.ex. arbetslivsutveckling och ungdomspraktik. Istället måste politiken inriktas på att öka rörligheten geografiskt och mellan yrken och branscher. Detta kan kräva en omprövning av den institutionella för insatserna, så

ramen att organ med ett direkt intresse av att minska arbetslösheten t.ex. arbetslöshetskassor och kommuner får en ökad roll.

16 Sammanfattning

Tillväxtens förutsättningar

Sedan 1970-talet har den ekonomiska forskningen ägnat förnyat intresse tillväxtens drivkrafter.

Den s.k. tillväxtteorin pekar teknologins och kunskapens

nya roll, inte bara impuls utifrån, ett led i de mest fram-

som utan som gångsrika ländernas utveckling. Det breda kunnandet lade grunden för den första industrialiseringen, stimulerade fortsatt forskning och

som utveckling, bäddade för ytterligare en omgång nya företag och

som projekt.

l basscenariot är det den kunskapsintensiva industrin och tjänstenäringarna för ökningen av förädlingsvärdet och sysselsätt-

som svarar ningen.

Strukturomvandlingen 1990-2010 Årlig procentuell förändring

Förädlingsvärde Sysselsättningz

Varuproduktion 2,1 -0,2

Kapitalintensiv 1,3 -0,8 Arbetsintensiv 0,8 -l,2 Kunskapsintensiv 4,5 1,6 Skyddad l,l -l,2

Förädlingsvärde till producentpris. 2 Arbetade timmar. Källa: Finansdepartementet.

I praktiken är uppdelningen mellan industri och tjänster inte lika skarp i statistiken. Det finns ett samband mellan industrins

som tillväxt, inte minst den kunskapsintensiva, och stora delar av tjänstesektorn. Inom alla branscher och sektorer kommer sannolikt informations- och tjänsteinnehållet att öka.

Några drag i utvecklingen uppmärksammas i betänkandet:

Under 1980-talet spelade den privata tjänstesektorn en viktig -

roll för nytillskottet arbetstillfällen, men den nya teknologin

av skulle kunna få betydelse även i andra sammanhang.

Produktivitetsutvecklingen, kostnadsläget och EU-medlemska-

-

pet talar för en ökning av investeringarna.

Sammanfattning 17

En stor del tjänsteproduktionen bedrivs i ofentlig regi, där - av finansieringen snarare än huvudmannaskapet i sig är hindret for ytterligare tillväxt. En högre tillväxt och en ökad andel

avgiftsfinansiering skulle på sikt kunna öka utrymmet för att

tillgodose en ökad efterfrågan vård och omsorg. Därmed skulle sysselsättningen inom dessa områden kunna öka.

Utredningens analys av tillväxtsektoremas behov och förutsättningar betonar tre viktiga områden:

Kunskapen och teknologin spelar en viktig roll för flera av de sektorer kan väntas bidra till näringslivets expansion.

som

Investeringarna är viktiga for att klara strukturomvandlingen, öka produktiviteten och omsätta nya rön i produktionen. Det gäller särskilt under de närmaste åren, när den kapacitet som slagits ut under krisen ska ersättas.

Inte minst inom tjänstesektorn har allt fler nya arbetstillfällen kommit i småföretag, som antingen nystartats eller vuxit. Företagandets villkor är avgörande för hur produktionsförutsättningarna ska tas till vara.

Kravet kunskaper och teknologi gör sig gällande i flera olika sammanhang.

En stor del arbetskraften måste höja sin kompetens för att - av finna arbete och bidra till omvandlingen av ekonomin. Beräkningar tyder på att det under de närmaste åren framför allt är efterfrågan på naturvetenskaplig och teknisk utbildning som kan vara svår att tillgodose.

En stor del av den ökade sysselsättningen väntas komma i nystartade och mindre företag. Det gäller inte minst inom tjänstesektorn, t.ex. när allt fler företag växer fram inom vård och omsorg. Många människor måste tillgodogöra sig de kunskaper som krävs for att driva egna företag.

Den formella kunskapen måste tas tillvara i en arbetsorganisa- tion som främjar lärande och utveckling. Det egna företagets och landets FoU står normalt bara för en liten om än ofta kritisk del av de nya kunskaper som behövs. Förmågan och viljan att ta till sig nya rön utifrån är av stor betydelse.

18 Sammanfattning

Både den kunskapsintensiva industrin och den kvalificerade -

uppdragsverksamheten är för sin utveckling beroende av god

tillgång på forskarutbildad personal, som kan nyttiggöra in-

ternationella framsteg inom vetenskap och teknologi.

För kapitalet och investeringarna är den förväntade avkastningen en av de viktigaste faktorerna. Sedan slutet av 1980-talet har lönsamheten i svenskt näringsliv förbättrats påtagligt.

Deprecieringen 1992 i förening med företagsbeskattningen,

produktivitetsförbättringar, en lugnare löneutveckling, EU-medlemskapet och offentliga strukturförändringar har skapat gynnsamma villkor för investeringari Sverige. Villkoren för utländska direktinvesteringar har förbättrats. Jämfört med andra OECD-länder är de kommande årens demografiska utveckling förmånlig, vilket antagligen minskar skillnaderna i sociala kostnader mellan Sverige och omvärlden.

Kapitalmarknademas internationella integration påverkar villkoren för investeringarna. Presumtiva investerare jämför den förväntade avkastningen med vad de kan få på annat håll. På så vis läggs grunden för lönsamhetskraven på den internationella marknaden, även om de sedan kan påverkas av riskbedömningen för det enskilda landet och projektet.

Företagens tillgång till den internationella kapitalmarknaden skiljer sig emellertid åt. Medan flera stora företag kan låna och t.0.m. skaffa nytt aktiekapital den internationella marknaden är många nya och mindre företag helt beroende av inhemskt kapital. Informationsproblemen innebär ofta att transaktionskostnaderna vid internationell finansiering skulle bli alltför höga.

De mindre företagen har ökat i betydelse under senare år. Under den senaste expansionsperioden i svensk ekonomi 1985-1989 stod mindre företag för större delen av sysselsättningens nettoökning. En förklaring är antagligen att den nya informationsteknologin gjort det lättare att driva mindre företag. Dessutom har stora företag ökat sin flexibilitet genom att öka inköpen av varor och tjänster utifrån. Det är sannolikt att detta mönster kommer att förstärkas.

De mindre företagen är väsentligt mer beroende av hemmamarknaden än de större. En uppgång i den inhemska efterfrågan har störst betydelse för sysselsättningen i småföretagen. De är också mer räntekänsliga, eftersom deras skuldsättning nonnalt är större än de stora företagens. I och med att de är hänvisade till den inhemska kapitalmarknaden får de svenska räntesvängningama stor betydelse. Det finns också tecken på att den ökade konkurrensen om utlåningen i första hand gynnat utlåningen till hushållen och de stora företagen, medan de mindre företagen i större utsträckning förblivit hänvisade

Sammanfattning 19

till bankerna. l så fall har bankernas ökade marginaler inverkat särskilt negativt på de små företagens kapitalkostnader.

En kritisk punkt är de mindre företagens försörjning med riskkapital. Denna bygger i hög grad på att företagarna själva kan mobilisera resurser i sin omgivning. Förekomsten av s.k. asymmetrisk information kan vara ett motiv för statligt stöd, men innebär samtidigt att sådana insatser är svåra att utforma. Därför är villkoren för dem som satsar privat riskkapital i mindre företag en viktig fråga.

Staten och incitamenten

Forskningen om tillväxtens förutsättningar har inte bara tagit upp teknologins betydelse. En annan gren lägger stor vikt vid institutionernas roll. Tillväxten har varit stark i de länder, där strukturer och regler varit gynnsamma för företagande och innovationer. En viktig faktor är stabiliteten i dessa institutioner, för att den som satsar sitt kapital eller sin arbetskraft ska kunna räkna med någorlunda trygga framtida villkor.

Ett av den ekonomiska politikens ständiga problem är avvägningen mellan strukturkrav och stabiliseringspolitiska hänsyn. Dagens finansiella problem riskerar att skymma de offentliga systemens inverkan på ekonomins växtkraft. Staten och de offentliga ingreppen har stor betydelse för den långsiktiga tillväxten genom sin inverkan på näringslivets förutsättningar och de ekonomiska aktörernas beteende överhuvudtaget. Hur den offentliga sektorns göranden och låtanden påverkar incitamentsstrukturen i ekonomin är därför en av de viktigaste frågorna i denna långtidsutredning.

Effekterna på individernas beteende står i förgrunden. Flera av de strukturreformer som genomförts sedan 1980-talets slut har syftat till att stärka arbetslinjen. Detta är en naturlig utgångspunkt även framgent, inte minst med hänsyn till osäkerheten om arbetsmarknadens funktionssätt. Den bör vägleda översynen av arbetsmarknadspolitiken, och då även innefatta insatsemas effekter den reguljära arbetsmarknaden. Effekterna på förvärvsfrekvensen bör också vara en av huvudpunkterna vid den genomgång av familjepolitikens mål och medel som utredningen föreslår.

Med dagens konstruktioner är sambandet mellan avgift och förmån ofta svagt i socialförsäkringarna. Ändrade kvalifikationsregler t.ex. när det gäller inkomstunderlaget i socialförsäkringarna kan stärka sambandet. Höjda egenavgifter får motsatt verkan, om förmånssidan lämnas oförändrad. En möjlighet är att införa s.k. livs- eller medborgarkonton, som var och en betalar sina sociala avgifter till och

20 Sammanfattning

kan använda vid behov. Denna konstruktion som i princip kan

bygga det nya pensionssystemet- skulle bl.a. kunna minska dagens marginaleffekter. Utredningen föreslår att tänkbara kontokonstruktioners för- och nackdelar utreds närmare.

Utredningen pekar att förändringar i beskattningen, socialförsäkringarna och avgiftssystemen riskerar att förskjuta marginaleffekterna nedåt i inkomstskikten. Effekterna på arbetsutbudet av det oavsedda samspelet mellan olika inkomstprövade system kan bli stora. Risken är att det uppkommer s.k. fattigdomsfällor, om det ekonomiska utbytet för den som får ett reguljärt arbete blir litet eller t.o.m. negativt.

Det finns en påtaglig risk för att fattigdomsfällor kan bidra till bestående arbetslöshet och en lägre förvärvsfrekvens, vare sig utträdet

arbetskraften är frivilligt eller En samlad översyn av dessa ur effekter är angelägen.

I detta sammanhang har socialbidragens utformning uppmärksammats. Deras betydelse är sannolikt störst för grupper som ännu inte är etablerade på arbetsmarknaden, t.ex. ungdomar och nyligen anlända invandrare. Det är viktigt att bibehålla socialbidragens karaktär av individuellt anpassade åtgärder när andra skyddsnät inte räcker till, och undvika att bidragen förvandlas till en socialförsäkring bland andra.

De offentliga ingreppen påverkar även kapitalets användning. Kreditmarknadens avreglering, valutaregleringens avskaffande och skattereformen har kraftigt minskat snedvridningarna på detta område. På längre sikt bör dessa förändringar bidra till ökad effektivitet i fördelningen och användningen av sparandet.

På många områden är offentliga ingrepp nödvändiga för att motverka marknadsmisslyckanden. De senaste årens utveckling på de finansiella marknaderna illustrerar de problem som är förknippade med förekomsten av asymmetrisk information, dvs. de olika parterna

de finansiella marknaderna har olika lätt att skaffa sig kunskap om projekt, låntagare osv. Till en del kan dessa svårigheter lindras genom regleringar av t.ex. den information som ska lämnas eller de säkerheter och den kapitaltäckning som ska finnas för olika förbindelser. Sådana ingrepp är nödvändiga för att säkerställa smidig tillgång till investeringskapital.

Sammanfattning 21

De offentliga finanserna och handlingsutrymmet

De offentliga finansema spelar en viktig roll för utredningens överväganden.

Deras utveckling påverkar förutsättningarna for de närmaste -

årens återhämtning, framförallt genom sin inverkan på räntes-

killnaden gentemot omvärlden och inflationstakten.

Möjligheterna till en aktiv stabiliseringspolitik vid kommande

-

konjunkturnedgångar bestäms i hög grad av hur mycket de

offentliga finanserna förstärks under den påbörjade uppgången.

Det tidiga 2000-talets uppgång i försörj ningsbördan kommer att -

öka anspråken på flera av de åldersberoende offentliga ut-

giftssystemen. Vilka lösningar som då kommer att vara möjliga

beror till stor del på hur de offentliga finanserna hanteras redan

nu och framgent.

Överhuvudtaget bestäms statens handlingsutrymme till stor del -

av de offentliga finansernas ställning. Det gäller även för t.ex.

infrastrukturen och utbildning och forskning.

Under 1900-talet har den svenska statsskulden successivt ökat till allt högre nivåer, även om uppgången tidvis brutits och vänt. Den 31 december 1994 beräknades bruttoskulden till l 300 miljarder kronor. Den offentliga sektorns nettoskuld uppgår till närmare 400 miljarder kronor, vilket motsvarar 25 procent av BNP. Sedan 1989 har statens bruttoskuld ökat med ca 700 miljarder kronor. Den offentliga sektorns finansiella nettoställning har samtidigt försvagats med närmare 450 miljarder kronor.

En ökande statsskuld kan i och för sig vara förenlig med en god ekonomisk utveckling, särskilt om upplåningen används för att stärka landets produktionskapacitet. Genom att staten lånar till t.ex. investeringar i infrastruktur stärks landets långsiktiga ekonomiska utveckling och därmed också de framtida skattebasema. Det som är problematiskt i de senaste årens utveckling är dels det snabba och kraftiga omslaget i den offentliga nettoställningen, dels den betydelse som den offentliga sektorns finansiella problem kan ha haft för konsumtionen och för ränteskillnaden gentemot utlandet.

Ökningen av nettoskulden innebär att de offentliga fmansemas räntekänslighet ökar. Ökade underskott i primärsaldot, högre realränta och lägre tillväxt är faktorer som skulle förvärra läget ytterligare. Osäkerheten om hur underskottet ska täckas gör antagligen att

22 Sammanfattning

hushållen sparar mer och lånar mindre. Detta bidrar till att hämma den inhemska efterfrågan.

Den starka utvecklingen som antyds i basscenariot skulle stärka budgeten, både genom ökade intäkter och genom minskad arbetslöshet. För att öka det offentliga handlingsutrymmet och motverka risken för överhettning måste emellertid även strukturella förstärkningar till. I vilken takt detta kan ske måste avvägas mot hur konjunkturema utvecklas. De långsiktiga utgiftsåtagandena måste bringas i bättre överensstämmelse med de förväntade intäkterna. Förstärkningarna måste sökas både bland utgifter och inkomster.

Den svenska skattekvoten är internationellt sett hög, även när den justeras för att göra jämförelsen mer rättvis. Beskattningen innebär att skillnaden mellan vad en köpare betalar och vad en säljare får ut kan bli avsevärd. Detta kan snedvrida fördelningen mellan olika sektorer, eftersom effekten är olika stark för olika produktionsfaktorer. På lång sikt vore det samhällse konomiskt fördelaktigt att minska sådana effekter genom att sänka skattekvoten. l den mån minskade budgetunderskott ökar förtroendet för den svenska ekonomin kan dock skatteökningar övergångsvis vara motiverade.

En lindring av de negativa effekterna kan åstadkommas genom en växling till mindre snedvridande skatter. Ur samhällsekonomisk synvinkel är det mindre störande att höja skatten på bostäder och jordbruksfastigheter samt mervärdeskatten på livsmedel än t.ex. den kommunala inkomstskatten. Ökade miljöskatter kan både intäkter och fungera

ge som styrmedel i miljöpolitiken, men en avvägning måste ske mot konkurrenskraften och andra tänkbara miljöåtgärder.

En stor del av de offentliga tjänsterna är i ekonomisk mening privata varor, dvs. vars och ens konsumtion är tydligt urskiljbar. Ökade avgifter är en möjlighet att låta en del av det ökade reallöneutrymmet finansiera sådana tjänster, utan de störningar som en ökad beskattning skulle medföra. Förutsättningen är dock att det finns ett tydligt samband mellan betalningen och förmånema.

De senaste årens utveckling har visat att det finns betydande möjligheter att rationalisera den offentliga produktionen. Den ojämna produktivitetsutvecklingen antyder att potentialen är olika väl utnyttjad inom den offentliga sektorns olika verksamheter. Förutsättningen för att rationaliseringar ska omvandlas

Sammanfattning 23

till besparingar är också att produktivitetsvinsterna realiseras., t.ex. genom nedläggning av övertaliga institutioner. Detta har visat sig vara ett problem bl.a. inom sjukvården.

De första årens erfarenheter pekar emellertid också på de risker som finns med de nya verksamhetsformema. Valfrihet kan förbättra resursallokeringen men riskerar samtidigt att

ge ökade kostnader. Decentralisering av olika offentliga åtaganden från staten till kommunerna kan leda till tveksamma prioriteringar. Avgiftsfinansieringens ökade roll kan leda till dåligt samordnade marginaleffekter.

De villkoren intemationaliseringen och de

nya -

finansiella marknaderna

Intemationaliseringen och samspelet mellan den reala och den finansiella ekonomin har förändrat mycket av den ekonomiska politikens förutsättningar:

Det internationella ekonomiska utbytet har vidgats och för- djupats. Handeln med varor och tjänster har intensifierats, inte minst på regional nivå. 1950- och l960-talens nationellt reglerade finansiella marknader har flätats samman över gränserna och vuxit långt bortom enskilda staters kontroll. Arbete utomlands blir en möjlighet för allt fler, råvarumarknaderna öppnas och de stora företagen etablerar sig marknader världen över.

I början av 1970-talet upplöstes Bretton Woods-systemet med fasta växelkurser, eurovalutamarknadema växte fram utom regeringarnas räckhåll och den nya informationsteknologin förenklade finansiella transaktioner över gränserna. Regeringarna lättade regleringarna för att minska de oreglerade euromarknadernas dragningskraft, men underlättade därmed också en explosionsartad tillväxt av de finansiella flödena över gränserna. Den svenska avregleringen av kredit- och valutamarknaderna föll in i det internationella mönstret och hade till stor del föregripits av den faktiska utvecklingen.

Den senaste konjunktumedgången underströk den finansiella sektorns ökade betydelse för den ekonomiska utvecklingen. Förekomsten av s.k. finansiella acceleratorer kan förstärka störningar i den reala ekonomin. Det beror bl.a. olika aktörers olika tillgång till information om förutsättningarna för placeringar, investeringar

24 Sammanfattning

och lån. Internationaliseringen och avregleringen har understrukit dessa faktorers betydelse.

Den enskilt viktigaste slutsatsen för den ekonomiska politiken är att ränteutvecklingens betydelse påtagligt ökat. Dess inflytande stannar inte vid de omedelbara effekterna på konsumtion och investeringar. Den påverkar t.ex. också fördelningen av inkomster och förmögenheter via effekterna tillgångsvärden och balansräkningar, både hushållens och företagens. Räntans rörelser begränsas inte på samma sätt tidigare regleringar och administrativa åtgärder, utan

som av återspeglar förtroendet för ekonomin, hemma och utomlands. Ränterörelsernas genomslag blir också större när de kvantitativa kreditregleringama avskaffats.

Den internationella integrationen är mest påtaglig just den finansiella ekonomins område. Marknaderna för flertalet instrument är väl integrerade med den internationella ekonomin, och utländska köpare spelar betydelsefull roll även på de svenska marknaderna.

en

Men den internationella integrationen har även en mer direkt inverkan på den reala ekonomin och den politik som samspelar med denna:

Kapitalet kan tämligen obehindrat söka sig dit där avkastningen -

är högst. Det minskar skillnaderna i lönsamhet mellan olika

länder, det ökar möjligheten för enskilda länder att omfördela

konsumtion över tiden, men det skärper också kraven på

investeringsklimatet.

Även arbetskraftens internationella rörlighet tenderar att öka. -

Antagligen kommer denna utveckling att accelerera under de

närmaste årtiondena. Företagens internationalisering, migratio-

avreglering inom EES-området och den kraftigt ökade

nens

andelen studenter utomlands kommer att omskapa många

yrkesgruppers arbetsmarknad. Utbytet av arbetskraft har starkt

positiva effekter, t.ex. teknologispridningens område, men

det ställer också krav bl.a. beskattningens och väl-

nya

fardssystemens utformning.

Medlemskapet i den europeiska unionen EU vidgar Sveriges möjligheter att påverka den internationella ekonomiska utvecklingen i samarbete med andra stater. Samarbetet på det sociala området är ännu förhållandevis oprövat, men skulle t.ex. kunna underlätta arbetskraftens rörlighet.

I väsentliga avseenden har Sverige ett samhällsekonomiskt intresse

att verka för förändringar i EG/EU: av

Sammanfattning 25

Handelspolitiken gentemot omvärlden har protektionistiska inslag som leder till välfárdsforluster för EU-ländernas invånare.

Den gemensamma jordbrukspolitiken belastar den gemensamma budgeten hårt och slösar med ekonomins och naturens resurser.

För stabiliteten i Sveriges närområde är det viktigt att de forna planekonomierna snabbt integreras i den europeiska ekonomin.

Vårda reformerna

långtidsutredningens viktigaste uppgifter är att belysa behovet En av strukturella reformer. De närmaste åren är uppgiften emellertid inte av bara att fatta nya beslut, utan också att vårda genomslaget av de förändringar som redan gjorts. Det tidiga 1990-talets konjunkturnedgång förstärktes av den strukturella omställningen. Effekterna förvärrades av samspelet och den olyckliga inbördes ordningen mellan kreditmarknadens avreglering, avskaffandet av valutaregleringen och skattereformen. Under perioden fram till 2010 kan emellertid dessa och andra reformer bidra till en mer effektiv resursanvändning i ekonomin, som ökar tillväxttakten och underlättar återhämtningen på arbetsmarknaden.

Kredit- och valutaavregleringen samt skattereformen gynnar en effektiv kapitalanvändning. mer

skattereformen och förändringarna socialförsäkringssystemet stärker arbetslinjen.

EES-avtalet innebar att Sverige fick del i EU:s inre marknad. - EU-medlemskapet säkrar detta deltagande för framtiden, garanterar att Sverige erbjuds att delta i EU-samarbetet på andra områden och ger Sverige inflytande över de gemensambesluten. Även medlemskapet har del negativa ma om en konsekvenser torde det ändå sammantaget underlätta Sveriges deltagande i den internationella arbetsdelningen.

Forskningen och den högre utbildningen har prioriterats. Det prestationsstyrda systemet för resurstilldelning kan öka mer effektiviteten, om kvalitetskraven upprätthålls.

26 Sammanfattning

Statsbidragen till kommunerna har förändrats för att minska -

detaljstymingen, öka förutsägbarheten och större möjlighet

ge till lösningar som är anpassade till lokala behov och värderingar.

De närmaste åren

Utredningens huvudfråga är den långsiktiga tillväxten. Förutsättningarna för utvecklingen på längre sikt påverkas emellertid i hög grad av hur stabiliseringspolitiken utformas.

Villkoren för stabiliseringspolitiken har förändrats i väsentliga avseenden. De närmaste årens handlingsutrymme påverkas av att kredit- och valutamarknaderna avreglerats, att budgetunderskottets och statsskuldens storlek begränsar finanspolitikens möjligheter och att prisstabilitet fastställts som mål för en penningpolitik med rörlig växelkurs.

En avgörande fråga är hur snabbt och mycket arbetslösheten kommer att minska. Risken är påtaglig för att återgången kommer att ta tid, och att arbetslöshetsnivån under de närmaste åren kommer att ligga väsentligt högre än på 1980-talet.

En sådan utveckling får allvarliga konsekvenser för stabiliseringspolitikens förutsättningar. Inflationen kan komma att öka även vid historiskt sett höga arbetslöshetsnivåer. Budgetunderskottet kommer inte att genomgå den minskning som en snabbare nedgång i arbetslösheten skulle medföra. Det strukturella budgetunderskottet, dvs. den del av underskottet som inte är beroende av konjunkturen, kan hamna på en högre nivå.

I det nära perspektivet är det viktigt att politiken underlättar den konjunkturella återgången. Åtgärder stärker statsñnanserna och

som Förtroendet för den svenska ekonomins utveckling kan inverka gynnsamt realräntans utveckling. Därmed skulle förutsättningarna stärkas för en balanserad utveckling av ekonomins export- och hemmamarknadsinriktade delar.

I den utsträckning arbetslösheten ändå dröjer sig kvar är det inte självklart vilka slutsatser som ska dras för den ekonomiska politikens del. Å sidan kan ett större strukturellt underskott till intäkt för

ena tas större förstärkningar statsbudgeten. Å andra sidan kan den

av långsamma återgången tjäna som argument för mer omfattande stabiliseringspolitiska åtgärder, med ytterligare underbalansering

av statsbudgeten som följd. Vad som talar emot sådan slutsats är dock

en att en kvardröjande arbetslöshet till stor del sannolikt är strukturell, och svår att möta med enbart efterfrågestimulanser.

Sammanfattning 27

Med avreglerade och internationellt integrerade kredit- och valutamarknader slår världsmarknadsräntan igenom i den svenska räntenivån. Därutöver uppstår en ränteskillnad, som till en del beror på den risk det alltid innebär att hålla en annan valuta, men som också kan rymma en ersättning för förväntad depreciering, t.ex. därför att man befarar en högre inflation än i omvärlden.

l förening med övergången till rörlig växelkurs har detta minskat utrymmet för finanspolitiken. Om Sverige använder ñnanspolitiska stimulanser kan detta öka marknadens farhågor för den svenska inflationsutvecklingen. Om ränteskillnaden då ökar kan detta förta den avsedda stimulanseffekten.

Även andra skäl kan finanspolitiken ha svårt att göra sig

av gällande. Finanspolitiska beslut är svära att tidsmässigt anpassa till konjunkturläget. Det beror inte bara på att beslutsprocessen i sig kan vara komplicerad. Effekter av förändringar i beskattningen kan bli andra än de förväntade. Konsumenterna kan t.ex. uppfatta förändringar som tillfälliga och därför bara marginellt anpassa sin konsumtion.

Att växelkursen är rörlig kan däremot betyda att penningpolitiken får ett större handlingsutrymme. Det främsta penningpolitiska instrumentet, den korta räntan, behöver inte längre användas för att försvara en bestämd växelkurs, utan kan användas i stabiliserande syfte.

Det övergripande målet för penningpolitiken är prisstabilisering. Priserna påverkas indirekt genom att penningpolitiken påverkar efterfrågan, dvs. konsumtion, investeringar och nettoexport. Den inhemska efterfrågan är dock i hög grad beroende av de långa realräntorna, som är svårare för Riksbanken att påverka direkt. Riksbankens möjlighet att främja prisstabiliseringen är därför beroende av det förtroende som kan åstadkommas för politiken. Detta fordrar ett samspel mellan finans- och penningpolitiken.

Penningpolitiken påverkar också sysselsättningen. På längre sikt än några år har den sannolikt ingen större betydelse för sysselsättningens nivå, men risken för att konjunkturell arbetslöshet blir bestående gör att även den stabiliserande effekten kan vara värdefull.

I diskussionen om penningpolitiken har flera forskare varnat för att jämställa Stabilisering av priser och sysselsättning som mål för penningpolitiken, därför att detta skulle kunna skapa oklarhet om målens inbördes vikt. Denna oklarhet skulle kunna öka inñationsförväntningarna, och därmed motverka båda målen. En lösning kan vara att ange prisstabilisering som det prioriterade målet. Därutöver skulle penningpolitiken kunna användas för att stabilisera sysselsättningen, under förutsättning att inllationsmålet är säkrat.

28 Sammanfattning

På de närmaste årens sikt är den viktigaste uppgiften att vårda den konjunkturuppgång som började avteckna sig under 1994.

För att uppgången ska bli uthållig är det viktigt att investering- -

tar fart, så att näringslivet inte tidigt slår i kapacitetstaket. arna

Lönebildningen spelar en viktig roll för att bibehålla prisstabili-

-

teten. Dels måste löneutrymmet anpassas till produktivitetsutvecklingen, dels måste relativlönema underlätta de expansiva sektorernas försörjning med arbetskraft.

Både av stabiliseringspolitiska skäl och för att öka den lång- -

siktiga handlingsfriheten är förstärkningen av de ojfentliga

finanserna en viktig uppgift.

Återhämtningen i sysselsättningen har försvårats av obalansen mellan exportindustrin och den hemmamarknadsinriktade delen av ekonomin, som är mer arbetsintensiv. Budgetförstärkningarna måste därför avvägas mot efterfrågans utveckling. I den mån räntenivån

riskpremie för budgetunderskottets och statsskuldens rymmer en potentiella inflationseffekter kan förstärkningens åtstramande effekt motverkas av en nedgång i realräntan. En sådan lättnad har antagligen störst betydelse för de mindre och hemmamarknadsinriktade företagen.

Såväl finans- penningpolitiken har svårt att träffsäkert åstad-

som komma åsyftade effekter. De största möjligheterna att stimulera eller dämpa efterfrågan föreligger antagligen när det gäller offentliga utgifter för produktion och investeringar. Handlingsberedskapen inför

konjunkturnedgång skulle förstärkas, om man i förväg förbeen ny reder samhällsekonomiskt effektiva offentliga insatser, valda med hänsyn till sysselsättningseffekt och igångsatta vid stabiliseringspolitiskt gynnsamma tidpunkter.

Det kan annorlunda...

gå

I två alternativa scenarier skisserar utredningen vad som skulle kunna hända, Sverige inte förmår hantera återhämtningens krav, eller om

om de strukturella åtgärderna leder till en starkare uppgång i sysselsättningen.

Den nedgång i arbetslösheten som basscenariot utgår ifrån kommer sannolikt att kräva betydande strukturella förändringar i svensk ekonomi. Några är redan genomförda, andra t.ex. arbetsmarkna-

-

Sammanfattning 29

den, inom socialförsäkringarna och när det gäller företagandets villkor

skisseras i utredningen. På förhand är det emellertid svårt att bedöma hur stort genomslag sådana förändringar kan få, särskilt om flera av dem genomförs någorlunda samtidigt och förstärker varandra.

Utgångspunkten för scenariot med hög sysselsättning är att dessa förändringar får ett starkare genomslag än utredningen räknat med i basscenariot. Högscenariot åskådliggör effekterna av en större nedgång i arbetslösheten, till sammanlagt fyra procent istället för basscenariots 7,5 procent, och en något högre förvärvsfrekvens, 83 procent av arbetskraften istället för 82 procent. I detta scenario räknar utredningen också med att den goda utvecklingen stärker förtroendet för den svenska ekonomin, vilket bidrar till snabbare nedgång i

en realräntan.

Skillnaden mellan högscenariot och basscenariot är att sysselsättningsökningen i näringslivet blir ännu starkare. Mellan 1994 och 1998 skapas 400 000 nya jobb i högscenariot mot 260 000 i basscenariot, i båda scenarierna framförallt i den privata sektorn. Det understryker vikten av förändringar som underlättar denna tillväxt.

Högre sysselsättning förstärker de offentliga finanserna. Med högscenariots utveckling skulle den offentliga sektorns finansiella nettoställning på nytt vara positiv vid periodens slut 2010, vilket skulle öka möjligheten att hantera det tidiga 2000-talets demografiska påfrestningar.

Det andra alternativet- eftersläpningsscenariot- tar sin utgångspunkt i några av osäkerheterna kring utvecklingen i basscenariot.

Arbetsmarknaden fungerar sämre, vilket bl.a. tar sig uttryck i att löneökningarna blir högre redan under de närmaste åren. Löneökningarna får flera negativa konsekvenser. På kort sikt påverkar de lönsamheten i näringslivet och bidrar därmed till en sämre investeringsutveckling. De bidrar också till att öka osäkerheten Riks-

om bankens möjligheter att uppfylla inflationsmålet, vilket leder till högre räntor. Utvecklingen förvärras av att förstärkningen av de offentliga finanserna inte uppfattas som tillräcklig.

Därför sjunker inte räntorna som i basscenariot. Högre räntor och större osäkerhet om den framtida ekonomiska politiken i stort bidrar till en svagare utveckling konsumtion och investeringar. Följden

av blir en sämre ekonomisk utveckling, vilket förstärker problemen med statsfmansema och arbetsmarknadens funktionssätt.

Arbetslösheten fastnar en hög nivå. Den totala arbetslösheten uppgår till ll procent 2010, jämfört med 7,5 procent i basscenariot. Jämförelserna med basscenariot visar genomgående

en svagare utveckling. BNP ökar med 1,4 procent per år istället för 2,0 procent

30 Sammanfattning

1994-2010, den privata konsumtionen med 1,6 procent per år istället för 1,9 procent.

Trots de budgetförstärkningar vidtas uppvisar den offentliga

som sektorns finanser inte något överskott förrän mot slutet av perioden. Detta förutsätter dessutom att inga oñnansierade utgiftsökningar eller skattesänkningar genomförs under 16 år, och att den kommunala konsumtionen förblir oförändrad.

Försörjnivngsbalans och nyckeltal 1994-2010 Årlig genomsnittlig procentuell förändring

Eñersläpnings- Basscenariot Högscenariot

scenariot

i Färsörjningsbalans

Nyckeltal

Nivå 2010 Öppenarbetslöshet 7,0 5,0 2,5 Konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska

Inklusive lager. 2Arbetade timmar. 3Procent av arbetskraften. 4 BNP.

Procent av 5 disponibel inkomst.

Procent av Källa: Finansdepartementet.

I ett tredje altemativscenario åskådliggörs effekterna av en högre

internationell realränta än i basscenariot. Flera faktorer kan bidra till

högre ränta de närmaste tio-femton åren än under 1970- och 1980-

en

talen.

Utbudet av kapital hämmas av befolkningens åldrande i länder

-

Japan och Tyskland, som svarat för en stor del av de

som

senaste årtiondenas kapitalexport. Enligt livscykelhypotesen

talar detta för ett minskat sparande.

Sammanfattning 31

Eftwfiågan investeringskapital ökas bl.a. omställningens - av

anspråk i de forna planekonomiema. USA förväntas

ha ett

fortsatt stort behov av kapitalimport, med bestående bud-

getunderskott och behov av investeringar i utbildning och

Flera Flera stora ekonomier i Asien expanderar kraftigt.

Detta alternativa scenario analyserar bara utvecklingen fram till 1998. Den internationella realräntan antas bli 1,5 procent högre än i basscenariot. Den internationella höjningen slår igenom i den svenska realräntan.

Scenariot resulterar i en påtaglig aktivitetssänlcning i den svenska ekonomin. Förklaringen är i första hand räntehöjningens inverkan på den inhemska efterfrågan, och i mindre grad förändringen i den internationella marknadstillväxten. I beräkningarna framstår Sverige vid en internationell jämförelse som ett räntekänsligt land. Räntehöjningar får ett förhållandevis starkt genomslag i den svenska tillväxttakten, vilket i sin tur påverkar sysselsättningen negativt.

Den långa sikten

Avslutningsvis behandlar utredningen frågan utvecklingen på 50

om års sikt. Både staten och ekonomins privata aktörer

fattar beslut som har så långsiktiga konsekvenser pensioner, byggande.

Redan nu är det möjligt att urskilja flera faktorers betydelse under de närmaste årtiondena. Geografin, demografin och miljön är några exempel sådana trögheter. Svårigheten är emellertid att bedöma, hur ekonomin kommer att reagera det tryck och de möjligheter som dessa krafter skapar.

En av de viktigaste frågorna lång sikt är risken för konflikter mellan miljöhänsyn och ekonomisk utveckling. De bedömningar

som gjorts för utredningens räkning tyder emellertid på att de stora miljöfrågoma i första hand klimatet, försumingen och den biologis-

ka mångfalden är möjliga att hantera utan alltför stora uppoffringar.

-

På 30-40 års sikt kan den sammanlagda restriktionen från miljöområdet beräknas motsvara fem BNP, denna ökar

procent av om med ett par procent om året. Den årliga tillväxttakten skulle

vara drygt 0,15 procentenheter lägre med restriktionen än utan. Förutsättningen är dock att de åtgärder vidtas är ekonomiskt effektiva,

som vilket knappast alltid varit fallet. Om t.ex. åtgärderna väx-

mot thuseffekten omfattar subventionssystem med protektionistiska inslag kan kostnaden bli väsentligt mycket högre.

32 Sammanfattning

Frågetecknen framtiden är många. Utvecklingen i Central- och

om Östeuropa, förändrade relativpriser, teknologier, ändrade värde-

nya ringar och livsstilar samt omkastningar i ekonomins och politikens institutioner är några de faktorer, gör den framtida utveck-

av som lingen omöjlig att förutsäga.

Utredningen går igenom olika möjligheter att hantera olika slags osäkerhet och risker. l det långa perspektivet framstår s.k. adaptiva lösningar ofta det mest rationella alternativet, dvs. man dröjer

som med avgöranden och vägval för att vinna större kunskap och utarbeta fler alternativ. Förutsättningen för att sådan strategi ska fungera är

en emellertid att det finns tillgängliga för att vidta åtgärder, om

resurser detta visar sig nödvändigt.

Mot denna bakgrund kan rimlig tumregel vara att långsiktiga

en beslut inte bör inteckna framtida tillväxt. Nya system bör utformas så att de blir hållbara även tillväxten uteblir eller resurserna t.o.m.

om minskar. Om ekonomin växer bör de statliga och kommunala

och regleringarna inte öka i samma takt. Med växande och systemen någorlunda jämnt fördelade reala är det möjligt för fler

resurser medborgare att själva ta för större del av det som hittills

ansvar en varit offentliga åtaganden.

En sådan regel innebär inte nödvändigtvis att de offentliga åtagandena verkligen kommer att bli mindre än idag. Syftet är snarare

motverka den motsatta utvecklingen att dagens beslut tvingar på att morgondagens verklighet alltför stora låsningar. Då riskerar uppbrottet från gjorda åtaganden det till slut ändå tvingar sig fram

- om

att bli abrupt och brutalt. -

Bakgrund

Del då

KAPITEL

Långtidsutredningens

utgångspunkter

1.1 och

Syfte ställning

Långtidsutredningens syfte är i första hand att ett underlag för

vara den ekonomiska politiken. Därför domineras betänkandet breda

av genomgångar av den svenska ekonomins strukturer, problem och möjligheter. På några områden behandlar utredningen tänkbara handlingsvägar, utredningens analyser ska också kunna användas

men som utgångspunkt för andra överväganden än de uttryckligen

som tas upp i detta betänkande.

I andra hand ska den kunna utgöra samhällsekonomisk

en referensram även för andra ekonomiska beslut, inom såväl den offentliga som den privata sektorn. Utredningen ska även tjäna

som underlag för och bidrag till debatten om ekonomin och den ekonomiska politiken.

En central uppgift för LU är att göra makroekonomiska bedömningar av utvecklingen på längre sikt. Dessa kompletterar de prognoser som görs i de av finansdepartementet utarbetade nationalbudgetarna.

LU:s kalkyler ska inte tjäna som prognoser. Scenarierna illustrerar några tänkbara utvecklingsbanor för den svenska ekonomin givet olika antaganden om t.ex. den internationella ekonomiska utvecklingen, politikens inriktning Avsikten är att de ska öka förståelsen för

m.m. grundläggande samband i ekonomin, samtidigt de erbjuder

som en bakgrund till analysen av den ekonomiska politikens problem och avvägningar.

Långtidsutredningen utformas på finansdepartementet. Den skiljer sig från andra statliga utredningar att den utarbetas

genom utan fastställda direktiv från regeringen. Därför är den oförhindrad välja

att de ämnen och metoder som den bedömer kunna störst utbyte.

ge Samtidigt innebär uppgiften underlag för den ekonomiska

att vara

36 Långtidsutredningens utgångspunkter

politiken krav på relevans, knyter analysen till de alternativ ett som an och vägval dagens beslutsfattare står inför. som Utredningen bygger på ett omfattande material från enskilda myndigheter och organisationer. En stor del av detta experter, publiceras bilagor för vilka författarna själva ansvarar. Huvudsom betänkandet är tjänstemannaprodukt. Det har skrivits av tjänstemän en att departementets politiska ledning tagit ställning till innehållet. utan

1.2¶Den förändrade

långtidsutredningen

Den första långtidsutredningen presenterades 1948. LU 94 är den sjuttonde i ordningen. Långtidsutredningama speglar ganska väl den förändring skett under denna period i synen hur ekonomin som fungerar och den ekonomiska politikens uppgifter och betydelse

Bergman mil., 1991. Länge hade långtidsutredningarna karaktären av planeringsunderlag. Det gällde särskilt under 1960-talet och de första utredningarna under 1970-talet. Regeringen och riksdagen förutsattes ta ställning till hur i ekonomin skulle användas, t.ex. hur de resurserna privat och offentlig konsumtion. Även andra skulle fördelas mellan förutsattes basera sin planering på utredningarna, inte minst regionala

och sektorinriktade I dessa utredningar stod försörjningsorgan. balansens användningssida i fokus. Institutionella förhållanden och incitamentsinriktade frågor t.ex. hur väl den offentliga sektorn använde sina spelade däremot undanskymd roll. resurser - en mer 1994 års långtidsutredning delar de senaste utredningarnas tyngdpunktsförskjutning mot analyser ekonomins strukturer och av institutioner. Vad skiljer LU 94 från andra analyser av samsom hällsekonomin är ansträngningen att kvantitativt åskådliggöra analyser med stöd i ekonomiska modeller. De stabiliseringsoch resonemang politiska frågorna och avvägningen mellan struktur- och stabiliserings-

politik får fortfarande ett betydande utrymme.

Lângtidsutredningens utgångspunkter 37

1.3¶Långtidsutredningen

och avvägningarna

Målen för den ekonomiska politiken har successivt artikulerats och fastställts av statsmakterna. Tillväxt, prisstabilitet, sysselsättning och välfärd är begrepp som regelmässigt återkommit i statsmakternas uttalanden. Så småningom har även behoven regional balans och av en uthållig resurshushållning kommit att betonas. Svårigheten uppstår när målen ska preciseras och avvägas mot varandra. Var tonvikten hamnar beror på samhällsekonomins tillstånd och de problem den står infor, också på medborgarnas men och beslutsfattarnas preferenser. Förutsättningarna att närma sig målen påverkas av vilka medel står till buds. Dessa konflikter som har behandlats flera långtidsutredningar, i LU 90. av senast

I och med att långtidsutredningarna ägnat allt större intresse incitamentsproblem och institutionella förhållanden är det inte längre enbart den ekonomiska politikens mål i snäv mening är relevanta. som Även andra frågor aktualiseras, t.ex. avvägningen mellan generella och riktade stöd inom välfardssystemen. Det ligger vid sidan av utredningens inriktning att göra avvägning mellan målen for den en ekonomiska politiken och de gäller för andra områden, som men vid analysen av olika verksamheter och institutioner är den tänkbara konflikten ibland nödvändig att dröja vid.

l denna långtidsutredning spelar begreppet samhällsekonomisk effektivitet central roll. En vanlig definition en är att samhällets resurser utnyttjas effektivt när ingen enskild kan få det bättre person utan att någon annan får det sämre. På motsvarande sätt innebär en förbättring av den samhällsekonomiska effektiviteten att resursernas användning förändras på ett sådant sätt att alla kan få det bättre utan att någon får det sämre. Även denna defintion inte okontroversiell om är den tenderar t.ex. att acceptera en ursprunglig inkomstfördelning given, trots att som denna i sig kan ett problem, så är den ofta tillräcklig vara vid analysen av enskilda samhällsekonomiska problem. Det är i detta perspektiv olika strukturer, förlopp och förslag som värderas. Utredningens försök att bedöma vad är samhällsekonosom miskt effektivt innebär emellertid inte ett förord för i varje läge att låta effektivitetshänsyn avgöra besluten. Olika beslutsfattande organ måste i de enskilda fallen avväga effektivitetsaspekten andra mål. mot Långtidsutredningen är då bara del underlaget. en av

38 Långtidsutredningens utgångspunkter

1.4¶Betänkandets

disposition

Betänkandet är indelat i fyra delar.

Den inledande delen en bakgrund. ger

genomgång den historiska bakgrunden I kapitel 2 görs en av till dagens obalanser.

Kapitel 3 behandlar den svenska ekonomins strukturer, och tar Sveriges ekonomiska geografi. upp

behandlar internationaliseringen den svenska Kapitel 4 av ekonomin.

mellan ekonomins finansiella och reala sektorer tas

Samspelet

i kapitel upp

Kapitel behandlar tillväxten och dess bestämningsfaktorer. 6

Den andra delen utredningens utgångsläge. anger

redovisas det basscenario är utgångspunkten för I kapitel 7 som och känslighetsanalysemai de följande kapitlen. resonemangen

tredje delen tematisk genomgång av den svenska Den ägnas en ekonomins problem och möjligheter.

Kapitel 8 behandlar arbetsmarknadens funktionssätt.

kapitel 9 är det utvecklingen inom det privata näringslivet I står i förgrunden. som

analyserar de offentliga åtagandenas förändrade Kapitel 10 utgångspunkter och roll i den samlade ekonomin.

Sveriges förhållande till den europeiska Kapitel 11 tar upp gemenskapen och unionen EG/EU.

kapitel 12 avhandlas stabiliseringspolitikens förutsättningar l och olika teorier hur den ska utformas. om

Långtidsutredningens utgångspunkter 39

Denna del avslutas med kapitel 13, där några alternativa -

scenarier redovisas. Långtidsutredningens sista del, kapitel 14, behandlar den långa sikten.

Ekonomi obalans KAPITEL

2.1¶Inledning

Långtidsutredningens huvuduppgift är att ett underlag för beslut vara om framtida insatser. Utvärderingen det varit görs i andra av som former och sammanhang. Utredningens analyser utgår emellertid från den svenska ekonomins konkreta villkor, sådana de ser ut när arbetet genomförs. Detta kapitel har till syfte att beskriva hur dessa villkor utvecklats under tid. senare

De fyra första avsnitten är i huvudsak beskrivande. De inleds med en återblick på de senaste årtiondenas utveckling. I avsnitt 2.3 diskuteras obalansema i svensk ekonomi, med tonvikt på arbetslösheten och budgetunderskottet. Avsnitt 2.4 behandlar effektivitetsproblemen i svensk ekonomi, medan fordelningsfrågor står i fokus för avsnitt 2.5. Kapitlet avslutas med en sammanfattande diskussion olika om förklaringar till utvecklingen och om de slutsatser kan dras för som långtidsutredningens del.

2.2¶De senaste 25 åren

Den svenska ekonomins snabba utveckling till världens rikaste ett av länder började omkring 1870. Under 1950- och 1960-talen var expansionen särskilt stark. Tillväxttakten hög och stabil. BNP var ökade med en å två procent om året i lågkonjunkturer och med fem å sex procent då konjunkturen var god. Den årliga inñationstakten låg på drygt fyra procent och arbetslösheten runt två procent. Bytesbalansen var tidvis positiv och underskotten hanterbara. Investeringarna ökade med i genomsnitt ca fyra procent år. per

Påfrestningarna ökade mot 1960-talets slut. sammanbrottet for Bretton Woods-systemet och oljeprischockema markerar utveck-

42 Ekonomi i obalans

lingens internationella vändpunkt. Låg tillväxt börjar uppträda samtidigt med hög arbetslöshet och hög inflation. Tabell 2.1 Vissa makroekonomiska nyckeltal

1950- 1960- 1970- 1980- 1990-

1960 1970 1980 1990 1993

Genomsnittlig procentuell förändring från föregåendeår. 2 Arbetslösa i procent av arbetskrañen. 3Procent av BNP, genomsnitt. Källor: SCB, Arbetskrañsundersökningama,Riksbanken och Finansdepartementet.

Internationellt tillämpades en återhållsam politik som inte förmådde motverka en stigande arbetslöshet. 1 Sverige fördes en expansiv politik överbryggningspolitiken som bidrog till en kraftig stegring av lönekostnaderna 1974-1976. Denna stegring resulterade i sin tur i sjunkande vinstnivåer och förlorade marknadsandelar.

Den efterföljande stagnationen möttes med tre devalveringar 1976 och 1977. Sverige lämnade den s.k. valutaormen som EG:s medlemsstater förde vidare till EMSZ och knöt kronan till korg

en av valutor.

Den offentliga utgiftsexpansionen fortsatte. Den offentliga sektorn byggdes ut och transfereringarna till hushållen växte snabbt. Arbetsmarknadspolitiken expanderade och omfattande stödprogram till krisdrabbade branscher infördes. Arbetslösheten kunde hållas på en förhållandevis låg nivå, men budgetunderskottet och statsskulden växte. En viss återhämtning skedde, om än med ett par års eftersläpning i förhållande till omvärlden.

Uppgången bröts av den andra oljeprischocken 1979. Produktionen stagnerade och arbetslösheten började åter att öka. 1981 devalverades kronan återigen. Finanspolitiken lades om i en något mer åtstramande

Utvecklingen under1970-och 1980-talenfinnsdetaljeratbeskriveni bl.a.LU 87,LU 90 och LU 92. zEuropean Monetary Systembestårav en överenskommelsemellan centralbankema i EG:s medlemsländerom att kontrollera växelkursema inom EG och att finansiera interventioner på valutamarknadema.EMS hari princip trefundament:deneuropeiska valutaenhetenECU, växelkursmekanismenERM och särskildakreditstödsarrangemang.

Ekonomi i obalans 43

riktning. Produktionen fortsatte emellertid att stagnera och bytesbalansen förblev svag.

1982 genomfördes ytterligare en devalvering. Syftet var inte enbart att förbättra konkurrenskraften, utan också att stärka den konkurrensutsatta sektorns roll i svensk ekonomi. Devalveringen skulle kombineras med en efterfrågedämpande politik, dvs. en stram finanspolitik prop. 1982/83:l00, Feldt, 1991, Eklund, l993a.

En uppgång i den internationella konjunkturen bidrog till ökad tillväxt och industriproduktion. Arbetslösheten dämpades och de offentliga finanserna förbättrades. Nettoexport och investeringar framför allt inom tillverkningsindustrin var de komponenter som främst bidrog till BNP-tillväxten.

Inflationstakten var internationellt sett hög, trots att budgetunderskottet fortsatte att minska och att upplåningspolitiken° lades om i åtstramande riktning. Orsaken var ett stigande efterfrågetryck. Avregleringen av kreditmarknaden 1985 följdes av en kraftig kreditexpansion och bidrog till en drastisk nedgång i hushållens sparkvot. Konsumtionens bidrag till tillväxten blev allt större. Dessutom inleddes en kraftig uppgång inom fastighetsbranschen

avsnitt 5.7.

Relativpriserna och marknadsandelama for exporten av bearbetade varor började utvecklas ogynnsamt. Den utlandskonkurrerande sektorn gynnades dock av den omvända oljeprischocken 1986 och av den internationella växelkursutvecklingen en försvagad dollar.

Den konkurrensutsatta sektorn fick allt svårare att konkurrera om de inhemska resurserna. svårigheterna att tillsätta lediga platser och bristen på yrkesarbetare blev allt mer besvärande. Investeringarna fortsatte under några år att ge ett betydande bidrag till BNP-tillväxten. Detta berodde inte enbart den konkurrensutsatta sektorn, utan också

t.ex. bostadsbyggandets expansion.

Arbetsmarknaden blev allt mer överhettad. Arbetslösheten sjönk till nivåer kring 1,5 procent, samtidigt som de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna drogs ned. Bristen på arbetskraft tilltog och lönerna drevs

Produktivitetsutvecklingen gick i motsatt riktning. upp.

3 En utlandslánenorm infördes 1984 som ytterst syftade till att motverka budgetunderskott. Dessutom lades statensupplåning om i en mer marknadskonform riktning och flyttades från banker till hushåll och företag, vilket minskade likviditetstillväxten.

44 Ekonomi i obalans

De ekonomisk-politiska insatserna för att motverka överhettningen

inledningsvis blygsamma. Omläggningar i transfereringssystemen var hade antagligen snarast motsatt effekt.

Handlingsaltemativen hade begränsats av förändringar i den ekonomiska miljön. Avregleringen av kreditmarknaden, den successiva avvecklingen av valutaregleringen som redan tidigare blivit lättare att kringgå och internationaliseringen av kapitalmarknaderna innebar att den penningpolitiska autonomin avsevärt minskade. l praktiken blev penningpolitiken hänvisad till att försvara den fasta växelkursen.

Det instrument som återstod var finanspolitiken. Regeringen föreslog bl.a. cash limits5 och tillfälliga momshöjningar om dessas effektivitet, avsnitt 12.3 för att motverka överhettningen, men fick

se inte parlamentarisk majoritet för dessa åtgärder. Istället genomfördes förslagen tvångssparande och en temporär arbetsmiljöavgift.

om

Ett ytterligare försök att dämpa den inflationsdrivande löneutvecklingen gjordes i början av 1990, bl.a. mot bakgrund av kraftigt stigande räntor. Riksdagen fällde dock det omfattande regleringspaketet, bl.a. innefattade löne- och prisstopp, vilket ledde till

som regeringens avgång.

Regeringen återbildades. En kompromiss gjorde det möjligt att temporärt höja Ersättningsnivån i sjukförsäkringen sänktes.

momsen. Dessutom beslöt regeringen att inte fullfölja vallöften om en sjätte semestervecka och förlängd föräldraförsäkring.

Inflation och löneökningar fortsatte dock att ligga en hög nivå. Den alltmer urholkade konkurrenskraften, tillsammans med en begynnande internationell avmattning, ledde till att industriproduktionen började falla.

Under hösten 1990 började devalveringsförväntningarna att öka markant. Riksbanken tvingades till drastiska räntehöjningar för att stoppa kraftiga valutautflöden. Målet om en fast växelkurs bekräftades. I ett åtgärdspaket förutskickade regeringen insatser för att stärka den svenska ekonomin och de offentliga finanserna, bl.a. sänkt ersättning vid sjukfrånvaro. Det mest uppmärksammade inslaget var

deklaration om att söka medlemskap i EG. en

Under 1991 slöts ett tvåårigt löneavtal, det s.k. Rehnbergavtalet. Senare beräkningar antyder att avtalet kan ha lett till en ännu något lägre löneökning 1991 än vad som annars skulle ha blivit fallet. I gengäld kan det under 1992 ha medfört högre löneökningar än vad

4Sjukförsäkringen 1987,deltidspensionen 1987,arbetslöshetsförsäkringen1989 och föräldrapenningen 1989. 5Istället för attkompenseraolika verksamheterför avtalsmässigalönestegringarskulle dessatilldelas ettfast anslag.Lönestegringarfinge kompenserasmedrationaliseringar.

Ekonomi i obalans 45

man kunde förvänta sig med hänsyn till läget arbetsmarknaden prop. 1991/92:100, bil. 1.1.

Förtroendet för den ekonomiska politiken ökade och räntorna sjönk. Effekten förstärktes när Sverige i maj 1991 knöt kronan till écun och i juni samma år ansökte om medlemskap i EG.

Den finska devalveringen på hösten 1991 bidrog till ny osäkerhet och nya räntehöjningar. Knytningen av kronan till ERM-valutorna innebar att den tyska penningpolitiken fick starka återverkningar även i Sverige. Den tyska politiken var förhållandevis stram för att motverka det inflationstryck som skapades genom återföreningen. Detta ledde till en successiv appreciering av hela ERM-blocket och

därmed kronan i förhållande till dollar och yen.

-

statsmakterna markerade under detta förlopp att de ville prioritera inflationsbekämpningen. Den fasta växelkursen skulle utgöra ett ankare i stabiliseringspolitiken prop. 1991/ 1992:100. I ljuset av 1980-talets utveckling betonades nackdelarna med en växelkurspolitik som sökte lindra effekterna av en negativ kostnadsutveckling Jonung, 1991.

Allt fler tecken tydde emellertid att Sverige återigen drabbats

kostnadskrisf Arbetskraftskostnaden producerad enhet hade av en per ökat närmare 20 procentenheter mer än OECD-genomsnittet under perioden 1983-1990. Marknadsandelar och relativpriser hade under en längre period utvecklats ogynnsamt. Industriproduktionen började falla kraftigt redan i slutet av 1989, medan den i stort sett var oförändrad i OECD-området. Lönsamheten föll kraftigt och en snabb nedgång i industrisysselsättningen inleddes.

Hushållens förväntningar om den framtida inflationen avtog kraftigt under 1990. I förening med stigande internationella räntor och Riksbankens högräntepolitik ledde detta till en kraftig ökning av de förväntade realräntorna nominella räntor minus förväntad inflation mellan 1990 och 1991. Det reala avkastningskravet på investeringar började således stiga redan i detta skede. Det är troligt att uppgången hämmade investeringsviljan och dämpade tillgångspriserna.

De realiserade7 realräntorna steg drastiskt, från 1,5 till åtta procent mellan 1991 och 1992. Omslaget blev kraftigare i Sverige än i andra länder. Endast Finland uppvisade något tidigare en liknande

° Analyseras tidsserier över det relativa kostnadslägetär detta möjligtvis inte helt uppenbart. Samtidigt finns detstudier som tyder på att industrins lönebetalningsförmåga långsiktigt sjunker Jakobsson och Jagrén, 1993. 7Stora skillnader mellan realiserad och förväntad realränta kan innebäraavsevärda problem. Om den realiseraderealräntanär högreän den förväntade underskattasde realakapitalkostnadema,vilket leder till kapitalförluster. Om osäkerhetenär storkan det också leda till att placerarekräver en ökad riskpremie.

46 Ekonomi i obalans

utveckling. Skatterefonnen 1991 innebar att kapitalkostnaderna efter skatt ökade kraftigt. Som en följd härav steg realräntan efter skatt från -1,5 till fem procent.

Diagram 2.1 Realiserade realräntor Procent

USA

Tyskland

Storbritannien

- Norge

- Finland

19801981 1982198319841985198619871988198919901991 19921993 Källa: OECD l994e, l994g.

Nedgången på fastighetsmarknaden accelererade när förväntningarna om fortsatt inflation och låga realräntor bröts. De snabbt sjunkande priserna ledde till historiskt sett höga kreditförluster i bankerna med åtföljande störningar i hela betalningssystemet kap. 5. Hushållens sparande förändrades drastiskt, från negativt till positivt, och ökningstakten i konsumtionen började att avta. Även inom företagssektom skedde ett omslag, med påföljd att investeringarna sjönk. Ökad arbetslöshet och osäkerhet den framtida ekonomin

om förstärkte effekterna.

Under 1992 utvecklades den internationella ekonomin svagare än t.ex. OECD räknat med. Den inhemska efterfrågan försvagades ytterligare, trots att budgetunderskottet accelererade. Kreditförlustema i banksystemet fortsatte att växa och kapitaltäckningskraven ledde till allt högre räntemarginaler. Resultatet blev en fortsatt nedgång för produktion och sysselsättning. Konkurrenskraftsproblemen började lindras av förbättrad produktivitet, låga löneökningar och sänkta arbetsgivaravgifter, men Sverige var på väg in i en inhemsk efterfrågekris.

Ekonomi i obalans 47

Devalveringstörväntningama sköt fart på nytt. Riksbanken tvingades under sensommaren och hösten på nytt att kraftigt höja räntorna för att motverka växande valutautflöden. Samtidigt förhandlade regering och opposition fram två krispaket, som förbättrade konkurrenskraften men stramade den inhemska efterfrågan.

Problemen förvärrades tilltagande valutaoro inom EMS. I

av en november utlöstes nya valutautflöden. Någon politisk samling om nya ingrepp var inte möjlig. Riksbanken bedömde det som utsiktslöst att motverka valutautflödet genom ytterligare räntehöjningar. Möjligheterna att använda räntevapnet begränsades av att den höga räntenivån i sig förvärrade de ekonomiska problemen. Den 19 november 1992 släpptes kronans växelkurs fri.

Trots att politikomläggningen möjliggjorde markant sänkta räntor fortsatte BNP att minska 1993. Samtliga komponenter i den inhemska efterfrågan försvagades. Nedgången bromsades av att kronfallet medförde en kraftigt förbättrad nettoexport.

2.3¶Obalanserna i svensk ekonomi

Problemet med obalanseri den svenska ekonomin är inte nytt. Devalveringen 1982 motiverades med vad som då uppfattades som kraftiga obalanser. Om man jämför 1982 med 1993 är problemen denna gång väsentligt större när det gäller arbetslösheten och de offentliga finanserna. Inflation och bytesbalans uppvisar å andra sidan en jämförelsevis positiv bild.

Tabell 2.2 Makroekonomiska obalanser 1982 och 1993

1982 1993

Procentuell förändring från föregåendeår. 2 i arbetskrañen.

Arbetslösa procent av 3Procent av BNP. Källa: Konjunkturinstitutet.

3 Händelseförloppet och olika strategier beskrivs detaljerat i IMF l993a.

48 Ekonomi i obalans

Den senaste nedgången har vissa likheter med tidigare kriser. En internationell konjunkturnedgång och en inhemsk kostnadskris kan även denna gång ses som akuta störningar. Samtidigt finns det väsentliga skillnader.

Fallet har varit djupare och omfattat i princip alla sektorer. Inte -

sedan depressionen på 1930-talet har Sverige råkat ut för en så

djup recession.

Nedgången i början av 1990-talet möttes inte med någon ut- -

byggnad av den offentliga sysselsättningen. Tvärtom infördes bl.a. ett kommunalt skattestopp.

Övergången till flytande kurs skedde först efter ett långtgående

-

försvar för écukopplingen. Inriktningen att inte lindra kostnad-

sproblem med växelkursens och räntans hjälp ledde till en

kraftig nedgång i intlationsförväntningarna.

Nedgången förstärktes av den olyckliga inbördes ordningen mellan i och för sig påkallade strukturella åtgärder avvecklingen av kreditoch valutaregleringarna samt skattereformen.°

Omslaget i sparandet gällde alla sektorer i ekonomin. Hushållens° och företagens finansiella sparande vändes från underskott till överskott, medan den offentliga sektorns saldo gick i motsatt riktning.

Diagram 2.2 Finansiellt sparande i olika sektorer Procent av BNP

8. Företo-s sektor

Ekonomi i obalans 49

Detta skedde samtidigt som hushållens faktorinkomster minskade kraftigt. De disponibla inkomsterna ökade emellertid fram till och med 1992. En relativt stor del av det offentliga underskottet användes således till ökade inkomstöverforingar och sänkta skatter och avgifter. De så sätt ökade disponibla inkomsterna omsattes delvis i ökat sparande i hushållssektom.

Tabell 2.3 Hushållens disponibla inkomster Bidrag till förändring av real disponibel inkomst, årlig procentuell förändring

1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993

Källa: Konjunkturinstitutet.

OECD:s analyser 1994b pekar att de kraftiga svängningarna i sparkvoten viktig förklaring till den oroliga svenska ut-

är en vecklingen. Om hushållens sparkvot hade legat kvar på 1985 års nivå skulle BNP vuxit långsammare t.0.m. 1988. Därefter skulle tillväxten först ha blivit snabbare, sedan stagnerat 1991-1992, men blivit negativ först 1993.

Tabell 2.4 Inhemsk slutlig efterfrågan 1990-1993 1991 årspriser

1990 1991 1992 1993 inhemsk slutlig efterfrågan 1,0 -0,4 -2,9 -5,3 Därav bidrag från

Privat konsumtion -0,2 0,5 -0,7 -2,0 Offentlig konsumtion 0,7 0,7 0,0 -0,2 Fastainvesteringar 0,3 -1,9 -2,l -3,1 Årlig procentuell förändring.

2 Prooentenheter. Källa: Konjunkturinstitutet.

Automatiska stabilisatorer främst ökade transfereringar och lägre skatter bidrog således till att hålla uppe hushållens disponibla inkomster, medan det tveksamt hur de påverkade konsumtio-

är mer nen.

Fallande investeringar och konsumtion är de komponenter som främst bidragit till fallet i produktion och sysselsättning. Nedgången

50 Ekonomi i obalans

har utlöst tvâ allvarliga obalanser i svensk ekonomi: underskotten i de offentliga finanserna och arbetslösheten.

Budgetunderskotten och finanspolitiken

Mellan 1990 och 1993 minskade den offentliga sektorns finansiella sparande med drygt 250 miljarder kr, eller ca 18 procent av BNP. Denna försämring beror att statens finansiella sparande vänts från ett överskott på 19 miljarder kr 1990 till ett underskott på ca 244 miljarder kr 1993.

Från slutet av 1940-talet fram till början av 1970-talet var statsbudgeten i stort sett i balans. Genom uppbyggnaden av APfonderna uppstod dessutom överskott i den offentliga sektorns sparande.

Vid mitten av 1970-talet inleddes en period av försämrade statsfmanser. Oljeprischocker, överbryggningspolitik, sociala reformer och en snabb utbyggnad av den offentliga sektorn bidrog till kraftigt ökade underskott. Inom loppet av sex år gick statsbudgeten från ett överskott på drygt en procent av BNP till ett underskott på tio procent av BNP. Försvagningen av den konsoliderade offentliga sektorns saldo var av samma storleksordning, motsvarande ca tolv procent av BNP. Statens bruttoskuld ökade från ca 20 till drygt 60 procent av BNP.

Diagram 2.3 Finansiellt sparande i staten och den offentliga sektorn Procent av BNP

Offentliga

1áid""iéäimiéâki"iéáá"iáiáimiéjáö"iåáámiäááiiiiiéááá'"'1'§'áá'"1'é§i6Miééåi'

Källor: SCB 1990, Nationalräkenskapema och Finansdepartementet, prop. 1993/941150.

Ekonomi i obalans 51

Efter devalveringarna 1981 och 1982 skedde en successiv förbättring. Den internationella konjunkturuppgången var en av de faktorer som bidrog till högre tillväxt och inkomster, samtidigt som utgiftsökningarna bromsades.

Ökad inflation i förening med icke inflationsskyddade skatteskalor bidrog till att öka skattekvoten fiscal drag, från att motsvara 50 procent av BNP 1985 till ca 56 procent 1990.

Utgiftskvoten minskade med drygt fyra procentenheter under

period. Industristödet awecklades och ränteutgifterna sjönk samma när den finansiella ställningen förbättrades prop. l993/94zl00.

Redan 1987 uppvisade både staten och hela den offentliga sektorn ett sparandeöverskott. Statens bruttoskuld sjönk till ca 45 procent av BNP till följd tillväxt, inflation och amorteringar. Både utgifts- och

av skattekvoten dröjde dock kvar på en internationellt sett hög nivå.

Överskottsperioden blev kortvarig. Redan 1990 började statsñnans-

att försvagas. Nedgången denna gång var större och brantare än erna under 1970-talets krisår. På bara tre år hade statsskulden som andel

BNP ökat till 1900-talets högsta nivå. av

Den huvudsakliga förklaringen är minskad produktion och ökad arbetslöshet. Den finansiella krisen och det åtföljande bankstödet har också inneburit en betydande budgetbelastning. Andra faktorer är inflationsnedgången skatteskalorna och basbeloppet justerades 1992 med 1991 års högre inflation, en minskad löneandel och en ökad sparkvot.

Diagram 2.4 Den offentliga sektorns finansiella skuldsättning i Sverige och OECD Procent av BNP

60 - 50 40 30 -

1981 1984 1987 1990 1993 För Sverige avser 1993årsdatatiden t.o.m. den 30 juni.

Källa: OECD l994e, l994g.

52 Ekonomi i obalans

Liksom konjunkturnedgången är försvagningen av de offentliga finanserna kraftigare än i praktiskt taget alla andra OECD-länder. Även den offentliga sektorns finansiella ställning har kraftigt försämrats. En nettofordran har förbytts i nettoskuld snabbt

en som närmar sig genomsnittsnivån för OECD-ländema. För svensk del inräknas dessutom AP-fonden i tillgångarna.

De senaste 20 årens regelmässiga statliga underskott har endast tidvis uppvägts av ett positivt sparande i socialförsäkringssektorn. Den konsoliderade offentliga sektorns nettoskuld ligger fortfarande

på en låg nivå diagram 2.4, men ökningstakten är oroande snabb avsnitt 10.2.

Ohlsson och Vredin bil. 9 har beräknat graden av stramhet i budgeten genom att korrelera olika mått konjunkturen och statsbudgeten. Deras resultat pekar på att statsbudgetens inkomster och utgifter i huvudsak varit kontracykliska sedan 1970, men besvarar inte frågan om underskottens effekter på konjunkturen.

Arbetslösheten

Under stora delar av efterkrigstiden har arbetsmarknaden karakteriserats av låg arbetslöshet, stigande sysselsättning och ett allt högre arbetskraftsdeltagande. Enbart under de två senaste decennierna steg arbetskraftsdeltagandet med drygt elva procentenheter, från 73,3 till 84,5 procent. Ökningen var framför allt en följd av kvinnornas ökade arbetsutbud. Kvinnornas andel av arbetskraften steg från 37 till 48 procent.

Under denna period steg antalet sysselsatta med närmare 20 procent och sysselsättningsandelen från ca 72 till 83 procent. Sysselsättningsökningen var framför allt koncentrerad till den offentliga sektorn, men även privata tjänster uppvisade markant

en uppgång. Industrin, byggnadssektorn och jordbruket var sektorer

som gick tillbaka.

Den genomsnittliga öppna arbetslösheten varierade mellan 1,2 och 3,5 procent under dessa år. Långtidsarbetslösheten följaktligen

var också låg, även om vandringen mellan ersättning och aktiva åtgärder i en del regioner kunde vara betydande.

Sedan våren 1990 har den öppna arbetslösheten stigit. Under 1993 uppgick den öppna arbetslösheten till 8,2 procent, samtidigt

som ca 6,5 procent av arbetskraften deltog i arbetsmarknadspolitiska åtgärder inkl. åtgärder för handikappade. Detta innebar att närmare 15

Ekonomi i obalans 53

procent stod utanför den ordinarie arbetsmarknaden. sysselsättningen minskade med närmare 500 000 personer mellan 1990 och 1993, och antalet personer i arbetskraften med ca 230 000. sysselsättningen och arbetskraftsdeltagandet hade därmed sjunkit till de nivåer som uppmättes under andra halvan av l970-talet. Nedgången var kraftigast i industrin och byggnadssektorn. Den var stark även inom den privata tjänstenäringen, medan neddragningarna i den offentliga sektorn blev relativt sett mindre.

Tabell 2.5 Arbetsmarknad Tusental personer, 16-64 år

Nivå Förändring från föregåendeår

1990 1991 1992 1993 Sysselsättning

Personeri arbetsmarknadspolitiska åtgärder 145 34 71 17 Källor: SCB, Arbetskraftsundersökningarnaoch Finansdepartementet.

Arbetslöshetens karaktär skiljer sig delvis från tidigare nedgångar tab. 2.6. Den är inte bara högre utan också vidare spridd, dvs. skillnaden mellan t.ex. regioner och ålders- och utbildningsgrupper är mindre än tidigare. Samtidigt har den fått en välfardsmässigt mer allvarlig karaktär genom att arbetslöshetstiderna ökat.

Detta är dock ingen helt ny tendens. Inflödet i arbetslöshet har stadigt minskat och arbetslöshetstiderna förlängts. Placeringar i åtgärder verkar i allt mindre utsträckning kunna förhindra fortsatt arbetslöshet. Av de inskrivna vid landets arbetsförmedlingar februari 1994 hade ungefär varannan en sammanlagd inskrivningstid överstigande ett år, vilket kan jämföras med 20 procent 1990 och 37 procent 1993. Drygt 20 procent hade varit inskrivna längre än två år AMS, 1994.

54 Ekonomi i obalans

Tabell 2.6 Arbetslöshetens struktur. Arbetslöshet fdr vissagrupper i förhållande

till den genomsnittliga arbetslösheten

Genomsnittlig arbetslöshet1 för åldersgruppen 16-64 år

Långtidsarbetslösazsom andel av samtliga arbetslösa 24,90 31,90 Arbetslöshetstid i veckor 20,70 23,40 l Gäller åldersgruppen 16-74 år.

Personersom varit arbetslösai sex månader eller längre. Källor: AMS, SCB, Arbetskrañsundersökningamaoch Finansdepartementet.

Fallet i sysselsättningen har åtföljts av en växande dold arbetslöshet. Det outnyttjade arbetskraftsutbudet från latent arbetssökande och undersysselsatta har mer än tredubblats sedan 1990 avsnitt 7.4 och 8.1. Detta har visat sig i form av bl.a. ett minskat arbetskraftsdeltagande, som dock även återspeglar ett ökat deltagande i utbildning på olika nivåer.

På kort tid har Sverige hamnat i ett läge där arbetslösheten närmat sig nivåer som under en längre tid varit förhärskande i Europa.

Ekonomi i obalans 55

Diagram 2.5 Arbetslösheten i Sverige, USA, EU och OECD 1970-1993 Procent

EU

u

OECD

-

O

. . . . .

1970 1973 1976 1979 1985 1991

Källor: OECD 1993g, 1994e, 1994g.

Det gäller inte bara nivån utan även arbetslöshetens sammansättning. Långtids- och ungdomsarbetslösheten har ökat. Deltagandet i arbetskraften har fallit kraftigt.

Tabell 2.7 Några arbetsmarknadsmått i förhållande till EU EUl

Långtidsarbetslösazsom andel av samtliga arbetslösa 0,29 0,13 0,27 Ungdomsarbetslösasom andel av samtliga arbetslösa 0,73 0,93 0,80

Sysselsattai procent av befolkningen. Personersom varit arbetslösai tolv månader eller längre.

Anm.: 1985 saknasuppgiñer for Spanienoch Portugal. 1992 saknas uppgifter för Irland. Källa: Eurostat.

Den kraftiga uppgången kan till stor del förklaras av minskningen den inhemska efterfrågan. Ökande budgetunderskott, till

av som en del beror mycket stora satsningar på arbetsmarknadspolitik, har inte kunnat förhindra detta. Sverige genomgår nu en process som flertalet västeuropeiska länder gick igenom i slutet av 1970-ta1et. En övergång från hög till låg inflation leder åtminstone övergångsvis till en

- uppgång i arbetslösheten Holmlund, 1993.

56 Ekonomi z obalans

Frågan är emellertid om 1970- och 1980-talets låga arbetslöshetsnivåer var långsiktigt hållbara. De senaste årens uppgång skulle delvis kunna förklaras med att de senaste tjugo årens stimulans- och överbryggningsåtgärder inte längre stod till buds. Med stigande skatteoch utgiftskvoter var det knappast möjligt att på nytt stimulera ekonomin genom expanderad offentlig konsumtion och subventioner till reglerade näringar.

Diagram 2.6 Antal sysselsatta1960-1993 Miljoner personer

Ekonomi i obalans 57

Arbetsmarknadspolitiken har i huvudsak utformats kontracykliskt, men åtgärdsvolymen har legat kvar relativt hög nivå även när konen junkturen varit stark. Under överhettningsåret 1990 var åtgärdsvolyungefär lika den öppna arbetslösheten och under 1989 men stor som t.0.m. högre.

2.4¶Effektivitetsproblem

i den svenska ekonomin

Det karakteristiska för Sveriges utveckling under 1970- och 1980-talet att även relativt måttlig uppgång i efterfrågan visade sig svår var en möta med tillgängliga Resultatet blev flaskhalsar och att resurser. snabbt stigande inflation. Ekonomin överhettades redan vid ganska låga tillväxtnivåer.

Diagram 2.7 Skillnad i tillväxt, inflation och sparande mellan OECD och Sverige Procentenheter

Bruttosparande/BNP - BNP -inflation

-s 1977 1979 1931 1933 1935 1937 1989 1991 1993

Källa: OECD 1994e, l994g.

En huvudförklaring till den stagnerande tillväxten är en försvagad produktivitetstillväxt2. Till skillnad mot 1950- och 1960-talen, då en

Pålängre sikt finns det baratvå möjligheter attöka produktionen.För detförsta kan tillgången på produktionsfaktorer arbeteoch kapital öka. För det andra kan de som givna faktortillgångama utnyttjas på effektivt sätt,dvs.produktiviteten stiger. ett mer Det kan ske effektiv produktion eller genom att en bättre teknologi genom en mer användskap. 6.

58 Ekonomi i obalans

stor del av tillväxten genererades av ökad produktivitet, upprätthölls den försvagade tillväxten under 1970- och 1980-talen främst ett

av ökat arbetsutbud. Under 1980-talet svarade det ökade arbetsutbudet för ca 70 procent av BNP-tillväxten.

Tabell 2.8 Arbetsproduktivitet i näringslivet Årlig procentuell förändring

Förädlingsvärdepersysselsatt.Den merexakta uppgiften arbetadtimme saknas

per för många länder. Källa: OECD l994e.

lnsikten om behovet av strukturella reformer har vuxit fram först relativt sent. Redan den s.k. Bjurelkommissionen Ds Ju 1979:1 pekade dock på problemområden marknadernas funktionssätt,

som incitamenten, kompetenskraven och den långsiktiga teknologiska utvecklingen. De rekommendationer då överensstämmer på

som gavs många punkter med års analyser.

senare

Ett antal hypoteser som kan förklara den svenska utvecklingen har framförts bl.a. i produktivitetsdelegationens SOU 1991:82 och ekonomikommissionens SOU 1993:16 betänkanden. Produktivitetsproblemen har enligt dessa studier rad orsaker, bl.a. drivkrafter-

en na för arbete och sparande, produktionsfaktorernas kvalitet och effektiviteten i resursutnyttjandet.

Analyserna och förslagen har varit omdiskuterade. Den debatt och de preciseringar som följt har emellertid ökat förståelsen och insikten

Ekonomi i obalans 59

problemen. Ett antal beslut har fattats som kan komma att om förbättra marknadernas funktionssätt och betingelsema för ökad tillväxt:

En skattereform har genomförts för att stimulera arbete och sparande.

Socialförsäkringarna har börjat förändras. Ersättningsnivåerna har sänkts. Karensdagar och arbetsgivarperiod innebär en självrisk för både arbetstagare och arbetsgivare. Syftet med åtgärderna är bl.a. att stärka arbetslinjen och stimulera rehabilitering. Även dessa åtgärder kan bidra till att öka sparandet.

Kapitalbeskattningen har lagts i syfte att stimulera investe- - om ringar och företagande.

konkurrenslagstiftning har införts. - En ny

EES-avtalet innebar att tidigare skyddade delar av den svenska marknaden öppnades för konkurrens utifrån. Beslutet om EUmedlemskap utvidgar, befäster och fördjupar EES-avtalets landvinningar i dessa avseenden.

Ett antal regleringar inom varu- och tjänsteområdet har avskaffats eller lindrats. Det gäller t.ex. byggnadssektom, taxi och flyget. De affärsdrivande verkens monopol har börjat luckras upp.

Den offentliga sektorn har börjat öppnas för både yttre och inre konkurrens. Statsbidragen till kommunerna har lagts om för att effektivisera resursanvändningen.

Betydande investeringari infrastruktur genomförs under 1990- talet.

Satsningen högre utbildning och forskning har ökat. -

Förutsättningarna att bedriva ekonomisk politik har förbättrats införandet av t.ex. fyraåriga valperioder och en omgenom läggning av budgetprocessen.

Utvecklingen när det gäller ekonomins strukturer har emellertid inte varit helt entydig. Det har också skett förändringar som antagligen försämrat ekonomins funktionssätt. Den praxis och det

60 Ekonomi i obalans

regelverk som utvecklats arbetslöshetsförsäkringensområde innebär t.ex. att det blivit sällsynt att någon utförsäkras. Eftersom den begränsade ersättningsperioden vid internationella jämförelser framstått som en styrka i den svenska arbetsmarknadspolitiken kan den

nya utvecklingen sikt leda till att arbetsmarknaden fungerar sämre. Jordbrukets avreglering, som beslutades 1990, bromsades upp inför EU-medlemskapet.

2.5 av inkomster

Fördelningen

och välfärd

De disponibla inkomsterna

Skillnaderna i inkomststandard blev mindre under 1960-och 1970talen och fram till mitten av 1980-talet. Den kraftigaste utjämningen skedde mellan 1967 och 1975 då tillväxten var som störst. Analyser av fördelningen av livsinkomster har förstärkt bilden av utjämning Björklund, 1992.

Under denna period byggdes transfereringarna ut. Förvärvsinkomsterna svarade 1967 för ca 73 procent av hushållens disponibla inkomster. Andelen var 62 procent 1975 och 1987 hade den sjunkit till 55 procent Jansson och Sandqvist, 1993. Det är både pensioner och inkomstförsäkringar som ökat i betydelse. Däremot har det skattefria stödet barnbidrag, bostadsbidrag m.m. förändrats ganska lite sedan 1975. Förvärvsinkomsternas andel minskade ytterligare under 1990-talets första år SCB, 1994a. Samtidigt ökade såväl tranfereringama som kapitalinkomsterna sina andelar av de disponibla inkomsterna.

I mitten av l980-talet ägde ett trendbrott rum. Sedan dess har det skett en viss ökning av skillnaderna i disponibla inkomster, om än inte lika kraftig som den tidigare utjämningen. Spridningen ungefär

var lika stor 1990 som 1975, mätt med den s.k. Ginikoefficienten Jansson och Sandqvist, 1993.

De sammanlagda disponibla inkomsterna har dock ökat för alla grupper. En granskning av fördelningen visar att förändringen inte beror på att de sämst ställda fått det sämre under 1980-ta1et. Den ökade spridningen kan i stället hänföras till en omfördelning på den

Ginikoeficienten visar skillnadenmellan denfaktiska fördelningen ochenhypotetisk helt jämn fördelning. Koefficienten varierar från noll till ett: högrekoeflicienten är, desto ojämnareär fördelningen.

Ekonomi i obalans 61

övre inkomsthalvan. Det är den högsta decilgruppen som fått sin ställning förbättrad Björklund, 1992.

Det finns flera orsaker till att de disponibla inkomsterna steg samtidigt som inkomsterna blev mer ojämnt fördelade. Under 1980talets högkonjunktur ökade sysselsättningen. Samtidigt fick lönerna en mer ojämn profil.

Den ökade spridningen är inte något som är specifikt för Sverige. Även i rad andra länder har skillnaderna ökat OECD, l994c. l

en flera fall har inkomstskillnaderna ökat väsentligt mer än i Sverige, t.ex. i Storbritannien och i USA.

Också förändringar i skatte- och transfereringssystemen har påverkat fördelningen av de disponibla inkomsterna. Sammantaget beräknas systemens direkta omfördelande effekt ha minskat från 57,3 procent 1980 till 53,3 procent 1990 Jansson och Sandquist, 1993. Det är framför allt skattesystemet som minskat i betydelse som omfördelande instrument. Denna utveckling har förstärkts efter skattereformen avsnitt 103.

Fritzell 1992 pekar tre övergripande faktorer som påverkat förändringarna under 1980-talet:

utvecklingen av arbetsinkomsternas fördelning; -

förändringar i välfärdsstatens inkomstomfördelning; -

demografiska förändringar. -

Han jämför Sverige, Kanada, Storbritannien, Tyskland och USA. Variationen mellan länderna är till stor del ett resultat av hur välfärdsstaten har modifierat marknadsinkomsterna. Samtidigt är det tydligt att merparten av den observerade ökningen av ojämlikheten inte är en effekt av förändringar i omfördelningsprinciper. Framför allt har spridningen i faktorinkomster ökat i samtliga länder. En viktig faktor i detta sammanhang är lönestrukturens förändring.

Omfördelningen beräknas den procentuella förändringen av ett ojämnhetstal

som Ginikoefficienten för inkomster före skatter och transfereringar och ojämnhetstalet för diponibel inkomst när transfereringar lagts till och skatter dragits ifrån. 15Jämfört med andra länderärden beräknadeomfördelandeeffekten hög. Jämförelser ärvanskliga. Vetskapenom att fördelningssystemenfinns har dock antagligenhaft en viss betydelse for fördelningen av inkomster från arbete och kapital. Om t.ex. pensionssystemetvore mindre omfattande skulle antagligen fler gamla arbeta längre och mångamedborgaresparamer, vilket skulle leda till enjämnare fördelning före skatter och bidrag. Då skulle de kvarvarandeinsatsemasomfördelande effekt te sig mindre, därför att utgångsläget"förbättrats".

62 Ekonomi i obalans

De senaste årens förändringar i den svenska ekonomin har sannolikt ändrat inkomst- och förmögenhetsfördelningen. Den ökade arbetslösheten, den svaga reallöneutvecklingen, minskade tillgångsvärden och olika förändringar i de sociala transfereringssystemen har antagligen påverkat både inkomster och förmögenheter. Hushållens reala disponibla inkomster har dock ökat väsentligt sedan 1989. Uppgången mellan 1989 och 1992 är t.o.m. mer omfattande än under högkonjunkturen 1972 1975.

-

Diagram 2.8 Hushållens disponibla inkomster Miljarder kronor, 1991årspriser

850 800 750 700 650 - 600 - 550 500

. r. . . . . . . . .

1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992

Anm.: Beloppen är deflaterademed implicitprisindex för privat konsumtion. Källa: Konjunkturinstitutet.

De empiriska undersökningar som behandlar inkomstfördelningen sträcker sig emellertid endast fram t.o.m. 1991. För perioden därefter är utvecklingen ännu oklar. Eftersom förändringarna i ekonomin varit så genomgripande är det svårt att bedöma hur inkomstfördelningen har påverkats.

De modellkalkyler som finansdepartementet genomfört för perioden 1991-94 pekar att den relativa inkomsten har förändrats för ett stort antal hushåll.

Enligt beräkningarna har många hushåll fått sänkt ekonomisk standard till följd av bl.a. arbetslöshet, sänkta tillgångsvärden och höjda räntekostnader. Framskrivningar tyder att förskjutningar mellan decilgruppema kan vara att vänta. Barnfamiljerna flyttar nedåt i inkomstfördelningen, medan pensionärerna som kollektiv flyttar

°Prop. 1993/94:l50 bilaga 1.5.

Ekonomi i obalans 63

uppåt. Däremot tyder beräkningarna en relativt oförändrad total inkomstspridning.

En än så länge svårbesvarad fråga är hur hushållen anpassat sig till förändrade löner, skatter och transfereringar. De effekter

som modellkalkylerna antyder kan i verkligheten motverkas genom att hushållen anpassar sitt beteende till förändrade villkor. Den ökade spridningen i timlöner under 1980-talet slog endast delvis igenom i spridningen av bruttoinkomster. Bakom denna stabilitet ligger dock helt olika utvecklingar för kvinnor och män Björklund, 1992. Den ökade spridningen i männens bruttoinkomster motverkades av en motsatt utveckling för kvinnor. lnkomstspridningen for kvinnor sjönk påtagligt fram till 1988 och var konstant 1988 till 1990. Detta kan förklaras av kvinnors ökade forvärvsfrekvens, framför allt övergången från kort till lång deltid för gifta kvinnor.

Löneinkomstemas

utveckling

Le Grand 1994 har studerat det senaste kvartsseklets förändringar av löneskillnaderna i Sverige utifrån levnadsnivåundersökningarna LNU. Det lönebegrepp som använts är timersättning före skatt. Löneskillnaderna minskade starkt mellan 1968 och 1974. Under återstoden av 1970-talet skedde en fortsatt minskning, men i svagare takt. Mellan 1981 och 1991 har lönespridningen ökat.

Under perioden 1968-1974 skedde en markant minskning av löneskillnader efter utbildningslängd. Den relativa löneminskningen var speciellt stark för dem med mer än tolv års utbildning. Efter 1974 har minskningstakten i löneskillnader varit lägre. Mellan 1981 och 1991 har det varit små förändringar i löneskillnaderna efter utbildningslängd avsnitt 8.6.

Också löneskillnaderna efter arbetslivserfarenhet dvs. antal år i förvärvsarbete minskade starkt mellan 1968 och 1974. Även under 1980-talet har skillnaderna efter förvärvsår minskat. Ungdomslönerna har ökat kraftigt under det senaste kvartsseklet, framför allt efter 1974. Genomsnittslönen för en 18-åring var 1974 ca 58 procent av genomsnittslönen för en 35-åring, medan motsvarande relation 1981 var 75 procent. Därefter har ungdomslönerna legat kvar på ungefär samma relativa nivå.

Under perioden har förändringar skett i de genomsnittliga lönerelationerna mellan anställda i privat och ojfentlig sektor. 1968 låg genomsnittslönen omkring nio procent lägre i privat än i offentlig

64 Ekonomi i obalans

sektor. År 1991 genomsnittslönen i stället procent högre för

var sex privatanställda. Om man korrigerar för arbetskraftens utbildning och antal förvärvsår blir bilden delvis annorlunda. Sektorsskillnaderna var små 1968. Det relativa löneläget för offentliganställda sänktes därefter och 1991 var löneskillnaden mellan privat- och offentliganställda drygt tolv procent, när man tar hänsyn till utbildning och erfarenhet. Också en rad andra faktorer kan spela roll för lönesättningen. Löneskillnaderna mellan sektorerna minskar om man även beaktar könsammansättningen.

Löneskillnaderna mellan kvinnor och män har visserligen minskat över tiden, men är fortfarande betydande. Om man tar hänsyn till utbildning och antal förvärvsår uppgick lönegapet till 30 procent 1968, 23 procent 1974 och 15 procent 1981. 1991 hade emellertid skillnaden ökat till 19 procent. Skillnader i utbildning och arbetslivserfarenhet förklarar i minskad utsträckning löneskillnaderna mellan män och kvinnor.

välfärden

Fördelningen av

Inkomstspridningen är ett mått på fördelningen av välfärden. Fritzell och Lundberg 1994 presenterar en mer översiktlig analys av hur levnadsförhållandena utvecklats mellan 1968 och 1991.

Ekonomi i obalans 65

Tabell 2.9 Vällärdsbrister. Andelen i befolkningen 18-75år med olika "välfärdspr0blem" 1968, 1981 och 1991 Procent Områden och indikatorer 1968 1981 1991 Ohälsa

Arbetsförhållanden

Tunga lyñ 35,0 28,0 23,4 Farlig arbetsmiljö 42,8 42,9 41,3

Ekonomiska resurser

Saknar kontantrnarginal 17,2 12,8 11,2 Genomsnittlig Sammanräknad inkomst l000-tal kr: 95,0 118,0 135,0

Bostadsförhållanden

Omodem bostad 21,1 4,1 1,4 Trångbodd 20,1 3,6 1,9

Fritid

Passiv fritid 27,2 15,3 12,6

rest pá semester 33,6 22,8 19,7 Politiska resurser

Politiskt fattig 17,9 9,1 6,5 Sociala relationer

Socialt isolerad 13,2 9,2 6,4

Enbart förvärvsarbetande. zDensammanräknadeinkomsten inkomståren 1967,1980och 1990ochuttrycks

avser i 1990 årspenningvärde. Källa: Fritzell och Lundberg 1994.

Undersökningen behandlar boende, hälsa, ekonomi och arbete, fritid, politiska resurser samt sociala relationer. För varje område har några indikatorer identifierats som fokuserar problem eller välfärdsbrister tab. 2.9. För huvuddelen av indikatorerna gäller att välfärdsproblemen minskade kraftigt mellan 1968 och 1981. Därefter har minskningen fortsatt, men i en lägre takt.

Utvecklingen av de olika indikatorerna har studerats med avseende på fördelningen mellan kön, ålder och klass. Skillnader mellan mäns och kvinnors villkor förekommer de flesta områden, men har minskat över tiden. Resultaten tyder att kvinnors levnadsnivå idag är mer lik männens än vad fallet var för 20 år sedan. På vissa områden förefaller kvinnors levnadsnivå vara högre än männens, t.ex. vad gäller sociala relationer.

Skillnaderna mellan olika åldersgrupper har minskat påtagligt under perioden. De som 1991 var mellan 61 och 75 år hade bl.a. bättre ekonomi och bättre hälsa än vad fallet var för motsvarande

3 14-1634

66 Ekonomi i obalans

åldersgrupp 23 år tidigare. Förändringens styrka är remarkabel. Däremot förefaller den yngsta åldersgruppen ha en lägre levnadsnivå än motsvarande grupp 1981. Hörnqvist 1994 visar att de är

som födda på 1950- och 1960-talen vid 25 års ålder i genomsnitt hade sämre realinkomster än vad de som var födda på 1940-talet hade vid motsvarande ålder. Till en del torde detta kunna förklaras av att fler ungdomar väljer att studera, vilket innebär att de senare generationerna skjutit upp sitt inträde på arbetsmarknaden. Vid enjämförelse mellan livsinkomster kan resultatet bli annorlunda.

De sociala skillnaderna har minskat inom vissa områden, framför allt vad gäller inkomster. Minskningen hänför sig till perioden fram till 1981. I andra fall, t.ex. vad gäller hälsa, har de sociala skillnaderna varit ungefär desamma under hela perioden. Under 1980-talet har de relativa skillnaderna i stort sett varit oförändrade.

Sammantaget tyder utvecklingen på att välfärden blivit jämnare fördelad under det senaste kvartsseklet. Den relativa fördelningen flera områden är dock fortfarande ojämn. Dessutom råder det

en betydande osäkerhet om de senaste årens inverkan på välfärdens fördelning.

Utvecklingen framöver är i hög grad beroende av den ekonomiska tillväxten och dess sammansättning. Även de offentliga finansernas

av utveckling kommer att påverka såväl välfärdens nivå som dess fördelning. En varaktig förbättring av sysselsättningen skulle motverka risken för utslagning och stärka förutsättningarna för den offentliga sektorns omfördelande uppgifter. Detta åskådliggörs i utredningens scenarier kap. 7 och 13.

2.6¶Drivkrafter och slutsatser

Under de senaste åren har flera genomgångar av den svenska ekonomin innefattat analyser av vad som orsakat dagens problem. Ett genomgående tema i flera av dessa har varit att den svenska utvecklingen varit mindre gynnsam än andra OECD-länders. Den ofördelaktiga utvecklingen har till stor del förklaras med felgrepp och strukturproblem som beror på offentliga ingripanden SOU 1991:82 och 1993:16; Söderström m.fl., 1992 och 1994.

En sådan analys väcker frågan om det finns någon systematisk förklaring till varför dessa missgrepp blivit vanligare eller fått större genomslag i Sverige. Ekonomikommissionen hävdar att det finns ett samband mellan den svenska politikens institutioner och svårigheterna att föra en ändamålsenlig ekonomisk politik SOU 1993:16.

Ekonomi i obalans 67

Söderström m.fl:s 1994a bedömning av den offentliga sektorns negativa roll för tillväxten har emellertid ifrågasätts av Agell m.fl. 1994. Kritiken påpekade bl.a. att skillnaden i de offentliga utgifternas utveckling mellan olika länder kunde förklaras med olikheter i befolkningens ålderssammansättning. I ett bemötande konstaterade Söderström m.fl. l994b att invändningarna om de offentliga utgifternas betydelse inte besvarade frågan om drivkraften bakom deras utveckling.

En annan möjlighet är att ta fasta de betydande relativprisfcirändringar som ägt rum under de senaste årtiondena. De viktigaste förändringarna är oljeprisstegringama på 1970-talet och den kraftiga uppgången i realräntan under de senaste åren. 1 båda fallen är utvecklingen internationell, även om realräntans uppgång blev kraftigare i Sverige än på andra håll.

Vad som kan skilja sig mellan olika länder är däremot hur pass flexibel ekonomin är och hur väl andra produktionsfaktorer kan anpassa sig till de nya relativpriserna. omställningen efter oljeprischocken har ibland anförts som en förklaring till den internationella produktivitetsnedgången på 1970- och 1980-talet. Frågan

är om arbetslöshetens uppgång under desinflationsprocesseni stora delar

av EG i början av l980-talet och i Sverige under senare år kan tolkas som trögheter vid omställningen till lägre inflation och övergångsvis högre realränta.

Schön bil. 2 anlägger ett väsentligt längre perspektiv, som tar fasta regelbundenheter i den svenska ekonomins utveckling under de senaste 150 åren.

Schön menar att utvecklingen präglas av 40-åriga cykler, som i stor utsträckning sammanfaller med introduktionen av nya teknologier. Olika faser i teknologiemas utveckling ställer olika krav samspelet i ekonomin och samhället överhuvudtaget. När en teknologi introduceras är det viktigt att det finns en god tillgång på krediter, som möjliggör investeringar. När en teknologi väl är etablerad erbjuder detta möjligheter till rationaliseringar och stark tillväxt. Övergången mellan olika faser kan vara förknippad med kriser i ekonomin, ibland fokuserad till olika delsystem, t.ex. finansmarknaden.

Det finns inte en sådan systematik och samsyn i dessa förklaringar att någon av dem kan fungera som ensam utgångspunkt för långtidsutredningens överväganden. De olika analyserna av den svenska utvecklingen har emellertid bidragit till den problembild som utredningen arbetat med, inte minst när det gäller analysen av den svenska ekonomins strukturer.

68 Ekonomi i obalans

För utredningens del är de viktigaste slutsatserna av tillbakablicken följande:

Under de senaste årtiondena har viktiga strukturer i den svenska ekonomin försvårat en balanserad utveckling och en effektiv användning av landets resurser.

Den ekonomiska krisen försämrar förutsättningarna för syssel- sättningen och välfärdens jämna fördelning.

Sedan 1985 har en rad reformer genomförts för att undanröja eller lindra dessa strukturella problem. Dessa reformer skapar förutsättningar för en ökad effektivitet i resursernas användning och fördelning.

Flera av strukturreforrnema genomfördes strax före eller i samband med avmattningen av den internationella ekonomiska konjunkturen. Reforrnemas samspel, inbördes och med konjunkturen, ledde till ett kraftigt fall i den inhemska efterfrågan, som inneburit att den svenska konjunktumedgângen blivit ovanligt djup, historiskt och internationellt sett.

Under det senaste året har en återhämtning påbörjats. Den svenska ekonomin präglas emellertid av betydande obalanser. Medan stora delar av det exportinriktade näringslivet fått kraftigt förbättrade förutsättningar hämmas uppgången av hemmamarknadens svaga efterfrågan.

Strukturreformernas positiva inverkan på den svenska ekono- min kan förväntas öka. Fortfarande är det dock möjligt att öka ekonomins effektivitet genom ytterligare reformer.

Problemen med arbetslösheten och de offentliga finanserna utgör en hämsko på den ekonomiska utvecklingen, så länge de kvarstår.

EU-medlemskapet säkrar Sveriges likaberättigade deltagande i det europeiska samarbetet.

Inför de kommande åren är det möjligt att urskilja några kritiska faktorer, som är en viktig del av bakgrunden till utredningens analyser i det följande:

Ekonomi i obalans 69

Inflationsimpulsema efter ett kronfall är ett allvarligt hot mot en stabil ekonomisk utveckling.

Strukturreformemas förläggning i tiden har viktiga stabiliseringspolitiska följder, framför allt genom sin inverkan på ekonomins efterfrågesida.

Arbetsmarknadens funktionssätt har stor betydelse för att åstadkomma en ökad sysselsättning utan att löner och priser accelererar.

Finanspolitiken måste vara tillräckligt stram för att bidra till

en dämpning av efterfrågetrycket vid tendenser till överhettning. De automatiska stabilisatorema bidrog till att hushållens reala disponibla inkomster inte föll lika djupt som produktionsvolymen under krisen, men i gengäld blir tillväxten i hushållens inkomster antagligen långsammare än BNP-tillväxten under nästa högkonjunktur.

Vid en nedgång i den internationella konjunkturen är det viktigt att finanspolitiken har det handlingsutrymme som krävs för att bidra till den inhemska efterfrågans stabilisering.

wrânzüncrl

4% Wfülgpxøå

laid-asus

Den svenska ekonomins KAPITEL

strukturer

3.1¶Strukturomvandlingens dynamik

Ekonomins produktionsstruktur befinner sig ständigt i omvandling. Vissa sektorer ökar sin andel den totala produktionen och syssel-

av sättningen medan andra krymper. Arbetsställen startas, andra

expanderar sin sysselsättning, medan åter andra arbetsställen minskar sysselsättningen eller läggs ned. Under perioden 1985-1992 omsattes på något av dessa fyra sätt varje år i genomsnitt 29 procent

ca av jobben inom det svenska privata näringslivet OECD, 1994a.

Tabell 3.1 Nytillkomna och förlorade arbetstillfällen i näringslivet 1985-1992 Årliga genomsnittliga andelarav sysselsättningen,procent

Inträde, netto etableringar-nedläggningar 2,1 0,8 1,5 Expansion, netto expansioner-kontraktioner 0,8 -4,2 -1,6

Omsättning av arbetstillfällen 29,4 28,7 29,1 Sysselsättning,basáret

1000 personer 2 306,0 2 588,0 2 306,0

Källa: OECD 1994a.

Förändringen av branschstrukturen är oftast utdragen

en process. Huvuddelen av omsättningen arbetstillfällen sker inom branscher.

av

Arbetstillfällen omsättsinom arbetsställemedräknasinte, vilket innebär

som samma att den beräknadeomsättningenär en underskattning.

72 Den svenska ekonomins strukturer

Förskjutningar mellan branscher låg i Sverige under perioden 1985- 1992 på i genomsnitt tre procent av omsättningen, med den högsta andelen, nio procent, åren 1989-1990 OECD, 1994a. För att se mönstret i strukturomvandlingen behöver utvecklingen följas över relativt långa perioder. På kort sikt kan de långsiktiga förändringarna döljas av tillfälliga konjunkturella variationer.

Det finns flera faktorer som medverkar till en långsam strukturomvandling.

Produktionsfaktorerna är i varierande grad sektorspecifika, dvs. det är svårt att föra över dem mellan olika produktionssektorer.

Sektorspecifikt produktionskapital har ingen alternativ användning, vilket gör att ägarna under många år kan acceptera en låg avkastning på redan gjorda investeringar. Först när fortsatt drift kräver en större nyinvestering blir en nedläggning aktuell.

Arbetskraften är också sektorspecifiki viss utsträckning. Under sitt liv bygger de flesta yrkesaktiva ett yrkeskunnande genom en

upp kombination studier och arbetslivserfarenhet. En företagsned-

av läggning innebär att delar detta kunnande går förlorat, om inte de

av uppsagda kan finna anställningar i andra företag som efterfrågar

nya

yrkeskunnande. På liknande sätt som ägarna under en längre samma tid kan acceptera låg avkastning kan anställda acceptera en gradvis

en försämring sitt relativa löneläge, eftersom de bedömer att lönerna

av är ännu lägre i andra tänkbara sysselsättningar.

Ofta finns det inefektiviteter i företagen. När lönsamheten försämras kan de inledningsvis kompensera sig med hjälp av rationaliseringar. Många krympande sektorer utmärks därför av hårt rationaliserade företag med trimmade produktionsapparater.

Politiska beslut kan bidra till att strukturomvandlingen försenas eller hindras. Enskilda företag med lönsamhetsproblem har i vissa fall fått direkta statsbidrag, t.ex. varvsstöden och stödet till LKAB. I andra fall har särskilda branschprogram inrättats. Byggsektom är ytterligare ett exempel där både lönsamhets- och kostnadsnivån har hållits uppe med offentliga regleringar. Handelspolitiken gynnar en del sektorer framför andra, t.ex. jordbruket.

Det går att anföra motiv för att stödja krympande sektorer. Vid en kraftig konjunkturnedgång kan utslagningen bli för snabb. Även

på längre sikt har goda utvecklingsförutsättningar kan slås företag som ut. Produktionskapacitet kan gå förlorad i så stor utsträckning att flaskhalsar och överhettning blir resultatet när konjunkturen vänder. Dessutom skapar konkurser och företagsnedläggningar arbetslöshet och sociala problem. Därmed drabbas den offentliga sektorn av ökade

Den svenska ekonomins strukturer 73

utgifter. Det kan då framstå som fördelaktigt att förhindra en hotande nedläggning med hjälp av direkta stödåtgärder.

Kortsiktiga fördelar byts emellertid oftast mot långsiktiga nackdelar. Dynamiken i ekonomin försämras när kapital och arbetskraft låses i de stagnerande sektorerna. Tillväxtförutsättningama försämras för de växande företagen. Nyinvesteringar allokeras till företag endast marknadsmässig avkastning därför att de får

som ger en offentliga stöd. Anställda som vid en uppsägning kanske hade utbildat sig och sedan flyttat över till företag med bättre tillväxtrnöjligheter blir i stället kvar i företag utan egen utvecklingskraft.

Under 1980-talet ökade insikten, både i Sverige och utomlands, om de långsiktigt negativa effekterna av den offentliga stödpolitiken. Stöd blir lätt konkurrenshämmande och ett hinder för införandet av ny teknik. Flertalet av de branschstöd som infördes under 1970-talet avvecklades under 1980-talet. Näringspolitiken blev mer neutral i förhållande till olika sektorers tillväxtförutsättningar. Politiken inriktades mot produktionsfaktorema. En politik som främjar en högre utbildningsnivå och stimulerar kapitalbildningen och den tekniska utvecklingen ger samtliga sektorer och företag bättre förutsättningar att utvecklas och att konkurrera på de internationella marknaderna.

I detta kapitel beskrivs översiktligt den svenska ekonomins struktur och utveckling under de senaste två decennierna. Avsnitt 3.2 beskriver sektorsindelningen används i scenariema till 2010 kap. 7 och

som 13, samt viktiga faktorer för de olika sektoremas framtida utveckling. l avsnitt 3.3 redovisas förändringen av produktionsstrukturen medan avsnitt 3.4 gör motsvarande beskrivning av efterfrågans förändring de senaste decennierna. Därefter följer en beskrivning av den regionala produktionsstrukturen, med en analys av olika regioners utvecklingsförutsättningar inför framtiden avsnitt 3.5.

3.2¶Ekonomins sektorer

l scenariema till 2010 beskrivs den framtida strukturomvandlingen. Utgångspunkten är den sektorindelning av olika branscher som gjorts i modellen MECMOD Ekonomin är uppdelad i varuproducerande och tjänsteproducerande sektorer.

:En utförlig beskrivning avmodellen och sektorindelningenåterfinns i bil. En mer kortfattad genomgång görs i kap.

4 Den svenska ekonomins strukturer

Den svenska varuproduktionen

De kapitalintensiva företagen använder både kapital och energi intensivt. I de flesta fallen är de baserade på vidareförädling de en av svenska råvarorna. Gruvor, järn- och stålverk och samt pappersmassaindustrin ingår i sektorn. En stor andel av det svenska industrikapitalet är bundet i de kapitalintensiva företagen. Värdet av kapitalstocken i sektorn utgjorde 1992 26 procent av det totala kapitalet i de varuproducerande sektorerna exklusive energisektorn, vilket kan jämföras med sektorns andel av varuproduktionen på knappt tio procent. Många de av kapitalintensiva företagen är lokaliserade till skogslänen och har därmed särskild regional betydelse. Sektorns utvecklingsmöjligheter påverkas av de framtida energipriserna, i synnerhet elpriset. En relativtgod tillgång vattenbaserad elkraft och tidiga satsningar kärnkraft har hittills inneburit att elprisemai Sverige i genomsnitt har varit relativt låga.

I den kunskapsintensiva industrin dominerar de stora svenska verkstadsföretagen. Ofta är företagen inriktade mot vissa specifika produkter inom sitt produktområde och kan därmed utnyttja stordriftsfördelar i produktionen. Även stor del storföretagens underen av leverantörer återfinns i sektorn. Sektorns företag får bättre förutsättningar när frihandeln förstärks och tillträdet till andra länders marknader underlättas, t.ex. att genom offentlig upphandling öppnas. Flera av företagen tillverkar infrastrukturprodukter som upphandlas av utländska offentliga myndigheter t.ex. Ericssons telefonsystem, ABB:s tåg och produkter för generering och överföring av kraft. Tidigare har ofta nationella tillverkare gynnats vid offentlig upphandling, vilket innebar nackdel för en företag i små länder som Sverige. Ökad frihandel skulle medföra arbetsintensiva att exporten av produkter från Östeuropa och Sydostasien växer och att dessa länder får en ökad tillgång på utländsk valuta. Samtidigt kommer länderna i dessa regioner att behöva investera i infrastruktur och bostäder. Detta kan antas leda till en ökad import av infrastrukturprodukter från bl.a. Sverige.

I den arbetsintensiva sektorn utgör arbetskraftskostnadema hög en andel av produktionsvärdet, samtidigt som de anställda ofta har kortare utbildningar. Lönsamheten i sektorn är särskilt känslig för de svenska lönernas ökningstakt i förhållande till utlandet. Ökningen av handelsutbytet med länderna i Östeuropa och Sydostasien har ställt företagen i denna sektor inför hård konkurrens.

Den svenska ekonomins strukturer 75

De svenska lönerna för lågutbildade är höga vid en internationell jämförelse. Ytterligare effektiviseringar, rationaliseringar och en gradvis minskande sysselsättning är en trolig utveckling.

Strukturomvandlingen i sektorn kan bli snabb. Mängden kapital

förstörs vid en nedläggning är liten. Om lönsamheten försämras som är det lätt att minska produktionen i Sverige och flytta över delar av maskinparken till länder med billigare arbetskraft.

Skyddad varuproduktion omfattar branscher som på olika sätt skyddas mot konkurrens från utlandet. I några fall handlar det om naturliga handelshinder, t.ex. höga transportkostnader för jord- och stenvaruindustrins produkter, behov av nära kontakter mellan köpare och säljare för den grafiska industrin eller behovet av lokalt anställd personal för byggnadsindustrin.

I andra fall har regleringar motverkat en internationell handel. I dessa fall kan konkurrensen komma att öka i framtiden. Livsmedelsindustrin skyddades tidigare av den svenska jordbruksregleringen. EUmedlemskapet innebär att även Sverige omfattas av unionens jordbrukspolitik. Därmed ökar konkurrensen från företag i andra EUländer. Även för trävaruindustrin, i hög utsträckning fungerar

som som underleverantör till byggnadsindustrin, innebär en fortsatt integration att konkurrensen ökar. De nationella svenska byggnormerna har hittills minskat byggnadsindustrins möjligheter att använda sig av utländska underleverantörer.

Energisektorn omfattar produktionen av el-, gas- och vatten. Till sektorn räknas el- och tjänvärmeverken, men inte annan energiproduktion. Ökningen av sektorns andel av den totala produktionen tabell 3.2 återspeglar därför delvis en förskjutning av den svenska energianvändningen från olja mot och fjärrvärme.

Produktionen av elström kommer troligen att öka långsammare under det närmaste decenniet. Dagens elpris är lägre än det pris som krävs för lönsamma nyinvesteringar i elproducerande anläggningar. Råkraftspriset, dvs. det pris som producenterna av elström erhåller, måste öka för att produktionen ska växa på marknadsmässiga villkor. Man kan dock räkna med en viss produktionsökning redan vid relativt låga prisökningar, eftersom det är tekniskt möjligt att producera en begränsad mängd elström som en biprodukt i vissa typer av industriprocesser och i fjärrvärmenätet. Import är ett tänkbart alternativ till en ökad inhemsk elproduktion avsnitt 9.5.

76 Den svenska ekonomins strukturer Tabell 3.2 Varuproduktionens och sysselsättningen tillväxt och fördelning 1970-1993 Förädlingsvärden till producentpris samtarbetadetimmar

1991 årsfasta priser. 1 Löpande priser. 3 Förädlingsvärde till faktorpris.

Exkl. sågverk. 5 Inkl. den offentliga sektoms produktion. ° Ingen korrigering gjord för de ofördelade banktjänstema,nationalräkenskapcmasrestposti arbetadetimmar samtresidualen i förädlningsvärde. Källor: SCB, Nationalräkenskapema och Finansdepartementet.

Den svenska ekonomins strukturer 77

Den svenska tjänsteproduktionen

Sektom bostäder och fastigheter omfattar tjänsten bostads- och lokaluthyming, medan däremot byggandet ingår i sektorn skyddad varuproduktion. Hela bostadsbeståndet, inklusive småhus och fritidshus, ingår i bostadsuthymingen Sektom är den mest kapitalintensiva samtliga sektorer, vilket medför att kostnaden för sektorns

av tjänster blir räntekänsliga. 1992 var 44 procent av näringslivets kapitalstock bunden i denna sektor.

Priset på sektorns tjänster har ökat under senare år. Denna utveckling väntas fortsätta under resten 1990-talet. Skattereformen

av reducerade skattelättnaden vid ränteavdrag och därmed höjdes hushållens kapitalkostnader för lån till det egna boendet. I samma riktning verkar de beslutade besparingarna inom bostadspolitiken, bl.a. neddragningen räntesubventionema till ny- och ombyggnader av

av bostäder.

De högre kapitalkostnadema hämmar produktionen av nya bostäder och lokaler. Priset på befintliga bostäder är för närvarande lägre än nyproduktionspriset. Samma förhållande gäller för affärslokaler.

Arbetskraften inom arbetsintensiva privata tjänster har en relativt låg genomsnittlig utbildningsnivå. I sektorn ingår t.ex. restauranger och hotell samt anställda i hushållen. Två av sektorns branscher, transporter samt post och tele, är samtidigt relativt kapitalintensiva.

Till sektorn hör även parti- och detaljhandeln. Ägandet i den svenska detaljhandeln är relativt koncentrerat. Inslaget av utländska detaljister är begränsat. Partihandeln är däremot en av de branscher där det utländska ägandet är störst.

De kunskapsintensiva privata tjänsterna omfattar tjänstebranscher med hög utbildningsnivå bland de anställda. Sektorns snabba

en tillväxt under de senaste decennierna återspeglar dels expansionen på de finansiella marknaderna under 1980-talet, dels tillväxten av olika typer konsultbolag inom data, byggnadskonstruktion, ekonomi,

av juridik etc.

Staten och kommunerna står tillsammans för knappt en fjärdedel av den totala produktionen i Sverige. Staten producerar kollektiva tjänster försvar, myndighetsutövning och rättsskipning samt

som högskoleutbildning. Den kommunala sektorn producerar tjänster som i första hand konsumeras av enskilda personer och hushåll.

°För de hushåll sombor i egethus eller fritidshus beräknar SCBen fiktiv hyreskostnad, som räknas in i sektornsproduktion.

78 Den svenska ekonomins strukturer Tabell 3.3 Tjänsteproduktionens och sysselsättningen tillväxt och fördelning 1970-1993 Förädlingsvärde till producentpris samtarbetadetimmar

1991 års fasta priser. 1 Löpande priser. 3 Förädlingsvärde till faktorpris.

Inkl. produktionen i hushållens ideella organisationer. 5 Tillväxt 1975-1993. ° Ingen korrigering gjord för de otördelade banktjänstema,nationalräkenskapemasrestposti arbetadetimmar samt residualen förädlingsvärde.i Källor: SCB, Nationalräkcnskapema och Finansdepartementet.

3.3¶Produktionsstrukturens

förändring

Produktionens utveckling från början av 1970-talet fram till och med

1993 präglas av tre trender;

en ökad produktion av tjänster,

-

en mer kunskapsintensiv produktion, samt

-

en allt viktigare roll för de mindre företagen både vad gäller

-

produktion och sysselsättning.

Den svenska ekonomins strukturer 79

Den totala svenska produktionen räknat som sektorernas sammanlagda förädlingsvärde har vuxit med 51 procent mellan 1970 och 1993, vilket innebär genomsnittlig ökning med 1,8 procent per år.

en Samtliga sektorer utom den arbetsintensiva varuproduktionen har ökat sin produktion. De varuproducerande sektorernas andelar av den totala produktionen har minskat. Framför allt är det de privata tjänstesekto-

har haft stark produktionstillväxt. Den offentliga rema som en sektorns andel av den totala produktionen uppvisar en ökning sett över hela perioden. Ökningen var starkast under 1970-talet.

Den samlade produktionen föll med ca sex procent mellan 1990 och 1993. Konjunktumedgången visade sig först i de tillverkande sektorerna. Produktionsfallet har varit procentuellt kraftigast i industrin och byggnadssektom. För industrins del har utslagningen av produktionskapacitet skett i de arbetsintensiva, skyddade och kapitalintensiva verksamheterna. Den kunskapsintensiva industrin har däremot ökat sin produktionskapacitet något NUTEK, bil. 6.

Sysselsättningen, mätt som antalet arbetade timmar, ökade med totalt fem procent mellan 1970 och 1990. Ökningen skedde i första hand i den offentliga sektorn och de kunskapsintensiva tjänsterna. Detta återspeglar dels en ökande efterfrågan på dessa tjänster, dels att arbetsproduktiviteten är lägre och ökar långsammare i dessa sektorer. sysselsättningen inom den offentliga sektorn ökade med nästan 60 procent. Den expansion som ägde rum under 1980-talet skedde uteslutande inom kommuner och landsting. Sett över perioden 1980- 1990 ökade sysselsättningen i kommunal verksamhet med 24 procent. De statsanställda minskade under samma period med nio procent.

Mellan 1990 och 1993 minskade antalet arbetade timmar betydligt kraftigare än produktionen. sysselsättningen i ekonomin som helhet sjönk med närmare tio procent, räknat i arbetade timmar. För att sänka kostnaderna har rationaliseringar och effektiviseringar genomförts i alla sektorer, men främst inom tillverknings- och byggnadsindustrin. Detta har medfört en markant ökning av arbetsproduktiviteten under 1990-talets inledande år.

De senaste årens negativa utveckling av de offentliga finanserna har framtvingat en omprövning av den offentliga verksamheten. Omprövningen har resulterat i två typer av åtgärder: nya verksamhetsformer i syfte att öka produktiviteten samt vissa neddragningar av den offentliga konsumtionen avsnitt 10.5. Dessa åtgärder har medfört att antalet arbetade timmar inom de offentliga sektorn har minskat för första gången. Sysselsättningsminskningen berör i första hand kommuner och landsting.

80 Den svenska ekonomins strukturer

ökade

Tjänstemas betydelse

Tjänstesektorn spelar en avsevärd roll i de flesta västvärldens

av ekonomier. Sektoms tillväxt har i de industrialiserade länderna pågått under större delen av 1900-talet. 1993 svarade tjänstenäringamai Sverige exkl. bostadssektorn för 68 procent av sysselsättningen och 55 procent av förädlingsvärdet.

Produktionen i änstesektorerna exkl. bostadstjänster ökade med 74 procent mellan 1970 och 1993, medan den totala produktionen ökade med 51 procent. Snabbast var produktionstillväxten i den kunskapsintensiva tjänstesektom, 97 procent. Även sysselsättningsexpansionen var stark i denna sektor.

Den svenska tjänstesektoms storlek skiljer sig inte från andra OECD-länders. Det är fördelningen mellan offentlig och privat tjänstesektor som avviker i Sverige och även i andra nordiska länder tab. 3.7. Förklaringen står att finna i den stora andelen omsorgstjänster i offentlig regi NUTEK, bil. 6.

Tjänstesektoms expansion kan generellt förklaras med att ökade inkomster leder till att efterfrågan tjänster ökar. Ett lands inkomstnivå avgör därmed tjänstesektoms storlek i ekonomin. I bil. 6 pekar NUTEKs beräkningar för OECD-länderna på att när BNP/capita stiger med en procent så ökar tjänstesektoms relativa andel av den totala sysselsättningen med ca 0,2 procentenheter.

Tjänstesektoms relativa andel av sysselsättningen beror även på produktivitetsskillnader mellan olika sektorer. I många av de tjänsteproducerande branscherna är det svårt att höja produktiviteten genom ökad kapitalintensitet. sysselsättningen måste då öka i tjänstesek-

mer torema än i tillverkningssektorema för att åstadkomma en lika stor produktionsökning. NUTEKs beräkningar bil. 6 tyder

på att om produktiviteten i industrin ökar med procent i förhållande till

en produktiviteten i tjänstesektom så ökar tjänstesektoms andel

av sysselsättningen med 0,3 procentenheter.

Tillväxten i tjänstesektorema är också till viss del en följd

av omklassiñceringar av verksamheter som tidigare tillhört de

varuproducerande sektorerna. Den ökande graden av specialisering

av företagens funktioner har medfört att änsteverksamheter tidigare

som utfördes i tillverkningsföretageni större utsträckning köps utifrån. Detta är en förklaring till ökningen inom t.ex. uppdragsverksamhet.

För att belysa detta problem har Andersson m.fl. 1993 beräknat den utvidgade industrisektorns andel BNP att räkna de

av genom industrirelaterade tjänsterna till industrisektom. Mätt på detta sätt ligger industrisektorns andel av BNP över perioden 1950 till 1990 ganska konstant på 47 procent. Expansionen av industrirelaterade

Den svenska ekonomins strukturer 81

informations- och finanstjänster och andra industrirelaterade tjänster uppväger därmed den relativa nedgången för tillverkningsindustrin.

i ökar

Kunskapsinnehållet produktionen

Mellan 1970 och 1993 ökade den sammanlagda produktionen av kunskapsintensiva tjänster och varor med 86 procent. Denna produktion har under de två senaste decennierna uppvisat en starkare produktions- och sysselsättningstillväxt än övriga sektorer.

Kunskapsinnehållet i produktionen av varor och tjänster förändras även inom respektive verksamhet. Den formella utbildningsnivån höjs allt eftersom yngre och bättre utbildade kommer in i arbetskraften och äldre med kortare utbildning slutar. Hur de anställdas kompetens utnyttjas och utvecklas hänger nära samman med arbetsorganisationens utformning avsnitt 9.3.

De mindre företagens ökade

betydelse

Under 1970-talet bröts den nedåtgående trenden för de mindre företagens andel av sysselsättningen i ett flertal västeuropeiska länder. För Sveriges del märktes emellertid en fortsatt svag nedgång fram till början av 1980-talet OECD, 1985; Stanworth och Gray, 1991. Under de senaste tio åren har småföretagens andel av sysselsättningen ökat även i Sverige. Sysselsättningens fördelning på olika storleksklasser inom det privata näringslivet låg 1992 relativt nära EU-genomsnittet. Drygt 60 procent av alla sysselsatta inom det privata näringslivet fanns 1993 i företag med mindre än 200 anställda Lundström m.fl., 1994.

Tjänstesektoms tillväxt är den främsta förklaringen till småföretagens ökade betydelse. Nästan två tredjedelar av småföretagens sysselsättning återfinns i tjänstesektorn. Samtidigt har inforrnationsteknologins insteg i både varu- och tjänsteproduktion inneburit förbättrade förutsättningar för produktion i mindre enheter inom många verksamheter.

Nyföretagandet i Sverige och i andra länder ökade trendmässigt under 1980-talet. De flesta nystartade företag återfinns inom tjänstesektorema. Överlevnadsgraden bland de nya företagen har varit hög. Studier gjorda under 1980-talet visar överlevnadsgrader på nära 70 procent efter tre år och uppåt. Detta är en hög andel jämfört med flera andra OECD-länder OECD, 1994a.

82 Den svenska ekonomins strukturer

Mellan 1990 och 1993 har nyföretagandeti Sverige minskat med 20-30 procent. Andelen nystartade företag var 1993 nere i samma nivå som i mitten på 1980-talet ca fem procent av företagsbeståndet. Under 1992 översteg konkursema antalet nya företag. Allt fler startar därför att de blivit eller riskerar att bli arbetslösa. Detta var under 1993 det viktigaste startmotivet för 47 procent av de nyetablerade företagen i byggsektorn, 28 procent i tillverkningsindustrin och 27 procent i tjänstesektorn.

Diagram 3.1 Nyföretagande och konkurser 1985-1993 Procent av töretagsbestándet

Nya företag

O

. . . a

1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993

Källa: SCB, Nyetableringsstatistik.

Småföretagen är viktiga när det gäller sysselsätt-

att generera ny ning. Under perioden 1985-1989 stod företag med mindre än 200 anställda för 50 procent av bruttotillskottet av ny sysselsättning inom det privata näringslivet. Räknat netto blir andelen sju tio

av nya arbetstillfällen eller 36 000 per år Davidsson m.fl., 1994. OECD 1994a uppger ännu högre värden för de svenska småföretagens andel av både brutto- och nettotillskottet av nya arbetstillfällen under perioden 1985-1991.

Tillväxt i existerande småföretag bidrog under perioden 1985-1989 med fler nya arbetstillfällen än nyetableringama. Samtidigt kan påpekas att tillväxten beräknad per företag inte är imponerande. Majoriteten av alla företag startas små och förblir små. Det är det stora antalet som leder till att småföretagens bidrag till den totala sysselsättningsutvecklingen blir så stort Lundström m.fl., 1993.

Den svenska ekonomins strukturer 83

3.4¶Efterfrågans förändring

Att efterfrågans sammansättning förändras är en viktig förklaring till strukturomvandlingen. Marknadstillväxten, nya investeringsbehov och förändringar i människors preferenser påverkar i hög grad ekonomins struktur.

Tabell 3.4 Försörjningsbalansens förändring 1970-1993 Procentav BNP, löpandepriser

1970 1980 1990 1993 Privat konsumtion 53,5 51,5 50,9 54,9 Offentlig

Källor: SCB, Nationalråkenskapemaoch Konjukturinstitutet.

Konsumtionen

Den privata konsumtionen motsvarar mer än hälften av bruttonationalprodukten. Jämfört med 1980 var den privata konsumtionen ca 16 procent högre 1990. Utvecklingen har dock svängt betydligt under den senaste tioärsperioden. Under perioden 1980-1983 föll hushållens disponibla reala inkomster med ca sju procent beräknat med s.k. implicitprisindex. Detta medförde såväl lägre konsumtion som lägre sparande. Därefter vände konsumtionen. Ökningen var störst under 1986 och 1987. Detta möjliggjordes bl.a. av avregleringen på kreditmarknaden och den kraftiga ökningen av hushållens upplåning avsnitt 5.5. Under 1990-talet har den privata konsumtionen utvecklats betydligt svagare och beräknas ha minskat med fem procent fram t.o.m. 1993.

Den privata konsumtionens sammansättning har förändrats markant under de senaste decennierna. Konsumtionen av tjänster ökade med nästan 20 procent mellan 1980 och 1992. Det var dubbelt så mycket som konsumtionen av varor. Idag svarar tjänsterna för ca 44 procent av den totala privata konsumtionen. Den privata konsumtionen av hälso- och sjukvård har ökat snabbt, om än från en låg nivå. Också konsumtionen olika fritidstjänster och transporter har stigit. Även

av konsumtionen av kläder har ökat.

84 Den svenska ekonomins strukturer

Tabell 3.5 Privat konsumtion efter ändamål

Mdkr Procentuell Volymutveckling

1993, Andel 1980-1993

löpande

priser Livsmedel, dryck

Möbler och hushållsaniklar 50,4 6,6 15,3 Hälso- och sjukvård 17,9 2,3 65,9 Transport och samfärdsel 119,9 15,7 11,9 Fritid, underhållning

1991 års priser. Källor: SCB, Nationalräkenskapemaoch Finansdepartementet.

Den största enskilda posten är bostäder m.m., som svarar för nästan en tredjedel av den privata konsumtionen. Efterfrågan på bostäder påverkas av prisförändringar. De minskade bostadssubventionerna innebär att bostadskonsumtionen blivit betydligt dyrare i förhållande till flertalet varor och tjänster. Det är rimligt att detta kommer att påverka sammansättningen av konsumtionen i framtiden. Eftersom fastighetsbeståndet och bostädernas genomsnittliga storlek förändras långsamt kommer sannolikt höjda bostadspriser att påverka boendemönstret. I dag består en mycket stor andel av hushållen ca 40 procent Ökade bostadskostnader kan leda till

av en person. nya boendeformer, vilket i sin tur kan ställa krav på ändrade regler och/eller privata avtal.

Det är vidare troligt att konsumtionen i framtiden spänner över ett större fält, såväl produktmässigt som geografiskt. Tidigare satte kommunikationsmöjlighetema snäva ramar för konsumtionsvalen. Såväl internationaliseringen som utvecklingen av informationsteknologin kommer att öka rörligheten i vid bemärkelse. Detta medför ökad konkurrens och ett bredare utbud av varor och tjänster, men också nya sätt att göra inköp. Nya valmöjligheter ökar i sin tur behovet av information.

Den svenska ekonomins strukturer 85

Diagram 3.2 Konsumtionens utveckling 1970-1993 Miljarder kronor, 1991 årspriser

Kommunal

B Statlig

12°°

I: Privat

80O

60-O

40-O

20-O

1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992

Källa: SCB, Nationalräkenskapema.

Den snabba tillväxten av ofentlig konsumtion är av relativt sent datum. Ännu Sveriges totala offentliga utgifter i relation till

1950 var BNP bland de lägsta för OECD-länderna. Under det senaste kvartseklet har bilden förändrats dramatiskt. Den offentliga konsumtionen ökade snabbt under 1960- och l970-talet. Framför allt ökade kostnaderna for hälso- och sjukvård samt omsorg.

offentliga konsumtionen motsvarade 28 ABNP 1993.

Den procent av Den offentliga konsumtionen ökade med i genomsnitt 1,6

procent per år under 1980-talet. Ökningen fortsatte under 1990-talets första år, men 1992 minskade den offentliga konsumtionen för första gången.

Den offentliga konsumtionen delas upp i statlig respektive kommunal konsumtion. Kommunerna inklusive landstingen svarade 1990 för drygt två tredjedelar.

86 Den svenska ekonomins strukturer

Tabell 3.6 Offentlig konsumtion fördelat olika ändamål 1990 Miljarder kronor, löpande priser

Statlig Kommunal Allmäna offentliga tjänster Försvar Rättsväsendem.m. Utbildning Sjukvård Social trygghet Bostäder m.m. Fritid, kultur och religion NN m Energi, jordbruk och tillverkning m.m. Kommunikationer Andra näringslivsändamál Övrigt Totalt i e9 m Na Källa: SCB, Nationalräkenskapema.

Staten står b1.a. för försvar, rättsskipning, olika former av myndighetsutövning samt högskoleutbildning. Den kommunala konsumtionen utgörs av tjänster som i huvudsak konsumeras av den enskilde: hälso- och sjukvård, barnomsorg, äldreomsorg samt utbildning. Under de allra senaste åren har den kommunala konsumtionen minskat. Neddragningen berör i första hand barnomsorgen och grundskolan, områden som ökade kraftigt under 1980-talet.

En relativt stor del av konsumtionen privat och offentlig utgörs av olika "välfärdsyänster". Enligt de grova mått som OECD redovisar uppgick denna konsumtion i Sverige 1990 till ca 24 procent av BNP. Detta är ingen exceptionellt hög andel. Det som skiljer Sverige från övriga OECD-länder med undantag av Danmark är den mycket höga andel som är skattefmansierad. Mer än fyra femtedelar finansieras med skattemedel i Sverige. Motsvarande andel för hela OECD är ca en tredjedel.

Den svenska ekonomins strukturer 87

Tabell 3.7 Hushållens konsumtion av "välliirdstjilnster" som andel av BNP 1990 Procentuella andelar

Andelar av BNP Andel skatte-

finansierad

Anm.: I begreppet "välfärdstjänster"ingår hälso- och sjukvård, utbildning, fritid och kultur, bam- och äldreomsorgm.m. I begreppetingår ävenvissa finansiella tjänster, vilka inte brukar karaktäriserassom välfärdstjänster. Källor: OECD refererad i Svenska Kommunalarbetarlörbundet 1992 och Finansdepartementet.

Den offentligt finansierade konsumtionen kommer antagligen inte att kunna öka i takt den privata. Även del skatter

samma som om en skulle kunna höjas är den totala skattekvoten i dag så hög att den sannolikt ger upphov till betydande snedvridningseffekter avsnitt 10.3. Intemationaliseringen, med ökad rörlighet för produktionsfaktorer och konsumtion, begränsar också möjligheterna till skattehöjningar.

Lönema för offentliganställda stiger åtminstone hittills i

- ungefär samma takt som för privatanställda, samtidigt som produktivitetsutvecklingen inom tjänstesektom är svagare än inom övriga delar av ekonomin. Detta kan bidra till att den offentliga konsumtionens andel av den totala konsumtionsvolymen minskar.

Samtidigt pågår en uppluckring av gränserna mellan privat och offentlig produktion/konsumtion. Nya verksamhetsformer inom kommuner och landsting, såväl i egen regi som i extern drift, har ökat inslaget av marknadsmekanismer och konkurrens på olika områden.

88 Den svenska ekonomins strukturer

En viss ökning av avgiftsfmansieringen har medfört att efterfrågan på offentligt producerade tjänster i större utsträckning än tidigare awägs mot privat konsumtion. Det är troligt att denna utveckling fortsätter. En stor del av de olika välfárdstjänstema kommer dock troligen att finaniseras offentligt även i framtiden, såväl av fördelningspolitiska som av vältärdsekonomiska skäl avsnitt 10.5. Däremot är argumenten för offentlig produktion betydligt svagare.

Investeringarna

De materiella investeringamas andel av Sveriges BNP har sjunkit under efterkrigstiden. Mellan 1970 och 1980 sjönk andelen med nära tre procentenheter, från 22,5 till 20 procent. Nedgången var större än i OECD, EG-ländema och de små västeuropeiska länderna, samtliga tagna som genomsnitt. Åtskilliga länder har dock uppvisat en liknande nedgång Västtyskland, Italien, Nederländemaoch de övriga nordiska

länderna avsnitt 9.2.

Diagram 3.3 Bruttoinvesteringar 1970-1993 Miljarder kronor, 1991 årspriser

350 -------"-

D K°mm"°

EI Näringsliv

200-

150-

100-

50-

1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 Källa: SCB, Nationalräkenskapema.

Näringslivets investeringar ökade starkt under 1980-talets senare del, vilket ledde till en markant ökning av investeringamas andel av BNP. Bostadsinvesteringarnaökade främst under perioden 1988-1991

.

Sedan 1989 har investeringamai näringslivet minskat. Inledningsvis var det främst industrin som drog ned på investeringsaktiviteten. Mellan 1989 och 1993 föll tillverkningsindustrins materiella investeringar med 38 procent, vilket är den kraftigaste nedgången under hela efterkrigstiden. Under 1993 stabiliserades industrins investeringar,

Den svenska ekonomins strukturer 89

medan däremot bostadsproduktionen föll kraftigt. Minskningama av investeringarna i det övriga näringslivet fortsatte till följd av en bestående svag hemmamarknadsutveckling.

De offentliga investeringarna svarar idag för knappt tre procent av BNP. Under 1960- och början av 1970-talet var andelen högre, bl.a. beroende på bostadsbyggandet genom det s.k. miljonprogrammet, men också på utbyggnaden omsorgssektorn. Från mitten av 1970-talet

av och under 1980-talet har de offentliga investeringarna hañ en svagare utveckling.

Under 1990-talets första år har de offentliga investeringarna ökat. De statliga bruttoinvsteringama ökade kraftigt under 1992 och 1993, främst till följd av infrastruktursatsningar.

Exporten

Andelen bruttonationalprodukten BNP som exporteras ökade

av stadigt under 1970-talet och fram till 1984. Från mitten av 1980- till början 1990-talet har exportandelen legat stilla på ca 30 procent.

av Under 1993 och 1994 har exportens andel av BNP ökat kraftigt.

Varuexporten stod 1993 för den klart största delen, 81 procent. Maskinindustrin, transportmedelsindustrin, massa- och pappersindustrin och den kemiska industrin är de värdemässigt största exportbranscherna. Läkemedel, som ingår i den kemiska industrin, var den bransch under 1980-talet hade den snabbaste exportökningen

som både värdemässigt och volymmässigt. Branschens andel av den totala exporten var dock endast två procent 1990.

Ijänstesektorns direkta bidrag till den svenska exporten är blygsamt. Totalt svarade tjänstesektorerna för 19 procent av exporten 1993. Andelen tjänster i exporten har ökat under de senaste decennierna. Motsvarande andel var 13 procent 1970.

Transporter och samfárdsel, uppdragstj änstersamtmaskinuthyming är de branscher som har export av någon större omfattning. Exportindustrin har emellertid ofta tjänsteföretag som underleverantörer. En del av tjänstesektorn är därför indirekt exportledd kap. 4.

Sveriges geografiska exportmarknader har vuxit svagare än OECD- genomsnittets andel av världshandeln. De nordiska marknader-

väger relativt tungt i den svenska exporten. Dessa marknader hade na en relativt svag utveckling under perioden 1970-1990 NUTEK, 1992a.

90 Den svenska ekonomins strukturer

Den svenska exporten sjönk kraftigt under 1990-talets inledande år. Denna minskning förbyttes i en markant ökning under 1993, då den svenska varuexportens volym beräknas ha ökat med knappt nio procent jämfört med året innan. Kronans depreciering, sänkta arbetsgivaravgifter och den förbättrade produktiviteten i industrin ledde till att den relativa enhetsarbetskostnaden minskade med 25 procent. Trots en negativ marknadstillväxt kunde därför exporten öka kraftigt.

3.5¶Regional näringslivsstruktur4

Inledning

Två huvuddrag kan urskiljas i Sveriges regionala utveckling under de senaste två decennierna:

en tilltagande koncentration av både produktion och befolkning till storstadsregionerna och ett antal regionala centra, samt

en tilltagande arbetsfördelning mellan regionerna. -

Förutsättningarna för produktion, och därmed produktionens sammansättning och förändring, ser olika ut i olika delar Sverige. av Framför allt är det arbetskraftens utbud och sammansättning som skiljer sig åt. Trots de olika förutsättningarna är produktionen och konsumtionen per capita relativt jämnt fördelad. Den regionala arbetsfördelningen har bidragit till detta, ett väl fungerande genom samspel mellan olika regioners roller i det nationella produktionssystemet. Därutöver har transfereringssystemen och arbetskraftens rörlighet medverkat till att de regionala skillnaderna i Sverige är relativt små. Sverige har i bilaga 5 delats i 108 arbetsmarknadsregioner. Indelningen har tillkommit efter kommunvisa jämförelser utav pendlingens omfattning och koncentration i förhållande till kommuarbetskraft Regionernas storlek påverkar förutsättningarna för nens både produktion och tillväxt. En storleksklassindelning har därför

gjorts

Avsnittet bygger på bilaga Sveriges ekonomiska geografi, NUTEK-Analys. För närmaredefinition och diskussion begreppetarbetsmarknadsregion NUTEK av se bil. 5 samt Carlsson m.fl. 1991. Storleksindelningen grundaspåantal invånareenligt följande gränser:storaregionala central75 000, små regionalacentra75 000-175000, lokala centra25 000-75 000, mindre regioner 12 500-25 000 samt småregioner 12 500.

Den svenska ekonomins strukturer 91

Stockholm, Göteborg och Malmö analyseras var för sig. I en fjärde grupp, kallad stora regionala centra, samlas sju regioner i de mellersta och södra delarna av landet. Gruppen regionala centra består av l 8 arbetsmarknadsregionerutanför storstäderna. Ofta handlar det om residensstäder. Den antalsmässigt största gruppen är 34 lokala centra, vilka främst utgörs av tidigare städer med kringliggande kommuner i delar av södra Sverige. De mindre regionerna består av ett antal mindre kommuner i de mellersta och västra delarna av landet. Bland de 27 små regionerna dominerar de mycket glesbefolkade norrländska inlandskommunema, men till gruppen hör också vissa områden i södra Sverige.

Den svenska produktionens geografiska fördelning

Cirka 40 procent av den totala produktionen skedde 1991 i de tre storstäderna. Mätt som produktion per invånare dominerar Stockholm fortfarande starkt, medan det inte framkommer någon större skillnad mellan övriga regioner. Relateras produktionen till antalet sysselsatta minskar de regionala skillnaderna ytterligare, eftersom åldersstrukturen och deltagandet i arbetskraften varierar. Stockholm uppvisar dock fortfarande de högsta värdena.

Tabell 3.8 Arbetsmarknadsregionernas karakteristika 1991 Andelsmässigajämförelser med bas i rikets nivå

Befolk- Produk- Industri- Privata Offentlig Konsumning tion produk- tjänster produk- tion

tion tion

Stockholm 19,9 24,4 16,0 31,7 21,1 21,6 Göteborg 9,6 9,5 8,2 l 1,1 8,9 9,5 Malmö 6,9 6,5 6,0 6,9 6,8 6,8 Storaregionala centra 17,2 15,9 18,3 14,4 17,3 17,0 Regionala centra 24,7 23,4 25,0 20,9 26,5 24,8 Lokala centra 15,2 14,2 19,7 10,7 13,6 14,4 Mindre regioner 3,9 3,6 4,0 2,6 3,8 3,7 Små regioner 2,6 2,5 2,8 1,8 2,0 2,3 Riket 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 Källa: NUTEK, bilaga

Stockholmsregionen hör till de produktionsmässigt 10-15 starkaste områdena i Europa räknat som produktion per capita. Göteborg och Malmö befinner sig på en mer normaleuropeisk nivå strax under det svenska genomsnittet. Hög produktion per capita märks också framför allt i Sundsvall samt i ett antal mindre och små regioner med litet befolkningsunderlag och en stor andel industriell produktion

92 Den svenska ekonomins strukturer

och/eller hög andel kapitalintensiv produktion. Längs gränsen mot Finland finns sammanhängande områden med så låga värden att de underskrider EU:s gränser för stöd.7

Under de senaste två decennierna uppvisar den svenska produktionen en tilltagande regional koncentration, främst till Stockholm samt till ett antal stora regionala centra. Stora produktionsökningar skedde framför allt i fyra områden:

ett bälte rakt igenom Götaland med Halmstad, Växjö och -

Kalmar,

Stockholm och Uppsala, -

de inre delarna av södra Norrland med bl.a. Falun/Borlänge och -

Östersund, samt

Luleå och Umeå. -

En svagare utveckling märks i och kring gamla industriregioner med sammanhängande bälten i det småländska träindustriområdet, runt Vänern, i Blekinge och i Bergslagen.

7Gränsvärdetför EU:s stöd till s.k. lessdevelopedregions är satttill högst75 procent avEU-snittet. Regionemaska ocksåutgöraenstörresammanhängandeyta for attvara berättigade till stöd.

Den svenska ekonomins strukturer 93

Diagram 3.4 Bruttoregionalproduktens utveckling 1972-1991 a Utveckling 1972/1975-1991/1992 b Utveckling i förhållande till Procentuell förändring regionens andel av riksvärdet 1972

Procentenheter

-35 30to -Lomas m 30 40to E -OJm-OJ 2 40 50lo - 411mm I 50lo60 2

n.|w|.o - 60 225lo - Low

Anm.: Riket46,5 procent. Källa: NUTEK, bilaga

Vissa regioner har tydligt ökat sina andelar av produktion, sysselsättning och befolkning. Stockholm, Uppsala, Växjö, Kalmar, Varberg, Falun, Mora, Umeå och Luleå har i förhållande till sin tidigare position bidragit starkast till den nationella utvecklingen. Områden som förlorat andelar finns främst i Bergslagen med omnejd, samt i några regioner i Norrlands inland och i Blekinge.

Samtidigt har det skett en utjämning av produktionen per capita. Denna beror i första hand på utbyggnaden av den offentliga tjänstesektorn samt på en förändring i industrins produktionsmönster. Mer

94 Den svenska ekonomins strukturer

arbetsintensiv produktion som inte kräver så hög utbildningsnivå har omlokaliserats till mer perifert belägna delar av landet. Den privata tjänstesektoms tillväxt har däremot koncentrerats till mer befolkningsrika regioner.

Olika sektorers bidrag till produktionen

På samma sätt som för Sverige som helhet ger den privata tjänstesektorn det största bidraget till produktionen i nästan samtliga regioner. Tjänsteprodulctionen är trots detta mer koncentrerad till de större regionerna än konsumtionen, produktionen och befolkningen. 1991 utfördes 59 procent av företagstjänstemai Stockholm, Göteborg och Malmö. En ökad decentralisering har dock skett de senaste 20 åren. Stockholms och Malmös andelar har minskat något, medan regionala och lokala centra har ökat sina. Även hushållstjänstema produceras i störst omfattning i storstäderna.

Industrisektorn är mindre koncentrerad än den samlade produktionen av varor och tjänster. Den omfördelning mot mindre regioner som beskrevs för företagstjänstema har pågått inom industrin under de senaste 30 åren. Detta har bidragit till den relativt jämna fördelningen av industriproduktionen.

Stockholmsregionen har en relativt liten andel industriproduktion. Det är i de tre minsta typerna av arbetsmarknadsregioner som den industriella produktionen bidrar mest till den regionala produktionen, p.g.a. lokal dominans av ett fåtal företag. Befolkningsmässigt svagare områden i Småland och Bergslagen är i stort sett de enda regioner där produktionstillskottet från den industriella sektorn är större än produktionen i den privata tjänstesektom.

Även den totala industriproduktionen är relativt jämnt fördelad

om så finns klara regionala skillnader i industrisektoms sammansättning. Den FoU-intensiva produktionen är starkt koncentrerad, främst till Stockholmsområdet. Samtidigt svarar de mindre och små regionerna för en stor andel av den arbetsintensiva produktionen.

Den kommunala verksamhetens andel av regionernas totala produktion är ungefär densamma över hela landet. Undantagen är t.ex. regionerna längs gränsen till Finland. Även ett flertal mindre regioner med regionala eller kommunala centralorter har en relativt hög andel kommunal produktion.

Den svenska ekonomins strukturer 95

Den statliga produktionen är starkt koncentrerad. Regioner med universitet och högskolor samt vissa orter med militär anknytning uppvisar en hög andel statlig produktion.

Jordbruket lämnar procentuellt stora bidrag till den regionala produktionen i Norrlands inland, i ett mindre område i östra Småland samt Gotland.

Regional arbetsfördelning

De tre storstadsregionerna har en högre andel av de mest kvalificerade funktionerna än vad som kan förklaras enbart branschstrukturen.

av Branschspecialiseringen är samtidigt låg. Bland övriga regioner medför en hög branschspecialisering en högre andel kvalificerade funktioner. Storstädema samt några starkt specialiserade regioner står för de ledande funktionerna inom den regionala arbetsfördelningen.

Mönstret över den regionala produktionens utveckling visar därmed på en klar arbetsfördelning. Skilda regioner har olika roller i det svenska produktionssystemet. Varu- och tjänsteproduktion

som kräver en högre kvalifikationsnivå bland arbetskraften koncentreras till befolkningsrika regioner samtidigt som mindre kunskapskrävande produktion förläggs till mer perifera områden. Huvudfunktioner inom både näringslivet och den offentliga sektorn är samlade i ett fåtal stora regioner, vilket innebär motsvarande koncentration den

en av mer kvalificerade arbetskraften inom både yrkesgrupper och branscher. Detta ger även utslag i en högre inkomstnivâ.

96 Den svenska ekonomins strukturer

Diagram 3.5 Regional socio-ekonomisk profil 1990 Procent av arbetskraften i respektive region

Högretjänstemän

f,

Arbetarei varuproduktionen

0 . . . .

- o m: 0 - ef °9°n- er

âméiäocieab°gsreg. . . Om Ge.o0\° °gosmo

dââitgm9- RBQ ceutiridre

Källa: NUTEK, bilaga

Utvecklingen inom den privata tjänstesektorn är ett exempel denna fortgående funktionsmässiga arbetsfördelning. Under senare delen av 1980-talet skedde omfattande omlokaliseringar av enklare tjänsteproduktion till perifera delar av landet. Produktiviteten är

mer högre i de produktionsenhetema jämfört med motsvarande i stor-

nya stadsregionerna. Den ökade effektiviteten åstadkoms med hjälp av en oftast gymnasieutbildad personal med god arbetsmotivation, låg personalomsättning och lägre hyror Rapp och Poignant, 1993.

Omfördelningen industriproduktionen över landet har pågått

av under längre tidsperiod enligt ett likartat mönster. Gnosjöområdets

en utveckling är ett exempel på hur en region har lyckats väl inom den regionala arbetsfördelningen utan att ha en s.k. kunskapsregions kännetecken.

Arbetsutbud och rörlighet

Mindre regioner har genomgående en större andel pensionärer och en mindre andel befolkningen i arbetsför ålder. Även utbildnings-

av sammansättningen uppvisar ett samband med regionens storlek. Där befolkningsunderlaget är större har en avsevärt högre andel av befolkningen såväl treårig gymnasieutbildning som eftergymnasial utbildning.

Den svenska ekonomins strukturer 97

Diagram 3.6 Regional ålders- och utbildningsstruktur aÅldersstruktur 1992 bEftergymnasial utbildning minst 3 år 1990 Kvot mellan gruppen 0-16 år och Procentuell andel av befolkningen 16-74 år 65 år och uppåt

04691.00w m 2.5 4.0lo

Anm.: Riket1,25. Anm.: Riket8,l procent. Källa: NUTEK, bilaga

Befolkningen har koncentrerats till regioner med större befolkningsunderlag under de senaste 20 åren, trots att födelsetalen är relativt lika över landet. Denna koncentration förklaras flyttningar

av bland de yngre som ska skaffa sig en högre utbildning eller sitt första arbete. Flyttströmmarna bland övriga åldersgrupper går i stället framför allt till regionala och lokala centra.

De högskoleutbildade har mindre möjligheter än de lågutbildade att geografiskt välja var de ska arbeta eftersom de kvalificerade arbetena är koncentrerade till vissa regioner. Arbetsmarknaden är mer koncentrerad än utbildningsplatserna. Detta har lett till en hög rörlig-

4 14-1634

98 Den svenska ekonomins strukturer

het för högskoleutbildade. Högskoleutbildade med mer än två års högskoleutbildning svarade 1990 för ca en fjärdedel av flyttningarna över regiongränsema. Flyttströmmarna för de högutbildade gick detta år mot Västkusten och Stockholm samt till högskoleorter som Karlstad, Falun/Borlänge samt Jönköping. Flest utflyttningar av högskoleutbildade skedde samtidigt från stora delar av Norrland, Bergslagen och från centrala Götaland.

De regionala arbetsmarknadernas utveckling har påverkat människors flyttningsmönster. Den låga tillväxten i framför allt Bergslagen visar sig inte i lägre lönenivåer utan i ett flyttningsmönster där befolkningen i samtliga åldersgrupper flyttar ut. Löneskillnaderna mellan olika regioner är generellt sett små, trots klara skillnader i produktivitet.

Transfereringamas betydelses

Den disponibla inkomsteng capita är betydligt jämnare fördelad

per över landet än produktionen. Egeninkomsterna har en större spridning än den totala disponibla inkomsten. Skillnaden förklaras av olikheter i transfereringar och skatter. Ser man även till boendekostnaderna i olika regioner så minskar de regionala skillnaderna ytterligare.

Skatteuttaget capita fördelar sig geografiskt på ungefär samma

per sätt som egeninkomsterna. Transfereringarna per capita uppvisar det motsatta mönstret. Regioner med höga egeninkomster och ett högt skatteuttag har som regel en låg transfereringsnivå. Skillnaderna är stora när det gäller nettot mellan transfereringar och skatter per person. Ytterligheterna är en region där invånarna betalar in i genomsnitt ll 000 kronor mer i skatt än vad man får ut i transfereringar och annan där transfereringarna är 14 000 kronor större

en än skatterna.

De regioner som har den största transfereringsandelen upp till 64

den disponibla inkomsten har också de största pensionsutprocent av betalningarna. Även transfereringarna till sjuka och arbetslösa är höga i områden. De individbaserade omfördelningarna får därmed

samma

stor regional betydelse. De generella transfereringssystemen är en

l strikt mening omfattar transfereringar offentliga överföringar såväl till som från hushållen.överföringama till hushållen framför allt frånsocialförsäkringama brukar

- -

positivatransfereringar,medanhushållensöverföringartill det offentliga betecknassom

framför allt skatter betecknassom negativa transfereringar. I detta avsnitt följer - emellertid användningendetmergängsespråkbruket,dvs.transfereringaranvändssom beteckningpåöverföringama till hushållen,medanskatteranvändsför flödenadärifrån. Disponibel inkomst för hushållen egeninkomster+ transfereringar slutlig skatt.

-

Den svenska ekonomins strukturer 99

betydligt viktigare för utjämningen disponibla inkomster än den

av renodlade regionalpolitiken.

Diagram 3.7 Regionala inkomster och "köpkraft" 1990/1991 Kronor per person

- Egeninkomsler

- Disponibalinkomsler

Disponibelinkomsljusleradför

boendekoslnuder

90000-

80000w-

50000-

v u u

. . a . cetmokeg O ef 0 eg . Smmeg-

shmraGgö\eb0Y95w9 GwifokoblMind .

°2::r53v89-

Källa: NUTEK, bilaga

Regionernas framtida utvecklingspotential

NUTEK bil. 5 har försökt beräkna i vilken utsträckning olika regioner har lyckats utnyttja den potential som finns i tillgången till olika produktionsfaktorer, infrastruktur etc. Enbart de befolkningsmässigt större regionerna avvek från den produktionsnivå kunde

som förväntas, medan de mindre generellt producerar i enlighet med sina förutsättningar. Bland storstäderna har Stockholm och Göteborg klarat sig bra, medan Malmö inte riktigt har lyckats utnyttja sina förutsättningar.

Analysen pekar på att en region behöver uppnå viss befolk-

en ningsmässig storlek, inte enbart täthet, for att lyckas i den moderna produktionen. Större arbetsmarknadsregioner är mindre specialiserade och därmed mer robusta for plötsliga och omfattande strukturförändringar. De regioner som de senaste 20 åren har haft den starkaste produktionstillväxten har över 75 000 invånare och för svenska

en förhållanden hög täthet. Det var också bland dessa som de regionala produktionsförutsättningarna i många fall utnyttjades bättre.

100 Den svenska ekonomins strukturer

Sambandet mellan regional utbildningskapacitet och tillväxt är svagt. I regioner med högskoleutbildningar har den offentliga produktionen i allmänhet vuxit snabbt, medan näringslivsproduktionen inte uppvisar en snabbare tillväxt. Tillgång till universitet och högskola ger därmed inte automatiskt ett mer kunskapsintensivt näringsliv. Stockholm är t.ex. den enda region där tjänsteproduktionen står i proportion till den regionala högskolekapaciteten. Tendensen är i stället att de högskoleutbildade efter avslutad utbildning flyttar dit arbetstillfallena finns.

I bilaga 5 görs även en regional nedbrytning av produktionens utveckling till 2010 givet olika antaganden om den nationella tillväxten. Utgångspunkten har varit respektive regions branschsammansättning, historiska omvandlingstrend och generella förutsättningar i näringslivsmiljön. Utvecklingsförutsättningarna är relativt goda över stora delar av landet. De regioner som uppvisar klart bättre utvecklingsförutsättningar är i huvudsak desamma som utvecklats väl de senaste 20 åren.

De historiska trenderna igenkänns även för de regioner som i beräkningarna får en betydligt sämre utveckling. Tre typer av problemregioner kan särskiljas:

Bergslagen har stora obalansproblem som bottnar i en svag -

industriell omvandling.

Svaga utvecklingsförutsättningar i stora delar av Norrlands -

inland och i östra Småland beror på svårigheter att skapa en

fungerande lönearbetsmarknad vid omvandlingen från jordbrukssamhället.

Dåligt utnyttjade utvecklingsförutsättningar kan konstateras i -

framför allt Malmöregionen. För Malmö och regionerna i

närheten kan fast förbindelse över Öresund på lång sikt leda

en till ett mer effektivt resursutnyttjande, om det regionala utbytet med Själland ökar.

Den svenska ekonomins KAPITEL

internationalisering

4.1¶Inledning

Det växande handelsutbytet med omvärlden har utgjort viktig

en drivkraft för den svenska ekonomins utveckling. Genom att exportera de varor som produceras till låga kostnader inom landet och importera de som produceras till lägre kostnad utomlands har Sverige kunnat tillgodogöra sig den internationella specialiseringens vinster. Handelsutbytet har troligen också påverkat produktivitetens utveckling. Sektorer som varit utsatta för internationell konkurrens har haft

en högre produktivitetstillväxt än genomsnittet Hansson mil., 1991.

Under de senaste decennierna har samspelet med omvärlden vidgats till att omfatta allt större flöden kapital, teknologi

av m.m. Svenska företag har i växande utsträckning investerat utomlands samtidigt som en allt större andel av produktionen i Sverige kommit att ske i utlandsägda företag. Svenska placerare har i ökande utsträckning kunnat placera sitt kapital utomlands samtidigt

som utländska placerare ökat sitt innehav av svenska aktier och obligationer. Den svenska ekonomin har därigenom blivit gradvis alltmer integrerad i världsekonomin.

Detta kapitel syftar till att beskriva denna integrationsprocess. Tonvikten ligger på de senaste decenniemas utveckling. Den historiska genomgången tjänar som utgångspunkt för en diskussion de

om förändringar i samspelet med omvärlden kan väntas äga

som rum framöver, oavsett anknytningen till EU. EU:s konsekvenser för svensk ekonomi behandlas i kapitel ll.

Kapitlet är disponerat på följande sätt. Avsnitt 4.2 diskuterar begreppen integration, internationalisering och beroende. I avsnitt 4.3 görs en översiktlig genomgång av den svenska ekonomins internationalisering, sett ur utrikeshandelns perspektiv. Avsnitt 4.4 behandlar företagens internationalisering och ägandet över gränserna. Avsnitt 4.5 tar upp internationaliseringen av de finansiella marknaderna.

102 Den svenska ekonomins internationalisering

4.2 internationalisering Integration,

och beroende

Med ekonomisk integration avses i regel en sammanslagning av nationella marknader till en gemensam marknad. Termen används också för att beteckna en pågående politisk process vars syfte är att avlägsna hinder för rörlighet av varor och tjänster över gränserna.

Parallellt med den politiskt beslutade integrationen pågår en spontan integrationsprocess. Denna process brukar betecknas internationaliseringen.

I detta kapitel används begreppen internationalisering och integration synonymt, för att beteckna sammanflätningen av den svenska ekonomin med omvärlden.

Graden av integration kan mätas på olika sätt. Det vanligaste sättet är att mäta storleken på de flöden av varor, tjänster, kapital, teknologi

förekommer mellan Sverige och omvärlden och sätta dessa m.m. som i relation till ekonomins storlek. Dessa flödesmått kan kompletteras med en redovisning av den andel av produktionen, sysselsättningen, aktiekapitalet, obligationsstocken m.m. i Sverige som kontrolleras av utländska intressen samt storleken de svenska företagens och medborgarnas verksamhet utomlands. Ett annat sätt att mäta graden

integration är att studera graden av prisutjämning mellan olika av länder. Ju mer integrerade marknaderna är desto mindre bör prisskillnaderna vara, allt annat lika. Problemet med prisjämförelser är att de är svåra att göra i praktiken. Bland annat är det nödvändigt att ta hänsyn till sådana faktorer som påverkar priserna men som inte har med graden av integration att göra, t.ex. skillnader i indirekt beskattning och produkternas kvalitet.

Den svenska ekonomins internationalisering har ofta beskrivits i termer ett ökat beroende omvärlden. En sådan beskrivning kan

av av lätt leda vilse. Beroende är ett betydligt mer subjektivt och svårmätbart fenomen än internationalisering. I detta kapitel ligger tyngdpunkten på beskrivningen av den svenska ekonomins internationalisering.

Den svenska ekonomins internationalisering 103

4.3¶Utrikeshandelnl

Sverige beskrivs ofta som en liten öppen ekonomi. Till del är detta

en sant, men beskrivningen kan också ge en vilseledande bild stor-

av leken transaktionerna med omvärlden. Det karakteristiska för den svenska ekonomin är snarare att den består av en förhållandevis liten industrisektor avsnitt 3.2, som är starkt internationaliserad, medan större delen av ekonomin endast i begränsad utsträckning deltar i handelsutbytet med omvärlden.

Den svenska industrin är väl så integrerad med omvärlden som de övriga OECD-ländernas. I jämförelse med de flesta andra europeiska länder är emellertid den svenska utrikeshandeln inte anmärkningsvärt stor i förhållande till BNP.

Tabell 4.1 Exportandelar för några OECD-länder 1990 Procent

å Produktionsvärde till producentpris i tillverkningsindustrin SNI 3.

1988. Källor: OECD l994d och l992h.

Varuhandeln

Integrationen av varumarknaderna har pågått under lång tid. Sedan mitten av 1800-talet har exporten av varor trendmässigt vuxit snabbare än produktionen, även utvecklingen periodvis gått i

om motsatt riktning Peterson, 1990; Larsson och Olsson, 1992.

För en utförligare genomgångav den svenskautrikeshandelnsebilaga 15till 1992 års långtidsutredning.

104 Den svenska ekonomins internationalisering

Internationaliseringen av varumarknadema har kommit längst inom industrisektorn Exporten industrivaror uttryckt som andel av

av industrins bruttoproduktion ökade från drygt 30 procent 1970 till knappt 50 procent i mitten av 1980-talet. Därefter föll den tillbaka under några år för att återigen öka kraftigt under 1990-talets inledande år. Importandelens utveckling uppvisar ungefär samma mönster som exportandelen Lundberg, 1991.

Diagram 4.1 Industrivaruexporten i förhållande till industriproduktionen 1970-1993 Procent, löpande priser

60-

55-

50-

45-

40-

25 v v v v

v v v v v v v

1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991

Industrins bruttoproduktion till producentpris SNI 2 och 3. Anm.: För åren 1970t.o.m. 1989är arbetsställenmed fler än 5 anställda registrerade i industristatistiken. Därefter ingår enbart arbetsställenmed fler än 10 anställda. Källa: SCB.

Exportandelen skiljer sig väsentligt mellan olika varuproducerande branscher. Inom de kapital- och kunskapsintensiva industrisektorerna finns flera branscher som avsätter två tredjedelar eller mer av sin produktion utomlands tab 4.2.

Internationaliseringen av varuproduktionen väntas fortsätta under det kommande decenniet, bl.a. till följd av handelsliberaliseringen inom ramen för GATT/WTO och EU:s inre marknad avsnitt 7.2 och 11.2. Detta avspeglas i långtidsutredningens basscenario. Exportandelen fortsätter att öka i de varuproducerande sektorerna under hela perioden till 2010. Ökningen är störst i den kunskapsintensiva industrin exporterar drygt 80 procent av sin produktion 2010

som

avsnitt 7.6.

2 Den övervägande delen av all vamproduktion sker i industrin SNI 2 och 3. Byggsektom är den största varuproducerande sektorn utanför industrin, men den exporterarmycket lite av sin produktion.

av industrivaror somandelav den totala förbrukningen av industrivaror i

3Slmporten

venge.

Den svenska ekonomins internationalisering 105

Tabell 4.2 Export- och importandel 1992 i olika varuproducerande sektorer Procent,löpandepriser

Export/ Import/

produktion förbrukning Kapitalintensiv 55 47

varav

varav

varav

Produktionsvärde till producentpris. 2Produktion plus import minus export. Anm.: Såvälexport- somimportsiffroma avservarugrupper.Eftersomenvissvarakan producerasi flera sektorerkan ovanståendesiffror i vissa fall ge ennågotmissvisande bild av den andel i respektive sektor som exporterasrespektive importeras. Källa: SCB, Nationalräkenskapema.

Varuhandelns sammansättning

Under de första skedena av den svenska ekonomins industrialisering baserades exporten huvudsakligen exploatering av skog, järnmalm och vattenkraft. Under efterkrigstiden har tyngdpunkten förskjutits mot produktion som kräver större insatser av kunskap Petersson, 1990. I dag härrör huvuddelen av varuexporten från de kunskapsintensiva sektorerna, framför allt maskinindustrin och transportmedelsindustrin, de traditionella s.k. basindustriema fortfarande

även om spelar en betydande roll.

Parallellt med denna förskjutning har det skett förändringar i specialiseringsmönstret. En genomgående trend under hela efterkrigstiden är att en ökande andel av handeln har kommit att utgöras av s.k. inombranschhandel, dvs. ett utbyte av produkter som härrör från samma bransch, medan mellanbranschhandeln vuxit betydligt

Med basindustriemaavsesde delaravdensvenskaindustrin somproducerarrelativt standardiseradeprodukter med entydlig anknytning till densvenskaråvarubasen. denI sektorindelning somlángtidsutredningenanvänderavsnitt 3.2 motsvarasdessai stort sett av den kapitalintensiva industrisektom.

106 Den svenska ekonomins internationalisering

långsammare Peterson, 1990 Den fortsatta specialiseringen har

alltså skett inom snarare än mellan branscher.

Tabell 4.3 Exportens fördelning på olika sektorer 1980 och 1992

Procent av total export, löpande priser

Källa: SCB, Nationalräkenskapema.

Mönstret är likartat i alla OECD-länder. Under större delen av efterkrigstiden har handeln vuxit snabbt samtidigt som tillväxten framför allt tagit sig uttryck i en ökning inombranschhandeln.

av Under 1980-talet växte världshandeln långsammare, samtidigt som andelen inombranschhandel stabiliserades i flertalet i-länder Greenaway och Hine, 1990.

Andelen inombranschhandel i Sveriges totala handel uppgick 1991 till 67 procent Det är högre än för t.ex. Norge och Finland,

men lägre än för vissa EG-länder Assarsson och Olsson, 1993.

Inombranschhandelns ökade betydelse påverkar de enskilda ländernas möjlighet att konkurrera med varandra om produktionens lokalisering. De komparativa fördelar som mellanbranschhandeln bygger på är ofta geografiskt bundna och svåra att efterlikna. Det gäller t.ex. råvarutillgångar och klimat. Inombranschhandeln bygger i större utsträckning företagsspecifika konkurrensfördelar eller på kostnadsfördelar som uppnås genom storskalighet i produktionen, vilka inte på samma sätt är bundna till ett givet land.

5Mellanbranschhandelnienvissbranschdefinierassomabsolutbeloppetavskillnaden mellan export och import i den branschen. Den totala mellanbranschhandelnär summan av dessa absolutbelopp för alla sektorer. Inombranschhandeln i en given bransch definieras som skillnaden mellan branschenstotalhandel, dvs summan av export och import, och mellanbranschhandeln.Den totala inombranschhandelnär summan av dessaskillnader for alla branscher.Definitionen innebäratt finare den branschindelningärsomligger till grund förmätningen,destostörreblir denuppmätta mellanbranschhandelnpå bekostnadav inombranschhandeln. ° Mätt på tvåsiffrig nivå i Standard International Trade Classification ifr fotnot 5.

Den svenska ekonomins internationalisering 107

Den svenska mellanbranschhandeln domineras fortfarande av basindustrierna, vilka för närmare hälften nett0exp0rten7

svarar av Sverige är inte unikt i detta avseende. Specialiseringen inom en eller flera basnäringar präglar flera europeiska länder. Undantagen är Tyskland och Storbritannien, som båda har en mycket liten nettoexport från basnäringarna.

Tabell 4.4 Basnäringarnas andel av nettoexporten av varor i några europeiska länder 1991 Land Bas- Nettoexport/ Viktigaste varugrupper

näringamas BNP

andel av

nettoexporten Belgien-

Beräkningarna baserarsig på OECD-statistik över varuhandeln,klassificerad enligt SITC. Till basnäringamasvaror räknas här SITC 00-09, 11-12, 21-29, 32-35, 41-43 och 61-69. zBelgien och Luxemburg utgör enekonomisk och monetärunion. I OECD:s statistik redovisasendastuppgiñer om unionen, inte de enskilda länderna. Källor: OECD 1993e och Finansdepartementet.

Förutom basindustrin svarar de kunskapsintensiva branscherna, i synnerhet maskinindustrin och transportmedelsindustrin, för en betydande nettoexport. Även handeln med läkemedel och tele- och radiokommunikationsutrustning uppvisar ett betydande överskott NUTEK, bil. 11.

Under 1980-talet bröts den tidigare trenden mot en successivt stärkt handelsspecialisering inom de kunskapsintensiva sektorerna Ds 1992:109; Lundberg, 1992. Den kapitalintensiva basindustrin återtog sin dominerande ställning i den svenska handelsbalansen. Exportöverskotten i den kunskapsintensiva industrin minskade. Inom den FoU-intensiva delen blev Sverige nettoimportör Ds 1992:109. Det svenska näringslivets handelsspecialisering kom därmed i ökande

7För en given varugrupp är nettoexporten lika med exportenminus importen. Den totala nettoexportenärsummanav nettoexporteni alla devarukategorier där exporten överstigerimporten.Beräkningaravdentotalanettoexportenärkänsliga for vilken varugruppsindelning som användsjfr fotnot 5.

108 Den svenska ekonomins internationalisering

utsträckning att inriktas mot homogena varor. För dessa är priskonkurrensen hård och marknadstillväxten betydligt långsammare än för den kunskapsintensiva produktionen avsnitt 7.4.

Under 1990-talets inledande år förefaller emellertid denna utveckling ha brutits. Exportöverskotten har ökat snabbast inom den kunskapsintensiva industrin.

En betydande del av den totala handeln utgörs av s.k. inomföretagshandel. Det handlar om handelsflöden mellan olika delar av multinationella koncerner. Det finns ingen heltäckande statistik över denna inomföretagshandel. FN 1992 uppskattar att 25 procent av världshandeln äger rum inom företag. Enligt Swedenborg m.fl. 1988 uppgick inomföretagsexporten i de svenska multinationella företagen till 31 procent av den svenska exporten 1986.

Den svenska utrikeshandelns geografi

Mer än två tredjedelar av det svenska handelsutbytet äger rum med EG- och EFTA-länderna. USA är den viktigaste handelspartnern utanför Europa. De asiatiska länderna har ökat i betydelse sedan 1980talets början, men svarar fortfarande for en förhållandevis liten del av handelsutbytet. Exporten till Asien har emellertid vuxit snabbt sedan kronans frikoppling från écun 1992. Regionen har därmed befast sin ställning som den snabbast växande svenska exportmarknaden.

Tabell 4.5 Sverigesexport och import av varor fördelad på marknader 1980-1993 Procent avtotal varuexport

Export Import

1980 1993 1980 1993

Anm.: 1 EG ingår de tolv länder som var medlemmar före den l januari 1995. 1 Nordamerika ingår USA och Kanada. I DAE ingår Hongkong, Singapore,Sydkorea, Taiwan, Malaysia och Thailand. Källor: NUTEK 1992a och Kommerskollegium rapport 1994:2.

Den svenska ekonomins internationalisering 109

En väsentlig del av den svenska ekonomins kontaktyta mot omvärlden de multinationella företagens verksamhet avsnitt

utgörs av 4.4. Stenmark 1991 redovisar uppgifter om utlandsfaktureringens geografiska fördelning för de 19 mest internationaliserade svenska koncernerna 1985-1989. Det geografiska mönstret skiljer sig en del från det gäller för handelsflödena, med en större tonvikt på

som Nordamerika och en mindre betydelse för EG och Norden. Skillnaden

tydligare 1985 än 1989, då EG:s betydelse hade ökat markant. var EG-marknadens ökade betydelse sammanfalleri tiden med uppgången i de svenska direktinvesteringarna till EG avsnitt 4.4.

Tabell 4.6 Utlandsfakturering för de 19 mest internationaliserade svenska koncernerna Procent, 1985årspriser och växelkurser

Källa: Stenmark 1991.

änstehandeln

I jämförelse med de varuproducerande sektorerna har de flesta tjänstesektorerna ett mycket litet handelsutbyte med omvärlden. Export- och importandelens utveckling tyder inte heller på att integrationen tjänstemarknaderna skulle ha ökat påtagligt under

av 1980-talet tab. 4.7.

Inte heller studerar etableringar över gränserna förefaller

om man internationaliseringen av änstesektorn vara särskilt långt framskriden. Det är bara inom partihandeln 20 procent som utlandsägda företag

för än några få procent av sysselsättningen i Sverige svarar mer Krafft, 1991. Den höga siffran för partihandeln är delvis en följd av att de utländska verkstadsföretagens försäljningsbolag i Sverige redovisas som en del av denna.

8Summanav moderbolagetsexterna export dvs. export sominte går till andra delar i koncernen ochförsäljningen direkt till utlandsmarknadenfrån utländskadotterbolag.

110 Den svenska ekonomins internationalisering

Tabell 4.7 Export- och importandel i olika tjänstesektorer 1980-1992

Procent,löpandepriser

Uppdrag och

maskinuthyming 17,2 18,4 17,0 18,0

Övriga rivata

tjänste 0,2 1,0 0,1 0,8

Produktionsvärde till producentpris. z Produktion plus import minus export. 3 Exklusive uppehállskostnaderturistvaluta. Källa: SCB, Nationalräkenskapema.

De svenska änsteföretagens etableringar utomlands har också varit blygsamma, även om det skedde en kraftig ökning under 1980-talets andra hälft avsnitt 4.4.

Jämförelser av prisnivån för olika tjänster bekräftar bilden

av en begränsad utländsk konkurrens i tjänstesektorerna inom hela EG/EF- TA-området. Priserna tjänster skiljer sig fortfarande mycket mellan länderna Krafft, 1991.

Förklaringen till att tjänstemarknaderna i hög grad förblivit nationella ligger till en del i tjänsternas natur. Eftersom det ofta krävs en direkt kontakt mellan producent och konsument är många tjänsteproducenter automatiskt skyddade från utländsk konkurrens. Tjänsteproducenterna har emellertid också skyddats av olika regelsystem

som försvårat för utländska producenter att etablera sig på de inhemska marknaderna. I Sveriges fall har även det stora inslaget skatte-

av ñnansierad offentlig verksamhet bidragit till att begränsa den utländska konkurrensen.

Även integrationen tjänstemarknaderna inte kommit lika

om av långt som integrationen varumarknaderna spelar tjänsterna ändå

av en större roll i utrikeshandeln än vad som framgår tabell 4.7

av ovan.

En del av tjänsteexporten härrör inte från tjänstesektorerna utan -

från industrisektom. Industriföretagens tjänsteexport ingår ofta

i ett paket. En vara säljs tillsammans med vissa kringtjänster,

t.ex. utbildning och underhåll Krafft, 1991.

Den svenska ekonomins internationalisering 111

Varuimporten registreras inklusive frakt och försäkring. Transporten till Sverige registreras således som varuimport av varor oavsett utför transporten Krafft, 1991. vem som

En del tjänstesektorns produktion exporteras indirekt genom - av att den ingår insats i produktionen av varor som i sin tur som exporteras. Uppskattningsvis tio procent av tjänsteproduktionen° säljs till industrin. Sett ur industrisektorns perspektiv innebär det att 13 procent av insatsanvändingeni denna sektor

härrör från tjänstesektorn.

Utländska medborgares uppehållskostnader resevalutautgifter i Sverige brukar räknas till tjänstehandeln, liksom svenska medborgares uppehållskostnader utomlands. De är emellertid svåra att sektorfördela och därför inte i tabell 4.7. De syns svarade 1992 för 25 procent av den registrerade tjänstexporten respektive 46 procent tjänsteimporten." I verkligheten av del dessa utgifter inköp av varor. Till största delen avser en av torde det dock handla om tjänster.

Flera faktorer talar för ökad integration tjänstemarknadema en av under de kommande decennierna:

Deltagandet i EU:s inre marknad och det nya GATT-avtalet innebär liberalisering handeln med tjänster. Deltagandet en av i den inre marknaden underlättar också för tjänsteföretag att etablera sig över nationsgränserna inom EU/EES-området.

Den fortsatta utvecklingen informationsteknologin kan - av väntas underlätta handeln med många tjänster.

I långtidsutredningens basscenario fortsätter exporten av tjänster att öka i förhållande till produktionen i tjänstesektorerna. Ökningen är

störst i den kunskapsintensiva tjänstesektorn, som exporterar 25

procent av sin produktion 2010 avsnitt 7.6.

9 bruttoproduktionsvärde. Mätt som ° Uppgiñema baserarsig på bearbetning av 1985 års input-outputtabeller för en Sverige,vilken utförts av NUTEK-analys för långtidsutredningensräkning. " Den tjänstehandel redovisas i nationalräkenskapemauppgår till ungefär 20 som procent den totalahandeln,såvälpåexport- somimportsidan. Riksbankenredovisar av större änstehandel.Skillnaden berorframförallt påattdelaravdetsomRiksbanken en registrerar tjänstehandel bokförs som transfereringar eller faktorinkomster i som nationalräkenskapema.Detgäller bl.a.licensinkomstemaochvissaforsäkringstjänster.

12 Den svenska ekonomins internationalisering

4.4 och

Direktinvesteringarna

över

ägandet gränserna

En av de stora förändringarna i världsekonomin under de senaste decennierna har varit den snabba tillväxten företagens verksamhet

av över nationsgränsema. Denna utveckling återspeglas bland annat i utvecklingen av direktinvesteringama.

En direktinvestering innebär att ett företag i ett land skaffar sig ett kontrollerande inflytande över ett företag i ett annat land. På lite sikt kan en sådan direktinvestering ge upphov till flöden teknologi,

av kunskap, varor, tjänster, personer

m.m.

Diagram 4.2 Sveriges utgående och ingående direktinvesteringar 1981-1994 Miljarder kronor, löpande priser

Utländska direkta investeringar i Sverige

Svenska direkta investeringar i utlandet

1984 1985 1985 19

Anm.: Sifferuppgiñema för 1994är t.o.m. kvartal Källa: Riksbanken.

Under 1960-talet var flödet av direktinvesteringar till och från Sverige ungefär lika stort. Sedan dess har utflödet dominerat,

även om de senaste årens utveckling delvis varit De utgående

en annan. direktinvesteringarna växte snabbare än både exporten och de inhemska industriinvesteringarna under 1960-talet och 1980-talet, medan 1970-talets utveckling var mindre entydig Petersson, 1990.

z Enligt den intemationella definition som också används i den svenska statistiken ansesett förvärv av 10% eller mer av det utländska företagetsaktiekapital utgöra

en direktinvestering. I verkligheten är gränsenmot portföljinvesteringar inte särskilt tydlig. I diskussionen om de svenska multinationella företagensutlandsverksamhet begränsasintresset i allmänhet till de majøritetsägda dotterbolagen i utlandet.

Den svenska ekonomins internationalisering 113

1 synnerhet 1980-talets andra hälft präglades av en mycket snabb ökning av de svenska utgående direktinvesteringarna, vilken inte motsvarades av en lika stor ökning av inflödet. Under 1990-talet har såväl de utgående som de ingående direktinvesteringarna uppvisat stora svängningar diagram 4.2.

De multinationella storföretagens dominans

Huvuddelen av direktinvesteringarna sker inom ramen för de existerande multinationella företagens verksamhet. Gruppen svenska multinationella företag domineras i sin tur av ett litet antal stora

industriföretag.

De tio största utlandsinvesterarna svarade 1990 för en fjärdedel av den svenska industrisysselsättningen och två tredjedelar av industrins utlandssysselsättning.

Tabell 4.8 Antal anställda i svenska industriföretag utomlands och i Sverige

1975 1990 Anställda i Sverige

Anställda i utlandet

Rangordnadeefter antal utlandsanställda.

i

1974. 31991exklusive ABB. Om 50 procent ABB inkluderas är siffran 615 000.

av Källa: Andersson m.f1. 1993.

Även inom storföretagsgruppen domineras utlandssysselsättningen

av ett litet antal företag. Dessa företag svarar också för en betydande del av exporten från Sverige, även om koncentrationen är mindre i detta avseende tab. 4.9.

Att svenska företag etablerar sig utomlands är ingen ny företeelse. Flera svenska företag hade en betydande utlandsverksamhet redan i seklets början. Ett sådant var Te1efonaktiebo1agetL.M. Ericsson, som

Egentligen handlar det om koncerner som i sin tur består av ett antal juridiskt fristående företag. framställning härI användsbegreppetföretagäven när enkoncern avses.Uppgifter om dessaföretag har samlats delsavIndustriensutredningsinstitut i en återkommande enkät Swedenborg m.f1., 1988, dels i några kartläggningsundersökningarsom SCB genomfört pá uppdrag av NUTEK, Näringsdepartementet och Industriförbundet Stenmark, 1990.

114 Den svenska ekonomins internationalisering

redan 1913 sålde 90 procent av sin produktion utomlands och hade

tillverkning i sju länder Larsson och Olsson, 1992.

Tabell 4.9 De största svenska företagen efter antal utlandsanställda 1992

ABB är registrerat somett schweiziskt företag,men ägstill 50 procent av svenska ASEA. Anm.: Av de företag som återfinns i tabellen är det bara ABB, Volvo och Ericsson somhör till de tio störstaarbetsgivarna Sverige. Om statligai verk och myndigheter medräknasär det bara Volvo som hör till de tio störstaarbetsgivarna. Källa: Veckans affärer 1993.

Under de senaste decennierna har företagens gränsöverskridande aktiviteter ökat kraftigt. Antalet sysselsatta i den svenska industrin som helhet minskade med 84 000 personer mellan 1975 och 1990, men antalet utlandsanställda i svenska företag ökade med 238 000 personer tab. 4.8. De multinationella företagens snabba tillväxt utomlands framstår därmed som ett av de tydligaste uttrycken för den svenska ekonomins internationalisering under de senaste decennierna.

Tyngdpunktsförskjutningen mot utlandet avspeglar sig också i exporten från Sverige respektive de svenska företagen. Medan Sveriges andel av världshandeln minskade med mer än 20 procent under perioden 1965-1986, så ökade de svenska multinationella företagen sin andel med drygt 10 procent under samma period. En likartad utveckling kan observeras för USA:s del Blomström och Lipsey, 1992.

Utanför industrin är det svenska utlandsengagemanget begränsat, sett sysselsättningssynpunkt. Av den totala svenska utlands-

ur sysselsättningen 1990 svarade industriföretagen för 90 procent.

Under perioden 1987-1990, då de svenska direktinvesteringarna utomlands ökade som snabbast, var det emellertid till stor del tjänsteföretagen som expanderade utomlands. Den största ökningen ägde rum inom branscherna bank, försäkring, fastighetsförvaltning och uppdrag. Inom industrin var det framför allt pappers- och massaindu-

Om ASEA och 50 procent av ABB inkluderas ökade utlandssysselsättningenmed 330 000 personer.

Den svenska ekonomins internationalisering 115

strin som expanderade utomlands medan verkstadsindustrin, som traditionellt svarat för huvuddelen av direktinvesteringarna, inte ökade sina investeringar utomlands.

Tabell 4.10 Svenska direkta investeringar i utlandet 1981-1992 Branschfördelade SNI, miljoner kronor

1981 1985 1988 1990 1992 Tillverkningsindustrin 3 2 614 4 787 18 044 37 667 -8 300

varav

Massa-, pappers-

Varuhandel, restaurangverksamhet6 188 970 l 312 1 148 681 Banker och försäkringsinstitut m.m. 8 999 3 725 9 338 26 502 10 511

varav

Bank- och annan

Finansverksamhet 550 2 488 2 613 10 588 145

Försäkringsverksamhet 134 714 l 930 10 231 8 350

Fastighetsförvaltning

Netto, dvs. direktinvesteringar brutto minus försäljning av svenskatillgångar i utlandet. 2 Exkl. återinvesteradevinstmedel. Källor: Riksbanken och Fredriksson 1993.

Det utländska ägandet i Sverige

Parallellt med ökningen av de svenska företagens utlandsverksamhet har det skett en ökning av det utländska ägandet i Sverige. Under perioden 1970-1993 ökade antalet anställda i utlandsägda företag med 130 000 personer, för att 1993 uppgå till ca tio procent av det totala antalet anställda i det privata näringslivet tab. 4.11. Ökningen förklaras till en del av att de svenska koncerndelamai ABB från 1988 ingår i den utlandsägda sektorn, men även om dessa undantas har det skett en ökning.

Nästan hela ökningen av utlandsägandet under 1980-talet tog formen av företagsförvärv, medan andelen nyetableringar var försumbar OECD, 1992d.

116 Den svenska ekonomins internationalisering

Tabell 4.11 Utlandsägande inom svenskt näringsliv 1962-1993

1962 1970 1980 1990 1993 Näringslivet Antal anställda 81 975 113 552 206 035 210 609

- Anställda i procent av samtliga anställda 4,1 6,0 8,8 10,0

- Industrin Antal anställda 22 500 42 137 55 711 123 886 113 117 Anställda i procent av samtliga anställda 2,5 4,5 6,3 14,3 16,0 Källor: SCB, Företagsstatikenoch Fredriksson 1993.

Direktinvesteringamas effekter på den svenska

ekonomin

Den svenska diskussionen om effekterna av direktinvesteringar har framförallt handlat om de utgående investeringarna och deras effekter på exporten från Sverige.

De studier som genomfördes på svenska data fram till 1980-talets mitt gav en övervägande positiv bild av effekterna av företagens expansion i utlandet. Studierna redovisade antingen positiva effekter eller inga effekter alls på exporten från Sverige Blomström och Kokko, 1994.

Att intresset huvudsakligen riktats mot de utgående investeringarna framstår som naturligt mot bakgrund av utflödets omfattning i förhållande till inflödet. Fokuseringen på exporten är emellertid mindre självklar. Ur samhällsekonomisk synvinkel är konsekvenserna för de investerande företagens vinster och statens skatteinkomster väl så viktiga.

Nationalekonomisk teori ger inget entydigt besked när det gäller de långsiktiga effekterna av utgående direktinvesteringar på nationalinkomsten i ursprungslandet. Det kan finnas såväl positiva som negativa effekter. Nettot av dessa är svårt att fastställa på teoretiska grunder.

En expansion utomlands bidrar rimligen till att Öka det svenska moderföretagets vinst efter skatt, annars funnes det inget skäl att genomföra investeringen. Därigenom påverkas den svenska nationalinkomsten positivt. Samtidigt innebär dock en utflyttning av verksamhet från Sverige att inkomsterna från beskattningen av företagets vinster tillfaller utlandet i stället för Sverige. Den sammanlagda effekten på nationalinkomsten beror bl.a. på företagsbeskattningens utformning, men också på vad det investerande företaget skulle ha gjort om det inte investerade utomlands huruvida expansionen i

stället skulle ha förlagts till Sverige. Om utlandsetableringama enbart

Den svenska ekonomins internationalisering 117

motiveras av skillnader i företagsbeskattning är effekterna antagligen negativa.

Bedömningen komliceras ytterligare av det faktum att utflyttning av ett företags verksamhet kan påverka förutsättningarna för andra företag att expandera sin verksamhet i Sverige. Flera tänkbara effekter kan urskiljas.

En utebliven investering i Sverige innebär att arbetskraft frigörs -

som kan användas i andra verksamheter.

Spridningen av ny teknologi till det svenska näringslivet kan -

påverkas, när en del av verksamheten förläggs utomlands

avsnitt 9.4.

En fullständig analys måste ta hänsyn också till sådana indirekta

effekter nationalinkomsten.

Förutom att de utgående direktinvesteringarna påverkar nationalinkomstens storlek kan de också ha konsekvenser för dess fördelning. Om företagens expansion utomlands innebär att investeringarna i Sverige blir mindre kan detta innebära att de svenska kapitalägarna gynnas bekostnad av löntagarna. Denna effekt kan vara väl så betydelsefull som effekten på nationalinkomstens storlek Hood och Young, 1979.

Det svenska investeringsklimatets betydelse

En fråga som tilldragit sig ett betydande intresse i debatten om direktinvesteringarna är det svenska investeringsklimatets betydelse. Det faktum att de utgående direktinvesteringarna överstigit de ingående har periodvis gett upphov till farhågor om att villkoren för företagande i Sverige är särskilt ogynnsamma. Direktinvesteringsflödena har i detta sammanhang setts som en måttstock på företagsklimatet i stort.

Historiskt sett är det framför allt hemmamarknadens begränsade storlek i kombination med Sveriges geografiska läge som har spelat en central roll för de svenska utgående investeringarna. Företagen har haft starka incitament att expandera i utlandet för att kunna sprida fasta kostnader, t.ex. för forskning och utveckling, över en större produktionsvolym. Eftersom Sverige är något avsides beläget i förhållande till de stora europeiska och amerikanska marknaderna har utlandsetablering ibland varit att föredra framför export Andersson och Fredriksson, 1993. Andra skäl har varit en önskan att kringå handelshinder eller ett behov av att komma närmare kunderna.

18 Den svenska ekonomins internationalisering

Däremot har utlandsinvesteringama sällan motiverats av tillgången till billigare arbetskraft utomlands Blomström och Kokko, 1994.

Att de svenska företagen expanderar utomlands ska således inte i första hand tolkas som ett tecken på ett dåligt svenskt investeringsklimat. Inte heller det faktum att utflödet av direktinvesteringar väsentligt överstigit inflödet behöver vara ett tecken ett dåligt investeringsklimat.

Tabell 4.12 In- och utHöden av direktinvesteringar 1980och 1990 Procent av BNP

Inflöde Utflöde

1980 1990 1980 1990

Belgien och

Belgien och Luxemburg utgör en ekonomisk och monetär union. I OECDzs direktinvesteringsstatistik redovisas endast uppgifter om unionen, inte de enskilda länderna. Källa: OECD 19920.

Den dramatiska ökningen av utflödet under andra halvan av 1980talet gav emellertid förnyad aktualitet frågan om utlandsinvesteringarnas motiv och konsekvenser. Svenska företag var visserligen inte ensamma om att öka sina investeringar i utlandet. 1 själva verket uppvisar den svenska utvecklingen påfallande likheter med utvecklingen i övriga OECD-länder. Sverige uppvisade emellertid en unik kombination av mycket stora utflöden och en stor obalans mellan utgående och ingående investeringar, medan de ingående investeringarna var relativt sett ungefär lika stora som i de flesta andra OECDländer tab. 4.12.

Den svenska ekonomins internationalisering 119

Till en betydande del kan 1980-talets utveckling av direktinvesteringarna förklaras av ett antal speciella omständigheter:

Vinstutvecklingen i de svenska företagen var god under 1980- -

talet.

Avvecklingen av valutaregleringen, framför allt förbudet för

försäkringsbolag att investera i utländska fastigheter, möjliggjorde en kraftig ökning av de svenska fastighetsinvesteringarna utomlands. Från 1988 till 1989, då avregleringen genomfördes, registrerades en fördubbling av fastighetsinvesteringama

Isaksson, 1993. Till största delen handlade det antagligen om

en engångsanpassning av placerarnas tillgångsportfölj, vilken förstärktes av det höga prisläget på den svenska fastighetsmarknaden avsnitt 5.6.

Överhettningen under 1980-talets sista år präglades av svårig-

-

heter att rekrytera arbetskraft, hög sjukfrånvaro och en stor

personalomsättning, vilket ledde till stagnerande produktivitet

i de Sverigebaserade företagsdelarna. Följaktligen framstod en

fortsatt expansion i Sverige antagligen som ett mindre attraktivt alternativ.

Osäkerheten kring Sveriges ankytning till EG:s inre marknad

-

återspeglades i en ökning av EG-ländernas betydelse som

mottagare av svenska direktinvesteringar. Under perioden 1986-

1990 tog EG emot 53 procent av de svenska direktinveste-

ringarna, jämfört med bara 29 procent 1981-1985 Andersson

och Fredriksson, 1993.

Intrycket av att 1980-talets utveckling till stor del orsakades av speciella faktorer styrks av det faktum att den största expansionen skedde inom sektorer som inte hör till de traditionella utlandsinvesterarna. Den största ökningen av industrins utlandsinvesteringar ägde t.ex. rum inom pappers- och massaindustrin tab. 4.10. Det handlade i detta fall i huvudsak om uppköp av existerande företag, vilka syftade till att rationalisera produktionsstrukturen i en bransch med överkapacitet. Alternativet var således inte att bygga ut ny kapacitet i Sverige.

120 Den svenska ekonomins internationalisering

1990-talet ett trendbrott

-

Flera av de faktorer som låg bakom 1980-talets utveckling är inte längre for handen. Tillsammans med en rad andra förbättringar i investeringsklimatet som skett under de senaste åren talar detta för en ökad benägenhet hos företagen att investera i Sverige framöver.

EES-avtalet trädde i kraft vid årsskiftet 1993/94. Detta gav -

Sverige tillgång till det mesta av EG:s inre marknad.

Sverige har inträtt som medlem i EU. Medlemskapet ger -

Sverige full delaktighet i den inre marknadens och EG/EU:s fortsatta utveckling.

Under senare år har Sverige genomfört flera viktiga föränd-

-

ringar av den lagstiftning som har betydelse för de ingående direktinvesteringarna. OECD 1992d konstaterar att Sverige

genomgått en grundläggande omorientering vad gäller den lag-

stiftning som reglerar villkoren för utländskt ägande.

Skattereformens sänkning av marginalskatterna har antagligen

-

bidragit till att underlätta rekrytering av utländska nyckel-

personer till de Sverigebaserade företagen. Den senaste årens

skatteförändringar har också lett till en företagsbekattning som

är mycket konkurrenskraftig i ett internationellt perspektiv

avsnitt 9.2.

Kronans depreciering sedan hösten 1992 har gjort produktion

-

i Sverige mer attraktiv i förhållande till produktion utomlands.

De problem med rekrytering, sjukfrånvaro och personalomsätt-

-

ning som präglade arbetsmarknaden under 1980-talets andra

hälft har minskat kraftigt. Utvecklingen hänger till stor del

samman med läget på arbetsmarknaden, men har antagligen

också påverkats av de förändringar i sjukförsäkringen som

genomförts under senare år.

Såväl in- som utflöden har genomgått stora förändringar sedan 1990. Samtidigt har svängningarna varit kraftiga. Därför är det ännu för tidigt att dra några slutsatser om hur den underliggande trenden utvecklats. Det förefaller dock som om både de utgående och de ingående investeringarna åter har börjat öka kraftigt, från en mycket låg nivå 1992. Helårssiffrorna för 1993 överträffades redan under de första tre kvartalen 1994, såväl för de ingående som för de utgående

Den svenska ekonomins internationalisering 121

investeringarna. De ingående direktinvesteringarna ligger nu på en nivå som väsentligt överstiger 1980-talets diagram 4.2.

Internationaliseringen fortsätter

Ökningen av företagens gränsöverskridande aktiviter är inget unikt svenskt fenomen. l dag används ofta begreppet globalisering för att beteckna den process som pågår. Globaliseringen innebär att företagens internationalisering inte enbart omfattar export av tillverkade

från hemlandet utan i ökande utsträckning även ett aktivt globalt varor sökande efter insatsvaror, produkter, tekniskt kunnande och

nya produktionsmöjligheter.

Globaliseringen av företagens verksamhet medför att det blir allt svårare att särskilja de nationella intressenai världsekonomin. Svenska kapitalägare har i dag sina tillgångar utspridda över världen, och en ökande andel det Sverigebaserade näringslivet ägs av utländska

av intressen. Internationaliseringen av forskning och utveckling, underleverantörsnät etc. verkar i samma riktning.

Flera faktorer talar för att internationaliseringen av den svenska ekonomin kommer att fortsätta under de närmaste decennierna.

Kostnaderna för kommunikation i vid mening kommer att -

fortsätta att sjunka tack vare en snabb teknisk utveckling inom

bl.a. informationsteknologins område. Därigenom sker ytterli-

förbättringar i företagens möjligheter att driva och

gare kontrollera verksamheter i många länder samtidigt.

I de branscher där forsknings- och utvecklingskostnaderna är -

stora och växande kommer fler företag att söka sig internatio-

nella samarbetspartners för att stärka sin konkurrenskraft. Det

kommer att leda till ett ökat antal strategiska allianser, jointventures och regelrätta fusioner.

Deltagandet i EU:s inre marknad innebär bl.a. att tidigare

-

skyddade tjänstesektorer kommer att utsättas för internationell konkurrens. På grund tjänsternas speciella natur kommer

av

detta i många fall att innebära att tjänsteföretagen etablerar sig

över gränserna.

EU-medlemskapet innebär att gränskontrollerna och ursprungs-

-

reglerna avskaffas samt att handeln med jordbruks- och

livsmedelsprodukter släpps fri mellan Sverige och EU.

122 Den svenska ekonomins internationalisering

De ändringar i den svenska törvärvslagstiftningen - som genom-

förts har antagligen ännu inte slagit igenom fullt ut i direktinvesteringsflödena.

Internationaliseringens konsekvenser

I takt med att företagens tyngdpunkt alltmer förskjuts mot utlandet är det troligt att deras bindningar till Sverige minskar. Därmed kommer de Sverigebaserade verksamheterna antagligen att utsättas för ett högre konkurrenstryck än tidigare vid strukturförändringar inom koncernerna. Förändringar i ägarstrukturen genom allianser och fusioner t.ex. ABB, GM/SAAB Automobile, Tetra Pak/Alfa-Laval och Akzo/Nobel torde verka i samma riktning.

Stenmark 1990 delar de 19 mest internationaliserade svenska företagen i låg- respektive höginternationaliserade5 företag. Under perioden 1985-1988 fortsatte de lågintemationaliserade företagen att växa såväl i Sverige som utomlands. De höginternationaliserade minskade sin sysselsättning i Sverige samtidigt de expanderade

som utomlands. Till en del förklaras detta mönster att de låginternatio-

av naliserade företagen utvecklades bättre över huvud taget,

men utvecklingen kan också vara ett tecken på att de höginternationaliserade företagen har en mindre benägenhet att växa i Sverige, allt annat lika.

Företagens ökade rörlighet över gränserna skärper kraven på att etableringar i Sverige ska kunna erbjuda en konkurrenskraftig avkastning. Det innbär att bördan av sådana politiska eller andra åtgärder som ökar företagens kostnader i större utsträckning flyttas över på de produktionsfaktorer, framför allt arbetskraften, som är mindre rörliga över gränserna. Detsamma gäller för konsekvenserna av förändringar i omvärlden som påverkar Sveriges relativa attraktionskraft.

Internationaliserings konsekvenser förstärks av det faktumet att den svenska industrin domineras av ett fåtal stora företag, vilka redan har en mycket betydande utlandsverksamhet. Det räcker med att några

av dessa ändrar sin inställning till Sverige som investeringsland för att den ekonomiska utvecklingen i Sverige ska påverkas väsentligt.

Internationaliseringen bidrar således till att skärpa kraven på flexibilitet såväl inom den ekonomiska politiken som på arbetsmarknaden. Ju snabbare och lättare företagen kan reagera på en viss ekonomisk politik eller arbetsmarknadssituation, desto snabbare måste

5 Mer än 50 procent av de anställda utomlands.

Den svenska ekonomins internationalisering 123

eventuella motåtgärder sättas in. Denna situation är kanske allra tydligast när det gäller de finansiella kapitalflödena avsnitt 4.5.

Internationaliseringen innebär emellertid också att möjligheterna för svenska företag och kapitalägare vidgas. Genom att söka sig utomlands kan de ibland erhålla en större avkastning på sina investeringar än vad de annars skulle ha gjort. Det innebär att de samlade resurserna i ekonomin blir större än vad de skulle ha blivit i en situation med mindre integration. En sådan resurstillväxt kommer emellertid inte i första hand att avspeglas i en ökad produktion i Sverige utan i form av ökade inkomstflöden från utlandet. En konsekvens av detta är att det svenska välståndets utveckling inte lika väl som tidigare kan uttryckas i termer av bruttonationalproduktens utveckling. Intresset måste i stället riktas mot bruttonationalinkomsten, vilken även tar hänsyn till flöden av kapital- och arbetsinkomster över gränserna.

Internationaliseringen medför även att sådana åtgärder som förbättrar det svenska investeringsklimatet kan få ett större genomslag i form av ökade investeringari Sverige.

Det har ibland hävdats att Sverige historiskt skulle ha haft en lönsamhetsnivå i näringlivet som systematiskt understigit den internationella. Sådana skillnader är svåra att belägga statistiskt avsnitt 9.2. Om de ändå föreligger är innebörden att integrationen utövar ett tryck uppåt på lönsamheten i Sverige och ett motsvarande tryck nedåt på reallönerna. Ett exempel kan illustrera den potentiella betydelsen av en sådan omställning: Om bruttovinstandelen i ekonomin ökade med fem procentenheter 1990-2010 historiskt sett

stor variation, se NUTEK, bil. 6 skulle det medföra att realen lönernas tillväxttakt blev knappt 0,4 procent lägre per år, allt annat lika.

Ytterligare en konsekvens av internationaliseringen är att det blir allt viktigare att skilja mellan företagsspecifika respektive landspecifika produktionsfaktorer. Politiska åtgärder som syftar till att öka företagens investeringar Sverige kan förlora i verkan om de resurser som skapas även kan exploateras av företagen i deras produktion utomlands. Subventionering av t.ex. FoU kan bidra till att stärka konkurrenskraften hos landets högteknologiska företag. Om förutsättningarna för högteknologisk produktion är dåliga på grund av brist på utbildad arbetskraft eller andra faktorer kommer emellertid dessa konkurrensfördelar inte att exploateras i svenska produktionsanläggningar Blomström och Lipsey, 1992.

Satsningar på utbildning har antagligen större förutsättningar att ge upphov till nationella komparativa fördelar, eftersom resultaten av

124 Den svenska ekonomins internationalisering

sådana satsningar i huvudsak är knutna till individer. Dessa är mindre rörliga över gränserna än företagen.

4.5 av de

Internationaliseringen

finansiella marknaderna

En av de mest omvälvande förändringarna i världsekonomin under 1980-talet var den starkt ökande integrationen av de finansiella marknaderna i olika länder. Ett av de tydligaste uttrycken för denna utveckling är den mycket kraftiga ökning av omsättningen världens valutamarknader som ägde rum under 1980-talet avsnitt 5.5. Huvuddelen av alla valutatransaktioner är i dag kopplade till handel med värdepapper snarare än handel med varor och tjänster.

Omsättningen på den svenska valutamarknaden ökade från ett genomsnitt på 78 miljarder kronor per dag 1989 till 128 miljarder 1992 avsnitt 5.5. Under perioden februari 1987 t.o.m december 1993 ökade utländska medborgare sitt innehav av svenska aktier från drygt 25 miljarder kronor till knappt 192 miljarder kronor. Uttryckt

som andel av det totala marknadsvärdet av börsnoterade aktier innebär det en ökning från sex procent till 21 procent.

De faktorer som har styrt utvecklingen är väsentligen desamma i alla länder avsnitt 5.5. I den svenska debatten har avvecklingen av valutaregleringen samt avregleringen av den inhemska kreditmarknaden stått i centrum. Det är uppenbart att dessa bidrog till att påskynda och förstärka integrationsprocessen. I hög grad var de emellertid i sin tur en anpassning till omständigheter gjort

som regleringarna otidsenliga och ineffektiva avsnitt 5.5.

Konsekvenser för

räntebestämningen

Den utveckling som beskrivits ovan har inneburit att de svenska värdepappersmarknadema knutits allt närmare motsvarande marknader i andra länder.

Integrationen av värdepappersmarknaderna har i sin tur inneburit att kopplingen mellan de svenska och utländska räntorna har stärkts. Det faktum att en placerare i dag kan välja mellan att investera i

6 Till värdepappersmarknadernaräknas såväl aktiemarknadensom marknaden för räntebärande värdepapper. Marknaden för räntebärandevärdepapper kan i sin tur indelas i penning- respektive obligationsmarknaden, där den senare utgörs av marknaden för värdepapper med en löptid överstigande ett år Viotti och Wissén, 1991.

Den svenska ekonomins internationalisering 125

svenska eller utländska obligationer till i stort sett samma transaktionskostnad innebär att den förväntade avkastningen på svenska och utländska obligationer inte kan bestämmas oberoende av varandra.

Det faktum att den svenska kronans växelkurs gentemot andra valutor kan variera innebär dock att placerarna inte kan förutsätta att varje ränteskillnad gentemot omvärlden kan omsättas i en skillnad i realiserad avkastning. Värdet av en viss placering i utländsk valuta beror också på hur växelkursen förändras mellan placeringstillfållet och tidpunkten för lånets återbetalning. Såväl svenska som utländska placerare måste således ta hänsyn till den förväntade växelkursförändringen under den tid pengarna år placerade i främmande valuta.

Detta samband mellan räntor och växelkurser kan sammanfattas i en relation som brukar kallas icke kurssäkrad rânteparitet se även avsnitt 12.1.

Tablå 4.1 Icke kurssäkrad ränteparitet

Rs Ru + V + riskpremie Rs nominell ränta på svenskobligation Ru nominell ränta på utländsk obligation V förväntad depreciering av kronan i förhållande till den utländska valutan

Innebörden är att skillnaden mellan räntan på ett svenskt värdepap-

per med viss löptid och ett utländskt med motsvarande löptid är lika med den förväntade växelkursförändringen plus en riskpremie.

Detta samband har två viktiga implikationer för den svenska räntebestämningen. För det första innebär det att räntorna i omvärlden har stor betydelse för den svenska räntenivån. En förändring i omvärldsräntan får ett direkt genomslag på den svenska räntenivån, såvida inte växelkursförväntningama eller riskpremiens storlek också påverkas av denna förändring. För det andra är de svenska statsmakternas möjligheter att påverka den inhemska räntenivån begränsade till sådana åtgärder som kan påverka växelkursförväntningama och/eller riskpremien.

Denna situation är fundamentalt annorlunda än den som rådde under 1960- och 1970-talen. Då bestämdes den svenska räntan på

7 Förekomsten av en riskpremie motiveras av att placerarna, svenska såväl som utländska, kräver kompensation för att ta enposition främmandei valuta. Problemet är att deninte är direkt observerbar.Dessutom kan olika placeraresriskpremier ta ut varandra,såatt det blir svårt att observerarikspremien på marknadsnivå Viotti och Wissén, 1991.

126 Den svenska ekonomins internationalisering

administrativ väg, inom ramen för en starkt selektiv kreditpolitik som styrde sparandet till de prioriterade sektorerna avsnitt 5.5.. I dag påverkas den svenska räntenivån i hög grad av utvecklingen i omvärlden, framför allt i stora ekonomier som USA, Tyskland och Japan. Om dessa länders konjunkturutveckling och/eller penningpolitiska mål inte ligger i linje med de svenska kan detta försvåra den svenska stabiliseringspolitiken. Det illustreras inte minst av de påfrestningar som följde i spåren av den tyska återföreningen avsnitt 2.2.

Integrationen av värdepappersmarkanderna innebär således att utlandets inflytande den svenska ekonomin vidgats. Tidigare förmedlades de ekonomiska impulsema mellan länder i huvudsak via handelsflöden. I dag spelar de impulser som förmedlas via värdepappersmarknaderna en väl så stor roll. Dessa kan överväga i motsatt riktning. Det danska fmansministeriet 1994a har åskådliggjort problemet. En konjunkturuppgång i USA medför att efterfrågan på europeisk export ökar. Samtidigt kan den dock leda till en räntehöjning i USA, som i sin tur återverkar på de europeiska räntorna. Om följsamheten mellan de europeiska och amerikanska räntorna är tillräckligt stor kommer räntehöjningen helt att uppväga den positiva effekten av de förbättrade exportmöjligheterna.

Det bör framhållas att omvärldsberoendet är långt ifrån fullständigt på kort sikt. Den flytande växelkursen innebär att Riksbanken inte längre är bunden till att inrikta räntestyrningen att försvara en viss växelkurs. Penningpolitiken kan därmed i princip användas för att påverka de korta räntorna. Eftersom prisutvecklingen kort sikt visar en betydande tröghet innebär det att Riksbanken även kan påverka de korta realräntorna. Penningpolitiken kan emellertid inte systematiskt påverka de genomsnittliga korta realräntoma under en längre tid Svensson, bil. 14.

När det gäller de långa räntorna är Riksbankens möjligheter till direkt påverkan antagligen små, oavsett växelkursregim. Givet att de långsiktiga växelkursförändringarnai huvudsak bestäms av skillnaden i inflationstakt gentemot omvärlden kommer långräntorna i princip att bestämmas av den internationella räntenivån och skillnaden mellan den förväntade inflationen i Sverige och omvärlden.

Genom penningpolitikens inflytande på inflationsförväntningarna kan dock Riksbanken utöva en indirekt påverkan också på de långa räntorna. Det torde emellertid bara gälla de långa nominalräntorna. Riksbankens möjligheter att påverka de långa realräntoma är antagligen små.

Den svenska ekonomins internationalisering 127

Förändrade förutsättningar under 1990-talet

Utvecklingen av de svenska räntorna är således i hög grad beroende av hur räntorna i omvärlden utvecklas. Situation är emellertid inte ny. Redan innan den svenska valutaregleringen slutgiltigt avskaffades 1989 fanns det en stark koppling mellan de svenska räntorna och räntornai omvärlden Flam och Horn, 1989; Svensson, 1989.

Betydelsen av denna koppling till omvärlden har emellertid accentuerats under de senaste åren. Under 1980-talet kunde Sverige dra nytta av ett relativt lågt och stabilt internationellt ränteläge, vilket i kombination med den fasta växelkursen och en jämförelsevis hög inhemsk inflation ledde till förhållandevis låga realräntor. 1990-talets inledande år däremot har präglats av stigande omvärldsräntor och periodvis stora ränteskillnader gentemot omvärlden. Tänkbara förklaringar till denna utveckling diskuteras i avsnitt 7.5 och 12.3.

Det är sannolikt även så att de finansiella marknadernas funktionssätt förändrats under senare år. Valutaavregleringen i kombination med framstegen inom telekommunikationer och informationsteknologi har inneburit att marknaden i dag kan agera snabbare och mer kraftfullt. Detta har i sin tur väsentligt minskat den tid som statsmakterna har till sitt förfogande for att reagera på en ny situation.

Internationaliseringen fortsätter

Även internationaliseringen värdepappersmarknadema i

om av väsentliga avseenden gått långt finns fortfarande utrymme för ytterligare integration.

Många institutionella placerare håller fortfarande bara en -

mindre de av sina totala tillgångar i form av utländska värdepapper. För världens 300 största privata pensionsfonder

uppgår t.ex. andelen utländska tillgångar bara till sju procent av

deras totala tillgångar Group of Ten, 1993.

Även vissa värdepapper handlas på global marknad är - om en

en stor del av handeln begränsad till en region Nordamerika, Asien-Stilla havet, Europa. Många placerare tvekar fortfarande

att handla vid andra tider på dygnet än de som gäller för

handeln i den egna regionen Group of Ten, 1993.

128 Den svenska ekonomins internationalisering

En fortsatt internationalisering kan ta sig uttryck i att allt fler

svenska värdepapper handlas utländska marknader och vice versa.

Tillgången till den globala kapitalmarknaden kan därmed vidgas till

att omfatta en större del av den svenska ekonomin.

mellan den KAPITEL

Samspelet

finansiella och reala

ekonomin

5.1¶Inledning

Under de senaste åren har det svenska finansiella systemet utsatts för stora påfrestningar. statsmakterna har tvingats till avsevärda ingrepp för att säkra betalningssystemet. Kreditförlustema har ökat dramatiskt och uppgick under 1991-1993 till sammanlagt över 200 miljarder kr.

Även de akuta krissymptomen har ebbat finns det

om mest nu ut anledning att närmare analysera det finansiella systemets utveckling, uppgifter och omfattning. Det finansiella systemets huvudfunktioner har kommit i skymundan. Analysema av hur den finansiella sektorn påverkar och samspelar med den reala ekonomin har varit fåtaliga och översiktliga.

Huvudsyftet med detta kapitel är att beskriva och analysera det finansiella systemets funktioner i ekonomin och sambanden mellan den finansiella och den reala ekonomin. Det finansiella systemets ändrade villkor under de senaste årtiondena viktig del den

är en av ekonomiska politikens förutsättningar.

Inledningsvis ges en kortfattad och översiktlig beskrivning det

av finansiella systemets uppbyggnad och omfattning. I de därpå två följ ande avsnitten analyseras systemets funktioner och sambanden med den reala ekonomin. Därefter behandlas de förändringar som ägt

rum under de två senaste decennierna, den nuvarande krisen samt dess orsaker och kostnader. Avslutningsvis sammanfattas några slutsatser för utredningens fortsatta överväganden.

5 14-1634

130 Samspelet mellan den och reala ekonomin

finansiella

5.2¶Det finansiella systemets

och omfattning

uppbyggnad

Det finansiella systemet brukar ofta diskuteras i termer av verksam-

bank- och försäkringstjänster, handel med värdepapper etc.

heter som

avancerad ekonomi utgör emellertid det finansiella systemet ett

I en komplicerat nätverk kan beskrivas i många dimensioner.

som

I ett brett perspektiv kan det ses som summan av alla utestående

fordringar och alla betalningsförpliktelser i ekonomin. Mätt detta

sätt omfattar det svenska finansiella systemet närmare 8 000 miljarder

kr tab. 5.1. I detta inbegrips alla de verksamheter och institutioner

på olika sätt hanterar förpliktelserna. Besluts- och kontrollrättig-

som

heter samt villkor avseende information och övervakning är andra

komponenter Werin, 1993.

Systemets beståndsdelar kan beskrivas som alla finansiella balans-

räkningar, för varje subjekt i ekonomin. Innebörden är att systemet

en

"försvinner" när det konsolideras i en sluten ekonomi. En finansiell

tillgång för ett subjekt är nämligen alltid är en skuld for ett annat, och

dessa tar ut varandra. I ekonomin som helhet finns netto enbart reala

tillgångar.

Tabell 5.1 Omfattningen det finansiella systemet. Bruttofordringar mellan olika sektorer

av 1992-12-31 Miljarder kronor

Lån- Staten Kom- Social Finans Företag Hushåll Utlandet Summa givare: munerna tör- sektorn

säkrings

sektorn Låntagare:

Staten 4,9 2,9 117,4 306,9 124,0 135,9 337,7 l 029,7 Kommunerna 5,0 1,7 3,2 52,4 7,2 0,7 13,5 83,7 Socialförsäkringssektom - - - - - - -

- Finans-

Källa: SCB, Finansräkenskapema.

Samspelet mellan den finansiella och reala ekonomin 131

I en snävare mening kan det finansiella systemet betraktas

som synonymt med kapitalmarknaden, vilket också är den avgränsning som görs i den fortsatta framställningen. Kapitalmarknaden är den samlade beteckningen för de marknader där betalningsmedel och räntebärande tillgångar av olika slag även aktier bjuds ut och efterfrågas.

Till verksamheterna på den organiseradez kapitalmarknaden

räknas vanligen den kreditgivning som finansiella intermediärer banker och andra ñnansinstitut svarar for, men också emissioner och handel med värdepapper.

Diagram 5.1 Kapitalmarknaden

Koêitolmurknodl

Akliemarknad |

Kreditmorknod

°°"V°°k"°d |

Bunkkredller Fast förrönlode

värdepapper

Penningmarknad I Obligolionsmarknad I

LDerivatmarknad I Derivalmarknad |

Källa: Wissén 1990.

På kapitalmarknaden handlas det med eget eller främmande lånat kapital. Det egna kapitalet hanteras aktiemarknaden och det främmande på kreditmarknaden. Den kan i sin tur delas i

senare penningmarknaden lån med en löptid på högst ett år och obligationsmarknaden lån med längre löptid.

Enmer detaljerad beskrivning gesi t.ex. Englund 1990, Viotti och Wissén1991, Wissén 1990 och Sveriges Riksbank 1993a och 1993b. 2 Med organiserad avses att instrumenten är så standardiseradeatt organiserad andrahandshandelär möjlig. 3Det finns ävenmarknader lör handelmedt.ex.valuta, somärintimt förknippademed de instrumet och marknadersom berörs här, men dessabehandlasinte explicit.

132 Samspelet mellan den och reala ekonomin

finansiella

På derivatmarknaderna" handlar med instrument som t.ex.

man terminer och optioner. Derivatinstrumenten härleds alltid till något underliggande instrument t.ex. aktier, obligationer och valutor.

som

Många aktörer kan inte direkt utnyttja värdepappersmarknaderna för att skaffa kapital eller för placeringar. I stället sker upplåning eller placeringar via finansiella intermediärer som t.ex. banker, finansbolag och bostadsinstitut. Dessa krediter består bilaterala avtal mellan

av t.ex. bank och kund, och många gånger kan dessa inte omsättas

en en på någon andrahandsmarknad för värdepapper. lntermediärer och värdepappersmarknader är emellertid intimt inflätade i varandra.

Tillsammans med det offentliga regelverket utgör detta det finansiella systemets institutionella struktur. Systemet omfattar drygt 3 400 miljarder kr, vilket motsvarar två gånger Sveriges BNP.

Tabell 5.2 Några grundläggande storleksmått på kapitalmarknaden 1993-12-31 Miljarder kronor

Källa: Riksbanken19930.

5.3¶Det finansiella systemets

och funktionssätt

uppgifter

Det är lätt att föreställa sig de problem som skulle uppstå i en ekonomi saknar betalningsmedel. Kapital och finansiella tjänster

som

grundläggande förutsättning för praktiskt taget all ekonomisk är en verksamhet. Utan ett finansiellt system skulle allt sparande behöva

direkt den vill investera i realkapital. Det skulle genereras av som finnas begränsade möjligheter att hantera risker. Dessutom skulle all handel byteskaraktär utan några former av lätthanterliga

vara av betalningsmedel.

° Betalning och leverans för termins- och optionsinstrument sker vid en avtalad tidpunkt i framtiden till skillnad mot deavistainstrumentsombehandlatstidigare där betalning och leveransi princip sker i sambandmed att affären görs.

Samspelet mellan den finansiella och reala ekonomin 133

Genom att omfördela realtillgångar till mer produktiv användning kan inkomstnivån höjas En sådan omfördelning är

av resurser endast möjlig om hushåll kan byta realtillgångar mot finansiella fordringar på t.ex. företag. Då måste också de finansiella fordringarna erbjuda en bättre avkastning än vad hushållen tror sig kunna få

genom att själva investera sitt sparande i realtillgångar givet risk.

samma

Detta byte sker normalt på någon form av marknad. I praktiken finns det dock flera hinder som måste övervinnas för att spararna ska förmås ge upp realtillgångari utbyte mot direkta finansiella tillgångar. Framför allt måste de analysera hur låntagarna kommer att hantera deras medel, när de inte längre själva investerar i realtillgångar se nedan om asymmetrisk information.

För att gardera sig mot de risker som är förknippade med finansiella placeringar måste lägga ned på informations-

spararna resurser inhämtning för att kunna fatta korrekta beslut. Om varje enskild sparare måste stå för dessa kostnader kommer informations- och transaktionskostnadema för många placeringar att bli avskräckande stora.

En del av dessa kostnader har minskats genom att det vuxit fram en infrastruktur för de finansiella marknaderna. Redovisnings- och rapporteringsregler och kreditvärderingsinstitut reducerar vissa de

av informationskostnader som den enskilde skulle få

spararen annars bära. Kontraktskonventioner, värdepapperslagaroch ett väl fungerande rättssystem minskar kostnaderna för att förhandla fram och

genomdriva finansiella kontrakt.

Det är dessa marknader, konventioner och institutioner som gör det möjligt för mindre sparare att hålla direkta fordringar på företag och erhålla högre avkastning vid varje given risknivå i sin förmögenhetsplacering Santomero och Herring, 1991.

Finansiella marknader

Värdepappersmarknaderna tillhandahåller standardiserade instrument som gör det möjligt för låntagare emittenter att gå direkt ut på marknaden och anskaffa kapital. Det är i denna verksamhet

som långivare och låntagare möts på primärmarknaden. Här sköts

en av kapitalmarknadens huvuduppgifter, nämligen att omfördela kapital från aktörer med överskott till aktörer med underskott, dvs. att sammanföra sparkapital med investeringsobjekt.

5 Framväxten av finansiella marknader diskuteras i Santomero och Herring 1991.

134 Samspelet mellan den finansiella och reala ekonomin

Om primärmarknaderna ska fungera väl krävs också utvecklade sekundärmarknader skapar likviditet

andrahandsmarknader som

Den finansiella sektorn underlättar anskaffandet av kapital till reala investeringar att skapa aktiva andrahandsmarknader. Kapital-

genom placerare är villiga att köpa finansiella fordringar om det är

mera relativt lätt att i framtiden avyttra dessa. Sekundärmarknaden gör illikvida tillgångar likvida.

En viktig uppgift är att omfördela risktagandet i ekonomin.

annan Vissa risker kan inte elimineras, den finansiella sektorn gör det

men möjligt att omfördela dem. Finansieringen av t.ex. industrikapitalet kommer därför från rad olika källor i samhällsekonomin. Olika

en finansiella instrument gör det möjligt for investerarna att välja mellan

större eller mindre riskexponering. en

Utbytet i termer samhällelig välfärd beror på hur väl den

av finansiella sektorn kan förmedla risktagandet till de ekonomiska aktörer begär den minsta ersättningen för att ta dessa risker. Ett

som större risktagande kan tjänst som normalt kompenseras

ses som en med en högre förväntad avkastning.

Marknaderna erbjuder således möjligheter till riskdelning och riskspridning för både hushåll och företag. Därmed underlättar de ekonomins specialisering.

Marknaderna utgör dessutom viktig informationskälla som

en bidrar till att koordinera ekonomins alla decentraliserade beslut. Hushållen kan t.ex. använda räntan vid avvägningar mellan konsumtion och sparande och när de placerar sin förmögenhet. Företagen kan utnyttja marknadernas information när det gäller vilka investeringsprojekt bör välja kalkylränta och hur sådana projekt bör finan-

man sieras. Kapitalmarknaderna kan på så sätt bidra till en mer effektiv fördelning konsumtion, sparande och investeringar.

av

Asymmetrisk information

En central utgångspunkt i traditionella modeller är att alla finansiella tillgångar handlas på väl fungerande marknader och att det saknas betydande transaktions- och informationskostnader. I verkligheten uppstår dock transaktionskostnader vid all hantering av lån och värdepapper. För enskilda individer kan dessa ibland vara betydande.

6 endast förenklad bild. I praktiken krävs marknadsgaranter,mäklare etc.

Här ges en för att marknadenska fungera.

Samspelet mellan den finansiella och reala ekonomin 135

Den kanske viktigaste faktorn när det gäller de finansiella marknadernas funktionssätt är olikheter i tillgången till information. Begreppet asymmetrisk information är därför central betydelse. Två av huvudproblem brukar urskiljas: adverse selection och moral hazard Mishkin, 1992; Hörngren och Viotti, 1988. Adverse selection negativt urval svårigheterna att bedöma avser vilka förhållanden som råder innan ett avtal ingås, t.ex. låntagares en kreditvårdighet. Akerlof 1970 har använt marknaden för begagnade bilar för att visa hur asymmetrisk information kan förhindra uppkomsten av en marknad, trots att det finns både villiga köpare och säljare. Problemet är att den som säljer en begagnad bil vet betydligt mer om denna än köparen. På grund av köparens begränsade information måste priset avspegla den genomsnittliga kvaliteten på de sålda bilarna, trots att denna antagligen varierar kraftigt från fall till fall. Säljare av sämre bilar lemons erhåller därför ett påslag på bekostnad av de bättre bilarnas säljare. Detta kan leda till att normala utbuds- och efterfrågesamband bryter samman. Om priserna t.ex. sjunker förväntas vanligen en efterfrågeökning. I detta fall kan emellertid ett lägre pris göra de bättre bilarnas ägare mindre villiga att sälja, och då minskar utbudet av bättre kvaliteter. Köparna inser att den genomsnittliga kvaliteten sjunkit, vilket kan leda till mindre efterfrågan trots det lägre priset. Slutsatsen är att det inte behöver existera något jämviktspris överhuvudtaget, dvs. den asymmetriska informationen kan hindra en marknad från att uppkomma.

På det finansiella området finns det ett flertal liknande exempel. Ofta kan en potentiell köpare långivare t.ex. företagsobligation av en inte bedöma hur riskabla olika låntagare år. Då är han endast beredd att köpa obligationen räntan är tillräckligt hög för att kompensera om för den genomsnittliga risken. Låntagare med små risker kan då uppfatta alltför hög räntan som och avstå från att låna. Låntagare med dåliga projekt kommer dock att vara särskilt angelägna att få lån och även beredda att acceptera vara högre räntor. Det inser emellertid den potentielle långivaren och endast få affärer kommer till stånd, dvs. resultatet blir dåligt en fungerande marknad.

Moral hazard avser förhållandena efter finansiell transaktion. en Problemet uppstår om det finns incitament för låntagaren att dölja information och i lönndom ta risker äventyrar långivarens som fordran. Då minskar sannolikheten för att t.ex. ett lån ska kunna återbetalas. I så fall blir långivama antagligen försiktigare. Risken för

136 mellan den och reala ekonomin

Samspelet finansiella

moral hazard är direkt knuten till att parterna har olika tillgång till information.

Finansiella intermediärer

Dessa transaktions- och inforrnationskostnader gör det svårt för enskilda aktörer att på hand hantera alla typer av finansiella

egen transaktioner. Risken är att det inte kommer till stånd tillräckligt många transaktioner för att åstadkomma en samhällsekonomiskt effektiv fördelning av sparande och risk.

Detta har lett till framväxten av finansiella intermediärer. Mellanhänder t.ex. banker förmedlar från överskotts- till

- - resurser underskottsenheter, från till investerare. Allmänhetens

sparare insättningar finansierar bankernas utlåning. Istället för direkta fordringar på investerarna blir spararnas krav på så vis indirekta, förmedlade av bankerna.

Mellanhänderna reducerar transaktionskostnadema. De inhämtar information, gör kreditbedömningar och övervakar låntagarnas verksamhet. Specialiseringen innebär att de utnyttjar skalfördelar och bygger expertkunskaper, som gör det möjligt att sänka kost-

upp naderna. Tack mellanhändema blir det lättare framför allt för

vare mindre aktörer att utnyttja de finansiella marknadernas fördelar.

Det skulle antagligen inte räcka med att vanliga privata företag producerar och säljer information om låntagarna. Då stöter man på det s.k. fee rider-problemet: hur ska man se till att informationen bara blir tillgänglig för dem betalar för den Om man inte kan lösa

som detta problem riskerar utbudet av information att bli för litet för att tillgodose spararnas behov. Det är svårt att fullt ut avhjälpa detta problem med hjälp av statliga regleringar.

Problemet kan däremot lösas av en finansiell intermediär som specialiserar sig på att bedöma investeringsprojekt och finansiera dem

bedöms lönsamma. Då räcker det att projektet utvärderas av som vara

aktör. Free rider-problemet undviks genom att kontraktet oftast är en ett låneavtal. Dessa kan inte omsättas på någon marknad. Andra investerare får därmed ingen information och kan inte påverka lånekostnaden och den ersättning mellanhanden får för att tillhandahålla upplysningama.

Det finns också stordriftsfördelar i övervakningsfunktionen. Banken kan övervaka låntagarnas investeringar, även om

ensam finansieringen enskilda projekt kommer från ett stort antal

av småsparare. Insättarnas eget problem med att övervaka bankledningen

Samspelet mellan den finansiella och reala ekonomin 137

får dessutom en lösning. Om banken är engagerad i ett stort antal oberoende låneprojekt, så kan insättama bedöma verksamheten på basis av det genomsnittliga utfallet. Det Föreligger därför inget behov för insättama att granska bankens olika låneprojekt Ljungqvist, bil. 12.

Förekomsten av finansiella mellanhänder kan således ett

ses som bidrag till lösningen av de problem som transaktions- och informationskostnadema skapar i en marknadsekonomi. Interrnediärema kan dessutom åstadkomma ett stort mått av löptidstransforrnering, dvs. ändra tillgångars tillgänglighet i tiden. Den som utnyttjar mellanhänderna kan också öka sina möjligheter att försäkra sig mot risker.

5.4¶Finansiella och reala samband

Vad som skiljer de finansiella marknaderna från många andra är omfattningen av de problem som kan uppkomma p.g.a. asymmetrisk information.

Traditionella modeller

insikten om den asymmetriska informationens betydelse har lett till en omprövning av synen på den finansiella sektorn i makroekonomisk teori.

De olika formella makroekonomiska teoribildningama har genomgående tonat ned betydelsen den finansiella sektorn.7

av Mycket förenklat har penningmängden setts som det enda sambandet mellan den reala och den finansiella sektorn. Den finansiella sektorns övriga funktioner har inte integrerats i den formella analysen Det underförstådda antagandet har varit att den finansiella sektorn fungerat så väl att den kan ignoreras

Intresset för att identifiera och förklara tänkbara samband mellan finansiella system och reala variabler har emellertid ökat. Det har

7 Sambanden mellan den finansiella och den reala ekonomin har emellertid varit föremål för mindre formell analys, se t.ex. Fisher 1933, Minsky 1975 och Kindleberger 1978. Aven Keynes 1936 föregrep diskussionenom asymmetrisk information genom att peka på skillnader i företagarensoch långivarens risk. 3 Avsikten med detta avsnitt ärfrämst att analyseradet finansiella systemetoch inte att förklara traditionell penningpolitik. Därför tas penningpolitiken upp mycket översiktligt. En detaljerad genomgånggörs av Svenssonbil. 14. 9 En genomgång av hur synenhar förändrats ges av Ljungqvist bil. 12.

138 Samspelet mellan den finansiella och reala ekonomin

börjat konstrueras modeller med den finansiella sektorn som en betydelsefull storhet för makroekonomin. Ett vanligt inslag i denna analys är att förekomsten av asymmetrisk information kan leda till ineffektiviteter på de finansiella marknaderna som kan få betydande reala effekter.

Även de analyserna inte gör anspråk på några heltäckande

om nya förklaringar så belyser de intressanta aspekter på sambanden mellan den finansiella och reala sektorn. Teoriema om asymmetrisk information har främst tillämpats inom områden som företagsfinansiering, kreditprocesser och finansiella intermediärer. Sådana rön har senare införlivats i mer makrobetonade modeller.

F Öretagsfinansieringm

Tidigare antog man ofta att reala investeringsbeslut inte påverkas av den bakomliggande finansieringen. Med väl fungerande marknader skulle den totala fmansieringskostnaden då vara densamma för olika finansieringsmetoder det s.k. Modigliani-Miller-teoremet.

Denna separation mellan reala investeringsbeslut och finansieringsmetod håller inte när hänsyn tas till betydelsen av asymmetrisk information. Informationsskillnader mellan företagsledningen och dess fordringsägare blottlägger intressekonflikterna dem emellan. Utformningen av finansiella arrangemang erbjuder då en möjlighet att jämka samman de olika parternas mål.

Om t.ex. kapitalplacerare har begränsade möjligheter att övervaka företagsledningen får företagets kapitalstruktur reala effekter. Finansieringsmetoden påverkar företagsledningens incitament. Om företagsledningen t.ex. äger en procent av aktierna och den resterande delen finansieras av utomstående aktieägare så kan konsekvensen bli att företagsledningen inte anstränger sig tillräckligt för att maximera vinsten. Endast en procent av den extra vinsten skulle tillfalla dem.

Om istället skulder svarar för finansieringen kan effekten bli att företaget i ägarnas intresse välj er alltför riskabla projekt. Detta beror på att företaget då kan behålla de höga vinsterna från lyckade projekt, medan kostnaden för ett misslyckande faller på långivarna under förutsättning att långivarna inte kan utöva någon övervakning.

° Där annat angesbygger resterandedelar av avsnittet på Ljungqvist bil. 12. Andra Översikteröver finansiella och reala sambandges av Bemanke 1993 och Gertler 1988.

Samspelet mellan den finansiella och reala ekonomin 139

Valet av finansieringsmetod kan också ses som en signal till kapitalmarknaderna om företagets värde. Entreprenörer med lovande projekt borde t.ex. vara villiga att satsa mer eget kapital än entreprenörer med sämre projekt. Sådana signaler minskar de negativa effekterna av asymmetrisk information, men till priset av att entreprenörerna bär en stor risk.

Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv kan den bästa lösningen vara att skilja entreprenörsverksamheten och riskexponeringen åt. Om entreprenören kan "sälja" en del av sin risk på den finansiella marknaden, dvs. uppbringa externt kapital, så ökar chansen att samhällsekonomiskt lönsamma projekt kommer till stånd.

Haken är dock att problemen med asymmetrisk information gör det svårt att sprida så mycket av risken som entreprenören skulle vilja. För att inge potentiella investerare förtroende blir entreprenören tvungen att bära en större andel av risken. Denna lösning anses då ur ett samhällsekonomiskt perspektiv vara en second best-lösning, jämfört med den fördelning av risker och resurser mellan sparare och entreprenörer som skulle ha kommit till stånd, om inte problemen med asymmetrisk information hade förelegat.

Förekomsten av asymmetrisk information gör också att kostnaden för externt aktiekapital överstiger kostnaden för internt kapital. Räntabilitetskravet för ett övervägt projekt är högre om företaget förlitar sig på extern finansiering än om det kan använda internt kapital. Om företagsledningen har privat information om företagets lönsamhet måste aktiemarknaden försöka avgöra huruvida en nyemission av aktier reflekterar ett välmotiverat fmansieringsbehov eller om företaget använder nyemissionen för att berika de nuvarande ägarna. Denna asymmetri kan medföra att goda företag erhåller ett alltför lågt pris på sina nyemitterade aktier. Därmed begränsas deras finansieringsmöjligheter.

Sammanfattningsvis har företagens balansräkningar stor betydelse för det ekonomiska utfallet. Ett företag med hög nettoförmögenhet och likviditet är mer villigt att genomföra investeringar, expandera verksamheten och anställa personal än ett företag med svag balansräkning som måste förlita sig på extern finansiering. Detta resultat har visat sig vara av stor vikt för de makromodeller som behandlas senare i avsnittet. En annan slutsats är att de finansiella kontraktens utformning har stor betydelse för låntagarnas incitament att tillhandahålla riktig information och/eller att fatta beslut som tillgodoser långivarnas intressen.

140 Samspelet mellan den finansiella och reala ekonomin

Kreditmarknaden

Den traditionella teorin utgår från att kreditema går till de projekt som erbjuder högst avkastning, dvs. de samhällsekonomiskt sett mest lönsamma projekten, bara räntan är marknadsbestämd och mark-

om naden klareras. Detta förutsätter i sin tur att alla har tillgång till fullständig information.

När aktörerna har olika information om projekten blir emellertid utbuds- och efterfrågetörhållandena avsevärt mer komplicerade. Om

låntagare har privat, hemlighållen information om sitt projekts en lönsamhet kan följden bli kreditransonering. Långivama kan inte enkelt skilja mellan goda och dåliga låntagare.

Precis som i exemplet med priset begagnade bilar kommer låneräntan i så fall att avspegla den genomsnittliga kvaliteten på de beviljade lånen. Då gynnas dåliga projekt de godas bekostnad. Om konkursrisken ökar med länets storlek kan en kvantitativ restriktion

att föredra framför prismekanismen. Genom att begränsa vara kreditema till samtliga låntagare så minskar antalet konkurser, dvs. problemet med dåliga projekt blir mindre.

Den begagnade bilmarknadens mekanismer innebär också att de bättre projekten kan vara mer räntekänsliga än de sämre. Långivarens brist på information innebär att han betingar sig en riskpremie som en del av räntan. Detta kan låntagare med dåliga projekt anse vara rimligt, den lägre kvaliteten bl.a. består just i att avkastningen är

om osäker. Men högre kvaliteten är, desto mindre anledning ser de goda projektens initiativtagare att avstå en del av avkastningen till långivama. Resultatet kan bli att den genomsnittliga projektkvaliteten minskar med räntenivån.

Finansiella intennediärer

lnformationsproblem kvarstår även för finansiella intermediärer, men i mindre omfattning än i fallen ovan. Därför kan det även från intermediärernas sida bli fråga om någon form av kreditransonering. När t.ex. bankerna inte känner till risken för varje enskilt projekt kan det visa sig lönsamt att ransonera lån framför att låta utlåningsräntans höjd bli styrande. Om bankerna är i stånd att dela upp låntagarna i olika riskklasser kan projekt med hög förväntad avkastning men med hög risk bli ransonerade, medan projekt med lägre avkastning får kredit.

Detta leder i normalfallet inte till den samhällsekonomiskt sett bästa allokeringen. De negativa effekterna kan dock minskas genom

Samspelet mellan den finansiella och reala ekonomin 141

t.ex. längre kontrakt, långvariga kundrelationer eller lån där räntan bestäms av avkastningen på projektet NOU 1989:1.

Banker kan också utsättas för likviditetsrisker genom att de använder likvida kortfristiga bankinsättningar för att finansiera långvariga projekt. De kombinerar således en likvid skuldsida med en illikvid tillgångssida. Under normala omständigheter utgör detta inget problem eftersom uttagen vanligtvis följer ett förutsägbart mönster.

Risken är emellertid att det uppstår en s.k. bankpanik, då insättama tappar förtroendet för bankens möjlighet att fullgöra sina åtaganden och alla samtidigt försöker ta ut sina pengar. Omfattande kreditförluster brukar normalt vara den utlösande faktorn bakom en bankpanik. Även bank inte gjort kreditförluster kan då drabbas.

en som

Problemet är att värdet av bankens tillgångar vid en omedelbar försäljning kan vara mindre än skulderna till insättama. Detta är en av egenskaperna hos en bank, dvs. den är en institution som erbjuder tillgångsomvandling avseende löptid.

Men när likvida insättningar detta sätt förvandlas till illikvida fordringar uppkommer också risker för systemets stabilitet. Även

om banken vet att låntagama är solida kan den på grund av asymmetrisk information och bristen på en fungerande andrahandsmarknad inte genast sälja lånen till deras fulla värde, om insättama vill ha tillbaka sina pengar.

En total kollaps för bank- och betalningssystemet kan bli den yttersta konsekvensen. Mängden av betalningsmedel minskar drastiskt och tillgången till krediter försämras. Sammantaget leder det till en kraftig minskning av efterfrågani ekonomin som i värsta fall kan leda till en depression Hörngren och Viotti, 1988; Hömgren, 1991; Mishkin, 1992.

Sådana panikuttag kan undvikas om staten garanterar insättarnas besparingar. Samhällets välfárdsvinst blir då att produktiva investeringar inte behöver avbrytas på grund av ogrundade panikuttag.

Samtidigt kan insättargarantier leda till att bankerna får incitament att investera i alltför riskfyllda tillgångar Svensson, 1989; Hömgren, 1991. I så fall uppstår ett moral hazard-problem. Bankernas beteende kan påverkas i en för samhället ogynnsam riktning. Bankernas incitament att finansiera riskabla projekt ökar, särskilt sådana där sannolikheten för skadefall visserligen är liten men förlusten i gengäld kan bli stor. Sannolikheten att banken kommer att göra en god vinst är då stor, varvid ägarna behåller hela vinsten. l det osannolika fallet att en stor förlust inträffar är inlånarna skyddade och aktieägarna förlorar som mest sitt aktiekapital. Insättargarantierna kan på så sätt fungera som en subvention av risktagande.

142 Samspelet mellan den finansiella och reala ekonomin

Denna subventionseffekt kan leda till överinvesteringar jämfört med en ekonomi där investeringsrisken helt faller på den privata ekonomin. Finansieringen med banklån gör att investerarna kan ta större risker genom att välja större satsningar. Den egna riskexponeringen är begränsad till det egna kapitalet, medan den övriga finansieringen kommer från bankens insättare som själva är försäkrade genom bankgarantiema. Samhället som helhet är naturligtvis inte försäkrat mot den ökade riskexponeringen. Däremot kan staten minska riskerna genom kapitaltäckningskravet bankerna, som ökar ägarnas del i riskexponeringen.

lnsättargarantierna kan också medföra större svängningar i tillgångsprisema över konjunkturcykeln, om garantiema t.ex. underlättar spekulativa investeringar i uppgångsfasen. Den större kapitalstocken medför då att priset måste falla djupare i konjunkturnedgångar jämfört med om investerarna själva bär en större del av risken och investerar mer försiktigt.

Orsakssambanden vid en ekonomisk kris kan därför vara mer komplexa än de ter sig vid en första anblick. Fallande tillgångspriser kan t.ex. ses som orsaken till en bankkris, men det är också viktigt att undersöka om insättargarantier uttalade eller underförstådda

- förstärkt tillgångsprisemas svängningar.

Förluster i banksystemet kan leda till en s.k. capital crunch. Innebörden är att förluster minskar bankernas egna kapital, vilket p.g.a. kapitaltäckningskraveti sin tur begränsar utlåningsförmågan. En refinansiering kan vara förknippad med betydande problem när marknaden har ofullständig information om institutionernas sanna värden.

Av samma anledning som företag finner externt kapital kostsammare än internt genererade medel, så är det kostsamt för bankerna att uppbringa nytt eget kapital. Det kan t.o.m. vara ännu kostsammare för en bank eftersom bankens tillgångar utgörs av banklån som i sin tur kan vara förenade med informationsproblem.

Svårigheten för externa kapitalplacerare att värdera bankens tillgångar kan då leda till en situation där det ligger i de nuvarande ägarnas intresse att avvakta med en refmansiering och istället minska kreditverksamheten. En sådan privatekonomisk kalkyl utelämnar emellertid de samhällsekonomiska kostnader som kan uppstå då kreditvärdiga företag på så sätt mister möjligheter att finansiera sig.

Kreditförluster kan också leda till en överdriven försiktighet att ge krediter, credit crunch, som kan ge upphov till liknande samhällsekonomiska förluster som vid capital crunch.

Samspelet mellan den finansiella och reala ekonomin 143

Makromodeller med reala/finansiella samband

Teorin om asymmetrisk information har införlivats i allmänna jämviktsmodeller för att studera de makroekonomiskaimplikationerna. En viktig slutsats från dessa modeller är att finansiella variabler kan förstärka ekonomins konjunktursvängningar. Denna s.k. finansiella accelerazor kan direkt härledas från de mikroekonomiska analyser som redovisats ovan: externt kapital kostar mer än internt, och kostnadsdifferensen beror företagens soliditet.

Detta utgör kärnan i de makroekonomiska modellerna av en finansiell accelerator. De reala effekterna av en negativ ekonomisk chock förstärks detta finansiella faktorer. Den ekonomiska

sätt av nedgång som följer på en oljeprischock beror t.ex. inte enbart på den direkta effekten av stigande produktionskostnader, utan också på de indirekta effekterna av de finansiella marknademas ökade skepsis när företagens balansräkningar försvagas. Då ökar mellanhändernas övervakningskostnader, eftersom uppdragsgivarna ökar sina krav på intermediärernas skydd för fordringarna.

En konsekvens blir att om ett företags tillgångar snabbt och oväntat minskar i värde så ökar dess kostnader för externt kapital. Dessa stigande finansieringskostnader gör i sin tur att företaget måste skära ned på sina investeringar och produktion.

De stigande kostnaderna för externt kapital leder i sin tur till att företagen skär ned på sina investeringar. Minskande investeringar får därefter konsekvensen att företagens framtida kassaflöden också blir mindre än normalt. Slutresultatet blir således att t.ex. ett tillfälligt produktivitetsfall kan få långvariga realekonomiska effekter på grund av enbart de finansiella sambanden.

Den finansiella dynamiken är således inte linjär. Intressekonflikten mellan företagsägarna och långivarna är ganska obetydlig när företagens egna kapital är tillräckligt stort. I en ekonomi med mycket solventa företag får därför tillfälliga fluktuationer i kassaflöden ingen större effekt på investeringarna. Den finansiella acceleratom får däremot en kraftigt ökad betydelse om en ekonomisk chock urholkar företagens solvens, så att kostnaden för den externa finansieringen stiger. Då kan effekterna bli starka.

En annan följd är att externa kapitalflöden fördelas om vid en ekonomisk nedgång. De söker sig då i en allt större omfattning till företag med relativt högre solvens. Det finns därför avsevärda skillnader mellan olika företag vad gäller deras förmåga att överbrygga ekonomiska nedgångar.

144 Samspelet mellan den finansiella och reala ekonomin

Analysen av den finansiella acceleratorn har utvidgats till att visa hur arbetsmarknaden kan påverkas av de finansiella sambanden. I en sådan modell beskrivs produktionen som en tidsmässigt utdragen process där insatsvaror som t.ex. arbetskraft behöver finansieras innan försäljningsintäktema realiseras. Ett företag med ett tillfälligt försämrat kassaflöde måste då uppbringa ytterligare externt kapital för att kunna betala sina rörliga kostnader. Genom att företagets tillgång till externt kapital beror på dess finansiella ställning, så uppstår ett direkt samband mellan finansiella faktorer och efterfrågan arbetskraft.

Den finansiella acceleratorn kan vidare påverkas om en real tillgång måste ställas som säkerhet för sökta lån. Om tillgången är en fastighet så förutsätts den, förutom att fungera som säkerhet, även användas som en insatsvarai låntagamas produktionsprocess. I detta fall innebär en nedgång för företaget att fastighetsvärdet sjunker, och därmed värdet av de ställda säkerhetema.

Det minskade låneutrymmet innebär då att företaget måste dra ned på sin verksamhet. Fastighetsvärdet sjunker emellertid

ännu mer som en följd av den lägre ekonomiska verksamheten, vilket ytterligare fördjupar den ekonomiska nedgången. Den ursprungliga nedgången förstärks på så sätt av finansiella faktorer.

Den finansiella sektorn förefaller också spela en roll i den monetära transmissionsmekanismen, dvs. penningpolitikens förmedling av impulser till den reala ekonomin. Ett penningpolitiskt ingrepp som syftar till att påverka de korta räntorna påverkar också efterfrågan genom sin inverkan på möjligheterna till och villkoren för nya banklån. Detta betecknas som "kreditkanalen". En högre ränta är ofta förknippad med en likviditetsåtstramning, som kan minska bankernas inlåning.

Minskad inlåning påverkar bankernas likviditet.

Detta möter man först genom att dra ned sitt värdepappersinnehav. Bankutlåningen är svårare att ändra på kort sikt till följd av gjorda åtaganden. På längre sikt återställer dock bankerna sina portföljer till den önskade sammansättningen, vilket innebär att de ökar sina värdepappersinnehav och istället minskar utlåningen. Denna neddragning får negativa reala effekter, eftersom företagen får svårare att finansiera sig och därför kan tvingas dra ned på sin verksamhet Bernanke, 1993.

Sammanfattningsvis pekar resultaten på att en ursprunglig makroekonomisk störning kan förstärkas genom att kreditvärdigheten på företagssidan minskar, dvs. en finansiell accelerator utlöses. Denna mekanism som gör att det ekonomiska utfallet beror på företagens

-

Samspelet mellan den finansiella och reala ekonomin 145

och hushållens balansräkningar har tidigare makroekonomiska

modeller inte tagit hänsyn till.

Empiriska resultat

Ett flertal empiriska studier bekräftar den finansiella sektorns roll för den reala ekonomin. Den stora depressionen i USA under 1930-talet anses allmänt vara ett exempel på de finansiella faktoremas betydelse

ekonomisk nedgång. sammanbrottet för den finansiella sektorn vid en stod i centrum händelseförloppet, medan den monetära åtstram-

av ningen vid denna tidpunkt var kvantitativt alltför liten för att ensam förklara varför nedgången blev så djup och långvarig. Flera penningpolitiska studier pekar att kreditkanalen i allmänhet utgör en viktig länk i den monetära transmissionsmekanismen.

Mer mikroekonomiskt betonade analyser finner också stöd för de viktigaste slutsatserna av teorin om asymmetrisk information. Företag

t.ex. har begränsad tillgång till externt kapital visas också vara som

beroende av sina kassaflöden när det gäller investerings- och mer anställningsbeslut. Vid givna investeringsmöjligheter är det företag med bättre tillgång till egna medel som uppvisar mer omfattande investeringar. Små företag förefaller vidare drabbas hårdare av en monetär åtstramning än stora företag. Orsaken är främst att små företag ofta har en svagare tillgångssida i balansräkningen, vilket ökar de negativa effekterna av asymmetrisk information. Lån till sådana företag är också förenade med skalnackdelar. Den förväntade ekonomiska livslängden är dessutom kortare än motsvarande genomsnitt för ett större företag.

Andra analyser visar att företagens existerande bankrelationer representerar ekonomiska värden som går förlorade om relationerna avbryts. Om en bank avbryter en etablerad kundförbindelse är detta

negativ signal till andra banker. Problemet med asymmetrisk en information gör att den ursprungliga banken kan antas besitta svåråtkomliga kunskaper om negativa förhållanden. Detta gör att även andra banker drar sig för att ha med det drabbade företaget att göra.

5.5¶Från till

reglering avreglering

Det finns således viktiga skillnader mellan kapitalmarknaden och vanliga varumarknader. Marknadsmekanismen och prisbildningen

" De empiriska studiersom avsnittet bygger på ärhämtadefrån Ljungqvist bil. 12.

146 Samspelet mellan den finansiella och reala ekonomin

behöver inte nödvändighetsvis styra resurserna kredit- och aktiemarknaderna till deras bästa användning.

De finansiella marknaderna har traditionellt varit förhållandevis hårt reglerade i flertalet industriländer. Detaljerade regelverk har beskurit handlingsfriheten, men också skyddat från konkurrens, t.ex. från utlandet. Regleringarna har delvis varit avsedda att förbättra marknadens funktionssätt och trygga betalningssystemet. Kapitaltäcknings- och redovisningsregler har lindrat de negativa effekterna av asymmetrisk information. De mest omfattande inslagen har emellertid motiverats utifrån mer eller mindre välgrundande föreställningar

om att behålla en ekonomisk-politisk handlingsfrihet, t.ex. vad gäller kreditpolitiken.

Internationella faktorer

De två senaste decenniernas utveckling har pekat i en annan riktning. De internationella finansiella transaktionerna och kapitalflödena har vuxit kraftigt i volym och komplexitet. Nya deltagare och

nya finansiella instrument har lett till ökad konkurrens och strukturella förskjutningar på de internationella finansiella marknadema. En allt större del av upplåningen sker på värdepappersmarknadernai stället för tidigare i bankerna. Bankernas roll har förändrats från att

som de varit institutioner för all ut- och inlåning till att de blivit de

en av parter som förmedlar värdepappersaffärer.

Utvecklingen präglas av flera drag:

Det har skett en stark ökning av brutto- och nettokapitalflöden -

mellan de industrialiserade länderna. Den sammanlagda värdet av utestående internationella lån har ökat från 175 miljarder dollar 1973 till 3,6 biljarder dollar år 1991. Omsättningen

världens tre största valutamarknader har ökat från 200 till 620

miljarder dollar per dag mellan 1986 och 1992.

z Detta betyder dock inte att staten bättre skickad att hantera ekonomins

vore kreditgivning jfr Ljungqvist, bil. 12. 3 Här diskuteras främst regler somär ekonomisk-politiskt motiverade, medanregler somsyftar till att garanterabetalningssystemetoch minimera risker inte berörs.

finns beskriven i bl.a. Group of Ten 1993 och The Economist

1 glåtzxsecklingen

. s Detta brukar benämnas "värdepapperisering" securitization och innebär att

sker mot utgivande av värdepappersom kan handlas på en andrahands-

upplkâhniâg

mar

a .

Samspelet mellan den finansiella och reala ekonomin 147

Globaliseringen och integreringen av s.k. ofshore och inhemska finansiella marknader har tilltagit. Räntan är i stort sett densamma när ett och samma värdepapper handlas i hemlandet eller någon annanstans.

Privata kapitalflöden i form av icke-banklån har fått en allt större betydelse för att finansiera de industrialiserade ländernas budget- och bytesbalansunderskott.

Institutionella investerare, t.ex. pensionsfonder, har fått allt större betydelse både på inhemska och utländska marknader.

Utvecklingen har inte enbart varit en följd av obalanser i sparande och investeringar mellan länder eller att handelsutbytet ökat och att de reala ekonomierna blivit alltmer integrerade. Andra uppgifter for det finansiella systemet har fått ökad betydelse, t.ex. att hantera och sprida risker och öka likviditeten i portföljema. Bruttokapitalflöden behöver inte vara knutna till reala transaktioner mellan länder.

Mot bakgrund av detta går det att urskilja ett antal faktorer som drivit fram utvecklingen:

Det har skett en liberalisering och modernisering av kapitalmarknadernai Europa och Japan. Olika former av valutaregleringar har avvecklats, liksom inhemska regleringar.

Telekommunikationernasoch informationsteknologins framsteg har minskat transaktions- och informationskostnadema. Detta har underlättat hanteringen av internationella portfoljinvesteringar, sökandet efter arbitragemöjligheteroch prissättningen av

komplexa finansiella instrument. Avslutstider etc. har också nya kunnat reduceras, vilket minskat risktagandet.

Redovisningsregler har börjat harmoniseras och de internationella kreditvärderingsinstitutens roll har ökat. Detta har lett till bättre information om internationella investerares kreditvärdighet. Förbättringar i clearingsystem etc. har reducerat kostnaderna och osäkerheten när det gäller internationella värdepappersinvesteringar. Trots är olika transaktioner fortfarande kostsamma och riskabla. Informationen är dessutom asymmet-

6 Marknader i länder som saknar kapitalkontroller. Eurodollarmarknaden är ett exempel på en sådanmarknad.

148 Samspelet mellan den finansiella och reala ekonomin

risk. Det är ofta lättare att skaffa sig information inhemska

om

investeringsaltemativ motsvarande utländska.

än om

Diagram 5.2De internationella ünansmarknadernas utveckling under 1980- talet

1980-talets ekonomi

Vöxelkurssvöngningar Höga Ochfluktuerande

kräver nya instrument Större obalanser YÖMOFdärför SlÖFW

i handen. incitament alt undvika

reglering

I

institutionella

finansmarknader

/

Billigare, snabbare kommunikationer: ReqgqnomicsThafcherism

handel dygnetrunt. nya komplexa "marknadsvünliga" regeringar

produkter blir möjliga

Källa: The Economist 1992.

Det är svårt att urskilja någon av dessa faktorer viktigare än

som de andra. Det karakteristiska är snarare att de förstärker varandra i ett ganska komplicerat samspel. I diagram 5.2 återges ett försök att åskådliggöra olika samband, som bl.a. betonar informationsteknologins och de nya finansiella instrumentens roll för att omskapa marknaderna och förutsättningarna för staternas reglerande ingrepp.

Trots integrationen, liberaliseringen och den ökade kapitalrörligheten återstår det betydande skillnader i finansieringskostnader. Detta gäller särskilt de kapitalkostnader som en och samma investering kan möta i olika länder Fukao, 1993.

Inhemska faktorer

Den internationella utvecklingen har naturligtvis även påverkat det svenska finansiella systemet. I början 1980-talet detta

var genom-

7 Avregleringsprocessen i Sverige finns beskriven i bl.a. Viotti och Wissén 1991, Henrekson 1991, SOU 1993:20 och Werin 1993.

Samspelet mellan den finansiella och reala ekonomin 149

reglerat och hårt kontrollerat Riksbanken och andra myndigheter.

av De finansiella marknaderna var outvecklade. Kreditpolitikens viktigaste uppgift var att finansiera bostadsbyggnadsprogrammet3 och det efter hand växande budgetunderskottet. Genom en starkt selektiv kreditpolitik dirigerades sparandet till de prioriterade sektorerna samtidigt som politiken försökte se till att industrins investeringar inte trängdes undan. Återstoden, hushållskreditema, blev hårt ransonerad.

Regleringarna på kreditmarknaden avsåg både priser och kvantiteter. De viktigaste instrumenten var utlåningsreglering, räntereglering, likviditetskrav, placeringsplikt och emissionskontroll. Till detta kom valutaregleringen som i stort sett förhindrade andra transaktioner med utlandet än sådana som ägde rum i samband med export och import av varor och tjänster.

I början av 1980-talet inleddes emellertid en stegvis avveckling av regleringssystemet som kom att pågå i närmare tio år. De viktigaste stegen i utvecklingen återges i tablå 5.1.

Flera krafter påskyndade processen:

Den begränsade tillgången på krediter och den låga avkast- -

ningen på insättningar gav näring en kreditmarknad vid sidan

regleringssystemet, den "grå" kreditmarknaden.

av

De makroekonomiska störningarna under 1970-talet bidrog till -

att regleringsverket fungerade sämre. Detta ledde till en viss

uppluckring av valutaregleringen utlandsupplåningen, vilket

ökade växelkursriskerna och räntesvängningarna. Stora export-

företag inrättade fmansavdelningar för att hantera de nya

riskerna och blev allt skickligare att gå runt regleringarna.

De försämrade statsñnansernai slutet av 1970-talet och början -

av 1980-talet medförde en kraftigt stigande statsskuld. Skulden

placerades huvudsakligen i utlandet och i bankerna med hjälp

den s.k. placeringsplikten. Den successivt växande stats-

av

skulden hotade att tränga ut annan kreditverksamhet från

bankerna. Den privata sektorns kreditförsörj ning förlades i ökad

utsträckning utanför den egentliga kreditmarknaden.

s Dettavarsamtidigt något av enfördelningspolitisk paradox.Framför allt småsparare de som främst skulle få del av det ökade byggandet gavs små möjligheter till marknadsmässigavkastning på besparingarnapå grund av regleringama.

150 Samspelet mellan den finansiella och reala ekonomin

Tablå 5.1 Viktiga beslut lör utvecklingen på kreditmarknaden efter 1980

1980 Marknadspartemages frihet att bestämmavillkoren för industriobligationslän. 1980 Banker gesrätt att utge s.k. bankcertifikat, dvs. obligationer med mycket kort löptid. 1981 Förbudet att göra terminsaffärer med utländsk bank i tredje lands valuta upphävs. 1981 längre krav för företagenatt påvisa en positiv effekt på den svenskabytesbalansenvid

direkt investering utomlands 1982 Ränteregleringen för försäkringsbolagen avskaffas exkl. indexlän. 1982 Ett nytt statligt upplåningsinstrument statsskuldsväxeln introduceras för försäljning till

- -

andra än banker. 1983 Ett nytt låneinstrument, riksobligationer, introduceras för placerare utanför banksystemet

emitteras till marknadsränta. 1983 Bankernaslikviditetskrav avskaffas och utlåningen styrs enbart via rekommendationer från

Riksbanken. 1983 Ränteregleringenav bankernasin- och utläningsräntorersättsmed rekommendationer. 1984 Bruttoplaceringsplikt införs för försäkringsbolagochallmännapensionsfonden,vilket innebär

att en omfattande sekundärmarknadskapas för alla slags statsobligationer och bostadso-

bligationer. 1985 Utläningstaken för banker, bostadsinstitut och fmansbolagslopas. 1985 Den s.k. räntetrappanför bankernasuppläning i Riksbanken införs. 1985 Rekommendationenom bankernasutláningsräntor slopas. 1985 Valutabankemas avista- och terminsaffärer underlättas. 1985 Utländska banker medgesmöjlighet att öppnadotterbanker i Sverige. 1986 Placeringsplikten avskaffas för livförsälcringsbolag och Allmänna Pensionsfonden 1986 Kravet att svenskadirektinvesteringar i utlandet skall finansierasgenomlån i utländsk valuta

avskaffas endast en s.k. äkthetskontroll kvar. 1987 Tillstånd för förvärv av fastighet i utlandet gespå sammavillkor som för övriga direktin-

vesteringar. Försäkringsbolag dock undantagna. 1988 Begränsningen av en utländsk direktinvesterares uppläning i Sverige till hälften av

investeringsbeloppet upphävs. 1987 Svenska banker ges möjligheter att öppna filialer i utlandet. 1988 Generell dispens till valutabanker för utlåning till utlandet i utländsk valuta. 1988 Tillstândsgivningen för vissa direkta investeringar utomlands delegerastill valutabankema. 1988 Ökade möjligheter till köp utländska aktier.

av 1988 Generell dispens för för försäljning till utlandet av svenskabörsnoteradeaktier och OTC-

aktier. 1988 Tillämpningen av emissionskontrollen ändras bostadsinstituten kan konkurrera pá samma

marknad som banker och fmansbolag. 1989 Direkta investeringar, såväl svenska i utlandet som utländska i Sverige, får göras genom

valutabank utan tillstånd. 1989 Förbudenmotköp avutländskaaktier och företagsförvärv avfastigheter i utlandet avvecklas

fullständigt. 1989 Aven icke börsnoteradeaktier får säljas utomlands. 1989 Resterandedelar av valutaregleringen avskaffas i huvudsak. 1990 Nya och skärptakapitaltäclcningsreglerträder i kraft för banker, finansbolag, mellanhandsin-

stitut och värdepappersbolag. 1991 Förbudet mot indexlån för försäkringsföretag upphävs, vilket innebär att ränteregleringen

upphör att gälla. Samtidigt avskaffas den sista restriktionen i emissionskontrollen. 1992 ändrad lagstiftning för banker och andra kreditinstitut med anledningav EES, avtalet

m.m.

Andrad lagstiftning för värdepappershandelmed anledningav EES-avtalet,m.m. 1993 Utlänningsförbeháll i bolagsordningar upphör att gälla.

Anm.: l möjligaste mån har här angivits när förändringarna trätt i kraft, dvs. beslutstillfället. Källa: Riksbanken, Förvaltningsberättelser.

Samspelet mellan den finansiella och reala ekonomin 151

insikten om regleringarnas negativa effekter växte SOU 1982:52. De inledande stegen i kreditavregleringen togs 1980 när de s.k. bankcertifikaten löpande skuldebrev som saknar löpande utbetalningar introducerades. Dessa kom kort därefter att handlas på en andrahandsmarknad. Därmed hade en genuin penningmarknad skapats, där korta räntor fortlöpande noterades.

Under de kommande åren infördes nya instrument, bl.a. med längre löptider. Obligationsmarknaden öppnades för kommuner och företag. Bankerna fick möjlighet att minska sina obligationsinnehav och sälja dessa s.k. prioriterade obligationer på andrahandsmarknaden. Avregleringen av den inhemska kreditmarknaden fullbordades i huvudsak 1985, då utlåningstaken och rekommendationerna om utlåningsräntor avskaffades.

Avregleringen av valutamarknaden blev en mer utdragen process. Vissa uppmjukningar skedde redan 1974. Nya steg togs under de följande åren, men först 1989 fullbordades avregleringen.

Kredit- och valutaavregleringen har lett till kraftiga förändringar i den finansiella miljön och till betydande förändringar i marknadsstrukturen på kreditmarknaden. Omsättningen på valutamarknaden och de finansiella marknaderna har ökat betydligt.

Tabell 5.3 Omsättningen på penning- och valutamarknaden Miljarder kronor per dag, genomsnitt

Anm.: Den låga omsättningenpápenningmarknaden1989förklaras av omsättningsskattenpå handel med räntebärandevärdepapper. Källa: Bergqvist 1992.

Endast en liten del av omsättningen på t.ex. valutamarknaden är direkt knuten till reala transaktioner. Merparten av omsättningen är således rent finansiella transaktioner.

Olika former av derivatinstrument härledda från underliggande finansiella instrument, t.ex. aktier eller obligationer har också fått allt

9 Avregleringenavkreditmarknaden,framväxtenavfungerandeandrahandsmarknader och införandet av den s.k. räntetrappan i Riksbanken 1985 medförde att penningpolitiken övergick till att baseraspá marknadsoperationer.Därmed kunde den inte längre styra båderänta och kreditvolym oberoendeav varandra.

152 Samspelet mellan den finansiella och reala ekonomin

större betydelse. I Sverige introducerades derivathandel först i mitten av 1980-talet, och omfattningen var till en början blygsam.

De senaste årens utveckling har emellertid stimulerat derivatmarknadens tillväxt. De kraftiga och hastiga svängningarna på ränteoch valutamarknaden har ökat efterfrågan på det slags försäkring mot finansiell risk som derivaten kan erbjuda. l Sverige uppgick den utestående stocken derivatkontrakt till drygt 7 650 miljarder kr i underliggande nominella belopp vid utgången av 1993. Den

genomsnittliga månadsomsättningen under året uppgick till ca l 500 miljarder kr Sveriges Riksbank, 1994.

5.6 i

Kreditexpansionen Sverige

Den genomgripande omvandlingen av de internationella och inhemska finansiella marknaderna har varit förenad med betydande förändringar och påfrestningar.

Avregleringen följdes av en kraftig kreditexpansion. Under en följd av år hade den sammanlagda utlåningen stocken till allmänheten motsvarat 70-80 procent av BNP då är dock inte den "grå" utlåningen inräknad. Från 1986 till 1990 ökade kreditvolymen från drygt 90 till drygt 140 procent av BNP, eller med över 1 000 miljarder kr. Hälften av ökningen låg i banksystemet, koncentrerad till icke-finansiella företag och utlandet. Bankernas utlåning till hushållen fördubblades, men den stora expansionen låg i mellanhandsinstituten. Den långvariga regleringen av kreditmarknaden hade sannolikt lett till ett ackumulerat kreditbehov och till betydande restriktioner placeramas möjligheter att fritt disponera kapital.

Diagram 5.3 Utlåning till allmänheten Miljarder kronor, 1980 års priser

Samspelet mellan den finansiella och reala ekonomin 153

Avregleringen sammanföll med en högkonjunktur. En stor del av den ökade kreditvolymen kom att placeras på tillgångsmarknader, t.ex. i fastigheter och aktier, där priserna redan börjat stiga. Bankernas utlåning i svensk valuta till förvaltningstjänster som t.ex. fastighetsförvaltning femdubblades mellan 1985 och 1990. Skuldsättningsgraden ökade och priserna på fastighetsmarknaden steg kraftigt, framför allt på kommersiella fastigheter och tlerfamiljsfastigheter.

Den privata konsumtionen ökade dessutom snabbt. Bara under tvåårsperioden 1986-1987 steg den med ca tio procent, vilket är den högsta ökningstakt uppmätts under den senaste fyrtioårsperioden.

som Samtidigt ökade hushållens disponibla inkomster endast med ca fem procent. Sparkvoten föll drastiskt, från drygt två procent av de disponibla inkomsterna till minus tre procent.

Prisuppgången på tillgångsmarknaderna var snabb, men relativt kortvarig. Redan omkring 1989-1990 började priserna stabiliseras, för att sedan följas kraftig nedgång.

av en

Diagram 5.4 Prisutvecklingen på olika fastighetstyper i relation till konsumentprisindex Index 198ll00

-- Hyreshusmed huvudsakligenlokaler

- Tillverkningsfastigheler

Egna hem

Hyreshusmed huvudsakligenbostäder

-

180-

1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993

Källa: SCB.

I takt med den snabba försämringen av ekonomin, höga realräntor och fortsatt prisfall på fastighetsmarknaden övergick fastighetskrisen till att bli finansiell kris. Krisen drabbade först de finansbolag som

en

mest beroende av utlåningen till fastighetssektorn. Det stod var emellertid snabbt klart att prisnedgången var av en sådan omfattning att även bankerna skulle få vidkännas betydande kreditförluster. Dessa ökade successivt.

154 Samspelet mellan den finansiella och reala ekonomin

Läget bedömdes så allvarligt att riksdagen i slutet 1992

av beslutade om en rad åtgärder för att stärka det finansiella systemet prop. l992/93:135. Ett sammanbrott för delar det finansiella

av systemet, t.ex. genom en s.k. bankpanik, hade kunnat medföra omfattande samhällsekonomiska kostnader.

Diagram 5.5 Bankernas resultat 1981-1993 Miljarder kronor

- Resultatföre förluster

s0.----.

Rörelseresultat

Kreditförluster

1ááiiiiéáiiäáäÃéáliiááå"iéáiáiéáâmiléááwiéáái"iééö"ilééämiééåmilées

Källa: Riksbanken.

5.7¶Finanskrisens

orsaker

Spekulativa bubblor

Finanskrisen utlöstes av de stora kreditförlusterna på fastighetsrelaterade lån, speciellt för kommersiella fastigheter. En vanlig uppfattning har därför varit att förklaringen till finanskrisen måste sökas på fastighetsmarknaden.

Ibland har utvecklingen förklarats med s.k. spekulativ bubbla

att en uppkommit. En sådan uppgång antas bero på förväntningar

om en framtida prisstegring som avviker från ekonomiska fundamenta grundläggande ekonomiska förhållanden och en övertro den

egna

2 kapitletl diskuteraskrisen utifrån merprincipiella utgångspunkter,vilket innebäratt enskilda bankers eller bankkontors agerande inte tas upp. Det innebär också att bankernasinterna organisation,t.ex.utformningen avriskkontrollsystem, inte tas

upp. Kapitlet begränsasdessutomtill attenbart beskriva den svenskafinansiella krisen. Ett flertal länderhar drabbatsav liknande problem,t.ex.Norge och Finland. För analys

en av dessaproblem, se t.ex. Lybeck 1992, BIS 1993, Steigum 1992 och NOU 1992:30. 2 Set.ex. Lindgren 1989 och Stiglitz 1990 for ingåendeanalys bubblor.

en mer av

Samspelet mellan den finansiella och reala ekonomin 155

förmågan att gå ur marknaden i tid. Detta inleder en självgenererande process, som förr eller senare tar ett abrupt slut.

Om detta gäller för prisuppgången under 1980-talet skulle stegringarna inte ha varit förankrade i den underliggande reala ekonomin. Stiglitz 1990 menar emellertid att det inte visat sig möjligt att empiriskt verifiera Förekomsten av spekulativa bubblor Stiglitz, 1990.

Tar man hänsyn till inflationen var prisuppgången för egna hem och industrifastigheter relativt måttlig diagram 5.4. Prisuppgången för kommersiella fastigheter och flerfamiljsfastigheter var dock betydligt starkare. Den genomsnittliga årliga reala prisökningen under perioden 1984-1990 uppgick till åtta å tio procent. Det statistiska materialet är emellertid behäftat med stor osäkerhet.

Skulddeflation

En annan typ av förklaring har beröringspunkter med Fishers 1933 skuldsättnings- och deflationsargument. Denna teori, som ursprungligen utvecklades för att förklara den stora depressionen, utgår från att en hög skuldsättningsgrad gör ekonomin mycket sårbar vid en konjunkturnedgång.

En direkt följd av den höga skuldsättningsgraden är ett större antal konkurser som fördjupar nedgången. Dessutom existerar en indirekt effekt som förmodligen har större betydelse eftersom den omfattar samtliga låntagare i ekonomin. Effekten uppstår från den förmögenhetsomfördelning som äger rum till följd av deflation. Fallande priser leder till att den reala skuldnivån stiger, vilket innebär en omfördelning av förmögenheter från låntagare till långivare. Låntagarnas lägre förmögenhet minskar både deras nuvarande och framtida efterfrågan och krisen fördjupas ytterligare. Ett slags spiral med fallande produktion och deflation inleds.

Oväntad deflation minskar visserligen låntagarnas förmögenhet, men samtidigt ökar långivarnas förmögenhet i motsvarande utsträckning. Det är därför inte uppenbart varför en sådan omfördelning skulle leda till en konjunkturnedgång. Vad som skulle kunna bidra till en konjunkturnedgång är att den samlade efterfrågan faller därför att långivarnas konsumtionsbenägenhet är lägre än låntagarnas. Det är dock inte klarlagt om så är fallet.

u Teoriema har bl.a. diskuteratsavBäckström 1993 och Söderström1993, men utifrån de invändningar som anförs här. n Fishers argument utgår från en ekonomi med hög skuldsättningsgrad,men även obelänade eller lågt belånade tillgångsvärden faller i pris och kan då dämpa investeringar och konsumtion.

156 Samspelet mellan den finansiella och reala ekonomin

En närbesläktad förklaring är att nedgången leder till ett prisfall, som är starkare för tillgångsvärden än för den löpande konsumtionen. Minskade förmögenhetsvärden skulle då kunna leda till att hushållens efterfrågan dämpas. Detta kan också påverka den förväntade avkastningen på investeringar.

Grundläggande ekonomiska förhållanden

svängningar i tillgångspriser är inte ovanliga. De kan ofta förklaras av förändringar i grundläggande ekonomiska förhållanden fundamenta. I sådana fall kan de utgöra värdefulla styrsignaler för resursallokeringen.

De förklaringar som tagit fasta på mer fundamentala orsakssamband har koncentrerat sig de omfattande förändringar av den ekonomiska politiken som ägde under 1980-talet och början

rum av l990-talet. Det gäller främst skattereformen, avregleringen den

av finansiella sektorn och penning- och valutapolitiken.

Diagram 5.6 Nominalränta och realiserad realränta Procent, S-árs statsobligationer

- Nominalrönta

Reulrönlo före skall

Realrönla efter skall

..::,.::;.Ä.. ...4,:::::1Äl::

-m1 .fijÄ

1970 1972 1974 1975 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 Anm.: Räntanär deflaterad med KPI. Källor: SCB och Konjunkturinstitutet.

Kreditmarknadens avreglering spelade betydande roll för fastig-

en hetsprisemas uppgång. Kreditkostnadema var låga. Avdragsreglema

Samspelet mellan den finansiella och reala ekonomin 157

och inflationen medförde att den realiserade realräntan efter skatt var negativ under större delen av 1980-talet.

Förväntningarna om bestående hög inflation var starka även om KPI-utvecklingen påverkades av skattereformen, särskilt momsbreddningen, vilket till att börja med sannolikt också gällde forväntningama om höga nominella skattesatser.

Diagram 5.7 Hushållens inllationsfirväntningar Procent

Konsumentprisindex

.. . . . nm.

1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995

Källa: SCB.

Lättillgängliga krediter gjorde det möjligt att utnyttja skattesystemet och inflationen fullt ut. En ökad skuldsättning var ett rationellt beteende. Byggande och boende var dessutom föremål för generösa offentliga subventioner.

Avregleringen av kreditmarknaden innebar att hushållen fick ökad tillgång till kredit. Detta ökade möjligheterna att omfördela kostnaderna för konsumtion och investeringar över livscykeln. Tillgångar som tidigare inte uppfattats som likvida blev belåningsbara, t.ex. egnahem, konst och båtar. Studier indikerar att hushållen tidigare varit föremål för kreditransonering Berg och Bergström, 1993.

När tillgångspriserna steg ökade sannolikt också viljan att bevilja krediter, eftersom prisuppgången ökade låntagarnas möjligheter att tillhandahålla säkerheter. Säkerhetemas bedömda marknadsvärde vägde dock sannolikt tyngre än låntagarnas långsiktiga betalningsförmåga.

2 Beslutbaserasoña påden förväntaderealräntan,somförenklat settärden nominella räntanminus förväntad inflation. Av beräkningstekniska skäl angeshär endast den realiseraderealräntansomärnominell ränta minus faktisk inflation se ävenkap. 2. I diagram 5.7 angesdock inflationsförväntningama.

158 Samspelet mellan den finansiella och reala ekonomin

Under 1989 började betingelsema för fastighetsmarknaden att förändras. Valutaregleringens avskaffande bidrog till att dämpa prisuppgången på kommersiella fastigheter, eftersom fastighetsbolag och institutioner i ökad utsträckning köpte fastigheter i utlandet.

Något senare började även de faktorer som bidragit till prisuppgången att verka i en annan riktning. Betoningen av inflationsbekämpningen avsnitt 2.2 dämpade förväntningarna om stigande priser och värden diagram 5.7.

Eftersom de nominella räntorna låg kvar på en hög nivå till stor

del p.g.a. den internationella utvecklingen i förening med den fasta växelkursen ledde inflationsnedgången till kraftigt stigande

realräntor före skatt. Omläggningen av kapitalbeskattningen medförde att realräntoma efter skatt steg ännu kraftigare. Prisfallet förstärktes av ökade driftskostnader momsbreddning etc. till följd av skattereformen. Avkastningskraven ökade dramatiskt.

Då konjunkturen vände nedåt minskade också efterfrågan på kommersiella lokaler med sjunkande hyror som följd, vilket ytterligare bidrog till att förstärka prisfallet. Bostadssubventionema började avvecklas. Dessutom skärptes fastighetsskatten och avskrivningsreglerna för bolag som bedriver handel med fastigheter.

Nedgången i inflation och uppgången i realräntor ledde sannolikt också till en ökad försiktighet med nya kontrakt, som troligen dröjer kvar. Aktiviteten på fastighetsmarknaden avtog betydligt.

Insättargarantier

Ljungqvist bil. 12 lägger större vikt än många andra bedömare vid de statliga insättargarantiernas effekter.

Sverige saknade och saknar fortfarande en formell inlåningsförsäkring, men Riksbankens funktion som bankernas bank kan ha uppfattats som ett underförstått åtagande. Som ett yttersta led i uppgiften att ansvara för landets betalningssystem har Riksbanken givits möjligheten att uppträda som lender of last resort för banker med akuta likviditetsproblem.

Insättargarantier kan påverka marknadsekonomin på ett sätt

som i sin tur kan få betydande reala effekter avsnitt 5.3. Bankerna får till den riskfria räntan tillgång till ett sparkapital, samtidigt som insättarna inte behöver bry sig om att utöva något ägaransvar för detta kapital och den förda utlåningspolitiken. Oberoende av vad som händer kan insättarna räkna med att få tillbaka sitt sparande antingen från bankerna själva eller från staten. I en sådan situation kan bankernas

Samspelet mellan den finansiella och reala ekonomin 159

ägare få incitament att välja en högre riskexponering än vad som annars skulle ha varit fallet.

Ett sådant finansiellt beteende kan i sin tur förklara varför nybyggnationen av fastigheter vid en ekonomisk uppgång blir alltför stor från ett samhällsekonomiskt perspektiv. Bankernas frikostiga utlåningspolitik innefattar nämligen en hög belåningsgrad på beviljade projekt. Ju högre belåningsgraden är, desto villigare blir fastighetsinvesterarna att ta risker i form av bl.a. mer omfattande projekt. Den större fastighetsstocken medför att fastigheterna blivit en mer riskfylld investering. Det större fastighetsutbudet innebär att priserna måste falla desto djupare i en ekonomisk nedgång jämfört med om fastighetsstocken varit mindre Ljungqvist, 1993 och bil. 12.

Ett mått på risktagandet är att bankernas lån till ñnansbolag och mellanhandsinstitut under perioden 1985-1991 ökade från tre procent av de totala tillgångarna till nio procent. Samtidigt sjönk andelen tillgångar med låg risk, t.ex. statspapper, vilket medförde totalt sett ökade risker OECD, l994b.

Analyser av bankpolitiken i USA, vilken praktiskt taget inte tillåter stora banker att gå omkull too big to fail, tyder också på negativa effekter. Större banker hade väsentligt lägre lönsamhet än mindre och medelstora banker under 1980-talet. Detta orsakades av att de större bankerna valde en större riskexponering såväl på balansräkningens tillgångssida som skuldsidan. Den ekonomiska nedgången med bl.a. fallande fastighetspriser drabbade därför de större bankerna hårdare. Argumentet är att denna investeringsfilosofi var en medveten satsning av de större bankerna eftersom de förväntade sig statligt stöd om det gick alltför illa Ljungqvist, bil. 12.

Ljungqvists analys ifrågasätter det gängse synsättet att orsaken till finanskrisen enbart ska sökas på fastighetsmarknaden eller i oväntade förändringar av den ekonomiska politiken. Han hävdar att snedvridna incitament i banksystemet kan ha bidragit till att möjliggöra överdrivna nybyggnationer och kraftiga prisfluktuationer.

Det är osäkert hur stor betydelse sådana effekter och mekanismer hade för den svenska bankkrisens förlopp. Den viktigaste omedelbara orsaken var att de svenska bankerna inte hade byggt upp de kontrollsystem som krävdes för att bemästra övergången till en avreglerad marknad med dess risker för betydande kreditförluster.

160 Samspelet mellan den finansiella och reala ekonomin

5.8¶De beslutens

ekonomisk-politiska

roll

En del av förändringarna i marknadens betingelser beror på besluten att avreglera den finansiella sektorn, men Ljungqvist bil. 12 ger ett annat perspektiv än det sedvanliga. Avregleringen kan sägas ha frilagt den snedvridna incitamentsstrukturen.

Problemet var i så fall inte själva avregleringen, utan slutsatsen skulle snarare bli att avregleringen inte gick tillräckligt långt. Hade den varit konsekvent borde man också ha uttalat och gjort troligt att någon insättargaranti inte fanns, inte ens implicit. Då skulle den underförstådda garantins bidrag till marknadens snedvridning ha undanröjts, och därmed hade incitamenten till riskexponering varit mindre.

Det finns emellertid starka skäl för att behålla explicita eller implicita statliga insättargarantier avsnitt 5.3. Frågan är istället vilka ingrepp som kan göras för att balansera garantins effekter incitamentsstrukturen. Ljungqvist bil. 12 ger sin bild av hur ett reformerat kapitaltäckningskrav skulle kunna utformas.

En alternativ eller kompletterande bedömning kan vara att bankreglering och banktillsyn var otillräcklig eller fungerade dåligt under 1980-talet, t.ex. vad gäller analysen av bankernas system för att bedöma och kontrollera risker.

De politiska besluten påverkade också de grundläggande ekonomiska förhållandenas utveckling. Det dåvarande skattesystemet förstärkte kreditexpansionen genom att subventionera låneñnansierade investeringar. Dröjsmålet med valutaavregleringen innebar sannolikt att efterfrågan koncentrerades till den inhemska marknaden i högre grad än nödvändigt. Ett exempel är att försäkringsbolagens placeringsplikt visserligen avskaffades 1986, men bolagen kom inte att omfattas av det utvidgade direktinvesteringsbegreppet förrän 1989. Under mellantiden innebar detta att deras betydande kapitalplaceringar"låstes in" på de svenska tillgångsmarknaderna, vilket lade en viktig grund för prisstegringar.

Valutaregleringen påverkade också penningpolitiken. Sverige bedrev vid denna tidpunkt en politik med fast växelkurs, vilket innebar att räntenivån och penningmängden måste anpassas så att den önskade växelkursen kunde upprätthållas. Därigenom kunde t.ex. räntan inte användas mer än marginellt för att påverka efterfrågan. Den expansiva effekt som kreditexpansionen gav upphov till borde normalt ha lett till valutautflöden som motverkade expansionen genom

Samspelet mellan den finansiella och reala ekonomin 161

att pressa upp räntan, men dessa utflöden försvårades av valutaregleringen.

Tabell 5.4 Icke statliga kapitaltransnktioner Miljarder kronor

1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 Direkta investeringar i utlandet 15,7 26,5 30,4 45,8 65,7 85,7 42,4 5,5 15,4 Aktiehandel i utländska aktier 0,0 -0,2 0,1 -3,l -27,9 -19,8 -14,2 -3,1 -0,8 Anm.: Uppgiñema för år 1985 och 1986 kommer från en tidigare källa än övriga år och är inte jämförbara. Källa: Riksbanken.

Den finanspolitik som bedrevs under 1980-talet var i längden svår att förena med en fast växelkurs, eftersom den inte var stram nog att förhindra en inflationsdrivande överhettning avsnitt 2.2. När åtstramningen inleddes 1990 innefattade den bl.a. neddragning

en av bostads- och byggsubventionema, som bidrog till det inledda prisfallet.

5.9¶Finanskrisens kostnader

De kreditförluster konstaterade och befarade hittills uppstått

som uppgår till över 200 miljarder kr. Beloppet kommer att fortsätta att stiga även om en del kommer att kunna återvinnas. Kreditförlusterna är inte alltid samhällsekonomiska minusposter fullt ut, eftersom en del av krediterna användes för att finansiera uppbyggnaden realeko-

av nomiska värden som fortfarande finns kvar.

Kreditförluster är och bör vara ett normalt inslag i bankernas verksamhet och risktagande som långivare. Normalt har dock de årliga kreditförlustema understigit en procent av utlåningen, medan de under krisperioden 1991-1993 årligen uppgått till ca tre procent av utlåningen och hotat banksystemets stabilitet.

Räntenedgången efter kronans fall och fram till början av 1994 har gynnat de finansiella instituten på flera olika sätt. Räntenedgången ledde till kursvinster på den räntebärande värdepappersportfölj Den

en. ökade aktiviteten på de finansiella marknaderna gav upphov till ökade provisions- och courtageintäkter. Räntenedgången minskade också tillströmningen av nya problemkrediter eñersom låntagamas betalningsförmåga förbättras. Dessutom innebar räntenedgången att

6 144634

162 Samspelet mellan den och reala ekonomin

finansiella

kostnaden för de befintliga problemengagemangen minskade, vilket

positiv effekt på bankernas räntenetto. gav en

Finans- och fastighetskrisen har emellertid fått realekonomiska konsekvenser även i andra avseenden, även om dessa än så länge är svåra att precisera. Prisuppgången på fastigheter medförde en överföring av reala resurser till byggsektorn och ledde till en större ökning nyproduktionen än vad som sannolikt annars skulle ha

av blivit fallet. Uppdrivna löner i byggnadsindustrin kan ha lett till felaktiga yrkesval, samtidigt som en ovilja att gå ned i lön kan fördröja omställningen till andra sektorer. Dessa samhällsekonomiska kostnader utlöstes krisen, men orsaken till problemen var snarare

av de faktorer underblåste uppgången.

som

Prisfallet i början 1990-talet medförde förmögenhetsförluster för

av bl.a. fastighetsägare, kreditinstitut och staten. Studier pekar på att hushållens nettoförmögenhet efter kreditavregleringen har fått ökad betydelse för att förklara den långsiktiga utvecklingen av den privata konsumtionen Berg och Bergström, 1993.

Förändrade förmögenhetsvärden kan då få indirekta reala effekter

att konsumtions- och sparbeteendet påverkas. Den uppgång av genom sparandet som skedde omkring 1990 förstärktes av fallande tillgångspriser önskan till skuldkonsolidering, vilket dämpade den

och en privata konsumtionen ytterligare och i förlängningen hämmade den ekonomiska tillväxten. Det viktigaste faktorn är emellertid hushållens långsiktiga inkomstförväntningar, vilka påverkas av faktorer som t.ex. tillväxt och arbetslöshet.

Latenta eller konstaterade förluster som skadar finansiella intermediärer kan också få allvarliga skadeverkningar på den reala ekonomin, även om dessa är svåra att mäta. Risken för att banksystemets utlåningskapacitet begränsas s.k. capital crunch har

- behandlats tidigare avsnitt 5.4.

En aspekt är den finansiella krisens samspel med konkur-

annan renssituationen på kreditmarknaden. Den svenska bankmarknaden domineras redan ett fåtal stora aktörer. Detta innebär en risk för

av oligopolvinster är förenade med samhällsekonomiska förluster.

som I samband med en fmaniell kris finns det risk för att konkurrensbegränsningarna ökar. Bankerna älva är i ett sådant läge intresserade

att återvinna tidigare förluster genom att höja räntemarginalerna. av Detta har också skett. Beräkningar tyder på att de högre marginalerna motsvarat indragning från låntagarna på 15-20 miljarder.

en

15För ytterligare analysavräntenedgångenseffekter, seBankstödsnämnden1993.

en Det ärför tidigt att bedömaeffekterna avränteuppgångensedanbörjan av 1994,men bankernassenastedelårsrapporterpekadefortfarandepå en påtaglig vinstförbättring.

Samspelet mellan den finansiella och reala ekonomin 163

Av avgörande betydelse är emellertid om investerarna har tillgång till alternativa finansieringskällor. Normalt kan småföretag förväntas ha en sämre tillgång till sådana. Någon statistik som belyser detta finns dock inte. Dessutom finns det anledning att anta de negativa effekterna av asymmetrisk information ökar i en konjunkturnedgång. Detta skulle då leda till högre kreditkostnader för just småföretag.

Diagram 5.8 Räntemarginaler Procent

1 Sverige

Tyskland

USA

19801981 19821983198419851986198719B8198919901991 19921993 Källa." IMF 1993.

Kreditförluster kan vidare leda till en allmän överdriven kreditåtstramning från bankernas sida, credit crunch. En sådan åtstramning skulle kunna medföra samhällsekonomiska kostnader i form

av uteblivna investeringar och ökade konkurser. Återigen är det svårt att finna belägg för att så skulle ha varit fallet, vissa metodo-

även om logiskt svårtolkade undersökningar antyder motsatsen Backteman och Herin, 1993.

Teorierna om asymmetrisk information pekar i och för sig på att småföretag skulle beröras i första hand, bl.a. mot bakgrund deras

av begränsade tillgång till annat externt kapital. Även bankernas

om utlåningsstatistik måste tolkas med mycket stor försiktighet visar den dock inte på någon markant nedgång för småföretagen. Detta kan dock bero på att många småföretag tvingats flytta över sin finansiering från andra kreditinstitut till bankerna Lundström m.fl., 1994.

164 Samspelet mellan den finansiella och reala ekonomin

Tabell 5.5 Bankernas utlåning till icke finansiella företag

Miljarder kronor

-

19 78,2 74,6 64,3

5 -

199 85,2 80,1 67,6

20 -

499 15,5 11,5 10,0 200 -

39,4 39,6 25,2 500 - Okänt antal 118,2 156,5 55,3 Summa 463,6 515,9 392,3 Anm.: Uppgifter for 1991 saknas. Källa: SCB.

Både capital crunch och credit Crunch kan innebära att en låntagares relation med banken skadas. Detta innebär att låntagaren förlorar det förtroende som byggts upp i banken. Att återupprätta detta hos långivare kan vara kostsamt, speciellt i ett sämre

en annan konjunkturläge där långivama inte är beredda att ta nya risker OBrien och Browne, 1992.

En subtil kostnad är om de statliga ingreppen i banksystemet

mer får effekter på kreditmarknadens framtida funktionssätt. Det kan t.ex. gälla incitamentsstrukturer och konkurrenssituationen mellan olika banker.

Den viktigaste kostnaden för bank- och fastighetskrisen var emellertid att den bidrog till att fördjupa nedgången i efterfrågan i början 1990-talet, och därmed bidrog till ett betydande produk-

av tionsbortfall. I den utsträckning detta bortfall bidragit till utslagningen av produktionskapacitet är sviterna ännu inte övervunna.

5.10¶Slutsatser

En av de viktigaste förändringarna av den ekonomiska politikens villkor under senare år är den finansiella sektorns kraftigt ökade betydelse. Den ökade betydelsen beror på att volymerna ökat kraftigt och på att marknaden avreglerats och integrerats alltmer med de internationella finansiella marknaderna.

Denna utveckling har ökat betydelsen av samspelet mellan den reala och den finansiella ekonomin. Förändringar och störningar i den reala ekonomin kan förstärkas genom sina finansiella återverkningar,

Samspelet mellan den finansiella och reala ekonomin 165

bl.a. genom effekter på företagens balansräkningar och på hushållens förmögenhet och konsumtionsbenägenhet.

De finansiella marknaderna präglas av förekomsten av asymmetrisk information, dvs. att parterna i många transaktioner har olika god kunskap om förutsättningarna för den verksamhet eller det objekt

som uppgörelsen gäller. Asymmetrin försvårar marknadernas funktionssätt. Den förklarar framväxten av finansiella mellanhänder intermediärer

-

for att undanröja en del av problemen. Ofta har också med - man offentliga regelsystem och tillsynsåtgärder försökt motverka de problem som den asymmetriska informationen ger upphov till.

De finansiella marknaderna är känsliga for offentliga ingrepp

som påverkar incitamentsstrukturen. De senaste årens finansiella kris påverkas bl.a. av samspelet mellan å sidan konj unkturutvecklingen

ena och å andra sidan kreditmarknadens avreglering, skattereformen och valutaavregleringen.

Vadsom är viktigt att uppmärksamma är emellertid inte bara de faktorer som aktivt bidrog till nedgången, utan också frågan varför

om uppgången på fastighetsmarknaden och de finansiella marknaderna dessförinnan hade blivit så stark. Ljungqvist bil. 12 pekar på den roll som underförstådda insättargarantier kan ha spelat för en stark riskexponering och därmed for större investeringar än marknaden i längden orkade förränta.

Resultaten av forskningen om finansiella acceleratorer kan tolkas som att förändringar i realräntan kan få stor betydelse for ett kritiskt ekonomiskt förlopp. I goda tider, när företagens balansräkningar är starka, behöver svängningar i räntan inte spela någon större roll,

men om företagens finansiella ställning redan är urgröpt kan en ränteuppgång kraftigt förvärra utvecklingen.

Innebörden av 1970- och 1980-talets förändringar är att den ekonomiska politiken måste ägna ökad uppmärksamhet hur finansiella mekanismer påverkar den reala utvecklingen. Därvid står frågan om realräntans utveckling samt samspelet med de internationella finansiella marknaderna i fokus.

En annan viktig faktor att uppmärksamma är förändringar i marknadsstrukturen. Derivatmarknadens snabba tillväxt öppnar

nya möjligheter till finansiella transaktioner underlättar den reala

som ekonomins funktionssätt, framförallt genom att omfördela risker.

166 Samspelet mellan den finansiella och reala ekonomin

Delar av derivatmarknaden är emellertid så pass oreglerad och dominerad ett fåtal stora aktörer, att störningar kan fortplantas till

av andra delar det finansiella systemet Sveriges Riksbank, 1994.

av Införandet kapitaltäckningskrav, redovisningsföreskrifter, lagstift-

av ning och system för riskkontroll måste hålla jämna steg med utvecklingen.

TCOIiCT Om tillVäXt KAPITEL

6.1¶Inledning

Tillväxt är en viktig förutsättning för att ekonomin ska fungera väl, idag och i framtiden. En stor del av välfärdssystemen bygger på förutsättningen om kontinuerlig tillväxt. En högre tillväxt i ekonomin kan också väntas bidra till att minska arbetslösheten och öka handlingsutrymmet för att lösa ekonomiska problem.

Inom ekonomisk teori och forskning har man systematiskt studerat tillväxtens mekanismer sedan 1700-talet. Frågeställningarna röner idag förnyat intresse. Syftet med detta kapitel är att översiktligt igenom teorier om tillväxt och empirisk forskning om dess bakomliggande mekanismer, begränsningar och förhållande till andra ekonomiska fenomen.

6.2¶Vad är ekonomiskt välstånd

De senaste dryga 100 åren har den ekonomiska tillväxten höjt den materiella levnadsstandarden i västvärlden på ett sätt som saknar motstycke i mänsklighetens historia.

Den höjda levnadsstandarden är ingen abstraktion. Människor äter, klär sig och bor i genomsnitt betydligt bättre än tidigare. Arbetstiden är bara drygt hälften av vad den var i slutet av l800-talet. Folkhälsan har förbättrats och medellivslängden har ökat. Tillgången till sjukvård och utbildning har ökat.

Trots dessa påtagliga resultat har meningen med att öka den materiella standarden ibland satts ifråga. Ett argument är att människor i gemen kanske inte är lyckligare nu än för 100 år sedan. I takt med att den materiella levnadsstandarden ökar växer också förväntningarna. Gårdagens lyx blir dagens basbehov. Intervjuundersökningar Easterlin, 1974 har funnit att människors välstånd i förhållande till andra betyder mer för deras känsla av lycka än välståndet 1sig.

168 Teorier tillväxt om

Tabell 6.1 BNP per capita 1870-1989 i 17 industriländer US dollar, köpkrañspariteter

1870 1913 1950 1973 1989 Australien 3 123 4 523 5 931 10 331 13 584 Japan 618 l 114 1 563 9 237 15 101 Kanada l 347 3 560 6 113 ll 866 17 576 USA 2 247 4 854 8 611 14103 18 317 Belgien 2 087 3 266 4 228 9 416 12 876 Danmark l 555 3 037 5 224 10 527 13 514 Frankrike l 571 2 734 4 149 10 323 13 837 Italien l 210 2 087 2 819 8 568 12 955 Nederländerna 2 064 3 178 4 706 10 267 12 737 Storbritannien 2 610 4 024 5 651 10 063 13 468 Tyskland l 300 2 606 3 339 10 110 13 989 Finland 933 l 727 3 480 9 072 13 934 Norge 1 190 2 079 4 541 9 346 16 500 Schweiz l 848 3 086 6 556 13 167 15 406 Sverige 1 316 2 450 5 331 11 292 14 912 Österrike l 433 2 667 2 852 8 644 12 585 Medelvärde l 653 2 937 4 693 10 396 14 456 Källor: Maddison 1991.

Att enbart fördela om de resurser som redan existerar kan vara förenat med konflikter för ett samhälle. En växande ekonomi gör det lättare att tillgodose befolkningens önskemål, alltfrån större sociala ambitioner till förbättrat miljöskydd.

Det är dock viktigt att uppmärksamma de påfrestningar som den ekonomiska tillväxten kan medföra. Inflyttningen från landsbygden till städerna kritiserades på sin tid för att skapa sociala problem. I dag gäller kritiken främst negativa effekter på miljön. Men den ekonomiska tillväxten skapar också resurser som gör det möjligt att lindra problemen. Politiska ingrepp kan bidra till att påverka tillväxten i socialt önskvärd och miljövänlig riktning.

Tillväxtmåttet

Bruttonationalprodukten BNP mäter värdet av alla varor och tjänster

produceras under ett år. Ekonomisk tillväxt definieras som som ökningen av BNP. Fler varor och tjänster blir tillgängliga for medborgarna. BNP är det vanligast använda måttet det materiella välståndet, det är inte heltäckande avsnitt 6.6.

men

Enbreddiskussion kring dessafrågor finnsi Produktivitetsdelegationensbetänkande SOU 1991:82.

Teorier om tillväxt 169

Ekonomisk tillväxt kan åstadkommas två sätt:

Genom ökade insatser av produktionsfaktorema arbetskraft, -

kapital eller naturresurser. Befolkningen arbetar mer, utnyttjar mer råvaror eller använder mer maskiner och andra hjälpmedel.

Genom att utnyttja produktionsfaktorema effektivare öka - -

produktiviteten. Arbetama producerar mer per arbetad timme eller per maskin.

Produktiviteten kan anges för varje produktionsfaktor t.ex. kapitalets produktivitet, som är produktionen per enhet kapital

maskiner, verktyg, byggnader etc. eller arbetskraftens produktivitet, som är produktionen per anställd eller arbetad timme.

Båda dessa produktivitetsmått beror på mängden arbetskraft i förhållande till mängden kapital, arbetskraftens utbildning och kvalitet, kapitalets tekniska nivå samt produktionsorganisationen m.m.

Ökningen av arbetskraftens produktivitet förklarar i stort sett hela tillväxten i BNP per capita bland industriländema sedan 1870 Maddison, 1991.

Av arbetskraftsproduktivitetens ökning utgörs mer än hälften av en ökning av den totala faktorproduktiviteten TFP Denison, 1985; OECD, 19930. Ökningen av den totala faktorproduktiviteten är den produktionsökning som inte beror på att produktionsfaktorema ökat i kvantitet, utan att de utnyttjats bättre eller att deras kvalitet förbättrats.

Total faktorproduktivitet beräknas som produktionen i förhållande till alla produktionsfaktorer. I realiteten begränsas beräkningen till de faktorer som man har ett tillförlitligt mått på, oftast arbetskraft och kapitalstock.

En ökning av TFP kan bland annat bero på arbetskraftens ökade utbildning och kompetens, bättre arbetsorganisation och högre kvalitet på kapitalet. En del av dessa faktorer går att mäta, t.ex. mängden utbildning. Men till stor del förblir ökningen i TFP oförklarad och sammanfattas ibland som teknisk utveckling. Denna "restpost" har karakteriserats som den ekonomiska tillväxtens motor.

170 Teorier om tillväxt

6.3¶Vad har hänt med tillväxten

Industriländernas ekonomiska utveckling under efterkrigstiden präglas av två drag:

En mycket snabb ekonomisk tillväxt i samtliga länder från -

andra världskrigets slut fram till 1970-talets början. Därefter

har tillväxten den har ändå i genomsnitt varit

mattats av, men

högre än mellan 1870 och 1950.

De länder som var relativt fattigare i utgångsläget har vuxit -

snabbare än genomsnittet. I stort sett alla industriländer har haft

snabbare tillväxt än det teknologiska ledarlandet USA

en

Varför mattades tillväxten av

Efter 1973 har den ekonomiska tillväxttakten bland industriländerna nära nog halverats jämfört med perioden efter andra världskriget.

Försöken att kvantifiera° orsakerna till den sjunkande tillväxttakten har inte givit några klara svar. Enligt t.ex. OECD 1993c förklarar en långsammare investeringstakt och mindre teknologisk draghjälp från USA en tredjedel av nedgången i produktivitetstillväxten bland industriländerna. Två tredjedelar förblir oförklarade.

I brist heltäckande förklaringar finns det flera hypoteser som kan ge delar av svaret.

En grupp förklaringar betonar de kortsiktiga faktorerna. Nedgången i tillväxttakt under 1970-talets början sammanföll med en period av makroekonomisk oro. Priserna olja och andra råvaror steg kraftigt. Systemet med fasta växelkurser bröt samman och inflationen steg. Fallet i efterfrågan ledde till lägre investeringar och sjunkande tillväxt. Tillväxten förblev dock lägre även efter att dessa orsaker försvunnit.

En annan grupp förklaringar tar fasta på att tillväxten under 1950och l960-talen var unikt hög. Flera delvis tillfälliga faktorer samverkade: återuppbyggnaden efter kriget, överföringen av arbetskraft

2Utvecklingen under efterkrigstiden ärunik. Frånslutet av 1800-talet fram till eñer andravärldskriget fannsinte alls sammagradavkonvergensmellan deindustrialiserade länderna Maddison, 1991. 3S.k. growth accaunting.

Teorier tillväxt 171

om

från jordbruket till mer produktiva näringar, höga födelsetal, en stabil makroekonomisk situation med låg inflation och fasta växelkurser, liberaliseringen av världshandeln samt möjligheten för övriga industriländer att hämta USA:s stora teknologiska försprång. Enligt denna syn skulle nedgången i tillväxttakt vara en återgång till en mer "normal" utveckling Abramovitz, 1989.

Nedgången i tillväxttakt har även förklarats med att västvärldens ekonomier började fungera sämre under 1970-talet på grund av högre skatter, växande offentliga utgifter, fler regleringar och ökat inflytande för olika särintressen Olson, 1982; 1988; Söderström m.fl., 1994. Agell m.fl. 1994 menar dock att det inte finns några entydiga samband mellan en stor offentlig sektor och låg ekonomisk tillväxt.

Konvergens och upphinnareffektef

Både teori och empiri ger stöd för att länder med lägre produktivitet i utgångsläget har en större potential för snabb tillväxt än andra. Bland de länder som är rika i dag går det att urskilja ett omvänt samband mellan deras produktivitetsnivå 1870 och deras tillväxt fram till i dag. Under perioden har också nästan alla utvecklade länder närmat sig ledarlandet USA Baumol, 1986.

Efterföljande länder kan imitera produktionsprocesser, arbetsorganisation och produkter från mer utvecklade länder. Efterkrigstidens ökade internationalisering har ökat möjligheterna till imitation. Varor, investeringskapital, idéer och kunskap har i ökande grad kunnat röra sig fritt mellan länder. När efterföljama successivt närmat sig ledarna minskar möjligheterna till snabba produktivitetsvinster och deras tillväxttakt avtar.

En viktig förklaring till den höga tillväxten bland industriländema under 1950- och 1960-talen var att Västeuropa och Japan fick del av det stora teknologiska försprång som ackumulerats i USA. Under de föregående decennierna hindrades världshandeln och kunskapsutbytet av protektionism och krig. Efterkrigstidens utveckling gynnade även USA, men eñersom efterföljama har mer att lära av ledaren än tvärtom växte övriga länder snabbare Baumol, 1986.

Konvergens innebär att en grupp länder konvergerar mot samma nivå. Upphinnarefekt är när övriga länderväxer snabbareän ledarlandet.

172 Teorier om tillväxt

Diagram 6.1 BNP per capita 1950och BNP-tillväxt 1950-1985i 24 OECD-länder

BNP-Tillväxti procent

6,5-

6o

5,5-

1.5 . . . . . . . . 1000 2000 3000 4000 5000 6000 7000 8000 9000 BNP/cupiio 1950i USdolIor.1985års priser

Källa: Summers och Heston 1991.

Diagram 6.2 BNP per capita 1950och BNP-tillväxt 1950-1985 i 57 länder

BNP-tillväxt i procent

6 o °

5.

000 4 8 ° 9 o o o ° 3- ° o oo o g 0 800 0 0 00 o o 2 0 g O o o o o o O cb 1 o ° o ° o ° o °

o ° o . . . . . . .

o 1 0 1000 2000 3000 4000 5000 6000 7000 8000 9000 BNP/capita1950i USdoIlar.1985 års priser

Källa: Summers och Heston 1991.

Teorier tillväxt 173

om

Den avklingande upphinnareffekten betraktas som en av förklaringama till varför tillväxttakten mattades av i början av 1970-talet. Studier bl.a. OECD 19930 tyder på att övriga industriländers

av produktivitetsnivåer har närmat sig USA:s så mycket att deras upphinnarpotential i stort sett är borta. Numera är det framför allt länder i Sydostasien och i viss mån Latinamerika som drar nytta av upphinnamas möjligheter.

Den ekonomiska forskningen om konvergens har dock utsatts för kritik. Framför allt har urvalet av länder kritiserats De Long, 1986. Majoriteten de länder som var fattiga början av efterkrigstiden har

av också haft den lägsta tillväxten under den efterföljande perioden.

Mindre utvecklade länder med en annorlunda produktionsstruktur, inkomsttördelning, utbildningsnivå etc. har inte någon självklar glädje

tekniska landvinningar i ledarländema. Abramovitz 1989 betonar av att länder oftast inte är teknologiskt eftersläpande av slump. Brister i social infrastruktur utbildningsnivå, institutionella faktorer som

- hindrar landet från att utveckla egen produktionsteknik kan också hindra det från att importera teknik utifrån.

6.4¶Teorier om tillväxtens drivkrafter

Det är bara under det senaste dryga seklet som västvärlden uppnått en ekonomisk tillväxt av en storlek som gjort varje generation märkbart rikare än sina föräldrar. Seklema dessförinnan var inte utan framsteg,

dessa så små att samtiden knappt kunde skönja dem. Enligt men var

visserligen osäkra uppskattningar av Kuznets genomgick den - genomsnittliga produktionen per capita i Västeuropa en dryg fördubbling mellan 1400-talets och 1800-talets början Maddison, 1991.

I ett samhälle till överväldigande delen fortfarande levde på

som jordbruk var konflikten mellan tillgången jord och en växande befolkning påtaglig. De ekonomer som, strax före industrialismens genombrott, formulerade de första teorierna om ekonomisk tillväxt kunde därför inte undvika frågan om det fanns någon gräns för tillväxten eller inte.

Tillväxt

- en omöjlighet

I Malthus 1798 värld ekonomisk tillväxt en omöjlighet på lång

var sikt. Där bestämdes produktionen enbart av tillgången på arbetskraft och ändliga naturresurser i huvudsak odlingsbar jord. Om inte

174 Teorier tillväxt om

befolkningsökningen kunde hållas tillbaka med förebyggande åtgärder skulle den tära så hårt på naturresursema att svält och andra katastrofer skulle bli resultatet.

Smith 1776 ansåg att länder med stora outnyttjade naturresurser och liten befolkning hade en mer gynnsam position än andra. Men han menade inte att detta avgjorde en nations välstånd. Smith betonade i stället de möjligheter till ökat välstånd som låg i att producera i större skala med mer kapital per arbetare och med en mer effektiv arbetsfördelning.

Mill 1848 hävdade att så länge tillgången på naturresurser var begränsad kunde stordriftsfördelar och ökade insatser av kapital bara ge tillväxt under en kortare tid. Mill hoppades dock att den tekniska utvecklingen skulle kunna ge en beständig tillväxt. Mill såg framtiden som en osäker kapplöpning mellan den tekniska utvecklingen och befolkningstillväxten. Så länge den första överträffade den senare skulle välståndet kunna fortsätta att öka.

Tillväxt

- en självklarhet

När utvecklingen fortskred under 1800-talet, levnadsstandarden höj des och även jordbruket drog nytta av de tekniska framstegen hamnade idéerna om tillväxtens gränser i bakgrunden, dock utan att försvinna helt. Två exempel är Jevons teorier på 1860-talet hur brist på kol

om skulle hejda industrialiseringen och Romklubbens farhågor 1970talet om en framtida brist olja och metaller. Sådana argument förekommer även i dagens miljödebatt avsnitt 6.6.

Ett annat viktigt undantag från det ringa intresset för ekonomisk tillväxt vid denna tidsperiod var Schumpeter 1911. Han avvisade uppfattningen att utvecklingen skedde genom en gradvis uppbyggnad av kapital och menade att utvecklingen skedde språngvis

genom entreprenörers innovationer Vinsterna entreprenörernas belöning

var för framgångsrika innovationer och en förutsättning för nya tekniska framsteg.

Kapitalets roll

Efter andra världskriget blev ekonomisk tillväxt ett förstahandsmål för många nationers politik och därmed återigen ett intressant område för ekonomisk forskning. Utvecklingen av moderna nationalräkenskaper

5Schumpeterdefinierade innovation somden ekonomiska tillämpningen avtekniska framsteg produkter eller produktionsprocesser.

Teorier om tillväxt 175

efterkrigstidens forskare helt empirisk grund än sina gav en annan föregångare. Det blev möjligt att formulera och testa teorier utifrån

exakta studier av tillväxtens historiska förlopp. mer

De första försöken att beskriva tillväxtens drivkrafter i en formaliserad modell gjordes Harrod 1939 och Domar 1946. l

av Harrod-Domarmodellen sker produktionen med hjälp av arbetskraft och kapital i fasta andelar utan möjlighet att byta den ena faktorn mot den andra, vilket kan upphov till permanent arbetslöshet. Modellen

ge

i första hand ett försök att förklara 1930-talsdepressionen och dess var massarbetslöshet, och mindre lämpad för långsiktig analys. Betoningen

kapitalbildningens avgörande roll fick emellertid ett stort inflytande av under efterkrigstiden.

Den neoklassiska tillväxtskolan, med Solow 1956 som mest framträdande namn, utvecklade en formaliserad modell där proportionerna mellan arbetskraft och kapital kunde variera.

En avgörande egenskap i modellen är den på marginalen avtagande avkastningen att öka mängden kapital per sysselsatt i ekonomin.

av När ekonomi utvecklas kan produktionen per capita växa snabbt till

en att börja med. Men avkastningen minskar när mängden kapital per sysselsatt successivt ökar. Investeringstakten avtar då och ekonomin rör sig mot jämvikt° med optimal mängd kapital per sysselsatt.

en en

Vid denna jämvikt växer ekonomin i takt med tillväxten i arbetskraften. Utbildning höjer arbetskraftens produktivitet, tekniska

som förbättringar ökar kapitalets produktivitet och framsteg i den

som övergripande organisationen kan dock få produktionen att växa utöver sysselsättningens tillväxttakt. Engångsförändringar, t.ex. ökad handel eller ökat sparande, kan i modellen lyfta produktionen till en högre nivå, men inte åstadkomma en permanent högre tillväxttakt.

Salter 1960 visade hur nyinvesteringar förde in tekniska framsteg i produktionsprocessen. Salter såg kapitalstocken som sammansatt av kapital olika "årgångar" med sin tids bästa teknik. När gammalt

av kapital byts mot nytt höjs den genomsnittliga produktiviteten.

Enligt den neoklassiska teorin bör länder med lägre utvecklingsnivå och lägre kapitalstock växa snabbare än mer utvecklade länder. Denna teori inte någon förklaring till varför många fattiga

ger länder har permanent lägre tillväxttakt än rika länder.

en

Nelson 1956 hävdade att länder med låga inkomster per capita och hög befolkningstillväxt kunde fastna i en jämviktsbana, där

6S.k. steadystate.

176 Teorier tillväxt om

sparandet inte räckte för att bygga upp något produktionskapitaU Botemedlet ansågs vara att försöka ge ekonomin kraftig skjuts en framåt genom att antingen höja det inhemska sparandet vanligt i de socialistiska länderna eller genom en stor överföring av utländskt investeringskapital ofta förespråkad som lösning för utvecklingsländema.

Empiriska studier av bl.a. Abramovitz 1956 av historiska data i USA visade att bara en mindre del av den ekonomiska tillväxten berodde på ökningen av mängden kapital per sysselsatt. Huvuddelen berodde på tekniska framsteg, förbättringar i arbetskraftens kvalitet, utnyttjande av skalfördelar och allmänt bättre resursanvändning i ekonomin.

Kritiken mot den neoklassiska tillvåxtmodellen går ut på att den, sin elegans till trots, mer beskriver tillväxtens förlopp än förklarar det. Teorin erkänner den tekniska utvecklingens roll som tillväxtens yttersta motor, men förklarar inte dess mekanismer. Dessa mekanismers betydelse har varit utgångspunkten för den senaste generationen tillväxtteorier.

Humankapitalets betydelse

Schultz 1961 använde begreppet humankapital som ett samlingsnamn för de kunskaper och färdigheter arbetskraften besitter. Humankapital utgörs först och främst av utbildning och yrkeserfarenhet, men även hälsa och sociala färdigheter kan räknas dit. Humankapitalet har betydelse för den ekonomiska utvecklingen främst genom att det höjer arbetskraftens bidrag till produktionen och underlättar för arbetskraften att förstå och utnyttja teknologiska framsteg. Vissa t.ex. Uzawa, 1965 betraktar humankapitalet som en egen produktionsfaktor vid sidan av kapital och arbetskraft.

Gemensamt för alla utvecklade länder är att de har höjt sin befolknings utbildningsnivå kraftigt under utvecklingsprocessens gång. Kendrick 1976 beräknade att över hälften USA:s kapitalstock av bestod av humankapital redan 1969. När Denison 1985 uppskattade olika faktorers bidrag till ökningen arbetskraftens produktivitet i av

7 S.k. low-level equilibrium trap. 1820varden genomsnittliga skolutbildningen i Frankrike, Tyskland, Japan,Holland, Storbritannien och USA runt två år. 1989var den elva år och förmodligen av högre kvalitet och jämnare fördelad bland befolkningen Maddison, 1991.

Teorier tillväxt 177

om

USA mellan 1948 och 1979 fann han att förlängd utbildning betydde lika mycket ökningen av mängden fysiskt kapital

som

Lucas 1990 utgår från den neoklassiska tillväxtmodellen se ovan. Han visar hur skillnader i tillgången humankapital kan förklara varför fysiskt kapital inte produktivt i fattigare länder,

är mer trots en större tillgång på arbetskraft. Brist på humankapital och därmed sämre förmåga att utnyttja fysiskt kapital och tekniska framsteg förklaring till varför de flesta fattiga länder växer

är en långsammare än de rika länderna.

Barro 1991 studerar 98 länder mellan 1960 och 1985. I-lan finner ett starkt samband mellan deras mängd av humankapital° i utgångsläget och deras tillväxttakt under perioden. Länder med en relativt låg inkomstnivå växer snabbare än rika länder endast om de har en stor mängd humankapital i förhållande till sin BNP.

Mankiw mil. 1992 visar i en studie över 121 länder mellan 1960 och 1985 att en traditionell neoklassisk tillväxtmodell förklarar tillväxten betydligt bättre om den kompletteras med humankapital.

Ett problem vid bedömningen av humankapitalets betydelse för den ekonomiska tillväxten är att det kan finnas ett omvänt orsakssamband. Länder med hög ekonomisk tillväxt har större möjlighet att utbilda en större del av sin befolkning. Investeringar i formell utbildning kan också överskatta uppbyggnaden av humankapital om de delvis ersätter informell utbildning på t.ex. arbetsplatser.

Studier på individnivå Becker, 1975; Björklund, 1992 har visat att de som har utbildat sig erhåller en märkbart högre livslön än övriga. Detta behöver inte vara effekten av en produktivitetsökning som beror på kunskapsöverföringen. Det kan också förklaras med att människor med goda förutsättningar väljer att utbilda sig. Utbildning kan ses som en signal om individens kapacitet Spence, 1974.

Externa effekter och innovationer

Nedgången i tillväxttakt i västvärlden under 1970-talet visade att det inte gick att ta den ekonomiska tillväxten för given. Intresset för tillväxtens mekanismer och drivkrafter intensifierades. Den ekono-

9 Denison förklarar dock hälñen av ökningen i arbetskrañens produktivitet med allmännaframsteg i teknik och kunskaper.Därmed kan han ha underskattatkapitalets roll genomatt nytt kapital för ny teknik i produktionen. Detsammakan dock sägas omhumankapital. Abramovitz 1989 för endiskussionomden s.k growthaccountingskolan. ° andelenungai skolutbildning.

Mätt som

178 Teorier om tillväxt

miska forskningen sökte en teori som bättre än den neoklassiska modellen förklarar:

teknologisk utveckling och vad som bestämmer långsiktig -

tillväxt,

varför olika länders tillväxttakter permanent kan skilja sig.

-

Enligt neoklassisk tillväxtteori gör teknologisk utveckling att avkastningen på kapitalet inte reduceras till en nivå där incitamenten att investera försvinner. Ekonomin kan då fortsätta att växa även lång sikt.

Den moderna tillväxteorin kallas ofta för endogen tillväxtteori, eftersom den tekniska utvecklingen bestäms endogent inom modellerna och inte är exogent given som i tidigare teorier. Den endogena tillväxtteorin betonar innovationer och positiva externa effekter som förklaringar till teknologisk utveckling.

Redan under 1960-talet ansåg Arrow 1962 att det var otillfredställande med en tillväxtteori som inte förklarar den teknologiska utvecklingen, utan till så stor del bygger på oförklarade faktorer. Han var den förste som försökte föra in den teknologiska utvecklingens mekanismer i den neoklassiska modellen. Han såg teknologiska framsteg som biprodukter externa effekter av investeringar, som sprids till övriga sektorer i ekonomin.

Romer 1986 bygger vidare denna tanke. Han utgår från att humankapital inte bara har en direkt effekt produktionen utan även positiva externa effekter. Utbildade arbetare i ett företag kan t.ex. utveckla nya produktionsmetoder som andra företag kopierar. Med tillräckligt stora externa effekter är den marginella avkastningen i produktionen inte avtagande. Tvärtom kan den t.o.m. vara växande.

Den "nya tillväxtskolans" antagande om positiva externa effekter av utbildning och dess roll som drivkraft för teknisk utveckling har tagits till intäkt för att motivera större offentliga insatser för utbildning och forskning. Ännu har den empiriska forskningen dock inte kommit särskilt långt med att empiriskt befästa de nya tillväxtteoriemas teser.

Teknologiska framsteg behöver inte enbart förklaras med positiva externa effekter. De kan också förklaras med affärsmässiga satsningar på innovationer. Romer 1990 utgår ifrån att den tekniska utvecklingen drivs av vinstmaximerande individers innovationer. Teknisk utveckling är dock ofta, som framgått ovan, till stor del en allmän nyttighet med betydande positiva externa effekter som det är svårt för den enskilde innovatören att dra full fördel av. Risken är därför att det

Teorier om tillväxt 179

kommer att användas för lite resurser för att forska fram ny teknik om helt fri konkurrens råder. Sådana resonemang bygger vanligen på Schumpeters 1911 teorier. Denne menar att tillfälliga monopolvinster ger incitament till innovationer, och att sådana monopol behövs för att stimulera teknologisk utveckling.

Institutionernas betydelse

De teorier som refererats hittills betonar de enskilda produktionsfaktorernas betydelse för den ekonomiska tillväxten. En annan forskningstradition uppmärksammar de institutionella ramarnas betydelse för hur dessa faktorer tas till vara.

Redan Mill 1848 betonade den lagskyddade äganderättens betydelse för sparande och investeringar. Coase 1960 lyfter fram transaktionskostnadernas betydelse for den ekonomiska utvecklingen.

North 1990 hävdar att den avgörande skillnaden mellan de länder

lyckats lyfta sig fattigdomen och de som stagnerat är att de som ur förra lyckats bygga institutioner som skyddat de ekonomiska fri-

upp och rättigheterna och sänkt kostnaderna för ekonomiska transaktioner. Till institutioner räknar North främst statsmakten och lagarna, men även organisationer, informella regler och sociala normer. I framgångsrika länder har institutionerna kommit att stödja verksamheter som skapar välstånd.

Institutioner förändras och utvecklas kontinuerligt. Den ökande internationaliseringen är en påverkande faktor i denna process. institutionella reformer sprids ofta genom handel och annat ekonomiskt samarbete."

Den ekonomiska politiken har också en väsentlig inverkan på utvecklingen av ett lands institutioner. De offentliga skatte- och transfereringssystemen är exempel på institutioner som påverkar tillväxten i ekonomin genom effekter på incitamentsstruktur och arbetsutbud.

Sambandet mellan institutionerna och den ekonomiska tillväxten är dubbelriktat. Samhällen som börjat utveckla goda institutioner kan uppnå ekonomiska framsteg som skapar förutsättningar för fler reformer. På samma sätt kan andra samhällen hamna i en ond cirkel där institutionerna håller tillbaka utvecklingen och olika grupper ökar sitt välstånd på bekostnad av andra.

" Spaniensmedlemsskapi EU ansest.ex hahatt storbetydelseför landetsekonomiska och politiska modernisering.

180 Teorier tillväxt om

I tredje världen finns åtskilliga exempel på länder där de befintliga institutionerna och statsmakten berikar den makthavande

gruppen Vedovato, 1990. Brist på utbildad arbetskraft kan bero på ett privilegiesystem som reserverar karriärmöjligheter för ett fåtal. Brist på investeringsvilligt kapital kan bero osäkra äganderätter. institutionella reformer kan därför vara en förutsättning för att lån och bistånd ska få någon varaktig effekt.

Att dåliga institutioner hämmar tillväxten i många länder tyder att det är svårt att skapa och bibehålla goda institutionella

arrangemang. Men det finns trots allt upplyftande exempel. Vid mitten av 1800-talet var Japan isolerat och efterblivet. Västerländska iakttagare ansåg att japanernas karaktär gjorde dem oförmögna till ekonomisk utveckling. Redan vid slutet av 1800-talet var den japanska ekonomin en av de ekonomier som växte snabbast i världen. För bara några årtionden sedan togs det ofta för givet att den kinesiska kulturen inte passade ,for modernt ekonomiskt liv. I dag är den ekonomiska tillväxten i delar av Kina den högsta i världen.

Inkomstfördelningens roll

Det är en vanlig föreställning att hög ekonomisk tillväxt leder till

en mer ojämn fördelning av inkomster i ett samhälle. En orsak skulle vara att snabb ekonomisk utveckling medför en omfattande

omvandling av samhället som åtminstone till början rika

- en - gynnar grupper mer än fattiga.

Kuznets 1955 hävdar att inkomstfördelningen blir mer ojämn under det första stadiet av en ekonomisk utvecklingsfas för att jämnas ut längre fram i utvecklingen den s.k. Kuznetskurvan. Kuznets stödjer sig på den historiska utvecklingen i flera redan utvecklade västländer. Studier av en större grupp av länder ger dock ett mer blandat resultat. Summers m.fl. 1984 finner att inkomstfördelningen jämnats ut märkbart i industriländerna mellan 1950 och 1980. Inom medelinkomstländema var inkomstutjämningen mycket mindre, och för de fattigaste länderna hade inkomstskillnaderna ökat.

Andra studier visar att ekonomisk tillväxt inte ens inledningsvis behöver medföra en försämrad inkomstfördelning Fields och Jakubsen, 1993. Ländernai Ostasien brukar anföras som exempel på att en förhållandevis jämn inkomstfördelning kan skapa ett tillväxtvänligt klimat. l t.ex. Korea, Taiwan och Indonesien blev redan

en från början ganska jämn inkomstfördelning ännu jämnare mellan 1960 och 1980 Världsbanken, 1993.

Teorier om tillväxt 181

De senaste åren har mycket forskning ägnats hur inkomstfördelningen påverkar tillväxten t.ex. Alesina och Perotti, 1993. Denna forskning har kopplingar till den s.k endogena tillväxtteorin. Persson och Tabellini 1994 studerar sambandet mellan inkomstfördelning och tillväxt i ett stort antal länder, både utvecklade och mindre utvecklade. De finner att mer ojämn inkomstfördelningen är i början perioden, desto lägre blir tillväxten därefter. Alesina och

av Rodrik 1994 kommer fram till liknande resultat. De finner även att

ojämn förmögenhetsfördelning påverkar tillväxten negativt. en

Intemationaliseringens för tillväxten

betydelse

Redan Smith 1776 lyfte fram arbetsfördelningens betydelse for ekonomiska framsteg. Det traditionella sättet på handeln är att

att se den ökar välfärden att varje land specialiserar sig enligt sina

genom komparativa fördelar. De vidgade marknaderna gör det också möjligt för producenter att dra nytta av stordriftsfördelar och utnyttja effektivare produktionsprocesser.

Enligt neoklassisk tillväxtteori ger ökad handel engångsvinster for ekonomin. Nivån på produktionen höjs, men tillväxttakten ökar inte. Återkommande liberaliseringar utrikeshandeln, t.ex. de som ägt

av

under efterkrigstiden, kan dock bidra till en högre tillväxttakt rum under sitt genomförande.

Handelsliberaliseringars dynamiska effekter har varit föremål för många studier. Baldwin 1989, 1992 menar att en förbättrad resursallokering ökad ekonomisk effektivitet i produktionen,

ger en vilket ökar sparandet, investeringarna samt incitamenten for teknologisk utveckling.

Internationalisering kan ökad tillväxt genom överföring av

ge teknologi mellan länder. Teknologispridning innebär att eftersläpande länder kan tillgodogöra sig ledarländemas framsteg avsnitt 6.3. Multinationella företags direktinvesteringar kan befrämja den teknologiska utvecklingen och öka produktiviteten genom t.ex. intemutbildning, extemaliteter och ökad konkurrens Blomström och Wolff, 1990

Teorin endogen tillväxt har uppmärksammat utrikeshandelns

om betydelse för att sprida forskning och kunskap mellan länder. Detta kan gynna alla inblandade, inte bara upphinnarländema. Därmed skulle handel kunna ha långsiktig betydelse för tillväxttakten i alla länder. Krugman 1990 påpekar att forskning och innovationer kostar lika mycket i små ekonomier som i stora. Den potentiella avkast-

182 Teorier om tillväxt

ningen av innovationer är däremot högre i större ekonomier. lnternationell integration som vidgar marknaderna kan därför uppmuntra innovationer och öka tillväxttakten.

Grossman och Helpman 1991 visar att integrering av världsmarknaden leder till specialisering mellan länder. Detta leder till att resurserna för forskning och utveckling används mer effektivt. Mindre av resurserna kommer att användas till att reproducera FoU i andra länder, mer till att utveckla nya idéer.

Young 1991 pekar på en annan mekanism. Om kunskaper förvärvade inom en bransch är till nytta för andra branscher inom

samma land, kan ökad utrikeshandel inom en bransch stimulera hela landets tekniska utveckling och tillväxttakt.

6.5¶Hur ska tillväxt mätas

BNP-måttets brister

Bruttonationalprodukten BNP enligt nationalräkenskapema mäter marknadsvärdet av den produktion av varor och tjänster För slutlig användning säljs marknaden. Den offentliga produktionen

som ingår också i BNP, men värderas i likhet med vissa andra poster enligt särskilda principer, eftersom den i regel saknar marknadspris.

Nationalräkenskaperna NR har kritiserats:

Hushållens produktion av varor och tjänster registreras -

inte i NR.

En del av det som i NR klassificeras som konsumtion

-

borde i stället betecknas som investeringar. Det gäller t.ex. utgifter För utbildning och för forskning och utveckling, liksom hushållens inköp av varaktiga konsumtionsvaror.

En del av det som i NR klassificeras som slutlig användning

-

borde i stället betraktas som insats och därmed inte ingå i BNP.

z Till slutlig användningräknaskonsumtionoch investeringar.Om ävenproduktionen av insatsvaror räknades i BNP skulle detta innebäraen dubbelräkning, eñersom värdet av dessaredan ingår i priset på de slutliga produkterna. Sålundaingår värdet av det bröd som konsumeras privat i BNP, medan det bröd som levereras till restaurangernainte ingår som en särskild post, utan som en del av värdet på restaurangtjänstema.

Teorier om tillväxt 183

Det gäller t.ex. polisens verksamhet, som idag räknas som

offentlig konsumtion. De privata vaktbolagens tjänster däremot

betraktas som insats, när de säljs till företagen.

NR registrerar inte de kostnader som miljöproblemen och för- -

slitningen av naturresursema ger upphov till.

BNP avspeglar inte inkomstfördelningen i samhället.

-

Andra mått ekonomiskt välstånd

på

Eisner 1988 redovisar ett antal försök att bygga ut de amerikanska nationalräkenskaperna så att de bättre avspeglar den produktion som bidrar till det ekonomiska välståndet. De alternativa BNP-siffror som framkommer i dessa beräkningar skiljer sig väsentligt från den officiellt registrerade BNP. Även när det gäller tillväxttakten uppstår skillnader gentemot de officiella siffrorna. I flertalet fall är dock skillnaden inte särskilt stor.

Det har också gjorts försök att utveckla mer övergripande mått på samhällelig välfärd, bl.a. i syfte att möjliggöra mer rättvisande jämförelser mellan länder. UNDP 1994 redovisar ett sådant mått under beteckningen human development index. Detta väger samman förväntad livslängd, utbildningsnivå och inkomstnivå. Andra varianter

detta index inbegriper även mått på inkomstfördelning och av jämlikhet.

Även i Sverige pågår sedan några år ett arbete med att komplettera de konventionella nationalräkenskapernai syfte att hantera några av de brister som nämndes ovan.

I LU 90 fördes en diskussion om möjligheterna att analysera den ekonomiska utvecklingen i förändringar i nationalförmögen-

termer av heten, definierad som nuvärdet av all framtida konsumtion i vid mening. En fördel med nationalförmögenheten som välfárdsindikator är att den vidgar perspektivet på välfärden till att också omfatta de framtida konsumtionsmöjlighetema. En ökning av dagens konsumtion

sker till priset minskade konsumtionsmöjligheter i framtiden som av kan leda till minskning av nationalförmögenheten.

en

184 Teorier tillväxt

om

Tabell 6.2 Human Development Index

Medellivs- lltbildnings- BNP er Human

Dettamått vägersammanläs- och skrivkunnigheten och genomsnittligt antal skolår hos befolkningen. 2US dollar och köpkrañspariteter. Källa: UNDP 1994.

I bilaga 11 till LU 92 redovisades beräkningar nationalförmö-

av genheten såsom den definieras i nationalräkenskaperna. Enligt dessa beräkningar uppgick den samlade förmögenheten till 4 700

ca miljarder kronor 1990, eller drygt tre gånger BNP år tab.

samma 6.3. Den reala förmögenhetstillväxten 1981-1990 beräknades uppgå till 2,3 procent per år, dvs. något mer än BNP-tillväxten under samma period.

Avgränsningen till nationalräkenskapsdeñnitionen innebar dock att flera viktiga törmögenhetsposter hamnade utanför kalkylen. Det gällde inte minst värdet av humankapitalet kunskaper och hälsa och naturkapitalet.

Ett försök att beräkna kunskapskapitalets och utbildningsinvesteringamas storlek redovisas i Ahlroth m.fl. 1994. Beräkningarna avser 1967, 1973, 1980 och 1990. Resultaten varierar väsentligt beroende på vilken beräkningsmetod används. I samtliga fall

som redovisas dock ett samlat kunskapskapital som i storlek vida överstiger nationalförmögenheten enligt nationalräkenskaperna tab. 6.3. Den årliga tillväxten av kunskapskapitalet mellan 1980 och 1990

var däremot lägre än for den konventionellt beräknade nationalförmögenheten, oavsett beräkningsmetod.

Teorier tillväxt

om

Tabell 6.3 Bruttonationalprodukt och nationalülrmögenhet Miljarder kronor, löpande priser

Kunskapskapitalz

Enligt nationalräkenskapema. 1 Beräkningsmetodema skiljer sig med avseendepå huruvida avkastningenpå utbildning räknas fore eller eller skatt samthuruvida värdet av fritiden inkluderas i måttet. Källor: SCBoch Ahlroth m.fl. 1994.

Vid Konjunkturinstitutet och Statistiska centralbyrån pågår ett arbete med att utveckla metoder för att inkludera miljö- och naturresurser i nationalräkenskapema.

l rapport från miljövårdsberedningen redovisas beräkningar av

en den svenska miljöskulden SOU 1992:58. Miljöskulden definieras

kostnaden för att återställa miljöskador som är tekniskt-ekonosom miskt återställbara samt storleken på det kapital som erfordras för att betala återkommande reparationsinsatser.

Den årliga ökningen miljöskulden beräknas uppgå till knappt

av sju miljarder kronor, eller 0,5 procent av BNP 1990. Detta är den

skulle behöva avsättas varje år for att miljötillståndet inte summa som ska försämras. Denna siffra kan jämföras med den årliga ökning av nationalformögenheten 2,3 procent som redovisas i bilaga 11 till LU 92. Jämförelsen visar att det underhåll som krävs för att miljöskulden inte ska öka än väl skulle kunna bekostas av de medel

mer

ökningen den konventionellt uppmätta nationalförmögenheten som av ställer till förfogande.

6.6¶Tillväxtens

gränser

Om anlägger ett mycket långt tidsperspektiv är det närmast

man självklart att tillväxten har gräns. Det mänskliga livet kommer en

en dag att upphöra. Om tidsperspektivet begränsas är emellertid svaret mindre uppenbart. Några argument har varit särskilt framträdande i diskussionen om tillväxtens gränser:

Tillgången till vissa icke förnybara naturresurser metaller, olja -

o.d. är begränsad. Detta avspeglas bl.a. i den s.k. Romklubbens rapport Meadows mil., 1972.

186 Teorier om tillväxt

Tjänstesektoms växande andel av ekonomin har framhållits - som

en tillväxtbegränsande faktor, därför att produktiviteten tenderar

att växa långsammare i många tjänstesektorer än i varuproduktionen.

Människans påverkan på miljön överstiger i många avseenden -

vad som är ekologiskt hållbart lång sikt. Problemet förvärras av att många länder i tredje världen står tröskeln till

en

omfattande industrialisering. Kostnaderna för en miljömässigt uthållig utveckling kan vara så stora att de begränsar tillväxten.

Icke-förnybara naturresurser

Romklubbens rapport mottogs först med stort intresse, men kom så småningom att utsättas för hård kritik. Författarna hade inte tagit hänsyn till att ökande knapphet på naturresurser skulle leda till högre priser. Detta borde bidra till minskad resursförbrukning genom bättre hushållning, utnyttjande av resurssnålare teknik och utveckling av ersättningsprodukter. De kända resurserna kommer därför, allt annat lika, att räcka avsevärt mycket längre än vad en enkel trendframskrivning kan visa.

Även Romklubbens beräkningar visade sig orealistiska kvarstår

om fortfarande frågan om tillgången till naturresurser kommer att utgöra en begränsning för tillväxten. Trots omfattande forskning är frågan inte slutgiltigt besvarad. Det finns emellertid inte

några tecken som tyder på en nära förestående resursbrist. Barnett 1979 har studerat data från flera länder utan att finna några tecken ökande resursknapphet under perioden efter andra världskriget.

Tjänstesektoms betydelse

Problemet med tjänstesektoms långsamma produktivitetstillväxt i förhållande till den varuproducerande sektorn uppmärksammades redan på 1960-talet av Baumol 1967. Med hjälp av några förenklade antaganden visade han att relativpriset på tjänster i förhållande till varor skulle stiga utan gräns. Därav drog Baumol slutsatsen att tjänstesektom så småningom skulle försvinna därför att tjänsterna skulle bli för dyra.

Analysen utvecklades sedan av andra som visade att efterfrågan på tjänster kunde fortsätta att växa trots att relativpriset ökade, förutsatt att höjda inkomster betydde mer för efterfrågan på tjänster än höjda priser.

Teorier om tillväxt 187

Den historiska utvecklingen kan inte sägas stödja Baumols slutsats. Tjänstesektoms andel av sysselsättningen har ökat kraftigt under de senaste decennierna avsnitt 3.2. Samtidigt har dock vissa tjänster nästan helt försvunnit, delvis på grund av teknisk utveckling, men också grund av ökade kostnader. Skoputsning och rakning utförs t.ex. i dag sällan på kommersiell basis i Sverige.

Att tjänstesektom fortsatt växa innebär att Baumols andra antagande om en permanent skillnad i produktivitetstillväxt mellan

och tjänstesektorerna kommer i centrum. Om detta antagande är varuriktigt kommer tjänstesektorns växande andel av sysselsättningen att begränsa den samlade tillväxten.

Arbetsproduktivitetens tillväxttakt var under 1970- och 1980-talet lägre i de flesta tjänstesektorer än i de varuproducerande sektorerna. Skillnaden kan bero på inneboende egenskaper hos tjänsterna

minskar utrymmet för produktivitetshöjande insatser. Samtidigt som har dock många tjänsteproducenter varit mer skyddade från såväl inhemsk internationell konkurrens, vilket kan vara en väl så

som viktig förklaring till den långsamma produktivitetstillväxten.

Såväl den växande internationella konkurrensen som de senaste årens avregleringar har antagligen bidragit till att öka effektiviseringstrycket inom många tjänstenäringar. Tillsammans med den moderna informationsteknologins möjligheter kan detta leda till en betydligt snabbare produktivitetstillväxt i vissa tjänstesektorer framöver. Andra tjänster är antagligen svårare att effektivisera, därför att tjänstens kvalitet är så intimt förknippad med den tid som läggs ned på att utföra den.

Miljö och tillväxt

Sambandet mellan ekonomisk tillväxt och miljöpåverkan är komplicerat. Debatten har dominerats av föreställningar om enkla samband. De få empiriska studier genomförts ger dock inga entydiga besked.

som

l ett historiskt perspektiv är det uppenbart att många miljöproblem hört intimt samman med den ekonomiska tillväxten. Med ökande industriproduktion följde länge också ökande utsläpp av miljöfarliga ämnen och negativ miljöpåverkan. Under de senaste decennier-

annan

har denna trend brutits i flera avseenden, såväl i Sverige som i na andra industriländer.

J Se produktivitetsdelegationens betänkandeSOU 1991:82 samt kapitel 7 för en diskussion om produktivitetsutvecklingen i olika sektorer.

188 Teorier tillväxt om

De empiriska studier som gjorts av sambandet mellan olika länders inkomstnivå och deras utsläpp av miljöförstörande ämnen bekräftar detta mönster. Det typiska är att utsläppen ökar under ländernas industrialiseringsfas. När inkomstnivån är tillräckligt hög får länderna dock i regel kontroll över problemen. Alla miljöproblem uppvisar emellertid inte detta mönster. Koldioxidutsläppen ökar t.ex. med inkomsterna även på högre inkomsmivåer Molander, bil. 2. Wibe 1990 konstaterade att de svenska utsläppen mellan 1970 och 1985 minskade mest under perioder med snabb tillväxt.

Utvecklingen mot minskande miljöpåverkan vid växande inkomster kan förklaras av flera faktorer:

Kunskapens växande betydelse förändrar den ekonomiska ut- vecklingens karaktär. Varje krona i bruttonationalprodukten fordrar allt mindre mängder energi och naturresurser, och påverkar miljön mindre.

Tillväxten innebär ökade investeringar och teknologisk - en förnyelse som många gånger leder till minskade utsläpp.

Efterfrågan på en bra miljö ökar med stigande inkomst, samtidigt som tillväxten skapar de resurser som behövs för att klara högt ställda ambitioner vad gäller miljön. Miljöförbättringarna kommer dock inte automatiskt. Det krävs i regel att den ökande efterfrågan omsätts i politiska åtgärder främjar som miljön.

Det är en öppen fråga om dessa faktorer i det långa loppet är tillräckligt starka för att motverka tillväxtens ökade resursförbrukning. l ett 30-40 års perspektiv torde dock frågan inte i första hand vara om ekonomisk tillväxt är möjlig utan hur stora kostnaderna blir för att uppnå en miljömässigt hållbar tillväxt kap 14; Molander, bil. 2.

6.7¶Tillväxt i teori och

verklighet

De faktorer som betonas i dagens teoretiska och empiriska forskning kring tillväxt är främst humankapital och teknologisk utveckling, men även investeringar och strukturomvandling. I verkligheten sammanfattar dessa begrepp en mängd faktorer som olika sätt påverkar den ekonomiska tillväxten. I denna långtidsutredning spelar bl.a. följande begrepp en framträdande roll:

Teorier om tillväxt 189

Humankapital innefattar både formell utbildning och den informella kunskap som kan fås t.ex. en arbetsplats avsnitt 9.3. l de flesta teoretiska modellerna ökar tillväxten vid en ökning av humankapitalet. I verkligheten måste man även beakta att satsningar utbildning tar i anspråk resurser som har alternativa användningar. Värdet av det ökade humankapitalet måste bedömas utifrån en värdering av alternativen.

Teknologisk utveckling innefattar såväl modernare maskiner som Förbättrat ledarskap avsnitt 9.4. Administrativa system och styrmetoder, motivationsbefrämjande åtgärder, entreprenörsanda och andra faktorer som traditionellt behandlats inom företagsekonomisk och sociologisk forskning kan vara väsentliga fundament för tillväxt avsnitt 9.9.

Externa effekter från satsningar på teknologisk utveckling spelar en viktig roll i modern tillväxtteori. Det är dock svårt att empiriskt fastställa omfattningen av dessa extemaliteter. Den internationella integrationen innebär dessutom att sådana effekter även kan nyttiggöras av andra länders företag.

Importerad teknologi viktig faktor bakom teknologiska

är en framsteg avsnitt 9.4.

Internationaliseringen kan även förväntas påverka tillväxten via andra mekanismer än teknologispridning. Internationaliseringen inverkar t.ex. på strukturomvandlingen. Den påverkar även konkurrenssituationen och därigenom indirekt tillväxten.

Konkurrens anses vanligen befrämja den teknologiska utvecklingen genom att den stimulerar till ett effektivare utnyttjande av de befintliga resurserna avsnitt 9.7. Konkurrens kan stimulera innovationer, men även reducera incitamenten till

FoU avsnitt 6.4.

Den mest påtagliga konfliktrisken idag finns mellan tillväxten och kravet på god hushållning med naturens resurser. Under överskådlig framtid torde dock inte frågan i första hand vara om ekonomisk tillväxt är möjlig, utan hur stora kostnaderna blir för att uppnå en miljömässigt hållbar tillväxt avsnitt 14.5 samt Molander, bil. 2.

L swsä§:nj, f vi ;m :h: rgi-rus2u

A suszzååa. . å "§21x§i"--.Ä

Utgångspunkter

DelrJ

1a3Xn uqagr:ågêU

Basscenariot KAPITEL

7.1¶Inledning

En av långtidsutredningens huvuduppgifter är att redovisa alternativa scenarier för den svenska ekonomins utveckling i ett medel- och långsiktigt perspektiv. Dessa scenarier tar sin utgångspunkt i den prognos för de närmaste åren som presenteradesi 1995 års preliminära nationalbudget se fotnot 13. Vad gäller det längre tidsperspektivet utgör de emellertid inga prognoser. De ska i stället möjliga ses som utvecklingsbanor, givet de antaganden görs utvecklingen som om av produktiviteten, arbetsutbudet, etc.

Den svenska ekonomin har genomgått stora förändringar under de senaste åren avsnitt 2.4. Uppgiften att konstruera rimliga scenarier på så pass lång sikt som 15-20 år ter sig därför vanskligare än vanligt. Detta återspeglas i betänkandets uppläggning. I detta kapitel presenteras ett basscenario till 2010. Den utveckling skisseras i som detta scenario är delvis fortsättning på historiska trender, i en men väsentliga avseenden också ett brott med det gamla:

Arbetslösheten ligger på högre nivå än under 1980-talet, - en men väsentligt lägre än i dag.

Arbetskraftsdeltagandet stiger från dagens låga nivå, når - men inte upp till 1990 års mycket höga nivå.

Medelarbetstidens utveckling återgår till den långsiktigt sjunkande trend som bröts under 1980-talet.

Produktiviteten i näringslivet växer i historiskt - en sett genomsnittlig takt.

Den offentliga sysselsättningen ökar betydligt lång- sammare än under 1970- och 80-talen.

7 14-1634

194 Basscenariot

Bytesförhållandet med omvärlden terms of trade försämras något mellan 1990 och 2010, vilket är i linje med den historiska utvecklingen.

Det samlade bruttosparandet hamnar på en historiskt sett hög nivå.

Sammantaget innebär detta att den svenska ekonomin hamnar på historiskt sett genomsnittlig tillväxtbana, vilken utmärks av en en kraftig tillväxt i det privata näringslivet. Denna utveckling är emellertid långt ifrån självklar. Till de kritiska faktorerna hör bl.a. arbetsmarknadens funktionssätt, hanteringen av de offentliga underskotten, villkoren för näringslivets expansion samt stabiliseringspolitikens utformning. Dessa frågor diskuteras i de följande kapitlen 8-12. De analyser och bedömningar som görs i dessa kapitel kontrasteras sedan mot några alternativa scenarier, vilka redovisas i kapitel 13.

Detta kapitel inleds med diskussion om världsekonomins lången siktiga utveckling, vilken tjänar bakgrund till scenariema. som Därefter följer kort presentation av de modeller över den svenska en ekonomin som använts. Efter genomgång de antaganden som ligger till grund för en av scenarierna redovisas sedan den makroekonomiska utvecklingen fram till 1998 respektive 2010 i var sitt avsnitt. Därefter följer en genomgång ekonomins strukturomvandling samt utvecklingen av de av offentliga finanserna till 2010. Det avslutande avsnittet sammanfattar kapitlets slutsatser.

7.2¶Världsekonomins långsiktiga

utveckling

Världshandelns utveckling

Utvecklingen under efterkrigstiden har gått mot en ökad handel med både och tjänster. OECD-ländernas varuexport växte i genomvaror snitt med 6,4 procent år mellan 1960 och 1990. Under perioden per 1960-1973 och i slutet på 1980-talet växte exporten i ännu snabbare takt, medan mitten 1970-talet och början av 1980-talet var perioder av med betydligt långsammare exporttillväxt. Det finns flera faktorer talar för fortsatt stark tillväxt av som en världshandeln. De regionala integrationsprocesserna inom NAFTA

Basscenariot 195

och EU innebär en fortsatt minskning av handelshindren, liksom det nya GATT-avtalet. Den teknologiska utvecklingen på kommunikationsområdet innebär bl.a. att handeln med många tjänster underlättas. Faktorer som kan inverka negativt på handelstillväxten ökad

vore en användning av s.k. icke-tariffára handelshinder och/eller ökad

en protektionism mellan regionalt integrerade block.

Det nya GATT-avtalet innebär en fullständig avveckling av tullama på t.ex. stål, läkemedel, jordbruksmaskiner, byggmaskiner, medicinsk utrustning, möbler och papper. Importrestriktionema för TEKO-varor avvecklas på sikt och stödet till jordbruket reformeras och minskas. Sett som ett handelsvägt genomsnitt innebär detta tullsänkningar för i-ländema på ca 40 procent GATT ombildas till en organisation, World Trade Organization WTO. Regelverket utökas till att innefatta även tjänstehandeln.

Internationell utblick

Det görs få bedömningar av den långsiktiga tillväxten för olika regioner i världen och av de mekanismer förväntas ligga bakom

som utvecklingen. OECD l992g har dock publicerat analyser den

av internationella utvecklingen fram till 2000. En annan bedömning har gjorts av det brittiska National Institute of Economic and Social Research.

Tabell 7.1 Regional BNP-tillväxt Procentper år

Källor: OECD l992g och National Institute of Economic and Social Research 1994.

Uttryckt i procentenheter är sänkningen mindre. Som exempel kan nämnasatt det handelsvägdagenomsnittetavSverigesindustrivarutullar gentemotomvärldenuppgick till ca 4,6 procent fore GATT-avtalets ilqañträdande och före EU-medlemskapet.

196 Basscenariot

Bedömningarna BNP-tillväxten i EU 2 varierar mellan 2,5 och

av fyra procent fram till sekelskiftet. Det som skiljer bedömningama är bl.a. de förväntade statiska och dynamiska effekterna av den fortsatta integrationen inom EU samt potentialen för internationalisering, konkurrens och produktivitetsökningar inom tjänstesektorn.

Den demografiska utvecklingen bedöms på lång sikt ha stor inverkan sociala kostnader och arbetsutbud. Mellan 1985 och 2025 beräknas befolkningen inom EU över 64 år öka från 42 till 63 miljoner, medan antalet under 20 år beräknas minska med 13

personer miljoner OECD, 1992g.

USA bedöms nå BNP-tillväxt 2,5-3 procent per år under

en resten 1990-talet. Bildandet NAFTA förväntas stimulera de

av av nordamerikanska ekonomiema. Övriga faktorer som bedöms inverka positivt utvecklingen är bl.a. de flexibla arbetsmarknaderna, den snabba teknologiska utvecklingen, det stora antalet småföretag, de effektiva finansmarknaderna samt de konkurrensutsatta och avreglerade marknaderna. Det kvardröjande budgetunderskottet, det låga sparandet, de sociala problemen, den bristande infrastrukturen och stora befolkningsgruppers låga kunskapsnivå är faktorer som kan hämma utvecklingen.

Japans BNP-tillväxt under l990-talet uppskattas till mellan tre och fyra procent. På lång sikt innebär en allt äldre befolkning ökande sociala kostnader och ett minskat arbetsutbud, vilket kan försvåra tillväxten i framtiden. Japanska företag förutses fortsätta att investera utomlands i betydande omfattning. År 2010 förväntas 20 procent

av den japanskägda industrin lokaliserad utanför landets gränser,

vara jämfört med nuvarande sex procent.

lmportefterfrågan från södra Asien och Kina är en positiv kraft i världsekonomin. Exporten från denna region har också ökat kraftigt, med över 18 procent 1993. De snabbast växande ekonomiernai södra Asien är den andra generationen industrialiserade länder som t.ex. Indonesien, Malaysia och Thailand. I Kina var tillväxttakten i real BNP

de högsta i världen under 1993, över 13 procent. en av

Denna region förväntas nå fortsatt stark BNP-tillväxt på mellan

en fem och procent året under de närmaste decennierna OECD,

sex om 1992g. Industrin bär upp tillväxten i samtliga länder.

Central- och Östeuropa och den tidigare Sovjetunionen befinner

djup recession. Trots de radikala ekonomiska reformerna har sig i en

2Diskussionen i detta avsnitt gäller EU-l2, dvs. EU exklusive de länder som blev medlemmar den l januari 1995.

Basscenariot 197

länderna ännu inte förmått återhämta den kraftiga nedgången i produktionen efter planekonomiemas sönderfall. Denna utveckling har samverkat med externa problem, bl.a. sammanbrottet för det tidigare handelssamarbetet länderna emellan. Östeuropasexport till Västeuropa ökade med 20 procent 1992. De branscher där Östeuropa har bäst möjlighet att konkurrera, som jordbruksprodukter, stål och textilier, är delvis skyddade från östeuropeisk import. Östeuropa är en liten marknad för Västeuropa, men dess andel ökade från tre till fem procent mellan 1989 och 1992. Den tidigare Sovjetunionens handel har präglats problem inom av såväl administration som produktion. Den ekonomiska utvecklingen i Ungern, Tjeckien, Slovakien och Polen har varit mer lyckosam än i övriga delar regionen. Dessa av länder har också kommit relativt långt med institutionella och strukturella reformer. Reformpolitiken i det tidigare Sovjetunionen har stött stora problem. Brister i refonnprogrammen, brist på politiskt stöd och mindre utländskt bistånd än väntat har bidragit till svårigheterna FN, 1993. Tidigast i början av 2000-talet kan ekonomisk en integration med de västerländska ekonomierna förväntas OECD, 1992g

Den nordiska

utvecklingen

Utvecklingen i de nordiska länderna är stor betydelse för den av svenska ekonomin. En femtedel den svenska varuexporten går till av något av de nordiska grannländema. De starka kopplingarna mellan de nordiska länderna återspeglas i betydande samvariation i en konjunkturutvecklingen Bergman och Jonung, bil. 13.

Tabell 7.2 Utvecklingen i Danmark, Norge och Finland

Danmark Norge Finland 1995 1996 1997- 1995 1996 1997- 1995 1996 1997- 2000 2000 2000 BNP 3,3 2,8 2,4 2,9 2,6 2,5 4,8 4,1 3,4 Arbetslöshet 10,8 10,1 10,0 5,2 4,8 4,1 16,3 14,6 13,6 Årlig procentuell förändring, för 1997-2000genomsnittlig årlig procentuell förändring. 2 Procentav arbetskraften, för 1997-2000 arbetslöshetvid periodens slut. Källor: OECD 1994g och Finansdepartementet.

Finland har under 1990-talets inledande år genomgått osedvanen ligt djup lågkonjunktur. Det krävs mycket god utveckling den en av finska ekonomin för att få arbetslösheten, budgetunderskottet och ner

198 Basscenariot

utlandsskulden till rimliga nivåer. Arbetslösheten låg under 1994 på nära 19 procent. Även viss Stabilisering börjar skönjas i slutet

om en

1994 finns det risk för persistens internationellt sett hög nivå av en

8.4. Den aktuella strategin är att basera en ekonomisk

avsnitt

återhämtning på stark exportutveckling. Detta förutsätter att den

en nuvarande konkurrensförmågan inte försvagas. Det krävs strukturella förändringar inom bl.a. den finansiella sektorn, den offentliga sektorn och arbetsmarknaden for att ekonomin varaktigt ska stärkas Finans-

ministeriet, 1993a. De främsta riskerna är att

saneringen de statliga finanserna misslyckas;

av -

återskapandet väl fungerande kreditmarknad tar längre tid

av en -

än beräknat;

det uppstår konflikter arbetsmarknaden, som en reaktion mot -

den lönespridning kan förväntas Statens ekonomiska

som forskningscentral, 1994.

Tack oljeinkomsterna har Norge klarat 1990-talets lågkon-

vare junktur relativt väl. BNP växte med i genomsnitt 1,6 procent mellan 1987-1993 och tillväxttakten beräknas öka till 4,6 procent under 1994 Finans- tolldepartementet, 1994. Budgetunderskottet har ökat

og under 1990-talet, är internationellt sett lågt. Ett problem är att

men lönekostnaderna sköt i höjden under 1980-talet, vilket har försämrat konkurrenskraften. Arbetslösheten beräknas uppgå till nära sex procent 1994 Finans- tolldepartementet, 1994. Den bedöms sjunka till 4,8

og procent 1996 under förutsättning att strategin för att reducera arbetslösheten blir framgångsrik. Denna strategi bygger dels på en sänkning kostnadsläget med tio procent för att förbättra konkurren-

av skraften, dels på minskning transfereringarna till hushållen.

en av Transfereringarna ska i stället omfördelas till sysselsättningsskapande aktiviteter Finans- tolldepartementet, 1993.

og

l början på 1980-talet befann sig Danmark i en situation som påminner Sveriges i dag. Därefter följde period med relativt

om en hög BNP-tillväxt 1982-1987. Den långa räntan halverades från 20 till tio mellan 1982 och 1986, främst beroende på en fast

procent växelkurspolitik och sjunkande tyska räntor Finansministeriet, 1994b. Danmark förde under denna tid mycket stram finanspolitik.

en Den offentliga sektorns finanser förbättrades en restriktiv

genom utgiftspolitik samtidigt skattesänkningar sköts upp. Den s.k.

som kartoffelkuren sattes för att bromsa konjunkturen.

Basscenariot 199

Under slutet av 1980-talet den danska ekonomin i otakt med var den internationella konjunkturen. Medan övriga OECD-länder genomgick en högkonjuntur växte den danska ekonomin bara med ungefär en procent per år. Ekonomin stärktes under denna period av låga löneökningar, låg inflation, ökad produktion olja och samt av gas förbättrad konkurrenskraft Finansministeriet, 1993b. Danmark har inte varit opåverkat av 1990-talets lågkonjunktur, men tillväxten i ekonomin tog fart redan 1993. Tillväxttakten 1994 beräknas uppgå till 4,6 procent Ökonomiministeriet, 1994. Arbetslösheten är dock fortfarande hög och beräknas uppgå till 12,2 procent 1994. Reformer på arbetsmarknaden och skattereformer har genomförts. Tillsammans med låga löneökningar beräknas detta bidra till en hög tillväxt inom den privata sektorn och sänkning arbetsen av lösheten till 10,1 procent 1996.

7.3¶Modellerna

Långtidsutredningen använder tre olika modeller för att konstruera scenarierna för den svenska ekonomins utveckling. Den medelsiktiga utvecklingen till och med 1998 är beräknad med hjälp av en konjunkturmodell KOSMOS. De långsiktiga scenarierna bygger på simuleringar med en allmän jämviktsmodell MECMOD. För beräkningarna av de offentliga finansernas utveckling används en särskild finansiell modell FIMO.°

KOSMOS är en traditionell konjunkturmodell. Innebörden är bland annat att efterfrågans utveckling spelar en betydligt större roll för utvecklingen av produktion och sysselsättning än i MECMOD, vilket är rimligt på kort- och medellång sikt. MECMOD är en statisk allmän jämviktsmodell neoklassisk typ av avsnitt 6.4 med tio producerande sektorer avsnitt 3.2. Modellen bygger på ett utbudsorienterat synsätt på ekonomisk tillväxt. Ekonomins produktionsförmäga antas ytterst bestämd tillgången till av kapital och olika typer av arbetskraft samt produktivitetstillväxten av i respektive sektor. Till skillnad från vad är fallet i kortsiktisom mer ga modeller t.ex. KOSMOS spelar den aggregerade efterfrågans storlek ingen självständig roll för storleken på BNP. Utbudet genererar sin egen efterfrågan att priserna på alla marknader genom antas anpassa sig så att de tillgängliga resurserna används fullt ut.

3Samtliga modeller harkonstrueratsvid Konjunkturinstitutet. Ennärmarebeskrivning av KOSMOS och MECMOD återfinns i bilaga 1 till LU 90 respektiveLU 95. FIMO beskrivs i bilaga l till LU 92.

200 Basscenariot

MECMOD kan sägas beräkna utvecklingen av potentiell BNP. För att den potentiella BNP ska förverkligas krävs det att tidsperspektivet är tillräckligt långt för att anpassning priserna ska komma till en av stånd, samtidigt konjunktursvängningarna jämnats ut. På en så som lång sikt 15-20 år är dessa förutsättningar antagligen pass som någorlunda väl uppfyllda. Svagheten i modellen ligger snarare i de bedömningar måste göras av hur känsligt utbud och efterfrågan som är för förändringar i priserna. Det empiriska underlaget för sådana bedömningar är bräckligt. Såväl KOSMOS MECMOD saknar en finansiell sektor. som Det innebär bl.a. att räntans nivå bestäms utanför modellen. Vidare kan fenomen kreditransonering, finansiella acceleratorer m.m. som avsnitt 5.4 inte återspeglas i de ekonomiska förlopp som genereras av modellerna.

Modellemas användbarhet

I LU 92 fördes diskussion modellernas möjligheter och en om begränsningar instrument för att konstruera scenarier för den som framtida utvecklingen. Mot bakgrund den uppmärksamhet som av riktades mot scenariernai LU 92 finns det anledning att återkomma till diskussionen även i denna långtidsutredning. Användandet stiliserade modeller den svenska ekonomin kan av av ifrågasättas från flera utgångspunkter.

Modellerna är med nödvändighet starkt förenklade och aggre- gerade. Komplexa skeenden beskrivs med relativt få samband. En långtgående finfördelning av modellens samband är emellertid varken möjlig eller önskvärd.

För att kunna konstruera scenarierna krävs det att en rad s.k. variabler specificeras utanför modellen. På 15 års exogena sikt är osäkerheten dessa variablers utveckling mycket stor. om

Modellens användbarhet är beroende av att sambanden mellan de ingående variablerna är stabila över tiden. I en analys av långsiktiga skeenden är risken uppenbar att denna förutsättning inte är uppfylld.

I arbetetmed modellernaskiljer mellan endogenaochexogenavariabler. Värdet man på de endogenavariablerna bestämsi modellen. De exogenavariablerna ärdäremot sådana måstebestämmasutanför modellen, för att denna ska kunna beräkna som värdenapå de endogenavariablerna.

Basscenariot 201

Mot bakgrund av dessa brister kan det ligga nära till hands att ifrågasätta modellemas användbarhet. Långtidsutredningens utgångspunkt är dock att modellerna rätt utnyttjade är värdefulla - redskap i arbetet med att konstruera långsiktiga scenarier. Modellernas styrka är att de tvingar användaren att uttryckligen specificera sin syn på samspelet mellan olika skeenden i ekonomin. I praktiken bygger alla ekonomiska analyser på någon uppfattning uttalad eller outtalad om hur ekonomin fungerar. Utan en kvantitativ redovisning - av denna bild är risken uppenbar att olika analyser, i ett partiellt som perspektiv kan framstå som rimliga, i praktiken inte kan fogas samman till en konsistent helhet.

En kritik som ofta riktats mot långtidsutredningen är att dess scenarier snabbt blir ointressanta, därför att ekonomin utvecklas på ett annorlunda sätt än vad förutsågs i scenarierna. Även kritiken som om delvis är riktig får den inte skymma det faktum att långtidsutredningens scenarier inte utgör några prognoser. Huvudsyftet med scenarierna är att skissera olika tänkbara utvecklingsbanor för den svenska ekonomin, som en bakgrund till utredningens analys av strukturella problem i ekonomin. Det är dessa analyser är som långtidsutredningens huvuduppgift. Det bör också påpekas att utredningens tidsperspektiv sträcker sig 15-20 år framåt i tiden. En jämförelse mellan scenarierna och verkligheten några år efter det att utredningen publicerats är således inte något bra mått på de långsiktiga bedömningarnas relevans.

7.4 för

Förutsättningar

basscenariot

Tanken med basscenariot är att illustrera utveckling där den en svenska ekonomin återhämtar sig förhållandevis väl från de senaste årens lågkonjunktur, för att därefter hamna på långsiktig tillväxten bana som är genomsnittlig sedd i ett historiskt perspektiv. Den utveckling som framkommeri scenarierna styrs i hög grad av de antaganden som görs om utvecklingen ett antal s.k. av exogena variabler se fotnot 3. BNP-utvecklingen på lång sikt bestäms t.ex. till den helt övervägande delen av de antaganden som görs om arbetsproduktiviteten och sysselsättningen. På kort sikt spelar emellertid utvecklingen av ekonomins efterfrågesida viktig roll för en utvecklingen av BNP och sysselsättning. I detta avsnitt redovisas de antaganden som görs om några de av viktigaste exogena variablerna i basscenariot. Det handlar om

202 Basscenariot

världsmarknadens utveckling, arbetsproduktiviteten, sysselsättningen, sparandet samt den offentliga verksamheten.

I verkligheten finns det naturligtvis en återkoppling mellan de endogena och de exogena variablema. Denna återkoppling måste emellertid beaktas utanför själva modellerna.

Världsmarknadens utveckling

På kort och medellång sikt spelar världsmarknadens tillväxt en betydelsefull roll för utvecklingen produktionen och sysselsätt-

av ningen i Sverige. Givet att det finns ledig kapaciteti ekonomin kan

ökad efterfrågan från omvärlden göra det möjligt för företagen att en producera och sälja mer, utan att exportpriserna och därmed lönerna i exportföretagen behöver sjunka.

Pâ lång sikt är världsmarknadstillväxtens betydelse för BNPtillväxten mindre påtaglig. BNP bestäms i huvudsak av tillgången till arbetskraft och kapital samt av produktivitetstillväxten i näringslivet. En utveckling i omvärlden slår framför allt igenom i

mer gynnsam den reala inkomstutvecklingen via bytesförhållandet med omvärlden. Ju snabbare exportmarknadernaväxer och bättre världsmarknadspri-

utvecklas, desto bättre betalt kan svenska exportörer ta för sina serna

och tjänster. En given exportvolym kan därmed betala för en varor större import än vad som annars skulle ha varit fallet.

Tillväxten i OECD-området var svag under 1993. En tydlig återhämtning kunde dock skönjas under 1994. I det korta och medellånga perspektivet antas denna konjunkturuppgång, i kombination med den fortsatta liberaliseringen av handeln, ge upphov till en snabb efterfrågetillväxt på de svenska exportmarknaderna avsnitt 7.2.

Tabell 7.3 Utvecklingen i OECD-området 1993-1998 Genomsnittlig årlig procentuell förändring

1993 1994 1995 1996 1997 1998 BNP OECD 16 l,l 2,8 2,9 2,7 2,6 2,8 Marknadstillväxt OECD 14 bearbetadevaror -3,1 9,1 8,0 7,1 6,7 6,4 Källor: OECD och Finansdepartementet.

Den goda marknadstillväxten antas fortsätta efter sekelskiftet. För hela perioden 1990-2010 antas en genomsnittlig marknadstillväxt på fyra procent per år för den totala exporten.

Den genomsnittliga utvecklingen döljer betydande skillnader mellan sektorerna tab. 7.4. Tillväxten antas bli snabbast i den

Basscenariot 203

kunskapsintensiva industrin, vilken omfattar stora delar av verkstadsindustrin och delar av den kemiska industrin bl.a. läkemedel. På tjänstesidan antas marknaden för både de arbetsintensiva och de kunskapsintensiva branscherna växa förhållandevis snabbt. Post- och teletjänsterna samt transporttjänsterna hör till de arbetsintensiva tjänster som antas få en snabb marknadstillväxt. Av de kunskapsintensiva tjänsterna antas bl.a. bank- och försäkringstjänsterna samt uppdragstjänstema få en förhållandevis snabb marknadstillväxt.

Tabell 7.4 Världsmarknadens utveckling i olika sektorer 1990-2010 Årlig procentuell förändring

Världsmarknads- Världsmarknadsvolym pris

Varuproducerande sektorer

Tjänsteproducerandesektorer

Arbetsintensiv 4,1 2,9 Kunskapsintensiv 4,3 4,3 Uttryckt i svenska kronor.

Källor: Finansdepartementetoch NUTEK.

På samma sätt som för världsmarknadstillväxten antar utredningen att prisutvecklingen skiljer sig mellan de olika sektorerna tab. 7.4. Priserna antas öka snabbast i den kunskapsintensiva tjänstesektorn till följd av en fortsatt svagare utveckling av arbetsproduktiviteten i denna sektor, också i omvärlden. Även energipriserna har antagits stiga förhållandevis snabbt.

Den svenska utrikeshandeln har under en följd år haft

av en sammansättning som medfört att exportpriserna ökat långsammare än importpriserna. Det avspeglas i utvecklingen av bytesförhållandef med omvärlden. Sedan början av 1950-talet har bytesförhållandet försämrats trendmässigt.

5 Exportprisindex dividerat med importprisindex.

204 Basscenariot

Diagram 7.1 Sveriges bytesfdrhållande 1950-2010 Index 199ll00

125 120 - 115 110 105 100 95 90 85

. . . . . . . . . . . . . ... ...n

1950 1955 1960 1965 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010

Källor: SCB och Finansdepartementet.

Försämringen är tydlig fram till 1980-talets mitt. Därefter skedde en återhämtning, vilken till stor del hänger samman med det kraftiga oljeprisfalleti mitten av 1980-talet. Stigande priser skogsprodukter bidrog också till förbättringen.

Deprecieringen av den svenska kronan sedan hösten 1992 har resulterat i att de svenska exportföretagen sänkt sina priser i utländsk valuta. Detta avspeglas i ett sjunkande bytesförhållande 1993 och 1994. Försämringen antas fortsätta i långsam takt fram till sekelskiftet.

När det gäller utvecklingen efter sekelskiftet antas att det svenska näringslivet lyckas bryta den historiska trenden och i stället rikta sin produktion mot marknader där priserna ökar i takt med genomsnittet. Sammantaget innebär detta att bytesförhållandet antas sjunka med knapp procent mellan 1994 och 2010. I förhållande till 1990

en innebär det en försämring med drygt fyra procent.

l denna utveckling ligger att en del ca fem procentenheter jämfört med 1990 av deprecieringens effekter på exportföretagens konkurrenskraft kvarstår 2010. De svenska företagens marknadsandelar på exportmarknaderna är således större 2010 än 1990.

Produktiviteten

Förutom sysselsättningen är det framför allt produktivitetens utveckling som bestämmer den långsiktiga BNP-tillväxten. Med produktivitet menas vad man får ut av insatta resurser. De två vanligaste sätten att mäta produktiviteten är produktionen per arbetad timme arbetsproduktiviteten och produktionen i förhållande till samtliga insatta resurser totalfaktorproduktiviteten. I avsnitt 9.1

Basscenariot 205

redovisas utvecklingen av totalfaktorproduktiviteten under perioden 1970-1992.

1 långtidsutredningens scenarier görs antaganden om utvecklingen av arbetsproduktiviteten till 2010.

Mellan 1970 och 1992 ökade arbetsproduktiviteten i näringslivet som helhet med 2,6 procent per år i genomsnitt. Om jämförelsen begränsas till perioden 1975-1992 erhålles en tillväxttakt på 2,1 procent per år tab. 7.5. Utvecklingen varierar kraftigt mellan olika år liksom mellan olika sektorer och branscher.

1970-talets inledande år var särskilt goda. Därefter mattades tillväxten gradvis av fram till 1980-talets slut. Denna avmattning av produktivitetstillväxten under 1970- och 1980-talen är inget unikt svenskt fenomen. Även statistiken inte medger några säkra

om slutsatser tyder det mesta dock att den svenska produktivitetstillväxten under perioden var svag även sett i ett internationellt perspektiv SOU 1991:82. Det gäller särskilt den andra halvan av 1980-talet, då den svenska arbetsmarknaden präglades av hög sjukfrånvaro och hög personalomsättning, vilket bidrog till att hämma produktivitetsutvecklingen.

Flera faktorer talar för en återhämtningi förhållande till l980-talet. Deltagandeti EU:s inre marknad kan väntas påverka produktiviteten i positiv riktning. Detsamma gäller många av de strukturreformer som har genomförts under de senaste åren avsnitt 2.4. 1980-talets problem med t.ex. frånvaron har minskat och kan knappast väntas återkomma med samma styrka.

I motsats till det traditionella konjunkturmönstret har produktiviteten ökat förhållandevis snabbt under den innevarande lågkonjunkturen. Mellan 1991 och 1993 växte produktiviteten i näringslivet med 2,9

år Denna utveckling är resultatet betydande rationaliprocent per av seringar, i synnerhet i industriföretagen.

Sammantaget framstår en genomsnittlig produktivitetstillväxt på 1,9 procent per år i näringslivet under perioden 1990-2010 som ett rimligt antagande.

I långtidsutredningens scenarier görs antaganden inte bara om den samlade produktivitetens utveckling utan också om de relativa tillväxttakterna i olika branscher. Antagandena baseras på den historiska trenden i respektive bransch och beräkningar av produktionsförutsättningarnai branscherna. Hänsyn tas dels till lönsam-

° Avser produktiviteten mätt i 1991årspriser. Siffrorna för tidigare perioder t.ex. i tabell 7.5 avser produktiviteten mätt i 1985årspriser.

206 Basscenariot

hetsfördelningen, dels till produktionsutrustningens ålder och effektivitet7. Vidare bedömning hur konkurrenssituationen

görs en av kan komma att påverka produktivitetstillväxten i de olika sektorerna.

Tabell 7.5 Arbetsproduktiviteten 1970-2010 Årlig procentuell förändring, 1985arspriser

1970- 1975- 1982- 1990- 1990-

1992 1990 1990 1992 2010

Kapitalintensiva varor 3,8 4,0 4,8 5,l 2,1 Arbetsintensiva varor 2,3 1,5 1,9 2,6 2,0 Kunskapsintensiva

Arbetsintensiva tjänster 2,8 2,4 2,5 1,3 2,4 Kunskapsintensiva tjänster 1,1 1,0 0,3 -1,0 0,9 Summa näringslivet 2,6 2,1 1,7 2,1 1,9

Produktivitetsberäkningama är osäkra eftersom den största delen av sektorns produktion är en ñngerad summa som idealt avser att mäta värdet av hushållens boendeiegnafastigheter.Någonmotsvarandeuppskattningför antaletarbetadetimmar finns dock inte. 2Inkl. nationalräkenskapemasrestposti antal arbetadetimmar. Anm.: Förädlingsvärden och arbetadetimmar enligt nationalräkenskapema. Källor: SCB och Finansdepartementet.

Den kapitalintensiva varuproduktionen är den sektor som historiskt sett har haft den snabbaste produktivitetstillväxten. Omstruktureringar och stora investeringar i ny produktionsteknik under slutet av 1970och början av 1980-talet var de främsta anledningarna. En lika hög produktivitetstillväxt under de kommande decennierna är inte att vänta. Massa- och pappersindustrin är sektorns största branscher. Spridningen av ny teknik har gått långsamt i dessa branscher, vilket drar ned den antagna produktivitetstillväxten för sektorn som helhet.

Den arbetsintensiva varuproduktionen antas få en något svagare produktivitetstillväxt än den kapitalintensiva sektorn. Inom t.ex. metallvaruindustrin ger spridningen av ny teknik goda förutsättningar för en snabb produktivitetstillväxt, medan t.ex. de delar av livsmedelsindustrin som ingår i sektorn uppvisar den motsatta bilden. En

7För dessaberäkningar har Konjunkturinstitutets industristrukturrnodell ISMOD använts.

Basscenariot 207

tilltagande konkurrens från länderna i Östeuropa och i Asien torde resultera i att sektorns minst konkurrenskraftiga företag slås ut. Detta leder till en något högre produktivitetstillväxt i sektorn än under tidigare perioder.

Den kunskapsintensiva varuproduktionen antas få den snabbaste produktivitetstillväxten. Detta beror en snabb teknisk utveckling i sektorn och en tilltagande konkurrens genom den europeiska integrationen. Fördelningen mellan ny och gammal produktionsteknik bidrar gynnsamt till sektorns förutsättningar. Främst gäller detta i läkemedels-, maskin- och elektroindustrierna. Sektorns utveckling gynnas av 1990-talets expansion av högskoleutbildningen.

Som en följd av den europeiska integrationen kommer delar av den skyddade varuproduktionen att utsättas for internationell konkurrens i framtiden. Detta torde leda till en högre produktivitetstillväxt. Samtidigt kommer dock en stor del av produktionen att vara skyddad även i fortsättningen, t.ex. genom höga transportkostnader. Sammantaget antas produktivitetstillväxten i sektorn bli något högre än den var under 1980-talet.

Bedömningen av bostadssektorn är förenad med betydande statistiska problem. En stor del av produktionen av bostadstjänster utgörs av uppskattade värden för hushållens boende i egna fastigheter. Antagandet om sektorns framtida produktivitetstillväxt är därför mycket osäkert.

Den snabba produktivitetstillväxten i energisektorn under 1970och 1980-talen förklaras av att nya kärnkraftverk och fjärrvärmeverk togs i bruk under perioden. Produktivitetstillväxten i sektorn avstannade från och med 1986, då de sista kärnkraftsreaktorerna startades. Under de kommande decennierna finns det inte samma möjligheter att ta i anspråk ny teknik. Produktiviteten i sektorn antas utvecklas mycket svagt fram till 2010.

Produktivitetstillvâxten i den arbetsintensiva tjänsteproduktionen antas bli relativt snabb. Konkurrensen ökar genom den europeiska integrationen inom t.ex. transporter och handel. Sektorns produktivitetstillväxt de senaste två decennierna drogs ned av den negativa utvecklingen inom hotell- och restaurangbranscherna. Lågkonjunkturen har medfört en betydande utslagning i denna bransch, vilket torde leda till en förbättrad produktivitet. Produktivitetsmätningar i denna typ av verksamhet är samtidigt svåra att göra på grund av att kvaliteten på tjänsterna kan förändras, vilket inte fångas upp i beräkningarna.

Den kunskapsintensiva tjänsteproduktionen antas få en långsammare produktivitetstillväxt än de arbetsintensiva tjänsterna. De

208 Basscenariot

historiska värdena påverkas starkt av att i nationalräkenskaperna

man antar en årlig produktivitetstillväxt på två procent inom bank- och forsäkringsbranschema. Konkurrensen i dessa branscher kan förmodas öka med en tilltagande utländsk etablering i Sverige. Den svaga tillväxten i branschen uppdragsverksamhet drar samtidigt ned antagandet for sektorns sammantagna produktivitetstillväxt.

För den ofentliga sektorn antas produktivitetstillväxten vara lika med noll. Detta överensstämmer med den konvention som används i nationalräkenskaperna och som därmed också ligger till grund för beräkningen av Sveriges BNP. Den faktiska relationen mellan insatsen av arbetskraft och produktionsresultatet i sektorn kan naturligtvis vara en annan. Eftersom scenarierna är uppbyggda kring nationalräkenskapernas definitioner finns det emellertid ingen anledning att avvika från beräkningskonventionen.

Arbetslöshet, arbetsutbud och sysselsättning

Utvecklingen på arbetsmarknaden är av stor betydelse för den ekonomiska utvecklingen framöver. Den dramatiska nedgången i sysselsättningen under 1990-talets inledande år innebär att det finns en betydande potential för att öka sysselsättningen under perioden fram till 2010. En god sysselsättningstillväxt innebär i sin tur att BNP ökar snabbare och de offentliga finanserna utvecklas bättre än vad de annars skulle ha gjort.

I debatten om arbetsmarknadsläget riktas intresset ofta mot den öppna arbetslöshetens storlek samt omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Den totala sysselsättningen påverkas emellertid också av befolkningstillväxten och arbetskraftsdeltagandet vilka i sin tur bestämmer arbetsutbudets storlek. sysselsättningen räknat i arbetade timmar påverkas dessutom av medelarbetstidens utveckling.

Befolkningen

Statistiska Centralbyrån har för långtidsutredningens räkning

gjort en framskrivning av befolkningen i Sverige till 2030 bil. 4. I huvudalternativet, som ligger till grund för långtidsutredningens scenarier, bestäms befolkningsutvecklingen av tre antaganden:

kvinnor föder i genomsnitt 1,9 barn;

Basscenariot 209

nettoinvandringen blir i genomsnitt 15 000 per år under hela -

perioden, med undantag av 1994 45 000 och 1995 30 000, då nettot höjs av flyktingar från Bosnien och anknytningsfall;

medellivslängden ökar fram till 2010, från 75,4 år för män och -

80,8 år för kvinnor 1992 till 76,4 respektive 82,1 år.

Nettoinvandringen är den faktor som är mest osäker i scenariernas tidsperspektiv. Under efterkrigstiden var invandringen till Sverige starkt konjunkturberoende. Sedan slutet av 1970-talet påverkas invandringen i första hand av regel- och praxisförändringar samt av händelser i omvärlden som påverkar flyktingtillströmningen.

Arbetskrafsdeltagande

Arbetskraftsdeltagandeti Sverige har ökat successivt under de senaste decennierna. Det relativa arbetskraftstalets uppgick till drygt 84 procent 1990.

Under de senaste årens lågkonjunktur har arbetskraftsdeltagandet minskat, då allt fler personer lämnat arbetskraften. Denna tendens har förstärkts ökade insatser i det reguljära utbildningsväsendet och

av omfattande arbetsmarknadspolitiska åtgärder. De som deltar i vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder anses definitionsmässigt stå utanför arbetskraften

Antalet i arbetskraften uppgick 1994 till närmare 4,3

personer miljoner, vilket var 279 000 färre än 1990. Nedgången begränsas till 162 000 hänsyn tas till antalet sysselsattai de arbetsmarknadspoli-

om tiska åtgärder som inte räknas till arbetskraften.

Även den "dolda" arbetslösheten har ökat. De latent arbetssökande uppgick till 184 000 ökning med närmare

personer, en

från 1990. Antalet undersysselsatta" uppgick till 147 000 personer 332 000 vilket är närmare 140 000 fler än 1990. Det

personer, outnyttjade arbetsutbudet omfattade närmare 854 000 under

personer 1994. Inkluderas dessutom deltagarna i de arbetsmarknadspolitiska åtgärder definitionsmässigt inte räknas till arbetskraften till-

som kommer ytterligare 160 000 personer. Det betyder att det finns en

8Antalet personeri arbetskraften i relation till befolkningen i åldrarna 16-64år. 9Under 1990-taletslågkonjunktur harsärskiltarbetsmarknadsutbildningensamtdenya åtgärdernaungdomspraktik och arbetslivsutveckling expanderat. ° Personer velat och kunnat arbeta,men inte sökt arbete.

som " Anställda som arbetar mindre än de önskar av arbetsmarknadsskäl. z de arbetslösa,de latent arbetssökandeoch de undersysselsatta.

Summan av

210 Basscenariot

potential för en kraftig återgång till arbetsmarknaden när efterfrågan ökar.

Medelarbetstiden

Förändringar i medelarbetstiden kan bero på rad olika faktorer en såsom ändrade arbetstidsregler och möjligheter till ledighet, utvecklingen av reallönen efter skatt samt arbetskraftens sammansättning. En viktig faktor är arbetskraftens fördelning på olika kohorter årskullar. Under 1960- och 1970-talen då den stora mobiliseringen av kvinnlig arbetskraft ägde rum arbetade många kvinnor deltid. Detta bidrog sannolikt till att den genomsnittliga medelarbetstiden i hela befolkningen minskade. Allteftersom nya årskullar kvinnor tillkommit, med allt högre genomsnittlig arbetstid, har medelarbetstiden ökat. Reallönens utveckling kan ha två motverkande effekter på medelarbetstiden. Å sidan innebär högre reallöner värdet ena att av ytterligare en arbetstimme ökar för den enskilde, vilket talar för ökad en arbetstid. Å andra sidan innebär högre reallöner inkomsterna ökar att vid en given arbetsinsats. Eftersom de flesta arbetstagare antagligen önskar ta ut en del av en inkomstökning i form ökad fritid talar av detta för en minskad medelarbetstid.

I ett långsiktigt historiskt perspektiv har medelarbetstiden minskat mycket kraftigt. Under de senaste hundra åren har arbetstiden år per och sysselsatt i det närmaste halverats SOU 1989:53. Enbart mellan 1965 och 1980 minskade medelarbetstiden med närmare 20 procent. Till stor del har denna minskning åstadkommits lagstiftning genom och avtal mellan arbetsmarknadens parter. Dessa förändringar torde vara ett uttryck för att efterfrågan på fritid ökar när reallönerna stiger.

Beräkningsantaganden

Förutsättningarna för basscenariots sysselsättningsutveckling kan sammanfattas på följande sätt:

Mellan 1990 och 1994 minskade arbetskraftsdeltagandetfrån 84 procent till 77,6 procent. År 2010 antas det åter ha stigit till 82 procent. Deltagandet antas öka för samtliga åldersgrupper, men den största ökningen kommer i åldersgruppen 20-24 år. l dessa åldrar har arbetskraftsdeltagandet fallit kraftigt under lågkonjunkturen.

Basscenariot 211

Den öppna arbetslösheten 1,7 procent 1990. Mellan 1994

var och 2010 antas den minska från åtta till fem procent. Antalet

i arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskar från drygt personer

arbetskraften 1994 till 2,5 procent 2010. fem procent av

Den genomsnittliga arbetstiden antas minska med 4,5 procent - 1994-2010. Utvecklingen antas vara en följd av att reallönerna stiger kraftigt efter sekelskiftet samtidigt som kohorteffekten på medelarbetstiden avtar succesivt under perioden. Sammantaget minskar medelarbetstiden med 2,1 procent under perioden

1990-2010.

Arbetsutbudet beräknas öka med sammanlagt ca 4,6 procent under perioden 1990-2010, dvs. med drygt 0,2 procent per år.

Tabell 7.6 Arbetsutbudets och befolkningens utveckling

Nivå Årlig procentuell förändring 1990 tusental 1990- 1995- 2000- 2005personer 1995 2000 2005 2010

Befolkningen

Arbetskrañen

4 549 -0,94 1,04 0,42 0,45

Antal personer

Arbetstid 1 481 0,42 -0,24 -0,30 -0,30

Genomsnittlig arbetstid per personoch år i timmar. Källor: SCB och Finansdepartementet.

Dessa antaganden ska inte ses som en prognos for tillståndet 2010. Syftet är att målsättning som framstår som rimlig i

snarare ange en

det svåra utgångsläget och de internationella erfarenheterna ljuset av

hög arbetslöshet. För att dessa antaganden ska infrias krävs det av antagligen att ytterligare reformer genomförs för att förbättra ekonomins och arbetsmarknadens funktionssätt.

I kapitlen 8-12 diskuteras ett antal åtgärder som skulle kunna leda till bättre fungerande ekonomi och arbetsmarknad. Utredningen har

en inte funnit det möjligt att ta ställning till vilka av dessa åtgärder som är nödvändiga eller tillräckliga för att uppnå den arbetslöshetsnivå som antagits i basscenariot.

l kapitel 13 redovisas två alternativa scenarier där bl.a. arbetsmarknaden antas fungera sämre respektive bättre än i basscenariot.

212 Basscenariot

Sparandet

De antaganden som gjorts beträffande produktivitetens utveckling baseras i hög grad på en trendmässig framskrivning historiska av förlopp. För att denna utveckling ska möjlig krävs dock vara en betydligt högre investeringsnivå än dagens. Investeringarnas utveckling under de närmaste åren har betydelse också för möjligheterna att få till stånd en nedgång i arbetslösheten.

I långtidsutredningens scenarier fram till 2010 görs inget antagande om det reala sparandet, dvs. investeringarna. Nivån på investeringarna bestäms i stället med utgångspunkt från hur produktionen, räntorna och lönsamheten utvecklas. Däremot görs ett antagande nivån på om det totala sparandet, dvs. summan realt och finansiellt sparande. av Det mått som används i detta sammanhang är bruttosparkvoten. Nivån på denna kvot anger hur stor del BNP det sammantagna av som bruttosparandet utgör, dvs. hur stor del produktionsresultatet av som inte konsumeras. Bruttosparkvoten i Sverige uppgick 1993 till 11,6 procent. Detta är både historiskt och internationellt sett mycket låg nivå. Som en jämförelse kan nämnas att bruttosparkvoten 1990 låg nästan sju procentenheter högre. Nedgången i sparandet sammanfallermed betydande förskjutningar i sparandet mellan olika sektorer. Den privata sektorns bruttosparande har ökat trots att såväl näringslivets hushållens investeringar som minskat kraftigt. Det finansiella sparandet har således ökat mycket kraftigt i dessa sektorer. Samtidigt har den offentliga sektorns bruttosparande sjunkit dramatiskt.

Diagram 7.2 Bruttosparandet uppdelat på sektorer Procent av BNP

Totalt sektor

Offentlig i .. sektor

19 1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992

Källa: SCB.

Basscenariot 213

En viktig utgångspunkt för utredningens antaganden är att företagens och det finansiella kapitalets rörlighet över gränserna fortsätter att förstärkas avsnitt 4.4 och 4.5. Sambandet mellan det inhemska sparandet och den inhemska kapitalbildningen kommer således att väsentligt svagare framöver. Detta innebär att nivån

vara på det framtida sparandet i högre grad måste bestämmas med utgångspunkt från nationalinkomstens långsiktiga utveckling och demografiska faktorer. Bruttosparandet har också betydelse för stabiliteten i den ekonomiska utvecklingen.

1 basscenariot har antagits att bruttosparandet uppgår till 22 procent BNP 2010, vilket motsvarar de nivåer som rådde på 1960-

av talet och början 1970-talet diagram 7.2. I förhållande till 1993 års

av nivå innebär det däremot nästan en fördubbling.

Utgångspunkten för antagandet bruttosparandet är att en del av

om den förbättring kostnadsläget som uppnåddes 1992 består, och att

av nettoexporten och investeringarna därigenom ökar påtagligt. Sparandet i ekonomin hålls också ett fortsatt högt hushållssparande.

uppe av Hushållens sparkvot, dvs. nettosparandet relativt disponibel inkomst,

2010 ligga på fyra procent. Detta kan jämföras med en nivå på antas i genomsnitt procent under l980-talet.

en

Den offentliga verksamheten

Som underlag för långtidsutredningen har Kommun- och Landstingsförbunden gjort s.k. baskalkyler. Utgångspunkten är fattade beslut, gjorda åtaganden och oförändrad standard på de kommunala tjänster-

Syftet är att beskriva den förändring den kommunala konsumna. av tionen följer när åtagandenainfrias och när befolkningens storlek

som och sammansättning förändras. I baskalkylerna tas i princip ingen hänsyn till möjligheten att höja produktiviteten eller effektiviteten.

Enligt baskalkylerna skulle den kommunala konsumtionen behöva växa med drygt procent år fram till sekelskiftet. Därefter sker

en per

påtaglig reducering tillväxttakten. Utslaget på hela perioden en av 1994-2010 innebär detta en nivåhöjning av den kommunala konsumtionen med i genomsnitt 0,6 procent per år.

l 4 Basscenariot

Tabell 7.7 Kommun- och Landstingslörbundens baskalkyler Volymutveckling, procent

1994- 1998- 1994-

1998 2010 2010 Kommunförbundet

Landstingsförbundet

Hälso och sjukvård 0,6 0,5 0,5

Omsorg om psykiskt

Källor: Kommunförbundet och Landstingsförbundet.

Hur stort utrymmet blir för kommunal konsumtion framöver beror i hög grad på hur skatteunderlaget och skattesatserna utvecklas. De antaganden som tidigare gjorts om produktivitets- och sysselsättningsutvecklingen för ekonomin i stort innebär att underlaget för den kommunala beskattningen växer i förhållandevis snabb takt framöver. De kommunala skattesatserna har samtidigt förutsätts oförändrade vara efter 1995. Vid sidan om skatterna är statsbidragen kommunernas viktigaste inkomstkälla. Bidragen förutsätts minska fram till sekelskiftet, inte bara realt utan också i nominella tal. Detta beror på att arbetslösheten sjunker och flyktingmottagandet minskar. Vid sidan av inkomsternas utveckling beror det framtida utrymmet för kommunal konsumtionen i hög grad på hur de kommunanställdas löner utvecklas. Ju snabbare löneökningar, desto mindre utrymme för expansion av verksamheten. I basscenariot antas att timlönema för de anställda i kommuner och landsting utvecklas något långsammare än lönerna i näringslivet.

Den kommunala konsumtionen beräknas minska med i genomsnitt 0,8 procent per år mellan 1994 och 1998. Eftersom demografiska förändringar väntas leda till att servicebehoven ökar innebär detta att resurserna måste användas på ett effektivt sätt för att den mer ursprungliga servicenivån ska kunna upprätthållas. För hela perioden 1994-2010 förutsätts däremot genomsnittlig tillväxt på 0,6 en procent per år, dvs. samma utveckling i Kommun- och Landstingsförsom bundets baskalkalkyler. För att sådan utveckling ska förenlig en vara med balans i kommunsektorns finanser fordras relativt påtaglig en uppgång i statsbidragen. Dessa förutsätts efter sekelskiftet utvecklas i ungefär samma takt den kommunala konsumtionen. Den statliga som

Basscenariot 215

konsumtionen 2010 antas ungefär samma omfattning som vara av 1994.

I långtidsutredningens scenarier görs också antaganden om den offentliga produktionens utveckling. Offentlig konsumtion och produktion är inte identiska begrepp. l offentlig konsumtion ingår såväl offentlig produktion myndigheters inköp av privat prosom ducerade och tjänster. Däremot ingår inte de inkomster som varor härrör från offentliga myndigheters försäljning varor och tjänster. av

Tabell 7.8 Offentlig konsumtion 1993 Milj arder kronor

Staten Kommunerna Totalt

Produktion 69,9 225,1 295,0 Förbrukning 72,0 80,8 152,8 + Försäljning 14,2 30,2 44,4 - Konsumtion 127,7 275,8 403,5

Källa: Konjunkturinstitutet.

Dessa skillnader innebär att den offentliga produktionen och den offentliga konsumtionen kan utvecklas olika. Om t.ex. den offentliga sektorn ökar andelen inköp privat producerade tjänster får detta till av följd att den offentliga produktionen utvecklas långsammare än den offentliga konsumtionen. Ett ökat inslag avgiftsfinansiering innebär av däremot att den offentliga produktionen utvecklas snabbare än konsumtionen.

Mellan 1980 och 1990 utvecklades den offentliga produktionen och konsumtionen i ungefär takt. I reala termer låg tillväxten samma 1,5 respektive 1,6 procent i genomsnitt per år. Myndigheternas försäljning och tjänster ökade visserligen betydligt snabbare av varor än så, detta balanserades att också förbrukningens andel av men av konsumtionen ökade. Mellan 1990 och 1994 har den offentliga produktionen minskat med 5,9 procent. Samtidigt har den offentliga konsumtionen ökat med 1,9 procent. Kraftigt ökade inköp privat producerade varor och av tjänster är orsaken till denna skillnad. Den offentliga sektorns egen försäljning har utvecklats på ungefär sätt som konsumtionen. samma Omfattande prishöjningar har dock medfört att också försäljningsvärdet ökat i förhållande till den offentliga konsumtionen beräknad i löpande priser. Utvecklingen ökad andel privat producerade tjänster i den mot en kommunala konsumtionen väntas fortsätta. Detta innebär att den kommunala produktionen och sysselsättningen kommer att utvecklas

216 Basscenariot

långsammare än konsumtionen. Sammantaget väntas sysselsättningen i offentlig sektor vara knappt fem procent högre 2010 än 1994.

En viktig uppgift för den ekonomiska politiken är att sanera statsfinanserna så att en varaktig och uthållig tillväxt kan åstadkommas. Regeringens målsättning är att statsskuldens andel BNP ska av stabiliseras senast 1998. Under hösten godkände riksdagen ett fyraårigt program förstärker de offentliga finanserna 1998 med som 56,4 miljarder kronor jämfört med 1994. I budgetpropositionen 1995 föreslog regeringen ytterligare budgetförstärkande åtgärder om sammanlagt 21,7 miljarder kronor. Skatteregler och förrnånsnivåer i transfereringsystemen har i basscenariot förutsätts oförändrade vara under perioden efter sekelskiftet.

7.5 Den

makroekonomiska

utvecklingen till 199813

Den svenska ekonomin befinner sig för närvarande på väg upp ur en djup lågkonjunktur. Industriproduktionen har vuxit snabbt under det senaste året, huvudsakligen till följd snabbt växande De av en export. hemmamarknadsorienterade delarna ekonomin befinner sig dock av fortfarande i ett förhållandevis svagt konjunkturläge. Denna tudelning av den svenska ekonomin hänger med att exportefterfrågan samman ökat mycket snabbt efter kronans frikoppling från écun i november 1992, samtidigt som bostadsinvesteringama och den privata konsumtionen utvecklats svagt. Denna situation väntas gradvis förändras under de närmaste åren, i takt med att återhämtningens impulser sprider sig från de exportinriktade till de hemmamarknadsinriktade delarna ekonomin. Den av offentliga konsumtionen fortsätter dock att minska. Styrkan och snabbheten i återhämtningen är starkt beroende av ett antal kritiska faktorer. Det gäller framför allt räntornas utveckling, den privata sektorns skuldanpassning, arbetsmarknadens funktionssätt samt produktionskapacitetens utveckling.

Basscenariotsutveckling överensstämmermed denprognosför 1995och 1996samt det scenario med medelhög tillväxt 1996-1998som presenteradesiden preliminära nationalbudgeten prop. l994/95:lO0, bil. 1.1.

Basscenariot 217

Ränteutvecklingen

1 basscenariot har antagits att räntorna gradvis sjunker fram till 1998. Denna utveckling speglar ett ökat förtroende för den svenska ekonomin, gradvis sjunkande inflationsförväntningar samt successivt förbättrade offentliga finanser. Tillsammans med de förhållandevis överskotten i bytesbalansen bidrar dessa faktorer också till en stora appreciering av den svenska kronan.

Tabell 7.9 Ränta och ECU-index årsgenomsnitt

1993 1994 1995 1996 1997 1998

Svensk ränta, S-ärs statsobligationer 8,0 9,1 10,0 9,3 8,5 8,0 ECU-index 126,1 124,0 121,6 117,9 115,9 113,9

Källa: Finansdepartementet.

Osäkerheten kring denna utveckling är stor. De nominella räntorna, såväl långa korta, har uppvisat stora fluktuationer under de som åren. Räntemarginalen gentemot omvärlden har periodvis varit senaste betydande. Mycket tyder på att utvecklingen av de offentliga finanserna intar central ställning när det gäller att förklara en ränteskillnaderna gentemot omvärlden avsnitt 12.3 och bil. 15. En trovärdig plan för att hantera de offentliga underskotten torde därför ett nödvändigt villkor för att förverkliga den ränteutveckling som vara ligger till grund för basscenariot. 1basscenariot antas att de budgetförstärkningar redovisats i den ekonomisk-politiska propositionen som prop. 1994/95:25 samt i budgetpropositionen prop. l994/95:l00 är tillräckliga i detta avseende.

Räntemarginalen påverkas antagligen också av Sveriges förhållandevis långa historia höginñationsland jämfört med övriga som OECD-länder och osäkerheten Riksbankens möjligheter att uppnå om inflationsmålet bil. 15. En förutsättning för den utveckling som ligger i basscenariot är att inflationsmålets trovärdighet stärks under de närmaste åren. Om så inte sker riskerar den svenska ekonomin att genomgå utdragen period med återkommande trovärdighetskriser, en tvingar Riksbanken att höja sina styrräntor för att dämpa som intlationsförväntningarna. Riksbanksutredningen SOU 1993:20 och Svensson bil. 14 att ökad trovärdighet för inflationsmålet menar en kräver att Riksbanken oberoende ställning i förhållande till ges en mer de politiska organen. Den utveckling konsumentprisindex KPI som ligger i av basscenariot innebär att den övre gränsen för Riksbankens inflations-

218 Basscenariot

mål överskrids 1996. Utveckling är emellertid följd en av att saneringen av de offentliga finanserna till del åstadkoms en genom höjda indirekta skatter och sänkta subventioner. Dessa åtgärder bidrar till att höja KPI med 1,5 procentenheter 1996. I basscenariot har ca antagits att dessa prishöjningar inte påverkar de långsiktiga inflationsförväntningarna och att de inte heller utlöser några reaktioner penningmarknaden.

Den privata sektorns

skuldsanering

En viktigt förklaring till det tidiga 1990-talets kraftiga försämring av konjunkturen är utvecklingen den privata sektorns sparande. Detta av steg till 11,5 procent av BNP 1993. Ökningen av företagssparandet utlöstes bl.a. den kostnadskris av som drabbade den svenska exportindustrin under slutet l980-talet. av De höga kostnaderna i förhållande till omvärlden tvingade företagen att genomföra kraftfulla rationaliseringar för att klara sin lönsamhet. Samtidigt drog man ned på investeringarna. Denna utveckling ledde till en kraftig ökning det finansiella sparandet. av

Diagram 7.3 Hushållens sparkvot 1980-1998 Procent

Finansiellsorkvoi

Netlos arkvoin --------

-3. 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998

Källor: SCB, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Utveckling av hushållens sparande har flera förklaringar. En viktig orsak är det skuldanpassningsbehov uppstod de som när reala räntekostnaderna efter skatt steg kraftigt och tillgångspriserna föll avsnitt 2.2. Behovet av att minska skulderna förstärktes av att hushållens skuldsättning befann sig på historiskt en sett hög nivå, efter

Basscenariot 219

kraftig ökning under 1980-talet. Den ökning av arbetslösheten och en de offentliga underskotten följde skapade osäkerhet om de som framtida inkomsterna, vilket ytterligare förstärkte sparuppgången.

Hushållens skuldanpassning är betydelsefull faktor när det en gäller utvecklingen sparandet och därmed konsumtionen i ett kortav och medelfristigt perspektiv. Av allt att döma har anpassningen kommit långt. Hushållens skulder i relation till den disponibla inkomsten är på nivåer som i mitten av l970-talet. nu nere samma Räntekostnaderna efter skatt har sjunkit i förhållande till de disponibla inkomsterna. År 1995 bedöms de på 1984-1986 års nivå, vara nere dvs. den nivå rådde före kreditmarknadens avreglering. som

Diagram 7.4 Hushållens skuldkvot Skulder i relation till disponibel inkomst

130- 120 110 100 90 80- 70 . . . . . . r . . . . 19841985 198819901992 19941996 1970197219741976 197819801982 Källor: SCB och Finansdepartementet.

Hushållens konsumtions- och sparbeteende styrs i hög grad av deras förväntningar framtiden. Basscenariot bygger på att om hushållens inkomstförväntningar gradvis stärks under de kommande åren, i takt med att arbetslösheten faller och osäkerheten om trygghetssystemen minskar. I kombination med successivt avklarad en skuldanpassning, sjunkande realräntor och stigande tillgångsvärden medför detta incitament till lägre sparande och därmed högre konsumtion. Hushållens sparkvot faller gradvis och uppgår 1998 till 3,3 procent.

220 Basscenariot

Tabell 7.10 Hushållssektorns finanser Årlig procentuell förändring, 1991årspriser

1990-

Andel av disponibel inkomst. 2 Genomsnitt 1990-1993. Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Ökningen av den privata konsumtionen begränsas dock av att hushållens faktiska inkomster utvecklas svagt under de närmaste åren. Under 1995 minskar de realt disponibla inkomsterna med drygt två procent. Den svaga inkomstutvecklingen hänger till stor del samman med de åtgärder som genomförs för att förstärka statsbudgeten. Trots det kraftiga fallet i sysselsättningen och de budgetförstärkningar som genomförts är nivån på hushållens inkomster 3,5 procent högre 1995 än 1990 jfr diagram 2.8. I basscenariot har antagits att dessa budgetförstärkningar bara delvis slår igenom i lägre privat konsumtion. Detta rimlig är ett antagande, givet att många hushåll räknat med dessa inkomstminskningar och därmed redan anpassat sin konsumtion i ett tidigare skede.

Arbetsmarknadens funktionssätt

Arbetsmarknadens funktionssätt är central betydelse för återav hämtningens uthållighet. Det handlar såväl lönebildningen om som om arbetskraftens rörlighet i olika avseenden kap. 8. 1 basscenariot har antagits att arbetsmarknaden fungerar förhållandevis väl, även om lönebildningen fortfarande kännetecknas nominella stelheter nedåt av dvs. få nominella lönesänkningar, relativt stark följsamhet mellan sektorer samt tendenser till höga löneökningar inom de sektorer som växer och har höga vinster. Lönerna antas utvecklas relativt måttligt fram till 1998, främst beroende den höga arbetslösheten. Den goda lönsamheten inom näringslivet, främst inom industrin, leder till snabbare löneuten veckling än inom andra sektorer. De fortsatta underskotten i de offentliga finanserna och minskningen den offentliga sysselsättningen av bidrar till en något återhållsam löneutveckling inom och mer staten kommunerna. På kort sikt finns det en risk för att industrins starka uppgång ger upphov till höga lönekrav, även arbetslösheten fortfarande om är

Basscenariot 221

mycket hög. En sådan utveckling skulle antagligen öka inflationen och därmed utlösa räntehöjningar, i synnerhet om lönekraven sprider

nya sig till övriga sektorer i ekonomin.

Produktionskapaciteten

Investeringarna föll kraftigt i början 1990-talet. Investerings-

av nedgången så stark att den samlade kapitalstockens storlek inte

var kunde bibehâllas. Industrins kapitalstock beräknas ha minskat med drygt tre procent mellan 1992 och 1994, enligt Konjunkturinstitutet. Det finns emellertid tecken som tyder att utnyttjandet av industrins kapitalstock förbättrats under lågkonjunkturen och att produktionskapaciteten följaktligen utvecklats bättre än kapitalstocken. Som ett exempel kan nämnas att de stora bilanläggningarna på några år lyckats halvera sammansättningstiderna. Därigenom fördubblades deras produktionskapacitet trots att realkapitalet ökade betydligt mindre.

NUTEK bil. 6 uppskattar att produktionskapaciteteni industrin sjönk med fyra procent 1990-1992, men att den antagligen åter började öka under 1993. Uppskattningen bygger på en sammanställning statistik över den faktiska produktionen och det faktiska

av kapacitetsutnyttjandet.

Den innevarande lågkonjunkturen har således medfört en viss minskning produktionskapaciteten. Detta behöver emellertid inte

av få någon betydelse för produktionens utveckling. Den möjliga produktionen bestäms inte bara kapitalstockens och arbetsstyrkans

av storlek i utgångsläget. Den bestäms också av investeringarnas omfattning och arbetsutbudets storlek, liksom av arbetskraftens kunskapsnivå och hur arbetsorganisationen förmår utnyttja denna.

Investeringarna är centrala för den ekonomiska utvecklingen under resten 1990-talet, både som en del av efterfrågan och för att bygga

av ut produktionskapaciteten. l basscenariot ökar investeringarna kraftigt under hela perioden 1994-1998. Investeringsökningen bedöms vara tillräcklig för att undvika generella kapacitetsproblem.

Tillväxten till 1998

Efter tre år fallande BNP började den svenska ekonomin åter växa

av 1994. Denna utveckling förstärks under de närmaste två åren. Det är framför allt investeringarna och exporten som växer snabbt. Efter 1996 mattas tillväxten långsamt i takt med att arbetslösheten sjun-

av ker. Lägre arbetslöshet medför bl.a. ökade svårigheter att rekrytera vissa typer arbetskraft. Det innebär antagligen också att mindre

av

222 Basscenariot

produktiv arbetskraft tas i anspråk för de fortsatta produktionsök-

ningarna, vilket bidrar till att dämpa tillväxttakten. I genomsnitt växer

BNP med 2,7 procent om året under perioden 1994-1998, förutsatt att

basscenariots antaganden infrias.

Tabell 7.11 Försörjningsbalansen och vissa nyckeltal Årlig procentuell förändring, 1991årspriser

1990- 1994 1995 1996 1997 1998

Nyckeltal

Konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska

Bruttoöverskott i industrins 26,8 34,3 35, 34,4 33,4 31,9

Förändring i procent av föregåendeårs BNP. z Arbetade timmar. 3 Procentav arbetslaañen. Procent av BNP. 5 Procentav törädlingsvärdet till faktorpris. Källa: Finansdepartementet.

Exporten beräknas ha vuxit med drygt tolv procent 1994. Tillväxttakten avtar gradvis under de kommande åren, den är fortsatt hög men under hela perioden fram till 1998. Svenska företag fortsätter att vinna andelar på världsmarknaden under hela perioden fram till 1998, men i allt långsammare takt. Detta historiskt förlopp sett gynnsamma möjliggörs bl.a. av att företagen driver offensiv prispolitik. en Kostnadsövervältringen på priserna hålls tillbaka gradvis genom sänkta vinstmarginaler. Konkurrenskraften uttryckt som relativ enhetsarbetskostnad i industrin förbättrades kraftigt under 1990-talets inledande år.

Basscenariot 223

Förbättringen är ett resultat kronans depreciering, en jämförelsevis av låg svensk löneökningstakt samt stora produktivitetsökningar i industrin.

Diagram 7.5 Relativ enhetsarbetskostnad i industrin 1970-1998 Gemensamvaluta, Index 1970100

90- 80- 70-

60-

1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991 1994 1997

Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Konkurrensläget försämras gradvis under andra halvan av 1990talet, det är fortfarande betydligt bättre än under slutet av 1980men talet. Försämringen är delvis en följd av den appreciering av kronan förutses under perioden. Apprecieringen är i sin tur en konsesom kvens att kronan i utgångsläget är undervärderad. För att den reala av växelkursen ska återgå till sin jämviktsnivå krävs att den nominella kronkursen apprecierar eller att den svenska inflationen överstiger den i konkurrentlånderna. I basscenariot antas att anpassningen delvis kommer till stånd genom en nominell appreciering, men också genom något snabbare pris- och löneutveckling än i omvärlden. en

Förutsättningarna för en investeringsexpansion är gynnsamma under de närmaste åren. Den snabba efterfrågeökningen, god lönsamhet fallande räntor bidrar till detta. Lönsamheten i samt industrin försämras gradvis under perioden, den beräknas ändå men vara förhållandevis hög 1998. Efter att ha fallit med närmare 40 procent 1990-93 vände näringslivets investeringar kraftigt uppåt 1994. De totala bruttoinvesteringarberäknas dock inte ha ökat under 1994, på grund av att nybyggnana tionen bostäder än halverades. I år väntas minskningen av av mer

bruttoöverskottet i förhållande till förädlingsvärdet. Mätt som

224 Basscenariot

bostadsbyggandet bli väsentligt mindre, vilket medför att även de samlade bruttoinvesteringama ökar kraftigt. Investeringarna fortsätter att växa snabbt 1996-1998, även om det sker viss avmattning mot en slutet av perioden. Trots den snabba investeringsökningen uppgår de totala fasta investeringarna bara till 16,8 BNP 1998 jämfört procent av med 21 procent 1990. Flera faktorer talar dock for att den samlade investeringskvoten inte behöver komma i nivå 1990 avsnitt 9.2. upp samma som

Bostadsinvesteringama beräknas bli låga under perioden. -

De stora investeringarna i kommersiella kontorslokaler, hotell och restauranger m.m. under 1980-talets andra hälft får inte någon motsvarighet under 1990-talet.

Prisnivån på byggnadsinvesteringar drevs kraftigt under - upp 1980-talets slut. Under perioden 1991-1994 beräknas priset på dessa investeringar ha fallit med omkring elva i procent nominella tal. Det kraftiga fallet i investeringskvoten t.o.m. 1994 beror således delvis på priskomponent. Prisfallet en väntas fortsätta under 1995.

Den låga nivån investeringskvoten 1998 hänger således till stor del samman med utvecklingen byggnadsinvesteringama. Investeav ringskvoten exklusive investeringar i bostäder utvecklas betydligt bättre. Mätt i fasta priser uppgår den till 15,8 procent av BNP 1998 jämfört med 14,5 procent 1990. När även den inhemska efterfrågan börjar stiga leder detta till ökad import. Icke desto mindre uppvisar utrikeshandeln betydande överskott under hela perioden fram till 1998. Nettot av handeln med och varor tjänster ökar från ett genomsnitt på knappt två BNP 1990procent av 1993 till 6,5 procent 1996. Därefter beräknas det sjunka något.

Sedan mitten av 1970-talet har bytesbalansen varit negativ i stort sett varje år. Underskotten har inneburit att Sverige nation lånat som utomlands. Under 1994 vändes underskotten i överskott. Förbättringen förklaras huvudsakligen den kraftiga ökningen exporten sedan av av kronans frikoppling från écun 1992, vilken bidragit till mycket stora överskott i utrikeshandeln. I basscenariot fortsätter bytesbalansen att visa betydande överskott under hela perioden 1995-1998. Bytesbalansöverskotteni kombination med den snabba tillväxten av investeringarna innebär att bruttosparkvoten ökar från 11,6 procent 1993 till 20 procent 1998.

Basscenariot 225

Arbetsmarknaden

Bedömningen av det underliggande utbudet summan av sysselsatta, öppet arbetslösa och personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder utanför arbetskraften är central för utvecklingen av såväl sysselsättningen som den öppna arbetslösheten. Under slutet av 1980-talet och början av 1990-talet kännetecknades arbetsmarknaden av överhettning. Det är därför inte rimligt att det underliggande utbudet ska nå upp till dessa nivåer igen. Åren 1985-1986 kännetecknadesi många stycken av balans. Basscenariots utveckling innebär att det underliggande utbudet under perioden fram till 1998 successivt närmar sig den nivå som rådde dessa år.

Diagram 7.6 Underliggande utbud och reguljär sysselsättningi förhållande till befolkningen 16-64 år Procent

. . . r . I . .

1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998

Anm.: Det skuggade området utgör summan av öppet arbetslösa och i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiskaåtgärderi förhållande till bepersonerolkningen 16-64 år. Källor: SCB, AMS, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

sysselsättningen räknat i antal personer beräknas ha minskat något 1994 jämfört med 1993, trots en förhållandevis god BNP-tillväxt. Detta är bl.a. en avspegling av att många arbetsgivare i första hand väljer att öka arbetstidsuttaget i stället för att nyanställa, när efterfrågan arbetskraft börjar stiga.

Mellan 1994 och 1998 skapas däremot ca 260 000 nya reguljära jobb i basscenariot. Samtidigt ökar det underliggande utbudet med ca 130 000 personer. Sammantaget innebär det att summan av öppet arbetslösa och personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskar från 13 procent av arbetskraften 1994 till 9,5 procent 1998.

8 14-1634

226 Basscenariot

Trots en förhållandevis god tillväxt under de närmaste fyra åren räcker basscenariots utveckling således inte till för att återskapa de arbetstillfällen som förlorades under lågkonjunkturen. Antalet personer utan reguljärt arbete ligger kvar på en förhållandevis hög nivå 1998.

I basscenariot har antagits att det är möjligt att få ned den öppna arbetslösheten till fem procent 2010 samtidigt som antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder sjunker ytterligare efter 1998. För att detta ska vara möjligt krävs bl.a. att ekonomin stärks och att arbetsmarknadens funktionssätt förbättras efter sekelskiftet. Åtgärder som kan möjliggöra denna utveckling diskuteras i kapitlen 8-12.

7.6¶Den makroekonomiska

till 2010

utvecklingen

Den utveckling för den svenska ekonomin fram till 1998 som beskrevs i det förra avsnittet tog sin utgångspunkt i en prognos för utvecklingen under 1995 och 1996. För perioden 1996-1998 gjordes ett försök att skissera en rimlig utveckling år för år.

Beskrivningen av perioden efter 1998 är mer schematisk. Bland annat görs inget försök att redovisa utvecklingen år for år. Utgångspunkten är de antaganden som redovisats i avsnitt 7.4. Dessa innebär bl.a. att

den öppna arbetslösheten fortsätter att minska, liksom antalet -

personer i arbetsmarknadpolitiska åtgärder. Den öppna arbets-

lösheten antas ligga på fem procent 2010, medan antalet

personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder antas motsvara 2,5

procent av arbetskraften.

arbetsproduktiviteten i näringslivet fortsätter att växa i ungefär

-

samma takt som under perioden 1990-1998. Sammantaget växer produktiviteten med 1,9 procent år mellan 1990

per och 2010.

bruttosparkvoten fortsätter att öka något och uppgår till 22 -

procent 2010.

5 För att genomföra beräkningarna av basscenariotkrävs att vissa parametrar i modellen MECMOD beräknas med hjälp av uppgifter om ett visst utgångsår. Basscenariottar sin utgångspunkti situationen 1990,eftersomdettaärdetsenasteåret för vilket alla nödvändiga data finns tillgängliga.

Basscenariot 227

den offentliga konsumtionen börjar åter växa efter sekelskiftet. -

Mellan 1998 och 2010 ökar den med 0,8 procent per år i fasta

priser. Den offentliga sysselsättningen ökar något långsammare, med 0,7 procent per år.

Tillväxten fortsätter

Dessa antaganden innebär att den svenska ekonomin växer i långsammare takt efter 1998. BNP ökar med 1,7 procent per år 1998-2010 tab. 7.12. Sett som ett genomsnitt över hela perioden 1994-2010 uppgår BNP-tillväxten till två procent per år. Det är i nivå med 1970och 1980-talens utveckling, men betydligt lägre än 1950- och 1960talens tillväxttal avsnitt 2.2.

Förklaring till den avmattning av tillväxten som äger rum efter 1998 är den antagna utvecklingen arbetsmarknaden. Sysselsättningen .räknat i antal personer fortsätter visserligen att växa något snabbare än befolkningsunderlaget efter 1998, vilket betyder att den totala arbetslösheten kan fortsätta att minska samtidigt arbets-

som kraftsdeltagandet ökar. Den årliga ökningen av antalet sysselsatta personer är dock betydligt mindre än fore 1998. Samtidigt har medelarbetstiden antagits sjunka med 0,3 procent per år, varför sysselsättningen i timmar utvecklas ännu långsammare tab 7.12.

Produktivitetsutvecklingen är den faktor som jämte sysselsättningen bär upp tillväxten. Sett som ett genomsnitt över perioden 1994-2010 uppgår ökningstakten till 1,8 procent per år. Det är något högre än under l980-talet. l jämförelse med tidigare decennier innebär det emellertid snarast att produktiviteten växer långsamt se avsnitt 7.4. Produktiviteten växer något snabbare under perioden efter 1998, vilket delvis motverkar effekten på BNP-tillväxten av den långsammare sysselsättningsökningen.

° Öppet arbetslösa plus i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska

personer åtgärder.

228 Basscenariot

Tabell 7.12 Försörjningsbalansen och vissa nyckeltal 1975-2010 Årlig procentuell förändring

1975- 1990- 1994- 1975- 1998-

1990 1994 1998 1998 2010

Exklusive lager. 1 Inklusive bostäder. 3 Arbetade timmar. Källor: SCB och Finansdepartementet.

i

förändras

Efterfrågan

En tydlig skillnad mellan perioden före och efter 1998 ligger i hur tillväxten används. Fram till 1998 används produktionsökningama i huvudsak till investeringar och export medan konsumtionen växer långsammare. Överskotten i bytesbalansenär betydande. Utvecklingen avspeglas i en kraftig ökning av bruttosparandet.

Efter sekelskiftet växer konsumtionen såväl den privata som den

offentliga betydligt snabbare. Investeringarna fortsätter att växa

snabbare än BNP, men väsentligt långsammare än fore sekelskiftet. Samtidigt växer importen snabbare än exporten, vilket avspeglas i minskande bytesbalansöverskott.

Sett över hela perioden 1994-2010 växer den privata konsumtionen med 1,9 procent per år, medan den offentliga konsumtionen växer betydligt långsammare 0,4 procent per år. Detta innebär ett brott med de senaste decceniernas utveckling. Under perioden 1975-1990 växte den offentliga konsumtionen väsentligt snabbare än den privata. l basscenariot växer den privata konsumtionen snabbare än den offentliga, såväl före som efter sekelskiftet tab. 7.12.

Att den samlade konsumtionen ökar snabbare efter 1998 är en konsekvens av det antagande som gjorts om bruttosparkvoten 2010. Mellan 1994 och 1998 ökar bruttosparkvoten kraftigt, vilket är rimligt med tanke den kraftiga minskning som skedde under 1990-talets inledande år. Ökningen avspeglar framförallt en kraftig ökning av

Basscenariot 229

investeringarna, samtidigt som den privata konsumtionen ökar långsamt och den offentliga konsumtionen minskar.

Om denna utveckling fortsatte under perioden 1998-2010 skulle resultatet bli ett bruttosparande som är orimligt stort med historiska och internationellamått mätt. I basscenariot fortsätter bruttosparkvoten visserligen att öka efter 1998, men ökningen begränsas av den snabbare konsumtionstillväxten.

Bakom bruttosparkvotens utveckling döljs en fortsatt förändring av sparandets sammansättning. Den offentliga sektorns finansiella sparande förbättras markant avsnitt 7.8. Investeringarna fortsätter att öka i förhållande till BNP, medan företagens och hushållens finansiella sparande minskar. Hushållens nettosparkvot är dock något högre 2010 än 1998.

Hur konsumtionsutrymmet fördelas mellan privat och offentlig konsumtion är i hög grad en fråga om politiska prioriteringar. Långtidsutredningens utgångspunkt är att räkna med oförändrad politik. Innebörden av detta är emellertid inte entydig i ett så pass långt perspektiv som 15-20 år. Hur hanteras t.ex. de ökade anspråken

sjukvård och äldreomsorg som följer av den demografiska utvecklingen Innebär oförändrad politik att de tillkommande behoven ska rymmas inom den existerande verksamheten eller att verksamheten byggs ut i takt med behoven I basscenariot har antagits att den offentliga konsumtionen växer i takt med de behov som anges i Kommun- och Landstingsförbundens kalkyler se även avsnitt 7.4 och 7.8.

Diagram 7.7 Export i förhållande till BNP Procent, 1991års priser

55- 50- 45- 40- 35 30 25 20 15- 10

. . . . . . . . . . . . . . . . r . . . . Y11 1950 1955 1960 1965 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010

Källor: SCB och Finansdepartementet.

230 Basscenariot

Intemationaliseringen av såväl konsumtionen som produktionen fortsätter. År 2010 tillgodoses väsentligt större andel den

en av inhemska efterfrågan genom import samtidigt som en större andel av den samlade produktionen går export.

Den kraftiga ökningen av exporten i förhållande till BNP är en konsekvens av de antaganden som gjorts om världsmarknadstillväxten och utvecklingen av de svenska exportföretagens marknadsandelar mellan 1990 och 2010 avsnitt 7.4. Dessa antaganden är förhållandevis gynnsamma sedda i ett historiskt perspektiv. En sämre världsmarknadstillväxt eller en mindre gynnsam utveckling av marknadsandelama skulle resultera i väsentligt lägre export i förhållande till BNP.

en

Intemationaliseringen är tydligast i den kunskapsintensiva industrin som exporterar närmare 80 procent av sin bruttoproduktion 2010.

Diagram 7.8 Export i förhållande till bruttoproduktion i olika sektorer Procent,löpandepriser

a0

70.

so.

40.-

i

V:

30 -

Källa: SCB, Nationalräkenskapemaoch Finansdepartementet.

Bytesbalansen visar överskott under hela perioden 1994-2010. Överskottet uppgår till 0,7 BNP 2010. Det är väsentlig

procent av en förbättring i förhållande till 1990, då bytesbalansen uppvisade ett betydande underskott, men en minskning i förhållande till 1998.

Överskotten i bytesbalansen innebär att Sverige bygger

upp fordringar utlandet. Dessa ger i sin tur upphov till växande flöden

faktorinkomster från utlandet. Som en följd av detta ökar bruttonaav tionalinkomsten snabbare än BNP under hela perioden 1994-2010

Basscenariot 231

tab. 7.12. Med hänsyn till försörjningsbördans utveckling under årtiondena efter 2005 vore detta en välkommen utveckling LU 92, avsnitt 7.2.

Osäkerheten är stor när det gäller vilken investeringsutveckling som behövs för att nå upp till en given tillväxttakt. I basscenariot växer de fasta investeringarna med 1,5 procent per år 1990-2010. Investeringarna motsvarar drygt 21 procent av BNP 2010. Ökningen är särskilt kraftig under perioden 1994-1998. Investeringarna växer emellertid förhållandevis snabbt även efter sekelskiftet.

Utvecklingen av de samlade investeringarna 1990-2010 är inte anmärkningsvärd i ett historiskt perspektiv. Det beror delvis på att startåret för beräkningarna- 1990 var ett år med stora investeringar

inte minst i bostäder och kontorslokaler.

1 basscenariot ökar bostadsinvesteringama bara med 0,4 procent per år i förhållande till 1990 års nivå. Den långsamma ökningen förklaras till stor del av att bostadsinvesteringama var så höga under 1980-talets sista och 1990-talets inledande år. Behovet av nybyggande är därmed begränsat under resten av 1990-talet. Skattereformen och minskningen av bostadssubventionema bidrar till att dämpa efterfrågan bostäder.

De fasta investeringarna exklusive investeringar i bostäder ökar i en väsentligt snabbare takt tab 7.12. Mätt i fasta priser uppgår de till drygt 16 procent av BNP 2010 jämfört med 14,5 procent 1990. Det innebär att investeringskvoten exklusive bostäder ligger kvar på den höga nivå som uppnås mot slutet av 1990-talet avsnitt 7.5.

En sådan utveckling av investeringarna ställer krav på ett gott investeringsklimat. Det innebär att lönsamheten efter skatt i de svenska företagen måste ligga på en internationellt konkurrenskraftig nivå. En ökad stabilitet i näringslivets lönsamhet, jämfört med de senaste decenniernas kraftiga variationer, torde också vara av betydelse avsnitt 9.2.

Basscenariots krav

Det bör än en gång understrykas att basscenariot inte är en prognos. Det ska i stället ses som en möjlig utveckling givet de antaganden som gjorts om utvecklingen av sysselsättning, produktivitet m.m.

För att dessa antaganden ska uppfyllas ställs det krav på ekonomins förmåga till utveckling och anpassning.

232 Basscenariot

Till en del handlar det om att effekterna av redan genomförda reformer ska slå igenom. Under de senaste åren har ett flertal reformer genomförts vilka har syftat till att stärka den svenska ekonomins anpassningsfönnåga och utvecklingskraft avsnitt 2.4.

Dessa reformer har i stor utsträckning varit avsedda att råda bot på snedvridningar som tidigare ingrepp skapat. l flera fall kommer det sannolikt att ta lång tid innan åtgärderna får avsedd effekt. De kommer troligen att lämna ett allt mer väsentligt bidrag till ekonomins växtkraft under den period som basscenariot avser.

Detta återspeglas också i näringslivets syn på investeringklimatet i Sverige. Enligt NUTEK bil. 6 har de svenska storföretagens syn på det svenska företagsklimatet blivit betydligt mer positiv sedan 1990

avsnitt 9.2.

Det är emellertid inte troligt att redan vidtagna åtgärder förslår för att lägga grunden till en uthållig tillväxt i nivå med basscenariot. l kapitlen 8-11 analyseras möjligheterna att på några viktiga områden stärka ekonomins förmåga till anpassning och utveckling. I kapitel 12 behandlas förutsättningarna att stabilisera konjunkturernas förlopp och förena hög sysselsättning med låg inflation.

7.7 till 2010

Strukturomvandlingen

De antaganden som ligger till grund för basscenariot innebär att tillväxtförutsättningarna skiljer sig väsentligt mellan olika näringslivssektorer avsnitt 7.4. En förutsättning för basscenariots makroekonomiska utveckling är att det sker en överflyttning av produktionsfaktorer kapital och arbetskraft till de sektorer som har de bästa tillväxtförutsättningarna. På lång sikt är detta antagligen ett rimligt antagande, eftersom dessa sektorer kommer att kunna betala den högsta ersättningen till produktionsfaktorerna. På kort sikt kan det emellertid finnas betydande hinder för en sådan överföring avsnitt 3.1. Basscenariot förutsätter att dessa trögheter inte är större än att

fortlöpande strukturomvandling under hela perioden det kan ske en fram till 2010.

Den strukturomvandling som framträder i basscenariot är delvis en fortsättning på de historiska trenderna avsnitt 3.2 och 3.3. Produktionen och sysselsättningen i den kunskapsintensiva industrin

7 I modellen MECMOD finns tre olika kategorier av arbetskrañ: lågutbildade, högutbildade tekniker och naturvetare samtövriga högutbildade.

Basscenariot 233

fortsätter att utvecklas bättre än i de övriga varuproducerande sektorerna, tack vare en god världsmarknadsutveckling och en högre produktivitetstillväxt tab. 7.13. Expansionen underlättas av att utbudet av högutbildad arbetskraft ökar. Av störst betydelse är ökningen antalet ingenjörer och naturvetare, vilka används i särskilt

av stor utsträckning i den kunskapsintensiva industrin. Det är inom denna sektor effekterna deltagandeti EU:s inre marknad antas bli

som av störst.

Det finns tecken som tyder på att lågkonjunkturen lagt grunden för en accelererad strukturomvandling i riktning mot kunskapsintensiv industri. Mellan 1990 och 1993 ökade produktionskapaciteteni den kunskapsintensiva industrin med drygt tre procent, samtidigt som den sjönk med ca fyra procent i industrin som helhet NUTEK, bil. 6.

Tabell 7.13 Strukturomvandlingen 1990-2010 Årlig procentuell förändring

Förädlingsvärde Sysselsättning Varuproduktion 1 -0,2

Kapitalintensiv 1,3 -0,8 Arbetsintensiv 0,8 -1,2 Kunskapsintensiv 4,5 1,6 Skyddad 1,1 -l,2

Förädlingsvärde till producentpris. 2 Arbetade timmar. Källa: Finansdepartementet.

Den kapitalintensiva industrin präglas sedan länge av en hård internationell konkurrens. Detta avspeglas i en förhållandevis ogynnsam prisutveckling på världsmarknaden. De svenska företagen väntas klara sig väl i den internationella konkurrensen, men den långsamma marknadstillväxten innebär att sysselsättningen ändå fortsätter att minska. Produktionen växer med 1,3 procent per år 1990-2010.

Den arbetsintensiva industrisektorn fortsätter att minska sysselsättningsmässigt. Det är denna del av det svenska näringslivet som väntas möta den hårdaste konkurrensen från Asien och från de framväxande marknadsekonomiernai Östeuropa. Detta avspeglas i en förhållandevis

utveckling världsmarknadspriset på sektorns produkter. Tack svag av

234 Basscenariot

vare en hyfsad produktivitetstillväxt kan produktionen ändå öka med 0,8 procent per år mellan 1990 och 2010.

Den skyddade varusektorn blir mer öppen för konkurrens från omvärlden. Detta leder till en något högre produktivitetstillväxt än tidigare avsnitt 7.4. Följaktligen kan produktionen öka med 1,1 procent per år, trots att sysselsättningen minskar i förhållande till 1990 års nivå.

Strukturomvandlingen i riktning mot tjänstesektorema fortsätter under perioden 1990-2010. sysselsättningen växer snabbast i den kunskapsintensiva tjänstesektom, medan den arbetsintensiva tjänstesektom uppvisar den snabbaste produktionstillväxten, till följd av en bättre produktivitetsutveckling. I jämförelse med 1970- och 1980-talen utvecklas både produktionen och sysselsättningen bättre i den arbetsintensiva tjänstesektom, medan förhållandet är det omvända i den kunskapsintensiva tjänstesektom avsnitt 3.2 och 3.3.

Skattereforrnen och minskningen av bostadssubventionema innebär att boendekostnadema ökar kraftigt under 1990-talet. Följaktligen växer efterfrågan på bostäder förhållandevis långsamt. Detsamma gäller produktionen av bostadstjänster.

Efterfrågan på energi växer förhållandevis långsamt under perioden bl.a. till följd av att priset energi har antagits stiga med närmare 30 procent i förhållande till priset på andra varor och tjänster. Prisökningen är en följd av att produktionskapaciteten måste byggas ut efter sekelskiftet för att möta den växande efterfrågan. För att denna utbyggnad ska komma till stånd på marknadsmässiga villkor måste priset på elkraft öka så att det svarar mot den långsiktiga marginalkostnaden för ny kraft. Detta gäller oavsett om kärnkraften avvecklas eller inte. Ett beslut att avveckla eller inte avveckla kärnkraften torde således inte ha någon större betydelse för elpriset på lång sikt och därmed inte heller för strukturomvandlingen avsnitt 9.5.

Det kanske mest anmärkningsvärda med basscenariot är den kraftiga ökningen av sysselsättningen i det privata näringslivet under perioden fram till sekelskiftet. Mellan 1994 och 1998 ökar antalet arbetade timmar i näringslivet med 2,5 procent per år, medan den offentliga sysselsättningen minskar. Efter 1998 är förhållandet det omvända. Den privata sysselsättningen växer långsammare än den offentliga tab. 7.12.

i Dennaprisutveckling är avseddatt återspegladen bedömning prisutvecklingen

av för och fjärrvärme som redovisas av NUTEK 1994a. Prisökningama på dessa energislag har vägts samman med den beräknadeprisutvecklingen i delsektorema gasverksamt vatten och avloppsverk, vilka också ingår i utredningens energisektor.

Basscenariot 235

Sett över hela perioden 1994-2010 ökar sysselsättningen i näringslivet år. Eftersom den offentliga syssel-

med 0,7 procent per sättningen bara ökar med 0,3 procent per år under samma period innebär det att näringslivet svarar för huvuddelen av sysselsättningsökningen.

Diagram 7.9 Antalet arbetade timmar i näringslivet 1970-2010 Index 1970100

90-

70 . . r . . . r .

v v . . .

1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 Källor: SCB och Finansdepartementet.

Sett i ett historiskt perspektiv är detta en gynnsam utveckling. Med undantag för 1980-talet har sysselsättningen i näringslivet minskat stadigt under de senaste decennierna. Till en del förklaras denna minskning att den offentliga sektorn tog i anspråk en stor del av

av den arbetskraft skulle ha funnit anställning i näringslivet.

som armars I basscenariot förutses betydligt mer återhållsam utveckling av den

en offentliga sysselsättningen, bl.a. därför att en del av de skattefmansierade tjänsterna utförs privata producenter. Förutsättningarna för en

av sysselsättningsökning i näringslivet är således bättre denna gång.

Till del är denna expansion bara en återspegling av den kraftiga

en minskningen under lågkonjunkturåren 1990-1993. Därutöver sker emellertid ytterligare ökning motsvarande 0,1 procent per år 1990-

en 2010. Detta är mindre än befolkningstillväxten under perioden, beroende på att arbetslösheten är större, arbetskraftdeltagandet lägre och medelarbetstiden kortare 2010 än 1990.

I stort sett hela sysselsättningsökningen mellan 1990 och 2010 kommer till stånd i de privata tjänstesektorema och i den kunskapsintensiva industrin, medan sysselsättningen i de övriga varuproducerande sektorerna utom energisektorn minskar. Varusektorema som helhet uppvisar en minskning med 0,2 procent per år 1990-2010.

236 Basscenariot

Denna utveckling ligger i linje med de historiska trenderna både i Sverige och omvärlden. Med undantag för några enstaka år under 1980-talet har sysselsättningen inom varuproduktionen minskat stadigt sedan 1970 avsnitt 3.2. Bland de mer utvecklade OECD-ländema är det bara Island, Japan, Kanada och USA som har uppvisat en påtaglig ökning av sysselsättningen i de varuproducerande sektorerna sedan 1970 tab. 7.14.

Tabell 7.14 Antal sysselsatta i varuproducerande sektorer i OECD-länderna 1970-1991 Årlig genomsnittlig procentuell förändring

1970-

ISIC 2,3,4 och dvs. industrin samtenergi- och byggsektorema. Källa: OECD 1993g.

I förhållande till lågkonjunkturåret 1993 växer emellertid sysselsättningen i de varuproducerande sektorerna som helhet med 0,9 procent per år.

Bakom denna sysselsättningsökning ligger framförallt utvecklingen i den kunskapsintensiva industrin, uppvisar sysselsättnings-

som en ökning motsvarande 3,1 procent per är 1993-2010. Utvecklingen är väsentligt starkare än under 1970- och 1980-talen, då sysselsättningen

Basscenariot 237

i den kunskapsintensiva industrin minskade något. Hur näringslivets förutsättningar kan möjliggöra denna utveckling behandlas i kapitel

Tillväxten i den kunskapsintensiva industrin avspeglas också i utrikeshandelns sammansättning. I basscenariot svarar exporten av kunskskapsintensiva för närmare 60 procent av den

varor svarar samlade exporten 2010, jämfört med drygt 40 procent 1990.

Diagram 7.10 Export från olika sektorer 1990 och 2010 Procent total export, löpandepriser

av

238 Basscenariot

andelen till drygt 70 procent, vilket är väsentligt högre nivå än i en andra jämförbara länder. Ett viktigt mål för den ekonomiska politiken är att åstadkomma en bättre balans mellan de offentliga utgifterna och ekonomin i stort. Långtidsutredningens basscenario utgår från sådan strategi att en genomförs.

Diagram 7.11 Den offentliga sektorns utgifter . Procent av BNP

75-

65 -

50 -

45--

40 . . . . . . . . r . . . . 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010

Källor: SCB och Finansdepartementet.

Beräkningarna av den offentliga sektorns inkomster och utgifter fram till 2010 är baserade på den ekonomiska utveckling som redovisas i avsnitt 7.5 och 7.6.

Utgångsläget

De senaste årens ekonomiska tillbakagång har medfört att den offentliga sektorns finanser kraftigt försvagats. Vikande sysselsättning och produktion har resulterat i minskade inkomster samtidigt som utgifterna ökat till följd växande arbetslöshet och den finansiella av krisen. År 1990 uppvisade den offentliga sektorn ett överskott på 57 miljarder kr. På tre år vändes detta överskott till ett underskott på 193 miljarder kr. År 1994 beräknas den offentliga sektorns utgifter överstiga inkomsterna med 168 miljarder kr. Underskottet är 25 miljarder lägre än 1993. Orsaken till denna förbättring är att kostnaderna för bankstödet fallit bort. Sparandeunderskottet 1994 beräknas motsvara 11,1 procent av BNP.

Basscenariot 239

Underskott denna storleksordning är inte hållbara i ett längre av perspektiv. De snabbt växande räntekostnadema hotar att på sikt undan andra offentliga utgifter. Underskotten kan också tränga underblåsa de ekonomiska aktörernas farhågor om ökad inflation och därmed orsaka höga räntor. En sådan utveckling kan allvarligt försvåra den ekonomiska återhämtningen avsnitt 7.5. Ökad sysselsättning och höjda reallöner i näringslivet är en viktig förutsättning för att de offentliga finanserna ska komma i balans. Nuvarande sparandeunderskott i den offentliga sektorn motsvarar ca näringslivets förädlingsvärde. Med skattekvot på 50 15 procent av en skulle produktionsnivån behöva höjas med 30 procent för att procent tillskottet skatteinkomster ska motsvara underskottet. Även under av betingelser tar det tid innan en produktionsuppgång av gynnsamma denna omfattning kan realiseras. Under perioden 1970-1990 växte produktionen i näringslivet med ungefär två procent per år.

Så länge underskotten består växer den offentliga skulden och därmed kostnaderna för den. Med upplåningsräntor tio procent, en inflation på tre procent och underskott på nuvarande nivå ökar räntebetalningarna med drygt tio miljarder kronor år i reala per Denna fördyring skulden motsvarar ungefär en procent av termer. av näringslivets förädlingsvärde. Med skattekvot 50 procent skulle en näringslivets produktion således behöva växa med två procent årligen enbart för att balansera den uppgång i räntebetalningarna som följer nuvarande höga realräntor. Denna tillväxt är nödvändig för att inte av underskotten ska växa ytterligare, otillräcklig för att minska dem men faktatablå 10.1.

Ekonomisk tillväxt innebär möjligheter till ökad sysselsättning. Ökad sysselsättning innebär i sin tur möjligheter till lägre arbetslöshet. En nedgång i antalet arbetslösa är liktydigt med en besparing på den offentliga utgiftssidan. De sammanlagda utbetalningarna av arbetslöshetsersättning, KAS, lönegaranti och AMU-bidrag uppgick 1993 till 55 miljarder kronor. En halvering arbetslösheten skulle medföra en av nettobesparing i transfereringssystemet på omkring 20 miljarder kronor. Därtill kommer minskade utgifter i form av anslag till AMS och statsbidrag till kommunerna.

Ekonomisk tillväxt är nödvändig men inte tillräcklig föruten - sättning för underskottet i den offentliga sektorns finansiella att sparande ska kunna nedbringas. Underskottens nuvarande omfattning innebär att det förutom ekonomisk tillväxt också krävs budgetförstärkningar. Detta är bakgrunden till utredningens antagande att det

240 Basscenariot

genomförs ett kraftfullt program i syfte att förstärka de offentliga fmansema tab. 10.4.

Den offentliga sektorns framtida

utgiftsutrymme

Även med snabb ekonomisk tillväxt, sjunkande

arbetslöshet och betydande budgetförstärkningar kommer det att ta tid innan de offentliga fmansema når balans. Sparandeunderskotten kommer

att utgöra en påtaglig restriktion för den offentliga sektorns utgifter, även efter det att de i dag beslutade besparingsmålen genomförts.

I basscenariot beräknas produktionen i näringslivet öka med i genomsnitt 3,9 procent per år mellan 1994 och 1998 och 1,9

procent därefter. Arbetslösheten kan därmed reduceras till fem 2010.

procent

Produktionsuppgången i näringslivet innebär att skatteunderlaget växer i förhållandevis snabb takt framöver. Betydelsefulla komponenter som sysselsättning, reallöner och privat konsumtion utvecklas alla påtagligt snabbare under perioden 1994-2010 än vad fallet

som var mellan 1970 och 1990.

Tabell 7.15 Sysselsättning, reallöner och privat konsumtion Genomsnittlig procentuell förändring

Antal arbetadetimmar. 2 Deflaterad med implicitprisindex för privat konsumtion. Källor: SCB, Konjukturinstitutet och Finansdepartementet.

Härtill kommer en relativt omfattande höjning skattekvoten. År

av 1995 och de närmast följande åren ökar skatterna avsevärt tab. 10.7. Höjningen den statliga skatten till 25 procent, minskad indexering

av av grundavdrag/skiktgräns och höjda egenavgifter innebär

sammantaget en betydande höjning skatten på förvärvsinkomster. Därtill

av kommer höjda arbetsgivaravgifter, bl.a. till följd finansieringen

av av Sveriges avgift till EU. Även beskattningen kapital höjs.

av Detta bidrar till att skattekvoten höjs med tre procentenheter mellan 1994

och 1998.

Basscenariot 241

Diagram 7.12 Skattekvoten Procentav BNP

. . . 1 . . . . . V . v7| 1970 1974 1978 1982 1986 1990 1994 1998 2002 2006 2010

Källor: SCB och Finansdepartementet.

Trots denna uppgång når skattekvoten 1998 inte upp till 1990 års nivå. Förklaringen är bl.a. att den sänkning av skattekvoten som skedde i början av 1990-talet till en del är ett statistiskt fenomen. Vissa av skattereformens förändringar i beskattningen innebar att skattekvoten sjönk trots att dessa förändringar i sig inte förändrade skatteuttaget.

Omläggningen från direkt till indirekt beskattning innebar att BNP till marknadspris ökade till följd av den uppgång i prisnivån som omläggningen medförde. Eftersom BNP ökade samtidigt som skatteuttaget förblev oförändrat sjönk skattekvoten.

En annan förklaring var att offentliga myndigheter gavs möjlighet till momsavdrag, vilket sänkte momsinbetalningama. Detta balanserades dock av en motsvarande neddragning av resursöverföringama från staten till kommuner och statliga myndigheter.

Om hänsyn tas till dessa förändringar är skattekvotens nivå 1998 högre än 1990.

Att den offentliga sektorns inkomster växer snabbt framöver är en viktig förutsättning för att uppnå balans mellan inkomster och utgifter. Det är emellertid också viktigt att en uppbromsning kommer till stånd på utgiftssidan. I basscenariot förutsätts den offentliga sektorns transfereringar vara i stort sett oförändrade i reala termer mellan 1994 och 2010. Detta är liktydigt med en omfattande reducering i förhållande till BNP.

242 Basscenariot

Tabell 7.16 Den offentliga sektorns transfereringar

Procent av BNP

Övriga transfereringar 7,1 3,5 1,2 -l,4 Summa 40,2 15,8 8,9 -l 1,4 Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Att de offentliga utgifterna under lång tid ökat i förhållande till BNP kan i första hand hänföras till transfereringarnas utveckling. I särskilt hög grad gäller detta perioden 1990-1994. Långtidsutredningens basscenario innebär ett trendbrott i detta avseende. Transfereringamas andel av BNP förutsätts sjunka med 11,4 procentenheter i förhållande till BNP mellan 1994 och 2010. De främsta orsakerna till denna utveckling är följande:

Minskad arbetslöshet innebär att utgifterna för arbetslöshetsersättningar reduceras.

Så länge statens budgetunderskott överstiger 50 miljarder

kronor räknas inte basbeloppet upp i samma takt som in-

flationen. Detta innebär en real minskning av vissa förmåner bl.a. pensionema.

Ersättningsnivåema sänks i en rad transfereringssystem.

Kostnaderna för räntebidragssystemet reduceras kraftigt på

grund av de förändringar som gjorts avseende villkoren för

nyproduktion, sjunkande räntor och ett fortsatt lågt bostads-

byggande.

Den offentliga sektorns räntebärande skulder brutto är 2010

betydligt lägre som andel av BNP än de var 1994. Tillsammans med ett lägre ränteläge medför detta att räntekostnadema minskar påtagligt.

Den kommunala konsumtionen förutsätts växa med i genomsnitt

0,6 procent år mellan 1994 och 2010, dvs. i samma takt som i

per

Basscenariot 243

kommun- och landstingsförbundets baskalkyler. Den statliga konsumtionen förutsätts ligga samma nivå 2010 som 1994. Inom såväl den statliga som den kommunala konsumtionen sker en fortsatt förskjutning mot ökad andel privat producerade varor och tjänster.

en Den offentliga produktionen och sysselsättningen utvecklas därför långsammare än den offentliga konsumtionen. sysselsättningen i den offentliga sektorn beräknas ligga knappt fem procent högre 2010 än 1994.

Diagram 7.13 Offentlig konsumtion Procent av BNP, löpande priser

30 29 28 27 26 25 24 231 22 - 21 20

. . . . . . 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010

Källor: SCB och Finansdepartementet.

Finansiellt sparande och skuldsättningsgrad

Basscenariot innebär att den offentliga sektorns inkomster växer snabbt samtidigt som tillväxten på utgiftssidan bromsas upp. Denna utveckling möjliggörs av en relativt snabb produktions- och sysselsättningstillväxt i den privata sektorn. Såväl den offentliga konsumtionen som transfereringarna minskar som andelar av BNP. Mot denna bakgrund framstår möjligheterna att på sikt komma tillrätta med de finansiella obalansema som gynnsamma.

Sparandeunderskotten i utgångsläget är dock betydande. Trots omfattande besparingar och en förhållandevis snabb ekonomisk tillväxt under de närmaste åren beräknas inte den offentliga sektorns finansiella sparande vara i balans förrän 2001.

244 Basscenariot

Diagram 7.14 Den offentliga sektorns finansiella sparande Procent av BNP

J

1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010

Källor: SCB och Finansdepartementet.

Denna utveckling innebär att skuldkvoten, dvs. nettot av den offentliga sektorns finansiella skulder och tillgångar i förhållande till BNP, fortsätter att öka fram till 1997. Därefter sker en påtaglig förbättring. År 2010 beräknas skuldkvoten befinna sig

ungefär samma nivå som 1992.

Diagram 7.15 Den offentliga sektorns finansiella nettoställning Procent av BNP

50 4

1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Förbättringen av den offentliga sektorns finanser kan helt återföras till utvecklingen på den statliga sidan. De nuvarande mycket

omfattande underskotten reduceras kontinuerligt framöver. Med de beräkningsantaganden som gjorts uppnår staten inkl. sjuk- och

Basscenariot 245

arbetslöshetsförsäkringen ett överskott motsvarande 4,3 procent av BNP 2010.

Antalet pensionärer ökar kraftigt efter sekelskiftet. Därför växer utgifterna för ATP-systemet i snabb takt. Den reala tillväxten har beräknats till drygt tre procent per år under perioden 2000-2010. Trots en snabb reallöneutveckling kommer utbetalningarna att utvecklas snabbare än pensionsavgiftema. Detta innebär att ATP-systemets finansiella överskott gradvis krymper. År 2010 beräknas ATPsystemet uppvisa ett underskott motsvarande 1,1 procent av BNP.

Utvecklingen av kommunernas utgifter sammanhänger i hög grad med hur löner och sysselsättning utvecklas i kommunsektom. Mellan 1994 och 1998 förutsätts att antalet sysselsatta minskar tillräckligt mycket för att uppväga höjningen av reallönema. Tillsammans med de övriga beräkningsantaganden som gjorts innebär det att kommunernas finanser kan komma i balans före sekelskiftet. Därefter förutsätts inkomster och utgifter vara av ungefär samma storlek.

Tabell 7.17 Den offentliga sektorns finansiella sparande Procent av BNP

1990 1994 2010 Staten 1,4 -13,0 4,3 Allmärma

Stateninklusive sjuk- och arbetslöshetsförsäkringama. Källor: SCB och Finansdepartementet.

Privat eller offentlig konsumtion

Basscenariot innebär ett tydligt trendbrott vad gäller konsumtionsutrymmets fördelning. Fram till 1980-talets mitt utvecklades den privata konsumtionen väsentligt svagare än den offentliga konsumtionen. Därefter stabiliserades den privata konsumtionens andel av den totala på nivå strax över 65 procent. I basscenariot förutsätts den privata

en konsumtionen växa betydligt snabbare än den offentliga, vilket gör att dess andel av den totala konsumtionen uppgår till drygt 70 procent 2010 räknati 1991 års priser.

246 Basscenariot

Diagram 7.16 Privat konsumtion Procent av total konsumtion, l99l årspriser

78 - 76 74 72 70 - 68 66 - 64 62 60 1V. Y.1V. . . . . . V. . . . . . . . . . . . ... 1950 1955 1960 1965 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010

Källor: SCB och Finansdepartementet.

Fördelningen av det totala konsumtionsutrymmet på privat och offentlig konsumtion är i hög grad en fråga om politiska prioriteringar. De i utgångsläget mycket stora underskotten i kombination med ett jämförelsevis högt skatteuttag sätter dock gränser för vad som är möjligt. l basscenariot förutsätts att förstärkningen av de offentliga finanserna ges hög prioritet. En naturlig följd av dessa antaganden är att den privata konsumtionen utvecklas snabbare än den offentliga.

Att skillnaden i tillväxttakt blivit så påtaglig sammanhänger också med de löneantaganden som gjorts. Den reala timförtjänsten förutsätts öka i relativt snabb takt inom såväl den privata som den offentliga sektorn. Detta innebär att utrymmet för privat konsumtion ökar påtagligt. Någon motsvarande utvidgning av det offentliga konsumtionsutrymmet sker dock inte. De ökade skatteinkomster som den positiva reallöneutvecklingen genererar går i hög grad till att betala höjda reallöner också för offentliganställda. En förutsättning för att Kommunoch Landstingsförbundens baskalkyl ska kunna infrias 2010 är att statsbidragen höjs i reala termer efter sekelskiftet.

Skillnaden i tillväxt mellan privat och offentlig konsumtion är väsentligt mindre i nominella termer. Efter sekelskiftet utvecklas offentlig konsumtion till och med snabbare än privat konsumtion mätt i löpande priser. De löneantaganden som gjorts innebär att prisutvecklingen för offentlig konsumtion är väsentligt snabbare än för privat konsumtion.

Basscenariot 247

Tabell 7.18 Utvecklingen av privat och offentlig konsumtion 1994-2010 Genomsnittlig procentuell förändring

Fastapriser Löpandepriser Privat konsumtion 1,9 4,6 Offentlig konsumtion 0,4 4,4 Källa: Finansdepartementet.

Konsumtion eller fritid

Hur den sammantagna konsumtionen utvecklas sammanhänger också med löntagarnas val mellan ökade inkomster och ökad fritid. I basscenariot förutsätts den sammantagna konsumtionen 2010 överstiga 1994 års nivå med 26 procent. För den privata konsumtionen innebär detta ökning med 36 procent eller 30 procent per invånare. Det

en

möjliggör denna utveckling är att produktionen sammantaget ökar som med närmare 40 procent. Mindre än en tredjedel av denna uppgång kan hänföras till ökad sysselsättning. Resten förklaras av en ökad produktivitet i näringslivet.

I basscenariot har förutsätts att medelarbetstiden minskar med knappt fem procent mellan 1994 och 2010. Detta är liktydigt med att produktivitetstillväxten i ekonomin till en betydande del kommer att tas ut i form ökad konsumtion. Det är emellertid inte orimligt att

av tänka sig att många hushåll väljer att ta ut en ännu större del av välståndsökningen i form av ökad fritid. Detta skulle i så fall innebära

kraftigare minskning av medelarbetstiden och därmed också en en lägre nivå för produktionen och konsumtionen än vad som framkommer i basscenariot.

Vid given nivå den offentliga konsumtionen skulle detta få

en till följd att den privata konsumtionens andel av konsumtionsutrymmet inte ökar fullt så mycket som redovisats ovan. Lägre totalproduktion skulle emellertid också resultera i försämrade förutsättningar för den offentliga sektorn att finansiera sina åtaganden. Det är därför troligt att också den offentliga konsumtionen skulle bli lägre om medelarbetstiden sjönk.

Basscenariots utveckling vilar i hög grad på de antaganden som gjorts beträffande medelarbetstidens utveckling. Om hushållen i stället väljer att ta ut höjda reallöner i form av minskad arbetstid skulle detta påverka vad som krävs för att sanera de offentliga finanserna.

48 Basscenariot

Minskad eller sänkta skatter

skuldsättning

Utvecklingen i basscenariot innebär att statsskulden i förhållande till BNP sjunker till 38 procent 2010, vilket kan jämföras med 96 procent 1997. En förutsättning för denna utveckling är att de överskott som börjar byggas upp i staten fr.o.m. 2003 i sin helhet används till amorteringar. Det innebär att det inte fattas några nya beslut om ofmansierade utgiftsökningar eller skattesänkningar under en så pass lång period som 16 år. Det går inte att utesluta att en fortgående förbättring av statsñnanserna så småningom skulle tas ut i form av ökade utgifter eller minskningar på inkomstsidan istället för amorteringar. Basscenariots utveckling skulle t.ex. medge en gradvis sänkning av skattekvoten till 50 procent, jämfört med 53,2 procent, och ändå medföra att statens finanser uppvisar ett visst överskott efter 2005.

7.9¶Slutsatser

I detta kapitel har utredningen redovisat ett basscenario för utvecklingen till 2010 med en mer detaljerad bedömning av utvecklingen fram till 1998. Basscenariot vilar på ett antal förutsättningar, vilka var för sig ter sig rimliga i ett historiskt perspektiv:

Produktiviteten växer något snabbare än under 1980-talet, men väsentligt långsammare än under tidigare decennier.

Marknaden för svensk export växer i en historiskt sett genom- snittlig takt.

Bytesförhållandet med omvärlden försämras något under perioden, vilket är i linje med den historiska utvecklingen.

Arbetslösheten är hög i förhållande till tidigare decennier, men väsentligt lägre än i dag.

Arbetskraftsdeltagandet är högt jämfört med 1970-talet, - men lägre än 1990.

Den offentliga sysselsättningen växer i väsentligt långsammare takt än under 1970- och 1980-talen.

Bruttosparkvoten ökar kraftigt och når vid periodens slut upp till samma nivå som på 1960-talet.

Basscenariot 249

Givet dessa antaganden kommer den svenska ekonomin att utvecklas förhållandevis gynnsamt fram till 2010. Bruttonationalprodukten växer med två år 1994-2010, vilket är i nivå med

procent per 1970- och l980-talens utveckling, betydligt lägre än 1950- och

men 1960-talens tillväxttal.

Den privata konsumtionen växer med 1,9 procent per år 1994- 2010, vilket än under 1970- och 1980-talen. Över så

är mer en pass lång period 16 år är detta en avsevärd ökning. Konsumtionen per

som capita ökar med 30 procent mellan 1994 och 2010. Samtidigt minskar den genomsnittliga arbetstiden med knappt fem procent. Det innebär att välståndsökningama inte enbart tas ut i form av ökad konsumtion utan också i form av ökad fritid.

sysselsättningen i näringslivet växer med 0,7 procent per år, vilket är högt med historiska mått mätt. I stort sett hela sysselsättningsökningen äger rum i den kunskapsintensiva industrin och i tjänstesektorema.

De ofentliga finanserna förbättras gradvis under perioden. Sparandeunderskotten beräknas vara undanröjda 2001. År 2010 uppvisar den offentliga sektorns finansiella sparande ett överskott motsvarande 3,3 procent av BNP.

Detta innebär att nettoskulden når sitt maximum som andel av BNP 1997 och att den därefter reduceras. Vid periodens slut beräknas skuldkvoten vara ungefär lika stor som 1992.

För att denna utveckling ska bli möjlig krävs att en rad förutsättningar uppfylls. Den ekonomiska tillväxten måste bli god och huvudsakligen komma till stånd i den privata sektorn. Ökningen av den offentliga konsumtionen måste begränsas. Omfattande budgetförstärkningar måste vidtas under periodens första hälft. Detta innebär sammantaget att de offentliga utgifterna kommer ner till samma andel

BNP i mitten av 1970-ta1et. av som

Det bör understrykas än en gång att basscenariot inte är en

Scenariot utgår från att de strukturella reformer som har prognos. genomförts under år lämnar ett ökande bidrag till ekonomins

senare växtkraft under perioden. Därutöver krävs antagligen ytterligare åtgärder för att stärka ekonomins förmåga till anpassning och utveckling. Vilka dessa förändringar skulle kunna vara behandlas i de följande kapitlen 8-12.

Problem och

möjligheter

"JH H5

RM SH

Del

KAPITEL

Arbetsmarknaden

8.1¶Inledning

Ekonomin utsätts ständigt för olika störningar som rubbar balansen på arbetsmarknaden. På en väl fungerande marknad leder förekomsten av obalanser till spontana anpassningar i riktning mot jämvikt. På arbetsmarknaden är anpassningsprocesserna ofta ofullkomliga och långsamma. Det kan t.ex. medföra bestående arbetskraftsbrist på vissa delar av arbetsmarknaden och långvarig arbetslöshet inom andra områden. Arbetsmarknadens förmåga att anpassa sig till störningar beror på dess funktionssätt eller flexibilitet.

I detta kapitel analyseras hur den svenska arbetsmarknaden har fungerat. Ett viktigt syfte är att bidra till bedömningen av riskerna för att arbetslösheten blir bestående. l detta perspektiv görs en jämförelse med utvecklingen i Europa och USA. Kapitlet behandlar olika åtgärder för att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt och därigenom minimera riskerna för en bestående arbetslöshet.

Kapitlet inleds med en beskrivning av de senare årens utveckling på den svenska arbetsmarknaden.l avsnitt 8.3 beskrivs och analyseras utvecklingen på arbetsmarknaden i Europa och USA. Därefter diskuteras två olika teorier för att förklara ökningen av arbetslösheten. Avsnitt 8.4 beskriver jämviktsarbetslösheten och dess bestämningsfaktorer medan avsnitt 8.5 behandlar begreppen persistens och hysteresis. Därefter följer en diskussion om relativlöneflexibiliteten. Riskerna för att arbetslösheten blir bestående i Sverige behandlas i avsnitt 8.7. Kapitlet avslutas med en diskussion om de centrala handlingsvägar som står till buds för att bekämpa arbetslösheten.

254 Arbetsmarknaden

8.2 i

Utvecklingen Sverige

Arbetskraftsundersökningama AKU visar en svag trendmässig ökning av arbetslösheten sedan mitten av 1960-talet. Till största delen beror ökningen ungdomsarbetslöshetens uppgång. Jämfört med flertalet OECD-länder är dock uppgången marginell fram till 1990.

I början av 1990-talet försämrades arbetsmarknadsläget snabbt. Efterfrågan på arbetskraft föll i samtliga näringsgrenar. Arbetslösheten steg från en mycket låg nivå till den högsta som noterats under efterkrigstiden. I snabb takt har Sverige uppnått arbetslöshetsnivåer som flertalet västeuropeiska länder vant sig vid under en längre tid.

Diagram 8.1 Arbetslösa och personer i konjunkturberoende åtgärder i Sverige, 1963-1994 Procent av arbetskraften, 16-64 år

- . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1963 1966 1969 1972 1975 1978 1981 1984 1987 1990 1993

. Anm.: För 1963-1986: gamla arbetskrañsundersölaiingar; för 1987-1992: nya arbetskrañsundersölmingar uppräknade till 1993 års nivå. 1994 års siffra är ett genomsnitt för januari november.

- Källa: AMS och SCB, Arbetskrañsundersökningama.

Även de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har ökat kraftigt jämfört med tidigare år. Under 1993 deltog närmare 180 000 personer i någon konjunkturberoende åtgärd, vilket motsvarade 4,3 procent av arbetskraften De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna fortsatte att öka under 1994. Fram till november 1994 var ca 213 000 eller

personer drygt 5 procent av arbetskraften sysselsatt någon konjunkturberoende åtgärd. Under tidigare lågkonjunkturer deltog som mest mellan 2,5-3

De konjunkturberoende åtgärdernaär beredskapsarbete,rekryteringsstöd, arbetsmarknadsutbildning, arbetslivsutveckling och speciella insatser for ungdomar ungdomspraktik, ungdomslag och särskilda inskolningsplatser.

Arbetsmarknaden 255

procent av arbetskrafteni någon konj unkturberoende åtgärd. Förmodligen har denna omfattning bidragit till att de svenska arbetslöshetstidema ökat långsammare än i andra länder avsnitt 8.3. Det är relativt vanligt att arbetslöshetsperiodema avbryts av en arbetsmarknadspolitisk åtgärd.

Jämfört med tidigare lågkonjunkturer är styrkan i nedgången påtaglig. Mellan 1990 och 1993 föll den totala sysselsättningen med ca 480 000 personer, dvs. elva procent. sysselsättningen föll mest i industri- och byggsektorn. Till skillnad från lågkonjunkturen i början av 1980-talet drabbades även sysselsättningen inom offentliga och övriga tjänster samt inom bank- och försäkringsverksamheten diagram 8.2.

Diagram 8.2 Sysselsättningsüirändringari olika näringsgrenar 1980-1983 och 1990-1993 Procent

Förändringen 1981-1983

B Förändringen

sni 1 sni 2-4 sni 5 sni 6 sni 7 sni 8 sni 9 sni tot

Anm.: sni ljordbr, skogsbrm.m., sni 2-4gruv-, tillv industrim.m., sni 5byggnadsindustri, sni 6handel, rest, hotell, sni 7samf, post och tele, sni 8bank-, försäkrv m.m., sni 9off förvaltning och andra tjänster. För 1980-1983: gamla arbetskrañsundersökningar;för 1990-1992:nya arbetskraftsundersökningar uppräknade till 1993 årsnivå. Källa: SCB, Arbetskrañsundersölqxingama.

Arbetsmarknadsläget förbättrades under 1994. Efterfrågan på arbetskraft ökade successivt, vilket återspeglades i ett ökat antal lediga platser samt färre varsel och konkurser. sysselsättningen började att stiga i början av 1994. Den största ökningen ägde rum inom industrin och inom privata tjänstesektom.

256 Arbetsmarknaden

Arbetslöshetens struktur

Arbetslösheten är inte bara väsentligt högre än vid tidigare lågkonjunkturer. Även karaktären skiljer sig. Arbetslösheten har i stort sett drabbat alla grupper. Skillnaden mellan personer med olika utbildningsnivåer och mellan olika regioner är mindre än vid tidigare lågkonjunkturer.

Nedgången i sysselsättningen har varit särskilt stor i mansdominerade sektorer som industri- och byggsektorn. Detta ledde till att arbetslösheten bland män var ca tre procentenheter högre än för kvinnor 1993. Under loppet av 1994 började arbetslösheten att minska. Arbetslösheten föll snabbare bland män än bland kvinnor vilket innebar att gapet mellan kvinnors och mäns relativa arbetslöshetstal minskade under 1994. l de flesta OECD-ländema är kvinnornas arbetslöshet betydligt högre än männens, vilket kan bero

att kvinnornas förankring arbetsmarknaden är svagare. De svenska kvinnornas höga andel av sysselsättningen i den offentliga sektorn har bidragit till att minska arbetslöshetsrisken.

Tabell 8.1 Arbetslösheten efter kön och ålder Procent av arbetskraften

Samtliga Män Kvinnor 16-24år 25-54 år

16-64 år

o Anm.: För 1981-1983:gamla arbetskrañsundersökningar;för 1990-1992:nyaarbetskrañsundersökningar uppräknadetill 1993 årsnivå. Källa: SCB, Arbetskra

Ungdomarnas arbetsmarknadssituation har försämrats under en längre tid. Det finns flera anledningar till att ungdomarna drabbas hårt av lågkonjunkturer. Ungdomarna har i allmänhet kortare arbetslivsoch yrkeserfarenhet än andra åldersgrupper. Detta försvagar deras ställning på arbetsmarknaden.

Under lågkonjunkturen i början av 1990-talet låg efterfrågan på arbetskraft på en historiskt sett låg nivå, vilket särskilt drabbade nyinträdda grupper. Systemet med uppsägningsprincipen "sist

först ut" drabbar ungdomarna. Å andra sidan är arbetslöshetstiderna

Arbetsmarknaden 257

kortast bland de unga. Däremot var ungdomarnas arbetslöshet i förhållande till övriga åldersgrupper inte högre under 1990-talets lågkonjunktur än den var under lågkonjunkturen i början av 1980-talet. Arbetslösheten har stigit mer för övriga åldersgrupper. Undantaget är de äldre mellan 55 och 64 år, vars arbetslöshet inte ökat lika mycket som ungdomarnas.

Samtidigt som arbetslösheten har ökat har både antalet och andelen ungdomar i arbetskraften minskat. Speciellt kraftig var minskningen för åldersgruppen 16-19 år. Andelen

studerande har stigit till följd av utbyggnaden av gymnasieskolan. Dessutom ökade såväl antalet

som andelen ungdomar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Chanserna för att få delta i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd är högre för ungdomar än för äldre. Sannolikheten är närmare fyra och halv gånger högre

en för ungdomar än för arbetslösai åldern 45-54 år Edin och Holmlund, bil. 8.

Under 1994 förbättrades ungdomarnas situation på arbetsmarknaden. Arbetslösheten har fallit mer bland ungdomar än för övriga åldersgrupper.

Diagram 8.3 Arbetslösheten bland 16-19 år och 20-24 år, 1970-1994 Procent av arbetskraften

zdjêlgor

1970 1976 1982 1585 1591 1594

1973 1979 1988

Anm.: För 1970-1986: gamla arbetskraftsundersölmingar;för 1987-1992:nya arbetskraflsundersökningar uppräknadetill 1993 årsnivå. Källa: SCB, Arbetskrañsundersökningarna.

Situationen for invandrarna försämrades kraftigt mellan 1990 och 1993. De utomnordiska medborgarna är speciellt hårt drabbade. Arbetslösheten bland dessa var drygt 27 procent 1993, vilket tre

var gånger högre än för svenska medborgare. Såväl sysselsättningsgraden som arbetskraftsdeltagandet föll kraftigt. 1993 tillhörde drygt hälften

9 14-1634

258 Arbetsmarknaden

av de utomnordiska medborgarna arbets vilket är en minskning

20 procen jämfört med

.

killnad från i tidigare lågkonju er har arbetslösheten ökat " ldningskategorie rbetslösheten är högst för p ersoner

. med fö nasial och gym al utbildning.

Tabell 8.2 Arbetslösheten efter utbildningskategorier Procent av arbetskraften

För- nasial Gymnasial Efter-

gymnasial ög t 2 är längre än 2 år gymnasial

Anm.: För 1981-1983:gamla arbetskrañsundersökningar;för 1990-1992:nya arbetskrañsundersökningar uppräknadetill 1993årsnivå. Källa: SCB, Arbetskraftsundersölcningama.

Andelen arbetslösa med e t förgymnasial gymnasial utbildning är överrepresenterad fört med andelen etskraften. Samtidigt är andelen arbetslösa med eftergymnasial utbildning betydligt lägre jämfört med andelen i arbetskraften. Diagram 8.4Arbetslösheten ocharbetskraften fördelade efter utbildnin gskategori, 1993 20-64 år

60-

40-

30.

20-4|n

Förgymnasial Gymnasial Eflergymnasial Källa: SCB, Arbetskrañsundersökningama.

Arbetsmarknaden 259

Skillnaden i arbetslöshet mellan regioner har minskat. Arbetslösheten för storstadslänen har traditionellt varit mycket låg. Under denna lågkonjunktur har skillnaderna mellan de olika länen minskat. Arbetslösheten för storstadslänen är ungefär lika hög som for övriga län utom för skogslänen.

Förutom ökningen i den öppna arbetslösheten har även den "dolda" arbetslösheten ökat. De latent arbetssökande ökade med 53 procent mellan 1992 och 1993, till drygt 140 000 personer, vilket motsvarade drygt tre procent arbetskraften Antalet undersysselsatta uppgick

av till 336 000 1993 eller över sju procent av arbetskraften. Det är en ökning med tolv procent från året före Under 1994 har antalet latent arbetssökande fortsatt att stiga. I genomsnitt var ca 184 000 personer eller drygt fyra procent av arbetskraften latent arbetssökande. Antalet undersysselsatta var i stort sett oförändrat.

Tabell 8.3 Arbetslöshetsinflöde och arbetslöshetstider

16-64 år 55-64 år

Arbetslösa Inflöde Varaktighet Varaktighet

Anm.: Arbetslösa i procent av arbetskraften, inflödet mäts per vecka i procent

av arbetskraften och varaktigheten mätssom den genomsnittliga i veckor avslutande arbetslöshetsperioder. För 1965-1986: gamla arbetskrañsundersökningar;for 1987-1992:nya arbetskraftsundersökningar uppräknadetill 1993årsnivå. Källor: Björklund 1981 och Edin och Holmlund, bilaga

En hög arbetslöshet kan bero antingen på att många personer blir arbetslösa inflödet ökar och/eller på att de arbetslösa förblir arbetslösa under en lång tid arbetslöshetstiderna förlängs.

Sedan 1960-talet har arbetslöshetstiderna trendmässigt stigit i Sverige tab. 8.3. Arbetslöshetsperioderna ökade från sju veckor i genomsnitt i slutet av 1960-talet till ca 15 veckor under 1980-talet. Under samma period minskade inflödet. Från 1990 sker uppgång

en

2De latent arbetssökandedefinieras velat och kunnat arbeta

som personersom men inte sökt. 3De undersysselsatta anställdaär sominte kunnat arbetamer av arbetsmarknadsskäl.

260 Arbetsmarknaden

av inflödet, då antalet personer som blir arbetslösa stiger kraftigt. Samtidigt förlängs den genomsnittliga arbetslöshetsperioden.

Långtidsarbetslösheten har stigit under de senaste åren. I Sverige brukar man vanligtvis definiera långtidsarbetslöshet som arbetslöshet som varat mer än sex månader utan avbrott. I den internationella litteraturen brukar gränsen oftast dras vid ett år. Ökningen av långtidsarbetslösheten var speciellt kraftig under 1993 och har fortsatt att öka under 1994. Andelen långtidsarbetslösa av det totala antalet arbetslösa uppgick till 32 procent 1993. 1994 hade den ökat till ca 38 procent.

Långtidsarbetslösheten skiljer sig mellan olika åldersgrupper. Långtidsarbetslösheten bland ungdomar är lägst. 1994 uppgick den till 29 procent i genomsnitt. I åldersgruppen 55-64 år var däremot ca 55 procent av de arbetslösa långtidsarbetslösa 1994. I Sverige avbryts arbetslöshetsperioden av arbetsmarknadspolitiska åtgärder i större utsträckning än i andra länder. Det innebär att andelen långtidsarbetslösa i Sverige inte är riktig jämförbar med andra länders.

Diagram 8.5Långtidsarbetslösa sexmånader respektive tolv månader 1976-1994 Procent av totala antaletarbetslösa

Arbetsmarknaden 261

Medelarbetstidens utveckling

Den genomsnittliga arbetstiden uppgick 1992 enligt nationalräkenskapema till drygt 1 480 timmar per år. Under 1970-talet minskade medelarbetstiden trendmässigt, för att därefter öka något under 1980talet diagram 8.6. Förändringen var störst för offentlig sektor. Minskningen under 1970-talet uppgick till ca 1,5 procent per år. Minskningen för sysselsatta i privat sektor var ungefär en procent. Också ökningen under 1980-1992 var störst för offentlig sektor: 0,5 procent per år jämfört med 0,2 procent för näringslivet.

Medelarbetstidens förändring kan antas bero på en rad olika faktorer såsom ändrade arbetstidsregler och möjligheter till olika typer av ledighet, nettolönens utveckling och den allmänna inkomstutvecklingen i ekonomin. Även sammansättningen arbetskraften påverkar

av medelarbetstiden.

Utvecklingen av medelarbetstiden i offentlig respektive privat sektor är en indikation på kvinnors arbetsutbud och sysselsättningsgrad. Förändringen av medelarbetstiden för kvinnor kan till stor del förklaras utifrån sammansättningen av olika ålderskohorter. Tidigare generationers kvinnor har haft en kortare arbetstid än yngre kvinnor. Under 1960- och 1970-talen, då den stora mobiliseringen av kvinnlig arbetskraft ägde rum, arbetade många kvinnor deltid. Detta bidrog sannolikt till att den genomsnittliga medelarbetstiden i hela befolkningen minskade. Allt eftersom nya årskullar kvinnor tillkommit, med allt högre genomsnittlig arbetstid, har medelarbetstiden ökat. Genomslaget har varit störst inom den offentliga sektorn till följd av den höga andelen kvinnlig arbetskraft.

Diagram 8.6 Medelarbetstidens utveckling 1970-1993 Genomsnittligt antal timmar per sysselsatt

262 Arbetsmarknaden

Andelen kvinnor som är deltidsarbetande mindre än 35 timmar

vecka minskade under l980-talet. Samtidigt har männens delper tidsarbete stigit trendmässigt, om än från en låg nivå diagram 8.7. Andelen deltidsarbetande kvinnor uppgick till drygt 41 procent fram till november 1994. Andelen deltidsarbetande män ökade under 1993 och 1994 med procentenhet till närmare tio procent. Sannolikt har

en den höga arbetslösheten en avgörande betydelse. Olika former av mer eller mindre ofrivilligt deltidsarbete kan ha ökat.

Diagram 8.7 Andelen deltidsarbetande män och kvinnor 1976-1994 Procent, l-34 timmar

ä, Kvinnor

Män

5o

u , WH W

m u

m n m

m n

m m , u ,

n W u.

u m m m

m m

1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994

Källa: SCB,Arbetskrañsundersökningama. Anm.: 1994 års siffra är ett genomsnitt för januari november.

-

Arbetskraftens rörlighet

Från mitten av 1960-talet fram till början av 1980-talet finns det tydliga tecken på en minskning av arbetskraftens rörlighet. Till största delen minskade rörligheten till följd av försämringen på arbetsmarknaden. Då antalet lediga platser minskar och arbetslösheten ökar tenderar rörligheten att minska. Denna utveckling mot minskad rörlighet återfinns i en rad andra europeiska länder OECD, 1986a. Under 1980-talet fram till början av 1990-talet började rörligheten återigen att öka.

4Detta avsnitt bygger på Holmlund 1993 och Edin och Holmlund bil. 8.

Arbetsmarknaden 263

Man kan urskilja flera olika slags rörlighet: geografisk, extern byte av arbetsgivare och intern byte av arbetsuppgifter.

Den geografiska rörligheten kan mätas med frekvensen flyttningar över länsgränser. Arbetsmarknadsläget påverkar den geografiska rörligheten. Från slutet av 1960-talet fram till början av 1980-talet minskade flyttningarna. Därefter sker en uppgång. Under hela 1980talet har flyttningarna ökat. Även under 1993 har flyttningarna legat kvar en hög nivå. I relation till slutet av 1960-talet är dock rörligheten betydligt lägre avsnitt 3.5.

I samband med det förbättrade konjunkturläget under 1980-talet ökade den externa rörligheten. I slutet av 1980-talet var den lika hög

i slutet 1960-talet.5 Under 1990-talets lågkonjunktur har den som av externa rörligheten minskat kraftigt. På lång sikt tycks trenden vara att en allt större del av rörligheten sker inom snarare än mellan företagen.

Den interna rörligheten, dvs. byten av befattning hos samma arbetsgivare, har visat en svag trendmässig uppgång sedan slutet

av 1970-talet. Även den interna rörligheten uppvisar ett fall i början

av 1990-talet.

8.3 i USA

Utvecklingen Europa och

Den svenska ekonomins utveckling påminner om den flertalet

som europeiska länder gått igenom sedan mitten av 1970-talet. Arbetslösheten började då stiga kraftigt i de flesta OECD-länderna. Även i Sverige ökade arbetslösheten i början av 1980-talet, men under den efterföljande högkonjunkturen sjönk den tillbaka till de tidigare nivåerna. Arbetslösheten i flertalet OECD-länder dröjde emellertid kvar på en hög nivå.

5Den externarörligheten definierassomantaletpersonersom någon gångunderåret bytt arbetsgivarei förhållande till antaletpersonersomnågon gångunderåretvarit i arbetskraften.

264 Arbetsmarknaden

Tabell 8.4 Arbetslösheten i OECD-länderna

Procent av arbetskraften

1970 1975 1985 1990 1993

standardiserade. Källor: OECD l986b, 1990b, l994e och

Under 1980-talet började arbetslösheten sjunka i ett flertal OECDländer. Arbetslösheten sjönk emellertid enbart med drygt 2,5 procentenheter i genomsnitt under 1980-talets expansion. Tidsperioden och takten varierade dock kraftigt mellan olika länder. För flertalet länder skedde nedgången från en mycket hög nivå och tog dessutom lång tid. I början 1990-talet avbröts nedgången och arbetslösheten började

av öka nytt.

Det verkar således finnas en tendens att arbetslösheten fastnar på

hög nivå i flertalet europeiska länder. Däremot har arbetslösheten en i USA varierat mer.

Arbetsmarknaden 265 Tabell 8.5 Nedgång i arbetslöshet i OECD-länderna

standardiserade. Anm.: I uppgiñema för EU ingår: Belgien,Frankrike, Irland, Italien, Nederländerna, Portugal, Spanien, Storbritannien och Tyskland. Källa: OECD 1994e och

Inflödet i arbetslöshet är lågt i flertalet europeiska länder. Däremot varar den länge. De långa arbetslöshetstiderna avspeglas i en hög andel långtidsarbetslösai många europeiska länder. Både USA och Kanada har ett högt inflöde medan arbetslöshetstiderna är korta. Länder som Sverige, Finland, Norge samt Japan har tidigare haft såväl ett lågt inflöde i arbetslöshet som korta arbetslöshetstider jämfört med övriga europeiska länder Layard mil., 1991.

Långtidsarbetslöshet

I de flesta OECD-länder följdes de höga arbetslöshetstalen av en ökning av andelen långtidsarbetslösa tab. 8.6.

Andelen långtidsarbetslösa påverkas av såväl inflödet som utflödet från arbetslöshet. I början av en lågkonjunktur är inflödet till arbetslöshet större än utflödet. Andelen korttidsarbetslösa stiger medan andelen långtidsarbetslösa sjunker. När inflödet avtar och utflödet fortfarande är lågt kommer andelen långtidsarbetslösa att stiga. När

266 Arbetsmarknaden

utflödet överstiger inflödet börjar arbetslösheten att sjunka. Således finns det ett positivt samband mellan arbetslöshet och långtidsarbetslöshet på lång sikt. En ökad arbetslöshet tenderar att leda till en högre andel långtidsarbetslösa.

Det finns stora variationer mellan olika länder. Andelen långtidsarbetslösa var lika hög i Italien som i Belgien, men arbetslösheten var lägre i Belgien än i Italien. Å andra sidan arbetslösheteni Belgien

var något lägre än i Danmark samtidigt som andelen långtidsarbetslösa var betydligt högre. Kanada och USA är båda exempel på länder som har en låg andel långtidsarbetslösa, samtidigt som arbetslösheten har varit lägre än OECD-genomsnittet. Dessa skillnader tyder på att det i varje land finns särdrag i arbetsmarknadens funktionssätt som förklarar skillnader i långtidsarbetslöshet.

Tabell 8.6 Långtidsarbetslösa Procent av totala antalet arbetslösa

1980 1985 1990 1992 1993

1991. Anm.: Med långtidsarbetslösaavsespersonersomvarit arbetslösai tolv månadereller längre. Källor: OECD 1984, l990c, l994a, SCB, Arbetskraftsundersökningamaoch Finska Arbetsmarknadsdepanement.

Att döma av utvecklingen i andra västeuropeiska länder är det svårt att få ner arbetslösheten när den väl har stigit högt. En hög arbetslöshet är ofta förknippad med en hög andel långtidsarbetslösa. Det finns huvudsakligen två förklaringar till den höga arbetslösheten i Europa. Den ena bygger på att jämviktsarbetslösheten har stigit, medan den andra utgår ifrån att arbetslösheten är trögrörlig och endast

Arbetsmarknaden 267

långsamt anpassas tillbaka till jämviksläget. I de följande två avsnitten kommer dessa två hypoteser att granskas närmare.

8.4¶Jämviktsarbetslösheten

Fram till 1970-talet var den förhärskande synen att det fanns ett stabilt samband mellan inflation och arbetslöshet, den s.k. Phillipskurvan. Tanken var att man kunde välja mellan en hög/låg arbetslöshetsnivå och en låg/hög inflationstakt. I början av 1970-talet ökade både inflationen och arbetslösheten i de flesta OECD-länder, vilket bidrog till en omprövning av den tidiga Phillipskurveansatsen.

Inflationsförväntningar byggdes in i modellen. Enligt denna teori finns det en långsiktig arbetslöshetsnivå, som ekonomin anpassas till efter en störning. Den faktiska inflationstakten sammanfaller med den förväntade. Denna jämviktsnivå den naturliga definieras som den

- nivå som är förenlig med en konstant inflationstakt. Andra vanliga beteckningar den långsiktiga arbetslöshetsnivån är jämviktsarbetslöshet och NAIRU Non-Accelerating Inflation Rate of Unemployment.

Under 1960- och 1970-talen låg arbetslösheten under jämviktsnivån, vilket drev upp inflationstakten. Politiken inriktades därför mot att dämpa inflationstakten. Arbetslösheten ökade. Efter hand skulle arbetstagarna emellertid dämpa sina inflationsförväntningar, reallönerna sänkas och arbetslösheten skulle därmed anpassas till det långsiktiga jämviktsläget. Ju längre tid anpassningen av inflationsförväntningama tog, desto längre tid skulle arbetslösheten överstiga jämviktsarbetslösheten. Under hela 1980-talet låg den faktiska arbetslösheten över jämviktsarbetslösheten tab. 8.7. I början av 1980-talet ökade arbetslösheten även i Sverige. Vid den efterföljande högkonjunkturen sjönk den tillbaka till de tidigare nivåerna.

Om dessa teorier stämmer får en expansiv politik enbart kortsiktiga effekter. På lång sikt kommer arbetslösheten och inflationen att vara oberoende av varandra. Phillipskurvan är således vertikal på lång sikt. Jämviktsarbetslösheten bestäms på lång sikt av strukturella faktorer i ekonomin och struktur- och friktionsarbetslösheten.

är summan av

268 Arbetsmarknaden

Tabell 8.7 Faktisk arbetslöshet och NAIRU i OECD-länderna

Faktisk arbetslöshet NAIRU

1960- 1969- 1980- 1960- 1969- 1980- 1968 1979 1988 1968 1979 1988

Australien I h 4,0 Japan Kanada v Nya Zeeland USA

. Belgien u

v Danmark Frankrike Irland . Italien Nederländerna Spanien - Storbritannien Tyskland

u Finland Norge o

u Schweiz Sverige o Österrike

Källa: Layard, Nickell och Jackman 1991.

J ämviktsarbetslöshetens

bestämningsfaktorer

På en perfekt konkurrensmarknad anpassas priser och löner till

en ny jämvikt efter en efterfråge- eller utbudsstörning. Såväl efterfrågan

som utbudet på arbetskraft varierar så mycket att den ofrivilliga arbetslösheten elimineras. Denna jämvikt betecknas marknadsklarerande.

som Den moderna arbetsmarknadsforskningen antar vanligtvis att arbetsmarknaden kännetecknas av imperfekt konkurrens. Arbetskraften antas ofta vara en homogen vara. Var och hoppas i det längsta

en kunna hitta "rätt" arbetsgivare och drar sig för att sänka sitt "pris". Det innebär att den nya jämviktsnivån förutsätter lägre sysselsätt-

en ningsnivå än den som etableras på en perfekt marknad. Den uppkomna arbetslösheten är ofrivillig.

Om det finns ofrivillig arbetslöshet så borde de arbetslösa erbjuda sig att jobba till en lägre lön än den rådande. Varför gör de inte det Olika teorier försöker förklara vilka mekanismer det förhindrar

är som lönerna från att falla till den marknadsklarerandejämvikten. Avsikten med dessa teorier är således att förklara den lönestelhet leder till

som ofrivillig arbetslöshet.

Utgångspunkten är att företagen antingen blir tvingade att betala en lön som överstiger jämviktslönen eller frivilligt väljer att betala

en

Arbetsmarknaden 269

högre lön. Fackförenings- och insider-omsider teorierna antar att foretagen blir tvingade, medan effektivitetslöneteorin antar att den högre lönen är frivillig från företagens sida.

Fackföreningsteorier antar att existensen av fackföreningar förhindrar lönerna från att falla. Antingen kan lönen sättas av en fackförening med monopolställning eller också kan den uppkomma via förhandlingar mellan fack och arbetsgivare.

Insider-outsiderteorin delar upp arbetskraften i två grupper. De anställda är insiders, medan outsiders antingen är arbetslösa eller arbetar i den "informella sektorn". Företagens kostnader vid anställning, utbildning och avskedande av arbetskraften ger de redan anställda speciell maktposition. Dessa använder makten för att

en driva lönerna, eftersom risken är liten att de förlorar jobbet.

upp Därigenom blir det svårare för outsiders att komma på arbetsmarknaden, eftersom lönen hamnar högre än vad som krävs för att det ska finnas arbete alla sökande Lindbeck och Snower, 1988; Lindbeck, 1993. I vissa fall kan arbetslösheten bli bestående avsnitt 8.5.

Effektivitetslöneteorin antar att företagen finner det lönsamt att betala lön över marknadsnivån. En högre lön är ett incitament till

en den anställde att anstränga sig mer, vilket höjer produktiviteten. Företagens omsättningskostnader för t.ex. anställning och upplärning minskar, eftersom de högre lönerna uppmuntrar de anställda till att stanna kvar. Behovet av övervakning minskar, eftersom den som maskar riskerar att mista den "överlön" som företaget betalar, om han måste söka ett nytt jobb. En högre lön gör det även lättare att rekrytera högproduktiva arbetare. Även det finns arbetstagare

om som är villiga att arbeta till en lägre lön har arbetsgivaren inget incitament till att sänka lönen, eftersom en låg lön betraktas som ett tecken att arbetstagaren har en låg produktivitet. Den högre lönen skapar därmed ofrivillig arbetslöshet Akerlof och Yellen, 1986; Shapiro och Stiglitz, 1984; Katz, 1986

Empiriska studier

Ländernasförhandlingssystem och dess betydelse för inflations- och arbetslöshetsutvecklingen har rönt speciellt intresse. De tidiga empiriska undersökningarna pekade på att en högre grad av korporatism var förenad med bättre inflations- och arbetslöshetsutveckling. Resultaten dock känsliga för definitionen av korporatism.

var

270 Arbetsmarknaden

Calmfors och Driffill 1988 rangordnar länder efter olika centraliseringsgrad i löneförhandlingama. De finner att såväl länder med en centraliserad lönebildning som länder med ett decentraliserat system har incitament till återhållsamma uppgörelser. Därmed blir det lättare att uppnå hög sysselsättning. Arbetsmarknaden i länder med ett "intermediärt" löneförhandlingssystem fungerar sämst

Det finns emellertid stora skillnader mellan länder vad gäller arbetslöshetsutvecklingen. Länder med decentraliserade löneförhandlingar uppvisade en kraftigare ökning av arbetslösheten i slutet

av 1970-talet, medan ökningen var mindre i länder med centraliserade förhandlingar. Under 1980-talet fortsatte arbetslösheten att öka kraftigt i länder med decentraliserade system, medan arbetslöshetstalen i länder med centraliserade förhandlingar var betydligt lägre Zetterberg, 1993. De empiriska studierna visar också att arbetslösheten har varit lägre i länder med samordnade organisationer på både löntagaroch arbetsgivarsidan Layard m.fl., 1991.

Utformningen av arbetslöshetsförsäkringen är ytterligare faktor

en som påverkar jämviktsarbetslösheten. Både ersättningsnivån och varaktigheten har betydelse. En hög ersättningsnivå innebär att kostnaderna för att vara arbetslös minskar. Incitamenten till återhållsamma lönekrav minskar medan kraven på reallöneökningar ökar. De flesta studier visar emellertid att den löneuppdrivande effekten av högre ersättningsnivåer är liten.

Däremot kan högre ersättningsnivåer påverka de arbetslösas sökbeteende. Arbetslöshetstiderna kan öka om de arbetslösa blir mindre benägna att söka arbete eller i mindre utsträckning accepterar ett erbjudande om ett lämpligt arbete.

Höga ersättningsnivåer tenderar att höja de arbetslösas

reservationslöner och att minska sökintensiteten. Följden blir att arbetslöshetsperioden förlängs och sannolikheten för att få ett arbete avtar. Emellertid kan höga ersättningsnivåer även leda till kortare arbetslöshetsperioder. För en arbetslös person som inte uppfyller arbetsvillkoret i arbetslöshetsförsäkringen kan ett arbete bli ett incitament för att kvalificera sig till ersättning Edin och Holmlund, bil. 8.

De empiriska resultaten tyder också hög ersáttningsnivå

att en leder till längre arbetslöshetsperioder Layard mil., 1991. Undersökningar gjorda svenska data bekräftar dessa resultat. Personer som har ersättning från arbetslöshetskassa tenderar att ha längre

6Centraliserade löneförhandlingar har de nordiska länderna och Österrike. Irland, Italien, Frankrike, Japan, Kanada, Spanien, Schweiz, Storbritannien och USA karaktäriseras av i huvudsak decentraliserade löneförhandlingar. Intermediära förhandlingssystem har Australien, Belgien, Holland, Tyskland och Nya Zeeland.

Arbetsmarknaden 271

arbetslöshetstider än personer utan ersättning eller med KAS Edin och Holmlund, bil. Carling mil., 1994.

Jämförande länderstudier visar även att länder med höga ersättningsnivåer har högre arbetslöshet Layard mil., 1991.

Ytterligare faktor har betydelse för arbetslöshetsutveck-

en som lingen är ersättningens varaktighet. Jämförande länderstudier visar att ekonomier med kortare ersättningsperioderi arbetslöshetsförsäkringen har lägre arbetslöshet Layard mil., 1991.

Dessutom pekar resultaten på att sannolikheten för att få en anställning stiger markant när den arbetslöse närmar sig utförsäkringstidpunkten Katz och Meyer, 1990; Meyer, 1990. Ju närmare den arbetslöse närmar sig tidpunkten för att bli utförsäkrad, desto mer faller reservationslönen. Sannolikheten att få ett arbete ökar Atkinson och Micklewright, 1991; Björklund och Holmlund, 1991.

Sannolikt spelar emellertid samspelet mellan olika socialförsäkringar väl så stor roll för arbetslösheten och arbetskraftsdeltagandet

arbetslöshetsförsäkringen för sig. Ett stort mått av inkomstsom prövning i olika system kan menligt påverka det ekonomiska utbytet

ett återinträde arbetsmarknaden. Uppkomsten av s.k. fattigav domsfallor avsnitt 10.6 har anförts som en förklaring till den kvardröjande arbetslösheten i t.ex. Storbritannien.

Den empiriska forskningen har också försökt fastställa hur sannolikheten att få ett arbete varierar med hur lång tid som individen har varit arbetslös, dvs. hur varaktighetsberoendet ser ut. Arbetslöshetstidema kan påverka chanserna att få arbete två sätt:

Å sidan minskar sannolikheten att få ett arbete vid lång- - ena

varig arbetslöshet, t.ex. därför att yrkesfárdigheter kan gå för-

lorade.

Å andra sidan faller den arbetslöses reservationslön längre -

arbetslösheten varar, vilket ökar sannolikheten att få jobb.

Den empiriska forskningen på området ger inga entydiga besked

vilken effekt överväger. En del studier tyder på ett negativt om som varaktighetsberoende, dvs. sannolikheten för att få arbete avtar längre arbetslöshetstiden är. Andra studier finner att arbetslöshetstidens längd inte påverkar sannolikheten att lämna arbetslösheten Thoursie, 1993.

Snarare har utformningen arbetslöshetsförsäkringen betydelse.

av Ett system med tidsbegränsade ersättningsperioder tenderar att ge ett

272 Arbetsmarknaden

positivt varaktighetsberoende. Sannolikheten att bli sysselsatt stiger längre arbetslösheten varar och närmare utlörsäkringstidpunkten kommer Korpi, 1992; Edin och Holmlund, bil. 8. För Sveriges del pekar resultaten att utförsäkringsgarantin ökar risken för att arbetslösheten dröjer sig kvar. Både sannolikheten att få ett arbete och bli placerad i en åtgärd stiger närmare utförsäkringstidpunkten man är Edin och Holmlund, bil. 8.

Ett lands reallöneflexibilitet är av stor betydelse för jämviktsarbetslöshetens nivå. I länder med hög reallöneflexibilitet tenderar en reallönerna att sjunka relativt snabbt vid variationer i arbetslösheten. sysselsättningen varierar i mindre grad. Därmed blir även jämviktsarbetslösheten lägre.

Beveridgekurvan

Jämviktsarbetslösheten påverkas av hur väl de arbetslösa matchas mot de lediga platserna. En ökning jämviktsarbetslösheten kan bero på av att arbetsmarknadens anpassningsförmåga försämrats. En vanlig indikator på arbetsmarknadens funktionssätt är den s.k. Beveridgekurvan även kallad UV-kurvan. Den visar på ett negativt samband mellan arbetslöshetstal och vakanstal.7 Konjunkturfluktuationer ger upphov till rörelser längs given Beveridgekurva. En en sjunkande efterfrågan på arbetskraft minskar antalet lediga platser och ökar arbetslösheten t.ex. från A till B i diagram 8.8. Om emellertid matchningen mellan arbetslösa och vakanser försämras medför detta att Beveridgekurvan flyttas utåt t.ex. från UV till UV i diagram 8.8. Vid varje given nivå på vakanserna kommer arbetslösheten nu att vara högre t.ex från A till C.

Beveridgekurvan kan förskjutas utåt av olika orsaker. En förklaring är att ekonomin karakteriseras s.k. hysteresiseffekter, dvs. att av en hög arbetslöshet har blivit bestående avsnitt 8.5. Ju längre tid arbetslösheten varar, desto svårare blir det för den arbetslöse att få ett arbete. Det kan bero på att den arbetslöses motivation försvagas och att han därför ger upp och inte söker lika aktivt. Det kan också förklaras med att arbetsgivaren inte anställer långtidsarbetslösa av olika anledningar avsnitt 8.5. En förklaring är att de arbetsannan lösas utbildning eller yrkesfärdigheter inte överensstämmer med företagens efterfrågan på arbetskraft. En generös arbetslöshetsmer

7 Vakanstalet är antalet lediga platser dividerat med antalet i arbetskraften. personer

Arbetsmarknaden 273

försäkring som förlänger sökperiodema medför också en förskjutning av Beveridge-kurvan Layard m.fl., 1991.

Tillgängliga studier visar att Beveridgekurvan under 1970- och l980-talen flyttade sig utåt. Det är ett tecken på att strukturproblemen förvärrades eller att matchningsproblemen ökade Jackman mil., 1990 och OECD, 1992a.

Det finns emellertid stora variationer mellan länderna. Storbritannien visade tecken på stora strukturella problem, medan arbetsmarknaden i USA tycks ha fungerat relativt bra med endast konjunkturella problem.

Diagram 8.8 Beveridgekurvan

Vakanstal%

u u

M

A C

V

B

V

Arbetslöshetstal% ,/

Ett antal studier har analyserat faktorer som påverkar arbetsmarknadens funktionssätt. Jackman m.fl. 1990 har undersökt sambandet mellan vakanser och arbetslöshet UV-kurvan. Enligt denna studie förbättras arbetsmarknadens funktionssätt av en aktiv arbetsmarknadspolitik och tidsbegränsade ersättningsperioder i arbetslöshetsförsäkringen. Ersättningsnivån visar sig dock vara av mindre betydelse.

Resultaten för Sverige tyder på att Beveridgekurvan har varit tämligen stabil under 1980-talet, vilket kan tolkas som att arbetsmarknaden fungerade väl. En vanlig förklaring till detta är att den aktiva arbetsmarknadspolitiken skulle ha motverkat uppkomsten av långtidsarbetslöshet samt att den kan ha stimulerat till yrkesmässig och geografisk rörlighet.

274 Arbetsmarknaden

Calmfors 1993 menar emellertid att detta är missuppfattning.

en Med ett större antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskar den öppna arbetslösheten, varför Beveridgekurvan också uppvisar ett stabilt läge. Därför bör Beveridgekurvan utvidgas och personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör ingå tillsammans med antalet öppet arbetslösa för att få ett mått det "effektiva" arbetsutbudet i ekonomin. Om man i stället studerar relationen mellan det "totala" antalet arbetssökande och antalet vakanser får ett annat

man resultat. Fram till mitten av 1980-talet kan man se en förskjutning utåt av UV-kurvan. Därefter flyttade UV-kurvan återigen inåt. Bourdet och Persson 1993 menar dock att inte heller en "utvidgad" Beveridgekurva har uppvisat någon förskjutning utåt under perioden 1973- 1989.

Reallöneflexibilitet

Skillnader i länders reallöneflexibilitet har stor betydelse för att förklara variationer i arbetslöshet.

Reallönernas arbetslöshetselasticitet visar hur mycket reallönerna faller då arbetslösheten ökar med en procentenhet. Om värdet på denna semielasticitet är högt innebär det att anpassningar till största delen sker genom reallönerna, medan sysselsättningen förändras i mindre utsträckning.

De empiriska undersökningarna visar att såväl nivån på arbetslösheten som dess förändringar påverkar reallönerna. Effekten skiljer sig emellertid mellan olika länder. En jämförelse visar att reallöneflexibiliteten i Sverige tycks ha varit högre än i de flesta andra europeiska länder. Enligt Layard m.f1. 1991 reallöneflexibiliteten

var på lång sikt i genomsnitt 4,5 procent i ett antal OECD-länder. Det innebär att en ökning arbetslösheten med procentenhet minskar

av en reallönerna med 4,5 procent Layard mil., 1991. Motsvarande siffra för Sverige är 12,2 procent, vilket är något högre än vad

som redovisats i andra studier. Bean m.fl. 1986 skattar effekten till åtta procent, Alogoskoufis och Manning 1988 till sju procent och Calmfors och Nymoen 1990 till 10,5 procent.

Vad bestämmer

reallöneflexibiliteten

Empirisk forskning har analyserat olika faktorers betydelse

för ett lands reallöneflexibilitet. Undersökningarna har framför allt betonat vikten av förhandlingssystemet och utformningen arbetslöshets-

av försäkringen.

Arbetsmarknaden 275

Studier har visat att länder med mer centraliserade löneförhandlingar uppvisar högre grad reallöneflexibilitet Bean m.fl., en av 1986; Newell och Symons, 1987. Detta resultat står sig i stort sett även då korporatism mäts med graden av centraliseringi löneförhandlingar Calmfors och Drifñll, 1988. Graden samordnade löneförav handlingar på arbetsgivar- och fackforeningssidan har också betydelse. Andelen industrisysselsättning i företag med mindre än 100 anställda positiv effekt på reallöneflexibiliteten Layard m.fl., 1991. har en

Arbetslöshetsförsäkringens varaktighet är annan faktor. Långa en perioder med arbetslöshetsersättning försämrar reallöneflexibiliteten Layard m.fl., 1991. Uppkomsten långtidsarbetslösa påverkar reallöneflexibiliteten av negativt. Empirisk forskning har visat att de långtidsarbetslösas effekt lönebildningen är låg eller obeñntlig jämfört med korttidsarbetslösa Elmeskov och MacFarlan, 1993. Studier engelska data visar att arbetslöshetens effekt på lönerna av blir allt arbetslöshetsnivån redan är hög. De långtidssvagare om arbetslösas bristande inverkan kan vara en förklaring Layard och Nickell, 1986. Liknande resultat har erhållits vid studie av finska en data Eriksson m.fl., 1990. En ökning långtidsarbetslösheten av innebär att konkurrensen de lediga arbeten minskar, vilket om försvagar sambandet mellan arbetslöshetsförändringar och löneföränd-

ringar.

Det finns olika förklaringar till Sveriges relativt sett höga reallöneflexibilitet. Den tidsbegränsade ersättningsperioden i arbetslöshetsförsäkringen viktig faktor Layard m.fl., 1991. Vissa studier är en pekar på de centraliserade löneförhandlingarna. En annan förklaring är den svenska arbetsmarknadspolitiken. En aktiv arbetsmarknadspolitik förhindrat uppkomsten långtidsarbetslöshet kan indirekt som av ha bidragit till att höja arbetslöshetens effekt på lönerna Zetterberg, 1993. De återkommande devalveringarna under 1980-talet är ytterligare faktor kan förklara den höga reallöneflexibiliteten. Devalen som veringarna innebar att reallönema anpassades med inflationssnarare ökningar än med nominella lönesänkningar Calmfors, 1993.

276 Arbetsmarknaden

8.5 i

Trögheter anpassningen eller hysteresis

Under hela 1980-talet låg den faktiska arbetslösheten i OECD över jämviktsarbetslösheten tab. 8.7. När arbetslösheten väl ökade har den tenderat att bli bestående. NAIRU tycks således ha ökat direkt som en följd av den höga faktiska arbetslösheten, vilket tyder på jämatt viktsarbetslöshetens nivå inte är långsiktigt stabil.

Problemen med kvardröjande hög arbetslöshet ledde till att teorierna om jämviktsarbetslöshet kom att ifrågasättas och revideras. En annan och i vissa fall kompletterande förklaring utgår från att ekonomin karakteriseras av tröghet i anpassningen löner och av sysselsättning. Efter en makroekonomisk störning återgår arbetslösheten mycket långsamt till det långsiktiga jämviktsläget. Arbetslösheten uppvisar tröghet eller persistens i anpassningen. I vissa fall uppvisar arbetslösheten s.k. hysteresis, dvs. arbetslösheten återgår överhuvudtaget inte till det långsiktiga jämviktsläget. Den höga arbetslösheten har blivit bestående. En tillfällig störning har således fått en permanent effekt på arbetslösheten.

Arbetslöshetens persistens

Det finns ett antal hypoteser varför arbetslösheten är trögrörlig om och tenderar att fastna på hög nivå. en

En förklaring utgår från insider-outsider-teorin, enligt vilken lönenivån i stor utsträckning bestäms de anställda insiders. En av ökad efterfrågan på arbetskraft föranleder de anställda höja sina att lönekrav, i stället för att företaget får möjlighet att öka sysselsättningen. Därmed tenderar arbetslösheten att fastna på hög nivå, en som endast långsamt anpassas tillbaka. I vissa fall kan insider-outsider beteendet generera hysteresis. Detta gäller i det fall då de blivit som arbetslösa tidigare insiders inte utövar något inflytande alls på lönesättningen. Därmed faller inte reallönerna, arbetslösheten utan permanentas en hög nivå.

En annan typ av förklaring betonar de arbetslösas egenskaper outsiders. Ju längre tid går arbetslös, desto större är risken en person att hans yrkeskunskaper går förlorade. Humankapitalet försämras eller "deprecieras" när inte deltar aktivt i yrkeslivet. Detta en person tenderar att sänka den arbetslöses produktivitet Layard mil., 1991;

Arbetsmarknaden 277

Löfgren och Engström, 1989. Teorin förutsätter att reallönerna är trögrörliga nedåt- borde de långtidsarbetslösa kunna få arbeten annars till lägre löner motsvarar deras nuvarande produktivitet. som

Enligt teorin diskriminering räcker det att arbetsgivarna tror att om de långtidsarbetslösa har lägre produktivitet än de korttidsarbetslösa en eller de ombytessökande. Även denna teori förutsätter trögrörliga löner Layard m.fl., 1991.

En förklaring utgår från ett sökteoretiskt perspektiv. Sannolikheten att få ett jobb bestäms de arbetslösas sökbeteende och arbetsav marknadsläget. tid den arbetslöse ägnar sig att söka, desto Ju mer högre är sannolikheten att han/hon finner ett arbete. Efter en tid av arbetslöshet börjar den arbetslöse och söker mindre aktivt ge upp Layard m.fl., 1991. Sökteorin kan kopplas med incitamentstrukturen i arbetssamman löshetsförsäkringen. Höga ersättningsnivåer tenderar att förlänga arbetslöshetsperiodema medan tidsbegränsade ersättningsperioder verkar förkorta dem avsnitt 8.4.

Ytterligare faktor bidrar till bestående arbetslöshet hänger en som ihop med minskad kapitalstock. En lågkonjunktur innebär minskade en investeringar. Därmed minskar även den framtida kapitalstocken, vilket i sin tur har dämpande effekt på arbetskraftsefterfrågan. en

Det råder stor enighet bland arbetsmarknadsekonomer att det finns tecken att flertalet europeiska länder uppvisar en hög grad av persistens. Exempelvis fann Blanchard och Summers 1986 för perioden 1953-1984 att Tyskland, Frankrike samt Storbritannien uppvisade hög grad persistens, medan USA hade en lägre. en av Alogoskouñs och Manning 1988 fann att persistensen var lägst i USA och de nordiska länderna medan övriga europeiska länder uppvisade hög grad av persistens för perioden 1952-1985. en Calmfors och Nymoen 1990 fann också att de nordiska länderna, med undantag för Finland, inte uppvisade någon tendens till hysteresrs.

Samtidigt visar skattningar, gjorda av OECD, att de flesta länder inte uppvisade någon tendens till hysteresis under perioden 1965- 1991. Ett kännetecken på hysteresis är att endast arbetslöshetsförändringar påverkar reallöneförändringar dvs. nivån på arbetslösheten har inte längre någon effekt. OECD-skattningarna visar emellertid att i flertalet länder påverkar såväl arbetslöshetens nivå som förändring

278 Arbetsmarknaden

reallönernas utveckling Elmeskov, 1994a. Det betyder att de flesta europeiska länder uppvisade en tendens till persistens.

Det finns ingen samsyn om de bakomliggande orsakerna och deras betydelse för att förklara persistensen. Layard mil. 1991 finner att arbetslösheten är lägst i de länder som satsar mest resurser på aktiv arbetsmarknadspolitik. Ju längre ersättningsperioden i arbetslöshetsförsäkringen är, desto högre blir arbetslösheten. En högre ersättningsnivå ökar också arbetslösheten. Sambandet mellan en stor andel aktiv arbetsmarknadspolitik och en låg arbetslöshet har emellertid visat sig mycket känsligt för hur vara aktiv arbetsmarknadspolitik definieras i den estimerade modellen. Med en annan definition visar OECD l993b aktiv arbetsmarknadsatt en politik inte kan förklara den låga arbetslöshet bl.a. Sverige har som haft Forslund och Kreuger, 1994. Alogouskofis och Manning 1988 hävdar att skillnaden i arbetslöshetsutvecklingen mellan Europa och USA beror på trögheter i anpassningen av både reallönerna och arbetskraftsefterfrågan. En bidragande anledning till den lägre arbetslöshetsnivån i USA är att lönerna anpassas relativt snabbt till sysselsättningen och arbetsatt kraftsefterfrågan till reallönerna. anpassas Empiriska studier kan inte förkasta hypotesen att de långtidsarbetslösa blir diskriminerade arbetsgivarna Meager och Metcalf, av 1987.

En faktor som antas ha betydelse för arbetslösheten är graden av anställningsskydd. Bertola 1990 har rangordnat tio länder med avseende på anställningsskyddets omfattning, vilket kan tolkas i termer av uppsägningskostnader. Rangordningen baseras på faktorer som möjligheten att utnyttja tillfälliga anställningar, varselskyldigheter och krav på saklig grund för uppsägning. Enligt denna rangordning placeras Sverige på fjärde plats efter Italien med mycket höga uppsägningskostnader, Belgien och Frankrike diagram 8.9. Med en mer restriktiv lagstiftning vad beträffar anställningsskydd ökar kostnaden för att anställa och säga arbetskraft, vilket bidrar upp till att sysselsättningen och arbetslösheten blir trögrörlig. mer Länder med hög grad av anställningsskydd uppvisar de minsta variationerna i arbetslösheten. Således uppvisar USA de största arbetslöshetsvariationerna och Italien de minsta. Ju högre grad av anställningsskydd, desto trögare arbetslösheten på störningar reagerar och desto högre blir graden av persistens diagram 8.9. Empiriska undersökningar visar att arbetslöshetens persistens är lägre i USA än i flertalet västeuropeiska länder. Skillnaden kan förklaras av att Europa har reglerad arbetsmarknad. Italien, en mer

Arbetsmarknaden 279

har den mest restriktiva lagstiftningen, har även den högsta som graden persistens Bertola, 1990 och 1992; Edin och Holmlund,

av 1993b.

Diagram 8.9 Arbetslöshetens persistens och anställningsskydd Persistens

USA

10W Danmark