SOU 1996:70

Samverkan mellan högskolan och näringslivet : huvudbetänkande

Till statsrådet och chefen för Näringsdepartementet

I ett beslut den 9 november 1995 bemyndigade regeringen chefen för Näringsdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att se över det svenska systemet för nyttiggörande av forskningsresultat. Med stöd av bemyndigandet förordnande departementschefen den 19 december 1995 professor Claes Sandgren att vara särskild utredare i utredningen Nyttiggörande av forskningsresultat, samverkan näringsliv — högskola (Nl995110).

En expertgrupp är knuten till utredningen. I expertgruppen ingår departementssekreterare Ingemar Ahlandsberg, departementsrådet Elisabeth Bergendal-Stenberg, civilingenjör Karl Engholm, departe- mentssekreterare Lucie Mandaus, utredningschef Lennart Ohlsson och högskolerektor Ingegerd Palmér.

Utredningens huvudsekreterare docent John Andersson förordnades den 15 januari 1996. Sekreterare är psykolog Lennart Elg, som förordnades den 1 februari 1996 och biträdande sekreterare civilingenjör Daniel Stemne, som förordnades den 15 januari 1996. Kommitténs assistent är Lena Sandstedt.

Utredningen har antagit namnet NYFOR. Utredningen överlämnar härmed sitt huvudbetänkande. Den kommer att behandla högskolans samverkan med små och medelstora företag i ett särskilt betänkande.

Stockholm den 6 maj 1996

Claes Sandgren / John Andersson Lennart Elg Daniel Stemne

”är?! dåtida riot) Elvärme l'liT Wamwhagnhäw

utb; hum-ww vättar. Manama M åtalad mr ! . _ ' britt-IL w.lm'tuhl'låetiié no altdllam Mmumnwbegnhil'l ' ., . ...g-m Wii-&_? mntatga- salma! iab fl: HJ na - singeltitlarna labnagihmuhm! vs.-Mutuali— nama wil 31 iMMq 3.994 ml! amana-tunad; u |: amanahmwm'mmm ' . ; ' ' runner-m hitlåtaöfl ':wllgnl' W Lualaba!!! lm, "mum! w www "E' m..!duwsm .gannlM satungar måememhnqvh . FW Madam! him änglalika gum El!-uma mad-Säll?! n- 1le Ronaldo linne.] ionmgninlutm mmm aiwll'mmélmalsazmem ' .l ' -&mln'll Magazin! WMAZQÖII _ What?], mammut urin! russell m::äwbnwd Emmi—l . illa-l mangd gelatin "!! mark-3 .MW ”Mimmi EJ (?le '". .—' _Mle—D amanda! aha-wa dalla—'(" limmade” MWIÖEIIÖI iw. dima?! .MYI' Emmi EI Heb 53550an moi: mma-Z roma ' mm med ut ine—nina ' .NET?! |namn ”gummi naanLthHHU "_;q ;, . MG Lämnmdbmml nu bundt! WMMWWMU &. '_-|: Så? filmtabbe": am 'Bmabmn Hill Harima minimal 315le ha _. * samba "Hawa nu

l ' 'riul-

(De?! item :) (hb mimik-038

l'l

Innehåll Sammanfattning ................................... 1 1 1. Inledning .................................... 19 1 . 1 Uppdraget ................................ 19 1 .2 Utredningsarbetet ........................... 20 2. Faktabakgrund ................................. 21 2.1 Underlag för beskrivningar och resonemang ........ 21 2.2 Svensk FoU i internationell belysning ............ 22 2.3 Faktorer som styrt de redovisade FoU-utgifternas förändringar .............................. 26 2.4 Företagssektorns redovisade FoU åren 1987-1993 . . . . 28 2.5 Årsverken inom svensk FoU. Grov totalbild för 1993 . . 30 2.6 Forskarutbildade i arbetskraften ................. 34

2.7 Forskarutbildade tekniker: Fördelningar, flöden och grova prognoser för utbud och efterfrågan under de närmaste tio

åren .................................... 35 2.8 Överskott eller underskott i svensk teknikhandel med utlandet? ............................. 37 3. Förändringar i samverkanssystemet .................. 41 3. 1 Industriforskningsinstituten .................... 41 3 .2 Kontaktsekretariaten ......................... 43 3.3 Teknikparkerna ............................ 43 3.4 Holdingbolagen ........................... 45 3.5 Forskarpatent .............................. 47 3.6 Teknikbrostiftelser .......................... 48 3.7 Kompetenscentra ........................... 49 4. Några samverkansformer ......................... 53 4.1 Inledning ................................ 53 4.2 Stiftelsen för Kunskap och Kompetens (KK-stiftelsen) ............................. 53 4.3 Stiftelsen för Miljöstrategisk forskning (Mistra) ...... 54 4.4 Stiftelsen för strategisk forskning ................ 55 4.5 Stiftelsen Innovationscentrum .................. 57 4.6 NUTEK ................................. 57 4.7 Uppdragsforskning .......................... 60

4.8 Uppdragsutbildning ......................... 61 4.8.1 Bakgrund ........................... 61 4.8.2 1985 års bestämmelser om Uppdragsutbildning . . 61 4.8.3 Nuvarande bestämmelser ................. 62 4.8.4 Uppdragsutbildningens omfattning .......... 62 4.9 Grundläggande högskoleutbildning ............... 63 4.10 Forskarutbildningen ......................... 64 4.11 Fort- och vidareutbildning .................... 64 4.12 Adjungerade professorer och industridoktorander . . . . 65 4.13 Kontaktforskare ........................... 65 4.14 Små kunskapsföretag länkar till storföretagen ....... 66

5. Universitetens och högskolornas uppgifter ............. 69 5.1 Utbildningen ............................. 69 5.2 Forskningen .............................. 70 5.3 Informationen ............................. 71 5.4 Samverkan med näringslivet och bidrag till regional utveckling ............................... 71 5.5 Samverkan högskola — näringsliv i lag, förordning och avtal ................................ 73

6. 1949 års lag om rätten till arbetstagares uppfinningar ...... 77

6.1 Allmänt ................................ 77 6.1.1 Uppfinningsbegreppet ................... 77 6.1.2 Upphovsrätten ........................ 77 6.1.3 Datorprogram ........................ 78 6.1.4 Patentkostnader ....................... 78 6.1.5 Företagsuppfinningar ................... 79 6.1.6 Föranvändarrätten; experiment ............. 79 6.1.7 Antalet patentansökningar ................ 79 6.1.8 Andelen arbetstagaruppfinningar ........... 80 6.1.9 Europeiskt perspektiv ................... 80

6.2 Huvudprinciperna i den svenska lagstiftningen om arbetstagaruppfinningar ................... 80 6.2.1 Skälig ersättning ...................... 81 6.2.2 Arbetslojalitet ........................ 81 6.2.3 Kollektivavtal ........................ 82 6.2.4 Anmälningsplikt ....................... 82

6.3 Försvarets tillämpning av 1949 års lag om rätten till arbetstagares uppfinningar .................. 83 6.3.1 Inledning ............................ 83

6.3.2 Förvärv av försvarsanställdas uppfinningar . . . . 83

6.3.3 Skälig ersättning ...................... 86 6.3.4 Förvärv av uppfinningar från högskoleanställd . . 86 6.3.5 Försvarets patentorgan .................. 87 6.4 Lärarundantaget ........................... 87 6.4.1 Innebörd ............................ 87 6.4.2 Lärarundantagets motivering .............. 92 6.4.3 Ändringsförslag ....................... 93 6.5 Universitetslärares rätt till sina uppfinningar i vissa andra länder. Internationell utblick .............. 99 6.5.1 Danmark, Finland och Norge .............. 99 6.5.2 Tyskland ........................... 102 6.5.3 Storbritannien ....................... 103 6.5.4 Frankrike .......................... 105 6.5.5 Nederländerna ....................... 107 6.5.6 Schweiz ........................... 107 6.5.7 Österrike ........................... 108 6.5.8 USA .............................. 108 6.5.9 Stanfordmodellen ..................... 110 7 Finansieringsvillkor ............................ 113 7.1 Inledning ............................... 113 7.2 Styrande regelsystem ....................... 113 7.2.1 Närings- och teknikutvecklingsverket, NUTEK 113 7.2.2 Statens råd för byggforskning, BFR ........ 115 7.2.3 MFR, NFR och TFR .................. 115 7.2.4 Kommunikationsforskningsberedningen, KFB . 116 7.2.5 Statens Naturvårdsverk, SNV ............. 116 7.2.6 Stiftelsen för miljöstrategisk forskning, MISTRA ........................... 116 7.2.7 Stiftelsen för strategisk forskning, Strategiska Stiftelsen .................. 117 7.2.8 EU-stöd ........................... 117 7.2.9 Näringslivet ......................... 118 7.3 Anslagsvillkor och avtal .................... 119 7.3.1 Närings- och teknikutvecklingsverket, NUTEK 119 7.3.2 Statens råd för byggforskning, BFR ........ 122 7.3.3 Teknikvetenskapliga forskningsrådet, TFR . . . . 123 7.3.4 MFR och NFR ....................... 124 7.3.5 Kommunikationsforskningsberedningen, KFB . 124 7.3.6 Statens Naturvårdsverk, SNV ............. 125 7.3.7 Stiftelsen för miljöstrategisk forskning, MISTRA 125

7.3.8 Stiftelsen för strategisk forskning,

Strategiska Stiftelsen .................. 126

7.3.9 EUs standardavtal .................... 126 73.10 Näringslivet ........................ 129 7.4 Probleminventering ........................ 130

8. Sekretess och forskning ......................... 133 8.1 Allmänna rättsliga förutsättningar .............. 133 8.2 Sekretess vid forskningsstöd .................. 134 8.3 Sekretess i uppdragsforskning ................. 135 8.4 Vissa andra sekretessbestämmelser .............. 136

9. Anställdas bisysslor ............................ 139 10. Tidigare statliga utredningar ...................... 143 11. Innovationer och samverkan mellan näringsliv och högskola i litteraturen ........................... 149

11.1 Introduktion ............................. 149 11.2 Om distinktionen mellan vetenskap och teknologi . . . 150

11.3 Om vetenskapens bidrag vid industriella innovationer 153 11.4 Om policyfrågor beträffande relationen mellan näringsliv och högskola ..................... 155 11.5 Om specialfallet spinoff-företag från högskolan ..... 157 12. Två praktikfall ................................ 161 12.1 Systemsyn har ersatt den linjära modellen ......... 161 12.2 Praktikfall ............................... 162 12.2.1 Losec ........................... 163 12.2.2 Elekta ........................... 166 Överväganden och förslag 13. Allmänna överväganden ......................... 171 13.1 Fungerar systemet? ........................ 171 13.2 Ökat behov av samverkan .................... 172 13.3 Några vanliga missuppfattningar ............... 174 14. Universitets och högskolors uppgifter i samhället ....... 177 14.1 Allmänt ............................... 177 14.2 Näringslivets behov av högskolan .............. 178 14.3 Samverkan och kvalitet ..................... 178 14.4 Högskolans uppgift att samverka med näringslivet och övriga samhällssektorer .......... 179 14.5 Finansiering ............................. 180

14.6 Reglering ............................... 180

15. Högskolomas roll i samverkan med näringslivet ......... 183 15.1 Förutsättningama .......................... 183 15.2 Val av samverkansformer .................... 183 15.3 Förslagen ............................... 185

1531 Högskolan och de små och medelstora

företagen ............................... 185 15 .3.2 Den akademiska grundutbildningen ....... 185 15.33 Forskarutbildning ................... 186 15.3.4 Tjänsteorganisation .................. 189 15.4 Nyttiggörande av forskningsresultat ............. 190 15.5 Slutkommentar ........................... 191

16. Struktur för samverkan .......................... 193 16.1 Kompetenscentra .......................... 193 16.2 Industriforskningsinstituten ................... 194 16.3 Kontaktsekretariaten ........................ 195 16.4 Teknopoler .............................. 196 16.5 Holdingbolagen ........................... 198 16.6 Forskarpatentbolagen ....................... 200 17. Lärarundantaget; forskningsresultats nyttiggörande ....... 201 17.1 Undantagets innebörd ....................... 201 17.2 Argumenten rörande lärarundantaget ............ 202 17.3 Lärarundantaget utomlands ................... 203 17.4 Uppfattningama om lärarundantaget ............. 204 17.5 Kommentarer till några av argumenten

rörande lärarundantaget ..................... 205

17.6 Konsekvenserna av undantagets avskaffande ....... 207 17.61 Allmänt om LAU och dess tolkning ...... 207 17.62 "Arbetsgivarens verksamhetsområde" ..... 208 17.6.3 Andra omständigheter ................ 209 17.6.4 Organisation ....................... 209 17.65 Slutsats .......................... 210 17.7 Datorprogram ............................ 211 17.7.1 Rätten till datorprogram i anställnings-

förhållanden ....................... 21 1

17.72 Rätten till universitetsanställdas datorprogram 212

17.73 Slutsats .......................... 213 17.8 Slutsater ............................... 214 17.81 Utgångspunkterna ................... 214 17.82 Huvudpunkter i en strategi ............. 217 18. Ett ökat nyttiggörande av uppfinningar och datorprogram . . 221 18.1 Inledning ............................... 221 18.2 Policy på central nivå ....................... 221

18.3 Policy på lokal nivå ........................ 222 18.4 Avtal .................................. 224 18.5 Finansieringsvillkor ........................ 225 18.6 Bisysslereglema ........................... 226 18.7 Ett forskarperspektiv ....................... 227 19. Vissa sekretessfrågor ........................... 229 19.1 Patent och publicering ...................... 229 19.2 Sekretess vid forskningssamverkan .............. 230 19.3 Sekretess för ansökningar om forskningsanslag ..... 233 Bilagor 1. Utredningens direktiv ........................... 235 2. Statistiska beskrivningar ......................... 241

3. Litterarturförteckning ........................... 263

Sammanfattning

Uppdraget

Utredningens huvuduppgift är att överväga hur samverkan mellan högskolan och näringslivet kan förbättras. I direktiven betonas frågan om det s.k. lärarundantaget utgör ett hinder för nyttiggörandet av de forskningsresultat som produceras inom högskolan.

Det finns många omständigheter som har inverkan på samverkan mellan högskolan och näringslivet. Utredningen har sökt hålla sig strikt till gränssnittet högskola — näringsliv. Dess överväganden gäller i första hand samverkan avseende teknik, medicin och naturvetenskap.

Utredningens överväganden har sin fokus på vad staten kan göra. För att en samverkan skall bli en realitet krävs dock främst åtgärder på lokal högskolenivå liksom från företagens sida. Utredningens förslag syftar till att skapa bättre förutsättningar för sådana åtgärder.

Högskolans samverkan med små och medelstora företag kommer att behandlas i ett särskilt betänkande, som avlämnas den 31 maj 1996.

Utredningsarbetet, som bedrivits under drygt tre månaders tid, har i stor utsträckning bestått i insamling av information från personer och institutioner som är verksamma inom samverkansområdet, både på hög- skolan och i näringslivet. Utredningen har anordnat flera seminarier med särskilt inbjudna personer. Härtill kommer ett stort antal samtal och kontakter med enskilda personer.

Överväganden och förslag

Allmänna överväganden

Vi har i Sverige utvecklat en ovanligt tydlig arbetsfördelning där "högskolan sköter grundforskningen och utbildning och industrin ägnar sig åt utvecklingsarbete". Detta har medfört ett betydande gap mellan högskolans forskning och industrins FoU—verksamhet. Nu ökar behovet av att överbrygga gapet. Allt fler teknologier blir alltmer forsknings-

baserade, vilket ökar industrins behov av vetenskaplig kompetens, i

form av: — välutbildad personal — hjälp att orientera sig i — och tolka — hela den globala kunskapsbasen inom ett visst område, inte bara den forskning som görs på en enskild institution i Sverige — rekrytering av forskarutbildade — kvalificerad problemlösning.

Möjligheterna till samverkan bestäms av kvaliteten och relevansen hos högskolans utbildning och forskning, högskolans attityd till samverkan samt näringslivets behov och kompetens. Det är mångfalden och kvaliteten på de informella länkarna som ger grunden.

För att högskolans kompetens effektivt skall kunna nyttjas krävs ett fungerande flöde av människor i båda riktningarna — mellan företag och forskning — som kan forma dessa informella länkar och förmedla kunskap om företagens problem och forskningens möjligheter. Parterna behöver bättre kunskap om varandras villkor och möjligheter. Det är en förutsättning för en ökad samverkan i former som gagnar båda parter.

Första steget i denna utveckling bör vara att öka företagens närvaro i högskolans forskningsmiljö. Direkt samarbete mellan parterna kring vetenskapligt kvalificerade problem skapar ökad ömsesidig förståelse.

Detta innebär inte att högskolan skall låta sig styras mot kortsiktiga uppdrag på enskilda företags villkor. Tvärtom anser utredningen det vara av vikt att högskolan utvecklar tydliga riktlinjer som stöd för enskilda forskare i deras samverkan med näringslivet.

Särskilda organ för främjande av samverkan kan på marginalen "smörja maskineriet", men om de fundamentala förutsättningama inte är uppfyllda är sådana insatser inte meningsfulla. En fungerande samverkan innebär att mellanhanden gör sig själv onödig.

Det är inte en huvuduppgift för högskolan att skapa uppfinningar. Men det är samhällsekonomiskt viktigt att uppfinningar från högskolan tas om hand på ett kvalificerat sätt.

Universitetens och högskolornas uppgifter

Högskolans samverkan med näringslivet och övriga sektorer av sam- hället sker för närvarande i en gråzon. Det råder oklarhet om hur långt högskolans s.k. tredje uppgift sträcker sig och därmed vad högskolan skall och får göra.

Enligt utredningens mening är det nu dags att ge högskolorna ett klart mandat att samverka med näringslivet och övriga samhällssektorer. Den uppgiften bör slås fast i högskolelagen . Det skulle ge en signal till högskolorna att en sådan samverkan skall ha betydelse för verk- samhetens innehåll, organisering, rekrytering, meritvärdering m.m.

Högskolomas anslag bör därför fortsättningsvis beräknas med tanke på högskolornas samverkansuppgift. Härutöver kan det finnas anledning att anvisa medel från andra huvudtitlar, t.ex. för regionalpolitiskt eller näringspolitiskt motiverad samverkan.

Grundutbildning

Det är angeläget att de som lämnar högskolan med grundexamen har en orientering om forskningens villkor.

Ett exempel på inslag i undervisningen för att befrämja de framtida kontakterna kan vara att laborationer och övningsuppgifter görs inom institutionens pågående forskning.

På motsvarande sätt är det'angeläget att högskolan ger en realistisk bild av industrins arbetsvillkor.

Ett tillvalsämne (t.ex. benämnt entreprenörskap) som ger akademiska poäng (10 — 20 p) rekommenderas vid högskolor med teknisk-natur- vetenskaplig utbildning.

F orskarutbildn in g

En återkommande synpunkt från industrin är att de färdiga doktorerna har kommit för högt upp i åren och är för hårt specialiserade för att lätt kunna slussas in i företagens verksamhet. Enligt utredningens upp- fattning är detta resultat av att forskarutbildningen i dag i första hand är avpassad efter högskolans interna behov.

Forskarutbildningen inom vissa fakulteter bör förändras i syfte att bli näringslivets rekryteringsbas i högre grad än nu. För dem som siktar till en yrkesbana i näringslivet bör det finnas en forskarutbildning vars studietid är kortare och som ger större bredd och överblick.

Industridoktorander och vanliga doktorander, som så begär, bör kunna ha dubbla handledare: en från institutionen och en från före- taget/arbetsgivaren. En annan möjlighet är att personer verksamma i näringslivet verkar som mentorer åt doktoranden — en mer informell roll som avser personligt stöd till doktoranden från en erfaren industriperson.

Kunskapen om kommersiella frågor, t.ex. avtal, patent, finansiering och näringslivets basala villkor, är otillräcklig bland forskar-

studerandena. Därför bör vissa fakulteter inom högskolorna ge någon form av propedeutisk kurs som kan ingå i allmänna forsknings- metodikkurser eller ges som separat forskarkurs.

Tjänsteorganisation

Högskolans uppgift att samverka med näringslivet och övriga samhälls- sektorer har konsekvenser för högskolans tjänsteorganisation. Utred- ningen föreslår bl.a. att det kan inrättas tjänster som industrilektor. Vidare föreslås att patent och näringslivssamverkan skall kunna ha ett ökat meriteringsvärde.

Struktur för samverkan

NUTEKs kompetenscentra har vid utredningens kontakter med företag och högskolor nämnts som den viktigaste systemförändringen i relationen näringsliv — högskola. De utgör ett försök att utveckla hög- skolans kärnverksamhet i riktning mot mer industrirelevans, utan att göra avkall på inomvetenskapliga kvalitetskrav. Utredningen anser det angeläget att detta intressanta experiment kan fullföljas enligt inten- tionerna och vidareutvecklas.

Industriforskningsinstituten kan ses som mekanismer för att över- brygga gapet mellan akademisk forskning och industrins ingenjörsarbete. Deras viktigaste uppgifter kommer i ökande utsträckning att gälla mindre och medelstora företag, som i dag utsätts för ett starkt tryck att gradera upp sin tekniska förmåga. De mindre företagen har sämre möjligheter att ta ett långsiktigt ansvar för institutens finansiering, varför staten här bör ta ett stort ansvar.

Samverkan mellan högskolan och näringslivet kan förbättras om det på vissa institutioner finns väl meriterade personer som i sin tjänst har till uppgift att förmedla kontakter i bägge riktningarna.

Det är angeläget att det skapas en väl avgränsad rollfördelning mellan högskolan själv, holdingbolagen samt den rådgivningsverksamhet m.m. — "teknopoler" — som finns knutna till många teknikparker. Statens ägarroll i fråga om holdingbolagen bör överföras till resp. högskola och deras styrelser professionaliseras.

Det är svårt att bygga upp tillräcklig volym i forskarpatentbolagen. Om de betraktas som en samlad resurs kan deras slagkraft ökas och de får större möjlighet till specialisering.

Lärarundantaget

Utredningen analyserar ingående lärarundantagets betydelse, dvs. universitetsläramas rätt till sina uppfinningar enligt 1 5 2 st i lagen om rätten till arbetstagares uppfinningar. Analysen visar att ett upphävande av undantaget inte skulle ge universitet och högskolor rätt till lärarnas uppfinningar.

Det innebär också att högskolorna inte har någon nämnvärd rätt till de uppfinningar som görs av de personalkategorier, som inte omfattas undantaget. Utredningen konstaterar också att även datorprogram om- fattas av ett lärarundantag och föreslår att datorprogram, såvitt gäller exploateringen, behandlas på samma sätt som uppfinningar inom högskolan.

Nyttiggörande av uppfinningar och datorprogram

Det behövs en sammanhållen strategi för ett ökat nyttiggörande av hög- skolegenererade uppfinningar och datorprogram. Strategin bör väga in dels de faktorer som är avgörande för framgång med exploatering av sådana prestationer, dels högskolans uppgifter och särskilda förutsätt- ningar i övrigt.

Det innebär att strategin bör väga in bl.a. följande faktorer. Det måste finnas incitament att exploatera resultaten; det gäller både forskarna och deras institutioner. Det krävs ett kraftfullt entreprenörskap, om en exploatering av forskarresultaten skall lyckas, eftersom dessa vanligen är "lösningar som söker sitt problem". Idéer är notoriskt svår- bedömbara, varför forskarna bör ha flera exploatörer att vända sig till. Högskolorna är myndigheter som inte bör bedriva starkt riskfylld verksamhet såsom exploatering av uppfinningar eller datorprogram. De bör däremot skapa förutsättningar för ett ökat nyttiggörande av resultaten med hänsyn till samhällsintresset att ett sådant kommer till stånd. Det behövs en ökad medvetenhet bland forskarna om att deras resultat kan vara exploateringsbara och att publicering kan skada patenterbarheten.

Huvudpunkter i en strategi

Mot den här bakgrunden föreslås en strategi med följande inslag: — Lärarundantaget behålls. — Högskolorna skall ej bedriva en starkt riskfylld verksamhet och är

inte lämpliga institutioner för kommersiell verksamhet. De skall därför inte vara exploatörer av uppfinningar och inte vara innehavare av patent eller datorprogram.

— Högskolorna skall däremot ge forskarna en service, som i princip är kostnadsfri, i form av rådgivning om patentfrågor, inkl. nyhets— granskning, juridik, utbildning m.m. De skall påverka attitydema till patentering och exploatering och höja medvetenheten om dessa frågors betydelse. — Forskarna skall vara skyldiga att informera arbetsgivaren om de exploateringsbara resultat, som de producerar. — Universitetsinstitutionema skall få del av intäkterna av en eventuell exploatering i relation till sitt bidrag till dessa. — Forskningsfinansieringen, som hittills varit helt anslagsorienterad, bör göras mer användningsorienterad. Finansieringsvillkoren bör använ- das mer aktivt för det ändamålet.

Genomförandet av strategin

Strategins genomförande kräver att lagstiftning, policy, avtal och finansieringsvillkor är samordnade.

Policyn på central nivå skall göra det möjligt för högskolorna att skapa goda förutsättningar för en exploatering av forskningsresultaten. Policyn skall också syfta till att tillförsäkra institutionerna en andel av de intäkter som de universitetsgenererade uppfinningarna och datorpro- grammen inbringar. Den skall säkerställa att det råder öppenhet i fråga om exploateringen samt se till att bisysslereglema motsvarar de krav som följer i spåren av en ökad samverkan mellan högskolan och näringslivet.

Policyn på lokal nivå bör lägga fast vidden och karaktären av högskolans engagemang. Restriktionerna bör markeras tydligt. Det är angeläget att högskolorna ger forskarna en mycket god — och i princip kostnadsfri — service i fråga om forskningsresultatens nyttiggörande. Det ligger i sakens natur att högskolornas åtaganden och organisering av verksamheten måste skilja sig starkt åt högskolorna emellan.

I avtal bör regleras dels forskarnas skyldighet att informera om sina exploateringsbara uppfinningar och datorprogram, dels högskole- institutionernas rätt till en andel av forskarnas intäkter från exploate- ringen av uppfinningama och programmen. Skulle avtalsvägen vara oframkomlig får lagstiftning övervägas.

Utredningen förordar att finansieringsvillkoren utformas på ett mer enhetligt och målinriktat sätt i syfte att ett bättre nyttiggörande av resultaten skall uppnås. NUTEK bör få i uppdrag att — i samråd med Högskoleverket — utarbeta principer och modeller för finansierings- villkoren. Därvid bör prövas i vad mån det är möjligt och önskvärt att låta näringspolitiska hänsyn ha inverkan på villkorens utformning.

Sekretessfrågor

Utredningen visar att patentering och publicering i grunden är förenliga. De syftar båda till att resultaten skall bli allmänt kända. Det finns däre- mot en grundläggande motsättning i den meningen att publicering inne- bär att resultaten görs fritt tillgängliga för var och en, medan patentering syftar till att deras användning förbehålls patenthavaren.

Utredningen föreslår att sekretesslagen tillförs en bestämmelse som gör det möjligt för en statlig part att göra sådana sekretessåtaganden, som är en förutsättning för deltagande i forskningssamarbete, t.ex. inom EU-programmen. Vidare föreslås att sekretesslagen förtydligas så att det klart framgår att sekretess gäller för en uppgift i en forskningsansökan om det behövs för att en patentering inte skall göras omöjlig. Utredningen har erfarit att forskningsrådens tillämpning av sekretesslagen varierar och i vissa avseenden förefaller vara diskutabel. Regeringskansliet rekommenderas därför att ta upp en diskussion med råden om deras tillämpning av lagen.

uu * [jh-

1. Inledning

1 . 1 Uppdraget

Utredningens direktiv är vida och tämligen allmänt hållna. De är rubricerade Nyttiggörande av forskningsresultat, samverkan näringsliv — högskola. Huvuduppgiften är att överväga hur samverkan mellan högskolan och näringslivet kan förbättras. Särskilt betonas frågan om det s.k. lärarundantaget utgör ett hinder för nyttiggörandet av de forskningsresultat som produceras inom högskolan. Direktiven bifogas som bilaga 1.

Det finns många omständigheter som påverkar samverkan mellan högskolan och näringslivet. Regler för företagande och riskkapital- försörjning är två exempel. Utredningen har sökt hålla sig strikt till gränssnittet högskola — näringsliv. Det betyder att utredningen ej berör alla de omständigheter som har inverkan på denna samverkan.

Utredningen har vidare gjort vissa avgränsningar för att uppdraget skall vara hanterligt. Dess överväganden gäller i första hand samverkan avseende teknik, medicin och naturvetenskap. Kulturvetenskapema ges ingen egen behandling, även om många av resonemangen har relevans också för dem.

Utredningens överväganden har naturligt nog sin fokus på vad staten kan göra. Det betyder att många av förslagen gäller åtgärder som kan vidtas på central nivå. För att en samverkan skall bli en realitet krävs åtgärder på lokal högskolenivå liksom från företagens sida. Utredningens förslag syftar i många avseenden till att skapa bättre förutsättningar för sådana åtgärder men den har inte sett det som sin uppgift att gå närmare in på vilka åtgärder som kan vara lämpliga på det lokala planet. Utredningen har inte heller sett det som sin uppgift att lämna förslag på vad som bör göras inom företagen för att en bättre samverkan skall komma till stånd.

Utredningens överväganden utgår ifrån att universitet och högskolor också framdeles kommer att vara den helt dominerande genomföraren av forskning på den statliga sidan. Det faller inte inom uppdraget att behandla frågan om forskningsinstitut utanför högskoleorganisationen.

Utredningen har i samråd med Näringsdepartementet beslutat att

högskolans samverkan med små och medelstora företag skall behandlas i ett särskilt betänkande. Detta skall avlämnas den 31 maj 1996.

1.2. Utredningsarbetet

Utredningsarbetet, som bedrivits under drygt tre månaders tid, har i stor utsträckning bestått i insamling av information från personer och institutioner som är verksamma inom samverkansområdet. Utredningen har besökt Chalmers tekniska högskola, Göteborgs universitet, Högsko- lan i Halmstad, Högskolan i Karlskrona/Ronneby, Kungliga tekniska högskolan, Linköpings universitet, Högskolan i Luleå, Lunds universitet och Umeå universitet. Besök har också avlagts i Boston, USA, och i Manchester, Storbritannien.

Utredningen har anordnat två seminarier med särskilt inbjudna personer och haft diskussioner med IVAs industriforskargrupp samt med styrelsen för Electrum. Den har även haft diskussioner med forskarpa- tentbolagen. Härtill kommer ett stort antal samtal och kontakter med enskilda personer.

Utredningen har biträtts med synpunkter och material av följande personer: akademiombudsman Marianne Andersson, Uppsala universitet, affärsjurist Gunnar Boman, NUTEK, högskoledirektör Daniel Enquist, FRN, civilingenjör Bertil G. Guve, KTH, avdelningsdirektör Torsten Halén, Patentverket, kammarrättsrådet Carl Norström, Kammarrätten i Stockholm, civilekonom och civilingenjör Göran Reitberger, Temaplan AB, krigsrådet Marianne Robinson, Försvarets Materielverk och civilingenjör Swante Welander, Canella Medical AB. Vidare har NUTEK Analys gjort en statistiksammanställning. — Jur stud Mikael Alenmark och jur stud Olof Hellström har varit behjälpliga med materialinsamling.

Utredningen har inhämtat synpunkter från Sveriges Civilingenjörs— förbund och Sveriges Universitetslärarförbund.

2. Faktabakgrund

2.1. Underlag för beskrivningar och resonemang

I detta avsnitt ges en statistisk belysning åt ett antal frågor som är centrala för utredningens arbete: — Är nivån på forskning och utveckling högre i Sverige än i andra utvecklade industriländer? Hur fördelas industrins FoU och hur utvecklas den? — I vilken utsträckning utnyttjar industrin forskarutbildade i sin FoU- verksamhet? Hur strömmar de tekniskt forskarutbildade mellan högskolan och företagssektorn? Kan utbudet av forskarutbildade inom teknik svara upp mot företagssektoms efterfrågan i framtiden? — Är det korrekt att teknik "läcker" ur Sverige, det vill säga har Sverige ett överskott i teknikhandeln mot utlandet? Huvudkällor är SCBs redovisningar av företagssektoms FoU (Forsknings- och Utvecklingsverksamhet) för de senaste tjugo åren samt OECDs sammanställningar av FoU-beskrivande data. I några fall (gäller främst data för åren 1983 och 1985) har smärre justeringar gjorts med

grund i dåvarande STUs (Styrelsen för Teknisk Utveckling) analyser. Data har så långt möjligt grupperats för att tydliggöra trender. Smärre omflyttningar har gjorts av poster för 1993 för att ge historisk jäm- förbarhet.

Kompletterande källor är dels SCBs publikation Vetenskaps- och teknologiindikatorer för Sverige (1996), dels det underlag utredningen beställt och erhållit från NUTEK Analys. Patentdata har därutöver hämtats från tidigare och pågående NUTEK—studier.

I bilaga 2 finns ett mer utförligt faktamaterial. Ytterligare belysningar finns i utredningens kommande delbetänkande avseende högskolans samverkan med små och medelstora företag.

2.2. Svensk F oU i internationell belysning

Enligt OECD har Sverige i dag den i särklass högsta FoU—intensiteten bland medlemsländerna, räknad som F oU-utgiftemas andel av BNP. För 1993 redovisar OECD följande. Nivån för Sverige, 3,35 procent, ligger 50 procent högre än för OECD totalt och nära 25 procent högre än nivån i USA och Japan, de två länder som ligger närmast Sverige i nivå. För 1989 redovisas nivån 2,94 procent för Sverige, drygt 25 procent högre än för OECD totalt. I ett längre tidsperspektiv anges att den svenska FoU-intensiteten var på samma nivå som för OECD totalt under hela 1970-talet. Åren kring 1980 förändrades mönstren — redan före 1985 var nivån i Sverige cirka 25 procent högre än inom OECD och i paritet med nivån i USA.

Diagram 2.1 visar den av OECD redovisade FoU-intensitetens utveckling i Sverige, USA, Japan, Tyskland och OECD åren 1975-1993. För Tyskland redovisas enbart Västtyskland fram till 1989 vilket för- klarar nedgången under de senaste åren. För Sverige är nivån i diagrammet 3,23 procent för 1993 — ett nytt tillskott rörande FoU vid undervisningssjukhus har eliminerats för att göra siffrorna jämförbara.

Diagram 2.1 FoU-utgifter i någraländer, andel av BNP

Procent 3,5

3

75 77 79 81 83 85 87 89 91 93 95

_Sverige USA __ ”___..— —_-Japan ------ Tyskland ' _ ' OECD

Hur skall de senaste årens uppgång i de svenska siffrorna tolkas? Först kan konstateras att med samma underlag som bas är FoU-volymen, räknad som personår, på samma nivå 1993 som 1989. Fördelningen mellan offentlig sektor och företagssektor, enligt OECDs definitioner, är också oförändrad — företagssektom svarar för 67 procent av samtliga FoU-årsverken. Uppgången reflekterar sålunda ingen volymmässig eller strukturell förändring mellan sektorer utan i första hand det faktum att den svenska ekonomin krympt realt. Om svensk BNP, räknad i köpkraftspariteter, ökat som inom OECD åren 1985-93 skulle FoU-utgiftemas BNP-andel år 1993, med redovisad FoU-volym, bara blivit cirka 2,8 procent i Sverige, 13 procent lägre än den som nu redovisas. Tabell 2.1 ger ytterligare belysning.

Tabell 2.1 FoU-utgifter som andel av BNP om ekonomin utvecklats som i OECD totalt och med av OECD redovisad FoU-volym

OECDs siffror visar också att personårsjämförelser ger ytterligare modifiering av bilden av hög svensk FoU-intensitet. Särskilt gäller detta FoU-årsverken utförda inom företagssektom och av akademiker. Här svarar Sverige år 1993 bara för 0,9 procent av den total som redovisas för OECD. Detta trots att industriforskningsinstituten i Sverige, till skillnad från i nästan alla andra länder, räknas till företagssektom efter- som deras verksamhet genomgående till minst 50 procent är företags- finansierad.

Tabell 2.2 ger ytterligare belysning av trender och nivåer för svensk FoU räknad som andel av den som utförs i USA, Japan, Tyskland och OECD. Med F oU-årsverken utförda av akademiker inom företagssektom som grund för jämförelser är den svenska F oU-intensiteten i dag cirka 40 procent lägre än den i Japan och högt räknat i nivå med den som gäller för OECD totalt. (Sveriges andel av BNP inom OECD var 0,97 procent år 1993.)

Generellt gäller att Sverige ligger ganska långt från täten när OECD-ländema rankas efter mått som avser FoU utförd utanför hög- skolesektom. Tabell 2.3 ger en belysning för de tio länder där FoU-ut- giftemas BNP—andel var högst 1993. Den svenska FoU-intensiteten är här ungefär på halva den nivå som redovisas för USA och Japan och även något lägre än den i Finland.

Tabell 2.2 Svensk FoU 1993 räknad som andel av FoU utförd i USA, Japan, Tyskland och OECD

Jämförelsegrund Andel % av F oU utförd 1 T skland OECD FoU-utgifter räknade i SEK - Totalt

- Inom företagssektom Årsverken inom FoU

- Totalt - Utförda av akademiker

-- Totalt

—- Inom företa ssektom

1) Räknat med köpkraftspariteter som bas.

Tabell 2.3 FoU utförd utanför högskolesektom. FoU-årsverken av akademiker, % av samtliga årsverken i arbetskraften. Snitt åren 1988—92

__ Index Frankrike 0,34 l l() Finland 0.33 105 Sverige 0,31 100

Schweiz 0,30 95 Nederländerna 0.28 90

Anm: Akademiker avser forskarutbildade samt personer med minst tre års eftergymnasial utbildning (SUN 7 och 6). USA Japan

Tyskland Norge Storbritannien

Tabell 2.4 ger ytterligare belysningar för dessa tio länder. Här har de totala FoU-utgiftema delats i tre komponenter, FoU inom högskole- sektom, företagssektom och offentliga forskningsinstitut m m. Index anger nivåer relativt de i Sverige. De svenska samfinansierade industri- forskningsinstituten har här förts från företagssektom till institutssektom. Trots detta är denna sektors andel påfallande låg i Sverige, ungefär på halva den nivå som redovisas för sju av länderna och bara cirka en tredjedel av den som redovisas för Frankrike. För FoU inom högskole- sektom är å andra sidan den svenska tätpositionen ohotad, för åtta av länderna redovisas nivåer runt halva den svenska.

Tabell 2.4 FoU-utgifter som andel av BNP, %, i snitt åren 1988-92, i de tio länder som enligt OECD visar högst andel 1993

Inom universitet och högskolor

Västtyskland Schweiz Japan Nederländerna USA Norge Schweiz Västtyskland Frankrike USA Storbritannien Finland Nederländerna Frankrike Finland Japan Norge Storbritannien OECD OECD Inom företagssektom Inom offentliga forskningsinstitut m rn

__|]!El __- Japan , Frankrike , Västtyskland Nederländerna USA Finland Schweiz Storbritannien Sverioe 1) Västtyskland Storbritannien USA

Frankrike Finland Nederländerna Norge

Japan Norge Sverice 1)

OECD

1) Industriforskningsinstituten har här förts från företags- till institutsektorn.

De svenska placeringarna i tabell 2.4 är en logisk följd av den s.k. svenska modellen. Denna tillkom redan i början av 1940-talet. Huvud- motivet var att garantera god kvalitet på grundutbildningen genom att den (civila) statliga forskningen koncentrerades till högskolan. Detta innebar att högskolan gavs ett bredare ansvar, som samhällets forsk- ningsresurs, än i nästan alla andra industriländer. I den svenska forsk- ningspolitiken ställs därför sedan länge betydligt högre krav på att sam- verkan mellan näringsliv och högskola skall fungera än t.ex. i Tyskland där en väl utbyggd institutssektor står för en omfattande industrirelaterad forskning.

2.3. Faktorer som styrt de redovisade F oU-utgiftemas förändringar

En granskning av OECDs siffror visar att företagssektoms andel av FoU—utgiftema ökat påfallande mycket i Sverige under perioden 1989-93. Andelen har ökat från 66 till 72 procent. Detta trots att resursinsatsen, räknad i personår, är nära oförändrad till nivå och andel. Diagram 2.2 belyser detta och några andra förhållanden. Totalkurvan är densamma som för Sverige i diagram 2.1. Diagrammet visar de kompo- nenter som byggt upp förändringarna i FoU-utgiftemas BNP-andel åren 1975-93.

Språnget 1979—1981, som är större än det 1991—1993, har följande bakgrund.

Ändrad redovisningsgrund för F oU inom högskolesektom svarar för 75 procent av ökningen (räknat i personår redovisas 35 procent högre volym år 1981).

Resterande ökning är nästan helt hänförbar till fältet A i diagrammet, utgifter inom företagssektom som inte är personalkostnader. Här ryms utgifter för ny- och förbättringsinvesteringar, bokförda kostnader för lokaler och köp av förbrukningsmaterial, datorer och programvara samt FoU-verksamhetens andel av gemensamma kostnader.

Förändringen 1979-81 reflekterar i första hand den omfördelning av FoU-arbetet, inom i stort oförändrad total personårsvolym, som då skedde inom företagssektom. Verkstadsindustrin, med högre nivå än basindustrin på de kostnader som fältet A representerar, ökade sin andel medan basindustrins minskade i spåren av 1970-talets kriser.

Fältet A har, som diagrammet visar, fortsatt att växa. Det svarade 1979 för 40 procent av företagssektoms FoU. 1985 hade andelen växt till 52 procent, en andel som var i stort konstant fram till 1991.

Diagram 2.2 FoU-utgifter i Sverige, andel av BNP

Procent

*” 2'8 0'8 1'4 3'0 2'3 2'3 0,1 '2'0 ; Årlig real förändnng av BNP (%)

Totalt

Företagssektom

(enbart personalkosmader)

__ —-Universitet och högskolor

_ _ _ . (enbart teknik, natur- vetenskap och medicin)

...... Offentlig sektor

A) Utgifter inom företagssektom som _. .. - --. .. - ej är personalkostnader

.- .. -.-. .,. .-.-4

B) Utgifter inom samhällsvetenskap och humaniora

Åren 1991-93 sker ett nytt språng, till 57 procent. Även här är en orsak en omfördelning av FoU-arbetet inom en i stort oförändrad person- årsvolym, men nu inom verkstadsindustrin där datorintensivt FoU-arbete (främst inom telekommunikation) ökat markant. Kraftigt ökade kost- nader för datorer och programvara kan därför i stort förklara ökningen 1991-93.

Den här beskrivna utvecklingen fångas också av det faktum att inom företagssektom har personalkostnademas BNP—andel, enligt diagram 2.2, i stort varit på samma nivå åren 1983 till 1993. En ytterligare kommentar till diagrammet är att nedgången för universitet och hög- skolor åren 1989-91 i stort är en chimär — den reflekterar främst den momsreform som genomfördes 1 juli 1991. Det bör noteras att även för universitet och högskolor minskar personalkostnademas andel av de totala FoU-utgifterna. I början av 1980-talet var andelen cirka 65 procent, nu är den cirka 55 procent.

2.4. F öretagssektoms redovisade F oU åren 1987—1993

Diagram 2.3 belyser förändringen åren 1987-93 av företagssektoms FoU—utgifter på produktnivå. Produktgruppema läkemedel, medicinsk teknik, teleprodukter och datorer svarade 1993 för 46 procent, sex år tidigare var andelen bara 26 procent. Mer än hela ökningen av företags- sektoms FoU—utgifter, räknat som BNP—andel, hänförs till dessa produkt- områden. Men även om deras andel av relaterad industrisysselsättning ökat något svarar de ännu 1993 bara för knappt 10 procent. I absoluta tal har även denna sysselsättning de facto minskat under perioden.

Gruppen övriga produkter , med låg F oU-intensitet, svarar ännu 1993 för drygt 60 procent av sysselsättningen även om minskningen här varit relativt sett störst under perioden. Bara drygt 10 procent av företags- sektoms FoU-utgifter avser 1993 dessa produkter, en kraftigt minskad andel under perioden.

Diagram 2.4 ger en kompletterande belysning, med ett längre tids- perspektiv. Enbart företagssektorns industriföretag ingår, kurvorna avser enbart F oU-årsverken utförda av forskarutbildade. (Grupperingarna kan synas originella men är de enda som är möjliga med hänsyn till hur företag av statistiska skäl bytt branscher. Några korrigeringar har även gjorts för år 1993 för att ge jämförbarhet med tidigare siffror.)

I stort hela ökningen är att hänföra till de två övre kurvorna. Totalt anger SCB att knappt 1 500 FoU-årsverken år 1993 utförts inom industriföretag av forskarutbildade, en ökning med drygt 850 från 1975 års nivå. För läkemedel och medicinsk teknik är tillväxten i stort linjär. Att tillväxttakten inom gruppen elektro, maskin och kemiska produkter ökat under de senaste åren är helt att hänföra till delbranschen tele- kommunikation. Noterbart är även det förhållandevis ringa inslaget av forskar— utbildade i det omfattande FoU-arbete som utförs inom företag som Volvo, Saab och Scania (transportmedel). Ökningama inom gruppen papper, metall och metallvaror sedan 1980-talets mitt är att hänföra till ett fåtal företag, främst Sandvik.

Diagram 2.3 Företagssektorns FoU-utgifter, andel av BNP. Fördelning över produktgrupper

Procent

2.5 — —--——

|: Ingen produktrelatering

: Läkemedel, medicinsk teknik är Teleprodukter, datorer

! Transportmedel

:| Maskiner o övriga

elektroprodukter |: Övriga produkter 93 År Bakomliggande data: Läkemedel, Transport- Ovriga

medicinsk medel, produkter teknik, maskiner, teleproduk- övriga ter, datorer elektro- urodukter

Andel av företagssektoms FoU, % — 1993

- Förändring 1987-93

FoU-utgifter, andel av BNP, %

- 1993

- Förändring 1987—93

Andel av industrins sysselsättning, % - 1993

- Forundring 1987-93

5 sselsättnincsför. 1987-93, tusen

Diagram 2.4 FoU-årsverken inom industriföretag utförda av forskar- utbildade Årsverken 700 i "* ["l 1 | | 600 medicinsk teknik 500 I 400 lektro maskin och emislck produkter 300 ' 200 Pappér, metall och metallvaror I 100 . , ._ __4 ! vranspiortmedelt_—i »" | i . Övriga branscher 0 75 77 79 81 83 85 87 89 91 93 95

År

2.5. Årsverken inom svensk F oU. Grov totalbild för 1993

SCBs FoU-statistik fångar bara en mindre del av det FoU-arbete som genomförs inom tjänstesektorn. Anledning är att statistiken i princip bygger på uppgifter från företag med minst 50 anställda. Men SCB har på uppdrag av NUTEK gjort flera kompletterande undersökningar under senare år. Baserat på dessa är det faktiska FoU-arbetet inom företags- sektom bortåt 40 procent högre än det som rapporterats till SCB. Beträffande FoU utförd av forskarutbildade är det faktiska FoU-arbetet

troligen runt 50 procent högre än det rapporterade. Små forsknings- nära/teknikerintensiva företag (-50 anställda) torde enligt överslag i dag svara för runt 400 FoU-personår, utförda av forskarutbildade. Volymen är därmed ungefär den dubbla jämfört med forskningsinstitutens. En påtaglig del av dessa företag kan ses som avknoppningar från hög- skolors eller stora företags FoU-arbete. De utför främst utvecklings- arbete på uppdrag för andra företag, ofta stora, inte sällan utländska. De fyller därmed väsentliga länkfunktioner, såväl inom företagssektom som mellan denna och högskolesektom.

Tabell 2.5 Årsverken inom FoU. Totalbilden 1993 och fördelning över olika utbildningsbakgrunder

Källa: SCB; Vetenskaps- och teknologiindikatorer för Sverige (1996) samt diverse NUTEK-studier

Forskar- Andra Övriga Totalt utbildade akademi- ker

A. Företagssektorn Företag inom 21- gruppen 1) . 1Läkemedel, teleprodukter övrig IT 0 Övriga företag A2. Övriga företag inom tillverkning . Utlandsägda företag 0 Övriga svenskägda företag A3. Övriga verksamheter inom tjänste—

B. Universitet och högskolor Bl. Enheter med fasta forskningsresurser - vetenskapsområde . Teknik Naturvetenskap Medicin, farmakologi Lantbruksvetenskaper Övrigt BZ. Övriga högskolor B3. Personeri forskarutbildninc C. Offentlig sektor . Kommunal och landstingskommunal inkl undervisningssjukhus . Övri_ offentli; sektor Totalt enligt FoU-statistik 1993 varav A: Företagssektorn inkl forskningsinstitut varav B: Universitet o högskolor varav C: Offentlio sektor

. Verksamheter inom företagssek- torn som inte ingår i FoU-statistiken Tillverkande företag med -50 anst. Forskningsnära/teknikerintensiva tjänsteföretag med -50 anställda Andra t'änsteföretao 10400

Tabell 2.5 ger en grov aktuell totalbild av FoU-arbetet, inklusive de delar som officiell statistik inte omfattar. I övrigt är företagssektoms FoU-arbete här grupperat för att ge ytterligare konturer, baserade på aktuella studier. Under pkt A.1 sammanfattas t.ex. data för de 21 största svenska multinationella koncemema, mätt i antalet anställda utomlands. Följande koncerner ingår: AGA, ASSI Domän, Astra, Atlas, Electrolux, Ericsson, Esselte, Euroc, Gambro, Incentive, MoDo, Perstorp,

Pharmacia, PLM, Saab-Scania, Sandvik, Stora, Svedala, SCA och Volvo.

Tabell 2.6 21-gruppens företag. FoU-årsverken i Sverige och i utlandet år 1994 samt index för 1994 med 1993 som basår

FoU-arbete i Sveri e FoU-arbete i utlandet Index 1994 Index 1993-94 1993-94

Fördelning på utbildningar — Forskarutbildade

— Civiling/motsvarande — Andra akademiker — Kortare utbildningar

Totalt

Totalt, fördelning länder USA Italien Storbritannien Tyskland Holland Övrigt

SCB/NUTEK har detaljstuderat hur strukturen i dessa företags FoU-arbete ändrats i Sverige och i utlandet under senare år. Tabell 2.6 visar nivåer för 1994 och förändringar 1993-94. Ökningama för några länder betingas av företagsköp. Bortsett från sådana tycks dessa 21 koncerner i dag förlägga i stort hela ökningen av FoU-arbetet (bortsett från omfördelningar) till Sverige.

2.6. F orskarutbildade i arbetskraften

Antalet forskarutbildade i arbetskraften ökade från ungefär 10 000 år 1970 till drygt 25 000 år 1990. 1995 hade antalet växt med ytterligare 8 000. SCB har gjort en framskrivning till år 2010, baserad på aktuella siffror avseende antal nyinskrivna, examinationsfrekvenser och studie- tider. Nivån år 2 000 blir drygt 40 000, år 2010 drygt 50 000. Andelen med doktorsexamen ökar från drygt 70 procent år 1995 till drygt 75 procent vid sekelskiftet. Den årliga examinationen, som låg på nivån 1 700 under 1990-talets första år, ökar till cirka 2 200 vid sekelskiftet som följd av växande antal inskrivna under l990-talets första hälft. I skriften Vetenskaps- och teknologiindikatorer för Sverige 1996 ger SCB bl.a. följande aktuella belysningar — Medianåldem hos dem som antas till forskarutbildning är idag cirka 28 år, cirka ett är lägre än under 1980-talet. Av dem som examinera- des 1993/94 hade var femte påbörjat sin utbildning minst tio år tidigare. — Under de senaste 20 åren har medianåldem för doktorsexaminerade ökat med tre år, till cirka 37 år. Andelen 40 år och äldre har sam- tidigt ökat från 15 till 30 procent. Förändringen var särskilt märkbar åren 1975-85.

— Examinationsfrekvensen, räknad som andel av de antagna som tagit examen efter sju år, har ökat under de senaste tio åren, från cirka 45 till cirka 55 procent av doktoranderna. Ökning noteras även för licentiander. Studietiden för en doktorsexamen har i stort varit oför- ändrad under de senaste tio åren. — Aktuella mediandata är följande: Examination sker tio år efter grundexamen. Det går tre år mellan grundexamen och antagning till forskarutbildning, sju år från antagning till examen. Nettostudietiden (heltidsinsatsen) är cirka fem år. Tekniker och matematiker/natur- vetare har den kortaste kalendennässiga studietiden medan medicin- arna har kortast nettostudietid. — Aktuella mönster antyder att andelen kvinnor bland de förvärvs- arbetande forskarutbildade kan komma att öka betydligt. Bland forskarutbildade från teknisk fakultet är prognosen t.ex. en för- dubbling till år 2015, till 16 procent.

Nästan 20 000 av dagens 25 000 yrkesverksamma med forskarutbildning arbetar inom offentlig sektor. Den största arbetsgivaren är universitet och högskolor med över 10 000 anställda. Nära 5 000 arbetar inom hälso— och sjukvård. Inom privat sektor kommer hälften av de 5 000

forskarutbildade från teknisk fakultet. Tre av fyra arbetar med FoU. (Av civilingenjörerna arbetar en på fyra med FoU.)

2.7. Forskarutbildade tekniker: F ördelningar, flöden och grova prognoser för utbud och efterfrågan under de närmaste tio åren

NUTEK har för utredningen närmare analyserat hur de forskarutbildade teknikerna och naturvetama är fördelade i arbetsmarknaden och flödena mellan olika segment under perioden 1990-93. Tabell 2.7 ger en sammanfattning för de forskarutbildade teknikerna.

1993 arbetade cirka 48 procent inom företagssektom (inklusive forskningsinstitut). 1990 var andelen högre, knappt 50 procent. Cirka ett år efter examen var två av tre nyutexaminerade ännu knutna till hög- skolan. Av de med forskarexamen 1990 och i arbete såväl 1990 som 1993 arbetade 51 procent inom företagssektom 1993.

Tabell 2.7 anger bara nettoflöden. Bortsett från gruppen 9 FoU-tunga företag är nettoflödena från högskolan av personer med forskarexamen 1990 ytterst små. Men bruttosiffroma ger en delvis annan bild. För 9 F oU-tunga företag gäller att cirka 10 personer går från företag till hög- skola, cirka 55 i andra riktningen. För tjänsteföretagen är bägge flödena cirka 55 personer, något som markerar det tidigare konstaterandet att främst de mindre, forskningsnära/teknikerintensiva företagen fungerar som väsentliga länkar mellan företagssektom och högskolan. Även för forskningsinstituten gäller i någon mån ett liknande förhållande. Bägge bruttoflödena under perioden är här cirka 15 personer.

Tabell 2.7 Tekniskt forskarutbildade. Nivåer och flöden i början av 1990-talet

Källa: SCB och NUTEK Analys.

_ettotlöden under _rioden Nivåelr99 Index Från höskolor "

1990- Nyut— Andra 93 exami- perso- nerade ner 9 FoU-tunga företag 1) +45 20 andra stora företag 2) +10 Övrig industri Tjänsteföretag Industriforskningsinstitut Offentlig sektor utom U&H

2760 3 000

1) Omfattar ABB, Astra, Celsius, Ericsson mobile, L M Ericsson, Pharmacia, SAAB, Sandvik, Telia och Volvo. 2) Omfattar AGA, Atlas Copco, Avesta Sheffield, Electrolux, IBM, Incentive, LKAB, MoDo, Nobel, Perstorp, SCA, Siemens-Elema, SKF, SSAB, Stora, Sydkraft, Tetra Alfa, Trelleborg, Vattenfall och VBB. 3) Tillflöde via återinträde på arbetsmarknaden (inflyttning, efter föräldraledighet m m) samt från andra företag m.m. Utflöde via pensionering, utflyttning, arbetslöshet och till andra företag m.m.

En grov matchning av utbud och efterfrågan på forskarutbildade tekniker under de kommande tio åren kan baseras på NUTEKs studier av flöden och nivåer och på SCBs framskrivningar av utbudet av forskar- utbildade tekniker, givet dagens åldersstruktur och aktuella siffror avseende antal nyinskrivna forskarstuderande, examinationsfrekvens och studietider. Tabell 2.8 ger tre scenarier för år 2005. Scenario A är en ren förlängning av trenderna för perioden 1990-95. Utbudet skulle i så fall vara något över efterfrågan år 2005. I scenario B antas att halva ökningen inom högskolesektom kan länkas över till företagssektom samt att överskottet enligt scenario A också går till denna sektor. I scenario C har utbudet fördelats enligt andelarna för 1995.

Tabell 2.8 Utbud och efterfrågan på forskarutbildade tekniker. Tre scenarier för år 2005

Scenarier för år 2005 C

%

Sysselsättning/efterfrågan Företagssektorn Högskolesektor Övri offentli ;

* Totalt

2 250 2 700 3 600 4 700 4 100 1 750 2 500 4 000 3 250 3 750 500 600 800 800 900 4 500 5 800 8 400 8 750 8 750

sektor

5 000 6 450 8 200 ./. E' rå svensk arbetsmarknad ./. 500 /. 650 J. 950

4 500 5 800 .750 Utbud ./. efterfråoan .350 Den grova kalkylen indikerar att även om högskolesektoms antal forskarutbildade växer med 50 procent under de närmaste tio åren finns ett avsevärt utrymme för ökningar inom företagssektom. Scenario B innebär ju att antalet där drygt fördubblas under perioden 1990-2005. Utbudsbegränsningar bör därmed knappast vara något större hinder för

att under de närmaste tio åren kraftigt öka inslaget av forskarutbildade tekniker i företagssektom. Total stock

2.8. Överskott eller underskott i svensk teknikhandel med utlandet?

Ibland hävdas att Sverige uppvisar ett påtagligt, och växande, överskott i teknikhandeln relativt utlandet. Utgångspunkt har varit de data över svenska företags intäkter från och kostnader för patent och licenser som redovisas i SCBs FoU-statistik. Denna del av FoU-statistiken ger dock i många stycken en missvisande bild. Detta faktum har inte alltid lagts till grund för uttolkningarna.

I 1993 års undersökning anges att licensintäkterna för tillverkande företag uppgick till 3 150 Mkr, licenskostnaderna till 550 Mkr. Licens— nettot för de företag, som FoU-statistikens data bygger på, skulle därmed vara ett överskott på 2 600 Mkr. Enligt 1989 års undersökning var redovisat överskott cirka 850 Mkr, enligt 1985 års cirka 350 Mkr. 1970—talets FoU—undersökningar redovisar i samtliga fall mindre under— skott i licenshandeln.

Statistikens siffror har rönt intresse främst därför att ett växande

överskott i licenshandeln kan indikera att företag, eller enskilda innova- törer, visar minskande benägenhet att kommersialisera utvecklingssats— ningar genom produktiva investeringar i Sverige. Kalkylmässigt kan 1993 års indikerande licensöverskott på 2,6 miljarder översättas till ett årligt produktionsvärdebortfall på cirka 75 miljarder, vilket skulle kunna betyda ett bortfall på cirka 75 000 arbetstillfällen i svensk industri. Aktuella exempel tycks också illustrera att det verkligen finns ett om- fattande läckage av nyutvecklad teknik från Sverige.

Flera av dessa exempel avser teknik, utvecklad inom högskolor och med offentlig finansiering. Den offentliga FoU-finansieringen i Sverige kanaliseras, som belysts tidigare, i högre grad än i andra industriländer via högskolor, den svenska modellen. Sverige har i OECDs statistik sedan länge redovisat FoU—satsningar som motsvarar internationellt sett mycket höga BNP-andelar, då och då de högsta i statistiken. När dessa uppgifter kombineras med uppgifter om ett växande överskott i teknik- handeln blir det naturligt att uppmärksamma frågor som rör mekanismer för att öka det kommersiella utbytet av högskolornas forskning och teknikutveckling så att den omfattande offentliga satsningen också blir synlig som ny sysselsättning i Sverige.

Att det tyckts finnas ett läckage av teknik från Sverige har därmed fungerat som ett starkt bakomliggande motiv för de senaste årens sats- ningar på att bygga organisationer som länkar högskolornas unika forsk- ningsresultat till svenska kommersiella intressen så att ny sysselsättning kan baseras på höggradigt innovativa (forskningsbaserade) produkter.

SCB har länge varnat för ett okritiskt bruk av FoU-statistikens teknikhandelsuppgifter. Man brukar hävda att FoU-statistiken i första hand är en resursstatistik, där manårsinsatser, utbildningsnivåer m.m. återges med god precision. Men vad gäller ekonomiska data, främst avseende patent och licenser, kan konceminterna överväganden och för- ändrade procedurer ge till synes dramatiska effekter. OECDs redovis- ning av teknikhandeln, där de svenska uppgifterna tas från FoU-statisti- ken, visar att varningen är befogad. Av alla redovisade länder är det bara för Sverige och USA som stora överskott noteras.

NUTEK gjorde 1992 en analys där FoU-statistikens data ställdes mot de teknikhandelsdata som redovisas i Riksbankens licenshandelsstatistik, i SCBs finansstatistik för företag samt, fram till 1986, i den särskilda s.k. tjänstehandelsenkäten. Analysen visade att FoU—statistikens bild av ett växande överskott i licenshandeln motsägs av övriga källor. Dessa visar i stället ett sedan senare delen av 1980-talet snabbt växande under- skott.

En huvudorsak är att FoU-statistiken bara fångar ett fragment av till- verkningsföretagens licenskostnader. Enligt riksbanksdata och tjänste- handelsenkät är dessa kostnader i realiteten runt tio gånger högre än de som FoU-rapporterande företag redovisar till SCB. Även vad gäller licensintäkter ger FoU-statistiken betydligt lägre nivåer än övriga källor. Avvikelserna rör i huvudsak koncemintema transaktioner.

NUTEKs analys indikerar att kvoten mellan intäkter och kostnader i teknikhandeln under 1980-talet låg på ungefär samma nivå för Sverige som för t.ex. Holland, Italien och Norge men något lägre än för Tyskland, Frankrike och Storbritannien. Bilden är därmed den som kan förväntas. Enligt uppgift kommer SCB att framdeles avstå från att samla in och publicera teknikhandelsdata inom FoU-statistikens ram för att undvika feltolkningar.

"""tl barnsäng | L: BÅT! z

. ' ". ', HanFdLIPlJLl'IIJIl ' . ' 'I Iw- -'t.'.'.ll'.l:l lli-..L' .. ' .'—'. Hit: roi-uairwuuuil ' -. in]-galan wa ' ':.3.|T1,r.r.' ' ,nlalin l.l.l[1fl"J"l|

3. Förändringar i samverkanssystemet

I direktiven anges som ett motiv för utredningens tillkomst att ett antal nya organ tillkommit med syfte att främja samverkan mellan högskola och näringsliv, medan andra fått förändrade uppgifter. I detta kapitel beskrivs översiktligt inriktningen hos dess organ.

3.1. Industriforskningsinstituten

Industriforskningsinstituten utreds inom Kommittén för omstrukturering och förstärkning av industriforskningsinstituten (KOFI, direktiv från näringsdepartementet l994:62, 1995z27). Utredningen skall vara klar i november 1996, men utredningen har inför arbetet med den forsknings- politiska propositionen lämnat en lägesrapport.

I samband med upphörandet av de s.k. anslagsstiftelsema måste industriforskningsinstituten ges en annan driftsform. Avsikten är att instituten skall bolagiseras. Förutom staten och industrin, förtsätts Stiftelsen för kunskap och kompetensutveckling få en roll när det gäller finansieringen.

Resultatet från utredningen förväntas bli en förstärkning och effektivisering av den näringslivsinriktade forskningen, tillvaratagande av samordningsvinster mellan institut och högskola samt mellan institut, och förstärkt teknik- och kompetensöverföring till små och medelstora företag.

Den 20 institut som ligger inom NUTEKzs ansvarsområde omsatte bå 1993/94 850 miljoner kronor, varav den statliga finansieringen via NUTEK stod för ca en tredjedel. Resterande del finansierades av industrin. Utöver dessa omfattar KOFI:s uppdrag ytterligare åtta institut med annan huvudman.

Industriforskningsinstitut som omfattas av KOFI:s uppdrag

Omsättning 1994/95 (mkr)

Institut med NUTEK som statlig huvudman

Institutet för f iber och polymerteknologi, IFP 43 Institutet för förpackning och distribution, Packforsk 32 Institutet för kvalitetsutveckling, SIQ 19 Institutet för medieteknik, IMT 28 Institutet för metallforskning, IM 50 Institutet för optisk forskning, IOF 17 Institutet för tillämpad matematik, ITM 8 Institutet för verkstadsteknisk forskning, IVF 148 Korrosionsinstitutet, Kl 28 SIK — Institutet för livsmedel och bioteknik 54 Skogsindustrins tekniska forskningsinstitut, STFI 175 Stiftelsen för metallurgisk forskning, MEFOS 48 Svenska institutet för systemutveckling, SISU 31 Svenska keraminstitutet, SCI 11 Swedish institute of computer science, SICS 56 Trätek, institutet för träteknisk forskning 78 Ytkemiska institutet, YKI 41 Sveska gjuteriföreningen (Ej avtalsfinansierat) 18 Institut med BFR som statlig huvudman Cement och betonginstitutet, CBI 24 Stålbyggnadsinstitutet 6 Institut med SJFR som statlig huvudman Jortdbrukstekniska institutet, JTI 25 Skogsforsk 80 Institut med naturvårdsverket som statlig huvudman Institutet för vatten och luftvård, IVL 87 Högskoelanknutna institut: Industriellt MikroelektronikCentrum AB, IMC 53 Swedish institute of composites, SICOMP 15

Statligt bolag Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut, SP

3.2. Kontaktsekretariaten

Kontaktsekretariaten tillkom, som det första steget i en funktion för näringslivssamverkan, genom att STU i slutet av 60—talet anslog pengar för att anställa kontaktsekreterare vid främst de tekniska högskolorna. Syftet var att dessa skulle hjälpa i första hand mindre företag att "hitta rätt" i högskolan. Då under 1980—talet krav restes på att samtliga högskolor borde ha en kontaktfunktion övertog dåvarande Universitets- och högskoleämbetet huvudansvaret.

Även verksamhetens inriktning har varierat över tiden och mellan olika högskolor. Den ursprungliga verksamhetsidén att lotsa småföretag in i högskolan visade sig svårgenomförbar. På vissa håll ledde detta till att verksamheten försköts mot större företag, där kontaktsekretariatets roll snarare blev att organisera projektpaket över ämnesgränser för att matcha företagens bredare kunskapsbehov. En annan utvecklingsriktning blev att bistå vid kommersialisering av forskares kompetens och uppfinningar, genom licenser eller företagsstart.

3.3. Teknikparkerna

Teknikparker eller teknologiparker, med förebilder från Stanford och Cambridge, är en sen företeelse i svensk högskolevärld. Ideon i Lund startade 1983 och följdes av en ström av andra högskoleorter. För tillfället har Föreningen Swedepark som organiserar de högskolerelatera— de teknikparkerna 16 medlemmar som finns på följande orter:

_ Lund

— Ronneby

— Halmstad

— Göteborg (Chalmers och Lindholmen)

— Karlstad

— Skövde

— Stockholm (Novum, Teknikhöjden och Elektrum)

— Uppsala — Borlänge — Sundsvall

— Umeå

— Luleå

Syftet med teknikparkemas tillkomst var dels att skapa en miljö som attraherade större företag att lokalisera egen utvecklingsverksamhet i högskolornas geografiska närhet, dels att placera s.k. avknoppnings- företag från den akademiska världen i en affärsmässig miljö för att ge dessa företag en chans att växa till sig under några år. Det finns således två typer av företag i teknikparkerna:

1. Storföretag som lagt FoU—enheter i parken för att lättare kunna rekrytera nyutexaminerade och hålla tät kontakt med institutionerna.

2. Små, oftast nystartade företag av vilka många är avknoppningar från högskolan. "Kuvös" är ett ofta använt uttryck för detta slags park. Åttiotalets teknologiparksverksamhet var starkt fokuserad på lokaler och service, som i viss mån kompletterades med rådgivning och utbildning. 1 dag har teknologiparkemas verksamhet utvecklats till en stark regional funktion som i samspel med andra aktörer svarar för teknik- spridning och tekniköverföring genom kvalificerad kompetensförmedling inom patent, licens, marknad och finansiering för såväl företag som forskare med kommersialiserbara projekt. Swedeparks 16 medlemmar rymmer i dag ca 500 groddföretag. Nya tekniska idéer och produkter möter ofta hårt motstånd hos de etablerade företagen och det behövs kvalificerad hjälp för att nå fram. Teknologiparkernas verksamheter går ut på att skaffa fram sådan hjälp. Det handlar om rätten till uppfinningen, som regleras genom avtal för patent—, varumärkes-, mönsterskydd m.m. Det handlar även om att göra marknadsanalyser och om att söka finansiering. Teknologiparkema samarbetar med övriga organisationer för företagsutveckling som NUTEK, Almi Företagspartner, Industrifonden, Teknikbrostiftelsema, högskolornas holdingbolag med flera, som tillsammans med högskolor och universitet utgår ett riksomfattande kompetensnätverk. Swedepark utarbetar f.n. ett databaserat Sökverktyg för att lättare hitta samarbetspartners och know—how. Nätverket, sökverktyget, skall vara ett hjälpmedel för de personer som arbetar med teknikförmedling att finna rätt kompetens och samarbetspartners. För att öka den industriella tillväxten och därmed åstadkomma ökad sysselsättning i Sverige har Trygghetsfonden SAF—LO (TSL) i samarbete med Swedepark under åren 1994—1996 ställt 25 miljoner kronor till förfogande för "Kapitaltillskott för forskningsnära företag och

projekt".

Programmet administreras av Swedepark och ger stöd dels för att åstadkomma kommersialisering av forskningsresultat dels för utveckling av företag som tillhör teknologiparkema inom Swedepark.

Ca. 140 projekt, hälfen företag och hälften forskargrupper, har erhållit ca. 22 miljoner kronor i sådd kapital. Mot bakgrund av de goda erfarenheter som gjorts har TSL beslutat att forsätta programmet. Samarbetet har utökats med Stiftelsen Innovationscentrum som tillsammans med TSL avsätter 6 miljoner kronor/år till Swedepark i såddkapital.

Teknologiparkernas eget utvecklingsbolag, TUAB, bildades 1994 med kapital från Atle, som satte in 30 miljoner kronor till riskprojekt inom teknologiparkemas företag. Atles insats har senare utökats till 40 miljoner kronor. Med en TUAB investering följer ett aktivt minoritetsä- gande och kompetensförstärkning i företaget.

TUAB har sedan starten undersökt ett 90—tal företag och gjort investeringar i 13 företag fördelade på fem teknologiparker.

3 .4 Holdingbolagen

Riksdagen beslutade 1993 på grundval av den forskningspolitiska propositionen (prop. 92/93:170) att universitet/högskolor skulle få möjlighet att äga bolag för forskning. Syftet med sådana bolag är bl.a. att förstärka samspelet mellan universitet/högskolor och näringslivet. Bildande av bolag skall ses som en av flera möjliga vägar för att tillgänglig kunskap skall nå industriell tillämpning.

Målsättningarna för dessa bolag innefattar tre aspekter — att lösa problemet med för svagt kunskapsflöde mellan universitet

och näringsliv, — att upprätta klara ansvarsfördelningar, — att undvika att hämma universitetens huvuduppgifter. Riksrevisionsverket (RRV) fick i uppdrag att utreda förutsättningama för sådana forskningsbolag och att komma med praktiska detaljförslag. RRV redovisade dessa dels i en PM "Vad bör särskilt beaktas vid bolags- bildning under universitet och högskolor?", dels i en omfattande bilaga med omfattande juridisk vägledning — den s.k. ugglepärmen.

RRV (1993) gjorde följande inledande rekommendationer till regeringen:

RRV bedömer, efter en genomgång av dess frågor, att statsmakternas

intentioner, som de kommit till uttryck i den forskningspolitiska propositionen, bäst torde kunna tillgodoses genom en "holdingbolags- modell", där moderbolaget är helägt av staten och där dotterbolag, hel— eller delägda, bildas för utveckling av projekt.

För att komma i fråga för bolagsbildning bör projekten ha nått en viss, inte obetydlig, konkretionsgrad och ha en förutsebar kommersiell tillämpning. Projekt bör inte överföras till bolag förrän extern finans- iering i någon form säkerställts. Ett framgångsrikt genomfört projekt skall exploateras i första hand genom att bolaget säljs till extern intressent, dvs. privatiseras.

En klar ekonomisk, materiell och juridisk ansvarsfördelning måste upprättas mellan å ena sidan den industriellt orienterade verksamheten i bolagen och universitetens traditionella verksamhet. Hösten 1994 bemyndigades fem universitet och högskolor att bilda

holdingbolag:

— Högskolan i Luleå — Kungliga tekniska högskolan — Linköpings universitet — Högskolan i Halmstad — Lunds universitet

Juni 1995 erhöll ytterligare sex universitet och högskolor tillstånd:

— Uppsala univerisitet — Stockholms universitet

— Umeå universitet

— Göteborgs universitet _ Karolinska institutet — Sveriges lantbruksuniversitet

Samtidigt överfördes tillsynen från Utbildnings- till Näringsdeparte-

mentet. RRV skall utse revisor. Två olika typer av bolag preciseras:

— Projektbolag — Tjänstebolag

Vad gäller projektbolagen gör RRV (1993) två kraftfulla uttalanden:

— projektet skall vara så utvecklat att en klar industriell/kommersiell tillämpning av dess resultat kan förutses. Det skall alltså finnas ett kommersiellt behov av projektet och en klar uppfattning om att projektet kan ge en rimlig avkastning på insatt kapital. En viktig fråga som bör besvaras i detta skede är att ett klart — i termer av lån,

aktieteckning etc. — intresse från icke—statliga finansiärer föreligger. Med hänsyn till kravet att bolagen skall drivas på normala kommer- siella villkor måste projekten vidare vara så konkreta att en tidplan med konkreta milstolpar för deras utveckling kan fastläggas redan från början. — projektet skall inte inkräkta på den renodlade grundforskningen eller därmed sammanhängande undervisning. Tjänstebolagen skall verka mera permanent, men kan också bli föremål för utförsäljning. Det är otillfredsställande att holdingbolagens dotter- och intressebolag ger sig in på etablerade marknader. RRV (1993) framhåller:

Ett ytterligare skäl för en restriktiv syn på är konkurrensneutraliteten. Statligt ägda bolag skall inte ges konkurrensfördelar jämfört med andra bolag genom subvention i form av resultatöverföringar.

Sammanlagt 64 miljoner kronor sattes in som ägarkapital i de 11 holdingbolagen. Ett krav på en avkastning på 4 procent över diskontot sattes.

3.5. F orskarpatent

Under de bägge senaste åren har det skett en uppbyggnad av forskarpa- tentbolag i anslutning till högskolorna. Dessa finns i Göteborg (CTH och Göteborgs universitet), vid Karolinska Institutet, i Linköping, i Lund (för den södra regionen), i Stockholm (KTH och Stockholms universitet) samt i Uppsala (SLU och Uppsala universitet). I Umeå ingår en liknande funktion i Uminova.

Inriktningen, utformningen och finansieringen av verksamheten skiljer sig åt mellan universitetsortema. Forskarpatentbolagen har dock det gemensamt att de har som huvudsyfte att bidra till en exploatering av patentbara uppfinningar, som härrör från högskolorna. Vid sidan härav kan ingå viss annan kommersiell verksamhet, t.ex. försäljning av tester eller viss utbildning, samt allmän rådgivning åt forskare, t.ex. i juridiska frågor, patentfrågor och liknande. I flertalet fall är högskolorna genom sina holdingbolag och teknikbrostiftelsema huvuddelägare. Teknikbrostiftelsema är huvudfinansiärer.

Forskarpatentbolagen befinner sig fortfarande i ett tidigt skede. Inget av dem har ännu fått till stånd någon affär. Det bör observeras att inget av dem räknar med lönsamhet under de första sju—åtta åren. Företrädare för flera forskarpatent menar att affärsmässig lönsamhet förmodligen

aldrig kommer att uppnås, vilket inte hindrar att verksamheten kan vara samhällsekonomiskt lönsam. Det bör nämnas att forskarpatentbolagen arbetar på rätt olika sätt. Forskarpatent i Linköping, som kan sägas vara pionjären och inledde verksamheten 1993, har ägnat mycket tid åt att påverka forskares attityder så att de är uppmärksamma på att vissa resultat kan vara kommersialiserbara. Forskarpatent i Linköping har byggt upp en patentportfölj på ca 15 patent. Forskarpatent i Syd har framför allt betonat behovet av affärsmannaskap för att lyckas och vill föra in patenten i särskilda projektbolag med koppling till entreprenörs- drivna småföretag. Andra forskarpatentbolag åter har andra affärsidéer.

Forskarpatentbolagen har i regel samma ersättningsprinciper, som innebär att eventuella licensintäkter normalt fördelas med 30 % till forskaren, 30 % till institutionen och 40 % till Forskarpatent. Bolagen betonar genomgående frivilligheten som viktig från forskarnas synpunkt. De kan vända sig till Forskarpatent och få alla sina kostnader täckta såsom patentkostnader, kostnader för juridisk rådgivning, förhandlingar osv. I regel får forskaren som nämndes del av eventuella intäkter från licensieringen och behöver inte avsätta vare sig tid eller egna resurser, om han eller hon inte önskar göra det. Forskaren bär således inga egna finansiella risker. Men om forskaren önskar etablera ett eget avknopp- ningsföretag eller vända sig till en annan exploatör, så står det honom fritt att göra det.

3.6. Teknikbrostiftelser

Teknikbrostiftelsema har i uppgift att bygga broar mellan forskning och kunskapsintensiv verksamhet å ena sidan och näringslivet å den andra. Det finns sju stycken stiftelser som är placerade på olika högskoleorter i landet: Stockholm (216,5 miljoner kronor i stiftelsekapital), Göteborg (160 miljoner kronor), Uppsala (160 miljoner kronor), Lund (160 miljoner kronor), Linköping (120 miljoner kronor), Umeå (100 miljoner kronor) samt Luleå (85 miljoner kronor). Kapitalet skall vara intakt i tiden. Stiftelserna får således endast använda erhållen avkastning för sin verksamhet. Varje Teknikbro skall arbeta utifrån den egna regionens förutsättningar men skall också kunna arbeta med projekt över hela landet. Det är en vanlig uppfattning att de bildades med löntagarfonds- medel, vilket är felaktigt. Medlen togs istället från den ordinarie

statsbudgeten.

Stiftelserna skall inte ha någon egen operativ verksamhet utan agera via andra, vilket har lett till att respektive stiftelse har en liten be- manning. I och med att de olika stiftelsema är fristående från varandra så finns stora olikheter mellan dem vad gäller deras verksamheter. Detta gäller allt från urvalskriterier till finansieringsformer. Samtidigt befinner de sig i ett uppbyggnadsskede och verksamheterna utvecklas därför successivt. I dag finns 1—2 anställda personer vid respektive ort. Teknikbroarnas verksamhet kommer att omprövas år 2007.

Stiftelserna har fått utforma sin egen verksamhet utifrån tre givna förutsättningar:

Dessa kriterier är att de skall underlätta patentering, licensiering och kommersialisering av kunskap och forskningsresultat som uppkommer inom högskolan. Vid fyra stiftelser har Forskarpatent bildats eller är på väg att bildas (Linköping, Lund, Uppsala och Göteborg).

Stiftelserna skall även arbeta med åtgärder som underlättar för företag och enskilda innovatörer att söka kunskap inom högskolan samt att utveckla gemensam forskning mellan företag och högskola.

Det tredje området är att stimulera samverkan mellan små och medelstora företag i gemensamma projekt.

Då man endast får använda avkastningen av sitt tilldelade kapital blir Teknikbrostiftelsernas verksamhet begränsad. Vid större projekt väljer man därför oftast att vara med i tidiga stadier och där det finns kompletterande finansiering för den fortsatta verksamheten.

Som tidigare framkommit är kraven för att få stöd av en Teknik- brostiftelse varierande från ort till ort. Stödformer som finns är: bidrag, stipendier, lån eller aktiekapital. Den vanligaste formen är medel som inte är förenade med återbetalningsskyldighet, dvs. bidrag och stipendi- er.

3.7. Kompetenscentra

Initiativ till kompetenscentra togs av NUTEK 1992. Bakgrunden var bl.a. de positiva erfarenheterna från NUTEK/NFRs tvärvetenskapliga materialkonsortier och från liknande centra i USA och Tyskland. Initiativet förankrades tidigt hos ledningarna för landets tekniska högskolor.

Ett kompetenscentrum bygger på att samlat utnyttja och vidare- utveckla de kompetenser som finns i form av starka forskargrupper

inom en högskola. Flertalet kompetenscentra har som sin bas forskar- grupper, som byggts upp under lång tid, bl.a. med stöd av STU/- NUTEK. Den nya satsningen bygger vidare på denna grund, men med

starka fömyelseinslag. Målsättningen är sammanfattningsvis att kompetenscentra skall bidra till:

— ett mer fokuserat och integrerat forskningssamarbete mellan högsko- lans forskare och företagens personal inriktat på företagens lång- siktiga och gemensamma intressen — att näringslivet medverkar aktivt i genomförande och strategisk inriktning av forskningsverksamhet inom högskolan — att utveckla högskolans förmåga att organisera, driva och immaterial- rättsligt hantera målinriktade forskningsprogram, som förutsätter medverkan från olika institutioner och samarbete med flera företag — att förstärka de olika högskolornas forskningsprofilering och aktiva industrisamarbeten — att skapa fora för nya kontakter och samarbetskonstellationer mellan företag — att utveckla nya samarbetsregler för att kombinera forskarnas krav på vetenskaplig publicering med företagens intresse att kommersiellt dra nytta av resultaten av samarbetet — att utveckla en ny stödforrn — styrning genom etappvisa 2—3-åriga programavtal; beslut på projektnivå fattas av kompetenscentrums styrelse; konsekvent genomförd uppföljning och utvärdering som inarbetet inslag i avtalen. Under maj 1993 — maj 1994 genomfördes en bred initierings— och urvalsprocess i två steg. 325 ansökningar om planeringsanslag kom in, 60 beviljades anslag för att utarbeta slutliga förslag. 1 steg 2 lämnades över 100 slutliga förslag in. De bedömdes av ca. 50 personer i olika expertgrupper och i en central policygrupp. Överläggningar med ledningarna för berörda högskolor och större industriföretag bidrog till förankring av processen och förslagen.

De tre parter som samarbetar i ett kompetenscentrum — en grupp företag, högskolan och NUTEK — bidrar gemensamt med finansiering eller med arbetsinsatser. Samverkan manifesteras i ett avtal mellan parterna. Verksamheten byggs upp och utvecklas genom etappvis finansiering och uppföljning. NUTEKS avsikt är att finansiera kompe- tenscentra långsiktigt — i upp till tio år. Verksamheterna byggs upp under en startfas, som i regel omfattar två år.

Totalt medverkar drygt 150 olika företag. I företagskonstellationema finns ofta en blandning av stora företag och små, teknikledande företag - i flera fall från olika branscher och tillämpningsområden.

Åtskilliga företag medverkar i flera centra. Det gäller särskilt stora industrikoncerner. Volvo— och ABB-företag deltar i nio olika centra, Ericsson-företag deltar i åtta och företag inom Akzo Nobel och Sandvik i sex. Alla företag i ett kompetenscentrum är parter med likvärdiga rättigheter oavsett sina insatsers storlek, bl.a. enkel licens utan kostnad till eventuella patent. Vanligen utgörs 50—70 procent av företagens insatser av eget arbete och resten av kontanta bidrag.

Verksamheten fokuseras på företagens långsiktiga och gemensamma intressen i form av ett forskningsprogram. Samtliga företag förutsätts delta aktivt. Normalt medverkar flera företag i varje projekt inom programmet. Eventuell uppdragsforskning för enskilda företag finans- ieras och drivs utanför det avtalade programmet.

Företagens satsning är totalt ca 80 miljoner kronor i pengar och ca 120 personår. NUTEK satsar 160 miljoner kronor i pengar och högskolorna ca 160 personår. Efter uppbyggnadsåren fördubblar parterna sina satsningar. Nu beslutade kompetenscentra kommer därmed att 1998 nå en FoU—volym motsvarande ca 500 miljoner kronor eller ungefär samma antal personår. Talen motsvarar en tredjedel av volymen inom de svenska forskningsinstituten drygt 10 procent av de tekniska högskolornas FoU och drygt en procent av all FoU som i dag utförs av företag i Sverige. Detta innebär att företagssektom att via kompetens- centra kommer att kraftigt öka sina externa kostnader för högskoleför- lagd FoU. Därtill skall läggas företagens FoU—arbete i centra mot- svarande ca 120 personår per år.

N UT EKs kompetenscentra under första etappen — uppbyggnad under två år. Några data

Högskola Antal centra med följande Omfattning Snitt, Mkr per

antal deltagande företag totalt Mkr centra -4 5-9 10-14 15- under två år

KTH 2 5 2 1 177 1 8 CTH 1 4 1 — 1 14 19 LiTH — 3 - - 64 21 Lund - 2 1 - 63 21 LuTH - - 1 1 42 21 UU - 2 - - 37 19 KI - 1 - — 19 19

Totaler 3 17 5 2 517 19,1

4. Några samverkansformer

4.1. Inledning

Kommittédirektiven nämner explicit sex olika samverkansformer vilka har behandlats i föregående kapitel. Ett stort antal ytterligare organisationer och företeelser inkluderar samverkansfunktioner — även om deras primära uppgift ej är samverkan mellan näringsliv och högskola. Utredningen har, mycket översiktligt, behandlat ett antal sådana överföringsmekanismer i syfte att ge en så fullständig bild som möjligt av det totala samverkanssystemet. Ett antal av de nya stiftelsema som har samverkanskaraktär behandlas, däremot ej forskningsråden.

Nedanstående korta bekgrundsredogörelser syftar sålunda ej till att beskriva respektive organisation, eller motsvarande, utan att specifikt belysa hur samverkansfrågoma hanteras.

4.2. Stiftelsen för Kunskap och Kompetens (KK Stiftelsen)

Stiftelsen för Kunskap och kompetens verksamhet skall täcka in tre huvudsakliga områden.

Ett område är att stiftelsen skall verka för att öka informations- teknikkunnandet i Sverige. Satsningar kommer i första hand att göras inom utbildning och forskning. För att stiftelsen skall delta i projekt bör dessa uppfylla ett eller flera av följande villkor: — De utvecklar kunskap och kompetens för användning av informa- tionsteknik. — De sätter igång kedjereaktioner vilka skapar önskvärda utveck- lingsprocesser som fortsätter av egen kraft. — De är pilotprojekt som sprider kunskap, erfarenheter och fungerande arbetsrutiner till resten av landet. — De skapar ett kunskapsutbyte mellan olika grupper i samhället. Det andra området är att underlätta kontakterna och därigenom ett

kunskapsutbyte mellan högskola, forskningsinstitut och näringsliv.

Stiftelsen arbetar för närvarande med att dra upp riktlinjerna för sin

verksamhet på området. Aktuella delområden är: — Förstärkning och vidareutveckling av industriforskningssystemet. — Specifika insatser till små och medelstora företag för att höja deras kompetens. Exempelvis genom att uppmuntra rekrytering av kvali- ficerad arbetskraft och vidareutbildning av befintlig personal.

— Resursförstärkning av forskningsprojekt som bedrivs i samarbete mellan högskolan och näringslivet.

— Finansiering av utbildning på doktors—, licentiat— samt magisternivå. — Stödja processer för helt nya former av samverkan mellan högskolan och näringslivet. _ Det tredje huvudområdet är att finansiera forskning vid mindre och medelstora högskolor där man inte har fasta forskningsanslag. Ett krav för medverkan är att näringslivet de finansierar forskningen tillsammans med KK—stiftelsen varvid det förutsätts att industrin står för minst hälften av kostnaderna.

Resurser:

Stiftelsen förfogade över 3,6 miljarder SEK från starten i mitten av 1994. Resurserna kom från löntagarfonderna.

Resurstilldelningen för informationsteknikkunnandet är ca en tredjedel av beloppet, vilket skall räcka under fem år efter stiftelsens bildande.

Finansiering av forskare har tilldelats en fjärdedel av resurserna och skall omfatta tio års verksamhet.

Finansiering av forskning vid de mindre högskolorna sker med avkastningen på drygt en tredjedel av beloppet.

Omstruktureringen av industriforskningssystemet har tilldelats en tiondel av befintligt kapital.

4.3. Stiftelsen för Miljöstrategisk forskning (MISTRA)

För att stödja verksamhet inom miljöområdet inrättades 1993 Stiftelsen för Miljöstrategisk forsknig (MISTRA). Dess syfte är att stärka svensk forskning inom miljöområdet så att den kommer att vara av högsta världsklass, samtidigt som svensk konkurrenskraft skall förstärkas. Dessutom är avsikten att vi får en ur miljösynpunkt anpassad samhälls-

utveckling. Satsningarna kommer att koncentreras till de områden där Sverige har en potential till högklassig internationell forskning. Forskningsinsatserna kav avse såväl ren grundforskning som tillämpad forskning, samt inte minst, områden däremellan. Utmärkande för stiftelsens verksamhet skall vara

— koncentration av insatser så att forskningscentra eller forsknings- områden med internationell slagkraft kan etableras — projekt och program son innebär gränsöverskridanden mellan discipliner — etablering av nätverk eller fastare samverkansformer nationellt och internationellt, bl.a. genom etablerandet av ett internationellt forskarutbytesprogram — befordrande av forskarutbildning och forskarrekrytering

— forskningscentra eller forskningsområden i nära anslutning till universitet och högskolor

— samverkan mellan universitet och högskolor å ena sidan och näringslivet å den andra när forskning inom områden som är särskilt intressanta för näringslivet kommer i fråga — forskarrörlighet internationellt och mellan universitet/högskolor, institut och företag.

MISTRAs bedömning går utifrån följande frågor:

— Är programförslaget strategiskt med avseende på problemets vikt respektive bidraget till framtida konkurrenskraft? — Är forskning en kritisk faktor för att lösa problemet? Programförslagen bedöms också utifrån aspekterna vetenskaplig kvalitet, koncentration och samarbete, programledning samt främjande av

utbildning och rörlighet.

Resurser:

MISTRA bildades 1993 och tilldelades 2,5 miljarder kronor och kommer att kunna placera 250 miljoner årligen, i 1993 års penningvärde. Organisationen räknar med att dess aktiviteter kommer att successivt öka under en 3—5 års period för att sedan vara fullt utbyggd.

4.4. Stiftelsen för strategisk forskning

Stiftelsen för strategisk forskning skall stödja naturvetenskaplig, teknisk och medicinsk forskning. Avsikten är att utveckla forskningsmiljöer av högsta internationella klass med betydelse för utvecklingen av Sveriges konkurrenskraft. I första hand kommer hela forskningsprogram att

stödjas. Stiftelsen arbetar i huvudsak inom tre ämnesområden: — Biovetenskap, som inkluderar biomedicin, bioteknologi och medi- cinsk teknik. — Informationsteknologi, grundläggande fysik, datavetenskap samt till- ämpad matematik. — Andra Basteknologier som är relevanta för svenskt näringsliv. Exempelvis inom materialteknik, skogsvetenskap, produktfram- ställning, produktionsteknik, energiforskning, livsmedelsvetenskap. Stiftelsen kommer att medverka till: — Projekt och program som bygger på samverkan mellan olika discipliner. — Finansiering av forskarutbildning och forskarrekrytering. — Uppbyggnad och förstärkning av nätverk och samverkansformer, t.ex. program för forskarutbyte. — Arbete med forskningscentra och forskningsområden i anslutning till universitet och högskolor. Avsikten är att hög internationell nivå skall uppnås. — Ett intimt samarbete mellan näringslivet och högskolan.

— Stimulans av forskarrörlighet internationellt och mellan universitet och högskolor, institut och företag.

Ett engagemang från stiftelsen är enligt utredningen "Forskning och Pengar, SOU 1996129" formulerat utifrån tre huvudkriterier: — Man skall konsolidera och stärka naturvetenskap och teknologi som är stark i landet och som är kopplad till stark inhemsk industri. — Stödja naturvetenskap och teknik som för närvarande är mindre utvecklad i landet men av stor betydelse för dagens samhälle. — Initiering och etablering av forskningsaktiviteter inom områden av betydelse för morgondagens samhälle.

Stiftelsen har låtit ta fram en rapport om utnyttjandet av immateriella

resultat i högskolan (Anderson & Ahlström, 1996).

Resurser:

Stiftelsekapitalet vid stiftelsens bildande 1993 var 600 miljarder kronor. Vid full verksamhet kommer organisationens verksamhet att vara 600 miljoner kronor per år i 1993 års penningvärde.

4.5. Stiftelsen Innovationscentrum

Stiftelsen Innovationscentrum har till uppgift att ekonomiskt stödja innovationer i tidiga utvecklingsstadier, samt att på andra sätt främja innovationer. Stöd ges i första hand till enskilda personer och nystartade företag. Om särskilda skäl föreligger — projektet innebär en avsevärd risk, högt teknikinnehåll — kan undantagsvis projekt i etablerade mindre företag stödas.

Stiftelsen Innovationscentrum tillkom 1993 genom att tidigare löntagarfondsmedel sattes av som stiftelsekapital.

Innovatörer i högskolemiljö kan vända sig till Innovationscentrum på samma villkor som andra innovatörer. Därutöver stöder Innovations- centrum två aktiviteter riktade speciellt mot innovatörer med anknytning till högskolan. Föreningen Swedepark (se ovan) får inom en ram på 3 Mkr förmedla stöd till "teknikparksföretag" på Innovationscentrums normala villkor. Innovationscentrum stöder också en vidareutveckling av utvecklingsingenjörsutbildningen vid högskolan i Halmstad.

4.6. NUTEK

Närings- och teknikutvecklingsverket, NUTEK, har till huvuduppgift att främja näringslivets tillväxt och förnyelse. Verksamheten är inriktad på — teknisk forskning och industriell utveckling — etablering och utveckling av företag — regionala utvecklingsinsatser — en säker och miljövänlig energiförsörjning samt effektivare energi- användning —utredningar och analyser inom det näromgspolitiska området. En betydande del av NUTEK: s uppgifter ligger alltså utanför FoU—området. Bå 1993/94 uppgick NUTEK. s FoU—stöd till ca 1 150 miljoner kronor och anvisas över fyra anslag under närings- och jord-

bruksdepartementen.

— Teknisk FoU 600 mkr — Informationsteknologi 380 mkr — Energiforskning 100 mkr — Bioenergiforskning 65 mkr Härutöver har NUTEK:s anvisats särskilda medel för bl.a. europeiskt FoU-samarbete samt introduktions— och investeringsstöd för utveckling och demonstration av ny energiteknik.

NUTEK:s stöd till teknisk forskning och energiforskning syftar till att genom koncentrerade insatser bygga under näringslivets egna fömy-

elseansträngningar inom strategiska områden. Det fördelas på olika anslagsmottagare enligt följande:

— Universitet och högskolor ca 50% — Industriforskningsinstitut ca 25 % — Branschorganisationer och offentliga organ ca 10 % — Företag ca 15 %

(varav drygt hälften till företag med mindre än 5 anställda och enskilda innovatörer) Det faktum att ca hälften av NUTEK:s FoU—stöd går till forskargrupper inom universitet och högskolor är ett uttryck för att insatserna i huvudsak är av långsiktig karaktär. NUTEK ser som sin uppgift att inom högskolan främja tvärvetenskaplig och problemorienterad forsk- ning och kompetensuppbyggnad så att det sker i samspel och aktivt samarbete med näringslivet.

Programformer för koncentration och förnyelse

Huvuddelen av NUTEKs FoU—stöd till högskolan har till syfte att på olika sätt främja samverkan mellan högskola och näringsliv. Genom åren har NUTEK utvecklat nya programformer för detta.

Tabell: NUTEKs verktyg för att främja samverkan näringsliv — högskola

Antal Mkr/år

FoU-program (sexåriga) 50 — 60 400 Tvärvetenskapliga materialkonsortier 11 50 Kompetenscentra max 30 100 (—96)

180 (-98) FoU—program

NUTEK arbetar sedan länge med initiering och finansiering av FoU genom sammanhållna programsatsningar, vanligen 5—8 år. Programmen kännetecknas av bred samverkan mellan näringslivet och FoU—genom— förande organ, främst högskolor och forskningsinstitut. NUTEK efter- strävar att på olika sätt engagera företagen aktivt i FoU—arbetet inom programmen.

Programsatsningama byggs upp med hjälp av bl.a. enkäter till forskarsamhället och behovsanalyser tillsammans med näringslivet i syf- te att tillgodose krav på såväl vetenskaplighet/förnyelse som industri-

inriktning. För val av inriktning, profilering och samverkan mellan olika aktörer samt beslut om stöd knyts planerings—, styr- och referensgrupper till programmen. Programmen utvärderas regelbundet med hjälp av internationell expertis och med hänsyn till industriell relevans.

Huvuddelen av NUTEK:s FoU—stöd vid sidan av den avtalsbundna industriforskningen sker i form av sådana tidsbegränsade F oU—program. F. 11. pågår ca 50 program.

FoU-programmen syftar till att skapa länkar såväl mellan företag och högskola som mellan forskningsinstitutioner, ofta över ämnesgränser.

T värvetenskapliga konsortier och kompetenscentra

NUTEK gör insatser för att bidra till att resurser inom universitet och högskolor koncentreras till internationellt konkurrenskraftiga forsknings- miljöer inom för näringslivet strategiska områden. I samverkan med NFR stödjer NUTEK sedan 1990 1 ] tvärvetenskapliga materialkonsor- tier vid olika högskolor. Stödet är långsiktigt men tidsbegränsat, minst 5 och högst 10 år. Ett syfte med denna stödforrn är att utveckla ledar- skap och nya arbetsformer för tvärvetenskaplig forskning inom hög- skolan.

Utvecklingen av NUTEKs kompetenscentra beskrivs separat i avsnitt 3.7, och kommenteras av utredningen i avsnitt 16.1. Denna arbetsform syftar liksom materialkonsortierna till att åstadkomma kritisk massa inom ett industrirelevant område. Till detta fogas kravet på att industrin aktivt ska medverka i FoU—arbetet med egen personal.

NUTEK:s stöd till FoU i företag är i huvudsak begränsat till nya forsknings— och teknikbaserade företag, förstudier inom ramen för europeiskt samarbete, främst Eureka samt samarbetsprojekt för demon- stration av ny teknik i industriell miljö där syftet är att medverka till bred spridning av den nya tekniken.

NUTEK:s FoU—stöd sker inom ramen för följande programstruktur: Nya basteknologier och deras användning:

Basteknologier har många tillämpningar och är nödvändiga för utveck- ling inom viktiga delar av näringslivet. NUTEK:s insatser rör främst nya teknikområden, som ännu inte blivit väletablerade discipliner.

Regeringens finansiella ramar för 1993 — 1996 har inneburit att NUTEK:s stöd i ökande grad inriktats på nya basteknologier och deras användning. Det gäller främst informationsteknologi samt även material- teknik, bioteknik, teknik för komplexa system samt energirelaterade bas- teknologier.

Utvecklingsområden för svenskt näringsliv och samhällsprioriteringar

Inom delprogrammet görs FoU-insatser på områden där näringsliv och företag i Sverige i dag är internationellt konkurrenskraftiga och har goda förutsättningar att ytterligare utvecklas. Insatser motiveras också av samhälleliga mål såsom miljö, hälso— och sjukvård. FoU—insatserna avser medicinsk teknik, produktionsteknik, processteknik, transportteknik och miljöteknik.

Forskningsmiljöer är en viktig källa för idéer som kan vidare- utvecklas till företagande. Inom avancerade teknikområden kan steget mellan forskning och kommersiella produkter vara kort. NUTEKs insatser syftar till att fånga upp nya affärsmöjligheter i forsknings— miljöema, att stödja idéerna tidigt i innovationskedjan och att därmed skapa möjligheter och tillräckligt beslutsunderlag för efterföljande finansiärer.

4.7. Uppdragsforskning

Uppdragsforskning för industriföretag tycks ha varit en sällsynt företeelse vid svenska universitet och högskolor långt in på 1900—talet. Under 1970—talet skedde dock en markant ökning av samarbetet mellan industriföretag och enskilda forskare eller forskargrupper, inte minst inom läkemedelsindustrin. Det handlade i huvudsak om bisyssle- verksamhet, som ägde rum antingen utan högskoleledningens vetskap eller med dess goda minne.

Under slutet av 1970—talet och början av 1980—talet förändrades atti- tyden till industrisamverkan både från staten och vid universiteten och högskolorna. Inslaget av industrifinansierade projekt ökade, adjungerade professurer inrättades etc. Vid de flesta universitet och högskolor växte det fram en organiserad uppdragsverksamhet, endera inom högskolans ram eller i några fall genom en extern organisation som dock stod under högskolans kontroll. Det senaste steget i denna utveckling är tillkomsten av de så kallade holdingbolagen, som behandlats ovan under avsnitt 3.4.

Framväxten av denna mer organiserade uppdragsverksamhet hade flera orsaker. Samverkan med näringsliv och samhällsorgan uppfattades leda till ökad verklighetsanpassning av undervisning och forskning, gav stimulans till lärare och forskare och skapade möjligheter till praktik för studenterna. Samtidigt såg universiteten en möjlighet att få bättre överblick och kontroll av de anställdas bisysslor, och helt enkelt en möjlighet att öka sina intäkter.

Utredningen har inte haft möjlighet att i detalj studera omfattningen

av uppdragsverksamhet vid högskolorna. Forskningsfinansieringsutred- ningen (SOU 1996:29) uppskattar dess omfattning till ca 4 procent av all forskning/forskarutbildning vid högskolan, men variationen mellan olika högskolor är stor, med Linköping i topp på 13 procent, och avgränsningen är inte helt enkel.

4.8. Uppdragsutbildning 4.8.1 Bakgrund

I samband med 1977 års högskolereform betonades att högskolans huvuduppgifter var att bedriva kvalificerad utbildning och forskning, men samtidigt framhölls också vikten av fungerande kontakter mellan arbetslivets fortlöpande behov av utbildning och högskolornas utbud av utbildningslinjer och kurser. Högskolorna skulle skapa former för att också bedriva s.k. återkommande utbildning. År 1985 beslutade regering och riksdag att högskolorna också skulle få anordna fort— och vidare- utbildning mot avgift s.k. uppdragsutbildning och därigenom engageras i utbildning av redan yrkesverksamma personer. Detta innebär att högskolan fullgör två utbildningsuppdrag ett samhällsuppdrag att med statliga medel bedriva högskoleutbildning och ett marknadsuppdrag att genom externa uppdragsgivare och finansiärer bedriva fort— och vidare- utbildning på högskolenivå.

4.8.2 1985 års bestämmelser om uppdragsutbildning.

Även i 1985 års beslut om uppdragsutbildning slogs det fast att högskolans primära uppgift i fråga om utbildning är och måste vara den reguljära utbildningen. Uppdragsutbildningen kan aldrig få bli annat än en sidouppgift, som högskolan åtar sig med hänsyn till den kompetens och de resurser som har byggts upp för den ordinarie uppgiften. Detta innebär att högskolan inte bör ta på sig så mycket uppdragsutbildning att den i något avseende inkräktar på den primära utbildningsuppgiften. Enligt riksdagsbeslutet är det styrelsen som skall ta ansvar för att balansen mellan de båda aktuella utbildningsuppgiftema upprätthålls. De nya bestämmelserna gav högskolan möjlighet att göra insatser inom fort- och vidareutbildningen av redan yrkesverksamma som efter- frågar utbildning genom sina organisationer, exempelvis företag, myn- digheter, organisationer m.m. Däremot fick inte denna utbildning rikta sig till enskilda uppdragsgivare eller till ungdomsstuderande. Hög-

skolornas uppdragsutbildning skulle till art och nivå vara jämbördig med övrig utbildning vid den enskilda högskolan. Utbildning som motsvarade de reguljära utbildningslinjerna fick inte ges på uppdrag, men möjlighet gavs att mot avgift fylla eventuellt vakanta platser på sådana utbild- ningar under förutsättning att betalaren inte var enskilda individer.

I bestämmelserna angavs också att uppdragsutbildningen inte fick inkräkta på den reguljära utbildningen eller dess administration, att intäkterna skulle täcka samtliga kostnader för verksamheten och att särorganisationer, exempelvis stiftelser inte borde användas.

4.8.3. Nuvarande bestämmelser

År 1993 trädde de nuvarande bestämmelserna om uppdragsutbildning i kraft som stadgar att vid de statliga universiteten och högskolorna får utbildning anordnas mot avgift från en svensk eller utländsk uppdragsgivare för personer som uppdragsgivaren utser. Utbildning som betingas av arbetsmarknadsskäl eller personalutbildning får anordnas på uppdrag av statliga och kommunala myndigheter samt landsting. Företag och organisationer får vara uppdragsgivare i fråga om personal- utbildning. 1 övrigt får inte uppdragsutbildning inte anordnas. Avgift- emas storlek för uppdragsutbildningen fastställs av den enskilda hög- skolan.

4.8.4. Uppdragsutbildningens omfattning

Av universitetens och högskolornas ekonomiska redovisningar framgår att uppdragsutbildningen har ökat snabbt under det senaste decenniet, både i fråga om ekonomisk omslutning och som andel av verksamheten. År 1985/86 var intäkterna för uppdragsutbildningen 60 miljoner och för 1988/89 var motsvarande belopp drygt 150 miljoner kronor. Detta innebär att dessa intäkters andel av anslagen till grundutbildning ökat från 2 procent till 3,6 procent under den aktuella perioden. Verksamhetsåret 1994/95 översteg högskolans intäkter för uppdragsutbildning 500 miljoner, varav drygt 73 miljoner kronor avsåg det landstingskommunala bidraget till vårdhögskolans utbildning.

Det bör understrykas att uppdragsutbildningens omfattning varierar kraftigt mellan de olika universiteten och högskolorna. Det sistnämnda verksamhetsåret hade Handelshögskolan i Stockholm intäkter på 64

miljoner kronor, Universitetet i Linköping 44 miljoner kronor, Universitetet i Lund 36 miljoner kronor, Universitetet i Uppsala 34 miljoner kronor, Universitetet i Umeå 30 miljoner kronor, Universitetet i Stockholm 21 miljoner kronor och Tekniska högskolan i Stockholm 17 miljoner kronor. Bland de mindre högskolorna var uppdragsutbildningen mest omfattande vid följande högskolor — Mitthögskolan 22 miljoner kronor, Lärarhögskolan i Stockholm 18 miljoner kronor, Högskolan i Örebro 15 miljoner kronor, Mälardalens högskola 14 miljoner kronor och Högskolan i Kalmar 12 miljoner kronor.

Uppgifter saknas om hur stor andel av högskolans uppdrags— utbildning som bedrivs på uppdrag från olika samhällssektorer och från näringslivet. En rimlig bedömning är att en betydande del av verksam- heten vid de tekniska högskolorna och vid handelshögskoloma utförs på uppdrag från näringslivet.

4.9. Grundläggande högskoleutbildning

De grundutbildade akademikemas betydelse för samverkan mellan hög- skolan och näringslivet är så självklar att man tenderar att glömma bort denna samverkansform. Ca 40 000 akademiker arbetar inom industrin. Därav har 50 % civilingenjörsexamen och 8 % annan naturvetenskaplig utbildning.

Perioden 1975 — 1990 minskade den totala industrisysselsättningen med 15 %. Samtidigt ökade antalet industrianställda akademiker med 30 %. Andelen akademiker är drygt 40 per 1000 industrianställda. Akademikertätheten varierar dock mycket. Läkemedelsindustrin har 250 per 1000, data- och telekommunikation har ca 120 per 1000.

Ca 70 % av verkstadsindustrins civilingenjörer är verksamma inom utvecklingsintensiva delbranscher elektronik, instrument, transportmedel. De nyutexaminerade civilingenjörerna har till mycket hög andel gått till dessa branscher.

Ca 85 % av civil- och högskoleingenjörer är anställda i företag med fler än 200 anställda. Det finns ett rätt stort antal medelstora industri- företag (20—199 anställda) som ej han någon enda högskoleutbildad ingenjör.

För speciellt de tekniska högskolorna fungerar examensarbetet som en viktig övergångsform mellan skola och arbetsliv till gagn för både den presumtive arbetsgivaren och teknologen.

4.10. Forskarutbildningen

4 % av de industrianställda akademikerna har forskarexamen dvs. doktors— eller licensiatexamen.

Snedfördelningen mellan branscher och storleksklasser är mycket stor. Var fjärde forskarutbildad är verksam inom läkemedelsindustrin och var femte inom dator- och telekommunikationsindustri. 45 % av forskarna finns inom branscher som sysselsätter bara 8 % av de industrianställda totalt.

Hälften av industrisysselsättningen finns i branscher där forskar- tätheten är mindre än 1 per 1000 anställda. De tunga basteknologiema massa/papper, järn och maskinindustri har en forskartäthet på 2—4 per 1000 anställda.

Industrin sysselsätter 42 % av forskare med teknologie doktors— eller licensiatexamen. Nästan lika många, 37 %, är kvar vid de akademiska lärosätena. Den expansion av grundutbildningen som skett under de senaste åren har naturligtvis bidragit till den relativt låga andelen industrisysselsatta med forskarexamen. Dock finns andra och sannolikt viktigare skäl, främst attitydema i näringslivet till forskarutbildade. Eliasson (1995) och Grimmeis (1996) har gjort djupstudier i dessa frågor. Det är anställning av den första forskaren i ett företag som är den kritiska händelsen.

4.11. Fort- och vidareutbildning

Ett vanligt påstående är att det händer så mycket nu för tiden att varje akademiker skulle behöva en "fömyelsetermin" ungefär vart femte år.

Verkligheten ligger emellertid långt från denna önskesiffra.

Det finns olika typer av vidareutbildning: — uppdragsutbildning, varvid ett (eller en grupp av) företag specificerar kraven. Den aktuella högskolan komponerar ihop en kurs av befintliga kursmoduler och nytt stoft — öppna kurser som annonseras ut. Dessa kan vara avgiftsfria för

eleven (anslagsfinansierade på samma sätt som grundutbildning) eller avgiftsbelagda — "bisysslekurser" där läraren arbetar som underentreprenör åt kommersiellt utbildningsföretag eller tillhandahåller utbildningen i eget bolag Samtliga typer har klara samverkanseffekter. Den i sammanhanget mest angelägna målgruppen är de små och medelstora företagens ingenjörer

(gymnasie- eller institutsingenjörer). Delutredningen om högskolans samverkan med små och medelstora företag kommer att behandla denna fråga.

4.12. Adjungerade professorer och industridoktorander

Samverkansforrnema adjungerad professor och industridoktorand bygger på direkt personutbyte mellan näringslivet och högskolan. I bägge fallen handlar det om anställning i näringslivet.

De adjungerade professurerna inrättades i mitten av 1970—talet. Innehavaren har professorskompetens och tjänstgör deltid, vanligen 20 %, vid högskolan. Företaget betalar en del av professorns löne- kostnader och overhead till högskolan, vilken således fungerar som formell arbetsgivare på deltid. Förordnandet är tidsbegränsat, vanligen till 3 + 3 år.

En stor högskola som KTH hade 1994—60 adjungerade professurer, att jämföra med 150 ordinarie.

Begreppet industridoktorand definieras vid Chalmers tekniska högskola: "Forskarstuderande som har en anställning vid ett företag (motsvarande) och inom ramen för sin tjänst bedriver forskarutbildning..." (RRV 1996)

CTH kan helt eller delvis svara för lönen om doktoranden är tjänstledig. Även i detta fall är han/hon industridoktorand.

Någon statistik finns, enl. RRV (1996), ej angående industridokto- ränder.

Sannolikt är att industridoktorander, liksom adjungerade professurer är förbehållet de största företagen.

4.13. Kontaktsforskare

Kontaktforskare arbetar hel— eller deltid vid ett företag eller organisation, men är anställd av högskolan. Kontaktforskaranslaget finansierar högst halva lönen och mottagande företag/organisation minst hälften. De övergripande målen för kontaktforskareverksamheten sammanfattades i samband med en försöksverksamhet budgetåret 1979/80.

Kontaktforskarens huvudsakliga uppgift på företaget skall vara att delta i identifiering och analys av problem i samarbete med dem som

är verksamma inom företaget. Kontaktforskaren skall såväl söka problem lämpade för vetenskaplig bearbetening, som medverka vid bearbetning av specifika problem. Avsikten var att detta skulle leda till ett vidgat kontaknät som bl.a. för med sig att forskningsuppdrag tillförs högskolan. De forskare som deltar får en personlig erfarenhet av villkoren för forskning och utvecklingsarbete utanför högskolan. Även rörligheten mellan högskolan och näringslivet främjas.

Vid vissa högskolor är det svårt att finna forskare som har tid att medverka i kontaktforskarprojekt inom attraktiva områden. Kontakt- forskaranslaget har på många håll trots detta varit ett viktigt incitament för att få i gång ökat samarbete.

Högskolorna tilldelades medel för kontaktsforskama och kontaktsekretariaten om sammanlagt ca 10 miljoner kronor budgetåret 1994/95 över statsbudgeten.

4.14. Små kunskapsföretag länkar till storföretagen

Forsknings— och teknikbaserade småföretag har fått stor uppmärksamhet i den näringspolitiska debatten. Något svenskt "Silicon Valley" har vi ännu inte sett, men mindre känt är att sådana företag idag spelar en viktig roll i det svenska teknologiska systemet, både för överföring av kompetens mellan högskoleforskning och industri och för andra kvalificerade uppdragstjänster. Vissa företag utvecklar också egna kvalificerade produkter, ofta mätutrustning och instrument som säljs till större företag.

De stora företagen koncentrerar sig på sin kärnkompetens samtidigt som produkterna blir mer komplexa, med många ingående teknologier. Detta har skapat en växande marknad både för externa FoU—tjänster och avancerade leverantörer.

En mer långsiktig samarbetsform innebär att etablerade företag köper minoritetsandelar i nya företag för att få tillgång till unik teknisk kompetens, s.k. strategiska allianser. Några exempel är Astras samarbete med Symbicom, som utvecklar kolhydratbaserade läkemedel, och ABBs delägande i sensorföretaget Selcom. Totalt äger ABB—koncernen andelar i ca 200 små teknikföretag över hela världen.

På NUTEKs uppdrag har SCB kartlagt FoU—verksamheten i forsknings— och teknikbaserade småföretag 1993. Studien fokuserade på två grupper av företag med mindre än 50 anställda: dels forskningsnära

företag kring universitet och högskolor, dels övriga företag med någon forskarutbildad anställd eller minst fyra civilingenjörer (eller motsvarande).

Tabell Företag som bedriver FoU

F orsknin gsnära Ovriga

Antal 256 210 Storlek, genomsnitt 7 14 Startade efter 1985 68 % 63 % FoU-kostnader (miljoner kronor) 441 732 FoU-personal 1 101 1350 — forskarutbildade 336 183 — grundexamen 540 801 — övriga 235 366 FoU-personal (%) — forskarutbildade 31 % 14 % — grundexamen 49 % 59 % — övriga 21 % 27 % Källa: SCB

Totalt sysselsätter dessa företag nära 2 500 personer i FoU—verksamhet, vaav mer än 500 forskarutbildade. De flesta av företagen med FoU finns inom uppdragsverksamhet inklusive FoU—uppdrag, men även inom partihandel med producentvaror drivs egen F oU t.ex. för kundan- passning av importerade system. Bland företag med egen tillverkning är mätinstrument m.m. den viktigaste branschen.

Tabell Finansiering av FoU (%)

Forskningsnära Ovriga

Självfinansierad 54 58 Andra svenska företag 19 21 Utländsk 12 8 NUTEK 5 3 Övrig offentlig 3 3 Övrig svensk 5 6 Källa: SCB

Huvuddelen av FoU—verksamheten finansieras med egna intäkter, eller uppdrag från svenska och utländska företag. Staten står för 6—8 procent av kostnaderna och NUTEK är här den viktigaste finansiären.

' reln'ri inl.-"rti! '— lilihiirluw, — l..-. agrliu —

il: ' . II'.' I.,-. 'I .. :- _ ." . | 'I . 'r'E l !.. M | I

5. Universitetens och högskolornas uppgifter

5.1. Utbildningen

Universitetens och högskolornas första uppgift är att bedriva högre utbildning. Högskoleutbildningens mål är att förmedla och utveckla kunskaper, färdigheter och attityder hos de studerande till gagn för deras framtida yrkesliv, sociala utveckling, bildning och personlighets- utveckling.

När utbyggnaden av universitet och högskolor accelererade på 1960-talet tillkom en ny politisk bedömningsgrund — det var inte längre bara fråga om att tillgodose ett nationellt utbildningsbehov, det blev minst lika viktigt att ta ställning till var denna utbyggnad kom till stånd. Denna nya högskolepolitik resulterade i att den fortsatta högskoleexpansionen förlades utanför storstadsområdena — universitet inrättades i Umeå är 1963 och i Linköping är 1975, tekniska högskolor startade i Lund är 1961 och i Luleå år 1971. Eftersom de äldre universiteten inte kunde expandera tillräckligt snabbt för att tillgodose studenternas efterfrågan på utbildning inrättades år 1967 universitets- filialer (i Örebro, Linköping,Växjö och Karlstad) med ett utbildnings- utbud inom de filosofiska fakultetemas ämnesområden.

Den senaste stora högskolereformen trädde i kraft år 1977. Riksdags- beslutet om högskolan innebar att en rad tidigare icke-akademiska utbildningar inordnades i högskolan, exempelvis vårdutbildningama, lärarutbildningarna och de konstnärliga utbildningarna. Beslutet innebar vidare att nya, självständiga högskolor inrättades på 14 orter eller par av orter över hela landet. Under det senaste decenniet har utbyggnaden fortsatt så att det i dagsläget finns universitet eller högskolor av skiftande storlek och inriktning i varje län.

5 .2 Forskningen

Universitetens och högskolornas andra uppgift är att bedriva forskning och utvecklingsarbete. Forskningen brukar i allmänhet indelas i grund- forskning och tillämpad forskning. Utvecklingsarbete är ett systematiskt arbete som går ut på att med hjälp av modern kunskap och praktisk erfarenhet utveckla nya eller förbättra befintliga produkter, system och tjänster.

Forskning i modern mening började växa fram vid universiteten under 1800-talet. Under 1900-talet byggdes forskningen successivt ut vid universiteten och fackhögskolorna och en grundläggande princip i svensk forskningspolitik har varit att huvuddelen av den offentligt finansierade forskningen skall utföras vid universiteten och högskolorna — ibland benämnd den svenska modellen för forskningssystemet. En statlig utredning har nyligen publicerat betänkandet Forskning och pengar (SOU 1996:29) varav framgår att högskolorna tar emot nära 90 % av dessa resurser om man undantar försvarsforskningen.

Fasta forskningsresurser i form av fakultets- och basanslag fördelas idag till 12 universitet och högskolor, medan mindre forskningsresurser tilldelas de mindre, regionala högskolorna. Utöver de fasta forsknings- anslagen får universiteten och högskolorna efter ansökningar betydande resurser från forskningsråd, sektorsorgan, stiftelser, fonder, kommuner, organisationer, företag och utländska finansiärer. I nämnda utredning redovisas att forskningsresursema 1994/95 uppgick till drygt 15 miljarder kronor, vilket är en ökning med drygt 60 % i fast penningvärde den senaste tioårsperioden. Ökningen består till stor del av externa medel — som ökat med 94 % — medan basanslagen ökat med 36 %. Under samma period har antalet lärare och forskare inte ökat med mer än 11 %, vilket delvis beror på att resurser även har satsats på forskarutbildningen.

Näringslivet finansierar och utför sin forskning och utveckling till 90 % inom de egna företagens FoU—avdelningar och denna satsning har ökat kontinuerligt under den senaste tioårsperioden. Huvuddelen härav är utvecklingsarbete. Även företagens finansiering av FoU vid universiteten har ökat under 1980-talet men minskat något under de senaste åren — möjligen en konsekvens av den senaste lågkonjunkturen.

5.3. Informationen

År 1977 fick universiteten och högskolorna en tredje uppgift utöver de båda huvuduppgiftema utbildning och forskning, nämligen att informera om sin verksamhet samt om hur de kunskaper och erfarenheter som vunnits i utbildningen och forskningen skall kunna tillämpas. Riksdagen fattade detta beslut i samband med att den senaste högskolerefonnen beslutades.

Uppgiften infördes också i den nya högskolelag som trädde i kraft samma år. I samband med detta beslut betonades vikten av att högskolan aktivt medverkar till att sprida kännedom om forskning och utvecklingsarbete och därmed bidrar till att föra ut vunna resultat. Därigenom ökar förtroendet och förståelsen för högskolans verksamhet och informationen kan också bidra till att nya grupper motiveras till att börja studera på högskolan.

Förarbetena till den nya högskolelagen och dess anvisning om högskolans informationsskyldighet visar att det viktigaste motivet för denna nyordning var höjda politiska ambitioner i fråga om student- rekryteringen — bättre information till ungdomarna skulle öka rekry- teringen av studerande till högskolan från de lägre socialgruppema. Däremot berörs inte i detta sammanhang vikten av att högskolan informerar det omgivande samhället och näringslivet om sin verksamhet trots att den i allt väsentligt finansieras av staten och är av stor och strategisk betydelse för samhällets utveckling i ett nationellt såväl som internationellt perspektiv. "Utvidgningen" av universitetens och hög- skolornas verksamhet under de senaste 20 åren till att också innefatta samarbete med det omgivande samhället och näringslivet och bidra till den regionala utvecklingen, har i många sammanhang fått både politiskt och ekonomiskt stöd från regering och riksdag. Den har dock inte fullföljts så att den officiellt ingår i universitetens och högskolornas uppgifter. Den har inte heller införts i högskolelagen .

5.4. Samverkan med näringslivet och bidrag till regional utveckling

Som tidigare framgått var under l960-ta1et ett av de viktigaste skälen för att bygga ut universiteten och högskolorna i olika delar av landet att underlätta för de studerande att genomgå högre studier när man på nära håll fick tillgång till olika högskoleutbildningar. När regering och

riksdag beslutade att bygga upp en ny teknisk högskola i Luleå år 1970 fick den, utöver sina normala utbildnings— och forskningsuppgifter, till uppgift att också bidra till utvecklingen av samhället och näringslivet i regionen. Detta var första gången som ett universitet eller en högskola fick en sådan uppgift.

I början av 1970-talet beslutade statsmakterna om en mer aktiv regionalpolitik, som bl.a. innebar att ett stort antal statliga myndigheter utlokaliserades från Stockholm till skilda delar av landet. I det samman- hanget utlokaliserades lantbrukshögskolan och veterinärhögskolan till Uppsala och skogshögskolan till Umeå. När högskolereformen genomfördes år 1977 och ett stort antal högskolor byggdes upp på olika håll betonades också den stora betydelse som lokaliseringen av högskolorna hade i en offensiv regionalpolitik. En samordning skedde också med den reguljära regionalpolitiken genom att till utbyggnadsorter för högskolan valdes sådana orter som inom regionalpolitiken klassificerats som regionala centra. Den allvarligaste utbildningspolitiska kritiken mot denna utbyggnad bestod i att högskoleutbildningen på många av de nya orterna skulle komma att sakna en nära anknytning till forskningen.

För att råda bot på denna svaghet vidtogs ett antal åtgärder för att inom de högskoleregioner som inrättades förstärka forskningsanknyt- ningen mellan universiteten och de nya högskolorna — universiteten fick ett regionalt ansvar att stödja högskolorna inom respektive regioner.

Sedan början av 1980-talet har universitetens och högskolornas utåt— riktade arbete expanderat kraftigt — som ett resultat både av centrala politiska beslut och av höga ambitioner på den lokala och regionala nivån. Vid de flesta högskolorna inrättades informationssekretariat, kontaktsekretariat och kurssekretariat med utåtriktade uppgifter och på senare tid har tillkommit ett stort antal samverkansorgan med uppgift att främja samverkan med näringslivet och att starta nya företag. Variationerna är av naturliga skäl betydande mellan de olika högskole- orterna bl.a. beroende på resp. högskolas utbildnings- och forsknings- inriktning och storleken på forskningsverksamheten men också på näringslivsstrukturen inom de olika regionerna. Omfattningen av och arbetsuppgifterna för dessa samverkansorgan redovisas i avsnitt 3.

Universitetens och högskolornas senaste fördjupade anslagsframställ- ningar och årsredovisningar visar att de även under den närmaste plane- ringsperioden har höga ambitioner i fråga om samverkan med samhälle

och näringsliv och insatser för regional utveckling. Många universitet och tekniska högskolor deltar i aktivt forskningsstödjande nätverk med de mindre högskolorna inom sina regioner. Vissa har utlokaliserat hela utbildningar eller delar av utbildningar till andra delar av regionen av utbildnings- och regionalpolitiska skäl. I Norrlands inland bedrivs en omfattande distansutbildning som överbrygger de stora avstånden och underlättar för den som önskar genomgå en högskoleutbildning. På de flesta håll arbetar man för att öka samhällsrelevansen i både utbildning och forskning genom att förmedla examensarbeten till det omgivande samhället och företagen.

De små och medelstora företagen får hjälp att använda modern teknik för att utveckla sin produktion och nya affärsidéer. Detta är bara några exempel på mångfalden i det utåtriktade arbete som bedrivs på högskolorna. Med dessa arbetsuppgifter arbetar hundratals personer och den samlade ekonomiska omslutningen för verksamheten överstiger sannolikt en miljard kr.

Universitetens och högskolornas roll i regionalpolitiken kan antas öka ytterligare i framtiden. I den regeringsförklaring som regeringen lade fram i mars 1996 förklaras att den svenska högskoleutbildningen och forskningen även i fortsättningen skall hålla världsklass, att den tvärvetenskapliga och tekniska forskningen skall stärkas liksom att forskningssamarbetet mellan EU-länderna skall nyttjas fullt ut. Genom att bygga ut högskolan över hela landet ges ett kraftfullt stöd för regional utveckling.

5.5. Samverkan högskola — näringsliv i lag, förordning och avtal

Samarbetet mellan högskolan och näringslivet regleras genom dels lagar och förordningar som beslutats av regering och riksdag, dels centrala kollektivavtal som slutits mellan staten och de fackliga huvudorganisa— tionerna och dels genom lokala regler och tillämpningsföreskrifter som den enskilda högskolan beslutat och vilka ger anvisningar om hur det nationella regelverket skall tillämpas på lokal nivå. Utarbetandet av dessa lokala anvisningar har i många fall föregåtts av överläggningar mellan de berörda högskolorna om hur mer generella regler i olika lagtexter skall preciseras i anvisningarna med syfte att undvika alltför stora skillnader i tillämpningen.

I regeringsformen (SFS l994:1483) regleras verksamheten vid univer— sitet och högskolor i deras egenskap av förvaltningsmyndigheter. De skall iaktta den s.k. objektivitetsprincipen.

] kap 9 "Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen skall i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet".

I högskolelagen(1992: 1434) regleras bl.a. vilken verksamhet som skall bedrivas vid universitet och högskolor.

IkapZå

" Staten skall som huvudman anordna högskolor för

1. utbildning som vilar på vetenskaplig eller konstnärlig grund samt på beprövad erfarenhet, och,

2. forskning och konstnärligt utvecklingsarbete samt annat utvecklingsarbete.

I forskning och utvecklingsarbete ingår att sprida kännedom om verksamheten samt om hur sådana kunskaper och erfarenheter som har vunnits i verksamheten skall kunna tillämpas.

1 kap 3 5 Verksamheten skall bedrivas så att det finns ett nära samband mellan forskning och utbildning.

1 kap 4 5 Verksamheten skall avpassas så att en hög kvalitet nås, såväl i utbildningen som i forskningen och det konstnärliga utvecklingsarbetet.

Det är en gemensam angelägenhet för högskolornas personal och studenterna vid högskolorna att de tillgängliga resurserna utnyttjas effektivt för att hålla en hög kvalitet i verksamheten.

1 kap 5 5? I högskolornas verksamhet skall jämställdhet mellan kvinnor och män alltid iakttas. Högskolorna bör vidare i sin verksamhet främja förståelsen för andra länder och internationella förhållanden."

Vid sidan av nu nämnda lagar är reglerna om bisysslor av betydelse. Dessa regler redovisas nedan i avsnitt 9. Vidare bör beaktas att risk för

jäv kan uppstå i samband med samarbete mellan högskolorna och näringslivet. Jävsreglema finns intagna i förvaltningslagen . De syftar till att slå vakt om saklighet och opartiskhet i förvaltningen.

6 1949 års lag om rätten till arbetstagares uppfinningar

6.1. Allmänt

Lagen om rätten till arbetstagares uppfinningar (LAU) reglerar rätten till uppfinningar som arbetstagare gör under anställning hos en arbetsgivare. LAU anses ge arbetsgivaren begränsade möjligheter att förfoga över de anställdas uppfinningar.

En förutsättning för LAUs tillämpbarhet är att arbetstagarna inte ingått kollektivavtal eller annat avtal om de uppfinningar som de gör i tjänsten. Avtalsmöjlighetema bidrar till att relationerna mellan arbetsgivare och arbetstagare med avseende på arbetstagareuppfinningar kunnat fungera trots att mycken kritik riktats mot LAU och trots LAUs förhållandevis långa överlevnadsperiod.

Inledningsvis belyses för att underlätta förståelsen av regeln en del förklarande förhållanden, terminologi m.m. inom immaterialrätten.

6.1 .1 Uppfinningsbegreppet

Begränsningen av LAU till att omfatta just begreppet uppfinningar är att observera. Uppfinningsbegreppet omfattar enligt visst språkbruk såväl patenterbara som icke patenterbara uppfinningar. De senare kan t.ex. omfatta förslag till förbättringar och innovationer av tekniska eller driftsmässiga lösningar av problem inom en industriell verksamhet.

De patenterbara uppfinningama skyddas av patenträtten, som den regleras i patentlagen (1967c837). Det är endast rätten till sådana uppfinningar som LAU omfattar.

6.1.2. Upphovsrätten

Upphovsrätten regleras i upphovsrättslagen (1960:729) . Upphovsrättens skyddsobjekt är inte detsamma som patenträttens. Upphovsrätten ger upphovsmannen en ensamrätt till de litterära och konstnärliga verk, som

har s.k. verkshöjd, d.v.s. är tillkomna självständigt och är unika till sin form och sitt uttryck. Det är just formen och uttryckssättet som är ensamrättens objekt. Upphovsrätten består av dels en ideell rätt, dels en ekonomisk rätt. Den ideella rätten är inte möjlig att överlåta och omfattar bl.a-. rätten att alltid bli omnämnd i samband med verkets utnyttjande och att kunna ingripa mot för upphovsmannen kränkande förvanskningar av verket. Den ekonomiska rätten är överlåtbar. För verk som tillkommit under anställningsförhållanden gäller således inte lagen om rätten till arbetstagares uppfinningar; de grundläggande principerna i lagen är inte ens desamma som de som utan explicit lagstöd anses gälla på upphovsrättens område.

Rätten till verket är för den anställde upphovsmannen oftast starkare än den anställde uppfinnarens rätt till uppfinningen. Verket skapas typiskt sett med högre grad av självständighet och i motiven för en stark skyddsrätt gör sig yttrandefrihetsfrågor och personlighetsrättsliga aspekter gällande.

6.1.3. Datorprogram

Ett skyddsobjekt tilldrar sig extra intresse i detta sammanhang p.g.a. sin betydelse numera i all innovativ verksamhet. Det är skyddsrätten till datorprogram som är tillkommet under ett anställningsförhållande. Datorprogram kan skyddas också genom patent under vissa förutsättningar. Det utgör då en integrerad del av en patenterbar uppfinning. I första hand skyddas emellertid ett självständigt skapat och unikt datorprogram med verkshöjd av upphovsrätten som ett litterärt (skrivet) verk.

6.1.4. Patentkostnader

Patentkostnaden, inkl. patentombudskostnaden, för att få ett omfattande patentskydd ligger i allmänhet mellan 100 000 — 300 000 kronor beroende på vilket skydd som eftersträvas. Skall ett världsomspännande patentskydd erhållas blir kostnaden snarare över än under 300 000 kronor. För ett tioårigt skydd kan det i vissa fall röra sig om 500 000 kr. Till de direkta patentkostnadema måste också läggas den kostnad som det för med sig att söka erforderlig juridisk assistans, vilket främst behövs om tvist uppstår.

6. 1 .5 F öretagsuppfinningar

Med begreppet företagsuppfinningar åsyftas de uppfinningar som är ett resultat av samlade erfarenheter och obestämd samverkan mellan flera personer i ett företag. Enligt svensk patenträtt kan endast enskilda fysiska personer vara uppfinnare antingen ensamma till sitt eget patent eller tillsammans till ett gemensamt patent. Företagsuppfinningar erkänns inte som en uppfinningskategori för sig. En juridisk person kan inte vara uppfinnare. En juridisk persons rätt till patent förutsätter därför alltid en överlåtelse av patenträtten helt eller delvis från uppfinnaren.

6.1.6. Föranvändarrätten; experiment

Ett förhållande att beakta är den föranvändarrätt som t.ex. ett universitet kan ha till en produkt som utvecklats inom dess verksamhetsutövning trots att patenträttighetema eventuellt kan tillfalla annan. Föranvändarrätten regleras i 4 & patentlagen. Den patenträttsliga ensamrätten kan inte åberopas mot den som före patentansökans ingivande utnyttjade uppfinningen eller hade vidtagit väsentliga åtgärder för att utnyttja den. Föranvändarrätten kan tillkomma också en arbetsgivare i förhållande till en anställd uppfinnare.

Även rätten för andra än patenthavaren att i experiment i det fortgående forsknings- och utvecklingsarbetet använda sig av det forskningsresultat som patenterats är ett väsentligt inslag i vad som kan hänföras till frihållningsbehovet. 3 5 3 st nr 3 patentlagen ger denna rätt till var och en som vill använda en annans patenterade produkter eller förfaranden för forskningsexperiment.

6.1.7. Antalet patentansökningar

Europapatentsystemet anses ha bidragit till en ökning av patenteringsfrekvensen i Europa, något som också återspeglar den ökade patenteringsfrekvensen världen över — naturligtvis med vissa undantag, där det mest markanta torde vara det som Tyskland utgör, där patenteringsfrekvensen planat ut eller rent av är på nedåtgående. Enligt amerikanska rapporter har under de senaste decennierna universitetens patentering ökat explosionsartat. 1965 beviljades endast 96 patent till 28 utbildningsenheter. 1992 beviljades nära 1 500 patent till 150 utbildningsenheter. Ökningen 15 gånger är betydligt större än den för landet totala patentökningen på ca 50 %. Royaltyintäkterna vid

t.ex. Stanforduniversitetet steg från mindre än US 81 milj. 1980 till mer än US$ 31 milj. 1993 och personalen vid universitetets licenskontor ökade från 6 personer 1980 till 22 personer 1994.

6.1.8. Andelen arbetstagaruppfinningar

Den del av antalet uppfinningar som tillkommer i relationen arbetstagare/arbetsgivare är numera den övervägande delen. Därför är arten av denna relation kritisk vis—å—vis uppfinningar och patenteringen av dessa. Redan 1984 ansågs i USA mer än 80 % av alla amerikanska patent vara och tillkomna i anställningsförhållanden. I Danmark anses det vara 60% av alla uppfinningar som görs av arbetstagare, i Tyskland 60—70% och i Frankrike ännu större andel, nämligen 70—75%.

6.1.9. Europeiskt perspektiv

Det är medlemsstaterna i EU som genom nationell lagstiftning bestämmer reglerna för vem som har rätten till patent. Detta har medfört olika lösningar av regleringen av rätten till arbetstagaruppfinningar i olika delar av Europa och en del av lagstiftningen på området är av relativt sent datum och delvis knapphändig med avsikten att lämna de praktiska avvägningarna till myndighetsutövning eller domstolspraxis.

6.2. Huvudprinciperna i den svenska lag- stiftningen om arbetstagaruppfinningar

Vem som i Sverige har rätt till en arbetstagares uppfinning regleras i lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar.

LAU reglerar vad som gäller för patenterbara uppfinningar i Sverige som gjorts av arbetstagare i allmän och enskild tjänst. Undantagna från reglerna är till exempel lärare vid universitet och högskolor det s.k. lärarundantaget.

Lagen om rätten till arbetstagares uppfinningar gäller alltså överhuvudtaget inte för lärare inom universitet och högskolor. Lärarna har full rätt att exploatera sina i tjänsten gjorda uppfinningar utan hinder från arbetsgivaren och oberoende av att den verksamhet som lett fram till uppfinningen har finansierats av arbetsgivaren med statliga

forskningsanslag. LAU äger dock full tillämplighet beträffande andra anställda också inom universitetsvärlden.

LAU omfattar som framhållits ovan endast patenterbara uppfinningar. Ej patenterbara prestationer faller utanför området för lagen. I den mån de offentliggörs kan de därför användas av vem som helst.

LAU utgår från den immaterialrättsliga principen att uppfinnaren, också om han är anställd, har rätten till uppfinningen (2 5). I gengäld tillförsäkras arbetsgivaren viss dispositionsrätt över arbetstagarens uppfinningar mot att denne får ekonomisk gottgörelse. Graden av samband mellan å ena sidan uppfinningen och å den andra sidan arbetstagarens anställning, arbetsuppgifter m.m avgör hur långtgående arbetsgivarens dispositionsrätt är (3 5) och inverkar på ersättningens storlek (6 ©).

LAU är enligt huvudregeln dispositiv utom på två punkter (6 7 55).

6.2.1. Skälig ersättning

Särskilt betydelsefull är 6 & LAU som föreskriver att arbetstagaren är berättigad till skälig ersättning om arbetsgivaren utnyttjar sin dispositionsrätt. Arbetstagaren har rätt till skälig ersättning oberoende av vad som avtalats innan uppfinningen gjordes.

För att bestämma ersättningens storlek ser man särskilt till uppfinningens värde, omfattningen av den rätt till uppfinningen som arbetsgivaren övertar samt till den betydelse anställningen eventuellt haft för uppfinningen.

Om parterna inte kommer överens kan man vända sig till allmän domstol, Statens Nämnd för Arbetstagares Uppfinningar (SNAU) eller Industrins Uppfinnarnämnd beroende på om lag eller kollektivavtal skall tillämpas.

6.2.2. Arbetsloj alitet

7 5 LAU handlar om arbetslojalitet. Inges inom sex månader efter en anställnings upphörande en patentansökan, som har anknytning till verksamhetsförhållandena hos den tidigare arbetsgivaren, skall den patentsökta uppfinningen anses gjord under anställningen hos denna arbetsgivare, förutsatt att uppfinningen omfattas av 3 & 1 st. En överenskommelse som inskränker rätten för arbetstagaren att förfoga över en uppfinning som görs mer än ett år efter anställningens upphörande är utan verkan.

6.2.3. Kollektivavtal

Arbetsgivare och arbetstagare kan genom avtal reglera rätten till arbetstagares uppfinningar på ett sätt som avviker från 1949 års lag. Ett kollektivavtal om rätten till arbetstagares uppfinningar slöts 1969 med vissa smärre ändringar gjorda 1995 mellan SAF å ena sidan och PTK (SIF, SALF och CF) å den andra. I nära anslutning till det avtalet har ett motsvarande avtal träffats för den statliga företagssektom mellan den statliga förhand]ingsorganisationen SFO och de nämnda arbetstagarorganisationema. Avtalet, som omfattar patenterbara uppfinningar, är uppbyggt på ungefär samma sätt som 1949 års lag. Arbetsgivaren ges emellertid mera långtgående möjligheter att förfoga över uppfinningen. I gengäld är reglerna om arbetstagarnas rätt till ersättning i vissa hänseenden fördelaktigare.

Kollektivavtalets indelning av uppfinningama i A—, B— och C—uppfinningar beroende på uppfinningens anknytning till den anställdes tjänst fungerar inte alltid tillfredsställande. Eftersom projektgrupper vanligen är sammansatta över avdelnings- och arbetsområdesgränsema blir de arbetsresultat man får fram ofta svåra att bedöma ur ersättningssynpunkt.

6.2.4. Anmälningsplikt

I 4 och 5 55 LAU regleras informationsplikten mellan arbetsgivaren och arbetstagaren. Arbetstagaren är skyldig att utan dröjsmål underrätta sin arbetsgivare om en uppfinning vars utnyttjande faller inom arbetsgivarens verksamhetsområde. I de fall arbetsgivaren vill utnyttja sina möjligheter att förvärva rätten till uppfinningen är han skyldig att meddela arbetstagaren detta senast fyra månader från det att han fått underrättelse om uppfinningen. Denna frist kan förlängas om arbetstagaren medger detta.

6.3. Försvarets tillämpning av 1949 års lag om rätten till arbetstagares uppfinningar

6.3.1. Inledning

Det är bara inom försvaret som LAU tillämpas. Kollektivavtal saknas för statliga myndigheters förvärv av anställdas uppfinningar.

Vid tillämpningen av LAU inom försvarets verksamhetsområde betraktas hela försvaret som arbetsgivare, inte den enskilda försvarsmyndigheten där uppfinnaren är anställd. Detta är en följd av att en och samma uppfinning kan röra fler än en försvarsmyndighets verksamhetsområde.

Patenterbarhetsbedömning, rättsförvärv och avtal om den skäliga ersättningens storlek hanteras av försvarets patentorgan, som under åren 1945—1954 var organiserat inom Kungl krigsmaterielverket för att därefter överflyttas till Försvarets civilförvaltning och fr.o.m 1993—07—01 till Försvarets materielverk.

6.3.2. Förvärv av försvarsanställdas uppfinningar

F örvärvsbrev

Fram till slutet av 1970-talet förvärvade försvaret med stöd av LAU rätt till försvarsanställds uppfinning genom att försvarets patentorgan inom lagens 4—månadersfrist överlämnade ett s.k. förvärvsbrev till den anställde, där man gav besked om vilken rätt staten önskade till den anmälda uppfinningen under förbehållet att uppfinningen visade sig vara patenterbar i Sverige. Däremot uppsköts bedömningen av storleken på den skäliga ersättningen för den förvärvade rätten till den tidpunkt då man kunde bilda sig en uppfattning om uppfinningens värde för försvaret, dvs man inväntade den tidpunkt då man fått Patent- och registreringsverkets beslut i patenterbarhetsfrågan och då anskaffning vidtagits, vilket gjorde det möjligt att bedöma om anskaffningen föll under patentets skyddsomfång och möjligt att bedöma värdet av uppfinningen.

Det kom därför att dröja många år mellan förvärvstillfället och den tidpunkt då förvärvet reglerades genom att ett avtal träffades med den anställde, där storleken på den skäliga ersättningen bestämdes och övriga avtalsvillkor angavs. Detta förhållande fick inte så sällan till följd att arbetsgivarens och arbetstagarens uppfattning om hur uppfinningen skulle klassificeras och värderas skiljde sig avsevärt åt, vilket i sin tur

ledde till att avtalsförhandlingama blev tidskrävande och i många fall konfliktfyllda och ibland måste hänskjutas till Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar (SNAU).

Avtal redan vid förvärvstillfället

I avvaktan på eventuell omarbetning av LAU och med hänsyn till att privatanställd uppfinnare i många fall fick viss schablonersättning redan vid anmälningstillfället, började försvaret i slutet på 1970—talet tillämpa en ny rutin genom att avtal tecknades med uppfinnaren redan vid förvärvstillfället. Sedan början av 1980—talet har dessutom viss ersättning utbetalts redan vid förvärvstillfället, vilken ersättning kommit att bli alltmer schabloniserad.

Denna policy med reglering av avtalsvillkoren redan vid rätts- övertagandet tillämpas alltjämt. Genom det träffade avtalet förvärvar staten antingen hela rätten till uppfinningen (s.k. allrättsavtal) eller en enkel licens (s.k. utövningsrättsavtal). På senare år har allrättsförvärvet blivit den vanligaste förvärvsforrnen (70 % allrättsavtal 1994/95 mot 15 % 1984/ 85). Det har dessutom förekommit ett fåtal fall där avtal träffats om att arbetsgivaren och arbetstagaren skall äga uppfinningen till lika delar.

Utövningsrättsavtal

Vid förvärv av en utövningsrätt till uppfinningen för det svenska försvarets behov (dvs. rätt att tillverka, låta tillverka samt att utnyttja uppfinningen) regleras att ett visst belopp (för närvarande 10—12.000:-) skall utbetalas till uppfinnaren omedelbart efter avtalets tecknande, att patentsökning skall ske i Sverige på statens bekostnad och att förhandling skall upptas om eventuell ytterligare ersättning om anskaffning eller utnyttjande sker i större skala under förutsättning att anskaffningen eller utnyttjandet faller under beviljat patents skyddsomfång och att den skett under den tid patentet längst kunnat upprätthållas. Det krävs således inte att beviljat patent upprätthålls för att ersättning skall utgå. Om inlämnad patentansökan är sekretessbelagd med stöd av lagen , (1971:1078) om försvarsuppfinningar (FUL), utbetalas eventuell ytterligare ersättning till följd av anskaffning eller utnyttjande i större skala om slutföreläggande erhållits från Patent- och registreringsverket,

eftersom patenterbarhet då konstaterats men beviljandet av patent måste anstå tills sekretessen hävts.

I avtalet förvärvar staten även rätt till de inte patenterbara förbättringar, tillägg och ändringar av uppfinningen som den försvarsanställde kan komma att göra under sin anställning och intill sex månader efter avslutad anställning vid försvaret.

Vidare innehåller avtalet en klausul enligt vilken den anställde skall förbehålla försvaret en utövningsrätt till uppfinningen för den händelse den anställde upplåter rätt till annan.

Allrättsavtal

Vid förvärv av all rätt till uppfinningen innebär avtalet att ett visst belopp (för närvarande 10—12.000:—) skall utbetalas till uppfinnaren snarast efter det att avtalet tecknats och att ett visst belopp (för närvarande 10—12.000:- skall utbetalas till uppfinnaren när patent beviljats i Sverige och vunnit laga kraft. Dessutom har det bedömts vara skäligt att uppfinnaren även får del av de intäkter som arbetsgivaren får genom upplåtelse eller överlåtelse av rättigheter till uppfinningen. Denna del uppgår i de flesta fall till 25 % av nettovärdet av influtna intäkter, vilket kan tyckas vara förhållandevis högt men motiveras av att den försvarsanställde uppfinnaren i allmänhet tar större del i marknads- föringen av uppfinningen även efter det att rätten överlåtits på arbetsgivaren än vad som i allmänhet är fallet inom det privata näringslivet.

En variant av allrättsavtalet innebär att 1/6 basbelopp utbetalas till uppfinnaren snarast efter det att avtalet tecknats, 1/6 basbelopp vid inlämnandet av en patentansökan i Sverige, 1/3 basbelopp vid beviljandet av patent och, när staten mot ersättning upplåter eller överlåter rätt till uppfinningen, 1/3 basbelopp samt 10 % av eventuella nettointäkter.

Även allrättsavtalet innehåller en klausul om att förhandling skall upptas om serietillverkning eller större anskaffning sker för försvarets behov i enlighet med uppfinningen under förutsättning att patent beviljats och vunnit laga kraft eller att slutföreläggande erhållits i det fall att inlämnad patentansökan är sekretessbelagd enligt FUL.

6.3.3. Skälig ersättning Schabloniserad ersättning

Trots att LAU uttryckligen gäller här i riket patenterbara uppfinningar, återkrävs inte den vid förvärvstillfället utbetalda ersättningen även om inlämnad patentansökan skulle komma att avslås.

Ytterligare ersättning

De engångsersättningar som försvaret utbetalar vid förvärvstillfället och vid patents beviljande vid allrättsavtal skall närmast ses som en förskottsbetalning på den skäliga ersättningen för den förvärvade rätten. Till arbetsgivaren influtna intäkter eller uppfinningens värde för arbetsgivaren vid anskaffning för försvarets behov kan ge uppfinnaren rätt till ytterligare ersättning.

Man ser således hela tiden till uppfinningens värde för arbetsgivaren vid beräkning av arbetstagarens rätt till skälig ersättning. Denna rätt avtalas inte bort vid förvärvstillfället utan ny förhandling kan upptas om så anses vara befogat för att uppfylla lagens krav på skälig ersättning till uppfinnaren.

F orsknin gsuppfinningar

Enligt den praxis som tillämpas inom försvaret utbetalas regelmässigt ersättning till den anställde även vid s.k. forskningsuppfinningar (LAU 3 & lst) trots att begränsningsregeln (LAU 6 &) här i och för sig skulle kunna tillämpas.

6.3.4. Förvärv av uppfinning från högskoleanställd

Det förekommer att uppfinningen tillkommer i samarbete mellan försvarsanställd och anställd inom högskoleväsendet. Mellan 1990 och 1994 har fem sådana uppfinningsanmälningar handlagts. Uppfinnare har således i ett första fall varit en FOA—anställd och två från Linköpings Universitet. I ett andra fall en FOA-—nställd och en från Uppsala Universitet. I ett tredje fall en FOA—anställd och två från Linköpings Tekniska Högskola. I ett fjärde fall en FOA—anställd och en från

Uppsala Universitet. I ett femte fall en FOA-anställd och en från Linköpings Tekniska Högskola. I samtliga dessa fall mellan 1990 och 1994 har all rätt förvärvats till uppfinningen för staten för det svenska försvarets behov genom avtal på samma villkor med den hög- skoleanställde som med den försvarsanställde.

6.3.5. Försvarets patentorgan

Även efter överflyttningen till Försvarets materielverk är Patentenheten gemensam patentavdelning för samtliga myndigheter under försvars- departementet med möjlighet att biträda andra myndigheter. Patentenheten omfattar förutom chef, fyra patentingenjörer och två jurister samt två assistenter, sammanlagt nio personer. Kostnaden var 5,4 miljoner kronor 1993/94. I detta belopp ingår personalkostnad och övriga omkostnader men inte avgifter till patentverk, ombudskostnader i utlandet och uppfinnarersättningar.

Verksamhetsområdet är hela immaterialrätten, framför allt patent- och mönsterrätt (44,8%), varumärkesrätt (3,3%) och upphovsrätt (5,5%), samt nyhetsgranskning och bevakning av andras rättigheter (21,1%), förvärv av anställdas uppfinningar (9,0%), övriga avtal (3,5%) och försvarssekretessfrågor (12,8%).

Under 1994/95 träffades 33 avtal om förvärv av rätt till försvarsanställdas uppfinningar, varav 23 avsåg all rätt och resten en utövningsrätt för det svenska försvarets behov.

Under 1994/95 inlämnades 16 svenska patentansökningar, 17 patentansökningar till utländska nationella patentverk, 2 EPC—patentansökningar (avseende sammanlagt 19 länder) och 9 internationella, s.k. PCT—patentansökningar (avseende ett stort antal länder).

Under 1994/95 har dessutom ytterligare 188 patentansökningar varit under handläggning. 15 svenska och 32 utländska patent beviljades.

6.4. Lärarundantaget

6.4.1. Innebörd

1 5 2 stycket 1949 års lag säger att lärare vid universitet, högskolor eller andra inrättningar som tillhör undervisningsväsendet inte skall i denna egenskap anses som arbetstagare enligt nämnda lag. Arbetsgivaren kan

således inte med stöd av lagen åberopa någon rätt till uppfinningar som har gjorts av denna kategori befattningshavare. Lagen gäller dock fullt ut beträffande dem som är anställda vid läroanstaltema utan undervisningsskyldighet.

Med lärare avses inte bara professorer och docenter utan även laboratorer, biträdande lärare, assistenter och amanuenser. Med uttrycket "i denna egenskap" avses att markera att läraren, om han vid sidan av sin tjänst inom undervisningsväsendet har en anställning på ett annat område, är i förhållande till den andra arbetsgivaren att betrakta som arbetstagare i lagens mening. Särskilda förhållanden gäller även värnpliktiga och andra kategorier inom försvarsmakten.

Rätt som övergår för övriga arbetstagarkategorier

I 3 & LAU ges föreskrifter om och i vilken utsträckning arbetsgivaren skall äga rätt till en anställds uppfinning. Tre olika kategorier behandlas i var sitt stycke av paragrafen. Gemensamt gäller att uppfinningens utnyttjande skall falla inom arbetsgivarens verksamhetsområde. (Varje gren inom statsförvaltningen skall betraktas för sig i detta hänseende.)

I 3 5 1 st behandlades forskningsuppfinningar för vilka rätten övergår helt till arbetsgivaren p.g.a. graden av anknytning till dennes verksamhetsområde och emedan forskningen är den anställdes huvudsakliga arbetsuppgift. Ensamrätten att förfoga över uppfinningen både nationellt och internationellt övergår alltså till arbetsgivaren, men denne kan givetvis nöja sig med mindre, t.ex. en utövningsrätt i sitt eget företag.

I 3 5 2 st finns regler om andra tjänsteuppfinningar. Här är sambandet mellan anställningen och uppfinningen mindre starkt. Arbetsgivaren får här endast rätten att förfoga över uppfinningen i sin egen verksamhet. Vad arbetsgivaren erhåller i 3 5 2 st betecknas som en enkel licens den utesluter inte flera konkurrerande licenser.

Uppfinningar vars utnyttjande faller inom arbetsgivarens verksamhetsområde men som har tillkommit utan samband med anställningen regleras i 3 5 3 st. Här får arbetsgivaren endast en förtursrätt att under viss tid träffa en överenskommelse med uppfinnaren om förvärv av önskad rätt till uppfinningen.

Lärarundantagets betydelse

Lärarundantagets betydelse begränsas av ett antal omständigheter, som har den verkan att LAUs tillämplighet också på högskoleområdet skulle få ringa vikt om bestämmelsen inte existerade. Dessa begränsningar verkar till förmån för de anställda på högskoleområdet. LAUs dispositivitet är här av grundläggande betydelse. De ovan redan omnämnda två rent patenträttsliga regler, som kan ge arbetsgivaren möjlighet att utnyttja uppfinningen i fråga fastän patenträtten till denna helt och hållet tillkommer den anställde, är av betydelse i sammanhanget: arbetsgivaren kan ha föranvändarrätt till uppfinningen och experimentverksamhet utgör normalt inte patentintrång.

Vidare omfattar som ovan påpekats LAUs tillämpningsområde endast uppfinningar vilkas utnyttjande faller inom arbetsgivarens verksamhetsområde och rekvisitet "uppfinningen innefattar lösningen av en i tjänsten förelagd, närmare angiven uppgift" är inte tillämpligt på den vetenskapliga verksamheten vid högskolorna.

Det innebär att högskolorna kan göra anspråk på en rätt enbart till de uppfinningar vilkas utnyttjande faller inom anstaltens verksamhets- område.

Universitetens och högskolomas verksamhetsområde är fastlagt i högskolelagen . Inom högskolan skall bedrivas "utbildning, forskning och utvecklingsarbete. Med "utvecklingsarbete" avses emellertid inte utvecklingsarbete i industriell bemärkelse utan sådant som "främjar utvecklingen inom sådana områden, av konstnärlig eller annan karaktär, som berörs av utbildningen och forskningen .

Högskolomas verksamhet består i forskning och utbildning, inte i utnyttjande av forskningsresultaten i produktion eller annan industriell verksamhet och inte heller genom exploatering, d.v.s. "ekonomiskt utnyttjande, av resultaten. Motivet att tillerkänna arbetsgivaren rätt till uppfinningen för att skydda de investeringar, som arbetsgivaren gjort i syfte att erhålla lösningar på vissa problem, saknas för högskolornas del till skillnad från vad som gäller vid exempelvis forskningsinstitut. Verksamheten bedrivs inte heller vid högskolorna i målbundna former för vissa intressenters räkning med följd att resultaten skall ställas till intressenternas förfogande för att dessa skall kunna utnyttja resultaten i sin verksamhet. Detta följer av hur statsmakterna bestämt högskolornas verksamhetsområde. Men om verksamhetsområdet alltså inte utgörs av vare sig produktion eller av resultatens ekonomiska utnyttjande återstår bara utnyttjande av resultaten i högskolornas egen forskning och utbildning.

Högskolans utnyttjande av forskningsresultat bortsett från utnytt- jandet av dessa i den egna forskningen och utbildningen stannar således i allmänhet vid att dessa publiceras och det kan diskuteras om detta är

ett utnyttjande i lagens mening. Men inte ens ett sådant "utnyttjande" behöver ske, ty forskarna står fria att avgöra om publicering skall ske och kan alltså besluta att resultaten inte offentliggörs med följd att inget utnyttjande överhuvudtaget kommer till stånd.

Forskarnas lagfästa rätt att besluta om offentliggörandet av sina resultat strider mot en rätt för högskolan att förfoga över resultaten.

Högskolan såsom arbetsgivare är följaktligen så till vida unik som den inte kan bestämma över hur resultaten av forskningsverksamheten skall utnyttjas.

Utnyttjandet av de högskoleanställdas uppfinningar faller inte i normalfallet inom högskolans verksamhetsområde.

Denna uppfattning rubbas inte av den rättspraxis rörande lagens tillämpningsområde som återfinns i verksamheten hos SNAU. Denna praxis innebär bl.a. att LAU är tillämplig inte blott om uppfinningens utnyttjande faller inom ett område där arbetsgivaren bedriver produktionsverksamhet ett fall som naturligt nog inte är relevant för högskolornas del utan också om den faller inom ett område där arbetsgivaren bedriver forskning.

Högskoleforskningen bedrivs inte inom ett bestämt av arbetsgivaren anvisat område och forskarna väljer själva forskningsproblem, vilka kan variera starkt över tiden. Det går då inte att hävda att högskolorna bedriver forskning och att utnyttjandet av resultaten redan på den grunden faller inom arbetsgivarens verksamhetsområde. Med detta senare förstås nämligen i detta sammanhang ett visst område, inom vilket arbetsgivaren bedriver produktion eller forskning icke forskningsverksamhet som sådan. Denna ståndpunkt, som innebär att uppfinningars utnyttjande i lagens bemärkelse inte ingår i högskolornas uppgifter som de fastställts av statsmakterna och att därför utnyttjandet av de högskoleanställdas uppfinningar typiskt sett faller utanför högskolornas verksamhetsområde, finner för övrigt stöd i lagtextens ordalydelse. Den grund som anförts för lärarundantagets existens och som är skälet till att högskolorna behandlas annorlunda än forskningsinstitut forskningens frihet stödjer också denna ståndpunkt.

I förarbetena till lagen saknas däremot uttalanden om dennas tillämpning på högskoleområdet. P.g.a. undantagsbestämmelsens existens saknas naturligt nog också rättspraxis från högskoleområdet.

En annan omständighet är att den i lagen tänkta situationen att uppfinningen innefattar "lösningen av en i tjänsten förelagd, närmare angiven uppgift" inte kan föreligga på högskoleområdet. Det följer av forskarnas rätt att fritt välja och formulera sina forskningsproblem.

Ett annat förhållande som verkar i samma riktning är att en arbetsgivare kan förvärva all rätt till en uppfinning enligt 3 & 1 st endast om forsknings- eller uppfinnarverksamhet utgör den anställdes ”huvudsakliga arbetsuppgift". I åtskilliga fall har de högskoleanställda undervisningsåligganden och administrativa uppgifter som dominerar på forskningsuppgiftemas bekostnad. 3 5 1 st blir då inte tillämplig och arbetsgivaren får åtnöjas med en utövningsrätt enligt 3 få 2 st.

Mer svårbedömbar är verkan av att det utnyttjande, som ligger inom högskolans verksamhetsområde, framstår som obetydligt i förhållande till möjligt utnyttjande på annat håll. Det synes rimma illa med intentionerna bakom kategoriuppdelningen att i ett sådant fall tillerkänna arbetsgivaren all rätt till uppfinningen. Det svarar bättre mot bestämmelsens konstruktion att ge högskolan en utövningsrätt enligt 3 5 2 st.

Det är inte alldeles enkelt att besvara frågan vilken betydelse det kan ha för högskoleområdet att lagen inte skall tillämpas, om det "må anses framgå av anställningsförhållandet eller av eljest föreliggande omständigheter . Enligt 2 5 2 st är det inte blott uttryckliga överenskommelser som sätter lagen ur spel utan också omständigheter av det nämnda slaget. Det ligger nära till hands att betrakta såväl de lagfästa begränsningarna av högskolans verksamhet till forskning som den likaså lagfästa självständigheten för forskarna gentemot arbetsgivaren som sådana omständigheter som leder till att andra regler än lagens dispositiva bestämmelser skall gälla mellan parterna. Det ligger emellertid i sakens natur att det här måste bli en bedömning från fall till fall, varför generella uttalanden knappast kan göras.

Dock finns det fog för att anta att de nämnda för högskoleområdet karakteristiska omständigheterna i åtskilliga fall talar för att arbets- givaren inom sitt verksamhetsområde och för sin normala verksamhet tillerkänns en utövningsrätt till de anställdas uppfinningar.

Det innebär i realiteten att högskolan förvärvar en rätt att utöva uppfinningen inom högskolans forskning och undervisning men inte rätt att ekonomiskt exploatera uppfinningen. En sådan regel skulle stämma överens med vad som kan antas gälla i normalfallet för övriga immaterialrättigheter, när arbetstagaren gjort sin prestation utan uppdrag från arbetsgivaren.

En analogi från övriga immaterialrättsområden, för vilka just anställningsförhållandet och "samtliga föreliggande omständigheter" får fälla utslag, ligger nära till hands för högskoleområdets del med hänsyn till de ovannämnda karakteristiska förhållandena på högskolornas område.

Lärare kan inte på grund av undantaget åberopa de tvingande

reglerna i LAU om exempelvis skälig ersättning. Eventuell oskälighet i de avtalsvillkor som istället kan aktualiseras för lärare kan dock prövas med stöd av generalklausulen i 36 & avtalslagen.

Det är att märka att LAU inte anvisar någon lösning på hur uppfinningar skall förvärvas som tillkommit i samverkan mellan personal som omfattas av lärarundantaget och personal som faller utanför samma undantag. En analog tillämpning av samäganderättslagen synes inte heller ge ett tillfredsställande resultat. Det lär också förhålla sig så att de som har informationsplikt till arbetsgivaren inte alltid iakttar denna och att detta knappast heller beivras. Härigenom har undantaget i praktiken fått en vidare omfattning än vad som framgår av ordalydelsen i LAU.

6.4.2. Lärarundantagets motivering

I förarbetena till 1949 års lag tog man, i vad avser universitets- och högskolelärare m.fl., fasta på ett tidigare avgivet betänkande i ämnet. En rad argument framlades för en särregel när det gällde lärare vid högskolor och universitet. Grunden var att universiteten och högskolorna intog en särställning. Argumentationen har sedan dess inte förändrats särskilt mycket. Man har främst syftat till att garantera forskarnas ställning och rättigheter.

Ett huvudargument för lärarundantaget har varit den akademiska friheten. Den fria vetenskapliga forskningen skulle hämmas av att forskningen inte fick bedrivas under visshet att respektive forskare fritt fick disponera över arbetsresultatet.

Vidare förelåg ett lönepolitiskt argument. Det ansågs att rekryteringen av kvalificerad arbetskraft till högskolorna skulle äventyras om inte lärarundantaget fanns. Det får dock sägas vara ovisst om lärarundantaget haft en sådan gynnsam effekt i rekryteringshänseende.

Den administrativa organisationen vid lärosätena ansågs vidare inte lämpad att tillvarata och utnyttja de anställdas uppfinningar. Något behov för staten att överta dessa uppfinningar ansågs inte föreligga, trots att de till övervägande del i vårt land görs och finansieras med statliga medel och resurser. Lärarundantaget får också ses mot bakgrund av att högskolan som organisation inte har varit tillåten att inlåta sig på exploatering av uppfinningar vare sig genom att inleda regelrätt produktion av materiella ting eller genom att sälja patent, upplåta tillverkningslicenser etc. Den

sistnämnda typen av kommersiell verksamhet har fallit utanför ramen för högskolans verksamhet som denna är beskriven i högskolelagen . Vid en omprövning av sådana ställningstaganden kan naturligtvis en

organisation skapas.

Det är ett viktigt observandum att exakt hur forskningsfriheten skulle beskäras av ett uteblivet lärarundantag aldrig har penetrerats i den utveckling som lett fram till gällande rättsordning eller ens i de ändringsförslag som berörs nedan.

Huvudargumentet för lärarundantaget har alltså varit av rättspolitisk karaktär. Detta huvudargument har av professor Niklas Bruun (Beställningsforskning i högskola, 1985) sammanfattats enligt följande tre punkter: — Den forskning, som bedrivs vid högskolan har i första hand till ändamål att främja allmänna intressen och föra vetenskapen framåt. Den syftar inte till att högskolan som sådan praktiskt eller ekonomiskt skall kunna utnyttja forskningsresultaten; — Den administrativa organisationen vid universitet och högskolor torde i allmänhet vara mindre lämpad för att tillvarata och utnyttja uppfinningar; — En forskare uppställer själv de problem han vill lösa och forskningen är överhuvudtaget helt beroende av hans initiativ. Det torde vara svårt att finna förståelse för en bestämmelse, enligt vilken uppfinnaren berövas den uteslutande förfoganderätten till en uppfinning, som denna forskning resulterar i. Den fria forskningen kunde menligt påverkas av att forskaren vet, att han inte fritt får bestämma över resultatet av sitt arbete, utan att dettas vidare öde skulle bli beroende av statliga myndigheters beslut. I förarbetena till 1949 års lag förutsågs en lag som gick väsentligt längre i arbetsgivarens intresse än vad den slutliga lagtexten och sedan rättspraxis kommit att göra. Lagen har fått en påtagligt restriktiv tolkning vad gäller t.ex. arbetsgivarens rätt enligt 3 5 1 st. I SNAU har denna restriktiva tolkning präglat praxis.

6.4.3. Ändringsförslag

1949 års lag om rätten till arbetstagares uppfinningar har varit föremål för mycken kritik och flera ändringsförslag. De dispositiva delarna av lagen har i stort sett frångåtts av eller kompletterats med kollektivavtalsregleringen. Några av huvudprincipema i kollektivavtalen har i sin tur tjänat som exempel till ändringsförslagen.

Bland ändringsförslagen märks främst det s.k. Edlingska lagförslaget

(SOU 1964149), 1975 års departementsförslag och betänkandet av utredningen rörande rätten till arbetstagares uppfinningar (SOU 1980:42). Edlingska lagförslaget avsåg att ändra på förhållandet beträffande lärarna genom att utöka kretsen till att avse även annan vetenskaplig personal inom undervisningsväsendet. Några remissinstanser framhöll att kretsen borde utökas ytterligare för att undvika gränsdragningsproblem.

I UKÄ—apport 197929 föreslogs ändringar beträffande läroanstaltemas uppdragsverksamhet. Här föreslogs att såväl lärare som "övrig vetenskaplig personal" inklusive forskningsingenjörer, laboratorie- ingenjörer och övrig teknisk personal utan undervisningsplikt skulle omfattas av undantaget. Eftersom någon läroanstalt aldrig gjort anspråk på någon uppfinning som gjorts av sådan personal kunde inte heller något behov föreligga att tillerkänna läroanstaltema någon disposi- tionsrätt till sådana uppfinningar. Det påpekades också att det är omöjligt att tillämpa 1949 års lag på en grupp uppfinnare ivilken ingår någon eller några lärare.

Samma olägenhet påpekades av forskarutbildningsutredningen (FUN SOU l977:63 Fortsatt högskoleutbildning) som föreslog att utvidga undantagsbestämmelserna för lärarna till att omfatta samtliga anställda vid läroanstaltema även de studerande. Flertalet remissinstanser tillstyrkte förslaget men någon proposition förelades inte riksdagen. Skälet var att man avvaktade betänkandet om arbetstagares uppfinningar. I detta betänkande ansågs motivet för undantagsbestämmelserna fortfarande ha sin giltighet. Lärarnas frihet var en betydelsefull faktor vid rekryteringen och undervisninsväsendet hade aldrig såvitt känt anmält något behov av uppfinningama eller kapacitet att utnyttja dem.

Också utredningsbetänkandet SOU 1980:42 ville utvidga lärar- undantaget. Utredningen undantog till följd av det nyss sagda från lagförslagets tilllämpningsområde alla kategorier anställda vid de offentliga läroanstaltema 2 &.

Bilden är alltså ganska klar av vilken uppfattning som har varit rådande på kommitténivå i Sverige. I den nordiska rättspolitiska debatten har dock bilden varit något mer varierad.

Behov av policy och relationen mellan universitet och näringsliv och forskarens roll behandlas även i RUT—93 University Industry Relationships (ISBNz91—38—20072—4), som är arbetsrapport nr 6 i uppföljningen av 1993 års universitets- och högskolereform (dir 19932143; U1994z01).

Arbetsrapporten har författats av Deputy Managing Director Stuart

Bosworth vid Salford University, Manchester. Bosworth konstaterar i sin rapport att en översyn av rättsreglerna i Sverige på området bör göras, något som inte i och för sig behöver innebära att rätten till resultat förändras. Dock måste universitet och högskolor ha möjlighet att agera så att nyttiggörandet av forskningsresultat kan förbättras. Bosworth anser därför att det krävs att statsmakterna utarbetar riktlinjer, som anger hur en universitetspolicy bör utformas. Bosworth nämner angående utvecklandet av policy för hantering av intellektuella rättigheter att det är viktigt att upphovsmannens/uppfinnarens rättigheter skyddas. Detta innebär bl.a. en rättmätig ekonomisk kompensation vid exploatering, rätten att bibehålla integriteten inom forskningsområdet och få rättigheten säkerställd samt att bli erkänd och ha ett inflytande på utvecklingen av rättigheten. Bosworth betonar tre överväganden som bör göras vad gäller nyttiggörande av forskningsresultat, nämligen l) behovet av likabehandling inom en institution av forskare och övriga anställda 2) behovet av garantier för att utbildning- och forskningsprogram inom universitetet inte åsidosätts genom individuell hantering av intellektuella rättigheter och 3) att investeringen både i universitetets anläggningar och utveckling av anställda och studenter, tillsammans med nyttjandet av intellektuella rättigheter, inte används för individuellt eller kollektivt vinstsyfte utan att det sker en riktig utvärdering av det ekonomiska bidraget till institutionen, anställda och studenter. PRV anmodades av Näringsdepartementet den 17 juni 1994 att i ett tankepapper till Näringsdepartementet ange hur verket på olika sätt skulle kunna öka sitt engagemang för näringspolitiska ändamål. Promemorian ingavs den 15 september 1994 (Dnr 101 342/94) och omfattade i en särskilt bilagd promemoria synpunkter på lärarundantaget, varvid PRV gjorde bedömningen att lärarundantaget borde ses över och att regeringen borde ta initiativ till att en utredning kom till stånd. I promemorian anfördes bl.a. följande:

Det förvånar något att så litet av uppmärksamheten i klartext ägnats betydelsen av bl.a. lärarundantaget. Genom bolagisering av forskarverksamheten och eventuell övrig privatisering av verksamhet vid universitet och högskolor minskar givetvis betydelsen av lärarundantaget. Genom de nybildade olika organisationernas framtida insatser kommer forskarnas insikter i immaterialrättens betydelse snabbt att öka. Det kommer att medföra att bl.a. patenteringen kan komma att på frivillig väg utnyttjas mer även om lärarundantaget består.

Men så länge lärarundantaget består kommer åtskilliga tekniska forskningsresultat att förbli outnyttjade för svensk industri.

Det bör därför övervägas om inte frivilliga samverkansformer mellan forskning och näringsliv vilka kan bli resultatet av den satsning på stiftelser m.m. som hittills gjorts också bör kompletteras med genomförandet av följande förslag:

1. Först åsyftas en deländring av lärarundantaget för att patenterbara och kommersiellt gångbara uppfinningar och innovationer fångas upp samt för att främja immaterialrättsskyddets tillämpning för att säkra investeringar och inkomster. Ändringen bör utformas så att den tydligt begränsas till tekniska forskningsresultat och inte kommer i konflikt med eller involverar t.ex. upphovsrättsligt skyddade insatser från forskarnas sida. 1:1. 4 5 lagen om rätten till arbetstagares uppfinningar upptar en regel om informationsplikt till arbetsgivaren. Detta lagrum kan kompletteras med en tvingande regel för lärare dels att informera sin arbetsgivare om forskningsresultat för vilka patenträtt kan ifrågakomma, dels att delta i förhandlingar med arbetsgivaren i samråd med teknikbrostiftelserna/licensförmedlingen om uppfinningens eventuella immaterialrättsskydd och utnyttjande samt dels att vänta med publicering av forskningsresultaten tills frågan om patentering klarats av i förhandlingarna. Härigenom kan uppfångandet av tekniska idéer och dess skydd underlättas. Uppfinnaren läraren skulle behålla äganderätten och därigenom friheten att kunna avstå från att anta de förslag som förhandlingarna kan komma att resultera i. I samband med rapporteringsregelns utformning måste man ta klar och uttrycklig ställning till den avgränsning av lagens tillämpnings- område enligt 3 5 lagen om rätten till arbetstagares uppfinningar, som omtalats ovan, nämligen att den aktuella uppfinningen måste falla inom arbetsgivarens verksamhetsområde. Tillämpningssvårigheter måste undvikas genom att man klargör vad som menas härmed beträffande universitetens och lärarnas verksamhet inom forskning och utveckling. 122. Genom tillägg i 5 & samma lag kunde arbetsgivaren i sin tur åläggas skyldigheten att utan dröjsmål omedelbart genomföra sådana förhandlingar och de utredningar som dessa kan föranleda, allt i syfte att snarast kunna söka patent och möjliggöra publiceringen av forskningsinsatsen direkt i vetenskaplig press m.m. Arbetsgivaren skulle också åläggas att stå för kostnaderna för rådgivning och undersökning, t ex nyhetsgranskning, i samband med förhandlingarna.

2. Vidare kan därför en finansiell regel om att en viss procent royalty på inkomsterna från utnyttjandet av en uppfinning som tillkommit inom universitet och med universitetsmedel och vilken

uppfinnaren/läraren åberopande sin lagliga rätt väljer att behålla och utnyttja för sig själv skall tillfalla universitet/institutionen/teknik- brostiftelsen anses vara försvarbar och möjlig att införa, så länge procentsatsen görs väl avvägd och minskar eller helt bortfaller om universitet/institutionen/teknikbrostiftelsen beviljas enkel licens att ut- nyttja uppfinningen.

3. Denna finansieringsregel syftar också till att underlätta sådan nyhetsgranskning vid PRV av de tekniska landvinningama, vilken bör vara ett led i det förhandlings- och undersökningsarbete som skulle igångsättas då ovanstående förslag till reglering i 4 och 5 55 LAU verkställs.

4. Det är också helt klart att den s.k. licensförmedlingen inom stiftelsema m.fl. arbetsenheter måste omfatta ett totalt immaterialrättsligt tänkande och inte stanna vid enbart patentskydd. Såväl designskydd som varumärkesskydd måste behandlas och behärskas. Ur Hanteringen av immateriella resultat och rättigheter inom högskolan , Utredningsrapport av M. Andersson och J. Ahlström på uppdrag från Stiftelsen för strategisk forskning, Stockholm, 1996, hämtas följande: Utvecklingen torde nu ha lett fram till ett behov av att nuvarande regelsystem kompletteras för att stärka både forskarens ställning och universitetens och högskolornas möjligheter att ta del av forskningens eventuella avkastning. Att i Högskoleförordningen 1993:100 fastslå att universitet och högskolor har ett ansvar att nyttiggöra forskningsresultat och hur detta bör ske, är ett sätt att tillvarata samhällets intresse i frågan. Vad som möjligen inte är lika självklart men ändå bör påpekas är att forskarens ekonomiska rättighet som följer av ett forskningsresultat framtaget inom ramen för en universitetsanställning också kan vara ett så väsentligt incitament för forskaren att det bör bibehållas. Genom att utnyttja att det råder avtalsfrihet på området är det fullt möjligt för universiteten och högskolorna och deras forskare att göra överenskommelser, som tillgodoser allas önskemål. Detta kan ske på så sätt att efter utländska förebilder fastställa en policy för hanterandet av forskningsresultat mellan universitet och högskola och dess anställda. Arbete med framtagande av policies har sedan en tid bedrivits vid Uppsala och Göteborgs universitet. Målsättningen skall vara att forskaren avlastas ekonomiska åtaganden samt att forskaren inte heller belastas med stora tidskrävande arbetsinsatser med kommersialisering. Motprestationen skall vara att forskaren avstår från del av det ekonomiska utfallet men behåller så mycket att incitamentet ändå kan sägas öka enär det inte är förenat med

stora ekonomiska eller arbetsmässiga insatser.

Mot bakgrund av detta hävdar de bägge rapportförfattama att forskarens numera ganska kringskuma frihet inte får utgöra ett hinder för förändringar, som skall leda till ett effektivare tillvaratagande av forskningsresultat. Syftet bör härvid vara att värna om forskarens frihet samtidigt som man ökar såväl forskarens som universitetens och högskolornas möjligheter att få ekonomisk reveny av det utförda arbetet. Detta kan ske på så sätt att nuvarande lagstiftning behålls men att universitet och högskolor tillämpar ett regelsystem policy som utarbetas i samråd med berörd personal. Berörd personal skall i det här sammanhanget uppfattas som den kategori som omfattas av det s.k. lärarundantaget. Policyn bör utformas på ett sådant sätt att den omfattas av alla.

Genom tillskapandet av en väl genomtänkt och väl förankrad policy för hur forskningsresultat skall hanteras skapas ett incitament också för berörda universitet och högskolor. Tillskapandet av detta incitament skall ske på ett sådant sätt att det också underlättar för forskaren att kommersialisera sitt forskningsresultat och därigenom således ökar dennes incitament.

Författarna konstaterar att synen på universitetens och högskolans roll vad gäller att medverka vid tekniköverföring till näringslivet och att bidra till exploatering av forskarnas resultat väsentligt förändrats från statsmakternas sida. Från att ha varit en verksamhet som högskolan överhuvudtaget inte skulle ägna sig åt, uttrycks nu det önskvärda i att högskolan engagerar sig i frågan.

I den s.k. Innovationsutredningen (SOU 1993284) anförs att det svenska systemet där forskaren själv äger sina uppfinningar, uppkomna ur forskningen, kan vara problematiskt eftersom några forskare är intresserade av och kapabla att föra sin idé vidare, medan många inte vet om att den kan gå att patentera och exploatera. Utredningen lägger fram ett antal förslag om hur uppfinnaren skall stimuleras och hur uppfinnarens rätt skall förstärkas genom t.ex. att royaltyinkomst är skattefri de första två åren och att patenteringsfonder upprättas m.m. Det kan dock ifrågasättas om det är just förhållandet att forskarna själva äger sina uppfinningar som är det problematiska. De flesta forskare ser inte innovationsmöjlighetema under arbetets gång eftersom innovationen i regel ligger utanför den egentliga forskningsinriktningen.

6.5. Universitetslärares rätt till sina upp- finningar i vissa andra länder. Internationell utblick

För ett tjugotal år sedan var intresset i Europa för frågan hur forskningens resultat vid universitet och högskolor skulle kunna exploateras begränsat. 1 USA har däremot funnits sedan lång tid tillbaka en tradition vad gäller relationen mellan forskningsenheter och industri.

Under de senaste åren har dock frågan om samverkan mellan industri och näringsliv och tekniköverföring erhållit ökad betydelse i Europa.

Det europeiska rättsläget vad gäller lärarundantaget torde numera kunna indelas i tre olika system:

1. Forskarna har äganderätten;

2. Universitetsuppfinningama ägs av universiteten;

3. Splittrade och oreglerade förhållanden. Två förhållanden påverkar lösningen av problematiken kring rätten till arbetstagaruppfinningar också i andra länder på samma sätt som det gör hos oss, nämligen universitetens förvaltningsstatus statlig eller privat och de stymingseffekter som den offentligrättsliga lagstiftningen, vilken reglerar universitetsförvaltningen, direkt eller indirekt har på universitetens möjligheter att utnyttja forskningsresultat.

6.5.1 Danmark, Finland och Norge

Danmark, Finland och Norge har i stort sett samma lagreglering av lärarnas rättigheter som Sverige i sina lagar om arbetstagaruppfinningar (Lag den 18 mars 1986 (131) 1 5 3 st, lag den 29 dec 1967 (656) lå 2 st, resp. lag den 17 april 1970 (21) 1 5 2 st). I Danmark och Norge omfattar bestämmelserna inte blott lärare utan också vetenskaplig personal, i Finland forskare.

Den danska lov om arbejdstageres Opfindelser (opfinderloven) ändrades den 26 februari 1992 (130) och går tillbaka på en lag från 1955; opfinderloven är ett resultat av Betaenkning om Arbejdstageres Opfindelser från 1951 och det nordiska samarbetet under 1960—talet för att revidera av den nordiska patenträtten. Förslag beträffande opfinderloven presenterades i Betaenkning 366/ 1964.

I Danmark har undantagsbestämmelsen beträffande vetenskaplig personal kommenterats av bl.a. professor Mogens Koktvedgaard. Han har i ett responsum från 1977, som ingår i en rapport från 1987 från Forskningspolitisk Råd, anfört att särregeln införts i dansk rätt för att

skapa nordisk enighet men att det inte från dansk sida förelåg någon stark önskan om en sådan regel. Man fann från dansk sida att forskarna även utan den regeln skulle behålla rätten till sina uppfinningar eftersom hojere uddannelseinstitutioner inte hade utnyttjande av uppfinningar som sitt verksamhetsområde. Dessutom ledde principen om den fria forskningen till att inte heller rekvisitet om en av arbetsgivaren stillet, naermere angiven opgave kunde tillämpas. Koktvedgaard har också i nyssnämnda responsum rekommenderat att utbildningsinstitutionema via de förhandlingsberättigade organisationerna inför avtalsmässiga lösningar för den vetenskapliga personalen på de institutioner där problemställningen om forskningspatentering har sådan tyngd att fördelarna med att etablera standardregler överstiger kostnaderna för detta. Den danska statens forskningsråd har numera genomfört en viss reglering av problematiken med tillämpning av en standardklausul för att säkra och utnyttja immaterialrättsskydd i samband med beviljandet av forskningsanslag.

Under de senaste åren har i Danmark en rad kommittéer betonat nödvändigheten av att förstärka offentliga organs patenteringsaktivitet och då särskilt vid de högre lärosätena: "Rapport til Forskningens Faellesudvalg", afgivet af Udvalget vedrarende erhvervsmaessig udnyttelse af offentlige forskningsresultater ("Holmbladudvalget") (1971), Planlaegningsrådet for Forskningens rapporter "Samarbejde om forskning & udvikling mellem erhvervslivet og det offentlige" (1988) og "Fra forskning til patenter" (1987), "Ordninger for samarbejds- projekter mellem private virksomheder og offentlige institutioner" afgivet af en arbejdsgruppe under Budgetdepartementet (1987), och till sist Forskerpatentudvalgets rapport "Erhvervsmaessig nyttiggerelse af offentlige forskningsresultater" ( 1994).

Den danska rättsordningen beträffande arbetstagaruppfinningar anses medföra att utbildningsväsendet inte har något aktivt intresse för patentering. En fördel med systemet sägs vara att det innebär att publicerings- och patenteringsfrågoma ligger i samma hand och att det minskar konfliktrisken. En bibehållen ordning med äganderätten hos arbetstagaren/uppfinnaren erfordrar dock avtal med enskilda forskare om hur man skall utnyttja gemensamma forskningsprojekt.

I den ovan sistnämnda rapporten tar inte Forskerpatentudvalget ställning till eventuella ändringar i lagen om arbetstagares uppfinningar beträffande äganderätten till dessa. Det är emellertid kommitténs uppfattning, att frågan om äganderättens placering inte är avgörande för om forskarna kan och vill medverka i teknologiöverföringen till gagn

för förvärvslivet. Det viktiga är att skapa ett instrument som mer direkt än tidigare ger de statliga forskningsinsatsema effekt på förvärvslivet och bidrar till en struktur som främjar ett intäktsskapande samarbete i forskningsmiljöerna. Upprättandet av en lag om en licensför- medlingsfond framlades därför. Forskarnas medverkan skulle vara frivillig. De enskilda institutionerna skulle inte ta emot licenserna för uppfinningama utan detta skulle göras centralt för landet under medverkan av teknisk expertis. Intäkterna skulle delas mellan fonden, medverkande utbildningsinstitutioner och forskarna själva. Medio 1995 var förslagen ännu inte genomförda. Universitetsinstitutionema har emellertid genom Undervisningsministeriets anvisningar till finanslagen erhållit möjlighet att stå för utgifter i förbindelse med patentering under förutsättning att medarbetaren överlåter patenträttighetema till institutionen. Eftersom erfarenheten visar att forskarna önskar stöd från sina institutioner med sådana projekt anses dessa bestämmelser innehålla en väsentlig reglering av problemet med det immaterialrättsliga rättsinnehavet beträffande universitetsuppfinningama.

Finlands lag (FFS l967:656) bygger nästan helt på det svenska s.k. Edlingska lagförslaget (namnet efter den särskilt tillkallade utredningsmannen), vilket framlades 1964 i betänkandet Rätten till arbetstagares uppfinningar (SOU 1964:49). 1 förarbetena anförs helt kort om lärarundantaget följande:

Från principen, att lagen skulle avse alla arbetstagare oavsett deras ställning, har dock ett par undantag gjorts. Sålunda har den personal, som utför vetenskapligt arbete vid universitet, högskolor och därmed jämförliga undervisningsinrättningar, lämnats utanför lagens tillämpningsområde. Vetenskapens frihet förutsätter, att de personer, som i högskolorna främja utvecklingen inom de olika vetenskapsgrenama, fritt kunna utnyttja de uppfinningar, som de härvid göra. Bestämmelserna i 4 5 om arbetsgivarens verksamhetsområde äro därtill svåra att tillämpa på en uppfinning av t.ex. en universitetsprofessor.

I Norge har lärarundantaget kritiserats av professor Birger Stuevold Lassen som ifrågasätter dess berättigande: begrunnelsen for å stille forskerne i en saerstilling her synes å svikte fullstendig; det dreier seg nemlig ikke om retten til fri forskning, men om retten til fri kommersiell utnyttelse av forskningsresultater. Han framhåller att undantaget har liten praktisk betydelse. Han pekar också på svårigheterna med att avgränsa vilka som egentligen är lärare och vetenskaplig personal, som undantaget skulle gälla, särskilt då det är ett faktum att det mesta av det forskningsarbete som kan resultera i patent numera utförs i projektsamverkan. Varken patentlagen eller lagen om arbetstagarupp- finningar eller samäganderättslagen ger svar på hur patentering av

sådana arbetsresultat skall hanteras i en konfliktsituation (Laerere og vitenskapelig personale ved universitet og hagskole skal ikke i denne egenskap anses som arbeidstakere, i Festskrift til Kristen Andersen, Oslo 1977).

6.5 .2 Tyskland

1 Tyskland anges grunden för den akademiska friheten i konstitutionen och även i det regelverk som gäller för universitet i Västtyskland sedan 1976. Innebörden är att lärare/forskare bl.a. kan välja forskning och metoder och att fritt publicera sina resultat. Gränsdragningen vad gäller den akademiska friheten i Tyskland har främst betydelse för skillnaden mellan de forskare som är anställda vid universitet och de som arbetar vid forskningsinstitut där den akademiska friheten inte gäller. I Tyskland regleras rätten till arbetstagares uppfinningar i lag från 25 juli 1957, Arbeitnehmererfindungen (ArbEG). Lagen är uppbyggd på ett sätt som i sina huvuddrag påminner om den svenska regleringen i 1949 års lag. I ArbEG 5 42, 1 mom, 1 st, stadgas att professorer, docenter och vetenskapliga assistenter själva äger sina uppfinningar, och de omfattas ej heller, till skillnad från andra universitetsanställda, av skyldigheten att anmäla uppfinningen till arbetsgivaren, & 42, 1 mom, st 2. Professorers, docenters och vetenskapliga assistenters uppfinningar betraktas som fria och de kan träffa avtal om att överlåta uppfinningen till arbetsgivaren. Detta får dock ej ske på oskäliga villkor, 5 23 ArbEG. I & 42, 2 mom, stadgas att om extra resurser har tillförts institutionen av arbetsgivaren, så skall arbetsgivaren/universitetet ha rätt till kompensa— tion av det tillskjutna beloppet om resultat exploateras. Lärarundantaget i ArbEG & 42, 1 mom, 1 st, gäller inte för forskare som arbetar i fristående forskningsinstitut utanför det statliga högskoleområdet. Här gäller rätten till arbetstagarens uppfinningar, dvs ArbEG:s huvudregel, dock med undantag för vad som definieras som "fria uppfinningar", således att uppfinningen inte har utvecklats som ett led i anställningen. De legala förutsättningama för regleringen av intellektuella rättigheter vid universitet och forskningsinstitut avseende externa statliga medel, utöver statsbudgeten, anges i "Allgemeine und Besondere Nebenbes- timmungen fur Zuwendungen des Bundesministers fiir Forschung und Technologie zur Projektförderung auf Ausgabenbasis", ANBest-P- BMFT, från 1 januari 1982. Detta innebär att mottagaren måste tillse att

erforderliga avtal tecknas med de anställda i projektet, som omfattas av lärarundantaget, för att säkerställa rättigheterna. De intellektuella resultat som framkommer tillhör staten och är oåterkalleliga, royalty—fria, ej exklusiva och överförbara. I regelverket anges även att mottagaren av medel skall publicera sina resultat till alla professionellt intresserade forskare i Tyskland nio månader efter projektets avslutande och i BMFTs serie närhelst är möjligt.

I Tyskland har universitet och forskningsinstitut, dock ej alla, börjat att utveckla policys för hur patent- och licensieringsfrågor skall hanteras. Den befintliga lagstiftningen och regelverket avseende medel utöver anslagen, ger en grund för universitetens egna ställningstaganden avseende utformandet av policy.

I Tyskland kan dock rätten delas med universitetet beroende på i vilken grad universitetets resurser utnyttjats för respektive uppfinning. Inskränkningsmöjligheten lär dock sällan tillämpas.

6.5.3 Storbritannien

Vad gäller forskares/lärares rätt till sin intellektuella produktion går det inte att i det engelska rättssystemet finna helt klara regler. I den engelska Patents Act 1977 angående rätten till arbetstagares uppfinningar så är huvudregeln under sektion 39 ( 1) (a) att arbetsgivaren blir ägare om uppfinningen utfördes som en del av de arbetsuppgifter som normalt ingår i anställningen ......... och att omständigheterna var sådana att en uppfinning rimligtvis skulle kunna förväntas vara ett resultat av den anställdes uppfyllande av sina förpliktelser.

Regeln gäller alla uppfinningar, inte endast de som kan få patentskydd. För anställda i allmänhet kan detta lagrum tillämpas i enlighet med ett prejudikat som ligger till grund för lagrummet, men vad gäller forskare/lärare innehåller det en väsentlig skillnad. För en forskare/lärare som är anställd att utföra forskning och undervisning i allmänhet, och ej för ett visst avtalat syfte, är det för närvarande oklart om denna regel skulle kunna tillämpas. Det har framförts att de flesta universitet skulle äga sina anställdas resultat, bl a av Committee of Vice—Chancellors and Principals, dock med tillägget att detta särskilt skulle gälla när de anställda har tilldelats särskilda arbetsuppgifter med hänvisning till ett forskningsprogram. Här har det efterlysts klargörande regler för universitetsanställda avseende hur intellektuella rättigheter överhuvudtaget skall hanteras och vad som skall anses vara innefattat i anställningsförhållandet. Dessa regler skulle då kunna ingå i ett regelverk för universitetsanställda. I enlighet med Patents Act 1977,

section 40—43, har alla anställda, som gjort en uppfinning, rätt till ekonomisk kompensation. Här finns således en legal möjlighet för forskare/lärare att få del av eventuella intäkter.

Copyright, Designs and Patents Act av 1988, sektion 11 (2), anger att upphovsrätten till litterära, dramatiska, musikaliska eller konstnärliga arbeten, som tillkommit som ett led i anställningen, tillhör arbetsgivaren. Vad gäller upphovsrätten för lärare/forskare finns dock ett uttalande i ett engelskt rättsfall (Stephenson Jordan v Mc Donald & Evans) vari Lord Evershed framhåller att det framstår som både riktigt och rimligt att upphovsrätten till föreläsningar tillkommer den lärare som hållit dem, inte det universitet vid vilket han var anställd. Engelska universitet har inte heller hävdat upphovsrätt till sina lärares/forskares verk. Engelska universitet har sedan prejudikatet Donaldson v Bechett från år 1774 haft rätt att trycka böcker, vilket även skrevs in i Copyright Act av 1775. Detta är dock att betrakta som ett privilegium att trycka böcker, ej ett uttryck för att upphovsrätten skulle övergå från de anställda lärarna/forskarna till universiteten.

Flertalet engelska universitet har utarbetat policys för hantering av de intellektuella rättigheterna. Dessa policys har olika utformning beroende på inriktning, storlek, lokala förhållanden m.m., men innehåller numera till stor del de riktlinjer som innebär att universitetet har rätt till uppfinningar mot ekonomisk kompensation till den anställde forskaren/ läraren, såvida det inte föreligger ett avtal med en utom stående finansierande part som tillförsäkras rätten till resultaten. Vad gäller publicering regleras även denna i policyn. Ett problem är dock att policyn inte alltid är utformad i relation till ett anställningskontrakt med den anställde och inte heller förhandlad med den fackliga organisationen. Många universitets policy är knappast förenlig med gällande rätt. En svårighet är dock att innebörden av denna är oklar.

Mot bakgrund av de oklara förhållanden som föreligger avseende forskares/lärares rätt till uppfinningar är det svårt att ha en uppfattning om hur eventuella tvistefrågor skulle lösas om inte det är helt klart vad som skall gälla i det enskilda fallet, dvs att anställningsavtalet stipulerar vad som gäller. Professor William R. Cornish i Cambridge har föreslagit att ett modellkontrakt för universitetsanställda i Storbritannien skulle utformas under följande grundförutsättningar.

De intellektuella rättigheter som härhör från den enskilde anställdes egen intellektuella idéverksamhet skulle tillhöra vederbörande.

Skulle en patenterbar uppfinning föreligga skall den anställde

rapportera detta till universitetet som under en viss tid har en option på att förvärva rättigheten. I annat fall har den anställde rätt att själv exploatera sin uppfinning.

Om universitetet förvärvar uppfinningen och exploaterar den, skall den anställde ha rätt att få del av den ekonomiska vinsten efter det att universitetets direkta utlägg kompenserats.

Upphovsrätten skall kvarbli hos den som skapat verket, vilket är nödvändigt för att den enskilde skall äga kontroll över den egna intellektuella produktionen.

6.5.4 Frankrike

Frankrike har genom la loi du 13 juillet 1978 fått en särskild lag för arbetsstagaruppfinningar. Lagen kompletterades genom en förordning av den 4 september 1979, ändrad genom en förordning av den 17 juli 1984, ytterligare kompletterad genom en förordning av den 29 augusti 1985; en förordning av den 4 augusti 1980 anpassade bestämmelserna till att gälla också de offentligt anställda tjänstemännens uppfinningar.

Uppfinnaren har en ideell rätt (droit moral) att alltid omnämnas i ansökan och i samband med patentet. Uppfinnaren har rätt till ersättning lagen skiljer noga mellan äganderätten beträffande uppfinningen och den pekuniära ersättningsrätten som reserveras för uppfinnaren/arbetstagaren.

Den nya lagstiftningen delar in uppfinningama i två kategorier tidigare gällde en indelning i tre kategorier. Numera är uppfinningama antingen tjänsteuppfinningar (inventions de service) eller fria uppfinningar.

Med tjänsteuppfinningar avses sådana uppfinningar som är gjorda av en anställd under utövande av antingen ett avtal som' omfattar uppfinningsuppdrag (mission inventive), vilka utgör den anställdes verkliga tjänst (fonetion effective), eller studier och forskning, som den anställde uttryckligen fått i uppdrag att utföra. Beträffande tjänsteuppfinningarna kan endast arbetsgivaren få patent. Om en universitetsanställd tar patent på en sådan uppfinning kan alltså universitetet vinna tillbaka patentet. Det är arbetsgivaren som har bevisbördan för att visa att det rör sig om en tjänsteuppfinning. Alla andra uppfinningar tillhör uppfinnaren. Om emellertid en uppfinning har gjorts av en anställd som ett led i dennes arbetsutövning eller tack vare företagets resurser eller inom dess verksamhetsområde, har arbetsgivaren ändå rätt att helt eller delvis kunna utnyttja de rättigheter som följer med det patent som den anställde erhåller (invention assignable) en sorts expropriation för privatbruk, som arbetsgivaren bara har rätt att tillägna

sig före utgången av viss kort tid, i princip fyra månader. Arbetstagaren har omedelbar informationsplikt gentemot arbetsgivaren beträffande alla uppfinningar.

Det franska systemet som i sin konstruktion hämtat inspiration från den tyska lagen om arbetstagaruppfinningar kan sägas fungera med en skala av rättigheter för arbetsgivaren och en skala för ersättningar till arbetstagaren.

Om uppfinningen är gjord av flera, kan arbetsgivaren och de anställda stå som samägande patentinnehavare.

Uppfinnarens legala status bestäms i princip inte av när patentansökan görs utan av förhållandena när uppfinningen görs.

Lärare och professorer har endast samma rätt till sina uppfinningar som övriga anställda. Art I ter(5) specificerar att lagen gäller alla anställda i staten, vid lokala myndigheter och offentliga inrättningar och hos alla juridiska personer som lyder under offentlig rätt.

Detta innebär att om tjänsteuppfinningar görs vid de statliga universiteten tillfaller eventuella patent staten. De flesta universiteten har särskilda organ för värdering av de vetenskapliga resultaten och för juridisk och praktisk rådgivning. Den ersättning som tillfaller uppfinnaren regleras i generella termer i franska patentlagen. I Frankrike finns ett nät av organisationer som fungerar centralt för tekniköverföring och patentförvaltning och använder särskilda förhållandevis generösa tariffer för ersättningen till uppfinnarna. Ersättningamas utbetalning delas upp i etapper. Sedan 1968 p.g.a. lag nr 67—7 av den 3 januari 1967 finns ett centralt organ dock ej längre med monopolställning för att värdera och kommersialisera uppfinningar och forskningsresultat genom råd och stöd till uppfinnarna och genom licensiering: Agence de Valorisation Nationale de la Recherche (ANVAR). ANVAR fördelar patentinkomsterna mellan t.ex. Centre National de la Recherche Scientifique (CNRS) och uppfinnaren och kan betala 25% på intäkterna från ett patent till uppfinnaren redan i första etappen. Vad som utbetalas i andra etappen, då en mängd omkostnader skall vara betalda, beror på om forskaren tillhör CNRS eller ett universitet. Uppfinnaren får 60% och resten fördelas på CNRS eller ANVAR universitetet synes inte få någonting.

6.5.5 Nederländerna

Enligt den rättsordning som gäller i Nederländerna tillfaller rätten till patent arbetsgivaren om en anställd gör en uppfinning i tjänsten och denna omfattar att den anställde skall använda sina kunskaper för att göra uppfinningar av det aktuella slaget. Reglerna återfinns i landets patentlag.

Huvudprincipen är också att, om en forskare vid ett universitet eller forskningsinstitut gör en uppfinning, har universitetet eller forsknings- institutet rätt till patent, om inte annat avtalats skriftligt. Universitetens rätt som torde följa av 105 patentlagen (genom en ändring i den från den 29 maj 1987), är dock inte helt oomstridd.

Om uppfinnaren själv inte kan anses ha lönevägen fått betalt för att göra uppfinningen, äger han rätt att erhålla ersättning i förhållande till uppfinningens ekonomiska betydelse och de omständigheter under vilken den genomfördes. Rätten att kräva sådan ersättning upphör efter tre år från patentets beviljande. Kontraktsklausuler som inskränker dessa båda regler är ogiltiga. Samma sak gäller den ideella rätten för uppfinnaren att alltid namnges i samband med patentansökan och patentet, oberoende av eventuell övergång av rätten till utövande av patenträttigheten.

I Holland finns inte någon central offentlig institution för tillvaratagandet av universitetsuppfinningar. Detta får ske vid de olika forskningsinstitutionerna, som trots att deras egentliga verksamhets- område är utbildning och forskning, är oförhindrade att exploatera uppfinningar, som de förvärvat rätten till. Det äger dock inte rum i större omfattning men t.ex. Universitetet i Leiden har använt denna möjlighet för att få inkomster att använda till forskning. Genom avtal med andra parter och licenser till dessa kan sådana inkomster skapas.

6.5.6 Schweiz

Den kantonala tjänstemannarätten reglerar universitetsanställdas rätts- ställning i Schweiz rent allmänt men också rätten till uppfinningar som de gör. De kantonala reglerna hänvisar på skiftande sätt till den federala, obligationsrättsliga balken. Regleringens innebörd är inte alldeles lätt att genomskåda. Det finns ingen regel som uttryckligen ger universitets- anställda en särställning. Det står dock klart att huvudregeln är att universitetslärare har full äganderätt till sina uppfinningar; det följer av regler i den nämnda balken. Huvudskälet för universitetsanställdas

privilegierade ställning är att det inte är en uppgift för dem att ägna sig åt uppfinnande verksamhet.

6.5.7 Österrike

Österrikisk rätt har inga särregler för rätten till universitetsanställdas uppfinningar. Det har för utredningen varit svårt att finna ut vad den reella konsekvensen är i fråga om den nämnda rätten. Det tycks dock som om den österrikiska staten kan förvärva rättigheter till universitets- anställdas uppfinningar i de fall då universitetsinstitutionens resurser gjorde uppfinningen möjlig eller den universitetsanställdes chef initierade uppfinningen genom att lägga fram det tekniska problem som uppfinningen löser.

6.5.8 USA

Allmänt om amerikanska förhållanden

I USA är universiteten till övervägande delen privata institutioner. En annan skillnad som har betydelse i detta sammanhang är att en patentansökan inte tillfaller den som först ansöker (First to file) utan skall tillfalla den som är först med uppfinningen (First to invent). Det innebär att arbetsgivaren i USA i princip inte kan motsätta sig en patentansökan från uppfinnaren det är endast den patenterade rätten som kan överföras. Federala anslag svarar för den större delen av alla forskningsanslag. 1989 var t.ex. 59% av alla forskningsanslag av federalt ursprung.

Utbildningsväsendet och näringslivet i övrigt har traditionellt sett olika värderingar och mål avseende nya forskningsrön. Genom att utbildningsväsendet numera i stor utsträckning måste leta efter alternativa finansieringskällor minskas dessa skillnader.

År 1980 antog kongressen sin första lag om offentliga myndigheters patentering, den s.k. Bayh-Dole Act. Lagen tillfogade ett nytt Chapter 18 i United States Code och uppställde en rad klara regler för hur rätten till uppfinningar, som utgör resultat av avtalsförhållanden mellan offentliga anslagsmyndigheter och företag, institutioner eller nonprofitorganisationer, skall hanteras. I stället för att utgå ifrån att den anslagsbeviljande myndigheten har rätten till en uppfinning, som görs på grund av ett forskningsanslag, var utgångspunkten nu att anslags-

mottagaren hade rätten. För att förvärva denna rätt, måste anslags- mottagaren i gengäld ge den beviljande myndigheten underrättelse om uppfinningen och säkra dess patentering samt aktivt arbeta för att finna en licenstagare som utvecklar kommersiella produkter. Rättighets- innehavaren måste betala viss royalty till uppfinnaren. Den federala myndigheten garanteras en royalty—fri icke—exklusiv licens och behåller rätten att kunna ta över om inte mottagaren fullföljer sina åligganden enligt lagen. Preferens skall ges till licenstagare bland småföretagarna.

1984 antog kongressen Public Law 98—620, som ändrade the Bayh-Dole Act. Det blev efter ändringarna också enklare att få gälla som joint inventor och uppnå samäganderätt till ett patent.

I enlighet med United States Patent Act, är huvudregeln att en uppfinnare själv äger rätten till sitt resultat, om kontraktsförpliktelse att överlåta rätten till uppfinningen och till patentet saknas. Båda överlåtelsema måste överensstämma med patentlagens statute of frauds (ogiltighetsregler), som kräver att överlåtelsema skall vara skriftliga.

Huvudregeln förändras dock när ett anställningsförhållande existerar och den anställde har använt arbetsgivarens lokaler, utrustning m.m. för att göra uppfinningen.

Enligt det ledande avgörandet från USA:s Högsta domstol United States v. Dubilier Condenser Corp övergår patenträttighetema till arbetsgivaren om forskaren anställts särskilt för att göra uppfinningen.

I USA har dock en anställd, som inte anställts för att göra en särskild uppfinning, men som använt arbetsgivarens tid, lokaler och material för att uppnå ett visst resultat, därigenom gett arbetsgivaren rätten till en icke exklusiv licens, en s.k. shop-right, att nyttja resultatet. Äganderätten tillkommer dock arbetstagaren.

Erfarenheterna visar att universiteten sällan anställer en person för att åstadkomma en särskild uppfinning. För att ett universitet skall få exklusiva rättigheter och inte bara shop—right till en uppfinning krävs därför en skriftlig överenskommelse som harmonierar med kraven i patentlagens ogiltighetsregler.

Universitetsanställda använder vanligtvis universitetets resurser vid framtagandet av sina uppfinningar; en shop—right till en uppfinning har dock knappast några väsentliga ekonomiska fördelar för universitetet, eftersom det sällan engagerar sig direkt i kommersiell produktion.

Det finns praktiska och legala osäkerhetsmoment i den amerikanska rättsordningen när det gäller att bestämma vem som har rätten till en universitetsuppfinning. Det kan vara svårt att fastslå t.ex. vem som har rätt att licensiera utnyttjandet av en uppfinning. Licenstagaren måste se upp och aktivt undersöka saken. Där the Bayh-Dole Act är tillämplig är det klart att universiteten har äganderätten, under förutsättning att hela

uppfinningsprojektet har finansierats med federala medel och att de formella krav som uppställs i the Bayh-Dole Act har iakttagits.

Mot bakgrund av denna rättsutveckling har flera av de större amerikanska lärosätena utvecklat handlingsstrategier för patentering m.m. och den privata finansieringen av undervisningen har kunnat öka (under 80-talet ökade den totala privatfinansieringen från 32 till 40%).

I den ekonomiska krisens spår har emellertid företagen uttryckt sitt missnöje och hävdar att universitetens patentering lett till högre kostnader och ett besvärligare rättsläge för företagen. Särskilt läkemedelsföretagen har motsatt sig den utveckling som ägt rum. Det har lett fram till att ny lagstiftning kan förutses vilken kommer att begränsa universitetens rätt till förmån för de övriga företagen. Detta åstadkoms bl.a. genom att nya projekt för finansiering av forskning hädanefter kopplas ännu starkare till strategiskt kommersiella utvecklingsmöjligheter. Detta befaras leda till minskade licensintäkter för universiteten och därmed på sikt kanske något minskat intresse för patentering.

Benägenheten att kommersialisera amerikanska universitetsupp- finningar har i väsentlig grad ökat vid universiteten i USA. De har numera i allmänhet egna avdelningar som ombesörjer kommersialisering av den forskning som bedrivs. Avdelningarna innehåller såväl jurister som patentingenjörer som på olika sätt lämnar service till forskare. Patentkontorens verksamhet med teknologiöverföring till näringslivet har inneburit inkomsttillskott för de amerikanska institutionerna. Det är universitetets "kommersialiseringsavdelning" och inte forskaren som i praktiken för diskussionen med industrin.

6.5 .9 Stanfordmodellen

En del betydande och tongivande amerikanska universitet har infört regler som motsvarar vad lärarundantaget innebär t.ex. i de nordiska länderna. Exempel är universiteten i Minnesota och Wisconsin.

Det gäller Stanford University, som redan den 14 april 1970 med ett beslut taget av The Stanford Board of Trustees antog följande regel:

"Except in cases where other arrangements are required by contracts or grants for sponsored research or where other arrangements have been specifically agreed upon in writing, it shall be the policy of the University to permit employees of the University, both faculty and staff, and students to retain all rights in inventions made by them."

En administrativ promemoria (Guide Memo 75) lägger fast detaljerna beträffande införandet av universitetets patentpolitik och omfattar möjligheten att göra inkomster genom patentering via universitetets Technology Licensing Director. En av de mest inkomstbringande universitetsuppfinningama har för övrigt patenterats och utnyttjats på så sätt. Patentet är Cohen & Boyers patent på rekombinant DNA—teknologi. År 1969 startades Stanfords Office of Technology Licensing (OTL) som från början fick ett riktigt uppsving genom det nyss nämnda patentet och den licensieringsstrategi som OTL lade fast med myndigheternas godkännande. Licensema skulle vara billiga och ge kredit på royalties i inledningsskedet. OTL skulle bara engageras i licensfrågor och uppfinningama skulle ägas av uppfinnarna. OTL skulle vara självfinansierande och arbeta med en målinriktad marknadsföringsstrategi. Den sistnämnda metodiken visade sig vara mycket framgångsrik i licenssammanhang och ligger nu som grund för vidareutvecklingen av licensieringsverksamheten.

I mars 1994 gjorde Stanford University en undersökning av hur de olika riktlinjerna för patentering hade utformats vid tjugotvå stora forskningsintensiva universitet i USA, inkluderande CalTech, University of California, Harvard, MIT och Stanford. Majoriteten av dessa universitet hävdar rätt till uppfinningar som har gjorts när institutionernas resurser har använts.

Inledningsvis signalerades problemet med datorprogrammens skydd. Eftersom datorprogrammen kan falla dels inom patenträtten, dels inom upphovsrätten och förhållandet är detsamma i USA har Stanforduniversitetet i ett beslut den 10 juni 1994 i the Board of Trustees lagt fast riktlinjer som försöker lösa problemet med arbetstagarens- forskarens rätt till software. Patenterad programvara måste enligt beslutet överföras till universitetet (assignment). Rätten till programvara som skyddas genom upphovsrätt stannar kvar hos upp- hovsmannen utom i de fall då framtagningen av programmet stöddes direkt i ett speciellt projekt som bedrevs med universitetsanslag eller på annat sätt var föremål för kontraktsåliggande visavi universitetet.

' . . ; n'.- . . 'I _ ' ”ri.- '; . ”,, ... . rl l I 'I" .. .' J.. 'k l..-. .

.. . " | .. . * . - _J .! 1. | jjt't |||-_ . I ' -.-.-. r, ' 'i I'

7. Finansieringsvillkor

7.1. Inledning

I detta avsnitt redovisas gällande ordning angående de villkor som till- ämpas av ett antal Viktiga forskningsstödjande organisationer vid finan- siering som lämnas till det svenska högskoleväsendet och där finansie- ringen skall användas för att bedriva tekniskt FoU-arbete.

Dessutom behandlas de regelsystem som tillämpas av EU—kom- missionen vid stöd till svenska universitet och högskolor.

Med hänsyn till att de stöd som från det svenska näringslivet tillförs forskningssystemet är av betydande omfattning och av principiellt intresse analyseras även de synpunkter och principer som näringslivet normalt förfäktar vid beställning eller samarbete med det svenska forsk- arsystemet.

Utredningen redovisar vad som i hithörande avseenden gäller för ägande- och nyttjanderätten till forskningsresultat som framkommer till följd av sålunda finansierad forskningsverksamhet samt diskuterar hur dessa resultat skall hanteras med avseende på offentlighet och sekretess. Övriga frågeställningar behandlas inte här.

7.2. Styrande regelsystem 7.2.1 Närings- och teknikutvecklingsverket, NUTEK

NUTEKS stödjande verksamhet styrs av flera stödförordningar. Av stöd- förordningama är i detta sammanhang "Förordning om statligt stöd till teknisk forskning, industriellt utvecklingsarbete och uppfinningsverk— samhet "(SFS 1995:1252)" den viktigaste. Endast denna kommer att här behandlas. Förordningen trädde i kraft 1996-01-01 och ersatte den tidigare gällande förordningen från 1978.

1978 års förordningstext gjorde en tydlig avgränsning mellan möjlig- heterna att bevilja bidrag, dvs. lämna stöd utan något krav på åter- betalning, och stöd som skulle förenas med återbetalning. Denna gräns- dragning har genom 1995 års stödförordning upphört att gälla.

I 1978 års stödförordning angavs att stöd endast fick ges i form av

bidrag under förutsättning av att resultaten fick göras "offentliga och allmänt tillgängliga". Undantag från denna regel fick göras endast om "särskilda skäl" förelåg. Sedermera ändrades undantagsregeln till att gälla därest "skäl" förelåg.

Genom 1996 års förordning har ovan nämnda gränsdragning mellan bidrag och stöd med återbetalning upphört och stödets utformning och stödnivå är nu direkt anpassade till EUs statsstödsregler. Med hänsyn till att statsstödsreglema anger med vilken stödnivå bidrag respektive åter- betalningsbart stöd får lämnas och därvid även reglerar vad som gäller angående olika typer av FoU-arbeten och mottagare av stöd har ytter— ligare detaljanvisningar angående vilka villkor som måste gälla för stöd inte införts i förordningstexten. Ett avgörande skäl härför torde vara att det bedömts olämpligt att villkoren för svenska nationella stöd är mindre fördelaktiga för mottagaren än vad som i motsvarande situation gäller för nationella stöd i andra EU-länder.

Enligt förordningen kan stöd lämnas i form av bidrag, lån, garanti, projektförsäkring, uppdrag, beställning eller i form av stipendier och pris. De två sist nämnda stödformema kan endast ges till enskilda, medan övriga stöd kan ges till olika typer av företag, organisationer, myndigheter med flera.

I 5 13 stadgas att stödmottagare som erhållit stöd med någon form av återbetalning helt eller delvis kan befrias från återbetalning "om det uppenbarligen saknas förutsättningar för att utnyttja projektets resultat lönsamt.” Denna regel som anger när stöd med återbetalningsskyldighet får efterges skall läsas i ljuset av att det inte finns någon annan begräns- ning än EUs statsstödsregler för att lämna bidrag till projekt vars resultat bedöms kunna utnyttjas lönsamt.

Uttrycket "utnyttjas lönsamt" måste i sammanhanget ges en innebörd av att resultaten på ett eller annat sätt kan utnyttjas med ekonomisk lönsamhet, dvs. kunna bli kommersialiserade. En förutsättning för lön- sam kommersialisering kan vara att resultaten skyddas, exempelvis immaterialrättsligt.

Med hänsyn till att förordningstexten inte anger några krav på när olika stödformer skall utnyttjas är det viktigt att NUTEK vid val av stödformer som förenas med återbetalning har en god uppfattning om huruvida ett sådant projekt faktiskt har förutsättningar att kunna ut— nyttjas lönsamt. Detta gäller särskilt som återbetalningsvillkoren medför extra administration för stödmottagaren och NUTEK. Ett felaktigt beslut härvidlag innebär ju som ovan nämnts att eftergift endast får beviljas om projektet uppenbart har misslyckats i kommersiellt avseendeEn

sådan situation kan knappast föreligga om projektinnehavaren upp- rätthåller immateriella skyddsrättigheter.

7.2.2. Statens råd för byggforskning, BFR

BFRs verksamhet styrs bl.a. av dess instruktion (SFS 1995:1123) och av "Förordning om bidrag för experimentbyggnad mm" (SFS 1990:818).

Av instruktionen framgår bl.a. att rådet skall främja och stödja forsknings- och utvecklingsarbete inom sitt verksamhetsområde och att rådet skall övervaka att lämnade bidrag och lån kommer till avsedd användning.

Av bidragsförordningen framgår bl.a. att rådet får bevilja bidrag under förutsättning att mottagaren förbinder sig att betala ersättning till staten i form av engångsbelopp eller löpande avgift. Villkoren för sådan ersättning skall bestämmas med särskild hänsyn till risken med projektet och det beräknade ekonomiska utfallet. Ersättningen får inte överstiga utbetalt bidragsbelopp.

Av förordningstexten framgår inte hur projektresultat som fram- kommer till följd av BFRs bidrag skall hanteras med avseende på sekretess och publicering eller ägande- och nyttjanderätt. I förordningen anges att BFR prövar frågor om bidrag enligt förordningen och att rådet har rätt att ställa upp villkor för projekts genomförande.

7.2.3. MFR, NFR och TFR

Enligt sin gemensamma instruktion "Förordning med instruktion för forskningsråden inom Utbildningsdepartementets verksamhetsområde" (198811 198) skall MFR, NFR och TFR främja och stödja vetenskapligt betydelsefull forskning. Därtill skall råden verka för att information om forskning och forskningsresultat sprids.

Det ankommer särskilt på råden att fördela medel till forskning och därmed sammanhängande verksamhet samt att främja publicering av vetenskapliga resultat.

Förordningen anger inte om stöd skall lämnas i form av bidrag eller stöd som skall bli föremål för återbetalning. Inte heller anger förord- ningen närmare hur resultat skall hanteras med avseende på immaterial- rättsligt skydd.

7.2.4. Kommunikationsforskningsberedningen, KFB

Av "Förordning med instruktion för Kommunikationsforskningsbered— ningen" (SFS 1993:675) framgår att KFB har till uppgift att stödja och samordna övergripande forskning, utveckling och demonstrations— verksamhet inom sitt område och att KFB därvid särskilt skall — besluta om statligt stöd inom sitt område — informera om forskning och samordna dokumentationen samt i övrigt främja spridningen av vetenskapliga metoder och resultat. Förordningen anger inte om stöd skall lämnas i form av bidrag eller stöd som skall bli föremål för återbetalning eller om stödet kan ges enligt andra kriterier. Inte heller innehåller förordningen några närmare angivelser om hur resultat skall hanteras med avseende på immaterial- rättsligt skydd

7.2.5. Statens Naturvårdsverk, SNV

Av "Förordning med instruktion för Statens Naturvårdsverk" (1988:518) framgår att SNV har till uppgift att verka för att sprida kunskaper om miljöforskning. Vid verket finns inrättat en Forsknings— och en Avfalls- forskningsnämnd. Dessa båda nämnder skall fullgöra verkets åtaganden inom sina respektive forskningsområden.

Av förordningen framgår inte vilka närmare villkor SNV skall till- ämpa vid stöd av forskning.

7.2.6. Stiftelsen för miljöstrategisk forskning, MISTRA

MISTRA är en privaträttslig stiftelse, vars verksamhet styrs av dess stadgar. Av dessa framgår bl.a. att: — MISTRA har till ändamål att stödja forskning av strategisk betydelse för god livsmiljö varvid möjligheterna att uppnå industriella tilläm- pningar skall tagas till vara. — Verksamheten skall byggas upp successivt på grundval av stiftelsens egna, självständiga bedömningar. — Forskningsinsatser som MISTRA stödjer kan avse grundforskning och tillämpad forskning eller forskningsområden däremellan. — beslut fattas av MISTRAs styrelse.

Av stadgarna framgår inte direkt vad som skall gälla angående spridning och utnyttjande respektive publicering av resultat som framkommer till följd av stöd som lämnats av Strategiska Stiftelsen.

Inte heller anger stadgarna om stöd skall lämnas i form av bidrag, lån eller annan stödform. Med hänsyn till stadgarnas utformning får det anses klart att styrelsen ytterst avgör hur dessa frågor skall hanteras.

7.2.7. Stiftelsen för strategisk forskning, Strategiska Stiftelsen

Strategiska Stiftelsen är en privaträttslig stiftelse, vars verksamhet styrs av dess stadgar. Av stadgarna framgår bl.a. att: — Strategiska Stiftelsen har till ändamål att stödja naturvetenskaplig, teknisk och medicinsk forskning — Verksamheten skall byggas upp successivt på grundval av stiftelsens egna, självständiga bedömningar. — Forskningsinsatser som Strategiska Stiftelsen stödjer kan avse grund- forskning och tillämpad forskning eller forskningsområden däre- mellan.

— beslut fattas av Strategiska Stiftelsens styrelse.

Av stadgarna framgår inte direkt vad som skall gälla angående spridning och utnyttjande respektive publicering av resultat som framkommer till

följd av stöd som lämnats av MISTRA.

Inte heller anger stadgarna om stöd skall lämnas i form av bidrag, lån eller annan stödform. Med hänsyn till stadgarnas utformning får det anses klart att styrelsen ytterst avgör hur dessa frågor skall hanteras.

7.2.8. EU—stöd

EUs ramprogram för forskning och utveckling har satt upp som mål att bl.a. förbättra Europas industriella konkurrenskraft och att ta till vara den inre marknadens fördelar samt att tillgodose samhällets behov av en hållbar utveckling och förbättrad livskvalitet.

Viktiga policydokument för genomförandet av ramprogramverksam- heten är "Commission decision concerning the rules for dissemination of the research results from the specific programmes of research, technological development and demonstration of the European Community", (94/762/EC) och "Commission regulation (EC) on the application of the rules set out in Article 1 of Council Decision" (94/762/EC).

Den policy som antagits genom detta dokument har kommit att påverka de standardavtal som Kommissionen tillämpar vid finansiering av projekt som ingår i olika programverksamheter.

Även EUs konkurrensrätt har betydelse för hur ett avtal om FoU— samarbete kan utformas. Artikel 85 i Romfördraget förbjuder på ett långtgående sätt konkurrenshämmande överenskommelser. Till följd av Kommissionens förordning 417/85 om specialiseringsavtal och Komm- issionens förordning 418/85 om FoU-avtal har emellertid förutsättningar för FoU-samarbete som eljest skulle ha omfattats av artikel 85 gjorts tillåtna. Det skall dock observeras att de nämnda gruppundantagen inte är tillämpliga om de avtalande parternas marknadsandel för berörda produkter överstiger 20 procent. Om avtalet dessutom innehåller regler om distribution kan i vissa fall en marknadsandel om 10 procent medföra att gruppundantagen inte är tillämpliga.

7.2.9. Näringslivet

Näringslivets möjligheter att finansiera FoU-verksamhet hos högskole- väsendet regleras inte av några generella regelsystem som satts upp av näringslivet. Däremot anger högskolans regelsystem de villkor på vilka samarbete eller uppdragsforskning får bedrivas.

Utifrån näringslivets synpunkt kommer därför villkoren för finansi- ering av FoU—verksamhet att styras av högskoleväsendets regelsystem och näringslivets behov och önskan i de särskilda fallen. Högskole— väsendets regelsystem innebär i princip inte några begränsningar vad gäller möjligheten för näringslivet att förvärva rättigheter till FoU- resultat. (Om sekretessbehovet, se dock kapitel 8 och 19). Näringslivets behov och önskemål varierar med avseende på den typ av finansiering som näringslivet lämnar.

I regel kan följande finansieringsformer förekomma: a) donationer, b) uppdragsforskning och c) samfinansiering eller samarbete med högskolan.

Villkoren för finansieringen regleras genom separata avtal.

7.3. Anslagsvillkor och avtal

7.3.1. Närings- och teknikutvecklingsverket, NUTEK

NUTEK och dessförinnan STU (nedan NUTEK) har under årens lopp normalt använt så kallade anslagsvillkor för att reglera rättsförhållandet mellan sig och berörda anslagsmottagare. Anslagsvillkor består av allmänna villkor och av särskilda villkor. De allmänna villkoren inne- håller text som är anpassad för den speciella stödformen och de särskilda villkoren reglerar de särskilda förhållanden som skall gälla i det speciella projektet. Typiskt sett finns allmänna villkor för Bidrag, Villkorslån och Royaltyavtal. Villkorsfloran har emellertid löpande kommit att växa beroende på behovet av att anpassa stödvillkoren till de krav och önskemål som dikterats av förändringar i regelsystem och policy. Sålunda finns det villkor som tillåter att anslagsmottagaren efter eget gottfinnande vid tidpunkten för slutrapporteringen avgör om stödet skall behandlas som bidrag eller stöd mot återbetalning.

Som tidigare påpekats (avsnitt 7.2.1) avgjordes tidigare frågan om huruvida bidrag eller stöd med återbetalningsskyldighet skulle tillämpas normalt av hur resultaten skulle hanteras med avseende på rätten att utnyttja dem samt kravet på publicering av dem. De av NUTEK tillämpade villkoren benämndes med olika sifferserier för att kunna särskiljas. De oftast använda och viktigaste villkoren var villkoren 30, 42, 43, 44 och 45. Dessa villkor gäller alltjämt för det stora flertalet pågående projekt.

Som omnämnts i 7.2 ovan anger 1995 års stödförordning andra kriterier för stödens villkor än tidigare förordningstexter. Till följd därav har NUTEK antagit nya bidragsvillkor som framgent skall användas i stället för tidigare tillämpade bidragsvillkor. Villkoren betecknas B 1, B 2 och B 3.

Villkor B 1. Bidrag till högskola. Anslagsmottagaren råder över resultaten.

Angående publicering och rätten att råda över resultaten anges följande.

Anslagsmottagaren skall publicera resultaten i enlighet med god internationell standard för publicering av forskningsresultat och anslagsmottagaren har rätt att skydda resultaten med patent eller annan immateriell skyddsrätt samt rätt att upplåta eller överlåta projektresultat till annan. Anslagsmottagaren har rätt att avvakta med publicering av resultat intill dess att ansökan om immateriellt skydd inlämnats. Önskar anslagsmottagaren fördröja publiceringen därutöver eller avstå ifrån att publicera resultaten skall NUTEKs skriftliga medgivande därtill inhämtas.

Villkor B 2 . Bidrag till företag. Anslagsmottagaren råder över resultaten. Angående publicering och rätten att råda över resultaten anges

följande. Anslagsmottagaren skall publicera resultaten på ett sådant sätt att dess värde framgår och anslagsmottagaren har rätt att skydda resultaten med patent eller annan immateriell skyddsrätt samt rätt att upplåta eller överlåta projektresultat till annan. Anslagsmottagaren har rätt att avvakta med publicering av resultat intill dess att ansökan om immateriellt skydd inlämnats. Önskar anslagsmottagmen fördröja publiceringen därutöver eller avstå ifrån att publicera resultaten så krävs NUTEKs skriftliga medgivande.

Villkor B 3 . Bidrag till företag. Anslagsmottagaren råder över resultaten. I villkoren anges att anslagsmottagaren råder över projektresultaten och har rätt att upplåta eller överlåta dessa till annan.

I villkoren anges inget om huruvida det föreligger rätt att skydda resultaten immaterialrättsligt eller om publicering av resultaten skall ske eller ej. Avsaknad av sådana bestämmelser innebär att anslagsmottagaren har full frihet att själv avgöra vad som härvidlag skall gälla.

Bidragsvillkoren B 1 och B 2 riktar sig till olika typer av anslags- mottagare. Reglerna för hur resultaten skall publiceras har därför fått en något olikartad utformning i de båda villkoren. Även andra omständig- heter, som inte har betydelse i detta sammanhang, talar för att olika villkor måste gälla beroende på om mottagaren är forskningsorganisation

eller företag. Skälet till utformningen av bidragsvillkor B 3 är att sådana bidrag i

första hand skall lämnas för andra aktiviteter än FoU—verksamhet. Dock kan villkoren även komma att utnyttjas för bidrag till företrädesvis små och medelstora företag som bedriver produktutveckling men trots detta erhåller bidrag i stället för återbetalningsbart stöd till följd av NUTEKs policy angående gränsdragningen mellan stöd med och utan återbetal- ningsskyldighet. Policyn har följande innehåll:

Stöd med återbetalningsskyldighet skall lämnas endast där anslags- mottagaren är en organisation som är rustad för att exploatera resultaten i egen regi eller genom annan och där projektet vid tillfället för beslut om stöd utvecklats till ett sådant läge att det är möjligt att uppfatta en tydlig plan för hur FoU-arbetet mot färdig produkt faktiskt ser ut. Syftet med projektet skall vara att inom överskådlig tid åstadkomma affärer baserade på projektet och dess resultat. Detta förutsätter att: — sökanden har upprättat en trovärdig affärsplan — resultaten förväntas komma på marknaden inom 5 år

— sökandens verksamhet skall bedrivas med vinstsyfte.

N U T EKs kompetenscentra

NUTEK kan även lämna finansiellt stöd till FoU-aktiviteter på andra villkor än de ovan redovisade. Sålunda har NUTEK under 1995 startat ett antal s.k. kompetenscentra. Dessa bildas genom att berörda parter träffar ett avtal därom. Avtalskonstruktionen är följande.

Parter är NUTEK, forskningsgenomförande högskola samt de indus- triföretag som deltar i verksamheten. I normalavtalet fastläggs formerna för samarbetet, finansiering m.m. Vad gäller rätten till resultaten och publiceringen av dem har följande punkter i avtalet betydelse. Den nedan angivna texten är inte avtalstext utan anger avtalets innebörd. Numreringen hänvisar till avtalets numrering.

3.7 Enligt denna punkt förbinder sig högskolan att endast låta den personal arbeta i den avtalade verksamheten som förbundit sig att avstå sådana rättigheter till högskolan som denna är i behov av för att fullgöra sina skyldigheter enligt avtalet. Motsvarande stadgande återfinns i punkten 9.2

8. I denna punkt anges att projektresultaten skall publiceras i enlighet med god internationell standard för publicering av forskningsresultat. Innan publicering sker skall dock näringslivsparterna ha rätt att studera materialet utifrån frågan om det röjer någonting som kan bli föremål för patentering. Om en sådan situation bedöms föreligga kan näringslivspart fördröja publicering i det antal månader som anges i avtalet.

9. I denna punkt anges att: — så kallat Bakgrundsresultat inte påverkas av avtalet. — äganderätten till så kallat Projektresultat inte påverkas av avtalet utan tillfaller den eller dem som är upphov till resultaten.

— envar av näringslivsparterna skall kostnadsfritt erhålla en oinskränkt rätt i form av enkel licens att inom sitt koncemförhållande utnyttja projektresultat. Dessa parter, dvs. licenstagarna, får inte upplåta underlicens. — rätten till licens enligt ovan inte får avtalas bort med mindre än att detta godkänns av NUTEK.

11. I denna punkt anges att hemlig bakgrundsinformation som lämnas skall behandlas såsom hemlig av mottagaren.

Genom ovan nämnda bestämmelser har NUTEK sökt anpassa samarbetet till de krav som berörda parter kan ställa på ett samarbete av detta slag samtidigt som gällande rättsordning för hur rätten till resultat som görs av anställda inom högskolor beaktas. Avtalen har härvid utformats så att de är förenliga med konkurrensrätten.

Vad gäller berättigade krav på samarbetet har NUTEKs härvidlag fordrat att resultaten skall publiceras samt spridas. Teknikspridningen bör därvid vara så allmän som möjligt men kan av kommersiella skäl komma att begränsas till i verksamheten ingående företag.

Företagens intresse har varit att skydda sådan information som lämnas samt att kunna använda sådana resultat som framkommer som en följd av samarbetet.

Högskolan har intresse av att få till stånd samarbetet samt hantera resultaten i enlighet med den praxis och det synsätt som tillämpas på respektive högskola. Det förhållandet att respektive forskare i förhållande till sin arbetsgivare äger forskningsresultaten har för avtals- konstruktionen varit en komplicerande faktor. Förhållandet har hanterats på så sätt att respektive högskola enligt avtalet ålagts att teckna sådant avtal med berörda forskare att högskolan kan uppfylla kraven på fördelning av resultat och spridning av dem enligt avtalet. I avtalet anges även att skälig ersättning för förvärvad rätt i form av enkel licens enligt ovan får belasta projektbudgeten.

Som framgår ovan är NUTEKs stödvillkor flera till antalet. Skälet härtill är att NUTEK har en flerfaldig uppgift och stödjer såväl grund- forskning som tillämpad forskning och produktutveckling.

7.3.2. Statens råd för byggforskning, BFR

Av BFRs allmänna villkor framgår vad som gäller angående rätten till resultat och publicering eller sekretess av dem. Dessa regler är utformade och tillämpas mot bakgrund av att BFR stödjer sektors- forskning inom sitt område.

I 5 12 anges att publicering av resultat skall ske i samråd med BFR. Den praktiska tillämpningen av detta stadgande är enligt uppgift från BFR att genomförande forskare själv avgör vilken information som skall ingå i rapporten till BFR. Rapporter m.m. som insänds till BFR hanteras av rådet som offentlig handling. I den mån sådana rapporter skall spridas av BFR kan BFR komma att bearbeta rapporten tillsammans med dess författare.

Innebörden av det ovan nämnda torde vara att anslagsvillkoren utgår ifrån att resultaten kommer till allmän kännedom då att de utgör resultat av sektorsforskning. Anslagsvillkoren anger dock inte vad som skall gälla om resultaten inte hanteras i enlighet därmed. Anslagsvillkoren tar inte heller uttryckligen ställning till om publicering kan ske genom t.ex.

patentering.

I anslagsvillkoren 5 13 anges att anslagsmottagaren till BFR skall återbetala skäligt belopp av anslaget därest anslagsmottagaren inom en period av 5 år räknat från datum för projektarbetes avslutande erhållit "avsevärd ekonomisk vinst" genom resultaten.

Innebörden av detta stadgande torde vara att exploatering av resul- taten är förenliga med stödet, låt vara att framgångsrik exploatering medför att bidraget helt eller delvis skall återbetalas. Enligt uppgift från BFR har krav på återbetalning av bidrag hittills inte ställts.

7.3.3. Teknikvetenskapliga forskningsrådet, TFR

TFR stödjer forskning genom anslagsformema Projektanslag, Instru- mentutveckling, Ramanslag, TFR—doktorander, Industridoktorander, Ut- landsdoktorander, Postdoktorstipendier, Forskarassistenter, Medeldyr utrustning, Gästprofessurer. Adjungerande industriforskare och Forsk- ningsstöd för speciella insatser

TFRs principer för hur anslagsmottagaren skall hantera forsknings- resultaten vad gäller ägande— och nyttjanderätt respektive publicering och sekretess framgår av följande kontrakt.

Kontrakt postdoktorstipendium

— I detta kontrakt anges att stipendiaten till TFR översiktligt skall redovisa erhållna forskningsresultat och i övrigt vunna erfarenheter. — Av dessa formuleringar torde det inte följa någon begränsning för stipendiaten att ex vis söka patent på resultaten eller att hemlighålla detaljer av dem.

Kontrakt ramanslag och kontrakt projektanslag.

— För dessa anslagsformer använder TFR samma kontraktstyp.

I & 11 i kontraktet anges att resultaten av forskningsarbetet bör publiceras i veten- skaplig tidskrift med internationell räckvidd.

— Skrivningen anger inte vad som gäller därest publicering ej sker. Skrivningen torde medge att ifrågavarande forskare själv formulerar den artikel som skall publiceras och därmed själv avgör vad som faktiskt kommer att publiceras. — I & 12 anges att TFRs anslag lämnats med förbehåll att framkommande resultat görs offentligt och får användas fritt. Anslagsmottagare som önskar skydda resultat genom patent har möjlighet att erhålla befrielse från kravet på offentlighet och fri användning om begäran därom görs. Det anges vidare i paragrafen att TFR kommer att bifalla begäran om undantag för såvitt överenskommelse kan träffas angående återbetalning av hela eller delar av anslaget. Återbetalningen skall grundas på

återbetalningsplan eller royaltyavtal. Enligt uppgift från TFR har i praktiken inte någon begäran om befrielse från kravet på offentlighet och fri användning inkommit till TFR.

Beslutsbrev industridoktorandprojekt.

— Beslut om detta stöd är förenat med samma allmänna villkor som omnämnts ovan under kontrakt ramanslag m.m. Dessutom anges i beslutsbrevet att utbetalning av medel förutsätter att avtal träffats mellan doktorand, högskola och industripart som berörs av projektet. Sådant avtal skall godkännas av TFR. — Även om det framgår av beslutsbrevet att det ankommer på berörda parter att själva ta fram aktuellt avtal tillhandahåller TFR råd som syftar till att underlätta avtalsskrivandet för parterna och som även anger vilka krav TFR kommer att ställa på avtalet.

Av råden framgår att parterna skall reglera

— vilka förutsättningar som skall gälla för hemlighållande och fördröjning av publicering — vad som skall gälla angående rätten att exploatera resultat samt ersättning till upphovsmannen därför. Parterna skall därvid särskilt beakta de olika rättsordningar som gäller beroende på om forskaren är anställd av industrin eller av högskolan. — Av avtalet skall vidare framgå att industriparten är införstådd med att TFR kan komma att kräva återbetalning av de medel som TFR tillskjutit projektet om resultaten förvärvas av industriparten och de därvid inte blir offentliga och allmänt

tillgängliga.

7.3.4. MFR och NFR

MFRs och NFRs villkor för stöd regleras i rådens allmänna bestämmel- ser. Dessa är till sitt innehåll i här aktuella delar i det närmaste identiska med de allmänna bestämmelser som TFR tillämpar för ram- och projektanslag.

7.3.5. Kommunikationsforskningsberedningen, KFB

KFB beviljar sina stöd med utnyttjande av kontraktsbestämmelser. Dessa är konstruerade som uppdrag, dvs. KFB beställer arbete och förvärvar genom avtalet vissa rättigheter. KFB utesluter inte att upphandlings— förfarande kan vara tillämpligt på uppdraget.

I inledande bestämmelser till kontraktet anger KFB som sin avsikts- förklaring att det är viktigt att projektresultat kommer allmänhet, andra forskare och svenskt näringsliv till del och detta gäller oavsett om resultaten är skyddade genom immaterialrätt eller ej.

Vad därefter gäller ägande- och nyttjanderätt respektive publicering och sekretess anges följande i kontraktet.

— Uppdragstagaren skall hålla resultaten av uppdraget allmänt tillgängliga dels genom publicering, dels genom att på skäliga villkor upplåta licens till sådana resultat som uppdragstagaren skyddat genom immaterialrätt. För det fall Uppdragstagaren inte uppfyller detta har KFB rätt att i uppdragstagarens ställe upplåta nämnda rättigheter. — "Eventuella immateriella rättigheter delas av parterna." Så länge KFB inte utnyttjat sin rätt att upplåta rätt enligt ovan svarar uppdragstagaren för patentkostnader och eventuella kostnader till följd av intrång. — KFB beslutar efter samråd med uppdragsforskaren hur och i vilken omfattning publicering skall ske.

Avtalet innehåller härutöver en del regleringar angående offentlighet och sekretess. Den juridiska innebörden av dessa regleringar är inte helt klar.

7.3.6. Statens Naturvårdsverk, SNV

De kontraktsbestämmelser som SNV tillämpar vid stöd av forsknings- projekt anger bl.a. att — stöd lämnas i form av bidrag — SNV skall underrättas om forskningsresultaten före publicering eller annat offentliggörande Avtalet reglerar inte i övrigt vad som skall gälla angående ägande— och nyttjanderätt eller publicering och sekretess. Inte heller tar kontraktet ställning till vad som gäller med avseende på rätt eller förbud att skydda resultaten genom patent. Därav kan man förmodligen dra slutsatsen att rättsinnehavaren har rätt att söka patent och att kommersialisera resultaten utan att bli åter- betalningsskyldig till SNV.

7.3.7. Stiftelsen för miljöstrategisk forskning, MISTRA

Enligt uppgift har MISTRA ännu inte fattat något beslut om särskilt program. Det kan därför inte nu anges vilken policy som stiftelsen kommer att utveckla vad gäller hantering av resultat som framkommer till följd av framtida satsningar.

Av ett avtalsutkast som MISTRA spridit framgår dock att det är MISTRAs uppfattning att resultat skall hanteras på så sätt att publicering och spridning av resultat skall ske i den mån kommersiella intressen inte talar däremot.

Enligt avtalsförslaget ankommer det på högskolan eller annan organi- sation som har vana därav att bedöma möjligheterna att kommersialisera resultat samt omhändertagandet av exploateringen i dess första skede.

Avtalet anger vidare att det ankommer på högskolan att teckna avtal med deltagande forskare angående bl.a. ägande- och nyttjanderätt till resultat samt om vad som skall gälla angående sekretess.

Avtalet statuerar inte att återbetalning av medel skall ske till följd av att framkomna resultat exploateras och genererar intäkter.

7.3.8. Stiftelsen för strategisk forskning, Strategiska Stiftelsen

Strategiska Stiftelsen har tecknat ett antal s.k. igångsättningsavtal. Dessa avtal har kort löptid och syftar till att skapa förutsättningar för lång- siktiga forskningsprogram. Igångsättningsavtalen reglerar inte vad som skall gälla angående ägande- och nyttjanderätt respektive sekretess och publicering. Däremot anger igångsättningsavtalen att Strategiska Stift- elsen vid tecknande av programavtal kommer att fordra att dessa frågor regleras i enlighet med vad som framgår av PM som bilagts igångsätt- ningsavtalet.

Av nämnda PM framgår bl.a. att: — resultat så snart som möjligt skall publiceras i vetenskapliga tidskrifter med refereesystem och internationell spridning eller ges offentlighet på annat

motsvarande sätt — resultat skall patentskyddas där så är möjligt och att publicering av sådana resultat får anstå intill dess patentlagen stadgar offentliggörande av sålunda patentsökta resultat — frågor rörande ägande- och nyttjanderätt skall regleras mellan berörda parter — regleringen av ägande- och nyttjanderätt skall godkännas av Strategiska Stiftelsen.

7.3 .9 EUs standardavtal

EUs standardavtal reglerar på ett uttömmande och detalj rikt sätt vad som gäller i förhållande till Kommissionen angående ägande- och nyttjande— rätt till resultat som framkommer inom EUs FoU-projekt. Av avtalet

framgår även vad som gäller angående publicering och sekretess av sådana resultat.

Avtalet är konstruerat på så sätt att dess regler är bindande för de parter som ingår i projektarbetet, och dessa får inte sinsemellan träffa avtal som innebär att minimireglema inte kan uppfyllas. Detta innebär att parterna vid tecknande av andra avtal sinsemellan eller med annan alltid måste förbehålla rätten enligt standardavtalet.

Vid fördelning av rättigheter laborerar standardavtalet med ett stort antal parametrar. Dessa framgår av bifogad tablå .

I princip innebär avtalet att äganderätten till så kallad Bakgrunds- och Projektresultat inte påverkas av avtalet men att deltagande parter inklusive högskolan måste tillse att resultaten kan spridas enligt det schema som anges i den bifogade tablån (TABLE 1)..

Vad gäller publicering och sekretess av resultat överlåter avtalet i princip åt stödmottagama att träffa överenskommelse om vad som där- vid skall gälla. I avtalet anges att samtliga rapporter förutom vissa an- givna skall förbli hemliga. Innebörden av denna skrivning torde vara att rapporter m.m. som huvudregel skall hemlighållas men att Kommis- sionen på i avtalet närmare angivet sätt får sprida dem.

I vilken män eller omfattning stödmottagande parter har rätt att pub- licera resultaten alternativt är tvungna att hemlighålla dem framgår inte av standardavtalet. I praktiken hanterar parterna denna fråga enligt eget gottfinnande och reglerar i förekommande fall förhållandet i separata avtal, s.k. konsortialavtal.

TABLE l

FOR R&D

IPR LICENCES AND USER RIGHTS

FOREGROUND

(Necessary for EU project)

EU/Associated States

Other States

Contractors in

, Royalty free same pr0jecl

Royalty free

Associated contractors

in same project Royalty free

Complementary

Royalty free contractors Royalty free

RTD underalakings in same EU RTD programme

Transfer

RTD undertakings in related EU RTD programme

Transfer

RTD undertakings (necessary for own RTD in related fields)

I Favourahle

Any legal entity

CEC (JRC)

grounds for objection: major business interests grounds for objection: business interests

if contractors agree to associated contracor access only no adequale exploitation/commercialisation

Royalty free

_.va

BACKGROUND

(Necessary för EU project)

PSU/Associated States

Transfer

Favourable 1'2

Transfer

Favourabl e "

Favourable2

EU/Associaled States

m

FOREGROUND

”

FOR EXPLOITATION

BAC KGROUND (Necessary for Foreground)

KSU/Associated States

" Royalty free Royalty free m

- Favourable 3 Transfer Royalty free M

Favourable ]

Commercial

punoräamd röj MessaaaN

5 Where JRC participants as a Contractor, it has the same rights as Contractors set out in line l above Note: Royalty free - no cost and against no conditions

Transfer conditions - value lower than favourable conditions. Favourable conditions— preferential to commercial conditions (open market payment and other conditions)

mer 014 (13 röj bessaaaN

1.4

Commercial "4

_

Royalty free m

M

Commercial 2

. 2 Commercral

normally the cost of making the rights available

Med hänsyn till att standardavtalet förutser att de samarbetande stödmot- tagama även tecknat konsortialavtal som reglerar parternas rätts- förhållanden på ett till standardavtalet kompletterande sätt är det även nödvändigt att studera dessa avtal för att i de särskilda fallen förstå vad som fullt ut gäller angående ägande- och nyttjanderätt respektive pub- licering och sekretess.

7.3. 10 Näringslivet

Näringslivets stöd dikteras av de villkor som anges genom avtal och övriga överenskommelser med stödmottagaren. Aven om det inte finns någon gemensam policy för industrin så kan följande typavtal urskiljas.

Donationer

Donationer ges normalt utan annat förbehåll än att pengarna skall användas för visst forskningsändamål. Av avtalen framgår inte hur resultaten skall förvaltas med avseende på ägande- och nyttjanderätt eller publicering och sekretess. Detta torde innebära att högskolan i för- hållande till donatorn fritt förfogar över resultaten och själv råder över hur resultaten skall hanteras.

Uppdragsforskning

Vid uppdragsforskning lämnar industriföretaget ett uppdrag åt högskolan att utföra viss närmare angiven forskning, ibland att lösa en viss uppgift. Ersättning härför utgår till högskolan. I princip betalar industriföretaget full ersättning för de kostnader och påslag som högskolan enligt sina normer har att fakturera vid uppdragsforskning. Mot bakgrund härav är det naturligt att industriföretaget förvärvar omfattande rättigheter till de resultat som framkommer till följd av uppdragsforskning.

Gränsen mellan ren uppdragsforskning, dvs. de fall där industriparten faktiskt betalar fullt ut för uppdragets kostnader inklusive påslag, och de fall där forskningen samfinansieras med högskolan eller annan finansiär är inte tydlig.

Fastän viss forskning betecknas som uppdragsforskning kan därför ett sådant avtal innehålla inslag som innebär att industrin inte erhåller äganderätten eller omfattande nyttjanderätt till resultaten utan att träffa separat avtal med högskolan och/eller de forskare som skall utföra

uppdraget. De regler som därvid används redovisas i punkten sam- finansiering eller samarbete, som följer.

Samjinansiering eller samarbete

I detta fall skapar deltagande parter ett projekt varvid samtliga deltagare kan vara finansiärer av verksamheten. Inte sällan går delfinansieringen till på så sätt att industriföretaget med kontanta medel eller genom naturainsatser i förrn av eget arbete svarar för sin del av kostnaderna, medan högskolan finansierar sin del av kostnaderna med finansiell hjälp av de statliga stödorgan eller andra organisationer som finansierar denna typ av verksamhet. Stödnivån till högskolan varierar och dikteras främst av EUs statsstödsregler.

I dessa avtal anges i vilken omfattning och på vilka villkor industri- parten har rätt till forskningsresultaten. Dessutom regleras vad som skall gälla angående publicering och sekretess.

7.4 Probleminventering

Det förekommer ett stort antal aktörer som finansierar F oU-verksam- heten vid högskolor. De ställer av naturliga skäl olika krav på hur framkomna resultat skall hanteras vad avser ägande- och nyttjanderätt samt publicering och sekretess.

En avgörande skillnad föreligger mellan näringslivets villkor och statens villkor vad gäller rätt till resultat och publiceringen av dem.

Medan näringslivet önskar förvärva omfattande rätt till resultaten och även vid behov hemlighålla dem som know-how, är statens intresse ofta inriktat på att resultaten skall spridas och göras allmänt tillgängliga.

De statliga finansiärernas synsätt skiljer sig emellertid åt även sinsemellan. Vissa organisationer är främmande för att resultaten skydd- as genom immaterialrätt medan andra accepterar detta. Skälet till de olika synsätten kan vara att de olika organisationerna har att stödja olika typer av forskning och även har olika syften för sin verksamhet.

Sålunda önskar vissa organisationer att stödja sådan FoU som ligger nära industriell tillämpning, medan andra ser som sin huvuduppgift att stödja grundforskning.

Även om det finns någorlunda accepterade definitioner av begreppen "grundforskning", "industriell grundforskning" och "tillämpad forskning"

är det i praktiken inte lätt att bedriva F oU som strikt håller sig inom en av dessa definitioner. Därav följer att resultat av grundforskning kan vara reglerade på ett sådant sätt att resultatens ägare endast i begränsad omfattning råder över resultaten. Vid en senare finansieringsfas kan alltså inte rättsinnehavaren av sådana resultat utan konflikt med tidigare tecknade avtal tillmötesgå den senare finansiärens berättigade intresse att förvärva omfattande rätt till resultaten.

I vissa fall förekommer det att ett och samma projekt stöds av flera finansiärer. I sådana fall blir avtalssituationen svårbemästrad för mottagaren om de olika finansiärerna ställer krav som inte är förenliga med varandra. Sålunda kan det konstateras att EUs stödregler är mer långtgående än våra nationella stödorgans vad gäller reglering av hur rättigheterna skall hanteras. Med hänsyn till att EUs regler normalt inte är möjliga att påverka härvidlag är det nödvändigt att de svenska stödreglerna utformas på ett sådant sätt att de åtminstone inte blockerar för stödmottagama att uppfylla EUs regelsystem.

En ur avtalssynpunkt komplicerande omständighet i sammanhanget är att det finansiella stödet ges till respektive högskola, medan rättig- heterna till de resultat som framkommer normalt innehas av den forskare som utfört arbetet. I detta sammanhang görs inte någon skillnad beroende på om resultaten är en patenterbar uppfinning, ett upphovs- rättsligt skyddat alster eller föremål för annat immaterialrättsligt skydd eller en företagshemlighet.

ellr—rl rna-r

— +, I-r..la'lrir-u - att.

8. Sekretess och forskning

8.1. Allmänna rättsliga förutsättningar

För myndigheter och deras anställda och uppdragstagare gäller i princip offentlighet. I regeringsformen garanteras yttrandefrihet. Den gäller även befattningshavare vid statliga och kommunala myndigheter och således även anställda och uppdragstagare vid universitet och högskolor. Ytt— randefriheten för anställda och uppdragstagare vid myndigheter kan endast begränsas till följd av bestämmelser i sekretesslagen eller för- fattning till vilken denna hänvisar eller i den av regeringen utfärdade sekretessförordningen. En myndighet kan därför inte på egen hand genom interna instruktioner, tystnadspliktsförbindelser eller avtal inskränka anställdas och uppdragstagares grundlagsfästa yttrandefrihet. I sekretesslagen anges särskilt skyddsvärda intressen.

Yttrandefriheten innebär att anställda och uppdragstagare hos en myndighet fritt kan lämna uppgifter till utomstående — om uppgifterna inte omfattas av sekretess. Yttrandefriheten kompletteras med den i tryckfrihetsförordningen fastlagda rätten för allmänheten att ta del av myndighetens allmänna handlingar. För att en handling skall vara allmän krävs att den skall vara inkommen till myndighet eller där upprättad. Bestämmelser härom finns i tryckfrihetsförordningen.

Vad som avses med inkommen handling vållar sällan tolknings- problem. Begreppet upprättad handling kan vara svårare att avgränsa. Härmed avses i princip handlingar i avslutade ärenden samt såvitt gäller handlingar, som inte tillhör ett ärende, handlingar som erhållit sin slutliga utformning. Härutöver är bl.a. expedierade handlingar att anse som upprättade. Myndighetens handlingar i pågående ärenden, s.k. minnesanteckningar eller mellanprodukter, är inte att anse som upprättade handlingar och utgör därför inte heller allmänna handlingar. De är arbetshandlingar i vilka allmänheten inte har rätt till insyn. Arbetshandlingar omfattas av tystnadsplikt endast om de innehåller sekretesskyddade uppgifter. Ur denna synvinkel föreligger ingen skillnad mellan allmänna handlingar och arbetshandlingar.

Då det gäller material i pågående forskningsprojekt torde ligga när— mast till hands att anse sådan information som arbetsmaterial och att

allmänna handlingar endast utgörs av inkomna handlingar, expedierade handlingar, slutliga produkter såsom rapporter o.dyl. samt i samband med slutrapporten av myndigheten omhändertagna handlingar. Även om mängden allmänna handlingar i ett forskningsproj ekt kan vara begränsad så bör erinras om att även övrig information omfattas av yttrandefrihet om uppgifterna inte är sekretesskyddade. Arbetshandlingar, som ej omfattas av sekretess, får således lämnas ut, även om det inte föreligger en skyldighet att göra detta.

Insynen i allmänna handlingar får begränsas endast genom särskild lag varvid avses sekretesslagen och annan författning till vilken denna hänvisar. I 2 kap 1 & tryckfrihetsförordningen anges för vilka syften insynen i allmänna handlingar får begränsas. Hit hör inte forskningen som sådan. Däremot kan handlingar och uppgifter som rör forskning sekretessbeläggas i andra syften. Såvitt nu är i fråga gäller att begränsning av allmänna handlingars offentlighet kan göras för att tillgodose behovet av skydd för enskilds ekonomiska intresse. Med enskild avses i detta sammanhang såväl fysiska personer som juridiska personer såsom företag m.fl. I fråga om offentlighet och sekretess likställs i princip utländsk myndighet eller juridisk person med svensk enskild person. Det bör i sammanhanget särskilt understrykas att det inte finns någon generell möjlighet att sekretessbelägga forskning i annan mån än detta följer av något i tryckfrihetsförordningen angivet skydds- intresse såsom rikets säkerhet eller skyddet för enskilds ekonomiska intressen.

8.2. Sekretess vid forskningsstöd

Sekretess gäller under vissa förutsättningar i statlig myndighets stöd— verksamhet. Denna sekretess regleras i 8 kap 6 & sekretesslagen som har följande lydelse:

”Sekretess gäller, i den utsträckning regeringen föreskriver det, i statlig myndighets verksamhet, som består i utredning, planering, prisreglering, tillståndsgivning, tillsyn eller stödverksamhet med avseende på produktion, handel, transportverksamhet eller näringslivet i övrigt, för uppgift om

1. enskilds affars- eller driftförhållanden, uppfinningar eller forskningsresultat, om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs,

2. andra ekonomiska eller personliga förhållanden för den som har trätt i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som är föremål för myndig- hetens verksamhet.

Sekretess gäller, i den mån riksdagen godkänt avtal härom med främmande stat eller mellanfolklig organisation, hos myndighet i verksamhet, som avses i första stycket, för uppgift om enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden som myndigheten förfogar över på grund av avtalet. Föreskrifterna i 14 kap. 1 — 3 && får inte i fråga om denna sekretess tillämpas i strid med avtalet.

Regeringen kan för särskilt fall förordna om undantag från sekretess som har föreskrivits med stöd av första stycket 1, om den finner det vara av vikt att uppgiften lämnas.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år."

Sekretess gäller som synes endast i den utsträckning som regeringen föreskrivit det. Sådana föreskrifter meddelas av regeringen i sekretess- förordningen. I en bilaga till denna anges att sådan sekretess gäller bl.a. i stödverksamhet hos NUTEK och forskningsråden.

8.3 Sekretess i uppdragsforskning I 8 kap 9 & stadgas följande:

"Sekretess gäller hos myndighet för uppgift som avser provning, bestämning av egenskaper eller myckenhet, värdering, vetenskaplig, teknisk, ekonomisk eller statistisk undersökning eller annat sådant uppdrag som myndigheten utför för enskilds räkning, om det måste antas att uppdraget har lämnats under förutsättning att uppgiften inte röjs". Regeringen kan för särskilt fall förordna om undantag från sekretessen, om den finner det vara av vikt att uppgiften lämnas.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år. Hos högskoleenhet gäller sekretessen dock i högst tio år. Hos patent- och registreringsverket gäller sekretessen i högst femtio år."

Denna bestämmelse i sekretesslagen reglerar således sekretessen för uppdragsforskning. Bestämmelsen tar i första hand sikte på att skydda uppdragsgivarens ekonomiska förhållanden men den är avfattad så att den ger också skydd för tredje man både när det gäller personliga och ekonomiska förhållanden. Sekretessen är ofta en förutsättning för att enskilda skall anlita en myndighet eftersom de vanligen önskar att få samma sekretesskydd som de skulle få hos en privat forsknings- institution. Allmänhetens legitima intresse av insyn i verksamheten hos en uppdragsmyndighet är i regel obetydligt. Av denna anledning före- ligger sekretess oavsett om ett utlämnande av uppgift kan medföra skada eller ej. Som förutsättning för sekretessen gäller dock att det måste antas att uppdraget har lämnats under förutsättning av sekretess.

Vid riksdagsbehandlingen av förslaget till ny sekretesslag anfördes bl.a. följande: "De forskningsuppdrag som universitet och högskolor er-

håller från enskilda får enligt utskottets uppfattning anses vara ett viktigt led i vetenskaplig utveckling med hänsyn till den stimulans och de resurser som på detta sätt kommer forskningen tillgodo. Eftersom upp- dragsforskning i många fall går ut på att vidareutveckla uppdragsgiv— arens produkter kan det vara naturligt om denne inte alltid vill bringa uppdraget eller forskningsresultatet till offentligheten. Sekretess kan därför vara förutsättning för att uppdraget skall ges till en forskare eller forskningslag vid en offentlig undervisningsanstalt."

Med stöd av 8 kap 9 € har förutom sedvanliga forskningsuppdrag även ansetts föreligga sekretess för uppgifter som lämnas från företag till högskoleinstitution för att ligga till grund för examensarbete som hade intressen även för företaget. Av utredning i målet framgick att ifrågavarande uppgifter inte kunde antas ha blivit lämnade annat än under förutsättning av sekretess.

Bestämmelsen i 8 kap 9 & innebär att vederbörande högskola eller institution har att iaktta sekretess i uppdragsforskning om det inte över- enskommits att uppgifterna får publiceras eller uppdragsgivaren eljest medger att uppgifterna lämnas ut.

8.4. Vissa andra sekretessbestämmelser

Andra bestämmelser i sekretesslagen som i sammanhanget kan vara av intresse att nämna är följande:

Enligt 8 kap 10 & sekretesslagen gäller sekretess hos myndighet för uppgift om affärs- eller driftförhållanden för enskild, som i andra fall än som avses i 8 kap 8 & (gäller upplåningsverksamhet) och 9 5 trätt i affärsförbindelser med myndighet, om det av särskild anledning kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs. Denna bestämmelse är avsedd att tillgodose den enskilda partens intresse av sekretess i affärsförbindelser mellan det allmänna och privata företag. Huruvida sekretessen även skulle kunna täcka uppgifter som utväxlas i ett gemen— samt forskningsprojekt är mera tveksamt. Såvitt bekant finns inga rätts- fall som anger att så skulle vara fallet. Sekretessen gäller endast om det av särskild anledning kan antas att den enskilde parten lider skada om uppgiften röjs. Denna bestämmelse innebär inte att sekretess automatiskt råder för uppgifter i t.ex. ett forskningsprojekt därför att parterna träffat avtal härom. I motsats till vad som gäller vid uppdragsforskning är det således inte fråga om en absolut sekretess utan sekretess gäller endast om det finns särskild anledning att anta att ett röjande skulle föranleda

skada för den enskilde parten.

Vidare bör även nämnas i 1 kap 12 Ej vari föreskrivs att i fråga om företagshemligheter finns tystnadspliktsbestämmelser utöver bestämmel- ser som gäller enligt sekretesslagen. Härmed åsyftas bestämmelserna i lagen (l990:409) om skydd för företagshemligheter. I 7 & nämnda lag föreskrivs att en arbetstagare som uppsåtligen eller av oaktsamhet röjer eller utnyttjar en företagshemlighet (hit räknas även forskningsresultat) hos arbetsgivaren som han fått del av i sin anställning under sådana för- hållanden att han insåg eller bort inse att han inte fick avslöja den skall ersätta den skada som uppkommit genom hans förfarande. Bestämmel- serna i lagen om företagshemligheter och i 1 kap 12 & sekretesslagen bör med hänsyn till de motivuttalanden som ligger till grund för 1 kap 12 & jämföras med innehållet i 6 kap 1 & sekretesslagen, som gäller sekretess för uppgift i myndighets affärsverksamhet för uppgift om myn- dighetens drift- och affärsförhållanden om det kan antas att någon som driver likartad rörelse gynnas på myndighetens bekostnad om uppgiften röjs. Sistnämnda bestämmelse är således tillkommen för att skydda myn- digheternas affärsverksamhet.

Slutligen bör nämnas 8 kap 13 & sekretesslagen som innehåller en bestämmelse om skydd för uppfinningar eller företagshemligheter i sam- band med ansökan om patent. Sekretessen gäller i sådana ansöknings- ärenden och hembudsärenden enligt lagstiftningen om arbetsgivarens rätt till arbetstagares uppfinningar. Det finns således inte någon generell sekretess för uppfinningar.

| 1 | '|||' " ' |I |l' | _ ' ' " . ' '... _' 1 . l.. ' * _|—| | |1 n 53... . ' .. lf" '. ' '. _ . ' " * '. '.'- || _| " |' ".*f . | | ' ' | ;”:w ""'-|- | | ..... " —. _, - ;—..| '—_||' '_..... || __ .| "|.- ..|_... "I" ' | . -. "j'" ||| " 1 ' — . l'.'.| '.-.-.""|' '4'.."' " -|.. ' ' _ | ' .. | — '. "" ' .-|. . |. ",,| |"' _l.__—1 1 |. |. |' | ." ' |f' r: '. "" f. a'

I';|| -' || _ ' '_' || .""l'—-' || |”. .; .. ._.| ; ”Hbl"!

_. . _ . _ |. '. . - nattinatt-rad ' f ' '.' '|'..' T'll|||": " " —'—— ..l "'|'-| " -.-|_'—'|_ . . | . _ IQ '. | . .. . "_ Vf ' F ' r.| ||| ' |||v'" . _ '. " ”_l | ' _ I" II |||. ' ll _ l . | . ||. | .. .. — . ”_| .-. . . . ' q|| . __ .. LI ji. ' | ' | | '| — | 1 F- | ' |"' || .. . _ l.|* l .. _ .l. . ' .. _. 't.- . _ | . _ ' — ' |. -,_||'' | .. | _ — .. | ||. ' _ | | ..' I pl; |, J. |_ l l l a || | | " ' l .. l lh | |- | | | | -|| || |||| _ || . t' _ | | | || . | '." _ |.| _ .. . _J ' ||. |'| ' _ ' _ | 1 _ l I | ' l : . i . . . ' . ff _ ... . . — | ' n' — | _— ' " I II ' |- . .' |," . . . . . - | — | 1 ' ' .. . .T" 1: | —_. .; . . . | ' ' ' -. __... .. . __ |-' . _ |. I .. _ l_'l ( . . . . .

9. Anställdas bisysslor

Anställdas bisysslor regleras dels i författning, dels i kollektivavtal. En allmän bestämmelse om förbud för anställda vid statliga myndigheter att utöva s.k. förtroendeskadliga bisysslor finns i 7 5 lagen (19942260) om offentlig anställning. Den skall ses mot bakgrund av objektivitets- principen i 1 kap. 9 & regeringsformen. Den har också samband med reglerna om jäv i 11 och 12 åå förvaltningslagen (1986:223).

Enligt 7 5 lagen om offentlig anställning får en arbetstagare inte ha någon anställning eller något uppdrag eller utöva någon verksamhet som kan rubba förtroendet för hans eller någon annan arbetstagares opartiskhet i arbetet eller som kan skada myndighetens anseende.

Av förarbetena till regeln (prop. l970:72 s. 75 f.) framgår bl.a. följande. Förbudet mot bisysslor avser alla slags tillfälliga eller permanenta sysslor vid sidan av arbetstagarens anställning. Vid prövningen av risken för förtroendeskada skall hänsyn tas till omfatt- ningen av arbetstagarens bisysslor och till om bisysslan berör myndig- hetens arbetsområde. Fackliga förtroendeuppdrag, politiska och andra ideella förtroendeuppdrag samt statliga och kommunala uppdrag torde sällan omfattas av förbudet.

Enligt 11 & anställningsförordningen (1994z373) skall en myndighet informera sina arbetstagare om vilka bisysslor som enligt myndighetens bedömning inte är förenliga med 7 5 lagen om offentlig anställning. Enligt 12 & samma förordning skall myndigheten på begäran av en arbetstagare lämna ett skriftligt besked huruvida en bisyssla enligt myndighetens bedömning är förenlig med nämnda lagregel. Beskedet får överklagas till regeringen. I fråga om högskolerektorer är det emellertid regeringen som ger beskedet.

I 3 kap 7 & högskolelagen (1992zl434) finns en särskild regel om vissa bisysslor som högskolelärare kan ha. I bestämmelsen, som alltså inte avser högskolerektorer, behandlas sådana bisysslor som avser forsk- ning och utvecklingsarbete inom tjänstens ämnesområde, s.k. ämnes- bundna FoU-bisysslor. Enligt bestämmelsen, som i förhållande till 7 5 lagen om offentlig anställning utvidgar rätten att utöva ämnesbundna FoU-bisysslor, får en högskolelärare utöva sådana bisysslor, om läraren

inte därigenom skadar allmänhetens förtroende för högskolan; bisyss- loma skall dessutom hållas klart åtskilda från lärarens tjänsteutövning.

Av förarbetena till bestämmelsen (prop. 1985/86:11 s.11 f.) framgår följande: Innehav av sådana bisysslor som får till följd att någon annan arbetstagare vid högskolan drabbas av jäv får antas skada förtroendet för högskolan. Vid bedömningen av om en viss bisyssla skadar förtroendet för högskolan måste särskild hänsyn tas till om bisysslan innefattar ett stort ekonomiskt engagemang för läraren. Om en lärare har ett avgörande inflytande över en rörelse som bedriver verksamhet inom hans institutions ämnesområde, är risken för att förtroendet för högskolan skall skadas påtaglig. Även lärarens tjänsteställning måste beaktas. Sålunda är sannolikheten större för att en bisyssla skall medföra förtroendeskada om läraren genom sin ställning har ett stort inflytande över verksamheten inom högskolan. Också det förhållandet att ett betydande antal av lärarna vid en institution genom bisysslor har ett gemensamt ekonomiskt engagemang utanför högskolan kan i vissa fall, även om inte någon av lärarna intar en ledande ställning vid institutionen, tänkas ge upphov till misstanke om att detta engagemang får påverka inriktningen av verksamheten vid institutionen. Lärarnas bisysslor bör i sådana fall vara otillåtna.

Enligt 4 kap. 23 & högskoleförordningen (1993:100) skall högskolan på lämpligt sätt informera lärare om vilka bisysslor eller slag av bisysslor som inte kan anses förenliga med 3 kap. 7 & högskolelagen.

Enligt 5 & 2 mom. avtalet för tjänster inom högskolan (ATH) får arbetstagare vid myndighet som bedriver affärs— eller uppdrags— verksamhet inte utan arbetsgivarens tillstånd inneha anställning eller uppdrag hos, ha del i eller driva företag inom området för denna verksamhet och inte heller i övrigt i förvärvssyfte utöva verksamhet som berör nämnda område (s.k. konkurrensbisysslor). Arbetsgivarens tillstånd lämnas av regeringen. Regeln i ATH gäller inte för anställda som omfattas av det nya chefsavtalet, som har ersatt avtalet om upphörande av chefslöneavtalet m.m.

Av allmänna arbetsrättsliga principer följer att en arbetstagare inte får utöva bisysslor i sådan omfattning att detta hindrar honom från att fullgöra sitt arbete (s.k. arbetshindrande bisysslor). Detta gäller naturligtvis oavsett huruvida bisyssloma hör till någon av de kategorier som nämnts ovan. Problemen med arbetshindrande bisysslor torde vara särskilt aktuella när arbetstagarna vid sidan av sina anställningar driver

egna företag; engagemanget för företaget kan inverka på möjligheterna att göra ett fullgott arbete.

Respektive högskolas ledning ansvarar för att det följs upp i vilken utsträckning de anställda utövar bisysslor samt hur dessa inverkar på verksamheten vid högskolan. Frågan blir då hur ledningen skall skaffa sig information om vilka bisysslor som förekommer. En lärare i vars tjänst kan ingå forskning är enligt 4 kap 24 & högskoleförordningen skyldig att underrätta högskolan om sina bisysslor av nämnvärd omfattning och varaktighet inom tjänstens ämnesområde. Beträffande övriga anställda — utom dem som omfattas av chefsavtalet — och övriga bisysslor är 5 5 1 mom. ATH av intresse. Enligt den regeln gäller att en arbetstagare är skyldig att på anfordran lämna uppgift till arbetsgivaren huruvida och i vilken omfattning han innehar bisysslor; uppgift om bisysslor får dock avkrävas arbetstagaren endast om arbetsgivaren finner anledning därtill med hänsyn till hans sätt att utöva tjänsten. Beträffande dem som omfattas av chefsavtalet gäller i stället enligt 3.2 i det avtalet att de är skyldiga att lämna uppgift till arbetsgivaren huruvida och i vilken omfattning de innehar eller avser att äta sig bisysslor. I fråga om högskolerektorer lämnas uppgiften till regeringen.

Om ledningen blir varse att en anställd utövar en otillåten bisyssla bör i första hand rättelse åstadkommas genom samtal och rådgivning, se prop. 1985/86:11 s. 12. Skulle detta inte hjälpa och bisysslan är arbets- hindrande, kan ledningen enligt 5 5 1 mom. ATH och 3.2 chefsavtalet ålägga den anställde att helt eller delvis upphöra med bisysslan. Disciplinansvar enligt 14 & lagen om offentlig anställning kan också bli aktuellt liksom — i allvarliga fall — uppsägning eller avskedande.

Närmare information om bisysslor finns i SAV Cirk. 1990 A7 med tillägg 1993 A1.

Riksrevisionsverket har i en effektivitetsrevision granskat bisysslor vid universitet och högskolor (RRV 1995145).

' . 'ful | mau '. lill; git-11.52 ' .iurrlmr.

F—H' ' ha ' '" "i |:- nur-t.?- lr Elteam.» N|.-||| f. " 'I"' ..'J' ? .|..

10. Tidigare statliga utredningar

Nedan finns mycket korta sammanfattningar av ett antal statliga (eller motsvarande) utredningar som har relevans för utredningens proble- matik. Utredningen är ej uttömmande.

Vägar till ökad välfärd, Ds Ju I979.'1

Uppgiften för delegationen var att förutsättningslöst bedöma utveck- lingsbetingelsema för det svenska näringslivet. Man skulle kartlägga hur konkurrenskraftigt och känsligt svenskt näringsliv är i förhållande till omvärlden.

Den huvudsakliga slutsatsen är att det svenska näringslivets framtida utveckling beror i större grad på den allmänna politiska och sociala miljön än på specifika näringspolitiska insatser. Kostnadsnivån per producerad enhet skall vara i paritet med våra viktigaste kon- kurrentländer. Det skall finnas motivation och tillräckliga ekonomiska incitament för arbete, utbildning, initiativ och förnyelse. Kravet på ökad kompetens finns inom alla områden, vilket ställer stora krav på utbild- ningssystemet. Dessutom behövs en viss grad av stabilitet i de allmänna spelreglerna i samhället.

Högskolan i FoU-samverkan, SOU 1980:46

1 uppdraget ingick att belysa olika aspekter av samverkan mellan hög- skolan å ena sidan och företag, myndigheter, organisationer och forsk- ningsråd å den andra sidan. Utredningen betonar att en ökad samverkan inte får ske på bekostnad av högskolans traditionella uppgifter och att det skall finnas en balans mellan inomvetenskapligt motiverad forskning och den forskning som fyller ett visst behov från samhället i övrigt. För ett forskningsprojekt med fler intressenter än högskolan föreslås att projektet bedöms av den centrala organisationen inom högskolan. Om annan offentlig intressent är inblandad i forskningsprojektet föreslås att denna organisation behandlar ärendet internt. Högskolan skall enligt utredningen få större resurser i form av t.ex. personella förstärkningar

för att kunna behandla dessa typer av projekt. Man föreslår att en utredning tillsätts som skall behandla hur finansiering från näringslivet skall ske i dessa fall. Anställda inom högskolan skall också kunna engagera sig i verksamhet inom näringslivet eller annan organisation. Samtidigt föreslår man en striktare kontroll av bisyssleverksamhet.

Innovationspolitikför tillväxt, Ds 1981:18

Avsikten med arbetsgruppens tillsättandevar att utforma en svensk innovationspolitik. Redan tidigare hade länder som USA, Storbritannien, Holland och Frankrike utarbetat en sådan politik. Tiden var knapp och man skulle koncentrera sig på att presentera en helhetssyn på området. Industridepartementet, som tillsatte utredningen, ville få en analys av de viktigaste åtgärderna för en sådan politik och förslag på ett antal konkreta åtgärder.

1 utvärderingen konstaterade utredningen att Sveriges innovations— förmåga är en mycket viktig del av landets konkurrensförmåga och därmed dess allmänna välstånd. Man skall vara väl medveten om att innovationspolitiken måste vara långsiktig och att man inte kan få snabba resultat. Innvationsprocesser är till sin natur en osäker verksamhet. Det finns dessutom inga generella metoder för en utvärdering av dem. Det finns idag mängder av goda idéer som antingen läggs ned eller kommer i fel miljö. Bland föreslagna åtgärder finns skattemässiga förändringar för att stärka innovationsprocessema, införande av ett investeringsbolag för nyföretagande, bildande av en småföretagarbörs, försök med ett innovationscentrum som skall underlätta avknoppning av idéer som kan drivas vidare i företagsform.

IVA om samspelet näringsliv—högskola, IVA meddelande 260 (1989)

Företrädare för företag av olika storlek och representanter från hög— skolan deltog i en symposieserie angående samverkan högskola—närings— liv. Arrangemanget skedde på uppdrag av industridepartementet. Vid sammankomsterna diskuterades ett antal delfrågor. Här redovisas några av dessa.

Man fann att samverkan måste utvecklas långsiktigt för att lyckas. Den främsta samverkansmekanismen är personkontakter och person- rörlighet inom och mellan organisationer. Eftersom svenskt högskole- väsen har begränsade resurser skall högskolan koncentrera sig på

forskning inom grundläggande områden som ger förutsättningar för många industriella tillämpningsområden. Samtidigt påpekar man att det är angeläget att finna nya forskningsområden som kan vara intressanta för svensk industri. På dessa nya forskningsområden rekommenderar man samverkansprojekt som i stor utsträckning finansieras via stiftelser och tillsammans med näringslivet.

Drivkrafter för produktivitet och välstånd, SOU I 991 .'82

Bakgrunden till utredningen var Sveriges försämrade produktivitets- utveckling och regeringen ville få underlag för en politik som skulle främja tillväxt i ekonomin. Delegationen konstaterade att produktivitets- tillväxten i Sverige var den snabbaste i världen under första delen av 1900-talet. Tillväxten fortsatte sedan på en hög nivå under 50- och 60-talen även om det då fanns vissa länder som hade än högre tillväxt. Under 70- och 80-talen vändes utvecklingen kraftigt och landet fick en klar försämring av tillväxten i jämförelse med andra västeuropeiska länder. Viktiga orsaker till detta var att stabiliseringspolitiken ledde till en minskad vilja till förändring. Samtidigt skedde en försvagning av drivkrafterna för kapitalbildning i svensk ekonomi. De viktigaste åtgärderna för att komma till rätta med problemet var enligt utredningen att stärka motivationen för förnyelse och kompetenshöjning, samtidigt som omvandlingstrycket i den svenska ekonomin behövde höjas.

Vägledning för stiftandeprocesser inom universitet och högskole- området, RRV 1993

Som ett led i strävan att öka kunskapsflödet och samarbetet mellan högskola och näringsliv hade den dåvarande regeringen föreslagit att holdingbolag skulle få bildas vid vissa lärosäten. Holdingbolagen skulle få en möjlighet att äga bolag för forskning. RRV har i denna utredning behandlat bolagsforrnen. Utgångspunkten enligt RRV skall vara att projekten, som kommer att vara dotterbolag till holdingbolaget, skall ha nått en viss konkretitionsgrad och ha en kommersiell tillämpning. Projekten bör enligt organisationen dessutom ha en extern finansiering för att ett bolag skall kunna bildas kring projektet. Detta bolag, projektbolaget, skall vara tidsbegränsat. När det uppnått sina utvecklingssyften skall det säljas till privat intressent. Ägare till holdingbolagen skall vara staten.

University—Industry relationships, RUT—93

Utredningen är en uppföljning av 1993 års universitets- och högskolre- forrn. I rapporten behandlas områden som samverkansformema mellan näringsliv och högskola i Sverige. Detta relateras till det system som finns i England.

Rapporten kommer med ett antal rekommendationer, däribland att en utredning om lärarundantaget bör göras. Man föreslår vidare att externa medel som tillförs forskning och undervisning inom ett visst område skall godkännas av högskolans centrala organisation. En utredning behöver göras för att undersöka i viken grad högskolan kan medverka i forsknings- och utvecklingsprojekt som har potential att kommersialiseras. Universiteten rekommenderas att definera den huvudsakliga verksamhet som kontaktsekretariaten skall ha. Utvärderingar av deras verksamhet bör ske med syfte att förbättra och underlätta kommande prioritering.

Innovationer för Sverige, SOU 1993:84

"Innovationer för Sverige" beskriver hur svår innovationsverksamheten är. Utredningen är mycket noga med att det handlar om just innova- tionsverksamhet och inte en enstaka innovationsprocess. Eftersom verksamheten består av en rad unika händelser i förverkligandet av en idé är det omöjligt att lägga fast en entydig och enkel innovations- process. Bakom innovationsverksamheten finns istället en mångfald faktorer. En sådan faktor är de inblandades personliga egenskaper och relationer. Det allmänna samhällsekonomiska klimatet är även av betydelse och verksamheten gynnas av ekonomisk stabilitet som t. ex. låg ränta, låg inflation och väl fungerande marknader. Av de ekonomiska förslagen kan nämnas: — Förändringar av skattesystemet för att gynna innovationsverksamhet. — Bildandet av en speciell organisation, ett innovationscentrum, som kan gå in i tidiga stadier av innovationsverksamheten. Organisationen skall kunna satsa på idéer som befinner sig på ett tidigt utvecklings- stadium och där syfte att arbetet skall vara att uppfylla konkreta kundkrav. Innovationscentrum föreslås kunna använda 100 miljoner kronor/år.

Bland förslagen i syfte att förbättra det psykologiska innovationsklimatet märks:

— Det skall finnas samma möjligheter till avknoppning från existerande företag som det finns för avknoppningsföretag från högskolan.

— Adjungerade uppfinnare knyts till universitet och högskolor för att tjäna som högskolans inspirationskällor. Dessutom utvecklas uppfinnaren själv och statusen höjs för uppfinnarna, anser utredningen.

Statliga och kommunala stiftelser, Ds I995.'62

Under den förra mandatperioden inrättades stiftelser med medel från avvecklingen av löntagarfonderna. Sammanlagt bildades elva stiftelser genom detta förfarande. Genom att resurserna placerades i stiftelser kan riksdagen efter bildandet inte styra hur de skall användas. I denna utredning behandlas allmänhetens inflytande över dessa stiftelser. I promemorian föreslås särskilda bestämmelser om ändring, upphävande eller åsidosättande i särskilda fall av föreskrifter i stiftelseförordnanden för stiftelser som bildats av staten, en kommun, ett landsting eller en kyrklig kommun. Regeringen skall kunna införa ändringar m.m. i sådana föreskrifter trots att de förutsättningar som stiftelselagen ställer upp för ändring av enskilda stiftelser inte är uppfyllda.

Forskning och pengar, SOU 1996:29

Denna utrednings syfte var att se över det svenska systemet för till- delning av resurser till forskning. Utredningen har prioriterat följande områden i sitt arbete: Universitetens och högskolornas roll som utförare av forskning, Forskningsrådsorganisationen, Sektorsforskningsorganisa- tionen, EU:s inverkan på den svenska forskningen samt Privata finansiärer, särskilt de nya forskningsstiftelsema.

Man konstaterar att högskolan står för ca 90% av den offentligt finansierade forskningen om man räknar bort försvarsforskningen. Vidare fann man att forskningsvolymen ökar kontinuerligt inom både högskolan och näringslivet. Antalet forskarexamina och publiceringen av vetenskapliga skrifter ökar i en takt som väl motsvarar ökningen av tillförda resurser i systemet. Ett antal förslag framförs i utredningen. Här redovisas en del av dessa:

Om universitet och högskolor inte klarar av den växande forskningen föreslås att utbyggnad av forskningsinstituten övervägs. Högskolans roll som den största utföraren av sektoriell forskning skall enligt utredningen bevaras. Samtidigt förespråkas att den externa finansieringen ökas för

universitet och högskolor. För att öka utbytet mellan högskola och näringsliv vill man uppmuntra till större personrörlighet mellan organisationerna. Utredningen beskriver också de tillsatta forsk— ningsstiftelsema och finner bl.a. att de årligen tillför totalt 1,4 miljarder kronor till forskningen inom ett flertal ämnesområden.

Arbetsmaterial (maj 1996), från ännu inte utgiven rapport ji'ån RRV, om samverkan mellan högskola och näringsliv.

I rapporten behandlas samverkansformema mellan högskola och närings- liv samt en utvärdering av dessa. Av de funktioner som behandlas kan nämnas: Högskolans organisation, Kompetenscentra, Holdingbolag, EU-

projekt, Kontaktsekretariat, Teknikparker, Teknikbrostiftelser.

RRV finner att ramarna för samverkan bestäms i stor grad av möjlig- heter och begränsningar inom högskolans organisation, företagsstruk- turen, företagens behov samt forskningens finansiering och organisation. Här följer några exempel på förslag till ökad samverkan: — Högskolan bör reflektera över effektiviteten i samverkan och klargöra vilka utvärderings— eller effektivitetskriterier som skall gälla. - Attityder till samverkan måste påverkas lokalt vid högskolorna. Det är i första hand ledningens uppgift att driva ett sådant långsiktigt arbete och att backa upp det med relevanta administrativa föränd— ringar. - Högskolorna bör, utan att ge avkall på vetenskaplig kvalitet, vara mer öppna för organisatoriska experiment och försök som kan gynna samverkan med omvärlden. — Regeringen bör begära kvantitativa uppgifter om olika samverkans- former i högskolornas årsredovisningar för att få en bättre överblick och uppföljning av olika samverkanssatsningar.

11. Innovationer och samverkan mellan näringsliv och högskola i litteraturen

1 1.1 Introduktion

Detta kapitel syftar till att ge en översikt över den rika litteraturflora som behandlar teorier och begreppsbildning kring sambanden mellan vetenskap, teknologi och innovationer. Tyngdpunkten ligger på den litteratur som berör policyfrågor och samverkan mellan högskoleforsk- ningen och den industriella tillväxten — en forskning som vuxit fram under 1960—talet och framåt. Efterkrigstidens optimism hade börjat mattas, då man tyckte att tillväxten i ekonomierna inte längre mot- svarade de ökade statliga forskningsanslagen. Såväl forskare som makt- havare började försöka förstå de mer komplexa sambanden mellan ekonomisk tillväxt och kunskap.

Man kan här urskilja två olika men närliggande forskningsområden; det ena kring begreppet industriella innovationer och det andra kring relationen mellan vetenskap och teknologi. Inom det senare är inte minst teknisk respektive vetenskaplig kunskap väsentliga begrepp.

Under 1970—talet florerade en debatt om förhållandet mellan veten- skap och teknologi, där vetenskap allt som oftast förknippades med akademisk forskning och teknologi med industrin. Först under 1980—talet sker en uppmjukning av gränsdragningen mellan begreppen vetenskap och teknologi, inte minst som en följd av utvecklingen inom bioteknologi. .

En väsentlig del av innovationsforskningen har på senare tid ägnats åt att ta avsteg från den så kallade linjära modellen för innovationer, enligt vilken ny kunskap anses leda till innovationer, vilka i sin tur ger ökad ekonomisk tillväxt. I den linjära modellen ses vetenskapen som upphovet till innovationer medan teknologi främst ses som tillämpad vetenskap. Vetenskaplig forskning betraktas som något målmedvetet, som om en vetenskaplig upptäckt nödvändigtvis skulle implicera en teknologisk uppfinning, medan teknologi beskrivs som den medvetna applikationen av vetenskapen. Modellens kritiker pekar i litteraturen på

en mängd exempel där man menar att framsteg inom teknologin banat väg för forskningen och inte tvärtom — exempelvis utvecklingen av ång- motom som ökade intresset för termodynamiken (Layton 1988, Gibbons och Johnson, 1982). Inte minst historikers studier av innovationer och ingenjörers arbete har bidragit till att skapa en stark bas för kritiken av modellen.

11.2. Om distinktionen mellan vetenskap och teknologi

Vår uppfattning om vad som kan tänkas vara goda kriterier för samverkan mellan näringsliv och högskola, och den roll som veten- skapen spelar för den industriella tillväxten beror på hur vi definierar vetenskap respektive vad som bör hänföras begreppet teknologi. Den linjära uppfattningen om innovationer, som nämnts ovan, kan sägas ha sina rötter i upplysningstidens rationalistiska tankestil, där vetenskap betraktades som ett systematiskt problemlösande som i hög utsträckning förknippas med tekniskt arbete. Senare växte det fram en distinktion mellan applied och basic science, där det senare rymmer ingenjörs- vetenskapen.

Laestadius (1996) beskriver bland annat hur den moderna innova- tionsforskningen, baserad på Schumpetertraditionen, med tiden bidragit till att luckra upp och problematisera innovationsbegreppet. Han lyfter fram ett exempel där tekniska innovationer initierat den vetenskapliga upptäckten istället för tvärtom, som ju linjariteten förutsätter. Dessutom, menar han, har ingenjörer ofta ett kunskapsintresse att vetenskapliggöra det egna dokumentet, vilket kan få till följd att de vetenskapliga dragen i ingenjörstunga arbeten överbetonas.

I litteraturen har på senare tid sålunda ett flertal alternativa modeller till den linjära presenterats, av vilka de flesta i hög grad fokuserat på att öka förståelsen för komplexiteten i såväl förhållandet mellan industri och högskola som vid utvecklingen av innovationer. Vedin (1993) pekar exempelvis på det olyckliga i begreppet "innovationsprocessen", som han menar leder tankarna fel; det finns inte en innovationsprocess, — istället ligger en "unik räcka händelser" bakom varje innovation.

En av modellens andra många kritiker, de Solla Price (1965), presenterar vad han kallar en "two—stream—model". Han menar att

vetenskap och teknologi har analoga men separata kumulativa strukturer; vetenskap bygger på tidigare vetenskap på samma sätt som teknologi bygger på tidigare teknologi, men växelverkan mellan de två är svagare. Starkast är den, enligt de Solla Price, under utbildningstiden då blivande forskare och teknikutvecklare läser de respektive områdenas litteratur. Senare (1984) skriver han dock att "grundforskning och tillämpad forskning är oupplösligt förbundna med teknologi genom hantverks- kunnandet och tekniken hos experimentella forskare och uppfinnare" (författarens översättning). De Solla Price införde även begreppet instrumentalitet, för att beteckna den kunskap som utvecklas i samband med laboratoriemetoder för analys av data. Enligt honom är instru— mentaliteten ett av de områden där vetenskap och teknologi klarast överlappar. Han pekar även på ett antal tillfällen då ny instrumentalitet verkar att ha öppnat nya möjligheter för såväl vetenskaplig forskning som tekniska innovationer på samma gång.

Stankiewicz (1986) beskriver kopplingen mellan vetenskap och teknologi i samband med förändringar i en teknologi. Han menar att varje teknologi kan beskrivas i tre dimensioner; funktionen den utför (dvs. behovet den tillfredsställer); de bisiska processerna som används för att utföra funktionen; och designen, dvs. de sätt på vilket process- erna arrangeras för att passa in i en helhet. Vetenskapen, som innebär såväl analys som skapandet av förståelse, står i modellen för kopplingen mellan teknologins funktion och de underliggande fysiska processerna; inte endast de som används i teknologin, utan även de processer (fysiska, kemiska, biologiska, psykologiska eller sociala) som gör att de behov som teknologin tillfredsställer kan identifieras och förstås.

Bibliometriska studier (Carpenter m.fl. 1980; 1981) visar att man inom vissa teknologier, som bioteknologi, använder sig av i princip samma referenser vid patentansökningar eller -granskningar som inom vetenskapliga publikationer (med liten skillnad i tiden). Faulkner och Senker (1995) menar att bioteknologin är ett exempel på en av flera "kraftigt vetenskapsrelaterade teknologier", i meningen att teknik— utvecklare aktivt följer och använder sig av de vetenskapliga publika- tionerna inom ämnet. De ser även utvecklingen av de mer forsknings— baserade industrierna, som kemi- och elektronikindustrin (Freeman, 1982), som ett argument för att närheten mellan vetenskap och teknologi har ökat. Även Stankiewicz (1986) pekar på "vetenskapifieringen" av ett antal nya basteknologier, såsom elektroniken, data-, material-, medicin och bioteknologin, där samspelet och växelverkan dem emellan även är värd att lägga märke till. "Vetenskapifieringen'€ präglas, utöver genom

industrins intresse för vetenskapliga publikationer, även i en hög grad av kodifiering och "akademisering" av teknologiema (i motsats till en mer osystematisk, empirisk struktur) och i att den intellektuella komp- lexiteten ökar.

Närmandet mellan vetenskapen och teknologin har, enligt Faulkner och Senker, sina rötter i utvecklingen av praktiska ingenjörsämnen på högskolorna och utvecklingsavdelningar på företagen. De menar dock att de bibliometriska studier och fallstudier som gjorts inom området leder till två slutsatser; dels att relationen mellan vetenskap och tek- nologi är kraftigt växelverkande, med instrumentaliteten som en viktig kontaktyta; och dels att vetenskap och teknologi just nu är två särskilt närliggande aktiviteter — främst inom en del nyare industrier och särskilt i tider av förändring.

En stor del av forskningen kring relationen vetenskap och teknologi behandlar skillnaderna och likheterna mellan kunskap och kunskapsupp- byggnad som krävs inom de två aktiviteterna. Enligt Faulkner och Senker finns tre närliggande områden där teknologi dock tydligt skiljer sig från vetenskap: i sitt syfte eller inriktning, i sin sociotekniska organisation och i de kognitiva dragen.

Vad inriktningen beträffar menar de att "teknologi handlar om att kontrollera naturen genom produktionen av artefakter, medan vetenskap handlar om förståelsen av naturen genom produktionen av kunskap(' (författarens översättning). Vincenti (1991) är inne på samma spår och pekar på skillnaden mellan "den praktiska användbarheten och den intellektuella förståelsen". Mayr (1982) menar å andra sidan att denna distinktion endast är semantisk och tyvärr inte har något förklarings- värde för verkliga händelser, där motiven bakom handlingarna vanligen är blandade och komplexa. Vetenskapens och teknologins skilda syften har även nyligen diskuterats av Rosenberg, som menar att vetenskapens mål är att öka vår kunskap om världen och förklara, förutsäga och skapa förståelse för dess beteende. För att komma fram till de grundläggande principerna abstraheras här ofta de specifika situationernas egenskaper bort. Teknologin strävar, enligt Rosenberg, i stället efter att öka vår förmåga att påverka och förändra världen, varför den specifika situa- tionens egenheter blir viktiga för ingenjören. Teknologin värdesätts, menar han, efter sin funktionalitet och inte efter sin förklaringsförmåga, medan vetenskapliga resultat istället oftast belönas efter sin förmåga att förutsäga och sin elegans.

Toulmin (1961) pekar på vikten av att vetenskapen, utöver att förutsäga, även ska förklara de studerade fenomenen. En vetenskaplig förklaring, menar han, ska relatera anomalin (det studerade fenomenet) till det accepterade.

Det är dock teknologins fokusering på artefakten, produkten, som enligt Faulkner och Senker är grunden till sociotekniska och organisa- toriska skillnader mellan teknologin och vetenskapen. Fokuseringen gör att de teknologiska systemen blir alltmer integrerade och heterogena genom att en större mängd olika specialistkunskaper blandas. Enligt Sörensen och Levold (1992) är de teknologiska systemen betydligt mer komplicerade än de vetenskapliga, eftersom de omges av ett mycket större antal mäktiga, såväl politiska som ekonomiska, aktörer.

Teknologins praktiska inriktning på produkten ligger också till grund för skillnader som Faulkner och Senker ser i vad de kallar de kognitiva dragen; exempelvis fyller design — något som i praktiken sällan kräver ny kunskap — en central funktion inom teknologin. De betonar också, med stöd av Polanyi (1966) m.fl. vikten av lokal kännedom och så kallad tyst kunskap vid teknologiska innovationer, i kontrast till idén om den vetenskapliga kunskapens allmängiltighet.

11.3. Om vetenskapens bidrag vid industriella innovationer

Högskolans största bidrag till industriell tillväxt och innovationer sker utan tvekan via den kunskap som överförs till industrin genom elevernas utbildning. Litteraturen som kommenteras nedan är dock främst inriktad på vetenskapens och forskarnas roll vid framtagandet av innovationer - ett område som sedan länge diskuterats av ekonomi-, vetenskaps-, och teknikhistoriker. Enligt Stankiewicz (1992) kan tekniska förändringar ses som resultatet av en växelverkan mellan tre olika utvecklingsprocesser. Processerna sker i olika system — vetenskap, teknologi och näringsliv — och karakteriseras av att utvecklingen sker under genuin osäkerhet. För att framsteg ska kunna uppnås inom något av systemen krävs, enligt Eliasson (1990); att ett antal olika lösningar kan prövas utan krav på garantier för framgång; att det finns effektiva mekanismer för att identifiera och belöna framgångsrika projekt; och att aktörerna har möjligheten att lära av erfarenheten och anpassa sitt beteende.

De första försöken att kvantifiera den statligt finansierade forsk- ningens bidrag vid industriella innovationer gjordes i slutet på 60—talet

i USA. I dessa, s.k. retrospektiva studier, försökte man identifiera vilka forskningsresultat som bidragit till ett antal industriella innovationer för att sedan se i vilken utsträckning resultaten härrörde från högskolan eller industrin. Studierna kritiserades hårt, dels p.g.a. metodiken och dels p.g.a. att de baserades på den linjära modellen.

De påföljande studierna inriktades istället på hur kunskapen från olika källor — från statligt finansierad forskning, internt respektive externt från andra företag — bidragit vid skapandet av innovationer. Man har här bland annat ställt frågor om vilka institutioner som främst bidragit till nya produktidéer och varifrån information hämtats för att lösa de senare utvecklingsproblemen.

Trots den något trubbiga undersökningstekniken har de flesta studierna visat tämligen konvergerande resultat (Faulkner och Senker; Pavitt 1984). Omkring en tredjedel av de genererade idéerna och två tredjedelar av problemlösandet anses komma ur interna resurser. Den statliga forskningens bidrag i relation till övrig intern eller extern kunskapstillförsel uppskattas av olika studier till mellan 5 och 20%. Sett som kunskapskälla står de interna resurserna för det största enskilda bidraget. Faulkner och Senker förklarar detta med företagens behov av ägandemöjligheter; med den företagsspecifika, tysta, ännu oartikulerade kunskapen som utvecklas under innovationens process; och med teknologins kumulativa struktur (nyare teknologi bygger på äldre). Andra företags kunskapsbidrag förklaras med kunskapsutbyten i leveran- törsleden och mellan konkurrenter. Gibbons och Johnston (1972) upp— skattade dock högskoleforskningens bidrag till omkring en tredjedel av det sammanlagda externa kunskapsbidraget.

Annan litteratur behandlar skapandet av innovationer som ett organisatoriskt problem snarare än ett intellektuellt, och man betonar kombinationen av teknisk och marknadsmässig kunskap. Man betonar även innovationsprocessemas komplexitet och krav på olika kunskap (Freeman 1982).

11.4. Om policyfrågor beträffande relationen mellan näringsliv och högskola

Avsnittet bygger främst på Stankiewicz (1986) och OECD Techno-

logy/Economy Programme Background Report (1990).

Frågorna kring relationen mellan högskola och näringsliv har de senaste årtiondena fått allt större utrymme i litteraturen, vilket, som nämnts ovan, delvis förklaras med de nyare teknologiemas ökade komplexitet. Ett antal olika policybeslut och organisatoriska nyheter har prövats i syfte att skapa förbättrade relationer, inte minst under 1990—talet. Att utvärdera dem och dra generella slutsatser är förstås mycket svårt; relationen är mycket komplex, de lokala förhållandena mycket olika från ett universitet eller land till ett annat och de indirekta effekterna kan vara lika viktiga som de direkta. Dessutom är empirin på området mycket specifik och vad som varit en framgångsrik metod på ett ställe kan alltså ha slutat i misslyckande på andra.

Stankiewicz delar dock in orsakerna till olika metoders eller stödorganisationers varierande framgång i fyra olika kategorier: 1 Efterjfågan: Åtgärderna måste motsvara verkliga behov, samtidigt som det är viktigt att de inte överlappar, d.v.s. att konkurrens om en viss kundgrupp inte uppstår. 2 Ledarskap: Ledningen måste vara dynamisk och accepterad i såväl akademiska som industriella kretsar. För övrig personal är det kanske viktigare att de accepteras av akademin, varför de lämpligen rekry- teras från högskolan. 3 Tid: Kontaktytan mellan näringsliv och högskola kommer att fungera som ett nätverk där det ömsesidiga lärandet kan äga rum. Överdrivna förväntningar på snabba resultat kan leda till onödiga frustrationer och endast påverka arbetet negativt. 4 Systemkompatibilitet: De riktlinjer som tas fram för att öka samför- ståndet mellan industri och högskola måste vara kompatibla med det akademiska systemet. Relationen måste vara tolerant och förhopp- ningsvis även ömsesidigt stöttande. Enligt Stankiewicz är systemkompatibiliteten den avgörande av de fyra kategorierna. Om den framtagna metoden eller organisationen inte accepteras av och kan fungera i samförstånd med det akademiska syste- met kommer den att misslyckas, oavsett hanteringen av de övriga tre kategorierna. Problemen i relationen mellan högskola och näringsliv är i hög grad institutionella. Dels är såväl mål som värderingar olika; näringslivets påverkan på forskningen anses ofta försvåra akademikems

objektivitet och inriktning på grundforskning — en fråga som för akademin är oerhört viktigt, såväl utifrån dess egna värderingar som p.g.a. relationen till samhället i övrigt. Konflikter kan dessutom uppstå p.g.a. de interna normer som finns inom det akademiska systemet. Genom att bryta mot dessa riskerar högskolan sin effektivitet och sin roll i samhället.

Stankiewicz beskriver en utveckling av relationen mellan högskola och näringsliv i tre steg:

Det första steget syftar till att skapa ett lämpligt kommunikations- system. Såväl formella som informella kontaktytor mellan högskola och näringsliv bör eftersträvas. Exempelvis är uppmuntrandet av konsult- arbete som akademiker kan utföra åt näringslivet ett smidigt sätt att öka kontaktytorna, utan krav på organisatoriska förändringar.

Det andra steget är att öka andelen näringslivsrelevant forskning på de olika högskoleinstitutionerna. Gränserna för hur långt detta kan utvecklas beror på det akademiska systemets normer.

Den tredje etappen är mer organisatoriskt inriktad. Specialiserade enheter skapas inom och utanför högskolans ramar med syfte att öka kontaktytorna. Syftet är att de ska bistå bägge sidor med kontakter av intresse och bidra med den kompetens som krävs för att två så svårligen kompatibla institutioner ska kunna mötas.

Det råder delade meningar om huruvida denna tredje etapp är lämplig eller ej. Kritiken består främst i att de olika organisationerna snart skaffar sig ett egenvärde och verkar för sitt eget bästa istället för klienternas (Shapero 1979). Det finns också en risk för att de uppfattas som konkurrenter om resurser och onödiga byråkratiska hinder vid kontakten med näringslivet. Det är viktigt att de inte uppfattas som tvingande, utan som en alternativ väg att få hjälp. Ett annat problem är att dessa organisationer i allmänhet har tämligen låg status i det akademiska systemet, eftersom de inte deltar i vare sig forskning eller undervisning, vilket kan försvåra rekryteringen från högskolorna.

De olika förslag till lösningar som prövats kan delas in i tre kategorier;

1 Förespråkare för interna lösningar. Konceptet med Emellan— organisationer" anses här felaktigt och man menar att kontakten mellan högskola och näringsliv istället endast ökas effektivt genom att öka andelen industrifinansierad forskning. Bland annat anses det väsentligt att industriledda forskningsprojekt får högre status; att

6

stipendier för ingenjörsarbete kan inrättas på högskolorna och att industrimotiverad forskning får akademiskt meritvärde. Kritiken häremot menar att forskningen löper stor risk att förlora sin vetenskaplighet då den skulle präglas av särintressen, samtidigt som en dylik lösning kraftigt skulle begränsa kontaktytorna mellan näringsliv och högskola till ett fåtal teknologier. 2 Förespråkare för externa lösningar, som menar att mellan- organisationer förvisso behövs, men att de bör vara åtskilda från det akademiska systemet. Utvecklingen av teknologi och vetenskap påverkar förvisso varandra, men bör, enligt denna syn, hållas skilda åt rent institutionellt. Man stödjer sig bland annat på teorin om att organisationer oftare är effektivare då de har ett mål, istället för flera. Lösningen är, ur detta perspektiv, att skapa ett nätverk av organisationer kring högskolorna, vars funktion bland annat blir att kommunicera näringslivets behov till de olika institutionerna. Organisationerna bör vara kopplade till näringslivet antingen direkt eller via branschorganisationer eller liknande. En svaghet med detta är, enligt Stankiewicz, att dessa organisationer i längden tenderar att begränsa och nischa kontaktytorna mellan högskolorna och näringslivet. Näringslivsbaserade organisationer torde också ha svårt att ta till sig nya vetenskapsrelaterade teknologier. 3 Den tredje kategorin kan kallas för förespråkare för integrations- lösningar. Man menar här att teknologi bör ges större utrymme på högskolorna eftersom inte minst de nyare teknologiema har visat att deras intellektuella nivå kräver ett samarbete mellan vetenskap och teknologi. Att generera och sprida teknologi bör, enligt denna syn, inkluderas bland högskolans övriga uppgifter, såsom undervisning och forskning. Exempelvis bör marknadsföringen gentemot närings— livet av högskolans kunskap, kunnande och service prioriteras.

11.5. Om specialfallet spinoff—företag från högskolan

I den litteratur som nämnts ovan diskuteras främst hur högskolans forskare skall kunna bidra till skapandet av innovationer i de fall där initiativet och ledarskapet ligger hos näringslivet. Nedan redogörs för en del av de diskussioner som förs i litteraturen kring det omvända fallet, nämligen då akademikern även tagit på sig rollen av uppfinnare och entreprenör. Med spinoff—företag eller avknoppningsföretag menas här

alltså främst mindre företag som startas av akademiker i syfte att på ett affärsmässigt sätt exploatera sin egen forskning. När man betraktar dessa företag bör man dock vara medveten om den så kallade akademiska teknologins egenheter och de speciella hinder den möter, jämfört med den industriella. Den högskolegenererade teknologin är ofta grund— läggande och generisk till sin karaktär och applikationen är ofta teknik— driven. Detta till skillnad från motsvarande spinoff—företag från indu- strin, som i regel bildas inom relativt mogna teknologier. De akade- miska spinoff—företagen spelar kanske sin viktigaste samhälleliga roll genom att bidra till radikalare innovationer. Dels direkt — genom att generera nya industrier, men också indirekt — genom att få etablerade industrier att reagera på nya teknologier tidigare än de annars kanske skulle ha gjort (Stankiewicz, 1986).

Högskolans potential som uppfinningsgenerator bör dock inte under- skattas; Roberts' och Peters' studie (1981) av forskarna och ingenjörerna på MIT visade att mellan 50 och 70 procent av dem ansåg sig a kommersialiserbara tekniska idéer. Studien visade olyckligtvis även att endast omkring hälften av idéerna överhuvudtaget följdes upp och att endast en bråkdel av dessa i sin tur hade kommersialiserats. Även om exemplet MIT kanske inte kan anses representativt för högskolorna generellt så pekar studien dock på den kreativa potentialen som akademin kan ha även kommersiellt. Även Olofsson och Wahlbin (1993) pekar på den betydelse som dessa företag kan ha för närings- livets kompetensförsörjning. I sin studie uppskattar de att omkring 44 % av svensk industris totala köp av FoU i Sverige köps från teknik- baserade företag med rötter i högskolan.

Akademiker med entreprenöriella ambitioner möter dock vanligen ett antal försvårande hinder av olika karaktär, utöver de krav som entre- prenörskapet i sig ställer. Dessa hinder kan bero på institutionella konflikter, avsaknaden av nödvändig kompetens eller kulturella faktorer. Entreprenöriell aktivitet på högskolorna bemöts ofta med samma sorts institutionellt motstånd som den tillämpade forskningen kan göra, efter- som den ofta anses strida mot de akademiska normerna om tidens an- vändning, institutionernas resurser, osv. Frågan om äganderätten till den utvecklade tekniken, som diskuteras i denna utredning, kan ibland vara anledning till spända relationer. Akademiker saknar dessutom ofta den detaljerade kännedomen om marknadens behov och efterfrågan, utan vilken användarspecifika uppfinningar inte torde vara möjliga.

Slutligen kan nämnas avsaknaden av ytterligare ett kriterium, som innovationsstudier ofta poängterar som viktigt, nämligen de entreprenöri- ella förebilderna. Akademiker tränas till att bli forskare och lärare och har ofta en vinklad bild av entreprenören. Akademiker med entreprenör- iella ambitioner betraktas därför ofta av sin omgivning kulturellt sett som en egendomlighet eller ett avvikande fenomen snarare än som en hjälte.

Ett antal olika åtgärder har prövats för att minska dessa svårigheter. De kan delas in i tre delvis överlappande kategorier: 1 Institutionella åtgärder inom högskolesystemet; Att bedriva teknisk utveckling på en högskola är, som nämnts ovan, ofta ett problem, inte minst finansiellt. Förutsättningar måste finnas för att kunna be- driva den sortens verksamhet inom ramen för de akademiska ins- titutionerna. Grundforskning är oftast lättare att hitta finansiärer till, i form av anslag och utnyttjade institutionsresurser. Exempel på metoder som prövats för att lösa detta problem kan vara att inrätta "stipendier för teknisk utveckling" eller att skapa möjligheten till ekonomisk vinning för institutionen om kommersialiseringen skulle utfalla väl. Även i detta fall är frågan om teknikens äganderätt väsen- tlig. Det finns dock en risk för att en skyddad miljö skapas för idéer som annars inte skulle klara marknadens konkurrens. Den kritiska in- vändningen är, som nämnts, att vetenskapligheten i institutionernas arbete riskeras. 2 Utvecklingen av ”mellanorganisationer ” utformade för att stödja den akademiske entreprenören; Dessa bidrar vanligen med rådgivning, kontakter, mindre finansiering och utbildning inom områden av relevans för en entreprenör. 3 Åtgärder i syfte att öka den entreprenöriella medvetenheten och kul- turen inom högskolesystemet; Stankiewicz menar att det är särskilt viktigt att prioritera åtgärder på detta område. Det europeiska akade- miska systemet är här särskilt dåligt, jämfört med exempelvis det amerikanska. Ett antal metoder har dock prövats såväl här som där. Ett exempel på detta är MIT's Enterprise Forum, som kan beskrivas som en mycket informell organisation med syftet att hjälpa nyetabl- erade företag. Arbetsformen är främst seminarier där intresserade företagare kan träffa forskare med relevant kompetens inom området.

.*?." .- .tf Av _| ;.1" i .H-Cfrf',

, . I l I II .* |, . l - . . . | "|| . ' . _l'. .. . . | . , . i| I ” I I - '. .. — . ,. .. ' _l l . ' . .

12. Två praktikfall

12.1. Systemsyn har ersatt den linjära modellen

Som framgått i kapitel 11 ovan ifrågasattes "den linjära modellen" — att innovationer har sitt ursprung i forskning, och att forskningsinsatser direkt leder till nya produktidéer, redan på 1960-talet av bl.a. de Solla Price (1965). En rad senare studier har kommit till liknande slutsatser. Det mera fruktbart att se forskning och teknikutveckling som separata utvecklingsprocesser som i huvudsak har sina egna drivkrafter och spelregler. Kopplingar mellan de båda processerna kan uppstå på många olika stadier, och i båda riktningarna, inte bara (och kanske minst vanligt) genom att forskningen skapar produktidéer som tas om hand av industrin.

Detta systemsynsätt låg bl.a. till grund för STU-kommitténs betänkande redan 1976 och de näringspolitiska konsekvenserna har utvecklats bl.a. i ett omfattande projekt inom OECD, det s.k. TEP—pro- grammet (Technology — Economy Programme).

Tanken att forskningens viktigaste uppgift är att generera produkt- idéer har alltså grundligt ifrågasatts. Trots detta lever den linjära modellen kvar och erbjuder entydig, men felaktig, kausalitet.

Utredningen utgår i stället från att högskolans forskning och industriell utveckling är två skilda delsystem med olika mål, värden och arbetssätt. Mellan dessa delsystem finns ett antal olika relationer.

Ett fruktbart sätt att beskriva de kunskapsutvecklingsprocesser som sker inom och i samverkan mellan industriell utveckling och högskole- forskning i termer av — Exploration — Generisk teknologi — Produkt och Process — Marknad/Användare Utredningen har medvetet undvikit termerna grundforskning resp. till- ämpad forskning, termer som hänför sig till finansiärens motiv, inte

verksamhetens karaktär. Med exploration avses sådan forskning som har till uppgift att undersöka och förklara "naturen i sig" eller artefakter, d.v.s. av människan konstruerade föremål.

En viktig uppgift inom teknisk forskning/utveckling — till skillnad från naturvetenskaplig — är utveckling av generisk teknologi (även kallad basteknologi), där syftet är att ta fram artefakter med nya egenskaper, inte primärt för försäljning, utan för att studera deras egenskaper.

Produkt och process hänför sig till förädlingskedjor. Produkt för en säljare kan vara ett insatsmaterial för köparen eller en produktions- process. Det finns fall då man tar fram produktionsteknik att användas enbart internt. Ofta behövs inslag från flera olika generiska teknologier för att åstadkomma en produkt. Ett exempel är kommunikation via optisk kabel — en kombination mellan fiberoptik och laserteknologi.

Användarna spelar en viktig roll i teknisk utveckling, både som idékällor och kravställare, och för att ge information om produktens prestanda under förhållanden som inte kan återskapas — eller förutses — i laboratoriet.

En viktig slutsats i OECDs TEP—program är att det inte på ett entydigt sätt går att hänföra de olika processerna till akademisk forsk- ning respektive industrin, även om tyngdpunktema är olika fördelade. T.ex. spelar högskolan en viktig roll både som slutanvändare och utvecklare av kvalificerade mätinstrument, samtidigt som exploration kan ingå som moment i ett industriellt utvecklingsprojekt. Denna mångfald hos den teknologiska förnyelsen bidrar till att skapa den mångfald av samverkansmöjligheter som utredningen betonat ovan.

12.2. Praktikfall

I syfte att förmedla något av områdets komplexitet har utredningen valt att kortfattat beskriva framväxten av två viktiga svenska produkter som erövrat världsmarknaden under senare år.

Den ena produkten, Losec, växte fram i ett medelstort företag inom en koncern. Den andra produkten, Elektas strålkniv, utvecklades till en början i en rent akademisk miljö, sedermera i ett avknoppningsföretag. Men även i detta fall fanns väsentliga industriella relationer.

12.2.1. Losec

Magsårsmedicinen Losec (från low secretion) förväntas i år bli störst i världen vad gäller försäljning av läkemedel och en av de största uppfinningama i Sverige under de senaste 50 åren. Försäljningsvärdet var år 1995 21 miljarder kronor, 95 % av försäljningen sker utomlands.

Fallet Losec är en berättelse om motgångar, envishet, skicklighet och tur.

Denna beskrivning bygger på från förre forskningschefen vid Astra— Hässle Ivan Östholms manus till en kommande bok och på boken "Drug Discovery", vilken också utgivits under titeln "Från örtavkok till läkemedel" (Östholm, 1995).

Idén till projektet som blev Losec kom upp under ett magsårs- symposium 1966. Vi behöver dock gå flera år tillbaka, till 1954, för att förstå de närmaste årtiondenas framgångar.

Hässle som förvärvades av Astra flyttade 1954 till Göteborg. Före- taget hade 35 anställda och torde kunna beskrivas som ett lågteknologi- företag. Man producerade en vildvuxen flora av kopior av utländska preparat. Man hade viss kompetens för farmaceutiskt utvecklingsarbete som räckte till för att förbättra befintliga preparat.

Hässle gjorde en strategisk omorientering som i korthet bestod i att Hässle vetenskapligt skulle bevisa att deras produkter var bättre än konkurrenternas och att produkterna skulle tillgodose angelägna medicinska behov. Detta måste sägas vara ett enormt lyft för ett medelstort tillverkningsföretag. Omorienteringen tog lång tid, 10—15 år, och genomfördes stegvis.

För detta lyft behövdes personer med forskarkompetens. Naturligtvis hade Hässle inte tillräcklig attraktionskraft för att anställa medicinska forskare. Östholm lyckades dock intressera några forskare vid medicin- ska fakulteten, Göeteborgs universitet, att bli rådgivare till Hässle.

En av dessa var docenten vid Sahlgrenska Leif Hallberg vilken gav uppslag till medel mot magsår. Det var sålunda fråga om demand-pull, efterfrågedriven produktutveckling. Hallberg efterlyste ett bra, flytande, medel mot överskott av saltsyra. Hässles marknadsavdelning gjorde tummen ner. Marknaden var redan täckt och var bara 300 tusen kronor per år.

En farmaceut anställdes dock med uppgiften att ta fram ett flytande preparat — Novalucol och dess förbättringar som blev succéprodukter. I mitten av l960-talet hade framgångarna givit möjligheter att bygga upp resurser för biologisk-kemisk forskning som syftade till patentskyddade läkemedel.

Hässle inbjöd 1966 till ett magsårs—symposium. Där framgick att det inte fanns några bra medel som, utan biverkningar, kunde minska sekre- tionen av saltsyra. De befintliga medlen kunde blott lindra för stunden. Lars Olbe, docent och överläkare vid Sahlgrenska sammanfattade vid symposiet mekanismerna bakom magsår.

Olbe fick frågran om han ville samarbeta för att ta fram ett medel som minskade sekretionen av saltsyra. Olbe var inte intresserad av att arbeta med produktutveckling utan ville fortsätta att ägna sig åt grundforskning.

Där kunde historien slutat, men Östholm lät söka igenom bibliotek efter allt vad Olbe publicerat. Tre månader efter symposiet besökte Östholm, en lördag, Olbe på Sahlgrenska. Östholm sade sig ödmjukt ha föga kunskap på området men hade ändå förstått att Olbes forskning var unik. Han framkastade också förmodan att Olbe var underfinansierad och föreslog samarbete. Olbe var direkt negativ till konsultarvode, varvid Östholm replikerade att det inte alls var fråga om konsultarvode utan om stöd till forskning. Som motprestation ville Hässle endast lära av Olbes experiment och operationsteknik. Han lärde snart upp en av Hässles farmakologer att bland annat operera in rör i magsäcken på hundar för att studera saltsyra-sekretionen.

Professorn i farmakologi vid Göteborgs universitet Arvid Carlsson hade redan 1961 gett Hässle tips om att läkemedelsindustrin hade tillämpat fel principer. Istället för att ta fram en myriad av kemiska substanser och testa dessa, borde man studera de biologiska faktorer som ledde till sjukdomen.

Ett stort internationellt läkemedelsföretag hade försökt blockera hormonet gastrins effekt på den körtel som producerar saltsyra. man hade inte lyckats. Hässle satsade istället på att hämma frisättningen av gastrin. Denna mekanism visade sig inte fungera på människa och övergavs. Från 1972 sökte Hässles forskare efter en helt ny biologisk mekanism. Man sökte efter ett medel med effekt på ett enzym — s.k. syrapumpen — som finns i de celler där saltsyra produceras.

Astrakoncemen hade avsatt vissa procent av sin forskningsbudget till s.k. explorerande forskning, vilket finansierade projektet.

Ett antal motgångar var t.ex: — att använda råttor istället för hundar ledde till bortkastad tid — Hässle anställde projektledare som var vetenskapligt kompetenta men inte fungerade bra som ledare i ett projekt som krävde samordning mellan forskare inom ett stort antal vetenskapliga discipliner. Så småningom anställdes Sven-Erik Sjöstrand som projektledare. Denne vann forskarnas förtroende genom sin kompetens och sociala förmåga. — leverskador på hund

— förändrarde blodvärden på försökspersoner Astras vetenskapliga råd rekommenderade att lägga ner "Losec". Det starkaste skälet att inte ge tappt var enligt Ivan Östholm en träff med en utländsk auktoritet som förklarade att Olbes närvaro i projektet gav en rimlig chans att lyckas. Det följde några års segt forskningsarbete som ledde till en substans kallad H124/26. Samma kemiska förening hade patentsökts av ett ungerskt företag. Hässle förhandlade med den överordnade statliga organisationen om ett royaltyavtal. Mitt under för- handlingen avslöjades att ungrarna inte betalat patentavgitten och att de följaktligen saknade patentskydd.

Hässle hade ingått ett samarbete med den stora koncernen Abbott vilket gav bättre finansiering. Så småningom insåg Hässle att det inte fanns den rätta viljan hos Abbott att skapa något unikt. Abbotts marknads- ledning hånade Östholm för dennes optimistiska prognoser. Avtalet med Abbott upphörde och Hässle saknade pengar.

STU (nuvarande NUTEK) räddade projektet. Med ett lån på 1,5 miljoner kronor hade projektet bättre finansiering 1975 — 1976 än någonsin tidigare.

1978 hade den substans man fått fram visat sig ge kärlförändringar (vasculiter) på hundar. Koncemledningen var av förklarliga skäl benägen till en slutgiltig nedläggning. Östholm ville ha respit med nedläggningen med argumentet att Hässle alltid tidigare funnit vetenskapliga förklar- ingar på uppkomna problem.

Prof. Björn Folkow upptäckte att det var sex hundar i "Losec- gruppen" som drabbats av vasculit — men också en hund i kontroll- gruppen. Hade dessa sju hundar något gemensamt? Jo, deras far hette Fabian. P.g.a. ärftligt skadat immunsystem hade valparna fått blodkärls- förändringar.

1979 valde man från en grupp av tio substanser ut omeprazol som fick varumärket Losec. Då hade över 800 substanser testats på djur.

1988 godkändes Losec för användning i Sverige. Det lågteknologiska Hässle av 1954 med sina 35 anställda hade 1995 vuxit till 1200 anställda.

Vad lär vi av fallet "Losec"?

— Den avgörande förändringen togs tidigt då Hässle insåg att markna- den (=läkama) hade krav på vetenskaplighet. Man införlivade denna kompetens först genom externa rådgivare, sedan genom att anställa egna forskare. — Hässle lyckas följa med på den medicinska forskningsfronten (Explorationssystemet) hela tiden tack vare de egna forskarna och

grundinställningen hos företagsledningen.

— Det fanns en likhet i utbildning och förhållningssätt i de olika delsystemen — men också en respekt för olika perspektiv. Östholm förstod att Olbe inte ville bli konsult. Personkemin stämde inte mellan företagets projektledare och universitetsforskarna i inlednings- skedet och man måste byta projektledare. — Vetenskaplig vakenhet och förmågan att upptäcka det man inte letade efter — kallas serependitet (Exempel: hunden Fabian)

— Uthållighet

— Marknadsavdelningar gör mycket dåliga prognoser när de konfron- teras med radikalt nya produkter. Att läkemedelsbranschen är högst speciell är kanske en schablon som de flesta accepterar. En felaktig slutsats är att man i andra branscher anser att man knappast har något att lära av Losecfallet. Men — kommer inte allt fler branscher, med stränga krav på produktsäkerhet, verifierad kvalitet och strängt produktansvar, att få liknande krav på sig? Praktik- fallet gäller inte heller ett storföretag ty Hässle var knappt ens ett medelstort företag när vägen mot Losec började.

12.2.2. Elekta

Elekta är ett multinationellt bolag med en omsättning på 700 miljoner kronor, 250 anställda och ett börsvärde på ungefär 1 800 miljoner kronor. Elekta är verksamma inom det område som kallas stereotaktisk radiokirurgi. Det betyder att behandlingen av patienterna görs med precisa, fokuserade, joniserande strålar såsom protonstrålning, gamma- strålning eller röntgen. Två olika typer av patientgrupper återfinns, dels de som behandlas för epilepsi, Parkinsons sjukdom, ångest osv, dels de som behandlas för tumörer eller missbildningar. Elekta grundades 1972, som ett rent forsknings- och utvecklingsbolag och har utvecklats till en internationell koncern. Grundstenen i företagets Elektas framgång är dr Leksells Gamma Knife, och under de senaste åren har en rad produkter och affärsområden byggts upp runtomkring denna strålkniv.

Utvecklingen av strålkniven startade i slutet av 1940—talet som ett forsknings- och utvecklingsprojekt, utan tanke på exploatering och möjligheter till kommersiell framgång. Forskningen finansierades med hjälp av forskningsmedel från olika stiftelser och staten.

Dr Lars Leksell, senare professor, utvecklade 1948 ett kirurgiskt verktyg "Leksells stereotaktiska ram" som sattes fast på patientens huvud. Ramens funktion var att orientera och hålla fast operationsverktyg. Med hjälp av röntgen kunde läget av vilken punkt som helst i skallen bestämmas med mycket stor precision och koordinaterna för denna punkt kunde överföras till ramen. I och med detta kunde kirurgen med stor precision operera i hjärnan och verktyg användas genom ett litet hål i huvudet. Tack vare detta fick hjämkirurgema ett nytt verktyg som ökade precisionen vid operationer i hjärnan. En metallarbetare från Sundbyberg, Henry Andersson, blev den första patienten. En tumör tryckte på synnerven. Andersson hade opererats tidigare av professor Herbert Olivecrona och ytterligare en neurokirurg, men nu var läget kritiskt. Tumören lägesbestämdes och man injicerade en radioaktiv isotop, med avsikt att denna skulle förstöra hjärntumören. Dr Leksell genomförde denna behandling utan officiellt tillstånd. Patientens tumör skrumpnade och synen förbättrades. Denna operation övertygade dr Leksell att riktade, mekaniskt styrda operationer skulle vara ett betydande framsteg inom djupkirurgi i hjärnan. De mest elakartade tumörerna kunde man på denna tid och även i viss utsträckning fortfarande inte göra mycket åt på kirurgisk väg. I mitten av 1950-talet förde dr Leksell in elektroder för att med hjälp av värme bota olika typer av hjärnsjukdomar. Stereotaktisk kirurgi spred sig snabbt och "Leksells stereotaktiska ram" blev ett begrepp på sjukhus runt om i världen. Den enda kända behandlingsmetoden mot Parkinsons sjukdom var att skära av nerver i ryggmärgen. Återigen stod Lars Leksell för nytänkande då han utförde stereotaktiska operationer i hjärnans basala delar med betydelse för rörelseförmågan, istället för avskärning i ryggmärgen. Operationerna blev mycket framgångsrika.

Företaget Stille i Stockholm sålde under 1950—talet dr Leksells stereo- taktiska ram och en del andra kirurgiska verktyg som han utvecklat.

I början av 1950—talet kom Leksell i kontakt med strålfysikem Börje Larsson på Gustaf Werner Institutet i Uppsala. De inledde en långt samarbete i radiobiologi. Den första patienten behandlades 1958. Idén presenterade Leksell i en artikel redan 1951 och gjorde försök på bland annat getter. Gettema bestrålades i synchrocyklotronen på Werner Institutet. Under uppföljningstiden, som var flera år, studerades om protonstrålningen gav negativa effekter. Inga sådana effekter noterades.

När de första patienterna behandlades i synchrocyklotronen var man tvungen att rotera patienten runt den fixa strålen. Strålen gick rakt igenom patienten men genom att bestråla patienten från många olika riktningar kunde man behandla patientens tumör, som då fick en mycket högre bestrålning än andra delar. De patienter som drabbats av Parkinsonism opererades med protonstrålen, detta var oblodigt och skonsamt. Oftast inom en månad efter behandlingen upphörde skakning- arna. Synchrocyklotronen var en stor maskin, en forskningsutrustning,

inte avsedd för för behandling av patienter. Kapaciteten var begränsad och detta ledde fram till utvecklingen av en mindre maskin för sjuk— husbaserad behandling. Prototypen, som utvecklades för funktionell kirurgi, installerades på Sofiahemmet i Stockholm 1967. Strålkniven har omkring 200 radioaktiva isotoper (Cobolt—60). Dessa är placerade i en hjälm och med hjälp av ett datorstyrt bländarsystem kan strålningen fokuseras på ett mindre än millimeter stort område inne i hjärnan. I och med detta tekniksprång slipper man rotera patienten.

Utvecklingen hade gjorts möjlig genom en donation från företaget Nordstieman inom Johnsonkoncemen. Donationen på 3 miljoner kronor var avsevärd, och gjordes utan kommersiella förpliktelser eller avtal mellan parterna. Dittills hade inga värderingar av tekniken gjorts, trots att utvecklingsarbetet pågått i över 15 år. I samband med donationen fick de båda fysikema Börje Larsson och Kurt Lidén en mindre summa pengar från Nordstieman för att utreda möjligheterna för att kommersialisera strålkniven. Resultatet av utredningen var att det kommersiella värdet bedömdes som ringa och forskarna trodde inte att det var möjligt att sälja den. Enligt Prof. Börje Larsson pågick forsknings— och utvecklingsarbete utan tankar på patent eller på kommersialisering. Det fanns inget patent, istället var det viktigt för forskarna att sjukvården skulle få tillgång till detta verktyg. Forskarna hade heller inga tankar på möjligheterna till personlig ersättning.

Prototypen på Sophiahemmet ersätts av en ny prototyp 1974 som ställs upp på Karolinska sjukhuset. Två tidigare elever till prof Leksell, forskare från Argentina resp England, blir de första kunderna. Under perioden 1974—1986 finns bara tre maskiner (Karolinska, Buenos Aires och Sheffield). Alla inblandade har svårt att definiera marknaden trots att resultaten är överväldigande. På internationella kongresser presenterar forskarna sina resultat, olika forskare inbjuds till Stockholm och ett utbytesprogram startas. Patienter från kliniker i USA och Europa skickas till Stockholm för behandling. Kolleger runt om i världen uttrycker önskemål att få köpa en maskin.

Parallellt med utvecklingen av strålkniven pågår en fantastisk utveck- ling inom röntgen. 1976 kommer de första datortomografema. Med hjälp av roterande röntgenrör får neurokirurgema tillgång till tre-dimen- sionella bilder som gör det möjligt att med mycket stor precision bestämma en tumörs läge och storlek.

Företaget Scanditronix, som specialiserat sig på utveckling och för— säljning av cyklotroner och liknande utrustningar, tecknar 1978 ett kontrakt med Elekta om att försälja strålkniven. Scanditronix säljer de

första två utrustningama. Man uppskattar världsmarknaden till högst ett tiotal apparater. Under de år som Scanditronix var engagerade gjordes mycket konstruktions- och tekniskt arbete. Företaget gör ingen stor vinst på produkten. Scanditronix byter ägare 1984 och de nya ägarna släpper produkten.

Ett intensivt arbete började i mitten av 1970—talet med att få strål- kniven godkänd av amerikanska Food and Drug Administration (FDA). FDA krävde omfattande sammanställningar av behandlingsresultaten från de tre kliniker som använde strålkniven. Bland annat resulterade detta i att Elekta startade ett dotterbolag i USA 1983. När godkännandet var klart i mars 1986 erhölls den första amerikanska kunden. Runt om i världen är FDA ett begrepp och i och med godkännandet kom försäljningen igång.

Industrifonden finansierade denna expansion med ett återbetalnings- pliktigt lån på 3 miljoner kronor.

Vad lär vi oss av fallet Elekta?

— Produkter som tagits fram i en forskningsmiljö kan ofta säljas till forskarkolleger utan några försäljningsinsatser. — För att nå ut på en bredare marknad krävs att ett antal "köphinder" undanröjs. I detta fall var Food och Drug Administrations god- kännande nyckeln till världsmarknaden. — Det kan behövas ett antal generiska teknologier för att få ett produkt— system riktigt slagkraftigt. I detta fall var datortomografin ett viktigt tillskott till Leksells uppfinning.. — Marknadsbedömningen av helt nya produkter är nästan alltid grovt missvisande.

.fi ud,—111.

'irg ll

""-”LÄN? . 1 It .i .' lf" .... ,.r._ ,"”. . .ll'l l' 1 '

| a.' lll ...

"IR.. —_,.v

".;l ”J.,

Överväganden och förslag

13. Allmänna överväganden

13.1. Fungerar systemet?

Samverkan mellan högskolor och industri innebär att två kulturer med olika mål och värderingar skall kunna förenas kring en gemensam uppgift. Detta är aldrig enkelt, men utredningen har inte funnit några tecken på att denna samverkan skulle fungera sämre i Sverige än på annat håll. Ett antal industriföreträdare har tvärtom vittnat om att det inte är svårt att komma till tals med svenska högskolor — åtminstone för företag med egen FoU—kapacitet. Högskolomas forskare och lärare vitsordar också de goda och nära relationerna med näringslivet.

Problemet är i stället att "den svenska modellen" inom forsknings- politiken ställer betydligt högre krav på att denna samverkan skall fungera än t.ex. i Tyskland, där en väl utbyggd institutssektor står för en omfattande industrirelaterad forskning.

Den svenska modellen tillkom på 1940—talet, bl.a. med motivet att garantera god kvalitet på grundutbildningen genom att den (civila) statliga forskningen koncentrerades till högskolan. Detta innebar sam- tidigt att högskolan gavs ett bredare ansvar än i många andra länder — den skulle vara "samhällets forskningsresurs". Jämförelsema mellan Sverige och andra OECD—länder i kapitel 2 illustrerar bl.a. detta förhållande.

Högskolans interna organisation har dock aldrig anpassats till ett sådant bredare ansvar: Basfinansiering, beslutsformer, tjänsteorganisa- tion, meriteringskrav, forskarutbildningens utformning m.m. har alla utformats efter det som betraktats som högskolans "kärnverksamhet", utbildning och inomvetenskapligt motiverad forskning.

Under Erlanderepokens samförståndsanda utvecklades också en arbetsfördelning där "högskolan sköter grundforskningen och utbildning och vi i industrin ägnar oss åt utvecklingsarbete". Denna tydliga bo- skillnad underlättades av att FoU i industrin till stor del låg inom verk- stadsindustrin, där tyngdpunkten mycket tydligt låg på ingenjörsarbete och där behoven av forskningskontakt var måttliga.

Som belysts i kapitel 2 har Sverige en jämförelsevis låg och en ensidig rekrytering av forskarutbildade till industrin vilket skapat en

allmänt sett låg forskningsförståelse hos denna. Samtidigt har högskolans kontaktyta mot industrin begränsats — få lärare med näringslivserfarenhet kan rekryteras till högskolan. Sammantaget har detta medfört ett betydande gap mellan högskolans forskning och industrins FoU—verksamhet. Nu ökar behovet att minska avståndet.

13.2. Ökat behov av samverkan

Allt fler teknologier blir alltmer forskningsbaserade, i den meningen att tillverkningsprocessens parametrar och produktens egenskaper kan förklaras och förutsägas på vetenskaplig grund. Detta ökar idag snabbt industrins behov av vetenskaplig kompetens. I Sverige är trenden tydligast inom telekommunikationsområdet. Det är vikti gt att konstatera att det näringslivet efterfrågar från högskolan inte primärt är vare sig uppfinningar eller forskningsresultat utan just kompetens i form av:

— välutbildad personal —— hjälp att orientera sig i — och tolka — hela den globala kunskapsbasen inom ett visst område, inte bara den forskning som görs på en enskild institution i Sverige — rekrytering av forskarutbildade — kvalificerad problemlösning

Möjligheterna till samverkan bestäms av kvaliteten och relevansen hos

högskolans utbildning och forskning, högskolans attityd till samverkan,

samt näringslivets behov och kompetens. Det är mångfalden och kvalite- ten på de informella länkarna som ger grunden.

För att högskolans kompetens skall kunna nyttjas effektivt krävs ett fungerande flöde av människor i båda riktningarna mellan företag och forskning, som kan bygga dessa informella länkar och förmedla kunskap om företagens problem och forskningens möjligheter. Bättre kunskap på båda sidor är en förutsättning för en mer effektiv sam- verkan.

Första steget i denna utveckling bör, enligt utredningens uppfattning, vara att öka företagens närvaro i högskolans forskningsmiljö. Direkt samarbete mellan högskolor och företag kring vetenskapligt kvalificerade problem skapar bättre förståelse för varandras förutsättningar.

Detta innebär inte att högskolan skall låta sig styras mot kortsiktiga

uppdrag på enskilda företags villkor. Tvärtom anser utredningen det vara av vikt att högskolan utvecklar tydliga riktlinjer som stöd för enskilda forskare i deras samverkan med näringslivet. Däremot hävdar utred— ningen att bättre kunskap om varandras villkor och möjligheter är en förutsättning för en ökad samverkan i former som gagnar båda parter. Värdet av samverkan ligger bl.a. i att man har olika roller.

Ett antal försök att öka kontakterna har gjorts genom åren. De flesta har dock haft karaktären av administrativa påbyggnader på en i grunden oförändrad struktur. I utredningens intervjuer med företagen har NUTEKs kompetenscentra nämnts som den viktigaste förändringen, just genom att de ställer krav på att industrins forskare deltar aktivt i projektarbetet på högskolan.

Särskilda organ för främjande av samverkan kan på marginalen "smörja maskineriet", men om inte de fundamentala förutsättningama är tillgodosedda är detta inte meningsfulla insatser. Långt viktigare är de signaler högskolans verksamhet får via regelverk, finansieringsvillkor etc, samt de värderingar som sprids. En fungerande samverkan innebär att mellanhanden gör sig själv onödig.

Enligt utredningens bedömning finns det viss fog för kritiken att alltför många — och därmed ofta underfinansierade — organ för industri- kontakt och företagssamverkan tillkommit vid och i anslutning till hög- skolorna. Av flera skäl vill utredningen dock inte nu förorda att staten stör systemet genom initiativ till en omstrukturering. De berörda organen har olika huvudmän, och staten har därmed olika möjligheter att påverka. Ett antal är också nytillkomna och därmed svåra att ut- värdera.

Högskolans huvuduppgifter är som påpekats ovan utbildning och forskning — att utbilda bra akademiker och delta i ett internationellt kunskapsutbyte. Under vägen kan det mycket väl uppkomma upp- finningar och innovationer. Men dessa är biprodukter från huvud- uppgiften — inte en del av denna.

Uppfinningar från högskolan skall tas om hand på ett kvalificerat sätt och förhoppningsvis komma till nytta -— inte i första hand för att generera intäkter till högskolan utan för att markera att detta är en samhällsekonomiskt viktig aspekt på FoU—verksamheten som tas på allvar, och för att ge andra forskare och studerande goda exempel. Högskolan bör utbilda och uppmuntra unga entreprenörer att ta hand om sådana uppfinningar.

Sammanfattning: Den svenska modellen ställer stora krav på samverkan Högskolans organisation har inte anpassats till detta

Kompetens är det viktigaste resultatet

Viktigt med direktkontakt: Informella kontakter — ökad rörlig- het

Respekt för varandras särart

Uppfinningar ärinte en huvuduppgift — men skall tas om hand på ett kompetent sätt

13.3 Några vanliga missuppfattningar

Som framgått ovan, och siffermässigt belysts i kapitel 2, har Sverige valt en finansieringsmodell för offentlig FoU där högskolorna ges en mycket dominerande andel. Sålunda ligger det nära tillhands att "kräva värde för pengarna". Industrialismens gängse värdemönster är att det är hårdvara — produkter — som räknas.

Följaktligen förväntar sig den allmänhet som inte är involverad i forskning att forskarna uppfinner vid en teknisk högskola och att det fortlöpande värps guldägg vid institutionerna. De efterföljande leden produktion och marknadsföring uppfattas vara närmast triviala.

Sanningen är att det genereras tämligen få uppfinningar vid universitet och högskolor. Deras kompetens ligger istället i att upptäcka (explorera), förklara, förutsäga. Man är till exempel skicklig på att göra beräkningar (analytiska formler, simulering, etc.) vid en teknisk hög- skola.

En annan villfarelse är att forskarens uppfinning är något som går att överlämna till nästa aktör — stafettanalogin. Analogin håller möjligen om växlingssträckan, den sträcka inom vilken stafettpinnen skall över- lämnas, är flera varv lång. Skälet är att det inte går att beskriva hur och varför t.ex. en prototyp fungerar. Högskoleforskama och industrifolket måste arbeta tillsammans.

En tredje villfarelse är att det ligger mängder av lysande produktidéer i forskarnas byrålådor. Forskarna själva är ofta närmast totalt okunniga om den möda och de kostnader som återstår fram till marknadsacceptans.

En fjärde — och mycket allvarlig felsyn — är att ökade forsknings- anslag med automatik leder till industriellt välstånd med många nya produkter. Forskningskompetens är i dag en nödvändig förutsättning för allt fler industriområden, men inte en tillräcklig: Det krävs också en fungerande samverkan mellan forskningen och näringslivet — ämnet för denna utredning — men ytterst att de allmänna förutsättningama för företagande gynnar långsiktiga investeringar. Inga forskningspolitiska åtgärder kan rå på en hög realränta.

En femte uppfattning — livligt underhållen av TV och press — är att det "läcker" teknik till utlandet. Som framgått av kapitel 2 bygger sådana påståenden på ett mycket bristfälligt statistiskt underlag. Som litet land är Sverige beroende av både export och import även på teknikens och forskningens område. En perfekt anpassning mellan nuvarande industristruktur och forskningsprofil skulle effektivt förhindra förnyelse i framtiden.

l'lw- ,,EII'ICr ' 1. awiitiåium ' llrr'fl

”islam

"hur" wil » llltt

14. Universitetens och högskolornas uppgifter i samhället

14.1. Allmänt

Universiteten och högskolorna har en stor strategisk betydelse för utvecklingen i vårt land. Kvalificerade utbildningar av hög kvalitet ger de studerande goda kunskaper och färdigheter för ett kommande yrkesliv men även möjligheter till bildning och personlig utveckling.

Högskolan är den helt dominerande forskningsinstitutionen i samhället. Här bedrivs inte bara grundforskning utan även den större delen av sektorsforskningen samt en del av uppdragsforskningen. Sverige har till skillnad från många andra länder valt att inte i någon större utsträckning bygga upp särskilda sektorsforskningsinstitut vid sidan av högskolorna.

Under de senaste decennierna har universitet och högskolor byggts ut över hela landet i syfte att utjämna de regionala skillnaderna i fråga om samhällsservice och underlätta övergången till högskolestudier i alla delar av landet. Samtidigt har kunskapen om högskolornas regionala betydelse ökat och resulterat i att det numera finns minst en högskola i varje län. Ett antal universitets- och högskolestäder är mycket expansiva. Runt många högskolor växer nya företagsparker upp med främst kunskapsföretag. Tidigare flyttade akademikerna till företag och myndigheter för att börja en anställning — idag flyttar i många fall företagen till de högskoleorter där den mest välutbildade arbetskraften finns.

De svenska erfarenheterna av universitetens och högskolornas betydelse för den regionala utvecklingen i olika delar av landet är mycket goda. Lokaliseringen av en högskola ger direkt positiva spridningseffekter inom alla samhällssektorer, men många av utvecklingseffektema blir uppenbara först på längre sikt. Det är den insikten som nu leder till att statsmakterna satsar på en fortsatt utbyggnad av högskolan i flera delar av landet. Satsningen bör dock inte bara gälla en kvantitativ utbyggnad av högskolans utbildningskapacitet

på skilda håll. Den bör också avse högskolans sätt att samarbeta med det omgivande samhället och näringslivet.

14.2. Näringslivets behov av högskolan

Sverige är ett av de länder som satsar mest på forskning och utvecklingsarbete sett som andel av bruttonationalprodukten. Den helt övervägande delen av den statsfinansierade forskningen utförs vid universitet och högskolor, antingen finansierad av högskolornas egna basanslag eller sektorsforskningsmedel eller utförd på uppdrag av externa uppdragsgivare. Den forskning och det utvecklingsarbete som bedrivs inom företagssektom är också av betydande omfattning, men är dock i huvudsak koncentrerade till de största företagen. De mindre och medelstora företagen har däremot endast undantagsvis möjlighet att bedriva regelrätt forskning och utvecklingsarbete.

Ett karaktäristiskt drag hos dagens industriella utveckling är att den blir alltmer kunskapsintensiv och baserad på ett ofta långsiktigt och medvetet forsknings- och utvecklingsarbete. Allt fler teknologier blir forskningsbaserade. Kunskapen är idag den dominerande konkurrens- faktorn för många företag och förmågan att utveckla ny kunskap en för- utsättning för att på sikt klara en allt hårdare nationell och internationell konkurrens.

Företagen behöver anställda med en högklassig utbildning. De behöver också tillgång till den kompetens som finns på högskolan och till forskningsresultat som produceras där. De behöver också högskolan som en kanal till det internationella forskarsamhället.

Sett i detta perspektiv blir företagen allt mer beroende av högskolan. Som betonades i närmast föregående kapital krävs en nära samverkan för att näringslivets behov skall tillgodoses. Det behövs ett flöde i båda riktningarna, ett samarbete i genuin mening. Det räcker inte med "information" från högskolan till näringslivet.

14.3. Samverkan och kvalitet

Utbildning och forskning av hög kvalitet förutsätter ett samspel mellan högskolan och det omgivande samhället. Det behövs ett flöde av

kompetens och erfarenheter i båda riktningarna. En sådan samverkan bör genomsyra högskolans verksamhet för att denna skall kunna ligga på en hög kvalitativ nivå. När det i det följande föreslås att samverkan med näringslivet och samhället i övrigt skall vara en uppgift för högskolan är syftet inte bara att högskolans kompetens och resultat skall tas bättre till vara utanför högskolan. Uppgiften står i samklang med strävandena att upprätthålla en utbildning och forskning av hög kvalitet. Ett samspel mellan högskolan och näringslivet är alltså inte en förutsättning bara för att näringslivets konkurrensförmåga skall kunna upprätthållas. Det är också en förutsättning för att högskolans bägge huvuduppgifter skall fullgöras väl.

14.4. Högskolans uppgift att samverka med näringslivet och övriga samhällssektorer

Som redan understrukits är universitet och högskolor den helt dominerande genomföraren av forskning på den statliga sidan. Sverige är unikt i detta avseende. Som redan framhållits är det därför särskilt angeläget att högskolans samverkan med det omgivande samhället fungerar väl. Härtill kommer att universitet och högskolor har mycket höga ambitioner beträffande en sådan samverkan; deras senaste fördjupade anslagsframställningar och årsredovisningar belyser det..

Högskolans samverkan med näringslivet och övriga sektorer av samhället bedrivs för närvarande i en gråzon. Det råder oklarheter om hur långt högskolans s.k. tredje uppgift sträcker sig och därmed vad som högskolan skall göra och får göra. Utredningen har i sitt arbete fått många synpunkter av den innebörden, inte minst från de mindre, regionala högskolorna.

Enligt utredningens mening är det nu dags att ge högskolorna ett klart mandat att samverka med näringslivet och övriga samhällssektorer. Den uppgiften bör slås fast i högskolelagen. Det skulle härigenom manifesteras att högskolorna är hela samhällets forskningsresurs. Det skulle ge en klar signal till högskolorna att en sådan samverkan skall ha betydelse för verksamhetens innehåll, organisering, rekrytering, merit- värdering m.m.

14.5. Finansiering

Som tidigare redovisats har högskolans funktioner för samverkan och det omgivande samhället stärkts under senare år. Tidigare fick detta arbete ekonomiskt stöd från industridepartementet och styrelsen för teknisk utveckling och ett mindre bidrag utgår fortfarande till bl.a. kontaktsekreterare över utbildningsdepartementets huvudtitel. Andra delar av det utåtriktade arbetet har senare avlänkats från högskolan och utförs numera av de samverkansorgan som byggts upp runt högskolan. Trots detta finansieras idag den större delen av högskolans samverkansfunktioner genom gemensamma avsättningar från de medel som anslagits för grundutbildning och forskning — ett förhållande som står i strid med den fastlagda policyn att det utåtriktade arbetet inte får ske på bekostnad av högskolans kärnverksamhet, utbildningen och forskningen.

Utredningen föreslår att samverkan med näringslivet och övriga samhällssektorer skall vara en klart fastlagd uppgift för högskolan. Högskolomas anslag bör därför fortsättningsvis beräknas med tanke på högskolornas samverkansuppgift och särskilda medel avsättas för sam- verkan. Det kan i vissa fall finnas anledning att anvisa medel från andra huvudtitlar, t.ex. för regionalpolitiskt eller näringspolitiskt motiverad samverkan.

Uppdrag som utförs åt enskilda företag skall naturligtvis också fortsättningsvis i princip finansieras av beställaren.

14.6. Reglering

Högskolans s.k. tredje uppgift är intagen i 1 kap 2 5 2 st i högskole- lagen. Den lyder så här:

"I forskning och utvecklingsarbete ingår att sprida kännedom om verksamheten samt om hur sådana kunskaper och erfarenheter som har vunnits i verksamheten skall kunna tillämpas."

Utredningen föreslår att stycket ändras så att informationsuppgiften renodlas. Det första ledet i meningen ("I forskning verksamheten") får alltså utgöra en ny, fristående mening. Den fyller den tredje uppgiftens

ursprungliga funktion att skapa förtroende och förståelse för högskolans verksamhet och bidra till att nya grupper motiveras till att börja studera på högskolan (jfr avsnitt 5.3 ovan).

"Tillämpningstillägget", som är både oklart och språkligt föga elegant, utgår. I stället tas in en ny mening, som lägger fast att detär en uppgift för högskolan att samverka med näringslivet och övriga sektorer i samhället. Ordet samverkan markerar att det är fråga om ett flöde av kompetens, personer och resultat i båda riktningarna. Det är också en påminnelse om att ett samspel mellan högskolan och det omgivande samhället är en förutsättning för att högskolans utbildning och forskning skall kunna hålla en hög kvalitet.

Samverkan kan avse alla samhällssektorer, t.ex. kommunerna, myndigheterna och kultursektorn. Skälet för att nämna näringslivet är att dess behov av högskolan är särskilt framträdande. Vissa grenar av näringslivet är för sin konkurrensförmåga helt beroende av en nära samverkan med högskolan. Högskolans roll i den regionala utvecklingen behöver däremot inte nämnas speciellt. Den kan sägas ligga i samverkan med näringslivet.

Förslag

* I högskolelagen anges att högskolan skall samverka med

näringslivet och övriga samhällssektorer.

* Särskilda medel anvisas för denna samverkan.

Ila-l iafl-mmm i ;;:W'o-hir'h ! 1!

W il: qbllf'l'"

Elg-lk] ripa-inl -

.i— b li 1995-'i' 'fo

. ömmar fram

15. Högskolans roll i samverkan med näringslivet

15 .1 Förutsättningama

Som tidigare nämnts har Sverige valt att förlägga en mycket stor del av den statligt finansierade forskningen till högskolan. Samhället kan ställa mycket höga krav på effektivitet i vid mening när det gäller forsknings- verksamheten inom högskolan.

Nya teknologier har med tiden blivit alltmer betydelsefulla för näringslivets produktutveckling och regioners och länders välstånd. Alltmer kunskap, ofta från flera olika källor, byggs in i produkterna. Inte ens de allra största koncemema har råd att hålla sig med all den teknologikompetens som behövs för deras produkt- och process- utveckling. Det är därför naturligt och angeläget att industrin alltmer använder sig av högskolans kunnande.

De nya högskolorna har, som anförts i kapitel 14, en viktig regional uppgift som främjare av ekonomisk tillväxt. Genom dessa högskolor — och deras relationer till universitet och stora specialhögskolor — kan även små och medelstora företag knytas till det globala forskarsam- fundet.

I en internationell jämförelse satsar Sverige betydande resurser på akademisk forskning — ca 2 procent av världens högskoleforskning i ett land med 0,15 procent av jordens befolkning. Dessa 2 procent kan ses som en inträdesbiljett för att få tillgång till de övriga 98 procenten.

15.2. Val av samverkansformer

Utredningen har betonat att samverkansformema är många och har mycket olika karaktär. Här redovisar utredningen några mera principiella överväganden, vilka baseras på samråd och intervjuer med företrädare för näringsliv och högskolor samt på litteraturstudien (se kap. 11). Forskningens innehåll, industrirelevans, är naturligtvis en betydelse-

full faktor.

Faulkner och Senker (1995) visar att åldern hos teknologin är bestämmande för industrins behov av högskolerelationer. I den dyna- miska bioteknologin är kontakterna mellan högskola och industri mycket intensiva. När det gäller det mer etablerade området parallelldatorer konstaterar Faulkner och Senker att industrin redan skaffat sig egna forskare. Således bör en och samma högskola vara beredd att arbeta med två diametralt olika strategier: A verka som en läroanstalt som utbildar akademiker med grundexamen och forskarexamen, vilka lärt sig fakta och metoder som gör att de snabbt och effektivt fungerar i befintliga företag. B verka som kunskapsproducent (högskolans egen och det globala forskarsamhällets produktion nyttjas) i nära samverkan med närings— livet. I realiteten gäller naturligtvis att tillämpa blandformer av ytterlig- hetsstrategiema A och B. Olika ämnesområden och institutioner inom en och samma högskola har olika blandning. Förändringar sker även över tiden. Ett exempel: telekommunikation var för 30 år sedan ett etablerat område med "tråkiga" produkter. Just nu är detta område mycket dynamiskt och strategi B är vad man möter på institutionerna.

Vid utredningens samråd och intervjuer har industrirepresentanterna framhållit argument som poängterar vikten av strategi A. Dessa utsagor bör dock tolkas med viss försiktighet och inte som odiskutabla rekommendationer till högskolan.

Två huvudtyper av samverkansformer inom högskolan diskuterades i litteraturkapitlet: l. Decentraliserade, informella, personliga relationer, individ — till- individkontakter, mellan näringslivet och högskolan. Dessa relationer kan med fördel upprätthållas på alla nivåer.

2. Formella organisationsenheter, "rutor" och befattningar i en högsko- las organisationsschema. Utredningen anser att högskolorna skall kombinera 1 och 2 och den specifika situationen måste få avgöra vilken typ av samverkan som skall eftersträvas vid den individuella högskolan vid viss tidpunkt. Varje högskola har sin särpräglade tradition, formella organisation och kultur.

15.3. Förslagen

Ovan betonades att valet av samverkansformer är lokala frågor som skall avgöras av den enskilda högskolan. Utredningen ger nedan några allmänt hållna förslag vilka skall betraktas som rekommendationer.

15.3.1. Högskolan och de små och medelstora före- tagen

När det gäller samarbetet med de små och medelstora företagen har utredningen funnit många brister. RRV (1996) har kommit till samma slutsatser. De små och medelstora företagens högskolesamverkan behandlas i ett kommande betänkande.

15.3.2. Den akademiska grundutbildningen

Civilingenjörsutbildningen är i dag forskningsbaserad vad gäller sitt kunskapsinnehåll men de flesta teknologer får föga insikt om forsk— ningen som process. Eftersom företagen blir allt mer beroende av att samverka med högskolan för sin kompetensförsörjning är det angeläget att inte bara öka antalet forskarutbildade i näringslivet, utan också att de som lämnar högskolan med grundexamen har en viss orientering om forskningens villkor. Vilken sorts kunskap kan man förvänta att forskningen skall ge, och på vilka villkor kan näringslivet samverka med högskolan?

Ett exempel på inslag i undervisningen för att befrämja de framtida kontakterna kan vara att laborationer och övningsuppgifter görs inom institutionens pågående forsknings.

Förslag:

* Studenterna involveras i institutionernas forskning och får

t.ex. praktisera på den utrustning som används. Forskare som arbetar i projektet skall vara laboratoriehandledare.

Vid kontakter med både Stanford och MIT har det framkommit att det inte är formella organisationsenheter, vare sig licensieringskontor eller teknologiparker, som skall krediteras för den starka framväxten av nya företag i dessa båda regioner. Det är en självgenererande process där unga människor startar företag som i sin tur leder till avknoppningar.

I någon män kan man se liknande fenomen i Linköping där bland annat den nya I—linjen från 1970—talet gett resultat i form av avknopp- ningskedjor. Erfarenheterna från högskolan i Halmstad är också lovande.

Förslag:

Ett tillvalsämne (benämnt t.ex. Entreprenörskap) som ger akade-

miska poäng (10—20 p) rekommenderas vid högskolor med teknisk—naturvetenskaplig utbildning.

15.3.3. Forskarutbildning

En återkommande synpunkt från industrin är att de färdiga doktorerna är för gamla och för hårt specialiserade för att lätt kunna slussas in i företagens verksamhet. Jfr. Eliasson (1995), Grimmeiss (1996) och utredningens kapitel 2. Enligt utredningens uppfattning är detta ett resultat av att forskarutbildningen i dag i första hand är anpassad till högskolans interna behov.

Vid anglosaxiska universitet ses forskarutbildningen just som en utbildning och syftar att ge doktoranden förutsättningar för självständigt forskningsarbete. Utbildningen är väl strukturerad med krav på snabb genomströmning och avhandlingen skall främst visa att man behärskar verktygen. Fördjupning och meritering för en akademisk karriär sker främst under "post doc"—perioden. Detta var också tanken när doktorsex- amen ersatte den gamla doktorsgraden i Sverige 1969. Traditionens makt är dock stark; även den nya doktorsexamen kom att präglas av kraven på meritering för en fortsatt forskarkarriär.

Bland annat ställs i Sverige högre krav på att en doktorsavhandling i sig skall vara ett självständigt bidrag till forskningen. Detta medför att överblick och bredd får stå tillbaka för stark koncentration på ett smalt

område samtidigt som tiden till examen förlängs. Doktoranden ses inte bara som en elev utan också som en resurs i den vetenskapliga produktionen. I utredningens intervjuer har anförts att "doktoranderna måste betala tillbaka den investering vi gjort i dem innan vi kan släppa dem".

En sådan ordning är motiverad för många fakulteter och forsknings- områden. För den doktoran, som siktar mot en akademisk karriär, är den inte odelat negativ. Men det bör — särskilt inom tekniska och vissa naturvetenskapliga fakulteter — finnas program som bättre svarar mot näringslivets behov. I annat fall lär antalet disputerade i näringslivet förbli lågt. Sådanna program skall finnas vid sidan av den reguljära forskarutbildningen. De skall inte vara mindre krävande än denna men ha en annan inriktning.

Förslag:

* Doktorandutbildning inom vissa fakulteter förändras i syfte att

bli näringslivets rekryteringsbas i högre grad än nu. Utbild- ningen bör förändras så att studietiden blir kortare och så att utbildningen ger större bredd och överblick.

Från akademiskt håll har sagts att doktorandens intentioner och syn på näringslivet förändras under studietiden. I början avser majoriteten av doktoranderna att efter examen arbeta i industrin. När disputationen närmar sig önskar de stanna kvar inom högskolan. Utredningen finner det angeläget att man på olika sätt underhåller idén om att arbeta i näringslivet.

Förslag: * Dubbla handledare

Industridoktorander och vanliga doktorander, som så begär, skall ha dubbla handledare; en från institutionen och en från företaget/arbetsgivaren. I det fall det rör sig om vanliga forskarstuderande väljs näringslivsrepresentanter från ett företag som kan tänka sig att anställa en diputerad forskare.

* Mentor från näringslivet

Mentorskap är besläktat med dubbelt handledarskap men är en informell roll som avser personligt stöd till doktoranden från en erfaren industriperson.

Kunskap om kommersiella frågor t.ex. avtal, patent, finansiering och näringslivets basala villkor är alldeles otillräckliga bland forskar- studerande på bl.a. de tekniska högskolorna. Därför bör högskolorna ge någon form av propedeutisk kurs som kan ingå i generella forsknings- metodikkurser eller ges som en separat forskarkurs. Teknikbrostiftel- sema skulle kunna finansiera sådana kurser.

Förslag:

* Näringslivsanställda forskare i teknik, naturvetenskap, medicin etc. samt olika experter inom sakområden skall vara föreläsare i en kurs om näringslivsrelationer.

Några kursmoment:

* Patentgranskning av produktidé från den egna institutionen

* Patentering och licensiering

* Praktisk projektekonomi och — finansiering.

Forskarskolor är ett nytt sätt att effektivisera utbildningen och har också relevans för näringslivssamverkan. Både utredningens förslag om en mera näringslivsanpassad doktorsexamen inom vissa fakulteter och förslaget om en kurs i näringslivsrelationer faller mycket väl in i begreppet forskarskola.

Utredningen vill här understryka att värderingsförändringar brukar ta avsevärd tid och behöver stödjas på ledningsnivå och med admini- strativa åtgärder.

15 .3 .4 Tj änsteorganisation

I föregående kapitel föreslår utredningen att det skall vara en uppgift för högskolan att samverka med näringslivet och övriga samhällssektorer. Denna uppgift får konsekvenser för bland annat högskolans tjänsteorga- nisation.

Utredningen vill framhålla att det är den enskilda högskolan som måste avväga behovet av de förändringar som kan behövas. De förslag som lämnas i avsnitt 17.8 och kap. 18 är därvid av betydelse.

På central nivå föreslås ett par förändringar.

Högskolorna har utpräglat inomakademiska meriteringsgrunder. Meriteringen är forskningsinsatser inom en väl avgränsad disciplin. På så sätt smalnar snarare vägen, mellan högskola och näringsliv ju äldre en forskare blir.

Samverkan med näringslivet har på vissa institutioner och under vissa tider betraktas med betydande skepsis. Immateriella rättigheter får en allt viktigare roll. Den offentligt finansierade forskningen har i en rad fall försummat patenteringsmöjligheter genom förbiseende eller oin- tresse.

Förslag:

* Patent och näringslivssamarbete bör ha ökat meriteringsvärde vid tjänstetillsättning och lönesättning.

Det är angeläget att högskolan ger en realistisk bild av industrins arbets- villkor. I dag är personalströmmen nästan helt enkelriktad, från hög- skolan till industrin. Få lärare kan förmedla en egen näringslivserfaren-

het till studenterna. Tidigare rekryterades ofta civilingenjörer med lång industrierfarenhet som timlärare i tillämpade ämnen på de tekniska hög- skolorna. Denna resurs har fallit bort i och med att de akademiska tjänsterna utökats.

Bättre näringslivskontakter kan också stärka högskolans förmåga att fånga upp förändringsbehov vad gäller innehållet i undervisningen. Genombrott i näringslivet kan idag snabbt förändra efterfrågan på utbildade med viss specialisering. T.ex. anser Jacobsson (1993) att de svenska högskolornas sena reaktion på mikroelektronikens genombrott kring 1970 har bidragit till att elektronikindustrin i Sverige utvecklades svagare än i andra industriländer på motsvarande nivå.

Icke—disputerade personer med gedigen näringslivsbakgrund får i dag bli högst högskoleadjunkter. Detta kan tolkas, av både studenter och forskarstuderande, som att det är en lågstatusverksamhet att arbeta i industrin.

Förslag:

* En ny tjänstetyp, industrilektor, inrättas. För tjänsten skall

krävas god näringslivserfarenhet samt sakkompetens motsva- rande kraven för ett högskolelektorat. Däremot krävs ej licentiat— eller doktorsexamen.

De förslag som redovisats i detta avsnitt faller också inom det uppdrag som getts utredningen om en förändrad tjänsteorganisation för högskolan

(Dir. 19963).

15.4. Nyttiggörande av forskningsresultat

Vid sidan av de förslag som nu just lagts fram har utredningen syn- punkter på hur forskningsresultat bättre kan nyttiggöras. Synpunkterna har sammanfattats i en strategi och i ett förslag till genomförande av strategin. Detta material redovisas i avsnitt 17.8 resp. kapitel 18.

15 .5 Slutkommentar

De förslag som förs fram i detta kapitel har syftet att underlätta ett samspel mellan högskolan och näringslivet. Syftet är bland andra att näringslivet lättare skall kunna samverka med högskolan och till- godogöra sig dess kompetens utan att högskolans egenart försvagas eller dess integritet komprometteras. En framgångsrik samverkan förutsätter att de bägge kulturerna möts på lika villkor, men att de spelar sina olika roller.

' ..".i'. 'jl rit-.it: ':rp'la'ti' '.' _ ' %.U'igmll. E'd'fui'tr liir; tr'r. ' inline; fil.," I'll? w.- iwr'l'tu'iilanrtrum . &:ng ' ;i'illlirflil "grum-— iLtiL' '_."",'-'"i ' nl. nielmliamnm aaah trivia-iir BquJ'IITPÅ.T'J£-gil al;. im

;, r..: ;; .»... av...

' 'in'. I.! !!...”qu ";- .h'l'i' ut . |. ,; 'i.- ' ':...ll'l ' .. ' | IP- " "' ' J. " "' '

16. Struktur för samverkan

I föregående kapitel diskuterade utredningen högskolans roll i sam— verkan med näringslivet. I detta avsnitt behandlas ett antal organ och initiativ som syftar till att bygga broar mellan näringsliv och högskola. Dessa har var för sig vitt skilda mål och förutsättningar.

16.1. Kompetenscentra

NUTEKs kompetenscentra har vid utredningens kontakter, både med företag och högskolor, nämnts som den viktigaste systemförändringen i relationen näringsliv — högskola. Utredningen delar denna bedömning. Kompetenscentra innebär en avsevärd förnyelse både kvantitativt och kvalitativt. De utgör ett försök att utveckla högskolans kärnverksamhet i riktning mot mer industrileverans, utan att man för den skull gör avkall på inomvetenskapliga kvalitetskrav.

Företag och högskola kommer i centra att samverka under lång tid, tillsammans med andra företag och i en tvärvetenskaplig miljö. Detta kan ge en dynamik i verksamheten som tidigare samverkansformer saknat, anser RRV (1996). Deltagande företag framhåller också dessa faktorer som avgörande för att man ger sig in i en samverkan. Det finns en stor förväntan hos deltagande företag om att samverkan skall leda till intressanta FoU—resultat. Man uppfattar också uppläggningen som en bra kombination av grundforskning och tillämpad forskning.

Den breda initieringsprocessen har mejslat ut områden där koppling till forskning inom universitet och högskolor anses ha särskild strategisk betydelse för svensk industri. Arbetsprocessen och kraven på dokument- erat industriengagemang har också lett till att teknikförsörjnings- och FoU—frågor har fått en starkare strategisk förankring i de deltagande företagen. Omprioriteringar har blivit en effekt. Initiativ till nya sam— arbeten med forskargrupper inom högskolor och företag — utöver dem som är knutna till berörda kompetenscentra — är en annan.

Ett viktigt syfte med kompetenscentra är också att stimulera hög-

skolan att utveckla sin förmåga att driva stora, samlade FoU—program. Arbetsformen ställer krav på både organisatorisk förnyelse, vetenskaplig kompetens och förmåga att hantera ett brett kontaktnät inom närings- livet. En central uppgift blir att hantera och leda en verksamhet som spänner över flera akademiska discipliner/institutioner.

Även kvantitativt innebär kompetenscentra en betydande förändring i samverkan mellan högskola och näringsliv: Nu beslutade kompetens- centra kommer 1998 att uppnå en FoU—volym motsvarande ca 500 miljoner kronor eller ungefär samma antal personår. Detta motsvarar ca 10 procent av de tekniska högskolornas FoU, och drygt en procent av all FoU som utförs av företag i Sverige. Företagen kommer via kompetenscentra att kraftigt förstärka sina externa kostnader för högskoleförlagd FoU. Därtill skall läggas företagens eget FoU—arbete i centra, som motsvarar ca 120 personår per år.

Utredningen anser att det är angeläget att detta intressanta experiment kan fullföljas enligt intentionerna och vidareutvecklas.

Sammanfattning:

* Kompetenscentra utgör en ny form för forskningssamarbete

Långsiktigt, tvärvetenskapligt program Forskare från industrin deltar aktivt Bred initieringsprocess

Strategisk förankring i företagen

16.2 Industriforskningsinstituten

Industriforskningsinstituten utgör praktiskt taget det enda undantaget från "den svenska modellen" att statligt finansierad forskning skall utföras inom högskolan. De utgör dock en begränsad del av det svenska FoU—systemet — norska SINTEF är t.ex. större än samtliga industriforsk- ningsinstitut inom NUTEKs område tillsammans — och deras verksamhet finansieras till större delen av industrin själv.

Det senare utgör både en styrka och en potentiell svaghet. Det starka industriengagemanget innebär att industrins behov tydligt ställs i fokus,

men innebär samtidigt att verksamheten domineras av större företag i väl etablerade branscher.

Instituten kan också ses som ett sätt att Överbrygga det gap mellan akademisk forskning och industrins ingenjörsarbete som blivit en annan del av "den svenska modellen" (se 13.1 ovan). I och med att ett ökande antal av de mer FoU—intensiva företagen rekryterar egen personal med forskarutbildning minskar deras behov av industriforskningsinstituten som "översättare". Samtidigt finns ett ökande behov av denna funktion bland mindre och medelstora företag. Dessa företag utsätts i dag för ett starkt tryck att gradera upp sin tekniska förmåga men har svårt att kommunicera direkt med högskolans forskning. Denna utveckling har uppmärksammats av kommittén för omstrukturering och förstärkning av industriforskningssystemet (KOFI). En utvärdering av institutens nu- varande verksamhet mot mindre företag, som gjorts på uppdrag av KOFI (Belotti, 1996), pekar på att instituten har goda förutsättningar att spela en ännu viktigare roll gentemot mindre företag.

Utredningen återkommer i ett senare betänkande till de mindre före- tagens speciella behov. Den vill här bara peka på att ovanstående ut- veckling innebär att industriforskningsinstitutens viktigaste uppgifter i ökande utsträckning kommer att gälla företag som ligger utanför institutens nuvarande intressentkrets. De mindre företagen har sämre möjligheter att ta ett långsiktigt ansvar för institutens finansiering, varför staten här bör ta ett stort ansvar.

Sammanfattning: * Industriforskningen kommer att få ökad betydelse för de

mindre företagen. Staten bör ta ansvar för att finansiera denna roll.

16.3 Kontaktsekretariaten

Kontaktsekretariatens utveckling har på många sätt föregripit den utveckling av infrastrukturen för samverkan som skedde under 1980—talet. I och med att ett antal mer resursstarka och specialiserade aktörer tillkommit har på några ställen funktionen upphört, medan den på andra högskolor lever kvar som en av flera aktörer. Kontaktsekretariatens fördel har varit att de verkat inom högskolans

organisation, medan den diffusa rollen varit ett problem. Det faktum att verksamheten normalt varit knuten till administrationen har givit låg status i forskarnas ögon, en nackdel som endast delvis kunnat kompenseras av personliga kvalifikationer.

Erfarenheterna av denna verksamhet aktualiserar behovet av resurser för kontaktskapande/projektinitiering inom högskolans organisation, men visar också vikten av att överväga funktionens placering i högskolans organisation. Vid ett antal institutioner på vissa högskolor har man försöksvis infört en ny funktion, "gatekeeper" eller kontaktperson. Detta är normalt en mera informell deltidsuppgift. Erfarenheterna från kontaktsekretariaten talar för att "gatekeeper"—funktionen bör vara en deltidssyssla som skall innehas av någon av institutionens meriterade forskare.

16.4 Teknopoler

Här behandlas enbart rådgivningsdelen av teknikparkerna — sålunda inte fastighets- och kontorsserviceverksamheten. Utredningen har valt att använda begreppet teknopol för den immateriella verksamheten i en teknikpark.

Flera teknopoler arbetar i dag mot högskolan på orten för att hitta projekt med kommersiella utvecklingsmöjligheter, projekt som kan leda till nya produkter, processer och företag. Dessa s.k. avknoppningsföretag måste inte nödvändigtvis drivas av forskaren själv, som ofta saknar intresse av att starta företag. Teknopolemas roll blir därför att finna den lämpligaste exploateringsformen. Personer med skiftande kompetenser skall driva projektet framåt från fas till fas. Produkten skall så tidigt som möjligt förankras på marknaden. Det kan ske antingen genom ett nystartat företag som erhåller kundorder eller genom patent- och licensförsäljning av rättigheterna.

En annan form av teknikspridning är att teknopolema förmedlar know—how och kompetenstjänster från den akademiska världen till näringslivets små och medelstora företag, som behöver köpa den kompetens de själva saknar. Teknikparkerna blir här en aktiv förmedlingslänk och översättare mellan två mycket artskilda kulturer. Det samarbete som pågår mellan ALMI och Swedepark kommer förhoppningsvis att leda till en, för både företagen och högskolan, smidig och obyråkratisk samverkan. Delutredningen om de små och medelstora företagens samverkan med högskolan kommer närmare att

Stöd till forskare yundutbildade och fo—utbildlde UoH myndig- heter Publicerade Fo-resulut

Teknikparker Aflänplnner

Projektbolag, Tjänstebolag, Patenuitter

Holding

Kommersiella embryon

—> Övirgainpuls, __ pcrsonal,lokaler, instrumet __,

belysa denna "marknadsplats för produktfömyelse".

Teknopolerna har sedan ett par år tillbaka, som beskrivits i kapitel 3, tämligen goda möjligheter att förse sina avknoppningsföretag eller projekt (som kan bli företag eller licensaffårer) med både s.k. sådd- kapital och riskkapital. Detta förhållande kommer på sikt att ytterligare öka teknikparkemas attraktionskraft.

Fastighetsägande och fastighetsförvaltning ligger fortfarande som en black om foten för en del av teknikparkerna. Hyresvärden eller vice- värden är knappast någon trovärdig rådgivare vad beträffar företagarnas affärsproblem.

Frågan om huruvida teknopolen kan ha ekonomiska intressen i några av sina företag är komplicerad. Ofta lägger teknopolen betydande resurser på att hjälpa vissa avknoppningsföretag, vilka är för ekonomiskt svaga att belastas med konsultfakturor. En tänkbar betalningsform är då att parken avstår från omedelbar betalning och avtalar om framtida royalty, eller får aktier. Det kan nämnas att motsvarande organisationer vid MIT (Technology Licensing Office) respektive University of Salford, vilka båda besökts av utredningen, går in i sådana ekonomiska engagemang.

Utredningens ståndpunkt är dock att teknopolemas personal bör vara neutrala rådgivare, dvs. att teknopolen inte har finansiella intressen i eller förvärvar aktier i groddföretag eller äger patenträtter. Rådgivarna bör inte heller sitta i företagens styrelser. Teknopolemas främsta styrka är att stå för sin respektive högskolas affärskompetens. Det tar tid att vinna respekt för en dylik uppgift. Därför är rådgivamas integritet och

affärsetik avgörande.

RRV (1996) har undersökt avgränsningarna och samarbetet mellan KTHs holdingbolag, teknikparken (Teknikhöjden), KTH (myndigheten) samt Teknikbrostiftelsen. RRV har funnit att de är sammanflätade och att ansvarsgränsema är oklara. Under de senaste månaderna har en principiell ansvarsfördelning tillämpats, se figur, vilken kan vara av intresse även för andra högskolor.

Det statliga ägarengagemanget, affärsrisken, antingen det gäller aktie— ägande i projekt- och tjänstebolag eller förvärv av patenträttigheter, skall uteslutande ligga i holdingbolagen. Högskolan skall ej engagera sig i affärer.

Teknopolerna skall stödja enskilda forskare och högskolans institu- tioner i kommersiella frågor och också förädla projektidéer åt holding- bolagen.

Teknopolemas tjänster till högskolan och forskarna är en del av högskolans utökade uppgift, sådan utredningen föreslår den i kapitel 14. Således skall motsvarande uppdrag till teknopoler (alternativt externa konsultföretag) ha en grundfinansiering.

De tjänster som en teknopol utför för holdingbolagens räkning skall ej betalas med medel från högskolan. Det skall framhållas att gränsen mellan uppdrag till holdingbolaget respektive uppdrag till högskolan är

oskarp.

Förslag:

* En välavgränsad ansvarsfördelning skapas mellan de tre en- heterna — högskolan, holdingbolaget och teknopolen.

16.5 Holdingbolagen

Statsmaktemas motiv för holdingbolagen var att industriella partner skulle "känna igen sig" om forskningsprojekt lades på bolag.

I det beslut, som bemyndigade de första fem universiteten och hög- skolorna att bilda holdingbolag, konstaterades att det vid kontakter med näringslivet visat sig att företag i vissa fall undviker kontakter med universitet och högskolor för att de regelsystem som gäller för universi- tetens och högskolornas grundläggande uppgifter upplevs som främma-

nde för företagen.

Av nuvarande elva holdingbolag har sex varit igång endast i ett halvår.

Det är oroande att inget av de fem "gamla" holdingbolagen efter mer än ett års verksamhet lyckats starta något projektbolag, där betydande finansiering erhållits från den industriella partnern. Projektbolagen är ju huvudskälet till holdingbolagens bildande.

Den andra bolagstypen, tjänstebolagen, kan bli en källa till konflikter och försämrat rykte för högskolan. Det ligger nära till hands att anklaga högskolan för subventionering och otillbörlig konkurrens, om man bildar tjänstebolag som konkurrerar med konsultföretag eller kommersiella management— och utbildningsbolag.

RRV (1996) har efter sin granskning av ett holdingbolag intagit en mycket kritisk hållning till denna organisationsform. RRV anser, i sin sammanfattande bedömning, att holdingbolagen är en hybridform som varken tilltalar forskarna eller näringslivet.

Utredningen avger ett försiktigare omdöme. Holdingbolagen är ett organisatoriskt experiment om vars ändamålsenlighet utredningen ej kan uttala sig på detta stadium. Det behövs en verksamhetsperiod på minst tre år för att en säker utvärdering skall vara möjlig.

Förslag:

* Överför förvaltningen av holdingbolagen till respektive hög- skola och ombilda i samband därmed styrelserna så att representanter från näringslivet är i majoritet, eller åtminstone

att en av dessa är styrelseordförande

Näringsdepartementet bör utse en neutral sakkunnig som efter ca tre år genomför en utvärdering av holdingbolagens verk- samhet

16.6 Forskarpatentbolagen

Tillkomsten av forskarpatentbolagen är ett lovvärt bidrag till strävandena att öka nyttiggörandet av forskningsresultat som emanerar från universitet och högskolor. Linköping har gått i spetsen på ett inspirerande sätt. Utländska erfarenheter vittnar om svårigheterna att nå företagsekonomisk lönsamhet för den här typen av verksamhet. En sådan lönsamhet bör emellertid inte vara huvudkriteriet på framgång. Denna skall i stället mätas i det antal nya företag som kommer till stånd och vilka nya produkter som kommer ut på marknaden. Sådana högtek- nologiska nyetableringar har också ett värde genom sina spridnings- effekter och skapar en god grund för en fortsatt närmare samverkan.

Forskarpatentbolagen har små ekonomiska och personella resurser. Den svenska marknaden är liten. Bolagen kan därför få svårt att förverkliga sina intentioner. Om bolagen ses som en samlad resurs som står till hela forskarsamhällets förfogande, kan det öka deras slagkraft och möjliggöra specialisering. Det skulle då bli naturligt för en forskare att vända sig till det bolag som bäst kan tillgodose hans intressen. I Danmark har inrättats vad som kunde benämnas ett centralt forskar- patentbolag för hela landet. Det är en erinran om behovet av en kritisk massa.

Forskarpatentbolagen kan ha skäl att överväga att inte förmedla enbart uppfinningar. Datorprogram liksom moderuniversitetets varu- märke kan ge bolagen en vidgad bas för verksamheten.

17. Lärarundantaget; forskningsresultats nyttiggörande

Direktiven ger utredaren i uppdrag att "se över det undantag som i dag gäller för lärare enligt 1949 års lag om rätten till arbetstagares upp— finningar". Utredningen har följaktligen ingående övervägt frågan om undantaget bör upphävas.

17.1. Undantagets innebörd

Lärarundantaget är intaget i l 5 2 st i 1949 års lag (LAU). De bägge första styckena i l & lyder så här:

"Denna lag avser här i riket patenterbara uppfinningar av arbetstagare i allmän eller enskild tjänst.

Lärare vid universitet, högskolor eller andra inrättningar som tillhör undervisnings- väsendet skall inte i denna egenskap anses såsom arbetstagare enligt denna lag, dock att lagen skall tillämpas på sådana lärare vid Försvarsmaktens skolor som är yrkesofficera-

re."

Lagen är således tillämplig på såväl privata företag som statliga företag och myndigheter, universitet och högskolor inbegripna. Av 2 st följer dock att universitetslärare undantas från lagens tillämpning. Det innebär att lagen inte ger universitet och högskolor någon rätt till de uppfinningar som lärarna gör, inte ens om de görs på betald arbetstid och med utnyttjande av arbetsgivarens lokaler och utrustning.

Det kan observeras att det inte finns något hinder för universitet och högskolor att kräva ersättning av den anställde för utnyttjandet av lokaler och utrustning. Forskaren är ju såsom uppfinnare att betrakta som en icke anställd vilken drar nytta av högskolans lokaler och utrustning. En sådan rätt till ersättning kan föreligga, även om inget explicit avtal om ersättning träffats.

Lärarundantaget har existerat alltsedan tillkomsten av 1949 års lag. Redan i den utredning från 1944 som låg till grund för lagen fanns ett undantag uppställt. Lagen har således som en allmän utgångspunkt att den inte skall tillämpas på uppfinningar som genereras inom universitet

och högskolor. Det har, som strax skall framgå, stor betydelse för lagens tillämpbarhet på högskoleområdet.

17.2. Argumenten rörande lärarundantaget

De argument som motiverat undantagsbestämmelsen i 1 5 2 st är att en rätt för universitet och högskolor till de anställdas uppfinningar kunde hämma forskningens frihet, försvåra rekryteringen till universitet och högskolor och leda till att bisyssleverksamheten ökade. Det har vidare ansetts att högskolornas organisation inte lämpade sig för att ta till vara och utnyttja de anställdas uppfinningar samt att universitetet inte hade något behov av att överta uppfinningama.

Under senare tid har det från flera håll hävdats att motiven för undantaget försvagats. En rad argument har framförts för ett avskaffande av undantaget. Argumenten har främst det gemensamt att bestämmelsen anses motverka en kommersiell exploatering av de uppfinningar som genereras inom högskolan. I det följande redovisas i korthet de argument som framförts: — Enskilda forskare saknar resurser och/eller incitament att skydda sina forskningsresultat liksom att få till stånd en kommersiell exploatering av dem. — Inte sällan publiceras forskningsresultat på ett sådant sätt att resultaten kan användas fritt eller så licensieras de till utlandet, i bägge fallen med följd att det sker ett "läckage". — Externa finansiärer kräver att få rätt till resultaten och/eller att dessa skall hållas hemliga; EU är ett exempel. — Universitetsforskningen har fått ökad sektorskaraktär och ökad samhällsrelevans. Resultaten är kommersiellt exploaterbara i större utsträckning än tidigare. — Finansieringen av en verksamhet från flera källor kan vara förenad med olika, eventuellt oförenliga avtalsvillkor. — Samarbete med näringslivet kan försvåras, om universitet och högskolor har sämre rätt till uppfinningar än näringslivet. — Samuppfinnare kan ha olika rätt till den gemensamma uppfinningen, därför att de omfattas av olika regler. — Lagen är svår att tillämpa på universitetsanställda samuppfinnare, av vilka en omfattas av undantaget och den andre inte.

— Uppfinningar är numera delvis resultat av den allmänna forsknings- miljön och av ett lagarbete, varför det är rimligt att universitet och högskolor får del av intäkterna. De bör särskilt få del av intäkterna från "guldäggen", för att på så sätt kunna finansiera del av verksam- heten. — Samma regler bör gälla för universitetsforskningen som för näringsli- vets forskning.

17.3. Lärarundantaget utomlands

I diskussionen om lärarundantaget har det gjorts åtskilliga hänvisningar till förhållandena i andra länder. De upplysningar som har lämnats om dessa förhållanden har i vissa fall varit motstridiga eller t.o.m. felaktiga. Utredningen har därför bemödat sig om att göra en tämligen ingående studie av rättsläget i ett antal länder. Resultaten redovisades i avsnitt 6.5.

Danmark, Finland, Norge, Schweiz och Tyskland har ett undantag av det slag som vi har i Sverige. Det bör dock noteras att industriforsk- ningsinstituten i Tyskland, som inte berörs av undantaget, har en långt centralare position i det tyska forskningssamhället, varför jämförelsen med Tyskland inte håller streck fullt ut.

Frankrike, Nederländerna, Storbritannien och Österrike har i princip inte ett lärarundantag. Det betyder dock inte att universiteten utan vidare har en rätt till de anställdas uppfinningar. Rättsläget är påtagligt oklart i alla de tre de nu nämnda länderna.

I USA slutligen har universiteten med automatik en enkel licens, en s.k. shop-right, till de anställdas uppfinningar. Men till följd av avtal har så gott som alla ledande, privata universitet i USA full rätt till de anställdas uppfinningar mot att särskild ersättning lämnas forskaren. Ett undantag är dock det universitet som lyckats bäst med att erhålla intäkter från de anställdas uppfiningar, nämligen Stanford. Anställda vid Stanford har full rätt till sina uppfinningar och det står den enskilde forskaren fritt att vända sig till ett annat exploateringsorgan än universi- tetets eget licenskontor. Också Minnesota och Wisconsin har en sådan modell.

Utredningen konstaterar att universitetsanställda, som gör patenter- bara uppfinningar, i allmänhet har en privilegierad ställning i jämförelse med forskare i näringslivet och i industriforskningsinstitut. Rättsläget är dock diffust och förhållandena skiftar mellan länderna vad gäller

innehållet i de universitetsanställdas ställning. Den rättsliga teknik som används skiljer sig också åt, t.ex. avtal, lagstadgat undantag, tillämpning av de materiella reglerna osv. De institutionella förhållandena skiftar också och gör jämförelser vanskliga. Det är således svårt att finna vägledning i förhållandena utomlands för en eventuell revidering av regleringen i Sverige.

De utländska erfarenheterna tyder närmast på att möjligheterna att få till stånd en effektiv exploatering av universitetsuppfinningar inte på något avgörande sätt påverkas av om det finns ett lagstadgat undantag eller ej. Det är en slutsats som för övrigt vinner stöd i en dansk statlig utredning från i förfjol om kommersiellt nyttiggörande av offentliga forskningsresultat. Den danska utredningen fann att en ändring av lärarundantaget inte hade "självständig prioritet". Den betonade i stället vikten av incitament för institutionerna att engagera sig i nyttiggörandet, vilket kunde kräva avtalslösningar rörande universitetsläramas upp- finningar.

17.4. Uppfattningama om lärarundantaget

Utredningen har samtalat med ett stort antal personer inom såväl universitets- och högskolevärlden som näringslivet. Också på annat sätt har olika aktörers uppfattningar om lärarundantaget inhämtats. Ut- redningen har inte gjort någon enkät men anser sig likväl ha en god bild av stämningsläget.

Företrädare för näringslivet tycks i allmänhet vara av den upp- fattningen att lärarundantaget har en marginell inverkan på förut- sättningama för att nyttiggöra de uppfinningar, som genereras inom universitet och högskolor. Uppfattningama inom näringslivet skiftar dock mycket.

En klar majoritet av de forskare inom högskolevärlden, som har en uppfattning om lärarundantagets effekter, förordar att undantaget behålls. Samtidigt noteras att de forskare, som direkt berörs av undantaget, visar en beredvillighet att ingå avtal med sin högskola om uppfinningamas nyttiggörande.

De universitetsrektorer, som gett till känna sin mening, tycks vanligen anse att undantaget bör behållas. Rektorerna för CTH, KTH, Stockholms universitet och Uppsala universitet har offentligt uttalat sig

i den riktningen.

Det finns dock andra meningar. Rektor för Linköpings universitet har gett vid spridning åt sin åsikt att "universitetet skall äga rätten till de anställdas upptäckter", alltså inte bara uppfinningar. Han menar också att universitetet bör omfattas av samma lagstiftning som näringslivet och ha samma ansvar som näringslivet för den kommersiella exploateringen av de anställdas uppfinningar ("patent, licens och groddföretagande baserat på anställdas upptäckter och uppfinningar är i första hand ett arbetsgivaransvar vid universitet likväl som hos andra arbetsgivare").

17.5. Kommentarer till några av argumenten rörande lärarundantaget

Det stora flertalet av de argument som framförs till stöd för eller emot lärarundantaget fordrar ingen närmare utläggning. Några av argumenten skall dock kommenteras i korthet.

a) Forskningens frihet. Som utredningen uppfattar argumentet kan lärarundantagets avskaffande hämma forskningens frihet på två sätt. Det ena gäller forskarens rätt att bestämma över resultatens användning: skall resultaten ställas till förfogande att användas fritt av var och en? Eller skall de patenteras med följd att deras användning dikteras av kommersiella överväganden och förbehålls företag eller andra som förmår betala licensavgifter för utnyttjandet? Lärarundantaget understöd- jer således forskarens frihet att besluta att icke patentera. Flera pågående naturvetenskapliga projekt vittnar om betydelsen av forskarens frihet att fritt publicera sina resultat och frihet att inte patentera samt om den här frågans kontroversiella karaktär; ett aktuellt exempel är det s.k. genom- projektet.

Avskaffas lärarundantaget kan det vidare påverka forskningsverk- samhetens inriktning. Det kan skapa ett tryck på forskare att ägna sig åt forskning som kan ge intäkter åt högskolan på det sätt som är självklart inom näringslivet. Ett avskaffande kan också få högskolan att särskilt främja forskning med en sådan inriktning.

b) Organisation. Det faktum att universitet saknar en lämplig organisa- tion för att ta till vara och utnyttja de anställdas uppfinningar är en naturlig följd av att universitet inte haft en sådan uppgift. Det finns ingenting som hindrar att en sådan organisation tillskapas. Frågan är

snarare om en universitetsorganisation överhuvudtaget är lämplig för att bedriva kommersiell exploatering. Argumentet berör således frågan om vad högskolan skall ha för uppgifter och frågan om vad en universitet- sorganisation kan förväntas sköta väl. Som kommer att framgå ställer sig utredningen avvisande till tanken att det skall vara en uppgift för universitet och högskolor att äga patent och att ta ansvar för kommersia- liseringen av forskningsresultaten.

c) Parallellen till näringslivet. Argumentet innebär att universitet och högskolor bör omfattas av samma regler som gäller för näringslivet och eventuellt också att de bör agera på samma sätt som näringslivet.

Företag bedriver sin forskning för sin verksamhet, dvs normalt för produktion. Företagens forskning har till syfte att skapa patenterbara uppfinningar och företagets forskare får ingående instruktioner av arbetsgivaren om vad de skall göra. Företag söker patent för att skydda sina investeringar i FoU. Företag söker patent också som ett led i uppbyggnaden av en patentstock, vars synergieffekter kan ge företaget en konkurrensfördel och användas i strategiskt syfte. Företagets verksamhet blir direkt lidande om det inte kan förfoga över de uppfinningar som dess forskning genererar. Härtill kommer att företag drivs i vinstsyfte. Inget av det nu sagda gäller för högskolorna. Parallellen till näringslivet haltar alltså och kan föra tanken fel.

Försvaret är den enda sektor i vilken 1949 års lag tillämpas (se ovan 6.3). Men inte heller en parallell till försvaret är särskilt meningsfull. Försvaret/FMV samverkar nära med försvarsindustrin och forskningen inom försvarssektorn har i stor utsträckning syftet att bidra till bättre försvarsmateriel. De patenterbara uppfinningama utnyttjas alltså främst för sektorns materielanskaffning. Förhållandena är uppenbarligen andra inom högskolesektom.

d) Intäkter. Ett huvudargument för universitet och högskolor att göra anspråk på de anställdas uppfinningar är att kommersialiseringen skall ge intäkter. Vissa universitet i utlandet har haft väsentliga intäkter av exploateringen. Stanforduniversitetet är det kanske mest framgångsrika. Även Storbritannien uppvisar lyckosamma exempel. Dessvärre kan man dock inte räkna med att en ökad exploatering överlag skall ge ett väsentligt bidrag till högskolornas intäkter. Flertalet universitet i utlandet kan inte uppvisa särskilt goda resultat. Det stora flertalet universitet,

som bedriver en exploateringsverksamhet, gör inte vinst på verksam- heten. De få som gör någon vinst har i regel haft turen att finna ett " guldägg". De forskarpatentbolag, som tillskapats på fem universitetsor- ter i Sverige, är realistiska nog att räkna med förluster under de första sju-åtta åren; vissa betvivlar att verksamheten någonsin blir räntabel. En annan sak är att den likväl kan vara samhällsekonomiskt klart lönsam.

Hur skall man då se på "guldäggen"? Om forskarna själva får besluta, kommer de inte att då lägga "guldäggen" hos en extern exploatör och gå till universitetets organ med de sekunda uppfin- ningama? Följden skulle alltså bli att de stora intäkterna gick högskolan förbi. Losec och Ericssons mobiltelefon brukar nämnas som exempel. Argumentet är emellertid "anakronistisk ". Det bygger på tanken att man i förväg kan urskilja guldäggen. Erfarenheten visar att så inte är fallet. Losec illustrerar det. Astras ledning, som inte trodde på idén, övervägde vid fem tillfällen att lägga ned projektet. Vid ett av tillfällena var det ett bidrag från STU/NUTEK, som räddade projektet. Mobiltelefonen har en liknande tillkomsthistoria. Båda projekten pekar också på det för- hållandet att de stora framgångarna sällan utgår ifrån en enstaka uppfinning. Det finns många lysande idéer. De stora framgångarna har i stället vanligen som utgångspunkt ett på marknaden väl definierat behov, till vars lösning universitet och högskolor ibland kan lämna ett bidrag. Losec illustrerar det (se avsnitt 12.2.1).

17.6. Konsekvenserna av undantagets avskaf- fande

Om undantaget i 1 & andra stycket avskaffas, skall 1949 års lag (LAU) tillämpas på högskoleområdet. Det är nu dags att närmare granska vad en sådan tillämplighet kan innebära.

17.6.1. Allmänt om LAU och dess tolkning

Som redan antytts har LAUs allmänna utformning som sin utgångspunkt att lagen inte är tillämplig på högskoleområdet. Den bygger på tanken att det är ovanligt att uppfinnningar genereras av universitetsforsk- ningen. Det kan också noteras att lagen är tämligen arbetstagarvänlig, d.v.s. att den ger arbetsgivaren en förhållandevis snäv rätt till de anställdas uppfinningar. Det är en förklaring till att näringslivet valt att

teckna ett kollektivavtal, som tillgodoser företagens önskan om en längre gående rätt till de anställdas uppfinningar än den som följer av lagen.

Såvitt gäller tolkningen av lagen är vidare att hålla i minnet att lagen — efter vad som sägs i 2 5 andra stycket — skall gälla, "såvitt ej annat är uttryckligen överenskommet eller må anses framgå av anställningsför- hållandet eller av eljest föreliggande omständigheter". Innebörden härav för tillämpningen av lagen på högskoleområdet är svårbedömd. Men det finns goda skäl att anta att regeln i allmänhet talar för en restriktiv tolkning av lagen på högskoleområdet från arbetsgivarens synpunkt. Det är en följd av att den forskning som bedrivs på universitet och högskolor till skillnad från företagens forskning inte sker för att tillgodose vissa behov som arbetsgivaren har — t.ex. en viss pro- duktutveckling — eller för att lösa vissa konkreta uppgifter som arbetsgivaren anvisar.

17.6.2 "Arbetsgivarens verksamhetsområde"

Det sist sagda för oss över till en omständighet, som är än mer begränsande från arbetsgivarens synpunkt, nämligen att lagen ger arbetsgivaren rätt till en uppfinning bara om dess "utnyttjande faller inom arbetsgivarens verksamhetsområde" (se 3 5). Såsom utvecklades närmare i avsnitt 6.4 innebär det att universitet och högskolor inte får rätt till de anställdas uppfinningar, även om lärarundantaget skulle upphävas.

Ett slopande av lärarundantaget blir således verkningslöst enligt nu gällande lagstiftning. Resultatet kan överraska men är förståeligt om man beaktar att lagen, som nyss sades, inte är tänkt för högskoleom- rådet, där uppgiften är forskningsverksamhet som sådan. Situationen är en annan när arbetsgivaren, i typfallet ett företag, bedriver forskning, produktion och försäljning inom ett visst område för sitt eget behov. Inom näringslivet är ju forskningens syfte många gånger att producera uppfinningar, medan universitetsforskningen har andra syften. Skillnaden är alltså logisk.

Det sagda skall möjligen modifieras på så sätt att lagens tillämpning kunde innebära att högskolor såsom arbetsgivare kunde få en rätt att utnyttja uppfinningen i sin forskningsverksamhet. Ett mätinstrument

skulle kunna vara ett exempel. Det skulle innebära att universitetet fick en rätt att använda instrumentet i den forskning som bedrivs där, däremot ej en rätt att kommersiellt exploatera uppfinningen avseende instrumentet.

17.6.3. Andra omständigheter

Det kan tilläggas att 3 5 första stycket getts en snäv tolkning i praxis (av Statens nämnd för arbetstagaruppfinningar), vilket ytterligare understryker att en tillämpning av lagen på högskoleområdet skulle vara föga meningsfull för arbetsgivaren. Andra omständigheter av betydelse i sammanhanget är att arbetsgivaren kan få en ensamrätt till upp- finningen endast i det fall "forsknings- eller uppfinnarverksamhet" utgör arbetstagarens huvudsakliga arbetsuppgift. Om så inte är fallet, får arbetsgivaren nöja sig med en enkel licens enligt 3 5 andra stycket. Samma verkan kan det ha att det utnyttjande, som ligger inom arbetsgi- varens verksamhetsområde, framstår som obetydligt i förhållande till det möjliga nyttjandet på annat håll.

Det förtjänar att påpekas att universitet och högskolor är föga betjänta av en enkel licens enligt andra stycket. Syftet för dem med att förvärva en rätt skulle ju normalt vara att man önskade exploatera uppfinningen genom licensiering. Det är emellertid vanligen svårt att få till stånd en sådan på basis av en enkel licens, eftersom licenstagare normalt önskar förvärva en ensamrätt. För företagen liksom för försvaret kan däremot även en enkel licens vara av värde, eftersom den är tillfyllest för den egna produktionen eller för ett produktionsuppdrag till ett företag i samband med en anskaffning. För högskolor är en enkel licens av begränsat värde eftersom de inte bedriver produktion eller anskaffar materiel. Också denna omständighet belyser att lagen är mindre ändamålsenlig på högskoleområdet.

17.6.4. Organisation

Som framgått ovan innebär lagen aldrig att en rätt automatiskt övergår till arbetsgivaren. Om lärarundantaget avskaffades och lagen reviderades på ett sådant sätt att den kunde tillämpas på högskoleområdet, skulle högskolorna få inrätta organisationer för rättighetsförvärv av det slag som FMV har för försvarsområdet. Som framgick av avsnitt 6.3 har

FMV en patentenhet som handlägger ärenden enligt lagen. Enheten ingick 1994/95 33 avtal om förvärv av rätt till försvarsanställdas uppfinningar. Enheten har nio tjänstemän. Kostnaden för löner och övriga omkostnader var 5,4 miljoner kronor. Häri ingår inte patentkost- nader eller uppfinnarersättningar. Det är inte troligt att varje högskola skulle behöva en organisation av samma omfattning, om lagen blev tillämplig på högskoleområdet. FMVs organisation ger dock en fingervisning om vad som möjligen skulle krävas på de olika högskolor- na.

17.6.5. Slutsats

Ett avskaffande av lärarundantaget skulle inte — med i övrigt oförändrad lagstiftning — ge universitet och högskolor någon rätt av betydelse till lärarnas uppfinningar. Det innebär också att högskolorna inte har någon nämnvärd rätt till de uppfinningar som görs av de personalkategorier, som inte omfattas av undantaget. Om högskolan däremot — genom en ändring av högskolelagen — fick i uppgift att kommersiellt exploatera de anställdas uppfinningar, skulle situationen kunna bli en annan i vart fall i den meningen att licensiering rimligen skulle anses vara ett utnyttjande som föll inom arbetsgivarens verksamhetsområde. Det skulle dock alltjämt finnas oklarheter om omfattningen av den rätt som högskolorna skulle kunna förvärva pga att lagen såsom betonats passar mindre väl för högskoleområdet. I många fall skulle arbetsgivaren få enbart en enkel licens. Det kan påpekas att den ändring av högskolelagen, som utredningen föreslår, inte går så långt att riskfylld affärsverksamhet skall vara en uppgift för högskolorna. Exploatering av uppfinningar får anses vara en sådan form av affärsverksamhet.

Ett mer radikalt alternativ vore att föreskriva att universitet och högskolor har rätt till sina anställdas uppfinningar ungefär på det sätt som företagen har rätt enligt kollektivavtalet. Utredningen kan dock inte ställa sig bakom en sådan nyordning. Det går inte att motivera att arbetstagarna vid universiteten skulle vara sämre ställda än arbetstagarna i företagen är enligt lagen. Om man önskar att universitet och högskolor skall ha en lagstadgad rätt till de anställdas uppfinningar, kvarstår bara möjligheten att göra en allmän översyn av lagen, som skulle påverka alla som omfattas av den. Det ligger inte bara utanför utredningens

direktiv att överväga en så genomgripande åtgärd utan vore dessutom att skjuta över målet, om syftet bara är att inskränka universitetsanställ- das rätt till sina uppfinningar.

Slutsats * Ett avskaffande av lärarundantaget skulle inte ge högskolorna

rätt till lärarnas uppfinningar.

17.7. Datorprogram

Datorprogram har hamnat i skymundan av uppfinningama i diskussionen om nyttiggörande av högskolornas resultat trots sin likhet med upp- finningar och sin stora kommersiella betydelse. Som strax skall framgå omfattas emellertid också datorprogram av ett "lärarundantag", om än inte lika absolut som i fråga om uppfinningar. Skälet att föra in dem i bilden är så mycket större som möjligheterna att skapa intäkter genom exploatering av datorprogram i många fall är bättre än genom ex- ploatering av uppfinningar.

17.7.1. Rätten till datorprogram i anställningsförhåll- anden

Datorprogram har likheter både med verk, som skyddas i upphovsrättsla- gen, och med uppfinningar. Det var först efter en lång internationell diskussion, som datorprogrammen kom att hänföras till upphovsrätten. De finns numera intagna i uppräkningen av verkstyper i upphovsrättsla- gen och åtnjuter följaktligen skydd enligt lagen. Men släktskapen med uppfinningar framträder däri att vissa programmeringsåtgärder kan patenteras; bl.a. kan visst programmaterial inkluderas vid patentering av hårdvara.

Upphovsrättslagen har ingen särskild regel om rätten till verk som skapats i anställningsförhållanden. Men det har utbildats en viss praxis om arbetsgivares rätt till sådana verk, även om denna praxis är rätt vag i konturerna. På många områden finns kollektivavtal, som lägger fast vad som gäller.

Om en verkstyp finns dock en särskild regel intagen i upphovsrättsla- gen. Den gäller datorprogram som skapats i anställningförhållanden — 40 5 a — och har följande lydelse:

"Upphovsrätten till ett datorprogram, som skapas av en arbetstagare som ett led i hans arbetsuppgifter eller efter instruktioner av arbetsgivaren, övergår till arbetsgivaren, såvida inte något annat har avtalats."

40 5 a, som trädde i kraft den 1 januari 1993, är som synes en presumtionsregel. Den sätts ur spel om annat har avtalats. Ett sådant avtal kan vara ett explicit avtal med den innebörden. Men den kan också sättas åt sidan, därför att en annan ordning kan tolkas in i anställnings- avtalet.

40 5 a är en implementering av EG—direktivet angående harmonise- ring av det rättsliga skyddet för datorprogram (91/250/EEC). Skälen för en specialregel om datorprogram var främst att datorprogram tas fram med ett utpräglat kommersiellt syfte, något som gäller i synnerhet när de utvecklas i anställningsförhållanden. Det betonades att utvecklingen av ett datorprogram från arbetsgivarens synpunkt som regel innebar en betydande investering. Det var därför viktigt för arbetsgivaren att kunna tillgodogöra sig datorprogrammets ekonomiska värde. Det framhölls dock att det inte torde vara aktuellt med någon arbetsgivarpresumtion för rättigheter till datorprogram som hade tillkommit mera som en tillfällig biprodukt än som en naturlig följd av arbetsuppgiftens utförande (om motiven för regeln se Ds 1992:13; prop 1992/93:48; LU 17; rskr 125).

17.7.2. Rätten till universitetsanställdas datorprogram

Det finns en sedvänja att anställda vid universitet, som frambringar upphovsrättsligt skyddade verk, behåller upphovsrätten till verken. Det finns således ett icke lagfäst "lärarundantag" också på detta område, som särskilt har betydelse för produktionen av läroböcker. Frågan är nu vad som kan anses gälla i fråga om datorprogram med hänsyn till den nya bestämmelsen.

Efter ordalydelsen är 40 & a tillämplig också på universitetsanställda. Hur skall man då uppfatta att regeln är en presumtionsregel och att den gäller bara om inte annat avtalats? Lagstiftaren har överhuvudtaget inte berört frågan i förarbetena till lagen. Den uppmärksammades däremot i Finland och i Norge, när man där implementerade EG-direktivet. I

Finland lades ett andra stycke till varigenom "en upphovsman som utför självständigt arbete inom undervisning eller forskning vid en högskola" undantas från bestämmelsen. I den norska propositionen tycks man ha utgått ifrån att regeln var tillämplig på universitetsanställda men att man i allmänhet fick utgå ifrån existensen av ett konkludent eller uttryckligt avtal om att rättigheterna inte övergick till arbetsgivaren, d.v.s. universitetet.

Utredningen finner att övervägande skäl talar för att rättsläget i Sverige är detsamma som i Norge. 40 5 a är tillämplig på högskolean- ställda, men flera omständigheter talar emot en arbetsgivarpresumtion på högskoleområdet. Det finns en sedvänja som innebär att de universi- tetsanställda har rätten till sina upphovsrättsligt skyddade alster. Det faktum att universitetsanställdas rättigheter inte berördes i förarbetena talar emot en avsikt från lagstiftarens sida att upphäva denna sedvänja.

Det skulle dessutom från systematisk synpunkt vara en anomali om läroböcker och uppfinningar skulle omfattas av ett undantag men inte datorprogram.

Härtill kommer att de skäl som motiverar en presumtion för arbetsgivaren inte är relevanta på högskoleområdet. Högskoleforskamas datorprogram tas inte fram i något utpräglat kommersiellt syfte. Utvecklingen av datorprogram på högskoleområdet innebär inte någon betydande investering från högskolans synpunkt, som gör att det är viktigt för arbetsgivaren att kunna tillgodogöra sig datorprogrammens ekonomiska värde. Forskaren har vanligen inte till uppgift att ta fram datorprogram utan dessa är en biprodukt av det slag som enligt förarbetena normalt inte omfattas av presumtionen.

Det nu sagda innebär dock inte att det aldrig skulle kunna före- komma att högskolorna har en rätt till ett datorprogram. Undantaget är inte av samma absoluta karaktär som undantaget för uppfinningar. I sällsynta fall kan omständigheterna tänkas vara sådana att arbetsgivaren kan ha en rätt. I vart fall kan det finnas fog för att datorprogram får användas på forskarens universitet, vilket innebär att det föreligger en enkel licens.

17.7.3. Slutsats

Universitetsanställda har således i huvudsak samma rätt till sina datorprogram som till sina uppfinningar. Datorprogram uppvisar dessutom många likheter med uppfinningar. Ingen ideell rätt av

betydelse är knuten till programmen och dessa kan i viss mån erhålla patentskydd. Prestationema görs med utnyttjande av arbetsgivarens lokaler och utrustning. Exploateringsproblemen är också likartade. Utredningen finner mot den här bakgrunden att samma ordning bör gälla för datorprogram som för uppfinningar. Läroböcker skiljer sig däremot i nu nämnda avseenden från uppfinningar. Det saknas skäl att jämställa dem med uppfinningar, varför de lämnas utanför den fortsatta dis- kussionen. De överväganden som görs i det följande omfattar däremot datorprogram i samma mån som uppfinningar.

Slutsats: * Också datorprogram omfattas av ett "lärarundantag" om än ej lika absolut som undantaget för uppfinningar.

Förslag: * Uppfinningar och datorprogram bör behandlas lika inom högskolan.

17 .8 Slutsatser 17.8.1 Utgångspunkterna

Det har från många håll hävdats att uppfinningar och andra resultat som produceras inom universitet och högskolor borde tas till vara på ett bättre sätt. Den synpunkten har understrukits i Patentverkets skrivelse till regeringen, i Bosworths rapport till RUT—93 liksom i rapporten från Stiftelsen för strategisk forskning. Den är central också i utrednings- direktiven: "Särskilt viktigt är att öka incitamenten för såväl lära- re/forskare som högskola att tillvarata forskningsuppfinningar och andra resultat som kan öka näringslivets konkurrenskraft".

Utredningen vill betona att det är ett samhällsekonomiskt intresse att resultat som emanerar från universitet och högskolor utnyttjas bättre. En sådan exploatering — vanligen genom licensiering — är av värde också därför att den kan lägga grunden till en närmare samverkan mellan hög-

skolan och näringslivet även i andra former. Det är däremot osannolikt att universitet och högskolor kan räkna med ökade intäkter av större omfattning tack vare en ökad exploatering av de anställdas uppfinningar.

Frågan är då närmast hur förutsättningar för ett bättre utnyttjande kan åstadkommas. Det råder delade meningar om hur det bäst kan ske. Från flera håll har hävdats att lärarundantaget står i vägen.

Enligt utredningens mening bör analysen ta sin utgångspunkt i de faktorer som erfarenhetsmässigt är avgörande för möjligheterna att nå framgång med kommersiell exploatering av uppfinningar och datorpro- gram. Men analysen bör också väga in de uppgifter och särskilda förutsättningar i övrigt som gäller för högskolans verksamhet.

Det är viktigt att de berörda har starka incitament; det gäller i första hand de uppfinnande forskarna och deras institutioner. Det betyder att bägge dessa bör få en god andel av de intäkter som nyttiggörandet kan inbringa och gärna även andra förmåner. Men det innebär också att lösningar bör väljas som kan nå ett stort mått av acceptans bland alla berörda.

Det krävs ett kraftfullt entreprenörskap om ett ökat nyttiggörande skall åstadkommas. Det finns många lovande idéer inom universitet och högskolor lika väl som utanför. Men det behövs starka drivkrafter för att föra ett projekt framåt. Saknas de, hjälper det inte hur lysande idén än är. Uppfinningar på universitetsområdet är sällan svar på ett konkret behov som finns på marknaden. De är snarare lösningar som söker sitt problem. Vikten av en drivande entreprenör är därför särskilt påtaglig här.

Idéer är notoriskt svårbedömbara. Exploatering av idéer lyckas sällan. Det talar för ett stort mått av pluralism. En monopolisering av be- dömningarna bör därför undvikas. Idébärarna bör ha flera finansiärer och exploatörer att vända sig till.

Högskolans uppgifter och särskilda förutsättningar i övrigt är en central faktor i sammanhanget. Forskning och utbildning förblir huvuduppgiftema. Forskningens frihet och forskarnas integritet får inte komprometteras. Det finns högskoleledningar som vill se högskolan som en form av företag med samma arbetsgivaransvar som näringslivet för den kommersiella exploateringen av de anställdas uppfinningar. Utredningen har en annan syn. Som redan påpekats är parallellen till näringslivet missvisande (17.5 c ovan). Det är utredningens mening att kommersialiseringen av forskningsresultat skall ligga utanför högskolan och att dennas basanslag inte skall få användas för en starkt riskfylld verksamhet av det slag som kommersialiseringen är.

Högskolan bör däremot spela en väsentligt aktivare roll än hittills för att förbättra förutsättningama för ett ökat nyttiggörande. Men dessa insatser har ett samhällsintresse och skall bestå i rådgivning, attitydpå- verkan, utbildningsinsatser och liknande. Insatserna skall inte göras i vinstsyfte. Till förutsättningama hör också att högskolans verksamhet är finansierad med allmänna medel, vilket talar för ett stort mått av insyn i verksamheten och öppenhet också i frågor rörande forskningsresulta— tens exploatering.

Det behövs en starkt ökad medvetenhet bland forskarna om att deras resultat kan vara exploateringsbara och att publicering kan skada patenterbarheten.

Det finns en stor spännvidd mellan de olika former av forskning som här är aktuell. I den ena polen har vi den rena grundforskningen, som finansieras och bedrivs utan tanke på kommersiell nytta. I den andra finns de projekt som genomförs i samarbete med näringslivet, vilket gör anspråk på en rätt till de uppfinningar och datorprogram som kan komma att genereras inom ramen för projektet. Samtidigt bör beaktas att också grundforskningen kan ge upphov till kommersiellt intressanta resultat. Det bör därför skapas en ordning som är lämplig också för det fall kommersialiserbara resultat produceras inom grundforskningen. Det är här som behovet av en medvetenhet om patentfrågoma är särskilt

framträdande. Såvitt gäller högskolorna bör också beaktas de stora skillnaderna dem emellan. Det gäller forskningens omfattning och inriktning, universitets- och institutionsledningamas prioriteringar, högskolans traditioner, näringslivskontakter, samspel med andra aktörer inom regionen osv. Allt detta talar för att mål, arbetssätt och institutionella lösningar osv i hög grad bestäms på lokal nivå.

Förslag:

* Det behövs en sammanhållen strategi för ett ökat nyttiggöran- de av högskolegenererade uppfinningar och datorprogram.

Strategin bör väga in dels de faktorer som är avgörande för framgång med kommersiell exploatering dels högskolans uppgifter och särskilda förutsättningar i övrigt.

17.8.2. Huvudpunkter i en strategi

Det är i det nu tecknade perspektivet som lärarundantaget skall bedömas. Målet att få till stånd ett bättre utnyttjande av de uppfinningar och datorprogram som produceras vid universitet och högskolor uppnås bäst om de faktorer som här ovan har berörts får bestämma valet av medel. Utredningen förordar mot den bakgrunden följande strategi.

a) Lärarundantaget behålls. Det värnar om forskningens frihet och gör den enskilde forskaren till herre över sina resultat. Han kan bestämma om resultaten skall patenteras och kommersialiseras eller ej, i den mån inte finansieringsvillkoren säger något annat. Samtidigt har han incitament att göra uppfinningar och datorprogram och kan få intäkter av deras exploatering. Lärarundantaget är också en plattform för de forskare, som önskar grunda ett avknoppningsföretag. Det förhållandet att ett avskaffande av lärarundantaget inte ger universitet och högskolor rätt till de anställdas uppfinningar (17.6 ovan) talar också klart för en sådan ståndpunkt.

b) Universitet och högskolor skall inte bedriva en starkt riskjjllld verksamhet och bör därför inte vara innehavare av patent eller datorpro- gram. Även det talar för att lärarundantaget behålls. Universitet och högskolor är myndigheter och inte lämpliga institutioner för att bedriva kommersiell exploatering av forskningsresultat på ett professionellt sätt. Exploateringen bör alltså inte vara ett arbetsgivaransvar för högskolan.

c) Universitet och högskolor skall däremot ha ett ansvar för att det skapas goda förutsättningar för ett samhällsekonomiskt optimalt utnyttjande av de forskningsresultat som genereras inom högskolan. Såsom redan nämnts ingår häri att ge råd, tillhandahålla service, t.ex. i patentfrågor, inklusive nyhetsgranskning, affärsjuridik, utbildning, attitydpåverkan, viss förhandlingshjälp osv. Det är en verksamhet, som bedrivs i ett samhällsnyttigt syfte. Den faller inom den samverkansupp- gift som högskolan skall ha enligt utredningens förslag och skall inte syfta till vinst för högskolan. Denna bör därför ha budgetmedel för verksamheten.

(1) Universitet och högskolor behöver i vissa fall en rätt att förfoga över forskares immaterialrätter i en sådan män att högskolorna såsom parter i ett forskningssamarbete kan tillförsäkra andra parter i samarbetet en

rätt att utnyttja de resultat som samarbetet ger upphov till. Exempel är EU-forskningen och kompetenscentra. Vanligen räcker en enkel licens. Forskarna skall ha rätt till särskild ersättning för att en sådan för- foganderätt upplåts.

e) Forskarna bör ha en skyldighet att informera arbetsgivaren om de exploateringsbara uppfinningar och datorprogram, som de producerar inom sitt ämnesområde. Det finns flera skäl för en sådan skyldighet. Högskolans verksamhet finansieras med allmänna medel (här bortses från uppdragsforskning). Det bör därför finnas insyn i verksamheten. En sådan öppenhet är också viktig för att skapa en positiv attityd på institutionerna och hos institutionsledningama för exploatering av forskningsresultat. Skyldigheten stärker medvetenheten bland forskarna om att resultaten kan vara exploateringsbara och att publicering som kan skada patenterbarheten därför bör undvikas. Skyldigheten behövs också för den ersättningsskyldighet som föreslås (se punkt g). Vidare gör den möjligt för forskarnas institution — liksom för deras högskola — att rapportera om patenten, t.ex. i verksamhetsberättelserna, och härigenom få ett erkännande för dem.

f) Vikten av att forskningsresultat patenteras måste lyftas fram. Patentverket har föreslagit att forskarna skall ha en förhandlingsplikt, nämligen "dels att delta i förhandlingar med arbetsgivaren i samråd med teknikbrostiftelserna/licensförmedlingen om uppfinningens eventuella immaterialrättsskydd och utnyttjande samt dels att vänta med publice- ring av forskningsresultaten tills frågan om patentering klarats av i förhandlingarna". Utredningen menar att en ökad medvetenhet om vikten av patentering främst åstadkoms genom attitydpåverkan, utbild- ningsinsatser och liknande. En skyldighet att vänta med forsknings- resultatens publicering är tvivelaktig med hänsyn till forskningens frihet. Utredningen anser att informationsplikten är tillfyllest.

g) Universitetsinstitutionema bör få del av de intäkter, som forskarna kan erhålla från exploateringen av sina uppfinningar och datorprogram. Institutionernas andel bör stå i relation till deras bidrag till intäkterna. Det skapar en positiv attityd inom institutionerna till exploateringen av forskningsresultat. Intäktsdelnin gen bör avse alla universitets genererade uppfinningar och datorprogram som ger intäkter. På så sätt ökar

högskolans möjligheter att få del av de intäkter, som en mycket stor kommersiell framgång kan komma att inbringa.

h) Forskare som producerar exploateringsbara resultat bör få till- godoräkna sig det som en merit vid tjänstetillsättningar och vid lönerevisioner (se ovan avsnitt 15.3.4).

i) Exploateringen av uppfinningar och datorprogram skall ligga utanför högskolan. De högskolor som önskar engagera sig i exploateringen kan göra det genom sina holdingbolag i de fall som sådana finns. Ex- ploateringsverksamheten bör syfta till vinst och normalt bedrivas i aktiebolagsform. Verksamheten skall inte finansieras med medel från högskolans basanslag. Forskarpatentbolagen (se avsnitt 3.5 ovan) är exempel på en sådan verksamhet. Bolagens policy att ge både forskarna och institutionerna del av intäkterna stämmer väl överens med det synsätt som förordats i det föregående.

j) Styrmedel bör väljas och utformas så, att ett optimalt utnyttjande av forskningsresultaten uppnås. Lagreglering, avtalsreglering och policy är de styrmedel som främst kommer i fråga. Svensk forskningspolitik har i huvudsak varit anslagsorienterad. Forskningsfinansieringen har setts som en anslagsfråga. Ett mer aktivt bruk av finansieringsvillkoren kan göra forskningspolitiken mer användningsorienterad. Det innebär att forskningspolitiken kan ges ett klarare näringspolitiskt inslag.

Förslag: Lärarundantaget behålls.

Högskolorna bör inte bedriva kommersialisering av forsk- ningsresultat eller annan riskfylld verksamhet.

Högskolorna skall ha ett ansvar för att det skapas goda förutsättningar för forskningsresultatens nyttiggörande.

Forskarna skall informera arbetsgivaren om sina exploate- ringsbara uppfinningar och datorprogram.

Institutionerna bör få del av intäkterna.

Finansieringsvillkoren brukas för att göra forskningspolitiken mer användningsorienterad.

Åtgärder bör vidtas för att öka patenteringsbenägenheten.

18. Ett ökat nyttiggörande av uppfin- ningar och datorprogram

18.1. Inledning

I det närmast föregående kapitlet redovisades utredningens slutsatser om lärarundantaget (avsnitt 17.8). Det mynnade ut i en strategi som syftar till ett bättre nyttiggörande av de uppfinningar och datorprogram som genereras inom universitet och högskolor. Här skall synpunkter lämnas på de åtgärder som bör vidtas för att ett genomförande av strategin skall komma till stånd. Det bör hållas i minnet att många av de åtgärder, som kan bli aktuella, bör beslutas på lokal nivå, vilket betonats i kap. 15. Det bör finnas utrymme för variationer mellan högskolorna. I vissa avseenden är därför de synpunkter som här framförs av tämligen allmän karaktär.

Det bör förutskickas att det inte är alldeles enkelt att få till stånd en väl avvägd och sammanhållen ordning, eftersom beslutsrätten är spridd på många händer. Det krävs att lagstiftning, policy, avtal och finans- ieringsvillkor är samordnade. Det förutsätter att alla aktörer samverkar och att det råder en bred samsyn om de principer som skall vara vägledande. Samtidigt bör högskolorna ha ett vitt handlingsutrymme, så att de lokala förutsättningama fullt ut kan beaktas på högskolenivån.

18.2. Policy på central nivå

En första uppgift för policyn på central nivå avser universitetens och högskolornas uppgift att skapa goda förutsättningar för en exploatering av forskningsresultat (se avsnitt 17.8.2). Det är en samhällsekonomiskt motiverad verksamhet som kräver statsmakternas stöd. Det innebär att högskolorna måste ha författningsmässiga och budgetmässiga förut- sättningar att bedriva denna verksamhet. Utredningens förslag om en breddning av högskolans tredje uppgift och om finansieringen av dennas fullgörande avser att skapa sådana förutsättningar. Konkret uttryckt är det bl.a. fråga om högskolornas service till stöd åt exploateringen av högskolegenererade resultat. — Se vidare under 18.3.

En andra uppgift på central nivå är att tillförsäkra staten en andel av de intäkter, som de universitetsgenererade uppfinningama och datorpro- grammen inbringar. Andelens storlek bör stå i relation till statens bidrag till intäkterna. Det finns i huvudsak tre vägar att gå på den centrala nivån. En första är att lagstifta. En andra är att genom avtal tillförsäkra universitet och högskolor del i de intäkter som en universitetslärare förvärvar genom exploatering av uppfinningar eller datorprogram. En tredje väg är att knyta villkor till den statliga forskningsfinansieringen. Statens policy i dessa avseenden och den policy som gäller på lokal nivå i fråga om kommersialiseringen av universitetsgenererade prestationer måste stämma överens. — Se vidare under 18.4.

En tredje uppgift avser behovet av öppenhet och insyn i den statligt finansierade forskningen. Innovationsklimatet och attitydema till kommersialisering blir mer gynnsamma på institutionsnivån om exploateringen inte bedrivs i det fördolda. — Se vidare under 18.4.

En fjärde uppgift gäller bruket av finansieringsvillkoren som styrmedel. — Se vidare under 18.5.

En femte uppgift slutligen gäller bisysslereglema. En förstärkt samverkan och ett ökat nyttiggörande av forskningsresultaten ställer de reglerna i fokus. — Se vidare under 18.6.

18.3. Policy på lokal nivå

Ett förbättrat nyttiggörande av forskningsresultaten är i första hand beroende av de åtgärder som vidtas inom högskolorna. Det finns därför skäl för dessa att utarbeta en policy i fråga om exploateringen av uppfinningar och datorprogram som genereras inom högskolan. Utredningen välkomnar därför att det på flera håll har inletts ett sådant policyarbete. Det är önskvärt att högskolans policy, avtalen på lokal nivå och finansieringsorganens villkor går hand i hand. Policyn måste dessutom beakta bisysslereglema och reglerna för uppdragsverksamhet. Eftersom policyarbetet är ett lokalt ansvar lämnas i det följande bara några allmänt hållna synpunkter.

Vidden och karaktären av högskolans engagemang på det här området bör läggas fast. De restriktioner som gäller bör också markeras. Det gäller vikten av att forskningens frihet och forskarnas integritet inte träds för när. Häri ingår deras rätt att motsätta sig en kommersialisering. Det kan även vara motiverat att klargöra hur långt högskolans engage- mang sträcker sig. Som framgått är det utredningens mening att

högskolan som sådan inte skall bedriva riskfylld verksamhet, varför den inte skall vara innehavare av patenträttigheter och använda egna medel för riskfyllda åtaganden eller liknande ändamål.

Det bör klargöras vilka personalkategorier som omfattas av policyn. Det finns knappast skäl att göra skillnad mellan olika kategorier av anställda. Forskarstuderande och gästforskare har ofta en oklar ställning. Policyn bör inbegripa dessa personalkategorier. Det är inte motiverat att göra den åtskillnad mellan olika personalkategorier som lärarundantaget gor.

Det bör också klargöras vilka prestationer som omfattas. Normalt bör det vara patenterbara uppfinningar och upphovsrättsligt skyddade datorprogram. Möjligen kan också högskolans firma eller något varumärke ingå. (Det är inte ovanligt att varumärkesavtalen täcker amerikanska universitets förluster på exploateringen av uppfinningar).

En huvudpunkt bör vara att lägga fast de konkreta åtgärder som högskolan avser att vidta. Enligt utredningens mening bör alla större högskolor ha en funktion för rådgivning och annan service i frågor rörande patent, affärsjuridik, finansiering, licensiering, kontaktsökning, viss förhandlingshjälp och liknande. Nyhetsgranskning av uppfinningar bör — inom vissa ramar — kunna ingå i servicen. En huvuduppgift bör vara att höja medvetenheten om dessa frågor och påverka attityder. Det kan bl.a. ske genom "uppsökande verksamhet". En annan huvuduppgift för den nämnda servicen bör vara att skapa kanaler till exploateringsor- gan och företag, som har professionell kompetens för kommersiell verksamhet och kapital som är avsett för riskfylld verksamhet. Vissa utbildningsinsatser kan också bli aktuella, t.ex. om problematiken publicering/patentering.

Enligt utredningens mening skall den här formen av service ses som en samhällsnyttig verksamhet; den bedrivs för att tillgodose sam- hällsintresset av att forskningsresultaten nyttiggörs. Servicen bör därför i princip stå gratis till forskarnas förfogande. I de fall som servicen till en enskild forskare blir omfattande bör viss avgift kunna tas ut. Avgifterna bör då inte relateras till forskarens intäkter utan ses som en serviceavgift.

Organisationen för den här verksamheten måste skilja sig åt högskoleortema emellan. För många högskolor kan det vara aktuellt att hyra in tjänster eller att samarbeta med andra högskolor. I många fall kan högskolans "teknopol" sköta uppgiften (se avsnitt 16.4 ovan).

18.4. Avtal

Utredningen föreslår, som framgått, att de anställda skall ha en skyldighet att informera arbetsgivaren om de exploateringsbara upp- finningar och datorprogram som de gör inom sitt tjänsteområde. En skyldighet av det slaget finns intagen i 1949 års lag och i kollektivavta- let mellan SAF och PTK. Patentverket liksom Bosworth har också förordat en informationsskyldighet. Vid sidan härav föreslår utredningen att universitetsinstitutionema skall få del av de intäkter, som forskarna erhåller från exploateringen av sina uppfinningar och datorprogram (se också 17.8.2).

Informationsskyldigheten kunde naturligtvis lagregleras. Den skulle kunna tas in i högskoleförordningen, som redan har en bestämmelse om skyldigheten att informera om bisysslor. Den skulle passa där också av det skälet att det inte går att göra någon åtskillnad på immateriella prestationer som gjorts inom tjänsten och på sådana som gjorts utanför denna. Å andra sidan är det av stort värde att finna en ordning på detta område i samförstånd med de anställda. Informationsskyldigheten kommer dessutom troligen att ses som nära relaterad till ersättnings- skyldigheten. Denna regleras bäst i avtal. Utredningen förordar därför att båda skyldigheterna i första hand regleras i avtal. Skulle denna väg visa sig vara oframkomlig, får lagstiftning övervägas.

För informationsskyldighetens utformning kan vägledning sökas bl.a. i 1949 års lag men också i det nämnda kollektivavtalet. Såvitt gäller institutionernas intäktsandel bör denna stå i relation till deras bidrag till intäkterna. Det är naturligtvis svårt att kvantifiera detta bidrag. Det är fråga om forskningsnriljöns allmänna betydelse för uppfinningamas och datorprogrammens tillkomst liksom utnyttjandet av lokaler, utrustning, förbrukningsartiklar, arbetstid m.m., i den mån dessa varit en förut- sättning för resultatens tillkomst. Det bör hållas i minnet att högskolorna redan i dag har ett civilrättsligt grundat anspråk på ersättning för de merkostnader som arbetet med att ta fram de exploaterbara resultaten orsakat. Mot den här bakgrunden förefaller mest ändamålsenligt att ersättningsskyldighetens omfattning bestäms i en schablon.

Det finns flera avtalsnivåer, som är tänkbara för en avtalsreglering (centrala kollektivavtal, lokala kollektivavtal, individuella avtal och kombinationer av dessa). Möjligen är den centrala nivån mest lämplig för en överenskommelse om schablonersättningen. Det talar för att inforrnationsskyldigheten också avtalas centralt, om än i mycket allmänna ordalag. Det närmare innehållet bestäms i så fall lämpligen i

lokala kollektivavtal.

Såsom framhölls (17.8.2 (d)) behöver universitet och högskolor i vissa fall ha en viss rätt att förfoga över forskarens immaterialrättig- heter. Detta är inget nytt. Förhållandet är i princip detsamma inom uppdragsforskningen. Regleringen av denna skiftar dock starkt. I många fall är den berörde forskaren inte avtalsbunden. Inte så sällan tycks uppdragsgivaren förfoga över immaterialrättsligt skyddade resultat utan att särskild ersättning utgår. Det förefaller som om klara regler på detta område skulle vara till nytta. Det gäller inte minst EU-forskningen.

Skyddsregeln i 6 & LAU är inte direkt tillämplig på universitetslärar- na. En lämplig form för en reglering kunde vara lokala kollektivavtal, som eventuellt kombineras med individuella avtal. På så sätt bör forskarna kunna tillförsäkras en skälig ersättning för sina immaterial- rättsligt skyddade prestationer.

Här kan för ordningens skull också påpekas att flera av de problem, som hänförts till lärarundantaget, med fördel kan lösas genom avtal. Hit hör de problem, som hänger samman med samuppfinnande. Genom avtal kan de personalkategorier vid högskolorna, som inte omfattas av lärarundantaget, fullt ut likställas med dem som omfattas av det. På motsvarande sätt kan en avtalsreglering göras av uppfinningar och datorprogram som framställts av högskolepersonal i samarbete med personal från näringslivet vilken omfattas av kollektivavtalet.

18.5. Finansieringsvillkor

Den del av högskoleforskningen som är uppdragsforskning eller företagsanknuten på annat sätt styrs av finansieringsvillkor som mer eller mindre ingående reglerar rätten till resultaten och rätten till intäkter av resultatens exploatering. Mest ingående och komplicerad är EUs reglering. Såsom framgick av avsnitt 7 saknas däremot ett sammanhållet synsätt såvitt gäller regleringen av den statligt finansierade forskningen. Villkoren varierar liksom tillämpningen av dem. Vissa villkor får sägas vara märkliga.

Enligt utredningens mening skulle staten kunna använda finans- eringsvillkoren på ett mer enhetligt och målinriktat sätt i syfte att uppnå ett bättre nyttiggörande av forskningsresultaten. Utredningen föreslår att NUTEK får i uppdrag att — i samråd med Högskoleverket — utarbeta principer och modeller för de statliga finanseringsvillkoren. NUTEK, som sedan länge haft ett utvecklat villkorssystem, kan därvid bygga på sina erfarenheter. Utredningen har erfarit att Universitets- och hög- skoleförbundet för diskussioner om finansieringsvillkorens utformning.

Även Strategiska Forskningsstiftelsen har uppmärksammat villkorens betydelse. Uppdraget bör genomföras i nära samråd med företrädare för högskolorna och forskningsfinansiärema.

I uppdraget bör ingå att pröva i vad mån det är möjligt och önskvärt att låta näringspolitiska hänsyn ha inverkan på villkorens utformning. Ett exempel är att en återbetalningsskyldighet kunde reduceras eller helt falla bort om en anslagsmottagare fick till stånd en exploatering av resultaten i Sverige, medan en licensiering till utlandet skulle vara förbunden med full återbetalningsskyldighet.

Uppdraget bör genomföras med beaktande av EUs statsstödsregler och konkurrensrättsliga reglering av tekniköverföring. Det bör också beaktas att EU-kommissionen inte medger avsteg från EUs standardavtal för forskningsfinansiering.

Om det visar sig att de regler, som styr de forskningsfinansierande organen (se avsnitt 7.2 ovan), motverkar ett effektivare nyttiggörande av resultaten, så bör det rapporteras till regeringen.

18.6. Bisysslereglema

Utredningen har tagit del av RRVs rapport 1995:45 och konstaterar att RRV framfört ett antal väl underbyggda synpunkter till regeringen, även om bisysslornas rekryteringsfrämjande effekter kommit i skymundan. RRV avser att fortsätta att uppmärksamma vissa frågor på området. Härtill kommer att utredningen om en förändrad tjänsteorganisation för lärare vid statliga universitet och högskolor (dir. 1996:3) har i uppdrag att ta sig an vissa frågor rörande reglerna om bisysslor.

Mot den bakgrunden nöjer sig utredningen med att peka på några omständigheter som bör beaktas i det fortsatta utredningsarbetet. Ut- redningen förordar en närmare samverkan mellan högskolan och näringslivet. En effektiv sådan samverkan kräver hög mobilitet, ett flöde av kompetens i bägge riktningarna, en mängd informella kontakter, nya samarbetsformer o.s.v. (se närmare avsnitt 13.1) I spåren av en sådan positiv utveckling kan emellertid också följa en ökad risk för intresse- konflikter, delade lojaliteter, oklara ansvarsförhållanden osv. Det ställer bisysslereglema i fokus: en närmare samverkan med näringslivet kräver att rågången hålls klar och att reglerna blir tydligare än för närvarande. Reglerna bör bidra till att de bägge kulturerna möts på ömsesidigt accepterade villkor. Om forskning och undervisning bedrivs i en ökad interaktion med omgivningen är kraven på klara bisyssleregler än mer

uttalade.

Det bör vidare uppmärksammas att det inte är möjligt att göra en åtskillnad mellan å ena sidan uppfinningar och datorprogram, som producerats inom ramen för den ordinarie tjänsten och å andra sidan sådana som produceras inom verksamhet som ligger vid sidan av denna, såvitt gäller prestationer som faller inom tjänstens ämnesområde. Sådana prestationer är ofta ett utflöde av forskarens samlade verksamhet vid högskolan under en lång period och dessutom av den forskningsmiljö i vilken denne är verksam. Den informationskyldighet och ersättnings- skyldighet, som bör åläggas denne, bör därför omfatta alla uppfinningar och datorprogram, som forskaren har producerat inom tjänstens ämnesområde. Begreppet bisyssla fyller alltså knappast någon av- gränsande funktion i fråga om dessa intellektuella prestationer. Det bör beaktas vid utformningen och tillämpningen av bisysslereglema.

Det bör också framhållas att lärarundantaget visserligen ger universi- tetsanställda en rätt till sina uppfinningar och datorprogram. Denna rätt ger dock ingen rättighet att inom tjänsten och med utnyttjande av arbetsgivarens faciliteter bedriva en kommersialisering. Denna är m.a.o. alltid att anse som en bisyssla och omfattas av bisysslereglema. Den omfattas inte av särregleringen i högskolelagen 3 kap 7 &. Eftersom högskolan inte, som utredningen ser det, skall bedriva riskfylld verksamhet är det normalt inte aktuellt att kommersialiseringen kan vara konkurrerande och därför otillåten. Däremot kan det tänkas inträffa att den bedrivs på ett sätt som är förtroendeskadligt eller arbetshindrande.

18.7. Ett forskarperspektiv

Det kan vara skäl att till sist säga några ord om vad det tänkta systemet innebär från forskarsynpunkt. Här bortses från uppdragsforskning och liknande.

Forskarna behåller rätten till sina resultat. De står fria att exploatera resultaten eller att avstå. De får tillgång till en bred service från högskolans sida i frågor rörande patent, exploatering, förhandlingar osv. Servicen är i princip kostnadsfri. De skall informera arbetsgivaren om sina exploateringsbara (patenterbara) uppfinningar och datorprogram. De kan välja att vända sig direkt till ett företag som exploaterar upp- finningen (eller datorprogrammet), till ett exploateringsföretag som förmedlar uppfinningen (eller datorprogrammet) eller att exploatera genom ett avknoppningsföretag. Forskaren får intäkter beroende på de överenskommelser som han kan ingå. I alla dessa fall skall forskarens institution få del av intäkterna i relation till sitt bidrag till dessa. Ersätt-

ningen bestäms enligt avtalad schablon. Ställer en finansiär krav på åter- betalning skall avräkning ske.

Förslag:

* Genomförandet av strategin för ett ökat nyttiggörande av uppfinningar och datorprogram kräver en samordning av lagstiftning, avtal, policy och finansieringsvillkor.

På central nivå bör skapas författningsmässiga och bud- getmässiga förutsättningar för ett ökat nyttiggörande.

Det behövs en policy på högskolorna, bl.a. om en funktion för rådgivning och annan service åt forskarna.

En informations- och ersättningsskyldighet för forskarna bör regleras i avtal.

Finansieringsvillkoren bör användas på ett mer enhetligt och målinriktat sätt.

En närmare samverkan mellan högskolan och näringslivet ställer bisysslereglema i fokus.

19. Vissa sekretessfrågor

Utredningen skall enligt direktiven behandla sekretessfrågor, som är av betydelse för samverkan mellan näringsliv och högskola. Utredningen har i den här delen uppmärksammat några frågor, som förtjänar närmare behandling.

19.1. Patent och publicering

Utredningen har mött synpunkten att patentering och publicering av forskningsresultat principiellt är oförenliga. Det hävdas också i debatten att forskningens frihet äventyras om forskaren patenterar sina resultat och att publicering därför måste ges företräde framför patentering. Utredningen gör följande kommentar. Patentering av forsknings- resultat och publicering av forskningsresultat har ett gemensamt syfte, nämligen att göra resultaten allmänt kända och att främja deras användning. Det kommer till uttryck i patentlagens bestämmelse om att beskrivningen av den uppfinning för vilken patentskydd söks "skall vara så tydlig att en fackman med ledning därav kan utöva uppfinningen" (8 5 2 st 3 p). Patentskriftema har en världsvid spridning på samma sätt som ledande, vetenskapliga tidskrifter. Likheten framträder också däri att både patentering och publicering bygger på att resultaten är nya. Såvitt gäller syftet att främja resultatens användning bygger patentskyddet på tanken att en ensamrätt stimulerar investeringar i FoU och resultatens användning. Den vetenskapliga traditionen bygger på tanken att resultaten fritt ställs till vars och ens förfogande och att det underlättar deras användning. Det bör observeras att patenthavarens ensamrätt inte ger honom rätt att hindra andras experiment. Från ensamrätten undantas sålunda utnyttjande av uppfinningen för ex- periment som avser själva uppfinningen (3 5 3 st 3 p patentlagen). Såvitt gäller det praktiska handhavandet föreligger inte heller någon principiell motsättning. En forskare, som önskar patentera en uppfinning som är resultat av forskningen, måste säkerställa att en patentansökan

inlämnas, innan den vetenskapliga publiceringen äger rum. Men så snart som ansökan har inlämnats, kan publicering ske. En annan sak är att arbetet med patentansökan i enstaka fall kan sinka en forskare, som snabbt önskar få sina resultat spridda.

Så långt är således patentering och publicering förenliga. Patentering hindrar inte publicering och publicering hindrar inte patentering, förutsatt att publiceringen inte sker innan patentansökningen lämnats in. Publiceringen behöver alltså inte anstå till dess offentliggörande av patentansökningen ägt rum enligt patentlagen.

Det finns däremot en grundläggande motsättning som ligger på ett annat plan. Den ensamrätt som följer med en patentering innebär att uppfinningens användning under patenttiden förbehålls patenthavaren och dem som har patenthavarens lov att använda uppfinningen. Detta strider mot forskningens frihet i den meningen att resultaten inte är fritt tillgängliga för var och en. De är allmänt kända men får inte användas fritt. Forskningens frihet i den här meningen värnas bäst av att forskaren själv får besluta om patentering skall ske eller ej. Rätten att inte patentera — och därmed rätten att inte kommersialisera — är m.a.o. en del av forskningens frihet.

19.2. Sekretess vid forskningssamverkan

Som tidigare har framgått (kap. 8) tillgodoser lagstiftningen företags och andra enskildas behov av sekretess för resultat av uppdragsforskning, som utförs av en statlig högskola (8 kap 9 & sekretesslagen).

Situationen är en annan om en högskola (eller annan myndighet) deltar i en forskningssamverkan, i vilken deltagarna är samarbetsparter med rätt för alla att använda resultaten. EUs forskningsprogram är en sådan form av forskningssamverkan i vilken både privata företag och universitet och högskolor deltar.

EUs forskningsprogram regleras av ett rådsbeslut om det fjärde ramprogrammet (21 nov. 1994, 94/762/EC). Kommissionen har utfärdat en förordning med anledning av rådsbeslutet (15 dec. 1995, 2897/95). Av bägge dessa författningar framgår att part i samarbetet kan ha rätt till sekretess för både projektresultat (s.k. förgrundsinforrnation) och förtrolig information som part förfogar över men som inte är ett resultat av projektet (s.k. bakgrundsinformation). Rådets beslut och Kommissio— nens förordning ligger till grund för det standardavtal som Kommissio— nen upprättat för forskningsprojekten inom fjärde ramprogrammet. Av

art. 12 i avtalet — jämförd med art. 13 och 14 — följer att part kan kräva sekretess både när informationen skall användas för forsknings- och utvecklingsändamål och exploateringsändamål. Artiklarna omfattar både förgrunds- och bakgrundsinformation. Standardavtalets bestämmelser är inte förhandlingsbara, varför det är en förutsättning för en parts deltagande att parten kan garantera sekretess i den utsträckning, som standardavtalet föreskriver. — Den gemenskapsrättsliga regleringen av projekt inom tredje ramprogrammet är i de delar som här berörs i allt väsentligt densamma som den som gäller för det fjärde ramprogrammet.

Ett annat exempel på forskningssamarbete, som förutsätter att sekretess iakttas av deltagarna, är de s.k. kompetenscentra som NUTEK initierat. De deltagande företagen måste kunna förlita sig på att högskolan kan hemlighålla förtrolig bakgrundsinformation, som lämnas som ett led i samarbetet. Företagen kan också behöva sekretess för projektresultaten under en begränsad tid för att patentering skall vara möjlig.

8 kap 9 % sekretesslagen är främst avsedd för sådana fall där ett enskilt företag eller organisation begär att högskolan för dess räkning skall utföra viss utrednings- och forskningsverksamhet och företaget förutsätter sekretess vid behandling av de uppgifter företaget i samband därmed lämnar eller som eljest kommer fram under uppdragets gång. I förarbetena till bestämmelsen används sådana uttryck som "kunden" eller "uppdragsgivaren". I nu aktuella fall av samverkan rör det sig dock inte om något uppdrag utan om ett samarbete mellan olika intressenter, varav en är högskolan. Till skillnad från uppdragsforskning innebär samarbetet att alla intressenter kan ha rätt till resultaten och att det sker ett utbyte av förtrolig information.

Offentlighetsprincipen innebär att alla handlingar och uppgifter är offentliga om inte sekretess uttryckligen är föreskriven. Sekretesslagen kan inte tolkas exensivt eller analogt. Mot bakgrund härav och då det saknas rättsfall som skulle kunna innebära att ett samverkansprojekt faller in under begreppet uppdragsforskning måste man utgå ifrån att 8 kap 9 5 inte är tillämplig på samverkansprojekt av det här aktuella slaget.

Det finns inte heller andra bestämmelser i sekretesslagen som ger lagstöd åt de sekretessåtaganden som är en förutsättning för högskolans deltagande i forskningssamarbete.

Utredningen finner det angeläget att högskolan och andra statliga enheter kan engagera sig i de typer av forskningssamverkan, som bedrivs inom t.ex. EU:s forskningsprogram och inom kompetenscentra.

För svenska statliga organs trovärdighet som samarbetsparter är det viktigt att övriga parter — såväl enskilda som utländska statliga organ —

kan förlita sig på att de svenska statliga parterna kan infria sina sekretessåtaganden. Det bör därför inte råda något tvivel om att dessa har ett lagstöd.

Inte minst är det av betydelse att en svensk statlig part, som är koordinator av ett EU-projekt, kan garantera sekretess. Koordinatom spelar en nyckelroll i både ansökningsförfarandet och genomförandet. Det krävs därför att de övriga deltagarna har ett stort förtroende för koordinatoms förmåga att hemlighålla förtrolig information, som koordinatorn får del av bl.a. för att kunna agera effektivt under ansökningsförfarandet.

Mot den här bakgrunden föreslår utredningen att sekretesslagen tillförs en bestämmelse som gör det möjligt för en statlig part att göra sådana sekretessåtaganden, som är en förutsättning för deltagande i forskningssamarbetet. Samtidigt bör hållas i minnet att det allmänna intresset av insyn i vissa fall kan väga mycket tungt. Det bör därför ankomma på regeringen att närmare föreskriva i vilka fall sekretess skall gälla för uppgifter som framkommer vid forskning som bedrivs gemensamt av det allmänna och företag och andra privata organ. Regeringen bör också ha en möjlighet att i särskilt fall förordna om undantag från sekretessen, om den finner det vara av vikt att en uppgift får lämnas ut.

Behov av sekretess kan föreligga även vid annan gemensam forskning än teknisk. Bestämmelsen bör därför ges en generell karaktär. För att lagstiftningen skall kunna tillgodose önskemål om att sekretess skall gälla för uppgifter i en forskningssamverkan i den utsträckning som därom avtalats krävs en regel med s.k. absolut sekretess (sekretess utan skaderekvisit).

Bestämmelsen tas lämpligen in i nuvarande 8 kap 9 & sekretesslagen som ett nytt andra stycke. Bestämmelsen bör ges följande lydelse:

"Sekretess gäller, i den utsträckning regeringen föreskriver det, för uppgift som avser forskning och utveckling som myndighet utför i samarbete med enskild, om det måste antas att samarbetet har ingåtts under förutsättning att uppgiften inte röjs. Regeringen kan för särskilt fall förordna om undantag från sekretessen, om den finner det vara av vikt att uppgiften lämnas".

19.3. Sekretess för ansökningar om forsknings- anslag

Det är angeläget för tilltron till forskningrådens integritet och objektivi- tet att ansökningar om anslag är offentliga. Å andra sidan kan en forskare som ansöker om anslag ha behov av sekretess för uppgifter i sin ansökan, emedan en patentering annars görs omöjlig.

8 kap 6 & sekretsslagen har följande lydelse i den del som här är aktuell:

"Sekretess gäller, i den utsträckning regeringen föreskriver det, i statlig myndighets verksamhet, som består i utredning, planering, prisreglering, tillståndsgivning, tillsyn eller stödverksamhet med avseende på produktion, handel, transportverksamhet eller näringslivet i övrigt, för uppgift om 1. enskilds affärs- eller driftförhållanden, uppfinningar eller forskningsresultat, om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs."

Efter ordalydelsen är bestämmelsens tillämplighet på forskningsrådens verksamhet oklar, eftersom denna inte har avseende på näringslivet. Trots att sekretessbestämmelser bör tillämpas restriktivt, har bestämmel- sen likväl lagts till grund för sekretess för ansökningar hos forsknings- råden. Ett sådant synsätt har stöd i förarbetena (prop 19682126). Det för- hållandet att forskningsråden finns upptagna i bilagan till sekretessför- ordningen (p73) måste uppfattas så att regeringen anser bestämmelsen vara tillämplig.

Utredningen har erfarit att forskningsråden är oklara över sekre- tesslagstiftningens innebörd i fråga om möjligheten att sekretessbelägga uppgifter i en forskningsansökan. Rådens praxis skiljer sig åt; det finns råd som motsätter sig sekretess, andra som inte gör det. Tillämpningen är diskutabel även av det skälet att sekretess görs beroende av om den enskilde begärt sekretess.

Rådens tillämpning av sekretesslagstiftningen hänger som sagt samman med att de är oklara över reglernas innebörd. Men den beror också på det mycket stora antal ansökningar som råden får ta emot och det stora antal svenska och utländska sakkunniga som anlitas för bedömningen av ansökningarna. Situationen gör det svårt för råden att hantera ansökningarna på ett korrekt sätt.

Utredningen finner att det med tanke på tilltron till rådens integritet och objektivitet är angeläget att ansökningar om forskningsanslag är offentliga. Å andra sidan är det ett ringa antal ansökningar för vilka sekretess är erforderlig för att inte patentering skall göras omöjlig. Den sekretesstid som behövs för att bereda en patentansökan är också kort.

Normalt torde högst ett år behövas. Det bör vara möjligt att finna en ordning som tillgodoser båda intressena.

Utredningen föreslår att regeringskansliet tar upp en diskussion med råden om sekretessfrågorna. Härigenom kan oklarheter undanröjas och en enhetligare regeltillämpning uppnås. En sådan diskussion kan också ge vägledning för hur råden skall hantera ansökningarna så att de bägge nämnda intressena tillgodoses på ett korrekt och ändamålsenligt sätt. Det är möjligt att det går att finna ett system med bilagor, som gör att huvuddelen av en ansökan alltid är offentlig. Relationen till sakkunniga, som granskar ansökningarna, bör också dryftas.

Utredningen anser även att det bör framgå klart av sekretesslagen att sekretess gäller för en uppgift i en forskningsansökan om det behövs för att en patentering inte skall göras omöjlig. En sådan föreskrift hör hemma i 8 kapitlet. De bestämmelser, som kan komma i fråga, är 6 och 13 55. Den senare bestämmelsen avser ärenden om ansökan om patent. 6 & passar bättre. Visserligen har forskningsrådens stöd avseende på forskning, ej näringslivet. Men sekretessens syfte är att underlätta en framtida industriell användning av forskningsresultaten. Utredningen förordar att 6 (j 1 st ändras så att orden "samt forskning" fogas in efter orden "näringslivet i övrigt".

Förslag:

* Sekretesslagen bör ändras så att en statlig part kan göra de sekretessåtaganden som är en förutsättning för deltagande i forskningssamarbete.

Sekretesslagen bör förtydligas i fråga om rätten till sekretess för uppgifter i forskningsansökningar

Forskningsrådens tillämpning av sekretessbestämmelsema bör tas upp till diskussion.

SOU 1996: 70

ww &

Kommittédirektiv Din 1995:139

Nyttiggörande av forskningsresultat, samverkan näringsliv — högskola

Beslut vid regeringssammanträde den 9 november 1995

Sammanfattning av uppdraget

Sedan tillkomsten av de första kontaktsekretariaten vid universitet och högskolor har flera nya samverkansformer skapats mellan å ena sidan lärosäten och å andra sidan näringslivet och samhället i övrigt i syfte att vidareutveckla och kommersialisera forskningsresultat. En utredare skall undersöka om dessa samverkansformer är ändamålsenliga och tillräckliga för ett ökat nyttiggörande av forskningsresultaten vid universitet och högskolor. Uppdraget innefattar en översyn av lagstiftningen rörande rätten till uppfinningar som gjorts i tjänsten av personal vid läroanstalter.

Bakgrund Behovet av samarbete näringsliv — högskola

Sverige har länge tillhört de nationer som gör förhållandevis stora insatser på forskning och utveckling sett i relation till BNP. De statliga forskningssatsningarna görs främst inom högskolesystemet. Det är angeläget att resultat från forskningen inom högskolan kan föras ut till industri och övrigt näringsliv för att stärka konkurrenskraften och ge landets företag möjlighet att uppnå och vidmakthålla tekniska och miljömässiga försprång. Det är samtidigt viktigt att detta sker utan att högskolesystemets "kärnverksamhet" — utbildning och forskning — blir lidande.

Olika samverkansformer

Internationellt sett är antalet patentsökta uppfinningar som kommer fram ur det svenska forskningssystemet mycket lågt. En orsak är att det saknas incitament för universitet och högskolor att delta i och främja exploateringen av lärares uppfinningar. Därför har flera statligt finansierade organisationer och system inrättats vid högskolorna för att förbättra kontakterna med näringslivet och underlätta vidareutveckling och nyttiggörande av forskningsresultat:

- Kontaktsekretariat inrättades vid högskolorna under 1970-talet. - Teknikparker bildades i början av 1980-talet vid flera högskolor.

- Teknikbrostiftelser inrättades år 1994 på sju högskoleorter. Stiftelserna arbetar bl.a. med patent- och licensieringsfrågor.

- Under år 1995 har holdingbolag bildats för att bedriva tjänste- produktion samt kommersialisera forskningsprojekt inom högskolans ram.

Dessutom delfinansierar staten ca 25 industriforskningsinstitut som arbetar med tekniköverföring till företag inom intressentkretsen. Staten satsar också medel för tekniköverföring för små och medelstora företag via instituten i ett särskilt program.

En för Sverige helt ny samverkansform mellan högskola och näringsliv introducerades under år 1995 . Den kallas kompetenscentra. Det förekommer även andra modeller för liknande syften.

Rätten till uppfinningar

Enligt lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar är lärare i vid bemärkelse undantagna från de regler som ger arbetsgivaren rätt till en arbetstagares uppfinning för eventuell exploatering inom arbetsgivarens verksamhetsområde. Detta kallas ofta lärarundantaget och motiverades vid införandet år 1949 bl.a. med att forskningens frihet skulle säkras. Den enskilde har emellertid många gånger inte ekonomiska resurser att skydda sina uppfinningar immaterialrättsligt genom patent nationellt och internationellt. Ibland saknas också intresse eller förmåga att ta de steg som fordras för en kommersiell exploatering. Därför publiceras de ofta och på ett sådant sätt att de är fria att utnyttja för var och en utan att nyttjaren behöver betala någon ersättning.

Forskarutbildningsutredningen (SOU 1977:63) och utredningen om frågor rörande rätten till arbetstagares uppfinningar (SOU 1980:42) prövade frågan huruvida lärarundantaget borde upphävas men fann båda att det skulle behållas. Som skäl angavs bl.a. att lärarnas rätt till sina uppfinningar var en betydelsefull faktor vid rekryteringen av forskare till högskolan och att ett upphävande av denna rätt skulle kunna leda till att skickliga forskare sökte sig från högskolan eller till att bisyssleverk- samheten bland forskare ökade.

Utgångspunkt för uppdraget

Utvecklingen under senare år med en ständigt och kraftigt hårdnande konkurrens inom olika sektorer av näringslivet har medfört att finansiärer av sektorsforskning, såväl privata som statliga, i ökad utsträckning kräver rätt att tillgodogöra sig resultaten av den forskning de finansierar.

I anslutning till utvecklingen av nya samverkansformer mellan forskare och forskningsfinansiärer ingås numera regelmässigt avtal som ger arbetsgivaren/forskningsfinansiären en förstahandsrätt att förvärva patenterbara uppfinningar. Så sker också utomlands. EU:s forsknings- program har särskilda regler som ger deltagande universitet/högskolor och företag förstahandsrätten. Om de inte utnyttjar sin rätt går den i stället till Kommissionen.

För närvarande tillämpas således ett flertal olika villkor för rätten att tillgodogöra sig patenterbara forskningsresultat beroende på vem som finansierat forskningen och vilka avtal som ingåtts. En forskare måste därför kunna skilja på vilken forskning som finansierats av vem samt kunna hänföra sina kunskaper till olika finansieringskällor och därmed olika avtalsförhållanden. Kunskap och resultat från forskning finansierad med fakultetsanslag måste följaktligen kunna skiljas från kunskap och resultat från uppdragsforskning.

Dessa förhållanden skapar förvirring och osäkerhet hos parterna. Oklara spelregler bidrar sannolikt till att minska antalet forsknings- uppfinningar som kan nyttiggöras industriellt eller i näringslivet i övrigt. Det bör övervägas om lärarundantaget i lagen om rätten till arbetstagares uppfinningar bör ersättas med klarare och mer entydiga regler för parterna som ansluter till internationell avtalspraxis. Ett sådant system får dock inte medföra att rekryteringen av forskare till högskolan försvåras eller att forskare söker sig bort därifrån.

Systemet får inte heller medföra att bisyssleverksamheten bland forskarna ökar. Tvärtom bör man överväga om nuvarande generösa

regler om rätt för lärare att ha bisysslor som avser l :sknings- eller utvecklingsarbete inom anställningens ämnesområde är förenliga med det nya systemet.

Samverkan mellan näringsliv och högskola kan försvåras av att företag kräver sekretess för vissa uppgifter som företaget avser att lämna under samverkan med högskolan. För högskolans del gäller ju tryckfrihetsförordningens offentlighetsprincip, om inte sekretess kan stödjas på en bestämmelse i sekretesslagen. Däremot gäller sekretess för området uppdragsforskning, om det måste antas att uppdraget har lämnats under förutsättning att uppgiften inte röjs. Samverkan som inte innefattar uppdrag omfattas i regel inte av sekretessbestämmelser. Kraven på sekretess kan emellertid vara välmotiverade även vid en sådan samverkan. Det bör övervägas om en kompletterande regel behöver införas och — om så är fallet — hur den bör vara utformad.

Uppdraget

Effektiviteten i de olika systemen för teknik-, kunskaps- och kompetensutbyte mellan å ena sidan högskolan och å andra sidan näringslivet och samhället i övrigt behöver ökas. Detta får dock inte medföra att högskolans kärnverksamhet — utbildning och forskning — blir lidande.

En särskild utredare bör tillkallas för att kartlägga de insatser som görs för att öka nyttiggörandet av forskningsresultat. En viktig fråga är därvid hur det patenträttsliga skyddet för resultat av forskning i högskolesystemet hanteras. Effekterna av de insatser som nu görs skall redovisas och synpunkter inhämtas från berörda organ såsom högskolan och industrin.

Utredaren skall överväga om de system och resurser som skapats för samverkan näringsliv — högskola kan behöva förändras i någon riktning. Utredaren skall därför dels överväga om systemen överlappar varandra, vilket i så fall kan resultera i förslag om att något system bör avskaffas, dels överväga om något nytt system bör inrättas.

Utredaren skall översiktligt kartlägga de rättssystem för forskares/lärares rätt till uppfinningar som gäller i de större europeiska länderna och i USA. Särskild vikt skall läggas vid kartläggningen av incitamenten till att nyttiggöra patenterbara uppfinningar för såväl forskare som finansiär.

Utredaren bör se över det undantag som i dag gäller för lärare enligt

1949 års lag om rätten till arbetstagares uppfinningar och lämna förslag till eventuella ändringar. Särskilt viktigt är att öka incitamenten för såväl lärare/forskare som högskola till att tillvarata forskningsuppfinningar och andra resultat som kan öka näringslivets konkurrenskraft. Om ändringar föreslås, skall även reglerna om rätt att inneha bisysslor övervägas. Utredaren skall överväga behovet av nya sekretessregler eller ändringar i de nu gällande med anledning av utredningsresultatet. Särskilt bör uppmärksammas det fallet när ett företag och en högskola har forskningssamarbete utan att det rör sig om uppdragsforskning. Utredaren skall samråda med kommittén för översyn av strukturen för forskningsfinansieringen. Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 30 april 1996. Utredaren skall beakta regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare att redovisa regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992150), jämställdhetspolitiska konsekvenser (dir. l994:124) samt att pröva offentliga åtaganden (dir. l994z23).

(N äringsdepartementet)

'i:- . _ | ”Ä; .' . - I ; ingifta—".*iii

.l'.'ll ' ' ' | ”1...” ll-s _ i -|. ' '-l-l'. ' .. ww ,-u.: '

tr.. »- . er, .i'.

,'iLW' ; . Hj' W

o'") ' | " |||. | M! ' -. .- * .... MH»3 ,!" I I . ': '. w :i

' l l ' _| AH H 'I » . m-m —r' _ . | . i | '.J: ' " | ' f I1Il' | || . . _ _ _. |, | nu ". 1 | | | _ ., . -Z . || ' | ' J.F'.g & L "; . ' | .. H . ' ! |ru . . . , . |l-: || | i,-| .i. I J HI [. | || | | '” . l -a [ r 51 . . . T I . | M E . . n _ H I | | _ _

SOU 1996:70

Bilaga 2 Statistiska beskrivningar

SOU I996:70

Litteraturförteckning

Ahlström J, Andersson M, (1996), Hantering av immateriella resultat och rättigheter inom högskolan, Stiftelsen för strategisk forskning. Arnold, E, (1995), Technology Support for SMEs in Northern Sweden Project RI TT S—OZZ, Technopolis.

Belotti, C, (1996), Pilotprogram om "tekniköverföring till små och medelstora företag. Lägesbeskrivning och preliminära slutsatser, Sveriges Lantbruksuniversitet. Belotti, C, (1996), "Tekniky'örnyelseprocesser i småföretag", Sveriges Lantbruksuniversitet.

Björkman, M, (1995), T eknik- och kompetensspridning?, LiTH.

Bodin, H. och Holmström, S., (1993), Publicera eller söka patent, Albihns patentbyrå.

Bosworth S. R. , (1995), University-Industry Relationships Arbetsrapport från RUT -93, Utbildningsdepartementet. Carpenter, M. P., Cooper M, Narin, F, (1980), Linkage between basic research and patents, Research Management, 23(2).

Carpenter, M. P., Narin, F, Woolfe, P, (1981), "Citation rates to techno- logically important patents", World Patent Information, 3(4). Ds Ju 1979:1, (1979), Särskilda Näringspolitiska Delegationen, Vägar till ökad välfärd Ds Ju 1979:2, (1979), Särskilda Näringspolitiska Delegationen, Vägar till ökad välfärd

Ds I 1981:18, (1981), Innovationspolitik för tillväxt. Ds 1995:62, (1995), Statliga och kommunala stiftelser. Deiaco, Hörnell och Vickery, (1990), Technology and Investments, Pinter Publishers, London.

Degerman, G, (1995), Innovativa Högskoleforskare, TeknikBroStiftelsen i Stockholm.

Edlund, A och Gustafsson, L, (1996), Industriforskningsinstitutens småföretagsverksamhet, NUTEK Analys. Eliasson G, (1995), "T he use of highly educated people in production"

Industriell ekonomi och organisation, KTH. Eliasson, G, (1990), "T he firm as a competent team ", JEBO, 13(3). Eriksson, E-L, (1996), Akademiskt företagande, Högskolan i Halmstad.

EU-kommissionen, (1992), European Higher-Industry Cooperation: Advanced training for competitive advantage.

EU-kommissionen, (1996), Green paper on Innovation.

EU-Rådet, Information om CORDIS.

Faulkner, W och Senker, J, (1995), ”Knowledge Frontiers ", Clarendon Press.

Ferguson, R, (1995), Panacea or Let-down, SLU och TeknikBro- Stiftelsen i Stockholm.

Finansdepartementet, (1994), Svenskt näringslivs teknologiska specialisering.

Freeman, C, (1982), The Economic of Industrial Innovation, Pinter.

Gibbons, M och Johnson, C, (1982), "Science, technology and the development of the transistor", Science in Context, Readings in the Sociologi of Science, Milton Keynes: Open University Press.

Gibbons, M och Johnston, R, (1972), The Interactions of Science and Technology, University of Manchester.

Giertz, E, (1996), Marionettens död, Ekerlids Förlag AB.

Grimmeiss, Ragnarsson, Sigurdsson, (1995), Synpunkter från industrin till framtida forskarutbildning vid Lunds Tekniska Högskola, LTH

Gustavsson, L och Svanfeldt, C, (1994), Mindre företags kompetens- och teknologij'örsörjning, NUTEK Analys.

IMIT, (1993), Studie om företag från högskolan. IMIT, (1996), [MIT 1996 IVA, (1986), Management of Technology, I VA-Rapport 298, IVA IVA, (1987), Överföring av forskningsresultet från högskola till industri, IVA rapport 3 00, IVA.

IVA, (1989), Exploatering och finansiering av ny teknik,IVA.

IVA, IVA, (1989), Samspelet näringsliv-högskola, IVA.

IVA, (1992), Innovationsverksamheten i svensk tillverknings-industri, IVA.

IVA, (1993), Projitfrom Innovation, IVA. .

IVA, (1992), New Views on Innovative Activity and Technological Performance, IVA.

Jonsson, A, Klingström, A och Westerstrandh, B, (1991), Så föds företag ur forskning, Uppsala universitet, SIND, STU.

Kommittén för omstrukturering och förstärkning av industri- forskningssystemet, (1996), Lägesrapport.

Korpi, W, (1992), Halkar Sverige efter? Sveriges position idet globala patentlandskapet. Carlssons.

Layton, E.T., (1988), "Science as a form of action: the role of the engineering sciences", Technology and Culture, 29(1).

Laestadius, S, (1996), År Sverige lågteknologiskt ? - reflektioner kring kunskapsbildning och kompetens inom industriell verksamhet, Institu- tionen för Industriell Ekonomi och Organisation, KTH, Stockholm.

Mayr, 0, (1982), "The science-technology relationship", i Barnes, B., och Edge, D, Science in Context: Readings in the Sociology of Science", Milton Keynes, Bucks: Open University Press.

Modéer, C, (1995), Kunskap och kompetens. Industrins behov av hög- skoleutbildade. Industriförbundet.

Nordiska Ministerrådet, (1995), Forskningsnära företag i Norden - forskning och utveckling 1993, Nordiska Minsiterrådet.

Nordiska Ministerrådet, (1995), Universitet og region - samarbeid mellom universiteter og regional naeringsliv i Norden, Nordiska Ministerrådet.

Nordiska Ministerrådet, (1995), T vaerfaglig forskning i Norden. NUTEK, (1996), Småföretagsprogram för uthållig konkurrenskraft. NUTEK, (1992), Högskolans forskarmiljö 1990/91.

Olofsson, C, (1996), "Vad tycker forskarna- en enkätredovisning", IMIT

och TeknikBroStiftelsen i Stockholm.

Olofsson, C och Stymne, B., (1995), The Contribution of Small Technology based firms to the Swedish Economy: The Statistical Evidence, IMIT

Olofsson, C och Stymne, B, (1995) The Role of New T echnology-based F irms in the Swedish Economy, IMIT.

Olofsson, C och Wahlbin, C, (1993), Teknikbaserade företag från högskolan, Slutrapport till Näringsdepartementet, IMIT, Universitetet i Linköping.

Ohlsson, L, (1993), Sverige som innovativ industrimiljö, Förlags AB Industrilitteratur.

Papahristodoulou, C , (1986), Inventions, Innovations and Economic Growth in Sweden, Uppsala Universitet.

Parliament Office of Science and Technology, (1996), Patents, Research and Technology.

Pavitt, K, (1984), "Sectoral patterns of technical change: Towards a taxonomy and a theory” Research Policy, 13(6).

Polanyi, M, (1966), The T acit Dimension, Routledge & Kegan Paul.

Reitberger G och Utterback J, (1982), T echonogy and industrial innovation in Sweden. A Study of new technology-based firms, Center for Policy Alternatives MIT.

Regeringen (1995) T illväxtpropositionen, Regeringens proposition 1995/96:25

Rosenberg, N, Some reflections on the interface between science and technology, The Washington Seminar, Montedison, USA.

RRV, (1993), Vägledning för stiftandeprocesser inom högskoleområdet.

RRV, (1996), Arbetsrapport från granskning av samarbetet mellan näringsliv och högskola.

Sandelin J., Dyferent Models for a Licensing Ojfice, Stanford University SCB, (1991), Undersökning av forskningsnära företag, SCB. SCB, (1991), F orskningsstatistik, Teknisk och naturvetenskapligforsk—

ning och utveckling inom företagssektom, SCB.

SCB, (1992). Forsknings- och utvecklingsverksamhet inom forsknings- nära småföretag, SCB.

Shapero, A, (1979), University-Industry Interactions: Recurring Expec- tations, Unwarranted Assumptions and Feasible Policies, Ohio State University. de Solla Price, (1965), "Is technology historically independent of science? A study of statistical historiography", T echnolog) and culture, 6(4), 553-68.

SOU l977:64, (1977), ST Us stöd till teknisk forskning och innovation SOU 1980:46, (1980), Högskolan i FoU-samverkan. SOU 1989250, (1989), Stiftelser för samverkan.

SOU 1991 :82, (199 1 ), Produktivitetsdelegationen (199 1) Drivkrafter för produktivitet och välstånd. SOU 1993:84 (1993), Innovationer för Sverige.

SOU 1996:21 (1996) Reform och förändring.

SOU 1996:29, (1996), Forskning och pengar. Stankiewicz, R., (1986), Academics and Entrepreneurs Developing University-Industry Relations, Francis Pinter.

Stenberg L, (1994), Några utgångspunkter för en famtida teknikpolitik, NUTEK Analys.

Stiftelsen för strategisk forskning, (1996), Hantering av immateriella resultat och rättigheter inom högskolan.

The institute of Innovative Research, (1995), Innovative research and Basic entrepreneurship, LiTH. Toulmin, S, (1961), "Foresight and Understanding”, Hutchinson. UHÄ, (1992) The Industrial Liasion Services in Sweden, UHÄ. Uppsala Universitet, (1986), ”Cooperation between higher education and industry”, Almqvist & Wiksell International.

Wallmark, T ,(1996), [mentions/Patents at universities. The case of Chalmers University of Technology, Chalmers Innovationscentrum.

Vedin B-A, (1982), Innovationsklimatet i Sverige, SNS. Vedin B-A, (1995), Innovationer, SIFU AB.

Vincenti, W, (1991), What Engineers Know and How They Know It: Analytical Studies from Aeronautical History, Baltimore: John Hopkins University Press. Östholm, I (1991) Från Ortakok till läkemedel, Apotekarsocitetens förlag. Östholm, I (1996) Drug Discovery , Apotekarsocitetens förlag.

Kronologisk förteckning

]. 2.

3.

4.

12.

13. 14.

15.

16.

17. 18.

19.

20.

21.

22.

23.

24.

25.

_—

Den nya gymnasieskolan — hur går det? U. Samverkansmönster i svensk forsknings- finansiering. U. Fritid i förändring. Om kön och fördelning av fritidsresurser. C. Vem bestämmer vad? EU:s interna spelregler inför regeringskonferensen 1996. UD. . Politikområden under lupp. Frågor om EU:s första

pelare inför regeringskonferensen 1996. UD. . Ett år med EU. Svenska statstjänstemäns

erfarenheter av arbetet i EU. UD.

. Av vitalt intresse. EU:s utrikes- och

säkerhetspolitik inför regeringskonferensen. UD.

. Batterierna — en laddad fråga. M. . Om järnvägens trafikledning m.m. K. 10. 11.

Forskning för vår vardag. C. EU-mopeden. Ålders- och behörighetskrav för två- och trehjuliga motorfordon. K. Kommuner och landsting med betalnings- svårigheter. Fi. Offentlig djurskyddstillsyn. Jo. Budgetlag — regeringens befogenheter på finansmaktens område. Fi. Union för både öst och väst. Politiska, rättsliga och ekonomiska aspekter av EU:s sjätte utvidgning. UD. Förankring och rättigheter. Om folkomröstningar, utträdesrätt, medborgarskap och mänskliga rättigheter i EU. UD. Bättre trafik med våginformatik. K. Totalförsvarspliktiga m95. Förslag om jobb/studier efter muck, bostadsbidrag, dagpenning, försäkringar. Fö. Sverige, EU och framtiden. EU 96-kommitténs bedömningar inför regeringskonferensen 1996. UD. Samordnad rollfördelning inom teknisk forskning. U. Reform och förändring. Organisation och verksamhet vid universitet och högskolor efter 1993 års universitets— och högskolereform. U. Inflytande på riktigt — Om elevers rätt till inflytande, delaktighet och ansvar. U. Kartläggning och analys av den offentliga sektorns upphandling av varor och tjänster med miljöpåverkan. N. Från Maastricht till Turin. Bakgrund och övriga EU-länders förslag och debatt inför regeringskonferensen 1996. UD.

Från massmedia till multimedia - att digitalisera svensk television. Ku.

26. 27.

28.

29. 30.

31

32.

33. 34. 35.

36. 37. 38. 39.

40. 41. 42. 43. 44. 45. 46. 47. 48.

49. 50. 51

52. 53. 54. 55. 55. 55. 56.

57. 58.

Ny kurs i trafikpolitiken + Bilagor. K. En strategi för kunskapslyft och livslångt lärande. U. Det forskningspolitiska landskapet i Norden på 1990-talet. U. Forskning och Pengar. U. Borgenärsbrotten — en översyn av 11 kap. brottsbalken. Fi. .Attityder och lagstiftning i samverkan

+ bilagedel. C. Möss och människor. Exempel på bra lT-användning bland barn och ungdomar. SB. Banverkets myndighetsroll m.m. K. Aktiv arbetsmarknadspolitik + expertbilaga. A. Kriminalunderrättelseregister DNA—register. Ju. Högskola i Malmö. U. Sveriges medverkan i FN:s familjeår. S. Nationalstadsparker. M. Rapport från klimatdelegationen 1995. Klimatrelaterad forslming. M. Elektronisk dokumenthantering. Ju.

Statens maritima verksamhet. Fö. Demokrati och öppenhet. Om folkvalda parlament och offentlighet i EU. UD. Jämställdheten i EU. Spelregler och verklighetsbilder. UD.

Översyn av skatteilyktslagen. Reformerat förhandsbesked. Fi. Presumtionsregeln i expropriationslagen. Ju. Enskilda vägar. K. Cirkelsamhället. Studiecirklars betydelser för individ och lokalsamhälle. U. Shaping Sustainable Homes in an Urbanizing World. Swedish National Report for Habitat 11. N. Regler för handel med el. N. Förbud mot vapen på allmän plats m.m. Ju. .Grundläggande drag i en ny arbetslöshetsförsäk-

ring — alternativ och förslag. A. Precisering av handelsändamålet i detaljplan. M. Kalkning av sjöar och vattendragM. Kooperativa möjligheter i storstadsområden. S. Sverige, framtiden och mångfalden. A. På väg mot egenföretagande. A. Vägar in i Sverige. A. Hälften vore nog — om kvinnor och män på 90-talets arbetsmarknad. A. Pensionssamordning för svenskar i EU-tjänst. Fi. Finansieringen av det civila försvaret. Fö.

Kronologisk förteckning

59. Europapolitikens kunskapsgrund. En principdiskussion utifrån EU 96-kommitténs erfarenheter. UD. 60. Miljö och jordbruk. Om EU:s miljöregler och utvidgningens effekter på den gemensamma jordbrukspolitiken. UD. 61.Medlemsstater och medborgare. Förhållandet mellan stora och små länder i EU. Rättsliga och inrikes frågor. UD. 62. EU, konsumenterna och maten - Förväntningar och verklighet. Jo. 63. Medicinska undersökningar i arbetslivet. A. 64. Försäkringskassan Sverige — Översyn av socialförsäkringens administration. S. 65. Administrationen av EU:s jordbrukspolitik i Sverige. Jo. 66. Utvärderat personval. Ju. 67. Medborgerlig insyn i kommunala entreprenader. Fi. 68. Några folkbokföringsfrågor. Fi. 69. Kompetens och kapital + bilaga. N. 70. Samverkan mellan högskolan och näringslivet. N.

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen

Möss och människor. Exempel på bra lT—användning bland barn och ungdomar. [32]

J ustitiedepartementet

Kriminalunderrättelseregister DNA—register. [35] Elektronisk dokumenthantering. [40] Presumtionsregeln i expropriationslagen.[45] Förbud mot vapen på allmän plats m.m. [50] Utvärderat personval. [66]

Utrikesdepartementet

Vem bestämmer vad? EU:s interna spelregler inför regeringskonferensen 1996. [4] Politikområden under lupp. Frågor om EU:s första pelare inför regeringskonferensen 1996. [5] Ett år med EU. Svenska statstjänstemäns erfarenheter av arbetet i EU. [6] Av vitalt intresse. EU:s utrikes— och säkerhetspolitik inför regeringskonferensen. [7] Union för både öst och väst. Politiska, rättsliga och ekonomiska aspekter av EU:s sjätte utvidgning. [15] Förankring och rättigheter. Om folkomröstningar, utträdesrätt, medborgarskap och mänskliga rättigheter i EU. [16] Sverige, EU och framtiden. EU 96-kommitténs bedömningar inför regeringskonferensen 1996. [19] Från Maastricht till Turin. Bakgrund och övriga EU—länders förslag och debatt inför regeringskonferensen 1996. [24] Demokrati och öppenhet. Om folkvalda parlament och offentlighet i EU. [42] Jämställdheten i EU. Spelregler och verklighetsbilder. [43]

Europapolitikens kunskapsgrund.

En principdiskussion utifrån EU 96—kommitténs erfarenheter. [59] Miljö och jordbruk. Om EU:s miljöregler och utvidgningens effekter på den gemensamma jordbrukspolitiken. [60] Medlemsstater och medborgare. Förhållandet mellan stora och små länder i EU. Rättsliga och inrikes frågor. [61]

F örsvarsdepartementet

Totalförsvarspliktiga m95. Förslag om jobb/studier efter muck, bostadsbidrag, dagpenning, försäkringar. [18]

Statens maritima verksamhet. [41] Finansieringen av det civila försvaret. [58]

Socialdepartementet

Sveriges medverkan i FN:s familjeår. [37] Kooperativa möjligheter i storstadsområden. [54] Försäkringskassan Sverige — Översyn av socialförsäkringens administration. [64]

Kommunikationsdepartementet

Om järnvägens trafikledning m.m. [9] EU—mopeden. Ålders— och behörighetskrav för två— och trehjuliga motorfordon. [11] Bättre trafik med väginformatik. [17] Ny kurs i trafikpolitiken + Bilagor. [26] Banverkets myndighetsroll m.m. [33] Enskilda vägar. [46]

Finansdepartementet

Kommuner och landsting med betalnings— svårigheter. [12] Budgetlag — regeringens befogenheter på finansmaktens område. [14] Borgenärsbrotten — en översyn av 11 kap. brottsbalken. [30] Översyn av skatteflyktslagen. Reformerat förhandsbesked. [44] Pensionssamordning för svenskar i EU-tjänst. [57] Medborgerlig insyn i kommunala entreprenader. [67] Några folkbokföringsfrågor. [68]

Utbildningsdepartementet

Den nya gymnasieskolan — hur går det? [1] Samverkansmönster i svensk forskningsfinansiering. [2] Samordnad rollfördelning inom teknisk forskning. [20] Reform och förändring. Organisation och verksamhet vid universitet och högskolor efter 1993 års universitets- och högskolereform. [21] Inflytande på riktigt — Om elevers rätt till inflytande, delaktighet och ansvar. [22] En strategi för kunskapslyft och livslångt lärande. [27] Det forskningspolitiska landskapet i Norden på 1990—talet. [28] Forskning och Pengar. [29] Högskola i Malmö. [36] Cirkelsamhället. Studiecirklars betydelser för individ och lokalsamhälle. [47]

Systematisk förteckning

Jordbruksdepartementet

Offentlig djurskyddstillsyn. [13]

EU, konsumenterna och maten — Förväntningar och verklighet. [62] Administrationen av EU:s jordbrukspolitik i Sverige. [65]

Arbetsmarknadsdepartementet

Aktiv arbetsmarknadspolitik + expertbilaga. [34] Grundläggande drag i en ny arbetslöshetsförsäkring — alternativ och förslag. [5 1] Sverige, framtiden och mångfalden. [55] På väg mot egenföretagande. [55] Vägar in i Sverige. [55]

Hälften vore nog — om kvinnor och män på 90—talets arbetsmarknad. [56] Medicinska undersökningar i arbetslivet. [63]

Kulturdepartementet

Från massmedia till multimedia — att digitalisera svensk television. [25]

Näringsdepartementet

Kartläggning och analys av den offentliga sektorns upphandling av varor och tjänster med miljöpåverkan. [23] Shaping Sustainable Homes in an Urbanizing World. Swedish National Report for Habitat II. [48] Regler för handel med el. [49] Kompetens och kapital + bilaga. [69] Samverkan mellan högskolan och näringslivet. [70]

Civildepartementet

Fritid i förändring. Om kön och fördelning av fritidsresurser. [3] Forskning för vår vardag. [10] Attityder och lagstiftning i samverkan + bilagedel. [31]

Miljödepartementet

Batterierna — en laddad fråga. [8] Nationalstadsparker. [38]

Rapport från klimatdelegationen 1995. Klimatrelaterad forskning. [39] Precisering av handelsändamålet i detaljplan. [52] Kalkning av sjöar och vattendrag [53]

4| S 11.—lill | . ! j||_,. ' .. |; , ,, lll, l I | " 4|_|' | I _ | || | _I4'_-H II I' I|_l .? _. | | | | _? | ll _ " | &. ||. |. &I I ' 1lI .* I | * | . | i | | , r ||II | _.* l ' I | | . | _ I _|. _ _ l-L' Ull >,. . ,.li' . '." '— v. , _ ||v| |— || | Ål ff,. . || | _

Ilos I'1I>Rl ss: |ot|47 Slot lelttl xt I" lx oS-zogozl, Tr ] | | ox 086901» 90