SOU 2000:102

Expert på export?

Till statsrådet Leif Pagrotsky Utrikesdepartementet

Regeringen beslutade den 14 oktober 1999 att tillkalla en utredare att göra en översyn av den del av det statliga exportfrämjandet som sker genom Sveriges exportråd m.m. Genom beslut samma dag förordnades direktör Annika Åhnberg som särskild utredare.

Till huvudsekreterare förordnades fr.o.m. den 19 november 1999 kanslirådet Ulf Stange och till biträdande sekreterare fr.o.m. den 7 januari 2000 departementssekreteraren Per Bäckman. Utredningens assistent har under större delen av arbetet varit Catharina Nyström.

Som experter förordnades fr.o.m. den 1 december 1999 verkställande direktören Kristina Alsér, departementssekreteraren Camilla Ekstedt, affärsutvecklaren Katarina Eriksson, direktören Lisbeth Gustafsson, verkställande direktören Ingvar Krook, handelssekreteraren Eva Nilsson och departementssekreteraren Maria Sönne. Som experter förordnades fr.o.m. den 1 februari 2000 departementssekreteraren Tony Clark och från den 15 februari 2000 departementsrådet Anders Bauer och manager Lena Berg. Härmed överlämnas betänkandet ”Expert på export?” (SOU 2000:102).

Utredningsuppdraget är därmed slutfört.

Stockholm den 1 november 2000

Annika Åhnberg

/Ulf Stange Per Bäckman

Sammanfattning

Inledning

Sveriges exportråd (exportrådet) är sedan 1972 statens centrala organ för exportfrämjande verksamhet och samtidigt en samverkan mellan stat och näringsliv. Verksamheten har genomgått stora förändringar under 90-talet. Globaliseringen i olika avseenden och teknisk utveckling har förändrat förutsättningarna för exportfrämjandet.

Betänkandets innehåll

Kapitel 1 redogör för utredningens uppdrag och arbete. Uppdraget avser i första hand det statliga exportfrämjandet genom exportrådet.

Kapitel 2 redogör för Sveriges utrikeshandel och tillämpliga internationella regler. Utrikeshandelns betydelse för Sveriges ekonomi och välfärd har ökat på senare år. Allmänt exportfrämjande strider inte mot WTO:s subventionsavtal eller EU:s statsstödsregler.

Kapitel 3 behandlar tidigare utredningar, rapporter och propositioner av relevans för utredningen. Den proposition som ligger till grund för nuvarande statliga exportfrämjande vid exportrådet (prop. 1991/92:108) presenteras.

Kapitel 4 beskriver utrikesförvaltningens roll i exportfrämjandet. UD företräder den statliga huvudmannen i frågor om exportrådet och är det departement som har budgetansvar för exportrådet.

Kapitel 5 innehåller en utförlig genomgång av exportrådets organisation och verksamhet. Redovisningen visar att exportrådet utför lagstadgade myndighetsuppgifter samtidigt som man är en kommersiell aktör. En redogörelse görs av det statliga s.k. basuppdraget, dvs. det årliga uppdrag som exportrådet utför på uppdrag av

och med finansiering av staten. F.n. erhåller exportrådet 136 mkr årligen för att utföra detta uppdrag. Exportrådet utför f.n. även andra uppdrag för staten.

Kapitel 6 beskriver ett antal offentliga och privata svenska aktörer av betydelse för export- och importfrämjandet. Även EU:s strukturfonder och EU:s främjande nämns. Redovisningen visar att många aktörer är engagerade på dessa områden.

Kapitel 7 redogörs för det empiriska material som utredningen insamlat genom fyra enkäter. Den mest omfattande av dessa, en företagsenkät, omfattade företag i olika branscher i hela landet med export på mer än en mkr per år. Den gav exportrådet goda vitsord. Skillnaderna var små mellan företag i olika delar av landet. Innehållet i det yttrande som Nämnden för Offentlig Upphandling avgivit om exportrådet presenteras.

Kapitel 8 beskrivs det statliga exportfrämjandet i andra länder. Redogörelsen visar att olika länders system varierar men att det också finns likheter. Nivån på det svenska stödet till exportrådet är lägre än vissa jämförbara länders och bör definitivt inte minska.

Kapitel 9 redovisar motiven för ett statligt åtagande på exportfrämjande området. Exportfrämjande spelar en viktig roll för at ta tillvara potentialen i den svenska ekonomin. Det finns alltjämt samhällsekonomiska skäl för att exportfrämjande bör vara ett statligt åtagande. Omvärldsförändringarna har inte i grunden förändrat behovet.

Kapitel 10 behandlar frågan om staten bör bedriva exportfrämjandet själv eller i samverkan med näringslivet. Utredningen ser ett stort värde i att näringslivet är aktivt engagerat i det statliga exportfrämjandet. Nuvarande samverkan mellan staten och näringslivet bör behållas. Kombinationen av myndighetsstatus och affärsmässighet skapar bäst förutsättningar att bedriva ett slagkraftigt exportfrämjande.

Kapitel 11 konstateras att exportrådet saknar associationsrättslig status och att detta är en komplikation. Rollen i förhållande till andra aktörer, såväl offentliga som privata, är oklar. Ökad tydlighet kan uppnås genom att de bägge huvudmännen enas om att ge exportrådet vedertagen associationsrättslig form. För och nackdelar med att ge exportrådet en etablerad status liksom för- och nackdelar med aktiebolag och ideell förening, de former som i första hand är aktuella, redovisas.

Kapitel 12 behandlar de problem som är förknippade med att exportrådet utför myndighets uppgifter som finansieras av staten samtidigt som man är en kommersiell aktör. Fördelen med denna

kombination är att kvaliteten i utförandet av det statliga basuppdraget, huvudsakligen bestående av exportinformation, väsentligen höjs. Utredningen anser därför inte att exportfrämjandet f.n. skulle gagnas av ett avskiljande av informations- och rådgivningsverksamheten från den kommersiella verksamheten. Nackdelen är att konkurrenssnedvridning kan uppstå. Staten bör motverka nackdelarna genom att främja konkurrensen på exportfrämjandeområdet.

Kapitel 13 analyserar inriktningen av det statliga uppdraget och de tjänster som exportrådet tillhandahåller. Verksamhetens inriktning är i huvudsak bra. Utredningens företagsenkät visar att företagen i huvudsak är nöjda med utförandet av exportrådets olika tjänster. Attitydskillnaderna är små mellan olika delar av landet. Mer bör dock göras för små företag, t.ex. i form av lågprisalternativ vid delegationsresor och visst stöd till mässdeltagande.

Kapitel 14 behandlar förhållandet mellan exportrådet och utrikesförvaltningen. Exportrådets genom lag tilldelade s.k. funktionella direktivrätt, enligt vilken exportrådet leder och planerar exportfrämjande verksamhet inom utrikesrepresentationen, beskrivs. Det konstateras att direktivrätten bör ligga kvar hos exportrådet, dock under förutsättning att exportrådet avdelar tillräckligt med resurser för att kunna utöva den gentemot samtliga utlandsmyndigheter.

Kapitel 15 behandlar styrningen av det statliga basuppdraget. Regeringsbeslutet med riktlinjer för exportrådet för år 2000 analyseras. Det konstateras att det finns brister vad gäller formuleringen av målen för verksamheten och de prioriteringar som skall göras geografiskt och på sakområden. Det konstateras också att det finns utrymme att förbättra avrapporteringen och precisera basuppdraget vad gäller exportrådets myndighetsuppgift.

Kapitel 16 behandlar exportrådets samverkan med andra aktörer, samarbetet inom exportcentrum och frågan om samordning av den exportfrämjande verksamheten. Det konstateras att internationaliseringen medfört att antalet exportfrämjande aktörer ökat beroende på att gränserna mellan exportfrämjande och företagsutveckling suddats ut. Erfarenheterna av exportcentra redovisas. Frågan om exportrådets möjligheter att samordna allt statligt exportfrämjande behandlas.

Kapitel 17 diskuterar hur eventuella överskott i exportrådets överskott kan disponeras. Exportrådets medlemsprogram berörs också liksom behovet av tillgång till medel för oförutsedda händelser.

Kapitel 18 behandlar frågan om importfrämjande och vilka möjligheter det finns att samordna den exportfrämjande verksamheten med importfrämjandet. Det finns skäl att stödja även importfrämjande. En diskussion förs om var importfrämjande som staten stöder bäst kan bedrivas. Det konstateras att små fördelar står att vinna på att ge importfrämjande uppdrag till exportrådet. Sådant främjande bör i första hand skötas av etablerade importfrämjande organisationer.

I kapitel 19 behandlas viss övriga frågor och utredningens iakttagelser.

Avsnittet om slutsatser och förslag följer därefter. Slutsatserna har presenterats ovan under respektive kapitel. Nedan listas utredningens förslag.

Utredningens förslag

De båda huvudmännen bör inleda förhandlingar i syfte att omvandla exportrådet till ett aktiebolag. Det är av stor vikt att exportrådets möjligheter att utföra myndighetsuppgifter inte urholkas. Handelssekreterarnas officiella status utomlands får inte riskeras. Statliga uppdrag utöver basuppdraget på områden där andra än exportrådet har specialkompetens bör normalt upphandlas i konkurrens. Upphandling bör skötas av ett organ med kompetens på området. När så bedöms möjligt bör större uppdrag delas upp i mindre delar eller krav på underkonsulter ställas. Konkurrensen bör också främjas genom att ge konkurrenter tillgång till exportrådets infrastruktur. Exportrådet bör behålla den funktionella direktivrätten över utrikesrepresentationens exportfrämjande. En förutsättning är att exportrådet avsätter tillräckliga resurser för att utföra den gentemot hela utrikesrepresentationen och att exportrådets och UD:s verksamhetsplanering samordnas bättre. Nyanställda på exportrådet och tillträdande handelssekreterare bör ges en mer omfattande introduktion än hittills. UD:s kompetens på det exportfrämjande området bör förbättras. Växeltjänstgöring mellan exportrådet och UD bör uppmuntras. Exportfrämjandekompetens på UD bör samordnas bättre. Styrningen av det statliga uppdraget bör förbättras. Regeringsbeslutet med riktlinjer bör ange tydliga och uppföljningsbara mål för verksamheten samt vilka geografiska och

sakområden som skall prioriteras. Kraven på återrapportering bör skärpas genom att omfatta uppgifter om fördelningen av det statliga medlen mellan olika länder och kontor liksom vilka resurser som går åt för uppdraget. Det statliga uppdraget bör särredovisas i exportrådets årsredovisning. Redogörelser för hur exportrådets verksamhet bidrar till tillväxt och konkurrenskraft bör inte enbart läggas på exportrådet utan också på en oberoende part. Exportrådet bör, inom ramen för det statliga uppdraget, anmodas regelbundet inkomma med långsiktiga bedömningar av strategiska exportmarknader. Andra aktörer som bedriver exportfrämjande verksamhet finansierad av staten bör samråda med exportrådet om detta. Staten bör i regleringsbrev till andra aktörer tillse att så sker. Utredningen bedömer att exportrådet därutöver inte bör agera som samordnare. De möjligheter till export som Sida´s och Swedfunds verksamhet skapar bör tas tillvara. Det statliga uppdraget bör preciseras i detta avseende. En noggrann utvärdering bör göras innan nya medel tilldelas för exportcentrum. Exportrådets nya Sverige-verksamhet bör utvärderas efter två till tre år. I det sammanhanget kan frågan om formerna för dennas samverkan med bl.a. den nya näringslivsutvecklingsmyndigheten övervägas. Små och medelstora företag bör i högre utsträckning än idag vara representerade i styrelsen. Vidare bör i styrelsen ingå någon person med kännedom om allmän företagsutveckling. UD bör som huvudman ha en egen ordinarie representant i styrelsen. En över gräns bör fastställas för den period man kan sitta i styrelsen. Av staten utsedda styrelseledamöter bör instrueras bättre. Staten bör utöka stödet till importfrämjande verksamhet. Denna bör finansieras inom befintliga medel för allmän företagsutveckling. Det mest ändamålsenliga är att importfrämjandet hanteras av organisationer som är etablerade och redan bedriver sådan verksamhet. Exportrådet bör ges ett tydligare uppdrag att hantera inkommande importförfrågningar.

1. Exportrådsutredningens uppdrag och arbete

1.1. Utredningens uppdrag

Vid regeringssammanträdet den 14 oktober 1999 bemyndigade regeringen statsrådet Pagrotsky att tillkalla en utredare med uppdrag att se över den del av det statliga exportfrämjandet som sker genom Sveriges exportråd. Sveriges exportråd skapades den 1 juli 1972 efter riksdagsbeslut genom ett avtal mellan de båda huvudmännen staten och Sveriges Allmänna Exportförening. Sveriges exportråd är statens centrala exportfrämjande organ.

Översynen skulle omfatta rådets utlands- och hemmaorganisation, inklusive den regionala närvaron i Sverige och förhållandet till utrikesförvaltningen och andra aktörer. Analysen skulle visa om det statliga uppdraget överensstämmer med samhällsekonomiska mål och företagens behov i olika delar av landet. Vidare skulle samarbetet mellan exportrådets båda huvudmän, respektive andra aktörer som främjar exporten belysas.

Utredaren skulle också redogöra för eventuella problem som hänger samman med att exportrådet erhåller intäkter dels från staten, dels från näringslivet genom försäljning av tjänster till svenska företag.

Förslag till åtgärder och förbättringar skulle presenteras med utgångspunkt från ett oförändrat statligt basanslag. Utredaren skulle också analysera behovet av en omfördelning inom ramen för de sammanlagda resurser som staten anslår till exportfrämjande verksamhet. Om förslag med kostnadskonsekvenser lämnades, skulle förslag till finansiering anges. De små och medelstora företagens behov, arbetsförhållanden, konkurrensförmåga och exportförutsättningar skulle särskilt uppmärksammas.

Utredningen skulle ta del av tidigare och pågående utredningar om exportfrämjande, göra jämförelser med andra länders system för exportfrämjande och beakta EU:s statsstödsregler.

Utredaren skulle särskilt behandla följande frågor:

  • Har det statliga uppdraget till exportrådet en lämplig inriktning mot bakgrund av samhällsekonomiska överväganden och företagens önskemål i olika delar av landet? Bör inriktningen ändras eller kompletteras?
  • Bör exportrådet ha en tydligare samordningsroll för de statliga exportsatsningarna som samtliga exportfrämjande aktörer i Sverige bedriver? Vad bör det i så fall innebära?
  • Behöver arbetsfördelningen mellan exportrådet, projektexportsekretariatet och UD:s näringslivsfrämjare klargöras bättre?
  • Hur fungerar den regionala exportfrämjarorganisationen – Exportcentra? Finns behov av förändringar?
  • Hur har exportrådet hittills anpassat sig till de nya arbetsformer och samverkansrelationer som arbetet med regionala tillväxtavtal förutsätter? Tillvaratas exportrådets kunnande på ett bra sätt?
  • Finns det skäl att precisera det statliga uppdraget för att därmed tydliggöra statens roll som beställare av exportfrämjande tjänster?
  • Har utrikesförvaltningen avsatt tillräckliga resurser för samarbete med exportrådet?
  • Har exportrådet inom ramen för det statliga uppdraget avsatt tillräckliga resurser för samarbete med utrikesförvaltningen?
  • I vilken utsträckning arbetar exportrådet inom ramen för det statliga uppdraget med långsiktiga nationella strategiska exportfrämjandesatsningar? Finns det ett behov av att utveckla sådant arbete?
  • Bör exportrådet i annan omfattning än idag inom ramen för det statliga uppdraget satsa på Sverige-manifestationer, t.ex. utställningar, och vad skulle detta i så fall få för konsekvenser för andra delar av det statliga uppdraget?
  • Finns anledning att förändra sammansättningen av rådets styrelse och vilka arbets- och styrformer tillämpas för att leda rådets verksamhet? I vilken omfattning och i vilka former utnyttjar exportrådet de båda huvudmännen som en resurs i det operativa arbetet?
  • Hur dras gränsen mellan den statligt finansierade verksamheten och övrig verksamhet?
  • Tillhandahåller exportrådet den marknads- och landinformation som företagen efterfrågar?
  • Tillhandahåller exportrådet tjänster som är av särskilt intresse för mindre och medelstora företag som behöver råd och hjälp i sin internationalisering? Finns det anledning att utveckla nya tjänster och/eller arbetsmetoder?
  • Vilken flexibilitet och handlingsberedskap har exportrådet att möta snabba förändringar på marknaden eller andra omvärldsförändringar, som kan generera nya exportmöjligheter för svenska företag?
  • Bör samarbete och allianser med statliga och privata exportfrämjande aktörer (t.ex. NUTEK, exportfrämjare och projektexportsekretariatet, privata exportkonsulter, handelskammare) stimuleras i större utsträckning, såväl på utlandsmarknaden som i Sverige? På vilka sätt kan detta ske?
  • I vilken omfattning arbetar rådet med frågor som inte direkt rör exportfrämjande, men är handelsrelaterade, t.ex. logistikplanering, utbildning? Vilken analys och rekommendation kan göras kring rådets fortsatta engagemang i sådan verksamhet?
  • Vilka möjligheter finns att samordna den importfrämjande verksamhet som idag finns i Sverige med den exportfrämjande?
  • I vilken omfattning medverkar exportrådet till – eller skulle exportrådet kunna medverka till – att antalet svenska exportföretag ökar och att detta sker i hela landet?

Utredningen har definierat frågeställningar kring exportrådets dubbla uppgifter-myndighetsuppdrag parallellt med aktiviteter på en konkurrensutsatt marknad som en central fråga. Utredningen har vidare ansett att det ingår i uppdraget att lämna synpunkter på det förhållandet att exportrådet inte har någon etablerad associationsrättslig form.

Direktiven bifogas i sin helhet som bilaga 1.

1.2. Utredningens arbete

Utredningen har arbetat utåtriktat och aktivt sökt kontakt med aktörer som kunnat ge information om och synpunkter på de olika frågor som tas upp i direktiven.

I ett inledande skede sändes direktiven ut till ett par hundra adressater- däribland näringslivsorganisationer, andra statliga aktörer inom näringslivsutvecklingsområdet, samtliga utlandsmyndigheter m.fl. med en inbjudan att inkomma med allmänna

synpunkter på frågor som tas upp i direktiven. Som en reaktion på detta utskick erhölls ett femtiotal svar.

Utredningen har vidare haft möten i Sverige med näringslivsorganisationer, centrala och regionala aktörer på främjandeområdet liksom med andra organisationer som kan vara betydelsefulla för exportfrämjandet. Utredningen har också träffat ett antal företag för att direkt av från dessa inhämta synpunkter och erfarenheter av främst det statliga exportfrämjandet genom exportrådet. Dessa träffar har innefattat både kunder och icke kunder hos exportrådet, både små och medelstora och stora företag samt konkurrenter till exportrådet vad gäller konsultverksamheten. Utredningen har också haft kontakt med organisationer som arbetar med importfrämjande. Utredningen har haft möten i Stockholm, Malmö, Göteborg, Örebro, Västerås, Uppsala, Falun och Östersund.

Utredningen har i olika konstellationer företagit studieresor till andra länder, dels för att studera det svenska exportfrämjandet, dels för att få information om respektive lands system för exportfrämjande. Följande platser har besökts: Bangkok, Berlin, Dublin, Helsingfors, Köpenhamn, London, Kairo, Tokyo samt Chicago, Los Angeles, New York och Washington.

Utredningen har genomfört fyra enkäter. En större telefonintervjuenkät har utförts av företaget AB Stelacon på uppdrag av utredningen och exportrådet för att få in synpunkter på exportrådet från ett representativt urval exporterande företag i olika delar av landet och i olika branscher, De tre andra enkäterna har genomförts av utredningen själv och har omfattat 1) frågor till vissa ambassader om dessas samarbete med exportrådet m.m, 2) frågor till handelssekreterarkontoren om dessas arbete med det statliga uppdraget m.m. och 3) frågor till vissa ambassader om respektive värdlands exportfrämjande.

Utredningen har också varit i kontakt med myndigheter och organ som kunnat lämna synpunkter på olika principiella frågeställningar, t.ex. konkurrensfrågor och upphandling. Utredningen har begärt in yttranden rörande konkurrensfrågor från Nämnden för offentlig upphandling (NOU) och Konkurrensrådet. Yttrande inkom från NOU.

Utredningen har tagit del av tidigare utredningar om exportfrämjande m.m. och varit i kontakt med utredningarna om export av statligt förvaltningskunnande, form och design samt Sveriges politik för global utveckling.

Utredningen har haft en enkel hemsida som bl.a. innehållit direktiven.

Utredningen har haft nio möten med sina experter. Utredningen har under hela uppdragets genomförande haft ett särskilt stort antal kontakter med exportrådet, exportföreningen och utrikesförvaltningen.

Utredningen vill härmed framföra ett stort tack till alla dem som på olika sätt bistått utredningen.

2. Sveriges utrikeshandel och dess roll i ekonomin

2.1. Inledning

I detta kapitel redogörs inledningsvis kortfattat för Sveriges utrikeshandel och dess roll i ekonomin. Därefter beskrivs exportfrämjandet och dess koppling till annat främjande och näringslivsutveckling. Slutligen redovisas kortfattat de internationella och EUregler som finns rörande subventioner och statligt stöd.

2.2. Exportens roll i ekonomin och Sveriges utrikeshandel

Ett litet land som Sverige är för sitt välstånd och sin välståndsutveckling mycket beroende av ett omfattande ekonomiskt utbyte med omvärlden. En alltför hög grad av självförsörjning innebär slöseri med ekonomiskt knappa resurser eftersom ett land av Sveriges storlek inte har någon rimlig möjlighet att på ett effektivt sätt producera den mångfald av varor och tjänster som efterfrågas. Det höga svenska välståndet bygger till stor del på att Sverige under en lång följd av år kunnat dra fördel av den internationella arbetsfördelningen.

Att exportera över huvud taget eller att exportera mycket är inget självändamål utan ett sätt att få medel så att man kan importera, dvs. tillgodose det behov av varor och tjänster som man själv inte kan tillverka på ett effektivt sätt. Det är därför inte riktigt, som ibland görs, att betrakta export som något viktigare och ”finare” än import. Båda fyller en lika viktig roll för att skapa välstånd och sysselsättning.

Sverige har en mycket omfattande handel med omvärlden. Detta kan illustreras på olika sätt. Utrikeshandeln med varor och tjänster uppgick 1999 till hela 1,615 mdkr, därav export 864 mdkr och import 751 mdkr. Av exporten var 701 mdkr varu- och 163 mdkr

tjänsteexport. Av importen var 566 mdkr varu- och 185 mdkr tjänsteexport. Varuhandeln gav således ett betydande överskott-135 mdkr-medan tjänstehandeln gav ett underskott på 22 mdkr. Utrikeshandeln har under senare år ökat både i absoluta och relativa tal.

Utrikeshandeln uttryckt som andel av BNP uppgick 1999 till drygt 80 %, av BNP, därav export 44 % och import 37 %. Utrikeshandelns andel av BNP är för Sveriges del betydligt högre än för de stora industriländerna men lägre än för vissa jämförbara länder, t.ex. Belgien, Nederländerna eller Österrike.

Sveriges varu- och tjänstehandel 1993–1999(mdkr, andel av BNP i %)

1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999

Varuexport 388 472 568 569 633 675 701 Varuimport 334 399 461 449 545 545 566 Varuhandel 722 871 1,029 1,018 1,178 1,220 1,267

Andel av BNP 48 55 60 58 65 65 64

Tjänsteexport 100 110 115 115 136 151 163 Tjänsteimport 99 108 119 123 150 169 185 Tjänstehandel 199 218 234 238 286 350 348

Andel av BNP 13 14 14 14 16 19 18

Varu- och tjänstehandel

921 1,089 1,263 1,256 1,464 1,570 1,615

Andel av BNP 61 69 74 72 81 84 82

Källa: Kommerskollegium

Ett annat uttryck för exportens betydelse i ekonomin är att ca hälften av den svenska industriproduktionen säljs till utlandet. Betydelsen av exporten och importen för olika branscher liksom olika företag varierar självfallet kraftigt men har ökat. Sverige är trots sin litenhet en betydande handelsnation, även i ett globalt perspektiv. År 1997 var Sverige världens 17:e största varuexportör och 20:e största varuimportör.

Antalet företag som är engagerade i utrikeshandeln är betydande och ökar. Enligt den senaste statistik som finns tillgänglig- från 1994- fanns då 45.000 export- och 71.000 importföretag. En

mycket stor del av dessa-närmare 36.000 export-och närmare 57.000 importföretag hade dock ett export- respektive importvärde under 1 mkr. Dessa många företag stod för knappt 1 % respektive 2 % av exporten/importen. De 50 största exportörerna respektive importörerna stod å andra sidan för hela 43 % respektive 31 % av exporten respektive importen.

De 50 största koncernerna (företagsgrupper med över en mdkr i varuexportomsättning) stod enligt samma statistik för 65 % av varuexportvärdet medan motsvarande på importsidan där det fanns 45 företag med mer än en mdkr i varuimportomsättning låg på lägre nivå, 41 %. De fem största företagsgrupperna var mycket betydande i exporten och stod 1994 för hela 26 % av varuexportvärdet. Företaget Ericsson är idag Sveriges största exportör och beräknas ensam stå för mellan 10 % och 15 % av varuexporten.

Ovanstående visar att stora företag står för en betydande, dock krympande, del av exporten. Det är samtidigt viktigt att framhålla att många små och medelstora företag är indirekta exportörer genom att de är underleverantörer. Samarbete med utlandet blir viktigare än tidigare för dessa företag, som måste förbättra sin kompetens och konkurrenskraft.

Sveriges export och import 1999 fördelad på regioner (andel i %)

Export

Import

EU

58

69

Övriga. Europa

16

14

Amerika

13

7

Asien

10

9

Afrika, Oceanien m.fl.

3

1

100

100

Källa: Kommerskollegium

De största exportmarknaderna finns i Sveriges närhet, i Norden och övriga Västeuropa. Europa totalt svarar för ca 75 % av exportvärdet. EU ensamt står för knappt 60 % och övriga Europa för ca 15 %. Viktigaste marknader utanför Europa är länder i Amerika, främst USA, med närmare 13 % av exportvärdet och Asien, där Japan är största marknad, med knappt 9 %. Av Sveriges tolv största marknader finns tio i Europa medan de andra två är USA och

Japan. De fem största exportmarknaderna är i ordning Tyskland, Storbritannien, USA, Norge och Nederländerna.

På importsidan är Europas andel f.n. ca 83 % varav EU står för knappt 70 %. Viktigaste leverantörsregioner utanför Europa är

Asien, där Kina och Japan är viktigast, med knappt 9 % och Amerika, där USA är klart störst, med ca 7,5 %. Av Sveriges tolv största leverantörsländer finns återigen tio i Europa, vartill kommer USA och Japan. De fem största länderna är i ordning Tyskland, Storbritannien, Nederländerna, Norge och Danmark.

De 20 största exportmarknaderna och leverantörsländerna återfinns i bilaga 8.

I exporten är verkstadsvaror den mest betydande gruppen och står för 55 % av det totala värdet. Största undergrupper är elektrovaror och datorer med 21 %, följt av maskiner med 15 % och vägfordon med 12 %. Näst viktigaste grupp är skogsvaror med knappt 14 % där papper svarar för mer än hälften. Därefter följer kemivaror med knappt 11 % där läkemedel står för nästan hälften.

På importsidan är bilden delvis annorlunda. Störst är även här verkstadsvaror med 50 %. De viktigaste grupperna är desamma som för exporten, elektrovaror och datorer- 20 %, maskiner 12 % och vägfordon- 10 %. Därefter följer övriga varor med 21 % där bl.a. livsmedel och tekovaror och skor ingår med 7 % respektive 6 %. Därefter följer kemivaror med 12 %. I övrigt kan noteras att siffran för energivaror är högre på importsidan men ändå ganska blygsam, bara knappt 6 % för närvarande.

Enligt utredningen Staten och exportfinansieringen-SOU 1998:3-är en betydande del av exporten, 52 %, intern försäljning i olika företagsgrupper. Man kan dela upp exporten också enligt andra kriterier. Ett sådant kriterium är hur exporten finansieras, ett annat vem som är köpare (offentliga eller privata rättssubjekt), ett tredje karaktären på exporten ur någon synpunkt (t.ex. enkel leverans eller projektförsäljning) och ett fjärde typ av marknad (i-, ueller östland eller när-/fjärrmarknad). I detta sammanhang kan man också nämna motköps-eller kompensationsaffärer, t.ex. i samband med större inköp av försvarsmateriel. Sådana inköp kan i vissa lägen bidra till ökad export. Den roll som staten kan spela för att främja export varierar beroende på vilken typ av export det är fråga om.

Avslutningsvis kan det finnas skäl att kort säga något om begreppen export och import. I dagligt tal avser dessa utförsel till respektive införsel från alla länder. Eftersom Sverige numera utgör en del av EU:s inre marknad för bl.a. varor och tjänster, är sådan

ut- och införsel inom EU i tullteknisk mening inte längre att betrakta som export eller import. Utredningen har ändå valt att i detta betänkande använda dessa begrepp både för EU-länder och andra länder.

2.3. Exportfrämjande, annat främjande och näringslivsutveckling

Exportfrämjande innefattar åtgärder som privata och offentliga aktörer genomför eller finansierar i syfte att nå ut på exportmarknaden eller i syfte att öka exporten.

Med statligt exportfrämjande avses i detta betänkande insatser som statliga organ genomför eller hel- och delfinansierar för att öka svenska företags förmåga att sälja utomlands men också för att öka deras utlandsförsäljning. Ofta används idag begreppet internationalisering vilket är ett vidare begrepp än export. Det omfattar t.ex. även etablering utomlands. Utredningen har haft som huvuduppgift att granska det statliga exportfrämjande stöd som ges via exportrådet. Statligt finansiellt stöd i form av statsstödda exportkrediter, exportkreditgarantier eller riskkapital behandlas inte närmare i detta betänkande.

Det statliga exportfrämjandet omfattar aktiviteter av skilda slag. Det kan t.ex. avse: 1) att skapa intresse för export, 2) att allmänt höja företagens kompetens genom utbildning (t.ex. i kulturskillnader m.m.), 3) att tillhandahålla information (t.ex. om tullar, skatteregler, upphandling, etablering m.m.). Det kan också handla om mer 4) handfast stöd i samband med aktiviteter utomlands (t.ex. deltagande i mässor, delegationsresor, sökande efter agent m.m.) samt 5) mer omfattande insatser (t.ex. marknadsanalyser eller- undersökningar). Detta främjande kan vara generellt och avse alla typer av företag eller särskilt inriktat på företag av en viss storlek, vissa sektorer eller vissa delar av landet. I Sveriges fall utgår stödet som en kombination av generella och riktade åtgärder. Huvuddelen av exportansträngningar utförs av företagen med egna resurser och utan medverkan av offentliga aktörer. Det av staten finansierade stödet till exporten är således ett komplement till den verksamhet som företagen själva bedriver.

Det statliga exportfrämjandet kan ses som en del av det totala statligt finansierade Sverige-främjandet som också innefattar allmän Sverige-information, investeringsfrämjande, turism, kultur m.m. Det allmänna Sverige-främjandet kan ha en positiv effekt på

exportfrämjandet om det lyckas skapa en positiv Sverige-bild eller om fördelaktiga associationer till det som är svenskt spiller över på exporten.

Exportfrämjandet kan också ses som en del av ett handelsfrämjande som också innefattar främjande av import. Utredningen behandlar också kortfattat importfrämjande. Statligt importfrämjande omfattar insatser som statliga organ genomför eller hel- eller delfinansierar för att främja import till Sverige.

Det kan i sammanhanget finnas skäl att framhålla att det utan jämförelse viktigaste sättet för staten att främja såväl export som import är genom arbetet att utveckla EU:s inre marknad och det allmänna handelspolitiska arbetet. Skapandet av enklare och mindre restriktiva regler och procedurer genom inremarknadsarbetet är mycket betydelsefullt för att främja handeln inom EU-området som ju är den viktigaste regionen i utrikeshandeln. Även det handelspolitiska arbetet är av stor vikt. Detta går ut på att genom tydliga regler och villkor underlätta utrikeshandeln i båda riktningar. Efter Sveriges EU-inträde ligger ansvaret för att föra handelspolitiska förhandlingar med länder utanför EU på den europeiska kommissionen.

Stöd till exportfrämjande kan också sägas vara en del av den allmänna näringslivsutvecklingen. Fler och växande företag är ett viktigt mål för regeringens politik för att skapa bättre förutsättningar för ökad tillväxt och sysselsättning. Regeringen arbetar inom en rad områden för att främja näringslivsutvecklingen, bl.a. med konkurrensfrågor, regelförenkling, kapitalförsörjning, förbättrad information och service från myndigheter samt kompetensutvecklingsfrågor. Arbete för att stimulera företagande och förnyelse bygger i hög grad på att säkerställa goda basvillkor. Regelförenkling är en viktig del av detta arbete liksom åtgärder för att få tillstånd effektivare konkurrens. Företagsfrämjande åtgärder bedrivs också genom rådgivning, olika projekt och bidrag. Inom denna verksamhet tillhandahåller staten mötesplatser och arbetar med att initiera och samordna olika nätverk. Mycket av denna näringslivsutveckling sker på regional och lokal nivå.

2.4. Det internationella regelverket och EU:s regler

2.4.1. Inledning

Det finns på internationell nivå vissa regler avseende utrikeshandel som antingen har till syfte att underlätta det ekonomiska utbytet eller att fastställa vilka regler som skall gälla i olika avseenden. Dessa kan t.ex. avse tullar, kvantitativa restriktioner, dumpning, standards och normer, säkerhetsbestämmelser och subventioner. På global nivå finns olika WTO-avtal (WTO=World Trade Organization) men det finns också bilaterala och regionala avtal om t.ex. frihandel som innehåller liknande bestämmelser. Vad gäller EU, som för övrigt är part i WTO-avtalen och en mängd olika bilaterala och andra handelsavtal, finns bl.a. bestämmelser om statsstöd. Det finns också en mängd olika EU-bestämmelser som tillsammans utgör regelverket för EU:s inre marknad. Nedan berörs kortfattat de WTO-, OECD- (Organization for Economic Cooperation and Development) och EU-regler som närmast kan anses vara tillämpliga på statligt stöd till exportfrämjande.

2.4.2. WTO och OECD-regler

Internationellt regleras villkoren för användningen av offentligt stöd (subventioner) i tre avtal WTO:s subventionsavtal, WTO:s flygindustriavtal samt OECD:s consensus-överenskommelse som avser statsstödd exportfinansiering. Vad gäller stöd till allmänt exportfrämjande är det ovannämnda subventionsavtal som i första hand skulle kunna anses tillämpligt. Avtalet fastställer vad som i avtalets mening utgör en subvention. Ett kriterium är att stödet är selektivt. Det anges också vad som utgör s.k. förbjudna stöd. Dessa är antingen stöd som bestäms av exportresultat eller stöd till förmån för användning av inhemska framför importerade varor. Exempel på sådant stöd ges i texten. Allmänt stöd till exportfrämjande av det slag som exportrådet erbjuder är inte förbjudet enligt avtalet, enligt den tolkning som Sverige och många andra länder gjort. Inget fall där detta har ifrågasatts har veterligen varit uppe till allmän diskussion eller varit föremål för tvist i WTO.

2.4.3. EU:s statsstödsregler

Sverige omfattas genom medlemskapet i EU av de gemenskapsbestämmelser som reglerar möjligheterna at lämna offentligt stöd till näringslivet. De s.k. statsstödsreglerna i fördragets artiklar 87 och 88 begränsar möjligheterna för såväl staten som kommuner att lämna stöd inom vissa givna ramar. Kommissionen måste godkänna stödåtgärder innan de införs. Det enda undantaget från denna regel gäller s.k. försumbart stöd. Detta definieras som stöd på högst 100.000 EUR (=ca 850.000 kr) per företag och treårsperiod.

Kommissionen kan godkänna stöd för vissa ändamål som anses ligga inom gemenskapens intresse. Det gäller huvudsakligen vissa utpekade stöd till små och medelstora företag, stöd till forskning och utveckling, stöd för miljöförbättrande åtgärder, stöd för utbildning och sysselsättning samt stöd för utveckling av företag i regionala stödområden. I vissa fall kan kommissionen även godkänna stöd för undsättning och omstrukturering av företag i kris.

En princip är att stöd endast får lämnas till investerings-, inte driftskostnader. Dock finns undantag som möjliggör driftsstöd i vissa fall, t.ex. transportstöd inom delar av EU och skattelättnader vid miljöåtgärder.

Svenska statliga aktörers stödgivning har anpassats till EU:s krav. För kommunerna har EU:s krav inte inneburit någon förändring, eftersom kommunallagen inte tillåter stöd till enskilda annat än i undantagsfall. I den mån kommunalt stöd som faller under EU-fördragets statsstödsregler ändå skulle lämnas föreligger en lagstadgad skyldighet att förhandsanmäla detta till regeringen, som sedan ansvarar för att anmälan sker till kommissionen i formell ordning.

EU:s regler innehåller inte något förbud mot exportfrämjande åtgärder av allmän karaktär. Stöd till enskilda företag som faller under artikel 87.1 i EG-fördraget måste emellertid utformas så att det står i överensstämmelse med statsstödsreglerna, oavsett om syftet är allmänt exportfrämjande eller andra ändamål som en medlemsstat prioriterar. När det gäller exportfrämjande kan t.ex. bestämmelserna om s.k. mjukt stöd (subventionerad konsulthjälp) för små och medelstora företag utnyttjas eller också de ovannämnda reglerna om försumbart stöd.

När det gäller utnyttjandet i medlemsstaterna av reglerna om försumbart stöd bör noteras att EU-kommissionen kommit att

lägga större vikt vid en fungerande nationell kontroll av bestämmelsernas tillämpning.

3. Tidigare utredningar, rapporter och propositioner

3.1. Utredningar och rapporter

Flera utredningar/rapporter som berör exportfrämjandet och exportrådet har genomförts sedan den förra större utredningen (Statens roll vid främjande av export, SOU 1991:3) genomfördes. Vidare har andra utredningar gjorts som visserligen inte behandlar exportfrämjande men som tagit upp andra frågor, t.ex. konkurrensfrågor, som är relevanta för exportrådsutredningen.

RRV gjorde 1996 en effektivitetsrevision som resulterade i rapporten ”Statliga insatser för att främja export från små och medelstora företag”. Syftet var att undersöka om det statliga och statligt stödda exportfrämjandet var effektivt utformat. Revisionen gjordes några år efter det att beslut fattats om hur exportfrämjandet borde utformas (prop. 1991/92:108, 1991/92:NU 23), inbegripet att exportrådets anslag skulle halveras. I rapporten konstaterades bl.a. att den renodling av uppgifter och roller som eftersträvats inte kommit till stånd och att fler aktörer i stället tillkommit. Detta hade skett genom beslut både på central och regional nivå. Exportfrämjande uppgifter hade lagts också på andra aktörer än exportrådet och ALMI. Aktörerna agerade oberoende av varandra och det förekom dubbelarbete och överlappningar. Det saknades en sammanhållande kraft. Samtidigt utfördes vissa tjänster knappast alls. RRV ansåg att många aktörer var små och hade begränsade resurser vilket gjorde exportfrämjandet sårbart.

Tilldelningen av medel styrdes också av andra motiv än exportpotentialen, t.ex. regionala hänsyn. Tillkomsten av EU:s strukturmedel hade förstärkt den regionala profilen på exportfrämjandet och förstärkte tendensen till uppsplittring. RRV konstaterade vidare att de totala resurserna för exportfrämjande ökat under perioden trots att exportrådets ordinarie anslag halverats. Ökningen hade enligt RRV bidragit till att insatserna till stor del kommit att koncentreras på att utveckla företagen till

exportörer medan åtgärder för att främja Sverige-bilden utomlands minskat.

RRV ansåg inte att mängden aktörer lett till ett utbud som bättre tillgodosåg företagens behov. Detta berodde på att det till stor del var samma tjänster som erbjöds. Däremot var debiteringsoch subventionsvillkoren olika vilket innebar att aktörerna delvis konkurrerade om kunder. RRV ansåg att man borde överväga att stärka exportrådets roll som det centrala och sammanhållande organet

Ett par år senare fick konsulten Henry Tham i uppdrag av exportrådet att kartlägga vilka aktörer som erbjöd statligt finansierade tjänster inom exportfrämjandet. Tham presenterade i december 1998 sin rapport ”Statliga och statligt finansierade aktörer inom exportfrämjandet”. Tham identifierade på central nivå åtta statliga och statligt hel- och delfinansierade aktörer med exportfrämjande verksamhet. Därutöver fanns privata konsultbolag som genomförde uppdrag som finansierades med statliga och/eller EU-medel. På regional nivå fanns tio aktörer. På utlandsmarknaderna fanns sju typer av aktörer. Alla förekom dock inte på samma marknader. UD, EG:s strukturfonder, handelskammare, vissa exportcentra och Euro Info Centre (EIC)-kontor hade ökat sina aktiviteter liksom kommuner och landsting. Genomgången visade att många aktörer hade likartade roller och uppgifter. Mycket av det dubbelarbete på regional nivå som RRV pekat på i ovannämnda rapport fanns kvar. Flera aktörer hade huvuduppgifter inom t.ex. allmän företagsutveckling och exportrådgivning. Viss renodling hade dock skett mellan exportrådet och ett antal ALMI-bolag vilket minskat överlappningarna i berörda regioner. EIC och exportcentrum var samarbetsformer som i vissa län börjat leva sina egna liv och utvecklats till självständiga aktörer. Detta hade medfört dubblering av insatser mellan EIC, ALMI och exportrådet och/eller mellan exportcentrum, exportrådet, ALMI och handelskammaren. Vissa EICkontor arbetade med rådgivning inom exportutveckling, bl.a. för att kunna finansiera sin verksamhet. Exportcentrum hade fått en mer begränsad roll än som ursprungligen var tänkt eftersom de deltagande aktörerna önskade behålla sin självständiga profil. Samarbetet i exportcentrum fungerade dock bättre än tidigare. På utlandsmarknaderna hade antalet offentliga aktörer minskat. Tham berörde också kortfattat processen kring de regionala tillväxtavtalen.

Tham redovisade vilka resurser som totalt avsatts för exportfrämjande och kom fram till en summa för 1998 på mellan 445 mkr

och 567 mkr. Exportrådet kanaliserade mindre än 1/3 av de statliga medlen för exportfrämjande. Länsstyrelser och EG:s strukturfonder anslog var för sig medel i samma storleksklass. Tham nämnde vidare att exportrådet generellt sett hade en högre timdebitering än andra aktörer, t.ex. ALMI. Tham kommenterade vidare exportrådets roll som sammanhållande aktör. Regeringens strävan att åstadkomma detta var varken känd eller accepterad av de övriga aktörerna. Tham ansåg inte att man kunde tala om ett statligt sammanhållet exportfrämjande system. Den ökade regionaliseringen ledde enligt Tham till ett behov av en sammanhållande funktion, en ”spindel-i-nätet” funktion, snarare än en bestämmande sådan. Tham konstaterade att, om detta skulle genomföras, exportrådet måste ges ett uttalat stöd från staten och en anpassning göras av främst Sverige-organisationen. Tham ansåg att man borde se över aktörernas roller, uppgifter och prissättning. Man borde vidare överväga vem som skulle hantera de EUfinansierade uppgifter som NUTEK arbetade med liksom EIC:s organisatoriska hemvist. Dessutom borde man komma överens om likartade riktlinjer för prissättning.

Industriförbundet genomförde 1998–1999 en undersökning bland sina små och medelstora medlemsföretag. Syfte var att söka identifiera de problem och behov av stöd som de små och medelstora företagen upplevde. Vidare undersökte man vad dessa företag ansåg om exportfrämjandet och hur de exportfrämjande aktörernas insatser kunde bli mer effektiva. Resultatet presenterades i en rapport ”De små och medelstora företagens förutsättningar för export och deras erfarenheter av exportfrämjandet” som kom 1999.

Undersökningen redovisade viss kritik mot exportfrämjandet. Det rörde sig i första hand om kvalitetsbrister i de tjänster som erbjöds. Tre av fyra företag i undersökningen uppgav att de exporterade, i genomsnitt till fem marknader. Det helt dominerande problemet för dessa företag var att finna återförsäljare och att nå de potentiella kunderna. Finansiering av exportsatsningar var ett annat problem liksom att hitta kompetenta exportsäljare och marknadsförare samt kompetens att planlägga strategier. Effektivare information om vilka aktörer som fanns, stöd för mässdeltagande samt en effektivare ”dörröppningsfunktion”, bl.a. med hjälp av ambassadpersonal, var önskemål som framfördes av många. Flera efterlyste en kraftsamling kring exportfrämjandet från statens sida för att utnyttja statens anslag på ett optimalt sätt. I den betygssättning som företagen gjorde fick handelskammaren bäst betyg och exportrådet och ALMI sämst. I rapporten föreslogs

att det borde skapas en bättre överblick över vilka exportfrämjande tjänster som erbjöds av organisationer och företag och att detta kunde göras via en marknadsplats på Internet.

Forum för småföretagsforskning har på uppdrag av NUTEK deltagit i ett EU-projekt rörande stöd till små och medelstora företag. Syftet har varit att analysera kvalitetsaspekter av befintlig företagsservice med fokus på servicens kvalitet och synlighet.

Parallella studier har genomförts i Grekland, Irland, Italien, Tyskland och Sverige. Arbetet i Sverige resulterade i en engelskspråkig rapport som publicerades i maj i år-”Support services to SME´s analysis of market support services in the context of the working group on the visibility and quality of support services” (NUTEK R 2000:13). En central del i studien var en enkätundersökning som gjordes bland över 1.400 småföretag i tre regioner, Stockholms stad, Örebro och Västernorrlands län. Företagen indelades enligt antalet anställda (1–19 respektive 20– 49) samt i tjänste- och tillverkande företag. Företagen tillfrågades bl.a. om de under de senaste tre åren haft kontakt med ett antal uppräknade organisationer, myndigheter och företag som tillhandahåller stöd. De som ingick i undersökningen var bl.a. exportrådet, ALMI, länsstyrelsen NUTEK, EIC, handelskammaren, kommunens näringslivskontor, lokal företagarförening och branschorganisation. Man frågade både om hur ofta man haft kontakt samt om den nytta man haft av kontakten. 20–30 % av företagen hade haft kontakt med länsstyrelsen, ALMI och kommunens näringslivskontor medan 10–15 % haft kontakt med NUTEK, handelskammaren och exportrådet. Andelen företag med regelbunden kontakt låg generellt på ca 5 %. Med branschorganisationer och lokala företagarföreningar låg den regelbundna kontakten på 10–20 %. Större företag hade generellt sett fler kontakter än mindre. Tillverkande företag hade oftare kontakt med traditionella aktörer, t.ex. exportrådet och Almi, än tjänsteföretag. Generellt var man mer nöjd med en service ju mer man använt den. De flesta företag använde sig av rekommendationer för att hitta rätt ”leverantör” av företagsservice. Mellan 55–65 % använde sig av annonser av olika slag eller aktiv sökning via bl.a. Internet. Värt att notera är att endast 10 % angav att de hade haft svårt att hitta rätt ”leverantör”. I rapporten presenteras vissa slutsatser och anges några punkter som bör följas upp. Det anges bl.a. att det är viktigt att klargöra de offentliga aktörernas roll och slå fast övergripande mål och strategier liksom anslå tillräckliga resurser för uppföljning och utvärdering. Vidare anges att konkurrensfrågor kommit mer i

fokus för de offentliga aktörerna. Detta avser både själva utövandet av tjänsten men även konkurrensstörande effekter av givna bidrag eller rådgivning. Det är viktigt att hålla gränsen mot det privata klar. Vidare pekas på att Internetbaserad information har stor potential för affärsinformation och operativt stöd.

Utredningen Omprovning av statliga åtaganden (1995:93) hade bl.a. i uppgift att finna en lämplig form för finansiering av verksamheter som var beroende av fortlöpande stöd från statens sida men som inte borde bedrivas i myndighetsform. Vidare hade den till uppgift att göra en översyn av stiftelser som fortlöpande var beroende av statliga medel. Det ingick också i uppgiften att pröva om förslagen om framtida finansiering kunde tillämpas också i andra privaträttsliga organisationer som fortlöpande var beroende av statligt stöd. Utredningen behandlade bl.a. exportrådet och föreslog att rådet borde göras om till en ideell förening och slås ihop med STATT och på sikt också ISA.

Statskontoret presenterade i början av året en rapport ”Staten som kommersiell aktör-Omfattning och konkurrenseffekter, Statskontoret 2000:16”. Med utgångspunkt i en kartläggning av vissa myndigheter, affärsverk och hel- eller delägda bolag skulle en analys göras av vilka behov statliga aktörer hade att bedriva kommersiell verksamhet. Om ett sådant behov fanns, skulle förslag lämnas hur konkurrenssnedvridande effekter kunde undvikas.

Statskontoret har i sin rapport identifierat sex egenskaper eller kriterier i statlig konkurrensutsatt verksamhet som påverkar konkurrensen på marknaden: 1) har anslag eller bedrivs med ensamrätt, 2) omsätter över 30 mkr/år, 3) konkurrerar med småföretag, 4) bedrivs tillsammans med eller i anslutning till myndighetsutövning, 5) har tillgång till strategisk infrastruktur, 6) bedrivs inom en myndighet som har stor inköpsroll på samma marknad. I rapporten sägs att statens roll kan formuleras enligt följande:

staten skall rätta till marknadsimperfektioner och skapa förutsättningar för samhällsekonomisk effektivitet i ekonomin staten skall se till att tillhandahålla sådan service och sådana nyttigheter som inte tillhandahålls på privata marknader staten skall bedriva verksamheten i egen regi där privata aktörer saknas och det saknas förutsättningar att skapa en konkurrensmarknad

staten har en fördelnings- och stabiliseringspolitisk roll som motiverar statliga ingrepp, t.ex. att påverka fördelningen eller stabilisera tillfälliga konjunktursvängningar.

Statskontoret föreslår tre åtgärder för alla de som bedriver konkurrensutsatt verksamhet i anslutning till annan verksamhet:

definiera begreppet uppdragsverksamhet kräv särredovisning av avgiftsintäkter i konkurrens inrätta en tillsynsfunktion

I några organisationer som studerats föreslår statskontoret att konkurrensutsatt verksamhet bolagiseras.

RRV har i en rapport från i år om ”Utrikeshandeln strategi för effektivitetsrevision, RRV 2000:7” lämnat vissa kommentarer om exportfrämjandet. RRV pekar på att det finns många aktörer som sysslar med likartade saker vilket leder till risk för dubbelarbete. ”Det är anmärkningsvärt att denna situation inte föranlett några åtgärder-Exportcentrum undantaget.” RRV anser vidare att överblicken över stöd och aktiviteter inom exportfrämjandet är otillräcklig och att höger hand inte vet vad vänster hand gör. Exportcentrum har dock marginellt förbättrat samordningen. RRV anser vidare att små och medelstora företags efterfrågan inte motsvaras i utbudet av stöd. Utbudet anges i stor utsträckning vara utbudsstyrt och bortse från i synnerhet småföretagens behov. Vidare sägs att aktörernas breda verksamhetsområden medför otydliga roller och risk för tunt spridd kompetens. Slutligen nämns att effekten av exportfrämjande åtgärder inte mäts på ett tillfredsställande sätt.

Detta sägs samtidigt som det nämns att det är förknippat med svårigheter att med exakthet mäta effekter av exportfrämjande åtgärder.

3.2. Propositioner

Regeringens syn på exportrådet och statens roll i exportrådet behandlades i propositionen 1991/92:108 ”Statens roll i den exportfrämjande verksamheten vid Sveriges exportråd”. Propositionen godkändes av riksdagen den 24 april 1992. Nedan återges kortfattat de viktigaste punkterna däri.

I propositionen nämns att det statliga stödet till exportrådet grundar sig på bedömningen att det finns samhällsekonomiska motiv att stödja främjandet av svensk export. Exportfrämjande-

politikens mål bör, heter det, vara att främja svenskt näringslivs export och internationalisering på ett sätt som positivt påverkar Sveriges långsiktiga välfärdsutveckling. Staten bör lägga ett tydligt uppdrag på exportrådet för att få vissa tjänster utförda som ter sig samhällsekonomiskt angelägna. Vidare sägs att det finns anledning att vidta särskilda åtgärder för att främja de små och medelstora företagens export och internationalisering. Stödet bör i första hand inriktas på upplysnings- och rådgivningsverksamhet och skapande av sådana nätverksrelationer som kan vara av betydelse för svensk export. Övriga verksamheter bör i princip bedrivas på kommersiella villkor. Särskilda skäl kan dock tala för statligt stöd för vissa aktiviteter. Det sägs mer preciserat att statens stöd utifrån en samhällsekonomisk bedömning bör inriktas på följande aktiviteter:

1. upplysnings- och rådgivningsverksamhet

2. vissa projekt/aktioner, i samverkan med företag, vilka syftar till a. utveckling av exportoerfarna, framför allt små och medelstora

företags export b. export till svårbearbetade eller avlägsna men lovande

marknader c. större manifestationer med inriktning på svenskt näringsliv el-

ler svensk industri, efter samråd med UD

Vad gäller uppdragsverksamheten (som idag benämns konsultverksamheten) sägs att regeringen inte ser något principiellt intresse av att staten via exportrådet bedriver sådan uppdrags- och konsultverksamhet på exportfrämjandeområdet som likaväl skulle kunna omhändertas av privata företag och sammanslutningar. Verksamhet på områden där det finns privata alternativ bör begränsas till områden där exportrådet har särskild kompetens och där aktiviteterna utgör naturliga komplement till den statsstödda verksamheten. Det är väsentligt, framhålls det, att uppdragsverksamheten bedrivs på affärsmässiga villkor. Införsäljning av uppdrag bör inte finansieras med statliga medel även om ”uppsökande exportservice” delvis kan skapa förutsättningar för ökad uppdragsvolym.

I propositionen redovisas vidare vissa riktlinjer avseende den exportfrämjande verksamhetens organisation och inriktning. Det sägs bl.a. att verksamheten skall bedrivas i en organisation med inriktning på tre slags verksamhet, som benämns huvudkategorier: exportservice som i huvudsak skall vara avgiftsfri, aktioner där företagen betalar en viss avgift för att delta samt exportuppdrag

som skall bedrivas på marknadens villkor. Numera gör exportrådet i stället en uppdelning i exportinformation, exportutveckling och exportkonsulting.

Vidare behandlas samarbetet mellan exportrådet och andra organ med exportfrämjande inslag i sin verksamhet. Kontakterna med dessa organ måste, sägs det, förstärkas. Dessa organ bör i ökad utsträckning fungera som exportrådets regionala nätverk. I propositionen föreslås också att exportrådet liksom tidigare skall ha två huvudmän, nämligen staten och näringslivet företrätt genom Sveriges allmänna exportförening.

I Prop. 1999/2000:71 ”Vissa organisationsfrågor inom näringspolitiken” föreslog regeringen nya myndigheter för statens arbete med företagsutveckling, innovationsstöd och underlag för tillväxtanalyser. Den 1 januari 2001 börjar tre nya myndigheter sin verksamhet:

en myndighet för företagsutveckling, ett institut för omvärldsanalys, utvärderingar och statistik ett verk för innovationssystem.

I ”Statlig organisation för näringslivsutveckling”presenterade organisationskommittén för den nya myndigheten för företagsutveckling, den s.k. ARNE-kommittén, sitt slutbetänkande. Preciserade ansvarsområden för myndigheten föreslogs. Den nya myndigheten baseras inledningsvis på en sammanslagning av ALMI Företagspartner AB och en del av Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK). Myndigheten skall enligt förslaget svara för företagsfinansiering, information och rådgivning, nätverk och mötesplatser samt regional näringslivsutveckling och ansvara för en informationsportal, dit företagen kan vända sig när det gäller alla typer av myndighets-information, företagsstöd m.m. En viktig utgångspunkt för kommitténs förslag har varit att hitta former för ytterligare samordning av statliga insatser för företagsutveckling.

Kommittén föreslog bl.a. att ansvaret för hanteringen av olika anslag för företagsutveckling samlas och att myndigheten får ansvaret för hela eller delar av exportrådets anslag.

Institutet för omvärldsanalys, utvärderingar och statistik föreslås ta ett samlat grepp om de tillväxtpolitiska frågorna. Institutet skall bedriva omvärldsanalys genom att samla in, sammanställa och sprida kunskap som genereras av aktörer såväl inom som utanför landets gränser. Institutet skall stimulera forskning och statistikproduktion. Utredaren föreslår vidare att institutet får i uppdrag

att initiera, beställa och driva utvärderingar av regional-, innovations- och näringspolitiken.

Verket för innovationssystem. Verkets uppgift blir att främja forskning och utveckling för näringslivets och den offentliga sektorns behov. Särskild uppmärksamhet skall riktas mot de små och medelstora företagens behov.

Utredningen har också tagit del av vissa andra utredningar, rapporter och propositioner som alla inte redovisas här. Bland dessa kan t.ex. ”Konkurrensen i Sverige under 90-talet, Konkurrensverkets rapportserie 2000:1” och ”Statens åtgärder för fler och växande företag, Näringsdepartementet 1999-12-06” nämnas.

4. Utrikesförvaltningens roll i exportfrämjandet

4.1. Inledning

Utrikesförvaltningen består dels av Utrikesdepartementet (UD) i Stockholm, dels av utrikesrepresentationen. Den sistnämnda består av 104 utlandsmyndigheter (ambassader, representationer, delegationer och konsulat) samt ca 430 honorärkonsulat över hela världen. Inom utrikesförvaltningen arbetar ungefär 2.500 personer, varav ca 900 vid UD medan 600 är utsända vid utlandsmyndigheterna. Resten är lokalanställda vid utlandsmyndigheterna.

Att främja svenskt näringsliv och svenska ekonomiska intressen är sedan lång tid en viktig uppgift för utrikesförvaltningen. Under de senaste åren har ökad tonvikt lagts på Sverige-främjandet och mer resurser än tidigare har satsats på främjande i olika former. Detta härrör från statsmaktens beslut att högt prioritera frågor av betydelse för tillväxten i den svenska ekonomin och bekämpandet av arbetslösheten. Verksamhet med betydelse för exportfrämjandet bedrivs såväl av UD som av utlandsmyndigheterna. Förutom att ha det statliga huvudmannaskapet för exportrådet är UD även huvudman för Exportkreditnämnden (EKN), Invest in Sweden Agency (ISA), Svensk Exportkredit (SEK), Kommerskollegium (KK) och Svenska Institutet (SI). UD är dessutom huvudman för Sida, vars biståndsverksamhet bl.a. på det näringspolitiska området kan ha betydelse för det kommersiella samarbetet och skapa möjligheter till exportaffärer.

Grunden för den exportfrämjande verksamheten återfinns i Instruktionen för utrikesrepresentationen (IFUR). Enligt 6§ i förordningen 1992:247 åläggs utrikesrepresentationen att bedriva handelsfrämjande verksamhet: ”Beskickningar och konsulat skall bidra till att uppfylla de av riksdagen fastställda målen att öka tillväxten och sysselsättningen i

Sverige genom att främja Sveriges näringsliv och utrikeshandel, skapa

intresse för svenska varor och tjänster samt projektexport och i övrigt stödja svenska företag och det svenska näringslivets företrädare.”

Svenska beskickningar och konsulat åläggs vidare att i exportfrämjandefrågor samarbeta med antingen handelssekreterare (om sådan finns på verksamhetsorten) eller med annan organisation som stöds av exportrådet (där sådan givits huvudansvar för det exportfrämjande arbetet). På de orter som saknar handelssekreterare eller organisation stödd av exportrådet har utrikesförvaltningens beskickningar och konsulat huvudansvar för den exportfrämjande verksamheten. Dessa skall enligt instruktionen samverka med UD och exportrådet vid utformningen av den exportfrämjande verksamheten.

4.2. UD:s organisation

Handelsministern är ansvarigt statsråd för exportfrämjandet och har under sig en statssekreterare med samma ansvar. Mellan den politiska ledningen och enhetscheferna finns på UD ett fåtal högre tjänstemän varav de flesta benämns utrikesråd eller biträdande utrikesråd som inte ingår i linjeorganisationen men som kan ha stort inflytande på sina respektive områden. En sådan tjänsteman under utrikesrådet för handelsfrågor har främjandefrågor som huvuduppgift. Denne benämns ibland ”exportambassadör” eller samordnare för exportfrämjande. Här kan vidare nämnas att det på ambassadörsnivå också finns en tjänsteman- en stabsfunktion,med ansvar för exportfrämjande av försvarsmateriel.

Utrikesdepartementet är organiserat i ett tjugotal enheter, två rättssekretariat och en planeringsstab. Enheterna är antingen funktionella (organiserade efter sakområde) eller geografiska (organiserade efter geografiskt område). Det finns sex geografiska enheter som vardera har ansvar för: EU och övriga Västeuropa (UD-EU), Central- och Östeuropa (UD-EC), Mellanöstern och Nordafrika (UD-MENA), Afrika (UD-AF), Asien och Oceanien (UD-ASO) samt Amerika (UD-AME). Det är förutom dessa sex enheter enheten för exportfrämjande och den inre marknaden (UD-EIM) som är av särskilt intresse ur främjandesynpunkt. Även press- och informationsenheten (UD-PIK) som har ansvar för Svenska Institutet (SI) bör omnämnas i detta sammanhang. Även andra enheter kan vara viktiga ur exportfrämjande synpunkt även om de inte har främjande som en huvuduppgift. Som exempel på sådana enheter kan nämnas enheten för internationell handelspolitik (UD-IH), enheten för internationellt utvecklingssamarbete (UD-IC) samt enheten för globalt samarbete (UD-GC).

De geografiska enheterna har huvudansvar för Sveriges relationer till sina respektive regioner, inkl. de ekonomiska och kommersiella förbindelserna. Det är dessa enheter som ansvarar för verksamhetsplaneringen för respektive ambassad och som påverkar de resurser som ställs till utlandsmyndigheternas förfogande. UD:s regionala enheter arbetar även med särskilda strategier för olika regioner.

På de geografiska enheterna finns tjänstemän som var och en handlägger frågor rörande ett eller flera länder. I handläggaransvaret ingår även frågor som gäller främjande. Därutöver finns sedan några år på varje geografisk enhet en näringslivsfrämjare som bl.a. arbetar med exportfrämjande. Dessa tjänster inrättades under 1997–1998 som en stabsfunktion på respektive enhet. De regionala enheterna fick därmed ökade möjligheter till kontaktskapande och samarbete med övriga regeringskansliet, exportrådet, andra främjandeorganisationer samt näringslivet.

Enheten för exportfrämjande och den inre marknaden UD-EIM har budgetansvar för frågor som gäller flera organisationer, förutom exportrådet även ISA, EKN och SEK som nämnts ovan. Det är alltså UD-EIM som handlägger frågor om t.ex. det statliga huvudmannaskapet för exportrådet, det statliga uppdraget, statens syrelserepresentation etc.

Till EIM är det s.k. Projektexportsekretariatet (PES) knutet. PES har i uppdrag att verka för ökad svensk projektexport och

upphandling från svenska företag till projekt finansierade av multilaterala institutioner. PES har egen budget.

UD har även särskilt utsända projektexportfrämjare vilka på plats i Washington (Världsbanken och Interamerikanska utvecklingsbanken), New York (Förenta Nationerna), London (Europeiska utvecklingsbanken), Bryssel (Europeiska Unionen), och Manila (Asiatiska utvecklingsbanken) bevakar upphandlings- och affärsmöjligheter för svenska företag. Det är f.n. respektive geografisk enhet som formellt är huvudman för dessa främjare. Sakkunskapen om projektexport finns dock i första hand på PES varför ett nära samarbete äger rum mellan PES och respektive enhet.

För att samordna exportfrämjarresurserna inom UD finns en samrådsgrupp, under UD-EIM:s ledning - Exportfrämjarforum (EFF). I denna ingår förutom näringslivsfrämjarna också chefen för PES, företrädare för exportrådets ledning liksom för handelsministerns kansli och UD:s planeringsstab och press- och informationsenhet. EFF är i huvudsak rådgivande.

4.3. Exportrådet styr exportfrämjandet inom utrikesrepresentationen

Delar av ansvaret för ledningen av exportfrämjandet har av statsmakten delegerats till exportrådet. Genom en särskild lag (1975:490) överfördes till Sveriges exportråd vissa uppdrag av myndighetskaraktär som avser den exportfrämjande verksamheten. Exportrådet får enligt denna lag ”genom anvisningar för den allmänna inriktningen planera och leda handelssekreterarnas verksamhet samt exportfrämjande verksamhet inom utrikesrepresentationen”.

Det ansvar för den exportfrämjande verksamheten som exportrådet erhållit gentemot utrikesrepresentationen genom denna lag benämns vanligen exportrådets ”funktionella direktivrätt”. Den ursprungliga tanken bakom denna var att exportrådet skulle kunna lämna anvisningar för den exportfrämjande verksamhetens innehåll och inriktning till utlandsmyndigheterna på samma sätt som till handelssekreterarkontoren. Den administrativa ledningen av utrikesrepresentationens verksamhet ligger dock alltjämt kvar hos UD.

4.4. Resurser för exportfrämjande

Det är i praktiken svårt att särskilja exportfrämjande verksamhet från andra typer av Sverige-främjande. Mycket av utrikesförvaltningens allmänna arbete med att på olika sätt främja svenska intressen genom kontaktskapande och dörröppnande verksamhet kan ofta, åtminstone i ett något längre perspektiv, också ses som stöd till kommande exportaffärer. Av denna anledning är det också svårt att ge någon exakt bedömning av hur stor andel av utrikesförvaltningens resurser som avsätts just för exportfrämjande. Utredningen har erfarit att UD f.n. gör en översyn av sin utlandsrepresentation vilken väntas leda till att vissa utlandsmyndigheter kommer att läggas ner och vissa tjänster dras in. Det går i dagsläget inte att säga hur dess neddragningar kommer att påverka UD:s resurser för främjande.

Inom UD görs bedömningen, att mellan 10–15 % av det samlade årliga förvaltningsanslaget (dvs. 170–260 mkr) används för främjande i vid bemärkelse. Om exportfrämjandet definieras snävare blir siffran naturligtvis lägre. Enligt förteckningen över ”Personal och funktioner i utrikesförvaltningen” från september 1999 är omkring 100 tjänstemän inom förvaltningen helt eller delvis sysselsatta med uppgifter vilka definieras som ”Sverige-främjande”, i vilket exportfrämjande ingår. Till detta kommer ett antal lokalanställda som arbetar med främjandefrågor vid utlandsmyndigheterna. UD har under senare år endast i mycket begränsad omfattning haft egna medel som varit direkt avsedda för exportfrämjande. De särskilda medel som funnits har främst bestått av de budgetmedel som PES disponerar för aktiviteter inriktade på projektexport, dels vissa andra medel för exportsatsningar inom IT och andra spetsteknikområden. Vissa av dessa har stått till regeringens disposition medan en mindre del delegerats till UD-EIM enheten. Vidare bör nämnas att medel ur den s.k. Handelsoch sjöfartsfonden under de senaste åren använts för vissa exportfrämjande aktiviteter. Dessa är medel som är fristående från det årliga anslag som avsatts i statsbudgeten. Man kan i sammanhanget notera att inga särskilda medel ställts till de regionala näringslivsfrämjarnas disposition utöver vad respektive enhet har som s.k. delegerade medel.

På utlandsmyndigheterna finns vissa begränsade medel som bl.a. kan utnyttjas för främjandeaktiviteter. De myndigheter som har inkomster från debitering av exportfrämjande tjänster får disponera hälften för exportfrämjande ändamål. Som framgår nedan är debiteringen av kommersiella tjänster vid ambassaderna, med ett fåtal undantag, tämligen blygsam.

4.5. Avgifter för exportfrämjande tjänster

Avgiftsbeläggningen av exportfrämjandetjänster vid utrikesrepresentationen regleras av regeringskansliets föreskrifter UF 1998:5 ”om avgifter för exportfrämjande tjänster vid utlandsmyndigheterna”. Enligt dessa får numera samtliga utlandsmyndigheter i likhet med handelssekreterarkontoren, ta ut avgifter för exportfrämjande tjänster. Denna rätt för utlandsmyndigheterna att ta betalt för exportfrämjande tjänster gäller dock endast under förutsättning, att det inte finns någon annan myndighet eller organisation med offentligt stöd som har till uppgift att främja svensk export i verksamhetslandet. Därmed omfattas i princip inte utlandsmyndigheter i länder med handelssekreterare eller en organisation stödd av exportrådet av dessa föreskrifter. Ett undantag utgörs härvidlag av arbetet med projektexportfrämjande som bedrivs inom vissa utlandsmyndigheters ram även i länder med handelssekreterarkontor.

Det sammanlagda fakturerade beloppet för utlandsmyndigheterna uppgick under 1999 till blygsamma 2,4 mkr. Fördelningen av intäkterna mellan utlandsmyndigheterna varierar högst väsentligt. Ambassaden i Seoul stod 1999 för närmare hälften av den totala faktureringen.

4.6. UD:s verksamhetsplanering för exportfrämjandet

Verksamhetsplaneringsprocessen inleds med att de övergripande politiska prioriteringarna slås fast i en promemoria från UD:s politiska ledning. Däri anges verksamhetsinriktningen för den kommande planeringsperioden. Fokus riktas på särskilt prioriterade frågor som skall lyftas fram. Därefter får enheterna på UD i uppdrag att utifrån denna formulera sina respektive verksamhetsplaner, vilka tillsammans med ledningens promemoria utgör grunden för det verksamhetsuppdrag som de ansvariga enheterna

ger utlandsmyndigheterna. Den exportfrämjande verksamheten utgör del av utlandsmyndigheternas verksamhet och skall behandlas integrerat i uppdraget. Någon särskild avstämning mellan UD och exportrådet i arbetet med verksamhetsplaneringen görs inte alltid. Undantaget härvidlag är de utlandsmyndigheter som ingår i ESEA-samarbetet (se nedan). Dessa anmodas av exportrådet att utarbeta en särskild plan för den exportfrämjande verksamheten. Vissa av dessa myndigheter skickar kopia av denna plan som bilaga till den reguljära verksamhetsplanen.

4.7. ESEA-samarbetet (”Effektivare Samarbete Exportrådet Ambassaderna”)

ESEA är ett projekt som igångsattes 1998 och som syftar till att effektivisera samarbetet mellan exportrådet och ambassaderna på vissa marknader där exportrådet inte har egna kontor. De 21 ambassader som uppräknas nedan som ingår i detta projekt är utvalda med hänsyn till att marknaden är särskilt prioriterad av svenskt näringsliv, avlägsen eller särskilt svårbearbetad men samtidigt en marknad där den exportfrämjande verksamheten inte bedöms kunna nå den nivå som skulle göra ett eget handelssekreterarkontor ekonomiskt bärkraftigt.

Europa Asien Mellanöstern, Nordafrika

Sydamerika

Aten

Bangkok

Abidjan Buenos Aires

Dublin Hanoi

Beirut

Bogotá

Kiev

Jakarta

Kairo Santiago de Chile

Moskva KualaLumpur Kuwait Sofia Manila Teheran

Seoul

Tel Aviv

Singapore

ESEA-samarbetet innebär, att de deltagande ambassaderna så långt det är möjligt skall:

  • liksom ett handelssekreterarkontor vara anslutet till exportrådets digitala nätverk
  • liksom ett handelssekreterarkontor ha tillgång till exportrådets kunddatabas
  • ha tillgång till exportrådets interna databaser, nyhetsbrev, bulletin boards etc.
  • liksom ett handelssekreterarkontor ha egen hemida på Internet
  • liksom ett handelssekreterarkontor på exportrådets uppmaning inkomma med verksamhetsplanering för exportfrämjandet.

Härutöver skall personal vid ESEA-ambassaderna:

  • så långt möjligt beredas tillfälle delta i exportrådets utbildningsprogram
  • erbjudas deltagande i exportrådets chefs- och regionalkonferenser
  • erbjudas rotationstjänstgöring mellan exportrådet och utlandsmyndigheterna.

5. Exportrådet

5.1. Inledning

Exportrådet är det centrala organet för statligt exportfrämjande. Det har tillkommit genom ett avtal mellan staten och näringslivet (Sveriges allmänna exportförening). Exportrådet har huvudkontor i Stockholm men har personal också i andra delar av landet. Man är i utlandet representerad på drygt 50 orter i ett fyrtiotal länder. Exportrådet hade 1999 en omsättning på ca 460 mkr. Därav stod det statliga s.k. basuppdraget för 136 mkr. Exportrådet hade i slutet av 1999 410 anställda varav ca 270 utomlands. Av de anställda i Sverige arbetade huvuddelen i Stockholm.

5.2. Bakgrund

Sveriges exportråd bildades den 1 juli 1972 efter förhandlingar mellan staten och näringslivet. Motiven för att inrätta exportrådet samt för det statliga stödet till exportfrämjande åtgärder återfinns i propositionen 1972:31. Däri angavs bl.a. att resurserna på området borde förstärkas och att en samordning av myndigheters och organisationers exportfrämjande verksamhet borde ske. Bakgrunden var att exportfrämjandet under 1960-talet bedrivits av olika organ utan organisatoriskt samband. Exportrådet gavs vid bildandet ingen etablerad associationsrättslig status, ett förhållande som gällt sedan dess. I ett avtal som senare reviderats ett antal gånger mellan staten genom dåvarande handelsdepartementet och näringslivet genom exportföreningen drogs riktlinjerna upp för exportrådet som skulle bli det centrala organet för planering, samordning och genomförande av åtgärder för att främja export från Sverige. Exportrådet fick bl.a. i uppgift att samordna den kommersiella delen av handelssekreterarkontoren, att sluta samarbetsavtal med utlandshandelskamrar samt att samråda med UD om den

kommersiella verksamheten vid ambassader och konsulat. Avtalet gällde under en försöksperiod på fyra år. Huvudmännen beslöt dock efter en utvärdering att permanenta exportrådet från den 1 juli 1975.

År 1975 tog exportrådet över administrationen av handelssekreterarverksamheten från dåvarande handelsdepartementet. Detta skedde enligt lagen (1975:490) om beslutanderätt för exportrådet beträffande handelssekreterare m.m. I denna lag stadgas även att förvaltningslagen skall tillämpas vid exportrådets handläggning av ärenden. År 1980 fick rådet även s.k. funktionell direktivrätt gentemot utrikesrepresentationen i fråga om exportfrämjande åtgärder (prop. 1979/80:16). Direktivrätten som inkluderades i nyssnämnda lag innebär att exportrådet får planera och leda exportfrämjande verksamhet även vid UD:s utlandsmyndigheter.

I propositionen om statens roll i den exportfrämjande verksamheten vid Sveriges exportråd (prop. 1991/92:108-se avsnitt 3.2) behandlades flera centrala frågor rörande exportfrämjandet, däribland verksamhetens inriktning och organisation. I propositionen angavs bl.a. att selektiva åtgärder borde begränsas till områden där det finns samhällsekonomiska motiv för statliga insatser och att företagen själva borde stå för en större del av kostnaderna för exportfrämjande aktiviteter. Propositionen ledde till att det statliga anslaget till exportrådet halverades under en treårsperiod (uttryckt i fast penningvärde).

Exportrådet har under 90-talet genomgått stora förändringar, till följd av minskade statliga anslag och förändringar i omvärlden. Nedskärningen av det statliga anslaget medförde att vissa aktiviteter minskade i omfattning, upphörde eller finansierades på annat sätt. Möjligheterna att stödja enskilda företags deltagande i vissa aktiviteter minskade därmed. Några kontor utomlands lades ned. De minskade resurserna ledde till att den statligt finansierade verksamheten kom att koncentreras på information och allmän rådgivning.

Även om den statligt finansierade verksamheten minskat i omfattning (både i absoluta och relativa tal) jämfört med i början av 90-talet, har verksamhetsvolymen varit någorlunda konstant fram till 1998. Detta beror på att intäkterna från konsultverksamheten ökat och kompenserat för det minskade statliga anslaget. De senaste åren har verksamheten vuxit i volym både till följd av särskilda statliga anslag och ökad konsultverksamhet. Under 90-talet har vidare verksamheten i Sverige ökat i omfattning.

Arbetssättet har under 90-talet kraftigt förändrats. Hemsidan som tillkom 1996 har blivit ett viktigt sätt att sprida marknadsinformation. Vidare har ett mer systematiskt sätt att dokumentera förfrågningar och återanvända information (det s.k. BUMS-business inquiry management system) införts.

Exportrådet har genom det statliga basuppdraget (som finansieras med budgetmedel) och den s.k. funktionella direktivrätten hanterat vad som kan liknas vid en myndighetsuppgifter. Därutöver har exportrådet bedrivit verksamhet som finansierats av företagen själva. Den sistnämnda har karaktär av kommersiell konsultverksamhet.

5.3. Avtalet om exportrådet

Grunden för exportrådet är det avtal mellan staten och näringslivet företrätt av Sveriges allmänna exportförening som ingicks när exportrådet bildades 1972. Avtalet (se bilaga 2) har sedan 1972 ändrats ett antal gånger, senast 1998. Det reglerar rådets uppgifter,

Staten

(UD)

Näringslivet

(Export- föreningen)

Avtal om exportrådet.

Stadgar.

Representantskap

Styrelse

Exportrådet

Utlandskontor (handelssekreterare,

bolag m.m.)

Utlandsmyndigheter

(ambassader, konsulat m.m.)

sammansättningen och tillsättandet av styrelsen och det s.k. representantskapet, finansieringen samt vissa övriga frågor. Avtalet är godkänt av riksdagen. Smärre ändringar kan fastställas av regeringen efter godkännande av exportföreningen Avtalet återspeglar på vissa punkter eller återger mer eller mindre ordagrant skrivningar som återfinns i ovannämnda proposition eller i förordningar.

I avtalet sägs inledningsvis att ”Rådets uppgift är att initiera, planera, samordna, marknadsföra och genomföra åtgärder för att främja svensk export och internationalisering i samband med export”. Rådet skall särskilt 1) insamla, bearbeta och tillhandahålla marknadsinformation, 2) lämna råd i samband med export och internationalisering som leder till export, stimulera och stödja kollektiva och enskilda exportansträngningar. Vidare stadgas att ”Rådet skall planera och leda handelssekreterarnas verksamhet och exportfrämjande verksamhet inom utrikesrepresentationen”. I avtalet sägs också att staten ”till rådet kan även i övrigt efter överenskommelse mellan parterna delegera statliga förvaltningsuppgifter på sätt som anges i lag eller annan författning”. Det framgår av avtalet att staten för sådana uppgifter skall ställa medel till förfogande.

Exportrådet skall årligen till regeringen avge en anslagsframställan för den verksamhet som finansieras av staten liksom redovisa användningen av sådana medel. Det skall samarbeta med andra organ som med statliga medel genomför eller låter genomföra exportfrämjande insatser och skall samråda med UD vid planering av uppgifter där utrikesrepresentationens medverkan behövs. Exportrådet kan ingå avtal om den exportfrämjande verksamheten med svenska handelskamrar i utlandet.

Vidare sägs att exportrådet leds av en styrelse med åtta ledamöter med erfarenhet inom exportområdet. Hälften utses av regeringen och hälften av Sveriges allmänna exportförening. Styrelsen utser inom sig ordförande och vice ordförande. För diskussioner mellan huvudmännen i övergripande frågor finns ett forum som benämns representantskapet. Till detta utser vardera parten högst fyra ledamöter, däribland statssekreteraren med ansvar för utrikeshandelsfrågor och ordföranden i Sveriges allmänna exportförening. Representantskapet bör, sägs det, sammanträda minst två gånger per år.

Rådet skall enligt avtalet finansieras med statliga medel, avgifter för abonnemang samt andra inkomster i verksamheten.

Staten skall, sägs det, utifrån en samhällsekonomisk bedömning, bidra till rådets finansiering av upplysnings- och rådgivningsverksamhet samt vissa specificerade projekt/aktioner, i samverkan med företag. Formuleringarna är desamma som i ovannämnda proposition. Det sägs också att exportrådet mot avgift är skyldigt att utföra tjänster som begärs av svenska myndigheter.

Det finns vidare bestämmelser om hur abonnemangsavgiften (kallas numera medlemsavgiften) skall beräknas. Vidare sägs att exportrådet kan bedriva aktions- och uppdragsverksamhet som finansieras med medel från företagen.

Avtalet anger också att alla företag får anlita exportrådet, handelssekreterare och utrikesrepresentationens exportfrämjande verksamhet samt de handelskamrar som exportrådet ingått avtal med. Medlemmar får dock rabatt på avgifter. Det framgår också att rådets verksamhet regleras av stadgar (se avsnittet nedan).

5.4. Exportrådets stadgar

Enligt avtalet om exportrådet mellan svenska staten och Sveriges allmänna exportförening regleras verksamheten också av stadgar (se bilaga 2). Dessa fastställs av regeringen efter godkännande av Sveriges allmänna exportförening. Nuvarande stadgar fastställdes 1997. Av stadgarna framgår exportrådets uppgifter som centralt serviceorgan för exportfrämjande åtgärder. Där framgår också att exportrådet skall planera och leda handelssekreterarnas verksamhet och exportfrämjande verksamhet inom utrikesrepresentationen. Det framgår också att, efter överenskommelse mellan parterna, statliga förvaltningsuppgifter på sätt som anges i lag eller annan författning, kan delegeras till rådet. Sådana uppgifter finansieras med medel som staten ställer till förfogande.

I stadgarna regleras även ansvarsfördelningen mellan styrelsen och VD, villkoren för när styrelsen är beslutför samt förfarandet vid brådskande beslut. Det finns också bestämmelser om ärendens handläggning, räkenskaper och revision.

5.5. Styrelsen och representantskapet

Exportrådet har en styrelse på åtta personer. Styrelsen består f.n. av fem representanter från företag, en från fackföreningsrörelsen, en

från en myndighet och en från regeringskansliet. Ledamöterna utses för ett år i taget. Staten representeras i styrelsen av en person från näringslivet, en från en myndighet, en från fackföreningsrörelsen och en från regeringskansliet. Tre av dessa är kvinnor och en man. Sveriges allmänna exportförenings fyra representanter är hämtade från föreningens styrelse. Två av dessa kommer från större företag varav en är ordförande och två från medelstora företag. Alla dessa är män. UD har en adjungerad ledamot som har yttranderätt men inte deltar i besluten.

Styrelsen utser inom sig ordförande och vice ordförande. Praxis sedan länge är att ordföranden utses bland de av exportföreningen utsedda ledamöterna medan vice ordföranden hämtas från de av staten utsedda ledamöterna. Styrelseledamöterna är alla mellan ca 50 och 65 år med en genomsnittsålder på 57 år. De har i genomsnitt suttit i styrelsen nästan fem år. Styrelsens sammansättning framgår av bilaga 6.

Styrelsen sammanträder enligt stadgarna minst fem gånger per år. VD deltar i styrelsens möten men har inte rösträtt. Sveriges allmänna exportförening presenterar till skillnad från staten skriftliga ”policypapper” till nya styrelseledamöter. Ingendera huvudmannen ger normalt instruktioner inför enstaka möten. Såvitt utredningen erfarit förekommer ingen samordning inför möten, varken bland de av staten eller Sveriges allmänna exportförening utsedda ledamöterna.

Representantskapet är ett organ utöver styrelsen. Avsikten är att övergripande strategiska frågor och frågor av huvudmannakaraktär skall diskuteras där. Tanken med detta har varit att göra styrelsen mer operativ. Även till detta organ utser vardera huvudmannen hälften av de högst åtta ledamöterna. Staten har haft som praxis att bl.a. utse statssekreteraren för handelsfrågor liksom den för exportrådet ansvarige enhetschefen till två av sina ledamöter. Den återstående ledamoten har hämtats från finansdepartementet. Den andra huvudmannen representeras av fyra personer från Sveriges allmänna exportförenings styrelse. Representantskapet bör enligt avtalet sammanträda två gånger per år. Sammansättningen av representantskapet framgår av bil. 6.

5.6. Exportrådets organisation i Sverige

VD (Vice VD)

(Ledningsgruppen)

Region Europa

(Inkl. Afrika, Mellanösten

och

Latinamerika)

Utlandskontor

och Stockholms

kansli Stabsfunktioner

Controller, Ekonomi, Information,

IT, Personal

Region Asien (Inkl. Oceanien)

Utlandskontor

och Stockholms

kansli

Region Nordamerika

(Inkl. Mexico)

Utlandskontor

och Stockholms

kansli

Småföretag

Branschsam-

verkan (fd Region

Sverige)

Småföretags-

Program

Bransch-

samverkan

och bransch

program

Export- Information

Infocenter Exportteknik Projektexport Upphandling

Hemsida Elektroniska

affärer

Den operativa verksamheten är organiserad i fyra enheter: Europa (inkl. Afrika, Latinamerika, Mellanöstern), Asien (inkl. Oceanien), Nordamerika (inkl. Mexico) samt enheten Småföretagsprogram och Branschsamverkan. De tre utlandsregionerna har vardera ett litet kansli i Stockholm och omfattar därutöver exportrådets utlandskontor i respektive region. Störst av dessa regioner både i Stockholm och på fältet är region Europa. Hemmakanslierna för rådets utlandsorganisation omfattar dels två regionchefer (för region Europa och Asien) och dessas medarbetare.

Enheten för Småföretag och Branschsamverkan (f.d. region Sverige) har hittills omfattat ett centralt kansli samt fyra regionkontor (Stockholm, Göteborg, Malmö och Umeå) med underkontor på åtta orter. Den kommer framöver att i stället organiseras efter program/projektansvar. Enheten omfattar funktionerna småföretagsprogram och branschsamverkan och kommer att utgöra nav för småföretagsprogrammet. Sektionen för branschsamverkan hanterar tolv olika samverkansgrupper (se avsnitt 5.8.11) liksom tre större och ett mindre branschprogram-Förädlade livsmedel, IT & Telekom, miljöteknikexport samt teknik och utrustning för den skogs- och trärelaterade sektorn i nordvästra Ryssland). Exportrådet samarbetar på 20 orter i landet med främst ALMI och handelskammare inom ramen för exportcentrum (se avsnitt 6.4).

Därutöver finns olika stabsfunktioner och en exportinformationsenhet. Staberna omfattar följande funktionerbusiness controller, ekonomi och administration, elektroniska affärer, information, IT, kontor/inköp och personal. Totalt arbetar drygt 30 personer på dessa funktioner. Störst är ekonomifunktionen som har 12 medarbetare.

Exportinformationsenheten har ca 30 medarbetare. Den omfattar infocenter-11 personer, exportteknik-9 personer, elektroniska affärer-4 personer samt projektexport, internationell upphandling och finansiering-6 personer.

Därtill finns en särskild enhet för projektet ”Marknadsplats Östersjön” som exportrådet utför på uppdrag av staten och som finansieras ur den andra s.k. Östersjömiljarden. Denna är placerad inom region Europa. Utöver detta finns en liten sektion för utbildning som benämns Internationell Affärskompetens.

Ledningen består av en verkställande direktör och dennes ersättare. Vice VD är också chef för region Europa (inkl. Afrika, Latinamerika och Mellanöstern) och chefen för region Asien är

också ansvarig för enheten Småföretagsprogram och Branschsamverkan, cheferna för region Europa och Asien är liksom chefen för verksamheten i Sverige placerade i Stockholm medan chefen för Nordamerika-verksamheten är handelssekreterare med placering i Chicago. Samtliga tre regionchefer ingår i ledningsgruppen på åtta personer som också omfattar verkställande direktören samt ekonomi-, informations-, IT- och personalcheferna. Det finns normalt tre personer i ledningsgruppen som var och en har ansvar för ett av de tre verksamhetsområdena exportinformation, exportutveckling och exportkonsulting (se avsnitt 5.8). F.n. ligger ansvaret för exportinformation på VD.

Antalet anställda i Sverige var knappt 150 i slutet av 1999.

5.7. Exportrådets organisation utomlands

Exportrådet är i utlandet på olika sätt representerat på drygt 50 orter i ca 40 länder. I Japan, Kina, Polen, Tyskland och USA finns mer än ett kontor. Av de ca 50 kontoren är 23 handelssekreterarkontor, tio filialer eller liknande till dessa, tre egna bolagskontor samt två fristående företag. Därutöver är det i fem fall handelskammare som helt eller delvis utför tjänster på uppdrag av exportrådet. Exportrådet har egen personal placerad på sex ambassader. Närvaron i olika länder framgår av nedanstående förteckning.

Handelssekreterarkontor

Europa

Belgien, Bryssel Danmark, Köpenhamn Estland, Tallinn Frankrike, Paris Lettland, Riga Litauen, Vilnius Nederländerna, Haag Norge, Oslo Polen, Warszawa Ryssland, Sankt Petersburg Spanien, Madrid Storbritannien, London Tjeckien, Prag Turkiet, Istanbul Tyskland, Berlin, Ungern, Budapest Österrike, Wien

Asien

Indien, New Delhi Japan, Tokyo Kina, Beijing

Övriga

Australien, Sydney Sydafrika, Johannesburg USA, Chicago

Filialer m.m.

Asien

Japan, Tokyo Kina, Hong Kong, Kanton, Shanghai Sydkorea, Seoul

Europa

Polen, Gdansk Slovakien, Bratislava Tyskland, Stuttgart

Nordamerika

USA, Los Angeles,

Menlo Park, New York, Washington

Dotterbolag

Finland, Helsingfors Italien, Milano Kanada, Toronto

Repr. kontor

Taiwan, Taipeh Schweiz, Zürich

Handelskammare

Brasilien, São Paulo Mexico, Mexico city Portugal, Lissabon Tyskland, Düsseldorf USA, New York

Annan representation

Nya Zeeland, Auckland Vietnam, Ho Chi Minh staden

Utlandsmyndigheter

Prioriterade Ambassader

Europa

Bulgarien, Sofia Grekland, Athen Irland, Dublin # Ryssland, Moskva Ukraina, Kiev #

Asien

Filippinerna, Manila Indonesien, Jakarta # Malaysia, Kuala Lumpur # Singapore Sydkorea, Seoul Thailand, Bangkok Vietnam, Hanoi

Latinamerika

Argentina, Buenos Aires Chile, Santiago Colombia, Bogotá

Afrika och Mellanöstern

Egypten, Kairo Elfenbenskusten, Abidjan Iran, Teheran Israel, Tel Aviv Kuwait Libanon, Beirut # Saudiarabien, Riyadh #

Övriga utlandsmyndigheter

# Personal finansierad av Exportrådet

Exportrådets organisation utomlands 1999

Förteckningen visar att närvaron är klart störst i närområdet. I Europa finns exportrådet på 27 platser och här finns 17 av de 23 handelssekreterarkontoren. Närvaron i andra regioner är mer begränsad och främst koncentrerad till de större marknaderna för svensk export, t.ex. USA och Canada i Nordamerika, Indien, Japan och Kina i Asien och Sydafrika i Afrika. De övriga kontoren fördelar sig på följande sätt: tio kontor i Asien (därav tre handelssekreterarkontor), sju i Nordamerika (därav en handelssekreterare), två i vardera Latinamerika, Mellanöstern och Oceanien (varav ett handelssekreterarkontor) samt ett handelssekreterarkontor i Afrika.

I det stora antal länder där exportrådet inte har eget kontor eller samarbetsavtal med en handelskammare är det utrikesförvaltningens utsända och lokalanställda personal som under exportrådets ledning arbetar med exportfrämjandet. På olika sätt finns det således en svensk exportfrämjande verksamhet i över 100 länder. Utrikesförvaltningens roll i exportfrämjandet beskrivs i kapitel 4.

Antalet anställda i utlandsorganisationen uppgick i slutet av 1999 till ca 270 personer, dvs. över 60 % av den totala personalen. Andelen anställda utomlands har ökat under senare år. Två tredjedelar av de anställda finns i Europa inkl. Turkiet och en fjärdedel därav i Central- och Östeuropa. Därefter kommer Asien med ca 20 % och Nordamerika med knappt 15 % av de anställda. I andra regioner finns bara drygt 20 anställda. De fem största utlandskontoren var i början av detta år Berlin (19 anställda), Paris (16 anställda) och Chicago, London och Tokyo med vardera 13 anställda.

Exportrådets typiska utlandskontor är relativt litet med ca fem anställda. Exportrådet anser f.ö. att minst fem anställda bör finnas på ett kontor. Detta anses som en miniminivå för att kunna bedriva arbetet på ett rationellt och kostnadseffektivt sätt. Denna nivå bedöms också normalt nödvändig för att ha och behålla tillräcklig kompetens och sörja för kontinuitet i verksamheten.

5.7.1. Handelssekreterare

Exportrådets utlandskontor leds i de flesta fall av en handelssekreterare. I juridisk mening är en handelssekreterare en statlig myndighet. I ovannämnda lag (1975:490 om beslutanderätt för

Sveriges exportråd beträffande handelssekreterare m.m.) sägs bl.a. att exportrådet får planera och leda handelssekreterares verksamhet enligt regeringens föreskrifter. Detta innebär att viss myndighetsutövning delegerats till exportrådet. Föreskrifter för styrningen av handelssekreterarna har meddelats i en förordning (1975:491). Däri sägs att exportrådet skall lämna anvisningar beträffande verksamhetsplanering och vidare ange uppgifter, fördela resurser och meddela andra liknande föreskrifter för verksamheten. Det finns vidare en särskild förordning (1988:1093) med instruktion för handelssekreterarna. Denna stadgar bl.a. att handelssekreterare förordnas av regeringen efter anmälan av exportrådet och att andra tjänster på kontoret tillsätts av handelssekreteraren efter godkännande av exportrådet. Vidare nämns att handelssekreteraren är underställd beskickningschefen i mottagarlandet när det gäller förbindelser med verksamhetslandets myndigheter. Det nämns också vilka uppgifter som åligger handelssekreterare, nämligen att främja svensk export till det område som förordnandet avser. Detta specificeras som råd och annan hjälp i fråga om marknadsföring av svenska varor och tjänster. Det sägs vidare att handelssekreteraren på eget initiativ skall undersöka marknadsläget för olika varor och tjänster samt medverka till marknadsföring av dessa. Handelssekreterare skall samverka med den svenska utrikesrepresentationen och med de svenska handelskamrar som träffat avtal med exportrådet om exportfrämjande verksamhet. Handelssekreterarna får besluta om kostnader för verksamhetens genomförande, ifråga om exportinformation och exportfrämjandeprojekt enligt uppgjord budget och i övrigt inom ramen av de medel som inflyter i deras uppdragsverksamhet eller på annat sätt. I mån av behov och tillgång på medel får handelssekreterarna anlita utomstående för särskilda uppdrag. Handelssekreterare skall ta avgifter för sina tjänster enligt grunder som fastställs av regeringen. Regeringen har genom det årliga regeringsbeslutet överlåtit åt exportrådet att fastställa prispolicy för handelssekreterarnas debiterbara verksamhet.

Eftersom handelssekreterarna är myndigheter gäller särskilda regelverk för verksamheten. En handelssekreterare måste vara svensk medborgare. Vidare gäller att handelssekreteraren liksom andra utsända på kontoret är offentliganställda. Dessa anställs enligt ett statligt avtal för utlandsstationerade arbetstagare med arvodesanställning (benämns U-ARV). Detta innebär skattskyldighet i Sverige och rätt att uppbära utlandsförmåner på samma

sätt som anställda i utrikesförvaltningen. En annan konsekvens av att vara myndighet är att man skall tillämpa lagen om offentlig upphandling. Handelssekreteraren (men ingen annan på kontoret) anmäls normalt som diplomat i tjänstgöringslandet (trade commissioner e.d.) ifall detta accepteras av värdlandet. En förutsättning är i de flesta fall att det finns en svensk utlandsmyndighet på samma ort. Diplomatisk anmälan innebär att handelssekreteraren omfattas av Wien-konventionens regler och av värdlandet uppfattas som en del av ambassaden. Detta gäller även om man inte har lokalgemenskap med utlandsmyndigheten. Wienkonventionen sätter vissa begränsningar för vad handelssekreteraren kan göra.

Det är regeringen som utser handelssekreterare. Rekryteringen sköts dock i huvudsak av exportrådet som föreslår en kandidat för UD. Handelssekreterare utses normalt för en period av tre år med möjlighet till förlängning. De rekryteras numera som regel från näringslivet och återgår sedan till tjänstgöring på den privata sidan. Jämfört med tidigare har genomsnittsåldern på handelssekreterare sänkts. Handelssekreterarna har idag snarast konsult- och projektledarprofil.

5.7.2. Filialkontor av olika slag

Exportrådet har som ovan nämnts i några länder mer än ett kontor. I Polen (Gdansk), Tyskland (Stuttgart) och USA (Los Angeles och Menlo Park) är kontoren filialer till huvudkontoret. Övriga ”extrakontor” i Japan (Tokyo), Kina (Hongkong, Kanton, Shanghai och Peking) samt kontoret i Sydkorea är representationskontor eller dotterbolag (Seoul) som ägs av exportrådets Swedish Trade Council Business Support Office AB. Dessa kontor utom det i Seoul är fristående från handelssekreterarkontoren men utgör komplement till dessa. De har bildats för att i eget namn kunna utföra vissa kommersiella uppgifter. I Seoul finns BSO-kontoret vid sidan av ambassaden som har en omfattande debiterbar verksamhet. Chefen för dessa kontor utses av respektive företags styrelse. I dessa bolagsstyrelser sitter endast representanter för exportrådet. Av nuvarande sex BSO-chefer är en svensk och fem utländska medborgare.

Det kan nämnas att tjänsten Business Support Office (BSO) som erbjuds på nyssnämnda orter finns på nästan alla egna

utlandskontor, dock utan att särskilda bolag bildats för ändamålet. BSO-tjänsten innebär i princip att ett företag under en längre period hyr viss konsulttid, ibland också visst kontorsutrymme. Tjänsten BSO som är uppdelad i flera steg utgör i första hand en hjälp vid etablering.

5.7.3. Bolagskontor

I tre fall, Canada, Finland och Italien, utgörs exportrådets utlandskontor av ett bolag som ägs av exportrådet. Skälen till detta har varierat. I ett fall har man velat pröva hur det fungerar att driva verksamheten i denna form i ett läge där det funnits möjlighet att rekrytera en kompetent inhemsk medborgare som kontorschef. I övriga båda fall har man tvingats ombilda handelssekreterarkontoret till bolag eftersom utlandsmyndigheten på orten lagts ner och värdlandet inte längre accepterat närvaro av ett handelssekreterarkontor. Av nuvarande tre bolagschefer är två svenska och en utländsk medborgare. Ett bolagskontor förestås av en VD som utses av styrelsen i respektive bolag. I dessa bolags styrelser sitter endast representanter för exportrådet. I motsats till vad som gäller för handelssekreterare finns inga bestämmelser som reglerar hur en bolagschef skall utses, verksamheten bedrivas, kopplingen till den svenska utlandsmyndigheten se ut och samarbetet med andra svenska aktörer äga rum etc. Bolagscheferna kan inte anmälas på diplomatlistan och är inte underställda ambassadören vad gäller kontakter med värdlandets myndigheter. Det faktum att man representeras av ett bolag medför automatiskt att man omfattas av respektive lands lagar och bestämmelser om t.ex. beskattning, bokföring och anställning.

5.7.4. Handelskammare och övrig representation

I fem länder är det en handelskammare som på uppdrag utför tjänster åt exportrådet och erhåller ersättning för detta, bl.a. medel ur anslaget för det statliga uppdraget. I Brasilien och Mexico är det handelskammaren som vad gäller alla tjänster representerar exportrådet i landet. I Tyskland och USA är det handelskammaren i Düsseldorf och New York som fått i uppdrag att i viss utsträckning svara för tjänster för exportrådets räkning. Det är i

dessa fall handelssekreteraren i landet som ingått denna överenskommelse.

I två fall, Ho Chi Minh-staden och Auckland, representeras exportrådet av lokala bolag som får viss ersättning för att lämna exportinformation. Dessa bolag ägnar sig inte på heltid åt exportfrämjande verksamhet utan har också sin egen verksamhet.

5.8. Beskrivning av Exportrådets verksamhet

5.8.1. Allmänt

Exportrådet indelar sin verksamhet i tre delar:

1. exportinformation (kallades tidigare exportservice). Är avgifts-

fri och finansieras med statliga medel och medlemsavgifter. Bedrivs både i Sverige och utomlands.

2. exportutveckling. Finansieras både med statliga och andra

offentliga medel och avgifter. Bedrivs nästan bara i Sverige.

3. exportkonsulting. Finansieras med konsultintäkter från företag.

Bedrivs bara utomlands.

5.8.2. Exportinformation

Exportinformation står för knappt en tredjedel av omsättningen och 93 % av det statliga uppdraget. Den är avgiftsfri och öppen för alla företag och inte speciellt anpassad för någon speciell typ av företag.

Den finansieras till större delen av medel från det statliga basanslaget men till viss del även med medlemsavgifter. Den kan indelas i dels efterfrågestyrd rådgivning där företagare m.fl. kan få svar på frågor om export m.m., dels uppsökande rådgivning där exportrådet i samband med mässor och konferenser etc. går ut och informerar företag om exportmöjligheter. Exportinformation tillhandahåller information för att underlätta företagens export, t.ex. om affärsmöjligheter, tullar och andra exportregler samt exportfinansiering. Exportinformation är också en viktig informationskälla för övriga delar av exportrådet och andra aktörer som främjar svensk export. Exportinformationen har vidare till

uppgift att hjälpa svenska företag att etablera sig på andra marknader, överbrygga skillnader i affärskultur och hjälpa etablerade exportörer att utvecklas och växa. I exportinformationen utomlands ingår att besvara förfrågningar från stationeringslandets företag m.fl. om lämpliga svenska leverantörer m.m. Verksamheten bedrivs som ovan nämnts både i Sverige och utlandet och är organisatoriskt och budgetmässigt skild från övrig verksamhet. I Stockholm och på främst större utlandskontor finns det personer som enbart arbetar med exportinformation. På mindre kontor måste vissa personer dela sin tid mellan exportinformation och andra uppgifter.

Ett viktigt inslag och hjälpmedel i detta arbete är den hemsida som exportrådet utvecklat under de senaste åren. Stora resurser har satsats på detta och utnyttjandet har ökat (se avsnitt 5.8.5).

Exportrådet har utarbetat skriftliga riktlinjer på detta område både för sitt infocenter i Stockholm och utlandskontoren. Syftet har varit att tydliggöra skillnaden mellan exportinformation och konsultverksamheten och också tillse att verksamheten bedrivs på ett genomtänkt sätt som i huvudsak skall vara gemensamt för olika kontor.

I riktlinjerna för utlandet som i första hand avser mottagande exportinformation sägs bl.a. att verksamheten avser förädling av information och affärsförmedling. Förädlingen görs, sägs det, med utgångspunkt i företagens behov och situation. Det finns också anvisningar för hur förfrågningar skall klassificeras beroende på hur man bedömer chansen till ökade exportaffärer. Viktig information i en förfrågan registreras i ett system benämnt BUMS (Business Inquiry Management System) och ligger till grund för det fortsatta arbetet inkl. uppföljning. Det finns ett särskilt formulär för att dokumentera förfrågan och där affärsmöjligheterna identifieras. Det anges också att det finns tre typer av bearbetning: standard, fördjupad och hänvisning. Systemet är uppbyggt så att man på respektive ort skall kunna dra nytta av uppgifter från svaren på tidigare förfrågningar. Man är f.n. i färd med att införa en mer avancerad form av registreringssystem (”Superbums”).

Riktlinjerna innehåller också en kundstrategi för såväl lokala som svenska kunder. Däri sägs bl.a. att kunder som är exportmogna för den lokala marknaden skall presenteras för konsultverksamheten. Målsättningen är att kunden skall få en första reaktion redan inom 24 timmar-något som man idag når upp till på de flesta platser. Det finns särskilda riktlinjer för utlands-

kontorens kontakter med svenska företag. Däri betonas bl.a. att det är viktigt med ett aktivt samarbete inom exportrådet så att ett gemensamt ansikte utåt skapas. Det understryks att kundnyttan skall vara vägledande och att man skall undersöka om företaget är exportmoget. Vidare betonas att exportinformation inte innebär försäljning. Man beskriver också ganska detaljerat arbetsprocessen. Fyra typer av bearbetning anges: ”lead”, dvs. företaget introduceras till konsulttjänster, fördjupad, standard och hänvisning. Man betonar att väl utförd exportinformation skapar förtroende för exportrådet vilket kan skapa förutsättningar för vidare samarbete. Man framhåller vidare att det är viktigt att kontakter med svenska företag följs upp och kvalitetssäkras.

Man kan notera att det i riktlinjerna inte anges någon gräns för hur mycket tid eller resurser ett enskilt företag gratis får ta i anspråk. Exportrådet uppger att man har en generös tillämpning i detta avseende och att det kan vara olämpligt att ha en strikt gräns.

Under 1999 besvarades ca 110.000 förfrågningar, ca 35.000 i Sverige och 75.000 vid exportrådets utlandskontor. Förfrågningarna utomlands kommer i första hand från kontoren i Europa som tog emot knappt 60.000 frågor eller 80 % av alla förfrågningar utomlands. Därefter följer Asien inkl. Oceanien med ca 8.500 frågor och Nordamerika med ca 3.400 frågor. Fördelningen av antalet frågor på olika kontor/länder framgår av förteckningen nedan. Förfrågningarna till utlandskontoren är för samtliga regioner till mer än hälften från utländska företag eller andra utländska frågeställare. Siffran varierar från land till land, i Europa normalt mellan 60 och 90 % (undantaget är Norge där endast 40 % är lokala förfrågningar). För Asien är över 90 % och Nordamerika över 80 % av förfrågningarna lokala. Antal och typ av frågor varierar från kontor till kontor. I Europa kommer mer än 75 % per telefon och från företag. Andelen frågor utomlands som kommer per e-mail har ökat kraftigt och väntas fortsätta att öka.

Under 1999 besvarades ca 20.000 av de 35.000 frågorna i Sverige av exportrådets infocenter. Resten besvarades av i första hand sektionen för exportteknik, närmare 10.000, samt resten av övriga delar av organisationen. Förekomsten av hemsidan har medfört att antalet enkla förfrågningar minskat i antal. Å andra sidan har samtidigt inkommande förfrågningar blivit mer specifika och arbetskrävande.

Antalet förfrågningar till exportrådets utlandsorganisation 1999

Europa Mellanöstern

Belgien 2,000 FAE 400 Danmark 4,500 Estland 1,200

Afrika

Finland 2,500 Frankrike 7,000 Sydafrika 1,300 Irland 1,800 Italien 750

Asien

Lettland – Litauen 620 Indien 846 Nederländerna 2,500 Japan 1,500 Norge 6,800 Kina 2,150 Polen 1,200 Taiwan – Portugal 1,500 3,696 Ryssland 1,000

Nordamerika

Schweiz 950 Slovakien – Canada och USA 2,300

Spanien 825

Latinamerika

Storbritannien 4,000 Tjeckien 500 Mexico 1,075 Turkiet 1,500 Tyskland 10,250

Oceanien

Ukraina 310 Ungern 300 Australien 2,850 Österrike 1,300 53,305

Källa

:

Exportrådet (uppgifter saknas från några kontor).

5.8.3. Exportutveckling

Exportutveckling står för ca 30 % av omsättningen och 7 % av det statliga basuppdraget. Den har en stark småföretagsinriktning och genomförs till största del för grupper av företag. Även uppdrag för enskilda företag har dock hittills utförts i viss utsträckning.

Exportutveckling finansieras till stor del av olika offentliga medel, t.ex. från olika regionala aktörer som länsstyrelser och länsarbetsnämnder. I vissa fall kommer en del av finansieringen från EU-program. Även de medel som tilldelats exportrådet för särskilda satsningar, t.ex. marknadsplats Östersjön och miljöteknikexport, utnyttjas till viss del i denna verksamhet. Det är endast en mycket liten del som finansieras över det statliga basuppdraget.

Exportutveckling går huvudsakligen ut på att utveckla enskilda företags exportförmåga. Den kan omfatta utvärdering av en eller flera marknader samt etablering eller expansion på utländska marknader. Uppdragen kan även gälla att analysera enskilda företags exportmognad och föreslå insatser för att öka mognaden inkl. erbjuda företaget utbildning i exportkunskap. Dessutom hjälper man företaget att välja exportmarknader och att genomföra exportsatsningar. Inom denna verksamhet har exportrådet t.ex. erbjudit tjänsten ”Exportchef att hyra”. Exportrådet genomför också inom detta område enstaka aktiviteter tillsammans med ett eller flera företag, t.ex. mässdeltagande och delegationsresor. Företaget får då vanligen stå för ca 50 % av den totala kostnaden. Den verksamhet med samverkansgrupper som exportrådet hanterar på tolv områden och som är helt företagsfinansierad ingår i denna verksamhet (liksom de branschprogram som genomförs på särskilt uppdrag av regeringen på IT-, livsmedels- och miljöteknikområdet). Det kan nämnas att den branschsamverkan som äger rum inom de tolv ovannämnda områdena omfattar tillsammans ca 260 företag. (se avsnitt 5.8.11)

Exportrådet är som nämnts i färd med att se över sin Sverigeverksamhet som till stor del motsvarar verksamhetsområdet exportutveckling. Man kommer framöver att ha en annan inriktning än hittills och som en konsekvens av detta också begränsa den regionala närvaron i Sverige. Tanken med den nya organisationen är att bli mer specialiserad och koncentrera sig på det man är bäst på (se avsnitt 5.8.9).

Exportrådet har utarbetat särskilda riktlinjer för denna verksamhet i syfte att få jämnare och högre kvalitet i tjänsterna och ett mer gemensamt arbetssätt. I riktlinjerna beskrivs exportutvecklingsprocessen och ges exempel på typprojekt.

Under 1999 deltog ca 2.550 företag i olika exportutvecklingsprojekt (förutom de företag som ingår i samverkansgrupperna). Därav har 600 deltagit i s.k. affärschansprojekt och informationsseminarier inom marknadsplats Östersjön. Ytterligare 600 ingår i det nätverk som byggts upp kring programmet svensk miljöteknikexport.

5.8.4. Exportkonsulting

Exportkonsulting benämns den konsultverksamhet som bedrivs i exportrådets utlandsorganisation på marknadens villkor i konkurrens med andra företag. Den består till övervägande delen av uppdrag från enskilda företag. Den står för ca en tredjedel av omsättningen.

Riktlinjer har utarbetats även för denna verksamhet i syfte att skapa ett mer gemensamt arbetssätt och en högre och jämnare kvalitet i arbetet. I inledningen till riktlinjerna konstateras att exportinformation kan vara en viktig inkörsport till konsultuppdrag. Därefter presenteras fem byggstenar i konsultprocessen; träffa kunden, skriva offert, genomföra projektet, kommunicera resultatet och följa upp. Riktlinjerna behandlar med exempel hur de olika stegen bör genomföras och beskriver bl.a. vad en offert skall innehålla. I en bilagedel finns ännu utförligare anvisningar och en mall för hur ett tänkt uppdrag kan genomföras.

Exportrådet genomförde 1999 ca 2.000 konsultuppdrag, därav drygt 1.300 i Europa och knappt 700 i övriga världen. Tre fjärdedelar av uppdragen var på mindre än 50.000 kr, medan resten fördelades ganska jämnt mellan uppdrag på 50.000–100.000 kr och uppdrag på över 100.000 kr. Totalt fakturerades ca 1.500 företag under 1999. Det kan också vara värt att notera att 70 % av antalet uppdrag kom från företag med färre än 50 anställda. Traditionell svensk industri utom telekom svarar för ca hälften av totalvolymen medan resten till stor del avser IT-företag och telekomföretag. IToch telekomföretagen dominerar f.n. uppdragsverksamheten i närområdet och har ökat kraftigt. En tendens under senare är att uppdragen blivit färre och större. Vidare har det blivit vanligare att

företag lägger ut uppdrag på mer än ett exportrådskontor samtidigt.

Exportrådet har enligt bemyndigandet i det årliga regeringsbeslutet fastställt vad en konsulttimme skall kosta. Nivån är beroende av vilken/vilka tjänstemän som utför ett uppdrag, deras respektive tidsåtgång och kostnadsnivån på aktuell plats. Av betydelse är också värdet för kunden.

5.8.5. Exportrådets hemsida

En viktig del av informationsspridningen till företagen sker numera via Internet. Exportrådet har haft en egen hemsida sedan i mars 1996. Hemsidan har sedan dess utvecklats och ökat i omfattning. Ett av syftena med hemsidan är att låta företagen själva söka den information de behöver för att på så sätt frigöra personella resurser för mer kvalificerade tjänster. F.n. omfattar hemsidan ungefär samma informationsmängd som på 12.000 A4sidor. Vissa av exportrådets utlandskontor och ESEAambassaderna har egna hemsidor av olika omfång. Ofta är dessa författade på respektive lands huvudspråk med förstasidan på engelska. Man strävar efter att överallt ha samma profil och samma budskap. Därför finns en mall som måste följas när ny information matas in. På hemsidan finns t.ex. information om andra länder (vissa basfakta, marknadsöversikter etc.). Vidare finns uppgifter om det egna medlemsprogrammet, om de särskilda regeringsuppdragen och om e-affärer. Under respektive rubrik kan man sedan i vissa fall komma vidare till nya underrubriker och erhålla ytterligare information. Under rubriken nättjänster kan man erhålla information om t.ex. offentlig upphandling. Exportfinansiering, handelsstatistik en förteckning över svenska konsulter, exportnyheter och få en förteckning över svenska exportörer (Swedish Export Directory). Vidare finns landrapporter som är resultatet av ett samarbete mellan de svenska ambassaderna och enheten för Exportinformation i Stockholm. Man kan här genom att anmäla sig bli prenumerant på viss information utan kostnader. Under rubriken nättjänster finns också ett länkbibliotek, dvs. en uppräkning av ett antal andra hemsidor och nationella och internationella databaser som kan vara av intresse för företag som önskar veta mer om export, andra länder etc. Antalet länkar är

mellan 600 och 700 under ett tjugotal rubriker. För innehållet i nättjänster svarar enheten för Exportinformation i Stockholm.

Den information som finns på ett enskilt land omfattar normalt åtminstone följande rubriker: exportinformation och exportkonsulting (dvs. de båda tjänster som exportrådet erbjuder utomlands), dotterbolagslista, uppgifter om respektive land samt adressuppgifter om vem på exportrådet lokalt eller centralt i Stockholm som kan kontaktas för ytterligare uppgifter. Ofta finns också rubriken aktuella projekt/affärschanser. Omfattningen på den information som finns om olika länder varierar ganska mycket.

Det finns en redaktör för hemsidan som är placerad på informationssektionen. På samma ställe finns också en person som arbetar med att utveckla sidan. På exportrådet och dess utlandskontor finns ca 60 personer (och därutöver ett antal UDanställda) som har getts rätt att lägga in ny information på exportrådets hemsida och i förekommande fall den lokala hemsidan. Det är respektive kontor som har ansvar för att den egna hemsidan och den egna delen av exportrådets hemsida hålls uppdaterad.

Exportrådets och utlandskontorens hemsidor besöks dagligen av mellan 1.000 och 1.100 personer. Dessa läser sammanlagt omkring 5.500 sidor per dag. I genomsnitt varar varje besök i åtta minuter. Jämfört med för ett år sedan är besökarantalet lite lägre men å andra sidan har varje besök blivit något längre och omfattar fler sidor. Man ”laddar också ner” mer än tidigare.

Exportrådet är angeläget om att göra hemsidan mer känd och också lättare att hitta. Man har därför tidigare i år skapat fler adresser där ordet export ingår vilket skall göra det enklare för företag att hitta rätt. Vidare planerar rådet att under hösten i år genomföra en omfattande kampanj för att sprida information om hemsidan.

Hemsidan har hittills inte finansierats med medel från det statliga basuppdraget. Exportrådet har dock fått andra statliga medel för att utveckla hemsidan och för annat IT-arbete.

5.8.6. Infocenter

Exportrådets infocenter som funnits i ca tre år har elva medarbetare. Det finansieras helt av det statliga basanslaget. Infocenter är portalen för verksamhetsområdet exportinformation som består av kostnadsfritt tillhandahållande av information och rådgivning.

Hit slussas alla förfrågningar som inte har någon anan given adressat i organisationen. Om en fråga inte kan besvaras av infocenter, slussas den vidare antingen till annan del av den egna organisationen (t.ex. ett utlandskontor) eller till någon annan organisation som har kompetens på det aktuella området. En uppgift för centret är att hjälpa företag att hitta rätt i informationsdjungeln, dvs. hjälp till självhjälp.

Infocenter utnyttjas främst av svenska företag, både stora och små. De flesta frågor kommer från små och medelstora företag. Att stora företag utnyttjar tjänsterna är enligt exportrådet en kvalitetsstämpel. Infocenter utnyttjas också i ganska stor utsträckning av andra, t.ex. myndigheter, privatpersoner, banker, utländska företag och inte minst andra delar av organisationen. Genom att hemsidan tillkommit har förfrågningarna blivit mer kvalificerade än tidigare.

Antalet förfrågningar ligger f.n. på ca 1.400–1.500 per månad eller mellan 15.000 och 20.000 om året. Trenden är att antalet ökar genom att centret blir alltmer känt.

Uppgiften är att tillhandahålla information och ge enklare råd. Det finns ingen fastställd gräns för hur mycket tid ett företag får använda gratis utan detta avgörs i det enskilda fallet. Exportrådet uppger att man har en generös syn på detta område.

De flesta förfrågningar, uppskattningsvis 2/3 kommer per telefon och besvaras också per telefon. Förfrågningar per e-mail ligger idag på ca 30 % av de totala och ökar inte längre. Infocenter är lätt att hitta på hemsidan och det finns där ett särkilt formulär där frågor kan ställas.

Frågorna gäller mestadels uppgifter om andra marknader. Det kan t.ex. gälla basdata om ett land, information om en viss bransch i något land, adressuppgifter rörande företag, organisationer eller myndigheter, exporttekniska frågor (tullar, standards etc.), statistiska uppgifter om t.ex. ett lands import av en varugrupp, finansiering m.m. Relativt många frågor rör EU. Många av dessa slussas vidare till exportrådets Bryssel-kontor. Man har på detta område också kontakter med Kommerskollegium och Euro Info Center.

Infocenter har ofta kontakter med andra organisationer och myndigheter, t.ex. ALMI, handelskamrarna och tullen.

Infocenter har ett ganska omfattande bibliotek där tre av de elva medarbetarna arbetar. Man har i biblioteket bl.a. specialiserade tidningar och tidskrifter, främst ekonomisk statistik från nationella och internationella organisationer, kataloger över andra länders

företag, organisationer och myndigheter, uppgifter om hur man gör affärer i andra länder etc. m.m. Biblioteket är också genom Internet uppkopplat till viss större informationsbanker. Den moderna tekniken används alltmer i arbetet.

Infocenter hanterar också en tjänst som kallas BRS (Business Referral Services) som är en tjänst för exportrådets utlandskontor och utlandsmyndigheterna. Detta innebär att förfrågningar från utlandet om svenska leverantörer hanteras av särskilt utbildad personal som besvarar dessa. Innan uppgifter sänds iväg, görs en kontroll att de företag som nämns i svaret verkligen har intresse för den marknad som förfrågan kommer ifrån. Den används särskilt mycket för avlägsna länder.

5.8.7. Exportteknik

Sektionen för exportteknik omfattar elva personer. Den står till tjänst med information och besvarar förfrågningar i olika exporttekniska frågor. Det kan t.ex. gälla tullsatser, skatter, ursprungsregler, exportdokument och märkning. Antalet frågor under 1999 uppgick till mellan 8.000 och 10.000. Man erhåller en viss del av sitt underlag från den egna utlandsorganisationen och utlandsmyndigheter. Sektionen hanterar några publikationer, t.ex. Skeppningshandboken och Frihandelshandboken, och ansvarar även för innehåll och utveckling av flertalet nättjänster: Swedish Export Directory, Upphandlingsnytt, Exportnytt, betalningsguide och Landrapporter. Vidare hanterar sektionen kurser och utbildning inom sitt område. Verksamheten med utbildning och kurser kan gälla både deltagande i andras arrangemang och kurser i egen regi. Dessutom genomförs skräddarsydda kurser på företag. Ambitionen är att utveckla tjänsterna på nätet vilket dock kräver extra resurser. Man har ofta kontakt med andra organisationer inom sitt område, t.ex. Handelsprocedurrådet, Kommerskollegium och Tullen. En hel del kontakter förekommer också med Euro Info Center (EIC).

Den unika kompetensen är enligt egen utsago kännedomen om den praktiska hanteringen av gällande regler. Denna kompetens betingar ett marknadsvärde och verksamheten kan till stor del självfinansieras. Sektionen har en omsättning på ca 15 mkr. En stor del av intäkterna kommer deltagande företag i Swedish Export Directory (7 mkr) och försäljning av handböcker (4 mkr). Man

erhåller också intäkter från kurser (ca 1,5 mkr). Detta innebär att finansieringen från det statliga basuppdraget är begränsad, under 1999 ca 1,5 mkr.

5.8.8. Projektexport, upphandling och finansiering

Sektioner erbjuder företagen uppgifter och rådgivning på ovannämnda områden. Vanliga frågor gäller allmänna upplysningar om projekt i andra länder och praktikalia kring upphandlingen liksom hur finansieringen bör läggas upp. Projektrådgivning är en viktig del av arbetet. Sektionen ger också ut skriften Upphandlingsnytt som inom kort kommer att erbjudas gratis. Sektionen har som riktmärke att erbjuda ca en timmes gratis rådgivning i telefon och en halvtimmes gratis rådgivning vid besök. Man kompletterar på sina specialområden infocenter. Sektionens medarbetare reser mycket ute i landet och kan i samband med mässor, seminarier, utställningar etc. dela med sig av sina kunskaper. Man samarbetar ofta med ALMI när det gäller att sprida allmän information om projekt och finansiering. F.n. genomför man tillsammans med ALMI och EKN en turné över landet där man i Exportcentrums regi och på dess bekostnad genomför ett standardprogram om dessa frågor. Man utser också kontaktpersoner för finansieringsfrågor på varje Exportcentrum.

Exportrådets arbete med projektexport ligger nära den verksamhet som UD:s projektexportsekretariat (PES) bedriver. En tjänsteman från sektionen ingår i PES´referensgrupp. Sektionen har betydligt mindre resurser än PES. Man har ambitionen att göra sig mer känd och sprida mer information på nätet.

5.8.9. Sverige-verksamheten

Exportrådet har nyligen genomfört en förändring av sin regionala verksamhet i Sverige. Anledningen till förändringen uppges vara att man i verksamheten haft en otydlig småföretagsprofil och att man önskar uppnå större effektivitet och högre kvalitet. Tanken är att genom koncentration på färre aktiviteter som man kan bra och vet är uppskattade och mer utbytbarhet inom organisationen uppnå större tydlighet samt högre kvalitet och lönsamhet. I den nya organisationen kommer man att frångå den regionala organisa-

tionen och i stället ha en programorganisation där programansvariga utses. Den nya inriktningen kommer att delas upp i fyra områden med vardera en ansvarig: 1) branschsamverkan 2) utvecklingsprogram för mindre företag 3) utbildning för mindre företag 4) mässprogram för småföretag.

Man kommer dock att finnas kvar ute i landet, dock med färre personer än tidigare. Avsikten är att samarbetet på regional nivå fortsätter och om möjligt förstärks. Liksom hittills kommer det för varje exportcentrum att finnas en ansvarig på exportrådet. Strävan är att mer än tidigare ha lokalgemenskap med de andra parterna i exportcentrum.

5.8.10. Information

Informationssektionen svarar för den externa informationen. Här hanteras exportrådets medlemsprogram och vidare skötseln av hemsidan. Den ansvarige redaktören för hemsidan liksom den ansvarige för utveckling av Internettjänster är placerade här. Även exportrådets chefsekonom är placerad vid sektionen. Denne har ansvar för att ge ut exportrådets marknadsöversikt som kommer fyra gånger per år. Marknadsöversikten är en kortfattad genomgång av efterfrågeutvecklingen på alla Sveriges viktigaste marknader. Chefsekonomen har också ansvar för exportrådets kundundersökningar som numera genomförs löpande.

5.8.11. Samverkansgrupper och branschsamverkan

Exportrådet hanterar f.n. tolv samverkansgrupper (se nedan) med sammanlagt 260 medlemsföretag. Medlemsantalet per grupp varierar från ett tiotal till drygt 35. Antalet grupper har tidigare varit större. Exportrådets arbete med detta, såväl administrationen som särskilda projekt, har under senare år så gott som helt betalts av företagen. 15 personer arbetar med detta varav åtta är projektledare. Årsomsättningen ligger på ca 40 mkr (varav 10 mkr är arvodesintäkt).

Samverkansgrupper Antal medlemsföretag AgriSwede, Swedish Agro Technology Group 15 Fortec, Swedish Forestry Technilogy Group 25 PPT, Swedish Pulp & Paper Tecknology Group 32 SCAG, Swedish Civil Aviation Group 30 SMG, Swedish Mining Group 10 Swecare 37 SwedElect 10 SwedSteelTech, Swedish Agro Technology Group 12 SweHeat, Svensk Fjärrvärme 33 Svensk Havsteknik 10 SWERIG, Swedish Rail Industri Group 35 TrackSafe, Group for Railway Infrastructure Environment & Safety 10

Affärsidén är att genom gemensamma aktiviteter främja medlemsföretagens exportaffärer. Respektive grupp innehåller normalt både små och stora företag, konsulter och hårdvaruleverantörer, företag som kompletterar varandra och har kund- och teknikgemenskap.

Verksamheten inom respektive nätverk består bl.a. av löpande service till medlemmarna, gemensamma marknadsaktiviteter, marknadsstudier, regelbundna möten med specialteman, samarbete med bistånds- och finansieringsorgan och samarbete med ALMI, handelskammare m.fl. Tillsammans identifierar och bearbetar man lovande men i många fall svåra marknader.

De gemensamma marknadsaktiviteterna utgörs av symposier och utställningar, projektbearbetning och- bevakning och factfinding. Vidare arbetar man med fackpressbearbetning, inbjudningsresor till Sverige av utländska beslutsfattare, gemensamt material och gemensam hemsida och lobbying.

Genom att exportrådet hanterar grupperna sätts ofta en officiell prägel på aktiviteterna. Marknadsaktiviteterna sker ofta i samarbete med det officiella Sverige.

Fördelarna med denna samverkan uppges vara att den är kostnadseffektiv och att man kan erbjuda ett brett utbud som ger större utväxling än annars. Man får tillgång till ett nätverk där man kan byta erfarenheter. Det gemensamma ansiktet utåt är ofta en fördel vid projektsamarbete. Samarbetet med den offentliga sektorn anses också värdefullt. Samverkan kan också stärka

trovärdigheten kanske särskilt för små företag som kan dra nytta av mer kända företags goodwill.

Samverkansgrupperna är en aktivitet som prioriteras i exportrådets nya Sverigeverksamhet. Exportrådet undersöker f.n. vilka ytterligare områden där företagen har intresse av samverkan.

Inom samma enhet hanteras också de fyra fleråriga branschprogram som exportrådet är engagerat i och som finansieras av särskilda statliga medel. Dessa är 1) Food from Sweden, 2) IT och Telekom- ett treårsprogram, 3) Miljöteknikexport inom luft och vattenrening samt avfallshantering, och 4) Teknik och utrustning för den skogs- och trärelaterade sektorn i Nordöstra Ryssland, ett tvåårsprogram.

Affärsidén med dessa program är att genom kraftsamling tillvarata nya affärsmöjligheter inom specifika områden. Företagen står för minst 50 % av finansieringen.

5.8.12. Utbildning för mindre företag

Exportrådet har utvecklat kompetensprogram för olika nivåer i mindre företag för att skapa möjligheter för företag att växa genom export. Inom enheten ”Kompetensprogram för mindre företag” arbetar idag fyra personer med att utveckla och administrera programmen. Införsäljning och lokalt genomförande sker av exportrådet regionalt i Sverige och utomlands

Programmet ”Unga Exportassistenter” syftar till att lokalt rekrytera och skola in arbetslösa gymnasieungdomar till exportassitenter i mindre exportföretag.

Programmet ”Unga Exportsäljare” (numera ”Export Trainee SME”) syftar till att skapa kompetensinflyttning utanför storstäderna av arbetslösa, unga, språkkunniga akademiker som vill satsa på en internationell karriär i mindre exportföretag. Genom programmet ges mindre företag utanför storstäderna möjlighet att konkurrera om kvalificerad arbetskraft genom att via exportrådet kunna erbjuda ett internationellt trainee-program. Programmet bedrivs alltid tillsammans med ett annat land för att stimulera handel (både export och import) och nätverksskapande. Ett program har genomförts med Polen och två pågår - Litauen/Södra Sverige och Estland/Västra Skaraborg. Program planeras också med Danmark, Finland och Norge. Totalt 409 personer har diplomerats sedan starten 1994.

Exportrådet utbildar också exportchefer i vissa branscher. Dessa yrkesutbildningar (exportassistenter, -säljare och -chefer) ges i form av 19 standardiserade utbildningsalternativ, där experter från exportrådet i Sverige och utomlands samt föreläsare från internationellt verksamma konsultföretag och managementskolor engageras.

Under 1999 startades ”The Global Executive MBA” i samarbete med bl.a. Köpenhamns Handelshögskola. Syftet är att utveckla framtidens ledare och skapa en karriärmöjlighet för akademiker som vill satsa på mindre företag. Totalt 45 deltagare deltar för närvarande i denna utbildning.

Alla program utom ”The Global Executive MBA” delfinansieras av olika lokala aktörer - arbetsförmedlingar, länsarbetsnämnder, länsstyrelser, strukturfonder och kommuner.

5.9. Finansiering, ekonomi och resultat samt budget

Avtalet om exportrådet stadgar att verksamheten skall finansieras med statliga medel, avgifter för abonnemang (benämns numera medlemsavgifter) samt andra inkomster. Enligt avtalet kan exportrådet i samverkan med företag bedriva sådan aktions- och uppdragsverksamhet som kan finansieras med medel från företagen. Det förtjänar att påpekas att exportrådet i sin redovisning inbegriper handelssekreterarna trots att dessa är självständiga myndigheter.

Exportrådet ger varje år ut en årsredovisning som i huvudsak är uppställd som ett aktiebolags. Den senaste innehåller t.ex. följande: VD har ordet, året i korthet, exportrådet i framtidens ekonomi, kort om ägarförhållanden och organisation, information om de tre verksamhetsområdena, förvaltningsberättelse med presentation av vissa nyckeltal och därefter koncern- och balansräkningar med fotnoter. Den innehåller också en förteckning över styrelsen, exportrådets ledning och utlands- och Sverige-kontor. Det statliga uppdraget, övriga statliga satsningar och offentliga uppdrag beskrivs inte närmare i denna årsredovisning. En särskild avrapportering av främst det statliga uppdraget görs separat en gång per år (se avsnitt 5.13).

Fördelningen av finansieringen mellan dessa olika delar har förändrats sedan början av 90-talet. Då stod det statliga basuppdraget för ca 50 % av finansieringen medan medlemsavgifterna

svarade för ca 5 %. Resten, dvs. 45 %, kom från övriga uppdrag vari inryms både intäkter från konsultuppdrag för företag och uppdrag för offentliga aktörer. Minskningen av det statliga basanslaget genomdrevs i början av 90-talet och därefter har nivån på detta varit i stort sett oförändrad. Det statliga uppdragets andel av omsättningen har gått ner till ca en tredjedel medan medlemsavgifterna ligger kvar på ca 5 %. Övriga uppdrag har alltså ökat sin andel till ca 60 % av omsättningen. Tabellen nedan illustrerar detta.

Exportrådets nettoomsättning har de senaste åren ökat kraftigt.

Den låg 1998 för koncernen på 451 mkr varvid man gjorde en vinst på inemot 9 mkr. År 1999 hade omsättningen ökat till 472 mkr varvid vinsten uppgick till 18 mkr.

Under 1999 var omsättningens fördelning mellan de tre verksamhetsområdena någorlunda jämn. Störst var exportkonsulting med 158 mkr tätt följd av exportinformation med 152 mkr. Exportutveckling stod för 139 mkr medan gemensamma intäkter uppgick till 13 mkr. Jämfört med 1998 skedde den största förändringen i exportutveckling som ökade med 33 mkr eller 31 %. Detta förklaras främst av tillkomsten av programmet Marknadsplats Östersjön. Även exportkonsultingen ökade relativt starkt, med 20 mkr, eller 14 %. Exportinformation ökade endast marginelltmed 4 mkr eller knappt 3 %.

Finansieringen av de tre verksamhetsområdena varierar som ovan nämnts Exportkonsulting finansieras så gott som uteslutande med intäkter från företag. Exportinformation finansieras i huvudsak med statliga medel, främst det statliga basanslaget där 127 mkr av 136 mkr utnyttjades för detta. Därutöver utnyttjades ytterligare 4 mkr från andra statliga uppdrag liksom 21 mkr av 23 mkr i medlemsavgifter. Exportutveckling har en finansiering som är blandad. Den finansieras både med olika statliga och offentliga medel och intäkter från företag. Endast en mindre del av det statliga basanslaget, under 10 mkr, utnyttjades för detta. Programmen Marknadsplats Östersjön och Marknadsplats Europa bidrog med 20 mkr respektive 10 mkr. Uppdrag från departement bidrog med inemot 18 mkr varav 8 mkr avsåg de s.k. laddningspengarna för exportcentrum. Därutöver erhölls närmare 10 mkr

Exportrådets intäkter och omsättning 1991/92-99 (mkr)

91-92 92-93 93-94 94-95 1996 1997 1998 1999

Statligt uppdrag

190 201 177 145 144 144 144 145

Övr. Uppdrag*

106 190 239 219 200 220 238 295

Medlems avgifter

26 22 21 23 25 25 24 23

Övr. Inkomster

8 8 5 4 6 4 5 5

Total oms. 330 421 442 391 375 393 411 468 Statligt uppdrag/ Omsättning i %

58 % 48 % 40 % 37 % 38 % 37 % 35 % 31 %

Medl.Avg./ oms i %

8 % 5 % 5 % 5 % 7 % 6 % 6 % 5 %

Källa

:

Exportrådet (siffrorna avseende det statliga uppdraget för åren 1996–1999

omfattar ca 10 mkr utöver det statliga basuppdraget

* Inkl. offentligt finansierade uppdrag

från Jordbruksverket för projektet Förädlade livsmedel och ungefär samma summa från länsarbetsnämnder för programmet exportassistenter. Ytterligare ca 5,5 mkr i intäkter härrörde från offentliga organ för olika exportfrämjande projekt, t.ex. rådet för arbetslivsforskning, länsstyrelser, EU-medel och länsarbetsnämnder. Sammantaget stod alltså olika offentliga aktörer för ca 55 % av intäkterna inom detta område. Resterande intäkter kom från de företag som deltog i aktiviteterna.

Störst bland exportrådets inkomstkällor 1999 var således företag med ca 220 mkr. Därefter kom främst staten men även andra offentliga organ med 210 mkr och medlemsavgifter med 23 mkr. Staten och det offentliga stod alltså för knappt 40 % av den totala omsättningen.

Exportrådets styrelse har beslutat att det skall byggas upp ett eget kapital på 100 mkr som buffert om inkomsterna av något skäl skulle komma att minska. Vid årsskiftet 1999/2000 uppgick det egna kapitalet till ca 65 mkr. Redan i år väntas exportrådet nå den eftersträvade nivån på det egna kapitalet. Detta förklaras både av ett positivt rörelseresultat och vissa extraordinära faktorer, återbetalning av pensionsinbetalningar från SPP samt överföring till egna kapitalet av vissa medel för traineeverksamhet.

Exportrådet budgeterar per kalenderår. Budgeteringen av kostnader och intäkter föregås av en affärsplaneringsprocess. Affärsplanen utgör underlag för budgeteringen och upprättas först för exportrådet totalt och därefter per region och varje enhet. I affärsplanen beskrivs inriktningen av verksamheten och ekonomiska mål anges. Affärsplanerna görs för tre år i taget med en årlig revidering. Budgeten upprättas för varje enhet och summeras till regionnivå och exportrådet totalt. Budgeten är för varje enhet uppdelad på exportinformation, exportutveckling, exportkonsulting och gemensamt.

För varje verksamhet och enhet budgeteras intäkter, köpta varor och tjänster, arvodesintäkt, personalkostnader, del av samkostnader och del av kostnader för stabs- och supportfunktioner. Därutöver budgeterar enheterna kostnaderna för att genomföra sin del av det statliga uppdraget. Vid utlandsenheterna utgörs verksamheten exportinformation helt av det statliga uppdraget.

Det statliga uppdraget budgeteras med full kostnadstäckning utan överskott. I kostnaderna ingår del av stabs- och supportfunktioner. Däremot ingår inte finansiering av VD-stab. För övriga båda verksamhetsområden budgeteras med visst avkastningskrav.

Detta krav har varit högre för exportkonsultingen än för exportutvecklingen.

5.10. Exportrådets medlemmar/abonnenter

Exportrådet har ända sedan det bildades haft medlemmar (kallades tidigare abonnenter). Detta har säkerställt att näringslivet bidragit med vissa intäkter till exportrådets verksamhet. Antalet medlemmar är f.n. ca 1.600. Medlemsantalet har de senaste åren sjunkit något liksom medlemsavgifterna. Dessa uppgår f.n. till ca 23 mkr vilket motsvarar knappt 5 % av den årliga nettoomsättningen eller 17 % av det nuvarande statliga basanslaget. Medlemskapet ger företagen vissa förmåner, t.ex. rabatt på vissa tjänster. Exportrådets tjänster kan dock utnyttjas av alla företag i Sverige. Medlemsavgiften har tidigare för varutillverkande företag varit kopplad till varuexportvärdet. Minimiavgiften har varit 4.500 kr för export på högst 14 mkr och därefter stigit till en maximiavgift på 128.000 kr för export över 400 mkr. För tjänstexportörer och handelshus har i stället avgiften beräknats på aktiekapitalet. Även här har minimiavgiften varit 4.500 kr för aktiekapital på högst 1,4 mkr för att stiga till maximalt 128.000 kr för aktiekapital på över 40 mkr. Det har också funnits en koncernrabatt. 22 koncerner har med detta system stått för nästan 6 mkr av medlemsavgifterna, dvs. över 25 %. Exportrådet har nyligen presenterat ett nytt medlemsprogram som gäller från den 1 juli 2000. Framöver kommer medlemsavgiften att beräknas på antalet anställda i Sverige vilket anses som ett enklare system. Man hoppas att den sänkta minimiavgiften till 3.000 kr skall locka fler småföretag som medlemmar. Medlemmar kommer framöver att få vissa förmåner, inbegripet personlig(a) exportrådgivare, 30 % rabatt på vissa produkter och andra rabatterade erbjudanden, bl.a. på delegationsresor. Till skillnad från tidigare ges framöver ingen rabatt på konsulttjänster utomlands.

5.11. Det statliga basuppdraget och andra statliga satsningar

5.11.1. Allmänt

Det nuvarande statliga stödet till exportfrämjande vid exportrådet har sin utgångspunkt i propositionen 1991/92:108 Statens roll i den exportfrämjande verksamheten vid Sveriges exportråd som godkändes av riksdagen i april 1992 (se avsnitt 3.2). Stödet har också en koppling till lagen 1975:490 om beslutanderätt för Sveriges exportråd beträffande handelssekreterare m.m. Detta förklaras av att tilldelade statliga medel delvis används för att sköta lagens åliggande att planera och leda den exportfrämjande verksamheten även inom utrikesrepresentationen.

Exportrådet har sedan många år för statens räkning utfört ett årligen återkommande större exportfrämjande uppdrag. Detta betecknas som det statliga basuppdraget (benämns i texten även det statliga uppdraget). För detta har staten årligen anslagit en summa som de senaste åren uppgått till 136 mkr men som tidigare varit större. Därutöver har staten vid olika tillfällen utnyttjat den möjlighet som anges i avtalet om exportrådet att uppdra åt exportrådet att genomföra särskilda satsningar. För innevarande budgetår har t.ex. drygt 40 mkr avsatts för sådana satsningar. Anslagen för det statliga uppdraget och övriga satsningar från anslagsposten E2 Exportfrämjande verksamhet under senare år framgår av tabellen nedan. Exportrådet har emellanåt också utfört andra uppdrag för statens och andra offentliga aktörers räkning vilka finansierats med andra statliga eller offentliga medel. Några av dessa satsningar kan också betraktas som statliga uppdrag. De ligger dock utanför det ordinarie statliga uppdraget.

Årliga anslag till exportfrämjande från anslaget E2, Exportfrämjande åtgärder

Budgetår Basanslag Övriga anslag Anslag för

regeringens disposition

Summa

91/92

222

20

13

255

92/93

232

17

10

260

93/94

162

–

26

188

94/95

133

–

17

150

95/96 216*

–

15

231

97

136

–

–

136

98

128

–

–

128

99

136

10

–

146

Källa: Statsliggaren för respektive år.

*Budgetåret var 18 månader ( 216 mkr motsvarar 144 mkr för 12 månader).

Den närmare utformningen av det statliga uppdraget, dvs. regeringens anvisningar till exportrådet hur de statliga medlen skall användas, formuleras i de årliga riktlinjer som regeringen i regeringsbeslut fastställer för det kommande budgetåret. En beskrivning av innevarande års beslut återfinns nedan. Processen för förberedelse, handläggning och beslut om det årliga anslaget till exportrådet för det statliga uppdraget är ungefär densamma som för myndigheter. Exportrådet inkommer senast den 1 mars med ett budgetunderlag som hanteras på sedvanligt sätt i regeringskansliet (UD). Processandet av förslaget utmynnar i ett avsnitt i den årliga budgetpropositionen där detta anslag ingår i utgiftsområde 24 (näringsliv) som närings- och utrikesdepartementet gemensamt har ansvar för. Sedan riksdagen godkänt förslaget, eventuellt med vissa ändringar, utfärdas ett regeringsbeslut (motsvarar regleringsbrev till myndigheter) i vilket anvisningar ges om hur medlen inom det statliga uppdraget skall användas under det kommande året.

5.11.2. Regeringsbeslutet med riktlinjer för det statliga basuppdraget och andra statliga satsningar

Regeringsbeslutet med ”Riktlinjer för år 2000” (se bilaga 3) anger inledningsvis att exportrådet tilldelas 136 mkr för det ordinarie statliga uppdraget.

I inledningen sägs att exportrådet som centralt serviceorgan skall ”initiera, planera, samordna, marknadsföra och genomföra åtgärder för att främja svensk export”. Rådet skall ge ”efterfrågestyrd exportservice (exportinformation)” och ”genom affärsbevakning förse svenskt näringsliv med information om affärsmöjligheter i syfte att förmedla affärer. Små och medelstora företag skall prioriteras i verksamheten”. Vidare sägs att de möjligheter som EU-medlemskapet medfört skall utnyttjas, att man skall prioritera nya svenska spjutspetsområden och utnyttja de möjligheter som näringslivets ökade miljöanpassning medfört. Rådet skall inom anvisade medel också främja export av svenska varor och tjänster inom IT-sektorn.

Det anges också att de statliga medlen får användas till:

Handelssekreterarnas och exportrådets upplysnings- och rådgivningsverksamhet (exportservice) till den del den inte finansieras med medlemsavgifter sådana projekt/aktioner, i samverkan med företag, som syftar till att utveckla exporten för framför allt små och medelstora företag, exporten till svårbearbetade eller avlägsna men lovande marknader, eller som avser stöd till större manifestationer med inriktning på svenskt näringsliv eller svensk industri, efter samråd med UD löneförmåner till marknadskonsulter och marknadsassistenter inom utrikesförvaltningen exportrådets ledning och planering av handelssekreterarnas verksamhet och av exportfrämjande verksamhet inom utrikesförvaltningen.

Vidare nämns att exportrådet fastställer prispolicy för handelssekreterarnas debiterbara verksamhet och att dessa inkomster får disponeras i verksamheten.

Ett avsnitt i beslutet som beskrivs nedan avser de särskilda program/åtgärder som utförs på uppdrag av staten och som erhåller finansiering utanför det reguljära statliga uppdraget. De

anvisade medlen för dessa uppgår sammanlagt till över 40 mkr, vilket motsvarar 35 % av det ordinarie statliga uppdraget.

I beslutet anges också att exportrådet skall lämna årsredovisning för år 2000 senast 1 mars 2001. För det statliga uppdraget skall omfattning, inriktning och prioriteringar för samtliga verksamheter fördelad på regioner redovisas. Åtgärder för att utveckla bevakningen av internationellt finansierade projekt skall redovisas. Särskilda åtgärder för att främja export från små och medelstora företag samt effekter av denna verksamhet skall redovisas liksom medlemsutvecklingen och de åtgärder som vidtagits på IT-området som syftar till att öka tillgängligheten till verksamheten. En redogörelse skall lämnas för hur verksamheten bidrar till näringslivets tillväxt och internationella konkurrenskraft. De ovannämnda särskilda programmen/åtgärderna skall redovisas separat.

Avslutningsvis sägs att exportrådets verksamhet i princip skall redovisa nollresultat. Samtidigt sägs att exportrådet får disponera uppkommet över- eller underskott enligt styrelsebeslut.

Marknadsplats Östersjön

Beslutet anger också att exportrådet skall arbeta med programmet Marknadsplats Östersjön och att 30 mkr avsätts för detta. (för år 1999 erhöll exportrådet 43 mkr för samma program-förf. anm.). Det nämns att programmet har till syfte att ge i första hand små och medelstora företag stöd och vägledning inför och i samband med exportsatsningar i vissa stater i Östersjö-regionen (Estland, Lettland, Litauen, Polen och Nordvästra Ryssland inkl. Barentsregionen. Därefter anges att den särskilda samordningsfunktion som inrättats (Östersjöcentrum) skall bistå både vid export och import samt ha ansvar för upphandling från EU:s biståndsprogram. Vidare anges att de program för marknadssatsningar som tidigare inletts bör fortsätta. Det sägs också att vissa projekt bör samordnas med såväl samverkansprojekt och branschprogram som kompetensutveckling. Projekten bör heter det i möjligaste mån bedrivs inom ramen för exportcentrum.

Miljöexport

Beslutet anger också att exportrådet skall främja miljöexport och att 9 mkr avsätts för detta. Det sägs att programmet skall utgöra ett komplement till projektet Svensk miljöteknikexport (för vilket exportrådet under 1998 tilldelats 12 mkr av regionalpolitiska medel för en treårsperiod). I övrigt sägs bl.a. att fokusering skall vara på små och medelstora företag, att exportcentra skall engageras, att samarbete med berörda myndigheter, organisationer och företag skall eftersträvas, att aktiv internationell marknadsföring skall äga rum och att man skall ägna sig åt nätverksbyggande aktiviteter.

Marknadsplats Europa

För marknadsplats Europa avsätts 6 mkr. Det sägs att programmet skall inriktas på små och medelstora företags handel inom Europa. Ett särkilt anbudskostnadsstöd som inrättades bör fortsätta och för detta avsätts högst 2 mkr. För utbyggnad, samordning och förbättring av den regionala exportfrämjarorganisationen i Sverige avsätts 4 mkr.

IT

Här anges att 2,85 mkr av anvisade medel skall användas för att vidareutveckla exportrådets användning av informationsteknik för att bättre tillfredsställa de små och medelstora företagens informationsbehov. Vidare sägs att satsningen på exportfrämjande genom elektroniska marknadsplatser bör intensifieras.

5.12. Fördelningen av medlen för det statliga uppdraget

Exportrådet har de senaste åren erhållit 136 mkr för att utföra det statliga basuppdraget. I de regeringsbeslut med riktlinjer för det statliga uppdraget som fattats under senare år har inga närmare anvisningar getts rörande hur medlen skall användas. Exportrådet har därför kunnat bestämma hur dessa medel skall fördelas på olika verksamhets- och geografiska områden. Utfallet för 1999 framgår nedan. Exportinformation utomlands 107 mkr Exportinformation Sverige 19 mkr Exportinformation m.m. totalt 126 mkr

Annan verksamhet i Sverige 9 mkr Gemensamma kostnader 1 mkr Det statliga (bas) uppdraget 136 mkr

Större delen av beloppet användes alltså för exportinformation utomlands och i Sverige, varav ca 85 % för de tre utlandsregionerna inkl. dessas kostnader på hemmaplan. Endast 9 mkr användes för annan verksamhet i Sverige, dvs. verksamhet inom exportutveckling.

Ovanstående visar alltså att 107 mkr avsattes för de tre utlandsregionerna. Eftersom exportrådet finns företrätt på drygt 50 orter i ett fyrtiotal länder innebär detta att genomsnittsbidraget per kontor ligger på ca 2 mkr och per land på 2,5 mkr. Skillnaden i fördelning mellan t.ex. länder är dock stor vilket framgår av förteckningen nedan.

Det statliga basuppdragets medel för utlandsverksamheten (107 mkr) fördelade per land (1999)

Europa

Afrika

Belgien

2,8

Sydafrika

1,9

Danmark

3,4

Estland

1,6 Latinamerika

Finland

2,7

Frankrike

6,1

Brasilien

1,9

Irland

0,6

Mexiko

1,1

Italien

2,8

3,0

Lettland

1,1

Litauen

2,1

Asien

Nederländerna 1,5 Norge 3,0

Indien

1,9

Polen

3,2

Japan

9,2

Portugal

0,8

Kina

6,5

Ryssland

4,0

Taiwan

1,9

Schweiz

1,5

Vietnam

0,5

Slovenien

0,6

20,0

Spanien

2,4

Storbritannien 4,5

Oceanien

Tjeckien

1,3

Turkiet

1,4 Australien

2,0

Tyskland

8,7 Nya Zeeland

0,4

Ukraina

0,2

2,4

Ungern

1,3

Österrike

1,8 Nordamerika 59,4

Canada

0,8

Mellanöstern

USA

11,2 12,0

FAE

0,1

Libanon

0,2 Ej fördelade kostnader i Sverige 7,5

Saudiarabien

0,4 0,7

Källa: Exportrådet

Fördelningen fastställdes i grova drag av exportrådet för ett par år sedan bl.a. med utgångspunkt från vissa faktorer på respektive marknad och har sedan i stort sett varit oförändrad. Dessa faktorer var BNP:s storlek och tillväxt under tidigare år i respektive land, den svenska exportens storlek och utveckling under tidigare år, den svenska marknadsandelens (av OECD) utveckling under tidigare år samt importens storlek och utveckling av exporten till Sverige från respektive land under tidigare år. Resursåtgången för att utföra det statliga uppdraget på respektive marknad ingick inte i bedömningen. Summeringen av de olika marknaderna resulterade sedan i en fördelning på exportrådets tre utlandsregioner som i stort sett är densamma idag. Fördelningen framgår nedan: Region Europa (inkl. Afrika, Sydamerika och Mellanöstern) 65 mkr Region Asien (inkl. Australien, Nya Zeeland) 28 mkr Region Nordamerika (inkl. Mexico) 14 mkr 107 mkr

De länder som erhöll mest statliga medel 1999 (inkl. vissa gemensamma kostnader, avrundade siffror) var i nu nämnd ordning USA- 11 mkr, Japan och Tyskland- 9 mkr, Kina inkl. Hongkong- 7 mkr, Frankrike- 6 mkr, Storbritannien-5 mkr, Ryssland- 4 mkr samt Danmark, Norge, Belgien och Finland-3 mkr.

Utredningen har också gjort en tabell (se nedan) där fördelningen av de statliga medlen (dvs. de 107 mkr som används för utlandsverksamheten) per geografisk region (inte exportrådets region) jämförs med den svenska exportens fördelning. Tabellen visar bl.a. att avvikelserna är stora för Västeuropa (där exportens andel är större än tilldelade medel) samt Central- och Östeuropa och Asien (där exportens andel är mindre än tilldelade medel).

Sveriges export till olika regioner jämfört med det statliga basuppdragets* (DSU) fördelning på regioner (andel i % 1999)

Export

DSU

EU

58

38

EES/EFTA och Turkiet

9

6

Central och Östeuropa

7

15

Export totalt

74

59

Nordamerika

10

12

Latinamerika

3

3

Asien (utom Mellanöstern)

8

20

Mellanöstern

2

1

Oceanien

1

2

Afrika

1

2

SUMMA (avrundat)

100

100

Källa: Kommerskollegium och exportrådet

*

Avser de medel som avsatts för exportinformation vid exportrådets utlandskontor

De medel som avsattes för verksamhet inom exportinformation i Sverige fördelades på följande sätt: Infocenter 9 mkr Projektbevakning, upphandling, Finansiering 4 mkr Exportteknik 2 mkr Gemensamma kostnader 4 mkr 19 mkr

De medel som avsattes för annan verksamhet i Sverige fördelades på följande sätt: Exportcentrum bemanning och projekt 2 mkr Program och projekt 4 mkr Regionalt samarbete 2 mkr EIC Stockholm, Syd och Väst samt Delegationen för de mindre företagen 1 mkr 9 mkr

5.13. Avrapportering av det statliga uppdraget 1999

Exportrådet lämnar varje år en avrapportering av det statliga uppdraget. Avrapporteringen för år 1999 (på 18 sidor) innehåller efter en kort sammanfattning en kort redogörelse för de olika statliga uppdrag som exportrådet hanterar. Därefter följer relativt utförliga presentationer av verksamhetsområdena exportinformation och- utveckling följt av en kortare presentation av exportkonsulting. Därefter beskrivs kortfattat kundundersökningar, exportrådets trainee-verksamhet samt medlemsprogrammet. Sist i rapporten finns en förteckning över tio regeringsuppdrag, dessas storlek och när de skall slutrapporteras.

Utredningen noterar att rapporten varken är daterad eller undertecknad. Den saknar uppgifter om hur medlen i det statliga basanslaget fördelas på länder och kontor.

6. Övriga aktörer med betydelse för export- och importfrämjandet

6.1. Inledning

I detta kapitel beskrivs kortfattat i bokstavsordning några av de aktörer på den offentliga och privata sidan som har anknytning till export- och importfrämjandet. Redovisningen är inte fullständig. Syftet är främst att visa att flera aktörer är aktiva på dessa områden och vilken inriktning dessa har. Avsnittet omfattar några av de Sverige-främjande organisationerna, några näringslivsorganisationer, aktörer som arbetar med företagsutveckling, ett par nätverk samt vissa övriga, t.ex. Sida, Kommerskollegium samt kommuner och landsting. Även EU:s främjande och EU:s strukturfonder beskrivs mycket kortfattat, liksom de regionala tillväxtavtalen. Sist i kapitlet beskrivs Exportcentrum.

6.2. Offentliga aktörer

6.2.1. ALMI Företagspartner AB (ALMI)

ALMI består av ett helstatligt moderbolag och 21 regionala dotterbolag. Moderbolaget äger som regel 51 % av dotterbolagen (i tre fall är denna ägarandel större) medan resterande 49 % ägs av landsting och de kommuner som står utanför landstingen. Verksamheten baseras på geografisk närhet och anpassning till varje regions näringslivsstruktur. Inom många områden samarbetar dotterbolagen och har utvecklat s.k. kompetenscentra för hela koncernen. Ett av dessa är Östersjö-samarbetet med fokus på affärsutveckling för små och medelstora företag. Landansvar för dessa länder har lagts ut på enskilda bolag. ALMI-bolagen arbetar endast

i Sverige och har numera inga utlandskontor. Koncernen hade 1999 drygt 550 medarbetare och en nettoomsättning på 551 mkr.

Koncernen får driftsanslag från staten (1999=80 mkr) som, efter samråd med delägarna, fördelas till de regionala bolagen. Sådana driftsanslag i förhållande till ägarandelen erhålls också från de regionala ägarna. ALMI har också vid olika tillfällen erhållit extra statliga medel för särskilda satsningar. De regionala bolagen erhåller också intäkter för uppdrag som utförs åt regionala finansiärer, t.ex. kommuner, landsting, länsstyrelser etc. Regelrätta konsultarvoden debiteras inte företagen men alltid en deltagaravgift för de program företagen deltar i.

ALMI´s kunder är de små och medelstora företagen i alla branscher, framför allt företag med mindre än 50 anställda. ALMI skall genom rådgivning, strategisk affärsutveckling, finansiering och kontaktskapande insatser främja tillväxt och förnyelse i näringslivet. Insatserna riktas främst mot de företag, både befintliga och nya, som bedöms ha förmågan och viljan att växa. ALMI fungerar också som ett regionalt nav i nätverk som består av offentliga och privata organisationer och skall förmedla information om små och medelstora företags situation till andra offentliga organisationer. Navfunktionen går ut på att via nätverket förse företagen med relevant information eller lotsa dem till rätt instans.

Den strategiska rådgivningen syftar till att förbereda företagen för en internationalisering av verksamheten. Detta sker dels i programform, dels genom individuell rådgivning och ”coaching”. I uppgiften ingår också att lämna grundläggande rådgivning i exportfrågor och stimulera företagens internationella kontakter. Man informerar bl.a. om den europeiska marknaden och främjar deltagande i olika EU-program och samverkan med utländska företag inom ramen för dessa program. ALMI samverkar med andra aktörer, t.ex. inom ramen för Euro Info Center (EIC) när det gäller information om den inre marknaden och EU:s regelverk m.m, samt med NUTEK inom EU:s s.k. samarbetsprogram, dvs. Europartenariat etc. På uppdrag av Sida svarar ALMI för handläggningen av insatserna för små och medelstora företag i Baltikum, de s.k. Start Östbidragen. ALMI samverkar på många orter med exportrådet och handelskammare inom ramen för exportcentrum (se avsnitt 6.4).

ALMI moderbolag kommer att slås samman med delar av NUTEK och från den 1 januari år 2001 ingå i den nya centrala företagsutvecklingsmyndigheten. ALMI:s nuvarande regionala

organisation berörs tillvidare inte av omorganisationen på central nivå.

6.2.2. Departement

Andra departement än UD är också viktiga för exportfrämjandet. Även dessa departements ledning och tjänstemän kan medverka i det exportfrämjande arbetet både allmänt och inom respektive ansvarsområde. Vidare ansvarar vissa departement för medel som kan utnyttjas för exportfrämjande uppgifter. Bland dessa departement kan särskilt finans- (länsstyrelser), jordbruks- (programmet Förädlade livsmedel), miljö-, närings- (ALMI och NUTEK) och socialdepartementet (Swecare) nämnas.

6.2.3. Euro Info Center (EIC)

Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) svarar i Sverige för deltagandet i informationsnätverket EIC som omfattar ca 250 kontor runtom i Europa. EIC är en plattform för att hjälpa mindre och medelstora företag att ta tillvara de möjligheter som EU:s inre marknad skapar och ge information om EU:s regelverk och olika EU-program och initiativ. Det finns nio EIC-kontor i Sverige. Ett av dessa, som till en tredjedel ägs av Exportrådet, finns i Stockholm (övriga ägare är ALMI och Stockholm Stad). Kontoret har lokalgemenskap med Stockholm Stads näringslivskontor. Därutöver finns åtta EIC-kontor samt ett tiotal filialkontor ute i landet med olika ”värdorganisationer”/ägare exempelvis ALMI, Handelskammare, Företagarnas Riksorganisation, SAF och kommuner. Kostnaderna för respektive EIC-kontor täcks av värdorganisationerna samt bidrag från Europeiska kommissionen (25.000 EUR per år, ca 210.000 kr).

EIC-kontoren tillhandahåller information och rådgivning till enskilda företag om EU:s regelverk, organisationer, EU-program och initiativ, samt om etableringsförutsättningar i enskilda EUländer. Det sistnämnda är möjligt genom det europeiska EIC-nätverket, som finns i alla regioner i Europa. I anslutning till EIC finns europeiska samarbetsprogram som NUTEK är Sverige-ansvarig för (se avsnitt 6.2.11).

6.2.4. Exportkreditnämnden (EKN)

EKN är en statlig myndighet under UD med huvuduppgift att främja svensk export genom att utfärda garantier som skyddar exportörer mot förluster i exportaffärer. EKN har ett hundratal medarbetare. EKN:s vanligaste garanti täcker utebliven betalning till följd av politiska och/eller kommersiella händelser. För garantin erläggs en premie som är relaterad till risken. EKN:s garanti kan även användas som säkerhet hos kreditinstitut och underlättar på så sätt en konkurrenskraftig finansiering av exportaffären. EKN:s verksamhet är särskilt viktig för affärer eller projekt i mer riskfyllda länder där kredittiden är lång eller mycket lång. EKN:s fasta åtaganden brukar motsvara ett par tre procent av den årliga svenska exporten. Det finns både EU- och OECDbestämmelser som reglerar de statsstödda exportkreditgarantierna.

6.2.5. Invest in Sweden Agency (ISA)

ISA, Delegationen för utländska investeringar, är en relativt ny statlig myndighet under UD med uppgift att informera om Sverige som investeringsland samt arbeta för att öka de utländska investeringarna i Sverige. ISA skall samverka med regionala och lokala myndigheter. ISA erhöll 1999 55 mkr i statliga anslag. ISA hade i slutet av 1999 20 fast anställda, varav 16 i Stockholm och två vardera i New York och Tokyo. Därtill anlitar man i relativt stor utsträckning personal på tidsbegränsad basis. ISA har i två länder, Japan och USA, egna kontor medan man i tio andra länder representeras på annat sätt. De båda egna kontoren är s.k. fullservicekontor med uppgifter inom hela ISA:s verksamhetsområde medan övriga kontor utomlands har ett mer begränsat uppdrag. ISA har ett avtal med exportrådet om samarbete. F.n. företräds ISA i Frankrike och Taiwan av exportrådets utlandskontor. I Sydkorea är det den svenska ambassaden som företräder ISA. ISA producerar skriftligt material om Sverige och svenskt näringsliv som också kan användas av de andra aktörerna inom Sverige-främjandet

6.2.6. Kommerskollegium

Kommerskollegium är den centrala myndigheten för utrikeshandel och handelspolitik. Kollegiet har 85 anställda och en årlig budget

på ca 57 mkr. Kollegiet genomför analyser och utredningar på det handelspolitiska området och bistår UD i det handelspolitiska arbetet. Kollegiet fungerar också som problemlösare och upplysningscentral för svenska företag i handelsrelaterade frågor. Kollegiet är s.k. kontaktpunkt för företag och enskilda som vill anmäla handelshinder på EU:s inre marknad eller i övrigt. Dessa hinder hänger ofta samman med att EU:s regler inte tillämpas riktigt. Här arbetar man efter anmälan från bl.a. företag med konkreta ärenden vilket i enskilda fall kan leda till att praktiska handelshinder undanröjs. Kollegiet handlägger också frågor om handelsprocedurer och auktoriserar handelskamrar. Det står vidare till tjänst med att tillhandahålla EU-dokument. Kollegiet är också licensmyndighet och hanterar export- och importlicenser för industrivaror.

6.2.7. Kommuner och landsting

Den näringspolitiska verksamheten har jämfört med tidigare ökat i kommunerna. Det är bl.a. den ändrade inriktningen av näringspolitiken mot mer decentraliserade insatser som ligger bakom detta. Kommunernas insatser har till stor del inriktats på att bistå och utveckla kommunens existerande företag samt att dra till sig nya företag. Kommunerna fungerar ofta som samordnare eller motor i nätverk tillsammans med det lokala näringslivet. Inom ramen för de utbyggda näringspolitiska insatserna har kommunerna i viss utsträckning börjat erbjuda exportfrämjande aktiviteter. Kommunerna både finansierar andra aktörers insatser och genomför vissa egna satsningar, t.ex. seminarier, affärs-, exportteknisk och EU-rådgivning samt etableringsservice. Ett exempel på en ny aktör är ”Business Region Göteborg”. Detta är ett bolag som bildats av Göteborgsregionens 13 kommuner och som har till uppgift att på olika sätt främja regionens näringsliv. Man kan t.ex. stå till tjänst med affärskontakter utomlands. Utredningen har inga uppgifter på hur stora resurser kommunerna totalt lägger ned på exportfrämjande.

Landstingen kanaliserar huvuddelen av sina exportfrämjande insatser via de regionala ALMI-företagen som de till viss del äger.

6.2.8. Länsstyrelserna

Länsstyrelserna har som en huvuduppgift att bedriva ett långsiktigt utvecklingsarbete och att samordna regionala aktörers insatser för att uppnå olika politiska mål. Det innebär bl.a. en samordningsroll för länets näringsutveckling.

Länsstyrelsernas roll i det exportfrämjande systemet är främst som medfinansiär och initiativtagare till olika projekt för att stimulera mindre och medelstora företag att exportera. Sedan omkring 1990 har länsstyrelserna haft möjlighet att stödja exportsatsningar med medel från de s.k. länsanslagen, regionalpolitiska medel för utveckling av länet som alla länsstyrelser haft tillgång till.

Exportfrämjande projekt utförs normalt av någon annan organisation på uppdrag av länsstyrelsen. De projekt länsstyrelserna finansierar och tar initiativ till kan t.ex. genomföras av ALMI, exportrådet, handelskamrar eller privata konsulter. Stöd till enskilda företag t.ex. för marknadsinvesteringar eller för konsultmedverkan vid en exportsatsning bereds och handläggs av länsstyrelserna själva. Sådant stöd kan i begränsad utsträckning ges via konsultcheckar.

6.2.9. Miljöteknikdelegationen (MTD)

MTD är en fristående myndighet under näringsdepartementet som inrättades 1996 och skall avsluta sitt arbete sista december i år. MTD har ett kansli med sju medarbetare. MTD har till uppgift att genomföra aktiviteter och projekt som bidrar till att miljöanpassad teknik lättare och snabbare kommer ut på marknaden. Fyra områden prioriteras: transporter, byggande och boende, livsmedel och lantbruk samt marksanering och ekologiskt återställande av mark.

För år 2000 ingick också i MTD:s uppdrag att utföra exportfrämjande insatser. MTD har under den tiden prövat metoder för att underlätta små och medelstora miljöföretags internationalisering. Arbetet har bl.a. gått ut på att kartlägga den svenska resursbasen, göra marknadsanalyser, skapa kommunikationsfönster och underlätta samverkan. Samarbeten har inletts med regionala aktörer, bl.a. Miljöresurs Linné, Miljöforum

Västerbotten, Region Skåne och Sustainable Sweden South East. Regionala kartläggningar av utbudet av produkter med hög miljöprestanda har genomförts. Resultaten av arbetet sammanställs i en databas som innehåller över 1.500 svenska miljöanpassade varor och tjänster. I flera av regionerna har företag, med stöd från MTD, tillsammans inlett samverkansprojekt för att genomföra exportsatsningar. Projekten kommer att genomföras under 2001.

MTD har särskilt belyst möjligheterna för Sverige att exportera tekniker och tjänster som minskar utsläpp av växthusgaser. Efterfrågan på kostnadseffektiva lösningar är redan stor och kommer att öka när Kyoto-protokollets åtagande ska uppfyllas. Det svenska utbudet av klimateffektiva tekniker och tjänster har kartlagts för att identifiera starka branscher. Samtidigt genomförs analyser av marknader för klimateffektiv teknik i Holland och Filippinerna. Tillsammans kan detta ge underlag för svenska exportsstrategier.

MTD har bl.a. under våren 1999 samarbetat med STATT för att kartlägga och bevaka trenderna på miljödrivna marknader världen över. Fokus var på områden där svenska företag har produkter med komparativa fördelar inom ekologisk hållbarhet och miljödriven affärsutveckling. MTD har också gett stöd till företagsgrupperingar att genomföra marknadsanalyser. Exempel på detta är marknaden för ekologisk mat i Tyskland och Storbritannien, biobränsleteknik i Nordtyskland och energieffektiv teknik i Tjeckien.

I uppdraget ingick att samverka med exportrådet som också har ett särskilt statligt uppdrag på miljöområdet.

6.2.10. Nämnden för Sverige-främjande i utlandet (NSU)

NSU är ett centralt samrådsforum för Sverige-främjande och rådgivande organ till regeringen i dessa frågor. I NSU som sammanträder cirka sex gånger om året ingår representanter för Utrikesrådet för internationell handel, UD:s enhet för exportfrämjande och inre marknaden, exportrådet, ISA, Svenska Institutet, Sveriges Rese- och turistråd AB och STATT. UD:s presschef är ordförande. NSU har f.n. en årlig budget på 2 mkr, som kan komplettera annan finansiering. En stor de av dessa medel används för främjandeprojekt i Västeuropa.

NSU är ett forum för diskussion av strategi- och policyfrågor rörande presentation och marknadsföring av Sverige i utlandet. Strategiska insatser, större Sverige-kampanjer och mediasatsningar är exempel på frågor på NSU:s agenda. NSU ger fyra gånger om

året ut ”Agendan” med information om större evenemang fem år framåt i tiden. En annan NSU-publikation är ”Sverige i utlandet”, en adressförteckning över det officiella svenska nätverket i utlandet.

6.2.11. Närings-och teknikutvecklingsverket (NUTEK)

NUTEK är den centrala näringspolitiska myndigheten för frågor som rör näringslivets tillväxt och förnyelse. NUTEK skall vad gäller små och medelstora företag genom utredningar och stöd till forskning svara för kunskapsutveckling och därmed skapa underlag för statens agerande, lämna förslag till strategier för utveckling av dessa företag samt svara för näringspolitiska insatser inom ramen för EU:s småföretagarprogram och andra frågor som rör internationalisering. NUTEK har ca 350 medarbetare och ett budgetanslag för år 2000 på 2,5 mdkr.

NUTEK:s insatser för små och medelstora företag avser bl.a. att bidra till internationalisering av livskraftiga sådana företag genom att komplettera marknaden vad avser information, rådgivning och finansiering. NUTEK skall bl.a. informera om förhållanden och program inom EU. NUTEK arbetar dock inte enbart med generella insatser utan har även operativa uppgifter inom information, finansiering och EU-program. NUTEK har en central roll för att genomföra EU:s småföretagsprogram i Sverige. Dessa syftar främst till att ge småföretag snabb och lättillgänglig information (Euro Info Centre), stimulera samarbete mellan företag i olika länder (bl.a. EU:s samarbetsprogram), underlätta tekniköverföring samt skapa bättre förutsättningar för underleverantörer. EU:s småföretagsprogram omfattar bl.a. kontaktdagar där små och medelstora företag möts. Värdskapet för kontaktdagarna växlar mellan EU:s länder. NUTEK brukar samordna de svenska företagens deltagande och är också en aktiv part i de kontaktdagar som arrangeras i Sverige. Varje år arrangeras s.k. Europartenariat för företag i EU-länder, ibland företag i både EU-länder och andra länder. Europartenariat ska ge små utvalda nischföretag i struktursvaga regioner eller i strukturomvandling möjlighet att skapa internationella kontakter. Det är kostnadsfritt att delta men företagen får själva stå för rese- och logikostnader. Interprise är ett annat program som är mindre och mer branschinriktat. Interprise skall stimulera samarbete mellan minst tre medlemsländer. Varje Interprise har hittills subventionerats

med högst 50.000 EUR (=ca 425.000 kr), eller högst 50 % av kostnaden. Från och med år 2001 krävs helt nationell finansiering av verksamheten. Det finns också ett särskilt program för inköpare och underleverantörer, International Buyers Exhibition (IBEX). EU:s finansiering av övriga samarbetsprogram kan eventuellt upphöra. I det nya småföretagsprogram som beslutas tidigast i december i år kommer framgå omfattning och inriktning av den verksamhet som framöver skall finansieras av EU-kommissionen. NUTEK är samordnare i det svenska EIC-nätverket (se avsnitt 6.2.3).

NUTEK:s ansvar för svenskt deltagande i EU-program för små och medelstora företag innebär vidare att man tillsammans med länsstyrelserna och de särskilda programstyrelser som bildats för samordning mellan offentliga och privata intressen, hanterar insatserna som rör medel ur bl.a. EU:s strukturfonder.

Delar av NUTEK kommer att slås samman med ALMI moderbolag och från den 1 januari år 2001 ingå i den nya centrala företagsutvecklingsmyndigheten.

6.2.12. Sida

Sida är den centrala svenska biståndsmyndigheten som är verksam inom en rad områden. Sida har ca 550 anställda i Sverige och ett hundratal utomlands. De sistnämnda arbetar inom svenska utlandsmyndigheter i Sveriges samarbetsländer. Sida har i många fall en närvaro i länder där exportrådet inte har utlandskontor. Sidas budget uppgår till ca 9,6 mdkr.

Verksamheten är inriktad på u-länder och i mindre utsträckning länder i Central- och Östeuropa. Syftet med verksamheten är att bidra till att höja levnadsstandarden i fattiga länder. Riksdagen har fastställt sex delmål för verksamheten, som bl.a. berör ekonomisk tillväxt och ekonomiskt och politiskt oberoende. Sida har alltså inget främjandeuppdrag. Ändå kan Sida ha en viktig roll för att främja kontakter mellan näringslivet i Sverige och andra länder liksom ekonomiskt utbyte i olika former. Nästan hela verksamheten kan i någon mycket allmän och indirekt mening betraktas som handelsfrämjande, eftersom syftet är att förbättra tillståndet i de fattigaste länderna. Sidas verksamhet kan också skapa en goodwill som är värdefull ur främjandesynpunkt. Sida är inom området privatsektorutveckling verksamt vad gäller att stärka uländernas kapacitet att aktivt delta i världshandeln. Sida koncen-

trerar sina insatser till fyra huvudområden, där ett gäller utveckling av handel (t.ex. verka för reducerade handelshinder och skapa marknadsplatser för samarbetsländernas strategiskt viktiga varor) och ett annat kompetensutveckling för företagare (höja kunskapsnivån inom bl.a. marknadsföring och export).

Vissa delar av Sidas verksamhet, inte minst den som hanteras av Avdelningen för infrastruktur och ekonomiskt samarbete, INEC, har nära samband med både exportfrämjande och importfrämjande. Detta gäller t.ex. sådan verksamhet där det svenska näringslivet eller dess organisationer utnyttjas som en resurs i biståndet, t.ex. institutionsuppbyggnad i andra länder. Andra områden där Sida kan ha en mycket viktig roll för att främja svenska intressen är kredit- och garantigivningen, Sidas konsultfonder vid internationella finansinstitut, kursverksamheten för högre tjänstemän och tekniker samt Sidas importfrämjande verksamhet.

Arbetet med importfrämjande utförs till stor del av handelskamrar och Svensk Handel på uppdrag av Sida. Sida har ingått avtal med tre handelskamrar om handelsfrämjande insatser för företag och organisationer i Sidas samarbetsländer. Det importgarantisystem som Sida finansierar för att stödja exportörer i uländer och vissa länder i Central- och Östeuropa hanteras likaså av handelskamrar. Svensk Handel har av Sida fått i uppdrag att arbeta med tekoprojektet Textilica i syfte att förbättra kontakterna mellan nio tekoexporterande länder och Europa, främst Skandinavien. Sida har vidare publicerat en marknadsguide om Sverige för i första hand företag i u-länder. Man kan också erbjuda företag i Afrika, Asien och Latinamerika att kostnadsfritt informera om sina produkter via de svenska handelskamrarna.

6.2.13. Stiftelsen Sveriges Tekniska Attachéer (STATT)

STATT är en stiftelse bildad av staten och Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA). Den har till ändamål att genom insamling, analys och överföring av teknisk information från utlandet bidra till Sveriges tekniska och industriella utveckling. STATT har sju kontor i fem länder och huvuddelen av verksamheten bedrivs utomlands. Kontoren finns i Berlin, Kuala Lumpur, Paris, Tokyo samt i Los Angeles, San Francisco och Washington. STATT har 34 medarbetare varav 24 utomlands. STATT hade för 1999 ett anslag på 30 mkr.

Verksamheten finansieras dels av ett statligt ramanslag, dels genom statliga uppdrag som svarar omkring 35 % av den totala omsättningen. Den statliga verksamheten består i att bevaka den tekniska utvecklingen i utlandet för att på så sätt få fram underlag för strategiplanering för regeringskansliet, centrala myndigheter och de svenska regionerna. Det har blivit alltmer viktigt för STATT att bevaka de processer som driver utvecklingen i vissa dynamiska regioner. Man koncentrerar sig på fem huvudområden: liv/hälsa, kunskap/lärande, IT, hållbar utveckling och innovationssystem. STATT bedrev under ett antal år konsultliknande uppdragsverksamhet. Denna är helt avvecklad sedan den 1 januari 2000 mot bakgrund av risken för konkurrenssnedvridande effekter på privat verksamhet.

STATT har ett visst samarbete med exportrådet, t.ex. på ITområdet. Verksamheten på fältet är inhyst i utlandsmyndigheternas lokaler där sådana finns. STATT kommer från den 1 januari år 2001 att upphöra i nuvarande skepnad och då bli en del av den nya myndighet för omvärldsbevakning som då inleder sin verksamhet.

6.2.14. Svensk Exportkredit AB (SEK)

SEK är ett aktiebolag som numera till ca två tredjedelar ägs av staten och en tredjedel av ABB. SEK har ca 90 medarbetare. SEK har till uppgift att främja svensk export genom att tillhandahålla förmånliga exportkrediter. SEK är i första hand inriktat på finansiering av affärer med medellånga och långa exportkrediter. Sedan några år kan SEK också medverka vid finansiering av infrastrukturella investeringar och utvecklingssatsningar i Sverige som syftar till att stärka näringslivets internationella konkurrenskraft. SEK hanterar på statens uppdrag det svenska systemet för statsstödda exportkrediter. Detta system har under senare år utnyttjats i varierande utsträckning beroende på ränteutvecklingen. Det statsstödda exportkreditsystemet kan vara särskilt betydelsefullt för stora affärer med lång kredittid, särskilt i ett läge med stigande räntor. Det finns OECD-bestämmelser som reglerar de statsstödda exportkrediterna. SEK har en fördelaktig ”rating” vilket medför låga upplåningskostnader. Detta medför att bolaget kan erbjuda attraktiva räntor i den icke statsstödda verksamheten.

6.2.15. Svenska Institutet (SI)

SI är en myndighet under UD som har till uppgift att sprida kunskap om Sverige i utlandet. Man skall också svara för utbyte med andra länder inom kultur, utbildning, forskning och samhällsliv i övrigt. Verksamheten skall främja svenska intressen och bidra till tillväxt, sysselsättning och kulturell utveckling i Sverige. De årliga statsanslagen uppgår till ca 130 mkr. Härtill kommer medel för särskilda uppdrag t.ex. för samarbete med länder i Östersjöområdet. Den totala omslutningen uppgår för år 2000 till ca 230 mkr. SI har ca 110 anställda, nästan alla i Stockholm. SI har bara ett utlandskontor, det svenska kulturhuset i Paris. En stor del av verksamheten bedrivs i nära samarbete med svenska ambassader och konsulat i utlandet. SI ger ut ett omfattande informationsmaterial om Sverige, bl.a. faktablad om det svenska samhälls- och kulturlivet. Det finns ett sjuttiotal olika titlar varav vissa översatts till ett tjugotal språk. SI medverkar vidare i olika presentationer av svensk kultur och svenskt samhälle, t.ex. vid utställningar och mässor. SI stöder också kulturellt utbyte på områden som musik, arkitektur, design och konsthantverk utbyte och samarbete inom utbildnings- och forskningsområdet, svenskundervisning vid utländska universitet samt expert och erfarenhetsutbyte inom andra samhällssektorer.

6.2.16. Swedfund International AB (Swedfund)

Swedfund är ett av staten ägt aktiebolag med knappt 20 medarbetare. Swedfund erbjuder svenska företag riskkapital och kompetens för investeringar i u-länder i Afrika, Latinamerika och Asien samt länder i Öst- och Centraleuropa. Målet är att medverka till att skapa lönsamma företag och därmed bidrag till den ekonomiska utvecklingen i investeringsländerna samtidigt som svenska företags affärsmöjligheter främjas. Alla investeringsbeslut fattas på affärsmässiga grunder.

Swedfunds huvudsakliga roll är att delta i etableringen och stå kvar till dess att företaget uppnått en hållbar lönsamhet. Swedfund medverkar med högst 30 % av den totala investeringen. F.n. är

Swedfund engagerad i drygt 60 investeringar i 32 länder, varav hälften finns i Afrika.

6.2.17. Turistdelegationen och Sveriges Rese- och Turistråd

Turistdelegationen är central förvaltningsmyndighet för turistfrågor under näringsdepartementet. Den inrättades i juli 1995 med uppgift att förbättra samordningen av olika statliga insatser som kan medverka till att stärka turistnäringens utveckling och utveckla samverkan mellan staten, regionala organ, kommuner och den privata näringen. Myndigheten skall också följa utvecklingen inom näringen och svara för kunskapsutveckling. Turistdelegationen har utarbetat ett handlingsprogram för utveckling av svensk turism. Det blev klart i maj 1996 och de strategiska riktlinjer som lagts fram i handlingsprogrammet utgör en grund för arbetet med att utveckla den svenska turistnäringen. Anslaget över statsbudgeten för 2000 är 12 mkr.

Staten medverkar i marknadsföringen av Sverige som turistland på vissa utlandsmarknader. Samtidigt med Turistdelegationen bildades ett av staten (näringsdepartementet) och näringen gemensamt ägt bolag, Sveriges Rese- och Turistråd AB, med uppgift att svara för övergripande marknadsföring och information utomlands av Sverige som turistland. Sveriges Rese- och Turistråd skall vara en samlande och drivande kraft av den internationella marknadsföringen av Sverige som resmål och fungera som en marknadsfunktion för en stor del av svensk turistnäring. Staten finansierar bolagets basverksamhet (bl.a. utlandskontor) och den övergripande imagemarknadsföringen, dvs. varumärket Sverige. Näringen finansierar riktade aktiviteter, dvs. produktmarknadsföringen i anslutning till bolagets verksamhet. Målet är att båda parter tillskjuter lika mycket. Sveriges Rese- och Turistråd har påbörjat en omstrukturering av sin verksamhet för att få större flexibilitet och lägre fasta kostnader. Färre fasta kontor utomlands och en mer flexibel organisation genom ett ökat användande av modern informationsteknik gör det möjligt att få en bredare och mer kostnadseffektiv representation utomlands och att medel frigörs till marknadsföringsaktiviteter. Anslaget över statsbudgeten för 2000 är 69,5 mkr.

6.2.18. Övriga aktörer

Det finns ett flertal ytterligare organisationer som ibland kan vara inblandade i exportfrämjandet. Bland dessa kan Industriellt Utvecklingscentrum (IUC), Länsarbetsnämnder (LAN) och universitet och högskolor nämnas.

6.2.19. Regionala tillväxtavtal

De regionala tillväxtavtalen som tillkommit på förslag av regeringen är treåriga program som tagits fram inom ramen för vad som benämns regionala partnerskap. Avtal avseende samtliga regioner för perioden 2000–2002 överlämnades till regeringen den 15 februari i år. Inga nya statliga pengar satsas på tillväxtavtalen. Syftet är i stället att använda nuvarande statliga medel på ett mer effektivt sätt. Regionala parter kan komma med förslag hur detta kan göras. Ett regionalt tillväxtavtal är inte ett avtal i juridisk mening utan snarare en viljeyttring från de inblandade hur man skall åstadkomma ökad tillväxt. Varje avtal innehåller en analys av respektive regions förutsättningar, ett treårigt program för tillväxt och skriftliga överenskommelser mellan de parter som skall genomföra och finansiera programmet. Tanken från regeringens sida har varit att avtalen skall bidra till gemensamma prioriteringar mellan privata och offentliga aktörer samt ökad långsiktighet jämfört med tidigare. Avtalen är ganska olika vad gäller ambitionsnivå, utformning och förankring. Detta uppges bl.a. bero på länens vana att hantera regionalt utvecklingsstöd. I länen är det länsstyrelserna eller de regionala självstyrelseorganen som lett och drivit processen att ta fram avtalen.

6.2.20. EU:s strukturfonder

EU:s fyra strukturfonder är ett viktigt instrument för att minska regionala obalanser och skillnader i ekonomisk utveckling inom EU-området. Ca en tredjedel av EU:s budget används för detta. För perioden 2000–2006 avser EU:s strukturfonder tre mål och fyra gemenskapsinitiativ. Mål 1 (regioner som släpar efter) och 2 (regioner med strukturproblem) är knutna till avgränsade regioner

medan mål 3 (bl.a. individinriktade insatser) gäller hela landet. Det största s.k. gemenskapsinitiativet är Interreg som är uppdelat på tre olika inriktningar. Regionala myndigheter för mål 1 och 2 liksom Interreg är respektive länsstyrelse och för mål 3 Svenska ESF-rådet (ESF=europeiska socialfonden).

Sverige tilldelas under perioden 2,19 mdkr EUR eller ca 19 mdkr vilket är en ökning jämfört med tidigare. Medel ur strukturfonderna för samtliga tre mål och Interreg kan användas för allmänt exportfrämjande ändamål. I viss utsträckning har sådana medel också tidigare använts på detta område. För att kunna utnyttja dessa EU-medel krävs alltid nationell samfinansiering

6.2.21. EU:s främjande

Europeiska kommissionen har inte något allmänt eller heltäckande program för gemensamt exportfrämjande, medlemsländerna skall i princip själva svara för sina företags behov av officiellt exportfrämjandestöd. Kommissionen är emellertid engagerad i en rad särskilda program och projekt för att komplettera och förstärka medlemsländernas egna ansträngningar, som syftar till att främja utbyte och partnerskap mellan företag inom EU och utanför unionen och att medverka till kunskapsutveckling.

Några exempel på sådana program och projekt är ”AL-Invest”, som inriktats på Latinamerika, Asia-Invest, som inriktats på Sydoch Sydöstasien samt Kina, ”Executive Training Programme in Japan” och ”Gateway to Japan”.

För flertalet av programmen utses en nationell koordinatör, i vart och ett av de EU-länder som omfattas. För t.ex. ”Gateway to Japan” är Norrbottens Handelskammare svensk koordinatör.

Kommissionen finansierar informationskontor, ”European Business Information Centres” (EBIC) i t.ex. Bangkok, Kuala Lumpur och Manila. Dessa har till uppgift att förmedla information om EU-marknaderna och EU-program till små och medelstora företag i verksamhetsländerna och att medverka till allianser med europeiska företag.

Särskilt EU-stöd kan förekomma för att delfinansiera gemensamt deltagande för EU-länders företag i internationella utställningar på några strategiska marknader och på affärsområden där EU-länder bedöms ha särskilda förutsättningar.

6.3. Privata aktörer

6.3.1. Export Music Sweden (ExMS)

ExMS är ett exportfrämjande organ för musikbranschen som bildades 1993. ExMS finansieras av fyra organisationer (STIM/Svensk Musik, SAMI, IFPI och Svenska Musikerförbundet). Dessa fyra organisationer står för driftskostnaderna. Projekt finansieras av deltagarna i respektive projekt.

ExMS har sedan 1994 haft samordningsansvaret för den gemensamma Sverige-montern på den internationellt viktigaste musikmässan MIDEM som i januari varje år äger rum i Cannes. ExMS har vid något tillfälle fått finansiellt stöd från UD för denna aktivitet.

6.3.2. Företagarnas Riksorganisation (FR)

FR är Sveriges största företagsorganisation och företräder mer än 90.000 företag i ett nätverk över hela landet med 328 lokala företagarföreningar. FR organiserar i huvudsak mindre företag, ca 45 % av medlemmarna är ensamföretagare. Bara 3 % av medlemmarna har fler än 25 anställda.

FR arbetar för ”ett bättre företagarklimat” och erbjuder en rad medlemsförmåner. FR samarbetar med motsvarande organisationer i andra länder, främst i Europa och USA, och har ett stort nätverk som kan utnyttjas för att bistå medlemmarna att erhålla information om andra länder. I vissa fall kan sådan verksamhet ligga nära exportrådets. FR har haft uppdrag från Sida för att utveckla små och medelstora företag i andra länder, bl.a. Sydafrika. FR är företrätt både i exportrådets Delegation för de mindre företagen och i exportföreningens styrelse.

6.3.3. Handelskamrar

Handelskamrarna är branschövergripande och partipolitiskt obundna regionala näringslivsorganisationer som finansieras genom medlemsavgifter och genom olika typer av serviceverksamhet (exportdokument, kurser, konsultuppdrag etc.). I Sverige finns tolv av regeringen auktoriserade handelskamrar med

tillsammans ca 11.000 medlemmar. Störst är Stockholms Handelskammare, Sydsvenska Industri- och Handelskammaren samt Västsvenska- Industri och Handelskammaren.

Därutöver finns i ett drygt 20-tal länder svenska utlandshandelskamrar eller motsvarande. De svenska handelskamrarna ingår i ett internationellt nätverk med över 10.000 handelskamrar. Handelskamrarna i Europa samverkar inom ”Eurochambres” med säte i Bryssel. Olika internationella samverkansgrupper finns – t.ex. Östersjöhandelskamrarnas gemensamma organ ”Baltic Sea Business Association”. På det internationella planet verkar Internationella Handelskammaren (ICC) med säte i Paris.

I Sverige finns ett 20-tal utländska handelskamrar och handelsrepresentationer med vilka de svenska handelskamrarna samverkar.

Alla handelskamrar ger råd om export och import till medlemsföretag och andra företag. Några har egna exportkonsulter, som på uppdrag utför marknadsundersökningar samt internationaliserings- och affärsutvecklingsprojekt. Några av de svenska handelskamrarna utomlands har serviceverksamhet för företag som önskar råd och hjälp med kontakter med andra företag i Sverige och utlandet. De svenska handelskamrarna i USA, Storbritannien och Tyskland bedriver en omfattande sådan verksamhet. Svenska handelskammaren i Brasilien ingår i exportrådets utlandsorganisation och några handelskamrar har fasta uppdrag för exportrådet (Mexico, Tyskland, USA). I några fall administreras svenska handelskamrar i utlandet av personer knutna till exportrådets utlandsorganisation. Utrikeshandelskamrarna utgör ett värdefullt komplement till exportrådets utlandskontor. T.ex. kan dessa företräda medlemsföretag vid kontakter med myndigheter i värdlandet. De är också en samlingspunkt för svenska företag och deras personal i utlandet.

Handelskamrarna utför vissa uppdrag åt Sida på det importfrämjande området (se avsnitt 6.2.12). Handelskamrarna har två representanter i exportföreningens styrelse. Handelskamrarna samarbetar på många orter med ALMI och exportrådet inom ramen för exportcentrum

6.3.4 Lokala företagarföreningar.

På många håll i landet finns lokala eller regionala företagarföreningar (som ofta är anslutna till Företagarnas Riksorganisation) eller andra nätverk som är mötesplatser för företagen på en

ort eller i en region. Dessa kan antingen vara öppna för alla företag på orten eller vara inriktade på en särskild bransch eller särskilt område. Det finns också på vissa platser exportörsföreningar som anordnar regelbundna möten om export, t.ex. exportfinansiering, eller informerar om utländska marknader. Ett exempel på en sådan förening är ”Exporters´Club" i Skellefteå. Nyssnämnda nätverk spelar ofta en viktig roll för informationsspridning och kontaktskapande.

6.3.5. Privata konsulter m.m.

Det finns både i Sverige och utomlands vissa privata aktörer som utför uppgifter snarlika exportrådets. Det finns t.ex. ett antal större konsultbolag m.m. inom managementområdet som till viss del arbetar med företags internationalisering samt förvärvs- och etableringsfrågor. I viss utsträckning kan de vara aktiva på samma område som exportrådet. Några av dessa har egen representation i andra länder eller samarbetsavtal med utländska bolag. Det finns vidare advokatbyråer och banker som ibland utför exportfrämjande tjänster. Även dessa organisationer har ofta nätverk utomlands och kan stå till tjänst med upplysningar om utländska marknader m.m.

Det finns också mindre privata konsultbolag som delvis eller helt arbetar i konkurrens med exportrådet. Med något undantag är de flesta av dessa företag små med endast ett fåtal anställda, ofta enmansbolag. De som utredningen kommit i kontakt med har varit inriktade på antingen ett ämnesområde (t.ex. tullar eller moms) eller ett geografiskt område (t.ex. Polen eller Latinamerika). Andra arbetar med lite mer allmänna företagsutvecklingsfrågor, t.ex. internationalisering. Vissa av dessa aktörer erhåller ibland uppdrag från exportrådet. Det finns också privata konsulter i utlandet som både konkurrerar och kompletterar exportrådets konsultverksamhet. Några leds av personer som tidigare arbetat på exportrådets utlandskontor.

6.3.6. Näringslivets Internationella Råd (NIR)

NIR har till uppgift att på längre sikt skapa affärsutrymme för svenska företag utomlands. NIR har två huvudmän, Industriförbundet och SAF. En viktig uppgift är att bidra till förbättrat tillträde till nationella och regionala marknader med svåra och

krävande politiska och kommersiella förhållanden eller på marknader där andra aktörer kan ha svårigheter att vara verksamma. NIR har fem anställda och en årlig basbudget på 5 mkr. NIR är uppdragsstyrt och arbetar både med exporterande och importerande företag. Rollen är bl.a. att etablera långsiktiga relationer och kontakter på hög nivå. NIR samarbetar i sina projekt i regel med större företag. NIR har på sistone arbetat med i första hand följande länder: Burma, Colombia, Cuba, Irak, Nordkorea, Sydafrika, Zimbabwe och länder i Centralamerika och Östafrika. Man har nära kontakter med Sida och har också genomfört projekt med finansiering från Sida.

6.3.7. Svensk Handel (SH)

SH som har ett åttiotal medarbetare är en kombinerad bransch-, service-, intresse- och arbetsgivarorganisation för Sveriges import-, parti- och detaljhandel. Organisationen har ca 20.000 medlemmar som samverkar i branschorgan, länsförbund och köpmannaföreningar. Medlemmarna svarar för den övervägande delen av Sveriges inrikes- och importhandel. Medlemsföretagen sysselsätter ca 350.000 personer. Organisationens balansomslutning uppgick 1999 till ca 160 mkr.

Huvudverksamheten ifråga om internationell handel omfattar bl.a. service och rådgivning om handelspolitiska regelverk, tullar, transporter och internationella betalningar samt tillvaratagande av handelssektorns intressen ifråga om frihandel och avreglering av den internationella handeln. Det är inom organisationen Importrådet med åtta mearbetare som svarar för den internationella verksamheten med tonvikt på importen till Sverige. Man har ett stort externt kontaktnät i förvaltning och näringsliv och har likaså omfattande kontakter med utländska företrädare och organisationer.

Tre verksamhetsområden som samtliga är riktade både mot myndigheter och företag dominerar:

service till företag, branschorgan, utländska intressenter och myndigheter i importrelaterade frågor handelspolitiskt arbete för att förenkla och avreglera importen, liberalisera handels- och jordbrukspolitiken i EU m.m. import- och handelsfrämjande projekt med extern finansiering, t.ex. sekretariatsansvar för sex bilaterala handelskammare, biståndsrelaterade projekt med finansiering från bl.a. Sida i u-länder och Öst- och Centraleuropa, t.ex.

teko-projektet Textilica, samt insatser för att öka kompetens och konkurrenskraft hos näringslivsorgan som arbetar med export till Sverige

6.3.8. Sveriges Allmänna Exportförening (SAE)

SAE är statens motpart i avtalet om exportrådet och näringslivets huvudman för exportrådet. SAE har en bred medlemskrets från alla branscher och exportintressen i näringslivet som helhet. SAE har ca 500 medlemmar. Styrelsen omfattar 35 personer varav 29 utses av stämman och sex av olika organisationer (Handelskammarförbundet, Företagarnas Riksorganisation, LRF, Sydsvenska och Västsvenska Industri- och Handelskammaren, Bankföreningen, Sveriges Försäkringsförbund).

SAE:s viktigaste uppgift är att vara det samlade näringslivets talesman i exportfrämjandefrågor och att som huvudman tillsammans med staten lägga fast exportrådets övergripande verksamhetsinriktning. SAE representerar näringslivet i förhandlingar med staten om exportrådet. Föreningen utser näringslivets representanter i exportrådets styrelse och representanskapet.

SAE kan ta hand om sådan exportfrämjande verksamhet som är angelägen för näringslivet men som inte kan utföras av exportrådet. Ett exempel är handelskontoret i Taiwan som drevs av SAE under 10 år innan exportrådet tog över. SAE har också viss annan verksamhet, t.ex. hanterar man medel för ett par stiftelser.

6.3.9. Sveriges Industriförbund

Sveriges Industriförbund är sedan början av 1900-talet den svenska industrins näringspolitiska huvudorganisation. Förbundets uppgift är att verka för en politik som gynnar ekonomisk tillväxt och ökad produktion samt att tillvarata industrins gemensamma intressen.

Industriförbundet omfattar totalt 19 branschorganisationer med ca 7.000 medlemsföretag. Tillsammans svarar de för mer än tre fjärdedelar av den svenska industriproduktionen och nästan hela industriexporten. Industriförbundets största branschorganisation är Sveriges verkstadsindustrier med ca 3.000 medlemmar som har ca 300.000 anställda. Näst störst är Svenska IT-företagens organisation med drygt 600 medlemmar. Andra stora förbund är Kemikontoret, Livsmedelsindustrierna och Skogsindustrierna.

Några av branschorganisationerna bedriver ibland verksamhet som ligger nära exportrådets, t.ex. gemensamma marknadsaktiviteter.

Beslut kommer sannolikt att fattas om att industriförbundet och SAF skall gå samman från den 1 januari 2001.

6.3.10. Swedish Environmental Technology (SET)

SET är exempel på ett privat nätverk av ca 25 företag på miljöområdet. SET ägs och drivs av medlemsföretagen. Medlemmarna består av både små och medelstora företag i alla nischer av miljöteknik. SET´s syfte är att genom olika aktiviteter stimulera uvecklandet av en kraftfull och internationellt konkurrenskraftig svensk miljöteknikindustri. Verksamheten består bl.a. av att tillhandahålla aktuell och relevant databasinformation, förbättra kunskapen om exportprojekt och dessas finansiering, utveckla sektorbaserade ”kluster” för internationella marknadsföringsaktiviteter och genomföra lobbying för svensk miljöteknik.

6.4. Exportcentrum

Exportcentrum är beteckningen på en regional samarbetsform avsedd att skapa en enda dörr (”one stop shop”) för små och medelstora företag som önskar hjälp med export och internationalisering. Tanken var också att skapa ett samrådsforum mellan främst exportrådet, ALMI och de regionala handelskamrarna, bl.a. i syfte att undvika dubbelarbete och få till stånd en bättre samordning. Det första exportcentrumet bildades 1995. Exportcentrum finns idag på 20 orter: Falun, Gävle, Halmstad, Härnösand, Jönköping, Karlskrona, Karlstad, Linköping, Luleå, Malmö, Nyköping, Skövde, Stockholm, Trollhättan, Umeå, Uppsala, Visby, Västerås, Örebro och Östersund, dvs. i alla län utom Kalmar och Kronobergs.

De deltagande parterna är normalt exportrådet, ALMI och respektive handelskammare men konstellationen varierar något. På några platser har någon av dessa aktörer valt att ställa sig utanför samarbetet. För alla exportcentra finns en huvudkontaktperson, oftast från ALMI eller handelskammaren men i ett fall från exportrådet. Exportrådet har därutöver en egen kontaktperson för varje exportcentrum. En referensgrupp på länsnivå finns numera alltid knuten till ett exportcentum. Häri ingår normalt förutom de

medverkande parterna, företag, representanter från länsstyrelsen samt eventuellt andra intressenter som EIC, högskolor, kommuner etc.

Exportrådet administrerar det anslag på 36 mkr som regeringen avsatt av regionalpolitiska medel för åren 1999–2001 för en kampanj för exportutveckling för småföretag. Pengarna är avsedda att dels finansiera verksamhet hos exportcentra i regionalpolitiskt prioriterade områden (Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland, Jämtland, Gävleborg, Dalarna, Värmland, Kalmar, Blekinge, Gotland, Örebro, Västmanland och Fyrstadsområdet), dels genomföra en generell informations- och rådgivningskampanj som riktar sig till de små och medelstora företagen. Projektet genomförs av exportrådet, ALMI, Kommerskollegium, NUTEK och respektive exportcentrum. Företrädare för dessa ingår i styrgruppen för kampanjen. Det länsvisa samarbetet baseras på treåriga strategiplaner som varje exportcentrum utarbetade i början av 1999. Planerna anger inriktningen (områden, planerade aktiviteter, tidsplan) och reglerar parternas samarbete. Därutöver har varje centrum kunnat ta fram en projektplan för varje aktivitet som man önskar finansiellt stöd för. De avsatta medlen kan användas för offentlig inhemsk medfinansiering i EU-finansierade projekt. Strävan är att ha så stor finansiering som möjligt från deltagande företag. För att genomföra ett projekt inom exportcentrum krävs att minst två av de medverkande parterna deltar.

En stor satsning på information har gjorts över hela landet i syfte att inspirera företag att satsa på export och internationalisering. En tidning ”Exportaffärer” har distribuerats i över 100.000 exemplar till små och medelstora företag med exportpotential. I tidningen presenterades både företag som tagit steget ut på exportmarknaden och sådana som var på väg att göra detta. Tidningen gavs en regional prägel genom att varje exportcentrum fick egna sidor i den 20-sidiga tidningen. Här kunde organisationerna redovisa vad de kunde hjälpa företagen med. Vidare har ett informations- och utbildningspaket ”Exportguide” tagits fram för företag (både i pappersform och Internet). I paketet ingår en allmän exportdiagnos och fyra områden där man fördjupar sig (kundbearbetning, kunder, produkter/tjänster och företag/personal). Genomgången indikerar hur väl förberett ett företag är för export liksom de områden där det finns utrymme för förbättringar. Vid utgången av 1999 hade 1,8 mkr anslagits för information och utbildning.

En viktig del av informations- och rådgivningskampanjen är företagsbesök. Dessa genomförs över hela landet och främst hos företag som är nya för exportcentrumnätverket. Vid besöken görs en grov förutsättningslös analys enligt ovannämnda diagnos samt presenteras de olika aktörerna och deras verksamhet inom exportcentrum. Vid utgången av 1999 hade 1.180 företagsbesök runt om i landet genomförts till en totalkostnad om ca 7 mkr. De avsatta medlen används också för projekt och rådgivningsverksamhet i de regionalpolitiskt prioriterade områdena. Vid utgången av 1999 hade 25 projekt i två av dessa områden (inte sydöstra Sverige) erhållit delfinansiering med drygt 8 mkr. Projekten har sin tyngdpunkt i strategi, kompetens och marknad. Det är främst företag med högst 50 anställda som deltar i projekten.

7. Utredningens empiriska material

7.1. Inledning

I detta kapitel redogörs inledningsvis för utredningens fyra enkäter. Först redovisas den större enkät som utredningen och exportrådet tillsammans lät företaget Stelacon utföra. Därefter beskrivs de tre enkäter som utredningen själv genomfört. Slutligen behandlas det yttrande som utredningen på begäran erhöll från Nämnden för Offentlig Upphandling (NOU).

7.2. Stelacon-undersökningen

Marknadsundersökningsföretaget AB Stelacon utförde på uppdrag av exportrådsutredningen och exportrådet under perioden 7–21 juni 2000 en undersökning bland företag i olika branscher och regioner i Sverige. Syftet var bl.a. att kartlägga i vilken utsträckning svenska företag faktiskt utnyttjar exportrådet, om utnyttjandegraden skiljer sig med avseende på företagens storlek och regionala hemvist samt hur man betygsätter exportrådet och dess tjänster. 658 intervjuer genomfördes medelst slumpmässigt urval av hela populationen företag i tillsammans nio branscher. Urvalskriteriet var att företagen skulle vara varuexportörer med minst 1 mkr i omsättning eller internationellt verksamma tjänsteföretag med minst 20 anställda. Urvalet hämtades ur Statistiska Centralbyråns företagsregister. Undersökningen är statistiskt säkerställd per bransch och exportomsättning.

Storleken uttryckt i antal anställda bland de företag som svarat på undersökningen fördelade sig enligt följande: –10 anställda 14 % 11–50 anställda 36 % 51–100 anställda 16 % 101–250 anställda 16 %

251–500 anställda 7 % 501– anställda 11 %

Undersökningen visar att exportrådet bland de tillfrågade företagen är den enskilt dominerande men inte enda aktören till vilken företagen vänder sig med frågor om internationalisering och export. 57 % av de tillfrågade företagen uppger att de någon gång under den senaste treårsperioden varit i kontakt med exportrådet. 44 % uppger att de även anlitat någon annan organisation i samband med utlandssatsningar. 38 % svarar att de någon gång kontaktat någon handelskammare och 23 % att de kontaktat privata konsulter. 21 % uppger att de varit i kontakt med ALMI. 24 % av de tillfrågade företagen uppger att de aldrig varit i kontakt med någon organisation om dessa frågor.

71 % av de företag som uppger att de varit i personlig kontakt med exportrådet eller exportcentrum under den senaste treårsperioden uppger att de kontaktat exportrådet i Stockholm. 42 % uppger att de kontaktat något av exportrådets utlandskontor. 32 % uppger att de varit i kontakt med något av exportrådets regionkontor.

59 % av företagen uppger att de kontaktade exportrådet i ärenden som hade med exportinformation att göra, 38 % i ärenden som hade med exportkonsulting att göra och 26 % i ärenden som gällde exportutveckling (se avsnitt 5.8).

Undersökningen visar på marginella skillnader i utnyttjandegrad mellan olika regioner i Sverige. 59 % av företagen i öst (Stockholms, Uppsala, Västmanlands, Örebro, Södermanlands, Östergötlands och Gotlands län), 54 % i väst (Västra Götalands, Värmlands, Jönköpings, Hallands län), 57 % i syd (Skåne, Blekinge, Kronobergs, Kalmar län) och 56 % i nord (Dalarnas, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens, Norrbottens län) uppger att de någon gång varit i kontakt med exportrådet under den senaste treårsperioden. Det förefaller alltså som om regional hemvist inte har någon större betydelse för i hur stor utsträckning företagen anlitar exportrådet.

Exportomsättningen har betydelse för i vilken utsträckning företagen anlitar exportrådet. Företag med låg exportomsättning anlitar exportrådet mindre än företag med hög. Av företagen med en exportomsättning uppgående på mer än 100 mkr uppgav 74 % att de någon gång anlitat exportrådet. Motsvarande siffra för företag med en exportomsättning på mindre än 10 mkr var 46 %.

Företagen ger i viss utsträckning högre betyg ju större exportomsättning de har. På en femgradig skala där 1 är ”Mycket dåligt” och 5 är ”Mycket bra” ger företagen med en exportomsättning mer än 100 mkr exportrådet ett medelbetyg på 3,8. Motsvarande siffra för företag med en omsättning lägre än 10 mkr är 3,5. Medelbetyget för samtliga företag är 3,6.

Undersökningen visar på relativt små skillnader i betygsättning av exportrådet beroende på var i landet man är verksam. Man ger ungefär samma betyg oavsett regional tillhörighet.

19 % av företagen svarade att de har ökat sin försäljning till berörd marknad efter att de kontaktat exportrådet. 4 % säger att försäljningen ökat i betydande grad, 15 % i någon grad. 10 % säger att de räknar med resultat inom ett år.

Exportrådsutredningens bedömning

Utredningen vill främst lyfta fram följande fakta från undersökningen:

1. 57 % av företagen uppger att de varit i kontakt med

exportrådet i frågor som rör internationalisering och export. 44 % av de tillfrågade företagen uppger att de i samband med utlandssatsningar även varit i kontakt med någon annan än exportrådet. Av de som anlitat någon annan har nästan en tredjedel (32 %) varit i kontakt med en privat konsult. Exportrådet är sålunda den dominerande men inte den enda aktören på exportfrämjandeområdet. Utredningen tolkar detta som att det finns en alternativ privat marknad för tjänster på det exportfrämjande området.

2. De företag som anlitat exportrådet ger på en skala från 1–5 medelbetyget 3,6. Det faktum att mycket få av de företag som anlitat exportrådet är uttalat negativa i kombination med att totalbetyget 3,6 får sägas ligga ”över medel” anser utredningen man kan tolka som att det exportfrämjande som sker genom exportrådet fungerar relativt väl.

3. Skillnaderna är inte stora men små företag är mindre nöjda än stora över exportrådets insatser. Ju högre exportomsättning ett företag har, desto högre betyg ger man. Utredningen tolkar detta som att det finns skäl för exportrådet att i högre utsträckning än tidigare fokusera och utveckla verksamheten för de små och medelstora företagen.

4. Att exportrådet har anledning att i ökad utsträckning fokusera på små och medelstora företag visar också det faktum att mindre än hälften av företagen med exportomsättning under 10 mkr (46 %) uppger att de har varit i kontakt med exportrådet.

7.3. Enkät till exportrådets utlandskontor

Utredningen genomförde under våren en skriftlig enkät som ställdes till samtliga exportrådets utlandskontor. Enkäten gällde i huvudsak olika aspekter av det statliga uppdraget. Frågorna rörde bl.a. inkommande förfrågningar, förekomsten av andra exportfrämjande aktörer samt uppdelningen mellan det statliga uppdraget och konsultverksamheten. Frågor rörande kopplingen mellan kontoret i fråga och exportrådets Sverige-organisation samt samordningen lokalt mellan kontoret och utlandsmyndigheten ställdes också. Någon fråga berörde konsultverksamheten.

De svar som inkom var på de flesta punkter ganska samstämmiga. Utredningen anser att följande förtjänar att framhållas:

1. Uppdelning mellan det statliga uppdraget och konsultverksamheten. Exportinformationen svarade på de flesta kontor för 25–40 % av verksamheten. På några närmarknader var siffran högre. På de flesta kontor var det särskild personal som uteslutande arbetade med expotinformationen. På andra, särskilt mindre, kontor delade samma personer sin tid mellan exportinformation och konsultverksamhet. Nästan alla handelssekreterare och kontorschefer uppgav att de arbetar till hälften med vartdera området.

2. Lokala förfrågningar största andelen av exportinformationen. För de flesta kontor svarade lokala förfrågningar för långt mer än hälften av alla frågor. Frågor från Sverige hade högre andel i vissa näraliggande länder, t.ex. Estland (53 %), Finland (60 %), Norge (50 %) samt i vissa andra fall t.ex. Slovakien (53 %). Frågor från företag dominerade överallt, i de flesta fall stod dessa för minst 70 %.

3. Tydligheten i det statliga uppdraget. De flesta kontor anser att det statliga uppdraget var tydligt eller ganska tydligt formulerat. Vissa nämnde att interna riktlinjer och seminarier som genomförts av exportrådet varit värdefulla hjälpmedel för

att få information om vad som skulle göras och hur inom det statliga uppdraget.

4. Konkurrerande aktörer. På de flesta platser fanns viss men begränsad konkurrens med andra aktörer. Eventuell konkurrens sågs inte som något problem utan snarare som något positivt. Det framgick vidare att det endast var i liten utsträckning som kontoren utnyttjade ”underkonsulter”.

5. Konsultuppdrag härrörde i mycket liten omfattning från arbetet med exportinformation, oftast 10 % eller mindre. Den högsta siffran som nämndes var ”under 20 %”. Samtliga ansåg att konsultverksamheten var till nytta för exportinformationen. Kontorens konsultuppdrag kom i mycket liten omfattning från exportrådets Sverige-organisation.

6. Införsäljning genom Sverige-besök. Omfattningen av den tid som avsattes för besök i Sverige varierade mellan kontoren. Besöken bokfördes ofta både på det statliga uppdraget och på konsultverksamheten. Det vanligaste var att man fick kontakt genom aktiv bearbetning förutom genom exportinformationen.

7. Samarbetet med utlandsmyndigheterna. Samarbetet med utlandsmyndigheterna ansågs överlag fungera väl. Kontakternas frekvens och karaktär varierade.

7.4. Enkät till ESEA-ambassaderna

1

samt vissa andra

utlandsmyndigheter

Exportrådsutredningen genomförde under tiden april–maj en enkätundersökning till de 21 ambassader som ingår i det så kallade ESEA-samarbetet jämte ett tiotal andra ambassader. Enkätfrågorna omfattade bl.a. befintlig fördelning och trender i fördelningen mellan exportinformation och uppdragsverksamheten på respektive myndighet. Myndighetens synpunkter på UD:s och exportrådets styrning av och omfattningen av stödet till den exportfrämjande verksamheten efterfrågades också, liksom den eventuella förekomsten av konkurrerande aktörer på det exportfrämjande området på respektive ort.

1 Effektivare Samarbete Exportrådet Ambassaderna. Se 4.7

Som helhet uppvisar enkäten ganska stora skillnader i svaren mellan de olika myndigheterna. Följande förtjänar att framhållas:

1. Fördelningen mellan exportinformation och uppdrag. De flesta av de tillfrågade ambassaderna använder mindre än 50 % av befintliga resurser till exportfrämjande. Exportinformationen dominerar som regel kraftigt över uppdragsverksamheten. Undantaget är ambassaden i Seoul, där hälften av de tillgängliga personella resurserna ägnas exportfrämjande och där uppdragsverksamheten är större än exportinformationen.

2. Styrningen. Enkäten uppvisar en något splittrad bild av styrningen. Vissa uppfattar den såsom varande så tydlig och omfattande som behövs. Andra har betecknat den som ”obefintlig” eller ”svag och fragmenterad”. Flera ambassader påpekar dock, att situationen förbättrats sedan de regionala främjarna på UD tillkommit och flera uttrycker uppskattning över främjarnas arbete. Vad gäller exportrådets styrning förekommer såväl uppfattningen att styrningen är adekvat och att samarbetet fungerar bra som att styrningen inte är tillräckligt omfattande. Vissa ambassader anser att exportrådet egentligen inte utnyttjar sin lagstadgade rätt att leda och planera det exportfrämjande arbetet.

3. Responsen. Överlag uppfattas exportrådet respondera väl på initiativ från utlandsmyndigheterna. Några framför uppfattningen att exportrådet inte alltid har tillräckligt med resurser för att backa upp olika initiativ från utlandsmyndigheterna.

4. Verksamhetsplanering. De ambassader som ingår i det s.k. ESEA-samarbetet gör på exportrådets uppmaning en särskild verksamhetsplanering för exportfrämjandeverksamheten. Övriga ambassader har denna verksamhetsplanering integrerad i ambassadernas allmänna verksamhetsplan.

5. Konkurrerande exportkonsulter. De flesta ambassader har angett att det finns en handelskammare på orten, som i vissa, men inte i alla, fall ägnar sig åt exportfrämjande verksamhet. Enligt svaren verkar det som regel i de tillfrågade länderna inte finnas någon direkt konkurrent inom exportrådets verksamhetsområde.

6. Övriga synpunkter. Något återkommande mönster vad gäller övriga synpunkter finns inte. Vissa klagomål framfördes vad gäller tillgång på tekniska och andra resurser samt vad gäller

exportrådets resurser på hemmaplan. Ett par ambassader förespråkar en uppdelning mellan exportrådets konsultverksamhet och det statliga uppdraget.

Exportrådsutredningens bedömning

Det faktum att svaren från de olika utlandsmyndigheterna varierar en hel del tolkar utredningen som att det finns betydande skillnader i hur den exportfrämjande verksamheten fungerar mellan olika orter. Tillkomsten av de regionala främjarna på UD har förbättrat situationen, ändå upplever vissa utlandsmyndigheter att man inte har tillräckligt stöd och vägledning hemifrån för den exportfrämjande verksamheten. Utredningens slutsats är att ökade personella resurser behöver ställas till förfogande på exportrådet för samordningen med utrikesförvaltningen.

Vad gäller andra konsulter noterar utredningen också, att de flesta ambassader uppger att det inte finns någon direkt konkurrent på ifrågavarande marknader.

7.5. Enkät till ambassader om andra länders exportfrämjandesystem

Utredningen har också tillställt sexton utlandsmyndigheter ett antal frågor om respektive lands exportfrämjandesystem. Resultatet redovisas i kapitel 8.

7.6. Yttrande från Nämnden för offentlig upphandling (NOU)

I syfte att klargöra exportrådets status i ett upphandlingssammanhang begärde exportrådsutredningen in ett yttrande från Nämnden för offentlig upphandling, (NOU). Yttrandet inkom till utredningen den 28 augusti i år.2

Utredningen har följt upp yttrandet med muntliga kontakter. Följande frågor ställdes till NOU:

1. Kan staten med hänsyn till gällande upphandlingsregler genom ordinarie budgetprocess eller på annat vis uppdra till exportrådet att utföra vissa tjänster och ersätta rådet för dessa?

2 NOU:s ärendebeteckning 2000/099–29

Är det därvidlag någon skillnad mellan det ordinarie statliga uppdraget och särskilda tidsbegränsade uppdrag?

2. Föreligger i detta sammanhang någon skillnad vad gäller beviljande av statliga medel om dessa är baserade på en ansökan från exportrådet eller om dessa utbetalas för ett av staten beslutat uppdrag?

3. Har exportrådets oklara legala status någon betydelse i sammanhanget?

NOU:s yttrande

Enligt NOU har exportrådets associationsrättsliga status betydelse för frågan om exportrådet, tillsammans med staten, tillhör de i 1 kap. 5 § Lagen om offentlig upphandling (LOU) angivna upphandlande enheterna eller om den är en självständig juridisk person, vars eventuella skyldighet att följa LOU får bedömas mot bakgrund av kriterierna i 1 kap. 6 § samma lag.

Det avgörande svaret på frågorna är, enligt NOU:s mening, huruvida staten sluter ett avtal (upphandlingskontrakt) med exportrådet samt om exportrådet i förhållande till staten (utbetalaren) är en och samma juridiska person.

I yttrandet svarar NOU att viss vägledning kan fås av de avtal och överenskommelser som finns mellan staten och exportrådet. Avgörande för vilken status exportrådet har i ett upphandlingssammanhang är huruvida det föreligger ett avtalsförhållande mellan staten och exportrådet eller om det är fråga om statliga anslag, vilka beviljas i relation till de uppgifter som exportrådet tilldelats av staten. Är det ekonomiska förhållandet mellan staten och exportrådet grundat på offentliga anslag, kan exportrådet i praktiken ses som en del av staten och den statliga förvaltningen. Därigenom kan uppdrag ges till exportrådet, i vart fall av den statlige huvudmannen, utan att reglerna i LOU följs.

NOU lägger en reservation för att det inte kan anses som självklart, att staten i sin helhet och myndigheter med annan departementstillhörighet kan anses utgöra samma juridiska person som den i vilken exportrådet ingår. Man anser dock, att det närmast till hands liggande svaret är, att exportrådet genom sin brist på avgränsning och sitt beroende av staten i praktiken utgör en del av staten.

Enligt NOU:s bedömning omfattas exportrådet i sin egen anskaffning och avtalsskrivning av LOU p.g.a. reglerna i lagens 1

kap 5 §. Exportrådet omfattas med hög grad av sannolikhet även om det skulle bedömas utgöra en självständig juridisk person. Detta på grund av att exportrådet synes uppfylla förutsättningarna i 1 kap 6 § LOU, nämligen att det har inrättats i syfte att täcka behov i det allmännas intresse vilket inte är av industriell eller kommersiell karaktär. Förutsättningarna för statens bestämmande inflytande i form av tillskjutet kapital eller tillsyn eller styrelserepresentation synes också, enligt NOU, vara uppfyllda.

Exportrådsutredningens bedömning

Utredningen anser att det är angeläget, att staten till sitt förfogande har en organisation på vilken man utan föregående upphandling kan lägga ut uppdrag av exportfrämjande karaktär. NOU gör bedömningen, att exportrådet, oavsett dess associationsrättsliga status, praktiskt sett utgör en del av statsförvaltningen och ingår i vad som skulle kunna benämnas ”den statliga familjen”. Eftersom statens bidrag till exportrådet vidare bygger på anslag och inte på avtal med ekonomiska villkor, är det, enligt utredningens tolkning av NOU:s yttrande, ur upphandlingssynpunkt möjligt att lägga såväl basuppdraget som övriga projektuppdrag på exportrådet.

Vilken associationsrättslig form huvudmännen än väljer att ge exportrådet är det ur upphandlingssynpunkt av betydelse, att det statliga bidraget till exportrådet även framgent sker i form av anslag och inte övergår i någon form av kontraktsförhållande med ekonomiska villkor. Sker ändring härvidlag, och exportrådet i stället för att som andra statliga myndigheter som lämnar budgetunderlag inkommer med offert avseende erbjudna tjänster, kan även upphandlingsstatusen komma att ändras. Möjligheten för staten att ge exportrådet uppdrag utan föregående upphandling skulle då kunna upphöra.

Eftersom LOU omfattar såväl bolag som ideella föreningar skulle det för statens upphandlingsålägganden inte spela någon principiell roll om man i stället för dagens tillstånd valde att göra exportrådet till aktiebolag eller ideell förening. Under vissa förhållanden, påpekas det dock i NOU:s yttrande, skulle det dock kunna vara lättare att hävda att exportrådet var en del av staten (och ett organ som inrättats i syfte att täcka behov i det allmännas intresse) om man vore en ideell förening än om man vore ett bolag.

Självst. juridisk .person från staten?

Nej

Ingen upphandling

behövs

Upphandling

behövs

Anslag

Kontrakts

förhållande

Ja

Tolkning av lagen om offentlig upphandling. Kan staten ge exportrådet anslag/uppdrag utan föregående upphandling?

Självst. juridisk .person från staten?

Nej

Ingen upphandling

behövs

Upphandling

behövs

Anslag

Kontrakts

förhållande

Ja

Tolkning av lagen om offentlig upphandling. Kan staten ge exportrådet anslag/uppdrag utan föregående upphandling?

8. Statligt exportfrämjande i andra länder

8.1. Inledning

Utredningen har från utlandsmyndigheterna inhämtat uppgifter om femton länders exportfrämjande och därutöver Hongkongs. De femton länderna är Australien, Canada, Danmark, Finland, Frankrike, Irland, Japan. Nederländerna, Nya Zeeland, Norge, Storbritannien, Sydkorea, Tyskland, USA och Österrike. Nedan lämnas viss information om alla dessa. Redogörelserna är något mer utförliga för Danmark, Finland och Norge, Nederländerna, Tyskland, Österrike och Canada. Beskrivningen varierar beroende på vilket material som inkommit. Slutligen ges några sammanfattande kommentarer.

8.2. Danmark

Danmark har efter en översyn av sitt exportfrämjande från den 1 januari i år skapat en ny organisation, Danmarks Exportråd (DE), som är en integrerad del av utrikesministeriet (um). I den nya organisationen har man fört samman funktioner från förutom utrikesministeriet, livsmedels-, bostads- och näringsministerierna inkl. det sistnämndas investeringsfrämjande verksamhet. Syftet var att efter krav från danskt näringsliv skapa en mer enhetlig organisation och för företagen etablera en enda ingång till det statliga exportfrämjandet. Vidare hoppades regeringen på synergieffekter mellan export- och investeringsfrämjandet samt mellan främjandet och övriga uppgifter hos utrikesförvaltningen. Redan före inrättandet av Danmarks exportråd var exportfrämjandet den enskilt största aktiviteten i den danska utrikesrepresentationen. Man hoppas nu på en ännu mer central roll för främjandet. DE leds av en exportdirektör som ingår i utrikesministeriets ledning. Styrelsen för DE består av företags-

ledare. Styrelsen avses spela en viktig roll för strategiutveckling och resursfördelning.

DE har en budget för år 2000 på ca 500 miljoner DKK (= ca 568 mkr). Det kommer inledningsvis att ha ca 95 anställda i Danmark och ca 300 utomlands, varav ca 125 handelsspecialister, 160 lokalanställda handelsspecialister och ca 10 årsstjänster för investeringsfrämjande. Resurserna fördelas geografiskt på Västeuropa-36 %, Central- och Östeuropa-16 %, Asien-26 %, Nordamerika-8 %, Mellanöstern och Afrika-8 % och Latinamerika-6 %. Utlandsrepresentationen består av ambassader, generalkonsulat och exportstipendiatkontor (erfarna näringslivspersoner).

DE har etablerats som en s.k. kontraktsorganisation inom utrikesministeriet. Resultatkontrakten fastställer ett antal kriterier för organisationens arbete, bl.a. mål för intäktsfinansiering och för realiserandet av små och medelstora företags exportpotential. DE:s verksamhet skall baseras på efterfrågestyrning, utvecklingsprojekt i samarbete med andra aktörer och ett nära samarbete med näringslivsorganisationer och exportfrämjandeaktörer.

Avgiftsfinansieringen är under översyn. F.n. gäller att viss tid ställs till ett företags förfogande gratis. I övrigt kostar vissa enklare tjänster 600 DKK per timme. Man överväger att införa ett klippkortssystem som innebär starkt reducerat pris för små och medelstora företag, eventuellt 300 DKK per timme för de första tio timmarna. Företag kan även hyra in sig på ambassaderna, få hjälp med lokal i samband med besök liksom hyra sekreterar- och tolkhjälp.

8.3. Finland

Det finländska exportfrämjandesystemet förändrades i viss utsträckning 1997 efter en översyn. Den centrala exportfrämjande aktören i Finland är Finpro (f.d. Finlands utrikeshandelsförbund). Finpro är en självständig ekonomisk förening som lyder under handels- och industriministeriets handelsavdelning. Finpro ingår årligen avtal med staten. Finska staten stöder också ekonomiskt finsk-svenska och finsk-ryska handelskammaren, FINTRA (exportutbildningsinstitut) och VIEXPO (en regional sammanslutning i västra Finland). Finpro har drygt 700 medlemmar varav två organisationer, dels Industrins och Arbetsgivarnas Centralförbund (TT) dels Finlands företagare (Suomen Yrittäjät). Den lägsta medlemsavgiften är 3.000 FIM/år. Medlemmar erhåller inga

särskilda förmåner genom medlemskapet. Finpro finns inte bara i Helsingfors utan har 17 regionala kontor över landet. Dessa fungerar bl.a. som regionala kontaktpunkter i EU-frågor och utgör ett komplement till de sex EIC-kontor som finns i Finland. Finpro har samarbetsavtal med två näringslivsstödsorganisationer. Finpro har 56 handelskontor i 46 länder. Personalen utomlands består av 57 handelssekreterare och en biträdande personal på cirka 200 personer.

Handelssekreterarna är normalt anmälda som diplomater. Efter omorganisationen har arbetssättet förändrats. Man arbetar numera mer med internationalisering snarare än export, man är mer proaktiv och man arbetar mer i nätverk. Finpro erbjuder olika tjänster. Man vänder sig i första hand till små och medelstora företag men bistår också större företag ”som ofta fungerar som motor i olika kampanjer”. Tjänster till små och medelstora företag subventioneras till viss del. Det finns t.ex. en maxtaxa för vad dessa företag betalar per konsultdag vid utlandskontoren. Det finns enligt uppgift ingen klar gräns mellan gratistjänster och betalda uppdrag. Vidare finns en särskild fond för särskilda aktiviteter där små och medelstora företag kan få 50 % av sina kostnader täckta. Omsättningen 1999 uppgick till 366 miljoner FIM (=ca 469 mkr). Största delen av detta-drygt 220 miljoner FIM eller över 60 % kom från staten, 130 miljoner FIM eller 35 % kom från intäkter för fakturerade uppdrag medan medlemsavgifter från de drygt 700 medlemmarna stod för 10 miljoner FIM eller ca 3 %. För år 2001 är anslaget till Finpro 144 FIM (=204 mkr). Därutöver finns ett särskilt verksamhetsinriktat bidrag för företagens internationalisering på 105 miljoner FIM

8.4. Norge

Det norska exportrådet som är en stiftelse är det centrala exportfrämjandeorganet i Norge. Det sorterar sedan 1997 under näringsoch handelsdepartementet och är ett gemensamt organ för staten och näringslivet. Exportrådet har 43 egna kontor i 34 länder, ofta i anslutning till ambassaderna. Vid sidan av exportrådet finns den privata stiftelsen Exportutvalget för fisk (EFF) som är en fristående organisation ägd av fiskerinäringen men knuten till fiskeridepartementet. Den driver all marknadsföring för hela fiskerinäringen. Dessutom finns en stiftelse INTSOK för norsk

offshore-industri som sorteras under olje- och energidepartementet.

Exportrådet har för år 2000 en budget på 172 miljoner NOK (=ca 185 mkr). Därutöver anslås 17 miljoner NOK för internationellt teknologisamarbete och 2,5 miljoner NOK för EUinformation. Av de 172 miljoner NOK är 25 miljoner NOK öronmärkta för små och medelstora företag. Budgeten fördelar sig på 60 % statlig och 40 % privat finansiering. EFF och INTSOK hade 1999 en budget på ca 350 miljoner NOK respektive ca 10 miljoner NOK.

Genom den statliga finansieringen har varje företag möjlighet att få upp till fyra timmars gratis rådgivning. Därutöver är informationstjänster gratis liksom information från hemsidan. Styrelsen har stor frihet att bestämma vad som skall vara avgiftsbelagt. Utgångspunkten är att avgifterna skall vara marknadsmässiga, vilket innebär att de kan variera från land till land. Exportrådet står också för vissa kostnader i samband med delegationsbesök. Även vissa branschprogram och andra aktiviteter kan stödjas av exportrådet.

8.5. Nederländerna

I Nederländerna är det ekonomi- och utrikesministerierna som är ansvariga för exportfrämjandet. Från och med 1 januari 2001 kommer ansvaret att helt föras över till ekonomiministeriet. Genomförandet av exportfrämjandet sköts av en organisation benämnd EVD (Economische Voorlichtingsdienst). Arbetet utomlands utförs av ”economic officers”, som är särskilt utsedda personer inom den nederländska utrikesrepresentationen. Dessa är anställda inom utrikesförvaltningen men erhåller sina instruktioner från ekonomiministeriet. Jordbruksministeriet har en egen främjandeorganisation. Även andra ministerier arbetar med exportfrämjande som en del av sin normala verksamhet. EVD:s verksamhet begränsas till områden där man tillför något utöver vad privata kommersiella aktörer kan stå till tjänst med. Det finns ett stort antal privata aktörer på detta område i Nederländerna. De totala statliga utgifterna för exportfrämjande uppgår f.n. till ca 32 miljoner EUR (=ca 270 mkr), varav större delen avser EVD. Beloppet inbegriper inte kostnader för infrastrukturen utomlands (ambassader, lönekostnader för ”economic officers” m.m.). EVD tar betalt i begränsad utsträckning för vissa tjänster. Avgifterna är

anpassade till respektive marknad och är bl.a. till för att ”undvika okynnesfrågor”.

8.6. Tyskland

Det federala tyska exportfrämjandet bedrivs av utlandsmyndigheter, utlandshandelskammare och den federala myndigheten för utrikeshandelsinformation (Bfai-Bundeskammer fur Aussenhandelsinformation). På viktigare marknader finns alla dessa tre representerade. Det stöd som ges är till sin karaktär generellt men det är utsagt att särskild tonvikt skall läggas på insatser för små och medelstora företag.

Budgeten för år 2000 uppgår till ca 183 miljoner DEM (=ca 790 mkr). Dessa medel går till utrikeshandelskamrarnas verksamhet, till subventionering av mässverksamhet, allmänna marknadsföringsåtgärder samt till Bfai. Ca 65 miljoner DEM går till utrikeshandelskamrar vilket innebär att dessa subventioneras till 25 %. Bfai har ett anslag på ung. 40 miljoner DEM vilket kompletteras av avgiftsintäkter på ca 10 miljoner DEM. Mässverksamhet stöds årligen med ca 70 miljoner DEM, dvs. utgör ca 40 % av hela det federala exportfrämjandeanslaget, vilket motsvarar en subventionsgrad på 25–30 %.

Utöver den federala regeringen bedriver också delstaterna ett exportfrämjande. Delstaten Bayerns anslag t.ex. beräknas till ca 50 miljoner DEM årligen. Sammanlagt uppskattas det tyska exportfrämjandet årligen stödjas med ca 400 miljoner DEM (= ca 1,7 mdkr) av offentliga medel.

En inledande kontakt från ett företag brukar vara gratis. Därefter tar kamrarna betalt för de tjänster som erbjuds. Trots att utrikeshandelskamrarna erhåller federalt stöd uppges de ligga högt i pris, vilket lett till att privata aktörer etablerat sig som marknadskonsulter och kunnat ta uppdrag från kamrarna. Vissa svårigheter har rapporterats vad gäller avvägningen mellan det s.k. offentliga uppdraget och den kommersiella verksamheten. Tyska ambassader tar inte betalt för några tjänster.

8.7. Österrike

I Österrike ansvarar den österrikiska handelskammaren (WKÖ-Weltkammer Östterreichs) för exportfrämjandet. Det förekommer inga statliga bidrag till verksamheten utan den finansieras helt genom medlemsavgifter. Medlemskap är dock obligatoriskt. Handelsministeriet är övervakande myndighet men inte direkt involverat i exportfrämjandet. WKÖ är en fristående organisation som har sin grund i en lag. WKÖ har 81 utlandskontor i 63 länder. WKÖ:s utlandskontor är enligt avtal med utrikesministeriet en del av ambassadernas handelsavdelning. Chefen är ackrediterad som handelsråd och de andra utsända som handelsattachéer. Kontoren är normalt inte samlokaliserade med ambassaderna. Chefen för WKÖ-kontoren är underställd ambassadören när det gäller protokollära frågor men rapporterar direkt till WKÖ i Wien i exportfrämjande frågor. Merparten av WKÖ:s tjänster är kostnadsfria för medlemmarna. Många av WKÖ:s publikationer är dock avgiftsbelagda och för vissa evenemang och handelsmissioner krävs en anmälningsavgift.

8.8. Canada

I Canada är det en del av utrikesministeriet som är den centrala aktören inom exportfrämjandet (DFAIT-Department of Foreign Affairs and International Trade) eller egentligen det vidare begreppet internationell affärsutveckling. En del av verksamheten är särskilt inriktad mot små och medelstora företag. Inom utrikesministeriet leds verksamheten av en biträdande statssekreterare som har två avdelningar under sig, en för planering och policy och en för program och tjänster utomlands. Sammanlagt arbetar 140 personer på dessa båda avdelningar i Ottawa. Exportfrämjandeorganisationen har också kontor i tolv större städer i olika delar av Canada. Utomlands finns över 800 handelsrepresentanter runtom i världen. Av den utsända utlandspersonalen beräknas 11 % arbeta med internationell affärsutveckling. Andelen bland de lokalanställda är ungefär densamma. Sedan fem år tillbaka finns även ett centrum för internationella affärsmöjligheter som upprättats av utrikesministeriet, Industri- och Jordbruksministerierna. Här besvaras förfrågningar från intressenter i utlandet och matchas

dessa med inhemska företag. Detta centrum är placerat inom utrikesministeriet. Man har vidare satsat på att bygga upp en ”virtuell organisation” som enbart arbetar med hjälp av ny informationsteknologi- Team Canada Inc. Bakom denna står bl.a. utrikesministeriet, Industri-, Jordbruks- och Naturresursministerierna.

För innevarande budgetår har 238 miljoner CAD (= ca 1,55 mdkr) avsatts för internationell affärsutveckling, vilket är ca 16 % av utrikesministeriets totala anslag. Området är därmed det tredje största i ministeriet.

Canada avgiftsbelägger inte några tjänster. De tjänster som tillhandahålls av ambassader är tydligt avgränsade. Om företag önskar hjälp med andra tjänster, hänvisas de vidare till andra instanser som tar betalt (t.ex. omfattande besöksprogram, tillfälliga lokaler samt kontorshjälp).

Provinserna har egna främjandeorganisationer, några har egna utlandskontor.

8.9. Övriga länder

Australien har en myndighet, Austrade, som har ansvar för exportstöd. Den är underställd Utrikes- och Handelsministeriet.

Syftet är att hjälpa främst små och medelstora företag med bl.a. export. Antalet anställda är ca 1.000 varav hälften finns vid de 90 utlandskontoren, vilka ofta är samlokaliserade med en ambassad. De utsända har diplomatisk status. Budgeten för i år är 320 miljoner AUD (=ca 1,65 mdkr), vilket utgör 95 % av Austrade´s budget. Hälften avser drift av organisationen (personal och infrastruktur) och hälften avser särskilda program, där exportörer kan få bidrag, t.ex. till mässor. Austrade erbjuder tjänster i tre nivåer, varav en är gratis. Även de båda övriga har en viss subvention.

Frankrike har ett system där ekonomiministeriets utrikeshandelsavdelning (DREE-Direction des Relations Exterieures

Economiques) har huvudansvaret för främjandet. Även i utrikesministeriet (UM) ses det som en prioriterad uppgift att tillvarata franskt näringslivs intressen. DREE har ett ”faddersystem” genom vilket storföretagen ger råd, stöd och draghjälp åt små och medelstora företag. Utomlands är det främst DREE´s utlandsorganisation som arbetar med främjande. Denna består av 166 kontor i 118 länder. Kontoren är formellt

underställda de franska ambassadörerna men arbetar i huvudsak gentemot DREE. Deras uppgift är att hjälpa franska företag att ta sig in och etablera sig på exportmarknader, t.ex. genom att stå till tjänst med marknadsundersökningar och rådgivning om anställningslandet. Kontoren tar betalt för mer omfattande service. Under DREE finns tre stödorganisationer, bl.a. Utrikeshandelscentret (CFCE-Centre Francais du Commerce Exterieur) som har till uppgift att insamla, behandla och sprida information om andra länders ekonomi och handel och hjälpa företag med exportföreberedelser. CFCE samarbetar med DREE´s regionala organisation och handelskamrar. Även UM arbetar med främjande. Bl.a. finns en särskild främjandeambassadör för Europa och en för Nordamerika. UM:s arbete är till stor del inriktat på att ge politisk draghjälp. Exportfrämjande sker också genom handelskamrarna som företagen måste vara anslutna till.

Hongkong har ett organ för handelsfrämjande som heter Hong

Kong Trade Development Council (TDC) som är en juridiskt fristående person. TDC skall bl.a. främja Hongkongs utrikeshandel, särskilt på exportområdet. TDC har totalt ca 800 medarbetare, varav ca 200 finns vid de 47 utlandskontoren. TDC finansieras till drygt 30 % (404 miljoner HKD-=ca 509 mkr) genom en särskild skatt på utrikeshandeln medan resten är inkomster från den egna fastigheten (46 miljoner HKD) publikationer (300 miljoner HKD) och mässor (500 miljoner HKD). Vissa tjänster erbjuds gratis, t.ex. allmän information och rådgivning. Ett riktmärke är att man kan intervjua en tjänsteman gratis under en halvtimme. Man tar betalt för olika främjandeaktiviteter varvid 70 % skall finansieras med avgifter. TDC erbjuder inte konsulttjänster utan hänvisar vidare.

Irland har sedan 1998 en organisation ”Enterprise Ireland” (EI)som lyder under Ministeriet för Handel, Industri och

Sysselsättning. EI erbjuder ett brett utbud av tjänster, inkl exportfrämjande. I affärsstrategin finns målsättningen att irländskt ägda företag skall ha fördubblat sin andel i internationell handel under en 10-årsperiod. EI har ca 3.200 kundföretag som man arbetar med på ”partnership”-basis. EI har tre kontor i Dublin och ett tiotal ute i landet. Det finns vidare ett trettiotal utomlands, oftast samlokaliserade med irländska ambassader. Den totala budgeten uppgår till ca 190 miljoner IEP (= 2,0 mdkr). Kundföretagen betalar inte någon medlemsavgift. EI tar betalt för vissa tjänster, t.ex. för medverkan i handelsdelegationer, men i övrigt är

tjänsterna inte avgiftsbelagda. För export av jordbruksprodukter finns en särskild organisation.

Japan har ingen myndighet eller organisation med ansvar för att främja export. Däremot finns Japan External Trade Organization (JETRO) som sedan början av 80-talet varit inriktad på att främja import i stället för export. Bakgrunden till att JETRO förvandlades från en export- till en importfrämjande organisation var tilltagande handelsfriktioner med andra länder p.g.a. det stora japanska handelsbalansöverskott. Budgeten uppgår till 36 mdkr JPY(= ca 4 mdkr) per år. JETRO erhåller egna intäkter genom försäljning av publikationer och medlemsavgifter. JETRO har 80 kontor i 58 länder. Större delen av tjänsterna erbjuds gratis.

Nya Zeeland har under Utrikes- och Handelsministeriet en myndighet New Zealand Trade Development Board (TDB) som har till uppgift att främja nyzeeländsk export. TDB har åtta kontor i landet och 52 kontor utomlands, varav de flesta har diplomatisk status. Antalet anställda uppgår till 350 personer. Det årliga budgetanslaget är 50 miljoner NZD (=ca 196 mkr). TDB indelar sina tjänster i gratistjänster (landinformation etc.) och ett tjugofemtal avgiftsbelagda tjänster. De sistnämnda är tjänster som är speciellt anpassade för ett företag eller en grupp av företag.

Kostnaden är direkt relaterad till nivån på de lokala kostnaderna. T.ex. debiteras ca 150 USD/timme för uppdrag i USA.

Storbritannien har under 1999 sammanställt en exportstrategi. I denna lyfter man bl.a. fram betydelsen av tillhandahålla information elektroniskt, stödet till små och medelstora företag och behovet av en nationell informationsportal. British Trade

International (BTI) har huvudansvaret för exportfrämjande och handelsutveckling. BTI etablerades i maj 1999 efter en utredning om det brittiska exportfrämjandet. Upprättandet av BTI hade bl.a. till syfte att få ett mer samlat brittiskt exportfrämjandesystem och komma bort från konkurrensen mellan Handels- och Industri- och Utrikesministeriet. BTI har inte någon juridisk status. Personalen består i stor utsträckning av anställda från nyssnämnda båda ministerier. BTI har en årlig budget på ca 275 miljoner GBP (=ca 3,96 mdkr) Business Link (BL) är en aktör inom exportfrämjandet som är tänkt att fungera som en ”one-stop-shop” för små och medelstora företag. BL som är ett aktiebolag finansieras till större delen av Handels- och Industriministeriet.

Sydkorea har under Ministeriet för Handel, Industri och Energi ett statligt företag som heter Korea Trade Investment Promotion

Agency (KOTRA). KOTRA finns representerat i 101 länder.

Exportfrämjandet är både generellt och inriktat på vissa branscher, Stödet kanaliseras både via KOTRA och andra kanaler, bl.a. branschorganisationer. De flesta tjänster som KOTRA erbjuder är avgiftsfria. Det finns också andra organisationer som erhåller stöd för främjande. Vidare kan nämnas att varje provins och de flesta större städer har egna organisationer för att främja export.

USA ger hög prioritet åt exportfrämjande. Detta illustreras av att kongressen har som varje år presenterat en rapport- -”The

National Export Strategy” från en koordinationskommitté för handelsfrämjande (TPCC-Trade Promotion Coordinating Committee). I kommittén ingår representanter för 19 olika departement och organ. I rapporten anges vissa prioriteringar. Exportfrämjandet är i huvudsak generellt men särskilda satsningar görs för bl.a. små och medelstora företag. Huvudaktör i USA:s exportfrämjande är Handelsdepartementet (DOC-Department of Commerce). DOC har 90 exportcentra i delstaterna som hjälper till med exportfrämjande lokalt. Dessa samarbetar normalt med delstaternas egna främjandeorgan. Det finns dessutom 19 kontor i storstadsområden där DOC, Eximbank och SBA (Small Business Administration) ingår. DOC har personal på de amerikanska ambassaderna i mellan 50 och 60 länder. I övriga länder sköts exportfrämjandet av ambassaderna. Det totala statligt finansierade exportfrämjandet uppgick 1999 till totalt ca 2,5 miljarder USD (=ca 25 mdkr). Verksamheten är till stor del inriktad på att erbjuda företagen relevant information. I princip är denna information gratis. Däremot krävs betalning för tjänster som mötesbokning, ”match-making” och marknadsstudier. För sådana tjänster eftersträvas kostnadsstäckning vilket dock inte alltid uppnås.

8.10. Sammanfattande synpunkter

Eftersom underlaget om respektive land varierar och uppbyggnaden av exportfrämjandet ser olika ut i de studerade länderna, är det svårt att på basis av detta material dra några långtgående slutsatser. För att kunna göra detta skulle en betydligt grundligare översyn behöva göras. Med denna reservation önskar utredningen ändå lämna några sammanfattande kommentarer.

Samtliga länder som studerats utom Japan har ett offentligt finansierat exportfrämjande. Österrike har visserligen inte i formell mening offentlig finansiering men den kan nog närmast betraktas

som ”halvoffentlig” eftersom medlemskap i en handelskammare är obligatoriskt. Huvudmannaskapet ligger i de flesta fall på antingen Utrikes- eller Handels- och Industridepartement. Olika länder har valt olika lösningar vad gäller status på exportfrämjandeorganisationen när denna är åtskild från ett departement. Några större länder har exportfrämjande både i statlig och delstatlig regi. De flesta länder har utomlands ett nära samarbete mellan exportfrämjandeorganisationen och utrikesrepresentationen.

De flesta länders exportfrämjande är beroende av statlig finansiering. I en jämförelse som den australiensiska Austrade har gjort rörande den statliga finansieringens andel av exportfrämjandet beträffande ett antal länder, bl.a. Australien, Canada, Hongkong, Storbritannien, Sverige och Sydkorea, hade Sverige det lägsta beroendet av statlig finansiering.

De flesta länder har en uppdelning i gratistjänster och avgiftsbelagda tjänster. Gränsdragningen mellan dessa varierar dock. Omfattningen av de avgiftsbelagda tjänster som erbjuds liksom avgiftsnivån varierar. Det offentliga stödets omfattning varierar. Eftersom systemen skiljer sig är det vanskligt att göra jämförelser.

De inhämtade uppgifterna tyder dock på att det statliga anslaget till exportrådet är lägre än många andra länders till motsvarande organisation. I jämförelse med de nordiska länderna är detta uppenbart. De övriga nordiska länderna, som har färre i invånare, satsar mer än Sverige i absoluta tal. Nivån på exportrådets basanslag bör därför definitivt inte minska.

Trots att formen för och omfattningen av exportfrämjande skiljer sig väsentligt mellan olika länder, finns också grundläggande likheter. Dit hör bedömningen att ett statligt exportfrämjande är befogat och att en nära samverkan med företrädare för näringslivet är önskvärd. I så gott som alla länder betonas också behovet av stöd till små och medelstora företag. Utredningen har inte funnit att de system som tillämpas i andra länder har sådana fördelar att ändringar av det svenska systemet är befogade. Utredningen bedömer det däremot angeläget att kontinuerligt följa andra länders exportfrämjande i syfte dels att tillvarata goda erfarenheter och dels att bevaka ev. konkurrenssnedvridande effekter av andra länders stöd.

9. Behovet av statligt exportfrämjande och dess omfattning

9.1. Inledning

Exportrådsutredningen följer i kapitel 9, 10 och 11 huvudsakligen stegen i analysmodellen på följande sida. Delar av modellen återfinns i den statliga utredningen ”Former för statlig verksamhet”.1 Denna utrednings uppfattning är att offentliga åtaganden bör göras endast om samhällsekonomiska motiv talar för sådana. Åtaganden bör alltid kunna motiveras och endast fortsätta så länge motiven är giltiga. Befintliga åtaganden bör kontinuerligt omprövas.

Om en samhällsekonomisk analys resulterat i slutsatsen, att ett åtagande skall vara en statlig uppgift bör också frågan vem som skall ha huvudansvaret för den avgöras. Såväl nivån på åtagandet som huruvida även andra aktörer bör medverka i verksamheten bör avgöras utifrån ett samhällsekonomiskt betraktelsesätt.

Det kan finnas vägande skäl för staten att i vissa verksamheter samverka med någon annan part, exempelvis med näringslivet. En fördel med dylik samverkan kan vara att en statsfinansiell besparing uppnås samtidigt som särskild kompetens hos andra aktörer kan tas tillvara. I sådana fall kan det bli aktuellt att föra över den ifrågavarande verksamheten till ett privaträttsligt organ.

I ett sista steg blir det aktuellt att ta ställning till i vilken legal form verksamheten skall bedrivas.

1 (SOU 1994:147)

”Former för statlig verksamhet. Delbetänkande av Utredningen om

verksamheter som är beroende av statligt stöd”. Finansdepartementet, Stockholm 1994. Utredningens slutbetänkande fick titeln ”Omprövning av statliga åtaganden”.

Analysmodell. Skäl för och utformning av statligt exportfrämjande.

STEG 1

Välfärds-

ekonomisk

analys

STEG 2 Analys av åtagandets omfattning

STEG 3 Samverkan

eller ej

Staten driver verksamheten

själv

Samverkan

med

annan

Statlig myndighet

Aktiebolag

Ideell före- ning

Statlig uppgift

Ej statlig

uppgift

VERKSAMHETSFORMER

Obestäm ass. rätts

form (status q

Blandform

Myndighet

Bolag/ förening

9.1.1. Statligt åtagande på exportfrämjandeområdet?

Frågan om exportfrämjandet bör vara ett statligt åtagande har tidigare utretts 1991 i studier gjorda av Hans Olsson respektive Lars Nabseth. Dessa studier publicerades som bilagor till betänkandet ”Statens roll vid främjandet av export”.2 Studierna visade att det föreligger behov av statliga insatser framför allt för att

erbjuda sådan information och rådgivning och skapa sådana nätverksrelationer som kan driva på exporten, genomföra vissa spjutspetsaktioner med avseende på främst fjärran eller svårbearbetade marknader och hjälpa små och medelstora företag som saknar erfarenhet av export och är oförberedda att komma ut på exportmarknaderna.

Enligt nyssnämnda betänkande om det statliga exportfrämjandet visade dessa analyser, att det är ett samhällsekonomiskt intresse att staten särskilt stödjer exporten därför att

viss informationsverksamhet inte låter sig debiteras av praktiska skäl, resultaten av satsningarna genom speciella manifestationer eller på svåra marknader är så långsiktiga att företagen själva inte vill bära kostnaderna eller initierande av export erbjuder så stora risker och tröskelkostnader att de små och medelstora företagen tvekar att genomföra dem.

På basis av dessa studier drogs i betänkandet slutsatsen att det är ett samhällekonomiskt intresse att stödja exporten med offentliga medel. Även 1995 års utredning om ”Omprövning av statliga åtaganden”3 drog slutsatsen att det finns motiv för att exportfrämjande bör vara ett statligt åtagande. Utredningen påpekade dock, att insatser som har karaktär av konsultuppdrag inte bör ingå i det statliga åtagandet, utan helt betalas av uppdragsgivaren.

2 (SOU 1991:3) ”Statens roll vid främjande av export”. Betänkande av exportfrämjandeutredningen.3 (SOU 1995:93) ”Omprövning av statliga åtaganden” Slutbetänkande av utredningen om verksamheter som är beroende av statligt stöd. Finansdepartementet, Stockholm 1995.

9.1.2. Exportrådsutredningens överväganden

Utredningen finner det rimligt att ta sin utgångspunkt i en genomgång av de samhällsekonomiska motiven för ett statligt exportfrämjande, trots att en sådan grundläggande analys inte efterfrågas i direktiven. Den svenska utrikeshandeln påverkas i hög grad av den ekonomiska, politiska och tekniska utveckling som ägt rum under 90-talet. För ett växande antal svenska företag är den svenska marknaden för liten för att företaget skall kunna växa. Export har därför blivit en förutsättning för tillväxt. Att Sverige är en del av EU:s inre marknad har positivt påverkat svenska företags möjligheter att expandera inom EU. Men medlemskapet innebär inte att denna marknad är lika lättillgänglig för de svenska företagen som den svenska marknaden är. Handel med varor och tjänster med andra EU-länder är alltjämt i normalfallet kvalitativt annorlunda än handeln inom Sveriges gränser.

Riskerna med en utlandssatsning bedöms ofta som alltför stora för att företagen själva skall våga ta dem. Avkastningen på en investering framstår som så osäker, att företagen tvekar att göra den. Genom att finansiera grundläggande information och rådgivning med offentliga medel kan staten undanröja ett initialt tröghetsmoment i internationaliseringsprocessen och därigenom främja tillväxten.

Sveriges medlemskap i den Europeiska unionen har inte minskat behoven av statliga insatser på exportfrämjandeområdet i EUländerna. I de flesta av Sveriges viktigaste konkurrentländer inom EU används offentliga medel för främjandet av den egna exporten. Olika länder har valt olika institutionella lösningar för exportfrämjandet och direkta jämförelser är svåra att göra. Den relativa nivån på den svenska statliga andelen av stöd till exportfrämjandet synes snarast lägre än några av våra viktigaste konkurrentländers. För att undvika att företag i Sverige får nackdelar gentemot andra länder talar även konkurrensskäl för att svenska staten bör bidra till att främja företagens internationalisering och export.

Utvecklingen på IT-området har revolutionerat möjligheterna till informationsinhämtning men detta har inte undanröjt behoven av ett statligt agerande på exportfrämjandeområdet.

Efterfrågan på information om svenska företag finns ofta hos potentiella utländska kunder. Det är i praktiken inte möjligt att debitera dessa kunder för informationen. Det är heller inte ett realistiskt alternativ att avstå från att tillhandahålla information.

Andra länder står till tjänst med sådana uppgifter kostnadsfritt och det skulle uppfattas som mycket negativt om man avstod från att ge sådan information. Sannolikt skulle detta medföra, att man i stället vänder sig till något annat lands leverantör. Det är därför ett samhällsekonomiskt intresse att denna efterfrågan på information hos de utländska företagen tillgodoses. Genom att finansiera informationsutbudet med offentliga medel kan staten bidra till att föra samman svenska företag med utländska intressenter, vilket främjar internationalisering, export och därmed tillväxt.

9.1.3. Exportrådsutredningens bedömning

Utrikeshandeln bidrar på ett avgörande sätt till uppfyllandet av de av riksdagen fastställda målen att öka tillväxt och sysselsättning i Sverige. Mot denna bakgrund finns ett samhällsekonomiskt intresse för staten att främja exporten. Trots omfattande förändringar anser Exportrådsutredningen därför att motiven för ett statligt åtagande på exportfrämjandeområdet alltjämt är giltiga.

9.2. Det statliga åtagandets omfattning

Vad gäller nivån på exportfrämjandet finns det inte något mått som enkelt anger den optimala volymen. I teorin kan behovet av exportfrämjande relateras t.ex. till exportens andel av BNP. Sådana teoretiska resonemang torde dock knappast vara till någon praktisk hjälp. Enligt direktiven är det en utgångspunkt för utredningen att det statliga basanslaget skall vara oförändrat.

Utredningen konstaterar att det statliga basanslaget uppgår till 136 mkr år 2000. Därtill tilldelas exportrådet andra medel från den statliga budgeten för särskilda uppdrag, t.ex. ”Marknadsplats Östersjön” och ”Miljöteknikexport”. Sådana medel uppgår för innevarande budgetår till över 40 mkr utöver ovannämnda 136 mkr. Därutöver satsas andra offentliga, i huvudsak statliga, medel via andra myndigheter på exportfrämjande. Tillsammans beräknas dessa vara av minst samma storleksordning som, eller större än, exportrådets anslag för sina olika statliga uppdrag.

Konsulten Henry Tham uppskattade i sin rapport om aktörer inom exportfrämjandet att de sammanlagda offentliga medlen för exportfrämjande under år 1998 uppgick till mellan 460 och

570 mkr4. Utredningen har också inhämtat uppgifter om andra länders exportfrämjande. Det är svårt att göra rättvisande jämförelser härvidlag eftersom länder har olika system med olika avgränsningar och definitioner. Utredningens materiel tyder dock på att vissa jämförbara länder, t.ex. de nordiska, relativt sett satsar mer resurser än Sverige på det centrala exportfrämjandet. Danmark och Finland verkar också ligga högre i absoluta tal. Danmark satsade i år 500 miljoner DKK (568 mkr), Finland 144 miljoner FIM (204 mkr) och Norge 172 miljoner NOK (184 mkr).

Industriförbundet och Exportföreningen framför i skriftliga yttranden till utredningen att de anser att statens resurser för exportfrämjande borde öka. De förordar vidare ”en omfördelning och ett mer samordnat användande av en del av de regionala och för arbetsmarknadsmässiga ändamål avsedda medel som används till främjande”.

9.2.1. Exportrådsutredningens bedömning

Det ingår enligt direktiven inte i exportrådsutredningens uppdrag att analysera nivån på det statliga exportfrämjandet. Utredningen avstår därför från en sådan bedömning. Utredningen konstaterar dock att de medel som avsätts för exportrådets basanslag är lägre än vissa andra länders satsningar. Även då exportrådets särskilda uppdrag inkluderas är den svenska nivån lägre än i de övriga nordiska länderna, vilket kan medföra en konkurrensnackdel för svenska företag. Utredningen anser därför att omfattningen av det statliga åtagandet, om detta definieras som det statliga basanslaget, inte bör minska.

4 ”Statliga och statligt finansierade aktörer inom exportfrämjandet”, Ledningskonsult H. Tham AB, 1998.

dess status klargjordes. Verksamheten skulle då få en tydligare inriktning och exportrådets roll gentemot andra aktörer skulle klarare definieras. Förutsättningarna för att uppnå bättre samordning av den exportfrämjande verksamheten med såväl andra offentliga aktörer som privata, skulle då också förbättras.

Utredningen ser också att det är oklart vem som skall anses som ägare till det ackumulerade kapital som verksamheten genererat de senaste åren. Detta hade knappast varit fallet om statusen varit fastställd.

11.4 Möjliga associationsrättsliga former

Utredningen har tidigare konstaterat att exportfrämjandet inte bör bedrivas av staten själv i en myndighet utan i samverkan med näringslivet.

Utredningen har studerat tidigare utredningar som behandlar möjliga samverkansformer för staten med andra parter. När staten och annan part (t.ex. näringslivet) gemensamt engagerar sig i en anslagsberoende verksamhet kan det vara aktuellt att låta uppgiften utföras i en privaträttslig associationsform.

I betänkandet SOU 1991:3 listades tre alternativa samverkansformer för exportrådet: stiftelse, aktiebolag eller ideell förening. I betänkandet SOU 1994:147 ”Former för statlig verksamhet” granskades de olika verksamhetsformerna. En slutsats var, att stiftelseformen inte längre är något lämpligt alternativ. Skälen uppgavs vara, att aktiebolaget och den ideella föreningen betydligt bättre än stiftelsen tillgodoser de krav som man bör ställa på ett privaträttsligt organ som bedriver statligt finansierad verksamhet. Nödvändiga anpassningar av verksamheten till omvärldsförändringar kan genomföras bättre av aktiebolag och en ideell förening än av en stiftelse.2 Enligt det riksdagsbeslut som blev en följd av utredningen skall främst formerna aktiebolag eller ideell förening användas.3

Valet mellan aktiebolag och ideell förening måste ske genom en jämförelse och prövning av de båda formernas lämplighet för den

2SOU 1994:147 s 95. ”Former för statlig verksamhet.”3Prop. 1995/96:61, bet 1995:96:LU7, rskr. 1996/97:79. Exportrådsutredningen har även studerat ”Statens samverkan med andra parter i aktiebolag eller ideell förening”, Statskontoret 1997:25, samt ”Statens samverkan med annan part i aktiebolag och ideell förening- en vägledning för Regeringskansliet”, Finansdepartementet 1998-06-18, samt ”Svensk associationsrätt i huvuddrag” av Håkan Nial och Svante Johansson, Institutet för Rättsvetenskaplig forskning, 1998.

exportfrämjande verksamheten. Bildandet av en ideell förening eller ett aktiebolag måste också föregås av en genomgripande diskussion mellan de bägge huvudmännen. Såväl aktiebolag som ideella föreningar är självständiga juridiska personer. De bildas just för att man vill få en självständig organisation utanför myndighetssektorn. Formerna för styrning måste beaktas redan i den grundläggande diskussionen om samverkan kring en bolagseller föreningsbildning.

11.4.1 Aktiebolag

Aktiebolagsformen är reglerad i egen lagstiftning, aktiebolagslagen. Den är en sluten associationsform, dvs. antalet delägare kan inte växla utan ändring i samverkansavtalet. Regler finns beträffande beslutsformer, ansvarsfördelning, insyn och kontroll. Aktiebolagsformen är flexibel. Det finns inga begränsningar i aktiebolagsformen vad gäller typ av verksamhet som kan bedrivas där, även annan typ av verksamhet än näringsverksamhet är möjlig. Ett aktiebolag behöver inte ha som syfte att skapa vinst.

Aktiebolag skall ha bolagsordning, bolagsstämma, styrelse, verkställande direktör, redovisning enligt bokföringslagen, offentlig årsredovisning samt revision med viss kompetens. För att bilda bolaget krävs en stiftelseurkund.

11.4.2 Ideell förening

I finansdepartementets vägledning för regeringskansliet av den 18 juni 1998 om ”Statens samverkan med annan part i aktiebolag eller ideell förening” sägs allmänt, att denna form kan övervägas i sådana fall där det hos en större krets finns intresse för den uppgift som skall delegeras. Viktiga inslag i formen ideell förening är att den inte kan användas för ekonomisk utdelning till medlemmarna samt att den saknar ägare.

Det finns ingen lagstiftning för ideella föreningar. Däremot finns generella principer för verksamhetsformen. Den är till exempel ganska utförligt behandlad i den juridiska litteraturen och det finns en rikhaltig praxis.

Ideella föreningar är s.k. skattesubjekt, vilket innebär att de är skattskyldiga. Om den ideella föreningen är allmännyttig, dvs. har till huvudsakligt syfte att främja allmännyttiga ändamål, är den

endast skattskyldig för sådant som inte är nära förknippat med verksamheten. En ideell förening som bedriver näringsverksamhet är skyldig att följa bokföringslagen, och måste därmed också ha minst en revisor.

För att en förenings skall vara ideell fordras antingen att den har ideellt ändamål eller inte driver näringsverksamhet. Ändamålet kan vara religiöst, välgörande, vetenskapligt, politiskt etc. Som ideellt torde räknas varje syfte som inte är att befrämja medlemmarnas ekonomiska intressen. Är ändamålet ideellt, blir föreningen ideell även om den för att främja ändamålet bedriver näringsverksamhet. En idrottsförening behåller sålunda sin ideella föreningskaraktär även om den driver handel med idrottsredskap eller annat i syfte att använda uppkommande vinst till befrämjandet av idrott. En förening med ideellt syfte som inte driver näringsverksamhet brukar betecknas som rent ideell.

Vad utredningen kunnat utröna, finns det inga principiella hinder mot att ålägga ett bolag eller en ideell förening samma myndighetsliknande uppgifter som redan idag anförtrotts exportrådet genom lagen om funktionell direktivrätt. Enligt artikel 11:6 i Regeringsformen kan förvaltningsuppgift överlämnas till såväl bolag som förening. Om huvudmännen väljer att ge exportrådet status som aktiebolag eller ideell förening måste dock denna lag ändras, så att exportrådets nuvarande uppgifter i stället anförtros det nybildade bolaget eller föreningen.

11.4.3 För- och nackdelar med aktiebolag och ideell förening

De bägge formerna har olika för- och nackdelar. Man bör dock hålla i minnet att såväl aktiebolag som ideell förening är former som i första hand tillkommit för andra syften än offentligstödd verksamhet.

Fördelar med att ge exportrådet legal status

En fördel med att ge exportrådet en vedertagen legal status är att såväl mål som spelregler för verksamheten formellt klargörs bättre. Bildandet av ett aktiebolag eller en ideell förening måste föregås av förhandlingar mellan huvudmännen av vissa grundläggande avtal. I fråga om aktiebolag sker detta i form av dels ett aktieägaravtal, dels en s.k. ”stiftelseurkund”

(innehållande bl.a. bolagsordningen). I fallet ideell förening sluts lämpligen ett s.k. konsortialavtal, som reglerar samverkan mellan föreningsbildarna. En dylik förhandling kräver en genomgripande diskussion mellan samtliga berörda parter om exportrådets uppgifter, målen för den exportfrämjande verksamheten samt gränsdragningen gentemot andra myndigheter och exportfrämjande aktörer m.m. Dylika avtal innebär, att ansvarsfördelningen mellan huvudmännen kan klargöras bättre. Exportrådets roll gentemot såväl andra myndigheter som andra privata aktörer skulle förtydligas. Vissa idag i praktiken utestående frågor t.ex. frågan om vem som är ägare till eventuella ekonomiska överskott/ansvarig för ev. underskott i verksamheten, skulle klarare regleras om samverkan gavs vedertagen legal status.

Nackdelar med att ge exportrådet legal status

En bolags- eller föreningsbildning innebär, att verksamheten i statens centrala exportfrämjande organ i juridisk mening ”knoppas av” från staten. Statens direkta samhörighet med och deltagande i verksamheten minskar därmed. En nackdel i sammanhanget, som dock bedöms som relativt begränsad, är att en dylik genomgripande diskussion kring de organisatoriska formerna tar tid och resurser i anspråk vilket med nödvändighet drar uppmärksamhet från själva innehållet i och utförandet av den exportfrämjande verksamheten. Trots allt är det själva verksamheten, inte de organisatoriska formerna för den, som borde stå i fokus för uppmärksamheten.

Fördelar med aktiebolag

Aktiebolag är en tydlig juridisk form för affärsdrivande verksamhet och en allmänt accepterad form för ”public serviceföretag” som exempelvis Sveriges Radio. Verksamheten regleras klart och förhållandevis detaljerat genom aktiebolagslagen. Klara regler finns gällande redovisning, bokslut och revision. Aktiebolagsformen erbjuder allmänt sett större styrmöjligheter än formen ideell förening då staten i ett

aktiebolag har en ägarroll medan staten i en ideell förening är en medlem bland andra. I och med att ett aktiebolag blir skattepliktigt för vinst uppnås bättre konkurrensneutralitet.

Nackdelar med aktiebolag

Om handelssekreterarkontorens ”moderorganisation” exportrådet omvandlas till aktiebolag finns risk för, att kontorens officiella status komma att ifrågasättas av verksamhetslandets myndigheter. Skulle detta medföra att den diplomatiska statusen förloras på orter där denna är betydelsefull, vore detta till nackdel för verksamheten. Förlust av officiell status skulle vidare också kunna innebära, att handelssekreterarkontoren registreras som filial till moderbolaget och beskattas i landet. I administrativt avseende skulle förhållandet mellan exportrådet och handelssekreterarna, som är egna statliga myndigheter, komma att kompliceras. Handelssekreterarnas ekonomiska redovisning skulle t.ex. behöva särredovisas på annat sätt än idag i exportrådets årsredovisning. Denna redovisning skulle inte längre kunna vara en integrerad del av exportrådets. Av andra skäl, t.ex. konkurrensskäl, kan en tydlig uppdelning vara av godo.

Fördelar med ideell förening

I den mån staten vill markera att exportrådet inte är ett statligt delfinansierat exportkonsultföretag utan en organisation vars huvudmål är exportfrämjande i en vidare mening och inte uppdragsintäkter, skulle val av denna form kunna tjäna just det syftet. Formen ideell förening för exportrådet skulle sannolikt minska risken för att handelssekreterarkontorens status kom att ifrågasättas av verksamhetsländers myndigheter. Risken att förlora officiell och diplomatisk status skulle därmed sannolikt vara mindre, än om man väljer aktiebolagsformen.

Nackdelar med ideell förening

Ideell förening är ett rättsubjekt som varken är avsedd för affärsmässig verksamhet eller myndighetsutövande. Den har inte och uppfattas inte ha något vinstsyfte. Detta kan ses som en nackdel ur ren affärssynpunkt. Reglerna när det gäller redovisning, bokslut och revision är oklara. Lagstiftning saknas i stort sett. Avgörande för verksamheten är befintlig juridisk praxis och stadgarnas utformning. Ramverket för styrning av verksamheten blir därmed inte lika etablerat och tydligt som i aktiebolagsformen. Skattereglerna är oklara när det gäller momsredovisning och förmögenhetsredovisning.

11.4.4 Exportrådsutredningens bedömning

Utredningen bedömer att det i frågan om legal status finns fyra alternativa tillvägagångssätt.

1. Statusfrågan lämnas därhän.

2. Exportrådet omvandlas till aktiebolag.

3. Exportrådet omvandlas till ideell förening

4. Exportrådet delas upp i en myndighetsdel och ett bolag.

Det fjärde alternativet behandlar utredningen i kapitel 10.

Utredningen anser att det vore till fördel om status klargjordes. Det skulle då sannolikt vara enklare att fastlägga tydliga mål och inriktning för exportrådets verksamhet. Rollen gentemot andra aktörer kunde klarare definieras. Förutsättningarna för bättre samordning med såväl offentliga som privata aktörer skulle också kunna förbättras. Exportrådet skulle vidare inte längre riskera att ”hamna mellan stolarna” när statlig verksamhet granskades. Utredningen anser således, att exportrådet bör ges vedertagen legal status.

Utredningen bedömer att aktiebolag är den form som ger störst fördelar. Denna associationsform är bättre reglerad än ideell förening och på så sätt skapas större tydlighet. Den bidrar också till konkurrensneutralitet genom att exportrådet blir skattepliktigt för eventuell vinst.

Utredningen föreslår att de båda huvudmännen inleder förhandlingar i syfte att omvandla exportrådet till ett aktiebolag.

Sådana förhandlingar bör klargöra i vilken omfattning de båda ägarna skall tillskjuta kapital. Bolagsordning och aktieägaravtal skall förhandlas fram. Det är dock viktigt att huvudmännen markerar att exportrådet inte är ett konsultbolag med mål att maximera vinst, utan snarare ett ”public service-bolag” som eftersträvar maximerad exportnytta.

En förutsättning för omvandling till bolag är att handelssekreterarnas officiella status inte påverkas negativt.

12. Konkurrensproblem m.m. till följd av exportrådets dubbla uppgifter

12.1. Inledning

I utredningsuppdraget ingår att redogöra för problem som hänger samman med att exportrådets intäkter består såväl av statliga basoch projektanslag som av intäkter från försäljning av olika typer av tjänster på en marknad där det också kan finnas andra aktörer. I sammanhanget skall utredningen beakta, att exportrådets mer marknadsmässiga verksamhet ökat kraftigt som andel av den totala omsättningen under senare år.

Att staten tillhandahåller viss kostnadsfri grundläggande information och rådgivning till företagen (exportrådets verksamhetsområde ”exportinformation”) ifrågasätts inte, så vitt utredningen kan bedöma, av någon privat eller offentlig aktör. Exportrådet utför en myndighetsliknande funktion inom ett område där tjänsterna är icke-debiterbara. Verksamhetsområdena ”Exportutveckling” i Sverige och ”Exportkonsulting” utomlands, synes mer problematiska då här även andra, kommersiella aktörer (exempelvis handelskammare och privata konsulter) är aktiva. Dessa erbjuder företagen liknande eller motsvarande konsulttjänster i syfte att öka företagens export.

Utredningen har kunnat konstatera att denna utveckling kan leda till konkurrenssnedvridning gentemot andra privata aktörer.

12.2. Konkurrenssnedvridning gentemot privata aktörer

Utredningen har vad gäller konkurrenssnedvridning bl.a. tagit del av Statskontorets rapport ”Staten som kommersiell aktör” huvudrapport 2000:16, 2000-03-28. Däri har kartlagts i vilken utsträckning statliga myndigheter, affärsverk och hel- och delägda bolag bedriver kommersiell verksamhet.

I rapporten granskades vilka effekter verksamheten hos 119 myndigheter, inklusive fyra affärsverk och 21 länsstyrelser samt 39 statligt hel- eller delägda bolag hade för konkurrensen och tillväxten. Varken exportrådets eller handelssekreterarnas verksamhet ingick dock i denna granskning.1

I samma rapport hänvisas till 1999 års ekonomiska vårproposition. Där betonas betydelsen av en väl fungerande konkurrens som medel för ökad ekonomisk tillväxt. I statskontorets uppgift ingick att analysera vilka behov statliga aktörer över huvud taget har att bedriva kommersiell verksamhet när huvuduppgiften egentligen är att bedriva myndighetsuppgifter. I uppdraget ingick att lämna förslag på hur negativa konkurrenssnedvridande effekter på bästa sätt skulle kunna minimeras.

Statskontoret identifierade sex olika förhållanden där statlig konkurrensutsatt verksamhet kan vara i riskzonen för konkurrenspåverkan.

Konkurrensen påverkas om verksamheten:

har anslag och/eller bedrivs med ensamrätt omsätter mer än 30 mkr/år. konkurrerar med småföretag bedrivs tillsammans med eller i anslutning till myndighetsutövning har tillgång till strategisk infrastruktur bedrivs inom en myndighet som har en stor inköpsroll på samma marknad.

Exportrådet uppfyller flera av dessa kriterier. Verksamheten har statligt anslag, omsättningen överstiger 30 mkr/år och det finns andra aktörer på marknaden. Exportrådet har vidare genom den lagstadgade direktivrätten vissa myndighetsliknande uppgifter och har, genom kopplingen till utrikesförvaltningen tillgång till vad som skulle kunna betecknas som strategisk infrastruktur. Utredningen anser det därför rimligt att dra slutsatsen, att exportrådets verksamhet kan påverka konkurrensen på marknaden.

1 Studien omfattade statliga myndigheter, affärsverk och hel- och delägda bolag. Att Exportrådet inte granskades kan möjligen förklaras av den oklara legala statusen, som gör att verksamheten i Sverige varken kan rubriceras som bolagsverksamhet eller som myndighetsutövning. Inte heller handelssekreterarna, vilka är egna myndigheter, ingick i det urval som i Statskontorets undersökning baserades på.

12.3. Olika typer av konkurrenssnedvridning som resultat av exportrådets verksamhet

Exportrådets konkurrenter i Sverige består i första hand av handelskamrarna och vissa privata konsulter. Konkurrensförhållandena varierar sannolikt mellan olika regioner i Sverige. Även utomlands torde tillgången på alternativa exportfrämjandetjänster variera i hög grad. Utredningens enkätundersökning till exportrådets utlandskontor visar att handelskamrar och privata konsulter på vissa orter kan erbjuda ungefär samma tjänster medan exportrådet är den ende aktören på andra.

För att med säkerhet kunna uttala sig om vilka konkurrenseffekterna i praktiken är och i vilken riktning de verkar, torde krävas en närmare undersökning av marknaderna i fråga. Utredningen har bedömt att en sådan detaljerad undersökning inte rymts inom uppdraget och nöjer sig därför med att kategorisera några aspekter av konkurrenssnedvridning som kommit fram under arbetets gång. Problemet med konkurrenssnedvridning tas upp i flera av de yttranden som inkommit till utredningen.

Utredningen bedömer att konkurrenssnedvridning skulle kunna komma till stånd på följande sätt: a. Införsäljningsfördelar. En stor del av ett konsultföretags

kostnader utgörs av införsäljningskostnader. För exportrådets del betalas dessa i praktiken till viss del av staten, genom att man genom det statliga uppdraget kan få värdefulla kontakter med potentiella uppdragsgivare, vilka i ett senare skede kan leda till konsultuppdrag och intäkter. b. Avsaknad av full kostnadstäckning. Genom det statliga bidraget

till exportinformationen möjliggörs en otillbörlig korssubventionering som i sin tur kan leda till att exportrådet inte behöver ha full kostnadstäckning för exportkonsultingen. Avsaknaden av full kostnadstäckning innebär en konkurrenssnedvridning. Vissa privata konkurrenter till exportrådet har ifrågasatt huruvida konsultverksamheten sker med full kostnadstäckning. Utredningen konstaterar samtidigt att de allra flesta klagomål mot prissättningen från företagen handlar om att priserna ligger för högt. Utredningen anser sig därmed inte kunna dra slutsatsen, att priserna för exportrådets konsulttjänster generellt sätts utan full kostnadstäckning. c. Undanträngning. En ytterligare negativ effekt av exportrådets

dubbla uppgifter som i sammanhanget bör nämnas rör risken för undanträngning av privata initiativ. I kraft av att vara ett

offentligt finansierat organ som är aktivt på en marknad där det även finns andra rent kommersiella aktörer, får exportrådet lätt en särställning gentemot dessa. Privata aktörers initiativ inom olika områden riskerar på så sätt att trängas undan. I den mån detta sker uppstår samhällsekonomiska välfärdsförluster.

12.4. Exportrådsutredningens bedömning

Informationsverksamhetens huvudsyfte är att ge företagen grundläggande information och rådgivning om exportmarknader. Men den kan ha som bieffekt, att den används i införsäljningssyfte för konsultverksamheten. Genom det statliga anslaget till exportinformationen möjliggörs en otillbörlig korssubventionering som kan medföra att exportrådet inte behöver ha full kostnadstäckning för konsultingen, vilket, om detta är fallet, innebär konkurrenssnedvridning. Risken för tillväxthämmande konkurrenssnedvridning är ett ofrånkomligt resultat av att såväl det statliga uppdraget som konsultverksamheten hanteras av samma organisation. Utredningen bedömer att det framför allt är i Sverige-verksamheten som risk för konkurrenssnedvridningen uppstår.

En principiell uppfattning är, att förekommande konkurrenssnedvridningsproblem som uppstår när organisationer både utför myndighetsliknande uppgifter och kommersiell verksamhet inte kan lösas med mindre än att den kommersiella verksamheten helt avskiljs från den övriga verksamheten. Krav på särredovisning och full kostnadstäckning av den kommersiella verksamheten är ingen garanti för att det inte kan ske en korssubventionering. Erfarenheten visar, att det är svårt att ta fram korrekta fördelningsnycklar för gemensamma kostnader.

Utredningen gör trots det bedömningen, att fördelarna med att behålla exportrådets verksamhet i nuvarande form väger tyngre än konkurrensnackdelarna. En förutsättning för detta är emellertid, att dessa verkligen uppmärksammas som problem och att vissa åtgärder vidtas för att minska effekterna av dem.

Följande är åtgärder som kan minska riskerna för konkurrenssnedvridning och främja konkurrensen på exportfrämjandeområdet

1. Förtydligande av det statliga uppdraget. Ett tydligare specificerat statligt uppdrag minskar risken för konkurrenssnedvridning. En tydligare rollfördelning får även positiva konsekvenser för konkurrensen.

2. Upphandling. Statliga uppdrag utöver basuppdraget där andra än exportrådet har specialkompetens bör normalt konkurrensutsättas och upphandlas. Större uppdrag kan delas upp i mindre delar och underkonsulter anlitas. Upphandling bör skötas av ett organ med kompetens på området.

3. Delad infrastruktur. Konkurrenter kan (som i viss utsträckning redan görs) ges tillgång till delar av exportrådets strategiska infrastruktur, t.ex. genom att på hemsidan erbjudas länkutrymme.

4. Särredovisning. Krav på särredovisning och åtskillnad mellan det statliga uppdraget och övrig verksamhet bör ställas i regeringsbeslutet med riktlinjerna.

5. Konkurrensövervakning. Exportrådet bör liksom andra myndigheter som bedriver kommersiell verksamhet jämte myndighetsutövning granskas utifrån ett konkurrensperspektiv.

6. Lyhördhet. Därutöver bör såväl huvudmännen som exportrådet vara lyhörda för konkurrenternas synpunkter på vilka ytterligare åtgärder som skulle kunna vidtas.

12.5. Brister och problem i relationerna med andra offentliga aktörer

Utredningen noterar att neddragningen av de statliga anslagen medfört att exportrådets möjligheter att agera som myndighet försämrats. Även om exportrådet i formell mening aldrig varit en myndighet, kunde man tidigare, när en större del av kostnaderna för verksamheten täcktes med offentliga medel, vara mer aktiv i denna roll. Den marknadsmässiga delen av verksamheten har under de senaste åren vuxit i omfattning.

Det finns enligt utredningens uppfattning två negativa effekter av denna utveckling.

1. Bristande långsiktighet. En effekt är, att exportrådets incitament för långsiktighet i agerandet påverkas negativt. Likt vilket kommersiellt företag som helst tvingas exportrådet prioritera verksamheter som ger omedelbar avkastning och därigenom avstå från kortsiktigt olönsamma projekt. I den mån intäktsbringande uppdrag inte mer eller mindre omedelbart kan ställas i utsikt, får exportrådet ofta avstå från att engagera sig i projekt, vars lönsamhet ur ett något längre perspektiv mycket väl skulle kunna vara motiverade.

Organisationer som Sida och Swedfund bedriver många näringslivsinriktade biståndsprojekt. Många av dessa skulle förmodligen i ett långsiktigt perspektiv ur främjandesynpunkt på lämpligt sätt följas upp av exportrådet. Enligt utredningens uppfattning är detta långsiktiga strategiska exportfrämjande idag i viss mån försummat. Detta är resursfråga men även är en styrningsfråga och ett resultat av att staten inte givit exportrådet ett tydligt sådant uppdrag.

2. Otydlighet i rollen gentemot andra offentliga aktörer. Exportrådets dubbla roll som såväl myndighet som kommersiell aktör skapar ibland problem i relationerna till andra offentliga aktörer och myndigheter. Detta när exportrådet av andra uppfattas som en statligt finansierad organisation men agerar som konsultföretag som betraktar de andra aktörerna som potentiella kunder. Andra myndigheter eller offentliga aktörer finner det besynnerligt, att exportrådet i så hög grad önskar betalt för tjänster trots att man erhåller statliga anslag. Även om det kan vara befogat att exportrådet debiterar för vissa tjänster anser utredningen, att det i det statliga uppdraget till exportrådet bör specificeras att visst samarbete med andra myndigheter skall ingå där.

12.6. Exportrådsutredningens bedömning

Det långsiktigt strategiska exportfrämjandet är idag i viss mån ett försummat område. Exportrådets möjligheter att bedriva ett långsiktigt strategiskt exportfrämjande påverkas av den höga grad av affärsmässighet som idag styr verksamheten. Exportrådet förmår f.n. inte tillvarata den fulla strategiska exportfrämjande potential som kan återfinnas i Sidas och Swedfund:s olika näringslivsinriktade biståndsprojekt.

13. Verksamhetens inriktning

13.1. Inledning

I direktiven tas flera frågeställningar upp som gäller verksamhetens inriktning. Dessa gäller om inriktningen är lämplig mot bakgrund av samhällsekonomiska överväganden och företagens önskemål i olika delar av landet, om exportrådet tillhandahåller den marknadsoch landinformation som företagen efterfrågar, om exportrådet tillhandahåller tjänster som är av särskilt intresse för mindre och medelstora företag, om exportrådet arbetar med långsiktiga strategiska exportfrämjandesatsningar och om exportrådet i annan omfattning än i dag borde satsa på Sverige-manifestationer, t.ex. utställningar. Nedan kommenteras dessa och vissa andra frågeställningar.

13.2. Inriktningen i stort

Den allmänna inriktningen för det statliga uppdraget har fastlagts genom propositionen 1991/92:108 ”Statens roll i den exportfrämjande verksamheten i Sveriges exportråd”. Där anges bl.a. vad statens stöd till exportrådet skall inriktas på, nämligen upplysnings- och rådgivningsverksamhet och vissa projekt/aktioner i samverkan med företag. Vissa formuleringar har inkluderats i avtalet om exportrådet.

13.3. Inriktning av det statliga uppdraget mot bakgrund av samhällsekonomiska överväganden och företagens önskemål i olika delar av landet

Utredningen har i avsnitt 9.1 kommenterat de samhällsekonomiska skälen för stöd till exportfrämjande. I utredningens företagsenkät

(se avsnitt 7.2) gavs företagen möjlighet att på en femgradig skala sätta betyg på exportrådets olika tjänster. Exportrådet fick överlag goda vitsord för sina tre verksamhetsområden, inkl. exportinformation där de statliga medlen i huvudsak används. Det var mycket små geografiska variationer i omdömena. Inriktningen av det statliga basuppdraget motsvarar till stor del företagens önskemål i olika delar av landet. Enkätens resultat är statistiskt säkerställd för företag med en exportomsättning överstigande 1 mkr.

13.4. Marknads- och landinformation

I direktiven ställs frågan om exportrådet tillhandahåller den marknads- och landinformation som företagen efterfrågar.

Utredningen önskar även här hänvisa till ovannämnda enkät (se avsnitt 7.2). Även om ingen fråga uttryckligen ställdes om marknads- och landinformation kan man förmoda att bl.a. utbudet av sådan information bidrog till de relativt positiva omdömena. Vidare visar exportrådets egna kundundersökningar att företagen överlag är nöjda med den information som ges. Ingen instans som inkommit med yttrande eller som utredningen träffat har framfört kritiska synpunkter på marknads- och landinformationen. Däremot har många positiva kommentarer framförts. Utredningens intryck från samtal med företag och dessas organisationer är att den information som erbjuds motsvarar efterfrågan. Detta gäller både uppgifter som finns på hemsidan/hemsidorna och den som ges på annat sätt.

13.5. Tjänster för små och medelstora företag

I direktiven ställs frågan om exportrådet tillhandahåller tjänster som är av särskilt intresse för mindre och medelstora företag som behöver råd och hjälp i sin internationalisering och om det finns anledning att utveckla nya tjänster och/eller arbetsmetoder. Det framgår inte om frågan enbart avser det statliga uppdraget eller hela exportrådets verksamhet. Utredningen kommenterar därför kortfattat också verksamheten utanför det statliga uppdraget.

Enligt den proposition som ligger till grund för exportrådets statliga uppdrag bör särskilda åtgärder vidtas för att främja mindre och medelstora företags export och internationalisering. Vidare

nämns att det statliga stödet bl.a. skall inriktas på vissa projekt/aktiviteter i samverkan med företag vilka syftar till utveckling av exportoerfarna framför allt mindre och medelstora företags export etc. Exportrådets styrelse har en referensgrupp i småföretagsfrågor-Delegationen för de mindre företagen (DMF)som utses av styrelsen. Denna sammanträder en gång per år med styrelsen och kontaktas också i övrigt vad gäller frågor med anknytning till denna kategori företag.

Utredningens företagsenkät visade att knappt 60 % av de tillfrågade företagen varit i kontakt med exportrådet, en relativt hög siffra. Samtidigt visade detta att drygt 40 % inte haft någon kontakt. Även om exportrådet idag är relativt känt anser utredningen det angeläget att man blir ännu mer känd och ännu bättre sprider information om vad man kan stå till tjänst med. Det är viktigt att lyfta fram att en stor del av exportrådets verksamhet just är inriktad på att stödja små och medelstora företag.

Utredningen gör följande iakttagelser kring exportrådets tre verksamhetsområden.

Exportinformation som utgör den övervägande delen av det statliga uppdraget är öppen för alla slags företag. Den tillhandahåller allmän information om förhållanden i andra länder.

Den är inte och kan knappast heller vara speciellt anpassad för små och medelstora företag. Det är dock utredningens uppfattning att den är av särskilt värde för små och medelstora företag. Detta beror på att den erbjuder ett snabbt och billigt sätt att få information för denna grupp företag som har mindre resurser för omvärldsbevakning än större. Exportinformationen utnyttjas i stor utsträckning av utländska intressenter. Indirekt är detta av värde för små och medelstora företag i Sverige, som på detta sätt får kontakt med samarbetspartners i andra länder.

Exportutveckling som till mycket liten del finansieras över det statliga basuppdraget erbjuder i första hand tjänster till små och medelstora företag (t.ex. standardtjänster som ”hitta Din kund”, affärschansprojekt, internationell affärskraft m.m.). Både positiva och vissa negativa synpunkter finns på delar av denna verksamhet.

Bl.a. har framförts att programmen är utbudsstyrda (påhittade uppifrån) och att en del tjänster har en prisnivå som inte är anpassad till små företag. Det har framhållits att några tjänster saknas, t.ex. stöd till mässdeltagande till överkomligt pris. Verksamhet med inriktning mot små och medelstora företag bedrivs utanför det statliga basuppdraget inom t.ex. Marknadsplats Östersjön och i Exportcentrum

Exportkonsulting är inte särskild anpassad till små och medelstora företag men utnyttjas också av dessa. Exportrådets utlandsorganisation är beredda att ta på sig mindre uppdrag som inte skulle accepteras av andra konsultföretag. Exportrådets status som statligt organ uppfattas som en trygghet av företag med liten erfarenhet av att köpa konsulttjänster. Det bör här nämnas att vissa företag upplever att kostnadsnivån i konsultverksamheten är hög.

Utredningen har i ett sent skede av utredningen mottagit ett yttrande från Företagarnas Riksorganisation i vilket vissa konkreta förslag på åtgärder för små företag framförs. Utredningen har ej haft möjlighet att utreda förslagen men överlämnar dem till exportrådet och huvudmännen.

Utredningen anser att man i större utsträckning än idag bör erbjuda vissa tjänster som är anpassade till främst små företag. Lågprisalternativ utan subvention för t.ex. delegationsresor bör utvecklas. Utredningen anser vidare att konsultcheckar i högre utsträckning än i dag bör erbjudas till små företag. Det bör ske genom andra aktörer. Ett företag bör alltid ha en viss självkostnad. Ett annat sätt att ge större tyngd åt småföretagsfrågorna i exportrådet vore att förstärka representationen i styrelsen.

13.6. Långsiktiga strategiska exportfrämjandesatsningar

I direktiven ställs frågan om exportrådet inom ramen för det statliga uppdraget arbetar med långsiktiga nationella strategiska exportfrämjandesatsningar.

Det är oklart vad som avses med detta begrepp. Det kan t.ex. avse en satsning över en längre period att informera ett visst antal företag om exportmöjligheter. Det kan också avse en satsning under en längre period på en speciell bransch eller marknad eller dessa kombinerat. Det kan också avse interna åtgärder t.ex. att bygga upp tjänster på IT-sidan.

Utredningen konstaterar att exportrådet i viss utsträckning arbetat med satsningar av det förstnämnda slaget. Detta har främst gjorts utanför det statliga basuppdraget och inom exportutveckling där man haft vissa standardprogram som nått ut till ett ganska stort antal företag. Vidare har en stor satsning på samarbetet inom exportcentrum i huvudsak finansierats med regionalpolitiska medel. Exportrådet har också under de senaste åren arbetat med flera större program (Marknadsplats Östersjön, Förädlade livsmedel, Miljöteknikexport, Marknadsplats Europa och IT) som

kan inrymmas i begreppet långsiktiga strategiska satsningar. Man kan konstatera att alla dessa helt eller i huvudsak finansierats utanför det statliga basuppdraget. Även exportrådets satsning på att bygga ut sina IT-tjänster har nästan helt finansierats utanför det statliga uppdraget.

Ett av skälen till att långsiktiga slutsatsningar inte görs inom ramen för basuppdraget är, att det inte klart framgått av regeringens riktlinjer för det statliga uppdraget att exportrådet skall ge prioritet åt sådan verksamhet. Ett annat skäl är de minskade resurserna.

Utredningen finner det angeläget att exportrådet arbetar med strategiska satsningar men bedömer det svårt att inrymma dessa inom ramen för det statliga uppdraget på nuvarande nivå. Det borde ingå i exportrådets avrapportering av det statliga uppdraget, att regelbundet inkomma med en omvärldsanalys innehållande strategiska bedömningar av framtida exportmarknader. En sådan bedömning kan utgöra ett värdefullt underlag för beslut om kommande exportfrämjande satsningar.

13.7. Sverige-manifestationer, t.ex. utställningar

I direktiven ställs frågan om exportrådet i annan omfattning än idag inom ramen för det statliga uppdraget borde satsa på Sverigemanifestationer, t.ex. utställningar, och vad detta skulle få för konsekvenser för andra delar av det statliga uppdraget.

Exportrådet arbetar idag inom ramen för det statliga uppdraget knappast alls med Sverige-manifestationer i form av t.ex. utställningar. När det statliga anslaget under 90-talet skars ner, var detta en av de verksamhetsgrenar som kraftigt minskade i volym. Enligt exportrådets uppfattning är allmänna Sverige-manifestationer ofta kostsamma, resurskrävande och av begränsat värde i exportnyttohänseende. Varje sådan satsning måste alltså vägas mot andra aktiviteter som kan uppnå samma resultat.

I vissa yttranden som inkommit till utredningen har framförts att exportrådet i större utsträckning än hittills borde bistå små och medelstora företag vid mässor. Samma synpunkt har framförts vid möten som utredningen haft med företag och organisationer. Andra företag som utredningen varit i kontakt med har dock ifrågasatt värdet av generella utställningar.

Utredningens uppfattning är att värdet av deltagande i allmänna Sverige-manifestationer ofta kan ifrågasättas. Detta innebär dock

inte att man helt skall avstå från sådan verksamhet. Mässdeltagande kan under vissa specifika förutsättningar vara ett effektivt sätt att marknadsföra sig, varför det kan finnas skäl att stödja sådan verksamhet. Sådant stöd bör enbart avse små exportoerfarna företag som bedömts ha god exportpotential. Mässdeltagande bör ingå i ett paket med såväl noggranna förberedelser som genomtänkt uppföljning. Mässan ifråga bör normalt vara en special- eller fackmässa. En utgångspunkt för stödet skall vara att företagen själva betalar en del av kostnaden. Utredningen bedömer det inte möjligt att inom ramen för det statliga uppdraget på nuvarande nivå genomföra större Sverige-manifestationer.

13.8. Var skall exportrådet finnas utomlands

Utredningen anser att frågan om var exportrådet har utlandskontor också avser det statliga uppdragets inriktning. I avsnitt 5.7 och 5.12 har beskrivits var exportrådet f.n. har utlandskontor och hur de statliga medlen fördelas till dessa.

I yttranden eller i kontakter har den stora närvaron i Europa i frågasatts. Det har ansetts att EU-området bör betraktas som hemmamarknad och att exportrådet därför inte behöver vara närvarande där. Man har pekat på att det finns andra kanaler för att inhämta information, t.ex. EIC-kontoren.

Utredningen delar inte denna uppfattning utan anser det viktigt att det finns en närvaro också på närmarknaderna. Det är särskilt små och medelstora företag som kan dra nytta av denna närvaro. Man kan inte jämställa marknaden i andra länder med hemmamarknaden. Affärskulturen är delvis annorlunda även i näraliggande länder. Därtill kommer problem till följd av olika regelverk och dessas tillämpning samt språkproblem.

Utredningen anser det viktigt att de båda huvudmännen kontinuerligt bedömer om förändringar borde göras i utlandsorganisationen. Det är därvid viktigt att inte ha ett alltför kortsiktigt perspektiv. Utredningen vill påminna om att det i avtalet om exportrådet står att ”staten skall bidra till rådets finansiering av export till svårbearbetade eller avlägsna men lovande marknader”. En viktig fråga som ständigt bör ställas är om exportrådets utlandsorganisation har den rätta balansen mellan näroch fjärrmarknader respektive mer lätt- respektive svårbearbetade marknader. Självklart måste i det enskilda fallet en noggrann avvägning göras mellan export- eller internationaliseringsnytta och

kostnaden att i någon form etablera sig på en ny ort respektive att lägga ner ett kontor. En fråga som bör ställas är önskvärdheten av att exportrådet självt finns företrätt på en marknad jämfört med att utrikesförvaltningen finns där. Det finns ju också mellanformer som kan vara värda att pröva i ett uppbyggnadsskede, t.ex. att exportrådet placerar en person på en utlandsmyndighet. Dessa frågor måste självfallet lösas i nära samförstånd mellan exportrådet och utrikesförvaltningen. En möjlighet som redan övervägs är att samarbeta mer med i första hand de nordiska länderna både för att få en större geografisk täckning och minska kostnaderna för utlandsverksamheten.

13.9. Efterfrågestyrd respektive uppsökande verksamhet

Utredningen har noterat att övervägande delen av det statliga uppdraget omfattar efterfrågestyrd verksamhet. Viss uppsökande verksamhet ingår dock också, t.ex. är handelssekreterarna på sina Sverige-resor ofta ute på vad som kan betecknas som uppsökande verksamhet. Utanför det statliga basuppdraget, inom verksamhetsområdet exportutveckling, arbetar exportrådet med uppsökande verksamhet i ganska stor omfattning. Detta gäller också till stor del inom övriga statliga uppdrag som ligger på exportrådet. Den uppsökande verksamheten är således totalt sett relativt omfattande även om den inom ramen för det statliga uppdraget är begränsad. Om den uppsökande verksamheten utanför det statliga uppdraget skulle komma att minska, anser utredningen att det vore önskvärt med en ökning inom ramen för det statliga uppdraget.

13.10. Exportrådsutredningens bedömning

Utredningen anser att den huvudinriktning som fastställdes för det statliga exportfrämjandet vid exportrådet i propositionen 1991/92:108 bör behållas. Vidare anser utredningen att det statliga uppdraget med den starka betoningen på exportinformation (t.ex. marknads- och landinformation) har en lämplig inriktning mot bakgrund av samhällsekonomiska överväganden. Mer bör dock göras för små företag t.ex. i form av lågprisalternativ vid delegationsresor och visst stöd till mässdeltagande. Det långsiktiga strategiska arbetet bör utökas i form av regelbundna bedömningar av strategiska exportmarknader. Den uppsökande verksamheten

bör utvidgas. Styrelsen bör kontinuerligt bedöma om närvaron utomlands har den rätta fördelningen mellan olika slags marknader.

Utredningen bedömer att de föreslagna utökningarna är svåra att genomföra inom ramen för den nuvarande nivån på det statliga basuppdraget. Utredningen föreslår att de båda huvudmännen upptar förhandlingar om möjligheter att på annat sätt finansiera en sådan utökning och därvid beaktar exportrådets överskottsmedel.

14. Exportrådet och utrikesförvaltningen

14.1. Inledning

Direktiven tar upp ett antal frågeställningar som avser samarbetet mellan exportrådet och utrikesförvaltningen, vilket är naturligt med tanke på den nära kopplingen både i Sverige och utomlands. UD är på den statliga sidan huvudman för exportrådet och ger riktlinjer för hur de statliga basuppdraget hos exportrådet skall användas. Samtidigt är det exportrådet som leder och planerar den exportfrämjande verksamheten vid utlandsmyndigheterna. Exportrådet och utrikesförvaltningen kan beskrivas som ”kommunicerande kärl”, främst utomlands eftersom utlandsmyndigheterna sköter exportfrämjandet på de orter där exportrådet inte är representerat. Vidare är Sverige-främjande, där exportfrämjande ingår, en viktig uppgift för hela utrikesförvaltningen.

Såvitt utredningen uppfattat fungerar samarbetet på det hela taget väl men skulle kunna förbättras. Kontakterna, både formaliserade och informella, är omfattande och äger rum ofta och på alla nivåer. Exportrådet deltar i den dialog som en gång årligen äger rum mellan UD och dess underlydande organisationer. Denna dialog där exportrådets chef och ansvarig statssekreterare möts är ett värdefullt tillfälle att gå igenom verksamheten och gemensamma frågor. Samarbetet mellan exportrådet och de 21 s.k. ESEA-ambassaderna (se avsnitt 4.7) är ett annat exempel på de nära kontakterna. En regelbunden kontakt är också möten i gruppen exportfrämjandeforum (EFF) som leds av UD. Vid dessa avstäms pågående och planerade aktiviteter. Normalt deltar en eller flera personer från exportrådets ledning i dessa möten. Erfarenheterna av detta sägs från båda håll positiva.

14.2. Exportrådets s.k. funktionella direktivrätt

En viktig faktor i förhållandet mellan exportrådet och utrikesförvaltningen är den s.k. funktionella direktivrätt som delegerats från UD till exportrådet (prop. 1979/80:16). Denna innebär att det är exportrådet som skall leda och planera exportfrämjandet inom utrikesrepresentationen. Motivering i propositionen för att ge exportrådet denna rätt var ”strävandena att göra den statliga exportfrämjande organisationen mer marknadsanpassad och enhetlig”. Staten har också i andra fall överlåtit en myndighetsuppgift åt en organisation som inte är myndighet. Ett exempel är AB Svensk Bilprovning

Utredningen har ställt sig frågan huruvida denna direktivrätt fortfarande är ändamålsenlig.

Frågan om direktivrätten har berörts i något enstaka möte som utredningen haft. Handelskammarförbundet har i sitt yttrande framfört att direktivrätten gentemot handelssekreterarna är värdefull och bör behållas.

Utredningen har övervägt frågan om ansvaret för ledning och planering av exportfrämjandet inom utrikesrepresentationen. Då UD som en viktig uppgift arbetar med Sverige-främjande där exportfrämjande ingår, kan det förefalla underligt att UD själv inte kan styra alla delar av främjandet vid utlandsmyndigheterna. Styrningen skulle sannolikt i viss mån förenklas om UD fick ansvar även för exportfrämjandet, eftersom UD avgör hur mycket resurser som avsätts för olika ändamål vid utlandsmyndigheterna. En förändring som innebar att UD övertog detta ansvar skulle å andra sidan leda till att ledningen av exportfrämjandet gick över från en organisation med särskild exportfrämjandekompetens till UD där exportfrämjande endast är en del av en mycket omfattande verksamhet. Under förutsättning att den funktionella direktivrätten utövas på ett tillfredsställande sätt, bedömer utredningen att nuvarande system bör behållas.

Enligt avtalet om exportrådet skall exportrådet leda och planera den exportfrämjande verksamheten inom utrikesrepresentationen. Formuleringen innebär att det åligger exportrådet att leda exportfrämjandet vid samtliga utlandsmyndigheter, inbegripet de som finns i länder som inte är prioriterade ur exportfrämjande synpunkt. Det kan nämnas att även utrikesförvaltningens s.k.

projektexportfrämjare utomlands omfattas av nuvarande formulering, trots att dessa idag inte styrs från exportrådet.

Exportrådet utövar f.n. den funktionella direktivrätten aktivtdet har bl.a. en av utredningens enkäter visat - gentemot de 21 ambassader som ingår i projektet ESEA (Effektivare Samarbete Exportrådet Ambassader-se avsnitt 4.7). Inom detta projekt har kontakterna varit intensiva och olika satsningar, som utredningen bedömer som värdefulla, gjorts för att höja kompetensen och förbättra standarden på teknik utrustning på respektive utlandsmyndighet. Andra utlandsmyndigheter ägnas dock mindre uppmärksamhet även om exportrådets ambition är att tillämpa erfarenheter från ESEA på fler utlandsmyndigheter. Det faktum att somliga av dessa åsidosätts eller får begränsad uppmärksamhet innebär enligt utredningens uppfattning att exportrådet f.n. inte uppfyller den uppgift som följer med direktivrätten.

Utredningen bedömer det därför nödvändigt att uppmärksamhet ägnas även ambassaderna i de länder som idag inte är prioriterade. Även dessa behöver vägledning i sitt exportfrämjande arbete och stöd för försäljning av uppdrag. För att klara en sådan förändring bedömer utredningen att exportrådet i Stockholm bör avdela mer resurser för detta (se även avsnitt 14.4). En annan förutsättning är att samordningen mellan UD och exportrådet fungerar bättre än idag. Detta är viktigt för att få balans mellan de uppgifter som exportrådet ålägger utlandsmyndigheterna och de resurser som dessa erhåller (se avsnittet nedan).

14.3. Samordning av verksamhetsplanering

Ett sätt att förbättra samordningen mellan exportrådet och utrikesförvaltningen är genom närmare samordning av de båda organisationernas verksamhetsplanering.

Utredningen har funnit brister i kopplingen mellan UD:s och exportrådets verksamhetsplan och anser det önskvärt med närmare samordning mellan dessa processer som äger rum ungefärligen parallellt. Den verksamhetsplan för exportfrämjandet som görs av utlandsmyndigheter under exportrådets ledning borde bli en del av myndighetens totala verksamhetsplanering. Likaså har utredningen funnit att denna vid vissa av exportrådets utlandskontor sällan är avstämd med eller ens känd för respektive ambassad. Omvänt tycks det också ibland vara så att ambassaden i

verksamhetsplaneringen inte samråder med exportrådets utlandskontor i frågor som gäller främjande. Utredningen anser att lokalt samråd i dessa frågor borde vara en självklarhet.

14.4. Exportrådets och UD:s resurser för samarbete

I direktiven ställs frågan om UD respektive exportrådet avsatt tillräckliga resurser för samarbetet sinsemellan.

Utredningen konstaterar att neddragningen av det statliga basuppdraget bl.a. ledde till att exportrådets resurser i Stockholm för bevakning av olika geografiska regioner försvagades. Vissa uppgifter utförs inte längre i samma utsträckning. Möjligheten att vara samtalspartner i frågor om en viss region, ordna besöksprogram för utländska affärsmän eller hålla i ett delegationsbesök utomlands har försämrats. Samtidigt har UD:s resurser på detta område förstärkts. På varje geografisk enhet tillsattes för ett par år sedan en ny tjänst som näringslivsfrämjare. Vidare har UD:s projektexportsekretariat (PES) tillkommit och på senare tid förstärkts. UD har också utomlands förstärkt resurserna för projektbevakning genom nya tjänster vid några av de internationella finansinstitutionerna m.m. Främjandets roll i hela utrikesförvaltningen har också betonats mer än tidigare. Det har således i Stockholm skett en tyngdpunktsförskjutning i riktning mot UD. Utomlands är det i viss mån tvärtom. Utrikesrepresentationen har de senaste åren minskat sin personal medan exportrådets ökat sin.

Utredningen gör bedömningen att UD har avsatt tillräckliga resurser för samarbetet med exportrådet. Exportrådet har med avdelade resurser inte haft möjlighet att aktivt utöva den funktionella direktivrätten gentemot alla utlandsmyndigheter. Utredningen anser därför att exportrådet bör avsätta mer resurser i Stockholm för frågor med anknytning till de olika utlandsregionerna. Detta skulle vara positivt för samarbetet mellan exportrådet och utrikesförvaltningen.

Utredningen anser därutöver att det är viktigt för samarbetet att det på båda håll finns en centralt placerad kontaktperson i frågor som gäller det statliga uppdraget och verksamheten i stort. På UD är kontaktpersonen den för exportrådet ansvarige tjänstemannen på EIM-enheten. Motsvarande funktion bör finnas på exportrådet.

14.5. Arbetsfördelningen mellan exportrådet och utrikesförvaltningen

I direktiven ställs frågan om arbetsfördelningen mellan exportrådet, projektexportsekretariatet och UD:s näringslivsfrämjare bör klargöras bättre.

Viss otydlighet föreligger ofta rörande exakt vilka uppgifter regeringskansliet respektive en underlydande myndighet eller organisation skall göra. Utgångspunkten är givetvis att regeringskansliet skall fastställa policy och riktlinjer för en verksamhet medan den praktiska hanteringen skall ske på en underställd organisation. På det hela taget verkar denna uppdelning fungera väl mellan exportrådet och UD.

Det finns dock vissa oklarheter som snarast blivit större de senaste åren. Detta har bl.a. att göra med att exportrådet fått minskade resurser i Stockholm medan UD:s i stället förstärkts. En skillnad i uppgifter mellan exportrådet och UD är att UD har ett bredare främjaruppdrag. På just exportfrämjandeområdet sammanfaller dock ansvaret. Utredningen uppfattar att det idag är oklart var vissa arbetsuppgifter skall utföras. Projektexportsekretariatet (PES) arbetar på ett område där även exportrådet i viss utsträckning är aktivt. Det är främst med exportrådets sektion för projektexport, upphandling och finansiering som det finns beröringspunkter. Denna är till stor del inriktad på att betjäna företagen med uppgifter om upphandling medan PES arbetar mer med strategiskt arbete för att öka internationella organs upphandling i Sverige. Såväl näringslivsfrämjarna som PES tycks i viss utsträckning bedriva sådan verksamhet som skulle kunna hanteras av exportrådet. Utredningen konstaterar att PES på sitt område har betydligt större resurser än exportrådet för denna verksamhet.

En teoretisk möjlighet vore att föra över ovannämnda funktioner vid UD till exportrådet. Utredningen tror dock inte att detta vore den bästa lösningen, Skälen är bl.a. att främjarna på UD har ett bredare främjaransvar än bara exportfrämjandet och att PES´arbete till stor del förutsätter en nära koppling till den politiska nivån.

Även om ingendera sidan uttryckt att det finns allvarliga problem p.g.a. föreliggande otydlighet, anser utredningen det angeläget att ansvarsfördelningen blir klarare och att det klargörs utåt vem som gör vad. Utredningen föreslår att UD och exportrådet gemensamt förtydligar ansvarsfördelningen. Export-

rådet bör får ett större ansvar för att ta hand om delegationsresor, inkommande besök från andra länder och från utlandsmyndigheter. En specificering av det statliga uppdraget i detta avseende bör göras.

14.6. Utbildning och växeltjänstgöring m.m.

Ett smidigt samarbete mellan exportrådet och UD underlättas om bägge sidor har god kännedom om hur den andra sidan fungerar. Utbildning och förbättrad information till främst nyanställda behövs. Utredningen anser att främst nyanställda på exportrådet och dess utlandskontor som skall arbeta med eller nära det statliga uppdraget, inbegripet handelssekreterare, bör informeras grundligt om utrikesförvaltningens sätt att fungera, det statliga uppdraget, vad det i olika avseenden innebär att vara myndighet m.m. Likaledes borde nyanställda på UD, särskilt de som kommer att arbeta med främjandefrågor utbildas av exportrådet. Ovanstående sker redan i viss utsträckning men bör utökas.

Utredningen bedömer att växeltjänstgöring mellan exportrådet och UD är ett bra sätt att höja kompetensen på båda håll och öka kännedomen om den andra organisationen. Sådan tjänstgöring bör uppmuntras. Exportfrämjande kompetens bör i högre utsträckning än i dag vara en merit ur karriärsynpunkt på UD.

Utredningen har tagit del av UD:s interna utredning om kompetensförsörjning (KRUT) där sägs att vissa delar av UD behöver tillföras ytterligare kompetens, beroende på kommande stora pensionsavgångar. Det gäller bl.a. främjandefrågorna. KRUT ansåg att behoven inom dessa områden på kort sikt borde tillgodoses genom riktad rekrytering.

14.7. Teknisk utrustning inom utrikesförvaltningen

Utredningen har konstaterat att samarbetet mellan utrikesförvaltningen och exportrådet ofta hämmas p.g.a. att vissa utlandsmyndigheter saknar modern teknisk utrustning. Situationen har förbättrats de senaste åren men inte i tillräcklig utsträckning. Utredningen anser det angeläget att åtgärder vidtas på detta område.

14.8. Exportrådsutredningens bedömning

Utredningen anser att exportrådet även fortsättningsvis bör ha en funktionell direktivrätt över exportfrämjandet inom utrikesrepresentationen. Detta kräver dock att resurserna på exportrådet i Stockholm förstärks och att verksamhetsplaneringen mellan exportrådet och UD samordnas bättre. Det är väsentligt att det även på exportrådet finns en centralt placerad kontaktperson för frågor rörande det statliga uppdraget och verksamheten i stort. Arbetsfördelningen mellan UD och exportrådet bör klargöras bättre genom samordnad verksamhetsplanering och informationsutbyte. Kunskapen på UD om exportrådet och vice versa bör förbättras genom utbildning och växeltjänstgöring. Hög kompetens på UD inom exportfrämjandet är viktig och bör uppmuntras.

15. Tydligare statligt uppdrag m.m.

15.1. Inledning

I direktiven ställs frågan om det finns skäl att precisera det statliga uppdraget för att därmed tydliggöra statens roll som beställare av exportfrämjande tjänster.

Utredningen har från bl.a. ekonomistyrningsverket erhållit synpunkter på utformningen av det statliga uppdraget och redovisningen och utvärderingen av verksamheten.

Det finns inget givet svar på frågan hur detaljerad styrningen av en viss statsstödd verksamhet bör vara eller hur återrapporteringskraven bör utformas. Återrapporteringskraven i riktlinjerna bör utgå från vilken information regeringen behöver för sin styrning av exportrådet. Det kan därför vara lämpligt att man upprättar en plan för uppföljning och utvärdering.

Oavsett detaljeringsgraden bör verksamhetsmålen vara tydliga och uppföljningsbara. De bör kunna fungera som ledstjärna vid prioriteringar i verksamheten och det bör i efterhand gå att avgöra huruvida målen för en viss verksamhet har nåtts.

En utgångspunkt härvidlag kan vara är de s.k. ”SMARTkriterierna”. (återfinns bl.a. i finansdepartementets handledning för regleringsbrev och andra styrdokument för år 2001) och går ut på att målen för en verksamhet bör vara: Specifika S Mätbara M Accepterade A Realistiska R Tidsatta T

Genom att ge tydligt formulerade mål för exportrådets verksamhet kan man bedöma huruvida målen har uppfyllts eller inte. Detta kan ge en bättre styrning av verksamheten.

15.2. Styrningen av exportrådet och det statliga uppdraget

Utredningen har ovan i (avsnitt 5.3, 5.4, och 5.11.2) kortfattat beskrivit hur staten instruerar exportrådet. Detta görs i avtalet och stadgarna som är slutna med den andra huvudmannen och i det årliga regeringsbeslutet med riktlinjer. Härutöver kan staten också utöva inflytande genom utnämningen av de av staten utsedda ledamöterna i styrelsen och representantskapet. En precisering av det statliga uppdraget kan i första hand ske i regeringsbeslutet med riktlinjer.

I avtalet om exportrådet, som senast ändrades 1998, finns allmänna skrivningar om det statliga uppdraget. Där står t.ex. vilka rådets uppgifter är, att rådet årligen skall avge en anslagsframställning samt vad den statliga finansieringen skall stödja. Det anges också att rådet skall planera och leda handelssekreterarnas verksamhet och exportfrämjande verksamhet inom utrikesrepresentationen. Däremot står det inte i avtalet att staten genom regeringsbeslut kan styra användningen av de statliga medlen. Det står inte heller vilka målen för exportrådets verksamhet är. Detta gäller såväl den statligt finansierade verksamheten som uppdragsverksamheten. Sådana förtydliganden är önskvärda då de kan bidra till större klarhet i olika avseenden.

15.3. Regeringsbeslutet med riktlinjer

Regeringsbeslutet med riktlinjer för den statliga verksamheten är det dokument varigenom staten årligen anger hur de centrala statliga medlen för exportfrämjande skall användas. Innehållet i beslutet för år 2000 har beskrivits ovan (avsnitt 5.11.2) och återfinns i sin helhet som bilaga 3.

Beslutet innehåller anvisningar för det statliga basuppdraget på de två första sidorna i beslutet och för de särskilda uppdragen på följande tre sidor. Vad gäller basuppdraget är beslutet relativt kortfattat och allmänt hållet. Det definierar inte tydligt mål för det statliga basuppdraget eller uppgifterna och prioriteringarna inom detta mål. Det är tydligare vad gäller avrapportering och vad de statliga medlen får användas till.

Inget mål för verksamheten anges, som t.ex. att öka exporten allmänt, öka exporten från små och medelstora företag eller få fram nya exportörer. I och med att verksamhetsmålen är så otydligt

formulerade synes det i praktiken vara omöjligt att i efterhand göra någon uppföljning av huruvida målen uppnåtts.

Vidare sägs med ett undantag (gäller för IT-satsningar) inget om hur de statliga medlen bör fördelas mellan olika uppgifter, mellan verksamhet i Sverige och utomlands eller mellan länder/regioner utomlands. Inget sägs heller om fördelningen mellan de fyra områden som nämns i beslutet under rubriken ”Villkor för anslagsmedel”.

Det anges att små och medelstora företag skall prioriteras i verksamheten, att de möjligheter som EU-medlemskapet medfört skall utnyttjas, att nya svenska spjutspetsområden skall prioriteras och att de möjligheter som näringslivets ökade miljöanpassning medfört skall utnyttjas. Inget sägs dock om hur detta skall göras eller hur resurser skall fördelas. Vad som menas med begreppet ”spjutspetsområden” är heller inte närmare definierat.

Utredningen noterar också att det över huvud taget saknas skrivningar om behovet av långsiktiga strategiska satsningar i syfte att främja export till marknader vars betydelse bedöms öka i framtiden.

I beslutet sägs att ”Omfattningen av samtliga statliga eller andra offentliga uppdrag och bidrag till exportrådet skall redovisas separat”. Inget sägs dock i beslutet om att en gränsdragning skall göras mellan de statliga uppdragen och övrig verksamhet.

Ovanstående genomgång av skrivningarna i regeringsbeslutet visar att staten givit exportrådet fria händer att själv fatta beslut om inriktningen av den verksamhet som finansieras av staten, och frånhänt sig möjligheten att styra det statliga uppdraget.

Genom den avrapportering av det statliga uppdraget som årligen görs, har ändå staten fått en viss uppfattning om hur exportrådet avser att använda de medel som man tilldelas och hur medlen använts.

Utredningen anser att det statliga uppdraget borde förtydligas. Ett förtydligande av det årliga regeringsbeslutet är därvid det mest verksamma instrumentet. Enligt utredningens uppfattning skulle det statliga uppdraget väsentligen kunna förtydligas genom att formuleringarna i beslutet inkluderade specificerade och uppföljningsbara mål för verksamheten, samt en tydlig gränsdragning mellan det statliga uppdraget och den övriga verksamheten.

15.4. Myndighetsuppgiftens omfattning

Utredningen har under sitt arbete erfarit att andra aktörer, såväl myndigheter som företag, inte alltid vet i vilken roll exportrådet uppträder. I kontakten med andra myndigheter uppfattas exportrådet ibland som kommersiell aktör när det förväntas att exportrådet uppträder i sin myndighetsroll. Detta uppfattas som otillfredsställande, inte minst mot bakgrund av att exportrådet enligt lag har att utföra vissa myndighetsuppgifter.

Exportrådet har genom det statliga basuppdraget och lagen om den funktionella direktivrätten ålagts en myndighetsuppgift och för dessa uppgifter erhåller man ett omfattande statligt anslag.

Rådande oklarhet skulle möjligen kunna undanröjas t.ex. genom att man i det årliga regeringsbeslutet specificerade att 1) exportrådet även har en myndighetsroll 2) skall samverka med andra offentliga aktörer, inklusive UD, inom ramen för denna roll och 3) för andra uppdrag utöver denna specificerade myndighetsroll måste tilldelas särskilda medel.

Utredningen är medveten om att gränsdragningsproblemen härvidlag är besvärliga. Att hantera dubbelrollen som såväl myndighet som kommersiell aktör innebär i många fall en delikat balansgång. Icke desto mindre är det nödvändigt att exportrådet förmår hantera bägge dessa roller.

15.5. Exportrådsutredningens bedömning

1. Målen och inriktningen för verksamheten. De mål som anges för det statliga uppdraget i regeringsbeslutet uppfyller inte kraven att vara uppföljningsbara. Det torde vara svårt att i efterhand bedöma, huruvida exportrådet lyckats uppfylla målen eller inte. Exportrådet och UD bör samråda vad gäller utformningen av målen. Regeringsbeslutet med riktlinjer bör ange tydliga och uppföljningsbara mål samt vilka geografiska och sakområden som skall prioriteras. Exportrådets myndighetsuppgifter bör specificeras.

2. Återrapportering. Återrapporteringskraven i regeringsbeslutet bör utgå från vilken information regeringen behöver för sin styrning av exportrådet. Kraven på återrapportering bör

skärpas genom att även omfatta uppgifter om fördelningen av de statliga medlen mellan olika länder och kontor liksom vilka resurser som går åt för uppdraget. Först med vetskap om detta, kan staten bedöma om fördelningen bör ändras.

3. Förhållandet mellan de olika dokumenten. Avtalet och stadgarna gäller över längre tidsperioder. I dessa regleras lämpligen det som är konstant över tiden. Regeringsbeslutet med riktlinjerna utformas för ett år i taget. Däri regleras lämpligen det som särskilt gäller för just det året. Det som redan står i stadgar eller avtal behöver inte upprepas i riktlinjerna då detta kan minska tydligheten i uppdraget. I avtalet med den andra huvudmannen bör det framgå att staten, genom regeringsbeslut, kan styra användningen av de statliga medlen. Avtalet bör tydligare redovisa vilka målen för exportrådets verksamhet är. Utredningen noterar också att terminologin skiljer sig åt mellan dokumenten. I stadgarna och regeringsbeslutet talas det om budgetunderlag medan man i avtalet använder termen anslagsframställning. Likaså talas i stadgarna om verksamhetsberättelse men i regeringsbeslutet om förvaltningsberättelse. Tydligheten skulle öka om samma terminologi användes.

4. Strukturen i riktlinjerna respektive i återrapporteringen. I regeringsbeslutet med riktlinjerna används en indelning i ”Det statliga uppdraget”, ”Marknadsplats Europa”, ”Informationsteknik”, ”Miljöexport” och ”Marknadsplats Östersjön”. I exportrådets redovisning av det statliga uppdraget används däremot exportrådets gängse indelning i tre huvudområden ”exportinformation”, ”exportutveckling” samt ”exportkonsulting”. Såväl styrningen som uppföljningen av verksamheten skulle förbättras av att samma struktur användes i regeringsbeslutet om riktlinjerna för det statliga uppdraget och i exportrådets redovisning

5. Staten största uppdragsgivare. Staten bör som största uppdragsgivare ställa krav på exportrådet och kontinuerligt bevaka hur ålagda uppgifter utförs. Exportrådet bör behandla staten som den viktigaste uppdragsgivaren.

6. Vad gäller utvärderingen och effekterna av exportrådets verksamhet noterar utredningen skrivningen i regeringsbeslutet, om att exportrådet självt skall redogöra för hur verksamheten bidrar till näringslivets tillväxt och internationella konkurrenskraft. Sådan redovisning skulle sannolikt kräva ett mycket omfattande arbete Dessutom är exportrådet

”part i målet”. Utredningen anser därför att uppdraget att göra sådan redogörelse i stället bör ges till en oberoende part.

7. Genom större tydlighet i regeringsbeslutet beträffande myndighetsrollen skulle rollfördelningen gentemot andra myndigheter och offentliga aktörer kunna klarna och förutsättningarna för samarbete med andra aktörer, såväl privata som offentliga, skulle kunna förbättras.

16. Samverkan med andra aktörer

16.1. Inledning

Enligt direktiven skall utredningen belysa och analysera exportrådets samarbete med andra aktörer och, om anledning finns, föreslå förbättringar. Samverkan med utrikesförvaltningen har behandlats i kapitel 14. I direktiven ingick också uppgiften att utvärdera samarbetet inom exportcentrum samt svara på frågan huruvida exportrådet skall ha en tydligare samordningsroll för samtliga statliga exportfrämjandesatsningar.

Tidigare rapporter från RRV (1996) och konsulten Henry Tham (1998) (se avsnitt 3.1) har beskrivit att det finns många aktörer på detta område och att samordningen ofta är bristfällig. Enligt Tham saknades till stor del samordning på den strategiska nivån både centralt och regionalt. Den samordning som ägde rum var främst operativ. Däremot förekom ett ganska omfattande samarbete på både den centrala och regionala nivån. Tham ansåg inte att det gick att tala om ett statligt sammanhållet statligt exportfrämjande.

Generellt kan konstateras, att behovet hos företagen för en ”one stop shop”, dit företagen skall kunna vända sig med samtliga förfrågningar för att sedan lotsas vidare till rätt instans, inte synes vara särskilt stort. Den undersökning som ”Forum för Småföretagsforskning gjort (se avsnitt 3.1) visar, att företagen synes hitta rätt ändå. Problemet med mångfalden är kanske snarare att aktörerna konkurrerar med varandra om offentliga och privata medel och erbjuder likartade tjänster.

16.2. Samverkan

Exportrådet är en av flera statliga och privata aktörer som ger information och rådgivning till näringslivet vad gäller exportfrämjande. Flera andra aktörer såsom ALMI, NUTEK, STATT, m.fl.

bedriver verksamhet som tangerar exportrådets. I vissa avseenden kompletterar de olika aktörerna varandra men samtidigt är de på vissa områden konkurrenter. Att organisationer och privata aktörer som är inriktade på olika former av företagsutveckling i ökad utsträckning även ägnar sig åt exportfrämjande verksamhet är en naturlig följd av den ökade internationaliseringen. Allt färre delar av företagsamheten kan idag överleva i nationell isolering.

Samverkan i Sverige förekommer idag på olika sätt mellan aktörer, t.ex. inom exportcentrum. Exportrådet deltar också i det samråd som sker i Nämnden för Sverige-främjande i utlandet (se avsnitt 6.2.10), ett forum där deltagarna informerar om kommande aktiviteter och i viss utsträckning samordnar dessa. Exportrådet har också utanför NSU nära kontakter med andra Sverigefrämjande aktörer. Exportrådet har också samarbetsavtal med ISA och företräder på ett par platser ISA utomlands. Man har också på några orter utomlands nära kontakter med STATT:s representanter. Exportrådet har också löpande kontakter med EKN och SEK. Exportrådet är företrädd i EKN:s styrelse och EKN i exportrådets.

Det finns även andra aktörer än de ovanstående vars verksamhet kan vara värdefull ur exportfrämjande synpunkt. Bland dessa kan Sida och Swedfund särskilt nämnas (se avsnitt 6.2.12 och 6.2.16). Sida bedriver eller finansierar aktiviteter som kan vara av stort intresse i exportfrämjandet.

Antalet kontaktpunkter med andra aktörer i Sverige är störst inom verksamhetsområdet ”exportutveckling”, den verksamhet som exportrådet bedriver i Sverige och som går ut på att utveckla företag till kompetenta exportörer. Detta är det av exportrådets verksamhetsområden som, vad utredningen uppfattat, fått motta mest kritik. Kritiken har bl.a. gått ut på att i exportrådets roll varit otydlig och att projekten varit ”påhittade uppifrån” och utgått från exportrådets snarare än från företagens behov. Verksamheten har också kritiserats för att i otillräcklig utsträckning ha tillvaratagit befintliga nätverk utan snarare konkurrerat ut dessa. Därutöver har privata konsulter och handelskammare ansett att viss verksamhet varit konkurrenssnedvridande. Exportrådet har setts som en statligt delfinansierad exportfrämjandeaktör mot vilken privata aktörer inte kan hävda sig i konkurrensen om offentliga medel. Vad beträffar verksamheten har utredningen också uppfattat att det ofta är en dålig koppling mellan den regionala verksamheten i Sverige och verksamheten utomlands.

Exportrådet har under utredningens gång beslutat att omorganisera sin Sverige-verksamhet (Se avsnitt 5.8.9).

16.3. Exportcentrum

Utredningen har under arbetets gång besökt flera av de i exportcentrumsamarbetet deltagande aktörerna på olika orter (Falun, Göteborg, Malmö, Västerås, Uppsala, Örebro och Östersund) och tagit del av dessas synpunkter på verksamheten. Synpunkter på samarbetet har också framförts i inkomna yttranden.

Utredningen har funnit att erfarenheterna av exportcentrumsamarbetet varierar, varför några generellt giltiga slutsatser är svåra att dra. Utredningen noterar att samarbetet sällan eller aldrig fungerat enligt ursprungstanken, att tjänstgöra som enda inkörsport för företagens export- och internationaliseringsansträngningar. I stället har exportcentrum oftast huvudsakligen fungerat som en intern samarbetsform mellan de inblandade aktörerna. Exportcentrum har dock på vissa orter förbättrat möjligheterna för de exportfrämjande aktörerna att samarbeta med varandra. Begreppet ”exportcentrum” har inte i någon större utsträckning använts utåt gentemot företagen. (i utredningens företagsenkät- se avsnitt 7.2) uppgav endast 3 % av de tillfrågade företagen att de någon gång kontaktat exportcentrum). Detta synes bero på att de inblandade inte velat ge upp sin identitet och framträda under namnet ”Exportcentrum”.

Kritiken mot Exportcentrum hänger delvis ihop med att konceptet upplevs ha utarbetats ”över huvudet på” tilltänkta samarbetspartners. Inrättandet av ytterligare ett begrepp och varumärke på ett område där väletablerade aktörer redan fanns uppges ha ökat otydligheten och begreppsförvirringen för företagen. Viss kritik har också riktats mot att den statliga finansieringen av Exportcentrum varit konkurrenssnedvridande på exportkonsultmarknaden.

16.4. Samordning

Regeringen uttryckte sin syn på främst samverkan men också samordning i budgetpropositionen för 1997. Det sades där att exportrådets roll som centralt exportfrämjande organ borde stärkas och lämpliga samarbetsformer utvecklas. Sedan sades att exportrådet inte skulle utvärdera andra organs exportfrämjande och inte heller

disponera samtliga tillgängliga anslag för fördelning till andra organ. Däremot sades inte närmare hur denna roll skulle stärkas utan bara allmänt att samarbetet borde byggas ut. Såvitt utredningen erfarit har regeringen inte heller senare närmare angett hur en förstärkning av denna roll skall ske. Regeringen har inte heller i regleringsbrev e.d. till andra aktörer följt upp detta. Såvitt utredningen kan bedöma har exportrådet alltså varken på regional eller nationell nivå av staten tilldelats någon samordnande roll för exportfrämjande åtgärder.

16.5. Exportrådsutredningens bedömning

Att det finns flera aktörer på exportfrämjandeområdet är enligt utredningens uppfattning en naturlig följd av internationaliseringen. Denna har medfört, att det knappast går att stimulera företagsutveckling utan att komma in på exportfrämjande verksamhet. Exportfrämjande är visserligen ett verksamhetsområde men kundens, företagens, behov av främjande är mycket olika och kan inte tillgodoses av en aktör.

Att försöka styra in samtliga aktörers exportfrämjande i en form och med en aktör som överordnad de andra är varken lämpligt eller möjligt. Däremot bör givetvis en samordning syftande till optimal resursanvändning komma till stånd. Varje aktör bör, vad gäller exportfrämjande, koncentrera sig på att utveckla sin kärnkompetens.

Samordning

Utredningens uppfattning är att exportrådet ej bör ges ett uttalat uppdrag som samordnare av statliga insatser på det exportfrämjande området. Däremot bör staten ålägga andra statliga aktörer på det exportfrämjande området att samråda med exportrådet rörande exportfrämjande. Exportrådet bör inom ramen för det statliga uppdraget informera andra aktörer om sin planerade verksamhet och samråda med dem.

Samordningen mellan olika aktörer kan förbättras på den övergripande nivån genom att en representant för t.ex. näringsdepartementet eller under detta departement lydande organisation tas in i exportrådets styrelse. På motsvarande sätt bör en representant för exportrådet knytas till den nya näringslivsmyndigheten.

Sverige-verksamheten

Exportrådets verksamhet i Sverige befinner sig i omvandling. Utredningen har inte bedömt det meningsfullt att i detta läge utvärdera den verksamhet som nu fasas ut. Det är heller inte möjligt att i detta skede utvärdera den nya inriktningen. Utredningen bedömer dock att koncentrationen på vissa specificerade program är steg i rätt riktning.

Av betydelse i sammanhanget är också de förändringar i NUTEK:s och ALMI:s organisation som kommer att genomföras. Kommittén för Statlig organisation för näringslivsutveckling, den s.k. ARNE-kommittén, föreslår i sitt slutbetänkande att den nya företagsutvecklingsmyndigheten övertar ansvaret för ”exportrådets småföretagsinriktade verksamhet”. Varken exportrådet eller exportrådsutredningen gavs tillfälle att kommentera förslaget. Formuleringen är oklar. Utredningen tolkar det som syftande på exportrådets verksamhet i Sverige, ”exportutveckling”. Utredningens bedömning är att de förändringar som exportrådet gör av verksamheten bör utvärderas efter 2–3 år. I detta sammanhang kan ARNE-kommitténs förslag övervägas.

En idé som på sikt kunde prövas vore att bedriva Sverige-verksamheten i ett särskilt bolag. Ett sådant bolags utbud av program och tjänster skulle då tydligare konkurrensutsättas och kunna jämföras med andra alternativ.

Exportcentrum

Även om brist på samordning fortfarande kan vara ett problem på vissa orter verkar samarbetet inom exportcentrum ha förbättrat kommunikationen mellan de inblandade aktörerna. Detta har i sin tur förbättrat förutsättningar för de exportfrämjande aktörerna att samordna aktiviteterna. Exportcentrum har möjliggjort en regional kraftsamling vilket visat sig värdefull för möjligheterna att få finansiering för bl.a. EU-projekt. Även för samarbetet med de regionala tillväxtavtalen tycks samarbetet ha varit av värde. Utredningen ifrågasätter dock om en intern samordning motiverar omfattande extra tillskott av statliga resurser. Innan beslut fattas om ytterligare

medel utöver de regionalpolitiska medel som redan avsatts för exportcentrumsamarbetet, bör verksamheten noggrant utvärderas.

Övriga aktörer

Utredningen anser det viktigt att exportrådet har god kännedom om Sida’s och Swedfund:s verksamhet och att de möjligheter till export som dessas verksamhet skapar tas tillvara. Exportrådet bör inom ramen för det statliga uppdraget kontinuerligt hållas och hålla sig informerad om dessa organisationers verksamhet. Där så bedöms lämpligt bör exportrådet komma med initiativ till satsningar som är värdefulla såväl ur bistånds- som ur främjandesynpunkt. Det statliga uppdraget bör preciseras i detta avseende.

17. Finansiering och exportrådets överskott

17.1. Inledning

Exportrådets finansiering har beskrivits i avsnitt 5.9. Beskrivningen visade att staten står för över 80 % av exportrådets basfinansiering, dvs. för exportinformation, som dock till viss del finansieras även via medlemsavgifter. Övriga intäkter är betalning för utförda tjänster. Utredningen har kommit fram till att det bör finnas ett statligt åtagande på exportfrämjandeområdet.

17.2. Exportrådets överskott

Exportrådet har de senaste åren gjort vinster som använts för att bygga upp ett eget kapital. I år väntas ett betydande överskott i den löpande verksamheten. Därtill kommer vissa engångsfaktorer som förbättrar resultatet. Tillsammans väntas detta medföra att exportrådet i år kommer att överskrida nivån 100 mkr i eget kapital, en nivå som styrelsen ansett lämplig som buffert för oförutsedda händelser. Därmed inträder en ny situation där det inte längre finns behov att avsätta hela vinsten till det egna kapitalet. En del av årets överskott och kommande års eventuella överskott kan således disponeras på annat sätt. Samma möjlighet kan framöver uppstå vad gäller avkastningen på det egna kapitalet.

Utredningen konstaterar att det varken i avtalet eller stadgarna anges hur överskott eller avkastning på kapital skall disponeras. Däremot står det i det årliga regeringsbeslutet att exportrådets verksamhet i princip skall redovisa ett nollresultat. Vidare sägs där att exportrådet får disponera uppkommet överskott och underskott enligt styrelsebeslut. Det kan finnas olika uppfattningar om vem som skall anses som ”ägare” till överskotten. Det är en fråga för huvudmännen att avgöra hur resurserna fördelas.

Utredningen anser att överskotten på lämpligt sätt bör återföras till exportfrämjande. Tjänster för små och medelstora företag, samt nätverksbyggande av betydelse för svensk export, bör byggas ut och kunde övervägas i detta sammanhang. Eftersom situationen är oreglerad, ny och av principiell karaktär och berör båda huvudmännen anser utredningen att beslutet om dessa medels utnyttjande inte bör fattas av styrelsen utan lyftas upp på huvudmannanivå. Medlen kan tills vidare fonderas i avvaktan på beslut.

Det beslut som styrelsen fattat om att exportrådet bör ha ett eget kapital på 100 mkr är inte självklart. Det är eftersträvansvärt i en kommersiell verksamhet ha en viss reserv så att man på ett hyggligt sätt kan klara av tvära kast i verksamheten. Men det bör inte finnas behov att bygga upp en reserv för den händelse att staten skulle anse att det statliga anslaget bör skäras ner.

17.3. Exportrådets medlemmar och medlemsavgifterna

Utredningen har behandlat en fråga som inte nämns i direktiven men som har koppling till finansiering och andra frågeställningar i utredningen, bl.a. exportrådets status. Det gäller frågan om exportrådets medlemmar eller abonnenter som de benämns i avtalet om exportrådet. Detta har beskrivits i avsnitt 5.10. Betänkandet SOU 1991:3 behandlade kortfattat frågan om abonnemangssystemet. Den konstaterade att systemet bidrog till att skapa ömsesidig legitimitet för verksamheten och att det därför borde finnas kvar. Man konstaterade vidare att avgifterna i första hand borde användas för exportservice vilket också då var fallet.

Man kan konstatera att begreppet medlem i viss mån för tanken fel eftersom exportrådet i strikt mening inte är någon medlemsorganisation. Medlemmarna har ju inte något direkt inflytande på organisationens skötsel genom en föreningsstämma e.d. Utredningen noterar att ett nytt medlemsprogram införts från den 1 juli i år.

Frågan om medlemssystemet har varit uppe till diskussion i några av de möten som utredningen haft, bl.a. i samband med att exportrådets associationsrättsliga status diskuterats. Nuvarande medlemssystem har fördelar både för exportrådet och medlemmarna. Medlemsavgifterna står för en icke oväsentlig del av finansieringen av exportinformation och medlemskapet ger medlemmarna vissa fördelar. Det ger också exportrådet särskilt nära relationer

med ett antal företag vilket kan vara värdefullt. Verksamheten är å andra sidan ganska resurskrävande.

Frågan om exportrådet skall ha medlemmar eller inte är ytterst en fråga för de båda huvudmännen. Ett eventuellt avskaffande av systemet skulle kräva att den finansiering som idag erhålls genom medlemsavgifter ersattes med andra intäkter i samma storleksordning. Ett möjligt alternativ som i så fall kunde prövas vore om någon eller flera näringslivsorganisationer kunde gå in med motsvarande medel. Här bör samtidigt framhållas att systemet med medlemmar (som kanske hellre bör benämnas något annat) sannolikt kan behållas även i en situation där exportrådet ges en etablerad associationsrättslig status.

17.4. Exportrådsutredningens bedömning

Utredningen anser att överskott i exportrådets verksamhet bör återföras till exportfrämjande verksamhet. De båda huvudmännen bör avgöra hur dessa medel skall utnyttjas. Utredningen föreslår att huvudmännen i samband med förhandlingar om att bilda ett aktiebolag diskuterar om medlemsprogrammet bör behållas och hur den finansiering som medlemmarna bidrar med skulle kunna ersättas.

18. Importfrämjandet

18.1. Inledning

I direktiven ställs frågan om möjligheterna att samordna den importfrämjande verksamhet som idag finns i Sverige med den exportfrämjande.

Utredningen har i avsnitt 2.2 om Sveriges utrikeshandel redovisat att den anser importen lika viktig som exporten för att skapa välstånd och sysselsättning. Denna syn ligger i linje med den traditionella svenska inställningen att frihandel är gynnsam för såväl Sveriges som andra länders ekonomiska utveckling. Utredningen har tidigare konstaterat att det klart viktigaste sättet att främja import (liksom export) är arbetet att vidareutveckla EU:s inre marknad och genom det handelspolitiska arbetet. Den frågeställning som tas upp ovan avser dock inte detta utan mer riktad importfrämjande verksamhet.

De flesta med Sverige jämförbara länder avsätter avsevärda resurser för exportfrämjande men endast begränsade för importfrämjande. Japan utgör ett undantag och har en organisation (Jetro) som enbart ägnar sig åt importfrämjande. Detta förhållande måste ses mot bakgrund av Japans stora handelsbalansöverskott och påtryckningar utifrån att vidta åtgärder för att rätta till detta. Sverige har liksom vissa andra länder stött importfrämjande med biståndsmedel men också under senare år med medel ur de s.k. Östersjö-miljarderna. De statliga insatserna har alltså i huvudsak avsett u-länder och vissa Östersjö-länder. Detta har bl.a. framgått av avsnitten 6.2.6, 6.2.12, 6.3.3 och 6.3.7.

18.2. Utredningens överväganden

Utredningen noterar att det åligger utrikesförvaltningen att arbeta med importfrämjande. Detta framgår av Instruktionen för Utrikesrepresentationen där det sägs att beskickningar och konsulat skall främja. ”Sveriges näringsliv och utrikeshandel.” Även exportrådet och handelssekreterarkontoren hanterar i viss utsträckning importfrämjande förfrågningar även om detta inte formellt ingår i uppgifterna och kan också utföra konsultuppdrag som rör importfrämjande.

Betänkandet SOU 1991:3 behandlade kortfattat denna fråga. Den pekade på det höga inslaget av importvaror i exporten. Den framhöll också att det i många sammanhang kan vara lämpligt att importörer följer med på delegationsresor som i huvudsak syftar till att främja svensk export. Utredningen tog inte ställning till om och hur importfrämjandet skulle integreras i exportrådets verksamhet. Den ansåg vidare ett nära samarbete mellan exportrådet och importörernas organ angeläget för att säkerställa att importfrågor blev tillfredsställande belysta i exportrådets verksamhet. Regeringen uttryckte i budgetpropositionen för 1997 sin syn på exportrådets roll i importfrämjandet. ”När det gäller frågan om exportrådets engagemang i importfrågor, så finns det enligt regeringens mening inte tillräckliga skäl att förorda en förändring av exportrådets karaktär och uppgifter. I stället bör ett fortsatt nära samarbete ske med importörernas organ på detta område”.

Flera yttranden till utredningen har tagit upp denna fråga. Han-

delskamrarna anser inte att exportrådet skall åta sig importrelaterade uppdrag utan att importfrämjande med fördel kan skötas av handelskamrarna. Industriförbundet och exportföreningen anser båda att utredningen i positiv anda bör pröva förutsättningarna att integrera importfrågor i exportrådets organisation. Svensk Handel anser att staten bör satsa ytterligare resurser på importfrämjande och anger skälen för detta. Man anger bl.a. att mindre företag gynnas av en fri resurs för information och kontaktförmedling och att detta skulle uppskattas i omvärlden och på så sätt kunna vara exportfrämjande. Ett sådant främjande kunde enligt Svensk Handel innehålla bl.a. tillhandahållande av efterfrågestyrd information till intresserade i Sverige och utlandet samt utbildning i importrelaterade frågor. Svensk Handel anger två alternativ, antingen låta nuvarande organisationer bestå och lägga uppdrag för import-

främjande på Svensk Handel eller att skapa en ny handelsfrämjande organisation där dessa uppgifter placeras.

Det är lätt att utifrån ett principiellt resonemang komma fram till att staten bör satsa medel på allmänt importfrämjande på samma sätt som på exportfrämjande. Det kan alltså synas ologiskt att Sverige som så kraftfullt framhåller importens vikt inte bedriver något statligt finansierat generellt importfrämjande utöver det som är biståndsfinansierat. Det kan sannolikt också i vissa sammanhang vara fördelaktigt gentemot andra länder att kunna peka på att Sverige stöder importfrämjande. Utgångspunkten bör vara att erbjuda sådana tjänster som marknaden inte tillhandahåller. Verksamheten bör i första hand vara inriktad på att bistå små och medelstora företag. Sådana insatser bör ske i nära samverkan med existerande organisationer, främst handelskamrar och Svensk Handel men även andra länders exportfrämjandeorgan.

Utredningen bedömer att importfrämjande verksamhet till stor del kräver annan kompetens än exportfrämjande varför synergieffekterna av att hålla ihop export- och importfrämjande är relativt begränsade. Det finns dock sådana effekter på främst informationssidan. Det finns dock som utredningen ser det uppenbara problem att placera en importfrämjande funktion i exportrådet. Denna skulle med nödvändighet bli av begränsad storlek, en ”sparv i tranedansen”, och ha svårt att hävda sig i organisationen.

Utredningen ser mot bakgrund av ovanstående inga starka skäl att ge exportrådet någon omfattande roll inom importfrämjandet. Det som utredningen förordar är att infocenter i Stockholm, gärna i samarbete med Svensk Handel och handelskamrarna, särskilt utbildar handläggare för att hantera förfrågningar om import. Det bör också klargöras att verksamheten inom exportinformation utomlands inbegriper även hantering av importförfrågningar. Utöver detta anser utredningen att stöd på detta område bör kanaliseras genom befintliga organisationer. Staten bör lämpligen upphandla dessa tjänster. Utredningen bedömer att de medel som skulle behövas för detta är begränsade. Med relativt begränsade resurser kan mycket åstadkommas. Det är angeläget med ett nära samarbete mellan exportrådet och de importkunniga organisationerna. I vissa exportfrämjande sammanhang är det viktigt att även importintressen beaktas.

18.3. Exportrådsutredningens bedömning

Utredningen ser inga stora fördelar att hos exportrådet samordna den exportfrämjande verksamheten med importfrämjande. Utredningen förordar en mindre förändring, nämligen att infocenter förstärker sin kunskap om import. Vidare bör det klart framgå att exportrådets utlandskontor också skall hantera importfrågor. Ett nära samarbete i importfrågor bör äga rum med handelskamrarna och Svensk Handel. Utredningen anser att staten bör satsa mer medel på importfrämjande. Befintliga organisationer bör stå för utförandet. Finansieringen av detta bör ske inom ramen för befintliga medel för företagsutveckling.

19. Övriga frågor och utredningens iakttagelser

19.1. Inledning

Utredningen kommenterar här frågor som särskilt omnämnts i direktiven men inte tidigare kommenterats. Vidare redovisas iakttagelser som utredningen gjort under arbetets gång.

19.2. Styrelsen

I direktiven ställs frågan om det finns anledning att förändra sammansättningen av exportrådets styrelse. Styrelsen har beskrivits i avsnitt 5.5.

Utredningen har haft möten med fyra styrelseledamöter liksom med företrädare för de båda huvudmännen. Intrycket är att exportrådets styrelse fungerar väl och att det äger rum ett gott samarbete mellan de båda huvudmännens ledamöter. Styrelsen är nästan alltid enig i sina beslut. Utredningen har föreslagit att exportrådet omvandlas till aktiebolag. I detta sammanhang bör även frågor kring styrelsens utformning och sammansättning behandlas.

Utredningen noterar att endast två ledamöter i styrelsen kommer från små och medelstora företag. En förstärkning av representationen för denna kategori företag skulle vara värdefull för verksamheten och utredningen föreslår att ytterligare en ledamot bör komma från ett sådant företag. Detta skulle stärka exportrådets position som ett organ som i första hand skall betjäna de små och medelstora företagen. Sådana företrädare kan utses på förslag av eller efter samråd med ”småföretagarorgan”, t.ex. Delegationen för mindre företag eller Företagarnas Riksorganisation. Utredningen noterar vidare att UD som företräder staten som huvudman inte har någon ordinarie ledamot i styrelsen. Med tanke på det statliga huvudmannaskapet borde även UD vara representerat av en ordinarie styrelseledamot.

För att förbättra samordningen mellan olika aktörer på exportfrämjandeområdet bör även en företrädare för näringsdepartementet eller under detta departement lydande organisation finnas i styrelsen. På motsvarande sätt bör exportrådet vara företrätt i styrelsen för den nya företagsutvecklingsmyndigheten. Det kan finnas skäl att utöka styrelsen, förslagsvis med två personer för att ge utrymme för en sådan utökning.

Utredningen önskar också framföra en principiell synpunkt. Det är väsentligt att det i en styrelse finns erfarenhet och ”historiskt minne”. Samtidigt är det angeläget att detta kompletteras med nya idéer och andra erfarenheter. Det bör fastställas en övre gräns för den period man kan sitta i styrelsen.

Utredningen har erfarit att de styrelseledamöter som utses av staten inte erhåller några anvisningar från den statliga huvudmannen när de utses. Inte heller senare äger några särskilda kontakter rum med dessa. Utredningen är medveten om att personer som utses till statliga styrelseuppdrag utses för att tillgodose respektive organisations bästa och inte företräda sin huvudman. Utredningen ser dock inga hinder mot att staten, främst när en ny styrelseledamot utses, lämnar information om sina intentioner med exportrådet och det statliga uppdraget. Detta är särskilt viktigt med tanke på beslut i styrelsen som gäller det statliga uppdraget.

19.3. Exportrådet och de regionala tillväxtavtalen

I direktiven ställs frågan om exportrådet anpassat sig till de nya arbetsformer och samverkansrelationer som arbetet med regionala tillväxtavtal förutsätter. Tillvaratas exportrådets kunnande på ett bra sätt?

De regionala tillväxtavtalen har mycket kortfattat beskrivits i avsnitt 6.2.19. Utredningen har inte haft möjlighet att inom ramen för sitt uppdrag granska alla avtal. Den har dock haft kontakter med exportrådet samt andra aktörer ute i länen och på central nivå som medverkat i processen.

Exportrådets medverkan i och inflytande på processen kring de regionala tillväxtavtalen har varierat mellan länen. Exportrådet förefaller inte ha deltagit i diskussionerna om vilka åtgärder inom internationaliserings- och exportområden som skulle ingå i avtalen. Däremot har man medverkat i att bedöma avtalsförslag utifrån exportfrämjande synpunkt. Man har också deltagit i de konferenser som näringsdepartementet ordnat i anslutning till arbetet med till-

växtavtalen. Det verkar främst vara exportrådets regionalt placerade konsulter som deltagit i arbetet. Synpunkter från exportrådet synes i den utsträckning de fått genomslag till största del ha framförts indirekt via de andra aktörerna i Exportcentrum, ALMI och handelskamrarna. Att exportrådet inte varit med i större utsträckning kan bero på att det inte gått ut någon tydlig signal från den statliga huvudmannen att man skulle ägna stor uppmärksamhet åt detta. Vidare förklaras det sannolikt till viss del av att exportrådet har begränsade personella resurser ute i landet (även om man internt gett viss prioritet åt detta arbete). Det hör till bilden att exportrådet inte kunnat delta i processen som projektfinansiär.

Enligt exportrådet har arbetet med de regionala tillväxtavtalen inte lett till ändrade arbetsformer. Däremot har inriktningen av arbetet påverkats av de regionala projektens innehåll. I flera län tycks det bli Exportcentrum som får i uppdrag att genomföra satsningarna på exportfrämjande inom ramen för tillväxtavtalen.

Utredningens intryck är att exportfrämjande och internationalisering fått relativt gott genomslag i vissa av avtalen. I några avtal nämns exportrådet/exportcentrum uttryckligen (t.ex. Skåne, Västmanland och Stockholm). Exportrådets kompetens hade sannolikt kunnat tas tillvara bättre om man hade varit mer aktivt engagerad i processen. Till viss del tycks dock exportrådets kunnande ha tagits tillvara indirekt via samarbetspartners i exportcentrum.

19.4. Exportrådets huvudmän som resurs i arbetet

I direktiven ställs frågan i vilken omfattning och i vilka former exportrådet utnyttjar de båda huvudmännen som en resurs i det operativa arbetet.

Exportrådet har löpande kontakter med båda huvudmännen, bl.a. genom styrelsen och representantskapet. Utredningen har intrycket att dessa kontakter fungerar väl liksom samarbetet mellan huvudmännen.

19.5. Exportrådets flexibilitet och handlingsberedskap

I direktiven ställs frågan vilken flexibilitet och handlingsberedskap exportrådet har att möta snabba förändringar på marknaden eller

andra omvärldsförändringar, som kan generera nya exportmöjligheter för svenska företag.

Utredningen anser att frågan kan besvaras något olika beroende på vilken del av exportrådets verksamhet som avses. I konsultverksamheten är exportrådet flexibelt. Denna flexibilitet blir konsekvensen av att verksamheten drivs på affärsmässiga villkor. Tjänster som inte uppfyller kundernas behov kan inte säljas. Inom ramen för det statliga uppdraget får begreppen flexibilitet och handlingsberedskap en annan innebörd. Här blir förmågan till trend- och omvärldsanalys viktig. En förutsättning för att flexibilitet och handlingsberedskap blir paradoxalt nog förmågan att arbeta strategiskt långsiktigt. Utredningen har konstaterat att utrymmet för sådan verksamhet behöver öka.

Exportrådet har under 90-talet på flera sätt tvingats anpassa sig till ändrade förhållanden. Bland de förhållanden som mest påverkat arbetet kan neddragningen av det statliga basanslaget i början av 90-talet, den ökade globaliseringen, IT-tekniken och den nya ekonomins framväxt nämnas. Detta har lett till stora förändringar hos exportrådet och medfört att man idag har en ganska annorlunda verksamhet jämför med tidigare. Man arbetar idag med hjälp av den nya tekniken på ett annat sätt, konsultverksamheten har som nämnts tidigare vuxit som andel av verksamheten, man har delvis fått en annan personalstruktur där kompetensen ytterligare förbättrats och man har idag fler former för representation utomlands än tidigare. Uppbyggnaden av ett eget kapital har förbättrat förmågan att klara av svängningar i den kommersiella verksamheten. Utredningen bedömer att exportrådet väl lyckats anpassa sin verksamhet till de nya förhållanden som nämnts ovan.

En annan fråga med anknytning till flexibilitet gäller det förslag som från några håll framförts att det borde finnas medel avsatta för exportfrämjande åtgärder som behöver genomföras med kort varsel och som inte kunnat förutses i samband med budgetprocessen. Sådana medel kunde t.ex. placeras i en fond. De överskott som exportrådet f.n. uppvisar och som utredningen föreslår skall återföras till exportfrämjande verksamhet skulle också kunna användas för detta ändamål.

19.6. Exportrådets arbete med andra frågor

I direktiven ställs frågan i vilken omfattning exportrådet arbetar med frågor som inte direkt rör exportfrämjande, men är handelsre-

laterade, t.ex. logistikplanering och utbildning, samt vilken analys som kan göras kring rådets fortsatta engagemang i sådan verksamhet.

Exportrådet sysslar idag utanför kärnverksamheten egentligen endast med ett annat område, utbildning. Denna är dock kopplad till verksamhetsområdet varför den inte kan betecknas som artfrämmande. Utbildningen bekostas både med olika offentliga medel och avgifter från företag. Den genomförs till viss del i samarbete med andra. Exportrådets uppfattning är att verksamheten på detta område är uppskattad och fyller ett behov. Detta är skälet till att utbildning är ett av de områden man satsar på i den nya Sverigeverksamheten.

Utredningen bedömer att denna verksamhet är värdefull för företagen. Det finns därför f.n. inget skäl att upphöra med den. Utredningen finner ingen anledning att lämna kommentarer på att vissa verksamheter tidigare sålts av.

19.7. Effekter av exportrådets verksamhet

I direktiven ställs frågan i vilken omfattning exportrådet medverkar till eller skulle kunna medverka till att antalet svenska exportföretag ökar och att detta sker i hela landet.

Frågan är svår att besvara. Utöver exportfrämjande finns en mängd faktorer som påverkar utvecklingen av antalet exportföretag och deras geografiska spridning. Utredningen bedömer dock att exportfrämjandet hos exportrådet är en viktig bidragande orsak till den positiva utvecklingen av exporten.

19.8. Övriga iakttagelser

Utredningen har föreslagit att exportrådet omvandlas till aktiebolag. Den önskar i detta sammanhang påpeka att en översyn av avtalet behöver göras även utan en sådan förändring. Det behöver förtydligas, moderniseras och reglera vissa frågor som idag är oreglerade. Utredningen hade önskat att göra en utvärdering av den stora satsning som gjorts på miljöexport. Detta har dock inte varit möjligt inom ramen för uppdraget. Utredningen anser att en sådan utvärdering är önskvärd och att det vore värdefullt att senare utvärdera samtliga särskilda satsningar som gjorts. Där-

vid bör t.ex. inriktning, arbetssätt inkl. utnyttjandet av befintliga nätverk och effekterna av verksamheten analyseras. Utredningen anser att den företagsenkät som utredningen tillsammans med exportrådet genomfört borde upprepas om förslagsvis två år och resultaten jämföras.

Slutsatser och förslag

Inledning

Exportrådet är sedan 1972 statens centrala organ för exportfrämjande och samtidigt en samverkan mellan stat och näringsliv. Verksamheten har genomgått stora förändringar under 90-talet. Globalisering i olika avseenden och teknisk utveckling har förändrat förutsättningarna för exportfrämjande. Mot bakgrund av dessa förändringar har exportrådsutredningen haft till uppgift att söka besvara ett mycket stort antal frågor kring det statliga exportfrämjandet. De frågeställningar som tas upp i direktiven spänner över ett vitt fält, från övergripande till mycket detaljerade och är delvis överlappande.

Utredningen har funnit att exportrådet fungerar väl, men också att utrymme för förbättringar finns. Utredningen redovisar nedan sina slutsatser och förslag.

Staten bör främja både export och import

Utrikeshandelns betydelse för Sveriges ekonomi och välfärd är stor och har ökat under senare år. Exportfrämjandet spelar en viktig roll för att ta tillvara potentialen i den svenska ekonomin. Det finns alltjämt samhällsekonomiska skäl som talar för att exportfrämjande bör vara ett statligt åtagande. Omvärldsförändringarna har inte i grunden förändrat behovet härvidlag. Utredningen anser också att det finns samhällsekonomiska skäl för staten att stödja importfrämjande verksamhet.

Samverkan med näringslivet är värdefull och bör bestå

Utredningen ser ett stort värde i att näringslivet är aktivt engagerat i det statliga exportfrämjandet. Samverkan mellan staten och näringslivet bör behållas. Kombinationen av myndighetsstatus och affärsmässighet skapar bäst förutsättningar att bedriva ett slagkraftigt exportfrämjande. Det är viktigt att näringslivets huvudman är representativ för näringslivet i stort.

Aktiebolagsformen har fördelar

Det utgör en komplikation att exportrådet saknar associationsrättslig status. Rollen i förhållande till andra aktörer, såväl offentliga som privata, är oklar. Ökad tydlighet kan uppnås genom att de bägge huvudmännen enas om att ge exportrådet vedertagen associationsrättslig form. I valet mellan ideell förening och aktiebolag har utredningen funnit att aktiebolagsformen ger störst tydlighet. Utredningen föreslår att de båda huvudmännen inleder förhandlingar i syfte att omvandla exportrådet till ett aktiebolag. Det är av stor vikt att exportrådets möjligheter att utföra myndighetsuppgifter inte försämras. Handelssekreterarnas officiella status utomlands får heller inte riskeras.

Dubbla uppgifter gynnar verksamheten men kan skada konkurrensen

Förutom att exportrådet idag enligt lag utför myndighetsuppgifter är man också en kommersiell aktör. Nackdelen med detta är att konkurrenssnedvridning kan uppstå. Denna risk bör kontinuerligt uppmärksammas och analyseras och vägas mot de fördelar samspelet har. Tillhandahållandet av exportinformation är en väsentlig del av det statliga uppdraget. Utredningen anser att kvaliteten i utförandet av detta väsentligen höjs genom samspelet med den affärsmässiga verksamheten. Utredningen är därför av uppfattningen att exportfrämjandet f.n. inte skulle gagnas av en uppdelning mellan informations- och rådgivnings- och den kommersiella verksamheten. Staten bör dock motverka nackdelarna genom att främja konkurrensen på exportfrämjandeområdet.

Konkurrensen bör stärkas genom upphandling av vissa uppdrag

Statliga uppdrag utöver basuppdraget på områden där andra än exportrådet har specialkompetens bör normalt upphandlas i konkurrens. Upphandling bör skötas av ett organ med kompetens på området. När så bedöms möjligt bör större uppdrag delas upp i mindre delar eller krav på underkonsulter ställas. Konkurrensen bör också främjas genom att ge konkurrenter tillgång till delar av exportrådets strategiska infrastruktur, t.ex. genom att på hemsidan erbjuda länkutrymme. Därutöver bör såväl huvudmännen som exportrådet vara lyhörda för konkurrenternas synpunkter på vilka ytterligare åtgärder som skulle kunna vidtas.

Exportrådet bör ligga under UD

Med tanke på att marknadskompetens förutsätter närvaro på utländska marknader är exportrådets organisatoriska koppling till UD naturlig. Samtidigt är det viktigt att såväl UD:s som exportrådets samverkan och kontakter med näringslivsfrämjande organisationer och näringsdepartementet intensifieras.

Exportrådet bör behålla direktivrätten – på vissa villkor

Den lagstadgade funktionella direktivrätten över utrikesrepresentationens exportfrämjande bör ligga kvar hos exportrådet. En förutsättning för detta är dock att exportrådet avsätter tillräckliga resurser att utföra den gentemot hela utrikesrepresentationen. Exportrådets och UD:s verksamhetsplanering bör vidare samordnas bättre.

Bättre UD-kompetens behövs på exportrådet – och vice versa

För att det samlade exportfrämjandet skall fungera väl anser utredningen att det vore till stor fördel om personal på exportrådet fick bättre kännedom om statsförvaltningen i allmänhet och om UD i synnerhet. Nyanställda och tillträdande handelssekreterare bör ges en mer omfattande introduktion än hittills. Vidare bör UD:s kompetens på det exportfrämjande området bevaras och förstärkas. Växeltjänstgöring mellan UD och exportrådet bör uppmuntras.

Exportfrämjandekompetensen bör ur karriärsynpunkt värderas högre på UD.

Verksamhetens inriktning i huvudsak bra

I utredningsuppdraget ingick att utvärdera verksamhetens inriktning och det statliga uppdraget till exportrådet och analysera om dessa överensstämmer med samhällsekonomiska mål och företagens behov i olika delar av landet. Såväl målen som behoven är dock svåra att mäta. Dessa har inte definierats närmare i det statliga uppdraget. Då det föreligger betydande svårigheter att bedöma effekterna av exportrådets verksamhet, har utredningen valt att mäta ”nyttan” av verksamheten genom företagens tillfredsställelse med exportrådets tjänster. Den undersökning av företagens attityder till exportrådet som utredningen beställt visar att man huvudsakligen är nöjd med utförandet av dessa. Attitydskillnaderna är små mellan företag i olika delar av landet. Utredningen noterar att de små företagen är något mindre nöjda än de stora. Mer bör göras för små företag, t.ex. i form av lågprisalternativ vid delegationsresor och visst stöd till mässdeltagande.

Att den affärsmässiga delen av verksamheten vuxit kraftigt de senaste åren har varit positivt för exportrådets möjligheter att effektivt främja svensk export. En negativ av effekt av denna utveckling är, att exportrådet fått svårare att fullt ut utföra de myndighetsliknande uppgifter man enligt lag ålagts utföra.

Styrningen av det statliga uppdraget bör förbättras genom att uppföljningsbara mål formuleras

Regeringsbeslutet med riktlinjer bör ange tydliga och uppföljningsbara mål för verksamheten samt vilka geografiska och sakområden som skall prioriteras. Exportrådets myndighetsuppgifter bör specificeras. Kraven på återrapportering bör skärpas genom att även omfatta uppgifter om fördelningen av de statliga medlen mellan olika länder och kontor liksom vilka resurser som går åt för uppdraget. Det statliga uppdraget bör särredovisas i exportrådets årsredovisning. Exportrådet bör, inom ramen för det statliga uppdraget, anmodas regelbundet inkomma med långsiktiga bedömningar av strategiska exportmarknader. Uppdraget till exportrådet i regeringsbeslutet att redogöra för hur verksamheten

bidrar till tillväxt och ökad konkurrenskraft bör inte enbart läggas på exportrådet utan i första hand på någon oberoende part.

Exportrådet bör få en samråds- men ingen samordningsuppgift

Utredningen anser att andra aktörer som bedriver av staten finansierad exportfrämjande verksamhet bör samråda med exportrådet om sitt exportfrämjande. Staten bör i regleringsbrev till andra aktörer tillse att så sker. Utredningen bedömer dock att exportrådet därutöver inte bör agera som samordnare.

Sidas och Swedfunds verksamheter bör följas upp

De möjligheter till export som Sida’s och Swedfund:s verksamhet skapar bör tas tillvara. Exportrådet bör kontinuerligt hålla sig informerad om dessa organisationers verksamhet. Där så bedöms lämpligt bör exportrådet komma med initiativ till satsningar som är värdefulla såväl ur bistånds- som ur främjandesynpunkt. Det statliga uppdraget bör preciseras i detta avseende.

Erfarenheterna av exportcentrum varierar

Samarbetet inom exportcentrum har sällan fungerat enligt ursprungstanken att tjäna som enda inkörsport för företagens exportansträngningar. Det har i stället mestadels varit en intern samarbetsform mellan de inblandade aktörerna. Exportcentrum har på vissa orter varit ett värdefullt regionalt forum som förbättrat möjligheterna för de exportfrämjande aktörerna att samarbeta. Samråd på regional nivå är viktigt och bör fortsätta. Utredningen ifrågasätter dock att särskilda resurser utöver hittills beslutade avsätts för detta. En noggrann utvärdering bör göras innan nya medel tilldelas.

Exportrådets verksamhet i Sverige förändras

Exportrådets verksamhet i Sverige bör koncentreras på verksamhet där man har särskild kompetens. Den förändring av Sverigeverksamheten som f.n. håller på att genomföras är steg i denna riktning. Den nya verksamheten bör utvärderas efter två till tre år. I det sammanhanget kan frågan om formerna för Sverigeverksamhetens

samverkan med bl.a. den nya näringslivsutvecklingsmyndigheten övervägas.

Exportrådsöverskott bör gå till exportfrämjande verksamhet

När överskott uppstår i verksamheten bör dessa utnyttjas för exportfrämjande verksamhet. Huvudmännen bör fatta beslut om hur sådana medel skall användas. Handlingsberedskap för oförutsedda behov är viktig och kan förbättras.

Basanslaget till exportrådet bör inte minska

Även om direkta jämförelser är svåra att göra tyder inhämtade uppgifter om andra länders exportfrämjande på att anslaget till exportrådet är lägre än vissa jämförbara länders anslag till motsvarande organisation. Nivån på exportrådets basanslag bör därför definitivt inte minska.

Småföretagare, UD och näringslivsutveckling behövs i styrelsen

Små- och medelstora företag bör i högre utsträckning än idag vara representerade i styrelsen. I denna bör även finnas någon person med kännedom om allmän företagsutveckling. Systemet med adjungerad ledamot bör avskaffas och UD bör som huvudman ha en ordinarie representant i styrelsen. Övre gräns för den period man kan sitta i styrelsen bör fastställas. Av staten utsedda styrelseledamöter bör instrueras bättre.

Importfrämjande verksamhet bör stödjas

Utredningen anser att staten bör utöka stödet till importfrämjande verksamhet. Detta bör finansieras inom befintliga medel för allmän företagsutveckling. Det mest ändamålsenliga är att importfrämjandet hanteras av organisationer som är etablerade och redan bedriver sådan verksamhet. Exportrådet bör dock ges ett tydligare uppdrag att även hantera inkommande importförfrågningar. Det är också angeläget med nära kontakter mellan exportrådet och de importkompetenta organisationerna.

Stödet i form av exportinformation bör vara långsiktigt.

Det är viktigt att det finns ett över tiden stabilt system för tillhandahållande av avancerad exportinformation till företagen. Utförandet av basanslaget är därför inte lämpligt att upphandla i konkurrens med privata aktörer utan kan och bör även fortsatt ges till exportrådet. Utförandet bör ske i nära samarbete med utrikesförvaltningen.

Exportnyttan bör optimeras

Exportrådets verksamhet bör inriktas på områden där privata exportfrämjande initiativ saknas och ha till syfte att stimulera fram, inte konkurrera med sådana. Även om bevarad affärsmässighet måste vara en grundpelare för exportrådet bör verksamheten i första hand vägledas av optimal exportnytta, inte maximerad intäktsnivå.

Kommittédirektiv

Det statliga exportfrämjandet genom Sveriges exportråd

Dir. 1999:69

Beslut vid regeringssammanträde 1999-10-14

Sammanfattning av uppdraget

0 En särskild utredare skall se över den del av det statliga exportfrämjandet som sker genom Sveriges exportråd (Exportrådet).

Översynen skall omfatta rådets utlands- och hemmaorganisation, inklusive den regionala närvaron i Sverige och förhållandet till utrikesförvaltningen och andra aktörer. En utvärdering av det statliga uppdraget skall presenteras. Analysen skall visa om det statliga uppdraget till Exportrådet överensstämmer med samhällsekonomiska mål och företagens behov i olika delar av landet. Vidare skall samarbetet mellan Exportrådets båda huvudmän, respektive andra aktörer som främjar exporten, belysas.

Utredaren skall redogöra för problem som hänger samman med det förhållandet att Exportrådets intäkter i huvudsak består dels av ett statligt basanslag och därtill särskilda statliga projektanslag, dels av intäkter från försäljning av olika typer av tjänster till svenska företag på en marknad där det också kan finnas andra aktörer. Utredaren skall beakta att rådets mer marknadsmässiga verksamhet ökat kraftigt som andel av den totala omsättningen under senare år.

Förslag till åtgärder och förbättringar på samtliga områden skall presenteras. En utgångspunkt skall vara att det statliga basanslaget i princip skall vara oförändrat. De små och medelstora företagens behov, arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga och exportförutsättningar skall särskilt uppmärksammas. Slutsatser av tidigare gjorda utredningar skall beaktas.

Bakgrund

Omfattande förändringar i omvärlden har skett sedan den senaste översynen1 av Sveriges exportråd gjordes. Ökad globalisering och nya förutsättningar på den internationella marknaden liksom strukturförändringar i det svenska näringslivet har krävt en snabb anpassning hos företagen, i fråga om exempelvis internationalisering, produktutveckling, effektivisering och bildandet av strategiska allianser.

Genom den nya regionala näringspolitik som riksdagen beslutade om våren 1998 introducerades nya former för samverkan mellan näringslivet och den offentliga sektorn. Fokuseringen på regionala prioriteringar för tillväxt i näringslivet och på nätverksorienterat samarbete innebär förändrade förutsättningar för de organ som har till uppgift att främja näringslivets utveckling.

Den svenska exporten har under senare år ökat avsevärt. Bakom denna utveckling ligger en kraftig förstärkning av den svenska konkurrenskraften men också öppnare marknader och Sveriges deltagande i EU: s inre marknad. Dessa förändringar har medfört nya förutsättningar för svenska företag.

Den svenska exporten spelar en avgörande roll för sysselsättning och välfärd i Sverige. Det är därför en prioriterad uppgift för regeringen att skapa gynnsamma förutsättningar för svenska exportörer. I Sverige liksom i flertalet jämförbara länder tillhandahåller staten särskilda medel till exportfrämjande insatser.

Exportrådets verksamhet

Statens centrala exportfrämjande organ är Sveriges exportråd. Exportrådets uppgift är att initiera, planera, samordna, marknadsföra och genomföra åtgärder för att främja svensk export och internationalisering i samband med export. Rådet skall särskilt samla in, bearbeta och tillhandahålla marknadsinformation, lämna råd i samband med export och internationalisering som leder till export, stimulera och stödja kollektiva och enskilda exportsatsningar.

Rådet skall dessutom planera och leda handelssekreterarnas verksamhet och den exportfrämjande verksamheten inom utrikesrepresentationen, enligt den lagstadgade s.k. funktionella direktivrätten över ambassader och konsulat (prop. 1979/80:16).

1 Statens roll vid främjande av export (SOU 1991:3).

Sveriges exportråd skapades efter riksdagsbeslut den 1 juli 1972 genom ett avtal mellan staten och Sveriges Allmänna Exportförening (prop. 1972:31). Avtal mellan huvudmännen och stadgar för Exportrådet har efterhand kommit att ändras. Nu gällande stadgar fastställdes av regeringen i april 1997 och gällande avtal trädde i kraft i september 1998. Staten styr rådets verksamhet främst genom riktlinjer enligt regeringsbeslut.2 Staten utser hälften av styrelsens ledamöter.

Finansiering av Exportrådets verksamhet

I propositionen Statens roll i den exportfrämjande verksamheten vid Sveriges exportråd (prop. 1991/92:108), konstaterade regeringen att det finns samhällsekonomiska motiv för fortsatt statligt stöd till den exportfrämjande verksamheten vid Exportrådet. Förslag lämnades bl.a. om inriktning och organisation av det statliga stödet. I enlighet med förslaget beslutade riksdagen samtidigt om en halvering av det statliga stödet under en treårsperiod.

Det statliga basanslaget till Exportrådets verksamhet motsvarar för närvarande ungefär en tredjedel av rådets totala omsättning och används i huvudsak för exportinformation till svenska företag. Under de senaste åren har rådet genomfört satsningar för att i större utsträckning kunna erbjuda denna tjänst via olika IT-baserade kanaler.

Härtill kommer att Exportrådet vid flera tillfällen fått särskilda medel för att ansvara för genomförandet av särskilda program eller projekt, t.ex. när det gäller livsmedelsexport, miljöteknikexport, Östersjösatsningar och vid några tillfällen vid upprättandet av nya handelskontor.

Övriga intäkter kommer i huvudsak från uppdragsverksamhet samt abonnemangsavgifter.

Neddragningen av statsanslaget som påbörjades 1992 och övergången till en mer marknadsmässig uppdragsverksamhet har inneburit att förutsättningarna och inriktningen av Exportrådets verksamhet har förändrats på flera sätt. Exportrådet kan inte längre i samma utsträckning ge kostnadsfria råd. Konkurrens om uppdragen kan uppstå internt inom organisationen. Rådets funktion som stödorgan till utrikesförvaltningen har minskat. Vidare har rådet dragit ner på initiativ och stöd till allmänna Sverige-

2 Riktlinjer för budgetåret 1999 avseende Sveriges exportråd (regeringsbeslut N98/2990).

manifestationer och företagens möjligheter att gemensamt delta i nationsmontrar på internationella fackmässor.

På ett annat plan har förskjutningarna inneburit en ökad konkurrens mellan Exportrådet och privata exportkonsulter. Dessutom har antalet aktörer som med statligt stöd bedriver exportfrämjande verksamhet ökat (t.ex. ALMI Företagspartner AB, NUTEK och länsstyrelser), vilket delvis är ett resultat av det faktum att exportinriktade EU-program administreras av NUTEK. Vidare har rådet ingått nya externa samverkansformer, såsom de regionala så kallade ExportCentra.

Genom Regeringskansliets satsning på exportfrämjande med bl.a. särskilda främjare och ett förstärkt projektexportsekretariat (PES) har en ny rollfördelning mellan Regeringskansliet och Exportrådet uppstått.

Exportrådet tillhör de statligt finansierade organ som skall medverka i arbetet med regionala tillväxtavtal, som är det bärande instrumentet i den regionala näringspolitiken. Uppgiften påverkar Exportrådets relation till såväl företagen som andra näringslivsfrämjande organ.

De problem och möjligheter som hänger samman med dessa förändringar skall belysas, liksom Exportrådets avtalsstadgade roll som centralt serviceorgan för exportfrämjande åtgärder.

Uppdraget

Det är angeläget att en översyn av Exportrådets inriktning och verksamhet görs. Syftet är att föreslå en tydligare inriktning av vad statsanslaget skall användas till utifrån en samhällsekonomisk bedömning.

Utredaren skall analysera behovet av en eventuell omfördelning inom ramen för de sammanlagda resurser som staten anslår till exportfrämjande verksamhet.

De små och medelstora företagens faktiska utnyttjande av rådets olika tjänster skall särskilt utredas. I det fall utredaren finner att en ökad servicegrad för dessa företag är önskvärd, skall orsaker och förslag till åtgärder presenteras.

Utredaren skall också belysa och analysera samarbetet mellan och med Exportrådets båda huvudmän, respektive andra exportfrämjande aktörer, liksom relationen mellan Exportrådet och privata exportkonsulter. Om det finns anledning till förbättringar i dessa avseenden skall förslag till detta presenteras.

En bedömning skall göras av företagens behov av nya finansierings- och samverkansformer som de regionala tillväxtavtalen skapar.

Förslag till eventuella åtgärder och förbättringar på samtliga områden som omfattas av analysen skall presenteras.

Utredaren skall särskilt behandla följande frågor:

  • Har det statliga uppdraget till Exportrådet en lämplig inriktning mot bakgrund av samhällsekonomiska överväganden och företagens önskemål i olika delar av landet? Bör inriktningen ändras eller kompletteras?
  • Bör Exportrådet ha en tydligare samordningsroll för de statliga exportsatsningarna som samtliga exportfrämjande aktörer i Sverige bedriver? Vad bör det i så fall innebära?

Behöver arbetsfördelningen mellan Exportrådet, projektexportsekretariatet och UD:s näringslivsfrämjare klargöras bättre?

Hur fungerar den regionala exportfrämjarorganisationen – ExportCentra? Finns behov av förändringar?

Hur har Exportrådet hittills anpassat sig till de nya arbetsformer och samverkansrelationer som arbetet med regionala tillväxtavtal förutsätter? Tillvaratas Exportrådets kunnande på ett bra sätt?

Finns det skäl att precisera det statliga uppdraget för att därmed tydliggöra statens roll som beställare av exportfrämjande tjänster?

Har utrikesförvaltningen avsatt tillräckliga resurser för samarbete med Exportrådet?

Har Exportrådet inom ramen för det statliga uppdraget avsatt tillräckliga resurser för samarbete med utrikesförvaltningen?

I vilken utsträckning arbetar Exportrådet inom ramen för det statliga uppdraget med långsiktiga nationella strategiska exportfrämjandesatsningar? Finns det ett behov av att utveckla sådant arbete?

Bör Exportrådet i annan omfattning än idag inom ramen för det statliga uppdraget satsa på Sverige-manifestationer, t.ex. utställningar, och vad skulle detta i så fall få för konsekvenser för andra delar av det statliga uppdraget?

Finns anledning att förändra sammansättningen av rådets styrelse och vilka arbets- och styrformer tillämpas för att leda rådets verksamhet? I vilken omfattning och i vilka former utnyttjar Exportrådet de båda huvudmännen som en resurs i det operativa arbetet?

Hur dras gränsen mellan den statligt finansierade verksamheten och övrig verksamhet?

Tillhandahåller Exportrådet den marknads- och landsinformation som företagen efterfrågar?

Tillhandahåller Exportrådet tjänster som är av särskilt intresse för mindre och medelstora företag som behöver råd och hjälp i sin internationalisering? Finns det anledning att utveckla nya tjänster och/eller arbetsmetoder?

Vilken flexibilitet och handlingsberedskap har Exportrådet att möta snabba förändringar på marknaden eller andra omvärldsförändringar, som kan generera nya exportmöjligheter för svenska företag?

Bör samarbete och allianser med statliga och privata exportfrämjande aktörer (t.ex. NUTEK, exportfrämjare och projektexportsekretariatet, privata exportkonsulter, handelskammare) stimuleras i större utsträckning, såväl på utlandsmarknaden som i Sverige? På vilka sätt kan detta ske?

I vilken omfattning arbetar rådet med frågor som inte direkt rör exportfrämjande, men är handelsrelaterade, t.ex. logistikplanering, utbildning? Vilken analys och rekommendation kan göras kring rådets fortsatta engagemang i sådan verksamhet?

Vilka möjligheter finns att samordna den importfrämjande verksamhet som idag finns i Sverige med den exportfrämjande?

I vilken omfattning medverkar Exportrådet till – eller skulle Exportrådet kunna medverka till – att antalet svenska exportföretag ökar och att detta sker i hela landet?

Ramar för arbetet

Utredaren skall i sitt analysarbete ha kontakt med Sveriges exportråd och andra statliga aktörer som bedriver exportfrämjande verksamhet. Vidare skall utredaren ha kontakt med olika företag och företagens intresseorganisationer. Detta gäller både företag som är kunder till Exportrådet och företag som inte är det.

Utredaren skall ta del av det material om företagsutveckling via exportfrämjande som ingår i de regionala tillväxtavtalen för perioden 2000-02.

Erfarenheter från tidigare och pågående utvärderingar, vad gäller svenskt statligt exportfrämjande skall inhämtas. Erfarenheter från UD: s administrativa samarbetsavtal med Sida (1999-05-04) skall

inhämtas. Vidare skall jämförelser med några andra länders system för exportfrämjande göras.

Utredaren skall beakta de särskilda begränsningar som följer av EG-fördragets regler om statligt stöd.

För utredarens arbete gäller kommittéförordningen (1998:1474). Om utredaren lämnar förslag med kostnadskonsekvenser skall förslag till finansiering anges.

Redovisning av uppdraget

Utredaren skall redovisa resultatet av sitt arbete i ett slutbetänkande senast den 15 maj 2000. Regeringen beslutade den 4 maj 2000 att utredaren skulle redovisa resultatet av sitt arbete i ett slutbetänkande senast den 1 november 2000.

Avtalet om exportrådet och exportrådets stadgar

Avtal

mellan Svenska staten och Sveriges Allmänna Exportförening om Sveriges exportråd.

Parter och målsättning

1 § Svenska staten och Sveriges Allmänna Exportförening skall enligt detta avtal driva Sveriges exportråd som centralt serviceorgan för exportfrämjande åtgärder.

Uppgifter

2 § Rådets uppgift är att initiera, planera, samordna, marknadsföra och genomföra åtgärder för att främja svensk export och internationalisering i samband med export.

Rådet skall särskilt

1. insamla, bearbeta och tillhandahålla marknadsinformation,

2. lämna råd i samband med export och internationalisering som

leder till export,

3. stimulera och stödja kollektiva enskilda exportansträngningar.

3 § Rådet skall planera och leda handelssekreterarnas verksamhet och exportfrämjande verksamhet inom utrikesrepresentationen.

Till rådet kan även i övrigt efter överenskommelse mellan parterna delegeras statliga förvaltningsuppgifter på sätt som anges i lag eller annan författning.

Dessa uppgifter finansieras med medel som staten ställer till förfogande.

4 § Rådet skall till regeringen årligen avge anslagsframställning för handelssekreterarnas verksamhet och för annan exportfrämjande verksamhet som finansieras med statliga medel genom rådet utifrån en samlad syn på exportfrämjande insatser. Rådet skall också årligen för regeringen redovisa användningen av sådana medel med utgångspunkt i gällande riktlinjer.

Handelssekreterare utse av regeringen på förslag av rådet. Rådet skall samarbeta med andra organ, som med statliga medel genomför eller låter genomföra exportfrämjande insatser.

5 § Rådet skall samråda med utrikesdepartementet vid planering av sådana i 2 § angivna uppgifter, för vilka behövs medverkan av utrikesrepresentationen och som inte anges i 3 § första stycket.

6 § Rådet kan ingå avtal om den exportfrämjande verksamheten med svenska handelskamrar i utlandet.

Styrelse och representantskap

7 § Rådet leds av en styrelse som består av åtta ledamöter med erfarenhet inom exportområdet. Hälften utses av regeringen och hälften av Sveriges Allmänna Exportförening. Styrelsen utser inom sig ordförande och vice ordförande.

8 § För överläggningar i övergripande frågor rörande rådets verksamhet och rörande förhållandet mellan parterna skall finnas ett representantskap. Till detta skall vardera parten utse högst fyra ledamöter, däribland statssekreteraren med ansvar för utrikeshandelsfrågor och ordföranden i Sveriges Allmänna Exportförening.

Representantskapet bör sammanträda två gånger per år.

Finansiering

9 § Rådets verksamhet finansieras genom statliga medel, avgifter för abonnemang samt andra inkomster i verksamheten.

10 § Staten skall utifrån en bedömning av det samhällsekonomiska intresset utöver vad som anges i 3 §, bidra till rådets finansiering av

1. upplysnings- och rådgivningsverksamhet,

2. vissa projekt/aktioner, i samverkan med företag, vilka syftar till

a. utveckling av exportoerfarna, framför allt mindre och medel-

stora, företags export, b. export till svårbearbetade eller avlägsna men lovande mark-

nader, c. större manifestationer med inriktning på svenskt näringsliv

eller svensk industri, efter samråd med utrikesdepartementet.

11 § Abonnemangsavgiften skall beräknas för varuexporterande företag på dess exportvärde och för tjänsteexporterande företag på aktiekapitalet. Om särskilda skäl föreligger att beräkna avgiften på annat sätt får frågan hänskjutas till parterna. För andra abonnemang får rådet besluta om avgiften.

12 § Rådet kan i samverkan med företag även bedriva sådan aktions- och uppdragsverksamhet som kan finansieras med medel från företagen.

Övriga bestämmelser

13 § Rätt att anlita rådet, handelssekreterarna och utrikesrepresentationens exportfrämjande verksamhet samt de handelskammare som avses i 6 § tillkommer alla företag. De som har tecknat avtal om abonnemang med rådet äger rätt till rabatt på dess avgifter.

Rådet är skyldigt att inom ramen för den verksamhet, som anges i 2 §, mot avgift utföra tjänster som begärs av svenska myndigheter.

14 § Rådets verksamhet regleras av detta avtal samt genom stadgar som fastställs av regeringen efter godkännande av Sveriges Allmänna Exportförening.

15 § Upphör avtalet att gälla, delas rådets tillgångar och skulder lika mellan parterna såvitt inte annat avtalas.

16 § Tvist om detta avtal skall avgöras genom skiljedom.

Detta avtal träder i kraft den 15 september 1998 och gäller tills vidare. Uppsägning av avtalet skall ske minst 18 månader före det budgetårsskifte som enligt uppsägningen utgör tidpunkt för avtalets upphörande.

För Svenska staten För Sveriges Allmänna Exportförening

Stadgar för Sveriges exportråd

Inledande

bestämmelse

1 § Sveriges exportråd, som inrättades år 1972, driver sin verksamhet med stöd av den 1 juli 1992 ingånget avtal mellan svenska staten och Sveriges Allmänna Exportförening.

Uppgifter

2 § Rådets uppgift är att som centralt serviceorgan initiera, planera, samordna, marknadsföra och genomföra åtgärder för att främja svensk export.

Rådet skall särskilt

1. insamla, bearbeta och tillhandahålla marknadsinformation,

2. lämna råd i samband med export och internationalisering,

3. stimulera och stödja kollektiva och enskilda aktiviteter avse-

ende export och internationalisering.

3 § Rådet skall planera och leda handelssekreterarnas (handelskontorens) verksamhet och exportfrämjande verksamhet inom utrikesrepresentationen.

Till rådet kan även i övrigt efter överenskommelse mellan parterna delegeras statliga förvaltningsuppgifter på sätt som anges i lag eller annan författning. Dessa uppgifter finansieras med medel som staten ställer till förfogande.

Organisation

4 § För Sveriges exportråd finns en styrelse som består av lägst åtta ledamöter. Hälften utses av regeringen och hälften av Sveriges Allmänna Exportförening.

Ledamöter utses för ett år. Avgår en ledamot, skall en efterträdare utses för återstoden av den avgångnes mandatperiod.

Styrelsen utser inom sig ordförande och vice ordförande. Sveriges exportråds styrelse har sitt säte i Stockholm.

5 § Sveriges exportråd har en verkställande direktör, som utses av styrelsen. Han deltar i styrelsens sammanträden men har inte någon rösträtt vid dessa.

Firmateckning

6 § Rådets firma tecknas av den eller dem som styrelsen utser.

Ärendenas handläggning

7 § Av styrelsen avgörs

1. frågor om planering och inriktning av Sveriges exportråds och

handelskontorens verksamhet,

2. frågor om budget för och uppföljning av Sveriges exportråds

och handelskontorens verksamhet,

3. viktigare frågor som rör samarbetet med andra organisationer

i Sverige med liknande verksamhet,

4. frågor om anställande av verkställande direktör samt lön och

andra anställningsvillkor för denne,

5. andra frågor som verkställande direktören hänskjutit till sty-

relsen,

6. andra frågor av större vikt.

8 § Övriga ärenden avgörs av verkställande direktören.

9 § Ärenden eller grupper av ärenden, som inte behöver prövas av verkställande direktören, får avgöras av annan tjänsteman. Hur detta skall ske anges i arbetsordning eller i särskilda beslut.

10 § Styrelsen sammanträder efter kallelse av ordföranden eller, vid förfall för denne, vice ordföranden, när det behövs för verksamhetens genomförande, dock minst fem gånger per år.

11 § Styrelsen är beslutsför när mer än hälften av ledamöterna, bland dem ordföranden eller vice ordföranden, är närvarande.

Som beslut gäller den mening som de flesta enar sig om. Kan majoritet för en mening inte uppnås, anses något beslut inte vara fattat.

Om ett styrelseärende är så brådskande att styrelsen inte hinner sammanträda för att behandla det, avgörs ärendet av ordföranden

eller vice ordföranden i närvaro av verkställande direktören, och i andra hand av verkställande direktören. Beslut som fattas enligt detta stycke skall anmälas vid nästa sammanträde med styrelsen.

12 § Vid styrelsens sammanträden förs protokoll.

Finansiering

13 § Sveriges exportråds verksamhet finansieras genom statliga medel, abonnemangsavgifter, och andra inkomster i verksamheten.

14 § Rätt att anlita rådet, handelskontoren, utrikesrepresentationen, samverkande organ samt de handelskammare som avses i 6 § i avtalet mellan svenska staten och Sveriges Allmänna Exportförening tillkommer alla svenska företag samt svenska företags dotterföretag eller försäljningsorganisation i utlandet.

Rätt att teckna abonnemang med Sveriges exportråd tillkommer företag, organisationer och enskilda affärsmän med verksamhet i Sverige.

15 § För abonnemang erläggs avgift till Sveriges exportråd. Rådet skall föra förteckning över abonnenterna. Abonnemangsavgift utgår enligt de grunder som anges i bilaga till dessa stadgar, och fastställs av Exportrådets styrelse.

16 § Rådet skall till regeringen årligen, senast 1 mars, avge budgetunderlag för Sveriges exportråds verksamhet till den del som finansieras med statliga medel i enlighet med 10 § i avtalet mellan staten och Sveriges Allmänna Exportförening.

Räkenskaper och revision

17 § Sveriges exportråds räkenskaper avslutas årligen den 31 december.

Styrelsen och verkställande direktören avger årligen över sin förvaltning en verksamhetsberättelse och bokslut som består av balans- och resultaträkning samt finansieringsanalys vilka överlämnas till regeringen och Sveriges Allmänna Exportförening senast den 1 mars.

18 § Styrelsens och verkställande direktörens verksamhet granskas av tre revisorer.

Granskningen skall omfatta verksamhetsberättelsen, anslagsredovisningen samt balans- och resultaträkningen. Revisorerna skall också utgå från bestämmelserna i regleringsbrevet för aktuellt budgetår.

Regeringen och Sveriges Allmänna Exportförening utser vardera en revisor jämte suppleant för denne samt tillsammans en auktoriserad revisor samt suppleant för denne att delta i granskningen. Revisorerna och suppleanterna utses för ett år.

Revisorerna avger årligen före den 1 april en berättelse över sin granskning. Berättelsen skall innehålla uttalande i fråga om ansvarsfrihet för styrelsen och verkställande direktören.

19 § Regeringen och Sveriges Allmänna Exportförening skall senast den 1 juni årligen besluta i fråga om ansvarsfrihet för styrelsen och verkställande direktören.

20 § Riksrevisionsverket och revisionskontoret vid Regeringskansliet får granska Sveriges exportråds användning av statliga medel och utförande av statliga myndighetsuppgifter. Ytterligare revision förutsätter medgivande av Sveriges Allmänna Exportförening.

Riksrevisionsverket och revisionskontoret vid Regeringskansliet får ta del av rådets räkenskaper i den utsträckning som behövs för deras granskning.

Övriga bestämmelser

21 § En ledamot i styrelsen får inte delta i behandlingen av ett sådant ärende i vilket han eller ett honom närstående företag har ett väsentligt intresse.

22 § Beslut om ändring av Sveriges exportråds stadgar samt om arvode till styrelseledamöter, revisorer och suppleanter fastställs av regeringen efter godkännande av Sveriges Allmänna Exportförening.

23 § Dessa stadgar träder i kraft den xxx, då nuvarande stadgar från 1 juli 1992 (ändrade 1994 och 1995) upphör att gälla.

Godkänns för Sveriges Allmänna Exportförening.

Stockholm den

Regeringsbeslut med riktlinjer

Regeringsbeslut 11:4

1999-12-16

UD1999/1465/EIM

Utrikesdepartementet Sveriges exportråd Box 5513 114 85 STOCKHOLM

Regeringsbeslut II:4 med riktlinjer för budgetåret 2000 avseende Sveriges exportråd

Riksdagen har beslutat om anslaget E2 Exportfrämjande verksamhet för budgetåret 2000 (prop. 1999/2000:1, utg. omr. 24, bet. 1999/2000:NU1, rskr. 1999/2000:112).

Regeringen har beslutat att tilldela Kammarkollegiet 153 506 000 kronor från anslaget E2 Exportfrämjande verksamhet. Dessa medel skall betalas ut med en tolftedel per månad till Sveriges exportråd. Av beloppet avser 135 656 000 kronor det s.k. statliga uppdraget. Resterande belopp fördelas mellan områdena Marknadsplats Europa (6 000 000 kronor), Informationsteknik (2 850 000 kronor) samt Miljöexport (9 000 000 kronor). Anslaget disponeras av Kammarkollegiet och utbetalas med en tolftedel per månad till Sveriges exportråd.

Regeringen tilldelar dessutom Kammarkollegiet 30 000 000 kronor från anslaget E5 Näringslivsutveckling i Östersjöregionen. Dessa medel skall efter rekvisition betalas ut till Sveriges exportråd för att genomföra programmet Marknadsplats Östersjön.

Regeringen beslutar att följande skall gälla för det statliga uppdraget till Sveriges exportråd.

1. Verksamhetsmål och återrapportering för det s.k. statliga uppdraget

Sveriges exportråd (Exportrådet) skall som centralt serviceorgan inom exportfrämjandet initiera, planera, samordna, marknadsföra och genomföra åtgärder för att främja svensk export.

Exportrådet skall ge efterfrågestyrd exportservice (exportinformation). Exportrådet skall också genom affärsbevakning förse svenskt näringsliv med information om exportmöjligheter i syfte att förmedla affärer. Små och medelstora företag skall prioriteras i verksamheten. De möjligheter som medlemskapet i EU medfört skall utnyttjas.

Exportrådet skall inom uppdraget prioritera nya svenska spjutspetsområden inom svensk export. Exportrådet skall i sin verksamhet utnyttja de möjligheter som näringslivets ökade miljöanpassning har medfört.

Exportrådet skall inom anvisade medel aktivt främja export av svenska varor och tjänster inom IT-sektorn.

Exportrådet skall senast den 1 mars 2001 till regeringen lämna årsredovisning avseende det gångna budgetåret. Årsredovisningen skall bestå av resultaträkning, balansräkning, finansieringsanalys och förvaltningsberättelse.

För det statliga uppdraget gäller att Exportrådet skall redovisa omfattning, inriktning och prioriteringar för samtliga verksamheter fördelad på regioner.

Åtgärder för att utveckla bevakningen av internationellt finansierade projekt skall redovisas. Särskilda åtgärder för att främja export från små och medelstora företag samt effekter av denna verksamhet skall redovisas. Medlemsutvecklingen skall redovisas. Exportrådet skall vidare redovisa de åtgärder som vidtagits inom IT-området som syftar till att öka tillgängligheten till verksamheten.

Omfattningen av samtliga statliga eller andra offentliga uppdrag och bidrag till Exportrådet skall redovisas separat.

Exportrådet skall också redogöra för hur den exportfrämjande verksamheten bidrar till näringslivets tillväxt och internationella konkurrenskraft.

Återrapporteringen skall vara sådan att den kan stämmas av mot Exportrådets budgetunderlag för budgetåret 2000, med särskilt angivande av de avvikelser som blivit erforderliga som en anpassning till utvecklingen och företagens efterfrågan på exportrådets tjänster.

Villkor för anslagsmedel

Statliga medel från anslaget E 2. Exportfrämjande verksamhet inom utgiftsområde 24 Näringsliv får användas till följande: a. handelssekreterarnas och Exportrådets upplysnings- och råd-

givningsverksamhet (exportservice) till den del den inte finansieras med medlemsavgifter, b. sådana projekt/aktioner, i samverkan med företag, som syftar

till att utveckla exporten för framför allt små och medelstora företag, exporten till svårarbetade eller avlägsna men lovande marknader, eller som avser stöd till större manifestationer med inriktning på svenskt näringsliv eller svensk industri, efter samråd med Utrikesdepartementet, c. löneförmåner för marknadskonsulter och marknadsassistenter

inom utrikesförvaltningen, d. Exportrådets ledning och planering av handelssekreterarnas

verksamhet och av exportfrämjande verksamhet inom utrikesförvaltningen.

Exportrådet fastställer prispolicy för handelssekreterarnas debiterbara verksamhet. Inkomsterna får disponeras i verksamheten.

2. Marknadsplats Europa

För Marknadsplats Europa anvisas 6 000 000 kronor.

Programmet skall inriktas på att främja små och medelstora företags handel inom Europa, och i huvudsak inriktas på följande:

Det särskilda anbudskostnadsstöd som inrättades 1999 bör fortsätta även under år 2000. Stödet skall för året uppgå till högst 2 000 000 kronor. Exportrådet skall vara administrerande instans för stödet och konsulter inom samtliga branscher skall kunna ansöka. Tidigare anvisade riktlinjer skall gälla. Den regionala exportfrämjarorganisationen i Sverige bör fortsatt byggas ut, samordnas och förbättras, i första hand för att öka tillgängligheten av rådgivning och service till mindre och medelstora företag. Ett av huvudmålen skall vara att Exportrådet i samråd med sina samarbetspartners samordnar redan befintliga resurser, bl.a. inom ramen för exportcentra och det

s.k. småföretagarprogrammet. För dessa verksamheter disponerar Exportrådet 4 000 000 kronor för år 2000. Exportrådet skall senast 1 juni 2000 redovisa särskilda exportfrämjande aktiviteter som planeras med anledning av Sveriges ordförandeskap i EU första halvåret 2001.

3. Informationsteknik

Av anvisade medel skall 2 850 000 kronor användas för att vidareutveckla Exportrådets användning av informationsteknik för att bättre tillfredsställa i första hand de små och medelstora företagens informationsbehov. Exportrådets satsning på exportfrämjande genom elektroniska marknadsplatser bör intensifieras.

4. Miljöexport

Av anvisade medel skall 9 000 000 kronor användas för att främja miljöexport. Programmet, som skall utgöra ett komplement till det påbörjade projektet Svensk Miljöteknikexport (regeringsbeslut N98/2039), skall genomföras och samfinansieras med andra intressenter. I huvudsak skall programmet inrymma följande:

Fokusering på små och medelstora företag, bl.a. genom samarbete med Smelink, De regionala Exportcentra skall engageras, Eftersträvan till samverkan mellan berörda myndigheter, organisationer och företag, bl.a. Svenskt miljötekniskt nätverk (SET), Sida, Naturvårdsverket och Miljöteknikdelegationen, Främjande av produkt-, tjänste- och projektexport samt elektroniska affärer inom miljöområdet, Främja export genom strategiska allianser. Aktiv internationell marknadsföring på marknader som företagen prioriterar samt bevakning av affärsmöjligheter på dessa marknader, Särskilda aktiviteter för Public Relations, Nätverksbyggande aktiviteter.

5. Marknadsplats Östersjön

För Marknadsplats Östersjön anvisas 30 000 000 kronor.

Programmet har till syfte att ge i första hand små och medelstora företag stöd och vägledning inför och i samband med exportsatsningar i vissa stater i Östersjöregionen (Estland, Lettland, Litauen, Polen och Nordvästra Ryssland inkl. Barentsregionen).

Östersjöcentrum (ÖC) och informationsverksamhet

Den särskilda samordningsfunktion som inrättats inom Exportrådet skall bistå i huvudsak små och medelstora företag med kvalificerat stöd och vägledning inför och i samband med exportsatsningar i Östersjöregionen. Centrumet skall även i viss mån kunna bistå med frågor som gäller import från de berörda länderna.

Härutöver skall Östersjöcentrum inom Exportrådet ha särskilt ansvar för frågor som avser upphandling från EU:s biståndsprogram.

Av medlen får högst 4 500 000 användas för programledning, Östersjöcentrum och övrig samordning.

Stöd till marknadssatsningar – affärschansprojekt, samverkansgrupper m.m.

De program för marknadssatsningar som inletts under 1999, dvs. affärschansprojekt, samverkansgrupper osv. bör fortsätta under år 2000. För att uppnå maximal kostnadseffektiv nytta och synergieffekt bör affärschansprojekten samordnas med såväl samverkansprojekt och branschprogram som kompetensutveckling (kan även omfatta deltagande i mässor, utställningar, delegationer osv.).

Projekten bör i möjligaste mån bedrivas inom ramen för den regionala ExportCentrum-verksamheten. Det övergripande ansvaret åvilar dock ledningen för Marknadsplats Östersjön.

Dessutom bör Exportrådet initiera samordningsmöten med berörda myndigheter och andra relevanta aktörer.

Återrapportering

Exportrådet skall i årsredovisningen återrapportera hur arbetet med de tre programmen bedrivits under 2000. Utgångspunkterna för återrapporteringen är de riktlinjer som regeringen fastställt för verksamheten. Återrapporteringen skall innehålla en redovisning

av genomförda prestationer och kostnaderna för dessa. Effekter av verksamheten skall redovisas.

Exportrådets verksamhet skall i princip redovisa ett nollresultat. Exportrådet får disponera uppkommet överskott och underskott enligt styrelsebeslut.

På regeringens vägnar

Leif Pagrotsky

Lena Garcia Berg

Kopia till Utrikesdepartementet/PLAN-BUD Utrikesdepartementet/RS Finansdepartementet/Ba Miljödepartementet Näringsdepartementet Riksrevisionsverket Ekonomistyrningsverket Riksdagen, näringsutskottet Riksgäldskontoret Kammarkollegiet Sveriges Allmänna Exportförening Information Rosenbad

Lag och förordningar

SFS nr: 1975:490

Departement/ myndighet: Utrikesdepartementet Rubrik: Lag (1975:490) om beslutanderätt för Sveriges exportråd beträffande handelssekreterare m.m. Utfärdad: 1975-06-05 Ändring införd: t.o.m. SFS 1988:1563

1 § Enligt de närmare föreskrifter regeringen beslutar får Sveriges exportråd

1. planera och leda handelssekreterarnas verksamhet samt

exportfrämjandeverksamhet inom utrikesrepresentationen,

2. besluta rörande handelssekreterares anställnings- och arbets-

villkor, i den mån dessa ej bestäms genom avtal eller beslutanderätten enligt särskilda bestämmelser tillkommer myndighet, dock ej i frågor om tillsättning av eller skiljande från tjänst, eller om disciplinansvar, åtalsanmälan, avstängning eller läkarundersökning,

3. besluta rörande statliga bidrag till språkutbildning med inrikt-

ning på affärsspråk.

Vid utövande av befogenhet som enligt första stycket tillkommer rådet skall rådet i sak tillämpa de föreskrifter som skulle gälla för statlig förvaltningsmyndighet i motsvarande fall. Lag (1981:630).

2 §Förvaltningslagen (1986:223) skall tillämpas vid handläggning av ärenden hos Sveriges exportråd enligt 1 §.

Beslut i sådana ärenden får överklagas hos regeringen, om något annat inte följer av

− lagen (1971:309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål,

− lagen (1987:439) om inskränkning i rätten att överklaga,

−

andra föreskrifter.

Lag ( 1988:1563 ).

3 § Vad någon i samband med Sveriges exportråds befattning med handelssekreterares verksamhet eller med exportfrämjande verksamhet inom utrikesrepresentationen i anställning hos rådet eller på grund av uppdrag hos detta har erfarit om enskilda företags eller sammanslutningars affärs- eller driftförhållanden får han ej obehörigen yppa eller utnyttja. Lag (1979:1076).

Övergångsbestämmelser

1986:1172

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. I fråga om beslut som har meddelats före ikraftträdandet gäller dock äldre föreskrifter.

SFS nr: 1988:1093

Departement/myndighet: Utrikesdepartementet Rubrik: Förordning (1988:1093) med

instruktion för handelssekreterare

Utfärdad: 1988-11-10

Uppgifter

1 § Handelssekreterare har till uppgift att främja svensk export till det område som förordnandet avser.

2 § Handelssekreterarna skall särskilt ge råd och annan hjälp i fråga om marknadsföring av svenska varor och tjänster. Handelssekreterarna skall på begäran av Sveriges exportråd eller en abonnent hos rådet eller av en myndighet eller på eget initiativ undersöka marknadsläget för olika varor och tjänster samt medverka till marknadsföring av dessa.

3 § Handelssekreterarna skall samverka med den svenska utrikesrepresentationen och med de svenska handelskamrar i utlandet som träffat avtal med Sveriges exportråd om exportfrämjande verksamhet.

4 § Handelssekreterarna får besluta om kostnader för verksamhetens genomförande, i fråga om exportservice och exportfrämjandeprojekt i enlighet med uppgjord budget och i övrigt inom ramen av de medel som inflyter i deras uppdragsverksamhet eller på annat sätt.

5 § Handelssekreterarna skall ta ut avgifter för sina tjänster enligt grunder som fastställs av regeringen.

6 § Handelssekreterarna får inte driva handel eller idka annan näring.

Verksamhetens ledning

7 § Handelssekreterarnas verksamhet planeras och leds av Sveriges exportråd enligt vad regeringen föreskriver särskilt.

Organisation

8 § Handelssekreterarna anställer, efter godkännande av Sveriges exportråd, personal i mån av behov och tillgång på medel.

I mån av behov och tillgång på medel får handelssekreterarna anlita utomstående för särskilda uppdrag.

9 § Hos handelssekreterarna genomförs utbildning av marknadsassistenter enligt vad Sveriges exportråd bestämmer.

10 § Om inte regeringen föreskriver annat, är en handelssekreterare underställd den svenska beskickningschefen i verksamhetslandet när det gäller förbindelser med detta lands myndigheter.

11 § Hos handelssekreterarna får finnas exportfrämjanderåd med uppgift att lämna handelssekreteraren sådana upplysningar och synpunkter som kan vara av betydelse i verksamheten.

12 § Ett exportfrämjanderåd skall bestå av handelssekreteraren och en representant för beskickningen eller konsulatet i verksamhetslandet samt minst fyra och högst tio andra ledamöter.

Rådet utser inom sig en ordförande.

Tjänstetillsättning

13 § Handelssekreterare förordnas av regeringen efter anmälan av

Sveriges exportråd.

Andra tjänster tillsätts av handelssekreterarna. Andra ledamöter i ett exportfrämjanderåd än handelssekreteraren och representanten för beskickningen eller konsulatet förordnas för högst fyra år av det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden som gäller utrikeshandelsfrågor.

Revision

14 § Revision av handelssekreterarnas verksamhet sker i samma ordning som gäller för revisionen av Sveriges exportråd.

Överklagande

15 § Handelssekreterares beslut i personalärenden får överklagas hos regeringen, om något annat inte följer av

lagen (1987:439) om inskränkning i rätten att överklaga, andra föreskrifter.

Handelssekreterares beslut i andra ärenden får inte överklagas.

SFS nr: 1975:491

Departement/ myndighet: Utrikesdepartementet Rubrik: Förordning (1975:491) om beslutanderätt för Sveriges exportråd beträffande handelssekreterare m.m. Utfärdad: 1975-06-05 Ändring införd: t.o.m. SFS 1981:633

1 § Vid utövandet av de befogenheter som avses i 1 § första stycket lagen (1975:490) om beslutanderätt för Sveriges exportråd beträffande handelssekreterare m.m. skall rådet, såvitt avser befogenhet enligt punkt 1, lämna anvisningar beträffande verksamhetsplanering. I fråga om handelssekreterarna skall rådet dessutom ange uppgifter, fördela resurser och meddela andra liknande föreskrifter för verksamheten. Förordning (1981:633).

2 § har upphävts genom förordning (1981:633).

Utredningens enkäter

Enkät till exportrådets samtliga utlandskontor

Exportrådsutredningen tillsattes i oktober 1999. Till utredare utsågs Annika Åhnberg. Enligt sina direktiv (bifogas) skall utredningen se över den del av det statliga exportfrämjandet som sker genom Sveriges exportråd. Översynen skall bl.a. omfatta rådets utlands- och hemmaorganisation samt förhållandet till utrikesförvaltningen och andra aktörer. En utvärdering av det statliga uppdraget skall presenteras. En mängd andra punkter tas upp i direktiven. Mot denna bakgrund önskar utredningen ställa nedanstående frågor till Ert kontor. Vi vore tacksamma att få Era svar senast den 20 maj.

1. Kan Ni ange hur stor del av kontorets verksamhet som avser exportinformation respektive annan verksamhet?

2. Är det samma personer som arbetar med exportinformation och annan verksamhet?

3. Kan Ni ge följande uppgifter om exportinformationen: fördelning mellan frågor från Sverige och värdlandet; fördelning enligt kategori av frågande-företag, student, privatperson etc.; fördelning efter bransch; vilka är de vanligaste frågorna?

4. Anser Ni att det statliga uppdraget är tillräckligt tydligt formulerat för Er del?

5. Finns på Er ort andra aktörer som arbetar med exportfrämjande tjänster, t.ex. privata konsultföretag eller handelskammare? Anser Ni att Ni konkurrerar med dessa om samma uppdrag? I vad mån anlitas utomstående organisationer, t.ex. privata konsultföretag eller handelskammare, som underkonsulter till kontoret? Hur stor del av konsultuppdragen är en direkt följd av arbetet med exportinformationen?

6. Är konsultverksamheten till nytta för arbetet med exportinformation? Om ja, på vilket sätt?

7. I vad mån genereras uppdrag från Sverigeorganisationen?

8. Hur mycket av kontorets tid avsätts för besök i Sverige? I vilken mån görs detta inom det statliga uppdraget?

9. Hur får kontoret normalt kontakt med svenska eller utländska företag? (särskilt intressant är den första kontakten) 10. Finns någon samordning och/eller regelbundet/organiserat samarbete med ambassaden och andra svenska främjandeaktörer? Fungerar detta väl? Finns någon samordning av verksamhetsplaneringen mellan kontoret och ambassaden? Vem leder samordningen?

Enkät till samtliga ESEA-ambassader och ytterligare några ambassader

Exportrådsutredningen tillsattes i oktober 1999. Till utredare utsågs Annika Åhnberg. Enligt sina direktiv (bifogas) skall utredningen se över det statliga exportfrämjandet som sker genom Sveriges exportråd. Översynen skall bl.a. omfatta rådets utlandsoch hemmaorganisation samt förhållandet till utrikesförvaltningen och andra aktörer. En utvärdering av det statliga uppdraget skall presenteras. En mängd andra punkter tas upp i direktiven. Mot denna bakgrund önskar utredningen ställa nedanstående frågor till ambassaden. Vi vore tacksamma att få Era svar senast den 20 maj.

1. Beskriv mycket kortfattat ambassadens (amb) huvudsakliga inriktning och ange antalet anställda (uppdelat på utsända och lokalanställda).

2. Hur stor del av amb:s totala resurser används för exportfrämjande (ange fördelning mellan exportinformation och betalda uppdrag)? Har andelen minskat eller ökat under de senaste åren? I vilken utsträckning vidarebefordras förfrågningar till exportrådet för besvarande?

3. Är styrningen av exportfrämjandet från UD så tydlig som Ni skulle önska?

4. Är styrningen av exportfrämjandet från Exportrådet så tydlig som Ni skulle önska? Hur utnyttjar exportrådet gentemot amb sin lagstadgade rätt att planera och leda den exportfrämjande verksamheten inom utrikesrepresentationen? (se IFUR, SFS 1992:247)

5. Vilka löpande kontakter om exportfrämjande har amb med UD och exportrådet? Fungerar dessa väl? I vilken utsträckning får Ni reaktioner på de eventuella förslag/idéer Ni presenterar?

6. Gör amb en särskild verksamhetsplan för exportfrämjandet? I vilken utsträckning har Ni begärt respektive erhållit synpunkter från exportrådet på denna? Är denna aktivitet samordnad med UD:s verksamhetsplanering?

7. Finns det andra aktörer (här avses inte de exporterande företagen) som arbetar med exportfrämjande för svenska intressen i Ert verksamhetsland? Samarbetar Ni med dessa?

1 Sänts till ESEA-ambassaderna i Abidjan, Aten, Bangkok, Beirut, Bogotá, Buenos Aires, Dublin, Hanoi, Jakarta, Kairo, Kiev, Kuala Lumpur, Kuwait, Manila, Moskva, Santiago de Chile, Seoul, Singapore, Sofia, Teheran, Tel Aviv samt ambassaderna i Brasilia, Dakar, Damaskus, Dar es Salaam, Lagos, Managua, Mexico, Nairobi, Pretoria, Rabat.

8. För ESEA-ambassader: Vilken är Er uppfattning om det samarbete som ägt/äger rum inom ramen för det s.k. ESEAsamarbetet mellan exportrådet och UD?

9. Ytterligare synpunkter på samarbetet med exportrådet i Stockholm som inte täcks av dessa frågor välkomnas

Enkät till ambassaden i Berlin, Canberra (för Australien och Nya Zeeland), Dublin, Haag, Helsingfors, Köpenhamn, London, Oslo, Ottawa, Paris, Seoul, Tokyo, Washington, Wien och generalkonsulatet I Hong Kong.

Exportrådsutredningen tillsattes i oktober 1999. Till utredare utsågs Annika Åhnberg. Enligt sina direktiv (bifogas) skall utredningen se över den del av det statliga exportfrämjandet som sker genom Sveriges exportråd. Översynen skall bl.a. omfatta rådets utlands- och hemmaorganisation samt förhållandet till utrikesförvaltningen och andra aktörer. En utvärdering av det statliga uppdraget skall presenteras. Jämförelser skall också göras med några andra länders system för exportfrämjande. Mot denna bakgrund önskar utredningen erhålla svar på nedanstående frågor om exportfrämjandet i Ert verksamhetsland.

1. Ser staten i Ert verksamhetsland det som sin uppgift att arbeta med exportfrämjande? Hur motiveras detta i så fall? Ses exportfrämjandet som en del av statens totala stöd till näringslivet/del av annat främjande?

2. Om staten avsätter medel till exportfrämjande, är detta stöd generellt eller främst inriktat mot vissa företag, branscher etc.?

3. Hur är det statliga exportfrämjandet organiserat? Vilket/vilka departement ansvarar för exportfrämjandet och vilken organisation/vilka organisationer utför arbetet? Hur ser organisationen utomlands ut? Finns det någon huvudaktör liksom i Sverige? Vilka andra aktörer finns, t.ex. handelskamrar?

4. Vilken status har den(de) organisation(er) som är utförare av detta arbete – myndighet, statligt bolag, stiftelse, förening etc.?

5. Hur stort är det årliga statliga (och i förekommande fall delstatliga) budgetanslaget/n för exportfrämjande? Vilka organisationer får del av dessa medel?

6. Vilka exportfrämjande tjänster är avgiftsbelagda och vilka utförs gratis? Hur dras gränsen mellan gratistjänster och betalda tjänster? Finns riktlinjer för avgiftens storlek?

7. Hur fungerar samarbetet mellan utrikesförvaltningen och utföraren (utförarna) av exportfrämjandet?

8. Tar utrikesförvaltningen i Ert värdland betalt för att utföra exportfrämjande tjänster och vilka kriterier gäller för detta?

Telefonintervju enkät till ett urval exporterande företag

Fråga 1 Hur stor är ditt företags omsättning?

❏

Mer än 500 mkr/år

❏

150–500 mkr

❏

50–150 mkr

❏

10–50 mkr

❏

Mindre än 50 mkr

❏

Vet ej

Fråga 2 Hur stor andel av omsättningen i ditt företag exporteras eller säljs utomlands?

❏

Över 50 %

❏

20–50 %

❏

5–20 %

❏

Mindre än 5 %

❏

Praktiskt taget ingen export eller utlandsförsäljning

❏

Vet ej

Fråga 3 Hur många anställda har ert företag i Sverige?

❏

Fler än 500 anställda

❏

251–500

❏

101–250

❏

51–100

❏

11–50

❏

Upp till 10

❏

Vet ej

Fråga 4 Enligt den SNI-kod vi har är ditt företag verksamt inom

…………………………... branschen.

Är detta korrekt? Om ej, ange bransch:

……………………………………………………….

Fråga 5 Hur många exportmarknader bearbetar ditt företag i dag med egen personal?

❏

Ingen. Med egen personal bearbetar vi endast Sverige.

❏

1–3

❏

4–9

❏

10 eller fler

❏

Vet ej

Fråga 6 Hur många nya länder avser ni att bearbeta med egen personal på två års sikt?

❏

Vi planerar inga nya satsningar

➔ ➔ ➔ ➔

Gå till fråga 8

❏

1–2 nya länder

❏

3–5 nya länder

❏

6 eller fler

❏

Vet ej

Fråga 7 Kan du nämna två av era viktiga , nya marknader?

❏

………………………………………………………………...

❏

………………………………………………………………...

Fråga 8 Vilken eller vilka organisationer har ni varit i kontakt men då det gällt frågor om internationalisering eller export? Obs! Läs upp alternativen.

❏

Exportrådet

❏

Exportcentrum

❏

Handelskammare

❏

ALMI

❏

Ambassader

❏

Länsstyrelse, kommun

❏

Euro Info Center

❏

Privata konsulter, brokers m.m.

❏

Annan

❏

Ingen

❏

Vet ej

Fråga 9 Har du någon gång besökt Exportrådets hemsida swedishtrade.se?

❏

Ja

❏

Nej, aldrig

➔ ➔ ➔ ➔

Gå till fråga 21

❏

Vet ej

➔ ➔ ➔ ➔

Gå till fråga 21

Fråga 19 Hur ofta har du besökt hemsidan? Läs upp.

❏

En gång i månaden

❏

En gång per år

❏

Mera sällan

❏

Vet ej

Fråga 20 Kan du ange vad du tyckte om hemsidan på en skala mellan 1–5 där 1 = Mycket dålig och 5 = Mycket bra?

1

❏

Mycket dålig

2

❏

Dålig

3

❏

Varken eller

4

❏

Bra

5

❏

Mycket bra

6

❏

Vet ej /ingen uppfattning

Om 1–2, vad kan göras bättre och vad saknar du?

…………………………………………………………………………

Har du förslag på någon annan hemsida som du tycker är mer värdefull för utlandssatsningar?

………………………………………………………………………….

Fråga 21 Har Ert företag haft någon personlig kontakt med Exportrådet eller Exportcentrum under de senaste tre åren?

❏

Ja 1–2 ggr

➔ ➔ ➔ ➔

Gå till fråga 23

❏

Ja 3–4 ggr

➔ ➔ ➔ ➔

Gå till fråga 23

❏

Ja 5–10 ggr

➔ ➔ ➔ ➔

Gå till fråga 23

❏

Nej

❏

Vet ej

Fråga 22 Vilka är de främsta orsakerna till att du inte kontaktat Exportrådet eller Exportcentrum?

………………………………………………………………………….

………………………………………………………………………….

………………………………………………………………………….

………………………………………………………………………….

.…………………………………………………………………………

➔ ➔ ➔ ➔

Gå till fråga 27

Fråga 23 Var du i kontakt med

❏

Exportrådet i Stockholm

❏

Exportrådets utlandskontor

❏

Ngt av de regionala kontoren (Göteborg, Malmö, Umeå m.m.) eller

❏

Exportcentrum

❏

Vet ej

Fråga 24 Exportrådets verksamhet delas upp i tre affärsområden: a. Exportinformation – information och rådgivning som till störs-

ta delen finansieras av staten b. Exportkonsulting – Exportrådets konsultverksamhet utomlands

som bedrivs helt på kommersiella villkor c. Exportutveckling – program och projekt i Sverige som främst

riktar sig mot små och medelstora företag

I vilken eller vilka typer av ärenden har du varit i kontakt med Exportrådet?

a. Exportinformation

❏

Adresser, marknadsdata, allmän information om marknaden

❏

Produktkrav, tullar, ursprungsregler, leveransvillkor

❏

Etableringsvillkor (skatter, juridik m.m.)

❏

Förfrågningar från utländska företag som kanaliserats via Exportrådet

❏

Utbildning och seminarier

❏

Betalnings- och finansieringsfrågor

❏

Annat: ………………………………………………………

b. Exportkonsulting

❏

För att få en marknadsundersökning utförd

❏

För att få hjälp med strategin för din utlandssatsning, prioriteringar, etc.

❏

För att få hjälp att hitta en agent eller distributör

❏

För att anlita Exportrådet som din förlängda arm för din marknadsbearbetning/Chef att hyra/Business support Office och liknande anlitande av Exportrådet som lokal partner.

❏

För hjälp med etablering av dotterbolag

❏

För ett gemensamt deltagande i mässa, utställning

❏

För eventuellt deltagande i besöksprogram eller delegationsresa

❏

Annat: ……………………………………………………….

c. Exportutveckling

❏

Anlitande av Unga exportsäljare/unga exportassistenter

❏

Deltagande i en bransch/samverkansgrupp

❏

Deltagande i Affärschansprojekt, t.ex. Östersjömarknaderna

❏

Deltagande i Internationell affärskraft (utvecklingsprogram för export)

❏

Anlitat Exportkontor att hyra

❏

Regionalt projekt

❏

Annat: ………………………………………………………...

❏

Vet ej

Fråga 25 Hur skulle du vilja betygsätta Exportrådets agerande med hänsyn till kompetens och marknadskunskap, på en skala mellan 1–5 där 1 = Mycket dåligt och 5 = Mycket bra?

1

❏

Mycket dålig

2

❏

Dålig

3

❏

Varken eller

4

❏

Bra

5

❏

Mycket bra

6

❏

Vet ej/ingen uppfattning

Fråga 26 Har du efter att ha anlitat Exportrådet ökat din försäljning till berörd marknad/marknader?

❏

Ja, i betydande grad

❏

Ja, något

❏

Inte ännu, men vi räknar med resultat inom ett år

❏

Vi ser för närvarande inga möjligheter att öka exporten till berörd marknad/marknader

❏

Nej

❏

Vet ej

Fråga 27 I samband med att ditt företag gjort nya utlandssatsningar har ni då anlitat någon annan än Exportrådet?

❏

Ja, nämligen ………………………………….……………….

❏

Nej, klarat satsningen utan att anlita någon organisation eller konsult

❏

Vet ej

Fråga 28 Hur lätt anser du det är att få tillfredställande information om Exportrådet samt om de tjänster de kan tillhandahålla? Vi vill att du graderar på en skala mellan 1–5 där 1 = Mycket svårt och 5 = Mycket lätt.

1

❏

Mycket svårt

2

❏

Svårt

3

❏

Varken eller

4

❏

Lätt

5

❏

Mycket lätt

6

❏

Vet ej

Fråga 29 Vad anser eller tror du vara Exportrådets främsta styrkor?

…………………………………………………………………………

…………………………………………………………………………

❏

Vet ej

Fråga 30 Vad anser du eller tror du är Exportrådets svaga sidor?

…………………………………………………………………………

…………………………………………………………………………

❏ V

et ej

Fråga 31 Hur viktigt anser du att det är att Exportrådet finns representerat i din lokala närhet? Vi vill att du graderar i en skala mellan 1–5 där 1 = Inte alls viktigt till 5 = Mycket viktigt.

1

❏

Inte alls viktigt

2

❏

Av liten vikt

3

❏

Varken viktigt eller oviktigt

4

❏

Ganska viktigt

5

❏

Mycket viktigt

6

❏

Vet ej

Fråga 32 Vilka tjänster borde enligt din mening myndigheter och handelsfrämjande organisationer satsa mer på när det gäller att

a. öka ditt företags export?

………………………………………………………………………….

………………………………………………………………………….

c. effektivisera importen?

………………………………………………………………………….

………………………………………………………………………….

d. underlätta etablering utomlands?

………………………………………………………………………….

………………………………………………………………………….

Förslag frågor – tjänsteföretag

(IT-företagen, finansiella tjänster, transporttjänster, byggverksamhet)

Har ditt företag verksamhet utomlands? Om ja fortsätt till fråga 1. Har ditt företag avsikt att inom det närmaste året göra en utlandssatsning?

Om nej, avbryt undersökningen.

Om ja, starta med fråga 1

Exportrådets styrelse och representantskap

Styrelse

Exportföreningens representation

Direktör Michael Treschow, (ordförande), Electrolux AB Direktör Martin Leimdörfer, Industri-Matematik AB Direktör Per Pettersson, Transman AB Direktör Jan Walldorf, AB Volvo

Statens representation

Direktör Anne Abrahamson, EKN Direktör Peggy Bruzelius, c/o Lancelot Förbundsordförande. Sune Ekbåge, (vice ordförande) Svenska

Pappersindustriarbetareförbundet

Förvaltningschef Gunilla Olofsson, Regeringskansliets

Förvaltningsavdelning

Personalens representant: Kerstin Nordin

Departementsrådet Ulf Pehrsson, UD, är adjungerad ledamot

Representantskap

Exportföreningens representanter

Direktör Göran Ennerfelt, Axel Johnsson AB Direktör Lars V Kylberg Direktör Staffan Preutz, Polaris Optic AB Direktör Tom Wachtmeister, Atlas Copco AB

Statens representanter

Statssekreterare Sven-Erik Söder Departementsrådet Bo Netz, Finansdepartementet Departementsrådet Ulf Pehrsson, UD

Exportrådsutredningens kontakter

Abrahamsson, Ann, Exportkreditnämnden Abrahamsson, Per-Erik, Västsvenska Industri- och Handelskammaren Ahlberger, Pär, Sveriges ambassad, Köpenhamn Alsér, Kristina, Mercatus Engineering, Vimmerby Andersson, Sten, Justitiedepartementet Asp Jonsson, Kerstin, Sveriges ambassad, Helsingfors Astorin, Hans, Länsstyrelsen, Dalarnas län Axelsson, Niclas, Företagarnas Riksorganisation Belfrage, Jonas, Sweco, Stockholm Bergdahl, Pia, Statskontoret Bergqvist, Mats, Sveriges ambassad, London Bernhard, Ann-Charlotte, Enheten för infrastruktur och regional tillväxt, Näringsdepartementet Birath, Kristina, Miljöteknikdelegationen Björklund, Cecilia, Sveriges ambassad, Helsingfors Blad, Per Olof, Näringslivskontoret, Falu kommun Blixt, Eva, Miljöteknikdelegationen Blomqvist, Anita, Bokförings- & Konsulttjänst AB, Vindelgransele Bogren, Agne, Exportrådet, Berlin Boter, Håkan, Handelshögskolan, Umeå universitet Bradley, Linda, Exportrådet, Los Angeles Bröms, Anders, ALMI Företagspartner, Västerås Brorsson, Kerstin, Sveriges generalkonsulat, Chicago Bruce, Peter, Utrikesdepartementets inspektör Carlström, Sven Magnus, Näringslivsenheten, Krokoms kommun Cederholm, Ivar, Sveriges ambassad, Washington Cederlund, Lars Johan, Näringsdepartementet Claret, Carlos, EuroLatina AB Clemensson, Per, Företagarnas Riksorganisation, Göteborg Dahlberg, Christer, EIC Stockholm Dahlgren, Anders, Netzler & Dahlgren AB, Särö

Dahlqvist, Birgitta, Exportrådet Köpenhamn, Sveriges Handelskontor Dahlqvist, Ingemar, Företagsutveckling, Fyrstad Delveborn, Ingemar, Konkurrensrådet Dinkelspiel, Ulf, Exportrådet Dufborg, Astrid, Department of Infrastructure and Economic Cooperation, Sida Edgren-Marsh, Katarina, Exportrådet, Göteborg Edström, Ulf, Avans AB, Östersund Egardt, Peter, Stockholms handelskammare Ekberg, Lars, Euro Info Centre, Göteborg Ekdahl, Clas, EU-programgruppen, Västra Götaland Ekman, Andreas, GK Los Angeles Engblom, Göran, Ambassadör Englund, Anders, Näringslivskontoret, Malmö Stad Engström, Gunvor, Näringslivsenheten, Näringsdepartementet Engström, Jan-Erik, Scania Vitalis, Malmö Ennerfelt, Göran, Exportföreningen Eriksson, Göran, ISA, Los Angeles Eriksson, Hans, ALMI Företagspartner, Uppsala Eriksson, Kerstin, Dala Ritkonsult AB, Falun Eriksson, Per-Ola, NUTEK Fagelberg, Åke, Företagarnas Riksorganisation Fohlin, Anna, ALMI Företagspartner, Västernorrland Fransson, Hans, Sydkraft, Malmö Frithiofsson, Ola, Länsstyrelsen, Östersund Grizell, Maria, Euro Info Centre Syd, Malmö Grönwall, Hans, Exportrådet Gunnarsson, Carl-Johan, Utrikesdepartementet Gustavsson Guenther, Anette, Svensk-Amerikanska Handelskammaren, Chicago Gustavsson, Hans, Deloitte & Touche Göransson, Bo, Sida Hallerby, Karin, Örebro kommun Hammer, Ola, Företagarnas Riksorganisation, Östersund Hammerich, Kai, Invest in Sweden Agency, Stockholm Harborn, Mats, Handelssekreterare, Peking Härviden, Magnus, Exportrådet, Paris Hedberg, Björn, Västsvenska Industri- och Handelskammaren, Göteborg Hedenskog, Magnus, Ekonomistyrningsverket Hellborg, Maria, Euro Info Centre, Gävle-Dala Hellström, Mats, Sveriges ambassad, Berlin

Henningsson, Thomas, ALMI Företagspartner, Örebro Hilleberg, Bo, Hilleberg The Tentmaker, Frösön Hillerström, Håkan, Export Musik Sweden, AB Hokfeldt, Gunnar, ALMI Företagspartner, Skåne Holgersson, Jan, Företagarnas Riksorganisation, Örebro Holm Sherman, Marie, The Swedish-American Chambers of Commerce of the United States, Inc, New York Holmquist, Göran, f.d. Exportrådet Horn af Rantzien, Mia, Globkom Høyer, Niel Steen, Royal Danish Ministry of Foreign Affairs, Köpenhamn Ihre, Claes, ALMI moderbolag Isaksson, Bo, Meco Pak AB, Alingsås Israelsson, Merit, Handelskammaren, Mälardalen, Örebro Jansson, Donna, Biora, Chicago Jerlström, Bo, Utrikesdepartementet/PES Johannisburg, Adam, ALMI Företagspartner, Skåne Johansson, Anders, Foilex Oils Skimmer & Pumps, Göteborg Johansson, Arne, Företagarnas Riksorganisation Johansson, Inge, Skogs- och Träfacket Jonsson, Leif, Företagarnas Riksorganisation Jonsson, Stefan, Ekonomistyrningsverket Joyce, Tony, Department of Enterprise, Trade and Employment, Dublin Kämpe, Monica, Justitiedepartementet Karlgren, Anna, Direktör tillväxtenheten, Statskontoret Karlsson, Evelyn, Länsstyrelsen, Örebro län Karlström-Dorph, Birgitta, Utrikesdepartementets inspektör Klöfver, Lars, UNOPS, Köpenhamn Kofod, Martin, Danska generalkonsulatet, Los Angeles Korpinen, Lauri, Ministry for Foreign Affairs, Helsingfors Krister Lundgerg, ALMI Företagspartner, Uppsala Kruse, Anders, Utrikesdepartementet Kruuti, Petri, Ministry for Foreign Affairs, Helsingfors Krzyzowski, Jurek, Handelskammaren, Västerås Kumlin, Krister, Ambassadör Larsson, Anders, Exporter’s Club, Skellefteå Leander, Bo, svensk Exportkredit Liljeson, Lars, Department of Infrastructure and Economic Cooperation, Sida Limmergård, Robert, IT-företagen Lindeen, Thomas, Invest in Sweden Agency

Lindell, Titti, Exportrådet Berlin Lindén, Åke, Näringslivskontoret, Västra Götaland Lindgren, Magnus, Näringslivskontoret, Östersunds kommun Lundberg, Krister, ALMI Företagspartner, Uppsala Lundström, Anders, Forum för småföretagarforskning Lundwall, Anders, Uppsvenska Handelskammaren, Uppsala M Swansson, Richard, Los Angeles Export Assistance center, Los Angeles Magnusson, Åke, Näringslivets Internationella Råd Magnusson, Robert, Svenska IT-företagens Organisation Malmer, Nils Olof, Private Sector Development Division, Sida Matsumoto, Mark, Network International, Irvine, CA McCarthy, Aidan, Irish Dairy Board, Dublin Moberg, Tina, Näringslivskontoret, Östersunds kommun Molander, Sten-Erik, Exportrådet, Sveriges Handelskontor Moliteus, Magnus, Invest in Sweden Agency, New York Montgomery, David, Hifab International Moritz, Lena, STATT Månsson, Magnus, Länsstyrelsen, Västerås Näslund, Hanna, Effektivitetsrevisionen, Riksrevisionsverket Naumberg, Carl, Miljöteknikdelegationen Nicholson, Kerstin, Exportrådet, Chicago Nilsson, Ingemar, Sydsvenska handelskammaren, Malmö Niwhede, Mats, Euro Info Centre Syd, Malmö Nordin, Börje, Daterm, Malmö Nordlander, Jan, Sveriges ambassad, Bangkok Norén, Göran, Industriförbundet Norling, Jonas, Sveriges ambassad, Berlin Norton, John, Honorärkonsul, San Diego Nykvist, Ann-Kristin, Konkurrensverket Olausson, Lennart, VD, Business Region Göteborg Olofsson, Gunilla, Förvaltningskontoret

Olofsson, Per, Industriförbundet

Olsson, Richard, Sweco, Stockholm Ottosson, Henrik, Svensk-Amerikanska Handelskammaren, New York Ousbeck, Margareta, Utrikesdepartementet Pehrsson, Ulf, Utrikesdepartementet/EIM Pehrsson-Radencrantz, Kenneth, Q-Matic Sweden AB, Mölndal Persson, Mats, Chris Marine, Malmö Petersen, Børge, Royal Danish Ministry of Foreign Affairs, Köpenhamn

Pettersson, Gudrun, Exportrådet, Chicago Renström, Ulla, Euro-info-center, Örebro Rhodiner, Hans, Exportrådet Tokyo Ribergdahl, Charlotta, Justitiedepartementet Ringblom, Åke, Länsstyrelsen, Västerås Ringbom, Thomas, Statskontoret Risinggård, Börje, Svensk Handel Röhrt, Sören, ALMI Företagspartner, Falun Sahlin, Yngve, Jämt-teknik, Östersund Salomonsson, Olof, ALMI Företagspartner, Östersund Sandberg, Roland, Export Music Sweden Sandén, Olof, Handelssekreterare, Berlin, m.fl. medarbetare Sjösteen, Arvo, Cool Equipment, Hisings Backa Sjöström, Harry, Liftbyggarna AB, Östersund Sjöström, Jonas, Svenska Oberoende Musikproducenter Slavicek, Michael, Nämnden för Offentlig Upphandling Spetz, Maria, ALMI Företagspartner Steiner, Bo, ALMI Företagspartner, Göteborg Stenberg, Christina, Exportrådet Göteborg Sterte-Jacobsson, Lena, Sveriges ambassad, Dublin Strand, Lars, Länsstyrelsen, Uppsala län Strandell, Anne-Kristine, NUTEK Ström, Chef Sven-Åke, Exportteknik, Exportrådet Stockholm Ström, Erik, Tullassistans, Falun Ström, Pierre, Export Music Sweden AB Strömdahl, Carl, Conjet AB Sund, Ragnar, Outokompo Copper, Västerås Svensson, Gert, Stena Miljö AB, Arlöv Swanson Jr, Richard M., U.S. Department of Commerce, Los Angeles Sylvén, Christer, Sveriges ambassad, Kairo Söder, Sven-Eric, Utrikesdepartementet Söderlund, Torgny, Exportrådet Göteborg Söderstam, Krister, Företagarnas Riksorganisation Tallquist, Stefan, AWL Kemia AB, Helsingfors Tambakis, Paul US Commercial Service, Los Angeles Tham, Henry, Konsult Treschow, Michael, Exportrådet (Electrolux AB) von Proschek, Stefan, Exportrådet, Örebro Walldén, Ulf, Sveriges ambassad, Kuwait Walldoff, Jan, Näringslivets Internationella Råd Wallström, Evert, Conpharm, Uppsala Ward, Stuart, Export Music Sweden AB

Warnebring, Kerstin, Företagarnas Riksorganisation, Malmö Wedar, Anders, Stelacon Marketing Research & Consulting Weibull, Lars, Lars Weibull AB Wennerblom, Claes, Exportrådet, Örebro Westerlind, Sveriges ambassad, Berlin Westerlund, Anna, ALMI Företagspartner, Östersund Westholm, Carl-Johan, Svensk Handel Wetterqvist, Fredrik, Sveriges ambassad, Toronto Widlöf, Ewa, Sveriges Tekniska Attachéer Åberg, Ulf, Näringslivskontoret, Region Skåne Åkesson, Håkan, Sveriges ambassad, Singapore

Östlund, Ola, Svensk-Amerikanska Handelskammaren, Los Angeles

ALW Kemia AB, Helsingfors Civil Aviation Group Danska UM i Köpenhamn Exportcentrum, Östersund, (ALMI, Exportrådet) Handelssekreterarkontoret, London m.fl. organisationer Exportrådet Malmö m.fl. organisationer Handelssekreterarkontoret ,Tokyo m.fl. organisationer Finpro, Helsingfors Handels- och industriministeriet, Helsingfors Handelssekreterarkontoret, Köpenhamn Hs-kontoret I Helsingfors Samverkansgruppen SCAG-Swedish, 26/4 UM, Helsingfors Många företrädare för Exportrådet och Utrikesdepartementet

De 30 största exportmarknaderna och leverantörsländerna

Källa:SCB

EXPORT TILL DE 30 STÖRSTA EXPORTMARKNADERNA

(mkr)

Exports to the 30 largest countries of destination

Position Land Värde januari-dec Andel Förändring

1998 1999

1998 1999 i % 1999/1998 i

1 1 Tyskland

73741,3 74415,4

10,6 1

2 2 Storbritannien

61966,7 65273,4

9,3 5

3 3 USA

57750,9 64270,1

9,2 11

4 4 Norge

57553,0 54725,2

7,8 -5

6 5 Nederländerna

38592,0 41643,8

5,9 8

5 6 Danmark

39296,3 38932,8

5,6 -1

8 7 Frankrike

33377,0 36493,0

5,2 9

7 8 Finland

34917,6 35544,1

5,1 2

9 9 Belgien och Luxemburg 30379,3 29987,2

4,3 -1

10 10 Italien

23867,8 25413,0

3,6 6

11 11 Spanien

17664,9 23930,2

3,4 35

12 12 Japan

14147,1 16786,7

2,4 19

13 13 Kina

12412,2 12900,9

1,8 4

15 14 Polen

10660,4 12682,4

1,8 19

18 15 Turkiet

7136,4 10142,6

1,4 42

14 16 Schweiz

11559,2 10132,3

1,4 -12

17 17 Australien

7168,9 8283,1

1,2 16

19 18 Österrike

7010,5 7312,8

1,0 4

20 19 Kanada

6895,3 6791,7

1,0 -2

16 20 Brasilien

7214,5 6551,7

0,9 -9

26 21 Grekland

4169,8 5097,0

0,7 22

23 22 Taiwan

4922,5 4972,4

0,7 1

39 23 Mexiko

2128,6 4841,2

0,7 127

24 24 Irland

4868,3 4596,9

0,7 -6

25 25 Portugal 4220,6 4463,7

0,6 6

21 26 Hongkong

6395,7 4281,9

0,6 -33

22 27 Ryssland

6047,0 4118,6

0,6 -32

27 28 Singapore

3900,1 3917,3

0,6 0

33 29 Sydkorea

2794,7 3673,9

0,5 31

32 30 Tjeckien

2894,1 3530,2

0,5 22

Samtliga länder totalt

675148,2 701201,0 100,0 4

OBS! Exportvärdet för enskilda EU-länder är i flertalet fall underskattat p g a ej fördelad EU-handel (2,4%).