Prop. 1989/90:154
om ändringar i kriminalvårdslagstiftningen
Regeringens proposition
1989/90:154
om ändringar i kriminalvårdslagstiftningen Prop.
Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har upptagits i bifo- gade utdrag ur regeringsprotokollet den l7 maj 1990. På regeringens vägnar
Ingvar Carlsson Laila Freivalds
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås vissa ändringar i kriminalvårdslagstiftningen.
I 1990 års budgetproposition lades nya grundläggande principer fast för decentralisering av beslutsbefogenheter inom kriminalvården. Dessa prin- ci per innebär att beslut i klientärenden i stor utsträckning bör kunna fattas på lokal nivå men att ärenden av särskilt kvalificerat slag även i fortsätt- ningen bör handläggas av kriminalvårdsstyrelsen. ] propositionen läggs fram förslag till de lagändringar som krävs för att denna delegering av be- slutsbefogenheter skall kunna genomföras.
Också andra ändringar i kriminalvårdslagstiftningen föreslås. En intagen i kriminalvårdsanstalt skall kunna åläggas, förutom som nu att utföra arbete eller delta i undervisning eller utbildning, att delta i arbetsträning eller ha någon annan sysselsättning. Om den som är intagen i häkte är bärare av en smittsam sjukdom som är samhällsfarlig, t. ex. HIV-infektion, skall hälso- och sjukvårdspersonalcn vid häktet. på motsvarande sätt som nu vid en kriminalvårdsanstalt, kunna lämna ut uppgift om det till chefen för häktet utan hinder av den sekretess som annars gäller inom hälso- och sjukvården.
Vidare skall under utredningen av ett disciplinärende en intagen i krimi- nalvårdsanstalt tillfälligt få hållas avskild, förutom som i dag från övriga intagna, från andra personer när det gäller kontakter genom brev, telefon- samtal eller besök. I propositionen föreslås slutligen att benämningen skyddskonsulent ersätts av begreppet frivårdsmyndighet.
De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 199].
Propositionens lagförslag
1. Förslag till
Lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid
m.m.
Härigenom föreskrivs att-4, 6. lOoch 28 55 lagen ( l 974:202)om beräkning av strafftid m. m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
45'
Den som är häktad får avge nöjd- förklaring inför styresmannen vid den kriminalvårdsanstalt där han är intagen eller föreståndaren för det häkte eller chefen för den rättspsy- kiatriska klinik där han förvaras. Är den som sålunda äger mottaga nöjd- förklaring ej närvarande, järjörkla- ringen avges inför den som är i hans ställe. I fråga om häktad som förva- ras på rättspsykiatrisk klinik kan re- geringenjörordna att nöjdförklaring i vissa fall skall avges inför närmaste polismyndighet.
Föreslagen lydelse
Den som är häktad får avge nöjd— förklaring inför chefen för den kri- minalvårdsanstalt där han är inta- gen eller clzejen för det häkte eller den rättspsykiatriska klinik där han förvaras eller inför någon annan tjänsteman där som har _lörordnats att ta emot sådanjörklaring. I fråga om häktad som förvaras på rätts- psykiatrisk klinik kan regeringen/ö- reskriva att nöjdförklaring i vissa fall skall avges inför närmaste polis- myndighet.
Nöjdförklaring som avses i första stycket gäller endast om den som mot- tager förklaringen har tillgång till domen eller rättens bevis om målets ut- gång, såvitt rör den dömde (domsbevis). samt den dömde haft betänketid till andra dagen efter den då domen avkunnades för honom vid rätten eller på annat sätt delgavs honom. Den dömde skall om möjligt beredas tillfälle att under betänketiden samråda med sin försvarare.
Den som får taga emot nöjdförklaring enligt första stycket skall så snart det kan ske erinra den dömde om hans rätt att avge nöjdförklaring samt upplysa den dömde om när och hur det kan ske. Det åligger honom vidare att den dag, då nöjdförklaringcn först kan avges, efterhöra om den dömde vill avge sådan förklaring.
6/53
Den som ieke är häktad eller inta- gen i kriminalvårdsanstalt får avge nöjdförklaring inför styresman vid kriminalvårdsanstalt eller förestån- dare/ör allmänt häkte eller den som är i sådan betattningshavares ställe eller inför polismyndighet.
Den som inte är häktad eller inta- gen i kriminalvårdsanstalt får avge nöjdförklaring inför elle/en för en kriminalvårdsanstalt eller ett häkte eller någon annan tjänsteman där som har-förordnats att ta emot sådan
förklaring eller inför polismyndig- het.
Nöjdförklaring enligt första stycket får avges endast om den som vill avge förklaringen överlämnar dom eller domsbevis till den som skall taga emot
förklaringen.
' Senaste lydelse 19861653. 2 Senaste lydelse 19861653.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 &
Är den som skall undergå fängelse icke häktad eller intagen i kriminal- vårdsanstalt när domen enligt 2 5 första stycket får verkställas, skall krimi- nalvårdsstyrelsen förelägga honom att senast viss dag inställa sig vid den kriminalvårdsanstalt, där domen skall verkställas.
Om den dömde inte efterkommer eller inte kan nås av föreläggande enligt första stycket eller om fara föreligger för detta, skall polismyndigheten i den ort där han vistas på begäran av kriminalvårdsstyrelsen låta förpassa honom till anstalten.
Avger den dömde nöjdförklaring inför styresman vid kriminalvårds— anstalt ellerföreståndarejör allmänt häkte. skall den som tager emot för- klaringen omedelbart befordra do- men till verkställighet. Avger den dömde nöjdförklaring inför polis- myndighet. skall den som tager emot förklaringen lätajörpassa den dömde till kriminalvårdsanstalt en- ligt bestämmelser som kriminal- vårdsstyrelsen meddelar.
Avger den dömde nöjdförklaring inför en tjänsteman vid kriminal- vårdsanstalt eller häkte, skall den som tar emot förklaringen omedel- bart befordra domen till verkställig- het. Avger den dömde nöjdförkla- ring inför polismyndighet, skall den som tar emot förklaringen se till att den dömde förpassas till kriminal- vårdsanstalt.
Påträffas någon som avvikit från kriminalvårdsanstalt eller som annars enligt särskilt beslut skall återföras till kriminalvårdsanstalt för fortsatt verkställighet av ett fängelsestraff, skall polismyndigheten förpassa honom till sådan anstalt.
Om det bedöms kunna ske utan fara för att den dömde avviker, får polis- myndigheten förelägga honom att inställa sig vid kriminalvårdsanstalten i stället för att förpassa honom dit.
28 54
När inte annat är angivet medde- lar kriminalvårdsstyrelsen de beslut som avses i denna lag. Styrelsen]är dock överlåta åt c'hef_/ör kriminal- vårds'region eller styresman vid kri- mina/vårdsanstalt att meddela så- dana beslut. Beslut enligt lagen län— der omedelbart till ellerrättelse. om ej annat förordnas.
3 Senaste lydelse 19861653. 4 Senaste lydelse l986:32 I.
När inte annat är angivet medde- lar kriminalvårdsstyrelsen de beslut som avses i denna lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får _föreskri va att någon annan kriminalvårdsmyndighet än kriminalvårdsstyrelsen eller en tjänsteman inom kriminalvården får meddela beslut enligt lagen. Beslut enligt lagen gäller omedelbart om inte något annat förordnas.
Nuvarande lydelse
Kriminalvårdsstyrelsen kan ändra ett beslut som enligt första stycket andra meningen har med- delats av en tjänsteman som där an- ges. Den som beslutet angår får på- kalla styrelsens prövning om beslu- tet har gått honom emot.
Föreslagen lydelse
Kriminalvårdsstyrelsen kan ändra ett beslut som någon annan harfattat enligt första stycket andra meningen. Den som beslutet angår får påkalla styrelsens prövning om beslutet har gått honom emot.
Denna lag träder i kraft den 1 januari l99l.
2. Förslag till
Lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt
Härigenom föreskrivs att 10, 12, 17, 18, 26, 29, 30, 58, 60, 61 och 63 55 lagen (19741203) om kriminalvård i anstalt skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 & Intagen skall beredas lämpligt arbete som såvitt möjligt främjar utsikterna för honom att efter frigivningen inordna sig i arbetslivet.
Har intagen behov av undervis- ning eller utbildning eller av medi- cinskpsykologisk eller annan sär- skild behandling, skall sådan bere- das honom under arbetstiden, om det kan ske med hänsyn till anstalt- stidens längd och den intagnes för- utsättningar.
Har intagen behov av undervis- ning, utbildning, arbetsträning eller någon annan sysselsättning eller av medicinskpsykologisk eller någon annan särskild behandling, skall så- dan beredas honom under arbetsti- den, om det kan ske med hänsyn till anstaltstidens längd och den intag- nes förutsättningar.
125
Intagen är skyldig att utföra det arbete eller deltaga i den undervis- ning eller utbildning som ålägges honom.
Intagen är skyldig att utföra det arbete, delta i den undervisning, ut- bildning eller arbetsträning eller ha den sysselsättning i övrigt som an- visas honom. Den som erhåller ål- derspension enligt lagen (1 962.381) om allmän försäkring får dock inte åläggas att ha någon sysselsättning, och den som erhåller förtidspension eller sjukbidrag enligt nämnda lag får åläggas att ha sysselsättning bara av den art och omfattning som kan anses lämplig för honom.
175'
En intagen skall under tid då han är skyldig att utföra arbete vistas till- sammans med andra intagna, om ej annat följer av bestämmelserna i denna lag eller av arbetets särskilda beskaffenhet. Vägrar ett större antal av de intagna vid en sluten anstalt samtidigt att utföra det arbete som har ålagts dem, får dock gemensam- heten mellan dem inskränkas i den mån det är oundgängligen påkallat med hänsyn till förhållandena på anstalten.
' Senaste lydelse l980:930.
En intagen skall under tid då han är skyldig att ha sysselsättning vistas tillsammans med andra intagna, om ej annat följer av bestämmelserna i denna lag eller av sysselsättningens särskilda beskaffenhet. Vägrar ett större antal av de intagna vid en slu- ten anstalt samtidigt att ha den sys— selsättning som har ålagts dem, får dock gemensamheten mellan dem inskränkas i den mån det är ound- gängligen påkallat med hänsyn till förhållandena på anstalten.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
På fritiden får den intagne i den utsträckning han önskar det vistas till- sammans med andra intagna, om ej annat följer av bestämmelserna i denna lag. 1 sluten anstalt får dock gemensamheten mellan intagna på fritiden inskränkas, om det är oundgängligen påkallat med hänsyn till förhållandena på anstalten.
] anslutning till dygnsvilan får de intagna hållas avskilda från varandra.
1853
En intagen får på egen begäran ar- beta i enrum. om lämplig plats kan beredas honom och särskilda skäl inte talar mot det. Medgivande här- till skall omprövas så ofta det finns anledning till det, dock minst en gång i månaden.
Läkare skall undersöka en intagen som arbetar i enrum, om det behövs med hänsyn till dennes tillstånd. Har den intagne arbetat i enrum un- der en sammanhängande tid av en månad, skall en sådan undersökning alltid äga rum.
En intagen får på egen begäran ha anvisad sysselsättning i enrum, om lämplig plats kan beredas honom och särskilda skäl inte talar mot det. Medgivande härtill skall omprövas så ofta det finns anledning till det, dock minst en gång i månaden.
Läkare skall undersöka en intagen som har anvisad sysselsättning i en- rum, om det behövs med hänsyn till dennes tillstånd. Har den intagne haft sysselsättning i enrum under en sammanhängande tid av en månad, skall en sådan undersökning alltid äga rum.
26 53
Brev eller andra försändelser till eller från den som är intagen i sluten riksanstalt skall granskas för undersökning av om de innehåller något otil- låtet föremål. Finns det anledning anta att en försändelse innehåller ett sådant föremål, får granskning i detta syfte ske även av en försändelse till eller från den som är intagen i annan anstalt, om det är påkallat av säker- hetsskäl.
Beträffande den som är intagen på speeialavdelning, skall granskningen av brev eller andra försändelser även syfta till att undersöka om de innehål- ler något meddelande om planläggning av brottslig verksamhet, avvikande eller något annat liknande förfarande. När det är påkallat av säkerhetsskäl, får granskning i detta syfte även ske Stickprovsvis beträffande intagna i allmänhet samt, beträffande den som är intagen i sluten anstalt, om de är nödvändigt med hänsyn till hans särskilda förhållanden.
Första och andra styckena gäller ej sådant brev mellan intagen och svensk myndighet eller advokat som enligt 25 5 skall vidarebefordras utan gransk- ning.
Om en intagen under utredningen av ett disciplinärende hålls avskild från andra intagna, får han också hindras från kontakter med andra personergenom brev i den mån det är oundgängligen nödvändigt för att syftet med utredningen inte skall äv- entyras.
2 Senaste lydelse 19801930. 3 Senaste lydelse 19821401.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
29 54
Intagen får mottaga besök i den utsträckning det lämpligen kan ske. Han får ej mottaga besök som är äg- nat att äventyra säkerheten i anstal- ten eller som kan motverka hans an- passning i samhället eller eljest vara till skada för honom eller annan.
Intagen får mottaga besök i den utsträckning det lämpligen kan ske. Han får ej mottaga besök som är äg- nat att äventyra säkerheten i anstal- ten eller som kan motverka hans an- passningi samhället eller eljest vara till skada för honom eller annan. Om en intagen under utredningen av ett disciplinärende hålls avskild från an- dra intagna, får han också vägras be- sök i den mån det är oundgängligen nödvändigt för att syftet med utred- ningen inte skall äventyras.
Till underlag för bedömningen av om den som är intagen i sluten riksan- stalt skall i ett särskilt fall få ta emot besök skall i förväg undersökas om den besökande har dömts eller är misstänkt för allvarlig brottslig verksamhet. I den utsträckning det behövs och lämpligen kan ske skall upplysningar också inhämtas om hans personliga förhållanden i övrigt. Vad som har sagts nu gäller ej, i den mån det är uppenbart obehövligt på grund av att den besök- ande är känd eller av annat skäl.
Till underlag för bedömningen av om den som är intagen i annan anstalt än sluten riksanstalt skall i ett särskilt fall få ta emot besök får en sådan kontroll som avses i andra stycket göras i den mån det är påkallat av säker- hetsskäl.
Tjänsteman vid anstalten skall vara närvarande vid besök, om det är påkallat med hänsyn till säkerheten. Vid besök av advokat som biträder den intagne i rättslig angelägenhet får tjänsteman närvara endast om advokaten eller den intagne begär det.
Som villkor för besök kan av säkerhetsskäl föreskrivas att den besökande underkastar sig kroppsvisitation eller ytlig kroppsbesiktning eller medger undersökning av väska, kasse eller annat dylikt som han vill medföra vid besöket.
30 55
Telefonsamtal mellan intagna och personer utom anstalten får äga rum i den utsträckning det lämpligen kan ske. En intagen kan förvägras tele- fonsamtal som är ägnat att äventyra säkerheten i anstalten eller som kan motverka hans anpassning i samhäl- let eller annars vara till skada för ho- nom eller någon annan.
4 Senaste lydelse l982:401. 5 Senaste lydelse l982:401.
Telefonsamtal mellan intagna och personer utom anstalten får äga rum iden utsträckning det lämpligen kan ske. En intagen kan förvägras tele- fonsamtal som är ägnat att äventyra säkerheten i anstalten eller som kan motverka hans anpassning i samhäl- let eller annars vara till skada för ho- nom eller någon annan. Om en inta- gen under utredningen av ett discip- linärende hålls avskild från andra intagna, får han också hindras från kontakter med andra personer ge- nom telefonsamtal i den mån detär
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
oundgängligen nödvändigt för att syltet med utredningen inte skall ä v- entyras.
Beträffande den som den intagne önskar samtala med kan sådan kontroll som avses i 29 9" andra stycket göras i den mån det anses behövligt.
Om det är påkallat med hänsyn till säkerheten, skall tjänsteman på lämp- ligt sätt avlyssna telefonsamtal. Avlyssning får äga rum endast med den intagnes vetskap. Telefonsamtal med advokat som biträder den intagne i rättslig angelägenhet får icke avlyssnas utan den intagnes medgivande.
585
Beslut enligt denna lag i annatfall än som avses i 54—56 55 meddelas av kriminalvårdsstyrelsen.
Styrelsens beslut länder till eller- rättelse omedelbart, om ej annor- lunda förordnas.
Beslut enligt denna lag i andrafrå- gor än som avses i 54 — 56 55 medde- las av kriminalvårdsstyrelsen.
Beslut ifrågor på vilka första styc- ket är tillämpligt gäller omedelbart, om inte något annat förordnas.
60 56
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, krimina/vårdsstyrel- sen kan förordna om överflyttning till tjänstemän inom kriminalvår- den av övervakningsnämnds befo- genhet enligt 54 och 55 åå samt av kriminalvårdsstyrelsens befogenhet enligt denna lag i annat fall än som avses i 17 _é'första stycket andra me- ningen. 20å andra stycket samt 20 aå.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kanföre— skriva om överflyttning till någon annan kriminalvårdsmyndighet än kriminalvårdsstyrelsen eller till tjänstemän inom kriminalvården av övervakningsnämnds befogenhet enligt 54 och 55 55 samt av kriminal- vårdsstyrelsens befogenhet enligt denna lag i andra fall än som avses i 20 å andra stycket samt 20 a &.
6157
Innebär förordnande enligt 60 å' att styresman vid anstalt beslutar om disciplinär åtgärd enligt 4 75, .skall styresmannens beslut lända till efter- rättelse omedelbart. om denne ej an- norlunda förordnar. Meddelar sty- resmannen förordnande enligt 47 5 andra stycket 2, skall disciplinären- det omedelbart underställas krimi- nalvårdsstyrelsens prövning i den män inte regeringen eller. efter rege- ringens bemyndigande. kriminal- vårdsstyrelsen harföreskrivit 'annat.
6 Senaste lydelse l986:320. 7 Senaste lydelse l986:320.
K riminalvårdsstyrelsen kan ändra beslut i andra frågor än som avses i 54 — 56 59" som efter bemyndigande enligt 60 _6' har meddelats av en an- nan kriminalvårdsmyndighet. Den som beslutet angårfår påkalla styrel- sens prövning av ett sådant beslut, om det har gått honom emot.
Ilar till följd av en föreskrift enligt 60 &" någon annan kriminalvårds- myndighet än kriminalvårdsstyrel— sen meddelat beslut enligt 4 7 &” andra stycket 2 om disciplinär åtgärd. skall beslutet omedelbart anmälas för kri- mina/vårdsstyrelsen.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
63 &” Alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel får omhändertas,
]. om de påträffas hos en intagen,
2. om en intagen får dem sig tillsända. 3. om de medförs av någon som skall tas in i kriminalvårdsanstalt. eller 4. om de annars påträffas inom anstalt och det inte finns någon känd ägare till dem.
Styresmannen skall låta förstöra eller försälja den omhändertagna egendomen enligt bestämmelserna om beslagtagen egendom i 25 1 första stycket lagen (l958:205) om förverkande av alkoholhaltiga dryc- ker m. m.
Kriminalvårdsanstalten skall låta förstöra eller försälja den omhändertagna egendomen enligt bestämmelserna om beslagtagen egendom i 2 Q' 1 första stycket lagen (1958:205) om förverkande av al- koholhaltiga drycker m.m.
Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas även i fråga om injektionsspruta eller kanyl som kan användas för insprutning i människo- kroppen eller i fråga om andra föremål som är särskilt ägnade att användas för missbruk av eller annan befattning med narkotika.
Belopp. som erhållits vid försäljning av omhändertagen egendom, tillfal-
ler staten.
Pengar, som påträffas hos eller an- kommer till en intagen i strid med vad som är särskilt föreskrivet om intagnas rätt att inneha pengar. skall omhändertas, om det inte är uppen- bart oskäligt. Omhändertagna pengar skall genom styresman/rens försorg göras räntebärande men får ej disponeras av den intagne förrän vid anstaltsvårdens slut. om det inte föreligger särskilda skäl.
Pengar. som påträffas hos eller an- kommer till en intagen i strid med vad som är särskilt föreskrivet om intagnas rätt att inneha pengar. skall omhändertas, om det inte är uppen- bart oskäligt. Omhändertagna pengar skall genom anstaltens för- sorg göras räntebärande men får ej disponeras av den intagne förrän vid anstaltsvårdens slut, om det inte fö- religger särskilda skäl.
Denna lag träderi kraft den 1 januari 1991.
** Senste lydelse 1985211.
3. Förslag till
Lag om ändring i lagen (1976z371) om behandling av häktade och anhållna m.fl. '
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (197637 1 ) om behandling av häk- tade och anhållna m.fl.
dels att 4 och 16 c å & skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 17 a, av följande lydelse.
45'
Vid behandling av häktad skall hänsyn tagas till hans hälsotillstånd. Häk- tad som bedöms behöva hälso- och sjukvård eller som begär att läkare skall tillkallas, skall så snart det kan ske undersökas av läkare, om ej sådan un- dersökning uppenbarligen är obehövlig.
Läkares anvisning rörande vår- den av häktad som är sjuk skall iakt- tagas. Bchöver den häktade sjukhu- svård, skall sådan beredas honom så snart det kan ske.
Läkares anvisning rörande vår- den av häktad som är sjuk skall iakt- tagas. Behöver den häktade sjukhu- svård, skall sådan beredas honom så snart det kan ske. Får hälso- och siukvårdspersonal inom kriminal- vården kännedom om att en häktad lider av sådan smittosam sjukdom som enligt smittskyddslagen (1 988.'14 72) utgör en samhälls/ärlig sjukdom, skall chefen för förvaring-
sloka/en underrättas om detta. om '
det behövs med hänsyn tillfaraförarz smittan skall spridas.
Kan det befaras att transport medför skada för den häktades hälsa. skall läkares medgivande till transporten inhämtas.
Förlossning av häktad kvinna skall-såvitt möjligt ske på sjukhus. Om anledning föreligger därtill, skall den som enligt andra eller fjärde stycket vistas på sjukhus stå under bevakning.
l6cå2
Regeringen kanförordna om över- flyttning till tjänsteman inom krimi- nalvården av krimina/vårdsstyrel- sens belogenheter enligt denna lag.
' Senaste lydelse 1984z396. : Senaste lydelse 1981zl301.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fårföre- skriva att någon annan kriminal-
vårdsmyndighet än kriminalvårds- . styrelsen eller tjänsteman inom kri- '
minalvården får fatta beslut som avses i 16 a 5.
Kriminalvårdsstyrelsen kan ändra ett beslut som någon annan harfat- tat enligtförsta stycket. Den som be— slutet angår får påkalla styrelsens prövning av ett sådant beslut. om det har gått honom emot.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 154
17aå
Den som är placerad i häkte med stöd av 50,9" tredje meningen lagen (1974:203) om kriminalvård i an- staltfår hindras från kontakter med andra personer genom brev, telefon- samtal eller besök i den mån det är oundgängligen nödvändigt för att syftet med utredningen i disciplinä- rendet inte skall äventyras. Sådana beslut meddelas av den kriminal- vårdsanstalt som har beslutat om placering i häkte.
Denna lag träderi kraft den ljanuari 1991.
4. Förslag till
Lag om ändring i brottsbalken
Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken delsatt i 26 kap. 11, 14— 16 5 5 , 28 kap. 6 a 9" , 37 kap. 10 åsamt 38 kap. 12 och 13 55 ordet ”skyddskonsulent” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”frivårdsmyndighet” i motsvarande form,
dels att 26 kap. 12 och 13 55 och 37 kap. 7 & skall ha följande lydelse, dels att 38 kap. 14 5 skall upphöra att gälla.
Nu varande lydelse
Föreslagen lydelse
26 kap. 12 g'
Övervakningen och kriminalvår- den i frihet i övrigt bedrivs under ledning av skyddskonsulenten. K on- sulenten förordnar också överva- kare och kan vid behov förordna en eller flera personer att biträda vid Övervakningen.
Övervakningen och kriminalvår- den i frihet i övrigt bedrivs under ledning av frivårdsmyndigheten. Myndigheten förordnar också över- vakare och kan vid behov förordna en eller flera personer att biträda vid övervakningen.
1352
Den frigivne skall, om han står under övervakning, hålla övervaka- ren underrättad om sin bostad, sin arbetsanställning och andra förhål- landen av betydelse för övervak- ningen, på kallelse inställa sig hos övervakaren och i övrigt enligt hans anvisningar upprätthålla förbin- delse med honom. 1 den mån skydd- skonsulenten har bestämt det, gäller vad som nyss har sagts om överva- karen även konsulenten eller annan person.
' Senaste lydelse 1983z240. 2 Senaste lydelse 19831240.
Den frigivne skall, om han står under övervakning, hålla övervaka- ren underrättad om sin bostad, sin arbetsanställning och andra förhål- landen av betydelse för övervak- ningen, på kallelse inställa sig hos övervakaren och i övrigt enligt hans anvisningar upprätthålla förbin- delse med honom. 1 den mån fri— vårdsmyndigheten har bestämt det, gäller vad som nyss har sagts om övervakaren även tjänsteman vid frivårdsmyndigheten eller annan person.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
37 kap. 7 533
Den som har dömts till fängelse får begära prövning av en skydd- skonsulents beslut enligt 26 kap. 11 5, 12 Q' andra meningen eller 13 5 andra meningen hos den övervak- ningsnämnd inom vars verksam- hetsområde skyddskonsulenten är verksam. Nämnden får också själv- mant ta upp ett sådant beslut till om- prövning och i övrigt fatta beslut i ett ärende, vars avgörande enligt nå- gon av de bestämmelser som har an- getts nu ankommer på skyddskonsu-
lenten . Konsulenten kan hänskjuta '
ett sådant ärende till nämnden för avgörande.
Den som har dömts till fängelse får begära prövning av en frivårds- myndighets beslut enligt 26 kap. 11 5, 12 5 andra meningen eller 13 å andra meningen hos den övervak- ningsnämnd inom vars verksam- hetsområde fri vårdsmyndigheten är verksam. Nämnden får också själv- mant ta upp ett sådant beslut till om- prövning och i övrigt fatta beslut i ett ärende, vars avgörande enligt nå- gon av de bestämmelser som har an- getts nu ankommer på fri vårdsm yn- digheten . F rivårdsmyndigheten kan hänskjuta ett sådant ärende till nämnden för avgörande.
Om den som har dömts till fängelse inte är nöjd med ett beslut av en övervakningsnämnd enligt 26 kap. 11, 15, 18, 19 eller 22 5, får han hos kriminalvårdsnämnden begära prövning av beslutet.
Kriminalvårdsnämnden kan i samband med beslut om villkorlig frigivning enligt 26 kap. 9 & meddela sådant förordnande om övervak- ning som enligt 1 l & samma kapitel ankommer på skyddskonsulenten.
Kriminalvårdsnämnden kan i samband med beslut om villkorlig frigivning enligt 26 kap. 9 & meddela sådant förordnande om övervak- ning som enligt 1 l & samma kapitel ankommer på fri vårdsm yndigheten.
38 kap. 14 54
Regeringen kan föreskriva att en skyddskonsulent får överlåta åt en annan tjänsteman att fullgöra upp- gifter som enligt denna balk åvilar konsulenten.
Denna lag träderi kraft den ljanuari 1991.
3 Senaste lydelse 19882942. " Senaste lydelse l983z240.
5. Förslag till Prop. 1989/90: 154
Lag om ändring i lagen (1963:l93) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge ang. verkställighet av straff rn. m.
Härigenom föreskrivs att i l 1 och 18 55 lagen (1963: 193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m.' ordet ”skyddskonsulenten” skall bytas ut mot ”frivårdsmyndighe-
”
ten .
Denna lag träderi kraft den ljanuari 1991.
' Lagen omtryckt 19861868. 14
6. Förslag till
Lag om ändring i lagen (1964z542) om personundersökning i brottmål
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (l 964:542) om personundersök- ning i brottmål'
dels att i 3 5 ordet "skyddskonsulent" skall bytas ut mot ”frivårdsmyn-
dighet”,
dels att 4 — 6 åå skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4å2
Personundersökningen verkstäl- les av tjänsteman inom skyddskon- sulentorganisationen eller av perso- nundersökare som skyddskonsulen- ten utser. Till personundersökare får utses endast den som undergått för ändamålet avsedd utbildning el- ler eljest har erforderliga kunskaper.
Framkommer under personun- dersökningen att den misstänkte är i behov av personligt stöd eller annan hjälp kan skyddskonsulenten för- ordna förtroendeman för honom, om han samtycker därtill. Förtroen- deman skall entledigas så snart den misstänkte begär det.
' Personundersökningen verkställs av tjänsteman vid en frivårdsmyn— dighet eller av personundersökare som en fri vårdsmyndighet utser. Till personundersökare får utses endast den som undergått för ändamålet avsedd utbildning eller eljest har er- forderliga kunskaper.
Framkommer under personun- dersökningen att den misstänkte är i behov av personligt stöd eller annan hjälp kan _f'rivårdsmyndigheten för- ordna förtroendeman för honom, om han samtycker därtill. Förtroen- deman skall entledigas så snart den misstänkte begär det.
Uppdrag som förtroendeman upphör när 1. förundersökning avslutas utan att åtal väckes,
2. åtalet nedläggcs,
3. dom meddelas varigenom den misstänkte frikännes eller förklaras fri från påföljd eller påföljd efterges,
4. dom meddelas varigenom den misstänkte dömes till böter eller villkor- lig dom.
5. verkställbar dom rörande annan påföljd föreligger mot den miss- tänkte.
Skyddskonsulent, skyddsassistent och personundersökare äga. om ej särskilda skäl äro däremot, vid per- sonundersökning taga del av an- teckningar och andra handlingar från förundersökningen samt när- vara vid förhör som hålles med den misstänkte.
' Lagen omtryckt 198211125. 2 Senaste lydelse 1973: 1 214.
Fri vårdsmyndighet och personun- dersökarefår, om det inte finns sär- skilda skäl mot det. vid personun— dersökning ta del av anteckningar och andra handlingar från förunder- sökningen samt närvara vid förhör som hålls med den misstänkte.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
69'3
Socialnämnd skall på begäran av skyddskonsulent, skyddsassistent, personundersökare, åklagare eller- domstol meddela upplysningar be- träffande misstänkt. med vilken nämnden har att taga befattning, samt föreslå de åtgärder, som nämn- den finner erforderliga föratt främja hans anpassning i samhället.
Socialnämnd skall på begäran av
frivårdsmyndighet, personundersö-
kare, åklagare eller domstol med- dela upplysningar beträffande miss- tänkt, med vilken nämnden har att ta befattning. samt föreslå de åtgär- der, som nämnden finner erforder- liga för att främja hans anpassning i samhället.
Denna lagträderi kraft den ljanuari 1991.
3 Senaste lydelse 1981z24.
7. Förslag till Prop. 1989/90: 154
Lag om ändring i passlagen (1 978:302)
Härigenom föreskrivs att i 21 och 23 55 passlagen (l978:302)' ordet ” skyddskonsulent” i olika böjningsformer skall bytas ut mot "frivårdsmyn- dighet” i motsvarande form.
Denna lag träderi kraft den ljanuari 1991.
' Lagen omtryckt l987:698. [7
8. Förslag till Prop. 1989/90: 154
Lag om ändring i lagen (1978:801) om internationellt samar- bete rörande kriminalvård i frihet
Härigenom föreskrivs att i 10, 14, 23 och 24 && lagen (1978:801) om internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet' ordet ”skyddskon- sulent” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”frivårdsmyndighet” i motsvarande form.
Denna lag träder i kraft den ljanuari 1991.
' Lagen omtryckt l983z247. 18
9. Förslag till Prop. 1989/90:154
Lag om ändring i smittskyddslagen (1988: 1472)
Härigenom föreskrivs att i 30 och 31 55 smittskyddslagen (1988:l472) ordet ”skyddskonsulent” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”fri- vårdsmyndighet” i motsvarande form.
Denna lag träder i kraft den ljanuari 1991.
J ustitiedepartementet Prop. 1989/90: 154
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 maj 1990
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Hjelm- Wallén, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Freivalds, Wallström, Lööw, Molin, Sahlin, Larsson, Åsbrink
Föredragande: statsrådet Freivalds
Proposition om ändringar i kriminalvårdslagstift- ningen
1. Inledning
En strävan under senare år inom den offentliga verksamheten har varit att föra ut arbetsuppgifter från central nivå till regionala och lokala organ. Detta gäller även på kriminalvårdens område. I 1990 års budgetproposition (prop. 1989/90:100, bil. 4, s. 85—91) redovisas att kriminalvårdsverket, efter en genomförd försöksverksamhet med decentralisering, har varit föremål för en omfattande organisationsöversyn. 1 framställningar till regeringen har kriminalvårdsstyrelsen föreslagit förändringar i fråga om uppgifter och or- ganisation inom kriminalvårdsverket.
Regeringen har i budgetpropositionen i väsentliga delar ställt sig bakom kriminalvårdsstyrelsens förslag. Samtidigt aviseras där att regeringen sen- are skall återkomma till riksdagen med de lagändringar som behövs för att genomföra den nya ordningen. Sammanfattningsvis innebär de föränd- ringar som regeringen förordar i budgetpropositionen att tyngdpunkten inom kriminalvården förskjuts nedåt i organisationen. Huvuddelen av klientarbetet skall skötas lokalt vid kriminalvårdsanstalter, häkten och skyddskonsulentdistrikt. Den regionala organisationen koncentreras till kraftfullare enheter och förstärks i förhållande till kriminalvårdsstyrelsen. Denna organisation får som uppgift att bl. a. leda kriminalvården i region- erna enligt styrelsens riktlinjer och att stödja verksamheten vid de lokala myndigheterna. Kriminalvårdsstyrelsens arbete koncentreras på övergri- pande uppgifter.
Riksdagen, som beretts tillfälle att ta del av vad regeringen anfört om decentralisering och organisationsförändringar inom kriminalvården, har ställt sig bakom förslagen (1989/90zJuU22, rskr. 155).
Jag avser att nu ta upp de lagändringar som krävs för att decentraliser- ingen skall kunna genomföras. Förslagen bygger på en framställning i okto- ber 1989 till regeringen från kriminalvårdsstyrelsen (dnr 89-2570).
Kriminalvårdsstyrelsens skrivelse har remissbehandlats. Remissyttran- den har kommit in från kammarrätten i Jönköping, kriminalvårdsnämn- den, statskontoret, riksrevisionsverket, kriminalvårdsdirektöremai Gävle, Malmö och Stockholm, kriminalvårdsanstaltema Helsingborg, Kumla, 20
Saltvik, Svartsjö, Valla och Viskan, häktena Kronoberg och Trelleborg, skyddskonsulentema i Göteborg-Angereds distrikt och Sundsvalls distrikt, justitieombudsmannen Anders Wigelius, Statsanställdas förbund, Tjänste- männens centralorganisation, Centralorganisationen SACO och Sveriges advokatsamfund. En sammanställning av remissyttrandena har gjorts inom justitiedepartementet och finns tillgänglig i ärendet (dnr 89-2570).
Jag kommer i detta sammanhang att behandla också följande frågor om förändringar i kriminalvårdslagstiftningen.
Kriminalvårdsstyrelsen har, på uppdrag av regeringen, utrett verkställig- hetens utformning för intagna som uppbär pension och därvid föreslagit bl. a. att den som är intagen i kriminalvårdsanstalt skall få skyldighet att ha olika former av sysselsättning (dnr 88-3294). Under beredningen av ärendet har inom justitiedepartementet upprättats en promemoria med utgångs- punkt från kriminalvårdsstyrelsens utredning. Promemorian har remitte- rats till riksdagens ombudsmän. J ustitieombudsmannen Anders Wigelius (J 0) har yttrat sig över promemorieförslaget. Hans yttrande finns tillgäng- ligt i ärendet (dnr 88-3294 och 89-3330).
Kriminalvårdsstyrelsen har vidare föreslagit att sjukvårdspersonalcn inom kriminalvården skall få möjligheter att lämna ut uppgifter om intagna till chefen för ett häkte. Även denna framställning har remitterats till riks- dagens ombudsmän. J O:s yttrande finns tillgängligt i ärendet (dnr 89-3330).
En framställning från JO rör behovet av en ändring av regleringen i kri- minalvårdslagstiftningen av de fall där en intagen har placerats i avskildhet under utredning i ett disciplinärende (dnr 89-2829).
Föreningen Sveriges Frivårdstjänstemän har föreslagit att begreppet skyddskonsulent skall utmönstras och ersättas av benämningen frivårds- myndighet (dnr 88-342). .
Jag behandlar frågan om de lagändringar som behövs för att genomföra decentraliseringcn inom kriminalvården i avsnitt 2. 1. De andra frågorna jag har nämnt tarjag upp i avsnitten 22—24 och 4.4.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 3 maj 1990 att inhämta lagrådets yttrande över lagförslagen. De lagförslag som har remitterats till lagrådet bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga I .
Lagrådet har i sitt yttrande, som bör fogas till protokollet som bilaga 2 , i allt väsentligt godtagit förslagen. Med anledning av ett påpekande från la- grådet har i förhållande till lagrådsremissen på en punkt i förslagen gjorts en justering av lagteknisk natur (5. 36). Dessutom har vissa redaktionella änd- ringar gjorts i förslagen.
Hänvisningar till S1
- Prop. 1989/90:154: Avsnitt 4.4
2. Allmän motivering 2.1 Delegering inom kriminalvården
2 . l . 1 Utvidgade möjligheter att delegera beslutsbefogenheter enligt kriminal- vårdslagstiftningen
Mitt förslag: Kriminalvårdsstyrelsen skall även i fortsättningen ha befogenhet att fatta beslut enligt kriminalvårdslagstiftningen. Reger- ingen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, skall med vissa undantag bemyndigas att överlåta åt andra kriminalvårdsmyn- digheter eller tjänstemän inom kriminalvården att fatta beslut i kri- minalvårdsstyrelsens ställe. Avsikten är att besluten skall fattas på lokal nivå, om det inte finns särskilda skäl att förlägga beslutsbefo— genheten till regional eller central nivå. Beslut som har fattats på regional eller lokal nivå skall liksom nu kunna överklagas till krimi- nalvårdsstyrelsen. I stället för att vissa beslut som har meddelats på lokal nivå skall underställas styrelsens prövning införs skyldighet att till styrelsen anmäla sådana beslut.
Kriminalvårdsstyrelsens förslag överensstämmer i stort med mitt förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser hartillstyrkt kriminalvårds- styrelsens förslag. Kriminalvårdsdirektörerna i Gävle, Malmö och Stock- holm anser att beslut som har fattats på lokal nivå bör kunna överklagas till regional nivå. Kriminalvårdsdirektören i Stockholm anser att beslut som gäller inräkning i verkställighet av tid för vistelse utanför anstalt eller disci- plinära bestraffningar (39 resp. 47 55 lagen 1974:203 om kriminalvård i anstalt), som fattas på lokal nivå, även i fortsättningen bör underställas regionen för prövning.
Bakgrunden till mitt förslag: Regeringen uppdrog i oktober 1985 åt krimi- nalvårdsstyrelsen att undersöka möjligheterna att genomföra en decentra- lisering inom kriminalvården. Riksdagen beslutade följande år om lagänd- ringar för att möjliggöra en försöksverksamhet med decentrali sering på kriminalvårdens område (prop. 1985/861147, JuU 31, rskr. 276). En för- söksverksamhet har därefter pågått vid ett flertal myndigheter inom verket. Verksamheten har omfattat både klientärenden och administrativa ären- den.
Mot bakgrund av erfarenheter från försöksverksamheten genomförde kri- minalvårdsstyrelsen år 1988 en utredning av vilka organisatoriska föränd- ringar av kriminalvårdens s.k. linjeorganisation som kunde behövas för att åstadkomma en vidgad decentralisering av arbetsuppgifter från styrelsen. Med linjeorganisationen avses regionerna samt den lokala organisationen, dvs. kriminalvårdsanstalter, häkten och skyddskonsulentdistrikt. Krimi- nalvårdsstyrelsen har vidare utrett styrelsens egen organisation.
Som nämnts har styrelsen lämnat förslag till regeringen om ny linjeorga- nisation och ny egen organisation. Förslagen har remissbehandlats. På grundval av kriminalvårdsstyrelsens förslag och remissbehandlingen av
dessa har frågan om decentralisering och organisationförändringar inom kriminalvården behandlats i 1990 års budgetproposition (prop. 1989/90:100, bil. 4, s. 85—91), och riksdagen har godtagit vad som där förordats som riktlinjer på området.
Jag uttalade i min anmälan till propositionen beträffande decentraliser- ingen att principen bör vara att besluten inte skall fattas på högre nivå än vad som erfordras med hänsyn till ärendets beskaffenhet eller andra omständig- heter, t. ex. personalens utbildningsnivå och förekomsten av ADB-stöd. Vi- dare pckadejag på att klientbeslut i stor utsträckning bör kunna fattas lokalt men att sådana ärenden av särskilt kvalificerat slag även i fortsättningen bör handläggas av kriminalvårdsstyrelsen. I fråga om löpande klientärenden uttalade jag att dessa bör handläggas på regional nivå endast om det finns särskilda skäl för detta, t. ex. effektivitetsskäl eller att handläggningen för- utsätter ett ADB-stöd som saknas på lokal nivå. Vidare pekade jag på att regionkanslicrnas funktion som stödjande organ i förhållande till den lokala organisationen gör det mindre lämpligt att lokala beslut överprövas på re- gional nivå. Beslut som har meddelats av de lokala kriminalvårdsmyndig- heterna bör därför enligt vad jag anförde i propositionen kunna överklagas direkt till kriminalvårdsstyrelsen. Dessa uttalanden lämnades utan erinran av riksdagen.
Den lagstiftning som nu reglerar kriminalvårdens verksamhet är fördelad på tre lagar: lagen (1974:202) om beräkning av strafftid rn. m. (StidL), lagen om kriminalvård i anstalt (KvaL) och lagen (l976:37l) om behandling av häktade och anhållna m. fl. (HäL). Tillämpningsföreskrifter till resp. lag har av regeringen meddelats i kungörelsen (1974:286) om vissa bestämmelser rörande tillämpningen av StidL (StidLK), kungörelsen (1974:248) med vissa bestämmelser rörande tillämpningen av KvaL (KvalK) och förord- ningen (l976:376) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. (HälF).
Enligt kriminalvårdslagstiftningen fattas beslut som rör den enskilde kli- enten av kriminalvårdsstyrelsen, om inte något annat har bestämts (28 & Stid L, 58 & KvaL och 16 a & HäL). Möjligheterna att flytta beslutsbefogen- heter längre ner i organisationen har reglerats olika i de tre lagarna. Enligt 285 StidL får kriminalvårdsstyrelsen överlåta åt chefen för en kriminal- Vårdsregion eller styresmannen vid en kriminalvårdsanstalt att meddela beslut enligt den lagen. Av 60 5 KvaL följer bl.a. att regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, kriminalvårdsstyrelsen kan förordna om över- flyttning till tjänstemän inom kriminalvården av styrelsens befogenhet en- ligt den lagen med vissa undantag. Enligt 16 c äHäL kan regeringen förordna Om överflyttning till tjänstemän inom kriminalvården av kriminalvårdssty- relsens befogenheter cnligt den lagen.
Med stöd av bemyndigandena i KvaL och HäL har regeringen meddelat föreskrifteri KvalK resp. HälF om delegering av beslutanderätten. KvalK innehåller ett stort antal detaljbestämmelser om beslutsordningen. Med stöd av dessa bemyndiganden har kriminalvårdsstyrelsen i sin tur delegerat beslutanderätten till den som är regionchefeller styresman vid anstalt eller häkte. Även i StidlK finns vissa delegeringsregler.
Skälen för mitt förslag: Nya grundläggande principer för decentralisering av beslutsbefogenheter inom kriminalvården har nyligen lagts fast av riks-
dagen (prop. 1989/90: 100, bil. 4, s. 85—91, .luUZZ, rskr. 155). Dessa prin- ciper innebär bl. a. att beslut i klientärenden i stor utsträckning bör kunna fattas lokalt men att ärenden av särskilt kvalificerat slag även i fortsätt- ningen bör handläggas vid kriminalvårdsstyrelsen. Som jag ser det bör där- för, i enlighet med vad kriminalvårdsstyrelsen har förordat, den lämpligaste ordningen även i fortsättningen vara att det i KvaL anges att det ankommer på styrelsen att fatta beslut enligt den lagen men att lagen samtidigt lämnar vida möjlighetertill delegering av beslutanderätten. Med de utgångspunkter som sålunda bör gälla för decentralisering av beslutsbefogenheter finns det enligt min mening inte skäl att i lag eller förordning meddela mer detaljerade föreskrifter för beslutsfattandet.
1 28 & StidL finns ett generellt bemyndigande för kriminalvårdsstyrelsen att överlåta beslutanderätt i ärenden enligt den lagen åt region- eller anstalt- schefer inom kriminalvården. Denna delegeringsrätt infördes som ett led i ett pågående arbete med decentralisering inom kriminalvården (prop. 1985/86: 147, JuU 31, rskr. 276). Genom samma lagstiftningsärende vidga- dcs även regeringens möjlighet att flytta Över beslutanderätten från krimi- nalvårdsstyrelsen till regional eller lokal nivå. Som nyss har nämnts kan sålunda enligt 60 &" KvaL regeringen eller. efter regeringens bemyndigande, kriminalvårdsstyrelsen med vissa undantag delegera beslutsbefogenheter i klientärenden till tjänstemän inom kriminalvården. Genom bestämmels- erna i KvalK har beslutsbefogenheter delegerats i sådan utsträckning att de flesta klientbeslut idag meddelas av styresmännen vid kriminalvårdsanstal- terna. Motsvarande gäller enligt HäL.
Den nuvarande ordningen ger alltså möjlighet att till tjänstemän vid myn- digheter inom kriminalvården delegera befogenheten att fatta beslut. Några lagändringar behövs därför i och för sig inte för att kunna genomföra en ökad decentralisering av beslutsfattandet inom kriminalvården. Några juster- ingar av lagstiftningen aktualiseras dock i detta sammanhang.
Enligt min mening skulle sålunda ett mera flexibelt system för delegering i enlighet med de principer som riksdagen har fastställt kunna åstadkommas om bcslutsbefogenheten kan knytas även till en myndighet som sådan. Häri- genom skulle det nämligen bli möjligt att genom föreskrifter om vem eller vilka som fattar beslut på myndighetens vägnar få till stånd en ytterligare delegering av beslutsbefogenheter som kan visa sig vara ändamålsenlig i det särskilda fallet. Jag anser därför att det bör göras en ändring i KvaL av denna innebörd.
Mitt förslag innebär att de närmare bestämmelserna om beslutsfattandet inom kriminalvården liksom i dag i regel kommer att finnas i föreskrifter meddelade av regeringen eller kriminalvårdsstyrelsen. Vägledande vid ut- formningen av dessa föreskrifter blir givetvis de principer som har fastställts för delegering av beslutsbefogenheter inom kriminalvården. En utgångs- punkt är att beslutanderätten i klientärenden i princip skall överflyttas till lokal nivå eller, om det finns särskilda skäl, till regional nivå. Sådana sär- skilda skäl för att delegera till regional nivå kan vara att kriminalvårdsan- staltcrna utnyttjas mest effektivt, om beslut om intagning på de olika an- stalterna meddelas på sådan nivå. Det kan vidare finnas skäl att avvakta med överförandet av beslutsbefogenheter i vissa fall till dess en lokal kriminal-
vårdsmyndighet har uppnått tillräcklig kompetens för att handha olika typer av ärenden.
När det gäller frågan om vilka beslutsbefogenheter som bör finnas hos kriminalvårdsstyrelsen utan möjlighet till delegeringitill lägre nivå i verket vill jag särskilt peka på prövningen av ärenden som rör intagna som faller under 7 9” tredje stycket KvaL (de s.k. 7:3-oma, jfr prop. 1987/88:130 s. 23 f.). Vidare kan nämnas ärenden angående intagna som avses i 31 ;; KvaL, dvs. sådana ärenden där hänsynen till rikets säkerhet m. m. kräver en central prövning.
Med den inriktning som riksdagen har lagt fast för decentralisering av beslutsfattandet i kriminalvården bör kriminalvårdsstyrelsen meddela de mer detaljerade föreskrifterna för delegeringen av beslutsbefogenheter. Jag har för avsikt att återkomma till regeringen om de förordningsändringar som krävs för detta. Regeringen har givetvis kvar sin möjlighet att meddela föreskrifter, om det skulle visa sig att det finns skäl för den att besluta särskilda regler för någon grupp av klientärenden.
Enligt min mening är det viktigt att kriminalvårdsstyrelsen följer upp de beslut som styrelsen redan har fattat om överförande av beslutsbefogenheter och de nya delegeringar som kommer att ske med stöd av de nya reglerna. Styrelsen bör kontinuerligt kunna skaffa sig en uppfattning om hur praxis utvecklas, om det föreligger skillnader mellan olika delar av landet, om de föreskrifter som har meddelats för att styra besluten är ändamålsenliga och sist men inte minst om rättssäkerheten i beslutsfattandet håller en tillräckligt hög nivå.
Enligt nuvarande ordning är regeringens möjlighet till vidaredelegering inskränkt på vissa punkter. Det gäller vissa beslut om avskildhet för en intagen i kriminalvårdsanstalt, som är så ingripande att besluten bör fattas på central niv'å ( l 7 äförsta stycket, 20 äandra stycket och 20 a & KvaL). När det gäller avskiljande på grund av arbetsvägran (17 & första stycket) anser jag emellertid att det i fortsättningen bör finnas möjlighet att överföra besluts- befogenheten till andra kriminalvårdsmyndigheter än kriminalvårdsstyrel- sen. Det 'är här fråga om beslut i fall där ett större antal intagna samtidigt vägrar att utföra arbete som har ålagts dem. Det bör, särskilt när det gäller de större kriminalvårdsanstaltema, finnas en möjlighet att låta anstalten själv hantera en sådan situation och också avgöra om det är befogat att inskränka gemensamheten mellan de intagna. Jag föreslår att det görs en ändring i KvaL som öppnar möjlighet till delegering i detta hänseende.
När det gäller överklagande av beslut på lokal ni vå.har kriminalvårdssty- relsen i sin framställning till regeringen i oktober 1989 föreslagit att sådana beslut skall få överklagas direkt till styrelsen. Kriminalvårdsdirektörerna i Gävle, Malmö och Stockholm har vid remissbehandlingen uttalat sig föratt överklagande i stället skall ske till den regionala nivån. Som skäl har de åberopat bl. a. att överklagningsinstitutet medför ökade möjligheter till in- syn och styrning av de lokala enheternas verksamhet. Överprövning av klientärenden bör enligt deras mening, i linje med regionchefens samordnings- och tillsynsansvar. ligga på den regionala nivån. Kriminal- vårdsdirektörema menar också att det närmast blir fråga om en centralise- ring, om överprövningen av lokala beslut flyttas över till kriminalvårdssty-
relsen, och de pekar på att en stor del av klientbesluten redan i dag fattas på lokal nivå och överklagas till regionen. Kriminalvårdsdirektören i Gävle uppger att endast cirka tio procent av de överklagade ärendena i den aktuella regionen har förts vidare till styrelsen. Slutligen anser de tre kriminalvårds- direktörerna att det är nödvändigt att få insyn i hur de lokala organen fattar beslut för att se till att det utvecklas en någorlunda likformig praxis i klien- tärenden.
För egen del anser jag att det inte bör komma i fråga att beslut i klientä- renden skall kunna prövas av fem instanser. Detta blir nämligen fallet om beslut som fattas på lokal nivå skulle kunna överklagas först till regional och därefter till central nivå. De flesta beslut av kriminalvårdsstyrelsen i klien- tärenden kan efter överklagande prövas av kammarrätt och i vissa fall även av regeringsrätten. (Frågan om domstolsprövning av kriminalvårdsmål kommer att behandlas av domstolsutredningen, Ju l989:06.)
Som jag uttalade i min anmälan till 1990 års budgetproposition talar regionkansliemas funktion som stödjande organ i förhållande till den lokala organisationen mot att de också skulle överpröva lokala beslut. Därtill kom- mer att den centrala förvaltningsmyndigheten i sista hand bör vara ansvarig för att praxis i klientärenden utvecklas lika i hela landet. I enlighet med de riktlinjer som har fastlagts av riksdagen bör därför överprövningen av de lokala besluten ske av kriminalvårdsstyrelsen. Detta gäller naturligtvis även beslut som fattas av regionen i första instans.
Vad som framkommit vid remissbehandlingen av det nu aktuella försla- get av kriminalvårdsstyrelsen har således inte gett mig anledning att omp- röva det ställningstagande i frågan som gjorts i 1990 års budgetproposition och som riksdagen har anslutit sig till.
En särskild fråga i detta sammanhang gäller de regler som i dag finns beträffande underställning av vissa beslut av en styresman vid en anstalt.
Enligt nuvarande reglering (39 & KvalK) får styresmannen vid en krimi- nalvårdsanstalt fatta beslut enligt 47 å andra stycket 2 KvaL om tidstillägg vid en disciplinförseelse. Ett sådant ärende skall omedelbart underställas kriminalvårdsstyrelsens prövning i den mån regeringen eller, efter regerin- gens bemyndigande, styrelsen inte föreskriver något annat (61 5 KvaL). Föreskrifter om underställande av vissa klientbeslut har meddelats också i KvalK, bl. a. i fråga om beslut om avskildhet enligt 20 5 första stycket KvaL.
Kriminalvårdsstyrelsen har föreslagit att lokalt fattade klientbeslut skall underställas styrelsens prövning bara om beslutet gäller avskildhet enligt 20 5 första stycket KvaL. Under remissbehandlingen av framställningen har kriminalvårdsdirektören i Stockholm anfört att en sådan förändring inne- bär en försämring från rättssäkerhetssynpunkt för de intagna.
För egen del vill jag framhålla att det finns anledning att vara mycket uppmärksam på hur rättssäkerheten för den intagne påverkas av att besluten fattas på lokal nivå. Jag vill här peka på att den nuvarande ordningen inne- bär att den intagne har möjlighet att hos kriminalvårdsstyrelsen överklaga ett beslut som har fattats av en tjänsteman med stöd av KvaL eller KvalK och att styrelsen har befogenhet att ändra ett sådant beslut även om den intagne inte har överklagat det till styrelsen (42 & KvaLK). Styrelsens beslut kan i sin tur överklagas till kammarrätten (59 åKvaL). Som jag ser det skulle
det härigenom från rättssäkerhetssynpunkt vara en tillräckligt betryggande ordning att beslut skall anmälas för styrelsen i stället för att underställas styrelsens prövning. Möjligheten för styrelsen att ändra ett beslut kan så- lunda sägas vara lika stor vid anmälan som vid underställning. En ordning med att beslut anmäls för styrelsen skulle enligt min mening dessutom med- föra att styrelsens resurser utnyttjades mera effektivt än med ett underställ- ningsförfarande. Att besluten anmäls för styrelsen skulle vidare på samma sätt som då besluten underställs för prövning ge styrelsen överblick över de beslut som fattas på lokal nivå.
Jag anser mot denna bakgrund att det nuvarande underställningsförfa- randet bör ersättas med en skyldighet att i motsvarande fall för kriminal- Vårdsstyrelsen anmäla ett beslut som har fattats på lokal nivå. Mitt förslag nu är sålunda att denna förändring genomförs i fråga om beslut enligt 47 5 andra stycket 2 KvaL om tidstillägg vid disciplinförseelse. Förslaget föranleder en ändrad utformning av 61 _5 KvaL.
Jag avser att återkomma till regeringen om de ändringar i KvalK som aktualiseras i sammanhanget. Det bör framhållas att regeringen med mitt förslag har möjlighet att, om det t. ex. skulle visa sig att rättssäkerheten vid handläggningen av en viss typ av ärenden kan ifrågasättas, föreskriva att vissa beslut även i fortsättningen skall underställas kriminalvårdsstyrelsens prövning eller att ytterligare beslut skall anmälas för styrelsen. Självfallet kan det å andra sidan visa sig att även anmälningsförfarandet kan avskaffas utan risker från rättssäkerhetssynpunkt.
2.1.2 Möjlighet att delegera upptagande av nöjdförklaring
Mitt förslag: Befogenheten för chefen för en kriminalvårdsanstalt, ett häkte eller en rättspsykiatrisk klinik att motta nöjdförklaring beträf- fande den som är intagen där som häktad får överlåtas på andra tjänstemän vid myndigheten.
Kriminalvårdsstyrelsens förslag överensstämmer med mitt.
Skälen för mitt förslag: Enligt 4 & StidL får den som är häktad avge nöjd- förklaring inför styresmannen vid den kriminalvårdsanstalt där han är in- tagen eller föreståndaren för det häkte eller chefen för den rättspsykiatriska klinik där han förvaras. Om den som får motta nöjdförklaringcn inte är närvarande, får förklaringen avges inför den som är i hans ställe. 1 paragra- fen anges vidare i fråga om den som är häktad och förvaras på rättspsykia- trisk klinik att regeringen kan förordna att nöjdförklaring i vissa fall skall avges inför närmaste polismyndighet.
[ linje med vad jag nyss har föreslagit beträffande beslutsfattande i klien- tärenden bör även rätten att motta nöjdförklaring kunna överflyttas på andra tjänstemän vid myndigheten än chefen, under förutsättning att det är lämpligare att dessa handhar denna uppgift. Enligt min mening bör detta kunna bidra till att effektivisera verksamheten genom att så långt möjligt frigöra cheferna för anstalter och häkten från arbetet med enskilda klienter
till förmån för ledningsuppgifter. En regel om att även andra tjänstemän vid Prop. 1989/90: 154 myndigheten får motta nöjdförklaring bör därför införas i HäL.
Jag kommer senare att föreslå regeringen de förordningsändringar som mitt förslag här föranleder.
2.2. Sysselsättningsplikt för intagna i kriminalvårdsanstalt
Mitt förslag: En intagen i kriminalvårdsanstalt, som inte uppbär ål- derspension, skall vara skyldig att utföra det arbete, delta i den un- dervisning, utbildning eller arbetsträning eller ha den sysselsättning i övrigt som anvisas honom. En intagen som uppbär förtidspension eller sjukbidrag skall emellertid kunna åläggas att ha sysselsättning bara av den art och i den omfattning som är lämplig med hänsyn till hans förmåga.
Promemorieförslaget överensstämmer i stort med mitt. JO:s yttrande över promemorieförslaget: JO tillstyrker i huvudsak den lösning som förordas i promemorian. Enligt JO är det dock både naturligt och lämpligt att det i 12 & KvaL anges att en intagen som uppbär pension eller sjukbidrag inte är skyldig att utföra arbete eller delta i arbetsträning.
Bakgrunden till mitt förslag: Enligt 1215 KvaL är en intagen skyldig att utföra det arbete eller delta i den undervisning eller utbildning som åläggs honom. Av kriminalvårdsstyrelsens tillämpningsföreskrifter till regeln föl- jer att en intagen som är pensionär eller har beviljats sjukbidrag inte får åläggas arbete eller någon annan sysselsättning (43 å andra stycket KVVFS 1986z4).
Kriminalvårdsstyrelsen har på regeringens uppdrag sett över utform- ningen av straffverkställigheten för intagna som uppbär sjukbidrag, förtids- pension eller ålderspension m.m. Enligt styrelsens utredning skulle en stor del av denna grupp intagna kunna sysselsättas, om de får sysselsättning som är avpassad för dem. I många fall är orsaken till .att personer av denna kategori inte kan fungera på den reguljära arbetsmarknaden utanför anstal- ten att de till följd av alkohol- eller narkotikaproblem och dåligt utvecklade arbetsvanor har svårt att regelbundet inställa sig på en arbetsplats. Dessa problem gör sig normalt inte gällande på samma sätt under den tid de är intagna i anstalt. Det skulle därför enligt utredningen vara en fördel, om skyldigheten att delta i olika aktiviteter under anstaltstiden omfattade även denna grupp intagna.
En utvidgning av den i 125 KvaL fastställda s.k. arbetsplikten till att omfatta även sysselsättning av terapikaraktär kan enligt kriminalvårdssty- relsens utredning öka möjligheten att förmå intagna som uppbär förtids- pension eller sjukbidrag att delta i olika aktiviteter som de annars ställer sig negativa till. På detta sätt skulle intagna som på grund av missbruksskador eller av andra skäl har nedsatt arbetsförmåga lättare kunna placeras i en arbetstränande sysselsättning som kan förbättra deras förhållanden och framgent ge möjlighet till en mer normal arbetsinsats. Vid avgörandet av 28
vilken sysselsättning som är mest lämplig för denna kategori intagna bör enligt kriminalvårdsstyrelsens utredning samråd ske med läkare. Enligt ut- redningen bör den vidgade skyldigheten för de intagna att ha någon form av sysselsättning omfatta även deltagande i olika former av behandlingsinsat- ser.
Kriminalvårdsstyrelsen har därför föreslagit att 12 äKvaL utvidgas till att omfatta även sysselsättning av terapikaraktär samt olika behandlingsfor- mer. Vidare har styrelsen förordat att det av denna paragrafskall framgå att intagna som uppbär sjukbidrag eller förtidspension skall åläggas att delta i sysselsättning, undervisning eller behandling av den art och i den omfatt- ning som är lämplig.
Med utgångspunkt från kriminalvårdsstyrelsens utredning har inom ju- stitiedepartementet upprättats en promemoria med förslag till ändringar i KvaL. När det gäller olika former av vård och behandling av mera medi- cinsk karaktär bör enligt promemorieförslaget deltagandet, till skillnad från vad som föreslås av styrelsen, alltjämt i enlighet med hälso- och sjukvård- slagen (1982z763) bygga på frivillighet. Liksom kriminalvårdsstyrelsens för- slag innebär emellertid promemorieförslaget att skyldigheten att delta i olika typer av aktiviteter utvidgas till att utöver arbete, undervisning och utbildning omfatta även olika former av sysselsättning, arbetsträning m.m. Skyldigheten skall enligt förslaget omfatta samtliga intagna, även dem som uppbär pension eller sjukbidrag. Styresmannen bör i samråd med läkare se till att sysselsättningen är lämpligt avpassad efter den intagnes förmåga, vilket enligt vad som anförs i promemorian är av särskild betydelse för en intagen som uppbär sjukbidrag eller förtidspension på grund av arbetshan- dikapp.
Skälen för mitt förslag: Jag kan ansluta mig till uppfattningen att syssel- sättningsplikten för intagna bör utvidgas så att dessa får en skyldighet att, utöver skyldigheten att utföra arbete eller delta i undervisning eller utbild- ning. delta i arbetsträning eller ha någon annan sysselsättning som anvisas dem.
Från skyldigheten att ha sysselsättning bör emellertid i linje med nuva- rande ordning de intagna som uppbär ålderspension vara undantagna. Där- emot bör skyldigheten i princip omfatta även sådana intagna som uppbär förtidspension eller sjukbidrag. De arbetsuppgifter som de intagna utför är emellertid av mycket olika karaktär. En utgångspunkt vid all anstalts- eller arbetsplacering är vilken förmåga den intagne har att klara av olika arbets- uppgifter. När det gäller intagna som uppbär förtidspension eller sjukbidrag är det särskilt viktigt att sysselsättningen är avpassad efter förmågan. Enligt min uppfattning bör därför skyldigheten i dessa fall vara begränsad till sysselsättning av den art och iden omfattning som är lämplig med hänsyn till den intagnes förmåga. Det kan därför i sådana fall vara lämpligt att samråda med läkare innan den intagne åläggs att ha en viss sysselsättning.
När det gäller olika former av vård och behandling av mera medicinsk karaktär bör, som uttalas i promemorian, deltagandet även i' fortsättningen bygga på frivillighet. Jag vill här peka på att riksdagen tidigare har uttalat sig idenna riktning(se t. ex. JuU 1987/88z31 s. 23, rskr. 239). Någon skyldighet för de intagna att genomgå vård eller behandling bör därför inte införas.
Hänvisningar till S2-2
- Prop. 1989/90:154: Avsnitt 4.2
2.3. Sjukvårdssekretessen i verksamheten vid häkten
Mitt förslag: Om den som är intagen i ett häkte är bärare av en smitt- sam sjukdom som enligt smittskyddslagen ( 1988: 1472) utgör en sam- hällsfarlig sjukdom, t. ex. HIV-infektion, skall hälso- och sjukvårds- personal vid häktet kunna lämna ut uppgift om det till chefen för häktet utan hinder av den sekretess som annars gäller inom hälso- och sjukvården. Chefen får i sin tur informera övrig berörd personal i den utsträckning det behövs för omhändertagandet av den häktade i lik- het med vad som nu gälleri fråga om intagna i kriminalvårdsanstalt.
Kriminalvårdsstyrelsens förslag överensstämmer med mitt. Remissinstansen JO har inte någon erinran mot förslaget. Bakgrunden till mitt förslag: För uppgifter rörande intagnas och häktades hälsotillstånd och andra personliga förhållanden som finns inom hälso- och sjukvården vid en kriminalvårdsanstalt eller ett häkte råder hälso- och sjuk- vårdssekretess enligt 7 kap. l & sekretesslagen ( 1980: 100). Hälso- och sjuk- vårdssekretessen gäller sålunda inte bara i hälso- och sjukvård som bedrivs i organisatoriskt självständiga former utan även när sådan verksamhet ingår som ett inslag i någon annan förvaltning. Tanken är att i dessa fall den del av verksamheten som är att räkna till hälso— och sjukvård skall falla under den sekretessreglering som gäller för det området och inte under den reglering som annars gäller för värdmyndigheten. 1 den mån uppgifterna förekommer i värdmyndighetens primära verksamhet blir emellertid den där gällande sekretessen tillämplig(prop. 1979/80:2 del A 5. 165 f.). För kriminalvårdens del gäller bestämmelsen i 7 kap. 21 _5 första stycket första meningen sekretesslagen enligt vilken sekretess gäller inom kriminalvården för uppgift om någon enskilds personliga förhållanden. om det kan antas att den en- skilde eller någon honom närstående lider men eller att fara uppkommer för att någon utsätts för våld eller något annat allvarligt men om uppgiften röjs.
En konsekvens av denna sekretessreglering var tidigare att t. ex. en läkare eller sjuksköterska vid en kriminalvårdsanstalt, som fick kännedom om att en intagen där var smittad av HIV-infektion, normalt inte kunde lämna den uppgiften vidare till övrig personal vid anstalten, om den intagne inte själv samtyckte till det. Efter en ändring i 375 KvaL (prop. 1986/8722, SoU 9. rskr. 82), skall emellertid numera hälso- och sjukvårdspersonal inom kri- minalvården, som får kännedom om att en intagen lider av sådan smittsam sjukdom som enligt smittskyddslagen (1988: 1472) utgör en samhällsfarlig sjukdom, underrätta chefen för anstalten. om det behövs med hänsyn till fara för att smittan skall spridas. Denna underrättelseskyldighct bryter ige- nom sekretessen (l4kap. 1 & sekretesslagen).
Som skäl för denna sekretessbrytande regel anförde föredragande stats- rådet vid lagändringen bl. a. följande (prop. l986/87:2 s. 42). Uppenbarligen förelåg i vissa situationer ett starkt intresse för anstaltspersonalen att ha kännedom om vilka intagna som är smittbärare bl. a. för att personalen skall kunna vidta erforderliga skyddsåtgärder. I samband med visitation av de intagnas bostadsutrymmen eller övriga lokaler kunde t.ex. blodiga injek-
tionssprutor behöva omhändertas. Det kunde inte gärna hävdas att perso- nalen utan möjligheter att skydda sig skall behöva utsätta sig för de risker som kan vara förknippade med genomförandet av sådana eller liknande åtgärder. För att det inte skulle behöva råda något tvivel om att uppgifter om att en intagen är smittbärare skall kunna lämnas till anstaltsledningen i de beskrivna fallen borde det sålunda införas en uttrycklig regel som skulle möjliggöra det önskade uppgiftslämnandet.
Skälen för mitt förslag: Enligt min uppfattning har skälen för en sekretess- brytande regel när det gäller möjligheten för hälso- och sjukvårdspersonalcn vid en kriminalvårdsanstalt att lämna ut uppgifter om sådan smittsam sjuk- dom som enligt smittskyddslagen utgör en samhällsfarlig sjukdom till che- fen för anstalten samma giltighet när det gäller förhållandena vid häkten. Jag vill här peka på att kriminalvårdsstyrelsen har uttalat att den omständighe- ten att läkare och sjuksköterskor inte kan lämna ut uppgifter om t. ex. HIV- infektioner hos intagna på häkte försvårat samarbetet mellan sjukvårdsper- sonal och övrig personal där och även i övrigt vållat osäkerhet hos vård- och tillsynspersonal i deras arbete med intagna som kan befaras ha sådan infek- tion.
Jag förordar därför att det i HäL tas in en regel om uppgiftsskyldighet motsvarande den aktuella regeln i KvaL.
Det bör påpekas att den förordade bestämmelsen i HäL formellt sett omfattar även polisarrester. I praktiken får emellertid uppgiftsskyldigheten inte någon funktion här annat än undantagsvis, eftersom den hälso- och sjukvårdspersonal som anlitas för sj ukvårdsinsatser vid polisarrester inte, i motsats till fallet vid häktena, är anställd inom kriminalvården. Också i dessa fall finns det naturligtvis intresse av att personalen vid förvaringslo- kalen har information om vilka intagna som är smittade med t.ex. HIV- infektion. Frågan om uppgiftsskyldighet är emellertid här mer komplicerad med hänsyn till just att hälso- och sjukvårdspersonalcn inte är anställd hos huvudmannen för förvaringslokalen så att hälso- och sjukvården i dessa fall såsom beträffande ett häkte kan sägas utgöra en del av verksamheten vid förvaringslokalen. Jag anser därför inte att det finns tillräckligt underlag för att ge uppgiftsskyldigheten en sådan omfattning att den blir generellt til- lämplig även i fråga om polisarrester. Det kan emellertid finnas anledning att återkomma till frågan.
Beträffande rättspsykiatriska kliniker som också utgör förvaringslokaler för häktade uppkommer inte det nu aktuella problemet, eftersom verksam- heten vid dessa kliniker i sig omfattas av hälso- och Sjukvårdssekretessen (se 7 kap. 1 9" andra meningen sekretesslagen).
Jag har i denna del samrått med chefen för socialdepartementet.
Hänvisningar till S2-3
- Prop. 1989/90:154: Avsnitt 4.3
2.4. Avskildhet vid utredning i ett disciplinärende
Mitt förslag: Under utredningen av ett disciplinärende får en intagen tillfälligt hållas avskild, förutom som nu från andra intagna, från andra personer såvitt gäller kontakter genom brev, telefonsamtal eller besök i den mån det oundgängligen är nödvändigt för att syftet med utredningen inte skall äventyras. Motsvarande regler skall gälla om den intagne placeras i häkte under utredningstiden.
Skälen för mitt förslag: Enligt 50 5 KvaL får en intagen under utredningen i ett disciplinärende tillfälligt hållas avskild från andra intagna i den mån det är oundgängligen nödvändigt för att syftet med utredningen inte skall äv- entyras. Kan den intagne inte hållas avskild på anstalten, får han enligt samma paragraf placeras i häkte, om detta är lämpligare än att han förs över till en annan anstalt.
JO har i ett beslut i oktober 1989 (dnr 231-1989) påpekat att det inte finns något lagstöd för att vägra en intagen, som hålls avskild enligt 50 5 KvaL, att ha telefonsamtal med andra personer än intagna. Lagen medger enligt JO inte heller att kontakt i andra former, t. ex. per brev eller genom besök, kan hindras. Enligt JO gäller det sagda vare sig den intagne förvaras i kriminal- vårdsanstalt elleri häkte. 1 en skrivelse till regeringen i oktober 1989 har J 0 med hänvisning till det nämnda beslutet hemställt att regeringen överväger ändringari KvaL och HäL med anledning av de brister i lagstiftningen som påtalats i beslutet.
Som kriminalvårdsstyrelsen har påpekat i det aktuella JO-ärendet kan det i ett disciplinärende beträffande den som är intagen i kriminalvårdsanstalt i vissa fall finnas ett stort behov av att kunna hindra den intagne från att kommunicera även med andra personer än intagna. Jag anser därför i likhet med JO att bristerna i lagstiftningen i detta hänseende bör undanröjas. Möjligheten att under utredningen av ett disciplinärende hålla en intagen avskild från andra bör därför utvidgas till att omfatta kontakter med andra personer än intagna genom brev, telefonsamtal eller besök. Med hänsyn till den korta tid det är fråga om i detta sammanhang — avskildhet på grund av utredning i disciplinärende får vara i högst fyra dygn — anserjag inte att den ytterligare inskränkning av den intagnes möjligheter att kommunicera med andra som en lagändring av den aktuella skulle medföra möter några allvar- liga betänkligheter från t.ex. humanitär synpunkt. Jag vill framhålla att möjligheten att hindra kontakter genom brev m.m. inte skall utnyttjas så snart en intagen hålls avskild från andra intagna. Behovet av hinder mot kontakter skall vidare prövas för varje kontaktform för sig.
Som JO har påpekat är det styresmannen vid häktet som fattar beslut beträffande en intagen i kriminalvårdsanstalt som med stöd av 505 KvaL förvaras i ett häkte. Enligt min mening bör det i sådana fall i stället ankomma på en tjänsteman vid den aktuella anstalten att avgöra i vilken utsträckning restriktioner av det aktuella slaget skall åläggas den intagne. Det krävs an- nars att personal vid häktet får sätta sig in i utredningen i disciplinärendet
för att kunna avgöra vilka kontakter som bör förhindras. Detta förefaller vara onödigt.
Hänvisningar till S2-4
- Prop. 1989/90:154: Avsnitt 4.2, Författningskommentar till lag om ändringi lagen ( 1 97637 1 )om behand- ling av häktade ochanhållna m.fl.
3. Upprättade lagförslag
I enlighet med vad jag nu anfört har inom justitiedepartementet upprättats förslag till
1. lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m. m.,
2. lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalVård i anstalt,
3. lag om ändring i lagen (1976:371) om'behandling av anhållna och häktade m. fl.,
4. lag om ändring i brottsbalken,
5. lag om ändring i lagen (1963: 193) om samarbete med Danmark, Fin- land, lsland och Norge angående verkställighet av straff m. m.,
6. lag om ändring i lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål,
7. lag om ändring i--p'asslagen (1978:302),
8. lag om ändring i lagen (1978:801 ) om internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet,
9. lag om ändring i smittskyddslagen (1988: 1472). Förslaget under 9 har upprättats i samråd med chefen för social- departementet.
4. Specialmotivering
4.1. Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:202) om beräk- ning av strafftid m.m.
45
Enligt första stycketförsta meningen i dess nya lydelse får den som är häktad avge nöjdförklaring, förutom inför chefen för en kriminalvårdsanstalt, ett häkte eller en rättspsykiatrisk klinik, inför någon annan tjänsteman där som har förordnats att motta sådan förklaring. Den ändringen har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1.2).
1 andra meningen i första stycket har gjorts en ändring av terminologisk karaktär.
65
Föreskriften i första stycket tar sikte på nöjdförklaring av den som inte är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt. Bestämmelsen har ändrats på motsvarande sätt som 45 första stycket första meningen. Ändringen har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1.2).
105
Ändringen i tredje stycket/ämm meningen är en följd av de nya reglerna i 4 och 6 55 om möjlighet för någon annan tjänsteman än chefen vid myndig-
heten att ta emot nöjdförklaring. Bestämmelsen i andra meningen i tredje stycket har justerats med hänsyn till att regler om förpassning till kriminal- vårdsanstalt kan meddelas genom verkställighetsföreskrifter. Dessutom har vissa språkliga justeringar gjorts i tredje stycket.
285
Enligtjörsta stycket andra meningen får regeringen eller en myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att någon annan kriminalvårdsmyndighet än kriminalvårdsstyrelsen eller en tjänsteman inom kriminalvården får fatta beslut enligt lagen. Av den allmänna motiveringen (avsnitt 2. 1) har framgått att avsikten är att beslutsbefogenheten normalt skall delegeras till den lokala nivån. om det inte föreligger särskilda skäl att delegera befogenheten till den regionala nivån, och att de mer detaljerade reglerna för delegering skall meddelas av kriminalvårdsstyrelsen. I tredje meningen i första stycket har vidtagits en jämkning av språklig karaktär.
Justeringen i andra stycket är en följd av den utvidgade möjligheten enligt första stycket att delegera beslutsbefogenheter enligt lagen.
Hänvisningar till S4-1
4.2. Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:203) om krimi- nalvård i anstalt
105
Bestämmelsen i andra stycket i paragrafen i dess nya utformning innebär att intagna skall beredas — förutom som nu undervisning, utbildning eller medicinskpsykologisk eller någon annan särskild behandling — arbetsträ- ning eller någon annan sysselsättning som kan fylla ett behov av något slag hos dem. Behovet av sysselsättning kan i vissa fall endast vara önskemålet att motverka den passivitet som en anstaltsvistelse kan innebära.
125
Ändringarna har behandlats i allmänna motiveringen (avsnitt 2.2). Para- grafen i dess nya utformning innebär en utvidgning av den s.k. arbetsplikten för intagna i kriminalvårdsanstalt. Enligt första meningen gäller en syssel- sättningsplikt som i princip omfattar samtliga intagna.
lntagna som erhåller ålderspension får enligt andra meningen inte åläggas att ha någon sysselsättning.
Av bestämmelsen i andra meningen följer vidare att den som erhåller förtidspension eller sjukbidrag är skyldig att ha sysselsättning bara av den art och i den omfattning som kan anses lämplig. lntagna av dessa kategorier kan således enligt bestämmelsen åläggas att ha någon form av sysselsättning som är avpassad efter deras förmåga. Om den intagne motsätter sig att ha någon viss sysselsättning, bör samråd ske med läkare innan arten av sysselsättning bestäms. Även annars kan ett sådant samråd vara motiverat.
l7och1855
J usteringama i paragraferna är en följd av ändringen i 12 5.
26, 29, och 30 55 Ändringarna i paragraferna har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4) och innebär att en intagen. som tillfälligt hålls avskild från andra intagna under utredningen i ett disciplinärende, även kan förvägras kontakter med andra personer under denna tid, i den mån det oundgängli- gen är nödvändigt för att syftet med utredningen inte skall äventyras.
585
I andra stycket i paragrafen har gjorts klart att även beslut som meddelas av någon annan kriminalvårdsmyndighet än kriminalvårdsstyrelsen efter de- legering gäller omedelbart, om inte något annat beslutas. Dessutom har vissa språkliga justeringar gjorts i paragrafen. '
605
De grundläggande principerna för delegation av beslutsbefogenheter inom kriminalvården har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1). Paragrafen i dess nya utformning innebär att de beslutsbefogenheter som enligt lagen tillkommer bl. a. kriminalvårdsstyrelsen kan överlåtas, förutom såsom nu till tjänstemän inom kriminalvården, till andra kriminalvårds- myndigheter. Avsikten är att de mer detaljerade reglerna för delegering skall meddelas av kriminalvårdsstyrelsen efter regeringens bemyndigande.
Paragrafen i dess nya lydelse innebär vidare att även beslut av kriminal- vårdsstyrelsen enligt 17 5om avskildhet för en grupp intagna, som vägrar att ha den sysselsättning som har ålagts dem, kan delegeras till en underlydande kriminalvårdsmyndighet.
615
1 jörsta stycket första meningen klargörs att kriminalvårdsstyrelsen med vissa undantag kan ändra ett beslut som har meddelats av en annan krimi- nalvårdsmyndighet efter bemyndigande enligt 60 5. Motsvarande bestäm- melse finns nu i 42 5 andra stycket KvalK men har ansetts böra tas in i lagen (jfr 28 5StidL). Av samma skäl har en motsvarighet till bestämmelsen i 42 5 tredje stycket KvalK om att den som beslutet angår kan påkalla kriminal- vårdsstyrelsens prövning av det tagits in i en andra meningi första stycket.
Det nya andra stycket innebär att beslut om disciplinär bestraffning, som innebär att viss bestämd tid inte skall inräknas i verkställighetstiden (47 5 andra stycket 2 KvaL) och som har meddelats av en annan kriminalvårds- myndighet än kriminalvårdsstyrelsen, omedelbart skall anmälas för styrel- sen. Anmälningsskyldigheten ersätter bestämmelsen i andra meningen i paragrafen i dess nuvarande lydelse om att sådana beslut skall underställas
Prop. 1989/90: 154
kriminalvårdsstyrelsens prövning i den mån regeringen eller, efter regerin- gens bemyndigande, kriminalvårdsstyrelsen inte har föreskrivit annat. Änd- ringen har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1.1).
Bestämmelsen i den nuvarande första meningen i paragrafen har slopats som en följd av utvidgningen av föreskriften i 58 5 andra stycket.
635
Ändringarna i andra och femte styckena innebär att de befogenheter som styresmannen nu har i fortsättningen tillkommer kriminalvårdsanstalten.
Hänvisningar till S4-2
4.3. Förslaget till lag om ändringi lagen ( 1 97637 1 )om behand- ling av häktade ochanhållna m.fl.
45
Bestämmelsen i den nya tredje meningen i andra stycket har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3). Föreskriften, som har utformats på förslag av lagrådet , innebär en skyldighet för hälso- och sjukvårdsper- sonalcn vid ett häkte (de s.k. konsultläkarna inbegripna) att, om en i häktet intagen person lider av en smittsam sjukdom som enligt smittskyddslagen utgör en samhällsfarlig sjukdom. till chefen för häktet lämna ut uppgifter om detta. Uppgiftslämnandet kan ske utan hinder av den sekretess som annars gäller (jfr 14 kap. 1 5 sekretesslagen).
En uppgift om att någon är t.ex. HIV-smittad är naturligtvis mycket integritetskänslig för den enskilde. Den omständigheten att en uppgift av detta slagi fortsättningen skall lämnas ut till chefen för ett häkte betyder inte att den skulle sakna skydd därefter. Uppgiften kommer inom kriminalvår- den att omfattas av den sekretess som gäller där enligt 7 kap. 21 5 sekretess- lagen.
Det bör påpekas att den nya bestämmelsen i i förevarande paragraf i princip ger en skyldighet för hälso- och sjukvårdspersonal inom kriminal- vården att lämna uppgifter av det aktuella slaget även till chefen för en polisarrest, dvs. i första hand polischefen i polisdistriktet. Som har anförts i den allmänna motiveringen får emellertid regeln ingen praktisk funktion här annat än i rena undantagsfall då hälso- och sjukvårdspersonal inom kriminalvården har kännedom om att den som är intagen i polisarrest lider av en sjukdom av det aktuella slaget. Sådana fall kan tänkas uppstå t. ex. då den som är häktad under en transport tillfälligt förvaras i en polisarrest.
16c5
Ändringen iförsta stycket innebär att regeringen eller den-myndighet som regeringen bestämmer får överlåta den beslutsbefogenhct som enligt lagen primärt tillkommer kriminalvårdsstyrelsen till andra kriminalvårdsmyn- digheter eller till tjänstemän inom kriminalvården. Av den allmänna moti-
veringen (avsnitt 2.1) har framgått bl.a. att beslutsbefogenheten normalt skall delegeras till den lokala nivån, om det inte föreligger särskilda skäl att låta den regionala myndigheten meddela beslut enligt lagen.
ljörsta meningen i ett nytt andra stycke klargörs på samma sätt som har skett i KvaL (61 5 första stycket första meningen) att kriminalvårdsstyrelsen kan ändra ett beslut som har meddelats av en annan kriminalvårdsmyndig- het cfter bemyndigande. En motsvarande bestämmelse finns nu i 17 a5 HälF. För att förtydliga att även den som beslutet angår kan påkalla styrel- sens prövning har detta uttryckligen angetts i en andra mening i andra stycket i förevarande paragraf (jfr61 5första stycket andra meningen KvaL).
17a5
Paragrafen som är ny innebär att en intagen i kriminalvårdsanstalt, som med stöd av 50 5 tredje meningen KvaL tillfälligt har placerats i häkte. kan för- hindras att ha kontakter med andra personer. Bestämmelserna har be- handlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4).
Hänvisningar till S4-3
4.4. Övriga lagförslag
Som inledningsvis anförts (avsnitt 1 ) har Föreningen Sveriges Frivårdstjän- stemän föreslagit att benämningen skyddskonsulent ändras till frivårds- myndighet. Kriminalvårdsstyrelsen har ställt sig bakom förslaget. Med hän- syn till att frivårdsmyndighet får anses vara en bättre benämning än beteck- ningen skyddskonsulent har det ansetts lämpligt att göra den föreslagna namnändringen.
En sådan förändring av benämningen på myndigheten föranlederjuster- ingar i sex 1agar, nämligen brottsbalken, lagen (1963:l93) om samarbete med Danmark, Finland. Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.. lagen (1964z542) om personundersökning i brottmål, passlagen (l978:302), lagen (l978:801) om internationellt samarbete rörande krimi- nalvård i frihet och smittskyddslagen (1988:l472). Dessutom har några ytterligare mindrejusteringar, i huvudsak med anknytning till namnbytet. gjorts i vissa av dessa lagar. Bestämmelsen i 38 kap. 14 5 brottsbalken om regeringens möjlighet att överlåta skyddskonsulentens uppgifter till andra tjänstemän har slopats med hänsyn till att en sådan bestämmelse kan med- delas genom verkställighetsföreskrifter som en följd av att begreppet fri- vårdsmyndighet ersätter skyddskonsulent.
Jag avser att senare återkomma till regeringen om motsvarande ändringar på förordningsnivå. "
Hänvisningar till S4-4
5. Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till
1. lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m. m..
2. lag om ändringi lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt.
3. lag om ändring i lagen (19762371) om behandling av anhållna och häktade rn. fl..
4. lag om ändring i brottsbalken,
5. lag om ändring i lagen (1963:l93) om samarbete med Danmark, Fin- land, lsland och Norge angående verkställighet av straffm. m..
6. lag om ändringi lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål,
7. lag om ändring i passlagen (l978:302).
8. lag om ändringi lagen ( 1978:801 )om internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet.
9. lag om ändring i smittskyddslagen (1988:l472).
6. Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.
'38
Lagrådsremissens lagförslag
1 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid
m. m.
Härigenom föreskrivs att 4, 6, 10 och 28 55 lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m. ni. skall ha följande lydelse.
Nu varande lydelse Föreslagen lydelse
451
Den som är häktad får avge nöjd- förklaring inför styresmannen vid den kriminalvårdsanstalt där han är intagen eller föreståndaren för det häkte eller chefen för den rättspsy- kiatriska klinik där han förvaras. Är den som sålunda äger mottaga nöjd- förklaring ej närvarande. fårförkla- ringen avges inför den som är i hans ställe. I fråga om häktad som förva- ras på rättspsykiatrisk klinik kan re- geringenförordna att nöjdförklaring i vissa fall skall avges inför närmaste polismyndighet.
Den som är häktad får avge nöjd- förklaring inför chefen för den kri- minalvårdsanstalt där han är inta- gen eller chefen för det häkte eller den rättspsykiatriska klinik där han förvaras eller inför någon annan tjänsteman vid myndig/teten som harförordnats att motta sådan nöjd- förklaring. I fråga om häktad som förvaras på rättspsykiatrisk klinik kan regeringen föreskriva att nöjd- förklaring i vissa fall skall avges in- för närmaste polismyndighet.
Nöjdförklaring som avses i första stycket gäller endast om den som mot- tager förklaringen har tillgång till domen eller rättens bevis om målets ut- gång, såvitt rör den dömde (domsbevis), samt den dömde haft betänketid till andra dagen efter den då domen avkunnades för honom vid rätten eller på annat sätt delgavs honom. Den dömde skall om möjligt beredas tillfälle att under betänketiden samråda med sin försvarare.
Den som får taga emot nöjdförklaring enligt första stycket skall så snart det kan ske erinra den dömde om hans rätt att avge nöjdförklaring samt upplysa den dömde om när och hur det kan ske. Det åligger honom vidare att den dag, då nöjdförklaringcn först kan avges, efterhöra om den dömde vill avge sådan förklaring.
652
Den som icke är häktad eller inta- gen i kriminalvårdsanstalt får avge nöjdförklaring inför styresman vid kriminalvårdsanstalt eller förestån- dareför allmänt häkte eller den som är i sådan befattningshavares ställe eller inför polismyndighet.
* Senaste lydelse 1986:653. 2 Senaste lydelse 1986:653.
Den som inte är häktad eller inta- gen i kriminalvårdsanstalt får avge nöjdförklaring inför chefen för en kriminalvårdsanstalt eller ett häkte eller någon annan tjänsteman där som harförordnats att ta emot sådan förklaring eller inför polismyndig- het.
Bilaga 1
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Nöjdförklaring enligt första stycket får avges endast om den som vill avge förklaringen överlämnar dom eller domsbevis till den som skall taga emot
förklaringen.
1053
Är den som skall undergå fängelse icke häktad eller intagen i kriminal- vårdsanstalt när domen enligt 2 _5 första stycket får verkställas, skall krimi- nalvårdsstyrelsen förelägga honom att senast viss dag inställa sig vid den kriminalvårdsanstalt. där domen skall verkställas.
Om den dömde inte efterkommer eller inte kan nås av förelägganden enligt första stycket eller om fara föreligger för detta, skall polismyndigheten i den ort där han vistas på begäran av kriminalvårdsstyrelsen låta förpassa honöm till anstalten.
Avger den dömde nöjdförklaring inför styresman vid kriminalvårds- anstalt eller föreståndaren för all- mänt häkte, skall den som tager emot förklaringen omedelbart be- fordra domen till verkställighet. Av- ger den dömde nöjdförklaring inför polismyndighet, skall den som tager emot förklaringen låtaförpassa den dömde till kriminalvårdsanstalt en- ligt bestämmelser som kriminal- vårdsstyrelsen meddelar.
Avger den dömde nöjdförklaring inför en tjänsteman vid kriminal- vårdsanstalt eller häkte, skall den som tar emot förklaringen omedel- bart befordra domen till verkställig- het. Avger den dömde nöjdförkla- ring inför polismyndighet, skall den som tar emot förklaringen se till att den dömde förpassas till kriminal- vårdsanstalt.
Påträffas någon som avvikit från kriminalvårdsanstalt eller som annars enligt särskilt beslut skall återföras till kriminalvårdsanstalt för fortsatt verkställighet av ett fängelsestraff, skall polismyndigheten förpassa honom till sådan anstalt.
Om det bedöms kunna ske utan fara för att den dömde avviker, får polis- myndigheten förelägga honom att inställa sig vid kriminalvårdsanstalten i stället för att förpassa honom dit.
28 54
När inte annat är angivet medde- lar kriminalvårdsstyrelsen de beslut som avses i denna lag. Styrelsen får dock överlåta ål chef för kriminal- vårdsregion eller styresman vid kri- minalvårdsanstalt att meddela så- dana beslul. Beslut enligt lagen län- der omedelbart till efterrättelse, om ej annat förordnas.
3 Senaste lydelse 1986:653. " Senaste lydelse l986:321.
När inte annat är angivet medde- lar kriminalvårdsstyrelsen de beslut som avses i denna lag. Regeringen eller en myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att någon annan kriminalvårdsmyndighet än kriminalvårdsstyrelsen eller en tjänsteman inom kriminalvården får meddela beslut enligt lagen. Beslut enligt lagen gäller omedelbart. om inte annat förordnas. .
Bilaga 1
Nuvarande lydelse
Kriminalvårdsstyrelsen kan ändra ett beslut som enligt första stycket andra meningen har med- delats av en tjänsteman som där an- ges. Den som beslutet angår får på- kalla styrelsens prövning om beslu- tet har gått honom emot.
Föreslagen lydelse
Kriminalvårdsstyrelsen kan ändra ett beslut som någon annan har fattat enligt första stycket andra meningen. Den som beslutet angår får påkalla styrelsens prövning om beslutet har gått honom emot.
Denna lag trädcrikraft den ljanuari 1991.
Bilaga 1
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt
Härigenom föreskrivs att 10, 12, 17, 18, 26, 29, 30, 58, 60, 61 och 63 åå lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
lOå
Intagen skall beredas lämpligt arbete som såvitt möjligt främjar utsikterna för honom att efter frigivningen inordna sig i arbetslivet.
Har intagen behov av undervis- ning eller utbildning eller av medi- cinskpsykologisk eller annan sär- skild behandling, skall sådan bere- das honom under arbetstiden, om det kan ske med hänsyn till anstalt- stidens längd och den intagnes för- utsättningar.
Har intagen behov av undervis- ning, utbildning, arbetsträning eller någon annan sysselsättning eller av medicinskpsykologisk eller någon annan särskild behandling, skall så- dan beredas honom under arbetsti- den, om det kan ske med hänsyn till anstaltstidens längd och den intag- nes förutsättningar.
125
Intagen är skyldig att utföra det arbete eller deltaga i den undervis- ning eller utbildning som åläggesho- nom.
Intagen, som inte uppbär ålders- pension enligt lagen (1962-381) om allmän försäkring, är skyldig att ut- föra det arbete eller delta i den un- dervisning, utbildning eller arbets- träning eller ha den sysselsättning i övrigt som anvisas honom. Intagen som erhåller förtidspension eller sjukbidrag enligt samma lag får där- vid åläggas endast att ha sysselsätt- ning av den art och omfattning som kan anses lämplig för honom.
175]
En intagen skall under tid då han är skyldig att utföra arbete vistas till- sammans med andra intagna, om ej annat följer av bestämmelserna i denna lag eller av arbetets särskilda beskaffenhet. Vägrar ett större antal av de intagna vid en sluten anstalt samtidigt att utföra det arbete som har ålagts dem, får dock gemensam- heten mellan dem inskränkas i den mån det är oundgängligen påkallat med hänsyn till förhållandena på anstalten.
En intagen skall under tid då han är skyldig att ha sysselsättning vistas tillsammans med andra intagna, om ej annat följer av bestämmelserna i denna lag eller av sysselsättningens särskilda beskaffenhet. Vägrar ett större antal av de intagna vid en slu— ten anstalt samtidigt att ha den sys— selsättning som har ålagts dem, får dock gemensamheten mellan dem inskränkas i den mån det är ound— gängligen påkallat med hänsyn till förhållandena på anstalten.
På fritiden får den intagne i den utsträckning han önskar det vistas till- sammans med andra intagna, om ej annat följer av bestämmelserna i denna
' Senaste lydelse 19801930.
Bilaga 1
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
lag. 1 sluten anstalt får dock gemensamheten mellan intagna på fritiden inskränkas, om det är oundgängligen påkallat med hänsyn till förhållandena på anstalten.
I anslutning till dygnsvilan får de intagna hållas avskilda från varandra.
1852
En intagen får på egen begäran ar- beta i enrum, om lämplig plats kan beredas honom och särskilda skäl inte talar mot det. Medgivande här- till skall omprövas så ofta det finns anledning till det, dock minst en gång i månaden.
Läkare skall undersöka en intagen . som arbetari enrum, om det behövs med hänsyn till dennes tillstånd. Har den intagne arbetat i enrum un- der en sammanhängande tid av en månad, skall en sådan undersökning alltid äga rum.
En intagen får på egen begäran ha ålagd sysselsättning i enrum. om lämplig plats kan beredas honom och särskilda skäl inte talar mot det. Medgivande härtill skall omprövas så ofta det finns anledning till det. dock minst en gång i månaden.
Läkare skall undersöka en intagen som har ålagd sysselsättning i en- rum, om det behövs med hänsyn till dennes tillstånd. Har den intagne hah sysselsättning i enrum under en sammanhängande tid av en månad, skall en sådan undersökning alltid äga rum.
26 53
Brev eller andra försändelser till eller från den som är intagen i sluten riksanstalt skall granskas för undersökning av om de innehåller något otil- låtet föremål. Finns det anledning anta att en försändelse innehåller ett sådant föremål, får granskning i detta syfte ske även av en försändelse till eller från den som är intagen i annan anstalt, om det är påkallat av säker- hetsskäl.
Beträffande den som är intagen på speeialavdelning, skall granskningen av brev eller andra försändelser även syfta till att undersöka om de innehål- ler något meddelande om planläggning av brottslig verksamhet, avvikande eller något annat liknande förfarande. När det är påkallat av säkerhetsskäl, får granskning i detta syfte även ske Stickprovsvis beträffande intagna i allmänhet samt, beträffande den som är intagen i sluten anstalt, om de är nödvändigt med hänsyn till hans särskilda förhållanden.
Första och andra styckena gäller ej sådant brev mellan intagen och svensk myndighet eller advokat som enligt 25 & skall vidarebefordras utan gransk- ning.
Ont en intagen under utredningen av ett disciplinärende hålls avskild från andra intagna, får han också hindras från kontakter med andra personergenam brev i den mån det är oundgängligen nödvändigt för att syfiet med utredningen inte skall äv- entyras.
2 Senaste lydelse 19801930. 3 Senaste lydelse l982:401.
Nuvarande lt-tdelse Föreslagen lydelse
29 54
Intagen får mottaga besök i den utsträckning det lämpligen kan ske. Han får ej mottaga besök som är äg- nat att äventyra säkerheten i anstal- ten eller som kan motverka hans an-
lntagcn får mottaga besök i den utsträckning det lämpligen kan ske. Han får ej mottaga besök som är äg- nat att äventyra säkerheten i anstal- ten eller som kan motverka hans an-
passning i samhället eller eljest vara passning i samhället eller eljest vara till skada för honom eller annan. till skada för honom eller annan. Om en intagen under utredningen av ett disciplinärende hålls avskildfrån an- dra intagna, får han Också vägras be- sök i den mån det är oundgängligen nödvändigt för att syftet med utred- ningen inte skall äventyras.
Till underlag för bedömningen av om den som är intagen i sluten riksan- stalt skall i ett särskilt fall få ta emot besök skall i förväg undersökas om den besökande har dömts eller är misstänkt för allvarlig brottslig verksamhet. I den utsträckning det behövs och lämpligen kan ske skall upplysningar också inhämtas om hans personliga förhållanden i övrigt. Vad som har sagts nu gäller ej, i den mån det är uppenbart obehövligt på grund av att den besök- ande är känd eller av annat skäl.
Till underlag för bedömningen av om den som är intagen i annan anstalt än sluten riksanstalt skall i ett särskilt fall få ta emot besök får en sådan kontroll som avses i andra stycket göras i den mån det är påkallat av säker- hetsskäl.
Tjänsteman vid anstalten skall vara närvarande vid besök, om det är påkallat med hänsyn till säkerheten. Vid besök av advokat som biträder den intagne i rättslig angelägenhet får tjänsteman närvara endast om advokaten eller den intagne begär det.
Som villkor för besök kan av säkerhetsskäl föreskrivas att den besökande underkastar sig kroppsvisitation eller ytlig kroppsbesiktning eller medger undersökning av väska, kasse eller annat dylikt som han vill medföra vid besöket.
30 55
Telefonsamtal mellan intagna och personer utom anstalten får äga rum iden utsträckning det lämpligen kan ske. En intagen kan förvägras tele- fonsamtal som är ägnat att äventyra säkerheten i anstalten eller som kan motverka hans anpassningi samhäl- lct eller annars vara till skada för ho- nom eller någon annan.
** Senaste lydelse l982:401. 5 Senaste lydelse l982:401.
Telefonsamtal mellan intagna och personer utom anstalten får äga rum iden utsträckning det lämpligen kan ske. En intagen kan förvägras tele- fonsamtal som är ägnat att äventyra säkerheten i anstalten eller som kan motverka hans anpassning i samhäl- let eller annars vara till skada för ho- nom eller någon annan. Om en inta- gen under utredningen av ett discip- linärende hålls avskild från andra intagna. får han också hindras från kontakter med andra personer ge- nom telefonsamtal i den mån det är oundgängligen nödvändigt för att
Bilaga 1
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
syftet med utredningen inte skall äv- entyras.
Beträffande den som den intagne önskar samtala med kan sådan kontroll som avses i 29 å andra stycket göras i den mån det anses behövligt.
Om det är påkallat med hänsyn till säkerheten, skall tjänsteman på lämp- ligt sätt avlyssna telefonsamtal. Avlyssning får äga rum endast med den intagnes vetskap. Telefonsamtal med advokat som biträder den intagne i rättslig angelägenhet får icke avlyssnas utan den intagnes medgivande.
585
Beslut enligt denna lag i annat fall än som avses i 54—56 55 meddelas av kriminalvårdsstyrelsen.
Styrelsens beslut länder till efter- rättelse omedelbart, om ej annor- lunda förordnas.
Beslut enligt denna lag i andrafrå- gor än som avses i 54— 56 55 medde- las av kriminalvårdsstyrelsen.
Beslut i frågor på vilka första styc- ket är tillämpligt gäller omedelbart, om inte något annat förordnas-.
60 56
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, kriminalvårdsstyrel- sen kan förordna om överflyttning till tjänsteman inom kriminalvår- den av övervakningsnämnds befo- genhet enligt 54 och 55 55 samt av kriminalvårdsstyrelsens befogenhet enligt denna lag i annat fall än som avses i I7å'första stycket andra me- ningen. 205 andra stycket samt 20 35.
Regeringen eller en myndighet som regeringen bestämmer kan före- skriva om överflyttning till någon annan krirninalvårdsmyndighet än krirninalvårdsstyrelsen eller till en tjänsteman inom kriminalvården av övervakningsnämnds befogenhet enligt 54 och 55 55 samt av kriminal- vårdsstyrelsens befogenhet enligt denna lag i andra fall än som avses i 20 5 andra stycket samt 20 a 5.
61%7
Innebär förordnande enligt 60 5 att styresman vid anstalt beslutar om disciplinär åtgärd enligt 47 .é'. skall styresman nens beslut lända till efter- rättelse omedelbart. om denna ej an- norlunda förordnar. Meddelar sty- resmannen förordnande enligt 4 7,6 andra stycket 2, skall disciplinären- det omedelbart underställas kriminalvårdsstyrel—sens prövning i den män inte regeringen eller, efter regeringens bemyndigande. krimi- nalvårdsstyrelsen harföreskri vit an- nat.
(' Senaste lydelse l986:320. 7 Senaste lydelse l986:320.
Kriminalvårdsstyrelsen kan ändra beslut i andra frågor än som avses i 54 — 56 939 som efter bemyndigande enligt 60 _6' har meddelats av en an- nan kriminalvårdsmyndighet. Den som beslutet angårfär påkalla styrel- sens prövning av ett sådant beslut, om det har gått honom emot.
Har tillföljd av enföreskrtft enligt 60 5 någon annan kriminalvårds- myndighet än kriminalvårdsstyrel- sen meddelat beslut enligt 4 7 9" andra stycket 2 om disciplinär åtgärd, skall beslutet omedelbart anrnälasför kri- mina/vårdsstyrelsen.
Bilaga 1
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
63 53 Alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel får omhändertas,
1. om de påträffas hos en intagen,
2. om en intagen får dem sig tillsända, 3. om de medförs av någon som skall tas in i kriminalvårdsanstalt, eller 4. om de annars påträffas inom anstalt och det inte finns någon känd ägare till dem.
Styresmannen skall låta förstöra eller försälja den omhändertagna egendomen enligt bestämmelserna om beslagtagen egendom i 25 1 första stycket lagen (l958:205) om förverkande av alkoholhaltiga dryc- ker m.m.
Kriminalvårdsanstalten skall låta förstöra eller försälja den omhändertagna egendomen enligt bestämmelserna om beslagtagen egendom i 2 5 1 första stycket lagen (l958:205) om förverkande av al- koholhaltiga drycker m.m.
Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas även i fråga om injektionsspruta eller kanyl som kan användas för insprutning i människo- kroppen eller i fråga om andra föremål som är särskilt ägnade att användas för missbruk av eller annan befattning med narkotika.
Belopp, som erhållits vid försäljning av omhändertagen egendom, tillfal- ler staten.
Pcngar. som påträffas hos eller an- kommer till en intagen i strid med vad som är särskilt föreskrivet om intagnas rätt att inneha pengar, skall omhändertas, om det inte är uppen- bart oskäligt. Omhändertagna pengar skall genom styresmannens försorg göras räntebärande men får ej disponeras av den intagne förrän vid anstaltsvårdens slut, om det inte föreligger särskilda skäl.
Pengar, som påträffas hos eller än- kommer till en intagen i strid med vad som är särskilt föreskrivet om intagnas rätt att inneha pengar, skall omhändertas, om det inte är uppen- bart oskäligt. Omhändertagna pengar skall genom anstaltens för- sorg göras räntebärande men får ej disponeras av den intagne förrän vid anstaltsvårdens slut, om det inte fö— religger särskilda skäl.
Denna lag träder i kraft den ljanuari 1991.
” Senstc lydelse l985zl l.
Bilaga 1
3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (l976:371) om behandling av häktade och anhållna m. fl.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (l976:37 [ ) om behandling av häk- tade och anhållna m.fl.
dels att 4 och 16 c 5 5 skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 17 a, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 ä'
Vid behandling av häktad skall hänsyn tagas till hans hälsotillstånd. Häk- tad som bedöms behöva hälso- och sjukvård eller som begär att läkare skall tillkallas, skall så snart det kan ske undersökas av läkare, om ej sådan un- dersökning uppenbarligen är obehövlig.
Läkares anvisning rörande vår- den av häktad som är sjuk skall iakt- tas. Behöver den häktade sjukhu- svård, skall sådan beredas honom så snart det kan ske.
Läkares anvisning rörande vår- den av häktad som är sjuk skall iakt- tas. Behöver den häktade sjukhu- svård, skall sådan beredas honom så snart det kan ske. Får hälso- och sjukvårdspersonal inom kriminal- vården kännedom om att en häktad lider av sådan smittosam sjukdom som avses [ smittskyddslagen (] 988:14 72), skall chefen för förva- ringslokalen underrättas om detta, om det behövs med hänsyn till fara för att smittan skall spridas.
Kan det befaras att transport medför skada för den häktades hälsa, skall läkares medgivande till transporten inhämtas.
Förlossning av häktad kvinna skall såvitt möjligt ske på sjukhus. Om anledning föreligger därtill, skall den som enligt andra eller fjärde stycket vistas på sjukhus stå under bevakning.
16c52
Regeringen kan förordna om över— flyttning till tjänsteman inom krimi- nalvården av kriminalvårdsstyrel- sens befogenheter enligt denna lag.
' Senaste lydelse l984z396. 2 Senaste lydelse 1981: 1301.
Regeringen eller en myndighet som regeringen bestämmer får före- skriva att någon annan kriminal- vårdsmyndighet än kriminalvårds- styrelsen eller tjänsteman inom kri- minalvården får fatta beslut enligt denna lag.
Kriminalvårdsstyrelsen kan ändra ett beslut som någon annan har fat- tat enligtjörsta stycket. Den som be- slutet angår fär påkalla styrelsens prövning av ett sådant beslut, om det har gått honom emot.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. l989/ 90: 154
17 a 5 Bilaga 1
Den som är placerad i häkte med stöd av 505 tredje meningen lagen (1974:203) om kriminalvård i an- stalt får hindras från kontakter med andra personer genom brev, telefon— samtal eller besök i den mån det är oundgängligen nödvändigt för att syftet med utredningen i disciplinä- rendet inte skall äventyras. Sådana beslut meddelas av den kriminal- vårdsanstalt som har beslutat om placering i häkte.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
4 Förslag till Prop. 1989/90:154
Lag om ändring i brottsbalken . Bllaga l
Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken
delsatt i 26 kap. 11, 14— 16 ä 5 , 28 kap. 6a & , 37 kap. 10 åsamt 38 kap. 12 och 13 55 ordet ”skyddskonsulent” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”frivårdsmyndighet” i motsvarande form,
dels att 26 kap. 12 och 13 55 och 37 kap. 7 & skall ha följande lydelse, dels att 38 kap. 14 & skall-upphöra att gälla.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
26 kap. 12 5'
Övervakningen och kriminalvår- den i frihet i övrigt bedrivs under ledning av skyddskonsulenten. Kon- sulenten förordnar också överva— kare och kan vid behov förordna en eller flera personer att biträda vid övervakningen.
Övervakningen och kriminalvår- den i frihet i övrigt bedrivs under ledning av frivårdsmyndigheten. Myndigheten förordnar också över- vakare och kan vid behov förordna en eller flera personer att biträda vid övervakningen.
1352
Den frigivne skall. om han står under övervakning, hålla övervaka- ren underrättad om sin bostad, sin arbetsanställning och andra förhål- landen av betydelse för övervak- ningen, på kallelse inställa sig hos övervakaren och i övrigt enligt hans anvisningar upprätthålla förbin- delse med honom. I den mån skydd- skonsulenten har bestämt det, gäller vad som nyss har sagts om överva- karen även konsulenten eller annan person.
Den frigivne skall, om han står under övervakning, hålla övervaka- ren underrättad om sin bostad, sin arbetsanställning och andra förhål- landen av betydelse för övervak- ningen, på kallelse inställa sig hos övervakaren och i övrigt enligt hans anvisningar upprätthålla förbin- delse med honom. 1 den mån fri- vårdsmyndigheten har bestämt det, gäller vad som nyss har sagts om övervakaren även tjänsteman vid frivårdsmyndigheten eller annan person.
37 kap. 7 53
Den som har dömts till fängelse får begära prövning av en skydd- skonsulents beslut enligt 26 kap. 1 1 5, 12 å andra meningen eller 13 5 andra meningen hos den övervak- ningsnämnd inom vars verksam- hetsområde skyddskonsulenten är verksam. Nämnden får också själv- mant ta upp ett sådant beslut till om-
' Senaste lydelse 1983z240. 2 Senaste lydelse 19831240. 3 Senaste lydelse 1988z942.
Den som har dömts till fängelse får begära prövning av en frivårds- myndighets beslut enligt 26 kap. 11 5, 12 5 andra meningen eller 13 å andra meningen hos den övervak- ningsnämnd inom vars verksam- hetsområde frivårdsmyndigheten är verksam. Nämnden får också själv- mant ta upp ett sådant beslut till om-
Bilaga 1
Nuvarande lydelse
prövning och i övrigt fatta beslut i ett ärende, vars avgörande enligt nå- gon av de bestämmelser som har an- getts nu ankommer på skyddskonsu- lenten.
Konsulenten kan hänskjuta ett så- dant ärende till nämnden för avgö- rande.
Föreslagen lydelse
prövning och i övrigt fatta beslut i ett ärende, vars avgörande enligt nå— gon av de bestämmelser som har an- getts nu ankommer på frivårdsmyn- digheten.
Frivårdsmyndigheten kan hänsk-
juta ett sådant ärende till nämnden för avgörande.
Om den som har dömts till fängelse inte är nöjd med ett beslut av en övervakningsnämnd enligt 26 kap. 11. 15, 18, 19 eller 22 5, får han hos kriminalvårdsnämnden begära prövning av beslutet.
Kriminalvårdsnämnden kan i samband med beslut om villkorlig frigivning enligt 26 kap. 9 & meddela sådant förordnande om övervak- ning som enligt 1 1 5 samma kapitel ankommer på skyddskonsulenten.
Kriminalvårdsnämnden kan i samband med beslut om villkorlig frigivning enligt 26 kap. 9 &meddela sådant förordnande om övervak- ning som enligt 11 & samma kapitel ankommer på frivårdsmyndigheten.
38 kap. 14 54
Regeringen kan föreskriva att en skyddskonsulent får överlåta åt en annan tjänsteman att fullgöra upp- gifter som enligt denna balk åvilar konsulenten.
Denna lag träderi kraft den 1 januari 1991.
" Senaste lydelse 1983z240.
5 Förslag till Prop. 1989/90: 154 Lag om ändring i lagen (1963:l93) om samarbete med Dan- 311388 ! mark, Finland, Island och Norge ang. verkställighet av straff m.m.
Härigenom föreskrivs att i 11 och 18 åå lagen (1963:l93) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m.] ordet "skyddskonsulent” i olika böjningsformer skall bytas ut mot "frivårdsmyndighet" i motsvarande form.
Denna lag träder i kraft den ljanuari 1991.
' Lagen omtryckt l986z868. 51
Bilaga 1
6 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (l964:542) om personundersök- ning i brottmål'
dels att i 3 & ordet ”skyddskonsulent" skall bytas ut mot "frivårdsmyn-
dighet".
dels att 4— 6 55 skall ha följande lydelse.
N u va ra nde lydelse
Personundersökningen verkstäl- les av tjänsteman inom skyddskon- srt/en[organisationen eller av perso- nundersökare som skyddskonsulen- ten utser. Till personundersökare får utses endast den som undergått för ändamålet avsedd utbildning el- ler eljest har erforderliga kunskaper.
Framkommer under personun- dersökningen att den misstänkte äri behov av personligt stöd eller annan hjälp kan .s'kyddskonsulenten för- ordna förtroendeman för honom, om han samtycker därtill. Förtroen- dcman skall entledigas så snart den misstänkte begär det.
Föreslagen lydelse
.,
45”
Personundersökningen verkställs av tjänsteman vid en frivårdsmyn- dighet eller av personundersökare som frivårdsmyndigheten utser. Till personundersökare får utses endast den som undergått för ändamålet avsedd utbildning eller eljest har er- forderliga kunskaper.
Framkommer under personun- dersökningen att den misstänkte är i behov av personligt stöd eller annan hjälp kan frivårdsmyndigheten för- ordna förtroendeman för honom, om han samtycker därtill. Förtroen— deman skall entledigas så snart den misstänkte begär det.
Uppdrag som förtroendeman upphör när 1. förundersökning avslutas utan att åtal väckes,
2. åtalet nedlägges.
3. dom meddelas varigenom den misstänkte frikännes eller förklaras fri från påföljd eller påföljd efterges,
4. dom meddelas varigenom den misstänkte dömes till böter eller villkor- lig dom.
5. verkställbar dom rörande annan påföljd föreligger mot den miss- tänkte.
Skyddskonsulent. skyddrassistent och personundersökare äga. om ej särskilda skäl äro däremot, vid per- sonundersökning taga del av an- teckningar och andra handlingar från förundersökningen samt när- vara vid förhör som hålles med den misstänkte.
' Lagen omtryckt l982:1125. 3 Senaste lydelse 197311214.
F ri vårdsmyndighet och personun- dersökare/år, om det intehnns sär- skilda skäl mot det, vid personun- dersökning ta del av anteckningar och andra handlingar från förunder- sökningen samt närvara vid förhör som hålls med den misstänkte.
Prop. 1989/90: 154
Bilaga 1
N u varande lydelse
Föreslagen lydelse
6å3
Socialnämnd skall påbegäran av skyddskonsulent, personundersökare, åklagare eller domstol meddela upplysningar be- träffande misstänkt, med .vilken nämnden har att taga-befattning,- samt föreslå de åtgärder, som nämn- den finner erforderliga för att främja hans anpassning i samhället.
Socialnämnd skall på begäran av
skyddsassistent, . frivårdsmyndighet; personundersö-
kare, 'åklagareleller domstol med- dela upplysningar beträffande miss-
— tänkt, med vilken nämnden har att
ta befattning, samt föreslå de åtgär- der, som nämnden finner erforder- liga för att främja hans anpassning i samhället.
Denna lag träderi kraft den 1 januari 1991.
" Senaste lydelse 1981124.
7 Förslag till Prop. 1989/90:154 Lag om ändring i passlagen (l978:302) maga '
Härigenom föreskrivs att i 21 och 23 55 passlagen (l978:302)' ordet ”skyddskonsulent” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”fri- vårdsmyndighet” i motsvarande form.
Denna lag träderi kraft den 1 januari 1991.
' Lagen omtryckt 1987:698. 54.
8 Förslag till Prop. 1989/901154 Lag om ändring i lagen (1978:801) om internationellt samar- Bllaga ' bete rörande kriminalvård i frihet
Härigenom föreskrivs att i 10, 14, 23 och 24 55 lagen (1978:801) om internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet' ordet ”skyddskon- sulent" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "frivårdsmyndighet" i motsvarande form.
Denna lag träderi kraft den ljanuari 1991.
' Lagen omtryckt 1983:247. 55
9 Förslag till Prop. 1989/90:154 Lag om ändring i smittskyddslagen (1988: 1472) Bi'aga '
Härigenom föreskrivs att i 30 och 31 55 smittskyddslagen (1988: 1472)' ordet "skyddskonsulent” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”fri- vårdsmyndighet” i motsvarande-form.
Denna lag träderi kraft den 1 januari 1991.
' Lagen omtryckt 19891291. 56
Lagrådet Prop. 1989/901154 .
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Wieslander, regeringsrådet Bertil Werner, justitierådet Ulf Gad.
Enligt protokoll vid regringssammanträde den 3 maj 1990 har regeringen på hemställan av statsrådet Laila Freivalds beslutat inhämta lagrådets ytt- rande över förslag till lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m., m.m.
Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessom Owe Horned.
Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:
Förslaget till lag om ändring i lagen om behandling av häktade och anhållna m.fl.
4 5
Enligt andra stycket tredje meningen skall hälso- och sjukvårdspersonal inom kriminaIVården, som får kännedom om att en häktad lider av ”sådan smittosam sjukdom som avses i smittskyddslagen (1988:l472)”, underrätta chefen för förvaringslokalen om detta. Av den allmänna motiveringen (av- snitt 2.3) framgår att avsikten inte varit att göra underrättelseskyldigheten mera omfattande än den skyldighet att underrätta chefen för kriminalvårds- anstalt som i motsvarande fall föreskrivs i 37 5 lagen (1974:203) om krimi- nalvård i anstalt. Lagrådet föreslår därför att underrättelse skall ske om ”sådan smittosam sjukdom som enligt smittskyddslagen (1988:l472) utgör en samhällsfarlig sjukdom”.
Övriga lagförslag
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
