1 §  Vid debitering av slutlig och tillkommande skatt skall statlig inkomstskatt och förmögenhetsskatt begränsas enligt bestämmelserna i denna lag. Lag (1981:1151).

2 §  Begränsning av skatt får ske endast för fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret, eller för oskiftat dödsbo efter den som vid sitt frånfälle var bosatt här.

Frågan huruvida någon är att anse som bosatt här i riket prövas enligt bestämmelser därom i kommunalskattelagen (1928:370).

3 §  Vid prövning av skattebegränsningen fastställs ett spärrbelopp med hänsyn till den beskattningsbara förvärvsinkomsten och inkomsten av kapital som beräknats för den skattskyldige enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, i förekommande fall efter sådan justering som skall ske enligt andra stycket.

Om den skattskyldige erlagt sjömansskatt under beskattningsåret, skall den beskattningsbara förvärvsinkomsten ökas med den till sjömansskatt beskattningsbara inkomsten och dagpenning som är skattepliktig enligt 1 § 2 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt.

Spärrbeloppet utgör 75 procent av summan av

1. den justerade beskattningsbara förvärvsinkomsten och
2. inkomsten av kapital. Lag (1991:415).

4 §  Spärrbelopp enligt 3 § jämförs med sammanlagda beloppet av statlig inkomstskatt, förmögenhetsskatt och kommunal inkomstskatt som beräknats för den skattskyldige på grund av taxeringen (skattebeloppet). I skattebeloppet inräknas även sjömansskatt, om den skattskyldige erlagt sådan skatt under beskattningsåret.

Är den skattskyldige berättigad till nedsättning av statlig inkomstskatt, kommunal inkomstskatt eller förmögenhetsskatt genom skattereduktion som avses i 2 § 4 mom. uppbördslagen (1953:272) eller 3 § lagen (1982:1193) om skattereduktion för fackföreningsavgift eller genom avräkning av utländsk skatt enligt särskilda föreskrifter, skall skattebelopp enligt första stycket beräknas som om skattereduktion eller avräkning av skatt inte hade skett. Detsamma gäller nedsättning av sjömansskatt enligt 12 § 4 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt. Lag (1991:415).

5 §  Om skattebeloppet enligt 4 § är högre än spärrbeloppet nedsätts den statliga inkomstskatten och förmögenhetsskatten med överskjutande belopp. Förmögenhetsskatten får inte nedsättas så att skatten blir lägre än skatten på 50 procent av den skattskyldiges beskattningsbara förmögenhet.

Nedsättning sker av statlig förmögenhetsskatt, statlig inkomstskatt på kapitalinkomst och statlig inkomstskatt på förvärvsinkomst i nu angiven ordning om inte en annan ordning kan antas vara förmånligare för den skattskyldige. Skattenedsättning som avses i 4 § andra stycket verkställs sedan nedsättning har skett enligt första stycket i denna paragraf. Lag (1991:415).

6 §  Om beskattningsbar förmögenhet fastställes gemensamt för makar eller för föräldrar och barn enligt 12 § 1 mom. lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, skall beräkning enligt 5 § första stycket av den statliga förmögenhetsskatten ske på 50 procent av den gemensamt bestämda beskattningsbara förmögenheten.

I fall som avses i första stycket fördelas det belopp, varmed nedsättning av skatt högst får medgivas, på makar och barn efter förhållandet mellan deras skattepliktiga förmögenheter.

Bestämmelserna i första och andra styckena om makar äger motsvarande tillämpning på skattskyldiga som avses i 65 § sista stycket kommunalskattelagen (1928:370). Lag (1986:509).

7 §  Bestämmelserna i uppbördsförordningen (1953:272) om beslut och talan mot beslut äger motsvarande tillämpning på beslut och talan mot beslut enligt denna lag. Lag (1974:772).