Prop. 2021/22:238

Anpassningar till EU:s marknadskontrollförordning – del 2

1

Prop. 2021/22:238

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 5 maj 2022

Morgan Johansson

Anna Hallberg

(Utrikesdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Regeringen föreslår nya bestämmelser om marknadskontroll i flera lagar som genomför och kompletterar bestämmelser i EU:s produktlagstiftning. Det föreslås även ändringar av befintliga bestämmelser om marknadskontroll i ett antal lagar. Bestämmelserna är nödvändiga för att komplettera EU:s marknadskontrollförordning i svensk rätt.

Bestämmelserna innebär att marknadskontrollmyndigheterna får utökade befogenheter att kontrollera att produkter som tillhandahålls på EU:s inre marknad uppfyller gällande krav, till exempel säkerhetskrav eller krav för att skydda människors hälsa eller miljön.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 25 juli 2022.

Prop. 2021/22:238

2

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut ................................................................. 7 2 Lagtext .............................................................................................. 9 2.1 Förslag till lag om marknadskontroll av EUgödselprodukter .................................................................. 9 2.2 Förslag till lag om ändring i miljöbalken ......................... 11 2.3 Förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160) ...................................................................... 17 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet ....................................... 21 2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1514) om måttenheter, mätningar och mätdon ................................. 25 2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:669) om märkning av skor .............................................................. 29 2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1118) om marknadsföring av kristallglas ......................................... 33 2.8 Förslag till lag om ändring i körkortslagen (1998:488) ........................................................................ 37 2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1707) om åtgärder mot buller och avgaser från mobila maskiner ........................................................................... 38 2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:779) om handel med ädelmetallarbeten .......................................... 42 2.11 Förslag till lag om ändring i fordonslagen (2002:574) ........................................................................ 43 2.12 Förslag till lag om ändring i produktsäkerhetslagen (2004:451) ........................................................................ 49 2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (2006:263) om transport av farligt gods .................................................... 50 2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (2008:112) om ekodesign .......................................................................... 53 2.15 Förslag till lag om ändring i luftfartslagen (2010:500) ........................................................................ 57 2.16 Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (2010:900) ........................................................................ 61 2.17 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor ...................................... 68 2.18 Förslag till lag om ändring i avgasreningslagen (2011:318) ........................................................................ 72 2.19 Förslag till lag om ändring i drivmedelslagen (2011:319) ........................................................................ 76 2.20 Förslag till lag om ändring i lagen (2011:579) om leksakers säkerhet ............................................................. 80 2.21 Förslag till lag om ändring i lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll .................................... 83 2.22 Förslag till lag om ändring i lagen (2013:849) om EU-miljömärket ................................................................ 84 2.23 Förslag till lag om ändring i lagen (2014:140) med bemyndigande att meddela vissa föreskrifter om

3

Prop. 2021/22:238

marknadskontroll av varor och annan närliggande tillsyn ............................................................................... 88

2.24 Förslag till lag om ändring i lagen (2014:534) med kompletterande bestämmelser till EU:s textilmärkningsförordning ............................................... 89 2.25 Förslag till lag om ändring i lagen (2016:96) om fritidsbåtar och vattenskotrar ..................................... 92 2.26 Förslag till lag om ändring i tullagen (2016:253) ............ 95 2.27 Förslag till lag om ändring i radioutrustningslagen (2016:392) ....................................................................... 96 2.28 Förslag till lag om ändring i lagen (2016:561) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om elektronisk identifiering ............................................ 99 2.29 Förslag till lag om ändring i elsäkerhetslagen (2016:732) ..................................................................... 100 2.30 Förslag till lag om ändring i lagen (2016:768) om marin utrustning ............................................................ 104 2.31 Förslag till lag om ändring i lagen (2016:915) om krav på installationer för alternativa drivmedel ............. 107 2.32 Förslag till lag om ändring i lagen (2016:1145) om offentlig upphandling .................................................... 108 2.33 Förslag till lag om ändring i lagen (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna ..................... 109 2.34 Förslag till lag om ändring i lagen (2018:125) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om personlig skyddsutrustning ...................................... 110 2.35 Förslag till lag om ändring i lagen (2018:550) med kompletterande bestämmelser till EU:s energimärkningsförordning ........................................... 112 2.36 Förslag till lag om ändring i lagen (2018:551) med kompletterande bestämmelser till EU:s däckmärkningsförordning .............................................. 114 2.37 Förslag till lag om ändring i spellagen (2018:1138) ...... 116 2.38 Förslag till lag om ändring i lagen (2018:1178) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gasanordningar ........................................................ 117 2.39 Förslag till lag om ändring i lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter ........................................ 119 2.40 Förslag till lag om ändring i lagen (2021:600) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter ...................................... 123

3 Ärendet och dess beredning ......................................................... 127 4 Marknadskontrollen i EU och Sverige ......................................... 128 4.1 Vad är marknadskontroll? ............................................. 128 4.2 Förhållandet till begreppet tillsyn .................................. 128 4.3 Organiseringen av marknadskontroll i Sverige ............. 129 4.4 EU:s marknadskontrollförordning ................................. 129 5 Anpassningar till EU:s marknadskontrollförordning ................... 132

Prop. 2021/22:238

4

5.1 Marknadskontrollmyndigheterna ska ha de befogenheter som anges i artikel 14.4 i EU:s marknadskontrollförordning ........................................... 132 5.2 Det bör inte införas en rätt att begära varuprover kostnadsfritt .................................................................... 159 5.3 Marknadskontrollmyndigheter ska ha möjlighet att ta hjälp av Polismyndigheten ......................................... 161 5.4 Förelägganden och andra beslut i samband med marknadskontroll ............................................................ 163 5.5 Ytterligare sanktioner vid överträdelser av den harmoniserade unionslagstiftningen behövs inte ............ 172 5.6 Förbud mot dubbla sanktioner ........................................ 175 5.7 Ansvariga marknadskontrollmyndigheter ...................... 177 5.8 Avgifter för marknadskontroll enligt EU:s marknadskontrollförordning ........................................... 179 5.9 Tystnadsplikt .................................................................. 183 5.10 Utbyte av uppgifter hos Tullverket som rör import eller export av varor ....................................................... 186 5.11 Överklagande ................................................................. 187 5.12 Följdändringar ................................................................ 189

6 Kommunernas roll ........................................................................ 192 7 Marknadskontroll inom miljöbalkens tillämpningsområde .......... 199 7.1 Marknadskontrollmyndigheterna ska ges befogenheter genom befintliga bestämmelser i miljöbalken ..................................................................... 199 7.2 Ändring av en straffbestämmelse i 29 kap. miljöbalken ..................................................................... 208 8 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser ................................. 209 9 Konsekvenser ................................................................................ 211 10 Författningskommentar ................................................................. 218 10.1 Förslaget till lag om marknadskontroll av EUgödselprodukter .............................................................. 218 10.2 Förslaget till lag om ändring i miljöbalken .................... 225 10.3 Förslaget till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160) .................................................................... 233 10.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet ..................................... 240 10.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1514) om måttenheter, mätningar och mätdon ............................... 248 10.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:669) om märkning av skor ............................................................ 255 10.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1118) om marknadsföring av kristallglas ....................................... 262 10.8 Förslaget till lag om ändring i körkortslagen (1998:488) ...................................................................... 269 10.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:1707) om åtgärder mot buller och avgaser från mobila maskiner ......................................................................... 270

5

Prop. 2021/22:238

10.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:779) om handel med ädelmetallarbeten ....................................... 278 10.11 Förslaget till lag om ändring i fordonslagen (2002:574) ..................................................................... 279 10.12 Förslaget till lag om ändring i produktsäkerhetslagen (2004:451) ..................................................................... 287 10.13 Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:263) om transport av farligt gods ................................................. 288 10.14 Förslaget till lag om ändring i lagen (2008:112) om ekodesign ....................................................................... 294 10.15 Förslaget till lag om ändring i luftfartslagen (2010:500) ..................................................................... 302 10.16 Förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen (2010:900) ..................................................................... 309 10.17 Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor ................................... 318 10.18 Förslaget till lag om ändring i avgasreningslagen (2011:318) ..................................................................... 326 10.19 Förslaget till lag om ändring i drivmedelslagen (2011:319) ..................................................................... 333 10.20 Förslaget till lag om ändring i lagen (2011:579) om leksakers säkerhet .......................................................... 341 10.21 Förslaget till lag om ändring i lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll ................................. 345 10.22 Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:849) om EU-miljömärket ............................................................. 346 10.23 Förslaget till lag om ändring i lagen (2014:140) med bemyndigande att meddela vissa föreskrifter om marknadskontroll av varor och annan närliggande tillsyn ............................................................................. 353 10.24 Förslaget till lag om ändring i lagen (2014:534) med kompletterande bestämmelser till EU:s textilmärkningsförordning ............................................. 354 10.25 Förslaget till lag om ändring i lagen (2016:96) om fritidsbåtar och vattenskotrar ......................................... 358 10.26 Förslaget till lag om ändring i tullagen (2016:253) ....... 363 10.27 Förslaget till lag om ändring i radioutrustningslagen (2016:392) ..................................................................... 364 10.28 Förslaget till lag om ändring i lagen (2016:561) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om elektronisk identifiering .......................................... 369 10.29 Förslaget till lag om ändring i elsäkerhetslagen (2016:732) ..................................................................... 369 10.30 Förslaget till lag om ändring i lagen (2016:768) om marin utrustning ............................................................ 377 10.31 Förslaget till lag om ändring i lagen (2016:915) om krav på installationer för alternativa drivmedel ............. 382 10.32 Förslaget till lag om ändring i lagen (2016:1145) om offentlig upphandling .................................................... 382 10.33 Förslaget till lag om ändring i lagen (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna ..................... 383

Prop. 2021/22:238

6

10.34 Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:125) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om personlig skyddsutrustning ....................................... 383 10.35 Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:550) med kompletterande bestämmelser till EU:s energimärkningsförordning ............................................ 387 10.36 Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:551) med kompletterande bestämmelser till EU:s däckmärkningsförordning .............................................. 391 10.37 Förslaget till lag om ändring i spellagen (2018:1138) .... 395 10.38 Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:1178) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gasanordningar ....................................... 395 10.39 Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter ......................................... 399 10.40 Förslaget till lag om ändring i lagen (2021:600) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter ....................................... 407

Bilaga 1 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011 ......................................................................... 415 Bilaga 2 Utdrag ur sammanfattning av betänkandet Enhetlig och effektiv marknadskontroll (SOU 2020:49) .............. 459 Bilaga 3 Utdrag ur lagförslagen i betänkandet Enhetlig och effektiv marknadskontroll (SOU 2020:49) ..................... 461 Bilaga 4 Förteckning över remissinstanserna (SOU 2020:49) ...... 500 Bilaga 5 Sammanfattning av utkastet till lagrådsremiss ............... 502 Bilaga 6 Lagförslagen i utkastet till lagrådsremiss ....................... 504 Bilaga 7 Förteckning över remissinstanserna (utkastet till lagrådsremiss) ................................................................ 605 Bilaga 8 Lagrådsremissens lagförslag .......................................... 606 Bilaga 9 Lagrådets yttrande .......................................................... 704 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 maj 2022 ........... 711

7

Prop. 2021/22:238

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringens förslag:

1. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om marknadskontroll av EU-gödselprodukter.

2. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i miljöbalken.

3. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160).

4. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet.

5. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:1514) om måttenheter, mätningar och mätdon.

6. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1995:669) om märkning av skor.

7. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1996:1118) om marknadsföring av kristallglas.

8. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i körkortslagen (1998:488).

9. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1998:1707) om åtgärder mot buller och avgaser från mobila maskiner. 10. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1999:779) om handel med ädelmetallarbeten. 11. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i fordonslagen (2002:574). 12. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i produktsäkerhetslagen (2004:451). 13. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2006:263) om transport av farligt gods. 14. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2008:112) om ekodesign. 15. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i luftfartslagen (2010:500). 16. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (2010:900). 17. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor. 18. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i avgasreningslagen (2011:318). 19. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i drivmedelslagen (2011:319) . 20. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2011:579) om leksakers säkerhet. 21. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll. 22. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2013:849) om EU-miljömärket. 23. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2014:140) med bemyndigande att meddela vissa föreskrifter om marknadskontroll av varor och annan närliggande tillsyn.

Prop. 2021/22:238

8

24. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2014:534) med kompletterande bestämmelser till EU:s textilmärkningsförordning. 25. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2016:96) om fritidsbåtar och vattenskotrar. 26. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i tullagen (2016:253). 27. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i radioutrustningslagen (2016:392). 28. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2016:561) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om elektronisk identifiering. 29. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i elsäkerhetslagen (2016:732). 30. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2016:768) om marin utrustning. 31. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2016:915) om krav på installationer för alternativa drivmedel. 32. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2016:1145) om offentlig upphandling. 33. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna. 34. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2018:125) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om personlig skyddsutrustning. 35. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2018:550) med kompletterande bestämmelser till EU:s energimärkningsförordning. 36. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2018:551) med kompletterande bestämmelser till EU:s däckmärkningsförordning. 37. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i spellagen (2018:1138). 38. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2018:1178) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gasanordningar. 39. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter. 40. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2021:600) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter.

9

Prop. 2021/22:238

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om marknadskontroll av EUgödselprodukter

Härigenom föreskrivs följande.

1 § I denna lag finns bestämmelser om marknadskontroll av att produkter överensstämmer med kraven i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1009 av den 5 juni 2019 om fastställande av bestämmelser om tillhandahållande på marknaden av EU-gödselprodukter och om ändring av förordningarna (EG) nr 1069/2009 och (EG) nr 1107/2009 samt om upphävande av förordning (EG) nr 2003/2003.

2 § Bestämmelser om marknadskontroll finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011.

Den myndighet som regeringen bestämmer är marknadskontrollmyndighet.

3 § Vid marknadskontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 har marknadskontrollmyndigheten befogenhet

1. att enligt artikel 14.4 a–14.4 c kräva att ekonomiska aktörer ska tillhandahålla handlingar, specifikationer, data eller uppgifter,

2. att enligt artikel 14.4 d utföra oanmälda inspektioner på plats och fysiska kontroller av produkter,

3. att enligt artikel 14.4 e få tillträde till lokaler, mark eller transportmedel,

4. att enligt artikel 14.4 f inleda undersökningar på eget initiativ,

5. att enligt artikel 14.4 g kräva att ekonomiska aktörer ska vidta lämpliga åtgärder för att få en bristande överensstämmelse att upphöra eller att eliminera en risk,

6. att enligt artikel 14.4 h själv vidta åtgärder,

7. att enligt artikel 14.4 j införskaffa, inspektera och demontera varuprover, och

8. att enligt artikel 14.4 k kräva att innehåll på ett onlinegränssnitt ska avlägsnas, att en varning ska visas eller att åtkomsten ska begränsas.

Marknadskontrollmyndigheten får införskaffa ett varuprov under dold identitet enligt artikel 14.4 j i förordning (EU) 2019/1020 endast om det är nödvändigt för att syftet med kontrollen ska uppnås. Myndigheten ska underrätta den ekonomiska aktören om att införskaffandet har skett under dold identitet, så snart det går utan att syftet med åtgärden går förlorat.

Prop. 2021/22:238

10

Befogenheten enligt första stycket 8 gäller inte i fråga om databaser som omfattas av tryckfrihetsförordningens eller yttrandefrihetsgrundlagens skydd.

När ändrade förhållanden ger anledning till det, ska marknadskontrollmyndigheten besluta att en sådan skyldighet som avses i första stycket 8 inte längre ska gälla.

4 § Marknadskontrollmyndigheten får besluta de förelägganden som behövs för att förordning (EU) 2019/1020 ska följas.

5 § Ett beslut om föreläggande enligt 3 eller 4 § får förenas med vite.

6 § Marknadskontrollmyndigheten får, när den fattar beslut enligt 3 eller 4 §, bestämma att beslutet ska gälla omedelbart.

7 § Polismyndigheten ska på begäran av marknadskontrollmyndigheten lämna den hjälp som behövs för att marknadskontrollmyndigheten ska kunna vidta åtgärder enligt 3 §.

Hjälp enligt första stycket får begäras endast om

1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver tillgripas, eller

2. det annars finns synnerliga skäl.

8 §

Den som har tagit befattning med ett ärende som gäller

marknadskontroll enligt denna lag får inte obehörigen röja eller utnyttja vad denne har fått veta om någons affärs- eller driftförhållanden.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

9 §

Marknadskontrollmyndighetens beslut enligt denna lag får

överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 25 juli 2022.

11

Prop. 2021/22:238

2.2 Förslag till lag om ändring i miljöbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om miljöbalken

dels att 15 kap. 34 §, 26 kap. 30, 32 och 33 §§, 27 kap. 1 §, 29 kap. 5 § och 30 kap. 3 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas fyra nya paragrafer, 26 kap. 30 a, 31 a och 32 a §§ och 27 kap. 1 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 kap.

34 §1

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att den som yrkesmässigt bedriver en verksamhet som syftar till att genom demontering, sortering eller på annat sätt förbehandla avfall som utgörs av elektriska eller elektroniska produkter ska ha personal eller kvalitetssystem som certifierats av ett organ som ackrediterats enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 och lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att den som yrkesmässigt bedriver en verksamhet som syftar till att genom demontering, sortering eller på annat sätt förbehandla avfall som utgörs av elektriska eller elektroniska produkter ska ha personal eller kvalitetssystem som certifierats av ett organ som ackrediterats enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 och lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll.

Föreskrifter enligt första stycket får endast avse åtgärder som krävs av återanvändnings- eller återvinningsskäl eller andra hälso- eller miljöskäl.

26 kap.

30 §2

I följande EU-förordningar finns bestämmelser om kontroll av att vissa EU-förordningar och vissa bestämmelser som genomför EU-direktiv inom balkens tillämpningsområde följs:

1. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med

1. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa

1 Senaste lydelse 2016:782. 2 Senaste lydelse 2020:627.

Prop. 2021/22:238

12

saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93, och

2. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av

Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG.

tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG, och

2. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011.

I förordningen (EU) 2017/625 finns även bestämmelser om annan offentlig verksamhet som syftar till att säkerställa att vissa EU-förordningar och vissa bestämmelser som genomför EU-direktiv inom balkens tillämpningsområde följs.

I förordning (EU) 2017/625 finns även bestämmelser om annan offentlig verksamhet som syftar till att säkerställa att vissa EUförordningar och vissa bestämmelser som genomför EUdirektiv inom balkens tillämpningsområde följs.

30 a §

Marknadskontrollmyndigheten har befogenhet att enligt artikel 14.4 k i förordning (EU) 2019/1020 kräva att innehåll på ett onlinegränssnitt ska avlägsnas, att en varning ska visas eller att åtkomsten ska begränsas.

13

Prop. 2021/22:238

Befogenheten enligt första stycket gäller inte i fråga om databaser som omfattas av tryckfrihetsförordningens eller yttrandefrihetsgrundlagens skydd.

När ändrade förhållanden ger anledning till det, ska marknadskontrollmyndigheten besluta att en sådan skyldighet som avses i första stycket inte längre ska gälla.

31 a §

Kontrollmyndigheterna ska utföra kontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 på eget initiativ eller, i nödvändig utsträckning, efter anmälan.

32 §3

Vid sådan kontroll eller annan offentlig verksamhet som avses i 30 § ska det som anges

1. i 9 § gälla förelägganden och förbud som behövs för att de EUförordningar som anges i 30 § ska följas,

2. i 14, 17, 18 och 26 §§ gälla beslut som de behöriga myndigheterna meddelar enligt förordningarna,

3. i 22 b § gälla ersättning och kostnader för prov som har lämnats enligt förordningarna, och

4. i 28 § gälla testköp som de behöriga myndigheterna gör.

2. i 14, 14 a, 17, 18 och 26 §§ gälla beslut som kontrollmyndigheterna meddelar enligt förordningarna,

3. i 21 § gälla de uppgifter och handlingar som behövs för kontrollen,

4. i 22 b § gälla ersättning och kostnader för prov som har lämnats enligt förordningarna, och

5. i 28 § gälla testköp som kontrollmyndigheterna gör.

Första stycket gäller inte om annat följer av förordningarna.

32 a §

Regeringen får meddela föreskrifter om skyldighet för en kommunal myndighet som ska utföra kontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 att lämna upplysningar om kontrollen till en marknadskontrollmyndighet.

3 Senaste lydelse 2020:627.

Prop. 2021/22:238

14

33 §4

Det som anges i 27 § om förbud mot att röja eller utnyttja uppgifter gäller även den som i enlighet med artikel 28 eller 31 i förordning (EU) 2017/625 utför delegerade uppgifter som ingår i sådan kontroll eller annan offentlig verksamhet som avses i 30 §.

Det som anges i 27 § om förbud mot att röja eller utnyttja uppgifter gäller även den som

1. i enlighet med artikel 28 eller 31 i förordning (EU) 2017/625 utför delegerade uppgifter som ingår i sådan kontroll eller annan offentlig verksamhet som avses i den förordningen, eller

2. i enlighet med förordning (EU) 2019/1020 utför uppgifter som ingår i sådan kontroll som avses i den förordningen.

27 kap.

1 §5

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgift för myndigheters kostnader för

1. prövning och tillsyn enligt denna balk eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av balken samt för prövning och tillsyn med anledning av EU-förordningar inom denna balks tillämpningsområde,

2. sådan kontroll eller annan offentlig verksamhet som avses i 26 kap. 30 §, och

2. sådan kontroll eller annan offentlig verksamhet som avses i 26 kap. 30 § första stycket 1, och

3. utbildning som krävs enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 14 kap.

Kommunfullmäktige får meddela föreskrifter om sådana avgifter som avses i första stycket 1 och 2 när det gäller en kommunal myndighets verksamhet.

En kommun får meddela föreskrifter om sådana avgifter som avses i första stycket 1 och 2 när det gäller en kommunal myndighets verksamhet.

Regeringen får meddela föreskrifter om att en myndighet får bestämma att dess beslut om påförande av avgift enligt balken eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av balken ska gälla omedelbart även om beslutet överklagas.

1 a §

Av lagen ( 2014:140 ) med bemyndigande att meddela vissa föreskrifter om marknadskontroll av varor och annan närliggande tillsyn framgår att föreskrifter om avgifter för kontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 får meddelas.

4 Senaste lydelse 2020:627. 5 Senaste lydelse 2020:627.

15

Prop. 2021/22:238

29 kap.

5 §6

För försvårande av miljökontroll döms till böter eller fängelse i högst två år den som med uppsåt eller av oaktsamhet

1. lämnar en oriktig uppgift som från miljö- eller hälsoskyddssynpunkt har betydelse för en myndighets prövning, tillsyn eller kontroll, om uppgiften finns i en ansökan, anmälan eller annan handling som lämnas in till eller visas upp för en myndighet enligt

a) denna balk,

b) artikel 16 b, 16 d, 16 e, 18.1, 18.2, 18.3, 50.4 a eller 50.4 c i förordning (EG) nr 1013/2006,

c) artikel 62 i förordning (EG) nr 1907/2006,

d) artikel 33.1, 33.2 eller 33.3 i förordning (EG) nr 1107/2009,

e) artikel 20 i förordning (EU) nr 528/2012,

f) artikel 19 i förordning (EG) nr 765/2008 eller artikel 15 i förordning (EU) 2017/625, i fråga om sådan kontroll eller annan offentlig verksamhet som avses i 26 kap. 30 §,

f) artikel 15 i förordning (EU) 2017/625, i fråga om sådan kontroll eller annan offentlig verksamhet som avses i 26 kap. 30 § första stycket 1,

g) en föreskrift som regeringen har meddelat med stöd av balken, eller

h) ett beslut som i det enskilda fallet har meddelats med stöd av balken, artikel 46 i förordning (EG) nr 1907/2006 eller regeringens föreskrifter,

2. i fråga om en verksamhet eller åtgärd som är tillstånds- eller anmälningspliktig enligt 9, 11, 13 eller 14 kap. eller enligt föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av de bestämmelserna bryter mot en föreskrift som regeringen har meddelat om skyldighet att underrätta tillsynsmyndigheten om en driftsstörning i verksamheten eller liknande händelse som kan skada människors hälsa eller miljön,

3. bryter mot en bestämmelse i 10 kap. 11 §, 12 § första stycket eller 13 § om skyldighet att underrätta tillsynsmyndigheten om en förorening, överhängande fara för en allvarlig miljöskada eller allvarlig miljöskada,

4. i fråga om innesluten användning, avsiktlig utsättning eller utsläppande på marknaden av genetiskt modifierade organismer bryter mot en föreskrift som regeringen har meddelat med stöd av 13 kap. om skyldighet att anmäla kännedom om nya uppgifter eller ändrade förhållanden,

5. i fråga om yrkesmässig tillverkning eller införsel av kemiska produkter bryter mot 14 kap. 10 § eller mot föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av 14 kap. 11 § genom att inte göra en anmälan för registrering i produktregistret enligt de föreskrifter som regeringen meddelat,

6. i fråga om ett godkänt växtskyddsmedel inte lämnar den information om medlet som krävs enligt artikel 56.1 i förordning (EG) nr 1107/2009,

7. i fråga om kosmetiska produkter inte lämnar information till Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 13.1, 13.2, 13.3, 13.4 eller 16.3 i förordning (EG) nr 1223/2009 eller inte uppdaterar

6 Senaste lydelse 2020:627.

Prop. 2021/22:238

16

informationen till Europeiska kommissionen enligt artikel 13.7 i samma förordning, eller

8. i fråga om en godkänd biocidprodukt inte lämnar den information om produkten som krävs enligt artikel 47.1 i förordning (EU) nr 528/2012.

30 kap.

3 §

Tillsynsmyndigheten beslutar om miljösanktionsavgift.

Miljösanktionsavgift beslutas av tillsynsmyndigheten eller av den myndighet som utför kontroll enligt förordning (EU) 2017/625 eller enligt förordning (EU) 2019/1020.

Innan tillsynsmyndigheten beslutar om avgift skall den som anspråket riktas mot ges tillfälle att yttra sig.

Innan myndigheten beslutar om avgift ska den som anspråket riktas mot ges tillfälle att yttra sig.

Denna lag träder i kraft den 25 juli 2022.

17

Prop. 2021/22:238

2.3 Förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160)

Härigenom föreskrivs i fråga om arbetsmiljölagen (1977:1160)1

dels att 1 kap. 2 § och 9 kap. 2 och 5 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas sex nya paragrafer, 7 kap. 15–20 §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

2 §2

Denna lag gäller varje verksamhet i vilken arbetstagare utför arbete för en arbetsgivares räkning. I fråga om fartygsarbete gäller lagen även när svenska fartyg används till sjöfart utanför Sveriges sjöterritorium.

I fråga om fartyg och fartygsarbete ska vad som sägs i denna lag om Arbetsmiljöverket i stället gälla Transportstyrelsen. Vad som sägs om en arbetsgivare i denna lag ska såvitt avser fartyg också gälla en redare, även då fartygsarbete utförs av någon annan än den som är anställd av redaren. Med redare likställs i denna lag den som i redarens ställe utövar ett avgörande inflytande över fartygets drift.

Om skyldigheter i vissa avseenden för andra än arbetsgivare och arbetstagare finns bestämmelser i 3 och 5 kap.

I lagen finns också bestämmelser om marknadskontroll.

7 kap.

15 §

Bestämmelser om marknadskontroll finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011.

Den myndighet som regeringen bestämmer är marknadskontrollmyndighet.

16 §

Vid marknadskontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 har

1 Lagen omtryckt 1991:677. 2 Senaste lydelse 2018:126.

Prop. 2021/22:238

18

marknadskontrollmyndigheten befogenhet

1. att enligt artikel 14.4 a–14.4 c kräva att ekonomiska aktörer ska tillhandahålla handlingar, specifikationer, data eller uppgifter,

2. att enligt artikel 14.4 d utföra oanmälda inspektioner på plats och fysiska kontroller av produkter,

3. att enligt artikel 14.4 e få tillträde till lokaler, mark eller transportmedel,

4. att enligt artikel 14.4 f inleda undersökningar på eget initiativ,

5. att enligt artikel 14.4 g kräva att ekonomiska aktörer ska vidta lämpliga åtgärder för att få en bristande överensstämmelse att upphöra eller att eliminera en risk,

6. att enligt artikel 14.4 h själv vidta åtgärder,

7. att enligt artikel 14.4 j införskaffa, inspektera och demontera varuprover, och

8. att enligt artikel 14.4 k kräva att innehåll på ett onlinegränssnitt ska avlägsnas, att en varning ska visas eller att åtkomsten ska begränsas.

Marknadskontrollmyndigheten får införskaffa ett varuprov under dold identitet enligt artikel 14.4 j i förordning (EU) 2019/1020 endast om det är nödvändigt för att syftet med kontrollen ska uppnås. Myndigheten ska underrätta den ekonomiska aktören om att införskaffandet har skett under dold identitet, så snart det går utan att syftet med åtgärden går förlorat.

Befogenheten enligt första stycket 8 gäller inte i fråga om databaser som omfattas av tryckfrihetsförordningens eller yttrandefrihetsgrundlagens skydd.

När ändrade förhållanden ger anledning till det, ska marknadskontrollmyndigheten besluta att en

19

Prop. 2021/22:238

sådan skyldighet som avses i första stycket 8 inte längre ska gälla.

17 §

Marknadskontrollmyndigheten får besluta de förelägganden som behövs för att förordning (EU) 2019/1020 ska följas.

18 §

Ett beslut om föreläggande enligt 16 eller 17 § får förenas med vite.

19 §

Polismyndigheten ska på begäran av marknadskontrollmyndigheten lämna den hjälp som behövs för att marknadskontrollmyndigheten ska kunna vidta åtgärder enligt 16 §.

Hjälp enligt första stycket får begäras endast om

1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver tillgripas, eller

2. det annars finns synnerliga skäl.

20 §

Den som har tagit befattning med ett ärende som gäller marknadskontroll enligt denna lag får inte obehörigen röja eller utnyttja vad denne har fått veta om någons affärs- eller driftförhållanden.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) .

9 kap.

2 §3

Arbetsmiljöverkets beslut i enskilda fall enligt denna lag eller enligt föreskrifter meddelade med

En myndighets beslut i enskilda fall enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med

3 Senaste lydelse 2008:297.

Prop. 2021/22:238

20

stöd av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

stöd av lagen får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

5 §4

En tillsynsmyndighet får förordna att dess beslut skall gälla omedelbart.

En tillsynsmyndighet eller en marknadskontrollmyndighet får bestämma att dess beslut ska gälla omedelbart.

Denna lag träder i kraft den 25 juli 2022.

4 Senaste lydelse 2000:764.

21

Prop. 2021/22:238

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet

dels att 1 a och 12 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas sex nya paragrafer, 6 a–6 f §§, och närmast före 6 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 a §1

Regeringen får meddela föreskrifter om avgifter för tillsynsmyndighetens verksamhet enligt denna lag och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.

Av lagen ( 2014:140 ) med bemyndigande att meddela vissa föreskrifter om marknadskontroll av varor och annan närliggande tillsyn framgår att föreskrifter om avgifter för marknadskontroll enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011 får meddelas.

Marknadskontroll

6 a §

Bestämmelser om marknadskontroll finns i förordning (EU) 2019/1020.

Den myndighet som regeringen bestämmer är marknadskontrollmyndighet.

6 b §

Vid marknadskontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 har marknadskontrollmyndigheten befogenhet

1. att enligt artikel 14.4 a–14.4 c kräva att ekonomiska aktörer ska

1 Senaste lydelse 2021:756.

Prop. 2021/22:238

22

tillhandahålla handlingar, specifikationer, data eller uppgifter,

2. att enligt artikel 14.4 d utföra oanmälda inspektioner på plats och fysiska kontroller av produkter,

3. att enligt artikel 14.4 e få tillträde till lokaler, mark eller transportmedel,

4. att enligt artikel 14.4 f inleda undersökningar på eget initiativ,

5. att enligt artikel 14.4 g kräva att ekonomiska aktörer ska vidta lämpliga åtgärder för att få en bristande överensstämmelse att upphöra eller att eliminera en risk,

6. att enligt artikel 14.4 h själv vidta åtgärder,

7. att enligt artikel 14.4 j införskaffa, inspektera och demontera varuprover, och

8. att enligt artikel 14.4 k kräva att innehåll på ett onlinegränssnitt ska avlägsnas, att en varning ska visas eller att åtkomsten ska begränsas.

Marknadskontrollmyndigheten får införskaffa ett varuprov under dold identitet enligt artikel 14.4 j i förordning (EU) 2019/1020 endast om det är nödvändigt för att syftet med kontrollen ska uppnås. Myndigheten ska underrätta den ekonomiska aktören om att införskaffandet har skett under dold identitet, så snart det går utan att syftet med åtgärden går förlorat.

Befogenheten enligt första stycket 8 gäller inte i fråga om databaser som omfattas av tryckfrihetsförordningens eller yttrandefrihetsgrundlagens skydd.

När ändrade förhållanden ger anledning till det, ska marknadskontrollmyndigheten besluta att en sådan skyldighet som avses i första stycket 8 inte längre ska gälla.

23

Prop. 2021/22:238

6 c §

Marknadskontrollmyndigheten får besluta de förelägganden som behövs för att förordning (EU) 2019/1020 ska följas.

6 d §

Ett beslut om föreläggande enligt 6 b eller 6 c § får förenas med vite.

6 e §

Polismyndigheten ska på begäran av marknadskontrollmyndigheten lämna den hjälp som behövs för att marknadskontrollmyndigheten ska kunna vidta åtgärder enligt 16 §.

Hjälp enligt första stycket får begäras endast om

1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver tillgripas, eller

2. det annars finns synnerliga skäl.

6 f §

Den som har tagit befattning med ett ärende som gäller marknadskontroll enligt denna lag får inte obehörigen röja eller utnyttja vad denne har fått veta om någons affärs- eller driftförhållanden.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) .

12 §2

En tillsynsmyndighets beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

En tillsynsmyndighets eller en marknadskontrollmyndighets beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

2 Senaste lydelse 2016:362.

Prop. 2021/22:238

24

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Beslut om förbud gäller omedelbart och får verkställas utan hinder av att det inte vunnit laga kraft.

Beslut om förbud enligt 6 § och beslut enligt 6 b eller 6 c § gäller omedelbart och får verkställas utan hinder av att det inte fått laga kraft.

Denna lag träder i kraft den 25 juli 2022.

25

Prop. 2021/22:238

2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1514) om måttenheter, mätningar och mätdon

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:1514) om måttenheter, mätningar och mätdon1

dels att nuvarande 6 a § ska betecknas 6 h §,

dels att 7 § ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 6 a § ska sättas närmast före 6 h §,

dels att det ska införas sju nya paragrafer, 6 a–6 g §§, och närmast före 6 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Marknadskontroll

6 a §

Bestämmelser om marknadskontroll finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011.

Den myndighet som regeringen bestämmer är marknadskontrollmyndighet.

6 b §

Vid marknadskontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 har marknadskontrollmyndigheten befogenhet

1. att enligt artikel 14.4 a–14.4 c kräva att ekonomiska aktörer ska tillhandahålla handlingar, specifikationer, data eller uppgifter,

2. att enligt artikel 14.4 d utföra oanmälda inspektioner på plats och fysiska kontroller av produkter,

3. att enligt artikel 14.4 e få tillträde till lokaler, mark eller transportmedel,

1 Senaste lydelse av 6 a § 2016:330 rubriken närmast före 6 a § 2016:330.

Prop. 2021/22:238

26

4. att enligt artikel 14.4 f inleda undersökningar på eget initiativ,

5. att enligt artikel 14.4 g kräva att ekonomiska aktörer ska vidta lämpliga åtgärder för att få en bristande överensstämmelse att upphöra eller att eliminera en risk,

6. att enligt artikel 14.4 h själv vidta åtgärder,

7. att enligt artikel 14.4 j införskaffa, inspektera och demontera varuprover, och

8. att enligt artikel 14.4 k kräva att innehåll på ett onlinegränssnitt ska avlägsnas, att en varning ska visas eller att åtkomsten ska begränsas.

Marknadskontrollmyndigheten får införskaffa ett varuprov under dold identitet enligt artikel 14.4 j i förordning (EU) 2019/1020 endast om det är nödvändigt för att syftet med kontrollen ska uppnås. Myndigheten ska underrätta den ekonomiska aktören om att införskaffandet har skett under dold identitet, så snart det går utan att syftet med åtgärden går förlorat.

Befogenheten enligt första stycket 8 gäller inte i fråga om databaser som omfattas av tryckfrihetsförordningens eller yttrandefrihetsgrundlagens skydd.

När ändrade förhållanden ger anledning till det, ska marknadskontrollmyndigheten besluta att en sådan skyldighet som avses i första stycket 8 inte längre ska gälla.

6 c §

Marknadskontrollmyndigheten får besluta de förelägganden som behövs för att förordning (EU) 2019/1020 ska följas.

6 d §

Ett beslut om föreläggande enligt 6 b eller 6 c § får förenas med vite.

27

Prop. 2021/22:238

6 e §

Marknadskontrollmyndigheten får, när den fattar beslut enligt 6 b eller 6 c §, bestämma att beslutet ska gälla omedelbart.

6 f §

Polismyndigheten ska på begäran av marknadskontrollmyndigheten lämna den hjälp som behövs för att marknadskontrollmyndigheten ska kunna vidta åtgärder enligt 6 b §.

Hjälp enligt första stycket får begäras endast om

1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver tillgripas, eller

2. det annars finns synnerliga skäl.

6 g §

Den som har tagit befattning med ett ärende som gäller marknadskontroll enligt denna lag får inte obehörigen röja eller utnyttja vad denne har fått veta om någons affärs- eller driftförhållanden.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) .

7 §2

En tillsynsmyndighets beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

En tillsynsmyndighets eller en marknadskontrollmyndighets beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

2 Senaste lydelse 1995:1726.

Prop. 2021/22:238

28

Denna lag träder i kraft den 25 juli 2022.

29

Prop. 2021/22:238

2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:669) om märkning av skor

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1995:669) om märkning av skor

dels att 4–6 §§ och rubriken närmast före 4 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas sex nya paragrafer, 4 a–4 f §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Tillsyn Marknadskontroll

4 §

Den myndighet som regeringen bestämmer skall se till att de föreskrifter följs som har meddelats med stöd av denna lag eller ett bemyndigande enligt lagen.

Bestämmelser om marknadskontroll finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011.

Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden och förbud som behövs för att föreskrifterna skall följas. Ett sådant föreläggande eller förbud får förenas med vite.

Den myndighet som regeringen bestämmer är marknadskontrollmyndighet.

Marknadskontrollmyndigheten ska se till att föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag följs.

4 a §

Vid marknadskontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 har marknadskontrollmyndigheten befogenhet

1. att enligt artikel 14.4 a–14.4 c kräva att ekonomiska aktörer ska tillhandahålla handlingar, specifikationer, data eller uppgifter,

2. att enligt artikel 14.4 d utföra oanmälda inspektioner på plats och fysiska kontroller av produkter,

3. att enligt artikel 14.4 e få tillträde till lokaler, mark eller transportmedel,

Prop. 2021/22:238

30

4. att enligt artikel 14.4 f inleda undersökningar på eget initiativ,

5. att enligt artikel 14.4 g kräva att ekonomiska aktörer ska vidta lämpliga åtgärder för att få en bristande överensstämmelse att upphöra eller att eliminera en risk,

6. att enligt artikel 14.4 h själv vidta åtgärder,

7. att enligt artikel 14.4 j införskaffa, inspektera och demontera varuprover, och

8. att enligt artikel 14.4 k kräva att innehåll på ett onlinegränssnitt ska avlägsnas, att en varning ska visas eller att åtkomsten ska begränsas.

Marknadskontrollmyndigheten får införskaffa ett varuprov under dold identitet enligt artikel 14.4 j i förordning (EU) 2019/1020 endast om det är nödvändigt för att syftet med kontrollen ska uppnås. Myndigheten ska underrätta den ekonomiska aktören om att införskaffandet har skett under dold identitet, så snart det går utan att syftet med åtgärden går förlorat.

Befogenheten enligt första stycket 8 gäller inte i fråga om databaser som omfattas av tryckfrihetsförordningens eller yttrandefrihetsgrundlagens skydd.

När ändrade förhållanden ger anledning till det, ska marknadskontrollmyndigheten besluta att en sådan skyldighet som avses i första stycket 8 inte längre ska gälla.

4 b §

Marknadskontrollmyndigheten får besluta de förelägganden som behövs för att förordning (EU) 2019/1020 ska följas.

4 c §

Ett beslut om föreläggande enligt 4 a eller 4 b § får förenas med vite.

31

Prop. 2021/22:238

4 d §

Marknadskontrollmyndigheten får, när den fattar beslut enligt 4 a eller 4 b §, bestämma att beslutet ska gälla omedelbart.

4 e §

Polismyndigheten ska på begäran av marknadskontrollmyndigheten lämna den hjälp som behövs för att marknadskontrollmyndigheten ska kunna vidta åtgärder enligt 4 a §.

Hjälp enligt första stycket får begäras endast om

1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver tillgripas, eller

2. det annars finns synnerliga skäl.

4 f §

Den som har tagit befattning med ett ärende som gäller marknadskontroll enligt denna lag får inte obehörigen röja eller utnyttja vad denne har fått veta om någons affärs- eller driftförhållanden.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) .

5 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. att en näringsidkare är skyldig att betala kostnader för provtagning och undersökning av skor,

2. att en näringsidkare är skyldig att lämna sådana upplysningar, handlingar, varuprover och liknande som behövs för att tillsynsmyndigheten skall kunna se till att de föreskrifter följs som har meddelats med stöd av denna lag

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att en näringsidkare är skyldig att betala kostnader för provtagning och undersökning av skor.

Prop. 2021/22:238

32

eller ett bemyndigande enligt lagen.

6 §

Tillsynsmyndighetens beslut i enskilda fall enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Marknadskontrollmyndighetens beslut i enskilda fall enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 25 juli 2022.

33

Prop. 2021/22:238

2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1118) om marknadsföring av kristallglas

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1996:1118) om marknadsföring av kristallglas1

dels att nuvarande 6 § ska betecknas 12 §,

dels att 5 § och rubriken närmast före 5 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas sju nya paragrafer, 6–11 och 13 §§, och närmast före 13 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Tillsyn och sanktioner Marknadskontroll

och sanktioner

5 §

Den myndighet som regeringen bestämmer skall se till att föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag följs.

Bestämmelser om marknadskontroll finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011.

Den myndighet som regeringen bestämmer är marknadskontrollmyndighet.

Marknadskontrollmyndigheten ska se till att föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag följs.

6 § Vid marknadskontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 har marknadskontrollmyndigheten befogenhet

1. att enligt artikel 14.4 a–14.4 c kräva att ekonomiska aktörer ska tillhandahålla handlingar, specifikationer, data eller uppgifter,

2. att enligt artikel 14.4 d utföra oanmälda inspektioner på plats och fysiska kontroller av produkter,

1 Senaste lydelse av 6 § 2008:500.

Prop. 2021/22:238

34

3. att enligt artikel 14.4 e få tillträde till lokaler, mark eller transportmedel,

4. att enligt artikel 14.4 f inleda undersökningar på eget initiativ,

5. att enligt artikel 14.4 g kräva att ekonomiska aktörer ska vidta lämpliga åtgärder för att få en bristande överensstämmelse att upphöra eller att eliminera en risk,

6. att enligt artikel 14.4 h själv vidta åtgärder,

7. att enligt artikel 14.4 j införskaffa, inspektera och demontera varuprover, och

8. att enligt artikel 14.4 k kräva att innehåll på ett onlinegränssnitt ska avlägsnas, att en varning ska visas eller att åtkomsten ska begränsas.

Marknadskontrollmyndigheten får införskaffa ett varuprov under dold identitet enligt artikel 14.4 j i förordning (EU) 2019/1020 endast om det är nödvändigt för att syftet med kontrollen ska uppnås. Myndigheten ska underrätta den ekonomiska aktören om att införskaffandet har skett under dold identitet, så snart det går utan att syftet med åtgärden går förlorat.

Befogenheten enligt första stycket 8 gäller inte i fråga om databaser som omfattas av tryckfrihetsförordningens eller yttrandefrihetsgrundlagens skydd.

När ändrade förhållanden ger anledning till det, ska marknadskontrollmyndigheten besluta att en sådan skyldighet som avses i första stycket 8 inte längre ska gälla.

7 §

Marknadskontrollmyndigheten får besluta de förelägganden som behövs för att förordning (EU) 2019/1020 ska följas.

35

Prop. 2021/22:238

8 §

Ett beslut om föreläggande enligt 6 eller 7 § får förenas med vite.

9 §

Marknadskontrollmyndigheten får, när den fattar beslut enligt 6 eller 7 §, bestämma att beslutet ska gälla omedelbart.

10 §

Polismyndigheten ska på begäran av marknadskontrollmyndigheten lämna den hjälp som behövs för att marknadskontrollmyndigheten ska kunna vidta åtgärder enligt 6 §.

Hjälp enligt första stycket får begäras endast om

1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver tillgripas, eller

2. det annars finns synnerliga skäl.

11 §

Den som har tagit befattning med ett ärende som gäller marknadskontroll enligt denna lag får inte obehörigen röja eller utnyttja vad denne har fått veta om någons affärs- eller driftförhållanden.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) .

Överklagande

13 §

Marknadskontrollmyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Prop. 2021/22:238

36

Denna lag träder i kraft den 25 juli 2022.

37

Prop. 2021/22:238

2.8 Förslag till lag om ändring i körkortslagen (1998:488)

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 26 § körkortslagen (1998:488) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap.

26 §1

Innan en viss typ av alkolås får godkännas ska den genomgå teknisk provning. Den tekniska provningen får utföras endast av godkända provorgan. Provorgan ska godkännas genom ackreditering enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 och enligt lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll eller motsvarande förfarande.

Innan en viss typ av alkolås får godkännas ska den genomgå teknisk provning. Den tekniska provningen får utföras endast av godkända provorgan. Provorgan ska godkännas genom ackreditering enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 och enligt lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll eller motsvarande förfarande.

Denna lag träder i kraft den 25 juli 2022.

1 Senaste lydelse 2012:874.

Prop. 2021/22:238

38

2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1707) om åtgärder mot buller och avgaser från mobila maskiner

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:1707) om åtgärder mot buller och avgaser från mobila maskiner

dels att 8, 10 och 12 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas tio nya paragrafer, 10 a–10 i och 15 a §§, och närmast före 10 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §

Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden och förbud som behövs i ett enskilt fall för att denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen skall efterlevas.

Tillsynsmyndigheten får besluta de förelägganden som behövs i ett enskilt fall för att denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen ska följas.

10 §

Beslut om förelägganden och förbud får förenas med vite.

Ett beslut om föreläggande får förenas med vite.

Marknadskontroll

10 a §

Bestämmelser om marknadskontroll finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011.

Den myndighet som regeringen bestämmer är marknadskontrollmyndighet.

Regeringen får meddela föreskrifter om de uppgifter som kommunala myndigheter ska utföra när det gäller marknadskontroll enligt förordning (EU) 2019/1020.

10 b §

En myndighet som utför kontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 har befogenhet

39

Prop. 2021/22:238

1. att enligt artikel 14.4 a–14.4 c kräva att ekonomiska aktörer ska tillhandahålla handlingar, specifikationer, data eller uppgifter,

2. att enligt artikel 14.4 d utföra oanmälda inspektioner på plats och fysiska kontroller av produkter,

3. att enligt artikel 14.4 e få tillträde till lokaler, mark eller transportmedel,

4. att enligt artikel 14.4 f inleda undersökningar på eget initiativ,

5. att enligt artikel 14.4 g kräva att ekonomiska aktörer ska vidta lämpliga åtgärder för att få en bristande överensstämmelse att upphöra eller att eliminera en risk,

6. att enligt artikel 14.4 h själv vidta åtgärder, och

7. att enligt artikel 14.4 j införskaffa, inspektera och demontera varuprover.

Myndigheten får införskaffa ett varuprov under dold identitet enligt artikel 14.4 j i förordning (EU) 2019/1020 endast om det är nödvändigt för att syftet med kontrollen ska uppnås. Myndigheten ska underrätta den ekonomiska aktören om att införskaffandet har skett under dold identitet, så snart det går utan att syftet med åtgärden går förlorat.

10 c §

Marknadskontrollmyndigheten har befogenhet att enligt artikel 14.4 k i förordning (EU) 2019/1020 kräva att innehåll på ett onlinegränssnitt ska avlägsnas, att en varning ska visas eller att åtkomsten ska begränsas.

Befogenheten enligt första stycket gäller inte i fråga om databaser som omfattas av tryckfrihetsförordningens eller yttrandefrihetsgrundlagens skydd.

När ändrade förhållanden ger anledning till det, ska

Prop. 2021/22:238

40

marknadskontrollmyndigheten besluta att en sådan skyldighet som avses i första stycket inte längre ska gälla.

10 d §

En myndighet som utför kontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 får besluta de förelägganden som behövs för att förordningen ska följas.

10 e §

Ett beslut om föreläggande enligt 10 b, 10 c eller 10 d § får förenas med vite.

10 f §

En myndighet som utför kontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 får, när den fattar beslut enligt 10 b, 10 c eller 10 d §, bestämma att beslutet ska gälla omedelbart.

10 g §

Polismyndigheten ska på begäran av en myndighet som utför kontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 lämna den hjälp som behövs för att myndigheten ska kunna vidta åtgärder enligt 10 b eller 10 c §.

Hjälp enligt första stycket får begäras endast om

1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver tillgripas, eller

2. det annars finns synnerliga skäl.

10 h §

Den som har tagit befattning med ett ärende som gäller kontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 får inte obehörigen röja eller utnyttja vad denne har fått veta om någons affärs- eller driftförhållanden.

41

Prop. 2021/22:238

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) .

10 i §

Regeringen får meddela föreskrifter om skyldighet för en kommunal myndighet som ska utföra kontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 att lämna upplysningar om kontrollen till en marknadskontrollmyndighet.

12 §1

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att särskilda avgifter ska tas ut för prövning för EUtypgodkännande och ansökan om undantag samt tillsyn enligt denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.

Av lagen ( 2014:140 ) med bemyndigande att meddela vissa föreskrifter om marknadskontroll av varor och annan närliggande tillsyn framgår att föreskrifter om avgifter för marknadskontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 får meddelas.

15 a §

Till ansvar döms inte om gärningen omfattas av ett föreläggande som har förenats med vite, om gärningen ligger till grund för en ansökan om utdömande av vitet.

Denna lag träder i kraft den 25 juli 2022.

1 Senaste lydelse 2011:323.

Prop. 2021/22:238

42

2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:779) om handel med ädelmetallarbeten

Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1999:779) om handel med ädelmetallarbeten ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §1

En tillverkare eller importör kan låta ett kontrollorgan som är ackrediterat för uppgiften kontrollera finhalten i ett ädelmetallarbete som har försetts med finhaltsstämpel. Om kontrollorganet finner att den uppgivna finhalten är riktig, ska organet bekräfta detta med en kontrollstämpel. Kontrollorganet ska vara ackrediterat enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 och lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll.

En tillverkare eller importör kan låta ett kontrollorgan som är ackrediterat för uppgiften kontrollera finhalten i ett ädelmetallarbete som har försetts med finhaltsstämpel. Om kontrollorganet finner att den uppgivna finhalten är riktig, ska organet bekräfta detta med en kontrollstämpel. Kontrollorganet ska vara ackrediterat enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 och lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll.

Om arbetet inte kan kontrollstämplas utan att det skadas, får organet i stället utfärda bevis om att arbetet uppfyller fordringarna för kontrollstämpling.

Med kontrollstämpel enligt första stycket jämställs kontrollstämpel från ett kontrollorgan i något annat land inom EES under förutsättning att organet är oberoende och kontrollen kan bedömas som likvärdig.

Denna lag träder i kraft den 25 juli 2022.

1 Senaste lydelse 2011:802.

43

Prop. 2021/22:238

2.11 Förslag till lag om ändring i fordonslagen (2002:574)

Härigenom föreskrivs i fråga om fordonslagen (2002:574)

dels att 1 kap. 1 §, 3 kap. 6 § och 4 kap. 2 och 2 g §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas sju nya paragrafer, 5 kap. 2 a och 3 d–3 i §§, och närmast före 5 kap. 3 d § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §1

Denna lag innehåller bestämmelser om

1. kontroll av fordon samt därtill hörande system, komponenter och separata tekniska enheter,

2. kontroll av fordons last,

3. kontroll av färdskrivare, taxameter och sådan särskild utrustning för taxifordon som avses i 2 b kap. 1 § taxitrafiklagen (2012:211) och kontroll av användningen av dessa, samt

4. den verksamhet som bedrivs av besiktningsorgan på fordonsområdet. Lagen innehåller dessutom bemyndiganden att meddela föreskrifter i dessa ämnen samt om fordons beskaffenhet och utrustning.

I denna lag finns även bestämmelser som kompletterar

1. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 167/2013 av den 5 februari 2013 om godkännande och marknadskontroll av jordbruks- och skogsbruksfordon,

2. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 168/2013 av den 15 januari 2013 om godkännande av och marknadskontroll för två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar, och

2. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 168/2013 av den 15 januari 2013 om godkännande av och marknadskontroll för två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar,

3. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/858 av den 30 maj 2018 om godkännande av och marknadskontroll över motorfordon och släpfordon till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon, om ändring av förordningarna (EG) nr 715/2007 och (EG) nr 595/2009 samt om upphävande av direktiv 2007/46/EG.

3. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/858 av den 30 maj 2018 om godkännande av och marknadskontroll över motorfordon och släpfordon till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon, om ändring av förordningarna (EG) nr 715/2007 och (EG) nr 595/2009 samt om upphävande av direktiv 2007/46/EG, och

1 Senaste lydelse 2020:533.

Prop. 2021/22:238

44

4. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011.

3 kap.

6 §2

Transportstyrelsen, en polisman, ett besiktningsorgan eller en bilinspektör får i enlighet med vad som föreskrivs med stöd av 5 kap. 8 § meddela de förelägganden, körförbud och andra beslut som behövs med hänsyn till ett fordons säkerhet eller lämplighet i trafik. För ett sådant fall får det föreskrivas att fordonet kan godkännas på grundval av ett intyg som har utfärdats efter reparation och provning vid en verkstad som är ackrediterad enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 och lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll.

Transportstyrelsen, en polisman, ett besiktningsorgan eller en bilinspektör får i enlighet med vad som föreskrivs med stöd av 5 kap. 8 § meddela de förelägganden, körförbud och andra beslut som behövs med hänsyn till ett fordons säkerhet eller lämplighet i trafik. För ett sådant fall får det föreskrivas att fordonet kan godkännas på grundval av ett intyg som har utfärdats efter reparation och provning vid en verkstad som är ackrediterad enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 och lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll.

Körförbud får meddelas vid registreringsbesiktning, kontrollbesiktning och flygande inspektion om det kontrollerade fordonet är så bristfälligt att det inte kan användas utan uppenbar fara för trafiksäkerheten. Körförbud kan inträda även med anledning av att ett fordon inte har genomgått en kontroll som ska ske enligt meddelade föreskrifter eller särskilt föreläggande.

4 kap.

2 §3

Registreringsbesiktningar, mopedbesiktningar, lämplighetsbesiktningar och kontrollbesiktningar får utföras endast av sådana besiktningsorgan som är

Registreringsbesiktningar, mopedbesiktningar, lämplighetsbesiktningar och kontrollbesiktningar får utföras endast av sådana besiktningsorgan som är

2 Senaste lydelse 2011:792. 3 Senaste lydelse 2011:792.

45

Prop. 2021/22:238

ackrediterade av Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 och lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll.

ackrediterade av Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 och lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll.

Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll ska underrätta Transportstyrelsen om sådana beslut om ackreditering som avses i första stycket liksom om återkallelser av sådana beslut.

2 g §4

I ansökan om ackreditering ska sökanden ange det eller de län där besiktningsverksamheten ska bedrivas.

Ett beslut om ackreditering enligt 2 a § ska förenas med villkor enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 och 5 § lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll om att besiktningsorganet i ett och samma län ska erbjuda och utföra besiktningar för de fordon som anges i beslutet.

Ett beslut om ackreditering enligt 2 a § ska förenas med villkor enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 och 5 § lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll om att besiktningsorganet i ett och samma län ska erbjuda och utföra besiktningar för de fordon som anges i beslutet.

5 kap.

2 a §

Till ansvar döms inte om gärningen omfattas av ett föreläggande som har förenats med vite, om gärningen ligger till grund för en ansökan om utdömande av vitet.

Marknadskontroll

3 d § 5

Bestämmelser om marknadskontroll finns i Europa-

4 Senaste lydelse 2011:792. 5 Tidigare 5 kap. 3 d § upphävd genom 2010:39.

Prop. 2021/22:238

46

parlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011.

Den myndighet som regeringen bestämmer är marknadskontrollmyndighet.

3 e §

Vid marknadskontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 har marknadskontrollmyndigheten befogenhet

1. att enligt artikel 14.4 a–14.4 c kräva att ekonomiska aktörer ska tillhandahålla handlingar, specifikationer, data eller uppgifter,

2. att enligt artikel 14.4 d utföra oanmälda inspektioner på plats och fysiska kontroller av produkter,

3. att enligt artikel 14.4 e få tillträde till lokaler, mark eller transportmedel,

4. att enligt artikel 14.4 f inleda undersökningar på eget initiativ,

5. att enligt artikel 14.4 g kräva att ekonomiska aktörer ska vidta lämpliga åtgärder för att få en bristande överensstämmelse att upphöra eller att eliminera en risk,

6. att enligt artikel 14.4 h själv vidta åtgärder,

7. att enligt artikel 14.4 j införskaffa, inspektera och demontera varuprover, och

8. att enligt artikel 14.4 k kräva att innehåll på ett onlinegränssnitt ska avlägsnas, att en varning ska visas eller att åtkomsten ska begränsas.

Marknadskontrollmyndigheten får införskaffa ett varuprov under dold identitet enligt artikel 14.4 j i förordning (EU) 2019/1020 endast om det är nödvändigt för att syftet med kontrollen ska uppnås.

47

Prop. 2021/22:238

Myndigheten ska underrätta den ekonomiska aktören om att införskaffandet har skett under dold identitet, så snart det går utan att syftet med åtgärden går förlorat.

Befogenheten enligt första stycket 8 gäller inte i fråga om databaser som omfattas av tryckfrihetsförordningens eller yttrandefrihetsgrundlagens skydd.

När ändrade förhållanden ger anledning till det, ska marknadskontrollmyndigheten besluta att en sådan skyldighet som avses i första stycket 8 inte längre ska gälla.

3 f §

Marknadskontrollmyndigheten får besluta de förelägganden som behövs för att förordning (EU) 2019/1020 ska följas.

3 g §

Ett beslut om föreläggande enligt 3 e eller 3 f § får förenas med vite.

3 h §

Polismyndigheten ska på begäran av marknadskontrollmyndigheten lämna den hjälp som behövs för att marknadskontrollmyndigheten ska kunna vidta åtgärder enligt 3 e §.

Hjälp enligt första stycket får begäras endast om

1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver tillgripas, eller

2. det annars finns synnerliga skäl.

3 i §

Den som har tagit befattning med ett ärende som gäller marknadskontroll enligt denna lag får inte obehörigen röja eller utnyttja vad

Prop. 2021/22:238

48

denne har fått veta om någons affärs- eller driftförhållanden.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) .

Denna lag träder i kraft den 25 juli 2022.

49

Prop. 2021/22:238

2.12 Förslag till lag om ändring i produktsäkerhetslagen (2004:451)

Härigenom föreskrivs att 27 § produktsäkerhetslagen (2004:451) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

27 §1

Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden och förbud som behövs i ett enskilt fall för att denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen ska efterlevas.

Tillsynsmyndigheten får besluta de förelägganden som behövs i ett enskilt fall för att denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen ska följas.

Ett föreläggande eller förbud får meddelas även om en vara ska anses säker enligt 11 § eller en vara eller tjänst uppfyller sådana kriterier som anges i 12 §, om det visar sig att varan eller tjänsten trots detta är farlig.

Ett föreläggande får beslutas även om en vara ska anses säker enligt 11 § eller en vara eller tjänst uppfyller sådana kriterier som anges i 12 §, om det visar sig att varan eller tjänsten trots detta är farlig.

Särskilda bestämmelser om befogenheter för tillsynsmyndigheterna att ingripa mot farliga varor som förs in från tredje land finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93.

Denna lag träder i kraft den 25 juli 2022.

1 Senaste lydelse 2011:1215. Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket tas bort.

Prop. 2021/22:238

50

2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (2006:263) om transport av farligt gods

Härigenom föreskrivs att det i lagen (2006:263) om transport av farligt gods ska införas sex nya paragrafer, 15 a–15 f §§, och närmast före 15 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Marknadskontroll

15 a §

Bestämmelser om marknadskontroll finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011.

Den myndighet som regeringen bestämmer är marknadskontrollmyndighet.

15 b §

Vid marknadskontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 har marknadskontrollmyndigheten befogenhet

1. att enligt artikel 14.4 a–14.4 c kräva att ekonomiska aktörer ska tillhandahålla handlingar, specifikationer, data eller uppgifter,

2. att enligt artikel 14.4 d utföra oanmälda inspektioner på plats och fysiska kontroller av produkter,

3. att enligt artikel 14.4 e få tillträde till lokaler, mark eller transportmedel,

4. att enligt artikel 14.4 f inleda undersökningar på eget initiativ,

5. att enligt artikel 14.4 g kräva att ekonomiska aktörer ska vidta lämpliga åtgärder för att få en bristande överensstämmelse att upphöra eller att eliminera en risk,

51

Prop. 2021/22:238

6. att enligt artikel 14.4 h själv vidta åtgärder,

7. att enligt artikel 14.4 j införskaffa, inspektera och demontera varuprover, och

8. att enligt artikel 14.4 k kräva att innehåll på ett onlinegränssnitt ska avlägsnas, att en varning ska visas eller att åtkomsten ska begränsas.

Marknadskontrollmyndigheten får införskaffa ett varuprov under dold identitet enligt artikel 14.4 j i förordning (EU) 2019/1020 endast om det är nödvändigt för att syftet med kontrollen ska uppnås. Myndigheten ska underrätta den ekonomiska aktören om att införskaffandet har skett under dold identitet, så snart det går utan att syftet med åtgärden går förlorat.

Befogenheten enligt första stycket 8 gäller inte i fråga om databaser som omfattas av tryckfrihetsförordningens eller yttrandefrihetsgrundlagens skydd.

När ändrade förhållanden ger anledning till det, ska marknadskontrollmyndigheten besluta att en sådan skyldighet som avses i första stycket 8 inte längre ska gälla.

15 c §

Marknadskontrollmyndigheten får besluta de förelägganden som behövs för att förordning (EU) 2019/1020 ska följas.

15 d §

Ett beslut om föreläggande enligt 15 b eller 15 c § får förenas med vite.

15 e §

Marknadskontrollmyndigheten får, när den fattar beslut enligt 15 b eller 15 c §, bestämma att beslutet ska gälla omedelbart.

Prop. 2021/22:238

52

15 f §

Polismyndigheten ska på begäran av marknadskontrollmyndigheten lämna den hjälp som behövs för att marknadskontrollmyndigheten ska kunna vidta åtgärder enligt 15 b §.

Hjälp enligt första stycket får begäras endast om

1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver tillgripas, eller

2. det annars finns synnerliga skäl.

Denna lag träder i kraft den 25 juli 2022.

53

Prop. 2021/22:238

2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (2008:112) om ekodesign

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2008:112) om ekodesign

dels att nuvarande 18 § ska betecknas 25 §,

dels att 8 § och den nya 25 § ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 18 § ska sättas närmast före 25 §,

dels att det ska införas sju nya paragrafer, 18–24 §§, och närmast före 18 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §1

En energirelaterad produkt eller del får CE-märkas endast om den uppfyller de krav som ställs i föreskrifter som meddelats med stöd av lagen eller i föreskrifter i en genomförandeåtgärd enligt artikel 15 i direktiv 2009/125/EG.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om CE-märkning av energirelaterade produkter och delar.

För CE-märkning gäller vidare bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 och lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll.

För CE-märkning gäller vidare bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 och lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll.

Marknadskontroll

18 §

Bestämmelser om marknadskontroll finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011.

Den myndighet som regeringen bestämmer är marknadskontrollmyndighet.

1 Senaste lydelse 2011:800.

Prop. 2021/22:238

54

19 §

Vid marknadskontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 har marknadskontrollmyndigheten befogenhet

1. att enligt artikel 14.4 a–14.4 c kräva att ekonomiska aktörer ska tillhandahålla handlingar, specifikationer, data eller uppgifter,

2. att enligt artikel 14.4 d utföra oanmälda inspektioner på plats och fysiska kontroller av produkter,

3. att enligt artikel 14.4 e få tillträde till lokaler, mark eller transportmedel,

4. att enligt artikel 14.4 f inleda undersökningar på eget initiativ,

5. att enligt artikel 14.4 g kräva att ekonomiska aktörer ska vidta lämpliga åtgärder för att få en bristande överensstämmelse att upphöra eller att eliminera en risk,

6. att enligt artikel 14.4 h själv vidta åtgärder,

7. att enligt artikel 14.4 j införskaffa, inspektera och demontera varuprover, och

8. att enligt artikel 14.4 k kräva att innehåll på ett onlinegränssnitt ska avlägsnas, att en varning ska visas eller att åtkomsten ska begränsas.

Marknadskontrollmyndigheten får införskaffa ett varuprov under dold identitet enligt artikel 14.4 j i förordning (EU) 2019/1020 endast om det är nödvändigt för att syftet med kontrollen ska uppnås. Myndigheten ska underrätta den ekonomiska aktören om att införskaffandet har skett under dold identitet, så snart det går utan att syftet med åtgärden går förlorat.

Befogenheten enligt första stycket 8 gäller inte i fråga om databaser som omfattas av tryckfrihetsförordningens eller yttrandefrihetsgrundlagens skydd.

55

Prop. 2021/22:238

När ändrade förhållanden ger anledning till det, ska marknadskontrollmyndigheten besluta att en sådan skyldighet som avses i första stycket 8 inte längre ska gälla.

20 §

Marknadskontrollmyndigheten får besluta de förelägganden som behövs för att förordning (EU) 2019/1020 ska följas.

21 §

Ett beslut om föreläggande enligt 19 eller 20 § får förenas med vite.

22 §

Marknadskontrollmyndigheten får, när den fattar beslut enligt 19 eller 20 §, bestämma att beslutet ska gälla omedelbart.

23 §

Polismyndigheten ska på begäran av marknadskontrollmyndigheten lämna den hjälp som behövs för att marknadskontrollmyndigheten ska kunna vidta åtgärder enligt 19 §.

Hjälp enligt första stycket får begäras endast om

1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver tillgripas, eller

2. det annars finns synnerliga skäl.

24 §

Den som har tagit befattning med ett ärende som gäller marknadskontroll enligt denna lag får inte obehörigen röja eller utnyttja vad denne har fått veta om någons affärs- eller driftförhållanden.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) .

Prop. 2021/22:238

56

18 §

Tillsynsmyndighetens beslut enligt 14 och 15 §§ får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Ett föreläggande angående en tillverkares eller dennes representants skyldigheter enligt 9 § andra stycket får dock inte överklagas.

25 §

Tillsynsmyndighetens beslut enligt 14 eller 15 § får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Ett föreläggande angående en tillverkares eller dennes representants skyldigheter enligt 9 § andra stycket får dock inte överklagas.

Marknadskontrollmyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 25 juli 2022.

57

Prop. 2021/22:238

2.15 Förslag till lag om ändring i luftfartslagen (2010:500)

Härigenom föreskrivs i fråga om luftfartslagen (2010:500)

dels att 11 kap. 4 § och 13 kap. 8 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas sju nya paragrafer, 12 kap. 3 a–3 g §§, och närmast före 12 kap. 3 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap.

4 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter och andra ersättningar för förrättningar och tillstånd enligt denna lag och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen samt enligt EU-förordningar på den civila luftfartens område. Beslut om avgifter och andra ersättningar som är förfallna till betalning får verkställas enligt utsökningsbalken.

Av lagen ( 2014:140 ) med bemyndigande att meddela vissa föreskrifter om marknadskontroll av varor och annan närliggande tillsyn framgår att föreskrifter om avgifter för marknadskontroll enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011 får meddelas.

12 kap.

Marknadskontroll

3 a §

Bestämmelser om marknadskontroll finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011.

Prop. 2021/22:238

58

Den myndighet som regeringen bestämmer är marknadskontrollmyndighet.

3 b §

Vid marknadskontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 har marknadskontrollmyndigheten befogenhet

1. att enligt artikel 14.4 a–14.4 c kräva att ekonomiska aktörer ska tillhandahålla handlingar, specifikationer, data eller uppgifter,

2. att enligt artikel 14.4 d utföra oanmälda inspektioner på plats och fysiska kontroller av produkter,

3. att enligt artikel 14.4 e få tillträde till lokaler, mark eller transportmedel,

4. att enligt artikel 14.4 f inleda undersökningar på eget initiativ,

5. att enligt artikel 14.4 g kräva att ekonomiska aktörer ska vidta lämpliga åtgärder för att få en bristande överensstämmelse att upphöra eller att eliminera en risk,

6. att enligt artikel 14.4 h själv vidta åtgärder,

7. att enligt artikel 14.4 j införskaffa, inspektera och demontera varuprover, och

8. att enligt artikel 14.4 k kräva att innehåll på ett onlinegränssnitt ska avlägsnas, att en varning ska visas eller att åtkomsten ska begränsas.

Marknadskontrollmyndigheten får införskaffa ett varuprov under dold identitet enligt artikel 14.4 j i förordning (EU) 2019/1020 endast om det är nödvändigt för att syftet med kontrollen ska uppnås. Myndigheten ska underrätta den ekonomiska aktören om att införskaffandet har skett under dold identitet, så snart det går utan att syftet med åtgärden går förlorat.

Befogenheten enligt första stycket 8 gäller inte i fråga om

59

Prop. 2021/22:238

databaser som omfattas av tryckfrihetsförordningens eller yttrandefrihetsgrundlagens skydd.

När ändrade förhållanden ger anledning till det, ska marknadskontrollmyndigheten besluta att en sådan skyldighet som avses i första stycket 8 inte längre ska gälla.

3 c §

Marknadskontrollmyndigheten får besluta de förelägganden som behövs för att förordning (EU) 2019/1020 ska följas.

3 d §

Ett beslut om föreläggande enligt 3 b eller 3 c § får förenas med vite.

3 e §

Marknadskontrollmyndigheten får, när den fattar beslut enligt 3 b eller 3 c §, bestämma att beslutet ska gälla omedelbart.

3 f §

Polismyndigheten ska på begäran av marknadskontrollmyndigheten lämna den hjälp som behövs för att marknadskontrollmyndigheten ska kunna vidta åtgärder enligt 3 b §.

Hjälp enligt första stycket får begäras endast om

1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver tillgripas, eller

2. det annars finns synnerliga skäl.

3 g §

Den som har tagit befattning med ett ärende som gäller marknadskontroll enligt denna lag får inte obehörigen röja eller utnyttja vad denne har fått veta om någons affärs- eller driftförhållanden.

Prop. 2021/22:238

60

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) .

13 kap.

8 §

Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikten i 6 kap. 14 § första stycket finns i 20 kap. 3 § brottsbalken.

Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikten i 6 kap. 14 § första stycket eller 12 kap. 3 g § finns i 20 kap. 3 § brottsbalken.

Denna lag träder i kraft den 25 juli 2022.

61

Prop. 2021/22:238

2.16 Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (2010:900)

Härigenom föreskrivs i fråga om plan- och bygglagen (2010:900)

dels att 8 kap. 21, 22 och 25 §§, 10 kap. 8 och 9 §§ och 11 kap. 26, 37, 38 och 65 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas fyra nya paragrafer, 11 kap. 26 a–26 d §§, och närmast före 11 kap. 26 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap.

21 §1

Bestämmelserna om märkning i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 338/93 och lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll gäller för byggprodukter som ska vara CEmärkta enligt

Bestämmelserna om märkning i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 och lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll gäller för byggprodukter som ska vara CEmärkta enligt

1. förordning (EU) nr 305/2011,

2. förordning (EU) 2016/424, eller

3. föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 6 § första stycket 2.

22 §2

Material, konstruktioner och anordningar får typgodkännas för användning i byggnadsverk. Ett sådant typgodkännande får endast meddelas av någon som är ackrediterad för uppgiften enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 och

5 § lagen (2011:791) om

Material, konstruktioner och anordningar får typgodkännas för användning i byggnadsverk. Ett sådant typgodkännande får endast meddelas av någon som är ackrediterad för uppgiften enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 och 5 § lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll eller som uppfyller motsvarande

1 Senaste lydelse 2018:59. 2 Senaste lydelse 2011:795.

Prop. 2021/22:238

62

ackreditering och teknisk kontroll eller som uppfyller motsvarande krav enligt bestämmelser i ett annat land inom Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

krav enligt bestämmelser i ett annat land inom Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Om det följer av föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 6 § första stycket 4 ska ett visst materialslag eller en viss konstruktion eller anordning vara typgodkänd för att få användas i ett byggnadsverk (obligatoriskt typgodkännande). Även om ett typgodkännande inte är obligatoriskt, får ett typgodkännande meddelas på ansökan (frivilligt typgodkännande).

Ett visst materialslag eller en viss konstruktion eller anordning som är typgodkänd ska anses uppfylla de tekniska egenskapskrav som avses i 4 § i de avseenden som typgodkännandet gäller.

25 §3

Om det med stöd av 16 kap. 11 § är särskilt föreskrivet att funktionen hos ett ventilationssystem ska kontrolleras för att säkerställa ett tillfredsställande inomhusklimat i byggnader enligt 4 § första stycket 3–6, ska byggnadens ägare se till att kontrollen görs av en sakkunnig funktionskontrollant som är certifierad av någon som är ackrediterad för uppgiften enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 och 5 § lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll eller uppfyller motsvarande krav enligt bestämmelser i ett annat land inom Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Om det med stöd av 16 kap. 11 § är särskilt föreskrivet att funktionen hos ett ventilationssystem ska kontrolleras för att säkerställa ett tillfredsställande inomhusklimat i byggnader enligt 4 § första stycket 3–6, ska byggnadens ägare se till att kontrollen görs av en sakkunnig funktionskontrollant som är certifierad av någon som är ackrediterad för uppgiften enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 och 5 § lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll eller uppfyller motsvarande krav enligt bestämmelser i ett annat land inom Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

10 kap.

8 §4

Av kontrollplanen ska det framgå i vilken omfattning kontrollen ska utföras

3 Senaste lydelse 2011:795. 4 Senaste lydelse 2011:795.

63

Prop. 2021/22:238

1. inom ramen för byggherrens dokumenterade egenkontroll, eller

2. av någon som har särskild sakkunskap och erfarenhet i fråga om sådana åtgärder som kontrollen avser (sakkunnig) och som kan styrka sin sakkunnighet med ett certifikat som har utfärdats av ett organ som har ackrediterats för detta ändamål enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 och 5 § lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll eller av någon som uppfyller motsvarande krav enligt bestämmelser i ett annat land inom Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

2. av någon som har särskild sakkunskap och erfarenhet i fråga om sådana åtgärder som kontrollen avser (sakkunnig) och som kan styrka sin sakkunnighet med ett certifikat som har utfärdats av ett organ som har ackrediterats för detta ändamål enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 och 5 § lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll eller av någon som uppfyller motsvarande krav enligt bestämmelser i ett annat land inom Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

9 §5

För den kontroll som avses i 5 § ska det finnas en eller flera kontrollansvariga som

1. har den kunskap, erfarenhet och lämplighet som behövs för uppgiften och kan styrka detta med ett bevis om certifiering, och

2. har en självständig ställning i förhållande till den som utför den åtgärd som ska kontrolleras.

Om det finns flera kontrollansvariga, ska byggherren se till att någon av dem samordnar de kontrollansvarigas uppgifter.

Den certifiering som avses i första stycket 1 ska vara gjord av någon som har ackrediterats för detta ändamål enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 och 5 § lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll eller av någon som uppfyller motsvarande krav enligt bestämmelser i ett annat land inom

Den certifiering som avses i första stycket 1 ska vara gjord av någon som har ackrediterats för detta ändamål enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 och 5 § lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll eller av någon som uppfyller motsvarande krav enligt bestämmelser i ett annat land inom Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbets-

5 Senaste lydelse 2011:795.

Prop. 2021/22:238

64

Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Certifieringen ska vara tidsbegränsad och avse ett visst slag av arbete.

området. Certifieringen ska vara tidsbegränsad och avse ett visst slag av arbete.

11 kap.

26 §6

Om en byggprodukt som omfattas av förordning (EU) nr 305/2011 inte uppfyller de krav som fastställs i förordningen eller om tillsynsmyndigheten har tillräckliga skäl att anta att produkten inte uppfyller förordningens krav får myndigheten vidta de åtgärder som följer av artiklarna 56–59.

Om en byggprodukt som omfattas av förordning (EU) 2016/424 inte uppfyller de krav som fastställs i förordningen eller om tillsynsmyndigheten har tillräckliga skäl att anta att produkten inte uppfyller förordningens krav får myndigheten vidta de åtgärder som följer av artiklarna 39–43.

Om en byggprodukt inte uppfyller de krav som följer av föreskrifter meddelade med stöd av 16 kap. 6 § första stycket 2 får tillsynsmyndigheten vidta de åtgärder som följer av artiklarna 19–21 i förordning (EG) nr 765/2008.

Tillsynsmyndigheten får i det enskilda fallet besluta om det föreläggande som behövs för att de krav på byggprodukter som avses i första–tredje styckena ska uppfyllas.

Tillsynsmyndigheten får besluta om de förelägganden som behövs för att de krav på byggprodukter som fastställs i föreskrifter meddelade med stöd av 16 kap. 6 § första stycket 2 ska följas.

Marknadskontroll

26 a §

Bestämmelser om marknadskontroll finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och

6 Senaste lydelse 2018:59.

65

Prop. 2021/22:238

överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011.

Den myndighet som regeringen bestämmer är marknadskontrollmyndighet.

26 b §

Vid marknadskontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 har marknadskontrollmyndigheten befogenhet

1. att enligt artikel 14.4 a–14.4 c kräva att ekonomiska aktörer ska tillhandahålla handlingar, specifikationer, data eller uppgifter,

2. att enligt artikel 14.4 d utföra oanmälda inspektioner på plats och fysiska kontroller av produkter,

3. att enligt artikel 14.4 e få tillträde till lokaler, mark eller transportmedel,

4. att enligt artikel 14.4 f inleda undersökningar på eget initiativ,

5. att enligt artikel 14.4 g kräva att ekonomiska aktörer ska vidta lämpliga åtgärder för att få en bristande överensstämmelse att upphöra eller att eliminera en risk,

6. att enligt artikel 14.4 h själv vidta åtgärder,

7. att enligt artikel 14.4 j införskaffa, inspektera och demontera varuprover, och

8. att enligt artikel 14.4 k kräva att innehåll på ett onlinegränssnitt ska avlägsnas, att en varning ska visas eller att åtkomsten ska begränsas.

Marknadskontrollmyndigheten får införskaffa ett varuprov under dold identitet enligt artikel 14.4 j i förordning (EU) 2019/1020 endast om det är nödvändigt för att syftet med kontrollen ska uppnås. Myndigheten ska underrätta den ekonomiska aktören om att införskaffandet har skett under

Prop. 2021/22:238

66

dold identitet, så snart det går utan att syftet med åtgärden går förlorat.

Befogenheten enligt första stycket 8 gäller inte i fråga om databaser som omfattas av tryckfrihetsförordningens eller yttrandefrihetsgrundlagens skydd.

När ändrade förhållanden ger anledning till det, ska marknadskontrollmyndigheten besluta att en sådan skyldighet som avses i första stycket 8 inte längre ska gälla.

26 c §

Marknadskontrollmyndigheten får besluta de förelägganden som behövs för att förordning (EU) 2019/1020 ska följas.

26 d §

Polismyndigheten ska på begäran av marknadskontrollmyndigheten lämna den hjälp som behövs för att marknadskontrollmyndigheten ska kunna vidta åtgärder enligt 26 b §.

Hjälp enligt första stycket får begäras endast om

1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver tillgripas, eller

2. det annars finns synnerliga skäl.

37 §7

Ett föreläggande enligt 19, 20, 21, 22, 23, 24, 25 eller 26 § eller ett beslut om förbud enligt 25, 30, 31, 32, 32 a eller 33 § får förenas med vite.

Ett föreläggande enligt 19, 20, 21, 22, 23, 24, 25, 26, 26 b eller 26 c § eller ett beslut om förbud enligt 25, 30, 31, 32, 32 a eller 33 § får förenas med vite.

Vitet får inte förvandlas till fängelse. Frågor om utdömande av vite prövas av mark- och miljödomstol.

7 Senaste lydelse 2014:900.

67

Prop. 2021/22:238

38 §8

I ett föreläggande enligt 19, 20, 21, 22, 23 eller 24 § eller ett beslut enligt 27 § tredje stycket får byggnadsnämnden bestämma att den åtgärd som föreläggandet eller beslutet avser ska genomföras omedelbart trots att föreläggandet eller beslutet inte har vunnit laga kraft.

I ett föreläggande enligt 19, 20, 21, 22, 23, 24, 26 b eller 26 c § eller ett beslut enligt 27 § tredje stycket får byggnadsnämnden respektive marknadskontrollmyndigheten bestämma att den åtgärd som föreläggandet eller beslutet avser ska genomföras omedelbart trots att föreläggandet eller beslutet inte har fått laga kraft.

Beslut om förbud enligt 25, 30, 31, 32, 32 a eller 33 § gäller omedelbart, om något annat inte bestäms.

65 §

Den som i ett ärende som gäller tillsyn enligt denna lag eller EU- förordningar i frågor inom lagens tillämpningsområde samt föreskrifter, domar och andra beslut som har meddelats med stöd av lagen eller en sådan EU- förordning har fått information om någons affärs- eller driftförhållanden eller förhållanden av betydelse för landets försvar, får inte obehörigen röja eller utnyttja informationen.

Den som i ett ärende som gäller tillsyn eller marknadskontroll enligt denna lag eller EUförordningar i frågor inom lagens tillämpningsområde samt föreskrifter, domar och andra beslut som har meddelats med stöd av lagen eller en sådan EU-förordning har fått information om någons affärs- eller driftförhållanden eller förhållanden av betydelse för landets försvar, får inte obehörigen röja eller utnyttja informationen.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Denna lag träder i kraft den 25 juli 2022.

8 Senaste lydelse 2014:900.

Prop. 2021/22:238

68

2.17 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor

dels att 22 och 27 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas sex nya paragrafer, 25 a–25 f §§, och närmast före 25 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 §

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap utövar marknadskontroll över

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap utövar tillsyn över

1. brandfarliga och explosiva varors egenskaper, utsläppande och tillhandahållande på marknaden, samt

2. sådana produkter som används för hanteringen av brandfarliga och explosiva varor och för vilka myndigheten har utfärdat föreskrifter.

2. utsläppande och tillhandahållande på marknaden av sådana produkter som används för hanteringen av brandfarliga och explosiva varor och för vilka myndigheten har utfärdat föreskrifter.

Marknadskontroll

25 a §

Bestämmelser om marknadskontroll finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011.

Den myndighet som regeringen bestämmer är marknadskontrollmyndighet.

25 b §

Vid marknadskontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 har marknadskontrollmyndigheten befogenhet

1. att enligt artikel 14.4 a–14.4 c kräva att ekonomiska aktörer ska

69

Prop. 2021/22:238

tillhandahålla handlingar, specifikationer, data eller uppgifter,

2. att enligt artikel 14.4 d utföra oanmälda inspektioner på plats och fysiska kontroller av produkter,

3. att enligt artikel 14.4 e få tillträde till lokaler, mark eller transportmedel,

4. att enligt artikel 14.4 f inleda undersökningar på eget initiativ,

5. att enligt artikel 14.4 g kräva att ekonomiska aktörer ska vidta lämpliga åtgärder för att få en bristande överensstämmelse att upphöra eller att eliminera en risk,

6. att enligt artikel 14.4 h själv vidta åtgärder,

7. att enligt artikel 14.4 j införskaffa, inspektera och demontera varuprover, och

8. att enligt artikel 14.4 k kräva att innehåll på ett onlinegränssnitt ska avlägsnas, att en varning ska visas eller att åtkomsten ska begränsas.

Marknadskontrollmyndigheten får införskaffa ett varuprov under dold identitet enligt artikel 14.4 j i förordning (EU) 2019/1020 endast om det är nödvändigt för att syftet med kontrollen ska uppnås. Myndigheten ska underrätta den ekonomiska aktören om att införskaffandet har skett under dold identitet, så snart det går utan att syftet med åtgärden går förlorat.

Befogenheten enligt första stycket 8 gäller inte i fråga om databaser som omfattas av tryckfrihetsförordningens eller yttrandefrihetsgrundlagens skydd.

När ändrade förhållanden ger anledning till det, ska marknadskontrollmyndigheten besluta att en sådan skyldighet som avses i första stycket 8 inte längre ska gälla.

Prop. 2021/22:238

70

25 c §

Marknadskontrollmyndigheten får besluta de förelägganden som behövs för att förordning (EU) 2019/1020 ska följas.

25 d §

Ett beslut om föreläggande enligt 25 b eller 25 c § får förenas med vite.

25 e §

Marknadskontrollmyndigheten får, när den fattar beslut enligt 25 b eller 25 c §, bestämma att beslutet ska gälla omedelbart.

25 f §

Polismyndigheten ska på begäran av marknadskontrollmyndigheten lämna den hjälp som behövs för att marknadskontrollmyndigheten ska kunna vidta åtgärder enligt 25 b §.

Hjälp enligt första stycket får begäras endast om

1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver tillgripas, eller

2. det annars finns synnerliga skäl.

27 §1

Avgifter enligt denna lag får tas ut för tillståndsprövning, tillsyn, provtagning och undersökning av prov, godkännande av föreståndare och deltagare, godkännande av explosiv vara och beslut om huruvida en vara är att anse som en explosiv vara.

För sådan tillsyn som utgör marknadskontroll enligt denna lag får avgift för tillsynen och för provtagning och undersökning av prov av varan tas ut endast om det vid undersökningen visar sig att varan inte uppfyller ställda krav.

För tillsyn enligt 22 § får avgift för tillsynen och för provtagning och undersökning av prov av varan tas ut endast om det vid undersökningen visar sig att varan inte uppfyller ställda krav.

1 Senaste lydelse 2021:657.

71

Prop. 2021/22:238

Av lagen ( 2014:140 ) med bemyndigande att meddela vissa föreskrifter om marknadskontroll av varor och annan närliggande tillsyn framgår att föreskrifter om avgifter för marknadskontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 får meddelas.

Denna lag träder i kraft den 25 juli 2022.

Prop. 2021/22:238

72

2.18 Förslag till lag om ändring i avgasreningslagen (2011:318)

Härigenom föreskrivs i fråga om avgasreningslagen (2011:318)

dels att 34 och 39 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas sju nya paragrafer, 37 a–37 g §§, och närmast före 37 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

34 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. begränsning av utsläpp,

2. motorfordons och motorers utrustning och beskaffenhet,

3. skyldighet att underhålla motorfordon så att utsläppsbegränsande anordningar fungerar,

4. skyldighet att använda visst bränsle,

5. tillsyn och annan kontroll,

6. förfarandet i samband med typgodkännande och återkallande av typgodkännande,

7. förfarandet i samband med godkännande av åtgärdsplaner och genomförande av åtgärdsplaner,

8. ibruktagande och försäljning av motorfordon, motorer och motorers utrustning,

9. skyldighet för tillverkaren att tillhandahålla information och dokumentation om motorfordon, motorer och motorers utrustning, reparation och underhåll,

10. förfarandet i samband med motorfordons indelning i klasser i fråga om utsläpp av avgaser och andra föroreningar enligt 30–32 §§,

11. att motorfordon som inte kan klassificeras enligt 30–32 §§ får klassificeras i utsläppsklasser som överensstämmer med EU-direktiv om sådan klassificering,

12. avgifter för tillsyn och prövning enligt denna lag eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen,

13. att beslut om betalning av avgift enligt denna lag ska gälla omedelbart även om beslutet överklagas, och

14. sådana undantag från 11–16, 19 och 20 §§ som det finns särskilda skäl för.

Av lagen ( 2014:140 ) med bemyndigande att meddela vissa föreskrifter om marknadskontroll av varor och annan närliggande tillsyn framgår att föreskrifter om avgifter för marknadskontroll enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknads-

73

Prop. 2021/22:238

kontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011 får meddelas.

Marknadskontroll

37 a §

Bestämmelser om marknadskontroll finns i förordning (EU) 2019/1020.

Den myndighet som regeringen bestämmer är marknadskontrollmyndighet.

37 b §

Vid marknadskontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 har marknadskontrollmyndigheten befogenhet

1. att enligt artikel 14.4 a– 14.4 c kräva att ekonomiska aktörer ska tillhandahålla handlingar, specifikationer, data eller uppgifter,

2. att enligt artikel 14.4 d utföra oanmälda inspektioner på plats och fysiska kontroller av produkter,

3. att enligt artikel 14.4 e få tillträde till lokaler, mark eller transportmedel,

4. att enligt artikel 14.4 f inleda undersökningar på eget initiativ,

5. att enligt artikel 14.4 g kräva att ekonomiska aktörer ska vidta lämpliga åtgärder för att få en bristande överensstämmelse att upphöra eller att eliminera en risk,

6. att enligt artikel 14.4 h själv vidta åtgärder,

7. att enligt artikel 14.4 j införskaffa, inspektera och demontera varuprover, och

8. att enligt artikel 14.4 k kräva att innehåll på ett onlinegränssnitt ska avlägsnas, att en varning ska visas eller att åtkomsten ska begränsas.

Prop. 2021/22:238

74

Marknadskontrollmyndigheten får införskaffa ett varuprov under dold identitet enligt artikel 14.4 j i förordning (EU) 2019/1020 endast om det är nödvändigt för att syftet med kontrollen ska uppnås. Myndigheten ska underrätta den ekonomiska aktören om att införskaffandet har skett under dold identitet, så snart det går utan att syftet med åtgärden går förlorat.

Befogenheten enligt första stycket 8 gäller inte i fråga om databaser som omfattas av tryckfrihetsförordningens eller yttrandefrihetsgrundlagens skydd.

När ändrade förhållanden ger anledning till det, ska marknadskontrollmyndigheten besluta att en sådan skyldighet som avses i första stycket 8 inte längre ska gälla.

37 c §

Marknadskontrollmyndigheten får besluta de förelägganden som behövs för att förordning (EU) 2019/1020 ska följas.

37 d §

Ett beslut om föreläggande enligt 37 b eller 37 c § får förenas med vite.

37 e §

Marknadskontrollmyndigheten får, när den fattar beslut enligt 37 b eller 37 c §, bestämma att beslutet ska gälla omedelbart.

37 f §

Polismyndigheten ska på begäran av marknadskontrollmyndigheten lämna den hjälp som behövs för att marknadskontrollmyndigheten ska kunna vidta åtgärder enligt 37 b §.

Hjälp enligt första stycket får begäras endast om

75

Prop. 2021/22:238

1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver tillgripas, eller

2. det annars finns synnerliga skäl.

37 g §

Den som har tagit befattning med ett ärende som gäller marknadskontroll enligt denna lag får inte obehörigen röja eller utnyttja vad denne har fått veta om någons affärs- eller driftförhållanden.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) .

39 §

Den som inte har följt ett vitesföreläggande enligt 33 eller 37 § får inte dömas till ansvar enligt denna lag för en gärning som omfattas av föreläggandet.

Den som inte har följt ett vitesföreläggande enligt 33, 37 eller 37 d § får inte dömas till ansvar enligt denna lag för en gärning som omfattas av föreläggandet.

Denna lag träder i kraft den 25 juli 2022.

Prop. 2021/22:238

76

2.19 Förslag till lag om ändring i drivmedelslagen (2011:319)

Härigenom föreskrivs i fråga om drivmedelslagen (2011:319)

dels att 22 och 34 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas sju nya paragrafer, 24 a–24 g §§, och närmast före 24 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 §1

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. skyldighet för den som bedriver verksamhet med att tillhandahålla ett flytande eller gasformigt drivmedel, eller i en sådan verksamhet tillhandahåller el som drivmedel, att informera konsumenter om

a) drivmedlets utsläpp av växthusgaser och andra förhållanden som har betydelse för att bedöma drivmedlets miljöpåverkan, och

b) hur stor andel biodrivmedel som en bensin eller ett dieselbränsle har, om metalltillsatser i drivmedlet och om lämplig användning av olika bränsleblandningar,

2. märkning, utformning, provning och kontroll av anordningar för bränslepåfyllning,

3. hur koldioxidekvivalenter ska beräknas,

4. undantag från kraven i 6 § för bensin som är avsedd endast för drift av kolvmotorer i luftfartyg,

5. sådana undantag från saluföringsförbudet i 16 § som avser försäljning för fordonsindustrins forsknings- och testningsverksamhet eller för fordonsindustrins påfyllning av nytillverkade fordon inför leverans,

6. skyldigheten enligt 17 § att se till att det finns tillgång till sådan bensin som avses i den paragrafen,

7. skyldighet för den som ska informera om ett felaktigt drivmedel enligt 18 § att betala kostnaderna för att en myndighet informerar i leverantörens ställe,

8. rapporteringen enligt 19 och 20 §§ och undantag från rapporteringsskyldigheten,

9. hur åtgärder får tillgodoräknas som minskning av utsläpp enligt 21 § och hur minskning av utsläpp ska beräknas, och

10. avgifter för tillsyn och för ärendehandläggning enligt denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.

Av lagen ( 2014:140 ) med bemyndigande att meddela vissa föreskrifter om marknadskontroll av varor och annan närliggande tillsyn framgår att föreskrifter om avgifter för marknadskontroll

1 Senaste lydelse 2018:1513.

77

Prop. 2021/22:238

enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011 får meddelas.

Marknadskontroll

24 a §

Bestämmelser om marknadskontroll finns i förordning (EU) 2019/1020.

Den myndighet som regeringen bestämmer är marknadskontrollmyndighet.

24 b §

Vid marknadskontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 har marknadskontrollmyndigheten befogenhet

1. att enligt artikel 14.4 a–14.4 c kräva att ekonomiska aktörer ska tillhandahålla handlingar, specifikationer, data eller uppgifter,

2. att enligt artikel 14.4 d utföra oanmälda inspektioner på plats och fysiska kontroller av produkter,

3. att enligt artikel 14.4 e få tillträde till lokaler, mark eller transportmedel,

4. att enligt artikel 14.4 f inleda undersökningar på eget initiativ,

5. att enligt artikel 14.4 g kräva att ekonomiska aktörer ska vidta lämpliga åtgärder för att få en bristande överensstämmelse att upphöra eller att eliminera en risk,

6. att enligt artikel 14.4 h själv vidta åtgärder,

7. att enligt artikel 14.4 j införskaffa, inspektera och demontera varuprover, och

8. att enligt artikel 14.4 k kräva att innehåll på ett onlinegränssnitt ska avlägsnas, att en varning ska visas eller att åtkomsten ska begränsas.

Prop. 2021/22:238

78

Marknadskontrollmyndigheten får införskaffa ett varuprov under dold identitet enligt artikel 14.4 j i förordning (EU) 2019/1020 endast om det är nödvändigt för att syftet med kontrollen ska uppnås. Myndigheten ska underrätta den ekonomiska aktören om att införskaffandet har skett under dold identitet, så snart det går utan att syftet med åtgärden går förlorat.

Befogenheten enligt första stycket 8 gäller inte i fråga om databaser som omfattas av tryckfrihetsförordningens eller yttrandefrihetsgrundlagens skydd.

När ändrade förhållanden ger anledning till det, ska marknadskontrollmyndigheten besluta att en sådan skyldighet som avses i första stycket 8 inte längre ska gälla.

24 c § Marknadskontrollmyndigheten får besluta de förelägganden som behövs för att förordning (EU) 2019/1020 ska följas.

24 d §

Ett beslut om föreläggande enligt 24 b eller 24 c § får förenas med vite.

24 e §

Marknadskontrollmyndigheten får, när den fattar beslut enligt 24 b eller 24 c §, bestämma att beslutet ska gälla omedelbart.

24 f §

Polismyndigheten ska på begäran av marknadskontrollmyndigheten lämna den hjälp som behövs för att marknadskontrollmyndigheten ska kunna vidta åtgärder enligt 24 b §.

Hjälp enligt första stycket får begäras endast om

1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att

79

Prop. 2021/22:238

åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver tillgripas, eller

2. det annars finns synnerliga skäl.

24 g §

Den som har tagit befattning med ett ärende som gäller marknadskontroll enligt denna lag får inte obehörigen röja eller utnyttja vad denne har fått veta om någons affärs- eller driftförhållanden.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) .

34 §2

Den som inte har följt ett vitesföreläggande enligt 24 § får inte dömas till ansvar enligt denna lag för en gärning som omfattas av föreläggandet.

Den som inte har följt ett vitesföreläggande enligt 24 eller 24 d § får inte dömas till ansvar enligt denna lag för en gärning som omfattas av föreläggandet.

Denna lag träder i kraft den 25 juli 2022.

2 Paragrafen fick sin nuvarande beteckning genom 2017:903.

Prop. 2021/22:238

80

2.20 Förslag till lag om ändring i lagen (2011:579) om leksakers säkerhet

Härigenom föreskrivs att 24, 24 a, 27 och 32 §§ och rubriken närmast före 27 § lagen (2011:579) om leksakers säkerhet ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

24 §1

Marknadskontrollen ska utövas av den eller de myndigheter som regeringen bestämmer.

Bestämmelser om marknadskontroll finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011.

Bestämmelser om marknadskontroll finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011.

Den myndighet som regeringen bestämmer är marknadskontrollmyndighet.

24 a §2

En marknadskontrollmyndighet har befogenhet att besluta om följande åtgärder enligt förordning (EU) 2019/1020, i den ursprungliga lydelsen:

Vid marknadskontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 har marknadskontrollmyndigheten befogenhet

1. att kräva handlingar, specifikationer, data eller uppgifter enligt artikel 14.4 a och 14.4 b,

1. att enligt artikel 14.4 a–14.4 c kräva att ekonomiska aktörer ska tillhandahålla handlingar, specifikationer, data eller uppgifter,

2. att enligt artikel 14.4 d utföra oanmälda inspektioner på plats och fysiska kontroller av produkter,

2. att få tillträde till lokaler, mark eller transportmedel enligt artikel 14.4 e, och

3. att enligt artikel 14.4 e få tillträde till lokaler, mark eller transportmedel,

4. att enligt artikel 14.4 f inleda undersökningar på eget initiativ,

5. att enligt artikel 14.4 g kräva att ekonomiska aktörer ska vidta

1 Senaste lydelse 2021:676. 2 Senaste lydelse 2021:676.

81

Prop. 2021/22:238

lämpliga åtgärder för att få en bristande överensstämmelse att upphöra eller att eliminera en risk,

6. att enligt artikel 14.4 h själv vidta åtgärder,

3. att införskaffa, inspektera och demontera varuprover enligt artikel 14.4 j.

7. att enligt artikel 14.4 j införskaffa, inspektera och demontera varuprover, och

8. att enligt artikel 14.4 k kräva att innehåll på ett onlinegränssnitt ska avlägsnas, att en varning ska visas eller att åtkomsten ska begränsas.

En marknadskontrollmyndighet får införskaffa ett varuprov under dold identitet enligt artikel 14.4 j i förordning (EU) 2019/1020, i den ursprungliga lydelsen, endast om det är nödvändigt för att uppnå syftet med kontrollen. Efter införskaffandet ska myndigheten underrätta den ekonomiska aktören om det, så snart det går utan att åtgärden förlorar i betydelse.

Marknadskontrollmyndigheten får införskaffa ett varuprov under dold identitet enligt artikel 14.4 j i förordning (EU) 2019/1020 endast om det är nödvändigt för att syftet med kontrollen ska uppnås. Myndigheten ska underrätta den ekonomiska aktören om att införskaffandet har skett under dold identitet, så snart det går utan att syftet med åtgärden går förlorat.

Befogenheten enligt första stycket 8 gäller inte i fråga om databaser som omfattas av tryckfrihetsförordningens eller yttrandefrihetsgrundlagens skydd.

När ändrade förhållanden ger anledning till det, ska marknadskontrollmyndigheten besluta att en sådan skyldighet som avses i första stycket 8 inte längre ska gälla.

Förelägganden och förbud Förelägganden

27 §

En marknadskontrollmyndighet får meddela de förelägganden och förbud som behövs i ett enskilt fall för att denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen ska efterlevas.

Marknadskontrollmyndigheten får besluta de förelägganden som behövs i ett enskilt fall för att denna lag, föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen och förordning (EU) 2019/1020 ska följas.

32 §

En ekonomisk aktör ska åläggas att betala en sanktionsavgift, om den ekonomiska aktören eller någon som handlar på den ekonomiska aktörens vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet har brutit mot 7, 8, 16 § första stycket, 19, 20, 21, 22 eller 23 § eller mot föreskrifter som har meddelats i anslutning till 18 eller 19 §.

Prop. 2021/22:238

82

Sanktionsavgift får inte åläggas någon för en överträdelse av ett förbud eller en underlåtelse att följa ett föreläggande som har förenats med vite.

Sanktionsavgift får inte åläggas någon för att denne inte har följt ett föreläggande som har förenats med vite.

I övrigt ska i fråga om sanktionsavgift 37 § andra stycket och 3943 §§produktsäkerhetslagen (2004:451) tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 25 juli 2022.

83

Prop. 2021/22:238

2.21 Förslag till lag om ändring i lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93, när det gäller ackreditering och CE-märkning.

Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93, när det gäller ackreditering och CE-märkning.

Denna lag tillämpas också beträffande

1. organ som anmäls till Europeiska kommissionen och de andra medlemsstaterna för uppgifter i samband med bedömning av överensstämmelse enligt harmoniserad unionslagstiftning,

2. organ som anmäls till Europeiska kommissionen för uppgifter i samband med bedömning av överensstämmelse enligt avtal som Europeiska unionen träffat med tredje land,

3. riksmätplatser och laboratorier för mätning, samt

4. övrig ackreditering genom Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll.

Denna lag träder i kraft den 25 juli 2022.

Prop. 2021/22:238

84

2.22 Förslag till lag om ändring i lagen (2013:849) om EU-miljömärket

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2013:849) om EU-miljömärket

dels att 2, 4 och 5 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas sex nya paragrafer, 2 a–2 f §§, och närmast före 2 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Regeringen får utse ett eller flera behöriga organ (artikel 4.1) som prövar ansökningar om tilldelning av EU-miljömärket och villkoren för att använda detta (artikel 9) samt utför marknadsövervakning och kontroll av användningen av EU-miljömärket (artikel 10).

Regeringen får utse ett eller flera behöriga organ (artikel 4.1 i förordning (EG) nr 66/2010) som prövar ansökningar om tilldelning av EU-miljömärket och villkoren för att använda detta (artikel 9 i förordningen) samt utför marknadsövervakning och kontroll av användningen av EUmiljömärket (artikel 10 i förordningen).

Marknadskontroll

2 a §

Bestämmelser om marknadskontroll finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011.

Den myndighet som regeringen bestämmer är marknadskontrollmyndighet.

2 b §

Vid marknadskontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 har marknadskontrollmyndigheten befogenhet

1. att enligt artikel 14.4 a–14.4 c kräva att ekonomiska aktörer ska tillhandahålla handlingar,

85

Prop. 2021/22:238

specifikationer, data eller uppgifter,

2. att enligt artikel 14.4 d utföra oanmälda inspektioner på plats och fysiska kontroller av produkter,

3. att enligt artikel 14.4 e få tillträde till lokaler, mark eller transportmedel,

4. att enligt artikel 14.4 f inleda undersökningar på eget initiativ,

5. att enligt artikel 14.4 g kräva att ekonomiska aktörer ska vidta lämpliga åtgärder för att få en bristande överensstämmelse att upphöra eller att eliminera en risk,

6. att enligt artikel 14.4 h själv vidta åtgärder,

7. att enligt artikel 14.4 j införskaffa, inspektera och demontera varuprover, och

8. att enligt artikel 14.4 k kräva att innehåll på ett onlinegränssnitt ska avlägsnas, att en varning ska visas eller att åtkomsten ska begränsas.

Marknadskontrollmyndigheten får införskaffa ett varuprov under dold identitet enligt artikel 14.4 j i förordning (EU) 2019/1020 endast om det är nödvändigt för att syftet med kontrollen ska uppnås. Myndigheten ska underrätta den ekonomiska aktören om att införskaffandet har skett under dold identitet, så snart det går utan att syftet med åtgärden går förlorat.

Befogenheten enligt första stycket 8 gäller inte i fråga om databaser som omfattas av tryckfrihetsförordningens eller yttrandefrihetsgrundlagens skydd.

När ändrade förhållanden ger anledning till det, ska marknadskontrollmyndigheten besluta att en sådan skyldighet som avses i första stycket 8 inte längre ska gälla.

2 c §

Marknadskontrollmyndigheten får besluta de förelägganden som

Prop. 2021/22:238

86

behövs för att förordning (EU) 2019/1020 ska följas.

2 d §

Ett beslut om föreläggande enligt 2 b eller 2 c § får förenas med vite.

2 e §

Marknadskontrollmyndigheten får, när den fattar beslut enligt 2 b eller 2 c §, bestämma att beslutet ska gälla omedelbart.

2 f §

Polismyndigheten ska på begäran av marknadskontrollmyndigheten lämna den hjälp som behövs för att marknadskontrollmyndigheten ska kunna vidta åtgärder enligt 2 b §.

Hjälp enligt första stycket får begäras endast om

1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver tillgripas, eller

2. det annars finns synnerliga skäl.

4 §

Den som har befattat sig med ett ärende som gäller ansökan om tilldelning av EU-miljömärket och villkoren för att använda detta (artikel 9) eller marknadsövervakning och kontroll av användningen av EU-miljömärket (artikel 10) får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon har fått veta om någons affärs- eller driftförhållanden.

Den som har befattat sig med ett ärende som gäller ansökan om tilldelning av EU-miljömärket och villkoren för att använda detta (artikel 9 i förordning (EG) nr 66/2010), marknadsövervakning och kontroll av användningen av EU-miljömärket (artikel 10 i förordningen) eller marknadskontroll enligt denna lag får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon har fått veta om någons affärs- eller driftförhållanden.

I det allmännas verksamhet tillämpas offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) i stället för första stycket.

87

Prop. 2021/22:238

5 §

Ett behörigt organs beslut om tilldelning av EU-miljömärket och förbud mot att använda EU-miljömärket på en produkt som tilldelats märket får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut av ett behörigt organ får inte överklagas.

Om ett enskilt behörigt organs beslut överklagas, ska det behöriga organet vara den enskildes motpart.

En marknadskontrollmyndighets

beslut enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 25 juli 2022.

Prop. 2021/22:238

88

2.23 Förslag till lag om ändring i lagen (2014:140) med bemyndigande att meddela vissa föreskrifter om marknadskontroll av varor och annan närliggande tillsyn

Härigenom föreskrivs att det i lagen (2014:140) med bemyndigande att meddela vissa föreskrifter om marknadskontroll av varor och annan närliggande tillsyn ska införas en ny paragraf, 2 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för marknadskontroll enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011.

En kommun får meddela föreskrifter om sådana avgifter som avses i första stycket när det gäller en kommunal myndighets verksamhet.

Denna lag träder i kraft den 25 juli 2022.

89

Prop. 2021/22:238

2.24 Förslag till lag om ändring i lagen (2014:534) med kompletterande bestämmelser till EU:s textilmärkningsförordning

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2014:534) med kompletterande bestämmelser till EU:s textilmärkningsförordning

dels att 2, 2 a och 3 §§ och rubriken närmast före 3 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 5 a §, och närmast före 5 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §1

Den myndighet som regeringen bestämmer ska utöva marknadskontroll enligt EU:s textilmärkningsförordning och denna lag. Bestämmelser om marknadskontroll finns även i

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011.

Bestämmelser om marknadskontroll finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011.

Den myndighet som regeringen bestämmer utövar marknadskontroll enligt EU:s textilmärkningsförordning och denna lag.

2 a §2

En marknadskontrollmyndighet har befogenhet att besluta om följande åtgärder enligt förordning (EU) 2019/1020, i den ursprungliga lydelsen:

Vid marknadskontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 har marknadskontrollmyndigheten befogenhet

1. att kräva handlingar, specifikationer, data eller uppgifter enligt artikel 14.4 a och 14.4 b,

1. att enligt artikel 14.4 a–14.4 c kräva att ekonomiska aktörer ska tillhandahålla handlingar, specifikationer, data eller uppgifter,

1 Senaste lydelse 2021:677 2 Senaste lydelse 2021:677.

Prop. 2021/22:238

90

2. att enligt artikel 14.4 d utföra

oanmälda inspektioner på plats och fysiska kontroller av produkter,

2. att få tillträde till lokaler, mark eller transportmedel enligt artikel 14.4 e, och

3. att enligt artikel 14.4 e få tillträde till lokaler, mark eller transportmedel,

4. att enligt artikel 14.4 f inleda undersökningar på eget initiativ,

5. att enligt artikel 14.4 g kräva att ekonomiska aktörer ska vidta lämpliga åtgärder för att få en bristande överensstämmelse att upphöra eller att eliminera en risk,

6. att enligt artikel 14.4 h själv vidta åtgärder,

3. att införskaffa, inspektera och demontera varuprover enligt artikel 14.4 j.

7. att enligt artikel 14.4 j införskaffa, inspektera och demontera varuprover, och

8. att enligt artikel 14.4 k kräva att innehåll på ett onlinegränssnitt ska avlägsnas, att en varning ska visas eller att åtkomsten ska begränsas.

En marknadskontrollmyndighet får införskaffa ett varuprov under dold identitet enligt artikel 14.4 j i förordning (EU) 2019/1020, i den ursprungliga lydelsen, endast om det är nödvändigt för att uppnå syftet med kontrollen. Efter införskaffandet ska myndigheten underrätta den ekonomiska aktören om det, så snart det går utan att åtgärden förlorar i betydelse.

Marknadskontrollmyndigheten får införskaffa ett varuprov under dold identitet enligt artikel 14.4 j i förordning (EU) 2019/1020 endast om det är nödvändigt för att syftet med kontrollen ska uppnås. Myndigheten ska underrätta den ekonomiska aktören om att införskaffandet har skett under dold identitet, så snart det går utan att syftet med åtgärden går förlorat.

Befogenheten enligt första stycket 8 gäller inte i fråga om databaser som omfattas av tryckfrihetsförordningens eller yttrandefrihetsgrundlagens skydd.

När ändrade förhållanden ger anledning till det, ska marknadskontrollmyndigheten besluta att en sådan skyldighet att vidta en åtgärd som avses i första stycket 8 inte längre ska gälla.

91

Prop. 2021/22:238

Förelägganden och förbud Förelägganden

3 §

Marknadskontrollmyndigheten får meddela de förelägganden och förbud som behövs i ett enskilt fall för att EU:s textilmärkningsförordning ska följas.

Marknadskontrollmyndigheten får besluta de förelägganden som behövs i ett enskilt fall för att EU:s textilmärkningsförordning och förordning (EU) 2019/1020 ska följas.

Hjälp av Polismyndigheten

5 a §

Polismyndigheten ska på begäran av marknadskontrollmyndigheten lämna den hjälp som behövs för att marknadskontrollmyndigheten ska kunna vidta åtgärder enligt 2 a §.

Hjälp enligt första stycket får begäras endast om

1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver tillgripas, eller

2. det annars finns synnerliga skäl.

Denna lag träder i kraft den 25 juli 2022.

Prop. 2021/22:238

92

2.25 Förslag till lag om ändring i lagen (2016:96) om fritidsbåtar och vattenskotrar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2016:96) om fritidsbåtar och vattenskotrar

dels att 26 a, 28, 29 och 30 §§ och rubriken närmast före 28 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 30 a §, och närmast före 30 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

26 a §1

En marknadskontrollmyndighet har befogenhet att besluta om följande åtgärder enligt förordning (EU) 2019/1020, i den ursprungliga lydelsen:

Vid marknadskontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 har marknadskontrollmyndigheten befogenhet

1. att kräva handlingar, specifikationer, data eller uppgifter enligt artikel 14.4 a och 14.4 b,

1. att enligt artikel 14.4 a–14.4 c kräva att ekonomiska aktörer ska tillhandahålla handlingar, specifikationer, data eller uppgifter,

2. att enligt artikel 14.4 d utföra oanmälda inspektioner på plats och fysiska kontroller av produkter,

2. att få tillträde till lokaler, mark eller transportmedel enligt artikel 14.4 e, och

3. att enligt artikel 14.4 e få tillträde till lokaler, mark eller transportmedel,

4. att enligt artikel 14.4 f inleda undersökningar på eget initiativ,

5. att enligt artikel 14.4 g kräva att ekonomiska aktörer ska vidta lämpliga åtgärder för att få en bristande överensstämmelse att upphöra eller att eliminera en risk,

6. att enligt artikel 14.4 h själv vidta åtgärder,

3. att införskaffa, inspektera och demontera varuprover enligt artikel 14.4 j.

7. att enligt artikel 14.4 j införskaffa, inspektera och demontera varuprover, och

8. att enligt artikel 14.4 k kräva att innehåll på ett onlinegränssnitt ska avlägsnas, att en varning ska visas eller att åtkomsten ska begränsas.

1 Senaste lydelse 2021:678.

93

Prop. 2021/22:238

En marknadskontrollmyndighet får införskaffa ett varuprov under dold identitet enligt artikel 14.4 j i förordning (EU) 2019/1020, i den ursprungliga lydelsen, endast om det är nödvändigt för att uppnå syftet med kontrollen. Efter införskaffandet ska myndigheten underrätta den ekonomiska aktören om det, så snart det går utan att åtgärden förlorar i betydelse.

Marknadskontrollmyndigheten får införskaffa ett varuprov under dold identitet enligt artikel 14.4 j i förordning (EU) 2019/1020 endast om det är nödvändigt för att syftet med kontrollen ska uppnås. Myndigheten ska underrätta den ekonomiska aktören om att införskaffandet har skett under dold identitet, så snart det går utan att syftet med åtgärden går förlorat.

Befogenheten enligt första stycket 8 gäller inte i fråga om databaser som omfattas av tryckfrihetsförordningens eller yttrandefrihetsgrundlagens skydd.

När ändrade förhållanden ger anledning till det, ska marknadskontrollmyndigheten besluta att en sådan skyldighet som avses i första stycket 8 inte längre ska gälla.

Förelägganden och förbud Förelägganden

28 §2

Marknadskontrollmyndigheten får meddela de förelägganden och förbud som behövs för att denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen samt direkt tillämpliga rättsakter som har meddelats med stöd av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/53/EU av den 20 november 2013 om fritidsbåtar och vattenskotrar och om upphävande av direktiv 94/25/EG ska följas.

Marknadskontrollmyndigheten får besluta de förelägganden som behövs för att denna lag, föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen, direkt tillämpliga rättsakter som har meddelats med stöd av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/53/EU av den 20 november 2013 om fritidsbåtar och vattenskotrar och om upphävande av direktiv 94/25/EG samt förordning (EU) 2019/1020 ska följas.

Ett beslut enligt första stycket eller enligt 26 a § ska förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är obehövligt.

Marknadskontrollmyndigheten får, när den fattar beslut enligt första stycket eller enligt 26 a §, bestämma att beslutet ska gälla omedelbart.

29 §3

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter

2 Senaste lydelse 2021:678. 3 Senaste lydelse 2021:678.

Prop. 2021/22:238

94

för marknadskontroll enligt denna lag och enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen samt om avgifter för marknadskontroll enligt förordning (EU) 2019/1020, i den ursprungliga lydelsen.

för marknadskontroll enligt denna lag och enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.

Av lagen ( 2014:140 ) med bemyndigande att meddela vissa föreskrifter om marknadskontroll av varor och annan närliggande tillsyn framgår att föreskrifter om avgifter för marknadskontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 får meddelas.

30 §

En tillverkare, tillverkares representant, importör, distributör eller privatimportör ska åläggas att betala en sanktionsavgift om denne eller någon som handlar på dennes vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet har brutit mot någon av 10–19 §§ eller 23 § eller mot föreskrifter som har meddelats i anslutning till dessa paragrafer.

Sanktionsavgift enligt första stycket för en privatimportör får endast åläggas om det finns synnerliga skäl.

Sanktionsavgift får inte åläggas någon för en överträdelse av ett förbud eller för en underlåtelse att följa ett föreläggande som har förenats med vite.

Sanktionsavgift får inte åläggas någon för att denne inte har följt ett föreläggande som har förenats med vite.

I övrigt ska i fråga om sanktionsavgift 37 § andra stycket och 3943 §§produktsäkerhetslagen (2004:451) tillämpas.

Tystnadsplikt

30 a §

Den som har tagit befattning med ett ärende som gäller marknadskontroll enligt denna lag får inte obehörigen röja eller utnyttja vad denne har fått veta om någons affärs- eller driftförhållanden.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) .

Denna lag träder i kraft den 25 juli 2022.

95

Prop. 2021/22:238

2.26 Förslag till lag om ändring i tullagen (2016:253)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 4 § tullagen (2016:253) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

4 §1

Tullverket ska på begäran tillhandahålla följande myndigheter uppgifter som förekommer hos Tullverket och som rör import eller export av varor:

– Arbetsmiljöverket, – Boverket, – Elsäkerhetsverket,

– Folkhälsomyndigheten

– Havs- och vattenmyndigheten, – Kemikalieinspektionen, – Kommerskollegium, – Konsumentverket, – Kronofogdemyndigheten, – Livsmedelsverket, – Läkemedelsverket, – Myndigheten för press, radio och tv, – Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, – Naturvårdsverket, – Post- och telestyrelsen, – Skatteverket, – Skogsstyrelsen, – Statens energimyndighet, – Statens jordbruksverk, – Statistiska centralbyrån, – Strålsäkerhetsmyndigheten, – Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll, – Sveriges riksbank, och – Transportstyrelsen. Tullverket ska på begäran tillhandahålla Inspektionen för strategiska produkter och Säkerhetspolisen uppgifter som förekommer hos Tullverket och som rör export av varor.

I lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet finns bestämmelser om Tullverkets behandling av uppgifter i vissa fall.

Denna lag träder i kraft den 25 juli 2022.

1 Senaste lydelse 2021:753.

Prop. 2021/22:238

96

2.27 Förslag till lag om ändring i radioutrustningslagen (2016:392)

Härigenom föreskrivs i fråga om radioutrustningslagen (2016:392)

dels att 11 a, 12 och 16 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 14 a §, och närmast före 14 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 a §1

En marknadskontrollmyndighet har befogenhet att besluta om följande åtgärder enligt förordning (EU) 2019/1020, i den ursprungliga lydelsen:

Vid marknadskontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 har marknadskontrollmyndigheten befogenhet

1. att kräva handlingar, specifikationer, data eller uppgifter enligt artikel 14.4 a och 14.4 b,

1. att enligt artikel 14.4 a–14.4 c kräva att ekonomiska aktörer ska tillhandahålla handlingar, specifikationer, data eller uppgifter,

2. att enligt artikel 14.4 d utföra oanmälda inspektioner på plats och fysiska kontroller av produkter,

2. att få tillträde till lokaler, mark eller transportmedel enligt artikel 14.4 e, och

3. att enligt artikel 14.4 e få tillträde till lokaler, mark eller transportmedel,

4. att enligt artikel 14.4 f inleda undersökningar på eget initiativ,

5. att enligt artikel 14.4 g kräva att ekonomiska aktörer ska vidta lämpliga åtgärder för att få en bristande överensstämmelse att upphöra eller att eliminera en risk,

6. att enligt artikel 14.4 h själv vidta åtgärder,

3. att införskaffa, inspektera och demontera varuprover enligt artikel 14.4 j.

7. att enligt artikel 14.4 j införskaffa, inspektera och demontera varuprover, och

8. att enligt artikel 14.4 k kräva att innehåll på ett onlinegränssnitt ska avlägsnas, att en varning ska visas eller att åtkomsten ska begränsas.

En marknadskontrollmyndighet får införskaffa ett varuprov under

Marknadskontrollmyndigheten får införskaffa ett varuprov under

1 Senaste lydelse 2021:679.

97

Prop. 2021/22:238

dold identitet enligt artikel 14.4 j i förordning (EU) 2019/1020, i den ursprungliga lydelsen, endast om det är nödvändigt för att uppnå syftet med kontrollen. Efter införskaffandet ska myndigheten underrätta den ekonomiska aktören om det, så snart det går utan att åtgärden förlorar i betydelse.

dold identitet enligt artikel 14.4 j i förordning (EU) 2019/1020 endast om det är nödvändigt för att syftet med kontrollen ska uppnås.

Myndigheten ska underrätta den ekonomiska aktören om att införskaffandet har skett under dold identitet, så snart det går utan att syftet med åtgärden går förlorat.

Befogenheten enligt första stycket 8 gäller inte i fråga om databaser som omfattas av tryckfrihetsförordningens eller yttrandefrihetsgrundlagens skydd.

När ändrade förhållanden ger anledning till det, ska marknadskontrollmyndigheten besluta att en sådan skyldighet som avses i första stycket 8 inte längre ska gälla.

12 §

En marknadskontrollmyndighet får meddela de förelägganden och förbud som behövs för att denna lag, föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen och direkt tillämpliga rättsakter som har meddelats med stöd av direktiv 2014/53/EU ska följas.

Marknadskontrollmyndigheten får besluta de förelägganden som behövs för att denna lag, föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, direkt tillämpliga rättsakter som har meddelats med stöd av direktiv 2014/53/EU och förordning (EU) 2019/1020 ska följas.

I fråga om radioutrustning som uppfyller föreskrivna krav men ändå utgör en risk för människors hälsa eller säkerhet eller för andra intressen som de väsentliga kraven avser att skydda, får en marknadskontrollmyndighet meddela förelägganden och förbud som begränsar eller förbjuder tillhandahållande av utrustningen på marknaden eller som avser att utrustning ska dras tillbaka eller återkallas från marknaden.

I fråga om radioutrustning som uppfyller föreskrivna krav men ändå utgör en risk för människors hälsa eller säkerhet eller för andra intressen som de väsentliga kraven avser att skydda, får marknadskontrollmyndigheten besluta förelägganden som begränsar eller förbjuder tillhandahållande av utrustningen på marknaden eller som avser att utrustning ska dras tillbaka eller återkallas från marknaden.

Tystnadsplikt

14 a §

Den som har tagit befattning med ett ärende som gäller marknadskontroll enligt denna lag får inte obehörigen röja eller utnyttja vad

Prop. 2021/22:238

98

denne har fått veta om någons affärs- eller driftförhållanden.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) .

16 §

En ekonomisk aktör ska åläggas att betala en sanktionsavgift, om den ekonomiska aktören eller någon som handlar på den ekonomiska aktörens vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet har brutit mot 4 § första stycket eller 10 § första eller andra stycket eller mot föreskrifter som har meddelats med stöd av 4 § andra stycket, 7 § eller 10 § tredje stycket.

Sanktionsavgift får inte åläggas någon för en överträdelse av ett förbud eller en underlåtelse att följa ett föreläggande som har förenats med vite.

Sanktionsavgift får inte åläggas någon för att denne inte har följt ett föreläggande som har förenats med vite.

I övrigt ska i fråga om sanktionsavgift 37 § andra stycket och 3943 §§produktsäkerhetslagen (2004:451) tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 25 juli 2022.

99

Prop. 2021/22:238

2.28 Förslag till lag om ändring i lagen (2016:561) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om elektronisk identifiering

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (2016:561) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om elektronisk identifiering ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Bestämmelser om ackreditering av sådana organ för bedömning av överensstämmelse som i enlighet med artikel 20 i EU:s förordning om elektronisk identifiering ska granska kvalificerade tillhandahållare av betrodda tjänster, finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 och i lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll.

Bestämmelser om ackreditering av sådana organ för bedömning av överensstämmelse som i enlighet med artikel 20 i EU:s förordning om elektronisk identifiering ska granska kvalificerade tillhandahållare av betrodda tjänster, finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 om krav för ackreditering och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 och i lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. krav för ackreditering av organ för bedömning av överensstämmelse,

2. hur bedömningar av överensstämmelse ska göras, och

3. rapportering av bedömningar av överensstämmelse.

Denna lag träder i kraft den 25 juli 2022.

Prop. 2021/22:238

100

2.29 Förslag till lag om ändring i elsäkerhetslagen (2016:732)

Härigenom föreskrivs i fråga om elsäkerhetslagen (2016:732)

dels att 47 och 53 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas sju nya paragrafer, 46 a–46 g §§, och närmast före 46 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Marknadskontroll

46 a §

Bestämmelser om marknadskontroll finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011.

Den myndighet som regeringen bestämmer är marknadskontrollmyndighet.

46 b §

Vid marknadskontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 har marknadskontrollmyndigheten befogenhet

1. att enligt artikel 14.4 a–14.4 c kräva att ekonomiska aktörer ska tillhandahålla handlingar, specifikationer, data eller uppgifter,

2. att enligt artikel 14.4 d utföra oanmälda inspektioner på plats och fysiska kontroller av produkter,

3. att enligt artikel 14.4 e få tillträde till lokaler, mark eller transportmedel,

4. att enligt artikel 14.4 f inleda undersökningar på eget initiativ,

5. att enligt artikel 14.4 g kräva att ekonomiska aktörer ska vidta lämpliga åtgärder för att få en

101

Prop. 2021/22:238

bristande överensstämmelse att upphöra eller att eliminera en risk,

6. att enligt artikel 14.4 h själv vidta åtgärder,

7. att enligt artikel 14.4 j införskaffa, inspektera och demontera varuprover, och

8. att enligt artikel 14.4 k kräva att innehåll på ett onlinegränssnitt ska avlägsnas, att en varning ska visas eller att åtkomsten ska begränsas.

Marknadskontrollmyndigheten får införskaffa ett varuprov under dold identitet enligt artikel 14.4 j i förordning (EU) 2019/1020 endast om det är nödvändigt för att syftet med kontrollen ska uppnås. Myndigheten ska underrätta den ekonomiska aktören om att införskaffandet har skett under dold identitet, så snart det går utan att syftet med åtgärden går förlorat.

Befogenheten enligt första stycket 8 gäller inte i fråga om databaser som omfattas av tryckfrihetsförordningens eller yttrandefrihetsgrundlagens skydd.

När ändrade förhållanden ger anledning till det, ska marknadskontrollmyndigheten besluta att en sådan skyldighet som avses i första stycket 8 inte längre ska gälla.

46 c §

Marknadskontrollmyndigheten får besluta de förelägganden som behövs för att förordning (EU) 2019/1020 ska följas.

46 d §

Ett beslut om föreläggande enligt 46 b eller 46 c § får förenas med vite.

46 e §

Marknadskontrollmyndigheten får, när den fattar beslut enligt 46 b eller 46 c §, bestämma att beslutet ska gälla omedelbart.

Prop. 2021/22:238

102

46 f §

Polismyndigheten ska på begäran av marknadskontrollmyndigheten lämna den hjälp som behövs för att marknadskontrollmyndigheten ska kunna vidta åtgärder enligt 46 b §.

Hjälp enligt första stycket får begäras endast om

1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver tillgripas, eller

2. det annars finns synnerliga skäl.

46 g §

Den som har tagit befattning med ett ärende som gäller marknadskontroll enligt denna lag får inte obehörigen röja eller utnyttja vad denne har fått veta om någons affärs- eller driftförhållanden.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) .

47 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. beskaffenhet, placering, provning, kontroll, besiktning, användning och skötsel av elektriska starkströmsanläggningar och elektrisk utrustning som är avsedd att anslutas till en starkströmsanläggning samt om arbete på eller i anslutning till sådana anläggningar och sådan utrustning,

2. tillståndsplikt eller anmälningsplikt för uppförande, ändring eller borttagning av starkströmsanläggningar,

3. skyldighet för innehavare av nätkoncession enligt ellagen (1997:857) eller en starkströmsanläggning att anmäla olycksfall eller driftstörningar,

4. skyldigheter vid framdragande av svagströmsledning,

5. säkerhetskrav som avses i 16–18 §§,

6. skyldigheter i fråga om information som ska följa med elektrisk utrustning,

7. skyldigheter att i fråga om elektrisk utrustning vidta skadeförebyggande arbete och vidta åtgärder när det finns anledning att anta att sådan utrustning inte överensstämmer med säkerhetskraven,

8. vilken utbildning och praktisk erfarenhet som krävs för att bli auktoriserad som elinstallatör,

103

Prop. 2021/22:238

9. de slag av elinstallationsarbete för vilka auktorisation kan ges enligt 20 § andra stycket och de för vilka anmälan kan göras enligt 25 §,

10. vad ett egenkontrollprogram ska innehålla, 11. avgifter för en myndighets verksamhet enligt denna lag, 12. ersättning för uttaget prov enligt 39 § och om skyldighet att ersätta kostnaderna för provningen, och

13. sådana undantag från kraven i 16–27 §§ som det finns särskilda skäl för.

Av lagen ( 2014:140 ) med bemyndigande att meddela vissa föreskrifter om marknadskontroll av varor och annan närliggande tillsyn framgår att föreskrifter om avgifter för marknadskontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 får meddelas.

53 §

Tillsynsmyndighetens beslut enligt 20, 37–39 och 41–46 §§ får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut enligt denna lag får inte överklagas.

Tillsynsmyndighetens beslut enligt 20, 37–39 eller 41–46 §§ samt marknadskontrollmyndighetens beslut enligt 46 b eller 46 c § får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut enligt denna lag får inte överklagas.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 25 juli 2022.

Prop. 2021/22:238

104

2.30 Förslag till lag om ändring i lagen (2016:768) om marin utrustning

Härigenom föreskrivs att 17 a, 19, 22 och 23 §§ och rubriken närmast före 19 § lagen (2016:768) om marin utrustning ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 a §1

En marknadskontrollmyndighet har befogenhet att besluta om följande åtgärder enligt förordning (EU) 2019/1020, i den ursprungliga lydelsen:

Vid marknadskontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 har marknadskontrollmyndigheten befogenhet

1. att kräva handlingar, specifikationer, data eller uppgifter enligt artikel 14.4 a och 14.4 b,

1. att enligt artikel 14.4 a–14.4 c kräva att ekonomiska aktörer ska tillhandahålla handlingar, specifikationer, data eller uppgifter,

2. att enligt artikel 14.4 d utföra oanmälda inspektioner på plats och fysiska kontroller av produkter,

2. att få tillträde till lokaler, mark eller transportmedel enligt artikel 14.4 e, och

3. att enligt artikel 14.4 e få tillträde till lokaler, mark eller transportmedel,

4. att enligt artikel 14.4 f inleda undersökningar på eget initiativ,

5. att enligt artikel 14.4 g kräva att ekonomiska aktörer ska vidta lämpliga åtgärder för att få en bristande överensstämmelse att upphöra eller att eliminera en risk,

6. att enligt artikel 14.4 h själv vidta åtgärder,

3. att införskaffa, inspektera och demontera varuprover enligt artikel 14.4 j.

7. att enligt artikel 14.4 j införskaffa, inspektera och demontera varuprover, och

8. att enligt artikel 14.4 k kräva att innehåll på ett onlinegränssnitt ska avlägsnas, att en varning ska visas eller att åtkomsten ska begränsas.

En marknadskontrollmyndighet får införskaffa ett varuprov under dold identitet enligt artikel 14.4 j i förordning (EU) 2019/1020, i den ursprungliga lydelsen, endast om

Marknadskontrollmyndigheten får införskaffa ett varuprov under dold identitet enligt artikel 14.4 j i förordning (EU) 2019/1020 endast om det är nödvändigt för att syftet

1 Senaste lydelse 2021:680.

105

Prop. 2021/22:238

det är nödvändigt för att uppnå syftet med kontrollen. Efter införskaffandet ska myndigheten underrätta den ekonomiska aktören om det, så snart det går utan att åtgärden förlorar i betydelse.

med kontrollen ska uppnås.

Myndigheten ska underrätta den ekonomiska aktören om att införskaffandet har skett under dold identitet, så snart det går utan att syftet med åtgärden går förlorat.

Befogenheten enligt första stycket 8 gäller inte i fråga om databaser som omfattas av tryckfrihetsförordningens eller yttrandefrihetsgrundlagens skydd.

När ändrade förhållanden ger anledning till det, ska marknadskontrollmyndigheten besluta att en sådan skyldighet som avses i första stycket 8 inte längre ska gälla.

Förelägganden och förbud Förelägganden

19 §

Den myndighet som utför marknadskontroll och övrig tillsyn får meddela de förelägganden och förbud som behövs och i övrigt vidta de åtgärder som behövs

1. för att denna lag, föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen och direkt tillämpliga rättsakter som har meddelats med stöd av direktiv 2014/90/EU ska följas,

Den myndighet som utför marknadskontroll och övrig tillsyn får besluta de förelägganden som behövs och i övrigt vidta de åtgärder som behövs

1. för att denna lag, föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen, direkt tillämpliga rättsakter som har meddelats med stöd av direktiv 2014/90/EU och förordning (EU) 2019/1020 ska följas,

2. om marin utrustning som uppfyller kraven enligt denna lag och föreskrifter som meddelats i anslutning till lagen ändå utgör en risk för sjösäkerheten, hälsan eller miljön.

22 §2

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för ärendehandläggning, marknadskontroll och övrig tillsyn enligt denna lag och enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen samt om avgifter för marknadskontroll enligt förordning (EU) 2019/1020, i den ursprungliga lydelsen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för ärendehandläggning, marknadskontroll och övrig tillsyn enligt denna lag och enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.

2 Senaste lydelse 2021:680.

Prop. 2021/22:238

106

Av lagen ( 2014:140 ) med bemyndigande att meddela vissa föreskrifter om marknadskontroll av varor och annan närliggande tillsyn framgår att föreskrifter om avgifter för marknadskontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 får meddelas.

23 §

En ekonomisk aktör ska åläggas att betala en sanktionsavgift, om den ekonomiska aktören eller någon som har handlat på den ekonomiska aktörens vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet har brutit mot

1. 10 eller 11 § eller mot föreskrifter meddelade i anslutning till dessa bestämmelser,

2. föreskrifter meddelade med stöd av 6, 7, 12 eller 13 §, eller

3. beslut meddelade med stöd av 7 § andra meningen. Sanktionsavgift får inte åläggas någon för en överträdelse av ett förbud eller en underlåtelse att följa ett föreläggande som har förenats med vite.

Sanktionsavgift får inte åläggas någon för att denne inte har följt ett föreläggande som har förenats med vite.

I övrigt ska i fråga om sanktionsavgift 37 § andra stycket och 3943 §§produktsäkerhetslagen (2004:451) tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 25 juli 2022.

107

Prop. 2021/22:238

2.31 Förslag till lag om ändring i lagen (2016:915) om krav på installationer för alternativa drivmedel

Härigenom föreskrivs att 7 d § lagen (2016:915) om krav på installationer för alternativa drivmedel ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 d §1

En kommun får ingå avtal med organ för bedömning av överensstämmelse som har ackrediterats enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 och enligt lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll om att det ackrediterade organet ska bistå kommunen i de uppgifter som kommunen har enligt 7 a–7 c §§. Avtalet får inte omfatta uppgifter som innefattar myndighetsutövning.

En kommun får ingå avtal med organ för bedömning av överensstämmelse som har ackrediterats enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 och enligt lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll om att det ackrediterade organet ska bistå kommunen i de uppgifter som kommunen har enligt 7 a–7 c §§. Avtalet får inte omfatta uppgifter som innefattar myndighetsutövning.

Denna lag träder i kraft den 25 juli 2022.

1 Senaste lydelse 2017:941.

Prop. 2021/22:238

108

2.32 Förslag till lag om ändring i lagen (2016:1145) om offentlig upphandling

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 9 § lagen (2016:1145) om offentlig upphandling ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap.

9 §

En upphandlande myndighet får som bevis för överensstämmelse med kraven i de tekniska specifikationerna, tilldelningskriterierna enligt 16 kap. eller villkoren för fullgörande av kontraktet enligt 17 kap., kräva att leverantören ska uppvisa en provningsrapport eller ett intyg från ett organ för bedömning av överensstämmelse. Detta organ ska vara ackrediterat för denna uppgift i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93, i den ursprungliga lydelsen.

En upphandlande myndighet får som bevis för överensstämmelse med kraven i de tekniska specifikationerna, tilldelningskriterierna enligt 16 kap. eller villkoren för fullgörande av kontraktet enligt 17 kap., kräva att leverantören ska uppvisa en provningsrapport eller ett intyg från ett organ för bedömning av överensstämmelse. Detta organ ska vara ackrediterat för denna uppgift i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020.

Denna lag träder i kraft den 25 juli 2022.

109

Prop. 2021/22:238

2.33 Förslag till lag om ändring i lagen (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 9 § lagen (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap.

9 §

En upphandlande enhet får som bevis för överensstämmelse med kraven i de tekniska specifikationerna, tilldelningskriterierna enligt 16 kap. eller villkoren för fullgörande av kontraktet enligt 17 kap., kräva att leverantören ska uppvisa en provningsrapport eller ett intyg från ett organ för bedömning av överensstämmelse. Detta organ ska vara ackrediterat för denna uppgift i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93, i den ursprungliga lydelsen.

En upphandlande enhet får som bevis för överensstämmelse med kraven i de tekniska specifikationerna, tilldelningskriterierna enligt 16 kap. eller villkoren för fullgörande av kontraktet enligt 17 kap., kräva att leverantören ska uppvisa en provningsrapport eller ett intyg från ett organ för bedömning av överensstämmelse. Detta organ ska vara ackrediterat för denna uppgift i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020.

Denna lag träder i kraft den 25 juli 2022.

Prop. 2021/22:238

110

2.34 Förslag till lag om ändring i lagen (2018:125) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om personlig skyddsutrustning

Härigenom föreskrivs att 2 a, 4 och 9 §§ och rubriken närmast före 4 § lagen (2018:125) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om personlig skyddsutrustning ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 a §1

En marknadskontrollmyndighet har befogenhet att besluta om följande åtgärder enligt förordning (EU) 2019/1020, i den ursprungliga lydelsen:

Vid marknadskontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 har marknadskontrollmyndigheten befogenhet

1. att kräva handlingar, specifikationer, data eller uppgifter enligt artikel 14.4 a och 14.4 b,

1. att enligt artikel 14.4 a–14.4 c kräva att ekonomiska aktörer ska tillhandahålla handlingar, specifikationer, data eller uppgifter,

2. att enligt artikel 14.4 d utföra oanmälda inspektioner på plats och fysiska kontroller av produkter,

2. att få tillträde till lokaler, mark eller transportmedel enligt artikel 14.4 e, och

3. att enligt artikel 14.4 e få tillträde till lokaler, mark eller transportmedel,

4. att enligt artikel 14.4 f inleda undersökningar på eget initiativ,

5. att enligt artikel 14.4 g kräva att ekonomiska aktörer ska vidta lämpliga åtgärder för att få en bristande överensstämmelse att upphöra eller att eliminera en risk,

6. att enligt artikel 14.4 h själv vidta åtgärder,

3. att införskaffa, inspektera och demontera varuprover enligt artikel 14.4 j.

7. att enligt artikel 14.4 j införskaffa, inspektera och demontera varuprover, och

8. att enligt artikel 14.4 k kräva att innehåll på ett onlinegränssnitt ska avlägsnas, att en varning ska visas eller att åtkomsten ska begränsas.

En marknadskontrollmyndighet får införskaffa ett varuprov under

Marknadskontrollmyndigheten får införskaffa ett varuprov under

1 Senaste lydelse 2021:681.

111

Prop. 2021/22:238

dold identitet enligt artikel 14.4 j i förordning (EU) 2019/1020, i den ursprungliga lydelsen, endast om det är nödvändigt för att uppnå syftet med kontrollen. Efter införskaffandet ska myndigheten underrätta den ekonomiska aktören om det, så snart det går utan att åtgärden förlorar i betydelse.

dold identitet enligt artikel 14.4 j i förordning (EU) 2019/1020 endast om det är nödvändigt för att syftet med kontrollen ska uppnås.

Myndigheten ska underrätta den ekonomiska aktören om att införskaffandet har skett under dold identitet, så snart det går utan att syftet med åtgärden går förlorat.

Befogenheten enligt första stycket 8 gäller inte i fråga om databaser som omfattas av tryckfrihetsförordningens eller yttrandefrihetsgrundlagens skydd.

När ändrade förhållanden ger anledning till det, ska marknadskontrollmyndigheten besluta att en sådan skyldighet som avses i första stycket 8 inte längre ska gälla.

Förelägganden och förbud Förelägganden

4 §

Marknadskontrollmyndigheten får meddela de förelägganden och förbud som behövs i ett enskilt fall för att EU:s förordning om personlig skyddsutrustning ska följas.

Marknadskontrollmyndigheten får besluta de förelägganden som behövs i ett enskilt fall för att EU:s förordning om personlig skyddsutrustning och förordning (EU) 2019/1020 ska följas.

9 §

En ekonomisk aktör ska åläggas att betala en sanktionsavgift, om den ekonomiska aktören eller någon som handlar på den ekonomiska aktörens vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet har brutit mot kraven i EU:s förordning om personlig skyddsutrustning.

Sanktionsavgift får inte åläggas någon för en överträdelse av ett förbud eller för en underlåtelse att följa ett föreläggande som har förenats med vite.

Sanktionsavgift får inte åläggas någon för att denne inte har följt ett föreläggande som har förenats med vite.

I övrigt ska i fråga om sanktionsavgift 37 § andra stycket och 3943 §§produktsäkerhetslagen (2004:451) tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 25 juli 2022.

Prop. 2021/22:238

112

2.35 Förslag till lag om ändring i lagen (2018:550) med kompletterande bestämmelser till EU:s energimärkningsförordning

Härigenom föreskrivs att 2, 3 a och 4 §§ och rubriken närmast före 4 § lagen (2018:550) med kompletterande bestämmelser till EU:s energimärkningsförordning ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §1

I denna lag betyder

EU:s marknadskontrollförordning: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011, i den ursprungliga lydelsen, och

– EU:s marknadskontrollförordning: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011, och

marknadskontrollmyndighet: den myndighet som utövar marknadskontroll enligt EU:s energimärkningsförordning, EU:s marknadskontrollförordning och denna lag.

marknadskontrollmyndighet: den myndighet som utövar marknadskontroll enligt EU:s energimärkningsförordning, EU:s marknadskontrollförordning och denna lag.

3 a §2

En marknadskontrollmyndighet har befogenhet att besluta om följande åtgärder enligt EU:s marknadskontrollförordning:

Vid marknadskontroll enligt

EU:s marknadskontrollförordning har marknadskontrollmyndigheten befogenhet

1. att kräva handlingar, specifikationer, data eller uppgifter enligt artikel 14.4 a och 14.4 b,

1. att enligt artikel 14.4 a–14.4 c kräva att ekonomiska aktörer ska tillhandahålla handlingar, specifikationer, data eller uppgifter,

2. att enligt artikel 14.4 d utföra oanmälda inspektioner på plats och fysiska kontroller av produkter,

2. att få tillträde till lokaler, mark eller transportmedel enligt artikel 14.4 e, och

3. att enligt artikel 14.4 e få tillträde till lokaler, mark eller transportmedel,

1 Senaste lydelse 2021:682. 2 Senaste lydelse 2021:682.

113

Prop. 2021/22:238

4. att enligt artikel 14.4 f inleda undersökningar på eget initiativ,

5. att enligt artikel 14.4 g kräva att ekonomiska aktörer ska vidta lämpliga åtgärder för att få en bristande överensstämmelse att upphöra eller att eliminera en risk,

6. att enligt artikel 14.4 h själv vidta åtgärder,

3. att införskaffa, inspektera och demontera varuprover enligt artikel 14.4 j.

7. att enligt artikel 14.4 j införskaffa, inspektera och demontera varuprover, och

8. att enligt artikel 14.4 k kräva att innehåll på ett onlinegränssnitt ska avlägsnas, att en varning ska visas eller att åtkomsten ska begränsas.

En marknadskontrollmyndighet får införskaffa ett varuprov under dold identitet enligt artikel 14.4 j i

EU:s marknadskontrollförordning endast om det är nödvändigt för att uppnå syftet med kontrollen. Efter införskaffandet ska myndigheten underrätta den ekonomiska aktören om det, så snart det går utan att åtgärden förlorar i betydelse.

Marknadskontrollmyndigheten får införskaffa ett varuprov under dold identitet enligt artikel 14.4 j i

EU:s marknadskontrollförordning endast om det är nödvändigt för att syftet med kontrollen ska uppnås.

Myndigheten ska underrätta den ekonomiska aktören om att införskaffandet har skett under dold identitet, så snart det går utan att syftet med åtgärden går förlorat.

Befogenheten enligt första stycket 8 gäller inte i fråga om databaser som omfattas av tryckfrihetsförordningens eller yttrandefrihetsgrundlagens skydd.

När ändrade förhållanden ger anledning till det, ska marknadskontrollmyndigheten besluta att en sådan skyldighet som avses i första stycket 8 inte längre ska gälla.

Förelägganden och förbud Förelägganden

4 §

Marknadskontrollmyndigheten får besluta de förelägganden och förbud som behövs i ett enskilt fall för att EU:s energimärkningsförordning ska följas.

Marknadskontrollmyndigheten får besluta de förelägganden som behövs i ett enskilt fall för att EU:s energimärkningsförordning och

EU:s marknadskontrollförordning ska följas.

Denna lag träder i kraft den 25 juli 2022.

Prop. 2021/22:238

114

2.36 Förslag till lag om ändring i lagen (2018:551) med kompletterande bestämmelser till EU:s däckmärkningsförordning

Härigenom föreskrivs att 2, 3 a och 4 §§ och rubriken närmast före 4 § lagen (2018:551) med kompletterande bestämmelser till EU:s däckmärkningsförordning ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §1

I denna lag betyder

EU:s marknadskontrollförordning: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011, i den ursprungliga lydelsen, och

marknadskontrollmyndighet: den myndighet som utövar marknadskontroll enligt EU:s däckmärkningsförordning, EU:s marknadskontrollförordning och denna lag.

– EU:s marknadskontrollförordning: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011, och

– marknadskontrollmyndighet: den myndighet som utövar marknadskontroll enligt EU:s däckmärkningsförordning, EU:s marknadskontrollförordning och denna lag.

3 a §2

En marknadskontrollmyndighet har befogenhet att besluta om följande åtgärder enligt EU:s marknadskontrollförordning:

Vid marknadskontroll enligt

EU:s marknadskontrollförordning har marknadskontrollmyndigheten befogenhet

1. att kräva handlingar, specifikationer, data eller uppgifter enligt artikel 14.4 a och 14.4 b,

1. att enligt artikel 14.4 a–14.4 c kräva att ekonomiska aktörer ska tillhandahålla handlingar, specifikationer, data eller uppgifter,

2. att enligt artikel 14.4 d utföra oanmälda inspektioner på plats och fysiska kontroller av produkter,

2. att få tillträde till lokaler, mark eller transportmedel enligt artikel 14.4 e, och

3. att enligt artikel 14.4 e få tillträde till lokaler, mark eller transportmedel,

1 Senaste lydelse 2021:683. 2 Senaste lydelse 2021:683.

115

Prop. 2021/22:238

4. att enligt artikel 14.4 f inleda undersökningar på eget initiativ,

5. att enligt artikel 14.4 g kräva att ekonomiska aktörer ska vidta lämpliga åtgärder för att få en bristande överensstämmelse att upphöra eller att eliminera en risk,

6. att enligt artikel 14.4 h själv vidta åtgärder,

3. att införskaffa, inspektera och demontera varuprover enligt artikel 14.4 j.

7. att enligt artikel 14.4 j införskaffa, inspektera och demontera varuprover, och

8. att enligt artikel 14.4 k kräva att innehåll på ett onlinegränssnitt ska avlägsnas, att en varning ska visas eller att åtkomsten ska begränsas.

En marknadskontrollmyndighet får införskaffa ett varuprov under dold identitet enligt artikel 14.4 j i

EU:s marknadskontrollförordning endast om det är nödvändigt för att uppnå syftet med kontrollen. Efter införskaffandet ska myndigheten underrätta den ekonomiska aktören om det, så snart det går utan att åtgärden förlorar i betydelse.

Marknadskontrollmyndigheten får införskaffa ett varuprov under dold identitet enligt artikel 14.4 j i

EU:s marknadskontrollförordning endast om det är nödvändigt för att syftet med kontrollen ska uppnås.

Myndigheten ska underrätta den ekonomiska aktören om att införskaffandet har skett under dold identitet, så snart det går utan att syftet med åtgärden går förlorat.

Befogenheten enligt första stycket 8 gäller inte för databaser som omfattas av tryckfrihetsförordningens eller yttrandefrihetsgrundlagens skydd.

När ändrade förhållanden ger anledning till det, ska marknadskontrollmyndigheten besluta att en skyldighet att vidta en åtgärd enligt första stycket 8 inte längre ska gälla.

Förelägganden och förbud Förelägganden

4 §

Marknadskontrollmyndigheten får besluta de förelägganden och förbud som behövs i ett enskilt fall för att EU:s däckmärkningsförordning ska följas.

Marknadskontrollmyndigheten får besluta de förelägganden som behövs i ett enskilt fall för att EU:s däckmärkningsförordning och

EU:s marknadskontrollförordning ska följas.

Denna lag träder i kraft den 25 juli 2022.

Prop. 2021/22:238

116

2.37 Förslag till lag om ändring i spellagen (2018:1138)

Härigenom föreskrivs att 16 kap. 3 § spellagen (2018:1138) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 kap.

3 §

För att säkerställa att en licenshavares spelsystem, affärssystem, rutiner, dragningsutrustning och fysiska lotter uppfyller de krav som avses i 1 § innan de används i spelverksamheten ska de bedömas av ett organ som ackrediterats för uppgiften enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93.

För att säkerställa att en licenshavares spelsystem, affärssystem, rutiner, dragningsutrustning och fysiska lotter uppfyller de krav som avses i 1 § innan de används i spelverksamheten ska de bedömas av ett organ som ackrediterats för uppgiften enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93.

Denna lag träder i kraft den 25 juli 2022.

117

Prop. 2021/22:238

2.38 Förslag till lag om ändring i lagen (2018:1178) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gasanordningar

Härigenom föreskrivs att 2 a, 4 och 9 §§ och rubriken närmast före 4 § lagen (2018:1178) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gasanordningar ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 a §1

En marknadskontrollmyndighet har befogenhet att besluta om följande åtgärder enligt förordning (EU) 2019/1020, i den ursprungliga lydelsen:

Vid marknadskontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 har marknadskontrollmyndigheten befogenhet

1. att kräva handlingar, specifikationer, data eller uppgifter enligt artikel 14.4 a och 14.4 b,

1. att enligt artikel 14.4 a–14.4 c kräva att ekonomiska aktörer ska tillhandahålla handlingar, specifikationer, data eller uppgifter,

2. att enligt artikel 14.4 d utföra oanmälda inspektioner på plats och fysiska kontroller av produkter,

2. att få tillträde till lokaler, mark eller transportmedel enligt artikel 14.4 e, och

3. att enligt artikel 14.4 e få tillträde till lokaler, mark eller transportmedel,

4. att enligt artikel 14.4 f inleda undersökningar på eget initiativ,

5. att enligt artikel 14.4 g kräva att ekonomiska aktörer ska vidta lämpliga åtgärder för att få en bristande överensstämmelse att upphöra eller att eliminera en risk,

6. att enligt artikel 14.4 h själv vidta åtgärder,

3. att införskaffa, inspektera och demontera varuprover enligt artikel 14.4 j.

7. att enligt artikel 14.4 j införskaffa, inspektera och demontera varuprover, och

8. att enligt artikel 14.4 k kräva att innehåll på ett onlinegränssnitt ska avlägsnas, att en varning ska visas eller att åtkomsten ska begränsas.

En marknadskontrollmyndighet får införskaffa ett varuprov under

Marknadskontrollmyndigheten får införskaffa ett varuprov under

1 Senaste lydelse 2021:684.

Prop. 2021/22:238

118

dold identitet enligt artikel 14.4 j i förordning (EU) 2019/1020, i den ursprungliga lydelsen, endast om det är nödvändigt för att uppnå syftet med kontrollen. Efter införskaffandet ska myndigheten underrätta den ekonomiska aktören om det, så snart det går utan att åtgärden förlorar i betydelse.

dold identitet enligt artikel 14.4 j i förordning (EU) 2019/1020 endast om det är nödvändigt för att syftet med kontrollen ska uppnås.

Myndigheten ska underrätta den ekonomiska aktören om att införskaffandet har skett under dold identitet, så snart det går utan att syftet med åtgärden går förlorat.

Befogenheten enligt första stycket 8 gäller inte för databaser som omfattas av tryckfrihetsförordningens eller yttrandefrihetsgrundlagens skydd.

När ändrade förhållanden ger anledning till det, ska marknadskontrollmyndigheten besluta att en skyldighet att vidta en åtgärd enligt första stycket 8 inte längre ska gälla.

Förelägganden och förbud Förelägganden

4 §

Marknadskontrollmyndigheten får meddela de förelägganden och förbud som behövs för att EU:s förordning om gasanordningar ska följas.

Marknadskontrollmyndigheten får besluta de förelägganden som behövs för att EU:s förordning om gasanordningar och förordning (EU) 2019/1020 ska följas.

9 §

En ekonomisk aktör ska åläggas att betala en sanktionsavgift, om aktören eller någon som handlar för dennes räkning uppsåtligen eller av oaktsamhet har brutit mot de skyldigheter som gäller för ekonomiska aktörer enligt EU:s förordning om gasanordningar.

En sanktionsavgift får inte åläggas någon för en överträdelse av ett förbud eller en underlåtelse att följa ett föreläggande som har förenats med vite.

En sanktionsavgift får inte åläggas någon för att denne inte har följt ett föreläggande som har förenats med vite.

I övrigt ska i fråga om sanktionsavgift 37 § andra stycket och 3943 §§produktsäkerhetslagen (2004:451) tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 25 juli 2022.

119

Prop. 2021/22:238

2.39 Förslag till lag om ändring i lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter

dels att nuvarande 7 kap. 16 § och 8 kap. 4 § ska betecknas 7 kap. 19 a § och 8 kap. 5 §,

dels att 1 kap. 3 §, den nya 7 kap. 19 a § och 7 kap. 21 § ska ha följande lydelse,

dels att rubrikerna närmast före 7 kap. 16 § och 8 kap. 4 § ska sättas närmast före 7 kap. 19 a § respektive 8 kap. 5 §,

dels att det ska införas sju nya paragrafer, 7 kap. 19 b–19 g §§ och 8 kap. 4 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

3 §

I denna lag avses med

1. elektronisk cigarett: produkt som kan användas för konsumtion av nikotinånga via ett munstycke, eller beståndsdel av den produkten, inbegripet en patron, en tank och anordningen utan patron eller tank,

2. påfyllningsbehållare: behållare som innehåller vätska som innehåller nikotin och som kan användas för att fylla på en elektronisk cigarett,

3. örtprodukter för rökning: produkter som är baserade på växter, örter eller frukter som inte innehåller tobak och som kan förbrukas via förbränning,

4. detaljhandel: försäljning till konsumenter,

5. partihandel: annan försäljning än detaljhandel,

6. försäljningsställe: en viss lokal eller ett annat avgränsat utrymme för detaljhandel,

8. gränsöverskridande distansförsäljning: försäljning där, vid tidpunkten för beställningen av varan eller produkten, konsumenten finns i Sverige och återförsäljningsstället i ett annat land, eller där återförsäljningsstället finns i Sverige och konsumenten i en annan medlemsstat, och

9. medlemsstat: en stat som är medlem i Europeiska unionen eller en annan stat som omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och som har genomfört bestämmelserna i direktiv 2014/40/EU i nationell rätt.

9. medlemsstat: en stat som är medlem i Europeiska unionen eller en annan stat som omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och som har genomfört bestämmelserna i

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/40/EU av den 3 april 2014 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror och relaterade

Prop. 2021/22:238

120

produkter och om upphävande av direktiv 2001/37/EG i nationell rätt.

7 kap.

16 §

Folkhälsomyndigheten ska i fråga om sådana krav på innehåll och utformning som följer av 2 kap. 8 § utöva marknadskontroll av elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare som omfattas av denna lag.

19 a §

1

Folkhälsomyndigheten är marknadskontrollmyndighet enligt

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011 när det gäller produkter som omfattas av direktiv 2014/40/EU.

Bestämmelser om marknadskontroll finns i artiklarna 15.3 och 16–29 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93.

19 b §

Vid marknadskontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 har Folkhälsomyndigheten befogenhet

1. att enligt artikel 14.4 a–14.4 c kräva att ekonomiska aktörer ska tillhandahålla handlingar, specifikationer, data eller uppgifter,

2. att enligt artikel 14.4 d utföra oanmälda inspektioner på plats och fysiska kontroller av produkter,

3. att enligt artikel 14.4 e få tillträde till lokaler, mark eller transportmedel,

4. att enligt artikel 14.4 f inleda undersökningar på eget initiativ,

5. att enligt artikel 14.4 g kräva att ekonomiska aktörer ska vidta lämpliga åtgärder för att få en

1 Ändringen innebär bl.a. att andra stycket tas bort.

121

Prop. 2021/22:238

bristande överensstämmelse att upphöra eller att eliminera en risk,

6. att enligt artikel 14.4 h själv vidta åtgärder,

7. att enligt artikel 14. j införskaffa, inspektera och demontera varuprover, och

8. att enligt artikel 14.4 k kräva att innehåll på ett onlinegränssnitt ska avlägsnas, att en varning ska visas eller att åtkomsten ska begränsas.

Folkhälsomyndigheten får införskaffa ett varuprov under dold identitet enligt artikel 14.4 j i förordning (EU) 2019/1020 endast om det är nödvändigt för att syftet med kontrollen ska uppnås. Myndigheten ska underrätta den ekonomiska aktören om att införskaffandet har skett under dold identitet, så snart det går utan att syftet med åtgärden går förlorat.

Befogenheten enligt första stycket 8 gäller inte i fråga om databaser som omfattas av tryckfrihetsförordningens eller yttrandefrihetsgrundlagens skydd.

När ändrade förhållanden ger anledning till det, ska Folkhälsomyndigheten besluta att en sådan skyldighet som avses i första stycket 8 inte längre ska gälla.

19 c §

Folkhälsomyndigheten får besluta de förelägganden som behövs för att förordning (EU) 2019/1020 ska följas.

19 d §

Ett beslut om föreläggande enligt 19 b eller 19 c § får förenas med vite.

19 e §

Folkhälsomyndigheten får, när den fattar beslut enligt 19 b eller

Prop. 2021/22:238

122

19 c §, bestämma att beslutet ska gälla omedelbart.

19 f §

Polismyndigheten ska på begäran av Folkhälsomyndigheten lämna den hjälp som behövs för att Folkhälsomyndigheten ska kunna vidta åtgärder enligt 19 b §.

Hjälp enligt första stycket får begäras endast om

1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver tillgripas, eller

2. det annars finns synnerliga skäl.

19 g §

Regeringen får meddela föreskrifter om de uppgifter som kommuner ska utföra när det gäller marknadskontroll enligt förordning (EU) 2019/1020.

21 §

Kommunerna ska underrätta

Folkhälsomyndigheten om de i sin verksamhet får kännedom om något som kan ha betydelse för Folkhälsomyndighetens tillsyn.

En kommun ska underrätta Folkhälsomyndigheten om den i sin verksamhet får kännedom om något som kan ha betydelse för

Folkhälsomyndighetens tillsyn eller för myndighetens marknadskontroll enligt förordning (EU) 2019/1020.

8 kap.

4 §

Av lagen ( 2014:140 ) med bemyndigande att meddela vissa föreskrifter om marknadskontroll av varor och annan närliggande tillsyn framgår att föreskrifter om avgifter för marknadskontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 får meddelas.

Denna lag träder i kraft den 25 juli 2022.

123

Prop. 2021/22:238

2.40 Förslag till lag om ändring i lagen (2021:600) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2021:600) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter1

dels att nuvarande 3 kap. 3–5 §§ ska betecknas 3 kap. 6–8 §§,

dels att de nya 3 kap. 6 och 7 §§ ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 3 kap. 4 § ska sättas närmast före 3 kap. 7 §,

dels att det ska införas tre nya paragrafer, 3 kap. 3–5 §§, och närmast före 3 kap. 3 och 6 §§ nya rubriker av följande lydelse.

Lydelse enligt SFS 2021:602 Föreslagen lydelse

3 kap.

Marknadskontroll

3 §

Bestämmelser om marknadskontroll finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011.

Den myndighet som regeringen bestämmer är marknadskontrollmyndighet.

4 §

Vid marknadskontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 har marknadskontrollmyndigheten befogenhet

1. att enligt artikel 14.4 a–14.4 c kräva att ekonomiska aktörer ska tillhandahålla handlingar, specifikationer, data eller uppgifter,

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 2021:602 3 kap. 5 § 2021:602.

Prop. 2021/22:238

124

2. att enligt artikel 14.4 d utföra oanmälda inspektioner på plats och fysiska kontroller av produkter,

3. att enligt artikel 14.4 e få tillträde till lokaler, mark eller transportmedel,

4. att enligt artikel 14.4 f inleda undersökningar på eget initiativ,

5. att enligt artikel 14.4 g kräva att ekonomiska aktörer ska vidta lämpliga åtgärder för att få en bristande överensstämmelse att upphöra eller att eliminera en risk,

6. att enligt artikel 14.4 h själv vidta åtgärder,

7. att enligt artikel 14.4 j införskaffa, inspektera och demontera varuprover, och

8. att enligt artikel 14.4 k kräva att innehåll på ett onlinegränssnitt ska avlägsnas, att en varning ska visas eller att åtkomsten ska begränsas.

Marknadskontrollmyndigheten får införskaffa ett varuprov under dold identitet enligt artikel 14.4 j i förordning (EU) 2019/1020 endast om det är nödvändigt för att syftet med kontrollen ska uppnås. Myndigheten ska underrätta den ekonomiska aktören om att införskaffandet har skett under dold identitet, så snart det går utan att syftet med åtgärden går förlorat.

Befogenheten enligt första stycket 8 gäller inte i fråga om databaser som omfattas av tryckfrihetsförordningens eller yttrandefrihetsgrundlagens skydd.

När ändrade förhållanden ger anledning till det, ska marknadskontrollmyndigheten besluta att en sådan skyldighet som avses i första stycket 8 inte längre ska gälla.

5 §

Marknadskontrollmyndigheten får, när den fattar beslut enligt 4 § eller, i enlighet med 6 §, fattar beslut om de förelägganden som

125

Prop. 2021/22:238

behövs för att förordning (EU) 2019/1020 ska följas, bestämma att beslutet ska gälla omedelbart.

3 §

En tillsynsmyndighet får besluta de förelägganden som behövs för att förordning (EU) 2017/745, förordning (EU) 2017/746, denna lag och de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen ska följas. En tillsynsmyndighet får också besluta om förelägganden om tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen enligt 2 § vägras.

Förelägganden och vite

6 §

2

En tillsynsmyndighet eller marknadskontrollmyndighet får besluta de förelägganden som behövs för att förordning (EU) 2017/745, förordning (EU) 2017/746, förordning (EU) 2019/1020, denna lag och de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen ska följas. En tillsynsmyndighet får också besluta om förelägganden i de fall tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen enligt 2 § vägras.

Ett beslut om föreläggande får förenas med vite.

4 §

På begäran av en tillsynsmyndighet ska Polismyndigheten lämna den hjälp som behövs när tillsynsmyndigheten vidtar åtgärder eller verkställer beslut som har meddelats med stöd av förordning (EU) 2017/745, förordning (EU) 2017/746 eller denna lag eller de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, om

1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver tillgripas, eller

2. det annars finns synnerliga skäl.

7 §

3

Polismyndigheten ska på begäran av en tillsynsmyndighet eller en marknadskontrollmyndighet lämna den hjälp som behövs för att tillsynsmyndigheten eller marknadskontrollmyndigheten ska kunna vidta åtgärder eller verkställa beslut som har meddelats med stöd av förordning (EU) 2017/745, förordning (EU) 2017/746 eller denna lag eller de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.

Hjälp enligt första stycket får begäras endast om

1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda

2 Senaste lydelse av tidigare 3 kap. 3 § 2021:602. 3 Senaste lydelse av tidigare 3 kap. 4 § 2021:602.

Prop. 2021/22:238

126

befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver tillgripas, eller

2. det annars finns synnerliga skäl.

1. Denna lag träder i kraft den 25 juli 2022.

2. De nya bestämmelserna i 3 kap. 3–7 §§ tillämpas även på marknadskontroll av de medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik som

a) har släppts ut på marknaden eller har tagits i bruk före den 26 maj 2022, eller

b) släpps ut, tas i bruk eller tillhandahålls i enlighet med punkt 8 eller 11 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (2021:600) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter.

127

Prop. 2021/22:238

3 Ärendet och dess beredning

Den 20 juni 2019 beslutade Europaparlamentet och rådet förordning (EU) 2019/1020 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011 (EU:s marknadskontrollförordning). Förordningen trädde i kraft den 15 juli 2019 och ska tillämpas i sin helhet från och med den 16 juli 2021. Förordningen finns i bilaga 1.

Regeringen beslutade den 13 juni 2019 att ge en särskild utredare i uppdrag att utreda och lämna förslag på kompletterande bestämmelser till EU:s marknadskontrollförordning. Utredningen, som tog namnet 2019 års marknadskontrollutredning (UD 2019:01), överlämnade den 31 augusti 2020 betänkandet Enhetlig och effektiv marknadskontroll (SOU 2020:49). En sammanfattning av betänkandet respektive lagförslagen i relevanta delar finns i bilaga 2 och 3.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4. Remissvaren finns tillgängliga i Utrikesdepartementet (UD2020/11744).

Vissa av förslagen från 2019 års marknadskontrollutredning har därefter behandlats vidare och lett till lagstiftning, se propositionen Anpassningar till EU:s marknadskontrollförordning (prop. 2020/21:189). Den nya lagstiftningen, som trädde i kraft den 16 juli 2021, innebär att det i nio sektorslagar har införts bestämmelser som innebär att en marknadskontrollmyndighet har befogenhet att besluta om åtgärder enligt artikel 14.4 a, b, e och j i EU:s marknadskontrollförordning.

För att komplettera beredningsunderlaget har ett utkast till lagrådsremissen Anpassningar till EU:s marknadskontrollförordning – del 2 tagits fram inom Utrikesdepartementet (UD2021/17423), härefter benämnt utkastet. En sammanfattning av utkastet finns i bilaga 5. Utkastets lagförslag finns i bilaga 6. Utkastet har remissbehandlats och en förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 7. Remissvaren finns tillgängliga i Utrikesdepartementet (UD2021/17423).

I detta lagstiftningsärende behandlas de förslag i betänkandet och övriga kompletteringar av EU:s marknadskontrollförordning som inte har tagits om hand genom det lagstiftningsärende som innebar lagändringar den 16 juli 2021. Vidare behandlas utkastets förslag.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 31 mars 2022 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 8. Lagrådets yttrande finns i bilaga 9. Regeringen har i huvudsak följt Lagrådets synpunkter. Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitt 5.1, avsnitt 5.3, avsnitt 5.4, avsnitt 5.6, avsnitt 5.7, avsnitt 5.9, avsnitt 7.1, avsnitt 7.2, avsnitt 8 och författningskommentaren.

I förhållande till lagrådsremissens lagförslag har även vissa språkliga och redaktionella ändringar gjorts.

Prop. 2021/22:238

128

4 Marknadskontrollen i EU och Sverige

4.1 Vad är marknadskontroll?

En av hörnstenarna inom EU är principen om den fria rörligheten för varor på den inre marknaden. Principen innebär att varor ska kunna cirkulera fritt mellan EU:s medlemsländer och EES-länderna Norge, Island och Liechtenstein utan att hindras av tullar, avgifter, diskriminering eller nationella krav.

För att uppnå fri rörlighet för varor har EU bland annat beslutat ett stort antal gemensamma regler med produktkrav som gäller i alla medlemsstater. Reglerna bygger oftast på tillämpning av gemensamma standarder. Sådana enhetliga regler finns för bland annat radioutrustning, leksaker och personlig skyddsutrustning. Reglerna är tänkta att underlätta för till exempel tillverkare som bara behöver förhålla sig till gemensamma produktstandarder för att kunna sälja sin produkt på hela den inre marknaden. Detta kan i sin tur gynna konsumenter som får tillgång till ett större utbud av produkter, vilket även ökar konkurrensen.

Det är som huvudregel tillverkarens ansvar att en produkt uppfyller gällande krav och det krävs inte någon förhandskontroll av produkten från en myndighet innan den får släppas ut på marknaden. För att säkerställa att produkter på marknaden överensstämmer med gällande krav används i stället marknadskontroll. Marknadskontroll syftar inte bara till att upptäcka och undvika farliga produkter och produkter som inte uppfyller vissa funktionskrav, utan även till att säkerställa en väl fungerande inre marknad. Genom att tillverkare vars produkter inte uppfyller gällande krav kan hindras från att sälja sina produkter, motverkas osund konkurrens samtidigt som slutanvändare skyddas från farliga produkter. För att säkerställa att produkter uppfyller en hög skyddsnivå och för att förhindra en snedvriden konkurrens är det nödvändigt att marknadskontroll sker likvärdigt inom hela EU.

4.2 Förhållandet till begreppet tillsyn

Bestämmelser som rör marknadskontroll finns i ett stort antal svenska lagar, förordningar och myndighetsföreskrifter. Begreppet marknadskontroll används emellertid inte genomgående i de olika rättsakterna, utan i vissa fall återfinns bestämmelser om kontroll av produkter i stället under benämningen tillsyn. Det finns därför anledning att här beröra hur begreppet marknadskontroll förhåller sig till begreppet tillsyn. Begreppet tillsyn förekommer i ett stort antal svenska författningar. Någon enhetlig och vedertagen definition av begreppet finns dock inte i svensk rätt. Tillsyn kan avse vitt skilda verksamheter och riktas vanligtvis mot ett föremål, en anläggning, en verksamhet eller en typ av vara, så kallade tillsynsobjekt. I förhållande till detta är marknadskontroll en mer

129

Prop. 2021/22:238

avgränsad form av tillsyn eftersom den enbart avser produkter som tillhandahålls på marknaden och riktar sig mot ekonomiska aktörer.

4.3 Organiseringen av marknadskontroll i Sverige

Sverige har ett decentraliserat system för marknadskontroll och ansvaret för kontrollen är uppdelat mellan flera statliga myndigheter som har olika ansvarsområden enligt sektorsspecifika författningar. Därtill utövar Sveriges 290 kommuner kontroll av produktkrav på ett begränsat antal områden.

Uppdelningen av marknadskontrollansvaret utgår oftast från olika egenskaper eller risker hos produkterna snarare än själva produktslaget, till exempel att en produkt är avsedd att användas på arbetsplatser respektive för privat bruk eller att den är brandfarlig. Det medför att det kan finnas flera ansvariga myndigheter för samma produktslag men för olika egenskaper hos produkten. Ett exempel på ett delat ansvar är leksaker, för vilka Konsumentverket har huvudansvaret för marknadskontrollen medan Kemikalieinspektionen utövar marknadskontroll när det gäller leksakers brännbarhet och kemiska egenskaper samt Elsäkerhetsverket när det gäller leksakers elektriska egenskaper utom strålning.

Vid Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac) finns ett råd för marknadskontroll (marknadskontrollrådet) och Swedac är dessutom utsett till centralt samordningskontor för marknadskontroll enligt artikel 10.3 i EU:s marknadskontrollförordning. Marknadskontrollrådet, som består av 18 myndigheter, är det nationella samordningsorganet för marknadskontroll i Sverige. Marknadskontrollrådet fungerar framför allt som ett forum för informations- och erfarenhetsutbyte mellan myndigheter och har bland annat till uppgift att fungera som ett samordningsorgan i frågor om marknadskontroll.

4.4 EU:s marknadskontrollförordning

EU:s marknadskontrollförordning tillämpas från och med den 16 juli 2021. Förordningen innebär att artiklarna 15–29 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 tas bort och ersätts med bestämmelser i EU:s marknadskontrollförordning. I fråga om tullmyndigheternas kontroll av produkter som förs in på unionsmarknaden medför de nya bestämmelserna endast små förändringar. De nya bestämmelserna medför i övriga delar bland annat utökade befogenheter för marknadskontrollmyndigheterna. Förutom bestämmelser om marknadskontrollmyndigheternas befogenheter och om kontroll av produkter som förs in på unionsmarknaden innehåller EU:s marknadskontrollförordning även bestämmelser om bland annat sanktioner och samarbete mellan medlemsstater.

Artikel 2 anger tillämpningsområdet för EU:s marknadskontrollförordning. Förordningen ska tillämpas på produkter som omfattas av den

Prop. 2021/22:238

130

harmoniserade unionslagstiftning som förtecknas i bilaga I (harmoniserad unionslagstiftning) i den mån det inte finns några särskilda bestämmelser med samma syfte i harmoniserad unionslagstiftning som på ett mer specifikt sätt reglerar särskilda aspekter av marknadskontroll och tillsyn. Bilaga I rymmer 70 förordningar och direktiv på produktområdet som EU har beslutat.

I artikel 3.3 definieras marknadskontroll. Marknadskontroll är den verksamhet som bedrivs och de åtgärder som vidtas av marknadskontrollmyndigheterna för att säkerställa att produkterna överensstämmer med de krav som fastställs i relevant harmoniserad unionslagstiftning samt säkerställa skydd av det allmänintresse som omfattas av den lagstiftningen. Begreppet marknadskontrollmyndighet definieras i artikel 3.4. En marknadskontrollmyndighet är en myndighet som av en medlemsstat enligt artikel 10 utses som ansvarig för att utföra marknadskontroll inom den medlemsstatens territorium. I artikel 3.13 definieras ekonomisk aktör. En ekonomisk aktör är tillverkaren, tillverkarens representant, importören eller distributören, leverantören av distributionstjänster eller en annan fysisk eller juridisk person som omfattas av skyldigheter avseende tillverkning av produkter, tillhandahållande av dem på marknaden eller ibruktagande av dem på marknaden eller ibruktagande av dem i enlighet med relevant harmoniserad unionslagstiftning. Det kan tilläggas att denna definition av ekonomisk aktör är, som utredningen uppmärksammar, något snävare än definitionen i vissa av de unionsrättsakter som anges i bilaga I till EU:s marknadskontrollförordning.

I artikel 10.2 anges att varje medlemsstat ska utse en eller flera marknadskontrollmyndigheter och underrätta Europeiska kommissionen och övriga medlemsstater om sina marknadskontrollmyndigheter och behörighetsområdena för var och en av dessa myndigheter. Varje medlemsstat ska enligt artikel 10.3 tillsätta ett centralt samordningskontor, som bland annat ska ha ansvaret för att representera en samordnad ståndpunkt från marknadskontrollmyndigheterna och de myndigheter som ansvarar för kontroll av produkter som förs in på unionsmarknaden samt för att meddela de nationella strategierna för marknadskontroll.

I artikel 14.1 i EU:s marknadskontrollförordning anges att medlemsstaterna ska tilldela sina marknadskontrollmyndigheter de befogenheter för marknadskontroll, utredning och tillsyn som behövs för att tillämpa förordningen och harmoniserad unionslagstiftning. I artikel 14.2 anges bland annat att marknadskontrollmyndigheterna ska utöva de befogenheter som anges i artikel 14 i enlighet med proportionalitetsprincipen och i enlighet med unionsrätten och nationell rätt, inbegripet principerna i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt i enlighet med principerna i nationell rätt i fråga om yttrandefrihet och mediernas frihet och mångfald. När medlemsstaterna tilldelar befogenheter får de, enligt artikel 14.3, utifrån vad som är lämpligt föreskriva att befogenheten ska kunna utövas direkt av marknadskontrollmyndigheterna inom ramen för deras egen myndighetsutövning, med hjälp av andra myndigheter, eller via ansökningar till domstolar som är behöriga att godkänna utövandet av befogenheten. I artikel 14.4 anges ett antal minimibefogenheter. Dessa befogenheter är medlemsstaterna skyldiga att

131

Prop. 2021/22:238

tilldela sina marknadskontrollmyndigheter. Minimibefogenheterna anges i artikel 14.4 a–14.4 k.

I artikel 16 finns bestämmelser om åtgärder för marknadskontroll. I artikel 16.1 anges att marknadskontrollmyndigheterna ska vidta lämpliga åtgärder om en produkt som omfattas av harmoniserad unionslagstiftning kan äventyra användarnas hälsa eller säkerhet, eller inte stämmer överens med tillämplig harmoniserad unionslagstiftning. I artikel 16.2 och 16.3 finns bestämmelser om att marknadskontrollmyndigheterna ska kräva att den ekonomiska aktören vidtar lämpliga och korrigerande åtgärder för att få en bristande överensstämmelse att upphöra eller för att eliminera en risk. Den åtgärd som den ekonomiska aktören ska vidta kan bland annat inbegripa åtgärder för att förhindra att produkten tillhandahålls på marknaden och åtgärder för att bringa produkten i överensstämmelse med gällande krav.

Artikel 18 innehåller processuella rättigheter för ekonomiska aktörer. Det anges bland annat att alla åtgärder, beslut eller förelägganden som fattas eller vidtas av marknadskontrollmyndigheterna enligt harmoniserad unionslagstiftning eller EU:s marknadskontrollförordning ska ange de grunder som de baseras på. Varje sådan åtgärd, beslut eller föreläggande ska utan dröjsmål meddelas den berörda ekonomiska aktören som samtidigt ska underrättas om vilka rättsmedel som står till dennes förfogande enligt lagstiftningen i medlemsstaten. Innan en åtgärd, ett beslut eller ett föreläggande fattas eller vidtas ska den berörda ekonomiska aktören ges tillfälle att yttra sig inom rimlig tid som inte får vara kortare än tio arbetsdagar, förutsatt att det inte är möjligt att ge den ekonomiska aktören den möjligheten därför att åtgärden, beslutet eller föreläggandet är brådskande på grund av skäl som omfattas av den berörda harmoniserade unionslagstiftningen.

Artiklarna 22–24 reglerar gränsöverskridande ömsesidig assistans. I artikel 22 anges att en marknadskontrollmyndighet kan begära information om bristande överensstämmelse från en marknadskontrollmyndighet i en annan medlemsstat. Enligt artikel 23 kan en myndighet begära att en myndighet lämna in en begäran om tillsynsåtgärder hos en myndighet i en annan medlemsstat.

I artiklarna 25–28 finns bestämmelser om kontroll av produkter som förs in på unionsmarknaden. Enligt artikel 25.3 ska produkter som omfattas av unionsrätten och som ska hänföras till tullförfarandet för övergång till fri omsättning vara föremål för myndighetskontroll. I artikel 26 anges att den ansvariga kontrollmyndigheten ska skjuta upp övergången till fri omsättning om det konstateras att produkten inte åtföljs av korrekt dokumentation, märkning eller kontaktuppgifter till relevanta ekonomiska aktörer, eller om det av andra skäl finns anledning att tro att produkten inte överensstämmer med den tillämpliga unionsrätten eller att produkten utgör en allvarlig risk för till exempel hälsa, säkerhet eller miljö. Kontrollmyndigheten ska omedelbart underrätta marknadskontrollmyndigheterna om att man har skjutit upp övergången till fri omsättning.

Artiklarna 29–35 innehåller bestämmelser om samordnad tillsyn och internationellt samarbete. Det skapas bland annat ett unionsnätverk för produktöverensstämmelse och särskilda administrativa grupper för samarbete om frågor om marknadskontroll. I artikel 34 anges att Europeiska kommissionen ska vidareutveckla och underhålla ett

Prop. 2021/22:238

132

informations- och kommunikationssystem för insamling, behandling och lagring av information om frågor som rör tillsyn av harmoniserad unionslagstiftning, i syfte att förbättra utbytet av uppgifter mellan medlemsstaterna.

I artikel 41 anges att medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner för överträdelse av förordningen och den harmoniserade unionslagstiftning som förtecknas i bilaga II till förordningen som inför skyldigheter för ekonomiska aktörer och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas i enlighet med nationell rätt. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionerliga och avskräckande.

Enligt artikel 44 ska EU:s marknadskontrollförordning tillämpas i sin helhet från och med den 16 juli 2021.

5 Anpassningar till EU:s marknadskontrollförordning

5.1 Marknadskontrollmyndigheterna ska ha de befogenheter som anges i artikel 14.4 i EU:s marknadskontrollförordning

Regeringens förslag: Det ska i sektorslagstiftningen anges att marknadskontrollmyndigheten vid marknadskontroll enligt EU:s marknadskontrollförordning har befogenhet enligt artikel 14.4 i EU:s marknadskontrollförordning att

• kräva att ekonomiska aktörer ska tillhandahålla handlingar, specifikationer, data eller uppgifter (artikel 14.4 a–14.4 c)

• utföra oanmälda inspektioner på plats och fysiska kontroller av produkter (artikel 14.4 d)

• få tillträde till lokaler, mark eller transportmedel (artikel 14.4 e)

• inleda undersökningar på eget initiativ (artikel 14.4 f)

• kräva att ekonomiska aktörer ska vidta lämpliga åtgärder för att få en bristande överensstämmelse att upphöra eller att eliminera en risk (artikel 14.4 g)

• själv vidta åtgärder (artikel 14.4 h)

• införskaffa, inspektera och demontera varuprover (artikel 14.4 j)

• kräva att innehåll på ett onlinegränssnitt ska avlägsnas, att en varning ska visas eller att åtkomsten ska begränsas (artikel 14.4 k).

Hänvisningarna till artikel 14.4 i EU:s marknadskontrollförordning ska vara dynamiska.

Regleringen ska tas in i en ny lag om marknadskontroll av EU-gödselprodukter och i följande sektorslagar:

arbetsmiljölagen

• lagen om elektromagnetisk kompatibilitet

• lagen om måttenheter, mätningar och mätdon

• lagen om märkning av skor

133

Prop. 2021/22:238

• lagen om marknadsföring av kristallglas

• lagen om åtgärder mot buller och avgaser från mobila maskiner

fordonslagen

• lagen om transport av farligt gods

• lagen om ekodesign

luftfartslagen

plan- och bygglagen

• lagen om brandfarliga och explosiva varor

avgasreningslagen

drivmedelslagen

• lagen om leksakers säkerhet

• lagen om EU-miljömärket

• lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s textilmärkningsförordning

• lagen om fritidsbåtar och vattenskotrar

radioutrustningslagen

elsäkerhetslagen

• lagen om marin utrustning

• lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om personlig skyddsutrustning

• lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s energimärkningsförordning

• lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s däckmärkningsförordning

• lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gasanordningar

• lagen om tobak och liknande produkter

• lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter.

Marknadskontrollmyndigheten ska få införskaffa varuprover under dold identitet enligt artikel 14.4 j endast om det är nödvändigt för att syftet med kontrollen ska uppnås. Myndigheten ska underrätta den ekonomiska aktören om att införskaffandet har skett under dold identitet, så snart det går utan att syftet med åtgärden går förlorat.

Befogenhet att kräva att innehåll på ett onlinegränssnitt avlägsnas, att en varning visas eller att åtkomsten begränsas enligt artikel 14.4 k ska inte gälla i fråga om databaser som omfattas av tryckfrihetsförordningens eller yttrandefrihetsgrundlagens skydd. När ändrade förhållanden ger anledning till det ska marknadskontrollmyndigheten besluta att en skyldighet att vidta en åtgärd avseende ett onlinegränssnitt inte längre ska gälla.

Regeringens bedömning: Det bör inte införas särskilda bestämmelser i sektorslagarna om förutsättningar för när inspektioner ska få genomföras. Det bör inte heller anges i lagarna att befogenheten att få tillträde till lokaler även omfattar bostäder. Det finns inte behov av att använda beteckningen anonymt köp för införskaffande av varuprover under dold eller fingerad identitet.

Prop. 2021/22:238

134

Utredningens förslag och bedömning överensstämmer delvis med regeringens. Utredningen föreslår att befogenheterna för marknadskontrollmyndigheterna ska framgå av bestämmelser i en sektorsövergripande lag. Utredningen föreslår att oanmälda inspektioner i utrymmen som inte är tillgängliga för allmänheten ska få genomföras endast under vissa förutsättningar. Utredningen föreslår att det i den sektorsövergripande lagen ska anges att befogenheten i artikel 14.4 e omfattar bostäder. Utredningen föreslår även att en marknadskontrollmyndighets införskaffande av varuprover under dold eller fingerad identitet ska betecknas anonymt köp. Utredningen föreslår att onlinegränssnitt ska undantas från yttrandefrihetsgrundlagens skydd.

Utredningen föreslår inte något undantag för databaser som omfattas av tryckfrihetsförordningens skydd.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker eller har inget att invända mot den av utredningen föreslagna sektorsövergripande lagen. Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll anser att en sektorsövergripande lag ger ökade möjligheter till samverkan mellan myndigheterna och tydlighet i förhållande till marknadens olika aktörer.

Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen avstyrker att harmoniserad unionslagstiftning på miljöområdet omfattas av en sektorsövergripande lag. Marknadskontroll på miljöområdet bör även fortsättningsvis ske med stöd av miljölagstiftningen. Naturvårdsverket anser att en annan ordning än samlad tillsyn via sektorslagstiftningen försvårar en effektiv användning av tillsynsmyndigheternas resurser och kompetens.

Stiftelsen för internetinfrastruktur påpekar vikten av att marknadskontrollmyndigheterna beaktar proportionalitetsprincipen vid tillämpningen av alla sina befogenheter. Justitiekanslern lyfter fram att det kan finnas skäl att överväga om proportionalitetsprincipen bör komma till uttryck i lagen.

Konsumentverket anser i fråga om befogenheterna enligt artiklarna 14.4 a–14.4 c att kräva handlingar, specifikationer, data eller uppgifter att marknadskontrollmyndigheterna bör ges möjlighet att inhämta information och handlingar från var och en, det vill säga även från andra än ekonomiska aktörer. Detta för att öka marknadskontrollmyndigheternas möjligheter att identifiera ekonomiska aktörer.

Vad gäller befogenheten enligt artikel 14.4 e att få tillträde till lokaler, inklusive bostäder, stödjer Sveriges Konsumenter att inspektioner ska kunna utföras även i bostäder då det är allt vanligare att näringsverksamhet sker i eller i anslutning till hemmiljön. Folkhälsomyndigheten understryker avseende tobak och liknande produkter behovet av att kunna göra inspektioner i bostäder. Småföretagarnas Riksförbund anser att förslaget går längre än EU:s marknadskontrollförordning som inte nämner möjligheten till intrång i privatliv, och efterfrågar vad som ligger bakom skärpningen. Svensk Handel anser att förslaget att inkludera bostäder är alltför långtgående. Om det genomförs bör villkoren noga specificeras och det bör definieras vad som utgör en bostad. Teknikföretagen kan se behov av att i vissa fall kunna utföra inspektioner i hemmet men anser att det bör ställas höga krav på skälen för en sådan inspektion och ifrågasätter om inte beslut om intrång i människors privatliv först bör prövas i någon rådgivande funktion. Sveriges Advokatsamfund delar uppfattningen att inspektioner i bostäder utgör ett intrång i den enskildes privatliv och

135

Prop. 2021/22:238

betonar att grundlagsskyddet mot husrannsakan och liknande intrång även omfattar ekonomiska aktörer. Arbetsmiljöverket delar inte utredningens synsätt att marknadskontroll inte ska ske hos tredje part. Kontroll av produkter som byggs på plats hos slutanvändare kan enligt myndigheten endast ske där produkten finns.

Folkhälsomyndigheten anser att frågan om när en marknadskontrollmyndighet själv får vidta åtgärder enligt artikel 14.4 h inte är tillräckligt utredd. Konsumentverket uppmärksammar att möjligheten att själv vidta åtgärder kan medföra höga kostnader om den ekonomiska aktören inte ersätter kostnaderna. Enligt Konsumentverket bör det därför avsättas ett belopp som marknadskontrollmyndigheterna gemensamt förfogar för att täcka kostnader.

I fråga om utredningens förslag vad gäller införskaffande av varuprover enligt artikel 14.4 j efterfrågar Läkemedelsverket ytterligare vägledande exempel på hur varuprover kan införskaffas anonymt utan att använda fingerad identitet. Post- och telestyrelsen anser inte att den ekonomiska aktören ska underrättas i efterhand om ett anonymt köp. Underrättelser i efterhand kan leda till att ekonomiska aktörer försvårar anonyma köp. Folkhälsomyndigheten tillstyrker anonyma köp men påpekar att anonyma köp av tobaksprodukter i webbutiker försvåras av att 18 års ålder måste styrkas. Advokatsamfundet och Sveriges Konsumenter betonar vikten av att dolda köp görs med stor restriktivitet. Sveriges Konsumenter påpekar att det är ganska vanligt att personnummer behöver anges vid köpet och det finns en risk att en väsentlig del av marknaden undslipper kontroll om köp inte kan genomföras i dessa fall. IKEM Innovations- och kemiindustrierna efterfrågar råd eller vägledning kring hur myndigheter ska ta ut varuprover för produkter som har serieproducerats.

Post- och telestyrelsen och Läkemedelsverket välkomnar förslaget om onlinegränssnitt (artikel 14.4 k) men ser båda behov av att kunna inhämta uppgifter om ägande av webbsidor från andra än ekonomiska aktörer. Läkemedelsverket ser gärna att det förtydligas med stöd av vilka bestämmelser en marknadskontrollmyndighet kan kräva uppgifter om äganderätten till en webbplats från en godkänd återförsäljare (eng. registrar) eller den som förvaltar en toppdomän. Myndigheten för press, radio och tv påpekar att det kan uppstå tillämpningsproblem när det gäller att avgöra vilka onlinegränssnitt som omfattas av yttrandefrihetsgrundlagens skydd. Det kan inte uteslutas att tryckfrihetsförordningen i undantagsfall skulle kunna vara tillämplig på databaser som berörs av EU:s marknadskontrollförordning. Stiftelsen för internetinfrastruktur anser att marknadskontrollmyndigheterna bör föra dialog med relevanta mellanhänder, till exempel internetleverantörer, för att säkerställa att åtgärderna som mellanhanden vidtar är proportionerliga. Stiftelsen anser att beslut om att åtgärder ska riktas mot internetleverantörer, innehållsleverantörer eller värdtjänstleverantörer bör fattas av domstol. Advokatsamfundet anser att bedömningen av vad som skyddas av yttrandefrihetsgrundlagens tillämpningsområde och vad som kan anses utgöra en godtagbar inskränkning i yttrande- och informationsfriheten innefattar gränsdragningsfrågor som inte är lämpliga att underställa marknadskontrollmyndigheterna och understryker vikten av att överväganden av sådan karaktär uteslutande prövas av domstol. Enligt Advokatsamfundet bör även varningsmeddelanden underställas domstol.

Prop. 2021/22:238

136

Förslaget och bedömningen i utkastet till lagrådsremiss överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utkastet föreslår statiska hänvisningar till artikel 14.4 i EU:s marknadskontrollförordning. I utkastet föreslås inte en ny lag om marknadskontroll av EU-gödselprodukter utan endast ändringar i lagen (1992:1684) om EG-gödselmedel. I utkastet föreslås att bestämmelserna om marknadskontroll i 22 § lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor ska upphöra att gälla. I utkastet föreslås en särskild bestämmelse i plan- och bygglagen (2010:900) om att en marknadskontrollmyndighet får besluta om de förelägganden som behövs för att de krav på byggprodukter som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 av den 9 mars 2011 om fastställande av harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter och om upphävande av rådets direktiv 89/106/EG och

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/424 av den 9 mars 2016 om linbaneanläggningar och om upphävande av direktiv 2000/9/EG ska följas. Utkastets lagförslag har även en annan språklig utformning.

Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. Några remissinstanser,

Sveriges Advokatsamfund, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac) och Svensk Handel, invänder mot förslaget att bestämmelser om marknadskontroll ska finnas samlade i respektive sektorslag och förordar en sektorsövergripande lag. Boverket välkomnar lagförslaget som innebär att tillsyn av såväl harmoniserade som icke harmoniserade byggprodukter kommer att hanteras i samma lagstiftning. Kommerskollegium ser positivt på att marknadskontrollmyndigheternas befogenheter och sanktionsmöjligheter tydliggörs och anges i alla produktlagar. Kemikalieinspektionen, Läkemedelsverket och Naturvårdsverket är positiva till att kompletteringar till

EU:s marknadskontrollförordning på deras respektive områden huvudsakligen görs genom ändringar i miljöbalken.

Kemikalieinspektionen föreslår att begreppet ”EG-förordning” i 1 och 2 §§ lagen (1992:1684) om EG-gödselmedel ersätts med antingen uttrycket ”EU-förordning” eller en fullständig hänvisning till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1009 av den 5 juni 2019 om fastställande av bestämmelser om tillhandahållande på marknaden av EU-gödselprodukter och om ändring av förordningarna (EG) nr 1069/2009 och (EG) nr 1107/2009 samt om upphävande av förordning (EG) nr 2003/2003.

Arbetsmiljöverket föreslår att det införs en bestämmelse som anger att en marknadskontrollmyndighet har rätt att vid begäran av en utländsk marknadskontrollmyndighet få tillgång till de upplysningar och handlingar i den utsträckning som behövs för att följa den utländska marknadskontrollmyndighetens begäran. Arbetsmiljöverket tar i sammanhanget även upp att det behövs ett tydligare mandat för en svensk marknadskontrollmyndighet att kunna förelägga en ekonomisk aktör att vidta åtgärder efter att en marknadskontrollmyndighet i en annan medlemsstat har framställt en begäran om tillsynsåtgärder enligt artikel 23 i EU:s marknadskontrollförordning.

När det gäller utkastets förslag rörande oanmälda inspektioner och tillträde till lokaler (artiklarna 14.4 d och e) anser Transportstyrelsen att myndigheten även bör ges befogenhet att kontrollera marin utrustning ombord på fartyg hos slutanvändare. Boverket anser att det finns skäl att

137

Prop. 2021/22:238

ge marknadskontrollmyndigheten tillträde till bostäder vid kontroll av hissar eftersom det i avsaknad av sådant tillträde endast är möjligt att utföra dokumentationskontroll av hissar som installerats i bostäder. Arbetsmiljöverket vidhåller sin synpunkt att myndigheten bör ges möjlighet att vid marknadskontroll besöka slutanvändare men stödjer, för det fall någon sådan befogenhet inte föreslås, en fortsatt utredning av frågan.

Advokatsamfundet och Svensk Handel anser att inspektioner bör få ske först efter beslut av domstol på ansökan av marknadskontrollmyndigheten. Advokatsamfundet och Svensk Handel anser även att frågan om inspektioner i bostäder borde regleras i sektorslagstiftningen och att det av bestämmelserna bör framgå att det endast är bostäder som har koppling till näringsverksamhet som kan underställas inspektion.

Justitiekanslern anser att förslagen i utkastet gällande oanmälda inspektioner i utrymmen som inte är allmänna innebär att det saknas tydliga förutsättningar för när sådana inspektioner får göras. Enligt

Justitiekanslern tillgodoser utkastets förslag grundläggande rättighets- och rättssäkerhetsaspekter i än mindre grad än utredningens förslag.

I fråga om utkastets förslag vad gäller införskaffande av varuprover enligt artikel 14.4 j anser Konsumentverket att det finns behov av en bestämmelse som ger uttryckligt stöd för att förelägga ekonomiska aktörer att inkomma med varuprover oberoende av hur eventuell ersättning för varuprovet ska hanteras enligt tillämplig sektorslag. Advokatsamfundet och Svensk Handel vill understryka vikten av att dolda köp används som en sista utväg och tillämpas med mycket stor restriktivitet. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap anser att det med anledning av att artikel 19 i förordning (EG) nr 765/2008 har upphävts bör läggas till en möjlighet i lagen om brandfarliga och explosiva varor för tillsynsmyndigheten att begära provexemplar. Myndigheten ser gärna att marknadskontrollmyndigheternas befogenhet att införskaffa varuprover inte begränsas till inköp. Myndigheten avstyrker också utkastets förslag att 22 § lagen om brandfarliga och explosiva varor ska upphävas.

Advokatsamfundet och Svensk Handel anser att frågor om begränsning av onlinegränssnitt och varningsmeddelanden enligt artikel 14.4 k uteslutande bör underställas domstol.

Folkhälsomyndigheten föreslår att ordet åtgärd inte ska användas i den paragraf där marknadskontrollmyndigheten ges befogenheter enligt artikel 14.4 i EU:s marknadskontrollförordning. Myndigheten anser också att utkastets föreslagna bestämmelse om vitesföreläggande bör kompletteras med begreppet förbud för att tydliggöra att marknadskontrollmyndigheten kan rikta både förelägganden och förbud mot ekonomiska aktörer.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

En enhetlig lagteknisk lösning med undantag för miljöbalken

Bestämmelserna i EU:s marknadskontrollförordning utgör ett ramverk som kompletterar och stärker befintliga bestämmelser i harmoniserad unionslagstiftning på produktområdet. Förordningen är av delvis blandad karaktär. Det innebär att utrymmet för nationell reglering är något större än vad som vanligtvis är fallet vid EU-förordningar och att förordningen

Prop. 2021/22:238

138

förutsätter viss nationell reglering för att den ska kunna tillämpas effektivt i Sverige. Förordningen berör ett större antal sektorslagar. Att komplettera förordningen med nödvändig nationell reglering innebär alltså att ett större antal sektorslagar behöver ändras. Som utredningen konstaterar är merparten av de kompletterande bestämmelser som behövs av generell karaktär, i betydelsen att de rör flertalet och inte bara en viss sektor. Oavsett vilken lagstiftningsteknik som används är regeringens utgångspunkt därför att kompletteringarna ska göras enhetliga beträffande såväl innehåll som form för all berörd sektorslagstiftning.

Förhållandena på miljöområdet är emellertid speciella vilket motiverar en särskild lagteknisk lösning för det området. Frågan om kontroll av produkter som omfattas av miljöbalkens tillämpningsområde behandlas därför i avsnitt 7. I detta avsnitt behandlas övriga sektorslagar som berörs av EU:s marknadskontrollförordning.

Val av lagstiftningsteknik – reglering bör ske i varje sektorslag

Utredningens förslag har lett till ny lagstiftning som kompletterar EU:s marknadskontrollförordning (se prop. 2020/21:189). Den nya lagstiftningen, som gäller från och med den 16 juli 2021, innebär att det i nio sektorslagar har införts bestämmelser som innebär att en marknadskontrollmyndighet har befogenhet att besluta om åtgärder enligt artikel 14.4 a, b, e och j i EU:s marknadskontrollförordning. Det rör sig om följande sektorslagar:

• lagen (2011:579) om leksakers säkerhet

• lagen (2014:534) med kompletterande bestämmelser till EU:s textilmärkningsförordning

• lagen (2016:96) om fritidsbåtar och vattenskotrar

radioutrustningslagen (2016:392)

• lagen (2016:768) om marin utrustning

• lagen (2018:125) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om personlig skyddsutrustning

• lagen (2018:550) med kompletterande bestämmelser till EU:s energimärkningsförordning

• lagen (2018:551) med kompletterande bestämmelser till EU:s däckmärkningsförordning

• lagen (2018:1178) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gasanordningar.

För att Sverige ska fullgöra sina unionsrättsliga skyldigheter är det nödvändigt att alla svenska marknadskontrollmyndigheter som har ansvar för att kontrollera att produkterna överensstämmer med kraven i den harmoniserade unionslagstiftningen har de befogenheter som framgår i artikel 14.4 i EU:s marknadskontrollförordning. Utredningen föreslår att detta görs genom att befintliga bestämmelser om marknadskontroll upphävs i sektorslagstiftning som i dag genomför eller kompletterar de 70 unionsrättsakter som förtecknas i bilaga I till EU:s marknadskontrollförordning. Bestämmelser om marknadskontroll ska enligt utredningens förslag samlas i en sektorsövergripande lag som ska gälla för kontrollen

139

Prop. 2021/22:238

av produktkraven i de 70 unionsrättsakterna. I utkastet föreslås att bestämmelser om marknadskontroll tas in i sektorslagstiftningen.

Som utredningen och några remissinstanser lyfter fram, bland dem

Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll, finns det fördelar med en sektorsövergripande lag. En sektorsövergripande lag kan bidra till en ökad tydlighet för de ekonomiska aktörerna och även främja en enhetlig begreppsanvändning i fråga om marknadskontroll. En sektorsövergripande lag kan även ligga till grund för en framtida reglering som gäller för fler produkter och produktkrav än som omfattas av EU:s marknadskontrollförordning.

Det finns å andra sidan även fördelar med att bevara dagens systematik där produktkraven i sig och bestämmelser om marknadskontroll finns samlat i sektorslagstiftningen. Som utredningen påpekar kan en ordning där befogenheterna i artikel 14.4 tilldelas marknadskontrollmyndigheterna genom att det införs nya bestämmelser i sektorslagstiftningen ses som den minst ingripande lagstiftningstekniken och tekniken gör även att behovet av produktspecifik särreglering, nu eller i framtiden, kan beaktas i hög utsträckning. Som Naturvårdsverket, som tillsammans med Kemikalieinspektionen avstyrker en sektorsövergripande lag, framför kan en samlad tillsyn via sektorslagstiftningen i många fall antas utgöra en effektiv användning av tillsynsmyndigheternas resurser och kompetens. En samlad tillsyn innebär då att kontrollmyndigheten inte bara utför marknadskontroll enligt EU:s marknadskontrollförordning utan även annan kontroll eller tillsyn med stöd av den enskilda sektorslagstiftningen (till exempel med stöd av bestämmelserna i arbetsmiljölagen [1977:1160]). Detta sätt att reglera befogenheterna i artikel 14.4 ligger även i linje med den lagstiftningsteknik som har använts för de lagändringar som trädde i kraft den 16 juli 2021. Även om det till skillnad från det lagstiftningsärendet nu är fråga om att tilldela marknadskontrollmyndigheterna samtliga befogenheter i artikel 14.4 visar ärendet att befogenheterna kan tilldelas myndigheterna med mindre tillägg i de aktuella sektorslagarna.

Det finns sammanfattningsvis starka skäl att, i enlighet med utkastets förslag, tilldela befogenheterna i artikel 14.4 i sektorslagstiftningen, i stället för i en sektorsövergripande lag. Det bör således av sektorslagarna framgå att marknadskontrollmyndigheten vid marknadskontroll har befogenheter enligt artikel 14.4 i EU:s marknadskontrollförordning. Av skäl som framgår nedan ska marknadskontrollmyndighetens befogenheter vid utövandet av marknadskontroll över att produkter överensstämmer med kraven i förordning (EU) 2019/1009 dock tilldelas genom en ny lag om marknadskontroll av EU-gödselprodukter. Befogenheterna ska framgå av bestämmelser i följande sektorslagar:

arbetsmiljölagen (1977:1160)

• lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet

• lagen (1992:1514) om måttenheter, mätningar och mätdon

• lagen (1995:669) om märkning av skor

• lagen (1996:1118) om marknadsföring av kristallglas

• lagen (1998:1707) om åtgärder mot buller och avgaser från mobila maskiner

fordonslagen (2002:574)

Prop. 2021/22:238

140

• lagen (2006:263) om transport av farligt gods

• lagen (2008:112) om ekodesign

luftfartslagen (2010:500)

plan- och bygglagen (2010:900)

• lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor

avgasreningslagen (2011:318)

drivmedelslagen (2011:319)

• lagen (2011:579) om leksakers säkerhet

• lagen (2013:849) om EU-miljömärket

• lagen (2014:534) med kompletterande bestämmelser till EU:s textilmärkningsförordning

• lagen (2016:96) om fritidsbåtar och vattenskotrar

radioutrustningslagen (2016:392)

elsäkerhetslagen (2016:732)

• lagen (2016:768) om marin utrustning

• lagen (2018:125) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om personlig skyddsutrustning

• lagen (2018:550) med kompletterande bestämmelser till EU:s energimärkningsförordning

• lagen (2018:551) med kompletterande bestämmelser till EU:s däckmärkningsförordning

• lagen (2018:1178) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gasanordningar

• lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter

• lagen (2021:600) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter

• lagen (2022:XX) om marknadskontroll av EU-gödselprodukter.

Ny lag om marknadskontroll av EU-gödselprodukter

I utkastet föreslås att befogenheterna även ska införas i lagen om EGgödselmedel. Lagen om EG-gödselmedel kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2003/2003 av den 13 oktober 2003 om gödselmedel, som är en av de unionsrättsakter som anges i bilaga I till EU:s marknadskontrollförordning (se punkt 14 i bilagan).

Förordning (EG) nr 2003/2003 kommer den 16 juli 2022 att upphävas och ersättas av förordning (EU) 2019/1009. Av artikel 51 i förordning (EU) 2019/1009 framgår att hänvisningar till förordning (EG) 2003/2003 ska ses som hänvisningar till den nya gödselproduktförordningen. Därför kommer även den nya förordningen att falla under tillämpningsområdet för EU:s marknadskontrollförordning.

Som framgår av avsnitt 8 föreslås lagändringarna i denna proposition träda i kraft den 25 juli 2022, det vill säga efter det att förordning (EG) nr 2003/2003 har upphört att gälla och den nya förordningen (EU) 2019/1009 har trätt i kraft. Inom Regeringskansliet pågår för närvarande arbetet med att ta fram förslag till kompletterande bestämmelser till förordning (EU) 2019/1009 på såväl lag- som förordningsnivå.

Tillämpningsområdet för lagen om EG-gödselmedel omfattar förordning (EG) nr 2003/2003 och det är därmed inte möjligt att, utan att också ändra tillämpningsområdet, genom ändringar i den lagen ge

141

Prop. 2021/22:238

marknadskontrollmyndigheten befogenheter att utöva marknadskontroll över att produkter uppfyller kraven i förordning (EU) 2019/1009. I utkastet föreslås endast ändringar av tillsynsbestämmelserna i lagen om EGgödselmedel. Det saknas sålunda beredningsunderlag för att i enlighet med

Kemikalieinspektionens förslag ändra tillämpningsområdet för lagen om

EG-gödsel. Då någon ny lag med kompletterande bestämmelser till förordning (EU) 2019/1009 inte kommer finnas på plats den 25 juli 2022 saknas det därmed en lag där nödvändiga kompletteringar till EU:s marknadskontrollförordning kan införas.

För att ta om hand Kemikalieinspektionens synpunkt ska de i utkastet föreslagna befogenhetsbestämmelserna avseende förordning (EG) nr 2003/2003 därför placeras i en ny lag om marknadskontroll av EUgödselprodukter. När den lag som kompletterar förordning (EU) 2019/1009 träder i kraft kan det övervägas om den här föreslagna lagen om marknadskontroll av EU-gödselprodukter ska upphävas och dess bestämmelser tas om hand inom ramen för den nya sektorslagen.

Eftersom det följer av artikel 51 i förordning (EU) 2019/1009 att hänvisningar till förordning (EG) 2003/2003 ska ses som hänvisningar till den nya gödselproduktförordningen görs bedömningen att bestämmelserna om marknadskontroll i EU:s marknadskontrollförordning förhåller sig på samma sätt till EU-gödselprodukter som EG-gödselmedel. De överväganden som gjorts i utkastet avseende behovet av anpassningar till EU:s marknadskontrollförordning när det gäller förordning (EG) 2003/2003 är därför tillämpliga även när det gäller förordning (EU) 2019/1009.

Hänvisningsteknik

Hänvisningar till unionsrättsakter kan göras antingen statiska eller dynamiska. En statisk hänvisning innebär att hänvisningen avser unionsrättsakten i en viss angiven lydelse. En dynamisk hänvisning innebär att hänvisningen avser unionsrättsakten i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

Utredningen föreslår dynamiska hänvisningar till artikel 14.4 i EU:s marknadskontrollförordning. De ändringar i nio sektorslagar som trädde i kraft den 16 juli 2021 innehåller statiska hänvisningar till artikel 14.4 a, b, e och j. Vid dessa ändringar ersattes hänvisningar till förordning (EG) nr 765/2008 med hänvisningar till EU:s marknadskontrollförordning. Att en statisk hänvisningsmetod valdes motiverades med att den existerande hänvisningen till förordning (EG) nr 765/2008 i de flesta av dessa lagar var statisk (prop. 2020/21:189 s. 38). Även i utkastet föreslås en statisk hänvisning till punkterna i artikel 14.4.

Genom förslagen i denna proposition tilldelas marknadskontrollmyndigheterna samtliga befogenheter enligt artikel 14.4 i EU:s marknadskontrollförordning. Därför införs en hänvisning till artikel 14.4 i ytterligare 19 lagar, utöver de nio lagar i vilka ändringar gjordes den 16 juli 2021. Dessa nio lagar kompletteras också på så sätt att marknadskontrollmyndigheterna nu föreslås få alla befogenheter enligt artikel 14.4 i EU:s marknadskontrollförordning, och inte enbart de befogenheter som anges i artikel 14.4 a, b, e och j.

Prop. 2021/22:238

142

Under senare år har det blivit allt vanligare med dynamiska hänvisningar till EU-förordningar (se till exempel propositionen Kvarstad på bankmedel inom EU, prop. 2015/16:148 s. 18, propositionen Miljöbalken och EU:s kemikalielagstiftning, prop. 2015/16:160 s. 45 och propositionen Genomförande av direktivet om inrättande av en europeisk kodex för elektronisk kommunikation, prop. 2021/22:136 s. 345). En dynamisk hänvisning har även använts för att tilldela en tillsynsmyndighet befogenheter, se 4 § lagen (2021:553) med kompletterande bestämmelser till EU:s cybersäkerhetsakt samt propositionen Kompletterande bestämmelser till EU:s cybersäkerhetsakt (prop. 2020/21:186 s. 22).

Det finns därmed anledning att överväga om en dynamisk hänvisning bör användas även i detta lagstiftningsärende. Som framgår nedan tilldelas befogenheterna i artikel 14.4 genom att det i bestämmelsen hänvisas till de olika punkterna i artikeln. För att minska risken för framtida oklarheter och brister i lagstiftningen och för att säkerställa att ändringar i artikel 14.4 a–h, j och k får omedelbart genomslag finns det anledning att utforma hänvisningarna så att de avser EU-bestämmelserna i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Hänvisningen till befogenheterna i artikel 14.4 a–h, j och k ska därför vara dynamisk.

Ett paket av bestämmelser om marknadskontroll med nödvändiga anpassningar utifrån befintlig reglering

I det lagstiftningsärende som innebar ändringar i nio sektorslagar, i vilka ändringar trädde i kraft den 16 juli 2021 (prop. 2020/21:189), infördes bestämmelser i respektive sektorslag som innebär att en marknadskontrollmyndighet har befogenhet att besluta om åtgärder enligt artikel 14.4 a, b, e och j i EU:s marknadskontrollförordning.

I det nu aktuella lagstiftningsärendet lämnas förslag som syftar till att fullt ut anpassa svensk rätt till EU:s marknadskontrollförordning. Främst föreslås bestämmelser i alla sektorslagar – inkluderat de nio sektorslagar som omfattades av det tidigare lagstiftningsärendet – som innebär att samtliga befogenheter enligt artikel 14.4 tilldelas marknadskontrollmyndigheterna.

Regeringens förslag innebär att ett paket av bestämmelser om marknadskontroll enligt EU:s marknadskontrollförordning förs in i alla berörda sektorslagar. Den nuvarande regleringen i lagarna uppvisar emellertid en tämligen stor variation i fråga om vad som redan är reglerat och hur det är reglerat. Det innebär att regeringens förslag i många fall måste anpassas eller justeras utifrån befintliga bestämmelser i respektive sektorslag. Om det i en sektorslag redan finns bestämmelser som materiellt huvudsakligen motsvarar regeringens förslag i övriga sektorslagar i något avseende, föreslås inte någon ny sådan bestämmelse. Av det skälet föreslås exempelvis inte någon bestämmelse rörande överklagande i fordonslagen, eftersom en sådan bestämmelse redan finns i 5 kap. 4 § i den lagen. I lagen om transport av farligt gods finns bestämmelser om förbud mot dubbla sanktioner i 16 §, överklagande i 17 § och tystnadsplikt i 19 §. Därför föreslås inte några nya sådana bestämmelser i den lagen.

I utkastet föreslås att den nuvarande 11 kap. 26 § plan- och bygglagen ska betecknas 11 kap. 26 b § och att det efter ändring av bestämmelsen ska framgå att marknadskontrollmyndigheten får besluta om de förelägganden

143

Prop. 2021/22:238

som behövs för att de krav på byggprodukter som fastställs i förordning (EU) nr 305/2011, förordning (EU) 2016/424 och föreskrifter meddelade med stöd av 16 kap. 6 § första stycket 2 ska följas. Den myndighet som utses till marknadskontrollmyndighet för en viss unionsrättsakt som omfattas av tillämpningsområdet för EU:s marknadskontrollförordning har, i enlighet med förslaget ovan, befogenhet att besluta om de förelägganden som behövs för att de krav på byggprodukter som fastställs i dessa unionsrättsakter ska följas. Det saknas därmed skäl att, så som föreslås i utkastet, särskilt reglera detta i ytterligare en bestämmelse. Såväl förordning (EU) nr 305/2011 som förordning (EU) 2016/424 återfinns i bilaga I till EU:s marknadskontrollförordning och hänvisningen till dessa ska därför tas bort från bestämmelsen. Befogenheten att besluta om de förelägganden som behövs för att de krav på byggprodukter som fastställs i föreskrifter meddelade med stöd av 16 kap. 6 § första stycket 2 ska följas ska dock kvarstå. Skälet till detta är att det annars saknas möjlighet att besluta om förelägganden i de fall meddelade föreskrifter inte genomför något av de direktiv som listas i bilaga I till EU:s marknadskontrollförordning. Mot bakgrund av dessa ändringar i förhållande till utkastets förslag ska det även följa av bestämmelsen att det är en tillsynsmyndighet som ges befogenhet att besluta om förelägganden med stöd av bestämmelsen. Det saknas även skäl att, så som utkastet föreslagit, ge bestämmelsen en ny beteckning och placera den under rubriken marknadskontroll.

Slutligen, och i enlighet med vad Lagrådet efterfrågar, har valet av ordform för ordet marknadskontrollmyndighet setts över i lagförslagen.

Förhållandet mellan bestämmelserna om marknadskontroll enligt EU:s marknadskontrollförordning och andra bestämmelser om produktkontroll

Det finns regelmässigt, i sektorslagarna, befintliga bestämmelser om tillsyn av produkter. I några fall omfattar dessa bestämmelser om tillsyn till fullo kontroll av produktkrav enligt den harmoniserade unionslagstiftning som anges i bilaga I till EU:s marknadskontrollförordning, och ingen annan form av tillsyn. I dessa fall innebär regeringens förslag att de befintliga tillsynbestämmelserna upphävs och ersätts av bestämmelser om marknadskontroll enligt EU:s marknadskontrollförordning. Det gäller lagen om märkning av skor och lagen om marknadsföring av kristallglas.

I andra fall finns det tillsynsbestämmelser som både omfattar kontroll av produktkrav enligt harmoniserad unionslagstiftning som anges i bilaga I till EU:s marknadskontrollförordning och kontroll av andra produktkrav. Sådana tillsynsbestämmelser bör inte upphävas utan i stället fortsätta att gälla vid sidan av och komplettera de föreslagna nya bestämmelserna om marknadskontroll enligt EU:s marknadskontrollförordning. Vid kontroll av sådana andra produktkrav kan det därmed förekomma att tillsynsmyndigheten saknar några av de befogenheter som nu tilldelas för den marknadskontroll som utförs enligt EU:s marknadskontrollförordning.

I utkastet föreslås att 22 § lagen om brandfarliga och explosiva varor ska upphävas. Den bestämmelsen omfattar kontroll av andra produktkrav än enligt den harmoniserade unionslagstiftningen och bör därför, som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap påpekar, fortsätta att gälla.

Prop. 2021/22:238

144

I syfte att renodla begreppsanvändningen i lagen bör dock 22 och 27 §§ utformas i enlighet med vad utredningen och även Myndigheten för samhällsskydd och beredskap föreslår.

Det förekommer också att tillsynsbestämmelser som omfattar kontroll av produktkrav enligt harmoniserad unionslagstiftning som anges i bilaga I till EU:s marknadskontrollförordning ger tillsynsmyndigheten befogenheter som går utöver de befogenheter som ska tilldelas enligt artikel 14.4. Enligt artikel 14.4 ska medlemsstaterna tilldela sina marknadskontrollmyndigheter åtminstone de befogenheter som framgår av artikeln. I de fall en marknadskontrollmyndighet enligt tillämpliga tillsynsbestämmelser har ytterligare befogenheter finns det sålunda inget som hindrar att dessa används inom ramen för den marknadskontroll myndigheten ansvarar för. Därför bör inte tillsynsbefogenheterna i exempelvis lagen (2008:112) om ekodesign anpassas även om dessa, som

Statens energimyndighet har uppmärksammat, endast avser kontroll av produktkrav som följer av den harmoniserade unionslagstiftningen. Om det i ett specifikt ärende – avseende kontroll av produktkrav enligt harmoniserad unionslagstiftning som anges i bilaga I till EU:s marknadskontrollförordning – finns förutsättningar för kontrollmyndigheten att tillämpa såväl bestämmelserna om marknadskontroll som tillsynsbestämmelserna bör myndigheten använda marknadskontrollbestämmelserna som grund för sin kontroll. Detta i enlighet med principen om EU-rättens företräde framför nationell rätt.

Det finns även i unionsrätten bestämmelser om produktkontroll som på olika sätt tangerar bestämmelserna om marknadskontroll i EU:s marknadskontrollförordning. I artikel 2.1 i EU:s marknadskontrollförordning anges att förordningen ska tillämpas på produkter som omfattas av den harmoniserade unionslagstiftningen i bilaga I till förordningen i den mån det inte finns några särskilda bestämmelser med samma syfte i harmoniserad unionslagstiftning som på ett mer specifikt sätt reglerar särskilda aspekter av marknadskontroll och tillsyn. I den anknytande texten i skäl 4 till förordningen anges, som exempel, att det finns sådana särskilda bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1223/2009 om kosmetiska produkter, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/745 om medicintekniska produkter samt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/746 om medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik. Som ett exempel på en mer specifik bestämmelse om produktkontroll kan nämnas artikel 93.5 i förordning (EU) 2017/745, som ger de behöriga myndigheterna rätt att beslagta, förstöra eller på annat sätt göra sådana produkter som utgör en oacceptabel risk eller förfalskade produkter obrukbara, om de anser att detta är nödvändigt för att skydda folkhälsan. En svensk marknadskontrollmyndighet ska således, när bestämmelsen är tillämplig, använda den bestämmelsen som grund för sitt agerande i stället för en bestämmelse i EU:s marknadskontrollförordning med ett liknande tillämpningsområde. Detta i enlighet med artikel 2.1 i EU:s marknadskontrollförordning och principen om lex specialis.

De materiella bestämmelserna i EU:s marknadskontrollförordning och befogenheterna för marknadskontroll enligt artikel 14.4 bör således betraktas som komplement till mer specialiserade regler om produktkontroll i övrig unionslagstiftning.

145

Prop. 2021/22:238

Den närmare innebörden och omfattningen av befogenheterna enligt artikel 14.4 framgår av EU:s marknadskontrollförordning

I det lagstiftningsärende som innebar ändringar i nio sektorslagar, i vilka ändringar trädde i kraft den 16 juli 2021 (prop. 2020/21:189), har befogenhetstilldelningen rent lagtekniskt reglerats på så sätt att det i respektive paragraf hänvisas till de aktuella punkterna i artikel 14.4 i förordningen, tillsammans med en kortfattad beskrivning av vad respektive befogenhet avser. Befogenheterna tilldelas således genom paragrafen. För att ta del av den fullständiga omfattningen och innebörden av respektive befogenhet hänvisas till artikeltexten. Det finns inte skäl att i detta lagstiftningsärende använda någon annan metod för befogenhetstilldelningen.

De befogenheter som genom förslagen tilldelas de svenska marknadskontrollmyndigheterna har således samma innebörd och omfattning som den som avses enligt EU:s marknadskontrollförordning. Beträffande två av befogenheterna, befogenheten enligt artikel 14.4 j att införskaffa varuprover och befogenheten enligt artikel 14.4 k att begränsa onlinegränssnitt föreslås dessutom vissa kompletterande nationella bestämmelser (se vidare nedan under rubrikerna Införskaffande av varuprover och Begränsning av onlinegränssnitt).

Genom den valda metoden för befogenhetstilldelning tydliggörs att marknadskontrollmyndigheterna ska tillämpa befogenheterna i överensstämmelse med vad som anges i respektive punkt i artikel 14.4 samt EU:s marknadskontrollförordning i övrigt, exempelvis artikel 14.2 som anger att myndigheterna ska tillämpa befogenheterna effektivt och ändamålsenligt och i enlighet med proportionalitetsprincipen. Vidare får rättspraxis från EU-domstolen om hur de aktuella artiklarna ska tolkas och tillämpas direkt betydelse för hur de svenska marknadskontrollmyndigheterna får tillämpa befogenheterna.

Regeringen övergår nu till att närmare beskriva innebörden av befogenheterna i artikel 14.4 i EU:s marknadskontrollförordning.

Befogenhet att kräva handlingar, specifikationer, data eller uppgifter av ekonomiska aktörer

I artikel 14.4 a och 14.4 b i EU:s marknadskontrollförordning anges att marknadskontrollmyndigheterna ska ha befogenhet att kräva att ekonomiska aktörer tillhandahåller handlingar, specifikationer, data eller uppgifter för att bedöma produkters överensstämmelse med den tillämpliga harmoniserade unionslagstiftningen. I artikel 14.4 c anges att marknadskontrollmyndigheterna ska ha befogenhet att kräva att ekonomiska aktörer tillhandahåller relevanta uppgifter om för bedömningen av äganderätten till webbplatser, när uppgifterna har samband med föremålet för undersökningen.

I likhet med artikel 19.1 andra stycket i förordning (EG) nr 765/2008 gäller befogenheterna att kräva handlingar, specifikationer, data eller uppgifter i artikel 14.4 a–14.4 c i EU:s marknadskontrollförordning endast gentemot ekonomiska aktörer. En marknadskontrollmyndighet kan således inte med stöd av artikel 14.4 a–14.4 c begära att till exempel en konsument tillhandahåller handlingar. Utredningen har inte sett något behov av att utvidga befogenheterna som anges i artikel 14.4 a–14.4 c.

Prop. 2021/22:238

146

Konsumentverket anser att befogenheterna bör utökas så att en marknadskontrollmyndighet kan inhämta information och handlingar även från andra än ekonomiska aktörer. Detta för att öka marknadskontrollmyndigheternas möjligheter att identifiera ekonomiska aktörer.

Definitionen av ekonomiska aktörer i artikel 3.13 i EU:s marknadskontrollförordning omfattar många olika aktörer som har skyldigheter avseende tillverkning, tillhandahållande eller ibruktagande av produkter på marknaden enligt harmoniserad unionslagstiftning. En marknadskontrollmyndighet har därigenom möjlighet att vända sig till en vid krets av aktörer – däribland tillverkare, importörer, distributörer och leverantörer av distributionstjänster – för att begära in den information som myndigheten anser behövs. Befogenhet att ålägga andra aktörer än ekonomiska aktörer, som saknar förpliktelser i förhållande till den produkt som ska kontrolleras, skyldighet att tillhandahålla information och handlingar bör endast införas efter noggranna överväganden. I nuläget finns det inte tillräckligt underlag för att, som Konsumentverket föreslår, frångå utredningens förslag och bedömning att befogenheterna att kräva handlingar, specifikationer, data eller uppgifter endast ska gälla i förhållande till ekonomiska aktörer.

Enligt artikel 14.2 i EU:s marknadskontrollförordning ska marknadskontrollmyndigheternas befogenheter utövas i överensstämmelse med nationell rätt. Marknadskontrollmyndigheterna är därmed skyldiga att i utövandet av befogenheterna i artikel 14.4 a–14.4 c i EU:s marknadskontrollförordning följa bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen om bland annat anonymitetsskydd och efterforskningsförbud.

En marknadskontrollmyndighet ska, i enlighet med artikel 14.1 i EU:s marknadskontrollförordning, använda de tilldelade befogenheterna för att tillämpa förordningen. En marknadskontrollmyndighet kan exempelvis använda befogenheten enligt artikel 14.4 a för att kräva handlingar från en ekonomisk aktör i syfte att verkställa en utländsk marknadskontrollmyndighets begäran om ömsesidig assistans enligt artikel 22.2. Regeringen anser därför att det inte behövs en särskild bestämmelse om att en marknadskontrollmyndighet har befogenhet att begära handlingar för att kunna verkställa en utländsk marknadskontrollmyndighets begäran om ömsesidig assistans, vilket Arbetsmiljöverket efterfrågar. Det gränsöverskridande samarbetet är centralt för en effektiv marknadskontroll och för en välfungerande inre marknad.

Oanmälda inspektioner och tillträde till lokaler, mark eller transportmedel

Enligt artikel 14.4 d i EU:s marknadskontrollförordning ska marknadskontrollmyndigheten ha befogenhet att utföra oanmälda inspektioner på plats och fysiska kontroller av produkter. Enligt artikel 14.4 e ska marknadskontrollmyndigheten ha befogenhet att få tillträde till lokaler, mark eller transportmedel som den ekonomiska aktören använder i sin verksamhet.

Befogenheten enligt artikel 14.4 e att få tillträde till de ekonomiska aktörernas lokaler är inte ny utan följer av artikel 19.1 i förordning (EG) nr 765/2008. Av artikel 19.1 följer även att marknadskontroll-

147

Prop. 2021/22:238

myndigheterna ska utföra fysiska kontroller av produkter för att bedöma om de överensstämmer med gällande krav. Artikel 19.1 ger stöd för tillträde till utrymmen som är tillgängliga för allmänheten och till utrymmen som inte är det. Man kan argumentera för att artikeln även ger stöd för att utföra oanmälda tillträden hos ekonomiska aktörer eftersom artikeln inte innehåller någon begränsning av vilka tillträden som är tillåtna. Enligt jämförelsetabellen i bilaga III till EU:s marknadskontrollförordning ska man dock inte läsa det som att artikel 14.4 d i EU:s marknadskontrollförordning motsvarar artikel 19.1 i förordning (EG) nr 765/2008 (jämför prop. 2020/21:189 s. 38).

Den översyn av berörd svensk sektorslagstiftning som utredningen har utfört visar på att många marknadskontrollmyndigheter med stöd av andra bestämmelser än artikel 19.1 i förordning (EG) nr 765/2008, till exempel med stöd av bestämmelser om tillsyn, har befogenheter för kontroll av produkter som motsvarar befogenheterna enligt artikel 14.4 e. Flera marknadskontrollmyndigheter anser även att de med stöd av gällande regelverk har befogenhet att utföra oanmälda inspektioner hos ekonomiska aktörer. Utredningen anger att i dag utförs inspektioner ofta efter en skriftlig eller muntlig förfrågan till den berörda ekonomiska aktören eller genom besök i en butik. Det utförs såväl rutinmässiga stickprovskontroller som kontroller när det finns en misstanke om brister i överensstämmelse.

Marknadskontrollmyndigheternas befogenheter enligt artikel 14.4 d och 14.4 e får därmed i stora delar anses vara väl kända för de ekonomiska aktörer som berörs av EU:s marknadskontrollförordning. Aktörerna bör vara införstådda med att de i sina verksamhetslokaler kan komma att bli föremål för kontroll av om gällande produktkrav är uppfyllda.

Utredningen för fram att inspektioner i utrymmen som inte är tillgängliga för allmänheten generellt sett är mer betungande för de ekonomiska aktörerna och när det gäller en oanmäld inspektion saknas det möjlighet för den ekonomiska aktören att få inspektionsbeslutet prövat av en domstol innan inspektionen genomförs. Utredningen föreslår därför att en oanmäld inspektion enligt artikel 14.4 d i ett utrymme som inte är tillgängligt för allmänheten endast ska få genomföras om det kan befaras att en produkt utgör en sådan allvarlig risk att det inte är möjligt att avvakta en anmäld inspektion, eller om inspektionen annars skulle förlora i betydelse. I utkastet görs bedömningen att det inte bör införas särskilda bestämmelser i sektorslagarna om förutsättningar för när inspektioner ska få genomföras.

I artikel 14.2 anges att marknadskontrollmyndigheterna ska utöva sina befogenheter effektivt och ändamålsenligt, i enlighet med proportionalitetsprincipen, i den utsträckning detta stämmer överens med föremålet för och syftet med åtgärderna samt den övergripande karaktären hos den faktiska eller potentiella skada som följer av bristande överensstämmelse. Detta innebär att marknadskontrollmyndigheterna har en skyldighet att tillförsäkra sig om att deras åtgärder i det enskilda ärendet sett till innehåll och form inte går utöver vad som är nödvändigt för att nå målet med åtgärderna. Kan målet nås med för den ekonomiska aktören lindrigare åtgärder ska dessa väljas. Det är som Stiftelsen för internetinfrastruktur påpekar viktigt – till och med en skyldighet – att beakta proportionalitetsprincipen vid tillämpningen av alla befogenheter enligt artikel 14.4.

Prop. 2021/22:238

148

Det kan antas att för den ekonomiska aktören är det i de allra flesta fall mindre betungande om en inspektion eller annat tillträde utförs i ett utrymme som är tillgängligt för allmänheten, till exempel i en butik, och efter föregående anmälan av marknadskontrollmyndigheten. Det är därmed naturligt och balanserat att oanmälda inspektioner i utrymmen som inte är tillgängliga för allmänheten, till exempel en lagerlokal, endast utförs om det är nödvändigt, till exempel när sådana omständigheter som utredningen pekar på är för handen, det vill säga om det kan befaras att en produkt utgör en sådan allvarlig risk att det inte är möjligt att avvakta en anmäld inspektion, eller om inspektionen annars skulle förlora i betydelse.

Artikel 3.20 i EU:s marknadskontrollförordning innehåller en definition av en produkt som utgör en allvarlig risk. Det är fråga om en produkt som utgör en risk i fråga om vilken en kombination av sannolikheten för att en farlig situation som orsaka skada ska uppkomma och skadans allvar anses kräva ett snabbt ingripande från marknadskontrollmyndigheterna, inbegripet fall där effekterna av risken inte är omedelbara. En inspektion kan, som utredningen pekar på, förlora i betydelse till exempel om det kan befaras att den ekonomiska aktör som är föremål för åtgärden kommer att förflytta eller undanskaffa produkter eller dokumentation eller på annat sätt försvåra en kontroll, om denna på förhand informeras om att marknadskontrollmyndigheten avser att utföra en inspektion.

Justitiekanslern invänder mot utkastets bedömning att det inte behövs särskilda bestämmelser i sektorslagarna om förutsättningar för när inspektioner ska få genomföras. Justitiekanslern anser att avsaknaden av begränsningsregler innebär att det saknas tydliga förutsättningar för när oanmälda inspektioner i utrymmen som inte är allmänna får ske och ifrågasätter om denna ordning tillgodoser grundläggande rättighets- och rättssäkerhetsaspekter.

EU:s marknadskontrollförordning är förenlig med de grundläggande rättigheterna och principerna i EU:s rättighetsstadga (se skäl 68 till förordningen). Marknadskontrollmyndigheterna ska enligt artikel 14.2 utöva sina befogenheter effektivt, ändamålsenligt, i enlighet med proportionalitetsprincipen och i enlighet med unionsrätt och nationell rätt, inbegripet principerna i EU:s rättighetsstadga. Denna rättsliga ram med beaktande av förvaltningslagen, tillsammans med möjligheterna att få inspektionsbeslut rättsligt prövade, innebär enligt regeringens bedömning att de ekonomiska aktörernas rättighets- och rättssäkerhetsaspekter är tillgodosedda. Marknadskontrollmyndigheternas skyldigheter enligt artikel 14.2 i EU:s marknadskontrollförordning innebär sammanfattningsvis att det inte är nödvändigt att införa en sådan ytterligare begränsningsregel vad gäller oanmälda inspektioner som utredningen föreslår.

Det finns inte heller behov av att, som Justitiekanslern tar upp, låta proportionalitetsprincipen komma till uttryck i sektorslagstiftningen då denna princip redan regleras i förvaltningslagen (2017:900) och följer av unionsrätten.

Mot bakgrund av marknadskontrollmyndigheternas skyldigheter enligt artikel 14.2 i förordningen anser regeringen inte heller att det är nödvändigt att föreskriva att inspektioner endast ska få ske efter beslut i domstol, så som Advokatsamfundet föreslår.

149

Prop. 2021/22:238

Arbetsmiljöverket delar inte utredningens synsätt att marknadskontroll inte ska ske hos tredje part och invänder även mot utkastets bedömningar i denna del. Kontroll av produkter som byggs på plats hos slutanvändare kan enligt verket endast ske där produkten finns. Så som konstateras i utkastet krävs det i denna del ytterligare utredning för att frångå utredningens förslag och utsträcka tillträdesrätten enligt artikel 14.4 e till att även gälla hos slutanvändare som till exempel konsumenter eller andra tredje parter. Sådana generellt givna, långtgående befogenheter för marknadskontrollmyndigheterna skulle, som utredningen lyfter fram, innebära risker för att enskildas personliga integritet kränks. Rätt till tillträde hos slutanvändare kan däremot finnas för marknadskontrollmyndigheter med stöd av harmoniserad unionslagstiftning som på ett mer specifikt sätt reglerar särskilda aspekter av marknadskontroll och tillsyn, eller med stöd av annan nationell lagstiftning (se artikel 2.1 i EU:s marknadskontrollförordning samt ovan under rubriken Förhållandet mellan bestämmelserna om marknadskontroll enligt EU:s marknadskontrollförordning och andra bestämmelser om kontroll av produkter).

Transportstyrelsen påpekar att kontroll av marin utrustning även förutsätts göras genom fysiska kontroller ombord på fartyg hos tredje part.

Myndigheten anser därför att vissa av befogenheterna i artikel 14.4 i EU:s marknadskontrollförordning bör utsträckas till att gälla även hos slutanvändare såsom redare och fartygsägare. Regeringen kan konstatera att Transportstyrelsen i dag har möjlighet att göra undersökningar av marin utrustning som redan har placerats på fartyg som kan utföras samtidigt som den berörda utrustningen förblir fullt fungerande ombord (se 5 § förordningen [2016:770] om marin utrustning). Det finns inte beredningsunderlag för att nu utvidga kontrollbefogenheterna ytterligare på sätt som Transportstyrelsen föreslår.

Utredningen redogör för att fler och fler produkter släpps ut på marknaden på andra sätt än genom traditionell butiksförsäljning. Det handlar bland annat om en ökad handel via internet. Förändringarna i handelsmönster innebär, som även Sveriges Konsumenter påpekar, att bostäder i större utsträckning än tidigare används i leveranskedjan. Utredningen föreslår mot denna bakgrund att det i lag ska anges att befogenheten för marknadskontrollmyndigheterna att få tillträde till lokaler även ska omfatta bostäder som den ekonomiska aktören använder för verksamheten. Även Sveriges Konsumenter, Boverket och Folkhälsomyndigheten förespråkar att kontroll av produkter ska kunna ske i bostäder. Advokatsamfundet anser att frågan borde regleras i sektorslagstiftningen och att det då bör framgå att det endast är bostäder som har koppling till näringsverksamhet som kan underställas inspektion.

Som regeringen påpekar i förarbetena till de lagändringar som trädde i kraft den 16 juli 2021 (prop. 2020/21:189 s. 3940) anges det varken i artikel 14.4 e eller något tillhörande skäl tydligt huruvida befogenheterna enligt artikeln omfattar tillträde till bostäder som används i den ekonomiska aktörens verksamhet.

EU:s marknadskontrollförordning hindrar inte att medlemsstaterna i nationell rätt tilldelar sina marknadskontrollmyndigheter ytterligare befogenheter för kontrollen av produkter än de minimibefogenheter i artikel 14.4 som medlemsstaterna är skyldiga att tilldela. Sverige har alltså möjlighet att i nationell rätt komplettera artikel 14.4 e med en reglering

Prop. 2021/22:238

150

som anger att tillträde till bostäder för kontrolländamål ska vara tillåtet. Som regeringen för fram i nämnda förarbeten finns det dock många aspekter att ta hänsyn till. Vidare anges i skrivelsen En tydlig, rättssäker och effektiv tillsyn (skr. 2009/10:79 s. 51) att det av integritetsskäl bör prövas särskilt noga om ett tillsynsorgans tillträdesrätt även ska inkludera bostäder. En sådan rätt bör endast ges om det är nödvändigt för att kunna bedriva en effektiv tillsyn. Så är fallet inom vissa områden, där den tillsynspliktiga verksamheten ofta bedrivs i bostäder eller där det kan vara svårt att dra en tydlig gräns mellan verksamhetslokaler och bostäder.

Som till exempel Småföretagarnas Riksförbund och Advokatsamfundet påpekar utgör inspektioner i bostäder ett intrång i den enskildes privatliv och det är som Svensk Handel framför viktigt att, om svensk lag ska ange att inspektioner i bostäder är tillåtet, noga specificera villkoren. En särskild lagreglering som generellt anger att marknadskontrollmyndigheter får företa inspektioner i bostäder innebär dock att Sverige föregår den kommande praxisutvecklingen inom EU, vilket skulle kunna få olyckliga konsekvenser. En sådan lagreglering skulle i flera fall även innebära en nyhet i förhållande till gällande sektorslagstiftning. Denna lagstiftning innehåller i många fall ett förbud mot att bedriva tillsyn i bostäder. I 3 § 3 lagen om elektromagnetisk kompatibilitet, 9 § andra stycket lagen om åtgärder mot buller och avgaser från mobila maskiner, 11 kap. 8 § första stycket 3 plan- och bygglagen och 3 kap. 2 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter anges att tillsynsmyndigheten har rätt att för tillsynen få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder. I 28 kap.1 och 6 §§miljöbalken anges att en myndighet har rätt att få tillträde till fastigheter, byggnader, andra anläggningar och transportmedel och där utföra undersökningar och andra åtgärder. Tillträde till bostäder får endast ske i den utsträckning det behövs för att förebygga eller undanröja olägenheter för människors hälsa.

Av ovannämnda skäl är det regeringens sammantagna bedömning att det i nuläget inte är lämpligt att införa kompletterande bestämmelser i svensk rätt som anger att marknadskontrollmyndigheterna har rätt till tillträde till bostäder. Huruvida och i vilken utsträckning artikel 14.4 e i EU:s marknadskontrollförordning ger stöd för sådant tillträde får som nämnts utvecklas i praxis.

Befogenhet att inleda undersökningar på eget initiativ

Enligt artikel 14.4 f i EU:s marknadskontrollförordning ska marknadskontrollmyndigheten ha befogenhet att inleda undersökningar på eget initiativ i syfte att identifiera bristande överensstämmelse och se till att den upphör. I skäl 36 anges att marknadskontrollmyndigheterna bör ha möjlighet att inleda utredningar på eget initiativ om de får kännedom om att produkter som inte överensstämmer med kraven släpps ut på marknaden.

I marknadskontrollmyndigheternas uppgifter enligt artikel 11.3 i EU:s marknadskontrollförordning ingår bland annat att utföra kontroller av produkter baserat på ett adekvat urval. För att följa den riskbaserade metod som föreskrivs i artikeln är det en förutsättning att undersökningar kan

151

Prop. 2021/22:238

inledas på marknadskontrollmyndighetens eget initiativ. Det är också en självklarhet för att proaktiv marknadskontroll ska kunna utföras.

Regeringen instämmer i utredningens bedömning att den omständigheten att undersökningar uttryckligen får inledas på marknadskontrollmyndigheternas eget initiativ inte innebär någon begränsning av befogenheten att inleda undersökningar efter anmälan. Att utredningar får inledas efter anmälan behöver dock inte uttryckligen anges i lagtexten.

Arbetsmiljöverket anser att det är oklart om det är tillåtet för myndigheten att i marknadskontrollverksamheten använda sig av material – såsom bristfälliga produkter – som myndigheten har påträffat i samband med arbetsmiljöinspektioner hos tredje part. Enligt regeringens mening kan det som sägs i artikel 14.4 e i EU:s marknadskontrollförordning om att inleda undersökningar på eget initiativ inte anses innebära att en sådan användning av materialet skulle vara utesluten.

Befogenheter för att få bristande överensstämmelse att upphöra eller att eliminera en risk

Enligt artikel 14.4 g i EU:s marknadskontrollförordning ska marknadskontrollmyndigheten ha befogenhet att kräva att ekonomiska aktörer vidtar lämpliga åtgärder för att få en bristande överensstämmelse att upphöra eller att eliminera en risk. Av artikel 14.4 h framgår att marknadskontrollmyndigheten ska ha befogenhet att vidta lämpliga åtgärder om en ekonomisk aktör underlåter att vidta lämpliga korrigerande åtgärder eller om den bristande överensstämmelsen eller risken består, inbegripet befogenheter att förbjuda eller inskränka tillhandahållandet av en produkt på marknaden eller att besluta att en produkt dras in eller återkallas.

Innebörden av artikel 14.4 g och 14.4 h framgår även via artikel 16. I artikel 16.1 anges att marknadskontrollmyndigheterna har en skyldighet att vidta lämpliga åtgärder om en produkt som omfattas av harmoniserad unionslagstiftning – när den används i enlighet med sitt avsedda syfte eller under omständigheter som rimligen kan förutses och den är korrekt installerad och underhållen – kan äventyra användarnas hälsa eller säkerhet, eller om produkten inte stämmer överens med tillämplig harmoniserad unionslagstiftning. I artikel 16.2 anges att om marknadskontrollmyndigheterna upptäcker en produkt som kan äventyra användarnas hälsa eller säkerhet eller som inte stämmer överens med tillämplig harmoniserad unionslagstiftning, ska de utan dröjsmål kräva att den relevanta ekonomiska aktören vidtar lämpliga och proportionerliga korrigerande åtgärder för att få den bristande överensstämmelsen att upphöra eller eliminera risken inom en tidsfrist som de anger.

I artikel 16.3 ges en exemplifierande uppräkning av de åtgärder som marknadskontrollmyndigheten kan kräva av de ekonomiska aktörerna, till exempel att aktören ska korrigera en formell bristande överensstämmelse, att aktören ska säkerställa att en produkt inte längre utgör en risk eller att aktören omedelbart ska dra tillbaka eller återkalla produkten. I artikel 16.5 anges att om den ekonomiska aktören underlåter att vidta korrigerande åtgärder eller om en bristande överensstämmelse eller risk kvarstår, ska marknadskontrollmyndigheterna säkerställa att produkten dras tillbaka eller återkallas eller att dess tillhandahållande på marknaden förbjuds eller

Prop. 2021/22:238

152

inskränks samt att allmänheten, Europeiska kommissionen och övriga medlemsstater informeras om detta.

I artikel 19.1 anges att marknadskontrollmyndigheterna ska säkerställa att produkter som utgör en allvarlig risk dras tillbaka eller återkallas när det inte finns några andra effektiva medel att tillgå för att eliminera den allvarliga risken, och att tillhandahållandet av dem på marknaden förbjuds.

Folkhälsomyndigheten anser att det är oklart vad som menas med lämpliga åtgärder enligt artikel 14.4 h och att frågan om när en marknadskontrollmyndighet ska få vidta åtgärder på egen hand inte är tillräckligt utredd. Frågan om hur artikel 14.4 h ska tolkas och tillämpas får dock besvaras i praxis. Innebörden av artikel 14.4 h tydliggörs som nämnts via artikel 16, som innehåller exempel på åtgärder för marknadskontroll. Konsumentverket anser att det bör avsättas ett belopp som marknadskontrollmyndigheterna gemensamt förfogar för att täcka kostnaderna i de fall en myndighet själv vidtar åtgärder och den ekonomiska aktören inte kan ersätta kostnaderna. Verket föreslår även att det införs en möjlighet för marknadskontrollmyndigheterna att besluta om interimistiska förbud. Utredningen har inte utrett dessa frågor och det är därför inte möjligt att i detta lagstiftningsärende gå vidare med Konsumentverkets förslag.

Om en marknadskontrollmyndighet i en annan medlemsstat begär tillsynsåtgärder enligt artikel 23 i EU:s marknadskontrollförordning följer det av artikel 23.2 att den tillfrågade marknadskontrollmyndigheten utan dröjsmål ska vidta alla nödvändiga tillsynsåtgärder genom att utöva de befogenheter som fastställs i artikel 14 och eventuella ytterligare befogenheter som den har tilldelats enligt nationell rätt. Det är därför inte nödvändigt att, så som Arbetsmiljöverket efterfrågar, särskilt reglera detta i svensk rätt.

Införskaffande av varuprover

Artikel 14.4 j i EU:s marknadskontrollförordning anger i den svenska språkversionen att marknadskontrollmyndigheterna ska ha befogenhet att införskaffa varuprover under dold identitet. Utredningen har valt att benämna ett köp där marknadskontrollmyndigheten inte uppger sin identitet som ett dolt köp samtidigt som ett köp där myndigheten inte uppger sin rätta identitet kategoriseras som ett köp där myndigheten använder fingerade uppgifter. Utredningen föreslår att det i lag ska anges att köp under dold eller fingerad identitet ska betecknas som ett anonymt köp.

I de lagändringar som trädde i kraft den 16 juli 2021 anges att marknadskontrollmyndigheterna ska ha befogenhet att införskaffa varuprover under dold identitet. I förarbetena till lagändringarna (prop. 2020/21:189 s. 4041) påpekar regeringen att begreppet dold identitet används i flera lagar på konsumentskyddsområdet och livsmedelsområdet och är etablerat i svensk rätt. Begreppet förekommer bland annat i marknadsföringslagen (2008:486) och livsmedelslagen (2006:804).

Det finns inte anledning att i detta lagstiftningsärende använda något annat begrepp än dold identitet. Det ska därför i samtliga sektorslagar anges att marknadskontrollmyndigheterna har befogenhet att införskaffa

153

Prop. 2021/22:238

varuprover under dold identitet. Det saknas skäl att införa den av utredningen föreslagna terminologin anonymt köp.

Eftersom artikel 14.4 j inte åtföljs av någon definition eller något tillhörande skäl som kan ge närmare stöd i tolkningen av artikeln är det svårt att redan nu, när EU:s marknadskontrollförordning nyligen har börjat tillämpas fullt ut, göra någon mer säker bedömning av vilka typer av införskaffanden som artikeln ger rättsligt stöd för. Det är som regeringen för fram i de nämnda förarbetena (prop. 2020/21:189 s. 4041) dock rimligt att anta att marknadskontrollmyndigheterna med stöd av artikel 14.4 j kan införskaffa varuprover på flera olika sätt. Artikeln får förstås som att införskaffanden kan ske öppet, det vill säga i myndighetens eget namn, och dolt, alltså att myndigheten inte ger sig till känna vid införskaffandet och därmed skymmer den bakomliggande myndighetsutövningen. Omfattningen av befogenheten att införskaffa varuprover med stöd av artikeln får utvecklas vidare i praxis. Regeringen finner således inte skäl att göra de tillägg som Konsumentverket och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap föreslår i fråga om möjligheten att skaffa varuprover. Befogenheten att införskaffa varuprover under dold identitet bör vara tillämplig både vid köp i fysiska butiker och vid digitala köp.

När det gäller Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps synpunkt att 24 § i lagen om brandfarliga och explosiva varor bör utvidgas till att omfatta behövliga provexemplar kan tilläggas att denna bestämmelse avser tillsynsmyndighetens befogenhet. Ovan under rubriken Förhållandet mellan bestämmelserna om marknadskontroll enligt EU:s marknadskontrollförordning och andra bestämmelser om produktkontroll redogörs för hur befogenheterna enligt EU:s marknadskontrollförordning läggs till vid sidan av befintliga tillsynsbestämmelser i sektorslagar som den aktuella. Enligt regeringen finns inte anledning till ytterligare kompletteringar i lagen om brandfarliga och explosiva varor utöver hänvisningarna i 25 b § för att tilldela de minimibefogenheter som behövs (se särskilt artikel 14.4 a, b och j).

Läkemedelsverket efterfrågar exempel på hur köp i praktiken kan genomföras. Som regeringen påpekar i de nämnda förarbetena (prop. 2020/21:189 s. 4041) kan ett införskaffande av varuprover under dold identitet i en butik gå till så att myndighetsföreträdaren uppträder som en vanlig kund och inte talar om att införskaffandet görs inom ramen för myndighetens kontrollverksamhet. Vid köp över internet eller vid annan distansförsäljning kan myndighetsföreträdaren använda sig av ett påhittat namn och påhittade kontaktuppgifter. En beställning kan exempelvis ske med leverans till en boxadress eller ett centrallager. I det senare fallet kan marknadskontrollmyndigheten sedan göra en separat beställning från centrallagret till myndighetens egen adress och på så sätt undvika att tillverkaren eller distributören får kännedom om vart produkten slutligen levereras.

Större problem uppstår vid köp som kräver att personnummer anges, till exempel vid köp av tobaksprodukter som Folkhälsomyndigheten lyfter fram. Det är som regeringen påpekar i de nämnda förarbetena (prop. 2020/21:189 s. 4041) i realiteten inte möjligt för marknadskontrollmyndigheter att konstruera ett påhittat personnummer som kan användas vid ett köp. I stället skulle det krävas att myndigheten använder ett på särskilt sätt framtaget fingerat personnummer. Det är, som Sveriges

Prop. 2021/22:238

154

Konsumenter anför, viktigt att marknadskontroll kan ske även i de fall personnummer behöver anges vid köpet. Det finns dock i nuläget inte någon lagstadgad möjlighet för marknadskontrollmyndigheter att använda fingerade personnummer för att införskaffa varuprover. Det finns inte heller tillräckligt underlag att i detta lagstiftningsärende införa någon sådan lagstadgad möjlighet.

IKEM Innovations- och kemiindustrierna efterfrågar råd eller vägledning kring hur myndigheter ska ta ut varuprover för produkter som har serieproducerats. Detta får framför allt ses som en praktisk fråga. Det finns inte några hinder för att marknadskontrollmyndigheterna enskilt eller i samverkan, nationellt eller internationellt, tar fram vägledande dokument om varuprover.

I de lagändringar som trädde i kraft den 16 juli 2021 anges att en marknadskontrollmyndighet får införskaffa ett varuprov under dold identitet endast om det är nödvändigt för att uppnå syftet med kontrollen och efter införskaffandet ska myndigheten underrätta den ekonomiska aktören om det, så snart det går utan att åtgärden förlorar i betydelse. I förarbetena till lagändringarna (prop. 2020/21:189 s. 42) anför regeringen att en marknadskontrollmyndighet som ska införskaffa ett varuprov i första hand bör överväga om det är möjligt att genomföra ett öppet köp där myndigheten anges som köpare. Först om det inte bedöms möjligt att nå det avsedda resultatet genom ett öppet köp, alltså till exempel att myndigheten inte får den produkt som har efterfrågats eller beställts, bör dold identitet användas för att införskaffa ett eller flera varuprov. Det finns inte anledning att i detta lagstiftningsärende göra någon annan bedömning. I enlighet med Lagrådets förslag bör dock lagtexten delvis ges en annan språklig utformning. Det bör därför i samtliga sektorslagar anges att ett varuprov får införskaffas under dold identitet endast om det är nödvändigt för att syftet med kontrollen ska uppnås. Genom bestämmelsen tillgodoses att dolda köp görs med stor restriktivitet, vilket även Advokatsamfundet, Svensk Handel och Sveriges Konsumenter eftersträvar.

Det bör även, i samtliga sektorslagar, anges att en marknadskontrollmyndighet som har införskaffat ett varuprov med användande av dold identitet är skyldig att underrätta den ekonomiska aktören om att införskaffandet har skett under dold identitet, oavsett om varuprovet har uppvisat brister i överensstämmelse eller inte. En ekonomisk aktör bör underrättas så snart det går utan att syftet med åtgärden går förlorat. Genom att underrätta den ekonomiska aktören om åtgärden i efterhand blir, som regeringen påpekar i nämnda förarbeten, marknadskontrollmyndighetens dolda agerande mindre påtagligt. Post- och telestyrelsen för fram att det finns en risk att underrättelser i efterhand kan leda till att ekonomiska aktörer försvårar framtida införskaffande av varuprover under dold identitet. Fördelarna med att underrätta den ekonomiska aktören får dock anses väga över.

Begränsning av onlinegränssnitt

Enligt artikel 14.4 k i EU:s marknadskontrollförordning ska marknadskontrollmyndigheterna ha befogenhet att besluta om begränsningar av onlinegränssnitt. Termen onlinegränssnitt definieras i artikel 3.15 som programvara, inbegripet en webbplats, en del av en webbplats eller en

155

Prop. 2021/22:238

applikation, som drivs av en ekonomisk aktör eller för dennes räkning och som tjänar till att ge slutanvändarna tillgång till den ekonomiska aktörens produkter. Befogenheterna enligt artikel 14.4 k får endast användas när inga andra effektiva medel står till buds för att eliminera en allvarlig risk. En förutsättning för att befogenheterna att begränsa onlinegränssnitt ska vara tillämpliga är således att det inte är möjligt att med hjälp av andra befogenheter som följer av artikel 14.4 eller på något annat sätt effektivt eliminera en allvarlig risk. Artikel 3.20 innehåller en definition av en produkt som utgör en allvarlig risk. Det är fråga om en produkt som utgör en risk i fråga om vilken en kombination av sannolikheten för att en farlig situation som orsaka skada ska uppkomma och skadans allvar anses kräva ett snabbt ingripande från marknadskontrollmyndigheterna, inbegripet fall där effekterna av risken inte är omedelbara.

Artikel 14.4 k innehåller två led. Enligt det första ledet ska marknadskontrollmyndigheterna ha befogenhet att, när inga andra effektiva medel står till buds för att eliminera en allvarlig risk, kräva att innehåll som hänvisar till de relaterade produkterna avlägsnas från ett onlinegränssnitt, eller att kräva tydlig visning av en varning till slutanvändarna när de använder ett onlinegränssnitt. Enligt det andra ledet ska marknadskontrollmyndigheterna ha befogenhet att, om en begäran i enlighet med det första ledet inte har iakttagits, kräva att leverantörer av informationssamhällets tjänster begränsar åtkomsten till onlinegränssnittet, inbegripet genom att begära att en relevant tredje part genomför sådana åtgärder. I artikel 3.14 hänvisas till direktiv (EU) 2015/1535 för en definition av leverantör av informationssamhällets tjänster. I direktivet framgår att termen avser en leverantör av alla informationssamhällets tjänster, det vill säga tjänster som vanligtvis utförs mot ersättning på distans, på elektronisk väg och på individuell begäran av en tjänstemottagare.

I dag har inte någon marknadskontrollmyndighet lagreglerad befogenhet att begära att visst innehåll avlägsnas från ett onlinegränssnitt eller att åtkomsten till ett onlinegränssnitt begränsas. Det finns dock fler lagar som ger behöriga myndigheter viss rätt att ingripa mot information på webbplatser. Se exempelvis 3 b § lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, 8 kap. 3 c § lagen (2010:751) om betaltjänster, 14 kap. 2 b § läkemedelslagen (2015:315), 6 kap. 13 a § lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter och 3 § lagen (2019:59) med kompletterande bestämmelser till EU:s geoblockeringsförordning. I marknadsföringslagen finns det i 41 a § en möjlighet för Konsumentombudsmannen att förelägga en näringsidkare, värdtjänstleverantör eller internetleverantör att upprätta ett varningsmeddelande som tydligt visas i samband med besök på en webbplats. Ett föreläggande får meddelas om näringsidkarens marknadsföring på internet är otillbörlig och inga andra effektiva medel är tillgängliga. Webbplatser som omfattas av tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens skydd undantas. Konsumentombudsmannen ska enligt 41 b § ”när ändrade förhållanden föranleder det” besluta att en skyldighet att upprätta ett varningsmeddelande inte längre ska gälla.

Det finns inte något utrymme för Sverige att avstå från att tilldela marknadskontrollmyndigheterna befogenheterna i artikel 14.4 k i EU:s marknadskontrollförordning. Sverige måste i arbetet med att komplettera

Prop. 2021/22:238

156

förordningen med nationella bestämmelser emellertid ta hänsyn till yttrandefrihetsgrundlagen. Det så kallade hinderförbudet i 1 kap. 11 § yttrandefrihetsgrundlagen innebär bland annat att det är förbjudet för en myndighet eller ett annat allmänt organ att på grund av innehållet exempelvis hindra framställning, offentliggörande eller spridning bland allmänheten av ett program eller en teknisk upptagning, om åtgärden inte har stöd i yttrandefrihetsgrundlagen. Ett sådant organ får enligt den så kallade exklusivitetsprincipen i 1 kap. 14 § yttrandefrihetsgrundlagen inte utan stöd i den grundlagen ingripa mot någon för att han eller hon i ett program eller en teknisk upptagning har missbrukat yttrandefriheten eller medverkat till ett sådant missbruk. Inte heller får allmänna organ utan stöd i denna grundlag av sådan anledning ingripa mot programmet eller upptagningen. Vidare innebär principen om redaktionell självständighet att det är den som sänder program som självständigt avgör vad som ska förekomma i programmen (3 kap. 6 § yttrandefrihetsgrundlagen). Det är därmed inte möjligt att ge en marknadskontrollmyndighet befogenhet att kräva att exempelvis en näringsidkare visar ett varningsmeddelande på en webbplats som omfattas av grundlagsskydd utan att det strider mot grundlagen. Genom artikel 14.2 i EU:s marknadskontrollförordning ges medlemsstaterna utrymme att beakta nationella principer om yttrandefrihet och mediernas frihet och mångfald när marknadskontrollmyndigheternas befogenheter tilldelas. Det finns därmed utrymme att, som utredningen föreslår, undanta onlinegränssnitt som omfattas av yttrandefrihetsgrundlagens skydd från marknadskontrollmyndigheternas befogenheter enligt artikel 14.4 k. I yttrandefrihetsgrundlagen används dock begreppet databas för att ange vilka tillhandahållanden på internet som har skydd enligt yttrandefrihetsgrundlagen, se den så kallade databasregeln i 1 kap. 4 § yttrandefrihetsgrundlagen. Till skillnad från vad utredningen föreslår, och i enlighet med utkastets förslag, anser regeringen därför att det är databaser som omfattas av yttrandefrihetsgrundlagens skydd som ska undantas från marknadskontrollmyndigheternas befogenheter enligt artikel 14.4 k.

Myndigheten för press, radio och tv och Advokatsamfundet påpekar att det kan uppstå tillämpningsproblem när det gäller att avgöra vilka onlinegränssnitt som omfattas av yttrandefrihetsgrundlagens skydd eller andra skydd eller friheter. Myndigheten för press, radio och tv anser att det inte kan uteslutas att tryckfrihetsförordningen i undantagsfall skulle kunna vara tillämplig på databaser som berörs av EU:s marknadskontrollförordning. Det finns mot bakgrund av dessa synpunkter anledning att i sektorslagarna även göra undantag för databaser som omfattas av tryckfrihetsförordningens skydd. Den föreslagna bestämmelsen tar här sikte på de databaser som regleras i den så kallade bilageregeln i 1 kap.5 och 6 §§tryckfrihetsförordningen. I den mån gränsdragningsfrågor uppkommer får detta hanteras i den praxis som kommer att skapas. Det finns även möjlighet för marknadskontrollmyndigheterna att diskutera gränsdragningsfrågor i de forum de medverkar i.

Det bedöms inte finnas behov av att också i berörda lagar göra undantag när det gäller webbsändningar eftersom det utifrån ändamålet med bestämmelsen inte framstår som att det finns något praktiskt behov av det.

Marknadskontrollmyndigheterna bör, i likhet med vad utredningen föreslår, utöva befogenheterna i artikel 14.4 k inom ramen för den egna

157

Prop. 2021/22:238

myndighetsutövningen. Detta överensstämmer med Konsumentombudsmannens befogenhet att själv få förelägga näringsidkare, värdtjänstleverantörer och internetleverantörer att ta in varningsmeddelanden som visas i samband med besök på en webbplats. Med tanke på att befogenheterna i artikel 14.4 k endast får användas när det är fråga om att eliminera en allvarlig risk, som innebär att det krävs ett snabbt ingripande från marknadskontrollmyndigheterna, är det till skillnad från Advokatsamfundets, Svensk Handels och Stiftelsen för internetinfrastrukturs inställning inte ändamålsenligt att ställa som krav att befogenheterna endast får utövas efter godkännande av en domstol. Det är tillräckligt att ett fattat beslut av en marknadskontrollmyndighet i efterhand kan överklagas till domstol (se avsnitt 5.11).

Post- och telestyrelsen och Läkemedelsverket ser behov av att inhämta uppgifter om äganderätten till webbsidor från andra än ekonomiska aktörer och verket önskar att det förtydligas med stöd av vilka bestämmelser en marknadskontrollmyndighet kan kräva uppgifter om äganderätten till en webbplats från den som registrerar eller förvaltar domäner. Det kan konstateras att befogenheterna i artikel 14.4 c i EU:s marknadskontrollförordning att kräva uppgifter för bedömningen av äganderätten till webbplatser gäller endast i förhållande till ekonomiska aktörer. Frågan om uppgifter ska kunna krävas in från andra än ekonomiska aktörer, till exempel en internetoperatör, har inte berörts av utredningen. Det kan dock finnas anledning att återkomma till frågan i framtiden.

Stiftelsen för internetinfrastruktur anser att marknadskontrollmyndigheterna bör föra dialog med relevanta mellanhänder för att säkerställa att åtgärderna som en mellanhand vidtar är proportionerliga. Det finns som stiftelsen påpekar tydliga fördelar med att marknadskontrollmyndigheterna, när så är möjligt, samtalar med leverantörer av informationssamhällets tjänster eller tredje part om hur befogenheterna i artikel 14.4 k kan utövas på bästa och minst ingripande sätt.

Ett beslut som en marknadskontrollmyndighet fattar med stöd av befogenheterna i artikel 14.4 k är inte begränsat i tid. Beslutet bör dock endast gälla så länge som förutsättningarna för beslutet uppfylls. Om till exempel en farlig produkt har korrigerats så att den inte längre innebär en allvarlig risk finns inte längre förutsättningar för de befogenheter som anges i artikel 14.4 k. Av rättssäkerhetsskäl bör, som utredningen påpekar, därför den som ett beslut är riktat mot snabbt få besked om att beslutet inte längre ska gälla. När en marknadskontrollmyndighet har fattat beslutet kan myndigheten med stöd av 37 § förvaltningslagen själv ändra beslutet. När beslutet har överklagats av en aktör till domstol, och handlingarna i ärendet har överlämnats dit, är huvudregeln enligt bestämmelserna i 39 § förvaltningslagen om så kallad litispendens att myndigheten inte får ändra beslutet. Om en domstol efter överklagande har fastställt en marknadskontrollmyndighets beslut har marknadskontrollmyndigheten vidare inte någon allmän befogenhet att ändra sitt tidigare beslut i sak.

Beslut om åtgärder mot onlinegränssnitt kan många gånger behöva rikta sig inte bara mot den enskilde näringsidkaren utan även mot en värdtjänstleverantör eller internetleverantör. Om näringsidkaren har anlitat en värdtjänstleverantör för lagring av informationen på internet, bör uppmaningen snarare i första hand riktas mot värdtjänstleverantören. I andra fall kan i stället internetleverantören uppmanas att vidta åtgärder,

Prop. 2021/22:238

158

såsom att ta in ett varningsmeddelande (jämför propositionen Nya befogenheter på konsumentområdet, prop. 2019/20:120 s. 100101). Inte sällan är det alltså en tredje part inblandad i genomförandet av åtgärden mot gränssnittet. Om det inte längre finns skäl för åtgärden talar rättssäkerhetsskäl för att den ekonomiska aktören enkelt och smidigt ska kunna få ett beslut från marknadskontrollmyndigheten om att skyldigheten inte består, för att kunna visa upp för värdtjänstleverantören eller internetleverantören. Det bör därför, på liknande sätt som regleringen i 41 b § marknadsföringslagen, anges i sektorslagarna att när ändrade förhållanden motiverar det ska en marknadskontrollmyndighet besluta att en skyldighet att vidta en åtgärd enligt artikel 14.4 k inte längre ska gälla. Den föreslagna bestämmelsen är en sådan bestämmelse som, enligt 4 § förvaltningslagen, avviker från och ska tillämpas i stället för den allmänna regeln om litispendens i 39 § förvaltningslagen. Om en myndighet med stöd av den föreslagna bestämmelsen skulle ändra sitt beslut under en pågående domstolsprocess förutsätts myndigheten givetvis omgående meddela domstolen om sitt nya beslut.

Marknadskontrollmyndigheten kan utöva sina befogenheter genom förelägganden och andra beslut

I det lagstiftningsärende som innebar ändringar i nio sektorslagar, i vilka ändringar trädde i kraft den 16 juli 2021 (prop. 2020/21:189), har det beträffande de där tilldelade befogenheterna angetts i lagtexten att marknadskontrollmyndigheten har befogenhet att besluta om vissa närmare angivna åtgärder enligt EU:s marknadskontrollförordning. Åtgärdernas formella form preciseras inte. I utkastet och i lagrådsremissen föreslås att samma metod ska användas i detta lagstiftningsärende.

Lagrådet anser att lagtexten skulle vinna på några redaktionella ändringar.

Orden ”befogenhet att besluta om följande åtgärder” kan enligt Lagrådet exempelvis kortas till ”befogenhet”. Folkhälsomyndigheten är inne på en liknande tanke och föreslår att den paragraf där marknadskontrollmyndigheten ges befogenheter enligt artikel 14.4 endast ska innehålla en uppräkning av de befogenheter som ges, utan att ordet åtgärd används.

Regeringen instämmer i Lagrådets och Folkhälsomyndighetens uppfattning. Av lagtexten bör det därför framgå att marknadskontrollmyndigheten, vid marknadskontroll enligt EU:s marknadskontrollförordning, har de befogenheter som avses i artikel 14.4 i EU:s marknadskontrollförordning. Det behöver således inte uttryckligen framgå av lagtexten att befogenheterna ger en möjlighet att besluta om åtgärder. Lagtexten bör således utformas enligt Lagrådets förslag.

När en marknadskontrollmyndighet utövar sina givna befogenheter enligt artikel 14.4 görs det av nödvändighet många gånger genom att myndigheten fattar beslut. Det är vidare naturligt att den marknadskontrollmyndighet som exempelvis vill kräva handlingar från en ekonomisk aktör enligt befogenheten i artikel 14.4 a, få tillträde till en lokal enligt befogenheten i artikel 14.4 e eller kräva att åtgärder vidtas mot ett onlinegränssnitt enligt befogenheten i artikel 14.4 k riktar sitt krav mot den ekonomiska aktören genom att fatta ett beslut i formen av ett föreläggande (jämför propositionen Ny lag om leksakers säkerhet, prop. 2010/11:65 s. 73 och propositionen Kompletterande bestämmelser till

159

Prop. 2021/22:238

EU:s förordning om personlig skyddsutrustning, prop. 2017/18:51 s. 28). Regeringen anser på grund av nämnda skäl att det inte behöver framgå uttryckligen av lagtexten att befogenheterna kan utövas genom att marknadskontrollmyndigheten fattar beslut om förelägganden eller andra slag av beslut.

Artikel 14.4 i EU:s marknadskontrollförordning är utformad på så sätt att marknadskontrollmyndigheterna i punkt a–h, j och k ges befogenhet att vidta vissa specifika åtgärder. Vilka slag av åtgärder som avses med respektive punkt bör för förståelsens skull kortfattat återges i lagtexten, men själva ordet åtgärd behöver inte användas.

Det kan noteras att ordet åtgärd i artikel 14.4 g och h i förordningen används i ett annat sammanhang än det nyss avhandlade. Här handlar det om att marknadskontrollmyndigheten kan kräva av en ekonomisk aktör att den ska vidta lämpliga korrigerande åtgärder om en produkt brister i överensstämmelse med tillämplig harmoniserad unionslagstiftning (artikel 14.4 g), och att marknadskontrollmyndigheten själv ska kunna vidta lämpliga åtgärder i dessa fall (artikel 14.4 h). Vad som kan vara lämpliga åtgärder i detta sammanhang framgår närmare av artikel 16 i förordningen.

Folkhälsomyndigheten anser att den föreslagna bestämmelsen om vitesföreläggande bör kompletteras med begreppet förbud för att tydliggöra att marknadskontrollmyndigheten kan rikta både förelägganden och förbud mot ekonomiska aktörer. Det kan med anledning av den synpunkten förtydligas att i begreppet föreläggande ligger såväl att det kan röra sig om ett påbud att vidta en viss åtgärd som ett förbud mot att vidta en åtgärd (se även avsnitt 5.4). Regeringen föreslår i avsnitt 5.4 att beslut om förelägganden ska få förenas med vite.

I förekommande fall kan ett föreläggande behöva riktas mot fler än en ekonomisk aktör. Att en marknadskontrollmyndighet har denna möjlighet behöver dock inte anges uttryckligen i lagtexten i sektorslagarna.

5.2 Det bör inte införas en rätt att begära varuprover kostnadsfritt

Regeringens bedömning: Det bör inte införas en befogenhet för marknadskontrollmyndigheterna att förelägga ekonomiska aktörer att tillhandahålla varuprover kostnadsfritt.

Utredningens förslag överensstämmer inte med regeringens bedömning. Utredningen föreslår en bestämmelse i en sektorsövergripande lag om att en marknadskontrollmyndighet ska få förelägga en ekonomisk aktör att tillhandahålla varuprover kostnadsfritt.

Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som uttalar sig i frågan är negativa till utredningens förslag. Småföretagarnas Riksförbund och Teknikföretagen påpekar att möjligheten att begära varuprover kostnadsfritt kan slå hårt mot små företag.

Bedömningen i utkastet till lagrådsremiss överensstämmer med regeringens.

Prop. 2021/22:238

160

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna har inga synpunkter på utkastets bedömning men några remissinstanser instämmer i bedömningen.

Skälen för regeringens bedömning: Som framgår i avsnitt 5.1 kan marknadskontrollmyndigheterna med stöd av artikel 14.4 j införskaffa varuprover på olika sätt, i syfte att identifiera bristande överensstämmelse och erhålla bevis.

Utredningen anför att de flesta marknadskontrollmyndigheter i dag har möjlighet att begära varuprover kostnadsfritt från ekonomiska aktörer. Utredningen anser att en sådan möjlighet även bör finnas framöver och har därför föreslagit att det i en sektorsövergripande lag ska framgå att en marknadskontrollmyndighet får förelägga en ekonomisk aktör att tillhandahålla varuprover kostnadsfritt.

Det finns sektorsreglering i unionsrätten som innebär att den ekonomiska aktören kan avkrävas provexemplar av produkterna kostnadsfritt (se exempelvis artikel 93.3 a i förordning (EU) 2017/745). Det finns också flera sektorslagar där huvudregeln är att varuprover och liknande ska vara kostnadsfria, men där marknadskontrollmyndigheten ska ersätta den ekonomiska aktören för dessa om det finns särskilda skäl för det (se exempelvis 6 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s textilmärkningsförordning och 9 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s energimärkningsförordning).

Om det i samtliga sektorslagar skulle införas en generell rätt för marknadskontrollmyndigheterna att begära varuprover kostnadsfritt, skulle det minska risken för att kostnaden blir styrande vid marknadskontrollmyndighetens val av vilka produkter som ska kontrolleras. En marknadskontrollmyndighet skulle självfallet också ha att beakta proportionalitetsprincipen vid utövandet av en sådan befogenhet och således behöva överväga andra, för den ekonomiska aktören mindre ingripande, alternativ än att begära att få ett varuprov kostnadsfritt.

Å andra sidan kan, som Småföretagarnas Riksförbund och

Teknikföretagen framhåller, en möjlighet att begära varuprover kostnadsfritt slå hårt mot små företag. En sådan reglering är inte heller något som krävs för att Sverige ska uppfylla de unionsrättsliga förpliktelser som följer av EU:s marknadskontrollförordning.

När de befintliga bestämmelserna om kostnadsfria varuprover har införts i vissa av sektorslagarna har det föregåtts av överväganden rörande lämpligheten av en sådan reglering inom just den berörda sektorn. Om ett generellt kostnadsansvar för ekonomiska aktörer skulle införas, i samtliga sektorslagar, skulle det kunna få orimliga konsekvenser för enskilda aktörer i vissa sektorer. Små företag skulle kunna behöva betala höga kostnader för att tillhandahålla varuprover, vilka efter kontroll av marknadskontrollmyndigheten kan visa att företagen följer gällande regelverk.

Regeringen bedömer därför sammantaget att utredningens förslag om att marknadskontrollmyndigheterna ska få förelägga ekonomiska aktörer att tillhandahålla varuprover kostnadsfritt inte bör genomföras.

161

Prop. 2021/22:238

5.3 Marknadskontrollmyndigheter ska ha möjlighet att ta hjälp av Polismyndigheten

Regeringens förslag: Polismyndigheten ska på begäran av marknadskontrollmyndigheten lämna den hjälp som behövs för att marknadskontrollmyndigheten ska kunna vidta åtgärder för marknadskontroll enligt artikel 14.4 i EU:s marknadskontrollförordning. Sådan hjälp ska endast få begäras om det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda våldsbefogenheter enligt polislagen behöver tillgripas, eller om det annars finns synnerliga skäl.

Regeringens bedömning: Det bör inte införas bestämmelser om rätt för marknadskontrollmyndigheten att vid en inspektion omhänderta handlingar eller varuprover eller om att begära handräckning av Kronofogdemyndigheten för att genomföra sådana omhändertaganden eller för att få tillträde till lokaler.

Utredningens förslag och bedömning överensstämmer delvis med regeringens. Utredningen föreslår att en marknadskontrollmyndighet ska få begära att Polismyndigheten lämnar den hjälp som behövs för att tillträde i samband med en inspektion ska kunna ske. Utredningen föreslår att en marknadskontrollmyndighet vid en inspektion på plats ska få omhänderta handlingar och liknande som avses i artikel 14.4 a–14.4 c i

EU:s marknadskontrollförordning och varuprover som avses i artikel 14.4 j, om det kan befaras att en produkt utgör en allvarlig risk och den ekonomiska aktören inte följer ett föreläggande om att omedelbart lämna ut handlingen eller varuprovet eller om det kan befaras att aktören kommer att undanhålla, förvanska eller förstöra handlingar eller varuprover. Utredningen föreslår att en marknadskontrollmyndighet ska få begära handräckning av Kronofogdemyndigheten för att genomföra sådana omhändertaganden av handlingar eller varuprover samt för att få tillträde vid en oanmäld inspektion i ett utrymme som inte är tillgängligt för allmänheten. Vid handräckning gäller enligt utredningen bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker eller har inga synpunkter på utredningens förslag. Kronofogdemyndigheten anser att även avlägsnande bör anges i bestämmelsen om tillämpliga bestämmelser i utsökningsbalken. Stockholms universitet anser att det bör finnas en uttalad skyldighet för marknadskontrollmyndigheter att återlämna det som omhändertas i samband med en inspektion om misstankarna visar sig vara ogrundade.

Förslaget och bedömningen i utkastet till lagrådsremiss överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utkastets lagförslag har en annan språklig utformning.

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna har inga synpunkter på utkastets förslag och bedömning. Polismyndigheten har inte något att invända mot att förslagen i utkastet genomförs. Konsumentverket påpekar att det krävs biträde av Kronofogden för åtgärden att omhänderta bevisning.

Prop. 2021/22:238

162

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Vid utövandet av befogenheterna enligt artikel 14.4 i EU:s marknadskontrollförordning kan marknadskontrollmyndigheterna i vissa situationer behöva hjälp av

Polismyndigheten. Det kan till exempel handla om att en ekonomisk aktör motsätter sig att en marknadskontrollmyndighet får tillträde till aktörens lokaler för att kontrollera att produkterna uppfyller gällande krav.

Det finns som utredningen redogör för i flera fall i sektorslagarna möjlighet att begära hjälp av Polismyndigheten för att produktkontroll i praktiken ska kunna utföras. I åtta av de nio sektorslagar där nya bestämmelser om marknadskontroll trädde i kraft den 16 juli 2021 anges det att Polismyndigheten på begäran av en marknadskontrollmyndighet ska lämna den hjälp som behövs när myndigheten vidtar åtgärder enligt artikel 14.4 a, 14.4 b, 14.4 e eller 14.4 j i EU:s marknadskontrollförordning. Detta gäller under förutsättning att det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan vidtas utan att polisens särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver tillgripas, eller om det annars finns synnerliga skäl. I 10 § 6 polislagen anges att en polisman får, i den mån andra medel är otillräckliga och det med hänsyn till omständigheterna är försvarligt, använda våld för att genomföra en tjänsteåtgärd, om polismannen med laga stöd har att bereda sig tillträde till, avspärra, tillstänga eller utrymma byggnad, rum eller område, biträda någon i myndighetens utövning med en sådan eller någon liknande åtgärd eller vid exekutiv förrättning enligt vad som är föreskrivet om detta.

För att marknadskontrollmyndigheterna effektivt ska kunna använda sig av de befogenheter som anges i artikel 14.4 i EU:s marknadskontrollförordning bör det för kontrollen av produkterna finnas möjlighet för marknadskontrollmyndigheterna att när så är nödvändigt ta hjälp av Polismyndigheten. Samtliga sektorslagar bör därför innehålla en möjlighet för marknadskontrollmyndigheten att begära hjälp av Polismyndigheten när den vidtar åtgärder enligt artikel 14.4. En förutsättning för en begäran bör vara att det kan befaras att en åtgärd inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen behöver användas, eller om det annars finns synnerliga skäl.

I enlighet med Lagrådets förslag ska paragraferna ges en formulering som ligger i linje med den som finns i vissa andra lagar (till exempel 8 kap. 16 § djurskyddslagen [2018:1192]).

Det är marknadskontrollmyndigheten som har att pröva om det finns förutsättningar att begära hjälp av Polismyndigheten. Synnerliga skäl kan till exempel finnas om det finns en överhängande risk för att produkter eller handlingar kommer att förstöras och man inte kan avvakta med att verkställigheten löses på annat sätt (jämför prop. 2010/11:65 s. 6768 och 110111 och propositionen Kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gasanordningar, prop. 2017:18:178 s. 23–24 och 41).

Utredningen föreslår att det i en sektorsövergripande lag ska införas bestämmelser om rätt för en marknadskontrollmyndighet att vid en inspektion på plats omhänderta handlingar eller varuprover om det kan befaras att en produkt utgör en allvarlig risk och den ekonomiska aktören inte följer ett föreläggande om att omedelbart lämna ut handlingen eller varuprovet, eller om det kan befaras att den ekonomiska aktören kommer att undanhålla, förvanska eller förstöra handlingar eller varuprover.

163

Prop. 2021/22:238

Utredningen föreslår att en marknadskontrollmyndighet ska få begära handräckning av Kronofogdemyndigheten för att genomföra sådana omhändertaganden samt för att kunna få tillträde vid en oanmäld inspektion i ett utrymme som inte är tillgängligt för allmänheten.

Utredningen har dock inte angett i vilken omfattning marknadskontrollmyndigheterna i praktiken har behov av att kunna omhänderta handlingar eller varuprover vid en inspektion på plats. Det kan i sammanhanget konstateras att en marknadskontrollmyndighet med stöd av artikel 19.1 andra stycket förordning (EG) nr 765/2008 sedan år 2010 har haft rätt att kräva handlingar och provexemplar av ekonomiska aktörer och att ha tillträde till de ekonomiska aktörernas lokaler. I avsaknad av underlag som visar på ett tydligt behov för marknadskontrollmyndigheterna att kunna omhänderta handlingar och varuprover finns det inte anledning att i nuläget gå vidare med en reglering som innebär att det i alla sektorslagar finns sådana bestämmelser om omhändertagande och hjälp av Kronofogdemyndigheten som utredningen föreslår. Med stöd av de befogenheter som anges i artikel 14.4 i EU:s marknadskontrollförordning kommer marknadskontrollmyndigheterna att ha flera olika verktyg för att kontrollera och ingripa mot produkter som utgör en allvarlig risk.

Eftersom det föreslås att marknadskontrollmyndigheten under vissa förutsättningar ska kunna begära hjälp av Polismyndigheten när den vidtar åtgärder enligt artikel 14.4, däribland tillträde till en ekonomisk aktörs lokaler, finns det inte behov av att även Kronofogdemyndigheten ska kunna ge sådan hjälp.

Eftersom det inte lämnas några sådana lagförslag om omhändertagande av handlingar eller varuprover som utredningen föreslår är synpunkterna från Kronofogdemyndigheten, Stockholms universitet och Konsumentverket inte aktuella i detta lagstiftningsärende.

5.4 Förelägganden och andra beslut i samband med marknadskontroll

Regeringens förslag: En marknadskontrollmyndighet ska få besluta de förelägganden som behövs för att EU:s marknadskontrollförordning ska följas. Hänvisningen till EU:s marknadskontrollförordning ska vara dynamisk.

Ett beslut om föreläggande enligt artikel 14.4 i förordningen eller ett beslut om föreläggande om att förordningen ska följas ska få förenas med vite.

Marknadskontrollmyndigheten ska få bestämma att beslut om åtgärder för marknadskontroll enligt artikel 14.4 och beslut om förelägganden om att förordningen ska följas ska gälla omedelbart.

I flera sektorslagar ska det göras redaktionella anpassningar som innebär att ordet förbud tas bort från lagtexten.

Regeringens bedömning: Det bör inte införas särskilda bestämmelser om inspektionsbeslut i sektorslagarna. Det bör inte särskilt anges att rätten att besluta förelägganden även innefattar en rätt att besluta om förbud.

Prop. 2021/22:238

164

Utredningens förslag och bedömning överensstämmer delvis med regeringens. Utredningen föreslår att bestämmelser om förelägganden, vite och besluts omedelbara verkställbarhet ska finnas i en sektorsövergripande lag. Utredningen föreslår att det i den sektorsövergripande lagen ska framgå att ett beslut om en inspektion i ett utrymme som inte är tillgängligt för allmänheten ska innehålla vissa obligatoriska uppgifter.

När en oanmäld inspektion i ett utrymme som inte är tillgängligt för allmänheten inleds, ska inspektionsbeslutet enligt lagen överlämnas till den som inspektionen ska genomföras hos. Om detta inte är möjligt ska den berörda ekonomiska aktören underrättas om beslutet i efterhand.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker eller har inget att invända mot utredningens förslag om förelägganden, vite och besluts omedelbara verkställbarhet. Konsumentverket anser att det bör införas en möjlighet att fatta interimistiska beslut i avvaktan på att kontrollen av en produkt slutförs. Arbetsmiljöverket anser att det bör förtydligas i den sektorsövergripande lagen att det ska finnas ett beslut om inspektion vid inspektion i ett utrymme som inte är tillgängligt för allmänheten. Sveriges Advokatsamfund anser att det bör framgå av den sektorsövergripande lagen att samtliga beslut och åtgärder av marknadskontrollmyndigheter ska motiveras i enlighet med förvaltningslagen och artikel 18 i EU:s marknadskontrollförordning.

Förslaget och bedömningen i utkastet till lagrådsremiss överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utkastet föreslår statiska hänvisningar till EU:s marknadskontrollförordning. Vidare förtydligas i regeringens förslag att det är förelägganden som kan förenas med vite.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker eller har inget att invända mot utkastets förslag och bedömning. Arbetsmiljöverket instämmer inte i utkastets uppfattning att det räcker med att införa nya bestämmelser om vite som sanktion för överträdelser av EU:s marknadskontrollförordning. Arbetsmiljöverket instämmer inte heller i utkastets bedömning att det inte bör införas särskilda bestämmelser om inspektionsbeslut i lagarna. Enligt Konsumentverket bör det komma till uttryck att beslut om att inleda undersökningar enligt artikel 14.4 f i EU:s marknadskontrollförordning inte omfattas av möjligheten att förena förelägganden med vite. Transportstyrelsen ifrågasätter om bestämmelserna i kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/945 om obemannade luftfartygssystem och om tredjelandsoperatörer av obemannade luftfartygssystem omfattas av marknadskontrollmyndighetens föreslagna sanktionsmöjligheter enligt luftfartslagen (2010:500).

Post- och telestyrelsen anser att lydelsen av bestämmelsen om vite i 13 § radioutrustningslagen (2016:392) bör ändras.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Om artikel 14.4 i och artikel 41 i EU:s marknadskontrollförordning

Artikel 41 i EU:s marknadskontrollförordning innehåller två moment. Artikeln innebär dels att medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner för överträdelser av sådana bestämmelser i förordningen som inför skyldigheter för ekonomiska aktörer. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionerliga och avskräckande. Artikeln innebär även en skyldighet för medlemsstaterna att fastställa regler om sådant slag av sanktioner för

165

Prop. 2021/22:238

överträdelser av bestämmelser som inför skyldigheter för ekonomiska aktörer i den harmoniserade produktlagstiftning som förtecknas i bilaga II till förordningen. Det gemensamma för de unionsrättsakter som anges i bilaga II är att de saknar bestämmelser om sanktioner.

Artikel 14.4 i har en nära koppling till artikel 41. Av artikel 14.4 i följer att marknadskontrollmyndigheter ska ges befogenhet att fastställa påföljder i enlighet med artikel 41. Innebörden av artikel 14.4 i är således endast att marknadskontrollmyndigheterna ska ha befogenhet att besluta om de sanktioner som medlemsstaterna enligt artikel 41 ska se till finns på plats. De svenska marknadskontrollmyndigheterna har i dag befogenhet att besluta om sanktioner enligt befintliga bestämmelser om detta i sektorslagstiftningen och de ges även befogenhet att besluta om de sanktioner som föreslås i detta lagstiftningsärende.

Den del av artikel 41 som gäller överträdelser av harmoniserad unionslagstiftning behandlas i avsnitt 5.5 under rubriken Det behövs inga nya sanktionsbestämmelser för överträdelser av den harmoniserade unionslagstiftningen. I detta avsnitt under rubriken närmast nedan behandlas behovet av bestämmelser om sanktioner för överträdelser av EU:s marknadskontrollförordning.

Sanktioner för överträdelser av EU:s marknadskontrollförordning

EU:s marknadskontrollförordning utgör ett ramverk med bestämmelser om marknadskontrollåtgärder men innehåller också några bestämmelser som inför skyldigheter för ekonomiska aktörer. Ekonomiska aktörer är skyldiga att samarbeta med marknadskontrollmyndigheterna beträffande åtgärder som kan undanröja eller minska risker som produkter tillhandahållna på marknaden av dessa aktörer medför (artikel 7). Det kan exempelvis handla om att en ekonomisk aktör ska tillhandahålla kontaktuppgifter till andra ekonomiska aktörer, om den ekonomiska aktören har tillgång till denna information (jämför skäl 24 till förordningen). Vilka ytterligare samarbetsåtgärder som kan krävas med hänvisning till artikel 7 i förordningen får ytterst klargöras genom EUdomstolens praxis.

Även i artikel 4 i förordningen åläggs ekonomiska aktörer vissa skyldigheter. Enligt artikeln krävs det, oberoende av de skyldigheter som fastställs i den tillämpliga harmoniserade unionslagstiftningen, en ansvarig ekonomisk aktör som är etablerad inom EU för att vissa produkter ska få släppas ut på unionsmarknaden. Vilka produkter som omfattas framgår av artikel 4.5, där det anges ett antal unionsrättsakter. Det är fråga om produkter på områden där EU-lagstiftaren med en riskbaserad metod har identifierat ett behov av att en ekonomisk aktör agerar som kontaktpunkt genom att vara etablerad i unionen (se skäl 21 till förordningen), exempelvis byggprodukter, maskiner och leksaker. Det handlar om följande unionsrättsakter:

• Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 av den

9 mars 2011 om fastställande av harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter och om upphävande av rådets direktiv 89/106/EEG

Prop. 2021/22:238

166

• Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/425 av den

9 mars 2016 om personlig skyddsutrustning och om upphävande av rådets direktiv 89/686/EEG

• Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/426 av den

9 mars 2016 om anordningar för förbränning av gasformiga bränslen och om upphävande av direktiv 2009/142/EG

• Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/14/EG av den 8 maj 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om buller i miljön från utrustning som är avsedd att användas utomhus

• Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/42/EG av den 17 maj

2006 om maskiner och om ändring av direktiv 95/16/EG

• Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/48/EG av den 18 juni

2009 om leksakers säkerhet

• Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG av den

21 oktober 2009 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter

• Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/65/EU av den 8 juni 2011 om begränsning av användning av vissa farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning

• Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/29/EU av den 12 juni

2013 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av pyrotekniska artiklar

• Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/53/EU av den

20 november 2013 om fritidsbåtar och vattenskotrar och om upphävande av direktiv 94/25/EG

• Europarlamentets och rådets direktiv 2014/29/EU av den 26 februari

2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av enkla tryckkärl

• Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/30/EU av den 26 februari

2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om elektromagnetisk kompatibilitet

• Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/31/EU av den 26 februari

2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av icke-automatiska vågar

• Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/32/EU av den 26 februari

2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av mätinstrument

• Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/34/EU av den 26 februari

2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om utrustning och skyddssystem som är avsedda för användning i potentiellt explosiva atmosfärer

• Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/35/EU av den 26 februari

2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av elektrisk utrustning

• Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/53/EU av den 16 april

2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av radioutrustning och om upphävande av direktiv 1999/5/EG

167

Prop. 2021/22:238

• Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/68/EU av den 15 maj

2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av tryckbärande anordningar.

Om en produkt som omfattas av någon av dessa unionsrättsakter släpps ut på marknaden utan att det finns en ansvarig ekonomisk aktör eller om aktören inte fullgör sina uppgifter bör det kunna leda till att den relevanta ekonomiska aktören åläggs en sanktion. På motsvarande sätt bör tillverkaren eller tillverkarens representant kunna åläggas en sanktion om de inte uppfyller sina skyldigheter enligt artikel 5, som är tillämplig för samma produkter som artikel 4.

Sammanfattningsvis följer av artikel 41 i förordningen att samtliga marknadskontrollmyndigheter ska kunna besluta om sanktioner om en ekonomisk aktör inte samarbetar enligt artikel 7 i förordningen. De marknadskontrollmyndigheter som ansvarar för marknadskontroll av produkter som omfattas av de unionsrättsakter som anges i artikel 4.5 i förordningen och i punktlistan ovan ska även ha möjlighet att besluta om sanktioner för överträdelser av de krav på ekonomiska aktörer som ställs i artikel 4 och 5 i förordningen. Sanktionsbestämmelser för överträdelser av EU:s marknadskontrollförordning bör därför införas i samtliga sektorslagar.

Med tanke på arten av de skyldigheter som åläggs de ekonomiska aktörerna genom de aktuella artiklarna i förordningen framstår vite som en lämplig sanktion. Det är en effektiv och avskräckande ekonomisk sanktion som många ekonomiska aktörer och även marknadskontrollmyndigheterna är bekanta med och som redan förekommer i flertalet sektorslagar. Vite som beslutas ska enligt 3 § lagen (1985:206) om viten (härefter kallad viteslagen) fastställas till ett belopp som med hänsyn till vad som är känt om mottagarens ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt kan antas förmå den som det riktas mot att följa det föreläggande som är förenat med vite. Möjligheten att förena nödvändiga förelägganden med vite i syfte att säkerställa att regelverket följs är också en proportionerlig åtgärd. Sanktionsmöjligheten är anpassningsbar då beloppet kan bestämmas bland annat med hänsyn till hur angeläget det är att föreläggandet följs och då det både kan fastställas till ett bestämt eller löpande vite. Om ett föreläggande inte följs kan myndigheten behöva upprepa föreläggandet. Det kan i dessa fall vara lämpligt att höja vitesbeloppet.

Ett tänkbart alternativ är att, antingen tillsammans med eller i stället för en vitessanktion, införa en möjlighet för marknadskontrollmyndigheterna att utfärda en sanktionsavgift vid överträdelser av förordningen. En sanktionsavgift skulle emellertid i enskilda fall kunna ge oproportionerliga effekter i förhållande till den begångna överträdelsens art. Det bedöms varken lämpligt eller nödvändigt att införa sanktionsavgifter för överträdelser av EU:s marknadskontrollförordning. Regeringen bedömer, till skillnad från Arbetsmiljöverket, att vite är en tillräcklig sanktion för att ekonomiska aktörer ska agera i överensstämmelse med EU:s marknadskontrollförordning och att vite uppfyller kraven enligt artikel 41 i förordningen. Som anges i avsnitt 5.5 bör det i sektorslagarna inte heller införas några bestämmelser om sanktionsavgifter vid överträdelser av

Prop. 2021/22:238

168

kraven i den harmoniserade unionslagstiftningen i bilaga I till EU:s marknadskontrollförordning.

Det bör därför anges i sektorslagarna att marknadskontrollmyndigheten får besluta de förelägganden som behövs för att EU:s marknadskontrollförordning ska följas av en ekonomisk aktör.

Hänvisningar till unionsrättsakter kan göras antingen statiska eller dynamiska. En statisk hänvisning innebär att hänvisningen avser unionsrättsakten i en viss angiven lydelse. En dynamisk hänvisning innebär att hänvisningen avser unionsrättsakten i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

Som framgår ovan åläggs ekonomiska aktörer skyldigheter genom artiklarna 4, 5 och 7 i EU:s marknadskontrollförordning. Om ytterligare skyldigheter för ekonomiska aktörer läggs till i förordningen är medlemsstaterna i enlighet med artikel 41 skyldiga att fastställa regler om sanktioner för överträdelser även av dessa tillkommande skyldigheter. Används en statisk hänvisning till EU:s marknadskontrollförordning blir det vid en ändring av förordningen därmed nödvändigt att uppdatera sektorslagarna utan att några överväganden i sak aktualiseras. När det gäller bestämmelsen som ger marknadskontrollmyndigheten rätt att besluta de förelägganden som behövs för att EU:s marknadskontrollförordning ska följas ska hänvisningen till förordningen därför vara dynamisk.

Ett beslut om föreläggande bör få förenas med vite. Om en ekonomisk aktör inte följer ett föreläggande som är förenat med vite har marknadskontrollmyndigheten möjlighet att ansöka om utdömande av vitet.

Enligt 2 § viteslagen ska ett vitesföreläggande vara riktat till en eller flera namngivna fysiska eller juridiska personer. Det saknas därmed skäl att, såsom Konsumentverket efterfrågar, låta det komma till uttryck att beslut om att inleda undersökningar enligt artikel 14.4 f i EU:s marknadskontrollförordning inte omfattas av möjligheten att förena beslut om förelägganden med vite.

Förelägganden vid utövandet av befogenheterna enligt artikel 14.4 i EU:s marknadskontrollförordning ska få förenas med vite

Som framhållits i avsnitt 5.1 är det naturligt att en marknadskontrollmyndighet använder sig av förelägganden när den, vid utövandet av de tilldelade befogenheterna enligt artikel 14.4 i EU:s marknadskontrollförordning, riktar olika krav mot en ekonomisk aktör. Det påtryckningsmedel som vite utgör behöver även finnas tillgängligt för marknadskontrollmyndigheten när den med stöd av befogenheterna fattar beslut om sådana förelägganden. Det ska därför framgå av sektorslagarna att sådana förelägganden får förenas med vite.

En marknadskontrollmyndighet har därmed befogenhet att besluta de förelägganden som behövs för att säkerställa att produkter som omfattas av unionsrättsakterna i bilaga I till EU:s marknadskontrollförordning och som tillhandahålls på marknaden uppfyller gällande krav, och vid behov förena föreläggandena med vite. Förelägganden kan exempelvis användas för att kräva att en ekonomisk aktör vidtar lämpliga åtgärder för att få en bristande överensstämmelse att upphöra eller att eliminera en risk enligt artikel 14.4 g. Förelägganden kan även beslutas för att en marknads-

169

Prop. 2021/22:238

kontrollmyndighet ska kunna bedriva en effektiv kontrollverksamhet, till exempel för att myndigheten ska kunna få tillträde till de lokaler som en ekonomisk aktör använder. Det kan även handla om att marknadskontrollmyndigheten förelägger en ekonomisk aktör att tillhandahålla sådana handlingar som avses i artikel 14.4 a i EU:s marknadskontrollförordning.

Transportstyrelsen ställer sig frågande till om de föreslagna sanktionsmöjligheterna i 12 kap.3 c och 3 d §§luftfartslagen även omfattar bestämmelserna i förordning (EU) 2019/945. De föreslagna bestämmelserna i 12 kap.3 c och 3 d §§luftfartslagen kommer att kunna tillämpas av den myndighet som av regeringen utses till marknadskontrollmyndighet. Som framgår av avsnitt 5.7 kommer detta att regleras på förordningsnivå.

Det lagstiftningsärende som innebar ändringar i nio sektorslagar, i vilka ändringar trädde i kraft den 16 juli 2021 (prop. 2020/21:189), innebar bland annat ändringar i respektive sektorslag i syfte att tillgodose att de möjligheter en marknadskontrollmyndighet hade att förena beslut med vite skulle gälla även vid utövandet av befogenheterna i artikel 14.4 i EU:s marknadskontrollförordning. I det syftet ändrades 13 § radioutrustningslagen. Den paragrafen innehöll redan innan 2021 års lagändring en kvalificering i skärpande riktning på så sätt att det anges att förelägganden ska förenas med vite om det inte är uppenbart obehövligt. Lagändringen innebar således inte någon ändring i det avseendet. Post- och telestyrelsen föreslår nu att denna kvalificering ska tas bort. Frågan om det är lämpligt att göra en sådan ändring i radioutrustningslagen kräver emellertid specifika överväganden om förhållandena på radioutrustningsområdet som inte låter sig göras inom ramen för detta sektorsövergripande lagstiftningsärende.

I detta lagstiftningsärende föreslås bland annat bestämmelser om marknadskontrollmyndighetens befogenheter och om vite i ett antal sektorslagar. Lagrådet påpekar att så som paragrafen om marknadskontrollmyndighetens befogenheter är formulerad i sektorslagarna (se exempelvis 3 § lagen om marknadskontroll av EU-gödselprodukter, avsnitt 2.1) innebär den att marknadskontrollmyndigheten ges olika befogenheter. Enligt Lagrådet bör därför lydelsen av paragrafen om vite i sektorslagarna (se exempelvis 5 § lagen om marknadskontroll av EUgödselprodukter, avsnitt 2.1) justeras. Lagrådet anser att det åtminstone bör förklaras i författningskommentaren hur ordet ”föreläggande” relaterar till paragrafen om befogenheter. Med anledning av Lagrådets synpunkt har författningskommentaren till båda de berörda paragraferna justerats, för att på så sätt tydliggöra kopplingen mellan dem (se exempelvis författningskommentaren till 3 och 5 §§ lagen om marknadskontroll av EU-gödselprodukter, avsnitt 10.1).

Anpassningar av befintliga bestämmelser om förelägganden och förbud

I flera av de sektorslagar som behandlas i detta lagstiftningsärende finns det bestämmelser som anger att en tillsynsmyndighet får besluta om förelägganden eller förbud. I begreppet föreläggande ligger såväl att det kan röra sig om ett påbud att vidta en viss åtgärd som ett förbud mot en åtgärd. Därför bör endast begreppet föreläggande användas i dessa

Prop. 2021/22:238

170

bestämmelser, utan att detta ändrar tillämpningen av bestämmelserna. Ändring bör göras i följande sektorslagar:

• lagen om åtgärder mot buller och avgaser från mobila maskiner

• lagen om leksakers säkerhet

• lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s textilmärkningsförordning

• lagen om fritidsbåtar och vattenskotrar

radioutrustningslagen

• lagen om marin utrustning

• lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om personlig skyddsutrustning

• lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s energimärkningsförordning

• lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s däckmärkningsförordning

• lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gasanordningar.

Marknadskontrollmyndigheten bör få bestämma att beslut gäller omedelbart

Artikel 18 i EU:s marknadskontrollförordning innehåller processuella rättigheter för ekonomiska aktörer. Enligt artikel 18.1 ska alla åtgärder, beslut eller förelägganden som fattas eller vidtas av marknadskontrollmyndigheterna enligt harmoniserad unionslagstiftning eller enligt EU:s marknadskontrollförordning ange de exakta grunder som de baseras på. Varje sådan åtgärd, beslut eller föreläggande ska enligt artikel 18.2 utan dröjsmål meddelas den berörda ekonomiska aktören, som samtidigt ska underrättas om vilka rättsmedel som står till dennes förfogande enligt lagstiftningen i medlemsstaten i fråga och vilka tidsfrister som gäller för dessa rättsmedel. Innan en åtgärd, ett beslut eller ett föreläggande enligt artikel 18.1 fattas eller vidtas ska den berörda ekonomiska aktören, enligt artikel 18.3, ges tillfälle att yttra sig inom rimlig tid som inte får vara kortare än tio arbetsdagar, förutsatt att det inte är möjligt att ge den ekonomiska aktören den möjligheten därför att åtgärden, beslutet eller föreläggandet är brådskande på grund av hälso- eller säkerhetskrav eller andra skäl som rör de allmänintressen som omfattas av den berörda harmoniserade unionslagstiftningen. Om åtgärden, beslutet eller föreläggandet fattas eller vidtas utan att den ekonomiska aktören har fått möjlighet att yttra sig ska den ekonomiska aktören ges denna möjlighet så snart som möjligt i efterhand, och åtgärden, beslutet eller föreläggandet ska skyndsamt ses över av marknadskontrollmyndigheten.

I 35 § förvaltningslagen finns bestämmelser om när beslut får verkställas. Huvudregeln är, enligt paragrafens första stycke, att ett beslut som får överklagas inom en viss tid får verkställas när överklagandetiden har gått ut. I paragrafens tredje stycke anges, som ett undantag från huvudregeln, att en myndighet får verkställa ett beslut omedelbart om ett väsentligt allmänt eller enskilt intresse kräver det. Myndigheten ska dock i sådana fall först noggrant överväga om det finns skäl att avvakta med att verkställa beslutet på grund av att beslutet medför mycket ingripande

171

Prop. 2021/22:238

verkningar för någon enskild, att verkställigheten inte kan återgå om ett överklagande av beslutet leder till att det upphävs, eller någon annan omständighet. Undantaget träffar sådana situationer där ett angeläget allmänt intresse, till exempel upprätthållandet av allmän ordning och säkerhet och avvärjandet av omedelbar fara för andras liv eller hälsa, kräver en snabb verkställighet. Som en förutsättning för tillämpningen av undantagsregeln i tredje stycket gäller också att myndigheten gör bedömningen att skyddet av nämnda intressen verkligen kräver att beslutet verkställs omedelbart. Det måste med andra ord ligga en viss fara i att en försening leder till beaktansvärda skadeverkningar i dessa fall (se propositionen En modern och rättssäker förvaltning – ny förvaltningslag, prop. 2016/17:180 s. 214).

Om en annan lag innehåller en från förvaltningslagen avvikande bestämmelse, tillämpas den bestämmelsen (4 §). Det finns därmed ett visst utrymme att meddela bestämmelser som tillåter omedelbar verkställighet av förvaltningsbeslut i högre utsträckning än vad som följer av 35 § förvaltningslagen, om det kan motiveras av bärande sakliga och funktionella skäl (jämför prop. 2016/17:180 s. 39).

Som utredningen framhåller finns det ett behov av att en marknadskontrollmyndighet ska kunna bestämma att ett beslut om åtgärd enligt artikel 14.4 i EU:s marknadskontrollförordning eller ett förläggande om att förordningen ska följas ska gälla omedelbart. Så är särskilt fallet om produkten medför en risk för skada. Också vid annan bristande överensstämmelse är det angeläget att förhindra att produkter fortsätter att tillhandahållas efter ett beslut om försäljningsförbud. Redan i dag gäller enligt flera av sektorslagarna att myndigheten i enskilda fall kan besluta att dess beslut gäller omedelbart. Det framstår enligt regeringens bedömning som ändamålsenligt om marknadskontrollmyndigheterna har enhetliga befogenheter i detta avseende.

Mot denna bakgrund bedömer regeringen att samtliga marknadskontrollsmyndigheter, när de fattar beslut om åtgärd enligt artikel 14.4 eller beslutar ett föreläggande för att EU:s marknadskontrollförordning ska följas, bör kunna bestämma att beslutet ska gälla omedelbart. En sådan möjlighet till omedelbar verkställbarhet ryms inte inom artikel 18.3 i EU:s marknadskontrollförordning och kan heller inte garanteras genom en tillämpning av förvaltningslagens allmänna bestämmelser. Regleringen bör därför finnas i sektorslagarna och utnyttjas i de fall då det är särskilt angeläget att verkställa beslutet. Konsumentverket anser att det bör införas en möjlighet att fatta interimistiska beslut i avvaktan på att kontrollen av en produkt slutförs. Utredningen har inte utrett frågan om interimistiska förbud närmare. Det är därmed inte möjligt att i detta sammanhang föreslå sådana förbud.

Det behövs inga särskilda bestämmelser om inspektionsbeslut

Utredningen föreslår att ett beslut om en inspektion i ett utrymme som inte är tillgängligt för allmänheten ska innehålla vissa obligatoriska uppgifter. Beslutet ska innehålla uppgifter om föremålet för inspektionen, tidpunkten när inspektionen ska börja, marknadskontrollmyndigheternas befogenheter och möjligheten för den ekonomiska aktören att överklaga beslutet. Vidare föreslår utredningen att när en oanmäld inspektion i ett utrymme

Prop. 2021/22:238

172

som inte är tillgängligt för allmänheten inleds, ska inspektionsbeslutet överlämnas till den som inspektionen ska genomföras hos. Om detta inte är möjligt ska den ekonomiska aktören underrättas om beslutet i efterhand.

Artikel 18 i EU:s marknadskontrollförordning innehåller processuella rättigheter för ekonomiska aktörer som, när artikeln tillämpas av marknadskontrollmyndigheterna, tillgodoser motsvarande processuella rättssäkerhetsgarantier som utredningen önskar fastställa genom lagförslagen. Regeringen anser därför, till skillnad från Arbetsmiljöverket, att det inte finns behov av att gå vidare med utredningens förslag i denna del.

Advokatsamfundet anser att det i den av utredningen föreslagna sektorsövergripande lagen bör framgå att samtliga beslut och åtgärder av marknadskontrollmyndigheter ska motiveras i enlighet med artikel 18 och förvaltningslagen. Arbetsmiljöverket anser att det i den sektorsövergripande lagen bör förtydligas att det ska finnas ett beslut om inspektion vid inspektion i ett utrymme som inte är tillgängligt för allmänheten.

Det behövs ingen reglering i sektorslagarna för att förvaltningslagen och artikel 18 ska gälla för marknadskontrollmyndigheterna. Av artikel 18.1 följer att samtliga beslut – inklusive beslut om inspektioner – som marknadskontrollmyndigheterna fattar enligt harmoniserad unionslagstiftning eller enligt EU:s marknadskontrollförordning ska ange de exakta grunder som de baseras på. Förvaltningslagen och dess bestämmelser om motivering av beslut gäller för marknadskontrollmyndigheterna i den mån inte en annan lag eller en förordning innehåller en bestämmelse som avviker från lagen (4 §). Vid tillämpningen av 4 § jämställs en EU-förordning med svensk lag. I artikel 18.2 och 18.3 i förordningen ges vidare regler som sammantaget innebär att en marknadskontrollmyndighet är skyldig att handlägga ärenden och beslut skyndsamt och transparent, och att myndigheten ska tillförsäkra den ekonomiska aktörens rättssäkerhet. Reglerna i artikel 18 i förordningen är av central betydelse för marknadskontrollmyndigheternas handläggning.

5.5 Ytterligare sanktioner vid överträdelser av den harmoniserade unionslagstiftningen behövs inte

Regeringens bedömning: Det bör inte införas nya bestämmelser om sanktioner för överträdelser av den harmoniserade unionslagstiftning som förtecknas i bilaga I till EU:s marknadskontrollförordning.

Utredningens förslag överensstämmer inte med regeringens bedömning. Utredningen föreslår att det i en sektorsövergripande lag ska införas gemensamma bestämmelser om sanktioner för överträdelser av bestämmelser i EU:s marknadskontrollförordning och i den harmoniserade unionslagstiftning som förtecknas i bilaga I till förordningen. Enligt utredningens förslag ska de gemensamma bestämmelserna tillämpas i stället för de sanktionsbestämmelser som nu finns i de enskilda sektorslagarna när överträdelsen avser produktrelaterade krav i den harmoniserade unionslagstiftningen.

173

Prop. 2021/22:238

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker eller har inga invändningar mot utredningens förslag. Flera remissinstanser, bland annat Boverket, Kemikalieinspektionen, Läkemedelsverket och Naturvårdsverket, framhåller att det inte framgår av utredningens förslag vilka överträdelser som ska omfattas av sanktionssystemet. Kemikalieinspektionen anser att det finns sådana brister i det föreslagna sanktionsavgiftssystemet att det inte kan tillstyrkas. Myndigheten framhåller att det i åtskilliga tidigare lagstiftningsärenden har ansetts att ett system med sanktionsavgifter bara bör omfatta sådana överträdelser som typiskt sett är lätta att konstatera, utan någon mer ingående utredning och som är klara och tydliga för den enskilde. Myndigheten anser att det saknas underlag för att avgöra om samtliga överträdelser som föreslås leda till sanktionsavgift lämpar sig för sanktionsavgift. Sveriges Advokatsamfund har uppfattningen att reglerna i EU:s marknadskontrollförordning är utformade på ett sådant sätt att det kan uppkomma situationer som kräver betydande skönsmässiga bedömningar, varför ett strikt ansvar inte bör tillämpas.

Bedömningen i utkastet till lagrådsremiss överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: De remissinstanser som uttalar sig i frågan är negativa till utkastets bedömning. Arbetsmiljöverket instämmer inte i utkastets uppfattning att det saknas tillräckliga skäl att införa nya bestämmelser om sanktionsavgifter. Elsäkerhetsverket har uppfattningen att vite inte är en tillräckligt effektiv sanktion och anser att en möjlighet till sanktionsavgift bör införas i elsäkerhetslagen. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap instämmer inte i utkastets bedömning. Att inte införa nya sanktioner innebär enligt myndigheten att överträdelser av

EU:s marknadskontrollförordning fortfarande kommer att bedömas olika inom Sverige.

Skälen för regeringens bedömning

Vad kraven i EU:s marknadskontrollförordning innebär

I artikel 41 i EU:s marknadskontrollförordning anges att medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner för överträdelser av förordningen och den harmoniserade unionslagstiftning som förtecknas i bilaga II till förordningen som inför skyldigheter för ekonomiska aktörer och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas i enlighet med nationell rätt. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Vidare anges i artikel 14.4 i att medlemsstaternas marknadskontrollmyndigheter ska tilldelas befogenhet att fastställa påföljder i enlighet med artikel 41.

Att medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner för överträdelser av förordningen innebär att det ska finnas nationella bestämmelser om sanktioner för en ekonomisk aktör som överträder bestämmelser i förordningen. I avsnitt 5.4 föreslås att marknadskontrollmyndigheten ska få besluta de förelägganden som behövs för att förordningen ska följas. Ett sådant beslut om föreläggande ska få förenas med vite.

När det gäller de 19 unionsrättsakter som förtecknas i bilaga II till förordningen saknar dessa akter egna bestämmelser om sanktioner. Artikel 41 i förordningen innebär därmed ett krav på medlemsstaterna att

Prop. 2021/22:238

174

tillgodose att befintlig nationell reglering, som införlivar eller kompletterar dessa unionsrättsakter, innehåller sanktioner.

Det behövs inte några nya sanktionsbestämmelser för överträdelser av den harmoniserade unionslagstiftningen

I sektorslagarna finns det, som utredningen redogör för, någon form av sanktionsmöjlighet i förhållande till samtliga unionsrättsakter som omfattas av EU:s marknadskontrollförordning – det vill säga de unionsrättsakter som anges i bilaga I till förordningen. Sverige uppfyller således det grundläggande kravet i artikel 41 i EU:s marknadskontrollförordning på att ha fastställda regler om sanktioner för överträdelser av de unionsrättsakter som anges i den särskilda förteckningen i bilaga II till förordningen. Det finns därför inte något unionsrättsligt krav att införa ytterligare regler om sanktioner vid sådana överträdelser.

Det finns en stor variation när det gäller val av sanktioner och utformning av sanktionsregler i sektorslagarna. Som exempel kan nämnas att det i vissa fall finns möjlighet till vite medan överträdelser i andra fall även kan leda till sanktionsavgift eller straff samt att det i vissa fall krävs uppsåt, oaktsamhet eller synnerliga skäl för sanktionsavgift medan det i andra fall gäller ett strikt ansvar.

Det förhållandet att sanktionsbestämmelserna varierar mellan olika sektorslagar kan, som utredningen och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap framhåller, innebära att regelverket uppfattas som inkonsekvent och otydligt. Det kan utgöra ett skäl för att, så som utredningen gör, föreslå enhetliga sanktionsmöjligheter vid överträdelser av all harmoniserad unionslagstiftning i bilaga I till EU:s marknadskontrollförordning.

När sanktionsavgifter ska införas på ett rättsområde bör detta föregås av överväganden om dels lämpligheten av en sanktionsavgift som sådan, dels för vilka överträdelser en sanktionsavgift specifikt ska kunna utgå. I förarbetena till bestämmelsen om förverkande i 36 kap. 4 § brottsbalken uttalades att sanktionsavgifter bara bör förekomma inom speciella och klart avgränsade rättsområden där det är relativt lätt att fastställa om en överträdelse skett eller inte (propositionen om ändring i brottsbalken [ekonomiska sanktioner vid brott i näringsverksamhet], prop. 1981/82:142 s. 2122). Lagstiftaren har hänvisat till dessa uttalanden i senare lagstiftningsärenden.

Som flera remissinstanser framhåller framgår det inte av utredningens förslag vilka överträdelser som skulle kunna komma att beläggas med sanktionsavgift. Regeringen instämmer i Kemikalieinspektionens uppfattning att det saknas tillräckligt underlag för att kunna avgöra om samtliga överträdelser som skulle kunna leda till sanktionsavgift, om enhetliga sanktionsbestämmelser skulle införas, faktiskt lämpar sig för sanktionsavgift. Som Advokatsamfundet framhåller kan det vid en tillämpning av EU:s marknadskontrollförordning uppkomma situationer som kräver betydande skönsmässiga bedömningar. I sådana situationer kan det vara olämpligt med sanktionsavgifter.

Till detta kommer att, som framhållits ovan i detta avsnitt, Sverige genom nuvarande reglering i sektorslagstiftningen uppfyller det grundläggande kravet i artikel 41 i EU:s marknadskontrollförordning på

175

Prop. 2021/22:238

att fastställa regler om sanktioner för överträdelser av de unionsrättsakter som förtecknas i bilaga II till EU:s marknadskontrollförordning. Förordningen innebär således inte i sig ett behov av eller krav på att införa enhetliga sanktionsbestämmelser.

Regeringen instämmer därför sammantaget, till skillnad från

Arbetsmiljöverket och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, i utkastets bedömning att utredningens förslag om att införa enhetliga sanktionsbestämmelser för överträdelser av den harmoniserade unionslagstiftningen i bilaga I till EU:s marknadskontrollförordning inte bör genomföras. Vidare finns det inte skäl att nu, som Elsäkerhetsverket föreslår, införa en möjlighet till sanktionsavgift i elsäkerhetslagen. Frågan om det är lämpligt att införa en sådan avgift kräver specifika överväganden om förhållandena inom den sektorn som inte låter sig göras inom ramen för detta sektorsövergripande lagstiftningsärende.

5.6 Förbud mot dubbla sanktioner

Regeringens förslag: Det ska i lagen om åtgärder mot buller och avgaser från mobila maskiner samt i fordonslagen införas en ny bestämmelse med innebörden att en gärning som omfattas av ett föreläggande som har förenats med vite inte får medföra straffansvar, om gärningen ligger till grund för en ansökan om utdömande av vitet.

I avgasreningslagen och drivmedelslagen ska befintliga förbud mot dubbla sanktioner ändras så att bestämmelserna även omfattar vite som marknadskontrollmyndigheten har förelagt.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens.

Utredningen föreslår att det i en sektorsövergripande lag ska införas en gemensam bestämmelse om förbud mot att besluta sanktionsavgift för en överträdelse som har lett till straff eller som omfattas av ett föreläggande eller förbud vid vite om samma överträdelse ligger till grund för en ansökan om utdömande av vitet. Utredningen föreslår vidare att det i lagen om åtgärder mot buller och avgaser från mobila maskiner ska införas en bestämmelse som stadgar att den som har åsidosatt ett vitesföreläggande eller vitesförbud inte får dömas till straff för en gärning som ligger till grund för en ansökan om utdömande av vitet.

Remissinstanserna: Det är endast ett fåtal remissinstanser som berör utredningens förslag om dubbelbestraffningsförbud. Arbetsmiljöverket efterfrågar en diskussion om vad som utgör samma gärning vid marknadskontroll utifrån Europadomstolens och EU-domstolens praxis samt ett förtydligande avseende hur lagstiftaren ser på frågan om olika överträdelser jämfört med samma gärning.

Förslaget i utkastet till lagrådsremiss överensstämmer i sak med regeringens men förslaget till lagtext har en annan språklig utformning.

Remissinstanserna: Endast ett par remissinstanser berör förslaget och de har inget att erinra mot det.

Skälen för regeringens förslag: När sektorslagarna kompletteras med bestämmelser om marknadskontrollmyndigheternas faktiska kontrollbefogenheter (se avsnitt 5.1–5.4) finns det behov av följdändringar

Prop. 2021/22:238

176

kopplade till bland annat förslaget att marknadskontrollmyndigheterna ska få förena ett beslut med vite.

I flera sektorslagar finns det bestämmelser som innebär möjligheter för myndigheterna att besluta om sanktionsavgift eller om straff för vissa gärningar.

Av Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna framgår det att ingen får bli lagförd eller straffad två gånger för samma brott (gärning), det så kallade dubbelbestraffningsförbudet. Som regeringen har konstaterat i flera lagstiftningsärenden får begreppet straff i den mening som avses i Europakonventionen anses omfatta vite (se propositionen Administrativa sanktioner på yrkesfiskets område, prop. 2007/08:107 s. 24 och propositionen Effektivare sanktioner för arbetsmiljö- och arbetstidsreglerna, prop. 2012/13:143 s. 69). Om ett vite har dömts ut bör det därför inte vara möjligt att besluta om en sanktion – administrativ eller straffrättslig – för samma sak. Sådant hinder uppkommer när det inleds en domstolsprocess angående frågan om utdömande av vite (jämför NJA 2013 s. 502 och propositionen Effektiv bekämpning av marknadsmissbruk, prop. 2016/17:22 s. 228 och 389). Ett föreläggande som har förenats med vite bör därför inte hindra ett senare straff eller ingripande med sanktionsavgift så länge som marknadskontrollmyndigheten inte har ansökt om utdömande av vitet. När marknadskontrollmyndigheten har ansökt om utdömande av vitet bör myndigheten dock vara förhindrad att besluta om sanktionsavgift för en överträdelse som omfattas av ett föreläggande som har förenats med vite, och inte heller bör då straffrättsligt ansvar få dömas ut för en gärning som omfattas av vitesföreläggandet.

Det har inte framkommit behov av att införa förbud mot att meddela förelägganden vid vite mot en ekonomisk aktör efter det att ett straffrättsligt förfarande inletts. Enligt regeringens mening motiverar den eventuella risken för en sådan tillämpning av det nu aktuella regelverket inte att innebörden av dubbelbestraffningsförbudet enligt Europakonventionen och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna i en sådan situation behöver komma till särskilt uttryck i lagtexten.

Till skillnad från utredningen föreslår regeringen inte någon generell möjlighet för marknadskontrollmyndigheterna att besluta om sanktionsavgift vid överträdelser av den harmoniserade unionslagstiftning som förtecknas i bilaga I till EU:s marknadskontrollförordning (se avsnitt 5.5). I de sektorslagar som ger en möjlighet att ta ut sanktionsavgift när produktrelaterade krav inte uppfylls finns det i de flesta fallen redan bestämmelser om förbud mot att ålägga en sådan avgift för en underlåtelse att följa ett föreläggande som har förenats med vite, vilka också hindrar dubbla prövningar. Därför finns det inget behov av att i fråga om dessa lagar, med anledning av de föreslagna nya bestämmelserna som ger en möjlighet att förena en marknadskontrollmyndighets beslut med vite, införa ett förbud som syftar till att förhindra risken för dubbla processer och sanktioner i form av både sanktionsavgift och vite. Vidare finns det i flera sektorslagar samt miljöbalken – vilka innehåller bestämmelser om straffansvar – förbud mot dubbla sanktioner för samma gärning. Merparten

177

Prop. 2021/22:238

av dessa förbud bör kunna gälla även i fråga om vite som marknadskontrollmyndigheten har beslutat.

Däremot saknas motsvarande förbud i lagen om åtgärder mot buller och avgaser från mobila maskiner respektive i fordonslagen. För att undvika att samma gärning blir föremål för dubbla prövningar och sanktioner bör det i dessa lagar anges att till ansvar döms inte om gärningen omfattas av ett föreläggande som har förenats med vite, om gärningen ligger till grund för en ansökan om utdömande av vitet. Av motsvarande skäl bör befintliga bestämmelser om förbud i avgasreningslagen (39 §) och drivmedelslagen (34 §) mot att ingripa med både straffansvar och vitespåföljd mot samma förfarande ändras så att även marknadskontrollmyndighetens vitesförelägganden omfattas av tillämpningsområdet.

Lagrådet anför att det bör förklaras varför förbudet i vissa bestämmelser gäller om gärningen ligger till grund för en ansökan om utdömande av vitet medan förbudet i andra bestämmelser gäller den som inte har följt ett vitesföreläggande. Regeringen kan konstatera att utformningen och omfattningen av aktuella bestämmelser varierar i olika lagar. Syftet med förslagen i det här lagstiftningsärendet är inte att göra samtliga sådana förbud enhetliga utan att endast göra nödvändiga anpassningar av sektorslagstiftningen. Det finns därför inte utrymme för att, så som

Lagrådet efterfrågar, utforma förbudet i samtliga bestämmelser på samma sätt. Det kan emellertid finnas anledning att återkomma till frågan i andra sammanhang och göra en närmare översyn av bestämmelserna.

En utförligare diskussion, som Arbetsmiljöverket efterfrågar, om vad som utgör samma gärning i förhållande till olika överträdelser vid marknadskontroll låter sig inte göras inom ramen för detta lagstiftningsärende, utan får tydliggöras i praxis.

5.7 Ansvariga marknadskontrollmyndigheter

Regeringens förslag: Sektorslagarna ska innehålla en upplysning om att bestämmelser om marknadskontroll finns i EU:s marknadskontrollförordning. Hänvisningen till EU:s marknadskontrollförordning ska vara dynamisk. Det ska i sektorslagarna även upplysas om att den myndighet som regeringen bestämmer är marknadskontrollmyndighet.

Det ska i lagen om tobak och liknande produkter anges att Folkhälsomyndigheten är marknadskontrollmyndighet enligt EU:s marknadskontrollförordning när det gäller produkter som omfattas av direktiv 2014/40/EU.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag.

Utredningen föreslår att regeringen ska utse marknadskontrollmyndigheter och att dessa ska anges i en sektorsövergripande förordning.

Remissinstanserna har inga invändningar mot utredningens förslag i denna del. Folkhälsomyndigheten tillstyrker förslaget att myndigheten ska utses till marknadskontrollmyndighet för produkter som omfattas av

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/40/EU av den 3 april 2014 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om

Prop. 2021/22:238

178

tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror och relaterade produkter och om upphävande av direktiv 2001/37/EG.

Förslaget i utkastet till lagrådsremiss överensstämmer i sak med regeringens. Utkastets förslag till bestämmelse om att den myndighet som regeringen bestämmer är marknadskontrollmyndighet har en annan redaktionell utformning.

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna har inga synpunkter på utkastets förslag. Boverket efterfrågar att det i lagstiftningen förtydligas att de befogenheter som medföljer EU:s marknadskontrollförordning även gäller för hissar och säkerhetskomponenter till hissar.

Svenskt Näringsliv vill se ett förtydligande när det gäller vilken eller vilka myndigheter som avses med begreppet marknadskontrollmyndighet i arbetsmiljölagen.

Skälen för regeringens förslag: Sektorslagarna bör innehålla en upplysning om att bestämmelser om marknadskontroll finns i EU:s marknadskontrollförordning. Eftersom det är fråga om en upplysning som inte tillför sektorslagarna något materiellt innehåll ska hänvisningen till

EU:s marknadskontrollförordning enligt regeringens mening vara dynamisk, det vill säga avse den vid varje tidpunkt gällande lydelsen av förordningen. I avsnitt 6 gör regeringen bedömningen att endast statliga myndigheter bör utses till marknadskontrollmyndigheter enligt EU:s marknadskontrollförordning.

Av artikel 10.2 i EU:s marknadskontrollförordning följer att medlemsstaterna har en skyldighet att utse en eller flera marknadskontrollmyndigheter i sina territorier. Medlemsstaterna ska också ange behörighetsområdena för de marknadskontrollmyndigheter som utses.

Det ligger inom regeringens kompetens enligt 8 kap. 7 § regeringsformen att besluta om uppgifter för statliga myndigheter under regeringen. Marknadskontrollmyndigheterna och deras respektive behörighetsområden avseende produkter som omfattas av den harmoniserade unionslagstiftningen i bilaga I till EU:s marknadskontrollförordning kan därför framgå av bestämmelser på förordningsnivå. Genom bestämmelser på förordningsnivå kommer det sålunda att, som Svenskt Näringsliv efterfrågar, framgå vilka myndigheter som avses med begreppet marknadskontrollmyndighet enligt respektive sektorslag.

Det bör därför anges i sektorslagarna att den myndighet som regeringen bestämmer är marknadskontrollmyndighet. Som Lagrådet påpekar bör ordet ”är” användas i de aktuella paragraferna i stället för ”ska vara”, eftersom det då blir tydligt att det är fråga om en upplysning och inte ett bemyndigande.

Den myndighet som enligt bestämmelser på förordningsnivå ges ansvaret som marknadskontrollmyndighet för en av unionsrättsakterna i bilaga I till EU:s marknadskontrollförordning kommer vid utövandet av marknadskontrollen att ha de befogenheter som enligt förslaget i avsnitt 5.1 införs i sektorslagarna. Det är sålunda först genom bestämmelser på förordningsnivå som det i enlighet med Boverkets önskemål kommer att tydliggöras att den myndighet som är marknadskontrollmyndighet för en viss unionsrättsakt har befogenhet att besluta om åtgärder i enlighet med vad som föreskrivs i respektive sektorslag.

I lagen om tobak och liknande produkter regleras ansvaret för produktkontroll direkt i lagen (se 7 kap. 1–8 §§) och således inte på

179

Prop. 2021/22:238

förordningsnivå. Därför bör marknadskontrollansvaret framgå direkt i lagen, genom nya bestämmelser i 7 kap. Som utkastet föreslår och

Folkhälsomyndigheten tillstyrker ska det i lagen anges att

Folkhälsomyndigheten är marknadskontrollmyndighet enligt EU:s marknadskontrollförordning när det gäller produkter som omfattas av direktiv 2014/40/EU. Detta innebär ett utökat ansvar jämfört med i dag, där myndigheten utför marknadskontroll i fråga om krav på innehåll och utformning av elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare.

För att fördelningen av marknadskontrollansvaret ska ske i överensstämmelse med skyldigheten i artikel 10.2 i EU:s marknadskontrollförordning ska hänvisningen till direktiv 2014/40/EU utformas på samma sätt som i bilaga I till förordningen. Hänvisningen till direktivet ska därmed vara dynamisk.

5.8 Avgifter för marknadskontroll enligt EU:s marknadskontrollförordning

Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om avgifter för marknadskontroll enligt EU:s marknadskontrollförordning. En kommun ska få meddela föreskrifter om sådana avgifter när det gäller en kommunal myndighets verksamhet.

Bemyndigandena ska ges i lagen med bemyndigande att meddela vissa föreskrifter om marknadskontroll av varor och annan närliggande tillsyn. Hänvisningen till EU:s marknadskontrollförordning ska vara dynamisk.

Vissa sektorslagar samt miljöbalken ska innehålla hänvisningar till bemyndigandena.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens.

Utredningen föreslår att det i en sektorsövergripande lag ska anges att en marknadskontrollmyndighet får återkräva alla kostnader för utförd marknadskontroll om det vid kontrollen visar sig att produkten inte överensstämmer med gällande krav samt att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om ersättning för kostnader för marknadskontroll. Utredningen gör bedömningen att EU:s marknadskontrollförordning inte medger att avgifter tas ut för marknadskontroll i de fall den kontrollerade produkten uppfyller gällande krav, vilket bland annat påverkar avgifter på radioutrustningsområdet.

Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. Sveriges Kommuner och

Regioner (SKR) har inga synpunkter på slutsatsen att avgifter bara får tas ut vid bristande överensstämmelse men poängterar att en legal möjlighet att ta ut avgifter inte är tillräcklig finansiering för kommunernas verksamhet. Kemikalieinspektionen avstyrker förslaget eftersom utredningen är bristfällig. Marknadskontroll på kemikalieområdet finansieras i dag delvis genom årsavgifter. Enligt Kemikalieinspektionen bör årsavgifter för kontroll av bekämpningsmedel och biocidprodukter inte påverkas av förslaget eftersom det finns bestämmelser som är

Prop. 2021/22:238

180

tillämpliga som lex specialis. I övrigt gör myndigheten bedömningen att årsavgifterna enligt utredningens förslag inte på samma sätt som i dag kommer att kunna användas för att finansiera myndighetens marknadskontroll. Läkemedelsverket gör bedömningen att bestämmelser om medicintekniska produkter i EU-lagstiftningen är tillämpliga som lex specialis. När det gäller kosmetiska produkter tas en årsavgift ut av alla ansvariga personer och översättande distributörer som har sitt säte i Sverige. För övriga aktörer tas en avgift ut i form av timkostnad efter avslutad marknadskontroll. Svensk Handel anser att det är viktigt att kravet på ersättning för kostnader förtydligas genom en ram som anger för vilka moment en marknadskontrollmyndighet ska anses ha rätt att återkräva sina kostnader.

Förslaget i utkastet till lagrådsremiss överensstämmer i sak med regeringens. Utkastets lagförslag har en annan språklig utformning.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker eller har inga invändningar mot utkastets förslag. Post- och telestyrelsen instämmer i utkastets slutsats att artikel 15 i EU:s marknadskontrollförordning inte innebär någon harmonisering av avgifter som begränsar medlemsstaternas möjligheter att helt eller delvis finansiera marknadskontrollmyndigheternas verksamhet genom att ta ut avgifter från ekonomiska aktörer.

Arbetsmiljöverket instämmer inte i den slutsatsen utan delar utredningens bedömning att artikel 15 i förordningen inte medger att avgifter tas ut för marknadskontroll i de fall den kontrollerade produkten uppfyller gällande krav. Kalmar kommun avstyrker förslaget att kommunernas marknadskontroll ska finansieras genom avgifter och förordar att kommunerna i stället tillförs statliga medel för detta. Kommunen anser att det är osäkert om självkostnadsprincipen kan uppnås genom en avgiftsfinansiering.

Skälen för regeringens förslag: I sektorslagarna finns det, som utredningen redogör för, i flera fall möjlighet för myndigheterna att ta ut en avgift för kontroll av om produkten uppfyller gällande krav i den harmoniserade unionslagstiftningen. I flera fall saknas det dock bestämmelser om avgift för kontroller. För att möjliggöra för marknadskontrollmyndigheterna att i framtiden kunna finansiera kontrollen av produkter bör det finnas en möjlighet för myndigheterna att, vid sidan av statlig finansiering, ta ut en avgift från ekonomiska aktörer.

EU:s medlemsstater har stor frihet när det gäller att fastställa vilka skatter och avgifter som ska tas ut. Enligt artikel 110 första stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) är det dock förbjudet att belägga varor från andra medlemsstater med högre avgifter än vad som gäller för liknande inhemska varor. De avgifter som tas ut i samband med marknadskontroll får därför inte, varken direkt eller indirekt, diskriminera varor från andra medlemsstater. Om avgifter tas ut i samband med marknadskontroll ska dessa avgifter därför ingå i ett allmänt system för inhemska avgifter som tillämpas systematiskt enligt samma villkor för både inhemska och importerade produkter (dom Bresciani mot Amministrazione delle finanze dello Stato C-87/75, EU:C:1976:18, punkt 11). Under förutsättning att samma avgift tas ut av såväl inhemska producenter som importörer finns det inte något som hindrar att en myndighets kostnader för kontroll av de produkter dessa sätter på marknaden finansieras genom uttag av en årlig avgift (dom Dansk Denkavit mot Landbrugsministeriet C-29/87, EU:C:1988:299, punkt 36).

181

Prop. 2021/22:238

Det är även värt att framhålla att artikel 110 inte hindrar att en medlemsstat diskriminerar sina inhemska producenter genom att ta ut högre avgifter av dessa (dom Peureux C-86/78, EU:C:1979:64, punkt 32).

Flera remissinstanser uttrycker osäkerhet kring vilken verkan artikel 15 i EU:s marknadskontrollförordning är avsedd att ha och vilken effekt den får för uttaget av avgifter i Sverige, såväl årsavgifter som timtaxa. Flera remissinstanser framhåller vidare att det i praktiken kan vara svårt att särskilja marknadskontroll från annan tillsyn. I artikel 15 anges att medlemsstaterna får ge sina marknadskontrollmyndigheter rätt att från den relevanta ekonomiska aktören återkräva alla kostnader för sin verksamhet vid fall av bristande överensstämmelse. I artikel 15.2 anges att kostnaderna får inkludera kostnader för utförd provning, kostnader för att vidta vissa åtgärder vid vägrad övergång till fri omsättning, kostnader för lagring och kostnader för verksamhet avseende produkter som inte överensstämmer med gällande krav och som undergår korrigerande åtgärder innan de övergår till fri omsättning eller släpps ut på marknaden. I skäl 49 anges att medlemsstaterna bör ha möjlighet att komplettera den offentliga finansieringen genom att från berörda ekonomiska aktörer återkräva de kostnader som uppstår vid marknadskontroll av produkter som befinns vara icke överensstämmande.

Artikel 15 är fakultativ vilket innebär att den ger medlemsstaterna en möjlighet att införa eller behålla en reglering som innebär att marknadskontrollmyndigheterna får återkräva kostnader för sin verksamhet vid bristande överensstämmelse, samtidigt som artikeln inte innebär någon harmonisering på så sätt att den begränsar medlemsstaternas möjligheter att helt eller delvis finansiera marknadskontrollmyndigheternas verksamhet genom att ta ut avgifter från ekonomiska aktörer. En harmoniserande reglering med sådan innebörd hade inneburit ett betydande ingrepp i medlemsstaternas hittillsvarande rätt att själva bestämma över finansieringen av marknadskontrollverksamhet. En sådan reglering hade också ställt krav på ytterligare överväganden av EUlagstiftaren, bland annat utifrån frågor om subsidiaritet, proportionalitet och kompetensfördelning. Vidare hade det nödvändiggjort ytterligare reglering i EU:s marknadskontrollförordning.

Regeringen instämmer därför, till skillnad från Arbetsmiljöverket men i likhet med Post- och telestyrelsen, i utkastets slutsats att artikel 15 i EU:s marknadskontrollförordning inte innebär att avgifter för kontroll av produkter som omfattas av den harmoniserade unionslagstiftning som förtecknas i bilaga I får tas ut endast vid bristande överensstämmelse. Det står däremot medlemsstaterna fritt att införa sådana begränsningar, med stöd i nationell rätt.

För att tillgodose att det finns förutsättningar att ta ut avgifter för kontrollen av samtliga produkter som omfattas av den harmoniserade unionslagstiftning som förtecknas i bilaga I till EU:s marknadskontrollförordning – såväl i fråga om årsavgifter, som timtaxa eller andra uttag av avgift för marknadskontroll – är det lämpligt att införa en generell reglering i lagen (2014:140) med bemyndigande att meddela vissa föreskrifter om marknadskontroll av varor och annan närliggande tillsyn. Det bör i lagen anges att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för marknadskontroll enligt EU:s marknadskontrollförordning. Hänvisningen till förordningen

Prop. 2021/22:238

182

bör vara dynamisk så att framtida ändringar i förordningen kan få direkt genomslag i lagen.

Bemyndigandet gör det möjligt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att föreskriva om avgifter för kontroll av att produkter uppfyller gällande krav i den harmoniserade unionslagstiftningen. Sådana föreskrifter kan avse skyldighet att betala en årsavgift för att finansiera marknadskontrollen eller skyldighet att betala en avgift för kostnader som uppkommer i samband med en kontroll. I dag finns en skyldighet för vissa aktörer att betala årsavgift för Kemikalieinspektionens tillsyn av kemiska produkter samt årsavgift eller timbaserad avgift för Läkemedelsverket tillsyn av kosmetiska produkter (6 kap. förordningen [1998:940] om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken och Läkemedelsverkets föreskrifter [LVFS 2013:10] om kosmetiska produkter). Bemyndigandet kan användas för att utforma liknande föreskrifter på marknadskontrollområdet.

Bemyndigandet kan även användas för att föreskriva att avgifter får tas ut endast om den kontrollerade produkten brister i överensstämmelse med kraven i den harmoniserade unionslagstiftning som förtecknas i bilaga I till EU:s marknadskontrollförordning. Bristande överensstämmelse definieras i artikel 3.7 i EU:s marknadskontrollförordning. En sådan utformning av föreskrifter svarar mot att det i sektorslagarna förekommer begränsningar som innebär att avgift endast får tas ut om produkten brister i överensstämmelse. Som ett exempel kan nämnas att det i 8 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s däckmärkningsförordning anges att en leverantör ska ersätta marknadskontrollmyndigheten för kostnader för granskning av handlingar samt för provtagning och undersökning av prov, om det vid kontrollen visar sig att produkten inte uppfyller kraven enligt EU:s däckmärkningsförordning.

I föreskrifter om avgifter som meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer finns det utrymme att, som Svensk

Handel efterlyser, sätta ramar och närmare specificera vilka avgifter som kan tas ut av ekonomiska aktörer för marknadskontroll. Föreskrifterna bör inte omfatta avgifter från andra än ekonomiska aktörer enligt definitionen i artikel 3.13 i EU:s marknadskontrollförordning.

I den mån sektorslagarna innehåller avgiftsbestämmelser som motsvarar bemyndigandet bör dessa bestämmelser upphävas eller justeras för att undvika dubbelreglering. Om det finns särskilda bestämmelser (lex specialis) om avgifter för produktkontroll i unionslagstiftningen ska dessa tillämpas av marknadskontrollmyndigheterna. Läkemedelsverket och

Kemikalieinspektionen lyfter fram att det i sektorslagstiftningen för medicintekniska produkter respektive för biocidprodukter finns sådana särskilda avgiftsbestämmelser.

I avsnitt 6 beskrivs den kontroll av produkter som kommunala myndigheter i dag utför. Det handlar om kontroll av kemiska produkter och varor, kosmetiska produkter, viss utomhusutrustning, vissa förbränningsmotordrivna mobila maskiner samt tobak och liknande produkter. Kontrollerna motsvarar rent praktiskt i vissa delar sådan marknadskontroll som avses i EU:s marknadskontrollförordning. För att göra det möjligt för kommunala myndigheter att ta ut avgifter för produktkontrollerna bör lagen med bemyndigande att meddela vissa föreskrifter om marknadskontroll av varor och annan närliggande tillsyn

183

Prop. 2021/22:238

även innehålla ett bemyndigande för kommunfullmäktige att meddela föreskrifter om avgifter. Sveriges Kommuner och Regioner och Kalmar kommun anser att en möjlighet att ta ut avgifter inte är tillräcklig finansiering. I avsnitt 9 görs bedömningen att Sveriges kommuner bör tilldelas statliga medel för viss rapportering till statliga marknadskontrollmyndigheter. Därutöver bedömer regeringen att det är möjligt för kommunerna att finansiera sin produktkontroll genom avgiftsuttag.

För att lagstiftningen ska vara överskådlig bör vissa sektorslagar som i dag innehåller avgiftsbestämmelser samt miljöbalken innehålla en bestämmelse som upplyser om bemyndigandena i lagen med bemyndigande att meddela vissa föreskrifter om marknadskontroll av varor och annan närliggande tillsyn.

5.9 Tystnadsplikt

Regeringens förslag: Sektorslagarna samt miljöbalken ska innehålla bestämmelser om tystnadsplikt som innebär att den som har tagit befattning med ett ärende som gäller marknadskontroll inte obehörigen får röja eller utnyttja vad denne har fått veta om någons affärs- eller driftförhållanden. Sektorslagarna ska ange att i det allmännas verksamhet tillämpas i stället offentlighets- och sekretesslagen.

Luftfartslagen ska innehålla en upplysning om att det i brottsbalken finns bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikten.

Regeringens bedömning: Det behövs ingen upplysning om brottsbalkens bestämmelser i andra sektorslagar än luftfartslagen.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens.

Utredningen föreslår att bestämmelser om tystnadsplikt ska finnas i en sektorsövergripande lag och föreslår att det ska anges att den som utför marknadskontroll inte obehörigen får röja eller utnyttja det som han eller hon har fått kännedom om under det att uppgifterna utfördes. Utredningen föreslår att det i lagen även ska införas en bestämmelse som upplyser om att bestämmelser om straffansvar för överträdelser av tystnadsplikten finns i 20 kap. 3 § brottsbalken.

Remissinstanserna lämnar inga synpunkter på utredningens förslag. Förslaget och bedömningen i utkastet till lagrådsremiss överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna har inga invändningar mot utkastets förslag.

Svenskt Näringsliv tillstyrker förslaget.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: EU:s marknadskontrollförordning ger marknadskontrollmyndigheterna befogenhet att från ekonomiska aktörer kräva information och dokumentation om bland annat specifika produkter, leveranskedjor och distributionsnäts utformning. Inom ramen för en marknadskontrollmyndighets verksamhet kan det därmed förekomma uppgifter om enskildas affärs- eller driftförhållanden, uppfinningar och forskningsresultat. Det kan även förekomma uppgifter om ekonomiska eller personliga förhållanden för den som trätt i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som är föremål för marknadskontrollen.

Prop. 2021/22:238

184

Enligt 30 kap. 23 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) gäller sekretess, i den utsträckning regeringen meddelar föreskrifter om det, för den beskrivna typen av uppgifter i en statlig myndighets verksamhet som består i bland annat tillsyn med avseende på produktion, handel, transportverksamhet eller näringslivet i övrigt. Sekretess gäller för uppgift om en enskilds affärs- eller driftförhållanden, uppfinningar eller forskningsresultat endast om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs. Marknadskontroll är en form av tillsyn och 30 kap. 23 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen är tillämplig på sådan verksamhet. Bestämmelsen förutsätter att regeringen föreskriver om sekretess. Sådana föreskrifter finns i 9 § offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641) och i bilagan till den förordningen.

Sekretessbestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen innebär att tystnadsplikt gäller för personer som har fått kännedom om sekretesskyddade uppgifter genom att för det allmännas räkning delta i en myndighets verksamhet på grund av anställning eller uppdrag hos myndigheten, på grund av tjänsteplikt eller på annan liknande grund (2 kap. 1 §). Tystnadsplikten omfattar i många fall även konsulter eller andra organ utanför den offentliga sektorn som marknadskontrollmyndigheterna anlitar för att utföra vissa kontroller eller andra uppgifter.

Vid marknadskontroll uppstår dock inte sällan situationer när uppgifter som kommer fram behöver hanteras av en vidare krets av personer än de som omfattas av denna reglering. Därför behövs det i dessa fall en särskild bestämmelse om tystnadsplikt.

Författningsreglerad tystnadsplikt, oavsett om den följer av bestämmelser i offentlighets- och sekretesslagen eller av annan lag, utgör en inskränkning av yttrandefriheten. Den som bryter mot tystnadsplikten kan dömas för brott mot tystnadsplikten enligt 20 kap. 3 § brottsbalken. Regeringen anser dock, till skillnad från utredningen, inte att detta behöver framgå av lagtexten. Eftersom luftfartslagen redan innehåller en upplysning om bestämmelser om ansvar för brott mot tystnadsplikt (13 kap. 8 §) lägger utkastet i det fallet till den nya bestämmelsen om tystnadsplikt vid befattning med marknadskontrollärende i uppräkningen av bestämmelser om tystnadsplikt.

I de sektorslagar som genomför eller kompletterar unionsrättsakterna i bilaga I till EU:s marknadskontrollförordning finns det i flera fall särskilda bestämmelser om tystnadsplikt i ärenden som gäller marknadskontroll eller tillsyn (se till exempel 8 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om personlig skyddsutrustning och 11 kap. 65 § plan- och bygglagen). Bestämmelserna kan dock skilja sig åt i sin utformning och i vissa sektorslagar saknas det bestämmelser om tystnadsplikt.

För att skyddet för de aktuella uppgifterna ska bli heltäckande och likartat är det nödvändigt att i följande lagar införa bestämmelser om tystnadsplikt i marknadskontrollverksamhet:

miljöbalken

arbetsmiljölagen

• lagen om elektromagnetisk kompatibilitet

• lagen om måttenheter, mätningar och mätdon

• lagen om märkning av skor

185

Prop. 2021/22:238

• lagen om marknadsföring av kristallglas

• lagen om åtgärder mot buller och avgaser från mobila maskiner

fordonslagen

• lagen om ekodesign

luftfartslagen

avgasreningslagen

drivmedelslagen

• lagen om fritidsbåtar och vattenskotrar

radioutrustningslagen

elsäkerhetslagen

• lagen om marknadskontroll av EU-gödselprodukter.

Marknadskontroll är den verksamhet som bedrivs av och de åtgärder som vidtas av marknadskontrollmyndigheterna. För att det inte ska råda någon tvekan om att tystnadsplikten gäller även de som befattar sig med ett ärende som gäller marknadskontroll, till exempel den som i egenskap av extern tjänsteleverantör biträder marknadskontrollmyndigheten i dess kontrollverksamhet, bör bestämmelsen om tystnadsplikt i sak motsvara innehållet i utredningens förslag, men däremot utformas något annorlunda. Bestämmelsen bör utformas på så sätt att det anges att den som har tagit befattning med ett ärende som gäller marknadskontroll inte obehörigen får röja eller utnyttja vad denne har fått veta om någons affärs- eller driftförhållanden. Att den föreslagna tystnadsplikten avgränsas med ett obehörighetsrekvisit innebär bland annat att uppgifter kan lämnas ut med samtycke, till marknadskontrollmyndigheten eller annars som en följd av en skyldighet i lag eller författning.

För att marknadskontrollen ska fungera tillfredsställande är det av stor betydelse att ekonomiska aktörer känner förtroende för att de kan lämna uppgifter om sina ekonomiska förhållanden utan att känsliga uppgifter riskerar att lämnas ut till obehöriga. I sammanhanget är det av särskild vikt att uppgifter som är sekretessreglerade till skydd för enskilds affärs- eller driftförhållanden får ett ändamålsenligt skydd vid marknadskontroll. Detta är lika viktigt oavsett om det är en myndighet eller en privat tjänsteleverantör som hanterar uppgifterna i marknadskontrollärendet. Därför bedömer regeringen att behovet av tystnadsplikt för den som deltar eller har deltagit i sådan verksamhet väger tyngre än intresset av yttrandefrihet för dessa personer. Regeringen anser således att förslaget om tystnadsplikt är proportionerligt och även i övrigt uppfyller de krav som gäller för begränsningar i yttrandefriheten enligt regeringsformen och Europakonventionen.

Det bör också framgå av lagtexten att offentlighets- och sekretesslagen är tillämplig i det allmännas verksamhet. Det allmännas verksamhet innefattar till exempel den författningsreglerade verksamhet som en marknadskontrollmyndighet bedriver.

I plan- och bygglagen och lagen om EU-miljömärket finns det redan bestämmelser om tystnadsplikt som innehållsmässigt motsvarar den reglering som föreslås införas i de nämnda sektorslagarna. Dessa bestämmelser i de två lagarna behöver inte ersättas men däremot justeras så att det är tydligt att de även är tillämpliga i den verksamhet som en marknadskontrollmyndighet bedriver.

Prop. 2021/22:238

186

Övriga sektorslagar behöver inte ändras eftersom de redan innehåller tillämpliga bestämmelser om tystnadsplikt.

I fråga om miljöbalken innebär regeringens förslag att behovet av en bestämmelse om tystnadsplikt i ärenden om marknadskontroll tillgodoses genom ett tillägg till 26 kap. 33 § miljöbalken. Lagrådet påpekar att syftningen i bestämmelsen har blivit fel och att detta kan lösas genom att man behåller den nuvarande lydelsen i en första punkt och lägger till det nya i en andra punkt. Regeringen anser att 26 kap. 33 § bör utformas i huvudsak enligt Lagrådets förslag men med ett par språkliga justeringar.

5.10 Utbyte av uppgifter hos Tullverket som rör import eller export av varor

Regeringens förslag: Tullverket ska på begäran lämna uppgifter som rör import och export av varor till Folkhälsomyndigheten.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna lämnar inga synpunkter på utredningens förslag. Förslaget i utkastet till lagrådsremiss överensstämmer inte med regeringens. I utkastet föreslås inte någon komplettering av listan i 1 kap. 4 § tullagen.

Remissinstanserna: Tullverket framhåller att det finns behov av att lägga till Folkhälsomyndigheten i tullagens uppräkning av myndigheter som Tullverket på begäran ska tillhandahålla uppgifter som förekommer hos verket rörande import eller export av varor.

Skälen för regeringens förslag: Tullagen innehåller en bestämmelse om att Tullverket är skyldig att på begäran lämna uppgifter som rör import och export till ett antal angivna myndigheter (1 kap. 4 §). 1 kap. 4 § tullagen kompletterar artikel 12.1 om tystnadsplikt i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 om fastställande av en tullkodex för unionen och syftar till att möjliggöra det utbyte av uppgifter mellan behöriga myndigheter och med EU-kommissionen som avses i artikel 47.2 i kodexen. Vidare följer av artikel 25.4 a i EU:s marknadskontrollförordning att riskrelaterad information ska utbytas mellan utsedda tull- och marknadskontrollmyndigheter i enlighet med artikel 47.2 i förordning (EU) nr 952/2013. Det är fråga om uppgiftsskyldighet som innebär att

Tullverket får lämna även sekretessbelagda uppgifter till angivna myndigheter (10 kap. 28 § offentlighets- och sekretesslagen). För att uppfylla kraven i EU:s marknadskontrollförordning på samverkan och informationsutbyte med marknadskontrollmyndigheter, bör Tullverkets möjlighet att lämna sekretessbelagd information rörande import eller export av varor omfatta alla myndigheter med marknadskontrollansvar för produkter som omfattas av EU-förordningen. I jämförelse med regeringens förslag till utpekade marknadskontrollmyndigheter enligt artikel 10.2 i EU:s marknadskontrollförordning saknas Folkhälsomyndigheten i listan. Listan ska därför, som utredningen och Tullverket föreslår, kompletteras med Folkhälsomyndigheten.

187

Prop. 2021/22:238

5.11 Överklagande

Regeringens förslag: Det ska i följande sektorslagar finnas bestämmelser om rätt att överklaga en marknadskontrollmyndighets beslut:

arbetsmiljölagen

• lagen om elektromagnetisk kompatibilitet

• lagen om måttenheter, mätningar och mätdon

• lagen om märkning av skor

• lagen om marknadsföring av kristallglas

• lagen om ekodesign

• lagen om EU-miljömärket

elsäkerhetslagen

• lagen om marknadskontroll av EU-gödselprodukter.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. I utredningens förslag regleras möjligheten att överklaga en marknadskontrollmyndighets beslut i en sektorsövergripande lag.

Remissinstanserna har inte haft några invändningar mot utredningens förslag. De flesta remissinstanser har varit positiva till förslaget om reglering i en sektorsövergripande lag.

Förslaget i utkastet till lagrådsremiss överensstämmer i sak med regeringens. Utkastets lagförslag har i vissa fall en annan språklig utformning.

Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna har inga synpunkter på utkastets förslag. Arbetsmiljöverket anser att en marknadskontrollmyndighets besök i lokaler dit allmänheten har tillträde inte är en sådan ingripande åtgärd att den går att överklaga. Konsumentverket anser att det bör framgå tydligare av sektorslagarna vilka av marknadskontrollmyndigheternas beslut om att använda sina befogenheter som inte kan överklagas.

Skälen för regeringens förslag

:

I den mån en marknadskontroll-

myndighets beslut kan antas påverka en enskilds situation på ett inte obetydligt sätt följer det av allmänna förvaltningsrättsliga principer och förvaltningslagens allmänna bestämmelser om överklagande att sådana beslut får överklagas av den som beslutet har gått emot (se 41 och 42 §§förvaltningslagen, prop. 2016/17:180 s. 248, 251 och 252, se även prop. 2010/11:65 s. 84 och propositionen Kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gasanordningar, prop. 2017/18:178 s. 3536). Med anledning av Arbetsmiljöverkets synpunkt kan det även hänvisas till förarbetena till lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om personlig skyddsutrustning. Där anges det att överklagande kan ske av en marknadskontrollmyndighets beslut som grundar sig på befogenheter som anges i förordning (EG) nr 765/2008 och som innebär förpliktelser för ekonomiska aktörer (prop. 2017/18:51 s. 47). Det saknas skäl att göra någon annan bedömning nu. Detta innebär att även en marknadskontrollmyndighets beslut att utöva befogenheten i artikel 14.4 e bör få överklagas om utövandet av befogenheten innebär förpliktelser för en ekonomisk aktör.

Prop. 2021/22:238

188

Även om beslut av en marknadskontrollmyndighet får överklagas enligt förvaltningslagens regler bör det av tydlighetsskäl anges uttryckligen i sektorslagarna, bland annat för att inte de befintliga överklagandebestämmelserna i sektorslagarna ska kunna läsas motsatsvis som att sådana beslut inte går att överklaga. Även en marknadskontrollmyndighets beslut att införskaffa varuprover under dold identitet bör kunna överklagas. Det bör då vara möjligt att begära domstolens prövning av om det funnits förutsättningar för marknadskontrollmyndigheten att göra ett sådant införskaffande.

I vissa sektorslagar saknas det tydliga bestämmelser om rätt att överklaga en marknadskontrollmyndighets beslut. Sådana bestämmelser bör finnas i följande lagar:

arbetsmiljölagen

• lagen om elektromagnetisk kompatibilitet

• lagen om måttenheter, mätningar och mätdon

• lagen om märkning av skor

• lagen om marknadsföring av kristallglas

• lagen om ekodesign

• lagen om EU-miljömärket

elsäkerhetslagen

• lagen om marknadskontroll av EU-gödselprodukter.

Den nuvarande regleringen i dessa lagar varierar och regeringens förslag har därför anpassats efter den nuvarande utformningen. I vissa sektorslagar är det tillräckligt att anpassa den existerande överklagandebestämmelsen genom att uttryckligen ange att det är marknadskontrollmyndighetens beslut som får överklagas. I andra lagar ska överklagandebestämmelsen kompletteras så att det anges att de beslut en marknadskontrollmyndighet fattar enligt lagen som får överklagas. Enligt 53 § elsäkerhetslagen får tillsynsmyndighetens beslut enligt vissa närmare angivna paragrafer överklagas, medan andra beslut enligt lagen inte får överklagas. Den paragrafen ska kompletteras med en föreskrift om att en marknadskontrollmyndighets beslut med stöd av befogenheterna i artikel 14.4 i EU:s marknadskontrollförordning eller beslut om ett föreläggande om att förordningen ska följas får överklagas. I lagen om marknadsföring av kristallglas saknas det överklagandebestämmelser. I lagen ska det därför införas en bestämmelse om överklagande av en marknadskontrollmyndighets beslut enligt lagen. En motsvarande bestämmelse ska tas in i den föreslagna lagen om marknadskontroll av EU-gödselprodukter.

Enligt Konsumentverket bör det framgå av lagtexten vilka av en marknadskontrollmyndighets beslut om åtgärder som inte får överklagas. Verket anser att exempelvis en marknadskontrollmyndighets beslut om undersökningar och att köpa varuprover i eget namn uttryckligen ska undantas från överklagbarhet i sektorslagarna. Som redogjorts för ovan i detta avsnitt är det förvaltningslagen och de principer som kommer till uttryck där som är avgörande för om beslutet i fråga får överklagas.

Vissa rent språkliga och redaktionella ändringar ska göras i de aktuella bestämmelserna i sektorslagarna.

189

Prop. 2021/22:238

5.12 Följdändringar

Regeringens förslag: Hänvisningar i miljöbalken till bestämmelser om marknadskontroll i förordning (EG) nr 765/2008 ska ändras så att de i stället avser EU:s marknadskontrollförordning. I lagen om tobak och liknande produkter, plan- och bygglagen samt produktsäkerhetslagen ska hänvisningen till bestämmelser om marknadskontroll i förordning (EG) nr 765/2008 tas bort. I fordonslagen införs en bestämmelse som anger att lagen innehåller bestämmelser som kompletterar EU:s marknadskontrollförordning. I arbetsmiljölagen införs en bestämmelse som anger att det i lagen finns bestämmelser om marknadskontroll.

Förordning (EG) nr 765/2008 ska anges med dess nya namn i hänvisningar till bestämmelser om ackreditering eller CE-märkning. Ändringar införs i dessa fall därför i följande lagar:

miljöbalken

körkortslagen

• lagen om handel med ädelmetallarbeten

fordonslagen

• lagen om ekodesign

plan- och bygglagen

• lagen om ackreditering och teknisk kontroll

• lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om elektronisk identifiering

• lagen om offentlig upphandling

• lagen om upphandling inom försörjningssektorerna

spellagen.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens.

Utredningen föreslår inte någon ändring av namnet på förordning (EG) nr 765/2008 i körkortslagen, lagen om handel med ädelmetallarbeten, fordonslagen, lagen om ekodesign, plan- och bygglagen, lagen om ackreditering och teknisk kontroll, lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om elektronisk identifiering, lagen om offentlig upphandling, lagen om upphandling inom försörjningssektorerna eller spellagen. Utredningen föreslår inte att hänvisningen till förordning (EG) nr 765/2008 i produktsäkerhetslagen ska tas bort. Utredningen föreslår inte att en bestämmelse som upplyser om att lagen innehåller bestämmelser som kompletterar EU:s marknadskontrollförordning införs i fordonslagen. Utredningen föreslår inte en ändring av arbetsmiljölagens tillämpningsområde.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte några invändningar mot utredningens förslag att hänvisningen till bestämmelser om marknadskontroll i förordning (EG) nr 765/2008 i miljöbalken ändras så att den i stället avser EU:s marknadskontrollförordning eller mot att hänvisningen till förordningen i lagen om tobak och liknande produkter tas bort.

Konsumentverket anser att hänvisningen i produktsäkerhetslagen till förordning (EG) nr 765/2008 bör justeras så att den i stället avser EU:s marknadskontrollförordning.

Prop. 2021/22:238

190

Förslaget i utkastet till lagrådsremiss överensstämmer i huvudsak med regeringens. I utkastet föreslås även att ändringar görs i järnvägslagen (2004:519).

Remissinstanserna:

En majoritet av remissinstanserna har inga

invändningar mot utkastets förslag. Konsumentverket tillstyrker att bestämmelsen i 27 § tredje stycket produktsäkerhetslagen tas bort.

Skälen för regeringens förslag

Anpassningar av vissa bestämmelser

I 26 kap. 30 § första stycket 1 miljöbalken hänvisas det till förordning (EG) nr 765/2008 och anges att det i den förordningen finns bestämmelser om kontroll av att vissa EU-förordningar och vissa bestämmelser som genomför EU-direktiv inom balkens tillämpningsområde följs. Dessa bestämmelser om kontroll i förordning (EG) nr 765/2008 togs bort den 16 juli 2021 och har ersatts av bestämmelser i EU:s marknadskontrollförordning (prop. 2020/21:189). Hänvisningen i bestämmelsen till förordning (EG) nr 65/2008 bör därför justeras och det bör i stället anges att bestämmelser om kontroll finns i EU:s marknadskontrollförordning.

I 7 kap. 16 § andra stycket lagen om tobak och liknande produkter anges att bestämmelser om marknadskontroll finns i förordning (EG) nr 765/2008. Denna bestämmelse kan tas bort då regeringens förslag medför att det direkt av lagen framgår att Folkhälsomyndigheten ska vara marknadskontrollmyndighet enligt EU:s marknadskontrollförordning.

I 27 § tredje stycket produktsäkerhetslagen anges att särskilda bestämmelser om befogenheter för tillsynsmyndigheterna att ingripa mot farliga varor som förs in från tredje land finns i förordning (EG) nr 765/2008. De artiklar i förordning (EG) nr 765/2008 som reglerar införandet av produkter på unionsmarknaden har ersatts av artiklarna 25– 28 i EU:s marknadskontrollförordning. Det följer av 4 kap. 19 § första stycket tullförordningen (2016:287) att Tullverket ska utföra de uppgifter som enligt artiklarna 25–28 i EU:s marknadskontrollförordning de myndigheter som ansvarar för kontroll av produkter som förs in på unionsmarknaden ska sköta. Det blir därmed missvisande att i produktsäkerhetslagen ange att särskilda bestämmelser om befogenheter för tillsynsmyndigheterna att ingripa mot farliga varor som förs in från tredje land finns i förordning (EG) nr 765/2008. Bestämmelsen i 27 § tredje stycket produktsäkerhetslagen ska därför inte justeras utan, såsom

Konsumentverket tillstyrker, i stället tas bort.

I 1 kap. 1 § tredje stycket fordonslagen anges att lagen innehåller bestämmelser som kompletterar vissa unionsrättsakter. Regeringens förslag medför att fordonslagen tillförs bestämmelser som kompletterar EU:s marknadskontrollförordning och uppräkningen av vilka unionsrättsakter som kompletteras genom bestämmelser i lagen bör därför anpassas så att detta framgår.

I 1 kap. 2 § första stycket arbetsmiljölagen anges att lagen gäller varje verksamhet i vilken arbetstagare utför arbete för en arbetsgivares räkning. Regeringens förslag medför att arbetsmiljölagen tillförs bestämmelser om marknadskontroll och det ska därför införas en bestämmelse som anger att det i lagen också finns sådana bestämmelser.

191

Prop. 2021/22:238

11 kap. 26 § tredje stycket plan- och bygglagen innehåller en hänvisning till förordning (EG) nr 765/2008. Enligt bestämmelsen får en tillsynsmyndighet vidta de åtgärder som följer av artiklarna 19–21 i förordning (EG) nr 765/2008 om en byggprodukt inte uppfyller de krav som följer av föreskrifter meddelade med stöd av 16 kap. 6 § första stycket 2. Bestämmelsen avser produkter som omfattas av sektorsdirektiv. Detta gäller till exempel för hissar. Om en byggprodukt har CE-märkts trots att den inte överensstämmer med gällande krav för CE-märkning, finns i dag en möjlighet för tillsynsmyndigheten att förelägga den som omfattas av tillsynen att vidta vissa angivna åtgärder. I de fall en unionsrättsakt som omfattas av tillämpningsområdet för EU:s marknadskontrollförordning uppställer krav på CE-märkning har en marknadskontrollmyndighet, i enlighet med regeringens förslag i avsnitt 5.1, befogenhet att vidta åtgärder när dessa krav inte följs. Det saknas därmed skäl att ersätta hänvisningen till artiklarna 19–21 i förordning (EG) nr 765/2008 med en hänvisning till motsvarande artiklar i EU:s marknadskontrollförordning.

Ändringar till följd av att förordning (EG) nr 765/2008 har nytt namn

I följande lagar finns det hänvisningar till förordning (EG) nr 765/2008 som avser bestämmelser om ackreditering och CE-märkning:

miljöbalken

körkortslagen

• lagen om handel med ädelmetallarbeten

fordonslagen

produktsäkerhetslagen

• lagen om ekodesign

plan- och bygglagen

• lagen om ackreditering och teknisk kontroll

• lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om elektronisk identifiering

• lagen om offentlig upphandling

• lagen om upphandling inom försörjningssektorerna

spellagen.

Dessa bestämmelser har inte upphävts genom EU:s marknadskontrollförordning och hänvisningarna i dessa lagar bör därför endast ändras på så sätt att förordning (EG) nr 765/2008 anges med dess nya namn.

I utkastet fanns ett förslag om en sådan ändring i järnvägslagen. Regeringen har i propositionen Fjärde järnvägspaketet (prop. 2020/21:83) föreslagit att den lagen ska upphävas vid utgången av maj 2022 genom en särskild lag om upphävande av järnvägslagen. Av det skälet lämnas nu inga förslag om justering i järnvägslagen.

Prop. 2021/22:238

192

6 Kommunernas roll

Regeringens förslag: Det ska i lagen om tobak och liknande produkter och lagen om åtgärder mot buller och avgaser från mobila maskiner anges att regeringen får meddela föreskrifter om vilka uppgifter kommuner ska utföra när det gäller marknadskontroll enligt EU:s marknadskontrollförordning. I lagen om tobak och liknande produkter ska det föreskrivas att kommunerna ska underrätta

Folkhälsomyndigheten om de i sin verksamhet får kännedom om något som kan ha betydelse för myndighetens marknadskontroll. Det ska i miljöbalken och lagen om åtgärder mot buller och avgaser från mobila maskiner anges att regeringen får meddela föreskrifter om skyldighet för kommunala myndigheter som ska utföra marknadskontroll att lämna upplysningar om kontrollen till en marknadskontrollmyndighet.

Regeringens bedömning: Kommunala myndigheter bör inte utses till marknadskontrollmyndigheter enligt EU:s marknadskontrollförordning och myndigheterna bör fortsätta att bedriva kontroll av produkter i samma utsträckning som i dag.

Det bör på miljöbalkens område vara möjligt för en kommun som begär det att ingå en överenskommelse med en marknadskontrollmyndighet om att kommunen även ska genomföra andra aktiviteter för att främja överensstämmelse med gällande krav när den utför vissa uppgifter enligt EU:s marknadskontrollförordning.

Utredningens förslag och bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag och bedömning. Utredningen föreslår att det i lagen om tobak och liknande produkter ska anges att kommuner inom sina ansvarsområden ska utföra vissa uppgifter som en marknadskontrollmyndighet har.

Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. Sveriges Kommuner och

Regioner (SKR) avstyrker att kommuner ska utföra uppgifter som innebär marknadskontroll. SKR anser att hela marknadskontrollen bör läggas på statliga marknadskontrollmyndigheter. Utredningen har enligt SKR inte klargjort omfattningen av kommunernas uppdrag. Det skulle innebära praktiska svårigheter och administrativa problem om kommuner skulle tillämpa olika regler för den del av tillsynsuppdraget som utgör marknadskontroll. Det är enligt SKR oklart hur omfattande rapporteringen till marknadskontrollmyndigheten skulle bli, men nya krav på rapportering från samtliga kommuner framstår som mindre välbetänkt. Stockholms kommun, Göteborgs kommun och Malmö kommun anser att ansvarsfördelningen mellan marknadskontrollmyndigheterna och kommunerna, gränsdragningen av kommunernas tillsyns- respektive marknadskontrolluppgifter samt finansieringen av kommunernas marknadskontroll inte är tillräckligt utrett. Att olika myndigheter har olika befogenheter kan enligt Stockholms kommun framstå som otydligt för de ekonomiska aktörer som kontrolleras. Stockholms kommun har inget att erinra mot att enbart statliga myndigheter utses till marknadskontroll-

193

Prop. 2021/22:238

myndigheter. Göteborgs kommun är positiv till att statliga myndigheter utses till marknadskontrollmyndigheter och att kommuner fortsatt ges möjlighet att utföra kontroller på lokal nivå. Malmö kommun anser att det är lämpligt att statliga myndigheter bär det huvudsakliga ansvaret för marknadskontroll och anser att det finns goda skäl att låta kommuner utföra delar av marknadskontrollen men efterfrågar en begränsning av vilken typ av uppgifter kommuner ska utföra. Malmö kommun instämmer i att kommunal marknadskontroll bör bedrivas med stöd av miljöbalkens tillsynsbestämmelser. Örebro kommun ställer sig i huvudsak positiv till utredningens förslag men framhåller vikten av att statliga marknadskontrollmyndigheter kan ge kommunerna tillräcklig tillsynsvägledning. Örebro kommun anser att uppdelningen mellan statligt och kommunalt ansvar är otydlig. Örebro kommun är positiv till att kommunerna ska få samma befogenheter och sanktionsmöjligheter som vid övrig tillsyn och anser att förslaget att marknadskontrollmyndigheter och kommuner ges olika verktyg är det mest rimliga. Förslaget om rapportering av tillsynen kommer enligt kommunen att innebära en ökad arbetsbörda.

Kemikalieinspektionen tillstyrker att det införs en bestämmelse om att kommuner som utför uppgifter som innebär marknadskontroll ska lämna upplysningar om kontrollen till statliga myndigheter. Naturvårdsverket och Folkhälsomyndigheten anser att det är oklart vilka kontrolluppgifter som kommunerna ska utföra och vilka upplysningar de ska lämna till statliga myndigheter. Folkhälsomyndigheten anser att gränsdragningen mellan statliga myndigheters och kommuners ansvar bör tydliggöras.

Kommuner kan inte utföra vissa specifika uppgifter i EU:s marknadskontrollförordning inom tobakssektorn eftersom de bara utövar tillsyn över detaljister. Folkhälsomyndigheten avstyrker därför att kommuner inom ramen för sitt tillsynsansvar enligt lagen om tobak och liknande produkter ska utföra vissa uppgifter som innebär marknadskontroll. Folkhälsomyndigheten ifrågasätter även om alla Sveriges kommuner har förutsättningar för att utföra marknadskontroll på ett effektivt och ändamålsenligt sätt. Kommuner bör i stället bibehålla sin nuvarande roll vid tillsynen.

Svensk Handel, Teknikföretagen och Statskontoret tillstyrker att kommuner inte ska vara marknadskontrollmyndigheter men alltjämt utföra uppgifter som innebär marknadskontroll i samband med sin ordinarie tillsyn. Svensk Handel anser samtidigt att ansvarsfördelningen mellan marknadskontrollmyndigheterna och kommunerna inte har tydliggjorts i tillräcklig omfattning. Statskontoret instämmer i att kommuner ska vara skyldiga att rapportera resultat av kontroller till ansvariga myndigheter, men lyfter fram vikten av att uppgiftslämningen inte blir mer omfattande än nödvändigt. Småföretagarnas Riksförbund anser att kommuner ska fortsätta utföra kontroller enligt sektorslagstiftningen men att rollen borde renodlas och att produktkontroll inte bör ses som en primär uppgift för kommuner. MaskinLeverantörerna efterfrågar en större tydlighet i fördelningen av ansvaret mellan marknadskontrollmyndighet och kommun samt vilken typ av tillsyn som kommuner ska kunna göra.

Förslaget och bedömningen i utkastet till lagrådsremiss överensstämmer i huvudsak med regeringens. I utkastet saknas dock förslag till bemyndigande i lagen om åtgärder mot buller och avgaser från mobila maskiner om att regeringen får meddela föreskrifter om att

Prop. 2021/22:238

194

kommunerna ska lämna upplysningar om kontrollen till marknadskontrollmyndigheten. Utkastets förslag till bestämmelse om bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om vilka uppgifter kommuner ska utföra har en annan språklig utformning.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser instämmer i utkastets bedömning att kommunala myndigheter inte bör utses till marknadskontrollmyndigheter enligt EU:s marknadskontrollförordning.

Transportstyrelsen har uppmärksammat att det i utkastets förslag till lag om ändring i lagen om åtgärd mot buller och avgaser från mobila maskiner saknas en bestämmelse om skyldighet för kommunerna att rapportera till marknadskontrollmyndigheten. Transportstyrelsen anser att lagen bör kompletteras med en bestämmelse avseende rapporteringsskyldigheten, motsvarande den bestämmelse som i utkastet föreslås i 26 kap. 32 a § miljöbalken.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Vilken produktkontroll utför kommunerna i dag?

Kommunernas ansvar för kontroll av produkter regleras i respektive sektorslag. Varje kommun bestämmer i dag själv hur och med vilken frekvens kontroller ska utföras och vilken avgift som ska tas ut för kontrollen.

I fråga om tillsynen av kemiska produkter och varor samt kosmetiska produkter framgår ansvarsfördelningen mellan statliga myndigheter och kommuner i miljötillsynsförordningen (2011:13). På kemikalieområdet ansvarar kommuner för tillsyn i fråga om hantering av kemiska produkter, biotekniska organismer och varor som hanteras av återförsäljare inom Sverige och för detaljhandelsledet när produkterna är köpta från svenska leverantörer (2 kap. 31 § 5 miljötillsynsförordningen). Kommunernas ansvarsområde skiljer sig från Kemikalieinspektionens genom att de utövar tillsyn över olika aktörer. Ansvarsfördelningen mellan kommunerna och Kemikalieinspektionen är densamma oavsett om försäljning sker i fysiska butiker eller över internet. Det innebär att en kommun är ansvarig för tillsynen av exempelvis kemiska produkter hos en aktör med säte i kommunen som över internet vidareförsäljer produkter som har tillverkats av någon annan i Sverige eller som tidigare har importerats till Sverige av någon annan. Den del av tillsynen som enligt definitionen av marknadskontroll i den upphävda förordningen (EG) nr 765/2008 har utgjort marknadskontroll innefattar främst kontroller av klassificering, innehåll av förbjudna ämnen samt märkning av produkter.

När det gäller kosmetiska produkter är både Läkemedelsverket och kommunerna tillsynsmyndigheter. Läkemedelsverket ansvarar för tillsyn i fråga om kosmetiska produkter enligt förordning (EG) nr 1223/2009 om kosmetiska produkter och är utpekad behörig myndighet enligt 2 kap. 23 § miljötillsynsförordningen samt 9 § förordningen (2013:413) om kosmetiska produkter. Till skillnad från kemiska produkter, där det kommunala ansvaret inte täcker primärleverantörer, har dock kommuner ansvar för samtliga aktörers hantering av kosmetiska produkter. Kommunerna ska enligt 2 kap. 34 § miljötillsynsförordningen därutöver utföra vissa tillsynsuppgifter som enligt förordningen om kosmetiska produkter ska utföras av en behörig myndighet.

195

Prop. 2021/22:238

När kommuner utövar tillsyn av kemiska produkter och varor samt kosmetiska produkter har de, med stöd av bestämmelserna i 26 kap. miljöbalken, bland annat befogenhet att vid vite besluta om förelägganden för att miljöbalkens bestämmelser ska följas och att förelägga bland annat näringsidkare att lämna uppgifter och handlingar som behövs för tillsynen. Om det är nödvändigt för att skydda människors hälsa eller miljön får kommuner köpa kemiska produkter, biotekniska organismer och varor under dold identitet (testköp). Kommuner har rätt till tillträde till exempelvis fastigheter och byggnader för att utföra undersökningar och andra åtgärder (28 kap. miljöbalken). Tillträde till bostäder får dock bara ske i den utsträckning det behövs för att förebygga eller undanröja olägenheter för människors hälsa. Kommuner får begära hjälp av Polismyndigheten för att få tillträde. En kommun får bestämma att dess tillsynsbeslut ska gälla omedelbart även om det överklagas.

Transportstyrelsen ansvarar för den centrala tillsynen när det gäller buller från viss utomhusutrustning och avgaskrav för vissa förbränningsmotordrivna mobila maskiner. För samma produkter utövar den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet den lokala tillsynen i varje kommun (9 § förordningen [2001:1084] om buller från viss utomhusutrustning och 8 § förordningen [1998:1709] om avgaskrav för vissa förbränningsmotordrivna mobila maskiner). Kommunerna ansvarar för tillsyn gentemot lokala försäljningsställen och kontrollerar bland annat märkning av produkter. Kommunerna får enligt lagen om åtgärder mot buller och avgaser från mobila maskiner meddela de förelägganden eller förbud som behövs i ett enskilt fall, även vid vite. Kommunerna får vidare bland annat begära upplysningar, handlingar, produktprover samt utföra de undersökningar som behövs för tillsynen.

I fråga om tobak och liknande produkter har Folkhälsomyndigheten och kommunerna tillsynsansvar över samma produkter och delvis över samma tillsynsområde. Det som skiljer är tillsynsobjekten. Folkhälsomyndigheten ansvarar för tillsyn över tillverkare, importörer och partihandel medan kommunerna har tillsynsansvar över detaljhandel. Kommunerna ansvarar bland annat för att kontrollera att tobaksprodukter som tillhandahålls konsumenter i butiker är försedda med korrekt märkning. Kommunernas befogenheter framgår av 7 kap. lagen om tobak och liknande produkter. Kommuner får meddela de förelägganden och förbud som behövs för att lagen ska följas, även förenat med vite. Kommuner har bland annat rätt att begära de upplysningar, handlingar, varuprover och liknande som behövs för tillsynen.

Kommunala myndigheter bör inte utses till marknadskontrollmyndigheter enligt EU:s marknadskontrollförordning

Enligt definitionen i artikel 3.4 i EU:s marknadskontrollförordning är marknadskontrollmyndighet en myndighet som av en medlemsstat enligt artikel 10 utses som ansvarig för att utföra marknadskontroll inom den medlemsstatens territorium. Marknadskontroll är, enligt definitionen i artikel 3.3 i förordningen, den verksamhet som bedrivs och de åtgärder som vidtas av marknadskontrollmyndigheterna för att säkerställa att produkterna överensstämmer med de krav som fastställs i relevant

Prop. 2021/22:238

196

harmoniserad unionslagstiftning samt säkerställa skydd av det allmänintresse som omfattas av den lagstiftningen.

För att en myndighet i en medlemsstat ska få status av en marknadskontrollmyndighet krävs alltså att myndigheten formellt utses till marknadskontrollmyndighet av medlemsstaten.

En marknadskontrollmyndighet ska säkerställa en effektiv marknadskontroll inom sitt ansvarsområde. Det åligger vidare bland annat en marknadskontrollmyndighet att delta i kommissionens arbetsgrupper för administrativt samarbete, att kommunicera med marknadskontrollmyndigheter i andra medlemsstater genom det gemensamma informations- och kommunikationssystemet samt att delta i gränsöverskridande samarbete. Om Europeiska kommissionen utnyttjar befogenheten att besluta genomförandeakter som innehåller villkor för kontroller och hur ofta kontroller ska utföras åligger det marknadskontrollmyndigheterna att se till att kraven i genomförandeakten uppfylls.

En marknadskontrollmyndighet har ett omfattande och övergripande ansvar för marknadskontrollen och det ansvaret bör endast en myndighet ha inom varje behörighetsområde. Detta innebär att endast statliga myndigheter bör utses till marknadskontrollmyndigheter. De statliga myndigheterna får därigenom ett ansvar för marknadskontrollen av samtliga produkter i alla led inom sina ansvarsområden.

Enligt artikel 14.3 i EU:s marknadskontrollförordning kan medlemsstaterna föreskriva att marknadskontrollmyndigheterna ska utöva sina befogenheter med hjälp av andra myndigheter, vilka exempelvis kan vara kommunala nämnder.

Som utredningen och flera remissinstanser för fram finns det stora fördelar med den produktkontroll på lokal nivå som i dag bedrivs i Sveriges kommuner. Kommunerna har en god lokalkännedom vilket är en fördel vid kontroll av produkter som tillhandahålls på marknaden inom kommunens gränser. Den geografiska närheten mellan de kommunala nämnderna och de ekonomiska aktörer som ska kontrolleras kan vidare ge mervärden i form av ökad service till företag och en möjlighet till snabbt agerande vid klagomål från allmänheten. För att marknadskontrollen ska vara effektiv i alla led i distributionskedjan bör kommunerna därför även fortsättningsvis bära ett ansvar för att kontrollera produkter som tillhandahålls inom kommunen.

Vad ska kommunerna göra inom ramen för marknadskontrollen?

Utredningen föreslår att kommuner ska utföra vissa uppgifter som innebär marknadskontroll enligt EU:s marknadskontrollförordning. Utredningen föreslår exempelvis att det i lagen om tobak och liknande produkter ska anges att kommuner inom sina ansvarsområden ska utföra de uppgifter som en marknadskontrollmyndighet har enligt artiklarna 11.1 a, 11.1 b, 11.2 och 11.3 i förordningen. Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) och flera andra remissinstanser är positiva till att endast statliga myndigheter utses till marknadskontrollmyndigheter, men lyfter fram att utredningens förslag innebär oklarheter i fråga om omfattningen av kommunernas uppdrag, ansvarsfördelningen och vilka kontrolluppgifter som kommunerna ska utföra.

197

Prop. 2021/22:238

Regeringen gör bedömningen, i likhet med utredningen och utkastet, att även kommuner bör kunna få ansvar för vissa uppgifter enligt EU:s marknadskontrollförordning, men detta utan att utses till marknadskontrollmyndigheter. En sådan reglering kan lämpligen tas in på förordningsnivå för de aktuella produkterna. Därför bör det införas ett bemyndigande i lagen om åtgärder mot buller och avgaser från mobila maskiner samt lagen om tobak och liknande produkter för regeringen att meddela föreskrifter om uppgifter för kommuner när det gäller marknadskontroll enligt EU:s marknadskontrollförordning. I miljöbalken finns redan bemyndiganden som möjliggör att sådana bestämmelser meddelas på förordningsnivå.

Bemyndigandet ger en möjlighet att ange på förordningsnivå exempelvis hur kommunerna ska utföra sina uppgifter, det vill säga vilket ansvar kommunerna har enligt EU:s marknadskontrollförordning vid sin produktkontroll. Vid produktkontroll på miljöbalkens område bör även omfattningen av kommunernas kontrollansvar klargöras på förordningsnivå, det vill säga vilka uppgifter som kommunerna ska utföra. På förordningsnivå kan det regleras att kommunernas uppgifter begränsas till kontroll av endast vissa ekonomiska aktörer och vissa produktkrav, till exempel kontroll i distributionsledet av märkning på kemiska produkter, kosmetiska produkter och förpackningar, information och sådan förekomst av förbjudna beståndsdelar som kan konstateras utifrån redovisat produktinnehåll. Kommunernas ansvar för den kontrollen blir då delad med marknadskontrollmyndigheterna eftersom dessa har det övergripande ansvaret för kontrollen av samtliga produkter i alla led inom sina ansvarsområden.

För att kommunerna ska ha samma befogenheter som de har i dag bör det i miljöbalken och lagen om åtgärder mot buller och avgaser från mobila maskiner anges att befogenheterna vid marknadskontroll ges till de myndigheter som utför uppgifter enligt EU:s marknadskontrollförordning. Befogenheten att vidta åtgärder mot onlinegränssnitt bör dock i dessa lagar endast tilldelas en marknadskontrollmyndighet.

På tobaksområdet framgår omfattningen av kommunernas kontrollansvar av befintliga bestämmelser i 7 kap. lagen om tobak och liknande produkter. Kommunernas uppgifter kan utföras inom ramen för befintliga befogenheter. Skulle det framkomma att kommunerna behöver ytterligare befogenheter kan det finnas anledning att återkomma i frågan. Genom den nu föreslagna ordningen kan de oklarheter som SKR och flera andra remissinstanser befarar undvikas.

Enligt artikel 9.1 i EU:s marknadskontrollförordning får marknadskontrollmyndigheter komma överens med bland annat andra relevanta myndigheter för att utföra gemensamma aktiviteter som syftar till att främja överensstämmelse med gällande krav. Vissa kommuner, framför allt i storstadsregionerna, bedriver en omfattande produktkontroll i dag och har en stor kompetens på området. Den kompetensen bör tillvaratas för ett effektivt resursutnyttjande. Det bör därför, på miljöbalkens område, vara möjligt för en kommun som begär det att ingå en överenskommelse med en marknadskontrollmyndighet om att utföra även andra uppgifter när den utför vissa uppgifter enligt EU:s marknadskontrollförordning, under förutsättning att marknadskontrollmyndigheten anser att detta är lämpligt. En sådan överenskommelse bör till exempel kunna ske inom ramen för ett

Prop. 2021/22:238

198

projekt, för en begränsad tid eller avse en särskild aktör. Förutsättningarna för sådana överenskommelser bör regleras på förordningsnivå.

Samarbete mellan kommuner och marknadskontrollmyndigheterna

Även när de statliga marknadskontrollmyndigheterna får ett ansvar för den samlade marknadskontrollen i Sverige bör de, på samma sätt som i dag, samarbeta med kommunerna och dra nytta av den produktkontroll som kommunerna utför, för en effektiv resursanvändning och ett utnyttjande av kommunernas upparbetade kontakter med lokala ekonomiska aktörer.

I dag förekommer regelbundna kontakter mellan kommuner och statliga marknadskontrollmyndigheter, till exempel inom ramen för tillsynsvägledningen på miljöområdet. Eftersom de statliga marknadskontrollmyndigheterna ska ansvara för marknadskontroll i alla led, inklusive på den kommunala nivån, är det viktigt – bland annat för ett effektivt resursutnyttjande, och för att marknadskontrollmyndigheterna ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt EU:s marknadskontrollförordning – att kommunerna även fortsättningsvis har täta kontakter med de statliga marknadskontrollmyndigheterna. Som ett komplement till de beskrivna kontakterna bör det finnas bestämmelser som innebär att kommuner ska vara skyldiga att rapportera till en marknadskontrollmyndighet sådana uppgifter om utförd kontroll som har betydelse för att marknadskontrollmyndigheten ska kunna fullgöra sina skyldigheter.

Marknadskontrollmyndigheterna behöver få information om den kontroll som har bedrivits i kommunerna för att kunna bedöma om marknadskontrollen är effektiv i hela landet. På miljöområdet kan rapporteringsskyldigheten till exempel fullgöras genom att kommunen till den ansvariga marknadskontrollmyndigheten lämnar in den utvärdering av kontrollverksamheten som ska göras årligen enligt 1 kap. 12 § miljötillsynsförordningen. Därutöver behöver marknadskontrollmyndigheterna få information om farliga produkter som kan kräva ingripande på nationell nivå eller inom EU samt förhållanden som har uppmärksammats av en kommun och som bör lyftas på en mer övergripande nivå, till exempel i marknadskontrollrådet.

Det bör därför, i linje med vad bland andra Kemikalieinspektionen förordar, i miljöbalken, lagen om tobak om liknande produkter och lagen om åtgärder mot buller och avgaser från mobila maskiner finnas bestämmelser som innebär att, eller gör det möjligt att föreskriva att, kommuner ska vara skyldiga att rapportera till en marknadskontrollmyndighet sådana uppgifter om utförd produktkontroll som kan ha betydelse för att marknadskontrollmyndigheten ska kunna fullgöra sina skyldigheter. Transportstyrelsen har uppmärksammat att det i utkastets förslag till lag om ändring i lagen om åtgärd mot buller och avgaser från mobila maskiner saknas en sådan bestämmelse. Som myndigheten föreslår bör den lagen kompletteras med en bestämmelse avseende rapporteringsskyldigheten, motsvarande den bestämmelse som i utkastet och denna proposition föreslås i 26 kap. 32 a § miljöbalken.

Statskontoret lyfter fram att uppgiftslämningen inte bör bli mer omfattande än nödvändigt. Regeringen instämmer i detta. Det är, som Örebro kommun är inne på, lämpligt att den ansvariga statliga marknadskontrollmyndigheten klargör innebörden av rapporteringsskyldigheten

199

Prop. 2021/22:238

inom ramen för sin tillsynsvägledning. På så sätt kan det undvikas att arbetsbördan för kommunerna ökar i större omfattning än nödvändigt.

7 Marknadskontroll inom miljöbalkens tillämpningsområde

7.1 Marknadskontrollmyndigheterna ska ges befogenheter genom befintliga bestämmelser i miljöbalken

Regeringens förslag: Befintliga bestämmelser i miljöbalken om tillsynsmyndigheters befogenheter, tillsynsvägledning, samarbete mellan tillsynsmyndigheter, passivitetsrätt vid brottsmisstanke och miljösanktionsavgifter ska tillämpas vid marknadskontroll enligt EU:s marknadskontrollförordning. Bestämmelserna om befogenhet att utfärda föreläggande om att lämna uppgifter eller handlingar samt bestämmelserna om passivitetsrätt vid brottsmisstanke och miljösanktionsavgifter ska gälla även vid kontroll enligt EU:s kontrollförordning.

En marknadskontrollmyndighet på miljöområdet ska även ha befogenhet att kräva att innehåll på ett onlinegränssnitt avlägsnas, att en varning visas eller att åtkomsten begränsas enligt artikel 14.4 k i EU:s marknadskontrollförordning. Befogenheten ska inte gälla för databaser som omfattas av tryckfrihetsförordningens eller yttrandefrihetsgrundlagens skydd. När ändrade förhållanden ger anledning till det ska marknadskontrollmyndigheten besluta att en skyldighet att vidta en åtgärd avseende ett onlinegränssnitt inte längre ska gälla.

Bemyndigandet i miljöbalken för regeringen att meddela föreskrifter om avgifter ska endast gälla avgifter som tas ut för offentlig kontroll enligt EU:s kontrollförordning. Bestämmelsen som ger kommunfullmäktige rätt att meddela föreskrifter om avgifter ska justeras så att den rätten ges till en kommun.

Hänvisningar till EU:s marknadskontrollförordning ska vara dynamiska.

Utredningens förslag överensstämmer inte med regeringens.

Utredningen föreslår att befogenheterna för marknadskontrollmyndigheterna ska framgå av bestämmelser i en sektorsövergripande lag och lämnar därför inget förslag om reglering genom att använda befintliga bestämmelser i miljöbalken. Utredningen föreslår att det i den sektorsövergripande lagen ska föras in en bestämmelse som ger möjlighet att överklaga beslut enligt lagen som kan strida mot EU:s miljölagstiftning.

Remissinstanserna har inte berört frågan om reglering genom befintliga bestämmelser i miljöbalken. Remissinstanserna lämnar inga synpunkter på utredningens förslag om överklaganderätt för miljöorganisationer.

Prop. 2021/22:238

200

Förslaget i utkastet till lagrådsremiss överensstämmer i huvudsak med regeringens. I utkastet föreslås att hänvisningen i miljöbalken till artikel 14.4 k i EU:s marknadskontrollförordning ska vara statisk. Utkastet lämnar inget förslag beträffande passivitetsrätt vid brottsmisstanke vid kontroll enligt EU:s marknadskontrollförordning eller EU:s kontrollförordning.

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller har inget att invända mot utkastets förslag. Enligt Läkemedelsverket framgår det inte av förslaget till ändring av miljöbalken att 28 kap. 1 § kommer att ändras och utvidgas så att bestämmelsen även gäller vid marknadskontroll enligt EU:s marknadskontrollförordning. Göteborgs kommun ifrågasätter om förslaget att enbart marknadskontrollmyndigheter ska ha befogenheter enligt artikel 14.4 k i förordningen innebär att kommunerna inte ska utföra sådana produktkontroller på digitala handelsplatser som är lokaliserade inom en enskild kommun och betraktas vara en detaljist. Göteborgs kommun påpekar också att kommunen kan behöva starta upp ett tillsynsärende och genomföra kontroller innan det är utrett om det är kommunen eller marknadskontrollmyndigheten som är ansvarig kontrollmyndighet för den aktuella verksamheten.

Skälen för regeringens förslag

Tillämpningsområdet för befintliga bestämmelser i 26, 28 och 30 kap. miljöbalken bör utökas

Miljöbalken innehåller en utförlig reglering av tillsynsmyndigheternas verksamhet och befogenheter. Flertalet bestämmelser i 26 kap. miljöbalken är i dag tillämpliga vid marknadskontroll i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008. Detsamma gäller 28 kap. 1 § miljöbalken. Den lagstiftningsteknik som har valts för att komplettera förordning (EG) nr 765/2008 innebär att tillämpningsområdet för ett antal paragrafer i 26 kap. miljöbalken utvidgas till att gälla även när myndigheter utför marknadskontroll i enlighet med den förordningen. Samma teknik har använts för att komplettera Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG (EU:s kontrollförordning).

Bestämmelserna genom vilken denna lagstiftningsteknik har valts trädde i kraft den 1 augusti 2020 (se propositionen Förbättrad tillsyn på miljöområdet, prop. 2019/20:137). Den lagstiftningsteknik som således nyligen har etablerats i miljöbalken bör användas även för att tilldela

201

Prop. 2021/22:238

marknadskontrollmyndigheter de befogenheter som anges i artikel 14.4 i EU:s marknadskontrollförordning, trots att det innebär ett avsteg från den generella lagstiftningsteknik som används i detta lagstiftningsärende.

Genom den valda metoden integreras bestämmelserna om marknadskontrollmyndigheternas verksamhet i största möjliga mån med befintliga bestämmelser om tillsynsverksamhet i miljöbalken, vilket kan underlätta arbetet för de tillämpande myndigheterna. Det bör framhållas att rättspraxis från EU-domstolen om hur EU:s marknadskontrollförordning ska tolkas och tillämpas, exempelvis befogenheterna enligt artikel 14.4 i förordningen, får direkt betydelse för hur de svenska marknadskontrollmyndigheterna ska använda de befogenheter i miljöbalken som, enligt vad som anförs närmare i det följande, motsvarar befogenheterna i artikeln.

De kompletterande nationella bestämmelserna inom miljöbalkens tillämpningsområde som nu föreslås innebär fastställande av sanktioner för överträdelser av förordningen samt att vissa bestämmelser i miljöbalken som ger tillsynsmyndigheterna befogenheter och skyldigheter vid tillsyn enligt miljöbalken utvidgas till att gälla även vid kontroll enligt EU:s marknadskontrollförordning.

Bestämmelserna som ger myndigheterna befogenheter är i miljöbalken självständiga och får således inte sitt materiella innehåll genom hänvisningar till artikel 14 i förordningen. Det innebär att om det materiella innehållet i artikel 14 ändras behöver lagstiftaren överväga om det finns behov av att ändra de kompletterande bestämmelserna i miljöbalken. Mot den bakgrunden och i likhet med vad som föreslås gälla i övriga sektorslagar (se avsnitt 5.1) bör hänvisningarna i miljöbalken till EU:s marknadskontrollförordning göras dynamiska.

Åtgärder enligt 26 kap. miljöbalken är subsidiära till EU:s marknadskontrollförordning och förordning (EG) nr 1223/2009

Principen om EU-rättens företräde innebär att bestämmelserna i EU:s marknadskontrollförordning alltid ska tillämpas före tillsynsbestämmelserna i miljöbalken. Bestämmelserna i miljöbalken ger kontrollmyndigheterna nödvändiga befogenheter men kontrollen ska ske i enlighet med bestämmelserna i förordningen, till exempel det som sägs i artikel 16 i förordningen om åtgärder för marknadskontroll.

Som anges i avsnitt 5.1 finns det bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1223/2009 om kosmetiska produkter som har företräde framför bestämmelserna i EU:s marknadskontrollförordning och därmed även de kompletterande bestämmelserna i miljöbalken. Att en marknadskontrollmyndighet ska tillämpa bestämmelser i EU:s förordning om kosmetiska produkter i stället för en bestämmelse i EU:s marknadskontrollförordning framgår av artikel 2.1 i EU:s marknadskontrollförordning och principen om lex specialis.

Befogenhet att kräva handlingar, specifikationer, data eller uppgifter av ekonomiska aktörer

Den befogenhet som ska tilldelas medlemsstaternas marknadskontrollmyndigheter enligt artikel 14.4 a i EU:s marknadskontrollförordning är befogenheten att kräva att ekonomiska aktörer tillhandahåller relevanta

Prop. 2021/22:238

202

handlingar, tekniska specifikationer, data eller uppgifter om överensstämmelse och produktens tekniska aspekter i den mån sådan tillgång är nödvändig i syfte att bedöma produktens överensstämmelse med den tillämpliga harmoniserade unionslagstiftningen. Artikel 14.4 b omfattar befogenhet att kräva att ekonomiska aktörer tillhandahåller relevanta uppgifter om leveranskedjan, om distributionsnätets utformning, om antalet produkter på marknaden och om andra produktmodeller som har samma tekniska egenskaper som den berörda produkten, om detta är relevant för överensstämmelse med de gällande kraven enligt harmoniserad unionslagstiftning. Artikel 14.4 c omfattar befogenhet att kräva att ekonomiska aktörer tillhandahåller relevanta uppgifter för bedömningen av äganderätten till webbplatser, när uppgifterna i fråga har samband med föremålet för undersökningen.

I 26 kap. 21 § miljöbalken ges tillsynsmyndigheter en befogenhet att förelägga den som bedriver verksamhet eller vidtar en åtgärd som det finns bestämmelser om i balken eller i föreskrifter som meddelats med stöd av balken att till myndigheten lämna de uppgifter och handlingar som behövs för tillsynen. Termen handling i 26 kap. 21 § miljöbalken har samma innebörd som i 2 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen. Med handling avses en framställning i skrift eller bild samt en upptagning som endast med tekniska hjälpmedel kan läsas eller avlyssnas eller uppfattas på annat sätt. Det är inte bäraren av informationen som utgör handlingen i rättslig bemärkelse. Det är i stället informationsinnehållet som konstituerar en handling. Regeringen bedömer att termen handling innefattar de medier som omfattas av artikel 14.4 a. Befogenheten i 26 kap. 21 § miljöbalken är bred och är endast begränsad på så sätt att uppgifterna och handlingarna ska vara av betydelse för tillsynen. Bestämmelsen rymmer de befogenheter som ska tilldelas myndigheter enligt artikel 14.4 a, b och c.

Tillämpningsområdet för bestämmelsen i 26 kap. 21 § miljöbalken bör utvidgas så att den gäller vid kontroll enligt EU:s kontrollförordning eller EU:s marknadskontrollförordning.

Oanmälda inspektioner och tillträde till lokaler, mark eller transportmedel

Enligt artikel 14.4 d i EU:s marknadskontrollförordning ska en marknadskontrollmyndighet ha befogenhet att utföra oanmälda inspektioner på plats och fysiska kontroller av produkter. Enligt artikel 14.4 e ska en marknadskontrollmyndighet ha befogenhet att få tillträde till lokaler, mark eller transportmedel som den berörda ekonomiska aktören använder för ändamål som har samband med den ekonomiska aktörens näringsverksamhet, affärsverksamhet, hantverk eller yrke.

I 28 kap. 1 § miljöbalken regleras rätten för en myndighet eller den som på myndighetens uppdrag utför ett arbete att få tillträde till fastigheter byggnader, andra anläggningar samt transportmedel och att där utföra undersökningar och andra åtgärder för att fullgöra sina uppgifter enligt balken eller EU-förordningar inom balkens tillämpningsområde. Bestämmelsen är generellt utformad och förhindrar inte oanmälda besök. Av förarbetena framgår att avsikten är att tillträde i första hand ska ske efter överenskommelse med ägaren eller innehavaren men i den mån en

203

Prop. 2021/22:238

effektiv tillsyn förutsätter oanmälda inspektionsbesök ska sådana kunna ske (propositionen Miljöbalk, prop. 1997/98:45 del 2 s. 293). Enligt EU:s marknadskontrollförordning ska marknadskontrollen vara riskbaserad (artikel 11.3 andra stycket). Ett riskbaserat tillvägagångsätt ska inte bara påverka omfattningen av kontrollen utan även den metodik som används, till exempel om en inspektion ska vara föranmäld eller oanmäld.

Bestämmelsen i 28 kap. 1 § miljöbalken rymmer de befogenheter som ska tilldelas marknadskontrollmyndigheterna enligt artikel 14.4 d och e. Enligt Läkemedelsverket framgår det inte av utkastet till lagrådsremiss att 28 kap. 1 § miljöbalken kommer att ändras och utvidgas så att den även gäller vid marknadskontroll enligt EU:s marknadskontrollförordning. Enligt 28 kap. 1 § punkt 3 miljöbalken gäller bestämmelsens tillämpningsområde vid sådan kontroll som avses i 26 kap. 30 § miljöbalken. Regeringens förslag innebär att 26 kap. 30 § miljöbalken ska ändras för att omfatta EU:s marknadskontrollförordning. Tillämpningsområdet för 28 kap. 1 § miljöbalken kommer följaktligen att även omfatta marknadskontroll enligt EU:s marknadskontrollförordning. En konsekvens av detta är att en marknadskontrollmyndighet, som en sista utväg, kan begära polishjälp med stöd av 28 kap. 8 § miljöbalken för att få tillträde till en fastighet eller lokal.

Befogenhet att inleda undersökningar på eget initiativ

Enligt artikel 14.4 f i EU:s marknadskontrollförordning ska en marknadskontrollmyndighet ha befogenhet att inleda undersökningar på eget initiativ i syfte att identifiera bristande överensstämmelse och se till att den upphör. I 26 kap. 1 § miljöbalken förklaras innebörden av ordet tillsyn. Med tillsyn avses bland annat att tillsynsmyndigheter på eget initiativ eller efter anmälan ska kontrollera att miljöbalken samt föreskrifter, domar och andra beslut som har meddelats med stöd av balken följs. Tillsyn innefattar således en skyldighet för myndigheterna att vidta åtgärder på eget initiativ eller efter en anmälan från allmänheten. Orden ”efter anmälan” infördes i 26 kap. 1 § miljöbalken för att genomföra kraven i artikel 9.3 i FN:s konvention om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor, den så kallade Århuskonventionen (se propositionen Århuskonventionen, prop. 2004/05:65). Tillsynsmyndighetens skyldighet att agera är ett viktigt led i det svenska system som byggts upp för att allmänheten och enskilda ska kunna få myndigheters handlande och underlåtenheter att handla granskade av oberoende organ. Motsvarande skyldighet bör gälla när myndigheter bedriver marknadskontroll enligt EU:s marknadskontrollförordning. Det bör framgå av lagtexten.

Med anledning av Lagrådets synpunkt ska lagtexten justeras så att det tydliggörs att förutsättningen ”i nödvändig utsträckning” syftar på efter anmälan och inte efter eget initiativ.

Befogenheter för att få bristande överensstämmelse att upphöra eller att eliminera en risk

Enligt artikel 14.4 g i EU:s marknadskontrollförordning ska marknadskontrollmyndigheterna ha befogenhet att kräva att ekonomiska aktörer vidtar lämpliga åtgärder för att få en bristande överensstämmelse att

Prop. 2021/22:238

204

upphöra eller att eliminera en risk. I artikel 14.4 h anges att marknadskontrollmyndigheterna ska ha befogenhet att vidta lämpliga åtgärder om en ekonomisk aktör underlåter att vidta lämpliga korrigerande åtgärder eller om den bristande överensstämmelsen eller risken består, inbegripet befogenheter att förbjuda eller inskränka tillhandahållandet av en produkt på marknaden eller att besluta att en produkt dras in eller återkallas.

En tillsynsmyndighet får enligt 26 kap. 9 § miljöbalken besluta om de förelägganden och förbud som behövs för att balken samt föreskrifter, domar och andra beslut som har meddelats med stöd av balken ska följas. Mer ingripande åtgärder än vad som behövs i det enskilda fallet får inte tillgripas. Enligt 26 kap. 5 § miljöbalken får regeringen meddela föreskrifter om att 26 kap. ska gälla även i fråga om tillsyn över att EUförordningar inom balkens tillämpningsområde följs. Ett beslut om föreläggande eller förbud får förenas med vite (26 kap. 14 § miljöbalken). Om föreläggandet inte följs kan tillsynsmyndigheten ansöka om verkställighet hos Kronofogdemyndigheten (26 kap. 17 § miljöbalken). I stället för att begära verkställighet får tillsynsmyndigheten enligt 26 kap. 18 § miljöbalken besluta om att vidta rättelse på den felandes bekostnad.

Bestämmelserna i 26 kap.9, 14, 17 och 18 §§miljöbalken rymmer de befogenheter som ska tilldelas marknadskontrollmyndigheterna enligt artikel 14.4 g och h i EU:s marknadskontrollförordning. Tillämpningsområdet för bestämmelserna bör utvidgas så att de gäller även vid marknadskontroll enligt EU:s marknadskontrollförordning.

Liksom vid tillsyn enligt miljöbalken bör vid kontroll enligt EU:s kontrollförordning eller EU:s marknadskontrollförordning gälla att den som är misstänkt för ett brott inte får föreläggas vid vite att medverka i utredning av en fråga som har samband med det misstänkta brottet. Denna så kallade passivitetsrätt regleras i 26 kap. 14 a § miljöbalken. Tillämpningsområdet för bestämmelsen bör utvidgas så att den gäller även vid kontroll enligt EU:s kontrollförordning eller EU:s marknadskontrollförordning.

Befogenhet att fastställa påföljder

Medlemsstaterna ska enligt artikel 14.4 i i EU:s marknadskontrollförordning tilldela marknadskontrollmyndigheterna en befogenhet att fastställa påföljder i enlighet med artikel 41 i förordningen.

Befintliga sanktioner vid överträdelser av den EU-lagstiftning som omfattas av EU:s marknadskontrollförordning omfattar straff i enlighet med bestämmelser i 29 kap. miljöbalken och miljösanktionsavgifter enligt 30 kap. miljöbalken.

En tillsynsmyndighet har enligt 30 kap. 3 § miljöbalken befogenhet att besluta om miljösanktionsavgifter. Om det finns misstanke om brott är tillsynsmyndigheterna skyldiga att anmäla överträdelser till polis eller åklagare (26 kap. 2 § miljöbalken).

Myndigheter som utför kontroll enligt EU:s marknadskontrollförordning bör ha befogenhet att påföra miljösanktionsavgift. Detsamma bör gälla behöriga myndigheter som bedriver kontroll enligt EU:s kontrollförordning. Tillämpningsområdet för 30 kap. 3 § miljöbalken bör därför utvidgas så att bestämmelsen gäller även vid

205

Prop. 2021/22:238

kontroll enligt EU:s kontrollförordning eller EU:s marknadskontrollförordning.

Lagrådet föreslår en annan lydelse av bestämmelsen, för att framhäva att kontroll kan utföras av olika myndigheter. Regeringen anser att detta kan tydliggöras även med en något kortare formulering. Det kan vara olika myndigheter som utövar tillsyn, kontroll enligt EU:s kontrollförordning och kontroll enligt EU:s marknadskontrollförordning eller det kan vara en och samma myndighet. Den myndighet som utövar tillsyn eller kontroll beslutar om miljösanktionsavgift.

Införskaffande av varuprover

I artikel 14.4 j i EU:s marknadskontrollförordning anges att en marknadskontrollmyndighet ska ha befogenhet att införskaffa varuprover, att inspektera varuproverna och att demontera dem i syfte att identifiera bristande överensstämmelse och erhålla bevis. Artikeln ger stöd för att ett införskaffande av varuprover även får göras under dold identitet.

Tillsynsmyndigheterna har enligt 26 kap. 28 § miljöbalken en rätt att köpa kemiska produkter, biotekniska organismer och varor under dold identitet i syfte att kontrollera att de uppfyller gällande krav, så kallat testköp. Näringsidkaren ska underrättas om köpet och om resultatet av det så snart det kan ske utan att åtgärden förlorar sin betydelse.

En myndighet som använder sig av att rätten att göra ett testköp måste följa allmänna principer vid myndighetsutövning, det vill säga ändamålsprincipen, behovsprincipen och proportionalitetsprincipen. Det innebär att ett testköp bara får göras i det syfte som har motiverat den lagstiftning som ligger till grund för åtgärden, det vill säga att skydda människors hälsa och miljön, om det finns ett påtagligt behov av åtgärden och om det bedöms att det inte är möjligt att nå det avsedda resultatet med andra mindre ingripande åtgärder (prop. 2019/20:137 s. 63).

Bestämmelsen om testköp i 26 kap. 28 § miljöbalken bör utvidgas till att gälla även vid marknadskontroll enligt EU:s marknadskontrollförordning.

Begränsning av onlinegränssnitt

Enligt artikel 14.4 k i EU:s marknadskontrollförordning ska marknadskontrollmyndigheterna ha befogenhet att kräva att innehåll på ett onlinegränssnitt avlägsnas, att en varning visas för användarna eller att åtkomsten till onlinegränssnittet begränsas. Marknadskontrollmyndigheten får endast använda sig av denna befogenhet när inga andra effektiva medel står till buds för att eliminera en allvarlig risk. Motsvarande befogenhet saknas i miljöbalken i dag.

Det behöver införas en ny bestämmelse i miljöbalken som ger en marknadskontrollmyndighet rätt att vidta sådana åtgärder som avses i artikel 14.4 k. Som framgår av avsnitt 5.1 ovan ska befogenheten att begränsa onlinegränssnitt utövas med försiktighet.

De skäl som i avsnitt 5.1 anförs för att befogenheten inte bör gälla för databaser som omfattas av tryckfrihetsförordningens eller yttrandefrihetsgrundlagens skydd gör sig gällande även på miljöbalkens område. En bestämmelse av sådan innebörd bör därför införas i miljöbalken. De skäl som anförs i det avsnittet för att, när ändrade förhållanden ger anledning till det, marknadskontrollmyndigheten ska besluta att en skyldighet att

Prop. 2021/22:238

206

vidta en åtgärd avseende ett onlinegränssnitt inte längre ska gälla motiverar även en motsvarande bestämmelse i miljöbalken.

Med anledning av Göteborgs kommuns synpunkt kan det förtydligas att avsikten är att kommunerna ska ha ansvar för produktkontroller på digitala handelsplatser i samma utsträckning som tidigare. Om en kommun vid sin produktkontroll bedömer att det kan finnas skäl för en åtgärd i form av begränsning av onlinegränssnitt bör kommunen omgående underrätta den marknadskontrollmyndighet som är ansvarig och har befogenhet att besluta om en sådan åtgärd.

Miljöorganisationers överklaganderätt

Utredningen föreslår att miljöorganisationer ska ges möjlighet att överklaga en marknadskontrollmyndighets beslut enligt den av utredningen föreslagna sektorsövergripande lagen som rör unionslagstiftning inom miljöbalkens tillämpningsområde. Ingen remissinstans har kommenterat förslaget särskilt. Frågan bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Kommunernas och länsstyrelsernas roll vid produktkontroll enligt miljöbalken

I avsnitt 6 gör regeringen bedömningen att kommunala myndigheter inte bör utses till marknadskontrollmyndigheter enligt EU:s marknadskontrollförordning men att de bör utföra vissa uppgifter enligt EU:s marknadskontrollförordning. I det avsnittet redogörs närmare för vilken produktkontroll kommunerna utför i dag, bland annat inom miljöbalkens tillämpningsområde. Vidare görs bedömningen att kommunernas produktkontroll kan begränsas till kontroll i distributionsledet av att produkter uppfyller kraven i unionslagstiftningen i fråga om märkning, information och sådan förekomst av förbjudna beståndsdelar som kan konstateras utifrån redovisat produktinnehåll.

Länsstyrelserna har ett begränsat ansvar för produktkontroll inom miljöbalkens tillämpningsområde. Ansvaret uppkommer endast i de fall länsstyrelsen har tillsynsansvaret över en tillståndspliktig miljöfarlig verksamhet som inte samtidigt är primärleverantör av kemiska produkter. Ett exempel på en sådan verksamhet kan vara en större grossist som förvarar stora mängder kemiska produkter på en fastighet. Länsstyrelserna har inget ansvar för att kontrollera utsläppande på marknaden av varor. Inte heller länsstyrelserna bör utses till marknadskontrollmyndigheter enligt EU:s marknadskontrollförordning. Liksom kommunerna bör länsstyrelserna i stället utföra vissa uppgifter enligt EU:s marknadskontrollförordning.

För att kommunerna och länsstyrelserna ska kunna säkerställa att det sker en effektiv marknadskontroll inom sina ansvarsområden behöver de ha samma befogenheter som de har tillgång till i dag vid tillsyn enligt miljöbalken. Regeringens förslag är att befogenheterna i 26 kap. miljöbalken görs tillämpliga vid marknadskontroll, vilket innebär att de även gäller för myndigheter som inte är marknadskontrollmyndigheter men som har ett ansvar för att utföra kontroll enligt EU:s marknadskontrollförordning. Befogenheten att vidta åtgärder mot onlinegränssnitt bör dock endast ges till marknadskontrollmyndigheter.

207

Prop. 2021/22:238

Att ingripa mot ett onlinegränssnitt genom att till exempel kräva att vissa produkter avlägsnas från en webbsida innebär att tillhandahållandet av produkten begränsas på nationell nivå. Ett föreläggande med ett sådant krav kan behöva riktas mot flera aktörer och dessa kan ha säte i olika kommuner. För att befogenheten ska kunna utövas på ett effektivt och rättssäkert sätt är det lämpligt att den endast ges till den myndighet som har det övergripande ansvaret för marknadskontrollen i Sverige på det berörda området.

Göteborgs kommun påpekar att kommunen kan behöva starta upp ett tillsynsärende och genomföra kontroller innan det är utrett om det är kommunen eller marknadskontrollmyndigheten som är ansvarig kontrollmyndighet för den aktuella verksamheten. Om det visar sig att det är marknadskontrollmyndigheten som är ansvarig kan kommunen inte få ersättning för sina kostnader från den ansvariga aktören. Regeringen konstaterar att distributörskedjorna i många fall är komplexa. En aktör kan ha flera roller och således vara både primärleverantör och distributör på samma gång och detta kan komplicera kontrollmyndigheternas arbete.

Förhållandena på området understryker vikten av täta kontakter mellan marknadskontrollmyndigheterna å ena sidan och länsstyrelserna och kommunerna å andra sidan för att kontrollen ska vara effektiv. Som regeringen redogör för i avsnitt 6 bör det vara möjligt för en kommun som begär det att ingå en överenskommelse med en marknadskontrollmyndighet om att utföra ytterligare uppgifter, under förutsättning att marknadskontrollmyndigheten anser att detta är lämpligt. Det kan till exempel handla om att utföra kontroller av vissa primärleverantör inom kommunen.

Avgifter för marknadskontroll inom miljöbalkens tillämpningsområde

I avsnitt 5.8 gör regeringen bedömningen att avgifter kan tas ut för marknadskontroll och att det är lämpligt att införa en generell reglering som medger sådana avgiftsuttag i lagen (2014:140) med bemyndigande att meddela vissa föreskrifter om marknadskontroll av varor och annan närliggande tillsyn. I den mån sektorslagarna innehåller avgiftsbestämmelser som motsvarar bemyndigandet bör dessa bestämmelser upphävas eller justeras för att undvika dubbelreglering. Det bör därför göras en ändring i bestämmelsen i 27 kap. 1 § första stycket 2 miljöbalken, som innebär att bemyndigandet i den bestämmelsen inskränks till att endast gälla avgifter som tas ut för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet enligt EU:s kontrollförordning.

I 27 kap. 1 § andra stycket miljöbalken finns en bestämmelse som ger kommunfullmäktige ett bemyndigade att meddela vissa föreskrifter när det gäller en kommunal myndighets verksamhet. Det är lämpligt att anpassa bestämmelsen till bestämmelsen i 8 kap. 9 § regeringsformen som föreskriver att riksdagen kan bemyndiga en kommun att meddela föreskrifter om avgifter. Ändringen innebär att beslut om taxor ska fattas i enlighet med den beslutsordning som följer av kommunallagen (2017:725). Det ger, som Sveriges Kommuner och Regioner påpekar, möjligheter för kommunfullmäktige att delegera vissa befogenheter till en kommunal nämnd att fatta beslut om mindre ändringar i taxan, till exempel beslut om indexuppräkningar.

Prop. 2021/22:238

208

7.2 Ändring av en straffbestämmelse i 29 kap. miljöbalken

Regeringens förslag: Den som med uppsåt eller av oaktsamhet lämnar en oriktig uppgift som från miljö- eller hälsoskyddssynpunkt har betydelse för en myndighets kontroll enligt EU:s marknadskontrollförordning ska dömas för försvårande av miljökontroll till böter eller fängelse i högst två år.

Utredningens förslag: Utredningen lämnar inget förslag angående regleringen om försvårande av miljökontroll.

Remissinstanserna har inte berört frågan om försvårande av miljökontroll.

Förslaget i utkastet till lagrådsremiss överensstämmer i sak med regeringens förslag och bedömning. Utkastets lagförslag har en annan språklig utformning.

Remissinstanserna yttrar sig inte särskilt i frågan. Skälen för regeringens förslag och bedömning: Straffbestämmelsen i 29 kap. 5 § första punkten f miljöbalken kriminaliserar lämnandet av oriktig uppgift i en ansökan, anmälan eller annan handling som ska ges in till en myndighet enligt bland annat artikel 15 i EU:s kontrollförordning eller artikel 19 i förordning (EG) nr 765/2008.

Artikel 19 i förordning (EG) nr 765/2008 har upphört att gälla. Hänvisningen till den artikeln ska därför tas bort.

Som framgår av jämförelsetabellen i bilaga III till EU:s marknadskontrollförordning motsvarar artikel 19 i förordning (EG) nr 765/2008, i relevanta delar, artikel 14.4 a och 14.4 b i EU:s marknadskontrollförordning. Regeringen föreslår i avsnitt 7.1 att dessa befogenheter tilldelas kontrollmyndigheterna genom att tillämpningsområdet för 26 kap. 21 § miljöbalken utvidgas till att avse kontroll enligt EU:s marknadskontrollförordning.

I lagrådsremissens lagförslag föreslås att hänvisningen till artikel 19 i förordning (EG) nr 765/2008 ska ersättas med en hänvisning till artikel 14.4 a och 14.4 b i EU:s marknadskontrollförordning. Som

Lagrådet påpekar är en svaghet med detta regleringssätt att EU:s marknadskontrollförordning i sig inte ger några befogenheter att kräva in uppgifter, utan kräver att medlemsstaterna ger myndigheterna sådana befogenheter. Straffbestämmelsen i 29 kap. 5 § 1 f miljöbalken bör därför inte hänvisa till artikel 14.4 a och 14.4 b i EU:s marknadskontrollförordning.

Att lämna en oriktig uppgift i samband med kontroll enligt EU:s marknadskontrollförordning bör kunna bestraffas på samma sätt som lämnande av oriktig uppgift enligt den numera upphävda artikel 19 i förordning (EG) nr 765/2008. Eftersom bestämmelsen i 29 kap. 5 § 1 a miljöbalken redan omfattar uppgifter som lämnas eller visas upp i strid med exempelvis 26 kap. 21 § behöver den borttagna hänvisningen till artikel 19 i förordning (EG) nr 765/2008 i 5 § 1 f inte ersättas.

Det rör sig således om en följdändring, orsakad av att artikel 19 i förordning (EG) nr 765/2008 har upphävts och ersatts av bestämmelser om

209

Prop. 2021/22:238

befogenheter i EU:s marknadskontrollförordning, vilka i sin tur tilldelats kontrollmyndigheterna genom 26 kap. 21 § miljöbalken.

8 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: De föreslagna lagändringarna ska träda i kraft den 25 juli 2022.

I lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter ska det införas en särskild bestämmelse om att bestämmelserna om marknadskontroll även ska tillämpas på sådana medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik som den upphävda lagen om medicintekniska produkter fortfarande gäller för.

Regeringens bedömning: Utöver i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter finns det inte behov av några övergångsbestämmelser.

Utredningens förslag och bedömning överensstämmer delvis med regeringens. Utredningen föreslår en sektorsövergripande lag som ska ersätta bestämmelser om marknadskontroll och sanktionsbestämmelser i sektorslagarna. Utredningen föreslår att den nya lagen och lagändringarna ska träda i kraft den 16 juli 2021. Utredningen föreslår vidare att det ska införas övergångsbestämmelser i vissa av sektorslagarna för överträdelser som har skett före ikraftträdandet. Utredningen bedömer att det inte finns behov av några övergångsbestämmelser i övrigt.

Remissinstanserna har inga invändningar mot förslaget och bedömningen.

Förslaget i utkastet till lagrådsremiss överensstämmer delvis med regeringens. Utkastet föreslår att lagändringarna ska träda i kraft den 2 juli 2022. Utkastets förslag till bestämmelser om tillämplighet av lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter har en annan språklig utformning än regeringens förslag.

Remissinstanserna: Merparten av remissinstanserna har inga invändningar mot förslaget.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: De lagändringar som föreslås är huvudsakligen anpassningar och följdändringar med anledning av att EU:s marknadskontrollförordning ska kompletteras. Eftersom EU:s marknadskontrollförordning trädde i kraft den 16 juli 2021 bör de lagbestämmelser som kompletterar förordningen träda i kraft snarast möjligt. De föreslagna lagändringarna ska därför träda i kraft den 25 juli 2022.

Europaparlamentets och rådets direktiv 98/79/EG av den 27 oktober 1998 om medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik fastställer grundläggande säkerhets- och funktionskrav på medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik. Den 26 maj 2022 ersätts direktivet i sin helhet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/746 om medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik och om upphävande av

Prop. 2021/22:238

210

direktiv 98/79/EG och kommissionens beslut 2010/227/EU. Direktivet har i svensk rätt genomförts genom lagen (1993:584) om medicintekniska produkter. Den lagen upphörde att gälla den 26 maj 2021 med vissa undantag.

Enligt punkt 4 b i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter gäller den upphävda lagen om medicintekniska produkter fortfarande för medicintekniska produkter för in vitrodiagnostik som har släppts ut på marknaden eller har tagits i bruk före den 26 maj 2022, med vissa närmare angivna undantag. Även enligt punkt 11 i nu nämnda ikraftträdande- och övergångsbestämmelser ska den upphävda lagen gälla. I punkt 19 anges att bestämmelserna om tillsyn, straff, förverkande, tystnadsplikt och avgifter i den upphävda lagen ska fortsätta att gälla i de avseenden och så länge som bestämmelser i den lagen ska tillämpas. Vidare kan det nämnas att det av punkt 8 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna framgår att kraven på bland annat marknadskontroll i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter ska tillämpas på produkter som släpps ut eller tas i bruk i enlighet med den punkten.

De nu föreslagna bestämmelserna om marknadskontroll bör vara tillämpliga även vid marknadskontroll av sådana medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik för vilka den upphävda lagen enligt övergångsbestämmelserna till lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter fortfarande ska gälla. Det behövs kompletterande bestämmelser av sådan innebörd. Denna slutsats gäller även med beaktande av de ändringar av övergångsbestämmelserna till lagen som föreslås i propositionen Ändrade övergångsbestämmelser när det gäller medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik (prop. 2021/22:204, jämför även Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/112 om ändring av förordning (EU) 2017/746 vad gäller övergångsbestämmelser för vissa medicintekniska produkter för in vitrodiagnostik och senarelagd tillämpning av villkoren för egentillverkade produkter).

Utformningen av ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter har i denna proposition förtydligats i förhållande till utkastets förslag så att det klart framgår vilka produkter som omfattas av de föreslagna bestämmelserna om marknadskontroll. Ändringen innebär att endast relevanta delar av punkt 4 b i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter anges i bestämmelsen och att en hänvisning görs till punkt 11 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till den lagen. Därutöver införs en hänvisning till punkt 8 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna. Att de nya bestämmelserna i lagen även ska tillämpas på produkter som omfattas av punkt 8 framgår av den punkten. En hänvisning till punkt 8 läggs dock till i bestämmelsen som ett förtydligande för tillämparna. Genom att i den föreslagna punkten 2 b hänvisa till punkt 8 och 11 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna, som ska ändras den 26 maj 2022, anpassas tillämpningsbestämmelsen även till förordning (EU) 2022/112.

211

Prop. 2021/22:238

Lagrådet anser att innebörden av övergångsbestämmelserna i punkt 2 är svår att tolka. Lagrådet väcker frågan om ordet ”också” ska läggas till i bestämmelserna. För att tillmötesgå den synpunkten justeras bestämmelsen språkligt i förhållande till föreslagen lydelse i lagrådsremissen på så sätt att ordet ”även” läggs till i inledningen av punkt 2.

Därmed tydliggörs att de nya bestämmelserna om marknadskontroll, förutom på de medicintekniska produkter som omfattas av lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om medicintekniska produkter, även ska tillämpas på medicintekniska produkter för in vitrodiagnostik som den upphävda lagen om medicintekniska produkter fortfarande gäller för.

Till skillnad från utredningens förslag innehåller denna proposition inte några bestämmelser som påverkar befintliga bestämmelser om sanktioner för överträdelser av den unionslagstiftning som sektorslagarna genomför eller kompletterar. Beslut om åtgärder som har fattats med stöd av artikel 19.1 andra stycket i förordning (EG) nr 765/2008 gäller även efter att de föreslagna lagändringarna träder i kraft. Det finns därför i övrigt inget behov av övergångsbestämmelser i sektorslagarna.

9 Konsekvenser

Regeringens bedömning: De föreslagna lagändringarna innebär framför allt att marknadskontrollmyndigheterna får utökade befogenheter för att kontrollera att produkter som tillhandahålls på EU:s inre marknad uppfyller gällande krav, till exempel säkerhetskrav eller miljökrav.

Fördelarna med att bevara dagens systematik och reglera marknadskontrollen i varje sektorslag, i stället för i en sektorsövergripande lag, bedöms överväga nackdelarna.

Förslagen att regeringen ska få meddela föreskrifter om uppgifter för kommunerna när det gäller marknadskontroll enligt EU:s marknadskontrollförordning och att kommunala myndigheter ska vara skyldiga att rapportera vissa uppgifter till marknadskontrollmyndigheterna bedöms innebära en inskränkning av den kommunala självstyrelsen. Rapporteringsskyldigheten bedöms innebära ökade kostnader för kommunerna. Dessa ökade kostnader bör finansieras genom statliga medel.

De merkostnader som kan uppstå för statliga marknadskontrollmyndigheter som får ett större ansvar för marknadskontroll kan finansieras inom befintliga budgetramar eller genom möjligheten till avgiftsuttag.

Förslagen bedöms inte ge några nämnvärda negativa ekonomiska eller andra konsekvenser för företagen.

Förslagen medför att Polismyndigheten och domstolarna kan få en något ökad arbetsbörda. Eventuella kostnadsökningar bedöms rymmas inom befintliga anslagsramar.

Prop. 2021/22:238

212

Det finns inte behov av speciella informationsinsatser utöver vad som normalt krävs vid regeländringar.

Utredningens bedömning överensstämmer delvis med regeringens.

Utredningen bedömer bland annat att marknadskontrollmyndigheterna kommer att ha behov av ökade anslag för att kunna uppfylla sitt ansvar enligt förordningen.

Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat.Kemikalieinspektionen påtalar att myndigheten kommer att få ett betydande merarbete med att rapportera åtgärder som kommuner vidtagit eller avser att vidta på kemikalieområdet och att det bör anslås ytterligare medel för detta behov.

Läkemedelsverket framhåller att utredningens förslag avseende kommuners uppgiftsskyldighet i förhållande till ansvariga marknadskontrollmyndigheter kan innebära att det kommer att behövas ökade resurser för att hantera och utvärdera den information som kommunerna förväntas skicka till Läkemedelsverket. Örebro kommun anför att förslaget om rapportering av tillsynen kommer att innebära en ökad arbetsbörda. Regelrådet anser att flera av utredningens konsekvensbeskrivningar är bristfälliga och att förslagens påverkan på berörda företags kostnader, tidsåtgång och verksamhet därför inte kan bedömas.

Bedömningen i utkastet till lagrådsremiss överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Synpunkterna från de remissinstanser som uttalar sig avser främst anmärkningar om bristfälliga analyser samt invändningar om att förslagen innebär behov av resursförstärkning. Småföretagarnas

Riksförbund påtalar att det faktum att det saknas uppgifter om avgiftsmodeller och avgiftsnivåer ökar osäkerheten för alla företag och då särskilt småföretagen. Läkemedelsverket bedömer att utkastets förslag, i likhet med utredningens, medför behov av ökade resurser för att hantera och utvärdera den information som kommunerna förväntas skicka till verket. Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll ifrågasätter riktigheten i utkastets slutsats att någon resursförstärkning inte behövs till flertalet marknadskontrollmyndigheter. Styrelsen har fått signaler från marknadskontrollmyndigheterna om den ökade administrativa bördan som de nya bestämmelserna i EU:s marknadskontrollförordning medför då informations- och kommunikationssystemet ICSMS blir obligatoriskt att använda vid registrering av marknadskontroll. Enligt Näringslivets regelnämnd är det av stor vikt att konsekvenserna av förslaget till bemyndigande att meddela föreskrifter om avgifter för marknadskontroll enligt EU:s marknadskontrollförordning utreds noggrant med hänsyn till dess påverkan på företag. Det bör göras en närmare uppskattning av kostnaderna av de förslag som lämnas. Även Regelrådet och Svensk Handel efterfrågar detta. Regelrådet efterfrågar också en analys av konsekvenserna av den lagstiftningsteknik som har valts. Regelrådet anser vidare att flera av utkastets konsekvensbeskrivningar är bristfälliga och att effekterna på berörda företags kostnader, tidsåtgång, verksamhet och konkurrensförhållanden därför inte kan bedömas. Rådet efterfrågar även ett resonemang kring särskilda hänsyn till små företag vid reglernas utformning och behovet av speciella informationsinsatser.

213

Prop. 2021/22:238

Skälen för regeringens bedömning

Förslagens innebörd

I propositionen föreslås nya bestämmelser om marknadskontroll i flera lagar som genomför och kompletterar bestämmelser i EU:s produktlagstiftning. Det föreslås även ändringar av befintliga bestämmelser om marknadskontroll i flera lagar. Bestämmelserna är nödvändiga för att komplettera EU:s marknadskontrollförordning i svensk rätt och säkerställa att unionsrätten får avsedd effekt. EU:s marknadskontrollförordning är direkt tillämplig i medlemsstaterna. Det ska därför inledningsvis konstateras att de konsekvenser som uppstår för samhället och de aktörer som berörs huvudsakligen är en direkt följd av den bakomliggande EUförordningen och inte av propositionens förslag. De konsekvenser som följer av de direkt tillämpliga bestämmelserna i EU:s marknadskontrollförordning redovisas därför inte.

Förslagen syftar till att skapa en bättre och effektivare marknadskontroll i Sverige.

Bestämmelserna innebär framför allt att marknadskontrollmyndigheterna får utökade befogenheter för att kontrollera att produkter som tillhandahålls på den inre marknaden uppfyller gällande krav, till exempel säkerhetskrav eller miljökrav.

Vilka berörs av förslagen?

Regeringens förslag berör framför allt de statliga myndigheter som i dag är marknadskontrollmyndigheter. Vid produktkontroll av kemiska produkter och varor, kosmetiska produkter, vissa mobila maskiner samt tobak och liknande produkter berör förslagen även Sveriges kommuner.

Förslagen om marknadskontrollmyndigheternas befogenheter och sanktionsmöjligheter berör också ekonomiska aktörer, det vill säga tillverkare, tillverkares representanter, importörer, distributörer, leverantörer av distributionstjänster och andra fysiska eller juridiska personer som omfattas av skyldigheter avseende tillverkning av produkter, tillhandahållande av dem på marknaden eller ibruktagande av dem i enlighet med relevant harmoniserad unionslagstiftning. Det är inte möjligt att uppskatta hur många fysiska eller juridiska personer som berörs av förslagen i egenskap av ekonomiska aktörer.

Förslagen berör även domstolarna och Polismyndigheten.

Sociala och miljömässiga konsekvenser

Förslagen bedöms inte ha några specifika miljömässiga konsekvenser men det är viktigt för miljön att produkter uppfyller gällande krav som är relaterade till miljö, hälsa och säkerhet. Förslagen bedöms inte heller ha några nämnvärda sociala effekter, till exempel för jämlikhet, tillgänglighet, kultur, hälsa eller utbildning. Däremot gynnar en effektiv marknadskontroll konsumenter och slutanvändare, män som kvinnor. Om kommuner skulle fråntas tillsynsansvaret för de kontroller som i dag utförs med stöd av bland annat miljöbalken och lagen om tobak och liknande produkter skulle det kunna påverka sysselsättningen i landets 290 kommuner negativt.

Prop. 2021/22:238

214

Konsekvenser av vald lagstiftningsteknik

Med anledning av Regelrådets synpunkter kan det konstateras att det finns både för- och nackdelar med regeringens val av lagstiftningsteknik (för en närmare beskrivning se avsnitt 5.1). Vid en avvägning mellan å ena sidan den ökade överblickbarhet och underlättade samverkan som en sektorsövergripande lag skulle kunna bidra till och å andra sidan behovet av produktspecifik särreglering och förväntade effektivitetsvinster för kontrollmyndigheterna av en samlad tillsyn via sektorslagstiftningen, bedöms fördelarna med att bevara dagens systematik överväga nackdelarna.

Påverkan på konkurrensförhållanden

Förslagen bedöms inte ha några särskilda effekter på förhållandena mellan stora, medelstora och små företag.

Konsekvenser för kommunerna

Förslagen bedöms ha effekter på den kommunala självstyrelsen. Förslaget att regeringen ska få meddela föreskrifter om uppgifter för kommunerna när det gäller marknadskontroll enligt EU:s marknadskontrollförordning bedöms innebära en inskränkning i den kommunala självstyrelsen. Detsamma gäller förslaget att i miljöbalken, lagen om tobak och liknande produkter och lagen om åtgärder mot buller och avgaser från mobila maskiner införa bestämmelser som innebär att kommunala myndigheter kan komma att bli skyldiga att till en marknadskontrollmyndighet rapportera sådana uppgifter om utförd produktkontroll som kan ha betydelse för att marknadskontrollmyndigheten ska kunna fullgöra sina skyldigheter.

Förslagen bedöms som nödvändiga för att Sveriges utpekade marknadskontrollmyndigheter ska kunna fullgöra sina skyldigheter enligt EU:s marknadskontrollförordning. Regeringen bedömer att ingreppet i den kommunala självstyrelsen inte kan undvikas genom någon mindre ingripande åtgärd och att förslagen inte går utöver ändamålet som motiverar dem.

Enligt regeringens förslag ska kommuner, i enlighet med vad regeringen föreskriver, kunna utföra vissa uppgifter som regleras i EU:s marknadskontrollförordning. Som utredningen framhåller i sin konsekvensanalys har kommunerna utfört vissa uppgifter som utgjort marknadskontroll enligt förordning (EG) nr 765/2008 och skillnaden blir framför allt på vilken rättslig grund de utförs.

Utifrån inhämtade uppgifter under beredningen av ärendet kan det totala antalet timmar som Sveriges samtliga kommuner lägger ner på kontroll av produkter som omfattas av förteckningen av harmoniserad unionslagstiftning i bilaga I till EU:s marknadskontrollförordning uppskattas till cirka 16 000 timmar per år.

Som Örebro kommun lyfter fram kan den utökade rapporteringsskyldighet som följer av regeringens förslag inte bedömas till fullo motsvaras av någon liknande uppgift i dag. Kostnaden bör därför inte beräknas i jämförelse med nuvarande uppgifter. Det kan uppskattas att varje utförd kontrolltimme vid en utökad rapporteringsskyldighet jämfört med dagens läge skulle kunna medföra cirka tio minuters arbete med

215

Prop. 2021/22:238

rapportering av kontrollen till den ansvariga marknadskontrollmyndigheten. Vid 16 000 utförda kontrolltimmar kan det uppskattas att Sveriges kommuner kommer att behöva lägga cirka 2 600 timmar per år på att rapportera utförda kontroller och resultatet av dessa till ansvariga statliga marknadskontrollmyndigheter. Det bedöms kosta 2 600 000 kronor per år. Enligt finansieringsprincipen bör detta finansieras genom att kommunerna får ökade statliga bidrag. Regeringen har i budgetpropositionen för år 2022 föreslagit att kommunerna ska få 2 600 000 kronor årligen från år 2022 som ett allmänt bidrag (se prop. 2021/22:1, utgiftsområde 25). Beloppet fördelas till kommunerna via det generella statsbidraget (se prop. 2021/22:1, utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner, anslag 1:1 Kommunalekonomisk utjämning).

Konsekvenser för de statliga marknadskontrollmyndigheterna

Regeringens bedömning att kommunala myndigheter inte bör utses till marknadskontrollmyndigheter enligt EU:s marknadskontrollförordning innebär att några statliga marknadskontrollmyndigheter får ansvaret för marknadskontroll av samtliga produkter i alla led inom sina ansvarsområden. Marknadskontrollmyndigheten får alltså ett formellt ansvar för marknadskontroll även på den kommunala nivån.

Med utgångspunkt från nuvarande fördelning av marknadskontrollansvaret är det Naturvårdsverket (området för producentansvar för förpackningar), Läkemedelsverket (området för produktkontroll av kosmetiska produkter), Kemikalieinspektionen (området för produktkontroll av kemiska produkter), Folkhälsomyndigheten (området för produktkontroll av tobak och liknande produkter) och Transportstyrelsen (området för produktkontroll av viss utomhusutrustning och vissa mobila maskiner) som berörs.

De kommunala myndigheternas ansvar för att kontrollera produkter som omfattas av marknadskontrollförordningens tillämpningsområde ska kvarstå. Det är viktigt – bland annat för ett effektivt resursutnyttjande, och för att marknadskontrollmyndigheterna ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt EU:s marknadskontrollförordning – att kommunerna även fortsättningsvis har täta kontakter med de statliga marknadskontrollmyndigheterna. Regeringen föreslår även en rapporteringsskyldighet för kommunerna, av innebörd att de ska vara skyldiga att lämna sådana uppgifter till marknadskontrollmyndigheten som kan ha betydelse för marknadskontrollmyndigheten.

Läkemedelsverket anför att det kommer att behövas ökade resurser för att hantera och utvärdera den information som kommunerna förväntas lämna. Regeringen framhåller det lämpliga i att de ansvariga statliga marknadskontrollmyndigheterna inom ramen för sin nuvarande tillsynsvägledning klargör innebörden av rapporteringsskyldigheten för kommunerna, så att uppgiftslämningen inte blir mer omfattande än nödvändigt.

Kemikalieinspektionen påtalar att myndigheten kommer att få ett betydande merarbete med att rapportera åtgärder som kommuner vidtagit eller avser att vidta på kemikalieområdet till EU och att det bör anslås ytterligare medel för detta behov. Regeringen bedömer att marknadskontrollmyndigheternas rapporteringsskyldighet på unionsnivå endast

Prop. 2021/22:238

216

kommer att påverkas i mindre omfattning av kommunernas rapportering till marknadskontrollmyndigheterna.

Eftersom de kommunala myndigheternas ansvar att kontrollera produkter som omfattas av marknadskontrollförordningens tillämpningsområde kvarstår, innebär den omständigheten att vissa statliga marknadskontrollmyndigheter blir formellt ansvariga för marknadskontroll även på den kommunala nivån inte i sig någon större faktisk förändring beträffande produktkontrollen på den nivån. I den mån marknadskontrollmyndigheterna ändå ser ett behov av att utöka sin marknadskontroll i kommunerna är bedömningen att det kan finansieras inom befintliga budgetramar eller genom möjligheten till avgiftsuttag (angående avgiftsuttag, se avsnitt 5.8). För Kemikalieinspektionen beslutade riksdagen i enlighet med regeringens förslag i budgetpropositionen för 2022 (prop. 2021/22:1, utgiftsområde 20), att anslaget ska öka med 15 miljoner kronor 2022 för myndighetens arbete med marknadskontroll. Med detta tillskott kan myndigheten hantera arbetet inom befintliga ekonomiska ramar.

Samtliga marknadskontrollmyndigheter får genom förslagen i propositionen utökade befogenheter att kontrollera att produkter som tillhandahålls på den inre marknaden uppfyller gällande krav, till exempel säkerhetskrav eller miljökrav. Detta bedöms kunna leda till en effektivare och mer ändamålsenlig marknadskontroll samt ett bättre resursutnyttjande. Regeringen kan inte, till skillnad från Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll, bedöma att förslagen innebär att resursförstärkning behövs till flertalet marknadskontrollmyndigheter. Regeringens bedömning är att för det fall kostnader skulle uppstå för marknadskontrollmyndigheterna med anledning av förslagen kan dessa hanteras inom befintliga ekonomiska ramar.

Konsekvenser för företagen

Regeringens förslag att en marknadskontrollmyndighet ska ha befogenhet att besluta om åtgärder enligt artikel 14.4 i EU:s marknadskontrollförordning skulle kunna innebära att marknadskontrollen bedrivs på ett annat sätt, vilket i sin tur kan ställa krav på en större medverkan av de ekonomiska aktörerna. Med ekonomiska aktörer i förordningens mening avses exempelvis tillverkare eller leverantörer av produkter som tillhandahålls på den inre marknaden. I vilken utsträckning större medverkan kommer att krävas beror dock på hur marknadskontrollmyndigheterna väljer att utnyttja sina tilldelade befogenheter.

Förslagen innebär till viss del att företag påförs ytterligare krav som kan komma att medföra konsekvenser. Till exempel kan förslaget om att marknadskontrollmyndigheten under vissa omständigheter ska få besluta om åtgärder mot onlinegränssnitt ha ekonomisk påverkan. För det företag som får åtkomsten till sin webbplats begränsad kan det innebära att konsumenter inte längre kan köpa företagets produkter online och ersättning från försäljning därmed uteblir. Möjligheten att begränsa åtkomsten till ett onlinegränssnitt är emellertid ett sistahandsalternativ. Befogenheten kan vidare medföra att tredje parter som leverantörer av informationssamhällets tjänster får något fler arbetsuppgifter. Kostnaderna för att bistå marknadskontrollmyndigheten bör dock som regel vara

217

Prop. 2021/22:238

begränsade. Samtidigt kan en mer effektiv och ändamålsenlig marknadskontroll förväntas gynna seriösa företag och leda till en förbättrad och rättvisare konkurrens på de berörda marknaderna.

Marknadskontrollmyndigheterna ska beakta proportionalitetsprincipen vid tillämpningen av alla sina befogenheter enligt artikel 14.4 i EU:s marknadskontrollförordning. Detta är en garant för att ingen enskild aktör drabbas orimligt hårt av en marknadskontrollmyndighets åtgärder.

För att det föreslagna bemyndigandet att meddela föreskrifter om avgifter för marknadskontroll enligt EU:s marknadskontrollförordning ska få konsekvenser för företagen krävs det att möjligheten att meddela sådana föreskrifter utnyttjas, vilket sålunda kräver anpassningar på förordningsnivå. Det är därmed inte möjligt att redan nu fastställa vilka avgiftsmodeller eller avgiftsnivåer som eventuellt kan införas, enligt vad bland andra Näringslivets regelnämnd och Småföretagarnas Riksförbund efterfrågar.

Regeringen konstaterar att det är svårt att ge den utförligare beskrivning av konsekvenserna för företagen som Regelrådet efterfrågar i sina remissvar över såväl utredningens som utkastets förslag. En stärkt marknadskontroll på den inre marknaden syftar särskilt till att skapa bättre möjligheter för små och medelstora företag (jämför skäl 3 till EU:s marknadskontrollförordning). Liksom anges i inledningen är regeringens bedömning att de konsekvenser som uppstår för ekonomiska aktörer huvudsakligen är en direkt följd av den bakomliggande EU-förordningen och inte av propositionens förslag. Det bedöms därför inte finnas behov av att i de författningar som kompletterar EU:s marknadskontrollförordning införa några särskilda regler för små företag.

Sammantaget bedöms förslagen inte medföra några nämnvärda negativa ekonomiska eller andra konsekvenser för företagen.

Konsekvenser för Polismyndigheten

Polismyndigheten ska i dag enligt ett stort antal sektorsspecifika lagar lämna biträde åt marknadskontrollmyndigheter, främst för att få tillträde till lokaler och liknande i samband med inspektioner. Marknadskontrollmyndigheterna har uppgett att möjligheten att begära Polismyndighetens hjälp sällan eller aldrig används. Regeringens förslag att Polismyndigheten på begäran av en marknadskontrollmyndighet i vissa fall ska lämna den hjälp som behövs när marknadskontrollmyndigheten vidtar åtgärder enligt artikel 14.4 i EU:s marknadskontrollförordning bedöms därför inte medföra några nämnvärda ekonomiska konsekvenser för myndighetens verksamhet.

Konsekvenser för domstolarna

Regeringen föreslår att en marknadskontrollmyndighet ska ha befogenhet att besluta om åtgärder enligt artikel 14.4 i EU:s marknadskontrollförordning och att sådana beslut samt förelägganden om att förordningen ska följas ska få förenas med vite. Dessa förslag kan leda till ett något ökat antal överklaganden av marknadskontrollmyndigheternas beslut, i vart fall inledningsvis innan vägledande praxis etableras på området. De eventuella merkostnader som kan uppstå för domstolarna till följd av detta kan finansieras inom befintliga budgetramar.

Prop. 2021/22:238

218

Särskilda informationsinsatser

Enligt Regelrådet kan det finnas anledning att anta att informationsinsatser kring det nya regelverket är behövliga, både till berörda statliga myndigheter, men kanske särskilt till kommunerna. Rådet konstaterar vidare att de föreslagna bestämmelserna även berör de ekonomiska aktörerna och att det därför torde finnas ett behov av information till dessa om det nya regelverket.

Vad gäller de statliga marknadskontrollmyndigheterna ingår dessa i marknadskontrollrådet som framför allt fungerar som ett forum för informations- och erfarenhetsutbyte mellan myndigheter. Marknadskontrollrådet har bland annat till uppgift att fungera som ett samordningsorgan i frågor om marknadskontroll och ansvara för spridning av allmän information om marknadskontroll (se 7 § förordningen om marknadskontroll av varor och annan närliggande tillsyn).

Beträffande kommunerna föreslås i avsnitt 7.1 att befintliga bestämmelser i miljöbalken om tillsynsvägledning ska tillämpas vid marknadskontroll enligt EU:s marknadskontrollförordning. Vidare kan det regleras på förordningsnivå att ansvariga marknadskontrollmyndigheter ska ge tillsynsvägledning till kommuner som utövar kontroll enligt EU:s marknadskontrollförordning. Dessa statliga myndigheter ska således ha till uppgift att i den mån behov skulle uppstå tillsynsvägleda kommunerna om vad exempelvis det nya regelverket innebär för kommunernas produktkontroll.

I fråga om ekonomiska aktörer innebär den föreslagna fördelningen av befogenheter till marknadskontrollmyndigheterna inte några nya skyldigheter för företagen.

Sammantaget bedöms de föreslagna bestämmelserna inte medföra behov av några speciella informationsinsatser för berörda aktörer utöver vad som normalt krävs vid regeländringar.

10 Författningskommentar

10.1 Förslaget till lag om marknadskontroll av EUgödselprodukter

1 § I denna lag finns bestämmelser om marknadskontroll av att produkter

överensstämmer med kraven i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1009 av den 5 juni 2019 om fastställande av bestämmelser om tillhandahållande på marknaden av EU-gödselprodukter och om ändring av förordningarna (EG) nr 1069/2009 och (EG) nr 1107/2009 samt om upphävande av förordning (EG) nr 2003/2003.

Paragrafen inleder lagen och innehåller en hänvisning till förordning (EU) 2019/1009.

Av bestämmelsen framgår att det i lagen finns bestämmelser om marknadskontroll av att produkter överensstämmer med kraven i förordning (EU) 2019/1009.

219

Prop. 2021/22:238

Hänvisningen till förordningen är dynamisk och avser alltså förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

Övervägandena finns i avsnitt 5.1.

2 § Bestämmelser om marknadskontroll finns i Europaparlamentets och rådets

förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011.

Den myndighet som regeringen bestämmer är marknadskontrollmyndighet.

Paragrafen innehåller upplysningar. Paragrafen utformas efter synpunkter från Lagrådet.

Paragrafens första stycke upplyser om att bestämmelser om marknadskontroll finns i EU:s marknadskontrollförordning.

I andra stycket upplyses om att den myndighet som regeringen bestämmer är marknadskontrollmyndighet.

Hänvisningen till förordningen är dynamisk och avser alltså förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

Övervägandena finns i avsnitt 5.7.

3 § Vid marknadskontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 har marknads-

kontrollmyndigheten befogenhet

1. att enligt artikel 14.4 a–14.4 c kräva att ekonomiska aktörer ska tillhandahålla handlingar, specifikationer, data eller uppgifter,

2. att enligt artikel 14.4 d utföra oanmälda inspektioner på plats och fysiska kontroller av produkter,

3. att enligt artikel 14.4 e få tillträde till lokaler, mark eller transportmedel,

4. att enligt artikel 14.4 f inleda undersökningar på eget initiativ,

5. att enligt artikel 14.4 g kräva att ekonomiska aktörer ska vidta lämpliga åtgärder för att få en bristande överensstämmelse att upphöra eller att eliminera en risk,

6. att enligt artikel 14.4 h själv vidta åtgärder,

7. att enligt artikel 14.4 j införskaffa, inspektera och demontera varuprover, och

8. att enligt artikel 14.4 k kräva att innehåll på ett onlinegränssnitt ska avlägsnas, att en varning ska visas eller att åtkomsten ska begränsas.

Marknadskontrollmyndigheten får införskaffa ett varuprov under dold identitet enligt artikel 14.4 j i förordning (EU) 2019/1020 endast om det är nödvändigt för att syftet med kontrollen ska uppnås. Myndigheten ska underrätta den ekonomiska aktören om att införskaffandet har skett under dold identitet, så snart det går utan att syftet med åtgärden går förlorat.

Befogenheten enligt första stycket 8 gäller inte i fråga om databaser som omfattas av tryckfrihetsförordningens eller yttrandefrihetsgrundlagens skydd.

När ändrade förhållanden ger anledning till det, ska marknadskontrollmyndigheten besluta att en sådan skyldighet som avses i första stycket 8 inte längre ska gälla.

Paragrafen reglerar vilka befogenheter marknadskontrollmyndigheten har vid kontroll av produkter. Paragrafen utformas enligt Lagrådets förslag.

I första stycket anges att marknadskontrollmyndigheten i enlighet med artikel 14.4 a–14.4 h samt 14.4 j och 14.4 k i EU:s marknadskontrollförordning har befogenhet att kräva handlingar, specifikationer, data eller uppgifter, att utföra oanmälda inspektioner på plats och fysiska kontroller av produkter, att få tillträde till lokaler, mark eller transportmedel, att inleda undersökningar på eget initiativ, att kräva åtgärder för att få en

Prop. 2021/22:238

220

bristande överensstämmelse att upphöra eller att eliminera en risk, att själv vidta åtgärder, att införskaffa, inspektera och demontera varuprover samt att kräva att innehåll på ett onlinegränssnitt avlägsnas, att en varning visas eller att åtkomsten till onlinegränssnittet begränsas.

Enligt artikel 3.3 avses med marknadskontroll den verksamhet som bedrivs och de åtgärder som vidtas av marknadskontrollmyndigheterna för att säkerställa att produkterna överensstämmer med de krav som fastställs i relevant harmoniserad unionslagstiftning och för att säkerställa skydd av det allmänintresse som omfattas av den lagstiftningen. Den harmoniserade unionslagstiftningen är enligt artikel 2.1 den lagstiftning som förtecknas i bilaga I till EU:s marknadskontrollförordning.

När en marknadskontrollmyndighet utövar sina befogenheter enligt artikel 14.4 görs det av nödvändighet många gånger genom att myndigheten fattar beslut. Det är vidare naturligt att den marknadskontrollmyndighet som exempelvis vill kräva handlingar från en ekonomisk aktör enligt artikel 14.4 a, få tillträde till en lokal enligt artikel 14.4 e eller kräva åtgärder mot ett onlinegränssnitt enligt artikel 14.4 k riktar sitt krav mot den ekonomiska aktören genom att fatta ett beslut i formen av ett föreläggande (jämför propositionen Ny lag om leksakers säkerhet, prop. 2010/11:65 s. 73 och propositionen Kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om personlig skyddsutrustning, prop. 2017/18:51 s. 28).

Enligt första stycket 1 har marknadskontrollmyndigheten befogenhet att kräva handlingar, specifikationer, data eller uppgifter enligt artikel 14.4 a– 14.4 c. Artikel 14.4 a omfattar befogenhet att kräva att ekonomiska aktörer tillhandahåller relevanta handlingar, tekniska specifikationer, data eller uppgifter om överensstämmelse och produktens tekniska aspekter i den mån sådan tillgång är nödvändig i syfte att bedöma produktens överensstämmelse med den tillämpliga harmoniserade unionslagstiftningen. Artikel 14.4 b omfattar befogenhet att kräva att ekonomiska aktörer tillhandahåller relevanta uppgifter om leveranskedjan, om distributionsnätets utformning, om antalet produkter på marknaden och om andra produktmodeller som har samma tekniska egenskaper som den berörda produkten, om detta är relevant för överensstämmelse med de gällande kraven enligt harmoniserad unionslagstiftning. Artikel 14.4 c omfattar befogenhet att kräva att ekonomiska aktörer tillhandahåller relevanta uppgifter för bedömningen av äganderätten till webbplatser, när uppgifterna i fråga har samband med föremålet för undersökningen. Marknadskontrollmyndigheten har inte befogenhet att kräva handlingar, specifikationer, data eller uppgifter från någon som inte är en ekonomisk aktör, till exempel en konsument. Ekonomisk aktör definieras i artikel 3.13 i EU:s marknadskontrollförordning. Harmoniserad unionslagstiftning omfattar bland annat förordning (EU) 2019/1009. Detta innebär att marknadskontrollmyndigheten har befogenhet att kräva att en ekonomisk aktör tillhandahåller till exempel handlingar för att bedöma om EUgödselprodukter uppfyller gällande krav.

Enligt första stycket 2 har marknadskontrollmyndigheten befogenhet att utföra oanmälda inspektioner på plats och fysiska kontroller av produkter enligt artikel 14.4 d. I artikel 14.4 d anges att marknadskontrollmyndigheten ska ha befogenhet att utföra oanmälda inspektioner på plats och fysiska kontroller av produkter. Med oanmäld inspektion avses en

221

Prop. 2021/22:238

inspektion som utförs utan att den ekonomiska aktören har informerats om inspektionen i förväg.

Enligt första stycket 3 har marknadskontrollmyndigheten befogenhet att få tillträde till lokaler, mark eller transportmedel enligt artikel 14.4 e. Befogenheten i artikel 14.4 e innebär att marknadskontrollmyndigheten har befogenhet att få tillträde till lokaler, mark eller transportmedel som den berörda ekonomiska aktören använder för ändamål som har samband med den ekonomiska aktörens näringsverksamhet, affärsverksamhet, hantverk eller yrke. Enligt artikeln är en förutsättning för tillträde att utrymmet har samband med en ekonomisk aktörs verksamhet. Det kan till exempel handla om en butik, en kontorslokal eller ett lager. Ytterligare en förutsättning för tillträdesrätten är att tillträdet sker i syfte att identifiera bristande överensstämmelse och erhålla bevis. Med bristande överensstämmelse avses enligt definitionen i artikel 3.7 i EU:s marknadskontrollförordning en brist i överensstämmelsen med kraven i harmoniserad unionslagstiftning eller med kraven i EU:s marknadskontrollförordning. Huruvida befogenheten i artikel 14.4 e också omfattar tillträde till bostäder framgår inte av ordalydelsen utan får utvecklas i praxis.

Enligt första stycket 4 har marknadskontrollmyndigheten befogenhet att inleda undersökningar på eget initiativ enligt artikel 14.4 f. I artikel 14.4 f anges att marknadskontrollmyndigheten ska ha befogenhet att inleda undersökningar på eget initiativ i syfte att identifiera bristande överensstämmelse och se till att den upphör. I skäl 36 anges att marknadskontrollmyndigheterna bör ha möjlighet att inleda utredningar om de får kännedom om att produkter som inte överensstämmer med kraven släpps ut på marknaden.

Enligt första stycket 5 och 6 har marknadskontrollmyndigheten befogenhet att kräva åtgärder för att få en bristande överensstämmelse att upphöra eller att eliminera en risk enligt artikel 14.4 g samt om att själv vidta åtgärder enligt artikel 14.4 h. Artikel 14.4 g omfattar befogenhet att kräva att ekonomiska aktörer vidtar lämpliga åtgärder för att få en bristande överensstämmelse att upphöra eller att eliminera en risk. I artikel 14.4 h anges att marknadskontrollmyndigheten ska ha befogenhet att vidta lämpliga åtgärder om en ekonomisk aktör underlåter att vidta lämpliga korrigerande åtgärder eller om den bristande överensstämmelsen eller risken består, inbegripet befogenheter att förbjuda eller inskränka tillhandahållandet av en produkt på marknaden eller att besluta att en produkt dras in eller återkallas. Den närmare innebörden av artikel 14.4 g och 14.4 h framgår av artikel 16, som innehåller bestämmelser om åtgärder för marknadskontroll. Av artikel 16.1 a följer exempelvis att marknadskontrollmyndigheterna ska vidta lämpliga åtgärder om en produkt som omfattas av harmoniserad unionslagstiftning kan äventyra användarnas hälsa eller säkerhet. Artikel 3.18 innehåller en definition av begreppet risk.

Enligt första stycket 7 har marknadskontrollmyndigheten befogenhet att införskaffa, inspektera och demontera varuprover enligt artikel 14.4 j. I artikel 14.4 j anges att marknadskontrollmyndigheten ska ha befogenhet att införskaffa varuprover, att inspektera varuproverna och att demontera dem i syfte att identifiera bristande överensstämmelse och erhålla bevis. I

Prop. 2021/22:238

222

vilka fall ett sådant införskaffande får ske under dold identitet framgår av andra stycket.

Enligt första stycket 8 har marknadskontrollmyndigheten befogenhet att kräva att innehåll på ett onlinegränssnitt avlägsnas, att en varning visas eller att åtkomsten begränsas enligt artikel 14.4 k. Av artikel 14.4 k följer att marknadskontrollmyndigheten endast får använda sig av denna befogenhet när inga andra effektiva medel står till buds för att eliminera en allvarlig risk. Artikel 3.20 innehåller en definition av en produkt som utgör en allvarlig risk. Det är fråga om en produkt som utgör en risk i fråga om vilken en kombination av sannolikheten för att en farlig situation som kan orsaka skada ska uppkomma och skadans allvar anses kräva ett snabbt ingripande från marknadskontrollmyndigheterna, inbegripet fall där effekterna av risken inte är omedelbara. I artikel 3.15 definieras termen onlinegränssnitt som programvara, inbegripet en webbplats, en del av en webbplats eller en applikation, som drivs av en ekonomisk aktör eller för dennes räkning och som tjänar till att ge slutanvändarna tillgång till den ekonomiska aktörens produkter.

För att innehåll ska kunna avlägsnas från ett onlinegränssnitt behöver det raderas från den utrustning där det lagras. Ett mindre ingripande alternativ till en sådan åtgärd är att marknadskontrollmyndigheten begär att ett varningsmeddelande införs på onlinegränssnittet i samband med marknadsföring eller tillhandahållande av en viss produkt. I ett sådant föreläggande kan det närmare innehållet i varningsmeddelandet anges. För att uppnå sitt syfte bör meddelandet utformas som en varning som på ett för slutanvändarna tydligt sätt informerar om risken med den aktuella produkten. Kräver marknadskontrollmyndigheten i stället att åtkomsten till ett onlinegränssnitt begränsas ska berörd aktör se till att all information som hänvisar till en specifik produkt avlägsnas från samtliga onlinegränssnitt där produkten marknadsförs eller tillhandahålls.

Andra stycket innehåller bestämmelser om i vilka fall marknadskontrollmyndigheten får införskaffa ett varuprov under dold identitet. Marknadskontrollmyndigheten får endast införskaffa ett varuprov under dold identitet om det är nödvändigt för syftet med kontrollen ska uppnås. Att införskaffa ett varuprov under dold identitet kan till exempel vara nödvändigt om marknadskontrollmyndigheten annars inte har möjlighet att få tillgång till ett varuprov, eller annars inte får tillgång till ett varuprov som är representativt för de produkter som den ekonomiska aktören tillhandahåller. Vidare anges i andra stycket att efter införskaffandet ska myndigheten underrätta den ekonomiska aktören om det, så snart det går utan att syftet med åtgärden går förlorat. I vissa situationer kan det finnas skäl att skjuta upp underrättelsen en tid för att syftet med införskaffandet under dold identitet inte ska gå förlorat. Det kan till exempel finnas anledning att vänta med att underrätta den ekonomiska aktören till dess att leverans av en produkt har skett och marknadskontrollmyndigheten har haft möjlighet att kontrollera produkten.

Befogenheten att införskaffa varuprover under dold identitet är tillämplig både vid köp i fysiska butiker och vid digitala köp. Om myndigheten agerar i eget namn är det inte fråga om att den agerar med dold identitet. I en fysisk butik kan ett införskaffande av varuprover under dold identitet till exempel gå till så att myndighetsföreträdaren inte klargör att införskaffandet sker för marknadskontrollmyndighetens räkning.

223

Prop. 2021/22:238

Myndighetsföreträdaren uppträder som en vanlig kund och talar inte om att införskaffandet görs inom ramen för myndighetens kontrollverksamhet. Vid digitala köp kan en myndighetsföreträdare till exempel använda sig av påhittade namn och kontaktuppgifter för att införskaffa varuprover. En beställning kan exempelvis ske med leverans till en boxadress eller ett centrallager. I det senare fallet kan marknadskontrollmyndigheten sedan göra en separat beställning från centrallagret till myndighetens egen adress och på så sätt undvika att tillverkaren eller distributören får kännedom om vart produkten slutligen levereras.

Tredje stycket innehåller en upplysning om en begränsning av befogenheten enligt artikel 14.4 k som följer av grundlag. Befogenheten gäller inte i fråga om databaser som omfattas av tryckfrihetsförordningens eller yttrandefrihetsgrundlagens skydd. De databaser som bestämmelsen tar sikte på regleras i den så kallade bilageregeln i 1 kap.5 och 6 §§tryckfrihetsförordningen och den så kallade databasregeln i 1 kap. 4 § yttrandefrihetsgrundlagen.

Av fjärde stycket följer att när ändrade förhållanden ger anledning till det, ska marknadskontrollmyndigheten besluta att en skyldighet att vidta en åtgärd enligt artikel 14.4 k inte längre ska gälla. Ändrade förhållanden kan till exempel vara för handen om en farlig produkt har korrigerats så att den inte längre utgör en allvarlig risk.

Hänvisningarna till förordningen är dynamiska och avser alltså förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

Övervägandena finns i avsnitt 5.1.

4 § Marknadskontrollmyndigheten får besluta de förelägganden som behövs för

att förordning (EU) 2019/1020 ska följas.

Paragrafen ger marknadskontrollmyndigheten befogenhet att besluta de förelägganden som behövs för att EU:s marknadskontrollförordning ska följas.

Ett föreläggande kan till exempel vara nödvändigt om en ekonomisk aktör bryter mot skyldigheterna i artikel 7.1 i EU:s marknadskontrollförordning, där det anges att ekonomiska aktörer ska samarbeta med marknadskontrollmyndigheterna beträffande åtgärder som kan undanröja eller minska risker som produkter tillhandahållna på marknaden av dessa aktörer medför. Artikel 3.18 innehåller en definition av begreppet risk och artikel 3.19 en definition av begreppet produkt som utgör en risk. Av definitionerna framgår bland annat att produkter som kan inverka negativt på hälsa och säkerhet kan utgöra en risk i förordningens mening.

Hänvisningen till förordningen är dynamisk och avser alltså förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

Övervägandena finns i avsnitt 5.4.

5 § Ett beslut om föreläggande enligt 3 eller 4 § får förenas med vite.

Paragrafen reglerar marknadskontrollmyndighetens möjlighet att förena vissa beslut om föreläggande med vite.

Marknadskontrollmyndighetens beslut om föreläggande enligt 3 eller 4 § får enligt paragrafen förenas med vite. Bestämmelserna i 3 § innehåller

Prop. 2021/22:238

224

befogenheterna som anges i artikel 14.4 a–14.4 h samt 14.4 j och 14.4 k i EU:s marknadskontrollförordning. Med stöd av befogenheterna kan marknadskontrollmyndigheten besluta förelägganden (se vidare kommentaren till 3 §).

För viten tillämpas lagen (1985:206) om viten. Enligt 2 § den lagen ska ett vitesföreläggande vara riktat till en eller flera namngivna fysiska eller juridiska personer. Det är därmed möjligt att förena beslut om föreläggande enligt exempelvis 3 § första stycket 1, 3, 5 och 8 med vite. För beslut enligt 4 § är det bland annat möjligt att rikta ett vitesföreläggande till en ekonomisk aktör som i enlighet med artikel 7.1 i EU:s marknadskontrollförordning ska samarbeta med marknadskontrollmyndigheten beträffande åtgärder som kan undanröja eller minska risker som produkter tillhandahållna på marknaden av aktören medför.

Övervägandena finns i avsnitt 5.4.

6 § Marknadskontrollmyndigheten får, när den fattar beslut enligt 3 eller 4 §,

bestämma att beslutet ska gälla omedelbart.

Paragrafen reglerar omedelbar verkställighet av vissa beslut.

Bestämmelsen innebär att marknadskontrollmyndigheten får bestämma att dess beslut enligt 3 eller 4 § ska gälla omedelbart. Bestämmelsen ska tillämpas i det enskilda fallet och kan till exempel användas om marknadskontrollmyndigheten har beslutat om tillträde till en lokal som en ekonomisk aktör använder och det finns behov av att verkställigheten inte fördröjs eftersom syftet med kontrollen då inte uppnås.

Övervägandena finns i avsnitt 5.4.

7 § Polismyndigheten ska på begäran av marknadskontrollmyndigheten lämna

den hjälp som behövs för att marknadskontrollmyndigheten ska kunna vidta åtgärder enligt 3 §.

Hjälp enligt första stycket får begäras endast om

1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver tillgripas, eller

2. det annars finns synnerliga skäl.

Paragrafen reglerar under vilka förutsättningar marknadskontrollmyndigheten har möjlighet att begära hjälp av Polismyndigheten för att vidta åtgärder för marknadskontroll. Paragrafen utformas enligt Lagrådets förslag.

Bestämmelsen innebär att marknadskontrollmyndigheten får begära hjälp av Polismyndigheten när den vidtar åtgärder enligt artikel 14.4 a– 14.4 h samt 14.4 j och 14.4 k i EU:s marknadskontrollförordning. En förutsättning för en begäran är att det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att en åtgärd inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver användas, eller om det annars finns synnerliga skäl.

Det är marknadskontrollmyndigheten som har att pröva om det finns förutsättningar att begära hjälp av Polismyndigheten. Synnerliga skäl kan till exempel finnas om det finns en överhängande risk för att produkter eller handlingar kommer att förstöras och man inte kan avvakta med att verkställigheten löses på annat sätt (jämför propositionen Ny lag om

225

Prop. 2021/22:238

leksakers säkerhet, prop. 2010/11:65 s. 6768 och 110111 samt propositionen Kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gasanordningar, prop. 2017/18:178 s. 2324 och 41).

Övervägandena finns i avsnitt 5.3.

8 § Den som har tagit befattning med ett ärende som gäller marknadskontroll

enligt denna lag får inte obehörigen röja eller utnyttja vad denne har fått veta om någons affärs- eller driftförhållanden.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) .

Paragrafen innehåller bestämmelser om tystnadsplikt vid marknadskontroll.

Paragrafen anger i första stycket att den som har tagit befattning med ett ärende som gäller marknadskontroll enligt lagen inte obehörigen får röja eller utnyttja vad denne har fått veta om någons affärs- eller driftförhållanden. Det kan till exempel handla om att en extern tjänsteleverantör utför produktkontroll för en marknadskontrollmyndighets räkning och i denna verksamhet får kännedom om uppgifter om en ekonomisk aktörs ekonomiska förhållanden. Ekonomisk aktör definieras i artikel 3.13 i EU:s marknadskontrollförordning.

I andra stycket finns det en upplysning om att offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) tillämpas i det allmännas verksamhet. Detta innefattar den verksamhet som marknadskontrollmyndigheten bedriver.

Övervägandena finns i avsnitt 5.9.

9 § Marknadskontrollmyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas till

allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Paragrafen reglerar vilka beslut av marknadskontrollmyndigheten som får överklagas. Paragrafen utformas efter synpunkter från Lagrådet.

I första stycket anges att marknadskontrollmyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Möjligheten att överklaga ett beslut omfattar även frågan om det funnits förutsättningar enligt 3 § andra stycket för marknadskontrollmyndigheten att införskaffa ett varuprov under dold identitet samt beslut enligt fjärde stycket i samma paragraf om att en skyldighet att vidta en åtgärd mot ett onlinegränssnitt inte längre ska gälla.

I andra stycket anges att prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Övervägandena finns i avsnitt 5.11.

10.2 Förslaget till lag om ändring i miljöbalken

15 kap.

34 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att den som yrkesmässigt bedriver en verksamhet som syftar till att genom demontering, sortering eller på annat sätt förbehandla avfall som utgörs av elektriska eller elektroniska produkter ska ha personal eller kvalitetssystem som

Prop. 2021/22:238

226

certifierats av ett organ som ackrediterats enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 och lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll.

Föreskrifter enligt första stycket får endast avse åtgärder som krävs av återanvändnings- eller återvinningsskäl eller andra hälso- eller miljöskäl.

Paragrafen innehåller bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om krav på certifiering.

Paragrafens första stycke ändras på så sätt att förordning (EG) nr 765/2008 anges med dess nya namn.

Hänvisningen till förordningen är dynamisk och avser alltså förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

Övervägandena finns i avsnitt 5.12.

26 kap.

30 §

I följande EU-förordningar finns bestämmelser om kontroll av att vissa EU-

förordningar och vissa bestämmelser som genomför EU-direktiv inom balkens tillämpningsområde följs:

1. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av

Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG, och

2. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011. I förordning (EU) 2017/625 finns även bestämmelser om annan offentlig verksamhet som syftar till att säkerställa att vissa EU-förordningar och vissa bestämmelser som genomför EU-direktiv inom balkens tillämpningsområde följs.

Paragrafen innehåller en upplysning om att det i två EU-förordningar, förordning (EG) nr 765/2008 och EU:s kontrollförordning, finns bestämmelser om kontroll av att vissa EU-förordningar och vissa bestämmelser som genomför EU-direktiv inom balkens tillämpningsområde följs.

I första stycket görs ändringar med anledning av att bestämmelser om marknadskontroll i förordning (EG) nr 765/2008 har upphört och ersatts av EU:s marknadskontrollförordning. Innehållet i den nuvarande andra punkten flyttas till första punkten. I andra punkten nämns EU:s marknadskontrollförordning.

Hänvisningen till förordningarna är dynamiska och avser alltså förordningarna i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

227

Prop. 2021/22:238

Därutöver görs en redaktionell ändring i andra stycket. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.

30 a § Marknadskontrollmyndigheten har befogenhet att enligt artikel 14.4 k i förordning (EU) 2019/1020 kräva att innehåll på ett onlinegränssnitt ska avlägsnas, att en varning ska visas eller att åtkomsten ska begränsas.

Befogenheten enligt första stycket gäller inte i fråga om databaser som omfattas av tryckfrihetsförordningens eller yttrandefrihetsgrundlagens skydd.

När ändrade förhållanden ger anledning till det, ska marknadskontrollmyndigheten besluta att en sådan skyldighet som avses i första stycket inte längre ska gälla.

Paragrafen är ny och reglerar marknadskontrollmyndighetens befogenhet avseende innehållet på ett onlinegränssnitt. Paragrafen utformas efter synpunkter från Lagrådet.

I första stycket anges att marknadskontrollmyndigheten i enlighet med artikel 14.4 k i EU:s marknadskontrollförordning får kräva att innehåll på ett onlinegränssnitt ska avlägsnas, att en varning ska visas eller att åtkomsten ska begränsas. Marknadskontrollmyndigheten får använda sig av befogenheten i artikel 14.4 k endast när inga andra effektiva medel står till buds för att eliminera en allvarlig risk. Artikel 3.20 innehåller en definition av en produkt som utgör en allvarlig risk. Det är fråga om en produkt som utgör en risk i fråga om vilken en kombination av sannolikheten för att en farlig situation som kan orsaka skada ska uppkomma och skadans allvar anses kräva ett snabbt ingripande från marknadskontrollmyndigheterna, inbegripet fall där effekterna av risken inte är omedelbara. I artikel 3.15 definieras termen onlinegränssnitt som programvara, inbegripet en webbplats, en del av en webbplats eller en applikation, som drivs av en ekonomisk aktör eller för dennes räkning och som tjänar till att ge slutanvändarna tillgång till den ekonomiska aktörens produkter.

Det är naturligt att den marknadskontrollmyndighet som vill kräva åtgärder mot ett onlinegränssnitt enligt artikel 14.4 k riktar sitt krav mot den ekonomiska aktören genom att fatta ett beslut i formen av ett föreläggande (jämför propositionen Ny lag om leksakers säkerhet, prop. 2010/11:65 s. 73 och propositionen Kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om personlig skyddsutrustning, prop. 2017/18:51 s. 28).

För att innehåll ska kunna avlägsnas från ett onlinegränssnitt behöver det raderas från den utrustning där det lagras. Ett mindre ingripande alternativ till en sådan åtgärd är att marknadskontrollmyndigheten begär att ett varningsmeddelande införs på onlinegränssnittet i samband med marknadsföring eller tillhandahållande av en viss produkt. I ett sådant föreläggande kan det närmare innehållet i varningsmeddelandet anges. För att uppnå sitt syfte bör meddelandet utformas som en varning som på ett för slutanvändarna tydligt sätt informerar om risken med den aktuella produkten. Kräver marknadskontrollmyndigheten i stället att åtkomsten till ett onlinegränssnitt begränsas ska berörd aktör se till att all information som hänvisar till en specifik produkt avlägsnas från samtliga onlinegränssnitt där produkten marknadsförs eller tillhandahålls.

Andra stycket innehåller en upplysning om en begränsning av befogenheten enligt artikel 14.4 k som följer av grundlag. Befogenheten

Prop. 2021/22:238

228

gäller inte i fråga om databaser som omfattas av tryckfrihetsförordningens eller yttrandefrihetsgrundlagens skydd. De databaser som bestämmelsen tar sikte på regleras i den så kallade bilageregeln i 1 kap.5 och 6 §§tryckfrihetsförordningen och den så kallade databasregeln i 1 kap. 4 § yttrandefrihetsgrundlagen. Av tredje stycket följer att när ändrade förhållanden ger anledning till det, ska marknadskontrollmyndigheten besluta att en skyldighet att vidta en åtgärd enligt artikel 14.4 k inte längre ska gälla. Ändrade förhållanden kan till exempel vara för handen om en farlig produkt har korrigerats så att den inte längre utgör en allvarlig risk.

Hänvisningen till förordningen är dynamisk och avser alltså förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

Övervägandena finns i avsnitt 7.1.

31 a § Kontrollmyndigheterna ska utföra kontroll enligt förordning (EU)

2019/1020 på eget initiativ eller, i nödvändig utsträckning, efter anmälan.

Paragrafen är ny och anger att kontrollmyndigheterna ska utföra kontroll på eget initiativ eller, i nödvändig utsträckning, efter anmälan. Paragrafen utformas efter synpunkter från Lagrådet.

Begreppet ”kontrollmyndigheter” avser myndigheter som utför kontroll i enlighet med EU:s marknadskontrollförordning. Förutom marknadskontrollmyndigheter avses därmed även kommunala nämnder och länsstyrelserna. Vilka myndigheter som är kontrollmyndigheter på miljöområdet framgår av 26 kap. 3 § miljöbalken och föreskrifter meddelade med stöd av den bestämmelsen. Att 26 kap. 3 § gäller vid kontroll enligt EU:s marknadskontrollförordning framgår av 26 kap. 31 § miljöbalken.

I artikel 14.4 f i EU:s marknadskontrollförordning anges att marknadskontrollmyndigheten ska ha befogenhet att inleda undersökningar på eget initiativ i syfte att identifiera bristande överensstämmelse och se till att den upphör. I skäl 36 anges att marknadskontrollmyndigheterna bör ha möjlighet att inleda utredningar om de får kännedom om att produkter som inte överensstämmer med kraven släpps ut på marknaden. Kontroller av produkter ska, enligt artikel 11.3, ske i tillräcklig omfattning.

Orden ”efter anmälan” förtydligar den rätt allmänheten har att vända sig till kontrollmyndigheten när de anser att det föreligger brister i efterlevnaden (se propositionen Århuskonventionen, prop. 2004/05:65 s. 136). Kontrollmyndigheterna ska i nödvändig utsträckning utföra kontroll efter anmälan från allmänheten.

Hänvisningen till förordningen är dynamisk och avser alltså förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

Övervägandena finns i avsnitt 7.1.

32 §

Vid sådan kontroll eller annan offentlig verksamhet som avses i 30 § ska

det som anges

1. i 9 § gälla förelägganden och förbud som behövs för att de EU-förordningar som anges i 30 § ska följas,

2. i 14, 14 a, 17, 18 och 26 §§ gälla beslut som kontrollmyndigheterna meddelar enligt förordningarna,

3. i 21 § gälla de uppgifter och handlingar som behövs för kontrollen,

4. i 22 b § gälla ersättning och kostnader för prov som har lämnats enligt förordningarna, och

229

Prop. 2021/22:238

5. i 28 § gälla testköp som kontrollmyndigheterna gör.

Första stycket gäller inte om annat följer av förordningarna.

Paragrafen reglerar ett antal befogenheter för myndigheter som utövar sådan kontroll eller annan offentlig verksamhet som avses i 30 §. Vid sådan verksamhet gäller det som sägs i kapitlet om förelägganden (9 §), vite (14 §), verkställighet (17 och 26 §§), rättelse på den felandes bekostnad (18 §), uppgiftsskyldighet (21 §), ersättning för prover och provtagning (22 b §) samt testköp (28 §).

I första stycket andra punkten görs en ändring så att 14 a § läggs till i uppräkningen av bestämmelser. Bestämmelsen i 14 a §, som handlar om att den som är misstänkt för ett brott inte får föreläggas vid vite att medverka i utredning av en fråga som har samband med det misstänkta brottet, ska gälla vid kontroll eller annan offentlig verksamhet som avses i 30 §. I första stycket andra punkten ersätts även orden ”de behöriga myndigheterna” med ”kontrollmyndigheterna”. Begreppet ”kontrollmyndigheter” avser myndigheter som utför kontroll eller annan offentlig verksamhet som syftar till att säkerställa efterlevnaden av vissa EUförordningar och bestämmelser som genomför EU-direktiv inom miljöbalkens tillämpningsområde i enlighet med EU:s kontrollförordning eller EU:s marknadskontrollförordning. Ändringen innebär att befogenheterna i 14, 14 a, 17, 18 och 26 §§ tilldelas samtliga myndigheter som utför kontroll i enlighet med angivna EU-förordningar och således även kommunala nämnder och länsstyrelser.

En ny tredje punkt införs som anger att det som sägs i 21 § om att en tillsynsmyndighet får förelägga den som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd som omfattas av miljöbalkens tillämpningsområde att lämna de uppgifter och handlingar som behövs för tillsynen ska gälla även vid sådan kontroll som avses i 30 §. Den nya punkten innebär att en myndighet som utför kontroll har befogenhet att begära de uppgifter som myndigheten behöver för sin marknadskontroll.

Nuvarande tredje punkten byter beteckning till fjärde punkten. I den nuvarande fjärde punkten ersätts orden ”de behöriga myndigheterna” med ”kontrollmyndigheterna” och punkten byter beteckning till femte punkten.

Övervägandena finns i avsnitt 7.1.

32 a § Regeringen får meddela föreskrifter om skyldighet för en kommunal

myndighet som ska utföra kontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 att lämna upplysningar om kontrollen till en marknadskontrollmyndighet.

Paragrafen, som är ny, innehåller ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om skyldighet för en kommunal myndighet som ska utföra kontroll enligt EU:s marknadskontrollförordning att lämna upplysningar om kontrollen till en marknadskontrollmyndighet.

Med kommunal myndighet avses kommunstyrelsen eller en kommunal nämnd. Föreskrifterna kan avse skyldighet för en kommunal nämnd att lämna såväl allmän information om den kontroll av produkter som har bedrivits i kommunen som specifik information om upptäckt av farliga produkter.

Prop. 2021/22:238

230

Hänvisningen till förordningen är dynamisk och avser alltså förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

Övervägandena finns i avsnitt 6.

33 § Det som anges i 27 § om förbud mot att röja eller utnyttja uppgifter gäller även den som

1. i enlighet med artikel 28 eller 31 i förordning (EU) 2017/625 utför delegerade uppgifter som ingår i sådan kontroll eller annan offentlig verksamhet som avses i den förordningen, eller

2. i enlighet med förordning (EU) 2019/1020 utför uppgifter som ingår i sådan kontroll som avses i den förordningen.

Paragrafen innebär att tystnadsplikten i 27 § ska gälla även den som utför delegerade uppgifter som ingår i offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet i enlighet med EU:s kontrollförordning. Paragrafen utformas i huvudsak enligt Lagrådets förslag.

En punktuppställning införs. Första punkten motsvaras av nuvarande paragraf. En redaktionell ändring görs på så sätt att hänvisningen till verksamhet som avses i 30 § ändras till en hänvisning till EU:s kontrollförordning.

En ny andra punkt införs. Den nya punkten innebär att tystnadsplikten i 27 § även ska gälla den som utför uppgifter som ingår i marknadskontroll enligt EU:s marknadskontrollförordning. Det innebär att fysiska personer som utför uppgifter på en myndighets uppdrag, till exempel personal på laboratorier, inte obehörigen får röja eller utnyttja vad de fått veta om affärs- eller driftförhållanden eller förhållanden av betydelse för landets försvar.

Hänvisningarna till förordningarna är dynamiska och avser alltså förordningarna i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

Övervägandena finns i avsnitt 5.9.

27 kap.

1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgift för myndigheters kostnader för

1. prövning och tillsyn enligt denna balk eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av balken samt för prövning och tillsyn med anledning av EUförordningar inom denna balks tillämpningsområde,

2. sådan kontroll eller annan offentlig verksamhet som avses i 26 kap. 30 § första stycket 1, och

3. utbildning som krävs enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 14 kap.

En kommun får meddela föreskrifter om sådana avgifter som avses i första stycket 1 och 2 när det gäller en kommunal myndighets verksamhet.

Regeringen får meddela föreskrifter om att en myndighet får bestämma att dess beslut om påförande av avgift enligt balken eller enligt föreskrifter som har

meddelats med stöd av balken ska gälla omedelbart även om beslutet överklagas.

Paragrafen innehåller bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om avgifter för myndigheters kostnader för vissa verksamheter.

231

Prop. 2021/22:238

Punkten 2 i första stycket ändras så att avgiftsbemyndigandet i miljöbalken inte omfattar kostnader för kontroll enligt EU:s marknadskontrollförordning.

I andra stycket görs en ändring som innebär att ordet ”kommunfullmäktige” ersätts av orden ”en kommun”. Ändringen innebär att beslut om taxor ska fattas i enlighet med den beslutsordning som följer av kommunallagen (2017:725).

Övervägandena finns i avsnitt 7.1.

1 a § Av lagen ( 2014:140 ) med bemyndigande att meddela vissa föreskrifter om

marknadskontroll av varor och annan närliggande tillsyn framgår att föreskrifter om avgifter för kontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 får meddelas.

Paragrafen är ny och innehåller en upplysning om att det i lagen (2014:140) med bemyndigande att meddela vissa föreskrifter om marknadskontroll av varor och annan närliggande tillsyn finns bestämmelser som innebär att vissa föreskrifter om avgifter för kontroll får meddelas. Paragrafen utformas enligt Lagrådets förslag.

I 2 § lagen med bemyndigande att meddela vissa föreskrifter om marknadskontroll av varor och annan närliggande tillsyn finns bemyndiganden för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer samt för en kommun att meddela föreskrifter om avgifter för kontroll enligt EU:s marknadskontrollförordning.

Marknadskontroll definieras i artikel 3.3 i EU:s marknadskontrollförordning som den verksamhet som bedrivs och de åtgärder som vidtas av marknadskontrollmyndigheterna för att säkerställa att produkterna överensstämmer med de krav som fastställs i relevant harmoniserad unionslagstiftning och för att säkerställa skydd av det allmänintresse som omfattas av den lagstiftningen.

Hänvisningen till förordningen är dynamisk och avser alltså förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

Övervägandena finns i avsnitt 5.8 och 7.1.

29 kap.

5 § För försvårande av miljökontroll döms till böter eller fängelse i högst två år den som med uppsåt eller av oaktsamhet

1. lämnar en oriktig uppgift som från miljö- eller hälsoskyddssynpunkt har betydelse för en myndighets prövning, tillsyn eller kontroll, om uppgiften finns i en ansökan, anmälan eller annan handling som lämnas in till eller visas upp för en myndighet enligt

a) denna balk,

b) artikel 16 b, 16 d, 16 e, 18.1, 18.2, 18.3, 50.4 a eller 50.4 c i förordning (EG) nr 1013/2006,

c) artikel 62 i förordning (EG) nr 1907/2006,

d) artikel 33.1, 33.2 eller 33.3 i förordning (EG) nr 1107/2009,

e) artikel 20 i förordning (EU) nr 528/2012,

f) artikel 15 i förordning (EU) 2017/625, i fråga om sådan kontroll eller annan offentlig verksamhet som avses i 26 kap. 30 § första stycket 1,

g) en föreskrift som regeringen har meddelat med stöd av balken, eller

h) ett beslut som i det enskilda fallet har meddelats med stöd av balken, artikel 46 i förordning (EG) nr 1907/2006 eller regeringens föreskrifter,

Prop. 2021/22:238

232

2. i fråga om en verksamhet eller åtgärd som är tillstånds- eller anmälningspliktig enligt 9, 11, 13 eller 14 kap. eller enligt föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av de bestämmelserna bryter mot en föreskrift som regeringen har meddelat om skyldighet att underrätta tillsynsmyndigheten om en driftsstörning i verksamheten eller liknande händelse som kan skada människors hälsa eller miljön,

3. bryter mot en bestämmelse i 10 kap. 11 §, 12 § första stycket eller 13 § om skyldighet att underrätta tillsynsmyndigheten om en förorening, överhängande fara för en allvarlig miljöskada eller allvarlig miljöskada,

4. i fråga om innesluten användning, avsiktlig utsättning eller utsläppande på marknaden av genetiskt modifierade organismer bryter mot en föreskrift som regeringen har meddelat med stöd av 13 kap. om skyldighet att anmäla kännedom om nya uppgifter eller ändrade förhållanden,

5. i fråga om yrkesmässig tillverkning eller införsel av kemiska produkter bryter mot 14 kap. 10 § eller mot föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av 14 kap. 11 § genom att inte göra en anmälan för registrering i produktregistret enligt de föreskrifter som regeringen meddelat,

6. i fråga om ett godkänt växtskyddsmedel inte lämnar den information om medlet som krävs enligt artikel 56.1 i förordning (EG) nr 1107/2009,

7. i fråga om kosmetiska produkter inte lämnar information till Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 13.1, 13.2, 13.3, 13.4 eller 16.3 i förordning (EG) nr 1223/2009 eller inte uppdaterar informationen till Europeiska kommissionen enligt artikel 13.7 i samma förordning, eller

8. i fråga om en godkänd biocidprodukt inte lämnar den information om produkten som krävs enligt artikel 47.1 i förordning (EU) nr 528/2012.

Paragrafen innehåller en bestämmelse om straff för försvårande av miljökontroll. Paragrafen utformas efter synpunkter från Lagrådet.

I första punkten f görs en ändring med anledning av att bestämmelserna om marknadskontroll i förordning (EG) nr 765/2008 har upphört att gälla och ersatts av EU:s marknadskontrollförordning. Straffbestämmelsen i första punkten f omfattar i nuvarande lydelse lämnande av oriktiga uppgifter enligt artikel 19 i förordning (EG) nr 765/2008. Ändringen i punkten innebär att den hänvisningen tas bort. Dessutom görs en redaktionell ändring.

Artikel 19 i förordning (EG) nr 765/2008 motsvaras av befogenheterna i artikel 14 a och 14.4 b i EU:s marknadskontrollförordning (se jämförelsetabellen i bilaga III till EU:s marknadskontrollförordning). Dessa befogenheter tilldelas kontrollmyndigheten genom att 26 kap. 21 § görs tillämplig vid kontroll enligt EU:s marknadskontrollförordning, se 26 kap. 32 §. Vad som är belagt med straff ändras därför inte, eftersom de aktuella uppgifterna omfattas av första punkten a.

Övervägandena finns i avsnitt 5.12 och 7.2.

30 kap.

3 § Miljösanktionsavgift beslutas av tillsynsmyndigheten eller av den myndighet som utför kontroll enligt förordning (EU) 2017/625 eller enligt förordning (EU) 2019/1020.

Innan myndigheten beslutar om avgift ska den som anspråket riktas mot ges tillfälle att yttra sig.

Paragrafen reglerar befogenheten att besluta om miljösanktionsavgift. Paragrafen utformas i huvudsak enligt Lagrådets förslag.

233

Prop. 2021/22:238

Paragrafens första stycke ändras så att möjligheten att besluta om miljösanktionsavgift även gäller myndigheter som utför kontroll enligt EU:s kontrollförordning respektive EU:s marknadskontrollförordning. Stycket ändras även redaktionellt.

I andra stycket görs en redaktionell ändring. Hänvisningarna till förordningarna är dynamiska och avser alltså förordningarna i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

Övervägandena finns i avsnitt 7.1.

10.3 Förslaget till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160)

1 kap.

2 § Denna lag gäller varje verksamhet i vilken arbetstagare utför arbete för en arbetsgivares räkning. I fråga om fartygsarbete gäller lagen även när svenska fartyg används till sjöfart utanför Sveriges sjöterritorium.

I fråga om fartyg och fartygsarbete ska vad som sägs i denna lag om Arbetsmiljöverket i stället gälla Transportstyrelsen. Vad som sägs om en arbetsgivare i denna lag ska såvitt avser fartyg också gälla en redare, även då fartygsarbete utförs av någon annan än den som är anställd av redaren. Med redare likställs i denna lag den som i redarens ställe utövar ett avgörande inflytande över fartygets drift.

Om skyldigheter i vissa avseenden för andra än arbetsgivare och arbetstagare finns bestämmelser i 3 och 5 kap.

I lagen finns också bestämmelser om marknadskontroll.

Paragrafens innehåller bland annat bestämmelser om lagens tillämpningsområde. Paragrafen utformas efter synpunkter från Lagrådet.

Ett nytt fjärde stycke införs av vilket det framgår att lagen också innehåller bestämmelser om marknadskontroll.

Övervägandena finns i avsnitt 5.12.

7 kap.

15 § Bestämmelser om marknadskontroll finns i Europaparlamentets och rådets

förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011.

Den myndighet som regeringen bestämmer är marknadskontrollmyndighet.

Paragrafen är ny och innehåller upplysningar. Paragrafen utformas efter synpunkter från Lagrådet.

Paragrafens första stycke upplyser om att bestämmelser om marknadskontroll finns i EU:s marknadskontrollförordning.

I andra stycket upplyses om att den myndighet som regeringen bestämmer är marknadskontrollmyndighet.

Hänvisningen till förordningen är dynamisk och avser alltså förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

Övervägandena finns i avsnitt 5.7.

Prop. 2021/22:238

234

16 § Vid marknadskontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 har marknads-

kontrollmyndigheten befogenhet

1. att enligt artikel 14.4 a–14.4 c kräva att ekonomiska aktörer ska tillhandahålla handlingar, specifikationer, data eller uppgifter,

2. att enligt artikel 14.4 d utföra oanmälda inspektioner på plats och fysiska kontroller av produkter,

3. att enligt artikel 14.4 e få tillträde till lokaler, mark eller transportmedel,

4. att enligt artikel 14.4 f inleda undersökningar på eget initiativ,

5. att enligt artikel 14.4 g kräva att ekonomiska aktörer ska vidta lämpliga åtgärder för att få en bristande överensstämmelse att upphöra eller att eliminera en risk,

6. att enligt artikel 14.4 h själv vidta åtgärder,

7. att enligt artikel 14.4 j införskaffa, inspektera och demontera varuprover, och

8. att enligt artikel 14.4 k kräva att innehåll på ett onlinegränssnitt ska avlägsnas, att en varning ska visas eller att åtkomsten ska begränsas.

Marknadskontrollmyndigheten får införskaffa ett varuprov under dold identitet enligt artikel 14.4 j i förordning (EU) 2019/1020 endast om det är nödvändigt för att syftet med kontrollen ska uppnås. Myndigheten ska underrätta den ekonomiska aktören om att införskaffandet har skett under dold identitet, så snart det går utan att syftet med åtgärden går förlorat.

Befogenheten enligt första stycket 8 gäller inte i fråga om databaser som omfattas av tryckfrihetsförordningens eller yttrandefrihetsgrundlagens skydd.

När ändrade förhållanden ger anledning till det, ska marknadskontrollmyndigheten besluta att en sådan skyldighet som avses i första stycket 8 inte längre ska gälla.

Paragrafen är ny och reglerar vilka befogenheter marknadskontrollmyndigheten har vid kontroll av produkter. Paragrafen utformas enligt

Lagrådets förslag.

I första stycket anges att marknadskontrollmyndigheten i enlighet med artikel 14.4 a–14.4 h samt 14.4 j och 14.4 k i EU:s marknadskontrollförordning har befogenhet att kräva handlingar, specifikationer, data eller uppgifter, att utföra oanmälda inspektioner på plats och fysiska kontroller av produkter, att få tillträde till lokaler, mark eller transportmedel, att inleda undersökningar på eget initiativ, att kräva åtgärder för att få en bristande överensstämmelse att upphöra eller att eliminera en risk, att själv vidta åtgärder, att införskaffa, inspektera och demontera varuprover samt att kräva att innehåll på ett onlinegränssnitt avlägsnas, att en varning visas eller att åtkomsten till onlinegränssnittet begränsas.

Enligt artikel 3.3 avses med marknadskontroll den verksamhet som bedrivs och de åtgärder som vidtas av marknadskontrollmyndigheterna för att säkerställa att produkterna överensstämmer med de krav som fastställs i relevant harmoniserad unionslagstiftning och för att säkerställa skydd av det allmänintresse som omfattas av den lagstiftningen. Den harmoniserade unionslagstiftningen är enligt artikel 2.1 den lagstiftning som förtecknas i bilaga I till EU:s marknadskontrollförordning.

När en marknadskontrollmyndighet utövar sina befogenheter enligt artikel 14.4 görs det av nödvändighet många gånger genom att myndigheten fattar beslut. Det är vidare naturligt att den marknadskontrollmyndighet som exempelvis vill kräva handlingar från en ekonomisk aktör enligt artikel 14.4 a, få tillträde till en lokal enligt artikel 14.4 e eller kräva åtgärder på ett onlinegränssnitt enligt artikel 14.4 k riktar sitt krav mot den ekonomiska aktören genom att fatta

235

Prop. 2021/22:238

ett beslut i formen av ett föreläggande (jämför propositionen Ny lag om leksakers säkerhet, prop. 2010/11:65 s. 73 och propositionen Kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om personlig skyddsutrustning, prop. 2017/18:51 s. 28).

Enligt första stycket 1 har marknadskontrollmyndigheten befogenhet att kräva handlingar, specifikationer, data eller uppgifter enligt artikel 14.4 a– 14.4 c. Artikel 14.4 a omfattar befogenhet att kräva att ekonomiska aktörer tillhandahåller relevanta handlingar, tekniska specifikationer, data eller uppgifter om överensstämmelse och produktens tekniska aspekter i den mån sådan tillgång är nödvändig i syfte att bedöma produktens överensstämmelse med den tillämpliga harmoniserade unionslagstiftningen. Artikel 14.4 b omfattar befogenhet att kräva att ekonomiska aktörer tillhandahåller relevanta uppgifter om leveranskedjan, om distributionsnätets utformning, om antalet produkter på marknaden och om andra produktmodeller som har samma tekniska egenskaper som den berörda produkten, om detta är relevant för överensstämmelse med de gällande kraven enligt harmoniserad unionslagstiftning. Artikel 14.4 c omfattar befogenhet att kräva att ekonomiska aktörer tillhandahåller relevanta uppgifter för bedömningen av äganderätten till webbplatser, när uppgifterna i fråga har samband med föremålet för undersökningen. Marknadskontrollmyndigheten har inte befogenhet att kräva handlingar, specifikationer, data eller uppgifter från någon som inte är en ekonomisk aktör, till exempel en konsument. Ekonomisk aktör definieras i artikel 3.13 i EU:s marknadskontrollförordning. Harmoniserad unionslagstiftning omfattar bland annat Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/42/EG om maskiner och om ändring av direktiv 95/16/EG. Detta innebär att marknadskontrollmyndigheten har befogenhet att kräva att en ekonomisk aktör tillhandahåller till exempel handlingar för att bedöma om en maskin uppfyller gällande krav.

Enligt första stycket 2 har marknadskontrollmyndigheten befogenhet att utföra oanmälda inspektioner på plats och fysiska kontroller av produkter enligt artikel 14.4 d. I artikel 14.4 d anges att marknadskontrollmyndigheten ska ha befogenhet att utföra oanmälda inspektioner på plats och fysiska kontroller av produkter. Med oanmäld inspektion avses en inspektion som utförs utan att den ekonomiska aktören har informerats om inspektionen i förväg.

Enligt första stycket 3 har marknadskontrollmyndigheten befogenhet att få tillträde till lokaler, mark eller transportmedel enligt artikel 14.4 e. Befogenheten i artikel 14.4 e innebär att marknadskontrollmyndigheten har befogenhet att få tillträde till lokaler, mark eller transportmedel som den berörda ekonomiska aktören använder för ändamål som har samband med den ekonomiska aktörens näringsverksamhet, affärsverksamhet, hantverk eller yrke. Enligt artikeln är en förutsättning för tillträde att utrymmet har samband med en ekonomisk aktörs verksamhet. Det kan till exempel handla om en butik, en kontorslokal eller ett lager. Ytterligare en förutsättning för tillträdesrätten är att tillträdet sker i syfte att identifiera bristande överensstämmelse och erhålla bevis. Med bristande överensstämmelse avses enligt definitionen i artikel 3.7 i EU:s marknadskontrollförordning en brist i överensstämmelsen med kraven i harmoniserad unionslagstiftning eller med kraven i EU:s marknadskontrollförordning. Huruvida befogenheten i artikel 14.4 e också omfattar

Prop. 2021/22:238

236

tillträde till bostäder framgår inte av ordalydelsen utan får utvecklas i praxis.

Enligt första stycket 4 har marknadskontrollmyndigheten befogenhet att inleda undersökningar på eget initiativ enligt artikel 14.4 f. I artikel 14.4 f anges att marknadskontrollmyndigheten ska ha befogenhet att inleda undersökningar på eget initiativ i syfte att identifiera bristande överensstämmelse och se till att den upphör. I skäl 36 anges att marknadskontrollmyndigheterna bör ha möjlighet att inleda utredningar om de får kännedom om att produkter som inte överensstämmer med kraven släpps ut på marknaden.

Enligt första stycket 5 och 6 har marknadskontrollmyndigheten befogenhet att kräva åtgärder för att få en bristande överensstämmelse att upphöra eller att eliminera en risk enligt artikel 14.4 g samt om att själv vidta åtgärder enligt artikel 14.4 h. Artikel 14.4 g omfattar befogenhet att kräva att ekonomiska aktörer vidtar lämpliga åtgärder för att få en bristande överensstämmelse att upphöra eller att eliminera en risk. I artikel 14.4 h anges att marknadskontrollmyndigheten ska ha befogenhet att vidta lämpliga åtgärder om en ekonomisk aktör underlåter att vidta lämpliga korrigerande åtgärder eller om den bristande överensstämmelsen eller risken består, inbegripet befogenheter att förbjuda eller inskränka tillhandahållandet av en produkt på marknaden eller att besluta att en produkt dras in eller återkallas. Den närmare innebörden av artikel 14.4 g och 14.4 h framgår av artikel 16, som innehåller bestämmelser om åtgärder för marknadskontroll. Av artikel 16.1 a följer exempelvis att marknadskontrollmyndigheterna ska vidta lämpliga åtgärder om en produkt som omfattas av harmoniserad unionslagstiftning kan äventyra användarnas hälsa eller säkerhet. Artikel 3.18 innehåller en definition av begreppet risk.

Enligt första stycket 7 har marknadskontrollmyndigheten befogenhet att införskaffa, inspektera och demontera varuprover enligt artikel 14.4 j. I artikel 14.4 j anges att marknadskontrollmyndigheten ska ha befogenhet att införskaffa varuprover, att inspektera varuproverna och att demontera dem i syfte att identifiera bristande överensstämmelse och erhålla bevis. I vilka fall ett sådant införskaffande får ske under dold identitet framgår av andra stycket.

Enligt första stycket 8 har marknadskontrollmyndigheten befogenhet att kräva att innehåll på ett onlinegränssnitt avlägsnas, att en varning visas eller att åtkomsten begränsas enligt artikel 14.4 k. Av artikel 14.4 k följer att marknadskontrollmyndigheten endast får använda sig av denna befogenhet när inga andra effektiva medel står till buds för att eliminera en allvarlig risk. Artikel 3.20 innehåller en definition av en produkt som utgör en allvarlig risk. Det är fråga om en produkt som utgör en risk i fråga om vilken en kombination av sannolikheten för att en farlig situation som kan orsaka skada ska uppkomma och skadans allvar anses kräva ett snabbt ingripande från marknadskontrollmyndigheterna, inbegripet fall där effekterna av risken inte är omedelbara. I artikel 3.15 definieras termen onlinegränssnitt som programvara, inbegripet en webbplats, en del av en webbplats eller en applikation, som drivs av en ekonomisk aktör eller för dennes räkning och som tjänar till att ge slutanvändarna tillgång till den ekonomiska aktörens produkter.

237

Prop. 2021/22:238

För att innehåll ska kunna avlägsnas från ett onlinegränssnitt behöver det raderas från den utrustning där det lagras. Ett mindre ingripande alternativ till en sådan åtgärd är att marknadskontrollmyndigheten begär att ett varningsmeddelande införs på onlinegränssnittet i samband med marknadsföring eller tillhandahållande av en viss produkt. I ett sådant föreläggande kan det närmare innehållet i varningsmeddelandet anges. För att uppnå sitt syfte bör meddelandet utformas som en varning som på ett för slutanvändarna tydligt sätt informerar om risken med den aktuella produkten. Kräver marknadskontrollmyndigheten i stället att åtkomsten till ett onlinegränssnitt begränsas ska berörd aktör se till att all information som hänvisar till en specifik produkt avlägsnas från samtliga onlinegränssnitt där produkten marknadsförs eller tillhandahålls.

Andra stycket innehåller bestämmelser om i vilka fall marknadskontrollmyndigheten får införskaffa ett varuprov under dold identitet. Marknadskontrollmyndigheten får endast införskaffa ett varuprov under dold identitet om det är nödvändigt för att syftet med kontrollen ska uppnås. Att införskaffa ett varuprov under dold identitet kan till exempel vara nödvändigt om marknadskontrollmyndigheten annars inte har möjlighet att få tillgång till ett varuprov, eller annars inte får tillgång till ett varuprov som är representativt för de produkter som den ekonomiska aktören tillhandahåller. Vidare anges i andra stycket att efter införskaffandet ska myndigheten underrätta den ekonomiska aktören om det, så snart det går utan att syftet med åtgärden går förlorat. I vissa situationer kan det finnas skäl att skjuta upp underrättelsen en tid för att syftet med införskaffandet under dold identitet inte ska gå förlorat. Det kan till exempel finnas anledning att vänta med att underrätta den ekonomiska aktören till dess att leverans av en produkt har skett och marknadskontrollmyndigheten har haft möjlighet att kontrollera produkten.

Befogenheten att införskaffa varuprover under dold identitet är tillämplig både vid köp i fysiska butiker och vid digitala köp. Om myndigheten agerar i eget namn är det inte fråga om att den agerar med dold identitet. I en fysisk butik kan ett införskaffande av varuprover under dold identitet till exempel gå till så att myndighetsföreträdaren inte klargör att införskaffandet sker för marknadskontrollmyndighetens räkning. Myndighetsföreträdaren uppträder som en vanlig kund och talar inte om att införskaffandet görs inom ramen för myndighetens kontrollverksamhet. Vid digitala köp kan en myndighetsföreträdare till exempel använda sig av påhittade namn och kontaktuppgifter för att införskaffa varuprover. En beställning kan exempelvis ske med leverans till en boxadress eller ett centrallager. I det senare fallet kan marknadskontrollmyndigheten sedan göra en separat beställning från centrallagret till myndighetens egen adress och på så sätt undvika att tillverkaren eller distributören får kännedom om vart produkten slutligen levereras.

Tredje stycket innehåller en upplysning om en begränsning av befogenheten enligt artikel 14.4 k som följer av grundlag. Befogenheten gäller inte i fråga om databaser som omfattas av tryckfrihetsförordningens eller yttrandefrihetsgrundlagens skydd. De databaser som bestämmelsen tar sikte på regleras i den så kallade bilageregeln i 1 kap.5 och 6 §§tryckfrihetsförordningen och den så kallade databasregeln i 1 kap. 4 § yttrandefrihetsgrundlagen.

Prop. 2021/22:238

238

Av fjärde stycket följer att när ändrade förhållanden ger anledning till det, ska marknadskontrollmyndigheten besluta att en skyldighet att vidta en åtgärd enligt artikel 14.4 k inte längre ska gälla. Ändrade förhållanden kan till exempel vara för handen om en farlig produkt har korrigerats så att den inte längre utgör en allvarlig risk.

Hänvisningarna till förordningen är dynamiska och avser alltså förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

Övervägandena finns i avsnitt 5.1.

17 § Marknadskontrollmyndigheten får besluta de förelägganden som behövs

för att förordning (EU) 2019/1020 ska följas.

Paragrafen är ny och ger marknadskontrollmyndigheten befogenhet att besluta de förelägganden som behövs för att EU:s marknadskontrollförordning ska följas.

Ett föreläggande kan till exempel vara nödvändigt om en ekonomisk aktör bryter mot skyldigheterna i artikel 7.1 i EU:s marknadskontrollförordning, där det anges att ekonomiska aktörer ska samarbeta med marknadskontrollmyndigheterna beträffande åtgärder som kan undanröja eller minska risker som produkter tillhandahållna på marknaden av dessa aktörer medför. Artikel 3.18 innehåller en definition av begreppet risk och artikel 3.19 en definition av begreppet produkt som utgör en risk. Av definitionerna framgår bland annat att produkter som kan inverka negativt på hälsa och säkerhet kan utgöra en risk i förordningens mening.

Hänvisningen till förordningen är dynamisk och avser alltså förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

Övervägandena finns i avsnitt 5.4.

18 § Ett beslut om föreläggande enligt 16 eller 17 § får förenas med vite.

Paragrafen är ny och reglerar marknadskontrollmyndighetens möjlighet att förena vissa beslut om föreläggande med vite.

Marknadskontrollmyndighetens beslut om föreläggande enligt 16 eller 17 § får enligt paragrafen förenas med vite. Bestämmelserna i 16 § innehåller befogenheterna som anges i artikel 14.4 a–14.4 h samt 14.4 j och 14.4 k i EU:s marknadskontrollförordning. Med stöd av befogenheterna kan marknadskontrollmyndigheten besluta förelägganden (se vidare kommentaren till 16 §).

För viten tillämpas lagen (1985:206) om viten. Enligt 2 § den lagen ska ett vitesföreläggande vara riktat till en eller flera namngivna fysiska eller juridiska personer. Det är därmed möjligt att förena beslut om föreläggande enligt exempelvis 16 § första stycket 1, 3, 5 och 8 med vite. För beslut enligt 17 § är det bland annat möjligt att rikta ett vitesföreläggande till en ekonomisk aktör som i enlighet med artikel 7.1 i EU:s marknadskontrollförordning ska samarbeta med marknadskontrollmyndigheten beträffande åtgärder som kan undanröja eller minska risker som produkter tillhandahållna på marknaden av aktören medför.

Övervägandena finns i avsnitt 5.4.

239

Prop. 2021/22:238

19 § Polismyndigheten ska på begäran av marknadskontrollmyndigheten lämna

den hjälp som behövs för att marknadskontrollmyndigheten ska kunna vidta åtgärder enligt 16 §.

Hjälp enligt första stycket får begäras endast om

1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver tillgripas, eller

2. det annars finns synnerliga skäl.

Paragrafen är ny och reglerar under vilka förutsättningar marknadskontrollmyndigheten har möjlighet att begära hjälp av Polismyndigheten för att vidta åtgärder för marknadskontroll. Paragrafen utformas enligt Lagrådets förslag.

Bestämmelsen innebär att marknadskontrollmyndigheten får begära hjälp av Polismyndigheten när den vidtar åtgärder enligt artikel 14.4 a– 14.4 h samt 14.4 j och 14.4 k i EU:s marknadskontrollförordning. En förutsättning för en begäran är att det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att en åtgärd inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver användas, eller om det annars finns synnerliga skäl.

Det är marknadskontrollmyndigheten som har att pröva om det finns förutsättningar att begära hjälp av Polismyndigheten. Synnerliga skäl kan till exempel finnas om det finns en överhängande risk för att produkter eller handlingar kommer att förstöras och man inte kan avvakta med att verkställigheten löses på annat sätt (jämför propositionen Ny lag om leksakers säkerhet, prop. 2010/11:65 s. 6768 och 110111 samt propositionen Kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gasanordningar, prop. 2017/18:178 s. 2324 och 41).

Övervägandena finns i avsnitt 5.3.

20 § Den som har tagit befattning med ett ärende som gäller marknadskontroll

enligt denna lag får inte obehörigen röja eller utnyttja vad denne har fått veta om någons affärs- eller driftförhållanden.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) .

Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om tystnadsplikt vid marknadskontroll.

Paragrafen anger i första stycket att den som har tagit befattning med ett ärende som gäller marknadskontroll enligt lagen inte obehörigen får röja eller utnyttja vad denne har fått veta om någons affärs- eller driftförhållanden. Det kan till exempel handla om att en extern tjänsteleverantör utför produktkontroll för en marknadskontrollmyndighets räkning och i denna verksamhet får kännedom om uppgifter om en ekonomisk aktörs ekonomiska förhållanden. Ekonomisk aktör definieras i artikel 3.13 i EU:s marknadskontrollförordning.

I andra stycket finns det en upplysning om att offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) tillämpas i det allmännas verksamhet. Detta innefattar den verksamhet som en marknadskontrollmyndighet bedriver.

Övervägandena finns i avsnitt 5.9.

Prop. 2021/22:238

240

9 kap.

2 § En myndighets beslut i enskilda fall enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av en myndighets beslut.

Paragrafens första stycke ändras så att det framgår att en myndighets beslut i enskilda fall, såväl i ärenden som avser marknadskontroll som i andra ärenden enligt lagen eller enligt föreskrifter meddelade med stöd av lagen, får överklagas. Ett överklagande kan därmed ske av bland annat en marknadskontrollmyndighets beslut som grundar sig på de befogenheter som anges i 7 kap. 16 § och som innebär förpliktelser för ekonomiska aktörer. Dessutom görs redaktionella ändringar.

Övervägandena finns i avsnitt 5.11.

5 § En tillsynsmyndighet eller en marknadskontrollmyndighet får bestämma att dess beslut ska gälla omedelbart.

Paragrafen reglerar omedelbar verkställighet av beslut.

Paragrafens ändras så att även en marknadskontrollmyndighet får bestämma att dess beslut ska gälla omedelbart. Bestämmelsen ska tillämpas i det enskilda fallet och kan till exempel användas om en marknadskontrollmyndighet har beslutat om tillträde till en lokal som en ekonomisk aktör använder och det finns behov av att verkställigheten inte fördröjs eftersom syftet med kontrollen då inte uppnås. Dessutom görs en redaktionell ändring.

Övervägandena finns i avsnitt 5.4.

10.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet

1 a § Regeringen får meddela föreskrifter om avgifter för tillsynsmyndighetens verksamhet enligt denna lag och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.

Av lagen ( 2014:140 ) med bemyndigande att meddela vissa föreskrifter om marknadskontroll av varor och annan närliggande tillsyn framgår att föreskrifter om avgifter för marknadskontroll enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011 får meddelas.

Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om avgifter för tillsyn. Paragrafen utformas enligt Lagrådets förslag.

Paragrafen ändras på så sätt att det införs ett nytt, andra, stycke.

Andra stycket innehåller en upplysning om att det i lagen (2014:140) med bemyndigande att meddela vissa föreskrifter om marknadskontroll av varor och annan närliggande tillsyn finns bestämmelser som innebär att

241

Prop. 2021/22:238

vissa föreskrifter om avgifter för marknadskontroll får meddelas. I den lagen finns bemyndiganden för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer samt för en kommun att meddela föreskrifter om avgifter för kontroll enligt EU:s marknadskontrollförordning.

Marknadskontroll definieras i artikel 3.3 i EU:s marknadskontrollförordning som den verksamhet som bedrivs och de åtgärder som vidtas av marknadskontrollmyndigheterna för att säkerställa att produkterna överensstämmer med de krav som fastställs i relevant harmoniserad unionslagstiftning och för att säkerställa skydd av det allmänintresse som omfattas av den lagstiftningen.

Hänvisningen till förordningen är dynamisk och avser alltså förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

Övervägandena finns i avsnitt 5.8.

Marknadskontroll

6 a § Bestämmelser om marknadskontroll finns i Europaparlamentets och rådets

förordning (EU) 2019/1020.

Den myndighet som regeringen bestämmer är marknadskontrollmyndighet.

Paragrafen är ny och innehåller upplysningar. Paragrafen utformas efter synpunkter från Lagrådet.

Paragrafens första stycke upplyser om att bestämmelser om marknadskontroll finns i EU:s marknadskontrollförordning.

I andra stycket upplyses om att den myndighet som regeringen bestämmer är marknadskontrollmyndighet.

Hänvisningen till förordningen är dynamisk och avser alltså förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

Övervägandena finns i avsnitt 5.7.

6 b § Vid marknadskontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 har marknads-

kontrollmyndigheten befogenhet

1. att enligt artikel 14.4 a–14.4 c kräva att ekonomiska aktörer ska tillhandahålla handlingar, specifikationer, data eller uppgifter,

2. att enligt artikel 14.4 d utföra oanmälda inspektioner på plats och fysiska kontroller av produkter,

3. att enligt artikel 14.4 e få tillträde till lokaler, mark eller transportmedel,

4. att enligt artikel 14.4 f inleda undersökningar på eget initiativ,

5. att enligt artikel 14.4 g kräva att ekonomiska aktörer ska vidta lämpliga åtgärder för att få en bristande överensstämmelse att upphöra eller att eliminera en risk,

6. att enligt artikel 14.4 h själv vidta åtgärder,

7. att enligt artikel 14.4 j införskaffa, inspektera och demontera varuprover, och

8. att enligt artikel 14.4 k kräva att innehåll på ett onlinegränssnitt ska avlägsnas, att en varning ska visas eller att åtkomsten ska begränsas.

Marknadskontrollmyndigheten får införskaffa ett varuprov under dold identitet enligt artikel 14.4 j i förordning (EU) 2019/1020 endast om det är nödvändigt för att syftet med kontrollen ska uppnås. Myndigheten ska underrätta den ekonomiska aktören om att införskaffandet har skett under dold identitet, så snart det går utan att syftet med åtgärden går förlorat.

Befogenheten enligt första stycket 8 gäller inte i fråga om databaser som omfattas av tryckfrihetsförordningens eller yttrandefrihetsgrundlagens skydd.

Prop. 2021/22:238

242

När ändrade förhållanden ger anledning till det, ska marknadskontrollmyndigheten besluta att en sådan skyldighet som avses i första stycket 8 inte längre ska gälla.

Paragrafen är ny och reglerar vilka befogenheter marknadskontrollmyndigheten har vid kontroll av produkter. Paragrafen utformas enligt

Lagrådets förslag.

I första stycket anges att marknadskontrollmyndigheten i enlighet med artikel 14.4 a–14.4 h samt 14.4 j och 14.4 k i EU:s marknadskontrollförordning har befogenhet att kräva handlingar, specifikationer, data eller uppgifter, att utföra oanmälda inspektioner på plats och fysiska kontroller av produkter, att få tillträde till lokaler, mark eller transportmedel, att inleda undersökningar på eget initiativ, att kräva åtgärder för att få en bristande överensstämmelse att upphöra eller att eliminera en risk, att själv vidta åtgärder, att införskaffa, inspektera och demontera varuprover samt att kräva att innehåll på ett onlinegränssnitt avlägsnas, att en varning visas eller att åtkomsten till onlinegränssnittet begränsas.

Enligt artikel 3.3 avses med marknadskontroll den verksamhet som bedrivs och de åtgärder som vidtas av marknadskontrollmyndigheterna för att säkerställa att produkterna överensstämmer med de krav som fastställs i relevant harmoniserad unionslagstiftning och för att säkerställa skydd av det allmänintresse som omfattas av den lagstiftningen. Den harmoniserade unionslagstiftningen är enligt artikel 2.1 den lagstiftning som förtecknas i bilaga I till EU:s marknadskontrollförordning.

När en marknadskontrollmyndighet utövar sina befogenheter enligt artikel 14.4 görs det av nödvändighet många gånger genom att myndigheten fattar beslut. Det är vidare naturligt att den marknadskontrollmyndighet som exempelvis vill kräva handlingar från en ekonomisk aktör enligt artikel 14.4 a, få tillträde till en lokal enligt artikel 14.4 e eller kräva åtgärder mot ett onlinegränssnitt enligt artikel 14.4 k riktar sitt krav mot den ekonomiska aktören genom att fatta ett beslut i formen av ett föreläggande (jämför propositionen Ny lag om leksakers säkerhet, prop. 2010/11:65 s. 73 och propositionen Kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om personlig skyddsutrustning, prop. 2017/18:51 s. 28).

Enligt första stycket 1 har marknadskontrollmyndigheten befogenhet att kräva handlingar, specifikationer, data eller uppgifter enligt artikel 14.4 a– 14.4 c. Artikel 14.4 a omfattar befogenhet att kräva att ekonomiska aktörer tillhandahåller relevanta handlingar, tekniska specifikationer, data eller uppgifter om överensstämmelse och produktens tekniska aspekter i den mån sådan tillgång är nödvändig i syfte att bedöma produktens överensstämmelse med den tillämpliga harmoniserade unionslagstiftningen. Artikel 14.4 b omfattar befogenhet att kräva att ekonomiska aktörer tillhandahåller relevanta uppgifter om leveranskedjan, om distributionsnätets utformning, om antalet produkter på marknaden och om andra produktmodeller som har samma tekniska egenskaper som den berörda produkten, om detta är relevant för överensstämmelse med de gällande kraven enligt harmoniserad unionslagstiftning. Artikel 14.4 c omfattar befogenhet att kräva att ekonomiska aktörer tillhandahåller relevanta uppgifter för bedömningen av äganderätten till webbplatser, när uppgifterna i fråga har samband med föremålet för undersökningen.

243

Prop. 2021/22:238

Marknadskontrollmyndigheten har inte befogenhet att kräva handlingar, specifikationer, data eller uppgifter från någon som inte är en ekonomisk aktör, till exempel en konsument. Ekonomisk aktör definieras i artikel 3.13 i EU:s marknadskontrollförordning. Harmoniserad unionslagstiftning omfattar bland annat Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/30/EU av den 26 februari 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om elektromagnetisk kompatibilitet. Detta innebär att marknadskontrollmyndigheten har befogenhet att kräva att en ekonomisk aktör tillhandahåller till exempel handlingar för att bedöma om utrustningar uppfyller gällande krav på elektromagnetisk kompatibilitet.

Enligt första stycket 2 har marknadskontrollmyndigheten befogenhet att utföra oanmälda inspektioner på plats och fysiska kontroller av produkter enligt artikel 14.4 d. I artikel 14.4 d anges att marknadskontrollmyndigheten ska ha befogenhet att utföra oanmälda inspektioner på plats och fysiska kontroller av produkter. Med oanmäld inspektion avses en inspektion som utförs utan att den ekonomiska aktören har informerats om inspektionen i förväg.

Enligt första stycket 3 har marknadskontrollmyndigheten befogenhet att få tillträde till lokaler, mark eller transportmedel enligt artikel 14.4 e. Befogenheten i artikel 14.4 e innebär att marknadskontrollmyndigheten har befogenhet att få tillträde till lokaler, mark eller transportmedel som den berörda ekonomiska aktören använder för ändamål som har samband med den ekonomiska aktörens näringsverksamhet, affärsverksamhet, hantverk eller yrke. Enligt artikeln är en förutsättning för tillträde att utrymmet har samband med en ekonomisk aktörs verksamhet. Det kan till exempel handla om en butik, en kontorslokal eller ett lager. Ytterligare en förutsättning för tillträdesrätten är att tillträdet sker i syfte att identifiera bristande överensstämmelse och erhålla bevis. Med bristande överensstämmelse avses enligt definitionen i artikel 3.7 i EU:s marknadskontrollförordning en brist i överensstämmelsen med kraven i harmoniserad unionslagstiftning eller med kraven i EU:s marknadskontrollförordning. Huruvida befogenheten i artikel 14.4 e också omfattar tillträde till bostäder framgår inte av ordalydelsen utan får utvecklas i praxis.

Enligt första stycket 4 har marknadskontrollmyndigheten befogenhet att inleda undersökningar på eget initiativ enligt artikel 14.4 f. I artikel 14.4 f anges att marknadskontrollmyndigheten ska ha befogenhet att inleda undersökningar på eget initiativ i syfte att identifiera bristande överensstämmelse och se till att den upphör. I skäl 36 anges att marknadskontrollmyndigheterna bör ha möjlighet att inleda utredningar om de får kännedom om att produkter som inte överensstämmer med kraven släpps ut på marknaden.

Enligt första stycket 5 och 6 har marknadskontrollmyndigheten befogenhet att kräva åtgärder för att få en bristande överensstämmelse att upphöra eller att eliminera en risk enligt artikel 14.4 g samt om att själv vidta åtgärder enligt artikel 14.4 h. Artikel 14.4 g omfattar befogenhet att kräva att ekonomiska aktörer vidtar lämpliga åtgärder för att få en bristande överensstämmelse att upphöra eller att eliminera en risk. I artikel 14.4 h anges att marknadskontrollmyndigheten ska ha befogenhet att vidta lämpliga åtgärder om en ekonomisk aktör underlåter att vidta lämpliga korrigerande åtgärder eller om den bristande överensstämmelsen

Prop. 2021/22:238

244

eller risken består, inbegripet befogenheter att förbjuda eller inskränka tillhandahållandet av en produkt på marknaden eller att besluta att en produkt dras in eller återkallas. Den närmare innebörden av artikel 14.4 g och 14.4 h framgår av artikel 16, som innehåller bestämmelser om åtgärder för marknadskontroll. Av artikel 16.1 följer exempelvis att marknadskontrollmyndigheterna ska vidta lämpliga åtgärder om en produkt som omfattas av harmoniserad unionslagstiftning kan äventyra användarnas hälsa eller säkerhet. Artikel 3.18 innehåller en definition av begreppet risk.

Enligt första stycket 7 har marknadskontrollmyndigheten befogenhet att införskaffa, inspektera och demontera varuprover enligt artikel 14.4 j. I artikel 14.4 j anges att marknadskontrollmyndigheten ska ha befogenhet att införskaffa varuprover, att inspektera varuproverna och att demontera dem i syfte att identifiera bristande överensstämmelse och erhålla bevis. I vilka fall ett sådant införskaffande får ske under dold identitet framgår av andra stycket.

Enligt första stycket 8 har marknadskontrollmyndigheten befogenhet att kräva att innehåll på ett onlinegränssnitt avlägsnas, att en varning visas eller att åtkomsten begränsas enligt artikel 14.4 k. Av artikel 14.4 k följer att marknadskontrollmyndigheten endast får använda sig av denna befogenhet när inga andra effektiva medel står till buds för att eliminera en allvarlig risk. Artikel 3.20 innehåller en definition av en produkt som utgör en allvarlig risk. Det är fråga om en produkt som utgör en risk i fråga om vilken en kombination av sannolikheten för att en farlig situation som kan orsaka skada ska uppkomma och skadans allvar anses kräva ett snabbt ingripande från marknadskontrollmyndigheterna, inbegripet fall där effekterna av risken inte är omedelbara. I artikel 3.15 definieras termen onlinegränssnitt som programvara, inbegripet en webbplats, en del av en webbplats eller en applikation, som drivs av en ekonomisk aktör eller för dennes räkning och som tjänar till att ge slutanvändarna tillgång till den ekonomiska aktörens produkter.

För att innehåll ska kunna avlägsnas från ett onlinegränssnitt behöver det raderas från den utrustning där det lagras. Ett mindre ingripande alternativ till en sådan åtgärd är att marknadskontrollmyndigheten begär att ett varningsmeddelande införs på onlinegränssnittet i samband med marknadsföring eller tillhandahållande av en viss produkt. I ett sådant föreläggande kan det närmare innehållet i varningsmeddelandet anges. För att uppnå sitt syfte bör meddelandet utformas som en varning som på ett för slutanvändarna tydligt sätt informerar om risken med den aktuella produkten. Kräver marknadskontrollmyndigheten i stället att åtkomsten till ett onlinegränssnitt begränsas ska berörd aktör se till att all information som hänvisar till en specifik produkt avlägsnas från samtliga onlinegränssnitt där produkten marknadsförs eller tillhandahålls.

Andra stycket innehåller bestämmelser om i vilka fall marknadskontrollmyndigheten får införskaffa ett varuprov under dold identitet.

Marknadskontrollmyndigheten får endast införskaffa ett varuprov under dold identitet om det är nödvändigt för att syftet med kontrollen ska uppnås. Att införskaffa ett varuprov under dold identitet kan till exempel vara nödvändigt om marknadskontrollmyndigheten annars inte har möjlighet att få tillgång till ett varuprov, eller annars inte får tillgång till ett varuprov som är representativt för de produkter som den ekonomiska

245

Prop. 2021/22:238

aktören tillhandahåller. Vidare anges i andra stycket att efter införskaffandet ska myndigheten underrätta den ekonomiska aktören om det, så snart det går utan att syftet med åtgärden går förlorat. I vissa situationer kan det finnas skäl att skjuta upp underrättelsen en tid för att syftet med införskaffandet under dold identitet inte ska gå förlorat. Det kan till exempel finnas anledning att vänta med att underrätta den ekonomiska aktören till dess att leverans av en produkt har skett och marknadskontrollmyndigheten har haft möjlighet att kontrollera produkten.

Befogenheten att införskaffa varuprover under dold identitet är tillämplig både vid köp i fysiska butiker och vid digitala köp. Om myndigheten agerar i eget namn är det inte fråga om att den agerar med dold identitet. I en fysisk butik kan ett införskaffande av varuprover under dold identitet till exempel gå till så att myndighetsföreträdaren inte klargör att införskaffandet sker för marknadskontrollmyndighetens räkning. Myndighetsföreträdaren uppträder som en vanlig kund och talar inte om att införskaffandet görs inom ramen för myndighetens kontrollverksamhet. Vid digitala köp kan en myndighetsföreträdare till exempel använda sig av påhittade namn och kontaktuppgifter för att införskaffa varuprover. En beställning kan exempelvis ske med leverans till en boxadress eller ett centrallager. I det senare fallet kan marknadskontrollmyndigheten sedan göra en separat beställning från centrallagret till myndighetens egen adress och på så sätt undvika att tillverkaren eller distributören får kännedom om vart produkten slutligen levereras.

Tredje stycket innehåller en upplysning om en begränsning av befogenheten enligt artikel 14.4 k som följer av grundlag. Befogenheten gäller inte i fråga om databaser som omfattas av tryckfrihetsförordningens eller yttrandefrihetsgrundlagens skydd. De databaser som bestämmelsen tar sikte på regleras i den så kallade bilageregeln i 1 kap.5 och 6 §§tryckfrihetsförordningen och den så kallade databasregeln i 1 kap. 4 § yttrandefrihetsgrundlagen.

Av fjärde stycket följer att när ändrade förhållanden ger anledning till det, ska marknadskontrollmyndigheten besluta att en skyldighet att vidta en åtgärd enligt artikel 14.4 k inte längre ska gälla. Ändrade förhållanden kan till exempel vara för handen om en farlig produkt har korrigerats så att den inte längre utgör en allvarlig risk.

Hänvisningarna till förordningen är dynamiska och avser alltså förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

Övervägandena finns i avsnitt 5.1.

6 c § Marknadskontrollmyndigheten får besluta de förelägganden som behövs

för att förordning (EU) 2019/1020 ska följas.

Paragrafen är ny och ger marknadskontrollmyndigheten befogenhet att besluta de förelägganden som behövs för att EU:s marknadskontrollförordning ska följas.

Ett föreläggande kan till exempel vara nödvändigt om en ekonomisk aktör bryter mot skyldigheterna i artikel 7.1 i EU:s marknadskontrollförordning, där det anges att ekonomiska aktörer ska samarbeta med marknadskontrollmyndigheterna beträffande åtgärder som kan undanröja eller minska risker som produkter tillhandahållna på marknaden av dessa

Prop. 2021/22:238

246

aktörer medför. Artikel 3.18 innehåller en definition av begreppet risk och artikel 3.19 en definition av begreppet produkt som utgör en risk. Av definitionerna framgår bland annat att produkter som kan inverka negativt på hälsa och säkerhet kan utgöra en risk i förordningens mening.

Hänvisningen till förordningen är dynamisk och avser alltså förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

Övervägandena finns i avsnitt 5.4.

6 d § Ett beslut om föreläggande enligt 6 b eller 6 c § får förenas med vite.

Paragrafen är ny och reglerar marknadskontrollmyndighetens möjlighet att förena vissa beslut om föreläggande med vite.

Marknadskontrollmyndighetens beslut om föreläggande enligt 6 b eller 6 c § får enligt paragrafen förenas med vite. Bestämmelserna i 6 b § innehåller befogenheterna som anges i artikel 14.4 a–14.4 h samt 14.4 j och 14.4 k i EU:s marknadskontrollförordning. Med stöd av befogenheterna kan marknadskontrollmyndigheten besluta förelägganden (se vidare kommentaren till 6 b §).

För viten tillämpas lagen (1985:206) om viten. Enligt 2 § den lagen ska ett vitesföreläggande vara riktat till en eller flera namngivna fysiska eller juridiska personer. Det är därmed möjligt att förena beslut om föreläggande enligt exempelvis 6 b § första stycket 1, 3, 5 och 8 med vite. För beslut enligt 6 c § är det bland annat möjligt att rikta ett vitesföreläggande till en ekonomisk aktör som i enlighet med artikel 7.1 i EU:s marknadskontrollförordning ska samarbeta med marknadskontrollmyndigheten beträffande åtgärder som kan undanröja eller minska risker som produkter tillhandahållna på marknaden av aktören medför.

Övervägandena finns i avsnitt 5.4.

6 e § Polismyndigheten ska på begäran av marknadskontrollmyndigheten lämna den hjälp som behövs för att marknadskontrollmyndigheten ska kunna vidta åtgärder enligt 16 §.

Hjälp enligt första stycket får begäras endast om

1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver tillgripas, eller

2. det annars finns synnerliga skäl.

Paragrafen är ny och reglerar under vilka förutsättningar marknadskontrollmyndigheten har möjlighet att begära hjälp av Polismyndigheten för att vidta åtgärder för marknadskontroll. Paragrafen utformas enligt Lagrådets förslag.

Bestämmelsen innebär att marknadskontrollmyndigheten får begära hjälp av Polismyndigheten när den vidtar åtgärder enligt artikel 14.4 a– 14.4 h samt 14.4 j och 14.4 k i EU:s marknadskontrollförordning. En förutsättning för en begäran är att det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att en åtgärd inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver användas, eller om det annars finns synnerliga skäl.

Det är marknadskontrollmyndigheten som har att pröva om det finns förutsättningar att begära hjälp av Polismyndigheten. Synnerliga skäl kan

247

Prop. 2021/22:238

till exempel finnas om det finns en överhängande risk för att produkter eller handlingar kommer att förstöras och man inte kan avvakta med att verkställigheten löses på annat sätt (jämför propositionen Ny lag om leksakers säkerhet, prop. 2010/11:65 s. 6768 och 110111 samt propositionen Kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gasanordningar, prop. 2017/18:178 s. 2324 och 41).

Övervägandena finns i avsnitt 5.3.

6 f § Den som har tagit befattning med ett ärende som gäller marknadskontroll

enligt denna lag får inte obehörigen röja eller utnyttja vad denne har fått veta om någons affärs- eller driftförhållanden.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) .

Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om tystnadsplikt vid marknadskontroll.

Paragrafen anger i första stycket att den som har tagit befattning med ett ärende som gäller marknadskontroll enligt lagen inte obehörigen får röja eller utnyttja vad denne har fått veta om någons affärs- eller driftförhållanden. Det kan till exempel handla om att en extern tjänsteleverantör utför produktkontroll för en marknadskontrollmyndighets räkning och i denna verksamhet får kännedom om uppgifter om en ekonomisk aktörs ekonomiska förhållanden. Ekonomisk aktör definieras i artikel 3.13 i EU:s marknadskontrollförordning.

I andra stycket finns det en upplysning om att offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) tillämpas i det allmännas verksamhet. Detta innefattar den verksamhet som en marknadskontrollmyndighet bedriver.

Övervägandena finns i avsnitt 5.9.

12 § En tillsynsmyndighets eller en marknadskontrollmyndighets beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Beslut om förbud enligt 6 § och beslut enligt 6 b eller 6 c § gäller omedelbart och får verkställas utan hinder av att det inte fått laga kraft.

Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av en tillsynsmyndighets beslut och om omedelbar verkställighet av beslut om förbud.

Paragrafens första stycke ändras så att det framgår att också en marknadskontrollmyndighets beslut enligt lagen eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Ett överklagande kan därmed ske av bland annat en marknadskontrollmyndighets beslut som grundar sig på de befogenheter som anges i 6 b § och som innebär förpliktelser för ekonomiska aktörer. Dessutom görs en redaktionell ändring.

Andra stycket ändras så att även beslut enligt 6 b eller 6 c § omfattas av möjligheten till omedelbar verkställighet. Bestämmelsen kan till exempel användas om en marknadskontrollmyndighet har beslutat om tillträde till en lokal som en ekonomisk aktör använder och det finns behov av att verkställigheten inte fördröjs eftersom syftet med kontrollen då inte uppnås. Dessutom görs i andra stycket redaktionella ändringar som bland annat förtydligar att bestämmelsen är tillämplig för förbud enligt 6 §.

Prop. 2021/22:238

248

Övervägandena finns i avsnitt 5.11 och 5.4.

10.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1514) om måttenheter, mätningar och mätdon

Marknadskontroll

6 a § Bestämmelser om marknadskontroll finns i Europaparlamentets och rådets

förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011.

Den myndighet som regeringen bestämmer är marknadskontrollmyndighet.

Paragrafen är ny och innehåller upplysningar. Paragrafen utformas efter synpunkter från Lagrådet.

Paragrafens första stycke upplyser om att bestämmelser om marknadskontroll finns i EU:s marknadskontrollförordning.

I andra stycket upplyses om att den myndighet som regeringen bestämmer är marknadskontrollmyndighet.

Hänvisningen till förordningen är dynamisk och avser alltså förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

Övervägandena finns i avsnitt 5.7.

6 b § Vid marknadskontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 har marknads-

kontrollmyndigheten befogenhet

1. att enligt artikel 14.4 a–14.4 c kräva att ekonomiska aktörer ska tillhandahålla handlingar, specifikationer, data eller uppgifter,

2. att enligt artikel 14.4 d utföra oanmälda inspektioner på plats och fysiska kontroller av produkter,

3. att enligt artikel 14.4 e få tillträde till lokaler, mark eller transportmedel,

4. att enligt artikel 14.4 f inleda undersökningar på eget initiativ,

5. att enligt artikel 14.4 g kräva att ekonomiska aktörer ska vidta lämpliga åtgärder för att få en bristande överensstämmelse att upphöra eller att eliminera en risk,

6. att enligt artikel 14.4 h själv vidta åtgärder,

7. att enligt artikel 14.4 j införskaffa, inspektera och demontera varuprover, och

8. att enligt artikel 14.4 k kräva att innehåll på ett onlinegränssnitt ska avlägsnas, att en varning ska visas eller att åtkomsten ska begränsas.

Marknadskontrollmyndigheten får införskaffa ett varuprov under dold identitet enligt artikel 14.4 j i förordning (EU) 2019/1020 endast om det är nödvändigt för att syftet med kontrollen ska uppnås. Myndigheten ska underrätta den ekonomiska aktören om att införskaffandet har skett under dold identitet, så snart det går utan att syftet med åtgärden går förlorat.

Befogenheten enligt första stycket 8 gäller inte i fråga om databaser som omfattas av tryckfrihetsförordningens eller yttrandefrihetsgrundlagens skydd.

När ändrade förhållanden ger anledning till det, ska marknadskontrollmyndigheten besluta att en sådan skyldighet som avses i första stycket 8 inte längre ska gälla.

249

Prop. 2021/22:238

Paragrafen är ny och reglerar vilka befogenheter marknadskontrollmyndigheten har vid kontroll av produkter. Paragrafen utformas enligt

Lagrådets förslag.

I första stycket anges att marknadskontrollmyndigheten i enlighet med artikel 14.4 a–14.4 h samt 14.4 j och 14.4 k i EU:s marknadskontrollförordning har befogenhet att kräva handlingar, specifikationer, data eller uppgifter, att utföra oanmälda inspektioner på plats och fysiska kontroller av produkter, att få tillträde till lokaler, mark eller transportmedel, att inleda undersökningar på eget initiativ, att kräva åtgärder för att få en bristande överensstämmelse att upphöra eller att eliminera en risk, att själv vidta åtgärder, att införskaffa, inspektera och demontera varuprover samt att kräva att innehåll på ett onlinegränssnitt avlägsnas, att en varning visas eller att åtkomsten till onlinegränssnittet begränsas.

Enligt artikel 3.3 avses med marknadskontroll den verksamhet som bedrivs och de åtgärder som vidtas av marknadskontrollmyndigheterna för att säkerställa att produkterna överensstämmer med de krav som fastställs i relevant harmoniserad unionslagstiftning och för att säkerställa skydd av det allmänintresse som omfattas av den lagstiftningen. Den harmoniserade unionslagstiftningen är enligt artikel 2.1 den lagstiftning som förtecknas i bilaga I till EU:s marknadskontrollförordning.

När en marknadskontrollmyndighet utövar sina befogenheter enligt artikel 14.4 görs det av nödvändighet många gånger genom att myndigheten fattar beslut. Det är vidare naturligt att den marknadskontrollmyndighet som exempelvis vill kräva handlingar från en ekonomisk aktör enligt artikel 14.4 a, få tillträde till en lokal enligt artikel 14.4 e eller kräva åtgärder mot ett onlinegränssnitt enligt artikel 14.4 k riktar sitt krav mot den ekonomiska aktören genom att fatta ett beslut i formen av ett föreläggande (jämför propositionen Ny lag om leksakers säkerhet, prop. 2010/11:65 s. 73 och propositionen Kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om personlig skyddsutrustning, prop. 2017/18:51 s. 28).

Enligt första stycket 1 har marknadskontrollmyndigheten befogenhet att kräva handlingar, specifikationer, data eller uppgifter enligt artikel 14.4 a– 14.4 c. Artikel 14.4 a omfattar befogenhet att kräva att ekonomiska aktörer tillhandahåller relevanta handlingar, tekniska specifikationer, data eller uppgifter om överensstämmelse och produktens tekniska aspekter i den mån sådan tillgång är nödvändig i syfte att bedöma produktens överensstämmelse med den tillämpliga harmoniserade unionslagstiftningen. Artikel 14.4 b omfattar befogenhet att kräva att ekonomiska aktörer tillhandahåller relevanta uppgifter om leveranskedjan, om distributionsnätets utformning, om antalet produkter på marknaden och om andra produktmodeller som har samma tekniska egenskaper som den berörda produkten, om detta är relevant för överensstämmelse med de gällande kraven enligt harmoniserad unionslagstiftning. Artikel 14.4 c omfattar befogenhet att kräva att ekonomiska aktörer tillhandahåller relevanta uppgifter för bedömningen av äganderätten till webbplatser, när uppgifterna i fråga har samband med föremålet för undersökningen. Marknadskontrollmyndigheten har inte befogenhet att kräva handlingar, specifikationer, data eller uppgifter från någon som inte är en ekonomisk aktör, till exempel en konsument. Ekonomisk aktör definieras i artikel 3.13 i EU:s marknadskontrollförordning. Harmoniserad unionslagstiftning

Prop. 2021/22:238

250

omfattar bland annat Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/34/EG av den 23 april 2009 om gemensamma föreskrifter för både mätdon och metrologiska kontrollmetoder. Detta innebär att marknadskontrollmyndigheten har befogenhet att kräva att en ekonomisk aktör tillhandahåller till exempel handlingar för att bedöma om mätdon uppfyller gällande krav.

Enligt första stycket 2 har marknadskontrollmyndigheten befogenhet att utföra oanmälda inspektioner på plats och fysiska kontroller av produkter enligt artikel 14.4 d. I artikel 14.4 d anges att marknadskontrollmyndigheten ska ha befogenhet att utföra oanmälda inspektioner på plats och fysiska kontroller av produkter. Med oanmäld inspektion avses en inspektion som utförs utan att den ekonomiska aktören har informerats om inspektionen i förväg.

Enligt första stycket 3 har marknadskontrollmyndigheten befogenhet att få tillträde till lokaler, mark eller transportmedel enligt artikel 14.4 e. Befogenheten i artikel 14.4 e innebär att marknadskontrollmyndigheten har befogenhet att få tillträde till lokaler, mark eller transportmedel som den berörda ekonomiska aktören använder för ändamål som har samband med den ekonomiska aktörens näringsverksamhet, affärsverksamhet, hantverk eller yrke. Enligt artikeln är en förutsättning för tillträde att utrymmet har samband med en ekonomisk aktörs verksamhet. Det kan till exempel handla om en butik, en kontorslokal eller ett lager. Ytterligare en förutsättning för tillträdesrätten är att tillträdet sker i syfte att identifiera bristande överensstämmelse och erhålla bevis. Med bristande överensstämmelse avses enligt definitionen i artikel 3.7 i EU:s marknadskontrollförordning en brist i överensstämmelsen med kraven i harmoniserad unionslagstiftning eller med kraven i EU:s marknadskontrollförordning. Huruvida befogenheten i artikel 14.4 e också omfattar tillträde till bostäder framgår inte av ordalydelsen utan får utvecklas i praxis.

Enligt första stycket 4 har marknadskontrollmyndigheten befogenhet att inleda undersökningar på eget initiativ enligt artikel 14.4 f. I artikel 14.4 f anges att marknadskontrollmyndigheten ska ha befogenhet att inleda undersökningar på eget initiativ i syfte att identifiera bristande överensstämmelse och se till att den upphör. I skäl 36 anges att marknadskontrollmyndigheterna bör ha möjlighet att inleda utredningar om de får kännedom om att produkter som inte överensstämmer med kraven släpps ut på marknaden.

Enligt första stycket 5 och 6 har marknadskontrollmyndigheten befogenhet att kräva åtgärder för att få en bristande överensstämmelse att upphöra eller att eliminera en risk enligt artikel 14.4 g samt om att själv vidta åtgärder enligt artikel 14.4 h. Artikel 14.4 g omfattar befogenhet att kräva att ekonomiska aktörer vidtar lämpliga åtgärder för att få en bristande överensstämmelse att upphöra eller att eliminera en risk. I artikel 14.4 h anges att marknadskontrollmyndigheten ska ha befogenhet att vidta lämpliga åtgärder om en ekonomisk aktör underlåter att vidta lämpliga korrigerande åtgärder eller om den bristande överensstämmelsen eller risken består, inbegripet befogenheter att förbjuda eller inskränka tillhandahållandet av en produkt på marknaden eller att besluta att en produkt dras in eller återkallas. Den närmare innebörden av artikel 14.4 g och 14.4 h framgår av artikel 16, som innehåller bestämmelser om

251

Prop. 2021/22:238

åtgärder för marknadskontroll. Av artikel 16.1 följer exempelvis att marknadskontrollmyndigheterna ska vidta lämpliga åtgärder om en produkt som omfattas av harmoniserad unionslagstiftning kan äventyra användarnas hälsa eller säkerhet. Artikel 3.18 innehåller en definition av begreppet risk.

I artikel 14.4 j anges att marknadskontrollmyndigheten ska ha befogenhet att införskaffa varuprover, att inspektera varuproverna och att demontera dem i syfte att identifiera bristande överensstämmelse och erhålla bevis. I vilka fall ett sådant införskaffande får ske under dold identitet framgår av andra stycket.

Enligt första stycket 8 har marknadskontrollmyndigheten befogenhet att kräva att innehåll på ett onlinegränssnitt avlägsnas, att en varning visas eller att åtkomsten begränsas enligt artikel 14.4 k. Av artikel 14.4 k följer att marknadskontrollmyndigheten endast får använda sig av denna befogenhet när inga andra effektiva medel står till buds för att eliminera en allvarlig risk. Artikel 3.20 innehåller en definition av en produkt som utgör en allvarlig risk. Det är fråga om en produkt som utgör en risk i fråga om vilken en kombination av sannolikheten för att en farlig situation som kan orsaka skada ska uppkomma och skadans allvar anses kräva ett snabbt ingripande från marknadskontrollmyndigheterna, inbegripet fall där effekterna av risken inte är omedelbara. I artikel 3.15 definieras termen onlinegränssnitt som programvara, inbegripet en webbplats, en del av en webbplats eller en applikation, som drivs av en ekonomisk aktör eller för dennes räkning och som tjänar till att ge slutanvändarna tillgång till den ekonomiska aktörens produkter.

För att innehåll ska kunna avlägsnas från ett onlinegränssnitt behöver det raderas från den utrustning där det lagras. Ett mindre ingripande alternativ till en sådan åtgärd är att marknadskontrollmyndigheten begär att ett varningsmeddelande införs på onlinegränssnittet i samband med marknadsföring eller tillhandahållande av en viss produkt. I ett sådant föreläggande kan det närmare innehållet i varningsmeddelandet anges. För att uppnå sitt syfte bör meddelandet utformas som en varning som på ett för slutanvändarna tydligt sätt informerar om risken med den aktuella produkten. Kräver marknadskontrollmyndigheten i stället att åtkomsten till ett onlinegränssnitt begränsas ska berörd aktör se till att all information som hänvisar till en specifik produkt avlägsnas från samtliga onlinegränssnitt där produkten marknadsförs eller tillhandahålls.

Andra stycket innehåller bestämmelser om i vilka fall marknadskontrollmyndigheten får införskaffa ett varuprov under dold identitet. Marknadskontrollmyndigheten får endast införskaffa ett varuprov under dold identitet om det är nödvändigt för att syftet med kontrollen ska uppnås. Att införskaffa ett varuprov under dold identitet kan till exempel vara nödvändigt om marknadskontrollmyndigheten annars inte har möjlighet att få tillgång till ett varuprov, eller annars inte får tillgång till ett varuprov som är representativt för de produkter som den ekonomiska aktören tillhandahåller. Vidare anges i andra stycket att efter införskaffandet ska myndigheten underrätta den ekonomiska aktören om det, så snart det går utan att syftet med åtgärden går förlorat. I vissa situationer kan det finnas skäl att skjuta upp underrättelsen en tid för att syftet med införskaffandet under dold identitet inte ska gå förlorat. Det kan till exempel finnas anledning att vänta med att underrätta den ekonomiska

Prop. 2021/22:238

252

aktören till dess att leverans av en produkt har skett och marknadskontrollmyndigheten har haft möjlighet att kontrollera produkten.

Befogenheten att införskaffa varuprover under dold identitet är tillämplig både vid köp i fysiska butiker och vid digitala köp. Om myndigheten agerar i eget namn är det inte fråga om att den agerar med dold identitet. I en fysisk butik kan ett införskaffande av varuprover under dold identitet till exempel gå till så att myndighetsföreträdaren inte klargör att införskaffandet sker för marknadskontrollmyndighetens räkning. Myndighetsföreträdaren uppträder som en vanlig kund och talar inte om att införskaffandet görs inom ramen för myndighetens kontrollverksamhet. Vid digitala köp kan en myndighetsföreträdare till exempel använda sig av påhittade namn och kontaktuppgifter för att införskaffa varuprover. En beställning kan exempelvis ske med leverans till en boxadress eller ett centrallager. I det senare fallet kan marknadskontrollmyndigheten sedan göra en separat beställning från centrallagret till myndighetens egen adress och på så sätt undvika att tillverkaren eller distributören får kännedom om vart produkten slutligen levereras.

Tredje stycket innehåller en upplysning om en begränsning av befogenheten enligt artikel 14.4 k som följer av grundlag. Befogenheten gäller inte i fråga om databaser som omfattas av tryckfrihetsförordningens eller yttrandefrihetsgrundlagens skydd. De databaser som bestämmelsen tar sikte på regleras i den så kallade bilageregeln i 1 kap.5 och 6 §§tryckfrihetsförordningen och den så kallade databasregeln i 1 kap. 4 § yttrandefrihetsgrundlagen.

Av fjärde stycket följer att när ändrade förhållanden ger anledning till det, ska marknadskontrollmyndigheten besluta att en skyldighet att vidta en åtgärd enligt artikel 14.4 k inte längre ska gälla. Ändrade förhållanden kan till exempel vara för handen om en farlig produkt har korrigerats så att den inte längre utgör en allvarlig risk.

Hänvisningarna till förordningen är dynamiska och avser alltså förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

Övervägandena finns i avsnitt 5.1.

6 c § Marknadskontrollmyndigheten får besluta de förelägganden som behövs

för att förordning (EU) 2019/1020 ska följas.

Paragrafen är ny och ger marknadskontrollmyndigheten befogenhet att besluta de förelägganden som behövs för att EU:s marknadskontrollförordning ska följas.

Ett föreläggande kan till exempel vara nödvändigt om en ekonomisk aktör bryter mot skyldigheterna i artikel 7.1 i EU:s marknadskontrollförordning, där det anges att ekonomiska aktörer ska samarbeta med marknadskontrollmyndigheterna beträffande åtgärder som kan undanröja eller minska risker som produkter tillhandahållna på marknaden av dessa aktörer medför. Artikel 3.18 innehåller en definition av begreppet risk och artikel 3.19 en definition av begreppet produkt som utgör en risk. Av definitionerna framgår bland annat att produkter som kan inverka negativt på hälsa och säkerhet kan utgöra en risk i förordningens mening.

253

Prop. 2021/22:238

Hänvisningen till förordningen är dynamisk och avser alltså förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

Övervägandena finns i avsnitt 5.4.

6 d § Ett beslut om föreläggande enligt 6 b eller 6 c § får förenas med vite.

Paragrafen är ny och reglerar marknadskontrollmyndighetens möjlighet att förena vissa beslut om föreläggande med vite.

Marknadskontrollmyndighetens beslut om föreläggande enligt 6 b eller 6 c § får enligt paragrafen förenas med vite. Bestämmelserna i 6 b § innehåller befogenheterna som anges i artikel 14.4 a–14.4 h samt 14.4 j och 14.4 k i EU:s marknadskontrollförordning. Med stöd av befogenheterna kan marknadskontrollmyndigheten besluta förelägganden (se vidare kommentaren till 6 b §).

För viten tillämpas lagen (1985:206) om viten. Enligt 2 § den lagen ska ett vitesföreläggande vara riktat till en eller flera namngivna fysiska eller juridiska personer. Det är därmed möjligt att förena beslut om föreläggande enligt exempelvis 6 b § första stycket 1, 3, 5 och 8 med vite. För beslut enligt 6 c § är det bland annat möjligt att rikta ett vitesföreläggande till en ekonomisk aktör som i enlighet med artikel 7.1 i EU:s marknadskontrollförordning ska samarbeta med marknadskontrollmyndigheten beträffande åtgärder som kan undanröja eller minska risker som produkter tillhandahållna på marknaden av aktören medför.

Övervägandena finns i avsnitt 5.4.

6 e § Marknadskontrollmyndigheten får, när den fattar beslut enligt 6 b eller

6 c §, bestämma att beslutet ska gälla omedelbart.

Paragrafen är ny och reglerar omedelbar verkställighet av vissa beslut.

Bestämmelsen innebär att marknadskontrollmyndigheten får bestämma att dess beslut enligt 6 b eller 6 c § ska gälla omedelbart. Bestämmelsen ska tillämpas i det enskilda fallet och kan till exempel användas om marknadskontrollmyndigheten har beslutat om tillträde till en lokal som en ekonomisk aktör använder och det finns behov av att verkställigheten inte fördröjs eftersom syftet med kontrollen då inte uppnås.

Övervägandena finns i avsnitt 5.4.

6 f § Polismyndigheten ska på begäran av marknadskontrollmyndigheten lämna

den hjälp som behövs för att marknadskontrollmyndigheten ska kunna vidta åtgärder enligt 6 b §.

Hjälp enligt första stycket får begäras endast om

1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver tillgripas, eller

2. det annars finns synnerliga skäl.

Paragrafen är ny och reglerar under vilka förutsättningar marknadskontrollmyndigheten har möjlighet att begära hjälp av Polismyndigheten för att vidta åtgärder för marknadskontroll. Paragrafen utformas enligt Lagrådets förslag.

Prop. 2021/22:238

254

Bestämmelsen innebär att marknadskontrollmyndigheten får begära hjälp av Polismyndigheten när den vidtar åtgärder enligt artikel 14.4 a– 14.4 h samt 14.4 j och 14.4 k i EU:s marknadskontrollförordning. En förutsättning för en begäran är att det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att en åtgärd inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver användas, eller om det annars finns synnerliga skäl.

Det är marknadskontrollmyndigheten som har att pröva om det finns förutsättningar att begära hjälp av Polismyndigheten. Synnerliga skäl kan till exempel finnas om det finns en överhängande risk för att produkter eller handlingar kommer att förstöras och man inte kan avvakta med att verkställigheten löses på annat sätt (jämför propositionen Ny lag om leksakers säkerhet, prop. 2010/11:65 s. 6768 och 110111 samt propositionen Kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gasanordningar, prop. 2017/18:178 s. 2324 och 41).

Övervägandena finns i avsnitt 5.3.

6 g § Den som har tagit befattning med ett ärende som gäller marknadskontroll

enligt denna lag får inte obehörigen röja eller utnyttja vad denne har fått veta om någons affärs- eller driftförhållanden.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) .

Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om tystnadsplikt vid marknadskontroll.

Paragrafen anger i första stycket att den som har tagit befattning med ett ärende som gäller marknadskontroll enligt lagen inte obehörigen får röja eller utnyttja vad denne har fått veta om någons affärs- eller driftförhållanden. Det kan till exempel handla om att en extern tjänsteleverantör utför produktkontroll för en marknadskontrollmyndighets räkning och i denna verksamhet får kännedom om uppgifter om en ekonomisk aktörs ekonomiska förhållanden. Ekonomisk aktör definieras i artikel 3.13 i EU:s marknadskontrollförordning.

I andra stycket finns det en upplysning om att offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) tillämpas i det allmännas verksamhet. Detta innefattar den verksamhet som en marknadskontrollmyndighet bedriver.

Övervägandena finns i avsnitt 5.9.

7 § En tillsynsmyndighets eller en marknadskontrollmyndighets beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid

överklagande till kammarrätten.

Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av en tillsynsmyndighets beslut.

Paragrafen ändras så att det framgår att också en marknadskontrollmyndighets beslut enligt lagen eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får överklagas. Ett överklagande kan därmed ske av bland annat en marknadskontrollmyndighets beslut som grundar sig på de befogenheter som anges i 6 b § och som innebär förpliktelser för ekonomiska aktörer. Dessutom görs en redaktionell ändring.

255

Prop. 2021/22:238

Övervägandena finns i avsnitt 5.11.

10.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:669) om märkning av skor

Marknadskontroll

4 § Bestämmelser om marknadskontroll finns i Europaparlamentets och rådets

förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011.

Den myndighet som regeringen bestämmer är marknadskontrollmyndighet. Marknadskontrollmyndigheten ska se till att föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag följs.

Paragrafen innehåller upplysningar och en bestämmelse om tillsyn. Paragrafen utformas efter synpunkter från Lagrådet.

Paragrafens första stycke upplyser om att bestämmelser om marknadskontroll finns i EU:s marknadskontrollförordning. Hänvisningen till förordningen är dynamisk och avser alltså förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

Paragrafens andra stycke motsvaras av ett bemyndigande som tidigare återfanns i första stycket. Det ändras på så sätt att det anges att den myndighet som regeringen bestämmer är marknadskontrollmyndighet.

Tredje stycket är nytt och anger att marknadskontrollmyndigheten ska se till att föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag följs.

Bestämmelsen motsvarar i sak den reglering som tidigare återfanns i första stycket men riktar sig nu till marknadskontrollmyndighet i stället för som tidigare tillsynsmyndighet.

Övervägandena finns i avsnitt 5.7.

4 a § Vid marknadskontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 har marknads-

kontrollmyndigheten befogenhet

1. att enligt artikel 14.4 a–14.4 c kräva att ekonomiska aktörer ska tillhandahålla handlingar, specifikationer, data eller uppgifter,

2. att enligt artikel 14.4 d utföra oanmälda inspektioner på plats och fysiska kontroller av produkter,

3. att enligt artikel 14.4 e få tillträde till lokaler, mark eller transportmedel,

4. att enligt artikel 14.4 f inleda undersökningar på eget initiativ,

5. att enligt artikel 14.4 g kräva att ekonomiska aktörer ska vidta lämpliga åtgärder för att få en bristande överensstämmelse att upphöra eller att eliminera en risk,

6. att enligt artikel 14.4 h själv vidta åtgärder,

7. att enligt artikel 14.4 j införskaffa, inspektera och demontera varuprover, och

8. att enligt artikel 14.4 k kräva att innehåll på ett onlinegränssnitt ska avlägsnas, att en varning ska visas eller att åtkomsten ska begränsas.

Marknadskontrollmyndigheten får införskaffa ett varuprov under dold identitet enligt artikel 14.4 j i förordning (EU) 2019/1020 endast om det är nödvändigt för att syftet med kontrollen ska uppnås. Myndigheten ska underrätta den ekonomiska aktören om att införskaffandet har skett under dold identitet, så snart det går utan att syftet med åtgärden går förlorat.

Prop. 2021/22:238

256

Befogenheten enligt första stycket 8 gäller inte i fråga om databaser som omfattas av tryckfrihetsförordningens eller yttrandefrihetsgrundlagens skydd.

När ändrade förhållanden ger anledning till det, ska marknadskontrollmyndigheten besluta att en sådan skyldighet som avses i första stycket 8 inte längre ska gälla.

Paragrafen är ny och reglerar vilka befogenheter marknadskontrollmyndigheten har vid kontroll av produkter. Paragrafen utformas enligt

Lagrådets förslag.

I första stycket anges att marknadskontrollmyndigheten i enlighet med artikel 14.4 a–14.4 h samt 14.4 j och 14.4 k i EU:s marknadskontrollförordning har befogenhet att kräva handlingar, specifikationer, data eller uppgifter, att utföra oanmälda inspektioner på plats och fysiska kontroller av produkter, att få tillträde till lokaler, mark eller transportmedel, att inleda undersökningar på eget initiativ, att kräva åtgärder för att få en bristande överensstämmelse att upphöra eller att eliminera en risk, att själv vidta åtgärder, att införskaffa, inspektera och demontera varuprover samt att kräva att innehåll på ett onlinegränssnitt avlägsnas, att en varning visas eller att åtkomsten till onlinegränssnittet begränsas.

Enligt artikel 3.3 avses med marknadskontroll den verksamhet som bedrivs och de åtgärder som vidtas av marknadskontrollmyndigheterna för att säkerställa att produkterna överensstämmer med de krav som fastställs i relevant harmoniserad unionslagstiftning och för att säkerställa skydd av det allmänintresse som omfattas av den lagstiftningen. Den harmoniserade unionslagstiftningen är enligt artikel 2.1 den lagstiftning som förtecknas i bilaga I till EU:s marknadskontrollförordning.

När en marknadskontrollmyndighet utövar sina befogenheter enligt artikel 14.4 görs det av nödvändighet många gånger genom att myndigheten fattar beslut. Det är vidare naturligt att den marknadskontrollmyndighet som exempelvis vill kräva handlingar från en ekonomisk aktör enligt artikel 14.4 a, få tillträde till en lokal enligt artikel 14.4 e eller kräva åtgärder mot ett onlinegränssnitt enligt artikel 14.4 k riktar sitt krav mot den ekonomiska aktören genom att fatta ett beslut i formen av ett föreläggande (jämför propositionen Ny lag om leksakers säkerhet, prop. 2010/11:65 s. 73 och propositionen Kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om personlig skyddsutrustning, prop. 2017/18:51 s. 28).

Enligt första stycket 1 har marknadskontrollmyndigheten befogenhet att kräva handlingar, specifikationer, data eller uppgifter enligt artikel 14.4 a– 14.4 c. Artikel 14.4 a omfattar befogenhet att kräva att ekonomiska aktörer tillhandahåller relevanta handlingar, tekniska specifikationer, data eller uppgifter om överensstämmelse och produktens tekniska aspekter i den mån sådan tillgång är nödvändig i syfte att bedöma produktens överensstämmelse med den tillämpliga harmoniserade unionslagstiftningen. Artikel 14.4 b omfattar befogenhet att kräva att ekonomiska aktörer tillhandahåller relevanta uppgifter om leveranskedjan, om distributionsnätets utformning, om antalet produkter på marknaden och om andra produktmodeller som har samma tekniska egenskaper som den berörda produkten, om detta är relevant för överensstämmelse med de gällande kraven enligt harmoniserad unionslagstiftning. Artikel 14.4 c omfattar befogenhet att kräva att ekonomiska aktörer tillhandahåller

257

Prop. 2021/22:238

relevanta uppgifter för bedömningen av äganderätten till webbplatser, när uppgifterna i fråga har samband med föremålet för undersökningen. Marknadskontrollmyndigheten har inte befogenhet att kräva handlingar, specifikationer, data eller uppgifter från någon som inte är en ekonomisk aktör, till exempel en konsument. Ekonomisk aktör definieras i artikel 3.13 i EU:s marknadskontrollförordning. Harmoniserad unionslagstiftning omfattar bland annat Europaparlamentets och rådets direktiv 94/11/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar beträffande märkning av material som används i huvudbeståndsdelarna av skodon som saluförs i detaljistledet. Detta innebär att marknadskontrollmyndigheten har befogenhet att kräva att en ekonomisk aktör tillhandahåller till exempel handlingar för att bedöma om skor är märkta i enlighet med gällande krav.

Enligt första stycket 2 har marknadskontrollmyndigheten befogenhet att utföra oanmälda inspektioner på plats och fysiska kontroller av produkter enligt artikel 14.4 d. I artikel 14.4 d anges att marknadskontrollmyndigheten ska ha befogenhet att utföra oanmälda inspektioner på plats och fysiska kontroller av produkter. Med oanmäld inspektion avses en inspektion som utförs utan att den ekonomiska aktören har informerats om inspektionen i förväg.

Enligt första stycket 3 har marknadskontrollmyndigheten befogenhet att få tillträde till lokaler, mark eller transportmedel enligt artikel 14.4 e. Befogenheten i artikel 14.4 e innebär att marknadskontrollmyndigheten har befogenhet att få tillträde till lokaler, mark eller transportmedel som den berörda ekonomiska aktören använder för ändamål som har samband med den ekonomiska aktörens näringsverksamhet, affärsverksamhet, hantverk eller yrke. Enligt artikeln är en förutsättning för tillträde att utrymmet har samband med en ekonomisk aktörs verksamhet. Det kan till exempel handla om en butik, en kontorslokal eller ett lager. Ytterligare en förutsättning för tillträdesrätten är att tillträdet sker i syfte att identifiera bristande överensstämmelse och erhålla bevis. Med bristande överensstämmelse avses enligt definitionen i artikel 3.7 i EU:s marknadskontrollförordning en brist i överensstämmelsen med kraven i harmoniserad unionslagstiftning eller med kraven i EU:s marknadskontrollförordning. Huruvida befogenheten i artikel 14.4 e också omfattar tillträde till bostäder framgår inte av ordalydelsen utan får utvecklas i praxis.

Enligt första stycket 4 har marknadskontrollmyndigheten befogenhet att inleda undersökningar på eget initiativ enligt artikel 14.4 f. I artikel 14.4 f anges att marknadskontrollmyndigheten ska ha befogenhet att inleda undersökningar på eget initiativ i syfte att identifiera bristande överensstämmelse och se till att den upphör. I skäl 36 anges att marknadskontrollmyndigheterna bör ha möjlighet att inleda utredningar om de får kännedom om att produkter som inte överensstämmer med kraven släpps ut på marknaden.

Enligt första stycket 5 och 6 har marknadskontrollmyndigheten befogenhet att kräva åtgärder för att få en bristande överensstämmelse att upphöra eller att eliminera en risk enligt artikel 14.4 g samt om att själv vidta åtgärder enligt artikel 14.4 h. Artikel 14.4 g omfattar befogenhet att kräva att ekonomiska aktörer vidtar lämpliga åtgärder för att få en bristande överensstämmelse att upphöra eller att eliminera en risk. I artikel 14.4 h anges att marknadskontrollmyndigheten ska ha befogenhet

Prop. 2021/22:238

258

att vidta lämpliga åtgärder om en ekonomisk aktör underlåter att vidta lämpliga korrigerande åtgärder eller om den bristande överensstämmelsen eller risken består, inbegripet befogenheter att förbjuda eller inskränka tillhandahållandet av en produkt på marknaden eller att besluta att en produkt dras in eller återkallas. Den närmare innebörden av artikel 14.4 g och 14.4 h framgår av artikel 16, som innehåller bestämmelser om åtgärder för marknadskontroll. Av artikel 16.1 följer exempelvis att marknadskontrollmyndigheterna ska vidta lämpliga åtgärder om en produkt som omfattas av harmoniserad unionslagstiftning kan äventyra användarnas hälsa eller säkerhet. Artikel 3.18 innehåller en definition av begreppet risk.

Enligt första stycket 7 har marknadskontrollmyndigheten befogenhet att införskaffa, inspektera och demontera varuprover enligt artikel 14.4 j. I artikel 14.4 j anges att marknadskontrollmyndigheten ska ha befogenhet att införskaffa varuprover, att inspektera varuproverna och att demontera dem i syfte att identifiera bristande överensstämmelse och erhålla bevis. I vilka fall ett sådant införskaffande får ske under dold identitet framgår av andra stycket.

Enligt första stycket 8 har marknadskontrollmyndigheten befogenhet att kräva att innehåll på ett onlinegränssnitt avlägsnas, att en varning visas eller att åtkomsten begränsas enligt artikel 14.4 k. Av artikel 14.4 k följer att marknadskontrollmyndigheten endast får använda sig av denna befogenhet när inga andra effektiva medel står till buds för att eliminera en allvarlig risk. Artikel 3.20 innehåller en definition av en produkt som utgör en allvarlig risk. Det är fråga om en produkt som utgör en risk i fråga om vilken en kombination av sannolikheten för att en farlig situation som kan orsaka skada ska uppkomma och skadans allvar anses kräva ett snabbt ingripande från marknadskontrollmyndigheterna, inbegripet fall där effekterna av risken inte är omedelbara. I artikel 3.15 definieras termen onlinegränssnitt som programvara, inbegripet en webbplats, en del av en webbplats eller en applikation, som drivs av en ekonomisk aktör eller för dennes räkning och som tjänar till att ge slutanvändarna tillgång till den ekonomiska aktörens produkter.

För att innehåll ska kunna avlägsnas från ett onlinegränssnitt behöver det raderas från den utrustning där det lagras. Ett mindre ingripande alternativ till en sådan åtgärd är att marknadskontrollmyndigheten begär att ett varningsmeddelande införs på onlinegränssnittet i samband med marknadsföring eller tillhandahållande av en viss produkt. I ett sådant föreläggande kan det närmare innehållet i varningsmeddelandet anges. För att uppnå sitt syfte bör meddelandet utformas som en varning som på ett för slutanvändarna tydligt sätt informerar om risken med den aktuella produkten. Kräver marknadskontrollmyndigheten i stället att åtkomsten till ett onlinegränssnitt begränsas ska berörd aktör se till att all information som hänvisar till en specifik produkt avlägsnas från samtliga onlinegränssnitt där produkten marknadsförs eller tillhandahålls.

Andra stycket innehåller bestämmelser om i vilka fall marknadskontrollmyndigheten får införskaffa ett varuprov under dold identitet. Marknadskontrollmyndigheten får endast införskaffa ett varuprov under dold identitet om det är nödvändigt för att syftet med kontrollen ska uppnås. Att införskaffa ett varuprov under dold identitet kan till exempel vara nödvändigt om marknadskontrollmyndigheten annars

259

Prop. 2021/22:238

inte har möjlighet att få tillgång till ett varuprov, eller annars inte får tillgång till ett varuprov som är representativt för de produkter som den ekonomiska aktören tillhandahåller. Vidare anges i andra stycket att efter införskaffandet ska myndigheten underrätta den ekonomiska aktören om det, så snart det går utan att syftet med åtgärden går förlorat. I vissa situationer kan det finnas skäl att skjuta upp underrättelsen en tid för att syftet med införskaffandet under dold identitet inte ska gå förlorat. Det kan till exempel finnas anledning att vänta med att underrätta den ekonomiska aktören till dess att leverans av en produkt har skett och marknadskontrollmyndigheten har haft möjlighet att kontrollera produkten.

Befogenheten att införskaffa varuprover under dold identitet är tillämplig både vid köp i fysiska butiker och vid digitala köp. Om myndigheten agerar i eget namn är det inte fråga om att den agerar med dold identitet. I en fysisk butik kan ett införskaffande av varuprover under dold identitet till exempel gå till så att myndighetsföreträdaren inte klargör att införskaffandet sker för marknadskontrollmyndighetens räkning. Myndighetsföreträdaren uppträder som en vanlig kund och talar inte om att införskaffandet görs inom ramen för myndighetens kontrollverksamhet. Vid digitala köp kan en myndighetsföreträdare till exempel använda sig av påhittade namn och kontaktuppgifter för att införskaffa varuprover. En beställning kan exempelvis ske med leverans till en boxadress eller ett centrallager. I det senare fallet kan marknadskontrollmyndigheten sedan göra en separat beställning från centrallagret till myndighetens egen adress och på så sätt undvika att tillverkaren eller distributören får kännedom om vart produkten slutligen levereras.

Tredje stycket innehåller en upplysning om en begränsning av befogenheten enligt artikel 14.4 k som följer av grundlag. Befogenheten gäller inte i fråga om databaser som omfattas av tryckfrihetsförordningens eller yttrandefrihetsgrundlagens skydd. De databaser som bestämmelsen tar sikte på regleras i den så kallade bilageregeln i 1 kap.5 och 6 §§tryckfrihetsförordningen och den så kallade databasregeln i 1 kap. 4 § yttrandefrihetsgrundlagen.

Av fjärde stycket följer att när ändrade förhållanden ger anledning till det, ska marknadskontrollmyndigheten besluta att en skyldighet att vidta en åtgärd enligt artikel 14.4 k inte längre ska gälla.

Hänvisningarna till förordningen är dynamiska och avser alltså förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

Övervägandena finns i avsnitt 5.1.

4 b § Marknadskontrollmyndigheten får besluta de förelägganden som behövs

för att förordning (EU) 2019/1020 ska följas.

Paragrafen är ny och ger marknadskontrollmyndigheten befogenhet att besluta de förelägganden som behövs för att EU:s marknadskontrollförordning ska följas.

Ett föreläggande kan till exempel vara nödvändigt om en ekonomisk aktör bryter mot skyldigheterna i artikel 7.1 i EU:s marknadskontrollförordning, där det anges att ekonomiska aktörer ska samarbeta med marknadskontrollmyndigheterna beträffande åtgärder som kan undanröja

Prop. 2021/22:238

260

eller minska risker som produkter tillhandahållna på marknaden av dessa aktörer medför. Artikel 3.18 innehåller en definition av begreppet risk och artikel 3.19 en definition av begreppet produkt som utgör en risk. Av definitionerna framgår bland annat att produkter som kan inverka negativt på hälsa och säkerhet kan utgöra en risk i förordningens mening.

Hänvisningen till förordningen är dynamisk och avser alltså förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

Övervägandena finns i avsnitt 5.4.

4 c § Ett beslut om föreläggande enligt 4 a eller 4 b § får förenas med vite.

Paragrafen är ny och reglerar marknadskontrollmyndighetens möjlighet att förena vissa beslut om föreläggande med vite.

Marknadskontrollmyndighetens beslut om föreläggande enligt 4 a eller 4 b § får enligt paragrafen förenas med vite. Bestämmelserna i 4 a § innehåller befogenheterna som anges i artikel 14.4 a–14.4 h samt 14.4 j och 14.4 k i EU:s marknadskontrollförordning. Med stöd av befogenheterna kan marknadskontrollmyndigheten besluta förelägganden (se vidare kommentaren till 4 a §).

För viten tillämpas lagen (1985:206) om viten. Enligt 2 § den lagen ska ett vitesföreläggande vara riktat till en eller flera namngivna fysiska eller juridiska personer. Det är därmed möjligt att förena beslut om föreläggande enligt exempelvis 4 a § första stycket 1, 3, 5 och 8 med vite. För beslut enligt 4 b § är det bland annat möjligt att rikta ett vitesföreläggande till en ekonomisk aktör som i enlighet med artikel 7.1 i EU:s marknadskontrollförordning ska samarbeta med marknadskontrollmyndigheten beträffande åtgärder som kan undanröja eller minska risker som produkter tillhandahållna på marknaden av aktören medför.

Övervägandena finns i avsnitt 5.4.

4 d § Marknadskontrollmyndigheten får, när den fattar beslut enligt 4 a eller

4 b §, bestämma att beslutet ska gälla omedelbart.

Paragrafen är ny och reglerar omedelbar verkställighet av vissa beslut.

Bestämmelsen innebär att marknadskontrollmyndigheten får bestämma att dess beslut enligt 4 a eller 4 b § ska gälla omedelbart. Bestämmelsen ska tillämpas i det enskilda fallet och kan till exempel användas om marknadskontrollmyndigheten har beslutat om tillträde till en lokal som en ekonomisk aktör använder och det finns behov av att verkställigheten inte fördröjs eftersom syftet med kontrollen då inte uppnås.

Övervägandena finns i avsnitt 5.4.

4 e § Polismyndigheten ska på begäran av marknadskontrollmyndigheten lämna

den hjälp som behövs för att marknadskontrollmyndigheten ska kunna vidta åtgärder enligt 4 a §.

Hjälp enligt första stycket får begäras endast om

1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver tillgripas, eller

2. det annars finns synnerliga skäl.

261

Prop. 2021/22:238

Paragrafen är ny och reglerar under vilka förutsättningar marknadskontrollmyndigheten har möjlighet att begära hjälp av Polismyndigheten för att vidta åtgärder för marknadskontroll. Paragrafen utformas enligt Lagrådets förslag.

Bestämmelsen innebär att marknadskontrollmyndigheten får begära hjälp av Polismyndigheten när den vidtar åtgärder enligt artikel 14.4 a– 14.4 h samt 14.4 j och 14.4 k i EU:s marknadskontrollförordning. En förutsättning för en begäran är att det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att en åtgärd inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver användas, eller om det annars finns synnerliga skäl.

Det är marknadskontrollmyndigheten som har att pröva om det finns förutsättningar att begära hjälp av Polismyndigheten. Synnerliga skäl kan till exempel finnas om det finns en överhängande risk för att produkter eller handlingar kommer att förstöras och man inte kan avvakta med att verkställigheten löses på annat sätt (jämför propositionen Ny lag om leksakers säkerhet, prop. 2010/11:65 s. 6768 och 110111 samt propositionen Kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gasanordningar, prop. 2017/18:178 s. 2324 och 41).

Övervägandena finns i avsnitt 5.3.

4 f § Den som har tagit befattning med ett ärende som gäller marknadskontroll

enligt denna lag får inte obehörigen röja eller utnyttja vad denne har fått veta om någons affärs- eller driftförhållanden.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) .

Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om tystnadsplikt vid marknadskontroll.

Paragrafen anger i första stycket att den som har tagit befattning med ett ärende som gäller marknadskontroll enligt lagen inte obehörigen får röja eller utnyttja vad denne har fått veta om någons affärs- eller driftförhållanden. Det kan till exempel handla om att en extern tjänsteleverantör utför produktkontroll för en marknadskontrollmyndighets räkning och i denna verksamhet får kännedom om uppgifter om en ekonomisk aktörs ekonomiska förhållanden. Ekonomisk aktör definieras i artikel 3.13 i EU:s marknadskontrollförordning.

I andra stycket finns det en upplysning om att offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) tillämpas i det allmännas verksamhet. Detta innefattar den verksamhet som en marknadskontrollmyndighet bedriver.

Övervägandena finns i avsnitt 5.9.

5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att en näringsidkare är skyldig att betala kostnader för provtagning och undersökning av skor.

Paragrafen innehåller bestämmelser om bemyndigande att meddela föreskrifter,

Paragrafen ändras på så sätt att nuvarande andra punkten tas bort. Med stöd av det borttagna bemyndigandet kunde föreskrifter om skyldighet för

Prop. 2021/22:238

262

näringsidkare att lämna vissa upplysningar, handlingar, varuprover meddelas. Att en sådan skyldighet föreligger följer direkt av den nya bestämmelsen i 4 a § där det bland annat framgår att marknadskontrollmyndigheten har befogenhet att kräva handlingar, specifikationer, data eller uppgifter enligt artikel 14.4 a–14.4 c i EU:s marknadskontrollförordning.

Övervägandena finns i avsnitt 5.1.

6 § Marknadskontrollmyndighetens beslut i enskilda fall enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av en tillsynsmyndighets beslut.

Paragrafen ändras på så sätt att det i stället för den myndighetens beslut är marknadskontrollmyndighetens beslut i enskilda fall enligt lagen eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen som får överklagas. Ett överklagande kan därmed ske av bland annat en marknadskontrollmyndighets beslut som grundar sig på de befogenheter som anges i 4 a § och som innebär förpliktelser för ekonomiska aktörer. Dessutom görs en redaktionell ändring.

Övervägandena finns i avsnitt 5.11.

10.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1118) om marknadsföring av kristallglas

Marknadskontroll och sanktioner

5 § Bestämmelser om marknadskontroll finns i Europaparlamentets och rådets

förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011.

Den myndighet som regeringen bestämmer är marknadskontrollmyndighet. Marknadskontrollmyndigheten ska se till att föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag följs.

Paragrafen innehåller upplysningar och en bestämmelse om tillsyn. Paragrafen utformas efter synpunkter från Lagrådet.

Paragrafens första stycke upplyser om att bestämmelser om marknadskontroll finns i EU:s marknadskontrollförordning. Hänvisningen till förordningen är dynamisk och avser alltså förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

Paragrafens andra stycke är nytt. Det motsvaras av ett bemyndigande som tidigare återfanns i första stycket. Det ändras på så sätt att det anges att den myndighet som regeringen bestämmer är marknadskontrollmyndighet.

Tredje stycket är nytt. Det anger att marknadskontrollmyndigheten ska se till att föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag följs.

Bestämmelsen motsvarar i sak den reglering som tidigare återfanns i första

263

Prop. 2021/22:238

stycket men riktar sig nu till marknadskontrollmyndighet i stället för som tidigare tillsynsmyndighet.

Övervägandena finns i avsnitt 5.7.

6 § Vid marknadskontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 har marknads-

kontrollmyndigheten befogenhet

1. att enligt artikel 14.4 a–14.4 c kräva att ekonomiska aktörer ska tillhandahålla handlingar, specifikationer, data eller uppgifter,

2. att enligt artikel 14.4 d utföra oanmälda inspektioner på plats och fysiska kontroller av produkter,

3. att enligt artikel 14.4 e få tillträde till lokaler, mark eller transportmedel,

4. att enligt artikel 14.4 f inleda undersökningar på eget initiativ,

5. att enligt artikel 14.4 g kräva att ekonomiska aktörer ska vidta lämpliga åtgärder för att få en bristande överensstämmelse att upphöra eller att eliminera en risk,

6. att enligt artikel 14.4 h själv vidta åtgärder,

7. att enligt artikel 14.4 j införskaffa, inspektera och demontera varuprover, och

8. att enligt artikel 14.4 k kräva att innehåll på ett onlinegränssnitt ska avlägsnas, att en varning ska visas eller att åtkomsten ska begränsas.

Marknadskontrollmyndigheten får införskaffa ett varuprov under dold identitet enligt artikel 14.4 j i förordning (EU) 2019/1020 endast om det är nödvändigt för att syftet med kontrollen ska uppnås. Myndigheten ska underrätta den ekonomiska aktören om att införskaffandet har skett under dold identitet, så snart det går utan att syftet med åtgärden går förlorat.

Befogenheten enligt första stycket 8 gäller inte i fråga om databaser som omfattas av tryckfrihetsförordningens eller yttrandefrihetsgrundlagens skydd.

När ändrade förhållanden ger anledning till det, ska marknadskontrollmyndigheten besluta att en sådan skyldighet som avses i första stycket 8 inte längre ska gälla.

Paragrafen är ny och reglerar vilka befogenheter marknadskontrollmyndigheten har vid kontroll av produkter. Paragrafen utformas enligt

Lagrådets förslag. Nuvarande 6 § betecknas 12 §.

I första stycket anges att marknadskontrollmyndigheten i enlighet med artikel 14.4 a–14.4 h samt 14.4 j och 14.4 k i EU:s marknadskontrollförordning har befogenhet att kräva handlingar, specifikationer, data eller uppgifter, att utföra oanmälda inspektioner på plats och fysiska kontroller av produkter, att få tillträde till lokaler, mark eller transportmedel, att inleda undersökningar på eget initiativ, att kräva åtgärder för att få en bristande överensstämmelse att upphöra eller att eliminera en risk, att själv vidta åtgärder, att införskaffa, inspektera och demontera varuprover samt att kräva att innehåll på ett onlinegränssnitt avlägsnas, att en varning visas eller att åtkomsten till onlinegränssnittet begränsas.

Enligt artikel 3.3 avses med marknadskontroll den verksamhet som bedrivs och de åtgärder som vidtas av marknadskontrollmyndigheterna för att säkerställa att produkterna överensstämmer med de krav som fastställs i relevant harmoniserad unionslagstiftning och för att säkerställa skydd av det allmänintresse som omfattas av den lagstiftningen. Den harmoniserade unionslagstiftningen är enligt artikel 2.1 den lagstiftning som förtecknas i bilaga I till EU:s marknadskontrollförordning.

När en marknadskontrollmyndighet utövar sina befogenheter enligt artikel 14.4 görs det av nödvändighet många gånger genom att myndigheten fattar beslut. Det är vidare naturligt att den marknads-

Prop. 2021/22:238

264

kontrollmyndighet som exempelvis vill kräva handlingar från en ekonomisk aktör enligt artikel 14.4 a, få tillträde till en lokal enligt artikel 14.4 e eller kräva åtgärder mot ett onlinegränssnitt enligt artikel 14.4 k riktar sitt krav mot den ekonomiska aktören genom att fatta ett beslut i formen av ett föreläggande (jämför propositionen Ny lag om leksakers säkerhet, prop. 2010/11:65 s. 73 och propositionen Kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om personlig skyddsutrustning, prop. 2017/18:51 s. 28).

Enligt första stycket 1 har marknadskontrollmyndigheten befogenhet att kräva handlingar, specifikationer, data eller uppgifter enligt artikel 14.4 a– 14.4 c. Artikel 14.4 a omfattar befogenhet att kräva att ekonomiska aktörer tillhandahåller relevanta handlingar, tekniska specifikationer, data eller uppgifter om överensstämmelse och produktens tekniska aspekter i den mån sådan tillgång är nödvändig i syfte att bedöma produktens överensstämmelse med den tillämpliga harmoniserade unionslagstiftningen. Artikel 14.4 b omfattar befogenhet att kräva att ekonomiska aktörer tillhandahåller relevanta uppgifter om leveranskedjan, om distributionsnätets utformning, om antalet produkter på marknaden och om andra produktmodeller som har samma tekniska egenskaper som den berörda produkten, om detta är relevant för överensstämmelse med de gällande kraven enligt harmoniserad unionslagstiftning. Artikel 14.4 c omfattar befogenhet att kräva att ekonomiska aktörer tillhandahåller relevanta uppgifter för bedömningen av äganderätten till webbplatser, när uppgifterna i fråga har samband med föremålet för undersökningen. Marknadskontrollmyndigheten har inte befogenhet att kräva handlingar, specifikationer, data eller uppgifter från någon som inte är en ekonomisk aktör, till exempel en konsument. Ekonomisk aktör definieras i artikel 3.13 i EU:s marknadskontrollförordning. Harmoniserad unionslagstiftning omfattar bland annat rådets direktiv 69/493/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kristallglas. Detta innebär att marknadskontrollmyndigheten har befogenhet att kräva att en ekonomisk aktör tillhandahåller till exempel handlingar för att bedöma om marknadsförda kristallglas uppfyller gällande krav.

Enligt första stycket 2 har marknadskontrollmyndigheten befogenhet att utföra oanmälda inspektioner på plats och fysiska kontroller av produkter enligt artikel 14.4 d. I artikel 14.4 d anges att marknadskontrollmyndigheten ska ha befogenhet att utföra oanmälda inspektioner på plats och fysiska kontroller av produkter. Med oanmäld inspektion avses en inspektion som utförs utan att den ekonomiska aktören har informerats om inspektionen i förväg.

Enligt första stycket 3 har marknadskontrollmyndigheten befogenhet att få tillträde till lokaler, mark eller transportmedel enligt artikel 14.4 e. Befogenheten i artikel 14.4 e innebär att marknadskontrollmyndigheten har befogenhet att få tillträde till lokaler, mark eller transportmedel som den berörda ekonomiska aktören använder för ändamål som har samband med den ekonomiska aktörens näringsverksamhet, affärsverksamhet, hantverk eller yrke. Enligt artikeln är en förutsättning för tillträde att utrymmet har samband med en ekonomisk aktörs verksamhet. Det kan till exempel handla om en butik, en kontorslokal eller ett lager. Ytterligare en förutsättning för tillträdesrätten är att tillträdet sker i syfte att identifiera bristande överensstämmelse och erhålla bevis. Med bristande

265

Prop. 2021/22:238

överensstämmelse avses enligt definitionen i artikel 3.7 i EU:s marknadskontrollförordning en brist i överensstämmelsen med kraven i harmoniserad unionslagstiftning eller med kraven i EU:s marknadskontrollförordning. Huruvida befogenheten i artikel 14.4 e också omfattar tillträde till bostäder framgår inte av ordalydelsen utan får utvecklas i praxis.

Enligt första stycket 4 har marknadskontrollmyndigheten befogenhet att inleda undersökningar på eget initiativ enligt artikel 14.4 f. I artikel 14.4 f anges att marknadskontrollmyndigheten ska ha befogenhet att inleda undersökningar på eget initiativ i syfte att identifiera bristande överensstämmelse och se till att den upphör. I skäl 36 anges att marknadskontrollmyndigheterna bör ha möjlighet att inleda utredningar om de får kännedom om att produkter som inte överensstämmer med kraven släpps ut på marknaden.

Enligt första stycket 5 och 6 har marknadskontrollmyndigheten befogenhet att kräva åtgärder för att få en bristande överensstämmelse att upphöra eller att eliminera en risk enligt artikel 14.4 g samt om att själv vidta åtgärder enligt artikel 14.4 h. Artikel 14.4 g omfattar befogenhet att kräva att ekonomiska aktörer vidtar lämpliga åtgärder för att få en bristande överensstämmelse att upphöra eller att eliminera en risk. I artikel 14.4 h anges att marknadskontrollmyndigheten ska ha befogenhet att vidta lämpliga åtgärder om en ekonomisk aktör underlåter att vidta lämpliga korrigerande åtgärder eller om den bristande överensstämmelsen eller risken består, inbegripet befogenheter att förbjuda eller inskränka tillhandahållandet av en produkt på marknaden eller att besluta att en produkt dras in eller återkallas. Den närmare innebörden av artikel 14.4 g och 14.4 h framgår av artikel 16, som innehåller bestämmelser om åtgärder för marknadskontroll. Av artikel 16.1 följer exempelvis att marknadskontrollmyndigheterna ska vidta lämpliga åtgärder om en produkt som omfattas av harmoniserad unionslagstiftning kan äventyra användarnas hälsa eller säkerhet. Artikel 3.18 innehåller en definition av begreppet risk.

Enligt första stycket 7 har marknadskontrollmyndigheten befogenhet att införskaffa, inspektera och demontera varuprover enligt artikel 14.4 j. I artikel 14.4 j anges att marknadskontrollmyndigheten ska ha befogenhet att införskaffa varuprover, att inspektera varuproverna och att demontera dem i syfte att identifiera bristande överensstämmelse och erhålla bevis. I vilka fall ett sådant införskaffande får ske under dold identitet framgår av andra stycket.

Enligt första stycket 8 har marknadskontrollmyndigheten befogenhet att kräva att innehåll på ett onlinegränssnitt avlägsnas, att en varning visas eller att åtkomsten begränsas enligt artikel 14.4 k. Av artikel 14.4 k följer att marknadskontrollmyndigheten endast får använda sig av denna befogenhet när inga andra effektiva medel står till buds för att eliminera en allvarlig risk. Artikel 3.20 innehåller en definition av en produkt som utgör en allvarlig risk. Det är fråga om en produkt som utgör en risk i fråga om vilken en kombination av sannolikheten för att en farlig situation som kan orsaka skada ska uppkomma och skadans allvar anses kräva ett snabbt ingripande från marknadskontrollmyndigheterna, inbegripet fall där effekterna av risken inte är omedelbara. I artikel 3.15 definieras termen onlinegränssnitt som programvara, inbegripet en webbplats, en del av en

Prop. 2021/22:238

266

webbplats eller en applikation, som drivs av en ekonomisk aktör eller för dennes räkning och som tjänar till att ge slutanvändarna tillgång till den ekonomiska aktörens produkter.

För att innehåll ska kunna avlägsnas från ett onlinegränssnitt behöver det raderas från den utrustning där det lagras. Ett mindre ingripande alternativ till en sådan åtgärd är att marknadskontrollmyndigheten begär att ett varningsmeddelande införs på onlinegränssnittet i samband med marknadsföring eller tillhandahållande av en viss produkt. I ett sådant föreläggande kan det närmare innehållet i varningsmeddelandet anges. För att uppnå sitt syfte bör meddelandet utformas som en varning som på ett för slutanvändarna tydligt sätt informerar om risken med den aktuella produkten. Kräver marknadskontrollmyndigheten i stället att åtkomsten till ett onlinegränssnitt begränsas ska berörd aktör se till att all information som hänvisar till en specifik produkt avlägsnas från samtliga onlinegränssnitt där produkten marknadsförs eller tillhandahålls.

Andra stycket innehåller bestämmelser om i vilka fall marknadskontrollmyndigheten får införskaffa ett varuprov under dold identitet. Marknadskontrollmyndigheten får endast införskaffa ett varuprov under dold identitet om det är nödvändigt för att syftet med kontrollen ska uppnås. Att införskaffa ett varuprov under dold identitet kan till exempel vara nödvändigt om marknadskontrollmyndigheten annars inte har möjlighet att få tillgång till ett varuprov, eller annars inte får tillgång till ett varuprov som är representativt för de produkter som den ekonomiska aktören tillhandahåller. Vidare anges i andra stycket att efter införskaffandet ska myndigheten underrätta den ekonomiska aktören om det, så snart det går utan att syftet med åtgärden går förlorat. I vissa situationer kan det finnas skäl att skjuta upp underrättelsen en tid för att syftet med införskaffandet under dold identitet inte ska gå förlorat. Det kan till exempel finnas anledning att vänta med att underrätta den ekonomiska aktören till dess att leverans av en produkt har skett och marknadskontrollmyndigheten har haft möjlighet att kontrollera produkten.

Befogenheten att införskaffa varuprover under dold identitet är tillämplig både vid köp i fysiska butiker och vid digitala köp. Om myndigheten agerar i eget namn är det inte fråga om att den agerar med dold identitet. I en fysisk butik kan ett införskaffande av varuprover under dold identitet till exempel gå till så att myndighetsföreträdaren inte klargör att införskaffandet sker för marknadskontrollmyndighetens räkning. Myndighetsföreträdaren uppträder som en vanlig kund och talar inte om att införskaffandet görs inom ramen för myndighetens kontrollverksamhet. Vid digitala köp kan en myndighetsföreträdare till exempel använda sig av påhittade namn och kontaktuppgifter för att införskaffa varuprover. En beställning kan exempelvis ske med leverans till en boxadress eller ett centrallager. I det senare fallet kan marknadskontrollmyndigheten sedan göra en separat beställning från centrallagret till myndighetens egen adress och på så sätt undvika att tillverkaren eller distributören får kännedom om vart produkten slutligen levereras.

Tredje stycket innehåller en upplysning om en begränsning av befogenheten enligt artikel 14.4 k som följer av grundlag. Befogenheten gäller inte i fråga om databaser som omfattas av tryckfrihetsförordningens eller yttrandefrihetsgrundlagens skydd. De databaser som bestämmelsen

267