Om vissa skatteförenklingar m. m. (prop. 1985/86:150 bil. 1 och 2 i vissa delar)

Skatteutskottets betänkande 1985/86:50

om vissa skatteförenklingar m. m. (prop. 1985/86:150 bil. 1 och 2 i vissa delar)

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas de delar av kompletteringspropositionen som hänvisats till skatteutskottet. Propositionen innebär en rad förenklingar på skatteområdet. Bl. a. slopas garantibeskattningen av fastigheter helt. I samband därmed slopas också 1 500-kronorsavdraget för villaägarna. Bland övriga förenklingar kan här nämnas att alla inkomster enligt förslaget skall beskattas i hemortskommunen. Vidare föreslås att skogsvårdsavgift skall utgå med minst 300 kr. (för vissa dödsbon minst 1000 kr.) och att insättningsmöjligheterna på skogskonto utökas tillfälligt vid 1987-1989 års taxering.

I detta sammanhang behandlar utskottet förutom motioner som väckts med anledning av propositionen en med anledning av proposition 1985/ 86:130 väckt motion och också motioner från den allmänna motionstiden rörande bostadsbeskattningsfrågor m. m. I de sistnämnda motionerna tar motionärerna bl. a. upp frågan om en höjning av skatten på alkoholdrycker.

Utskottet avstyrker ett minimibelopp för skogsvårdsavgiften men förordar i anslutning till en motion att frågan om minimiavgift prövas i samband med vissa strukturfrågor för skogsbruket. I övrigt tillstyrker utskottet propositionen och avstyrker motionerna.

Till betänkandet har fogats ett antal reservationer.

Propositionen

Proposition 1985/86:150 har hänvisats till utskottet i följande delar, nämligen dels bilaga 1 punkterna 20—36 och 42 (bil. 1 s. lil), där regeringen (finansdepartementet) föreslår att riksdagen antar följande av de i underbilagan 1.7 (s. 5-38 och 50) upptagna lagförslagen:

3. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

4. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

5. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

6. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,

7. lag om ändring i tullagen (1973:670),

8. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter,

9. lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter,

1 SkU

1985/86:50

1 Riksdagen 1985186. 6 sami. Nr50

10. lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,

11. lag om ändring i lagen (1979:609) om allmän investeringsfond,

12. lag om ändring i lagen (1979:610) om allmän investeringsreserv,

13. lag om ändring i lagen (1980:456) om insättning på tillfälligt vinstkonto,

14. lag om ändring i lagen (1982:1185) om inbetalning på särskilt investeringskonto,

15. lag om ändring i lagen (1984:1090) om inbetalning på förnyelsekonto,

16. lag om upphävande av vissa fondförfattningar,

17. lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt,

18. lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1973:601),

19. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

25. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt.

dels bilaga 2.1 punkt 1 (bil. 2 s. 7) där regeringen (jordbruksdepartementet) föreslår att riksdagen antar ett i underbilagan 2.1.1 upptaget förslag till lag om ändring i lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift,

dels bilaga 2.2 (bil. 2 s. 11) där regeringen (finansdepartementet) föreslår att riksdagen antar följande i underbilagan 2.2.1 (bil. 2 s. 12 och 13) upptagna lagförslag:

1. lag om tillfälliga regler för insättning på skogskonto,

2. lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt.

De angivna delarna av bilaga 1 i propositionen innehåller förslag till en rad förenklingar, bl. a. av fastighets- och bostadsbeskattningen. Så slopas vad som återstår av den kommunala garantibeskattningen, dvs. för fastigheter som ägs av fysiska personer. Samtidigt slopas det extra avdraget på 1 500 kr. för villaägare som är mantalsskrivna på sin fastighet. Vidare föreslås att all inkomst skall beskattas i hemortskommunen, vilket bl. a. innebär att avdrag vid den kommunala taxeringen i hemortskommunen får göras även för underskott som uppkommer i annan kommun än hemortskommunen. En annan föreslagen förenkling är att den individuella beskattningen av medlen i bostadsrättsförening slopas. Vidare slopas skatteplikten för restitutionsräntor, liksom tidigare skett för ränta på överskjutande skatt, och räntesatsen halveras. Inbetalningen av kvarskatt till statsverket skall enligt förslaget ske vid ett tillfälle, den 18 april, och för att möjliggöra detta reduceras tiden för skatteavdrag från fyra till tre månader. Andra förenklingar som föreslås är skattefrihet för vittnesersättningar, enklare regler för investeringsfonderna och för vägtrafikskatten samt en viss förenkling av energibeskattningen. Till sist klargörs i denna bilaga att vissa guldmynt omfattas av mervärdeskatt.

Förslaget i bilaga 2.1 innebär att skogsvårdsavgift skall utgå med minst 300 kr. per skogsägare. För dödsbo, som är särskilt skatteobjekt, föreslås en minimiavgift på 1 000 kr. De i bilaga 2.2.1 föreslagna tillfälliga reglerna för insättning på skogskonto innebär att rätten till insättning höjs vid 1987—1989 års taxeringar till högst 90% av köpeskillingen för rotposter och 70% av köpeskillingen för leveransvirke och värdet av egna uttag från den nuvarande nivån 60 resp. 40 %. I övrigt innehåller förslagen i bilaga 2 vissa detaljändringar av teknisk natur.

SkU 1985/86:50

2 Lagförslagen har följande lydelse.

Bilaga 1.7:

3 Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928: 370)1 dels att 45, 47 och 57-59 §§, anvisningarna till 47 § samt anvisningarna till 60 § skall upphöra att gälla. dels att rubriken närmast före 47 § skall upphöra att gälla, dels att nuvarande 47 a § skall betecknas 47 §,

dels att 2, 4 och 19 §§, 25 § 3 morn., nya 47 §. 56, 60 och 68 §§, punkt 2 av anvisningarna till 38 § samt punkt 1 av anvisningarna till 66 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 Sr

Allmän kommunalskatt utgår så- Allmän kommunalskatt utgår som kommunal inkomstskatt, vil- som kommunal inkomstskatt och

ken beräknas på grundval av in- beräknas på grundval av beskatt komst

och av garantibelopp för fas- ningsbar inkomst.

tighet.

Såsom underlag för kommunal inkomstskatt påföres skattskyldig ett skatteöre för varje krona beskattningsbar inkomst.

Etthundra skatteören bilda en skattekrona.

Såvitt gäller fastighet beräknas inkomst i de fall som anges i denna lag på grundval av vad som bestämts vid fastighetstaxering.

Underlag för beräkning av kommunal inkomstskatt såvitt gäller fastighet bestäms vid fastighetstaxering, om inte annat föreskrivs.

Därvid beslutas även om fastighet skall vara skattepliktig. Skatteplikt för fastighet innebär att garantibelopp enligt 47 § skall beräknas för fastigheten.

Bestämmelserna i denna lag om fastighet skall också tillämpas i fråga om byggnad, som är lös egendom, om inte annat föreskrivs. Samma skall gälla beträffande sådana tillbehör till byggnaden som avses i 2 kap. 2 och 3 §§ jordabalken, i den mån de tillhör byggnadens ägare.

Föreskrifter om fastighetstaxering finns i fastighetstaxeringslagen (1979: 1152).

1 Senaste Ivdelse av 45 § 1984: 1060 47 § 1984:1060 57 5 I mom. 1984: 1060 57 S 2 mom. 1963: 303

57 $ 3 mom. 1984: 1060

58 § 1984:1060

59 S 1 mom. 1984: 1060 59 !S 2 mom. 1966: 729 59 § 3 morn. 1984: 1060 anvisningarna till 47 S 1983: 446 anvisningarna till 60 § 1984: 1060 rubriken närmast före 47 § 1953:400. : Senaste lydelse 1953:400.

3 Senaste lydelse 1979: 1154.

SkU 1985/86:50

3 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1985/86:50

19 S4

Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:

vad som vid bodelning eller eljest på grund av giftorätt tillfallit make eller vad som förvärvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva;

vinst vid icke yrkesmässig avyttring av lös egendom i andra fall än som avses i 35 § 3-4 morn.;

vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eiler vid vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår till högst 100 kronor;

ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6000 kronor eller högre belopp för år eller utgör föräldrapenning, så ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild författning, som utgått annorledes än på grund av sjukförsäkring. som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen (1977: 265) om statligt personskadeskydd eller iagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6000 kronor eller högre belopp för år, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller olycksfall tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke tagits i samband med tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av pension eller i form av livränta i den mån livräntan är skattepliktig enligt 32 § 1 eller 2 morn., så ock ersättning som utgår på grund av trafikförsäkring eller, med nedan angivet undantag, annan ansvarighetsförsäkring eller på grund av skadeståndsförsäkring och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur;

ersättning på grund av ansvarighetsförsäkring enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer till den del ersättningen utgår under de första trettio dagarna av den tid den skadade är arbetsoförmögen och beräknas så att ersättningen uppgår för insjuknandedagen till högst 30 kronor och för övriga dagar till högst 6 kronor för dag:

belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen utgått på grund av kapitalförsäkring;

försäkringsersättning eller annan ersättning för skada på egendom, dock att skatteplikt föreligger dels i den mån ersättningen avser driftbyggnad på jordbruksfastighet, byggnad på fastighet som avses i 24 § 1 morn., byggnad som är avsedd för användning i ägarens rörelse eller sådan del av värdet av markanläggning som får dras av genom årliga värdeminskningsavdrag, dels i den mån köpeskilling, som skulle ha influtit om den försäkrade eller skadade egendomen i stället hade sålts, hade varit att hänföra till intäkt av fastighet eller av rörelse och dels i den mån ersättningen eljest motsvarar skattepliktig intäkt av eller avdragsgill omkostnad för fastighet eller rörelse; vinstandel,

återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel, som utgått på grund av skadeförsäkring, och premieåterbetalning på grund

4 Senaste lydelse 1985:405.

4 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1985/86:50

av skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke förelegat;

ersättning jämlikt lagen (1956: 293) om ersättning åt smittbärare om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6 000 kronor eller högre belopp för år;

periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, som icke utgör vederlag vid avyttring av egendom, i den mån givaren enligt 20 § eller punkt 5 av anvisningarna till 46 § icke är berättigad till avdrag för utgivet belopp;

stipendier till studerande vid undervisningsanstalter eller eljest avsedda för mottagarens utbildning;

studiestöd enligt 2, 3 eller 4 kap. studiestödslagen (1973:349), internatbidrag, återbetalningspliktiga studiemedel och resekostnadsersättning enligt 6 och 7 kap. samma lag samt sådant särskilt bidrag vilket enligt av regeringen eller statlig myndighet meddelade bestämmelser utgår till deltagare i arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådant bidrag likställda, och äger i följd härav den bidragsberättigade icke göra avdrag för kostnader som avsetts skola bestridas med bidrag av förevarande slag; allmänt barnbidrag;

lön eller annan gottgörelse, för vilken skall erläggas skatt enligt lagen (1958: 295) om sjömansskatt;

kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av statsmedel;

handikappersättning enligt 9 kap. 2 och 3 §§ lagen om allmän försäkring, sådan del av vårdbidrag enligt 9 kap. 4 § samma lag som utgör ersättning för merkostnader samt hemsjukvårdsbidrag, som utgår av kommunala eller landstingskommunala medel till den vårdbehövande;

kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension; kommunalt bostadstillägg till handikappade;

bostadsbidrag som avses i förordningen (1976: 263) om statliga bostadsbidrag till barnfamiljer eller förordningen (1976:262) om statskommunala bostadsbidrag;

ersättning som fastställts av allmän domstol eller utgått av allmänna medel till den som — utan att det skett yrkesmässigt — inställt sig inför domstol eller annan myndighet, om ersättningen avser reseersättning, traktamente eller ersättning för tidsspillan;

sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen;

gottgörelse som arbetsgivare uppburit från pensionsstiftelse, till den del stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna gottgörelsen än sådana för vilka avdrag icke åtnjutits vid avsättning till stiftelsen;

intäkter av försäljning av vilt växande bär och svampar som den skattskyldige själv plockat till den del intäkterna under ett beskattningsår inte överstiger 5 000 kronor, såvida intäkterna inte kan hänföras till rörelse som den skattskyldige driver eller utgör lön eller liknande förmån;

5 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1985/86:50

ränta enligt 69 § 1 mom. upp- ränta enligt 61 § lagen (1941:416) bördslagen (1953: 272). om arvsskatt och gåvoskatt, 69 § 1

och 2 morn., 69 a § tredje stycket eller 75 a § fjärde stycket uppbördslagen (1953:272), 36 §

3 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt, 22 § tullagen (1973:670), 20 § lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar, 5 kap. 13 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter, 40 § lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter eller 24 § lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.

Beträffande vissa försäkringsbelopp som utgår till lantbrukare, yrkesfiskare m.fl. gäller särskilda bestämmelser i punkt 16 av anvisningarna till 21 § och i punkt 11 av anvisningarna till 28 §.

(Se vidare anvisningarna.)

25 §

3 morn.5 I fråga om fastighet, för vilken intäkten skall beräknas enligt 24 § 2 morn., får avdrag inte göras för andra omkostnader än för ränta på lånat kapital, som har nedlagts i fastigheten, samt tomträttsavgäld eller liknande avgäld.

Utöver avdrag som i föregående stycke sägs får dock fysisk person, som blivit för året före taxeringsåret eller för taxeringsåret mantalsskriven pä honom tillhörig fastighet, som avses i 24 § 2 morn., i fråga om nämnda fastighet göra ett extra avdrag med, för helt år räknat, 1500 kronor, dock högst med det belopp, som jämlikt sistnämnda lagrum skall tas upp som intäkt av fastigheten. Äger skattskyldig endast del av fastigheten, skall avdraget i motsvarande mån nedsättas.

Vad i detta stycke stadgas skall gälla jämväl beträffande dödsbo under förutsättning att någon delägare i boet blivit mantalsskriven på fastigheten.

Har fastighet, för vilken intäkten skall beräknas enligt 24 § 2 morn., delvis använts i ägarens rörelse, skall räntan och avgälden minskas med den del därav, som kan anses belöpa på den i rörelsen använda fastighetsdelen.

(Se vidare anvisningarna.)

5 Senaste lydelse 1984:1060.

Nuvarande lydelse 47 a t

Sammanlagda beloppet av den inkomst från en eller flera förvärvskällor, vilken är skattepliktig i en kommun, med avdrag i förekommande fall som avses i 46 och 46 a §§, samt av i 47 § omförmält garantibelopp utgör skattskyldigs inom kommunen taxerade inkomst.

Föreslagen lydelse 47 §

Sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster från olika förvärvskällor, minskat i förekommande fall med sådant avdrag som avses i 46 och 46 a §§, utgör taxerad inkomst.

Den taxerade inkomsten avrundas nedåt till hell hundratal kronor.

Skatt för inkomst av jordbruksfastighet eller av annan fastighet skall utgöras till kommun, där fastigheten är belägen.

Äro fastigheter inom olika kommuner att anse som e n förvärvskälla, efter ty i 18 § sägs, skall den frän fastigheterna gemensamt liärflutna inkomsten tagas till beskattning i varje kommun till så stor del, som kan anses hava inom kommunen influtit. Kan utredning härom icke vinnas, skall inkomsten fördelas till beskattning mellan kommunerna efter ty som kan finnas skäligt med hänsyn till den bruttointäkt, som influtit inom varje kommun, eller till det förhållande, vari fastigheternas taxeringsvärden stått till varandra.

60 §8

Innefattar kommun flera församlingar, skall fysisk person, som skall mantalsskrivas i någon avförsamlingarna, beskattas i denna församling för hela den inkomst, som enligt bestämmelserna om beskattningsort skall beskattas i kommunen. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning, då oskift dödsbo efter avliden person, som varit vid dödsfallet bosatt här i riket, skall beskattas inom kommun, som innefattar flera församlingar.

A Senaste lydelse 1984: 1060.

7 Senaste lydelse 1951:790.

8 Senaste lydelse 1973: 1099.

Skatt för inkomst skall utgöras i hemortskommunen, om den skattskyldige har varit bosatt eller stadigvarande vistats här i riket under någon del av året före taxeringsåret, och i annat fall i Stockholm för gemensamt kommunalt ändamål.

Innefattar hemortskommunen flera församlingar sker beskattningen i den församling där den skattskyldige med tillämpning av reglerna om hemortskommun anses ha sin hemort.

SkU 1985/86:50

7 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1985/86:50

För annan än i första stycket avsedd skattskyldig skall, om kommun innefattar flera församlingar, vid taxering enligt denna lag angivas, huru stor del av den beskattningsbara inkomsten som belöper å varje församling, och skola därvid de i 56 —59 §§ givna bestämmelserna om beskattningsort hava motsvarande tillämpning. Innan sådan fördelning sker skall dock, om i den skattskyldiges taxerade inkomst ingår garantibelopp för fastighet, så stor del av den beskattningsbara inkomsten, som motsvarar garantibeloppet, tillföras den församling, där fastigheten är belägen.

(Se vidare anvisningarna.)

68 Vad i denna lag stadgas om person, som varit här i riket bosatt, skall även gälla person som stadigvarande vistats i Sverige utan att vara bosatt här. Detsamma gäller den som har vistats tillfälligt här och har haft arbetsanställning, vid vilken skatteavdrag enligt 39 § I mom. uppbördslagen (1953:272) har kommit i fråga. Vad som nu har sagt,s om skattskyldig som har vistats här tillfälligt skall dock icke gälla vid tillämpning av 53 § / mom. och icke heller då den skattskyldige vid vistelsen här uppbär lön av anställning hos svenska staten eller svensk kommun om anställningen avses fortsätta utomlands.

Anvisningar

till 38 §

2.10 Utdelning från aktiebolag eller ekonomisk förening, som utgår i förhållande till gjorda inköp eller försäljningar eller efter därmed jämförlig grund, är skattefri, där utdelningen blott innebär en minskning i levnadskostnader, och skall i annat fall hänföras till den förvärvskälla, vartill den på grund av sin beskaffenhet är att räkna. Sålunda hänföres exempelvis till inkomst av jordbruk respektive rörelse näringsidkares utdelning från ekonomisk förening i form av pristillägg å varor, som han sålt till föreningen, eller i form av rabatt för varor, som han för sin näring inköpt av förening 9

Senaste lydelse 1978:925.

10 Senaste lydelse 1984: 1060.

(Se vidare anvisningarna.)

§9

Vad i denna lag stadgas om person. som varit här i riket bosatt, skall även gälla person som stadigvarande vistats i Sverige utan att vara bosatt här.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1985/86:50

en. Till utdelning, som på grund av bestämmelserna i detta stycke är skattefri, hänföres icke förmån av bostad eller annan förmån av fastighet (jfr emellertid bestämmelserna i andra stycket). Skattepliktig utdelning från aktiebolag eller ekonomisk förening, som icke skall räknas såsom intäkt vid beräkning av annat slag av inkomst, hänföres till intäkt av kapital.

Har bostad eller annan förmån av fastighet tillkommit medlem av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag i denna hans egenskap och är det inte fråga om upplåtelse som avses i tredje stycket, skall värdet av bostaden eller förmånen inte räknas som skattepliktig intäkt för delägaren. Till följd härav får avdrag inte ske. såvitt det inte är fråga om en till rörelse hänförlig utgift, för medlemmens eller delägarens inbetalningar till föreningen eller bolaget eller för andra omkostnader som hänför sig till innehavet av bostaden eller förmå -

Har bostad eller annan förmån av fastighet tillkommit medlem av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag i denna hans egenskap och är det inte fråga om upplåtelse som avses i tredje stycket, skall sorn skattepliktig intäkt av kapital tas upp ett belopp motsvarande för helt år räknat 3 procent av den del av medlemmens eller delägarens andel i föreningens eller bolagets behållna förmögenhet som överstiger 50000 kronor. Därvid skall värdet av andelen beräknas med utgångspunkt i taxeringsvärdet året före taxeringsåret på föreningens eller bolagets fastighet nen.

och med hänsyn till föreningens eller bolagets övriga tillgångar och skulder enligt bokslutet för det senaste räkenskapsår som avslutats före den I juli året före taxeringsåret. Vid denna beräkning skall bortses från skuld som föreningen eller bolaget har ådragit sig på sådana villkor eller under sådana omständigheter att skulden bör likställas med inbetalning av insats eller därmed jämförligt eget kapital. / fråga om bostad som innehas av två eller flera medlemmar tillsammans skall beloppet 50 000 kronor fördelas dem emellan efter andelarnas storlek. Vid inkomstberäkningen får avdrag inte ske, såvitt fråga inte är om till rörelse hänförlig utgift, för medlemmens eller delägarens inbetalningar till föreningen eller bolaget eller för andra omkostnader som är hänförliga till innehavet av bostaden eller förmånen.

Har bostad eller annan förmån, som tillkommit medlem av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag i denna hans egenskap, helt eller till övervägande del varit av medlemmen eller delägaren mot vederlag upplåten till annan under hela eller större delen av beskattningsåret, räknas vederlaget jämte värdet av bostad eller annan förmån, som medlemmen eller delägaren för eget bruk förfogat över. såsom intäkt av kapital för medlemmen eller delägaren.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1985/86:50

Annan utdelning från bostadsförening eller bostadsaktiebolag än i andra och tredje styckena sägs, som icke utgått i förhållande till innehavda andelar eller aktier, räknas såsom intäkt av kapital för medlemmen eller delägaren, om och i den mån utdelningen överstiger sådana på beskattningsåret belöpande avgifter och andra inbetalningar till föreningen eller bolaget, vilka icke äro att anse som kapitaltillskott.

Med bostadsförening och bostadsaktiebolag förstås ekonomisk förening och aktiebolag, vars verksamhet uteslutande eller huvudsakligen består i att åt föreningens medlemmar eller bolagets delägare bereda bostäder i hus, som ägs av föreningen eller bolaget. Som bostadsförening eller bostadsaktiebolag anses även ekonomisk förening eller aktiebolag, vars verksamhet uteslutande eller så gott som uteslutande består i att tillhandahålla föreningens medlemmar eller bolagets delägare garage eller annan för deras personliga räkning avsedd gemensam anordning i byggnad som ägs av föreningen eller bolaget.

till 66 §

1." Av bestämmelserna i denna paragraf, jämförda med föreskrifterna i 68 §, framgår, att för den som under ett beskattningsår eller del därav stadigvarande vistats här i riket utan att mantalsskrivningsskyldighet i någon kommun beträffande honom förelegat för året näst före taxeringsåret, skall såsom hemortskommun anses den kommun, där han under det år, som närmast föregått taxeringsåret, först vistats, utan att vistelsen varit allenast tillfällig. För den som har vistats tillfälligt här i riket och har haft arbetsanställning, vid vilken skattavdrag har kommit i fråga utan att nyssnämnd mantalsskrivningsskyldighet beträffande honom har förelegat, skall såsom hemortskommun anses den kommun, där han under det år som närmast föregått taxeringsåret först har vistats.

1. Av bestämmelserna i denna paragraf, jämförda med föreskrifterna i 68 §, framgår, att för den som under ett beskattningsår eller del därav stadigvarande vistats här i riket utan att mantalsskrivningsskyldighet i någon kommun beträffande honom förelegat för året näst före taxeringsåret, skall såsom hemortskommun anses den kommun, där han under det år, som närmast föregått taxeringsåret, först vistats, utan att vistelsen varit allenast tillfällig.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987 och tillämpas första gången vid 1988 års taxering om inte annat följer av punkterna 2 och 3 nedan.

2. De nya bestämmelserna om ränta i 19 § tillämpas inte på ränta som belöper på tid före ikraftträdandet.

3. Äldre bestämmelser i 2, 4, 45, 47, 47 a och 56-60 §§, anvisningarna till 47 § samt anvisningarna till 60 § tillämpas vid 1988 års taxering i fråga om förvärvskälla för vilken beskattningsåret har påbörjats före den 1 maj 1986.

11 Senaste lydelse 1978:925.

4 Förslag till Lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272)

Härigenom föreskrivs att 28 och 3! §§. 39 § 1 morn., 42 §, 43 S 1 morn., 54 § ! morn., 69 § 2 mom. samt punkt 4 av anvisningarna till 39 § uppbördslagen (1953: 272)1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

Kvarstående skatt under 25 kronor uttages ej.

Kvarstående skatt skall betalas senast den 18 i uppbördsmånaden april året efter taxeringsåret.

Kvarstående skatt, som uppgår till högst 200 kronor, skall betalas senast den 18 i uppbördsmånaden mars året efter taxeringsåret. Annan kvarstående skatt skall betalas med lika belopp senast den 18 i var och en av uppbördsmånadcrna mars och maj året efter taxeringsåret. Om öretal uppkommer skall dock det belopp som skall betalas under uppbördsmånaden mars bestämmas till närmast lägre och det andra beloppet till närmast högre hela antal kronor.

31 §■’

Uträkning av de särskilda skatteposter som ingår i tillkommande skatt samt debitering av sådan skatt verkställs efter samma grunder, som har gällt för debitering av motsvarande slutliga skatt.

Sänkning av viss skatt vid ändrad debitering avräknas mot höjning av annan skatt till följd av ändringen. Tillkommande skatt under 25 kronor uttages ej.

Tillkommande skatt skall betalas senast den 18 i den uppbördsmånad eller de två uppbördsmånader, som lokal skattemyndighet bestämmer, varvid en uppbördsmånad skall ligga mellan betalningstillfällena. I sistnämnda fall skall skatten för delas enligt de grunder som anges i 28 §.

Tillkommande skatt skall betalas senast den 18 i den uppbördsmånad eller, om skatten överstiger 200 kronor, de två uppbördsmånader. som lokal skattemyndighet bestämmer, varvid en uppbördsmånad skall ligga mellan betalningstillfällena. I sistnämnda fall skall skatten betalas med lika belopp i var och en av uppbördsmånaderna. Om öretal uppkommer skall dock det belopp som skall betalas först bestämmas till närmast lägre och det andra beloppet till närmast högre hela antal kronor.

' Lagen omtryckt 1972:75.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 771. : Senaste lydelse 1979: 489.

3 Senaste lydelse 1984: 669.

SkU 1985/86:50

11 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1985/86:50

39 §

/ mom* Vid utbetalning av kontant belopp, som för mottagaren (arbetstagaren) utgör sådan inkomst av tjänst som i 3 § 2 mom. under 1 första och andra styckena avses (lön), skall den som utbetalar beloppet (arbetsgivaren) göra avdrag för betalning av preliminär A-skatt som arbetstagaren har att betala (skatteavdrag) om inte annat följer av bestämmelserna i lagen (1983:850) om undantag från vissa bestämmelser i uppbördslagen (1953:272) m.m. Bestämmelser om skyldighet att göra avdrag i vissa fall när det utbetalade beloppet inte utgör sådan lön finns i lagen (1982: 1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar.

Har arbetstagare, vilken har att vidkännas skatteavdrag för preliminär A-skatt, att erlägga kvarstående skatt, som har debiterats året före det år skatteavdraget skall göras, är arbetsgivaren skyldig att vid utbetalning av lön göra skatteavdrag även för sådan skatt. Avdragsskyldighet föreligger dock inte, om anställningen är avsedd att vara kortare tid än en vecka. För betalning av den kvarstående skatten skall arbetsgivaren vid varje utbetalningstillfälle avdraga ett belopp motsvarande så stor del av den skatt, som skall betalas under den uppbördsmånad som gäller enligt 28 §, som belöper på utbetalningstillfället med hänsyn till antalet utbetalningstillfällen före ingången av nämnda uppbördsmånad. Belopp, som dras av vid annat utbetalningstillfälle än det första, skall dock avrundas till närmast lägre hela antal kronor och återstoden dras av vid det första utbetalningstillfället.

Har arbetstagare, vilken har att vidkännas skatteavdrag för preliminär A-skatt, att erlägga kvarstående skatt, som har debiterats året före det år skatteavdraget skall göras, är arbetsgivaren skyldig att vid utbetalning av lön göra skatteavdrag även för sådan skatt. Avdragsskyldighet föreligger dock inte, om anställningen är avsedd att vara kortare tid än en vecka. För betalning av den kvarstående skatten skall arbetsgivaren vid varje utbetalningstillfälle avdraga ett belopp motsvarande så stor del av skatten som belöper på utbetalningstillfället med hänsyn till antalet utbetalningstillfällen före ingången av uppbördsmånaden april. Belopp, som dras av vid annat utbetalningstillfälle än det första, skall dock avrundas till närmast lägre hela antal kronor och återstoden dras av vid det första utbetalningstillfället.

42 Om utbetald lön inte är så stor, att skatteavdrag kan göras för både utgående preliminär skatt och den kvarstående skatt, som belöper på utbetalningstillfället, skall genom skatteavdraget innehållet belopp anses i första hand avse preliminär skatt.

Kan vid visst utbetalningstillfälle skatteavdrag för kvarstående skatt inte göras med belopp, som motsvarar på utbetalningstillfället belöpande skatt, skall vid senare utbetalningstillfälle före ingången av

Kan vid visst utbetalningstillfälle skatteavdrag för kvarstående skatt inte göras med belopp, som motsvarar på utbetalningstillfället belöpande skatt, skall vid senare utbetalningstillfälle före ingången av

4 Senaste lydelse 1984: 669.

5 Senaste lydelse 1984:669.

12 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1985/86:50

den uppbördsmånad som gäller enligt 28 § avdragas så stort belopp att de innehållna beloppen tillsammans förslår till den skatt som skall betalas ander nämnda uppbördsmånad.

uppbördsmånaden april avdragas så stort belopp att de innehållna beloppen tillsammans motsvarar den kvarstående skatten.

43 §

I morn.6 Arbetsgivare skall vid varje avlöningstillfälle genom särskilt kvitto eller på annat lämpligt sätt lämna arbetstagare uppgift om det belopp, som genom skatteavdrag har innehållits på lönen. Skyldighet att lämna sådan uppgift föreligger dock inte, om lönen kvitteras på avlöningslista, där skatteavdraget har angivits.

Har skatteavdrag för kvar -

Har skatteavdrag för kvarstående skatt inte kunnat göras med så stort belopp, som motsvarar den kvarstående skatten, skall arbetsgivaren vid det avlöningstillfälle, som närmast föregår uppbördsmånaden april, underrätta arbetstagaren om storleken av felande belopp.

stående skatt inte kunnat göras med så stort belopp, som skall betalas ander viss uppbördsmånad, skall arbetsgivaren vid det avlöningstillfälle, som närmast föregår denna uppbördsmånad, underrätta arbetstagaren om storleken av felande belopp.

Efter den 18 i den sista uppbördsmånad, under vilken skatt enligt skattsedel skall erläggas, eller, om arbetstagare tidigare har slutat sin anställning, vid dennas slut skall arbetsgivaren återlämna skattsedeln till arbetstagaren. Har arbetstagaren slutat sin anställning under tid då avdrag för kvarstående skatt skall göras, skall arbetsgivaren lämna arbetstagaren skriftlig uppgift om summan av gjorda skatteavdrag för sådan skatt och den tid som avdragen avser. Sådan uppgift, som skall vara undertecknad eller signerad av arbetsgivaren eller någon hos honom anställd, skall också omfatta arbetsgivarens namn och adress.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer fastställer formulär till blanketter för uppgifter enligt detta moment. Blanketterna skall kostnadsfritt tillhandahållas arbetsgivare.

54 §

I morn.7 En arbetsgivare, som har gjort skatteavdrag eller utgett lön för vilken månadsavgift skall redovisas enligt lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare skall utan anmaning lämna uppgift (uppbördsdeklarat i o nl om detta till den länsstyrelse som avses i 52 8 första stycket. Arbetsgivare som avses i 3 § andra stycket sista meningen lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare skall dock lämna deklarationen till länsstyrelsen i Stockholms län. Deklaration skall lämnas

* Senaste lydelse 1979:489.

7 Senaste lydelse 1984: 669.

1 mom. En arbetsgivare, som har gjort skatteavdrag för preliminär A-skatt eller utgett lön för vilken månadsavgift skall redovisas enligt lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare skall utan anmaning lämna uppgift (uppbördsdeklaration) om detta till den länssty relse som avses i 52 8 första stycket. Arbetsgivare som avses i 3 § andra stycket sista meningen lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare skall dock lämna deklarationen till länsstyrelsen i Stockholms län. Dekla -

13 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1985/86:50

senast den 18 i uppbördsmånaden ration skall lämnas senast den 18 i

efter den månad då skatteavdraget uppbördsmånaden efter den månad

gjordes eller lönen utgavs. då skatteavdraget gjordes eller

lönen utgavs.

Efter anmaning av länsstyrelsen eller lokal skattemyndighet är också den. som inte är deklarationsskyldig enligt första stycket, skyldig att avge uppbördsdeklaration.

Uppbördsdekiaration skall avges på heder och samvete samt avfattas på blankett enligt fastställt formulär.

Uppbördsdeklararation skall upptaga

1) arbetsgivarens personnummer, organisationsnummer eller särskilda redovisningsnummer;

2) uppgift om den tid för vilken redovisning lämnas;

3) det belopp som har dragits av 3) det belopp som har dragits av för preliminär A-skatt och vid upp- för preliminär A-skatt; hördsmånaderna mars och maj vad

som har dragits av för kvarstående skatt;

4) sådan utgiven avgiftspliktig lön eller ersättning som avses i 2 kap. 3 § lagen (1981:691) om socialavgifter, dock inräknat det belopp som avses i punkt 5;

5) det belopp med vilket avdrag görs enligt 6 § lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare:

6) den lön eller ersättning på vilken månadsavgiften beräknas;

7) månadsavgiftens belopp;

8) summan av skatt enligt punkt 3 och avgift enligt punkt 7.

En arbetsgivare, som har gjort skatteavdrag för kvarstående skatt, skall lämna uppgift (uppbördsdeklaration för kvarstående skatt) om detta. Sådan deklaration skall lämnas senast den 18 i uppbördsmånaden april och upptaga, förutom uppgift som avses i fjärde stycket 1, det belopp som dragits av för kvarstående skatt. 1 övrigt gäller i tillämpliga delar vad som sägs i första —tredje styckena.

69 §

2 morn.8 På skatt, kvarskatteav- 2 mom. På skatt, kvarskatteavgift, respitränta och anståndsränta, gift. respitränta och anståndsränta,

som återbetalas enligt 68 § 2 morn., som återbetalas enligt 68 § 2 morn.,

och vid utbetalning av skatt eller och vid utbetalning av skatt eller

ränta, som har innehållits med stöd ränta, som har innehållits med stöd

av 68 § 4 mom. andra stycket, utgår av 68 § 4 mom. andra stycket, utgår

ränta (restitutionsränta). Vid ränta (restitutionsränta). Res ränteberäkningen

gäller i tillämp- titutionsränta utgår för visst kalen liga

delar bestämmelserna i 32 § derår efter en räntesats som mot första

stycket. Ränta skall dock be- svarar halva det av riksbanken fast -

8 Senaste lydelse 1983:977.

14 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1985/86:50

ställda diskonto som gällde vid utgången av närmast föregående kalenderår. För tid som infaller efter utgången av det år då beslut om återbetalning fattas tillämpas dock den räntesats som gäller för det året. Räntesatsen bestäms till procenttal med högst en decimal, som i förekommande fall avrundas uppåt. Räntebelopp som understiger femtio kronor betalas inte ut.

Vid beräkning av restitutionsränta gäller i övrigt,

att ränta utgår på belopp, som senast under taxeringsåret har betalts som preliminär skatt, från utgången av taxeringsåret och på annat belopp från utgången av den månad, då det har betalts;

att, om skatt har betalts före den uppbördsmånad, då skatten har förfallit till betalning, skatten anses som betald under nämnda uppbördsmånad;

att, om skatten har betalts i flera poster och restitutionen avser endast viss del av det sammanlagda skattebeloppet, det för mycket betalda beloppet avräknas mot det eller de belopp som sist har betalts; att ränta utgår till och med den månad, då beloppet återbetalas; samt att ränta utgår i helt krontal, varvid öretal bortfaller.

Har beslut som föranlett restitutionsränta ändrats på sådant sätt att ränta inte skulle ha utgått eller utgått med lägre belopp, om ändringsbeslutet hade beaktats vid ränteberäkningen, är den skattskyldige skyldig att återbetala vad han sålunda har uppburit för mycket. Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt skall också tillämpas på restitutionsränta.

Om restitutionsränta i särskilda fall föreskrivs i 69 a § tredje stycket och 75 a § fjärde stycket.

räknas utan tillägg av där angivna procentenheter.

Anvisningar

till 39 §

4.9 Föreligger särskilda svårigheter för arbetsgivare att göra skatteavdrag för kvarstående skatt, får den lokala skattemyndigheten medge. att sådant avdrag inte görs. Svårighet att göra skatteavdrag för sådan skatt kan vara för handen, om lön utbetalas för kvartal eller halvår eller annars vid sådana tidpunkter, att genom skatteavdrag innehållna medel inte förslår att betala kvarstående skatt under vederbörlig uppbördsmånad.

Såväl arbetsgivare som arbetstagare kan göra framställning om befrielse frän skatteavdrag. Har arbetsgivare begärt befrielse från att göra skatteavdrag, skall arbetstagare, som berörs av framställningen, eller ombud för denne höras i frågan.

4. Föreligger särskilda svårigheter för arbetsgivare att göra skatteavdrag för kvarstående skatt, får den lokala skattemyndigheten medge. att sådant avdrag inte görs. Svårighet att göra skatteavdrag för sådan skatt kan vara för handen, om lön utbetalas för kvartal eller halvår eller annars vid sådana tidpunkter, att genom skatteavdrag innehållna medel inte förslår att betala den kvarstående skatten.

9 Senaste lydelse 1979:489.

15 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1985/86:50

Vid prövning av arbetsgivares ansökan om befrielse från skyldighet att göra skatteavdrag skall särskilt beaktas intresset för arbetstagare att få en bekväm skattebetalningsform och för det allmänna att få en effektiv skattebetalning.

Denna lag träder i kraft i fråga om 69 § 2 mom. den 1 januari 1987 och tillämpas på restitutionsränta som belöper på tid efter ikraftträdandet. I övrigt träder lagen i kraft den 1 juli 1986 och tillämpas första gången i fråga om kvarstående skatt som grundas på 1986 års taxering.

5 Förslag till Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom föreskrivs att 61 och 61 a §§ lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

61 §

Föreslagen lydelse

2 Har dödsbo eller skattskyldig rätt att återfå betalad skatt på grund av överrätts beslut eller beslut enligt 27 §. 33 § 3 mom. eller 56-59 §§, skall skattebeloppet kostnadsfritt återbetalas i den ordning som är föreskriven i uppbördslagen (1953: 272) i fråga om restitution av skatt. Beslut som grundar rätt till återbetalning skall omgående sändas till den länsstyrelse som enligt 52 § 1 mom. tredje stycket är uppbördsmyndighet. På skattebelopp samt ränta enligt 52 §, 52 a § och 55 § 2 mom. som återbetalas utgår ränta om inte annat följer av andra stycket.

I fall, som avses i 57-58 a §§, ankommer det på regeringen att förordna i vad mån ränta skall utgå.

Har enligt 55 § anstånd medgetts med erläggande av skatt, skall vid befrielse från hela det skattebelopp som inte har betalats den ingivna skuldförbindelsen återställas. Avser befrielsen en del av det obetalda skattebeloppet skall beskattningsmyndigheten eller överrätten ompröva anståndsbeslutet.

Har dödsbo eller skattskyldig rätt att återfå betalad skatt på grund av överrätts beslut eller beslut enligt 27 §, 33 § 3 mom. eller 56-59 §§, skall skattebeloppet kostnadsfritt återbetalas i den ordning som är föreskriven i uppbördslagen (1953: 272) i fråga om restitution av skatt. Beslut som grundar rätt till återbetalning skall omgående sändas till den länsstyrelse som enligt 52 § 1 mom. tredje stycket är uppbördsmyndighet. På skattebelopp som återbetalas utgår ränta om inte annat följer av andra stycket.

61 a §3

Ränta enligt 61 § första stycket utgår från och med månaden efter den, då skattebeloppet efter meddelat beslut om skattens fastställande blivit inbetalat, till och med den månad då beloppet utbetalas.

Ränta utgår även på ränta enligt 52 och 52 a §§ samt 55 § 2 morn., som återbetalas. I fråga om räntan, vilken skall beräknas av länsstyrelsen, gäller i övrigt bestämmelserna i 52 § I mom. Räntan skall dock

Ränta enligt 61 § första stycket utgår från och med månaden efter den, då det belopp på vilket ränta skall beräknas inbetalades, till och med den månad då återbetalning görs. 1 fråga om räntan, vilken skall beräknas av länsstyrelsen, gäller i övrigt bestämmelserna i 52 § 1 mom. Räntan under visst kalenderår skall dock utgå efter en räntesats som motsvarar halva det av riksbanken fastställda diskonto

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 857.

2 Senaste lydelse 1983: 384.

' Senaste lydelse 1983:978.

SkU 1985/86:50

2 Riksdagen 1985186. ösarn!. Nr50

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1985/86:50

utgå efter räntesats som motsvarar det i 52 § I mom. angivna diskontot.

som gällde vid utgången av närmast föregående kalenderår. Räntesatsen bestäms till procenttal med högst en decimal, som i förekommande fall avrundas uppåt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987 och tillämpas i fråga om ränta som belöper på tid efter ikraftträdandet.

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt

Härigenom föreskrivs att 36 § 3 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

36 §

3 morn.2 Sjöman eller redare 3 mom. Sjöman eller redare som

som har rätt att återfå för mycket har rätt att återfå för mycket erlagd

erlagd skatt skall erhålla ränta (re s- skatt skall erhålla ränta (restitu titutionsränta)

på beloppet. tionsränta) på beloppet. Ränta

Ränta utgår under visst kalenderår utgår under visst kalenderår efter

efter den räntesats som motsvarar en räntesats som motsvarar halva

det av riksbanken fastställda dis- det av riksbanken fastställda diskonto som gäller vid utgången av konto som gällde vid utgången av

december det föregående äret. närmast föregående kalenderår.

Räntebelopp som understiger fem- Räntesatsen bestäms till procenttal

tio kronor utbetalas ej. med högst en decimal, som i före kommande

fall avrundas uppåt. Räntebelopp som understiger femtio kronor utbetalas ej.

Vid beräkning av ränta skall iakttagas,

att ränta för skatt, avseende visst beskattningsår, utgår från och med den 1 mars nästföljande år, om skatten erlagts före denna tidpunkt, och i annat fall från och med månaden efter den då skatten erlagts,

att ränta utgår till och med den månad, då beslut om återbetalning meddelas, samt

att ränta utgår i helt krontal, varvid öretal bortfaller.

Har beslut som föranlett ränta ändrats på sådant sätt att ränta icke skulle ha utgått eller utgått med lägre belopp, om ändringsbeslutet beaktats vid ränteberäkningen, är sjöman eller redare skyldig återbetala vad han sålunda uppburit för mycket. Bestämmelserna om revisionskrav äga därvid motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987 och tillämpas i fråga om restitutionsränta som belöper på tid efter ikraftträdandet.

1 Lagen omtryckt 1970:933.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 777.

2 Senaste lydelse 1983:979.

SkU 1985/86:50

7 Förslag till

Lag om ändring i tullagen (1973: 670)

Härigenom föreskrivs att 22 § tullagen (1973:670) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 §'

Har tullskyldig inbetalat tull eller annan införselavgift med högre belopp än han rätteligen har att erlägga, återbetalas överskjutande belopp. Motsvarande gäller när han inbetalat tull eller annan införselavgift trots att avgift ej skall utgå. Har med stöd av 5 § tullförordningen (1973:979) meddelats förordnande att tull inte skall utgå för vara av visst slag återbetalas inbetalat tullbelopp. Belopp, som den tullskyldige kan dra av enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt, återbetalas dock ej.

På belopp som återbetalas utgår ränta. Ränta utgår även på ränta enligt 20 § som återbetalas. Vid ränteberäkningen tillämpas bestämmelserna i 20 a S första stycket. Räntan för visst kalenderår skall dock beräknas efter en räntesats som motsvarar halva det av riksbanken fastställda diskonto som gällde vid utgången av närmast föregående kalenderår. Räntesatsen bestäms till procenttal med högst en decimal, som i förekommande fall avrundas uppåt. Ränta utgår från utgången av den månad under vilken beloppet erlagts till och med den månad då beloppet utbetalats.

Har beslut, som föranlett ränta enligt andra stycket, ändrats på sådant sätt att ränta icke skulle ha utgått eller skulle ha utgått med lägre belopp, skall den tullskyldige återbetala vad han sålunda uppburit för mycket. Bestämmelserna i denna lag om tull och annan införselavgift gäller därvid i tillämpliga delar.

Vid återbetalning till den tullskyidige får avdrag göras för till betalning förfallen tull eller avgift som den tullskyldige har att erlägga till tullverket. 1 lagen (1985: 146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter finns också föreskrifter som begränsar rätten till återbetalning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987 och tillämpas i fråga om ränta som belöper på tid efter ikraftträdandet.

På belopp som återbetalas utgår ränta. Ränta utgår även på ränta enligt 20 § som återbetalas. Vid ränteberäkningen tillämpas bestämmelserna i 20 a § första stycket. Räntan skall dock beräknas utan tillägg av där angivna procentenheter. Ränta utgår från utgången av den månad under vilken beloppet erlagts till och med den månad då beloppet utbetalats.

SkU 1985/86:50

1 Senaste lydelse 1985: 151

8 Förslag till Lag om ändring i lagen (1984: 151) om punktskatter och prisregleringsavgifter

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 14 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter skall ha följande lydelse.

Föreslagen lydelse 5 kap.

Nuvarande lydelse

Räntan beräknas för visst kalenderår efter den räntesats som motsvarar det av riksbanken fastställda diskonto som gäller vid utgången av december månad det föregående året, i fall som avses i 12 § med ett tillägg av tre procentenheter. För tid som infaller efter utgången av det år då skatten beslutas tillämpas dock den räntesats som gäller för det året.

Räntan beräknas, i fall som avses i 12 §, för visst kalenderår efter en räntesats som motsvarar det av riksbanken fastställda diskonto som gällde vid utgången av närmast föregående kalenderår med tillägg av tre procentenheter.

Räntan beräknas, i fall som avses i 13 §, för visst kalenderår efter en räntesats som motsvarar halva det av riksbanken fastställda diskonto som gällde vid utgången av närmast föregående kalenderår. Räntesatsen bestäms till procenttal med högst en decimal, som i förekommande fall avrundas uppåt.

För tid som infaller efter utgången av det år då skatten beslutas tillämpas den räntesats som gäller för det året.

Vid ränteberäkningen skall avrundning ske till närmast lägre hela krontal. Räntebelopp under femtio kronor tas inte ut och återbetalas inte.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987 och tillämpas i fråga om ränta som belöper på tid efter ikraftträdandet.

SkU 1985/86:50

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter

Härigenom föreskrivs att 40 § lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

40 §

Återbetalning av skatt på grund av ett beslut enligt denna lag görs av inskrivningsmyndigheten eller av den myndighet som regeringen bestämmer. Återbetalning skall ske även om beslutet inte har vunnit laga kraft.

Ränta skall, om inte annat följer av 42 §, utgå på det återbetalade beloppet från och med den dag då skatten har betalats till och med den dag då återbetalning görs.

Räntan beräknas för visst kalen- Räntan beräknas för visst kalenderår efter den räntesats som mot- derår efter en räntesats som motsvarar det av riksbanken fastställda svarar halva det av riksbanken fastdiskonto som gäller vid utgången ställda diskonto som gällde vid utav december månad det föregåen- gången av närmast föregående kade året. lenderår. Räntesatsen bestäms till

procenttal med högst en decimal, som i förekommande fall avrundas uppåt.

Vid ränteberäkningen skall avrundning ske till närmast lägre hela krontal. Räntebelopp under femtio kronor betalas inte ut.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987 och tillämpas i fråga om ränta som belöper på tid efter ikraftträdandet.

SkU 1985/86:50

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984: 668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare

Härigenom föreskrivs att 24 § lagen (1984:668) om upphörd av socialavgifter från arbetsgivare skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

24 §

På avgiftsbelopp som en arbetsgi- På avgiftsbelopp som en arbetsgivare har rätt att få tillbaka och som vare har rätt att få tillbaka och som

återbetalas efter den 30 juni året ef- återbetalas efter den 30 juni året efter utgift såret utgår ränta (re stit u- ter utgiftsåret utgår ränta (re st i t u tionsränta).

Restitutionsränta tionsränta). Restitutionsränta

utgår för visst kalenderår efter den utgår för visst kalenderår efter en

räntesats som motsvarar det av räntesats som motsvarar halva det

riksbanken fastställda diskonto av riksbanken fastställda diskonto

som gällde vid utgången av del fö- som gällde vid utgången av närmast

regående året. föregående kalenderår. Räntesat sen

bestäms till procenttal med högst en decimal, som i förekommande fall avrundas uppåt.

På avgiftsbelopp som betalats in senast den 30 juni året efter det utgiftsår som avgiften avser beräknas restitutionsränta från utgången av nämnda månad till och med den månad då beloppet återbetalas. I andra fall beräknas restitutionsränta från utgången av den månad då beloppet betalades in. Har avgiftsbeloppet betalats in i flera poster och avser restitutionen endast viss del av detta, skall det belopp som restitueras avräknas mot den eller de poster som betalats sist.

Restitutionsränta som understiger 50 kronor betalas inte ut. Öretal som uppkommer vid ränteberäkningen bortfaller.

Har ett beslut som föranlett restitutionsränta ändrats på sådant sätt att ränta inte skulle ha beräknats eller skulle ha beräknats med lägre belopp om ändringsbeslutet hade beaktats vid ränteberäkningen, är arbetsgivaren skyldig att återbetala vad han sålunda har uppburit för mycket. Sedan den lokala skattemyndigheten ålagt arbetsgivaren betalningsskyldighet för beloppet får det omedelbart drivas in.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987 och tillämpas i fråga om restitutionsränta som belöper på tid efter ikraftträdandet.

SkU 1985/86:50

11 Förslag till Lag om ändring i lagen (1979: 609) om allmän investeringsfond

Härigenom föreskrivs att 3, 13, 15 och 16 §§ lagen (1979:609) om allmän investeringsfond skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §'

Avdrag medges inte med högre belopp än fyra tredjedelar av det belopp som har inbetalats på räntelöst konto i riksbanken (konto för investering). För att medföra rätt till avdrag skall inbetalningen ha kommit riksbankskontor till handa under det beskattningsår som avsättningen avser eller därefter men senast den dag, då företaget enligt 34 § I mom. eller 34 § 2 mom. taxeringslagen (1956:623) skall ha avlämnat självdeklaration för beskattningsåret.

Inbetalning som har gjorts senare än vad som sägs i första stycket men senast den 30 juni under taxeringsåret skall, om företaget begär det, medföra samma rätt till avdrag. I nu avsedda fall skall företaget betala en särskild avgift till statsverket. Avgiften är fyra procent eller — om inbetalning har gjorts senast en vecka efter den i första stycket angivna dagen - en procent av det för sent inbetalade beloppet.

Avdrag medges inte med högre belopp än fyra tredjedelar av det belopp som i rätt tid har inbetalats på räntelöst konto i riksbanken (konto för investering).

Har räkenskapsåret avslutats senast den 31 augusti året före taxeringsåret skall inbetalningen ha gjorts senast den 15 februari under taxeringsåret. Har räkenskapsåret avslutats efter den 31 augusti året före taxeringsåret skall inbetalningen ha gjorts senast den 30 april under taxeringsåret. Inbetalningen skall anses ha gjorts när medlen kommit riksbanken till handa.

Inbetalning som har gjorts senare än vad som sägs i andra stycket men senast den 30 juni under taxeringsåret skall, om företaget begär det, också medföra rätt till avdrag enligt första stycket. I nu avsedda fall skall företaget betala en särskild avgift till statsverket. Avgiften är en procent av det för sent inbetalade beloppet om inbetalningen har gjorts senast en vecka efter den i andra stycket angivna inbetalningsdagen. Har inbetalningen gjorts senare är avgiften sex procent av det för sent inbetalade beloppet om inbetalningen skulle ha gjorts senast den 15 februari och tre procent av samma belopp om inbetalningen skulle ha gjorts senast den 30 april.

Den särskilda avgiften skall betalas inom den tid som länsstyrelsen bestämmer. Betalas inte avgiften inom föreskriven tid utgår restavgift enligt 58 § 1 mom. första stycket uppbördslagen (1953:272) på avgiftsbeloppet. Den särskilda avgiften och restavgiften får drivas in i den ordning som gäller för indrivning av restförd skatt enligt uppbördslagen.

Avgifterna är inte avdragsgilla vid inkomsttaxeringen.

SkU 1985/86:50

1 Senaste lydelse 1984: 1091.

24 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1985/86:50

13 8:

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, statens industriverk kan, om särskilda skäl föreligger, medge att ett företags allmänna investeringsfond helt eller delvis övertas av ett annat företag. För sådant medgivande krävs

a) att det ena företaget är moderföretag och det andra företaget dess helägda dotterföretag, eller

b) att båda företagen är helägda dotterföretag till samma moderföretag, eller

c) att det ena företaget är ett svenskt aktiebolag vars aktier till mer än nittio procent ägs av moderföretaget tillsammans med eller genom förmedling av ett eller flera av dess helägda dotterföretag och det andra företaget antingen är ett annat sådant aktiebolag eller också moderföretaget eller dess helägda dotterföretag.

Vid tillämpningen av första stycket avses med moderföretag svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk förening eller svensk sparbank och med helägt dotterföretag svenskt aktiebolag vars aktier till mer än nittio procent ägs av moderföretaget.

I beslut om övertagande av all- I beslut om övertagande av allmän investeringsfond skall anges i män investeringsfond skall anges i

vilken förvärvskälla hos det överta- vilken förvärvskälla hos det övertagande företaget som fonden skall gande företaget som fonden skall

anses avsatt. Har del övertagande anses avsatt.

företaget förvärvskälla i inkomstslaget annan fastighet men inte i inkomstslagen jordbruksfastighet eller rörelse, skall beslutet innehålla medgivande enligt II § tredje stycket att fonden får behållas viss tid.

Riksbanken skall på framställning av det överlåtande företaget överföra medel, som svarar mot den allmänna investeringsfond som skall övertas med stöd av beslutet, från företagets konto för investering till ett motsvarande konto för det övertagande företaget.

Har allmän investeringsfond övertagits skall det anses som om det övertagande företaget gjort avsättning till fonden och inbetalning till riksbanken vid den tidpunkt då det överlåtande företaget gjorde avsättningen och inbetalningen.

15 §3

Företag som vid beskattningsårets utgång har allmän investeringsfond eller som under beskattningsåret har avvecklat sin allmänna investeringsfond skall vid självdeklarationen lämna uppgifter om fondens storlek, användning och avveckling. Uppgifterna skall lämnas i två exemplar på blankett enligt formulär som fastställs av riksskatteverket. Till deklarationen skall fogas besked från riksbanken rörande insättning på konto för investering.

2 Senaste lydelse 1983: 668. J Senaste lydelse 1983:668.

25 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1985/86:50

Taxeringsnämnden skall, i fråga om företag som nämnden skall taxera tili statlig inkomstskatt, lämna uppgifter till länsstyrelsen om allmänna investeringsfonder som finns vid beskattningsårets utgång och allmänna investeringsfonder som har avvecklats under beskattningsåret.

Länsstyrelsen skall snarast möjligt efter det att taxeringsnämndernas arbete beträffande visst års taxering har avslutats till statens industriverk översända de i första stycket angivna uppgifterna. Sådana uppgifter behöver inte lämnas beträffande företag som inte har medgetts avdrag för avsättning till allmän investeringsfond. Har beslut om avdrag för avsättning tilt allmän investeringsfond eller ianspråktagande av fonden ändrats, skall länsstyrelsen snarast meddela statens industriverk detta.

Riksbanken skall lämna bevis till företaget om inbetalning till konto för

investering.

Riksbanken skall till statens industriverk och länsstyrelsen översända uppgifter angående de för beskattningsåret gjorda inbetalningarna till konton för investering senast den 31 maj under taxeringsåret eller, om belopp har betalats in vid senare tidpunkt, snarast därefter. I uppgifterna, som skall lämnas särskilt för varje företag, skall anges företagets firma, adress och organisationsnummer, det beskattningsår som inbetalningen avser samt det inbetalade beloppets storlek.

Har medel utbetalats från konto för investering, skall riksbanken senast den 31 januari året efter det att utbetalningen har gjorts underrätta statens industriverk och länsstyrelsen om detta. I underrättelsen skall anges företagets firma, adress och organisationsnummer samt det utbetalade beloppets storlek.

Riksbanken skall till länsstyrelsen och — om det begärs — till statens industriverk lämna uppgifter om inbetalningar till och utbetalningar från konton för investering.

16 §4

Allmänna investeringsfonder skall stå under tillsyn av statens industriverk. Företag med allmän in -

4 Senaste lydelse 1983: 1087.

26 Nuvarande lydelse

vesteringsfond skall på anmaning till verket lämna de uppgifter om fondens storlek, användning och avveckling som verket behöver.

Hos statens industriverk och länsstyrelsen skall föras register över allmänna investeringsfonder.

Hos riksbankens huvudkontor i Stockholm skall föras register över samtliga konton för investering.

Föreslagen lydelse

Hos riksbanken skall föras register över samtliga konton för investering.

Denna lag träder i kraft den I juli 1986. De nya bestämmelserna i 3 § tillämpas första gången vid 1987 års taxering.

SkU 1985/86:50

12 Förslag till Lag om ändring i lagen (1979: 610) om allmän investeringsreserv

Härigenom föreskrivs att 15 § lagen (1979:610) om allmän investeringsreserv skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

15 Hos statens industriverk och länsstyrelsen skall föras register över allmänna investeringsreserver.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

Föreslagen lydelse §'

Hos länsstyrelsen skall föras register över allmänna investeringsreserver.

SkU 1985/86:50

1 Senaste lydelse 1983:669.

13 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1980:456) om insättning på tillfälligt vinstkonto

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1980:456) om insättning på tillfälligt vinstkonto'

dels att 17 § skall upphöra att gälla,

dels att 14 och 18 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 §:

Medel, som har satts in på vinstkonto, får utbetalas endast

a) i fall som avses i 8 § första stycket,

b) i fall som avses i 9 §,

c) om vinstfond i fall som avses i 11 § första stycket e) och f) helt eller delvis har återförts till beskattning,

d) om beslut har meddelats att företaget skall försättas i konkurs,

e) om vinstfond helt eller delvis har överförts till ett annat företag och medlen därför skall överföras till det andra företagets vinstkonto eller

f) om företaget har inbetalat mer än det belopp som skall sättas in på kontot.

Tidigare inbetalade medel skall anses ha utbetalats före senare inbetalade medel.

I fall som avses i första stycket c) skall länsstyrelsen på framställning av företaget besluta om utbetalning av medel som svarar mot den del av fonden som har återförts till beskattning i den mån medlen inte tidigare har återgått till företaget.

1 fall som avses i första stycket f) skall länsstyrelsen på framställning av företaget besluta om utbetalning av det överskjutande beloppet.

Har medel betalats ut från ett Riksbanken skall till länsstyrelvinstkonto skall riksbanken under- sen och — om det begärs — till standia statens industriverk och läns- tens industriverk lämna uppgifter

styrelsen om detta. om utbetalningar från vinstkonton.

18 §■’

Vinstfonder sktdl stå under tillsyn av statens industriverk. Företag med vinstfond skall på anmaning till verket lämna de uppgifter om fondens storlek, användning och avveckling som verket behöver.

Hos statens industriverk och länsstyrelsen skall förås register över vinstfonder.

Hos riksbankens huvudkontor i Hos riksbanken skall föras regisStockholm skall föras register över ter över samtliga vinstkonton, samtliga vinstkonton.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

' Senaste lydelse av 17 5 1983:670.

2 Senaste lydelse 1983:670.

’ Senaste lydelse 1983:670.

SkU 1985/86:50

14 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982: 1185) om inbetalning på särskilt investeringskonto

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982: 1185) om inbetalning på särskilt investeringskonto'

dels att 17 § skall upphöra att gälla,

dels att 14 och 18 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 §2

Medel, som har betalats in på särskilt investeringskonto, får utbetalas endast

a) i fall som avses i 8 § första stycket,

b) i fall som avses i 9 §,

c) om särskild investeringsfond i fall som avses i 11 § första stycket e) och 0 helt eller delvis har återförts till beskattning,

d) om beslut har meddelats att företaget skall försättas i konkurs,

e) om särskild investeringsfond helt eller delvis har överförts till ett annat företag och medlen därför skall överföras till det andra företagets särskilda investeringskonto eller

0 om företaget har inbetalat mer än det belopp som skall betalas in på kontot.

Tidigare inbetalade medel skall anses ha utbetalats före senare inbetalade medel.

1 fall som avses i första stycket c) skall länsstyrelsen på framställning av företaget besluta om utbetalning av medel som svarar mot den del av fonden som har återförts till beskattning i den mån medlen inte tidigare har återgått till företaget.

I fall som avses i första stycket f) skall länsstyrelsen på framställning av företaget besluta om utbetalning av det överskjutande beloppet.

Har medel betalats ut från ett Riksbanken skall till länsstyrelsärskilt investeringskonto skall sen och — om det begärs — till sta riksbanken

underrätta statens in- tens industriverk lämna uppgifter

dustriverk och länsstyrelsen om om utbetalningar från särskilda indelta. vesteringskonton.

18 §3

Särskilda investeringsfonder skall stå under tillsyn av statens industriverk. Företag med särskild investeringsfond skall på anmaning till verket lämna de uppgifter om fondens storlek, användning och avveckling som verket behöver.

Hos statens industriverk och länsstyrelsen skall föras register över särskilda investeringsfonder.

Hos riksbankens huvudkontor i Hos riksbanken skall föras regisStöckholm skall föras register över ter över samtliga särskilda investe samtliga

särskilda investeringskon- ringskonton,

ton.

Denna lag träder i kraft den I juli 1986.

1 Senaste lydelse av 17 § 1983:671.

2 Senaste lydelse 1983:671.

1 Senaste lydelse 1983:671.

SkU 1985/86:50

15 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984: 1090) om inbetalning på förnyelsekonto

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:1090) om inbetalning på förnyelsekonto

dels att 17 § skall upphöra att gälla,

dels att 14 och 18 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 §

Medel, som har betalats in på förnyelsekonto, får utbetalas endast

a) i fall som avses i 8 § första stycket,

b) i fall som avses i 9 §,

c) om förnyelsefond i fall som c) om förnyelsefond i fall som avses illS första stycket d och e avses i 11 S första stycket e och / helt eller delvis har återförts till be- helt eller delvis har återförts till beskattning, skattning,

d) om beslut har meddelats att företaget skall försättas i konkurs,

e) om förnyelsefond helt eller delvis har överförts till ett annat företag och medlen därför skall överföras till det andra företagets förnyelsekonto eller

0 om företaget har inbetalat mer än det belopp som skall betalas in på kontot.

Tidigare inbetalade medel skall anses ha utbetalats före senare inbetalade medel.

1 fall som avses i första stycket c skall länsstyrelsen på framställning av företaget besluta om utbetalning av medel som svarar mot den del av fonden som har återförts till beskattning i den mån medlen inte tidigare har återgått till företaget.

I fall som avses i första stycket f skall länsstyrelsen på framställning av företaget besluta om utbetalning av det överskjutande beloppet.

Har medel betalats ut frän ett Riksbanken skall till länsstyrelförnyelsekonto skall riksbanken un- sen och - om det begärs - till sta derrätta

statens industriverk och tens industriverk lämna uppgifter

länsstyrelsen om detta. om utbetalningar från förnyelse konton.

18 §

Förnyelsefonder skall stå under tillsyn av statens industriverk. Företag med förnyelsefond skall pä anmaning till verket lämna de uppgifter om fondens storlek, användning och avveckling sorn verket behöver.

Hos statens industriverk och länsstyrelsen skall förås register över förnyelsefonder.

Hos riksbankens huvudkontor i Hos riksbanken skall föras regisStockliolm skall föras register över ter över samtliga förnyelsekonton, samtliga förnyelsekonton.

SkU 1985/86:50

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

16 Förslag till

Lag om upphävande av vissa fondförfattningar m. m.

Härigenom föreskrivs att följande lagar skall upphöra att gälla vid utgången av år 1990, nämligen

1. lagen (1974: 325) om avsättning till arbetsmiljöfond,

2. lagen (1974:988) om avsättning till särskild investeringsfond,

3. lagen (1974:989) om insättning på investeringskonto för skog.

Belopp som enligt nämnda lagar avsatts eller för vilket uppskov med

taxeringen erhållits skall vid 1989 års taxering tas upp som intäkt i den förvärvskälla där avdraget för avsättningen gjorts eller till vilken uppskovet hänför sig. Taxeras inte den skattskyldige vid 1989 års taxering på grund av förlängt räkenskapsår skall beloppet i stället tas upp som intäkt vid 1990 års taxering.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

SkU 1985/86:50

17 Förslag till SkU 1985/86:50

Lag om ändring i lagen (1957: 262) om allmän energiskatt

Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1957:262) om allmän energiskatt1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Skatten utgår med 6,2 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i kommuner som anges i bilaga 2 till denna lag och med 7,2 öre per kilowattimme i övriga fall. I fråga om sådan kraft som förbrukas i industriell verksamhet utgår dock skatten med 5 öre per kilowattimme för den de! av förbrukningen under ett år som överstiger 40 000 kilowattimmar.

Föreslagen lydelse 14 §

Skatten utgår med 6,2 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i kommuner som anges i bilaga 2 till denna lag och med 7,2 öre per kilowattimme i övriga fall. I fråga om sådan kraft som förbrukas i industriell verksamhet utgår dock skatten med 5 öre per kilowattimme.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

1 Lagen omtryckt 1984:994.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1975: 272.

3 Riksdagen 1985186. ösarn!. Nr50

18 Förslag till

Lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1973:601)

Härigenom föreskrivs i fråga om vägtrafikskattelagen (1973: 601)' dels att 10 § skall upphöra att gälla,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 29 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

29 a §

Skatten betalas genom insättning på särskilt postgirokonto utan kostnad för den skattskyldige.

Inbetalning anses ha skett den dag inbetalningskort eller försändelse som innehåller gireringshandling kommit in till postanstalt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987 och tillämpas i fråga om skatt som påförs från och med denna dag.

SkU 1985/86:50

1 Lagen omtryckt 1984:256.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 869.

19 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs att 37 § 1 mom. taxeringslagen (1956:623)' skall ha följande lydelse.

37 §

Nuvarande lydelse I moni.2 Till ledning vid inkomsttaxering, förmögenhetstaxering och registrering av preliminär A-skatt, som har innehållits genom skatteavdrag, skall varje år utan anmaning avlämnas uppgifter (kontrolluppgifter) för det föregående kalenderåret enligt följande uppställning.

Uppgiftsskyldig Vem uppgiften skall Vad uppgiften skall

avse avse

3 c. Allmän försäkringskassa.

3 d. Arbetslöshetskassa.

3 e. Universitet och högskola.

3 f. Skolstyrelse eller annan kommunal nämnd som kommunen föreskriver.

Den som åtnjutit utbildningsbidrag i form av dagpenning eller stimulansbidrag.

Den som åtnjutit timstudiestöd, in komstbidrag

eller vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen (1973:349).

Den som uppburit dagpenning vid utbildning och tjänstgöring inom totalförsvaret.

Den som från kassan åtnjutit dagpenning vid arbetslöshet.

Den som uppburit utbildningsbidrag för doktorander.

Den som uppburit timersättning vid grundläggande utbildning för vuxna.

Dagpenning och stimulansbidrag som uppgår till sammanlagt minst 100 kronor för hela året.

Utgivet belopp som uppgår till sammanlagt minst 100 kronor för hela året.

Utgivet belopp som uppgår till sammanlagt minst 100 kronor för hela året.

Utgivet belopp som uppgår till sammanlagt 100 kronor för hela året.

Utgivet belopp som uppgår till sammanlagt minst 100 kronor för hela året.

Utgivet belopp som uppgår till sammanlagt minst 100 kronor för hela året.

SkU 1985/86:50

1 Lagen omtryckt 1971:399.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:773.

2 Senaste lydelse 1985: 1029.

37 §

Föreslagen lydelse I mom. Till ledning vid inkomsttaxering, förmögenhetstaxering och registrering av preliminär A-skatt, som har innehållits genom skatteavdrag, skall varje år utan anmaning avlämnas uppgifter (kontrolluppgifter) för det föregående kalenderåret enligt följande uppställning.

Uppgiftsskyldig Vem uppgiften skal! Vad uppgiften skall

avse avse

3 c. Allmän försäkringskassa.

3 d. Arbetslöshetskassa.

3 e. Universitet och högskola.

3 f. Vuxenutbildningsnämnd.

Den som åtnjutit utbildningsbidrag i form av dagpenning eller stimulansbidrag.

Den som uppburit dagpenning vid utbildning och tjänstgöring inom totalförsvaret.

Den som från kassan åtnjutit dagpenning vid arbetslöshet.

Den som uppburit utbildningsbidrag för doktorander.

Den som åtnjutit timstudiestöd, inkomstbidrag eller vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen (1973:349).

Den som uppburit timersättning vid grundutbildning för vuxna (grundvux) och vid grundläggande svenskundervisning för invandrare.

Dagpenning och stimulansbidrag som uppgår till sammanlagt minst 100 kronor för hela året.

Utgivet belopp som uppgår till sammanlagt minst 100 kronor för hela året.

Utgivet belopp som uppgår till sammanlagt 100 kronor för hela året.

Utgivet belopp som uppgår till sammanlagt minst 100 kronor för hela året.

Utgivet belopp som uppgår till sammanlagt minst 100 kronor för hela året.

Utgivet belopp som uppgår till sammanlagt minst 100 kronor för hela året.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986 och tillämpas första gången vid 1987 års taxering. Äldre bestämmelser skall dock gälla vid nämnda taxering i fråga om utbetalda ersättningar som avser tid före ikraftträdandet.

SkU 1985/86:50

25 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt

Härigenom föreskrivs att anvisningarna till 8§ lagen (1968:430) om mervärdeskatt1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Anvisningarna till 8 §2

Som yrkesmässig sjöfart anses även transport med skepp av eget gods. Undantaget för skepp gäller icke sådan farkost, för vilken förflyttningen är av underordnad betydelse i förhållande till huvuduppgiften. Flodspruta, pontonkran, flytdocka och annan till tulltaxenummer 89.03 hänförlig farkost än bärgningsfartyg utgör skattepliktig vara.

Undantaget för skepp för yrkesmässigt fiske gäller alla skepp, som säljs eller införs för att användas vid sådant fiske, oavsett om skeppet är särskilt anordnat för detta ändamål eller inte.

Undantaget för fartyg för livräddning, gäller endast sådant fartyg som ställes till förfogande för Svenska sällskapet för räddning af skeppsbrutne.

Undantaget för gas och annat bränsle gäller icke vara, som med hänsyn till försäljningsform, kvantitet eller förpackning har karaktär av butiksvara.

Undantaget för allmän nyhetstidning gäller sådan publikation av dagspresskaraktär som normalt utkommer med minst ett nummer varje vecka.

Undantaget för periodisk publikation under 6 gäller svenskt och utländskt alster av angivet slag, som enligt utgivningsplan utkommer med normalt minst fyra nummer om året. Till sammanslutning med huvudsakligt syfte att verka för idrottsligt ändamål hänföres endast sammanslutning som är ansluten till Sveriges riksidrottsförbund eller Svenska korporationsidrottsförbundet eller är representerad inom Sveriges olympiska kommitté. Som försvarsfrämjande sammanslutning räknas endast sammanslutning som anges i 1 § kungörelsen (1970: 301) om frivillig försvarsverksamhet eller som har till uppgift att stödja hemvärnets verksamhet.

Undantaget för mynt galler inte guldmynt präglade efter den I januari 1967 som omsätts efter sitt metallvärde.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

SkU 1985/86:50

' Lagen omtryckt 1979: 304.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:885.

2 Senaste lydelse 1985: 1116.

37 Bilaga 2.1.1:

SkU 1985/86:50

Förslag till Lag om ändring i lagen (1946: 324) om skogsvårdsavgift

Härigenom föreskrivs att lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Skogsvårdsavgift skall betalas för jordbruksfastighet som vid fastighetstaxeringen åsatts delvärdet skogsbruksvärde. Avgiften betalas av ägaren till fastigheten eller den som enligt 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall anses som ägare.

Den som innehar fastighet med åborätt eller eljest med ständig eller ärftlig besittningsrätt och på grund av denna sin rätt inte äger utöver husbehovet tillgodogöra sig avkastning av skog på fastigheten påförs dock inte någon skogsvårdsavgift.

Skogsvårdsavgiften utgör för varje beskattningsår åtta promille av skogsbruksvärdet. Omfattar beskattningsåret kortare eller längre tid än tolv månader eller har fastigheten förvärvats eller avyttrats under beskattningsåret, skall underlaget för avgiften jämkas med hänsyn härtill.

Skogsvårdsavgift utgår i helt antal kronor varvid öretal bortfaller.

3 Skogsvårdsavgift skall betalas för jordbruksfastighet som vid fastighetstaxeringen åsatts delvärdet skogsbruksvärde.

Avgiftsskyldig är ägaren till fastigheten eller den som enligt I kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall anses som ägare. Den som innehar fastighet med åborätt eller eljest med ständig eller ärftlig besittningsrätt och på grund av denna sin rätt inte får utöver husbehovet tillgodogöra sig avkastning av skog på fastigheten påförs dock inte någon avgift.

1 fråga om handelsbolag och dödsbon som vid inkomsttaxeringen behandlas som handelsbolag är delägarna avgiftsskyldiga.

§

Skogsvårdsavgiften är för varje beskattningsår 8 promille av skogsbruksvärdet. Omfattar beskattningsåret kortare eller längre tid än tolv månader eller har fastigheten förvärvats eller avyttrats under beskattningsåret, skall underlaget för avgiften jämkas med hänsyn härtill.

Avgift utgår för var och en som är avgiftsskyldig enligt 1 § med lägst 300 kronor. Avgiften för

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1975: 185. 2 Senaste lydelse 1984:1079.

38 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1985/86:50

2§3

Vad i 75 § 2 mom. första stycket kommunalskattelagen (1928:370) sägs om ansvarighet för kommunal utskyld, som påförts avliden person, gäller också / fråga om skogsvårdsavgift.

3S

Om debitering och uppbörd av skogsvårdsavgift stadgas i uppbördslagen.

4§

Influtna skogsvårdsavgiftsmedel tillfalla staten.

dödsbo som är särskilt skattesubjekt enligt 53 § 3 mom. kommunalskattelagen (1928:370) är dock, såvitt avser taxering som sker efter det fjärde kalenderåret efter det kalenderår då dödsfallet inträffade, lägst / 000 kronor.

Skogsvårdsavgift utgår i helt antal kronor. Avgiftsbeloppet avrundas till närmast lägre krontal.

3§

Vad som föreskrivs i 15 § 2 mom. första stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt om ansvarighet för sådan skatt gäller också beträffande skogsvårdsavgift.

4§

I fråga om debitering och uppbörd av skogsvårdsavgift gäller bestämmelserna i uppbördslagen (1953:272).

5§

Skogsvårdsavgift tillfaller staten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986 och tillämpas första gången vid 1988 års taxering. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande vid denna taxering i fråga om avgift för beskattningsår som har påbörjats före den

1 maj 1986.

3 Senaste lydelse 1979:431.

39 Bilaga 2.2.1:

SkU 1985/86:50

1 Förslag till Lag om tillfälliga regler för insättning på skogskonto Härigenom föreskrivs följande.

Vid 1987-1989 års taxeringar gäller i stället för vad som sägs i 2 § första-tredje styckena skogskontolagen (1954:142) att uppskov medges med högst ett belopp motsvarande summan av

a) nittio procent av den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen för skog, som har avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,

b) sjuttio procent av den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter samt

c) sjuttio procent av saluvärdet av skogsprodukter, som under beskattningsåret har tagits ut för förädling i egen rörelse.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

2 Förslag till SkU 1985/86:50

Lag om ändring i lagen (1984: 1052) om statlig fastighetsskatt

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1984: 1052) om statlig fastighetsskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §'

Skattskyldig till fastighetsskatt är ägaren till fastigheten eller den som enligt 1 kap. 5§ fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall anses som ägare.

I fråga om handelsbolag och dödsbon som vid inkomsttaxeringen behandlas som handelsbolag åvilar skattskyldigheten dock delägarna.

Fastighetsskatt beräknas för beskattningsår. Omfattar beskattningsåret kortare eller längre tid än tolv månader eller har fastigheten förvärvats eller avyttrats under beskattningsåret, skall underlaget för fastighetsskatten jämkas med hänsyn härtill.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

1 Senaste lydelse 1984: 1078.

41 Motionerna

SkU 1985/86:50

Motioner med anledning av propositionen

1985/86:566 av Bengt Westerberg m. fl. (fp), vari såvitt nu är i fråga yrkas 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en kartläggning av effekterna av förslaget om ett slopande av beskattning i utbokommun för kommuner med stor fritidshusbebyggelse, 19. att riksdagen avslår regeringens förslag om ändring i lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift i vad avser 2§,

23. att riksdagen beslutar att med ändring i lagen om dryckesskatt och i lagen med tulltaxa höja skatten på alkohol fr.o.m. den 1 juli 1986 med motsvarande 7 %,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående en kampanj mot det ökade bruket av alkohol bland ungdomar,

25. att riksdagen beslutar att anslå 5 milj. kr. till en sådan kampanj.

1985/86:567 av Karin Söder m. fl. (c), vari såvitt nu är i fråga yrkas

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande skattepolitikens inriktning,

19. att riksdagen beslutar att, i enlighet med centerns intentioner att avskaffa skogsvårdsavgiften, avslå förslaget om ändring i lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift,

23. att riksdagen beslutar att förlänga tiden för insättning på skogskonto till längst 15 år, samt att vissa äldre skogskonton förlängs till 20 år i enlighet med vad som anförts i motionen.

1985/86:568 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari såvitt nu är i fråga yrkas

11. att riksdagen beslutar avslå propositionens förslag i vad avser slopandet av den kommunala garantibeskattningen och det extra avdraget,

12. att riksdagen beslutar avslå propositionens förslag om avskaffandet av beskattningen i annan kommun än hemortskommun utom i vad avser schablontaxerad fastighet,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående kompensation för slopad garantibeskattning i s. k. utbokommun,

14. att riksdagen beslutar avslå propositionens förslag om förkortad uppbördstid för kvarskatt,

18. att riksdagen beslutar avslå förslaget om en minimiavgift för skogsägare.

1985/86:569 av Karl Erik Eriksson m.fl. (fp, m, c, vpk), vari yrkas att riksdagen beslutar anpassa skatten på alkoholdrycker i enlighet med vad som anförts i motionen.

1985/86:571 av Arne Andersson i Ljung m. fl. (m), vari såvitt nu är i fråga yrkas

1. att riksdagen avslår förslaget till lag om tillfälliga regler för insättning på skogskonton,

2. att riksdagen beslutar ändra 2 § första-tredje styckena skogskontolagen (1954:142) till

a) 90 % av den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen för skog, som har avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,

b) 70 % av den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter,

c) 70 % av saluvärdet av skogsprodukter, som under beskattningsåret har tagits ut för förädling i egen rörelse,

3. att riksdagen beslutar om en förlängning av löptiden för medel på skogskonton till 15 år,

4. att riksdagen beslutar att till skogskontolagen (1954:142) 9§ tillägga ”att överförande av skogskonto från en bank till en annan bank inte skall medföra att medlen tas upp som intäkt av skogsbruk”,

8. att riksdagen beslutar att skogsvårdsavgiften fr. o. m. den 1 juli 1986 skall tas ut med 0,3 % av skogsbruksvärdet,

9. att riksdagen hos regeringen begär att en arbetsgrupp tillsätts med syfte att förbereda en avveckling av skogsvårdsavgiften,

10. att riksdagen avslår förslaget till lag om ändring i lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift,

11. att riksdagen beslutar upphäva lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt samt i konsekvens därmed avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,

16. att riksdagen beslutar att vid byggande av skogsvägar vid beskattning medge att avdrag för hela kostnaden får göras mot intäkt av skogsfastighet.

1985/86:576 av Karl-Gösta Svenson m. fl. (m), vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande reducering av den del av förmögenhetsvärdet som utgörs av egen bebodd bostadsrättslägenhet vid beräkning av extra avdrag för folkpensionärer.

1985/86:577 av Anna Wohlin-Andersson (c) och Marianne Karlsson (c), vari yrkas att riksdagen beslutar att fritidskomuner såsom Valdemarsvik och Yrde kompenseras fullt ut vid ett eventuellt beslut om ändrade regler för garantibeskattningen m. m. enligt de förslag som lämnats i kompletteringspropositionen.

1985/86:578 av Anders Andersson (m), vari såvitt nu är i fråga yrkas

2. att riksdagen avslår förslaget till lag om tillfälliga regler för insättning på skogskonton,

3. att riksdagen beslutar ändra 2 § första-tredje styckena skogskontolagen (1954:142) till

a) 90 % av den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen för skog, som har avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,

b) 70 % av den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter,

c) 70 % av saluvärdet av skogsprodukter, som under beskattningsåret har tagits ut för förädling i egen rörelse,

4. att riksdagen beslutar om en förlängning av löptiden för medel på skogskonton till 15 år,

SkU 1985/86:50

5. att riksdagen beslutar att till skogskontolagen (1954:142) 9§ tillägga: ”att överförande av skogskonto från en bank till en annan bank inte skall medföra att medlen tas upp som intäkt av skogsbruk”,

1985/86:580 av Nils G. Åsling (c), vari såvitt nu är i fråga yrkas

3. att riksdagen beslutar medge att skogskonto får användas i 15 år och på oförändrade villkor disponeras av innehavaren även sedan fastighet avyttrats.

1985/86:582 av Pär Granstedt (c), vari yrkas

1. att riksdagen avslår propositionen i vad avser beskattning av fritidshus,

2. - därest yrkande 1 ej godtas av riksdagen - att riksdagen beslutar uttala att full kompensation måste utgå till sådana kommuner med stort antal fritidshus som drabbas särskilt hårt av den föreslagna omläggningen.

1985/86:584 av Knut Wachtmeister m.fl. (m), vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrade regler för ränta på kvarskatt i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar om ändring i lagen (1979:609) om allmän investeringsfond, innebärande att inbetalningar till riksbanken skall ske senast den 31 maj eller (om räkenskapsåret avslutats den 31 augusti eller tidigare) senast den 31 mars taxeringsåret,

3. att riksdagen beslutar att inbetalning av kvarskatt skall ske senast den 18 maj året efter taxeringsåret.

1985/86:587 av Jan Fransson (s) och Arne Andersson i Gamleby (s), vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att minimiavgiften prövas mera långsiktigt i samband med översynen av skogsbrukets strukturproblem.

1985/86:591 av Gudrun Norberg m.fl. (fp), vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till förändrade regler för skogskonto enligt vad som anförts i motionen.

1985/86:597 av Göran Magnusson m. fl. (s), vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om användning av prisinstrument i alkoholpolitiskt syfte.

Motion med anledning av proposition 1985/86:130

I detta sammanhang behandlar utskottet den med anledning av proposition 1985/86:130 väckta motionen

1985/86:419 av Bo Lundgren (m), vari yrkas att riksdagen beslutar att slopa den kommunala underskottsbegränsningen.

Motioner från den allmänna motionstiden

1985/86:Sk218 av Olle Aulin (m), vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om en översyn av beskattningsreglerna för utländsk fastighet/fritidshus.

SkU 1985/86:50

1985/86:Sk228 av Karl-Gösta Svenson (m), vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att avdrag för underskott avseende schablontaxerad fastighet skall medgivas i hemortskommunen från taxeringsåret 1987,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag att även i övrigt förändra lagstiftningen inom skatteområdet på så sätt, att negativa skattekonsekvenser till följd av förvärvskällor i olika kommuner elimineras.

1985/86:Sk231 av Sten Östlund (s), vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär översyn av lagen för beskattning av bostadsrätter avseende beräkning av amorteringar, beräkning av kontot för lägenhetens inre reparationsfond och utlämnande av kontrolluppgifter i de fall som i motionen beskrivs.

1985/86:Sk241 av Arne Andersson i Ljung m. fl. (m), vari - med hänvisning till motion Jo217 — yrkas att riksdagen beslutar att outnyttjade bostadsbyggnader ej skall bli föremål för beskattning som bostadsförmån.

1985/86:Sk254 av Wivi-Anne Radesjö m. fl. (s), vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändrade regler för beskattning av inkomster från uthyrning av en- och tvåfamiljsfastigheter för permanent boende.

1985/86: Sk258 av Nils T Svensson (s), vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande realisationsvinstbeskattningen av bostadsrätt.

1985/86:Sk279 av Ulf Adelsohn m. fl. (m), vari såvitt nu är i fråga yrkas

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande en ny utformning av småhusbeskattningen,

19. att riksdagen hos regeringen begär föslag om avdragsrätt för reparationer utförda i schablontaxerade en- och tvåfamiljshus,

20. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av realisationsvinstbeskattning av fastigheter i enlighet med vad som anförts i motionen,

21. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändrad realisationsvinstbeskattning av bostadsrätter i enlighet med vad som anförts i motionen,

22. att riksdagen beslutar avskaffa lagen om statlig fastighetsskatt fr. o. m. den 1 januari 1987,

23. att riksdagen hos regeringen begär utredning om slopande av den kommunala garantibeskattningen i enlighet med vad som anförts i motionen,

1985/86:Sk281 av Birgitta Hambraeus (c) och Karl Boo (c), vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i kommunalskattelagen att jordbrukares bostadsförmånsvärde baseras på den bostadsbyggnad som jordbrukaren bor i.

1985/86:Sk304 av Erik Holmkvist (m), vari yrkas att riksdagen begär att regeringen framlägger förslag om att hyresersättning från fåmansföretag till s. k. närstående behandlas på samma sätt i skattehänseende som när hyra upptas av annan ägare av villafastighet.

1985/86:Sk306 av Lars Sundin (fp) och Elver Jonsson (fp), vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådana ändringar i kommunalskattelagen att inkomst av fastighet i Norden jämställs med inkomst av fastighet i Sverige.

SkU 1985/86:50

1985/86:Sk316 av Bertil Jonasson (c), vari yrkas att riksdagen beslutar att lantmäterikostnaderna vid kompletteringsköp av mark skall bli avdragsgilla i samband med förvärvstillfället.

1985/86:Sk317 av Karin Söder m. fl. (c), vari - med hänvisning till motion Fi217 — yrkas att riksdagen beslutar upphäva lagen om statlig fastighetsskatt samt vidta de följdändringar i andra författningar som detta föranleder.

1985/86:Sk320 av Bengt Westerberg m. fl. (fp), vari såvitt nu är i fråga yrkas

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om realisationsvinstbeskattning för småhus och bostadsrätter,

17. att riksdagen beslutar avskaffa den statliga fastighetsskatten från den 1 januari 1987,

1985/86:Sk323 av Kjell A. Mattsson m.fl. (c), vari - med hänvisning till motion Bo226 - yrkas

1. att riksdagen beslutar att fastighetsskatten avskaffas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående realisationsvinstbeskattning av bostadsrättsförsäljningar samt reglerna för den årliga beskattningen.

1985/86:Sk324 av Erling Bager m. fl. (fp), vari - med hänvisning till motion Bo227 - yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beskattning av bostadsrätter,

2. att riksdagen beslutar att avskaffa fastighetsskatten fr. o. m. 1987.

1985/86:Sk327 av Anders G Högmark (m) och Bertil Danielsson (m), vari - med hänvisning till motion Bo423 — yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om förändringar i skattelagstiftningen i enlighet med de riktlinjer som anförts i motionen.

1985/86:Sk335 av Göthe Knutson (m) och Gullan Lindblad (m), vari yrkas att riksdagen beslutar fastställa gränsen för skattefri hyresinkomst för fritidshus till 0,5 basbelopp.

1985/86:Sk339 av tredje vice talman Anders Dahlgren (c) och Britta Hammarbacken (c), vari yrkas att riksdagen beslutar begära att regeringen låter utgiftsskattekommittén med förtur utreda och lägga fram förslag om en sådan avdragsrätt som föreslås i motionen.

1985/86:Sk340 av Agne Hansson (c), vari yrkas att riksdagen beslutar hemställa hos regeringen om förslag som medger avdragsrätt vid deklaration för reparation och underhåll av eget hem.

1985/86:Sk342 av Agne Hansson (c) och Gösta Andersson (c), vari yrkas att riksdagen beslutar att avskaffa den nya fastighetsskatten som infördes genom beslut i riksdagen den 14 november 1984.

1985/86:Sk350 av Alf Svensson (c), vari såvitt nu är i fråga yrkas

6. att riksdagen beslutar att fastighetsskatten ej höjs fr.o.m. 1987 som riksdagen tidigare beslutat,

SkU 1985/86:50

1985/86:Sk354 av Sten Sture Paterson (m), vari — med hänvisning till motion Bo230 — yrkas att riksdagen beslutar att räntelån/uppskjuten ränta vid betalning skall vara avdragsgill vid deklaration.

1985/86:Sk542 av Lars Werner m.fl. (vpk), vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att fastighetsskattens storlek skall utgöra 1 % av taxeringsvärdet men att procenttalet vid 1987 års taxering skall utgöra 0,75%,

2. att riksdagen beslutar att industrifastigheter skall omfattas av fastighetsskatten,

3. att riksdagen beslutar att de allmännyttiga bostadsföretagens fastigheter skall undantas från fastighetsskatten,

4. att riksdagen beslutar att fastighetsskatten inte skall vara avdragsgill vid inkomsttaxering.

1985/86:Sk545 av Mona Sahlin (s) och Sören Lekberg (s), vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande en höjning av den statliga fastighetsskatten för icke schablontaxerade fastigheter.

Yttrande från annat utskott

Finansutskottet har yttrat sig över propositionen och motionerna. Yttrandet (1985/86:4y) har fogats som bilaga till betänkandet.

Utskottet

Allmänt

Förslagen i propositionen innebär en rad förenklingar på skatteområdet. Bl. a. berörs bostadsbeskattningen, framför allt genom slopandet av garantibeskattningen, slopandet av 1 500-kronorsavdraget förvillaägare och slopandet av den s. k. utbotaxeringen. I det sammanhanget tar utskottet även upp olika motioner från den allmänna motionstiden på bostadsbeskattningens område. Förutom nu angivna och andra förenklingar berör propositionen - frånsett vissa mindre betydande detaljer - endast skogsbeskattningen, där propositionen innehåller dels en skärpning för mindre fastigheter genom ett minimibelopp för skogsvårdsavgiften, dels en lättnad genom tillfälligt utökade uppskovsmöjligheter i avverkningsstimulerande syfte.

En del av de motioner som väckts med anledning av propositionen innehåller yrkanden även på andra områden än som nu har nämnts, t. ex. rörande alkoholbeskattningen. Utskottet återkommer härtill sist i detta betänkande.

Ett annat yrkande framställs av Karin Söder m.fl. (c) i motion 567, nämligen att riksdagen i detta sammanhang skall anta vissa riktlinjer i fråga om skattepolitiken, som enligt motionärernas mening bör inriktas på sänkt skatt för alla genom en fortsatt höjning av det kommunala grundavdraget, likvärdiga skatter i olika kommuner genom en utbyggnad av skatteutjäm -

SkU 1985/86:50

ningen, inflationsskydd för den statliga skatteskalan och ytterligare sänkningar av marginalskatterna, minskad beskattning av arbete och ökad skatt på ändliga naturresurser samt en ökad rättvisa mellan olika befolkningsgrupper. Motionärerna uttalar sig också för ett utgiftsskattesystem och för begränsningar av skatten på sparkapital.

Utskottet har nyligen tagit ställning till inkomstbeskattningens utformning för de närmaste åren (SkU 1985/86:40). Utskottet hade då att ta ställning till de olika partiernas synpunkter på inkomstbeskattningens utformning på sikt, och deras ställningstaganden då ligger till grund också för de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som förordas i propositionen och i olika motioner och som nu prövas av finansutskottet. Härtill kommer att skatteutjämningen, som ingår i finansutskottets ämnesområde, redan är under omprövning och att övriga frågor som tas upp i motionen nyligen prövats av riksdagen eller redan uppmärksammats genom pågående utredningar. Utskottet finner inte skäl att i detta sammanhang förorda några ställningstaganden från riksdagens sida i hithörande frågor utan avstyrker motion 567 i denna del (yrkande 13).

Garantibeskattning och beskattningsort

Regeringen föreslår i propositionen att garantibeskattningen, som redan har avvecklats för juridiska personer, slopas även för fysiska personer och att denna reform delvis finansieras genom att 1 500-kronorsavdraget för villaägare slopas. Vidare föreslås att det nuvarande hindret vid kommunalbeskattningen mot avdrag för underskott i annan kommun undanröjs genom att den s. k. utbotaxeringen helt avskaffas så att all inkomst beskattas i den skattskyldiges hemortskommun.

I propositionen anförs att förslagen leder till avsevärda förenklingar av beskattningen och att de bör genomföras fr. o. m. 1988 års taxering. Eftersom reglerna inte kan ges retroaktiv verkan har det enligt departementschefen inte varit möjligt att avvakta remissvaren över bostadskommitténs förslag i dessa frågor. Beträffande de kommunalekonomiska verkningarna av förslagen, som inträder fr. o. m. år 1989, anförs i propositionen att kommunerna bör kompenseras för de minskade intäkter som för deras del blir följden av förslagen och att den närmare undersökning av utfallet för kommunerna som erfordras bör utgå från 1987 års taxering. Departementschefen avser att återkomma till de kommunalekonomiska frågorna under våren 1988.

Farhågor för de effekter förslagen kan komma att medföra för kommunernas ekonomi framförs i motionerna 566 av Bengt Westerberg m. fl. (fp), 568 av Lars Werner m.fl. (vpk), 577 av Anna Wohlin-Andersson (c) och Marianne Karlsson (c) och 582 av Pär Granstedt (c). Med tanke på fritidskommunernas speciella problem yrkas i motion 582 i första hand avslag på propositionen i vad avser fritidshus. I motion 568 godtas propositionen i vad avser schablontaxerade småhus, men yrkandena 11 och 12 i denna motion innebär avslag på propositionen i övriga nu aktuella delar. Vidare innehåller motionerna olika yrkanden om kartläggning av effekterna för fritidskommuner (motion 566 yrkande 14), om kompensation till kommuner -

SkU 1985/86:50

na för skattebortfallet (motion 577 och motion 582 yrkande 2) och om uttalanden rörande svårigheterna att bereda kommunerna en tillfredsställande kompensation för skattebortfallet (motion 568 yrkande 13).

I detta sammanhang behandlar utskottet också den under den allmänna motionstiden väckta motionen Sk279 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) om slopad garantibeskattning (yrkande 23) samt motionerna Sk228 av Karl-Gösta Svenson (m) och 419 av Bo Lundgren (m) om slopande av den kommande underskottsavdragsbegränsningen och övriga negativa konsekvenser av nuvarande regler om rätt beskattningsort.

Utskottet -instämmer i uppfattningen att de nu aktuella förslagen i propositionen innebär värdefulla förenklingar, framför allt för de tillämpande myndigheterna. Till stor del är det också fråga om förbättringar för de skattskyldiga, inte minst i form av skattelättnader. Att slopa garantibeskattningen och det extra avdraget kan också medföra skatteskärpningar i en del fall, framför allt i fråga om lågt belånade en- och tvåfamiljsfastigheter. Förslaget medför således även en viss omfördelning av beskattningen mellan skattskyldiga i olika situationer. Det bör i detta sammanhang framhållas att garantibeskattningen — från de utgångspunkter som gäller för inkomstbeskattningen — medfört en ej motiverad belastning för fastigheter med normal belåning och att en omfördelning i nu angiven riktning ligger i linje med de bostadspolitiska strävandena. Utskottet återkommer strax till de kommunalekonomiska konsekvenserna. Med hänsyn till vad som nu har anförts är det emellertid enligt utskottets uppfattning angeläget att förslagen genomförs så att de nya reglerna kan tillämpas fr. o. m. 1988 års taxering.

Enligt propositionen och finansutskottets yttrande i ärendet beräknas ett slopande av garantibeskattningen medföra ett inkomstbortfall för kommunsektorn totalt med ca 1300 milj. kr. Att slopa det extra avdraget innebär en inkomstförstärkning för kommunerna med 540 milj. kr. och för staten med 360 milj. kr. Nettoeffekten härav för kommunernas del blir ett inkomstbortfall på ca 760 milj. kr, vartill kommer en minskning av skatteutjämningsbidragen med 75 milj. kr. Vidare medför ett slopande av utbobeskattningen en omfördelning av inkomster mellan kommunerna och ett visst ytterligare skattebortfall.

Som framgår av finansutskottets yttrande garanterar skatteutjämningssystemet kommunerna en viss bestämd andel av medelskattekraften. Kommuner med en skattekraft som understiger den garanterade nivån erhåller skatteutjämningsbidrag upp till denna nivå. Skatteutskottet kan med ledning härav konstatera att ekonomin för de kommuner som omfattas av skatteutjämningen, dvs. flertalet kommuner med omfattande fritidshusbebyggelse, inte påverkas av de aktuella åtgärderna i vidare mån än som följer av att medelskattekraften i riket sjunker. De särskilda effekterna i övrigt i dessa kommuner till följd av slopad garantibeskattning m. m. kompenseras helt av ökade skatteutjämningsbidrag.

Finansutskottet framhåller att kraftiga skatteomläggningar som minskar det kommunala skatteunderlaget kan innebära påtagliga försvagningar av ekonomin i kommunsektorn som helhet, något som kan innebära kraftiga påfrestningar för vissa kommuner med en redan svag ekonomi. Finansut -

SkU 1985/86:50

4 Riksdagen 1985186. 6 sami. Nr 50

skottet ansluter sig därför till uttalandena i propositionen om att en särskild kompensation bör utgå för den intäktsminskning som uppstår på grund av att garantibeskattningen och 1 500-kronorsavdraget slopas och att ett särskilt stöd övergångsvis bör ges till det fåtal kommuner som ligger utanför skatteutjämningssystemet och som kan få ett mer påtagligt skattebortfall av att utbotaxeringen slopas. Finansutskottet finner att någon övrig åtgärd med anledning av vad som anförs i motionerna 582 och 577 inte synes påkallad. Eftersom departementschefen aviserar en närmare undersökning av effekterna i anslutning till 1987 års taxering finner finansutskottet att riksdagen inte behöver göra något särskilt tillkännagivande till regeringen av det slag som föreslås i motion 566.

Med hänsyn till det anförda utgår skatteutskottet från att de kommunalekonomiska frågorna kommer att få en för kommunerna tillfredsställande lösning. Några särskilda uttalanden härutöver i kompensationsfrågorna erfordras inte enligt utskottets uppfattning.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i nu aktuella delar och avstyrker motion 568 yrkandena 11 och 12 och motion 582 yrkande 1. Motionerna Sk228, Sk279 yrkande 23 och 419 är därmed i allt väsentligt tillgodosedda. Vidare avstyrker utskottet motionerna 566, 568, 577 och 582 såvitt avser kompensation till kommunerna, i den mån yrkandena inte är tillgodosedda genom vad utskottet nyss anfört.

Övriga frågor rörande bostadsbeskattning m. m.

I ett flertal motioner berörs den statliga fastighetsskatt som fr. o.m. 1985 ersatt den tidigare hyreshusavgiften och som träffar hyreshus, kontorshus, småhus samt bostadsbyggnader på lantbruk. Underlaget för skatten är för småhus en tredjedel av taxeringsvärdet och för övriga fastigheter hela taxeringsvärdet. Skattesatsen skall fr. o. m. 1987 vara 1,4% för schablonbeskattade fastigheter och 2 % för övriga fastigheter. Övergångsvis gäller för närvarande en lägre skattesats på 1 % i fråga om schablonbeskattade småhus och på 1,4 % i fråga om övriga småhus och hyreshus på lantbruksenhet.

I motionerna 571 yrkande 11 av Arne Andersson i Ljung m. fl. (m), Sk279 yrkande 22 av Ulf Adelsohn m. fl. (m), Sk317 av Karin Söderm, fl. (c), Sk320 yrkande 17 av Bengt Westerberg m. fl. (fp), Sk323 yrkande 1 av Kjell A. Mattsson m. fl. (c), Sk324 yrkande 2 av Erling Bager m. fl. (fp) och Sk342 av Agne Flansson och Gösta Andersson (båda c) yrkas att fastighetsskatten slopas fr. o. m. den 1 januari 1987.1 motion Sk350 yrkande 6 av Alf Svensson (c) yrkas att höjningen fr. o. m. 1987 slopas. I motion Sk542 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas däremot att skatten skall utgå även för industribyggnader, att fastighetsskatten för konventionellt beskattade hus inte skall vara avdragsgill, att de allmännyttiga företagen undantas från beskattningen och att skatten sänks till 1 % av taxeringsvärdet.

Syftet med fastighetsskatten var framför allt att skapa ett instrument som tillsammans med räntebidragssystemet för ny- och ombyggnad svarade mot kravet på ett rättvist och solidariskt omfördelningssystem inom bostadssektorn och motverka fortsatta kostnadsökningar för staten. Skatten har således bostadspolitisk och statsfinansiell karaktär. Utskottet har tidigare avstyrkt

SkU 1985/86:50

yrkanden om slopande av fastighetsskatten med hänvisning till att de bostadspolitiska bedömningarna rörande denna skatt skulle tas upp av bostadskommittén. Kommittén har numera i sitt slutbetänkande utgått från att fastighetsskatten kommer att behållas, och remisstiden utgår den 1 juli 1986. Utskottet finner inte skäl till ändrad ståndpunkt i denna fråga och avstyrker således föreliggande motioner om slopande av fastighetsskatten. Utskottet finner inte heller anledning att nu förorda en sänkning av de skattesatser som bestämts fr. o. m. 1987.

Utskottet avstyrker således motionerna i vad avser avskaffande av fastighetsskatten helt eller delvis.

Utskottet är för närvarande inte heller berett att ompröva den närmare utformningen av fastighetsskatten och avstyrker nu liksom tidigare år de yrkanden i detta hänseende som framställs i motion Sk542.

I motion Sk545 yrkar Mona Sahlin (s) och Sören Lekberg (s) att fastighetsskatten höjs för privata hyreshus utan statliga lån. Yrkandet syftar till att motverka den förmögenhetsomfördelning som annars kan bli följden av förslaget i proposition 1985/86:100 om upptrappning av den garanterade låneräntan.

Förslaget i propositionen medför att hyresnivåerna inom de allmännyttiga bostadsföretagen höjs som en följd av de ökade räntekostnaderna. Detta innebär att också hyresnivåerna i de privata hyreshusen höjs, även om lånekostnaderna står kvar på samma nivå som tidigare. Som motionärerna konstaterar kan dessa ej avsedda fördelar i sin tur leda till att dessa hus ökar i värde.

Som motionärerna konstaterar var ett av skälen bakom hyreshusavgiften att motverka den inkomst- och förmögenhetsomfördelning till förmån för vissa privata fastighetsägare som kan följa av upptrappningar av räntorna för de statliga bostadslånen. Enligt utskottets uppfattning bör frågan om fastighetsskatten lämpligen kan utnyttjas i detta syfte uppmärksammas i samband med ställningstagandena till bostadskommitténs förslag. Utskottet finner emellertid att någon särskild framställning till regeringen i denna fråga inte kan anses påkallad, varför utskottet avstyrker motionen.

Beträffande schablonbeskattningen av villor återkommer i motionerna Sk279 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) (yrkande 18) krav på en omläggning i syfte att grunda beskattningen på en värdering av boendeförmånen. Yrkande 19 i denna motion och motion Sk340 av Agne Hansson (c) innehåller också yrkanden om en avdragsrätt för reparationer.

Utskottet har vid tidigare års prövning av motsvarande frågor hänvisat till att dessa ingick i bostadskommitténs utredningsuppdrag. Kommittén har i sitt slutbetänkande funnit att villabeskattningen liksom hittills bör grunda sig på taxeringsvärdet och att fördelarna från kontrollsynpunkt med en begränsad avdragsrätt för reparationer inte uppväger nackdelarna. Eftersom ett slutligt ställningstagande till förslaget bör anstå i avvaktan på resultatet av remissbehandlingen avstyrker utskottet motionerna i dessa delar.

I motion Sk335 yrkar Göthe Knutson och Gullan Lindblad (båda m) att gränsen för skattefri hyresinkomst för fritidshus höjs från nuvarande 8 000 kr. till ett halvt basbelopp.

SkU 1985/86:50

51 Rättelse: s. 61 rad 3 nerifrån står: omprövas Rättat till: prövas

Det ifrågavarande gränsbeloppet uppräknades från 4 000 kr. till nuvarande 8 000 kr. så sent som förra året, med verkan fr. o. m. 1987 års taxering. Enligt utskottets uppfattning kan det inte anses aktuellt att redan nu överväga en ytterligare höjning. Utskottet avstyrker således denna motion.

I motion Sk254 riktar Wivi-Anne Radesjö m. fl. (s) kritik mot att villor som hyrs ut såsom permanentbostad omfattas av schablonreglerna. Enligt motionärernas uppfattning kan det inte anses rimligt att man i sådana fall inte skall redovisa hyresinkomsterna men att man trots det är berättigad till fullt avdrag för räntekostnaderna.

Utskottet vill inte bestrida att villaschablonen i vissa fall kan te sig fördelaktig för villaägarna. Det bör samtidigt framhållas att skattereglerna givetvis också återverkar på försäljningsvärdena och hyresnivåerna för villorna och att möjligheterna att uppnå särskilda vinster genom uthyrning av villor även av andra skäl torde vara begränsade. Bostadskommittén har i sitt slutbetänkande inte tagit upp den nu aktuella frågan till en närmare granskning men har i annat sammanhang framhållit att möjligheterna att saxa mellan schablonmetoden och den konventionella metoden kan utnyttjas för att uppnå betydande och ej avsedda skattelättnader. Att övergå till en konventionell metod i fråga om fastigheter som hyrs ut för permanentboende skulle innebära att dessa möjligheter utökas. Utskottet vill därför ifrågasätta om förslaget i motionen i realiteten skulle medföra en mer rättvis beskattning. Utskottet har inte något att erinra mot att frågan övervägs ytterligare i samband med ställningstagandena till kommitténs förslag men finner inte skäl att förorda någon särskild framställning härom till regeringen. Med det anförda avstyrker utskottet motion Sk254.

Motionerna Sk218 av Olle Aulin (m) och Sk306 av Lars Sundin och Elver Jonsson (båda fp) berör beskattningen här i landet av fritidsfastigheter i våra grannländer. Enligt gällande bestämmelser beskattas sådana fastigheter enligt en konventionell metod, vilket innebär att värdet av förmån av bostad och eventuella hyror alltid skall redovisas i full utsträckning.

Enligt motionären i den förstnämnda motionen är det orimligt att hyresvärdet skall beräknas för hela året, oavsett om fastigheten är bebodd eller ej. Han yrkar därför en översyn av reglerna. I den sistnämnda motionen begär motionären förslag från regeringen av innebörd att inkomst av fastighet i Norden jämställs med inkomst av fastighet i Sverige. Kritiken i denna motion riktar sig framför allt mot att villaschablonen inte får tillämpas.

Att schablonreglerna för villor inte kan tillämpas för fastigheter utomlands torde sammanhänga med svårigheterna att i dessa fall få fram ett tillförlitligt värde som kan läggas till grund för beskattningen. Beskattningen följer i stället i stort sett de principer som gäller för fastigheter här i landet som i inte ringa omfattning hyrts ut för fritidsändamål, dvs. att som intäkt skall tas upp värdet av förmånen att fritt kunna disponera bostaden, oavsett om denna förmån utnyttjats eller ej, och att avdrag medges för samtliga omkostnader för fastigheten. Om fastigheten hyrts ut skall hyresintäkterna redovisas med skälig reducering av förmånsvärdet. För inkomstberäkningen har skattecheferna i de olika länen i regel utfärdat utförliga anvisningar med angivande

SkU 1985/86:50

av förmånsvärden och hyresnivåer i olika fritidsområden.

Enligt utskottets uppfattning torde det vara svårt att finna en lämplig lösning av denna beskattningsfråga som tillgodoser syftet med motionerna och som samtidigt medför en beskattning som i inte alltför hög grad avviker från beskattningen av jämförbara fastigheter här i landet. Enligt vad utskottet erfarit har frågan uppmärksammats genom en framställning i Nordiska rådet. Utskottet är för sin del inte berett att nu föranstalta om ändringar av reglerna, varför utskottet avstyrker de aktuella motionerna.

I motion Sk354 yrkar Sten Sture Paterson (m) att betalning av räntelån skall anses som en avdragsgill kostnad. Motionären uppger i motionen att räntan på lånen i denna låneform för närvarande inte är avdragsgilla vare sig när räntan uppkommer eller när den betalas.

Enligt gällande bestämmelser i punkt 6 sista stycket av anvisningarna till 25 § kommunalskattelagen skall ränta på statligt bostadslån eller räntelån till den del räntan lagts till kapitalet anses betald då den debiteras, vilket innebär att räntan då anses avdragsgill. I sammanhanget vill utskottet framhålla att bostadsfinansieringsfrågorna utgör en väsentlig del av bostadskommitténs förslag, och utskottet utgår från att eventuella problem i skattelagstiftningen rörande de aktuella låneräntorna klarläggs i samband med ställningstagandena till kommittéförslaget. Med det anförda avstyrker utskottet denna motion.

I motion Sk304 kritiserar Erik Holmkvist (m) särbestämmelserna i fråga om hyresersättningar från fåmansföretag till företagsledaren eller honom närstående personer för lokaler i schablontaxerade villor. Sådana ersättningar skall i dessa fall beskattas hos mottagaren trots att de enligt reglerna för schablonbeskattningen normalt undantas från beskattning. Enligt motionärens uppfattning bör samma regler gälla för fåmansföretagare och honom närstående som för andra skattskyldiga.

De aktuella reglerna om ersättningar från fåmansföretag har tillkommit i syfte att begränsa fåmansföretagarens möjligheter att bereda sig själv och vissa närstående personer ej avsedda skattelättnader. Reglerna ingår i företagsskattekommitténs utredningsuppdrag. I avvaktan på kommitténs förslag avstyrker utskottet motionen.

Enligt motion Sk339 av tredje vice talmannen Anders Dahlgren (c) och Britta Hammarbacken (c) bör utgiftsskattekommittén få tilläggsdirektiv att lägga fram förslag om ett avdrag med högst ett basbelopp per år för amortering av skulder i egen bostad eller i eget företag i en avflyttningskommun.

Den i motionen föreslagna avdragsrätten, som grundar sig på regionalpolitiska skäl, skulle enligt utskottets uppfattning innebära alltför stora avsteg från gällande principer för beskattningen och skulle såvitt utskottet kan bedöma medföra stora skattelättnader utan några garantier för att regionalpolitiska fördelar uppnås. Utskottet avstyrker således detta yrkande.

Beträffande beskattningen av bostadsrättsföreningar och deras delägare föreslås i propositionen att de särskilda regler som infördes 1979 rörande en individuell beskattning av medlemmar i bostadsrättsföreningar nu slopas. Dessa regler innebär att medlemmen som intäkt av kapital skall ta upp 3 % av

SkU 1985/86:50

värdet av andelen i föreningen till den del detta värde överstiger 50000 kr. Propositionen grundar sig i denna del på bostadskommitténs förslag. Ändringen grundar sig på uppfattningen att motiven för denna beskattningsform med tiden förlorat i styrka och att den orsakat betydande administrativa problem.

Som framgår av propositionen har det nu aktuella förslaget tagits upp redan i i bostadskommitténs delbetänkande och remissyttrandena över detta. Med hänvisning härtill och till de skäl som departementschefen anfört till stöd för förslaget tillstyrker utskottet propositionen i denna del.

I detta sammanhang behandlar utskottet motion Sk323 av Kjell A. Mattsson m. fl. (c) yrkande 2 angående en total översyn av bostadsbeskattningen i syfte att förenkla reglerna, att utforma statens stöd till olika besittningsformer på ett likvärdigt sätt, att stimulera sparandet i egen bostad och att åstadkomma likartade regler för olika upplåtelseformer. Vidare yrkas i motionerna Sk258 av Nils T Svensson (s), Sk279 av Ulf Adelsohn (m) (yrkande 21), Sk320 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) (yrkande 16) och Sk324 av Erling Bager m. fl. (fp) (yrkande 1) att realisationsvinstreglerna för bostadsrätter m. m. utformas på samma sätt som för villor. Realisationsvinstreglerna kritiseras också i motion Sk231 av Sten Östlund (s) men från den utgångspunkten att reglerna i alltför hög grad medfört ett administrativt betungande merarbete med uppgifter som dessutom framstår som helt eller delvis ointressanta för skattemyndigheterna. En fråga som berör beräkningen av folkpensionärernas extra avdrag tas upp i motion 576 av Karl-Gösta Svenson m. fl. (m). Motionärerna anser att förmögenhetsvärdet för bostadsrätter bör tas upp till ett reducerat värde vid denna beräkning på samma sätt som gäller i fråga om annan bostad.

Samtliga nu angivna frågor omfattas av de förslag som bostadskommittén har lagt fram i sitt slutbetänkande. I avvaktan på kommande ställningstaganden till utredningsförslagen är utskottet inte berett att gå in på en närmare prövning av de aktuella yrkandena utan avstyrker motionerna i dessa delar. Med anledning av vad som anförs i motion Sk231 vill utskottet dock framhålla att det givetvis är av största vikt att reglerna i fortsättningen utformas på ett sådant sätt att det blir enkelt att hantera frågorna såväl för de skattskyldiga som för de tillämpande myndigheterna och att man undviker ett alltför omfattande uppgiftslämnande.

I anslutning till de nu behandlade motionerna angående realisationsvinstbeskattningen tar utskottet upp två andra motionsyrkanden rörande denna beskattning.

Ulf Adelsohn m. fl. (m) återkommer i motion Sk279 yrkande 20 med ett yrkande om att nuvarande begränsningar av indexuppräkningen av anskaffningsvärdet slopas. Motionärerna anser att dessa regler är alltför komplicerade för det praktiska taxeringsarbetet och att reglerna dessutom kan leda till att rena inflationsvinster beskattas.

Som utskottet anfört tidigare år vid sin behandling av motsvarande yrkande medgavs tidigare full indexuppräkning av anskaffningsvärde och förbättringskostnader. Om kostnaderna helt eller delvis finansierats med lån kunde fastighetsägarna på grund av inflationens effekter då ha vinster som

SkU 1985/86:50

lämnades helt obeskattade vid en försäljning. Mot denna bakgrund begränsades rätten till indexuppräkning år 1980 så att man numera skall bortse från prisförändringarna under de fyra första åren.

Utskottet vill framhålla att enighet rådde 1980 om att beskattningsreglerna borde skärpas, bl. a. för att motverka spekulationsvinster. De regler som då genomfördes i detta syfte fick en delvis provisorisk karaktär i avvaktan på resultatet av den översyn av uppskovsreglerna som samtidigt påbörjades och som numera har slutredovisats (SOU 1985:38 och 39, Reavinstuppskov - Fastigheter). Utskottet utgår från att regeringen i samband med ställningstaganden till utredningens förslag prövar frågan om detaljutformningen av begränsningarna av indexuppräkningen kan behöva ändras.

Med det anförda avstyrker utskottet motion Sk279 i denna del.

Motion Sk327 av Anders G Högmark och Bertil Danielsson (båda m) berör frågan om beskattning av ersättning för inlösen av mark, vägar och liknande. Motionärerna anför att sådana ersättningar kan uppgå till betydande belopp och att starka skäl talar för att de bör kunna fördelas under en längre tidsperiod.

Enligt gällande regler skall engångsersättningar av ifrågavarande slag beskattas enligt reglerna för realisationsvinst vid avyttring av fastigheter. Detta torde i regel medföra att en del av ersättningen skall tas upp som skattepliktig realisationsvinst och beskattas när den blir tillgänglig för lyftning. Vid denna beskattning får reglerna om ackumulerad inkomst tillämpas, vilket innebär att inkomsten vid skatteberäkningen får fördelas på högst 10 år. Enligt utskottets mening tillgodoser dessa regler i tillräcklig utsträckning syftet med motionen, varför utskottet avstyrker densamma.

I två motioner - Sk241 av Arne Andersson i Ljung m. fl. (m) och Sk281 av Birgitta Hambraeus och Karl Boo (båda c) — yrkas att förmånen av bostad på jordbruksfastighet bör värderas endast med hänsyn till den byggnad som jordbrukaren utnyttjar som bostad.

Vad angår riksskatteverkets schabloner för beräkning av förmånsvärde av bostad på jordbruksfastighet framgår av utskottets redogörelser tidigare år att schablonen inte bör tillämpas stelbent utan att taxeringsnämnden bör vara observant och jämka värdet när så är påkallat av särskilda skäl. Utskottet har bl. a. framhållit att det inte bör komma i fråga att tillämpa schablonen på ett sådant sätt att någon beskattas för värden som är uppenbart för höga. Samtliga omständigheter i det enskilda fallet borde kunna beaktas vid den skälighetsbedömning som trots schablonen i vissa fall inte kan undvikas. Med anledning av vad som anförs i motionerna vill utskottet nu endast understryka vikten av att dessa uttalanden noga följs i taxeringsarbetet och att taxeringsnämnderna uppmärksammas härpå. Med hänvisning härtill och till att bostadskommittén numera lagt fram sitt förslag i dessa frågor avstyrker utskottet motionerna.

Uppbördsfrågor

I propositionen föreslås bl. a. att kvarskatteuppbörden för löntagare förenklas på så sätt att skatteavdrag skall verkställas under endast tre månader och

SkU 1985/86:50

55 Rättelse S. 58 rad 17-18 nedifrån Utgår: Enligt utskottets —

mindre företag.

att skatten skall inlevereras vid ett enda inbetalningstillfälle, den 18 april.

I motion 568 yrkande 14 yrkar Lars Werner m. fl. (vpk) avslag på propositionen, eftersom en förkortning av uppbördstiden kan medföra alltför stora påfrestningar för de skattskyldiga. Knut Wachtmeister m. fl. (m) godtar propositionen i huvudsakliga delar men begär i motion 584 (yrkande

3) att kvarskatteuppbörden förskjuts till den 18 maj.

Som anförs i propositionen måste länsstyrelsernas arbete med kvarskatten förenklas för att dessa skall kunna klara sina arbetsuppgifter på ett acceptabelt sätt. En förenkling är önskvärd också för arbetsgivarna. För att uppnå någon påtaglig förenkling bör redovisningen och betalningen av skatten förläggas till ett enda tillfälle. Med förslaget i propositionen om en uppbörd i april uppnår man bl. a. att avstämningsarbetet bör kunna klaras av före sommaren, något som enligt propositionen inte är möjligt om uppbörden förläggs till maj.

Med anledning av vad som anförs i motion 568 vill utskottet framhålla att huvudprincipen är att inkomstskatt skall erläggas i form av preliminär skatt under inkomståret och att de skattskyldiga - om en betalningstid på tre månader leder till påfrestningar - under vissa förutsättningar har möjlighet att få nedsättning av skatteavdraget. Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i denna del och avstyrker motionerna i angivna delar.

Motion 584 innehåller också ett yrkande (yrkande 1) om att kvarskatteavgiften skall sänkas. Den utgör för närvarande 8 % om kvarskatten uppgår till högst 5 000 kr. och annars 10 %. Motionärerna anser att avgiften i likhet med vad som skett i andra liknande fall bör anknytas till diskontot och föreslår att den bestäms till 2 % under diskontot upp till 5 000 kr. och annars till vad som motsvarar diskontot.

Utskottet vill framhålla att kvarskatteavgiften avvägts med hänsyn till en kredittid på ca 20 månader och med hänsyn till angelägenheten av bättre överensstämmelse mellan den preliminära och slutliga skatten. Utskottet finner därför att kvarskatteavgiften inte nu bör sänkas och avstyrker därför motionen också i denna del.

Investeringsfonderna

Beträffande investeringsfonderna föreslås i propositionen förenklingar i olika hänseenden. Den nuvarande kopplingen av inbetalningstiden till sista dagen för avlämnande av deklaration slopas. Inbetalningen till riksbanken skall i stället ha gjorts senast den 30 april eller - om räkenskapsåret avslutats den 31 augusti eller tidigare - senast den 15 februari. Inbetalning som sker senare men senast den 30 juni godtas också mot en avgift om 3 resp. 6%. Uppgår förseningen till högst en vecka skall avgiften vara 1 %. Syftet är i första hand att skapa större rättvisa mellan företagen.

I motion 584 yrkande 2 begär Knut Wachtmeister m. fl. (m) att de föreslagna inbetalningstiderna förlängs en månad, eftersom en stor del av de berörda företagen inte avlämnar sina deklarationer förrän i april eller maj.

Utskottet instämmer i departementschefens uppfattning att de föreslagna tidsgränserna ger företagen tillräckligt med tid att bestämma inbetalningens storlek. Utskottet tillstyrker således propositionen och avstyrker motionen i denna del.

SkU 1985/86:50

56 Skogskonto

I propositionen föreslås en rad åtgärder som är inriktade på att på kort sikt öka utbudet av vedråvarorna (bil. 1 s. 23 och 24). Avsikten är att åtgärderna tillsammans skall kunna bidra till en högre och mer stabil avverkningsnivå och därmed lägga grunden till en snabbare expansion av skogsindustrin. Till dessa åtgärder hör att möjligheterna till uppskov med beskattningen genom insättning på skogskonto höjs från den nuvarande nivån 60 resp. 40 % till högst 90 % av köpeskillingen för rotposter och 70 % av köpeskillingen för leveransvirke och värdet av egna uttag. Förslaget har form av en tillfällig lagstiftning vid 1987-1989 års taxeringar. I propositionen anförs att procentsatserna på lång sikt inte bör ligga kvar på denna högre nivå och att insättningsrätten fr. o.m. 1990 års taxering åter bör begränsas.

I motionerna 571 av Arne Andersson i Ljung m. fl. (m) och 578 av Anders Andersson (m) föreslås bl. a. att de föreslagna procentsatserna permanentas (yrkandena 1 och 2 resp. 2 och 3). I dessa båda motioner (yrkandena 3 resp.

4) och i motionerna 580 (yrkande 3 i viss del) av Nils G. Åsling (c), 591 av Gudrun Norberg m.fl. (fp) och 567 (yrkande 23) av Karin Söder m.fl. (c) föreslås att uppskovstiden förlängs från nuvarande 10 till 15 år. För vissa äldre skogskonton föreslås i den sistnämnda motionen en ytterligare förlängning av löptiden till 20 år.

Utskottet kan konstatera att bred enighet råder om det grundläggande syftet att stimulera de enskilda skogsägarna till ökade avverkningar. En sådan ökning bör enligt utskottets uppfattning komma till stånd snarast möjligt, och detta syfte tillgodoses bäst med tillfälliga regler på sätt som föreslås i propositionen.

Att insättningsmöjligheterna utökas bör enligt utskottets mening inte föranleda att uppskovstiden förlängs. En uppskovstid på 10 år måste i allmänhet anses tillräcklig, och en förlängning av denna löptid ger inte den stimulanseffekt på avverkningarna som avses i propositionen.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i denna del och avstyrker motionerna i dessa delar.

Motionerna 571 och 578 innehåller också ett yrkande (yrkande 4 resp. yrkande 5) om att ett belopp som innestår på skogskonto skall kunna överföras från en bank till en annan utan att några skattekonsekvenser skall behöva inträffa. Motionärerna yrkar omedelbara ändringar av reglerna i detta hänseende.

Som utskottet anförde vid sin prövning av samma fråga tidigare i år (SkU 1985/86:27) har de aktuella reglerna fått sin utformning av kontrolltekniska och andra administrativa skäl. Utskottet vill inte bestrida att detaljutformningen av skogskontolagstiftningen numera i vissa delar kan framstå som onödigt detaljerad eller att den kan behöva ses över för att man skall kunna åstadkomma en större smidighet. Utskottet finner emellertid — nu liksom tidigare — att frågan om en översyn av de nu aktuella reglerna lämpligen bör anstå i avvaktan på kommande ställningstaganden till beskattningens allmänna utformning. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionerna också i denna del.

Vidare innehåller motion 580 ett yrkande om att skogskontomedlen skall

SkU 1985/86:50

få disponeras av innehavaren på oförändrade villkor även om fastigheten avyttras (yrkande 3 i denna del).

Skogskontomedlen skulle tidigare tas till beskattning om fastigheten bytte ägare. Skogskontot får behållas om äganderättsövergången sker genom köp, byte eller gåva. I dessa fall beskattas alltså den tidigare ägaren först när han tar ut medlen från kontot. Denna nya regel kom till efter ett förslag från virkesförsörjningsutredningen. Det nu aktuella motionsyrkandet är alltså redan tillgodosett, varför utskottet avstyrker detsamma.

Skogsvårdsavgiften

För att stimulera till en förbättring av fastighetsstrukturen och till ett aktivare brukande föreslås i propositionen att skogsvårdsavgiften skall utgå med minst 300 kr. för varje ägare av en skogsfastighet. Avgiften för dödsbo som är äldre än fyra år föreslås bli minst 1000 kr.

I motionerna 571 yrkande 10 av Arne Andersson i Ljung m. fl. (m), 566 yrkande 19 av Bengt Westerberg m. fl. (fp), 567 yrkande 19 av Karin Söder m. fl. (c) och 568 yrkande 18 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas avslag på propositionen i denna del. Vidare yrkas i motion 587 av Jan Fransson och Arne Andersson i Gamleby (båda s) att minimiavgiften prövas i samband med översynen av skogsbrukets strukturproblem. Enligt motionärerna i den förstnämnda motionen bör i stället en arbetsgrupp tillsättas med syfte att på sikt avveckla skogsvårdsavgiften. Som ett första steg i denna riktning yrkas att avgiften fr. o. m. den 1 juli 1986 sänks från nuvarande 0,8 till 0,3% (yrkandena 8 och 9).

Förslaget i propositionen innebär skatteskärpningar för alla som har en fastighet eller en fastighetsdel med ett skogsbruksvärde som understiger 37 500 kr. Enligt utskottets uppfattning bör dödsboutredningens (Ju 1977:07) förslag till åtgärder mot det passiva ägandet först avvaktas. Utskottet avstyrker således propositionen i denna del och tillstyrker motionerna i denna del.

Utskottet instämmer också i vad som anförs i motion 587 om att frågan om minimiavgift bör tas upp i den samlade genomgång och utvärdering av strukturproblemen i skogs- och jordbruket som jordbruksministern aviserar i propositionen. Härvid skall också beaktas resultatet av dödsboutredningens arbete, vilket beräknas bli klart senare i år. Enligt utskottets uppfattning bör riksdagen med bifall till motionen ge regeringen till känna att frågan om minimiavgiften skall prövas mera långsiktigt i samband med översynen av skogsbrukets strukturproblem.

Vidkommande yrkandet om en stegvis avveckling av skogsvårdsavgiften vill utskottet endast framhålla att utskottet vid upprepade tillfällen avstyrkt liknande krav och att utskottet saknar anledning att frånträda den uppfattning som utskottet då givit uttryck åt. Utskottet avstyrker alltså detta yrkande.

SkU 1985/86:50

58 Övriga avdragsfrågor

SkU 1985/86:50

Ett annat yrkande i motion 571 av Arne Andersson i Ljung m. fl. (m) är att kostnader för anläggning av skogsbilvägar bör anses som på en gång avdragsgilla utgifter (yrkande 16).

Utskottet vill framhålla att kostnader för tillfälliga vägar i samband med skogsdrivningar redan anses som på en gång avdragsgilla kostnader och att kostnader för anläggning av basvägar får dras av på 10 år genom årliga värdeminskningsavdrag. Att medge omedelbart avdrag för varaktiga investeringar av den sistnämnda typen strider mot de generella principer som tillämpas vid beskattningen och mot de grunder som gäller i fråga om de särskilda reglerna för markanlägggningar. Utskottet finner inte skäl att nu ompröva dessa regler och avstyrker också det nu aktuella yrkandet.

I motion Sk316 föreslår Bertil Jonasson (c) i syfte att underlätta en önskvärd strukturrationalisering att lantmäterikostnader i samband med kompletteringsköp hänförs till en direkt avdragsgill kostnad, en fråga som senast behandlats i utskottets betänkande SkU 1985/86:7.

Som anförs i motionen är kostnader av detta slag att anse som anskaffningskostnader för fastigheten. Enligt utskottets uppfattning saknas tillräckliga skäl för att särbehandla lantmäterikostnader i detta hänseende, varför utskottet avstyrker detta yrkande.

Alkoholbeskattningen

I motion 566 yrkar Bengt Westerberg m. fl. (fp) att skatten på alkoholdrycker höjs med 7 % fr. o. m. den 1 juli 1986 och att riksdagen anslår 5 milj. kr. till en kampanj mot bruket av alkohol bland ungdomar (yrkandena 23-25). Motionärerna åberopar att konsumentprisindex sedan den senaste skattehöjningen i december 1984 stigit med 5,8 % under 1985 och att prognosen för 1986 är 2,4%. Även i motion 569 av andre vice talman Karl Erik Eriksson m.fl. (fp, m, c, vpk) yrkas att skattehöjningen nu genomförs på detta område, men med 10%. Motionärerna i denna motion anser att alkoholpriserna bör öka mer än den allmänna prisnivån, och de yrkar vidare att beskattningssystemet ändras så att priserna kan justeras minst varje kvartal. Motionärerna i motion 597 — Göran Magnusson m. fl. (s) — anser också att prisinstrumentet bör användas mer aktivt och att prishöjningarna på alkoholdrycker bör vara något större än förändringarna av konsumentprisindex. Motionärerna konstaterar bl. a. att en höjning av bl. a. löner och pensioner kan utlösas som en följd av att alkoholpriserna ingår i underlaget för konsumentprisindex. Detta samband mellan alkoholpriserna och konsumentprisindex kan enligt motionärerna bidra till att benägenheten att höja alkoholpriserna minskar. Möjligheterna att eliminera dessa effekter av detta samband bör enligt motionärernas uppfattning prövas. I motionen anförs att alkoholkonsumtionen, som sjunkit under en följd av år, enligt vissa undersökningar nu visat en stigande tendens, inte minst bland ungdomar.

Som anförs i motion 597 har regeringen tillkännagivit att den har för avsikt att starta en kampanj för att minska konsumtionen. Utskottet instämmer i motionärernas uppfattning att också prisinstrumentet bör användas som ett

av leden i en aktiv alkoholpolitik med syfte att på sikt begränsa den nuvarande alltför höga alkoholkonsumtionen. Samtidigt vill utskottet framhålla att de målsättningar som riksdagen lagt fast för alkoholpolitiken givetvis skall fullföljas. Det bör emellertid enligt utskottets uppfattning liksom hittills närmast ankomma på regeringen att ta ställning till frågan om en lämplig tidpunkt för kommande skattehöjningar och att i detalj utforma de förslag som kan anses aktuella. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna.

Övriga frågor

Beträffande de övriga frågor i propositionen som utskottet inte har behandlat särskilt har utskottet inte något att erinra.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande skattepolitikens inriktning

att riksdagen avslår motion 1985/86:567 yrkande 13,

2. beträffande garantibeskattningen och 1500-kronorsavdraget att riksdagen med anledning av motion 1985/86:Sk279 yrkande 23, med bifall till proposition 1985/86:150 i denna del samt med avslag på motionerna 1985/86:568 yrkande 11 och 1985/86:582 yrkande 1 i denna del beslutar att slopa garantibeskattningen och att slopa 1500- kronorsavdraget i villabeskattningen,

3. beträffande utbotaxeringen

att riksdagen med anledning av motion 1985/86:Sk228, med bifall till motion 1985/86:419, med bifall till propositionen i denna del samt med avslag på motionerna 1985/86:568 yrkande 12 och 1985/86:582 yrkande 1 i denna del beslutar att slopa utbotaxeringen,

4. beträffande kompensation till kommunerna

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:566 yrkande 14, 1985/86:568 yrkande 13, 1985/86:577 och 1985/86:582 yrkande 2 i den mån de inte är tillgodosedda genom vad utskottet anfört,

5. beträffande slopande av fastighetsskatten helt eller delvis

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:571 yrkande 11, 1985/ 86:Sk279 yrkande 22, 1985/86:Sk317, 1985/86:Sk320 yrkande 17, 1985/86:Sk323 yrkande 1, 1985/86:Sk324 yrkande 2, 1985/86:Sk342 och 1985/86:Sk350 yrkande 6,

6. beträffande omläggning av fastighetsskatten, m. m.

a) att riksdagen avslår motion 1985/86:Sk542,

b) att riksdagen avslår motion 1985/86:Sk545,

7. beträffande omläggning av villaschablonen m. m.

a) att riksdagen avslår motion 1985/86:Sk279 yrkande 18,

b) att riksdagen avslår motionerna 1985/86:Sk279 yrkande 19 och 1985/86:Sk340,

8. beträffande hyresinkomster

a) att riksdagen avslår motion 1985/86:Sk335,

b) att riksdagen avslår motion 1985/86:Sk254,

SkU 1985/86:50

9. beträffande fastigheter utomlands

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:Sk218 och 1985/86:Sk306,

10. beträffande räntelån

att riksdagen avslår motion 1985/86:Sk354,

11. beträffande hyra från fåmans företag att riksdagen avslår motion 1985/86:Sk304,

12. beträffande amortering av skulder i avflyttnings kommuner att riksdagen avslår motion 1985/86:Sk339,

13. beträffande den särskilda beskattningen av medlem i bostadsrättsförening att

riksdagen bifaller propositionen i denna del,

14. beträffande översyn av beskattningen av bostadsrätt, m. m.

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:576, 1985/86:Sk231, 1985/ 86:Sk258, 1985/86:Sk279 yrkande 21, 1985/86:Sk320 yrkande 16, 1985/86:Sk323 yrkande 2 och 1985/86:Sk324 yrkande 1,

15. beträffande realisationsvinstbeskattningen i övrigt

a) att riksdagen avslår motion 1985/86:Sk279 yrkande 20,

b) att riksdagen avslår motion 1985/86:Sk327,

16. beträffande förmån av bostad på jordbruksfastighet

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:Sk241 och 1985/86:Sk281,

17. beträffande kvarskatteuppbörden

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:568 yrkande 14 och 1985/ 86:584 yrkande 3 och bifaller propositionen i denna del,

18. beträffande kvarskatteavgiften

att riksdagen avslår motion 1985/86:584 yrkande 1,

19. beträffande investeringsfonderna

att riksdagen avslår motion 1985/86:584 yrkande 2 och bifaller propositionen i denna del,

20. beträffande nivån för insättning på skogskonto

att riksdagen bifaller propositionen i denna del och avslår motionerna 1985/86:571 yrkandena 1 och 2 och 1985/86:578 yrkandena 2 och 3,

21. beträffande uppskovstidens längd

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:567 yrkande 23,1985/86:571 yrkande 3, 1985/86:578 yrkande 4,1985/86:580 yrkande 3 i denna del och 1985/86:591,

22. beträffande överföring av skogskonto till annan bank

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:571 yrkande 4 och 1985/ 86:578 yrkande 5,

23. beträffande skogskonto vid avyttring av fastighet

att riksdagen avslår motion 1985/86:580 yrkande 3 i denna del,

24. beträffande skogsvårdsavgiften

a) att riksdagen med bifall till motionerna 1985/86:566 yrkande 19, 1985/86:567 yrkande 19, 1985/86:568 yrkande 18 och 1985/86:571 yrkande 10 avslår propositionen i denna del,

b) att riksdagen med bifall till motion 1985/86:587 hos regeringen begär att frågan om minimibelopp för skogsvårdsavgiften prövas i samband med översynen av skogsbrukets strukturproblem.

c) att riksdagen avslår motion 1985/86:571 yrkandena 8 och 9,

SkU 1985/86:50

25. beträffande skogsbilvägar

att riksdagen avslår motion 1985/86:571 yrkande 16,

26. beträffande lantmäterikostnader

att riksdagen avslår motion 1985/86:Sk316,

27. beträffande höjning av skatten på alkoholdrycker

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:566 yrkande 23 och 1985/ 86:569,

28. beträffande alkoholbeskattningen och prisindex att riksdagen avslår motion 1985/86:597,

29. beträffande en alkoholpolitisk informationskampanj

att riksdagen avslår motion 1985/86:566 yrkandena 24 och 25,

30. beträffande övriga frågor

att riksdagen bifaller propositionen i dessa delar,

31. beträffande lagförslagen

att riksdagen till följd av vad utskottet ovan hemställt antar de vid propositionen fogade, här ovan på s. 3-41 återgivna lagförslagen med de ändringar i fråga om lagen om ändring i lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift (s. 38, 39) att andra stycket i 2 § utgår och att texten efter ”juli 1986” utgår ur ikraftträdandebestämmelserna.

Stockholm den 22 maj 1986 På skatteutskottets vägnar

Jan Bergqvist

Närvarande: Jan Bergqvist (s), Knut Wachtmeister (m), Olle Westberg (s), Bo Forslund (s), Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Torsten Karlsson (s), Bo Lundgren (m), Anita Johansson (s), Karl Björzén (m), Lars Hedfors (s), Tommy Franzén (vpk), Bruno Poromaa (s), Leif Olsson (fp) och Marianne Andersson (c).

Reservationer

Skattepolitikens inriktning (mom. 1)

1. Stig Josefson och Marianne Andersson (båda c) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 48 börjar med ”Utskottet har” och slutar med ”(yrkande 13).” bort ha följande lydelse:

Kritiken i centerns partimotion mot regeringens skattepolitik går ut på att den långsiktighet som präglade agerandet i början på 1980-talet har rivits upp och att skattepolitiken nu hanteras kortsiktigt, ryckigt och orättvist. Dessutom har man på ett närmast systematiskt sätt missgynnat pensionärer, småföretagare och människor med långa arbetsresor. I motionen framhålls att skattepolitiken måste få en annan inriktning och bedrivas långsiktigt för att människor skall kunna bedöma sina ageranden.

SkU 1985/86:50

62 Utskottet instämmer i dessa bedömningar. Som motionärerna framhåller bör en fortsatt angelägen sänkning av marginalskatterna kombineras med särskilda insatser för att stärka skattepolitikens fördelningspolitiska profil till förmån för låginkomsttagare och att skapa rättvisa skatter mellan olika kommuner. Det är av vikt att skattepolitiken främjar arbete och sparande, något som långsiktigt bäst främjas inom ramen för ett utgiftsskattesystem. I ett mera nära perspektiv bör strävandena vara att begränsa beskattningen av sparkapital och att förskjuta beskattningen från skatt på arbete till skatt på ändliga naturresurser. Enligt utskottets mening bör man också pröva möjligheterna att sänka arbetsgivaravgifterna för småföretagen, exempelvis med 5 procentenheter för de 15 första anställda på sätt som föreslagits i olika centermotioner.

Enligt utskottets uppfattning bör skattepolitikens framtida inriktning följa de principer som förordas i motionen och som kan sammanfattas enligt följande:

Sänk skatten - lika för alla. Det kan ske genom en fortsatt höjning av det kommunala grundavdraget.

Likvärdiga skatter i landets olika kommuner. Den kommunala skatteutjämningen skall byggas ut efter rättvisa principer.

Den statliga skatteskalan skall inflationsskyddas. Smyghöjning av skatten får inte ske.

Stimulera en extra ansträngning i arbetslivet. Marginalskatterna (marginaleffekterna) skall sänkas ytterligare.

Minska beskattningen av arbete. Öka skatten på ändliga naturresurser. Rättvisa skatteregler mellan olika befolkningsgrupper utan diskriminering av pensionärer, småföretagare och människor med långa arbetsresor.

dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:567 yrkande 13 ger regeringen till känna vad som har anförts ovan beträffande skattepolitikens inriktning.

Garantibeskattningen och 1 500-kronorsavdraget (mom. 2)

2. Tommy Franzén (vpk) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 49 börjar med "Utskottet instämmer" och på s. 50 slutar med "nyss anfört." bort ha följande lydelse: Det i propositionen föreslagna slopandet av den kommunala garantibeskattningen ger negativa effekter på kommunernas ekonomi. Garantibeskattningens syfte är att kommunen skall garanteras viss inkomst från varje fastighet även om den ger upphov till underskott. Ett slopande av garantibeskattningen kommer därför att minska kommunernas inkomster av fastigheter.

Bostadskommittén, som behandlade detta, kopplade ett slopande av garantibeskattningen till en motsvarande höjning av fastighetsskatten. Detta skulle enligt utskottets mening få helt oacceptabla effekter. Att nu särbehandla förslag om slopande av garantibeskattningen för att i ett senare skede eventuellt få ta ställning till en höjning av fastighetsskatten kan därför inte heller accepteras.

SkU 1985/86:50

63 Ett slopande av garantibeskattningen gynnar dessutom de personer med fastigheter med större underskott än intäkt samtidigt som det för personer med fastigheter med intäkt går jämt upp. Däremot drabbas dessa, under förutsättning att de nyttjar fastigheten som stadigvarande bostad, genom slopandet av det s. k. extra avdraget. Detta innebär att förslaget som helhet ger fördel för lånefinansiering och nackdel för motsatsen.

Den sedan några år förda ekonomiska politiken har inneburit en brandskattning av kommunernas ekonomi. Den kompensation för inkomstbortfallet som kommunerna utlovas i propositionen kan inom en snar framtid komma att slopas. Det yrkande om avslag på propositionens förslag om slopande av garantibeskattningen och det extra avdraget som framförs i motion 588 är därför väl grundat.

1 vad gäller slopandet av beskattningen i s. k. utbokommun kan detta accepteras för schablontaxerade fastigheter. Ett generellt slopande av denna beskattningsrätt, dvs. även för jord- och skogsbruksfastigheter, kan dock få stora ekonomiska konsekvenser inte minst för kommuner som redan har stora ekonomiska problem i samband med vikande sysselsättning och befolkningsmängd. Utskottet avstyrker därför förslaget i denna del.

Det anförda innebär att problemen i fråga om kommunernas ekonomi till väsentlig del bortfaller. Vad som kvarstår är att en del kommuner med speciella förhållanden kan få ett visst skattebortfall på grund av att utbotaxeringen slopas för en- och tvåfamiljsfastigheter. Dessa effekter bör enligt utskottets uppfattning utredas närmare på sätt som anges i propositionen. De kommuner som påtagligt drabbas härav bör enligt utskottets uppfattning givetvis kompenseras för sina förluster. Regeringen bör återkomma med förslag i denna fråga.

dels att utskottet under mom. 2 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1985/86:568 yrkande 11 och 1985/86:582 yrkande 1 i denna del och med avslag på motion 1985/86:Sk279 yrkande 23 avslår propositionen i vad avser garantibeskattningen och 1 500-kronorsavdraget.

Utbotaxeringen (mom. 3)

3. Tommy Franzén (vpk) anser — under åberopande av innehållet i reservation 2 — att utskottet under mom. 3 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1985/86:568 yrkande 12 och 1985/86:582 yrkande 1 i denna del och med anledning av motionerna 1985/86:Sk228 och 1985/86:419 och propositionen i denna del beslutar att slopa utbotaxeringen i fråga om en- och tvåfamiljsfastigheter.

Kompensation till kommunerna (mom. 4)

4. Tommy Franzén (vpk) anser — under åberopande av innehållet i reservation 2 — att utskottet under mom. 4 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:568 yrkande 13 och med anledning av motionerna 1985/86:566 yrkande 14, 1985/86:577 och

SkU 1985/86:50

1985/86:582 yrkande 2 hos regeringen begär förslag om kompensation till kommunerna i enlighet med vad som anförts i reservation 2.

Slopande av fastighetsskatten helt eller delvis (mom. 5)

5. Knut Wachtmeister (m), Kjell Johansson (fp). Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Karl Björzén (m). Leif Olsson (fp) och Marianne Andersson (c) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 50 börjar med "Syftet med” och på s. 51 slutar med ”eller delvis.” bort ha följande lydelse:

Det främsta syftet med fastighetsskatten torde vara att nedbringa det statliga budgetunderskottet. Det är synnerligen olämpligt att tillgripa en sådan skatt för att komma till rätta med underskottet i statens budget. Skatten drabbar i första hand dem som redan har de dyraste boendekostnaderna. Det gäller särskilt småhusägare som finansierat sina hus utan statliga lån och dem som under senare år förvärvat ett äldre hus, ofta flerbarnsfamiljer som redan har en svår ekonomisk situation. Även i fråga om flerfamiljshus medför den sammanlagda effekten av fastighetsskatten och de bidrag som skall utgå i vissa fall för att kompensera skatten att fastigheter som inte är belånade diskrimineras. Därtill kommer att de olika skattesatserna (en högre för konventionellt beskattade fastigheter och en lägre för schablonbeskattade fastigheter som ofta tillhör allmännyttan) gör att de privata fastighetsägarna till följd av bruksvärdessystemet inte ens kan ta ut tillräcklig hyra för att erhålla kostnadstäckning för skatten.

Fastighetsskatten innebär ett skatteuttag utan hänsyn till bärkraft. Det finns heller inte några bärande samhällsekonomiska motiveringar för fastighetsskatten. Utskottet anser därför att skatten bör avskaffas från den 1 januari 1987 och tillstyrker alltså bifall till motionerna.

dels att utskottet under mom. 5 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1985/86:571 yrkande 11, 1985/86:Sk279 yrkande 22,1985/86:Sk317,1985/86:Sk320 yrkande 17, 1985/86:Sk323 yrkande 1, 1985/86:Sk324 yrkande 2, 1985/86:Sk342 och 1985/86:Sk350 yrkande 6 antar följande

Förslag till Lagom upphävande av lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt

Härigenom föreskrivs att lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt skall upphöra att gälla med verkan fr. o. m. den 1 januari 1987.

Omläggning av fastighetsskatten, m. m. (mom. 6 a)

6. Tommy Franzén (vpk) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 51 börjar med ”Utskottet är” och slutar med ”motion Sk542.” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i motionärernas uppfattning att detaljutformningen av reglerna bör ändras för att bättre tillgodose syftet att hålla boendekostna -

SkU 1985/86:50

5 Riksdagen 1985/86. 6 sami Nr 50

derna nere och skapa rättvisa mellan olika boendeformer. I enlighet härmed bör allmännyttiga bostadsföretag, som har betydande allmänna och sociala merkostnader och som redan genomfört en långt driven hyresutjämning mellan nyare och äldre hus, undantas från fastighetsskatten. Av samma skäl bör skatten inte vara avdragsgill vid inkomsttaxeringen. Utskottet instämmer också i uppfattningen att pensionärer utan eller med låg ATP, låginkomsttagare och hushåll som bor i nya dyrare bostäder måste kompenseras för de merkostnader som denna skatt kan medföra i form av ökade bostadskostnader. Den sistnämnda frågan bör tas upp till särskild behandling i annat sammanhang.

Utskottet tillstyrker således de nu aktuella förslagen att minska skatteuttaget till 1 % av taxeringsvärdet och att skatten även skall omfatta industrifastigheter som nu är undantagna. En utvidgning av skatten även till industrifastigheter och en minskning av skatteuttaget för övriga innebär en välmotiverad omfördelning från industrikapital till hyresgäster och andra bostadskonsumenter, till de senares fördel. Sammanfattningsvis innebär förslagen att skatten blir enklare, rättvisare och lägre.

dels att utskottet under mom. 6 a bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:542 antar följande

a) Förslag till Lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt

Härigenom föreskrivs att 1-3 §§ lagen (1984/85:1052) om statlig fastighetsskatt skall ha följande lydelse:

1 § Den som vid taxeringen till kommunal inkomstskatt skall ta upp garantibelopp för fastighet som inkomst skall betala fastighetsskatt för fastigheten om den vid fastighetstaxeringen betecknas som småhusenhet, hyreshusenhet, industrienhet eller lantbruksenhet om på lantbruksenheten finns vad som betecknas som småhus, hyreshus, tomtmark för småhus eller tomtmark för hyreshus.

Från skatteplikt undantas fastighet som året före taxeringsåret ägts av allmännyttigt bostadsföretag.

2 § Fastighetsskatten utgör för varje beskattningsår en procent av en tredjedel av taxeringsvärdet såvitt avser småhusenhet samt småhus och tomtmark för småhus på lantbruksenhet och en procent av taxeringsvärdet i övriga fall.

Om fastighetsskatt fastighetskatten jämkas.

3 § Bestämmelserna i denna lag om fastighet som är småhusenhet, hyreshusenhet, industrienhet eller lantbruksenhet gäller också beträffande del av fastighet, flera fastigheter eller delar av fastigheter som utgör sådan enhet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987 och tillämpas på förhållanden efter ikraftträdandet.

SkU 1985/86:50

b) Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928:370)

dels att sista meningen i 41 § andra stycket utgår samt att orden ”statlig fastighetsskatt” i 25 § 1 mom. och orden ”och statlig fastighetsskatt” i punkt 3 av anvisningarna till 20 § utgår,

dels att 20 § skall ha nedan angivna lydelse:

20 § Vid beräkningen — under beskattningsåret.

Avdrag får inte göras för:

den skattskyldiges — — — — — Svenska allmänna skatter; statlig fastighetsskatt;

kapitalavbetalning på - — — — — — — enligt 36 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987 och tillämpas i fråga om förhållanden efter ikraftträdandet.

Omläggning av villaschablonen m. m. (mom. 7)

7. Knut Wachtmeister, Bo Lundgren och Karl Björzén (alla m) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 51 börjar med ”Utskottet har” och slutar med ”dessa delar.” skall utgå och att utskottet i fråga om villaschablonens utformning bort anföra följande:

Som anförs i motion Sk279 skapar den nuvarande utformningen av villabeskattningen två principiellt viktiga problem. För det första skiljer sig taxeringsvärdet för likadana hus högst väsentligt mellan olika orter och regioner i landet. Det innebär att villaskatten slår mycket olika beroende på var i landet ett hus ligger. Denna olikhet är ofta klart större än den i och för sig förekommande olikheten i hyresnivåer. För det andra har, genom att avdrag inte längre medges för reparationer i småhus, det s. k. svarta arbetet ökat högst betydligt. Genom att avdragsrätten inte längre finns saknar villaägaren motiv att begära kvitto för utfört arbete. Utskottet återkommer strax till dessa avdragsfrågor.

Det bör därför utredas huruvida en ny metod för småhusbeskattning, som bygger på en värdering av boendeförmånen i sig, kan införas. Därvid bör övervägas om inte beskattningen av småhus, bostadsrätter och ägarlägenheter kan utformas på likartat sätt.

Utskottet vill i likhet med motionärerna framhålla att en ny metod givetvis inte får leda till höjd beskattning.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion Sk279 i denna del (yrkande 18).

dels att utskottet under mom. 7 a bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:Sk279 yrkande 18 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts ovan om en ny utformning av småhusbeskattningen.

SkU 1985/86:50

8. Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Karl Björzén SkU 1985/86:50 (m) och Marianne Andersson (c) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 51 börjar med ”Utskottet har” och slutar med ”dessa delar.” skall utgå och att utskottet i fråga om avdragsrätt för reparation och underhåll bort anföra följande:

Till grund för yrkandena i motionerna Sk279 och Sk340 om ett avdrag vid beskattningen för kostnader för reparation och underhåll av eget hem ligger bl. a. önskemålet om att genom en lämplig utformning av reglerna på ett positivt sätt motverka utbredningen av den svarta marknaden. De nuvarande problemen på detta område har man hittills sökt motverka genom en omfattande kontrollapparat. Effekterna härav är framför allt en ökad byråkrati och en förklarlig irritation hos dem som lojalt försöker följa bestämmelserna.

Utskottet instämmer i motionärernas uppfattning att en avdragsrätt för reparation och underhåll av eget hem skulle vara ägnad att förbättra den nuvarande situationen. Det bör också framhållas att en avdragsrätt överensstämmer med de allmänna principer som gäller vid beskattningen för kostnader av detta slag.

Hur en avdragsrätt bör lösas i detalj är givetvis beroende av hur frågan om småhusbeskattningens framtida utformning löses.

Utskottet finner att regeringen i den kommande propositionen om bostadsbeskattningen bör lägga fram förslag om en avdragsrätt för reparation och underhåll av eget hem. Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna Sk279 yrkande 19 och Sk340.

dels att utskottet under mom. 7 b bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1985/86:Sk279 yrkande 19 och 1985/86:Sk340 hos regeringen begär förslag om avdragsrätt vid beskattningen för reparation och underhåll av eget hem.

Hyresinkomster (mom. 8 a)

9. Knut Wachtmeister, Bo Lundgren och Karl Björzén (alla m) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 52 börjar med ”Det ifrågavarande” och slutar med ”denna motion.” bort ha följande lydelse: Ett betydligt högre skattefritt intäktsbelopp är starkt önskvärt med tanke framför allt på angelägenheten av att främja turismen. Benägenheten hos enskilda att hyra ut sina fritidshus är fortfarande alltför låg. Detta beror bl. a. på att den enskilde givetvis vill undvika allt krångel och de kännbara effekter i övrigt som ett överskridande av den nuvarande 8 000-kronorsgränsen medför. Det är också en klar fördel om en övre beloppsgräns följer förändringen av penningvärdet. En anknytning till basbeloppet är därför önskvärd. Den gräns på ett halvt basbelopp som föreslagits i motion Sk335 är enligt utskottets uppfattning en rimlig avvägning. Utskottet tillstyrker således motionen.

dels att utskottet under mom. 8 a bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:Sk335 antar följande

68 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928)370)

Härigenom föreskrivs att punkt 6 tredje stycket av anvisningarna till 24 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha nedan angivna lydelse:

Regeringens förslag Genom regeln i 24§ 2 mom. sista stycket första punkten undantas, under de förutsättningar som anges där, från tillämpning av bestämmelserna i 2 mom. första och andra styckena exempelvis fastigheter som under somrarna brukar hyras ut till sommargäster men i övrigt bebos av ägarna, sommarstugor som regelbundet hyrs ut under somrarna, fastigheter som till viss del upplåts för upplagsplats, för rörelse eller dylikt samt fastigheter som utnyttjas för odling eller tillgodogörande av alster eller naturtillgångar från fastigheten. En fastighet bör anses i endast ringa omfattning utnyttjad för sådant ändamål, som avses här, om den årliga bruttointäkt som förvärvas därvid uppgår till högst 8000 kronor eller överstiger detta belopp men inte 2 procent av fastighetens taxeringsvärde. I den bruttointäkt, som det här är fråga om, skall dock inte räknas in intäkt på grund av del i samfällighet.

Reservanternas förslag Genom regeln i 24 § 2 mom. sista stycket första punkten undantas, under de förutsättningar som anges där, från tillämpning av bestämmelserna i 2 mom. första och andra styckena exempelvis fastigheter som under somrarna brukar hyras ut till sommargäster men i övrigt bebos av ägarna, sommarstugor som regelbundet hyrs ut under somrarna, fastigheter som till viss del upplåts för upplagsplats, för rörelse eller dylikt samt fastigheter som utnyttjas för odling eller tillgodogörande av alster eller naturtillgångar från fastigheten. En fastighet bör anses i endast ringa omfattning utnyttjad för sådant ändamål, som avses här, om den årliga bruttointäkt som förvärvas därvid uppgår till högst hälften av det basbelopp sorn enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring bestämts för året närmast före taxeringsåret eller överstiger halva basbeloppet men inte 2 procent av fastighetens taxeringsvärde. I den bruttointäkt, som det här är fråga om, skall dock inte räknas in intäkt på grund av del i samfällighet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987 och tillämpas första gången i fråga om 1988 års taxering.

Fastigheter utomlands (mom. 9)

10. Knut Wachtmeister (m). Kjell Johansson (fp), Bo Lundgren (m). Karl Björzén (m) och Leif Olsson (fp) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 52 börjar med "Att schablonreglerna” och på s. 53 slutar med "aktuella motionerna." bort ha följande lydelse:

Det är numera inte ovanligt att någon äger en fritidsfastighet utomlands, t. ex. i Finland eller Norge. Som framhålls i de aktuella motionerna är skattereglerna i sådana fall ogynnsamma i flera hänseenden. Reglerna är alltför krångliga, eftersom ägaren alltid skall beskattas för förmån av egen bostad. Värderingen av förmånen medför problem både för fastighetsägaren

SkU 1985/86:50

6 Riksdagen 1985/86. 6 saini. Nr 50

och för de tillämpande myndigheterna. Detsamma gäller de avdrag i olika hänseenden som kommer i fråga i dessa fall. Därtill kommer att även mindre betydande hyresinkomster alltid skall redovisas. Reglerna uppfattas med rätta såsom orättvisa eftersom skatten kan bli väsentligt högre än om fastigheten legat i Sverige. Detta gäller i särskilt hög grad för folkpensionärer med obetydliga inkomster, eftersom värdet av den utländska fastigheten skall tas upp till hela sitt belopp vid beräkningen av det extra avdraget för folkpensionärer. En svensk fastighet skall i motsvarande fall i regel tas upp till 10% av värdet. Med det förslag som läggs fram i den nu aktuella propositionen blir orättvisorna ännu större, eftersom man i fortsättningen kommer att få avdrag i hemortskommunen för underskott på fritidsbostäder i annan kommun. Detta förslag gäller inte för fastigheter utomlands.

Utskottet anser att reglerna bör ses över i syfte att uppnå mer likartad beskattning av fastigheter här i landet och utomlands. Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna.

dels att utskottet under mom. 9 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1985/86:Sk218 och 1985/ 86:Sk306 hos regeringen begär en översyn av beskattningsreglerna för fastigheter utomlands i enlighet med vad som anförts ovan.

Räntelån (mom. 10)

11. Knut Wachtmeister, Bo Lundgren och Karl Björzén (alla m) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 53 börjar med ”Enligt gällande” och slutar med "denna motion." bort ha följande lydelse:

I fråga om räntelån anses enligt gällande regler räntan avdragsgill i samband med att den debiteras medan däremot själva betalningen av räntan anses som ej avdragsgill. Som reglerna konstruerats kan räntebetalningarna i vissa situationer medföra påfrestningar för fastighetsägarna. Enligt utskottets uppfattning bör effekterna av nuvarande regler studeras närmare, och regeringen bör med anledning av motionen föreläggas att snarast lägga fram förslag till de ändringar som kan anses påkallade.

dels att utskottet under mom. 10 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motion 1985/86:Sk354 ger regeringen till känna vad som anförts ovan om avdragsreglerna för bostadslån.

Hyra från fåmansföretag (mom. 11)

12. Knut Wachtmeister. Bo Lundgren och Karl Björzén (alla m) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 53 börjar med "De aktuella" och slutar med "utskottet motionen." bort ha följande lydelse: De särskilda beskattningsreglerna för fåmansföretagare har sedan länge väckt berättigad kritik för att de är alltför krångliga och leder till avsevärt merarbete för såväl de skattskyldiga som de tillämpande myndigheterna. Som anförs i motion Sk304 medför reglerna också orättvisor, eftersom fåmansföretagaren och närstående personer i många situationer beskattas väsentligt hårdare än vad som gäller för andra personer. Enligt utskottets

SkU 1985/86:50

uppfattning kan det inte accepteras att privat företagsamhet och egna initiativ sätts i strykklass och att det misstroende som utan grund många gånger visas gentemot småföretagare tar sig sådana uttryck som i den nu aktuella lagstiftningen. Utskottet anser därför att regeringen skyndsamt bör lägga fram förslag om lättnader i de särskilda regler som gäller för beskattningen av småföretagare och dem närstående personer.

dels att utskottet under mom. 11 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:Sk304 och med anledning av vad som anförts ovan hos regeringen begär förslag om lättnader i beskattningen av småföretagare och dem närstående personer.

Översyn av beskattningen av bostadsrätt, m.m.fmom. 14)

13. Knut Wachtmeister (m), Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m). Karl Björzén (m), Leif Olsson (fp) och Marianne Andersson (c) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 54 börjar med ”Samtliga nu” och slutar med ”omfattande uppgiftslämnande.” bort ha följande lydelse:

Bostadsrätter har sedan länge diskriminerats i många hänseenden vid beskattningen jämfört med vad som gäller för boende i en- och tvåfamiljsfastigheter. Bostadskommitténs förslag innebär vissa förbättringar av reglerna. Bl. a. föreslås att realisationsvinstreglerna för bostadsrätter läggs om i syfte att få en bättre överensstämmelse med vad som gäller för villor och att också reglerna om extra avdrag för folkpensionärer omformas i denna riktning. Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att förbättringar av reglerna i dessa avseenden genomförs snarast möjligt och att man samtidigt tar till vara möjligheterna att på allt sätt förenkla uppgiftsskyldigheten för föreningarna. Utgångspunkten i de kommande övervägandena rörande bostadspolitiken bör även i övrigt vara att skapa enkla och lättillämpade beskattningsregler som stimulerar sparandet i egen bostad och som blir så likartade som möjligt för olika bostadsformer. Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna i dessa delar.

dels att utskottet under mom. 14 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1985/86:576,1985/86:Sk231, 1985/86:Sk258,1985/86:Sk279 yrkande 21,1985/86:Sk320 yrkande 16, 1985/86:Sk323 yrkande 2 och 1985/86:Sk324 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad som har anförts ovan angående beskattningen av bostadsrätt, m. m.

Realisationsvinstbeskattningen i övrigt (mom. 15)

14. Knut Wachtmeister, Bo Lundgren och Karl Björzén (alla m), anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 54 börjar med ”Sorn utskottet” och på s. 55 slutar med ”denna del.” bort ha följande lydelse:

SkU 1985/86:50

71 De begränsningar av indexuppräkningen som genomfördes 1980 motiverades bl. a. med att möjligheterna till ränteavdrag i vad avser småhus annars behövde begränsas. Detta har - som anförs i motion Sk279 - medfört att reglerna blivit komplicerade. Att man i princip bortser från prisförändringarna under de fyra första åren gäller inte endast för anskaffningsvärdet utan också förbättringskostnader m.m. under innehavstiden. Härtill kommer flera invecklade bestämmelser. Detta har medfört att det blivit svårt för den enskilde att förstå den fulla innebörden av reglerna, och detaljutformningen i olika hänseenden orsakar också skattemyndigheterna ett avsevärt och onödigt merarbete. Det bör framhållas att begränsningarna slår mycket olika från fall till fall och att även den som i realiteten inte gjort någon vinst på en försäljning kan råka ut för en hård och omotiverad beskattning. Utskottet instämmer därför i uppfattningen att dessa regler bör avskaffas och tillstyrker således motion Sk279 yrkande 20.

dels att utskottet under mom. 15 a bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:Sk279 yrkande 20 hos regeringen begär förslag till ändringar av realisationsvinstbeskattningen av fastigheter i enlighet med vad som anförts ovan.

15. Knut Wachtmeister, Bo Lundgren och Karl Björzén (alla m) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 55 börjar med ”Enligt gällande” och slutar med ”avstyrker densamma.” bort ha följande lydelse:

Till grund för motion Sk327 ligger att det allmänna ställer allt större anspråk på att få ta en del av den enskildes fastigheter i anspråk för allmänna ändamål av olika slag, såsom vägar, kraftledningar, serviceledningar etc. För den enskilde kan detta i många fall innebära ett stort intrång och en betydande förmögenhetsförlust. Ersättning lämnas visserligen i princip för det värde som går förlorat på grund av intrånget, men en stor del av ersättningen går i allmänhet bort i form av inkomstskatt.

Enligt motionärernas uppfattning bör de problem som uppkommer för fastighetsägarna i denna situation i första hand lösas genom ändringar av ersättningsreglerna så att fastighetsägarna i ökad utsträckning blir berättigade till ersättningsmark. Även skattefrågorna bör enligt motionärerna ses över i syfte att lindra beskattningen genom att fördela den över en längre tidsperiod, exempelvis i form av ”ersättningskonton” med en uppskovstid på högst 20 år.

Utskottet vill framhålla att gällande beskattningsregler kan innebära att en fastighetsägares möjligheter att behålla återstoden av fastigheten försvåras. Vidare gäller att den som i stället ser sig nödsakad att skaffa en ersättningsfastighet måste göra detta inom en viss begränsad tid för att uppskov skall kunna medges vid beskattningen. Förslaget i motionen utgör enligt utskottets uppfattning en lämplig åtgärd för att lösa dessa problem.

dels att utskottet under mom. 15 b bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:Sk327 hos regeringen begär förslag om lättnader i beskattningen av realisationsvinst vid fastighetsavståenden i enlighet med vad som anförts ovan.

SkU 1985/86:50

72 Kvarskatteuppbörden (mom. 17 och mom. 31 i motsvarande del)

16. Knut Wachtmeister (m), Bo Lundgren (m), Karl Björzén (m) och Tommy Franzén (vpk) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 56 börjar med ”Med anledning” och slutar med ”angivna delar.” bort ha följande lydelse:

Ett av skälen till att förlägga uppbörden till april månad är att avstämningsarbetet skall kunna klaras av före sommaren. Härtill kommer att man genom en förkortning undviker ränteförluster för statsverket. Utskottet vill inte bestrida att en förkortning av inbetalningstiden skulle innebära fördelar för statsverket jämfört med att behålla den nuvarande slutdagen i maj. Som framhållits från såväl arbetstagarorganisationerna som arbetsgivarsidan vid remissbehandlingen av riksskatteverkets förslag innebär emellertid en förkortning nackdelar för allmänheten, inte minst för arbetstagare med stora kvarskatter. Enligt utskottets mening kan de rationaliseringsvinster som åsyftas med propositionen i allt väsentligt uppnås även med ett bibehållande av den nuvarande betalningstiden på fyra månader, som sedan länge är fast etablerad. Med det anförda finner utskottet att övervägande skäl talar för att bibehålla den nuvarande slutdagen i maj månad.

dels att utskottet under mom. 17 i vad avser förkortning av inbetalningstiden för kvarskatt och mom. 31 i motsvarande del bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1985/86:568 yrkande 14 och 1985/86:584 yrkande 3 avslår propositionen i vad avser förkortning av uppbördstiden för kvarskatt, till följd varav ordet ”april” i den av regeringen föreslagna lydelsen av 28 §, 39 § 1 mom. samt 42, 43 och 54 §§ uppbördslagen (1953:272) byts ut mot ”maj”.

Kvarskatteavgiften (mom. 18)

17. Knut Wachtmeister, Bo Lundgren och Karl Björzén (alla m) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 56 börjar med ”Utskottet vill” och slutar med ”också i denna del.” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning har utvecklingen medfört att den ej avdragsgilla kvarskatteavgiften framstår som onödigt hög. Även denna avgift bör - på samma sätt som restitutionsräntan och räntan på överskjutande skatt — kunna knytas an till diskontot. Den nivå som föreslås i motionen är enligt utskottets mening väl avvägd. Med det anförda tillstyrker utskottet motionen i denna del.

dels att utskottet under mom. 18 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:584 yrkande 1 hos regeringen begär förslag om ändrade regler för kvarskatteavgiften i enlighet med vad som anförts ovan.

SkU 1985/86:50

73 Investeringsfonderna (mom. 19 och mom. 31 i motsvarande del)

18. Knut Wachtmeister, Bo Lundgren och Karl Björzén (alla m) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 56 börjar med ”Utskottet instämmer” och slutar med ”denna del.” bort ha följande lydelse:

Utskottet godtar att den nuvarande kopplingen av inbetalningstiderna till dagen för avlämnande av deklaration slopas. Med tanke på att en stor del av de berörda företagen inte avlämnar sina deklarationer förrän i april eller maj månad bör emellertid inbetalningstiden normalt senareläggas till 31 maj på sätt som föreslås i motionen. Om räkenskapsåret avslutas den 31 augusti eller tidigare bör den sista inbetalningsdagen vara den 31 mars påföljande år. Utskottet tillstyrker således motionen i denna del.

dels att utskottet under mom. 19 och mom. 31 i motsvarande del bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:584 yrkande 2 godtar propositionen i denna del med den ändringen att inbetalningen till riksbanken senareläggs så att 3§ andra stycket lagen (1979:609) om allmän investeringsfond erhåller följande såsom reservanternas förslag betecknade lydelse:

Utskottets förslag

Har räkenskapsåret avslutats senast den 31 augusti året före taxeringsåret skall inbetalningen ha gjorts senast den 15 februari under taxeringsåret. Har räkenskapsåret avslutats efter den 31 augusti året före taxeringsåret skall inbetalningen ha gjorts senast den 30 april under taxeringsåret. Inbetalningen skall anses ha gjorts när medlen kommit riksbanken till handa.

Reservanternas förslag

Har räkenskapsåret avslutats senast den 31 augusti året före taxeringsåret skall inbetalningen ha gjorts senast den 31 mars under taxeringsåret. Har räkenskapsåret avslutats efter den 31 augusti året före taxeringsåret skall inbetalningen ha gjorts senast den 31 maj under taxeringsåret. Inbetalningen skall anses ha gjorts när medlen kommit riksbanken till handa.

Nivån för insättning på skogskonto (mom. 20 och mom. 31 i motsvarande del)

19. Knut Wachtmeister, Bo Lundgren och Karl Björzén (alla m) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 57 börjar med ”Utskottet kan” och slutar med ”föreslås i propositionen.” bort ha följande lydelse: Förslaget om en höjning av nivån för insättningar på skogskonto är välkommet och överensstämmer med önskemål som framförts från skogsägarhåll sedan lång tid tillbaka. Utskottet delar däremot inte regeringens uppfattning att den nya nivån skall vara tidsbegränsad. Reglerna bör vara permanenta och infogas i skogskontolagen. Utskottet tillstyrker således motionerna i denna del.

SkU 1985/86:50

dels att utskottet under mom. 20 och mom. 31 i motsvarande del bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1985/86:571 yrkandena 1 och 2 och 1985/86:578 yrkandena 2 och 3 avslår det i propositionen (bil. 2.2.1) framlagda förslaget till lag om tillfälliga regler för insättning på skogskonto och i stället antar följande

Förslag till Lagom ändring i skogskontolagen (1954:142)

Härigenom föreskrivs att 2§ skogskontolagen (1954:142) skall ha nedan angivna lydelse:

Nuvarande lydelse Reservanternas förslag

2 §

Beträffande viss summan av

a) sextio procent av den på be- a) nittio procent av den på beskatt skattningsåret

belöpande köpeskil- ningsåret belöpande köpeskillingen

lingen för skog, som har avyttrats för skog, som har avyttrats genom

genom upplåtelse av avverknings- upplåtelse av avverkningsrätt,

rätt,

b) fyrtio procent av den på be- b) sjuttio procent av den på beskattningsåret belöpande köpeskil- skattningsåret belöpande köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter lingen för avyttrade skogsprodukter

samt samt

c) fyrtio procent av saluvärdet av c) sjuttio procent av saluvärdet av

skogsprodukter, som under beskatt- skogsprodukter, som under beskattningsåret har tagits ut för förädling i ningsåret har tagits ut för förädling i

egen rörelse. egen rörelse.

Medför stormfällning, summan av

a) åttio procent av den på beskatt- a) nittio procent av den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen ningsåret belöpande köpeskillingen

för skog, som har avyttrats genom för skog, som har avyttrats genom

upplåtelse av avverkningsrätt, upplåtelse av avverkningsrätt,

b) femtio procent av den på be- b) sjuttio procent av den på beskattningsåret belöpande köpeskil- skattningsåret belöpande köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter lingen för avyttrade skogsprodukter

samt samt

c) femtio procent av saluvärdet av c) sjuttio procent av saluvärdet av

skogsprodukter, som under beskatt- skogsprodukter, som under beskattningsåret har tagits ut för förädling i ningsåret har tagits ut för förädling i

egen rörelse, egen rörelse,

Uppskov med till 35 § kommunalskattelagen (1928:370).

Vid tillämpning och skogsprodukter.

Uppskov medges enligt kommunalskattelagen.

Har i- drivit själv.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986 och tillämpas första gången i fråga om 1987 års taxering.

SkU 1985/86:50

75 Uppskovstidens längd (mom. 21)

20. Knut Wachtmeister (m), Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Karl Björzén (m), Leif Olsson (fp) och Marianne Andersson (c) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 57 börjar med ”Att insättningsmöjligheterna” och slutar med ”dessa delar.” bort ha följande lydelse:

Skogsbruk är en näring som kräver en mycket långsiktig planering och där moderna avverkningsmetoder innebär större avverkningar vid ett och samma tillfälle men med längre tidsintervaller. Detta leder till att en förlängning av uppskovstiden framstår som önskvärd. Med det förslag om en förhöjning av nivån för insättningarna som utskottet nyss behandlat framstår en förlängning än mer angelägen. Med det anförda tillstyrker utskottet en förlängning till 15 år.

dels att utskottet under mom. 21 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:567 yrkande 23 såvitt avser en förlängning av uppskovstiden till 15 år, med bifall till motionerna 1985/86:571 yrkande 3, 1985/86:578 yrkande 4, 1985/ 86:580 yrkande 3 i denna del och 1985/86:591 samt med avslag på motion 1985/86:567 yrkande 23 i övrigt antar följande:

Förslag till Lagom ändring i skogskontolagen (1954:142)

Härigenom föreskrivs att 6§ skogskontolagen (1954:142) skall ha nedan angivna lydelse:

Nuvarande lydelse Reservanternas förslag

6§

Den skattskyldige har sagts.

Sedan tio år eller, i fråga om Sedan femton år eller, i fråga om skogsskadekonto, tjugo år förflutit skogsskadekonto, tjugo år förflutit

från ingången av det år då inbetal- från ingången av det år då inbetalning enligt 5 § senast skall ha gjorts, ning enligt 5 § senast skall ha gjorts,

skall banken betala ut kvarstående skall banken betala ut kvarstående

medel. medel.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986 och tillämpas första gången i fråga om 1987 års taxering.

Överföring av skogskonto till annan bank (mom. 22)

21. Knut Wachtmeister (m), Kjell Johansson (fp), Bo Lundgren (m). Karl Björzén (m), Leif Olsson (fp) och Tommy Franzén (vpk) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 57 börjar med ”Sorn utskottet” och slutar med ”denna del.” bort ha följande lydelse:

SkU 1985/86:50

76 De aktuella reglerna har ursprungligen motiverats av kontrolltekniska och andra administrativa skäl, men lagstiftningen framstår numera som föråldrad och stelbent.

I och för sig är det möjligt att kommande ändringar av företagsbeskattningen kan innebära att skogskonton inte längre behövs. Detta ligger emellertid så långt i framtiden att det inte är rimligt att låta krav på detaljförbättringar anstå.

De villkor som bankerna erbjuder insättarna i fråga om ränta, uttagsavgifter och uppsägningsregler varierar. Bankerna har också möjlighet att ändra villkoren från det ena året till det andra. Därtill kommer att kontoinnehavarna kan ha även andra skäl att vilja flytta sina skogskonton till en annan bank. Enligt utskottets uppfattning torde den utveckling som ägt rum på det administrativa området medge att detta önskemål tillgodoses utan att kontrollen sätts åt sidan. Eftersom bankerna kan behöva viss tid för att utforma lämpliga rutiner vill utskottet dock inte förorda en omedelbar lagändring utan finner att regeringen lämpligen bör lägga fram förslag med ett lämpligt ikraftträdande.

dels att utskottet under mom. 22 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionerna 1985/86:571 yrkande 4 och 1985/86:578 yrkande 5 hos regeringen begär förslag till sådana ändringar i reglerna om skogskonto att en överföring av medel på konto i en bank till en annan bank inte skall medföra att medlen genast tas upp som intäkt av skogsbruk.

Skogsvårdsavgiften (mom. 24 b och c)

22. Knut Wachtmeister (m). Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Karl Björzén (m), Leif Olsson (fp) och Marianne Andersson (c) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 58 börjar med ”Utskottet instämmer” och slutar med ”skogsbrukets strukturproblem.” bort ha följande lydelse:

Vad därefter angår motion 587 finner utskottet, som nyss avstyrkt ett minimibelopp för skogsvårdsavgiften, inte skäl att förorda att frågan övervägs på nytt. Utskottet avstyrker således denna motion.

dels att utskottet under mom. 24b bort hemställa att riksdagen avslår motion 1985/86:587.

23. Knut Wachtmeister, Bo Lundgren och Karl Björzén (alla m) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 58 börjar med ”Vidkommande yrkandet” och slutar med ”detta yrkande.” bort ha följande lydelse:

Skogsvårdsavgiften utgör för närvarande 0,8% av skogsbruksvärdet. Intäkterna av denna går delvis till att finansiera för skogsbruket gemensamma angelägenheter. Merparten utgör emellertid numera en extra skatt avsedd att allmänt finansiera statens utgifter. Utskottet finner det otillfredsställande att skogsvårdsavgiften alltmer kommit att utvecklas till en skatt och att den i sin nuvarande utformning kan medverka till en ekonomisk 7 Riksdagen 1985186. 6 sami. Nr 50

SkU 1985/86:50

omfördelning mellan olika skogsägarkategorier eller regioner. Avgiften bör uteslutande användas för insatser som kommer hela skogsbruket till del. Någon utdebitering därutöver bör inte förekomma.

Som yrkas i motion 571 bör skogsvårdsavgiften i ett första steg sänkas till 0,3 % av skogsbruksvärdet.

dels att utskottet under mom. 24 c bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:571 yrkandena 8 och 9

a) antar följande

Förslag till Lag om ändring i lagen (1964:324) om skogsvårdsavgift

Härigenom förskrivs att 1 § lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Reservanternas förslag

1§

Den, för vilken vid taxering till Den, för vilken vid taxering till kommunal inkomstskatt såsom skat- kommunal inkomstskatt såsom skattepliktig inkomst upptagits garanti- tepliktig inkomst upptagits garantibelopp för jordbruksfastighet, som belopp för jordbruksfastighet, som

vid fastighetstaxering åsatts delvär- vid fastighetstaxering åsatts delvärdet skogbruksvärde, skall betala det skogbruksvärde, skall betala

skogsvårdsavgift. Avgiften utgör för skogsvårdsavgift. Avgiften utgör för

varje beskattningsår åtta promille av varje beskattningsår tre promille av

skogsbruksvärdet. skogsbruksvärdet.

Har garantibeloppet skogsvårdsavgift jämkas.

Skogsvårdsavgift hela krontal.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgift på grund av 1986 och tidigare års taxering. 1 fråga om 1987 års taxering utgör promilletalet 5,5.

b) hos regeringen begär att en arbetsgrupp tillsätts med syfte att förbereda en avveckling av skogsvårdsavgiften.

Skogsbilvägar (morn. 25)

24. Knut Wachtmeister, Bo Lundgren och Karl Björzén (alla m) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 59 med "Utskottet vill" och slutar med "aktuella yrkandet.” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är både lämpligt och möjligt att höja avverkningsvolymen i den svenska skogen men att tvångsåtgärder för att åstadkomma detta är principiellt förkastliga. En åtgärd, bland andra, som enligt utskottets mening skulle kunna få en positiv effekt på skogsavverkningen är att förbättra avdragsmöjligheterna i samband med byggande av skogsvägar. Vägkostnaderna torde under senare år alltmer ha fått karaktär av avverkningskostnader. Någon anledning att fördela dessa på

SkU 1985/86:50

en tioårsperiod föreligger enligt utskottets mening inte. Att medge ett omedelbart avdrag för dessa kostnader skulle enligt utskottets uppfattning innebära att det hinder som vägkostnaderna i många fall kan innebära mot att en avverkning kommer till stånd till väsentlig del undanröjs.

Utskottet tillstyrker således att kostnader för byggande av skogsvägar skall vara omedelbart avdragsgilla vid beskattningen. Förslag härom bör snarast föreläggas riksdagen.

dels att utskottet under mom. 25 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motion 1985:86:571 yrkande 16 hos regeringen begär förslag om avdrag för kostnader för skogsvägar i enlighet med vad utskottet anfört.

Lantmäterikostnader(mom. 26)

25. Stig Josefson och Marianne Andersson (båda c) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 59 med ”Sorn anförs” och slutar med ”detta yrkande.” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner de av motionären framförda synpunkterna värda beaktande. Den som i rationaliseringssyfte gör ett tillskottsförvärv av fast egendom har i realiteten inte skaffat sig någon ny förvärvskälla, bara förbättrat en förvärvskälla han redan har. Det finns enligt utskottets mening därför skäl att betrakta lantmäterikostnader mera som en driftkostnad än som en kostnad för anskaffning av en förvärvskälla. Utskottet vill erinra om att frågan om avdrag för lantmäterikostnader aktualiserats i en reservation och ett särskilt yttrande fogade till strukturutredningens betänkande (SOU 1983:17) Bättre struktur i jord- och skogsbruk.

Jordbruksministern framhåller i kompletteringspropositionen 150 (Bil. 2 s. 4) att strukturen på landets jordbruks- och skogsfastigheter är av avgörande betydelse för virkesförsörjningen men att ägostrukturen särskilt i vissa områden av landet är otillfredsställande, något som försvårar ett lönsamt skogsbruk. Utskottet delar jordbruksministerns uppfattning och anser att man genom olika åtgärder bör underlätta en önskvärd strukturrationalisering. Ett sätt att göra det är att minska den ekonomiska belastning som de ofta höga lantmäterikostnaderna innebär för jordbruket.

Med det anförda tillstyrker utskottet att lantmäterikostnader i samband med kompletteringsköp av mark skall vara omedelbart avdragsgilla vid beskattningen.

Förslag av den innebörden bör så snart som möjligt föreläggas riksdagen.

dels att utskottet under mom. 26 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motion 1985/86:Sk316 hos regeringen begär förslag om avdrag för lantmäterikostnader i samband med kompletteringsköp av mark i enlighet med vad utskottet anfört.

Alkoholbeskattningen (mom. 27—29)

26. Kjell Johansson och Leif Olsson (båda fp) som

dels anför följande (jfr s. 59—60 ”Sorn anförs — — — utskottet motionerna. ”):

SkU 1985/86:50

79 Som anförs i motion 566 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) ägde den senaste höjningen av alkoholskatterna rum den 3 december 1984, dvs. för ett och ett halvt år sedan. Denna höjning innebar att priserna på alla alkoholdrycker utom öl ökade med ca 5 %. Under loppet av 1985 ökade konsumentprisindex med genomsnittligt 5,8 % och prognosen för 1986 är 2,4 %. Det relativa priset på alkohol har således sjunkit. För att återställa priset till den nivå som gällde efter den senaste skattehöjningen borde skatten fr. o. m. den 1 juli 1986 höjas med 7,0 %.

Förutom den från vårt håll föreslagna skattehöjningen bör omedelbara åtgärder vidtas för ytterligare information om alkoholens vådor bland ungdomar. I motionen krävs för detta ändamål ett anslag på 5 milj. kr.

Även i motion 569 av andre vice talmannen Karl Erik Eriksson m. fl. (fp, m, c, vpk) krävs omedelbara skattehöjningar, medan Göran Magnusson m.fl. (s) i motion 597 begränsar sig till att ställa krav på att prisinstrumentet används på ett mer aktivt sätt än för närvarande.

Vid utskottsbehandlingen av motionerna har vi inte mött förståelse för vårt krav på omedelbara skattehöjningar i konsumtionsdämpande syfte. Med hänsyn till de rapporter som har lagts fram om en under den senaste tiden ökad alkoholkonsumtion är detta beklagligt. I enlighet med vad som anförs i motion 566 bör riksdagen nu fatta beslut om sådana skattehöjningar att prisnivån höjs fr. o. m. den 1 juli 1986. Därutöver bör riksdagen begära omedelbara åtgärder för ytterligare information om alkoholens våda bland ungdomar.

dels vid mom. 27—29 hemställer

att riksdagen med anledning av motionerna 1985/86:566 yrkandena 23-25, 1985/86:569 och 1985/86:597

a) antar följande Förslag till

Lag om ändring i lagen (1977:306) om dryckesskatt

Härigenom föreskrivs att 10 ochll §§ lagen (1977:306) om dryckesskatt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §

Skatten på spritdrycker och vin utgår med en grundavgift och en procentavgift.

Grundavgiften utgör per liter i Grundavgiften utgör per liter i

fråga om fråga om

1. spritdrycker 1 krona 10 öre för 1. spritdrycker 1 krona 20 öre för

varje hel volymprocent alkohol, varje hel volymprocent alkohol,

2. starkvin 17 kronor 50 öre, 2. starkvin 18 kronor 75 öre,

3. lättvin 7 kronor. 3. lättvin 7 kronor 50 öre.

Procentavgiften utgör för sprit- Procentavgiften utgör för sprit drycker

56 procent och för vin 36 drycker 56 procent och för vin 36 procent av detaljhandelspriset. procent av detaljhandelspriset.

SkU 1985/86:50

Med detaljhandelspriset förstås det pris som detaljhandelsbolaget tillämpar vid försäljning över disk, exklusive beloppet av pant och skatt enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt.

80 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1985/86:50

11 §

Skatten på malt- och läskedrycker utgår per liter med 40 öre för lagrat lättöl,

2 kronor 20 öre för öl,

7 kronor 20 öre för starköl,

40 öre för kolsyrad läskedryck,

20 öre för annan läskedryck.

Skatten på malt- och läskedrycker utgår per liter med 40 öre för lagrat lättöl,

2 kronor 35 öre för öl,

7 kronor 75 öre för starköl,

40 öre för kolsyrad läskedryck, 20 öre för annan läskedryck.

Denna lag träder i kraft den 3 december 1984.

b) antar följande

Förslag till Lag om ändring i lagen (1977:975) med tulltaxa

Härigenom föreskrivs att 22 och 24 kap. lagen (1977:975) med tulltaxa skall ha nedan angivna lydelse.

22 kap. Drycker, sprit och ättika

Nuvarande lydelse

Anm. För spritdrycker eller viner, vilka införes i den ordning som anges i 18 § 3. lagen (1977:293) om handel med drycker, utgår, om tullfrihet ej åtnjutes, tull med följande belopp, räknat för helbutelj om 75 centiliter:

Spritdrycker, hänförliga till tulltaxenr 22.09 121:-

Vin:

musserande:

champagne 41:-

annat 30:-

andra slag med en alkoholhalt:

överstigande 15 volymprocent 37:-

ej överstigande 15 volymprocent 19:-

För spritdrycker eller viner, vilka införes i den ordning som anges i 18 § 4. lagen (1977:293) om handel med drycker, utgår tull med av partihandelsbolaget för alkoholdrycker fastställt belopp, motsvarande:

1. tull enligt vad i 22 kap. sägs;

2. skatt enligt 10 § lagen (1977:306) om dryckesskatt; samt

3. mervärdeskatt enligt lagen (1968:430) om sådan skatt.

För starköl som införes enligt första och andra styckena utgår tull med 10 kronor per liter.

Föreslagen lydelse

Anm. För spritdrycker eller viner, vilka införes i den ordning som anges i 18 § 3. lagen (1977:293) om handel med drycker, utgår, om tullfrihet ej

åtnjutes, tull med följande belopp, räknat för helbutelj om 75 centiliter:

Spritdrycker, hänförliga till tulltaxenr 22.09 131:-

Vin:

musserande:

champagne 44:-

annat 32:-

andra slag med en alkoholhalt:

överstigande 15 volymprocent 40:-

ej överstigande 15 volymprocent 20:-

För spritdrycker eller viner, vilka införes i den ordning som anges i 18 § 4. lagen (1977:293) om handel med drycker, utgår tull med av partihandelsbolaget för alkoholdrycker fastställt belopp, motsvarande:

1. tull enligt vad i 22 kap. sägs;

2. skatt enligt 10 § lagen (1977:306) om dryckesskatt; samt

3. mervärdeskatt enligt lagen (1968:430) om sådan skatt.

För starköl som införes enligt första och andra styckena utgår tull med 11 kronor per liter.

c) hos regeringen begär omedelbara åtgärder för ytterligare information om alkoholens våda bland ungdomar.

Lagförslagen i vissa delar (mom. 31 i vissa delar)

27. Tommy Franzén (vpk) anser — under förutsättning av bifall till reservationerna 2 och 3 — att riksdagen i vad avser kommunalskattelagen (1928:370) bör anta utskottets förslag med de ändringar att förslagen rörande 2, 4, 25, 45, 47, 47a och 57-60§§, rubriken före 47 §, anvisningarna till 47 § och till 60 §§ utgår, att punkt 3 av övergångsbestämmelserna utgår och att 56 § erhåller sin nuvarande lydelse med tillägg i första stycket av följande mening: Skatt för inkomst av småhusenhet skall dock utgöras i hemortskommunen.

Särskilda yttranden

Omläggning av fastighetsskatten, m. m. (mom. 6)

1. Knut Wachtmeister (m), Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Karl Björzén (m), Leif Olsson (fp) och Marianne Karlsson (c) anför:

Som framgår av vår reservation vid mom. 5 bör fastighetsskatten slopas fr. o. m. den 1 januari 1987. De förslag som ställs i motionerna Sk542 och Sk545 innebär enligt vår uppfattning inga förbättringar av reglerna. Vi yrkar således avslag på dessa motioner.

Skogsvårdsavgiften (mom. 24)

2. Tommy Franzén (vpk) anför:

Att jag inte motsätter mig att frågan om minimibelopp för skogsvårdsavgiften omprövas i samband med översynen av skogsbrukets strukturproblem

SkU 1985/86:50

innebär självfallet inte att vpk nu accepterat att ett sådant minimibelopp SkU 1985/86:50 införs vid ett senare tillfälle.

3. Stig Josefson och Marianne Andersson (båda c) anför:

Frågan om slopande av skogsvårdsavgiften prövades senast i utskottets skatteutskottets betänkande 1985/86:27, bl. a. med anledning av en centermotion.

Också i den nu aktuella motionens text har vi föreslagit att avgiften slopas helt. Yrkandet har emellertid av förbiseende kommit att utformas så, att det uteslutande avser den i propositionen föreslagna höjningen av skogsvårdsavgiften. Vår principiella uppfattning är emellertid densamma som vi gett uttryck åt i skatteutskottets betänkande nr 27, dvs. att avgiften bör avskaffas.

83 Finansutskottets yttrande 1985/86:4 y

om slopande av den kommunala garantibeskattningen (prop. 1985/86:150 bil. 1)

Till skatteutskottet

Skatteutskottet har den 29 april 1986 beslutat bereda finansutskottet tillfälle att avge yttrande över kompletteringspropositionen (1985/86:150) såvitt avser frågan om slopande av den kommunala garantibeskattningen och över eventuella motioner.

I propositionen föreslås i förenklingssyfte tre förändringar i beskattningen som får återverkningar på det kommunala skatteunderlaget. Garantibeskattningen av fysiska personers fastigheter slopas, det extra avdraget från inkomst av schablontaxerad fastighet slopas samt beskattning i utbokommun slopas så att all inkomst beskattas i hemortskommunen.

Utskottet behandlar i detta yttrande vissa av de effekter som förslagen väntas få på den kommunala ekonomin. De nu framlagda förslagen får med gällande utbetalningsrutiner effekt på utbetalningarna av kommunalskatt först år 1989. Utskottet behandlar i sitt betänkande 1985/86:29 vissa allmänna frågor om ekonomin i kommunsektorn och utvecklingen under 1986 och 1987.

Slopandet av garantibeskattningen beräknas medföra ett inkomstbortfall för kommunsektorn totalt med ca 1300 milj. kr. Slopandet av det extra avdraget innebär en inkomstförstärkning för kommunerna med 540 och för staten med 360 milj. kr. Nettoeffekten för kommunernas del skulle bli ett inkomstbortfall på ca 760 milj. kr. Härtill kommer en minskning av skatteutjämningsbidragen med 75 milj. kr.

I propositionen utlovas en särskild kompensation för intäktsminskningen.

I fråga om kommunerna utanför skatteutjämningssystemet krävs enligt föredraganden ytterligare undersökningar för att närmare beräkna utfallet för de enskilda kommunerna. En sådan undersökning bör utgå från 1987 års taxering.

I motion 568 av Lars Werner m. fl. (vpk) anförs att förslaget att slopa garantibeskattningen av fysiska personers fastigheter får negativa konsekvenser för kommunernas ekonomi som inte kan accepteras. Kompensationen över skatteutjämningssystemet ger inte kompensation för det verkliga inkomstbortfallet, anför motionärerna. Förslaget avvisas därför. I konsekvens härmed avslås även förslaget om slopande av det extra avdraget.

Utskottet har vid flera tillfällen uttalat att det är värdefullt att skattesystemet förenklas såväl för de skattskyldiga som för skatteadministrationen. Utskottet välkomnar därför de nu framlagda förslagen om slopande av

SkU 1985/86:50

Bilaga

garantibeskattningen och slopande av det extra avdraget. Det finns emellertid skäl att särskilt uppmärksamma de kommunalekonomiska konsekvenserna.

Den svenska ekonomin förefaller nu att växla in i en väsentligt lägre prisoch löneutvecklingstakt än som varit rådande det senaste decenniet. Det innebär för kommunernas del att inkomst- och utgiftsutvecklingen fr. o. m. år 1989 kommer att utvecklas parallellt i ungefär samma takt. Kraftiga omläggningar i skattesystemet som minskar det kommunala skatteunderlaget kan därför innebära påtagliga försvagningar av ekonomin i kommunsektorn som helhet. För vissa kommuner som redan i utgångsläget har en svag ekonomisk situation kan sådana förändringar innebära kraftiga påfrestningar. Utskottet delar därför föredragandens uppfattning att en särskild kompensation för intäktsminskningen bör utgå. Förde kommuner som ligger utanför skatteutjämningssystemet och som drabbas särskilt hårt bör särskilda insatser göras.

Undersökningar för att närmare beräkna utfallet för de enskilda kommunerna bör som föreslås i propositionen kunna göras utifrån utfallet av 1987 års taxering.

Utskottet tillstyrker från de utgångspunkter utskottet har att beakta förslaget att slopa garantibeskattningen av fysiska personers fastigheter samt att det extra avdraget från inkomst av schablontaxerad fastighet slopas.

Effekterna av slopandet av beskattningen i utbokommun är betydligt svårare att beräkna. Förändringen innebär i första hand en viss omfördelning av inkomster mellan kommunerna men den ger också ökade möjligheter att utnyttja underskottsavdrag, varför ett visst skattebortfall torde bli följden.

I tre motioner som väckts med anledning av förslagen uppmärksammas särskilt konsekvenserna för kommuner med omfattande fritidshusbebyggelse. I motion 566 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) begärs i yrkande 14 en särskild kartläggning av detta skattebortfall så att inte alltför negativa effekter för dessa kommuner uppkommer. I motion 582 av Pär Granstedt (c) yrkas avslag på propositionen i denna del. Effekterna för vissa kommuner i Stockholmsområdet, t. ex. Norrtälje, Haninge, Österåker, Värmdö, Nynäshamn och Ekerö, är enligt motionären inte rimliga. Regeringen bör därför återkomma till hösten med ett förslag som garanterar kommuner med mycket stort antal fritidshus full kompensation för de förluster skatteomläggningen kan föranleda. Motionären anför vidare att om riksdagen av olika skäl ändå bedömer det nödvändigt att nu ta ställning till regeringens förslag bör ett eventuellt bifall till propositionen förenas med ett uppdrag till regeringen att återkomma med förslag till åtgärder som fullt ut kompenserar berörda fritidshuskommuner för skattebortfallet.

Fritidshuskommunernas problem berörs även i motion 577 av Anna Wohlin-Andersson och Marianne Karlsson (c). Det finns enligt motionärerna starka skäl att hysa oro för de effekter som kan uppstå i dessa kommuner. Inom Östergötlands län är Valdemarsvik och Ydre exempel på kommuner som kan riskera att gå miste om betydande resurser till följd av den föreslagna åtgärden. Det är enligt motionärerna inte rimligt att riksdagen fattar beslut utan att ha de kommunalekonomiska effekterna belysta, särskilt inte om det finns risk att redan fattiga glesbygdskommuner riskerar att

SkU 1985/86:50

Bilaga

förlora stora belopp. Motionärerna begär att de s. k. fritidshuskommunerna skall hållas skadeslösa fullt ut.

I motion 568 (vpk) accepteras förslaget i vad avser schablontaxerade fastigheter men avvisas för övriga fastigheter, t. ex. jord- och skogsbruksfastigheter. Motionärerna accepterar förslaget att slopa utbobeskattningen av schablontaxerade hus, främst fritidshus, därför att reglerna ändå kan kringgås av äkta makar men inte av ensamstående. Utfästelserna i propositionen om kompensation är enligt motionärerna alltför vaga. Kompensationen måste utgå så länge kommunen i fråga vidkänns kännbart inkomstbortfall. Ett slopande av beskattningsrätt även för icke schablontaxerade fastigheter skulle enligt motionärerna få alltför stora negativa konsekvenser för många kommuner inte minst s. k. utflyttningskommuner.

Utskottet vill med anledning härav anföra följande. Förslaget att slopa beskattningen i utbokommun får totalt sett relativt begränsade effekter, men för vissa kommuner med omfattande fritidshusbebyggelse kan effekterna bli mycket påtagliga. Kommunerna måste anpassa sin servicekapacitet så att den kan klara den mycket kraftiga ökningen av befolkningen under sommarmånaderna. Den ökade servicen kan endast delvis avgiftsfinansieras. De fritidshusägare som bor i andra kommuner har genom garantibeskattningen delvis bidragit till dessa kostnader. Denna inkomstkälla bortfaller om förslaget genomförs. Dessa fritidshuskommuner är ofta små kommuner för vilka ett sådant inkomstbortfall kan vara mycket kännbart.

Genom skatteutjämningssystemet garanteras kommunerna en viss bestämd andel av medelskattekraften. Kommuner med en skattekraft som understiger den garanterade nivån erhåller skatteutjämningsbidrag upp till denna nivå. En minskad egen skattekraft i dessa kommuner till följd av slopad beskattning i utbokommun kompenseras helt av ökade skatteutjämningsbidrag. Det torde vara fallet förde kommuner, Ydre och Valdemarsvik, som omnämns i motion 577 samt för Norrtälje, Haninge och Österåker som omnämns i motion 582.

För det fåtal kommuner med omfattande fritidshusbebyggelse som för närvarande inte erhåller skatteutjämningsbidrag kan effekterna bli påtagliga. Utskottet tillstyrker därför propositionens förslag att en närmare undersökning av effekterna bör göras i anslutning till 1987 års taxering. Eftersom en sådan undersökning aviseras i propositionen behöver riksdagen inte göra något särskilt tillkännagivande till regeringen av det slag som föreslås i motion 566.

Utskottet anser att för det fåtal kommuner som kan få ett mer påtagligt skattebortfall bör ett särskilt stöd ges övergångsvis genom extra skatteutjämningsbidrag. Någon övrig åtgärd med anledning av vad som anförs i motionerna 582 och 577 synes inte påkallad.

Utskottet tillstyrker således från sina utgångspunkter och med de förutsättningar som här angetts förslaget att slopa beskattningen i utbokommun.

Stockholm den 20 maj 1986 På finansutskottets vägnar

.SkU 1985/86:50

Bilaga

Arne Gadd

86 Närvarande: Arne Gadd (s), Björn Molin (fp), Roland Sundgren (s), Lars Tobisson (m), Christer Nilsson (s), Nils G. Åsling (c), Rune Rydén (m), Lisbet Calner (s), Lars De Geer (fp), Filip Fridolfsson (m), Arne Andersson i Gamleby (s), Flans Petersson i Hallstahammar (vpk), Hans-Eric Andersson (s), Arne Kjörnsberg (s) och Rolf Kenneryd (c).

Avvikande mening

Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 1 börjar med ”Utskottet har” och på s. 2 slutar med ”fastighet slopas” bort ha följande lydelse:

Det i propositionen föreslagna slopandet av den kommunala garantibeskattningen ger negativa effekter på kommunernas ekonomi. Garantibeskattningens syfte är att kommunen skall garanteras viss inkomst från varje fastighet även om den ger upphov till underskott. Ett slopande av garantibeskattningen kommer därför att minska kommunernas inkomster av fastigheter.

Bostadskommittén, som behandlade detta, kopplade ett slopande av garantibeskattningen till en motsvarande höjning av fastighetsskatten. Detta skulle enligt utskottets mening få helt oacceptabla effekter. Att nu särbehandla förslag om slopande av garantibeskattningen för att i ett senare skede eventuellt få ta ställning till en höjning av fastighetsskatten kan därför inte heller accepteras.

Ett slopande av garantibeskattningen gynnar dessutom de personer med fastigheter med större underskott än intäkt samtidigt som det för personer med fastigheter med intäkt går jämnt upp. Däremot drabbas dessa, under förutsättning att de nyttjar fastigheten som stadigvarande bostad, genom slopandet av det s. k. extra avdraget. Detta innebär att förslaget som helhet ger fördel för lånefinansiering och nackdel för motsatsen.

Den sedan några år förda ekonomiska politiken har inneburit en brandskattning av kommunernas ekonomi. Den kompensation för inkomstbortfallet som kommunerna utlovas i propositionen kan inom en snar framtid komma att slopas. Det avslag på propositionens förslag om slopande av garantibeskattningen som framförs i motion 588 är därför väl grundat.

dels den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med "Utskottet vill” och slutar med ”i utbokommun" bort ha följande lydelse:

Vad gäller slopandet av beskattningen i s. k. utbokommun kan detta accepteras för schablontaxerade fastigheter. Ett generellt slopande av denna beskattningsrätt, dvs. även för jord- och skogsbruksfastigheter kan få stora ekonomiska konsekvenser för inte minst kommuner som redan har stora ekonomiska problem i samband med vikande sysselsättning och befolkningsmängd. Utskottet avstyrker därför från sina utgångspunkter förslaget i denna del.

SkU 1985/86:50

Bilaga

87 Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Bilaga 1.7 3

Bilaga 2.1.1 38

Bilaga 2.2.1 40

Motionerna 42

Motioner med anledning av propositionen 42

Motion med anledning av proposition 1985/86:130 44

Motioner från den allmänna motionstiden 44

Utskottet 47

Allmänt 47

Garantibeskattning och beskattningsort 48

Övriga frågor rörande bostadsbeskattning m. m 50

Uppbördsfrågor 55

Investeringsfonderna 56

Skogskonto 57

Skogsvårdsavgiften 58

Övriga avdragsfrågor 59

Alkoholbeskattningen 59

Övriga frågor 60

Hemställan 60

Reservationer 62

Skattepolitikens inriktning (c) 62

Garantibeskattningen och 1 500-kronorsavdraget (vpk).... 63

Utbotaxeringen (vpk) 64

Kompensation till kommunerna (vpk) 64

Slopande av fastighetsskatten, helt eller delvis (m, fp, c) ... 65

Omläggning av fastighetsskatten, m. m. (vpk) 65

Omläggning av villaschablonen m. m 67

(m) 67

(m,c) 68

Hyresinkomster (m) 68

Fastigheter utomlands (m, fp) 69

Räntelån (m) 70

Hyra från fåmansföretag (m) 70

Översyn av beskattningen av bostadsrätt, m. m. (m, fp, c) .. 71

Realisationsvinstbeskattningen i övrigt (m) 71,72

Kvarskatteuppbörden(m,vpk) 73

Kvarskatteavgiften (m) 73

Investeringsfonderna (m) 74

Nivån för insättning på skogskonto (m) 74

Uppskovstidens längd (m, fp, c) 76

Överföring av skogskonto till annan bank (m, fp, vpk) 76

Skogsvårdsavgiften 77

(m, fp, c) 77

(m) 77

Skogsbilvägar (m) 78

SkU 1985/86:50

88 Lantmäterikostnader (c) 79 SkU 1985/86:50

Alkoholbeskattningen (fp) 79

Lagförslagen i vissa delar (vpk) 82

Särskilda yttranden 82

Omläggning av fastighetsskatten, m. m. (m, fp, c) 82

Skogsvårdsavgiften 82

(vpk) 82

(c) 83

Bilaga: Finansutskottets yttrande 84