Vissa näringspolitiska frågor

Näringsutskottets betänkande 1989/90:NU30

Vissa näringspolitiska frågor

1989/90

NU30

Ärendet

I detta betänkande — varav en sammanfattning lämnas på s. 2 f. — behandlas

dels proposition 1989/90:88 om vissa näringspolitiska frågor utom vad gäller statliga företag och kommunikationer,

dels — helt eller delvis — tolv motioner som har väckts med anledning av propositionen,

dels — helt eller delvis — 32 motioner från allmänna motionstiden om olika näringspolitiska frågor,

dels tre motioner som har väckts med anledning av proposition 1989/90:76 om regionalpolitik inför 90-talet, dels en motion som har väckts med anledning av proposition

1989/90:90 om forskning, dels en motion som har väckts med anledning av proposition

1989/90:116 om ägande i banker och andra kreditinstitut,

dels en motion som har väckts med anledning av proposition

1989/90:123 om fisket, dels en motion som har väckts med anledning av proposition

1989/90:125 med förslag om tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1989/90.

En översikt över var i betänkandet förslagen i propositionen och de olika motionsyrkandena behandlas lämnas i bilaga (s. 152).

Skrivelser har ingivits av allmänna pensionsfondens första, andra och tredje fondstyrelser (gemensamt), av Småföretagens riksorganisation och av utvecklingsfonderna i Jönköpings, Kronobergs och Skaraborgs län (gemensamt).

Upplysningar och synpunkter har inför utskottet lämnats av företrädare för Fonden för industriellt utvecklingsarbete (Industrifonden) och för de regionala utvecklinfEfondernas VD-råd.

Såvitt gäller statligt företagande har proposition 1989/90:88 behandlats i utskottets betänkande 1989/90:NU35. Den del av propositionen som avser frågor om kommunikationer behandlas i trafikutskottets betänkande 1989/90:TU27.

1¶Riksdagen 1989/90. 17 sami Nr 30

Proposition 1989/90:90 om forskning med förslag om bl.a. anslag till styrelsen för teknisk utveckling (STU) behandlar utskottet i betänkandet 1989/90:NU40.

Sammanfattning

I samtliga fall godtas regeringens förslag om anslag m.m. Utskottet ansluter sig också till de bedömningar rörande olika näringspolitiska områden som redovisas i propositionen. Alla motionsyrkanden utom ett som gäller konkurrensaspekter på kooperativ verksamhet i avstyrks av utskottet. En förteckning över alla reservationer — med partibeteckningar — finns i innehållsförteckningen (s. 155).

Utskottet instämmer i vad som i propositionen uttalas om näringspolitikens allmänna inriktning. Därmed avstyrks yrkanden från de fem oppositionspartierna. I en gemensam reservation av de borgerliga ledamöterna betonas vikten av marknadsekonomiska utgångspunkter för näringspolitiken; generella medel för gynnande av näringlivsklimatet förordas framför regleringar av olika slag. Skattesystemet sägs ha negativa effekter på riskkapitalförsörjningen, och detta särskilt för småföretagen. Intresset av näringsfrihet understryks. Hänsyn till hela landets utveckling och till miljön bör också vara viktiga inslag i en näringspolitik som främjar tillväxt och därmed välstånd, anförs det. Två reservationer har andra utgångspunkter. I en framsynt industripolitik borde bl.a. allmänna pensionsfondens tillgångar spela en viktig roll, hävdas i den ena reservationen (vpk). I den andra (mp) reses allvarliga invändningar mot att regeringen har satt upp materiell tillväxt som mål.

Allmänna frågor om småföretagspolitiken och om avregleringsarbetet har föranlett flera motioner. Regeringen kritiseras i en reservation (m, fp, c) för att ha åstadkommit alltför litet i fråga om att med generella medel underlätta för de små och medelstora företagen, som är den grupp av företag som förutsätts bli mest drabbad av ett omfattande regelsystem. I en annan reservation (mp) varnas för vissa negativa effekter av avregleringen.

Regeringens förslag i avsnittet småföretagsutveckling, vilka främst rör de regionala utvecklingsfonderna, finansieringsfrågor, kompetensutveckling och nyetableringsinsatser, tillstyrks av utskottet. De föreslagna reglerna för val av styrelse i utvecklingsfonderna, som innebär att staten och den kommunala huvudmannen skall utse i princip hälften var av ledamöterna, har mött kritik i motioner från samtliga oppositionspartier. 1 en trepartireservation (fp, c, vpk) krävs att nuvarande ordning, enligt vilka landstingen utser samtliga ledamöter, skall bibehållas. Aven en annan reservation (mp) går ut på att landstingen skall utse ledamöterna, dock med undantag av en ledamot som skall utses av staten. I en tredje reservation (m) föreslås i stället att staten genom länsstyrelserna skall utse hela styrelsen.

För att småföretagens försörjning med eget kapital skall förbättras föreslås i propositionen att nya regionala riskkapitalbolag skall inrättas. Utvecklingsfonderna, Småföretagsfonden och Norrlandsfonden avses

1989/90: NU 30

bli ägare. Även privata delägare eftersträvas. Utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet föreslås, efter överläggningar mellan huvudmännen, begränsas genom att en del av fondernas kapital betalas tillbaka till staten. Småföretagsfonden skall tillföras 1 miljard kronor från allmänna pensionsfonden under fem år. Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag. Därvid konstaterar utskottet att de i propositionen framlagda förslagen inte innebär någon minskning av de samhällsmedel som sammanlagt ställs till förfogande för småföretagssektorn. Utvecklingsfonderna och Norrlandsfonden skall helt upphöra med sin finansieringsverksamhet, krävs det i motioner, vilka får stöd i reservationer (m; fp). Även den motsatta uppfattningen, dvs. att utvecklingsfonderna resp. Norrlandsfonden skall behålla sina nuvarande ekonomiska medel, förs fram i reservationer (c, vpk; mp resp. c, vpk, mp), som ansluter sig till motionsyrkanden.

Förslaget om nya regionala riskkapitalbolag avvisas i motioner (m; fp; c), vilka följs upp i reservationer. Detsamma gäller om förslaget att Småföretagsfonden skall tillföras medel från allmänna pensionsfonden. I en trepartireservation (m, fp, c) krävs att Småföretagsfonden skall avskaffas. I sina reservationer lämnar samma partiers företrädare förslag till hur riskkapitalförsörjningen för småföretagen skall förbättras. Förslagen om nya riskkapitalbolag och medelstillskott till Småföretagsfonden avvisas också av miljöpartiet; småföretagens riskkapitalförsörjning borde i stället tillgodoses bl.a. genom att s.k. närfonder inrättas.

Frågor om teknisk utveckling berörs i ett flertal motioner. Ett motionsyrkande (fp) om att Industrifondens verksamhet skall inriktas på ett system med riskgarantier för tekniska och kommersiella risker avvisas men får stöd i en reservation (fp). Utskottet godtar regeringens förslag om att ett särskilt verkstadstekniskt branschprogram skall inrättas liksom förslagen om en ny finansieringsmodell för standardiseringen och om konsumentråd och arbetsmiljöråd vid standardiseringskommissionen. Vidare godtas förslaget att statens mät- och provstyrelse skall ges möjlighet att ackreditera certifieringsorgan. I en reservation (mp) uttycks farhågor för att ett sådant system kan leda till lojalitetskonflikter. Tele-X-satellitens framtida användning för tv-sändning och för telekommunikationer har föranlett fyra motionsyrkanden (m; fp) vilka alla avstyrks av utskottet.

Regeringen kritiseras — från olika utgångspunkter — för vissa uttalanden om internationella investeringar. I tre motioner (m; fp) begärs att lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m. skall liberaliseras; en harmonisering främst med EG:s regler bör eftersträvas snarast, anser motionärerna. I tre andra motioner (vpk; mp) förordas en skärpning med hänvisning till att negativa effekter på miljön och bristande arbetsgivaransvar följer i spåren av den ökande internationaliseringen.

Vidare behandlar utskottet ett flertal motionsyrkanden om konkurrens och samverkan. De som rör konkurrensbegränsningar bl.a. inom den offentliga verksamheten (m; fp) avstyrker utskottet med hänvisning till översynen särskilt inom den verksamma konkurrenskommittén. Ett yrkande (c) om att riksdagen skall göra ett uttalande om

1989/90:NU30

åtgärder för främjande av samverkan och av kooperativa företag tillstyrks. I den mån konkurrenslagstiftningen behöver förändras för att skadliga konkurrensbegränsningar ytterligare skall kunna motverkas måste detta, enligt utskottets mening, ske med respekt för kooperationens karaktär av demokratisk folkrörelse. I en reservation (m, fp) åberopas riksdagens tidigare förordande av lika villkor för statliga, kooperativa och privata företag.

Propositionen Huvudsakligt innehåll Allmänt

Inledningsvis hänvisas till vissa förändringar avseende regeringens arbetsformer som har redovisats i årets budgetproposition. Dessa innebär bl.a. att en särskild statsrådsgrupp för samordning av näringspolitiska frågor har bildats. Arbetet inom näringspolitiken kommer att inriktas på att en långsiktig och sammanhållen strategi för främjande av näringslivets utveckling och den ekonomiska tillväxten skall utvecklas. Flera olika områden, såsom kommunikationsväsendet, energiförsörjningen, utbildningsfrågor och den ökande internationaliseringen, är därvid av intresse.

Den näringspolitiska propositionen uppges vara ett första steg i detta arbete. I denna beskrivs näringspolitikens inriktning på medellång sikt. Vidare redovisas de områden som är särskilt angelägna att beakta vid utformningen av en näringspolitik för ökad tillväxt.

Härutöver framläggs vissa konkreta förslag till åtgärder och förändringar. Dessa gäller i första hand frågor som har varit föremål för tidigare utredningar och där det inte finns anledning att avvakta med förslag.

Småföretagsutveckling

I propositionen betonas småföretagens stora betydelse för förnyelse och tillväxt liksom för dynamiken i näringslivet. Politiken föreslås bli inriktad på att stödja nyföretagande och minska hinder för småföretagens expansion. Särskild uppmärksamhet bör ägnas de teknikbaserade företagen och underleverantörerna.

De regionala utvecklingsfondernas målgrupp bör utvidgas till att omfatta i princip alla småföretag. Staten föreslås i fortsättningen fa tillsätta hälften av antalet ledamöter i fondernas styrelser.

Nya regionala riskkapitalbolag för underlättande av småföretagens försörjning med eget kapital föreslås med de regionala utvecklingsfonderna, Småföretagsfonden och Norrlandsfonden som ägare. Privat delägande eftersträvas. Småföretagsfonden föreslås fa 1 miljard kronor av medel från allmänna pensionsfonden under fem år.

1989/90:NU30

4¶I propositionen dras riktlinjer upp för bl.a. utvecklingsfondernas arbete med

- kompetensutveckling i småföretagssektorn,

- nyetableringsinsatser,

-främjande av underleverantörer,

-designstöd samt

- miljöfrågor för småföretagen.

Teknisk utveckling och förnyelse

Ett särskilt treårigt program för verkstadsteknisk utvecklingsverksamhet föreslås bli påbörjat under budgetåret 1990/91.

STU:s inriktning avses bli koncentrerad på tillämpad teknisk forskning och teknisk utveckling och skall profileras ytterligare mot små och medelstora företag. Ökade satsningar föreslås för produktutveckling.

I propositionen framhålls att det är en angelägen uppgift för Industrifonden att stödja teknikupphandlings- och underleverantörsprojekt samt samarbetet inom EUREKA, ett västeuropeiskt organ med uppgift att vara kontaktnät för industrin och forskningsinstitutionerna i fråga om högteknologiska projekt. Särskild uppmärksamhet bör ägnas nyetablerade teknikbaserade företag och småföretag med kvalificerade utvecklingsprojekt. Fonden avser att närmare studera möjligheterna till ett ökat samarbete med banker för att utveckla sitt redan etablerade stöd genom garantier.

Det statliga stödet till standardisering föreslås reformeras och öka. Inom SIS-Standardiseringskommissionen föreslås ett konsumentråd och ett arbetsmiljöråd bli inrättade.

Lagen om kontroll genom teknisk provning och om mätning kompletteras med ett bemyndigande för statens mät- och provstyrelse (MPR) att kunna ackreditera även certifieringsorgan. Bidraget till riksmätplatserna, vilket fördelas av MPR, föreslås öka.

Verksamheten vid statens provningsanstalt (SP) föreslås fortsätta enligt de riktlinjer som har lagts fast för treårsperioden 1989/90—1991/92. SP bör öka sina insatser när det gäller forskning och utveckling samt medverkan i det internationella samarbetet, särskilt inom Europa.

Internationalisering

I propositionen redovisas omfattningen och utvecklingen av näringslivets investeringar i utlandet och utländska investeringar i Sverige. Samrådet med de svenska internationellt verksamma storföretagen föreslås bli intensifierat beträffande frågor som rör internationalisering. Det slås fast att den svenska lagstiftningen om kontroll av utländska företagsförvärv i ljuset av stundande förhandlingar om EES, det europeiska ekonomiska samarbetsområdet, måste anpassas till internationellt vedertagna principer. Det anges också att de fackliga organisationernas möjlighet till information och förhandling i samband med företagsförvärv måste öka.

1989/90: NU 30

5¶Förslag till lagstiftning i dessa frågor läggs dock inte fram nu.

1989/90:NU30

Anslagsfrågor

I ett särskilt avsnitt läggs förslag fram rörande en rad anslag inför budgetåret 1990/91. Det gäller främst områdena småföretagsutveckling och teknisk forskning och utveckling. Nya anslag föreslås bl.a. för internationellt samarbete på företagsområdet.

Förslag

I den del av propositionen som behandlas här föreslår regeringen — efter föredragning av industriminister Rune Molin — att riksdagen

dels antar förslag till

1. lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden (s. 172),

2. lag om ändring i lagen (1982:164) om kontroll genom teknisk provning och om mätning (s. 172),

dels godkänner

3. de ändrade riktlinjer för de regionala utvecklingsfondernas målgrupp som föredragande statsrådet har förordat (avsnitt 4.5),

4. de ändrade riktlinjer för val av styrelse i de regionala utvecklingsfonderna som föredragande statsrådet har förordat (avsnitt 4.5),

5. de ändrade riktlinjer för de regionala utvecklingsfondernas och stiftelsen Norrlandsfondens finansieringsverksamhet som föredragande statsrådet har förordat (avsnitt 4.7),

6. de riktlinjer för nya statliga riskkapitalbolag som föredragande statsrådet har förordat (avsnitt 4.7),

7. de ändrade riktlinjer och det ökade kapitalbehov [dvs. kapitaltillförsel] för stiftelsen Småföretagsfonden som föredragande statsrådet har förordat (avsnitt 4.7),

8. att aktierna i Temu Interactor AB får överlåtas till stiftelsen Norrlandsfonden i enlighet med vad föredragande statsrådet har förordat (avsnitt 4.7),

9. de ändiade riktlinjer för stödet till designfrämjande åtgärder som föredragande statsrådet har förordats (avsnitt 4.11).

Vidare bereder regeringen riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om

21. riktlinjer för stöd till industriellt utvecklingsarbete genom Stiftelsen Fonden för industriellt utvecklingsarbete (avsnitt 5),

23. internationella investeringar (avsnitt 7),

24. näringspolitiken i övrigt.

Beträffande anslag under tolfte huvudtiteln och medelsdispositioner föreslår regeringen under angivna punkter följande:

A 5. Internationellt samarbete på företagsområdet (s. 174)

att riksdagen till Internationellt samarbete på företagsområdet för budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag på 6 000 000 kr.

B 1. Statens industriverk: Förvaltningskostnader (s. 175—177) att riksdagen

1. godkänner vad föredragande statsrådet har föreslagit i fråga om förändringar i programindelningen av industriverkets verksamhet,

2. till Statens industriverk: Förvaltningskostnader för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 65 957 000 kr.

B 2. Statens industriverk: Utredningsverksamhet (s. 177 f.)

att riksdagen till Statens industriverk: Utredningsverksamhet för budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag på 5 250 000 kr.

B 4. Åtgärder för att främja industridesign (s. 178) att riksdagen

1. medger att under budgetåren 1991/92 och 1992/93, utöver under budgetåret 1990/91 ej disponerade medel, sammanlagt 10 000 000 kr. får användas till åtgärder för att främja industridesign,

2. att riksdagen till Åtgärder för att främja industridesign för budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag på 5 000 000 kr.

B 7. Småföretagsutveckling (s. 179 f.) att riksdagen

1. medger att under budgetåren 1991/92 och 1992/93, utöver under budgetåret 1990/91 ej disponerade medel, sammanlagt 430 600 000 kr. får användas för småföretagsutveckling,

2. till Småföretagsutveckling för budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag på 215 300 000 kr.

C 4. Åtgärder för att främja utländska investeringar i Sverige (s. 180 f.) att riksdagen

1. medger att under budgetåren 1991/92 och 1992/93, utöver under budgetåret 1990/91 ej disponerade medel [,] sammanlagt 3 500 000 kr. får användas för att främja utländska investeringar i Sverige,

2. till Åtgärder för att främja utländska investeringar i Sverige för budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag på 1 500 000 kr.

F 3. Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet (s. 182)

att riksdagen till Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet för budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag på 30 700 000 kr.

F 8. Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet (s. 184 f.)

att riksdagen till Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.

F 9. Bidrag till statens provningsanstalt (s. 185)

att riksdagen till Bidrag till statens provningsanstalt för budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag på 41 135 000 kr.

F 10. Statens mät- och provstyrelse: Myndighetsverksamhet (s. 185—187) att riksdagen till Statens mät- och provstyrelse: Myndighetsverksamhet för budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag på 1 000 kr.

1989/90:NU30

7¶F 11. Statens mät- och provstyrelse: Bidrag till

rilcsmätplatsverksamhet (s. 187 f.)

att riksdagen till Statens mät- och provstyrelse: Bidrag till riksmätplatsverksamhet för budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag på 8 000 000 kr.

F 14. Bidrag till Standardiseringskommissionen (s. 188)

att riksdagen (2) till Bidrag till Standardiseringskommissionen för budgetåret 1990/91 anvisar ett anslag på 32 278 500 kr.

F 22. Industriell utveckling m.m. inom verkstadsteknikområdet (s. 188) att riksdagen

1. till Industriell utveckling m.m. inom verkstadsteknikområdet för budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag på 50 000 000 kr.,

2. att riksdagen medger att under budgetåren 1991/92 och 1992/93, utöver under budgetåret 1990/91 ej disponerade medel, 100 000 000 kr. Sr användas till industriell utveckling m.m. inom verkstadsteknikområdet.

Riksdagen bereds vidare tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet under punkt F 14 har anfört (1) om statens roll i standardiseringen

m.m.

Motionerna

Yrkanden

De motioner som har väckts med anledning av proposition 1989/90:88 och behandlas här är följande:

1989/90:N47 av Lars Svensson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att öka insatserna för den kooperativa företagsformens ställning i utvecklingsfondernas verksamhet,

2. som sin mening ger regeringen till känna att utvecklingsfonderna bör avsätta medel för information, rådgivning och utbildning kring den kooperativa företagsformens användningsområden inom näringspolitiken,

3. som sin mening ger regeringen till känna att utvecklingsfonderna bör ges särskilda direktiv att också stödja kooperativ utveckling,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den kooperativa företagsformens kapitalförsörjningsproblematik.

1989/90:N50 av Nils-Olof Gustafsson (s) och Margareta Winberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet och om Temu Interactor AB.

1989/90:NU30

1989/90:N51 av Rosa-Lill Wåhlstedt m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingsfonder och riskkapitalbolag.

1989/90:N52 av Rune Backlund (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Småföretagsfondens kanslis lokalisering till Jönköping.

1989/90:N53 av Håkan Hansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet (1) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av åtgärder för att stimulera ny- och småföretagandets riskkapitalförsörjning.

1989/90:N54 av Hadar Cars m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1.

avslår regeringens förslag om att förhandlingar inleds med syfte att få till stånd regionala riskkapitalbolag,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riktlinjer för den statliga riskkapitalpolitiken,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att följa skattereformens effekter på riskkapitalförsörjningen,

4. hos regeringen begär förslag om åtgärder för att stimulera tillkomsten av privata riskkapitalbolag i enlighet med vad i motionen anförts,

5. hos regeringen begär en utredning om personliga etableringskonton,

7. hos regeringen begär förslag om starta-eget-stipendier i enlighet med vad i motionen anförts,

8. avslår regeringens förslag om inbetalning av utvecklingsfondernas medel till staten,

9. hos regeringen begär förslag om hur delar av utvecklingsfondernas kapital kan användas för regionala infrastrukturinvesteringar i enlighet med vad i motionen anförts,

10. hos regeringen begär förslag om att inrätta ett garantisystem för att stimulera tillgången på privat riskkapital i enlighet med vad i motionen anförts,

11. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om satsningar för att utvidga utvecklingsfondernas målgrupp till service- och hantverksnäringarna,

12. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riktlinjer för utvecklingsfondernas verksamhet,

13. avslår regeringens förslag om förhandlingar med landstingen med sikte på att staten skall utse hälften av antalet ledamöter i utvecklingsfondernas styrelser,

14. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om principer för utnämning av ledamöter i utvecklingsfondernas styrelser,

15. hos regeringen begär förslag om metoder för att utsätta utvecklingsfonderna för konkurrens i enlighet med vad i motionen anförts,

1989/90-.NU30

16. avslår regeringens förslag om att Småföretagsfonden tillförs 1 miljard kronor från AP-fondssystemet,

17. hos regeringen begär förslag om en avveckling av Norrlandsfondens finansieringsverksamhet och att dess tillgångar används för infrastrukturinvesteringar i enlighet med vad i motionen anförts,

18. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riktlinjer för Norrlandsfondens framtida verksamhet,

19. hos regeringen begär förslag om att Industrifondens tillgångar skall inbetalas till staten och användas för infrastrukturinvesteringar,

20. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riktlinjer för Industrifondens framtida verksamhet,

21. avslår regeringens förslag om att förlänga branschprogrammet för trävaruförädlingsindustrin med tre år,

22. avslår regeringens förslag om att påbörja ett program för verkstadsteknisk utvecklingsverksamhet,

23. för budgetåret 1990/91 anslår 20 milj. kr. mindre än vad regeringen föreslagit på anslaget Bl. Statens industriverk: Förvaltningskostnader, eller således 44 740 000 kr.,

24. för budgetåret 1990/91 anslår 100 milj. kr. mindre än vad regeringen föreslagit på anslaget B 7. Småföretagsutveckling, eller således 99 500 000 kr.,

25. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en ökad andel av STU:s anslag bör användas till verksamhet som förbättrar villkoren för enskilda uppfinnare i enlighet med vad i motionen anförts,

28. avslår regeringens förslag om att anslå 1,5 milj. kr. till åtgärder för att främja utländska investeringar i Sverige,

29. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riktlinjer för kunskapsöverföring till näringslivet i Östeuropa.

1989/90:N55 av Agne Hansson (c) och Marianne Jönsson (c) vari yrkas att riksdagen

1. avslår regeringens förslag om indragning av medel från de regionala utvecklingsfonderna,

2. avslår regeringens förslag om ändrade riktlinjer för val av styrelse i de regionala utvecklingsfonderna,

3. beslutar att val av styrelse i de regionala utvecklingsfonderna skall ske enligt nu gällande regler och principer, dvs. att landstinget eller i förekommande fall motsvarande skall utse styrelse för utvecklingsfonderna,

4. avslår regeringens förslag och riktlinjer för nya statliga riskkapitalbolag,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bildande av länsvisa riskkapitalbolag,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om förutsättningarna för att ett "Kalmar län Utveckling AB" omedelbart kan komma till stånd.

1989/90:NU30

1989/90:N56 av Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas att riksdagen

1. avslår förslaget om generell återbetalning av 1 miljard kronor av utvecklingsfondernas kapital,

2. avslår förslaget att staten skall utse hälften av utvecklingsfondernas styrelser,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i övrigt anförts i motionen om möjligheterna att verka för utvecklingsfonden i Stockholms län.

1989/90:N57 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mål och inriktning av näringspolitiken för att främja ett decentraliserat näringsliv, teknikutveckling, decentraliserat ägande, anställningstrygghet, regional balans och god miljö,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de mindre företagen,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avreglering inom näringslivet,

4. avslår regeringens förslag om ändrade riktlinjer för val av styrelse i de regionala utvecklingsfonderna,

5. beslutar att val av styrelse i de regionala utvecklingsfonderna skall ske enligt nu gällande regler och principer, dvs. att landstingen och de berörda kommunerna skall utse styrelse för utvecklingsfonderna,

6. avslår regeringens förslag om indragning av medel från de regionala utvecklingsfonderna,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de regionala utvecklingsfondernas ansvar för beredning och uppföljning av regionalpolitiska stödärenden,

8. avslår regeringens förslag om indragning av medel från Norrlandsfonden,

9. avslår regeringens förslag om ändring i lagen (1983:1092) om reglemente för allmänna pensionsfonden,

10. avslår regeringens förslag om ändrade riktlinjer för de regionala utvecklingsfonderna och stiftelsen Norrlandsfondens finansieringsverksamhet,

11. avslår regeringens förslag om och riktlinjer för nya statliga riskkapitalbolag,

12. avslår regeringens förslag om ökat kapital till Stiftelsen Småföretagsfonden samt beslutar om avskaffande av fonden i enlighet med vad i motionen anförts,

13. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att främja riskkapitalförsörjning för småföretag,

14. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bildande av länsvisa riskkapitalbolag,

15. anvisar 20 milj. kr. för satsningar på informationsteknologi hos småföretag över anslaget F 18, Industriell utveckling m.m. inom informationsteknologiområdet,

1989/90:NU30

16. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett branschprogram för främjande av rymdteknisk utveckling hos småföretag,

17. anvisar 20 milj. kr. för främjande av rymdteknisk utveckling hos småföretag över anslaget B 7, Småföretagsutveckling,

18. medger att utvecklingsfonderna får fetta beslut om stöd till miljö- och energiinvesteringar inom en ram på 20 000 000 kr. för budgetåret 1990/91 i enlighet med vad i motionen anförts,

19. till B 7, Småföretagsutveckling för budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag på 265 300 000 kr.

1989/90:N58 av Lars Norberg m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna att ett humanekologiskt synsätt bör vara grunden för näringspolitiken,

2. som sin mening ger regeringen till känna att materiell tillväxt ej är ett lämpligt mål för näringspolitiken,

3. som sin mening ger regeringen till känna att en ökad produktivitet i första hand skall utnyttjas för att minska resursförbrukning — att göra mer av mindre — och därvid också öka möjligheterna till kortare arbetstid,

4. begär att regeringen skall tillsätta en utredning för att belysa såväl positiva som negativa konsekvenser av en ökad internationalisering på näringslivets område,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avregleringarnas foror,

9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om transporter och kommunikationer,

10. som sin mening ger regeringen till känna att den omständigheten att andra länder på senare år har haft en högre tillväxt än Sverige bör betraktas som en positiv förändring,

11. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de risker för framtiden som vår nuvarande näringslivsstruktur medför,

12. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om "högteknologi",

13. avslår regeringens förslag till ändrade regler för utvecklingsfonderna,

14. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingsfondernas styrelser och målgrupp,

15. avslår regeringens förslag till ändrade riktlinjer för Norrlandsfonden och Stiftelsen Småföretagsfonden,

16. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingsfondernas och Norrlandsfondens möjlighet att ställa riskkapital till förfogande,

17. avslår regeringens förslag beträffande nya statliga riskkapitalbolag,

18. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om teknikpolitiken,

1989/90:NU30

19. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om verkstadsteknik, och teknisk infrastruktur,

20. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konsument- och arbetsmiljörådefn] inom SIS,

29. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utländska företagsinvesteringar,

31. avslår regeringens förslag till ändring av lagen (1989:164) om kontroll genom teknisk provning och [om] mätning,

32. avslår regeringens förslag till ändring av lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden,

33. avslår regeringens förslag under C 4 [momenten] 1 och 2, åtgärder för att främja utländska investeringar i Sverige.

1989/90:N59 av Lars Werner m.fl. (vpk) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

1. avslår regeringens förslag till ändrade riktlinjer för val av styrelse till de regionala utvecklingsfonderna,

2. avslår regeringens förslag till ändrade riktlinjer för de regionala utvecklingsfondernas och stiftelsen Norrlandsfondens verksamhet,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svenskt initiativ till alleuropeisk lösning av standardiseringen i Europa,

4. begär att regeringen skall utarbeta ett statligt avtal som demokratiserar SIS verksamhet i enlighet med vad som anförs i motionen,

7. av regeringen begär förslag om nya regler för utländskt förvärv av svenska företag,

8. av regeringen begär förslag som begränsar möjligheten att fritt investera utomlands.

1989/90:N60 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1.

avslår regeringens förslag om lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden,

2. avslår regeringens förslag om ändrade riktlinjer för utvecklingsfondernas och stiftelsen Norrlandsfondens finansieringsverksamhet,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om utvecklingsfondernas och stiftelsen Norrlandsfondens finansieringsverksamhet,

4. avslår regeringens förslag till riktlinjer för nya statliga riskkapitalbolag,

5. avslår regeringens förslag till ändrade riktlinjer och ökat kapitalbehov för Stiftelsen Småföretagsfonden,

8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om nationellt kollektivt kapital,

9. hos regeringen begär förslag till förändrad företagsförvärvslagstiftning i enlighet med vad i motionen anförs,

10. hos regeringen begär en utredning beträffande utlänningsförbehållen i företagens bolagsordningar i enlighet med vad i motionen anförs.

1989/90:NU30

13 De motioner från allmänna motionstiden som behandlas här är följande: 1989/90:N204

av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari — med motivering i motion 1989/90:A802 — yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring av regler för bidrag och rådgivning vid de regionala utvecklingsfonderna.

1989/90:N206 av Carl Bildt m.fl. (m) vari — med motivering i motion 1989/90:Sk320 — yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående utformningen av lagar och regler med hänsyn till möjligheterna att starta nya företag,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de mindre och medelstora företagens betydelse för den ekonomiska utvecklingen i Sverige.

1989/90:N208 av Maja Bäckström (s) och Johnny Ahlqvist (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de regionala utvecklingsfondernas verksamhet i framtiden.

1989/90:N213 av Tom Heyman (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med uppgift att se över nödvändigheten av och formerna för det statliga stödet till företag.

1989/90:N217 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av närfonder,

2. begär att regeringen förelägger riksdagen förslag till försöksverksamhet med närfonder i enlighet med vad som anges i motionen,

3. begär att regeringen tillsätter en snabbutredning för att utarbeta förslag till försöksverksamhet med närfonder som skall starta under år 1991,

4. som sin mening ger regeringen till känna att försöksverksamhet med och utredning om närfonder senare skall bedrivas så att ett heltäckande nationellt program för närfonder skall kunna beslutas under riksdagsperioden 1991 — 1994.

1989/90-.N220 av Hadar Cars m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (5) att riksdagen beslutar upphäva 1982 års lag om utländska förvärv av svenska företag.

1989/90:N223 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen

1. hos regeringen begär att alla lagförslag som berör småföretagen skall åtföljas av en redovisning av konsekvenserna för dessa företag,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om prisöverenskommelser och leveransvägran,

3. beslutar att de regionala utvecklingsfondernas låneverksamhet avvecklas,

1989/90: NU30

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de regionala utvecklingsfondernas serviceverksamhet med exportkontakter för småföretag,

5. beslutar att de regionala utvecklingsfondernas målgrupp utvidgas till att gälla också hantverks- och serviceföretag,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om valet av ledamöter i de regionala utvecklingsfondernas styrelser.

1989/90:N224 av Inger Schörling m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ökad satsning på innovationer och nya produkter,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om internationaliseringens problem,

6. beslutar att anslaget B 8 Småföretagsutveckling reduceras med 25 milj. kr. till 157 500 000 kr.,

8. inrättar en ny anslagspost: Bil Närfonder och till detta ändamål anslår 25 000 000 kr.,

18. avslår regeringens förslag att anslå 30 000 000 kr. till Industriell utveckling inom informationsteknologiområdet under F 18.

1989/90:N230 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rättsligt skydd för egenföretagare i ekonomisk samverkan.

1989/90:N236 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen

1. hos regeringen begär förslag om regler för kontroll av fusioner mellan stora företag så att fusioner inte leder till monopol och stark ägarkoncentration,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett särskilt aktionsprogram för att främja de mindre företagen.

1989/90:N256 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari — med motivering i motion 1989/90:K414 — yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett snabbt ställningstagande till utnyttjandet av Tele-X.

1989/90:N276 av Karin Falkmer (m) och Lars Ahlström (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kompetenshöjande utbildningsinsatser för små företag.

1989/90:N287 av Carl Frick m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandet (3) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den faktiska monopolsituationen som motverkar en utveckling mot decentraliserad tillverkning [bör] utred[a|s och förslag till åtgärder ges.

1989/90:N289 av Rune Rydén (m) och Per Stenmarck (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en allsidig översyn av de olika förhållanden som påverkar konkurrensen mellan privata och offentliga företag.

1989/90:NU30

1989/90:N299 av Charlotte Cederschiöld m.fl. (m) vari — med motivering i motion 1989/90:L717 — yrkas att riksdagen hos regeringen begär en kartläggning av och en åtgärdsplan mot marknadsstörande konkurrenshinder.

1989/90:N302 av Bengt Kindbom (c) och Gunilla André (c) vari — med motivering i motion 1989/90:Jo242 — yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kooperativ verksamhet.

1989/90:N314 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till skärpt lagstiftning om utländska företagsförvärv.

1989/90:N315 av Hadar Cars m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (2) att riksdagen hos regeringen begär en utredning av alla i Sverige existerande legala och faktiska tjänstemonopol samt förslag till hur man kan skapa en ökad konkurrens inom dessa områden.

1989/90:N318 av Per Westerberg m.fl. (m) såvitt gäller yrkandet (9) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riskkapitalförsörjning.

1989/90:N319 av Filip Fridolfsson (m) vari yrkas att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning om egenföretagarens borgensåtaganden enligt vad som i motionen anförts.

1989/90:N324 av Lars Norberg (mp) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna att en utredning bör tillsättas som analyserar vilka totala strukturförändringar som kan förväntas i Sverige av EG-politiken, GATr-politiken och de fria kapitalrörelserna m.m. i enlighet med vad som i motionen anförts,

2. som sin mening ger regeringen till känna att den under moment

1 yrkade utredningen skall fullfölja sitt arbete genom att utreda vägar till en "grön framtid" i enlighet med vad som i motionen anförts.

1989/90:N327 av Per-Ola Eriksson (c) och Roland Sundgren (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kooperation och åtgärder för att främja samverkan och kooperativa företag.

1989/90:N328 av Lars Svensson m.fl. (s) såvitt gäller yrkandet (2) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de regionala utvecklingsfonderna ges särskilda direktiv att också stödja kooperativ utveckling.

1989/90:N329 av Marianne Andersson (c) och Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att industridepartementet bör omvandlas till ett näringslivsdepartement.

1989/90:N338 av Lisbet Calner m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett samlat ansvar för havsforskning.

1989/90:NU30

1989/90:N339 av Lennart Brunander m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om en fungerande organisation och en klar ansvarsfördelning för arbetet inom havsresursområdet.

1989/90:N346 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (1) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riktlinjer för näringspolitiken.

1989/90:N356 av Håkan Holmberg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (2)

— med motivering i motion 1989/90:U249 — att riksdagen beslutar att förhandlingar med baltiska och polska myndigheter upptas om samarbete på telekommunikationsområdet genom bättre utnyttjande av TeleX-satelliten.

1989/90:N360 av Kersti Johansson m.fl. (c) vari — med motivering i motion 1989/90:A815 — yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvidgningen av utvecklingsfondernas målgrupp i syfte att förbättra stödmöjligheterna för kvinnliga företagare inom servicenäringarna.

1989/90:N361 av Lars Werner m.fl. (vpk) såvitt gäller yrkandena — med motivering i motion 1989/90:Fi212 — att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ny industripolitik och löntagar- och AP-fbndernas roll i en sådan politik,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ekologisk näringspolitik.

1989/90:N362 av Gunilla André (c) och Karin Starrin (c) vari — med motivering i motion 1989/90:A817 — yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingsfondernas stöd till kvinnors företagande.

1989/90:N366 av Per Westerberg m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avyttring av sändningsrätten för den outnyttjade TV-sändaren i Tele-X,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om undersökning av förutsättningarna att nyttja Tele-X för att upprätta bättre telefon- och dataförbindelse med Estland, Lettland och Litauen.

De motioner som har väckts med anledning av proposition 1989190:76 och behandlas här är följande:

1989/90:A86 av Bo Holmberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av särskilda avtal för utvecklingsfonderna (skogslänen) och Norrlandsfondens engagemang i föreslagna riskkapitalbolag.

1989/90A106 av Inger Schörling m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

10. hos regeringen begär förslag till utformningen av en försöksverksamhet med närfonder i enlighet med vad som anförts i motionen,

2 Riksdagen 1989/90. 17 sami. Nr 30

1989/90: NU 30

17. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de regionala utvecklingsfonderna och riskkapitalbolagen.

1989/90:A118 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet (27) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingsfondernas betydelse för den regionala utvecklingen.

Den motion som har väckts med anledning av proposition 1989/90:90 och behandlas här är:

1989/90:N33 av Jens Eriksson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att möjligheterna att få till stånd en fjärranalyskarta över havsbottnen med start i Östersjön i enlighet med de i motionen föreslagna riktlinjerna bör undersökas och att regeringen därefter återkommer till riksdagen med förslag.

Den motion som har väckts med anledning av proposition

1989/90:116 och behandlas här är:

1989/90:N73 av Carl Fredrik Graf (m) så vitt gäller yrkandet (1) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att nuvarande förvärvslagstiftning bör avskaffas.

Den motion som har väckts med anledning av proposition

1989190:123 och behandlas här är:

1989/90:Jo43 av Karl Erik Olsson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet (9) att riksdagen hos regeringen begär förslag om en fungerande organisation och en klar ansvarsfördelning för arbetet inom havsresursområdet.

Den motion som har väckts med anledning av proposition

1989/90:125 och behandlas här är:

1989/90:Jo32 av Lennart Brunander m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen av regeringen begär förslag om en fungerande organisation och en klar ansvarsfördelning för arbetet inom havsresursområdet.

Motivering

Inledningsvis lämnas här en sammanfattning av motiveringen för motionsyrkanden rörande näringspolitikens allmänna inriktning från de fem oppositionspartierna.

Moderata samlingspartiet utvecklar sin principiella syn i motion 1989/90:N60. Grunden för välstånd och utveckling står att finna i en fungerande marknadsekonomi, anförs det. Erfarenheterna från olika länder i världen talar sitt tydliga språk; endast när medborgarna är fria att ta egna initiativ — och åtnjuta resultatet av sin verksamhet — finns förutsättningar för välfärd. Den marknadsekonomiska kärnan i det svenska samhället har dock, trots alla de regleringar som har försämrat den svenska ekonomins funktionssätt, visat en stark motståndskraft mot socialistiska ingrepp.

1989/90:NU30

18 I motionen hänvisas till en rad orsaker till den — i förhållande till andra industrialiserade länder — låga tillväxttakten. Skattetrycket utpekas sorn det största hindret för utvecklingen i Sverige. Paralleller dras mellan den sålunda höga skattekvoten och Sveriges — jämfört med den övriga industri världen — betydligt lägre tillväxt. En skattesänkning är nödvändig för att en sådan utveckling skall kunna åstadkommas som medger inte bara en ökad privat konsumtionsförmåga för den enskilde och bättre utvecklingsmöjligheter för företagen utan också vidgade förutsättningar för de offentliga organen att angripa exempelvis miljöförstörelse.

Vidare måste energipolitiken förändras så att miljön och ekonomin inte hotas. En ny europapolitik krävs också om Sverige fullt ut skall kunna delta i den västeuropeiska integrationen. Motionen präglas av kritik mot den snäva och gammalmodiga syn på nationens intresse som regeringspartiets företrädare anses ! a gett uttryck för när det gäller utländska förvärv av svenska företag. Kritiken omfattar i hög grad även de nationella, kollektiva ägargrupperingar som regeringen anser böra styra företagen. På flera områden har regeringen, hävdas det, återfallit i tankar på en sådan aktiv statlig företagspolitik som tidigare har visat sig skadlig för såväl företagen som Sveriges ekonomi. Medan resten av världen avvecklar statligt ägande söker regeringen i stället att utveckla det.

Även småföretagens betydelse för den svenska ekonomin är någonting centralt i moderata samlingspartiets näringspolitiska program. I motion 1989/90:N206 anförs att det numera inte är främst de stora företagen som bryter väg mot en ny teknik utan de små företagen, grupperna och nätverken. En viktig uppgift för statsmakterna är därför att skapa regler som främjar de mindre företagens utvecklingsmöjligheter. Nyföretagandet bör också stärkas genom en bättre riskkapitalförsörjning; förslag till olika åtgärder att åstadkomma en sådan lämnas i motionen.

Folkpartiet hävdar i motion 1989/90:N346 att det marknadsekonomiska systemet är överlägset alla andra som ett medel att förverkliga människors önskan om frihet och valfird. Den enskilde är expert i fråga om sina unika behov och önskemål; därför är alla system som bygger på att en myndighet planerar produktion eller konsumtion dömda att misslyckas. Vid en fri prisbildning blir priset bärare av information mellan producent och konsument. Denna roll kan dock vara otillräcklig i vissa fall; en viss begränsning av den fria prisbildningen — om detta är motiverat av hänsyn till miljö, sociala förhållanden och liknande — kan därför accepteras under förutsättning att eventuella konkurrenssnedvridande effekter minimeras. Näringsfriheten är en av grundstenarna i det marknadsekonomiska systemet, framhålls i motionen, och en huvuduppgift för en liberal näringspolitik är bekämpandet av konkurrensbegränsningar såsom monopol — inte minst inom staten och kommunerna — och karteller. Som väsentligt i en sådan näringspolitik lyfter folkpartiet också fram att förutsättningarna för

1989/90:NU30

utvecklandet av ny teknik och nya produkter skall stärkas. Även den internationella konkurrensens positiva effekter för konsumenterna tas upp.

Småföretagarnas villkor behandlar folkpartiet i en särskild motion, 1989/90:N223. I denna hänvisas till EG:s aktionsprogram för småföretag, vilket gäller förenkling av det administrativa systemet. En harmonisering med EG i detta avseende bör eftersträvas, anser man. Vidare hävdas att den ekonomiska politiken måste vara generell, inriktad på åtgärder som stimulerar utbudet och främjar tillväxten. Specialdestinerade stöd och åtgärder i näringspolitiska sammanhang tar man sålunda avstånd ifrån, vilket kommer till uttryck också i några av de övriga motionerna från folkpartiet.

Även enligt centerpartiet bör marknadsekonomins principer ligga till grund för det ekonomiska systemet, som emellertid bör vara präglat av socialt ansvar, hushållning med resurserna och en god miljö. Detta framhålls i motion 1989/90:N57. De politiska åtgärderna bör syfta till att åstadkomma ett starkt näringsliv som ger hög sysselsättning, anställningstrygghet och resurser för välfärdsutveckling i hela landet. Centerpartiet vill ta fasta på det lokala perspektivet och inrikta politiken så att det personliga ägandet värnas och ett decentraliserat inflytande stärks. Samtidigt bör utvecklingen av ny teknik och nya företag underlättas.

Den nu presenterade propositionen genomsyras emellertid av strävan till centralstyrning och detaljreglering och är ytterligare ett uttryck för en återgång till den koncentrationsinriktade näringspolitik som regeringspartiet tidigare stod för, hävdas det. Trots de internationellt sett goda förutsättningarna har regeringen enligt centerpartiets mening misslyckats med att långsiktigt lösa de ekonomiska problemen.

I en offensiv näringspolitik har de mindre företagen en strategisk betydelse för möjligheterna att skapa arbete, utveckla affärsidéer och bygga upp nya industrier och affärsföretag. Centerpartiet framhåller därför att småföretagen måste främjas. En rad exempel på hur detta skulle kunna genomföras lämnas; bl.a. krävs ett särskilt aktionsprogram för småföretagsutveckling — i likhet med det som finns i EG — som går ut på att ett positivt klimat för sådana företag skapas. Samhällets regelsystem måste också i ökad utsträckning anpassas till småföretagens förutsättningar. Förekomsten av ett stort antal mindre företag motverkar också karteller, heter det vidare. Centerpartiet uttalar att privata, kooperativa och statliga företag skall ha möjlighet att arbeta på likvärdiga villkor.

Likaså anser vänsterpartiet kommunisterna att Sverige behöver en ny näringspolitik, men med delvis andra utgångspunkter. I motion 1989/90:N59 utvecklas dessa tankar med direkt anknytning till förslagen i propositionen. Inledningsvis sägs att regeringspolitiken har medfört problem i vissa fall; intresset av tillväxt och balans i ekonomin har inte kunnat förenas med nödvändigheten av social rättvisa. Den svens -

1989/90:NU30

ka ekonomin har också blivit alltmer beroende av ett Stal företag och branscher liksom av exporten. Näringslivets förnyelse har fördröjts och den offentliga verksamheten har fått stå tillbaka.

Enligt vänsterpartiet kommunisternas mening krävs nu en framtidsinriktad näringspolitik med en noggrann avvägning mellan kravet på tillväxt i ekonomin och andra vitala samhällsintressen såsom hänsynen till ekologisk jämvikt, rättvisa, solidaritet och omsorg. I motion 1989/90:N361 (vpk) utvecklas tankarna om de ekologiska betingelser som borde vara riktningsgjvande för den nya näringspolitiken. En medveten styrning av näringslivet i fråga om utveckling av bl.a. produktionsmetoder behövs, hävdar man. 1 samma motion sägs att allmänna pensionsfonden inkl. löntagarfonderna skall vara grunden i en näringspolitik för framtidsinvesteringar med regional- och samhällsekonomiska utgångspunkter.

En "humanekologisk näringspolitik" borde enligt miljöpartiet de gröna ha präglat propositionen. I motion 1989/90:N58 redogörs närmare vad man avser härmed. De ekologiska och instrumentella synsätten ställs emot varandra. Det senare innebär att naturen anses böra underordnas människans behov. Detta synsätt har hittills präglat de politiska ideologierna och har bidragit till att hela mänskligheten förs mot en total ekologisk katastrof. I motionen skärskådas också resonemangen i propositionen om ökad tillväxt som det övergripande målet för en samlad näringspolitik. Miljöpartiet tar avstånd från tanken på ett sådant mål; i stället bör en rad operativa mål vara styrande, menar man. En ökad produktivitet — "att göra mer av mindre" — kan vara ett förnuftigt mål. Internationaliseringen är inte ödesbestämd, framhålls det vidare. Redan dagens starka beroende av utrikeshandeln innebär för Sveriges del svårigheter och risker. En kritisk analys av effekterna härav i fråga om fortsatt storskalighet, maktkoncentration, instabilitet och energislöseri efterlyses därför. Även miljöpartiet värnar om småföretagen. En närfond i varje kommun kan enligt partiets mening bli ett viktigt instrument för främjande av den småskaliga företagsamhet som är en av hörnstenarna i en grön regionalpolitik.

Miljöpartiet är inte odelat positivt till avregleringar; man anger som exempel härpå de fåror som kan uppkomma för den nationella suveräniteten genom EG-harmonisering och avskaffandet av valutaregleringen. En sådan liberalisering möjliggör en ytterligare framväxt av transnationella företag. I sammanhanget finns det anledning att fråga om det svenska näringslivets struktur är tillräckligt motståndskraftig inför kommande internationella strukturförändringar, menar motionärerna och pekar på bil- och försvarsindustrierna som exempel på branscher som kan möta drastiskt försämrade förutsättningar.

1989/90:NU30

21 Anslagsfrågor

1989/90:NU30

Förslag om anslag under industridepartementets huvudtitel för budgetåret 1990/91 har lagts fram i fyra olika propositioner, nämligen budgetpropositionen (prop. 1989/90:100 bil. 14), proposition 1989/90:115 om reviderade anslagsberäkningar för budgetåret 1990/91 avseende vissa departement, m.m., proposition 1989/90:88 om vissa näringspolitiska frågor och proposition 1989/90:90 om forskning.

Riksdagen har redan behandlat förslagen i budgetpropositionen. Medel har anvisats till bl.a. statsstödd exportkreditgivning och till Ingenjörsvetenskapsakademien (1989/90:NU28). Även förslag om stöd till tekoindustrin (1989/90:NU27) har behandlats av riksdagen.

I proposition 1989/90:115 om reviderade anslagsberäkningar för budgetåret 1990191 avseende vissa departement, m.m. har anslag föreslagits för industridepartementet (litt. A 1 och A 3). Anslagen har behandlats av riksdagen (1989/90:NU28).

I proposition om vissa näringspolitiska frågor (prop. 1989/90:88) föreslås medel i första hand rörande småföretagsutveckling och teknisk forskning och utveckling. Dessa anslagsfrågor behandlas i föreliggande betänkande. Två anslag rörande statliga företag (punkterna E 5 och E 6) har behandlats av riksdagen (1989/90:NU35).

Förslag om anslag till forskningsområden som rör industridepartementet till teknisk utveckling lämnas i proposition 1989/90:90 om forskning (avsnitt 21). Där behandlas medel till bl.a. ett nyinrättat teknikvetenskapligt forskningsråd, STU, svensk medverkan i EG:s ramprogram för forskning och utveckling samt energiforskning. Dessa förslag behandlas av utskottet i betänkande 1989/90:NU40.

I följande översikt redovisas regeringens förslag i proposition 1989/90:88 till anslag för nästa budgetår inom ämnesområdet. I förekommande fall anges föreslagna anslagsramar för treårsperioden 1990/91-1992/93 (1 000-tal kr.):

Industridepartementet 1990/91 Ram 1990/91-

1992/93

A 5 Internat ionel11 samarbete på företagsområdet

6 000

-

B 1 Statens industriverk: förval tningskostnader

65 957

-

B 2 Statens industriverk: ut redni ngsverksamhet

5 250

-

B 4 Åtgärder för att främja industridesign

5 000

000¶B 7 Småföretagsutveckling

215 300

900 C 4 Åtgärder för att främja utländska investe- ringar i Sverige

1 500

000¶F 3 Bidrag till Stiftelsen 30 700 Sveriges tekniskt-vetenskapliga attachéverksamhet

22 F 8 Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet

F 9 Bidrag till statens provningsanstalt

F 10 Statens mät- och provstyrelse: Myndighetsverksamhet F

11 Statens mät- och provstyrelse: Bidrag till r iksmätpla t sverksamhet

F 14 Bidrag till Standardi ser ingskommi ss ionen

F 22 Industriell utveckling m.m. inom verkstadsteknikområdet UtskottetInledning Näringsutskottet

behandlar i detta betänkande regeringens proposition 1989/90:88 om vissa näringspolitiska frågor i de delar sorn rör småföretagsutveckling, teknisk utveckling och internationalisering samt motioner i anslutning härtill. Även motioner från allmänna motionstiden rörande konkurrens och samverkan tas upp i betänkandet.

I propositionen lämnas en redovisning av regeringens syn på näringspolitikens allmänna inriktning och de samlade åtgärder som föreslås. Såsom har framgått i det föregående (s. 1) har utskottet behandlat propositionens avsnitt om statliga företag i ett särskilt betänkande (1989/90:NU35). Proposition 1989/90:90 om forskning rör vissa frågor inom näringsutskottets beredningsområde. Dessa behandlar utskottet i betänkande 1989/90:NU40, som avlämnas samtidigt med föreliggande betänkande. Synpunkter på vissa förslag i forskningspropositionen av organisatorisk karaktär har utskottet lämnat i ett yttrande till utbildningsutskottet (1989/90:NU8y). Anslagsfrågor rörande näringspolitiken, som utskottet har behandlat, har nämnts i det föregående (s. 22).

I propositionen anges näringspolitikens primära uppgift vara att genom olika insatser aktivt främja förutsättningarna för näringslivets förnyelse och den tillväxt som krävs för att välfärden skall tryggas och utvecklas. Vidare betonas att näringspolitiken inte avgränsas till åtgärder som är direkt riktade till företag utan snarare gäller sådana där insatser inom skilda områden och på olika nivåer samverkar för att gynnsamma förhållanden skall skapas.

Detta bredare perspektiv kommer också till uttryck i att en särskild statsrådsgrupp har bildats för samordning av de näringspolitiska frågorna, anförs det. Denna består förutom industriministern av kommunikations-, arbetsmarknads- och miljöministrarna. Gruppen kommer bl.a. att analysera de förändringar som kan tänkas påverka ekonomins

41 135

8 000

32 278 50 000

150 000

1989/90: NU30

funktionssätt under 1990-talet. En fortlöpande utvärdering av olika näringspolitiska insatser ingår också i uppgiften. Flera olika områden såsom kommunikationsväsendet, energiförsörjningen, utbildningsfrågor och internationaliseringen anges därvid vara av intresse. Insatser vid sidan av dem som vanligen har ansetts förknippade med näringspolitiska initiativ i en snävare mening kan också bli aktuella. Näringspolitiken ses sålunda som en del i den allmänna politiken för ett främjande av den ekonomiska tillväxten och därmed medborgarnas välfärd.

Detta nyare synsätt återspeglas i motionerna om näringspolitiken. Många av dem gäller frågor som inom övergripande områden rör den svenska ekonomin; andra är mer konkret inriktade på åtgärder som hör till övriga utskotts områden — t.ex. i frågor som rör företagsbeskattning eller miljö. I dessa fall går näringsutskottet inte in på sakområdet utan inskränker sig till att behandla frågan från mer generella näringspolitiska utgångspunkter.

Övergripande frågor Näringspolitikens allmänna inriktning

Inledningsvis redovisas här översiktligt vad som i propositionen uttalas om näringspolitikens allmänna inriktning och om de olika områden som berörs.

Propositionen inleds med en beskrivning av det svenska näringslivets utveckling under 1980-talet. Genom den tredje vägens politik har, heter det, den svenska industrin kunnat dra nytta av en förbättrad världskonjunktur samtidigt som arbetslösheten har kunnat hållas på en mycket låg nivå. Som en följd härav har Sverige i dessa avseenden ett gott utgångsläge inför 1990-talet. Emellertid krävs en snabbare ekonomisk tillväxt för att utvecklad välfärd med bibehållen balans i ekonomin skall kunna uppnås.

Näringspolitiken tillskrivs en viktig roll när det gäller att bidra till övergripande samhällsmål. Staten skall inte ersätta de initiativ som tas av individer och företag utan i stället — genom generella insatser — aktivt främja förutsättningarna för näringslivets förnyelse. Ansvaret för en väl fungerande infrastruktur betonas liksom för en företagsmiljö präglad av klara regler som möjliggör flexibilitet och god framförhållning. Undantagsvis kan även mindre generella insatser ha sitt berättigande, anförs det. Helhetsperspektivet på näringspolitiken understryks starkt. Den statsrådsgrupp för näringspolitiska frågor som har inrättats kommer att kunna aktualisera även andra insatser än som traditionellt har förknippats med näringspolitik. Det betonas att höga krav måste ställas på tillväxtens kvalitet och innehåll.

Den allmänna inriktningen av näringspolitiken bör mer än hittills gälla åtgärder som stimulerar ett ökat utbyte av insatta resurser, dvs. produktivitetsutvecklingen skall stärkas. Insatser som främjar rörlighet bedöms viktiga, inte minst för att ett ökat utbud av arbetskraft skall åstadkommas.

1989/90:NU30

24 De områden som anses särskilt angelägna i en aktiv näringspolitik redovisas. Det understryks att denna politik fortlöpande måste anpassas till de ständigt ändrade villkor som gäller företagens verksamhet.

Internationaliseringen är en viktig orsak till denna föränderlighet. En uppgift för statsrådsgruppen blir att analysera internationaliseringens betydelse och utforma en ändamålenlig strategi för främjande av näringslivets utveckling och konkurrenskraft. Arbetet med avreglering redovisas; härvidlag erinras om de resultat som har uppnåtts bl.a. på kreditmarknaden och inom områdena transporter och telekommunikationer. Vidare hänvisas till skattereformen, som syftar till en effektivare resursanvändning och förbättrad tillväxt.

Energins roll för den svenska industrin understryks. Politiken på detta område syftar till att landets behov av energi varaktigt skall kunna tillgodoses på ett sätt som är förenligt med samhällsekonomiska, sociala och miljömässiga mål. Arbetslivet är likaledes betydelsefullt; full sysselsättning liksom även god motivation och yrkesskicklighet är viktiga förutsättningar för ökad tillväxt. Regeringen redogör för insatser vad gäller utbildning av olika slag och arbetsmiljöfrågor. Det betonas dock att ytterligare ansträngningar krävs.

Kunskapsuppbyggnad är nödvändig för en kontinuerlig förnyelse, säger regeringen vidare. Insatser via den offentliga sektorn är motiverade i fråga om utbildning, grundforskning och tillämpad forskning, eftersom dessa verksamheter annars inte skulle komma till stånd i tillräcklig omfattning. Statliga insatser för teknisk utveckling skall i hög grad inriktas på de små och medelstora företagen. Inte bara uppbyggnaden av kunskap är viktig, anförs det, utan det är också angeläget att en bred användning av ny teknik stimuleras. Regeringen pekar här på att även tjänstesektorn, som bedöms ha haft en svag produktivitetsutveckling, i större utsträckning borde kunna tillgodogöras ny teknik.

De mindre företagen är en viktig bas för återväxten i det svenska näringslivet, framhålls det i propositionen. Särskilda insatser bör riktas mot denna grupp av företag, bi a. för ökad kompetensutveckling. Även bristen på riskkapital hämmar utvecklingen för många små och medelstora företag, inte minst teknikbaserade företag. Staten bör, uttalas det, ta ansvar för att bärkraftiga idéer inte faller bort genom brister i kapitalförsörjningen. Propositionen ger uttryck för en delvis ny syn på det statliga finansiella stödet. Formerna för statens finansiella insatser bör kunna anpassas till det enskilda företagets behov. Även andra former än lån bör komma i fråga. Vidare bör resurser hos bl.a. de regionala utvecklingsfonderna utnyttjas för tillskott av eget kapital till företagen. Också andra delar av statens utlåningsverksamhet bör kunna ersättas med olika former av garantigivning som underlättar en finansiering via kapitalmarknaden.

Enligt regeringens mening är det angeläget att den statliga företagssektorn i ännu högre grad än hittills bidrar till en sund och vital näringsutveckling i landet. En ändamålsenlig infrastruktur, t.ex. i fråga om transportsystem och telekommunikationer, bedöms vidare vara av central betydelse för den ekonomiska tillväxten. Det förstnämnda

1989/90: NU30

området har riksdagen behandlat på grundval av betänkandet 1989/90:NU35. De infrastrukturella frågorna behandlas i ett betänkande av trafikutskottet (1989/90:TU27) som föreligger samtidigt med detta betänkande.

I det föregående (s. 18) har motiveringen till oppositionspartiernas ställningstaganden till näringspolitiken i stort lämnats. Här följer en kort översikt över de motionsyrkanden som rör den allmänna inriktningen.

De tre borgerliga partierna begär — med skilda formuleringar — att riksdagen skall göra ett uttalande om näringspolitikens fortsatta inriktning i enlighet med vad som har uttalats i de berörda motionerna.

Motion 1989/90:N60 från moderata samlingspartiet och motion 1989/90:N346 från folkpartiet tar båda sikte på att det marknadsekonomiska systemet skall stärkas. En grundtanke är att näringspolitiken uteslutande skall utövas med generella medel; riktade insatser tar man principiellt avstånd ifrån. Moderata samlingspartiet framhäver ett sänkt skattetryck som det viktigaste i en sådan generell inriktning. Folkpartiet markerar särskilt näringsfrihetens betydelse för en fungerande ekonomi. Båda partierna betonar också intresset för de små och medelstora företagen. Denna grupp av företag, menar de, är av strategisk betydelse som bas för återväxten i svenskt näringsliv. Partierna anser att det mot denna bakgrund är en paradox att just mindre företag blir särskilt drabbade av det komplicerade regelsystem som gäller företagandet i Sverige. Vidare utpekas bristen på riskkapital för dessa företag som en hämmande fektor för en expansion. Småföretagsfrågorna är centrala också för centerpartiet. I motion 1989/90:N57 betonas även vikten av ett decentraliserat näringsliv och regional balans. Marknadsekonomin bör präglas av socialt ansvar, och inte heller värnandet om miljön och naturresurserna får åsidosättas.

Att ett ekologiskt synsätt bör vägleda näringspolitiken kommer till markerat uttryck i vänsterpartiet kommunisternas motion 1989/90:N361 och — i än högre grad — i motion 1989/90:N58 från miljöpartiet de gröna. Vänsterpartiet kommunisterna förordar att de samhällskontrollerade fonderna i större utsträckning utnyttjas i syfte att åstadkomma en ny industripolitik. Miljöpartiet koncentrerar sin argumentering kring t i 11 växt ideo login; regeringen kritiseras för att okritiskt ha anammat denna.

Utskottet ansluter sig till vad som anförs i propositionen om näringspolitikens allmänna inriktning, innebärande ett förslag om samlade insatser för en ökad tillväxt. Regeringens politik när det gäller främjande av näringslivet och tryggande av sysselsättningen har varit framgångsrik. Resultatet härav kan utläsas inte minst i den starkt förbättrade lönsamheten i stora delar av näringslivet. Detta har fortlöpande undergått stora strukturförändringar, som sannolikt har stor betydelse när det gäller att möta framtida utmaningar.

Enligt utskottets mening är det värdefullt att en statsrådsgrupp har bildats för samordning av de näringspolitiska frågorna. Gruppens aviserade arbete med att utforma en långsiktig och sammanhållen

1989/90: NU30

strategi för att främja näringslivets utveckling och den ekonomiska tillväxten bör — med den precisering som lämnas i propositionen — kunna tillgodose kraven på en framsynt näringspolitik. Det är angeläget med en god framförhållning när det gäller ändrade förutsättningar i företagens omvärld. Den fortgående internationaliseringen har härvid en stor betydelse. Utskottet konstaterar sammanfattningsvis att regeringens åtgärder för att ytterligare förbättra förutsättningarna för näringslivet synes ändamålsenliga.

Inte utan förvåning noterar utskottet därför den kritik som från de borgerliga partiernas sida riktas mot propositionen och mot regeringens politik på angränsande områden som berör näringslivet. Dessa partiers motioner är knappast ägnade att utgöra reella alternativ till regeringens näringspolitiska förslag.

Svenskt näringsliv är en del av den västeuropeiska marknadsekonomin och har utvecklats genom idéer och handlingskraft hos enskilda företagare. Förutsättningar härför har varit en god samhällsmiljö som har erbjudit en väl fungerande infrastruktur, ett ändamålsenligt utbildningssystem och en till näringslivets utveckling starkt positiv allmän sektor.

Av stor vikt har varit den politiska viljeinriktningen att slå vakt om den fulla sysselsättningen och en jämlik och rättvis standard- och välfärdsutveckling. Inte minst viktig är den under senare år utvecklade jämställdheten mellan män och kvinnor. Särskilt värdefullt har stödet från starka och ansvarsfulla fackförenings- och tjänstemannarörelser varit. Detta har varit en motor i utvecklingen av ett näringsliv med starka sociala inslag. Till framgången har vidare bidragit en aktiv näringspolitik, en väletablerad regionalpolitik och en medbestämmandelagstiftning vid sidan av ett sedan länge förefintligt praktiskt samförstånd mellan företagare och anställda.

Ett annat viktigt inslag har varit utveckling av de statliga företagen och en omfattande kapitaluppbyggnad i samhällets regi, varigenom ett nationellt kapital under demokratisk kontroll har skapats. Internationaliseringen av svenskt näringsliv har sin grund i företagens önskemål att finna större marknader än vad den svenska kan erbjuda. Utvecklingen kräver dock att konsekvenserna för näringslivets förutsättningar i Sverige beaktas och att den ökade internationaliseringen följs upp i en motsvarande uppbyggnad av internationella organisationer på samhäl Issidan.

I vårt land har på detta sätt skapats ett livskraftigt näringsliv med stark folklig förankring, ofta kallad den svenska modellen. Samma faktorer kommer även i framtiden att vara avgörande för en god utveckling i vårt näringsliv och för att vi långsiktigt skall ge goda förutsättningar för nytänkande och för utveckling av nya företag. Detta återspeglas också i den föreliggande propositionen.

Den nu pågående reformeringen av företagsbeskattningen förväntas bidra till ökad produktivitet och lönsamhet bland företagen. Insatser för en förstärkt konkurrenspolitik övervägs och kommer att innefatta även åtgärder som syftar till minskade regleringar av näringslivet. Aven andra åtgärder i fråga om avregleringsarbetet pågår eller övervägs.

1989/90:NU30

27 Dessa tar sikte på att en effektiv resursanvändning skall åstadkommas. Inte minst vittnar propositionen om en stor lyhördhet när det gäller de små och medelstora företagens villkor. En avgörande del av förslagen rör denna grupp och syftar till att underlätta bl.a. deras kompetensutveckling och teknikanvändning. Inte heller de invändningar som riktas mot regeringen när det gäller statligt engagemang i fråga om kapitalförsörjningen finner utskottet motiverade; det måste enligt utskottets uppfattning finnas en pluralism även i fråga om typer av aktörer på riskkapitalmarknaden för att skilda behov och därmed det väsentliga kravet på konkurrens i utbudet skall kunna mötas. De nu behandlade motionerna 1989/90:N60 (m), 1989/90:N346 (fp) och 1989/90:N57 (c) avstyrks sålunda, alla i nu behandlade delar.

Utskottet kan inte heller instämma i miljöpartiet de grönas kritik i fråga om underlåtenhet av regeringen att beakta miljöhänsyn i näringspolitiken. Miljöministern deltar i alla arbetsgrupper som inrättades vid departementsreformen i januari 1990. Detta förhållande, liksom det att ett samordningskansli har bildats inom miljödepartementet, vittnar om miljötänkandet inom regeringen. Vidare har regeringen i propositionen (s. 14) aviserat en utredning om hur miljöaspekterna bättre skall komma till uttryck i nationalräkenskaperna. Förhållandet mellan tillväxt och miljö har behandlats i betänkandet (SOU 1990:14) Långtidsutredningen 1990, där det redovisas resultat av empiriska studier som i viss utsträckning motsäger miljöpartiets påståenden om ökad tillväxt som ett hot mot miljöintresset. Vad utskottet nu har sagt gäller i tillämpliga delar även motion 1989/90:N361 (vpk). Det som i övrigt anförs i denna motion, främst rörande användningen av allmänna pensionsfonden inkl. löntagarfonderna för en ny industripolitik, är krav som tidigare har avvisats av riksdagen. Utskottet finner dessa krav inte heller nu motiverade. Med hänvisning till vad som här har anförts avstyrker utskottet således även motionerna 1989/90:N58 (mp) och 1989/90:N361 (vpk) i de delar som är berörda.

Småföretagspolitiken

Vissa övergripande frågor om småföretagspolitiken behandlas här i anslutning till frågor om näringspolitikens allmänna inriktning. Bland dessa är även frågor om avreglering och regelförenkling. Regeringens förslag för småföretagen av mer konkret slag behandlas i det följande (s. 33).

I propositionen (s. 51) lämnas inledningsvis en redogörelse för den senaste utvecklingen inom småföretagssektorn. Där hänvisas också till den inom industridepartementet upprättade promemorian (Ds I 1990:16) Svensk industri i utveckling. Av Sveriges ca 500 000 företag är över 99 % små eller medelstora, dvs. har färre än 200 anställda. Drygt 1,1 miljoner personer är anställda i småföretag. Dessutom sysselsätts ett betydande antal egenföretagare. Ett omfattande och växande nyföretagande kan i dag noteras, men även antalet konkurser har ökat.

1989/90: NU 30

28 Sammanfattningsvis konstateras att småföretagen spelar en central roll för utvecklingen av marknadsekonomin och för dynamiken i näringslivet.

Småföretagspolitikens mål skall vara att få till stånd effektiva småföretag som kan bidra till tillväxten. Även om småföretagen i hög grad påverkas av de allmänna ekonomisk-politiska åtgärder som beslutas av statsmakterna, finns ett betydande behov av riktade insatser. Detta gäller framfor allt kompetensutveckling och riskkapitalförsörjning, heter det. Andra frågor inom småföretagspolitiken som berörs i propositionen avser t.ex. beskattning och internationalisering.

I propositionen (s. 55 f.) lämnas vidare en redogörelse för arbetet med avreglering och regelförenkling.

Insatserna för att S till stånd en administrativ förenkling för företagen har lett till positiva resultat, anförs det. Bland myndigheterna har nu en genomgripande attitydförändring åstadkommits. Det erinras om pågående reformarbete inom bl.a. skattesystemet och livsmedelspolitiken. Vidare hänvisas till produktivitetsdelegationens (I 1989:02) uppgift att belysa hur samhällets regelsystem kan tänkas inverka på produktivitetsutvecklingen och till det internationella harmoniseringsarbetets betydelse för myndigheternas regelgjvning, ett område som i sig rymmer vissa förenklingsaspekter.

Det löpande arbetet med regelförenkling kommer i fortsättningen att vara organiserat i delvis andra former. Den tidigare s.k. normgruppens verksamhet integreras nu i industridepartementet. En viktig uppgift blir härvid att hindra tillkomsten av nya regler som avsevärt kan försämra verkningsgrad och effektivitet inom näringslivet. Vidare kommer den nya budgetprocessen att inriktas på en genomlysning av myndigheternas verksamhet även med avseende på regelsystemen. Också den i det föregående omnämnda statsrådsgruppen avses följa utvecklingen av olika nationella och internationella regelsystem och överväga inititativ.

I moderata samlingspartiets motion 1989/90:N206 sägs att de små företagens utvecklingsmöjligheter är avgörande för hela den svenska ekonomin och att deras betydelse ytterligare kan öka. Det är dessutom småföretagen, grupperna och nätverken som bryter väg mot en ny tid, inte främst de stora företagen. Småföretagare förenas av en vilja att själva ta ansvar för och påverka sin livssituation. Stora ekonomiska risker och mycket tid krävs dock för att idéerna skall kunna förverkligas.

Socialdemokraterna kritiseras i motionen för att ha en negativ inställning till företagare. Det hänvisas till en utredning av riksrevisionsverket där det framkom att det kunde vara mycket svårt för en potentiell nyföretagare att förstå vilka krav han skulle uppfylla och hur han praktiskt skulle gå till väga. Slutsatsen för motionärernas del blir att regelsystemet bör utformas så att det är enkelt att bygga upp nya företag; detta är en viktig uppgift för statsmakterna. Åtgärder som

1989/90: NU30

underlättar riskkapitalförsörjningen bör genomföras, i första hand genom förändringar i skattesystemet. Härigenom möjliggörs för existerande företag att expandera.

Många små företag har genom kreativitet och dynamiskt tänkande bidragit till vårt lands ekonomiska välstånd, heter det i motion 1989/90:N223 från folkpartiet. Flertalet av exportföretagen tillhör gruppen mindre företag. Det understryks att arbetet inom EG i hög grad berör de svenska företagen. De stora företagen genomför en strukturering i syfte att fa tillgång till EG-marknaden. De små företagen, däremot, har inte samma möjligheter. Därför är Sveriges officiella relationer till EG av särskild betydelse för denna grupp av företag. I motionen hänvisas till EG:s aktionsprogram för småföretagen. Syftet med programmet är att problemen för små och medelstora företag skall begränsas och intresset för att starta företag främjas. En del av aktionsprogrammet gäller förenkling av det administrativa systemet. Aila lagförslag som EG-kommissionen lägger fram för ministerrådet skall åtföljas av en värdering av konsekvenserna för småföretagen. Också enskilda medlemsländer uppges ha tagit initiativ till att förenkla lagar och regler för småföretagen. Folkpartiet föreslår nu att Sverige som ett led i harmoniseringen med EG inför motsvarande system i fråga om redovisning av förslagens konsekvenser.

Centerpartiet betonar i motion 1989/90:N57 att de mindre företagen har strategisk betydelse i en offensiv och framtidsinriktad näringspolitik. Den stora drivkraften för tillkomsten av många småföretag är människors ambition att skapa något eget. Även omsorg om hembygden kan spela in. På mindre orter är småföretagen av stor vikt för utkomstmöjligheterna, betonas det. Regeringens erkännande i propositionen av småföretagens betydelse borde emellertid ha åtföljts av konkreta och positiva åtgärder. I motionen hävdas att de åtgärder som regeringen föreslår i stället bidrar till ökad byråkrati och centralstyrning. Enligt centerpartiets mening måste småföretagens arbetsvillkor förbättras väsentligt för att dessa företag skall kunna fylla sin funktion att minska sårbarheten i näringslivet. I dag är regelsystemet anpassat till de stora företagens förhållanden. De mindre företagen får en relativt större belastning, eftersom deras administrativa resurser är begränsade.

I detta perspektiv bör kravet i motion 1989/90:N236 (c) om ett program för småföretagsutveckling ses. Programmet skulle — med EG:s program som förebild — ha till syfte att främja ett positivt klimat för företagare liksom ökad flexibilitet och bättre kapitalförsörjning.

En varning för vissa slag av avreglering utfärdas i motion 1989/90:N58 från miljöpartiet. Regeringen tycks nonchalera de negativa följderna av sin avregleringspolitik, säger motionärerna. Enligt deras mening hotas vår nationella suveränitet allvarligt genom harmoniseringen med EG och avskaffandet av valutaregleringen.

Riksdagen behandlade motioner om avregleringsarbetet senast hösten 1989. På utskottets hemställan (1989/90:NU9 s. 13 f.) avslogs dels

1989/90:NU30

en motion (c) om organisationen för detta arbete, dels en motion (fp) om krav på redovisning av konsekvenser av sådana lagförslag som berör småföretag. I båda fallen avgavs reservationer (m, fp, c).

Utskottet delar den uppfattning om småföretagens viktiga roll för det svenska näringslivet som präglar propositionen och som också tar sig uttryck i en rad förslag rörande småföretagen. Av propositionen framgår att lönsamheten för denna kategori av företag har varit god under senare år. Antalet nyetableringar visar också en kraftig ökning.

Regeringen klandras nu av de tre borgerliga partierna från mer allmänna utgångspunkter för att ännu inte ha lyckats förverkliga sin uttalade avsikt att visa småföretagen ett genuint intresse. Ett program motsvarande EG:s särskilda aktionsprogram för småföretagsutveckling och syftande till ett positivt klimat för småföretagare efterlyses för Sveriges del. Utskottet kan emellertid inte finna fog för kritiken. Det är i första hand de mindre företagen som är föremål för de olika konkreta förslagen i fråga om stödåtgärder och nya verksamhetsinriktningar. Beträffande EG:s småföretagsprogram hänvisar utskottet till uppgiften i propositionen om att överläggningar mellan EG och EFTA-länderna pågår om de senares medverkan i detta program.

Från moderata samlingspartiets sida görs gällande att en illa fungerande riskkapitalförsörjning har varit ett hinder för småföretagens expansion. Utan att föregripa behandlingen i det följande, som särskilt avser regeringens förslag om regionala riskkapitalbolag, vill utskottet ändå i det nu aktuella sammanhanget hävda att regeringens förslag innebär att motionärernas önskemål blir tillgodosedda.

Inte heller har regeringens redogörelse för avregleringsarbetet väckt gillande hos de borgerliga partierna. Man anser att regelsystemen träffar de mindre företagen oproportionerligt mycket, bl.a. till följd av att sådana företag vanligen har en begränsad organisation i administrativt hänseende. Vidare finner motionärerna att EG:s småföretagsprogram är ett föredöme när det gäller granskning av regler som övervägs. I det föregående har vidtagna och planerade insatser i förenklingssyfte redovisats. Utskottet finner att regeringen i hög grad har uppmärksammat hithörande frågor. Arbetet bedrivs på bred front. Utskottet vill särskilt framhålla att regelöversynen avses bli ett obligatoriskt inslag i den nya budgetprocessen och att statsrådsgruppen för de näringspolitiska frågorna har som en särskild uppgift att se över olika regelsystem.

Även den fortlöpande dialog mellan staten och näringslivet som förs inom ramen för exempelvis småföretagsdelegationen (I 1977:D) innebär att dessa frågor får en ändamålsenlig behandling. Enligt vad utskottet har erfarit kan det ifrågasättas om EG:s arbete med regelsystem ännu har nått upp till den nivå som kännetecknar det svenska. Utskottet vill erinra om att näringslivsorganisationerna regelmässigt medverkar i utrednings- och remissarbetet. Som svar på en fråga (1989/90:528) om ny lagstiftning och småföretagen har industriministern sammanfattningsvis anfört (RD 1989/90:108) att han anser att den svenska beredningsordningen vad gäller olika utredningsförslags konsekvenser i stort motsvarar den som gäller inom EG-kommissionen.

1989/90:NU30

31 Miljöpartiets farhågor för att regeringen har gripits av en okritisk avregleringsiver delar inte utskottet. Det ligger i sakens natur att varje prövning av regler innefattar en avvägning mellan fördelar och nackdelar. Regeringen har i olika sammanhang uttalat att ambitionen skall vara fortsatt hög när det gäller regler till skydd för exempelvis konsumenter och arbetstagare.

Sammanfattningsvis anser utskottet att de nu behandlade yrkandena inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd. Motionerna 1989/90:N206 (m), 1989/90:N223 (fp), 1989/90:N236 (c), 1989/90:N57 (c) och 1989/90:N58 (mp) avstyrks således, alla i berörda delar.

Andra övergripande frågor

Inrättande av ett näringslivsdepartement föreslås i motion 1989/90:N329 (c). Departementsorganisationen återspeglar inte näringslivets struktur, som numera domineras av tjänstesektorn, hävdar motionärerna. Benämningen industridepartementet innebär att en betydande del av näringslivet inte får den uppmärksamhet som dess roll i samhällsekonomin motiverar. En organisationsändring med inriktning mot hela näringslivet skulle leda till bättre samordning av näringspolitiken.

I 1987 års proposition (1986/87:74) om näringspolitik inför 1990-talet användes begreppet näringspolitik med hänvisning till att gränserna mellan vad som traditionellt kunde betraktas som industri- resp. tjänsteproduktion alltmer hade suddats ut. Tjänstesektorn ingår i industridepartementets ansvarsområde. Ett råd för frågor inom handelsoch tjänstesektorn (I 1984:D) är knutet till departementet. I januari 1990 genomfördes en departementsreförm som bl.a. innefattade bildandet av en särskild statsrådsgrupp för samordning av näringspolitiska frågor. Härigenom har ytterligare markerats att näringslivsfrågor skall beaktas i ett helhetsperspektiv.

I regeringsformen anges (7 kap. 1 §) beträffande regeringsarbete att det för beredning av regeringsärenden skall finnas ett regeringskansli. I detta ingår departement för skilda verksamhetsgrenar. Det är regeringen som fördelar ärendena mellan departementen. Reglerna i regeringsformen är knapphändigt utformade för att regeringen skall ha ett stort utrymme att själv avgöra frågor om regeringskansliets organisation. I departementsförordningen (1982:1177), som regeringen beslutar om, anges antalet departement, indelningen av dem och förvaltnings- resp. lagstiftningsärenden som hör till varje departement.

Utskottet har nyligen avstyrkt yrkanden i fråga om departementstillhörigheten för det föreslagna teknikvetenskapliga forskningsrådet (1989/90:NU8y). På angivna grunder fann utskottet sålunda inga skäl till ett sådant riksdagsuttalande som hade begärts.

Med hänvisning till vad som nu har sagts avstyrker utskottet motion 1989/90:329 (c).

En utredning om statligt stöd till företag begärs i motion 1989/90:N213 (m). Motionären anger att statens kostnader för sådant stöd numera överstiger 6 miljarder kronor och lämnas i högst varierande former. Direkt sker detta genom t.ex. bransch-, arbetsmarknads- och energi -

1989/90:NU30

stöd, men även indirekt stöd förekommer genom skattelättnader eller subventioner. Ofta blir emellertid stödeffekten inte den avsedda, hävdas det. Exempel lämnas på att inte bara företag som har fått stöd utan även andra företag i den berörda branschen har gått i konkurs eller fått andra ekonomiska svårigheter i samband med stödgivningen. I första hand synes det vara oro för konkurrenseffekterna av statsstödet som motionären vill ge uttryck för.

Statens industriverk (SIND) publicerar vartannat år den s.k. Stödhandboken, vilken ger en översikt över statliga stöd som kan ges till företag i alla branscher utom jord- och skogsbruk. En uppdelning görs där mellan rent kommersiell finansiering och sådan som innefattar en subvention. Rubriceringen av de olika stödformerna överensstämmer i stort med de former av stöd som motionären räknar upp.

Finansieringsutredningen har i betänkandet (SOU 1989:24) Statligt finansiellt stöd? lagt fram förslag om ändrad inriktning när det gäller det statliga stödet till företag. Mot bakgrund av i första hand avregleringen på kreditmarknaden förordar utredningen en begränsning och omstrukturering av det statliga stödet.

I propositionen sägs (s. 17) att en viktig del av regeringens strategi för att bl.a. möta en ökad internationalisering är ett aktivt deltagande i det internationella samarbetet. Sverige måste på ett tidigt stadium och på olika nivåer delta vid utformningen av internationella normer och regler rörande exempelvis statliga stödåtgärder och konkurrensfrågor.

Frågor om kapitalförsörjningen behandlas likaledes i propositionen. I denna del anför regeringen (s. 22) att det av angivna skäl finns anledning att ompröva väsentliga delar av den finansieringsverksamhet som bedrivs via de regionala utvecklingsfonderna; lån föreslås i vissa fell ersättas med tillskott av eget kapital eller garantigivning.

Industridepartementet genomför fortlöpande en översyn och utvärdering av förekommande stöd. För närvarande övervägs s.k. villkorslån och lån till teknikförädling. Vidare lämnas årligen en redogörelse för industristödet i den av departementet utgivna publikationen Svensk industri och industripolitik.

Näringsfrihetsombudsmannen (NO) och statens pris- och konkurrensverk (SPK) skall i sin konkurrensövervakande verksamhet uppmärksamma även verkningarna av offentliga regleringar.

Regler om statligt stöd med syfte att konkurrensstörande effekter skall undvikas i handeln finns i GATT (det allmänna tull- och handelsavtalet), frihandelsavtalet med EG och EFTA-konventionen. I EGEFTA-samarbetet utvecklas ett system som skall öka "transparensen" kring förekommande stödåtgärder och har som mål att offentligt stöd som verkar snedvridande på konkurrensen och på handeln mellan EG och EFTA-länderna skall undanröjas. Nordiska ministerrådet har nyligen tillsatt en arbetsgrupp med uppgift att analysera näringslivsstödet i de nordiska länderna med avseende på hur det överensstämmer med tidigare festlagda nordiska riktlinjer. Dessa riktlinjer går ut på att krisstöd till enskilda företag skall avvecklas, att kreditstöd i huvudsak endast skall avse försörjning med riskkapital eller minskning av kreditkostnader och att utformningen av stödet skall ske så att handeln inte

1989/90:NU30

3 Riksdagen 1989190. 17 sami. Nr 30

snedvrids. Arbetsgruppen skall också föreslå en procedur för överläggningar i ministerrådet i dessa frågor. En rapport förutsätts bli slutligt redovisad senast den 1 oktober 1990.

Med hänvisning till vad som har anförts i det föregående finner utskottet att motionärernas önskemål om en utredning av formerna för och behovet av det statliga stödet är tillgodosett. Motion 1989/90:N213 (m) avstyrks härmed.

Småföretagsutveckling

Småföretagspolitiken är en del av den allmänna näringspolitiken. Mer övergripande synpunkter på och resonemang kring småföretagspolitiken — dess mål och medel, avreglering och regelförenkling, m.m. — har tagits upp i delavsnittet om småföretagspolitiken (s. 28—32) under avsnittet övergripande frågor. I detta avsnitt behandlas övriga delar av propositionens avsnitt om småföretagsutveckling, vilka främst rör de regionala utvecklingsfonderna, finanseringsfrågor, kompetensutveckling och nyetableringsinsatser. Vidare behandlar utskottet här de anslagsfrågor som har tagits upp under rubriken Industri m.m. (B) i propositionen.

De regionala utvecklingsfonderna

Allmänt

De regionala utvecklingsfonderna är stiftelser och har som huvudmän dels staten, dels landstingen samt Gotlands, Malmö och Göteborgs kommuner. Verksamheten regleras genom avtal mellan huvudmännen. Avtalen löper på tre år i sänder med automatisk förlängning såvida de inte sägs upp. Avtalen förnyades senast år 1982. Nuvarande avtalsperiod löper t.o.m. kalenderåret 1991.

Enligt propositionen är utvecklingsfonderna av avgörande betydelse för genomförandet av samhällets småföretagspolitik (s. 61—64). Fonderna bör enligt propositionen vidareutveckla och förstärka sin rådgivnings-, informations- och utbildningsverksamhet. Utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet behandlas i ett följande avsnitt om finansieringsfrågor.

Kritik mot regeringens förslag avseende ändrade riktlinjer för utvecklingsfondernas verksamhet har från olika utgångspunkter framförts i partimotioner från samtliga oppositionspartier. Den tas upp i avsnittet om finansieringsfrågor.

I detta avsnitt behandlas förslagen i propositionen om en utvidgning av utvecklingsfondernas målgrupp och om ändrade principer för val av styrelse i utvecklingsfonderna samt vissa andra frågor som rör utvecklingsfondernas verksamhet.

1989/90:NU30

34 Målgrupp

1989/90:NU30

Målgruppen för utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet är fastlagd i förordningen (1987:894) om statlig finansiering genom regional utvecklingsfond. Den består i första hand av tillverkande företag samt serviceföretag som riktar sina tjänster till näringslivet. Även turistföretagen ingår i målgruppen. När det gäller rådgivnings- och utbildningsverksamheten finns ingen skarpt avgränsad målgrupp.

I propositionen föreslås nu att målgruppen skall utvidgas så att utvecklingsfondernas verksamhet i princip skall stå öppen för små och medelstora företag inom samtliga delar av näringslivet. Tjänstesektorns växande betydelse och stora utvecklingspotential bör enligt propositionen bättre kunna tas till vara med hjälp av fondernas insatser. På kort sikt beräknas dock den nuvarande målgruppen komma att dominera verksamheten. I propositionen understryks att teknikbaserade företag och underleverantörer i industrin bör ges hög prioritet. Varje utvecklingsfond får göra de prioriteringar och eventuella branschavgränsningar som från tid till annan kan anses lämpliga i det enskilda länet.

Frågan om en utvidgning av utvecklingsfondernas målgrupp till att även omfatta service- och hantverksföretag tas upp i två motioner från folkpartiets sida, 1989/90:N54 och 1989/90:N223. I den förra konstaterar motionärerna med tillfredsställelse att regeringen nu verkar beredd att utvidga målgruppen till samtliga delar av näringslivet, men de noterar samtidigt att tillverkande företag även fortsättningsvis förväntas dominera verksamheten. Därför anser motionärerna att medvetna satsningar måste göras för att inrikta utvecklingsfondernas verksamhet även mot service- och hantverksnäringarna.

Utskottet instämmer i den bedömning som görs i propositionen att målgruppen bör utvidgas till att avse företag i samtliga näringsgrenar. Detta tillgodoser i allt väsentligt de aktuella yrkandena i motionerna 1989/90:N54 (fp) och 1989/90:N223 (fp). Uttalandet i propositionen att den nuvarande målgruppen på kort sikt förväntas dominera verksamheten skall inte ses som uttryck för en målsättning utan snarare som gällande en resursfråga. Det bör som anges i propositionen ankomma på varje utvecklingsfond att göra de eventuella branschavgränsningar som kan vara lämpliga i det enskilda länet.

I propositionen anges att särskild prioritet bör ges teknikbaserade företag och underleverantörer inom industrin. Utskottet vill fästa uppmärksamheten på att den första kategorin kan innefatta såväl serviceföretag som andra typer av företag.

Mot bakgrund av det anförda tillstyrker utskottet förslaget i propositionen om utvidgad målgrupp och avstyrker motionerna 1989/90:N54 (fp) och 1989/90:N223 (fp) i tillämpliga delar.

Utvecklingsfondernas stöd till kvinnors företagande tas upp i tre motioner. I motion 1989/90:N204 (fp) begärs att en del av utvecklingsfondernas resurser skall kunna öronmärkas för stöd till kvinnor som vill starta företag. Kvinnor som har startat eller avser att starta serviceföre -

tag måste 11 möjlighet att i större utsträckning erhålla stöd genom utvecklingsfonderna, anförs det i två motioner från centerpartiet, motion 1989/90:N360 (c) och motion 1989/90:N362 (c).

Särskilda insatser för att främja och stödja kvinnors företagande görs av utvecklingsfonderna. På initiativ av riksdagen (NU 1984/85:23) har regeringen tillsammans med Landstingsförbundet verkat för att varje fond skall utse en person, en s.k. jämställdhetsansvarig, som skall arbeta med frågor som rör kvinnors företagande. Flertalet fonder har utsett sådana personer.

Regeringen har vidare beviljat särskilda medel till statens industriverk (SIND) för att finansiera ett treårigt projekt som syftar till att stödja kvinnor som startar och driver företag. SIND har tagit fram ett handlingsprogram som syftar till fler lönsamma företag i kvinnlig regi. Föredragande statsrådet anger i propositionen att SIND inom ramen för detta program bör göra en bedömning av behovet av utredningar e.d.

I propositionen erinras också om att frågan om särskilda resurser för att stimulera kvinnor att etablera och driva företag i det regionalpolitiska stödområdet har tagits upp i den regionalpolitiska propositionen. Näringsutskottet har i sitt yttrande (1989/90:NU9y) över denna till arbetsmarknadsutskottet ställt sig bakom vad regeringen där anför.

Utskottet instämmer i att det är angeläget att stöd kan tillhandahållas kvinnor som vill starta eller driva företag. En rad åtgärder har, som redovisats, också vidtagits. Utskottet vill särskilt betona de åtgärder som föreslås i den regionalpolitiska propositionen. Enligt utskottets mening har frågan om stöd till kvinnors företagande mer anknytning till regionalpolitiken och arbetsmarknadspolitiken än till näringspolitiken.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1989/90:N204 (fp), 1989/90:N360 (c) och 1989/90:N362 (c).

Styrelse

Utvecklingsfondernas verksamhet bestäms i huvudsak genom avtal och stadgar. Styrelsen för varje fond beslutar om prioriteringar och verksamhetsinriktning inom ramen för stadgar och förordning. Styrelserna utses enligt nu gällande ordning av landstingen samt Gotlands, Malmö och Göteborgs kommuner.

Regeringen föreslår nu — i enlighet med finansieringsutredningens förslag (Statligt finansiellt stöd, SOU 1989:24) — att staten och den kommunala huvudmannen skall utse i princip lika många ledamöter i en utvecklingsfonds styrelse. I län med ett delat huvudmannaskap skulle staten utse hälften av ledamöterna, landstinget och berörd kommun den andra hälften.

I propositionen anges att det är av största vikt att utvecklingsfondernas styrelser har hög kompetens och rymmer ledamöter som är aktiva inom näringslivet. Ledamöterna bör ha en god överblick över näringslivet i och utanför det egna länet samt kännedom om samhällets näringspolitik. Vidare bör styrelserna vara relativt små.

1989/90: NU30

36 När det gäller frågan om modell för tecknande av avtal och beslut om stadgar för utvecklingsfonderna bör, enligt propositionen, nuvarande ordning — med regeringen och landstingen som avtalsparter — gälla även i fortsättningen. Det bör dock övervägas att förlänga avtalstiden till förslagsvis fem år. Föredragande statsrådet meddelar att han avser att ta initiativ till förhandlingar mellan staten och de kommunala huvudmännen om förnyade avtal om utvecklingsfonderna senast inför nästa ordinarie avtalsperiod, som börjar år 1992.

Regeringens förslag om ändrade regler för val av styrelse möter kritik från samtliga oppositionspartier.

Folkpartiet, centerpartiet och vänsterpartiet kommunisterna vill bibehålla den nuvarande ordningen, enligt vilken landstingen utser samtliga ledamöter. Krav härpå framförs sålunda i motionerna 1989/90:N54 (fp), 1989/90:N55 (c), 1989/90:N56 (fp), 1989/90:N57 (c) och 1989/90:N59 (vpk). Den allmänna motiveringen är att man därigenom bäst tillgodoser önskemålet om regional förankring.

Miljöpartiet vill, enligt motion 1989/90:N58, också att landstingen skall fortsätta att utse ledamöterna, med undantag för en ledamot som skulle utses av staten. Denna skulle speciellt svara för att vidarebefordra erfarenheter från utvecklingsfondsverksamhet på andra håll i landet.

Moderata samlingspartiet har inget direkt yrkande, men säger i sin partimotion (i ett särskilt avsnitt) att staten genom länsstyrelserna bör utse hela styrelsen. Landstingen bör enligt motionärerna enbart vara verksamma inom vård- och omsorgsområdet. I motionen sägs också att styrelsen huvudsakligen skall bestå av personer som är aktiva i näringslivet.

Önskemål om företagar- och näringslivserfarenhet hos styrelseledamöterna framförs också i tre motioner från folkpartiet — motionerna 1989/90:N54 (fp), 1989/90:N56 (fp) och 1989/90:N223 (fp).

Utskottet anser, i likhet med vad som föreslås i propositionen, att det är rimligt att staten och den kommunala huvudmannen utser i princip lika många ledamöter i utvecklingsfondernas styrelser. Utskottet instämmer också i att styrelserna bör vara små och innehålla ledamöter som har praktisk näringslivserfarenhet. Därvid vill utskottet betona att sådan erfarenhet inte är synonym med företagarerfarenhet. Det är enligt utskottets mening viktigt att personer från olika sektorer av näringslivet är representerade i styrelserna; representanter bör alltså finnas för såväl anställda som företagsledare.

Med det anförda tillstyrker utskottet här berört förslag i propositionen. Motionerna 1989/90:N54 (fp), 1989/90:N55 (c), 1989/90:N56 (fp), 1989/90:N57 (c), 1989/90:N58 (mp), 1989/90:N59 (vpk), 1989/90:N60 (m) och 1989/90:N223 (fp) avstyrks i aktuella delar.

1989/90:NU30

37 Vissa frågor rörande utvecklingsfondernas verksamhet

1989/90: NU30

I detta avsnitt behandlas vissa frågor rörande utvecklingsfondernas verksamhet, med undantag for låneverksamheten som behandlas i avsnittet om finansieringsfrågor, som har aktualiserats genom olika motionsyrkanden. Det gäller stöd till kooperativa foretag, konkurrens för utvecklingsfonderna, exportservice, regionalpolitiska stödärenden och stöd till miljö- och energiinvesteringar.

Frågan om utvecklingsfondernas stöd till kooperativa företag tas upp i motion 1989/90:N47 (s) och motion 1989/90:N328 (s). Motionärerna noterar i den förstnämnda motionen att resonemang kring kooperativ företagsverksamhet helt saknas i propositionen. Regeringen måste, enligt motionärerna, se till att lika utvecklingsvillkor gäller för olika företagsformer i de fall samhället svarar för information, rådgivning och utbildning. Inrättandet av de lokala kooperativa utvecklingsorganen (LKU) har, anser motionärerna, skett till priset av att utvecklingsfonderna ytterligare har fjärmat sig från uppgiften att vara rådgivande beträffande kooperativa foretag. Motionärerna vill att riksdagen skall göra uttalanden om att utvecklingsfonderna bör göra ökade insatser för den kooperativa företagsformen, att de bör avsätta medel för information, rådgivning och utbildning kring den kooperativa företagsformens användningsområde inom näringspolitiken och att de bör S särskilda direktiv att också stödja kooperativ utveckling.

Riksdagen har nyligen behandlat frågan om stöd till arbetskooperation (1989/90:NU43). Därvid beslöt riksdagen att i enlighet med tidigare överenskommelse anvisa 2,5 milj.kr. för det kommande budgetåret som stöd till kooperationens utvecklingssystem. Riksdagen tillkännagav också som sin mening att det aktuella stödet bör utgå även efter detta budgetår och då på en högre nivå än för närvarande. Vidare uttalade riksdagen att regeringen bör bevaka att verksamheten vid LKU ekonomiskt kan tryggas under budgetåret 1990/91. Moderata samlingspartiets och folkpartiets företrädare reserverade sig mot beslutet och anförde att någon särbehandling av kooperativa företag inte bör ske.

Regeringen har vidare nyligen fattat beslut om tre olika utredningar inom det kooperativa området, vilka alla planeras bli avrapporterade i år. En enmansutredning med uppgift dels att analysera den kooperativa företagsformens utvecklingsmöjligheter på olika områden, dels att studera de hinder och problem som kooperativ verksamhet möter har tillsatts. Utredningen, som har initierats av riksdagen (1988/89:NU22), skall speciellt undersöka de kooperativa idéernas möjligheter att både förnya den offentliga sektorn och bidra till lokala samverkanslösningar. En expertgrupp inom regeringskansliet skall undersöka om de kooperativa företagen missgynnas av lagar och regler och i förekommande fall lämna förslag till åtgärder. Vidare skall underlag tas fram för att regeringen under året skall kunna ta ställning till hur stödet till de lokala kooperativa utvecklingsorganen bör se ut i framtiden.

38 Utskottet finner, mot bakgrund av det ovan anförda, inte anledning för riksdagen att nu ta ytterligare initiativ när det gäller stöd till kooperativa företag. Motionerna 1989/90:N47 (s) och 1989/90:N328 (s) avstyrks således i berörda delar.

I motion 1989/90:N54 (fp) tas frågan om åtgärder för att utsätta utvecklingsfonderna för konkurrens upp. Motionärerna menar att utvecklingsfondernas verksamhet bör ske i affärsmässiga former och föreslår att modeller där fonderna utsätts för konkurrens bör prövas. Detta anges kunna ske t.ex. genom anbudsförfarande och ett system med s.k. konsultcheckar. På sikt anser motionärerna att utvecklingsfonderna bör kunna övergå till att vara personalägda konsultföretag.

Utskottet anser att utvecklingsfondernas verksamhet bör bedrivas effektivt och i konkurrens med andra liknande typer av verksamhet. En alltför stor konkurrens kan dock, enligt utskottets mening, äventyra samhällsrollen, vilken bi a. består i att komplettera det privata utbudet. Med det sagda avstyrker utskottet motion 1989/90:N54 (fp) i här berörd del.

Utvecklingsfondernas exportserviceverksamhet bör intensifieras, anförs det i motion 1989/90:N223 (fp). Kontakt- och språksvårigheter och bristande kunskaper om lagar och regler osv. kan, enligt motionärerna, ibland vara ett för stort hinder för export för små och medelstora företag.

Små och medelstora företag har tillgång till exportserviceverksamhet både via utvecklingsfonderna och Sveriges Exportråd. Ett exempel på den service som tillhandahålls är tjänsten "Exportchef att hyra".

Enligt utskottets mening är det mycket angeläget att de små och medelstora företagens exportmöjligheter på olika sätt tas till vara och främjas. En sådan exportserviceverksamhet som efterlyses i motion 1989/90:N223 (fp) förekommer dock redan i inte obetydlig omfattning via utvecklingsfonderna och Exportrådet. Utskottet anser det därför inte befogat att riksdagen tar något initiativ i frågan; motionen avstyrks i här aktuell del.

Ansvaret för regionalpolitiska stödärenden bör inte, som föreslås i den regionalpolitiska propositionen, överföras från vissa utvecklingsfonder till länsstyrelserna, anförs det i motion 1989/90:N57 (c). Den insikt och kunskap om småföretag som finns hos utvecklingsfonderna gör att deras möjligheter till såväl beredning som uppföljning av regionalpolitiska stödärenden är väsentligt bättre än länsstyrelsernas, anser motionärerna.

I den regionalpolitiska propositionen föreslår regeringen att länsstyrelserna i fortsättningen skall ha ansvaret för såväl beredning som beslut och uppföljning av samtliga ärenden om regionalpolitiska insatser riktade till företag. Genom att organisationen på detta sätt renodlas anser regeringen att ansvarsfördelningen blir tydligare. Utvecklingsfonderna och länsarbetsnämnderna skall dock även fortsättningsvis kunna

1989/90: NU30

anlitas för t.ex. vissa beredningsuppgjfter. Förslagen i den regionalpolitiska propositionen behandlas av arbetsmarknadsutskottet (AU

1989/90:13).

Utskottet anser att den renodling av organisation och ansvarsfördelning som det aktuella förslaget i den regionalpolitiska propositionen innebär är till fördel även för utvecklingsfonderna. Motion 1989/90:N57 (c) avstyrks således i berörd del.

Utvecklingsfonderna skall fä fatta beslut om stöd till miljö- och energiinvesteringar inom en ram av 20 milj.kr., föreslås det i motion 1989/90:N57 (c). Motionärerna anser att regeringen inte har vidtagit tillräckliga åtgärder för att stimulera teknikutvecklingen inom energioch miljöområdet.

Riksdagen avslog våren 1989 (1988/89:NU22) ett liknande yrkande om ökat anslag för att stimulera teknikutvecklingen inom energi- och miljöområdet. Utskottet hänvisade till att sådant stöd kan erhållas via utvecklingsfonderna, det statliga energiforskningsprogrammet och energiteknikfonden. Företrädarna för centerpartiet reserverade sig till förmån för ett ökat anslag.

I propositionen anges att systemet med teknikcheckar bör utvidgas till att gälla samtliga utvecklingsfonder. Detta system är en del av teknikspridningspolitiken, som bl.a. syftar till att påverka tekniken i energi- och miljösparande riktning.

Redan befintliga stödmöjligheter och de utökningar som aviseras i propositionen får enligt utskottets mening anses tillräckliga. Motion 1989/90:N57 (c) avstyrks således i här aktuell del.

Finansieringsfrågor

Samhället behöver, enligt propositionen, på olika sätt förstärka och komplettera kapitalmarknadens funktionssätt, bl.a. for att tillgodose småföretagens behov av eget kapital. Bristen på privat riskkapital som satsas i form av minoritetsposter i småföretag medför att samhället bör engagera sig i sådan verksamhet.

Mot denna bakgrund framläggs i propositionen förslag om utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet, om inrättande av statliga riskkapitalbolag, om Småföretagsfonden och om Norrlandsfondens finansieringsverksamhet (s. 67—74). Dessa förslag behandlas i det följande jämte de motionsyrkanden som är att hänföra till resp. område. Oppositionspartiernas mer generella syn på hur småföretagens riskkapitalförsörjning bör tillgodoses tas upp i anslutning till behandlingen av förslaget om riskkapitalbolagen.

Utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet

Utvecklingsfonderna bedriver finansieringsverksamhet enligt föreskrifter i en statlig förordning (1987:894). De kan tillhandahålla lån, garantier, s.k. utvecklingskapital och s.k. regionalpolitisk! utvecklingskapital (det senare gäller fonder som verkar inom regionalpolitiska

1989/90:NU30

stödområden och enligt nu gällande ordning). För samtliga finansieringsformer gäller att risknivån är så hög att banker och andra privata kreditinstitut inte är beredda att medverka.

Utvecklingsfondernas samlade kapital för finansieringsändamål uppgick den 1 januari 1989 till drygt 2,6 miljarder kronor, varav cirka hälften bestod av utestående eller utlovade engagemang i småföretag och cirka hälften utgjordes av likvida medel.

Med hänsyn till fondernas likviditetssituation, avregleringen av kreditmarknaden och statens behov av resurser för bl.a. ägarkapital för småföretagen anser regeringen att det är rimligt att fondernas möjligheter att bedriva nuvarande former av finansieringsverksamhet begränsas. I samband med att regeringen tar upp överläggningar om nya avtal med landstingen och berörda kommuner bör, enligt propositionen, överläggningar därför foras med de kommunala huvudmännen och fonderna själva med syftet att fonderna successivt skall betala in 1 miljard kronor av sina medel till staten. Fonderna bör dock även i fortsättningen kunna bedriva viss egen finansieringsverksamhet. Regeringen skall, enligt propositionen, för statens räkning besluta om hur inbetalningen skall gå till, varvid regionala hänsyn skall tas.

Av de medel som utvecklingsfonderna har kvar bör de, enligt propositionen, successivt placera 600 milj.kr. i av regeringen föreslagna riskkapitalbolag (se s. 42), som i sin tur skall satsa ägarkapital i småföretag. Regeringen meddelar att den i samband bl.a. med de tidigare nämnda förhandlingarna med fonderna avser att verka för att dessa gör sådana placeringar och i övrigt besluta om de närmare villkoren for fondernas verksamhet med riskkapitalbolag.

Från samtliga oppositionspartier yrkas avslag på regeringens förslag, dock från olika utgångspunkter.

Utvecklingsfonderna bör inte ägna sig åt utlåningsverksamhet, anförs det i motion 1989/90:N60 (m). Fondernas kreditgivning bör helt upphöra, anser motionärerna, och de likvida medlen bör dras in till statskassan. Detta gäller också utlånade medel, efter hand som de blir tillgängliga. Företagens kreditförsörjning kan, hävdas det, ske genom de normala kanalerna på kreditmarknaden.

Även i motion 1989/90:N54 (fp) anförs att utvecklingsfondernas utlåningsverksamhet har spelat ut sin roll, detta till följd av avregleringen av kreditmarknaden. Fondernas medel bör emellertid inte dras in till statskassan. I stället föreslår motionärerna att 1 miljard kronor skall användas for investeringar i infrastruktur. Därvid skall varje utvecklingsfonds medel investeras i det egna länet. Resterande medel, ca 1,5 miljarder kronor, föreslår motionärerna skola utnyttjas som kapitalbas i ett garantisystem avseende tekniska och kommersiella risker i mindre företag. Hur ett sådant system bör vara uppbyggt skisseras i motionen. Även i motion 1989/90:N223 (fp) föreslås att utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet skall avvecklas.

Utvecklingsfonderna skall även fortsättningsvis fa behålla nuvarande ekonomiska medel, föreslås det i motionerna 1989/90:N57 (c), 1989/90:N59 (vpk), 1989/90:N58 (mp), 1998/90:A118 (c), 1989/90:N55 (c) och 1989/90:A106 (mp). Centerpartiet anser att det är nödvändigt

1989/90:NU30

att utvecklingsfonderna får behålla sitt kapital om de skall kunna uppfylla sin offensiva näringspolitiska roll med lokal förankring. Vänsterpartiet kommunisterna hänvisar till de synpunkter som Landsorganisationen i Sverige (LO) framförde i sitt remissvar om finansieringsutredningens betänkande. LO anförde bl.a. att det statliga finansiella stödet snarare bör konjunkturanpassas än avvecklas och att en regional anpassning bör övervägas. Miljöpartiet de gröna menar att utvecklingsfonderna bör få fortsätta att bedriva verksamhet i nuvarande omfattning, speciellt tills de av partiet förordade närfonderna har kommit i gång.

I två motioner från socialdemokratiskt håll, 1989/90:N51 och 1989/90:N208, begärs att riksdagen skall göra ett uttalande om att utvecklingsfonderna bör få bibehålla sin finansieringsverksamhet. I båda fallen hänvisas till fondernas regionala förankring.

Frågan om regionala hänsyn vid inbetalningen av medel från utvecklingsfonderna tas upp i tre motioner — 1989/90:N50 (s),

1989/90.A86 (s) och 1989/90:N56 (fp). I den förstnämnda motionen hävdas att utvecklingsfonden i Jämtlands län inte skulle kunna fortsätta sin finansieringsverksamhet om inbetalningskravet skulle utformas proportionellt. Motsvarande gäller utvecklingsfonden i Stockholms län, sägs det i motion 1989/90:N56 (fp). Regeringen bör träffa särskilda avtal för utvecklingsfonderna i skogslänen utifrån regionalpolitiska bedömningar, anförs det i motion 1989/90:A86 (s).

Utskottet vill först framhålla att de förslag som framläggs i propositionen inte innebär någon minskning av de samhällsmedel som sammanlagt ställs till förfogande för småföretagssektorn. Däremot innebär förslagen en omfördelning och ett ändrat sätt att administrera finansieringsverksamheten.

Utskottet instämmer i de bedömningar som görs i propositionen avseende utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet. En begränsning anser utskottet befogad, men fonderna bör, som anges i propositionen, även i fortsättningen kunna bedriva viss egen finansieringsverksamhet.

Vad gäller frågan om regionala hänsyn och den takt i vilken inbetalningarna bör ske förutsätter utskottet att regeringen tar hänsyn till de förutsättningar under vilka utvecklingsfonderna arbetar. Inbetalningskraven bör utformas så att utvecklingsfonderna kan fortsätta med sin verksamhet i rimlig omfattning. Som anges i propositionen bör regionala hänsyn tas när inbetalningskraven utformas. Utskottet anser att det är naturligt att medlen dras in successivt från utvecklingsfonderna med hänsyn bl.a. till i vilken takt de nya riskkapitalbolagen byggs upp.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i här berörd del. Samtidigt avstyrks samtliga här aktuella motionsyrkanden.

1989/90:NU30

42 Riskkapitalbolag — riskkapitalförsörjning

1989/90:NU30

För att småföretagens försörjning med eget kapital skall förbättras föreslås i propositionen att fem till sex regionalt verksamma riskkapitalbolag bildas.

En första förutsättning för bolagen är, enligt propositionen, att en bred kapitalbas skapas. Utvecklingsfonderna föreslås som tidigare nämnts bli delägare med 600 milj.kr., Småföretagsfonden med 1 miljard kronor (se avsnittet om Småföretagsfonden) och Norrlandsfonden med 200 milj.kr. (se avsnittet om Norrlandsfonden). Vidare anges att en strävan bör vara att även privata och andra intressenter deltar med kapital i riskkapitalbolagen. Utvecklingsfonderna och Småföretagsfonden skulle dock svara för majoriteten av kapitaltillskottet och därmed ägandet av bolagen.

Som en andra förutsättning anges i propositionen att riskkapitalbolagen skall göra sina satsningar i huvudsak i form av minoritetsposter i nya eller andra små företag under utveckling. De teknikbaserade företagens särskilda behov skall därvid beaktas. En tredje förutsättning är, enligt propositionen, att bolagens styrelser skall vara relativt små och till klart övervägande del bestå av ledamöter som är aktiva inom näringslivet i eller utanför resp. region. I propositionen sägs att det kommer att dröja innan de framlagda förslagen har kunnat genomföras, dvs. innan medlen till staten har betalats in och medel har placerats i riskkapitalbolagen.

Krav att regeringens förslag skall avslås framförs i motioner från moderata samlingspartiet, folkpartiet, centerpartiet och miljöpartiet. Alternativa förslag till hur småföretagens riskkapitalförsörjning skulle organiseras framläggs i motionerna.

I motion 1989/90:N60 (m) sägs att regeringens förslag på denna punkt är ett utslag av en klart socialistisk strategi utan förankring i företagens verkliga behov. Det medför ökad statsinblandning i företagandet och det tillgodoser inte företagens behov av riskkapital och företagsledningskompetens på marknadsmässiga villkor utan ökar i stället politikerinflytandet. Vidare medför det, anför motionärerna, att oberoendet, självständigheten och egenförverkligandet — småföretagandets hörnstenar — sätts på undantag. Hur riskkapitalförsörjningen i stället borde organiseras skisseras i motion 1989/90:N318 (m). Där hänvisas till förhållandena utomlands, där s.k. venture-capital-företag är vanligt förekommande. Genom förmånliga skatteregler har tillkomsten av sådana företag gynnats samtidigt som nya företag har tillförts både kapital och kompetens. Motionärerna anser att en förändring av skattelagstiftningen som i likhet med utvecklingen i utlandet gynnar små- och nyföretagandet är mycket angelägen.

Statlig riskkapitalpolitik skall enligt motion 1989/90:N54 (fp) syfta till att skapa ett investeringsklimat där marknaden genererar en tillfredsställande riskkapitalförsörjning. Staten är, menar motionärerna, över huvud taget inte lämpad att ägna sig åt riskkapitalförsörjning. I motionen anges följande riktlinjer för den statliga riskkapitalpolitiken: -skattereformens effekter på riskkapitalförsörjningen bör följas,

-förmögenhetsskatten på arbetande kapital bör avskaffas,

- privata riskkapitalbolag bör inrättas,

- utredning av personliga etableringskonton bör göras (se avsnittet om nyetableringsinsatser i det följande),

- ett system med andel-i-vinst bör stimuleras,

- aktiefonder för onoterade aktier bör inrättas,

- starta-eget-stipendier bör införas (se avsnittet om nyetableringsinsatser).

Regeringens förslag bygger på ett närmast fondsocialistiskt synsätt, sägs det i motion 1989/90:N57 (c). Följande invändningar kan enligt motionärerna göras mot förslaget:

-det finns inga bärande argument för att flytta kapital från länen till ett fåtal storregionala bolag,

-det är orimligt att låta bolag med pengar från bl.a. Småföretagsfonden, som är en del av löntagarfondssystemet, bli ägare i småföretag, -småföretagen torde med rimliga avkastningskrav inte bli intressanta för riskkapitalbolagen,

-småföretagarnas eget inflytande över sitt företag kommer att minska.

Riskkapitalförsörjningen bör i stället ske enligt följande riktlinjer, anser motionärerna:

-privatpersoner bör på olika sätt stimuleras att köpa nyemitterade aktier i småföretag,

- länsvisa riskkapitalbolag bör bildas,

-skattesystemet bör få en småföretagsvänlig utformning.

Även i motion 1989/90:N55 (c) yrkas avslag på regeringens förslag och föreslås att riskkapitalbolag skall inrättas i varje län, varvid ett sådant bolag i Kalmar län skulle prioriteras. Åtgärder för att stimulera privatpersoner till ökat sparande i nya mindre utvecklings- och tillväxtföretag föreslås också i motion 1989/90:N53 (c), företrädesvis genom att nuvarande aktiefondsparande utökas till att i högre grad gälla icke börsnoterade aktier.

Miljöpartiet avstyrker i motion 1989/90:N58 (mp) regeringens förslag om riskkapitalbolag. I stället förordas i motionerna 1989/90:N217 (mp) och 1989/90:A106 (mp) ett system med närfonder. I den senare motionen sägs dock att riskkapitalbolagen kan spela en viktig roll om det finns ett bolag i varje län och de satsar kapital i projekt som fyller viktiga behov och bidrar till en balanserad utveckling inom naturens gränser i sin region. Beträffande närfonder — varmed avses samhällsägda fonder som arbetar för näringslivets utveckling — sägs i motion 1989/90:N217 (mp) att en snabbutredning bör tillsättas för att utarbeta förslag till försöksverksamhet. Ytterligare en utredning skulle därefter tillsättas för att utvärdera försöksverksamheten och lägga fram förslag om en heltäckande nationell verksamhet. I motion 1989/90:N224 (mp) föreslås att en ny anslagspost, Närfonder, inrättas för att finansiera försöksverksamheten och att 25 milj.kr. anslås för budgetåret 1990/91. En motsvarande minskning av anslaget Småföretagsutveckling (B 7) föreslås i motionen.

1989/90:NU30

44 Riksdagen avslog våren 1989 (1988/89:NU22) på utskottets förslag liknande motionsyrkanden. Miljöpartiets företrädare reserverade sig till förmån för förslaget om närfonder.

Det finns en betydande risk att inte särskilt stor del av riskkapitalbolagens medel kommer att nå småföretagen, eftersom flertalet av bolagens presumtiva portföljföretag finns inom storstads- och högskoleregioner, anförs det i motion 1989/90:N51 (s). Därför borde riskkapitalbolagen genom bolagsordning och styrelsetillsättning tillförsäkras en regional förankring genom en nära koppling till de regionala utvecklingsfonderna.

Utskottet instämmer i regeringens resonemang och bedömningar beträffande småföretagens riskkapitalförsörjning. Bristen på privat riskkapital som satsas i form av minoritetsposter i småföretag medför att det finns behov av statliga riskkapitalbolag av den typ som föreslås i propositionen. Avregleringen av kreditmarknaden har visserligen medfört att möjligheterna för banker och andra kreditinstitut att tillgodose småföretagens kapitalbehov har ökat, men detta är enligt utskottets mening inte tillräckligt.

Vidare instämmer utskottet i regeringens bedömning att det är angeläget med en bred kapitalbas. Det är därför lämpligt att såväl utvecklingsfonderna och Norrlandsfonden som Småföretagsfonden skall bidra med kapital till riskkapitalbolagen. Utskottet vill särskilt understryka att uppbyggnaden av riskkapitalbolagen bör ske successivt. Utskottet anser det särskilt värdefullt att utvecklingsfonderna kan bidra med medel och att den kunskap, den erfarenhet och de kontakter som finns hos dem också kan komma riskkapitalbolagen till del.

Förslaget att riskkapitalbolagens satsningar i huvudsak skall ske i form av minoritetsposter är enligt utskottets mening väl motiverat. Det många småföretag saknar är just möjligheter till tillskott av kapital och kompetens, samtidigt som företagaren själv kan bibehålla det avgörande inflytandet över sitt företag. Privata kapitalförmedlare kan ofta ha ett annat intresse av att fa snabb utdelning på sitt kapital än vad de föreslagna statliga riskkapitalbolagen behöver ha. Det är alltså snarare omsorg om möjligheterna att tillhandahålla behövligt riskkapital till småföretagen än s.k. maktaspekter som ligger bakom utskottets uppfattning att statliga riskkapitalbolag bör bildas. De förslag som framförs i vissa motioner om inrättande av privata riskkapitalbolag och om inrättande av riskkapitalbolag i varje län bör således avslås av riksdagen. Även förslaget om s.k. närfonder bör, enligt utskottets mening, avslås av riksdagen. Utskottet anser att den utlåningskapacitet som riskkapitalbolagen och utvecklingsfonderna kan tillhandahålla är tillräcklig.

Riskkapitalbolagen bör, som tidigare nämnts, enligt utskottets mening byggas upp successivt. Det är svårt att nu förutse de olika typer av problem som bolagen kommer att ställas inför och hur bolagen kommer att fungera i praktiken. Utskottet utgår från att regeringen följer utvecklingen och vidtar de åtgärder som kan bli aktuella.

Utskottet delar den i motion 1989/90:N54 (fp) framförda uppfattningen att skattereformen kommer att få gynnsamma effekter bl.a. för

1989/90: NU30

riskkapitalförsörjningen. Vad galler yrkandet att en uppföljning av skattereformens effekter på riskkapitalförsörjningen bör göras, vill utskottet peka på att skattereformförslaget innebär att en utvärdering skall genomföras. Vid behov skall korrigeringar kunna föreslås. De förslag som framförs i några motioner om åtgärder för att stimulera till aktieköp bör, anser utskottet, inte heller föranleda något initiativ från riksdagens sida. Utskottet torde hösten 1990 komma att behandla olika frågor avseende aktiefonder i ett särskilt betänkande på grundval av en av regeringen aviserad proposition i ämnet.

Mot bakgrund av det anförda tillstyrker utskottet propositionen i här berörd del. De olika motionsyrkandena avstyrks samtidigt av utskottet.

Småföretagsfonden

Stiftelsen Småföretagsfonden inrättades år 1984 (prop. 1983/84:135, NU 1983/84:42). Därvid överfördes 100 milj.kr. som stiftelsekapital till fonden från allmänna pensionsfonden. Är 1987 (prop. 1986/87:74, NU 1986/87:30) tillfördes fonden ytterligare 100 milj.kr. Regeringen fastställer stadgarna och utser styrelse. Syftet med Småföretagsfonden är att bidra till att med riskkapital finansera små och medelstora företag.

Med hänvisning till det stora behovet av riskkapital inom småföretagssektorn föreslås i propositionen att Småföretagsfonden skall få ytterligare resurser. Under en femårsperiod med början år 1990 föreslås fonden tillföras 1 miljard kronor från allmänna pensionsfonden med en fördelning av 200 milj.kr. per år. I propositionen framläggs förslag till lag om en ändring av sådan innebörd i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden.

En förutsättning för de ökade resurserna till Småföretagsfonden bör, enligt propositionen, vara att huvuddelen placeras i de föreslagna nya regionala riskkapitalbolagen. Fonden skall dock även i fortsättningen ha möjlighet att göra direkta placeringar i rörelsedrivande företag, då detta bedöms vara befogat. Beträffande avkastningskrav sägs i propositionen att dessa i princip bör vara oförändrade; det anses dock rimligt att avkastningen bör kunna levereras in till allmänna pensionsfonden efter lång tid. Regeringen bör fastställa avkastningskraven. Med den breda kapitalbas som fonden föreslås få anser regeringen det befogat att fonden bygger upp ett eget kansli och anställer en verkställande direktör.

Från fyra partiers sida yrkas avslag på regeringens förslag.

I motion 1989/90:N60 (m) sägs att Småföretagsfonden bör avvecklas

— den fungerar inte och behövs inte. Fondens ägarengagemang i olika företag bör successivt avyttras och influtna medel tillföras allmänna pensionsfonden. Folkpartiet avvisar i motion 1989/90:N54 (fp) att ytterligare medel från allmänna pensionsfonden används för att utvidga det statliga ägandet i näringslivet. Centerpartiet uttalar i motion 1989/90:N57 att förslaget medför att ägandet i småföretagen institutionaliseras i ökad utsträckning och att det visar regeringens ambition att

1989/90: NU30

genom fondsystem centraldirigera svenskt näringsliv. Småföretagsfonden bör avskaffas och kapitalet bör i stället användas för att stimulera arbetskraftsutbud och småföretagsutvecklingen, anser motionärerna.

Även i motion 1989/90:N58 (mp) yrkas avslag på regeringens förslag. Motionärerna anser att allmänna pensionsfondens medel inte skall användas som riskkapital för småföretagen. Småföretagsfonden bör dock fortsätta sin verksamhet som hittills som ett komplement till utvecklingsfonderna.

Utskottet anser, liksom regeringen, att Småföretagsfonden — med hänsyn till det stora behovet av riskkapital inom småföretagssektorn — bör tillföras ytterligare medel. Utskottet anser också att det är lämpligt att kapitaltillskottet, liksom tidigare, sker via allmänna pensionsfonden. Därmed avstyrker utskottet samtliga här behandlade motionsyrkanden.

I motion 1989/90:N52 (c) föreslås att riksdagen skall göra ett uttalande om att Småföretagsfondens kansli bör lokaliseras till Jönköping. Motionärerna hänvisar till riksdagens tidigare uttalande (AU 1987/88:13) att, när det gäller inrättandet av nya myndigheter, det är angeläget att förutsättningarna för en annan lokaliseringsort än Stockholm/Solna ingående prövas. Jönköping sägs vara en lämplig ort, eftersom den har ett strategiskt läge i ett område där småföretagsamheten helt dominerar näringslivet.

Utskottet anser att det bör ankomma på Småföretagsfondens styrelse att fatta beslut om var fondens kansli skall lokaliseras. Riksdagen bör inte ta något initiativ i denna fråga; den aktuella motionen avstyrks således.

Norrlandsfonden

Norrlandsfondens verksamhet har under senare år, i större utsträckning än tidigare, inriktats på att finansiera industriellt utvecklingsarbete i små och medelstora företag i nära samarbete med bl.a. utvecklingsfonderna, Småföretagsfonden och Industrifonden. Norrlandsfonden har en balansomslutning på ca 500 milj.kr., varav drygt 200 milj.kr. utgör likvida medel. En viss del av de likvida medlen är emellertid reserverad för beslutade men ej genomförda engagemang.

I propositionen föreslås att överläggningar skall tas upp med Norrlandsfonden med syfte att fonden skall placera 200 milj.kr. av sina nuvarande tillgångar i ett av de nya riskkapitalbolag som har föreslagits. I övrigt skall fonden fortsätta med sin nuvarande finansieringsverksamhet.

I likhet med vad som gällde för utvecklingsfonderna yrkas avslag på regeringens förslag avseende Norrlandsfonden från samtliga oppositionspartier, dock från olika utgångspunkter. Samma argument som anfördes beträffande utvecklingsfonderna anförs också beträffande Norrlandsfonden.

1 motion 1989/90:N60 (m) sägs att Norrlandsfonden inte bör ägna sig åt utlåningsverksamhet. Företagens kreditförsörjning kan ske genom de

1989/90:NU30

normala kanalerna på kreditmarknaden. Fondens kreditgivning bör helt upphöra och dess medel dras in till statskassan, anser motionärerna.

Eftersom Norrlandsfondens verksamhet i stort sett sammanfaller med utvecklingsfondernas kan samma motiv för förändring anföras, sägs det i motion 1989/90:N54 (fp). Fondens nuvarande finansieringsverksamhet bör således avvecklas och tillgångarna användas för infrastrukturinvesteringar i de fyra nordligaste länen. Den rådgivande verksamheten och möjligheten att ge subventionerade lånegarantier bör dock bibehållas.

Centerpartiet avvisar i motion 1989/90:N57 regeringens förslag och menar att Norrlandsfonden bör få behålla nuvarande ekonomiska medel så att den även i fortsättningen kan uppfylla sin näringspolitiska roll. Även i motionerna 1989/90:N59 (vpk) och 1989/90:N58 (mp) uttalas att Norrlandsfonden bör få fortsätta sin nuvarande finansieringsverksamhet. I likhet med vad som anfördes beträffande utvecklingsfonderna anser motionärerna i motion 1989/90:N59 (vpk) att stödet snarare skall konjunkturanpassas än avvecklas och att en regional anpassning bör övervägas. I motion 1989/90:N58 (mp) sägs att Norrlandsfonden bör få fortsätta sin verksamhet som ett komplement till utvecklingsfonderna.

I motion 1989/90:A86 (s) anförs på motsvarande sätt som för utvecklingsfonderna att särskilda avtal för Norrlandsfondens engagemang i det föreslagna riskkapitalbolaget bör få träffas. Därigenom skulle utrymme för flexibla och regionala lösningar skapas.

Utskottet vill först återigen framhålla att de förslag som framläggs i propositionen inte innebär någon minskning av de samhällsmedel som sammanlagt ställs till förfogande för småföretagssektorn. Däremot innebär förslagen en omfördelning och ett ändrat sätt att administrera finansieringsverksamheten. Beträffande Norrlandsfonden innebär förslaget en överflyttning av medel till ett av de föreslagna riskkapitalbolagen, det som avses ha sin verksamhet riktad till de nordligaste länen.

Utskottet tillstyrker de ändrade riktlinjer för Norrlandsfondens finansieringsverksamhet som föreslås i propositionen. Därmed avstyrks de motioner vari från olika utgångspunkter yrkas avslag på regeringens förslag. I motion 1989/90:A86 (s) tas upp frågan om möjlighet till flexibla och regionala lösningar på de problem som kan uppstå vid Norrlandsfondens engagemang i föreslagna riskkapitalbolag. Utskottet förutsätter att detta tillhör de områden som kommer att diskuteras vid de aviserade överläggningarna med Norrlandsfonden; därmed blir motion 1989/90:A86 (s) tillgodosedd.

Utskottet finner det vidare angeläget att regeringen noga följer utvecklingen av Norrlandsfondens verksamhet och tillser att den kan bedrivas aktivt.

1989/90:NU30

48 Temu Interactor AB

1989/90: NU30

Temu Interactor AB (Temu) bildades år 1984 genom en sammanslagning av de tre s.k. Temu-bolagen. Dessa utvecklingsbolag, som bildades år 1981 efter initiativ av riksdagen (NU 1978/79:59; prop. 1980/81:130, NU 1980/81:64), arbetade med bl.a. teknikupphandling inom områdena transportsystem, energi och miljö. Som grundkapital anvisades 5 milj.kr. till vart och ett av bolagen. Temu, som är lokaliserat till Östersund, har av staten därefter tillförts ytterligare 2 milj.kr. under budgetåren 1984/85 och 1985/86 (prop. 1983/84:135, NU 1983/84:42). Sedan år 1988 är verksamheten koncentrerad till de fyra nordligaste länen. Ternus uppgift är att med landets universitet och högskolor som bas identifiera och analysera kommersiellt utvecklingsbara resultat av forsknings- och utvecklingsprojekt.

I propositionen föreslås att Norrlandsfonden skall överta ansvaret för Temu; regeringen vill ha riksdagens godkännande av att aktierna i Temu säljs till Norrlandsfonden för ett symboliskt belopp. Det skall därefter ankomma på Norrlandsfonden att avgöra den framtida utformningen av Ternus verksamhet.

I motion 1989/90:N50 (s) sägs att, enligt vad motionärerna erfarit, Norrlandsfonden inte avser att driva Temu vidare i dess nuvarande form. Därmed skulle en upporganiserad kapacitet bli ledig i Östersund. Motionärerna anser att denna bäst tas till vara genom att det föreslagna nya riskkapitalbolaget för Norrland förläggs till Östersund och övertar den lediga kapaciteten; riksdagen föreslås göra ett uttalande av en sådan innebörd.

Utskottet instämmer i den bedömning som görs i propositionen att Norrlandsfondens övertagande av Temu bör bidra till en värdefull samordning mellan de båda organens verksamhet. Utskottet anser också att det bör ankomma på Norrlandsfonden att besluta om hur Ternus verksamhet skall bedrivas i framtiden. Motion 1989/90:N50 (s) avstyrks därmed i berörd del.

Vissa övriga finansieringsfrågor

Två andra frågor rörande småföretagens kapitalförsörjning, som tagits upp i två motioner, behandlas i detta avsnitt.

Ett särskilt problem för den kooperativa företagsformen är dess svårigheter att skaffa riskkapital på traditionellt sätt och till konkurrenskraftigt pris, anförs det i motion 1989/90:N47 (s). Det är särskilt viktigt att riskkapital tillförs företag utifrån likvärdiga villkor och att reglerna anpassas till de olika företagsformernas särart, säger motionärerna. De vill att riksdagen skall göra ett uttalande till regeringen om detta.

Som utskottet tidigare har redovisat (s. 38) har regeringen nyligen fattat beslut om tre olika utredningar inom det kooperativa området. Av särskild relevans här är den expertgrupp inom regeringskansliet som har fått till uppgift att studera gällande lagar och regler och framlagda förslag och tillse att kooperativa företag inte missgynnas.

4 Riksdagen 1989190. 17 sami. Nr 30

Med hänsyn till att frågan om likabehandling av kooperativa företag jämfört med andra typer av företag utifrån olika utgångspunkter är föremål för utredning inom regeringskansliet anser utskottet inte att det finns anledning för riksdagen att nu ta något initiativ i frågan. Motion 1989/90:N47 (s) avstyrks därmed.

Riksdagen bör hos regeringen begära att en utredning om egenföretagarnas borgensåtaganden tillsätts, anförs det i motion 1989/90:N319 (m). Med den inskränkta bestämmanderätt som medbestämmandelagen (MBL) innebär kan, enligt motionären, företagarna inte svara för sina borgensåtaganden i samma omfattning som tidigare; i den mån borgen krävs borde den avse endast företagaren och inte hans anhöriga. '

Motsvarande yrkanden har framställts av samma motionär under en följd av år och avslagits av riksdagen. Utskottet anförde vid den senaste behandlingen hösten 1989 (1989/90:NU9) att stor försiktighet torde iakttas vid utkrävande av personlig borgen från ägare till små och medelstora företag i samband med lån från t.ex. utvecklingsfonderna. Vidare hänvisades till ett s.k. etikmeddelande från bankinspektionen (nr 35, den 2 mars 1982), vilket bl.a. innebär att varje fall bör bedömas individuellt och att borgensåtagandet helst bör utformas så att det står i proportion till ägarens ekonomiska ställning. De tre borgerliga oppositionspartiernas företrädare har under senare år gett stöd åt motionärens krav i reservationer.

Utskottet upprepar sina tidigare uttalanden i ämnet och avstyrker därmed motion 1989/90:N319 (m).

Kompetensutveckling

I propositionen sägs beträffande kompetensutveckling i småföretagssektorn (s. 64—66) att den blir allt viktigare med hänsyn till internationaliseringen och den snabba tekniska utvecklingen. Utvecklingsfonderna och Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling (SIFU) har härvid, enligt propositionen, viktiga uppgifter. Det anges som angeläget att SIND fortsätter att stärka kompetensutvecklingen såväl allmänt bland småföretagen som särskilt inom tekoindustrin och den träbearbetande industrin. Medlen för insatser inom träindustrin anvisas i fortsättningen från anslaget Småföretagsutveckling.

Branschprogrammet för trävaruförädlingsindustrin skall avslutas, föreslås det i motion 1989/90:N54 (fp). Folkpartiet ställer sig kritiskt till denna typ av stöd riktat till enskilda branscher.

I propositionen sägs beträffande den träbearbetande industrin att stora delar av denna har förbättrat sin lönsamhet under senare år; jämfört med andra branscher ligger dock lönsamheten fortfarande relativt lågt. En övergång till ökad vidareförädling inom sågverksindustrin kräver dels att sågverksföretagens kompetens förstärks, dels att snickeriföretagen anpassar sig till en situation som innebär att sågverken i högre grad tar över snickeriföretagens traditionella uppgifter.

Utskottet instämmer i regeringens uppfattning att programmet för sågverks- och snickeriindustrierna bör fortsätta under ytterligare en treårsperiod. Därefter bör dessa branscher ha vidtagit de anpassningsåt -

1989/90: NU30

gärder som krävs och programmet bör, som anges i propositionen, kunna avslutas vid utgången av den treårsperiod som inleds budgetåret 1990/91. Med det sagda avstyrker utskottet motion 1989/90:N54 (fp) i berörd del.

Frågan om kompetenshöjande utbildningsinsatser för små företag tas upp i motion 1989/90:N276 (m). SIND och centrala studiestödsnämnden bör, enligt motionärerna, ställa ökade resurser till förfogande för Småföretagens riksorganisations företagsutbildning, så att kraftfullare utbildningsinsatser för de små företagen kan genomföras.

I propositionen anges att även privata utbiidningsgivare har möjlighet att erhålla stöd av samhället, bi a. av SIND, för specifika småföretagsinsatser. Vidare framhålls att värdefulla utbildningsinsatser inom småföretagssektorn görs av företagens egna organisationer. En ökad information om och en närmare samverkan avseende olika utbildningsgivares aktiviteter skulle, enligt propositionen, kunna bidra till att befintliga resurser utnyttjas effektivare. SIND avser, uppges det, att ta initiativ till sådana utökade informations- och samordningsinsatser.

Ett likartat motionsyrkande avslogs av riksdagen våren 1989 (1988/89:NU22). Utskottet anlörde då att det bör ankomma på SIND att avväga olika önskemål och behov på detta utbildningsområde.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion 1989/90:N276 (m).

Nyetableringsinsatser

I avsnittet om nyetableringsinsatser sägs i propositionen (s. 74—78) att insatserna i ökad utsträckning bör inriktas på att förstärka företagens överlevnadsmöjligheter och hjälpa dem att uppnå konkurrenskraftig företagsstorlek. Särskilda åtgärder bör därvid vidtas för att stärka de teknikbaserade företagen. Vikten av att kvinnors intresse för att starta och driva företag fullt ut tas till vara understryks.

I motion 1989/90:N54 (fp) tas två frågor med anknytning till detta ämnesområde upp. Dels begärs en utredning om personliga etableringskonton, dels begärs inrättande av starta-eget-stipendier. Det nya skattesystemet innebär en betydelsefull förbättring av sparmöjligheterna, säger motionärerna, men trots det kommer det också i fortsättningen att ta lång tid för en blivande företagare att spara ihop till erforderligt kapital. Därför anser motionärerna att möjligheten att skapa någon form av personliga etableringskonton, som blivande entreprenörer kan utnyttja till att under några år på gynnsamma villkor avsätta medel på, bör utredas. Ett problem i nystartade företag är, anför motionärerna vidare, att inledningsvis generera tillräcklig lön till ägaren. Utvecklingsfonderna bör därför ges i uppdrag att dela ut starta-eget-stipendier till företag. På central nivå bör STU få motsvarande möjlighet. Utskottet behandlar den del av detta yrkande som avser STU i avsnittet om teknikutveckling (s. 57).

Utskottet behandlar först frågan om etableringskonton och därefter frågan om starta-eget-stipendier.

1989/90:NU30

51 I propositionen har framlagts en rad förslag till åtgärder som syftar till att förbättra småföretagens försörjning med eget kapital, vilka utskottet har ställt sig bakom. Det föreslagna skattesystemet kommer också, som sägs i motionen, att innebära en betydelsefull förbättring av sparmöjligheterna. Med hänsyn härtill saknas det, enligt utskottets mening, anledning för riksdagen att nu ta något sådant initiativ som förordas i motion 1989/90:N54 (fp) beträffande personliga etableringskonton. Motionen avstyrks således.

Beträffande s.k. starta-eget-stipendier, som föreslogs av finansieringsutredningen, sägs i propositionen att regeringen inte är beredd att förorda införandet av sådana. Den aktuella typen av särskilt intressanta nyetableringsprojekt kan, enligt propositionen, erhålla resurser genom den föreslagna förstärkta riskkapitalförsörjningen.

Utskottet delar regeringens uppfattning på denna punkt och avstyrker således motion 1989/90:N54 (fp) i här berörd del.

Övriga frågor

I avsnittet om småföretagsutveckling redovisas i propositionen regeringens bedömning avseende ytterligare en rad områden: design (s. 82—84), skattefrågor för småföretagen (s. 57), internationella småfö retagsfrågor (s. 57—60), underleverantörsfrågor (s. 78—80), teknikspridning (s. 80—82) och miljöfrågor (s. 84—85). Endast vad gäller området design finns i propositonen ett särskilt förslag. Beträffande övriga områden bereds riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört. Några motionsyrkanden med direkt anknytning till nämnda områden föreligger inte.

Om design sägs i propositionen att denna är av stor betydelse och kommer att bli ett allt viktigare medel för att stärka konkurrenskraften i svensk industri, i synnerhet hos de små och medelstora företagen. Särskilda medel kommer, enligt propositionen, även i fortsättningen att anvisas för att stimulera designverksamhet främst i sådana företag. Stiftelsen Svensk Industridesign föreslås fa en utökad roll, bl.a. när det gäller designstödet till enskilda företag.

Utskottet har inget att erinra mot vad som anförs i propositionen; de ändrade riktlinjerna för stödet till designfrämjande åtgärder tillstyrks. Beträffande övriga här nämnda områden, som riksdagen bereds tillfälle att ta del av, har utskottet inga särskilda kommentarer.

Vissa anslag

I detta avsnitt behandlas propositionens förslag avseende fyra anslag under rubriken Industri m.m. (B) samt motionsyrkanden med anknytning härtill.

Statens industriverk (SIND) är central förvaltningsmyndighet för ärenden som rör industri och hantverk samt för det regionalpolitiska stödet till näringslivet. I propositionen (s. 175—178) föreslås att två av de nuvarande programmen, Industriell omvandling och tillväxt och Småföretagsutveckling, slås samman till ett nytt program Bransch- och småföretagsutveckling. Därigenom skulle, anförs det, en effektivisering

1989/90:NU30

av verksamheten uppnås, eftersom programmen riktar sig till små och medelstora företag. För SINDs förvaltningskonstnader föreslår regeringen ett förslagsanslag på 66 milj.kr. och för utredningsverksamheten ett reservationsanslag på 5,3 milj.kr.

I motion 1989/90:N54 (fp) begärs att anslaget för SINDs förvaltningskostnader skall minskas med 20 milj.kr. Näringspolitiken bör, enligt motionärerna, föras med generella medel, och selektiva åtgärder riktade mot en enskild bransch, ett särskilt företag eller ett visst geografiskt område bör undvikas.

Liknande motionsyrkanden har vid flera tillfållen avslagits av riksdagen. Vid det senaste tillfället, våren 1989, anförde utskottet (1988/89:NU22) att SINDs verksamhet borde fortgå enligt i huvudsak oförändrade riktlinjer. Motionsyrkandena följdes då upp i reservationer (m, fp; mp).

Utskottet har inget att erinra mot förslagen till ändrad programindelning resp. medelstilldelning till SINDs utredningsverksamhet. Propositionen tillstyrks i här berörda delar.

Beträffande anslaget till SINDs förvaltningskostnader står utskottet fast vid sina tidigare ställningstaganden; någon minskning bör inte ske. Utskottet tillstyrker propositionen i här berörd del och avstyrker motion 1989/90:N54 (fp) i motsvarande del.

För åtgärder för att främja industridesign föreslår regeringen ett reservationsanslag på 5 milj.kr. (s. 178). Samtidigt föreslås att 10 milj.kr. skall gälla som gemensam ram för budgetåren 1991/92 och 1992/93. Utskottet tillstyrker båda dessa förslag.

I propositionen föreslås beträffande Småföretagsutveckling att riksdagen för nästa budgetår anvisar ett reservationsanslag på 215,3 milj.kr. (s. 179—180). För budgetåren 1991/92 och 1992/93 föreslås en gemensam ram på 430,6 milj.kr.

Här föreligger motionsyrkanden med krav på minskning, ökning eller omfördelning av anslaget. I motion 1989/90:N54 (fp) begärs att anslaget skall minskas med 100 milj.kr. Motionärerna hävdar att endast en del av det anslag som berör de regionala utvecklingsfonderna har någon betydelse för företagsamheten och småföretagens utveckling i Sverige. Med den inriktning som förordas i motionen bör, menar de, utvecklingsfondernas verksamhet kunna upprätthållas till väsentligt lägre kostnader.

I motion 1989/90:N57 (c) föreslås i stället en uppräkning av anslaget till 265,3 milj.kr. Medelstillskottet skall möjliggöra förverkligande av olika förslag som centerpartiet har fört fram; det rör sig om projektstöd via utvecklingsfonderna till energi- och miljöinvesteringar, bibehållet ansvar för utvecklingsfonderna för beredning och uppföljning av regionalpolitiska ärenden och stöd till rymdteknisk utveckling hos småföretag. Frågan om stöd till rymdteknisk utveckling tar utskottet upp i avsnittet om teknisk utveckling (s. 67). Där behandlas också, som en särskild anslagsfråga, förslaget i motionen om att 20 milj.kr. skall anvisas över anslaget Småföretagsutveckling.

1989/90:NU30

53 En minskning av anslaget med 25 milj.kr. föreslås i motion 1989/90:N224 (mp). Detta belopp bör, enligt motionärerna, i stället anvisas som ett nytt anslag till Närfonder. Från detta anslag skall den av miljöpartiet förordade försöksverksamheten med närfonder finansieras.

Ett motionsyrkande liknande det som förs fram i motion 1989/90:N54 (fp) avslogs av riksdagen våren 1989 (1988/89:NU22); det hade följts upp i en reservation (m, fp). Utskottet har i andra avsnitt i detta betänkande behandlat de förslag till stödåtgärder som ligger bakom kravet på ökat anslag i motion 1989/90:N57 (c). Likaså har utskottet behandlat förslaget om närfonder, som motiverar yrkandet i motion 1989/90:N224 (mp) rörande omfördelning av anslagsmedel.

Utskottet har i det föregående redovisat sin syn på utvecklingsfondernas verksamhet. Därvid har utskottet (s. 41—42) avstyrkt en sådan begränsning av utvecklingsfondernas verksamhet som förordas i motion 1989/90:N54 (fp) och som är en förutsättning för det nu aktuella yrkandet om neddragning av anslaget.

Likaså har utskottet tidigare (s. 39 och s. 40) avstyrkt de båda förslag i motion 1989/90:N57 (c) som motiverar det nu aktuella förslaget om en ökning av anslaget med 30 milj.kr. Även förslaget om närfonder, som ligger bakom det aktuella yrkandet om omfördelning av anslag i motion 1989/90:N224 (mp), har utskottet tidigare avstyrkt (s. 44—46).

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet propositionen vad gäller anslaget till småföretagsutveckling och avstyrker de aktuella motionerna.

Teknisk utveckling Teknikpolitiken

I propositionen understryks (s. 86 f.) att teknikens betydelse som produktionsfaktor i industrin har ökat under hela efterkrigstiden. En redovisning lämnas för teknikutvecklingen inom de olika sektorerna större resp. mindre företag, tjänster och offentlig verksamhet. Härefter följer en redogörelse för de teknikpolitiska avvägningar som är aktuella inför den kommande treårsperioden. Det s.k. FoU-spektrumet, som består av utbildning, grundforskning, tillämpad forskning och utveckling, omfattar centrala områden för stärkandet av den kunskapsbas som är nödvändig för kontinuerlig förnyelse. Eftersom denna kunskapsuppbyggnad ofta har betydande spridningseffekter anses det motiverat med olika former av insatser via den statliga sektorn.

När det gäller forskning konstateras att andelen grundforskning har blivit för liten i förhållande till tillämpad teknisk forskning. För att en balans skall åstadkommas föreslår regeringen — i den forskningspolitiska propositionen (prop. 1989/90:90) — att ett teknikvetenskapligt forskningsråd (TFR) inrättas och det statliga stödet till teknisk grundforskning ökas kraftigt. Däri föreslås också bl.a. ett nytt treårsprogram

1989/90:NU30

för styrelsen för teknisk utveckling (STU) och ökade resurser för svensk medverkan i EG:s ramprogram för forskning och utveckling och för rymdverksamhet.

I motion 1989/90:N58 (mp) begärs ett riksdagsuttalande om teknikpolitiken i enlighet med de synpunkter och förslag som förs fram i motionen. Dessa har samtliga anknytning till den forskningspolitiska propositionen i de delar som berör det tenikvetenskapliga forskningsrådet samt Sveriges deltagande i EG:s forsknings- och utvecklingsprogram och det europeiska rymdsamarbetet. Som grundläggande linje i de nu redovisade yrkandena kan skönjas en vilja till satsning på nationella program, medan samarbete inom europeisk verksamhet inte accepteras. Vidare skulle forskning som tar sikte på miljövänliga produkter och processer prioriteras.

Utskottet noterar den inriktning av teknisk forskning som sålunda sammanfattas i den näringspolitiska propositionen. Ställningstagandet till regeringens olika förslag görs dock i anslutning till utskottets behandling av de nu aktuella delarna i den forskningspolitiska propositionen. En diskussion i sak av motionsyrkandet i dess olika delar ter sig nu inte meningsfull. Följaktligen avstyrker utskottet motion 1989/90:N58 (mp) i berörd del.

STU:s program Nya produkter

STU:s verksamhet är i huvudsak indelad i tre program — som kan sägas återspegla det s.k. FoU-spektrumet — nämligen Ny kunskap, Ny teknik och Nya produkter. Inriktningen av de båda förstnämnda, som avser stöd till forskning omfattas av förslag i den forskningspolitiska propositionen. Förslag om inriktningen av programmet Nya produkter, som gäller stöd till teknisk utveckling, framläggs däremot i den näringspolitiska propositionen.

Regeringen föreslår (s. 97) ökade satsningar på två områden inom programmet Nya produkter, nämligen produktutveckling och innovationsfrämjande åtgärder.

Vad först beträffar produktutveckling bör resurserna enligt propositionen koncentreras mot ett mer heltäckande stöd till ett mindre antal projekt. Erfarenheterna av teknikupphandling bedöms vara goda. Systemet med s.k. villkorslån av stöd till produktutveckling har medfört vissa negativa effekter och en översyn härav bör genomföras. Vidare sägs (s. 100) att utvecklingsprojekt bör bli föremål för granskning vad gäller miljöpåverkan av såväl produkter som processer. För stöd till produktutveckling beräknar regeringen en ökning med 5 milj.kr. för budgetåret 1990/91.

I motion 1989/90:N58 (mp) sägs att utvecklingen av produkter visserligen har fatt stå tillbaka för utvecklingen av produktionstekniken men att enbart denna omständighet inte kan rättfärdiga att staten tar initiativ till åtgärder. Produktutveckling är en angelägenhet uteslu -

1989/90:NU30

tande för näringslivet, menar motionärerna. Någon anledning till oro över bristande högteknologisk inriktning i den svenska industrin finns inte.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag beträffande produktutveckling inom STU:s program Nya produkter. Projektet rörande teknikupphandling och underleverantörsutveckling har visat sitt berättigande och bör fa fortsatt stöd; det aktuella yrkandet i motion 1989/90:N58 (mp) avstyrks därmed.

Vad gäller innovationsfrämjande åtgärder föreslår regeringen att särskild uppmärksamhet ägnas åt dels infrastrukturfrågor — speciellt lokala rådgivningsfunktioner —, dels vissa utbildningsfrågor. Det hänvisas till en rapport, Effektivare innovationsprocess (STU-info 767-1990), som har utarbetats på uppdrag av regeringen och som presenterades hösten 1989. Rapporten har remissbehandlats.

I propositionen lämnas en redogörelse för de konkreta åtgärder som regeringens förslag nu innefattar. En förstärkning bör ske främst genom s.k. nätverksbyggande, bl.a. genom ökad satsning på regionala kontaktnät och vissa typer av teknikcentra. Regeringen anser att en ökning med 10 milj.kr. för dessa ändamål är motiverad. Vidare erinras om förslaget tidigare i propositionen (s. 81) att teknikkonsulter skall utses för vilka STU och SIND har utbildningsansvaret. Härutöver anser regeringen att den försöksverksamhet vid Svenska uppfinnareföreningen som inleddes budgetåret 1987/88 ytterligare skall förstärkas något. Verksamheten har gått ut på att föreningen skall bygga upp och vidmakthålla ett nät av lokala och regionala rådgivare. Även informationsservice till lokala idé- och uppfinnarföreningar liksom genomförande av projekt som främjar uppfinnandet i samhället har ingått. Ett nytt treårsprogram föreslås. Föreningen skall erhålla 2 milj.kr. i årligt basstöd och 3 milj.kr. per år för verksamhet som avser lokala rådgivare. En samordning mellan föreningens och STU:s nätverksbyggande insatser förutsätts. Vidare anmäls att STU och patent- och registreringsverket har inlett en etablering av regionala kontor.

I fråga om behovet av utbildning för uppfinnare avser regeringen att ombesörja en kartläggning och överväga frågan om åtgärder i detta avseende. Vidare inleds ett treårigt försöksprojekt i Grimslövs folkhögskola som gäller utbildning i förnyelseteknik. Insatser för teknikförädling, dvs. den del av utvecklingsprocessen som syftar till att göra en uppfinning "säljbar", kommer att ses över av STU.

En större andel av STU:s anslag än som föreslås av regeringen borde gå till verksamhet som förbättrar villkoren för enskilda uppfinnare, hävdas i motion 1989/90:N54 (fp). Motionärerna menar att uppfinnare som finns utanför företag och forskningsinstitutioner utgör en betydande kreativ resurs som i dag är dåligt utnyttjad. Den viktigaste formen av stöd är olika typer av rådgivning, anförs det. Bl.a. borde det föreslagna stödet till Svenska uppfinnareföreningen utökas och permanentas. I motionen föreslås vidare att STU såsom central myndighet ges möjlig -

1989/9ftNU30

het att dela ut s.k. starta-eget-stipendier till en beräknad kostnad av 50 milj.kr. Skälet är att ägaren i nystartade företag ofta inte kan ta ut tillräcklig lön.

Riksdagen avslog senast hösten 1989 motioner (s; fp) om stöd till uppfinnare med hänvisning till den då pågående beredningen inom regeringskansliet (1989/90:NU9 s. 31 — 33). I en reservation (fp, c, mp) förordades att en ökad andel av STU:s resurser skulle användas till stöd till enskilda uppfinnare.

Enligt vad utskottet har inhämtat medger inte STU:s mottagarstatistik en särredovisning av stöd som lämnas till uppfinnare som är fristående från företag etc. Klassificeringen görs sålunda snarare på basis av den juridiska form under vilket projektet drivs än upphovsmannens bakgrund. De medel som föreslås till försöksprojekt vid Svenska uppfinnareföreningen innebär en real ökning med 60 %. Vidare ökas STU:s möjligheter att stödja uppfinningar i det skede som ligger strax före marknadsintroduktionen, s.k. teknikförädling. Utbildningen av teknikkonsulter förutses S stor betydelse i fråga om rådgivning till enskilda uppfinnare. Starta-eget-stipendier är ett förslag från finansieringsutredningen. Enligt förslaget skulle det i huvudsak vara utvecklingsfonderna som skulle svara för en sådan uppgift. Regeringen har inte fört förslagen vidare (se i det föregående s. 51).

Såsom utskottet uttalade hösten 1989 är det väsentligt att gynnsamma förutsättningar för enskilda uppfinnare skapas. Enligt utskottets mening har regeringen uppmärksammat hithörande frågor, bl.a. genom att ta festa på uppslag presenterade i rapporten Effektivare innovationsprocess. Vad regeringen har föreslagit om anslag och åtgärder som i övrigt innebär ökade satsningar på uppfinningsverksamhet i olika avseenden synes tillgodose de krav som kan ställas. Utskottet godtar regeringens förslag i denna del.

I detta sammanhang vill utskottet framhålla de högskoleanknutna företagens betydelse för förnyelsen av den svenska industribasen. Utskottet instämmer i regeringens bedömning att ytterligare medel bör tillföras detta område. Den föreslagna ökningen om 5 milj.kr. för budgetåret 1990/91 bör sålunda avse sådan verksamhet som bedrivs inom organisationer, anslutna till det centrala organet Swedepark. Detta innebär att de projekt som kommer i fråga ligger på en hög teknologisk nivå.

Med hänvisning till vad som har anförts i det föregående avstyrker utskottet motion 1989/90:N54 (fp) i nu behandlat avseende.

Även i motion 1989/90:N224 (mp) behandlas frågan om innovationsverksamheten men med en annan utgångspunkt. Det saknas idéer i fråga om nya produkter, heter det. Motionärerna finner det betänkligt att investeringarna koncentreras till basindustrierna; detta betyder nämligen att det är utvecklingen av nya processer som prioriteras på bekostnad av satsningar på produktinnovationer.

Utskottet ser inget motsatsförhållande mellan investeringar i processteknik inom basindustrin och i innovationsverksamhet i fråga om

1989/90:NU30

produkter och kan svårligen föreställa sig ett system som skulle tillgodose motionärernas krav, i vart fall inte utan effektivitetsförluster i ekonomin. Med vad nu har sagts avstyrks motion 1989/90:N224 (mp).

I propositionen (s. 101) tar regeringen upp frågan om havsteknik, som är den del av den totala havsresursverksamheten som berör industridepartementets ansvarsområde. Där redovisas i korthet de förslag som delegationen för samordning av havsresursverksamheten (DSH) har presenterat i rapporten Svensk havsresursverksamhet på 90-talet. Ett förslag är att STU åter skall aktivera sina insatser inom havstekniken, i första hand till stöd för den långsiktiga uppbyggnaden av kompetens genom institutionell forskning och för prövning av nya teknikidéer ur sådan forskning. Rapporten har remissbehandlats.

Regeringen har emellertid inte funnit skäl att prioritera insatser inom havstekniken. Det påpekas att enskilda utvecklingsprojekt — liksom tidigare — kan erhålla stöd inom ramen för STU:s ordinarie verksamhet. Vidare understryks att de insatser som bl.a. STU gör inom olika teknik- och materialområden har betydelse för utvecklingen inom havstekniken. Det erinras också om STU:s övriga ansvar i fråga om stöd och informationsförsörjning.

Riksdagen avslog våren 1989 en motion (mp) om havsresursverksamheten. Utskottet (1989/89:NU21 s. 10 f.) hade på grundval av vad som hade anförts i budgetpropositionen funnit att behovet av samordning av denna verksamhet var väl tillgodosett. Samtidigt förutsatte utskottet att regeringen skulle återkomma till riksdagen med en redovisning av det nya program som avsågs bli överlämnat till regeringen under år 1989. Utskottet hade erfarit att en särskild arbetsgrupp inom regeringskansliet kunde komma att inrättas för den vidare framtida beredningen. I en reservation (fp, vpk, mp) betonades att fortsatta insatser på havsresursområdet var angelägna och att samordningsansvaret borde läggas på en myndighet.

Ett samlat ansvar för denna verksamhet krävs i motion 1989/90:N338 (s). Inledningsvis redogörs för vilka olika slags frågor som ingår i begreppet havsresursverksamhet. Dit hör det marint inriktade arbete som utförs av t.ex. offentliga organ och enskilda företag i fråga om naturvård, sjöfart, militärverksamhet, utvinning av mineral eller energi, miljöskydd m.m. Även marin- och havsteknisk forskning och utveckling ingår, liksom frågor om bl.a. internationellt samarbete och bistånd. Nedläggningen av DSH vid utgången av år 1989 innebär enligt motionärernas uppfattning att det angelägna behovet av en övergripande samordning inte tillgodoses.

I motion 1989/90-.N339 (c) begärs likaledes förslag till en fungerande organisation och klar ansvarsfördelning för arbetet inom havsresursområdet. Motionärerna betecknar det som märkligt att ingen myndighet har getts ett samordningsansvar efter nedläggningen av DSH, särskilt som havsresursfrågorna kommer att fa ökad betydelse under 1990-talet. Nuvarande splittring av hithörande frågor på ett stort antal departement leder till att Sverige halkar efter. De områden som är

1989/90:NU30

särskilt betydelsefulla är den marina forskningen, vattenbruk för fiske och energiutvinning, anser motionärerna. Kravet återkommer i motionerna 1989/90:Jo32 (c) och 1989/90:Jo43 (c).

Frågor om havsresursverksamheten berör flera departement inom regeringskansliet, däribland utrikes-, försvars-, utbildnings-, jordbruks-, bostads- och miljödepartementen. Enligt vad utskottet har erfarit har den aviserade interdepartementala arbetsgruppen inrättats. Den består sålunda av företrädare för bl.a. de nyss nämnda departementen med industridepartementet såsom huvudansvarigt och sammankallande departement. Gruppen har ett samordningsansvar i frågor som rör havsresursverksamhet. Rapporten Svensk havsresursverksamhet på 90-talet har behandlats eller kommer att behandlas i vart och ett av de berörda departementen. Beredningen därav pågår sålunda fortfarande. Förslagen i rapporten har — i den del de berör havsteknik — varit föremål för beredning i industridepartementet. Då regeringen har beslutat att dessa förslag inte skall föranleda någon åtgärd såvitt gäller det havstekniska området har heller ingen närmare redovisning av rapporten lämnats i den näringspolitiska propositionen. Förslag rörande havsanknuten forskning har redovisats i den forskningspolitiska propositionen.

Med hänsyn till att beredning av frågor rörande bl.a. samordning av havsresursverksamheten fortfarande pågår och att en arbetsgrupp nu har inrättats för att, i avvaktan på en definitiv lösning, ansvara för en sådan samordning finner utskottet inte något riksdagsuttalande motiverat. Utskottet utgår från att regeringen, så snart detta kan ske, återkommer till riksdagen i ämnet. Med hänvisning till vad nu har sagts avstyrker utskottet motionerna 1989/90:N338 (s), 1989/90:N339 (c), 1989/90:Jo32 (c) och 1989/90:Jo43 (c).

Den ökande medvetenheten om de ekologiska störningarna i den marina miljön har i motion 1989/90:N33 (m) åberopats som motiv för en begäran att förutsättningarna för framställning av en fjärranalyskarta över havsbottnen undersöks. De tekniska möjligheterna finns redan genom användande av s.k. sidtittande sonar, dvs. sökning med ekolod, påpekas det. Då en viss utveckling och planering bedrivs inom detta område vid Uppsala universitet, Chalmers tekniska högskola och Sveriges geologiska undersökning (SGU), finns redan en beredskap. Vad som däremot saknas för att ta till stånd en svensk kartserie av "sonarbilder" är huvudsakligen ett politiskt beslut. I motionen förordas att i första hand Östersjön kommer i fråga för sådan kartering. Enligt motionärernas uppfattning skulle en kartläggning innebära kostnadsbesparingar av olika slag men också en höjd vetenskaplig kvalitet.

SGU har en sådan utrustning för bottenavsökning med sonarteknik som avses i motionen. Planer finns på anskaffning av ytterligare utrustning av detta slag (jfr 1989/90:NU31). Sonarmätning integreras med övriga typer av mätning i samband med den maringeologiska karteringen. Sjöfartsverket har myndighetsansvar för sjökartläggningen.

1989/90: NU 30

59 Utskottet instämmer i uppfattningen att det är angeläget med en kartläggning av det begärda slaget. Något särskilt riksdagsuttalande med anledning av motionen finner utskottet emellertid inte motiverat. Med det sagda avstyrks således motion 1989/90-.N33 (m).

Industrifonden

Fonden för industriellt utvecklingsarbete, Industrifonden är en stiftelse med mål att genom riskdelning bidra till långsiktigt ökande lönsamhet och tillväxt i den svenska industrin. Därmed möjliggörs projekt i vilka en hög risk och en god lönsamhetspotential kombineras. Fondens stiftelsekapital uppgår för närvarande till knappt 800 milj. kr. Tre former av stöd lämnas, nämligen lån med villkorlig återbetalningsskyldighet, bidrag mot royalty och garantier.

Finansieringsutredningen har i sitt betänkande (SOU 1989:24) Statligt finansiellt stöd? lagt fram förslag beträffande Industrifonden, däribland ett som går ut på att nuvarande stödformer ersätts med ett system med riskgarantier för tekniska och kommersiella risker i teknikbaserade företag. Exportkreditgarantisystemet skulle härvid tjäna som förebild. Vidare har utredningen ansett att stiftelsen bör upplösas, behållningen återföras till staten och verksamheten samordnas med STU:s.

Regeringen har emellertid inte anslutit sig till utredningens förslag om fondens verksamhet och stödformer (s. 102). Enligt regeringens mening har kapitalmarknadens liberalisering inte medfört ökad tillgång på riskkapital för industriella utvecklingsprojekt. Vidare kan konjunkturförsämringar allmänt sett försvåra läget på riskkapitalmarknaden, varför det kan finnas skäl att behålla en bred stödarsenal vad gäller sådant kapital. Fonden fyller angelägna behov, och föreliggande utvärderingar visar en hög grad av måluppfyllelse, sägs det i propositionen. Samtidigt erinras om att Industrifondens förräntning i stort motsvarar bankräntan. Regeringen vill därför inte riskera ett väl fungerande system. Beträdande frågan om garantier hänvisar regeringen till en av fonden aviserad studie om möjligheter till ökat samarbete med bankerna för att utveckla den redan etablerade garantiformen. Regeringen finner det angeläget att studien redovisas under september 1990.

Gällande riktlinjer för Industrifondens verksamhet har preciserats vid olika tillfällen, senast våren 1987 (NU 1986/87:30). Fonden bör enligt regeringens bedömning fortsätta att prioritera teknikupphandlings- och underleverantörsprojekt samt verksamheten inom EUREKA, ett organ för samarbete mellan 19 västeuropeiska länder i fråga om högteknologiska projekt som drivs i samverkan mellan industrin och forskningsinstitutionerna. Vidare bör målgrupperna nyetablerade teknikföretag och mindre företag ägnas särskild uppmärksamhet. Dessutom bör fonden försöka utveckla underleverantörsföretag ytterligare, heter det. Någon i huvudsak ändrad inriktning av fondens verksamhet föreslås därmed inte.

1989/90:NU30

60 Frågan om Industrifondens fortbestånd har vid ett flertal tillfällen behandlats av riksdagen. Senast skedde detta , våren 1988 då riksdagen avslog en motion (m) om en successiv avveckling (NU 1987/88:25 s. 20).

Regeringen borde ha tagit (asta på finansieringsutredningens förslag om ett system med riskgarantier för tekniska och kommersiella risker, anförs det i motion 1989/90:N54 (fp). Industrifonden bör vara kvar som självständig institution, men dess tillgångar bör återföras till staten i lämplig takt för att användas till infrastrukturinvesteringar. Motionärerna betonar härvid att systemet skall vara självfinansierande utan inslag av subventioner.

Utskottet ansluter sig till regeringens bedömning om behovet av en fortsatt mångfald i fråga om den särskilda finansiering som Industrifonden erbjuder. Vidare erinrar utskottet om den aviserade översyn som gäller samarbetet mellan Industrifonden och bankerna. Möjligheterna till en utökning av den etablerade garantiformen till en finansiell paketlösning skall härvid studeras. Utskottet har således ingen invändning mot regeringens bedömning vad gäller Industrifondens prioriterade områden, verksamhet och stödformer. En inte obetydlig andel av verksamheten rör små, teknikintensiva företag. Följaktligen avstyrker utskottet motion 1989/90:N54 (fp) i berörd del.

Särskilda insatser för teknisk utveckling

I propositionen presenteras (s. 106 f.) dels ett förslag i fråga om verkstadsteknik, dels en redogörelse för det nationella informationsteknologiprogrammet (IT-programmet).

Ett treårigt program för verkstadsteknisk utvecklingsverksamhet avses påbörjas budgetåret 1990/91. Syftet är att de mindre verkstadsföretagens konkurrensförmåga skall förbättras genom stimulans att använda ny teknik och nya material i produkter och processer. Det är den oroande förändringen i underleverantörernas situation som har föranlett regeringens förslag. Regeringen förordar kompletterande statliga insatser för att användningen av ny teknik skall stimuleras. Härvid nämner regeringen informationsteknologin som ett särskilt område.

Programmet skall till den del det finansieras med statliga medel omfatta 50 milj. kr. under vart och ett av budgetåren 1990/91, 1991/92 och 1992/93. Det skall planeras, genomföras och följas upp i samverkan mellan staten och industrin. En utvärdering av de samlade statliga stödinsatserna inom de berörda områdena avses bli genomförd parallellt med programmet, bl.a. såsom underlag för beslut om den fortsatta inriktningen.

Det Verkstadstekniska programmet är ett försök att initiera ett nytt riktat branschstöd, heter det i motion 1989/90:N54 (fp). Motionärerna tar avstånd från varje slag av selektiva näringspolitiska åtgärder, exempelvis sådana som berör en enskild bransch eller ett speciellt företag eller område. De anser att näringslivet bäst främjas av åtgärder som underlättar företagandet generellt. Följaktligen anser de att regeringsförslaget bör avslås.

1989/90:NU30

61 Motion 1989/90:N58 (mp) innehåller till skillnad från nyssnämnda motion inte någon begäran om avslag på förslaget. Däremot uttrycks en förhoppning om att projekt som syftar till en ekologiskt sund teknik får förtur, och riksdagen föreslås göra ett uttalande av innebörd att så bör ske.

Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag om ett särskilt treårigt program för verkstadsteknisk utveckling. Enligt utskottets mening är det väsentligt att verkstadsföretagen, bland vilka flertalet utgörs av små och medelstora ©retag, stärks genom insatser inför de strukturförändringar som kan väntas, särskilt för underleverantörer. Det krav på avslag som förs fram i motion 1989/90:N54 (fp) kan utskottet följaktligen inte biträda. Inte heller finner utskottet skäl att förorda ett sådant riksdagsuttalande som begärs i motion 1989/90:N58 (mp), varför även denna motion avstyrks i nu aktuell del.

Det nationella informationsteknologiprogrammet (IT-programmet) inleddes år 1987 efter beslut av riksdagen (NU 1986/87:30). I propositionen lämnas (s. 110 f.) en redogörelse för utvecklingen på detta område. Efter utgången av budgetåret 1989/90 tillförs programmet inte några ytterligare medel. Merparten av utvecklingsprojekten planeras vara slutförda vid mitten av år 1992. Regeringen meddelar sin avsikt att med anledning av en skrivelse från bl.a. IT-delegationen — som ansvarar för genomförande och uppföljning m.m. av programmets industriella projekt — låta utreda läge och utvecklingstendenser samt frågan om statens åtgärder inom IT-området.

Regeringen borde anslå 20 milj. kr. för budgetåret 1990/91 för satsningar på informationsteknologi med inriktning på småföretag, heter det i motion 1989/90:N57 (c). De resurser som gäller den industriella delen — det s.k. IT-4-programmet — har väsentligen satsats i projekt där de största företagen är huvudintressenter.

I motsatt riktning går ett yrkande i motion 1989/90:N224 (mp). Där begärs att regeringens förslag om ett anslag av 30 milj.kr. avslås. Motiveringen är att denna industrigren är lönsam och snabbt expanderande och att det därför inte finns anledning för Sverige att med statligt stöd delta i den internationella "kapprustningen" på detta område.

Av propositionen framgår (s. 188) att de medel som återstår av den av riksdagen beslutade treårsramen för det nationella informationsteknologiprogrammet har tillförts anslag under budgetåret 1989/90. Innevarande budgetår är således det sista för vilket medel har beräknats.

Det erinras om att utskottet tidigare har ställt sig bakom regeringens förslag om ett tidsbegränsat program för insatser på informationsteknologiområdet och utskottet ser inte någon anledning att frångå denna ståndpunkt med anledning av motion 1989/90:N57 (c). Utskottet vill i fråga om satsningar på småföretagen hänvisa till det program för verkstadsteknisk utveckling som föreslås i propositionen. Detta program, som till övervägande del riktar sig till mindre företag, förutsätts särskilt avse stimulans för utnyttjande av informationsteknologi. Med den nu angivna inriktningen finner utskottet att önskemålet i motio -

1989/90: NU30

nen till viss del blir tillgodosett. Utskottet erinrar vidare om den av regeringen aviserade utredningen av frågor inom IT-området. Småföretagens behov av teknik inom detta område kan komma att behandlas i samband härmed. Med hänvisning till det nu anförda avstyrker utskottet motionen i berörd del.

Förslaget av innebörd att medelstilldelningen under innevarande budgetår skulle slopas kan utskottet av naturliga skäl inte ställa sig bakom. Motion 1989/90:N224 (mp) avstyrks således i aktuellt avseende.

Insatser för den tekniska infrastrukturen

Teknisk infrastruktur är ett viktigt begrepp för Sverige som industriland, anförs det i propositionen (s. 113 f.). Den del av näringspolitiken som hör hit omfattar standardisering och vissa immaterialrättsliga frågor, teknisk provning och kontroll samt spridning m.m. av information om teknik. I det följande behandlar utskottet dessa områden och berörda förslag om anslag m.m.

Standardisering

En standard är principiellt sett en frivillig överenskommelse mellan olika intressenter med regler om krav eller problemlösningar för återkommande tillämpning. Ursprungligen avsedd för att tillgodose näringslivets intresse av bl.a. kostnadsbesparingar har standardisering alltmer kommit att möta behovet av harmonisering av tekniska regler mellan olika länder, bl.a. till skydd av liv, hälsa och miljö.

I propositionen redogörs för standardiseringens allt större betydelse. En utredning redovisade våren 1989 i betänkandet (SOU 1989:45) Standardiseringens roll i EFTA—EG-samarbetet sin syn på bl.a. statens ökade roll i standardiseringsverksamheten. På basis av utredningens förslag och remissutfallet konstaterar regeringen att standardisering leder till effektivitetsvinster inom såväl näringslivet som den offentliga förvaltningen och att en rad andra fördelar uppnås. Detta motiverar enligt regeringens bedömning ett ökat ansvar för staten, som sålunda bör lägga fast tydliga kriterier för sitt bidrag till standardiseringen, verka för att standardiseringsverksamheten bedrivs effektivt och vidta åtgärder för koordinering av det statliga deltagandet i denna verksamhet.

I propositionen föreslås (s. 117 f.) en ny finansieringsmodell och ett ökat bidrag till finansieringen.

Förslaget till en ny finansieringsmodell innebär att bidraget ges i form av dels ett allmänt bidrag, som under vissa villkor utgör 50 % av vad övriga intressenter beräknas satsa, dels ett målrelaterat bidrag, som skall användas till standardiseringsprojekt som rör skydd av miljö, arbetsmiljö och konsumentskydd. Projekten förutsätts bidra till ett Västeuropa utan gränser. I fråga om det allmänna bidraget uttalas att användningen bör styras av näringslivets och de övriga intressenternas prioriteringar.

1989/90:NU30

63 För bidrag till Standardiseringskommissionen föreslås ett anslag om 32,2 milj. kr., vilket innebär en ökning med 11,7 milj. kr. jämfört med innevarande budgetår.

I motion 1989/90:N58 (mp) anförs att det är rimligt att ansvaret för standardiseringen — i likhet med vad som gäller i andra länder — delas mellan staten och näringslivet. Däremot anser motionärerna att näringslivet, som förutsätts vara den part som gynnas av en EGintegrering, betalar en ökande andel av kostnaderna.

De synpunkter på standardiseringsverksamheten som framförs i motionen innebär, enligt vad utskottet kan finna, knappast något konkret förslag i fråga om bidragets storlek eller den föreslagna finansieringsmodellen. Enligt utskottets uppfattning är de därför inte ägnade att utgöra underlag för ett riksdagsuttalande. Utskottet vill i övrigt tillbakavisa påståendet att standardiseringens fördelar kommer enbart industrin till godo. En ökande andel av standardiseringsverksamheten syftar

— såsom påpekas i propositionen — till skydd för konsumenterna och arbetstagarna liksom för miljön. Härutöver erinras om standardiseringens besparingseffekter för förvaltning och produktion. Med vad nu har sagts avstyrks motion 1989/90:N58 (mp) i berörd del.

Enligt regeringens bedömning bör nya intressenter i standardiseringen beredas möjlighet att delta i standiseringsverksamheten. Sålunda föreslås att ett konsumentråd och ett arbetsmiljöråd inrättas inom standardiseringskommmissionen. Förslaget syftar till att konsumenternas och arbetstagarnas deltagande i standardiseringsverksamheten liksom medvetenheten om konsument- och arbetsmiljöfrågornas betydelse i dessa sammanhang skall stärkas.

Tillfredsställelse med förslaget om konsument- och arbetsmiljöråden och en samtidig förhoppning om deras aktiva insats i fråga om en kritisk granskning av det europeiska Standardiseringsarbetet kommer till uttryck i motion 1989/90:N58 (mp).

Ett avtal som ger fackförenings-, konsument- och miljörörelserna ett stärkt inflytande i standardiseringskommissionens styrelse skulle demokratisera standardiseringsarbetet, hävdas i motion 1989/90:N59 (vpk).

Utskottet ansluter sig till regeringens bedömning om nya intressenter i standardiseringsarbetet. En sådan breddad medverkan ligger också i linje med en strävan inom andra länder som deltar i detta arbete vilken kommer till uttryck genom rekommendationer från centrala standardiseringsorgan. Utskottet utgår från att ledamöterna i de tillämnade råden kommer att vara väl medvetna om sina bevakningsuppgifter. Något riksdagsuttalande om inriktningen av deras uppdrag anser utskottet inte motiverat. Inte heller i fråga om kraven på demokratisering av standardiseringsarbetet finns något sådant behov. Utskottet avstyrker därför motionerna 1989/90:N58 (mp) och 1989/90:N59 (vpk) i berörda delar.

Från en generell utgångspunkt har ett yrkande om standardiseringens organisation väckts i motion 1989/90:N59 (vpk). Där anförs att det är en allvarlig brist att de europeiska standardiseringsorganens arbete enbart är inriktat på Västeuropa. Enligt vänsterpartiet kommunisternas

1989/90: NU30

uppfattning borde ECE, Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa, ha det övergripande ansvaret för standardiseringen. I ECE finns även de östeuropeiska staterna representerade och en sådan organisatorisk lösning skulle således tillgodose intresset av en alleuropeisk samverkan i standardiseringsarbetet . Sverige bör ta ett initiativ för att detta skall uppnås, anförs det.

EG och EFTA-länderna har gett de tre europeiska standardiseringsorganen (CEN, CENELEC och ETSI) i uppdrag att utveckla europeiska standarder som ett led i genomförandet av det europeiska ekonomiska samarbetsområden EES. Enligt vad utskottet har erfarit pågår inom CEN och CENELEC aktiva diskussioner om ett vidgat samarbete med länder i Östeuropa. Vidare kan konstateras att de östeuropeiska länderna sedan länge är representerade i de globala organen ISO och IEC. De europeiska standarderna har i stor utsträckning sitt ursprung i internationella, som sålunda har framtagjts av dessa organ. ECE har ett generellt ansvar på standardiseringsområdet och utgör ett forum för övergripande diskussioner i dessa frågor. Denna uppgift för ECE bedöms vara av mycket stor vikt.

Utskottet finner att yrkandet i motion 1989/90:59 (vpk) är väl tillgodosett och att något riksdagsuttalande i det nu berörda avseendet därför inte är påkallat. Motionen avstyrks.

Teknisk provning och kontroll

Certifiering är en bekräftelse — genom ett fristående organ — att en produkt, tjänst eller process uppfyller vissa uppställda krav, t.ex. i en standard. I propositionen (s. 122 f.) föreslås som ett led i det europeiska samarbetet att statens mät- och provstyrelse (MPR) ges möjlighet till godkännande eller s.k. ackreditering av certifieringsorgan. Sådan möjlighet har MPR redan i fråga om laboratorier. Lagen (1989:164) om kontroll genom teknisk provning och om mätning skall sålunda kompletteras med en bestämmelse av denna innebörd. Systemet föreslås vara behovsstyrt och självbärande och internationella riktlinjer skall följas. Det skall samtidigt inte innebära att annan ackrediteringsverksamhet hindras.

Den föreslagna lagändringen innebär ytterligare ett steg mot privatisering av provningsväsendet, hävdas i motion 1989/90:N58 (mp). Denna utveckling har miljöpartiet i olika sammanhang sökt motverka, och det nu framlagda förslaget avvisas därför.

Utskottet godtar regeringens förslag om införande av möjlighet till ackreditering av certifieringsorgan. Införandet av en sådan ordning innebär ökade möjligheter för Sverige att delta i europeiskt samarbete inom området provning och kontroll. På sikt kan en sådan ordning medföra även effektivitets- och besparingseffekter i certifieringsverksamheten. Vad som begärs i motion 1989/90:N58 (mp) i berörd del kan utskottet därför inte tillstyrka.

1989/90:NU30

5 Riksdagen 1989/90. 17 sami. Nr 30

I propositionen föreslås vidare beträffande statens mät- och provstyrelse ett reservationsanslag av 1 000 kr. till dess myndighetsverksamhet och ett reservationsanslag av drygt 8 milj. kr. till riksmätplatsverksamhet. Utskottet tillstyrker dessa regeringens förslag.

Likaså föreslår regeringen till statens provningsanstalt ett förslagsanslag av 1 000 kr. till dess uppdragsverksamhet och ett reservationsanslag av 41,1 milj. kr. till bidrag till myndigheten. Utskottet tillstyrker regeringens förslag även i nu nämnda avseenden.

Information om teknik

I propositionen betonas (s. 128) vikten av att det svenska samhället — och inte minst näringslivet — håller sig informerat om tekniska framsteg i omvärlden. För sådan information om teknik anses Sveriges tekniska attachéer vara ett bra instrument, och regeringen har för deras verksamhet beräknat att anslag av 30,7 milj. kr. Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag.

Tele-X-projektet m.m.

I propositionen (s. 182) erinras om att riksdagen genom proposition 1988/89:150 informerades om Tele-X-projektets ändrade organisatoriska inriktning, som bl.a. innebär att Nordiska satellitaktiebolaget (NSAB) tills vidare kvarstår som ägare. Under innevarande budgetår har medel anvisats under ett särskilt anslag för eventuellt ökade kostnader för Tele-X-projektet (1988/89:NU22 s. 11). Betalningarna till projektet är nu slutförda, och enligt regeringens bedömning finns inte något behov av ytterligare medel.

Tele-X-satelliten sändes upp den 2 april 1989 och har nu tagits i trafik. Satelliten har kapacitet för dels TV-överföring, dels data- och videokommunikation. För TV-delen ansvarar NSAB. Sådan överföring kan ske via tre s.k. transpondrar, varav Norge disponerar en (se 1988/89:NU36 s. 11) och Sverige de två övriga. För marknadsföringen av data- och videokapaciteten ansvarar Svenska Rymdaktiebolaget.

Den rätt till Tele-X-satellitens TV-kanaler som Sverige förfogar över måste snabbt komma till användning, heter det i motion 1989/90:N256 (fp). Vidare uttalas att Sveriges Radio bör kunna komma i fråga som köpare endast under förutsättning att ett fristående TV-bolag har fått sändningsrätten på det markbundna nätet. Regeringen kritiseras för sin beslutsvånda i frågan om hur satelliten skall utnyttjas.

I motion 1989/90:N366 (m) begärs en avyttring av sändningsrätten. Motionärerna anger två skäl som hinder för svenska TV-bolag att kunna utnyttja Tele-X, nämligen reklamförbudet i lagen (1985:667) om lokala kabelsändningar och regeringens negativa inställning till reklam i fristående TV-kanaler. Samtidigt, påpekas det, saknar ickeskandinaviska TV-bolag intresse att utnyttja Tele-X på grund av att den är riktad för sändningar endast över Skandinavien.

Enligt vad utskottet har erfarit tecknades i april 1990 ett avtal genom vilket Nordisk Television AB under tre år erhåller sändnings -

1989/90.NU30

rätten till en av TV-kanalerna. Bolagets ordinarie sändningar avses starta den 15 september 1990; provsändningar pågår redan nu. Den del av kapaciteten som inte utnyttjas av Nordisk Television AB kommer Rymdbolaget att kunna ta i bruk för icke-publika utsändningar. Vad gäller den TV-kanal som Sverige disponerar, undersöker Rymdbolaget för närvarande de tekniska förutsättningarna för dess användning utan att livslängden för de båda övriga förkortas.

Mot bakgrund av vad som nu har anförts finner utskottet att motionärernas önskemål i huvudsak har tillgodosetts. Motionerna 1989/90:N256 (fp) och 1989/90:N366 (m) avstyrks därför, den senare i berörd del.

Utnyttjandet av Tele-X-satellitens data- och videokapacitet berörs i motion 1989/90:N366 (m), där möjligheten att knyta ihop telefonnäten i Sverige och de baltiska länderna föreslås bli undersökt. Genom en sådan förbindelse skulle dessa länders kommunikationer med resten av världen underlättas. Dessutom skulle Tele-X-projektet få intäkter.

Något steg längre vill initiativtagarna till motion 1989/90:N356 (fp) gå. De anser att även Polen borde komma i fråga för sammanlänkning med Tele-X och att riksdagen bör besluta att förhandlingar skall tas upp i detta syfte, således utan en föregående utredning.

Enligt vad utskottet har erfarit pågår kontakter mellan Rymdbolaget och de baltiska länderna samt vissa andra östeuropeiska stater om förutsättningarna för ett utnyttjande av satelliten i berört avseende. Vidare har Sverige och Finland i april 1990 träffat ett avtal om att Finland skall få använda 3 % av systemets data- och videokapacitet. Andelen motsvarar den finska insatsen i projektet, och Finland betalar ingen ersättning för utnyttjandet.

Utskottet finner sålunda att sådana undersökningar som begärs i motion 1989/90:N366 (m) redan har inletts. Vidare konstateras att Rymdbolaget riktar sina marknadsföringsinsatser även mot andra östeuropeiska länder än de baltiska. Utskottet förutsätter att kontakterna i nu berört avseende fortsätter med sikte på att konkreta förhandlingar kan inledas. Sålunda anser utskottet att kontakter av detta slag är mycket intressanta och utgår från att de följs upp på lämpligt sätt. Någon anledning för riksdagen att göra ett uttalande i ämnet eller besluta att förhandlingar skall upptas finns inte, anser utskottet. Med det sagda avstyrks motionerna 1989/90:N366 (m) och 1989/90:N356 (fp), båda i berörda delar.

Ett särskilt branschprogram för främjande av rymdteknisk utveckling i småföretag föreslås i motion 1989/90:N57 (c). Det hänvisas till den bedömning som redovisas i propositionen att fler företag som är aktiva i fråga om rymdteknik behövs. Motionärerna instämmer häri men säger sig sakna en redovisning från regeringen om hur en sådan spridning av rymdtekniken skulle åstadkommas. Enligt centerpartiets uppfattning borde 20 milj.kr. anvisas över anslaget B 7, Småföretagsutveckling för det förespråkade branschprogrammet.

Utskottet noterar att regeringen meddelar sin avsikt att verka för att fler företag engageras på rymdområdet. Förslaget om inrättande av ett

1989/90:NU30

särskilt branschprogram för främjande av rymdteknik hos småföretag kan utskottet inte ställa sig bakom. Följaktligen bör inte heller medel till ett sådant anvisas. Motion 1989/90:N57 (c) avstyrks alltså i nu behandlad del.

Internationella investeringar Allmänt om internationaliseringen

I propositionen anförs (s. 150 f.) att företagens internationalisering är av utomordentligt stor betydelse för Sverige och den svenska ekonomin. Detta gäller såväl handel som investeringar.

I fråga om internationella investeringar tas vissa övergripande frågor upp. Det konstateras att de ökande investeringarna i form av företagsförvärv och företagsetableringar över gränserna bl.a. är ett uttryck för en pågående internationell strukturomvandling. Relativt sett deltar svenska företag i mycket stor omfattning i denna process. Regeringen säger sig kvarstå vid den bedömning som redovisades bl.a. i proposition 1986/87:74 om näringspolitik inför 90-talet, nämligen att de svenska företagens utlandsinvesteringar i huvudsak har främjat tillväxten och den internationella konkurrenskraften. Också utländska investeringar i Sverige medför en rad positiva bidrag till svensk industri. Av utomordentlig vikt för Sveriges del är ett aktivt deltagande i det internationella samarbetet rörande detta slags investeringar. Sådant samarbete, sägs det, kan skapa förutsättningar inte bara för att svenska internationellt verksamma företag garanteras likabehandling i utlandet utan också för tillkomsten av internationella normer i fråga om t.ex. statligt stöd, konkurrensregler, miljölagstiftning och frågor som rör arbetslivet.

Inom EG gäller Romfördragets regler om fri etableringsrätt som innebär att medborgarna och företagen i ett EG-land skall ha rätt att starta och driva företag i ett annat medlemsland på samma villkor som gäller för medborgarna och företagen i det landet. Även rätt att förvärva aktier i ett bolag i ett annat EG-land — utan att vara etablerad där — ges i fördraget. Det finns dock inte hinder för medlemsländerna att ha utlänningskontroll om detta är motiverat av hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa.

Även inom OECD (Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling) behandlas frågor om internationella investeringar. Den s.k. kapitalliberaliseringsstadgan ålägger medlemsstaterna att sinsemellan fortlöpande avskaffa restriktioner för kapitalrörelser i den utsträckning det är nödvändigt för ett effektivt ekonomiskt samarbete. Restriktionerna avser bl.a. förvärv av äganderätten till bestående företag. Vissa undantag medges. OECD:s deklaration från år 1976 om internationella investeringar och multinationella företag innehåller bl.a. riktlinjer för medlemsstaternas behandling av utlandsägda företag. Enligt dessa rekommenderas medlemsstaterna att ge utlandskontrollerade bolag samma behandling som i motsvarande situation ges inhemska bolag (s.k. nationell behandling). Undantag medges bl.a. med hänsyn till allmän

1989/90: NU30

ordning och säkerhetsintressen. Sverige har ett antal undantag, däribland regler enligt lagen (1982:627) om utländska förvärv av svenska företag m.m. OECD har rekommenderat vissa länder, däribland Sverige, att se över sin lagstiftning på området i syfte att avskaffa den eller begränsa tillämpningen. Arbete pågår inom OECD för att principen om nationell behandling skall bli bindande för medlemsländerna.

En generell syn på internationaliseringens problem, särskilt i vad avser effekterna därav i Sverige, kommer till uttryck i tre motioner. I motion 1989/90:N224 (mp) hävdas att en ökad internationalisering medför en rad problem som regeringen erkänner — såsom ökad sårbarhet — men även andra nackdelar som inte är lika lätta att härleda till den ökade rörligheten över gränserna. Det handlar här om sådana faktorer som minskat engagemang hos anställda i företag med utländsk ägare och om den flykt från svenska företag som äger rum när skicklig arbetskraft flyttar utomlands.

I motion 1989/90:N324 (mp) begärs en utredning med analys av de totala strukturförändringar — inte bara i vad avser näringslivet — i Sverige som kan bli resultatet av förhandlingar i liberaliserande riktning med EG, inom GATT och andra organisationer. I samband härmed skulle en analys genomföras som visar hur en "grön framtid" på olika sätt kan uppnås. I motion 1989/90:N58 (mp) återkommer kravet på en utredning om internationaliseringens positiva och negativa effekter på näringslivets område.

I det föregående har en översiktlig sammanfattning av propositionens avsnitt om internationella frågor lämnats.

Enligt utskottets mening måste de problem som otvivelaktigt kan vara förenade med en ökad internationalisering av investeringar och handel vägas mot de fördelar som nås genom en sådan vidgad rörlighet. En redovisning av hithörande problem och möjligheter har, som nämnts i det föregående, nyligen presenterats i en promemoria, Svensk industri i utveckling. I denna analyseras bl.a. de krav som den ökade internationaliseringen kommer att ställa i olika avseenden. Enligt utskottets mening ger denna rapport en god belysning av de näringspolitiska frågor som berörs av internationaliseringen. Vidare vill utskottet hänvisa till uppgifterna för den nyinrättade statsrådsgruppen för näringspolitiska frågor. En viktig del i detta arbete är att analysera internationaliseringens betydelse i olika avseenden och mot denna bakgrund utforma en strategi för främjande av näringslivets utveckling och konkurrenskraft.

Med hänvisning till vad som nu har anförts avstyrker utskottet motionerna 1989/90:N324 (mp), 1989/90:N224 (mp), och 1989/90:N58 (mp), de två senare i berörd del.

Svenska företags investeringar utomlands

I propositionen (s. 154 f.) redovisas utvecklingen av svenska företags investeringar utomlands.

En kartläggning härav har genomförts av statistiska centralbyrån i enlighet med vad som aviserades i den föregående näringspolitiska

1989/90: NU30

propositionen (1986/87:74). I promemorian (Ds I 1990:16) Svensk industri i utveckling lämnas uppgifter i detta avseende. Är 1987 fanns 715 svenska koncerner som hade utländska dotterbolag med anställd personal. Av de utlandsanställda, totalt 488 000, fanns 42 % inom EG (exkl. Danmark) och 16 % i Norden. Den svenska ekonomin är starkt beroende av den s.k. 17-gruppens verksamhet. Denna grupp består av de 17 mest internationella svenska storföretagen och svarar för 30 % av sysselsättningen i Sverige, knappt 40 % av landets export och 60—70 % av industrins forsknings- och utvecklingsverksamhet. Utlandsinvesteringarna har varit omfattande under de senaste åren, bl.a. beroende på den generellt höga investeringstakten under högkonjunkturen.

I den föregående näringspolitiska propositionen bedömde regeringen att utlandsinvesteringarna i huvudsak hade främjat tillväxten och de svenska företagens internationella konkurrenskraft. Mot bakgrund bl.a. av att kopplingen till Sverige i vissa fall hade försvagats aviserade industriministern kontakter med vissa av de större företagen och berörda centrala fackliga organisationer i frågor om bl.a. utlandsinvesteringar och internationalisering.

I propositionen lämnas nu en översiktlig redogörelse för resultatet av dessa kontakter. Ett flertal synpunkter och förslag om åtgärder för näringslivets utveckling i Sverige har härvid framkommit, däribland regler för näringsverksamhet, utbildning, exportkreditgivning, arbetskraftsutbud, energiförsörjning och priser samt internationellt regelverk för miljöskydd. Flera av förslagen övervägs för närvarande. Enligt vad som har redovisats anser de berörda företagen i allmänhet att industriklimatet är gott i Sverige. Internationaliseringen av det svenska näringslivet är en kontinuerlig och långsiktig process. De studerade koncernerna är med enstaka undantag sedan länge internationellt verksamma. Vid samtalen med de största företagen har emellertid inte skymtats några tecken på att den ökade internationaliseringstrenden kommer att brytas. Centrala koncernfunktioner såsom forskning och utveckling, avancerad tillverkning och företagsledning kan sålunda i ökad utsträckning komma att förläggas utomlands.

Enligt vad som sägs i propositionen har företagen framfört önskemål om en kontinuerlig och öppen dialog mellan regering och företag; de anser en kraftfull näringspolitik vara en viktig förutsättning för ett fortsatt gott industriklimat. Industriministern aviserar nu överväganden om näringspolitiska rådets (I 1969:A) inriktning och arbetsformer, så att detta i än högre grad än för närvarande kan utgöra ett forum för konkreta diskussioner om näringsklimatet. Det uttalas vidare att samtalen med de stora företagen om internationalisering bör fortsätta och intensifieras.

Regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad som i propositionen sålunda har anförts om internationella investeringar.

De insatser genom ett intensifierat samråd med de internationellt inriktade företagen som nu aviseras är inte tillräckliga, heter det i

1989/90: NU 30

motion 1989/90:N59 (vpk). Man efterlyser — utan närmare motivering i denna del — snarare ett förslag som begränsar möjligheterna att fritt investera utomlands.

Utskottet ansluter sig till regeringens bedömning när det gäller de svenska företagens investeringar. Enligt vad som har framkommit genom propositionen har fortlöpande samråd med stora företag och centrala — och i vissa Sall lokala — fackliga organisationer varit betydelsefulla. Följaktligen delar utskottet inte den uppfattning som kommer till uttryck i motion 1989/90:N59 (vpk) i berörd del. Motionen avstyrks sålunda.

Utländska företagsinvesteringar i Sverige

I propositionen (s. 160) redovisas omfattningen av utländska företagsinvesteringar i Sverige. Med utlandsägda avses företag där mer än 50 % av rösterna innehas av en utländsk ägare direkt eller indirekt via ett svenskt dotterbolag.

År 1988 svarade den utlandsägda företagssektorn för 9 % av sysselsättningen inom näringslivet. Andelen har fortlöpande ökat under de senaste årtiondena. Särskilt snabb har ökningen varit sedan mitten av 1980-talet. Den är i huvudsak hänförlig till utländska uppköp av svenska företag.

I propositionen redogörs (s. 164 f.) för lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m. enligt vilken tillstånd krävs för dels vissa aktieförvärv, dels ändring av utlänningsförbehåll i företagens bolagsordningar.

I fråga om aktieförvärv gäller att s.k. kontrollsubjekt, dvs. utländska medborgare, utländska juridiska personer och vissa svenska rättssubjekt, måste ha tillstånd till sådana förvärv i svenska aktiebolag om förvärvet innebär att kontrollsubjektet i det förvärvade bolaget kommer att nå över vissa gränser i fråga om aktiekapital eller röstetal. Avgörande vid tillståndsprövningen är om förvärvet strider mot något väsentligt allmänt intresse. I propositionen anges de skyddsintressen som har varit vägledande i praxis, nämligen industri- och regionalpolitiska intressen, säkerhets- och beredskapspolitiska intressen, hänsyn till nationellt självbestämmande och oberoende samt hänsyn till nationella kulturintressen och liknande.

I propositionen återges huvuddragen i betänkandet (SOU 1989:37) Utländska förvärv av svenska företag. I denna beskrivs — genom såväl en statistisk belysning som en fördjupad studie — utvecklingen i de förvärvade företagen. Även synpunkter från de fackliga organisationerna i fråga om tillgång till information har behandlats. Av vad som framgår ansågs informationen i flertalet fall vara god i fråga om det egna företaget, medan det motsatta förhållandet gällde koncernen som helhet. Slutligen refereras tillämpningen av 1982 års företagsförvärvslag, särskilt i fråga om gjorda åtaganden. Likaså redovisas förslagen i promemorian (Ds 1989:57) Ändrade regler om utländska företagsförvärv. Ett förslag i denna går ut på att det tidigare prövningskriteriet om väsentligt allmänt intresse ersätts med intresset av nationell säker -

1989/90:NU30

het. Ett annat gäller förfarandet med ansökan som enligt förslaget bör ersättas med ett anmälningssystem, enligt vilket endast ärenden som bedöms beröra nationella säkerhetsintressen prövas närmare. Båda betänkandena har remissbehandlats.

Regeringen gör nu bedömningen att den svenska lagstiftningen om utländska företagsförvärv bör anpassas till den internationella utvecklingen och göras förenlig med de internationella överenskommelserna på området. En viss kontroll med den inriktning som anges i nyss nämnda promemoria anses dock nödvändig även i fortsättningen. Den närmare utformningen av de ändrade reglerna bör dock få anstå till dess mer konkreta resultat av de förestående förhandlingarna om EES, det europeiska ekonomiska samarbetsområdet, föreligger, anförs det. Något förslag i denna del läggs alltså inte fram nu. Regeringen betonar dock det mycket angelägna i att de fackliga organisationernas berättigade krav på tillfredsställande informations- och förhandlingsmöjligheter vid företagsförvärv snarast möjligt blir tillgodosedda. Härutöver, sägs det vidare, bör Sverige i internationella sammanhang driva frågan om de anställdas möjlighet till påverkan över gränserna i internationella företag.

Vissa företag — däribland ett fåtal av de större börsnoterade bolagen

— saknar s.k. utiänningsförbehåll i sin bolagsordning. I fråga om sådana företag anser regeringen att det i vart fall för närvarande inte finns skäl att föreslå ett kontrollsystem; åtminstone bör ändrade regler i företagsförvärvslagstiftningen avvaktas. Dock avser regeringen även i fortsättningen följa utvecklingen av det utländska ägandet i dessa bolag, heter det vidare.

Regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad som i propositionen anförts om internationella investeringar i nu berört avseende.

I sex motioner begärs åtgärder med anledning av utländska företagsinvesteringar i Sverige. Tre av dem tar sikte på en liberalisering av reglerna, medan det motsatta begärs i de tre övriga.

De hinder som den svenska lagstiftningen ställer upp står i uppenbar strid med Sveriges bekännelse i andra sammanhang till de fyra friheterna i fråga om varor, tjänster, personer och kapital, hävdas i motion 1989/90:N60 (m). Enligt motionärerna finns det inte heller något skäl att invänta EES-förhandlingarna. Vidare finner motionärerna att den förordade liberaliseringen inte borde begränsas till förvärv enbart från företag belägna i EES. Motionärerna anser för sin del att prövningskriteriet enbart bör avse rikets militära säkerhet eller särskilda vitala nationella säkerhetsintressen. Därför begärs en ändring i lagen.

I motion 1989/90:N73 (m) som har väckts med anledning av proposition (1989/90:116) om ägande i banker och andra kreditinstitut m.m. (se 1989/90:NU38) går motionären ett steg längre och kräver att nuvarande förvärvslagstiftning avskaffas. Samtidigt erkänns vissa skyddsintressen. Hur dessa skall bevakas anges inte närmare. I motionen kritiseras regeringen för att inte tillåta en fullständig finansiell

1989/90:NU30

integration; visserligen föreslås förbudet mot utländskt ägande i svenska banker bli slopat men det ersätts i stället med en prövning enligt 1982 års företagsförvärvslag.

Företagsförvärvslagen från år 1982 ger uttryck för tanken att utländska företag inte har något att bidra med, heter det i motion 1989/90:N220 (fp). I själva verket har svenska företag ett stort behov av att importera teknik, kunnande och kapital från andra länder. Även i denna motion begärs ett upphävande av lagen.

I motion 1989/90:N59 (vpk) påyrkas däremot skärpta regler. LO:s uppfattning om instabilitet hos utländska ägare och TCO:s om det nationella intresset av att de största företagen förblir i svensk ägo åberopas. Vidare hävdas att de fackliga organisationerna måste garanteras inflytande vid försäljning av svenska företag.

Även miljöpartiet finner gällande regler alltför kraftlösa. Innebörden i motionerna 1989/90:N314 och 1989/90:N58 är sålunda att reglerna snarare gynnar uppkomsten av multinationellt ägande, något som från miljöpartiets utgångspunkter är oacceptabelt. Regeringen borde följaktligen föreslå en skärpt lagstiftning.

Utskottet godtar vad regeringen har anfört om utländska företagsinvesteringar i Sverige. Enligt utskottets bedömning föreligger ett intresse i dessa sammanhang att mer konkreta resultat av förhandlingarna mellan EFTA och EG avvaktas innan lagen ändras i liberaliserande riktning och den närmare utformningen preciseras. Frågan är under beredning i regeringskansliet. Såsom anförs i propositionen bör lagstiftningen anpassas till den internationella utvecklingen och göras förenlig med berörda internationella överenskommelser. Enligt vad utskottet finner kan ett fortsatt beaktande i fråga om vissa väsentliga skyddsintressen vara motiverat. Även i de nu aktuella motionerna framförs synpunkter i detta avseende. Utskottet ställer sig vidare bakom vad som i propositionen uttalas om de fackliga organisationernas möjligheter till tillfredsställande information och förhandlingar i samband med företagsförvärv och understryker vikten av en snar lösning av dessa frågor.

Av det nu sagda följer att utskottet inte kan ansluta sig till kraven i motion 1989/90:N60 (m) — såvitt gäller ett regeringsförslag om en ändring i lagen — eller motionerna 1989/90:N73 (m) och

19890/90:N220 (fp) — beträffande ett riksdagsbeslut om ett avskaffande av lagen. De nu nämnda motionerna avstyrks i berörda delar.

Utskottet kan vidare på anförda skäl inte ansluta sig till den uppfattning som kommer till uttryck i berörda yrkanden i motionerna 1989/90:N59 (vpk), 1989/90:N314 (mp) och 1989/90:N58 (mp). Även dessa avstyrker utskottet.

Inte heller bestämmelserna om utlånningsförbehåll torde vara förenliga med principerna om likabehandling i ett kommande EES-avtal, hävdas i motion 1989/90:N60 (m). En utredning skulle bringa klarhet i detta avseende, heter det vidare.

För kontroll av poster med mindre än 10 % av aktiekapitalet eller röstetalet i ett svenskt bolag gäller ett system med s.k. utlänningsförbe -

1989/90:NU30

håll. Enligt aktiebolagslagen (1975:1385) är det tillåtet för ett svenskt bolag att i bolagsordningen ta in ett förbehåll, enligt vilka utländska företag — eller likställda subjekt — bara får förvärva en viss del av aktierna. Införandet är sålunda frivilligt. För en ändring av ett sådant utlänningsförbehåll krävs emellertid tillstånd enligt företagsförvärvslagen, varvid samma kriterium som gäller vid aktieförvärv tillämpas.

Enligt utskottets uppfattning saknas skäl att tillgodose kravet på en utredning i frågan om utlänningsförbehållens förenlighet med ett tilltänkt EES-samarbete. Utskottet erinrar om att utlänningsförbehåll tillåts enligt den nationella lagstiftningen bl.a. i ett flertal EG-länder. Det är således — i likhet med vad som gäller i Sverige — det berörda bolaget som självt avgör om utländska intressen skall stängas ute eller inte. En framställning om ändring av ett utlänningsförbehåll prövas enligt företagsförvärvslagens kriterium för aktieförvärv. Det är därför naturligt att frågan om utlänningsförbehåll behandlas i anslutning till ändringen av lagen. Någon utredning utöver den som sker i detta sammanhang är enligt utskottets uppfattning inte erforderlig. Med detta konstaterande avstyrker utskottet motion 1989/90:N60 (m) i nu behandlad del.

Vissa anslag

Internationellt samarbete på företagsområdet

I propositionen (s. 59 f.) behandlas frågan om ett näringspolitiskt samarbete med Östeuropa.

Under senare år har inom ramen för det befintliga samarbetet med olika östeuropeiska länder framförts önskemål från dessa länders sida om att få del av svenska erfarenheter av strukturomvandling. Detta skulle särskilt gälla utbildning som rör etablering och utveckling av mindre företag samt företagsledning. För att dessa och eventuella framtida önskemål så långt det är möjligt skall kunna tillmötesgås föreslår regeringen att 6 milj. kr. anvisas för budgetåret 1990/91. Institutioner inom främst industridepartementets ansvarsområde bedriver en omfattande verksamhet när det gäller de aktuella frågorna. I den mån samarbetet berör småföretagutveckling föreslår regeringen att det planeras av SIND och bedrivs av bl.a. SIFU och utvecklingsfonderna i samverkan med näringslivet och dess organisationer.

Invändningar mot den föreslagna organisationen i fråga om kunskapsöverföring till Östeuropa förs fram i motion 1989/90:N54 (fp). I denna efterlyses ett helt annat tänkande i dessa frågor. Svenska näringslivsorganisationer har bättre förutsättningar än statliga myndigheter att förmedla kunskaper om företagsekonomi. Viss kritik riktas även mot det tilltänkta innehållet i erfarenhetsförmedlingen. Det betonas att en anpassning till målgruppens kunskapsnivå är nödvändig.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om anslag. Vidare instämmer utskottet i vad regeringen har förordat i fråga om organisationen för och innehållet i kunskapsöverföringen. Genom de statliga institutionernas nära samarbete med bl.a. näringslivet och dess organisationer

1989/90-.NU30

tillförsäkras de berörda länderna största möjliga kunskapsbas. Utskottet finner att samspelet mellan de offentliga och enskilda institutionerna kan ge de bästa förutsättningarna. Vad regeringen har uttalat utesluter inte heller en sådan inriktning av kunskapsöverföringen som anges i motionen. Utskottet avstyrker härmed motion 1989/90:N54 (fp) i berörd del.

Främjande av utländska investeringar i Sverige

I propositionen (s. 180 f.) anförs att regeringens ekonomiska politik är inriktad på att öka och utveckla den industriella basen i landet. Internationell erfarenhet visar att utländska investeringar har en stimulerande effekt på utvecklingen i värdlandet, bl.a. i form av teknisk förnyelse. För Sveriges del eftersträvas en bättre balans mellan svenska företags investeringar i utlandet och utländska företags investeringar och nyetableringar i Sverige. I propositionen lämnas uppgifter om genomförda insatser i detta syfte, särskilt i fråga om Japan.

Mot bl.a. den nu angivna bakgrunden föreslår regeringen att SIND får i uppdrag att utarbeta och genomföra ett treårigt program för investeringsfrämjande åtgärder i Japan. För budgetåret 1990/91 beräknas ett reservationsanslag av 1,5 milj. kr. och för budgetåren 1991/92 och 1992/93 föreslås en ram av 3,5 milj. kr. En del av medlen avses skola avsättas för utvärdering av projektet.

I två motioner tillbakavisas — med olika utgångspunkt — regeringens förslag.

Det största hindret för det slags investeringar som regeringen nu säger sig vilja främja utgörs av gällande reglering för utländska förvärv av svenska företag, hävdas i motion 1989/90:N54 (fp). Mot denna bakgrund ter sig regeringens förslag om anslag "närmast löjeväckande". Det avvisas. Även om något yrkande om ramen på 3,5 milj. kr. inte framställs, torde motionärerna — av principiella skäl — ha invändningar även mot den delen av förslaget.

Likaledes principiella motiv torde ligga bakom avslagsyrkandet i motion 1989/90:N58 (mp). Miljöpartiet har i olika sammanhang gett uttryck för sin skepsis till en fortsatt liberalisering av multinationellt ägande, främst med hänvisning till att ett sådant leder till ett minskat ansvarstagande i olika avseenden.

Utskottet instämmer i regeringens bedömning när det gäller utländska investeringar i Sverige. Därmed godtar utskottet regeringens förslag om medel för den avsedda treårsperioden och anslagets ändamål. Följaktligen avstyrks motionerna 1989/90:N54 (fp) och 1989/90:N58 (mp), båda i berörda delar.

1989/90:NU30

75 Konkurrens och samverkan

1989/90:NU30

Inledning

Konkurrenslagen (1982:729) har till ändamål att främja en från allmän synpunkt önskvärd konkurrens inom näringslivet genom åtgärder mot skadliga konkurrensbegränsningar. Syftet med konkurrenslagstiftningen är ytterst att tillgodose konsumentkollektivets intressen. Lagen är i huvudsak baserad på den s.k. missbruksprincipen, som innebär att ingripanden mot konkurrensbegränsande åtgärder — t.ex. prissamverkan eller leveransvägran — kan ske när skadlig verkan i lagens mening föreligger. Bedömningen härav gäller t.ex. påverkan på prisbildningen eller effektiviteten och görs med utgångspunkt i förhållandena i varje enskilt tall. Två typer av konkurrensbegränsningar bedöms vara så allvarliga att de är förbjudna, oavsett omständigheterna i det enskilda fallet, nämligen bruttoprissättning och samverkan i en anbudskartell. Dessa omfattas sålunda av den s.k. förbudsprincipen. Lagstiftningen ger numera också möjlighet till ingripande mot ett företagsförvärv — under förutsättning att förvärvet leder till eller förstärker en befintlig marknadsdominans och bedöms ha skadlig verkan av det slag som anges i lagen.

Näringsfrihetsombudsmannen (NO) skall enligt sin instruktion (1982:1582) främja en från allmän synpunkt önskvärd konkurrens inom näringsliv och offentlig verksamhet. Däri sägs vidare att NO särskilt skall följa koncentrationsprocessen i näringslivet och ägna uppmärksamhet åt konkurrensbegränsande förfaranden som marknadsdominerande företag tillämpar men också åt samhällsåtgärder som far olämpliga konkurrensbegränsande effekter; vid behov skall NO verka för att inslag som onödigtvis begränsar konkurrensen undviks. Prövningen sker på NO:s eget initiativ eller på grundval av anmälningar.

I NO:s verksamhetsberättelser refereras de viktigare fall av ifrågasatt konkurrensbegränsning inom näringslivet — avseende privata eller offentliga företag — och inom den offentliga verksamheten som NO har granskat.

År 1989 tillkallades en kommitté (C 1989:03) med uppgift att överväga hur konkurrenspolitiken ytterligare kan förstärkas. I uppdraget (dir. 1989:12) ingår att överväga om konkurrenslagstiftningen i högre grad kan tillämpas på vissa reglerade sektorer, nämligen livsmedels-, bygg-, bostads- och transportsektorerna. Vidare skall prövas om en skärpning av konkurrenslagen är erforderlig bl.a. med avseende på reglerna om företagsförvärv. Även behovet av ytterligare förbud skall ses över, bl.a. mot bakgrund av tidigare förslag om förbud mot prisresp. marknadsdelningskarteller. Utvecklingen inom EG skall beaktas av utredningen. I direktiven uttalas vidare att det bör stå kommittén fritt att ta upp också andra frågor på konkurrens- och marknadsföringsområdena om det bedöms motiverat. Enligt vad utskottet har

erfarit har kommittén sålunda nyligen beslutat att behandla frågor om offentlig tjänsteproduktion, särskilt vad gäller kommunal monopolverksamhet.

Kommittén presenterade nyligen ett delbetänkande (SOU 1990:25) Konkurrensen inom livsmedelssektorn. I detta föreslås en lag om förbud mot marknadsdelning m.m. på jordbrukets område. Enligt förslaget skall en uppdelning av marknader — geografiskt eller kvantitativt med avseende på produktion, förädling eller försäljning — hindras. Överträdelse av förbudet skall vara straffbelagt. Lagen föreslås bli provisorisk att gälla under det övergångsskede då avvecklingen av jordbruksprisregleringen kan innebära risk att reglerna ersätts med konkurrenshämmande åtgärder i de berörda branscherna. Kommittén har haft betänkandet (Ds 1989:63) En ny livsmedelspolitik som utgångspunkt för sina överväganden.

Vidare har näringsidkarbegreppet i kooperativa sammanhang i enlighet med ett initiativ av riksdagen (1988/89:NU32 s. 14 f.) behandlats av kommittén. En utgångspunkt har härvid varit att privat, offentlig och kooperativ verksamhet skall ges likvärdiga villkor. Kommittén kommer i sitt fortsatta arbete att ytterligare analysera hur konkurrenslagstiftningen bör utformas och tillämpas för att vederbörlig hänsyn till kooperationens särart och behov av samverkan skall kunna tas.

I den nyligen framlagda propositionen (1989/90:146) om livsmedelspolitiken anförs (s. 126 f.) i fråga om konkurrensaspekter att väl fungerande marknader, där konsumenternas önskemål kan överföras till producenterna, är en förutsättning för att de positiva effekterna av den föreslagna livsmedelspolitiska reformen skall komma konsumenterna till del. Detta förutsätter att rådande konkurrensbegränsningar inom såväl förädlings- som handelsled motverkas genom effektiva åtgärder från konkurrensmyndigheternas sida. Statens jordbruksnämnd bör sålunda ges till uppgift att skärpa marknadsbevakningen och vid behov föreslå åtgärder. Likaså bör uppdras åt SPK att noga följa prisoch marginalutvecklingen i industri- och handelsleden. Regeringen förklarar att den avser att återkomma under budgetåret 1990/91 med ytterligare förslag till åtgärder inom detta område med anledning av konkurrenskommitténs förslag.

Ägarutredningen har i betänkandet (SOU 1990:1) Företagsförvärv i svenskt näringsliv redovisat sin syn på tolv större förvärv som har studerats (s. 152 f.). Några allvarligare konkurrensbegränsningar har inte kunnat påvisas i dessa fall. Detta anses dock inte vara bevis för att sådana effekter generellt inte skulle förekomma. Därför noterar utredningen med tillfredsställelse konkurrenskommitténs uppdrag att utvärdera konkurrenslagens regler om företagsförvärv. Vikten av att företagsförvärven i det svenska näringslivet bedöms i ljuset av den internationella utvecklingen betonas; konkurrenslagstiftningen bör inte ges en sådan utformning att den hindrar eller försvårar sådana strukturförändringar som kan anses nödvändiga för att stärka de svenska företagens konkurrenskraft på den internationella marknaden, anförs det.

I sitt huvudbetänkande (SOU 1988:38) Ägande och inflytande i svenskt näringsliv konstaterar ägarutredningen i fråga om s.k. stora

1989/90:NU30

ägare — dvs. ägare med inflytande i flera företag — att ett förhållandevis litet antal ägare i ökande grad kontrollerar en stor del av det privata näringslivet. Denna koncentration av makt kan innebära nackdelar genom att intresset av en mångsidig prövning av näringslivets resurser inte tillgodoses. Samtidigt måste behovet av en samordning av svenska företags resurser i en hårdnande internationell konkurrens beaktas. Fördelningspolitiska frågor och demokratifrågor behandlas ej, eftersom de ligger utanför uppdraget. (En sammanfattning av betänkandet lämnas i den näringspolitiska propositionen, s. 214—228).

I nio motioner förs fram förslag som gäller olika aspekter på företagens möjligheter att konkurrera på lika villkor. Några av dem är huvudsakligen inriktade på förhållandet mellan offentlig och privat verksamhet, medan andra tar sikte på konkurrens inom vissa branscher — såsom tjänster och livsmedelsproduktion — eller visst slag av konkurrensbegränsning, såsom monopol och prissamverkan. Tre av motionerna tar särskilt upp de framtida förutsättningarna för den samverkan som sker inom kooperationen; motionerna har anknytning till de förslag och bedömningar som konkurrenskommittén nyligen har presenterat i det nyss nämnda delbetänkandet.

Allmänna konkurrensfrågor

En kartläggning av och en åtgärdsplan mot marknadsstörande konkurrenshinder begärs i motion 1989/90:N299 (m). Den fria konkurrensen ger ett bättre skydd för konsumenterna än aldrig så många regleringar hävdar motionärerna, som åberopar en undersökning av SPK. Enligt denna skulle konsumenterna ha sparat 25 miljarder kronor under åren 1983—1988 om de reglerade sektorerna hade haft samma prisutveckling som de icke reglerade. I motionen ges också exempel på olika omständigheter som stör marknadens funktion, såsom fackliga förbud för företag att åta sig vissa arbeten, kommuners möjligheter att hindra etablering av lågprismarknader och statligt föreskrivna begränsningar i fråga om val av läkemedel. Motionärerna anser att uppdraget till den nu verksamma konkurrenskommittén är så begränsat att den nödvändiga helhetsbilden inte kommer fram.

SPK:s i motionen åberopade studie avseende den nämnda sexårsperioden redovisar prisutvecklingen inom dels icke-reglerade, dels fyra reglerade områden. Dessa senare områden omfattade 31 % av den totala privata konsumtionen och prisuppgången för dem uppgick i genomsnitt till 56 % jämfört med 40 % för de övriga områdena. Störst var prisuppgången för persontrafik och flyttningstjänster, följt av jordbruksprisreglerade livsmedel, kläder och skor samt hyror och bostadsrättsavgifter.

I det föregående har en redovisning lämnats för konkurrenskommitténs uppdrag, dess hittills presenterade förslag och den fortsatta inriktningen av dess arbete. Enligt utskottets uppfattning innefattas i kommitténs uppgift de överväganden som har anknytning till motionärernas synpunkter. De reglerade sektorer som kommitténs förslag avses omfatta är i huvudsak samma som har legat till grund för SPK:s

1989/90:NU30

beräkningar. Utskottet anser sålunda inte att en kartläggning eller en åtgärdsplan utöver vad som ingår i konkurrenskommitténs uppdrag erfordras. Med det sagda avstyrks motion 1989/90:N299 (m).

I motion 1989/90:N289 (m) påyrkas en översyn av konkurrensvillkoren för privat resp. offentlig affärsverksamhet. Antalet anställda i den privata delen av näringslivet har sjunkit medan utvecklingen är den motsatta i den offentliga delen, anför motionärerna. De finner att utvecklingen knappast är överraskande till följd av det alltmer ogynnsamma klimat för enskild företagsamhet som anses råda, inte minst genom den tilltagande regleringen. I motsvarande utsträckning har offentligt ägda företag gynnats, t.ex. genom monopolställning för vissa statliga och flertalet kommunala affärsverksamheter. Trots denna bristande balans i förutsättningarna visar en rad utredningar att privata företag — till skillnad från offentliga — har en ständig produktivitetsökning.

I årets budgetproposition (1989/90:100 bil. 2) har regeringen redovisat sitt förnyelseprogram för den offentliga sektorn. Där framgår (s. 23) att förutsättningarna för en renodling av de statliga förvaltningsmyndigheternas uppgifter, roller och finansiering bör övervägas. Vidare sägs bl.a. (s. 28) att statlig konkurrensutsatt affärsverksamhet av större omfattning utanför affärssektorn bör bedrivas i bolagsform. En sådan lösning har, enligt vad som anförs i propositionen, förordats av NO och SPK. Ett viktigt skäl till denna bedömning är att det bör ställas starka krav på att sådan affärsverksamhet — bl.a. i fråga om kostnadsoch intäktsredovisningen — hålls åtskild från myndigheternas övriga verksamhet för att motverka möjligheter till korssubventionering m.m. En kartläggning av nu angivna förhållanden föreslås därför av regeringen. I den reviderade finansplanen (prop. 1989/90:150) har regeringen återkommit med bedömningar och förslag i fråga om förnyelse av den offentliga sektorn.

Vidare kommer, enligt vad utskottet har erfarit, en arbetsgrupp med representanter för finans-, kommunikations- och civildepartementen att se över formerna för styrning av vissa affärsverk, nämligen posten, statens järnvägar (SJ) och televerket. I uppdraget ligger att överväga frågor som rör gränsdragningen mellan den offentliga och den konkurrensutsatta verksamheten. SPK publicerade i december 1989 rapporten Prissättning på monopolmarknader, en studie om konkurrens och prissättning inom post- och teleområdena, genomförd på uppdrag av regeringen. I denna föreslogs att dessa verk i framtiden själva skall få bestämma sina priser. I gengäld skall statsmarkerna ange riktlinjer för deras monopolområden med krav på självkostnadsprissättning och produktivitetsökning. Studien kommer att tjäna som underlag i den nyssnämnda arbetsgruppens arbete.

Även riksdagens revisorer har inlett en översyn av statliga affärsverk. Nyligen har ett förslag (1989/90:14) om postverkskoncernens verksamhet överlämnats till riksdagen. Syftet med granskningen har varit att bedöma riksdagens styrmöjligheter och regeringens styrning och kon -

1989/90:NU30

troll i fråga om såväl aflärsverket som aktiebolagen. Bl.a. har verksamhetens mål och konkurrenssituationen studerats. Det fortsatta arbetet kommer att avse även televerket och SJ.

Såsom har nämnts i det föregående (s.77) kommer konkurrenskommittén att även ta upp frågor kring offentlig tjänsteproduktion, särskilt med avseende på effektiviteten i kommunal monopolverksamhet.

Utskottet konstaterar att ett omfattande översynsarbete pågår som i olika avseenden gäller offentlig affärsverksamhet. Förhållandet till den privata delen av näringslivet kommer in som en naturlig del i dessa sammanhang. Utskottet erinrar också om NO:s och SPK:s konkurrensövervakande uppgifter. Mot bakgrund härav finner utskottet att den begärda översynen inte är motiverad och något riksdagsuttalande sålunda inte erforderligt. Utskottet avstyrker alltså motion 1989/90:N289 (m).

En utredning om tjånstemonopol skulle öka beredskapen i Sverige inför den intensifierade konkurrens inom tjänstesektorn som kan väntas bli följden av internationella handelspolitiska förhandlingar, anförs i motion 1989/90:N315 (fp). Det är viktigt att ett förtroende för Sverige som framtidsmarknad skapas, så att en förbättrad tjänstebalans kan åstadkommas. Svenska och utländska foretag lår inte utestängas från stora delar av tjänstemarknaden genom monopol t.ex. inom sjukvård, utbildning, barnomsorg och arbetsförmedling, heter det vidare.

Regeringen tillkallade hösten 1989 en delegation (I 1989:02) med uppgift (dir. 1989:19) att analysera utvecklingen av produktiviteten i svenskt näringsliv. Syftet är att ge regeringen underlag för åtgärder som främjar produktivitetstillväxten. I direktiven påpekas att produktiviteten i den offentliga sektorn har studerats av bl.a. expertgruppen för offentlig ekonomi (ESO). En samlad analys av produktivitetsutvecklingen i näringslivet under senare år saknas däremot, anförs det vidare. Särskilt bräckligt uppges underlaget vara när det gäller tjänstesektorn. I direktiven betonas också att det är viktigt med en utredning av hur den internationella arbetsfördelningen påverkar produktivitetsutvecklingen, inte minst i tjänstesektorn. Delegationens arbete skall vara avslutat vid utgången av år 1992. Härutöver har nyligen en utredning om produktiviteten särskilt inom tjänstesektorn tillsatts inom ramen för rådet för frågor inom handels- och tjänstesektorn (I 1984:D), vilket är knutet till industridepartementet. Utredningen samarbetar med produktivitetsdelegationen.

Långtidsutredningen 1990 (SOU 1990:14) har nyligen presenterats. Den belyser vissa utvecklingstendenser och awägningsproblem som kan påverka uppläggningen av den ekonomiska politiken. Utredningen remissbehandlas för närvarande. I en bilaga (bil. 17) behandlas den privata tjänstesektorn med bedömning av utvecklingsbetingelserna för olika tjänsteområden, såsom distribution, kommunikation samt bankoch försäkringsväsen. Där diskuteras också tjänstenäringens verksamhet i ett internationellt perspektiv. I andra bilagor (t.ex. bil. 26) görs överväganden om åtgärder för reformering av den offentliga sektorn.

1989/90:NU30

80 Ett system för hälso- och sjukvården skisseras (huvudbetänkandet s. 403), där det bästa från såväl ett offentligt som ett marknadsmässigt styrt system tas till vara. Ökad konkurrens för bättre effektivitet och större valfrihet är därvid utgångspunkten.

I det föregående (s. 76, 78) har NO:s och SPK:s uppgifter i fråga om konkurrensövervakning inom näringslivet och den offentliga verksamheten berörts. Vidare framgår (s. 00) att en arbetsgrupp inom regeringskansliet har tillsatts med uppdrag att se över styrningen av posten, SJ och televerket för att bl.a. gränsen mellan offentlig och konkurrensutsatt verksamhet skall bli tydlig. Såsom framhålls i den föreliggande näringspolitiska propositionen tar avregleringsarbetet inom regeringskansliet sikte på erforderlig marknadsanpassning. Utskottet erinrar också om konkurrenskommitténs uppdrag beträffande bygg-, bostadsoch transportsektorerna samt — numera även — kommunala monopol. Alla områdena berör sålunda tjänsteproduktion.

Utskottet har i det föregående lämnat en redogörelse för pågående och planerade utredningar som helt eller delvis gäller tjänstesektorns konkurrensförhållanden och utveckling. Dessa kommer sammantaget att förbättra underlaget såväl för politiska beslut som för beslut i berörda delar av näringslivet. Utskottet finner att vad som begärs i motionen i väsentliga delar därmed är tillgodosett. Någon anledning för riksdagen att vidta någon åtgärd med anledning av yrkandet synes därför inte föreligga. Motion 1989/90:N315 (fp) avstyrks följaktligen i berörd del.

Prisöverenskommelser och leveransvägran utgör konkurrensbegränsningar som särskilt borde uppmärksammas av NO, heter det i motion 1989/90:N223 (fp). I fråga om leveransvägran är det främst små och medelstora företag, vilka sänker priserna, som blir utsatta; ett kraftfullt och snabbt agerande från konkurrensmyndigheterna är viktigt.

Riksdagen behandlade ett likartat yrkande (fp) våren 1989. Det avslogs med hänvisning till den då nyligen tillkallade konkurrenskommittén (1988/89:NU32). Våren 1990 har riksdagen behandlat ett motionsyrkande (fp) med krav på åtgärder för att effektivisera handläggningen av konkurrensärenden. Även detta yrkande avvisades; konkurrenskommitténs uppdrag innefattar även överväganden om handläggningsordning m.m., konstaterade utskottet (1989/90:NU29).

Enligt utskottets mening har inga nya omständigheter tillkommit som motiverar ett ändrat ställningstagande från riksdagens sida. Utskottet utgår sålunda från att frågor om prissamverkan, leveransvägran och andra inskränkningar i konkurrensen beaktas av konkurrenskommittén i enlighet med dess direktiv om översyn av konkurrenslagen. Med hänsyn härtill avstyrks motion 1989/90:N223 (fp) i nu behandlad del.

I en partimotion från centerpartiet, 1989/90:N236, föreslås en rad åtgärder för stärkande av de små och medelstora företagens villkor i ett näringsliv, hotat av en alltför stark koncentration. Kooperation och samverkan förordas framför fusioner som kan leda till monopol och stark ägarkoncentration. Med hänvisning till den av EG nyligen antagna förordningen om fusionskontroll föreslås att motsvarande regler om

6 Riksdagen 1989190. 17 sami. Nr 30

1989/90:NU30

81 Rättelse: S. 84 rad 9 nedifrån Står: riksdagen Rättat till: regeringen S.90 rad 12 nedifrån Står: 32 278 500 Rättat till: 32 279 000

konkurrensbegränsande företagsförvärv skall tillämpas i Sverige. Enligt centerpartiets uppfattning borde regeringen i särskild ordning kunna pröva fusioner mellan stora företag.

Även i motion 1989/90:N287 (mp) uttrycks oro för vissa monopoltendenser, nämligen sådana som motverkar en decentraliserad produktion. Det är främst förhållandena inom livsmedelsbranschen som har motiverat yrkandet om en utredning av frågan.

Våren 1989 avslog riksdagen (1989/90:NU32 s. 14) samma yrkande som nu åter förs fram i motionen från företrädare för miljöpartiet. Enligt utskottets mening var motionärernas begäran om utredning tillgodosedd genom den utredningsverksamhet som hade redovisats i betänkandet. Två reservationer (fp; vpk, mp) förelåg.

I det föregående (s. 76) har konkurrenslagens regler om förvärvskontroll översiktligt redovisats. Här lämnas en något mer utförlig beskrivning av systemet. En första bedömning av förvärvet från konkurrensrättslig utgångspunkt gäller marknadsdominansen, dvs. företagets möjligheter att agera utan nämnvärd hänsyn till befintliga eller potentiella konkurrenter. Det är inte bara företagets andel av den s.k. relevanta marknaden som prövas utan också faktorer som dess finansiella styrka och strukturen på marknaden. Det andra steget är en bedömning av om förvärvet kan medföra negativa effekter av det slag som anges i lagen, exempelvis genom påverkan på prisbildningen. Som tredje steg bedöms om konkurrensbegränsningen kan anses vara från allmän synpunkt otillbörlig. Här beaktas om konkurrensbegränsningen är av större vikt men också om det finns omständigheter som motiverar eller ursäktar den. Sålunda kan intresset av strukturrationalisering eller stärkt konkurrensförmåga i ett internationellt perspektiv vägas in vid bedömningen. Uttryckliga regler om minimigränser i fråga om omsättning eller antalet sysselsatta för att förvärvet skall kunna prövas finns inte i den svenska lagstiftningen.

I förhandlingar mellan NO och förvärvsparterna kan företagen göra åtaganden som minskar eller undanröjer befarade skadeverkningar. Skulle detta inte lyckas kan NO föra ärendet till marknadsdomstolen, som i sista hand kan förbjuda förvärvet. Ett sådant beslut måste emellertid underställas regeringen för att bli gällande; ett förbud anses nämligen vara en så ingripande åtgärd att denna bör bedömas i ett bredare ekonomiskt perpektiv.

Inom EG har hittills inte funnits något särskilt system för konkurrensrättslig kontroll av företagsförvärv, även om de grundläggande konkurrensreglerna i Romfördraget ger vissa möjligheter till ingripande emot konkurrenshämmande företagssammanslagningar. Nyligen har dock en rådsförordning antagits inom EG. Denna ger kommissionen möjlighet att förhindra större företagsförvärv och fusioner som hämmar konkurrensen på den gemensamma marknaden. Grundläggande krav för att förordningen skall vara tillämplig uppställs dels i fråga om verksamhetens omsättning och geografiska avgränsning, dels i fråga om den kontroll i det förvärvade eller fusionerade företaget som uppnås. Skulle dessa krav vara uppfyllda görs en prövning i materiellt hänseende; ett företagsförvärv skall förklaras vara oförenligt med den gemen -

1989/90:NU30

samma marknaden om det skapar eller förstärker en dominerande ställning som väsentligt hämmar en effektiv konkurrens på den gemensamma marknaden eller en väsentlig del därav. Förvärvet blir därmed otillåtet. Konkurrensbegränsande åtgärder som svenska företag vidtar inom EG kan angripas med stöd av konkurrensreglerna i Romfördraget och tillhörande författningar, däribland den nyss nämnda förordningen om kontroll av företagsförvärv när denna har trätt i kraft den 21 september 1990.

Inom ramen för diskussionerna mellan EFTA-länderna och EG behandlas även EG:s konkurrensregler. Härvid aktualiseras bl.a. frågorna om förvärvsreglerna och deras förhållande till de nationella bestämmelserna om sådana förvärv.

Kraven i motionen är enligt utskottets uppfattning inte befogade. Utskottet erinrar om konkurrenskommitténs uppgift att pröva frågan om en skärpning av bestämmelserna om företagsförvärv liksom om de diskussioner i hithörande frågor som pågår med anledning av det västeuropeiska integrationsarbetet. Motionerna 1989/90:N236 (c) och 1989/90:N287 (mp) avstyrks i berörda delar.

Kooperativ verksamhet

Kooperativt samarbete skapar samma effektivitetsvinster som kan uppnås mellan företag i samma koncern, hävdas det i motion 1989/90:N327 (c). Skillnaden är emellertid att samverkan sker öppet och genom demokratiska beslutsprocesser inom den kooperativa verksamheten medan slutenhet och aktieägarinflytande präglar koncernförhållandet, heter det vidare. Kooperationen kan genom sin uppbyggnad överbrygga den traditionella motsättningen mellan arbete och kapital. Vidare kan kooperativa förslag komma att utgöra en motvikt till de stora maktblock inom näringslivet som har vuxit fram och vilkas ställning till följd av internationaliseringen ytterligare kan komma att stärkas. Även för upprätthållandet av den regionala balansen är kooperativ verksamhet ett viktigt inslag. Konkurrenskommitténs nyligen presenterade förslag som rör bl.a. konkurrenslagstiftningen och kooperationen och som går ut på att kooperativ verksamhet skall tillåtas enbart inom primärledet inom livsmedelssektorn hotar emellertid hela den kooperativa grundidén, anser motionärerna, som finner ett uttalande av riksdagen om kooperationens betydelse och åtgärder för dess främjande vara väl motiverat.

Även i motion 1989/90:N302 (c) begärs ett tillkännagivande av riksdagen om den kooperativa företagsformens möjligheter att göra sig gällande. De begränsningar i detta avseende som övervägs skulle — om de genomförs — innebära ytterligare ett slag mot jordbruksnäringen och därtill i en känslig omställningsfas, anför motionärerna. Samma tankegångar synes föresväva upphovsmännen till motion 1989/90:N230 (c); de riktar samtidigt kritik mot samhällets underlåtenhet att ingripa mot fusioner mellan stora och dominerande företag.

Konkurrenskommitténs delbetänkande vad gäller livsmedelssektorn har redovisats i det föregående (s. 76). I huvudsak har två frågor

1989/90:NU30

behandlats som har anknytning till kooperation, nämligen dels marknadsdelning, dels näringsidkarbegreppet. I det förra hänseendet föreslås en provisorisk lag med förbud mot marknadsdelning m.m. på jordbrukets område. I det senare hänseendet har kommittén — i enlighet med ett initiativ av riksdagen — gjort en genomgång av näringsidkarbegreppets tillämpning i kooperativa sammanhang (1988/89:NU32 s. 14 f.). Delbetänkandet remissbehandlas för närvarande. Kommittén har uttalat att den i sitt fortsatta arbete ytterligare kommer att analysera hur konkurrenslagstiftningen bör utformas och tillämpas för att vederbörlig hänsyn till kooperationens särart och olika behov av samverkan skall kunna tas.

Nyligen har en utredning tillsatts med uppgift (dir. 1990:23) att utreda den kooperativa företagsformens utvecklingsmöjligheter på nya områden. Vidare pågår en översyn inom regeringskansliet i fråga om bl.a. hinder av legal natur för kooperativ verksamhet. I arbetsgruppen ingår företrädare för justitie-, finans-, industri- och civildepartementen och för konsument- resp. producentkooperationen.

Det är enligt utskottets mening odiskutabelt att all verksamhet inom samhälle och näringsliv måste drivas effektivt för att resultat skall kunna nås som gynnar konsumentintresset och mångfalden. Detta gäller självfallet även producentkooperationen och konsumentkooperationen. I den mån konkurrenslagstiftningen behöver förändras för att skadliga konkurrensbegränsningar ytterligare skall kunna motverkas, måste detta enligt utskottets uppfattning ske med respekt för kooperationens karaktär av demokratisk folkrörelse. Riksdagen föreslås göra ett uttalande till regeringen av denna innebörd. Därmed blir motionerna 1989/90:N327 (c), 1989/90:N230 (c) och 1989/90:N302 (c) väsentligen tillgodosedda.

Hemställan

Utskottet hemställer

Övergripande frågor

1. beträffande näringspolitikens allmänna inriktning

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 24 i ifrågavarande del (avsnitten 1 — 3) och med avslag på motion 1989/90:N57 yrkande 1, motion 1989/90:N58 yrkandena 1 — 3 och 9—11, motion 1989/90:N60 yrkande 8, motion 1989/90:N346 och motion 1989/90:N361 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. I (m, fp, c) res. 2 (vpk) res. 3 (mp)

2. beträffande småföretagspolitiken

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 24 i ifrågavarande del (avsnitten 4.1 och 4.2) och med avslag på motion 1989/90:N57 yrkandena 2 och 3, motion 1989/90:N58 yrkande 5, motion 1989/90:N206 yrkandena 1 och

1989/90: NU30

2, motion 1989/90:N223 yrkande 1 och motion 1989/90:N236 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 4 (m, fp, c) res. 5 (mp)

3. beträffande inrättandet av ett näringslivsdepartement att riksdagen avslår motion 1989/90:N329,

4. beträffande utredning om statligt stöd att riksdagen avslår motion 1989/90:N213,

Småföretagsutveckling

5. beträffande utvecklingsfondernas målgrupp

att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 3 och med avslag på motion 1989/90:N54 yrkande 11 och motion 1989/90:N223 yrkande 5 godkänner de ändrade riktlinjer för de regionala utvecklingsfondernas målgrupp som anges i propositionen,

res. 6 (m, fp)

6. beträffande utvecklingsfondernas stöd till kvinnors företagande att

riksdagen avslår motionerna 1989/90:N204, 1989/90:N360 och 1989/90: N362,

res. 7 (m, fp) res. 8 (c, mp)

7. beträffande utvecklingsfondernas styrelser

att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:N88 bilaga 1 moment 4 och med avslag på motion 1989/90:N54 yrkandena 13 och 14, motion 1989/90:N55 yrkandena 2 och 3, motion 1989/90:N56 yrkande 2, motion 1989/90:N57 yrkandena 4 och 5, motion 1989/90:N58 yrkande 14, motion 1989/90:N59 yrkande 1 och motion 1989/90:N223 yrkande 6 godkänner de ändrade riktlinjer för val av styrelse i de regionala utvecklingsfonderna som anges i propositionen,

res. 9 (fp, c, vpk) res. 10 (m) res. 11 (mp)

8. beträffande utvecklingsfondernas stöd till kooperativa företag att riksdagen avslår motion 1989/90:N47 yrkandena 1 — 3 och motion 1989/90:N328 yrkande 2,

res. 12 (m, fp) motiv, res. 13 (vpk, mp)

9. beträffande åtgärder för att utsätta utvecklingsfonderna för konkurrens

att riksdagen avslår motion 1989/90:N54 yrkande 15,

res. 14 (m, fp),

10. beträffande utvecklingsfondernas exportserviceverksamhet att riksdagen avslår motion 1989/90:N223 yrkande 4,

res. 15 (fp, c)

11. beträffande utvecklingsfondernas ansvar för regionalpolitiska stödärenden

att riksdagen avslår motion 1989/90:N57 yrkande 7,

1989/90:NU30

res. 16 (c, vpk)

12. beträffande utvecklingsfondernas stöd till miljö- och energiinvesteringar att

riksdagen avslår motion 1989/90:N57 yrkande 18,

res. 17 (c, mp)

13. beträffande utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet

att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 5 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1989/90:N50 i ifrågavarande del, motion 1989/90:N51 i ifrågavarande del, motion 1989/90:N54 yrkandena 8—10 och 12, motion 1989/90:N55 yrkande 1, motion 1989/90:N56 yrkandena 1 och 3, motion 1989/90:N57 yrkandena 6 och 10, det senare i ifrågavarande del, motion 1989/90:N58 yrkandena 13 och 16, det senare i ifrågavarande del, motion 1989/90:N59 yrkande 2 i ifrågavarande del, motion 1989/90:N60 yrkandena 2 och 3, båda i ifrågavarande del, motion 1989/90:N208, motion 1989/90:N223 yrkande

3, motion 1989/90:A86 i ifrågavarande del, motion 1989/90:A106 yrkande 17 i ifrågavarande del och motion 1989/90:A118 yrkande 27 godkänner de ändrade riktlinjer för de regionala utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet som anges i propositionen,

res. 18 (m) res. 19 (c, vpk) res. 20 (fp) res. 21 (mp)

14. beträffande riskkapitalbolag och riskkapitalförsörjning att riksdagen

a) med bifall till proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 6 och med avslag på motion 1989/90:N54 yrkande 1, motion 1989/90:N55 yrkande 4, motion 1989/90:N57 yrkande 11, motion 1989/90:N58 yrkande 17 och motion 1989/90:N60 yrkande 4

dels godkänner de riktlinjer för nya statliga riskkapitalbolag som anges i propositionen,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en successiv uppbyggnad av riskkapitalbolagen och om att regeringen bör följa utvecklingen,

b) avslår motion 1989/90:N51 i ifrågavarande del, motion 1989/90:N53 yrkande 1, motion 1989/90:N54 yrkandena 2—4, motion 1989/90:N55 yrkandena 5 och 6, motion 1989/90:N57 yrkandena 13 och 14, motion 1989/90:N217, motion 1989/90:N224 yrkande 8, motion 1989/90:N318 yrkande 9 och motion 1989/90:A106 yrkandena 10 och 17, det senare i ifrågavarande del,

res. 22 (m) res. 23 (fp) res. 24 (c) res. 25 (mp)

15. beträffande Småföretagsfonden

att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:88 bilaga 1 momenten 1 och 7 och med avslag på motion 1989/90:N54

1989/90: NU 30

yrkande 16, motion 1989/90:N57 yrkandena 9 och 12, motion 1989/90:N58 yrkandena 15 och 32, det förra i ifrågavarande del, och motion 1989/90:N60 yrkandena 1 och 5

dels antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionfonden,

dels godkänner de ändrade riktlinjer och den ökade kapitaltillförsel till Stiftelsen Småföretagsfonden som anges i propositionen,

res. 26 (m, fp, c) res. 27 (mp)

16. beträffande Småföretagsfondens kansli att riksdagen avslår motion 1989/90:N52,

res. 28 (m, fp, c) motiv.

17. beträffande Norrlandsfonden

att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 5 i i ifrågavarande del och med avslag på motion 1989/90:N54 yrkandena 17 och 18, motion 1989/90:N57 yrkandena 8 och 10, det senare i ifrågavarande del, motion 1989/90:N58 yrkandena 15 och 16, båda i ifrågavarande del, motion 1989/90:N59 yrkande 2 i ifrågavarande del, motion 1989/90:N60 yrkandena 2 och 3, båda i ifrågavarande del, och motion 1989/90:A86 i ifrågavarande del godkänner de ändrade riktlinjer för Stiftelsen Norrlandsfondens finansieringsverksamhet som anges i propositionen,

res. 29 (c, vpk, mp) res. 30 (m) res. 31 (fp)

18. beträffande Temu Inieractor AB

att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 8 och med avslag på motion 1989/90:N50 i ifrågavarande del godkänner att aktierna i Temu Interactor AB får överlåtas till Stiftelsen Norrlandsfonden i enlighet med vad som anges i propositionen,

19. beträffande kapitalförsörjning för kooperativa företag att riksdagen avslår motion 1989/90:N47 yrkande 4,

res. 32 (m, fp) motiv, res. 33 (mp)

20. beträffande egenföretagares borgensåtaganden att riksdagen avslår motion 1989/90:N319,

res. 34 (m, fp, c)

21. beträffande branschprogram för sågverks- och snickeriindustrierna att

riksdagen med bifall till proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 24 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1989/90:N54 yrkande 21 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 35 (m, fp)

1989/90:NU30

22. beträffande ökade resurser till Småföretagens riksorganisations företagsutbildning

att riksdagen avslår motion 1989/90:N276,

23. beträffande personliga etableringskonton

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 24 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1989/90:N54 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 36 (m) motiv, res. 37 (fp) res. 38 (c) res. 39 (mp)

24. beträffande starta-eget-stipendier

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 24 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1989/90:N54 yrkande 7 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 40 (m, c) motiv, res. 41 (fp) res. 42 (mp)

25. beträffande designfrämjande åtgärder

att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 9 godkänner de ändrade riktlinjer för stödet till designfrämjande åtgärder som anges i propositionen,

26. beträffande statens industriverks programindelning

att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:88 bilaga 1

punkt B 1 i ifrågavarande del godkänner att de två programmen Industriell omvandling och tillväxt och Småföretagsutveckling slås samman till ett nytt program Bransch- och småföretagsutveckling,

27. beträffande statens industriverks förvaltningskostnader

att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:88 bilaga 1

punkt B 1 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1989/90:N54 yrkande 23 till Statens industriverk: Förvaltningskostnader för budgetåret 1990/91 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 65 957 000 kr.,

res. 43 (m, fp)

28. beträffande statens industriverks utredningsverksamhet

att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:88 bilaga 1

punkt B 2 till Statens industriverk: Utredningsverksamhet för budgetåret 1990/91 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 5 250 000 kr.,

29. beträffande industridesign

att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:88 bilaga 1

punkt B 4

dels medger att under budgetåren 1991/92 och 1992/93, utöver under budgetåret 1990/91 ej disponerade medel, sammanlagt 10 000 000 kr. får användas till åtgärder för att främja industridesign,

1989/90:NU30

dels till Åtgärder för att främja industridesign för budgetåret 1990/91 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 5 000 000 kr.,

30. beträffande Småföretagsutveckling

att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:88 bilaga 1 punkt B 7 och med avslag på motion 1989/90:N54 yrkande 24, motion 1989/90:N57 yrkande 19 och motion 1989/90:N224 yrkande 6

dels medger att under budgetåren 1991/92 och 1992/93, utöver under budgetåret 1990/91 ej disponerade medel, sammanlagt 430 600 000 kr. får användas för småföretagsutveckling, dels till Småföretagsutveckling för budgetåret 1990/91 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 215 300 000 kr.

res. 44 (m) motiv, res. 45 (fp) res. 46 (c) res. 47 (mp)

Teknisk forskning och utveckling

31. beträffande teknikpolitiken

att riksdagen avslår motion 1989/90:N58 yrkande 18,

res. 48 (mp)

32. beträffande produktutveckling

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 24 i ifrågavarande del (avsnitt 5.3.2 delvis) och med avslag på motion 1989/90:N58 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 49 (mp)

33. beträffande villkoren för enskilda uppfinnare

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 24 i ifrågavarande del (avsnitt 5.3.2 delvis) och med avslag på motion 1989/90:N54 yrkandena 7 och 25, det förstnämnda i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 50 (fp, c) res. 51 (m) motiv.

34. beträffande innovationsverksamheten

att riksdagen avslår motion 1989/90:N224 yrkande 4,

res. 52 (mp)

35. beträffande havsresursverksamheten

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:N338, 1989/90:N339, 1989/90:Jo32 och 1989/90:Jo43 ,

res. 53 (c, vpk, mp)

36. beträffande fjärranalyskarta över havsbottnen att riksdagen avslår motion 1989/90:N33,

37. beträffande Industrifonden

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1

1989/90:NU30

moment 21 och med avslag på motion 1989/90:N54 yrkandena 19 och 20 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 54 (m) motiv, res. 55 (fp)

38. beträffande program för verkstadsteknisk utvecklingsverksamhet att

riksdagen med bifall till proposition 1989/90:88 bilaga 1 punkt F 22 och med avslag på motion 1989/90:N54 yrkande 22 och motion 1989/90:N58 yrkande 19 i ifrågavarande del

1. till Industriell utveckling m.m. inom verkstadsteknikområdet för budgetåret 1990/91 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 50 000 000 kr.,

2. medger att under budgetåren 1991/92 och 1992/93, utöver under budgetåret 1990/91 ej disponerade medel, 100 000 000 kr. får användas till industriell utveckling m.m. inom verkstadsteknikområdet,

res. 56 (fp) res. 57 (mp)

39. beträffande informationsteknologi

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 24 i ifrågavarande del (avsnitt 5.5.2) och med avslag på motion 1989/90:N57 yrkande 15 och motion 1989/90:N224 yrkande 18 som sin mening ger riksdagen till känna vad utskottet anfört.

res. 58 (m, fp) motiv, res. 59 (c) res. 60 (mp)

40. beträffande Standardiseringskommissionen att riksdagen

a) med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1 punkt F 14 moment 1 i ifrågavarande del (ny finansieringsmodell, ökat bidrag) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört angående statens roll i standardiseringen m.m.,

b) med bifall till proposition 1989/90:88 bilaga 1 punkt F 14 moment 2 och med avslag på motion 1989/90:N58 yrkande 19 i ifrågavarande del till Bidrag till Standardiseringskommissionen för budgetåret 1990/91 under tolfte huvudtiteln anvisar ett anslag av 32 279 000 kr.,

res. 61 (mp)

41. beträffande nya intressenter i standardiseringen m.m.

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1 punkt F 14 moment 1 i ifrågavarande del (nya intressenter; statens krav) och med avslag på motion 1989/90:N58 yrkande 20 och motion 1989/90:N59 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 62 (vpk, mp)

42. beträffande alleuropeisk samverkan i standardiseringsarbetet att riksdagen avslår motion 1989/90:N59 yrkande 3,

res. 63 (vpk, mp)

1989/90:NU30

43. beträffande ackreditering av certifieringsorgan

att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:88 bilaga 1

moment 2 och med avslag på motion 1989/90:N58 yrkande 31 antar det i propositionen framlagda förslaget till ändring i lagen (1989:164) om kontroll genom teknisk provning och om mätning,

res. 64 (mp)

44. beträffande statens mät- och provstyrelse

att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:88 bilaga 1

punkterna F 10 och F 11 för budgetåret 1990/91 under tolfte huvudtiteln anvisar

a) till Statens mät- och provstyrelse: Myndighetsverksamhet ett reservationsanslag av 1 000 kr.,

b) till Statens mät- och provstyrelse: Bidrag till riksmätplatsverksamhet ett reservationsanslag av 8 000 000 kr.,

45. beträffande statens provningsanstalt

att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:88 bilaga 1

punkterna F 8 och F 9 för budgetåret 1990/91 under tolfte

huvudtiteln anvisar

a) till Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

b) till Bidrag till Statens provningsanstalt ett reservationsanslag av 41 135 000 kr.,

46. beträffande information om teknik

att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:88 bilaga 1 punkt F 3 för budgetåret 1990/91 under tolfte huvudtiteln till Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet anvisar ett reservationsanslag av 30 700 000 kr.,

47. beträffande Tele-X-satellitens TV-kanaler

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 24 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1989/90:N256 och motion 1989/90:N366 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 65 (m,fp, c)

48. beträffande Tele-X-satellitens data- och videokapacitet

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 24 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1989/90:N356 yrkande 2 och motion 1989/90:N366 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 66 (m, fp, c)

49. beträffande rymdteknisk utveckling i småföretag

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 24 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1989/90:N57 yrkandena 16 och 17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 67 (c)

1989/90:NU30

91 Internationella investeringar m.m.

50. beträffande internationaliseringens problem

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 23 i ifrågavarande del (avsnitten 7.1 och 7.2) och med avslag på motion 1989/90:N58 yrkande 4, motion 1989/90:N224 yrkande 5 och motion 1989/90:N324 om sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 68 (vpk, mp)

51. beträffande svenska företags investeringar utomlands

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 23 i ifrågavarande del (avsnitt 7.3) och med avslag på motion 1989/90:N59 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 69 (m, fp) motiv, res. 70 (vpk) res. 71 (mp)

52. beträffande utländska företagsinvesteringar i Sverige

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 23 i ifrågavarande del (avsnitten 7.4.1—7.4.4) och med avslag på motion 1989/90:N58 yrkande 29, motion 1989/90:N59 yrkande 7, motion 1989/90:N60 yrkande 9, motion 1989/90:N73 yrkande 1, motion 1989/90:N220 yrkande 5 och motion 1989/90:N314 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 72 (m,fp) res. 73 (vpk, mp)

53. beträffande utlånningsförbehåll

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 23 i ifrågavarande del (avsnitt 7.4.5) och med avslag på motion 1989/90:N60 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 74 (m,fp)

54. beträffande internationellt samarbete på företagsomrädet

att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:88 bilaga 1 punkt A 5 och med avslag på motion 1989/90:N54 yrkande 29 för budgetåret 1990/91 under tolfte huvudtiteln till Internationellt samarbete på företagsområdet anvisar ett reservationsanslag av

6 000 000 kr.,

res. 75 (m,fp)

55. beträffande främjande av utländska investeringar i Sverige att riksdagen med bifoll till proposition 1989/90:88 bilaga 1 punkt C 4 och med avslag på motion 1989/90:N54 yrkande 28 och motion 1989/90:N58 yrkande 33

a) medger att under budgetåren 1991/92 och 1992/93, utöver under budgetåret 1990/91 ej disponerade medel, sammanlagt 3 500 000 kr. får användas för att främja utländska investeringar i Sverige,

b) till Åtgärder för att främja utländska investeringar i Sverige för budgetåret 1990/91 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 1 500 000 kr.,

1989/90:NU30

res. 76 (m, fp) res. 77 (mp)

Konkurrens och samverkan

56. beträffande åtgärdsplan mot marknadsstörande konkurrenshinder att

riksdagen avslår motion 1989/90:N299,

res. 78 (m, fp)

57. beträffande översyn av konkurrensvillkoren för privat resp. offentlig affärsverksamhet

att riksdagen avslår motion 1989/90:N289,

res. 79 (m, fp, c)

58. beträffande utredning om tjänstemonopol

att riksdagen avslår motion 1989/90:N315 yrkande 2,

res. 80 (fp)

59. beträffande prisöverenskommelser och leveransvägran att riksdagen avslår motion 1989/90:N223 yrkande 2,

res. 81 (m, fp, c)

60. beträffande regler om konkurrensbegränsande företagsförvärv att

riksdagen avslår motion 1989/90:N236 yrkande 1 och motion 1989/90:N287 yrkande 3,

res. 82 (c) res. 83 (mp)

61. beträffande konkurrenslagstiftningen och kooperationen

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N327 och med anledning av motionerna 1989/90:N230 och 1989/90:N302 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

res. 84 (m, fp)

Stockholm den 22 maj 1990 På näringsutskottets vägnar

Rune Jonsson

Närvarande: Lennart Pettersson (s) (mom. 31—61), Hadar Cars (fp) (mom. 5—30), Rune Jonsson (s) (mom. 1—4, 31—61), Per Westerberg (m) (mom. 1 — 30), Åke Wictorsson (s), Per-Ola Eriksson (c) (mom. 5—61), Birgitta Johansson (s), Nic Grönvall (m) (mom. 31—61), Inga-Britt Johansson (s), Bo Finnkvist (s) (mom. 5—61), Reynoldh Furustrand (s) (mom. 5—30), Gunnar Hökmark (m) (mom. 1—4), Gudrun Norberg (fp) (mom. 1 — 30), Roland Larsson (c), Rolf L Nilson (vpk), Leif Marklund (s), Mats Lindberg (s) (mom. 1 — 30), Sven-Åke Nygårds (s) (mom. 1—4, 31—61), Karin Falkmer (m) (mom. 1—30), Isa Halvarsson (fp) (mom. 1—4), Barbro Andersson (s) (mom. 5—30), Lars Ahlström (m) (mom. 5—30), Christer Eirefelt (fp) (mom. 31—61), Björn Kaaling (s) (mom. 1—4), Bertil Danielsson (m) (mom. 31—61), Lars De Geer (fp) (mom. 31 — 61), Håkan Hansson (c) (mom. 1—4) och Krister Skånberg (mp).

1989/90:NU30

93 Reservationer

1989/90: NU30

1. Näringspolitikens allmänna inriktning (mom.l)

Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c), Karin Falkmer (m), Isa Halvarsson (fp) och Håkan Hansson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 26 med "Utskottet ansluter" och slutar på s. 28 med "är berörda" bort ha följande lydelse

Utskottet har samma grundläggande syn på näringspolitikens inriktning som kommer till uttryck i motionerna från moderata samlingspartiet, folkpartiet och centerpartiet. Marknadsekonomi är det enda system som har förmått skapa allmän välfärd, ekonomisk utveckling och social trygghet. Länder med marknadsekonomi har också visat sig ha förutsättningar att komma till rätta med miljöproblem som följer i industrisamhällets spår. Långt svårare är de miljöproblem som är en följd av ekonomisk underutveckling eller av socialistisk rovdrift.

För ökad välfärd är det viktigt att landet får en näringspolitik som leder till ett positivt näringsklimat, dvs. stimulerar till investeringar, utveckling av företag och nyföretagande, och som kommer hela landet till del.

Utskottet måste med beklagande konstatera att regeringen inte tyckts ha kommit till insikt om detta. Propositionen präglas i hög grad av en vilsenhet inför de näringspolitiska uppgifterna. Härtill kommer att den socialdemokratiska regeringens ambitioner att öka statens och de fackliga organisationernas maktkoncentration och kontroll över det svenska näringslivet har förstärkts. Det är en både olycklig och oroande utveckling, så mycket mera som den går på tvärs mot utvecklingen i hela Europa och i nästan alla andra länder i världen.

Regeringens ovilja och oförmåga att föra en näringspolitik som ger ett ökat — i stället för minskat — utrymme åt marknadsekonomi har påverkat nyföretagandet och investeringsbenägenheten i Sverige. Regeringspolitiken har också medfört att Sverige inte har fått en rimlig andel av utländska investeringar. Företag har idag inte svårt finna en mer stimulerande miljö för sin verksamhet i Europa och i övriga delar av världen än den som erbjuds i vårt land,

Den kritik mot regeringens bristande respekt för det enskilda ägandet som förs fram i moderata samlingspartiets motion 1989/90:N60 instämmer utskottet i. Regeringens avsaknad av förståelse för den drivkraft som ligger i den enskilda människans vilja och förmåga till engagemang kommer inte minst till uttryck i uppbyggnaden av kollektivt kapital. Ett exempel härpå utgörs av förslaget om att statliga riskkapitalbolag skall inrättas. Enligt utskottets bestämda uppfattning måste det statliga engagemanget i näringslivet minska, inte öka.

Av samma skäl instämmer utskottet i vad som sägs i motion 1989/90:N346 från folkpartiet. Där betonas att den ekonomiska politiken — och därmed näringspolitiken — måste utövas med mer generel -

la medel. Motionärerna tar i sin motion särskilt fasta på näringsfriheten som ett grundläggande medel att åstadkomma effektivitet i ekonomin och nöjda konsumenter. Betydligt större kraft bör ägnas åt att bekämpa alla monopol — inte minst de offentliga — liksom karteller, etableringshinder och andra marknadsstörningar.

Denna grundsyn kan också noteras i motion 1989/90:N57. I denna betonar centerpartiet — likaledes med ett marknadsekonomiskt synsätt som bas för resonemanget — vikten av att näringslivet är decentraliserat i fråga om ägande, verksamhet och geografisk spridning. Ett starkt näringsliv förutsätter ett samspel mellan stora och små företag. Utskottet ansluter sig till vad som i de nämnda motionerna uttalas i fråga om småföretagspolitiken. De mindre företagens betydelse för Sveriges näringsliv — inte minst som bas för återväxten — kan inte nog understrykas. Den största utsikten att lyckas med skapandet av ett positivt näringsklimat för denna grupp av företag har en politik med mindre inslag av centralstyrning och regleringar.

Utskottet föreslår att riksdagen anmodar regeringen att återkomma med ett förslag till näringspolitik med det innehåll som här har redovisats. Med vad som nu har anförts tillstyrker utskottet motionerna 1989/90:N60 (m), 1989/90:N346 (fp) och 1989/90:N57 (c) i berörda delar.

Utskottet kan däremot inte ansluta sig till den beskrivning av verkligheten eller de förslag i fråga om näringspolitik som redovisas i motionerna 1989/90:N59 (vpk) och 1989/90:N58 (mp), vilka således avstyrks, i här aktuella delar.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande näringspolitikens allmänna inriktning att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 24 i ifrågavarande del (avsnitten 1—3), med bifall till motion 1989/90:N57 yrkande 1, motion 1989/90:N60 yrkande 8 och motion 1989/90:N346 yrkande 1 och med avslag på motion 1989/90:N58 yrkandena 1—3 och 9—11 och motion 1989/90:N361 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Näringspolitikens allmänna inriktning (mom. 1)

Rolf L Nilson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 26 med "Utskottet ansluter" och slutar på s. 28 med "är berörda" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motion 1989/90:N57 (vpk) uttryckta uppfattningen att regeringen inte har lyckats förena kraven på tillväxt och balans i ekonomin med det angelägna i en utvecklad social rättvisa. Det finns stark anledning att tvivla på att de förslag som nu har lagts fram för riksdagen skulle innebära någon avgörande förbättring härvidlag. Förslagen präglas inte av den progressiva insikt som är nödvändig för att framtidens krav skall kunna identifieras och mötas. Tvärtom

1989/90:NU30

innebär de att näringslivets förnyelse försenas och att den offentliga sektorn får stå tillbaka. Investeringarna i näringslivet har i huvudsak gällt mogna branscher.

För en vitalisering behövs nu en ny näringspolitik sorn tar sin utgångspunkt i de samhällskontrollerade fonderna. Utskottet föreslår sålunda att allmänna pensionsfonden inkl. löntagarfonderna ges en central roll när det gäller uppbyggnaden av ett framtidsorienterat näringsliv i Sverige. Med en sådan inriktning ökar samhällets möjligheter att åstadkomma regional balans och hänsynstagande till nödvändiga ekologiska intressen. En medveten samhällsstyrning av näringslivet krävs för att utvecklingen mot processer och produkter som är skonsamma mot miljön skall komma i gång på allvar. Ett led i strävan att minska belastningen på miljön är att sörja för att Sveriges exportberoende minskas. Inhemsk produktion bör i större utsträckning inriktas på inhemsk konsumtion. Regeringen bör utarbeta ett näringspolitiskt förslag som beaktar vad utskottet här har anfört. Därmed skulle motion 1989/90:N361 (vpk) bli tillgodosedd i berörd del.

Utskottet kan, såsom foijer av resonemangen i det föregående, inte acceptera den syn på näringspolitiken som presenteras i de borgerliga motionerna 1989/90:N60 (m), 1989/90:N346 (fp) och 1989/90:N57(c). Vad som sägs i motion 1989/90:N58 (mp) kan utskottet inte heller till alla delar ansluta sig till. De nämnda motionerna avstyrks alltså, alla i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande näringspolitikens allmänna inriktning att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 24 i ifrågavarande del (avsnitten 1—3), med bifall till motion 1989/90:N361 yrkandena 1 och 2 och med avslag på motion 1989/90:N57 yrkande 1, motion 1989/90:N58 yrkandena 1—3 och 9—11, motion 1989/90:N60 yrkande 8, och motion 1989/90:N346 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfort.

3. Näringspolitikens allmänna inriktning (mom. 1)

Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 26 med "Utskottet ansluter" och slutar på s. 28 med "är berörda" bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig i fråga om näringspolitikens allmänna inriktning till motion 1989/90:N58 (mp), där det betonas att det ekologiska synsättet nu måste genomsyra varje politiskt förslag. Målet måste vara en livskraftig, långsiktig utveckling inom naturens ramar. Med beklagande konstaterar utskottet att regeringen ännu inte tycks ha kommit till insikt om vikten av ett långsiktigt perspektiv som innefattar ekologiska hänsynstaganden. Regeringen har inte förmått att frigöra sig från det instrumentella synsättet, som innebär att man tror sig kunna behärska naturen och avskilja sig från den.

1989/90.NU30

96 Alla regeringens förslag går ut på att tillväxten skall främjas. Tillväxt i regeringens mening innebär en ökad materiell produktion och konsumtion av resurskrävande varor. Helt okritiskt accepterar både det socialdemokratiska partiet och de borgerliga partierna att ekonomisk tillväxt skall vara ett normaltillstånd i industrivärlden, trots att denna del av världen redan nu tar en orimligt stor andel av jordens samlade resurser i anspråk och att detta förhållande oundvikligen ökar klyftan mellan rika och fattiga länder. I stället måste vi människor använda vår uppfinningsrikedom, envishet, erfarenhet och energi för att undvika en tillväxt som förbrukar mer och mer materiella resurser och skapar miljöförstöring. Om utvecklingen inte vänds kommer vi inte att få en livskraftig, långsiktig utveckling, som kännetecknas av solidaritet med nuvarande och kommande generationer och ger alla tillgång till ökad väl fård och social trygghet inom naturens ramar. Att Sverige har en i förhållande till övriga industriländer låg tillväxt är att betrakta om ett hälsotecken och ett bevis på solidaritet med alla de miljarder människor som har det sämre ställt än vi.

Enligt utskottets mening finns det anledning att fråga hur stor tillväxt som skulle behövas i de fattiga länderna för att inte 1 % tillväxt i Sverige — dvs. ungefår 1 300 kr. per invånare — skall leda till ökade klyftor; kan en sådan global tillväxt rymmas inom naturens ramar? Om den inte gör det kommer miljöförstöringen att fortsätta, bristen på ändliga resurser att öka och livsutrymmet för kommande generationer att begränsas.

Regeringen berör inte frågan om den produktion som utförs inom den s.k. informella sektorn, vilket visar den snäva inställning till mätning av produktionen som präglar målbeskrivningen. Utskottet noterar dock med intresse uppgiften om den aviserade utredningen om miljöhänsyn i nationalräkenskaperna och ser fram mot konkreta och positiva resultat som kommer att bli tillämpade så snart som möjligt.

Utskottet instämmer i vad som i propositionen anförs om produktivitetshöjande insatser och anser att de resurser som kan frigöras härigenom i första hand bör användas för att alla skall få laglig rätt att sänka sin arbetstid till mellan fyra och sex timmer per dag. Detta är ett viktigt led i strävan att sex timmars arbetsdag eller trettio timmars arbetsvecka skall kunna genomföras.

Ett annat exempel på regeringens bristande helhetssyn är dess uttalanden och förslag om infrastrukturen. Transporter som kräver energi och leder till negativa miljöeffekter bör inte öka. Utskottet delar också motionärernas farhågor att det svenska näringslivets struktur riskerar att bli skadad av förväntade internationella strukturförändringar. De exempel som motionärerna tar upp — nämligen bil- och krigsmaterielbranscherna — är belysande för hur snabbt en utveckling kan vändas i en avveckling.

Utskottet finner sålunda att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag som skall kunna ges rubriken En humanekologisk näringspolitik. I ett sådant förslag bör regeringen vidare beakta vad motionärerna har förordat i fråga om närfonder. En sådan framställning till regeringen som utskottet förordar innebär att motion

1989/90:NU30

7¶Riksdagen 1989190. 17 sami Nr 30

1989/90:N58 (mp) blir tillgodosedd i de delar som är aktuella. Även vad som sägs i motion 1989/90:N57 (c) om socialt ansvar, god miljö och hushållning med resurser skulle i viss mån bli tillgodosett därigenom. Av vad som anförts i det föregående följer att utskottet avstyrker motionerna 1989/90:N60 (m) och 1989/90:N346 (fp) i här berörda delar. Inte heller kan utskottet ansluta sig till motion 1989/90:N361 (vpk) i nu behandlad del, som alltså även den avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande näringspolitikens allmänna inriktning att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 24 i ifrågavarande del (avsnitten 1—3) och motion 1989/90:N57 yrkande 1, med bifall till motion 1989/90:N58 yrkandena 1 — 3 och 9—11 och med avslag på motion 1989/90:N60 yrkande 8, motion 1989/90:N346 yrkande 1 och motion 1989/90:N361 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4, Småföretagspolitiken (mom. 2)

Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c), Karin Falkmer (m), Isa Halvarsson (fp) och Håkan Hansson (c) (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 31 med "Utskottet delar" och som slutar på s. 32 med "berörda delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till vad som sägs i motionerna från moderata samlingspartiet, folkpartiet och centern rörande allmänna utgångspunkter för småföretagspolitiken. Även om spridda insatser har genomförts och förslag i vissa avseenden nu har lagts fram, kan detta knappast ha ändrat eller komma att ändra situationen i stort för den mycket omfattande grupp av företag som de mindre företagen utgör. Vad som behövs är mycket generella insatser som på ett konkret sätt markerar att staten vill skapa ett näringsklimat som är odelat positivt till allt slags företagande. Viktiga härvid är åtgärder som tar sikte på småföretagens speciella karaktär, nämligen småskaligheten och det personliga engagemanget.

Småföretag står för en idérikedom och livskraft som är nödvändig för förnyelse och utveckling av vårt näringsliv. Vad gäller tillgången på riskkapital har de däremot ofta sämre möjligheter än de stora företagen.

I likhet med motionärerna från de borgerliga partierna finner utskottet att förhoppningarna om att propositionen skulle leda till ett enhetligt grepp om regelbyråkratin inte har infriats. Intrycket är snarare en ökad splittring i hanteringen av dessa frågor. Utan tvivel är regelsystemets omfattning och komplexa karaktär en hämmande faktor inte bara för varje verksam företagare utan framför allt för den som

1989/90: NU30

har för avsikt att starta ett foretag. Reglernas etableringshämmande effekter får inte underskattas. Det är därför nödvändigt med intensifierade insatser från regeringens sida.

Kraven på att regler bättre anpassas till småföretagens behov och möjligheter måste tillgodoses. Ett särskilt åtgärdsprogram för småföretagsutveckling bör komma till stånd i likhet med det som EG-kommissionen har beslutat om. Programmet bör ha som mål att ett positivt klimat skall skapas för småföretagen. Dessutom skall det bidra till en förbättrad kapitaltillförsel och ökad flexibilitet för denna grupp av företag. Vidare bör alla förslag till lagar, förordningar och andra regler prövas med utgångspunkt i effekterna för småföretagen på samma sätt som nu görs i EG.

Med hänsyn till vad som nu har sagts bör regeringen anmodas att återkomma till riksdagen med ett konkret program för stöd till småföretagsutveckling i enlighet med de intentioner som utskottet här har redovisat. Programmet bör även innefatta förslag till effektivisering av arbetet med avreglering och regelförenkling. Därmed blir de nu behandlade motionerna tillgodosedda i aktuella delar. Utskottet tillstyrker sålunda motionerna 1989/90:N206 (m), 1989/90:N223 (fp), 1989/90:N236 (c) och 1989/90:N57 (c), alla i de delar som nu har behandlats. Av det sagda följer att utskottet inte kan instämma i vad som sägs i motion 1989/90:N58 (mp), vilken således avstyrks i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande småföretagspolitiken att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 24 i ifrågavarande del (avsnitten 4.1 och 4.2), med bifall till motion 1989/90:N57 yrkandena 2 och 3, motion 1989/90:N206 yrkandena 1 och 2, motion 1989/90:N223 yrkande 1 och motion 1989/90:N236 yrkande 2 och med avslag på motion 1989/90:N58 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Småföretagspolitiken (mom. 2)

Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 31 med "Utskottet delar" och slutar på s. 32 med "berörda delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter — — — ( = reservation 4 ) — — — personliga engagemanget.

Utskottet erinrar om de förslag till främjande av företagande och etablering som miljöpartiet har fört fram i olika sammanhang. De förordade åtgärderna präglas av en lokal inriktning och småskalighet. De omfattar också inrättandet av närfonder. Sådana skulle, enligt utskottets mening, verksamt kunna bidra till en gynnsam miljö för småföretagandet.

1989/90:NU30

99 I detta sammanhang vill utskottet framhålla att det är viktigt att — så långt det är praktiskt möjligt — besluten decentraliseras och delegeras nedåt i samhällsstrukturen. Därigenom kan storskaliga regleringar, oftast präglade av inflexibilitet, undvaras. Det är samtidigt värt att komma i håg att många lagar och andra regleringar har tillkommit för att skydda människor och samhällen mot konsekvenserna av att de starka i samhället kan missbruka sin frihet.

Det rådet inget tvivel om att vissa regleringar kan vara onödiga och därför bör i frågasättas. Utskottet anser dock att det avregleringsarbete som regeringen nu driver i anslutning till harmoniseringen med EG, exempelvis när det gäller avskaffandet av valutaregleringen och förslaget om liberalare regler om utländskt ägande i banker, visar hur man med avreglering får en i viktiga avseenden oönskad effekt. Ett ökat svängrum har åstadkommits för transnationella storföretagsintressen.

De bekymmer som Sverige i dag har med bytesbalansen borde ha kunnat förutses när besluten om avreglering fattades. Enligt utskottets uppfattning bör alltså ett avregleringsbeslut analyseras lika noggrant som ett beslut om införande av nya regleringar. Sjävfallet bör båda typerna av beslut föregås av en bred, demokratisk debatt. Utskottet anser att det hemlighetsmakeri som bedrivs kring den genom EGharmoniseringen aktualiserade avregleringen är — från saklig synpunkt sett — ytterst olyckligt genom att problemen blir ofullständigt genomlysta. Samtidigt finner utskottet att demokratin urholkas. En harmonisering med EG:s regelsystem kan således, menar utskottet, få mycket negativa effekter för de svenska medborgarna.

Regeringen bör utarbeta ett förnyat förslag till åtgärder för småföretagsutveckling i enlighet med vad utskottet här har anfört och samtidigt ombesörja en redovisning av nackdelarna av avregleringen i varje enskilt fall där en sådan föreslås. Med ett uttalande av riksdagen av denna innebörd blir motionärernas önskemål tillgodosedda. Utskottet tillstyrker berörd del av motion 1989/90:N58 (mp) och avstyrker övriga här behandlade motioner i aktuellt avseende.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande småföretagspolitiken att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 24 i ifrågavarande del (avsnitten 4.1 och 4.2), med bifall till motion 1989/90:N58 yrkande 5 och med avslag på motion 1989/90:N57 yrkandena 2 och 3, motion 1989/90:N206 yrkandena 1 och 2, motion 1989/90:N223 yrkande 1 och motion 1989/90:N236 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

1989/90-.NU30

6. Utvecklingsfondernas målgrupp (mom. 5) 1989/90:NU30

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m) och Lars Ahlström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 35 som börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med "tillämpliga delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att regeringen nu har lagt fram förslag om att utvecklingsfondernas målgrupp skall utvidgas till att avse företag i samtliga delar av näringslivet. Enligt propositionen förväntas dock tillverkande företag även fortsättningsvis dominera verksamheten. Detta vore enligt utskottet olyckligt. I likhet med vad som anförs i motionerna 1989/90:N54 (fp) och 1989/90:N223 (fp) anser utskottet att verksamheten bör vidgas till att även omfatta service- och hantverksföretag.

Utskottet vill understryka att utvecklingsfondernas rådgivnings- och utbildningsverksamhet bör stå öppen för alla typer av företag utan prioriteringar. Det som skall avgöra om stöd lämnas skall vara det enskilda företagets bärkraft och behov, inte dess branschtillhörighet. Utskottet har tidigare (s. 94—95) redovisat sin syn på angelägenheten av att offentliga monopol bryts upp. Det är ofta inom tjänstesektorn det är aktuellt att skapa nya privata företag som alternativ till ett offentligt monopol. Därför är det särskilt viktigt att nya företag inom tjänstesektorn kan få stöd, bl.a. från utvecklingsfonderna.

Med det sagda tillstyrker utskottet motionerna 1989/90:N54 (fp) och 1989/90:N223 (fp) i aktuella delar.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande utvecklingsfondernas målgrupp att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 3 och med bifall till motion 1989/90:N54 yrkande 11 och motion 1989/90:N223 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Utvecklingsfondernas stöd till kvinnors företagande (mom. 6)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m) och Lars Ahlström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 36 som börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med "och 1989/90:N362 (c)" bort ha följande lydelse:

Utskottet erinrar om vad utskottet tidigare har anfört om att utvecklingsfondernas rådgivnings- och utbildningsverksamhet bör stå öppen för alla typer av företag utan prioriteringar. Det som skall avgöra om stöd kan lämnas skall vara det enskilda företagets bärkraft och behov. I detta sammanhang vill utskottet fasta uppmärksamheten på att de områden där det är aktuellt att kvinnor startar företag ofta är sådana

områden som utgör alternativ till offentliga monopol. För att ge stöd till kvinnor som vill starta företag är det därför särskilt viktigt att bryta upp denna typ av monopol.

Utskottet instämmer i vad som anförs i motionerna 1989/90:N204 (fp), 1989/90:N360 (c) och 1989/90:N362 (c) att särskild uppmärksamhet bör fästas vid att kvinnor skall få del av utvecklingsfondernas stöd. Riksdagen bör göra ett uttalande därom. Med vad som nu sagts tillstyrker utskottet de aktuella motionerna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande utvecklingsfondernas stöd till kvinnors företagande att

riksdagen med bifall till motionerna 1989/90-.N204, 1989/990:N360 och 1989/90:N362 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Utvecklingsfondernas stöd till kvinnors företagande (morn. 6)

Per-Ola Eriksson (c), Roland Larsson (c) och Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 36 som börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med "och 1989/90:N362 (c)" bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som anförs i motionerna 1989/90:N204 (fp), 1989/90:N360 (c) och 1989/90:N362 (c) om att särskilda satsningar bör göras för att kvinnor skall få del av utvecklingsfondernas stöd. Visserligen har statsmakterna vidtagit vissa åtgärder för att stödja kvinnors företagande. Detta har dock inte varit tillräckligt. Riksdagen bör göra ett uttalande att en del av utvecklingsfondernas resurser skall öronmärkas för stöd till kvinnor som vill starta företag. Med vad som nu sagts tillstyrker utskottet de aktuella motionerna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande utvecklingsfondernas stöd till kvinnors företagande att

riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:N204, 1989/990:N360 och 1989/90:N362 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

9. Utvecklingsfondernas styrelser (mom. 7)

Hadar Cars (fp), Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c) och Rolf L Nilson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 37 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "aktuella delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motionerna 1989/90:N54 (fp), 1989/90:N55 (c), 1989/90:N56 (fp), 1989/90:N57 (c) och 1989/90:N59 (vpk), att den nuvarande ordningen vad gäller val av

1989/90: NU30

styrelse bör bibehållas. Landstingen bör alltså även i framtiden utse ledamöterna, detta för att utvecklingsfondernas starka regionala förankring skall bibehållas. Utskottet vill också betona vikten av att de ledamöter som ingår i styrelsen har praktisk erfarenhet av näringslivet.

Med det anförda avstyrker utskottet här berört förslag i propositionen och tillstyrker motionerna 1989/90:N54 (fp), 1989/90:N55 (c), 1989/90:N56 (fp), 1989/90:N57 (c), 1989/90:N59 (vpk) och

1989/90:N223 (fp) i berörda delar. Därmed avstyrks också motionerna 1989/90:N58 (mp) och 1989/90:N60 (m) i aktuella delar.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande utvecklingsfondernas styrelser att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N54 yrkandena 13 och 14, motion 1989/90:N55 yrkandena 2 och 3, motion 1989/90:N56 yrkande 2, motion 1989/90:N57 yrkandena 4 och 5, motion 1989/90:N59 yrkande 1 och motion 1989/90:N223 yrkande 6 avslår proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 4 och motion 1989/90:N58 yrkande 14 och därvid som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

10. Utvecklingsfondernas styrelser (mom. 7)

Per Westerberg, Karin Falkmer och Lars Ahlström (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 37 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "aktuella delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som anförs i motion 1989/90:N60 (m) om att utvecklingsfondernas möjligheter att fungera effektivt har försämrats genom att styrelseledamöterna tillsätts av landstingen utifrån politiska meriter. Landstingen bör enligt utskottets mening enbart vara verksamma inom vård- och omsorgsområdet. När nuvarande avtal löper ut i slutet av år 1991 anser utskottet att staten bör överenskomma med landstingen om att dessa skall lämna sitt ägarengagemang i utvecklingsfonderna till staten. Styrelseledamöterna bör därefter följaktligen utses av staten — via resp. länsstyrelse. Det bör fastslås att styrelsen huvudsakligen skall bestå av personer som är aktiva i näringslivet.

Med det anförda avstyrker utskottet här berört förslag i propositionen och tillstyrker det som anförs i frågan i motion 1989/90:N60 (m). Motion 1989/90:N223 (fp) får därmed också anses tillgodosedd i berörd del. Övriga här aktuella motioner — motionerna 1989/90:N54 (fp), 1989/90:N55 (c), 1989/90:N56 (fp), 1989/90:N57 (c), 1989/90:N58 (mp) och 1989/90:N59 (vpk) — avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande utvecklingsfondernas styrelser att riksdagen med anledning av motion 1989/90:N60 i berörd del och motion 1989/90:N223 yrkande 6 avslår proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 4, motion 1989/90:N54 yrkandena 13 och 14, motion 1989/90:N55 yrkandena 2 och 3, motion

1989/90:NU30

1989/90:N56 yrkande 2, motion 1989/90:N57 yrkandena 4 och 5, motion 1989/90:N58 yrkande 14 och motion 1989/90:N59 yrkande 1 och därvid som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

11. Utvecklingsfondernas styrelser (mom. 7)

Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 37 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "aktuella delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion 1989/90:N58 (mp) och en rad andra motioner att utvecklingsfondernas styrelser även i framtiden i huvudsak bör tillsättas av landstingen. Detta stämmer överens med miljöpartiets strävan till stor regional och lokal självstyrelse. En ledamot bör dock utses av staten. Denna ledamot skall speciellt svara för att överföra erfarenheter mellan olika utvecklingsfonders styrelser.

Med det anförda avstyrker utskottet här berört förslag i propositionen och tillstyrker motion 1989/90:N58 (mp) i berörd del. Övriga här aktuella motioner — motionerna 1989/90:N54 (fp), 1989/90:N55 (c), 1989/90:N56 (fp), 1989/90:N57 (c), 1989/90:N59 (vpk), 1989/90:N60 (m) och 1989/90:N223 (fp) i berörda delar — avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande utvecklingsfondernas styrelser att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N58 yrkande 14 avslår proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 4, motion 1989/90:N54 yrkandena 13 och 14, motion 1989/90:N55 yrkandena 2 och 3, motion 1989/90:N56 yrkande 2, motion 1989/90:N57 yrkandena 4 och 5, motion 1989/90:N59 yrkande 1 och motion 1989/90:N223 yrkande 6 och därvid som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

12. Utvecklingsfondernas stöd till kooperativa företag (mom. 8, motiveringen)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m) och Lars Ahlström (m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 39 som börjar med "Utskottet finner" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning finns det inget motiv för att staten skall ta ytterligare initiativ för att stimulera den kooperativa företagsverksamheten. Denna bör arbeta på villkor som är likvärdiga med de som gäller för annat företagande i landet och någon särbehandling bör inte ske. Med detta avstyrks motionerna 1989/90:N47 (s) och 1989/90:N328 (s) i berörda delar.

1989/90: NU30

13. Utvecklingsfondernas stöd till kooperativa företag (morn. 8)

Rolf L Nilson (vpk) och Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 39 som börjar med "Utskottet finner" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motionerna 1989/90:N47 (s) och 1989/90:N328 (s), att utvecklingsfonderna bör öka sitt stöd till kooperativa företag. Enligt utskottets mening räcker det inte med de uttalanden som riksdagen nyligen har gjort i anslutning till att medel har anvisats för det kommande budgetåret som stöd till kooperationens utvecklingssystem och med de olika utredningar som har tillsatts. Riksdagen bör därför nu göra ett uttalande om att utvecklingsfonderna bör öka insatserna för de kooperativa företagen, att de bör avsätta medel för information, rådgivning och utbildning kring den kooperativa företagsformens användningsområde och att de bör fa särskilda direktiv att också stödja kooperativ utveckling. Genom ett sådant tillkännagivande blir motionerna 1989/90:N47 (s) och

1989/90:N328 (s) tillgodosedda i här aktuella delar.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande utvecklingsfondernas stöd till kooperativa företag att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N47 yrkandena 1 — 3 och motion 1989/90:N328 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

14. Åtgärder för att utsätta utvecklingsfonderna för konkurrens (mom. 9)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m) och Lars Ahlström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 39 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse: Utskottet instämmer i vad som anförs i motion 1989/90:N54 (fp) angående behovet av åtgärder för att utsätta utvecklingsfonderna för konkurrens. Som anges i motionen bör olika modeller prövas — t.ex. anbudsförfarande och s.k. konsultcheckar. Riksdagen bör göra ett uttalande av här angiven innebörd. Med det sagda tillstyrker utskottet motion 1989/90:N54 (fp) i här berörd del.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande åtgärder för alt utsätta utvecklingsfonderna för konkurrens

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N54 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

1989/90:NU30

15. Utvecklingsfondernas exportserviceverksamhet (mom. 10)

Hadar Cars (fp), Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 39 som börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "aktuell del11 bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion 1989/90:N223 (fp), att de små och medelstora företagens exportpotential inte tas till vara fullt ut. Utvecklingsfonderna bör därför öka sina ansträngningar att underlätta dessa företags export; riksdagen bör göra ett uttalande av sådan innebörd till regeringen. Med det anförda tillstyrks motion 1989/90:N223 (fp) i här berörd del.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande utvecklingsfondernas exportserviceverksamhet att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N223 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

16. Utvecklingsfondernas ansvar för regionalpolitiska stödärenden (mom. 11)

Per-Ola Eriksson (c), Roland Larsson (c) och Rolf L Nilson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 40 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse: Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion 1989/90:N57 (c), att utvecklingsfonderna är bättre lämpade att ansvara för beredning och uppföljning av regionalpolitiska stödärenden än vad länsstyrelserna är. Hos utvecklingsfonderna finns en större insikt och kunskap om småföretag än hos länsstyrelserna. Riksdagen bör göra ett uttalande av här angiven innebörd till regeringen; motion 1989/90:N57 (c) tillstyrks således i här berörd del.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande utvecklingsfondernas ansvar för regionalpolitiska stödärenden

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N57 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

17. Utvecklingsfondernas stöd till miljö- och energiinvesteringar (mom. 12)

Per-Ola Eriksson (c), Roland Larsson (c) och Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 40 som börjar med "Redan befintliga" och slutar med "aktuell del" bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som anförs i motion 1989/90:N57 (c) om att utvecklingsfonderna bör fa fatta beslut om stöd till miljö- och

1989/90:NU30

energiinvesteringar inom en ram av 20 milj.kr. i enlighet med vad som anförs i motionen. Riksdagen bör göra ett uttalande av denna innebörd till regeringen; motionen tillstyrks därmed i här berörd del.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande utvecklingsfondernas stöd till miljö- och energiinvesteringar att

riksdagen med bifall till motion 1989/90:N57 yrkande 18 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

18. Utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet (mom. 13)

Per Westerberg, Karin Falkmer och Lars Ahlström (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 42 som börjar med "Utskottet vill" och slutar med "aktuella motionsyrkanden" bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som sägs i motion 1989/90:N60 (m) — det finns ingen anledning att utvecklingsfonderna skall ägna sig åt finansieringsverksamhet. Företagens kapitalförsörjning kan ske genom de normala kanalerna på kreditmarknaden. Beträffande utskottets syn på lämpliga åtgärder för att underlätta denna kreditförsörjning hänvisas till vad som sägs nedan (s. lil). Utskottet anser således att fondernas kreditgivning helt bör upphöra och deras likvida medel dras in till statskassan. Detsamma gäller de medel som nu är utlånade; även dessa bör efter hand som de blir tillgängliga också återbetalas till staten. Riksdagen bör göra ett uttalande av här angiven innebörd. En rad motionsyrkanden som innebär avslag på regeringens förslag, dock med annan motivering, blir därmed också tillgodosedda. Propositionen avstyrks i här berörd del liksom övriga här aktuella motionsyrkanden.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N60 yrkandena 2 och 3, båda i ifrågavarande del, och med anledning av motion 1989/90:N54 yrkande 8, motion 1989/90:N55 yrkande 1, motion 1989/90:N56 yrkande 1, motion 1989/90:N57 yrkandena 6 och

10, det senare i ifrågavarande del, motion 1989/90:N58 yrkande 13, motion 1989/90:N59 yrkande 2 i ifrågavarande del och motion 1989/90:N223 yrkande 3 avslår proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 5 i ifrågavarande del, motion 1989/90:N50 i ifrågavarande del, motion 1989/90:N51 i ifrågavarande del, motion 1989/90:N54 yrkandena 9, 10 och 12, motion 1989/90:N56 yrkande 3, motion 1989/90:N58 yrkande 16 i ifrågavarande del, motion 1989/90:N208, motion 1989/90:A86 i ifrågavarande del, motion 1989/90:A106 yrkande 17 i ifrågavarande del och motion 1989/90:A118 yrkande 27 och därvid som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

1989/90: NU30

19. Utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet (morn. 13)

Per-Ola Eriksson (c), Roland Larsson (c) och Rolf L Nilson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 42 som börjar med "Utskottet vill" och slutar med "aktuella motionsyrkanden" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motionerna 1989/90:N57 (c) och 1989/90:N59 (vpk), att utvecklingsfonderna även fortsättningsvis bör få behålla nuvarande ekonomiska medel. Detta är nödvändigt om fonderna skall kunna uppfylla den offensiva näringspolitiska roll som utskottet menar att de bör ha. Utskottet finner regeringens förslag om indragning av kapital både anmärkningsvärt och förvånande. Dessutom anser utskottet att det är ologiskt med hänsyn till de förslag som har framlagts i den regionalpolitiska propositionen.

Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet här har anfört. Genom ett sådant beslut blir en rad motionsyrkanden som innebär avslag på regeringens förslag, dock med annan motivering, också tillgodosedda. Övriga här aktuella motionsyrkanden avstyrks av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N55 yrkande 1, motion 1989/90:N57 yrkandena 6 och 10, det senare i ifrågavarande del, motion 1989/90:N59 yrkande 2 i ifrågavarande del och motion 1989/90:A118 yrkande 27 och med anledning av motion 1989/90:N50 i ifrågavarande del, motion 1989/90:N51 i ifrågavarande del, motion 1989/90:N54 yrkande 8, motion 1989/90:N56 yrkandena 1 och 3, motion 1989/90:N58 yrkande 13, motion 1989/90:N60 yrkande 2 i ifrågavarande del, motion 1989/90:N208 och motion 1989/90:A106 yrkande 17 i ifrågavarande del avslår proposition 1989/90:88 bilaga 1 punkt 5 i ifrågavarande del, motion 1989/90:N54 yrkandena 9, 10 och 12, motion 1989/90:N58 yrkande 16 i ifrågavarande del, motion 1989/90:N60 yrkande 3 i ifrågavarande del, motion 1989/90:N223 yrkande 3 och motion 1989/90:A86 i ifrågavarande del och därvid som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

20. Utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet (mom. 13)

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 42 som börjar med "Utskottet vill" och slutar med "aktuella motionsyrkanden" bort ha följande lydelse:

1989/90:NU30

108 Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion 1989/90:N54 (fp), att utvecklingsfondernas utlåningsverksamhet till följd av avregleringen av kreditmarknaden har spelat ut sin roll. Utvecklingsfondernas medel bör dock inte, som föreslås i propositionen, dras in till statskassan. I stället bör 1 miljard kronor användas för investeringar i infrastruktur, varvid resp. utvecklingsfonds medel bör investeras i det egna länet. Det återstående kapitalet, ca 1,5 miljarder kronor, bör, anser utskottet, utnyttjas som kapitalbas i ett garantisystem avseende tekniska och kommersiella risker i mindre företag.

Garantisystemet bör, enligt utskottets mening, ha en uppbyggnad av den typ som skisseras i motion 1989/90:N54 (fp) och vars huvudsakliga innebörd är följande:

- utvecklingsfonderna står som garantigivare,

-enskilda personer och andra placerare som investerar i minoritetsposter i ägarkapital kan försäkra sig mot förluster,

- privata riskkapitalbolag, s.k. venture-capital-företag, kan försäkra sig mot förluster,

-garantin bör vara en samriskgaranti där fonden står för 80 %, -garanti- och försäkringsavgifterna bör sättas lågt,

- underskott täcks av fondkapitalets avkastning,

-förluster täcks av fondkapitalet.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag beträffande infrastrukturinvesteringar och garantisystem. Riksdagen bör ge regeringen till känna vad utskottet har anfört. Genom ett sådant beslut blir en rad motionsyrkanden som innebär avslag på regeringens förslag, dock med annan motivering, också tillgodosedda. Övriga här aktuella motionsyrkanden avstyrks av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N54 yrkandena 8—10 och 12 och motion 1989/90:N223 yrkande 3 och med anledning av motion 1989/90:N55 yrkande 1, motion 1989/90:N56 yrkande 1, motion 1989/90:N57 yrkandena 6 och

10, det senare i ifrågavarande del, motion 1989/90:N58 yrkande

13, motion 1989/90:N59 yrkande 2 i ifrågavarande del och motion 1989/90:N60 yrkande 2 i ifrågavarande del avslår proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 5 i ifrågavarande del, motion 1989/90:N50 i ifrågavarande del, motion 1989/90:N51 i ifrågavarande del, motion 1989/90:N56 yrkande 3, motion 1989/90:N58 yrkande 16 i ifrågavarande del, motion 1989/90:N60 yrkande 3 i ifrågavarande del, motion 1989/90:N208, motion 1989/90:A86 i ifrågavarande del, motion 1989/90:A106 yrkande 17 i ifrågavarande del och motion 1989/90:A118 yrkande 27 och därvid som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

1989/90:NU30

21. Utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet (mom. 13)

Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 42 som börjar med "Utskottet vill" och slutar med "aktuella motionsyrkanden" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, liksom regeringen, att de regionala utvecklingsfonderna har viktiga uppgifter. Det är angeläget att de kan behålla sin speciella kompetens: att kunna bedöma både affärsidéer och de människor som skall förverkliga dem, med utgångspunkt i goda kunskaper om och erfarenheter av det lokala och regionala företagsklimatet och de näringspolitiska förutsättningarna för små och medelstora företag. Därför bör, enligt utskottets mening och i likhet med vad som anförs i motionerna 1989/90:N58 (mp) och 1989/90:A106 (mp), utvecklingsfondernas ansvarsområden och verksamhet inte minskas, så länge det inte finns andra aktörer som kan lösa deras uppgifter på ett ännu bättre sätt.

Utskottet anser att de närfonder som föreslagits i de nyssnämnda motionerna kan bli en värdefull komplettering till samhällets insatser för småföretagen. Utskottets förslag till införande av närfonder redovisas nedan under avsnittet Riskkapitalbolag — riskkapitalförsörjning (s. 114-115).

Någon ytterligare minskning av anslag eller indragning av medel från de regionala utvecklingsfonderna bör således, enligt utskottets mening, inte göras. Riksdagen bör ge regeringen till känna vad utskottet här har anfört. Genom att regeringens förslag avslås blir en rad motionsyrkanden som innebär avslag på regeringens förslag, dock med annan motivering, också tillgodosedda. Övriga här aktuella motionsyrkanden avstyrks av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N58 yrkandena 13 och 16, det senare i ifrågavarande del, och motion 1989/90:A106 yrkande 17 i ifrågavarande del och med anledning av motion 1989/90:N50 i ifrågavarande del, motion 1989/90:N51 i ifrågavarande del, motion 1989/90:N54 yrkande 8, motion 1989/90:N55 yrkande 1, motion 1989/90:N56 yrkande 3, motion 1989/90:N57 yrkandena 6 och 10, det senare i ifrågavarande del, motion 1989/90:N59 yrkande 2 i ifrågavarande del, motion 1989/90:N60 yrkande 2 i ifrågavarande del och motion 1989/90:N208 avslår proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 5 i ifrågavarande del, motion 1989/90:N54 yrkandena 9, 10 och 12, motion

1989/90:N56 yrkande 3, motion 1989/90:N60 yrkande 3 i ifrågavarande del, motion 1989/90:N223 yrkande 3, motion 1989/90:A86 i ifrågavarande del och motion 1989/90:A118 yrkande 27 och därvid som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

1989/90: NU30

22. Riskkapitalbolag och riskkapitalförsörjning (mom. 14)

Per Westerberg, Karin Falkmer och Lars Ahlström (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 45 med "Utskottet instämmer" och slutar på s. 46 med "av utskottet" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion 1989/90:N60 (m), att förslaget om statliga riskkapitalbolag är ett utslag av klart socialistisk strategi utan förankring i företagens verkliga behov. Utskottet tar kategoriskt avstånd från ett system där staten först genom en konfiskatorisk beskattning drar in medel från småföretagen för att därefter gå in med statliga medel i samma småföretag.

Regeringens förslag avvisas av främst följande skäl. Det medför en ökad statsinblandning i företagandet och det tillgodoser inte företagens behov av riskkapital eller företagsledningskompetens på marknadsmässiga villkor utan ökar i stället politikerinflytandet. Vidare innebär det att småföretagandets hörnstenar — oberoendet, självständigheten och egenförverkligandet — sätts på undantag.

Småföretagens riskkapitalförsörjning bör, enligt utskottets mening, i stället underlättas genom ändringar i skattelagstiftningen. I likhet med vad som gäller i många andra länder bör framväxten av venturecapital-företag främjas genom förmånliga skatteregler. Genom sådana företag kan nya företag tillföras både kapital och kompetens. Vidare anser utskottet att förmögenhetsskatten på arbetande kapital bör avskaffas. Riksdagen bör göra ett uttalande av här angiven innebörd.

De synpunkter som framförs i motionerna 1989/90:N54 (fp) och 1989/90:N57 (c) anser utskottet ha betydande likheter med den syn utskottet har på riskkapitalförsörjningsfrågorna. Till viss del blir därmed dessa motioner tillgodosedda genom det uttalande som utskottet anser att riksdagen bör göra. I båda dessa motioner liksom i motion 1989/90:N53 (c) tas frågan om åtgärder för att stimulera till aktieköp upp. Utskottet anser att sådana åtgärder är mycket angelägna för att skapa förutsättningar för allmänheten till ett ökat sparande i nya mindre utvecklings- och tillväxtföretag. Regeringen bör lägga fram förslag till sådana åtgärder. Genom ett uttalande av denna innebörd blir motion 1989/90:N53 (c) tillgodosedd i här berörd del.

Övriga här aktuella motionsyrkanden avstyrks av utskottet mot bakgrund av det anförda.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande riskkapitalbolag och riskkapitalförsörjning att riksdagen

a) med bifall till motion 1989/90:N53 yrkande 1, motion 1989/90:N60 yrkande 4 och motion 1989/90:N318 yrkande 9 och med anledning av motion 1989/90:N54 yrkande 1, motion 1989/90:N55 yrkande 4, motion 1989/90:N57 yrkande 11 och motion 1989/90:N58 yrkande 17 dels avslår proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 6,

1989/90:NU30

lil

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

b) avslår motion 1989/90:N51 i ifrågavarande del, motion 1989/90:N54 yrkandena 2—4, motion 1989/90:N55 yrkandena 5 och 6, motion 1989/90:N57 yrkandena 13 och 14, motion 1989/90:N217, motion 1989/90:N224 yrkande 8 och motion 1989/90:A106 yrkandena 10 och 17, det senare i ifrågavarande del.

23. Riskkapitalbolag och riskkapitalförsörjning (mom. 14)

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 45 med "Utskottet instämmer" och slutar på s. 46 med "av utskottet" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion 1989/90:N54 (fp), att staten över huvud taget inte är lämpad att ägna sig åt riskkapitalförsörjning. En väl fungerande marknad för riskkapital för småföretag förutsätter att utbudet av kapital kommer från många olika källor. Regeringen föreslår tvärtom ett ökat statligt ägande som nyckeln till att förbättra utvecklingskraften i näringslivet. Förslaget präglas i hög grad av en statssocialistisk tradition, som numera döms ut — t.o.m. i tidigare kommunistländer och planekonomier.

Syftet med en statlig riskkapitalpolitik bör vara att skapa ett investeringsklimat där marknaden genererar en tillfredsställande riskkapitalförsörjning. Skattesystemet är i detta sammanhang ett betydelsefullt instrument. Den planerade förändringen i inkomst- och företagsbeskattningen kommer att få gynnsamma effekter på de mindre och medelstora företagens möjligheter till finansiering. Skattereformens effekter skall naturligtvis nogsamt följas upp. Förmögenhetsskatten på arbetande kapital bör avskaffas. Vidare bör regeringen lägga fram förslag om att placeringsfonder inrättas som privata riskkapitalbolag med skattemässiga fördelar för privatpersoner och tillsätta en utredning om personliga etableringskonton. Slutligen bör införandet av ett system med andel-i-vinst stimuleras och starta-eget-stipendier inrättas.

Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen om att ovanstående riktlinjer bör gälla för den statliga riskkapitalpolitiken.

De synpunkter som framförs i motionerna 1989/90:N53 (c), 1989/90:N57 (c), 1989/90:N60 (m) och 1989/90:N318 (m) har, enligt utskottets mening, betydande likheter med den syn utskottet har på riskkapitalförsörjningsfrågorna. Till viss del blir därmed dessa motioner tillgodosedda. Övriga här aktuella motionsyrkanden avstyrks av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande riskkapitalbolag och riskkapitalförsörjning att riksdagen

1989/90: NU 30

a) med bifall till motion 1989/90:N53 yrkande 1 och motion 1989/90:N54 yrkandena 1—4 och med anledning av motion 1989/90:N55 yrkande 4, motion 1989/90:N57 yrkande 11, motion 1989/90:N58 yrkande 17 och motion 1989/90:N60 yrkande 4

dels avslår proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 6, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

b) avslår motion 1989/90:N51 i ifrågavarande del, motion 1989/90:N55 yrkandena 5 och 6, motion 1989/90:N57 yrkandena 13 och 14, motion 1989/90:N217, motion 1989/90:N224 yrkande 8, motion 1989/90:N318 yrkande 9 och motion 1989/90:A106 yrkandena 10 och 17, det senare i ifrågavarande del.

24. Riskkapitalbolag och riskkapitalförsörjning (mom. 14)

Per-Ola Eriksson (c) och Roland Larsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 45 med "Utskottet instämmer" och slutar på s. 46 med "av utskottet" bort ha följande lydelse:

Regeringens förslag om storregionala riskkapitalbolag bygger, enligt utskottets mening, på ett närmast fondsocialistiskt synsätt. Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion 1989/90:N57 (c), att det inte finns några bärande argument för att kapital skall flyttas från länen till ett fåtal storregionala bolag. Det är vidare, enligt utskottets åsikt, principiellt stötande att låta bolag med pengar från bl.a. Småföretagsfonden, som är en del av AP-fondsystemet, bli ägare i småföretag. Småföretagen torde heller inte bli intressanta för riskkapitalbolagen, under förutsättning att dessa ställer rimliga avkastningskrav. Slutligen kommer den föreslagna ordningen att medföra att en småföretagares inflytande över sitt företag minskar.

Utskottet anser i stället att kapitalförsörjningen för småföretagen bör tillgodoses genom följande åtgärder. Stimulansåtgärder bör, som föreslås i motion 1989/90:N53 (c), vidtas för att skapa förutsättningar för allmänheten till ett ökat sparande i nya, mindre utvecklings- och tillväxtföretag. Detta kan ske genom möjligheter till avdrag för aktieköp vid taxeringen, möjligheter till placering i särskilda riskkapitalfonder och utveckling av systemet med allemansfonder.

Vidare anser utskottet att det bör öppnas möjligheter för utvecklingsfonderna att tillsammans med privata intressenter bilda riskkapitalbolag i varje län med regional styrelse och ledning. 400 milj.kr. av fondernas medel bör avsättas för detta. Slutligen bör skattesystemet fa en småföretagsvänlig utformning. Detta innebär bl.a. att skattemässig åtskillnad görs mellan företagarens och företagets ekonomi och att beskattningen av arbetande kapital slopas.

Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen om att nu angivna riktlinjer bör gälla för den statliga riskkapitalpolitiken. De synpunkter som framförs i motionerna 1989/90:N54 (fp), 1989/90:N60 (m) och 1989/90:N318 (m) har, enligt utskottets mening, betydande likheter

1989/90:NU30

8 Riksdagen 1989190. 17 sami. Nr 30

med den syn utskottet har på riskkapitalförsörjnings frågorna. Till viss del blir därmed dessa motioner tillgodosedda. Övriga här aktuella motionsyrkanden avstyrks av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande riskkapitalbolag och riskkapitalförsörjning att riksdagen

a) med bifall till motion 1989/90:N53 yrkande 1, motion 1989/90:N55 yrkandena 4—6 och motion 1989/90:N57 yrkandena 11, 13 och 14 och med anledning av motion 1989/90:N54 yrkande 1, motion 1989/90:N58 yrkande 17 och motion 1989/90: N60 yrkande 4

dels avslår proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 6 dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

b) avslår motion 1989/90:N51 i ifrågavarande del, motion 1989/90:N54 yrkandena 2—4, motion 1989/90:N217, motion 1989/90:N224 yrkande 8, motion 1989/90:N318 yrkande 9 och motion 1989/90:A106 yrkandena 10 och 17, det senare i ifrågavarande del,

25. Riskkapitalbolag och riskkapitalförsörjning (mom. 14)

Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 45 med "Utskottet instämmer" och slutar på s. 46 med "av utskottet" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion 1989/90:N58 (mp), att regeringens förslag om nya statliga riskkapitalbolag inte löser problemet med riskkapitalförsörjning för småföretag på ett tillfredsställande sätt. Riskkapitalbolag som finansieras med skattepengar kan dock, enligt utskottets mening, spela en värdefull roll om de satsar kapital i projekt som fyller viktiga behov och bidrar till en balanserad utveckling i sin region inom de gränser naturen sätter upp. Sådana finansieringsinsatser skall inte göras i de fall projekten kan finansieras på andra sätt — om inte särskilda skäl föreligger som innebär att annan finansiering kan vara till nackdel för det aktuella projektets möjligheter att bli till nytta för samhället. De projektidéer och projektledare, som man väljer att satsa på, måste givetvis också ha en rimlig chans att lyckas. Det är, enligt utskottets mening, önskvärt att det finns ett riskkapitalbolag i varje län och att det finns lokala kontaktkontor i flera huvudorter i länet. Både dessa kontor och kommunernas näringslivsservicekontor bör placeras och drivas så att de av företagarna inte uppfattas som en del av den kommunala byråkratin. Eventuellt kan ett riskkapitalbolag i ett län täcka behoven i närliggande län med likartad näringslivskultur och näringslivsstruktur, med hjälp av fler lokala kontaktkontor i detta län.

1989/90:NU30

114 Utskottet förordar vidare, som föreslås i motionerna 1989/90:N217 (mp) och 1989/90:A106 (rap), att ett system med närfonder prövas. Med närfonder avser utskottet samhällsägda fonder som arbetar för näringslivets utveckling och som skall bistå det lokala näringslivet med rådgivning och finansiering. Enligt utskottets mening bör det normalt finnas en närfond i varje kommun. Inledningsvis bör fonderna tillföras medel från statsbudgeten för den rådgivande verksamheten. Utlåningskapitalet bör byggas upp genom överföring av medel från löntagarfonderna. På sikt skall ansvaret för denna finansiering överföras till kommunerna.

Utskottet anser att en försöksverksamhet med närfonder bör starta senast under år 1991 i fyra kommuner. Regeringen bör anmodas att låta göra en snabbutredning och lägga fram förslag till en sådan försöksverksamhet under år 1990. Därefter bör en ny utredning tillsättas av regeringen med uppgift att följa verksamheten och utarbeta förslag så att en heltäckande nationell verksamhet kan beslutas under riksdagsperioden 1991 — 1994. För att finansiera försöksverksamheten bör riksdagen, som föreslås i motion 1989/90:N224 (mp), anslå 25 milj.kr. under ett nyinrättat anslag, Närfonder. En minskning har av utskottet i stället föreslagits för anslagsposten Småföretagsutveckling (B 7) (ses. 126-127).

Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av här angiven innebörd och av regeringen begära förslag till vilka kommuner som skall vara försökskommuner. Dessa kommuner bör väljas så att en allsidig belysning av närfondernas funktion och möjligheter kan erhållas. Genom att regeringens förslag avslås blir en rad motionsyrkanden som innebär avslag på regeringens förslag, dock med annan motivering, också tillgodosedda. Övriga här aktuella motionsyrkanden avstyrks av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande riskkapitalbolag och riskkapitalförsörjning att riksdagen

a) med bifall till motion 1989/90:N58 yrkande 17, motion 1989/90:N217, motion 1989/90:N224 yrkande 8 och motion 1989/90:A106 yrkandena 10 och 17, det senare i ifrågavarande del, och med anledning av motion 1989/90:N54 yrkande 1, motion 1989/90:N55 yrkande 4, motion 1989/90:N57 yrkande 11 och motion 1989/90:N60 yrkande 4

dels avslår proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 6, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

b) avslår motion 1989/90:N51 i ifrågavarande del, motion 1989/90:N53 yrkande 1, motion 1989/90:N54 yrkandena 2—4, motion 1989/90:N55 yrkandena 5 och 6, motion 1989/90:N57 yrkandena 13 och 14 och motion 1989/90:N318 yrkande 9.

1989/90:NU30

26. Småföretagsfonden (morn. 15)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c), Karin Falkmer (m) och Lars Ahlström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 47 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "behandlade motionsyrkanden" bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som anförs i motionerna 1989/90:N60 (m), 1989/90:N54 (fp) och 1989/90:N57 (c) om att Småföretagsfonden inte bör tillföras ytterligare medel. En sådan åtgärd skulle leda till att det statliga ägandet i småföretagssektorn ytterligare skulle utvidgas, vilket utskottet avvisar. Utskottet anser i stället att Småföretagsfonden helt bör avskaffas. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om detta. Utskottets uppfattning om hur riskkapitalförsörjningen för småföretag i stället bör organiseras har redovisats tidigare (s. lil, 112 och 113-114).

Genom ett sådant beslut av riksdagen blir också motion 1989/90:N58 (mp) tillgodosedd i motsvarande del. Däremot avstyrker utskottet det förslag om bibehållande av Småföretagsfonden i dess nuvarande form som också framförs i motionen.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande Småföretagsfonden att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N54 yrkande 16, motion 1989/90:N57 yrkandena 9 och 12 och motion 1989/90:N60 yrkandena 1 och 5 och med anledning av motion 1989/90:N58 yrkandena 15 och 32, det förra i ifrågavarande del, dels avslår proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 1, dels avslår proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 7, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

27. Småföretagsfonden (mom. 15)

Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 47 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "behandlade motionsyrkanden" bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som anförs i motion 1989/90:N58 (mp) om att Småföretagsfonden inte bör tillföras ytterligare medel. Allmänna pensionsfondens medel bör, menar utskottet, inte användas som riskkapital för småföretagen. Utskottet anser dock att Småföretagsfonden bör fortsätta sin verksamhet i nuvarande form, som ett komplement till utvecklingsfonderna. Utskottets uppfattning om hur riskkapitalförsörjningen för småföretag i stället bör organiseras har redovisats tidigare (s. 114—115).

Genom ett beslut av riksdagen av nämnda innebörd blir också motionerna 1989/90:N60 (m), 1989/90:N54 (fp) och 1989/90:N57 (c)

1989/90:NU30

tillgodosedda i motsvarande delar. Däremot avstyrker utskottet det förslag om avskaffande av Småföretagsfonden som också framförs i motionerna.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande Småföretagsfonden att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N58 yrkandena 15 och 32, det förra i ifrågavarande del, och med anledning av motion 1989/90:N54 yrkande 16, motion 1989/90:N57 yrkande 9 och motion 1989/90:N60 yrkandena 1 och 5 dels avslår det i proposition 1989/90:88 bilaga 1 under moment 1 framlagda förslaget, dels avslår proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 7, dels avslår motion 1989/90:N57 yrkande 12.

28. Småföretagsfondens kansli (mom. 16, motiveringen)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c), Karin Falkmer (m) och Lars Ahlström (m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 47 som börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "avstyrks således" bort ha följande lydelse:

Då utskottet förordar att Småföretagsfonden helt avskaffas saknas anledning för utskottet att ta ställning till frågan om var ett tilltänkt kansli bör lokaliseras. Den aktuella motionen avstyrks således.

29. Norrlandsfonden (mom. 17)

Per-Ola Eriksson (c), Roland Larsson (c), Rolf L Nilson (vpk) och Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 48 som börjar med "Utskottet vill" och slutar med "bedrivas aktivt" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motionerna

1989/90:N57 (c), 1989/90:N59 (vpk) och 1989/90:N58 (mp), att rege ringens

förslag att beröva Norrlandsfonden nästan hälften av dess kapital, vilket nu används för högriskfinansiering, är felaktigt. Norrlandsfonden bör få behålla nuvarande ekonomiska medel, så att den kan uppfylla sin offensiva näringspolitiska roll. Riksdagen bör göra ett

uttalande av här angiven innebörd. Utskottets övriga synpunkter på

hur småföretagens riskkapitalförsörjning bör organiseras har tidigare redovisats (s. 113—114, 45—46 och s. 114—115).

Genom ett beslut av riksdagen av nämnda innebörd blir de motioner som innebär avslag på regeringens förslag också tillgodosedda, även om motiveringarna skiljer sig åt. Frågan om regionala lösningar på de problem som kan uppstå vid Norrlandsfondens engagemang i de föreslagna riskkapitalbolagen, vilken tas upp i motion 1989/90:A86 (s), saknar relevans eftersom utskottet förordar att Norrlandsfonden skall bibehålla sin finansieringsverksamhet i nuvarande omfattning.

1989/90:NU30

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande Norrlandsfonden att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N57 yrkandena 8 och 10, det senare i ifrågavarande del, motion 1989/90:N58 yrkandena 15 och 16, båda i ifrågavarande del, och motion 1989/90:N59 yrkande 2 i ifrågavarande del, och med anledning av motion 1989/90:N60 yrkande 2 i ifrågavarande del avslår proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 5 i ifrågavarande del, motion 1989/90:N54 yrkandena 17 och 18, motion 1989/90:N60 yrkande 3 i ifrågavarande del och motion 1989/90:A86 i ifrågavarande del och därvid som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

30. Norrlandsfonden (mom. 17)

Per Westerberg, Karin Falkmer och Lars Ahlström (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 48 som börjar med "Utskottet vill" och slutar med "bedrivas aktivt" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion 1989/90-.N60 (m), att Norrlandsfondens verksamhet helt bör upphöra och att dess medel bör dras in till statskassan. Företagens kreditförsörjning kan, enligt utskottets mening, ske genom de normala kanalerna på kreditmarknaden. Regeringens förslag bör således avslås av riksdagen. Utskottets syn på lämpliga åtgärder för att underlätta denna kreditförsörjning har redovisats tidigare (se s. lil).

Genom ett beslut av riksdagen av nämnda innebörd blir de motioner som går ut på att regeringens förslag skall avslås också tillgodosedda, även om motiveringarna skiljer sig åt. Frågan om regionala lösningar på de problem som kan uppstå vid Norrlandsfondens engagemang i de föreslagna riskkapitalbolagen, vilken tas upp i motion 1989/90:A86 (s), saknar relevans eftersom utskottet förordar att Norrlandsfonden helt avskaffas.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande Norrlandsfonden att rikdagen med bifall till motion 1989/90:N60 yrkandena 2 och 3, båda i ifrågavarande del, och med anledning av motion 1989/90:N57 yrkandena 8 och 10, det senare i ifrågavarande del, motion 1989/90:N58 yrkande 15 i ifrågavarande del och motion 1989/90:N59 yrkande 2 i ifrågavarande del avslår proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 5 i ifrågavarande del och motion 1989/90:N54 yrkandena 17 och 18, motion 1989/90:N58 yrkande 16 i ifrågavarande del och motion 1989/90:A86 i ifrågavarande del och därvid som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

1989/90:NU30

31. Norrlandsfonden (mom. 17)

1989/90: NU30

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 48 som börjar med "Utskottet vill" och slutar med "bedrivas aktivt" bort ha följande lydelse:

Norrlandsfondens nuvarande verksamhet sammanfaller i stort sett med utvecklingsfondernas, varför samma motiv för förändring som utskottet tidigare har framfört är relevanta även här. Norrlandsfondens finansieringsverksamhet bör, som föreslås i motion 1989/90:N54 (fp), således avvecklas och tillgångarna användas för infrastrukturinvesteringar i de fyra nordligaste länen. Av regionalpolitiska skäl anser utskottet dock att det är befogat att den rådgivande verksamheten och möjligheten att ge subventionerade lånegarantier bibehålls. Finansiering av denna verksamhet bör ske genom årliga statliga anslag. Riksdagen bör göra ett uttalande av här angiven innebörd. Utskottets syn på lämpliga åtgärder för att underlätta småföretagens kreditförsörjning har tidigare redovisats (s. 112).

Genom ett beslut av riksdagen av nämnda innebörd blir de motioner som går ut på att regeringens förslag skall avslås också tillgodosedda, även om motiveringarna skiljer sig åt. Frågan om regionala lösningar på de problem som kan uppstå vid Norrlandsfondens engagemang i de föreslagna riskkapitalbolagen, vilken tas upp i motion 1989/90:A86 (s), saknar relevans eftersom utskottet förordar att Norrlandsfondens finansieringsverksamhet helt skall avvecklas.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande Norrlandsfonden att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N54 yrkandena 17 och 18 och med anledning av motion 1989/90:N57 yrkandena 8 och 10, det senare i ifrågavarande del, motion 1989/90:N58 yrkande 15 i ifrågavarande del, motion 1989/90:N59 yrkande 2 i ifrågavarande del och motion 1989/90:N60 yrkande 2 i ifrågavarande del avslår proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 5 i ifrågavarande del, motion 1989/90:N58 yrkande 16 i ifrågavarande del, motion 1989/90:N60 yrkande 3 i ifrågavarande del och motion 1989/90:A86 i ifrågavarande del och därvid som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

32. Kapitalförsörjning för kooperativa företag (mom. 19, motiveringen)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m) och Lars Ahlström (m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 50 som börjar med "Med hänsyn" och slutar med "avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:

119 Utskottet anser det viktigt att kooperativa företag inte särbehandlas utan får arbeta på villkor som är likvärdiga med de som gäller för annat företagande i landet; detta bör också gälla tillhandahållande av riskkapital. Med det sagda avstyrks motion 1989/90:N47 (s).

33. Kapitalförsörjning för kooperativa företag (mom. 19)

Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 50 som börjar med "Med hänsyn" och slutar med "avstyrks därmed" bort ha följande lydelse: Utskottet delar motionärernas uppfattning och föreslår därför att frågan om hur de kooperativa företagens behov av riskkapital skall kunna tillgodoses blir föremål för en särskild utredning. Utskottet vill också erinra om sitt tidigare uttalande om att de regionala utvecklingsfonderna bör öka sitt stöd till kooperativa företag (se s. 105). Vidare vill utskottet framhålla att de av utskottet föreslagna närfonderna bör kunna vara till nytta för de lokala företag som redan finns och dessutom ge fler människor möjlighet att starta nya företag — enskilt eller i kooperativ. Även de etableringskonton, som utskottet i det följande (se s. 123) förordar skola prövas, borde kunna underlätta riskkapitalförsörjningen för kooperativa företag. Utskottet anser att riksdagen bör ge regeringen till känna vad utskottet här har anfört om riskkapital till de kooperativa företagen. Motion 1989/90:N47 (s) tillstyrks därmed.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande kapitalförsörjning för kooperativa företag att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N47 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

34. Egenföretagares borgensåtaganden (mom. 20)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c), Karin Falkmer (m) och Lars Ahlström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 50 som börjar med "Utskottet upprepar" och slutar med "motion 1989/90:N319 (m)" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att viss personlig borgen från egenföretagare kan vara nödvändig för att understryka ägarens ansvar för företagets utveckling. Såsom påpekas i motion 1989/90:N319 (m) innebär emellertid lagstiftningen bl.a. på det arbetsrättliga området att företagarens möjligheter att styra sitt företag har kringgärdats på olika sätt. Kravet på personlig borgen framstår därmed, enligt utskottets mening, inte som lika befogat som tidigare. I den mån personlig borgen krävs bör den avse endast företagaren och ej hans anhöriga. Utskottet anser att

1989/90:NU30

frågan bör utredas utifrån de aspekter som motionären har angivit. Riskdagen bör i ett uttalande ansluta sig till vad utskottet nu har anfört. Därmed tillgodoses syftet med nämnda motion.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande egenföretagares borgensåtaganden

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N319 (m) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

35. Branschprogram för sågverks- och snickeriindustrierna (mom. 21)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m) och Lars Ahlström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 50 med "Utskottet instämmer" och slutar på s. 51 med "berörd del" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion 1989/90:N54 (fp), att programmet för sågverks- och snickeriindustrierna bör avslutas vid utgången av budgetåret 1989/90. Näringspolitiken bör föras med generella medel, och selektiva åtgärder riktade till en enskild bransch bör undvikas. Med det sagda tillstyrker utskottet motion 1989/90:N54 (fp) i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande branschprogram för sågverks- och snickeriindustrierna att

riksdagen med bifall till motion 1989/90:N54 yrkande 21 avslår proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 24 i ifrågavarande del och därvid som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

36. Personliga etableringskonton (mom. 23, motiveringen)

Per Westerberg, Karin Falkmer och Lars Ahlström (alla m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 52 som börjar med "I propositionen" och slutar med "avstyrks således" bort ha följande lydelse:

Utskottet har tidigare redovisat sin syn på hur riskkapitalförsörjningen för småföretagen bör organiseras (s. lil). Utskottet underströk där den stora betydelse utformningen av skattesystemet har för möjligheterna att skapa ett företagsvänligt klimat. Enligt utskottets mening tillgodoser det föreslagna nya skattesystemet dock inte de behov som föreligger. Utskottet anser inte att de i motion 1989/90:N54 (fp) föreslagna personliga etableringskontona är ett lämpligt sätt att bidra till en lösning av småföretagens kapitalförsörjningsproblem. Utskottet avstyrker sålunda motion 1989/90:N54 (fp) i här berörd del.

1989/90: NU30

37. Personliga etableringskonton (mom. 23)

1989/90: NU30

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 52 som börjar med "I propositionen" och slutar med "avstyrks således" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill, i likhet med vad som anförs i motion 1989/90:N54 (fp), framhålla att det är mycket svårt för en blivande företagare att spara till den insats av eget kapital som krävs vid starten och under de första årens uppbyggnad av ett företag. Visserligen kan det nya skattesystemet med kraftiga marginalskattesänkningar väntas medföra en betydande förbättring av sparmöjligheterna. Trots detta får man räkna med att det också i fortsättningen kommer att ta lång tid för en blivande företagare att spara ihop till det kapital som erfordras. Därför anser utskottet att riksdagen hos regeringen bör begära en utredning om personliga etableringskonton. Med detta tillstyrks motion 1989/90:N54 (fp) i här berörd del.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande personliga etableringskonton att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 24 i ifrågavarande del och med bifall till motion 1989/90:N54 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

38. Personliga etableringskonton (mom. 23)

Per-Ola Eriksson (c) och Roland Larsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 52 som börjar med "I propositionen" och slutar med "avstyrks således" bort ha följande lydelse:

Utskottets syn på hur riskkapitalförsörjningen bör organiseras har tidigare redovisats (s. 113—114). Utskottet vill vidare erinra om de förslag om spar- och investeringskonton som företrädare för centerpartiet har väckt i annat sammanhang. Enligt utskottets mening skulle sådana spar- och investeringskonton på ett bättre sätt än de nu föreslagna personliga etableringskontona tillgodose behovet av att skapa sparmöjligheter för blivande företagare. Riksdagen bör ge regeringen detta till känna som sin mening. Därmed blir motion 1989/90:N54 (fp) i här berörd del tillgodosedd.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande personliga etableringskonton att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 24 i ifrågavarande del och motion 1989/90:N54 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

39. Personliga etableringskonton (mom. 23)

Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 52 som börjar med "I propositionen" och slutar med "avstyrks således" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill, i likhet med vad som anförs i motion 1989/90:N54 (fp), framhålla att det är mycket svårt för en blivande företagare att spara till den insats av eget kapital som krävs vid starten och under de första årens uppbyggnad av ett företag. Därför anser utskottet att riksdagen hos regeringen bör begära en utredning om personliga etableringskonton. En sådan utredning bör emellertid, enligt utskottets mening, även omfatta frågan om mer generella spar- och investeringskonton, dvs. inte endast avse sparande i syfte att starta ett företag utan också t.ex. sparande i syfte att skaffa en bostad. Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av denna innebörd. Därmed blir motion 1989/90:N54 (fp) tillgodosedd.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande personliga etableringskonton

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 24 i ifrågavarande del och motion 1989/90:N54 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

40. Starta-eget-stipendier (mom. 24, motiveringen)

Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Roland Larsson (c), Karin Falkmer (m) och Lars Ahlström (m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 52 som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:

Utskottet har tidigare (s. lil och 113—114) redovisat sin syn på hur behovet av riskkapital för nya företag skall tillgodoses. Med hänvisning till detta avstyrker utskottet motion 1989/90:N54 (fp) i här berörd del.

41. Starta-eget-stipendier (mom. 24)

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 52 som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse: Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion 1989/90:N54 (fp), att ett stort problem i nystartade företag är att inledningsvis generera tillräcklig lön till ägaren. Utskottet anser därför att regeringen bör uppmanas att tillse att företag kan få tillgång till starta-egetstipendier genom utvecklingsfonderna. Därmed tillstyrker utskottet motion 1989/90:N54 (fp) i här berörd del.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande starta-eget-stipendier

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1

1989/90:NU30

moment 24 i ifrågavarande del och med bifall till motion 1989/90:N54 yrkande 7 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

42. Starta-eget-stipendier (mom. 24)

Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 52 som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse: Utskottet har stor förståelse för de synpunkter och önskemål som framförs i motion 1989/90:N54 (fp) angående starta-eget-stipendier. Utskottet är dock inte berett att förorda att sådana stipendier, så som begärs i motionen, omedelbart inrättas. I stället vill utskottet föreslå att riksdagen hos regeringen begär att en försöksverksamhet med startaeget-stipendier påbörjas. Efter utvärdering bör regeringen återkomma till riksdagen med förslag om hur en eventuell mer permanent ordning med starta-eget-stipendier bör utformas. Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av denna innebörd. Därmed får motion 1989/90:N54 (fp) anses tillgodosedd i här aktuell del.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande starta-eget-stipendier att riksdagen med anledning av proposiotion 1989/90:88 bilaga 1 moment 24 i ifrågavarande del och motion 1989/90:N54 yrkande 7 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

43. Statens industriverks förvaltningskostnader (mom. 27)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m) och Lars Ahlström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 53 som börjar med "Beträffande anslaget" och slutar med "motsvarande del" bort ha följande lydelse:

Vad gäller anslaget till SINDs förvaltningskostnader ansluter sig utskottet till vad som anförs i motion 1989/90:N54 (fp). Utskottet anser, i likhet med motionärerna, att näringspolitiken skall föras med generella medel och att selektiva åtgärder riktade mot en viss bransch, ett särskilt företag eller ett visst geografiskt område bör undvikas. Av detta följer att utskottet anser att en rad av SINDs nuvarande uppgifter bör avvecklas och att anslaget i konsekvens härmed bör minskas. Utskottet tillstyrker med det anförda motion 1989/90:N54 (fp) och föreslår att riksdagen anvisar 46 milj.kr. till SINDs förvaltningskostnader.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:

27. beträffande statens industriverks förvaltningskostnader att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1 punkt B 1 och med bifall till motion 1989/90:N54 yrkande 23

1989/90:NU30

till Statens industriverk: Förvaltningskostnader för budgetåret 1990/91 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 45 957 000 kr.

44. Småföretagsutveckling (mom. 30, motiveringen)

Per Westerberg, Karin Falkmer och Lars Ahlström (alla m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 54 som börjar med "Utskottet har" och slutar med "av anslaget" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, som tidigare redovisats, att utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet helt bör upphöra. Däremot har utvecklingsfonderna, enligt utskottets mening, ett existensberättigande som statsunderstödd verksamhet med två huvudfunktioner — den ena att stimulera och främja nyföretagande och den andra att försörja utsatta regioner med viss lokal konsultkompetens för att underlätta för småföretagandet. Någon sådan minskning av anslaget som föreslås i motion 1989/90:N54 (fp) bör därför inte ske.

45. Småföretagsutveckling (mom. 30)

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 54 som börjar med "Utskottet har" och slutar med "aktuella motionerna" bort ha följande lydelse:

Utskottet förordar, som framgått av det tidigare (s. 108—109) och i enlighet med vad som anförs i motion 1989/90:N54 (fp), en begränsning av utvecklingsfondernas verksamhet. Endast en del av anslaget Småföretagsutveckling har, enligt utskottets mening, någon betydelse för företagsamheten och småföretagens utveckling i Sverige. Utskottet bedömer det möjligt att utvecklingsfondernas verksamhet kan upprätthållas med den inriktning som utskottet förordar med ett, i förhållande till regeringens förslag, lägre anslag.

Utskottet har tidigare (s. 39 och 40) avstyrkt de båda förslag i motion 19890/90:N57 (c) som motiverar det nu aktuella yrkandet om en ökning av anslaget med 30 milj.kr. Även förslaget om närfbnder, som ligger bakom det aktuella yrkandet om omfördelning av anslag i motion 1989/90:N224 (mp), har utskottet tidigare avstyrkt (s.112).

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motion 1989/90:N54 (fp) i här berörd del och avstyrker propositionen i motsvarande del. Övriga här aktuella motionsyrkanden avstyrks också.

dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:

30. beträffande Småföretagsutveckling att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1 punkt B 7, med bifall till motion 1989/90:N54 yrkande 24 och med avslag på motion 1989/90:N57 yrkande 19 och motion 1989/90:N224 yrkande 6 dels medger att under budgetåren 1991/92 och 1992/93, utöver under budgetåret 1990/91 ej disponerade medel, sammanlagt 230 600 000 kr. får användas för småföretagsutveckling,

1989/90:NU30

dels till Småföretagsutveckling för budgetåret 1990/91 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 115 300 000 kr.

46. Småföretagsutveckling (mom. 30)

Per-Ola Eriksson (c) och Roland Larsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 54 som börjar med "Utskottet har" och slutar med "aktuella motionerna" bort ha följande lydelse:

Utskottet förordar, som framgått av det tidigare (s. 106 och s. 107) och i likhet med vad som anförs i motion 1989/90:N57 (c), att utvecklingsfonderna skall få ökade möjligheter att ge stöd till miljöoch energiinvesteringar och att de skall få behålla ansvaret för beredning och uppföljning av regionalpolitiska ärenden. Som en följd av detta föreslår utskottet ett i förhållande till regeringens förslag med 30 milj.kr. utökat anslag till Småföretagsutveckling.

Förslaget om närfbnder, som ligger bakom yrkandet om omfördelning av anslag i motion 1989/90:N224 (mp), har utskottet tidigare avstyrkt (s. 113—114).

Mot bakgrund av det anförda tillstyrker utskottet motion 1989/90:N57 (c) i här berörd del och avstyrker propositionen i motsvarande del. Övriga här aktuella motionsyrkanden avstyrks också.

dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:

30. beträffande Småföretagsutveckling att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1 punkt B 7 och motion 1989/90:N57 yrkande 19 och med avslag på motion 1989/90:N54 yrkande 24 och motion 1989/90:N224 yrkande 6

dels medger att under budgetåren 1991/92 och 1992/93, utöver under budgetåret 1990/91 ej disponerade medel, sammanlagt 490 600 000 kr. får användas för småföretagsutveckling, dels till Småföretagsutveckling för budgetåret 1990/91 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 245 300 000 kr.

47. Småföretagsutveckling (mom. 30)

Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 54 som börjar med "Utskottet har" och slutar med "aktuella motionerna" bort ha följande lydelse:

Utskottet förordar, i enlighet med motion 1989/90:N224 (mp) och som framgått av det tidigare (s. 114—115), att ett system med närfonder skall införas. För finansieringen av den försöksverksamhet som utskottet anser böra bedrivas har utskottet föreslagit att 25 milj.kr. skall anslås, varav enligt utskottets mening 15 milj.kr. bör överföras från anslaget Småföretagsutveckling.

1989/90: NU30

126 Utskottet förordar vidare, som framgått av det tidigare (s. 106—107) och i enlighet med vad som anförs i motion 1989/90:N57 (c), att utvecklingsfonderna skall få ökade möjligheter att ge stöd till miljöoch energiinvesteringar. Anslaget Småföretagsutveckling bör omdisponeras så att 10 milj.kr. kan användas till detta stöd. Motion 1989/90:N57 (c) tillstyrks därmed i detta avseende.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion 1989/90:N224 (mp) i här berörd del och avstyrker propositionen i motsvarande del. Även motion 1989/90:N54 (fp) avstyrks i berörd del liksom till viss del motion 1989/90:N57 (c).

dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:

30. beträffande Småföretagsutveckling

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1 punkt B 7, motion 1989/90:N57 yrkande 19 och motion 1989/90:N224 yrkande 6 och med avslag på motion 1989/90:N54 yrkande 24

dels medger att under budgetåren 1991/92 och 1992/93 utöver under budgetåret 1990/91 ej disponerade medel sammanlagt 400 600 000 kr. får anvisas för Småföretagsutveckling, dels till Småföretagsutveckling för budgetåret 1990/91 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 200 300 000 kr.

48. Teknikpolitiken (mom. 31)

Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 55 som börjar med "Utskottet noterar" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:

Utskottet finner det naturligt att yrkandet i motion 1989/90:N58 (mp) behandlas i samband med diskussionen om näringspolitiska frågor. Som antyds i propositionen är gränserna mellan forskning och utveckling inte helt entydiga. Insatserna inom teknikpolitiken bör därför ses i ett sammanhang. Man bör sträva efter en samlad bild av t.ex. ansvarsfördelningen mellan stat och näringsliv och avgränsningen mellan nationell och internationell forskning och utveckling.

Utskottet finner förslagen väl motiverade. De rör det teknikvetenskapliga forskningsrådet, samarbetet med EG i fråga om forskning och utveckling, det europeiska rymdsamarbetet samt STU och därtill hörande frågor om en delegation för ekologisk teknik. Riksdagen föreslås göra ett uttalande med den inriktning som anges i motionen, varmed yrkandet bli tillgodosett. Motion 1989/90:N58 (mp) tillstyrks alltså.

dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:

31. beträffande teknikpolitiken

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N58 yrkande 18 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

1989/90:NU30

49. Produktutveckling (mom. 32)

Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 56 som börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser liksom motionärerna att näringslivet har ansvaret för sin egen produktutveckling och noterar att svensk industri under några år har valt att satsa något mer på produktionsteknisk utveckling och något mindre på utvecklingen av nya produkter. De som leder ett företag måste själva, helst tillsammans med anställda och ägare, välja inriktning och teknisk nivå för företagets verksamhet och produkter. Vad som därvid skall räknas som högteknologi kan diskuteras liksom definitionen av begreppet högteknologi. Utskottet anser att svensk industri i själva verket präglas av en hög teknisk nivå. Inom de klassiska basindustrierna är svensk industri ofta världsledande när det gäller tekniken. Svensk industri är även världsledande när det gäller satsning på forskning och utveckling. Den fortsatta innovationsverksamheten måste enligt utskottets mening inriktas mer mot energisnål och arbetsintensiv verksamhet. Genom ett tillkännagivande av riksdagen med denna innebörd blir motionsyrkandet tillgodosett. Motion 1989/90:N58 (mp) tillstyrks sålunda i berörd del av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:

32. beträffande produktuveckling att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 24 i ifrågavarande del (avsnitt 5.3.2) och med bifall till motion 1989/90:N58 yrkande 12 som sin mening ger riksdagen till känna vad utskottet anfört.

50. Villkoren för uppfinnare (mom. 33)

Per-Ola Eriksson (c), Roland Larsson (c), Christer Eirefelt (fp) och Lars De Geer (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 57 som börjar med "Såsom utskottet" och slutar med "behandlat avseende" bort ha följande lydelse: Utskottet

delar uppfattningen att stödet till enskilda uppfinnare bör förbättras. Regeringens förslag kan visserligen sägas innebära att deras situation har uppmärksammats, men några insatser som på ett avgörande sätt främjar den åsyftade uppfinnarverksamheten har inte föreslagits.

Den svenska industrins produktförnyelse är otillräcklig. Vid en jämförelse med andra industriländer märks att antalet patentansökningar i Sverige är lågt. Detta är en oroväckande utveckling i en tid då de högteknologiska marknaderna internationellt sett är de mest expansiva. Den överväldigande majoriteten av personer som arbetar med

1989/90:NU30

produktutveckling är verksamma inom större företag och forskningsinstitutioner. S.k. enskilda uppfinnare utgör emellertid en betydande kreativ resurs som i dag är dåligt utnyttjad.

Mot den nu angivna bakgrunden bör regeringen anmodas att återkomma med ett åtgärdsprogram som tillgodoser rimliga krav i angivet avseende. Genom ett riksdagsuttalande i denna riktning blir motion 1989/90:N54 (fp) i berört hänseende tillgodosedd.

dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:

33. beträffande stödet till uppfinnare att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 24 i ifrågavarande del (avsnitt 5.3.2 delvis) och med bifall till motion 1989/90:N54 yrkandena 7 och 25, det förstnämnda i ifrågavarande del, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

51. Villkoren för uppfinnare (mom. 33, motiveringen)

Nic Grönvall (m) och Bertil Danielsson (m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 57 som börjar med "Såsom utskottet" och slutar med "behandlat avseende" bort ha följande lydelse:

Den verksamhet som enskilda uppfinnare bedriver har många gånger inte bara försummats utan även kommit att motarbetas genom ett statligt regelsystem, föga anpassat för uppfinnarnas förhållanden. Såväl skatteregler som andra regler som berör näringsverksamhet har satt en stark hämsko på en innovationsfrämjande utveckling. Skattetrycket har lett till att företagens behov av riskkapital inte kan täckas genom internt genererade medel. Inte heller har riskkapitalförsörjning från externa källor underlättats. Skattesystemet gynnar inte sådana intressenter, t.ex. andra företag eller fysiska personer, som önskar bidra med riskkapital vid etablering eller expansion av ett företag. Likaså kan ifrågasättas i vilken utsträckning det finns legala eller andra hinder för intressenter vid sidan av staten att under vissa betingelser lämna s.k. villkorslån. Utskottet hänvisar i det senare avseendet till motion 1989/90:N24, i vilken företrädare för moderata samlingspartiet har aktualiserat frågan.

Enligt utskottets mening är det således i huvudsak generella förbättringar av de grundläggande förutsättningarna för varje slags företagsamhet i liten eller medelstor skala — inte minst i ett etableringsskede

— som på det effektivaste sättet kan undanröja de påtalade svårigheterna. Statliga bidrag till uppfinnare och nyföretagare kan enligt utskottets mening innebära risker för en sådan styrning av innovationsverksamheten att denna hämmas eller leds in på fel spår. Oberoende är en grundläggande förutsättning för att effektivitet i detta slags verksamhet skall kunna uppnås. Med vad som nu har sagts avstyrks motion 1989/90:N54 (fp) i berört avseende.

1989/90:NU30

9 Riksdagen 1989190. 17 sami. Nr 30

52. Innovationsverksamheten (mom.34)

Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande sorn börjar på s. 57 med "Utskottet ser" och slutar på s. 58 med "motion 1989/90:N224 (mp)" bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till vad som sägs i motionen om den snedvridna fördelningen av insatser för industriell utveckling. Investeringarna i basindustrierna borde minskas för att ge utrymme för innovationsbefrämjande åtgärder.

Bland annat måste utvecklingen inom massa-, pappers- och stålindustrierna inriktas på bättre utnyttjande och minskad förbrukning av energi- och råvaror. Mera energisnål och arbetsintensiv verksamhet såsom träindustri och möbelindustri bör uppmuntras, liksom verksamhet inom områdena biobränslen, vindkraft, energihushållning, energisnåla transporter etc. Regeringen bör anmodas att lägga fram ett förslag som innebär att satsningarna på sådana områden stimuleras, vilket även skulle främja innovativ verksamhet. Utskottet tillstyrker sålunda motion 1989/90:N224 (mp) i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:

34. beträffande innovationsverksamheten

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N224 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

53. Havsresursverksamheten (mom. 35)

Per-Ola Eriksson (c), Roland Larsson (c), Rolf L Nilson (vpk) och Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 59 som börjar med "Med hänsyn" och slutar med "1989/90:Jo43 (c)" bort ha följande lydelse: Enligt utskottets uppfattning har beslutet om en nedläggning av delegationen för havsresursverksamheten medfört en oklar ansvarsfördelning. En permanent lösning av frågan om samordning har ännu inte åstadkommits. Utskottet finner för sin del att arbetet med hithörande frågor måste samordnas och att ansvaret härför bör läggas på en enda myndighet. En plan för hur detta skall genomföras bör snarast redovisas för riksdagen. Riksdagen bör genom ett uttalande ge regeringen detta till känna. Därmed blir yrkandena i motionerna 1989/90:N338 (s), 1989/90:N339 (c), 1989/90:Jo32 (c) och 1989/90:Jo43 (c) tillgodosedda.

dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:

35. beträffande havsresursverksamheten

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Jo43, 1989/90:Jo32, 1989/90:N338 och 1989/90:N339 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

1989/90:NU30

54. Industrifonden (mom. 37, motiveringen)

Nic Grönvall (m) och Bertil Danielsson (m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 61 sorn börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionärerna att det kan finnas skäl att Industrifondens verksamhet fortsätter. Deras förslag kan vara av ett visst intresse. Andra alternativ borde emellertid kunna komma i fråga. Ett sådant är att Industrifonden privatiseras, dvs. att dess verksamhet i statlig regi avvecklas. Därigenom kan det uppstå ett intresse för företag i den privata sektorn att erbjuda riskdelning. En förutsättning för att marknadens behov härav kan tillgodoses på ett effektivt sätt är emellertid att venture-capitalmarknaden inte snedvrids genom införande av sådana regionala riskkapitalbolag som regeringen har föreslagit. Vidare bör, såsom från moderata samlingspartiets sida har framhållits i olika sammanhang, möjligheten för även andra långivare än staten att medge s.k. villkorslån undersökas. Med det sagda avstyrker utskottet motion 1989/90:N54 i berörd del.

55. Industrifonden (mom. 37)

Christer Eirefelt (fp) och Lars De Geer (fp) anser

dels att den den av utskottets yttrande på s. 61 som börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:

Utskottet kan inte ansluta sig till regeringens bedömning av Industrifondens verksamhet. Vad finansieringsutredningen har föreslagit i fråga om en inriktning uteslutande mot ett garantisystem — något som också förespråkas i motionen — ter sig som en naturlig utveckling med hänsyn till de ändrade förutsättningarna på kapitalmarknaden. Därför bör de förslag som finansieringsutredningen har fört fram i fråga om garantigivning och självfinansiering nu genomföras. Enligt utskottets mening har regeringen inte anfört tillräckligt bärkraftiga skäl för att den nu föreslagna reformen skall avvisas. Utskottet finner det osannolikt att de av regeringen befarade riskerna skulle uppkomma. Samtidigt vill utskottet understryka vikten av en snar finansiering av viktiga investeringar i infrastrukturen. Regeringen bör anmodas att förelägga riksdagen ett förslag i enlighet med vad utskottet nu har uttalat. Motion 1989/90:N54 tillstyrks sålunda i här berörd del.

dels att utskottets hemställan under 37 bort har följande lydelse:

37. beträffande Industrifonden att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 21 och med bifall till motion 1989/90:N54 yrkandena 19 och 20 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

1989/90: NU30

56. Program för verkstadsteknisk utvecklingsverksamhet (mom.38)

Christer Eirefelt (fp) och Lars De Geer (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 62 som börjar med "Utskottet har" och slutar med "aktuell del" bort ha följande lydelse:

I likhet med motionärerna finner utskottet det angeläget att näringspolitiken förs med generella medel. En sådan politik främjar den ekonomiska tillväxten samtidigt som risken för snedvridningar i näringslivet undviks. Med hänvisning till vad utskottet nu har uttalat tillstyrks motion 1989/90:N54 (fp) i behandlad del. Som en följd av sin avvisande inställning till att det Verkstadstekniska programmet alls införs kan utskottet inte ställa sig bakom ett uttalande om en miljövänlig inriktning av detta, såsom begärs i motion 1989/90:N58 (mp). Denna avstyrks således.

dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:

38. beträffande program för verkstadsteknisk utvecklingsverksamhet att

riksdagen med bifall till motion 1989/90:N54 yrkande 22 och med avslag på proposition 1989/90:88 bilaga 1 punkt F 22 momenten 1 och 2 och motion 1989/90:N58 yrkande 19 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

57. Program för verkstadsteknisk utvecklingsverksamhet (mom. 38)

Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 62 som börjar med "Utskottet har" och slutar med "aktuell del" bort ha följande lydelse: Principiellt tar utskottet avstånd från att utveckling av produkter och processer — som är en angelägenhet för industrin — ges stöd genom statliga insatser. Utskottet har emellertid inga invändningar emot att det nu föreslagna programmet för verkstadsteknisk utvecklingsverksamhet kommer till stånd. Riksdagen bör också samtidigt uttala att projekt som syftar till en ekologiskt sund teknik skall få förtur. Med ett sådant initiativ skulle yrkandet i motion 1989/90:N58 (mp) bli tillgodosett. Av vad som nu har sagts följer att utskottet inte kan ansluta sig till det avslagsyrkande som framförs i motion 1989/90:N54 (fp).

dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:

38. beträffande program för verkstadsteknisk utvecklingsverksamhet att

riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1 punkt F 22 momenten 1 och 2, med bifall till motion 1989/90:N58 yrkande 19 i frågavarande del och med avslag på motion 1989/90:N54 yrkande 22 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

1989/90: NU30

58. Informationsteknologi (mom. 39, motiveringen)

Nic Grönvall (m), Christer Eirefelt (fp), Bertil Danielsson (m) och Lars De Geer (fp) anser att del del av utskottets yttrande som börjar på s. 62 med "Det erinras" och slutar på s. 63 med "aktuellt avseende" bort ha följande lydelse:

Utskottet har tidigare ställt sig bakom regeringens förslag om ett tidsbegränsat program för insatser på informationsteknologiområdet och ser inte något skäl att frångå denna ståndpunkt med anledning av motion 1989/90:N57 (c). Vidare erinrar utskottet om den av regeringen aviserade utredningen av frågor inom detta området. Småföretagens behov av teknik inom området kan komma att behandlas i samband härmed. Med hänvisning till det nu anförda avstyrker utskottet motionen i berörd del.

Förslaget om slopande av de medel som har tillförts informationsteknologiområdet under innevarande budgetår kan utskottet av naturliga skäl inte ställa sig bakom. Motion 1989/90:N224 (mp) avstyrks således i aktuellt avseende.

59. Informationsteknologi (mom. 39)

Per-Ola Eriksson (c) och Roland Larsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 62 med "Det erinras" och slutar på s. 63 med "aktuellt avseende" bort ha följande lydelse:

Utskottet godtar motionärernas förslag om en fortsättning av programmet Industriell utveckling m.m. inom informationsteknologiområdet. Programmet bör i första hand inriktas på de små och medelstora företagen, och ett anslag av 20 milj.kr. bör anvisas för budgetåret 1990/91. Utskottet noterar med tillfredsställelse regeringens uttalande om att det nya Verkstadstekniska treårsprogrammet även skall avse informationsteknologi. Dock anser utskottet att medel behövs härutöver och att ett specialdestinerat anslag bäst tillgodoser behovet av att användningen av informationsteknologi hos de mindre företagen stimuleras. Med hänvisning till vad som nu har sagts tillstyrker utskottet motion 1989/90:N57 (c) i ifrågavarande del. Motion 1989/90:N224 (mp) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:

39. beträffande informationsteknologi att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 24 i ifrågavarande del (avsnitt 5.5.2), med bifall till motion 1989/90:N57 yrkande 15 och med avslag på motion 1989/90:N224 yrkande 18 till Industriell utveckling m.m. inom informationsteknologiområdet för budgetåret 1990/91 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 20 000 000 kr.

1989/90:NU30

60. Informationsteknologi (mom. 39)

Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del utskottets yttrande sorn börjar på s. 62 med "Det erinras" och slutar på s. 63 med "aktuellt avseende" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i motion 1989/90:N224 (mp), nämligen att statligt stöd inte bör ges till informationsteknologiområdet. Endast under förutsättning av att utvecklingen bland de mindre företagen främjades härigenom, skulle ett sådant stöd ha ett berättigande. Enligt vad utskottet har erfarit har emellertid det hittillsvarande programmet inte haft en sådan inriktning. De medel som har anvisats under innevarande år torde till större delen vara intecknade. I den mån överskott uppstår vid budgetårets slut utgår utskottet från att detta inte används för andra insatser — t.ex. avseende utredningar eller utvärderingar — som rör detta område. Utskottet anser att det — inför den aviserade utredningen om bl.a. åtgärder från statens sida — är angeläget med en markering från riksdagens sida att andra fortsatta statliga satsningar inte bör göras. Riksdagen bör således ge regeringen detta till känna som sin mening. Med vad som här har sagts tillstyrker utskottet motion 1989/90:N224 (mp) i berörd del. Utskottet kan inte ställa sig bakom motion 1989/90:N57 (c) såvitt den går ut på en fortsättning av informationsteknologiprogrammet. Yrkandet härom avstyrks således.

dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:

39. beträffande informationsteknologi

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 24 i ifrågavarande del (avsnitt 5.5.2), med bifall till motion 1989/90:N224 yrkande 18 och med avslag på motion 1989/90:N57 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

61. Standardiseringskommissionen (mom. 40)

Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 64 som börjar med "De synpunkter" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse: Utskottet ansluter sig till vad som anförs i motionen om att industrin i större utsträckning bör finansiera standardiseringsverksamheten. Det finns enligt utskottets mening anledning att ställa sig kritisk till den roll som staten tar på sig när det gäller angelägenheter som det ligger i industrins eget intresse att ombesörja. Riksdagen bör anmoda regeringen att återkomma med ett förslag till riksdagen i enlighet med de riktlinjer som här har förordats. Därmed tillgodoses önskemålen i motion 1989/90:N58 (mp), som sålunda tillstyrks i berört hänseende.

dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse:

40. beträffande Standardiseringskommissionen

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1

1989/90: NU30

punkt F 14 moment 1 i ifrågavarande del (ny finansieringsmodell, ökat bidrag), med bifall till motion 1989/90:N58 yrkande 19 i ifrågavarande del och med avslag på proposition 1989/90:88 bilaga 1 punkt F 14 moment 2, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört.

62. Nya intressenter i standardiseringen m.m.

(mom. 41)

Rolf L Nilson (vpk) och Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 64 som börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det är väsentligt med en precisering av uppgifterna för konsument- och arbetsmiljöråden. En vägledning från statsmakternas sida skulle kunna stärka deras förutsättningar att värna om väsentliga arbetsmiljö-, miljö- och andra konsumentintressen i det europeiska standardiseringsarbetet.

I detta sammanhang vill utskottet betona att standardisering inte enbart är en fråga om att åstadkomma tekniska och rationella lösningar. Det nationella självbestämmandet minskas genom de frihandelsaspekter som är berörda av standardiseringen. En ökad effektivitet i standardiseringsarbetet har åstadkommits genom de uppgifter som EG och EFTA har lagt på de privaträttsliga standardiseringsorganen. Beslut inom dessa organ, som behärskas av de stora transnationella bolagen, blir normbildande och ersätter i praktiken nationella föreskrifter, t.ex. i fråga om arbetsmiljö. Ett enskilt land kan inte — efter det att ett beslut har fattats i de privaträttsliga standardiseringsorganen — föreskriva strängare regler. Detta kan utskottet inte godta. Det är av största vikt att även konsumenterna och arbetstagarna, som ju i hög grad berörs av standardiseringen, tillförsäkras ett demokratiskt inflytande i denna verksamhet. Ett sådant inflytande skulle även vidga möjligheterna till en tidig bevakning av miljöintresset i standardiseringsarbetet.

Regeringen bör anmodas att för riksdagen lägga fram förslag som medger ett stärkt inflytande för de nu berörda intressena. Därmed blir motionerna 1989/90:N59 (vpk) och 1989/90:N58 (mp) tillgodosedda i de delar som här har berörts.

dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande lydelse:

41. beträffande nya intressenter i standardiseringen m.m. att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1 punkt F 14 moment 1 i ifrågavarande del (nya intressenter, statens krav) och med bifall till motion 1989/90:N58 yrkande 20 och motion 1989/90:N59 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

1989/90:NU30

63. Alleuropeisk samverkan i standardiseringsarbetet (mom. 42)

Rolf L Nilson (vpk) och Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 65 sorn börjar med "Utskottet finner" och slutar med "Motionen avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som i motionen sägs om deltagandet i standardiseringen. Utan tvivel har standardiseringsarbetet kommit att få en slagsida mot de västeuropeiska ländernas intressen, en omständighet som har accentuerats under de senaste åren. Härigenom har övriga länder, inte minst de östeuropeiska, kommit på efterkälken utan möjlighet att på ett tidigt stadium kunna få insyn i och påverka framtagningen av europastandarder. Utskottet anser mot denna bakgrund att ECE:s roll som cövergripande organ skall stärkas. Sverige bör aktivt verka för att så sker. Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av denna innebörd. Genom en sådan åtgärd blir motion 1989/90:N59 (vpk) tillgodosedd.

dels att utskottets hemställande under 42 bort ha följande lydelse:

42. beträdande alleuropeisk samverkan i standardiseringsarbetet att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N59 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

64. Ackreditering av certifieringsorgan (mom. 43)

Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 65 som börjar med "Utskottet godtar" och slutar med "inte tillstyrka" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning har regeringen inte på ett övertygande sätt visat att det finns ett behov av den nu föreslagna möjligheten för statens mät- och provstyrelse att ackreditera certifieringsorgan. I sak innebär förslaget att den certifieringsverksamhet som hittills har bedrivits inom myndigheter eller andra offentliga organ nu flyttas över till det privata fältet. Risken för att standarden sjunker när det gäller kvalitetskontroll — exempelvis inom miljövårdsområdet — kan inte uteslutas om den nu föreslagna ordningen genomförs. Aven lojalitetskonflikter kan befaras. Riksdagen bör således avslå förslaget. Därmed blir yrkandet i motion 1989/90:N58 tillgodosett i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse:

43. beträffande ackreditering av certifieringsorgan

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N58 yrkande 31 avslår proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 2.

1989/90: NU30

65. Tele-X-satellitens TV-kanaler (mom. 47)

Per-Ola Eriksson (c), Nic Grönvall (m), Roland Larsson (c), Christer Eirefelt (fp), Bertil Danielsson (m) och Lars De Geer (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 67 som börjar med "Mot bakgrund" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:

Utskottet noterar nu att en av de två transpondrarna har upplåtits för sändningar under en viss kortare del av satellitens livslängd. Det är emellertid beklagligt att sändningarna kommer i gång först ett och ett halvt år efter det att satelliten har sänts upp. Aktivare insatser från regeringens sida hade möjliggjort en tidigare användning. Utskottet finner det vidare otillfredsställande att den andra transponder som Sverige disponerar kan befaras inte kunna komma till användning. Mot bakgrund av att projektet har dragit synnerligen höga kostnader

— 1,25 miljarder kronor — är regeringens handläggning av dessa frågor beklaglig. Riksdagen bör uttala att regeringen måste göra ansträngningar att finna en varaktig lösning som tillgodoser intresset av en mångfald i medieutbudet intensifieras. Med vad nu har sagts tillstyrker utskottet motionerna 1989/90:N256 (fp) och 1989/90:N366 (m), den senare i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse:

47. beträffande Tele-X-satellitens TV-kanaler att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 24 i ifrågavarande del och med bifall till motion 1989/90:N256 och motion 1989/90:N366 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

66. Tele-X-satellitens data- och videokapacitet (mom. 48)

Per-Ola Eriksson (c), Nic Grönvall (m), Roland Larsson (c), Christer Eirefelt (fp), Bertil Danielsson (m) och Lars De Geer (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 67 som börjar med "Utskottet finner" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening erfordras nu ett betydligt aktivare engagemang för att få till stånd telekommunikationer med de baltiska staterna och Polen än vad som hittills synes ha förekommit. Satelliten har nu varit uppe i drygt ett år, samtidigt som behovet av fungerande teleförbindelser i dessa länder är mycket påtagligt. Utskottet erinrar om den stora betydelse som kommunikationer har för uppbyggnaden av en ny ekonomisk och administrativ struktur i de östeuropeiska länderna.

1989/90:NU30

137 Regeringen bör genom ett uttalande av riksdagen anmodas att dra försorg om att en snar lösning av nu angivna problem kommer till stånd. Härigenom blir motionerna 1989/90:N366 (m) och

1989/90:N356 (fp) tillgodosedda i de delar som här har berörts.

dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande lydelse:

48. beträffande Tele-X-satellitens data- och videokapacitet

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 24 i ifrågavarande del och med bifall till motion 1989/90:N356 yrkande 2 och motion 1989/90:N366 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

67. Rymdteknisk utveckling i småföretag (mom.49)

Per-Ola Eriksson (c) och Roland Larsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 67 med "Utskottet noterar" och slutar på s. 68 med "behandlad del" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att rymdteknik sprids till en större krets av företag. Detta är också något som regeringen har förordat. Såsom uttalas i motion 1989/90:N57 (c) kan en angelägen utveckling inom högteknologisk verksamhet åstadkommas genom ökad satsning på rymdtekniken. En sådan inriktning kan även utgöra ett offensivt inslag i samband med omstruktureringen av näringslivet. Även regionala intressen kan härvid komma att beröras.

För närvarande är tre svenska storföretag dominerande inom det rymdtekniska området. För att den i propositionen förordade spridningen av rymdteknik skall kunna komma till stånd föreslår utskottet att riksdagen ställer sig bakom förslaget om inrättande av ett särskilt branschprogram för främjande av rymdteknisk utveckling i småföretag och beslutar om medel härför. Med ett uttalande till regeringen av denna innebörd skulle yrkandena i motionen blir tillgodosedda. Motionen tillstyrks alltså i nu berörd del.

dels att utskottets hemställan under 49 bort ha följande lydelse:

49. beträffande rymdteknisk utveckling i småföretag

att riksdagen med anledningen av proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 24 i ifrågavarande del och med bifall till motion 1989/90:N57 yrkandena 16 och 17

a) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i fråga om inrättande av ett branschprogram för rymdteknisk utveckling i småföretag,

b) till Program för rymdteknisk utveckling i småföretag för budgetåret 1990/91 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 20 000 000 kr.

1989/90: NU30

68. Internationaliseringens problem (morn. 50) 1989/90:NU30

Rolf L Nilson (vpk) och Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 69 som börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad motionärerna anför i fråga om internationaliseringen. Den analys som görs i motion 1989/90:N324 (mp) beträffande de negativa effekter som kan följa av EG-anpassing och ökande internationalisering av kapitalet finner utskottet klargörande. Med en tilltagande rörlighet över gränserna i fråga om kapital och varor eller tjänster ökar också problemen. Påtagliga sådana gäller exempelvis ökad nationell sårbarhet till följd av att beroendet av omvärlden ökar. Utskottet vill emellertid peka även på de indirekta — mindre synliga

— nackdelar som uppkommer. Hit hör investeringar i dyrbar infrastruktur, fler transporter, minskat engagemang hos anställda i företag med utländska ägare och kompetensflykt. I de sistnämnda fallen är problemen, som har antytts, betydligt mer svåridentifierade och därmed lättare att "glömma" i den debatt om handelns positiva effekter som nu är allmän. En utredning bör tillkallas med uppdrag att redovisa för- och nackdelar med internationaliseringen och föreslå olika åtgärder för en "grön framtid". Genom ett uttalande av riksdagen av denna innebörd skulle det nu behandlade yrkandet tillgodoses. Motionerna 1989/90:N58 (mp), 1989/90:N224 (mp) och 1989/90:N324 (mp) tillstyrks sålunda av utskottet, de både förstnämnda i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 50 bort ha följande lydelse:

50. beträffande internationaliseringens problem att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 23 i ifrågavarande del (avsnitten 7.1 och 7.2) och med bifall till motion 1989/90:N58 yrkande 4, motion 1989/90:N224 yrkande 5 och motion 1989/90:N324 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

69. Svenska företags investeringar utomlands (mom. 51, motiveringen)

Nic Grönvall (m). Christer Eirefelt (fp), Bertil Danielsson (m) och Lars De Geer (fp) anser att den del av utskottets yttrande på s. 71 som börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till regeringens bedömning när det gäller de svenska företagens investeringar. Följaktligen delar utskottet inte den uppfattning som kommer till uttryck i motion 1989/90:N59 (vpk) i berörd del. Denna avstyrks alltså.

70. Svenska företags investeringar utomlands (mom. 51)

Rolf L Nilson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 71 som börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse:

Den fortgående internationaliseringen av näringslivet är från flera utgångspunkter mycket oroande, särskilt som den kan väntas tillta ytterligare i takt med fortsatta strävanden mot avreglering och harmonisering. Möjligheterna till fackligt inflytande minskar, och sysselsättningen i Sverige hotas. Företagen ges också möjlighet att undandra sig sitt ansvar i fråga om löneutveckling, arbetsmiljö, övriga miljöhänsyn och liknande. Investeringarna utomlands, vilka är ett första steg i utflyttningen av exempelvis centrala koncernfunktioner, måste därför blir föremål för kontroll. Med ett sådant system skulle en prövning i varje enskilt fall vara möjlig. Regeringen bör förelägga riksdagen ett förslag härom. Genom ett uttalande av riksdagen i enlighet härmed skulle det berörda yrkandet i motion 1989/90:N59 (vpk) bli tillgodosett. Motionen tillstyrks alltså.

dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse:

51. beträffande svenska företags investeringar i utlandet att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 23 i ifrågavarande del (avsnitt 7.3) och med bifall till motion 1989/90:N59 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

71. Svenska företags investeringar utomlands (mom. 51)

Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 71 som börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att den ökande internationaliseringen av näringslivet medför en rad nackdelar, bl.a. ökad storskalighet och maktkoncentration, minskade möjligheter för löntagarinflytande på storföretagens verksamhet och utveckling och ökade risker för arbetslöshet. Företagen ges också möjlighet att undandra sig sitt ansvar i fråga om löneutveckling, arbetsmiljö, övriga miljöhänsyn och liknande. Investeringarna utomlands, vilka är ett första steg i utflyttningen av centrala koncernfunktioner, såsom utveckling, eller av tillverkning måste därför blir föremål för en prövning i varje enskilt fall. Enligt utskottets mening behövs en plan för hur man skall möta internationaliseringens nackdelar utan att hamna i ett statskontrollerat näringsliv. En sådan plan borde, anser utskottet, utarbetas av den utredning om en grön

1989/90:NU30

framtid som har förordats i det föregående. Regeringen bör ges detta till känna. Därmed skulle motion 1989/90:N59 (vpk) till viss del bli tillgodosedd.

deb att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse:

51. beträffande svenska företags investeringar i utlandet

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 23 i ifrågavarande del (avsnitt 7.3) och motion 1989/90:N59 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

72. Utländska företagsinvesteringar i Sverige (moni. 52)

Nic Grönvall (m), Christer Eirefelt (fp), Bertil Danielsson (m) och Lars De Geer (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 73 som börjar med "Utskottet godtar" och slutar med "avstyrker utskottet" bort ha följande lydelse:

Den svenska lagstiftningen bör anpassas till den internationella utvecklingen och göras förenlig med de internationella överenskommelserna på området, anför regeringen. Utskottet instämmer till fullo i detta uttalande och betonar — i likhet med regeringen — att risken för att den svenska lagstiftningen kan åberopas som grund för diskriminering av svenska företag därmed undanröjs. Principen om reciprocitet bör således vara vägledande.

Däremot kan utskottet svårligen förstå den tveksamhet som regeringen visar inför en lagändring med så uppenbara fördelar för det svenska samhället. Utskottet befarar att den beredning som pågår dess värre innefattar överväganden som inte medger tillräcklig liberalisering av regelsystemet. Enligt utskottets uppfattning är det tvärtom av yttersta vikt att Sverige — inför de stundande förhandlingarna — visar sin vilja och handlingskraft att ingå i ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde. Samtidigt vill utskottet understryka att regelsystemet rörande utländska företagsinvesteringar i Sverige inte får göras till undantagsområde i EES-förhandlingarna.

Riksdagen föreslås genom ett tillkännagivande anmoda regeringen att snarast återkomma med förslag som tillgodoser syftet i de här behandlade yrkandena. Utskottet tillstyrker sålunda motionerna 1989/90:N60 (m), 1989/90:N73 (m) och 1989/90:N220 (fp), alla i här behandlad del.

Av vad nyss har anförts framgår att utskottet inte godtar krav på en skärpt lagstiftning i fråga om utländska investeringar i Sverige. Motionerna 1989/90:N59 (vpk) och 1989/90:N58 (mp), båda i ifrågavarande del, och motion 1989/90:N314 (mp) avstyrks alltså.

dels att utskottets hemställan under 52 bort ha följande lydelse:

52. beträffande utländska företagsinvesteringar i Sverige

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 23 i ifrågavarande del (avsnitten 7.4.1—7.4.4), med

1989/90:NU30

bifall till motion 1989/90:N60 yrkande 9, motion 1989/90:N73 yrkande 1 och motion 1989/90:N220 yrkande 5 och med avslag på motion 1989/90:N 58 yrkande 29, motion 1989/90:N59 yrkande 7 och motion 1989/90:N314 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

73. Utländska företagsinvesteringar i Sverige (mom. 52)

Rolf L Nilson (vpk) och Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 73 som börjar med "Utskottet godtar" och slutar med "avstyrker utskottet" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening innebär en ökad internationalisering i fråga om ägande och handel att ansvarstagandet kommer på undantag. Det gäller frågan om de anställdas miljö och engagemang men också andra frågor såsom maktkoncentration, miljöstörningar och liknande. Enligt utskottets mening är problem av detta slag alltför litet kända — eller åtminstone erkända.

Regeringens aviserade planer på att ytterligare underlätta för utländska företag att köpa in sig i det svenska näringslivet inger farhågor. Enligt utskottets uppfattning bör regeringen använda den tidsfrist som den har tilldelat sig till att tänka om i en för Sverige så betydelsefull fråga. Regeringen bör alltså återkomma till riksdagen med ett förslag som innebär att en i vissa angelägna avseenden noggrannare prövning av utländska företags förvärv av svenska företag införs. Utskottet syftar här på de berörda förvärvarnas etiska uppträdande, t.ex. vad gäller hänsynen till de anställda och miljön, oavsett var företagen driver verksamhet. En internationell utveckling av ett sådant regelsystem borde verksamt bidra till att miljömål och sociala mål kan uppfyllas. Sverige bör enligt utskottets mening gå före i en sådan utveckling. Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen ställa sig bakom vad utskottet nu har förordat. Härigenom tillgodses berörda yrkanden i motionerna 1989/90:N59 (vpk), 1989/90:N58 (mp) och 1989/90:N314 (mp).

Förslag som syftar till en liberalisering av förvärvskontrollen kan utskottet inte ansluta sig till. Motionerna 1989/90:N60 (m), 1989/90:N73 (m) och 1989/90:N220 (fp), alla i aktuell del, avstyrks följaktligen.

dels att utskottets hemställan under 52 bort ha följande lydelse:

52. beträffande utländska företagsinvesteringar i Sverige att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 23 i ifrågavarande del (avsnitten 7.4.1 —7.4.4), med bifall till motion 1989/90:N58 yrkande 29, motion 1989/90:N59 yrkande 7 och motion 1989/90:N314 och med avslag på motion 1989/90:N60 yrkande 9, motion 1989/90:N73 yrkande 1 och motion 1989/90:N220 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

1989/90: NU30

74. Utlänningsförbehåll (mom. 53)

1989/90:NU30

Nic Grönvall (m), Christer Eirefelt (fp), Bertil Danielsson (m) och Lars De Geer (fjp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 74 som börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "behandlad del" bort ha följande lydelse: Utskottet anser att en utredning om utlänningsförbehåll i berört avseende snarast bör komma till stånd. En snar och öppen redovisning av dessa frågor är av betydelse inte bara för belysning av själva sakfrågan utan också som en markering av Sveriges intresse av att delta i det västeuropeiska samarbetet. Riksdagen bör anmoda regeringen att föranstalta om en utredning med den inriktning som har begärts. Härigenom skulle yrkandet bli tillgodosett. Utskottet tillstyrker sålunda motion 1989/90:N60 (m) i här behandlad del.

dels att utskottets hemställan under 53 bort ha följande lydelse:

53. beträffande utlänningsförbehåll

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 23 i ifrågavarande del (avsnitt 7.4.5) och med bifall till motion 1989/90:N60 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

75. Internationellt samarbete på företagsområdet (mom. 54)

Nic Grönvall (m), Christer Eirefelt (fp), Bertil Danielsson (m) och Lars De Geer (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 74 med "Utskottet tillstyrker" och slutar på s. 75 med "berörd del" bort ha följande lydelse:

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att medel skall anslås till samarbete med länder i Östeuropa. Däremot finner utskottet att den tilltänkta organisationen inte är ändamålsenlig. Effektivare vore att stimulera det samarbete mellan svenska näringslivsorganisationer och deras motsvarigheter som nu växer fram i östeuropeiska länder. Vidare bör de svenska insatserna koncentreras till områden där de bidrar till att byråkratins blockeringar i dessa länder kan brytas. Ett sådant område kan vara telekommunikationer. Utskottet vill också betona vikten av att innehållet i insatserna anpassas till en nivå som motsvarar mottagarländernas erfarenheter och kunskaper. Regeringen bör återkomma med förslag i denna riktning. Med vad som nu har sagts tillstyrks motion 1989/90:N54 (fp) i här behandlad del.

dels att utskottets hemställan under 54 bort ha följande lydelse:

54. beträffande internationellt samarbete på företagsområdet

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1 punkt A 5 och med bifall till motion 1989/90:N54 yrkande 29 till Internationellt samarbete på företagsområdet för budgetåret

1990/91 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 6 000 000 kr. och därvid som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

76. Främjande av utländska investeringar i Sverige (mom. 55)

Nic Grönvall (m), Christer Eirefelt (fp), Bertil Danielsson (m) och Lars De Geer (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 75 som börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i regeringens bedömning när det gäller behovet av att främja utländska investeringar i Sverige. Detta intresse tillgodoses emellertid inte till någon del genom de föreslagna medlen. Det avgörande hindret för de investeringar som regeringen i nu aktuellt sammanhang säger sig vilja värna om utgörs av 1982 års lag om utländska förvärv av svenska företag, som innebär en kontroll av utländska investeringar i Sverige. Med vad nu har sagts tillstyrker utskottet motion 1989/90:N54 (fp) i den här behandlade delen. Utskottet kan däremot inte instämma i motiveringen till avslagsyrkandet i motion 1989/90:N58 (mp).

dels att utskottets yttrande under 55 bort ha följande lydelse:

55. beträffande främjande av utländska investeringar i Sverige att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N54 yrkande 28 och med anledning av motion 1989/90:N58 yrkande 33 avslår proposition 1989/90:88 bilaga 1 punkt C 4 och därvid som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

77. Främjande av utländska investeringar i Sverige (mom. 55)

Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 75 som börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar inte regeringens uppfattning om behovet av ökade internationella investeringar i Sverige. Tillväxtökning, som uppges vara motivet för sådana investeringar, är enligt utskottets uppfattning inte ett mål; tvärtom innebär en ökad tillväxt en samtidig utarmning av naturresurserna och skador på den gemensamma miljön. Att främja transnationellt företagande är att också ge förutsättningar för frihet från ansvar. Utskottet tillstyrker således motion 1989/90:N58 (mp) i det behandlade avseendet. Utskottet kan emellertid inte instämma i motiveringen för avslagsyrkandet i motion 1989/90:N54 (fp).

1989/90:NU30

dels att den del av utskottets hemställan under 55 bort ha följande lydelse:

55. beträffande främjande av utländska investeringar i Sverige att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N58 yrkande 33 och med anledning av motion 1989/90:N54 yrkande 28 avslår proposition 1989/90:88 bilaga 1 punkt C 4 och därvid som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

78. Åtgärdsplan mot marknadsstörande konkurrenshinder (mom. 56)

Nic Grönvall (m), Christer Eirefelt (fp), Bertil Danielsson (m) och Lars De Geer (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 78 med "I det" och slutar på s. 79 med "motion 1989/90:N299 (m)" bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till den i motion 1989/90:N299 (m) uttryckta uppfattningen att den nu verksamma konkurrenskommitténs uppdrag inte till fullo täcker den mångfald av hinder mot konkurrens som finns och som stör marknadens funktion. Utan tvivel skulle en total kartläggning åskådliggöra alla effektivitetsförluster som uppkommer såväl för samhället som för de enskilda konsumenterna. Enligt utskottets mening bör regeringen förelägga riksdagen förslag till åtgärder på basis av en sådan kartläggning som begärs av motionärerna. Därmed skulle motion 1989/90:N299 (m) bli tillgodosedd.

dels att utskottets hemställan under 56 bort ha följande lydelse:

56. beträffande åtgärdsplan mot marknadsstörande konkurrenshinder att

riksdagen med bifall till motion 1989/90:N299 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

79. Översyn av konkurrensvillkoren för privat resp. offentlig affärsverksamhet (mom. 57)

Per-Ola Eriksson (c), Nic Grönvall (m), Roland Larsson (c), Christer Eirefelt (fp), Bertil Danielsson (m) och Lars De Geer (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 80 som börjar med "Utskottet konstaterar" och som slutar med "motion 1989/90:N289 (m)" bort ha följande lydelse:

De pågående och planerade utredningar rörande den statliga affärsverksamheten som nu har redovisats motsvarar enligt utskottets mening inte de krav som rimligen bör ställas i fråga om en total — och i ett sammanhang redovisad — översyn av skillnaderna gentemot privat affärsverksamhet. Riksdagen bör därför göra ett uttalande till förmån för en sådan åtgärd som har begärts. Därigenom skulle önskemålet i motion 1989/90:N289 (m) bli tillgodosett. Denna tillstyrks därmed.

1989/90:NU30

10 Riksdagen 1989190. 17 sami. Nr 30

dels att utskottets hemställan under 57 bort ha följande lydelse:

57. beträffande översyn av konkurrensvillkoren för privat resp. offentlig affärsverksamhet

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N289 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

80. Utredning om tjänstemonopol (mom. 58)

Christer Eirefelt (fp) och Lars De Geer (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 81 som börjar med "Utskottet har" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse: Utskottet anser att motionärernas krav på en utredning om tjänstesektorn, särskilt med avseende på olika slag av monopol, är välgrundat. Entydiga uppgifter pekar på denna sektors stora och växande betydelse i ekonomin. Den skärpta konkurrens som blir följden av en liberalisering av handeln med tjänster kan komma att bli ett allvarligt hot mot de företag som inte har förutsett en sådan utveckling. En heltäckande kartläggning och en klarsynt analys med konkreta förslag till hur utvecklingen skall mötas skulle avsevärt stärka beredskapen för den berörda delen av näringslivet. De studier som konkurrenskommittén avser att genomföra kommer endast delvis att uppfylla motionärernas krav. Enligt utskottets uppfattning bör regeringen ombesörja åtgärder av nu angivet slag. Motion 1989/90:N315 (fp) tillstyrks alltså.

dels att den del hemställan under 58 bort ha följande lydelse:

58. beträffande utredning om tjänstemonopol

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N315 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

81. Prisöverenskommelser och leveransvägran (mom. 59)

Per-Ola Eriksson (c), Nic Grönvall (m), Roland Larsson (c), Christer Eirefelt (fp), Bertil Danielsson (m) och Lars De Geer (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 81 som börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "behandlad del" bort ha följande lydelse: Utskottet ansluter sig till de invändningar mot konkurrenslagens utformning och tillämpning i vissa fell som förs fram i motionen. Inte minst är det mindre företag — vilka vill använda priset som konkurrensmedel — som drabbas av t.ex. leveransvägran eller andra leveranssvårigheter. Även hotet om sådana åtgärder från leverantören kan vara tillräckligt för att ett litet företag skall förmås att upphöra med sin prispolitik. Likaså måste prissamverkan mellan näringsidkare uppmärksammas i högre grad. I de fell en sådan samverkan omfattar en väsentlig del av en bransch, kan en stor risk för negativa effekter för konsumenterna uppkomma. Riksdagen bör till regeringen göra ett uttalande i denna riktning. Härigenom blir motion 1989/90:N223 (fp) tillgodosedd i nu aktuell del.

1989/90:NU30

dels att utskottets hemställan under 59 bort ha följande lydelse:

59. beträffande prisöverenskommelser och leveransvägran att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N223 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

82. Regler om konkurrensbegränsande företagsförvärv (mom. 60)

Per-Ola Eriksson (c) och Roland Larsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 83 som börjar med "Kraven i" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i den syn på det decentraliserade samhällets fördelar som kommer till uttryck i motion 1989/90:N236 (c). En näringspolitik som tar sikte på att de små och medelstora företagens verksamhet underlättas är ett avgörande inslag i strävandena att åstadkomma ett samhälle av detta slag. En sådan politik innefattar också att samverkan i kooperativ form främjas.

Att det finns en mångfald mindre företag, som därtill är väl fungerande och livskraftiga, är en grundläggande förutsättning för en positiv ekonomisk utveckling i hela landet. De senare årens framväxt av mycket stora företag innebär en risk för att en sådan utveckling försvåras, bl.a. genom att antalet företag minskar starkt och återstående företag centraliseras till ett Stal orter. Såväl produktionsstrukturen som den ekonomiska makten koncentreras, och känsligheten för marknadens svängningar ökar. Samhället blir härigenom mer sårbart, vilket kan hota sysselsättning och välfärd i Sverige. Mot den nu angivna bakgrunden är det enligt utskottets uppfattning angeläget att en fortsatt koncentration i det svenska näringslivet motverkas samtidigt som de små och medelstora företagens villkor stärks. Samhället bör därför genom olika åtgärder söka åstadkomma en sådan utveckling.

De inom EG nyligen antagna reglerna om fusionskontroll har tillkommit för att skapa förutsättningar för att de förvärv och sammanslagningar av företag som utgör ett led i den omfattande europeiska omstruktureringsprocessen inte samtidigt förorsakar skada på konkurrensen. Reglerna är tillämpliga på företag som, tillsammans eller vart för sig, uppfyller vissa omsättningskrav på världsmarknaden och inom EG. En sådan bedömingsgrund anses avspegla företagens ekonomiska styrka.

Enligt utskottets mening är det av vikt att Sverige på motsvarande sätt säkerställer en sund konkurrens inom näringslivet. Åtgärder bör sålunda kunna vidtas mot företag som redan har en så avgörande dominans på en viss marknad att det finns risk för monopolliknande ställning. Samtidigt vill utskottet betona vikten av att lagar och regler

— i ljuset av det pågående integrationsarbetet — utformas så att en nordisk hemmamarknad möjliggörs för svenska företag. Riksdagen föreslås göra ett uttalande till regeringen av denna innebörd. Med vad nu har sagts tillstyrker utskottet motion 1989/90:N236 (c) i den del som har behandlats. Även motion 1989/90:N287 (mp) skulle väsentligen bli tillgodosedd med ett sådant uttalande.

1989/90:NU30

dels att utskottets hemställan under 60 bort ha följande lydelse:

60. beträffande regler om konkurrensbegränsande företagsförvärv att

riksdagen med bifall till motion 1989/90:N236 yrkande 1 och med anledning av motion 1989/90:N287 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

83. Regler om konkurrensbegränsande företagsförvärv (mom. 60)

Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 83 som börjar med "Kraven i" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att gällande regler har en alltför snäv räckvidd. Utvecklingen mot fortsatt koncentration inom näringslivet har knappast hejdats trots konkurrenslagens bestämmelser om förvärvskontroll. En näringspolitik som tar sikte på att de små och medelstora företagens verksamhet underlättas är ett avgörande inslag i strävandena att åstadkomma ett samhälle av detta slag. En sådan politik innefattar också att samverkan i kooperativ form främjas.

Att det (= reservation 82) — — — sådan utveckling.

Enligt utskottets mening är det av vikt att Sverige säkerställer en sund konkurrens inom näringslivet. Åtgärder bör sålunda kunna vidtas mot företag som redan har en så avgörande dominans på en viss marknad att det finns risk för monopolliknande ställning. Samtidigt vill utskottet betona vikten av att lagar och regler — i ljuset av det pågående integrationsarbetet — utformas så att en nordisk hemmamarknad möjliggörs för svenska företag.

Vad utskottet nu har anfört bör särskilt uppmärksammas av den nu verksamma konkurrenskommittén. Genom ett uttalande av riksdagen med denna innebörd skulle syftet med motionsyrkandena bli tillgodosett. Med vad som nu sagts tillstyrker utskottet motionerna 1989/90:N236 (c) och 1989/90:N287 (mp) i här behandlade delar.

dels att utskottets hemställan under 60 bort ha följande lydelse:

60. beträffande regler om konkurrensbegränsande företagsförvärv att

riksdagen med bifall till motion 1989/90:N236 yrkande 1 och motion 1989/90:N287 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

84. Konkurrenslagstiftningen och kooperationen (mom. 61)

Nic Grönvall (m), Christer Eirefelt (fp), Bertil Danielsson (m) och Lars De Geer (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 84 som börjar med "Det är" och slutar med "väsentligen tillgodosedda" bort ha följande lydelse:

1989/90: NU30

148 Utskottet erinrar om riksdagens uttalande våren 1989 i fråga om konkurrenslagstiftningen och kooperationen. Regeringen gavs då till känna att utgångspunkten för konkurrenskommitténs arbete med de kooperativa frågorna skulle vara att privat, offentlig och kooperativ verksamhet ges likvärdiga villkor. Detta har också varit utgångspunkten för kommitténs hittillsvarande överväganden i dessa frågor. Kommittén har emellertid dragit slutsatser som inte synes vara förenliga med dem som motionärerna har kommit fram till. Enligt konkurrenskommitténs uppfattning finns ingen egentlig idémässig konflikt mellan konkurrenslagstiftningen och den kooperativa grundtanken; båda går nämligen ut på att allför stor makt hos dominerande aktörer skall motverkas. Utskottet kan instämma i vad kommittén har sagt i detta avseende. Det förhållandet att ett beslut rörande kommersiell verksamhet, vilket innebär att en produkt- eller tjänstemarknad blir mer eller mindre monopoliserad, har fattats öppet och i demokratisk ordning av en begränsad krets personer, såsom medlemmar i en rörelsedrivande ekonomisk förening, kan inte rättfärdiga den skada som härigenom kan åstadkommas för det totala konsumentkollektivet. Den konkurrens som enligt konkurrenslagens förarbeten (prop. 1981/82:165 s. 249) omfattas av lagens skyddsintresse är nämligen ytterst sådan konkurrens som är till konsumenternas — dvs. samhällsmedborgarnas — bästa.

Utskottet anser sålunda att de skäl som i olika sammanhang åberopas för en särställning för sådan kommersiell verksamhet som drivs i kooperativ form saknar all bärkraft. Med det sagda avstyrks motionerna 1989/90:N327 (c), 1989/90:N230 (c) och 1989/90:N302 (c).

dels att utskottets hemställan under 61 bort ha följande lydelse:

61. beträffande konkurrenslagstiftningen och kooperationen att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:N230, 1989/90:N302 och 1989/90:N327 som sin mening ger riksdagen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Utvecklingsfondernas målgrupp (mom. 5)

Krister Skånberg (mp) anför:

Utvecklingsfondernas rådgivnings- och utbildningsverksamhet bör stå öppen för alla typer av företag utan prioriteringar. Det som skall avgöra om stöd lämnas skall vara det enskilda företagets bärkraft och behov, inte dess branschtillhörighet. Det behövs medvetna satsningar för att tillgodose behovet av sådan verksamhet för hantverk och kooperativt företagande.

1989/90:NU30

2. Utvecklingsfondernas ansvar för regionalpolitiska stödärenden (mom. 11)

Krister Skånberg (mp) anför:

Miljöpartiet anser att ansvaret för beredning, beslut och uppföljning av regionalpolitiska stödärenden borde ligga på folkvalda länsparlament i samråd med de länsstyrelser som skulle finnas kvar efter införandet av sådana länsparlament. Fram till dess att en sådan organisation införs bör ansvaret ligga på nyinrättade samrådsorgan, som skall bestå av respresentanter för de nuvarande landstingen, de regionala utvecklingsfonderna och länsstyrelserna i varje län. De insatser som riktas till branscher, företagsgrupper eller enskilda företag bör göras av de av oss föreslagna närfonderna eller av de regionala utvecklingsfonderna eller i vissa Eall av riskkapitalbolag. I samtliga fall bör samråd ske med näringslivskontoret i den kommun eller de kommuner som insatser skall göras i.

3. Industrifonden (mom. 37)

Krister Skånberg (mp) anför:

Jag anser liksom utskottets majoritet att Industrifonden bör fortsätta sin verksamhet och därvid satsa mer på små företag och på projekt som gäller utveckling, marknadsföring och export av miljöteknik och miljövänlig, resurssnål och effektiv energiteknik, som svarar mot allt mer livsnödvändiga samhällsbehov i Sverige och många andra länder, bl. a. i Sveriges närmarknader i väst- och östeuropa. Industrifonden bör däremot inte satsa på att underlätta större företags deltagande i EUREKA-projekt — det klarar de själva. Inte heller bör satsningar göras på projekt som innebär ytterligare ökad storskalighet och geografisk koncentration av verksamheter. Sådana projekt leder i sin tur till ökade transporter och ökad lokal miljöförstöring. Särskilt bör inte projekt avseende landsvägstransporter komma i fråga.

4. Tele-X-satellitens TV-kanaler (mom. 47)

Krister Skånberg (mp) anför:

Det är uppenbart att regeringen och utskottsmajoriteten inte önskar någon omfattande information om Tele-X-projektets status. De tidigare stolta drömmarna om ett omfattande nordiskt kulturutbyte via TV är nu glömda liksom tankarna att man skulle kunna använda satelliten för direktkontakt med svenska långtradare på kontinenten.

De c:a 1,25 miljarder kronor som har lagts ned på satelliten tycks ha gett en från samhällsekonomisk synpunkt ytterst klen utdelning. Regeringen ger ingen information om vilka chanser som finns för att nedlagt kapital skall kunna återvinnas. Risken är nu stor att Tele-X i stället för att medverka till kulturellt utbyte kommer att genom reklamfinansierade program bidra till en kulturell utarmning. Tele-X

1989/90:NU30

bör för framtiden stå som ett varnande exempel på hur staten i sin teknikglädje förslösar skattebetalarnas pengar, medan miljö- och socialvård liksom energisnåla transporter sätts på svältkost.

5. Översyn av konkurrensvillkoren för privat resp. offentlig affärsverksamhet (mom. 57)

Krister Skånberg (mp) anför:

De statliga affärsverken, posten, televerket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk, inrättades av flera olika skäl. Det ansågs motiverat att staten skulle satsa kapital på en snabb utbyggnad av landets infrastruktur och på tillvaratagande av de nationella tillgångarna. Men ett lika starkt motiv var att de berörda verksamhetsområdena utgjorde "naturliga monopol". Och en monopolverksamhet får inte — enligt flertalets uppfattning — bedrivas okontrollerat, eftersom risken är stor att den i så fall skulle kunna göra oskäliga vinster, till skada för medborgarna. Ytterligare ett skäl till att affärsverksformen valdes var att man ville tillförsäkra alla medborgare en likformig service. De positiva effekterna av en rikstäckande infrastruktur kommer alla medborgare till godo. Det är därför helt rimligt att en viss del av verksamheten tillåts täcka underskott inom andra delar. Därigenom kan t.ex. post- och telefonservice upprätthållas även i landets glesbebyggda delar.

Tyvärr tycks man i dag i stor utsträckning ha glömt dessa motiv. De statliga verken försöker göra gällande att de inte längre är monopol, och de vill arbeta som vilka konkurrerande bolag som helst, gärna i aktiebolagsform. Detta leder till oklarhet beträffande deras serviceansvar och till en risk att "ej lönsamma" delar av verksamheten försummas. Det finns starka skäl för att riksdagen och regeringen bör klara ut dessa begrepp för affärsverken och begär att verken tar ansvar för att alla medborgare ges en god och likformig service.

1989/90: NU30

151 Översikt av utskottets behandling av propositionen och motionerna

Proposition/ Utskottets Utskottets Reservation

motion 1989/90 yttrande s. hemställan nr

moment

Proposi t ion 88

bilaga 1

mom. 1

26, 27

9-11

5 (del)

18-21

5 (del)

29-31

22-25

26, 27

54, 55

23 7.1-7.

2 68

69-71

72, 73

24 1-3

1-3

4.1-4.

2 28

4, 5

(de 1)52

36-39

(del)52

40-42

5.3.2 (de 1)55

(del)56

50, 51

58-60

punkt A 5

75 B 1: 1

43 B 2

28 B 4: 1

29 B 7:1

44-47

44-47

C 4:1

76, 77

76, 77

F 3

46 F 8

45 F 9

45 F 10

44 F 11

44 F 14:1

61 F 22:1

56, 57

56, 57

Mot ion

N 47:1

12, 13

12, 13

12, 13

32, 33

N 50 (del)

18-21

(del)

22-25

N 51 (del)

18-21

(del)

22-25

N 52

28 N 53

22-25

N 54:1

22-25

22-25

22-25

22-25

36-39

7 (del)

40-42

1989/90:NU30

Bilaga

7 (del)

50-51

18-21

18-21

18-21

18-21

9-11

9-11

26, 27

29-31

29-31

54, 55

54, 55

56, 57

44-47

50, 51

76, 77

75 N 55:1

18-21

9-11

9-11

22-25

22-25

22-25

N 56:1

18-21

9-11

18-21

N 57:1

1-3

4, 5

4, 5

9-11

9-11

18-21

29-31

26, 27

10 (del)

18-21

10 (del)

29-31

22-25

26, 27

22-25

22-25

58-60

44-47

N 58:1

1-3

1-3

1-3

4, 5

1-3

1-3

1-3

18-21

9-11

15 (del)

26, 27

15 (del)

29-31

16 (del)

18-21

16 (del)

29-31

22-25

19 (del)

56, 57

19 (del)

72, 73

26, 27

1989/90:NU30

Bilaga

55 N 59:1

2 (del)

2 (del)

51 N 60:1

2 (del)

2 (del)

3 (del)

2 (del)

53 N 204

6 N 206:1

2 N 208

13 N 213

4 N 217:1

14 N 220 5

52 N 223:1

7 N 224:4

39 N 230

61 N 236:1

2 N 256

47 N 276

22 N 287:3

60 N 289

57 N 299

56 N 302

61 N 314

52 N 315:2

58 N 318:9

14 N 319

20 N 324:1

50 N 327

61 N 328:2

8 N 329

3 N 338

35 N 339

35 N 346:1

1 N 356:2

48 N 360

6 N 361:1

1 N 362

6 N 366:1

48 A 86 (del)

13 A 86 (del)

17 A 106:10

17 (del)

17 (del)

14 A 118:27

1989/90:NU30

Bilaga

76, 77

9-11

18-21

29-31

72, 73

69-71

26, 27

18-21

29-31

18-21

29-31

22-25

26,27

1-3

72, 73

7, 8

4, 5

4, 5

18-21

22-25

22-25

22-25

22-25

72, 73

4, 5

18-21

9-1

44-47

22-25

58-60

82. 83

4. 5

82. 83

72, 73

22-25

12, 13

1-3

7, 8

1-3

1-3

7, 8

18-21

29-31

22-25

18-21

22-25

18-21

„ 1989/90:NU30

53’ Bilaga

155 Innehåll

Ärendet 1

Sammanfattning 2

Propositionen 4

Huvudsakligt innehåll 4

Allmänt 4

Småföretagsutveckling 4

Teknisk utveckling och förnyelse 5

Internationalisering 5

Anslagsfrågor 6

Förslag 6

Motionerna 8

Yrkanden 8

Motivering 18

Anslagsfrågor 22

Utskottet 23

Inledning 23

Övergripande frågor 24

Näringspolitikens allmänna inriktning 24

Småföretagspolitiken 28

Andra övergripande frågor 32

Småföretagsutveckling 34

De regionala utvecklingsfonderna 34

Allmänt 34

Målgrupp 35

Styrelse 35

Vissa frågor rörande utvecklingsfondernas verksamhet 38

Finansieringsfrågor 40

Utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet .... 40

Riskkapitalbolag — riskkapitalförsörjning 43

Småföretagsfonden 46

Norrlandsfonden 47

Temu Interactor AB 49

Vissa övriga finansieringsfrågor 49

Kompetensutveckling 50

Nyetableringsinsatser 51

Övriga frågor 52

Vissa anslag 52

1989/90: NU30

Bilaga

156 Teknisk utveckling 54 1989/90:NU30

Teknikpolitiken 54 Bilaga

STUs program Nya produkter 55

Industrifonden 60

Särskilda insatser för teknisk utveckling 61

Insatser för den tekniska infrastrukturen 63

Standardisering 63

Teknisk provning och kontroll 65

Information om teknik 66

Tele-X-projektet m.m 66

Internationella investeringar m.m 68

Allmänt om internationaliseringen 68

Svenska företags investeringar utomlands 69

Utländska företagsinvesteringar i Sverige 71

Vissa anslag 74

Internationellt samarbete på företagsområdet 74

Främjande av utländska investeringar i Sverig 75

Konkurrens och samverkan 76

Inledning 76

Allmänna konkurrensfrågor 78

Kooperativ verksamhet 83

Hemställan 84

Reservationer 94

1. Näringspolitikens allmänna inriktning (m, fp, c) 94

2. Näringspolitikens allmänna inriktning (vpk) 95

3. Näringspolitikens allmänna inriktning (mp) 96

4. Småföretagspolitiken (m, fp, c) 98

5. Småföretagspolitiken (mp) 99

6. Utvecklingsfondernas målgrupp (fp, m) 101

7. Utvecklingsfondernas stöd till kvinnors företagande (fp,

m) 101

8. Utvecklingsfondernas stöd till kvinnors företagande (c,

mp) 102

9. Utvecklingsfondernas styrelser (fp, c, vpk) 102

10. Utvecklingsfondernas styrelser (m) 103

11. Utvecklingsfondernas styrelser (mp) 104

12. Utvecklingsfondernas stöd till kooperativa företag (m,

fp) 104

13. Utvecklingsfondernas stöd till kooperativa företag (vpk,

mp) 105

14. Åtgärder för att utsätta utvecklingsfonderna för

konkurrens (m, fp) 105

15. Utvecklingsfondernas exportserviceverksamhet (fp, c) ... 106

16. Utvecklingsfondernas ansvar för regionalpolitiska

stödärenden (c, vpk) 106

17. Utvecklingsfondernas stöd till miljö- och

energiinvesteringar (c, mp) 106 157

18. Utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet (m) 107

19. Utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet (c, vpk) .. 108 1989/90:NU30

20. Utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet (fp) 108 Bilaga

21. Utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet (mp) 110

22. Riskkapitalbolag och riskkapitalförsörjning (m) lil

23. Riskkapitalbolag och riskkapitalförsörjning (fp) 112

24. Riskkapitalbolag och riskkapitalförsörjning (c) 113

25. Riskkapitalbolag och riskkapitalförsörjning (mp) 114

26. Småföretagsfonden (m, fp, c) 116

27. Småföretagsfonden (mp) 116

28. Småföretagsfondens kansli (m, fp, c,) 117

29. Norrlandsfonden (c, vpk, mp) 117

30. Norrlandsfonden (m) 118

31. Norrlandsfonden (fp) 119

32. Kapitalförsörjning för kooperativa företag (m, fp,) 119

33. Kapitalförsörjning för kooperativa företag (mp) 120

34. Egenföretagares borgensåtaganden (m, fp, c) 120

35. Branschprogram för sågverks- och snickeriindustrierna

(fp, m) 121

36. Personliga etableringskonton (m) 121

37. Personliga etableringskonton (fp) 122

38. Personliga etableringskonton (c) 123

39. Personliga etableringskonton (mp) 123

40. Starta-eget-stipendier (m, c) 123

41. Starta-eget-stipendier (fp) 123

42. Starta-eget-stipendier (mp) 124

43. Statens industriverks förvaltningskostnader (m, fp,) 124

44. Småföretagsutveckling (m) 125

45. Småföretagsutveckling (fp) 125

46. Småföretagsutveckling (c) 126

47. Småföretagsutveckling (mp) 126

48. Teknikpolitiken (mp) 127

49. Produktutveckling (mp) 128

50. Villkoren för uppfinnare (c, fp) 128

51. Villkoren för uppfinnare (m) 129

52. Innovationsverksamheten (mp) 130

53. Havsresursverksamheten (c, vpk, mp) 130

54. Industrifonden (m) 131

55. Industrifonden (fp) 131

56. Program för verkstadsteknisk utvecklingsverksamhet

(fp) 132

57. Program för verkstadsteknisk utvecklingsverksamhet

(mp) 132

58. Informationsteknologi (m, fp) 133

59. Informationsteknologi (c) 133

60. Informationsteknologi (mp) 134

61. Standardiseringskommissionen (mp) 134

62. Nya intressenter i standardiseringen m.m. (vpk, mp) .... 135

63. Alleuropeisk samverkan i standardiseringsarbetet (vpk, 158

mp) 136

64. Ackreditering av certifieringsorgan (mp) 136 1989/90:NU30

65. Tele-X-satellitens TV-kanaler (m, fp, c) 137 Bilaga

66. Tele-X-satellitens data- och videokapacitet (m, fp, c) 137

67. Rymdteknisk utveckling i småföretag (c) 138

68. Internationaliseringens problem (vpk, mp) 139

69. Svenska företags investeringar utomlands (m, fp) 139

70. Svenska företags investeringar utomlands (vpk) 140

71. Svenska företags investeringar utomlands (mp) 140

72. Utländska företagsinvesteringar i Sverige (m, fp) 141

73. Utländska företagsinvesteringar i Sverige (vpk, mp) 142

74. Utlänningsförbehåll (m, fp) 143

75. Internationellt samarbete på företagsområdet (m, fp) .... 143

76. Främjande av utländska investeringar i Sverige (m, fp) . .. 144

77. Främjande av utländska investeringar i Sverige (mp) .... 144

78. Åtgärdsplan mot marknadsstörande konkurrenshinder

(m, fp) 145

79. Översyn av konkurrensvillkoren för privat resp.

offentlig affärsverksamhet (c, m, fp) 145

80. Utredning om tjänstemonopol (fp) 146

81. Prisöverenskommelser och leveransvägran (c, m, fp) .... 146

82. Regler om konkurrensbegränsande företagsförvärv (c) ... 147

83. Regler om konkurrensbegränsande företagsförvärv (mp) . 148

84. Konkurrenslagstiftningen och kooperationen (m, fp) .... 148

Särskilda yttranden 149

1. Utvecklingsfondernas målgrupp (mp) 149

2. Utvecklingsfondernas ansvar för regionalpolitiska

stödärenden (mp) 149

3. Industrifonden (mp) 150

4. Tele-X-satellitens TV-kanaler (mp) 150

5. Översyn av konkurrensvillkoren för privat resp. offentlig afiärsverksamhet (mp) 151

Bilaga

Översikt över utskottets behandling av propositionen och motionerna