NJA 2011 s. 755

Embozia Förvaltning Aktiebolag i likvidations konkursbo väckte den 22 december 2006 talan mot Everfresh Group AB vid Göteborgs tingsrätt enligt vad som framgår av tingsrättens mellandom.

Tingsrätten (rådmannen Mats Eriksson) anförde i mellandom den 7 januari 2009:

Bakgrund

Embozia Förvaltning AB (Embozia) bildades som ett lagerbolag i januari 1994. Embozia var ett helägt dotterbolag till AB Citrusfrukter och ingick i en koncern där moderbolag var A.L. & Co Förvaltnings AB (senare Everfresh Group AB).

I april 1994 förvärvade Embozia, jämte fem andra bolag, andelarna i KB Murklan (Murklan). Murklan kontrollerades av AB Göteborgs Betongbyggen AB (Betongbyggen) och Standerths Måleri AB. De två bolagen försattes i konkurs 1992.

Murklans fastigheter hade under slutet av 1991 pantsatts som säkerhet för Betongbyggens skulder. För att täcka skulderna såldes fastigheterna och härigenom fick Murklan en regressfordran gentemot Betongbyggen om 87 596 022 kr. I bokslutet den 31 december 1992 skrev Murklan ned sin fordran till en krona. Den 25 april 1994 överlät Murklan sin fordran för 25 000 kr. Embozia gjorde i sin deklaration taxeringsåret 1995 avdrag för underskott på sin andel i Murklan med 20 898 715 kr.

Den 1 oktober 1994 beslutades på Embozias bolagsstämma att bolaget skulle träda i likvidation. Enligt registrerad årsredovisning gjorde Embozia under räkenskapsåret 1994-01-24-1994-06-30 en vinst om l3 399 799 kr. Det beslöts vid bolagsstämma den 14 oktober 1994 att hela vinsten skulle utdelas till A.L. & Co Förvaltnings AB. Utbetalningen verkställdes den 3l oktober 1994.

Den 6 december 1994 utsågs C.B. till likvidator av Embozia av Patent- och registreringsverket. Den l5 september 1995 avslutades likvidationsförfarandet.

Genom eftertaxering underkände skattemyndigheten Embozias underskottsavdrag på dess andel i Murklan. Länsrätten avslog Embozias överklagande i dom den 29 juni 2006 med motiveringen att någon verklig förlust inte uppkommit på koncernnivå. I följd av länsrättens dom uppgår avseende taxeringsåret 1995 tillkommande skatt att betala till 5 383 621 kr. Länsrättens dom har överklagats. Skatteverket krävde betalning av skatteskulden senast den 10 oktober 2006.

Embozia försattes efter egen ansökan i konkurs den 9 oktober 2006.

Yrkanden m.m.

Embozia Förvaltning Aktiebolag i likvidations konkursbo (Konkursboet) har yrkat att Everfresh Group AB (Everfresh) och C.B. solidariskt skall förpliktas att till Konkursboet utge 5 383 621 kr jämte återgångsränta från den 14 oktober 1994 enligt 5 § räntelagen samt från dagen för delgivning av stämningsansökan ränta i enlighet med 6 § räntelagen.

Everfresh har bestritt Konkursboets talan. Everfresh har inte vitsordat kapitalbelopp och ränteberäkning som skäligt i och för sig.

Konkursboet har som grund för talan mot Everfresh åberopat olovlig kapitalanvändning och återvinning enligt konkurslagen enligt följande.

Olovlig kapitalanvändning

Enligt 12 kap. 2 § aktiebolagslagen, i den vid tidpunkten gällande lydelsen, får inte vinstutdelning till aktieägare överstiga vad som i fastställd balansräkning redovisas som bolagets nettovinst för året, balanserad vinst och fria fonder med vissa avdrag. Regelns innebörd är att det efter utdelning skall finnas minst så mycket tillgångar kvar att dessa täcker bolagets skulder och bundet eget kapital.

Ett beslut som inkräktar på det bundna egna kapitalet är en nullitet. Om utbetalning sker till aktieägare i strid med denna regel skall mottagaren i enlighet med 12 kap. 5 § aktiebolagslagen återbära vad han uppburit jämte ränta på beloppet beräknad enligt 5 § räntelagen. I föreliggande situation, då fråga var om skatteupplägg hade det vidare enligt försiktighetsregeln i dåvarande 12 kap. 2 § aktiebolagslagen ålegat styrelsen och bolagsstämman att avvakta slutligt avgörande i skattefrågan innan ett belopp motsvarande skattekostnaden utdelades till aktieägarna.

Utdelningen av de 13 399 799 kronorna har till del inkräktat på Embozias bundna kapital eftersom bolaget efter utdelningen saknade medel till täckande av skatteskulden. Då utbetalningen skett i strid med aktiebolagslagens regler om vinstutdelning föreligger återbäringsskyldighet av 5 383 621 kr, det vill säga skatteskulden.

Återvinning

Enligt 4 kap. 5 § konkurslagen (1987:672) skall en rättshandling varigenom på ett otillbörligt sätt egendom undandragits borgenärerna gå åter, om gäldenären var eller genom förfarandet blev insolvent samt den andre kände till eller borde känt till gäldenärens insolvens och de omständigheter som gjorde rättshandlingen otillbörlig. Närstående till gäldenären skall anses ha sådan kännedom om det inte görs sannolikt att han varken hade eller borde ha haft sådan kännedom.

Genom ovan nämnd utdelning har egendom undandragits Embozias borgenär, staten. En utdelning är i sig av gåvoliknande natur och därmed till nackdel för borgenärerna. Eftersom utdelningen resulterade i att bolaget tömdes fanns inte återstående medel att betala den skuld bolagen hade till staten, nämligen 5 383 621 kr. Utdelningen utgjorde del i ett skatteupplägg. Bolaget har genom utdelningen kommit på obestånd. Medlen utbetalades till moderbolaget och således till en närstående som presumeras ha haft kännedom om obeståndet och handlingens otillbörlighet.

På återvinningsfordringar utgår återgångsränta i enlighet med 4 kap. 15 § 1 st. konkurslagen jämte 5 § räntelagen.

Everfresh har bl.a. gjort gällande att påstådd återbäringsfordran och eventuellt återvinningsanspråk har preskriberats.

Embozia och Everfresh har gemensamt hemställt om att tingsrätten i mellandom skall ta ställning till följande:

a) om Konkursboet på grund av preskription har förlorat rätten att mot Everfresh göra gällande återbäringskrav enligt aktiebolagslagen, med anledning av den vinstutdelning om 13 399 799 kr som beslutades om på Embozias bolagsstämma den 14 oktober 1994

b) om Konkursboet på grund av preskription har förlorat rätten att mot Everfresh göra gällande återvinningskrav enligt konkurslagen, med anledning av ovan nämnda vinstutdelning.

Grunder rörande mellandomsfrågan

Konkursboet

a) För att preskriptionsfrist skall löpa fordras att ett motpartsförhållande föreligger mellan borgenär och gäldenär. Så länge fråga är om samma företrädare för parterna löper inte någon preskriptionsfrist. Från den 1 juli 1994 till slutredovisningen av likvidationen var A.L. & Co Förvaltning, numera Everfresh, moderbolag. Att C.B. som likvidator företräder Embozia förändrar inte detta förhållande då hon genom sin anställning i närstående bolag inte intar någon självständig ställning. Preskriptionstiden har således inte börjat löpa före konkursen.

b) Förd återvinningstalan grundas på 4 kap. 5 § konkurslagen och på ett närståendeförhållande. Någon preskriptionstid vad gäller tidsutdräkten mellan rättshandlingen och konkursbeslutet finns inte i sådana fall.

Everfresh

a) Det är ostridigt i målet att den påstått olovliga utdelningen ägde rum för mer än tio år sedan. Talan mot Everfresh har inte väckts inom den allmänna preskriptionstiden, och då preskriptionsavbrott inte har skett på annat sätt, preskriberades påstådd återbäringsfordran redan den 31 oktober 2004. Påståendet om att preskriptionsfristen inte börjar löpa om det inte finns ett motpartsförhållande mellan borgenär och gäldenär saknar fog. För det fall att tingsrätten skulle finna att det krävs någon form av motpartsförhållande för att preskriptionstiden skall börja löpa, så är detta rekvisit uppfyllt i förevarande fall. Embozia och Everfresh är två separata juridiska personer och det finns inte någon särskild regel för preskription av fordringar mellan bolag och dess aktieägare. Vidare har Embozia och Everfresh haft olika ställföreträdare under preskriptionstiden eftersom Embozia i vart fall från den 6 december 1994 och fram till konkursbeslutet den 9 oktober 2006 endera varit upplöst och icke-existerande eller företrätts i alla avseenden av C.B.

b) Den rättshandling som Konkursboet önskar återvinna ägde rum för mer än tio år sedan och är således preskriberad då något preskriptionsavbrott inte har skett. Påståendet om att ett återvinningsanspråk riktat mot en närstående till konkursgäldenären enligt 4 kap. 5 § konkurslagen inte kan preskriberas är felaktigt, då ett återvinningsanspråk som avser återbäring av ett penningbelopp preskriberas på vanligt sätt, dvs. tio år efter fordrans uppkomst, om inte preskriptionsfristen dessförinnan avbryts av konkursboet.

Utveckling av talan

Konkursboet

a) Preskriptionsfrist löper inte mellan närstående bolag som företräds av samma personer. Det är uppenbart att samtliga bolag företrädda av samma personer i detta läge verkar i det gemensamma intresset att undvika betalningsskyldighet. Beslutet om att likvidera Embozia utgör likaså ett moment i detta förfarande. Kunskapen om undandragandet och återbetalningsskyldigheten förändras inte beroende på vilken styrelsehatt som för tillfället bärs av fysikern. Om detta definieras som kontinuerligt preskriptionsavbrott eller som att preskriptionsfrist inte börjat löpa är en akademisk fråga.

Embozia och A.L. & Co Förvaltnings AB (numera Everfresh) intog närståendeställning då de ägdes av samt styrelse utgjordes av T.O. eller M.L. eller båda. Den 6 december 1994 förordnades C.B. av Patent- och Registreringsverket till likvidator. I tiden innan dess var T.O. styrelse och M.L. suppleant. I Everfreshs styrelse har utöver T.O. och M.L. löpande även andra personer ingått. Under 1994 var även M.L:s far A.L. styrelseledamot. Från april 1999 inträdde vd B.N. i styrelsen och i februari 2000 utträdde A.L. ur styrelsen. Bolagets firma har tecknats av styrelse eller av två styrelseledamöter i förening.

Att beslut om likvidation meddelats och att C.B. i december 1994 förordnats till likvidator förändrar inte detta närståendeförhållande. Närståendeförhållande föreligger då likvidatorn i praktiken inte är fristående till ägarna och styrelsen i moderbolaget. C.B. är anställd bolagsjurist hos M2C Venture AB. Hon har sedan i vart fall mitten på nittiotalet varit anställd i bolag ägda av T.O. Genom sitt anställningsförhållande är hon inte självständig i förhållande till T.O. Hon är i bolagsregistret registrerad som likvidator i sexton bolag. I vart fall tolv av dessa bolag har direkt koppling till T.O., M.L. eller deras familjer. Närståendeförhållandet mellan parterna har inte upphört före konkursen.

Konkursboet känner inte till att åtgärd avseende preskriptionsavbrott skulle ha utförts. Det ligger inte heller i bolagsföreträdarnas intresse att ett preskriptionsavbrott genomförs. För inblandade parter måste det ha varit klart att Embozia efter utdelningen inte kunnat bära en skattekostnad i det fall skatteupplägget underkändes. För T.O. har det sedan hösten 1995 varit klart att skattemyndigheten ifrågasatte underskottsavdrag hänförliga till Murklan. Skriftväxling i ärendet har förevarit dels av T.O., dels av ombud advokat P.N. Skulle en preskriptionsfrist löpa öppnas en möjlighet att genom en fördröjningstaktik möjliggöra ett undandragande av betalningsansvar trots vetskap om ansvarsförhållandet. Aktiebolagslagens tidsfrister för styrelsens skadeståndsansvar medför att inte heller skadeståndsansvar kan göras gällande.

Frågan om preskription vid närståenderelation bör lösas så att en förskjutning av preskriptionstiden skall ske. Då fråga är om gäldenär som har att tillvarata borgenärs intresse skall denna förskjutas till dess att denna omsorgsplikt upphört.

b) Samtliga återvinningsgrunder i konkurslagen har specifika tidsfrister i tiden innan konkursen inom vilka olika händelser i paragraferna kan bli föremål för återvinning. Är rättshandlingen äldre än en sådan tidsfrist är inte den enskilda återvinningsgrunden tillämplig på rättshandlingen. Tidsfristerna är härigenom egentligen inte preskriptionsfrister, utan ingår som ett rekvisit för återvinning, en förutsättning för fordringsförhållandet. Bland återvinningsreglerna är det bara i 4 kap. 5 § konkurslagen, och då vid närståendetransaktioner, som någon tidsfrist inte har angivits som ett rekvisit för återvinningen. Samtliga förutsättningar för återvinning är reglerade i paragrafen. Utevaro av tidsfrist medför att inte någon tidsbegränsning föreligger.

En preskription av återvinningskrav med utgångspunkt i tidpunkten för den återvinningsbara rättshandlingen strider mot återvinningsreglernas uppbyggnad och institutets systematik. Vidare har de ändamål som anförs som skäl för preskription inte bärighet på förhållanden före konkursen. I praxis har konstaterats att en återvinningsfordran inte föreligger före det att beslutet om konkurs meddelats. Återvinningsfordran uppkommer således i och med konkursbeslutet. Då något fordringsförhållande inte förelegat före konkursen kan inte heller någon preskriptionstid löpa i tiden före konkursen. Preskriptionsreglernas syfte torde vara att skapa klarhet i fordringsförhållande, vilket i sin tur har bärighet på parternas intressen, bevisbegränsningsfunktionen, avvecklingsfunktionen och anpassningsfunktionen. Om utgångspunkten för preskription är att någon rätt inte skall undandras från borgenären och preskriptionen är något som borgenär kan förutse och förhindra, saknas utrymme för preskription före konkursbeslutet. Innan dess kan inte konkursförvaltaren ta ställning till återvinningsfrågan.

Återvinningskravet är, oavsett återvinningsföremålets egendomsslag, ett konkursrättsligt fordringsanspråk på återgång av en vidtagen förmögenhetsöverföring. Då särreglering finns, är inte preskriptionslagen tilllämplig. Tidsfrister framgår i konkurslagens återvinningsregler. Av 4 kap. 5 § konkurslagen framgår att någon tidsfrist i sig inte föreligger för återvinningsanspråk mot närstående. Mellan återvinningssvaranden och konkursboet föreligger inte något rättsförhållande vid tiden för konkursbeslutet. Det kan således inte föreligga något handlande som utgör första för fordringen nödvändigt rättsfaktum, som skulle ligga till grund för preskriptionsberäkning.

Everfresh

a) Talan om återbäring av olovlig kapitalanvändning enligt 12 kap. 5 § aktiebolagslagen kan väckas inom den allmänna preskriptionstiden. Då preskriptionsavbrott inte har skett på annat sätt, preskriberades påstådd återbäringsfordran redan den 3l oktober 2004.

Det finns inte något stöd i preskriptionslagen eller dess förarbeten för att tilllämpa ett villkor om att det skulle krävas ett motpartsförhållande mellan borgenär och gäldenär för att preskriptionsfristen skall börja löpa. Syftet med preskription är att skapa förutsebarhet och att undanröja osäkerhet beträffande eventuella fordringar och anspråk som inte gjorts gällande under en mycket lång period. Dessa behov gör sig gällande även i situationer där det inte föreligger något uttryckligt motpartsförhållande. Att preskription inte är villkorat av förekomsten av ett motpartsförhållande har dessutom bekräftats i rättspraxis. Partsrelationen bör vara utan betydelse för frågan om ett anspråks preskriptibilitet.

Den i målet aktuella transaktionen har genomförts mellan två fristående juridiska personer, som representerats av självständiga bolagsorgan. Det förhållandet att borgenären var ett dotterbolag till gäldenären innebär inte att fordringen är undandragen preskriptionsreglerna. Det är uteslutet med en ordning som innebär generell preskriptionssuspension när det gäller dotterbolags fordringar hos sitt moderbolag.

Utöver koncernförhållandet som sådant har Konkursboet hänvisat till att samma personer varit ställföreträdare för Embozia respektive Everfresh. Inte någon av Embozias tidigare ställföreträdare är part i det påstådda fordringsförhållandet utan detta föreligger mellan två självständiga juridiska personer. Vilka individer som under preskriptionstiden har varit ställföreträdare för borgenär respektive gäldenär saknar därmed betydelse. Det kan vidare konstateras att det under mer än tio års tid före det att återvinningsanspråket framställdes inte har förelegat identitet eller något närståendeförhållande mellan ställföreträdarna för Embozia respektive Everfresh. Från den 6 december 1994 till den 9 oktober 2006 har Embozia varit försatt i likvidation och har därmed endera varit upplöst och icke-existerande eller företrätts i alla avseenden av C.B. Under ovan angivna period har det inte förelegat något preskriptionsavbrytande närståendeförhållande eller identitet mellan Everfreshs och Embozias ställföreträdare.

Likvidatorn är enligt lag bolagets ställföreträdare under likvidationen och har ett lagfäst självständigt ansvar för bolagets förvaltning. Den tillämpning som Konkursboet förordar, att tingsrätten inte skall beakta att Embozia under hela preskriptionstiden företrätts av likvidatorn eftersom denne varit anställd i närstående bolag, är inte förenlig med aktiebolagslagens bestämmelser avseende likvidatorns ställning och ansvar. Det saknas därmed legalt utrymme för att tingsrätten, i en situation som den nu aktuella, skall kunna bortse från likvidatorns legala ställning och istället betrakta denne som närstående. Även om likvidatorn skulle kunna betraktas som någon form av närstående skall det inte anses innebära att påstådd återbäringsfordring inte har preskriberats. Som konstateras av Lindskog i åberopat utlåtande förutsätter preskriptionssuspension grundat på närstående att närståendet är så pregnant och typiserat att situationen lämpar sig för en abstrakt rättssats av den innebörden, och så är enligt Lindskog inte fallet här.

Konkursboet har anfört att när en gäldenär har att tillvarata borgenärens intresse så bör preskriptionstiden förskjutas till dess att omsorgsplikten upphört. Detta argument skulle möjligtvis ha varit relevant om transaktionen t.ex. skett mellan förälder och ett omyndigt barn. Så är inte fallet här. Everfresh har inte haft någon omsorgsplikt gentemot Embozia eller tvärtom. Huruvida omsorgsplikt föreligger får bedömas för varje specifik situation enligt bestämmelserna i det rättsliga institut som reglerar gäldenärens och borgenärens mellanhavanden. Aktiebolagslagen föreskriver inte någon omsorgsplikt för aktiebolag i förhållande till bolag inom samma koncern eller andra juridiska personer. Istället anses t.ex. moder- och dotterbolag vara självständiga rättssubjekt, som kan företa rättshandlingar och genomföra affärstransaktioner sinsemellan. Härutöver kan noteras att vad beträffar eventuell omsorgsplikt mellan likvidatorn och bolaget, så är det svårt att se hur omsorgsplikten överhuvudtaget skulle kunna inrymma en skyldighet för likvidatorn att avbryta preskriptionen avseende återbäring av utdelning, som genomförts helt i enlighet med aktiebolagslagens bestämmelser på grundval av en i vederbörlig ordning fastställd, och av revisor godkänd, balansräkning.

Vidare kan noteras att syftet bakom de allmänna preskriptionsreglerna är bl.a. hänsyn till olägenheten av att en fordran hålls svävande, att undvika bevissvårigheter samt att skapa klarhet, säkerhet och ekonomi i rättslivet. Förutsebarhet är således en av grundtankarna bakom preskriptionsinstitutet. Konkursboet förespråkar en tillämpning där man - utan lagstöd - ska bortse från de allmänna preskriptionsbestämmelserna till förmån för en minst sagt luddig princip, som utesluter preskription mellan aktiebolag vid vissa oklart definierade närståendeförhållanden. En sådan tillämpning motverkar själva syftet med preskription och står i direkt strid med 1 § i preskriptionslagen, som anger att de allmänna preskriptionsreglerna är tillämpliga i den mån inte annat är särskilt föreskrivet.

Angående Konkursboets påstående om risken för missbruk genom fördröjningstaktik klargör Everfresh att det inte förekommit någon fördröjningstaktik eller annat otillbörligt beteende från Everfreshs eller Embozias sida. Vidare kan noteras att det måste vara synnerligen ovanligt att en borgenär, som har ett rättmätigt krav mot en gäldenär under en period av tio år, inte skulle lyckas driva in kravet eller få gäldenären försatt i konkurs och dessutom vara betagen möjligheten att framställa anspråk mot ställföreträdare under aktiebolagslagen. I förevarande fall har borgenärens (Skatteverkets) eget agerande befordrat den påstådda återbäringsfordringen till preskription.

b) Det har varit lagstiftarens avsikt att återvinningsanspråk avseende fordran skall preskriberas på vanligt sätt. Principen är även nyligen bekräftad i praxis.

Ett konkursrättsligt grundat återvinningsanspråk kan inte göras gällande avseende en underliggande fordran som har preskriberats före konkursbeslutet.

Konkursboet har invänt att återvinningsanspråket som sådant inte föreligger förrän efter konkursbeslutet. Konkursboet synes acceptera att ett återvinningsanspråk inte uppkommer helt oberoende av den underliggande disposition som återvinningen riktar sig emot, och har kvalificerat återvinningsanspråket före konkursutbrottet som en suspensivt villkorad fordran. Det förefaller ostridigt att preskriptionslagen är tilllämplig på suspensivt villkorade fordringar. Enligt 2 § preskriptionslagen preskriberas en fordran tio år efter tillkomsten, om inte preskriptionen avbryts dessförinnan. Detta gäller även för villkorade fordringar. En suspensivt villkorad fordran preskriberas således tio år från fordrans tillkomst, alldeles oavsett om villkoret uppfylls eller inte, förutsatt att någon preskriptionsavbrytande åtgärd inte vidtas dessförinnan. En villkorad fordring tillkommer i och med inträffandet av det första rättsfaktum som fordran grundas på, det första rättsfaktumets princip.

Den suspensivt villkorade återvinningsfordringen tillkom när Embozia verkställde utdelningen den 31 oktober 1994 och preskriberades före konkursbeslutet, villkoret. Under sådana förhållanden uppstår inte något konkursrättsligt grundat återvinningsanspråk i samband med konkursbeslutet.

Konkursboet framför ett ändamålsresonemang och menar att den nuvarande ordningen möjliggör missbruk då borgenärer saknar möjlighet att bryta preskription före konkursutbrottet. Resonemanget förutsätter emellertid att borgenären i mer än tio år förhållit sig passiv trots gäldenärens insolvens. Risken för att detta skulle inträffa måste anses vara synnerligen begränsad. Däremot skulle den tillämpning som Konkursboet förordar få orimliga konsekvenser. Enligt Konkursboets uppfattning skulle det exempelvis vara möjligt att återvinna en rättshandling, som t.ex. har företagits 20, 30, 40 eller 50 år före konkursbeslutet, förutsatt att återvinningstalan har väckts inom tio år från detta beslut. En sådan tillämpning skulle inte bara motverka syftet med preskriptionsinstitutet utan skulle dessutom vara oförenlig med andra lagregler.

Utredningen

Parterna inte har åberopat någon bevisning.

Everfresh har åberopat ett utlåtande av Stefan Lindskog till stöd för sin rättsliga argumentation.

Domskäl

Återbäringskrav enligt 12 kap. 5 § aktiebolagslagen i aktuell lydelse är i sig inte undantagna från de allmänna preskriptionsreglerna, se t.ex. prop. 2004/05:85 s. 400, om inte kravet avser specifik egendom som finns i behåll. Om detta synes också parterna ense. Frågan i målet är således i den delen om relationen mellan Embozia och Everfresh varit sådan att denna bör föranleda att preskription inte löper. Tingsrätten återkommer till frågan nedan.

I fråga om konkursrättsliga återvinningsfordringar rörande pengar råder i den juridiska litteraturen allmänt uppfattningen att de omfattas av de allmänna reglerna om preskription, jfr prop. 1975:6 s. 210. Konkursboet har gjort gällande att något fordringsförhållande inte kan anses föreligga före konkursen och att preskriptionstid heller inte kan löpa före konkursen. Denna uppfattning finner inte stöd i praxis, se RH 2006:9. Även Lindskog har i åberopat yttrande gjort gällande att rättsläget är ett annat än vad konkursboet hävdar. Enligt tingsrätten saknas bärande skäl för konkursboets synsätt. Ändamålsenligast synes vara att, såsom Lindskog gör gällande, förlägga startpunkten för preskriptionsfristen till Embozias utbetalning till Everfresh. Fordran är således preskriberad om inte preskription av annan anledning inte anses ha löpt.

Embozia och Everfresh har under aktuell tid varit dotter- respektive moderbolag i en koncern. Bolagen var emellertid självständiga rättssubjekt och företräddes envar av styrelser med ansvar i olika hänseenden för bolagens angelägenheter. Varken koncernförhållandet eller det faktum att Embozia under likvidationen företräddes av en likvidator med anställning i koncernen kan leda till att preskriptionstid inte skall anses börja löpa (preskriptionssuspension).

Det har inte gjorts gällande att preskriptionsavbrott skett.

På grund av det anförda är, som Everfresh gjort gällande, konkursboets återbäringskrav och återvinningsfordran preskriberade.

Konkursboet överklagade i Hovrätten för Västra Sverige och yrkade att hovrätten skulle, med ändring av tingsrättens mellandom, förklara att konkursboets återbäringskrav enligt aktiebolagslagen och återvinningskrav enligt konkurslagen, med anledning av den vinstutdelning om 13 399 799 kr som beslutades på Embozia Förvaltning Aktiebolags bolagsstämma den 14 oktober 1994, inte hade preskriberats.

Everfresh Group AB bestred ändring.

Embozia Förvaltning Aktiebolag i likvidations konkursbo överklagade hovrättens dom med samma ändringsyrkande som i hovrätten.

Everfresh Group AB motsatte sig att domen ändrades.

Betänkande