SOU 1975:104
Betalningssäkringslag för skatte- och avgiftsprocessen
SOU 1975:104
Till Statsrådet och chefen för finans- departementet
Genom beslut den 16 februari 1973 har regeringen bemyndigat chefen för finansdepartementet att tillkalla högst fem sakkunniga med uppdrag att utreda frågan om kvarstad, skingringsförbud m.m. i skatteprocessen. Till sakkunniga har utsetts numera länsåklagaren för Speciella mål Anders Nor- denadler, ordförande, numera länsrådet Sten Bergh, riksdagsledamoten Olof Johansson, kanslirådet Gösta Welander och riksdagsledamoten Hans-Olov Westberg.
Såsom experter har departementschefen tillkallat numera bitr. skattedi- rektören Bill Andréasson, kronofogden Börje Bjernstad, taxeringsrevisorn Sven Björnesjö, numera direktören Christer Jarenius och kammarrättsrådet Sverker Widmark.
Till sekreterare har förordnats den 25 april 1973 Andréasson, den 15 fe- bruari 1974 hovrättsfiskalen Martin Erling och den 22 april 1974 hov- rättsfiskalen Claes Werdinius. Sistnämnda dag entledigades Andréasson från sitt uppdrag som sekreterare åt utredningen. Sedan Werdinius den 1 augusti 1975 förordnats till sekreterare åt skattetilläggsutredningen (Fi 1975206) har han samma dag entledigats från sitt uppdrag som sekreterare i utredningen.
De sakkunniga har antagit namnet Utredningen om säkerhetsåtgärder m.m. i skatteprocessen (USS).
Utredningen har tidigare avlämnat delbetänkandet Bevissäkringslag för skatte-och avgiftsprocessen (SOU l974:49).
Utredningen får härmed överlämna delbetänkandet med förslag till Be- talningssäkringslag för skatte-och avgiftsprocessen. Betänkandet innehåller även förslag till ändringar i vissa författningar.
Stockholm den 12 december 1975
Anders Nordenad/er
Sten Bergh Gös/a Welander Olo/” Johansson Hans-Olov Wes/berg
/Martin Erling
.n' |.
""Jirr'H-Um.
"' -'.| .'|' —- ...|||.|..|l' | . ' . t|',hl
|||.
'||'||:|(
| "f1|.".|
|"l'ål'li'l'1. fin,.in'n- | -'..-' W&Hmiilnu ..|..||| || "' Giambi ,|”|',.'..2_|| . " '. | I.." . . 13.7l. ff 'W'l 33313ny .|'.T|r|'. '- "".lbl'xÄ 'if-[lf h..” 1'1.'| gig.—mun pm.-.a ||.-||'||||'. |- ..-.| 41311"th |'_|.'-|'|'.. få" '%'Etl "311-3511'.|"lit.||' ”' ' ' ' [Wu-ml ML"! |'|'|.|.. . .nu") uL||l|J'1|' |||... ””"||.'. - "få” |. ag ynh+||||| |||. ..'|'.|" # . .1'711 ||| ".a: mlrt ||url' ML.! r. . 11 ' ...n'J'JFlML'HIDTl . "Mmmm." -.-—J manus:-|||: ||.|.|. . ." .. .. ; . ' - . .*qu ubuntu—nu" .; '. '- . : ' . " " ' _- ' '.Vf'åå'lfgb'u '|1.||:|-.'..|l| ', | ' ' | .' | . ' :*" "" ' in |'hgi'g'n|r||ht|l ' r..? ' " 4" _ ""|" |"' .. ' '-' | , ""—' '.pl'mnhl :J.'.|"'||"|'||I
.; |' .." 13 | » |.'i ;t . __; juwk ":” BMW" ful).
? ' |||"; ' |. "|"'"l!||.. '|| | _ |... ' ”d'hl'w'w' .. '|--|| |'.|.|.I' |||] |||I'
||| |||
' ||.
"""—'." ,. '|"|'.| |l|.'".' |.'
. .. "*|...,'.—- ' —;..|'.' |||-|:?” -' _... _? .- . ' Hunli ' -'||'..
-.._..|.|',|'.'.tl|-l. | .'.'-.i.
' ..||'|'. ,...-. ,.t || ..,]. . |.' "'|. .'.|||| |...
..'|| .r|.' |'| "|VJ'. '|ll ' |||
'.'" '|'|' "J""!
.. .. |
. . .. |_| "- [||| |"| '
SOU 19751104
Innehåll Sammanfattning ............................................ Författningsförslag ........................................... Kapitel 1 Utred/|ingsuppdrage/ ................................. l.l Direktiven ............................................ 1.2 Utredningsarbetet ....................................... Kapitel 2 Gäl/ande räl! ....................................... 2.1 Allmänt om säkerhetsåtgärder i svensk rätt ............... 2.2 Beslut om säkerhetsåtgärd ............................... 2.2.1 Civilprocessuella säkerhetsåtgärder ................. 2.2.2 Straffprocessuella säkerhetsåtgärder ................. 2.3 Verkställighet av beslut om säkerhetsåtgärd ............... 2.4 Rättsverkningar av kvarstad och skingringslörbud .......... 2.5 Pågående Iagstiftningsarbete .............................. Kapitel 3 Utländsk räl] och fälls/illämpning ..................... 3.2 Inledning .............................................. 3.3 Danmark .............................................. 3.4 Finland ................................................ 3.5 Norge ................................................ 3.6 Förbundsrepubliken Tyskland ............................ 3.7 Frankrike, Canada och USA .............................
Kapitel 4 Enkäter till länsstyrelse/'na och vissa k/vna/bgdemynd/jq/wler 4.1 Inledning .............................................. 4.2 Länsstyrelseenkäten ..................................... 4.2.1 Allmänt ........................................ 4.2.2 Behovet av säkerhetsåtgärder ..................... 4.2.3 Synpunkter på utformningen av materiella och proces— suella bestämmelser om säkerhetsåtgärder ..........
4.3 Kronofogdemyndighetsenkäten ........................... 4.3.1 Behovet av säkerhetsåtgärder ..................... 4.3.2 Synpunkter på utformningen av materiella och proces—
suella bestämmelser om säkerhetsåtgärder .........
9 11
29 29 30
33 33 34 34 35 36 37 37
39 39 39 42 44 46 48
51 51 51 51 51
54 55 55
57
6 Innehåll SOU 1975:104
Kapitel 5 Allmän motivering ................................... 5.1 Bakgrund .............................................. 5.2 Riktlinjer för en reform ................................
Kapitel 6 Specialmat/vering .................................... 6.1 Förslaget till betalningssäkringslag för skatte- och
avgiftSprocessen ....................................... 6.1.1 Inledande bestämmelser .......................... 6.1.2 Beslut .......................................... 6.1.3 Verkställighet m. m. ............................ 6.1.4 Verkan av betalningssäkring ...................... 6.1.5 Säkerhet ........................................ 6.1.6 Besvär m.m. ................................... 6.2 Förslag till ändringar i vissa författningar ................. 6.2.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:1072) om för- månsberättigade skattefordringar m.m ..............
6.2.2 Förslaget till lag om ändring i förmånsrättslagen (19701979) ....................................... 6.2.3 Förslaget till lag om ändring i jordabalken ......... 6.2.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (19551227) om in- skrivning av rätt till luftfartyg .................... 6.2.5 Förslaget till lag om ändring i sjölagen (189lz35 5.1) 6.2.6 Förslaget till lag om ändring i utsökningslagen (1877131 5. 1) ............................................ 6.2.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (19711494) om exe- kutiv försäljning av fast egendom ................... 6.2.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (l971:500) om exe- kutiv försäljning av luftfartyg m. m .................. 6.2.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (197311130) om exe- kutiv försäljning av registrerat skepp m.m ......... 6.2.10 Förslaget till lag om ändring i konkurslagen (19211225) 6.2.11 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken ........ 6.2.12 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken .....
Bilaga .....
61 61 67
75 75 75 77 83 89 90 91 92 92
92 93
94 95
95
96
96
97
97 99
101
SOU 19751104
Förkortningar
AckL Ackordslagen (19701847) AFL Lagen (1962:381) om allmän försäkring AGL Lagen (1941:416) om arvskatt och gåvoskatt Ang Lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring m.m. - BrB Brottsbalken FiRL Lagen (1974:226) om prisreglering på fiskets område FfL Lagen (1971:494) om exekutiv försäljning av fast egendom FKL Lagen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning FL Förvaltningslagen (19711290) FPL Förvaltningsprocesslagen (197lz291) FRL Förmånsrättslagen (19701979) JB Jordabalken JRL Lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets område KKL Konkurslagen (19211225) Lil Lagen (1971:500) om exekutiv försäljning av luftfartyg m.m. ML Lagen (1968:430) om mervärdeskatt RB Rättegångsbalken Sfi Lagen (197311130) om exekutiv försäljning av registrerat skepp m.m. SkBL Skattebrottslagen (1971169) SOU Statens offentliga utredningar TL Taxeringslagen (19561623) TuL Tullagen (1973:670) UBK Uppbördskungörelsen (1967r626) UBL Uppbördslagen (19532272) UK Utsökningskungörelsen (197121098) UL Utsökningslagen (1877231 5. ]) YFL Lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring
AIAII lll n...
rim! um: nf- ”.it—mulm ..,- [:wmnliltefmln
tL'EFqilftvpåsr-u ll"-
Lnnvrmu mamp _Llimuuuz i'll amma nånn. Jackman.- *
mic-u nm Mmmm.- LW "#*-EWR :
- ”mu mum - t=f " win-medelan- ""ta Tankl- ”va klämd?! HJ hän: ['m- * HRT MGM [|å-
- Illl | -. ': 4
:; "hl- _ . . ' - , ..f- :l. ... . ". _
l .. ur i.! _ ,! _. ' | ' " ' .. -. _ ..”.llt.
Nil-Illilt: ' '"23 A." . _ . * . . . .vI-p'lH
.. wuuwm...--i ' a. ; . *:
"11111 ..
SOU 1975:104
Sammanfattning
Betänkandet, som utgör en andra etapp i utredningens arbete, innehåller förslag till lagstiftning, som avser att stärka det allmännas ställning som borgenär inom området för skatter. tullar och avgifter. Tidigare har utred- ningen avlämnat ett delbetänkande, SOU 1974:49, inom det angivna om- rådet. Förslagen i det betänkandet har legat till grund för bl. a. den nyligen antagna bevissäkringslagen för skatte- och avgiftsprocessen (1975:1027).
Det nu föreliggande delbetänkandet innefattar i första hand förslag till en ny lag, som kallas bala/ningssäkrings/agför skane- och atgi/isprocessen. Betalningssäkring är en processuell säkerhetsåtgärd, som f. n. inte finns inom beskattningsområdet. institutet motsvarar närmast kvarstad i gällande civil- och straffprocessuell lagstiftning.
Liksom kvarstad avser betalningssäkring att skydda borgenärens betal- ningsanspråk fram till den tidpunkt, då gäldenären betalar fordringen eller utmätning för denna äger rum. Detta sker genom att gäldenärens utmät- ningsbara lösa egendom tas om hand eller, om den lämnas kvar hos honom, märks ut. Gäldenärens dispositionsrätt över egendomen inskränks således helt eller delvis. Under inga förhållanden får han förfoga över egendomen till skada för det allmänna. Dessa inskränkningar gäller även för tredje man. I fråga om fast egendom medför betalningssäkring att det allmänna erhåller säkerhetsrätt i egendomen.
Beslut om betalningssäkring fattas i princip av den tjänsteman hos ve- derbörande beskattningsmyndighet som har att föra det allmännas talan i mål om den fordran beslutet avser. För den direkta inkomstskattens del innebär detta att taxeringsintendent är behörig att fatta beslut.
För beslut om betalningssäkring krävs att det allmänna har en fordran på skatt, tull eller avgift mot en viss gäldenär och dessutom, att en viss risk föreligger för att gäldenären inte kommer att betala fordringen.
Beslutet får avse endast fordran som föreligger vid tillfället i fråga. Har fordringen ännu inte fastställts i ordinarie eller extraordinär väg, får beslutet innefatta det belopp som på grund av föreliggande omständigheter skäligen kan antas bli påfört gäldenären.
Risken för att betalning inte kommer att ske skall vara av konkret natur. Någon viss omständighet, som kan knytas till gäldenären ifråga skall tala för att denne inte vill eller kan göra rätt för sig. Det skall föreligga en fara för antingen 5. k. betalningssabotage från gäldenärens sida eller för att denne när förfallotiden inträder saknar medel att betala fordringsbeloppet helt eller delvis.
10 Sammanfattning
SOU 19752104
Självfallet äger gäldenär besvära sig mot beslut om betalningssäkring. Därvid gäller i princip samma besvärsordning som i fråga om den fordran beslutet avser. _
Verkställighet av beslutet sker genom kronofogdemyndighets försorg. Myndigheten har därvid att följa de föreskrifter som gäller vid utmätning för ifrågavarande skatt, tull eller avgift. Vissa undantag från dessa regler finns. Sålunda får verkställighet äga rum utan att gäldenären dessförinnan underrättats om saken. Vidare får försäljning av egendom som har tagits i anspråk i princip inte ske. Lös egendom kan dock få säljas enligt ut- sökningslagens bestämmelser om kvarstadsbelagd egendom. Slutligen bör uppmärksammas att bestämmelserna om utmätningsed gäller i tillämpliga delar i det fall att egendom inte har anträffats vid förrättning för verkställighet eller en uppgiven tillgång visat sig vara tvistig.
Efter förebild från vissa utländska rättssystem föreslås att beslut om be- talningssäkring skall medföra fömtånsrätt i den egendom, vari verkställighet har skett. Av det skälet föreslås i betänkandet en ändring i förmånsrättslagen (19701979).
Vidare innehåller lagförslaget en bestämmelse som gör det möjligt att ställa säkerhet för betalning av fordran på skatt, tull eller avgift. Om erbjuden säkerhet godtas av tjänsteman, som är behörig att besluta om betalnings- säkring för den aktuella fordran, sätts betalningssäkring inte in. I förekom- mande fall skall beslut om betalningssäkring hävas och ev. verkställighets- åtgärder därmed gå åter. Kronofogdemyndighet äger också pröva anvisad säkerhet. Hans beslut skall dock överprövas av behörig beslutsfattare.
Besvär får anföras även i fråga om verkställighet. 1 lagförslaget föreskrivs att bestämmelserna i 10 kap. utsökningslagen om klagan över utmätnings- mans förfarande gäller i tillämpliga delar beträffande verkställighet av beslut om betalningssäkring.
Som en följd av betalningssäkringslagens bestämmelser föreslås ändringar i vissa författningar. Ändringen i förmånsrättslagen har redan nämnts. Fler- talet av de övriga ändringsförslagen beror på att betalningssäkring är en ny säkerhetsåtgärd samt att denna har förenats med förmånsrätt. Förslaget till ändring i rättegångsbalken har dock föranletts av andra skäl.
1 betänkandet föreslås att bestämmelserna i 26 kap. l & rättegångsbalken, vilket lagrum innehåller grundreglerna för kvarstad och skingringsförbud inom straffprocessen, även skall omfatta skatt, tull eller avgift, som någon kan misstänkas ha undandragit eller sökt undandra det allmänna genom brott enligt Skattebrottslagen (1971169), lagen (1960:418) om straff för va- rusmuggling m.fl. lagar. Lagtekniskt sker detta genom ett nyinfört tredje stycke i nämnda paragraf. Avsikten är att den föreslagna bestämmelsen skall utgöra ett komplement till institutet betalningssäkring och tillgripas endast i sådana fall då ett beslut om betalningssäkring inte kan erhållas.
SOU 19751104
Författningsförslag
1 Förslag till Betalningssäkringslag för skatte- och avgiftsprocessen
Härigenom förordnas som följer
Inledande bestämmelser 1 & Betalningssäkring är den åtgärd som enligt denna lag får vidtagas för att säkerställa betalning av skatt, tull eller avgift.
25 I denna lag förstås med fordran: det allmännas anspråk på l.sådan skatt, tull eller avgift, som avses i lä första stycket lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m.m.,
2. förseningsavgift, skattetillägg eller liknande avgift, som avser fordran enligt 1,
3. ränta eller avgift, som utgår i samband med uppbörd eller indrivning av fordran enligt 1 eller 2
gäldenär: den som har ålagts eller enligt lag kan åläggas betalningsskyl- dighet för fordran.
Beslut
3 & Beslut om betalningssäkring i gäldenärens egendom får fattas om särskild risk föreligger att gäldenären icke kommer att betala fordran. Är fordringen icke fastställd, skall betalningssäkringen avse det belopp som på grund av föreliggande omständigheter skäligen kan antagas bli påfört gäldenären.
Uppgår fordringen icke till betydande belopp, får betalningssäkringen be- slutas endast om särskilda skäl föreligger.
45 Beslut om betalningssäkring skall omedelbart hävas, helt eller till viss del, om åtgärden icke längre behövs för att säkerställa betalning av ford- ringen eller om eljest skäl för beslutet icke längre föreligger.
5 5 Beslut om betalningssäkring upprättas skriftligt och överlämnas senast vid förrättning för verkställighet till gäldenären mot bevis. Kan beslutet ej överlämnas vid förrättningen, skall det delgivas genom den verkställande myndighetens försorg.
12 F öifattnings/örs/ag SOU l975:l04
6 5 Beslut om betalningssäkring och om hävande av sådan åtgärd får fattas av den, som har att föra det allmännas talan i mål om den fordran beslutet avser. Föreligger särskilda skäl får annan tjänsteman förordnas att fatta så— dant beslut.
Verkställighet m. m.
7 5 Beslut om betalningssäkring verkställes enligt de föreskrifter som gäller vid utmätning för fordringen, om icke annat framgår av denna lag.
8 5 Verkställighet får ske utan att gäldenären dessförinnan har underrättats om målet.
95 Verkställighet får ej omfatta försäljning av egendom. Lös egendom får dock säljas enligt bestämmelserna i 1835 utsökningslagen (1877:31 s. 1) om försäljning av kvarstadsbelagd egendom.
105 Har tillgång för att säkerställa betalning av fordringen ej anträffats vid verkställigheten eller är uppgiven tillgång tvistig, skall gäldenären på kronofogdemyndighetens begäran åläggas att upprätta förteckning över sina tillgångar och skulder samt att med ed bekräfta att den är riktig. Därvid gäller bestämmelserna i lagen (1921:244) om utmätningsed i tillämpliga delar.
1] 5 Kronofogdemyndighet verkställer beslut om betalningssäkring. Verk- ställighet sker efter framställning från tjänsteman som avses i 6 &.
Verkan av betalningssäkring
125 Sedan kronofogdemyndigheten har förklarat att egendom tagits i an- språk, får gäldenären icke förfoga över egendomen till skada för det allmänna.
135 Om förmånsrätt på grund av betalningssäkring föreskrives i förmåns- rättslagen (1970:979). Förmånsrätten uppkommer vid samma tidpunkt som förmånsrätt på grund av bestämmelserna i 775 första och andra styckena samt 835 första stycket utsökningslagen (1877:31 s. 1).
Säkerhet
145 Säkerhet får ställas för betalning av fordran. Den som är behörig att besluta om betalningssäkring i fråga om fordringen prövar erbjuden säkerhet och beslutar om erforderliga åtgärder när säkerheten skall tagas i anspråk. Kronofogdemyndighet får pröva erbjuden säkerhet om särskilda skäl fö- religger. Anmälan om sådant beslut skall genast göras till tjänsteman som avses i andra stycket. Denne prövar omedelbart om beslutet skall bestå.
SOU 19752104
Besvär m. m.
155 Talan mot beslut angående betalningssäkring föres genom besvär hos den domstol eller myndighet som har att pröva besvär i fråga om den fordran betalningssäkringen avser. Länsskatterätten i länet är dock ensam behörig att pröva besvär i första instans såvitt avser fordran inom länsstyrelses törvaltningsområde.
165 Bestämmelserna i 10 kap. utsökningslagen (1877131 5. 1) om klagan över utmätningsmans förfarande gäller i tillämpliga delar i fråga om verk- ställighet enligt denna lag. Talan är dock ej i något fall begränsad till viss tid.
Denna lag träder i kraft den. ..
2 Förslag till Lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skat- tefordringar m. m.
Härigenom förordnas att 1 5 lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m.m. skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse
Förmånsrätt enligt 11 5 förmåns- rättslagen( 19702979) följer med ford- ran på i. skatt och avgift, som anges i l 5 första stycket uppbördslagen. (1953:272). samt skatt enligt lagen (1908: 128)om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, lagen (1958:295) om sjömansskatt och kupongskattelagen (1970:624),
N'l
Föreslagen lydelse
Förmånsrätt enligt 11 5 förmåns- rättslagen (1970:979) följer med ford- ran på
I. skatt och avgift, som angesi l 5 första stycket uppbördslagen (1953z272), samt skatt enligt lagen (1908:128)om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, lagen ( ] 941.416) am an'sskalt och ga"- vaskatt, lagen (19581295) om sjö- mansskatt och kupongskattelagen (19701624),
2. skatt enligt förordningen (1959:507) om allmän varuskatt och lagen (19682430) om mervärdeskatt,
3. skatt eller avgift enligt förordningen (1908:129) angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper, lagen (1928:376) om särskild skatt å vissa lotterivinster, lagen (1941:251) om särskild varuskatt, förord- ningen (1943:477) om skatt å vissa pälsvaror, förordningen (1948:85) om försäljningsskatt, förordningen (1953:396) om accis å fettemulsion m.m., lagen (1953:397) om avgift för fettvaror som användas för framställning av fettemulsion m. m.. lagen (1956:545) om omsättningsskatt på motor-
FörfattningS/örs/ag 13
]Senaste lydelse 1975:1266
14 Författningsfdrs/ag ; SOU 1975:104 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
fordon, lagen (1957:262) om allmän energiskatt, lagen (19602253) om till- verkning och beskattning av malt- och läskedrycker, lagen (1960:258) om utjämningsskatt på vissa varor, lagen (1961:372) om bensinskatt, lagen (1961 :394) om tovbaksskatt, förordningen (1961 2653) om brännoljeskatt, stäm- pelskattelagen (19641308), förordningen (1964:352) om gasolskatt, förord- ningen (1966:21) om särskild skatt på motorbränslen, förordningen (1971:170) om annonsskatt, lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam, lagen (1972:820) om skatt på spel, lagen (1973z37) om avgift på vissa dryckes- förpackningar, lagen (1973:1216) om särskild beredskapsavgift för oljepro- dukter samt bilskrotningslagen (1975:343).
4. skatt enligt förordningen (19221260) om automobilskatt, kungörelsen (19341122) om skatt å motorfordon, som för tillfälligt brukande i riket från utlandet införts, kungörelsen (1951:750) om saluvagnsskatt, förordningen (196311 l6)om traiikomläggningsskatt, kungörelsen(1964:43)om skatt å auto— mobil, som av utomlands bosatt person för tillfälligt brukande i riket här förvärvats, traktorskatteförordningen (1969:297), vägtrafikskattelagen (1973z601), förordningen (1973:602) om särskild vägtrafikskatt samt kungö- relsen (1973:781) om saluvagnsskatt,
5. tull samt avgift enligt kungörelsen (1960:235) om avgift för växtskydds- kontroll vid införsel av växter och förordningen (19681361) om avgift vid införsel av vissa bakverk,
6. avgift enligt lagen (19671340) om prisreglering på jordbrukets område och lagen (1974:226) om prisreglering på fiskets område,
7. avgift, som uppbäres med tillämpning av lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, rn. m., i den mån avgiften icke omfattas av 1.
Förmånsrätten omfattar ej restavgift och liknande avgift som utgår vid försummelse att redovisa eller betala fordringen och ej heller skatte- eller avgiftstillägg och förseningsavgift.
Denna lag träder i kraft den Äldre bestämmelser gäller fortfarande om konkurs beslutats eller offentligt ackord fastställts före lagens ikraftträdande.
SOU 1975:104
3 Förslag till Lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979)
, Härigenom förordnas att 8 och 9 55 förmånsrättslagen (1970:979)l skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse
Utmätning ger förmånsrätt i den utmätta egendomen.
9
Föreslagen lydelse
&
Utmätning ger förmånsrätt i den utmätta egendomen. Betalningssäk- ring ger förmånsrätt i den egendom vari verkställighet har skett.
Särskilda förmånsrätter gäller inbördes efter paragrafernas följd och efter den i 4—7 55 angivna numreringen.
Förmånsrätt enligt 45 3 har dock företräde framför förmånsrätt enligt 4 5 2 på grund av annan retentionsrätt än som avses i 247 5 sjölagen (1891 :35
s. ])
Förmånsrätt på grund av utmät- ning har företräde framför förmåns- rätt på grund av inteckning, vilken sökts samma dag som utmätningen verkställdes eller senare.
Utmätning ger företräde fram- för senare utmätning av samma egendom. Utmätning för flera ford- ringar på en gång ger lika rätt. Om det inbördes företrädet i övrigt mel- lan fordringar med samma slag av förmånsrätt finns för vissa fall sär- skilda bestämmelser.
Denna lag träder i kraft den
'Lagen omtryckt 1975:1248
Förmånsrätt på grund av utmät- ning och betalningssäkring har före- träde framför förmånsrätt på grund av inteckning, vilken sökts samma dag som utmätningen eller beslutet om betalningssäkring verkställdes el- ler senare.
Utmätning och betalningssäkring ger företräde framför senare verkstäl- lighet i samma egendom. Utmätning och betalningssäkring för flera ford- ringar på en gång ger lika rätt. Om det inbördes företrädet i övrigt mel- lan fordringar med samma slag av förmånsrätt finns för vissa fall sär- skilda bestämmelser.
Vid utmätningföi'jöi'dran.för vilken beslut om betalningssäkring har med- delats. föl/'erförmänsrält i den egen- dom, som är löremäl/ör betalningssäk- ringen, frän den dag, då beslutet om bes/utssäkring verkställdes.
Fölfattningsförs/ag
16 F örfattnings/örslag
lSenaste lydelse l97l:503
4. Förslag till Lag om ändring i jordabalken
SOU 1975:104
Härigenom förordnas att 19 kap. 21 5, 21 kap. 2 och 5 55 samt 22 kap. 35 jordabalken skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
19 kap.
21
Har fast egendom eller tomträtt utmätts eller har beträffande fast egendomeller tomträtt som ingår i konkursbo begärts försäljning i den ordning som gäller för utmätt sådan egendom eller har utmätningen upp- hävts eller frågan om egendomens försäljning av annat skäl förfallit, skall anteckning därom göras i fas- tighetsboken eller tomträttsboken. Anteckning att egendomen för- .sålts utmätningsvis skall ske när handling som visar köpeskillingens fördelning inkommit.
ål
Har fast egendom eller tomträtt utmätts eller tagits i anspråk, /ör betal — ningssäkring eller har beträffande fast egendom eller tomträtt som ingår i konkursbo begärts försäljning i den ordning som gäller för utmätt sådan egendom eller har utmätningen eller beslutet om betalningssäkring upp- hävts eller frågan om egendomens försäljning av annat skäl förfallit, skall anteckning därom göras i fas- tighetsboken eller tomträttsboken. Anteckning att egendomen för- sålts utmätningsvis skall ske när handling som visar köpeskillingens fördelning inkommit.
Om inverkan på inteckning eller inskriven rättighet av exekutiv försäljning eller av expropriation eller liknande tvångsförvärv eller av myndighets för- delning av medel skall anteckning göras i fastighetsboken eller tomträtts- boken när anmälan, bevis eller fördelningslängd som utvisar förhållandet inkommit.
Förekommer i övrigt i lag eller annan författning bestämmelse om att visst förhållande skall antecknas i fastighetsbok eller tomträttsbok, gäller bestämmelsen.
21 kap. 2 &
Ansökan om inskrivning skall av- slås, om
1. upplåtelsehandlingen ej ingi- vits,
2. föreskrifternai 13 kap. 1—4 och 655 ej iakttagits,
3. lagfart ej är sökt för upplåtaren,
4. inskrivning i fastigheten är be- viljad eller sökt,
Ansökan om inskrivning skall av- slås, om 1. upplåtelsehandlingen ej ingi- vits,
2. föreskrifterna i 13 kap. 1—4 och 6.5.5 ej iakttagits,
3. lagfart ej är sökt för upplåtaren,
4. inskrivning i fastigheten är be- viljad eller sökt,
SOU 1975:104
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 fastigheten är utmätt, 5. fastigheten är utmätt eller har tagits i anspråk lör betalningssäkring 6. det är uppenbart attupplåtelsen 6. det är uppenbart att upplåtelsen på annan grund är ogiltig eller ej kan på annan grund är ogiltig eller ej kan göras gällande. göras gällande.
Har ärende angående lagfart för upplåtaren uppskjutits till senare inskriv- ningsdag, skall behandlingen av ansökan om inskrivning av tomträtten upp- skjutas till samma dag.
5.5
Ansökan om inskrivning av avtal om sådan ändring i tomträttens innehåll som avses i 13 kap. 21 5 får göras av fastighetsägaren eller tomträttshavaren sedan tomträtten inskrivits. Om sådan inskrivning gäller i tillämpliga delar 2—4 55 med följande avvikelser.
Är inteckning förut beviljad eller Är inteckning förut beviljad eller sökt i tomträtten eller är inskrivning sökt i tomträtten eller är inskrivning av nyttjanderätt, servitut eller rätt av nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft förut beviljad eller till elektrisk kraft förut beviljad eller sökt i denna eller sökes sådan in- sökt i denna eller sökes sådan in- skrivning samma dag, får ansökan skrivning samma dag, får ansökan om inskrivning av avtal som avses om inskrivning av avtal som avses i första stycket bifallas endast om i första stycket bifallas endast om rättighetshavaren medgivit inskriv- rättighetshavaren medgivit inskriv- ning av ändringsavtalet eller detta är ning av ändringsavtalet eller detta är väsentligen utan betydelse för rättig- väsentligen utan betydelse för rättig- hetshavarens säkerhet. Om fastighe- hetshavarens säkerhet. Om fastighe- ten eller tomträtten utmätts före den ten eller tomträtten utmätts eller ta- dag då inskrivning sökes, gäller vad gits i anspråk för betalningssäkring som sagts nu om rättighetshavaren före den dag då inskrivning sökes, även utmätningssökanden. gäller vad som sagts nu om rättig-
hetshavaren även sökanden ifråga om utmätning eller betalningssäkring.
Är avtal som avses i första stycket beroende av att fastighetsbildning äger rum, får ansökan bifallas endast om nämnda åtgärd kommit till stånd.
I avvaktan på att hinder som anges i andra eller tredje stycket undanröjes skall ansökan förklaras vilande.
22 kap. 3 51
Ansökan om inteckning skall avslås. om ]. föreskrifterna i 25 icke iakttagits,
2. på grund av särskild föreskrift eller enligt anteckningi fastighetsboken inteckning ej får beviljas i fastigheten,
3. inskrivning av tomträtt i fastigheten är beviljad eller sökt,
F ölfattnings/örslag 17
' Senaste lydelse 1971 :503
18 Författnings/örslag
lSenaste lydelse 1970:986
Nuvarande lydelse
SOU 1975:104
Föreslagen lydelse
4. fastigheten frångått sökanden på grund av exekutiv försäljning eller genom expropriation eller liknande tvångsförvärv,
5. sökanden är i konkurs eller försättes i konkurs den dag då inteckningen sökes samt fastigheten hör till konkursboet,
6. del av fastigheten är utmätt eller utmätes den dag då inteckningen
sökes,
7. ärende angående anteckning enligt 7 5 förköpslagen (19671868) att kom- mun beslutat utöva förköpsrätt i fråga om egendomen upptagits på inskriv- ningsdag och ansökningen göres av den som överlåtit egendomen.
8. del av,/'astigheten har tagits eller, den dag då inteckning sökes, tages i anspråk för betalningssäkring.
Har ärende angående lagfart för sökanden uppskjutits till senare inskriv- ningsdag, skall behandlingen av ansökan om inteckning uppskjutas till sam- ma dag.
Denna lag träder i kraft den
5. Förslag till Lag om ändring i lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till luft- fartyg
Härigenom förordnas att 12 och 41 55 lagen (1955z227) om inskrivning av rätt till luftfartyg skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse
12
Upplyses att före den dag inteck- ning sökes eller ock samma dag an- sökningen göres den egendom som ansökningen avser tagits i mät, och visas ej att utmätningen upphört att gälla. skall ansökningen avslås.
41
Då utmätning skett av luftfartyg eller lott däri eller till sådant fartyg hörande, intecknade reservdelar, el- ler då jämlikt 71 5 konkurslagen äs- kats att luftfartyg eller intecknade re-
Föreslagen lydelse
5
Upplyses att före den dag inteck- ning sökes eller ock samma dag an- sökningen göres den egendom som ansökningen avser tagits i mät eller tagits i anspråkför betalningssäkring. och visas ej att utmätningen eller be- talningssäkringen upphört att gälla, skall ansökningen avslås.
äl
Då utmätning skett av eller beslut om betalningssäkring yerkställts i luftfartyg eller lott däri eller till så- dant fartyg hörande, intecknade reservdelar, eller dåjämlikt 71 5 kon-
SOU 1975: 104 Nuvarande lydelse
servdelar till sådant fartyg må utmät- ningsvis säljas, skall, sedan bevis härom inkommit till inskrivnings- domaren, å nästa inskrivningsdag göras anteckning om förhållandet i inskrivningsboken. Visas att utmät- ningen upphävts eller att frågan om egendomens försäljning eljest förfal- lit, varde ock det i boken antecknat.
Föreslagen lydelse
kurslagen äskats att luftfartyg eller intecknade reservdelar till sådant fartyg må utmätningsvis säljas, skall, sedan bevis härom inkommit till inskrivningsdomaren, å nästa in- skrivningsdag göras anteckning om förhållandet i inskrivningsboken. Visas att utmätningen eller beta/- ningssäkringen upphävts eller att frå— gan om egendomens försäljning el- jest förfallit, varde ock det i boken antecknat.
Har egendom blivit såld i den ordning som är stadgad beträffande för- säljning av utmätt luftfartyg och av utmätta, intecknade reservdelar, varde anteckning därom efter vad i första stycket sägs införd i inskrivningsboken, när handling som visar köpeskillingens fördelning inkommer till inskriv- ningsdomaren. Var egendomen intecknad, skall i inskrivningsboken tillika antecknas den verkan som försäljningen enligt vad i 255 stadgas medför beträffande inteckningen. Skedde ej försäljning, men skola ändock enligt vad därom är särskilt stadgat medel fördelas mellan rättsägare i egendomen. skall motsvarande anteckning göras när fördelningslängden inkommer.
Har domstol beträffande inteckning i luftfartyg meddelat förklaring som i 265 sägs, åligger det domstolen att därom översända bevis till inskriv— ningsdomaren, som har att å nästa inskrivningsdag göra anteckning om förhållandet i inskrivningsboken.
Denna lag träder i kraft den
6. Förslag till Lag om ändring i sjölagen (189135 5. ])
Härigenom förordnas att 38 och 283 55 sjölagen (1891135 s. 1)] skall ha nedan angivna lydelse.
Antagen lydelse Föreslagen lydelse
385
I skepps- eller skeppsbyggnadsregistret skall antecknas, när
1. talan väckts om hävning eller återgång av förvärv av registrerat skepp eller skeppsbygge eller om bättre rätt till sådan egendom eller eljest i fråga, som angår inskrivning;
2. mål som avses under 1 avgjorts genom dom eller slutligt beslut som vunnit laga kraft;
F örfattnings/örs/ag 19
lLagen omtryckt 1975:1289
20 F örfattnings/örslag
Antagen lydelse
SOU 1975:104
Föreslagen lydelse
3. ägare av registrerat skepp eller skeppsbygge försatts i konkurs;
4. registrerat skepp eller skepps- bygge eller inskriven rätt till sådan egendom blivit föremål för kvarstad, skingringsförbud eller utmätning, konkursförvaltare begärt att registre- rat skepp eller skeppsbygge skall säl- jas exekutivt, ägaren enligt 10 5 and- ra stycket begärt att registrerat skepp skall säljas exekutivt eller egen- domen sålts exekutivt;
5. beslut som avses under 3 eller 4 om konkurs, kvarstad. skingrings- förbud eller utmätning upphävts el- ler återgått eller fråga om exekutiv försäljning av registrerat skepp eller skeppsbygge eller inskriven rätt till sådan egendom eljest förfallit;
4. registrerat skepp eller skepps- bygge eller inskriven rätt till sådan egendom blivit föremål för kvarstad, skingringsförbud, betalningssäkring eller utmätning. konkursförvaltare begärt att registrerat skepp eller skeppsbygge skall säljas exekutivt, ägaren enligt 105 andra stycket be- gärt att registrerat skepp skall säljas exekutivt eller egendomen sålts ex- ekutivt;
5. beslut söm avses under 3 eller 4 om konkurs. kvarstad. skingrings- förbud, betalningssäkring eller utmät- ning upphävts eller återgått eller frå- ga om exekutiv försäljning av regi- strerat skepp eller skeppsbygge eller inskriven rätt till sådan egendom el-
jest förfallit;
6. skepp eller skeppsbygge skall avregistreras enligt någon i 165 angiven grund men hinder mot avregistreringen möter enligt 175;
7. enligt 35 5 beslut meddelats att skepp eller skeppsbygge skall avföras ur registret den dag registrering äger rum utomlands.
Är eljest i lag eller annan författning föreskrivet att visst förhållande skall antecknas i skepps- eller skeppsbyggnadsregistret. skall det gälla.
Anteckning i skeppsbyggnadsregistret skall överföras till skeppsregistret, om bygget överföres dit såsom skepp. Registeranteckning skall avföras, om den uppenbarligen ej längre kan vara av betydelse.
283 .5
Ansökan om inteckning skall avslås, om ]. bestämmelserna i 2825 första stycket ej iakttagits;
2. ansökningen strider mot 261 5',
3. ansökningen strider mot sådan på grund av förvärvsvillkor mot sö- kanden gällande inskränkning i hans rätt att förfoga över egendomen. som införts i skepps- eller skeppsbyggnadsregistret eller införes däri samma in- skrivningsdag som inteckningen sökes, och ansökningen icke medgivits av den till vars förmån inskränkningen gäller;
4. skeppet eller skeppsbygget skall avregistreras;
5. sökanden eller, om skeppet eller bygget äges av flera, någon av sö- kandena är i konkurs eller försättes i konkurs samma inskrivningsdag som inteckningen sökes och det icke visas, att skeppet, bygget eller andelen ej hör till konkursboet;
6. skeppet. bygget eller andel däri 6. skeppet, bygget eller andel däri
SOU 1975:104 Antagen lydelse
eller villkorlig äganderätt därtill är föremål för kvarstad, skingringsför- bud eller utmätning eller blir föremål för sådan åtgärd samma inskriv- ningsdag som inteckningen sökes; eller
Föreslagen lydelse
eller villkorlig äganderätt därtill är föremål för kvarstad, skingringsför- bud, betalningssäkring eller utmät- ning eller blir föremål för sådan åt- gärd samma inskrivningsdag som inteckningen sökes; eller
7. skeppet, bygget eller andel däri eller villkorlig äganderätt dänill frångått sökanden genom exekutiv försäljning.
Har ärende angående inskrivning av sökandens förvärv uppskjutits, skall behandlingen av inteckningsansökningen uppskjutas på motsvarande sätt.
Denna lag träder i kraft den
7. Förslag till Lag om ändring i utsökningslagen (187731 5. ])
Härigenom förordnas att 72 och 139 55 utsökningslagen (1877:31 s. 1) skall ha nedan angivna lydelse
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
72 51
Påstår någon, som ej har sådan rätt som anges i 7] 5, att han äger för- månsrätt till betalning ur gäldenärs egendom. medför det ej hinder för egen- domens utmätande för annan gäld. De villkor under vilka sådan borgenär äger rätt till betalning ur egendomen anges i 5 och 6 kap.
Ej heller må egendoms utmätande hindras därav att den blivit belagd med kvarstad eller skingringsförbud; dock bör, där annat gods finnes att tillgå, sådant företrädesvis utmätas, så vitt det lämpligen och utan för- fång för utmätningssökanden kan ske.
Ej heller måegendoms utmätande hindras därav att den blivit belagd med kvarstad eller skingringsförbud eller att den tagits i anspråk för be- talningssäkring," dock bör, där annat gods finnes att tillgå, sådant företrä- desvis utmätas, så vitt det lämpligen och utan förfång för utmätningssö- kanden kan ske.
139 52
När fartyg, som ej är infört i skeppsregistret eller i motsvarande utländska register, eller gods i fartyg eller i luftfartyg sålts, har borgenär, som hade sjö- eller luftpanträtt i egendomen. rätt att få betalning ur köpeskillingen enligt vad som anges nedan, såvida han framställt yrkande därom före auk- tionen eller, om egendomen sålts under hand, före köpeskillingsfördelning- en.
F örfattningsförslag 21
]Senaste lydelse 19671140 2Senaste lydelse 1975:1254
22 F öifattningsförslag
lSenaste lydelse 197111044
SOU 1975:104 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Svarar utmätt egendom för företagsinteckning, äger inteckningshavaren erhålla betalning ur köpeskillingen, om han framställt yrkande därom inom tid som nyss angivits. Vad nu sagts gäller dock ej i den mån sådan betalning måste anses obehövlig för att trygga inteckningshavarens och efterföljande inteckningshavares rätt. Vid prövningen härav skall hänsyn tagas även till sådan egendom som gäldenären på annat sätt än genom företagsinteckningen ställt som säkerhet för inteckningshavarens fordran.
Skall under konkurs fartyg, som ej är infört i skeppsregistret eller i mot- svarande utländska register, eller gods i fartyg eller i luftfartyg säljas ut- mätningsvis, äger även borgenär som för sin fordran har förmånsrätt enligt 10 5 förmånsrättslagen (1970:979) rätt att erhålla betalning ur köpeskillingen, om han yrkat det före auktionen eller, om egendomen sålts under hand, före köpeskillingsfördelningen.
Utmätes egendom, som har tagits i anspråk genom betalningssäkring, för annan,/'ordran än den som betalning - säkringen avser, skall så stor del av köpeskillingen avsättas. som på grund av förmånsrätt enligt förmånsrättsla- gen belöper på dell/Öl'dl'all, för vilken betalningssäkring beslutats.
Denna lag träder i kraft den
8. Förslag till Lag om ändring i lagen (1971:494) om exekutiv försäljning av fast egendom.
Härigenom förordnas att 25 och 34 55 lagen (19711494) om exekutiv för- säljning av fast egendom skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 25 51
I sakägarförteckning upptages, förutom exekutionsfordringen,
1. fordran som skall utgå med förmånsrätt enligt 65 1 eller 75 1 eller 2 förmånsrättslagen (1970:979) och som förfaller till betalning senast den tillträdesdag som anges i 36 5,
2. fordran som är förenad med 2. fordran som är förenad med panträtt i fastigheten, panträtt i fastigheten oc/tfordran som utgår med förmånsrätt på grund av
betalningssäkring,
SOU 1975:104 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3. nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft som besvärar fas- tigheten, om rättigheten är inskriven eller grundar sig på skriftlig handling som är tillgänglig, dock ej rättighet av beskaffenhet att skola bestå oavsett fastighetens försäljning.
4. kostnaden för förfarandet. Om fastigheten hör till konkursbo, upptages även arvode och annan kost- nad för fastighetens förvaltning under konkursen.
345
l avräkning på köpeskillingen för fastigheten skall innestå kapitalbeloppet av sådan fordran inom skyddsbeloppet som är förenad med panträtt och icke enligt sakägarförteckningen skall betalas med köpeskilling för tillbehör. Vad nu sagts gäller dock icke, om
]. fordringen är förfallen till betalning senast på tillträdesdagen och bor- genären yrkat kontant betalning,
2. fordringen är sådan som avses i 265 tredje stycket, eller
3. fordringen är förenad med panträtt endast i andel i fastigheten. För ägarhypotek skall, även om För ägarhypotek skall, även om det faller inom skyddsbeloppet, kon- det faller inom skyddsbeloppet, kon— tant betalning alltid erläggas. tant betalning alltid erläggas. Det-
samma gäller för fordran, som skall utgå medförmånsrätt på grund av be- talningssäkring.
] den mån icke avräkning skall ske enligt första stycket skall köpeskillingen för fastigheten betalas kontant, om ej inroparen visar att han avtalat annat med den som enligt sakägarförteckningen är betalningsberättigad. Om det enligt förteckningen är ovisst vem ett belopp tillkommer, får det ej avräknas.
Denna lag träder i kraft den
F örfattningsförs/ag 23
24 F örfattningsförslag
lSenaste lydelse 1975:1252 2Senaste lydelse 1975:1253
9 Förslag till
SOU 1975:104
Lag om ändring i lagen (1971:500) om exekutiv försäljning av luft- fartyg m. m.
Härigenom förordnas att 105 lagen (1971:500) om exekutiv försäljning av luftfartyg m.m. skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse 1 0
I sakägarförteckningen upptages, förutom exekutionsfordringen, ford- ran för vilken egendomen svarar på grund av luftpanträtt, inteckning el- ler retentionsrätt samt kostnaden för förfarandet.
Föreslagen lydelse
'l R
I sakägarförteckningen upptages, förutom exekutionsfordringen, ford— ran för vilken egendomen svarar på grund av luftpanträtt, inteckning, re- tentionsrätt eller betalningssäkring samt kostnaden för förfarandet.
Om egendomen hör till konkursbo, upptages även arvode och annan kost- nad för egendomens förvaltning under konkursen. Ar egendomen därjämte utmätt, upptages fordran som skall utgå med förmånsrätt enligt 105 för-
månsrättslagen (1970:979).
Med fordran avses även rätt till betalning på grund av ägarhypotek.
Denna lag träder i kraft den
10 Förslag'till
Lag om ändring i lagen (1973zll30) om exekutiv försäljning av re- gistrerat skepp m. m.
Härigenom förordnas att 105 lagen (1973:1130) om exekutiv försäljning av registrerat skepp m. ni., skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 52
I sakägarförteckningen upptages, förutom exekutionsfordringen, ford- ran som är förenad med sjöpanträtt, panträtt på grund av inteckning eller retentionsrätt samt kostnaden för förfarandet.
I sakägarförteckningen upptages, förutom exekutionsfordringen, ford- ran som är förenad med sjöpanträtt, panträtt på grund av inteckning eller retentionsrätt, förmånsrätt på grund av betalningssäkring samt kostnaden för förfarandet.
Om skeppet hör till konkursbo, upptages även arvode och annan kostnad för skeppets förvaltning under konkursen. Är skeppet därjämte utmätt, upp- tages fordran som skall utgå med förmånsrätt enligt 105 förmånsrättslagen
(1970:979).
SOU 1975:104
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Med fordran som är förenad med panträtt på grund av inteckning, avses även fordran för vilken skepp tagits i anspråk enligt 91 a5 3 mom. ut- sökningslagen (1877:31 s. 1) samt rätt till betalning på grund av ägarhypotek.
Denna lag träder i kraft den
11 Förslag till Lag om ändring i konkurslagen (1921:225)
Härigenom förordnas att 38 och 40b 55 konkurslagen (1921:225) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
38 5'
Förmånsrätt eller betalning som borgenär vunnit genom utmätning går åter, om egendomen tagits i mät senare än tre månader före fristdagen. Har utmätningen skett till förmån för gäldenären närstående, går förmåns— rätten eller betalningen också åter, om egendomen tagits i mät dessförinnan men senare än två år före fristdagen och det icke visas att gäldenären varken var eller genom åtgärden blev insolvent.
Förmånsrätt på grund av betal- ningssäkring går åter, om egen- domen har tagits i anspråk/ör åtgär- den senare än tre månader/örefrist— dagen.
40b5'
Återvinning påkallas av förvalta- ren genom väckande av talan vid all- män domstol, genom anmärkning mot bevakning eller genom invänd- ning mot annat yrkande som fram- ställes mot konkursboet. Om förval- taren icke vill påkalla återvinning och ej heller ingår förlikning i saken, får borgenär som bevakat fordran i konkursen påkalla återvinning genom väckande av talan vid allmän domstol. För återgång av förmåns- rätt som vunnits genom utmätning är särskild åtgärd ej behövlig.
Återvinning påkallas av förvalta- ren genom väckande av talan vid all- män domstol, genom anmärkning mot bevakning eller genom invänd- ning mot annat yrkande som fram- ställes mot konkursboet. Om förval- taren icke vill påkalla återvinning och ej heller ingår förlikning i saken, får borgenär som bevakat fordran i konkursen påkalla återvinning genom väckande av talan vid allmän domstol. För återgång av förmåns- rätt som vunnits genom utmätning eller betalningssäkring är särskild åt- gärd ej behövlig.
F örfattnings/ötslag 25
1Senaste lydelse 1975z244
26 F örfattningsförs/ag
SOU 1975:104
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Talan vid allmän domstol väckes inom ett år från fristdagen. Dock får talan väckas inom tre månader från det att anledning därtill blev känd för konkursboet. Har gäldenären avhänt sig fast egendom eller är fråga om återgång av bodelning. kan talan även väckas inom tre månader från den dag då lagfart söktes eller bodelningshandlingen ingavs till rätten.
Borgenär som för talan svarar för rättegångskostnaden men har rätt att få ersättning därför av boet, i den mån kostnaden täckes av vad som kommit
boet till godo genom rättegången.
Denna lag träder i kraft den
12 Förslag till Lag om ändring i brottsbalken
Härigenom förordnas att 11 kap. 1 och 3 55 samt 17 kap. 13 5 brottsbalken skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
11 kap.
Gäldenär, som förstör eller genom gåva eller annan liknande åtgärd av- händer sig egendom av betydenhet och därigenom försätter sig på obestånd eller förvärrar sitt obestånd, dömes för oredlighet mot borgenärer till fängelse i högst två år.
Gäldenär, som vid konkurs eller offentlig ackordsförhandling utan konkurs eller i förteckning till ut- mätningsed förtiger tillgång, uppgi- ver obefintlig skuld eller lämnar an- nan sådan oriktig uppgift, skall ock, om ej uppgiften rättas innan den be- edigas eller eljest lägges till grund för förfarandet, dömas för oredlighet mot borgenärer. Detsamma skall gälla, om gäldenär i samband med annan exekutiv förrättning åberopar oriktig handling eller skenavtal och därigenom hindrar att erforderlig egendom genom förrättningen tages i anspråk för att bereda borgenär be- talning eller säkerhet.
Gäldenär, som vid konkurs eller offentlig ackordsförhandling utan konkurs eller i förteckning till ut- mätningsed eller till betalningssäk- ringsed förtiger tillgång, uppgiver obefintlig skuld eller lämnar annan sådan oriktig uppgift, skall ock, om ej uppgiften rättas innan den beedi- gas eller eljest Iägges till grund för förfarandet, dömas för oredlighet mot borgenärer. Detsamma skall gälla, om gäldenär i samband med annan exekutiv förrättning åberopar oriktig handling eller skenavtal och därigenom hindrar att erforderlig egendom genom förrättningen tages i anspråk för att bereda borgenär be- talning eller säkerhet.
SOU 1975:104
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Gäldenär som, då konkurs är förestående, ur riket bortför tillgång av betydenhet med uppsåt att hålla den undan konkursen, så ock gäldenär, som i konkurs undandrager eller undanhåller konkursförvaltningen tillgång, dömes likaledes för oredlighet mot borgenärer.
3.5
Gäldenär, som fortsätter rörelse under förbrukande av avsevärda medel utan motsvarande nytta för rörelsen eller lever slösaktigt eller inlåter sig på äventyrligt företag eller lättsinnig ansvarsförbindelse eller vidtager annan sådan åtgärd och som därigenom uppsåtligen eller av grov oaktsamhet fram- kallar eller förvärrar obestånd, dömes för vårdslöshet mot borgenärer till fängelse i högst två år.
Gäldenär, som vid konkurs eller offentlig ackordsförhandling utan konkurs eller i förteckning till ut- mätningsed av grov oaktsamhet för- tiger tillgång, uppgiver obefintlig skuld eller lämnar annan sådan orik- tig uppgift, dömes likaledes, om ej uppgiften rättas innan den beedigas eller eljest lägges till grund för för- farandet, för vårdslöshet mot borge- närer.
Gäldenär, som vid konkurs eller offentlig ackordsförhandling utan konkurs eller i förteckning till ut- mätningsed eller till betalningssäk- ringsed av grov oaktsamhet förtiger tillgång, uppgiver obefintlig skuld el- ler lämnar annan sådan oriktig upp- gift, dömes likaledes, om ej uppgif- ten rättas innan den beedigas eller eljest lägges till grund för förfaran- det, för vårdslöshet mot borgenärer.
17 kap.
13
Den som bryter mot förbud att säl- ja eller skingra gods eller att utgiva annans gods, rubbar gods som blivit satt i kvarstad, utmätt eller beslag- taget. skadar eller borttager myndig- hets anslag eller försegling eller eljest olovligen öppnar vad myndighet till- slutit eller ock överträder annat dy- likt av myndighet meddelat förbud, dömes för överträdelse av myndig- hets bud till böter eller fängelse i högst ett år.
5
Den som bryter mot förbud att säl- ja eller skingra gods eller att utgiva annans gods, rubbar gods som blivit satt i kvarstad, ianspråktaget genom betalningssäkring, utmätt eller be- slagtaget, skadar eller borttager myn- dighets anslag eller försegling eller eljest olovligen öppnar vad myndig- het tillslutit eller ock överträder an- nat dylikt av myndighet meddelat förbud, dömes för överträdelse av myndighets bud till böter eller fäng- else i högst ett år.
Vägrar någon inträde som förrättningsman äger fordra, dömes för hind- rande av förrättning till böter.
Denna lag träder i kraft den
F örfattnings/örslag 27
28 F örfattningsförslag
SOU 1975:104
13. Förslag till Lag om ändring i rättegångsbalken
Härigenom förordnas att 26 kap. 1 5 rättegångsbalken skall ha nedan an- given lydelse.
Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse 26 kap. ] 5
Är någon skäligen misstänkt för brott och kan skäligen befaras. att han genom att avvika eller genom att undanskaffa egendom eller annorledes undandrager sig att gälda böter, värdet av förverkad egendom eller annan ersättning till det allmänna eller skadestånd eller annan ersättning till måls- ägande, som kan antagas komma att på grund av brottet ådömas honom, må kvarstad läggas å så mycket av hans lösa egendom, som svarar mot skulden, eller ock, om det är tillfyllest, egendomen ställas under förbud att säljas eller skingras. Skingringsförbud må ock meddelas å fast egendom, som tillhör den misstänkte.
Finnes lös egendom, som ställes under skingringsförbud, hos tredje man, må denne förbjudas att utgiva egendomen. Vad som har, föreskrivits i, första och andra styckena äger motsvarande till- lämpning ifråga om den som är skä- ligen misstänkt för brott enligt skat- tebrotts/agen ( 1 971 :6 9). lagen ' ( ! 960:4l8) om straff/ör varusmugf— ling, uppbördslagen ( ] 953.272). ku- pongskatte/örordningen ( ] 970.624 ) el- ler lagen ( ] 958.295 ) om sjömansskatt beträffande vad han genom brottet kan antagas ha undanhållit eller sökt undanhålla det allmänna i skatt, tull eller avgift. K varslad eller skingring - förbud, som avser fordran på skatt. tull eller avgift. får bestå längst till dess beslut om betalningssäkring för ford- ringen har yerkställts.
Denna lag träder i kraft den
sou 1975:104 Utredningsuppdraget
1 Utredningsuppdraget
1.1 Direktiven
Utredningens direktiv innefattas i ett anförande till statsrådsprotokollet den 16 februari 1973 av chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, och innehåller följande.
Under de senaste åren har en rad åtgärder vidtagits för att motverka skattefusk. Jag vill här främst nämna den nya Skattebrottslagen (1971269), varigenom skattefusk kommit att jämställas med brottsbalkens bedrägeribrott. och de i samband med skat- tebrottslagen antagna bestämmelserna om skatte- och avgiftstillägg samt försenings- avgift. Även mot skatteflyktsmetoder har under senare tid nya lagregler införts. Vä- sentligt ökade möjligheter att motverka förfaranden som syftar till för låg skatte- och avgiftsberäkning föreligger sålunda genom redan vidtagna lagstiftningsåtgärder. Härtill kommer att omfattande lagstiftningsarbete pågår som avser att skapa ytterligare hinder för kringgående av gällande regler om skatter och allmänna avgifter.
Även om sålunda skyddet mot skatteundandragande har förstärkts och avses skola förbättras, är emellertid skattefordringar i vissa avseenden väsentligt sämre ställda än fordringar av civilrättslig natur. Jag avser här möjligheterna att genom processuella tvångsmedel säkra betalning av en fordran. Sådana möjligheter finns sedan länge för civilrättsliga fordringar. men saknas i vad avser skattefordringar.
Enligt 15 kap. rättegångsbalken och 8 kap. utsökningslagen (187731 5. 1) kan s. k. civilprocessuella säkerhetsåtgärder vidtas innan förutsättning för utmätning av egen- dom föreligger. Dessa åtgärder brukar indelas i reella och personella. Till de förra räknas bl. a. kvarstad och skingringsförbud och till de senare, som avser att förhindra att en person undandrar sig betalning genom att resa utrikes, hör reseförbud. Ett antal förutsättningar måste föreligga för att en ansökan om sådan säkerhetsåtgärd skall kunna bifallas. Sökanden skall sålunda bl.a. ha visat sannolika skäl för sitt yrkande. En annan förutsättning är att motparten skäligen kan befaras företa sig något som förhindrar eller försvårar verkställigheten av dom.
Domstol eller, om talan ännu inte väckts vid domstol. överexekutor kan förordna att "kvarstad läggs” på viss egendom eller att egendom "ställs under förbud att säljas eller skingras". Kvarstad kan avse endast lös egendom medan skingringsförbud kan avse vad egendom som helst. Sådana förordnanden innebär bl. a. att egendomens ägare inte längre har rätt att fritt förfoga över egendomen. Avtal som ingåtts i strid mot kvarstadsbeslut eller skingringsförbud är ogiltigt. Genom säkerhetsåtgärder kan alltså borgenär förhindra att gäldenär gör sig av med sin egendom innan dom föreligger som kan grunda rätt till utmätning för fordran etc. Reseförbud enligt 15 kap. 25 rättegångsbalken kan meddelas på yrkande av part, om det "skäligen kan befaras att motparten begiver sig från riket utan att efterlämna känd egendom. som svarar
29
30 U tredningsuppdraget SOU 1975:104
mot hans gäld". Även överexekutor kan meddela reseförbud. Överträdelse av beslut om säkerhetsåtgärd är straffbelagd.
Även inom straffprocessen kan tvångsmedel av nu avsett slag ifrågakomma, dels för att möjliggöra verkställighet av en kommande dom. dels för att säkerställa be— visupptagningen inför domstol. I motsats till vad som gäller inom civilprocessen kan fråga om tvångsmedel tas upp inför domstol innan talan väckts i huvudsaken.
Inom förvaltningsprocessen finns möjligheter att i vissa fall förelägga och utdöma vite, som kan sägas utgöra tvångsmedel i processen. För skatteprocessens del finns vid sidan av vitesinstitutet en speciell säkerhetsåtgärd, nämligen handräckning vid taxeringsrevision. som närmast kan jämföras med straffprocessens husrannsakan och beslag och således avses säkra bevisningen i en kommande process. De nuvarande reglerna om handräckning har kritiserats som alltför omständliga för att kunna tm- vändas på ett effektivt sätt. Detta torde vara det främsta skälet till att institutet ytterst sällan tillämpas. lnstituten kvarstad och skingringsförbud som ju syftar till att säkra det ekonomiska utfallet av en väntad eller pågående process saknas helt i förvalt- ningsprocessen.
Det är enligt min mening en kännbar brist i lagstiftningen att tvångsmedel för att säkra betalning av ännu ej fastställda skattefordringar och liknande inte finns beträffande skatteprocessen. Av bl. a. utredningstekniska skäl måste det nämligen relativt ofta förflyta en ganska lång tid från det exempelvis en taxeringsrevision på- börjas hos en skattskyldig och till dess tillkommande skatt är fastställd och utmät- ningsgill. Det har i praktiken förekommit åtskilliga fall där den skattskyldige under denna tidrymd genom olika åtgärder åstadkommit att skattefordringen, när den väl fastställts, har visat sig sakna värde. Lämpliga bestämmelser om säkerhetsåtgärder skulle i många av dessa fall med all sannolikhet ha lett till ett betydligt gynnsammare uppbördsresultat för det allmänna. Man bör heller inte bortse från den inverkan detta skulle få på skattemoralen i allmänhet.
Jag vill därför föreslå att frågan om införande av säkerhetsåtgärder i skatteprocessen nu utreds. Utredningen bör inriktas på alla typer av säkerhetsåtgärder. Detta innebär att uppdraget inte bör begränsas till sådana åtgärder som är direkt inriktade på skat- tefordringen som sådan utan också omfatta tvångsmedel för att säkra bevisning i skatteprocessen. En översyn av bestämmelserna i lagen (1961:332) om handräckning vid taxeringsrevision bör således ingå i uppdraget. Av praktiska skäl bör utredningen avse hela skatte- och avgiftsområdet, inbegripet tullområdet. Också socialförsäkrings- avgifterna bör inbegripas. I första hand torde motsvarande regler inom civilprocessen kunna tjäna som förebild. Men även straffprocessens regler om säkerhetsåtgärder bör beaktas. Särskilt gäller detta de rent processuella förutsättningarna,eftersom snabb- het i förfarandet är synnerligen viktigt för skatteprocessens del. Detta får dock inte leda till att kraven på rättssäkerhet eftersätts. Åtskilligt talar för att frågor om så- kerhetsåtgärder bör avgöras av domstol. De nya länsskatterätterna får därvid anses ligga närmast till hands i vad avser beslut om säkerhetsåtgärder för skatter. Situationer kan dock tänkas där det bör finnas en möjlighet att låta annan myndighet åtminstone provisoriskt besluta om säkerhetsåtgärd i avvaktan på domstols beslut. Utredningen bör överväga möjligheten att införa bestämmelse om att mål och ärenden, i vilka förordnats om säkerhetsåtgärder, skall behandlas med förtur. Utredningen bör bedrivas skyndsamt.
1.2 Utredningsarbetet
Utredningen har i maj 1974 avgett ett delbetänkande med förslag till be- vissäkringslag för skatte— och avgiftsprocessen (SOU 1974:49). Betänkandet
SOU 1975:104 U tredningsuppdraget 31
har legat till grund för en lagrådsremiss i ämnet som under våren 1975 har behandlats i lagrådet. I proposition (1975/76:11) med förslag till be- vissäkringslag för skatte- och avgiftsprocessen föreslås lagstiftningsåtgärder i huvudsak enligt utredningens förslag. Propositionen har nyligen antagits av riksdagen (SFS 1975:1027).
För att få underlag för bedömningen av reformbehoven på de områden som uppdraget omfattar har utredningen under sommaren 1973 och hösten 1974 gjort rundfrågningar till länsstyrelsernas skatteavdelningar och vissa kronofogdemyndigheter i landet. Vidare har underhandskontakter vid skilda tillfällen tagits med företrädare för riksskatteverket, generaltullstyrelsen. riksförsäkringsverket samt statensjordbruksnämnd. Under hösten 1974 och vintern 1975 besökte företrädare för utredningen våra nordiska grannländer och Förbundsrepubliken Tyskland samt studerade därvid dessa länders rätts- system i de hänseenden som är av intresse för utredningens arbete. Slutligen har vissa upplysningar inhämtats i fråga om motsvarande förhållanden i Frankrike. USA och Canada.
Utredningen har bedömt det som angeläget att under det fortsatta arbetet i första hand söka lägga fram förslag som avser att säkra betalning av det allmännas fordringar på skatt, tull eller avgift. Denna bedömning stämmer överens med den uppfattning som flertalet av tillfrågade myndigheter har uttryckt.
Avsaknaden av säkerhetsåtgärder inom skatte- och avgiftsprocessen utgör enligt utredningens uppfattning en kännbar brist i lagstiftningen. Utred- ningen är emellertid medveten om att enbart en sådan lagstiftning inte i tillräcklig grad tillgodoser säkerhetsaspekterna. Den bör kompletteras med andra åtgärder — t. ex. en utvidgning av institutet solidarisk betalningsskyl- dighet — för att ett godtagbart skydd för det allmännas betalningsanspråk skall kunna åstadkommas. Emellertid kräver en utvidgad solidarisk betal- ningsskyldighet och andra 5. k. kompletterande åtgärder noggranna över- väganden. Det blir nämligen då fråga om lagstiftning av delvis ny typ. Mot detta skall vägas att bestämmelser om säkerhetsåtgärder i huvudsak kan utformas efter förebild av redan existerande rättsinstitut. Till detta kom- mer att behovet av sådana åtgärder sedan länge är starkt uttalat. Utredningen har därför valt att lägga fram ett förslag till lagstiftning som avser att möta de mest angelägna reformbehoven i fråga om det allmännas betalnings— anspråk.
Sedan det förra delbetänkandet har utredningen avgett remissyttranden, ijuli 1974 över konkurslagskommitténs betänkande (SOU 1974:6) Förenklad konkurs m. m., i januari 1975 över lagberedningens betänkande (SOU 1974:55) Utsökningsrätt XIII, i september 1975 över promemoria med förslag till preskriptionslag (Ds Ju 1975:11) och i december 1975 över betänkandet Allmän skatteflyktsklausul (SOU 1975z77).
'||||"1|7- ..1 tili-w:
-|'.|.. ...'| '.' " '*;"' ligt?! H;" |. ,.||._,|"'|||. ||||_|f||"| | . _
i'll. . f:?!H-l'k __|,|||||||||
' ; ," .'|. "'.'""'|"'
."'7|| '||'_|'|',;|;1,'l | |.|||||-||
”||| |
' ' *.:[l'il "k»||pb._ .|_;.|| .. ...||;..'H___ '|;' ":é'h' la_l- "] ||"o."|_'"l|.|
|' 1Ii | .'||'. ”"'; |||. ' .'| ;|;_|l"'|.',—,*'l -»-|_|lr.ln"|'.l1'|L|' _ ..| '|' _" » ||| ' '||...
'||| " Lt; .. . . . - _ | | .. "'|';._ .__|. -'k_"l" _ _ | Mm: (,Ji'llL'l'll' .| |.-|.J || ' ' || _ .'| ' _' | ' '|",_|_'||i|'_'.||']f;|_'|'_.','| ;äti '.1'|';|||'| ' | _j ' [nu; '||"; J, , ,|| ||; » '. ' ] »» " '; . | ' " 'i . '|' ; 'l-' |_|_-.5.».-| |.».,|||. ||. |... ' '.';ify; . ||; " '. |A ' ' -"'t'|'| '||] Ändåv'; _ _ u__.|_,lt__.;_,..i' ".:” l,1'|ll_| . . |. r |l" '|_.- _ Turf." _|,_' " ,. ' " :ll' .. _ _MiitI|IIU|'*—l_'M'-'|d '.???
"|| f-t"'...."|'||.,|.'1- -. ' ' ., _ |- ' -1 |||-| _||*l"'|'.,"-"r |.| ...». |.|.— '||-.: |||-.:. , . |'|"» ' | __ _ |
"l | "|||-| "||-"l.,Å
|'l'| ir '|| | '1' .. || '||! |'.' » |||.;.|.|| ,_|.".'.||;;| ;;f_
"mi '|'|..i'."-' 'l_|t'ln|.'l ' .ru 1'
| ||_||__|| | '|||| ||_||_ |||-iw || ||. "Fålfi'WI-Wi'hl MI" ("tl-lll- ||| *;.|"| | "' ||—_"' " i; '|'!" ..T-Ilti'i.'f|'|'|1 " |l|f|j,.||| ||._|_ fulfill-| '
l'- [|__ '|'_:'
a.,,
'T Jimii'm'ia' ful _ ll --N'||'|| |? .|,',F|||_ |*
_||,ujk ”|
._.- ') | | i»? _| Å "" lydig." .1._' . _ | b
:va”. "mn-lj fiii'il
un uddijil'ib'ir:
'ås'-'Em"?
,, ”till |..-E|-l'11.Hsilui| ';.'."|t| t.r' munter-ä ,. LWFMI slit.—wat
' 31 lr'hg'j '|'_ll'|.|| ' -l'|||||r2"g'|"._',llu_»l'z ||l|rttllft
r. . | ' .r.l| '.__'—+.'|.'.._. - lll' n;|- '* ,
SOU 1975:104
2 Gällande rätt
2.1 Allmänt om säkerhetsåtgärder i svensk rätt
Denna framställning behandlar endast de säkerhetsåtgärder som syftar till att trygga betalning av uppkomna fordringsanspråk. Säkerhetsåtgärder som är avsedda att användas för annat ändamål, t. ex. de straffprocessuella åt- gärderna häkte. beslag etc., tas sålunda inte upp.
Som en allmän grundsats i svensk rätt gäller att en fordran inte kan drivas in i exekutiv ordning förrän den har blivit fastställd genom dom, utslag eller beslut. Den tid som förflyter innan borgenären kan få sin fordran exekutivt realiserad kan gäldenären utnyttja till att göra sin egendom oåt- komlig. För att skydda fordringsägaren mot denna risk finns ett system av säkerhetsåtgärder, som får vidtas av offentlig myndighet för att säkerställa egendom till dess utmätning etc. får ske. Utmärkande för åtgärderna är att de är avsedda att trygga kommande verkställighet av en dom, ett utslag eller ett beslut. De kan sägas utgöra inledningen till ett utmätningsförfarande.
Säkerhetsåtgärderna brukar delas in i reella och personella. Indelningen betingas av om åtgärderna riktar sig mot svarandens egendom eller mot honom själv. Till den förra typen hänförs främst kvarstad och skingrings- förbud. Hit räknas vidare förbud eller föreläggande vid vite, förordnande om egendoms förvaltning av god man eller annan åtgärd som erfordras för att säkerställa parts rätt. Den personella säkerhetsåtgärd, som kan an- vändas för att säkra en fordran, benämns reseförbud.
Säkerhetsåtgärderna i civilprocessen regleras i 15 kap. rättegångsbalken, RB, och 8 kap. utsökningslagen (187731 5. l), UL. Inom straffprocessen fmns bestämmelserna i 26 kap. RB.
Reseförbudet saknar numera praktisk betydelse som åtgärd för att säkra betalning av en fordran. I betänkandet (SOU 1973:22) Utsökningsbalk föreslår även lagberedningen att institutet inte längre skall få användas för sådant ändamål. Reseförbudet kommer inte vidare att beröras i detta avsnitt.
Kvarstad är den mest ingripande åtgärden och innebär att så mycket av gäldenärens egendom som svarar mot sökandens fordran tas om hand eller förses med märken, som utvisar att den är belagd med kvarstad. Åt- gärden får omfatta endast lös egendom.
Genom skingringsförbud förbjuds innehavaren att sälja eller skingra viss bestämd egendom, oavsett om denna är i ägarens besittning eller inte. I detta fall förblir egendomen ”under innehavarens vård och nyttjande”. In-
34 Gällande räl!
SOU 1975:104
stitutet får användas beträffande såväl fast som lös egendom.
Övriga reella säkerhetsåtgärder avser främst att säkra andra anspråk än betalning av fordran. De används därför i första hand i sådana situationer, där säkerhetsintresset inte kan tillgodoses genom kvarstad eller skingrings- förbud.
Handläggningen av frågor om säkerhetsåtgärder är uppdelad i ett rättsligt och ett exekutivt förfarande. Förutsättningarna för åtgärden prövas av dom- stol eller överexekutor, medan verkställigheten handhas av kronofogdemyn- dighet.
De författningar som reglerar indrivning av skatt, tull eller avgift innehåller inte några regler om säkerhetsåtgärder. De civilprocessuella åtgärderna enligt RB och UL kan inte användas för att säkerställa denna typ av fordrings- anspråk fastän indrivning av sådan fordran sker enligt bestämmelserna i UL. I fråga om handräckningsåtgärderna enligt UL framgår detta av 14?” andra stycket ULzs promulgationslag. Inte heller är reglerna om de straff- processuella åtgärderna tillämpliga. Den generella förvaltningslagstiftningen — förvaltningslagen (197lz290), FL, och förvaltningsprocesslagen (l971:291), FPL, — innehåller inte några bestämmelser om säkerhetsåtgärder av detta slag. Det allmännas anspråk på skatt, tull eller avgift kan således över- huvudtaget inte tryggas innan indrivning kan äga rum. Betalningsanspråk enligt 77 a ä' uppbördslagen (19532272), UBL, 48 a & lagen (1968:430) om mer- värdeskatt, ML, och 27:15 lagen (1959:92) om förfarandet vid viss kon- sumtionsbeskattning, FKL, utgör möjligtvis undantag härifrån. Vägledande rättspraxis saknas emellertid på området.
2.2 Beslut om säkerhetsåtgärd
2 . 2. ] Ci vi/processue/la säkerhetsåtgärder
Förutsättningar. Följande förutsättningar måste föreligga för beslut om så- kerhetsåtgärd.
Sökanden skall göra gällande anspråk på vilket han kan utverka en s. k. fullgörelsedom — t. ex. yrka betalning av en fordran.
Han skall visa sannolika skäl för sitt anspråk. Han skall visa att det föreligger fara för att motparten företar något som hindrar eller försvårar en kommande verkställighet. Vad som konstituerar faran uttrycks i de olika lagrummen på något varierande sätt. Avviker mot- parten eller undanskaffar eller förstör denne egendom eller undandrager han sig på annat sätt att betala vad som genom domen kan antas komma att åläggas honom är givetvis farerekvisitet uppfyllt. Det behöver emellertid inte föreligga misstanke om att motparten skall försöka hindra en kommande verkställighet, s. k. sabotagerisk. Det är fullt tillräckligt att man har anledning att befara att hans handlande kan omintetgöra verkställigheten. Slutligen skall sökanden ställa säkerhet för den skada som kan tillfogas motparten. Detta behöver dock inte ske om han visar "synnerliga skäl” för sitt anspråk.
Beslutande organ. Civilprocessuella säkerhetsåtgärder prövas av domstol eller överexekutor.
SOU 1975:104
Domstol får besluta om sådan åtgärd endast inom ramen för en pågående process. Detta innebär att talan i själva saken måste vara väckt för att ett yrkande om säkerhetsåtgärd skall kunna tas upp till prövning.
Överexekutor handlägger fråga om sådan åtgärd som ett särskilt ärende. Har talan i själva saken inte anhängiggjorts vid domstol då åtgärden beviljas måste sökanden inom viss tid väcka föreskriven talan. Sker inte detta går åtgärden åter.
Förfarandet. Fråga om säkerhetsåtgärd prövas endast på yrkande av part. Svaranden skall som regel beredas tillfälle att yttra sig. Vid fara i dröjsmål får åtgärden beviljas interimistiskt utan att motparten dessförinnan har hörts i ärendet. ] sådana fall skall frågan prövas på nytt när denne har yttrat srg.
I regel är förfarandet skriftligt. Det är emellertid möjligt att vid muntlig förberedelse inför domstol framställa yrkande om säkerhetsåtgärd och få frågan prövad i samband därmed.
Beslut om säkerhetsåtgärd får verkställas omedelbart. Sökanden har därvid att vända sig till kronofogdemyndighet.
Säkerhetsåtgärd, som har beviljats av domstol, får inte bestå längre än vad som är oundgängligen erforderligt. Återkallas eller förfaller talan i hu- vudsaken skall beslutet om åtgärden hävas. Detsamma gäller om gäldenären ställer godtagbar säkerhet för fordringen eller betalar denna. Föreligger inte längre skäl för åtgärden skall denna likaledes hävas. När målet avgörs skall domstolen pröva om åtgärden skall bestå.
Har överexekutor beslutat om säkerhetsåtgärd och väcker inte sökanden talan inom föreskriven tid eller avvisas eller förfaller hans talan går åtgärden åter. Föreligger eljest inte längre skäl för åtgärden skall den hävas av över- exekutor.
2.2.2 Str'qf/jtrocessue/Ia säkerhetsåtgärder
Förutsättningar. För beslut om kvarstad eller skingringsförbud i brottmål fordras följande.
Någon skall vara ”skäligen misstänkt för brott”. Brottet behöver inte vara av viss svårighetsgrad.
Vidare måste det kunna ”skäligen befaras” att den misstänkte, genom att avvika eller genom att undanskaffa egendom eller på annat sätt, undan- drager sig att betala böter, värdet av förverkad egendom eller annan er- sättning till det allmänna eller skadestånd eller annan ersättning till måls- ägande som kan antas komma att på grund av brottet ådömas honom.
Säkerhet krävs inte från sökandens sida beträffande straffprocessuella åt- gärder.
Lämnar den misstänkte säkerhet kan han undgå kvarstad eller sking- ringsförbud.
Beslutande organ. Kvarstad eller skingringsförbud kan beslutas endast av domstol.
I avvaktan på domstolens beslut får undersökningsledare eller åklagare ta lös egendom i förvar. Samma befogenhet tillkommer polisman vid fara i dröjsmål. Denne skall skyndsamt anmäla åtgärden till åklagaren eller
Gäl/ande rätt
35
36 Gällande rätt SOU 1975:104
undersökningsledaren, som har att avgöra om egendomen skall kvarbli i förvar.
Förfarandet. Fråga om kvarstad och skingringsförbud prövas på yrkande av åklagare eller undersökningsledare samt — sedan åtal väckts — på begäran av målsägande. Domstolen har även rätt att ta upp sådan fråga på eget initiativ.
Framställs yrkande om säkerhetsåtgärd skall domstolen hålla förhandling så snart det kan ske. Vid fara i dröjsmål får åtgärden beslutas interimistiskt.
Har undersökningsledaren eller åklagaren tagit lös egendom i förvar eller beslutat att sådan egendom skall bli kvar i förvar. skall han så snart som möjligt och sist femte dagen därefter till domstolen ha framställt yrkande om kvarstad eller skingringsförbud. I annat fall skall egendomen omedelbart återställas.
Domstolen skall, så snart framställning har kommit in, skyndsamt sätta ut förhandling. Denna skall hållas senast fyra dagar efter det att framställ- ningen har getts in, om synnerliga skäl inte möter häremot. Äger huvud— förhandling rum inom en vecka efter det att framställningen har kommit in, får domstolen låta prövningen anstå till huvudförhandlingen.
Den misstänkte skall närvara vid förhandlingen. Har han kallats eller finns det anledning att anta att han har avvikit eller eljest håller siglundan är hans utevaro inte något hinder mot förhandlingen.
Har åtal inte väckts vid beslut om kvarstad eller skingringsförbud skall domstolen utsätta den tid inom vilken åtal skall väckas. Denna tidrymd får inte bestämmas längre än vad som är oundgängligen erforderligt. Den får på särskild framställning förlängas, om den inte är tillräcklig.
Beslut om säkerhetsåtgärd skall omedelbart hävas, om inte åtal har väckts inom föreskriven tid eller förlängning av denna tid inte medges eller den misstänkte ställer pant eller borgen eller det inte längre finns skäl för åtgärden.
När målet avgörs, skall domstolen pröva om åtgärden fortfarande skall bestå.
2.3 Verkställighet av beslut om säkerhetsåtgärd
Kronofogdemyndighet verkställer beslut om kvarstad på begäran av part. Beslutet får verkställas utan hinder av att det inte har vunnit laga kraft.
Den som berörs av åtgärden behöver inte underrättas om verkställigheten i förväg. Hans utevaro hindrar inte heller att kvarstaden verkställs.
Endast egendom, som motparten äger, får beläggas med kvarstad. Har åtgärden beviljats till säkerhet för fordran får endast utmätningsbar egendom tas i anspråk.
Myndigheten har att förfara med egendomen som när lös egendom utmäts. Detta innebär i huvudsak följande.
Förrättningsmannen skall vid förrättningen avge s. k. kvarstadsförklaring, dvs. förklara vilken egendom som beläggs med kvarstad. Är åtgärden avsedd att trygga en fordran skall egendomen värderas. Kan egendomen tas om hand skall detta ske. Om kvarstadsbelagd egendom lämnas kvari motpartens
sou 1975:104 Gäl/ande rätt 37
besittning, vilket ibland förekommer, skall den utmärkas så att det framgår att den är belagd med kvarstad.
Som huvudregel gäller att egendom som har tagits i anspråk för åtgärden inte får säljas. Är den utsatt för förskämning eller föreligger särskilda skäl får emellertid försäljning ske. Kvarstaden omfattar då köpeskillingen.
Verkställighet av skingringsförbud sker genom att beslutet delges den som berörs av åtgärden. Sökanden får själv svara för delgivningen.
Övriga reella civilprocessuella åtgärder verkställs på samma sätt som sking- ringsförbud.
2.4 Rättsverkningarna av kvarstad och skingringsförbud
Den som bryter mot förbud att sälja eller skingra gods eller att utge annans gods eller som rubbar gods som blivit satt i kvarstad ådrar sig straffansvar enligt 17 kap. l3ä brottsbalken, BrB.
De civilrättsliga verkningarna av kvarstad är däremot inte reglerade i lag. Institutet torde innebära förbud för gäldenären att överlåta egendomen eller — genom faktiska eller rättsliga åtgärder — förfoga över den på annat sätt till skada för sökanden. Dessa inskränkningar anses i princip även gälla för tredje man.
Beträffande skingringsförbud anger lagen att åtgärden består i förbud att sälja eller skingra egendomen.
Avtal som ingås 1 strid mot beslutad säkerhetsåtgärd kan förklaras ogiltigt. Beträffande inteckningsbar egendom råder delade meningar i fråga om kvar- stad eller skingringsförbud utgör hinder mot inteckning och om den rätt en inteckning ger i egendom som omfattas av dessa säkerhetsåtgärder.
Kvarstad eller skingringsförbud medför inte förmånsrätt. Sådan åtgärd hindrar inte heller att egendomen utmäts. Finns annan egendom att tillgå skall denna emellertid utmätas i första hand, om det är lämpligt och kan ske utan förfång för utmätningssökanden.
2.5 Pågående lagstiftningsarbete
Utsökningsrätten har varit föremål för en omfattande och ingående översyn av lagberedningen. Beredningen har i betänkande SOU 1973:22 lagt fram förslag till utsökningsbalk. I detta föreslås ändringar i de exekutionsrättsliga reglerna om säkerhetsåtgärder. Enligt promulgationsbestämmelserna till lag- förslaget (Utsökningsrätt XIII SOU 1974:55) kommer dessa säkerhetsåtgärder — i likhet med vad som f. n. gäller — inte att bli tillämpliga för det allmännas anspråk på skatt. Förslaget innehåller följande av särskilt intresse beträffande säkerhetsåtgärder.
Kvarstad och skingringsförbud förs samman till ett rättsinstitut, som be- nämns kvarstad.
Förutsättningarna för kvarstad är enligt förslaget följande. Sökanden skall visa sannolika skäl för sin rätt. Vidare skall han visa att det skäligen kan befaras att motparten undandrar
38 Gäl/ande rätt
SOU 19751l04
sig att betala sin skuld.
Slutligen skall sökanden ställa säkerhet för den skada som kan tillskyndas motparten. Säkerhet behöver dock inte lämnas om sökanden inte förmår detta och han visar synnerliga skäl för sin rätt.
I stället för kvarstad får annan åtgärd som är lämplig för att säkerställa parts rätt användas. Därvid måste följande förutsättningar föreligga.
Sökanden skall visa sannolika skäl för sitt anspråk. Vidare skall han visa att det skäligen kan befaras att motparten genom att utöva viss åtgärd eller företa eller underlåta viss handling hindrar eller försvårar utövningen av sökandens rätt eller väsentligen förringar dess värde.
Slutligen skall sökanden ställa säkerhet för den skada som han tillskyndar motparten. Säkerhet behöver dock inte lämnas om sökanden inte förmår detta och han visar synnerliga skäl för sin rätt.
Beslutande organ. Kronofogdemyndighet är enligt förslaget beslutande or- gan i fråga om kvarstad eller annan lämplig åtgärd för att säkerställa parts rätt.
Kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd som beviljats av kronofogdemyn- dighet går åter, om inte talan i huvudsaken har väckts vid domstol inom en månad från beslutet eller. i fall talan skall prövas i annan ordning, enligt vad som gäller därom.
Är talan väckt vid domstol får kronofogdemyndighet ta upp ansökan om säkerhetsåtgärd endast om särskilda skäl föreligger.
Rättsverkningarna av kvarstad är enligt förslaget följande. När beslut om kvarstad för fordran har meddelats får motparten ej överlåta egendomen eller till skada för sökanden förfoga över den på annat sätt om inte kronofogdemyndighet, efter hörande av sökanden., medger detta av särskilda skäl.
Egendom som är belagd med kvarstad får inte till skada för borgenären beläggas med ny kvarstad för annan fordran än sådan som uppkommit innan kvarstaden beviljades. Därjämte skall iakttas, att om annan egendom finns att tillgå, bör denna tas i anspråk i första hand. Kvarstad för fordran som är förenad med särskild förmånsrätt i egendomen får dock beslutas i kvarstadsbelagd egendom.
De föreslagna reglerna om hinder mot ny kvarstad i kvarstadsbelagd egen- dom skall äga motsvarande tillämpning när utmätning söks för annan ford- ran.
Utmäts kvarstadsbelagd egendom för fordran som har uppkommit innan kvarstaden beviljades och är fordran inte förenad med särskild förmånsrätt i egendomen, skall denna anses utmätt samtidigt för kvarstadsborgenärens fordran.
SOU 1975:104
3 Utländsk rätt och rättstillämpning
3.2 Inledning
Redogörelsen för utländsk rätt och rättstillämpning — som även belyser be- skattningsförfarandena i dess huvuddragl— behandlar främst de nordiska grannländerna och Förbundsrepubliken Tyskland. Dessutom berörs över- siktligt förhållandena i Frankrike, Canada och USA.
3.3 Danmark
Beskattnings/örfarandet. Förfarandet vid beskattning av inkomst och för- mögenhet är i huvudsak utformat efter samma principer som det svenska. Fysiska personer har att erlägga preliminär skatt för inkomst och förmö- genhet. För aktiebolag och andra juridiska personer inträder i princip skyl- dighet att betala skatt först sedan taxering skett.
Preliminär skatt tas ut på löneinkomst genom källskatteavdrag. Skatt- skyldig, som i huvudsak har annan inkomst än lön, har att själv betala in preliminärt debiterad skatt. Beskattningsmyndigheten får vid vite fö- relägga skattskyldig att avge deklaration om sina förväntade inkomster. Fin- ner beskattningsmyndigheten ”naerligende grund til at antage” att den skatt- skyldiges inkomster under inkomståret eller förmögenhetsförhållanden vid inkomstårets utgång väsentligt kommer att avvika från det underlag, varpå den preliminära taxeringen grundats. får debiteringen jämkas.
Arbetsgivare är skyldig att innehålla preliminär skatt på arbetstagares lö- neinkomst. Han skall vidare föra löpande redovisning över utbetald lön och gjorda skatteavdrag. Innehållen skatt skall varje månad betalas till kil- deskattedirektoratet. Samtidigt skall redovisning häröversändas till den lokala skattemyndigheten, som efter granskning av uppgifterna vidarebeford- rar dem till kildeskattedirektoratet. Är arbetsgivarens redogörelse bristfällig eller har han inte fullgjort'sin betalningsskyldighet får kildeskattedirektoratet förelägga honom att fullständiga redovisningen eller att betala in återstående belopp. Vägrar han att betala drivs beloppet in genom kommunens försorg.
Preliminär skatt, som skattskyldig fysisk person själv har att betala förfaller till betalning senast den 20:e i varje månad under tio uppbördsterminer. Dessa infaller under månaderna januari—maj och juli—november. Betalas inte skatten i rätt tid får den omedelbart drivas in. Uppbörden handhas av kil-
39
40 Utländsk rätt och rättstillämpning sou 1975:104
deskattedirektoratet medan kommunen svarar för indrivningsverksamhe- ten.
Den slutliga skatten för fysiska personer fastställs på grundval av ett taxe- ringsförfarande som skall vara avslutat den 1 september taxeringsåret. Till ledning för taxeringen skall den skattskyldige avge deklaration senast den 15 februari taxeringsåret.
Juridiska personer skall avge deklaration i regel senast den 30 april. Taxe- ringen skall i princip vara avslutad i oktober månad samma år.
Har deklaration inte avgetts i behörig tid får skönsmässigt beräknad skatt påföras den skattskyldige.
Kvarstående skatt som överstiger 2 000 kr. debiteras den skattskyldige senast den 1 september taxeringsåret. Skatten skall erläggas till kildeskat- tedirektoratet med en tredjedel senast den 20:e i envar september, oktober och november månader samma år. Betalas inte skatten sänder kildeskat- tedirektoratet meddelande om de obetalda skatterna till den lokala skat- temyndigheten, som har att ombesörja indrivning av skatten.
För juridiska personer förfaller skatten till betalning i november månad taxeringsåret.
”Särskild inkomstskatt" skall erläggas efter i stort sett samma regler som gäller för inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet (s.k. realisationsvinst- skatt) enligt svensk rätt. Deklaration skall regelmässigt avges samtidigt med deklarationen över inkomst och förmögenhet. Avser skattskyldig att flytta ur riket är han emellertid skyldig att före utresetillfället avge deklaration samt betala den skatt som påförs honom oberoende av om denna är förfallen till betalning. Betalar han inte skatten får denna drivas in.
Eftertaxering får äga rum inom fem år från utgången av det år då skatten skulle ha betalts. Rätten att företa en skönsmässig höjning av en taxering upphör emellertid redan efter tre år. Har beskattningsmyndigheten inte känt till skattefordringens existens, räknas femårsfristen först från den dag då myndigheten fick eller med iakttagande av sedvanlig aktsamhet borde ha fått vetskap om fordringen. Rätten att eftertaxera upphör dock senast tjugo år efter fordringens uppkomst.
Revideras den skattskyldiges räkenskaper skall han underrättas om re- sultatet av granskningen. Har han undandragit skatt erbjuds han att un- derteckna en förbindelse till det allmänna, i vilken han erkänner att han genom oriktig självdeklaration undandragit skatt med det belopp som fram- kommit vid revisionen. Beloppet debiteras den skattskyldige senast en må- nad efter undertecknandet och skall av honom erläggas inom ytterligare två månader. Vid utebliven betalning får beloppet därefter drivas in.
Vägrar den skattskyldige att underteckna förbindelsen hänskjuts skat- tefrågan till civil domstol.
Förfarandet vid fastställelse och uppbörd av mervärdeskatt liknar i allt väsentligt det svenska systemet. Till skillnad från förhållandena i Sverige svarar emellertid tullverket för kontroll, uppbörd och indrivning av mer- värdeskatt.
Uppbörden av mervärdeskatt är helt automatiserad. Har den skattskyldige inte inom rätt tid avgett deklaration anmanas han härtill efter tre veckor. Efterkommer han inte anmaningen tillställs han två veckor senare en "ud- pantningstilsigelse". I denna anmodas han att avge deklaration samt att
SOU 1975:104 Utländsk rätt och rättstillämpning 41
betala den skatt som belöper på perioden vid äventyr av införsel eller ut- mätning.
Vägrar den skattskyldige trots vidtagna åtgärder att fullgöra sina förplik- telser sker en vecka senare preliminär fastställelse av skatt efter skönsmässiga grunder. Ärendet lämnas sedan till "toldfogden" för indrivning.
Tullverket svarar också för uppbörd och indrivning av punktskatterna. I övrigt administreras dessa efter i stort sett samma system som det svenska.
Tullpliktiga varor, som införs till tullområde, skall registreras hos tull- myndigheten varefter de får överföras till mottagarens varulager. Senast sju dagar efter registreringen skall mottagaren lämna varorna till förtullning. Först sedan deklaration har lämnats och tull betalats får emballage brytas och varorna tas i bruk.
I de fall kredit har medgetts varumottagaren skall tullen inbetalas efter särskilda regler. Fullgör inte skattskyldig som har erhållit kredit sin be- talningsskyldighet får tullmyndigheten besluta att krediten skall upphöra. Myndigheten har vidare möjlighet att vid bristande betalning förkorta av- giftsperioden och betalningsfristen.
Medel att säkra det allmännas fordran pä skatt, tull och avgift. För att säkerställa betalning av det allmännas fordran på skatt, tull och avgift får "arrest" beviljas på gäldenärens egendom. Institutet motsvarar i princip de svenska reglerna om kvarstad och skingringsförbud i civilprocessen. Ar- rest på egendom medför inte skydd mot gäldenärens övriga borgenärer vid utmätning eller konkurs.
Följande förutsättningar måste föreligga för beslut om arrest. Fordringen skall vara förfallen till betalning eller det skall föreligga grund "til at befrukte" att gäldenären, genom att undanhålla eller bortföra egen- dom, omöjliggör eller väsentligt minskar möjligheten att verkställa dom på betalning ur hans egendom.
Är saken inte redan anhängiggjord vid domstol, skall sådan talan väckas inom en vecka.
Lämnar gäldenären säkerhet för fordran får arrest inte beviljas. Ställs sä- kerhet efter beslutad arrest skall beslutet upphävas.
Kan utmätning för fordringen äga rum i egendomen får inte arrest beviljas i denna för samma fordran.
Ansökan om arrest inges till fogden av lokal skattemyndighet efter hö- rande av kildeskattedirektoratet. Sedan fogden har beslutat om arrest äger gäldenären fullfölja ärendet till civildomstol, vid vilken talan i sådant fall skall väckas inom sju dagar.
Beslut om arrest medför att gäldenären förlorar rätten att förflytta, för- bruka, tillintetgöra eller genom rättshandlingar råda över de arrestbelagda föremålen, däribland att mottaga betalning för arrestbelagda fordringar. Ar- rest som avser fast egendom skall tinglysas för att gälla mot den som är i god tro. Arrest på registrerat fartyg eller luftfartyg skall registreras för att få samma skydd. I övrigt är arresthavare skyddad mot omsättningsförvärv även om förvärvaren är i god tro, dock att det beträffande pengar och pre- sentationspapper krävs att de fråntagits gäldenären. Beslut om arrest skyddar endast sökanden. Övriga borgenärer måste sålunda själva ansöka om åt- gärden för att rättsverkningarna av beslutet även skall gälla för dem.
Skattemyndighet får godta av gäldenären frivilligt nedsatt säkerhet hos
42 Utländsk rättwoch rättstillämpning sou 1975:104
sitt ombud.
Om sannolika skäl föreligger att den skattskyldige har gjort sig skyldig till brott mot skattekontrolloven, får beslag meddelas för att säkra betalning av skattebelopp av icke obetydlig storlek. Det allmännas fordran anses i sådant fall som skadestånd. Beslut om beslag meddelas av domstol och medför samma rättsverkningar som arrest.
För att säkerställa en fordran på tull får tull- eller polismyndighet ta i förvar egendom som någon försöker smuggla in i landet. Har tullpliktig vara införts utan att tull har erlagts får myndigheten vidta sådan åtgärd endast om den skatteskyldige lämnar sitt medgivande härtill. Gör han inte detta får myndigheten vända sig till domstol som prövar om beslag skall meddelas. Förutsättning för beslut om sådan åtgärd är att egendomen kom- mer att konfiskeras.
Vid fara i dröjsmål får myndigheten själv besluta om tillfälligt beslag. Beslutet skall inom 24 timmar underställas rättens prövning.
Till skillnad från vad som gäller i Sverige kan person genom gäldsfängelse tvingas att fullgöra sin betalningsskyldighet. Förutsättningen härför är att skuldbeloppet är av ej obetydlig storlek, att gäldenären står i begrepp att lämna landet utan att göra rätt för sig samt att tillräcklig säkerhet för fordringen inte kan erhållas genom arrest på gäldenärens egendom.
- Utmätning för gäldenärs skuld för personliga restförda skatter får under vissa förutsättningar ske hos hans maka. Gäldenären skall därvid ha be- funnits sakna utmätningsbara tillgångar. Makarna skall vidare vara sam- manboende vid tiden för utmätningen. Slutligen skall de vara sambeskattade för det år, till vilket den restförda skatten hänför sig.
Skatt, tull eller avgift har inte förmånsrätt i konkurs.
3.4 Finland
Beskattningsforfarandet. Förfarandet vid beskattning av inkomst och för- mögenhet sker huvudsakligen efter samma riktlinjer som i Sverige.
Arbetsgivare är skyldig att hålla inne viss del av den lön han betalar ut till arbetstagare (förskottsuppbörd). Han är vidare skyldig att föra löpande redovisning häröver. Innehållen skatt skall erläggas till statsverket inom 20 dagar efter utgången av den månad under vilken skatten har innehållits. Betalar inte arbetsgivaren inom föreskriven tid får beloppet drivas in.
Skattskyldig som har inkomst av fastighet, rörelse eller fritt yrke eller som äger beskattningsbar förmögenhet skall erlägga s. k. förskottsbetalning.
Den första och andra raten av förskottet uppbärs i februari och de övriga raterna mellan den 15 och 28 i varje månad därefterfEfter varje uppbördstids utgång skall uppbördsmyndigheten upprätta restlängder över obetalda skat- ter och sända dessa till utmätningsmannen för indrivning.
Den slutliga skatten fastställs genom ett deklarations- och taxeringsför- farande.
Deklaration skall normalt avges senast den 31 januari året efter in- komståret. För vissa bokföringsskyldiga är fristen utsträckt till den 31 mars.
Taxeringsarbetet skall vara avslutat den 1 september. Över de skattskyl- diga skall därefter för varje kommun upprättas en skattelängd med uppgift
sou 1975:104 Utländsk rätt och rättstillämpning 43
om de debiterade skatterna. Omkring den 1 november läggs denna fram till offentlig granskning. Beskattningen anses därmed vara avslutad.
Uppstår kvarstående skatt uppbärs denna som regel i tre rater. Den första skall erläggas senast den 10 december debiteringsåret, den andra senast den 6 februari och den tredje senast den 6 mars påföljande år.
Har skattskyldig vid den ordinarie beskattningen helt eller delvis undgått skatt på grund av att han har underlåtit att lämna deklaration får den undan- dragna skatten påföras honom inom fem år efter det år då den ordinarie beskattningen verkställdes. Detsamma gäller om hans deklaration innehållit bristfälliga, vilseledande eller oriktiga uppgifter.
Handläggningen av mål rörande efterbeskattning tar i regel inte mer än ett år i anspråk.
Skatt, som har påförts på grund av efterbeskattning, skall i regel betalas senast första dagen i den kalendermånad som börjar en månad efter de- biteringsbeslutet.
Efter uppbördstidens utgång skall restlängder över obetalda skatter genast upprättas och sändas till utmätningsmannen för indrivning.
Förfarandet vid fastställelse och uppbörd av omsättningsskatten uppvisar stora likheter med det svenska mervärdeskattesystemet. Även i fråga om punktskatterna och tullarna överensstämmer förfarandet i allt väsentligt med motsvarande svenska system.
Medel att säkra det allmännas fordran pao skatt, tull och avgift. I Finland får kvarstad eller skingringsförbud beviljas till säkerhet för det allmännas fordringar på skatt, tull och avgift. Bestämmelser härom finns i Lagen om säkerställande av skatter och avgifter i utsökningsväg. I övrigt gäller i till- lämpliga delar den finska utsökningslagen, som i allt väsentligt liknar den svenska.
Kvarstad och skingringsförbud, som i finsk rätt benämns säkringsåtgärder, beviljas av överexekutor.
Åtgärden får meddelas för att säkerställa indrivning av skatt, offentlig avgift och annan sådan offentligrättslig eller därmed jämförlig fordran i pengar, som får utsökas utan dom eller utslag.
Beslut om säkringsåtgärd får fattas om den skatt eller avgift, som kommer att debiteras, har "gjorts sannolik såväl till grunden som till beloppet och särskilt skäl föreligger att befara att gäldenären undanhåller eller förstör sin egendom".
Utredningskravet i fråga om de två första villkoren är uppfyllda om fö- reträdare för det allmänna kan förete granskningsprotokoll eller rapport, vari skatten beräknats preliminärt.
Särskilt skäl att befara att gäldenären undanhåller eller förstör egendom anses i regel föreligga om denne har begått skattebrott. Att han har försökt kringgå skattelag utgör däremot inte alltid grund för säkringsåtgärd. Kan det visas att han inleder transaktioner som syftar till att föra över egendom mellan honom tillhöriga bolag är givetvis förutsättningen uppfylld.
Beträffande skatter och avgifter som återkommande debiteras, krävs att den fordran som skall säkerställas uppgår till osedvanligt stort belopp och att utredning företes om att den betalningsskyldige håller på eller förbereder att skingra sin egendom.
Huruvida ett belopp är osedvanligt stort får bedömas med hänsyn till
44 Utländsk rätt och rättstillämpning sou 1975:104
gäldenärens villkor och med beaktande av hans beskattning i normala fall.
Kravet på utredning om att gäldenären håller på eller förbereder att skingra sin egendom är uppfyllt om skattemyndigheten kan ange någon omstän- dighet, som tyder på att så skulle vara fallet. En sådan omständighet kan vara att den betalningsskyldige i tidningsannonser utbjuder sitt företag till försäljning. Utredningen skall vara skriftlig och får utgöras av polisprotokoll eller rapport av skatteinspektör.
Säkringsåtgärd får beviljas tidigast sex månader före utgången av den tid inom vilken fordran eller del därav sannolikt kommer att uppbäras eller betalas, och åtgärden är i kraft till dess fordran har betalats eller utmätning blivit verkställd, dock högst ett år från det överexekutors förordnande gavs. Föreligger synnerliga skäl får tiden förlängas, dock med högst sex månader.
Myndighet som handlägger ärende angående debitering eller fastställande av fordran eller besvär över fordran får förordna att verkställigheten skall gå åter.
Överexekutor har rätt att bevilja s. k. provisoriskt beslut om säkringsåtgärd utan att höra den som berörs av åtgärden. Beslutet gäller i tre veckor och kan efter omprövning förlängas.
Kvarstad och skingringsförbud innebär ett förbud för gäldenären att över- låta eller pantsätta egendom som är föremål för åtgärden. Säkringsåtgärd medför inte förmånsrätt. Egendom som har belagts med sådan åtgärd får utmätas för annan fordran.
3.5 Norge
Beskattningsförfarandet. Förfarandet vid beskattning av inkomst och för- mögenhet följer i stort sett de svenska reglerna.
Arbetsgivare skall då han betalar ut lön hålla inne viss del av beloppet som preliminär skatt. Redovisning och inbetalning till uppbördsmyndig- heten skall ske senast den 15 i månadernajanuari, mars, maj, juli, september och november.
Skattskyldig, vars huvudsakliga inkomster består av annat än lön, har att själv betala in preliminär skatt ienlighet med den debetsedel, som tillställs honom före inkomstårets början. Skatten skall betalas i fyra lika stora poster, envar senast den 15 i mars, maj, september och november under inkomståret. Skattemyndigheterna får inte kräva betalning för skatten förrän tre veckor förflutit från det att den skattskyldige har underrättats om debiteringen. Erläggs inte del av skatten inom föreskriven tid 'är hela det debiterade be- loppet förfallet till betalning.
Året efter inkomståret fastställs den slutliga skatten på grundval av ett taxeringsförfarande, den s. k. ligningen. Denna sker i första hand med led- ning av uppgifter från de skattskyldiga. Dessa lämnas i selvangivelser, nae- ringsoppgaver eller årSOppgor.
Deklarationerna skall för löntagarnas del vara avlämnade senast vid ut- gången av januari månad och för rörelseidkarna senast under februari månad året efter inkomståret.
När beskattningsunderlaget har fastställts och skatten har beräknats läggs
sou 1975:104 Utländsk rätt och rättstillämpning 45
den s. k. skattelisten fram för offentlig granskning. Därmed är den ordinarie beskattningen slutförd.
Uppstår kvarstående skatt skall denna betalas tre veckor efter kungörelsen om att skattelisten blivit framlagd. Överstiger skatten 500 kr. förfaller den till betalning med två lika stora belopp, det ena tre veckor och det andra tolv veckor efter kungörelsen. Erläggs inte den första posten i föreskriven tid är hela skatten förfallen till betalning. *
Skattskyldig, som inte har att erlägga preliminär skatt, skall som regel betala påförd skatt i fyra lika stora poster den 15 september och november året efter inkomståret samt den 15 februari och april följande år. Hela skatten förfaller till betalning om inte delpost betalas.
Skattskyldig. som undgått beskattning eller vars inkomst eller förmö- genhet taxerats för lågt är skyldig att ersätta det allmänna vad han har undandragit i skatt. Det undandragna beloppet fastställs vid "etterligning”. Skatt som har fastställts vid etterligning i samband med den ordinarie lig- ningen förfaller i sin helhet till betalning den 1 september och i annat fall tre veckor efter den dag beslutet har skickats till den skattskyldige. Erläggs inte del av skatten inom föreskriven tid får hela beloppet drivas in.
Förfarandet vid fastställelse och uppbörd av mervaerdiavgifter överens- stämmer i allt väsentligt med de svenska reglerna om mervärdeskatt.
Medel att säkra det allmännasfordran på skatt, tull och avgift. Enligt norsk lag får "arrest” och andra provisoriska åtgärder beviljas för att säkra betalning för fordringar. däribland det allmännas anspråk på skatt, tull och avgift. Arrest kan avse egendom eller person. Åtgärden beviljas av den domstol, som prövar talan om fordringen eller av utsökningsdomtol samt verkställs av utmätningsman. Domstolen kan, om den beviljat arresten, själv överta verkställigheten. På begäran av sökanden eller när rätten eljest finner an- ledning härtill skall muntlig förhandling hållas före beslut om arrest.
Arrest på egendom får beviljas, om sannolika skäl för fordringen föreligger och om gäldenärens handlingssätt ger anledning att befara att kommande verkställighet omintetgörs eller i väsentlig mån försvåras. Vid fara i dröjsmål får sådan åtgärd meddelas även om anspråket inte har gjorts sannolikt, nämligen om sökanden ställer säkerhet för den skada som kan komma att tillfogas motparten. Även i andra fall kan beslutet göras avhängigt av att sådan säkerhet lämnas.
Exempel på handlingssätt från gäldenärens sida som utgör grund för arrest på egendom är dennes vidlyftiga leverne, omfattande spel eller äventyrliga affärsverksamhet eller misskötsel av förvärvsverksarr'et till följd av al- koholmissbruk. Bestämmelsen tar emellertid även sikte på dispositioner som i och för sig är försvarliga men som kan äventyra en verkställighet. Gäl- denären kan t. ex. avhända sig egendom och teckna livförsäkringar för för- säljningssumman. En annan omständighet kan vara att gäldenären träffar uppgörelser med andra fordringsägare. Vidare kan gäldenären föra ut sina tillgångar ur riket men själv bo kvar i landet.
Har arrest beslutats utan att sökanden har haft exekutionstitel eller innan talan väckts i huvudsaken, skall domstolen på begäran av gäldenären fast- ställa en frist, inom vilken sökanden skall väcka talan vid äventyr att dom- stolen eljest på begäran häver arresten.
För att ett beslut om arrest skall få rättsverkan gentemot tredje man
46 Utländsk rätt och rättstillämpning sou 1975:104
skall det tinglysas. Tinglysningen medför att beslutet registreras. Risken att en beslutad arrest blir tinglyst utgör därför ett påtryckningsmedel mot gäldenären att göra rätt för sig.
Arrest på egendom verkställs på samma sätt som gäller för utmätning. Arrest skall omedelbart hävas när skäl för åtgärden inte längre föreligger. De rättsverkningar som följer av arrest på egendom är i huvudsak följande. Gäldenären förlorar rätten att råda över den egendom som omfattas av åtgärden. Är arresten tingslyst kan efterföljande panträtt i egendomen inte göras gällande mot arrestborgenären.
Utmätning kan ske i arrestbelagd egendom. Arrest medför inte förmånsrätt.
3.6 Förbundsrepubliken Tyskland
Beskattnings/örfarandet. Direkt beskattning av fysiska personers inkomst sker genom den allmänna inkomstskatten. Skatten erläggs som preliminär skatt kvartalsvis under inkomståret och fastställs slutligen vid ett taxeringsför- farande på grundval av en av den skattskyldige avlämnad självdeklaration. Denna skall i regel avges senast den 31 maj året efter inkomståret. Den på grund av taxeringen påförda skatten skall betalas inom en månad efter det att den skattskyldige har erhållit debetsedeln.
Skattskyldiga som endast har inkomster av anställning erlägger själva ingen inkomstskatt. Den tas istället ut som definitiv källskatt under in- komståret genom arbetsgivarens försorg. Efter inkomstårets utgång är det dock möjligt för en löntagare att under vissa förhållanden erhålla jämkning av skatt. Taxering av löntagare skall äga rum i vissa angivna fall, främst då arbetstagaren har löneinkomster över 24 000 DM/ år eller inkomster av annat slag. lnnehållna skattebelopp skall arbetsgivaren inleverera varje må- nad.
Redovisning och inbetalning av omsättnings- och mervärdeskatt sker lö- pande för varje månad eller varje kvartal. Den skattskyldige skall själv be- räkna den skatt han har att utge. Efter utgången av kalenderåret skall han avge årsdeklaration som utgör underlag för taxeringen.
Sedan beskattningsunderlaget har granskats fastställer beskattningsmyn- digheten den skatt som skall erläggas. Detta sker genom ett särskilt beslut som tillställs den skattskyldige.
Beskattningsmyndigheten har möjlighet att interimistiskt fastställa skat- ten. Så får ske då myndigheten inte kan utröna om förutsättningarna för skattskyldighet har inträtt eller då ovisshet råder beträffande omständighet som är av betydelse för beskattningen. Det måste därvid röra sig om en ovisshet som inte är bestående. I annat fall skall nämligen skönsmässig beräkning ske.
Har skattskyldig vid den ordinarie beskattningen helt eller delvis undgått skatt på grund av oriktig deklaration eller annan uppgift får efterbeskattning äga rum.
Fastställd skatt skall betalas inom en månad efter debiteringen. Uppbördsförfarandet är helt automatiserat. Sedan skatten har fastställts underrättas uppbördsavdelningen inom beskattningsmyndigheten skriftli-
SOU 1975:104 Utländsk rätt och rättstillämpning 47
gen härom. För varje skattskyldig finns ett särskilt konto på vilket uppgift om skatten införs. Från myndigheten sänds en anmaning till den skatt- skyldige att betala skatten inom viss tid. Han anses ha fått del av anmaningen tre dagar efter det att denna har avsänts.
Kontroll av betalning sker automatiskt två gånger i månaden. Den skatt- skyldige anmanas två gånger varefter anmälan om utebliven betalning sker till indrivningsavdelningen. Fordringen får därefter drivas in i exekutiv ord- ning.
Medel att säkra det allmännas fordran på skatt, tull och avgift. Beskatt- ningsmyndigheten får för att säkra betalning av uppkommen skattefordran förordna om "dingliche Arrest” på fast eller lös egendom. Förutsättning härför är att det kan befaras att en uppkommen skattefordran inte betalas eller att betalningen väsentligt försvåras.
I de skatterättsliga författningarna regleras när en fordran på skatt, tull eller avgift skall anses uppkommen. Tidpunkten för beslutet om fastställelse av skatt eller fordringens förfallodag är därvid utan betydelse.
För beslut om arrest fordras inte att skattefordringen är bestämd till sitt belopp. [ beslutet skall emellertid anges för vilket belopp åtgärden beviljas.
Arrest på lös egendom medför i allmänhet panträtt i egendomen. Arrest på fast egendom grundar genom anteckning i fastighetsbok säkerhetshypotek för fordringen. Får arrestborgenären exekutionstitel för sin fordran, räknas vid utmätningen prioriteten från tidpunkten för beslutet om arrest.
Beslut om arrest lår verkställas av beskattningsmyndigheten utan att den som berörs av åtgärden dessförinnan har hörts i ärendet. Meddelande om beslutet måste dock tillställas denne inom en vecka efter verkställigheten och inom en månad efter det att beslutet fattades. Uppfylls inte dessa fö- reskrifter är beslutet utan verkan.
För att utreda gäldenärens tillgångar får beskattningsmyndigheten kalla honom till förhör, vid vilket han har att yttra sig under edsansvar.
Skattefordran kan göras gällande även mot annan än skattegäldenären på grund av reglerna om solidariskt betalningsansvar.
Sådant ansvar åvilar legala företrädare samt i vissa fall aktieägare, för- eningsmedlemmar och förmögenhetsförvaltare för skatt som på grund av grovt oaktsamt förfarande inte betalas in i rätt tid.
Skingrar någon värdepapper eller värdesaker sedan beskattningsmyndighet inlett undersökningar om bokföringsbrott inträder även solidariskt ansvar för denne.
Arbetsgivare som har underlåtit att i föreskriven ordning innehålla skatt svarar solidariskt med arbetstagaren för skatten.
Aktieägare, som innehar mer än en fjärdedel av aktierna i ett bolag eller anhörig till honom svarar i vissa fall solidariskt med bolaget för uppkomna omsättnings-, närings- och konsumtionsskatter med de förmögenhetsobjekt som tagits i anspråk i rörelsen.
Den som övertar ett företag häftar med bolagets värde för samma slags skatter samt löne- och kapitalvinstskatt under viss tid efter förvärvet. Samma är förhållandet vid förvärv av fastighet för fastighetsskatter som har förelegat vid förvärvstillfa'llet.
Det solidariska betalningsansvaret är regelmässigt subsidiärt i förhållande till den skattskyldiges ansvar för skatteskulden. Endast i de fall då indrivning
48 Utländsk rätt och rättstillämpning sou 1975:104
hos den skattskyldige bedöms som utsiktslös eller inte medför något resultat får ansvaret utkrävas. Då den solidariskt ansvarige har gjort sig skyldig till skattebrott eller har underlåtit att innehålla arbetstagares skatt svarar han emellertid för det undandragna beloppet som för egen skuld.
3.7 Frankrike, Canada och USA
Enligt fransk rätt får processuella tvångsmedel motsvarande kvarstad och skingringsförbud användas för att säkra det allmännas anspråk på skatt, tull eller avgift. Rättsverkningarna är i stort sett desamma som i svensk rätt. Sålunda kan bl. a. avtal som slutits beträffande egendom belagd med sådan åtgärd förklaras ogiltiga. De fiskala fordringarna åtnjuter en bätt- re förmånsrätt än vad som gäller i svensk rätt. Till säkerhet för betalning av skatt, tull eller avgift får även tvångsinteckning ske i fast egendom. Förutsättningarna härför är att gäldenären har påförts straffskatt eller böter för försenad betalning.
Det kanadensiska beskattningssystemet bygger på ett deklarations- och taxeringsförfarande. Den skattskyldige har att lämna uppgifter om sina in- komster och själv beräkna den skatt han skall betala. Löntagare källbeskattas. Kvarstående skatt är förfallen till betalning den 30 april året efter inkomståret. Juridiska personer erlägger månatlig preliminär skatt och skall betala even- tuell kvarstående skatt tre månader efter inkomstårets utgång. Uppkommer en skatteskuld till följd av att beskattningsmyndigheten avviker från den skattskyldiges deklaration, utfärdar myndigheten ett särskilt beslut härom. Den skattskyldige skall inom 30 dagar efter det att myndigheten avsänt beslutet till honom betala skatten, oavsett om detta vunnit laga kraft.
Uppstår misstanke om att den skattskyldige försöker undandra sig att betala skatt får myndigheten besluta att skatten omedelbart skall vara för- fallen till betalning. På grundval av sådant beslut får införselliknande åtgärder vidtas. Beskattningsmyndigheten får vidare hos domstol utverka beslut om utmätning mot försumliga skattebetalare. Domstolen godtar därvid i regel beskattningsmyndighetens påståenden om skatteskuldens storlek utan när- mare prövning av de förhållanden, som konstituerar skatteskulden. Häri uppnår de ftskala myndigheterna betydande tidsvinster framför andra bor- genärer.
Beskattningssystemet i USA är liksom det kanadensiska grundat på ett deklarationsförfarande. Den skattskyldige skall själv räkna ut sin skatt. Lön- tagare källbeskattas.
Finner beskattningsmyndigheten vid en deklarationskontroll att för lite skatt betalats in, uppmanas den skattskyldige att erlägga mellanskillnaden. Denne kan begära att taxeringsmyndigheternas beslut prövas av domstol. När besvärstiden har gått till ända utfärdar myndigheten ett slutligt beslut rörande skattebeloppets storlek. Beslutet ger myndigheten rätt att inteckna i den skattskyldiges egendom. Om den skattskyldige har banktillgodoha- vanden utfärdas ”levy" vanligtvis på dessa. ”Levy” innebär skyldighet för banken att överföra ifrågavarande belopp till skattemyndigheterna. Försum- melse i detta avseende från bankens sida är straffbar.
sou 1975:104 Utländsk rätt och rättstillämpning 49
Anser myndigheten att omedelbart behov föreligger att säkra betalning av skatt får interimistiskt beslut härom fattas när som helst under beskatt- ningsförfarandet. Den skattskyldige uppmanas därefter att utan dröjsmål, avge deklaration. På grundval av denna meddelas slutligt beslut. Skatte- betalaren får överklaga beslutet hos domstol, vilket emellertid inte utgör hinder mot indrivning.
Vid sidan av dessa åtgärder får domstol besluta om förbud för gäldenären att lämna landet. Förutsättningarna för ett sådant beslut är att ett omedelbart behov föreligger att säkra skatten och att denna uppgår tillbetydande belopp.
SOU 1975:104
4 Enkäter till länsstyrelserna och vissa kronofogdemyndigheter
4.1 Inledning
Utredningen har genom rundfrågningar till samtliga länsstyrelser samt ett urval av 42 kronofogdemyndigheter inhämtat synpunkter på behovet av åtgärder för att säkra betalning av det allmännas fordringar på skatt, tull eller avgift samt på utformningen av eventuella bestämmelser på området.
4.2 Länsstyrelseenkäten 4.2.1 Allmänt
I enkätsvaren har länsstyrelserna lämnat uppgifter som belyser omfattningen av revisionsverksamheten under åren 1970—1972. Under denna tid genom- fördes varje år 10 000—12 000 taxerings- och skatterevisioner. Dessa tog i allmänhet lång tid i anspråk. [ flertalet fall sträckte de sig över mer än två år.
Av de revisioner, som ledde till höjd taxering, medförde närmare hälften höjningar med mellan 1000 och 10000 kr., ca fem procent med mellan 50000 och 100000 kr. och omkring tre procent med över 100000 kr.
Av enkätsvaren framgår vidare antalet fall under samma tidsperiod, i vilka reella säkerhetsåtgärder har tillgripits av åklagare i skattebrottsprocess. I ca 60 fall har skattskyldigs egendom belagts med kvarstad eller ställts under förbud att säljas eller skingras. Mindre än hälften av dessa förekom under åren 1970—1971.
4.2.2 Behovet av säkerhetsåtgärder
Samtliga länsstyrelser uttalar, att det finns ett stort behov av tvångsmedel för att säkra betalningen av det allmännas fordringar på skatt och avgift. Deras synpunkter kan sammanfattas enligt följande.
Som regel förflyter det avsevärd tid från det att en skatte- eller avgifts- fordran uppstår till dess att den kan drivas in. Detta gäller i synnerhet om fordringen upptäcks vid revision eller annan granskning av den skatt- skyldiges räkenskaper. Av olika skäl drar granskningen ofta ut på tiden. Handläggningen och prövningen av framställning om eftertmtering tar i all- mänhet också lång tid i anspråk. Detsamma gäller debiteringen av den
51
52 Enkäter till länsstyrelserna. . . SOU 1975:104
tillkommande skatten, upprättandet av restlängd och indrivningen. Under den tid dessa förfaranden tar i anspråk inträffar det ofta att skattegäldenärens betalningsförmåga försämras. Särskilt vanligt är det att rörelseidkare som eftertaxerats eller efterbeskattats inte kan göra rätt för sig. när den tillkom— mande skatten förfaller till betalning. Många gånger utnyttjar skattegälde- näreh medvetet tiden till att på olika sätt göra sina tillgångar oåtkomliga för exekution. Detta kan ske genom att han vidtar lagliga eller olagliga dispositioner med sin egendom. När skattegäldenären försätts i konkurs på grund av obetalda skatter är det ofta för sent att återvinna egendom till konkursboet.
Behovet av tvångsmedel för att säkerställa det allmännas fordringar gör sig starkast gällande i de processer som leder till betydande skattekrav. I många av dessa fall har den skattskyldige räknat med att han inte kommer att debiteras skatten. Staten befinner sig i sin frskala funktion i ett besvärande underläge i förhållande till privata fordringsägare eftersom bl. a. möjligheter saknas en- ligt gällande rätt att trygga betalningen av skatte— och avgiftsfordringar. Men även i andra avseenden har de privata fordringsägarna en bättre ställ- ning.
Likformighets- och rättvisekrav påkallar vidare att beskattningsmyndig- heterna utrustas med befogenhet att tillgripa säkerhetsåtgärder för att säkra framtida betalningar av skatte- och avgiftsfordringar. Den gynnsamma in- verkan en sådan befogenhet kommer att medföra för skattemoralen i all- mänhet är uppenbar. Länsstyrelserna har lämnat exempel på konkreta fall där reella säkerhets- åtgärder i brottsmålsprocesser medfört eller tillgång till effektiva säkerhets- åtgärder i skatte- och avgiftsprocessen skulle kunna ha medfört ett mer gynnsamt resultat för den efterföljande Uppbörden.
]. Vid kontrollaktionen "BK—66" framkom det, att en skattskyldig under flera år hade köpt postväxlar i en bank strax före årsskiftena. När saken närmare utreddes med bistånd av banken. uppstod misstanke om att den skattskyldige begåt: brott mot skattestrafflagen. Misstanken anmäldes till länsåklagaren. Denne beslöt om husrannsakan närmast för att fåunderlag för en taxeringsrevision. Vid förrättningen upptäcktes cirka en miljon kr i sedlar i den skattskyldiges kassaskåp och bankfack. Pengarna belades med kvarstad. De togs senare i anspråk för att betala den skatt- skyldiges kvarstående och tillkommande skatt.
2. Under utredningen i ett ärende mot en ägare av ett fåmansbolag och dess revisor samarbetade revisionsenheten med åklagaren. Denne beslöt om husrannsakan. Vid förrättningen beslagtogs sammanlagt en och en halv miljon kr. Beloppet belades med kvarstad. Under revisionen klarlades storleken av de belopp som undgått beskattning. Som en följd härav ställdes en bolagsägaren tillhörig fastighet under förbud att säljas eller skingras. Revisionen resulterade så småningom i ztt bo- lagsägaren debiterades tillkommande skatt med 2,2 miljoner kr. Beloppet erlades i sin helhet tack vare de insatta säkerhetsåtgärderna.
3. En skattskyldigs räkenskaper granskades år 1971. Resultatet av utredningen läm— nades över till åklagare. Eftersom vissa förhållanden även efter granskningen var oklara. föranstaltade åklagaren 1972 hos länsstyrelsen att granskningsmännen skul- le utreda dessa. Under utredningen. som bedrevs i samarbete med polismyndighet. upptäcktes. att den skattskyldige under 1971 avvecklat sina ekonomiska intressen i landet och emigrerat utan att erlägga skatt. Vid ett tillfälligt besök i landet greps
SOU 1975:104 Enkäter till länsstyrelserna. . . 53
den skattskyldige och lagfördes. Han dömdes för skattebrott till frihetsstraff och ålades därjämte att utge straffskatt. Utredningen gav vid handen, att han resterade för skatter med cirka 690000 kr. Under den tid den skattskyldige avtjänade sitt straff utredde revisionsenheten, åklagarmyndigheten och kronofogdemyndigheten hans ekonomiska förhållanden och fann därvid, att han hade utstående fordringar som översteg skatteskulden. Ungefär samtidigt ansökte och erhöll den skattskyldige — utan att utredningsmännen fick kännedom härom — riksbankens tillstånd att föra sina tillgångar ut ur riket. Utförseln ägde rum innan han hade avtjänat sitt straff. Omedelbart efter frigivningen försattes den skattskyldige i konkurs, men han lämnade trots detta landet.
4. En taxeringsrevision vid årsskiftet 1967/68 resulterade i att X:s taxeringar åren 1963—67 höjdes med sammanlagt cirka 750 000 kr. Tingsrätten meddelade samtidigt reseförbud för X och skingringsförbud på så mycket av hans fasta och lösa egendom som svarade mot 1 100 000 kr. Prövningen i Iänsskatterätten förhalades medvetet av X. Bland de med skingringsförbud belagda fastigheterna fanns en grusfyndighet, som under tiden hårt exploaterades. Värdet på X:s fasta egendom nedgick härigenom väsentligt. Under processen i kammarrätten och regeringsrätten underlät X att betala den skatt. som påförts honom till följd av taxeringshöj- ningarna. 1 juni 1971 nödgades skattemyndigheterna anta ett ackordserbjudande från X. Enligt detta åtog sig denne att betala 375 000 kr. av sin skatte- och rest— avgiftsskuld. som då uppgick till 478 308 kr.
5. En taxeringsrevision, som slutfördes under år 1967. resulterade i eftertaxeringar och taxeringshöjningar för X enligt nedanstående.
Taxeringsår lnkomsttaxering Förmögenhetstaxering 1962 50 000:— ] 550 000:— 1963 50 000:— 1 600 000:— 1964 50 000:— 1 650 000:— 1965 550 170:— 2 100 000:— 1966 449 550:— 2 200 000:— 1967 250 000:— 2 366 965:— 1968 129 580:- 1 860 130:—
Tingsrätten meddelade kvarstad och skingringsförbud på så mycket av X:s tillgångar som svarade mot ca 3 000 000 kr. Trots skingringsförbudet intecknade X sina fas— tigheter för cirka 3 600000 kr. X försattes 1971 i konkurs. Hans fastigheter såldes exekutivt under hösten 1973. X, som lämnat landet dömdes i sin frånvaro för skattebrott till fängelse i ett år och ålades att utge straffskatt med 871000 kr. Hans skatteskulder uppgick till 1648 868 kr.
6. Sedan X eftertaxerats för år 1968 för 4856 330 kr. belades hans egendom med kvarstad. Då X hos länsstyrelsen ställde säkerhet för hela skatten, hävdes beslutet.
7. En taxeringsrevision hos X, som slutfördes 1973. resulterade i att han debiterades tillkommande skatt med drygt 726000 kr. X dömdes för skattebrott till fängelse och ålades därjämte att utge 435 000 kr. i böter. Genom kvarstad och skingrings— förbud säkrades tillgångar till ett beräknat värde av minst 500000 kr.
8. Vid taxeringsrevision hos en av X:s leverantörer togs fotokopior av vissa handlingar, som visade att X:s deklaration var oriktig. På grund härav beslöt åklagaren om husrannsakan hos X. Vid förrättningen beslagtogs tillgångar, huvudsakligen kon— tanter, på över en halv miljon kr. Egendomen belades med kvarstad. X påfördes eftertaxeringar för inkomst av rörelse till ett belopp av drygt 300000 kr. Pröv- ningsnämndens beslut överklagades inte. X dömdes för skattebrott till fängelse och ålades därjämte att betala straffskatt. Eftersom denna var väsentligt lägre än
54 Enkäter till länsstyrelserna. . . sou 1975:104
det belopp, som belagts med kvarstad, fanns det medel även för skatterna. Dessa förföll till betalning, innan dom meddelades i brottmålet.
4.2.3 Synpunkter på utformningen av materiel/a och processuella he- stämmelser om säkerhetsåtgärder
Samtliga länsstyrelser anser, att RB:s och ULzs regler om kvarstad och skingringsförbud bör tjäna som förebild för säkerhetsåtgärder inom skatte- och avgiftsprocessen. De flesta myndigheterna tänker sig därvid i första hand straffprocessens bestämmelser om kvarstad och skingringsförbud.
Flertalet länsstyrelser understryker vikten av att reglerna utformas så att det blir möjligt att snabbt sätta in åtgärder som kan säkerställa betalningen av skatte- och avgiftsfordringar.
Länsstyrelserna har lämnat synpunkter på under vilka förutsättningar en säkerhetsåtgärd bör få tillgripas.
Flera av dem anser, att skatte- och avgiftsfordringen bör uppgå till be- tydande belopp — eller i vart fall inte oväsentligt belopp — medan andra menar att det är fullt tillräckligt att den uppgår till visst minimibelopp. Några länsstyrelser är av den uppfattningen att särskilda skäl bör föreligga för att fordringar på mindre belopp skall få säkerställas genom säkerhets- åtgärd.
En länsstyrelse anser, att säkerhetsåtgärd bör få tillgripas endast i de fall då full bevisning föreligger om de sakförhållanden som åberopas till stöd för påståendet att en ännu inte fastställd skatte- eller avgiftsfordran föreligger. En annan anser att särskilda skäl skall föreligga för att man skall få använda tvångsåtgärd av ifrågavarande slag beträffande sådan fordran som måste beräknas efter skön på grund av ofullständig utredning.
Övervägande antalet länsstyrelser är ense om att säkerhetsåtgärder bör få sättas in endast om ”det skäligen kan befaras" eller ”risk föreligger” att den skattskyldige avser att undandra sig betalningen genom att avvika eller undanskaffa sin egendom.
När det gäller frågan om åt vem rätten att besluta om säkerhetsåtgärd bör anförtros anger samtliga länsstyrelser länsskatterätten. Ärenden om så- dan åtgärd bör enligt enkätmyndigheterna behandlas med förtur.
De flesta länsstyrelserna anser att det bör vara möjligt att fatta provisoriska beslut om säkerhetsåtgärd vid fara i dröjsmål. Rätten att besluta härom bör enligt flertalet enkätmyndigheter med hänsyn till kravet på snabbhet ankomma på skattechefen efter föredragning av vederbörande enhetschef. Några länsstyrelser är emellertid av den uppfattningen att sådana beslut bör prövas som enmansärenden i länsskatterätten eftersom skattechefen får anses inta partställning gentemot den skattskyldige. En del av länsstyrel- serna kan tänka sig att kronofogde eller att chefen för revisions- resp. mer- värdeskatteenheten ges sådan befogenhet. Slutligen menar en enkätmyn- dighet att även taxeringsintendenten kan komma i fråga.
Flera länsstyrelser anser att ett provisoriskt beslut om säkerhetsåtgärd skall automatiskt överprövas av länsskatterätt.
Några av enkätmyndigheterna uttalar, att beslut om säkerhetsåtgärd skall
SOU 1975:104 Enkäter till länsstyrelserna . . .
hävas om den som berörs därav ställer godtagbar säkerhet, t.ex. i form av bankgaranti.
Slutligen betonar flera länsstyrelser vikten av att sådan egendom, som är föremål för säkerhetsåtgärd för skatte- och avgiftsfordran, skyddas mot pantsättning och utmätning för annan fordran.
4.3 Kronofogdemyndighetsenkäten 4.3.1 Behovet av säkerhetsåtgärder
Övervägande antalet kronofogdemyndigheter anser att indrivningsresultatet av det allmännas fordringar på skatt, tull och avgift skulle vara väsentligt bättre om skattemyndigheterna hade rätt att använda säkerhetsåtgärder.
Flera av enkätmyndigheterna riktar uppmärksamheten på att det allmänna befinner sig i tidsmässigt underläge jämfört med privata fordringsägare när det gäller möjligheterna att trygga sina betalningsanspråk i detta samman- hang. En kronofogdemyndighet belyser detta förhållande med att redogöra för den tid som förflyter innan kvarstående skatt kan drivas in.
I december månad taxeringsåret erhåller den skattskyldige sin debetsedel och får då reda på att han skall betala kvarstående skatt i mars och maj påföljande år. Flertalet skattskyldiga torde redan när de upprättar sina självdeklarationer under februari månad taxeringsåret ha räknat ut hur mycket de kommer att debiteras i kvarstående skatt. Erläggs inte den skatten inom föreskriven tid dröjer det enligt nuvarande ordning drygt två månader från utgången av resp. uppbördstermin innan den blir föremål för indrivning. Den skatt som flertalet skattskyldiga redan under februari månad taxeringsåret vet att de skall betala drivs således inte in förrän under sommaren påföljande år. Skattskyldiga som vill göra sin egendom oåtkomlig för exekution har därför ungefär ett och ett halv år på sig att handla. En privat fordringsägare kan i tid vidta erforderliga åtgärder för att trygga sin betalning så snart han befarar att gäldenären avser att undandra sina tillgångar. Redan innan han väckt talan vid domstol om att få ut fordringen kan han erhålla överexekutors beslut om säker- hetsåtgärd. Vidare kan han begära utmätning utan att fullgörelsedomen dessförinnan vunnit laga kraft.
Några kronofogdemyndigheter pekar på det förhållandet att det vid konkurs ofta förekom mer att gäldenären resterar för skatter och avgifter till betydande belopp under det att övrig gäld till stor del har betalts. Även om det är svårt att med säkerhet ange orsaken härtill, torde det ofta förhålla sig på det sättet att gäldenären har prioriterat de privata fordringsägarna för att kunna bevara sina möjligheter att få kredit.
En del myndigheter har lämnat exempel på konkreta fall där tillgång till säkerhetsåtgärder i skatte- och avgiftsprocessen skulle ha medfört ett mer gynnsamt indrivningsresultat av det allmännas fordringar på skatt, tull och avgift.
1. Vid polisutredning angående ocker påträffades i X:s lokal omkring 200000 kr. i kontanter. X var restförd för 36 000 kr. Beloppet utmättes omgående. Länsstyrel- sens taxeringsenhet kontaktades, eftersom X misstänktes ha begått skattebrott. — Företrädare för denna svarade, att taxeringsprocessen tog för lång tid i anspråk
55
56 Enkäter till länsstyrelserna. . . SOU 1975:104
för att restlängd skulle kunna utfärdas innan X försattes på fri fot. — När X frigavs avvek han med ca 164000 kr. till Förbundsrepubliken Tyskland.
2. X var restförd för kvarstående skatt till betydande belopp. Sedan kronofogdemyn- digheten hade inlett indrivningen överklagade X sina taxeringar och begärde och fick anstånd med att betala skatterna. Under tiden sökte privata fordringsägare med stöd av lagsökningsutslag och dylikt utmätning. Olika exekutiva myndigheter utmätte och sålde samtliga X:s tillgångar. De influtna medlen delades ut till ut- mätningssökandena. När X:s skatteskulder fick drivas in var han helt utan ut- mätningsbara tillgångar.
3. En enskild borgenär begärde utmätning hos X. Kronofogdemyndigheten hade av den lokala skattemyndigheten fått veta att X inte hade levererat innehållna käll- skattemedel och att skattemyndigheten utredde X:s betalningsskyldighet enligt 779' UBL. Eftersom det allmännas fordran inte var exigibel, gjordes utmätning endast för den privata fordringen. När X:s betalningsskyldighet för den innehållna skatten senare fastställdes och beslutet härom kom in till kronofogdemyndigheten för verkställighet hade samtliga X:s tillgångar tagits i anspråk för den privata fordringen. Endast en kort tid hade emellertid förflutit mellan dagen för utmätning i det enskilda målet och den dag då beslutet om betalningsskyldighet inkom. På kronofogdemyndighetens begäran försattes X i konkurs. Till följd härav gick den privata borgenärens förmånsrätt på grund av utmätningen åter jämlikt 31 & konkurslagen (1921:225), KKL. Hade längre tid förflutit skulle skattefordringen inte ha blivit betald.
4. X genomförde en stor fastighetsförsäljning. Han deklarerade sin realisationsvinst i laga ordning och taxerades i enlighet med deklarationen. Taxeringen överklagades inte. X utvandrade till Canada innan den restförda skatten kunde drivas in.
5. En minkfarmare sålde sin fasta egendom och sina djur och utvandrade till Irland innan kvarstående skatt på över 300000 kr. kunde restföras.
6. X intecknade sina fastigheter strax efter det att hans räkenskaper blev föremål för skatterevision. Fastigheterna blev genom belastningen ett mindre attraktivt försäljningsobjekt. Skatterestantierna uppgick till ca 600000 kr. X försattes i kon- kurs. Genom en förståndig konkursavveckling kunde cirka 100 000 kr. drivas in. Ytterligare 50000 kr. hade kanske kunnat säkras om det varit möjligt att tillgripa säkerhetsåtgärder.
7. X drev gatukök med stor omsättning. Hans räkenskaper underkastades taxerings- revision. Vid denna framkom omständigheter som utgjorde grund för att eftertaxera X till betydande belopp. Under tiden som revisionen fortgick avyttrade X sin gatuköksrörelse för ca 300000 kr. Taxeringsrevisorn kände till var X hade den influtna köpeskillingen placerad. Hade det varit möjligt att tillgripa säkerhetsåtgärd hade den tillkommande skatten kunnat säkerställas i detta skede. När skatten sedermera skulle drivas in, saknade X utmätningsbara tillgångar.
8. X var i mars 1968 restförd för ett smärre belopp, på vilket han amorterade. Någon gång i maj ellerjuni 1968 fick kronofogdemyndigheten del av restlängden avseende kvarstående skatt för 1967 års taxering. Enligt denna var X restförd för ytterligare ca 500000 kr. Han försattes omgående i konkurs. Denna handlades enligt 185ä KKL. I samband med konkursen avvek X ur riket och medförde tillgångar för ca 1600000 kr. Hade det varit möjligt att tillgripa säkerhetsåtgärd skulle skat- tefordringen ha kunnat säkerställas.
9. X drev såsom ensam styrelseledamot och firmatecknare flera aktiebolag. 1 juli 1972 överlät ett av bolagen utan vederlag sina tillgångar till ett annat av bolagen. [ september 1972 försattes det förstnämnda bolaget på ansökan av kronofogde- myndigheten i konkurs. Tillgångarna i boet uppgick till 6000 kr.. och skulderna till ca 236000 kr., därav skatteskulder till ca 105 000 kr. Konkursen är ännu inte avslutad. Ett beslut om säkerhetsåtgärd varigenom överlåtelsen hade hindrats eller i vart fall avsevärt försvårats torde säkerligen ha medfört ett gynnsammare upp-
SOU 1975:104 Enkäter till länsstyrelserna. . .
bördsresultat. l0. X var åtalad för häleri. På begäran av målsäganden beslöt tingsrätten kvarstad till ett värde av högst 400000 kr. Vid verkställighet av beslutet påträffades lös egendom till ett uppskattat värde av 180 000 kr. 1 den fortsatta processen nedsattes kvarstadsbeloppet avsevärt. Det var i den situationen känt för kronofogdemyn- digheten att X under ett par år ej hade taxerats för någon inkomst men att taxeringsmyndigheterna var i färd med att taxera honom till betydande belopp. Kronofogdemyndigheten försökte utan resultat att få fram en exekutionstitel på den obetalda skatten. En del av den kvarstadsbelagda egendomen gick därför åter till den tilltalade. När den tillkommande skatten senare skulle drivas in sak- nade X utmätningsbara tillgångar.
4.3.2 Synpunkter på utformningen av materiella och processuella be- stämmelser om säkerhetsåtgärder
Övervägande antalet kronofogdemyndigheter uttalar att såväl de materiella som de processuella reglerna bör utformas efter motsvarande bestämmelser inom civil- och straffprocessen. Krav på att det skall föreligga sannolika skäl för fordringen och risk för att skattegäldenären undansticker eller förstör egendom bör därför ställas.
Några kronofogdemyndigheter har närmare utvecklat sina synpunkter på under vilka förutsättningar en säkerhetsåtgärd bör få tillgripas.
En myndighet anför följande.
Grunden för att sätta in en säkerhetsåtgärd mot någon bör vara att det finns sannolika skäl för att denne kommer att påföras visst belopp i tillkommande skatt. Sker in- gripandet under en taxeringsrevision bör åtgärden begränsas till att avse den skatt, som belöper på den undandragna inkomsten. Denna måste grunda sig på till- förlitligt underlag. Är det ovisst om den skattskyldige kommer att påföras tillkom- mande skatt på grund av ett oklart rättsläge bör inte säkerhetsåtgärd få meddelas.
En annan myndighet anser att grunden för att använda säkerhetsåtgärd bör vara att det föreligger sannolika skäl att fysisk eller juridisk person kan komma att bli betalningsskyldig för skatt eller avgift till betydande belopp och att flyktfara eller fara för att gäldenären undanskaffar egendom föreligger.
En tredje myndighet anför att säkerhetsåtgärd bör kunna vidtas endast dåtaxeringsnämnd på fullgoda skäl harfrångått deklaration. Skönstaxering bör inte kunna leda till säkerhetsåtgärd med hänsyn till de ofta mycket lösa grunderna vid Skönstaxering.
Några myndigheter har föreslagit att säkerhetsåtgärd endast får tillgripas om det undandragna beloppet är av betydande storlek.
I fråga om tidpunkten då en säkerhetsåtgärd tidigast bör få sättas in har enkätmyndigheterna olika åsikter. Några menar att åtgärden bör få tillgripas omedelbart efter taxeringsnämnds beslut om detta avsevärt avviker från deklarationen. Andra myndigheter anser, att den skall få beviljas under pågående taxeringsrevision eller annan sådan granskning av den skattskyl- diges räkenskaper. Några är av den meningen, att promemorian över gransk- ningen först måste ha färdigställts. Även den uppfattningen förekommer att taxeringsintendenten skall ha gjort framställning om eftertaxering innan åtgärden får beviljas. En myndighet riktar uppmärksamheten på problemet
57
58 Enkäter till länsstyrelserna. . . sou 1975:104
med arbetsgivare som underlåter att inbetala innehållna källskattemedel och menar att man i sådana fall bör få besluta omedelbart efter resp. uppbörds- termins utgång.
Några myndigheter uttalar den åsikten att bestämmelserna om kvarstad och skingringsförbud inom skatte- och avgiftsområdet bör förenas med rätt att ta egendom i förvar då fara är i dröjsmål.
För att säkerhetsåtgärderna inte skall bli verkningslösa fordras enligt fler- talet myndigheter att de på något sätt skyddas mot utmätning från gäl- denärens övriga borgenärer. En myndighet anför i denna fråga följande.
Säkerhetsåtgärder kan förväntas vara effektiva mot de gäldenärer. som under taxe- ringsprocess avyttrar sina tillgångar och antingen undanskaffar eller förslösar köpeskil- lingen. Ettjämförligt fall är att gäldenären under taxeringsprocess fortsätter sin rörelse och urholkar företagets substansvärde eller ådrar sig skulder förenade med bättre för- månsrätt än skattefordringar. Det har i båda dessa fall visat sig mycket svårt att driva in skattefordringarna när de väl fastställts. Som regel leder indrivningen till gäldenärens konkurs. oftast fattigkonkurs, utan utdelning för statsverket. Om så- kerhetsåtgärd verkställs och ingen annan borgenär begär utmätning innan statsverkets fordran får drivas in. får säkerhetsåtgärden avsedd verkan. Om däremot annan borgenär begär utmätning under pågående taxeringsprocess blir den verkställda säkerhetsåt- gärden utan verkan.
Enligt några myndigheter bör svårigheterna kunna avhjälpas om säker- hetsgåtgärderna förenas med förmånsrätt. En myndighet utvecklar grun- derna för sin åsikt enligt följande.
Det kan i sammanhanget ifrågasättas om inte reglerna om rättsverkningarna av kvarstad m. m. bör ändras så att åtgärderna medför förmånsrätt i den egendom som har tagits i anspråk. Vid kronofogdemyndigheten har förekommit fall där utmätning har verkställts för en borgenärs fordran utan att detta har resulterat i full betalning. Innan målet har avslutats, har annan borgenär inkommit med begäran om kvarstad och därvid anvisat tillgångar som varken kronofogdemyndigheten eller annan borgenär ägt kännedom om. Den anvisade egendomen har då belagts med kvarstad samt ut- mätts. lnnan den borgenär som anvisat egendomen har hunnit få sin fordran domfast och exibel har den kvarstadsbelagda egendomen sålts för den andre fordringsägarens
räkning.
Även andra möjligheter att skydda den kvarstadsbelagda egendomen fö- reslås.
Kvarstad beträffande fordran eller annan rättighet bör få verkställas inte bara genom förbudsmeddelande till sekundogäldenär utan också genom fullständig verkställighet hos denne, om förhållandet mellan den skattskyldige och sekundogäldenären är sådant att en av dem kan antas ha ett bestämmande inflytande över den andre. I annat fall kan en lyckad kvarstad i efterhand göras värdelös genom att den skattskyldige på ett fullt lagligt sätt låter sekundogäldenären göra sig egendomslös.
I fråga om vilken myndighet som bör har rätt att besluta om säkerhets- åtgärd föreslår ungefär hälften av myndigheterna länsskatterätten eller ord- föranden i denna. Flera myndigheter anger som alternativ härtill skatte- chefen. En myndighet utvecklar grunder för sitt ställningstagande sålunda.
Rätten att besluta om säkerhetsåtgärd bör ligga där erforderlig utredning lättast och säkrast kan frambringas, där frågan om säkerhetsåtgärd kan aktualiseras tidigt
SOU 1975:104 Enkäter till länsstyrelse/'na. . . 59
och där prövningen i varje konkret fall så långt det är möjligt kan väntas bli riktig. Kravet på rättssäkerhet och likformighet i bedömningen talar för att beslutanderätten inte bör splittras. Myndigheten anser för sin del att valet står mellan tre alternativ:
a) länsskatterätten eller
b) enskild befattningshavare vid länsstyrelsens skatteavdelning, t. ex. taxeringsinten- denten i länet, eller
c) chefen för resp. revisionsenhet, taxeringsenheten, uppbördsenheten och mervär- deskatteenheten. Väljes alternativ a) torde kravet på rättssäkerhet och likformighet i bedömningen uppfyllas bäst. Snabbheten — och brådskande fall kan förvisso uppstå — kan emellertid bli lidande och därmed också effektiviteten. Enligt myndighetens uppfattning vore det vidare att underskatta kompetensen och noggrannheten hos berörda befattnings- havare om alternativ b) och c) förkastades enbart av rättssäkerhetsskäl. — Alternativ b) ger jämte alternativ a) de bästa förutsättningarna för likformighet i bedömningen. Antalet mål torde i och för sig inte bli flera än att befattningshavaren. med lämplig arbetsfördelning i övrigt, kan hinna med dem. Fråga är emellertid om man vunnit något i snabbhet genom detta alternativjämfört med alternativ a) eller om man förlorar något från rättssäkerhetssynpunkt genom att i stället välja alternativ c).—
Genom alternativ c) utnyttjas personkännedom bäst. Förhållanden som framkom- mit under utredningen är bäst kända vid den enhet som handlägger målet. Samarbetet och kontakten mellan enheterna kan undanröja risken för olikformighet i bedöm- ningen. Frågan om provisorisk säkerhetsåtgärd kan prövas i tidigt skede och utan omgång. Genom införande av regler om kompensation för eventuell skada och tidsfrist för beslutets ”överprövning" av länsskatterätt tillgodoses den skattskyldiges intressen. Myndigheten vill sålunda, trots att välmotiverade skäl kan anföras däremot, föreslå alternativ c). För arbetsgivaravgifter och vissa andra slag av utskylder torde — när det undantagsvis kan aktualiseras — någon av enheterna kunna anlitas.
En myndighet anser att beslutanderätten bör anförtros tingsrätt. Några myndigheter har slutligen föreslagit kronofogdemyndighet som beslutande organ.
Åtgärden ”tagande i förvar" bör enligt en myndighet får vidtas av den som utför eller beslutar om taxerings- eller skatterevision eller motsvarande vid kontroll av avgift. ] sådana fall skall emellertid frågan om säkerhetsåtgärd underställas skatterättens prövning.
$'f'f'ii" _" '- . " ' " , " ' ' " " '_.' Q' . T' ' ..Nu-' .'lll'wu'l lj. ' " - W * " , " - — licflhidltlL-r'ld.
_ _ "'m'M'w [ggg-,!” .? l'lrt _E' . ' .- ' __riT-t. . _ Ill. TL'. m:.
t'," ' * -' ' '. au . .'l'i_r|||'i|;£ ..'|'|11.i. "'." ' '
.a -; r.....
_Hgt."'1£lfl"'l"L'l'1Ei" lljr w"
_lY'xll'm |namn-n. _ &? "'.!" Wu'lr21 -
..rlwuu'l'l'a' .fr! hu” Ii'J'l . aktsam-r t'l m.m.- .m;
& _ _ llltlL—i'l "f” "'-'l'.J' ',. ' _1" ".'h' _'_'. .__ ___.__ : L "_| . 't _. .. 'å';- WWW” _ __ , . -. . h.,]; 'in'!" 'laileurt'f'. "
_ unna. '.'lrtigt;
SOU 1975:104
5 Allmän motivering
5.1 Bakgrund
Utredningen skall enligt direktiven överväga lagstiftningsåtgärder till skydd för det allmännas anspråk på skatter. tullar och avgifter. Uppdraget omfattar förslag till förbättringar av det allmännas ställning som borgenär samt som part i skatteprocessen och vissa andra förfaranden.
De förelagda arbetsuppgifterna inbegriper såväl processuella som upp- börds- och indrivningstekniska frågor. De kräver överväganden om åtgärder på flera områden. Utredningen har därför på ett tidigt stadium beslutat att lösa sitt uppdrag etappvis. Det blir därigenom möjligt att utan längre dröjsmål lägga fram delförslag på områden. som bör regleras med förtur. Vidare kan andra lösningar, som behöver övervägas närmare och som inte direkt påverkas av delförslagen. bearbetas under längre tid.
Denna prioritering av vissa arbetsuppgifter har hittills resulterat i ett del- betänkande med förslag till bevissäkringslag för skatte- och avgiftsprocessen (SOU 1974:49). Proposition av i huvudsak samma innehåll har hösten 1975 antagits av riksdagen (SFS 1975:1027).
Utredningen har härefter inriktat sitt arbete på att skapa processuella medel som syftar till att säkra betalningen av det allmännas fordringar på skatt. tull och avgift.
För att kunna bedöma behovet av reformer på detta område har utred- ningen gjort rundfrågningar hos länsstyrelserna och vissa kronofogdemyn- digheter samt tagit underhandskontakt med företrädare för andra myndig- heter. Därvid har det kommit fram att bristen på processuella tvångsmedel i beskattningssammanhang upplevs som synnerligen allvarlig. Flertalet av de tillfrågade myndigheterna framhöll att det allmännas ställning som borgenär och part skulle avsevärt förbättras om åtgärder motsvarande kvar- stad och skingringsförbud förs in i förvaltningsprocessen. Några myndigheter gick ett steg längre och menade att åtgärder av denna typ måste förenas med förmånsrätt för att få avsedd verkan. En mer utförlig redovisning av de synpunkter som kom fram vid kontakterna med myndigheterna lämnas i kap. 4.
Det allmännas fordringsanspråk på området för skatter. tullar och avgifter intar numera en helt dominerande ställning i vårt lands ekonomi. De belopp som årligen är föremål för statlig uppbörd överstiger 100 miljarder kr. Av- gifterna för socialförsäkringens finansiering. som inte ingår i statsbudgeten. har då också räknats in. Det är givet att huvudparten av dessa belopp betalas
61
62 Allmän motivering SOU 1975:104
på det sätt som författningarna föreskriver. De fordringar som årligen måste lämnas över till kronofogdemyndigheterna för indrivning är dock betydande. År 1970 — då konjunkturläget var dåligt —restfördes fordringsanspråk på cirka 1525 milj. kr. Motsvarande belöpp för år 1974 var omkring 1850 milj. kr. trots att konjunkturerna då var avsevärt bättre. Under dessa år förelåg för indrivning totalt ett belopp om i runt tal 2 500 resp. 3 350 milj. kr. Siffrorna bör ses mot bakgrund av förhållandena i slutet på 1960-talet då årligen fordringar på omkring 1 000 milj. kr. överlämnades för indrivning och balanserade restförda belopp låg mellan 1500 och 2000 milj. kr.
Från de belopp som har överlämnats för indrivning sker årligen avkort- ningar. Avkortning innebär att det överlämnade beloppet avförs från rä- kenskaperna därför att någon fordran inte längre finns. Den urSprungligen fastställda fordringen har exempelvis sänkts genom beslut i högre instans.
Avskrivna belopp ingår däremot i de nyss angivna totalbelopp, som förelåg för indrivning. Under åren 1970—1974 avskrevs fordringar på sammanlagt minst 1850 milj. kr.
Grunden för avskrivning är bl.a. att den skattskyldige saknar utmät- ningsbara tillgångar eller att han befinner sig utomlands och åtgärder som har vidtagits för att få ut beloppet har visat sig resultatlösa.
En fråga att besvara blir därför i vilken utsträckning det är möjligt att genom olika åtgärder minska antalet avskrivna ärenden. ] sammanhanget kan erinras om att en avskriven fordran ånyo kan aktualiseras om gäl- denärens ekonomiska ställning förbättras. För detta krävs emellertid att myndigheterna kontinuerligt har god inblick i gäldenärens ekonomi, något som mer sällan torde vara fallet.
En betydelsefull faktor vid uppbörden av skatter, tullar och avgifter är den tid som förflyter från det att fordringen uppkommer och till dess den betalas eller får drivas in. Hur lång tid som går åt beror givetvis på det system som tillämpas vid fastställande och uppbörd av fordringen i fråga. Här skall därför lämnas en tidsmässig översikt över uppbörds- och indriv- ningssystemen för de vanligaste medelsslagen. Mot bakgrund av denna över- sikt lämnas en kortfattad redogörelse för indrivningsresultatet under åren 1970—1974. Uppgifterna är hämtade från en statistisk sammanställning som är bilagt betänkandet.
Flertalet skatter och avgifter tas ut genom det förfarande som regleras i UBL. Hit hör bl. a. inkomstskatterna och förmögenhetsskatten samt egen- avgifterna för socialförsäkringens finansiering.
Redan under inkomståret —i regel det kalenderår då inkomsten förvärvas — uppbär det allmänna under bestämda terminer förskottsskatt i form av preliminär A- eller B-skatt. Vid taxeringen i första instans som f.n. skall vara avslutad före utgången av juni månad året efter inkomståret bestäms beskattningsunderlaget. Senast i december samma år skall slutskattsedeln sändas ut. Kvarstående skatt skall vanligtvis betalas in under de uppbörds- terminer, som infaller i mars och maj månader följande år. Betalas inte skatten i rätt tid restförs denna. Restlängden sänds ca två månader efter uppbördsterminens slut till kronofogdemyndigheten. Sedan den skattskyl- dige har anmanats att betala beloppet till kronofogdemyndigheten får exe- kutiv åtgärd (utmätning, införsel etc.) företas.
Från inkomstförvärvet till dess att fordran på kvarstående skatt får drivas
SOU 1975:104
in förflyter således i medeltal cirka två år. Ibland kan det dröja ännu längre innan kvarskatten kan drivas in t. ex. om den avser intäkt i form av rea- lisationsvinst som har erhållits i början av inkomståret.
Uppbördssystemet, däri inbegripet den lokala skattemyndighetens prak- tiska möjligheter att jämka den preliminära skatten, förhindrar att kvar- stående eller restförda skatter av mer betydande belopp uppkommer. Detta gäller främst för skattskyldiga med preliminär A-skatt. Förhållandet är an- norlunda beträffande uppbörden hos skattskyldiga med B-skatt. Sådan skatt fastställs ju oftast på grundval av föregående års inkomster i den mån den skattskyldige inte i deklaration eller på annat sätt uppger annan grund för beräkning av B-skatten. Några effektiva möjligheter att kontrollera dekla- rationsskyldigheten i fråga om preliminär B-skatt föreligger inte. Den som så önskar har därför stora möjligheter att skaffa sig "kredit". Detta visar sig bl. a. i att kvarstående skatt i procent av den slutliga skatten är avsevärt högre för B-skattebetalare än för A-skattebetalare. (Se härom Statskontorets promemoria den 10 juni 1972 om debitering och jämkning av preliminär B—skatt bil. 1 avsnitt 3.)
Kronofogdemyndigheterna har totalt under åren 1970—1974 haft att driva in omkring 1 260 milj. kr. i restförd preliminär B-skatt. Av detta belopp har cirka 170 milj. kr. avskrivits och cirka 840 milj. kr. redovisats kontant. Under perioden har i medeltal 7,6 % avskrivits och 37 % redovisats kontant. För kvarstående skatt är siffrorna under samma period följande. Av fordringar på i runt tal 3000 milj. kr. som har förelegat för indrivning har cirka 760 milj. kr. avskrivits. och omkring 1 500 milj. kr. redovisats kontant eller i medeltal 13,7 % resp. 30 %.
Debitering av slutlig och kvarstående skatt grundas i regel på den ordinarie taxeringen i första instans. Sedan denna s. a. s. ordinarie debitering har ägt rum. kan de skattskyldiga påföras tillkommande skatt. Denna senare de- bitering sker vanligen efter taxeringsrevision eller annan granskning. Gransk- ningen tar ofta lång tid i anspråk särskilt om materialet är omfattande. Den kan vidare försenas genom åtgärder från den skattskyldiges sida. Han vägrar t.ex. att besvara myndighetens frågor om sin bokföring eller uppger att denna har kommit bort. Resultatet av revisionen eller granskningen skall redovisas i en promemoria. Den skattskyldige bereds sedan tillfälle att yttra sig över denna innan taxeringsintendenten gör framställning om taxeringshöjning. Länsskatterättens prövning av frågan kräver ytterligare tid. Lokala skattemyndighetens debitering av den tillkommande skatten kan i praktiken dröja upp till sex månader efter sådan prövning. Betalar inte den skattskyldige de debiterade beloppen under de bestämda uppbörds- terminerna. skall ärendet senast två månader efter resp. termins utgång lämnas till kronofogdemyndigheten för indrivning. Först sedan myndig- heten har anmanat den skattskyldige att betala skulden får beloppet drivas in. Från inkomstförvärvet, och till dess indrivning kan ske förflyter sålunda åtskillig tid. inte sällan flera år.
Kronofogdemyndigheterna har under åren 1970—1974 haft att driva in totalt omkring 330 milj. kr. i tillkommande skatt. Av detta belopp har cirka 75 milj. kr. avskrivits och cirka 150 milj. kr. redovisats kontant eller i me- deltal 13,7% resp. 23.5 %.
Uppbörden av skatt som arbetsgivare skall innehålla för arbetstagares räk-
Allmän motivering 63
64 Allmän motivering SOU 1975:104
ning fungerar förhållandevis väl. Detta beror bl.a. på att arbetsgivarna i regel är registrerade och att uppbörd sker relativt ofta. Den lokala skat— temyndigheten kan därför ganska snabbt fastställa en försumlig arbetsgivares betalningsansvar. Det fastställda beloppet kan sedan drivas in. När arbetsgivare underlåter att redovisa antalet anställda, helt eller delvis. uppstår särskilda svårigheter vid uppbörden. Tidigast när arbetsgivaren utsätts för revision, upptäcks att han har brustit i sina skyldigheter. I många sådana fall fastställs det allmännas fordran först lång tid efter det att löneutbe- talningen har skett.
I runt tal har 900 milj. kr. i särskilt uppdebiterad A-skatt förelegat för indrivning under åren 1970—1974. Härav har skrivits av cirka 290 milj. kr. och omkring 440 milj. kr. har redovisats kontant. eller i medeltal 16% resp. 24,8 %.
Uppbörd av mervärdesskatt regleras i ML. Redovisning skall lämnas för bestämda perioder. som i normalfallet omfattar två kalendermånader. 1 andra månaden efter periodens utgång skall deklaration avges och skatten betalas in. Särskild kontroll sker bl. a. i form av skatterevision, som kan föranleda begäran om efterbeskattning. I sådana situationer kan lång tid förflyta från den tidpunkt då skattepliktig omsättning har skett och till dess uppbörd äger rum.
Av det belopp på ca 1080 milj. kr. i mervärdesskatt som kronofogde- myndigheterna har haft att totalt driva in under åren 1970—1974, har 260 milj. kr. skrivits av och omkring 500 milj. kr. levererats kontant. De årliga medeltalen var för avskrivning 12.6 % och för kontant leverans 26,4 %.
Uppbörd av avgifterna för socialförsäkringens finansiering sker enligt lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring m. m.. Ang. Arbetsgivare skall under utgiftsåret betala preliminär avgift som påförs efter samma huvudprinciper som preliminär B-skatt. Avgiften betalas i normalfallet med lika belopp varannan månad under kalenderåret med början i februari. Räkning på slutlig avgift tillställs arbetsgivaren senast den 15 januari andra året efter utgiftsåret utom i de fall då s.k. skatte- debitering sker. Vid indrivning av avgifterna gäller UBLis bestämmelser.
Under perioden 1970—1974 har för indrivning totalt förelegat arbetsgivar- avgifter om i runt tal 1 300 milj. kr. Av detta belopp har cirka 300 milj. kr. skrivits av och omkring 700 milj. kr. redovisats kontant eller i medeltal 13,1 % resp. 32.4 %.
Tullpliktig vara. som förs in i landet, skall enligt tullagen (l973:670). TuL, i princip anges till förtullning vid införsel. Den tullpliktige skall därvid genast betala tullen. I praktiken sker emellertid den helt övervägande im- porten genom 5. k. kreditimportörer — däribland importörer med hemtag- ningstillstånd — som erlägger tull först sedan taxering ägt rum. Förfarandet ger dem i regel en kredit på minst två månader. Antalet registrerade kre- ditimportörer uppgår f. n. till cirka 10000. Om importören missköter sina betalningsåligganden. brukar rättigheten till kreditimport dras in. Av bl. a. det skälet är exekutiva åtgärder inte på långt när så vanliga som inom skatte- och avgiftsområdet i övrigt.
Av den lämnade redogörelsen framgår att de belopp. som under den senaste femårsperioden årligen har överlämnats för indrivning visar en klar tendens att öka. Detsamma gäller de belopp som kronofogdemyndigheterna
SOU 1975:104
tvingas balansera från ett år till ett annat.
De nämnda förhållandena kan delvis förklaras av penningvärdets utveck- ling och konjunkturförändringarna. De kan också ha sin grund i myndig- heternas ökade kontroll av skatt- och avgiftsskyldigheten. Den pågående utbyggnaden av kontrollverksamheten inom flertalet sektorer på området för skatter, tullar och avgifter medför naturligtvis att det totala belopp som efterdebiteras blir allt större. Därmed ökar även — vilket framgår av de sta- tistiska uppgifterna — antalet ärenden, som måste överlämnas för indrivning. En förhållandevis stor del av de restförda beloppen avser nämligen efter- debiteringar.
En ytterligare orsak till att allt större belopp restförs är enligt utredningens mening att betalningsmotståndet hos skatt- och avgiftsskyldiga under senare år tilltagit. Allt fler gäldenärer fullgör numera sina skyldigheter endast när de blir tvingade till detta. 1 det längsta söker de utnyttja beskattningsför- farandet till att skaffa sig krediter på bekostnad av det allmänna.
[ detta sammanhang är det viktigt att komma ihåg att det allmänna i sin egenskap av borgenär inom området för skatter. tullar och avgifter uppen- barligen har en sämre ställning än fordringsägare i civilrättsliga avtalsför- hållanden.
Fordran på skatt uppkommer inte genom att avtal träffas mellan det allmänna och den enskilde utan genom dennes faktiska handlande. Det allmänna väljer inte sin gäldenär och dennes ”kreditvärdighet" blir inte föremål för någon prövning innan han ådrar sig betalningsskyldighet gent- emot det allmänna. Fordringen bestäms på grundval av gäldenärens egna uppgifter och förutsätter en medverkan från dennes sida. Han är vanligtvis den ende som har möjlighet till fullständig inblick i det material.som grundar skattskyldigheten. Slutligen är beskattningssystemet så utformat att gäl- denären ofta medges lång kredit utan att det allmänna har möjlighet att säkra den kommande betalningen.
Enligt utredningens uppfattning föreligger ett direkt samband mellan den tid som förflyter från det att en fordran på skatt, tull eller avgift uppkommer och till dess den kan drivas in samt omfattningen av det allmännas förluster. Gäldenären kan utnyttja tiden till att avsiktligt göra sig egendomslös men även utan egen förskyllan kan han försättas i en försämrad betalningssi- tuation. Ju längre tid som förflyter desto större är risken att det allmänna inte får betalt. Tidsfaktorn har därför en negativ inverkan på uppbörds- resultatet. Risken för att gäldenären skall vidta obehöriga åtgärder med sina tillgångar är särskilt uttalad då det vid revision eller annan granskning har fram- kommit att han har lämnat oriktiga eller ofullständiga uppgifter i skatteun- dandragande syfte. Man kan inte utgå från att någon, som på detta sätt med- vetet har sökt dra undan skatt eller avgift från det allmänna, lojalt kommer att erlägga de belopp som debiteras honom efter granskningen. Fastmer kan man vänta sig att gäldenären försöker undgå följderna av denna. Även då den skattskyldiges uppgifter frångås utan att han avsiktligt har lämnat oriktiga uppgifter är risken stor att han kommer att sakna medel till betalning då han inte har räknat med denna utgift.
Olika metoder kan användas av den skattskyldige för att göra egendom oåtkomlig för det allmänna.
Allmän motivering 65
66 Allmän motivering SOU 1975:104
Han kan bl. a. tillåta att hans tillgångar tas i anspråk av andra borgenärer som säkerhet för kredit. Detta kan ske genom t.ex. företagsinteckning. som ger den civile borgenären en stark ställning vid exekution i gäldenärens egendom.
Den skattskyldige kan överlåta sina fordringar på företag som mot kredit till honom övertar fordringsrätten. Denna s. k. factoring förekommer i många olika former. Han kan genom 5. k. leasing — uthyrning i stället för köp — åstadkomma att all indrivning av skatt eller avgift i praktiken blir resultatlös. Driver den skattskyldige rörelse eller jordbruk kan han inför föresrående konkurs välja att betala sina privaträttsliga skulder före skatterna för att på så sätt inte skada sina framtida kreditmöjligheter. Det allmännas tillgång till straffsanktioner och återvinningsmedel förmår många gånger inte hindra ett sådant förfarande.
Slutligen skall i detta sammanhang uppmärksammas det enligt utred- ningens uppfattning ökade missbruket av konkursinstitutet. För många skattskyldiga är konkursen numera ett medel att bli kvitt sina skulder till det allmänna. I regel har den skattskyldige före konkursinträdet avhänt sig egendom eller gjort sitt bolag "egendomslöst" genom civilrättsliga arr- angemang med andra fysiska eller juridiska personer. I flertalet fall är det närstående personer till den skattskyldige eller av honom dominerade företag som är motpart i transaktionerna. Dessa arrangemang, som syftar :ill att urholka verkningarna av de exekutionsrättsliga instrumenten. medför för det allmänna stora förluster. Konkursansökningarna från kronofogdemyn- digheterna resulterar ofta i s.k. fattigkonkurser utan att någon egendom kommer det allmänna till godo. (Jämför i detta avseende uppgifterna i be- tänkandet (SOU 197416) Förenklad konkurs m. m. att i cirka 90 "0 av de fattigkonkurser som konkurslagskommittén undersökt för åren 1970—1971 ingick skatteskulder bland boets skulder. samt att i en tredjedel av dessa förekom endast skatteskulder).
Den nu antydda utvecklingen måste enligt utredningens mening följas med största uppmärksamhet av lagstiftaren.” Av rättvise- och jämlikhetsskäl kan det inte godtas att skatt- eller avgiftsskyldiga — även om det handlar om ett begränsat antal — genom illojala eller illegala dispositioner ned sin egendom försätter sig i sådana situationer att de inte kan eller behöver fullgöra sina betalningsskyldigheter. En grundläggande förutsättning för medborgarnas ansvarskänsla inför beskattningssystemet är att var och en betalar sin del av de utgifter som riksdagen har beslutat.
De nu nämnda förhållandena har även en negativ psykologisk efekt på de tjänstemän som arbetar med kontroll. uppbörd eller indrivnirg. Ar- betsuppgifterna framstår många gånger som meningslösa om man t.ex. re- dan i ett inledande skede av en revision ser hur den skattskyldige gör sig av med sin egendom utan att man kan förhindra detta. Reaktioner av sådant slag är särskilt allvarliga på granskningsområdet.
En omfattande utbyggnad av kontrollverksamheten pågår f.n. Antalet taxeringsrevisioner väntas stiga till cirka 40000 årligen. Omkring 20000 större arbetsgivare skall årligen underkastas revision beträffande arbetsgi- varavgifter. Man avser även att betydligt öka kontrollen av landets kre- ditimportörer. Denna utökade kontrollverksamhet skulle många gånger bli ett ”slag i luften" om inte det allmänna får medel att säkra det resultat
SOU 1975:104
som granskningen medför.
Sammanfattningsvis kan konstateras att det allmänna årligen gör om- fattande förluster vid uppbörden av skatter. tullar och avgifter. Väsentliga orsaker till detta förhållande är de långa krediter som nuvarande uppbörds- och indrivningsrutiner ger men även gäldenärernas betalningsovilja och s. k. betalningssabotage, dvs. illojala eller illegala förfaranden med sin egendom. Enligt utredningens mening föreligger ett uttalat behov av åtgärder — såväl processuella som uppbörds- och indrivningstekniska — för att motverka dessa missförhållanden.
5.2 Riktlinjer för en reform
Vårt nuvarande uppbörds- och indrivningssystem ger i många fall de skatt- skyldiga möjligheter till årslånga krediter i fråga om skatter och avgifter. Risken för att det allmänna p. g. a. tidsåtgången vid uppbörden och in- drivningen åsamkas förluster är också påtaglig om inte effektiva medel står till buds för att säkra den kommande betalningen.
Redogörelsen för utländsk rätt visar att beskattningsmyndigheterna i fler- talet länder har rättsliga instrument som syftar till att trygga betalningen av skatte-, tull- och avgiftsfordringar. I regel är det fråga om sådana pro- cessuella tvångsmedel som kvarstad och skingringsförbud, i flera fall i för- ening med förmånsrätt. Man har på en del håll även skyddat betalningen av det allmännas fordringar genom att införa långtgående regler om solidarisk betalningsskyldighet.
Processuella tvångsmedel eller andra rättsliga instrument som avser att säkra betalningen av nu avsedda fordringar saknas f. n. i svensk förvalt- ningsrätt och detta trots att vårt skattesystem i huvudsak överensstämmer med systemen i andra utvecklade industriländer. Till skillnad från vad som gäller i civil- och straffprocessen finns det således inte någon möjlighet för det allmänna att i beskattningssammanhang säkra utfallet i en kommande eller pågående process.
Det allmänna gör stora förluster vid uppbörden av skatter, tullar och avgifter. Avsevärda belopp skrivs årligen av därför att gäldenären vid in- drivningen saknar utmätningsbara tillgångar. Visserligen utgör avskrivna belopp — trots sin absoluta storlek — en liten del av den totala uppbörden men förhållandet kan fördenskull inte godtas, särskilt med hänsyn till den allmänna skattemoralen. Det allmännas ställning som part och borgenär i beskattningssammanhang bör därför stärkas.
Utredningen har inhämtat att lagstiftningsåtgärder inom utsökningsrätten, som kan stärka även det allmännas ställning som borgenär i detta avseende, inte kan väntas inom de närmaste åren. I sitt förslag till utsökningsbalk (SOU l973:22) föreslår inte heller lagberedningen att bestämmelserna om handräckningsåtgärder skall bli tillämpliga inom beskattningsområdet. Be— redningen uttalar dock i ett senare betänkande — SOU 197455 5. 124 — att det finns skäl för att det allmännas anspråk skall kunna säkerställas genom kvarstad men menar att frågan bör regleras i annat sammanhang.
För att komma till rätta med den påtalade bristen bör således olika lös- ningar, som ligger utanför pågående reformarbete på utsökningsrättens om-
Allmän motivering 67
68 Allmän motivering SOU 1975:104
råde, övervägas.
En metod är att utvidga det solidariska betalningsansvaret, som ju redan finns inom beskattningssystemet, till att omfatta fler betalningssituationer. En annan är att skapa ett snabbare och från indrivningssynpunkt mer ef- fektivt uppbördsförfarande med utökade möjligheter till preliminära beskatt- ningsåtgärder. Ytterligare en utväg är att förbättra det allmännas ställning vid exekution på grund av skatte-, tull- eller avgiftsfordringar.
Även om sådana lösningar skulle avsevärt förbättra uppbördsresultatet kommer det att finnas ett behov av tvångsmedel i traditionell mening för att säkra utfallet i en skatte- eller avgiftsprocess. Det bör dock understrykas att processuella åtgärder som enda instrument inte i tillräckligt hög grad tillgodoser säkerhetsaspekterna p. g. a. de speciella förhållanden som råder på beskattningsområdet.
Processuella säkerhetsåtgärder finns sedan länge inom civil- och straff- processen. Enligt utredningens mening bör åtminstone lika stora möjligheter ges det allmänna att säkra betalning av skatt etc. som civila borgenärer att säkra betalning av sina fordringar. 1 det föregående har visats att det finns ett uttalat behov av åtgärder för att trygga betalningen av det allmännas fordringar. Mot bakgrund av detta förhållande får det anses väl motiverat att tillföra det allmänna processuella medel för att säkra utfallet i skatte-och avgiftsprocessen. Därvid bör naturligtvis beaktas de huvudprinciper som ligger till grund för de allmänna säkerhetsåtgärderna. Utredningen föreslår därför att tvångsmedel i huvudsak motsvarande dessa införs i skatte- och avgiftsprocessen.
Det ligger i sakens natur att tvångsmedel alltid utgör ett intrång i den enskildes personliga och ekonomiska intressen. Bestämmelserna bör därför utformas på så sätt att de kan tillämpas endast i de situationer. där det är absolut påkallat från allmän synpunkt. Genom en sådan avvägning får den enskildes befogade intressen anses vara tillgodosedda.
I detta sammanhang är det enligt utredningens mening viktigt att slå fast att de fiskala synpunkterna ibland bör stå tillbaka för andra samhälls— intressen. Under senare år har stödåtgärder till gäldenärer med finansiella svårigheter ökat. Har en gäldenär ådragit sig t. ex. betydande skatteskulder kan det från samhällsekonomisk synpunkt ändå vara försvarligt att inte tvinga fram skattebetalning som medför att gäldenärens situation försvåras. Från fall till fall bör få avgöras om tvångsmedel skall användas eller om man bör uppskjuta eller rent av avstå från att sätta in dem. Å andra sidan kan processuella åtgärder, som sätts in på ett tidigt stadium, ge anledning till borgenärerna att snabbt söka sanera gäldenärens ekonomi. Härigenom undviks så ingripande och från såväl allmän som enskild syn- punkt värdeförstörande ingrepp som ackord och konkurs.
Utmärkande för gällande säkerhetsåtgärder är att de avser att trygga kom- mande verkställighet av dom, utslag eller beslut. De är inriktade på antingen gäldenärens egendom eller hans person. Till den första gruppen hör främst kvarstad och skingringsförbud och till den senare reseförbud.
Kvarstad är den mest ingripande åtgärden och innebär att så mycket av gäldenärens egendom som svarar mot sökandens fordran tas om hand och förses med märken, som utvisar att den är belagd med kvarstad. Åt- gärden får endast omfatta lös egendom.
SOU 1975:104
Genom skingringsförbud förbjuds innehavaren att sälja eller skingra viss bestämd egendom, oavsett om denna är i ägarens besittning eller inte. In- stitutet får användas beträffande såväl fast som lös egendom.
Institutet reseförbud saknar numera större värde när det gäller att trygga ekonomiska anspråk. Institutet används främst för att säkerställa rent straff- rättsliga följder av brott. Det utgör då ett komplement till de mer ingripande åtgärderna anhållande och häktning.
Utredningen har diskuterat om reseförbud eller något annat institut av liknade natur bör införas i skatte- och avgiftsprocessen men beslutat att låta frågan anstå tills vidare. Det kan finnas anledning att återkomma till saken då lagstiftaren har tagit ställning till detta spörsmål på vissa andra rättsområden.
Beslut om säkerhetsåtgärder i civilprocessen kräver att borgenären har väckt talan i huvudsaken. Han skall alltså till domstol ha gett in skriftlig ansökan med yrkande om t.ex. betalningsförpliktelse för gäldenären.
Handräckningsåtgärder enligt UL får däremot beviljas utan att borgenären har påbörjat en process i huvudsaken. Han måste dock inför överexekutor anföra skäl, som med viss grad av sannolikhet talar för att han har en fordran gentemot gäldenären.
Inte heller i straffprocessen krävs att åklagaren har kommit in till rätten med stämningsansökan för brottet för att säkerhetsåtgärder skall få beslutas. Redan på det förprocessuella stadiet kan således det allmänna i detta sam- manhang använda sig av tvångsmedel.
Gemensamt för de nu avsedda säkerhetsåtgärderna är att de i regel får vara i kraft endast en begränsad tid. Under vissa omständigheter får domstol förlänga tidsfristerna. Sedan talan har väckts i huvudsaken sker emellertid inte någon ””automatisk" omprövning av tvångsåtgärdernas bestånd. Tids- faktorn beaktas istället på så sätt att mål vari tvångsmedel förekommer måste behandlas med förtur.
Som framgått av redogörelsen för utländsk rätt finns i många länder sä- kerhetsåtgärder av typ kvarstad och skingringsförbud som får användas för att säkra det allmännas fordringar på skatter, tullar och avgifter. I fråga om de nordiska länderna skall här nämnas den finska lagen om säker- ställande av skatter och avgifter i utsökningsväg, som innefattar bestäm- melser om ”säkringsåtgärd” vid indrivning av bl. a. skatter och offentliga avgifter. Beslut om sådan åtgärd får fattas om den skatt eller avgift, som kommer att debiteras ”har gjorts sannolik såväl till grunden som till beloppet och särskilt skäl föreligger att befara att gäldenären undanhåller eller förstör sin egendom”. Som förutsättning för "säkringsåtgärden” krävs vidare att den får beviljas ”tidigast sex månader före utgången av den sannolika tid inom vilken fordran eller del därav skall uppbäras eller betalas". Att man har kunnat bestämma en så förhållandevis kort tid beror på att de finska beskattnings-och uppbördsförfarandena i regel inte tar längre tid i anspråk.
Mer långtgående medel än de traditionella säkerhetsåtgärderna finns i t. ex. Förbundsrepubliken Tyskland. Här har man — i likhet med vad som gäller bl. a. i Frankrike — förenat säkerhetsinstitutet (dingliches Arrest) med panträtt. Åtgärden kan avse såväl fast som lös egendom. Den beslutas och verkställs i fråga om skatter, tullar och avgifter av beskattningsmyndighet och kräver som förutsättning att det kan befaras att betalningen annars
Allmän motivering 69
70 Allmän motivering
SOU 1975:104
omintetgörs eller väsentligen försvåras. Får beskattningsmyndigheten exe- kutionstitel för sin fordran räknas vid utmätningen prioriteten från tid- punkten för beslutet om arrest. Vid sidan om arrest finns inom beskatt- ningsområdet ett utbyggt system av solidarisk betalningsskyldighet. Beträf- fande situationer där sådant ansvar kan utkrävas hänvisas till redogörelsen under avsnittet 3.5.
Enligt utredningens mening bör en säkerhetsåtgärd av typ kvarstad föras in i skatte-och avgiftsprocessen. Den bör utformas med hänsyn till de spe- ciella förhållanden som råder i beskattningssammanhang. Det är framför allt två olika situationer som åtgärden bör fånga upp. Den skall skydda mot s.k. betalningssabotage och — för det andra — minska den kreditrisk som det allmänna måste ta i massärendeprocesser av förevarande slag.
Dessa synpunkter innebär att åtgärden måste kunna sättas in så snart en fordran på skatt, tull eller avgift föreligger dvs. i åtskilliga fall långt innan debitering kan äga rum. Åtgärden bör vidare kunna avse såvål fast som lös egendom. För att tillgodose säkerhetsaspekterna bör ett snabbt för- farande användas utan att för den skull kravet på rättssäkerheten ställs tillbaka. Åtgärden bör slutligen förenas med erforderligt skydd mot civil- och exekutionsrättsliga förfaranden från andra borgenärer.
Enligt utredningens mening måste därför en säkerhetsåtgärd i skatte- och avgiftsprocessen i flera hänseenden avvika från institutet kvarstad — även i den utformning detta institutet har fått i UL. Det får därför anses motiverat att ge åtgärden en särskild beteckning. Utredningen har stannat för termen betalningssäkring.
En väsentlig fråga är om institutet betalningssäkring kan eller bör inarbetas i gällande lagstiftning eller placeras i en helt ny lag. Starka skäl talar för det senare alternativet. Institutets speciella karaktär samt den omständig- heten att det är avsett att användas endast i offentligrättsliga sammanhang av särskild art gör att bestämmelserna inte bör föras in i UL. Denna lag reglerarju huvudsakligen exekution på det privaträttsliga området. Det skul- le likaså vara främmande om regler om processuella tvångsmedel för skatte- och avgiftsprocessen togs in i UBL. Någon anordning i likhet med vad som gäller vid utmätning för skatt kan inte heller komma i fråga. Att föra in bestämmelserna i FL och FPL är enligt utredningens mening inte heller ändamålsenligt eftersom institutet kan användas endast i syfte att skydda betalning av skatt, tull eller avgift. Utredningen har därför valt att utarbeta ett förslag till helt ny lag.
Lagen bör utformas på så sätt att den får ett vidsträckt tillämpningsområde inom ramen för skatte-, tull- och avgiftssystemen. Praktiska skäl och då särskilt det angelägna i att olika statliga uppbördsorgan har likartade be- fogenheter talar för att lagen bör kunna användas vid all statlig uppbörds- verksamhet, oavsett vilken skatt, tull eller avgift det är fråga om. Även inom sådana områden där det inte föreligger ett uttalat behov av betal- ningssäkring bör man ha möjlighet att i enstaka fall tillgripa åtgärden. Det framstår dessutom som önskvärt att åtgärden kan användas i de fall där säkerhetsåtgärder enligt bevissäkringslagen (1975:1027) kan förekomma. Nära överensstämmelse med denna lags tillämpningsområde bör därförefter- strävas. Man kan inte heller bortse från den gynnsamma inverkan på skat- temoralen i allmänhet som ett enhetligt system av säkerhetsåtgärder medför.
SOU 1975:104
I det föregående har uttalats, att en åtgärd som har till syfte att säkra betalningen för nu avsedda fordringar bör utformas så att den dels skyddar mot betalningssabotage, dels minskar det allmännas kreditrisk fram till dess utmätning kan äga rum. Betalningssäkring bör därför få tillgripas så snart en fordran på skatt etc. föreligger. oberoende av om den har debiterats eller fastställts av myndighet eller domstol.
För beslut om betalningssäkring bör till att börja med krävas att man skall kunna konstatera att sådana omständigheter har inträffat som i sak grundar ett anspråk på skatt, tull eller avgift. Genom detta villkor förhindras att institutet kommer till användning beträffande en hypotetisk fordran. som kan uppstå i framtiden. Detta gäller oavsett om aldrig så starka skäl talar för att denna kommer att bli påförd. Det skall vidare med skäl kunna antas att ett visst skatte-, tull- eller avgiftsbelopp kommer att påföras någon i det ärende som är i fråga. Vid bedömningen härav spelar givetvis de uppgifter som den enskilde har lämnat eller borde ha lämnat en betydelsefull roll. Men andra ord får det sätt, på vilket uppgiftsskyldigheten dittills har fullgjorts, vägas in vid avgörandet. Beslutet bör kunna grundas på sköns- mässiga bedömningar.
Det kan förutsättas att betalningssäkring i huvudsak kommer att användas för att säkra skatte-, tull- och avgiftsfordringar, som hänför sig till rätts- handlingar under avslutade beskattningsperioder. Har perioden ännu inte gått till ända ligger det i sakens natur att fordringens belopp mer sällan kan fastställas med tillräcklig grad av säkerhet. Senare företagna rättshand- lingar från gäldenärens sida kan ju minska eller helt neutralisera den fordran som är aktuell för betalningssäkring. Fall kan dock tänkas där omstän- digheterna talar för att gäldenären inte har några möjligheter att genom t. ex. bokslutsdispositioner kvitta ut den uppkomna ökningen av skatte- eller avgiftsunderlaget. ] sådana situationer bör betalningssäkring i princip få användas. Vid betalningssäkring för en redan debiterad eller fastställd fordran bör beslutsfattarens prövning kunna begränsas till en mer formell kontroll. Behov att säkra sådan fordran torde föreligga endast i de fall då denna ännu inte har förfallit till betalning eftersom utmätning annars kan äga rum. En ytterligare förutsättning för beslut om betalningssäkring bör natur- ligtvis vara att en viss risk föreligger för att gäldenären inte kommer att betala skatte-, tull- eller avgiftsfordringen. Denna risk bör vara av konkret natur dvs. konstaterbar i det aktuella fallet.
Många gånger torde det med någorlunda säkerhet kunna avgöras om gäldenären avser att undandra sig sin betalningsskyldighet. Har han med- vetet sökt dra undan skatt från det allmänna genom att lämna oriktiga eller bristfälliga uppgifter vid deklarationen eller pekar omständigheterna på att han håller på eller planerar att göra sin egendom oåtkomlig för exe- kution är riskvillkoret oftast uppfyllt. Betalningssabotage fordras emellertid inte alltid för beslut om betalningssäkring. Finns det en konkret risk för att gäldenären vid ett kommande uppbördstillfalle inte kan komma att betala sin skuld — han har med eller utan avsikt försatt sig i en sådan ekonomisk situation — är även förutsättningen uppfylld. I detta fall motiverar den långa kredittiden att åtgärden får tillgripas.
Slutligen kräver den enskildes skydd mot opåkallade ingripanden att in-
A/lmän motivering 71
72 Allmän motivering
SOU l9751104
stitutet bör användas endast i de fall då fordringen på skatt etc. uppgår till betydande belopp. Föreligger uppenbara fall av betalningssabotage bör det dock finnas en möjlighet att i undantagsfall tillgripa åtgärden. /
För att institutet betalningssäkring skall kunna fylla sitt ändamål på ett effektivt sätt är det av största vikt att åtgärden kan beslutas och sättas in med skyndsamhet. Ofta är omständigheterna sådana att även ett mindre dröjsmål kan medföra att åtgärden blir utan verkan. Sådana situationer kan förväntas bli vanliga i samband med revision eller annan granskning.
De nu uttalade synpunkterna bör bl. a. vara vägledande i fråga om åt vem beslutsfunktionen vid betalningssäkring skall anförtros. I gällande rätt meddelas beslut om säkerhetsåtgärder såväl av domstol som myndighet. Kravet på snabbhet i förfarandet talar för att myndighet får besluta om betalningssäkring. De flesta besluten som rör skatter, tullar och avgifter meddelas ju även av beskattningsmyndighet i första instans. Dessa är därför väl insatta i frågor av beskattningsnatur. En sådan lösning ger vidare möj- lighet att koppla prövningen av säkerhetsåtgärden till handläggningen av målet i huvudsaken. Enligt utredningens mening bör därför behörigheten att besluta i fråga om betalningssäkring ges åt den myndighet som har att föra det allmännas talan i mål om den fordran som beslutet avser. Behörig att företräda myndigheten bör vara sådan tjänsteman som normalt för det allmännas talan i mål av liknande beskaffenhet. Denne kan nämligen antas vara väl insatt i såväl materiella som processuella frågor.
Verkställighet av betalningssäkring bör följa i huvudsak reglerna vid ut- mätning. I gällande rätt förekommer redan en sådan ordning i fråga om kvarstad på lös egendom. Att UL:s bestämmelser om utmätt egendoms försäljning och fördelning av medel som har influtit till följd av utmätning inte bör kunna tillämpas vid betalningssäkring ligger i sakens natur eftersom det föreslagna institutet är ett säkerhetsmedel och inte en verkställighets- åtgärd. Inte heller åtgärder av förberedande natur. som har samband med försäljning av utmätt egendom, bör komma till användning vid betalnings- säkring. I överensstämmelse med vad som gäller vid utmätning bör verk- ställigheten med fördel kunna anförtros åt kronofogdemyndighet.
Enligt gällande rätt är det, som bl. a. några enkätmyndigheter har un- derstrukit, möjligt att genom olika civilrättsliga dispositioner göra en sä- kerhetsåtgärd av typ kvarstad verkningslös. För att institutet betalnings- säkring skall bli effektiv inom skatte-och avgiftsprocessen bör det därför enligt vissa av myndigheterna förenas med förmånsrätt.
I detta sammanhang kan erinras om att lagberedningen i betänkandet med förslag till utsökningsbalk har behandlat frågan om kvarstad i likhet med utmätning bör medföra förmånsrätt för sökandens fordran. Man har därvid funnit att kvarstadborgenärens ställning bör stärkas i förhållande till gäldenärens övriga borgenärer. Beredningen. som diskuterar olika sätt att åstadkomma en sådan ordning, stannar slutligen för den lösningen att ge kvarstaden förmånsrätt i samma stund som den kvarstadsbelagda egen- domen utmäts för annan fordran. Genom en sådan konstruktion skulle enligt beredningen bl. a. en ej önskvärd kapplöpning om kvarstad från de borgenärer, som inte har någon exekutionstitel kunna undvikas (SOU l973:22 s. 465).
Enligt utredningens mening bör betalningssäkring medföra samma för-
SOU 1975:104
månsrätt som utmätning. En sådan lösning är nödvändig för att åtgärden skall fylla sin fiskala funktion. Statens från flera synpunkter svåra ställning i den massärendeprocess. som beskattningsförfarandet i allmänhet innebär, är ett tungt vägande skäl för en sådan lösning. Eftersom betalningssäkring får användas endast för statens fordringar på skatt, tull eller avgift, blir sådana verkningar som inte önskvärd kapplöpning mellan olika borgenärer eller liknande inte aktuella i detta sammanhang. Förmånsrätten bör kunna inträda så snart som beslutet om betalningssäkring har verkställts.
F. n. finns inte någon bestämmelse om att utmätningsman i samband med indrivning äger begära eller motta säkerhet för betalning av skatte- eller avgiftsfordringen. Enligt utredningens mening bör möjlighet att ställa säkerhet föreligga vid betalningssäkring. Det bör inte krävas att beslut om betalningssäkring i fråga om fordringen har fattats för att en erbjuden sä- kerhet skall kunna godtas. Såtillvida är det här fråga om ett självständigt institut som kan användas av gäldenären för att förhindra beslut om be- talningssäkring.
Talan mot beslut om betalningssäkring bör kunna föras genom besvär hos den domstol eller myndighet som har att pröva besvär över beslut i fråga om den fordran betalningssäkringen avser. Detta innebär att i princip den besvärsordning föreslås som gäller vid besvär över myndighets beslut i fråga om fordringen som sådan. Från denna huvudregel krävs vissa undan- tag för fordringar inom länsstyrelses förvaltningsområde. Talan mot beslut av besvärsinstans bör naturligtvis följa den vanliga besvärsordningen. Vid talan mot verkställigheten kan däremot UL:s bestämmelser i princip vara tillämpliga.
Kravet på rättssäkerhet bör medföra att mål, vari betalningssäkring be- slutats. behandlas med största skyndsamhet. Utredningen har diskuterat att införa tidsbegränsade säkerhetsåtgärder av den typ som finns i den finska lagstiftningen. Den mer tidskrävande process som förekommer i vårt land samt den omständighet att den skatt-, tull- eller avgiftsskyldige många gång- er förhalar processen har gjort att utredningen avstått från en sådan lösning. Det bör emellertid vara självklart att mål, vari betalningssäkring beslutas, behandlas med särskild förtur och snabbhet. Dessa villkor är väsentliga. Frågan om förtur bör enligt utredningens mening lösas i administrativ ord- ning.
Förslaget om betalningssäkring för skatte- och avgiftsprocessen medför vissa ändringar i författningar på närliggande områden.
De ändringar som föreslås är främst föranledda av att institutet betal- ningssäkring förenats med förmånsrätt. Därigenom kommer institutets rättsverkningar på det civilrättsliga och exekutionsrättsliga områdena att nära anknyta till vad som gäller vid utmätning.
Ett verkställt beslut om betalningssäkring bör således utgöra hinder för vissa rättshandlingar på civilrättens område, bl. a. inteckning i viss egendom tillhörig gäldenären. Det föreslås därför ändringar i de lagar som reglerar möjligheterna till inskrivning av tomträtt samt inteckning i del av fast egen- dom, registrerat skepp, skeppsbygge eller inskriven rätt till sådan egendom, luftfartyg och lott i eller reservdelar till sådant fartyg.
På det exekutionsrättsliga området bör införas bl. a. bestämmelser om återvinning i konkurs av förmånsrätt på grund av betalningssäkring samt
Allmän motivering 73
74 Allmän motivering
SOU 1975:104
regler för exekutiv försäljning av egendom. som omfattas av betalnings- säkring.
Vidare anser utredningen att det straffbara området för oredlighet mot borgenärer bör utvidgas till att omfatta gäldenär som i förteckning till be- talningssäkringsed förtiger tillgång eller uppger obefintlig skuld eller vid förrättning för verkställighet av betalningssäkring åberopar oriktig handling eller skenavtal och därigenom hindrar att erforderlig egendom tas i anspråk.
Utredningen finner slutligen att de straffprocessuella bestämmelserna om kvarstad och skingringsförbud bör omfatta även fordringar på skatt. tull eller avgift, som någon kan misstänkas ha undanhållit eller sökt att undan- hålla det allmänna genom vissa centrala skatte- och tullbrott. Förslaget byg- ger på följande överväganden. » På en del håll — det gäller främst inom länsstyrelserna samt vissa åkla— garmyndigheter och kriminalpolisen — upplever man det som en påtaglig brist att det nya sanktionssystem, som trädde i kraft 1972, inte innehåller några regler som gör det möjligt att använda straffprocessuella tvångsmedel för att säkra genom brott undanhållna skattebelopp. Vid tillämpning av äldre lagstiftning — därmed avses den upphävda skattestrafflagen (19431313) — brukade man nämligen med hjälp av straffrättsliga tvångsmedel säkra egendom hos gäldenären till belopp som inte sällan avsevärt översteg de väntade böterna. I samband med domen i skattebrottmålet kunde krono- fogden underhand ges möjlighet att utmäta exempelvis kvarstadsbelagd egendom i den mån denna inte behövdes för att betala ådömda böter under förutsättning att efterdebitering hade skett.
Utredningen saknar anledning att i detta sammanhang bedöma denna tillämpning av 26 kap. 1 ;" RB. Emellertid talar skäl för att dessa bestäm- melser bör utvidgas till att gälla även det allmännas fordringsanspråk i fråga om skatt, tull eller avgift såvitt gäller belopp som misstänks vara undan- dragna genom skatte- eller tullbrott. Någon skulle kanske t. o. m. anse att en sådan lagstiftningsreform är fullt tillräcklig för att tillgodose det allmännas säkerhetsaspekter. Utredningen är emellertid av en annan uppfattning. En utvidgning av de straffprocessuella tvångsmedlen till att innefatta även undanhållna skattebelopp bör endast komma ifråga om ett motsvarande institut införs i beskattningsförfarandet. Det handlar nämligen här om av- göranden som inte sällan kräver goda insikter i såväl materiella som pro- cessuella beskattningsregler. Det säger sig därför självt att sådana bedöm- ningar i princip bör anförtros befattningshavare, som är väl förtrogna med beskattningsfrågor. De straffrättsliga tvångsmedlen bör därför få tillgripas endast i de fall då möjligheterna att använda betalningssäkring inte står till buds.
Utredningen har genom kopplingen till straffprocessen velat markera att statens behov av säkerhetsåtgärder i sin egenskap av borgenär fordrar en bred lösning. Förvaltningsprocessuella tvångsmedel samt som komplement en utvidgning av 26 kap. l & RB är således bara ett steg i riktning mot en allmän reglering i detta avseende. Som tidigare har framhållits ämnar utredningen emellertid att f. n. begränsa sina reformförslag till åtgärder av denna typ.
De ändringar som i övrigt föreslås är närmast av redaktionell natur och behandlas i specialmotiveringen.
SOU 1975:104
6 Specialmotivering
6.1 Förslaget till betalningssäkringslag för skatte- och avgiftsprocessen
Lagförslaget innehåller bestämmelser om ett nytt rättsinstitut, betalnings- säkring, som gör det möjligt att säkra betalningen av det allmännas fordringar inom området för skatter, tullar och avgifter. Betalningssäkring har sin när- maste motsvarighet i handräckningsåtgärden kvarstad enligt UL. Förslaget innehåller 16 paragrafer, som redOVisas under sex rubriker. I de inledande paragraferna anges syftet med betalningssäkring och beskrivs de för lagens tillämpning centrala termerna ”fordran” och ”gäldenär” (1—2 åå). Definitionen av begreppet fordran upplyser om de skatter, tullar och avgifter som förslaget avser. Under den därpå följande rubriken anges villkoren för beslut om betalningssäkring och om hävande av sådant beslut (3—5 åå) samt vem som är behörig att fatta sådana beslut (6 k). Därefter regleras under särskild rubrik hur verkställigheten av beslut skall genomföras (7—9 åå), förutsättningarna för förfarandet vid 5. k. betalningssäkringsed (10 i?) samt vem som äger verkställa beslutet (11 5). Under rubriken verkan av betalningssäkring anges de rättsverkningar som följer av verkställigheten (12—13 åå). Slutligen finns under två olika rubriker dels föreskrifter om stål- lande av säkerhet för betalning av fordran (l4å), dels bestämmelser om talan mot beslut och verkställighet (IS-16%).
6. l .1 Inledande bestämmelser
15
I paragrafen sägs att betalningssäkring är den åtgärd som enligt lagen får vidtas för att säkerställa betalning av skatt, tull eller avgift. Därmed anges att syftet med åtgärden är att säkra det allmännas anspråk på skatt, tull eller avgift från den tidpunkt då ett sådant anspråk föreligger och fram till dess att gäldenären betalar fordringen eller denna kan drivas in. Det handlar alltså här om en provisorisk åtgärd, som ligger vid sidan om det vanliga förfarandet för fastställande och indrivning av nu avsedda fordringar.
25
Paragrafen beskriver vad som i lagen skall förstås med "fordran" och "gäl- denär”.
75
76 Specialmotivering
SOU 1975:104
Fordran utgör det allmännas anspråk på de skatter, tullar och avgifter, som anges i tre punkter.
Den första punkten i lagrummet inbegriper sådana fordringar som avses i ] & första stycket lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skat- tefordringar m. m. Genom denna hänvisning ingår i tillämpningsområdet praktiskt taget alla de skatter, tullar och avgifter, som administreras av statliga myndigheter. Eftersom hänvisning sker endast till l & första stycket, undantas inte de avgifter, som anges i l å" andra stycket denna lag. Detta andra stycke avser restavgift och liknande avgift, som utgår vid försummelse att redovisa eller betala fordran, samt skatte- och avgiftstillägg och för- seningsavgift. De nu nämnda avgifterna kan emellertid påföras även enligt författningar som inte nämns i UBL. Av det skälet anges dels i 1 & andra punkten förslaget förseningsavgift, skattetillägg eller liknande avgift, som avser fordran enligt lagrummets första punkt, dels i tredje punkten ränta eller avgift, som utgår i samband med uppbörd eller indrivning av fordran enligt lagrummets två första punkter.
Bortsett från fordran på avgift enligt l & andra stycket lagen om förmåns- berättigade skattefordringar m. m., har lagförslaget och den nyss nämnda lagen samma tillämpningsområde. Arvs- och gåvoskatten, som f.n. inte är förenad med förmånsrätt, föreslås bli förmånsberättigad genom en ändring i förstnämnda lag. Avsikten är således att även fordran på sådan skatt skall kunna betalningssäkras.
I detta sammanhang kan tilläggas att den begränsningsregel för förmåns- rätten, som finns 1 $& första stycket lagen om förmånsberättigade skat- tefordringar m. m., saknar motsvarighet i lagförslaget. Även om fordringen inte kan bevakas med förmånsrätt på grund av innehållet i detta lagrum, kan den således säkerställas genom betalningssäkring.
Som gäldenär avses enligt 2 & förslaget till en början ”den som har ålagts betalningsskyldighet för fordran”. Därmed innefattas till en början alla sub- jekt som enligt 5. a. s. normal debiteringsrutin direkt på grund av tillämpliga författningsbestämmelser skall betala den fordran, som är aktuell för be- talningssäkring. men dessutom den som med stöd av särskild föreskrift — t.ex. 75% UBL resp. 77 a & UBL, 48 a & ML och 27 a & FKL — har betalningsskyldighet genom myndighets resp. domstols beslut. Gäldenär i lagförslagets mening är vidare den som ”kan åläggas betalningsskyldighet för fordran". Därmed syftas i första hand på det självklara förhållandet att så snart en fordran föreligger det också finns en gäldenär även om det ännu inte framgår av ett debiteringsbeslut eller en däremot svarande åtgärd från myndighets sida. Uttrycket omfattar emellertid även den som genom myndighets eller domstols särskilda beslut kan komma att bli betalnings- skyldig för annans skatteskuld. Verkningarna av detta i och för sig vid- sträckta gäldenärsbegrepp begränsas genom de förutsättningar för beslut om betalningssäkring, som framgår av 3é lagförslaget.
SOU 1975:104
6.1.2 Beslut 35
Paragrafen, som innehåller två stycken, anger de villkor som måste vara uppfyllda för att beslut om betalningssäkring skall få fattas.
Enligt/älsta stycket får beslut om betalningssäkring i gäldenärens egen- dom fattas om särskild risk föreligger att gäldenären inte kommer att betala fordran. Om fordringen inte är fastställd gäller enligt lagrummet att be- talningssäkringen skall avse det belopp som på grund av föreliggande om- ständigheter skäligen kan antas bli påfört gäldenären.
Två villkor måste således vara uppfyllda för att betalningssäkring skall få tillgripas. För det första skall det allmänna ha ett fordringsanspråk gent- emot en bestämd person och för det andra skall det kunna befaras att denne inte kommer att betala fordringen. Det första villkoret innebär att betalningssäkring i princip får sättas in för att säkra en fordran så snart den kan konstateras. Det krävs således inte att vederbörande myndighet eller domstol har fastställt fordringen för att betalningssäkring skall få beslutas.
Den prövning av fordringsanspråkets existens, som således måste ske, följer olika riktlinjer beroende på om fordringen är fastställd eller inte.
Fastställd är en fordran när den inom det ordinarie förfarandets ram har debiterats eller på däremot svarande sätt bestämts till beloppet. Detta gäller även i de fall. där beloppsberäkningen sker på grundval av ett taxeringsbeslut eller liknande. En fordran på slutlig inkomstskatt, som beräknas med ledning av resultatet från den årliga taxeringen, är således fastställd först när lokal skattemyndighet har skrivit under debiteringslängden. En fordran på mer- värdeskatt är däremot fastställd så snart en i föreskriven ordning upprättad deklaration har kommit beskattningsmyndigheten tillhanda.
När det gäller fråga om fastställd fordran inskränker sig beslutsfattarens prövning av fordringen till en formell kontroll av debiteringsmyndighetens beslut. Någon materiell bedömning av den fastställda fordringen till grund eller belopp behöver givetvis inte företas. En sådan prövning kan nämligen endast göras inom det vanliga beskattningsförfarandets ram.
Behovet att säkra en fastställd fordran föreligger endast omfordrings- anspråket inte har lämnats till kronofogdemyndighet för indrivning. Beslutet får avse hela det fastställda beloppet även om detta skall betalas i olika poster under en viss tidsperiod. Det innebär t. ex. att preliminär arbets- givaravgift för ett visst utgiftsår, som debiteras i en gemensam post men skall betalas i delposter, i princip får betalningssäkras till hela beloppet när beslut om debitering föreligger.
Har fordringsanspråket ännu inte fastställts, krävs en mer ingående pröv- ning från beslutsfattarens sida. Beslutsfattaren har nämligen då att själv— ständigt bestämma det fordringsbelopp som "på grund av föreliggande om- ständigheter skäligen kan antagas bli påfört gäldenären”. Detta innebär att han i förekommande fall även skall avgöra huruvida grund för fordringen föreligger. Denna prövning skall ske efter de materiella och processuella bestämmelser, som gäller vid fastställandet av fordringen i fråga inom det tillämpliga beskattningsförfarandets ram.
Specialmotivering 77
78 Specialmotivering
SOU 1975:104
Uttrycket ”på grund av föreliggande omständigheter” anger att sådana omständigheter skall kunna konstateras som i sak grundar ett fordrings- anspråk. En hypotetisk fordran, som under vissa villkor kan uppstå i fram- tiden, kan inte betalningssäkras även om aldrig så starka skäl talar för att fordringen kommer att uppstå och därmed också bli påförd.
För beslut om betalningssäkring krävs vidare att det skall "skäligen” kunna antas att de omständigheter som föreligger grundar skatte-, tull- eller avgiftsskyldighet för gäldenären. Det belopp som beslutet om betalnings- säkring skall avse bestäms därefter efter skälig grund. Det är således fråga om ett antagande som i första hand grundas på de villkor som allmänt sett måste vara uppfyllda för att en fordran av det aktuella slaget skall kunna påföras gäldenären. Därvid spelar den enskildes handlande eller brist på handlande en viktig roll men framför allt är den utredning som be- skattningsmyndigheten har inhämtat av betydelse. Inte sällan torde de rikt- linjer, efter vilka skälighetsprövningen i ärenden om Skönstaxering och skönsuppskattning sker, kunna tjäna till ledning för beslutsfattaren vid den- nes bedömning av icke påförda fordringsanspråk och detta till såväl grund som belopp.
Sammanfattningsvis kan sägas att det mått av bevisning som det allmänna skall prestera här, liksom i andra beskattningssammanhang, beror på i vad mån den enskilde har brustit i sin uppgiftsskyldighet gentemot beskatt- ningsmyndigheten i fråga. I det följande lämnas några synpunkter på för- hållanden, som är av betydelse för beslutsfattarens bevisprövning.
Omständigheterna är inte sällan av det slaget att ett fordringsanspråk, som ännu inte har påförts, ändå kan bestämmas med mycket hög grad av sannolikhet till såväl grund som belopp utan någon egentlig prövning från beslutsfattarens sida. Finns det exempelvis ett taxeringsbeslut, där un- derlaget för en kommande debitering har fastställts, har beslutsfattaren en- dast att räkna ut fordrans storlek. Samma tillvägagångssätt kan i regel tillämpas om deklaration eller annan skriftlig uppgift, som skall ligga till grund för beskattningsmyndighetens handläggning, finns tillgänglig för be- slutsfattaren. Om gäldenären inför beskattningsmyndigheten eller besluts- fattaren har medgett att tidigare lämnade uppgifter varit felaktiga, krävs vanligtvis inte heller mer ingående överväganden. Sådan ”självrättelse" kan förekomma även under process i högre instans. Situationer av liknande slag kan också uppstå genom att gäldenären har lämnat ej bokfört eller deklarerat grundmaterial till beslutsfattaren. Särskilt när beskattningsperio- den har gått till ända är fordringens storlek i sådant fall i regel otvistig.
Är det fråga om grundmaterial, som har tagits fram under en kontroll av gäldenärens uppgiftsskyldighet, torde det i regel vara nödvändigt med mer noggranna överväganden.
Har gäldenären beretts tillfälle att yttra sig över resultatet av granskningen — t. ex. en revisionspromemoria eller annan skriftlig granskningsrapport — kan beslutsfattaren oftast göra sin bedömning med god säkerhetsmarginal. Särskilt gäller detta om gäldenären har medgett riktigheten av gjorda iakt- tagelser eller underlåtit att komma in med erinringar.
Grundmaterialet är emellertid i det inledande skedet av en revision eller annan granskning mer eller mindre ofullständigt. Det kan exempelvis vara fråga om iakttagelser från granskningsmannens sida, vilka förmedlas till
SOU 1975:104
beslutsfattaren genom en summarisk skriftlig rapport eller kanske rent av muntligt. Har granskningsmännen i en sådan situation varit i kontakt med den granskade men denne kanske vägrat att yttra sig eller lämnat undvikande svar på granskningsmannens frågor är detta inte sällan tillräcklig grund för en skälighetsbedömning av fordringsanspråket. Kontrolluppgifter från tredje man får i dessa och liknande situationer många gånger en avgörande be- tydelse för prövningen av fordringsanspråket.
Gäller frågan betalningssäkring av fordran, som grundar sig på rättshand- ling under en ännu inte avslutad beskattningsperiod. ligger det i sakens natur att fordringens belopp mer sällan kan fastställas med tillräcklig grad av säkerhet. Senare företagna rättshandlingar från gäldenärens sida kan näm- ligen minska eller helt neutralisera den fordran som är aktuell för betal- ningssäkring. Fall kan dock tänkas — t.ex. vid beräkning av preliminär skatt enligt UBL eller preliminär avgift enligt Ang — där omständigheterna talar för att gäldenären över huvud taget inte har några möjligheter att genom bokslutsdispositioner eller andra rättshandlingar "kvitta ut" den upp- komna ökningen av skatte- eller avgiftsunderlaget. Skatte- eller avgifts- pliktiga rättshandlingar av s.a.s. engångsnatur, som på ett mer påtagligt sätt inverkar på den skattskyldiges ekonomi, kan sålunda ibland göra det möjligt att bestämma fordran till såväl grund som belöpp med tillräcklig grad av säkerhet. I regel bör dock i en sådan situation en omdebitering av preliminär skatt eller avgift avvaktas innan beslut om betalningssäkring fattas.
[ 25" lagförslaget sägs att gäldenär är ”den som har ålagts eller enligt lag kan åläggas betalningsskyldighet för fordran”. Detta innebär bl. a. att betalningssäkring får beslutas även mot person. som först efter särskild pröv- ning av myndighet eller domstol kan förklaras betalningsskyldig för annans skatteskuld, även om någon sådan prövning ännu inte har ägt rum. Härför krävs dock liksom i andra fall att beslutsfattaren på grund av föreliggande omständigheter skäligen kan anta att fordringsbeloppet kommer att påföras denne.
Förutsättningarna för ett beslut om betalningssäkring kan ändras sedan beslutet har fattats. Hur man då skall förfara behandlas i specialmotiveringen till 4; lagförslaget.
I princip får betalningssäkring tillgripas från den tidpunkt då fordran har uppkommit och till dess den har betalats eller preskriberats. Ett beslut om betalningssäkring skall nämligen enligt bestämmelserna i 4; lagförslaget hävas först när åtgärden inte längre behövs för att säkerställa betalning av fordringen. Detta inträffar — om risk för utebliven betalning föreligger — först när utmätning för fordringsbeloppet har vunnit laga kraft. Det för- hållandet att fordringen har tagits upp på restlängd. som har översänts till kronofogdemyndigheten, hindrar således inte ett beslut om betalningssäk- ring i fråga om fordringen.
Det andra villkoret för att betalningssäkring skall få beslutas är att det föreligger särskild risk för att gäldenären inte kommer att betala den fordran som beslutet avser.
Uttrycket "särskild risk" innebär att risken för betalningsunderlåtelse skall kunna beläggas i det särskilda fallet. Någon viss omständighet, som kan knytas till gäldenären i fråga, måste tala för att det finns risk för att denne
Specialmotivering 79
80 Specialmotivering
SOU l975:l04
inte kan eller vill göra rätt för sig. Risken skall således vara av konkret natur.
Har gäldenären underlåtit att deklarera eller har han på annat sätt brustit i sin uppgiftsskyldighet finns det i regel goda grunder anta, att han inte kommer att fullgöra sin betalningsskyldighet. Detta gäller särskilt om för- hållandena talar för att han medvetet har sökt undgå beskattning för viss inkomst. Det kan också vara så att omständigheterna pekar på att gäldenären avser att göra sin egendom oåtkomlig för kommande verkställighet. Han överlåter exempelvis tillgångar på familjemedlemmar eller andra närstående personer eller förbereder att flytta utomlands. Redan det faktum att ford- ringen betydligt överstiger vad gäldenären normalt brukar vara skyldig i skatt, tull eller avgift kan ofta — särskilt sammantaget med andra "främ- mande” händelser — medföra att risken är tillräckligt uttalad. Risk i lag- rummets mening kan vidare föreligga om gäldenären tidigare har visat be- talningsovilja eller sökt undgå sina betalningsförpliktelser. Gäldenärens sätt att sköta bokföring eller annan anteckningsskyldighet kan också ha sin be- tydelse för riskbedömningen.
Något s.k. betalningssabotage från gäldenärens sida behöver inte vara för handen för att risk i lagrummets mening skall anses föreligga. Finns det en påtaglig fara för att han inte kan betala sin skatteskuld vid ett kommande uppbördstillfålle är riskvillkoret uppfyllt. Genom en allmän bedömning av gäldenärens ekonomiska läge för den närmaste framtiden bör man i regel kunna slå fast om denne kommer att kunna betala fordringen. Olika faktiska händelser som rör hans ekonomi får därvid ge vägledning. Gäldenärens vilja att betala är i sammanhanget inte avgörande. Möjlighet att besluta om betalningssäkring finns nämligen redan vid en befarad betalningsoför- måga, såvida inte en sådan oförmåga bedöms vara av så temporär natur att risk i lagrummets mening inte kan anses vara särskilt uttalad.
Paragrafens andra stycke föreskriver att om fordringen inte uppgår till betydande belopp, får beslut enligt första stycket fattas endast om särskilda skäl föreligger.
Det bör ankomma på rättstillämpningen att ta ställning till vad som skall avses med ”betydande belopp". En viss ledning kan därvid erhållas av den praxis som finns i fråga om motsvarande uttryck i 5 & Skattebrottslagen (1971169), SkBL.
I första hand krävs alltså för betalningssäkring att fordringen skall vara betydande. Fordringar som rör mindre belopp kan dock betalningssäkras ”om särskilda skäl föreligger". Härigenom blir det bl. a. möjligt att inskrida mot mer uppenbara fall av betalningssabotage trots att själva fordringsbe- loppet varken absolut eller relativt sett är betydande.
45
I paragrafen föreskrivs att beslut om betalningssäkring omedelbart skall hä- vas, helt eller till viss del, om åtgärden inte längre behövs för att säkerställa betalning av fordringen eller om eljest skäl för beslutet inte längre fcreligger.
Med "beslut om betalningssäkring” avses här förstagångsbeslut om be- talningssäkring. Sådant beslut skall omedelbart hävas, helt eller devis, om
sou 1975:104 Specialmotivering 81
åtgärden inte längre behövs för att säkra betalning av fordringen. Häri ligger att om ett tidigare fattat beslut ändras till att avse ett mindre belopp, något nytt beslut om betalningssäkring inte skall meddelas utan istället det ur- sprungliga beslutet förklaras avse det mindre beloppet. Har det tidigare be- slutet verkställts,gäller således den förmånsrätt som nämnsi 13 ;" lagförslaget för det mindre beloppet från den dag då verkställighet av det första beslutet ägde rum. Att beslut om betalningssäkring behöver ändras till att avse ett mindre belopp blir troligen inte ovanligt. Gäldenären kan exempelvis ha framställt yrkanden om avdrag som kan komma att bifallas av vederbörande besvärs- instans.
Har ett beslut om betalningssäkring verkställts mot en gäldenär och kräver omständigheterna att betalningen av ytterligare ett belopp säkras hos denne måste särskilt beslut fattas. Det först meddelade beslutet berörs givetvis inte härav. Den nytillkomna fordringen får förmånsrätt från den dag då beslutet om betalningssäkring för denna verkställs.
l lagrummet föreskrivs vidare att ett beslut skall hävas "om eljest skäl för beslutet icke längre föreligger". Därmed avses i första hand det fallet att kronofogdemyndigheten har avslutat en begärd verkställighet genom att låta gäldenären avlägga ed enligt bestämmelserna i 10% lagförslaget och att det därvid har visat sig, att gäldenären saknar tillgångar som kan tas i anspråk för betalningssäkring.
Givetvis skall ett beslut om betalningssäkring hävas om förutsättningarna för detta inte längre föreligger. Skulle det t. ex. visa sig att fordringen efter jämkning inte uppgår till betydande belopp, skall beslutet hävas om inte ”särskilda skäl” föreligger (3,5 andra stycket). Detsamma är förhållandet om det inte längre föreligger någon särskild risk för att gäldenären inte kommer att betala fordringen (39 första stycket). Det kan t.ex. inträffa omständigheter som medför att gäldenärens likviditet eller solvens förbättras i så hög grad att någon särskild risk för bristande betalning inte längre föreligger. Det kan också vara så att beslutsfattaren med stöd av bestäm- melserna i 14% lagförslaget anser sig kunna godta en erbjuden säkerhet för betalning av fordringen. Även i sådana fall skall betalningssäkringen
upphöra.
55
I paragrafen föreskrivs att beslut om betalningssäkring skall upprättas skriftligt och lämnas till gäldenären mot bevis senast vid förrättningen för verkställighet. Om så inte kan ske skall beslutet delges gäldenären genom verkställande myndighetens försorg.
Lagrummet ger myndigheterna möjlighet att dröja med underrättelsen om beslutad betalningssäkring till den tidpunkt när verkställighet sker. Det ligger i sakens natur att ett sådant tillvägagångssätt bör användas i varje fall när risken för betalningssabotage från gäldenärens sida är uttalad.
Enligt allmänna förvaltningsrättsliga bestämmelser skall beslutsmyndig- heten resp. domstolen ombesörja kommunikation med enskild part (jfr IS och 18 åå FL samt 10 och 31 %& FPL). Förevarande lagrum innehåller ett undantag från denna ordning. Anträffas inte gäldenären vid förrättningen skall nämligen den verkställande myndigheten delge gäldenären beslutet.
82 Specialmotivering
SOU 1975:104
Därvid gäller bestämmelserna i delgivningslagen (l970:428). Resultatet av delgivningen skall redovisas till den som har fattat beslutet. Inget hindrar att beslutsfattaren begär verkställighet av betalningssäkring innan beslutet föreligger i skriftlig form. Beslutsfattaren måste då inställa sig på förrättningsplatsen för att meddela förrättningsmannen nödvändiga anvisningar. Eftersom beslutet skall överlämnas till gäldenären senast vid verkställigheten, måste det avfattas skriftligt under förrättningen. Så skall ske även om det visar sig att gäldenären inte är anträffbar. Den verkställande myn- digheten har nämligen då att delge beslutet och skall även ha ett exemplar för eget behov. Den nu beskrivna ordningen bör naturligtvis inte användas i normalfallet. Men om exempelvis granskningsmyndigheterna under på- gående kontrollarbete kan anta att vissa belopp har undanhållits beskattning och samtidigt har belägg för att särskild risk finns för att betalning skall utebli kan en sådan ordning kanske vara det enda effektiva sättet att säkra det allmännas anSpråk.
FLzs och FPLzs regler om kommunikation med part gäller för lagförslagets del i den mån de nu redovisade föreskrifterna inte innebär avvikelser från dessa bestämmelser. Nämnda lagar innehåller bl. a. den föreskriften att part i princip skall beredas tillfälle att yttra sig i ärende resp. svara i mål om det inte kan befaras att genomförandet av beslutet därigenom skulle avsevärt försvåras. Det säger sig självt att myndighet eller domstol med stöd av denna bestämmelse bör underlåta kommunikation om betalningssabotage kan befaras från gäldenärens sida.
65
Paragrafen reglerar vem som är behörig att besluta om betalningssäkring och om hävande av sådan åtgärd.
Tjänsteman som äger föra det allmännas talan i mål om sådan fordran som beslutet avser har enligt paragrafens_/örsta punkt beslutskompetens. Där- med menas den som har att vid myndighet eller inför domstol föra process om fordringen för det allmännas räkning eller den, vars motsvarande upp- gifter avser frågan om fordringens underlag. Beroende på myndighetens instruktion eller arbetsordning regleras denna processbehörighet antingen generellt eller genom särskilt förordnande. Inget hindrar att rätten att besluta om betalningssäkring helt eller delvis begränsas till viss eller vissa befatt- ningshavare inom myndigheten. Det bör liksom i andra sammanhang an- komma på de berörda centrala förvaltningsmyndigheterna att inom den ram som lagtexten ger ta ställning härtill.
Är ärendet eller målet redan anhängiggjort, äger alltid den som för det allmännas talan rätt att besluta angående betalningssäkring såvida inte myn- digheten uttryckligen har bestämt att processbehörigheten inte innefattar beslutsrätt i fråga om betalningssäkring.
På den direkta inkomstbeskattningens område innebär det sagda följande. Betalningssäkring i fråga om fordringar på slutlig eller tillkommande skatt. som debiteras på grundval av taxering eller eftertaxering, beslutas av den som har att föra det allmännas talan i taxeringsmålet eller, om talan ännu inte har väckts, skulle ha rätt att föra talan i ett sådant mål beträffande fordringen. När det gäller fordran på preliminär skatt har den befattnings- havare kompetens att fatta beslut angående betalningssäkring, som skall
SOU 1975:104
föra det allmännas talan i fråga om skattens debitering.
I paragrafens andra punk! föreskrivs att annan tjänsteman än nu har sagts får förordnas att fatta beslut angående betalningssäkring om "särskilda skäl" föreligger. Bestämmelsen är i första hand tillämplig i fråga om fordringar av samma slag — t. ex. inkomstskatt — där beslutskompetensen är fördelad mellan olika lokala eller regionala myndigheter. Det säger sig självt att det då från såväl det allmännas som den enskildes synpunkt kan vara lämpligt att samla beslutskompetensen i en och samma persons hand. Andra punkten i paragrafen ger emellertid myndighet även rätt att särskilt förordna den som inte äger processbehörighet att besluta angående betalningssäkring. Eftersom det många gånger — särskilt vad gäller beslut att tillgripa betal- ningssäkring — kan bli fråga om avgöranden, som under viss tidspress skall fattas på ett mer eller mindre preliminärt grundmaterial, bör dock sådan kompetens ges endast mer erfarna befattningshavare (jfr beträffande gransk- ningsledare prop. 1975/76:11 s. 110 och 125).
6.1.3 Verkställighet m.m. 7 5
I paragrafen föreskrivs att beslut om betalningssäkring verkställs enligt de föreskrifter som gäller vid utmätning för fordringen, om icke annat fram- går av betalningssäkringslagen.
Beslut om betalningssäkring skall således i princip verkställas enligt de villkor och i den ordning som gäller vid utmätning för den fordran som beslutet avser. Med ”fordran” förstås sådan skatt, tull eller avgift som anges i 291
Bestämmelserna om utmätning för skatt finns i 59 och 60 åå UBL. Dessa tar i första hand sikte på skatt eller avgift, som räknas upp i lä första stycket UBL samt kvarskatteavgift, restavgift, tilläggsavgift och räntor enligt samma lag. Genom hänvisningar i skilda skatte- och avgiftsförfattningar till UBL:s regler om indrivning blir bestämmelserna om utmätning emel- lertid tillämpliga även i fråga om dessa fordringar. Exempel på sådan reglering finns beträffande mervärdeskatten i 48ä ML, punktskatterna i 285 FKL, tullarna i 21 åTuL, arvs- och gåvoskatten i 53 & lagen(l941 :416) om arvsskatt och gåvoskatt, socialförsäkringsavgifterna i 30% Ang samt prisreglerings- avgifterna på jordbrukets och fiskets område i 24å lagen (1967z340) om prisreglering på jordbrukets område, JRL, resp. 15ä lagen (19741226) om prisreglering på fiskets område, FiRL. Även om en skatte- eller avgifts- författning skulle sakna hänvisning till UBLzs bestämmelser om utmätning för skatt blir dessa regler tillämpliga på grund av 64 & UBL. I denna paragraf föreskrivs nämligen att en staten tillkommande fordran, som får tas ut genom utmätning utan föregående dom, drivs in i samma ordning som skatt enligt UBL.
Bestämmelserna om utmätning för skatt gäller även i fråga om det all- männas fordran mot arbetsgivare enligt 75 och 77 åå UBL samt mot den som företräder arbetsgivare eller skattskyldig som är juridisk person enligt reglerna om solidariskt betalningsansvar i 77 a &" UBL, 49 a & ML och 27 a % FKL.
Bestämmelserna om utmätning för skatt innebär i korthet följande.
Specialmotivering 83'
84 Specialmotivering
SOU 1975:104
Vid utmätning för skatt skall — med vissa förbehåll i fråga om bl. a. tids- fristerna vid utmätningsförrättning och vid försäljning av utmätt egendom — utsökningslagens föreskrifter om jäv mot utmätningsman, om verkstäl- lighet av utmätning och vad därvid må undantagas, om utmätt egendoms försäljning, om fördelning av medel som till följd av utmätning influtit samt om klagan över utmätningsmans förfarande lända till efterrättelse.
Mot bakgrund av att bestämmelserna vid utmätning för skatt i princip är tillämpliga vid verkställighet av beslut om betalningssäkring, skall här. beröras vissa frågor vid utmätning som kan få betydelse vid verkställigheten av beslut om betalningssäkring.
Innan förrättningen påbörjas skall utmätningsmannen pröva om begäran om utmätning kan bifallas. Prövningen är i regel endast av formell art. I vissa fall kan omständigheter ha inträffat som medför att utmätning inte får äga rum. Så är t. ex. fallet om fordringen inte längre föreligger på grund av betalning, preskription eller liknande omständighet.
Har gäldenären försatts i konkurs får egendom som hör till konkursboet inte utmätas (23ä KKL). Inte heller får för fordran, som har uppkommit innan förhandling om offentligt ackord beslutats, utmätning ske innan ac— kordsfrågan har blivit avgjord (14ä ackordslagen (1970:847), AckL).
Påstår någon att han är ägare till lös egendom som finns hos gäldenären, men kan han inte genast visa detta, utgör invändningen inte hinder för verkställigheten. Kan han visa sannolika skäl för sitt påstående skall ut- mätningsmannen hänvisa honom att väcka talan mot borgenären och gäl- denären inom en månad, vid äventyr att han förlorar sin talan mot bor- genären (69å UL).
Föremål för verkställigheten är gäldenärens fasta och lösa egendom. Med fast egendom förstås vad som är att räkna som sådan enligt l och 2 kap. jordabalken, JB. Med fast egendom likställs tomträtt (13 kap. 26; JB).
Lös egendom är lösören samt fordringar och andra rättigheter. Till rättighet hänförs bl. a. aktie, andel i dödsbo, immaterialrättighet, pantbrev, andel i handelsbolag och rätt enligt avbetalningskontrakt.
Arbetstagares avlöning, som innestår hos arbetsgivare, eller pension eller livränta får tas i anspråk genom utmätning enligt bestämmelserna i 67 a—67 e && UL.
Hinder mot utmätning föreligger om egendomen inte får överlåtas eller om förbud mot utmätning har meddelats i lag.
I 66% första stycket UL anges tre anledningar till att egendom inte får överlåtas. Det kan bero på egendomens beskaffenhet, föreskrift i gåva eller testamente eller på ”annan emot envar gällande grund”.
Exempel på egendom som på grund av sin beskaffenhet inte får överlåtas är familjerättsliga underhållsbidrag som inte är förfallna till betalning. Hit räknas även fordran på periodiskt utgående lön innan den har förfallit.
Med uttrycket "annan emot envar gällande grund" avses särskilda be- stämmelser om förbud mot överlåtelse. Exempel finns i 17 kap. 1 & ärv- dabalken, som avser förbud mot arvsavtal.
] detta sammanhang kan nämnas bestämmelserna i 685 6 mom. UBL. Det förbud som där föreskrivs mot överlåtelse utgör inte hinder mot ut- mätning. Bestämmelsen innefattar dock viss begränsning i rätten att utmäta
SOU 1975:104 Specialmotivering 85
fordran på överskjutande preliminär skatt.
Även om viss egendom får överlåtas och alltså i princip är utmätningsbar, kan den vara undantagen från utmätning genom uttryckligt förbud. De centrala bestämmelserna om förbud mot utmätning finns i 66 % UL. Genom denna bestämmelse skyddas från utmätning bl. a. rätten till pension eller livränta, till skadestånd och till litterära och konstnärliga verk. I vissa andra författningar finns också intagna liknande förbud. Exempel härpå utgör 20 kap. 655 lagen (1962381) om allmän försäkring, AFL, och 50% lagen (l954:243) om yrkesskadeförsäkring, YFL.
Slutligen skall tas undan vad gäldenären för det dagliga livet behöver för sig och sin familj, för arbete eller yrkesutbildning samt till sitt och sin familjs uppehälle under den närmaste tiden (beneficium). Reglerna härom finns i 65 & UL. De är i princip inte tillämpliga för gäldenär som ärjuridisk person (6455 andra stycket UL).
Vid utmätning skall i första hand tas i anspråk egendom som kan användas till fordringens betalning med minsta kostnad, förlust eller annan olägenhet för gäldenären (6255 UL). Detta innebär att lösören, fordringar och andra rättigheter främst kommer i fråga.
Om utmätning och beslut om betalningssäkring verkställs vid olika till- fällen bör, i likhet med vad som anses gälla vid skilda utmätningar, olika egendomsobjekt om möjligt tas i anspråk.
Sedan utmätningsmannen har bestämt vilken egendom som skall tas i anspråk skall denna förklaras utmätt. Förklaringen skall antecknas i pro- tokoll.
Lös egendom skall därefter säkras och värderas. I regel säkras egendomen genom att uttnätningsmannen tar den om hand och för den från platsen. I allmänna mål brukar man emellertid ofta lämna kvar lösören hos gäl- denären, om detta anses lämpligt. En förutsättning är att så kan ske under betryggande former. Om egendomen inte tas om hand skall den förses med s. k. utmätningsmärke eller liknande eller sättas i förseglat förvar(74 & första stycket UL).
Om tredje man innehar gäldenärens lösa egendom med rätt att behålla den skall han meddelas förbud att utlämna egendomen till annan än utmätningsmannen (74,5 andra stycket UL). Fordran på grund av löpande papper utmäts genom att handlingen tas om hand av utmätningsmannen (75 & första stycket UL). Grundar sig fordringen på enkelt skuldebrev eller kontrakt skall även i detta fall handlingen om möjligt tas om hand men dessutom skall utmätningsmannen meddela sekundogäldenären förbud att betala till annan än honom (75% andra stycket UL).
I 77% UL föreskrivs när utmätning av lös egendom är fullbordad. Vissa i UL angivna åtgärder skall därvid ha vidtagits. Från denna tidpunkt har borgenären förmånsrätt i den utmätta egendomen.
Utmätning i fast egendom går till på så sätt att förrättningsmannen för- klarar egendomen utmätt. Härigenom är utmätningen fullbordad och medför förmånsrätt (83 & UL). Underrättelse om utmätningen skall lämnas till in- skrivningsmyndigheten och överexekutor (46ä utsökningskungörelsen (1971:1098), UK).
När utmätningsmannen anser att fast egendom skall säljas skall han över- lämna protokoll över utmätningen till överexekutor (60,5 UK). Denne skall
86 Specialmotivering
SOU 1975:104
därefter och så snart det är lämpligt med hänsyn till det fortsatta förfarandet låta beskriva och värdera fastigheten (3 å lagen (l97lz494) om exekutiv för- säljning av fast egendom, FfL). Intill dess så har skett får fastighetens värde preliminärt bedömas efter dess taxeringsvärde.
Utmätning av fast egendom hindrar inte att fastighetsägaren har kvar åtskilliga befogenheter beträffande fastigheten. I regel får han sitta kvar och tillgodogöra sig normal avkastning av denna. Han får emellertid inte minska dess värde genom att överlåta tillbehör eller genom att — annat än till husbehov — avverka skog, bedriva grus- eller stentäkt eller på annat sätt utnyttja naturtillgångar eller förändra fastigheten (6å FfL).
Utmätt fastighet eller tillbehör till denna eller avkastning av fastigheten får om borgenär begär det och det finns skäl därtill tas om hand av myndighet eller särskilt förordnad syssloman. Bestämmelser härom finns i 7—10 åå FfL.
Vid utmätning av fartyg eller gods i fartyg, av luftfartyg och intecknade reservdelar till detta, eller av den rätt till andel i inteckning som tillkommer gäldenären som ägare av intecknat luftfartyg eller intecknade reservdelar till sådant fartyg gäller särskilda föreskrifter (73å andra stycket, 74å tredje stycket och 77å andra stycket UL).
l förslaget anges att beslut om betalningssäkring verkställs enligt vad som gäller vid utmätning för skatt om inte annat framgår av betalnings- säkringslagen. Bestämmelser som avviker från utmätningsreglerna finns i 8—9 åå samt i 11 å lagförslaget. l 8å föreskrivs att verkställighet får ske utan att gäldenären dessförinnan har underrättats om målet. Ett principiellt förbud mot försäljning av egen- dom på grund av betalningssäkring finns i 9 å. UL:s föreskrifter om utmätt egendoms försäljning och fördelning av medel som till följd av utmätning har influtit blir därför i normalfallet inte tillämpliga vid verkställigheten. [ llå sägs att kronofogdemyndighet har exklusiv behörighet i fråga om verkställighet av beslut om betalningssäkring.
85
Enligt denna paragraf får verkställighet ske utan att gäldenären dessförinnan har underrättats om målet.
Bestämmelsen ställer föreskrifterna i 59å UL om underrättelse till gäl- denären åt sidan. Några särskilda villkor för att underlåta detta behöver till skillnad mot vad som gäller vid utmätning inte föreligga.
Eftersom betalningssäkring får beslutas endast om det finns risk för att gäldenären inte kommer att betala fordringen, bör underrättelse om kom- mande verkställigheten ske enbart om omständigheterna talar för att gäl- denären inte efter sådant meddelande kommer att ge sig in på åtgärder, som kan hänföras till betalningssabotage.
] övrigt gäller UL:s bestämmelser i fråga om utmätning. Det innebär att bevis om verkställigheten delges gäldenären, om det ej är känt att han inte kan anträffas (53å första stycket UK). Beträffande verkställighet i fordran på skatt som skall återbetalas till skattskyldig gäller särskilda regler i fråga om sättet för överbringande av beviset om verkställighet (53 å andra stycket UK).
S()LJ 1975:104
95
Paragrafens/älsta punkt föreskriver att verkställighet inte får omfatta for- säljning av egendomen.
Till skillnad från vad som gäller vid utmätning, som i normalfallet leder till försäljning av den utmätta egendomen, får egendom som omfattas av betalningssäkring i princip inte säljas på grund av denna åtgärd. Inte heller får andra åtgärder som har omedelbart samband med försäljning vidtas vid verkställighet av beslut om betalningssäkring. [ fråga om fast egendom blir således bl.a. bestämmelserna i 3—5 åå FfL inte tillämpliga. Den omständigheten att egendom har tagits i anspråk för betalningssäkring hindrar inte försäljning av egendomen på grund av utmätning hos gäldenären eller i dennes konkurs.
Enligt andra punkten i paragrafen får lös egendom säljas enligt bestäm- melserna i 183å UL om försäljning av kvarstadsbelagd egendom. Bestäm- melsen utgör en undantagsregel.
I 183å tredje stycket UL ges överexekutor rätt att på begäran av part och om synnerliga skäl föreligger förordna om försäljning av kvarstadsbelagd lös egendom under vissa förutsättningar. Egendomen skall vara underkastad förskämning eller snar förstörelse eller hastigt falla i värde. Ytterligare en grund för försäljning är att egendomen drar alltför kostsam vård.
Den praxis som har utbildat sig på området för försäljning av kvarstads- belagd egendom får vara vägledande även vid försäljning av egendom som omfattas av betalningssäkring. '
Innan fösäljningen äger rum skall motparten höras över åtgärden. Försäljningen skall ske i den ordning som gäller beträffande utmätt lös egendom.
Vid försäljning enligt denna paragraf skall vad som erhållits i likvid insättas på motbokslöst konto i enlighet med de administrativa bestämmelser som gäller i detta avseende i allmänna mål. Betalningssäkringen omfattar därefter denna likvid. Någon redovisning till uppbördsmyndighet skall därför inte äga rum förrän fordringen har fastställts och utmätning har skett.
105
I denna paragraf behandlas de materiella och processuella föreskrifterna vid 5. k. betalningssäkringsed.
Bestämmelsen föreskriver att gäldenären under vissa villkor, på begäran av kronofogdemyndighet, får åläggas att upprätta förteckning över sina till- gångar och skulder samt att han med ed skall bekräfta att den är riktig. Det är här att märka att till skillnad från vad som gäller vid utmätningsed förteckningen skall avse även gäldenärens skulder vid förhörstillfallet. För- teckningen motsvarar sålunda i huvudsak bouppteckning enligt 185 å KKL.
Villkoren för betalningssäkringsed är att tillgång för att säkerställa be- talning av fordringen inte har anträffats vid verkställigheten eller att upp- given tillgång är tvistig.
Förfarandet vid betalningssäkringsed följer i princip bestämmelserna i lagen (1921:244) om utmätningsed. Detta innebär bl. a. att förfarandet äger rum inför konkursdomaren i den ort, där gäldenären bör svara inför domstol
Specialmotivering 87
88 Specialmotivering
SOU 1975:104
i mål som rör gäld i allmänhet.
Vid det förhör som enligt Så lagen om utmätningsed hålls inför kon- kursdomaren skall gäldenären redogöra såväl för sina tillgångar och skulder som för andra omständigheter, som kan vara av betydelse för verkstäl- ligheten. Hart. ex. gäldenären innan beslutet om betalningssäkring fattades genom gåva eller annan rättshandling, som kan återvinnas. avhänt sig egen- dom, är han pliktig att uppge detta förhållande fastän egendomen vid för- hörstillfället inte utgör hans tillgång eller skuld. l förteckningen skall emel- lertid tas in endast uppgifter om de aktuella tillgångarna och skulderna.
[ likhet med vad som gäller vid utmätningsed kan oriktig uppgift i för- teckningen medföra ansvar för oredlighet eller vårdslöshet mot borgenärer (11 kap. 1 och 3 åå BrB).
Enligt förslaget skall behörigheten att föra det allmännas talan vid be- talningssäkringsed tillkomma kronofogdemyndighet. Genom denna bestäm- melse utvidgas kronofogdemyndighets behörighet att föra det allmännas talan vid betalningssäkringsed till att omfatta även skatter och avgifter utan- för UBL:s tillämpningsområde (jfr 53å andra stycket UBK).
115
I paragrafen föreskrivs att kronofogdemyndighet verkställer beslut om betalningssäkring samt att verkställigheten sker efter framställning från tjänsteman som avses i 6å.
Av hänvisningen i 7å till föreskrifterna vid utmätning för skatt framgår väl i och för sig att det ankommer på kronofogdemyndighet att vidta vissa verkställighetsåtgärder vid betalningssäkring. Förevarande bestämmelse ger emellertid åt kronofogdemyndigheten en exklusiv behörighet i fråga om i princip alla åtgärder på verkställighetsplanet. Endast överexekutors be- hörighet att förordna om försäljning av lös egendom som omfattas av be- talningssäkring utgör undantag.
Alla beslut — även att häva eller ändra tidigare meddelat beslut » verkställs genom kronofogdemyndighets försorg. Tjänsteman vid beslutande myn- dighet kan således inte under några omständigheter vara förrättningsman. Det finns i förslaget inte heller något krav på att företrädare för besluts- myndigheten skall närvara vid förrättning för verkställighet. Å andra sidan kan det — något som har berörts i specialmotiveringen till Så -— i vissa situationer vara lämpligt eller rent av nödvändigt att beslutsfattaren är när- varande vid förrättningen.
Den kronofogdemyndighet, som är behörig att företa utmätning för den fordran beslutet avser, äger rätt att utan särskilt bemyndigande från över- exekutor verkställa beslutet om betalningssäkring. Bestämmelsen hari fråga om säkerhetsåtgärder som beslutats av domstol sin motsvarighet i 37 å UL. Behörigheten omfattar samtliga verkställighetsåtgärder som tillkommer ut- mätningsman vid utmätning för skatt.
Enligt förslaget blir kronofogdemyndighet således ensam behörig att verk- ställa betalningssäkring. Den kompetensfördelning mellan överexekutor och utmätningsman som föreskrivs i 1 å UL har till viss del satts ur spel. Kro— nofogdemyndighet skall alltid vara första instansi mål om betalningssäkring.
Även åtgärder avseende förvaltning av utmätt fast egendom (6—10 åå FfL).
SOU 1975:104 Specialmotivering 89
tillkommer uteslutande kronofogdemyndighet. Denna beslutar således bl. a. om fast egendom, som har tagits i anspråk genom betalningssäkring, skall tas om hand och förvaltas av syssloman. I denna del avviker bestämmelserna från vad som gäller vid utmätning för skatt.
[ praxis har kronofogdemyndighet ansetts kunna vidta vissa rättshand- lingar beträffande den utmätta egendomen för att bevaka sökandens rätt (jfr SOU 1973:22 s. 285). Samma befogenhet skall tillkomma kronofogde- myndighet vid betalningssäkring utan att detta har särskilt utsagts.
6.1.4 Verkan av betalningssäkring
Under denna rubrik behandlas de omedelbara rättsverkningar som, utan att andra rättshandlingar företas, följer av att ett beslut om betalningssäkring har verkställts.
Rättsverkan av betalningssäkring innefattar dels inskränkning i gälde- närens befogenheter i fråga om egendom som omfattas av åtgärden dels förmånsrätt och dels särskilda befogenheter för kronofogdemyndigheten i syfte att ta till vara borgenärens rätt.
Kronofogdemyndighetens befogenheter har behandlats under 7 och 11 åå lagförslaget. ] 12 å redogörs för inskränkningarna i gäldenärens befogenheter och i 13å för förmånsrätten vid betalningssäkring.
lZå
Paragrafen innehåller bestämmelser om inskränkningar i gäldenärens för- foganderätt över sin egendom sedan kronofogdemyndigheten har förklarat att den har tagits i anspråk genom betalningssäkring. Efter denna tidpunkt får gäldenären inte förfoga över egendomen till skada för det allmänna.
För att avgöra i vilket avseende och i vilken omfattning förfoganderätten begränsas får man gå till bestämmelser och praxis på utmätningsområdet.
Gällande lag saknar föreskrifter om gäldenärens förfoganderätt över utmätt lös egendom (jfr dock 60aå UL). Det framstår emellertid som klart att gäldenären efter det att han har fått kännedom om att viss egendom har utmätts inte får vidta sådana åtgärder med egendomen som kränker sö- kandens intresse.
I fråga om fast egendom finns uttryckliga bestämmelser om inskränk— ningar i gäldenärens förfoganderätt över egendom som har förklarats utmätt (6—10åå FfL).
Inskränkningarna i gäldenärens rådighet inträder — i likhet med vad som anses gälla vid utmätning — redan i och med att förklaring avges att egen- domen har tagits i anspråk. Det fordras således inte att egendomen har säkerställts.
I detta sammanhang bör uppmärksammas bestämmelserna i 17 kap. 13 å BrB om straffansvar för den som rubbar gods som har tagits i anspråk genom säkerhetsåtgärd.
90 S pecialmotivering
SOU 1975:104
[35
Paragrafens/älsta punkt innehåller en upplysning om att bestämmelser om förmånsrätt på grund av betalningssäkring finns i förmånsrättslagen (1970:979), FRL. De regler som därvid åsyftas föreslås införda i 8 och 9 åå FRL genom lagen (0000:00) om ändring i denna lag.
Genom lagförslaget får verkställt beslut om betalningssäkring samma för- månsrätt som utmätning.
Förmånsrätt på grund av betalningssäkring ger företräde framför förmåns- rätt på grund av inteckning, vilken har sökts samma dag som beslutet om betalningssäkring verkställdes eller senare. Betalningssäkring ger vidare bättre rätt än senare betalningssäkring eller utmätning av samma egendom. Betalningssäkring för flera fordringar på en gång har lika rätt. Detsamma gäller beträffande den inbördes ordningen mellan betalningssäkring och utmätning som har verkställts samtidigt.
Vid utmätning för fordran, för vilken betalningssäkring har meddelats, följer slutligen förmånsrätt i egendomen från den dag, då beslutet om be- talningssäkring verkställdes.
I paragrafens andra punkt föreskrivs att förmånsrätten uppkommer vid samma tidpunkt som förmånsrätt på grund av bestämmelserna i 77 å första och andra styckena samt 83å första stycket UL.
Genom hänvisningen till UL knyts förutsättningarna för uppkomsten av förmånsrätt på grund av betalningssäkring i princip till vad som gäller i fråga om fullbordad utmätning. När i UL angivna villkor för fullbordad utmätning är uppfyllda i mål om betalningssäkring anses således förmånsrätt på grund av betalningssäkringen ha uppkommit.
Vid utmätning av här i riket registrerat skepp eller luftfartyg eller in- tecknade reservdelar till sådant luftfartyg gäller särskilda bestämmelser i fråga om förmånsrättens uppkomst. I dessa fall medför utmätningen för- månsrätt från det beslutet meddelas. Bestämmelserna, som är intagna i 77 å andra stycket UL, gäller även vid betalningssäkring.
6.1.5 Säkerhet 14 5
Första stycket innehåller bestämmelser om säkerhet för betalning av fordran.
F.n. finns inte någon bestämmelse om att utmätningsman i samband med indrivning äger begära eller mottaga säkerhet för betalning av skatte- eller avgiftsfordringen. Å andra sidan finns inte heller någon föreskrift som uttryckligen förbjuder utmätningsman att ta emot sådan.
Beträffande betalningssäkring har genom förevarande bestämmelse möj- lighet öppnats för att ställa säkerhet. Givetvis är det här fråga om endast sådan säkerhet som ställs av tredje man. Om gäldenären anvisar egendom skall ju denna tas i anspråk för betalningssäkringen.
Frågan om ställande av säkerhet kan aktualiseras när som helst efter det att en fordran har uppkommit. Det krävs således inte att beslut om betalningssäkring i fråga om fordringen har fattats för att en erbjuden sä- kerhet skall kunna godtas. Så till vida är det här fråga om ett självständigt
SOU 1975:104
institut, som kan användas av gäldenären t. o. m. för att hindra att ett beslut om betalningssäkring fattas.
Av paragrafens andra stycke framgår vem som i normalfallet är behörig att pröva erbjuden säkerhet och besluta om de åtgärder som behövs när säkerheten skall tas i anspråk. Denna rätt tillkommer i princip den som är behörig att besluta om betalningssäkring i fråga om den aktuella ford- ringen. I 6 å lagförslaget har redogjorts för behörighetsbestämmelserna i detta avseende. Tredje stycket föreskriver att kronofogdemyndigheten får pröva erbjuden säkerhet om särskilda skäl föreligger.
Anmälan om beslutet skall då genast göras till den som har beslutat om betalningssäkring för den aktuella fordringen. Denne skall omedelbart pröva om beslutet skall bestå.
Med uttrycket "särskilda skäl” avses framför allt sådana situationer där man på grund av faktiskt hinder — t. ex. vid verkställighet under kvällstid — inte kan erhålla beskattningsmyndighetens beslut och det är särskilt bråds- kande med verkställigheten.
Säkerheten skall utgöras av pant eller borgen. Borgen skall vara proprie- borgen och solidarisk, om den ställs av fler än en person (jfr 48å UL).
6.1.6 Besvär m. m. lSå
Paragrafen innehåller bestämmelse om vad den har att iaktta som vill föra talan mot beslut angående betalningssäkring, d.v.s. beslut om sådan åtgärd eller hävande av denna. Bestämmelsen omfattar även talan mot beslut i fråga om säkerhet enligt 14 å.
Enligt huvudregeln skall talan föras genom besvär hos den domstol eller myndighet som har att pröva besvär i fråga om den fordran betalnings- säkringen avser. Detta innebär att samma besvärsordning gäller som vid besvär över myndighets beslut i fråga om fordringen som sådan.
Från denna huvudregel görs undantag för fordran inom länsstyrelses förvaltningsområde. Besvär över beslut om betalningssäkring skall i detta fall alltid riktas till länsskatterätten i länet. Praktisk betydelse får denna bestämmelse för de direkta inkomstskatterna. Gäller beslutet fordran på sådan preliminär skatt, som avses i 2 å UBL, skall således talan mot beslutet alltid föras hos länsskatterätten. Länsstyrelsen är i intet fall behörig be- svärsinstans.
Talan mot besvärsinstans beslut följer givetvis den vanliga besvärsord- ningen.
Vid sidan om föreskrifterna i detta lagmm gäller liksom i andra sam- manhang de allmänna bestämmelserna i FL och FPL. Detta medför bl. a. att besvärstiden är tre veckor från den dag då klaganden erhöll del av beslutet (12å andra stycket FL och 7å FPL).
Av allmänna förvaltningsrättsliga grundsatser följer att enskild part när som helst kan begära omprövning av beslut om betalningssäkring, som har fattats av myndighet i första instans. Så kan ske såväl före som efter den ordinarie besvärstidens utgång. Myndigheten har då att meddela nytt
Specialmotivering 91
92 Specialmotivering
SOU 1975:104
beslut i anledning av denna begäran. Ny besvärstid löper från den dag parten erhöll del av omprövningsbeslutet.
165
I paragrafen föreskrivs att bestämmelserna i 10 kap. UL om klagan över utmätningsmans förfarande gäller i tillämpliga delar vid verkställighet av betalningssäkring samt att talan i intet fall är inskränkt till viss tid.
Tiden för klagan över utmätningsmans förfarande vid exekution enligt utsökningslagen är i regel inte begränsad.
För klagan över utmätning av borgenär eller gäldenär gäller emellertid en frist på tre veckor. Detsamma är förhållandet vid beslut om att fastighet eller registrerat skepp har tagits i anspråk enligt 91 aå UL. Detta framgår
av 201 å första stycket UL. . Genom förevarande bestämmelse blir möjligheten att föra talan mot verk- ställighet av beslut om betalningssäkring inte i något fall tidsmässigt be- gränsad.
Hänvisningen till 10 kap. UL medför vidare att reglerna om överexekutors förfarande vid klagan över utmätning gäller i tillämpliga delar vid talan mot verkställighet av betalningssäkring.
6.2 Förslag till ändringar i vissa författningar
6.2.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:1072) omförmänsberät- tigade skattefordringar m. m.
ös"
I denna paragraf föreslås en ändring i första stycket under punkten 1. För- slaget innebär att fordran på skatt enligt AGL erhåller förmånsrätt enligt 11 å FRL.
På grund av innehållet i 33 å AGL kommer den föreslagna bestämmelsen att tillämpas på arvsskatt endast om det i konkurs uppkommer överskott, vilket enligt KKL skall överlämnas till gäldenärens rättsinnehavare.
6.2.2 Förslaget till lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979) 8 å
I denna paragraf föreslås att betalningssäkring skall medföra förmånsrätt i den egendom vari verkställighet har skett. Förmånsrätten skall gälla i såväl fast som lös egendom. '
Enligt 13 å förslaget till betalningssäkringslag uppkommer förmånsrätten vid samma tidpunkt som förmånsrätten vid utmätning. Reglerna härom finns i 77å första och andra styckena samt 83å första stycket UL.
Förmånsrätten omfattar huvudfordran samt, i den mån ränta har upp- kommit, även denna.
Förmånsrätten har samma ställning gentemot andra förmånsrätter som enligt 9å FRL gäller i fråga om förmånsrätt vid utmätning. Det inbördes
SOU 1975:104
förhållandet mellan förmånsrätt vid betalningssäkring och vid utmätning regleras i förslaget till ändring i denna paragraf.
Enligt förslaget till ändring i 38 & KKL skall den förmånsrätt, som följer med betalningssäkring gå åter, om egendomen har tagits i anspråk för åt- gärden senare än tre månader före den s. k. fristdagen d. v. s. i princip den dag, då ansökan om konkurs eller om dödsboförvaltning genom boutred— ningsman kom in till konkursdomaren resp. rätten (29ä KKL).
9s
I denna paragraf regleras det inbördes förhållandet mellan de särskilda för- månsrätterna.
Enligt 8ä FRL ger betalningssäkring förmånsrätt i den egendom. som omfattas av verkställigheten. Bestämmelsens placering i denna paragraf med- för att lika förmånsrätt utgår vid betalningssäkring som vid utmätning. De föreslagna ändringarna i tredje och fjärde styckena i förevarande paragraf har, såvitt avser förhållandet mellan å ena sidan betalningssäkring och å andra sidan utmätning resp. inteckning, tillkommit som en konsekvens härav.
Det inbördes förhållandet mellan förmånsrätt på grund av betalnings- säkring och på grund av senare verkställighet av sådan åtgärd i samma egendom regleras på samma sätt som i fråga om förmånsrätten vid ut- mätning. Detsamma gäller beträffande förmånsrätten vid verkställighet för flera fordringar på en gång.
För det fall att utmätning sker för fordran som utgjort grund för beslutet om betalningssäkring följer förmånsrätt i egendomen från den dag, då be— slutet om betalningssäkring verkställdes. Bestämmelse härom föreslås införd i ett särskilt femte stycke. Genom en sådan reglering bibehåller det allmänna sin förmånsrätt när betalningen av fordringen på skatt, tull eller avgift sker i exekutiv ordning.
6.2.3 Förslaget till lag om ändring i jordabalken 19 kap. 21 &
Den föreslagna ändringen medför att anteckning skall göras i fastighetsboken eller tomträttsboken om verkställt beslut om betalningssäkring eller upphävt sådant beslut. Anteckning om verkställt beslut utgör hinder för inskrivning av tomträtt samt för inteckning i del av fastigheten.
Den skyldighet som åvilar utmätningsman att genast insända bevis till vederbörande inskrivningsmyndighet om utmätning av fast egendom gäller även vid verkställighet av betalningssäkring i fast egendom. Detta framgår av 7ä förslaget till betalningssäkringslag. Enligt denna paragraf skall näm- ligen betalningssäkring verkställas enligt de föreskrifter som gäller vid ut- mätning för fordringen.
Upphävs beslut om betalningssäkring bör beslutsmyndigheten meddela detta till inskrivningsmyndigheten. Det förutsätts att bestämmelser härom meddelas i administrativ ordning.
Specialmotivering 93
94 Specialmotivering
SOU 1975:104
21 kap. 2 & l paragrafen föreslås en ändring i första stycket under punkten 5. Ändringen medför att ansökan om inskrivning av tomträtt skall avslås om fastigheten har tagits i anspråk för betalningssäkring.
Den föreslagna ändringen är föranledd av regeln att företräde inte skall tillkomma annan rättighet framför tomträtt i fastigheten. Enligt FfL skall nämligen tomträtten alltid förbehållas vid exekutiv försäljning av fastighet som besväras av inskriven tomträtt. Eftersom betalningssäkring medför förmånsrätt i den fastighet som har tagits i anspråk utgör åtgärden hinder mot inskrivning av tomträtt.
21 kap. 5 s"
I denna paragraf tas bestämmelser upp om inskrivning av avtal om ändring i tomträttens innehåll.
Förslaget innebär att i fråga om inskrivning av sådant avtaljämställs fastighet eller tomträtt. som har tagits i anspråk för betalningssäkring med fastighet eller tomträtt som har utmätts. om verkställigheten har ägt rum före den dag då inskrivningen söks.
22 kap. 3 &
Enligt förslaget skall ansökan om inteckning avslås om del av fastigheten har tagits eller, den dag då inteckning söks, tas i anspråk för betalnings- säkring.
Bestämmelsen har motiverats av ]st förbud mot inteckning i andel av fastighet. Syftet med institutet betalningssäkring är ju ytterst att säkra be- talning av det allmännas fordran vid exekution i fastigheten. Fastigheten är att anse som ianspråktagen för betalningssäkring då verk- ställighet enligt 7ä förslaget till betalningssäkringslag har ägt rum.
6.2.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1955.'227) om inskrivning av rätt till luftfartyg
12å
Denna paragraf innehåller bestämmelser om avslag av ansökan om inteck- ning i utmätt egendom. Förslaget ansluter helt till vad som gäller i fråga om inteckning i utmätt
egendom.
41é
Enligt förslaget skall anteckning ske i inskrivningsboken om verkställt beslut om betalningssäkring samt upphävt beslut om sådan åtgärd. Bestämmelsen har fastighetsrättslig förebild i 19 kap. 21 &" JB.
SOU 1975:104
6.2.5 Förslaget till lag om ändring i sjölagen (1891."35 s. 1) 38 &
Denna paragraf innehåller bestämmelser om bl. a. förhållanden som skall antecknas i skepps- resp. skeppsbyggnadsregistren.
Enligt förslaget skall anteckningsskyldighet föreligga när registrerat skepp eller skeppsbygge eller inskriven rätt till sådan egendom blivit föremål för betalningssäkring samt då beslut om sådan åtgärd upphävts.
Anteckning om betalningssäkring medför hinder mot inteckning i egen- domen enligt 283ä sjölagen.
283 #
Enligt förslaget skall ansökan om inteckning avslås om skeppet, bygget eller andel däri eller villkorlig äganderätt därtill är föremål för betalnings- säkring.
Skälet för avslag är detsamma som vid utmätning. I prop. l973z42 s. 284 ff har departementschefen utförligt behandlat frågan om utmätning som hinder för inteckning.
6.2.6 Förslaget till lag om ändring i utsökningslagen(187731 5. 1) 72 ;
Enligt förslaget får egendom utmätas även om den omfattas av betalnings- säkring. Finns annan egendom att tillgå bör denna emellertid i första hand tas i anspråk om inte utmätningssökanden därigenom tillfogas skada.
Har det allmännas fordran på grund av betalningssäkring bättre rätt än den för vilken utmätning senare sker, skall vid utmätning i lös egendom ett belopp motsvarande det allmännas fordran avsättas vid köpeskillingens fördelning. Detta framgår av förslaget till ändring i 139ä UL. Utmäts fast egendom skall i motsvarande fall kontant betalning ske för fordringen och beloppen insättas på bankkonto (349' FfL).
139 s*
Förslaget avser att reglera den situation som uppkommer, då lös egendom, som har tagits i anspråk genom betalningssäkring, utmäts för annan fordran än den för vilken betalningssäkring har meddelats. I sådant fall skall, utan särskilt yrkande. så stor del av köpeskillingen avsättas, som på grund av förmånsrätt enligt FRL belöper på den fordran. för vilken betalningssäkring har beslutats.
Bestämmelserna om förmånsrätten vid betalningssäkring finns i förslagen till ändringar i 8 och 9 åå FRL. I regel har betalningssäkring i den angivna situationen en bättre förmånsrätt än utmätning. Verkställs betalningssäkring och utmätning vid samma tillfälle medför åtgärderna emellertid samma förmånsrätt. I sådant fall får en häremot svarande fördelning av köpes- killingen komma till stånd. Det kan även förekomma att utmätningssö- kanden åberopar annan förmånsrätt än den utmätningen ger. Går denna
Specialmotivering 95
96 Specialmotivering
SOU 1975:104
före det allmännas förmånsrätt på grund av betalningssäkring kan natur- ligtvis avsättning endast göras om köpeskillingen förslår härtill.
6.2.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1971 :494) om exekutiv/ör- sälining av fast egendom
25å
I denna paragraf föreslås en ändring i första stycket under punkten 2. För— slaget innebär att fordran som utgår med förmånsrätt på grund av verkställt beslut om betalningssäkring skall tas upp i sakägarförteckningen.
Enligt 8 s" FRL utgår förmånsrätt för det allmännas fordran på skatt. tull eller avgift i den egendom som omfattas av verkställt beslut om betal- ningssäkring. Förmånsrätten uppkommer vid samma tidpunkt som förmåns- rätt vid utmätning. Detta framgår av 12 ä' förslaget till betalningssäkringslag.
Tidpunkten för förmånsrättens inträde är avgörande för frågan om ford- ringen skall tas upp i sakägarförteckningen och vilket företräde som ford- ringen i sådant fall skall ges vid exekutionen.
Enligt 26 ;" FfL skall fordringar och rättigheter tas upp efter det företräde som gäller enligt lag. lnskriven rättighet skall vidare ha företräde framför fordran med förmånsrätt på grund av utmätning, om inskrivning har sökts före dagen för utmätningen. Genom att verkställt beslut om betalnings- säkring i förmånsrättsavseende föreslås likställd med utmätning, följer att inskriven rättighet får företräde framför det allmännas fordran på grund av betalningssäkring om inskrivning har sökts före dagen för verkställig- heten. Genom den föreslagna ändringen erhåller det allmännas fordran på grund av verkställt beslut om betalningssäkring samma skydd vid försäljningen. som övriga fordringar som faller inom skyddsbeloppet.
34ä
Förslaget innebär ett avsteg från den s. k. övertagandeprincipen. som kom- mer till uttryck i denna paragraf. Till skillnad från vad som i regel gäller för fordringar som är förenade med panträtt och som faller inom skydds- beloppet föreslås nämligen att fordran på grund av verkställt beslut om betalningssäkring utan särskilt yrkande alltid skall erläggas kontant. Beloppet skall sättas in på räntebärande bankkonto. Det får lyftas först när betalningen av skatten, tullen eller avgiften skall ske i exekutiv ordning.
Gäldenärens personliga betalningsansvar för det allmännas fordran på skatt. tull eller avgift utgör hinder mot att låta rättighet på grund av be- talningssäkring kvarstå i fastigheten vid försäljningen.
6.2.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:500) om exekutiv/ör- sälining av luftfartyg m. m.
10%"
Förslaget innebär att fordran som utgår med förmånsrätt på grund av be- talningssäkring skall tas upp i sakägarförteckningen.
SOU l975:104 Specialmotivering 97
Motsvarande ändring föreslås införd i 25 & FfL beträffande exekutiv för- säljning av fast egendom. Specialmotivering till denna paragraf lämnas i avsnittet 6.2.7.
6.2.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:1130) om exekutiv försäljning av registrerat skepp m. m.
10s
Förslaget innebär att fordran som utgår med förmånsrätt på grund av be- talningssäkring skall tas upp i sakägarförteckningen.
Motsvarande ändring föreslås införd i 25 & FfL beträffande exekutiv för- säljning av fast egendom. Specialmotivering till denna paragraf lämnas i avsnittet 6.2.7.
6.2.10 Förslaget till lag om ändring i konkurslagen (1921:225) 38 &
Enligt 8 & FRL medför betalningssäkring förmånsrätt i den egendom som har tagits i anspråk för åtgärden. Förmånsrätten uppkommer vid samma tidpunkt som förmånsrätten vid utmätning. Detta framgår av 13 & förslaget till betalningssäkringslag.
I ändringsförslaget regleras det fall, då gäldenären försätts i konkurs efter det att honom tillhörig egendom har tagits i anspråk genom verkställd betalningssäkring. ] likhet med vad som gäller vid utmätning skall förmånsrätt på grund av betalningssäkring gå åter om egendomen har tagits i anspråk för åtgärden senare än tre månader före den s. k. fristdagen, dvs. i princip den dag, då ansökan om konkurs eller om dödsboförvaltning genom boutredningsman kom in till konkursdomaren resp. rätten (29% KKL).
Återvinningsfristens utgångspunkt är den tidpunkt då egendomen tas i anspråk för verkställigheten. En allmän förutsättning för återvinning är gi- vetvis att betalningssäkringen varit till nackdel för borgenärerna eller vissa av dem vid den tidpunkt då åtgärden verkställdes.
40bå
Genom förslaget likställs förfarandet vid återgång av förmånsrätt på grund av betalningssäkring med vad som gäller vid utmätning. Någon särskild åtgärd som t. ex. väckande av talan vid allmän domstol är inte behövligt i detta fall.
6211 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken 11 kap.] &
Förslaget innebär att gäldenär som i förteckning till betalningssäkringsed förtiger tillgång, uppger obefintlig skuld eller lämnar annan sådan oriktig
98 Specialmotivering
SOU 1975:104
uppgift skall dömas för oredlighet mot borgenärer såvida inte uppgiften rättas innan den beedigas eller eljest läggs till grund för förfarandet. Det- samma gäller om gäldenär i samband med betalningssäkring åberopar oriktig handling eller skenavtal och därigenom hindrar att erforderlig egendom genom förrättningen tas i anspråk för att bereda det allmänna säkerhet.
Genom den föreslagna bestämmelsen kriminaliseras uppsåtliga uppgifter i förteckning till betalningssäkringsed samt i vissa fall vid förrättning för verkställighet av betalningssäkring.
Bestämmelserna om betalningssäkringsed finns i 109" förslaget till be- talningssäkringslag. Om gäldenär i sådan förteckning lämnar oriktiga upp- gifter om sina tillgångar eller skulder, ådrar han sig ansvar enligt detta lagrum oberoende av om uppgiften fått inflytande på resultatet av verkställigheten. Rättar han uppgiften innan den har blivit beedigad, går han emellertid fri från ansvar.
Straffansvar drabbar vidare gäldenär som i samband med verkställighet av betalningssäkring åberopar oriktig handling eller muntligt eller skriftligt skenavtal om detta får till följd att erforderlig egendom inte finns att tillgå vid verkställigheten.
Oriktig uppgift vid förrättningen för verkställighet medför inte straffans- var.
11 kap. 3 Ö
I denna paragraf föreslås en bestämmelse motsvarande den som intagits i lä detta kapitel.
Genom förslaget införs straffansvar för gäldenär som av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift om sina tillgångar eller skulder i förteckning till be— talningssäkringsed.
I övrigt hänvisas till vad som anförts i specialmotiveringen till 11 kap. 1 & BrB.
17 kap. 13?"
Förslaget innebär att den som rubbar gods, som har tagits i anspråk genom betalningssäkring, ådrar sig ansvar för överträdelse av myndighets bud.
Den brottsliga gärningen behöver inte bestå i ett besittningstagande. Det räcker att verkställigheten försvåras genom att egendomen görs svåråtkom- lig.
Straffansvar inträder för gäldenären redan i och med att förklaring avges att hans egendom har tagits i anspråk för betalningssäkring. Det förutsätts sålunda inte att egendomen har säkerställts.
I enlighet med den praxis som utbildats vid utmätning är det inte straff- belagt att åsidosätta förbud att betala till annan än kronofogdemyndighet (jfr 755 andra stycket UL).
SOU 1975:104
6.2.12 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken 26 kap. ] &
Förslaget innebär att bestämmelserna om kvarstad och skingringsförbud får tillämpas om någon är skäligen misstänkt för brott enligt SkBL, lagen (1960:418) om straff för varusmuggling, UBL, kupongskatteförordningen (1970:624) eller lagen (19581295) om sjömansskatt och det skäligen kan be- faras, att han genom att avvika eller genom att skaffa undan egendom eller på annat sätt undandrar sig att betala den skatt, tull eller avgift, som han genom brottet kan antas ha undanhållit eller sökt undanhålla det all- männa. Åtgärderna får av'se det belopp som svarar mot det allmännas fordran mot den misstänkte på skatt, tull eller avgift. De får bestå längst till dess beslut om betalningssäkring för fordringen ifråga har verkställts.
I fråga om skatter, tullar och avgifter utgör kvarstad och skingringsförbud ett komplement till institutet betalningssäkring. Till skillnad från säker- hetsåtgärderna i 26 kap. RB medför betalningssäkring förmånsrätt i den egendom som har tagits i anspråk för åtgärden. Förmånsrätten gäller i såväl fast som lös egendom.
Endast om beslut om betalningssäkring inte kan sättas in bör åtgärderna enligt 26 kap. RB tillgripas. Detta kan förekomma i två situationer. Det ena fallet är om villkoren för beslut om betalningssäkring inte är uppfyllda. För betalningssäkring krävs nämligen att fordringsanspråket skä/igen kan antas bli påfört gäldenären medan det enligt förevarande paragraf är till- räckligt att det kan antas att så är fallet. Den andra situationen är om man av tidsbrist inte kan avvakta förvaltningsmyndighetens beslut om betal- ningssäkring. Möjligheten att ta egendom i förvar (26 kap. 3 &) medför att polis eller åklagare snabbt kan ingripa mot t. ex. en misstänkt som håller på att skaffa undan sin egendom.
Sedan beslut om betalningssäkring har verkställts skall beslutet om kvar- stad och skingringsförbud omedelbart hävas. Från denna tidpunkt föreligger även hinder mot beslut om sådana åtgärder.
För beslut om kvarstad och skingringsförbud enligt detta lagrum fordras att domstolen preliminärt bestämmer det allmännas fordran på skatt, tull eller avgift till såväl grund som belopp. Denna prövning skall ske på grundval av de materiella och processuella beskattningsregler, som gäller för ford- ringsanspråket. I övrigt skall givetvis bestämmelserna i 26 kap. RB gälla.
Specialmotivering 99
sou 1975:104 101
Bilaga Indrivningsresultatet under åren 1970—1974 betr. vissa medelsslag
Riksskatteverket har för utredningens räkning gjort en statistisk samman- ställning beträffande indrivningsresultatet under åren 1970—1974.
Medelslagen utgör för år 1974 93,2 % av det totalt under året uppdebiterade beloppet i kronofogdemyndigheternas månadsräkningar.
Särskild uppdebiterad A-skatt
lndrivnings—Oredovisat vid Uppdebiterat resultat årets början under året under år
Avkortat under året
1970 152 458 882 169 202 370 1971 205 527 299 173 692 321 1972 226 560 303 165 522 177 1973 233 271 644 138 998 375 1974 204 697 805 126 893 239
2368 750 3111057 2903196 2812 694
3 103 689
Belopp att in- driva
319 292 502 376 108 563 389 179 284 369 457 325 328 487 355
Avskrivet under %
året
40 167 729 52 925 087 60 276 109 72 441 923 67 459 473
12.6 14.1 15.5 19.6 20.5
Levererat under året
73 597 196 96 623 122 95 631 473 92 317 536 84 681 358
%
23.0 25.7 24.6 25.0 25.8
Utestående vid %
årets slut
202 527 299 226 560 303 233 271 644 204 697 806 176 346 458
64.4 60.2 59.9 55.4 53,7
Summa — 774 308 482
B-skatt
lndrivnings-Oredovisat vid Uppdebiterat resultat årets början under året under år
1970 237 274 258 270 240 465 1971 237122 167 305 450 606 1972 254 922 768 330 013 551 1973 265661 877 296 332 980 1974 256 916 507 286 184 848
14 299 386
Avkortat under
året
71 635 446 84 045 516 112140265 106 514774 88 236 394
Belopp att in-
driva
435 879 277 458 527 257 472 796 054 455 480 083 454 864 961
293 270 321
Avskrivet under %
året
29 521 485 30 890 862 34 978 624 37 320 042 40 745 296 6.8 6.7 7.4 8.2 8.9
442 850 685
Levererat under
året
169 235 232
172 713582 172 150860
161243471
167 766 275
%
38,8 37,7 36.4 35.4 36.9
Utestående vid %
årets slut
237 122167
254 922 768 265 666 502 256 916 508 246 353 329
54.4 55.6 56.2 56.4 54.2
Summa — 1 488 222 450 462 572 395 173 456 309 843 109 420
102 Bilaga
SOU 1975:104
Kvarstående skatt
Indrivnings-Oredovisat vid Uppdebiterat
resultat under år
1970 1971 1972 1973 1974
Summa
årets början
469 767 925 479 146 220 587 954 276 703 510 843
714 566917
Tillkommande skatt
under året
514 772 583 642 839 668 730 394 501 667 284 600 648 336 576
3 203 627 928
Avkortat under
året
126 578 762 115021216 141 148 863 161999216 155 446 296 700 194 352
lndrivnings-Oredovisat vid Uppdebiterat
resultat under år
årets början
under året
Avkortat under Belopp att in- driva
året
Belopp att in—
driva
857 961 746 1 006 964 672 1 177 199 914 1 208 796 227
1 207 457 198
Avskrivet under %
året
107 772 697 122 351 869 136 956 576 196 045 598 194 974 839 758 101 579
12.6 12.1 11.6 16.2 16.1
Levererat under
året 271 042 262 296 658 466 336 732 431 298 183 651 304 316 502 1506 933 312
%
31.6 29.5 28.6 24.7 25.2
Utestående vid %
årets slut
479 146 220 587 954276 703510 843 714566 918 708 165 796
Avskrivet under %
året
Levererat under %
året
55.8 58.4 59.8 59.1 58.7
Utestående vid %
årets slut
1970
1971 1972 1973
1974
Summa
50 442 685 64 105 872 86 703 289 79 629 299 86 193 824 56 604 739 66 760 574 46 402 292 56 614 349 70 051 054
4 557 735 3 449 975
4411969 5710249
3168181
296 433 008
21 298 109
102 489 689 127 416471 128 693 612 130 533 399 153 076 697
9 441 523 14 946 625 13 756 876 18 830 722
18 899 462
9.2 11.7 10.7 14.4
12.4
28 942 294 25 766 553 35 307 435 25 508 852 33 895 887
28.2 20.2 27.4 19.6 22.1
64 105 872 86 703 289 79 629 299 86 193 824
100 281 347
62.6 68.1 61.9 66.0 65.5
75 875 208 149 421 021
SOU 1975:104
Bilaga 103
Mervärdeskatt
lndrivnings-Oredovisat vid Uppdebiterat Avkortat under Belopp att in- Avskrivet under % Levererat under % Utestående vid% resultat årets början under året året driva året året årets slut under år
104 Bilaga
1970 24 068 763 159 814 369 25 281 372 158 601 760 1 665 939 1.0 46 761 624 29.5 100 174 060 69.5 1971 110 174 060 239 709 898 42 439 721 307444 237 16 940 380 5.5 81 001 551 26.4 209 502 248 68.1 1972 209 502 248 310 851 824 57 007 057 463 347 015 47 843 354 10.3 114 849 395 24.8 300 654 202 64.9 1973 300 654 202 292 461 715 63 052 840 530 063 077 92 698 745 17.5 134 746 432 25.4 302 617 841 57.1
1974 303 027 301 290 616 504 47 309 474 546 334 331 101606168 18.6 143117 995 26.2 301610109 55.2
Summa — 1 293 454 310 235 090 464 — 260 754 586 520 476 997 —
Arbetsgivaravgifter m. m.
lndrivnings-Oredovisat vid Uppdebiterat Avkortat under Belopp att in- Avskrivet under % Levererat under % Utestående vid % resultat årets början under året året driva året året årets slut
under år
1970 140 158 322 203 987 929 34 779 405 309 366 841 34 035 616 11.0 111 631 544 36.1 163 699 443 52.9 1971 163 699 446 334 777 596 100 621 053 397 855 989 41 536 171 10.4 124 375 654 31.3 231 944 101 58.3 1972 231 944 101 290 448 835 67 399 590 454 993 346 51 774 788 11.4 145 239 749 31.9 257 978 749 56.7 1973 257 978 749 305 411 796 73 440 965 489 949 580 80 027 414 16.3 145 763259 29.8 264 158 843 53.9 1974 264 158 843 366 596 723 75 580 440 555 175 126 88 638 041 16.0 184 988 732 33.3 281 548 295 50.7
___—___—
Summa — 1 501 222 879 351 821 453 — 296 012 030 711 998 938 —
SOU 1975:104
Statens offentliga utredningar 1975
Kronologisk förteckning
wmsmwewwe
34.
35. 36.
37.
38. 39. 40. 41. 42. 43. 44. 45. 46. 47. 48. 49. 50. 51. 52. 53. 54. 55. 56. 57.
Demokrati på arbetsplatsen. A. Psalmer och visor. Del 111. U. Psalmer och visor. Del 112. U. Psalmer och visor. Del 1:31. U. Bättre bosättning för flera. S. Huvudmannaskapet för specialskolan och särskolan. U. Framtida studerandehalsovård. U. Utlandssvenskarnas rösträtt. Ju. Individen och skolan. U. Rörlig pensionsålder. S. . Svensk press. Tidningar i samverkan. Fi.
Totalfinansiering. B. Vägtrafikolyckor och sjukvårdskostnader. S.
. Konstnärerna i samhället. U. Kommunal rösträtt för invandrare. Kn. Kriminalvårdens nämnder. Ju.
Markanvändning och byggande. Remissammanställning ut- given av bostadsdepartementet. B. Förtroendevalda och partier i kommuner och landsting. Kn. . Konsumentskydd pä läsomrädet. H.
Särskilda regler för handläggning av anmälan mot polisman. Ju.
. Pensionsförsäkring. Fi. . Lag om allmänna handlingar. Ju.
JO-ämbetet. Uppgifter och organisation. R. . Tre sociologiska rapporter. Ju.
Å jour. Om journalistutbildning. U.
. Forskningsråd. U. . Politisk propaganda på arbetsplatser. A.
Program för ljud och bild i utbildningen. U. . Medborgerliga fri- och rättigheter i vissa länder. Ju.
Barnens livsmiljö. S. . Samhället och barns utveckling. Barnmiljöutredningens rap-
port 1. S. . Barns hälsa. Barnmiljöutredningens rapport 2. S. . Barns uppfostran och utveckling. Barnmiljöutredningens rap—
port 3. S. Förskolan, skolan och fritiden. Barnmiljöutredningens rapport 4. S. Barnfamiljernas ekonomi. Barnmiljöutredningens rapport 5. S. Barnen och den fysiska miljön. Barnmiljöutredningens rapport 6. 5. Barn och föräldrars arbete. Barnmiljöutredningens rapport 7. $. Barnkultur. Barnmiljöutredningens rapport 8. S. Statsbidrag till kommunerna. Fi. Trafikolyckor och statistik. K. Kommunal demokrati. Kn. Kommunal demokrati. Sammanfattning. Kn. Kvinnor i statlig tjänst. Fi. Etablering av miljöstörande industri. B. Vidareutbildning i internationell marknadsföring. H. Kommunal organisation och information. Kn. Kollektivtrafik [ tätort. K. Kollektivtrafik i tätort. Bilagor. K. Massmediegrundlag. Ju. Internationella koncerner i industriländer. I. Bostadsförsörjning och bostadsbidrag. B. Bostadsförsörjning och bostadsbidrag. Bilagor. 8. Beskattning av realisationsvinster. Fi. Fåmansbolag. Fi. Bötesverkställighet. Ju. Trafikbuller. Del II. Flygbuller. K. Varuförsörjning i kristid. H.
58. 59. 60. 61. 62. 63. 64. 65. 66. 67. 68. 69. 70.
71. 72. 73. 74 75. 76.
77. 78. 79. 80. 81. 82. 83. 84. 85. 86. 87. 88. 89. 90. 91. 92. 93. 94. 95. 96.
97.
98.
99
Målet är jämställdhet. Ju. Utbildning för vuxna. U. Energiberedskap för kristid. H. Energiberedskap för kristid. Bilagor. H. Förkortad arbetstid för smäbarnsföräldrar. S. Konsumentkreditlag m.m. Ju. Språkresor. U. Förfogandelagstiftningen. Fö. Trafikpolitik — behov och möjligheter. K. Utbildning i samspel. S. Handikappanpassad kollektivtrafik. K. Samhället och distributionen. H. Samhället och distributionen. Bilagor om företag, anställda och hushåll. H. Landstingens arkiv. Kn. Dlstansundervisning. U. Frivilligförsvarets förmåner. Fö. Socialförsäkringsavgifter på uppdragsinkomster mm. 3. Medborgerliga fri- och rättigheter. Regeringsformen. Ju. Handikappanpassad kollektivtrafik. Sammandrag ur SOU 1975:68 (svensk, engelsk och tysk version). K. Allmän skatteflyktsklausul. Fi. Svensk press. Pressens funktioner i samhället. Fi. Svensk press. Statlig presspolitik. Fi. Postens roll i tidningsdistributionen. K Farliga vrak. K Organisation för skyddat arbete. A. Stålindustrins arbetsmiljö. I. Ersättning vid arbetsskada. S. Vägplanering. K Vägplanering. Bilagor. K Samverkan i barnomsorgen. S. Fem veckors semester. A. Längtidsutredningen 1975. Fi, Arbete åt alla. A. Politik för regional balans. A. Politik för regional balans. Bilaga 1. A. Politik för regional balans. Bilaga 2. A. Barns sommar. S. Telefonavlyssning. Ju. Energiförsörjningen 1975—1980. Bilaga 3 till 1975 års läng- tidsutredning. Fi. Varuhandeln 1975—1980. Bilaga 4 till 1975 års Iångtidsut— redning. Fi. Miljövård i Sverige 1975—1980. Bilaga 6 till 1975 års läng- tidsutredning. Fi. . Samerna i Sverige. Stöd ät språk och kultur; U.
100. Samerna i Sverige. Stöd åt språk och kultur. Bilagor: U. 101 . Fartygsfinansiering. I. 102.Tystnadsplikt och yttrandefrihet. Ju. 103. Skadestånd VI. Försäkringsgivares regressrätt m.m. Ju. 104. Betalningssäkringslag för skatte- och avgiftsprocessen. Fi.
Statens offentliga utredningar 1975
Systematisk förteckning
Riksdagen JO-ämbetet. Uppgifter och organisation. [23]
Justitiedepartementet
Ullandssvenskarnas rösträtt. [8] Kriminalvårdens nämnder. [16] Särskilda regler för handläggning av anmälan mot polisman. [20] Lag om allmänna handlingar. [22] Tre socrologiska rapporter. [24] 1973 års fri- och rättighetsutredning. 1. Medborgarliga fri- och rättigheter i vissa länder. [29] 2. Medborgarliga fri- och rättigheter. Regeringsformen. [75]
Massmediegrundlag. [49] Bötesverkställighet. [55] Målet är jämställdhet. [58]
Konsumentkreditlag m.m. [63] Telefonavlyssning. [95] Tystnadsplikt och yttrandefrihet. [102] Skadestånd VI. Försäkringsgivares regressrätt m.m. [103]
Försvarsdepartementet
Förfogandelagstiftningen. [65] Frivilligförsvarets förmåner. [73]
Socialdepartementet
Bättre bosättning för flera. [5] Pensionskommitten. 1. Rörlig pensionsålder. [10] 2. Socialförsäk- ringsavgifter på uppdragsinkomster m.m. [74] Vägtrafikolyckor och sjukvårdskostnader. [13] Barnmiljöutredningen. 1. Barnens livsmiljö. [30] 2. Samhället och barns utveckling. Barnmiljöutredningens rapport 1. [31] 3. Barns hälsa. Barnmiljöutredningens rapport 2. [32] 4. Barns uppfostran och utveckling. Barnmiljöutredningens rapport 3. [33] 5. Förskolan, skolan och fritiden. Barnmiljöutredningens rapport 4. [34] 6. Barn- familjernas ekonomi. Barnmiljöutredningens rapport 5. [35] 7. Bar- nen och den fysiska miljön. Barnmiljöutredningens rapport 6. [36] 8. Barn och föräldrars arbete. Barnmiljöutredningens rapport 7. [37] 9. Barnkultur. Barnmiljöutredningens rapport 8. [38] Förkortad arbetstid för småbarnsföräldrar. [62] Utbildning i samspel. [67] Ersättning vid arbetsskada. [84] Samverkan i barnomsorgen. [87] Barns sommar. [94]
Kommunikationsdepartementet
Trafikolyckor och statistik. [40] Utredningen om kollektivtrafik [ tätorter. 1. Kollektivtrafik i tätort. [47] 2. Kollektivtrafik i tätort. Bilagor. [48] Trafikbuller. Del II. Flygbuller. [56] Trafikpolitik — behov och möjligheter. [66] HAKO—utredningen. 1. Handikappanpassad kollektivtrafik. [68] 2. Handikappanpassad kollektivtrafik. Sammandrag ur SOU 1975:68 (svensk, engelsk och tysk version). [76] Postens roll i tidningsdistributionen. [801 Farliga vrak. [81] Kommittén för den långsiktiga vägplaneringen. 1. Vägplanering. [85] 2. Vägplanering. Bilagor. [86]
Finansdepartementet
1972 års pressutredning. 1. Svensk press. Tidningar i samverkan. [11] 2. Svensk press. Pressens funktioner i samhället. [78] 3. Svensk press. Statlig presspolitik. [79] Pensionsförsäkring. [21] Statsbidrag till kommunerna. [39]
Kvinnor i statlig tjänst. [43] Beskattning av realisationsvinster. [53] Fämansbolag. [54] Allmän skatteflyktsklausul. [77] 1975 års långtidsutredning. 1. Långtidsutredningen 1975. [89] 2. Energiförsörjningen 1975—1980. Bilaga 3 till 1975 års långtids- utredning. [96] 3. Varuhandeln 1975—1980. Bilaga 4 till 1975 års långtidsutredning. [97] 4. Miljövård i Sverige 1975—1980. Bilaga 6 till 1975 års Iångtidsutredning. [98] Betalningssäkringslag för skatte- och avgiftsprocessen. [104]
Utbildningsdepartementet
1969 års psalmkommitté. 1. Psalmer och visor. Del 111. [2] 2. Psalmer och visor. Del 112. [3] 3. Psalmer och visor. Del 13. [4] Utredningen om skolan, staten och kommunerna.
1. Huvudmannaskapet för specialskolan och särskolan. [6] 2. In- dividen och skolan. [9] Framtida studerandehälsovård. [7] Konstnärerna i samhället. [14] A jour. Om journalistutbildning. [25] Forskningsråd. [26] Program för ljud och bild i utbildningen. [28] Utbildning för vuxna. [591 Språkresor. [64] Distansundervisning. [72] Sameutredningen. 1. Samerna i Sverige. Stöd åt språk och kultur. [99] 2. Samerna i Sverige. Stöd åt språk och kultur. Bilagor. [100]
Handelsdepartementet
Konsumentskydd på låsområdet. [19] Vidareutbildning i internationell marknadsföring. [45] Varuförsörjning i kristid. [57] Energiberedskapsutredningen. 1. Energiberedskap för kristid. [60] 2. Energiberedskap för kristid. Bilagor. [61] Distributionsutredningen. 1. Samhället och distributionen. [69] 2. Samhället och distributionen. Bilagor om företag, anställda och hushåll. [70]
Arbetsmarknadsdepartementet
Demokrati på arbetsplatsen. [1] Politisk propaganda på arbetsplatser. [27] Organisation för skyddat arbete. [82] Fem veckors semester. [88] Arbete åt alla. [90] Länsplaneringsutredningen 1974. 1. Politik för regional balans.]91] 2. Politik för regional balans. Bilaga 1. [92] 3. Politik för regional balans. Bilaga 2. [93]
Bostadsdepartementet
Totalfinensiering. [12] Markanvändning och byggande. Remissammanställning utgiven av bostadsdepartementet. [ 17] Etablering av miljöstörande industri. [44]
Boende— och bostadsfinansieringsutredningarna. 1. Bostadsför- sörjning och bostadsbidrag. [51] 2. Bostadsförsörjning och bo- stadsbidrag. Bilagor. [52]
Industridepartementet
Internationella koncerner i industriländer. [50] Stålindustrins arbetsmiljö. [83] Fartygsfinansiering. [101]
_Kuuot. rasar.. 2 [4178
STOCKHOLM
Kommundepartementet
Kommunal rösträtt för invandrare. [15] Förtroendevalda och partier i kommuner och landsting. [18] Utredningen om den kommunala demokratin. 1. Kommunal de— mokrati. [41] 2. Kommunal demokrati. Sammanfattning. [42] 3. Kommunal organisation och information. [46] Landstingens arkiv. [71]
E_—
Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen
Nordisk utredningsserie (Nu) 1975
Kronologisk förteckning
28. 29. 30.
31. 32. 33. 34. 35. 36;
37. 38;
Nordisk överenskommelse om förmåner vid sjukdom, havan— deskap och barnsbörd Peruskoulu pohjoismaissa Litteratur om nordiskt samarbete Nordisk kommunal rösträtt och valbarhet Bötesstraffet Nordic Cooperation for Tourism. Proposals for Action Nordisk vuxenundervisning. Symposium Oversikt over forsknings— og utviklingsarbeid som gjelder eng- elskundervisnlngen i de nordiske land — 1974 Fort— och vidareutbildning för teaterarbetare . Nordisk samarbeid om billedkunst . STINA—rapport, allmän del . STINA-rapport. Bilagor.
. Turistkonferens
. Langtidsbedommelse for det allmennkulturelle område Forskole og skola i samvirke . Kontaktmandsseminar i Århus . Fotografisk kemi . Arbetsmiljöfrågor. Seminarium i Porsgrunn . Industriellt samarbete i Norden. Journalistseminarium i Århus . Kvarkenkonferens
. NORDINFO . Revision av den nordiska trygghetskonventionens bestämmel—
ser om grundpension
. Merenkurkunkonferenssi . Nordiska tobaksarbetsgruppens betänkande . Översikt över projekt rörande integrerad specialundervisning
i förskolan och grundskolan i de nordiska länderna . Suveränitetsholmarna i Torne, Muonio och Könkämä älvar . Tornion— ja Muonionjokien sekä Könkämäenon suvereniteet—
tisaaret
Sprogvidenskab og modermalspaedagogik
Lukioasteen koulutus pohjoismaissa Samnordisk forskning, utveckling och teknologisk förmedling på energiområdet. Arbeidets tilpassing til mennesket Grannsprak och minoritetsspråk i Norden. Seminarium A regional approach — a world wide responsibility. Conference Pakollisen englannin kielen opetuksen yhdenmukaistaminen pohjoismaissa NARS. Nordic working group for reactor safety. Recommen— dation Une approche régionale — une responsabilite mondiale. Con- férence Nordisk statutsamling Yearbook of Nordic Statistics, 1975 (Nordisk statistisk årsbok)
lli
.. 1;
' hf | 'I*|[*[*' .. ._|__
' ['.'J'i' I
[[I] ”
I I l.
i I. i
. . |) .H.-.f _.I .iijl.” Hill.." [ .' '
"[ 'Ö' l.1.. ..i : .” , | ' .i. . [fl.. ["
'I i' [ HF.]!
['.']
| I |.i'. [[ ['D '
ll1fl
