Propositionens huvudsakliga innehåll

Riksdagen antog år 1972 lag om uppgiftsskyldighet i vissa planerings- frågor, lag om offentliga styrelseledamöter i vissa aktiebolag och stiftel- ser samt lag om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar. Lagarna gäller till utgången av juni 1976.

I propositionen föreslås att uppgiftsskyldighetslagen med endast smärre jämkningar ersätts av en ny permanent lag. '

Den offentliga styrelserepresentation, som f.n. omfattar 30 förvalt- ningsbolag och allmännyttiga stiftelser, föreslås utvidgad. Sålunda avses regeringen få möjlighet att tillsätta offentliga styrelseledamöter i 60 ak- tiebolag eller ekonomiska föreningar och tio allmännyttiga stiftelser. En ny lag föreslås gälla under en försöksperiod om tre år.

I fråga om de anställdas styrelserepresentation föreslås att den gäl- lande lagen ersätts av en ny permanent lag. Den nu gällande storleks- gränsen för företag som omfattas av lagen, 100 anställda, föreslås sänkt " till 25 anställda. Vissa ändringar föreslås i aktiebolagslagen och lagen om ekonomiska föreningar för att garantera att styrelsearbetet bedrivs på sådant sätt att syftet med arbetstagarrepresentationen tillgodoses. Vidare avses arbetstagarrepresentant få rätt att närvara och delta vid bered- ning av ärende i s.k. arbetsutskott. Arbetstagarledamöternas supplean- ter föreslås få närvaro- och yttranderätt vid styrelsens sammanträden. Vissa tvister om tillämpningen av lagen skall kunna prövas av arbets- domstolen.

] Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 166

• Sida 2
•  Original

Prop.'1975/76: 166 ' '-

|»)

1. Förslag till Lag om uppgiftsskyldighet i planeringsfrågor

Härigenom föreskrives följande.

1 & Näringsidkare är efter anmodan av myndighet som regeringen bestämmer skyldig att i fråga om arbetsställe inom länet skriftligen till länsstyrelsen eller den anmodande myndigheten översikligt redovisa

1. rådande förhållanden i fråga om produktionen, sysselsättningen eller driften vid arbetsstället,

2. den väntade ekonomiska utvecklingen av verksamheten,

3. planerad eller väntad utvidgning eller inskränkning i produktio- nen, sysselsättningen eller driften eller

4. annan liknande omständighet av väsentlig betydelse för statlig eller kommunal planering.

2 & Uppgiftsskyldighet enligt 1 5 får åläggas högst två gånger årligen och avse förhållande längst fem år framåt i tiden. Uppgiftsskyldighet får avse arbetsställe med färre än femtio anställda endast om det är av särskild betydelse för statlig eller kommunal planering att uppgiften lämnas.

Vid fullgörande av uppgiftsskyldighet skall samråd ske med företrä- dare för de anställda vid arbetsstället.

3 5 Uppgift enligt 1 5 får endast användas som underlag för statlig eller kommunal planering och prognosverksamhet eller för framställ- ning av statistik.

4 & Uppgift enligt 1 & får överlämnas till statistiska centralbyrån, läns— arbetsnämnden och kommunstyrelsen i den kommun där arbetsstället finns. Till annan statlig eller kommunal myndighet får uppgiften över- lämnas endast om den är av väsentlig betydelse för myndighetens verk- samhet. Vid överlämnandet skall behövliga förbehåll göras.

Fråga om överlämnande prövas av myndighet som regeringen be- stämmer. Utan hinder härav får länsstyrelsen besluta om överlämnande av uppgift som avser arbetsställe inom länet. Länsstyrelsen kan hän— skjuta uppkommen fråga om sådant överlämnande till nyss avsedd myn- dighet för avgörande. .

Vid tillämpningen av första stycket skall beaktas å ena sidan behovet av tillgång till uppgiften, å andra sidan näringsidkarens intresse av att uppgift som rör hans affärs- eller driftsförhållanden ej utlämnas till en vidare krets än som oundgängligen behövs.

5 & Länsstyrelsen skall minst en gång årligen till näringsidkare som har ålagts att lämna uppgift enligt 1 5 eller som vid arbetsställe inom länet sysselsätter minst femtio arbetstagare lämna översiktlig redogörel- se för sådan statlig verksamhet och planering inom länet som kan an— tagas vara av betydelse för sådan näringsidkare. Första stycket äger motsvarande tillämpning på kommun i fråga om kommunal verksamhet och planering.

6 & Fullgör näringsidkare ej uppgiftsskyldighet enligt 1 5, får läns- styrelsen vid vite kalla honom till överläggning.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1975/76: 166 3

"7 & Länsstyrelsen får vid vite kalla. näringsidkare till överläggning ] fråga som är av väsentlig betydelse för länet och som rör arbetsställe inom länet för vilket näringsidkaren har ålagts att lämna uppgift enligt 1 &. '

Första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om kommunsty- relse beträffande arbetsställe inom kommunen.

Företrädare för de anställda skall beredas tillfälle att närvara vid överläggning enligt första eller andra stycket.

8 & Mot beslut om föreläggande av vite får talan icke föras.

9 5 Vid tillämpningen av denna lag skall iakttas att den som är upp- giftsskyldig ej betungas onödigt. 10 5 Vad någon på grund av denna lag har fått veta om näringsidkares affärs- eller driftsförhållanden får han ej obehörigen yppa eller nyttja.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976. I fråga om uppgift som har infordrats enligt lagen (1972: 826) om uppgiftsskyldighet i vissa plane- ringsfrågor äger lagen motsvarande tillämpning.

2. Förslag till

Lag om styrelserepresentation för samhället i aktiebolag, ekonomi- ska föreningar och stiftelser

Härigenom föreskrives följande.

1 & Staten har rätt att utse en ledamot-(offentlig styrelseledamot) och en suppleant i styrelsen för aktiebolag eller ekonomisk förening, som har särskild betydelse från allmän synpunkt. främst genom att företaget

1. har ett betydande antal anställda eller bedriver verksamhet på flera platser inom landet,

2. bedriver verksamhet i flera länder eller tillhör företag som bedri- ver sådan verksamhet eller

3. har ägarinflytande i andra juridiska personer.

2 5 Rätt som anges i 1 & tillkommer staten även i fråga om allmän— nyttig stiftelse med tillgångar överstigande fem miljoner kronor.

3 % Regeringen beslutar om styrelserepresentation enligt 1 eller 2 &. Högst sextio aktiebolag eller ekonomiska föreningar och tio stiftelser får samtidigt omfattas av sådan representation.

4 & Offentlig styrelseledamot skall särskilt verka för att samhällets intressen beaktas i verksamheten.

5 5 Om ej annat följer av denna lag, äger bestämmelserna om styrel- seledamot och styrelsesuppleant i aktiebolagslagen(1975: 1385) eller lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar motsvarande tillämpning på offentlig styrelseledamot och suppleant för sådan ledamot.

6 & Bestämmelserna i 2 kap. 4 5 6 aktiebolagslagen(1975 : 1385) samt 6 5 6 och 22 å andra stycket lagen (1951: 308) om ekonomiska förening- ar gäller ej offentlig styrelseledamot eller suppleant för sådan ledamot.

• Sida 4
•  Original

Prop. 1975/76: 166 4

7 & Uppkommer fråga om inrättande av offentlig styrelserepresenta- tion i stiftelse, är stiftelsen efter anmodan skyldig att till regeringen överlämna avskrift av stiftelseurkund, stadgar och andra handlingar som bestämmer stiftelsens verksamhet eller visar dess ekonomiska ställning. Anmodan som avses i första stycket får förenas med vite.

8 & Offentlig styrelseledamot och suppleant utses för tid som regering- en bestämmer.

9 & Offentlig styrelseledamot får närvara och deltaga i överläggning- arna när ärende, som senare skall avgöras av styrelsen, förberedes av därtill särskilt utsedda styrelseledamöter.

10 % Det åligger bolag, förening och stiftelse att utge arvode och zm- nan ersättning till offentlig styrelseledamot och suppleant för sådan le- damot. ' -

Utgår arvode till ledamot eller suppleant som har utsetts av företa- get, har offentlig styrelseledamot eller suppleant rätt till samma arvode. i annat fall bestämmer företaget arvodet särskilt. _Arvodet för år skall i båda fall för ledamot utgöra lägst 5 000 kronor och högst 20 000 kronor samt för suppleant lägst 3 000 kronor och högst 1.5 000 kronor.

Offentlig styrelseledamot och suppleant har rätt till ersättning för nödvändiga kostnader för resa och uppehälle.

11 5 I anmälan om styrelsens sammansättning enligt 8 kap. 15 & ak- tiebolagslagen (1975: 1385) eller 37 5 lagen (1951: 308),om ekonomiska föreningar skall anges om ledamot eller suppleant har utsetts enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976 och gäller till utgången av juni 1979. Hänvisning som i lagen göres till aktiebolagslagen(1975: _ 1385) skall till utgången av år 1976 avse "motsvarande lagrumi lagen -_ (1.944: 705) om aktiebolag.

Beslut varigenom ledamot eller suppleant har utsetts enligtlagen (1972: 827) om offentliga styrelseledamöter i vissa aktiebolag och stif—. telser gäller till dess annat förordnas. I fråga om styrelserepresentation _ som nu har sagts gäller den nya lagen.

3. Förslag till

Lag om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och eko- nomiska föreningar ' '

Härigenom föreskrives följande.

1 % Denna lag syftar till att de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar genom styrelserepresentation skall beredas insyn och infly- tande i fråga om företagets verksamhet.

25. Lagen gäller icke

1. bank- eller försäkringsaktiebolag,

2. ekonomisk förening som avses i 118 5 första stycket 1—3 lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar eller kreditkassa som sägs i 3 5

• Sida 5
•  Original

Prop. 1975/76: 166 5

lagen (1951: 309) angående införande av nya lagen om ekonomiska föreningar, 3. ekonomisk förening som ingår i jordbrukskasserörelsen.-

3 5 Med företag avses i denna lag aktiebolag eller ekonomisk förening, varå lagen är tillämplig.

Med koncern förstås i denna lag svenska juridiska personer som enligt bestämmelserna i 1 kap. 2 & aktiebolagslagen(1975: 1385) eller, såvitt avser ekonomiska föreningar, vid en motsvarande tillämpning av dessa bestämmelser är moderföretag och dotterföretag i förhållande till var- andra.

45. Med anställd avses i denna lag

1. den som är anställd tills vidare,

2. den som är anställd för viss tid, viss säsong eller visst arbete och arbetar i genomsnitt minst 16 timmar per vecka.

Genom kollektivavtal som på arbetstagarsidan har slutits eller god- känts av berörda centrala arbetstagarorganisationer kan bestämmas att annan minsta tid än som sägs i första stycket 2 skall gälla.

5 & I företag som ej är moderföretag och som under det senast för- flutna räkenskapsåret här i—landet har sysselsatt i genomsnitt minst 25 arbetstagare har de anställda rätt att utse två ledamöter i styrelsen (ar- betstagarledamöter) och en suppleant för varje sådan ledamot.

Består företagets styrelse av endast en ledamot, har de anställda rätt att utse en arbetstagarledamot och en suppleant.

Första och andra styckena äger motsvarande tillämpning på moder- företag. Därvid skall antalet arbetstagare avse koncernen i dess helhet och rätten till styrelserepresentation tillkomma samtliga anställda inom koncernen. '

6 5 Har arbetstagarledamöter utsetts, förändras ej de anställdas rätt till styrelserepresentation, om därefter antalet anställda underskrider 25 eller antalet styrelseledamöter nedgår under två.

- 7 % Bolagsstämma eller föreningsstämma kan utan ändring av bolags- ordningen eller stadgarna besluta att denna lag skall äga tillämpning, även om antalet anställda ej uppgår till 25, eller att de anställda skall ha rätt att enligt denna lag utse fler arbetstagarledamöter och supplean- ter än som följer av 5 5. '

8 5 Om ej annat följer av denna lag, äger bestämmelserna om styrelse- ledamot och styrelsesuppleant i aktiebolagslagen(1975 : 1385) eller lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar motsvarande tillämpning på ar- betstagarledamot och suppleant för sådan ledamot.

9 & Bestämmelserna i 2 kap. 4 5 6 aktiebolagslagen(1975: 1385), 6 5 6 och 22 å andra stycket lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar, 44 5 första stycket 9 bostadsrättslagen(1971: 479) samt 4 5 6 och 14 ä 2 lagen (1975: 417) om sambruksföreningar gäller ej arbetstagarledamot eller suppleant för sådan ledamot.

• Sida 6
•  Original

Prop. 1975/76: 166 6

10 5 Beslut om inrättande av styrelserepresentation_för de anställda fattas av lokal arbetstagarorganisation, som är bunden av kollektivavtal i förhållande till företaget och företräder mer än hälften av de anställda vid företaget eller av flera sådana arbetstagarorganisationer som till- sammans har denna omfattning.

Rör beslutet moderföretag, fattas det av lokal arbetstagarorganisa- tion som är bunden av kollektivavtal i förhållande till företag inom koncernen och företräder mer än hälften av koncernens anställda, eller- av flera sådana arbetstagarorganisationer som tillsammans har denna omfattning.

Företagets styrelse skall skriftligen underrättas om beslut att inrätta styrelserepresentation för de anställda.

11 5 I företag som ej är moderföretag utses arbetstagarledamot och suppleant för sådan (arbetstagarrepresentanter) av de lokala arbetsta- garorganisationer som är bundna av kollektivavtal i förhållande till företaget. I moderföretag utses arbetstagarrepresentant av de lokala arbetstagarorganisationer som är bundna av kollektivavtal i förhållan- de till företag inom koncernen.

12 å Enas ej organisationerna om annat, gäller följande ordning för utseende av arbetstagarrepresentanter. ' '

Tillhör i fall som avses i 5 5 första stycket mer än fyra femtedelar av de kollektivavtalsbundna arbetstagarna vid företaget samma lokala arbetstagarorganisation, får denna utse samtliga arbetstagarrepresentan- ter, såvida icke annan sådan organisation företräder minst en tjugondel av dessa arbetstagare. Denna organisation får i sådant fall utse en supple- ant. Företräder icke någon organisation mer än fyra femtedelar av de kollektivavtalsbundna arbetstagarna vid företaget, får de tvä lokala ar- betstagarorganisationer som företräder det största antalet sådana arbets— tagare utse vardera en ledamot och en suppleant. I fall som avses i 5 & andra stycket utses arbetstagarrepresentanterna av den lokala arbetsta- garorganisation som företräder det största antalet kollektivavtalsbundna arbetstagare vid företaget. Vid tillämpningen av vad som nu har sagts anses lokala arbetstagarorganisationer som tillhör samma centrala ar- betstagarorganisation som en organisation.

Andra stycket äger motsvarande tillämpning i fall som avses i 5 & tredje stycket, dock att vad som sägs i andra stycket om antal arbets- tagare skall avse koncerncn i dess helhet.

13 % Arbetstagarrepresentant bör utses bland de anställda vid företa- get eller, i fråga om moderföretag, bland de anställda inom koncernen.

Till arbetstagarrepresentant får ej utan särskilt tillstånd utses den som i sådan egenskap tillhör annat företags styrelse. Vad som nu har sagts gäller ej om företagen medger annat eller Om de ingår i samma kon- cern.

14 % Tiden för arbetstagarrepresentants uppdrag bestämmes av den som utser honom. Uppdragstiden får dock ej omfatta mer än fyra hela räkenskapsår och skall bestämmas så, att uppdraget upphör vid slutet av ordinarie stämma på vilken styrelseval förrättas.

Förordnas ej annat med anledning av ansökan om undantag enligt 18 eller 19 &, tillträder arbetstagarrepresentant sitt uppdrag vid tidpunkt

• Sida 7
•  Original

Prop. 1975/76:166 7

som bestämmes av den som har utsett honom, dock tidigast tre månader. efter det att underrättelse enligt 10 5 har kommit företagets styrelse till- handa.

15 & Suppleant för arbetstagarledamot har rätt att närvara och yttra sig vid styrelsens sammanträden, även om ledamoten är närvarande.

Vad som sägs i 8 kap. 9 & första stycket andra meningen aktiebolags- lagen (1975:1385) om styrelseledamot" äger motsvarande tillämpning på suppleant för arbetstagarledamot.

16 5 En arbetstagarrepresentant får närvara och deltaga i överlägg- ningarna när ärende, som senare skall avgöras av styrelsen, förberedes av därtill särskilt utsedda styrelseledamöter.

Enas ej arbetstagarorganisationerna om annat, utses representant som avses i första stycket av den organisation som företräder det största an- - talet kollektivavtalsbundna arbetstagare vid företaget eller, i fråga om moderföretag, mom koncernen.

17 % Arbetstagarrepresentant får ej deltaga' 1 behandling av fråga som rör

1. förhandling med arbetstagarörganisation,

2. uppsägning av kollektivavtal eller

3. stridsåtgärd.

18 å Skulle styrelserepresentation för de anställda medföra väsentlig olägenhet för aktiebolag på grund av att

1. styrelsens sammansättning är beroende av politiska styrkeförhål- landen eller av förhållande mellan olika aktieägare eller aktieägargrup— per, som framgår av bolagsordningen, avtal eller annan omständighet, eller

2. bolagsordningen innehåller föreskrift om särskild röstmajoritet vid fattande av styrelsens beslut,

kan undantag medgivas från denna lag, om olägenheten ej kan-undan- röjas på annat sätt.

Första stycket äger motsvarande tillämpning på ekonomisk förening. Med förhållande som avses i första stycket 1 jämställes därvid förhål- lande mellan olika intressentgrupper inom föreningen.

Undantag skall förenas med villkor om åtgärder som på annat sätt tillgodoser arbetstagarnas intresse av insyn och inflytande i fråga om företagets verksamhet.

19 & Bestämmelserna i 18 & äger motsvarande tillämpning, om olägen- het som där sägs skulle uppkomma genom att styrelserepresentation för de anställda införs i företag där staten har utsett offentlig styrelseleda- mot enligt lagen (1976: 000) om styrelserepresentation för samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser.

20 & Fråga om tillstånd enligt 13 å andra stycket eller undantag enligt 18 eller 19 & prövas av nämnden för styrelserepresentationsfrågor. Mot nämndens beslut får talan ej föras.

21 5 I mål om tillämpning av denna lag i övrigt, i den mån tvisten avser förhållandet mellan företaget och de anställda, gäller lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvister.

• Sida 8
•  Original

Prop. 1975/76: 166 8

22 % Utöver vad som i övrigt gäller kan arbetsdomstolen i mål om till- lämpningcn av denna lag förordna att förhandling skall hållas inom stängda dörrar, i den mån det kan antagas att offentlighet skulle med- föra risk för väsentlig skada för part eller annan genom yppande av affärs-, drifts- eller därmed jämförligt förhållande hos företag eller organisation. ' - - 23 & I anmälan om styrelsens sammansättning enligt 8 kap. 15 & ak- tiebolagslagen (1975: 1385) eller 37 & lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar skall anges om ledamot eller suppleant har utsetts enligt den- na lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976 utom såvitt avser 15 å andra stycket, som träder i kraft den 1 januari 1977. Hänvisning som i lagen göres till aktiebolagslagen(1975:1385) skall till utgången av år 1976 avse motsvarande lagrum i lagen (1944: 705) om aktiebolag.

Har beslut om inrättande av styrelserepresentation fattats enligt lagen (1972: 829) om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar och har ej undantag "medgivits enligt 14 &" samma lag, gäller beslutet alltjämt. Arbetstagarrepresentant som har utsetts en- ligt äldre lag får behålla sitt uppdrag till och med den ordinarie stäm— ma med styrelseval som äger rum närmast efter det att tre hela räken— skapsår förflutit, om ej organisationerna bestämmer annat. I övrigt gäl- ler i fråga om styrelserepresentation som nu har sagts den nya lagen.

Har beslut fattats om undantag som avses i andra stycket eller" om tillstånd enligt 10 å andra stycket äldre lagen, gäller det alltjämt.

Bestämmelser-na i 7 5 8 och 20 & fjärde stycket första meningen lagen (1911: 55 s. 1) om ekonomiska föreningar samt 5 5 6 och 26 & första stycket andra meningen första ledet lagen (1948: 218) om sambruks- föreningar gäller ej arbetstagarledamot eller suppleant för sådan ledamot. I övrigt äger bestämmelserna om styrelseledamot och styrelsesuppleant i dessa lagar motsvarande tillämpning på arbetstagarledamot och supple- ant för sådan ledamot, om ej annat följer av denna lag. I fråga om an- mälan enligt 20 & nämnda lag om ekonomiska. föreningar eller 32 & sagda lag om sambruksföreningar äger' 23 & motsvarande tillämpning. '

4. Förslag till Lag om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar

Härigenom föreskrives att 20 a & lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar1 .skall' ha nedan angivna - lydelse. ' '

Nuvarande lydelse . F äreslagen lydelse 20 a 52 . . Handling innefattande uppgifter Handling innefattande uppgifter vilka infordrats från näringsidkare vilka infordrats från näringsidkare enligt lagen (1972:826)' om upp- enligt-lagen (1976.-000) om upp-

1 Lagen omtryckt 1971: 203 2 Senaste lydelse 1972: 828

• Sida 9
•  Original

Prop. 1975/76: 166

Nu varande lydelse

giftsskyldighet i vissa planerings- frågor må, i den mån handlingen innehåller upplysningar om nä- ringsidkarens affärs- eller driftför- hållanden, vilkas offentliggörande kan lända honom till men, icke

utan hans samtycke utlämnas förr- .

än tjugo år förflutit från handling- ens datum.

Föreslagen lydelse giftsskyldighet i planeringsfrågor må, i den mån handlingen innehål- ler upplysningar om näringsidka- rens affärs- eller driftförhållan- den, vilkas offentliggörande kan lända honom till men, icke utan hans samtycke utlämnas förrän tjugo år förflutit från handlingens datum. Även utan sådant samtycke skall dock handling som nu sagts utlämnas, om, med hänsyn till det ändamål för vilket utlämnandet begäres och omständigheterna i öv- rigt, trygghet kan anses vara för handen, att det ej kommer att missbrukas till skada för närings- idkaren. Vid utlämnande skola be- hövliga förbehåll göras.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976. I fråga om handling inne- fattande uppgift som har infordrats enligt lagen (1972: 826) om upp- giftsskyldighet i vissa planeringsfrågor äger lagen motsvarande tillämp-

ning.

5. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1951: 308) om ekonomiska

föreningar

dels att 25 och 26 55 skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 111 a 5, av nedan angiv- na lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

255. Inom styrelsen skall en ledamot vara ordförande. Det åligger ordföranden att till- se att sammanträden hållas då så

Det åligger ordföranden att till- Ä , .-

se att sammanträden hålles då så _

erfordras. Om styrelseledamot fordrar att styrelsen sammankallas, skall en sådan begäran efterkom- mas.

erfordras.

Vid styrelsens sammanträden skola föras protokoll, vilka skola till rik- tigheten bestyrkas av ordföranden. Ledamot av styrelsen är berättigad att på begäran få särskild från'styrelsens beslut avvikande mening an- tecknad till protokollet. Protokollen skola föras i nummerföljd och för- varas på betryggande "sätt ' '

• Sida 10
•  Original

Prop. 1975/76: 166

Nuvarande lydelse

10

Föreslagen lydelse 265

Styrelsen är beslutför, _där de vid sammanträde tillstädesvarandes antal överstiger hälften av hela an- talet styrelseledamöter," såframt ej för beslutförhet högre antal före— skrivits i stadgarna. Ärende må dock icke företagas, med mindre såvitt möjligt samtliga styrelsele- damöter eller, vid förfall för nå- gon av dem, suppleant för honom erhållit tillfälle att deltaga i ären- dets behandling.

Styrelsen är beslutför, där de vid sammanträde tillstädesvarandes antal överstiger hälften av hela an- talet styrelseledamöter, såframt ej för beslutförhet högre antal före— skrivits _i stadgarna. Ärende må dock icke företagas, med mindre såvitt möjligt samtliga styrelsele- damöter eller, vid förfall för nå- gon av dem, suppleant för honom dels fått tillfälle att deltaga i ären- dets behandling, dels erhållit till- fredsställande underlag för att av- göra ärendet.

Såsom styrelsens beslut gälle, där föreskrift om särskild röstpluralitet ej givits i stadgarna, den mening, om vilken de flesta röstande förena sig, och vid lika röstetal den mening som biträdes av ordföranden.

Illaä

Till böter eller fängelse i högst.-_ ett år dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 25 å andra stycket andra mening- en eller 26 5 första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976.

6. Förslag till Lag om ändring i aktiebolagslagen (1975: 1385)

Härigenom föreskrives i fråga om aktiebolagslagen(1975 : 1385)

dels att i 8 kap. 2 g” orden ”lagen (1972: 827) om offentliga styrelse- ledamöter i vissa aktiebolag och stiftelser” skall bytas ut mot ”lagen (1976: 000) om styrelserepresentation för samhället i aktiebolag, ekono- miska föreningar och stiftelser” samt att uttrycket ”(1972: 829)” skall bytas ut mot ”(1976: 000)",

dels att 8 kap. 9 5 skall ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse 8 kap. 9 5

Styrelsen är beslutför, om mer än hälften av hela antalet styrelse- ledamöter eller det högre antal

Nuvarande lydelse

Styrelsen är beslutför, om mer än hälften av hela antalet styrelse- ledamöter eller det högre antal

• Sida 11
•  Original

Prop. 1975/76: 166

Nuvarande lydelse

som föreskrives i bolagsordningen är närvarande. Beslut i ärende får dock icke fattas, om ej såvitt möj- ligt samtliga styrelseledamöter er- hållit tillfälle att deltaga i ären- dets behandling. Har styrelseleda- mot förfall och finnes suppleant, som skall inträda i hans ställe, skall denne beredas tillfalle där- till.

11

Föreslagen lydelse

som föreskrives i bolagsordningen är närvarande. Beslut i ärende får dock icke fattas, om ej såvitt möj- ligt samtliga styrelseledamöter dels fått tillfälle att deltaga i ären— dets behandling, dels erhållit till- fredsställande underlag för att av- göra ärendet. I-Iar styrelseledamot förfall och finnes suppleant, som skall inträda i hans ställe, skall denne beredas tillfälle därtill.

Som styrelsens beslut gäller, om bolagsordningen ej föreskriver särskild röstmajoritet, den mening för vilken vid sammanträde mer än hälften av de närvarande röstar eller vid lika röstetal den mening som biträdes av ordföranden. Är styrelsen icke fulltalig, skall de som röstar för be- slutet dock utgöra mer än en tredjedel av hela antalet styrelseledamöter, om ej annat föreskrives i bolagsordningen.

Handling som enligt denna lag skall undertecknas av styrelsen skall underskrivas av minst hälften av hela antalet styrelseledamöter

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

• Sida 12
•  Original

Prop. 1975/76: 166 12

Utd rag INDUSTRIDEPARTEMENTET ' PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1976-03-18

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Andersson, Johansson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengts- son, Norling, Feldt, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson

Föredragande: statsrådet Johansson

Proposition med förslag till lag om styrelserepresentation för de 'an- ställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

2.2. Lagen om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar (sekretesslagen)

Inom den statliga och kommunala förvaltningen gäller den s.k. of- - fentlighetsprincipen, som innebär att i princip 'vem som helst har rätt att få ta del av handling som inkommit till eller upprättats hos myn- dighet. Endast mcd uttryckligt stöd av sekretesslagen kan denna rätt inskränkas. I samband med tillkomsten av uppgiftsskyldighetslagen in- fördes i sekretesslagen'en ny paragraf, 20 a %, som gör. det möjligt att ' hemlighålla handlingar med uppgifter som infordrats enligt uppgifts- skyldighetslagen och vars offentliggörande kan skada näringsidkaren. Skyddet gäller oberoende av hos vilken myndighet handlingen finns. Utlämnande kan ske om näringsidkaren samtycker till detta. Annars är sekretesstiden tjugo år. .

Sekretesslagen tar endast sikte på sekretesskyddet gentemot allmän- : heten och reglerar inte förhållandet myndigheter emellan. Generella regler om sekretess mellan myndigheter saknas f. 11. Det kan nämnas att offentlighets- och sekretcsslagstiftningskommittén i betänkandet (SOU 1975: 22) Lag om allmänna handlingar har föreslagit att i'en ny sekre-_ tcsslag även utlämnande av handlingar myndigheter emellan skall reg— leras. Förslaget, som har remissbehandlats, övervägs f.n. inom "justitie- departementet. '

3.1. Information från företagen till samhället

3.1.1 Informationsinsamlingens- uppbyggnad och försöksverksanzhetens omfattning ' Enligt riktlinjerna för uppbyggnaden av informationssystemet skall detaljerad information från företagen begränsas till i första hand vad som är nödvändigt för att urskilja de fall som kan tänkas ha betydelse för samhällsorganens planering eller påkalla någon form av åtgärder- från samhällets sida. I andra hand skall informationen även tjäna som under- lag för sammanställning över den väntade utvecklingen i skilda avseen- den för olika branscher och regioner. ' Uppgifter från företagen har inhämtats genom ett rapportsystem som består av både enkäter och muntliga kontakter. Genom enkäterna in- hämtas uppgifter om enskilda arbetsställen beträffande dessas verksam- het och planering. Enkäter har utsänts till stora och medelstora före- tag inom industrin under hösten 1973", våren 1974, hösten 1974 och vå- ren 1975 samt till motsvarande företag inom partihandcln under våren 1975. Den senare enkäten föregicks av en provundersökning under sen- hösten 1974. En partihandelsenkät har även utsänts under hösten 1975. SCB har på delegationcns uppdrag verkställt maskinella bearbetningar av svaren från varje enkätomgång. Dessa tabellredovisning'ar har över- sänts till länsstyrelser och andra myndigheter. Delegationen har inför varje omgång utarbetat anvisningar och in- struktioner för länsstyrelsernas hantering av enkätmaterialet och för uppföljningen av enkätsvaren. Delegationen har vid några tillfällen ar- rangerat konferenser och utbildningsdagar med berörda länsstyrelse- tjänstemän. Delegationen har informerat andra myndigheter, främst kommuner, länsarbetsnämnder och företagareföreningar, skriftligt eller vid särskilda överläggningar. Information om systemet har vidare läm- nats till berörda organisationer. En utvärdering av försöksverksamheten har skett genom fortlöpande kontakter med länsstyrelserna och genom rapportering från dem efter varje enkätomgång, genom enkäter och andra förfrågningar till länsarbetsnämndcr, företagareföreningar och kommuner samt vid kontakter med företag,'näringslivsorganisationer. och organ som arbetsmarknadsdepartementct, statens industriverk, SCB m.fl.

3.1.2 Sanzhällsorganens planering och informationsbehov Delegationen framhåller att begreppet samhällsplancring är mycket vidsträckt och att informationsbehoven för planeringen som en följd därav är mycket mångsidiga och sinsemellan olikartade. Delegationens behandling av detta område inskränks till samhällsorganens övergri- pande. planering på medellång sikt och till de informationsbehov som därvid uppstår.

2 Riksdagen 1975/76. ] saml. Nr 166

• Sida 18
•  Original

Prop. 1975/7 6: 166 18

Delegationen redovisar i rapporten en genomgång av planeringen på central, regional och lokal nivå. Kraven på en mer utbyggd planering finns på alla nivåer. På central nivå fordrar den ekonomiska politiken och näringspolitiken ett omfattande underlag i form av data, prognoser och planer. Kraven sammanhänger bl. a. med'utbyggnaden av de cen- trala samordningsuppgifterna som finns på olika områden, exempelvis inom industripolitiken, regionalpolitiken, sysselsättningspolitiken, på transportområdet och inom andra sektorer. När det gäller industrin aktualiseras från olika håll behovet av branschutredningar. I vissa fall pågår en uppbyggnad av särskilda branschvisa informationssystem. Sta- tens industriverk avser vidare att fr.o.m. år 1976 redovisa en årlig översikt över utvecklingen inom industrin historiskt och på fem års sikt.

Samhällsplaneringen på regional nivå bedrivs av statliga och lands- tingskommunala organ. En planering av såväl sektoriellt som sektors- övcrgripande slag bedrivs även av vissa kommunalförbund och liknan- de interkommunala organ.

Landstingens planeringsuppgifter avser i första hand sjukvården. De statliga länsnämndernas planering behandlar utvecklingen inom respek- tive nämnds kompetensområde. Länsstyrelsen bedriver s.k. sektoriell planering, t. ex. inom natur- och miljövårdens område. Länsstyrelsens viktigaste planeringsuppgifter är emellertid av regionalt övergripande slag och gäller såväl fysisk som regionalpolitisk planering.

På lokal nivå har kommunerna ansvaret för den fysiska planeringen samt för planering och genomförande av bostadsproduktionen. Pla- neringen av kommunal service påverkas i hög grad av bebyggelseut- vecklingen och sker till stor del som sektoriell planering för kommu- nens olika verksamhetsområden. Samordningen av den sektoriella planeringen sker under kommunstyrelsens ledning i den kommunalekono- miska långtidsplaneringen, vad gäller ekonomiska frågor, samt i över- siktliga markanvändningsplaner. Arbete pågår för att skapa en modell för samordning mellan verksamhets-, fysisk, ekonomisk, bostadsför- sörjnings- och trafikförsörjningsplanering m. m.

När det gäller informationsbehaven konstaterar delegationen att in- formationssystemet företag — samhälle är avsett att täcka endast en del av samhällets behov av uppgifter från företagen.

Sysselsättningsuppgifterna är, anför delegationen, särskilt viktiga i den planering som bedrivs av samhällsorgan på olika nivåer. För de regionala och lokala organen är det angeläget att få aktuell information om nuvarande situation och förväntad utveckling vid de befintliga arbetsställena samt om möjligt även om det sysselsättningstillskott som kan uppstå till följd'av nyetableringar. I dessa sammanhang är det även av stort intresse att få information om produktionsutveckling och investeringar i anläggningar och maskiner. För att få möjlighet till

• Sida 19
•  Original

Prop. 1975/76: 166 19

samråd behöver samhällsorganen tidigt ha "kännedom om större inves- teringar, eftersom dessa dels kan medföra krav på samhälleliga följd- investeringar, dels kan påverka företagens framtida sysselsättning eller produktionsinriktning. '

Även om informationssystemet i första hand är aVSett för de lokala och regionala samhällsorganens behov, kan enligt delegationen de insamlade uppgifterna många gånger fylla ett informationsbehov vid planering på central nivå.

Förutom behovet av ett allmänt planeringsunderlag har önskemålet att kunna identifiera s.k. intressanta fall spelat en central roll vid uppbyggnaden av rapportsystemet. Enkäterna skall i detta sammanhang utgöra ett radar- och alarmsystem för att urskilja de arbetsställen som kan tänkas ha särskild betydelse för samhällsplaneringen eller påkalla någon form av uppföljning från samhällets sida. De uppgifter som in- hämtas via enkäterna behöver inte vara alltför detaljerade utan kan, utöver de grundläggande planeringsvariablerna sysselsättning, produk- tion och investeringar, begränsas till vad som är nödvändigt för att urskilja de intressanta fallen. För dessa fall måste kontaktvägar stå - öppna för kompletterande information och för nyansering av enkät- svaren.

Kontakten mellan samhällsorganen och företagen initieras ofta genom ansökningar om stöd eller tillstånd av olika slag. Samhällsorganens behov av detaljerat beslutsunderlag tillgodoses i dessa fall genom an- sökningshandlingarna och vid de överläggningar som förs. Delegatio- nen anser emellertid att informationen om samtliga företags samlade bedömningar beträffande nuläge och framtidsutsikter kan utgöra ett värdefullt bakgrundsmaterial vid behandlingen av inkomna ansök-. ningar. Dessutom kan rapportsystemets upgifter från det enskilda företaget utnyttjas i samhällsorganens uppsökande verksamhet. Den utformning som föreslås för rapportsystemets enkäter täcker enligt dele- gationens uppfattning det informationsbehov som behövs vid den upp- sökande verksamheten.

Frågevariablerna har valts med hänsyn till rapportsystemets syfte. Enkätfrågor om nuvarande och förväntad sysselsättning, produktion och investeringsverksamhet (i byggnader och maskiner samt i forskning och. utvecklingsarbete) har återkommit vid varje undersökningstillfälle men med något varierad frågeteknik. Andra frågor som upprepats i samt— liga enkäter gäller större förändringar i verksamheten (nyetableringar och nedläggningar), insatser för marknadsföring, kapacitetsutnyttjande och utvecklingsmöjligheter på lokaliseringsorten samt ett avsnitt om företagets information till de anställda om de lämnade enkätsvaren. Vid vårenkäten 1975 kompletterades frågebatteriet med en fråga om lön- samheten.

Uppsättningen av frågor är inte fastställd en gång för alla utan kan

• Sida 20
•  Original

Prop. 1975/76: 166 20

enligt delegationen varieras efter behov. Eventuella samordningskrav väger alltid tungt i detta sammanhang. Rent tekniskt föreligger inga svårigheter att vid olika tillfällen komplettera blanketterna med frågor av speciellt intresse på det lokala eller regionala planet. Även arbets- ställen tillhörande en viss bransch och/eller" storleksgrupp kan tillstäl- las speciella frågor. Till partihandeln riktas exempelvis branschspeci- fika frågor om deltidssysselsättning och om försäljningens geografiska inriktning.

Enligt delegationens meningbör variabelinnehållet i enkäterna vid varje undersökningstillfälle anpassas efter de informationsbehov som finns hos samhällsorganen".- Delegationen framhåller dock att det sam- tidigt är angeläget att bevara en viss kontinuitet i uppgiftsinsamlingen för att möjliggöra tidsserieanalyser. '

3.1.3 Rapportsystenzets omfattning Informationssystemet bör enligt" direktiven för verksamheten dels ge en bred och översiktlig bild av utvecklingen i branscher och regioner, dels ge en tidig information angående förväntade förändringar vid enskilda företag. För den första typen av information kan inhämtan- det av uppgifter med fördel göras med hjälp av enkäter. För den andra typen av information måste enkätsystemet kompletteras med ett ut- vidgat informatlonsutbyte i form av muntliga kontakter.

För att de uppgifter som infordras inom rapportsystemets ram skall kunna utnyttjas effektivt fordras att användarna har tillgång till en bred basinformarion rörande företagsverksamheten. Ett minimibehov är tillgång till uppgifter om namn, adress, branschtillhörighet samt antal sysselsatta. Delegationen anser att SCB bör förse kommuner och länsstyrelser med aktuell basinformation 0111 de arbetsställen som ligger inom respektive kommun och län.

Enligt departementschefsuttalande i prop. 1972: 116 bör rapport- systemet i princip omfatta bara företag med minst 50 anställda. De- legationen finner avgränsningen välavvägd och anser att man även i fortsättningen bör tillämpa denna storleksgräns. Företag med mindre än 50 anställda bedöms inte kunna tillföra systemet särskilt mycket ny information i planeringsfrågor. Delegationen anser dock att möjlig- het till tillfälliga kompletteringar med mindre företag eller höjningar av den nedre storleksgränsen bör föreligga även i framtiden.

Enligt delegationens direktiv skall informationssystemet på sikt om- fatta samtliga näringsgrenar. '

Vid de tre första undersökningstillfällena ingick endast industriföre- tagen i rapportsystemet. Samtidigt med den tredje undersökningsom- gången prövades och-utvecklades ett enkätsystem för näringsområdet partihandel. Vid den fjärde undersökningsomgången genomfördes ett fullskaleprov avseende partihandeln.

• Sida 21
•  Original

Prop. 1975/76: 166 21

Delegationen har prövat frågan om en utvidgning av rapportsyste- met. Med utgångspunkt från behovet av ytterligare information och på vilket sätt detta bäst kan tillgodoses anser delegationen att en viss utvidgning till nya branscher eller företagsgrupper bör övervägas. De områden det gäller är delar-av skogsbruket och samfärdselområ- det samt viss privat och offentlig serviceverksamhet.

Beträffande periodiciteten för rapportsystemets enkäter har avväg- ningar gjorts mellan å ena sidan önskemålen om tät information om förändringar och å andra sidan den belastning detta innebär för upp- giftslämnarna. Delegationen bedömer att som underlag för den översikt- liga planeringsverksamheten det i normala fall synes vara tillräckligt med en enkät per år. Den bör med hänsyn till bl. a. företagens plane- ringsrutiner förläggas till våren. '

3.1.4. Rapportsystemets tekniska uppbyggnad

Många parter är inblandade i den administrativa organisationen för rapportsystemet. Länsstyrelsen är uppgiftsinsamlande myndighet och detaljgranskar och utsorterar de ärenden som skall beredas vidare. SCB biträder med registerunderlag och med att insamla uppgifter från fö- retag som har arbetsställen i flera län. Dessutom svarar SCB för stans- ning och bearbetning av samtliga uppgifter. Delegationen finner att' organisationen fungerat i stort sett bra.

Rapportsystemet skall tillgodose ett informationsbehov på medel- lång sikt. Denna har i uppgiftsskyldighetslagen fastslagits till högst fem år. Delegationen har därför haft den utgångspunkten att frågebat- teriet skall byggas upp för en planperiod på fem år.

Vid det första undersökningstillfället hösten 1973 tillämpades för-näs- tan samtliga frågor en rent kvalitativ frågeteknik. Det utmärkande för denna är att uppgiftslämnarens bedömningar om framtida förändringar efterfrågas i termer av typ ”större”, ”ungefär oförändrad” och ”mind- re".

Från användarhåll har emellertid önskemålen om kvantitativ fråge- teknik varit starka. Detta önskemål tillgodosågs delvis vid vår- och höst- enkäterna 1974, då en sådan teknik tillämpades för variablerna pro- duktion respektive investeringar. De senare har därefter efterfrågats i absoluta tal. '

Frågan om produktionsutveckling fick samma kvantitativa form som syssclsättningsvariabeln haft redan från första Undersökningstillfället. Detta innebär att företagen skall ange den förväntade utvecklingen inom givna, relativt breda procentintewall.

Delegationen anser att frågetekniken behöver utvecklas ytterligare- för att en så hög tillförlitlighet som möjligt skall uppnås. Därvid bör bl. a. möjligheterna att vidareutveckla användningen av kvalitativa uppgifter särskilt prövas. '

• Sida 22
•  Original

Prop. 1975/76: 166 ; 22

När det gäller redovisningen av de insamlade uppgifterna har sär- skilda ansträngningar gjorts för att materialet skall bli så lätthanter- ligt som möjligt för användarna. Genom vissa bearbetningar och be- gränsningar i distributionen av data bedömer delegationen att det nu- varande systemet för redovisningen fungerar relativt tillfredsställande. '

3.1.5. Kvaliteten på insamlade uppgifter

Delegationen bedömer att tillförlitligheten i rapportsystemet är god och jämförbar med den i andra liknande undersökningar vad gäller uppgifter summerade för hela industrin.

Delegationen pekar på några olika sätt att ytterligare höja tillförlit- ligheten i uppgifterna. Den på kort sikt mest angelägna åtgärden är att få till stånd en systematisk uppföljning av de företag som dels lämnat missvisande eller inaktuell information, dels inte alls besvarat enkäter- na. På längre sikt är den väsentligaste uppgiften att utveckla metoder för utvärdering av planuppgifterna.

3.1.6. Utnyttjande av insamlade uppgifter

Rapportsystemets uppgifter som underlag vid samhällsorganens prog- nosverksamhet har framför allt kommit till användning vid arbetet med länsplanering 1974. Flertalet länsstyrelser skulle enligt vad dele- gationen inhämtat ha skickat ut egna enkäter om de inte haft tillgång till dessa uppgifter.

Kommunernas behov av underlag för sin planering har undersökts i en enkät som Svenska kommunförbundet utsänt till landets samtliga kommuner. Enligt denna anser många kommuner att rapportsystemets uppgifter i vissa delar skulle kunna tillgodose deras behov, framför allt om de får möjlighet att komplettera rapportsystemets enkätformulär med egna frågor. Hittills har några'kommmuner sänt ut egna enkäter parallellt med rapportsystemet med motiveringen att materialet inte varit tillgängligt för dem, att de mindre företagen inte tillfrågats eller att frågebatteriet inte fullt ut tillgodosett deras behov.

På central nivå har statens industriverk och arbetsmarknadsdeparte- mentet utnyttjat rapportsystemets uppgifter i form av sammanställningar som delegationen framställt över den förväntade utvecklingen.

Utsorteringcn av de intressanta fallen har skett 'i samband med läns- styrelsernas granskning av enkätsvaren. Hur denna utsortering skall ske har som regel bestämts i samråd med länsarbetsnämnd och före- tagareförening. I några län har även kommunerna deltagit i detta sam- råd.

Samhällsorganen har sedan kontaktat arbetsställen som indikerat sådana förändringar att samhällets utveckling kan komma att påverkas i positiv eller negativ riktning. "Dessa arbetsställen, som betecknas som åtgärdsärenden, har i en del fall varit föremål för närmare utredningar

• Sida 23
•  Original

Prop. 1975/76: 166 '. 23

inom samhällsorganen. I andra fall har överläggningar tagits upp med det aktuella arbetsstället. Dessa kontakter har nästan genomgående an- setts vara av positivt värde och har i några fall givit konkreta resultat i form av statligt stöd eller kontakter med andra företag för produk- tionssamverkan. Den korta försöksperioden har emellertid inte givit möjlighet till en mer fullständig bedömning av de resultat som åstad- kommits eller kan väntas.

Delegationen anser att mycket talar för att arbetet med uppföljnings- verksamheten bör fortsätta. Inte minst den systematiska genomgången av företagen i varje län och det samspel som följer därav mellan olika myndigheter och mellan dem och företagen ger en god grund för fort- satt arbete på dessa områden. Delegationen anser därför att kommuner- nas roll i samband med uppföljningsarbetet bör vidareutvecklas. Det- samma gäller företagsnämndernas roll. Dessa har hittills inte i nämn- värd utsträckning medverkat vid de muntliga överläggningarna mellan företagen och samhällsorganen. Delegationen anser att företagsnämn- dernas medverkan på sikt bör kunna tillföra rapportsystemet väsentlig information och höja dess kvalitet.

3.1.7. Systematiska muntliga kontakter

För att kunna utföra sina planeringsuppgifter behöver enligt dele- gationen både länsorgan och kommuner tillgång till information om näringslivets utveckling utöver vad rapportsystemets enkäter ger. Det finns därför i vissa fall behov av direktkontakter mellan samhällsorga- nen och företagen, t. ex. för att fördjupa och komplettera den informa- tion som lämnats i enkäterna.

Informationsutbyte genom informella kontakter finns redan på många orter och fungerar enligt delegationen smidigt och effektivt. De be- höver dock utvidgas till andra orter och regioner och systematiseras och göras regelbundna så att de resultat som kommer fram vid över- läggningarna kan utnyttjas i planeringen. Delegationen anser att sådana systematiserade muntliga företagskontakter utgör en del av rapport- systemet som bör utvecklas ytterligare.

3.1.8. Andra frågor

Delegationen framhåller att ovanan vid ett nytt informationssystem och utvecklingen av alla de möjligheter ett sådant erbjuder har skapat behov av utbildning för berörda handläggare. Under den hittillsvarande försöksverksamheten har konferenser och utbildningsdagar ordnats för handläggare och annan berörd personal vid länsstyrelserna. Informa- tion om Systemet till andra länsorgan har lämnats vid särskilda konfe- renser. Kommunernas handläggare har informerats i samband med kom- munförbundets kurser i näringslivskontakter. '

Behovet av vidareutbildning i olika Sakfrågor, liksom av konferenser

• Sida 24
•  Original

Prop. 1975/76: 166 24

mellan olika myndigheter för att underlätta samverkan är dock, anför delegationen, långt ifrån tillgodosett och bör därför beaktas i det fort- satta utvecklingsarbetet.

Inom många företag har en samverkan skett mellan företags-ledningen och de anställda i samband med uppgiftslämnandct. Enkätsvaren skall avse företagsledningens bedömningar, men det förutsätts, i enlighet med propositionens riktlinjer, att de anställda skall informeras om de läm- nade svaren och därvid ha möjlighet att diskutera dem med företags- ledningen. Enligt delegationen bör samrådet byggas ut så: att de an- ställda deltar i besvarandet av frågorna och i förekommande fall med- delar avvikande mening. På samma sätt skall de anställda självfallet även delges den information som samhällsorganen länmar till företagen om sin planering. En öppenhet inom företagen i dessa frågor kan posi- tivt påverka samarbetet såväl inom företagen som mellan företagen och samhällsorganen.

3.1.9. Förslag

Då det gäller informationen från företagen till samhället redovisar delegationen sammanfattningsvis följande erfarenheter och därpå base- rade förslag.

Den nedre storleksgränsen för ingående arbetsställen bör i princip vara 50 anställda. Möjligheter bör finnas till tillfälliga avvikelser från denna gräns inom vissa branscher eller geografiska områden.

Samtliga kommuner .och länsstyrelser bör ha tillgång till aktuell bas- information (t. ex. uppgifter om namn, bransch, ägarkategori, antal sys- selsatta) för alla arbetsställen inom sina resp. geografiska områden. Denna basinformation bör inte inhämtas via rapportsystemet utan er- hållas från befintliga register, i första hand SCB:s centrala företags- register.

Informationsinhämtande direkt från enskilda företag bör inte ske i de branscher där utvecklingen kan prognosticeras bättre eller "enklare med hjälp av uppgifter från andra källor.

Enkätundersökningarna bör inskränkas till normalt en gång per år. Möjlighet bör dock finnas att vid särskilda behov utöka antalet enkä- ter till högst två gånger per år.

F rågetekniken behöver utvecklas ytterligare. Härvid bör bl.a. prövas möjligheterna att vidareutveckla användandet av kvalitativa uppgifter.

Redovisningstekniken behöver vidareutvecklas med särskilt beaktande av utvecklingen på datateknikens område.

Särskilda resultatredovisningar bör lämnas till de medverkande ar- betsställena efter varje enkätomgång.

Uppföljningen av åtgärdsärendena har givit vissa konkreta resultat men hämmats av bristande resurser hos länsorganen, eftersom upp- följningsverksamheten kräver förhållandevis stora arbetsinsatser.

• Sida 25
•  Original

Prop. 1975/76: 166 25

Systematiska muntliga företagskontakter för informationsutbyte med de mest strategiska arbetsställena i en ort bör fortsättningsvis ingå i samhällsorganens planeringsarbete.

De anställdas medverkan i rapportsystemet bör utvecklas. Detta bör vara en naturligt del av strävandena mot ett vidgat inflytande för de anställda inom företagen.

3.2. Information från samhället till företagen

3.2.1 Verksamhetens omfattning och former Tillämpningsanvisningar'och rekommendationer om informationen har av delegationen sänts ut till samtliga länsstyrelser och kommuner för att en viss enhetlighet i informationsgivningen skall uppnås i enlig- het med propositionens rekommendation. . Länsstyrelserna har svarat för informationen från samtliga statliga. länsorgan och i de flesta fall även från landstingen. En skriftlig in- formation har utsänts till arbetsställena under såväl 1974 som 1975. Vidare har länsstyrelserna i viss utsträckning deltagit vid muntliga in- formationsträffar som anordnats av kommuner och av företagsorgani- sationer. Praktiskt taget alla länsstyrelser har även informerat företag med mindre än 50 anställda. Kommunerna har kunnat välja mellan skriftlig och muntlig informa- tion allt efter förutsättningar ochönskemål i resp. kommun. De större kommunerna har i regel gett skriftlig och de mindre muntlig infor- mation. Många kommuner har emellertid utnyttjat båda informations- vägarna.

3.2.2. Erfarenheter

Informationsmottagarnas synpunkter har av delegationen kartlagts med hjälp av intervjuer vid ett 50-tal företag samt via en förfrågan till samtliga handelskammare. Svaren från de senare understryker näs- tan genomgående behovet av skriftlig information. Handelskamrarna framhåller vikten av att informationen är koncentrerad men ändå lätt- läst och att den ges på ett så tidigt stadium att planeringen ännu kan påverkas. Vidare önskar man hänvisningar till var ytterligare upplys- ningar kan inhämtas som komplement till den skriftliga informationen.

Inten'juundersökningcn visar enligt delegationen att flertalet av dem som kommit i beröring med den skriftliga informationen har en all- mänt positiv attityd till att myndigheterna lämnar information. In- formationen har dock ofta lästs flyktigt eller inte alls. Det viktigaste skälet för detta anges vara att den normalt inte har anknytning till dagsaktuella problem inom företaget. Muntliga kontakter fyller en- större funktion, framhålls det i många svar.

• Sida 26
•  Original

Prop. 1975/76: 166 25

3.2.3. Förslag

Delegationen konstaterar att utformningen av och innehållet i sam- hällsorganens information till näringslivet inte har fått någon slutgiltig lösning under försöksperioden. Informationsbehovens mångskiftande ka- raktär torde överhuvudtaget göra det omöjligt att i detalj skapa en enhetlig och definitiv form som passar landets olika delar och närings— livets olika sektorer.

Delegationen sammanfattar sina erfarenheter och förslag i följande punkter.

Den skriftliga informationen till företagen har ett berättigande på grund av att den kan nå många mottagare. Den bör emellertid för— enklas och koncentreras.

Muntlig information till enskilda arbetsställen vid personliga besök av representanter för berörda samhällsorgan är klart överlägsen skriftlig information och bör därför ges ökat utrymme. Detta bör vägas mot att kostnaderna per kontakt är avsevärt högre än vid skriftlig infor- mation.

Informationstriiffar för företagen bör arrangeras i samverkan mellan kommuner och olika länsorgan. '

3.3 Information mellan samhällsorganen m. m.

3.3.1. Utgångspunkter

En omfattande samhällsplanering av övergripande slag har utveck— lats under senare tid. Behovet av aktuellt planeringsunderlag har där- med ökat hos samhällsorgan på alla nivåer. Det är därför enligt dele- gationen angeläget att den från företagen insamlade informationen genom ett utbyte av material mellan myndigheterna kommer till så stor användning som möjligt. Detta fordrar insatser för samordning av de olika samhälleliga organens verksamhet när det gäller utnyttjan- det av insamlade uppgifter. En del av detta samordningsarbete förut- sätter enligt delegationen vissa utbildningsinsatser.

Ökad användning av insamlade uppgifter innebär emellertid, anför delegationen, att sekretessfrågorna måste ägnas extra uppmärksamhet.

När det gäller möjligheterna till utbyte av information på regional nivå har delegationen rekommenderat ett samarbete inom rapport- systemets ram mellan länsstyrelse, länsarbetsnämnder, företagareför- eningar och berörda kommuner. Genom den beredningsgrupp, som består av representanter för de tre förstnämnda organen och som verkat i flertalet län, kanaliseras _den information om arbetsställena som av gruppen bedömts som väsentlig till berörda länsorgan och kommuner.

Kommunerna har hittills i regel endast delgetts information om de intressanta fallen. Detta samarbete upplevs av många kommuner som otillräckligt. Att kommunernas lokalkännedom om näringslivet inte ut-

• Sida 27
•  Original

Prop. 1975/76: 166 27

nyttjas vid genomgången och bedömningen av den insamlade informa- tionen anses vara en stor brist som påverkar kvaliteten i den fortsatta handläggningen. Delegationen delar uppfattningen att varje kommun skall ha tillgång till all den information som insamlas om den egna kommunens arbetsställen. I praktiken är det främst den skriftliga in- formationen som kommunerna saknar, dvs. den information som in- samlas via enkäterna och sedan finns hos länsstyrelserna. Vid de muntliga kontakter som tas inom rapportsystemets ram bör kommu- nerna delta och på så sätt få tillgång till den önskade informationen.

Även för planeringen på central nivå finns enligt delegationen ett påtagligt behov att få snabb och tillförlitlig information om närings- livets framtidsbedömningar. Detta behov avser främst olika statistiska sammanställningar från rapportsystemets enkäter men gäller ibland även uppgifter för enskilda företag. Speciella problem är förknippade med överföringen av uppgifter om ändrade framtidsbedömningar som kom- mer fram vid de muntliga överläggningarna på regional och lokal nivå. Om denna information över huvud taget kan formaliseras och föras vidare får utredas i den fortsatta verksamheten.

3.3.2. Utbildning

Enligt delegationen behövs utbildningsinsatser främst för berörd läns- styrelsepersonal men också för viss kommunal personal. Delegationen har under den hittillsvarande försöksverksamheten ordnat konferenser och utbildningsdagar samt även lämnat information till representanter för företagen och andra organ som kommit i kontakt med informations- systemet.

I den fortsatta utvecklingen av informationssystemet bör enligt dele- gationen utbildningen bedrivas efter olika linjer, främst i form av kon- ferenser och kurser. De förra bör vara av mer allmänt informativ karaktär och syfta till att sprida kännedom om systemet och dess möj— ligheter samt att underlätta samverkan. Kurserna däremot bör vara sakanknutna och läggas upp som vidareutbildning för tjänstemän med praktiska lednings- och handläggningsuppgifter.

Delegationen bör i egen regi eller i samverkan med andra myndig- heter arrangera kortare kurser och konferenser som berör specifika problem inom informationssystemet. Delegationen bör även i den mån sådan utbildning har anknytning till informationssystemets behov sam- verka med andra organ för att utbildning av mer generellt slag kommer till stånd, t. ex. i prognos- och informationsteknik.

3.3.3. Samordning mellan rapportsystemet och andra informationssystem

Delegationen skall enligt sina direktiv uppmärksamma redan befint- ligt informationsutbyte på såväl central som lokal och regional nivå

• Sida 28
•  Original

Prop. 1975/76: 166 28

samt organisera sitt informationsinhämtande så att onödigt dubbel- arbete undviks för såväl företagen som de uppgiftsbearbetande organen. Vidare skall delegationen vidta sådana åtgärder som främjar samord- ning mellan uppgiftsinsamlande enligt den nya lagen och övrigt upp— giftsinsamlande.

En samordning av uppgiftsinsamlingen kan enligt delegationen ske efter olika linjer och i olika avseenden. Delegationen har diskuterat-och prövat olika möjligheter till samordning. En del av samordningsför- söken har närmast effekt på användarsidan, medan andra syftar till att i någon mån minska uppgiftslämnarbördan.

Delegationen har i sitt hittillsvarande arbete under försöksperioden ' inriktat sig på vissa konkreta fall av samordning mellan rapportsyste— met och enkätcr med ett närliggande syfte, dvs. sådana som insamlat- planuppgifter på medellång sikt från företag/arbetsställen på regional. och lokal nivå. Delegationen har emellertid endast kunnat påbörja. samordningsarbetet, eftersom det är en utdragen process som kräver kontinuerliga överläggningar med berörda organ.

Delegationen har i enlighet med sina direktiv samrått med olika organ som samlar in uppgifter från företagen samt med olika utredningar inom detta område.

De överväganden delegationen gör beträffande samordningen leder fram till slutsatsen att praktiska samordningsmöjligheter finns både när det gäller vissa definitioner och basregistcr och i fråga om vissa enkä— ter med likartat innehåll.

3.3.4. Sekretessfrågor

En förutsättning för att värdefull planinformation i vissa fall skall lämnas är att företagen känner förtroende för sekretesskyddet. Delega— tionen anser att sekretessfrågoma är mycket viktiga och de har därför ägnats stor uppmärksamhet. Under hittillsvarande försöksperiod-har stor restriktivitet iakttagits när det gäller överlämnande av primärmatcrial till andra myndigheter. Endast länsarbetsnämnder, företagarcföreningar och kommuner har fått uppgifter i någon större omfattning. Endast i undan- tagsfall har ett komplett primärmaterial överlämnats. Några primärupp— gifter har inte överlämnats till enskilda personer eller organisationer. .

Det har såvitt delegationen känner till inte i något fall förekommit missbruk av de insamlade uppgifterna. .

Det grundläggande problemet gäller enligt delegationen avvägningen mellan olika samhällsorgans behov av uppgifter och uppgiftslämnar- nas krav att lämnade uppgifter inte vidarebefordras till en vidare krets än vad som oundgängligen behövs. Detta krav kan komma i konflikt med angelägenheten av att undvika dubbelarbete för såväl uppgifts— lämnarna som samhällsorganen. Delegationen anser att "endast myn— digheter med ett legitimt och dokumenterat behov av rapportsystemets

• Sida 29
•  Original

Prop. 1975/76: 166 29

uppgifter för planerings- och prognosändamål bör få tillgång till dessa. "Ett eventuellt utlämnande skall prövas i varje enskilt fall. Om sekre- tessproblematiken anförs i huvudsak följande.

Några större sekretessproblem föreligger inte då det gäller att skydda känsliga uppgifter gentemot allmänheten. Bestämmelsen i 20 a & sekre- tesslagen, som tolkats mycket restriktivt, har fungerat väl. Delegationen påpekar dock att det _f. n. saknas möjlighet för myndighet att vid ut- lämnande av rapportsystemets primärmaterial utfärda särskilda förbehåll på samma sätt som kan ske t. ex. då vissa för statistik lämnade upp- gifter utlämnas enligt 16 & sekretesslagen. Delegationen föreslår att 20 a & kompletteras med en bestämmelse av innebörd att förbehåll skall kunna göras vid eventuellt utlämnande.

Då det gäller sekretess gentemot andra myndigheter slår delegationen :fast att det alltid måste föreligga ett väsentligt intresse för den sökande myndighetens verksamhet för att utlämnande skall ske. Delegationen anser att också länsarbetsnämnd skall tas upp bland de i lagen nämnda organen till vilka utlämnande får ske, eftersom dessa nämnder rutin- .;mässigt bör få vissa uppgifter. Beslut om utlämnande till myndighet skall enligt förslaget kunna fattas endast av länsstyrelse och den centrala myndighet regeringen utser att ansvara för informationssyste- zmets verksamhet. Detta förutsätter att den centrala myndigheten för- fogar över hela materialet. Vad gäller länsstyrelserna har de f.n. till- gång endast till uppgifter från det egna länet. För att utnyttja analys- .möjligheterna bör de enligt delegationen i fortsättningen ha tillgång till material från hela riket. Deras rätt att besluta om utlämnande föreslås dock avse endast uppgifter från arbetsställen inom det egna länet. Om "länsstyrelsen finner fråga om utlämnande tveksam får enligt förslaget avgörandet hänskjutas till den centrala myndigheten.

Enligt promemorian bör i lagen tas in en bestämmelse att behövliga förbehåll skall göras då uppgifter utlämnas till annan myndighet. Sådant "förbehåll kan avse t. ex. förvaring, användning och förbud mot publi- cering samt att ansvarig mottagare av materialet skall förordnas. Där- remot kan förbehåll inte avse förbud mot vidarespridning till enskild, eftersom det enligt tryckfrihetsförordningen åligger den myndighet som [innehar handlingen att pröva om stöd i sekretesslagen finns för hem— Eighållande.

Delegationen tar också upp de sekretessproblem som finns då det _gäller att inom en myndighet begränsa spridningen av känsliga uppgif- ier. Svårigheten ligger i att begränsa den personkrets inom en myndig- Ihet som får ta del av materialet utan att möjligheterna till ett avsett roch rationellt utnyttjande av uppgifterna begränsas onödigt. Delegatio- men konstaterar att detta särskilt gäller vid myndigheter med förtroende- rvalda styrelseledamöter, som kan representera konkurrerande företag eller ha sådan anknytning till dessa att de inte bör få ta del av primär-

• Sida 30
•  Original

Prop. 1975/76: 166 30

material från vissa arbetsställen. Delegationen har övervägt bl.a. en jävsregel, men funnit detta vara en oframkomlig väg med hänsyn till bl. a. att jäv tar sikte på en beslutssituation och inte i och för sig utgör hinder att ta del av material.

Delegationen föreslår ingen annan regel i denna del än vad som följer av lagens bestämmelse att vid utlämnande skall beaktas bl. a. att mate- rialet inte utlämnas till en vidare krets än vad som oundgängligen be- hövs. I promemorian pckas dock på möjligheten att t. ex. en kommun- styrelse inom sig frivilligt beslutar att till viss tjänsteman eller styrelse- ledamot helt överlämna granskningen av underlagsmaterialet, när det gäller statistiska bearbetningar av primäruppgifterna. Därmed skulle övriga ledamöter avstå från att begära tillgång till primäruppgifterna.

När det gäller uppföljningen av intressanta fall föreligger enligt promemorian en speciell situation. Det förutsätts att uppgifter av väsent- ligt intresse för viss myndighets verksamhet skall kunna överlämnas till denna. Detta bör leda till relevanta åtgärder i någon form, varvid inledningen bör vara att myndigheten tar direkt kontakt med företaget för kompletterande information. I den mån kontakten leder till ett konkret ärende kan detta sedan handläggas enligt normal rutin. Dele- gationen understryker att enkätsvaren i sig inte skall utgöra underlag för direkta åtgärder mot enskilda arbetsställen. Däremot kan uppgif— terna ge indikationer på sådana arbetsställcn som olika myndigheter kan behöva ha överläggningar med i konkreta frågor eller om deras allmänna eller förväntade utveckling."

För att ytterligare markera syftet med uppgiftslämnandet föreslår delegationen att i lagen intas en särskild bestämmelse, vari anges att inhämtad uppgift får användas endast som underlag vid statlig och kommunal planering och prognosverksamhet eller för statistiska sam- manställningar.

3.3.5. Förslag

I fråga om informationen mellan samhällsorganen och de därvid behandlade sekretessfrågoma redovisar delegationen sammanfattnings- vis följande bedömningar och förslag.

Fortsatt vidareutbildning av den personal som arbetar med informa- tionssystemet bör ske i form av kurser och konferenser.

De myndigheter som kan uppvisa ett legitimt och dokumenterat behov av rapportsystemets uppgifter för planerings- och prognosända— mål bör få del av dessa. Detta kan bidra till att eliminera dubbelarbete.

En prövning om utlämnande av primäruppgifter skall ske i'varje enskilt fall. Länsstyrelserna skall pröva utlämnande av uppgifter från arbetsställen inom det egna länet men skall i tveksamma fall kunna hänskjuta frågan till central myndighet för avgörande. Den centrala" myndigheten skall pröva utlämnande av material avseende hela riket.

• Sida 31
•  Original

Prop. 1975/76: 166 31

De myndigheter som rutinmässigt får del av primäruppgifterna anges i lagen och är SCB, länsarbetsnämnd och kommunstyrelse.

Överenskommelser bör träffas mellan utlämnande och mottagande myndighet, varvid möjligheter bör finnas att därvid utfärda förbehåll. Även vid utlämnande till enskild skall förbehåll kunna göras.

Primäruppgifter får endast användas som underlag vid statlig och kommunal planering och prognosverksamhet, vari inkluderas sådan upp- sökande verksamhet som gäller inhämtande av kompletterande informa- tion vid muntliga överläggningar, eller för statistiska sammanställ- ningar.

3.4. Delegationens sammanfattande slutsatser

Enligt delegationens uppfattning visar erfarenheterna av försöksverk- samhetcn att informationssystemet kan fås att fungera tilfredsställande. För detta behövs dock en ytterligare utveckling och utvärdering.

Delegationen framhåller att erfarenheterna av informationssystemet är begränsade varför viss försiktighet måste iakttas vid tolkningen. Detta talar för att en vidareutveckling av systemet är önskvärd. Denna utveckling kräver stor flexibilitet för att medge anpassning till upp- komna behov. Därvid måste strävandena att samordna uppgiftsinsam- lingen för regionala och lokala behov ges högre prioritet än som hittills skett. En delegation föreslås leda den fortsatta verksamheten med att vidareutveckla systemet.

3.5. Särskilt yttrande

Ledamöterna i delegationens rådgivande nämnd Karl-Olof Faxén och Bo Sillén har avgett ett särskilt yttrande. I detta hänvisas till att endast ett fåtal intressanta fall har identifierats genom de skriftliga enkäterna. Detta visar enligt Faxén/Sillén att länsstyrelser och kommuner redan utan enkäterna har tillräcklig information. Vidare finner man det omöj- ligt att förena ett utnyttjande av enkätuppgifterna för planeringsändamål med ett tillräckligt sekretesskydd. Därför anser Faxén/Sillén att de skriftliga enkäterna bör utgå ur rapportsystemet.

4.1. Allmänna synpunkter

Remissinstansema delar allmänt den i delegationens rapport uttryckta uppfattningen att ökat samarbete behövs mellan näringslivet och sam- hällsorganen. Flertalet remissinstanser delar också delegationens upp-

• Sida 32
•  Original

Prop. 1975/76: 166 32

fattning att verksamheten i fortsättningen bör regleras av en permanent lag och att en kontinuerlig vidareutveckling skall ske inom ramen för en sådan lag. Till dessa hör bl. a. SCB, riksrevisionsverket, konjunktarinsti- tutet, statens industriverk, flertalet länsstyrelser och kommuner, Kom- mun- och Landstingsförbundet sam-t LO, TCO och SACO/SR.

Några remissinstanser, bl.a. JK, statskontoret, kommerskollegium, länsstyrelsen i Jönköpings län, grossistförbtmdet, köpnzmznaförbundet och SHIO förordar ännu en försöksperiod under vilken bl. a. sekretess- frågoma, analysmetoderna och möjligheterna till utökade muntliga fö- retagskontakter ytterligare bör utredas. Bl.a. SAF/indastriförbandet/ lzandels-kammareförbanelet anser att tyngdpunkten i den fortsatta verk- samheten bör ligga på muntliga kontakter med företagen.

"Endast en remissinstans, länsstyrelsen i Västerbottens län, anser att verksamheten bör upphöra med utgången av försöksperioden. .

Vad som i rapporten anförs om det begränsade utbytet av försöks- verksamhetcn då det gäller arbetet med de intressanta fallen tas upp i många remissvar. Flertalet länsstyrelser, liksom konjunkturinstitutet, nämnden för samhällsinforrnation och överstyrelsen för ekonomiskt försvar anser att detta förhållande måste ses mot bakgrund av att läns- styrelserna till stor del saknat resurser att på ett önskvärt sätt bearbeta och analysera materialet och följa upp de intressanta fallen. Även Svenska metallindastrz'arbetareförbandet påpekar att uppföljningsarbe- tet har varit helt omöjligt att genomföra med de'personella resurser som länsstyrelserna förfogat över. Länsarbetsnc'imnclerna och företagare- ft'ireningarna framhåller dock för sin del som positivt det ökade regio- nala samarbete i näringslivsfrågor som blivit en följd av dessa organs medverkan i berednings— och "uppföljningsarbetet.

Beträffande ledningen av ett fortsatt informationssystem tillstyrker bl. a. länsstyrelserna [ Stockholms och Malmöhus län samt Landstings- förbundet att en särskild delegation får i uppdrag att leda den fortsatta verksamheten och vidareutvecklingcn av systemet. Landstings/örbundet föreslår att delegationen utökas med primär- och landstingskommunala representanter för att bättre representera samhällsorganen i sin helhet. SCB förutsätter att verket även i fortsättningen får samma möjligheter som hittills att påverka arbetets inriktning och omfattning. Även SAF/ industriförbundet/handelskamnzareförbundet tillstyrker att en delegation får till uppdrag att leda den fortsatta verksamheten och hemställer att näringslivets organisationer ges representation i densamma. Dessutom understryker organisationerna Vikten av att handelskamrarna ges möj- ligheter att löpande följa och på lämpligt sätt medverka i främst läns— styrelsernas fortsatta arbete med informationssystemet.

• Sida 33
•  Original

Prop. 1975/76: 166 33

4.2. Informationen från företagen till samhället

4.2.1. Samhällsorganens planerings- och informationsbehov

Att behovet av information i planeringsfrågor är mycket stort ho's samhällsorgan på alla nivåer vitsordas av samtliga remissinstanser. Riksrevisionsverket framhåller att en väl utvecklad kontakt- och infor- mationsverksamhet mellan näringsliv och samhälle är en förutsättning för att samhället skall kunna förverkliga sina regionalpolitiska och sys- sclsättningspolitiska intentioner. Statskontoret och konjunkturinstitatet anser att detta kräver ett informationsutbyte av ungefär den typ som prövats av delegationen]

Aktuell information om planerade och förutsedda förändringar inom näringslivet behövs enligt statens industriverk som underlag för verkets årliga rapporter om utvecklingen inom olika industribranscher. Läns- styrelsen i Västerbottens län framhåller i likhet med övriga länsstyrelser behovet av underlag för länsplaneringcn och bostadsstyrelsen behovet för länsorganens och kommunernas dimensionering av bostadsbyggan- det. Länsstyrelsen i Örebro län anför behovet för den regionala trafik- planeringen och för det ekonomiska försvarets planering av försörjnings- beredskapen. Det senare understryks även av överstyrelsen för ekono- miskt försvar. Den fysiska planeringens krav måste, enligt planverket och länsstyrelsen i Skaraborgs län, ofta beaktas vid genomförandet av de regionalpolitiska målen. Alla 1okaliseringsöverväganden av betydelse måste ske mot bakgrund av förankrade fysiska planer, varför företagens behov av mark och lokaler måste kunna bedömas i ett tidigt skede av plancringsproccssen.

Landstingen har successivt kommit att spela en ökad roll i den re- gionala planeringen och i planeringen av kollektivtrafiken, främst i Stockholms län, vilket påpekas av Landstingsförbandet och av lands- tinget i Stockholms län.

Umeå, Karlskrona och Jönköpings kommuner m. fl. tar upp den kom- munala planeringens allt större betydelse genom den kommunala sektorns snabba tillväxt. De framhåller därvid att kommunerna måste få en så god information som möjligt beträffande näringslivets förhållanden och framtidsbcdömningar.

Formerna för informationsinhämtandet är föremål för viss diskus- sion. Länsstyrelsen i Malmöhus län uppehåller sig vid informationssyste- mets dubbla syfte att dels ge underlag för samhällsplaneringen, dels avisera om händelser i företagen som kan påkalla åtgärder från sam- hällets sida.

Enligt länsstyrelsen bör frågebatteriet kunna begränsas om systemet skall användas enbart i den översiktliga planeringen. Ett enkätsystem med syfte att urskilja intressanta fall är otillräckligt, även om enkäterna utsänds med täta intervall. Systemet blir effektivt först då de skriftliga

3 Riksdagen 1975/76. ] saml. Nr 166

• Sida 34
•  Original

Prop. 1975/76: 166 34

enkäterna kompletteras med uppföljande av muntliga kontakter. Lik- nande synpunkter anförs av länsstyrelsen i Kalmar län och av Karlsborgs kommun.

Kon jimkltn'institutet anser att de skriftliga enkäterna trots sina brister kan utgöra en god plattform för fortsatta muntliga kontakter. De bör . då inriktas på att spegla nuläget och i det hänseendet göras något mer omfattande än hittills. Kommerskollegium framhåller att om syftet med informationssystemet inskränks till att endast ge underlag för utsorte— ring av intressanta fall så bör antalet frågor i enkäterna kunna reduceras väsentligt.

SAF/industriförbundet/handelskammareförbundet anför olika skäl mot användningen av planenkäter och förordar muntliga kontakter. Or- ganisationerna vill dock inte utesluta att skriftliga enkäter i vissa fall kan visa sig erforderliga för att komplettera underlaget för samhälls- organens urval av företagskontakter. Sådana enkäter bör dock vara väsentligt enklare och mera översiktliga än de hittills prövade och bättre anpassade till skilda regionala förutsättningar och behov.

Det i ett särskilt yttrande till delegationens rapport (se avsnitt 3.5 ) framförda förslaget att skriftliga enkäter helt skall utgå ur systemet stöds av grossistförbundet och Svensk industriförening. Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i Södermanlands län.

SCB finner det utomordentligt viktigt att den flexibilitet som f.n. finns kan bibehållas i framtiden. Utöver vissa återkommande grund- läggande planeringsvariabler bör enkäternas innehåll alltid anpassas till aktuella behov. Denna flexibilitet underlättar försöken att samordna rapportsystemet med andra liknande undersökningar. Möjligheterna till flexibilitet understryks även av. planverket och Stockholms läns lands- ting.

4.2.2. Rapportsystenzets omfattning

Delegationens förslag om en generell nedre gräns vid 50 anställda för de i enkätsystemet ingående företagen med möjlighet till tillfälliga kompletteringar, tillstyrks av flertalet remissorgan. SCB framhåller att det är väl motiverat att i princip hålla fast vid 50 anställda som nedre gräns, då verkets erfarenheter entydigt visar att de mindre företagens möjligheter att rapportera planuppgiftcr är utomordentligt små. Svenska företagares riksförbund, konjunkturinstitutet och” Strängnäs kommun anser att mindre företag enbart bör kontaktas muntligt.

I frågan om vilka undantag från huvudregeln som bör medges fram- förs synpunkter från flera håll. Enligt Malmö m. fl. kommuner hör av— vikelser tillåtas bl.a. i branscher med många småföretag. Om så inte sker kan en stor del av den totala sysselsättningen falla utanför syste— met.

Vissa remissinstanser är kritiska mot huvudregeln att endast företag

• Sida 35
•  Original

Prop. 1975/76: 166 35

med minst 50 anställda skall omfattas av Uppgiftsskyldigheten och an- ser att den generella gränsen bör sänkas. För att kommunerna skall ha nytta av rapportsystemets enkäter måste enligt kommunförbundet även arbetsställen med mindre än 50 anställda tas med. Behovet härav ac- centueras om systemet utvidgas till andra branscher. Stockholms, Söl- vesborgs, Eskilstuna, Norrtälje och Karlskrona kommuner ifrågasätter om inte storleksnivån bör sänkas till 20, och ibland ned till 10 an- ställda. Enkäterna till de mindre företagen kan göras enklare och endast innehålla uppgifter på kortare sikt. Även länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län föreslår enkäter som varierar i innehåll efter företagens stor- lek.

Srea hovrätt anser att storleksgränsen bör preciseras i lagen. I frågan om rapportsystemet bör utvidgas till nya branscher anför länsstyrelsen i Västernorrlands län att det är önskvärt att systemet om- fattar så stor del av näringslivet som möjligt om förslagna årliga revi- deringar av länsplaneringen kommer till stånd. Länsstyrelserna i Malmö— hus och Örebro län trycker på behovet av att planeringsinformationen från den offentliga sektorn på ett enkelt, samlat och överskådligt sätt snabbt blir tillgänglig för de regionala planeringsmyndigheterna. Eskils- tuna kommun understryker bchovet av att information utbyts även med statliga företag.

Beträffande periodiciteten är samtliga remissorgan som uttalar sig ense om att det som regel är tillräckligt med en enkät per år. Läns- styrelsen i Skaraborgs län anser att enkäter till partihandel och vissa delar av privat service ej behöver ha samma regularitet som industri- enkäterna. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har skisserat ett system med regelbundet återkommande mer omfattande enkäter med relativt långa tidsintervaller. Dessa skulle årligen följas upp av enklare enkäter. Tidsintcrvallen mellan de mer omfattande enkäterna kan för- slagsvis vara fem år.

4.2.3. Rapportsystemets tekniska uppbyggnad

Ett fåtal remissinstanser berör de administrativa rutinerna i rapport- systemet. Vissa remissinstanser, bl.a. länsstyrelsen i Jönköpings län anser att den centrala bearbetningen av materialet bör ske snabbare. Stockholms läns landsting har uppfattningen att statistikproduktionen från rapportsystemet bör omhändertas av SCB och publiceras i serien Sveriges officiella statistik under de sekretessre'striktioner som härvid tillämpas.

SCB pekar på att arbetet med enkäterna är mycket tidskrävande, be- roende på att en samordning mellan alla länsstyrelser och SCB måste göras vad gäller undersökningspopulation, insamling och granskning. En annan orsak är att systemet är helt nytt och har justerats efter hand. SCB nämner också möjligheter att genom ökat ADB-utnyttjande för-

• Sida 36
•  Original

Prop. 1975/76: 166 36

bättra systemets olika rutiner och på så sätt minska undersökningarnas omloppstider. På kort sikt är möjligheterna att mer märkbart nedbringa omloppstiden trots allt relativt begränsade. SCB utgår vidare från att verket liksom hittills får ansvaret för systemets statistikproduktion. Den nu tillämpade redovisningstekniken bör utvecklas för att bättre tillgodo- se användarnas behov. Den teknik och erfarenhet som verket utvecklat i samband med uppbyggnadsarbetet med den regionalstatistiska data- basen (RSDB) bör utnyttjas i detta sammanhang. Även statskontoret anser att arbetet bör anknytas till SCB:s utvecklingsarbete med regional- statistiska databaser. Informationen bör dock bearbetas vid berörda re- gionala och lokala organ med tyngdpunkt på de intressanta fallen.

Konjunkturinstitutet ställer sig tveksamt till delegationens planer på att vidareutveckla den kvalitativa frågetekniken. Institutet anför att denna teknik har givna begränsningar så till vida att det inte är styrkan av en variabels förändring som mäts utan endast de andelar som ökar eller minskar. Denna begränsning har visat sig vara av mindre betydelse då det gäller korttidsstatistik (för kvartal) men kan förmodas bli myc- ket besvärande om man vill mäta förändringar för längre perioder.

SCB anser däremot att för uppgifter på upp till fem års sikt är den kvalitativa frågetekniken att föredra, eftersom företagen inte kan ge precisa kvantitativa svar. Utskiljandet av intressanta fall torde i allt väsentligt kunna uppnås genom kvalitativ frågeteknik. Vid planeringen i övrigt krävs ibland en nedbrytning av underlagsmaterialet till ett fåtal enheter. Därvid blir den kvalitativa frågetekniken mindre användbar. Förslaget att låta företagen ange den förväntade utvecklingen inom re- lativt bred procentintervall synes vara ett lovande försök att komma ur dilemmat med frågeteknikens utformning.

4.2.4. Kvaliteten på insamlade uppgifter

Några remissinstanser tar upp problemet med osäkerheten i de fram- tidsbedömningar som företagen lämnar i sina enkätsvar. SAF/industri- förbundet/handelskammareförbundet anser, liksom Svenska företaga- res riksförbund, att precisionen i de ofta nödvändigtvis grovt skattade svaren övervärderas i olika stadier av samhällsplaneringen. Mätproble- men torde inte heller kunna lösas genom att frågetekniken utvecklas, eftersom företagens möjligheter att lämna relevant information kan vara otillräckliga eller helt och hållet saknas. Vidare kan man inte ad- dera planer som tillkommit under helt skilda omständigheter och som dessutom vid enkättillfället nått en varierande grad av konkretisering. Man kan inte heller bortse från att medvetet felaktig rapportering kan förekomma. I några uppmärksammade fall av planerade företagsned— läggningar har företag — sannolikt av sekretesskäl —— svarat ”neutralt” på enkätfrågorna, samtidigt som informationen förs fram till samhälls- organen på andra vägar.

• Sida 37
•  Original

Prop. 1975/76: 166 37

Enligt Göteborgs kommun kan man inte räkna med att genom för- handsförfrågningar kunna fånga in sådana plötsliga och kraftiga sys- selsättningsförändringar som ofta sammanhänger med t.ex. företags- fusioner. SACO/SR anser att felkällorna i rapportsystemet kan minska men aldrig helt elimineras. Detta innebär dock inte att samhället bör avstå från att hämta de upplysningar till stöd för planeringsverksamhe— ten som står till buds.

Metallindustriarbetareförbunder anser att företagens enkätsvar mera har. gett uttryck för den bild av företagen som företagsledningama velat att samhällsorganen skall få, än redovisat den faktiska planeringssituatio- nen i företagen. Ett sätt att förbättra kvaliteten på företagens uppgifter hade varit att garantera de fackliga organisationerna den inblick i före- tagens informationslämnande som förutsattes i propositionen till den nu gällande lagen. I likhet med metallindustriarbctareförbundet anser LO att uppföljningen och kontrollen av kvaliteten bör inriktas på plan- utfalls-analyser. Riksrevisionsverket, SCB och Malmö kommun fram- håller att utvärderingen av rapportsystemets tillförlitlighet bör ges hög prioritet i det fortsatta arbetet.

4.2.5 Utnyttjandet av insamlade uppgifter Många remissyttranden tar upp det begränsade utbytet av rapport- systemet då det gäller att få fram tidigare okända intressanta fall. Läns- styrelserna i Södermanlands, Västernorrlands och Västerbottens län framhåller således att myndigheternas kännedom om företagen är god, även utan de uppgifter som framkommer via informationssystemet. Enligt några länsstyrelser kan emellertid rapportsystemet komma att spela en stor roll om företag inom andra näringsgrenar än industrin och partihandeln inkluderas. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att sakinnehållet i enkäterna inte kan ge underlag för en utsortering av intressanta fall. Länsstyrelsen vill dock poängtera den betydelse rapport- systemet har för bl. a. kommunerna vid urskiljande av intressanta fall i positiv bemärkelse. Länsstyrelsen i Jönköpings län anför att. positiva resultat uppnåtts i de fall resurser kunnat avsättas för ett uppföljningsarbete avseende de utsorterade intressanta fallen. Även länsstyrelsen i Skaraborgs län har funnit att det inhämtade skriftliga enkätmaterialet utgjort en ändamåls- enlig bas som, kompletterad med information från beredningsgruppens medlemmar, gjort det möjligt att finna åtgärdsärenden. SCB anser att möjligheterna att urskilja intressanta fall skulle för- bättras om mer information om företagens finansiella förhållanden ut- nyttjades. Som nulägesbeskrivningar och avstampspunkter för bedöm- ningar om den sannolika framtida utvecklingen kan den information som finns i företagens offentliga årsredovisningar utgöra ett värdefullt stöd.

• Sida 38
•  Original

Prop. 1975/76: 166 38

Vad beträffar rapportsystemets användbarhet som underlag för prog- nosarbetet på regional nivå har remissinstanserna i allmänhet ansett att rapportsystemets uppgifter utgjort en värdefull informationskälla. AMS anser att viss begränsad ny information erhållits, medan länssty- relsen i Jönköpings Iän har uppfattningen att vissa värdefulla samband mellan ekonomiska data och sysselsättningsdata'kommit fram. Länssty- relsen i Kopparbergs län anser att rapportsystemets betydelse både som prognosunderlag och för urskiljande av intressanta fall kommer att öka på sikt genom förbättrade möjligheter till tidsserieanalyser.

Vad gäller rapportsystemets användbarhet på lokal nivå framhåller länsstyrelserna i Blekinge och Skaraborgs län de insamlade uppgifternas betydelse för den kommunala planeringen. Riksrevisionsverket m.fl. re- missinstanser pekar på kommunernas behov av att få uppgifter även från de mindre företagen. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar och flera kommuner ifrågasätter om inte kommunerna borde delta i ut- sorteringen av intressanta fall. Kommunförbundet konstaterar att vä- sentliga ändringar i fråga om både rapportsystemets täckning och kom- munernas möjlighet att få tillgång till primäruppgifterna måste vidtas för att systemet skall vara användbart för kommunerna.

4.2.6. Systematiska muntliga kontakter

Många remissinstanser såsom planverket, riksrevisionsvcrket, SCB, nämnden för samlzällsinformation, de flesta länsstyrelser och kommuner uttalar sin positiva inställning till utvidgade muntliga företagskontakter. Kommunförbundet samt Kalmar och Sölvesborgs kommuner framhåller att smidigt fungerande informella kontakter finns redan idag men att de bör göras mer regelbundna så att resultaten kan utnyttjas i plane- ringen. Konjunkturinstitutet anser att vissa skäl talar för att de munt- liga kontakterna utvidgas till att omfatta såvitt möjligt alla företag av en viss storlek.

SAF/industriförbundet/handelskammareförbundet anser som tidigare nämnts att muntliga kontakter bör utgöra det väsentliga i rapportsyste- met. Endast därigenom kan man få så konkret och förtrolig information från företagen att den kan användas som underlag för planering och åtgärder av samhällets organ. Endast vid muntliga kontakter kan företa- gen redovisa olika planeringsalternativ, sannolikheten för alternativa utvecklingsvägar, nyanserade bedömningar av externa faktorer som kan påverka planeringen.

Enligt kommerskollegium är muntligt informationsutbyte menings—_ fullt och berättigat. Det ökade värdet av erhållen information måste emellertid vägas mot de avsevärt högre kostnaderna för muntlig infor- mation jämfört med skriftlig.

Flera länsstyrelser, kommunförbundet, Karlsborgs kommun m. fl. anser att kommunerna bör delta vid de föreslagna muntliga kontakterna

• Sida 39
•  Original

Prop. 1975/76: 166 39

inom rapportsystemets ram. Kommunförbundet understryker att man därvid inte genom något rikssystem får slå sönder de nu fungerande kontaktvägarna.

Erfarenheter från muntliga kontakter i Göteborgs kommun visar dels att de fackliga organisationema besitter en kunskap om det lokala nä- ringslivet som är av stort värde för prognosarbetet, dels att ett för-' troende har börjat byggas upp mellan kommun och näringsliv och de anställdas organisationer. LO och länsstyrelsen t' Örebro län anser att representanter för de anställda bör få delta i de muntliga överlägg- ningarna. LO finner det dessutom anmärkningsvärt att enligt lagförsla- get företrädare för de anställda, om särskilda skäl finns, inte behöver beredas tillfälle att närvara "vid överläggningar mellan företag och samhälle. Så länge som inte dessa särskilda skäl redovisas kan LO inte acceptera en sådan lydelse.

Landstingsförbundet understryker betydelsen av att företrädare för landstingen ges möjlighet att delta i muntliga överläggningar med de företag som har en nyckelställning i regionen.

4.2.7. Andra frågor

Frågan om samverkan mellan företagsledning och anställda i sam- band med uppgiftslämnandet tas upp i vissa remissyttranden. Enligt TCO bör formerna för en förstärkt medverkan från de anställdas sida i informationsutbytet utvecklas och beslutas samtidigt som försöksverk- samheten permanentas. I den nya lagen bör därför intas bestämmelser om att företagen obligatoriskt åläggs att samråda med de lokala fack- liga organisationerna när det gäller den skriftliga informationen. Det är även angeläget att arbetstagarna ges full inblick i de muntliga kon- takterna, vilka utgör ett viktigt komplement till de skriftliga enkäterna.

LO och nzetallindnstriarbetareförbundet anser att de fackliga orga- nisationerna inte garanterats den inblick i företagens informationsläm- nande som förutsattes i propositionen till den hittills gällande lagen". För att detta skall ske, föreslår organisationerna att ett utrymme läm- nas på blanketten för fackföreningarnas underskrift och eventuella kommentarer till företagens uppgifter.

Önskemål om arbetstagarnas medverkan i informationsutbytet fram- förs även av flera länsstyrelser. Länsstyrelsen och företagareföreningen i Göteborgs och Bohus län anser att detta kan ske genom ett särskilt enkätsystem till fackförbundenslokalavdelningar. TCO anför att allt fler för löntagarna centrala frågor kommer att handläggas av olika regionala organ, bl.a. genom utvecklandet av den regionala samhälls- planeringen. Med hänsyn härtill finner TCO det naturligt att man till informationssystemet även på den regionala nivån knyter någon form av rådgivande organ med facklig representation.

I den fortsatta verksamheten med informationssystemet bör enligt

• Sida 40
•  Original

Prop. 1975/76: 166 40

överstyrelsen för ekonomiskt försvar kostnaderna beräknas för systemet och sättas i relation till materialets värde för samhällsplaneringen på olika nivåer. Riksrevisionsverket framhåller att en avvägning bör ske mellan de resurser som krävs för ett framtida informationssystem och de som krävs för andra former av kontaktverksamhet. Liknande syn— punkter anförs av SA F/industriförbttndet/handelskammareförbundet.

Nästan samtliga hörda länsstyrelser framhåller att de inte kunnat leva upp till intentionerna med informationssystemet på grund av bris— tande personella resurser. Detta har främst drabbat analys- och upp- följningsarbetet samt de muntliga kontakterna med företagen. För att systemet skall bli ett effektivt fungerande instrument för samhällets nä- rings- och arbetsmarknadspolitik krävs därför personalförstärkning vid länsstyrelserna.

Konjunkturinstitutet understryker att tillgången till personella re- surser är helt avgörande för vad man kan få ut av ett informations- system av ifrågavarande slag och tillägger att om den ambitiösa mål— sättningen skall kunna förverkligas krävs tillgång till kvalificerad per- sonal på framför allt länsnivå. Man skulle med personal för sådana upp- gifter på länsnivå i någon mån få en styrning från länen av statistikpro- duktionen, vilket kunde vara värdefullt som komplettering till den star- ka centrala styrning som finns nu. En personell satsning av detta slag på länsnivå skulle sannolikt också leda till en aktivering av hela den länsadministrerade verksamheten inom regionerna.

4.3. Informationen från samhället till företagen

4.3.1. Verksamhetens omfattning och former

Flera remissinstanser vill ifrågasätta om inte den nedre storleks— gränsen 50 anställda för företag som skall erhålla information från samhällsorganen är alltför högt satt. Konjunkturinstitutet och översty- relsen för ekonomiskt försvar anser att åtminstone den skriftliga infor- mationen bör rikta sig till alla arbetsställen inom industrin oavsett stor- lek. Göteborgs kommun antar att de mindre företagen har större svårig- heter än de större att orientera sig om de olika samhällsorganen och dessas planer och föreslår därför en nedre gräns på 20 anställda.

SACO/SR är medvetet om att det av administrativa skäl kan vara önskvärt att begränsa kretsen av mottagare av direktinformationen men ifrågasätter om inte den föreslagna gränsen bör sänkas. Även Väster- norrlands läns landsting och riksrevisionsverket framför liknande syn- punkter. Riksrevisionsverket påpekar också att hänsyn bör tas till de anställdas önskemål om information även i företag som ligger utanför informationssystemet.

Flertalet länsstyrelser och kommuner omtalar att de sänt sin skrift- liga information även till mindre företag än de i lagen föreskrivna. Göteborgs kommun påpekar att adressproblem är svårlösta.

• Sida 41
•  Original

Prop. 1975/76: 166 41 -

4.3.2 Erfarenheter och förslag Den skriftliga informationen har i många fall kompletterats. med muntliga informationsträffar, ofta i kommunal regi och med deltagan- de av representanter för de olika länsorganen. Erfarenheterna från dessa träffar anses genomgående vara positiva. Strängnäs kommun anger t. ex. att kommunens goda erfarenheter från sådana träffar grundar sig på bl.a. högt deltagarantal och hög frågeaktivitet. Kalmar kommun där- emot redovisar mindre gott utbyte av större informationsträffar. Kom- munförbundet framhåller att muntliga träffar många gånger kan vara lämpliga men varnar samtidigt för att alltför omfattande samman- komster ofta inte ger utrymme för frågor och diskussioner-med anknyt- ning till lokala problem.

Länsstyrelserna understryker genomgående delegationens uppfattning att de muntliga kontakterna bör utvecklas. Riksrevisionsverket delar de- legationens uppfattning att möjligheter till muntliga kontakter bör tas till vara t.ex. genom att representanter för samhällsorganen deltar i informationsmöten med företrädare för företagen och de anställda. Länsstyrelsen i Södermanlands län påpekar att mer informella informa- tionsträffar med företagsledning och de anställda i samverkan mellan länsstyrelse, övriga länsorgan och respektive kommun även bättre skulle kunna anpassas till det i hög grad varierade informationsbehovet hos företagen. Även SHIO anser att muntliga informationsträffar bör ut- vecklas varvid SHIO:s länsorganisationer och de lokala hantverks- och industriorganisationerna kan utgöra lämpliga kontaktkanaler.

Flera länsstyrelser och ikommunförbtmdet är positiva till delegatio- nens förslag om en förbättrad årspublikation. Nämnden för samhälls- information anser att denna skrift bör inriktas på att ge mer varaktig in- formation och ha karaktär av uppslagskatalog. Den aktuella och situa- tionsanpassade informationen däremot bör utges mera frekvent.

F lera länsstyrelser samt nämnden för samhällsinfortnation behandlar särskilt resursbehovet för muntliga kontakter. Ambitionsnivån, som ge- nomgående har varit hög, kan inte upprätthållas i fortsättningen utan att andra uppgifter måste åsidosättas, eftersom provisoriska lösningar hittills tillämpats. Nämnden framhåller som sin bedömning att om in- formationssystemet skal-l fylla avsedd funktion krävs bl. a. en särskild informationsutbildad kontaktman på varje länsstyrelse och i de större kommunerna.

4.4 Informationen mellan samhällsorganen m. m.

4.4.1. Utgångspunkter

Behovet av samordning av de statliga organens 'uppgiftsinhämtande från företagen liksom bristerna i informationsspridningen mellan olika samhällsorgan framhålls i flera remissvar. Riksrevisionsverket anser det

• Sida 42
•  Original

Prop. 1975/76: 166 _ 42

väsentligt att uppgifter som kommit fram vid överläggningar mellan . större företag och centrala myndigheter förs vidare till de regionala - och lokala organ för vilka uppgifterna kan vara av stor betydelse. Lätts- styrelsen i Örebro län menar att mycket informationsmaterial redan finns insamlat, men att detta inte är känt bland andra myndigheter. För att detta material skall kunna utnyttjas måste emellertid sekretess- bestämmelsema mjukas upp, vilket bör kunna ske utan att inkräkta på skyddet för företagens uppgifter eller på förtroendet för informa— tionssystemet.

Den i delegationens rapport uttryckta uppfattningen att de kommuner som så önskar skall ha tillgång till primärmaterialet från rapportsyste- mets enkäter tas upp i många remissyttranden. Man är genomgående positiv till förslaget och många understryker förslagets betydelse.

Enligt kommunförbundet önskar ungefär hälften av kommunerna tillgång till samtliga primäruppgifter i rapportsystemets enkäter. Skälen är dels att länsstyrelserna inte kan bedöma vad som är intressant för kommunerna, dels att materialet önskas för egna värderingar vid dis- kussioner om länsplaneringen och för prognoser och planering inom ramen för kommunens egen planering. Större kommuner vill i högre utsträckning än de mindre ha tillgång till primärmaterialet. En majo- ritet av kommunerna anser att en komplettering med egna frågor på rapportsystemets blanketter skulle kunna utgöra ett alternativ till en- käter i egen regi under förutsättning att primärmaterialet tillställs kom- munerna utan dröjsmål.

Många remissinstanser tar även i övrigt upp kommunernas roll i rap- portsystemet. Enligt Malmö, Jönköpings och Skövde kommuner samt länsstyrelsen i Malmöhus län bör kommunerna beredas tillfälle att delta i uppläggningen av rapportsystemets enkäter, både vad gäller urvalet av företag och frågor.

Kommunerna bör enligt Göteborgs kommun få delta i utsorteringen av intressanta fall, eftersom kommunerna har en ofta viktig och unik _ bakgrundsinformation om företag inom kommunen. Genom att kom-- binera denna med information från rapportsystemet kan man. på ett mera nyanserat sätt urskilja dc verkligt intressanta fallen.

4.2.2 Utbildning _ _ __ . _ SCB pekar på det angelägna i att det föreslagna utbildningspaketet kommer till stånd och framhåller att detta är en absolut nödvändighet för att rapportsystemets uppgifter skall kunna tolkas och utnyttjas i en— lighet mcd delegationens intentioner. Om inte så sker är risken stor att användningen av systemet för exempelvis intressanta fall eller systemai- tiska muntliga företagskontakter kommer att minska istället för att öka, samtidigt som statistiktabellcrna får en oproportionerligt stor betydelse. Liknande synpunkter anförs av flera remissinstanser. Länsstyrelsen i

• Sida 43
•  Original

Prop. 1975/76: 166 . 43

_Skaraborgs län framhåller därutöver att det bör ske en_utbildning i hur sekretessbelagt material bör och får utnyttjas. Kommunförbundet anser .att det är viktigt för kommunerna och andra samhällsorgan att känna 'till under vilka förutsättningar företagen planerar sin verksamhet samt . att kunna bedöma osäker information. Förbundet är positivt till ett ökat samarbete med delegationen i utbildningsfrågor som rör informations- ' systemet.

4.4.3. Samordning mellan rapportsystemet och andra informations—

.system

En stark regional organisation med översikt över informationsutbud och informationsbehov kan enligt länsstyrelsen i Västernorrlands län ge "både centrala organ och kommuner betydande service och i hög grad bidra tillen samordning av informationsinhämtandet från företagen. Även länsstyrelsen och landstinget i Göteborg och Bohus lätt framhåller de samordningsvinster och den arbetsbesparing som kan åstadkommas genom regionala databaser och regional hantering av företagsuppgifter.

Enligt Eskilstuna kommun bör SCB få i uppdrag att samordna och redovisa näringslivsstatistiken så att kommunerna i ett sammanhang kan "få en överblick över ”sitt” näringsliv. Statskontoret och SCB hänvisar 'till de planer som finns på att vid SCB skapa en kontakt—, informations- och samordningsfunktion för den regionalstatistiska verksamheten.

Till förslaget att samtliga länsstyrelser och kommuner skall ha till— gång till centrala företagsregistrets uppgifter ansluter sig SHIO, Sveriges sköpmannaförbmzd och de flesta regionala och lokala remissinstanser.- .Länsstyrelsen i Blekinge län anser emellertid att dessa uppgifter skall vara kvar i rapportsystemets enkäter tills centrala företagsregistret fått samma aktualitet som rapportsystemet. SCB hänvisar i sitt yttrande till att en försöksverksamhet med samarbete i företagsregisterfrågor mellan ”SCB, länsstyrelserna och några kommuner just skall påbörjas.

Vad gäller möjligheterna att samordna kommunala enkäter med rap- :portsystemet anför kommunförbundet att det kan finnas starka skäl för en kommun att gå ut med egna enkäter i speciella frågor även vid andra tidpunkter än samtidigt med rapportsystemets enkäter. Rapport- systemet kan dock inte ens efter komplettering helt ersätta förekomman- de kommunala enkäter. Viss restriktivitet med sådana enkäter bör dock äakttagas enligt förbundet. _

Statskontoret påpekar att rapportsystemet, insamlingen av företags- data i samband med långtidsutredningen .samt SCB:s industristatistik ut- gör exempel på förekommande dubbelarbete. Statens industriverk anför att en integration mellan de två förstnämnda enkäterna är angelägen och att möjligheterna till en samordning därför bör övervägas. Verket anser vidare att rapportsystemet kan ge en,viss översiktlig information av värde för de branschutredningar som verket genomför.

• Sida 44
•  Original

Prop. 1975/76: 166 44

AMS framhåller att informationssystemet inte kan ersätta det kort- siktiga infomationsinhämtandc som sker genom informella kontakter mellan arbetsförmedling och länsarbetsnämnd och näringslivet. Det är emellertid angeläget att insamling av information om företagens plane- ring på medellång sikt sker regelbundet och så långt möjligt samord- nas. Länsstyrelsen i Stockholms lätt och SHIO tillstyrker att rapport- systemet och länsarbetsnämndernas investeringsenkäter samordnas. Kommerskollegium anser att den basinformation som behövs för ur- skiljningen av intressanta fall inte nödvändigtvis behöver insamlas ge- nom ett särskilt informationssystem. Möjligheterna att utnyttja redan befintligt uppgiftsinhämtande, t. ex. i samband med länsarbetsnämnder- nas investeringsenkäter, borde utretts mer ingående.

Länsstyrelsen i Södermanlands län är kritisk till utformningen av rapportsystemets enkäter och anser att erforderliga uppgifter mycket väl kan inhämtas genom en samordning med andra redan förekomman- de enkäter. Att exempelvis länsarbetsnämndernas sysselsättningsprogno- ser endast arbetar på kort sikt utgör inte något reellt hinder för en samordning med informationsinhämtande om mera långsiktiga planer. Stockholms kommun anser att ansvaret för informationssystemet bör överföras till de organ som har ansvar för arbetsmarknadsfrågorna. Länsarbetsnämnderna bör därför svara för inhämtandet av informatio- nen från företagen.

En samordnad utsändning av olika enkäter bör enligt länsstyrelsen i Västernorrlands län kunna vara till fördel för företagen genom att un- derlätta för dem att planera sitt uppgiftslämnande. Liknande synpunk- ter anförs av bl. a. Svensk industriförening och nämnden för samhälls- infornzation. Handelskammaren i Östergötlands och Södermanlands län föreslår att företagens uppgiftslämnande skall koncentreras till en gång per år och ske i form av en företagsdeklaration.

Datainspektionen erinrar om att det enligt datalagen erfordras till- stånd om de till rapportsystemet insamlade personuppgifterna skall sam- köras med andra uppgifter eller personregister.

4.4.4. Sekretessfrågor

De remissinstanser som behandlar sekretessproblematiken understry- ker den stora betydelse sekretessreglerna har för insamlade uppgifters kvalitet och informationssystemets användbarhet och utnyttjande. Samt- liga handelskamrar, Svenska företagares riksförbund och SAF/indu- strifärbundet/handelskammareförbundet anser att varken den hittills- varande eller den föreslagna lagen ger ett tillfredsställande sekretess- skydd för de insamlade uppgifterna. De sistnämnda organisationerna finner att det framlagda lagförslaget visserligen innebär förbättringar, men att problemen ändå har lämnats i huvudsak olösta. Länsstyrelsen i Kalmar län finner inte heller att någon lösning av sekretessfrågan än- nu lagts fram.

• Sida 45
•  Original

Prop. 1975/76: 166 45

Kommunförbundet liksom flertalet kommuner" menar att enhetliga regler måste skapas så att samtliga kommuner behandlas lika vid sina ansökningar om tillgång till primärmaterialet. Förbundet anser att er- forderliga garantier föreligger för att kommunerna inte kommer. att handha det sekretessbelagda materialet så att det medför skada för en- skilda företag. Förbundet hänvisar till att kommunerna i andra sam- manhang handhar sekretesskyddade uppgifter.

Planverket påpekar att sekretessreglerna sätter så snäva ramar för ett rationellt utnyttjande att dubbelarbete måste utföras. Planverket vill därför kraftigt understryka betydelsen av att sekretessproblematiken löses och att kommunerna på lika villkor som statliga organ får till- gång till sådana sekretessbelagda uppgifter som är av betydelse för den kommunala planeringen. Planverket finner delegationens förslag vara ett steg i rätt riktning. Malmö, Kalmar och Vimmerby kommuner lik- som kommunförbundet framhåller vikten av att sekretessreglerna ut- formas så att de medger kommunerna til-Igång till primärmaterialet för samtliga arbetsställen i den egna kommunen.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar framhåller vikten av att upp- giftslämnarna ges garantier för att uppgifterna inte används till andra syften än för vilka de samlats. JK anför liknande synpunkter och me- nar att den i lagförslagets 2 & angivna begränsningen av vad infordrad uppgift får användas till är värdefull och synes väl avvägd. Konsekven- sen av detta blir att endast myndigheter med plancringsansvar bör ha möjlighet att ta del av uppgifter om enskilda arbetsställen. Svea hovrätt anser sig inte ha någon erinran mot varken förslagets föreskrifter om användningen (2 5) eller om skyldighet att göra erforderliga förbehåll vid ett utlämnande (3 ä).

Datainspektionen framhåller att uppgiftspliktcn ytterligare bör pre- ciseras i lagen om uppgiftsplikt, bl.a. därför att statistikproducent och statistikkonsument annars tillsammans kan besluta om vilka uppgifter som skall infordras.

JK, Svea hovrätt och statskontoret framhåller att den nya lagen bör samordnas med kommande ny lag om allmänna handlingar och tystnads- plikt.

SCB anser att den föreslagna preciseringen i lagtexten av uppgifter- nas användningsområde kommer att underlätta den prövning som alltid måste föregå ett utlämnande av primärmaterial. Denna uppfattning'de- las av flera länsstyrelser. Länsstyrelsen i Blekinge län finner det emel- lertid synnerligen angeläget att det skapas fullständig garanti mot att uppgifterna inte ytterligare sprids vidare sedan de överlämnats till an- nan myndighet.

SAF/industriförbundet/handelskammareförbandet framhåller att den insamlande myndigheten formellt sett inte kan kontrollera eller ens följa en eventuell fortsatt spridning i följande led, eftersom varje myn-

• Sida 46
•  Original

Prop. 1975/76: 166 45

dighet själv kan fatta beslut om vidare spridning. Detta medför en risk för otillbörligt utnyttjande av uppgifterna som är utomordentligt all- varlig, även om risken är liten. Särskilt anser organisationerna att detta gäller ett system med rutinmässig insamling och spridning av primär- uppgifter om företagens planering.

Organisationerna konstaterar vidare att styrelseledamöter och tjänste- män vid verk och myndigheter som förfogar över primärmaterialet kan beredas tillgång till dessa uppgifter inom ramen för gällande sekretess- bestämmelser. Som exempel anges att enheter inom industrideparte- mentet, som har till uppgift att utveckla den statliga företagsamheten, skulle kunna skaffa sig en överblick och använda uppgifter om kon-' kurrerandc företag. Med en omfattande spridning anser organisationer- na att det även finns risk för att informationen på ett otillbörligt sätt bildar utgångspunkt för åtgärder riktade ”mot företaget” från tjänste- män i offentliga organ, politiker, fackliga förtroendemän m. fl.

Komnumförbnndet framhåller möjligheten för kommunstyrelsen att. uppdra till viss ledamot eller tjänsteman att handha granskning, bear- betning och förvaring av sekretesskyddade primäruppgifter. SCB, lärts— styrelsen i Skaraborgs län, kommunförbundet m.fl. understryker att. möjligheten att vid utlämnandet av uppgiftergöra förbehåll förstärker sekretesskyddet för uppgiftslämnarna.

5.1. Lagen om offentliga styrelseledamöter i vissa aktiebolag och stiftel- ser

Försöksverksamhcten enligt 1972 års beslut sker på olika nivåer. För samarbete på central nivå tillkom lagen om offentlig"styrelserepresenta- tion. Enligt denna lag får regeringen tillsätta styrelseledamöter i samti- digt högst trettio aktiebolag och stiftelser av viss beskaffenhet. Försöks- verksamheten omfattar uteslutande aktiebolag som kan utöva ägarinfly- tande över grupper av andra företag, dvs. större förvaltnings- och in— ' vestmentbolag, samt stiftelser vilkas förmögenhet huvudsakligen består av aktier i svenska bolag. Lagen om offentlig styrelserepresentation,'som trädde 1 kraft den 1 april 1973 och gäller till utgången av juni 1976, in- nehåller 1 huvudsak följande.

Enligt 1 5 har regeringen rätt att förordna en ledamot (offentlig sty- relseledamot) och en suppleant för denne i styrelsen för aktiebolag, vars verksamhet huvudsakligen är inriktad på att'äga eller förvalta fast eller lös egendom, eller sådan allmännyttig stiftelse som har tillgångar över- stigande fem milj. kronor. Samtidigt får dock- högst .trettio aktiebolag och stiftelser omfattas av offentlig styrelserepresentation.

Enligt Zå åligger det offentlig styrelseledamot att särskilt verka för

• Sida 47
•  Original

Prop. 1975/76: 166 . 47

att samhällets intressen beaktas i bolagets eller stiftelsens verksamhet. Den offentliga styrelseledamoten avses tillföra styrelsen samhälleliga synpunkter på de ärenden som tas upp. I stiftelser'tillkommer den vik- tiga uppgiften att iakttaga att verksamheten bedrivs på sådant sätt att de syften som utgjort grunden för stiftelsens gynnade ställning i skattehän- - seende tillgodoses. I princip har emellertid offentlig styrelseledamot och suppleant för sådan ledamot samma ställning, samma uppgifter och samma ansvar som övriga styrelseledamöter och suppleanter. Den över- ordnade uppgiften är således att efter bästa förmåga främja företagets fortbestånd och utveckling. Detta kommer till uttryck i 5 5, enligt vilken bestämmelserna i aktiebolagslagen (1944: 705) om styrelseledamöter och suppleanter skall äga motsvarande. tillämpning, om ej annat följer av lagen om offentlig styrelserepresentation.

Enligt 4å utses offentlig styrelseledamot för tid som regeringen be- stämmer. Det har förutsatts att mandattiderna i möjligaste mån anpas- sas till dem som gäller för övriga styrelseledamöter. Enligt 6å har of- fentlig styrelseledamot och suppleant rätt till ersättning för uppdraget av företaget med belopp som regeringen bestämmer.

Det har inte ansetts behövligt att i lagen ta in bestämmelse om att of- fentlig styrelseledamot skall ha rätt att medverka i arbetsutskott c. d. som inrättats inom styrelsen. Ej heller har det ansetts behövligt att reg- lera frågan på vad sätt de offentliga styrelseledamöterna skall informe- ras om de samhälleliga intentionerna eller i vilka former dessa ledamö- ter skall underrätta regeringen om företagets intentioner.

I fråga om stiftelser saknas civilrättsliga regler om vem som utser le- damöter i styrelser, om antalet ledamöter i styrelsen, styrelseledamöter- nas mandattid, styrelsens uppgifter etc. Sådana frågor regleras i första hand genom stiftelscurkunder, stadgar m.m. Regeringen har därför ge- nom en särskild bestämmelse i 3 5 lagen om offentlig styrelserepresenta- tion givits rätt att från stiftelse i vilken styrelserepresentation kan komma i fråga infordra s'tiftelseurkund, stadgar och andra handlingar som bestämmer stiftelsens verksamhet eller visar dess tillgångar. En så- dan begäran kan förenas med vite.

5.2. Lagen (1955: 133) Om bankrörelse

Sedan år 1970 (jfr prop. 1970: 141 , BaU 1.970: 141, rskr 1970: 395) finns i lagen (1955: 183) om bankrörclse (banklagen) bestämmelser om offentlig styrelserepresentation i affärsibankcrnas styrelse. Enligt 715 banklagcn har sålunda regering-'en rätt att _utse högst fem offentliga leda- möter i styrelserna för dessa banker. De offentliga s'tyrclseledamöterna har till uppgift att särskilt-verka för att samhällets intressen beaktas i bankens verksamhet. Enligt 74 5 har en av de offentliga styrelserepre- sentanterna rätt att närvara Och ta del i överläggningarna när ärende,"

• Sida 48
•  Original

Prop. 1975/76: 166 43

som senare skall avgöras av styrelsen, förbereds av därtill särskilt ut- sedda styrelseledamöter eller befattningshavare i banken. För det fall att styrelsen med stöd av 74 å andra stycket har uppdragit åt andra än verkställande direktör att avgöra ärenden av beskaffenhet att eljest arr— komma på styrelsens prövning, kan regeringen förordna att uppdraget skall omfatta också offentlig styrelseledamot. Offentlig styrelseledamot är underkastad de kvalifikationskrav och bestämmelser i övrigt som gäller styrelseledamöter utsedda av banks bolagsstämma. Detta innebär bl. a. att den offentliga styrelseledamoten är underställd inte bara bank- lagens skadestånds- och straffbestämmelser utan också sekretessbestäm- melsen i 192 & samma lag. Offentlig styrelseledamot i bank har enligt 159 5 andra stycket rätt till arvode av bankbolagct med belopp som regeringen bestämmer.

Regeringen har nyligen i prop. 1975/76: 53 föreslagit att systemet med offentlig representation i affärsbankerna byggs ut. Enligt förslaget skall regeringen få rätt att tillsätta en offentlig ledamot i de styrelser som inom de större bankerna leder verksamheten för en viss region. Vidare skall kommunfullmäktige i kommunen, där affärsbank har lokalkontor, tillsätta två ledamöter i styrelse som är knuten till kontoret. Det föreslås också att offentlig styrelseledamot i affärsbanks huvudstyrelse liksom offentlig ledamot i regionstyrelse skall ha rätt att närvara och delta i överläggningarna inom direktion eller annat organ under styrelsen.

5.3. Kommunal styrelserepresentation

I prop. 1972: 116 med förslag till bl. a. lagen om offentlig styrelsere- presentation togs också upp frågor om kommunal styrelserepresentation i vissa företag. Departementschefen anförde i detta sammanhang bl. a. följande (5. 117 f).

Systemet med offentlig styrelserepresentation i styrelserna för vissa aktiebolag och stiftelser tar, som tidigare nämnts, främst sikte på att pröva en ny väg för information och samarbete mellan dessa institutio- ner och centrala samhällsorgan. Den ekonomiska strukturen i vårt land är emellertid sådan att näringsvcrksamheten inom många kommuner kraftigt domineras av ett eller ett par större företag. Utvecklingen av sysselsättningen, bostadsbyggandet och andra samhällsinvesteringar lik- som skatteunderlaget påverkas här i avgörande grad av förändringar i dessa företags verksamhet och framtidsplaner. Jag anser att det vore väl motiverat att kommunen i dessa fall bereddes tillfälle utse en represen- tant i det dominerande företagets styrelse. Det är därför enligt min me- ning av intresse att även få till stånd en försöksverksamhet med kommu- nal styrelserepresentation som ett komplement till det tidigare före- slagna nya informationssystemet. Jag utgår från att det inom flera före- tag, som intar en sådan ställning i kommunens ekonomiska liv som här avses, finns ett motsvarande intresse för att pröva denna form för vidgat samarbete i syfte att ernå en förbättrad samordning mellan samhällets och företagets framtidsplanering. En försöksverksamhet bör således här

• Sida 49
•  Original

Prop. 1975/76: 166 49

t.v. baseras på frivilliga överenskommelser mellan berörda kommuner och företag. Jag förutsätter dock att riktlinjerna för denna verksamhet tas upp till överläggning mellan kommunförbundet och andra berörda organisationer.

Under försöksperioden har frivillig försöksverksamhet kommit till stånd endast i mycket begränsad utsträckning. Frågan har tagits upp av utredningen (C 1970: 29) om den kommunala demokratin i dess huvud- betänkande (SOU 1975: 41) Kommunal demokrati. Utredningen pekar där på att planeringen i vissa kommuner, som kraftigt domineras av ett eller ett par företag är i hög grad beroende av dessa företags utVeckling. Enligt utredningen (s. 312) kan en kommunal styrelserepresentation i dessa företag vara ett lämpligt komplement till andra informationssys— tem. Utredningen föreslår därför att en försöksverksamhet inleds med kommunal styrelserepresentation i företag som är dominerande i kom- munerna. Utredningens förslag har remissbehandlats. Därvid har fram- kommit att det bland remissinstanserna råder delade meningar i denna fråga.

Som framgår av avsnittet 5.2 innebär det i prop. 1975/76: 53 fram— lagda förslaget rörande offentlig representation i affärsbankerna att en kommunal styrelserepresentation skall införas på detta område.

5.4. Stiftelseutredningen (Ju 1975: 01)

Med stöd av regeringens bemyndigande den 20 februari 1975 har statsrådet Lidbom tillkallat sakkunniga för att se över lagstiftningen rö- rande stiftelser. Enligt direktiven till de sakkunniga, som har antagit namnet stiftelseutredningen, bör utgångspunkten för en ny lagstiftning vara den att alla stiftelser skall anmälas för registrering. En viktig fråga som utredningen skall ta ställning till är om stiftelse i framtiden skall tillåtas för varjehanda ändamål. Starka skäl talar enligt direktiven för att stiftelseinstitutet skall förbehållas ändamål som främjar ett allmänt intresse. Bl. a. bör närmare övervägas i vilken utsträckning stiftelse lämpligen bör tillåtas driva näring. Därvid bör de sakkunniga uppmärk- samma att en stiftelse också kan utöva näringsverksamhet i den formen att stiftelsen äger del i majoriteten i" ett rörelsedrivande bolag. I direkti- ven framhålls vidare nödvändigheten av att samhället tar på sig ansvaret för att förvaltningen anordnas så, att stiftelsens ändamål tas tillvara. För att en kontroll härvidlag skall bli effektiv bör krävas att företrädare för det allmänna har möjlighet att löpande följa hur stiftelsen sköts. De all- männyttiga stiftelsernas privilegierade ställning i skattehänseende är också ett starkt argument för att företrädare för det allmänna ges god insyn i och möjlighet att påverka förvaltningen. De anförda skälen sägs tala för att samhället bör tillerkännas rätt att genom en av statlig myn-

• Sida 50
•  Original

Prop. 1975/76: 166 50

dighet utsedd representant delta i stiftelsens-förvaltning när det är fråga om självständiga stiftelser med mer betydande tillgångar. '

I direktiven erinras vidare' om den försöksverksamhet med offentliga styrelseledamöter i vissa stiftelser som pågår enligt lagen om offentlig styrelserepresentation. Det är för dagen, anförs det i direktiven, inte möjligt att säga om denna lagstiftning kommer att förlängas såvitt den gäller stiftelser. Vid utformningen av en mera permanent lagstiftning om rätt för samhället att ta del i stiftelsers förvaltning bör de sakkun- niga emellertid söka ledning i de erfarenheter som vunnits under för- söksverksamheten._

Det förmodas att ett statligt deltagande 1 stiftelsers förvaltning också kräver en närmare reglering av hur förvaltningen skall vara ordnad och vilka förvaltningsorgan som skall finnas. I fråga om stadgarnas innehåll bör' övervägas om nuvarande regler är tillfredsställande.

I direktiven sägs vidare att det särskilt' 1 fråga om stiftelser med mera betydande tillgångar framstår som angeläget att utforma regler om bok- föringsplikt och revision.

Bland övriga frågor som tas upp i direktiven kan nämnas frågan om det — kanske främst beträffande större, självständiga stiftelser — finns behov av regler angående likvidation eller fusion av stiftelse.

5.5 1974 års bolagskommitte' (Ju 1974: 21)

Med stöd av bemyndigande den 11 oktober 1974 har statsrådet Lid- bom tillkallat sakkunniga för'att utreda frågor om handelsbolag m.m. De sakkunniga har antagit namnet 1974 års bolagskommitté. I kommit- téns uppdrag ingår bl. a. att undersöka om det finns anledning att be- träffande de större handelsbolagen föreskriva att styrelse och verkstäl- lande direktör skall utses. De sakkunniga bör försöka utforma sina för- slag så att de underlättar införandet av styrelserepresentation och annan löntagarmakt i främst de större handelsbolagen.

6.1. Erfarenheter av försöksverksamheten med offentlig styrelserepre- sentation

Under försöksperioden har med stöd av lagen om offentlig styrelse- representation utsetts sammanlagt 52 personer som offentliga styrelsele- damöter eller suppleanter i 22 förvaltningsbolag och åtta stiftelser. De flesta av dem är riksdagsmän, statstjänstemän, fackliga funktionärer el- ler kommunala förtroendemän.

I promemorian redövisas resultatet av en intervjuundersökning sotn- genomförts i syfte att vinna närmare kännedom om försöksverksamhe—

• Sida 51
•  Original

Prop. 1975/76: 166 - 51

ten. I undersökningen, som utförts av personal från industridepartemen- tet, har ingått intervjuer med' sju- styrelseordförande och 20 offentliga styrelseledamöter eller suppleanter. Av undersökningen framgår bl. a. följande.

Flertalet av de intervjuade ledamöterna och suppleanterna upplevde uppdraget som meningsfullt. De ansåg sig emellertid ha suttit alltför kort tid i resp. styrelse för att kunna aktivt medverka i styrelsearbetet. Bland de intervjuade styrelseordförandena var meningarna delade om värdet av den offentliga styrelserepresentationen. Delvis synes detta ha berott på att en del av de offentliga representanterna ännu inte hunnit växa in i sina roller. De tillfrågade styrelseordförandena har dock inte framfört någon kritik mot reformen som sådan. Deras intresse har främst varit inriktat mot frågan vilken kompetens eller sakkunskap som kan tillföras styrelsen genom den offentliga styrelserepresentationen.

I de flesta bolagen och Stiftelserna har man visat stor öppenhet mot de offentliga styrelseledamöterna och en positiv vilja att underlätta deras arbete.

6.2. Allmänna synpunkter

I promemorian konstateras att erfarenheterna av den offentliga styrel— serepresentationen i stort sett har varit positiva. Av den genomförda in— tcrvjuundersökningen framgår att flertalet av de tillfrågade ledamöterna och suppleanterna har upplevt sitt uppdrag som meningsfullt och att de i huvudsak har fått ett positivt bemötande från företagens sida. Tanken på offentlig styrelserepresentation som en lämplig form för samarbete och informationsutbyte mellan samhället och företagen synes ha blivit godtagen. '

Enligt promemorian synes de positiva erfarenheterna från försöks— ' verksamheten bestyrka att den form för samarbete och informationsut— byte som lagen om offentlig styrelserepresentation anvisar är ändamåls— enlig. Det finns därför skäl att gå vidare på den inslagna vägen. Enligt promemorian bör den offentliga styrelserepresentationen således få en ' utökad omfattning. Promemorieförslaget innebär emellertid också att den offentliga styrelserepresentationen, bl.a. genom att även kommu— nerna inordnas i systemet, får ett väsentligt annorlunda innehåll än tidi— gare. På grund härav föreslås en ny verksamhet av försökskaraktär i tre år. I huvudsak innebär förslaget att den statliga representationen i första hand skall inriktas på företag vilkas verksamhet är av betydelse för flera kommuner eller för landets totala utveckling, dvs. är av riksintresse. Detta innebär bl. a. att även de renodlade produktionsbolagen i fortsätt— ningen skall omfattas av systemet. Enligt förslaget skall under den nya försöksperioden staten få rätt att utse offentliga styrelseledamöter enligt angivna riktlinjer i högst 60 aktiebolag eller ekonomiska "föreningar och

• Sida 52
•  Original

Prop. 1975/76: 166 52

tio stiftelser. I fråga om den kommunala styrelserepresentationen inne- bär förslaget att kommunerna ges rätt till sådan representation i företag som är ortsdominerande eller som eljest är av stor betydelse för kommu- nen.

I fråga om kommunernas roll i systemet med offentlig styrelserepre— sentation anförs i promemorian följande. Lagen om styrelserepresenta- tion syftar till att tillgodose samhällets behov av samarbete och informa- tionsutbyte med företagen på framför allt central nivå. I enlighet här- med har det hittills ankommit på regeringen att utse offentliga styrelse- ledamöter. Emellertid finns det också på lokal nivå ett betydande behov av nya och mera direkta former för ett samarbete och informationsut- byte mellan samhället och företagen. Kommunernas ökade ansvar för utveckling och samhällsservice på lokal nivå har fört med sig att syssel- sättnings— och näringslivsfrågorna fått en alltmer framträdande plats i kommunalpolitiken.

En angelägen uppgift för kommunen är att verka för att dess invånare bereds goda utkomstmöjligheter. I många kommuner domineras nä- ringsverksamheten av ett eller ett par större företag. Utvecklingen av sysselsättningen, bostadsbyggandet och andra samhällsinvesteringar på- verkas här i avgörande grad av förändringar i dessa företags verksamhet och framtidsplaner. Mot denna bakgrund har krav ställts på att kommu- nerna skall få representanter i företagens styrelser. "

I promemorian erinras om departementschefens överväganden i frå- gan i samband med 1972 års lagstiftningsärende angående offentlig sty- relserepresentation (jfr avsnittet 5.3) och att den då förutsatta frivilliga försöksverksamheten endast i mycket begränsad utsträckning kommit till stånd. I promemorian nämns också att utredningen om den kommu- nala demokratin i sitt huvudbetänkande Kommunal demokrati rekom- menderat att en försöksverksamhet inleds med kommunal styrelserepre- sentation i företag som är dominerande i kommunerna (jfr avsnittet 5.3).

Enligt promemorian föreligger det nu skäl att lagstiftningsvägen ge också kommunerna rätt till styrelserepresentation.

I fråga om inriktningen av den statliga representationen föreslås som nämnts att denna fortsättningsvis bör i första hand syfta till att skapa ett forum för bättre samarbete mellan staten och företag av riksintresse. Med företag av detta slag sker visserligen redan nu ett betydande infor- mationsutbyte som genom enkäter, varselsystem och inte minst genom direkta kontakter i särskilda frågor. Dessa former för informationsut- byte har dock enligt promemorian allvarliga brister framför allt på det sättet att samhällets organ ofta får information på ett så sent stadium att informationen inte kan beaktas i samhällets planering. .

I promemorian tas upp till närmare diskussion frågan vilka företag som skall anses vara av riksintresse. Det finns, anförs det, otvivelaktigt

• Sida 53
•  Original

Prop. 1975/76: 166 53

goda skäl för uppfattningen att kretsen av företag som kan sägas vara av riksintresse är tämligen stor. Regeringens rätt att utse ledamöter föreslås dock bli tillämpad främst i fråga om företag som har ett alldeles spe— ciellt samhällsintresse, vilket inte lämpligen kan eller bör tillgodoses på lokal nivå. Det är framför allt tre synpunkter som härvid träder i för- grunden. Den första gäller sysselsättningsaspekten. De företag eller grupper av företag som har det största antalet anställda är sålunda av stor betydelse inte bara för sysselsättningen totalt sett i landet utan även för näringslivets utveckling i stort. En annan grupp av företag som kan sägas vara av riksintresse är de företag som har anläggningar inom flera kommuner i landet. Riksintresset förklaras i detta fall av de vittgående konsekvenser som dessa företags beslut i struktur- och lokaliseringsfrå- gor har. Ett starkt intresse från här berörda utgångspunkter tilldrar sig också de multinationella företagen. Detta beror framför allt på de möj— ligheter som dessa företag har att fördela sin produktion mellan Sverige och utlandet och att genomföra interna finanstransaktioner. Det förhål- landet att de multinationella företagen har verksamhet i flera länder in— nebär att samhällets möjlighet att få insyn är mer begränsad i fråga om dessa företag än beträffande andra företag. Enligt promemorian bör dock offentlig styrelserepresentation — som har störst värde när repre- sentationen kan äga rum i den multinationella koncernens moderbolag — främst komma i fråga i de svenska multinationella företagen. Mot bakgrund av att problemen i samband med utlandsägda företag f.n. övervägs av utredningen (Ju 1973: 17) om utländska övertaganden av svenska företag finns enligt promemorian inte anledning att nu föreslå särskilda åtgärder på detta område.

De företag som f.n. omfattas av lagen om offentlig styrelserepresen- tation har enligt promemorian sin plats också i ett utbyggt system för samarbete och informationsutbyte på central nivå. En viss justering bör dock göras vad gäller avgränsningen av förvaltningsbolagen. Till denna grupp bör sålunda hänföras också vissa större aktiebolag som driver rö- relse genom dotterbolag. För berörda stiftelsers del torde nya övervä- ganden kunna aktualiseras när stiftelseutredningen i sinom tid lägger fram förslag till ny lagstiftning om stiftelser.

6.3. Offentlig styrelseledamots uppgifter och ansvar

Även om den offentliga styrelserepresentationen nu får en annan rikt- ning och omfattning än tidigare finns enligt promemorian inte anledning att rucka på grundsatsen att offentlig styrelseledamot i princip skall ha samma ställning, samma uppgifter och samma ansvar som övriga styrel- seledamöter. Den överordnade uppgiften för offentlig styrelseledamot liksom för övriga styrelseledamöter bör således enligt promemorian vara att främja företagets fortbestånd och utveckling." Inom denna ram bör

• Sida 54
•  Original

Prop. 1975/76: 166 ; 54

det liksom f.n. åligga offentlig styrelseledamot att särskilt-verka för att samhällets intressen beaktas i företagets verksamhet. Detta innebär att den offentlige styrelseledamoten mot bakgrund av sin egen erfarenhet och sin ställning som representant för stat eller kommun skall särskilt beakta och belysa det allmänna intresset i frågor som behandlas i styrel- sen.

Över lag bör, anförs det i promemorian, offentlig styrelseledamot sär- skilt uppmärksamma de möjligheter som kan finnas att vidga och för- djupa samarbetet och informationsutbytet mellan samhället och företa- gen på central resp. lokal nivå. En angelägen uppgift är att söka finna effektiva former för detta samarbete och informationsutbyte.

I promemorian påpekas att styrelsen normalt beslutar endast'i frågor som faller utanför den löpande förvaltningen. Styrelsen skall alltid sam- mankallas, om styrelseledamot eller verkställande direktör begär det. Denna rätt att få styrelsen sammankallad föreslås gälla också offentlig styrelseledamot.

För att offentlig styrelseledamot skall få tillfälle att närmare sätta sig in i frågor som skall behandlas av styrelsen bör enligt promemorian le- damoten ges rätt att delta även i sådant förberedande arbete som sker inom ett arbetsutskott. Detta kräver emellertid en uttrycklig lagregel. Lagen om offentlig styrelserepresentation föreslås kompletteras med en sådan bestämmelse, varvid 74 a & banklagen kan tjäna som förebild.

6.4. Den aktuella reformens omfattning

6.4.1. Företagsformer

I fråga om vilka företagsformer som skall omfattas av lagen anförs i huvudsak följande. I den pågående försöksverksamheten enligt lagen om styrelserepresentation ingår vissa aktiebolag och stiftelser. Med tanke på att aktiebolaget är den mest betydelsefulla företagsformen är det enligt vad som anförs i promemorian tämligen självklart att aktiebolag bör omfattas av den lagstiftning om offentlig styrelserepresentation som nu . förordas. Undantag bör dock göras för vissa kategorier av aktiebolag. En sådan kategori är bank- och försäkringsaktiebolagen. För dessa ak- tiebolags verksamhet har nämligen uppställts särskilda regler som syftar till att tillgodose intresset av insyn och inflytande från insättares, försäk- ringstagares och det allmännas sida.

Ekonomiska föreningar omfattas av försöksverksamheten med styrel- serepresentation för de, anställda men inte av motsvarande försöksverk- samhet med offentlig styrelserepresentation. Även de ekonomiska för- eningarna har emellertid enligt promemorian stor ekonomisk betydelse, särskilt inom jordbruks- och konsumentkooperationen där de utgör den ekonomiska basen för verksamheten. Ekonomisk förening torde vid si— dan av aktiebolag vara 'den vanligaste associationsformen bland företag

• Sida 55
•  Original

Prop. 1975/76: 166 55

med ett större antal anställda. Föreningarna bör därför enligt förslaget i princip ingå i den aktuella lagstiftningen.

Enligt vad som anförs i promemorian är den verksamhet som ideella föreningar normalt bedriver inte av sådant slag att det finns anledning att nu inordna dem i systemet med offentliga styrelseledamöter.

Den nuvarande försöksverksamheten omfattar sådana allmännyttiga stiftelser som har tillgångar överstigande 5 milj. kr. Lagstiftningen om. stiftelser är f.n. föremål för en genomgripande översyn. I utrednings- uppdraget ligger bl. a. att överväga formerna för den samhälleliga kon— trollen av framför allt självständiga stiftelser med mera betydande till- gångar. Frågan om stiftelserna i framtiden bör omfattas av det nu ak— tuella systemet med offentliga styrelseledamöter är således i viss mån beroende av resultatet av det pågående utredningsarbetet. T. v. bör en— ligt förslaget endast ett begränsat antal stiftelser ingå i detta system.

I fråga om handelsbolag krävs f. n. inte styrelse, varför det enligt pro— memorian inte är lämpligt att inordna dessa i systemet med offentlig styrelserepresentation. I promemorian påpekas att frågan om det finns anledning att beträffande de större handelsbolagen föreskriva att styrelse skall utses f. n. utreds (jfr avsnittet 5.5).

6.4.2. Koncerner

I promemorian diskuteras också de problem som uppstår i samband med att företag ingår i en koncern eller står i ett koncernliknande för- hållande till andra företag.

För det fall att samhällsrepresentationen görs beroende av att berörda företag har en viss storlek, mätt t. ex. i antal sysselsatta, kan detta ifråga om koncernföretag, påpekas det i promemorian, få till följd att repre— sentationen inte kommer till stånd i det företag som faktiskt utövar det bestämmande inflytandet över den ifrågavarande verksamheten. Den nu- varande försöksverksamheten med statliga styrelseledamöter enligt lagen om offentlig styrelserepresentation är inte beroende av att berörda före- tag uppfyller vissa krav i fråga om storlek. Med den uppläggning som föreslagits beträffande den statliga representationen anses det i fråga om denna representation inte heller i den nu aktuella lagstiftningen behövas någon särregel för koncernförhållanden.

Annorlunda förhåller det sig enligt vad som anförs i promemorian med den kommunala representationen. Denna bör inriktas mot företag som är ortsdominerande eller eljest av stor betydelse för kommunen. En sålunda avgränsad rätt till styrelserepresentation för kommunen kan in- nebära att kommunen får representationsrätt i ett dotterföretag men inte i moderföretaget. Det lokala samhälleliga intresset av insyn i och infly- tande över här berörda typer av moderföretag bör i många fall kunna tillgodoses genom den statliga styrelserepresentationen. Det är oklart i vad mån det därutöver kan finnas behov av en särskild koncernregel för

• Sida 56
•  Original

Prop. 1975/76: 166 56

kommunernas del. Enligt promemorian bör en sådan regel kunna 'und- varas i varje fall under försöksperioden. Under denna bör emellertid frå- gan belysas ytterligare.

6.4.3. Näringsgrenar

Den aktuella lagstiftningen bör enligt promemorian inte omfatta bankaktiebolag, sparbanker eller försäkringsaktiebolag.

Ytterligare undantag kan, sägs det i promemorian, övervägas beträf- fande sådana företag vilkas verksamhet går ut på opinionsbildning av politisk, religiös eller liknande art.

Vad gäller frågan om införande av samhällsrepresentation i företag av här berört slag ter sig, anförs det, situationen principiellt sett annor- lunda. En av hörnstenarna i ett fritt och demokratiskt samhälle är rätten att utan i förväg lagda hinder få uttrycka åsikter. Den nu förordade re— formen innebär visserligen endast en minoritetsreprcsentation för sam- hället och äventyrar således inte ägarintressets bestämmande inflytande över den opinionsbildande verksamheten. Till detta kan i fråga om tid- ningsföretag också läggas att risken för en åsiktsinblandning inte heller i praktiken torde vara särskilt stor med tanke på den självständiga ställ- ning som redaktionsledningen av hävd intar inom dessa företag. Mot detta kan anföras att yttrande- och åsiktsfriheten är av så grundläg— gande vikt att det inte ens bör få förekomma misstankar om att den inte hålls i helgd. En samhällsrcprescntation i t. ex. de största dagstidningsfö- retagen kan i varje fall komma att uppfattas som ett försök från samhäl— lets sida att göra intrång på åsikts— och yttrandefrihetens område. Därför föreslås undantag inte bara för tidningsföretag utan även för andra företag vars verksamhet väsentligen går ut på opinionsbildning av politisk, religiös eller liknande art.

6.4.4. Omfattningen av den statliga resp. kommunala styrelserepresenta- tionen

Kommunernas rätt till styrelserepresentation föreslås i promemorian bli knuten till sådana företag som är ortsdominerande eller som eljest är av stor betydelse för kommunen. Då det gäller att mäta ett företags be- tydelse för en kommun är det enligt promemorian lämpligt att utgå från företagets andel av det totala antalet anställda inom kommunen.

Om inte andelskravet sätts mycket lågt, medför ett andelskriterium att de största kommunerna endast i ringa utsträckning ges tillfälle till styrel- serepresentation. Det är därför enligt promemorian nödvändigt att vid sidan av ett andelskrav införa också en regel som tillgodoser de största kommunernas intresse av representation. En sådan regel kan, anförs det, lämpligen ges den innebörden att kommunen under alla förhållan- den skall ha rätt till styrelserepresentation i företag som inom kommu- nen har mer än ett bestämt antal personer anställda. I promemorian

• Sida 57
•  Original

Prop. 1975/76: 166 57

föreslås att kommun under försöksperioden ges rätt till styrelserepresen- tation i företag som antingen har mer än 500 personer anställda inom kommunen eller där svarar för mer än en tiondel av det totala antalet anställda. Om man bortser från företag som är av sådant riksintresse att representationsrätten bör utövas på central nivå, kommer försöksverk- samheten med kommunal styrelserepresentation enligt detta förslag att beröra sammanlagt omkring 160 kommuner och ca 260 företag.

Den utvidgade, statliga styrelserepresentationen bör enligt promemo- rian under den nya försöksperioden omfatta endast företag av ett allde- les särskilt samhällsintresse. Detta innebär som nämnts att företaget an- tingen skall ha ett mycket betydande antal anställda eller ha anlägg- ningar i flera kommuner eller vara ett i första hand svenskt multinatio- nellt företag. Bland de sysselsättningsmässigt största företagen i landet återfinns också de som är av intresse från de sistnämnda två synpunk- terna. Urvalet synes därför enligt vad som anförs i promemorian kunna ske med utgångspunkt i ett sysselsättningskritcrium. I enlighet härmed skulle kunna övervägas att låta försöksverksamheten i fråga om nu be- rörda företagsgrupp omfatta t. ex. de 30 största företagen, mätt i antal anställda. Det är emellertid angeläget att urvalet av företag kan göras så representativt som möjligt. Detta innebär bl. a. att företag med spridd verksamhet och multinationella företag skall kunna tas med i försöks- verksamheten, även om de i några fall inte skulle återfinnas bland de' sysselsättningsmässigt allra största företagen.

Som promemorieförslaget utformats finns ingen fast gräns mellan sta- tens och kommunens rätt till styrelserepresentation. Enligt promemorian får emellertid förutsättas att regeringen i samband med ikraftträdandet av en ny lag om offentlig styrelserepresentation utser offentliga styrelse- ledamöter i de företag som då bedöms böra bli föremål för statlig styrel- serepresentation. Dessa bör därefter vara undantagna från kommunal styrelserepresentation så länge staten önskar bibehålla sin representa- tion. Har å andra sidan kommunen utsett offentlig styrelseledamot i visst företag, uppkommer frågan om det bör vara möjligt för regeringen att ersätta den kommunala styrelserepresentanten i företaget med en statlig. Uppenbarligen kan omständigheter inträffa som gör en statlig re- presentation önskvärd. Staten bör emellertid inte under löpande man- datperiod få rubba den kommunala representationen.

Även om representationsrätten i fråga om de allra största företagen sålunda enligt förslaget skall utövas av staten kan en tillämpning av sysselsättningskriterier i ett fåtal fall leda till att mer än en kommun får rätt till styrelserepresentation i ett och samma företag. Också i sådant fall bör representationsrätten begränsas till en ledamot och en suppleant i varje företag som utgör en juridisk person. Därför föreslås att en sär- skild regel tas in i den nya lagen om att den offentliga ledamoten i detta fall får utses av den kommun som representerar det största antalet an-

• Sida 58
•  Original

Prop. 1975/76: 166 58

ställda och att suppleanten utses av den kommun som representerar det näst största antalet. Denna regel bör dock tillämpas endast om kommu- nerna inte kommer överens om annat. '

6.5. Införande av samhällsrepresentation

6.5.1. Inrättande av samhällsrepresentation

Samhällsrepresentationen bör enligt promemorian liksom f.n. vara en rättighet, som samhället, dvs. staten eller kommunen, efter eget gott- finnande kan använda sig av eller avstå från. Initiativet till samhällsre- presentation måste därför tas av samhället. Teoretiskt sett består infö- randet av samhällsrepresentation av två skilda led. Det första ledet, som kan kallas inrättande av samhällsrepresentation, består i att staten eller kommunen beslutar sig för att utnyttja sin lagstadgade rättighet. Det andra ledet innebär att staten eller kommunen utser en person till of- fentlig ledamot och denne inträder i företagets styrelse.

Inrättandet av styrelserepresentation och utseendet av offentlig styrel- seledamot med stöd av lagen om offentlig styrelserepresentation har re- gelmässigt skett genom ett och samma beslut. Det bör, anförs det i pro- memorian, även i fortsättningen vara möjligt att utan lagreglering finna lämpliga former för införandet av statlig styrelserepresentation.

Behovet av formalisering ter sig enligt vad som sägs i promemorian däremot annorlunda när det gäller införandet av kommunal representa- tion. Promemorieförslaget innebär (se avsnitt 6.12 ) att kommunerna inte får en absolut rätt till styrelserepresentation. Företagen skall sålunda un- der vissa speciella förutsättningar kunna beviljas undantag från lagen i vad den avser rätt till styrelserepresentation för kommunerna, i sista hand genom beslut av en särskild nämnd. Införande av kommunal sty- relserepresentation bör därför, anförs det, i likhet med införandet av ar- betstagarrepresentation ske i två etapper. Till att börja med har kommu- nen att fatta ett principbeslut om utnyttjande av sin representationsrätt och att underrätta företaget om sitt beslut. Härigenom öppnas en möj- lighet för företaget att ta upp diskussioner med kommunen om de pro- blem och frågeställningar som kan föranledas av kommunens beslut. Yt- terst kan det bli fråga om undantag och dispensprövning inför nämnden.: Med hänsyn till den särskilda betydelse underrättelsen har i detta fall, bör enligt förslaget kommunal styrelseledamot inte få tillträda sitt upp- drag förrän en viss tid förflutit efter det att företaget erhållit underrät- telsen.

Det bör enligt promemorian som hittills ankomma på regeringen att besluta om inrättandet av statlig styrelserepresentation. Med tanke på den direkta och påtagliga betydelse" som frågan om kommunal styrelse- representation oftast har för kommunens invånare bör denna fråga be- handlas av kommunfullmäktige.

• Sida 59
•  Original

Prop. 1975/76: 166 59

Representationsrätten bör enligt promemorian i varje juridisk person begränsas till att avse en ledamot och en suppleant. I sådant fall då ett företag uppfyller kraven för kommunal representationsrätt i mer än en kommun, kan tvekan uppstå rörande vilken kommun som har att besluta om inrättande av sådan representation. Enligt förslaget bör kommuner- na var för sig ha rätt att fatta ett sådant beslut. Tvister mellan kommu- nerna får lösas av den nämnd för styrelserepresentationsfrågor som före- slås inrättad. I _

6.5.2. Utseende av offentlig styrelseledamot

Inte heller utseendet av offentliga styrelseledamöter är enligt pro- memorian förknippat med problem motsvarande dem som uppkom- mer vid utseende av arbetstagarledamöter. Förslaget innebär att rege- ringen reSp. kommunfullmäktige utser offentlig styrelseledamot. I fall då statlig styrelserepresentation inrättats i ett företag där kommunen annars skulle ha haft rätt till representation bör regeringen vid ut— seende av offentlig styrelseledamot söka tillgodose också lokala sam- hällsintressen. På samma sätt bör den kommun som ges företräde framför annan berörd kommun vid utseende av styrelseledamot om möjligt beakta de önskemål som den andra kommunen kan ha. Vid utövandet av representationsrätten bör det enligt vad som anförs i promemorian vara möjligt att få kunskap om den andra kommunens intressen t. ex. genom fortlöpande kontakter mellan den offentlige le- damoten och företrädare för denna kommun.

6.6. Entledigande av offentlig styrelseledamot

Offentlig styrelseledamot föreslås liksom f.n. inta en förtroende— ställning i förhållande till den som utsett honom. Av detta följer att den offentlige styrelseledamoten, oberoende av mandattidens längd, bör kunna kvarstå i styrelsen endast så länge han åtnjuter sin upp- dragsgivares förtroende. För entledigande av offentlig styrelseledamot liksom annan styrelseledamot behöver sålunda enligt promemorian inte åberopas några särskilda omständigheter. Det räcker med att den som utsett ledamoten inte längre önskar att han skall kvarstå i styrel- sen. Det bör således ankomma på regeringen resp. kommunfullmäk- tige att i förekommande fall avgöra frågan om entledigande av den offentlige styrelseledamoten.

6.7. Suppleant för offentlig styrelseledamot

I promemorian förutsätts att samhällsrepresentationen i varje be- rört företag liksom f.n. skall omfatta en ledamot och en suppleant för honom. Behovet av en suppleant understryks ytterligare genom att

• Sida 60
•  Original

Prop. 1975/76: 166 60

också kommunerna föreslås få rätt till styrelserepresentation. Det på- pekas att rätten att utse suppleant har ett särskilt stort värde i fall då flera kommuner berörs.

6.8. Valbarhet och mandattid

I lagen om offentlig styrelserepresentation uppställs i fråga om of- fentlig styrelseledamot inte några särskilda villkor för valbarhet ut- över dem som gäller för övriga styrelseledamöter. För offentlig styrel- seledamot Och suppleant för sådan ledamot i aktiebolag gäller således i detta hänseende bestämmelserna i aktiebolagslagen .

Enligt förslaget skall även ekonomiska föreningar principiellt om- fattas av samhällsreprcsentation. Bestämmelser om valbarhetsvillkor för styrelseledamot och suppleant i sådan förening finns i 225 lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar. Dessa bestämmelser, _som är avfattade i saklig överensstämmelse med motsvarande bestämmelser i aktiebolagslagen, föreslås gälla även beträffande samhällets represen— tanter.

Regeringen bör enligt förslaget vid bestämmandet av mandattiden för offentlig ledamot inte heller i fortsättningen vara bunden av en formell hänvisning till nämnda bestämmelser i aktiebolagslagen eller motsvarande regler i 2.15 tredje stycket lagen om ekonomiska för— eningar. Det kan emellertid vara naturligt att en anpassning av den of- fentlige ledamotens mandattid sker i förhållande till övriga styrelsele- damöters mandattider.

I fråga om mandattiden för offentlig styrelseledamot som utses av kommunen bör enligt promemorian inte heller uppställas några regler som binder kommunen vid de bestämmelser som gäller för övriga sty- relseledamöter. Det bör stå kommunen fritt t. ex. att anpassa mandat— tiden för sin offentlige styrelseledamot till de kommunala valperio- derna.

6.9. Jäv

I 8 kap. 105 aktiebolagslagen resp. 27 5 lagen om ekonomiska för- eningar finns bestämmelser som förbjuder styrelseledamot att delta i styrelsens behandling av vissa frågor. Styrelseledamot får sålunda t. ex. inte handlägga fråga som rör avtal mellan honom och företaget. Inte heller får han handlägga fråga om avtal mellan företaget och tredje man, om han i frågan äger ett väsentligt intresse som kan vara stridande mot företagets. Dessa regler är uttryck för tanken att styrel- seledamot inte skall delta i-styrelsearbetet när han har ett väsentligt individuellt intresse som kan vara stridande mot företagets. Denna

• Sida 61
•  Original

Prop. 1975/76: 166 61

princip bör enligt promemorian självfallet gälla också för offentlig styrelseledamot.

Enligt promemorian kan denna typ av fråga aktualiseras också i styrelser där staten är företrädd genom offentlig styrelseledamot. Man föreslår därför att en särskild jävsregcl införs av innebörd att offentlig styrelseledamot inte får handlägga fråga om avtal, om den som utsett ledamoten har ett väsentligt intresse som ej är av allmän natur och in- tresset kan vara stridande mot företagets. '

6.10. Tystnadsplikt för offentlig styrelseledamot

Det finns inte i vare sig aktiebolagslagen eller lagen om ekonomiska föreningar några bestämmelser om tystnadsplikt för styrelseledamot. Inte heller i fråga om styrelseledamot i stiftelse förekommer det några sådana bestämmelser.

Den vårdnadsplikt som åvilar styrelseledamot på grund av hans sysslomannaslällning i förhållande till företaget anses emellertid inne- fatta bl.a. skyldighet att iakttaga tystlåtenhet rörande sådant vars of- fentliggörande kan skada företaget.

För offentlig styrelseledamot gäller f.n. samma tystnadsplikt som för övriga styrelseledamöter. Denna princip föreslås ligga till grund också för den nu aktuella lagstiftningen. '

6.11. Ersättning till offentlig styrelseledamot och suppleant

F.n. har offentlig styrelseledamot och suppleant för sådan ledamot enligt 55 lagen om offentlig styrelserepresentation rätt .till ersättning av bolaget eller stiftelsen med belopp som regeringen bestämmer. I beslut den 29 juni 1973 har föreskrivits bl. a. följande. För det fall att arvode utgår till ledamot resp. suppleant som utsetts i den för bolaget eller stiftelsen gällande ordningen har offentlig styrelseledamot resp. suppleant rätt till samma arvode. I annat fall bestämmer bolaget eller stiftelsen arvodet särskilt. Arvodct för år får inte i något fall överstiga eller understiga 15 000 kr. resp. 5 000 kr. när det gäller ordinarie le- damot och 10 000 kr. resp. 3 000 kr. i fråga om suppleant. Utöver ar- vode är offentlig styrelseledamot och suppleant berättigad till reseer- sättning och traktamente.

I promemorian föreslås att offentlig styrelseledamot och suppleant också i fortsättningen skall ha rätt till ersättning av företaget. Av konsti- tutionella skäl kan det dock inte överlämnas till regeringen att ge gene- . rella föreskrifter om denna ersättning. I den nya lagen bör därför tas in en bestämmelse i ämnet. En sådan bestämmelse kan, om man bortser från beloppsgränscrna, ges samma sakliga innehåll som det nu gällande

• Sida 62
•  Original

Prop. 1975/76: 166 62

beslutet har. Nämnda beloppsgränser bör sättas till i fråga om ledamot 20000 kr. resp. 5000 kr. och beträffande suppleant 15000 kr. resp. 3 000 kr. '

6.12. Undantag från lagens tillämpning m. m.

Enligt promemorian kan samhällsrepresentation otvivelaktigt under vissa förhållanden medföra komplikationer för ägarna "av berörda före-- tag. Detta kan framför allt inträffa i fråga om aktiebolag med olika ak- tieägargrupper som i fråga om makt och inflytande balanserar varandra. I sådana fall skulle samhällsrepresentationen kunna innebära att-”makt- balansen” rubbas, vilket i sin tur kunde få negativa återverkningar på bolagets förhållanden. Som exempel på sådana fall nämns bolag som är grundade på s. k. konsortialavtal mellan ett fåtal intressenter samt bolag i vilka visst slag av aktier medför rätt att utse en eller flera styrelseleda- möter. En likartad situation föreligger i det fall att en aktieägare eller en ' grupp av aktieägare, som har majoritet på stämman, tillmötesgått en mi- noritets intressen genom att låta denna bli representerad i styrelsen. I en sådan styrelse skulle den offentlige ledamoten kunna påverka majorite- tens ställning. En komplikation kan vidare uppkomma i fall då bolags- ordningen innehåller bestämmelser om särskild röstmajoritet. I sådana fall kan man inte bortse från att samhällsrepresentation kan innebära hinder i styrelsearbetet därigenom att den föreskrivna röstmajoriteten för beslut i viss fråga inte uppnås.

Med tanke på komplikationer av här berört slag har i lagen om de an— ställdas styrelserepresentation öppnats en möjlighet till undantag från lagens tillämpning. Sådant undantag kan medges, om arbetstagarrepre- sentation på grund av omständigheter som nu har berörts skulle med— föra väsentliga olägenheter för företaget och dessa olägenheter inte kan undanröjas på annat sätt. Ett medgivande av undantag skall dock" alltid förenas med villkor om åtgärder som på annat sätt tillgodoser arbetsta- garnas intresse av insyn och inflytande i fråga om företagets verksam- het.

För att pröva frågor framför allt om undantag i särskilda fall från la- ' gen om styrelserepresentation för de anställda har inrättats en särskild nämnd, dispensnämnden för arbetstagarrepresentation. Dispensnämnden består av ordförande och sju andra ledamöter. Samtliga ledamöter utses . av regeringen. Fyra ledamöter utses på förslag av arbetsmarknadens or- ganisationer. Tre ledamöter utses efter förslag av kommunförbtmdet, landstingsförbundet och kooperationens förhandlingsorganisation. Nämndens ordförande skall vara person som inte kan anses företräda arbetsgivar— eller arbetstagarintressen.

Med tanke på den väsentliga utvidgning av samhällsrepresentationen som förslaget innebär synes enligt promemorian frågan om undantag i

• Sida 63
•  Original

Prop. 1975/76: 166 63

särskilda fall inte kunna lämnas oreglerad, i varje fall inte vad gäller den kommunala representationsrätten. Därför föreslås att den nya lagen får innehålla en uttrycng bestämmelse om att företag kan medgivas un- dantag från den föreslagna lagens tillämpning i vad den av'ser rätt "för kommunen att utse offentliga styrelseledamöter. Bestämmelsen föreslås i tillämpliga delar utformas efter mönster av motsvarande bestämmelse i lagen om styrelserepresentation för de anställda. I fråga om den statliga styrelserepresentationen anses däremot en uttrycklig ' undantagsregel kunna undvaras också i fortsättningen.

Förslaget innebär att dispensnämnden för arbetstagarrepresentation får pröva också frågor om undantag från lagstiftningen angående sam- hällsrepresentation. I anledning" härav föreslås vissa jämkningar i be- stämmelserna om nämndens sammansättning. Nämnden anförtros också uppgiften att pröva vissa frågor rörande den nya lagens tillämpning. Med hänsyn till att nämnden tillförs dessa nya uppgifter föreslås den i fortsättningen heta nämnden för styrelserepresentationsfrågor.

6.13 Utbildning m. m.

Värdet av den föreslagna reformen blir enligt promemorian i inte obetydlig utsträckning beroende av det personliga kunnande och den förmåga att framföra åSikter som de offentliga ledamöterna har. Även om det finns anledning räkna med att samhället kommer att låta sig företrädas av kompetenta och representativa personer, kommer uppgif- ten som offentlig styrelseledamot sannolikt att ställa krav på nya kun- skaper. En viss utbildningsverksamhet blir således nödvändig. Det före- slås att utbildningsbehov som uppstår tillgodoses och bekostas av resp. huvudmän. ' '

7. Remissyttranden över departementspromemorian Styrelserepresen- tation för samhället '

7.1. Erfarenheter av försöksverksamheten med offentlig styrelserepresentation

Endast ett begränsat antal remissinstanser tar direkt upp bedömningen i promemorian att erfarenheterna av offentlig styrelserepresentation har varit i huvudsak positiva. Ingen av dem gör gällande att negativa följ- der skulle ha visat sig. Däremot förekommer viss kritik av innebörd att erfarenhetsredovisningen har skett alltför kortfattat eller att bakgrunds- materialct inte tillåter några bestämda slutsatser om nyttan av samhälls- representation i styrelsearbetet. Synpunkter av detta slag förs fram av kommerskollegium, länsstyrelsen i Östergötlands län och KF.

LO framhåller att organisationen redan i sitt remissyttrande öVer sam-

• Sida 64
•  Original

Prop. 1975/76: 166 54

arbetsutredningens förslag, som låg till grundför 1972 års beslut om för- söksverksamhet på området, framhöll behovet av någon form av bas- organisation för ledamöterna. Erfarenheterna visar nu enligt LO att en fast organisation (sekretariat) bör byggas upp för de offentliga styrelse- ledamöterna. Samma krav på en basorganisation förs också fram av TCO.

Enligt SAF/industriförbundet/grossistförbundet är dessa- organisatio- ners erfarenhet av försöksverksamheten att de offentliga styrelseleda- möterna har spelat en passiv roll. De har i stor utsträckning suttit tysta under sammanträdena och har i vissa fall också uteblivit. Erfa- renheterna har emellertid varit positiva så till vida att inga problem med sekretessen har uppkommit. Det finns inte heller inom näringslivet nå- got intryck av att de offentliga ledamöterna skulle vara styrda av sina uppdragsgivare eller att enskilda ärenden skulle ha diskuterats mellan den offentliga ledamoten och uppdragsgivaren. Å andra sidan framgår av promemorian att flera ledamöter efterlyst klarare riktlinjer och en direkt service från industridepartementets sida. Det sägs uttryckligen att en sådan service borde avse inte bara statsmakternas allmänna inten- tioner utan också innefatta hjälp med att ta fram sådan samhällelig in- formation som är av betydelse för beslutsfattande i visst fall. Enligt organisationerna kan därmed dras slutsatser om risk för framtida cen— tralstyrning av offentliga styrelseledamöter. .

7.2. Allmänna synpunkter

Förslaget att under en ny försöksperiod ge staten och kommunerna rätt att utse styrelserepresentanter i vissa företag får ett blandat motta- gande bland remissinstanserna. Även inom många remissinstanser rå— der delade meningar. Sålunda har i ett stort antal fall fogats reservatio— ner till remissyttrandena. Detta gäller patent- och registreringsverket, arbetsmarknadsstyrelsen, länsstyrelserna i Östergötlands, Kronobergs, Gotlands, Kristianstads, Älvsborgs, Värmlands, Västmanlands, Gävle- borgs och Jämtlands län samt kommunförbundet.

Kommunerna yttrar sig så gott som genomgående endast om förslaget såvitt avser rätten till kommunal styrelserepresentation. Även bland dem förekommer i ett stort antal fall reservationer till kommunstyrelsens yttrande.

Ett betydande antal remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erin- ran att en försöksverksamhet enligt riktlinjerna i promemorian kommer till stånd även om invändningar i detaljfrågor förekommer. Bland dessa återfinns patent- och registreringsverket, arbetsmarknadsstyrelsen, läns- styrelserna i Uppsala, Kristianstads, Älvsborg,-Värmlands, Västman- lands, Gävleborgs, Jämtlands och Norrbottens län, utredningen om före- tagens infor/nationspllkt, decentraliseringsutredningen, Landstingsför-

• Sida 65
•  Original

Prop. 1975/76: 166 65

bundet, LO och TCO. De nu nämnda remissinstanserna motiverar i all- mänhet inte sitt ställningstagande närmare. Några allmänna omdömen görs dock. Arbetsmarknadsstyrelsen finner förslaget väl avvägt. Läns- styrelsen i Uppsala län anser att förslaget har förtjänster ur regional- politisk synpunkt och länsstyrelsen i Kristianstads län menar att de i promemorian anförda skälen är tungt vägande. Länsstyrelsen i Värm- lands län är övertygad om att ett verkligt engagemang i försöksverk- samheten kommer att skapa ett sådant förtroende och erfarenhetsutbyte att ömsesidiga fördelar uppnås och länsstyrelsen i Jämtlands län finner det föreslagna systemet väl värt att prövas. LO erinrar om sin tidigare i samband med 1972 års reform redovisade positiva inställning.

Några remissinstanser ansluter sig till förslaget i stort men föreslår vissa modifieringar i fråga om riktlinjerna för den fortsatta försöks- verksamheten. Industriverket menar att den statliga representationen bör omfatta något fler företag än som föreslagits medan den kommunala representationen bör begränsas till de mest angelägna fallen. De statliga representanterna bör enligt verket i största möjliga utsträckning hämtas från lokal nivå. Verket anser också att om samhällsrepresentationen ute- slutande syftar till att tillgodose ett informationsbehov den kan ske i form av adjungering av den offentliga ledamoten. Länsstyrelsen i Öster- götlands län anser att den kommunala styrelserepresentationen under försöksperioden bör prövas endast i ett urval kommuner och att vid valet .av dessa man bör se till att olika kommuntyper blir representerade. Då det gäller den statliga representationen understryker länsstyrelsen vikten av att styrelseledamöterna åläggs att vidarebefordra information som är .av betydelse för lokala och regionala samhällsorgans åtgärder och in- riktning. Kommunförbundet, som i huvudsak begränsar sig till den kom- munala sidan, tillstyrker att försöksverksamheten utvidgas till att avse "kommunal styrelserepresentation. Enligt förbundets mening bör dock inte företagets storlek i sig vara avgörande för kommunernas engage— mang i styrelsearbetet. Detta bör i stället knytas till företag som har be- tydelse för strukturen på arbetsmarknaden eller som i annat avseende kommer att ställa anspråk på kommunen.

Bland kommunerna ställer sig huvuddelen positiva till förslaget om kommunal styrelserepresentation. Till denna grupp hör Gävle, Karl- stads, Kristianstads, Kungsbacka, Lessebo, Luleå, Malmö, Norrköpings, Piteå, Sandvikens, Stockholms, Storfors, Strömsunds, Surahammars, Trollhättans, Åtvidabergs och Östersunds kommuner. Avstyrker gör däremot Gotlands, Göteborgs, Halmstads, Ljungby och Uppsala kom- muner.

En grupp bland remissinstanserna förklarar sig kunna godta fortsatt försöksverksamhet med statlig styrelserepresentation men avstyrker kom- munal styrelserepresentation. Dit hör länsstyrelserna i Gotlands, Kro- nobergs och Hallands län samt KF.

.5 Riksdagen 1975/76. 1 saml. er66

• Sida 66
•  Original

Prop. 1975/76: 166 66

KF menar också att försöksverksamheten med statlig representation inte bör utvidgas. Enligt KF:s mening torde visserligen en utvidgning av den statliga styrelserepresentationen kunna ske utan större olägen— heter men det är viktigare att en förnyad utredning kommer till stånd där också alternativa former för samverkan och informationsutbyte prövas. KF erinrar om att förbundet i sitt remissyttrande över samar- betsutredningens förslag föreslog att man som alternativ till styrelse- representation skulle utreda och pröva samrådsgrupper med represen- tation från företag och samhälle.

I fråga om kommunal styrelserepresentation menar KF att en sådan är förenad med praktiska problem bl.a. för företag med verksamhet i flera kommuner. I promemorian har det inte på något sätt gjorts försök att studera hur det föreslagna systemet skulle fungera i något av lan- dets större företag eller bedöma hur det skulle te sig ur kommunernas synpunkt med hänsyn till de uppställda samverkans— och informations- målen. Enligt KF:s mening bör inte ens en försöksverksamhet startas på så lösa grunder som presenteras i promemorian.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anser att förslaget om kommunal sty- relserepresentation kan vara ett sätt att förbättra informationsutbytet mellan företag och kommuner. Länsstyrelsen anser dock att sådana principiella och praktiska invändningar kan göras mot förslaget att läns- styrelsen inte vill tillstyrka detta. Länsstyrelsen anför bl. a. följande. Av- gränsningen av vilka företag, som skall beröras av offentlig styrelse- representation, är svårare att göra på kommunal nivå än på riksnivå. Den föreslagna konstruktionen är främst tillämplig för kommuner, där det finns ett eller några helt dominerande företag. Är däremot företagen tämligen jämnstora med några företag strax över den föreslagna grän- sen och några strax under kan vissa problem uppstå. Att låta kommu- nen bli representerad i vissa av företagen kan ge intryck av att dessa- företag blir favoriserade av kommunen.

Länsstyrelsen pekar vidare på att den kommunala styrelserepresen- tanten kan komma i en besvärlig mellanställning, när det gäller att i kommunen behandla anspråk för företaget på mark eller andra för- måner. Den dubbla lojaliteten — dels mot företaget, dels mot kommu- nen — kan i vissa situationer bli påfrestande. Den föreslagna jävs- regeln hindrar inte att den kommunala representanten kan komma i en- besvärlig situation i vissa frågor. Länsstyrelsen menar också att de problem som sammanhänger med att ett företag har verksamhet i flera kommuner inte fått någon tillfredsställande lösning.

Länsstyrelsen i Hallands län bestrider inte att ett kommunalt del- tagande i ett företags styrelse kan innebära möjligheter till både snab- bare och bättre information än vad nuvarande informationsmönster ger men känner en viss osäkerhet i denna fråga. Enligt länsstyrelsen har de stora och ortsdominerande företagen och kommunerna redan nu ett

• Sida 67
•  Original

Prop. 1975/76: 166 67

väl fungerande samarbete. Informationsproblemet är en fråga som främst rör mindre och medelstora företag. Utvecklingen av informa- tionssystemet företag—samhälle bör kunna ge förbättringar i detta av- seende.

Enligt länsstyrelsen är- inte fördelarna med direkt styrelserepresenta— tion så stora att de överväger nackdelarna, där länsstyrelsen främst pe- kar på problemet med de kommunala styrelseledamöternas dubbla loja- liteter. _

Länsstyrelsen i Gotlands län tillstyrker fortsatt försöksverksamhet med statlig representation i aktiebolag och stiftelser. Länsstyrelsen anser däremot inte att ekonomiska föreningar bör omfattas av verksamheten och hänvisar härvid till att samhällets intressen kan tillgodoses genom den s.k. öppenhetsprineipen i fråga. om medlemskapet och till för- eningarnas demokratiska uppbyggnad samt obundenhet mot finansvärl- den oeh de politiska partierna. Länsstyrelsen avstyrker också kommunal styrelserepresentation. I stället förordar länsstyrelsen ett vidgat obliga- toriskt samrådsförfarande för att garantera att kommunen på ett tidigt stadium får information om sådana förändringar i företagen som kräver samhällsinsatser.

Slutligen finns en grupp remissinstanser som ställer sig negativ till såväl statlig som kommunal styrelserepresentation. En genomgående linje är att man inte i och för sig ifrågasätter behovet av information mellan företag och samhälle, men anser att styrelserepresentation för samhället inte är någon lämplig form för detta. I åtskilliga fall hänvisas till den förstärkning av informationsmöjligheterna som informations- systemet företag—samhälle innebär. ] fråga om det principiellt lämpliga med samhällelig styrelserepresentation återkommer många argument som framfördes i samband med remissbehandlingen av det förslag från samarbetsutredningen som låg till grund för 1972 års försöksverksamhet och en del remissinstanser hänvisar uttryckligen till sitt remissyttrande i detta sammanhang. .-

Till den grupp som avstyrker offentlig styrelserepresentation över huvud hör kommerskollegium, SAF/industriförbundet/grossistförbunder, Svenska företagares riksförbund, SHIO, Svensk industriförening, Sve- riges köpmannaförbund och LRF ."

Kommerskollegium anför att man hört landets handelskamrar i ären- det och bifogar inkomna yttranden, som samtliga är negativa till prome- morieförslaget. Kollegiet ifrågasätter om förslaget kan medföra några väsentliga fördelar för samhället eller näringslivet. Enligt kollegiet kan det föreslagna systemet leda till att de överväganden om kompromisser som måste göras vid intressemotsättningar endast tas upp inom en be- gränsad krets av styrelseledamöter och att det'reella beslutsfattandet för- skjuts från styrelsen till olika-slag av utskott. I fråga om den kommu- nala representationen är enligt kollegiet den allvarligaste invändningen

• Sida 68
•  Original

Prop. 1975/76: 166 68

att eftersom kommunens representant omfattas av samma sekretess- - regler som övriga ledamöter, kommunens möjligheter att erhålla icke offentliga uppgifter på detta sätt är begränsade.

SAF/industriförbundet/grossistförbundet tar i sitt gemensamma ytt- rande upp en rad invändningar mot förslaget. Enligt yttrandet strider det i promemorian framlagda förslaget ända i grunden mot organisationer- nas uppfattning om hur samarbetet mellan stat, kommun och företag bör äga rum. Sammanfattningsvis anges följande.

Organisationerna står fast vid sin uppfattning att statlig styrelse- representation utgör statlig maktutövning utan demokratisk kontroll. Motsvarande gäller för kommunal styrelserepresentation. Det finns en risk att den offentlige styrelseledamotens särställning kan komma att utnyttjas av ledamotens uppdragsgivare till att föra näringspolitik direkt i storföretagen vid sidan'av den ordinarie förvaltningen. Lagar, för- fattningar och myndighetspraxis vars innehåll alla kan ta del av kom- mer då att ersättas med underhandsinstruktioner som inte är omedel- bart tillgängliga ens för de företag i vilka den offentlige ledamoten skall fullgöra sin uppgift. Organisationerna ser också en risk att denna indirekta styrning påverkar verk och andra myndigheter genom att de i enskilda ärenden inte uteslutande tar hänsyn till ansökans objektiva innehåll utan till den offentlige ledamotens uppfattning. Även om så inte sker kan hos företagen och hos allmänheten uppfattningen skapas att sådana hänsyn tas. Detta är, sett ur allmänt demokratisk synvinkel, tillräckligt för att på ett betänkligt sätt rubba tilltron till myndigheter- nas integritet.

Organisationerna är positiva till ett breddat, fördjupat samarbete med statliga och kommunala organ. Det måste vara mest rationellt för sam- hällsorganen att i samarbetet möta dem som har den bästa kunskapen om de olika företagen och dessutom har befogenhet att företräda företagen utåt, dvs. dem till vilka styrelsen uppdragit att ha samhälls- kontakterna, vanligen då styrelsens ordförande och verkställande direk- tören. Detta måste vara så mycket mer ändamålsenligt som av före- tagen icke auktoriserade samarbets— och informationskanaler är oaccep- tabla för dem. Offentlig styrelserepresentation framstår som effektivi- tetshämmande för företagen. Styrelserna blir för stora och särskilt i kon- cerner med många styrelser blir arbetet tungrott. Systemet innebär risker för låsningar, gruppbildningar och omgång. Även från företagens utgångspunkt är det mest rationellt att kontakten med statliga och kommunala organ sker i beredningen och uppföljningen av styrelsens befattning med ärendena och inte i styrelsen. '

En styrelses huvuduppgift är att fatta beslut. I sin beslutsfunktion måste styrelsen utgöra en enhet. Styrelsens ledamöter är sysslomän i företaget och skall under såväl gynnsamma som ogynnsamma förhål- landen fullgöra sin förvaltningsuppgift med företagets bästa för ögo-

• Sida 69
•  Original

Prop. 1975/76: 166 69

nen. Styrelserna får inte utvecklas till förhandlingsorgan där skilda sty- relseledamöter har skilda uppgifter och särintressen att bevaka. Offent- lig styrelseledamot har ett uttryckligt särintresse. Detta kan leda till dubbla lojaliteter. Beträffande kommunal styrelserepresentation fram- står det för organisationerna som osunt att genom lagstiftning i ett före- tags styrelse ta in ett intresse som i så hög grad är part i förhållande till företaget och som dessutom ofta står i ett konkurrens- och konfliktför- hållande till andra intressenter av samma slag.

Liknande synpunkter framförs av Svenska företagares riksförbund, köpmannaförbundet och delvis också av LRF. I LRF:s yttrande anförs bl. a. att förbundet vill göra allvarliga principiella invändningar mot en utveckling i förslagets riktning som innebär ett accelererande politiskt direktinflytande på företagens interna arbete. De internationella erfa- renheterna av en sådan utveckling manar knappast till efterföljd. För- slaget om statliga och kommunala styrelserepresentanter i vissa aktie- bolag och ekonomiska föreningar innebär ctt avsteg från den svenska modellen av blandekonomi. Ett genomförande av förslaget skulle leda till en integration av politisk beslutsprocess, offentlig förvaltning och näringsliv. På sikt medför detta allvarlig risk för en utradering av de självständiga och varandra balanserande intressen som vi hittills haft i Sverige och som varit ett av blandekonomins positiva kännemärken.

LRF menar att de anförda synpunkterna framstår med speciell styrka när det gäller de kooperativa företagen. Lantbrukskooperationen har utvecklats i samverkan med och med stöd av statsmakterna. Den är till sin karaktär nationell och helt svenskägd. Under tider med stark regle- ring av livsmedelsförsörjningen har också lantbrukskooperationen anför- trotts uppgifter närmast av myndighetskaraktär. Detta samarbete har dock skett utan uppgivande av den kooperativa integriteten. Ett deltagan— de av offentliga styrelserepresentanter är helt artfrämmande för den ko- operativa idén och saknar internationell motsvarighet utanför de stats- socialistiska länderna och första uppbyggnadsfasen i vissa utvecklings- länder. Det förtjänar starkt understrykas att ett av kooperationens sär- märken alltid varit att den skall stå obunden gentemot staten, finans- världen och de politiska partierna. Enligt LRF är förslaget i grunden oförenligt med denna princip.

SHIO liksom Svensk industriförening motiverar sin negativa inställ- ning till förslaget främst med att lämpligare former finns för samråd och informationsutbyte än styrelserepresentation.

I anslutning till de av LRF anförda synpunkterna kan nämnas att Kooperationens förhandlingsorganisation, som i övrigt företrädesvis ' yttrar sig över frågor av teknisk natur, menar att kooperativa företag bör ställas utanför lagstiftningens tillämpningsområde. Detta motiveras bl.a. med att i styrelserna för konsumentföreningar som regel sitter personer, som är politiskt engagerade såväl inom kommuner och lands- ting som på statlig nivå.

• Sida 70
•  Original

Prop. 1975/76: 166 70

En fråga som tas upp av några remissinstanser är syftet m ed s t y r e l s e r e p r e s e n t a t i o n e n. Patent- och registreringsverket menar att det finns anledning att skilja på företag, där stat eller kom— mun önskar ett reellt inflytande och även syftar till att överta en del av ansvaret för företagets skötsel samt sådana företag där samhällets in- tresse är begränsat till informationsutbyte och möjlighet till förhand- lingar. I det senare fallet menar verket att det kan ifrågasättas om sty- relserepresentation är den lämpligaste formen att nå resultat. Informa- tionsutbyte bör rimligen inte påverkas av att ett bolags aktier är förde— lade mellan vissa ägargrupper. Inte heller finns någon anledning att i detta avseende behandla ett tidningsföretag annorlunda och det är svårt att motivera varför jävsfrågor skall behöva störa en ordning som syftar främst till att stärka informationsutbytet. För industriverket framstår informationsaspekten som den centrala. Som nämnts finner verket att denna kan tillgodoses genom att de offentliga ledamöterna adjungeras till styrelsen.

Slutligen kan nämnas att länsstyrelsen i Uppsala län ifrågasätter om inte frågan om kommunal styrelserepresentation bör samordnas med den pågående översynen av kommunallagarna.

7.3. Offentlig styrelseledamots uppgifter och ansvar

Att de offentliga styrelseledamöterna — liksom tidigare -— skall ha i princip samma ställning, samma uppgifter och samma ansvar som öv- riga styrelseledamöter och att uppgifter att främja allmänna intressen begränsas av denna ram möter i allmänhet inga invändningar från dem som godtar förslaget. Endast Sandvikens kommun uttrycker uppfatt- ningen att den ”överordnade” uppgiften för de offentliga ledamöterna bör vara att främja samhällets intressen. Man påpekar dock från flera håll att den dubbla lojaliteten kan innebära problem. Länsstyrelsen i Jämtlands län anför i sådant sammanhang att integritetsproblemet måste anses ingående belyst i praktisk verksamhet och har av allt att döma visat sig kunna lösas. Industriverket anför problemet med an- svarsförhållandena som en omständighet som talar för den av verket väckta tanken att adjungera offentliga ledamöter utan rösträtt.

Bland de remissinstanser som ställer sig kritiska till förslaget skjuts problemet med dubbla lojaliteter i förgrunden. Särskilt gäller detta vid diskussioner av den kommunala representationen. Synpunkter av nu nämnt slag framförs som tidigare framgått av kommerskollegium, läns- styrelserna i Kronobergs och Hallands län liksom av SAF/industriför- bundet/grossistförbundet och kommuner som avstyrker förslaget.

I fråga om uppgiften för offentlig ledamot att främja samhällets in- tressen anför kommerskollegium att det torde vara en nästan omöjlig uppgift för en ledamot att kunna beakta alla de aspekter som kan in-

• Sida 71
•  Original

Prop. 1975/76: 166 71

rymmas i detta begrepp och att det därför synes mest rationellt att ett företag direkt tar kontakt med den myndighet som har kompetens i en viss fråga. .

Förslaget att ge offentlig styrelseledamot rätt att delta även i sådant förberedande arbete som sker inom ett arbetsutskott berörs så gott som endast av SAF/industriförbtmdet/grossistförbunder, som finner att detta på ett särskilt sätt skulle vara effektivitetshämmande. Organisationerna anför, att de godtagit att arbetstagarrepresentanter i styrelsen får en så— dan rätt men att en ytterligare utvidgning skulle medföra att arbetsut- skott inte skulle kunna utgöra den smidiga arbetsform det är tänkt att vara.

Några remissinstanser anser att garantier måste skapas för att infor- mation som de statliga styrelseledamöterna får återförs till statliga länsorgan och kommuner. Dit hör länsstyrelserna i Östergötlands och Västmanlands län. Åtvidabergs kommun anser att det i lagen bör ålägä gas statlig ledamot att i sin verksamhet samråda med berörda kom- muner.

7.4. Den aktuella reformens omfattning

7.4.1. Företagsformer

Endast ett fåtal remissinstanser tar upp frågan om vilka företags- former som skall omfattas av den nya försöksverksamheten. Som nämnts anser Kooperationens förhandlingsorganisation att kooperativa företag bör undantas och LRF att förslaget är särskilt olämpligt då det gäller sådana företag. Även länsstyrelsen i Gotlands län avstyrker som nämnts att ekonomiska föreningar omfattas av verksamheten.

KF:s inställning är som nämnts att ingen utvidgning av den nuvaran- de försöksverksamheten, som är inriktad på förvaltningsföretag, skall ske.

Kommerskollegium framhåller i fråga om stiftelser att resultatet av stiftelseutredningens arbete här avvaktas innan definitivt beslut fattas om de lämpligaste medlen för att få insyn i och möjlighet till påverkan av stiftelsernas verksamhet.

Länsstyrelsen i Västmanlands län anför att det inte är klart om några särskilda undantag avses gälla för kommunal representation i hel- eller halvstatliga aktiebolag. Samma länsstyrelse anmärker att inte heller den företagsform som representeras av Försvarets fabriksvcrk behand- las i promemorian.

7.4.2. Koncerner

Frågor som sammanhänger med att företag ingår i en koncern eller står i ett koncernliknande förhållande till andra företag eller med den närbesläktade situationen att ett och samma företag har verksamhet i olika kommuner tas upp av åtskilliga remissinstanser.

• Sida 72
•  Original

Prop. 1975/76: 166 72 ..

Industriverket menar att det föreslagna systemet får till följd att då ett och samma företag har anläggningar i flera kommuner det finns risk att vissa kommuner inte kommer att kunna hävda sina speciella syn- punkter även om de tillsammans representerar ett högre antal anställda än den kommun som har representationen. Verket pekar vidare på att i samband med koncerner med formellt fristående dotterbolag det kom- mer att uppstå situationer, där olika kommuner endast får representa- tion i de olika dotterbolagens styrelser och ingen offentlig representa- tion blir aktuell i moderbolaget (om detta är litet) eller en enskild kom- mun blir representerad i moderbolaget (om detta är stort). Visserligen, menar verket, blir frågan löst i fråga om de största företagen genom statlig representation men en sådan är enligt promemorieförslaget be- gränsad till 60 företag. Enligt verket är det uppenbart att antalet kon- cerner är väsentligt större än så. Verket anser att i samtliga nu angivna fall statlig representation bör förekomma och att således begränsningen till 60 företag bör tas bort. I fråga om koncerner bör enligt verket stat- lig styrelserepresentation komma till stånd i moderbolagets styrelse om något av dotterbolagen uppfyller kvalifikationskraven på offentlig re- presentation. Endast på detta sätt menar verket att syftena med den offentliga representationen kan förverkligas och hänsynstagande till samtliga kommuners intressen ske. Verket pekar också på att denna lösning innebär att också ”kranskommunernas” intressen kan tillvara- tas i högre grad än enligt förslaget. Många kommuner är starkt bero— ende av ett företag eller en anläggning i en intilliggande kommun, som svarar för en avsevärd del av kommunens sysselsättning. Ytterligare en omständighet som enligt verket talar för statlig representation i företag som berör flera kommuner är risken för att man på kommunnivå kom- mer att motverka strukturomvandlingsprocessen i sig, i stället för att rikta intresset och krafterna mot de negativa effekterna av denna pro- cess.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anför delvis likartadc synpunkter som industriverket. Enligt länsstyrelsen är det naturligt att staten svarar för representationen i de fall avvägningar mellan kommunala intressen kan väntas bli nödvändiga. Länsstyrelsen anser därför att det föreslagna an- talet fall för statlig representation bör utökas med de fall som behövs för att göra detta möjligt.

Länsstyrelsen i Värmlands län konstaterar att då det gäller koncerner och företag med produktionsställen i flera kommuner det finns betydan- de svårigheter att finna former för styrelserepresentation som ger likar- tade förutsättningar i olika kommuner. Länsstyrelsen delar uppfattningen att de ”multikommunala” företagens betydelse ofta är sådan att repre- sentationsrätten bör utövas på central nivå. Systemet innebär dock att t. ex. flertalet av de värmländska brukskommunerna, som utmärks av en betydande företagsensidighet, blir utan möjlighet att utse kommunal

• Sida 73
•  Original

Prop. 1975/76: 166 73 -

styrelserepresentant. Det är enligt länsstyrelsen nödvändigt att lösa detta problem innan systemet med kommunal styrelserepresentation perma- nentas. Olika möjligheter bör'utredas under försöksperioden. Det kan t. ex. övervägas att låta representanter för kommuner få möjlighet att delta i sådana ärenden där den egna kommunen direkt berörs eller när frågor som kan tänkas få återverkningar i kommunen avgörs.

Patent- och registreringsverket menar att åtskilliga svårigheter upp- står när ett företags verksamhet berör flera kommuner. Dessa konse- kvenser kan enligt verkets mening vara värda att ta, när det som efter- strävas är ett väsentligt samhälleligt delansvar i företagets skötsel, me- dan det är tveksamt om så är fallet när statens eller kommunens intresse begränsar sig till en förbättring av information och samordning.

7.4.3. Näringsgrenar

Vad som anförs i promemorian i denna del berörs knappast alls i remissyttrandcna. Patent— och registreringsverket framhåller dock att om syftet med styrelserepresentationen enbart är informationsutbyte det inte finns någon anledning att behandla tidningsföretag annorlunda än andra företag. Verket vill dock understryka vikten av att inte göra intrång på åsikts- och yttrandefrihetens område. Enligt verket bör 4 5 i lagförslaget utformas så att även tidningsföretag som huvudsakligen sysslar med nyhetsförmedling omfattas.

Strömsunds kommun anser att de religiösa företagen inte bör undan— tas från försöksverksamheten.

7.4.4. Omfattningen av den statliga resp. kommunala styrelserepresenta- tionen

Som nämnts (se avsnittet 7.4.2) anser industriverket och länsstyrelser: i Jämtlands län att då det gäller företag med anknytning till flera kom- muner statlig representation bör komma till stånd. Detta innebär i för- hållande till promemorieförslaget att den statliga representationen bör utvidgas i förhållande till den kommunala.

Då det gäller omfattningen av s t a t 1 i g representation kan i övrigt nämnas att länsstyrelsen i Kronobergs län anser att vid permanentning, denna bör knytas till antalet sysselsatta i företaget i stället för till ett bestämt antal företag. Kristianstads kommun framhåller att det är ange- läget att man beaktar behovet av_ insyn i de utlandsägda företagen även om de med hänsyn till antalet sysselsatta inte finns bland de 60 största. Strömsunds kommun anser att det inte bör vara något hinder att ge staten rätt att utse offentliga styrelseledamöter i exempelvis alla aktie- bolag som sysselsätter minst 20 personer.

I fråga om den kommunal a representationens omfattning har ganska många remissinstanser synpunkter. .

Länsstyrelsen i Norrbottens län konstaterar att enligt förslaget en-

• Sida 74
•  Original

Prop. 1975/76: 166 74

dast sex företag i länet skulle beröras. Enligt länsstyrelsen bör övervä- gas om inte företag som svarar för mer än fem procent av den totala sysselsättningen (inkluderat t. ex. jordbrukare och andra fria företagare) . eller har 500 anställda borde omfattas. För länets del skulle då tio före- tag beröras. '

Även länsstyrelsen i Uppsala län finner förslaget något för snävt. En- ligt länsstyrelsen bör för undantagsfall övervägas möjligheten att utse ledamöter även i mindre företag, som är av påtaglig betydelse för ut- vecklingen på en ort. Sådana frågor synes lämpligen kunna avgöras av länsstyrelsen.

Till dem som bedömer den kommunala representationsrätten enligt förslaget som alltför snäv hör också Kristianstads, Luleå, Sandvikens och Östersunds kommuner samt kommunalarbetareförbundet. Kristian- stads kommun finner det lämpligare om företagets anställda sätts i rela— tion till antalet anställda inom näringsgrcnen ”Tillverkningsindustri”. Kommunen anser dock att en utvidgning kan anstå tills erfarenheter vunnits under försöksperioden. Sandvikens kommun, liksom kommu- nalarbetareförbundet, menar att även andra företag än de som omfattas av förslaget kan vara ortsdominerande. Även denna kommun anser dock att frågan kan anstå till försöksperiodens slut. Östersunds kommun ifrå- gasätter om inte den i promemorian övervägda femprocentgränsen vore lämpligare. Luleå kommun vill vidga den kommunala representationen till att omfatta företag med 50 anställda inom kommunen. Enligt för- slaget skall dock kommunen samtidigt få utöva sin rätt i högst det antal företag som motsvarar folkmängden i kommunen delad med 10 000 och med en yttersta begränsning av 20 företag samtidigt. Stockholms kom- mun anser att kommunerna själva bör få välja ut ett antal företag (för Stockholms del tio) för att få erfarenheter av styrelserepresentation.

Kommunförbundet anser som nämnts att företagets storlek inte i och för sig bör vara avgörande utan i stället dess betydelse för strukturen på arbetsmarknaden.

En reservant i styrelsen för arbetsmarknadsstyrelsen anser att kom- mun alltid skall få rätt till styrelserepresentation i företag som fått 10- kaliseringsstöd.

Åtvidabergs kommun efterlyser-klarare gränser mellan statens och kommunernas rätt.

Vissa remissinstanser anser att kommunernas rätt till styrelserepre- sentation bör kvarstå även om statlig ledamot utses. Dit hör patent- och registreringsverket samt Sandvikens och Uppsala kommuner.

Samordningen mellan statlig och kommunal representation berörs i vissa remissyttranden. Som nämnts krävs av länsstyrelserna i Östergöt- lands och Västmanlands län liksom av Åtvidabergs kommun att statlig ledamot skall vidarebefordra information till statliga länsorgan .och

kommuner. Ett liknande krav framförs av kommunalarbetareförbun- - det.

• Sida 75
•  Original

Prop. 1975/76: 166 . 75

7.5. Införande av samhällsrepresentation

Vad som anförs i promemorian i fråga om införande av samhälls- representation föranleder endast sparsamma kommentarer av remiss- instanserna. Det kan nämnas att bl. a. länsstyrelsen i Västmanlands län förutsätter att till statliga ledamöter utses personer med stark kommunal anknytning. Samma länsstyrelse anför att det i 10 & lagförslaget bör klargöras vad som händer om den kommun som enligt bestämmelserna har rätt till ordinarie styrelseplats inte utnyttjar sin rätt.

Landstingsförbundet menar att landstingens behov av informations- utbyte skulle kunna tillgodoses om dessa ges tillfälle att anmäla önske- mål om styrelserepresentation innan de statliga ledamöterna utses. I samband därmed kan nämnas att länsstyrelsen i Kristianstads län me- nar att det i vissa kommuner kan vara motiverat att landstinget får styrelserepresentation med hänsyn till sitt ansvar för sjukvårdsplane- ringen. Slutligen kan i detta sammanhang nämnas att LO tar upp ett förslag från metallindustriarbetareförbundet och fabriksarbetareför- bundet om att de kommunala representanterna skall utses av länsarbets— nämnderna efter förslag från kommunerna. Enligt LO finns skäl att pröva såväl de båda förbundens förslag som promemorians.

7.6. Entledigande av offentlig styrelseledamot

Denna fråga berörs inte av remissinstanserna.

7.7. Suppleant för offentlig styrelseledamot

Kommunförbundet framhåller att en suppleants funktion normalt är att tjänstgöra vid den ordinarie ledamotens frånvaro och att häri ligger att båda vanligen utses av samma organ. Varken den ordinarie ledamo- ten eller suppleanten kan normalt anses företräda mer än sin egen kom- mun. Enligt förbundets mening bör, om kommunrepresentanten och dennes suppleant utses av skilda kommuner närmare preciseras vilken närvaro- och yttranderätt m.m. den senare har vid styrelsesammanträ- dena. Vidare bör det klarläggas om suppleanter har rätt att delta i det förberedande arbete som sker inom särskilt arbetsutskott.

7.8. Valbarhet och mandattid

Kooperationens förhandlingsorganisation föreslår att i lagförslaget införs bestämmelse om att mandattiden för statens styrelserepresentant skall anpassas till övriga styrelseledamöters mandattid och inte under— stiga ett år. En sådan regel är motiverad i första hand av kontinuitets- och effektivitetsskäl men förhindrar samtidigt den teoretiska möjlighe-

• Sida 76
•  Original

Prop. 1975/76: 166 76

ten att staten genom ytterst korta mandattider kringgår den i lagen angivna begränsningen till 60 företag samtidigt.

Karlstads kommun anser att lagregeln om mandattid bör utformas så att denna tid överensstämmer med den kommunala valperioden.

7.9. Jäv

Vad som i promemorian anförs om jäv föranleder i allmänhet inga kommentarer och vissa remissinstanser tillstyrker uttryckligen den före- slagna utformningen. Några remissinstanser, bl.a. Sandvikens kommun, anser att frågan om vad som skall anses vara "allmän natur” behöver klargöras.

7.10. Tystnadsplikt för offentlig styrelseledamot

Sekretessfrågorna föranleder viss diskussion bland remissinstanserna. Principen att samma tystnadsplikt skall gälla som för övriga ledamöter godtas i allmänhet. Landstingsförbundet befarar dock att utrymmet för ett förtroligt informationsutbyte kan komma att bli alltför begränsat. Förbundet anser att det bör övervägas om icke möjligheterna till er— farenhetsöverföring behöver göras mera omfattande än nuvarande lag- stiftning medger.

Enligt kommerskollegium torde genom sekretessreglerna kommuner- nas möjligheter att erhålla icke offentliga uppgifter vara begränsade. Som nämnts anser kollegiet detta vara den allvarligaste invändningen mot kommunal styrelserepresentation.

Göteborgs kommun framhåller att några uttryckliga generella bestäm- melser inte finns om kommunala förtroendemäns tystnadsplikt. Många av de frågor som behandlas är dock av sådan natur att strikt sekretess måste iakttas. De närmare förutsättningarna för informationsutbyte ge- nom kommunal styrelserepresentant behöver därför preciseras innan en försöksverksamhet inleds.

Vissa remissinstanser förutsätter som nämnts att den information som offentliga styrelseledamöter får skall föras vidare. Någon utförligare diskussion om sekretessproblematiken förekommer inte i detta samman"- hang. Frågan tas dock upp av länsstyrelsen i Jämtlands län som menar att denna problematik borde ha diskuterats utförligare i promemorian.

Slutligen kan nämnas att Östersunds kommun menar att sekretess— frågoma kanske i praktiken inte kommer att medföra större problem men att en fortsatt diskussion blir nödvändig både under och efter den föreslagna försöksperioden.

• Sida 77
•  Original

Prop. 1975/76: 166 77

7.11. Ersättning till offentlig styrelseledamot och suppleant

Den föreslagna ersättningsregeln kommenteras av vissa remissinstan- ser. I några fall ifrågasätts lämpligheten av att i lagen anges någon högsta och lägsta beloppsgräns. Detta gäller patent— och registreringsverket, kommunförbundet samt'Luleå och Norrköpings kommuner. Karlstads och Sandvikens kommuner föreslår smärre modifikationer av förslaget på denna punkt.

7.12. Undantag från lagens tillämpning m. m.

Principerna om undantag från lagens tillämpning möter i allmänhet ingen erinran från remissinstanserna. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser dock att det knappast kan vara skäl att avstå från representation därför att samhällets representant kan få ett avgörande inflytande mel- lan två jämnstarka block. Enligt länsstyrelsen kan det ibland vara just i sådana situationer som samhälleliga bedömningar bör tillmätas ett av- görande inflytande. Dispensrätt bör därför utnyttjas med stor restrikti- vitet.

Länsstyrelsen i Kronobergs län tar upp den föreslagna bestämmelsen i 15 5 att undantag skall förenas med villkor om åtgärder som på an- nat sätt tillgodoser kommunens intressen. Länsstyrelsen efterlyser be- sked om vilka åtgärder som i sådant sammanhang kan bli aktuella.

Vad gäller de föreslagna uppgifterna för den nuvarande dispensnämn- den för arbetstagarrepresentation framförs vissa synpunkter. Ordföran- den i dispensnämnden ansluter sig till promemorieförslaget i denna del. I yttrandet anförs vidare att vissa situationer som inte berörs i prome- morian bör uppmärksammas under det fortsatta lagstiftningsarbetet. Här åsyftas situationer då det samtidigt kan bli fråga om styrelserepresenta- tion för de anställda och för samhället och viss balans skall etableras i styrelsen. I yttrandet påpekas också att nämndens sammansättning måste ändras i samband med de nya arbetsuppgifterna. Ytterligare tre leda- möter skulle behöva utses, varav en bör utses av kommunförbundet och två av staten.

Kommunförbundet har inget att invända mot att nämnden får änd- rade arbetsuppgifter enligt förslaget. Enligt förbundets mening bör dock en precisering av nämndens uppgifter göras i lagen och inte enbart, som föreslagits, i instruktionen för nämnden.

LO har inga invändningar mot att nämndens uppgifter utvidgas till att avse även undantag från lagstiftningen angående samhällsrepresen- tation.

Kooperationens förhandlingsorganisation anför att det med hänsyn till arbetsdomstolens utökade arbetsbörda är motiverat att alla tviste- frågor rörande styrelserepresentation för såväl anställda som samhället avgörs av en permanent skiljenämnd, vars beslut inte kan överklagas.

• Sida 78
•  Original

Prop. 1975/76: 166 73

7.13. Utbildning m. m.

Bl.a. länsstyrelsen i Jämtlands län framhåller att stora krav måste ställas på de samhällsutsedda ledamöternas, personliga kunskaper och förmåga. Frågan om utbildning bedöms därför vara viktig. Länsstyrel- sen förutsätter att staten gör behövliga insatser på området och att dessa insatser sker så att de kommunala huvudmännen i förekommande fall har nytta av dem.

8. Lagstiftning om styrelserepresentation för de anställda m. m.

8.1. Lagen om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar

Enligt 1 5 lagen om anställdas styrelserepresentation har de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, som under det senaste räken- skapsåret i landet sysselsatt i genomsnitt minst 100 arbetstagare, rätt att utse två ledamöter i styrelsen och en suppleant för varje sådan ledamot. Om arbetstagarledamot utsetts kvarstår rätten till styrelserepresentation även om antalet anställda därefter skulle underskrida 100 personer.

Lagen omfattar inte bank- eller försäkringsaktiebolag. De anställda i sådana bolag har i stället rätt till styrelserepresentation enligt lagen (1973: 1093) om styrelserepresentation för de anställda i bankinstitut och försäkringsbolag. Ekonomiska föreningar som ingår i jordbrukskas- scrörelsen eller föreningar enligt lagen om sambruksföreningar berörs heller inte av lagen (2 5). Därutöver undantas aktiebolag vars styrelser vid lagens införande bestod av mindre än tre ledamöter under förutsätt- ning att samma förhållande gällde den 1 januari 1972.

Bolagsstämma eller föreningsstämma kan utan ändring av bolagsord- ningen eller föreningsstadgarna besluta att lagen skall tillämpas på bola- get eller föreningen även om antalet anställda inte uppgår till 100 (4 5). Beslut kan också fattas om att fler än två arbetstagarledamöter skall få utses.

Arbetstagarlcdamot har i princip samma ställning och ansvar som andra ledamöter i styrelsen (5 5).

Beslut om att arbetstagarrepresentation skall inrättas får fattas av 10— kal facklig organisation som är bunden av kollektivavtal i "förhållande till företaget och som omfattar mer än hälften av arbetstagarna inom företaget. Tillhör de anställda olika sådana organisationer kan organisa- tioner som tillsammans företräder en majoritet av arbetstagarna gemen- samt besluta om inrättande av arbetstagarrepresentation (7 €). Arbetsta- garledamöter utses av de lokala fackliga organisationerna (8 5). Om dessa därvid inte kan enas gäller en särskild hjälpregel (9 å). Denna in- nebär att organisation som omfattar mer än fyra femtedelar av de kol-

• Sida 79
•  Original

Prop. 1975/76: 166 79

lektivavtalsbundna arbetstagarna får utse båda arbetstagarledamöterna. I andra hand får de båda lokala organisationer som har störst antal så- dana arbetstagare utse vardera en ledamot.

Arbetstagarledamot bör utses bland de anställda (10 5). Den som är arbetstagarledamot i ett företags styrelse får inte utan särskilt tillstånd utses till sådan ledamot i annat företags styrelse. Fråga om tillstånd prö- vas av en särskild nämnd som anges i det följande. Arbetstagarledamots mandattid bestäms av den som utser honom (11 å). _

Vissa jävsregler gäller för arbetstagarledamot (12 5). Han får sålunda inte delta vid styrelsens behandling av frågor som rör stridsåtgärd, för- handlingar om slutande av kollektivavtal eller uppsägning av sådant av- tal.

Bolag eller förening kan medges undantag från lagens tillämpning om arbetstagarrepresentation skulle medföra väsentliga olägenheter för bo- laget eller föreningen (14 å). Som sådana olägenheter anges att styrel- sens sammansättning är beroende av politiska styrkeförhållanden eller av förhållande mellan olika aktieägare eller aktieägargrupper eller att bolagsordningen eller stadgar innehåller föreskrift om särskild röstplura- litct vid fattande av styrelsens beslut. Undantag skall förenas med vill- kor om åtgärder som på annat sätt tillgodoser arbetstagarnas intresse av insyn och inflytande i fråga om företagets verksamhet. Fråga om undan- tag prövas av en särskild nämnd på-åtta personer vilken utses av rege- ringen, som också förordnar en av dem till ordförande (15 5). Övriga sju ledamöter. utses efter förslag av olika organisationer som företräder ar- betsgivar- eller arbetstagarintressen. I prövningen av ärende deltar ord- föranden och fyra andra ledamöter enligt en närmare angiven ordning (16 5)-

8.2. Lagen om styrelserepresentation för de anställda i bankinstitut och försäkringsbolag

Genom lagen om styrelserepresentation för de anställda i bankinstitut och försäkringsbolag har också de som är anställda i affärsbank, spar- bank, ccntralkassa för jordbrukskredit eller försäkringsbolag fått rätt till styrelserepresentation. De anställda får sålunda, under förutsättning dock att banken eller bolaget har minst 50 anställda, utse två ledamöter i styrelsen (arbetstagarledamöter) och en suppleant för varje sådan le- damot. Ledamöterna utses av de fackliga organisationerna. Lagen har även i övrigt utformats i nära anslutning till lagen om styrelserepresen- tation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar. En skill- nad i förhållande till denna lag är att fråga om undantag prövas av re- geringen. '

Lagen gäller till utgången av juni 1976.

• Sida 80
•  Original

Prop. 1975/76: 166 80

9. Statens industriverks utredning

9.1. Sammanfattande analys

9.1.1 Inledning Industriverket framhåller att den genomförda utredningen framför allt har syftat till en kartläggning och analys av- hur styrelserepresenta- tionen genomförts i företagen och de problem som uppkommit i sam- band med genomförandet under verksamhetens första tid. Utredningen gör inte anspråk på att fullständigt belysa reformens betydelse när det gäller målsättningen. Tyngdpunkten i utredningen ligger enligt industri- verket på kvantitativa uppgifter, medan reformens kvalitativa effekter i mindre utsträckning kunnat belysas. .

Industriverket betonar att styrelserepresentationsreformen endast ut- gör en del av en pågående förändringsprocess på arbetslivets område. Under senare år har tillkommit flera lagar och avtal av betydelse för ar- betstagarnas position i företagen. Som exempel nämns lagen (1974: 358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen samt överenskom- melsen om ekonomikommitté och arbetstagarkonsult. Vidare framhålls att proposition med anledning av arbetsrättskommitténs betänkande (SOU 1975: 1) Demokrati på arbetsplatsen förbereds. Samtidigt pågår överväganden rörande såväl offentliga som kommunala styrelseledamö- ter i företagen. Mot denna bakgrund är det enligt industriverket uppen- bart att en separat utvärdering av försöksverksamheten med styrelserep- resentation erbjuder problem.

Industriverket påpekar med hänvisning till vissa departementschefsut- talanden i prop. 1972: 116 samt LO:s och TCO:s företagsdemokratiska program att det finns två huvudaspekter att beakta i samband med en utvärdering av lagen om anställdas styrelserepresentation, nämligen in- syn och inflytande. Inflytande är det vidare begreppet och en förutsätt- ning härför är insyn. Det är uppenbart att en utvärdering av försöks- verksamheten efter ett insynskriterium kan leda till ett annat resultat än om ett inflytandekriterium tillämpas. Ambitionsnivån är av avgörande betydelse för behovet av förändringar i och kompletteringar av lagstift- ningen. . .

I uppdraget till industriverket formulerades ett antal konkreta fråge- ställningar som utredningen hade att belysa. Den sammanfattande ana- lys verket gjort har byggts upp kring dessa frågeställningar.

9.1.2. Reformens genomslagskraft

En av de frågeställningar som berörs i uppdraget gäller i vilken om- fattning de anställda utnyttjat sin lagenliga rätt att tillsätta styrelseleda- möter. För att kunna besvara denna fråga har verket genomfört en kartläggningsstudie som omfattat samtliga aktiebolag och ekonomiska föreningar med minst 100 anställda.

• Sida 81
•  Original

Prop. 1975/76: 166 81

Det finns totalt 2 056 företag som har 100 anställda eller mer. Av ut- redningen framgår att 495 av nämnda företag (24 %) är undantagna från lagstiftningen. I drygt hälften av dessa fall beror det på föränd- ringar i förctagsbeståndet sedan år 1972, medan anledningen i övriga fall är de undantagsbestämmelser som har tagits in i lagstiftningen. Av de 2 056 företagen var således 10 % undantagna från lagstiftningen an- tingen därför att företagets styrelse har färre än tre ägarvalda styrelsele- damöter eller därför att den fackliga organisationsgraden vid företagen understiger 50 % (i flera fall var båda dessa undantagsbestämmelser uppfyllda).

För 82 % av de 1 556 företagsenheter som lagstiftningen faktiskt om- fattar gäller enligt utredningsmaterialct att styrelsen innehåller represen— tanter för de anställda. De anställda inom 3 % av företagen uppgav dessutom att representanter kommer att utses, medan de anställda inom 6 % av företagen är indirekt representerade i en moderbolagsstyrelse. Endast i 9 % av de av lagstiftningen omfattade företagen har de an- ställda avstått från rätten till styrelserepresentation.

De ”avståendcanledningar” som de fackliga organisationerna redovi- sar gör det enligt utredningen möjligt att särskilja i princip tre motiv. För en relativt stor grupp företag gäller att de anställda avvaktar för- söksperiodens utgång eller att de f.n. saknar lämpliga styrelsekandida- ter. Fackklubbarna inom en andra grupp av företag finner reformen meningslös av det skälet att den inte ger de anställda en tillräckligt stark position i styrelsen. Ett tredje avståendcmotiv äratt samarbetet mellan de anställda och företagsledni-ngen fungerar bra ändå.

9.1 .3 Dispensmöjligheterna

Företag kan som förut nämnts i vissa fall medges undantag från till- lämpningen av lagen om anställdas styrelserepresentation. Fråga om un- dantag prövas av dispensnämnden för arbetstagarrcprcsentation. Till nämnden inkom under år 1973 elva ansökningar och under 1974 två. Beslut har fattats i sju fall medan övriga ansökningar återkallats. Det faktum att dispensnämnden haft relativt få ansökningar att ta ställning till torde enligt industriverket förklaras av dels att dispensmöjligheterna är få, dels att de ärenden som avgjorts har uppfattats som prejudice- rande. Flera företag torde tillämpa samma ”lösningar” utan att nämn- den anlitas.

9.1 .4 Arbetstagarledamöternas organisationstillhörighet .

Utredningens material visar att tillgängliga styrelseplatser som regel fördelats på ett sådant sätt att LO-medlcmmar erhållit en ordinarie plats medan den andra tillfallit en till Privattjänstemannakartellen (PTK) ansluten arbetstagare. Det förekommer dock såväl att LO—med-

9.2. Överväganden och förslag

9.2.1. Permanentning av lagstiftningen

Industriverket påpekar att försöksperioden varit kort och att skilda demokratireformer är inbördes beroende. Detta medför att det erbjuder vissa problem att formulera åtgärdsförslag baserade på dessa erfarenhe-

• Sida 84
•  Original

Prop. 1975/76: 166 84

ter. Industriverket anser sig dock ha stöd för konstaterandet att försöks- perioden i stort utfallit positivt. Lagstiftningen om styrelserepresentation har uppfattats som ett värdefullt komplement till övriga åtgärder med syfte att förbättra demokratin i företagen. Det kan visserligen ifrågasät- tas om den, som separat företeelse, givit de anställda något markant ökat inflytande ännu, men den har otvivelaktigt förbättrat insynsmöjlig- heterna. På sikt bör den också kunna bidra till att förbättra de anställ- das inflytande. Industriverket föreslår att lagstiftningen med vissa jämk- ningar permanentas.

9.2.2 Storleksgräns samt begränsning till företagsstyrelser av viss storlek Försöksverksamhetcn avser aktiebolag och ekonomiska föreningar med minst 100 anställda. I sitt remissvar på den departementspromemo- ria som ligger till grund för den pågående försöksverksamheten föror- dade SAF att företag med färre än 200 anställda Skulle undantas från lagens tillämpningsområdc. LO och TCO talade för en betydligt lägre storleksgräns och fann gränsen 100 vara acceptabel enbart om försöks- perioden bcgränsades till tre år. Under utredningsarbetets gång har dessa önskemål om en sänkning av storleksgränsen upprepats och det har även framkommit önskemål om borttagande av gränsen. Det föreliggande utredningsmaterialet är enligt industriverket föga lämpat att belysa konsekvenserna av en sänkt stor- leksgräns då det i huvudsak enbart berör företag med minst 100 an- ställda. Materialet ger dock inget direkt stöd för tanken att mindre företag är mer ”demokratiska” än större. Det är snarare så att när det gäller de mer ”formella” demokratiarrangemangen i företagen så erhålls för den lägsta storleksgruppen (100—200 anställda) klart sämre ”vär- den” än för de större företagen. I vilken mån detta uppvägs av kortare, mer informella kontaktvägar och en i övrigt bättre social miljö har ver- ket endast i mycket begränsad utsträckning haft möjlighet att närmare studera. _ Vid en bedömning av frågan rörande en eventuell storleksgräns bör enligt industriverket även beaktas den nuvarande undantagsregeln för företag med färre än tre ledamöter i styrelsen. Inom industriverkets referensgrupp har man diskuterat flera alterna- tiva förslag när det gäller frågan om lagens tillämpningsområdc. Det' mest långtgående förslaget syftar till ett borttagande av såväl storleks- gräns som nämnda undantagsregel. Det främsta argumentet för detta al- ternativ är att de anställda bör ges samma rätt till insyn och inflytande oberoende av företagets storlek och styrelsens arbetsformer. Verket no- terar också beträffande detta alternativ att alla aktiebolag och ekono- miska föreningar har en styrelse och att en allomfattande lagstiftning om rätten till styrelserepresentation inte betyder att något nytt bolagsor- gan behöver inrättas.

• Sida 85
•  Original

Prop. 1975/76: 166 85

Industriverket finner det önskvärt att lagstiftningen om styrelserepre- sentation omfattar även företag med färre än 100 .anställda. Samtidigt finner verket det motiverat att även för den permanenta lagstiftningen bibehålla regeln om undantag för företag som har färre än tre ledamöter i styrelsen. Som motiv för denna undantagsregcl anförs riskerna för en byråkratisering av företagen. I de fall en styrelse består av en eller möj- ligen två ledamöter utgör denna sällan någon betydelsefull beslutsinstans inom företaget. I de flesta fall torde ägarna av företaget samtidigt ut- göra dess ledning. I de fall det bestämmande ägarinflytandet inte finns representerat inom företagets ledning torde intresset för företagets för- valtning vara mycket begränsat hos dess ägare. Under sådana omstän- digheter förefaller en påtvingad formalisering av beslutsfattandet — i form av ett styrelsearbete —— vara av begränsat värde för kontakterna mellan företagets ledning och de anställda; informella kontakter och diskussioner mellan företagsledning och anställda bör kunna ge de sist- nämnda en tillfredsställande grad av insyn och inflytande. Den lagstift- ning som blir resultatet av arbetsrättskommitténs arbete bör enligt in- dustriverket vara av värde också i detta sammanhang.

Industriverket gör bedömningen att det i företag med 50 anställda el- ler fler kan vara angeläget att informationsutbytet mellan de anställda och ägarna formaliseras, dvs. de anställda i företag av denna storleks— ordning bör ges lagstadgad rätt att framföra sina synpunkter till ägarna i reglerade former. Ett argument för valet av just denna gräns är att ar- betsmarknadens parter funnit den vara väl avpassad i samband med av- talet om företagsnämnd (inom några förbund har dock en lägre storleks- gräns valts) och att senare även arbetarskyddslagen och överenskom- melsen om ekonomikommitté och arbetstagarkonsulter knutits till den— na storleksgräns. Detta gör det motiverat att anställda i företag som berörs av dessa avtal också bereds rätt till styrelserepresentation och detta oberoende av styrelsens nuvarande storlek.

Industriverket föreslår att den permanenta lagstiftningen om styrelse— representation skall omfatta samtliga aktiebolag och ekonomiska för- eningar med minst 50 anställda. För företag 'med färre än 50 anställda föreslås lagen äga tillämpning för de fall företagets styrelse har minst tre bolagsstämmovalda ledamöter (eller har haft detta efter den 30 juni 1975). Den sistnämnda bestämmelsen innebär att samtliga ekonomiska föreningar kommer att omfattas av lagstiftningen. En ekonomisk för- ening skall nämligen enligt lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar ha minst tre ledamöter i styrelsen.

Bristen på statistik gör det enligt industriverket svårt att beskriva de antalsmässiga konsekvenserna av den föreslagna tillämpningsregeln. Vid ett borttagande av såväl storleksgräns som den nyss diskuterade undan- tagsregeln skulle knappt 80 000 aktiebolag och drygt 10 000 ekonomiska föreningar beröras av lagstiftningen.

• Sida 86
•  Original

Prop. 1975/76: 166 - 86

Följande tabell utvisar antalet berörda företag vid skilda storleksgrän- ser. (Källa: Bastabeller ur Centrala företagsregistret framtagna 1974-11- 07, beräknad aktualitet årsskiftet 1973/74.) '

Antal anställda

Juridisk form Storleksgräns Utan storleks-

gräns 100— 50— 20— 10— 5— 2—

Aktiebolag 1976 3959 10042 19091 35108 62 547 79 614 ' Ekonomisk

förening 140 213 425 799 1410 3040 10 728 Totalt 2 016 4 172 10 467 19 890 36 518 65 587 90 342 '

9.2.3. Koncernstyrelserepresentation

I lagen om anställdas styrelserepresentation regleras arbetstagarre- presentation inom koncerner och vid koncernliknande förhållanden av samma regler som i företag utan koncernförhållanden.

Utredningsmaterialet visar enligt industriverket att de anställda inom många koncemföretag upplever avsaknaden av en generell rätt till re— presentation i koncernens moderbolag — i koncernstyrelsen — som en mycket allvarlig begränsning.

En konsekvens av den utvidgning av lagens tillämpningsområde som industriverket förordar är att de anställda i moderbolaget alltid ges rätt till styrelserepresentation, eftersom vid koncemförhållande moderbola- gets styrelse alltid torde ha minst tre ledamöter. Frågeställningen blir då- om det finns anledning att med lagstiftning påverka tillsättandet av kon- cernstyrelseledamöter eller om detta (på det sätt som föreslogs i förarbe- tena till lagen) bör överlåtas till de lokala fackliga organisationerna inom koncernen. Avsaknaden av speciella koncernregler skul-le i ex- tremfallet innebära att lagstiftningen ger en mindre grupp tjänstemän inom ett förvaltningsbolag, utan egen industriell verksamhet, rätt till två styrelseplatser, medan de anställda inom koncernen" som helhet inte lag- stiftningsvägen garanteras rätt till vare sig insyn i eller inflytande på sty- relsearbetet på koncernnivå.

Industriverket finner det angeläget att lagstiftningen garanterar de an- ställda inom koncernen som helhet rätten till koncernstyrelserepresenta- tion. Detta kan åstadkommas med hjälp av en bestämmelse som i prin- cip säger att rätten till styrelserepresentation i moderbolaget i en kon- cern eller vid koncernliknande förhållanden tillkommer samtliga an- ställda inom koncernen. Industriverket finner i och för sig vissa nackde- lar med detta men anser att argumenten för en speciell koncernregel är starkare än de som talar emot.

Industriverket förutsätter att de fackliga organisationerna inom en koncern i samråd kan ombesörja tillsättandet av koncernstyrelseledamö-

• Sida 87
•  Original

Prop. 1975/76: 166 87

ter utan speciella regler. Kravet på minst 50 %-ig organisationsgrad skall i koncernfallet tillämpas på samtliga anställda inom en koncern. Detsamma avses gälla den bestämmelse som säger att i de fall en lokal facklig organisation organiserar mer än fyra femtedelar av de kollektiv- avtalsbundna arbetstagarna har denna, om ej organisationerna enas om annat, rätt att utse båda arbetstagarledamöterna.

I samband med koncernstudien i industriverkets utvärdering berörs ett specialförhållande, nämligen att dotterbolag i vissa fall drivs i kom- mission för moderbolaget. Arbetstagarna hyrs av dotterbolaget på årsba- sis och de är således formellt anställda i moderbolaget men verkar i dot- terbolaget. Under sådana omständigheter ger den-nyss behandlade kon— cernregeln inte de som arbetar i dotterbolaget rätt till dotterbolagsrepre- sentation. Det förhållandet att styrelsearbetet i ett sådant dotterbolag i flertalet fall torde vara mycket begränsat samt att en koncernregel som täcker in detta speeialproblem måste bli relativt komplicerad, föranleder industriverket att avstå från att föreslå en lagbestämmelse som skulle reglera detta kommissionsfall. Verket förutsätter att problemet i före— kommande fall kan lösas genom överenskommelser inom de berörda koncernerna.

Ett annat problem med specialbestämmelser som gäller för koncerner samt vid koncernliknande förhållanden är svårigheten att identifiera dessa förhållanden. Vissa koncerner har andra företag än aktiebolag som moderbolag, vilket innebär att lagstiftningen orn koncerner formellt inte gäller. Det kan vara fråga om en ekonomisk förening eller ett han- delsbolag. Industriverket föreslår att en koncernregel bör omfatta såväl koncerner i aktiebolagslagcns mening som koncernliknande förhållan- den i övrigt. I de fall tolkningstvistcr uppkommer om regelns tillämplig— het skall dessa kunna hänskjutas till den särskilda nämnd, som enligt vad industriverket föreslår, skall kallas ”nämnden för styrelserepresen- tationsfrågor”.

9.2.4. Beräkning av antalet anställda

Sättet att beräkna antalet anställda kommer, med det föreslagna till- lämpningsområdet, att ha betydelse för företag med ca 50 anställda och ett aktiekapital understigande 1 milj. kr. Detta bör enligt industriverket inte hindra att beräkningssättet preciseras. Verket föreslår att beräk— ningen i första hand baseras på begreppet '”tillsvidareanställning” enligt lagen (1974: 12) om anställningsskydd. I de fall förbundsförhandlingar medfört att detta begrepp inte tillämpas (t. ex. byggnadsindustrin) bör som beräkningsgrund i stället utnyttjas anställda med en minsta vec- koarbetstid motsvarande gränsen för de sociala förmånerna (f. n. 16 ar- betstimmar/vecka). Antalet anställda skall beräknas på basis av antalet genomsnittligt sysselsatta under det senast förflutna räkenskapsåret.

Industriverket föreslår att nämnda anställningsbegrepp skall användas även vid bestämning av den fackliga organisationsgraden vid ett företag.

• Sida 88
•  Original

Prop. 1975/76: 166 88

9.2.5. Undantag från lagens tillämpning

Industriverket föreslår att nuvarande dispensregler bibehålls. Undan- tag skall enligt förslaget kunna medges" också för det fall att antalet an- ställda eller antalet styrclseledamötcr nedgår under det lägst föreskrivna.

9.2.6. Företags/”armarnas betydelse

Industriverket har inte närmare studerat de företagsformer som un- dantagits från lagstiftningen. Uppgifter från statistiska centralbyrån vi- sar att antalet handelsbolag med fler än 50 anställda är relativt stort, närmare bestämt 112 (varav 32 med fler än 100 anställda). Industriver- ket vill ifrågasätta om det inte finns anledning att handelsbolag (och kommanditbolag) med minst 50 anställda ges skyldighet att inrätta en styrelse och att man på så sätt öppnar möjligheter för de anställda att erhålla styrelserepresentation. _

Denna fråga behandlas emellertid av 1974 års bolagskommitté, som har till uppgift att se över nuvarande handelsbolagslagstiftning och före- slå åtgärder för att tillgodose samhällets och de anställdas krav på insyn i främst de större handelsbolagen. Industriverket finner att resultaten från denna utredning bör avvaktas, innan frågan om de större handels— bolagens ställning i styrelserepresentationshänseende slutgiltigt avgörs.

Industriverket konstaterar att verksamhetens art vad avser stiftelser och ideella föreningar i flertalet fall gör frågan om arbetstagarrepresen- tation i styrelsen mindre angelägen. För ideella föreningar gäller dess- utom att situationen i detta hänseende är likartad med den som gäller för statlig och kommunal förvaltning. Mot denna bakgrund finner ver- ket det naturligt att frågan om representation för de anställda i dessa se- nare organisationer övervägs i anslutning till motsvarande bestämmelser avseende offentlig förvaltning.

9.2.7. Inrättande av arbetstagarrepresentation

Den 80/20-regel som gäller vid fördelning av styrelseplatserna mellan de lokala fackliga organisationerna, i de fall organisationerna inte över- enskommit om annat, har enligt indUstriverket erbjudit problem i några enstaka fall. Industriverket anser dock att en ny regel i vissa fall kan leda till en alltför ”sned” representation. 1 företag med ett mycket be- gränsat antal medlemmar från antingen PTK- eller LO-förbund förefal- ler det mindre lämpligt'att lagstiftningsvägen ge den mindre organisatio— nen en med den större organisationen antalsmässigt likvärdig represen- tation. Industriverket anser att organisationerna under sådana omstän- digheter bör utnyttja suppleantplatserna för att få till stånd en bredd- ning av representationen. Ver-ket förutsätter att detta kan lösas i samför— stånd mellan de lokala parterna.—

Industriverkets utredning visar att de lokala fackliga organisationerna i mycket begränsad utsträckning utnyttjat möjligheterna att utse externa

• Sida 89
•  Original

Prop. 1975/76: 166 -_ 89

styrelseledamöter. Det kan dock finnas tillfällen, t. ex. under en över-- gångsperiod eller i geografiskt mycket utspridda företag, när det kan vara svårt att finna en lämplig styrelseledamot internt. Lokala konflikter mellan facket och företagsledningen kan också i vissa fall temporärt motivera användandet av en extern styrelseledamot. Mot denna bak- grund finner industriverket inte anledning föreslå att nuvarande bestäm— melse ändras.

I koncerner och vid koncernliknande förhållanden bör enligt verkets mening en arbetstagarledamot, utan särskilt tillstånd, kunna ingå såväl i en dotterbolagsstyrelse som i koncernstyrelsen. I koncerner och vid kon— cemliknande förhållanden kan behovet av kontakter mellan dotterbola— gen och moderbolaget vara så stort att det i vissa fall kan anses motive- rat att en arbetstagarledamot eller -suppleant i en dotterbolagsenhet även ingår som ordinarie ledamot eller som suppleant i koncernstyrel— sen. lndustriverket föreslår att den nuvarande bestämmelsen bibehålls men att undantag görs för koncerner och koncernliknande förhållanden, där styrelserna i moderbolag och dotterbolag betraktas som olika organ i ett och samma företag.

I den nya aktiebolagslagen utgör den tillåtna mandattiden för de bo— lagsstämmovalda ledamöterna fyra år. Industriverket anser att den bör gälla även arbetstagarledamöter. "Industriverket föreslår således att samma maximala mandattid skall tillämpas för alla styrelseledamöter men att de fackliga organisationerna inom denna maximitid ges rätt att fastställa arbetstagarledamöternas mandattid.

9.2.8. Suppleanter för arbetstagarledamöter

Utredningsmaterialct visar att suppleanternas deltagande i dag är mycket begränsat. Detta gäller även de ägarvalda representanternas suppleanter och som motiv till den nuvarande ordningen anges ofta just önskemålet om en likformig behandling av ägarvalda och arbetstagar- valda suppleanter. Suppleanterna utestängs vanligtvis även informa- tionsmässigt.

Industriverkets referensgrupp har diskuterat frågan om en utbyggd suppleantroll. I dessa diskussioner har betonats att arbetstagarledamö- ternas suppleanter av speciella skäl bör beredas möjlighet att delta i styrelsearbetet och att det därför är fel att utgå ifrån en ”likabehand- lingsprincip”. De anställdas suppleanter utnyttjas (eller borde utnyttjas) för att bredda representationen mellan de fackliga organisationerna samt, i förekommande fall, mellan skilda geografiska enheter inom sam- ma företag. Behovet av kontinuitet i styrelserepresentationsfunktionen för de anställda är också s'tort.

Argumentet mot en lagregel som ger de anställdas suppleanter när- varo- och yttranderätt är enligt industriverket att det kan komma att medföra en betydande utökning av vissa styrelser eller i övrigt mer kom-

• Sida 90
•  Original

Prop. 1975/76: 166 90

plicerade arbetsförhållanden. Styrelsen kan komma att utvecklas till ett förhandlingsorgan; ett kontrollorgan snarare än ett operativt organ. Tendensen till att bilda arbetsutskott kan komma att förstärkas.

Industriverket understryker dock starkt värdet av att de anställdas suppleanter bereds tillfälle att delta i styrelsearbetet. Med hänvisning till att redan den proposition som föregick nuvarande lagstiftning innefat- tade en rekommendation i denna riktning — som uppenbarligen följts mycket dåligt — och att ett utbyggt suppleantdeltagande inte betyder någon reell inflytandeförskjutning, vill industriverket förorda en sådan lagstiftning. Industriverket föreslår att arbetstagarledamöternas supp- leanter via en lagbestämmelse ges närvarorätt och yttranderätt vid sty- relsens sammanträden. Industriverket förutsätter att detta i praktiken även kommer att innebära att de likställs med de ordinarie ledamöterna vad gäller tillgången till såväl muntlig som skriftlig information.

9.2.9. Representationens storlek

Industriverkets referensgrupp har diskuterat frågan om en ökning av de ordinarie arbetstagarrepresentanternas antal som ett alternativ till er. utbyggd rätt för representanternas suppleanter att delta i styrelsearbetet. Industriverket anser att den föreslagna regeln om närvaro- och yttrande- rätt för suppleanterna är bäst ägnad att tillfredsställa de önskemål som framkommit under försöksperioden. Av denna anledning vill industri- verket förarda att antalet ordinarie arbetstagarledamöter i berörda före- tagsstyrelser även fortsättningsvis skall uppgå till två.

9.2.1 0 Styrelsearbetets former

Nuvarande styrelserepresentationslag innefattar inga regler om styrel- searbetets former. . .

Industriverkets utredningsarbete har aktualiserat tanken på att i lag- stiftningen ta in bestämmelser angående vilka ärenden som skall be- handlas i styrelsen, ett visst minimiantal sammanträden per år, regler när det gäller förhandsinformation inför ett sammanträde, förbud mot främmande språk i styrelsearbetet etc. Anledningen är att utredningen visat på sådana brister i en del styrelsers funktion att man ifrågsatt i vilken mån styrelserepresentation ger de anställda i dessa företag de . möjligheter till insyn och inflytande som lagstiftaren avsett.

Det är enligt industriverket uppenbart att aktiebolagslagen ger styrel— sen rollen som det överordnade organet inom företaget. Lagstiftningen ger styrelsen rätt att besluta om'riktlinjer och anvisningar för den verk- ställande direktören. Styrelsen avses också kunna ge verkställande di'rek- tören bindande anvisningar om hur löpande förvaltningsåtgärder skall handläggas och beslutas. Verkställande direktörens befogenhet att handha den löpande förvaltningen upphör således om styrelsen tar hela sin bestämmanderätt i anspråk.

• Sida 91
•  Original

Prop. 1975/76: 166 _ 91

Det faktum att aktiebolagslagen ger styrelsen rätt att i hög grad be— - stämma verkställande direktörens befogenheter är dock enligt industri— verkets mening av begränsat intresse i detta sammanhang. Aktiebolags- lagen ger denna rätt till styrelsens majoritet. Arbetstagarledamöterna be— finner sig i minoritetsställning.

Mot bakgrund av det nämnda redovisar industriverket två handlings- alternativ:

1. de anställda ges rätt till representation i de organ där besluten i realiteten fattas, '

2. styrelsearbetet regleras på ett sådant sätt att för företagets utveck— ling viktiga beslut alltid skall fattas inom styrelsens ram.

Industriverket har valt att inte ta ställning till värdet av åtgärder som skulle ge de anställda rätt till representation i ledningsgrupper, di- rektioner etc., dvs. rätt till representation i företagsledningsorgan som inte är direkt knutna till styrelsen. Verket finner att denna problemställ- ning närmast fallcr inom ramen för de frågor som arbetsrättskommittén haft att överväga. . ' ' '

Industriverket finner det angeläget att inte i onödan försvåra en an- passning av styrelsearbetet som kan anses motiverad med hänsyn till omständigheterna. Med beaktande just av svårigheterna att utforma en- hetliga lagregler som skall omfatta såväl stora koncernföretag som rela- tivt små aktiebolag och ekonomiska föreningar och med hänsyn till att flertalet företag uppenbarligen försöker att leva upp till lagens anda och mening, har industriverket i flertalet fall avstått från förslag till författ- ningsreglering.

Antal styrelsesammanträden

Under utredningsarbetets gång har diskuterats värdet av dispositiva bestämmelser avseende ett minsta antal styrelsesammanträden per år. Syftet skulle vara att på detta sätt stödja de arbetstagarledamöter som hittills bevisligen har haft svårt att få till stånd sammanträden. I aktie- bolagslagen finns inga bestämmelser om antalet styrelsesammanträden per år — dock krävs ett i samband med undertecknandet av årsberättel- sen.

Aktiebolagslagen ger såväl arbetstagarledamöter som övriga styrelse- ledamöter rätt att begära styrelsens sammankallande. Industriverket föreslår att lagen om ekonomiska föreningar kompletteras med en lik- nande bestämmelse. Regeln bör kunna införas i 25 å och ha samma ly- delse som motsvarande regel i aktiebolagslagen .

Industriverket finner' däremot inte anledning föreslå någon reglering i lagen om styrelserepresentation angående ett minsta antal sammanträ- den årligen. Verket anser att det bör vara tillfyllest med en hänvisning till aktiebolagslagen och till den föreslagna'bestämmelsen i lagen om ekonomiska föreningar.

• Sida 92
•  Original

Prop. 1975/76: 166 92

Representation i arbetsutskott eller motsvaran- de

Industriverket föreslår att det i den permanenta lagen om styrelsere- presentation för de anställda tas in en bestämmelse som ger arbetstagar- ledamöterna rätt till representation i beslutsförbercdande arbetsutskott (eller motsvarande) inom styrelsen.

Underlagsmateria'l inför styrelsesammanträde

Utredningsmaterialct tyder enligt industriverket på att det förekom- mer att betydelsefullt underlagsmaterial för de ärenden som behandlas på styrelsens sammanträden utdelas under själva sammanträdet eller ut- sänds mycket kort tid före sammanträdet. Ett sådant förfaringssätt för- svårar givetvis arbetstagarledamöternas, liksom även de bolagsstämmo- valda styrelseledamöternas, möjligheter att delta i verksamheten.

En förutsättning för att styrelseledamöterna skall kunna utöva något inflytande är att de erhåller en tillfredsställande förhandsinformation i så god tid före ett sammanträde att de hinner sätta sig in i de ärenden som skall avhandlas. Detta i kombination med det faktum att lagen syf- tar till att ge de anställda i gemen ökad insyn och ett ökat inflytande medför att det i fråga om arbetstagarledamöterna måste ställas speciellt höga krav på förhandsinformation. .

Industriverket vill dock inte föreslå att bestämmelser om förhandsma- terialet införs i lagen om styrelserepresentation men anser att frågan om styrelsens krav på information bör tas upp till diskussion i varje enskild styrelse och att man där skall försöka enas om en arbetsordning. Det förefaller rimligt att en sådan innefattar regler om att förslag till dag- ordning skall utsändas före sammanträdet, att protokoll snarast möjligt utsänds efter sammanträdet, att genomförda utredningar så långt möj- ligt skall utsändas före sammanträdet, i den mån de skall tjäna som un- derlag för beslut vid sammanträdet etc. I den mån utvecklingen inte le- der till förbättringar i informationshänseende vill industriverket föreslå att en mer detaljerad lagstiftning på detta område övervägs i samband med en mer genomgripande omarbetning av aktiebolagslagen resp. lagen om ekonomiska föreningar.

Främmande språk i styrelsearbetet

En fråga som har samband med den som ovan behandlats rör använ- dandet av främmande språk i samband med styrelsens sammanträden och i förhandsmaterialct. Detta har i sin tur medfört krav på att styrel- sespråkct i ett svenskt företag skall vara svenska. Industriverket delar i princip denna uppfattning men anser att det i vissa fall kan finnas fog för att främmande språk används i samband med styrelsearbetet, t. ex. i de fall ett företag lyckats engagera en framstående utländsk expert eller

• Sida 93
•  Original

Prop. 1975/76: 166 93

om representanter för det utländska moderbolaget ingår i styrelsen. In— dustriverket anser att styrelseledamöterna i sådana undantagsfall bör be- redas fullgoda tolkningsmöjligheter (t. ex. simultantolkning) i samband med styrelsemötena samt-översättningshjälp när det gäller förhandsma- terialct. Vidare bör alla berörda arbetstagarledamöter enligt industriver- ket beredas tillfälle till språkutbildning.

9.2.1] Styrelsearbetets innehåll

De enkätundersökningar som industriverket har genomfört visar att en majoritet av arbetstagarledamöterna ”saknar några frågor/ärenden i styrelsearbetet”. I flertalet fall är det personal- och arbetsmiljöfrågor som efterlyses men även t. ex. ärenden rörande långsiktsplanering och investeringsfrågor. Även andra enkätfrågor liksom koncern- och famil- jeföretagsstudien visar att styrelsearbetet kan vara mycket formellt och innehållslöst.

Industriverket föreslår att den permanenta lagen om styrelserepresen- tation innefattar en paragraf som innebär att arbetstagarrepresentant äger rätt att påfordra att styrelsearbetet bedrivs på ett sådant sätt att de anställda ges möjlighet till insyn och inflytande på beslut av väsentlig betydelse för företagets utveckling. I motivskrivningen för denna para- graf bör en utförlig diskussion föras rörande krav som bör kunna ställas på styrelsearbetets innehåll. Tvister rörande lagstiftningen, bör kunna hänskjutas till den föreslagna nämnden för styrelserepresentationsfrågor.

9.2.12. A rbetstagarledamöternas ställning i styrelsen

Nu gällande lagstiftning om styrelserepresentation bygger på att ar- betstagarledamöterna skall ha i princip samma ställning och ansvar som övriga ledamöter i styrelsen. Aktiebolagslagcns regler gäller såväl arbets- tagarledamot som bolagsstämmovald ledamot. Under utredningsarbetets gång har synpunkter framkommit som går ut på att arbetstagarledamö- terna bör ges extra stöd i olika avseenden. Industriverket finner det dock inte vara motiverat att i en styrelserepresentationslag ta in bestäm- melser som i detta avseende ger de anställda en särställning i styrelsen. Förutom de negativa psykologiska effekter detta kan ha vill verket ock- så peka på att man med regler med denna innebörd på ett olämpligt sätt kan störa arbetsrytmen i ett företag. Verket anser att de anställdas representanter, i förekommande fall, bör aktualisera frågan i den egna styrelsen för att på så sätt få fram ett ställningstagande från styrelsens majoritet.

Individuell rätt till information

Under industriverkets utredningsarbete har krav på att arbetstagarle- damöterna skall ha rätt till fullständig information aktualiserats dels som följd av att arbetstagarledamötema är i minoritet i styrelsen, dels som ,

• Sida 94
•  Original

Prop. 1975/76: 166 94

följd av att de är att betrakta som ”?insiders”. Information nekas ibland arbetstagarledamöterna med hänvisning till att övriga styrelseledamöter inte erhåller motsvarande information. . '

Industriverket framhåller att avtalet om ekonomikommitté och arbets- tagarkonsulter är av betydelse i detta sammanhang. Avtalet föreskriver att ekonomikommittén och arbetstagarkonsulten har rätt till'sk'riftlig och muntlig information som rör företagets ekonomiska förhållanden. Denna rätt gäller utan inskränkningar. Rätten att avgöra vilken infor- mation styrelserepresentanter'na skall få tillgång till läggs här på repre- sentanter för de anställda (i ekonomikommittén-eller i en särskild dele- gation för sekretessfrågor utsedd inom företagsnämnden), men avtalet ger inte automatiskt styrelserepresentanterna rätt till fullständig infor- mation. '

Industriverket finner det dock inte motiverat att i en styrelserepresen- tationslag ta in bestämmelser som i detta avseende ger de anställda en särställning.

Arbetstagarledamots skyldighet att iakttaga sek- retess

Industriverket påpekar att i gällande aktiebolags- och föreningslag- stiftning ingår inga uttryckliga föreskrifter om styrelseledamots tyst- nadsplikt. Från fackligt håll har man betonat vikten av att arbetstagar- ledamöterna ges möjlighet att informera de anställda om styrelsens ar— bete och företagets förhållanden. Arbetstagarledamöterna kan behöva samråda med och informera de förtroendevalda inom sina organisatio- ner (t. ex. ledamöter i företagsnämnden) även rörande frågor som i prin- cip bör vara sekretessbelagda.

Industriverkets utredningsmaterial tyder på att sekretessfrågan utgör ett problem i vissa företag. Enligt industriverket finns det trots detta an- ledning konstatera att sekretessfrågan för flertalet företag inte förefaller att utgöra något problem. Det finns således knappast anledning att i nu- läget införa några ”sekretessregler” i lagStiftningen. En rimlig åtgärd finner däremot industriverket vara att i en kommande proposition på nytt ta upp denna fråga och betona att syftet med lagstiftningen är att ge de anställda, och inte enbart arbetstagarledamöterna, ökad insyn och ett ökat inflytande.

Utredningsmaterialct visar att kontakterna mellan arbetstagarledamö- terna och de anställda erbjuder problem. Från arbetstagarhåll hävdas bestämt att detta inte uteslutande är ett fackligt problem utan att det in- går i ledningens uppgifter att inom företaget sprida information kring styrelsens verksamhet. '

Industriverket finner detta vara ett angeläget problem och förordar att de fackliga organisationerna ges mesta möjliga stöd när det. gäller vi- dareinformations- och aktiveringsproblemen.

• Sida 95
•  Original

Prop. 1975/76: 166 . 95

Koncernföretagen och över huvud taget företag med geografiskt spridd verksamhet erbjuder speciella problem i vidareinformationshäns'eende. Från arbetstagarhåll är man angelägen om att möjligheterna till kontak- ter mellan skilda enheter förbättras och'att resurser ställs till förfogande för denna kontaktverksamhet.- Detta gällert. ex. möjligheterna att dra samman referens- och'kontaktgrupper till regelbundna träffar. Industri- verket anser att stöd från företaget bör utgå för denna typ av kontakt- verksamhet.

F r ä g 0 r o m j ä v

Under utredningsarbetets gång har ingenting framkommit som tyder på att lagens nuvarande bestämmelser erbjudit några speciella problem. Industriverket vill peka på de ”komplikationer” som en utbyggnad av förhandlingsrätten, i enlighet med arbetsrättskommitténs förslag, kan. skapa. Under nuvarande omständigheter kan industriverket inte se något hinder mot ett bibehållande av nu gällande jävsregler även i den perma- _ nenta lagstiftningen, men utformandet av jävsreglerna bör övervägas i anslutning till övrig arbetsrättslig lagstiftning.

9.2.13. Nämnden för styrelserepresentationsfrågor

Frågor om undantag i särskilda fall från lagen om styrelserepresenta- tion prövas som nämnts av dispensnämnden för arbetstagarrepresenta- tion. Nämnden har haft ett mycket begränsat antal ansökningar att ta ställning till under den pågående försöksperioden. Industriverket före- slår, att nämndens arbetsområde utökas i samband med 'att lagstift- ningen permanentas och att nämnden görs om till en ”nämnd för styrel- serepresentationsfrågor". _

Den av industriverket genomförda utredningen tyder på att flertalet företagsstyrelser arbetar på ett sådant sätt att de anställda genom mino- ritetsreprcsentation i styrelsen uppnår den insyn och det inflytande som avsetts med styrelserepresentationsreformen. De problem som industri- verket har påvisat anser man i flertalet fall vara av övergående natur och verket finner därför'anledning anta att såväl de nya lagregler som nu föreslås som de påpekanden som verket vill se införda i motivskriv- ningen till lagtexten, kommer att följas lojalt inom företagen.

Under utredningsarbetets gång har emellertid exempel framkommit på uppenbara avsteg från försökslagen'och dess anda. Mot denna bak- grund finner industriverket att det kan finnas behov av en instans vartill tvister med anledning av lagstiftningen skall kunna hänskjutas. Tvis— tcrna kan avse tolkningen och tillämpningen av såväl lagreglema som motivskrivningen. Det bör vara fråga om ett organ som har den erfor- derliga erfarenheten från berörda områden av arbetslivet. Den nuva- rande dispensnämnden har karaktären av en självständig myndighet och består av ledamöter som utses av regeringen efter förslag från arbets-

• Sida 96
•  Original

Prop. 1975/76: 166 95

marknadens organisationer. Industriverket anser det vara en lämplig ordning även för den föreslagna ”nämnden för styrelserepresentations- frågor”.

Industriverkets referensgrupp har diskuterat vilken status nämnden och dess beslut bör ges och den härmed sammanhängande frågan om nämnden skall kunna utdöma någon form av sanktion. Verket redovisar här enbart två alternativ. Ett alternativ är att se nämnden i första hand som en rådgivande instans; ett stöd för parterna i de fall tvister uppkom- mer. Om enighet mellan parterna ej kan uppnås, skall frågan kunna hän- skjutas till arbetsdomstolen, som skall kunna utdöma sanktioner. Ett an- nat alternativ är att ge nämnden status av dömande instans.

9.2.14. Utbildning

Industriverket lägger inte fram något förslag beträffande utbildnings- frågorna men understryker behovet av att arbetstagarnas möjligheter till utbildning för sitt uppdrag i möjligaste mån underlättas.

10. Remissyttranden över statens industriverks utredning 10.1 Allmänna synpunkter

I det närmaste samtliga remissinstanser instämmer i verkets slutsats att försöksperioden i stort utfallit positivt. Statsföretagens förhandlings- organisation (SFO), Statsföretag AB, SAF/industriförbmzdet, SACO/SR, kommmzförbundet, Landstingsförbzmdet, A-pressens samorganisation, Sveriges kooperativa och allmännyttiga bostadsföretags förhandlingsor- ganisation (KAB) och Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO) uttalar sig alla i denna riktning.

LO anför att de allmänna omdömen om styrelsemedvcrkan som avgi- vits av fackliga representanter i företagsstyrelscrna oftast är övervä— gande positiva. Erfarenheterna som naturligtvis skiftar från företag till företag, ger enligt LO vid handen att insynen i företagens skötsel ofta har förbättrats. De fackliga styrelseledamöterna har fått tillgång till eko- nomiska rapporter och planer på ett sätt som förut inte varit vanligt. De får på ett tidigare stadium vetskap om organisatoriska förändringar, händelser på marknaden, planerade investeringar, köp och försäljning av företag och driftsenheter eller andra beslut med betydande konse- kvenser för de anställda i företaget.

SAF/industriförbundct finner att industriverkets utredning ger vid handen att lagen om styrelserepresentation för de anställda i huvudsak fungerat tillfredsställande. Arbetstagarledamöterna synes i många fall ha gjort en god insats och bidragit på ett positivt sätt till styrelsens arbete.

SFO och Statsföretag AB anför att reformen haft en mycket stor ge-

• Sida 97
•  Original

Prop. 1975/76: 166 _ 97

nomslagskraft vad gäller offentligt ägda företag. De. understryker att er- farenheterna av styrelserepresentation från medlems- och dotterföreta—_ gen har varit positiva.

10.2. Permanentning a'v lagstiftningen

Remissinstansema har tillstyrkt förslaget att lagen görs permanent eller lämnat det utan erinran. Statens avtalsverk ifrågasätter dock om inte beslut att permanenta lagen bör anstå tills den aviserade nya lag- stiftningen på arbetsrättens område har kommit fram.

TCO anser att styrelserepresentation utgör ett viktigt komplement till andra inflytandeforrner för de anställda i företagen. Därigenom får de anställda möjlighet att följa beslutsprocessen i angelägna frågor — från behandling i företagsnämnden till avgörande beslut i styrelsen. Vidare anser TCO att lagen bidragit till ökad facklig aktivitet och förbättrat kontakterna mellan företagsledningen och de fackliga företrädarna. Styrelsemedverkan har också givit direktkontakter med de reellt sett betydelsefullaste beslutsfattarna, främst ägarrepresentanterna i styrel- serna. Redan av dessa skäl är det TCO:s bestämda uppfattning att styrelserepresentation för de anställda såsom institution i enlighet med ' industriverkets förslag bör permanentas. -

SFO och Statsföretag AB framhåller att det med hänsyn 'till försöks- ' periodens längd är tveksamt om man på det här stadiet bör dra några mer bestämda slutsatser när det gäller lagens detaljutformning. SFO anser dock att helhetsintrycket är positivt och stöder därför förslaget om en permanentning av lagstiftningen.

Lagen har enligt Kooperationens förhandlingsorganisations (KFO) erfarenhet berett de anställda värdefulla möjligheter att vinna insyn och medbestämmande i företagens styrelser. Försöksverksamheten ger enligt KFO vid handen att lagstiftningen bör permanentas, men att viss omarbetning bör ske i samband därmed.

10.3 Storleksgräns samt begränsning till företagsstyrelser av viss storlek '

Beträffande industriverkets förslag om att samtliga-aktiebolag och ekonomiska föreningar med minst 50 anställda oberoende av styrelsens storlek skall omfattas av lagen samt att lagen också skall äga tillämpning vid företag med färre än 50 anställda för de fall styrelsen har minst tre , bolagsstämmovalda ledamöter är meningarna delade bland remissinstan—' serna, SFO och Statsföretag AB, TCO liksom bl. a. kommunförbundet och Landstingsförbundet uttalar sig positivt till förslaget. .

SAF/industriförbundet liksom bl. a. Skogs- och lantarbetsgivare'för- eningen, Sveriges redareförening och virkesmätningsrådet motsätter sig däremot bestämt förslaget om sänkt storleksgräns. SAF/industriför-

10.4. Koncemstyrelserepresentation

Endast ett mindre antal remissinstanser har kommenterat industriver- kets förslag om koncernstyrelserepresentation. SFO, Statsföretag AB, SAF/industriförbundet, A-pressens' samorganisation, KFO, LO, TCO och SACO/SR är positiva till förslaget i stort. SFO och Statsföretag AB har inga principiella erinringar. Däremot an- ser man det ofrånkomligt att tillsättningsförfarandet kan bli ytterligt komplicerat i fall där dotterbolagen är många, kanske även geografiskt mycket spridda och representerande ett flertal olika branscher. SFO för- . - utsätter dock att de lokala fackliga organisationerna'i samråd skall kunna lösa valproceduren på ett smidigt sätt.

Enligt SAF/industriförbundets mening saknas för närvarande under- lag för att i den nu aktuella lagen inta en bestämmelse om ”koncernval”

• Sida 100
•  Original

Prop. 1975/76: 166 100

som berör alla bolagsformer. Organisationerna hänvisar till att i lagstift- ningen om handelsbolag m.m. uppställs ej krav på särskild styrelse men att frågan övervägs av 1974 års bolagskommitté. Beträffande de sär- skilda problem som är förknippade med ekonomiska föreningar fram- håller organisationerna att de är föremål för överväganden inom justi- tiedepartementet i samband med en kommande revision av lagen om ekonomiska föreningar. I avvaktan på ny lagstiftning inom dessa områ-' den bör koncembestämmelser angående styrelserepresentation för an- ställda enligt organisationernas mening begränsas till koncerner i aktie- bolagsrättslig mening.

KF 0 anser att förslaget torde undanröja en av den nuvarande lagens brister. Inom vissa koncerner har den speciella organisationen nödvän- diggjort särskilda konstruktioner för arbetstagarrepresentation. Så är fallet beträffande KF och dess dotterbolag, vars" styrelser utgöres av KF:s direktion. Genom överenskommelse har samtliga anställda inom koncernen tillförsäkrats representation i KF:s förbundsstyrelse med fyra ledamöter.

LO framhåller att i koncembildningar kan inflytandet över besluten kompliceras genom att beslutsfattandet kan hänskjutas till annan juri- disk enhet inom koncernen. Det kan t. ex. gälla ett förvaltningsbolag. Med tanke på de viktiga beslut som kan fattas i ett sådant förvaltnings- bolag och på de konsekvenser besluten kan få för samtliga anställda inom koncernen, är det från facklig synpunkt synnerligen angeläget att koncernens samtliga anställda genom sina fackliga organisationer bereds tillfälle till styrelsemedverkan i sådana förvaltningsbolag. LO anser vi- dare att då möjlighet finns att beslut flyttas till sidoordnade eller under- ordnade juridiska enheter där löntagarrepresentation i styrelserna sak— nas bör de anställda även ges rätt till styrelsemedvcrkan i sådana organ inom en koncern. .

För övrigt anser LO att reglerna som definierar koncerner är oklara och bör ses över så att alla koncernliknande företagsbildningar omfattas. Visserligen innebär den nya aktiebolagslagens regler om koncer'nräken- skaper och koncernrevision att koncerner måste definieras, men det är enligt LO även angeläget att andra företagsformer än aktiebolag omfat- tas av koncernreglerna t. ex. handelsbolag och ekonomiska föreningar.

Också TCO anser att reglerna, som definierar koncerner idag är oklara och bör ses över, så att "samtliga koncernliknande företagsbild— ningar omfattas. Vidare anser TCO det angeläget att ockåå andra före- tagsformer än aktiebolag omfattas av koncernreglerna, t. ex. handelsbo- lag och ekonomiska föreningar. Även företag, som. drivs i kommission måste enligt TCO uppmärksammas och innefattas av en översyn, varvid lagen bör reglera möjligheten för företaget och de anställda att komma . överens om annan lösning. ' '

Samtliga remissinstanser som yttrar sig över industriverketsförslag att

• Sida 101
•  Original

Prop. 1975/76: 166 101

samtliga anställda inom en koncern skall ges rätten att välja koncern- representant tillstyrker förslaget. Bland dessa kan nämnas SFO, Stats- företag AB, LO, TCO liksom SAF/industriförbundet, KFO och A-pres—

sen samorganisation. --

10.5 Beräkning av antalet anställda.

Endast ett fåtal remissinstanser har yttrat sig över förslaget att man vid beräkning av antalet anställda vid val av styrelseledamot skall utgå från tillsvidareanställning eller 16 timmars arbetsvecka samt att beräk- ningen skall ske på genomsnittet under närmast föregående år.

SAF/industriförbundet, SHIO liksom KFO begränsar sig till att till- styrka industriverkets förslag.

Patent- och registreringsverket anser att ett enhetligt beräkningssätt kan vara värdefullt. Patentverket anser dock att industriverkets förslag bör föranleda en komplettering av aktiebolagslagen som ger uttryck för de nya principerna för beräkning av antalet anställda. Det bör enligt pa- tentverket vid valet av beräkningsgrund observeras att antalet anställda kan ha betydelse vid tillämpning av annan lagstiftning än lagen om sty- relserepresentation för de anställda.

LO framhåller att vid beräkning av organisationsgraden har vissa tvistigheter med oförmånlig utgång registrerats av vissa fackliga organi- sationer. En del företag har en stor mängd extraanställda som inte är fackligt organiserade. Detta har i vissa fall förhindrat de fackligt orga- niserade heltids- och deltidsanställda att utöva rättmätigt inflytande på styrelsearbetet, eftersom de inte lyckats uppnå den 50 %-iga organisa— tionsgraden. Genom att tillämpa begreppet ”tillsvidareanställd” enligt lagen om anställningsskydd kan enligt LO klarhet nås" vid tillämpning av både organisationsgrad och 80 %-regel. I de fall begreppet ”tillsvida— reanställd” inte gäller, t.ex. beträffande objektsanställda, kan i stället gränsen för de sociala förmånerna (16 arbetstimmar per vecka) använ- das. LO tillstyrker således industriverkets förslag i detta hänseende.

10.6. Undantag från lagens tillämpning

Industriverket föreslår att nuvarande regler vad gäller dispens i en- skilda fall bibehålls men att undantag från lagen skall kunna beviljas även för det fall att antalet anställda eller antalet styrelseledamöter ned- går under det lägst föreskrivna om särskilda skäl föreligger.

Flera remissinstanser bl. a. ordföranden i dispensnämnden för arbets- tagarrepresentation, Landstingsförbundet, kommunförbundet, LO, TCO, SACO/SR liksom SAF/industriförbunder, KFO, KAB samt SABO an- sluter sig till industriverkets förslag.

• Sida 102
•  Original

Prop. 1975/76: 166 102

10.7. Företagsformernas betydelse

Av de remissinstanser som yttrat sig i denna fråga hänvisar flertalet'i likhet med industriverket till pågående utredningsarbete. LO framhåller emellertid att många löntagare saknar möjlighet till styrelserepresenta— tion då det finns ett stort antal företag som driver rörelse under andra juridiska former än som aktiebolag eller ekonomisk förening. Då det vid ett borttagande av storleksgräns för styrelserepresentation sannolikt skulle bli ännu mera markerat anser LO att företagsformer där det finns anställda utreds med avsikt att möjliggöra löntagarrepresentation i sty- relserna.

Virkesmätningsrådet föreslår att virkesmätningsföreningarna undan- tas från lagens tillämpningsområde. Föreningarnas styrelser har en sam- mansättning som är balanserad på så sätt att de består av lika antal re- presentanter för virkessäljare och virkesköpare samt opartisk ordfö- rande. Rådet finner det uppenbart att representation för de anställda i virkesmätningsföreningarnas styrelser skulle påverka denna balans. Ar- betstagarnas intresse av insyn och inflytande bör enligt rådets mening tillgodoses genom att arbetstagarledamöterna får närvara vid styrelsens sammanträden med rätt att yttra sig men inte att delta i besluten.

10.8. Inrättande av arbetstagarrepresentation

Ett flertal remissinstanser har lämnat synpunkter på frågorna om 80/20-regeln vid fördelning av styrelseplatser, arbetstagarledamots ut- seende bland de anställda hos företaget, särskilt tillstånd för att tillhöra annat företags styrelse samt tiden för arbetstagarledamots uppdrag.

Landstingsförbundet, kommunförbundet, Statsföretag AB, SFO, LO, TCO liksom SACO/SR, KFO, KAB samt SABO ansluter sig till industri- verkets synpunkter och förslag.

LO anser att om man skall representera samtliga anställda i styrelsen så bör åtminstone majoriteten av de anställda vara fackligt anslutna. Problem kan visserligen uppkomma om en facklig organisation inte vill delta i styrelsearbetet och därmed hindrar de andra fackliga organisatio- nernas styrelserepresentation, men sådana problem är enligt LO av yt- terligt liten omfattning. De fackliga organisationerna bör kunna komma överens om hur representationen skall utnyttjas. Den fackliga organisa- tion eller de fackliga organisationer med samma huvudorganisation som omfattar mer än 80 % av de organiserade löntagarna har idag rätt att besätta samtliga styrelseplatser såvida organisationerna inte enats om annan fördelning. Denna regel bör enligt LO bibehållas med tanke på de få problem som framkommit samt det berättigade i regelns innebörd.

TCO framhåller att, om den 80/20-regel som gäller vid fördelning av styrelseplatserna mellan de lokala fackliga organisationerna behålls,

• Sida 103
•  Original

Prop. 1975/76: 166 . 103

den bör med hänsyn till att suppleanterna enligt-förslaget får närvaro-'- och yttranderätt kompletteras med bestämmelser, som i de fall-båda ordinarie representanterna utses av det ena huvudkollektivet det andra huvudkollektivet får möjligheter att utse åtminstone den ena av de två suppleantplatserna. .

Enligt TCO:s uppfattning bör arbetstagarledamots mandattid även fortsättningsvis fastställas av den som utser honom. TCO ansluter sig . dock till verkets förslag, att samma maximala mandattid skall tillämpas för alla styrelseledamöter, under förutsättning att de fackliga organisa- tionerna inom denna maximitid ges rätt fastställa arbetstagarledamöter- nas mandattid.

SAF/industriförbundet framhåller att de finner det principiellt felak- tigt att inte samtliga anställda, oberoende av organisationsförhållanden ges möjlighet att delta i valet av arbetstagarledamöter i styrelsen. Vad gäller regeln att arbetstagarledamot bör utses bland de anställda anser organisationerna att det finns motiv för en skärpning. Innebörden av re— geln bör enligt organisationerna vara att ledamöterna skall utses bland de anställda såframt inte särskilda skäl talar häremot. SHIO anför lik- nande synpunkter.

SAF/industriförbtmdet tillstyrker förslaget om att samma maximala mandattid skall tillämpas för alla styrelseledamöter och att de fackliga organisationerna inom denna maximitid ges rätt fastställa arbetstagarle- damöternas mandattid. Enligt SHIO:s uppfattning bör samma mandat- tid tillämpas för alla styrelseledamöter.

10.9. Suppleanter för arbetstagarledamöter

Av de remissinstanser som behandlar frågan tillstyrker LO, TCO, SACO/SR, SFO och Statsföretag AB samt A-pressens samorganisation förslaget att suppleanterna ges närvaro- och yttranderätt.

LO framhåller att man, om suppleanterna bereds möjlighet att när- vara på styrelsemötena får en bättre kontinuitet vid byte av "representan- ter. Vidare får de ordinarie representanterna ett direktare stöd för sitt arbete samtidigt som informationsspridningcn skulle underlättas. Grup- pen dirckt engagerade i styrelsearbetet blir större, vilket enligt LO måste resultera i bättre kollektiv kompetens hos de fackliga representanterna. Ett annat skäl till att ge suppleanterna möjlighet att närvara på styrelse- mötena är att det betyder en utvidgad löntagarrepresentation i styrel- serna. LO har tidigare krävt att en tredjedel av styrelsen skall tillsättas av de anställda. Med undantag för de allra största företagen är kravet redan uppfyllt med nuvarande lagregler. Genom att låta suppleanterna närvara tillgodoses de fackliga önskemålen samtidigt som reglerna an- gående val och fördelning av styrelseplatser inte behöver ändras.

TCO hälsar industriverkets förslag med tillfredsställclsc. Organisatio-

• Sida 104
•  Original

Prop. 1975/76: 166 '. 104

nen vill kraftigt trycka på att i praktiken innebär förslaget att supplean- terna likställs med de ordinarie ledamöterna vad gäller såväl utbildning som tillgången till muntlig och skriftlig information.

SF 0 och Statsföretag AB finner förslaget betänkligt med hänsyn till att antalet vid mötena närvarande styrelseledamöter kan bli besvärande stort. Organisationen anser dock att industriverkets argument för en lag- bestämmelse med denna innebörd är starka. De anser att man bör över- väga om man inte bör begränsa tillämpningen av den föreslagna regeln om närvaro- och yttranderätt för suppleanter till bolag med minst 100 anställda. För mindre företag gäller knappast argumentet om en bred- dad representation.

KFO anför att industriverkets motiv också kan åberopas för bolags- stämmovalda suppleanters närvaro- och yttranderätt. Motiveringen kan även medföra att ägargrupper, som befinner sig i minoritet får ökat in- tresse för representation i styrelsen. Det är uppenbart att — såsom in- dustriverket har påpekat — någon reell inflytandeförskjutning inte kom- mer till stånd genom förslaget. Dock kommer de ägarvalda supplean- terna att uppfatta sig vara i underläge gentemot de arbetstagarvalda ge- nom att inte kontinuerligt få följa styrelsearbetet. Krav på närvaro- och yttranderätt kan därför förväntas från de ägarvalda suppleanterna. Detta skulle exempelvis för KF:s del innebära att styrelsesammanträ- dena skulle bevistas av 108 personer med yttranderätt. KFO ställer sig därför avvisande till förslaget i nu aktuellt hänseende. Däremot delar KFO industriverkets uppfattning att suppleanterna bör erhålla den ut- bildning som de ordinarie arbetstagarledamöterna får och allt material, som är nödvändigt för att de ska kunna hålla sig å jour med styrelsear- betet.

SAF/industriförbundet, Sveriges redareförening samt SHIO ställer sig helt avvisande till förslaget. SAF/industriförbundet anser således att nuvarande valfrihet för styrelsen att finna sin lämpligaste form bör bibe- hållas. En fördubbling av antalet närvarande företrädare för arbetsta- garna skulle antingen kunna innebära att balansen i styrelsen rubbades eller — om samtliga bolagsstärnmovalda suppleanter närvar — att sty— relsen blir ohanterligt stor. ." '

Sveriges redareförening framhåller att ett genomförande av förslaget skulle medföra en ytterligare utökning av de redan tidigare påpekade höga resekostnaderna i samband med styrelsesammanträden. Det är för- eningens uppfattning att spörsmålet bör lösas mellan föreningen och de ombordanställdas organisationer, varvid för näringen anpassade lös- ningar skulle uppnås.

• Sida 105
•  Original

Prop. 1975/76: 166 - 105

10.10. Representationens storlek

Samtliga remissinstanser har inte haft något att erinra vad gäller re- presentationens storlek. LO, TCO och SACO/SR anser att förslaget om suppleanternas rätt att delta och yttra sig vid styrelsesammanträde t.v. tillgodoser löntagarnas kravl(jfr avsnittet 10.9).

10.11. Styrelsearbetets former

SAF/industriförbundet ansluter sig till uppfattningen att styrelsens arbetsformer inte bör detaljregleras, eftersom en styrelse måste vara fri att själv avgöra under vilka praktiska former arbetet bäst kan bedri- vas. Organisationerna framhåller att speciellt i småföretag och familje- företag finns ofta skäl att leda företaget på andra sätt än vad en detalj- reglering i lag sannolikt skulle ange.

En detaljreglering skulle enligt organisationerna strida mot den grundläggande samarbetstanken. Vidare anför de att det självfallet är önskvärt att arbetsfomierna noggrant diskuteras i styrelsen. Är mening- arna delade avgör styrelsens majoritet. Tanken på individuell bordlägg- ningsrätt är därmed fundamentalt felaktig. En rätt för en enskild styrel- seledamot att åstadkomma bordläggning skulle enligt SAF/industriför- bundet skapa en osäkerhet i arbetet som praktiskt taget skulle omöjlig— göra för styrelsen att fungera på avsett sätt.

SFO och Statsföretag AB noterar med tillfredsställelse att industriver- ket valt att inte föreslå en detaljreglering av styrelsens arbetsformer. Även KFO och SHIO intar ståndpunkten att styrelsearbetet inte bör de- taljregleras.

LO påpekar att det i industriverkets utredning framhålls att det under utredningsarbetets gång har framkommit exempel på uppenbara avsteg från försökslagen och dess anda och som exempel på sådana anges bl. a. avvisade önskemål om styrelsesammanträden, total avsaknad av under- lagsmaterial inför sammanträden, krav på generell sekretess. Det är mot bakgrund av likartade erfarenheter som LO:s mer långtgående krav på reglering av styrelsearbetet måste ses. Problem av nyss exemplifierade natur är enbart problem för löntagarnas representanter. Det grundläg- gande för LO är därför att skapa likartade faktiska arbetsförhållanden i styrelserna för löntagarnas representanter även om det formellt innebär att dessa får en särställning i lagstiftningen. De mer långtgående kraven på och preciseringarna i lagstiftningen betyder, enligt LO:s mening, inget för de företag som lojalt följer lagens anda, medan de däremot blir verksamma medel mot de företag som medvetet bryter mot den. Indu- striverkets farhågor om latt sådana regleringar medför risker för byrå- kratisering och hämmar styrelsernas handlingskraft, finner LO överdriv- na.

• Sida 106
•  Original

Prop. 1975/76: 166 - 106

TCO gör inte något allmänt uttalande i frågan om styrelsearbetets former men framställer som framgår i det följande flera krav på ut- tryckliga regler i vissa hänseenden.

Antal styrelsesammanträden

LO framhåller att löntagarrcprcsentanterna i ett mindre antal företag har haft problem med att få ordning på styrelsearbetet. Endast några få eller inga möten har ägt rum, trots att löntagarledamöterna skriftligen har begärt att styrelsen skall sammanträda. Därför bör det enligt LO stadgas i lagen att löntagarrcprcsentanterna skall ha rätt till ett visst antal styrelsemöten per år eller när löntagarrcpresentanterna så begär. Till detta måste enligt LO kopplas sanktionsbestämmelser i någon form.

TCO finner det angeläget att styrelsen sammanträder tillräckligt ofta och behandlar för alla intressenter angelägna frågor. Vidare anser TCO att rätten att kalla till sammanträden tillförs sanktionsmöjligheter.

KFO har inget att erinra mot industriverkets förslag att styrelseleda- mot i ekonomisk förening genom komplettering av lagen om ekonomiska föreningar i likhet med styrelseledamot i aktiebolag erhåller rätt att begära styrelsens sammankallande. '

Representation i arbetsutskott eller motsva- rande

Industriverkets förslag om representation i styrelsernas arbetsutskott tillstyrks av flertalet remissinstanser. SAF/industriförbtmdet finner inte skäl att motsätta sig förslaget men anser att en rekommendation i motiv- texten till lagen är tillfyllest. SAF/industriförbundet framhåller vidare att det uppenbart endast kan röra sig om en arbetstagarledamot med tanke på att arbetsutskott — i den mån sådana förekommer — i regel blott omfattar två eller tre personer. En eventuell bestämmelse av detta slag bör heller inte enligt organisationerna ge arbetstagarledamöterna rätt att begära inrättande av formella arbetsutskott i det övervägande antal fall sådana inte redan finns.

Sveriges redareförening avstyrker främst med motiveringen att rede- rierna skulle åsamkas utökade resekostnader.

LO tillstyrker förslaget och förutsätter att representationen skall om- fatta den största lokala organisationen, om inget annat överenskoms mellan parterna.

Underlagsmaterial inför styrelsesammanträ-de

T CO framhåller bl. a. att förutsättningarna för ett resultatgivande sty- relsearbete är att styrelseledamöterna erhåller handlingar och annan in- formation i god tid före sammanträdet. TCO föreslår att arbetstagarle- damot skall ha rätt till bordläggning av fråga, om ledamot bedömer un-

• Sida 107
•  Original

Prop. 1975/76: 166 107 -

derlaget som bristfälligt eller underlaget inte sänts ut i tillräckligt god tid före sammanträdet. ' '

LO anser att om löntagarrcpresentanterna i företagsstyrelserna skall kunna fullgöra sina uppgifter på ett tillfredsställande sätt, måste de ha fullständig tillgång till all nödvändig information. LO anser därför att lagen måste ändras så att löntagarrcprcsentanterna ges denna rätt. För att den lagstadgade rätten till information skall bli verkningsfull föreslår LO sanktionsmedel gentemot företagsledningen. En annan metod för att erhålla ordentliga beslutsunderlag i god tid före sammanträdena är en- ligt LO att ge varje löntagarrcpresentant i styrelsen rätt att bordlägga ärenden. Beträffande bordläggningsrätten framhåller LO de likartade regler som finns för bolagsstämman med syfte att skydda aktieägarna mot överrumpling.

Främmande språk i styrelsearbetet

LO anser att förekomsten av främmande språk vid styrelsesamman- trädena försvårar för löntagarrcpresentanterna att följa styrelsearbetet. Enligt LO bör i styrelserna för svenskregistreradc företag, tal och skrift ske på svenska. Accepterar de fackliga representanterna vid vissa tillfäl- len utlänska språk i styrelsen, bör de ges rätt att få uppgifterna översatta till svenska.

TCO anser att arbetstagarledamöterna bör ges rätt att avgöra huvu- vida svenska eller annat språk skall användas.

SAF/industriförbundet finner det orimligt att inte låta styrelsen av- göra språkfrågan. Styrelsen bör dock på olika vägar — såsom översätt- ningar, viss kompletterande utbildning m.m. — hjälpa till att komma tillrätta med problemet.

10.12. Styrelsearbetets innehåll

Av de remissinstanser som yttrat sig över styrelsearbetets innehåll framhåller SAF/industriförbundet som sin mening att industriverkets förslag faller vid sidan av vad som bör behandlas i styrelserepresenta— tionslagen. En reglering av bolagsorganens funktionsområden och ar- betssätt hör enligt organisationerna hemma i bolagsrätten.

Med hänsyn till detta avstyrker organisationerna förslaget att i styrel- serepresentationslagen' införa en särskild paragraf i ämnet. Detta hind- rar inte att man i motiven till lagen närmare utvecklar olika aspekter på styrelsearbetets innehåll somföranleds av arbetstagarledamöternas del- tagande. ' ' ' .

KAB och SABO framhåller att i de av kommunen ägda företagen be- slutsprocessen inte alltid fungerar på samma sätt som i de privatägda. Många för företagets utveckling viktiga beslut fattas i kommunfullmäk- tige och i de kommunala nämnderna. De beslut, som sedermera fattas i

• Sida 108
•  Original

Prop. 1975/76: 166 108

företagets styrelse, blir då ofta mera av formell natur och något egent- ligt utrymme för diskussioner och alternativa lösningar föreligger ej i dessa fall.

KFO framhåller att det beträffande styrelsearbetet är av väsentlig be- tydelse att detta sker under sådana former att de anställda ges möjlighet till den information, insyn och det inflytande som lagen avser att er- bjuda. Den av industriverket föreslagna allmänna regeln om styrelse- arbetets bedrivande kau under förutsättning av en utförlig motivskriv- . ning motverka kringgående av lagens syften. '

LO anser att många viktiga beslut fattas 1 organ som är underställda styrelsen, och som ofta givits stora beslutsbefogenheter. Styrelsen har därmed bara att bekräfta de beslut som i realiteten redan har fattats. En lagtext som kombinerar en önskvärd detaljutformning med en till- räckligt generell räckvidd är emellertid enligt LO mycket svårskriven.

10.13. Arbetstagarledamöternas ställning i styrelsen

De flesta remissinstanserna ansluter sig till industriverkets förslag. SAF/industriförbundet betonar starkt vikten av att alla styrelsens leda- möter ges en så långt möjligt lika ställning i olika hänseenden.

LO anser att de lokala fackliga organisationerna skall ha rätt att ge- nom sina representanter i styrelserna avgöra vilka frågor som skall be- handlas i styrelsen utöver vad företagsledningen tar upp samt att företa- get skall kunna ådömas skadestånd om det vägrar behandla frågor 1 sty- relsen som löntagarna definierat som styrelsefrågor.

T CO anser att arbetstagarledamot skall ha rätt att till behandling ta upp varje fråga som ledamot finner av intresse.

Individuell rätt till information

Av remissinstanserna stödjer bl. a. SAF/industriförbundet på denna punkt industriverkets förslag. Liksom verket pekar man på den väsent- ligt ökade information i centrala ekonomiska frågor som arbetstagarle— damöterna numera kan få som följd av den mellan SAF, LO och Privat- tjänstemannakartellen (PTK) ingångna överenskommelsen om ekonomi-' kommitté och arbetstagarkonsulter.

LO anser att om löntagarrepresentanterna i företagsstyrelserna skall kunna fullgöra sina uppgifter på ett tillfredsställande sätt, måste de ha fullständig tillgång till all nödvändig information. Alltför ofta får lönta- garrepresentanterna enligt LO dagordning, rapporter och beslutsunder- lag utdelade först på själva styrelsesammanträdet eller mycket kort tid innan.

• Sida 109
•  Original

Prop. 1975/76: 166 109

Arbetstagarledamots skyldighet att iakttaga sekretess

Enligt LO har en mycket omskriven negativ sida hos reformen varit de sekretesskrav som ställts på de fackliga styrelseledamöterna. Många av löntagarrcprcsentanterna har stött på dessa problem, och i vissa fall har skriftliga sekretessregler utfärdats i styrelserna. Nuvarande lag läg—' ger dock inga hinder i vägen för löntagarrcprcsentanterna att tillbakavi- sa krav på sådan sekretess som man inte accepterar. TCO framhåller att industriverkets utredningsmaterial visat att nära 20 % av företagen uppges tillämpa generell sekretess. TCO finner detta otillfredsstäl— lande och anser att man i kommande propositionstext med skärpa slår fast, att generell sekretess över huvud taget inte kan tillämpas, utan bör i stället självfallet styrelsen från fall till fall behandla sekretessfrågan.

I propositionstexten bör också enligt TCO betonas, att syftet med lagstiftningen är att ge de anställda och inte enbart arbetstagarledamö— terna ökad insyn och ett ökat inflytande. Arbetstagarrepresentanterna i styrelsen måste ges möjligheter att samråda'med sina kontaktgrupper även rörande frågor, som styrelsens majoritet" vill ha sekretessbelagda. En möjlighet enligt TCO är att i likhet med de sekretessbestämmelser som ingår i överenskommelsen om ekonomikommittéer och arbetstagar- konsulter mellan SAF, LO och PTK, inrätta en särskild delegation, som bedömer sekretessen.

SAF/industriförbundet delar industriverkets uppfattning. Organisatio- nerna stödjer synpunkten att största möjliga vikt bör ägnas vidareinfor-' mations- och aktiveringsproblemen. De ansluter sig i princip också till industriverkets förordnande av att företagen stödjer kontaktverksamhe- - ten på så vis att referens- och kontaktgrupper ges möjlighet till regel- bundna träffar. Organisationerna instämmer i att detta kan vara av värde, främst i ett introduktionsskede, men vill erinra om att en sådan verksamhet riskerar att bli både tids- och kostnadskrävande. '

Frågor om jäv

Frågor om jäv kommenteras av ett fåtal remissinstanser som alla an- sluter sig till industriverkets uppfattning.

10.14. Nämnden för styrelserepresentationsfrågor

Industriverkets förslag om utvidgning av dispensnämndens arbetsom- råde kommenteras av ett flertal remissinstanser. Ordföranden :” dispens- nämnden för arbetstagarrepresentation, SFO, Statsföretag AB, Lands- tingsförbundet, kommunförbundet, fSAF/industriförbundet liksom bl. a. KF 0 instämmer i princip i industriverkets förslag.

Ordföranden i dispensnämnden framhåller att endast frågor rörande den särreglering, som lagen om styrelserepresentation för de anställda

• Sida 110
•  Original

Prop. 1975/76: 166 - . 110

utgör, bör kunna komma under nämndens prövning. Utanför nämndens prövning bör däremot falla frågor som är hänförliga till den grundläg- gande lagstiftningen om aktiebolag och ekonomiska föreningar. Utanför nämndens behörighet bör vidare falla frågor som rör de fackliga organi- sationerna och som det tillkommer dessa att själva besluta om. Nämn- dens utvidgade behörighet, bör således omfatta frågor som rör storleks- gräns och begränsning till företagsstyrelser av viss storlek, förekomsten av koncernförhållande eller koncernliknande förhållanden, organisa- tionsgrad, suppleants närvaro- och yttranderätt, representation i besluts- förberedande utskott och jäv enligt lagen om styrelserepresentation. Utanför nämndens behörighet bör däremot falla frågor som angår fack- lig organisations rätt att utse båda arbetstagarledamöterna, utseende av arbetstagarledamot utanför de anställdas krets, mandattid samt sekretess och jäv enligt aktiebolagslagen eller lagen om ekonomiska föreningar.

SAF/industriförbundet anser dock att nämnden bör vara ett rådgi- vande organ, vars beslut liksom för närvarande inte får överklagas. För detta talar de positiva erfarenheter som uppnåtts under de år dispens- nämnden hittills verkat. Nämndens beslut har till alla delar följts av parterna och det finns enligt organisationerna inget som tyder på att så icke skulle ske vid en utvidgning av nämndens behörighet. Nämnden som dömande instans vore däremot främmande för styrelserepresenta- tionens förutsättning om ett företroendefullt samarbete mellan parterna.

LO avvisar skapandet av olika specialorgan i syfte att lösa tvister mel- lan parterna och anseratt i de fall parterna inte kan lösa tvister med an- ledning av lagstiftningen bör frågorna slutgiltigt hänskjutas till arbets- domstolen. Den s.k. dispensnämnden bör enligt LO fortsätta som tidi- gare.

TCO ansluter sig till industriverkets förslag men framhåller att nämn- den bör få en rådgivande status med arbetsdomstolen som sista och dö- mande instans. De tvistefrågor som kan bli aktuella är i stor utsträck- ning av samma karaktär som berörs i arbetsrättskommitténs förslag och därav följande proposition. Det synes därför enligt TCO angeläget att sådana bedöms i samma slutliga instans så att en enhetlig praxis utbil- das.

Arbetsdomstolens ordförande framhåller att om man endast vill ge nämnden rådgivande uppgifter i tvister rörande lagstiftningen om styrel- serepresentation uppkommer frågan i vilken instans tvisterna skall avgö— ras. Eftersom tvisterna är av rent rättslig natur bör prövningen förläggas i domstol. Mot att för detta ändamål anlita arbetsdomstolen talar i nå- gon mån att tvisterna inte är direkt jämförbara med arbetstvister och. alltså faller utanför ramen för domstolens nuvarande verksamhetsom- råde. Arbetsdomstolens sammansättning och dess arbetsformer passar. ' dock väl för de typer av mål som kan komma ifråga. Den kommande arbetsrättsliga lagstiftningen synes dessutom enligt" arbetsdomstolens

• Sida 111
•  Original

Prop. 1975/76: 166 ; lll

ordförande föra med sig tvister som starkt påminner om de tvister som kan väntas rörande tolkning och tillämpning av lagstiftningen om styrel- serepresentation.

10.15 Utbildning 11]. 111.

Av de remissinstanser som yttrat sig rörande utbildningsfrågorna för- utsätter TCO att det kraftigt ökade utbildningsbehovet, med anledning av förslaget om sänkt storleksgräns kommer att innebära att staten även _ fortsättningsvis anvisar medel i sådan omfattning att såväl det utökade antalet ordinarie ledamöter som suppleanter kan ges en identiskt lika ut- bildning. Det torde därvid'bli nödvändigt att organisationerna får ut- bildningskostnadema täckta till 100 % och inte som hittills till formellt 75 %. Med hänvisning till det delade ansvaret finner TCO det naturligt att kostnaderna får bäras av produktionen.

LO utgår från att utbildningen av kommande styrelserepresentanter och vidareutbildningen av redan befintliga efter försöksperioden helt kommer att finansieras genom produktionen, dvs. höjs från nuvarande 75 % till 100 %.

SAF/industriförbundet finner att det i motivskrivningcn klart bör an- ges, att utbildningen för arbetstagarledamöterna — oavsett vem som står för denna — så långt möjligt skall genomföras på ett sätt som kan accepteras av såväl företagen som de anställda. '

11. Riksdagsuttalande om användande av främmande språk i styrelse— arbetet

Frågan om främmande språk i styrelsearbetet (jfr avsnittet 9.2.10) togs upp vid riksdagsbehandlingen av prop. 1975: 103 med förslag till ny aktiebolagslag m.m. I motion 1975: 2161 yrkades att i den nya ak- tiebolagslagen skulle tas in en bestämmelse i ämnet. Lagutskottet (LU 1975/76: 4) erinrade om att industriverket behandlat frågan i sin utvär- dering av den pågående försöksverksamheten med styrelserepresentation för de anställda. Utskottet hänvisade till att den i motionen upptagna frågan skulle bli föremål för övervägande i samband med att. statsmak- terna tog ställning till _hur styrelserepresentation för de anställda skall vara anordnad efter försöksperiodens slut den 30 juni 1976. Utskottet yttrade vidare:

De remissyttranden som f.n. inhämtas över industriverkets rapport kommer att ge ett bättre underlag än som f.n. står till buds för bedöm- ningen av hur man skall lösa de problem som är förknippade med an- vändandet av främmande språk i samband med styrelsearbetet. Det är _. också viktigt att arbetsmarknadens parter får tillfälle att påverka ut- formningen av en eventuell författningsreglering avseende styrelsearbe-

• Sida 112
•  Original

Prop. 1975/76: 166 - 112

tets former och innehåll i här berörda avseenden. Utskottet kan därför inte tillstyrka motionärernas förslag till omedelbara lagändringar. Ut-. skottet ställer sig emellertid mycket positivt till syftet med motionen. Så- som framhålls av motionärerna kan användandet av främmande språk i samband med styrelsearbetet innebära en sådan begränsning i arbetsta- garledamöternas möjligheter att noggrant sätta sig in i ärendena att man över huvud kan ifrågasätta värdet av styrelserepresentationen från in- syns— och inflytandesynpunkt. Utskottet vill också peka på att språkfrå- gan har en annan allvarlig konsekvens, nämligen att de anställdas val av arbetstagarledamöter till styrelsen kan komma att styras av Språkpro- blemet. De anställda kan kanske inte fritt välja den ledamot som de från allmänna utgångspunkter finner lämpligast för uppdraget utan måste vid valet i första hand ta hänsyn till vederbörandes språkkunskaper. Utskot- tet vill därför understryka det angelägna i att de problem som är för- - knippade med användandet av främmande språk inom styrelsen tas upp till ingående överväganden under förberedelsearbetct-med den perma- nentning av styrelserepresentationslagstiftningen som mår omedelbart förestående. Utskottet vill emellertid samtidigt framhålla att det berörda problemet inte torde vara inskränkt till enbart de företag som omfattas av den nuvarande försökslagstiftningen med styrelserepresentation för de anställda. Även utanför denna krets av företag kan det finnas anled-' ning att närmare studera vilka praktiska problem som användandet av främmande språk 1 styrelsearbetet kan ge upphov till med avseende på de anställdas och de berörda samhällsorganens möjligheter att skaffa sig information om företaget.

Riksdagen beslöt (rskr 1975/76: 114) att som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört.

12. Föredraganden 12.1 Inledning

Enligt beslut av statsmakterna år 1972 ( prop. 1972: 116 , NU 1972: 62, rskr 1972: 340) inleddes den 1 april 1973 en försöksverksatnhet som syftar till att dels förbättra samarbetet och informationsutbytet mellan företagen och samhället, dels bereda de anställda insyn och inflytande i företagen. Giltighetstiden för de lagar som ligger till grund för för- söksverksamheten löper ut den 1 juli 1976. .

Informationsutbytet mellan samhällsorganen och företagen sker un- der försökstiden främst enligt ett särskilt informationssystem. Detta om— fattar tre komponenter, nämligen information från företagen till den offentliga sektorn, information från samhället till företagen samt in? formation inom den offentliga sektorn.

Till grund för införandet av informationssystemet låg i korthet föl- jande överväganden. -

En fortsatt industriell utveckling, förbättrad materiell standard och ökad ekonomisk utjämning förutsätter ett dynamiskt och föränderligt näringsliv. Samhället måste betraktas som ett alltmer komplicerat sam—

• Sida 113
•  Original

Prop. 1975/ 76: 166 113

arbetssystem, där bl. a. företag, stat och kommun ingår som integrerade delar. Kraven och ambitionerna beträffande samhälliga insatser växer. Behovet av sådana insatser kräver ett utbyggt samarbete mellan sam- hället och företagen. Grunden för ett effektivt sådant samarbete är en tillförlitlig information rörande företagens resp. samhällets verksamhet och avsikter. lnformationsutbytet mellan företag och samhälle kunde konstateras vara behäftat med brister. Informationen rörande företagens verksamhet var i huvudsak anpassad till den generella ekonomiska poli- tikens behov. Vidare var den i regel tillbakablickande eller utformad med ett kort tidsperspektiv. Även informationen till företagen rörande den offentliga sektorns planering hade brister liksom informationen mellan den offentliga sektorns olika delar.-

Enligt lagen (1972: 826) om uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrå— gor, vilken är grunden för informationssystemet, är näringsidkare efter .anmaning skyldig att till länsstyrelsen översiktligt redovisa hur den eko- nOmiska verksamheten väntas bli och vilka förändringar av bl. a. sys— selsättningen som planeras eller väntas. LänSStyrelsen liksom kommun- styrelsen kan kalla näringsidkare till överläggningar i fråga angående företaget som är av väsentlig betydelse för länet eller kommunen. Läns- styrelse och kommun är skyldiga att informera näringsidkare om stat- * lig och kommunal planering. Lagen innehåller också vissa bestämmel- ser om vidareförmedling av information som samhällsorganen får från företagen. .

För att pröva nya, direkta vägar för information och samarbete mel- lan samhällsorganen och enskilda företag innefattar 1972 års lagstift- ning en begränsad försöksverksamhet med offentlig styrelserepresen- tation i ett antal förvaltningsbolag och stiftelser. Sålunda har regeringen möjlighet att förordna en ledamot och en suppleant i styrelsen för för- valtningsbolag eller för sådan allmännyttig stiftelse som har tillgångar över 5 milj. kr. Sådana förordnanden får samtidigt gälla högst 30 aktie- bolag oeh stiftelser. Offentlig styrelseledamot har till uppgift att tillföra styrelsen samhälleliga synpunkter på frågor som tas_upp i styrelsen och att verka för att dessa-synpunkter beaktas men har i övrigt samma ställ- ning, uppgifter och ansvar som övriga ledamöter.

Som ett tredje led i 1972 års reform ingick styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar.

Ökat inflytande för de anställda är en central fråga för regeringen. En rad lagar med syfte att stärka inflytandet har tillkommit under se- nare år. Huvudtanken är att de anställda skall ges möjlighet till infly- tande på alla nivåer i företagen. Det ökade inflytandet utgör också ett naturligt inslag i näringspolitiken. En smidig anpassning till ändrade för- hållanden och en fortlöpande effektivisering av produktionen förutsät- ter att de anställda i ökad utsträckning kan engageras i företagens pro- ' blem. Detta måste ske genom att arbetstagarna ges ökat'inflytande över

• Sida 114
•  Original

Prop. 1975/76: 166 114

men också större ansvar. för fattandet och genomförandet av de beslut genom vilka företagets utveckling formas. '

Enligt lagen om anställdas styrelserepresentation får de anställda i ak- tiebolag och ekonomiska föreningar med minst 100 arbetstagare utse två ledamöter och lika många suppleanter i företagets styrelse. Leda- möterna utses av arbetstagarorganisationerna. I vissa fall kan företag- undantas från tillämpning av bestämmelserna. I så fall måste emeller- tid företaget på annat sätt tillgodose 'de anställdas intresse av insyn' och inflytande i fråga om företagets verksamhet.

Inför försökstidens utgång har de olika avsnitten av försöksverksam- heten utvärderats.

Delegationen för informationssystemet företag —-— samhälle, som har haft till uppgift att leda och utvärdera försöksverksamheten, såvitt avser informationssystemet, har avlämnat rapporten (Ds I 1975: 5) Företag —— Samhälle. Enligt delegationen är erfarenheterna av informationssyste- met övervägande positiva. I flera avseenden måste dock en ytterligare utveckling och utvärdering göras. Detta kan ske inom den ram som uppgiftsskyldighetslagen medger..Delegationen föreslår att den gällande lagen med vissa smärre justeringar permanentas. '

Delegationens bedömningar och slutsatser har i huvudsak bestyrkts vid remissbehandlingen.

Den offentliga styrelserepresentationen har utvärderats av en arbets- grupp inom regeringskansliet. Arbetsgruppen har avgett promemorian (Ds I 1975: 6) Styrelserepresentation för samhället. 'I promemorian an- förs att erfarenheterna av den offentliga styrelserepresentationen i stort sett har varit positiva. '

Den form av samarbete och informationsutbyte som lagen örn offent— lig styrelserepresentation anvisar bedöms vara ändamålsenlig. Det finns därför skäl att i utökad omfattning fortsätta försöksverksamheten. Vad' gäller statlig representation föreslås att den inriktas på företag vilkas verksamhet är av betydelse för flera kommuner eller för landets totala utveckling, dvs. är av riksintresse. Enligt förslaget skall staten under den nya försöksperioden få rätt att utse offentliga styrelseledamöter i högst 60 aktiebolag eller ekonomiska föreningar och tio stiftelser. Vidare föreslås att kommun under försöksperioden ges rätt till styrelserepre- sentation i företag som antingen har. mer än 500 personer anställda inom kommunen eller där svarar för mer än en tiondel av det totala an- talet anställda.

Remissinstansemas synpunkter i fråga om den offentliga styrelse- representationen och särskilt den kommunala är splittrade. De organisa- tioner som företräder företagen avstyrker genomgående förslaget.

Försöksverksamheten med de anställdas styrelserepresentation har utvärderats av statens industriverk, som redovisat resultatet av sitt ar- " bete i utredningen (SIND 1975: 4) Styrelserepresentation för anställda — erfarenheter från försöksperioden.

• Sida 115
•  Original

Prop. 1975/76: 166 ' 115

Enligt industriverkets mening har försöksperioden i stort utfallit po- sitivt. Industriverket föreslår att lagstiftningen med vissa jämkningar permanentas. Ändringsförslagen innebär bl. a. att storleksgränsen sänks till 50 anställda.

Samtliga remissinstanser ställer sig bakom bedömningen att försöks- verksamheten i stort har utfallit positivt. Flertalet av de förslag som in- dustriverket lägger fram tillstyrks i allmänhet eller lämnas utan erinran.

För att återgå till frågan om informationsutbyte mellan företag och samhälle vill jag framhålla att utvecklingen sedan år 1972 ytterligare har understrukit behovet av ett bättre planeringsunderlag. Detta gäl— ler för samhällsplaneringen såväl på lokal och regional nivå som" mera översiktligt för landet i dess helhet. Ett bra faktaunderlag är en förut— sättning för en planering av utvecklingen i enlighet med medborgarnas behov och önskemål. Näringslivets villkor och därmed även samhället i övrigt påverkas på ett alltmera avgörande sätt av internationella för- hållanden och krafter som inte sällan ligger utanför våra möjligheter att förutse och väsentligt påverka. Detta ställer i sin tur anspråk på sam- hälleliga insatser för att möta den påverkan som vi utsätts för. Kraven och förhoppningarna är således stora när det exempelvis gäller indu- strins förmåga att inte bara upprätthålla en internationell konkurrens- kraft utan också bidraga till att tillgodose olika välfärdsmål av t. ex. sysselsättnings- och regionalpolitisk karaktär. Det har i detta perspektiv blivit nödvändigt att förbättra den industripolitiska planeringen såväl den av mer översiktlig karaktär som den mer branschinriktade.

Behovet av en väl fungerande planering finns inom alla delar av nä- ringslivet och samhället. Inom energi- och kommunikationsområdena förbättras nu planeringen. Dessa förslag bereds f. n. inom regeringskan— sliet.

Behovet av planering i meningen av en kontinuerlig process som syf- tar till att skapa ett sådant beslutsunderlag att handlingsberedskapen och handlingsfriheten ökar inför framtiden är inte begränsad till någon viss sektor. Behovet finns inte heller uteslutande på central nivå i samhället utan är också påtagligt på lokal/regional nivå. Jag vill emellertid betona att syftet med en förbättrad planering inte är att skapa ett allomfattande centralt planeringssystem, som i detalj reglerar näringslivet och sam- hället. Syftet är tvärtom att inom ramen för det informationsutbyte som planeringen förutsätter skapa möjligheter för ett vidgat samarbete mel- lan företag och samhälle på alla nivåer.

Det är mot denna allmänna bakgrund jag nu går att bedöma de sär- skilda förslagen. Frågorna om informationssystemet och den offentliga styrelserepresentationen berör i huvudsak samhällets och medborgar- nas information om och inflytande på den ekonomiska utvecklingen i stort. Frågan om arbetstagarnas inflytande i företagen är närbesläk- tad och inte mindre viktig. Kraven på en utveckling mot företagsdemo-

• Sida 116
•  Original

Prop. 1975/76: 166 116

krati som innebär att de anställda garanteras insyn och inflytande på företagens verksamhet har under senare år fått allt större styrka. Vid- gade möjligheter att påverka de egna arbetsvillkoren är'nu för de flesta självklara krav. 1972 års lag om anställdas styrelserepresentation innebar ett viktigt steg. Jag noterar nu med tillfredsställelse att den i allt väsentligt har fungerat väl och att en fast grund för en permanent— ning av lagen och en utvidgning av dess tillämpningsområde har lagts.

12.2. Informationssystemet företag—samhälle

12.2.1 Allmänna synpunkter Informationssystemet bygger på ett ömsesidigt. informationsutbyte mellan samhälle och företag. Det består av följande komponenter —- information från företagen till samhället -—- information från samhället till företagen — information mellan samhällsorganen. Verksamheten regleras av uppgiftsskyldighetslagen, som gäller till utgången av juni 1976. Lagen innebär i huvudsak följande. För att säkerställa informationen från företagen till s a m h ä 1 1 s 0 r g a n e n föreskrivs uppgiftsskyldighet för näringsidkare i fråga om väntad ekonomisk utveckling av verksamheten och plane- rade eller väntade utvidgningar eller inskränkningar i produktionen,- sysselsättningen eller driften. Endast en översiktlig redovisning fordras. Uppgiftsskyldighet får åläggas högst två gånger om året och avse för- hållande under den närmaste femårsperioden. Uppgifterna skall lämnas till länsstyrelsen efter anmodan av myndighet som regeringen bestäm- mer, f. n. statistiska centralbyrån (SCB). I lagen finns en särskild bestämmelse som slår fast att vid tillämp- ningen av lagen de uppgiftsskyldiga inte skall betungas onödigt. Om uppgiftsskyldig inte fullgör sina åligganden enligt lagen kan läns- styrelsen vid vite kalla honom till överläggning. Tanken är att muntlig kontakt kan skapa förutsättningar för utbyte av information. Länssty- relsen liksom kommunstyrelsen kan också i annat fall kalla företagare till överläggning. Förutsättningen är att den fråga som överläggningen skall omfatta är av väsentlig betydelse för länet resp. kommunen och att näringsidkaren har ålagts uppgiftsskyldighet enligt lagen. Vid sådan överläggning skall som regel företrädare för de anställda beredas till- fälle att närvara. Ifråga om informationen från samhällsorganen till företagen föreskrivs i lagen att länsstyrelse och kommun minst en gång om året skall lämna en översiktlig redogörelse för verk- samhet och planering inom länet resp. kommunen till dem som har ålagts uppgiftsskyldighet enligt lagen eller som sysselsätter fler än 50 arbetstagare inom länet eller kommunen.

• Sida 117
•  Original

Prop. 1975/76: 166 117

Då det gäller informationen mellan samhällsorga- nen förutsätter lagen att viss vidarebefordran sker av de insamlade uppgifterna (primärmaterialet) och att i övrigt materialet offentliggörs i form av sammanställningar. En viktig fråga som aktualiseras i detta sammanhang är avvägningen mellan uppgiftslämnarens intresse av sekre- tesskydd för lämnade uppgifter och det allmänna intresset att informa- tionen verkligen kommer till nytta i samhällets planeringsarbete. En förutsättning för att lämnade uppgifter av känslig natur skall vara av god kvalitet är att företagen känner förtroende för sekretesskyddet. Väsentligt för systemet måste därför vara att primärmaterialet inte sprids till en vidare krets än som är absolut nödvändigt. I lagen finns en bestämmelse av sådant innehåll. Där föreskrivs också att det all- tid skall göras en avvägning mellan näringsidkarens intresse av sekretess och samhällsorganens behov av uppgiften. I fråga om primärmaterialet föreskrivs att uppgift får överlämnas till SCB och kommunstyrelsen i den kommun där arbetsstället finns och i övrigt endast till myndighet ' för vars verksamhet uppgifterna är av väsentlig betydelse.

Till skydd för de uppgiftsskyldiga finns ytterligare sekretessbestäm- melser. Uppgiftsskyldighetslagen föreskriver tystnadsplikt för den som på grund av lagen har fått kännedom om näringsidkarens affärs- och driftsförhållanden. Dessutom finns i lagen (1937: 249) om inskränkning- ar i rätten att utbekomma allmänna handlingar (sekretesslagen) en paragraf, 20 a 5, som gör det möjligt att skydda handlingar med upp- gifter som fordrats in med stöd av uppgiftsskyldighetslagen. '

Information från företagen har under försöksperioden inhämtats ge- nom ett rapportsystem som består av både skriftliga enkäter och munt- liga kontakter. Större enkäter har genomförts en å två gånger om året. Delegationen har rekommenderat länsstyrelserna att iaktta stor restrik- tivitet med vidarebefordran av primärmaterialet till andra myndigheter. Delegationen har vidare utfärdat vissa anvisningar om hanteringen av materialet. Lokala variationer har förekommit i fråga om utlämnandet.

När det gäller erfarenheterna av hittillsvarande försöksverksamhet konstaterar delegationen att enkäternas uppgifter har utgjort ett värde- fullt underlag för i första hand den länsvisa planeringen men också har varit av visst värde på kommunal nivå. På central nivå har använd- ningen varit begränsad men väntas få en större roll inom bl.a. det industripolitiska området. Urvalet av nya intressanta fall, dvs. de fall som är av särskild betydelse för samhällsorganens planering eller som kan påkalla någon form av åtgärder från samhällets sida, har hittills varit mycket begränsat. En viktig orsak härtill är att systemet är nytt och att dess möjlighctcr'ännu inte har kunnat utnyttjas till fullo. Läns- myndigheterna i vissa län har redan genom andra informationskanaler god inblick i de potentiellt intressanta fallen. ' '

Delegationen bedömer mot denna bakgrund att den genom rapport-

• Sida 118
•  Original

Prop. 1975/76: 166 - -I_ 118 .

systemet insamlade informationen från näringslivet utgör ett värdefullt material för samhällsplaneringen på alla nivåer. —

När det gäller informationen från samhället till företagen har delega- tionen genom tillämpningsanvisningar och rekommendationer sökt-ska- pa viss enhetlighet i informationsgivningen. Informationen har haft både skriftlig och muntlig form. Delegationen konstaterar att man inte har nått fram till någon slutgiltig utformning under försöksperioden. Där- för bör utvecklingsarbetet fortsätta både när det gäller den skriftliga och muntliga informationen. _

I fråga om informationen mellan samhällsorganen har delegationen sökt samordna inforrnationsinhämtandet främst när det gäller rapport- systemet och andra enkäter med närliggande syfte. Därvid har samord- ning skett både av vissa definitioner och med vissa basregister. Ytterli- gare samordningsmöjligheter finns i fråga om enkäter med likartat in— nehåll. När det gäller spridningen av uppgifter från rapportsystemets enkäter föreslår delegationen att i princip de myndigheter som kan uppvisa ctt legitimt och dokumenterat behov av uppgifterna för plane- rings- och prognosändamål även skall få del av dessa. Delegationen tar i detta sammanhang upp sekretessfrågan och lägger fram förslag till ökat sekretesskydd i olika avseenden. Bl. a. föreslås att i en särskild paragraf slås fast att primärmaterialet får användas endast som under— lag vid statlig och kommunal planering och prognosverksamhet eller för statistiska sammanställningar. Vidare föreslås att central myndighet eller länsstyrelsen i det län där arbetsstället finns vid varje särskilt till- fälle skall pröva om uppgift kan lämnas ut. Delegationen föreslår också att vid utlämnande förbehåll skall kunna göras.

Sammanfattningsvis anser delegationen att erfarenheterna under för- söksperioden visar att informationssystemet kan fås att fungera till- fredsställande, även om ytterligare utveckling och förbättring behövs i flera avseenden. Delegationen föreslår att den nuvarande lagen perma- nentas efter vissa smärre justeringar. En delegation föreslås leda den fortsatta verksamheten med att vidareutveckla systemet.

Delegationens positiva bedömning av försöksverksamheten och för- slaget att permanenta informationssystemet har vunnit starkt stöd vid remissbehandlingen. Några remissinstanser anser dock att försöksperio-_ den bör förlängas. I fråga om behovet av utökat informationsutby-te råder enighet. Den kritik som förekommer gäller närmast detaljutform- ningen. På en principiellt viktig punkt förekommer dock kritik mot ut- formningen av förslaget. Med hänvisning till bl. a. brister i sekretess— _ skyddet framför några remissinstanser, bland dem SAF/industriförbun— det/handelskammareförbundet, kritik mot användningen av "skriftliga enkäter.

För min egen del ansluter jag mig till delegationens och remissinstan- sernas uppfattning om behovet av ett organiserat informationsutbyte.

• Sida 119
•  Original

Prop. 1975/76: 166 119

Det under försöksperioden utvecklade informationssystemet företag—_ samhälle synes i sina huvuddrag vara ändamålsenligt. I ett utvecklat skick bör systemet kunna fyllaen väsentlig del av den behövliga infor- mationen.

Jag vill i detta sammanhang ta upp frågan om informationssystemets roll för den näringspolitiska planeringen på central nivå. Med närings- poli-tisk planering avser jag då, som jag redan tidigare har sagt, en kon- tinuerlig process i syfte att förbättra beslutsunderlaget för samhälls- organen i sin tur syftande till ökad framförhållning och handlingsfrihet. Inom flera områden pågår en utbyggnad av planeringen i denna mening. Informationssystemet har hittills främst kommit till användning inom ramen för länsplaneringen. Regeringen avser att senare under våren lägga fram en proposition om samordnad regional- och sysselsättnings- politik där länsplaneringens framtida utformning redovisas.

När det gäller industrin har för vissa tunga industribranscher — skogsindustrin, järn- och stålindustrin, varvsindustrin och byggsektorn —— särskilda branschråd bildats för samråd rörande branschens förhål- landen och framtida utveckling. På läkemedelsområdet har en särskild delegation tillsatts med i princip samma bakgrund och syfte.. Jag anser att informationssystemet företag—samhälle bör kunna spela en bety- delsefull roll i dessa sammanhang. Jämsides med 'en fortsatt utveckling av systemets lokala och regionala användning bör det således i framti- den kunna spela en viktig roll för den industripolitiska planeringen så- väl för sektorn i sin helhet som för olika industribranscher. Jag anser därför i likhet med de allra flesta remissinstanserna att tiden nu är mogen att permanenta informationssystemet. Detta innebär naturligtvis inte att systemet har fått sin slutliga utformning. Självfallet bör syste- met ytterligare utvecklas och förbättras allt eftersom man vinner nya erfarenheter.

Jag är medveten om att skriftliga enkäter har brister både när det gäller att samla in planunderlag och ge ledning för urval av intressanta fall. Liksom flertalet remissinstanser anser jag dock att enkäterna utgör ett så värdefullt hjälpmedel att de bör användas även i fortsättningen. Av praktiska skäl och med hänsyn till behovet att hushålla med de tillgängliga resurserna är det helt ogörligt att genom muntliga kontakter erhålla motsvarande underlag för planeringen på lokal, regional och central nivå. En årlig enkätomgång är ett.väsentligt underlag för en stor del av den samhällsplanering som bedrivs eller är under uppbygg- nad samtidigt som den gör det möjligt att selektivt koncentrera den resurskrävande kontaktverksamheten till de områden och företag som ger det största utbytet för samhällets planering och övriga insatser.

Svårigheterna att skapa ett fungerande sekretesskydd får inte över- drivas. Något missbruk har såvitt känt inte förekommit under försöks- perioden. Delegationen har emellertid i enlighet med direktiven över-

• Sida 120
•  Original

Prop. 1975/76: 166 120

vägt sekretessfrågoma och lagt ned betydande ansträngningar på att få fram ett välavpassat sekretesskydd. Jag vill i detta sammanhang erinra om att utredningen om den kommunala demokratin i sitt betänkande (SOU 1975: 41) Kommunal demokrati rekommenderat en så öppen redovisning som möjligt när det gäller uppgifter från informationssyste- met företag—samhälle. Även för egen del vill jag framhålla betydelsen från demokratisk synpunkt av att uppgifterna så långt möjligt kan an- vändas offentligt i kommunala organ och allmän debatt. Mot detta önskemål måste dock vägas det behov av sekretess som finns när det gäller uppgifter rörande enskilda arbetsställen. I likhet med huvud- delen av remissinstanserna anser jag att delegationens förslag på denna punkt liksom i övrigt är väl ägnat att läggas till grund för en permanent lagstiftning om uppgiftsskyldighet m. m.

I fråga om vissa jämkningar och detaljer i det framlagda lagförslaget återkommer jag i specialmotiveringen. Här vill jag nämna endast en punkt där jag anser att lagförslaget bör kompletteras, nämligen i fråga om de anställdas medverkan i rapportsystemet. I samband med 1972 års reform förutsattes att samråd med de anställda skulle ske vid både företagets informationslämnande till samhället och samhällets informa- tion till företaget. Av delegationens rapport framgår att under försöks- perioden samråd har skett endast i begränsad omfattning. Kritik på denna punkt har förts fram från LO och TCO. Jag anser i likhet med TCO att i lagen bör tas in en bestämmelse om samrådsskyldighet i sam- band med uppgiftslämnande. Frågan om formerna för samrådet bör ägnas särskild uppmärksamhet i det fortsatta utvecklingsarbetet.

12.2.2 Riktlinjer för den fortsatta verksam/teten Delegationen lägger på grundval av erfarenheterna från försöksperio- den fram vissa förslag som avser det fortsatta utvecklingsarbetet på in- formationssystemet. Liksom tidigare bör det ankomma på regeringen att inom ramen för lagen närmare bestämma utformningen av verksam- heten. Jag anser det dock lämpligt att i detta sammanhang ta upp vissa frågor som har diskuterats under remissbehandlingen.

Information från företagen till samhället

Delegationen redovisar i rapporten en genomgång av planeringen på central, regional och lokal nivå och konstaterar att kraven på en utbyggd planering finns på alla nivåer. Behovet av information rörande före— tagens planerade verksamhet är därför stort, det gäller t. ex. förändringar i sysselsättningen vid de enskilda arbetsställena. Därigenom är också de faktorer som ligger bakom sysselsättningsförändringar, dvs. etablering/ nedläggning, produktionsutveckling och investeringar av stort intresse.

Förutom behovet av ett allmänt planeringsunderlag har önskemålet att kunna urskilja s. k. intressanta fall spelat en central roll för upp-

• Sida 121
•  Original

Prop. 1975/76: 166 121

byggnaden av rapporteringen om företagens verksamhet och planer. De "skriftliga enkäterna skall alltså både ge underlag för den samhälleliga planeringen och vara ett system med vars hjälp. lokala och regionala myndigheter kan urskilja de arbetsställen som kan ha särskild betydelse för planeringen eller för andra samhälleliga verksamheter. I dessa fall skall en uppföljning genom muntliga kontakter ske på regional och/ eller lokal nivå.

Samtliga remissinstanser ansluter sig allmänt till delegationens utta- landen om behovet av information. Statens industriverk erinrar om att verket avser att årligen lägga fram en rapport om utvecklingen inom svensk industri med beskrivningar av produktions-, sysselsättnings- och investeringsutvccklingen inom ett antal branscher. Denna rapport skall vända sig till centrala och regionala organ med planerings- eller myndig- hetsuppgifter samt till- enskilda företag, bransch- och arbetsmarknads- organisationer. Den avses bygga på bl. a. planmaterial och uppgifter om . nuläge som erhålls genom informationssystemet företag—samhälle. Fler- talet länsstyrelser, landsting och kommuner framhåller de ökade kraven på regional och kommunal planering och det informationsbehov detta skapar. Landstingsförbundct och kommunförbundet betonar nödvän- digheten av att landsting och kommuner får tillgång till primärmate- rialet för resp. landstingsområde och kommun.

Flertalet remissinstanser understryker enkätmaterialets värde som prognos- och planunderlag. Några länsstyrelser anser att enkäterna inte har fått den betydelse man har väntat för urvalet av intressanta fall, bl. a. beroende på bristande resurser.

För egen del ansluter jag mig till vad delegationen och flertalet re- missinstanser uttalat om behovet av information lämplig som underlag för samhällsorganens planering på lokal, regional och central nivå. Jag finner det tillfredsställande att rapportsystemet, trots sin försökskarak- tär, har visat sig vara ett värdefullt instrument för utvecklingen av den samhälleliga planeringen. Informationssystemet har, som jag tidigare framhållit, hittills haft sin största betydelse för planering på lokal och regional nivå. En vidareutveckling av systemet behövs för att ytterligare förbättra underlaget för denna planering. En viktig uppgift i det fort- satta arbetet med informationssystemet bör därutöver vara att få ett bättre underlag för den mer övergripande näringspolitiken med ton- vikt på industrin.

Jag vill i detta sammanhang också peka på att överläggningar pågår mellan regeringen och Sveriges industriförbund om samråd i lokalise- ringspolitiska frågor. Härvid kan det visa sig att vissa av de uppgifter som behövs för samrådet kan inhämtas genom informationssystemet företag—samhälle. _

Vad gäller frågan om informationens roll för urvalet av intressanta fall i övrigt är det ännu för tidigt att bedöma materialets användbarhet

• Sida 122
•  Original

Prop. 1975/76: 166 122

eller lämpliga utformning. Det är naturligt att där länsorganen redan har en utbyggd och kontinuerlig kontakt med företagen intressanta fall kan spåras utan det nya materialet. I övriga delar av landet torde dock en årlig genomgång av länets företag på grundval av rapportsystemets en- kätmaterial kunna ge värdefull information. Särskilt gäller detta Om företrädare för berörd kommun deltar i beredningen av det aktuella en- kätmaterialet. Rapportsystemet bör alltså även i fortsättningen kunna användas för uppspårningcn av intressanta fall.

I fråga om rapportsystemets omfattning uttalades i samband med 1972 års reform att systemet på sikt skulle omfatta hela näringslivet utan begränsning till viss näringsgren. Delegationen, som hittills till- lämpat systemet på industrin och partihandeln, har undersökt behovet av att vidga det till övriga delar av näringslivet. Med utgångspunkt-i behovet av ytterligare information och det sätt på vilket detta bäst kan tillgodoses anser delegationen att det för närvarande finns anledning att överväga endast en relativt begränsad utvidgning. Informationsinhämtan- de direkt från enskilda företag bör inte ske i de branscher där utveck- lingen kan bedömas bättre eller enklare med hjälp av uppgifter från andra källor. ' ' '

Endast ett fåtal remissinstanser yttrar sig över denna fråga. I regel finner man delegationens avvägningar välmotiverade.

Även enligt min mening bör uppbyggnaden av systemet begränsas till sektorer som inte lämpligen kan täckas på annat sätt. Jag anser det så- lunda inte motiverat att informationssystemet generellt byggs ut till att omfatta hela näringslivet. Detta innebär att tyngdpunkten liksom hit- tills bör ligga på industrisektorn.

Enligt uppgiftsskyldighetslagen får näringsidkare åläggas uppgifts- skyldighet två gånger årligen. Enligt vad jag'uttalade i prop. 1972: 116 bör bara arbetsställen med minst 50 anställda generellt ingå i systemet. '

Enligt delegationens förslag bör enkätundersökningarna normalt äga rum en gång per år. Möjlighet bör dock finnas att vid särskilda behov utöka uppgiftsskyldigheten till högst två gånger per år. Som regel bör liksom för närvarande endast arbetsställen med 50 anställda omfattas. Möjligheter bör finnas till tillfälliga avvikelser inom vissa branscher el- ler geografiska områden.

Flertalet remissinstanser ansluter sig till delegationens bedömningar i dessa frågor. I fråga om storleksgränsen anser flera kommuner att den för vissa kommuner skall kunna sänkas till 20 år 25 anställda.

Också jag ansluter mig till de bedömningar som delegationen har re- dovisat. Enligt min mening bör storleksgränsen 50 anställda liksom hit- tills kunna underskridas endast om särskilda skäl finns. Eftersom det är önskvärt att omfattningen av uppgiftsskyldigheten preciseras i lagen föreslår jag att i den tas in en bestämmelse av innehåll att uppgifts- skyldighet får avse arbetsställe med färre än 50 anställda endast om det

• Sida 123
•  Original

Prop. 1975/76: 166 ;. 123

är av särskild betydelse vid statlig eller kommunal planering att uppgift lämnas.

Systematiska muntliga kontakter ingår som en av h'uvudkomponenter- na i rapportsystemet. Delegationen konstaterar att sådana kontakter är ett effektivt medel att fördjupa den information som erhålls genom en- käterna. Därför förordas en utbyggnad av denna verksamhet. '

Remissinstansema är eniga med delegationen på denna punkt. Sam- tidigt understryks dock att en systematisk muntlig kontaktverksamhet är mycket resurskrävande. Flera instanser anser att kontakterna i första hand bör inriktas på företag som har speciell betydelse för orten eller regionen eller på alla företag över viss storlek. Sådana synpunkter fram- för bl. a. flera länsstyrelser och kommuner. Kommunförbundet och flera kommuner understryker att kommunerna bör delta i den muntliga kontaktverksamheten. . '

När det gäller muntlig kontaktve'rksamhet är samtliga ense om att den- behöver byggas ut. Samtidigt kan jag konstatera att denna verksamhet inte har funnit sin definitiva form. Behovet av direkta muntliga kontak- ter finns på alla nivåer, dvs. på lokal, regional och central nivå men också hos ett stort antal olika myndigheter på var och en av dessa ni- våer. Det står klart att någon total samordning av all kontaktverksamhet är varken önskvärd eller möjlig. Jag är för egen del inte beredd att nu ge några riktlinjer för denna verksamhet. De synpunkter som har fram- förts bör beaktas i den fortsatta verksamheten som på denna punkt- bör' inriktas på en systematisering av de muntliga kontakternas roll inom rap- portsystemet. Jag vill i detta sammanhang erinra om att rapportsystemets uppgift är begränsad till att ta fram information om företagens planering på medellång sikt som underlag för samhällets egen planering och hand- lingsberedskap. Rapportsystemet berör däremot inte myndigheternas lö- pande verksamhet eller handläggningen av enskilda ärenden. Utifrån denna begränsning bör rapportsystemets muntliga kontakter inriktas på att komplettera och fördjupa den planinformation som infordras genom enkäterna.

Information från samhället till företagen

Delegationen framhåller att den skriftliga informationen till företagen har ett berättigande på grund av att den kan nå många mottagare. Den bör emellertid förenklas och koncentreras. Den muntliga informationen vid personliga besök på enskilda arbetsställen bedöms som klart över- lägsen skriftlig information och bör därför ges ökat utrymme. Detta måste deck vägas mot att kostnaderna för varje kontakt är avsevärt högre än vid skriftlig information. Särskilda info'rmationsträffar bör ar- rangeras i samverkan mellan kommuner och olika länsorgan.

De remissinstanser som tar upp delegationens förslag i denna del är i allmänhet positiva. Ett flertal länsstyrelser redovisar sålunda att den

• Sida 124
•  Original

Prop. 1975/76: 166 124

skriftliga informationen fyller ett angeläget behov särskilt hos" de mindre och medelstora företagen. Nämnden för samhällsinformation framhål- ler att ömsesidigheten i informationsverksamhcten är av grundläggande betydelse. De undersökningar som har gjorts visar enligt nämnden att informationsskrifterna har mötts av en positiv attityd. En förbättring av materialet behövs dock i form av dels en skrift med mer varaktig infor- mation, dels en mer regelbundet utkommande publikation för de ak- tuella och kortlivade uppgifterna. Flera remissinstanser understryker be- hovet av en intensifierad muntlig kontaktverksamhet, bl. a. i form av särskilda informationsträffar eller konferenser.

För egen del anser jag att samhällets information till företagen rö- rande den statliga och kommunala verksamheten är av väsentlig bety- delse och därför bör ingå i länsstyrelsens och kommunens permanenta verksamhet. De allmänna informationsfrågorna i kommuner och lands- ting kommer senare under våren att behandlas i proposition om kom— munal demokrati m.m. I likhet med delegationen anser jag att informa- tionen till företagen bör ha såväl skriftlig som muntlig form. Verksam- heten måste anpassas till de lokala och regionala förhållandena varför en helt enhetlig och definitiv form inte bör eftersträvas. Formerna för denna information kan dock utvecklas ytterligare.

Information mellan samhällsorganen

Den vidgade samhällsplaneringen ställer stora krav på planeringsun- derlag. Ofta är det behövliga underlaget av likartat slag för olika pla- neringsverksamheter. Uppgiftslämnarna bör emellertid inte betungas i onödan genom dubbleringar i informationsinhämtningen. Därför bör ma- terial som inhämtas av en myndighet även förmedlas till andra myndighe- ter som behöver det för sin planering. En fråga som har tilldragit sig sär- skilt intresse är kommunernas tillgång till rapportsystemet. Hittills har kommunerna i regel endast delgetts information om de intressanta fal- len. Delegationen anser att varje kommun bör ha rätt att få tillgång till all den information som samlas in om den egna kommunens arbets- ställen. Kommunförbundet och flera kommuner understryker det stora behov som kommunerna har av enkäternas primäruppgifter. Ställs inte uppgifterna till förfogande, måste kommunerna göra egna enkäter med ungefär samma innehåll som rapportsystemets. Från dessa håll förs också fram krav på att kommunerna bör få medverka vid urvalet av intressanta fall.

I fråga om rapportsystemets tillgänglighet för kommunerna kan jag ansluta mig till de nämnda synpunkterna. Jag delar också uppfattningen att företrädare för kommunen på lämpligtsätt bör få delta i urvalet av intressanta fall.

Vidarebefordrandet av uppgifter aktualiserar som tidigare nämnts sekretessfrågoma. Till dessa återkommer jag i specialmotiveringen.

• Sida 125
•  Original

Prop. 1975/76: 166 125

Jag vill här avslutningsvis understryka det angelägna i att samord- ningsbehovet beaktas i det fortsatta utvecklingsarbetet. Det gäller inte endast rapportsystemet utan samtliga former av informationsinhämt- ning. Samordningen förutsätter en ömsesidig anpassning från olika in- tressenters sida. För rapportsystemet innebär detta att den flexibilitet som finns hos enkäterna bör bevaras och utnyttjas så att olika informations- behov kan tillgodoses.

12.2.3 Informationssystemets vidareutveckling och administration

Delegationen framhåller att erfarenheterna av informatiönssystemet är begränsade. Därtill kommer att användarna på kommun- och läns- nivå dels har varit ovana vid systemet, dels ännu inte haft möjligheter att helt fullfölja intentionerna med systemet. Delegationen föreslår där-' för en period av vidareutveckling inom ramen för en permanent lag på området. Som har nämnts föreslås att liksom hittills en delegation skall leda verksamheten. '

Behovet av fortsatt utvecklingsverksamhet understryks i regel av re- missinstanserna. Beträffande inriktningen av utredningsarbetet tar flera instanser upp önskvärdheten av att bygga ut informationsinhämtandet till nya branscher och behovet att förbättra den muntliga uppföljningen. Statens industriverk framhåller att informationssystemets material har ett mycket stort användningsområde i planerings- och utredningsverk- samheten på såväl regional som central nivå. Detta förhållande måste enligt verket ses som ett starkt stöd för en fortsatt utveckling av syste- met i en riktning som gör det möjligt att tjäna båda syftena. De remiss- instanser som avstyrker fortsatt användning av skriftliga enkäter me- nar att fortsatt utvecklingsarbete bör inriktas på en systematisering av de muntliga kontakterna och på sättet att förmedla den information som därvid erhålles.

Flera remissinstanser framhåller. att det även i fortsättningen finns be- hov av ett sammanhållande centralt serviccorgan. Organets arbete bör in- riktas på att utarbeta metoder för värdering av den insamlade informa- tionen, förmedla erfarenheter av det praktiska arbetet mellan skilda or- gan samt att söka former för att samordna rapportsystemet med andra statistikkällor och enkätsystem.

Jag har i det föregående pekat på flera punkter, där informations- systemet behöver vidareutvecklas innan det kan anses ha fått en mer slutlig form. Utvecklingsarbctet bör inriktas på systemets funktion inom samhällsplaneringen på central, regional och lokal nivå samt på möjlig- heterna att förbättra samhällsorganens handlingsberedskap. I arbetet bör alltså ingå bl.a. att pröva i vilken omfattning den behövliga informa- tionen lämpligen kan infordras-genom rapportsystemet och vilket tek- niskt förfarande som därvid är lämpligast. Även sådana frågor som ut- byggnaden och systematiseringen av "de muntliga kontakterna, kommu- nernas behov och användning av information, informationen till före-

• Sida 126
•  Original

Prop. 1975/76: 166 126 '

tagen och samordningsmöjligheterna när. det gäller informationsinhämt- ningen bör prövas. . .

Försöksverksamheten har letts" av delegationen för informationssyste- met företag——samhälle. Delegationen-har haft ställning" av kommitté. Kostnaderna för verksamheten har bestritts från trettonde huvudtitelns kommittéanslag. I och med att försöksperioden löper ut hardelegatio- nen slutfört sitt uppdrag.

Som jag redan framhållit behöver informationssystemet ytterligare ut- vecklas. Utvecklingsskedet bör omfatta två år. Verksamheten under detta skede bör ledas av en särskild delegation. Dennas uppgift bör allmänt" vara att leda, samordna och utveckla informationssystemet. Den bör inte ha någon direktivrätt i förhållande till andra myndigheter. Däremot bör den kunna utfärda råd och anvisningar för hur verksamheten skall be- drivas. Uppkommer behov. av bindande föreskrifter, får'delegationen hänvända sig till regeringen. Delegationen bör vara den myndighet som har att besluta om anmodan till näringsidkare att fullgöra uppgiftsskyl- dighet. Den bör vidare ha vissa arbetsuppgifter i anslutning till över- lämnandet av uppgifter mellan myndigheter. Jag återkommer till denna fråga i specialmotiveringen.

Delegationen bör bestå av högst tio ledamöter. I den bör ingå före- trädare för bl. a. berörda fackdepartement, centrala, regionala och lokala myndigheter samt de anställdas och näringslivets organisationer.

Kostnaderna för delegationens verksamhet bör bestridas från tretton- de huvudtitelns kommittéanslag. För nästa budgetår beräknar jag kost- naderna för delegationens verksamhet till 2 milj. krk

Det ankommer på regeringen att meddela de föreskrifter som behövs för delegationens verksamhet och att förordna ledamöter i den.

Delegationens verksamhet får ses som ett provisoriumi'avbidan på en slutlig lösning. Med hänsyn till verksamhetens karaktär bör ansvaret för ledningen och samordningen av informationssystemet efter utveck- lingsperiodens slut, dvs. fr.o.m. budgetåret 1978/79, övergå på statens industriverk.

12.3 Styrelserepresentation för samhället

Som jag redan har nämnt har med stöd av lagen om offentliga sty- relseledamöter i vissa aktiebolag och stiftelser bedrivits en försöksverk- samhet med statlig styrelserepresentation i vissa företag. I samband med 1972 års reform diskuterades också frågan om kommunal styrelse- representation. 1972 års lag kom emellertid att avse endast statlig repre- sentationsrätt. I enlighet härmed ger lagen regeringen rätt förordna en ledamot och en suppleant för denne i styrelsen för dels aktiebolag vars verksamhet huvudsakligen är inriktad på att äga eller förvalta fast eller lös egendom, dels sådan allmännyttig stiftelselsom har tillgångar över-

• Sida 127
•  Original

Prop. 1975/76: 166 127

stigande 5 milj. kr. Samtidigt får sammanlagt högst 30 aktiebolag och stiftelser omfattas av offentlig styrelserepresentation. Lagen är inriktad på sådana ekonomiska enheter som kan utöva omfattande ägarinfly- tande över grupper av andra företag, dvs. större förvaltnings- och in- vestmentbolag och vissa allmännyttiga stiftelser vars förmögenhet hu- vudsakligen består av aktier i svenska bolag. Däremot omfattar" lagen inte t. ex. de renodlade produktionsföretagen. Lagen gäller till utgången av juni 1976. "

I försöksverksamheten med statlig styrelserepresentation har ingått 22 förvaltningsbolag och åtta. stiftelser. Sammanlagt 52 personer har utsetts att vara offentliga styrelseledamöter eller suppleanter. De flesta av dem är riksdagsledamöter, statstjänstemän, fackliga funktionärer eller kommunala förtroendemän.

Försöksverksamheten med offentlig styrelserepresentation har som jag anförde inledningsvis utvärderats av en särskild arbetsgrupp med företrädare för berörda departement. Förslag till ny lagstiftning har lagts fram i den förut omnämnda departementspromemorian.

Erfarenheterna av den offentliga styrelserepresentationen har enligt vad som anförs i promemorian i stort sett varit positiva. Inte någon av de tillfrågade styrelseordförandena har framfört någon kritik mot reformen som sådan. Flertalet av de offentliga ledamöter och supp- leanter som har tillfrågats har upplevt sitt uppdrag som meningsfullt. De flesta bolagen och stiftelserna har också visat en positiv inställning till de offentliga representanterna;

Mot bakgrund av dessa erfarenheter anförs att tanken på offentlig styrelserepresentation som en lämplig form för samarbete och infor— mationsutbyte mellan samhälle och' företagen synes ha blivit godtagen. Försöksverksamheten anses, trots att den har haft en begränsad omfatt- ning, bestyrka att den form för samarbete och informationsutbyte som lagen om offentliga styrelseledamöter anvisar är ändamålsenlig.

I promemorian föreslås att också de renodlade produktionsbolagen innefattas i systemet med offentlig styrelserepresentation och att detta skall omfatta, förutom nuvarande företagsformer, även ekonomiska för- eningar.

Den nuvarande lagstiftningen om offentlig styrelserepresentation syf- tar till att tillgodose samhälletslbehov av samarbete och informations- utbyte med företagen på framför allt central nivå. I promemorian fram- hålls att det också på lokal nivå finns ett betydande behov av nya ochme- ra direkta former för ett samarbete och informationsutbyte mellan samhället och företagen. Ocksålkommunerna föreslås därför få rätt till styrelserepresentation. Enligt förslaget skall representationsrätten avse företag som är ortsdominerande eller som eljest är av stor betydelse för kommunen. Som mått på företagets betydelse för kommunen har valts antalet anställda hos företaget resp. företagets andel av det totala

• Sida 128
•  Original

Prop. 1975/76: 166 128

antalet anställda inom kommunen. I promemorian föreslås sålunda att kommunen ges rätt till styrelserepresentation i företag som antingen har mer än 500 personer anställda inom kommunen eller som där sva— rar för mer än en tiondel av det totala antalet anställda. Förslaget berör sammanlagt omkring 160 kommuner och ca 260 företag.

Den statliga representationsrätten föreslås fortsättningsvis i första hand syfta till att skapa ett forum för bättre samarbete mellan staten och sådana företag vilkas verksamhet är av väsentlig betydelse för flera kommuner och för landets totala utveckling, dvs. är av riksintres- se. I den nya lagen bör enligt arbetsgruppen också ingå de förvaltnings- bolag och allmännyttiga stiftelser som f.n. omfattas av offentlig sty— relserepresentation.

Till grund för bedömningen om ett företag skall anses vara av riks- intresse eller inte läggs tre synpunkter. Den första gäller sysselsätt- ningsaspekten. De företag eller grupper av företag som har det största antalet anställda är sålunda av stor betydelse inte bara för sysselsätt- ningen totalt sett i landet utan även'för näringslivets utveckling i stort. En annan grupp av företag som kan sägas vara av riksintresse är större företag som har anläggningar inom flera kommuner i landet. Riks— intresset förklaras i detta fall av de vittgående konsekvenser som dessa företags beslut i struktur- och lokaliseringsfrågor har. Ett starkt intresse från här berörda synpunkter tilldrar sig också de multinationella före- tagen. Detta beror framför allt på de möjligheter som dessa företag har att fördela sin produktion mellan Sverige och utlandet och att ge- nomföra interna transaktioner över gränserna. På grund av företagens internationella verksamhet ärockså samhällets möjlighet att få insyn i dessa företag mera begränsad än i fråga om andra företag. Represen- tationen föreslås i denna del avse främst de multinationella företag som har ett svenskt moderföretag.

Förslaget innebär att staten i enlighet med de nu nämnda riktlin- jerna får rätt att genom regeringen utse offentliga styrelseledamöter i högst 60 aktiebolag eller ekonomiska föreningar och tio stiftelser.

Också den nya lagen föreslås få försökskaraktär och gälla under en tid av tre år.

Förslaget att under en ny försöksperiod ge staten och kommunerna rätt att utse styrelserepresentanter i vissa företag har fått ett blandat mottagande bland remissinstanserna. Även inom remissinstanserna råder i många fall delade meningar, oftast efter politiska skiljelinjer. Reserva-' tioner förekommer inom bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen, de flesta läns— styrelserna, ett stort antal kommuner och kommunförbundet. Till dem som i huvudsak är positiva till förslaget hör arbetsmarknadsstyrelsen, nio länsstyrelser, landstingsförbundet, LO och TCO. Kommunförbundet och kommunerna yttrar sig i stort sett endast om den kommunala re- ' presentationen. Förbundet och huvuddelen av kommunerna tillstyrker denna.

• Sida 129
•  Original

Prop. 1975/76: 166 129

De remissinstanser som tillstyrker förslaget utvecklar i allmänhet inte skälen för sin ståndpunkt utan nöjer sig med att hänvisa till departe-. mentspromemorian.

Flera remissinstanser avstyrker offentlig styrelserepresentation över huvud. Till denna grupp hör näringslivets organisationer, kommerskol- legium och Lantbrukarnas riksförbund. Några remissinstanser godtar statlig men avstyrker kommunal representation. Denna ståndpunkt in- tas av tre länsstyrelser och Kooperativa förbundet (KF). KF menar att försöksverksamheten med statlig representation inte bör utvidgas. I fråga om kommunal representation anser KF att underlaget inte är till- räckligt ens för beslut om försöksverksamhet. De remissinstanser som helt eller delvis avstyrker offentlig styrelserepresentation grundar ofta sitt ställningstagande på principiella skäl. Särskilt SAF/industriförbun- det/grossistförbundet, Svenska företagares riksförbund och Lantbrukar- nas riksförbund riktar principell kritik mot promemorieförslaget.

Det är framför allt i två avseenden som kritik riktas mot förslaget från principiell synpunkt. För det första anser man att förslaget om offentlig styrelserepresentation leder till en maktutövning utan demokra- tisk kontroll. Om förslaget genomförs skulle man få en sammanbland- ning av politisk beslutsprocess, offentlig förvaltning och näringsliv. Detta sägs på sikt medföra risk för en utradering av de självständiga och varandra balanserande "intressen som vi hittills har haft i Sverige och som sägs ha varit ett av blandekonomins positiva kännemärken. Det skulle alltså finnas en risk för att den offentliga styrelseledamoten av sin uppdragsgivare utnyttjas för att bedriva näringspolitik direkt i före- tagen och detta skulle ske på grundval av hemliga underhandsinstruk- tioner. I anslutning till denna synpunkt anförs också att det finns risk ' för att myndigheterna, då de behandlar ansökningar som har getts in av företaget, inte uteslutande tar hänsyn till ansökans innehåll utan till vad den offentliga ledamoten anser. I varje fall skulle utomstående lätt kunna bibringas denna uppfattning. Härigenom skulle tilltron till myn- digheternas integritet på ett'betänkligt sätt kunna rubbas."

Den andra huvudsynpunkten är att offentlig styrelserepresentation skulle hämma effektiviteten i Styrelsearbetet. Styrelsema skulle bli för stora och särskilt i koncerner med många styrelser skulle arbetet bli tungrott. En styrelses huvuduppgift är, framhåller man, att fatta be— slut. Styrelsen måste därför utgöra en enhet. Offentlig styrelserepresen- tation skulle kunna leda till att styrelsen utvecklas till ett förhandlings- organ där olika styrelseledamöter har skilda särintressen. Detta kan leda till dubbla lojaliteter. Särskilt osunt anses det vara att genom kommu- nal representation införa ett intresse som i Så hög grad är part i för- hållande till företaget och som dessutom ofta står i ett konkurrens- och konfliktförhållande till-andrakommuner."

Det bör påpekas att. även 'de remissinstanser som är kritiska till för-

• Sida 130
•  Original

Prop. 1975/76: 166 130

slaget om offentlig styrelserepresentation godtar den i promemorian framförda uppfattningen att ett förbättrat informationsutbyte mellan företagen och samhället behövs.

Vid sidan av de principiella skälen anförs mot förslaget också att det finns andra och mer ändamålsenliga former än styrelserepresentation för informationsutbyte. Sistnämnda synpunkt anförs som skäl för att inte godta förslaget av bl.a. Sveriges hantverks- och industriorganisa- tion och Svensk industriförening. Även patent- och registreringsverket och industriverket tar upp frågan om styrelserepresentation är en lämp- lig form för informationsutbyte. Båda stannar dock för att godta för— slaget i dess huvuddrag. Industriverket ifrågasätter om inte informa— tionsbehovet kan tillgodoses genom att den offentliga ledamoten ad- jungeras.

För egen del vill jag anföra följande. . Flertalet av de argument som nu har anförts mot offentlig styrelse- representation fördes fram redan i 1972 års lagstiftningsärende. Så- lunda gjordes även då gällande att offentlig styrelserepresentation ut- gör en maktutövning utan demokratisk kontroll, att ledamöterna skulle få en markerad särställning med dubbla lojaliteter och att represen- tationen skulle hämma effektiviteten i styrelsearbetet.

Jag anförde i frågan om maktutövning bl. a. att den offentliga sty- relserepresentationen innebär att kretsen av beslutande personer i de ledande organen i för samhällets utveckling betydelsefulla företag och institutioner vidgas. En sådan utveckling ligger, anförde jag, väl i linje med den allmänna demokratiseringsprocessen i vårt land. De offentliga styrelserepresentanterna skall i första hand fungera som kontakt- och opinionsförmedlare mellan företagen och de allmänna samhällsintres- sena. Att ett sådant utbyte av information sker är av stor betydelse. Jag delade alltså inte uppfattningen att representationen skulle utgöra makt- utövning utan demokratisk kontroll.

Vad som nu har förekommit har inte gett mig anledning att ändra uppfattning på denna punkt. Jag kan tillägga följande. Flera av de in- vändningar som riktas mot den offentliga styrelserepresentationen grundas enligt min mening på missuppfattningar om dess innebörd. Jag vill sålunda framhålla att uppdrag som offentlig styrelseledamot inte är förenat med någon som helst form av myndighetsutövning mot det företag i vars styrelse ledamoten sitter. Det ansvar som åvilar resp. förvaltningsmyndigheter går inte i något avseende över på den offentlige styrelseledamoten. Däremot kan denne givetvis utifrån all- männa utgångspunkter föra fram sin syn på vad samhällsintressct kan kräva i ett visst hänseende. Det förhåller sig vidare så, att en offentlig styrelseledamot inte är samhällets representant på det sättet att leda- moten skall överlägga med de offentliga organen rörande behandlingen av enskilda styrelseärenden. Inte heller- kan något offentligt organ ge

• Sida 131
•  Original

Prop. 1975/76: 166 131

direktiv om hur den offentlige styrelseledamoten skall rösta i vissa'ären- den. Sådan styrning har hittills inte förekommit och det är inte heller avsikten att så skall ske framdeles.

Vad jag nu har sagt följer av att ledamoten i princip avses få samma ställning, uppgifter och ansvar som övriga styrelseledamöter. Häri lig- ger bl a. att ledamoten har att efter bästa förmåga främja företagets fortbestånd och utveckling. Jag skulle här vilja göra en jämförelse med det fallet att en funktionär i en intresseorganisation förordnas som le- damot i ett statligt verks styrelse på förslag av sin organisation. Denne har då att med sina särskilda kunskaper och erfarenheter berika dis- kussionen i styrelsen och är "självfallet oförhindrad att yppa organisa- tionens ståndpunkt i en viss sakfråga. Men ledamoten representerar inte organisationen på det sättet att den kan ge ledamoten bindande di- rektiv eller att ledamoten ensidigt kan inta ståndpunkter som främjar organisationens eller dess medlemmars intressen.

Talet om dubbel lojalitet synes mig betydligt överdrivet. Sedan lång tid tillbaka drar statsmakterna på olika områden upp ramar inom vilka de enskilda företagen har att verka. Som exempel på sådana ramar, om vilka det i dag råder en bred enighet i vårt land, kan nämnas anställ- ningstrygghet, miljöhänsyn och vissa konkurrensförhållanden. Att före- tagen inom dessa ramar är så effektiva som möjligt enligt företagseko- nomiska kriterier torde i sig i de flesta fall inte medföra någon motsätt- ning mellan företagens och samhällets intressen. En också företags- ' ekonomiskt effektiv svensk industri är tvärtom en förutsättning bl. a. för att vi skall kunna möta den allt hårdare utländska konkurrensen, vilket i sin tur är avgörande inte minst för våra möjligheter att hålla en hög och jämn sysselsättningsnivå och en regional balans inom industri- sektorn.

Även om sålunda riskerna för lojalitetskonflikter är begränsade kan man dock inte bortse från att motsättningar i särskilda situationer kan föreligga mellan företagets och samhällets intressen. Den offentlige styrelseledamoten har då att i styrelsen klargöra vilka dessa senare är och verka för att de beaktas.

Jag anförde i prop. 1972: 116 bl. a. att frågan om den dubbla lojali- teten inte var ny. Genom den koncentration av styrelseuppdrag som råder har problemet en relativt omfattande aktualitet inom näringslivet. De praktiska problemen har emellertid i regel kunnat lösas utan att de behövt drivas till sin spets Jag bedömde att svårigheterna inte behövde bli större när det gällde offentliga styrelseledamöter. Det har under försöksperioden inte kommit' fram något som tyder på att jag därvid tagit miste.

Farhågorna för att effektiviteten i styrelsearbetet skulle väsentligt sättas ned genom den offentliga styrelserepresentationen finner jag ' överdrivna.

• Sida 132
•  Original

Prop. 1975/76: 166 ; 132

Vad slutligen gäller invändningen att det finns andra och lämp- ligare former för informationsutbyte än styrelserepresentation, måste jag konstatera att det inte har varit möjligt att konstruera ett informa- tionssystem som gör styrelserepresentation obehövlig. Styrelserepresen- tation är enligt min mening ett lämpligt komplement till det informa- tionssystem som jag har förordat i det föregående. Styrelserepresenta- tionen har fördelen att den .ger snabba och smidiga kontakter samtidigt som det blir möjligt att bredda företagets beslutsunderlag och i viss mån också att påverka företaget i en för samhället önskvärd riktning.

Jag har mot bakgrunden av det-anförda för min del kommit till upp- fattningen att offentlig styrelserepresentation är en ändamålsenlig form för samarbete och informationsutbyte mellan samhälle och företag. I fråga om den kommunala representationen är emellertid remissutfallet sådant att det finns anledning att ytterligare överväga frågan 'om om- fattningen av och formerna för representationen. Ett dröjsmål med av- görandet av frågan kan enligt min mening godtas med hänsyn till de ändringar i informationssystemet som jag föreslår. Dessa innebär bl. a. att kommunerna regelmässigt får ta del av rapportsystemets primärupp- gifter och medverka i urvalet av intressanta fall. Jag'fäster också vikt vid att företagen nu har att anpassa sin verksamhet .inte bara till den utvidgade styrelserepresentationen för de anställda utan också till den lagstiftning om medbestämmande i arbetslivet om vilken regeringen tidi- gare denna dag har beslutat proposition. Jag är således inte nu beredd att förorda lagstiftning. om kommunal styrelserepresentation i aktiebo- lag och ekonomiska föreningar.

I fråga om den statliga representationen delar jag den i promemorian framförda uppfattningen att det finns skäl att nu gå vidare och utöka kretsen av företag som lagstiftningen gäller.

Som jag nyss har redovisat innebär promemorieförslaget i- denna del att staten under en försöksperiod om tre-år får rätt till styrelserepresen- tation i högst 60 aktiebolag eller ekonomiska föreningar och tio stiftel- ser. I de 60 företagen avses även rena produktionsföretag ingå.

Mot förslaget att också produktionsföretag skall omfattas av lagstift- ningen har erinran i och för sig inte framställts.,Jag ansluter mig för egen del till förslaget.

Inom kooperationen motsätter man sig 'att kooperativaföretag tas med i den nya försöksyerksamheten. Lantbrukarnas riksförbund hävdar- att de principiella skäl- som förbundet riktat mot offentlig styrelsereu -' presentation över huvud harsärskild styrka när det gäller kooperativa - företag. KF anser att beslutsunderlaget är för svagt för att man skall kunna utvidga den nuvarande lagstiftningen. Kooperationens förhand- lingsorganisation finner hellerdnte behov avnågon utvidgning av nuva- rande insyn och samarbete. Länsstyrelsen-i Gotlands län anser att eko- nomiska föreningar över huvud inte bör omfattas av lagstiftningen.

• Sida 133
•  Original

Prop. 1975/76: 166 . 133

För egen del vill jag framhålla att ekonomisk förening vid sidan av aktiebolag är den vanligaste associationsformen bland företag med ett ' större antal anställda. I fråga om de beslutande organen i ekonomisk förening, föreningsstämman och styrelsen, gäller vidare i stort sett lik- nande regler som i fråga om bolagsstämman och styrelsen i aktiebolag. De skäl som kan anföras till stöd för" införandet av offentlig styrelse- representation i aktiebolag gäller i princip också sådan representation i ekonomiska föreningar. Det är givet att inom den angivna ramen 60 företag inte kan rymmas mer än några få ekonomiska föreningar. Jag ansluter mig emellertid till den i departementspromemorian framförda uppfattningen att även de ekonomiska föreningarna principellt bör om- fattas av systemet med offentlig styrelserepresentation.

Med tanke på att den offentliga styrelserepresentationen föreslås utvidgad till rena produktionsföretag bör verksamheten ges försöks- karaktär. Försöksperioden kan som föreslagits i promemorian lämpligen bestämmas till tre år. '

Förslaget att högst 60 aktiebolag eller ekonomiska föreningar och tio stiftelser skall omfattas av försöksverksamheten har — om jag bortser från de principiella invändningarna -— i huvudsak lämnats utan erinran. Jag anser för egen del att förslaget-är väl avvägt för den försöksverk- samhet som jag förordar. Jag ansluter mig också till principerna för ur- val av företag. '"

I promemorian föreslås att undantag skall gälla för tidningsföretag och andra företag vilkas verksamhet väsentligen går ut på opinionsbild- ning av politisk, religiös eller liknande art. Denna ståndpunkt kan jag i och för sig ansluta mig till. Frågan saknar emellertid aktualitet med hänsyn till vad jag' förordar beträffande omfattningen och inrikt- ningen av den offentliga representationen. En uttrycklig regel behövs därför inte.

De skäl som jag nu har anfört för att inte göra något uttryckligt un- dantag för företag som huvudsakligen bedriver opinionsbildande verk- samhet gäller också bank- och försäkringsaktiebolag. I bankaktiebolag har staten f.ö rätt till styrelserepresentation enligt lagen (1955: 183) om bankrörclse. '

Jag övergår nu till att behandla vissa ytterligare frågor som har aktua- ' liserats under remissbehandlingen.

Vissa frågor som avser offentlig ledamots ställning har berörts av en del remissinstanser. Några hävdar att den sekretess som föreslås gälla medför att en betydelsefull'del av den information som den offentliga styrelseledamoten erhåller inte kan föras vidare och komma till an- vändning i samhällsarbetet. Flera remissinstanser förutsätter, utan att närmare beröra sekretessfrågoma, att den offentlige styrelseledamoten skall föra information vidare. Vissa anser även att detta bör ske i syste- matiserade former. ' ' ' ' '

• Sida 134
•  Original

Prop. 1975/76: 166 134

En annan fråga som berör de offentliga styrelseledamöternas ställning är det krav som har förts fram från LO och TCO om någon form av fast basorganisation för dessa ledamöter.

Med anledning av de nu berörda frågorna vill jag till att börja med erinra om vad jag nyss har anfört om den grundläggande principen att offentlig ledamot skall ha samma ställning, uppgifter och ansvar som övriga styrelseledamöter. Som jag anförde avses det inte förekomma någon styrning av ledamotens handlande i enskilda ärenden. Däri ligger också att ledamoten inte heller kan åläggas att redovisa hur olika sty- relseärenden har behandlats. Den föreslagna ordningen innebär vidare att den offentlige ledamoten i likhet med övriga ledamöter inte kan lämna ut information, om detta skulle skada företaget. Sekretessfrågan måste lösas genom en avvägning i-varje särskilt fall. I tveksamma fall bör frågan tas upp till diskussion i styrelsen. På den vägen bör det vara möjligt att efter hand utveckla en praxis som tillgodoser såväl företagets som samhällets intressen. Jag är således inte beredd att för-. orda någon form av systematiserad informationsspridning.

Vad därefter angår behovet av en basorganisation för de offentliga ledamöterna följer av vad jag förut har anfört at-t en sådan organisation närmast skulle få till uppgift att lämna information och annan service till de offentliga ledamöterna. Enligt min mening bör behovet av infor- mation och service liksom hittills kunna tillgodoses utan att ett särskilt organ inrättas.

En annan fråga som jag tidigare inte har berört är förslaget att offent- lig styrelseledamot skall få rätt att delta även i sådant förberedande arbete som sker inom ett arbetsutskott. Frågan berörs så gott som ute- slutande av SAF/industriförbundet/grossistförbundet. De avstyrker för- slaget därför att det enligt deras mening hämmar effektiviteten i arbetet inom utskottet.

För egen del vill jag erinra om att jag i 1972 års lagstiftningsärende (prop. 1972:116 5. 117) förutsatte att offentlig styrelseledamot skulle ges tillfälle att medverka också i det arbete som sker inom ett sådant beslutsförbercdande organ. Jag vill f. ö. peka på att lagen om bankrö- rclse ger den som har förordnats att vara offentlig styrelseledamot i bank rätt att delta inte bara i arbetsutskott inom styrelsen utan också ' i andra typer av beredningsorgan. Vad som har framkommit under re- missbehandlingen har inte föranlett mig att ändra uppfattning i sak- frågan. Jag tillstyrker alltså att rätten att delta i arbetsutskott "lagfästs. Att offentlig styrelseledamot har denna rät-t innebär naturligtvis inte att rätten alltid behöver utnyttjas. Lämpligheten av att så sker blir be- roende bl.a. av hur stor del av styrelsearbetet som äger rum i arbets- utskott och den offentlige ledamotens praktiska möjligheter att delta i så- dant arbete.

Till sist vill jag ta upp frågan om undantag från lagens tillämpning

• Sida 135
•  Original

Prop. 1975/76: 166 . 135

och prövning av tvister om lagens tolkning och tillämpning. I prome- ' morian har föreslagits att det skall få ankomma på dispensnämnden för arbetstagarrepresentation att bl.a. pröva tvist om lagens tillämp- ning. Någon regel av denna innebörd finns inte i gällande lag. Med den ståndpunkt som jag har intagit beträffande omfattningen av den offentliga representationen anser jag inte heller nu att en sådan regel behövs.

Vad gäller förslagets övriga delar har dessa som jag har nämnt i allt väsentligt godtagits eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. För egen del ansluter jag mig till förslaget i dessa delar. Detta innebär som sagt bl. a. att en ny försöksperiod om tre år inleds. Formerna för utvärderingen får prövas i ett senare sammanhang.

Till vissa detaljfrågor återkommer jag i specialmotiveringen.

12.4 Styrelserepresentation för de anställda

12.4.1 Allmänna synpunkter

Lagen om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och eko- nOmiska föreningar ger de anställda i aktiebolag och ekonomiska för- eningar, som sysselsätter i genomsnitt minst 100 arbetstagare, rätt 'att utse två ledamöter i styrelsen och en suppleant för varje sådan ledamot. Lagen gäller inte bank- eller försäkringsaktiebolag och inte heller vissa former av ekonomiska föreningar. Från lagens tillämpningsområde un- dantas vidare aktiebolag med mindre än tre styrelseledamöter om detta förhållande gällde den 1 januari 1972.

Beslut om inrättande och utseende av arbetstagarrepresentation fattas av lokal facklig organisation, som är bunden av kollektivavtal i förhål- lande till företaget och som omfattar mer än hälften av företagets ar- betstagare. Om arbetstagarrepresentation medför väsentliga olägenhe- ter för ett företag kan undantag i vissa fall medges från lagen, om olä- genheterna inte kan undanröjas på annat sätt. Medges undantag, skall arbetstagarnas intresse av insyn och inflytande i fraga om företagets verksamhet tillgodoses på annat sätt.

Frågor om undantag från lagen prövas av dispensnämnden för ar- betstagarrepresentation.

I industriverkets arbete har ingått en studie, som har syftat till att kart- lägga i vilken omfattning de anställda har utnyttjat sin rätt att tillsätta styrelseledamöter. Studien har omfattat samtliga aktiebolag och ekono- miska föreningar med minst 100 anställda. Den visar att ca 75 % av samtliga aktiebolag och ekonomiska föreningar med minst 100 anställda faktiskt omfattas av lagstiftningen. Av utredningen framgår vidare att styrelserna för drygt 80 % av de företagsenheter som faktiskt omfattas av lagstiftningen har representanter för de anställda. Därtill kommer att de anställda vid 6 % av företagen är indirekt företrädda genom repre-

• Sida 136
•  Original

Prop. 1975/76: 166 136

sentation i moderbolags styrelse. De företag där de anställda har avstått från rätten till styrelserepresentation omfattar knappt 10 % av de av lagen berörda företagen. En gruppering av det insamlade datamateria- let efter företagens storlek visar ett positivt samband mellan företagens storlek och graden av utnyttjande av rätten till styrelserepresentation. '

I fråga om erfarenheterna av reformen konstaterar industriverket sam- manfattningsvis att den har bidragit till att förbättra de lokala fackliga organisationernas insyn i företagens verksamhet. Den har också i många fall positivt påverkat relationerna mellan ledningen och de anställda samt bidragit till att underlätta det fackliga arbetet inom många företag. Reformen har enligt industriverket generellt sett fått ett positivt motta- gande på företagen och bör på längre sikt kunna ge de anställda ett ökat inflytande på de beslut som fattas. Enligt industriverkets bedömning utgör det tillgängliga erfarenhetsmaterialet ett tillräckligt underlag för att utarbeta en permanent lagstiftning. Verket föreslår således att lag- stiftningen om styrelserepresentation för de anställda permanentas.

Industriverket framhåller dock att det trots de i många avseenden positiva erfarenheterna från den pågående försöksverksamheten finns vissa brister i gällande lagstiftning och i den praxis som lagstiftningen har gett upphov till. För att få till stånd en förbättrad lagstiftning före- slås att gällande lag om anställdas styrelserepresentation arbetas om på vissa punkter. De föreslagna ändringarna avser bl. a. lagstiftningens till- lämpningsområde, styrelsearbetets innehåll och former samt prövning- en av tvister som kan uppkomma vid lagens tillämpning. Förslaget ut- går från att det också fortsättningsvis skall vara fråga om minoritets- reprcsentation för de anställda.

Så gott som samtliga remissinstanser instämmer i att försöksperioden med styrelserepresentation för de anställda i stort sett har utfallit posi- tivt. Förslagct om att lagen om anställdas styrelserepresentation perma- nentas tillstyrks eller lämnas utan erinran. Statens avtalsverk sätter dock i fråga om inte beslutet härom bör anstå till dess att den nya lagstift- ningen på arbetsrättens område har kommit fram.

För egen del vill jag anföra följande. Den utredning som industriver- ket har genomfört visar att de anställda i stor utsträckning har utnyttjat den rätt att tillsätta styrelseledamöter som lagen om anställdas styrelse- representation ger. Genom lagen har de anställda beretts möjlighet att följa och delta i beslutsprocessen i för dem angelägna frågor._ De an- ställda har också enligt vad utredningen visar i ökad omfattning och på ett tidigare stadium- än förut fått information om förändringar som kan påverka deras egen situation. UtÖVer förbättrad insyn och ökat in- flytande har lagen om- styrelserepresentation bidragit till att skapa bättre kommunikationer mellanföretagsledning och de anställda och gett de anställda direkta kontakter med ägarnas representanter i företagens sty- relser. De anställdas representanter synes i många fall ha gjort en god

• Sida 137
•  Original

Prop. 1975/76:166 , 137 "

insats i styrelsearbetet-.- Reformen har,otvivelaktigt medfört fördelar för såväl de anställda som företagens ledning. Några påtagliga negativa effekter har inte kunnat påvisas. '

Redan i 1972 års lagstiftningsärende-förelåg i allt väsentligt enighet om det berättigade i att" de anställda genom styrelserepresentation får insyn i och inflytande över frågor som har betydelse för de anställda som kollektiv. Jag framhöll för egen del bl. a. att demokratin inte kan ges ett annat och mer begränsat innehåll i arbetslivet än på andra om- råden och att det i längden inte kan försvaras att de anställda är ute- stängda från de organ där beslut fattas som på ett genomgripande sätt kan förändra de anställdas egen situation. Det är nu med tillfredsställel- se jag noterar den allmänna uppslutningen kring slutsatsen att försöks-' perioden har utfallit positivt. Försöksperioden har visserligen varit rela— tivt kort men det råder enligt min mening inte något tvivel om att det nu finns tillräckligt underlag för ett positivt ställningstagande till en permanentning av lagstiftningen. En remissinstans har ifrågasatt om inte ett beslut bör anstå till dess lagstiftningen på arbetsrättens område har ' reformerats. Jag vill med anledning härav påpeka att regeringen tidi- gare denna dag har beslutat att för riksdagen lägga fram proposition med förslag till lag om medbestämmande i arbetslivet. Härmed torde även den nämnda synpunkten vara tillgodosedd. Jag förordar alltså att lagen om anställdas styrelserepresentation när giltighetstiden löper ut den 30 juni 1976 ersätts av en ny permanent lag.

Styrelserepresentation är'otvivelaktigt ett viktigt inslag i utveckling- en mot en ökad företagsdemokrati. Den får "emellertid betraktas bara som ett steg i en pågående utveckling. Den" nämnda lagen om med- bestämmande i arbetslivet är ett annat viktigt inslag på det företags- demokratiska området. Mellan de olika lagarna'finns självfallet ett samband. Det är dock inte möjligt" att nu avgöra exempelvis hur styrel— searbetet påverkas av en lagstiftning enligt vilken i princip varje fråga som rör förhållandet mellan arbetsgivare'och arbetstagare kan tas upp till förhandling och regleras i avtal. Jag vill härmed ha sagt att en per- manentning av lagen"'om styrelserepresentation självfallet inte inne- bär att lagen har fått den slutgiltiga utformningen. Det kan om någon tid bli aktuellt att på nytt se över lagen i ljuset av bl. a. de erfarenheter som successivt vinns av andra' åtgärder, som syftar till att förbättra och fördjupa demokratin i företagen. '

De av industriverket föreslagna ändringarna innebär i huvudsak föl— jande. Lagen föreslåsomfatta samtliga aktiebolag och ekonomiska för- eningar med minst 50 anställda. För företag med mindre antal anställda föreslås lagstiftningen vara tillämplig under förutsättning att företagets styrelse har minst tre bolagsstämmovalda ledamöter. I koncerner och vid koncernliknande förhållanden föreslås rätten att utse arbetstagar- ledamöter i moderbolagets styrelse, koncernstyrelsen, tillkomma s'amt-

• Sida 138
•  Original

Prop. 1975/76: 166 138 -

liga anställda inom koncernen; Beträffande styrelsearbetets former och innehåll föreslås att arbetstagarledamöterna får rätt till representation i-- beslutsförbercdande utskott inom styrelsen och att suppleanterna får rätt ' att närvara och yttra sig vid styrelsens sammanträden. Styrelsesamman- trädenas innehåll föreslås vidare bli reglerat genom en allmänt hållen föreskrift enligt vilken arbetstagarrepresentant skall ha rätt att fordra att styrelsearbetet bedrivs så att de anställda ges möjlighet till insyn och inflytande på beslut av väsentlig betydelse för företagets utveckling. Slutligen föreslås att den nuvarande dispensnämnden för arbetstagar— representation omvandlas till en nämnd för styrelserepresentationsfrågor till vilken tvister angående tolkningen och tillämpningen av lagstiftning- en skall kunna hänskjutas.

Ändringsförslagen har inte konkretiserats i lagtext. Industriverkets förslag har vid remissbehandlingen fått ett i stort po— sitivt mottagande. Flertalet remissinstanser "tillstyrker eller lämnar för- slagen utan erinran. På några punkter bryter sig emellertid åsikterna. Särskilt vad gäller förslaget om att lagstiftningen skall omfatta samtliga aktiebolag och ekonomiska föreningar som har antingen minst 50 an- ställda eller minst tre bolagsstämmovalda styrelseledamöter är mening— arna delade bland remissinstanserna. Bl. a. SAF/industriförbundet mot- sätter sig bestämt att nuvarande gräns om 100 anställda sänks medan LO förordar att storleksgränsen helt slopas. ÄVen vad gäller förslaget om reglering av styrelsearbetets former och innehåll hävdas motsatta ståndpunkter, främst av arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisatio- ner. Å ena sidan hävdas att lagstiftning bör ske för att bereda'de an— ställdas representanter likartade faktiska arbetsförhållanden i styrelserna som de bolagsstämmovalda ledamöterna har, även om detta formellt innebär att de anställdas representanter får en särställning i styrelsen. Å andra sidan görs gällande att en styrelse måste vara fri att själv av- göra under vilka praktiska former arbetet bäst kan bedrivas och att de- taljreglering av styrelsens arbetsformer därför är olämplig. Meningarna är i viss mån delade också vad gäller förslaget om prövning av tvister.

För egen del anser jag att förslaget i sina huvuddrag kan läggas till grund för en permanent lagstiftning om styrelserepresentation för de anställda. Lagstiftningen bör liksom hittills utgå från att de anställda skall ha minoritetsreprcsentation och att det i det särskilda fallet skall tillkomma de anställdas lokala fackliga organisationer att besluta om styrelserepresentation skall inrättas eller inte. Detta gör det möjligt för de anställdas fackliga organisationer att med företagen träffa överens- kommelser om andra former för insyn och inflytande när styrelserepre— sentation i det särskilda fallet är en mindre lämpad form för samarbete mellan företaget och de anställda.

Jag övergår härmed till att behandla vissa viktigare avsnitt i industri- verkets förslag. Jag vill förutskicka att jag på ett par punkter förordar

• Sida 139
•  Original

Prop. 1975/76: 166 139

andra lösningar än verket har föreslagit bl. a. i fråga om lagstiftningens tillämpningsområde.

12.4.2 Tillämpningsområde .

Lagen om anställdas styrelserepresentation omfattar aktiebolag och ekonomiska föreningar. Stiftelser, ideella föreningar, enkla bolag och handelsbolag har lämnats utanför. Undantag har vidare gjorts för vissa speciella former av aktiebolag och ekonomiska föreningar såsom bank- och försäkringsaktiebolag, ekonomiska föreningar som ingår i jord- brukskasserörelsen, bostadsrättsföreningar och sambruksföreningar.

I likhet med industriverket och remissinstanserna anser jag att aktie- bolag och ekonomiska föreningar i princip skall omfattas av lagen.

[ fråga om de nyss nämnda associationsformerna stiftelser, ideella föreningar, enkla bolag och handelsbolag saknas lagbestämmelser om styrelse. Beträffande enkla bolag och handelsbolag förutsätts inte ens att styrelse finns.

Industriverket har satt i fråga om inte handelsbolag bör ges skyldig— het att inrätta styrelse så att möjlighet öppnas för de anställda att er- hålla styrclserepresentation i sådana bolag. Eftersom denna fråga be- handlas av 1974 års bolagskommitté (Ju 1974: 21),. anser industriverket att resultatet av kommitténs arbete bör avvaktas innan frågan om han- delsbolagens ställning i styrelserepresentationshänseende slutligt avgörs. Industriverket konstaterar vidare att verksamhetens art vad avser stif— telser och ideella föreningar i flertalet fall gör frågan om anställdas re- presentation i styrelsen mindre angelägen.

Av de remissinstanser som har yttrat sig i denna fråga har flertalet i likhet med industriverket hänvisat till pågående utredningsarbete.

Också jag anser att resultaten av pågående utredningsarbete bör av- vaktas innan ställning tas till frågan om de anställdas styrelserepresen— tation i andra företagsformer än aktiebolag och ekonomiska föreningar. F.n. pågår som har nämnts utredningsarbete avseende handelsbolag men också rörande stiftelser (Ju 1975 : 01). I fråga om ideella föreningar finner jag liksom industriverket att frågan om representation för de an- ställda är mindre angelägen. I några fall har dock enligt vad jag har erfarit överenskommelser. träffats om styrelserepresentation i stiftelser och ideella föreningar.

Vid sidan av aktiebolag och ekonomiska föreningar finns flera asso- ciationsformer som regleras i särskild lagstiftning. Det är fråga om eko- nomiska föreningar närstående former med olikartat utformade bestäm- melser om bl. a. styrelse och styrelsearbete. Som exempel på sådana sammanslutningar kan nämnas flottningsför'eningar och vägsamfällig- heter. Frågan i vad mån juridiska personer av detta slag skall omfattas" av lagstiftningen kommer att övervägas i annat sammanhang.

De anställda i bank- och försäkringsaktiebolag har f.n. rätt till sty-

• Sida 140
•  Original

Prop. 1975/76: 166 140 '

relserepresentation enligt lagen (1973: 1093) om styrelserepresentation för de anställda i bankinstitut och försäkringsbolag. Lagen gäller till ut- gången av juni 1976. Regeringen har tidigare denna dag beslutat att ge- nom proposition lägga fram förslag om en ny permanent lag. I likhet med den gällande lagen omfattar förslaget bankinstitut och försäkrings- bolag. Frågan om att införa styrelserepresentation för de anställda även i andra kredit- och försäkringsinrättningar, vilkas verksamhet regleras i särskild lagstiftning, t. ex. hypoteksföreningar och understödsförening- ar, har därvid prövats av chefen för finansdeparternentet efter samråd

med mig. Nämnda inrättningar inom kredit— och försäkringsväsendet ' ' bör därför inte omfattas av den lagstiftning jag nu förordar. .

Till ekonomiska föreningar hör bl. a. bostadsrättsföreningar och sam- bruksföreningar. Dessa föreningar omfattas inte ”av den nu gällande lagen. Jag föreslår att de anställda i dessa båda former av föreningar får rätt till styrelserepresentation på samma sätt som föreslås gälla be- träffande övriga ekonomiska föreningar.

Under remissbehandlingen har virkesmätningsrådet pekat på vissa särskilda problem som gäller i fråga om vi'rkesmätningsföreningar och föreslagit att undantag görs för dessa föreningar. Som skäl för undan- tag åberopas att föreningarnas styrelser är sammansatta av lika antal representanter för virkessäljare och virkesköpare och att styrelserepresen- tation för de anställda skulle påverka den balans som sålunda finns. Jag är inte beredd att förorda ett generellt undantag för virkesmätnings- föreningar. Det av virkesmätningsrådct gjorda påpekandet bör dock föranleda en jämkning av dispensreglerna. Jag återkommer till denna fraga i specialmotiveringen.

Lagen om anställdas styrelserepresentation omfattar aktiebolag och ekonomiska föreningar som har minst 100 anställda. En ytterligare för- utsättning för lagens tillämplighet är att företagets styrelse består av minst tre ledamöter. '

Industriverket föreslår att den nya lagen om anställdas styrelserepre- sentation skall omfatta samtliga aktiebolag och ekonomiska föreningar med minst 50 anställda oberoende av styrelsens storlek. På företag med färre än 50 anställda föreslås lagen bli tillämplig om företagets styrelse har minst tre ledamöter. Det'sist nämnda innebär bl. a. .att så gott som alla ekonomiska föreningar kommer att omfattas av lagstiftningen, efter— som ekonomisk förening med vissa undantag av ringa praktisk bety- delse skall ha minst tre ledamöter 1 styrelsen.

Vid remissbehandlingen har bl. a. näringslivets organisationer motsatt sig förslaget om sänkt storleksgräns. TCO ansluter sig till industriver- kets förslag. Kooperationens förhandlingsorganisation har uttalat som sin bestämda uppfattning att enbart en gräns bör sättas ut- för rätten till styrelserepresentation och föreslagit att denna bestäms till 25 an- ställda. LO menar att det 'inte finns skäl att bibehålla någon storleks—

• Sida 141
•  Original

Prop. 1975/76: 166 141

gräns. Behovet av löntagarinflytande är lika stort i de små som i de större företagen. Det bör överlåtas till de anställda att avgöra om de vill utnyttja möjligheten till styrelsemedvcrkan eller inte.

Förslaget om att de anställdasrätt till styrelserepresentation anknyts till antalet stämmovalda ledamöter har utsatts för "kritik av främst koo- perationens organisationer. Kooperationens förhandlingsorganisation på- pekar att det inom kooperationen finns många ekonomiska föreningar med endast ett fåtal anställda och anser att det är ett jämlikhetskrav och som följd därav utomordentligt väsentligt att lagstiftningen ger lika möjligheter för arbetstagare som arbetar under likartade förhållanden att utöva rätten till styrelserepresentation. Sveriges kooperativa och allmännyttiga bostadsföretags förhandlingsorganisation anför liknande synpunkter och framhåller i övrigt, liksom Sveriges allmännyttiga bo- stadsföretag, att styrelserna i de allmännyttiga bostadsföretag, som drivs i bolagsform, regelmässigt har tre ledamöter. Även de bostadsföretag som har bara några få anställda skulle enligt förslaget komma att om- fattas av lagen. SAF/industriförbundet framhåller-att det faktum att tre eller flera personer råkar sitta i ett småföretags styrelse inte innebär att de anställdas intresse för denna form av inflytande blir större.

Det framgår av de statistiska uppgifter som redovisas av industriver- ket och som avser förhållandena vid årsskiftet 1973/1974 att antalet aktiebolag och ekonomiska föreningar med 100 eller fler anställda ut- gör ca 2 000, med 50 eller fler anställda ca 4 000 och med 20 eller fler anställda ca 10500. Om storleksgränsen helt tas bort, kommer något' färre än 80 000 aktiebolag och drygt 10 000 ekonomiska föreningar eller tillsammans ca 90 000 företag att omfattas av lagstiftningen. .

För egen del vill jag först i fråga om antalet anställda som kriterium för arbetstagarrepresentation i styrelsen påpeka att tillämpningsområdet för den föreslagna lagen om medbestämmande i arbetslivet inte är be— gränsat till arbetsplatser med ett. visst antal anställda. Enligt förslaget skall lagen äga tillämpning på ”förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare”. Dit räknas enligt motiven inte bara frågor som rör arbe- tets ledning och fördelning eller i övrigt frågor om de förhållanden un- der vilka arbetet utförs utan också företagsledningsfrågor, såsom exem- pelvis frågor om verksamhetens omfattning, omlokalisering, investering- ar, upptagande eller nedläggning av verksamhetsgrenar. Vidare skall medbestämmanderätten omfatta frågor om finansiering, inköp och för- säljning, lagerhållning, reklam och—liknande inom området för företa- gets affärsverksamhet. Det uttalas att lagen bygger på att även frågor som rör bedrivandet av arbetsgivarens verksamhet i stort, dvs. frågor som normalt behandlas i företagens styrelser, skall anses höra till för- hållandet mellan arbetsgivare och- arbetstagare. Chefen för arbetsmark- nadsdepartementet har' 1 fråga om tillämpningsområdet anfört att han . inte kan godta av vissa .arbetsgivarorganisationer framfört förslag inneg '.

• Sida 142
•  Original

Prop. 1975/76: 166 . 142

bärande att de mindre "arbetsplatserna skulle undantas från lagens till---'- lämpning. Den arbetsrättsliga lagstiftningen får inte utformas så att den inte skulle omfatta alla arbetsgivare och arbetstagare. Chefen för arbets— marknadsdepartementet menar att det även sett från de'mindre före- tagens synpunkt framstår som en omöjlighet att inte erbjuda de an- ställda samma villkor som andra arbetstagare.

Jag har i princip samma inställning som den som kommit till ut- tryck i vad chefen för arbetsmarknadsdepartementet har anfört. De an- ställdas rätt till insyn och inflytande i det företag där de arbetar bör enligt min mening inte vara beroende av deras antal. Man kan dock inte bortse från att särskilda problem är förbundna med styrelserepresen- tation i mindre företag. I åtskilliga av dem är styrelsearbetet föga ut— vecklat, i andra finns styrelsen i praktiken bara på papperet. Detta häng- er ofta samman med att dessa företag är anknutna till ägarens privata ekonomi. Styrelserepresentation i dessa företag kan lätt leda till en for- malisering av beslutsprocessen som inte upplevs som naturlig vare sig av ägare eller anställda. De anställda är då bättre betjänta av andra former för insyn och inflytande än styrelserepresentation.

Erfarenheterna från försöksverksamheten gäller endast företag med minst 100 anställda. I sådana företag finns i allmänhet ett styrelse- arbete som fungerar vid sidan av den- löpande förvaltningen. I de minsta företagen är bilden betydligt mer splittrad. Det 'kan därför finnas skäl att skaffa större erfarenhetsunderlag innan frågan om rätten till styrelserepresentation skall vara generell avgörs. Jag anser sålunda att det alltjämt bör finnas en gräns som ansluter till antalet anställda i företaget. Ett uppskov med beslutet kan enligt min mening godtas med hänsyn främst till den föreslagna lagen om medbestämmande i arbetslivet. Genom denna kan de anställda få kraven på insyn och in- flytande tillgodosedda i former som är anpassade till det enskilda före- taget. Inom ramcn för medbestämmandelagen finns f.ö. också möj- lighet att träffa överenskommelser om styrelserepresentation. Det kan alltså även av detta skäl finnas anledning att avvakta erfarenheterna av arbetsrättsreformen innan man tar slutlig ställning till frågan om de minsta företagen skall omfattas av lagen om styrelserepresentation för de anställda.

Den av industriverket föreslagna gränsen 50 anställda anser jag vara högre än vad som är påkallat för att avgränsa de småföretag som t.v. bör undantas. Kooperationens förhandlingsorganisation har före- slagit att gränsen sätts 'vid 25 anställda. Denna gräns har använts i vissa företagsnämndsavtal för att skilja små företag från andra. Jag finner gränsen lämplig.

Vid remissbehandlingen har en särskild fråga avseende tillämpnings— området tagits upp av Sveriges redareförening, som har pekat på de problem som från främst kostnadssynpunkt' uppstår om storleksgränsen

• Sida 143
•  Original

Prop. 1975/76: 166 143

100 anställda sänks. Dessa problem anser jag bäst kunna lösas i sam- råd mellan rederierna och de anställda genom deras fackliga organisatio- ner. Arrangemang torde 'gå att träffa som tillgodoser båda sidors be- rättigade intressen. Härvid bör beaktas att rederierna också har land- anställd personal och att — i särskilt fall som detta — hinder inte möter mot att man går utanför kretsen av de anställda när man utser arbets- tagarledamot eller suppleant för denne.

Vad jag nu har sagt avser frågan om storleksgräns beträffande antalet anställda. Industriverket har föreslagit att oberoende av detta antal rätt till styrelserepresentation skall föreligga om minst tre stämmovalda leda- möter finns i styrelsen. Förslaget har i denna del under remissbehand- lingen kritiserats på framför allt två grunder. Först och främst, påpekas det, blir ekonomiska föreningar diskriminerade i förhållande till aktie- bolag, eftersom i styrelsen för ekonomiska föreningar enligt lag skall finnas minst tre personer. Vidare anförs att antalet ledamöter i styrel- sen inte är någon god mätare på behovet av insyn och inflytande, efter- som det i många fall finns tre personer i styrelsen för rena småföretag, medan i styrelsen för åtskilliga tämligen stora företag finns endast en eller två personer. Jag finner den nu nämnda kritiken befogad. Med hänsyn härtill och till min tidigare nämnda ståndpunkt att de minsta företagen t.v. bör undantas från lagens tillämpningsområde kan jag inte ansluta mig till industriverkets förslag i denna del.

Enligt vad jag förordar skall rät-ten till styrelserepresentation vara beroende av antalet anställda, medan antalet ledamöter i företagets styrelse saknar betydelse. Eftersom det alltjämt skall vara fråga om minoritetsreprcsentation för de anställda, behövs en jämkning av de gällande reglerna på en punkt. Den gällande lagen undantar nämligen från tillämpningsområdet'aktiebolag med mindre än tre ledamöter i styrelsen. Skälet härtill var att inrättande av arbetstagarrepresentation i ett bolag med mindre än tre ledamöter skulle kunna föranleda att an- talet bolagsstämmovalda ledamöter ökades till tre mcd därav enligt aktiebolagslagen följande krav på att verkställande direktör måste utses. Undantaget torde med den valda storleksgränsen 100 anställda ha sak- nat störrc praktisk betydelse. Om man, som jag förordar, sänker stor- leksgränsen till 25 anställda blir följden att många företag omfattas som f.n. har endast en eller två ledamöter i styrelsen. Vidhåller man att de anställda alltid skall ha rätt att utse två styrelseledamöter måste i vissa fall antalet bolagsstämmovalda ledamöter ökas för att majoritetsför- hållandet inte skall rubbas. Detta kan leda till att styrelsen blir större än som är sakligt motiverat. En sådan ordning bör undvikas. Lösningen ligger enligt min mening i att representationen för de anställda an- passas till det antal ledamöter som faktiskt ingår i styrelsen. En särskild regel behöver ställas uppendast för det fall att styrelsen består av bara en ledamot. I sådant fall måste en begränsning ske på så sätt att de

• Sida 144
•  Original

Prop. 1975/76: 166 144

anställda får utse en ledamot och en suppleant. Vid lika röstetal i sty- relsen gäller den meningsom biträds av ordföranden. Denne får förut- sättas vara utsedd av företaget. Det är således möjligt att med bibe- hållande av principen om minoritetsrepresentation för de anställda låta dessa utse två styrelseledamöter, även när antalet'övriga ledamöter upp-- ' går till två. ' "

I ekonomiska föreningar skall med vissa speciella undantag alltid finnas styrelse med minst tre ledamöter. Några problem av det slag jag har berört föreligger således i regel inte i fråga om de ekonomiska föreningarna.

Skulle företaget vidta åtgärder för att minska styrelsen, bör detta förhållande inte leda till ändring i de anställdas rätt till styrelserepre- sentation, om arbetstagarledamöter har utsetts. Jag förordar en lösning i enlighet med vad jag nu har sagt. Liksom hittills bör inte heller en ' nedgång av antalet anställda under den i lagen angivna storleksgränsen medföra att rätten till styrelserepresentation upphör.

Med den ståndpunkt jag har intagit till frågan om storleksgräns ökar antalet företag som. omfattas av lagen från ca 2 000 till ca 8 000. För- slaget innebär således en betydande utvidgning av tillämpningsområdet. Den föreslagna gränsen får dock inte betraktas som slutgiltig. Erfaren- heterna får visa om den inte kan sänkas ytterligare. Jag avser att ta upp frågan om storleksgräns till nytt övervägande mot bakgrund av de" erfarenheter som görs under de närmaste tre åren.

I 2.4.3 Koncernfrågar

I nuvarande lag om anställdas styrelserepresentation saknas särskilda regler för koncerner. Detta innebär att styrelserepresentation endast kan komma i fråga i aktiebolag eller ekonomisk förening "som upp- fyller storlekskravet. Eftersom antalet anställda i många moderföretag understiger 100, innebär detta att de anställda i vissa fall saknar repre- sentanter i koncernstyrelsen trots att antalet anställda i koncernen över- stiger 100.

Industriverket har funnit att det är angeläget att lagstiftningen garan— terar de anställda inom en koncern som helhet'rätt till- koncernstyrelse— representation. I en koncern eller vid koncernliknande förhållanden föreslås därför att rätt till styrelserepresentation i moderbolaget skall tillkomma samtliga anställda inom koncernen. En nackdel härvid är." att de anställda i moderbolaget mister rätten att själva utse arbets— tagarledamöter i den- egna företagscnheten. De får dela denna rätt med övriga anställda inom koncernen. Skälen för en särskild koncern- regel med denna innebörd är dock enligt industriverkets mening starkare än de som talar mot den. Regeln medför- att de anställdas ställning stärks i dotter- och dotterdotterföretagen. De anställda i dessa före—_ tag får sålunda inte bara rätt till representation i styrelsen för det egna

• Sida 145
•  Original

Prop. 1975/76: 166 145

företaget utan dessutom rätt att medverka vid utseendet av koncern- styrelseledamöter. .

Förslaget om koncernstyrelserepresentation har fått ett positivt mot- tagande. De remissinstanser som yttrat sig i frågan har samtliga till- styrkt förslaget. Hit hör såväl de fackliga organisationerna som SAF/ industriförbundet, Kooperationens förhandlingsorganisation, Statsföre- tagens förhandlingsorganisation, Statsföretag AB och A-pressens sam- organisation. Förslaget undanröjer enligt Kooperationens förhandlings— organisation en brist i gällande lag om anställdas styrelserepresenta- tion, eftersom den speciella organisationen inom vissa koncerner har nödvändiggjort särskilda konstruktioner för arbetstagarrepresentation. Detta är fallet beträffande KF och dess dotterbolag.

Beslut i moderföretagsstyrelse har ofta-betydelse för koncernen som helhet. Jag delar därför industriverkets uppfattning att rätten till sty— relserepresentation i moderföretaget bör tillkomma samtliga anställda inom koncernen. Man bör således vid tillämpningen av lagen se kon— cernen som en helhet. Därav följer att fråga om bl.a. storleksgräns bör bedömas med utgångspunkt från koncernens samtliga anställda. Med denna lösning saknar antalet anställda i moderföretaget betydelse, om sammanlagda antalet arbetstagare inom koncernen uppgår till "25.

En särskild fråga i sammanhanget är när en koncern eller ett kon— cernliknande förhållande skall anses-föreligga. Industriverket har i sitt förslag utgått från den definition. av.koncernbegreppet som för aktie- bolag finns i 221 5 lagen (1944:-705) om aktiebolag. Enligt denna defi- nition knyts moderbolagsbegreppet i ett koncernförhållande till aktie— innehavets storlek i ett annat aktiebolag eller, om aktier med olika röstvärde finns, till rösteandelens storlek. En moder- och dotterbolags— situation kan också föreligga om 'ett aktiebolag annars på grund av ak— tieinnehav eller avtal eller av annan orsak har ett bestämmande infly— tande över ett annat aktiebolag och inflytandet är förbundet med ett väsentligt intresse i det senare bolagets ställning och resultatet av,dess verksamhet. Den aktiebolagsrättsliga koncerndefinitionen förutsätter emellertid att moderbolaget'alltid är aktiebolag. Andra likartade och i lag oreglerade koncernbildningar förekommer, där sålunda moder- företaget är annat än aktiebolag. Det kan vara fråga om en ekonomisk förening eller ett handelsbolag. Enligt industriverket bör de anställdas rätt till styrelserepresentation omfatta såväl koncerner i aktiebolags- lagens mening som koncernliknande förhållanden i övrigt.

I fråga Om vilka koncernliknande förhållanden som bör omfattas av lagstiftningen har olika uppfattningar gjorts gällande av remissinstan— serna. Enligt SAF/industriförbundets mening saknas f.n. underlag för en regel som berör alla företagsformer. Regeln bör därför begränsas till koncerner i aktiebolagsrättslig mening. LO och TCO framhåller att de regler som definierar koncernerär oklara och bör ses över så att samt-

10 Riksdagen 1975/76. ] saml. Nr 166

• Sida 146
•  Original

Prop. "1975/76: 166 [46

liga koncernliknande företagsbildningar omfattas. Det är enligt de fackliga organisationerna angeläget att också andra företagsformer än aktiebolag såsom moderföretag omfattas av koncernreglerna, t. ex. han- delsbolag och ekonomiska föreningar.

[ denna fråga vill jag anföra följande. Den i januari 1.977 träder en ny aktiebolagslag i kraft. Den nya lagens bestämning av koncernbe- greppet innebär i sak inte någon avvikelse från gällande rätt. Lagen utgår sålunda från att moderföretaget är ett svenskt aktiebolag. Det anges dock uttryckligen att ett dotterföretag inte behöver vara ett aktie— bolag. Detta stämmer överens med den uppfattning om koncernbe- greppet som gäller f. n. utan särskild lagregel. Om ett aktiebolag äger så många aktier eller andelar i svensk eller utländsk juridisk person att det har mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar är sålunda enligt den nya lagen det förra bolaget moderbolag och den juridiska personen dotterföretag. Detsamma gäller om ett aktiebolag i annat fall på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal har ett be- stämmande inflytande över juridisk person och en betydande andel i resultatet av dess verksamhet.

Att en koncernregel bör omfatta koncerner i aktiebolagsrättslig me- ning är självklart och behöver inte närmare diskuteras. Med den stånd- punkt jag nyss har intagit i frågan om styrelserepresentation i handels- bolag och stiftelser bortfaller vidare regelsystemets tillämpning i kon- cerner som har handelsbolag eller stiftelse som moderföretag. Kvar står frågan i detta sammanhang huruvida koncern som har ekonomisk förening som moderföretag bör jämställas med koncern i aktiebolags- rättslig mening.

Lagen om ekonomiska föreningar saknar en koncerndefinition sva- rande mot den som finns i aktiebolagslagen . Hinder bör dock inte möta mot att i en lag om anställdas styrelserepresentation ta in en regel som jämställer ekonomisk förening med aktiebolag som moderföretag i kon— cernförhållanden. Den huvudsakliga innebörden av en sådan regel blir att rätten till styrelserepresentation tillkommer de anställda i koncer— nen som helhet i stället för enbart de i moderföreningen anställda.

I sådana koncerner som har sin verksamhet såväl i Sverige som utom- lands är principen den. att varje enhet inom en koncern i det avseende som här är i fråga är underkastad lagstiftningen i det land där verk- samheten drivs. Detta innebär att endast i Sverige belägna företag inom en koncern med svenskt moderföretag kommer att omfattas av de före- slagna reglerna.

Den nu förordade koncernregeln innebär således att rätt till sty- relserepresentation kan föreligga. även om moderföretaget skulle sakna anställda eller ha endast oorganiserade arbetstagare. Däremot förut- sätter rätten till styrelserepresentation i de olika dotterföretagen att dcs— sa uppfyller kraven i fråga om antal anställda och organisationsgrad.

• Sida 147
•  Original

Prop. 'l 975/76: 166 147

I detta sammanhang vill jag peka på en särskild fråga. Enligt vad som har framkommit under försöksperioden finns det exempel på att dotter- företag drivs i kommission för moderföretaget. Arbetstagarna hyrs av dotterföretaget på årsbasis och de är således formellt anställda i mo- derföretaget men verkar i dotterföretaget. Under sådana omständigheter ger den nyss behandladekoncernregeln inte dem som arbetar i dotter- företaget någon rätt till representation i dotterföretagets styrelse. Det kunde övervägas att införa en särskild regel som i detta fall ger de an- ställda rätt till styrelserepresentation i dotterföretaget. För min del har jag valt att inte förorda någon särskild regel för detta fall. Jag förut- sätter att frågan kan lösas genom överenskommelse mellan berörda parter. Därigenom blir det möjligt att finna en lösning som är av- passad efter behoven i varje särskilt fall.

72.4.4 Styrelsearbetets former och innehåll Nuvarande lag om anställdas styrelserepresentation innehåller inga regler om styrelsearbetets former och innehåll. För arbetstagarledamö- ter liksom för övriga ledamöter i styrelsen gäller den reglering som finns i aktiebolagslagen resp. lagen om ekonomiska föreningar. [ prak— tiken innebär detta att det överlåts till resp. bolagsstyrelse eller före— ningsstyrelsc att avgöra de lämpligaste formerna för och innehållet i styrelsearbetet. Industriverket konstaterar i sin utvärdering att det i fråga om sty- relsearbetets former och innehåll finns en betydande variation mellan olika storleksgrupper av företag men också mellan enskilda företag. 1 de flesta fall sker visserligen styrelsearbetet på ett för arbetstagarleda- möterna meningsfullt sätt. Emellertid finns en del styrelser där arbetet fungerar på sådant sätt att verket ifrågasätter om styrelserepresenta- tionen i dessa företag ger de anställda de möjligheter till insyn och in- flytande som lagstiftningen har avsett. Bland förhållanden som begrän- sar möjligheterna till insyn och inflytande nämns att det finns styrelser som sammanträder mycket sällan, att det i nära en femtedel av sty- relserna finns arbetsutskott, där arbetstagarledamöterna i regel inte får delta, och att styrelser finns där sammanträdena uteslutande förs på ett främmande språk. Vidare förekommer att underlagsmaterial sänds ut mycket sent och ibland är ofullständigt, vilket begränsar möj- ligheterna för arbetstagarledamöterna att sätta sig in i ärendena och att rådgöra med sina kontakt- och referensgrupper. Mot bakgrund av de brister som har kommit fram vid utvärderingen anser verket att en lagreglering behövs för att 'säkerställa att styrelse- arbetet sker i sådana former att syftet med lagen tillgodoses. Verket stannar för en allmänt hållen bestämmelse av innebörd att styrelse- arbetet skall bedrivas på ett sådant sätt att de anställda ges möjlig- het till insyn och inflytande på beslut av väsentlig betydelse för före—

• Sida 148
•  Original

Prop. 1975/76: 166 148

tagets utveckling. Den av verket föreslagna regeln syftar enligt verket närmast till att säkra att frågor som många av arbetstagarledamöterna har saknat i styrelsearbetet, t. ex. personal- och arbetsmiljöfrågor och vissa planeringsfrågor, tas upp i styrelsen. Det är dock tydligt att den föreslagna lagregeln skulle få betydelse även då det gäller former- na för styrelsearbetet. Verket avvisar emellertid en direkt reglering av så- dana frågor som antal styrelsesammanträden, underlagsmaterial, språk o.d. I fråga om arbetsutskotten föreslås däremot en direkt lagbestäm- melse. Enligt verket bör lagen ge de anställda rätt till representation även i beslutsförbercdande arbetsutskott inom styrelsen.

Frågan om främmande språk i styrelsearbetet tas upp till diskussion av industriverket. Verket delar i och för sig en under utvärderingen framförd uppfattning att styrelsespråket i ett svenskt företag bör vara svenska. Emellertid anser verket att det i vissa fall kan finnas fog för att ett annat språk används, t. ex. om ett företag engagerar en utländsk- expert eller om representant för ett utländskt moderbolag ingår i sty- - relsen. I sådana fall anser verket att styrelseledamöterna bör beredas fullgoda tolkningsmöjligheter samt översättningshjälp beträffande för- handsmaterial. Frågan om främmande "språk i styrelsearbetet har ock- så varit föremål för riksdagsbehandling efter en motion i ämnet i samband med förslaget till den. nya aktiebolagslagen. 'I- motionen yrka-- des bl.a. att i den nya aktiebolagslagen skulle slås fast att styrelsens förhandlingar skall föras på svenska' och att de handlingar som utgör underlag för styrelsens beslut skall vara avfattade på svenska, om inte samtliga styrelseledamöter är eniga om att använda ett annat språk. Riksdagen godkände .i detta sammanhang vad lagutsko'ttet anförde i frågan (LU 1975/76:51). Utskottet hänvisade till att frågan skulle bli föremål för övervägande i samband med utvärderingen av lagen om styrelserepresentation för de anställda. Utskottet ställde sig positivt till syftet med motionen och underströk det angelägna i att de problem som är förknippade med användandet av främmande språk i styrelse- arbetet noga övervägs i samband med förberedelserna för en perma- nentning av denna lag. '

Industriverket-s förslag beträffande styrelsearbetets former och inne- håll har fått ett positivt mottagande från remissinstanser som företräder arbetsgivarintressen. Hit hör SAF/industriförbundet, Statsföretagens förhandlingsorganisation, Statsföretag AB, Kooperationens"förhandlings- organisation och Sveriges hantverks- och industriorganisation. SAF/ industriförbundet anser bl.a. att en styrelse måste vara fri att själv avgöra under vilka praktiska former arbetet. bäst kan bedrivas och att en detaljreglering skulle strida mot den grundläggande samarbets- tanken. Däremot har från LO och TCO mot bakgrund av de avsteg från försökslagen och dess anda som kommit fram vid verkets ut- värdering ställts krav på mer preciserad lagstiftning. Detta innebär

• Sida 149
•  Original

Prop. 1975/76: 166 149

bl. a. att krav förs fram på regler om ett minsta antal styrelsesamman- träden, underlagsmaterial, språk m.m. Vidare anser både LO och TCO att arbetstagarledamot skall ha rätt till bordläggning av fråga, om underlagsmaterialet är bristfälligt eller utsänt för sent. Enligt LO måste likartade faktiska arbetsförhållanden skapas för arbetstagarledamöter- na även om detta innebär att de formellt får en särställning i lagstift— ningen.

l'ndustriverkets förslag om rätt till representation i arbetsutskott till- styrks däremot av det övervägande antalet remissinstanser. SAF/in- dustriförbundet anser dock inte att någon lagbestämmelse behövs utan att det räcker med en rekommendation i ett motivuttalande. Vidare framhålls att rätten till representation bör avse endast en ledamot efter- som arbetsutskott i regel omfattar bara två eller tre personer. LO till- styrker förslaget men förutsätter att representationen skall omfatta den största lokala organisationen om inte annat överenskoms mellan parter- na. En speciell synpunkt har Sveriges redareförening, som avstyrker förslaget främst från kostnadssynpunkt.

I frågan om styrelsearbetets former och innehåll vill jag för egen del anföra följande. Avsaknaden av bestämmelser i detta ämne i för- sökslagstiftningen hänger samman med den principiella utgångspunkten för 1972 års reform att samma reglering bör gälla för arbetstagarleda- möterna som för övriga ledamöter i styrelsen. Eftersom verksamheten var oprövad fanns också anledning att avvakta erfarenheterna under försöksperioden. Jag kan nu konstatera att-det, även om försöksverk— samheten i stort har fungerat bra, i vissa fall har förekommit brister som får anses motivera en reglering av frågan. Jag delar därför verkets och remissinstansernas uppfattning att lagbestämmelser bör tillskapas som gör det möjligt att säkerställa att styrelsearbetet bedrivs på sådant sätt att syftet med lagstiftningen tillgodoses. I fråga om utformningen — där delade meningar däremot råder — anser jag i likhet med industri- verket det angeläget att inte i onödan försvåra den anpassning av sty- relsearbetet som kan anses motiverad med hänsyn till omständighe- terna i de särskilda fallen. Förhållandena varierar betydligt från företag till företag. Denna omständighet får särskild betydelse när an- talet företag som omfattas av lagstiftningen utökas. En specialreglering av frågorna om styrelsesammanträden, underlagsmaterial, kallelse till sammanträden, styrelsespråk och- översättning av arbetsmaterial från främmande språk skulle-bli tämligen komplicerad och kräva reservatio— ner och undantag i olika hänseenden. En sådan lösning bör därför väljas endast om nackdelarna med en mera allmänt hållen regel skulle vara mycket stora. Jag anser således att man i första hand bör sträva efter en lösning i linje med verkets förslag. Frågan är emellertid om det finns behov av att ta in en "speciellt utformad regel i lagen om anställdas styrelserepresentation. Det förhåller sig nämligen så att-i den nya aktie-

• Sida 150
•  Original

Prop. 1975/76: 166 150

bolagslag, som riksdagen har antagit och som träder i kraft den 1 ja- nuari 1977, finns bestämmelser som i viss mån reglerar de nu aktuella frågorna. I 8 kap. 8 5 andra stycket nämnda lag föreskrivs bl.a. att ordförande skall se till att sammanträden med styrelsen hålls när det behövs. Han är skyldig att sammankalla styrelsen om någon styrelseleda- mot eller verkställande direktören begär det. I 8 kap. 9 & första stycket finns vidare en bestämmelse om att beslut i styrelseärende inte får fattas, om inte såvitt möjligt samtliga styrelseledamöter har fått tillfälle att delta i ärendets behandling. Motsvarande gäller suppleant om- ledamot har förfall och suppleanten skall inträda i hans ställe. Enlig-t 19 kap. 1 % kan den som bryter mot de nu nämnda bestämmelserna straffas med böter eller fängelse ett år. Enligt motivuttalande (prop. 1975: 103 s. 573) har straffsanktionen tillkommit i syfte att säkra att löntagar- rcprcsentanterna i företagens styrelser får tillfälle att effektivt delta i styrelsearbetet.

De nu nämnda bestämmelserna syftar sålunda till att säkerställa att styrelsesammanträden kommer till stånd och att arbetstagarledamöterna —- liksom övriga ledamöter — får delta i ärendenas behandling innan beslut fattas. Enligt min mening kan man genom en relativt enkel jämk- ning av 8 kap. 9 & första stycket i den nya aktiebolagslagen åstadkom- ma skydd även mot andra former av missbruk vid utformningen av ar- betet i styrelsen. Innebörden av en sådan jämkning skulle vara att i la- gen garanteras rätt för styrelseledamot inte bara att delta i ärendenas behandling utan också att därvid ha möjlighet att på ett tillfredsställande sätt tillgodogöra sig det beslutsunderlag som finns innan ärendena av- görs. Det kan hävdas att sistnämnda rättighet följer redan av lagens nuvarande lydelse. Emellertid är frågan så väsentlig att lagtexten bör utformas så att ingen tveksamhet kan råda om rättsläget på denna punkt. Med den av mig förordade utformningen av lagbestämmelsen garanteras inte bara att arbetstagarledamöterna får del av underlags- material i rimlig tid utan också att detta måste tillhandahållas på ett med hänsyn till omständigheterna rimligt sätt. Däri ligger bl. a. att om skrift- ligt eller muntligt underlag presenteras på ett främmande språk som inte behärskas av samtliga ledamöter dessa har rätt att åtminstone sam- manfattningsvis få del av materialet i översatt form. Denna lösning torde i sak tillgodose syftet med de krav om reglering av styrelsearbetet som har förts fram av LO och TCO. Att göra den behövliga regleringen av styrelsearbetet inom ramen för aktiebolagslagen ter sig också princi- piellt riktigt, eftersom behovet av skydd mot missbruk finns även då det gäller andra minoritetsrepresentanter i styrelsen än arbetstagarleda- möterna. Jag förordar således i samråd med statsrådet Lidbom att i den nya aktiebolagslagen görs ett tillägg i 8 kap. 9 & första stycket av den innebörd jag har nämnt. Genom utformningen av 19 kap. 1 $, ak- tiebolagslagen blir också denna regel straffsanktioncrad.

• Sida 151
•  Original

Prop. 1975/76: 166 151

Den nu förordade regleringen innebär skydd mot att styrelsearbetet utformas på ett sådant sätt att syftet med de anställdas styrelserepre- Sentation kringgås. Naturligtvis måste från fall till fall avgöras vad som kan anses rimligt t. ex. i fråga om underlagsmaterialets utformning eller vad som måste översättas till svenska. Det är givet att straff bör utgå endast vid klara fall av brott mot bestämmelserna. Jag återkommer härtill i specialmotiveringen. . .

Genom den förordade ändringen i aktiebolagslagen löses frågan om styrelsearbetets reglering i aktiebolag. Eftersom problemställningen är densamma då det gäller styrelsearbetet i ekonomiska föreningar, bör motsvarande bestämmelser införas i lagen om ekonomiska föreningar.

I fråga om representation i. arbetsutskott ansluter jag mig i likhet med de allra flesta remissinstanserna till industriverkets förslag. Syn- punkten att arbetsutskottet endast bör omfatta en arbetstagarledamot med hänsyn till det begränsade antalet ledamöter i ett sådant utskott _ synes beaktansvärd. Jag är därför beredd att förorda denna begräns- ning. Vidare förordar jag i likhet med LO att den största lokala orga- nisationen bör ges rätten till ifrågavarande representation. Beträffande redareföreningcns yttrande får jag hänvisa till vad jag tidigare har an- fört i samband med föreningens synpunkter på storleksgränsen för de företag som skall omfattas av lagen.

Jag vill slutligen i sammanhanget behandla en fråga som har sam- band med spörsmålet om styrelsearbetets former och innehåll, näm- ligen suppleants närvaro- och yttranderätt vid styrelsesammanträden.

Styrelsesuppleants uppgift är att vid förfall för styrelseledamot, t. ex. sjukdom. bortovaro, jäv m. m., inträda i dennes ställe. I varierande ut- sträckning förekommer att suppleant kallas till styrelsesammanträden även när förfall för ledamot inte föreligger.

Industriverket föreslår att arbetstagarledamöternas suppleanter ge- nom en lagbestämmelse ges närvaro- och yttranderätt vid styrelsens sammanträden. Som skäl anförs att en sådan rätt skulle dels tillgodose behovet av kontinuitet i styrelserepresentationsfunktionen för de an- ställda, dels underlätta sammanjämkningen mellan de olika fackliga organisationerna när det gäller valet av representanter.

Flera remissinstanser som har yttrat sig i frågan tillstyrker försla- get. Flera organisationer som företräder arbetsgivarintressen ställer sig dock avvisande till detta. Härvid anförs bl.a. att valfriheten för sty- relsen att finna sin lämpligaste form bör bibehållas. En fördubbling av antalet närvarande företrädare för arbetstagarna kan innebära an- tingen att balansen i styrelsen rubbas eller — om samtliga stämmovalda suppleanter är närvarande — att styrelsen blir ohanterligt stor.

För egen del vill jag framhålla att min principiella inställning är att arbetstagarledamöterna skall jämställas med övriga ledamöter. När sär- skilda skäl föreligger bör emellertid särregler för arbetstagarledamöterna

• Sida 152
•  Original

Prop. 1975/76: 166 152

kunna ifrågakomma. I fråga om det nu aktuella spörsmålet delar jag industriverkets uppfattning att närvaro- och yttranderätt för arbets- tagarnas suppleanter medför fördelar i form av ökad kontinuitet och breddad representation. Fördelarna måste vägas mot riskerna för lägre effektivitet i styrelsearbetet som en följd av i första hand ökad styrelse- storlek. Någon reell inflytandeförskjutning kommer uppenbarligen inte till stånd genom att arbetstagarledamöternas suppleanter får närvaro- och yttranderätt. Jag finner för min del att fördelarna så kraftigt över- väger tänkbara nackdelar att jag vill förorda att suppleant för arbets- tagarledamot får närvaro- och yttranderätt vid styrelsens sammanträ— den. Suppleant bör vidare i likhet med arbetstagarledamot få tillgång till underlagsmaterial och även i övrigt, om man bortser från att han inte skall ha rösträtt, få fullgoda möjligheter att delta i styrelsearbetet.

12.4.5 Frågor om undantag och prövning av tvister m. m.

Om arbetstagarrepresentation skulle medföra väsentlig olägenhet för företag kan enligt gällande lagstiftning under vissa förhållanden undantag medges. En allmän förutsättning är att olägenheten inte kan undan— röjas på annat sätt. Lagen tar i första hand sikte på aktiebolag och anger två fall där undantag kan medges. Det första avser den situationen att styrelsens sammansättning är beroende av politiska styrkeförhållanden eller av förhållanden mellan olika aktieägaregrupper, som framgår av bolagsordningen, avtal eller annan omständighet. Det andra är för han- den när bolagsordningen innehåller föreskrift om särskild röstpluralitet vid fattande av styrelsens beslut. Bestämmelserna äger motsvarande till- lämpning i fråga om ekonomisk förening. Medges undantag, skall med- givandet förenas med villkor om åtgärder som på annat sätt tillgodoser arbetstagarnas intresse av insyn och inflytande i fråga om företagets verksamhet.

Frågor om undantag prövas av dispensnämnden för arbetstagarrepre- sentation. Nämnden har också att pröva frågor om tillstånd att som ar- betstagarledamot ingå i flera företags styrelser. Mot nämndens beslut får talan inte föras.

Industriverket har inte funnit anledning att förorda någon ändring i lagstiftningen vad avser undantag utan föreslår att dispensreglerna behålls. I ett avseende bör dock enligt verkets mening möjligheterna att medge undantag utsträckas, nämligen om styrelserepresentanter för de anställda har utsetts men därefter antalet bolagsstämmovalda leda— möter eller antalet anställda reduceras.

Förslaget om att gällande regler om undantag skall bibehållas har godtagits eller lämnats utan erinran vid remissbehandlingen.

För egen del anser jag att det liksom hittills bör vara möjligt att medge undantag från lagens tillämpning om arbetstagarrepresentationen skulle medföra väsentliga olägenheter för ett företag. Mot de gällande

• Sida 153
•  Original

Prop. 1975/76: 166 153

reglerna har erinran inte framförts och jag förordar att de med en mindre jämkning förs över till den föreslagna nya lagen.

Den nuvarande lagen innehåller inte någon dispensregel för'det fall att antalet anställda eller antalet styrelseledamöter nedgår. Jag anser inte att det finns skäl att nu införa någon sådan regel.

Den föreslagna lagen om offentlig styrelserepresentation föranleder viss komplettering av reglerna om undantag. Jag återkommer till den- na fråga i specialmotiveringen.

Vad gäller frågan om prövning av tvister föreslår industriverket att dispensnämndens arbetsområde utökas genom att tvister med anled- ning av tolkningen och tillämpningen av lagen bör hänskjutas till nämn- dens prövning. Sker en sådan utvidgning av nämndens verksamhetsom- råde, kan det enligt industriverket finnas anledning att se över nämn- dens sammansättning med avseende på de organisationer som är re- presenterade där. Industriverket har också tagit upp frågan om vilken status nämnden och dess beslut bör ges och den därmed sammanhäng- ande frågan om nämnden bör kunna döma ut någon form av sanktion. Ett alternativ är enligt industriverket att se nämnden i första hand som en rådgivande instans med möjlighet för parterna att hänskjuta tvisteé frågor till arbetsdomstolens prövning, ett annat att ge nämnden status av dömande instans. Industriverket har dock avstått från att ta ställ- ning i denna fråga.

Meningarna bland remissinstanserna är delade i fråga om förslaget om utvidgning av nämndens arbetsområde. SAF/industriförbundet, Landstingsförbundet, kommunförbundet, Statsföretagens förhandlings- organisation, Kooperationens förhandlingsorganisation m.fl. remissin- stanser instämmer i princip i förslaget. Enligt SAF/industriförbundet bör vidare nämnden vara ett rådgivande organ, vars beslut liksom f.n. inte får överklagas. Att göra nämnden till en dömande instans vore enligt dessa organisationer främmande för styrelserepresentationens för- utsättningar. TCO, som ansluter sig till förslaget, framhåller att nämn- den bör få en rådgivande status med arbetsdomstolen som sista döman— de instans. LO däremot anser att nämnden bör fortsätta sin verksam- het som tidigare men att tvister med anledning av lagstiftningen som parterna inte kan lösa bör prövas av arbetsdomstolen.

Bakgrunden till industriverkets förslag att utvidga dispensnämndens arbetsområde till prövning av tvister om tolkningen och tillämpningen av lagen har varit de brister i fråga om utformningen av styrelsearbe— tet som har förekommit i vissa fall. Dessa brister i fråga om styrelse- arbetets former och innehåll har jag behandlat'i avsnittet 12.4.4. Jag har där förordat att de av verket uppmärksammade problemen löses med straffsanktionerade bestämmelser inom ramen för den allmänna lagstiftningen som gäller för aktiebolag Och ekonomiska föreningar. Det blir därmed inte aktuellt för annat oigan än allmän domstol att

• Sida 154
•  Original

Prop. 1975/76: "166 154

pröva frågor av denna art. Det finns emellertid vid sidan av de nu nämnda frågorna ett begränsat antal spörsmål om lagens tolkning och tillämpning där tvister mellan arbetsgivaren och de anställda kan tän- kas uppkomma. Jag syftar bl.a. på frågan om vem som skall anses- som anställd i lagens mening och frågan huruvida sådant beslutsför-I beredande arbetsutskott som ger rätt till representation finns. Även andra mer eller mindre praktiskt tänkbara frågeställningar kan tänkas bli föremål för tvist. Möjlighet att hänskjuta sådana tvister till pröv- ning bör finnas. Frågan uppkommer då om vilket organ som är bäst lämpat att pröva tvister av nu aktuellt slag. Till helt övervägande del torde tvistefrågorna ha klart arbetsrättslig natur. Enligt min mening talar detta starkt för att uppgiften bör läggas på arbetsdomstolen. Efter- som dc tvister som här avses torde bli sällsynta, bör hänsynen till ar- betsdomstolens belastning inte utgöra hinder för detta. Jag förordar därför en sådan lösning.

Ställningstagandet innebär att dispensnämndens arbetsuppgifter inte ändras. Någon ändring av nämndens ställning. sammansättning eller or- ganisation är inte påkallad.

Kostnaderna för nämndens verksamhet bör liksom hittills t.v. bestri- das från trettonde huvudtitelns kommittéanslag.

72.4.6 Utbildning m.m.

Styrelserepresentationsreformen har skapat behov av omfattande och målmedvetna insatser för introduktion och utbildning.- Arbetstagarnas organisationer har här-gjort aktiva insatser och bedrivit en omfattan- de utbildningsverksamhet.

Bidrag till utbildningskostnaderna har utgått genom att viss del av de medel som har tillförts arbetarskyddsfonden genom arbetarskydds- avgiften för år 1974 har fått disponeras för ändamålet (prop. 1973: 130, SOU '1973:25, rskr 19731290). "Det avsatta beloppet, som motsvarar 0.01 % av löneunderlaget. uppgår till 9,8 milj. kr. inkl. ränta. Bidrag har utgått med 75 % av organisationernas kostnader för utbildningen.

Det är angeläget att utbildningen kan fortsätta. Den föreslagna ut- vidgningen av lagens tillämpningsområde ställer kraftigt ökade krav på insatser från organisationernas sida. '

Jag får i övrigt hänvisa till att chefen för arbetsmarknadsdeparte— mentet tidigare denna dag i samband med förslagen i prop. 1975/76: 182 om information. utbildning och forskning rörande medbestämmande i arbetslivet m.m. också har anmält frågan om bidrag till de fackliga organisationerna för utbildning av arbetstagarledamöter.

Arbetstagarledamots rätt till ledighet som fordras för styrelsearbetet och rätt till bibehållna avlöningsförmåner vid sådan ledighet regleras numera av lagen (1974: 358") om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen. Därigenom har ledamot fått möjlighet att utan förlust av

• Sida 155
•  Original

Prop. 1975/76: 166 155

inkomst förbereda och delta i styrelsesammanträden.

LO och TCO har vid remissbehandlingen pekat på att koncernföretag och företag med geografiskt spridd verksamhet erbjuder speciella pro- blem när det gäller arbetstagarledamöternas kontakter med sina fack— liga grupper. Ledamöterna kan behöva sammanträffa med dessa både före och efter styrelsesammanträdena. Förtroendemannalagens regler om ersättning är här otillräckliga. Organisationerna föreslår att ersätt- ningsfrågorna i samband med kontaktverksamhet löses.

Jag anser det betydelsefullt att arbetstagarledamöterna utan förlust av inkomst och utan kostnader kan bedriva kontaktverksamhet av det slag organisationerna har nämnt. Även ledamöterna i de fackliga grup- perna bör kunna delta på samma villkor. Det bör ankomma på de berörda parterna att genom överenskommelser närmare reglera frå— gorna.

12.5 Ikraftträdande m. m.

.Den lagstiftning som föranleds av förslagen bör träda i kraft när den löpande försöksperioden upphör. dvs. den 1 juli 1976. På en punkt bör dock av praktiska skäl ett avsteg göras. Jag har i avsnittet 12.4.4 föreslagit att frågan om styrelsearbetets former och innehåll, såvitt av- ser bolagen. i huvudsak löses genom ändring i den nya aktiebolagslagen. Denna träder i kraft den 1 januari 1977. Den olägenhet som ligger i att frågan förblir oreglerad fram till denna dag bör enligt min mening kunna accepteras.

I fråga om den offentliga styrelserepresentationen har jag förordat en försöksperiod om tre år. Den nya lagen bör således gälla till utgång- en av juni 1979.

13. Upprättade lagförslag

[ enlighet med vad jag nu har anfört har inom industridepartementet upprättats förslag till

i. lag om uppgiftsskyldighet i planeringsfrågor,

2. lag om styrelserepresentation för samhället i aktiebolag, ekono— miska föreningar och stiftelser,

3. lag om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar,

4. lag om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar,

5. lag om ändring i lagen (1.951: 308) om ekonomiska föreningar,

6. lag om ändring i aktiebolagslagen(1975: 1385). Det under 4 angivna förslaget har upprättats i samråd med chefen "för justitiedepartementet och de under 5—6 angivna förslagen i sam- råd med statsrådet Lidbom.

• Sida 156
•  Original

Prop. 1975/76: 166 156

14. Specialmotivering 1.4.1 Förslaget till lag om uppgiftsskyldighet i planeringsfrågor

Lagens rubrik skiljer. sig från den äldre lagens på så sätt att ordet ”vissa” på förslag av delegationen har tagits bort.

I det följande utvecklas inte innehållet i de särskilda bestämmelserna närmare i den mån direkt motsvarighet finns i den äldre lagen. I fråga om de äldre bestämmelserna kan hänvisas till prop. 1972: 116.

]. &

I denna paragraf tas upp de grundläggande bestämmelserna om upp- giftsskyldigheten och vad denna omfattar. Innehållet motsvarar i hu- vudsak 1 5 första stycket i den äldre lagen. Några skillnader finns emellertid. I den nya lagen föreskrivs i saklig överensstämmelse med delegationens förslag att uppgifterna skall redovisas till länsstyrelsen eller den myndighet som anmodar om uppgiftslämnande. Ändringen är en anpassning till de behov som har framkommit under försökspe- rioden. Det finns i detta sammanhang anledning att något närmare gå in på det praktiska förfarandet vid uppgiftsinsamlingen.

Under försöksperioden har uppgiften att anmoda näringsidkare att lämna uppgifter formellt legat på SCB, som har svarat för utsändningen av de blanketter som har fastställts av delegationen. Delegationen har också svarat för missivskrivelser och anvisningar. Insamlingsarbetet, som inkluderar påminnelser till Uppgiftslämnarna, har i princip legat på länsstyrelserna. SCB har. dock svarat för insamlingen från bl.a. företag med arbetsställen i flera län. Sedan de uppgifter som kommit in till länsstyrelsen där har detaljgranskats. har materialet överlämnats till . SCB, som svarat för stansning och bearbetning av samtliga uppgifter.

Som har nämnts i den allmänna motiveringen avses den fortsatta verksamheten under en övergångstid ledas av en särskild delegation, varefter ledningen avses bli överförd till statens industriverk. Delega- tionen och senare industriverket avses vara den myndighet som for- mellt anmodar näringsidkare att lämna uppgifter. Härvid måste dock som tidigare samarbete ske med SCB. De praktiiska rutinerna, som hit- tills har fungerat bra, avses alltså bibehållas. 1 den nya lagen står vid sidan av länsstyrelsen den myndighet som har rätt att anmoda om uppgiftslämnande som formell uppgiftsmottagare. I praktiken avses SCB i fortsättningen på uppdrag av denna myndighet sköta det insam- lingsarbete som sker utan medverkan av länsstyrelserna. Lagens ut- formning får till följd av den centrala myndigheten kan förfoga över hela det insamlade materialet. Som framgår av 4 & förutsätter den nya lagen tillstånd av den centrala myndigheten eller, för uppgifter inom ett län, av länsstyrelsen för att primärmaterialet skall få överlämnas till annan myndighet.

• Sida 157
•  Original

Prop. 1975/76: 166 157

Den nya lagen skiljer sig från delegationens förslag och den äldre lagen i fråga om den närmare preciseringen av vilka uppgifter som får inhämtas med stöd av lagen. Formellt sett har skett en viss ut— vidgning, vilket dock får ses som en anpassning till vad som i prakti- ken förekommit under försöksperioden. Uppgiftsskyldigheten enligt den äldre lagens lydelse gäller'uteslutande framtida förväntningar i fråga om verksamheten. Delegationen har emellertid också efterfrågat viss bakgrundsinformation. De uppgifter som här avses är av översiktlig art och fungerar som utgångspunkt och stöd för framtidsbedömning- arna. Eftersom de tjänar ett faktiskt behov, har det ansetts rimligt att sådana översiktliga uppgifter inhämtas inom ramen för informations— systemet. Det bör också, som påpekats av bl. a. Svea hovrätt och data- inspektionen, av lagen tydligt framgå hur långt uppgiftsskyldigheten sträcker sig. Den nya lagen har anpassats med hänsyn härtill.

Jämkningen av lagtexten har inneburit att två nya punkter, 1 och 4, har tillkommit. Med stöd av punkten 1 kan inhämtas vissa uppgifter om nuläget och med stöd av punkten 4 uppgifter som inte omfattas av ' punkterna 1—3 men som är likartade dessa, under förutsättning att de är av väsentlig betydelse-för statlig och kommunal planering. Liksom ti- digare kan endast en översiktlig redovisning krävas av näringsidka- ren.

as

I första stycket föreskrivs till 'en början att uppgiftsskyldighet får åläggas högst två gånger om året och avse förhållande längst fem år framåt i tiden. Bestämmelsen motsvaras av 1 5 andra stycket i den äldre lagen. Som framgår av den allmänna motiveringen avses att enkätundersökningar normalt skall genomföras endast en gång om' året. Möjlighet finns dock att utöka antalet till två. I första stycket finns också en bestämmelse om storleksgräns på arbetsställe som om- fattas av uppgiftsskyldigheten. Som framgår av den allmänna motive- ringen har bestämmelsen tagits in i lagen i syfte att precisera omfatt- ningen av uppgiftsskyldigheten. Om det är av särskild betydelse för statlig eller kommunal planering får storleksgränsen 50 anställda un- derskridas. Uppgifter-från arbetsställen med färre antal anställda kan bli aktuella t.ex. från ”företag med flera arbetsställen, varav ett eller flera underskrider storleksgränsen.

Enligt andra stycket skall samråd "ske med företrädare för de an- ställda Vid arbetsstället vid fullgörande av uppgiftsskyldigheten. Även denna fråga har berörts i den allmänna motiveringen. Beträffande for- merna för detta samråd är naturligt att, som förutsattes i 1972 års lag- stiftningsärende, detta sker under medverkan av företagsnämnd, där sådan finns eller annars genom annat organ som kan anses företräda de anställda. Nämnden bör få ta del av både den utgående informa-

• Sida 158
•  Original

Prop. 1975/76: 166 158

tionen från företagen och den samhälleliga informationen till företagen. Formerna för samrådet bör dock inte låsas fast i lagen. Vid uppgifts- lämnandet bör särskilt redovisas i vilken form samråd har skett.

3 ;

Paragrafen, som i sak överensstämmer med 2 & i delegationens lag- förslag. saknar motsvarighet i den äldre lagen. l paragrafen anges för vilka ändamål primärmaterialet får användas. Som nämnts i den all- männa motiveringen ingår bestämmelsen som ett led i det ökade se- kretesskydd som delegationen föreslagit i olika hänseenden.

Datainspektionen har i remissyttrande föreslagit att i lagen efter mönster av vad som skett i lagen (1975: 55) om folk- och bostadsräkning år 1975 förs in en bestämmelse som anger förutsättningarna för att med hjälp av ADB använda ytterligare uppgifter tillsammans med de i lagen angivna uppgifterna. Inspektionen ifrågasätter vidare om lagen inte bör innehålla en bestämmelse som förbjuder insamling av per— sonuppgifter av enskilda anställda och andra personer, bortsett från sådana uppgifter om verksamheten som måste lämnas i det fåtal fall då näringsidkaren är fysisk person. Med de begränsningar av uppgifts- skyldighetens omfattning som finns i lagen kan det inte bli aktuellt att insamla uppgifter om t. ex. enskilda anställda. Det har därför inte an— setts nödvändigt att i lagen införa bestämmelser av den art som inspek— tionen förordat. Någon erinran om att det som inspektionen också på- pekat behövs beslut eller tillstånd som avses i datalagen (1973: 289) för samkörning av de personuppgifter som finns i systemet med andra upp- gifter eller register har inte heller ansetts behövlig i lagen.

4 5

Paragrafen, som överensstämmer med 3 5 i delegationens lagförslag, innehåller grundläggande bestämmelser om primärmaterialets vidare— befordran till andra myndigheter. I den äldre lagen motsvaras paragra- fen av 2 %:". I förhållande till denna har vissa tillägg gjorts.

Enligt första stycket får uppgifterna ur primärmaterialet vidarebe- fordras till SCB. länsarbetsnämnden och kommunstyrelsen i den kom— mun där arbetsstället finns. Det är här fråga om myndigheter som mera rutinmässigt avses få del av uppgifterna även om, som framgår av andra stycket, särskilt beslut alltid fordras för överlämnande. I för— hållande till den äldre lagen föreligger den skillnaden att länsarbets- nämnden upptagits bland de särskilt nämnda myndigheterna. Detta motiveras av att nämnden i fortsättningen avser att använda uppgifter från rapportsystemet i vissa sysselsättningsprognoser. Kommunernas till- gång till primärmaterialet har behandlats i den allmänna motiveringen. Att överlämnande till landsting bör ske av sådant material som behövs för den landstingskommunala planeringen. har inte ansetts behöva an— ges särskilt. Förutom till de särskilt omnämnda myndigheterna får upp-

• Sida 159
•  Original

Prop. 1975/76: 166 _159

gift ur primärmaterialet vidare överlämnas till annan myndighet om uppgiften är av väsentlig betydelse för myndighetens verksamhet. Mot- svarande gäller enligt den äldre lagen. En nyhet är däremot bestämmel- sen att vid överlämnande behövliga förbehåll skall göras. Sådant för- behåll kan avse t. ex. förvaring, användning, förbud mot publicering samt att ansvarig mottagare av materialet förordnas. Däremot kan av konstitutionella skäl förbehåll inte avse förbud mot vidarespridning till enskild, eftersom tryckfrihetsförordningen förutsätter att den myndig- het som har en handling i förvar självständigt skall pröva ett eventuellt vidareutlämnande.

Enligt andra stycket, som saknar motsvarighet i den äldre lagen, fordras beslut vid varje särskilt tillfälle för att överlämnande av upp- gift ur primärmaterialet skall få ske till annan myndighet. Fråga om sådant överlämnande prövas av den centrala myndigheten, vilken som nämnts kan förfoga över hela primärmaterialet. Länsstyrelsen får dock självständigt besluta om överlämnande av uppgift ur primärmaterialet som rör arbetsställe inom det egna länet. Om länsstyrelsen är tveksam om uppgiften bör överlämnas, kan länsstyrelsen hänskjuta frågan till den centrala myndigheten för avgörande.

l tredje stycket, som överensstämmer med 2 5 andra stycket i den äldre lagen. slås den viktiga principen fast att vidarebefordran av upp- gift ur primärmaterialet alltid skall ske med beaktande av å ena sidan behovet av tillgång till uppgifterna, å andra sidan näringsidkarens in- tresse av att uppgifter som rör hans affärs- eller driftsförhållanden inte utlämnas till en vidare krets än nödvändigt.

JK har anfört att om det förslag till ny sekretesslag, som lagts fram av offentlighets- och sekretesslagstiftningskommittén (OSK) genomförs, vissa jämkningar bör ske i lagtexten. JKzs synpunkter sammanhänger med att i förslaget till ny sekretesslag finns vissa bestämmelser som reglerar sekretess mellan myndigheter. Detta område är f. n. inte reg- lerat i lag. Det finns anledning att beakta den av JK väckta frågan i samband med att slutlig ställning tas till OSK:s förslag.

5 &

Paragrafen motsvarar 3 5 i den äldre lagen och 4 & i delegationens förslag.

Under remissbehandlingen har från några håll anförts att storleks- gränsen 50 anställda är alltför hög. Med hänsyn till de praktiska svå— righeter som i vissa fall kan föreligga har den lagen föreskrivna in- formationsskyldigheten bibehållits oförändrad. I praktiken lämnar läns- styrelserna och kommunerna information till långt fler företag än vad' lagen föreskriver.

6 & Paragrafen överensstämmer med 4 5 i den äldre lagen och 5 5 i dele— gationens förslag.

• Sida 160
•  Original

Prop. 1975/76: 166 160

7 € . . .

Paragrafen överensstämmer, bortsett från en detalj i tredje stycket, med 5 5 i den äldre lagen och 6 5 i delegationens förslag.

Enligt tredje stycket skall företrädare för de anställda beredas till- fälle att närvara vid överläggning som avses i paragrafen. Enligt den äldre lagen behöver så inte ske, om särskilda skäl finns. Inskränkningen, som kritiserats av LO, har tagits bort med hänsyn till att det i ifråga- varande situationer knappast kan tänkas fall där det skulle vara obehöv- ligt att höra de anställdas uppfattning.

8 &

Paragrafen, som överensstämmer med 7 & i delegationens förslag, skil- jer sig från 6 5 i den äldre lagenendast på det sättet att ingen belopps- gräns för vitet har angivits. Detta _ligger i linje med vad som är vanligt i nyare lagstiftning.

9 :$ Paragrafen överensstämmer med 7 & i den äldre lagen och 8 g" i dele- gationens förslag.

må

Paragrafen överensstämmer med i 8 'g' i den äldre lagen och 9 5 i de- legationens förslag.

14.2 Förslaget till lag om styrelserepresentation för samhället ! aktie- bolag, ekonomiska föreningar och stiftelser

Med hänsyn till att den offentliga styrelserepresentationen liksom ti- digare föreslås begränsad till statliga ledamöter har den lagtekniska regleringen kunnat göras väsentligt enklare än som har förutsatts i pro— memorieförslaget. Den nya lagen motsvarar i stora delar 1972 års lag om offentliga styrelseledamöter. Den väsentligaste nyheten är att sta- tens representationsrätt har vidgats till att avse också produktionsföre- tag. Den förändradc inriktningen av den statliga styrelserepresentatio— nen har kommit till uttryck i 1 5. Vidare har genom en bestämmelse i 9 ,S rätten till medverkan i arbetsutskott lagfästs.

1 &

Paragrafen innehåller de grundläggande bestämmelserna om statens rätt till styrelserepresentation i aktiebolag och ekonomiska föreningar. Den skiljer sig från ] & första stycket i promemorieförslaget framförallt genom att i lagtexten närmare preciseras vilka företag som omfattas av representationsrätten.

Enligt paragrafen har staten rätt att utse en- ledamot och en supple-

• Sida 161
•  Original

Prop. 1975/76: 166 161

ant i styrelsen för aktiebolag eller ekonomisk förening. som har särskild betydelse från allmän synpunkt enligt de kriterier som anges i punk- terna 1—3. Som närmare har utvecklats i avsnittet 12.3 i den allmänna motiveringen avses den statliga representationen i fortsättningen bli _ inriktad på aktiebolag eller ekonomiska föreningar som har sådan bety- delse från allmän synpunkt att de kan sägas vara av riksintresse. Be— dömningen avses ske enligt vissa kriterier som främst avser produktions- företag. I sådana aktiebolag som omfattas av den nuvarande lagen om offentlig styrelserepresentation, dvs. större förvaltnings- och invest- mentbolag, avses representationsrätten kvarstå. Med dessa skall jäm— ställas bolag som driver rörelse genom dotterbolag. I lagen har gränsen för den statliga representationsrätten angivits genom dels kravet på att företaget skall vara av särskild betydelse från allmän synpunkt på visst sätt som närmare anges i punkterna 1—3, dels den i 3 & angivna kvantitativa begränsningen till 60 företag.

[. punkterna 1—3 sker en precisering av vilka företag som får bli föremål för statlig styrelserepresentation. Genom de särskilt angivna fal- len i punkterna 1—3 har markerats den avsedda inriktningen av repre- sentationen. Som har utvecklats i den allmänna motiveringen avses främst tre synpunkter ligga till grund för bedömningen att ett företag skall anses ha riksintresse, nämligen att företaget har ett stort antal an- ställda, att företaget bedriver verksamhet på flera platser inom landet eller att företaget är multinationellt. Med multinationella företag avses såväl svenska sådana som dotterföretag till utländska multinationella bolag. Detta uttrycks i punkt 2 så att företaget bedriver verksamhet i flera länder eller tillhör företag som bedriver sådana verksamhet. 1 lagtexten har dessa kriterier kommit till uttryck i punkterna 1 och 2. De företag som det här är fråga om uppfyller naturligtvis normalt flera av kriterierna. Punkten 3 avser företag som har ägarinflytande i andra juridiska personer. Den tar sikte på sådana t'örvaltnings- och invest- mentbolag som omfattas av den äldre lagen och bolag som driver rö- relse genom dotterbolag.

Ägarint'lytande innebär inte att företaget behöver ha aktiemajori- tet eller annars ett bestämmande inflytande. Det är tillräckligt att före- taget innehar en inte helt obetydlig aktiepost. Inflytande av detta slag måste dock föreligga i ett inte ringa antal andra juridiska personer för att företaget skall kunna sägas ha särskild betydelse från allmän syn- punkt. [ praktiken blir det här främst fråga om större börsnoterade bo— lag.

')

fl./J

Paragrafen, som behandlar rätten till styrelserepresentation i allmän- nyttiga stiftelser. överensstämmer helt rned motsvarande bestämmelse i den äldre lagen.

11 Riksdagen 1975/76. 1 rum!. Nr 166

• Sida 162
•  Original

Prop. 1975/76: 166 162

3 %

Paragrafen motsvarar 1 & andra stycket i promemorieförslaget. Som framgått av den allmänna motiveringen föreslås den statliga represen- tationen under den nya försöksperioden får omfatta samtidigt högst 60 aktiebolag eller ekonomiska föreningar och 10 stiftelser.

4 &

I paragrafen föreskrivs i överenskommelse med 2å i den äldre lagen och 55 i promemorieförslaget att offentlig styrelseledamot skall sär- skilt verka för att samhällets intressen beaktas i företagets verksamhet. Detsamma gäller naturligtvis suppleanten när denne inträder i den or— dinarie ledamotens ställe. Frågan om offentlig styrelseledamots ställ— ning har berörts i den allmänna motiveringen.

55

Paragrafen motsvarar delvis 5 5 i den äldre lagen och överensstäm- mer i sak med 6 & i promemorieförslaget.

Av paragrafen framgår att om inte särskilda bestämmelser finns i denna lag samma regler gäller för offentliga styrelseledamöter som för andra styrelseledamöter.

6 &

Paragrafen motsvarar delvis 5 5 i den äldre lagen och överensstäm- mer i sak med 7 5 i promemorieförslaget. Innehållet i paragrafen in— nebär att bolagsordning eller förenings stadgar inte behöver ändras en- bart av den anledningen att offentlig styrelseledamot utses och vidare att offentlig ledamot i förenings styrelse inte behöver uppfylla kravet på medlemskap i föreningen.

7 & Paragrafen, som överensstämmer med 35 i den äldre lagen och 8 ; i promemorieförslaget, behandlar vissa frågor som rör stiftelser.

8 &

Paragrafen, som i sak överensstämmer med 4 ä i den äldre lagen och 11 5 första och tredje styckena i promemorieförslaget, innebär att rege- ringen får bestämma tiden för styrelseuppdraget.

Någon regel om en minsta tid för uppdraget, vilket förordats av en remissinstans, har inte ansetts nödvändig.

9 &

Paragrafen, som överensstämmer med 125 i promemorieförslaget, reglerar offentlig styrelseledamots rätt att delta i arbetsutskott inom styrelsen. Denna fråga har behandlats i den allmänna motiveringen.

• Sida 163
•  Original

Prop. 1975/76: 166 163

10 ä

[ paragrafen ges bestämmelser om offentlig styrelseledamots och supp- leants rätt till ersättning.

Som har framhållits i promemorian kan det av konstitutionella skäl inte överlämnas till regeringen att ge generella föreskrifter om ersätt- ning. Paragrafen har utformats i saklig överensstämmelse med 13 5 i promemorieförslaget.

11 5 I paragrafen, som i sak överensstämmer med 17 å i promemorieför- slaget, har upptagits en motsvarighet till 25 å i förslaget till lag om styrelserepresentation för de anställda.

Övergängsbestämmelse/'na

Första stycket andra meningen i övergångsbestämmelserna har föran- letts av att aktiebolagslagen(1975:1385) i princip träder i kraft först den 1 januari 1977.

I andra stycket av övergångsbestämmelserna har införts regler som låter de styrelseledamöter och suppleanter som har uppdrag med stöd av den äldre lagen behålla dessa till dess annat förordnas.

14.3 Förslaget till lag om styrelserepresentation för de anställda i aktie- bolag och ekonomiska föreningar

1 5

Som har anförts i avsnittet 12.4.1 i den allmänna motiveringen syftar lagen till att de anställda genom styrelserepresentation skall få insyn i och inflytande över frågor som har betydelse för de anställda som kol— lektiv. I denna paragraf anges uttryckligen att lagen har detta syfte. Detta syfte med lagen kommer också indirekt till uttryck i 18 & tredje stycket vari föreskrivs att undantag från lagens tillämpning skall för— enas med villkor om åtgärder som på annat sätt tillgodoser arbetstaga- nas intresse av insyn och inflytande i fråga om företagets verksamhet.

I paragrafen anges också vilka företagsformer som omfattas av lagen. Frågan har berörts närmare i avsnittet 12.4.2 i den allmänna motive- ringen. För att kunna bli representerad i det egna företagets styrelse måste man enligt denna paragraf vara anställd i ett aktiebolag eller en ekonomisk förening. Däremot kan den som är anställd i t. ex. ett han- delsbolag vilket ingår som dotterföretag i en koncern få vara med och utse arbetstagarledamöter i moderföretagets styrelse. Detta följer av den särskilda koncernregeln i 5 & tredje stycket.

25

Genom paragrafen undantas bank- och försäkringsaktiebolag och vis- sa typer av ekonomiska föreningar från lagens tillämpning. Den gemen-

• Sida 164
•  Original

Prop. 1975/76: 166 164

samma nämnaren för de undantagna typer av ekonomiska föreningar är att de antingen bedriver kreditgivnings— eller försäkringsverksamhet eller att de eljest har nära anknytning till någon av dessa verksamheter. Som har anförts i avsnittet 12.42 har regeringen tidigare denna dag lagt fram förslag till en ny lag om styrelserepresentation för de anställda i bank— institut och försäkringsbolag. Denna omfattar bl. a. bankaktiebolag, centralkassa för jordbrukskredit, försäkringsaktiebolag och ömsesidigt försäkringsbolag. Flera av de företagsformer som undantas genom den- na paragraf omfattas således av lagstiftningen om de bank- och försäk- ringsanställdas styrelserepresentation. Även de övriga ekonomiska för- eningar som undantas genom paragrafen har emellertid sådant sam- band med de företagsformer som omfattas av nyssnämnda lagstiftning att frågan om styrelserepresentation i dessa ekonomiska föreningar an— setts böra övervägas inom ramen för denna lagstiftning.

35

I syfte att förenkla lagtexten har i paragrafens första stycke införts en gemensam benämning på de aktiebolag och ekonomiska föreningar som omfattas av lagen. Som sådan benämning har valts företag.

l enlighet med vad som anförts i avsnittet 12.43 i den allmänna moti- veringen har i 5 & tredje stycket tagits in en regel om att rätten till repre- sentation i styrelsen för företag som är moderföretag i koncern skall till— komma samtliga anställda inom koncernen. I anslutning till denna regel anges i paragrafens andra stycket vilka typer av koncerner som skall om- fattas av rätten till koncernstyrelserepresentation. Avgränsningen av kon- cernregcln har kommenterats i nyssnämnda avsnitt av den allmänna mo- tiveringcn.

4 &

Rätten till styrelserepresentation enligt lagen tillkommer dem som är anställda i företaget eller, i fråga om moderföretag, dem som är an- ställda inom koncernen. En förutsättning för att lagen skall vara till- lämplig är vidare enligt Så att företag eller, i förekommande fall kon- cernen, har åtminstone 25 anställda. Anställningsbegreppet har också be- tydelse t. ex. vid bestämmande av organisationsgrad enligt lOå eller vid tillämpning av den s.k. hjälpregeln i 12 %. I l972 års lag om de anställ— das styrelserepresentation fanns det inte någon uttrycklig regel om vad som avsågs med anställd. Däremot angavs i motiven till nämnda lag att upplysning om antalet anställda kunde hämtas från förvaltningsberät— telsen, som skall innehålla uppgift om detta antal. Statens industriverk nar anfört att det använda beräkningssättet lett till osäkerhet, efersom beräkningsmetoderna varierat från företag till företag. Verket har där- för föreslagit att med anställd i lagens mening skall i första hand för- stås den som är tillvidareanställd enligt lagen (1974: 12) om anställ-

• Sida 165
•  Original

Prop. 1975/76: 166 165

ningsskydd. I den mån tillsvidareanställning inte förekommer, t.ex. inom byggnadsbranschen, föreslås att som anställd skall räknas den som i genomsnitt arbetar så många timmar i veckan, f.n. 16 timmar, att han kommer i åtnjutande av vissa sociala förmåner. De remissinstan- ser som har yttrat sig över industriverkets förslag har tillstyrkt det. Även jag kan i allt väsentligt biträda förslaget. Enligt min mening bör dock bestämmelsen i vad den avser minsta genomsnittliga vcckoarbetstid ut- formas så, att 16-timmarsgränsen gäller endast om parterna inte genom kollektivavtal kommit överens om annan minsta tid. Ett sådant kollek- tivavtal bör på arbetstagarsidan slutas eller godkännas av berörda cen- trala arbetstagarorganisationer (jfr prop. 1975/76: 105, bilaga 1). För det fall att ett företag har både tillsvidareanställda och arbetstagare som är anställda för viss tid eller visst arbete bör båda kategorierna medräknas, när det gäller att bestämma hur många anställda ett företag eller en koncern har. En förutsättning härför är dock att de visstids- anställda uppfyller kravet på viss vcckoarbetstid.

Paragrafen har utformats i överensstämmelse med vad jag nu har sagt.

5 &

Paragrafen har viss motsvarighet i 1 5 i 1972 års lag om styrelserepre- ' sentation för de anställda. Enligt nämnda paragraf var de anställdas rätt till styrelserepresentation begränsad till aktiebolag och ekonomiska för- eningar med minst 100 anställda. Som jag närmare har utvecklat i av- snittet 12.4.2 i den allmänna motiveringen Skall de anställda i fortsätt- ningen i princip ha rätt till styrelserepresentation i varje aktiebolag och ekonomisk förening som har åtminstone 25 anställda. Bestämmelse om detta har tagits in i paragrafens första stycke. Liksom tidigare skall an- talet anställda grundas på en genomsnittsberäkning för det senast för- flutna räkenskapsåret. Enligt huvudregeln har de anställda rätt att utse två ledamöter och två Suppleanter. Avsteg från huvudregeln görs i en- lighet med vad jag förordat i avsnittet 12.4.2 i den allmänna motive- ringen endast för det fall att företaget, i praktiken aktiebolaget, har en styrelse bestående av en enda ledamot. I detta fall får de anställda en- ligt paragrafens andra Stycke utse en arbetstagarledamot och en sup- pleant.

I tredje stycket av paragrafen upptas den koncernregel som jag nämn- de vid 3 &. Regeln innebär som jag har framhållit i avsnittet 12.4.3 i den allmänna motiveringen att rätten till representation i styrelsen för ett företag som är moderföretag tillkommer samtliga anställda inom koncer- nen. De som är anställda i moderföretaget mister således eller, om man så vill, får dela rätten att utse arbetstagarrepresentanter i den egna före- tagsenhcten med övriga anställda inom koncernen. Däremot behåller de som är anställda i dotterföretag rätten att utse arbetstagarrepresentanter

• Sida 166
•  Original

Prop. 1975/76: 166 166

i det egna företaget. Med moderföretag avses varje företag som enligt koncerndefinitionen i 3 5 är tnoderföretag till annat företag. Det bör påpekas att i en och samma koncern kan ingå flera moderföretag. Kon- eernregeln blir i sådant fall tillämplig på varje moderföretag för sig.

6 s"

Enligt Så gäller de anställdas rätt till styrelserepresentation företag eller, i fråga om moderföretag, koncern som under det senaste förflutna räkenskapsåret sysselsatt i genomsnitt minst 25 arbetstagare. ! denna paragraf har upptagits en bestämmelse som avser att trygga en kontinuer- lig reprcsentationsrätt för de anställda i företag eller koncerner där an- talet anställda varierar kring 25-gränsen. Har denna gräns uppnåtts un- der det räkenskapsår som gått till ända närmast före tidpunkten för ut- seendet av arbetstagarledamöter, består rätten till representation, även om gränsen underskrids under de följande räkenskapsåren. För tillämp- ning av bestämmelsen krävs dock att proceduren för införande av styrel- serepresentation för de anställda fortskridit så långt att arbetstagarleda- möter utsetts. Det är således inte tillräckligt att enbart beslut enligt 10 å om inrättande av styrelserepresentation föreligger.

Som framgår av vad jag anförde vid 5 & har de anställda rätt till representation med två arbetsledamöter och två suppleanter endast för det fall att företagets styrelse i övrigt består av minst två ledamöter. Denna regel skulle kttnna medföra att de anställda får begränsa sin representation till en ledamot och en suppleant. om antalet övriga leda- möter nedgår till. en. Som jag nämnde i avsnittet 12.4.2 i den allmänna motiveringen, bör de anställdas representationsrätt inte begränsas om företaget vidtar åtgärder för att minska styrelsen. I enlighet härmed föreskrivs i denna paragraf att de anställda i sådant fall får behålla sin rätt att vara representerade med två ledamöter och två suppleanter. En förutsättning för detta är dock att arbctstagarledamöterna har utsetts då frågan aktualiseras.

75

Paragrafen upptar en motsvarighet till bestämmelserna i 4 å i 1972 års lag om de anställdas styrelserepresentation. Det bör påpekas att para- grafen gör det möjligt också för stämma i moderföretag att utöka repre- sentationsrätten för dem som är anställda inom en koncern.

8 s'

Paragrafen överensstämmer i sak med 5 & i 1972 års lag om styrelse- representation för de anställda. Hänvisningen till lagen om ekonomiska föreningar är tillämplig också på bostadsrättsföreningar och sambruks- föreningar. lag får i detta avseende peka på 56 % bostadsrättslagen och 14 9" lagen om sambruksföreningar. Bestämmelser motsvarande dem

• Sida 167
•  Original

Prop. 1975/76: 166 167

som finns i paragrafen har i fråga om vissa äldre typer av ekonomiska föreningar tagits in i övergångsbestämmelserna.

Den grundläggande tanken bakom paragrafen är att arbetstagarre- presentanterna i princip skall ha samma ställning och ansvar som övriga i styrelsen. Arbetstagarrepresentanterna är dock endast underkastade de bestämmelser om styrelseledamot och suppleant som finns i aktiebolags- lagen resp. lagen om ekonomiska föreningar. Det innebär att speciella krav, t. ex. i fråga om valbarhet, som kan följa av annan lagstiftning än den nu nämnda inte gäller för arbetstagarrepresentanterna.

En fråga som i detta sammanhang tagits upp under remissbehand- lingen är frågan om arbetstagarrepresentants tystnadsplikt. Jag vill i detta avseende hänvisa till vad jag i denna fråga anförde i 1972 års lagstift- ningsärende (prop. 1972:116 s. 134—135). Dessa uttalanden bör allt- jämt kunna tjäna till vägledning.

9 ä

I förhållande till motsvarande paragraf, 6 5, i 1972 års lag om styrel- serepresentation för de anställda innebär paragrafen att vissa tillägg gjorts. Dessa är föranledda av att den nya lagen i motsats till sin före- gångare även omfattar bostadsrättsföreningar och sambruksföreningar. En motsvarighet till paragrafens bestämmelser har i fråga om vissa äldre typer av ekonomiska föreningar förts in i övergångsbestämmel- serna.

1.0 så

Paragrafen motsvarar 7 5 i 1972 års lag om de anställdas styrelsere- presentation. De nya bestämmelser som tillförts paragrafen samman— hänger med den förut nämnda koncernregeln. Det bör uppmärksam- mas att också beslut om inrättande av styrelserepresentation i moder- företag fattas av de lokala arbetstagarorganisationerna. Kan dessa inte enas, får frågan föras upp på förbundsnivå. Vad gäller paragrafen i övrigt kan jag hänvisa till vad jag anförde i 1972 års lagstiftningsärcn- de (prop. 1972: 116 s. 129 och 151).

'l. l. ä

Paragrafen har motsvarighet i 8 g" i 1972 års lag om styrelserepresen- tation för de anställda. De sakliga skillnader som föreligger mellan be- stämmelserna i de båda paragraferna är föranledda av den tidigare nämnda koncernregeln.

125

Paragrafen, som har motsvarighet i 9å i 1.972 års lag om styrelsere- presentation för de anställda, innehåller hjälpregler för det fall att orga- nisationerna inte kan enas om fördelningen av ledamots- eller supp- leantplatscrna. En nyhet i paragrafen är att arbetstagarorganisation som

• Sida 168
•  Original

Prop. 1975/76: 166 168

företräder minst 5 % av de kollektivavtalsbundna arbetstagarna nor— malt får rätt till en suppleantplats, även om den största organisationen företräder mer än 80 % av dessa arbetstagare. Bestämmelsen är för— anledd av att suppleanten i den nya lagen fått en mer självständig ställ- ning än tidigare.

13 &

Denna paragraf upptar en motsvarighet till bestämmelserna i 10 å i 1972 års lag om styrelserepresentation för de anställda.

Bestämmelsen i första stycket har jämkats med hänsyn till den förut nämnda koncernregeln. 1 övrigt överensstämmer den med motsvarande bestämmelse i den äldre lagen.

Bestämmelsen i andra stycket har i förhållande till motsvarande be- stämmelse i den äldre lagen ändrats så, att även berörda företag kan medge att till arbetstagarledamot utses den som redan är arbetstagar- ledamot i annat företags styrelse. En jämkning har skett också med hänsyn till den nya koncernregeln.

14å

I paragrafen finns bestämmelser om tiden för arbetstagarledamots eller suppleants uppdrag och om när sådan arbetstagarrepresentant tillträder sitt uppdrag. Paragrafen har motsvarighet i 11 å i den äldre lagen.

I fråga om mandattiden innebär bestämmelserna i den äldre lagen att denna tid bestäms av den organisation som utser arbetstagarleda- moten eller suppleanten. Statens industriverk har föreslagit att i över- ensstämmelse med aktiebolagslagen (1975: 1385) en regel om maximi- tid skall tas in i den nya lagen om styrelserepresentation för de an- ställda. Inom maximitiden bör det emellertid liksom hittills få ankom— ma på arbetstagarorganisationerna att fastställa mandattiden för arbets- tagarrepresentanter. Förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av de remissinstanser som yttrat sig över det. Även jag kan i allt väsent- ligt ansluta mig till förslaget. Hinder bör dock inte möta mot att arbets- tagarrepresentant, som utsetts före ordinarie stämma på vilken styrelse- val förrättas, sitter kvar till dess att fyra sådana stämmor har ägt rum. Vidare bör uppdraget i enlighet med aktiebolagslagens motsvarande re- gel bestämmas så, att det upphör vid slutet av ordinarie stämma på vil- ken styrelseval förrättas. Paragrafens bestämmelser om mandattid har utformats i överensstämmelse med vad jag nu har sagt.

I övrigt har paragrafen utformats i saklig överensstämmelse med motsvarande paragraf i den äldre lagen.

155

"Paragrafen innehåller i första stycket den nya bestämmelsen om att suppleant för arbetstagarledamot skall ha rätt att närvara och yttra sig

• Sida 169
•  Original

Prop. 1975/76: 166 169

vid styrelsens sammanträden. Bestämmelsen har kommenterats i av- snittet 12.4.4 i den allmänna motiveringen. Som jag där har anfört bör suppleant i likhet med arbetstagarledamot beredas fullgoda möjligheter att delta i styrelsearbetet". De nya bestämmelserna i 8 kap. 9 & aktie- bolagslagen (1975: 1385), som jag skall återkomma till i avsnittet 14.6. har därför genom en föreskrift i andra stycket gjorts tillämpliga också på suppleant. Det bör emellertid uppmärksammas att paragrafen i den- na del enligt övergångsbestämmelserna till lagen träder i kraft först den 1 januari 1977.

löä

I paragrafen finns i enlighet med vad jag förordat i avsnittet 12.4.4 i den allmänna motiveringen bestämmelser om rätt för en av arbets- tagarrepresentanterna att delta i arbetet i ett arbetsutskott som har till- satts av styrelsen. I första hand ankommer det på arbetstagarorganisa- tionerna att bestämma vilken av arbetstagarrepresentanterna som skall utöva denna rätt. Kan organisationerna inte komma överens härvidlag, bestämmer den organisation som företräder flest kollektivavtalsbundna arbetstagare i företaget eller, vid koncernstyrelserepresentation, inom koncernen.

175

Paragrafen innehåller en särskild jävsregel för arbetstagarrepresen- tant, dvs. arbetstagarledamot eller suppleant. Regeln har jämkats i för- hållande till motsvarande bestämmelse i 12 & äldre lagen. Sålunda har orden ”deltaga i styrelsens behandling av fråga"” ersatts med orden ”deltaga i behandling av fråga”. Anledningen till jämkningen är att jävsfråga kan uppkomma också när arbetstagarrepresentant deltar i ar- betsutskott. Vidare har regeln utsträckts till att avse alla typer av för- handlingar med arbetstagarorganisation. Ändringen är i denna del när- mast föranledd av den nya lagen om medbestämmande i arbetslivet. I övrigt har jävsregeln i sak getts samma utformning som jävsregeln i den äldre lagen. I fråga om regelns syfte och närmare innebörd kan jag därför hänvisa till vad jag anförde i 1972 års lagstiftningsärende (prop. 1972: 116 s. 135 och 154).

18 och 19 åå

Dessa paragrafer innehåller bestämmelser om undantag i särskilda fall från lagens tillämpning. Bestämmelserna i 18 & överensstämmer i allt väsentligt med motsvarande bestämmelser i 14 & äldre lagen. I enlighet med vad jag har förordat i avsnittet 12.4.2 har bestämmelserna undergått en viss jämkning. Denna har närmast föranletts av de påpe- kanden som virkesmätningsrådet gjort om att virkesmätningsförening- arnas styrelser är sammansatta av lika antal representanter för virkes- säljare och virkesköpare. Eftersom detta slag av balansförhållande for-

• Sida 170
•  Original

Prop. 1975/76: 166 170

mellt inte täcks av den äldre lagens bestämmelser om undantag för det fall att styrelsen har en balanserad sammansättning, har i 18 å andra stycket tagits in en föreskrift som möjliggör undantag för det fall att i styrelsen för en ekonomisk förening råder ett balansförhållande mellan olika intressentgrupper inom föreningen. [ övrigt överensstämmer 18 å i sak med motsvarande bestämmelser i den äldre lagen. Frågan om un- dantag från lagens tillämpning har behandlats i avsnittet 12.45 i den allmänna motiveringen. F.ö. torde vad jag anförde i denna frågai 1972 års lagstiftningsärende ( prop. 1972: 1 .16 5. 137 och 155) alltjämt äga aktualitet.

Den nya bestämmelsen i 19 & reglerar företrädet mellan de anställda och statens rätt till styrelserepresentation i fall när inte båda kan få sådan representation utan att en undantagsgrundande olägenhet uppstår för företaget. Bestämmelsen tar sikte på det fallet att de anställda vill införa styrelserepresentation i ett företag där staten har styrelse-represen- tation. Skulle olägenhet av det slag som nämns i "18 & uppkomma, inte genom arbetstagarrepresentationen som sådan utan genom arbetstagar- representationen i förening med den statliga representationen. kan före- taget under de förutsättningar och villkor som anges i 18 5, erhålla un- dantag från lagens tillämpning.

En motsvarande konflikt kan uppstå mellan de anställda och staten i det fall att båda samtidigt vill införa styrelserepresentation i ett och samma företag. Formellt kan en regel inte ges för detta fall, eftersom några undantagsbestämmelser inte gäller för den statliga representatio- nen. Det får emellertid förutsättas att en sådan situation skall kunna lösas utan lagreglering.

20 &

Som jag anfört i avsnittet 12.45 skall dispensnämnden för arbets- tagarrepresentation i fortsättningen heta nämnden för styrelserepresen- tationsfrågor.

I denna paragraf, som har motsvarighet i 15 och 16 åå i den äldre lagen. anges vilka uppgifter som skall åvila nämnden. Paragrafen över- ensstämmer i denna del i stort sett med motsvarande bestämmelser i den äldre lagen.

I detta sammanhang vill jag påpeka att reglerna om nämndens sam— mansättning och ordningen för handläggningen av förekommande ärenden skall föras över till nämndens instruktion.

21 &

Som jag har utvecklat närmare i avsnittet 12.45 i den allmänna moti- veringen skall vissa tvister om lagens tillämpning kunna prövas av ar- betsdomstolen. Bestämmelse om detta har tagits in i denna paragraf. Paragrafen innebär att arbetsdomstolen skall kunna pröva fråga som

• Sida 171
•  Original

Prop. 1975/76: 166 171

rör lagens tillämpningsområde. En sådan fråga är om ett visst företag tillhör någon av de företagskategorier som lagen enligt ?. 5 inte gäller. En förutsättning för styrelserepresentation är vidare att det finns åt- minstone en lokal arbetstagarorganisation som är bunden av kollektivav- tal i förhåilande till företaget och omfattar mer än hälften av företagets arbetstagare. Tvister rörande denna förutsättning skall också kunna prövas av arbetsdomstolen. En annan fråga som skall kunna tas upp av arbetsdomstolen är om de anställda har rätt till koncernstyrelsere- presentation. Denna fråga gäller. förutom om övriga förutsättningar är uppfyllda, bl. a. om det föreligger en koncern i lagens mening. En annan typ av frågor som faller under arbetsdomstolens kompetens är vissa frågor som har med styrelsearbetets bedrivande att göra. Merparten av detta slags frågor kommer enligt vad jag anfört i avsnittet 12.4.4 i den allmänna motiveringen dock att falla under allmän domstol. Arbetsdom- stolen får emellertid enligt denna paragraf pröva frågor som gäller suppleants närvarorätt. arbetstagarrepresentants rätt att delta i arbetet inom ett arbetsutskott eller jäv för arbetstagarrepresentant.

[ paragrafen föreskrivs vidare att mål om tillämpning av lagen. i den mån tvisten avser förhållandet mellan företaget och de anställda, skall handläggas enligt lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvister. Denna lag innehåller bl. a. bestämmelser om arbetsdomstolens samman- sättning ocli om rättegången i domstolen. Sistnämnda bestämmelser innebär bl.a. följande. Talan vid arbetsdmnstolen skall i första hand väckas och utföras av arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation. Medlem i sådan organisation har dock själv rätt att väcka och utföra talan. om organisationen undandrar sig att tala på hans vägnar. Talan skall i första hand innefatta yrkande att motparten skall förpliktas att full- göra eller underlåta något. en s.k. fullgörelsetalan. Annan talan. s.k. fastställelsetalan. får tas upp endast om det är av avsevärd betydelse för käranden eller den för vilken organisation för talan att sådan talan prövas. Talan får i princip inte tas upp till prövning förrän förhandling mellan parterna har ägt rum rörande tvistefrågan.

Det bör påpekas, att arbetsdomstolens dom med anledning av en fullgörelsetalan kan förenas med ett vitesföreläggande (jfr 27 _8 lagen (1964:'168) om verkställighet av bötesstraff). Detta får till följd att arbetstagarorganisationerna genom en fullgörelsetalan kan skaffa sig en sanktion mot ett företag som t. ex. utestänger en suppleant från styrelsens sammanträde.

22 ;

Paragrafen innebär en utvidgning av arbetsdomstolens möjligheter att hålla förhandling inom stängda dörrar.

"23 %

Paragrafen utgör en motsvarighet till 17 å i den äldre lagen.

• Sida 172
•  Original

Prop. 1975/76: 166 172

Övergångsbestämmelserna

Den nya lagen med undantag av 15 å andra stycket träder i kraft den 1 juli 1976. Detta undantag liksom andra meningen i första stycket av övergångsbestämmelserna har föranletts av att aktiebolagslagen (1975: 1385) i princip träder i kraft först den 1 januari 1977.

I andra stycket av övergångsbestämmelserna har införts regler som låter den styrelserepresentation som nu förekommer i olika företag bestå efter det att den äldre lagen upphört att gälla. Härigenom behö- ver inte arbetstagarorganisationerna, om de inte själva vill, på nytt ta upp frågan om inrättande av styrelserepresentation eller utseende av arbetstagarrepresentanter i dessa företag.

Enligt tredje stycket skall vidare beslut som fattats av dispensnämn- den för arbetstagarrepresentation fortsätta att gälla.

Fjärde stycket i övergångsbestämmclserna tar, beträffande vissa äldre typer av ekonomiska föreningar, upp en motsvarighet till bestämmel- serna i S, 9 och 23 åå.

14.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar

[ 20 a & sekretesslagen har till att börja med hänvisningen till. den. äldre lagen ändrats till att avse den nya lagen.

Delegationen har föreslagit att ett tillägg görs till den nuvarande lagtexten av innehåll att när handling utlämnas behövliga förbehåll skall göras. Delegationen har därvid anfört att liknande regler finns i t.ex. 16 och 19 55 sekretesslagen. Någon erinran mot delegationens förslag har inte framkommit.

Utlärnnande med förbehåll blir aktuellt endast då en handling som i och för sig bedöms som hemlig ändå kan lämnas ut under sådana för— hållanden att trygghet för uppgiftslämnaren är för handen. Att möjlig- het till sådant utlämnande finns bör framgå av lagtexten. Denna har därför utformats i saklig överensstämmelse med de bestämmelser för motsvarande fall som förekommer i sekretesslagen.

14.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar

Som framgår av avsnittet 12.4.4 i den allmänna motiveringen föreslås i fråga om ekonomiska föreningar en reglering av styrelsearbetets for- mer och innehåll motsvarande den som föreslås gälla för aktiebolag. I enlighet härmed har förslag upprättats till ändringar i 25 och 26 åå lagen om ekonomiska föreningar. Vidare föreslås att i nämnda lag in- förs en ny paragraf, 11.1. a 5, där bestämmelserna straffsanktioneras på samma sätt som i aktiebolagslagen .

• Sida 173
•  Original

Prop. 1975/76: 166 173

25å

I andra stycket har efter mönster av 8 kap. 8 5 andra stycket aktie— bolagslagen införts en bestämmelse att styrelsen skall sammankallas om ' ledamot så begär. ' '

26 5

Sista meningen i första stycket har utformats i enlighet med motsva- rande bestämmelse i 8 kap. 9 & första stycket aktiebolagslagen. Ett till— lägg har således gjorts av innebörd att styrelseledamot innan ärende avgörs skall ha fått tillfredsställande beslutsunderlag.

lllåa

Paragrafen innehåller en sträffbestämmelse som motsvarar 19 kap. 1 & första stycket 2 aktiebolagslagen.

14.6 Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975: 1385) 8 kap. 2 &

I denna paragraf har hänvisningar till 1972 års lagar om styrelse— representation ersatts med hänvisningar till de nya lagarna.

8 kap. 9 g”

"Paragrafen innehåller bestämmelser om styrelsens beslutförhet och styrelsebeslut. För att beslut i ärende skall kunna fattas krävs att, om det är möjligt, samtliga styrelseledamöter har haft tillfälle att delta i ärendets behandling. Denna bestämmelse, liksom också bestämmelsen i 8 & detta kapitel att styrelseordföranden på begäran av styrelseledamot har skyldighet att kalla till styrelsesammanträde, syftar till att ett me— ningsfullt styrelsearbete skall kunna uträttas. För att säkra att lönta- garrepresentanterna i företagens styrelser får tillfälle att effektivt delta i styrelsearbetet har de nämnda bestämmelserna straffsanktionerats (19 kap. 1 5 första stycket 2). '

Det i förevarande paragraf använda uttrycket ”tillfälle att deltaga i ärendets behandling” innebär enligt sin lydelse främst att styrelseleda- möterna skall ha fått skäligt rådrum och möjlighet att infinna sig till styrelsesammanträde. Det kan hävdas att därmed också innefattas att styrelseledamöterna har fått ta del av material som rör förekommande ärenden. Som framhållits i den allmänna motiveringen har det synts an— geläget att otvetydigt klargöra att styrelseledamöterna förutom tids— mässigt rådrum också måste ha tillgång till ett tillfredsställande under— lag för att kunna sätta sig in i de ärenden som skall förekomma vid styrelsesammanträdet. Lagtexten har jämkats i enlighet härmed.

Kravet på tillfredsställande underlag syftar både på skriftligt mate— rial och muntlig föredragning. Vad som skall anses vara ett tillfreds—

13 Riksdagen 1975/76. 1 mm!. Nr 166

• Sida 174
•  Original

Prop. 1975/76: 166 174

ställande underlag för visst ärendes behandling får avgöras från fall till fall. inte minst från arbetstagarledamöternas synpunkt innebär kravet att beslutsunderlaget bör vara så lättförståeligt och informativt som möjligt. Detta innebär i princip bl. a. att handlingar som ligger till grund för beslut bör vara avfattade på svenska och att muntliga föredragningar bör ske på svenska språket. Undantag kan självfallet göras om samtliga i styrelsen är överens om det. Talar någon styrelseledamot inte svenska eller behöver företaget anlita någon som inte behärskar svenska språ- ket, bör på begäran tolkning ske. Man kan också tänka sig att någon i styrelsen på svenska sammanfattar det väsentliga innehållet i en före- dragning. Skriftligt material på främmande språk bör översättas om inte samtliga styrelseledamöter förstår det främmande språket. Principen kan emellertid inte upprätthållas undantagslöst. Undantag bör kunna ske t. ex. om det skriftliga materialet är så omfattande att en över- sättning därav är tidsmässigt ogörlig eller inte sakligt motiverad. 1 så- dana fall bör sammanfattning på svenska av det tillhandahållna ma- terialet lämnas till styrelseledamöterna. Det torde för övrigt ligga i ut- trycket ”tillfredsställande underlag” att det material som distribueras inte får vara så omfattande att det blir oöverskådligt.

Att underlaget för beslutsfattande skall vara tillfredsställande inne- bär att allt som är väsentligt för ärendets behandling skall framgå av det tillhandahållna materialet. Naturligen kommer frågan om i vad mån kriteriet ”tillfredsställande” blivit uppfyllt att i första hand prö- vas av styrelseordföranden, verkställande direktören eller den som el— jest svarar för att beslutsunderlag tillhandahålls. Det bör som tidigare nämnts observeras att brott mot bl. a. föreskriften att tillhandahålla ma- terial är straffsanktionerat. Enligt straffbestämmelsen räcker det med oaktsamhet för att gärningen skall vara straffbar. Detta medför att höga krav måste ställas på vederbörandes bedömning av vad som är ett till- fredsställande underlag. Det är dock givet att straff kan utgå endast om ett förfarande har tillämpats som framstår som klart olämpligt med be- aktande av samtliga omständigheter i det enskilda fallet.

1.5 Hemställan

Med hänvisning till vad jag sålunda har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att antaga förslagen till

1. lag om uppgiftsskyldighet i planeringsfrågor,

2. lag om styrelserepresentation för samhället i aktiebolag, eko- nomiska föreningar och stiftelser,

3. lag om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar,

• Sida 175
•  Original

Prop. 1975/76: 166 175

4. lag om ändring i lagen (1937 : 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar,

5. lag om ändring i lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar,

6. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975: 1385).

16. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslu- tar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

• Sida 176
•  Original

Prop. 1975/76: 166

7.5

Mot beslut om föreläggande av vite får talan icke föras.

23%

Vid tillämpningen av denna lag skall iakttas att den som är uppgifts-

skyldig ej betungas onödigt.

• Sida 178
•  Original

Prop. 1975/76: 166

Nuvarande lydelse

3 5

Vad någon på grund av denna lag fått veta om näringsidkares affärs- eller driftförhållanden får han ej obehörigen yppa eller nytt- ja. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter lzäremot dömes till böter eller fängelse högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från all- män synpunkt.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1973 och gäller till ut- gången av juni 1976.

178

Föreslagen lydelse

9 5

Vad någon på grund av denna lag fått veta om näringsidkares affärs- eller driftförhållanden får han ej obehörigen yppa eller nytt- ja.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976.

• Sida 179
•  Original

Prop. 1975/76: 166