Prop. 1981/82:225

om ändring i vägtrafikskattelagen (1973:601)

Prop. 1981/82: 225 Regeringens proposition 1981/82: 225 om ändring i vägtrafikskattelagen (1973: 601);

beslutad den 27 maj 1982.

Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN ROLF WIRTEN

2 Vissa andra ändringar i vägtrafikskattelagen ( 1973: 601)

Vägtrafikskatteutredningen har i sitt andra delbetänkande (Ds B 1980: 13) Slopad fordonsskatt och höjd bensinskatt bl.a. föreslagit vissa ändringar i VSL av närmast redaktionell karaktär. Således har utredningen iförtydligande syfte föreslagit att i l & införs ett nytt stycke. i vilket bensin och gasol definieras genom att en hänvisning görs till skattepliktsdetini- tionen i lagen ( 1961 : 372) om bensinskatt.

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 24 februari 1982.

• Sida 14
•  Original

Prop. 1981/82: 225 . 14

I bilaga 2 till VSL anges bl. a. att kilometerskatt skall utgå med 80% av fullt skattebelopp om en kilometerskattepliktig bil är inrättad för drift med annat drivmedel än brännolja. För att det otvetydigt skall framgå att det endast är fordon som inte alls drivs med brännolja som omfattas av bestämmelsen har utredningen föreslagit att bestämmelsen utformas så att den gäller kilometerskattepliktiga bilar som inte är inrättade för drift med brännolja.

Riksskatteverket har i en skrivelse den 22 Oktober 1981 hemställt bl.a. att verket får rätt att meddela föreskrifter om dels renovering av kilometer- räknarapparatur. dels beräkning av den i ] & vägtrafikskattekungörelsen (1973: 776) nämnda omräkningsfaktorn. Enligt verket föreligger behov av föreskrifter på dessa områden och verket föreslår därför att ett sådant bemyndigande gesi 17 ä 2 st. VSL.

Vidare har riksskatteverket under hand påpekat att 30 & VSL innehåller en hänvisning till 49 5 lagen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsum- tionsbeskattning. Sistnämnda paragraf upphörde att gälla vid utgången av år 1980 (SFS 1980: 186), varför hänvisningen bör slopas.

De av vägtralikskatteutredningen och riksskatteverket framförda änd- ringsförslagen är välmotiverade och bör enligt min mening genomföras.

Slutligen kräver den av regeringen beslutade delningen den 1 januari 1983 av Vännäs och Norsjö kommuner till Vännäs och Bjurholms kom- muner resp. Norsjö och Malå kommuner en ändring i förteckningen över kommuneri bilaga 3 till VSL.

De nu genomgångna ändringsförslagen bör träda i kraft den 1 januari 1983.

3 Övriga frågor

Jag utgår från att nu föreslagna reformer kan genomföras inom ramen för befintliga resurser.

Ändringsförslagcn under avsnitt 2 är lagtekniskt okomplicerade. Även i övrigt är dessa förslag sådana att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

4 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att anta

dels det av lagrådet granskade lagförs1aget med vidtagen ändring. dels förslaget till övriga ändringar i vägtrafikskattelagen (1973: 601).

5 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredra- ganden har lagt fram.

• Sida 15
•  Original

Prop. 1981/82: 225 15

&

&& BUDGET- & DEPARTEMENTET

ÖVERSYN AV VÄGTRAFIK- BESKATTNINGEN

DEL 4 Effektivare brukandeförbud

Betänkande av ._ vägtrafikskatteutredningen

DSB 1981:8

• Sida 16
•  Original

Prop. 1981/82: 225 16

Till Statsrådet och chefen för budgetdepartementet

Den 15 april 1977 tillkallade chefen för budgetdepartementet numera departementsrådet Leif Lindstam att som särskild ut— redare göra en teknisk översyn av vägtrafikbeskattningen

(B 1977:05).

Experter åt utredningen är nu hovrättsassessorn Hans Bengtsson, förste.byråsekreteraren Sven Bornhager, bitr. skattedirektören Lennart Carlson, avdelningsdirektören Birger Eriksson, byrå- 'direktören Göran Guste och departementssekreteraren Gunnar Skarell. Sekreterare är kammarrättsfiskalen Lennart Hamberg och byrådirektören Mats Sjöstrand.

Utredningen får härmed överlämna delbetänkandet Översyn av vägtrafikbeskattningen Del 4 Effektivare brukandeförbud.

Stockholm i maj 1981

Leif Lindstanv

Lennart Hamberg Mats Sjöstrand

• Sida 17
•  Original

Prop. 1981/82: 225

INNEHÅLL

SAWANFA'I'INING

FÖRFATININGSEÖPSLAG

1 UTREDNINGHQS ARBETE 1.1 Utredningens direktiv och tidigare förslag 1.2 Frågan om ett effektivare brukandeförbud 1.3 Arbetets uppläggning

2 GÄLLANDE BESTÄWELSER OM VÄGTRAFIKSKA'IT, M.M. 2.1 Påföring av skatt, m.m. 2.2 Ordinarie uppbörd 2.2.1 Fordonsskatt 2.2.2 Kilometerskatt 2.3 Tillfällig upphörd 2.4 lndrivning, m.m. 2.5 Brukandeförbud 2.5.1 Fordonsskatt 2.5.2 Kilcneterskatt

2.6 Kontrollmärkessystemet

3 RÄTTEN TILL INGRIPANDEN ENLIGT VÄGTRAFIKSKATI'ELAGHQ OCH ANDRA FÖRFATTNINGAR

4 STATISTISKA UPPGIFTER, M.M. 4.1 Debiteringar, påminnelser och restföringar 4.2 Andel fordon med brukandeförbud, m.m.

4.3 Rapporterade överträdelser av brukandeförbudet, m.m.

4.4 Andra uppgifter om otillåtet brukande, m.m.

5 ÖVERVÄGAMDEN om FÖRSLAG 5.1 Behov av åtgärder för att göra brukandeförbudet

effektivare 5.2 Begränsning av åtgärderna till vissa fall

5.3 Åtgärder 5.3.1 Avskyltning 5.3.2 Färd till avlastningsplats eller uppställ—

ningsplats

2 Rikxdagen 1981/82. [ mm!. Nr 225

17

• Sida 18
•  Original

Prop. 1981/82: 225

5.3.3 Vissa påföljdsbestämmelser 5.3.4 Samarbete mellan myndigheter, informations—-

insatser

5.3.5 Vissa registerfrågor, m.m.

6 SPECIPijierVERING

Bilaga 1 Skatteperioder och uppbördsmånader för vägtrafikskatt

Bilaga 2 Tabeller

l8

• Sida 19
•  Original

Prop. 1981/82: 225 . ' 19

SAMMANFATTNING

I detta fjärde delbetänkande redovisar vi våra överväganden och förslag om en effektivisering av brukandeförbudet för fordon för vilka vägtrafik- skatten inte har erlagts. Bakgrunden till vårt arbete med frågan är den kritik som i olika sammanhang, bl.a. av Svenska åkeriförbundet, Svenska taxiförbundet och Svenska busstrafikförbundet i en gemensam skrivelse som överlämnats till oss, har riktats not de nuvarande reglerna och möjlig- heterna att ingripa not missbruk.

Enligt gällande regler får ett skattepliktigt fordon inte användas om väg— trafikskatt som förfallit till betalning inte har betalats. Detta gäller dock inte skatt som avser tid före det närmast föregående Skatteåret och inte heller skatt som fastställts genom efterbeskattning och sam en tidi— gare ägare till fordonet är skattskyldig för. Ett brukandeförbud kan upp-

hävas i vissa fall, bl.a. om fordonet säljs vid exekutiv försäljning.

Den sedan länge gällande principen att ett fordon inte får användas om vägtrafikskatten för det inte har betalats bör enligt vår mening upprätt- hållas. Några skäl att genomföra ändringar i grunderna för förbudet finns

enligt vår mening inte.

Det är mycket svårt att ange i vilken utsträckning fordon med brukandeför- bud används i trafik. Vid en kontroll av uppgifter i bilregistret har det visats att över 27 % av bl.a. de kilometerskattepliktiga fordonen med o— betald vägtrafikskatt har använts någon gång efter det att brukandeförbudet

inträdde. Även vid kontroller på vägen har upptäckts åtskilliga fall av

otillåten användning, ofta i yrkesmässig trafik.

th bakgrund av vad som nu framkommit om användning av fordon med brukande— förbud, har vi funnit att brukandeförbudet bör göras mer effektivt.

Brott mot brukandeförbudsbestänmelserna torde vara vanliga under tiden omedelbart efter det att skatten har förfallit till betalning och i SäHr band med överlåtelser av fordon. För att kcnna till rätta med dessa typer av brott mot brukandeförbudet föreslår vi att informationen om de gällande bestämmelserna förbättras i olika avseenden. Vi föreslår också bl.a. att man överväger att genomföra regelbundna registerkontroller beträffande for-

don som används trots att brukandeförbud gäller för dem.

• Sida 20
•  Original

Prop.l981/82:225 20

De hittills redovisade åtgärderna torde inte få någon mer betydande effekt i de fall fordonsägarna mer konsekvent undandrar sig skattebetal— ning för sina fordon. De ta kan gälla s.k. svartåkare och andra som konse— kvent undandrar sig allt betalningsansvar. För dessa svårare fall av över- trädelser krävs enligt vår mening åtgärder för att förhindra fortsatt användning av fordonen och, i vissa fall, skärpta straffsanktioner. Dessa strängare ingripanden bör begränsas till de fall då överträdelserna av brukandeförbudet kan antas ske medvetet.

On ett fordon används efter det att skatten har restförts, kan man enligt vår mening utgå från att brukandeförbudsbestämmelserna överträds medvetet. En påminnelse cm skatteinbetalning har då sänts till fordonsägaren och

krav på inbetalning sänds efter restföringen ut av kronofogdemyndigheten.

Därvid erinras om att fordonet inte får användas förrän skatten är betald.

I de nu aktuella fallen är det endast vid en poliskontroll på vägen scn

ett effektivt ingripande kan göras. Vi föreslår att bestännelser införs

om att en polisman som påträffar ett fordon med restförd vägtrafikskatt "skall förhindra fortsatt användning av fordonet genom att omhänderta dess registreringsskyltar. Nya skyltar skall sedan inte få lämnas ut förrän brukandeförbudet har upphört. Av praktiska skäl bör polismannen få medge att fordonet efter avskyltningen förs till närmaste lämpliga uppställnings—

eller avlastningsplats.

Att använda ett avskyltat fordon i trafik innan brukandeförbudet har hävts, måste bedömas vara ett avsevärt allvarligare brott än överträdelser av bru— kandeförbudet i övriga fall. I straffskalan bör därför införas fängelse. För att förhindra att ett avskyltat fordon som har använts olovligen an- vänds på nytt bör enligt vår mening fordonet kunna tas i beslag och för—

verkas.

• Sida 21
•  Original

Prop. 1981/82: 225 ' 21

FÖRFATI'NINGSFÖRSLAG

1 Förslag till

Lag om ändring i vägtrafikskattelagen ( 1973:601 )

Härigenom föreskrivs i fråga om vägtrafikskattelagen ( 1973:601 )1

dels att rubriken närmast före 33 5 skall lyda "Straffbestämmelser m.m.", dels att 16, 21 och 34 55 skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 33 a och 34 a 55, av nedan

angivna lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lvdelse

165 Skattepliktigt fordon får ej brukas, om till betalning förfallen fordonsskatt ej erlagts. Detta gäller ej i fråga om skatt som avser tid före det närmast föregående skatteåret och ej heller i fråga om skatt san åvilar tidigare ägare av fordonet och San fastställts genom beslut om efterbeskattning enligt 24 5.

Har fordon sålts vid exekutiv försälj- Har fordonet sålts vid exekutiv försälj— ning får det brukas av den nye ägaren ning, eller har det förverkats enligt utan hinder av att fordonsskatt, för 34 a 5, får det brukas av den nye äga- 'ilken tidigare ägare är skattskyldig, ren utan hinder av att fordonsskatt, inte har erlagts. Föreligger annars för vilken EE tidigare ägare är skatt— särskilda skäl får riksskatteverket skyldig, inte har erlagts. Föreligger medge att visst fordon får brukas utan annars särskilda skäl får riksskatte— hinder av första stycket. verket medge att fordonet får brukas

utan hinder av första stycket.

21 5 Kilometerskattepliktigt fordon får ej brukas 1. cnldet inte är försett med kilometerräknarapparatur av godkänt slag som är plomberad och godkänd vid besiktning samt fungerar tillfredsställande, 2. om till betalning förfallen kilometerskatt ej erlagts.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får medge att fordon, utan hinder av första stycket 1, får brukas i avvaktan på reparation eller besiktning

av kilometerräknarapparatur.

1 Lagen omtryckt 1979z290. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:869

• Sida 22
•  Original

Prop. 1981/82:225

Nuvarande lydelse

?")

Föreslagen lydelse

Vad som sägs i första stycket 1 gäller ej i fall som avses i 17 5 tredje

stycket.

Vad san sägs i första stycket 2 gäller ej i fråga om skatt som avser tid före det närmast föregående skatte— året och gj heller i fråga om skatt som åvilar tidigare ägare av fordonet och son fastställts genom beslut om efterbeskattning enligt 24 eller 25 5. Har fordon sålts vid exekutiv försälj-

ning får det brukas av den nye ägaren utan hinder av att kilometerskatt, för vilken tidigare ägare är skattskyldig, inte har erlagts. Föreligger annars särskilda skäl får riksskatteverket medge att visst fordon får brukas utan hinder av första stycket 2.

vad som sägs i första stycket 2 gäller

inte i fråga on skatt son avser tid

före det närmast föregående skatte—

året och inte heller i fråga on skatt

san åvilar gg tidigare ägare av fordonet och san har fastställts genom beslut om efterbeskattning enligt 24 eller 25 5.

Har fordonet sålts vid exekutiv för—

säljning, eller har det förverkats en— ligt 34 a 5, får det brukas av den nye ägaren utan hinder av att kilometer- skatt, för vilken en tidigare ägare är skattskyldig, inte har erlagts. Före— ligger annars särskilda skäl får riks- skatteverket medge att fordonet får

brukas utan hinder av första stycket 2.

a 5 Brukas ett fordon i strid mot 16 5 eller

21 5 första stycket 2 och har den skatt

sun har föranlett brukandeförbudet läm—

nats till indrivning, skall polisman . anhänderta fordonets rggistreringsskvl- tar. Detsanne gäller om ett avställt . fordon brukas, under förutsättning att

brukandeförbud skulle råda för det en-

ligt 16 5 eller 21 5 första stvcket 2 om det var skattepliktigt, och skatten har lämnats till indrivninc.

Den polisman som har omhändertagit for- donets registreringsskvltar får medge

att det förs till närmaste lämpliga av— lastningsolats eller uppställnindsolats.

• Sida 23
•  Original

Prop. 1981/82: 225 23

Nuvarande lvdelse Föreslagen lvdelse

34 S Brukas fordon i strid not 16 eller 21 Har ett fordons"registreringsskyltar S dömes ägaren till böter. omhändertagits enligt 33 a 5 första

stycket, och brukas det i strid not 16 5 eller 21 5 första stvcket 2,

döms ägaren till böter eller fängelse

i högst sex månader. Detsanna gäller

om fordonet är avställt och brukande— förbud skulle råda för det enli t 16 5 eller 21 5 första stvcket 2 om det 1

var skatte likti t. Brukas i annat 1

fall ett fordon i strid not 16 eller

21 5 döms ägaren till böter.

Visar ägaren att han iakttagit vad som ankcnmit på honom för att hindra att for-

donet brukades är han fri från ansvar.

34 a 5 Har ett fordons registreringssk ltar omhändertagits enliGt 33 a 5 första 1

stvcket, och brukas det i strid mot 16 5 eller 21 5 första stvcket 2, får 1

fordonet förklaras förverkat om det

är påkallat för att förebvgga brott

eller om annars särskilda skäl före- ligger. Är fordonet avställt får det förklaras förverkat, om brukandeförbud skulle råda för det enligt 16 5 eller

21 5 första st cket 2 om det var skatte- likti t.

[1

Förverkande enligt första stycket får ske oavsett vem fordonet tillhör. I

stället för fordonet kan dess värde för—

klaras förverkat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982

• Sida 24
•  Original

Prop. 1981/82: 225 24

2 Förslag till

Förordning om ändring i vägtrafikskattekungörelsen (1973z776)

Härigenom föreskrivs att i vägtrafikskattekungörelsen (1973z776)1 skall införas två nya paragrafer, 27 a och 27 b 55, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lvdelse Föreslagen lvdelse

27 a 5 Betalas fordonsskatt eller kilometer— skatt efter skattens förfallodag, skall bevis om att skatten har beta- lats medföras vid färd med fordonet. Denna skvldighet gäller till dess att skattekvitto har erhållits.

27 b 5

if Bevis—'om" polisrahå'm—edg'iT/and'e—ehligt _ 33 a 5 andra stycket vägtrafikskat- telagm ( 1973:601 ) skall medföras

' vid färd med ett fordon vars rai-

streringsskvltar har onhändertachts enligt första stvcket närmda para—

raf.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1982.

] Omtryckt 1979z396

• Sida 25
•  Original

Prop. 1981/82: 225 25

3 Förslag till

Fröordning on andring i bilregiseunrkgöels ( 1972:599 )

Härigenom föreskrivs att 19, 21, 24, 27 och 29 55 bilregisterkungörelse'l (1972: 599)1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 5 Ett registrerat fordon får, om annat Ett registrerat fordon får, om annat inte följer av 27 5 eller 40 5 andra inte följer av 27 5 eller 40 5 andra stycket, brukas endast om det är stycket denna kungörelse eller av 33 försett med registreringsskylt. På a 5 andra stvcket vägtrafikskatte- bil, traktor, motorredskap, terräng— lagen (1973:601), brukas endast om vagn, släpfordon och terrängsläp det är försett med registrerings- används skylt som avses i 18 5 skylt. På bil, traktor, notorredskap, första stycket a eller b. På notor— terrängvagn, släpfordm och terräng- cykel och terrängskoter används släp används skylt som avses i 18 S skylt som avses i 18 5 första styck— första stycket a eller b. På notor- et c. cykel och terrängskoter används

skylt som avses i 18 5 första styck— et c.

Registreringsskylt skall vara anbringad på bil såväl framtill som baktill, på traktor, motorredskap och terrängrrotorfordon framtill samt på notorcykel, släp- fordon och terrängsläp baktill. Skylt framtill skall vara väl mlig framifrån och skylt baktill väl synlig bakifrån.

Om det medför avsevärd olägenhet att föra skylten framtill på traktor, notor- redskap eller terrängskoter eller baktill på släpfordon, som drages av traktor eller notorredskap, får den anbringas på annan utifrån väl synlig plats.

21 5 Om en registreringsskylt har förstörts eller förkommit eller undergått sådan förändring att den inte lämpligen kan användas eller har givits in till läns- styrelse enligt 34 5 andra stycket är fordonets ägare efter skriftlig ansökan berättigad att erhålla en duplett av skylten. I fall som avses i 24 5 får an— sökan även göras av fordonets förare.

1 Kungörelse'i omtryckt 1979:640.

• Sida 26
•  Original

Prop. 1981/82: 225 26

Nuvarande lydelse Föreslagen lvdelse

Dgpletter av rgistreringsskyltar får inte lämas ut för ett fordon om bru- kandeförbud råder för det enligt 16 5

eller 21 5 första stvcket 2 Vä" tra- fikskattelageu (1973:601) . Är fordo-

net avställt får dupletter inte läm— nas ut om sådant brukandeförbud skulle råda för det om det var skat—

tgpliktigt enligt vägtrafikskatte- lagen.

Har ett fordons registreringsskyltar

omhändertagne enligt 33 a 5 första stycket vägtrafikskattelaGm, lämas utan särskild ansökan dupletter av

rggistreringsskvltama ut till fordo— nets ägare när hinder därenot inte

längre föreligger saligt andra stvck- et. Är fordonet avställt skall duo—

letter dock lännas ut endast efter

ansökan enligt första stycket.

24 5

Föreligger omständighet som avses i Föreligger omständighet som avses. i 21 5 tillhandahåller polisnyndighet 21 5 första stycket tillhandahåller provisorisk registreringsskylt, om polismyndighet _e_n_ provisorisk regi— ansökan samtidigt ggg om duplett streringsskylt, om ansökan samtidigt av registreringsskyltem För provi- görs om & duplett av registrerings— sorisk registreringsskylt skall hos skylten. För y£j_e provisorisk regi- polisnyndigheten deponeras femtio ' streringsskylt skall hos polismyndig— kronor. Deponerat belopp betalas heten deponeras femtio kronor. Depo- tillbaka om skylten återställes inom nerat belopp betalas tillbaka om två veckor från utlännan_dit. I annat skylta återställs inom två veckor fall tillfaller beloppet staten. från det att den har läxmats ut. I

annat fall tillfaller beloppet staten

Provisoriska rggistreringsskyltar får

inte läzmas ut för ett fordon om bru—

• Sida 27
•  Original

Prop. 1981/82: 225

Nuvarande lydelse

Kan registreringsskylt Sj. användas på grund av förhållande som avses i 21 5, får fordonet brukas för färd kortaste lämpliga väg till lokal där provisorisk registreringsskylt kan lärmas ut.

275

Föreslagen lydelse

kandeförbud råder för det enligt 16

5 eller 21 5 första sgcket 2 vag" — trafikskattelagen (1973z601). Är for-

donet avställt får provisoriska re

gistreringsskyltar inte lämas ut om sådant brukandeförbud skulle råda

för det om det var skattepliktigt enligt vägtrafikskattelagen .

Har ett fordons rgistreringsskyltar omhändertagits enligt 33 a 5 första stvcket vägtrafikskattelagen, till- handahåller Elisrwndighet proviso- riska rgistreringssgltar när hinder däremot inte längre föreligger enligt andra stvcket. Därvid ting" s be— stämmelserna i första stvcket om de—

Esition av visst belopp. Är fordo- net avsbällt får provisoriska r_e_gi-

streringsskyltar endast lärmas ut om ansökan samtidigt görs om dupletter av rgistreringsskyltarna.

Kan & registreringsskylt inte använ— das på gannd av förhållande som avses

i 21 5 första stycket, eller före— ligger omständighet som avses i 21 S tredje stvcket, får fordonet brukas

för färd kortaste lämpliga väg till lokal där & provisorisk registre ringsskylt kan lämnas ut.

Fordon som försetts med provisorisk registreringsskylt får framföras med sådan skylt till dess duplett av registreringsskylt tillhandahållits.

I fråga om provisorisk registreringsskylt äger 20 5 notsvarande tillärrpning.

• Sida 28
•  Original

Prop. 1981/82: 225 38

Nuvarande lydelse _ Föreslagen lydelse

29 5 Utfärdande av kontrollmärke för ett fordon prövas av trafiksäkerhetsverket i samband med att fordonsskatt enligt vägtrafikskattelagen (1973z601) påförs för fordonet. Prövningen skall ske inom de femtcxn första dagarna av den kalender— månad under vilken fordonsskatten förfaller till betalning. Om det vid en så- dan kontrollbesiktzning som avses i 75, 76, 78 eller 79 5 fordmskungörelsen (1972:595) har meddelats föreläggande om ny besiktning eller om någon av de i 28 5 första stycket angivna förutsättningarna inte är uppfyllda, kan prövningen ske även efter det att fordonet eller apparaturen godkänts vid besiktrning el- ler förutsättningen uppfyllts.

I fall som avses i 17 5 första styck— I fall som avses i 17 5 första styck— et andra punkten vägtrafikskattekm— et andra punkten vägtrafikskattekm— görelsen (1973:776) prövar länssty- görelsen (1973:776) prövar länssty- relsen utfärdande av kontrollmärke relsen utfärdande av kontrollmärke i sanband med frågan om upphörande i sanband med frågan om att avställ- av avställning. ningen skall upphöra. Länsstyrelsen

prövar utfärdande av kontrollmärke även när enligt uppgifter i registret

brukandeförbud enligt 16 5 eller 21 5 första stvcket 2 vägtrafikskattelagen

( 1973:601 ) inte längre föreligger för ett fordon vars registreringssgltar

har omhändertagits enligt 33 a 5

första stycket den lagen.

Utfärdande av kontrollmärke för fordon som inte är skattepliktiga enligt väg- trafikskattelagen och som inte skall kontrollbesiktigas enligt 75 eller 76 5

fordonskungörelsen prövas av trafiksäkerhetsverket. Prövningen skall ske inom de femton första dagarna av den kalendermånad som motsvaras av sista siffran

i fordonets registreringenummer enligt följande tabell.

Sista siffra Prövning av sista siffra Prövning av i reg.nr utfärdande av i reg.nr utfärdande av kontrollmärke kontrollmärke

1 april 6 novenber 2 maj 7 decerrber 3 iji 8 januari 4 augusti 9 februari 5 augusti 0 mars

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1982.

• Sida 29
•  Original

Prop. 1981/82: 225 2.9

1 UI'REIDNINGEINS ARBETE 1.1 Utredningens direktiv och tidigare förslag

Utredningen skall enligt sina direktiv (Dir 1977:44) göra en teknisk över— syn av vägtrafikbeskattningens olika delar. Enligt tilläggsdirektiv i februari 1979 (Dir 1979z9) har vi i särskilt uppdrag att utvärdera kilo— meterbeskattningen och att värdera alternativa beskattningsformer. Vi har också i enlighet med tilläggsdirektiv i juni 1980 (Dir 1980:51) utrett frågan on elfordonens beskattning.

Våra överväganden och förslag hittills har redovisats i tre delbetänkanden, Översyn av vägtrafikbeskattningen Del 1 Kilcneterskatt (Ds B 1978z5), son avlämnades i juli 1978, Del 2 Slopad fordonsskatt och höjd bensinskatt

(Ds 5 1980:13), avlämnat i oktober 1980 och Del 3 Beskattningen av eldriv- na fordon (Ds B 1981:4), avlämnat i mars 1981.

1.2 Frågan en ett effektivare brukandeförbud

Svenska åkeriförbundet, Svenska taxiförbundet och Svenska busstrafikför- bundet hemställde i en skrivelse till regeringen i januari 1978 om en över— syn av reglerna om brukandeförbud för fordon till följd av obetald väg— trafikskatt. Skrivelsen har överlämnats till utredningen för att tas under

övervägande vid utredningsuppdragets fullgörande.

I skrivelsen anför förbunden bl.a. att det förekommer att mindre nogräknade fordonsägare inte respekterar ett brukandeförbud scm inträtt till följd av att vägtrafikskatt inte har betalats. Risken för upptäckt är enligt för— bunden begränsad. Dessutom saknas nöjlighet att vid upptäckt effektivt för- hindra fortsatt användning av fordonet. Förbunden anför vidare följande. Nuvarande långsamma system för lagföring och indrivning av skatt avskräcker uppenbarligen inte mindre noggranna fordonsägare, som satt i system att driva trafik bl.a. utan att erlägga föreskrivna skatter.

De lojala yrkestrafikutövarna för på marknaden en ojämn karp med dem som konsekvent undandrar sig sitt kostnadsansvar och därigenom skaffar sig obe- höriga och skadliga konkurrensfördelar.

Vi hemställer med hänvisning till det anförda cm en översyn, så att den begränsade verkningsgraden, scm utmärker nuvarande sanktionssystem, ökas. Brukningsförbudet i VSL S 16 och 21 måste göras effektivt. Icke obetydliga skattebelopp torde stå att vinna för statsverket, on Obeskattade fordon på

• Sida 30
•  Original

Prop. 1981/82: 225 30

ett effektivt sätt kunde tas ur trafik, inte minst genon att beröra trans— porter skulle komma att överföras till fordonsägare, som lojalt uppfyller sina skyldigheter.

Vi har funnit skäl att ta upp frågan om en effektivisering av reglerna om brukandeförbud separat och redovisar nu våra överväganden och förslag i denna del. I detta sammanhang tar vi dock inte upp frågan om eventuella brukandeförbud för utländska fordon son används i Sverige trots att före- skrivna skatter inte har erlagts. Vi avser att i vårt fortsatta arbete

behandla beskattningen av de utländska fordonen.

1.3 Arbetets uppläggning

Under arbetet har vi inhämtat uppgifter från bl.a. rikspolisstyrelsen (RPS)

och trafiksäkerhetsverket (TSV).

I januari 1981 tillsatte kommunikationsministern tre arbetsgrupper med upp— drag att behandla frågor om s.k. svartåkning inom godstrafiksektorn. Vi

har haft kontakter med den arbetsgrupp son haft till uppgift att lämna för— slag till åtgärder för en effektivisering av kontrollen på väg och att se

över sanktionsfrågan.

• Sida 31
•  Original

Prop. 1981/82: 225 31

2 GÄLLANDE assrämriszR oa VÄGI'RAFIKSKATT, M.M.

I det följande lämnas en redogörelse för vissa av författningsbestänmel— serna i fråga om vägtrafikskatt. I huvudsak inriktas redogörelsen på för— farandet vid uppbörd och indrivning. Förfarandet beskrivs relativt detal- jerat med hänwn till utformningen av de åtgärder vi föreslår i kapitel 5. Närmare redogörelser för övriga delar av vägtrafikskattelagstiftningen finns i våra delbetänkanden översyn av vägtrafikbeskattningen Del 1 Kilo- meterskatt (Ds B 1978:5) och Del 2 Slopad fordonsskatt och höjd bensin— skatt (Ds B 1980z13).

I avsnitt 2.6 behandlas kortfattat reglerna om kontrollmärke.

2.1 Påföritg av skatt, m.m.

Bestämmelser an vägtrafikskatt finns bl.a. i vägtrafikskattelagen (1973: 601, omtryckt 1979:280, ändrad senast 1980z679), VSL, och i vägtrafikskatte- kungörelsen (1973z776, cmtryckt 1979:396, ändrad senast 1980:764), VSK.

vägtrafikskatt påförs enligt 22 5 VSL genom automatisk databehandling och på grundval av uppgifter i bilregistret utan att beslut meddelas av be— skattningsmyndighete'n (länsstyrelsen) .' TSV påför skatten för beskattnings- myndighetens räkning och verkställer uppbörd av skatten (10 5 VSK) .

2. 2 Ordinarie prörd 2 . 2 . 1 Fordonsskatt

Uppbördsmånaden för ordinarie uppbörd av fordonsskatt bestäms för varje fordon av slutsiffran i fordonets registreringsanner. För fordon med en fordonsskatt som inte överstiger 1 500 kr. för helt år, görs ordinarie uppbörd en gång per år. För fordon med högre årlig skatt görs tre ordinarie uppbörder per år.- Varje sådan uppbörd avser en skatteperiod om fyra månader och är en tredjedel av skatten för hela skatteåret. Ordinarie uppbörd görs för fordon som är skattepliktigt vid ingången av uppbördsmånaden (9 5 första stycket och 12 5 första stycket VSL, 13 5 första stycket VSK) .

Fordonsskatt erläggs i förskott, dvs. före ingången av det skatteår eller den skatteperiod som skatten avser (12 5 tredje stycket VSL) . Undantag från

• Sida 32
•  Original

Prop. 1981/82: 225 32

detta gäller vid uppbörd för skatteperiod som börjar i augusti. Uppbörden görs då först i augusti, efterson juli månad inte är ordinarie uppbörds- månad för någon vägtrafikskatt (4 5 VSK). Av bilaga 1 frångår vilka skatte- år, skatteperioder och uppbördsmånader son gäller för fordon med olika slutsiffror i registreringsnumret.

Skattskyldig vid ordinarie uppbörd av fordonsskatt är den som vid ingången av uppbördsmånaden är eller bör vara upptagen i bilregistret son ägare till ett fordon (1 5 tredje stycket, 7 och 14 55 VSL). TSV sänder därvid van— ligen ut skattekvitto under postförskott. Kravet skall sändas ut senast

den 15 i uppbördsmånaden (20 S VSK). Postförskottsförsändelsen skall lösas före utgången av uppbördsmånaden (21 5 första stycket VSK). Försändelsen får också lösas högst 10 dagar senare, under förutsättning att restav—

gift erläggs samtidigt (21a 5 VSK). Skall kontrollmärke utfärdas för for— donet, sänds detta ut tillsammans med skattekvittot. Cm kontrollmärke däre— not inte skall lämnas ut för fordonet, och om fordonet inte är kilcneter— skattepliktigt, har riksskatteverket (RSV) medgett att TSV sänder en avi med ett inbetalningskort till den skattskyldige (RSV:s författningssamling RSFS 1981:8).

En generell möjlighet att erlägga skatten genom girering från person— eller postgirokonto har också medgivits (24 5 VSK och RSV:s anvisningar RSV Ip 1973:10, s. 27). Den skattskyldige skall då använda inbetalningskortet för postförskott som gireringshandling. Skattekvittot och ev. kontrollmärke översänds i lösbrev till den skattskyldige när betalningen har bokförts på postgirot.

I vissa fall kan skatten få erläggas genom insättning på ett särskilt post— girokonto. Detta kan, efter anvisning från länsstyrelsen, ske om en for— donsägare av någon anledning inte har erhållit postförskottsförsändelsen i tid (22 5 VSK och RSV Ip 1973:10, s. 27). Skatten anses erlagd den dag in— betalningen görs på postanstalt eller när en försändelse med girerings— handlingar avlämnas för postbefordran till postgirot (26 5 första stycket VSK).

Postverket skall enligt 23 5 VSK snarast möjligt redovisa inlösta postför— skottsförsändelser till TSV. De inlösta avierna avläses maskinellt och redovisas till TSV via magnetband. Redovisningen till TSV har normalt skett tredje dagen efter inbetalningen. Bilregistret kan vara uppdaterat 7-8

• Sida 33
•  Original

Prop. 1981/82: 225 33

(senast 10) dagar efter betalningen. 2 . 2 . 2 Kilcmeterskatt

Kilcmeterskatt utgår i efterhand för skatteperioder (18 S tredje stycket VSL) . Skatteåret är indelat i tre skatteperioder. Samna uppbördsmånader gäller för uppbörd av kilometerskatt som för uppbörd av fordonsskatt (4 5 VSK) . Skatteår och skatteperioder för ett fordon är således beroende av slutsiffran i fordonets registreringsnunmer (se bilaga 1).

Sista månaden i varje skatteperiod kallas avstämplingsmånad. Senast vid utgången av denna månad skall fordonsägaren lämna uppgift för beräkning av kilometerskatt för perioden. Sådan uppgift lämnas genom att ett sär— skilt stämpelkort stämplas i fordonets kilometerräknare och sänds in till TSV. Uppgift skall lämnas under förutsättning att fordonet har varit kilometerskattepliktigt någon gång mellan föregående avstänpling och in- gången av avstämplingsnånaden (5 5 VSK) . I sådana fall skall ordinarie uppbörd ske (12 5 andra stycket_VSK) .

Bestärrmelserna om vem sen är skattskyldig vid ordinarie uppbörd, när och hur krav på skatten skall sändas ut samt när och hur skatten skall erläggas överensstämner med vad som gäller i fråga om fordonsskatt. Trots att reg— lerna och tidpunkterna för ordinarie uppbörd av fordonsskatt och kilometer— skatt är gemensanma, görs f.n. inte någon gemensam uppbörd (12 5 tredje stycket VSK och RSFS 1980z65) .

2 . 3 Tillfällig gppbörd

Tillfällig uppbörd av fordonsskatt görs i fråga om fordon för vilket skatte— plikt inträder efter ingången av uppbördsmånaden och för fordon för vilket skatt skall utgå med högre belopp än tidigare på grund av ändrad beskaffen— het hos fordonet eller ändrat användningssätt (14 5 VSK) . Tillfällig upp— börd av kilometerskatt görs när ett fordon upphört att vara kilometerskatte- pliktigt av annan anledning än avställning (15 5 VSK) .

Fordonsskatt san skall erläggas vid tillfällig uppbörd förfaller till be— talning när skatteplikten inträder (17 5 VSK) och postförskottsförsändelse skall lösas inom 15 dagar därefter (21 5 andra stycket VSK) . Förklarar for—

donsägaren i samband med att avställnirngen upphör för ett fordon att han

3 Riksdagen 1981/82. I sum/. Nr 225

• Sida 34
•  Original

Prop.l981/82:225 34

önskar ta det i bruk cnedelbart, förfaller skatten dock till betalning först 15 dagar efter det att avställningen har upphört (17 5 första stycket andra meningen VSK). I detta fall skall postförskottet lösas inom 15 dagar efter skattepliktens inträde (21 5 andra stycket VSK).

Vid tillfällig uppbörd av fordonsskatt för fordon för vilket högre skatt skall utgå förfaller skatten till betalning 15 dagar efter utgången av den månad under vilken registreringsbesiktning till följd av ändringen skett eller senast skulle ha skett eller 15 dagar efter utgången av den månad under vilken användningssättet ändrades (18 S VSK och RSV Ip 1973:10, s. 26). Postförskottet skall lösas senast på förfallodagen (21 5 andra stycket VSK).

Kilometerskatt som skall erläggas vid tillfällig uppbörd förfaller till betalning när fordonet upphör att vara kilometerskattepliktigt (17 5 andra stycket VSK) och postförskottsförsändelse skall lösas inom 15 dagar från förfallodagen (21 5 andra stycket VSK).

2.4 Indrivning, m.m.

Cm vägtrafikskatt som förfallit till betalning inte har betalats, sänder TSV ut en påminnelse till den skattskyldige tillsannens med ett inbetal— ningskort. Det debiterade beloppet har då räknats upp med restavgiften på 4 % (30 5 andra stycket VSL jämförd med 58 5 första stycket uppbördslagen, 1953:272). Påminnelserna sänds vid ordinarie uppbörd ut omkring den 25:e i månaden efter den under vilken skatten har förfallit till betalning.

Betalas inte skatten trots påminnelsen, restförs den omkring den 25:e i månaden efter den då påminnelsen sändes ut. Fordonsägaren meddelas inte särskilt om att restföring har skett. Restföringen noteras i bilregistret och indrivningshandlingar sänds till länsstyrelsen (jämför 28 5 VSK). Läns- styrelsen sänder därefter indrivningshandlingarna till kronofogdemyndig- heten. Betalningsanmaning och inbetalningskort är färdigutskrivna redan

av TSV. För några län, där det s.k. REX-systemet har införts, framställer TSV i stället för vanliga indrivningshandlingar magnetband med motsvarande uppgifter.

När kronofogdemyndigheten har drivit in det restförda skattebeloppet sänds ett meddelande till länsstyrelsen om fullbetald skatt (där REX—systemet är

• Sida 35
•  Original

Prop. 1981/82: 225 35

i funktion via magnetband till TSV). Bilregistret uppdateras och skatte- kvitto (och kontrolhnärke) sänds ut.

2.5 Brukandeförbud

2.5.1 Fordonsskatt

Enligt bestänmelserna i 16 S-VSL får ett skattepliktigt fordon inte bru- kas, om fordonsskatt som har förfallit till betalning inte har betalats. Detta gäller dock inte skatt som avser tid före det närmast föregående skatteåret. För t.ex. ett fordon med slutsiffran 0 i registreringsnumret (skatteår april—mars) gäller således från ingången av april 1981 inte längre brukandeförbud om endast skatten för skatteåret 1979—1980 (som för- föll till betalning i mars 1979) eller tidigare år fortfarande är obetald.

Brukandeförbud gäller inte för ett fordon om den obetalda skatten har fast- ställts genom efterbeskattning enligt 24 5 VSL och en tidigare ägare till fordonet är skyldig att erlägga den. '

Cm ett fordon har sålts vid en exekutiv försäljning, får det brukas av den nye ägaren även om fordonsskatt som en tidigare ägare är skattskyldig för, inte har erlagts.

Finns det särskilda skäl till det får RSV medge undantag från brukandeför— budet. Denna bestämmelse avses tillämpas främst i samband med konkurser i de fall konkursboet fortsätter konkursgäldenärens verksamhet under viss tid och när konkursboet överlåter fordon till annan ägare samt när en skatt- skyldig träffat avtal med kronofogdemyndigheten om avbetalning av en rest— förd skatteskuld (se Ds B 1978:5 Översyn av vägtrafikbeskattningen Del 1 Kilometerskatt, s. 128—130 och prop. 1978/79:94, s. 14 — 16 ).

Om ett fordon brukas i strid mot bestämmelserna i 16 5 VSL, döms fordons— ägaren till böter. Detsamma gäller annan förare av fordonet än ägaren,

du han känt till hindret för brukandet. Om fordonsägaren visar att han iakttagit vad som ankommer på honom för att hindra att fordonet brukades, är han dock fri från ansvar (34 och 36 55 VSL, se också vissa inskränk- ningar i sistnämnda paragraf). Om någon annan än ägaren utan lov använder ett fordon för vilket brukandeförbud gäller, döms han till böter i ägarens. ställe (35 5 VSL). Detta gäller också för den som innehar ett fordon med

• Sida 36
•  Original

Prop. 1981/82: 225 36

nyttjanderätt och har rätt att bestämma om förare av fordonet eller an- litar annan förare än den ägaren har utsett. För fordon som tillhör eller brukas av juridiska personer finns i 38 S VSL särskilt angivet vem straff- ansvaret drabbar.

2. 5 . 2 _l Kilometerskatt

I 21 S VSL stadgas att ett kilometerskattepliktigt fordon inte får brukas om det inte är försett med kilometerräknarapparatur av godkänt slag son är plonberad och godkänd vid besiktning samt fungerar tillfredsställande, eller om kilometerskatt son har förfallit till betalning inte har erlagts.

För brukandeförbud p.g.a. obetald skatt gäller samma inskränkningar som i fråga om obetald fordonsskatt, dvs. förbudet gäller inte om skatten avser tid före det närmast föregående skatteåret (dock blir tidsgränserna inte gemensamma, eftersan skatteåren för fordonsskatt och kilcneterskatt inte. överensstämmer). Brukandeförbudet gäller inte heller om den obetalda skatten har fastställts genom beslut om efterbeskattning enligt 24 eller 25 5 VSL och en tidigare ägare till fordonet är skyldig att erlägga den.

Bestämmelserna om upphävande av ett brukandeförbud är identiska för for- donsskatt och kilometerskatt; Detsanne gäller straffbestännelserna för brott not brukandeförbudsbestämmelserna.

2.6 Kontrollmärkessystemet

Polisens övervakning av att brukandeförbudet inte överträds är i första hand beroende av kontrollmärkessystemet. För att kontrollmärke skall ut— färdas krävs nämligen bl.a. att förbud att bruka fordonet inte gäller en— ligt 16 eller 21 5 VSL (28 5 bilregisterkungörelsen, 1972:599, omtryckt 1979z640, ändrad senast 1981:68, BRK). Utfärdande av kontrollmärke prövas i samband med att fordonsskatt påförs (29 5 BRK). Vid fordonsskatteupp- börden sänds kontrollmärket tillsammans med skattekvittot under postför— skott. Märket lämnas inte ut om inte fordonsskatten och registerhållnings- avgiften betalas.

Eftersom kiloneterskatt och fordonsskatt f.n. inte debiteras gemensamt utvisar ett giltigt kontrollmärke inte med säkerhet att brukandeförbud

inte råder för fordonet på grund av att kilometerskatten inte har betalats.

• Sida 37
•  Original

Prop. 1981/82: 225 37

Den kilometerskatt som förfaller till betalning vid utgången av uppbörds- månaden för fordonsskatt behöver inte betalas för att kontrollmärke skall lämnas ut. När fordonsskatt debiteras en gång per år, dvs. när skatten är högst 1 500 kr. per år, kan giltigt kontrollmärke finnas trots att for— donet haft brukandeförbud på grund av obetald kiloneterskatt under upp till ett helt år.. I fråga om kiloneterskattepliktiga fordon är kontroll- märket därför inte ett lika bra hjälpmedel för kontrollen av att ett brukandeförbud inte överträds son det är för övriga fordon.

• Sida 38
•  Original

Prop. 1981/82: 225 38

LA, RÄTTEN TILL INGRIPANDE'N mer VÄGI'RAFIKSKATI'EIAGEN OCH ANDRA FÖRFATTNINGAR

Av redogörelsen för gällande bestämmelser har framgått att brukandeför— bud - med vissa undantag — råder för ett fordon när vägtrafikskatt inte har betalats för det. Överträds förbudet kan fordonsägaren och föraren bötfällas.

Påträffas ett fordon i trafik trots att brukandeförbud råder för det på grund av obetald vägtrafikskatt rapporteras förseelsen och ett straff- föreläggande meddelas så småningom. Påföljden bestäms vanligen till cnr kring 15 dagsböter. Den polispersonal som upptäckt att brukandeförbudet överträtts vidtar dock normalt ingen annan åtgärd än att rapportera över— trädelsen. Det oskattade fordonet kan således komna att köras från plat- sen utan att något ingripande sker, trots att brukande av fordonet inte är tillåtet. Polispersonalen anser sig normalt inte kunna med tvångsåt— gärder förhindra att färden fortsätter.

Enligt polisinstruktionen ( 1972:511 ) skall polisman bl.a. förebygga brott och hindra att den allmänna ordningen och säkerheten störs genom brott. Redan denna bestämmelse skulle kunna tänkas innebära en befogenhet för polisman att hindra fortsatt färd med ett oskattat fordon. Emellertid är polisen tveksam till möjligheten att stoppa fordon enbart med stöd av de allmänna reglerna i polisinstruktionen. Det anses att bestämmelserna måste tolkas med försiktighet och att de endast undantagsvis får tas till in- täkt för mer konkreta tvångsåtgärder, eftersom dessa bör framgå av uttryck- liga författningsbestännelser.

th denna bakgrund har också i en rad författningar incm vägtrafikens om— råde tagits in uttryckliga bestämmelser scnlinnebär en skyldighet för polismännen att i vissa fall hindra fortsatt färd med ett fordon.

I vägtrafikkungörelsen (1972:603) föreskrivs således att om ett fordon fram- förs i strid mot kungörelsen eller en föreskrift som meddelats med stöd

av den, skall polisman hindra fortsatt färd som inte kan ske utan påtaglig fara för trafiksäkerheten eller annan väsentlig olägenhet (168 5 första stycket).

Detta ger polisman möjlighet och skyldighet att hindra fortatt färd exempel—

• Sida 39
•  Original

Prop.198l/82:225 ' 39

vis om föraren på grund av sjukdom eller påverkan av alkoholdrycker inte kan föra fordonet på ett betryggande sätt, cm fordonet är olämpligt las- tat, om det kan förorsaka skador på vägbanan eller om körningen är onödig och störande vid bostadsbebyggelse.

I andra stycket i den nämnda paragrafen i vägtrafikkungörelsen lämnas särskilda föreskrifter om ingripande mot fordon med överlast.

Motsvarande bestämmelser finns även i 114 5 fordonskungörelsen (1972:S95), 93 5 BRK och 79 s terrängtrafikkungörelsen (1972:594).

Med stöd av bestämmelsen i fordonskungörelsen skall således polisman hind— ra fortsatt färd som inte kan ske utan påtaglig fara för trafiksäkerheten eller annan väsentlig olägenhet av den anledningen att fordonets beskaffen- het eller utrustning inte är i föreskrivet skick. Samma bestämmelse i BRK innebär möjlighet att hindra färd med ett fordon som inte är försett med registreringsskylt eller kontrollmärke, allt under förutsättning att detta kan anses innebära väsentlig olägenhet. Printipiellt synes under samma för-

utsättning färd med ett avställt fordon kunna hindras.

Även i körkortslagen (1977z477) finns ett likalydande stadgande (38 5), vilket innebär att fortsatt färd kan hindras om en förare t.ex. inte har

körkort för det slag av fordon han framför.

Slutligen finns i 17 s kungörelsen ( 1972:602 ) om arbetstid vid vägtransport en bestämmelse enligt vilken polisman skall hindra fortsatt färd som inte kan ske utan påtaglig fara för trafiksäkerheten, om en förare brutit mot vissa i kungörelsen meddelade föreskrifter om arbetstidens längd och om pauser under arbetet. Föraren skall enligt kungörelsen föra arbetstids— bok, där arbetstider och pauser antecknas. Boken skall medföras under färd

och på begäran visas upp för polisman.

Det kan noteras att det i yrkestrafiklagen (1979:559) inte finns någon be— stämmelse som ger polisman rätt att hindra fortsatt färd om trafiktillstånd

saknas vid utövande av trafik som kräver sådant tillstånd.

De nu beskrivna reglerna i vägtrafikförfattningarna om att hindra fortsatt färd har i första hand tillkommit för att ge polisen och allmänheten klar-

het i vilka ingrepp som kan vidtas. Även när dessa regler infördes dis—

• Sida 40
•  Original

Prop. 1981/82: 225 ' 40

kuterades om de egentligen var nödvändiga eftersom polisens allmänna be— fogenheter gav visst stöd för ingripanden i de angivna fallen. Det har dock ansetts (se bl.a. prop. 1951:30 s. 130 med förslag till ny vägtrafik— förordning) att de särskilda bestämmelserna i vägtrafikförfattningarna kan utgöra en erinran om föreskrifterna i gällande polisinstruktion och en garanti för polismannens befogenheter att vidta nödvändiga åtgärder.

Några bestämmelser om hur hindrandet av fortsatt färd praktiskt skall ge— nomföras finns inte i vägtrafikförfattningarna. Åtgärderna får ske med be- aktande av de allmänna begränsningsreglerna i polisinstruktionen. Strängare medel än förhållandena kräver får inte användas och våld får inte till-

gripas förrän uppgiften inte kan lösas på annat sätt.

cm en förare saknar körkort eller är påverkad av alkoholdrycker kan hans fortsatta färd med ett fordon hindras genom att polismannen tar hand om fordonets nycklar tills vidare. Är fordonet behäftat med något fel som innebär uppenbar fara för trafiksäkerheten meddelas körförbud för fordonet och det förses med ett körförbudsmärke. Fordonet får då i princip inte an— vändas förrän det har reparerats och besiktigats. Cm fordonet framförs med överlast tillses att viss del av lasten lossas innan färden fortsätter. I vissa fall förekommer istället att färden tillåts fortsätta men särskilda

föreskrifter ges om färdhastighet m.m.

• Sida 41
•  Original

Prop. 1981/82: 225 ' 41

4 STATISTISKA UPPGIFTER M.M.

Med hjälp av statistiska uppgifter från RPS och statistiska centralbyrån

(SCB) , samt vissa uppgifter som TSV tagit fram särskilt för vår räkning,

skall vi i det följande" försöka belysa bl.a. i vilken utsträckning oskat— tade fordon används i trafik. De uppgifter som vi redovisar indikerar att antalet brott mot bestämmelserna är betydande.

4.1 Debiteringar, påminnelser och restföringar

Antalet debiteringar vid ordinarie och tillfällig uppbörd av fordonsskatt har under åren 1977—1980 varit mellan 4,65 och 4,86 miljoner per år. Av dessa har mellan 151 000 och 157 000 per år — motsvarande 3,1—3,3 % av an— talet debiteringar - lett till betalningspåminnelser. Omkring 60 % av de

debiteringar för vilka påminnelser sänts ut har senare restförts.

För kilcmeterskattens del har antalet debiteringar på grundval av uppgifter på avlämnade stämpelkort "under åren 1977—1980 varit mellan 745 000 och

906 000 per år och antalet skönsmässiga debiteringar mellan 23 000 och

27 000 per år. Av samtliga debiteringar har varje år 38 000 — 43 000 — motsvarande 4,4—4,9 % - lett till betalningspåmdnnelser. Omkring 70 %

av dessa debiteringar har senare restförts. '

I tabell 1 i bilaga 2 finns nämnare uppgifter. om antal debiteringar, på- minnelser och restföringar, m.m.

Antalet skattedebiteringar minskade under år 1980 jämfört med föregående år. Detta var en följd av den minskning av antalet skatteperioder från fyra till tre per år, som-genomfördes successivt under året.

Som framgått ovan, är andelen påminnelser och restföringar högre för kilo- meterskatten än för fordonsskatten. Detta kan bero på de kontrollmärkes— och uppbördsrutiner som tillämpas. Som framgått av avsnitt 2.6 kan ett fordon ha ett giltigt kontrollmärke trots att kilometerskatten inte är betald. Detta kan innebära att en fordonsägare inte alltid uppfattar det som lika nödvändigt att betala kiloneterskatten som fordonsskatten.

Uppgifter om antalet påminnelser och restföringar ger inte någon bild av

för hur många fordon brukandeförbud inträder varje år. För det första kan

• Sida 42
•  Original

Prop.]981/82z225 42

brukandeförbud ha gällt för ett fordon under viss tid, trots att någon påminnelse inte sänts ut. Skatten har då visserligen betalats för sent, men i sådan tid att betalningen hunnit noteras i registret innan någon påminnelse upprättats. För det andra kan flera påminnelser och restför— ingar under ett år avse samma fordon. Antalet fordon för vilka brukande- förbud inträder måste emellertid vara betydande. Utan tvekan används ock— så en del av dem i trafik. Vi kommer i avsnitt 4.4 att redogöra för vad som framkommit om användningen av kilometerskattepliktiga fordon med brukandeförbud.

4.2 Andel fordon med brukandeförbud, m.m.

Från TSV har vi fått vissa uppgifter om bl.a. hur många fordon som den 7 mars 1981 hade brukandeförbud på grund av att skatt inte hade betalats.

Av de registrerade, inte avställda, fordonen hade 43 552 eller 1,2 % brukandeförbud på grund av obetald skatt. För 26 940 eller drygt 60 % av dessa fanns restförd skatt.

Andelen fordon med brukandeförbud varierade dels mellan kilometerskatte— pliktiga och inte kibometerskattepliktiga fordon, dels mellan olika for- donsslag.

För de kilometerskattepliktiga fordonen gällde att i genomsnitt 3,0 % hade brukandeförbud på grund av obetald skatt. 67 % av dessa hade restförd skatt. Störst var andelen fordon med brukandeförbud på grund av att skatt inte betalats bland de kilometerskattepliktiga personbilarna — 3,9 % - och minst bland bussarna — 0,7 %. Av samtliga kilometerskattepliktiga personbilar hade 2,7 % restförd skatt, mot 0,4 % för bussarna.

För andra än kilometerskattepliktiga fordon gällde att i genomsnitt 1,0 % hade brukandeförbud på grund av obetald skatt. Av dessa hade 60 % restförd skatt. Den lägsta andelen fordon med brukandeförbud på grund av att skatt inte betalats var 0,9 % och gällde för personbilar och traktorer, medan den högsta var 5,5 % och redovisades för motorcyklar. Andelen fordon med rest- förd skatt varierade mellan 0,5 och-3,6 % av totala antalet fordon.

Närmare uppgifter om registrerade, ej avställda fordon med brukandeförbud, restförd skatt m.m., redovisas i tabell 2 i bilaga 2.

• Sida 43
•  Original

Prop. 1981/82: 225 43

I de redovisade uppgifterna om antal fordon med obetald och restförd skatt _ har hänsyn tagits till att ett brukandeförbud i vissa fall upphävs auto- matiskt eller efter beslut av RSV (se avsnitt 2.5.1 och 2.5.2 ) . Därvid

har det antagandet fått göras att samtliga fordon för vilka förbudet upp- hävts belastas av en restförd skatt och att de inte är avställda. Vid kontrolltillfället den 7 mars 1981 var 373 fordon untantagna från brukande- förbud V . För 148 av dessa hade förbudet upphävts efter beslut av RSV, ...a... det i 171 fall upphävts automatiskt.

För avställda fordon var andelen fordon med obetald vägtrafikskatt 2,4 % (6,8 % för fordon som är kilometerskattepliktiga när de inte är avställda och 2,0 % för övriga fordon) . Närmare uppgifter om detta finns i tabell 3

i bilaga 2.

För de kilometerskattepliktiga fordonens del kan skatteskulden ha olika sammansättning. För 71 % av de kilometerskattepliktiga personbilarna med brukandeförbud berodde förbudet enbart på att kilometerskatt inte betalats, medan det för 22 % av fordonen berodde på att såväl fordonsskatt som kilo- meterskatt var obetald och för 7 % på att enbart fordonsskatt var obetald. De kilometerskattepliktiga lastbilarna med brukandeförbud hade i 57 % av fallen enbart obetald kilometerskatt och i 31 % såväl obetald fordonsskatt som obetald kilometerskatt. Närmare uppgifter om sammansättningen av skatte- skulderna finns i tabell 4 i bilaga 2.

Som framgått av uppgifterna i detta avsnitt gäller brukandeförbud på grund av obetald skatt för en större andel av de kilometerskattepliktiga fordonen än för övriga fordon. I fråga om de kilometerskattepliktiga personbilarna med brukandeförbud består skatteskulden i högre grad än vad som gäller för andra fordonsslag av enbart kilometerskatt. Dessa förhållanden antyder — liksom sagts i avsnitt 4.1 — att de nuvarande kontrollmärkes- och uppbörds— rutinerna påverkar betalningsviljan i fråga om kilometerskatt. Främst gäller detta för kilometerskattepliktiga personbilar, för vilka kontrollmärke ut— färdas endast en gång per år. För de flesta kilometerskattepliktiga last— bilarna tas fordonsskatt ut för skatteperiod, varför kontrollmärke utfärdas tre gånger per år. Endast under en skatteperiod kan därför - som en följd

1/ 202 av fordonen för vilka förbudet upphävts var kilometerskatteplikt— iga (38 personbilar, 114 lastbilar och 50 släpvagnar) medan 171 var enbart fordonsskattepliktiga (126 personbilar, 11 lastbilar, 25 släpvagnar, 5 traktorer och _4 motorcyklar) .

• Sida 44
•  Original

Prop. 1981/82: 225 44

av särdebiteringen av skatterna - en sådan lastbil ha ett giltigt kontroll-

märke trots att kilometerskatten för den närmast föregående skatteperioden är obetald.

4.3 Rapporterade överträdelser av brukandeförbudet, m.m.

RPS för viss statistik över rapporterade förseelser mot bl.a. brukandeför— budet. Enligt uppgifter ur denna statistik lämnades exempelvis under år 1978 sammanlagt 9 082 rapporter om användning av oskattade fordon och

2 484 rapporter om användning av avställda eller oregistrerade fordon.

Antalet rapporterade överträdelser av brukandeförbudsbestämmelserna ökade markant när kontrollmärket infördes. Även senare har emellertid antalet rapporterade överträdelser ökat. Det är enligt vad vi inhämtat från RPS inte möjligt att avgöra om denna ökning beror på förbättrad övervakning

eller på att antalet överträdelser faktiskt har ökat.

Närmare uppgifter om antalet rapporterade förseelser finns i tabell 5 i bilaga 2.

Från SCB har vi fått vissa uppgifter om antalet lagföringar till följd av överträdelser av brukandeförbudet. Uppgifterna innefattar vissa meddelade åtalsunderlåtelser, godkända strafförelägganden och domar i tingsrätt. För år 1978 var antalet sådana fall sammanlagt 4 502 och för år 1979 samman— lagt 4 726. Den helt övervägande delen av dessa - 4 134 resp. 4 362 - gällde sådana fall som avses i 34 S VSL, dvs. där fordonsägaren straffas. I tabell 6 i bilaga 2 finns ytterligare uppgifter om antalet lagföringar.

Antalet lagföringar är mindre än hälften av antalet rapporterade överträ- delser. Detta kan till en del förklaras av att ägaren/föraren också har gjort sig skyldig till annan brottslighet och att åklagaren därför har beslutat att inte föra talan beträffande överträdelsen av brukandeförbudet, eftersom detta skulle sakna betydelse för påföljden (20 kap. 7 5 punkt 2 rättegångsbalken ). Till en del kan skillnaden också förklaras av att en lagföring kan avse flera förseelser som en och samma person har gjort sig skyldig till under en viss tid.

• Sida 45
•  Original

PTop.1981/82:225 45

4.4 Andra uppgifter om otillåtet brukande, m.m.

I samband med den tidigare nämnda registerkontrollen den 7 mars 1981, undersöktes bl.a. hur många av fordonen med brukandeförbud som hade _ giltig trafikförsäkring. Detta visade sig gälla för inte mindre än 74 % av de kilcneterskattepliktiga fordonen och 52 % av övriga fordon med brukandeförbud. Mer detaljerade uppgifter finns i tabell 2 i bilaga 2.

Det kan synas anmärkningsvärt att det finns giltig trafikförsäkring för en så stor andel av fordonen med brukandeförbud. Även du det kan ta viss tid innan en avanmälan av en försäkring noteras i registret, förefaller det troligt att en stor del av fordonen med giltig trafikförsäkring an— vänds i trafik trots brukandeförbudet. Man kan dock inte på grundval av de nu redovisade uppgifterna dra några slutsatser om för hur många fordon detta gäller.

För kilometerskattepliktiga fordon lämnas körlängdsuppgifter in i olika sannanhang. Det gäller förutcnlvid ordinarie avstämpling t.ex. vid gräns- passering och vid kontrollbesiktning. Används ett fordon trots att det

är belagt med brukandeförbud, kan det således redan av registeruppgifter framgå att fordonet har brukats Olovligen. TSV har tagit fram uppgifter om hur många fordon scm dokumenterat har använts trots brukandeförbudet. Uppgifterna avser kilometerskattepliktiga fordon och avställda fordon för vilka det finns obetald skatt för innevarande eller närmast föregående skatteår och som är kiLuneterskattepliktiga när de inte är avställda. Av uppgifterna frångår bl.a. att för över 27 % av de angivna fordonen finns i registret dokumenterad körsträcka efter det att brukandeförbudet in- trädde eller skatten förföll till betalning. Uppgifterna redovisas detal— jerat i tabell 7 i bilaga 2. Det bör observeras att uppgifterna även gäl- ler vissa avställda fordon, vilka kan antas användas i mindre utsträck— ning än de skattepliktiga fordonen.

De antalsuppgifter san redovisats av TSV har tagits fram så att endast sådan användning som tveklöst skett efter det att brukandeförbudet inträdde har beaktats. Således har ordinarie avstämplingar beaktats endast om de avsett perioder som börjat efter det att den skatt som medfört brukande— förbudet har restförts. On även tidigare ordinarie avstämplingar beaktats, skulle det finnas en möjlighet att uppgiften avsåg endast körning under

tid före det att brukandeförbudet inträdde. Annan konstaterad användning

• Sida 46
•  Original

Prop. 1981/82: 225 46

(t.ex. avstämplingar vid gränspassering) har däremot beaktats för hela tiden efter det att förbudet inträdde.

Den använda kontrollmetoden medför således att endast säkert belagd an- vändning under tid då brukandeförbud har gällt har beaktats. Givetvis ger kontrollen inte något mått på den totala otillåtna användningen. Den visar däremot vilket minsta antal fordon scnlvid åtminstone något till— fälle använts trots brukandeförbudet.

• Sida 47
•  Original

Prop. 1981/82: 225 ' 47

5 ÖVERVÄGANDEN oa! FÖRSLAG

Regler om förbud att bruka ett fordon när fordonsskatten inte har beta- lats fanns redan i 1922 års autonobilskatteförordning och överfördes 1974 med vissa justeringar till 16 5 VSL. Motsvarande bestänmelser infördes samtidigt i 21 5 VSL beträffande fordon för vilka kilcneterskatten inte har betalats. Brukandeförbudet motiveras bl.a. av att ett fordon inte bör få användas om inte de kostnader scm förorsakas av trafiken med det er- sätts. Brukandeförbudet är också av betydelse för att göra skatteuppbör— den effektivare.

Enligt vår mening bör principen om att vägtrafikskatten skall vara betald för att ett fordon skall få användas upprätthållas. I vårt första delbe- tänkande (Ds B 1978:5, s. 127 — 132) föreslog vi vissa begränsningar i de då gällande brukandeförbudsbestämmelserna. Förslagen ledde också till lag— stiftning (prop. 1978/79:94, SkU 45, rskr 298, SFS 1979:278). Vi har inte

nu funnit skäl att föreslå ytterligare generella begränsningar i reglerna om brukandeförbud.

I vissa — mycket sällan förekcnnende - fall kan de nuvarande bestämmelserna dock leda till att brukandeförbud inträder trots att detta enligt vår me- ning knappast är befogat. Det gäller när skatt har påförts med för lågt be- lopp därför att en uppgift i registret varit felaktig till följd av ett myn- dighetsfel. Har fordonet i ett sådant fall övergått till ny ägare innan rätt skatt har fastställts gencm beslut enligt 23 5 andra stycket VSL och beta— lar inte den tidigare ägaren den tillkommande skatten inom den tid som be— skattningsmyndigheten bestänner, inträder brukandeförbud för fordonet. Den

felaktiga registeruppgiften är i dessa fall ofta en felaktig skattvikt eller onräkningsfaktor.

Enligt vår mening är det i de nu angivna fallen inte skäligt att ett bru- kandeförbud träffar fordonet i den nye ägarens hand. I dessa fall bör så— dana särskilda skäl föreligga att brukandeförbudet bör hävas enligt 16 5 andra stycket och 21 S fjärde stycket VSL. Någon ändring av gällande bestäm— melser erfordras därför inte.

5.1 Behov av åtgärder för att göra brukandeförbudet effektivare

Av uppgifterna i kapitel 4 har frangått att skatten i ett stort antal fall

• Sida 48
•  Original

Prop.1981/82:225 48

inte betalas i rätt tid. Det är inte möjligt att ange i vilken utsträck— ning fordonen används innan skatten betalas och brukandeförbudet därmed upphör. De uppgifter om användningen av främst kilometerskattepliktiga fordon med brukandeförbud på grund av obetalda skatter som vi har redo- visat tidigare visar dock att situationen är otillfredsställande. Att redan en registerkontroll visar att minst 27 % av dessa fordon har an—

vänts efter det att förbudet inträdde är anmärkningsvärt.

Enligt vår mening visar dessa förhållanden att åtgärder måste vidtas för att förbättra brukandeförbudets effektivitet.

I åtskilliga fall betalas skatten en kortare tid efter förfallodagen. Det är ett rimligt antagande att brott mot brukandeförbudsbestämmelserna är vanliga i dessa fall. I ganska stor omfattning betalas skatten innan en påminnelse har skickats ut. I andra fall betalas den först efter påminnel—

se eller sedan fordonet har stoppats av polis.

Överträdelser av brukandeförbudet torde också vara vanliga i samband med överlåtelser av fordon. Brukandeförbudet gäller ju normalt för den nye ägaren oavsett att det är en tidigare ägare som är skyldig att betala skat— ten. Från Stockholms.åklagardistrikt har också uppgetts att den nye ägaren ofta säger sig inte ha känt till förbudet.

För att komma till rätta med de nu redovisade formerna av brott mot bru— kandeförbudsbestämmelserna fordras enligt vår mening vissa administrativa åtgärder. Informationen om de gällande bestämmelserna bör förbättras. F.n. lämnas exempelvis inga upplysningar om brukandeförbudsbestämmelserna på påminnelseavierna. Vi återkommer i avsnitt 5.3.4 till frågan om en förbät—

trad'information.

En annan administrativ åtgärd som enligt vår mening bör övervägas är en regelbunden registerkontroll av den typ som har beskrivits i avsnitt 4.4 . Det är inte tillfredsställande att den information cm brott mot brukande— förbudsbestämmelserna som finns i registret inte används. Vi återkamner till även detta i avsnitt 5.3.4 .

Som påpekats i kapitel 4 torde kontrollmärkesrutinerna i viss utsträckning påverka betalningsviljan för kilometerskatt negativt. En förbättring på denna punkt kan enligt vår mening uppnås om fordonsskatten och kilometer—

• Sida 49
•  Original

Prop. 1981/82: 225 49

skatten debiteras samtidigt. Denna fråga övervägs f.n. av RSV och TSV. Vidare bör övervägas att utfärda kontrollmärke för varje skatteperiod även när det gäller sådana kilometerskattepliktiga fordon för vilka for— donsskatt debiteras för ett helt skatteår. Vi avser att ta upp denna fråga i vårt fortsatta arbete.

Enligt vår mening ger de hittills behandlade fallen av överträdelser av brukandeförbudet inte anledning att nu överväga skärpta straffsanktioner e.d.

De ovan nämnda åtgärderna torde inte-få någon större effekt i de fall for- donsägarna mer konsekvent undandrar sig att betala skatterna för sina for- don. Ibland saknar dessa fordonsägare trafikförsäkring för sina fordon och betalar inte heller inkcnstskatt, arbetsgivaravgifter eller mervärdeskatt. Härigenom uppnår en fordonsägare som bedriver yrkesmässig trafik mycket stora konkurrensfördelar gentemot en seriös åkare som betalar sina skatter och avgifter. Vinsterna av det olagliga förfarandet är oftast väsentligt större än de sanktioner — böter - som används. Dessutom är det ofta svårt att nå den ansvarige med ett straffprocessuellt förfarande och indrivningen av eventuellt utdönda böter kan nöta hinder av olika slag. Upptäcks for- donet återigen oskattat i trafiken leder detta till nya böter son inte be- talas. Framför allt för att komma till rätta med dessa fall av mer konse— kvent skatteundandragande krävs enligt vår mening åtgärder som mer effek- tivt kan förhindra en fortsatt användning av ett oskattat fordon.

Eftersom den scm fullt avsiktligt låter bli att betala sin vägtrafikskatt ofta inte heller fullgör sina andra skyldigheter — t.ex. beträffande tra— fikförsäkringen och kontrollbesiktningen — kommer ett effektivt ingripande mot oskattade fordon att ha positiva effekter på efterlevnaden av reglerna

även på dessa områden.

På senare tid har ett par olika metoder prövats för att kunna till rätta med försumliga fordonsägare. Stockholms kommun har undersökt entreprenörers skatteförhållanden innan något uppdrag har lämnats och inte anlitat den som t.ex. har skatteskulder för indrivning. Vidare har personal från kronofogde— myndigheterna medverkat i anslutning till bortforsling av felparkerade bilar och vid poliskontroller. On en fordonsägare har haft någon_skatteskuld för indrivning har kronofogdemyndigheten då direkt kunnat utmäta gäldenärens

fordon.

4 Rikxdagcn 1981/82. I sam/. Nr 235

• Sida 50
•  Original

Prop. 1981/82: 225 50

Enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och av— gifter får en gäldenärs egendom tas i anspråk för att säkerställa betal- ning av en fordran på bl.a. skatt. '

De möjligheter som nu har angetts att ingripa mot försumliga skattebetalare är, även cm de inte särskilt är inriktade på vägtrafikskatt, av betydelse för sådan skatt. Samtidigt är det klart att dessa möjligheter inte är till- räckliga. Någon möjlighet att utmäta eller hetalningssäkra ett fordon finns inte om det ägs av någon annan än den skattskyldige, t.ex. av en avbetal— ningssäljare, ett.leasingföretag eller en ny ägare. Kontrollen av entre- prenörer kan naturligen kunna i fråga endast om uppdragsgivaren själv väl- jer att utföra en sådan kontroll och den kan inte omfatta den som inte upp— träder son entreprenör.

Vi anser därför att förbättrade möjligheter att ingripa not försumliga väg— trafikskattebetalare behövs vid sidan av redan tillänpede metoder och för användning när dessa inte är tillräckliga.

Ett effektivt ingripande torde kunna ske bara vid en poliskontroll på vägen. Visserligen står endast begränsade resurser till förfogande för sådana kont— roller. Det har dock visat sig att när särskilda resurser har avsatts för kontroll av t.ex. den tunga trafiken, har ett stort antal överträdelser upp— täckts. Vid en kontroll av viss lastbilstrafik scnxgenomfördes i Stockholm under hösten 1980 kontrollerades 257 lastbilar. Av dessa användes 50 trots att vägtrafikskatt var obetald. 16 av dessa lastbilar användes trots att vägtrafikskatt hade restförts. Vi anser att möjligheten till ett effektivt

ingripande mot att sådana oskattade fordon används skulle kunna få en bety— dande preventiv effekt.

Det kan (se kapitel 3) diskuteras cm inte redan polisens allmänna befogen- heter att ingripa mot brott borde räcka till i förevarande sammanhang. Emellertid ger dessa allmänna befogenheter otillräcklig vägledning för polisen om hur ett ingripande praktiskt skall gencnföras. I vart fall är det klart att polisen för närvarande inte vidtar sådana åtgärder att de som avser att sätta sig över gällande regler effektivt hindras därifrån. Vi anser därför att det erfordras särskilda bestämmelser som reglerar polisens befogenheter att hindra fortsatt färd med oskattade fordon. Sådana regler

skulle också för fordonsägarna klargöra vilka ingrepp som kan företas.

• Sida 51
•  Original

Prop.!981/82z225

5.2 Begränsning av åtgärderna till vissa fall

Som framgått av avsnitt 5.1, anser vi att nya regler behövs för att bru—

kandeförbudet skall bli effektivare. Reglerna bör i första hand inriktas

på fall där det kan antas att brukandeförbudet överträds systematiskt och fullt avsiktligt.

Det är som vi tidigare har framhållit särskilt viktigt att man kan hindra fordonsägare att i yrkesmässig trafik eller annars för förvärvsverksamhet använda oskattade fordon. Att begränsa åtgärderna till fordon i yrkesmässig trafik och motsvarande är dock mindre lämpligt. Även vid allvarligare över- trädelser av brukandeförbudet i andra fall bör ett ingripande kunna göras.

Vi har även övervägt att begränsa ingripandena till de fall då skatteskul— den uppgår till ett visst minsta belopp. Sådana regler skulle kunna bli enkla att tillämpa. Om begränsningen skall ha någon betydelse får beloppet dock sättas så högt att fordon med låga skattesater - bl.a. personbilar — i praktiken inte kommer att omfattas av reglerna. Med hänsyn till att även personbilar används för yrkesmässig trafik och till betydelsen av att upp- rätthålla respekten för rukandeförbudet bör detta inte accepteras.

Vi anser att en begränsning till de allvarligare fallen i stället bör göras på det sättet att åtgärderna får vidtas först viss tid efter skattens för— fallodag. cm den skatt som föranleder brukandeförbudet har förfallit till betalning mycket kort tid innan ett fordon stoppas i trafik kan det antas att överträdelsen av förbudet ofta inte sker medvetet. Vidare gäller att det i dessa fall ofta kan vara svårt att vid en kontroll ute på vågen av- göra am skatten är betald eller inte. Som har framgått av kapitel 2 tar det viss tid innan en skattebetalning hinner noteras i bilregistret. Cm en fordonsägare har girerat skattebeloppet strax före förfallodagen kan han under de första dagarna efter förfallodagen ha svårt att omedelbart styrka skattebetalningen.

Dessa skäl talar för att de effektivare åtgärderna vid överträdelser av bru- kandeförbudet bör sättas in först sedan viss tid har förflutit från skattens förfallodag. För att med stor säkerhet endast träffa fallen av avsiktligt missbruk bör enligt vår mening avvaktas att skatten restförs. Detta tar som framgått av avsnitt 2.4 inte fullt två månader efter skattens förfallodag

vid ordinarie uppbörd. Dessförinnan har den skattskyldige - ca 25 dagar efter

• Sida 52
•  Original

Prop. 1981/82: 225

'_Il lx)

förfallodagen - påmints om skatten. I dessa fall kan överträdelser av bru— kandeförbudet mycket sällan skyllas på bristande kännedcm om att skatten ; är förfallen till betalning och att brukandeförbud gäller. I något fall kan det vara fråga om att en ny ägare till fordonet använder det ovetande om brukandeförbudet. Genom den förbättrade information som vi behandlar när— mare i avsnitt 5.3.4 kcnner en sådan ovetskap att undanröjas. Man kan där— för utgå från att brukandeförbudet avsiktligt överträds när ett fordon används efter det att skatten har restförts. Restföringen noteras i bil— registret och framgår direkt av de uppgifter polisen normalt tar fram vid kontroll av fordon. Ett ytterligare skäl att vidta effektivare åtgärder mot överträdelser av brukandeförbudet sedan skatt har restförts är att åt— gärderna då - som vi senare skall föreslå — kan kompletteras med åtgärder

av kronofogdemyndighet.

Vi föreslår därför att särskilda åtgärder sätts in mot fordon som fram— förs i trafiken trots att fordran på vägtrafikskatt för fordonet har läm- nats till indrivning. Att de särskilda åtgärderna inte skall vidtas förrän restföring har skett får givetvis inte ses som ett uttryck för att över- trädelser av brukandeförbudet i andra fall inte längre skall motverkas. Nu— varande påföljder skall alltjämt tillämpas i alla fall när brukandeförbudet överträds.

Om brukandeförbud råder för ett fordon och den skatt som föranleder bru-

kandeförbudet har lämnats till indrivning skall de effektivare åtgärderna i princip alltid användas. Åtgärderna skall, i likhet med vad som nu gäl— ler enligt de i kapitel 3 nämnda vägtrafikförfattningarna, obligatoriskt

vidtas när förutsättningarna är uppfyllda.

5.3 Åtgärder

Åtgärderna mot de fordon scm anges i föregående avsnitt bör utformas så att goda möjligheter skapas för att brukandeförbudet i fortsättningen kommer att respekteras. Vi har övervägt att föreslå en särskild avgift efter möns— ter av överlastavgiften (SFS 1972:435). Efterscm åtgärderna för att effek— tivisera brukandeförbudet i första hand kommer att inriktas på s.k. svart- åkare och andra som är svåra att nå med vanliga indrivningsåtgärder finns emellertid skäl att anta att en avgift endast skulle läggas till beloppet av obetalda skatter, böter och överlastavgifter. Ett sådant system skulle därför knappast bli effektivt.

• Sida 53
•  Original

Prop. 1981/82: 225 . 53

Ett direkt hindrande av ”fortsatt användning av fordonet är enligt vår me— ning en mer effektiv åtgärd för att upprätthålla respekten för brukande— förbudet. Till dess att skatten har betalats bör fordonet inte kunna an— vändas. När ett fordon stoppas vid en kontroll på vägen bör därför omedel— bart vidtas effektiva åtgärder för att förhindra fortsatt missbruk. Huvud— principen bör vara att polisman skall hindra fortsatt användning av sådana oskattade fordon som här är i fråga. En sådan bestämmelse skulle motsvara de i kapitel 3 beskrivna stadgandena i olika vägtrafikförfattningar om po- lismans skyldighet att hindra fortsatt färd i vissa fall.

Att införa en bestämmelse enbart om att polisman i vissa fall skall hindra fortsatt färd med fordon med restförd skatt anser vi dock inte vara till- räckligt. Om inte ett särskilt förfarande anvisas kommer praktiska problem att uppkomma vid ingripandena. Bl.a. kan det bli tveksamt cm vilka åtgärder som skall vidtas med ett fordon som har stoppats ute på vägen. Det kan utan en särskild reglering också vara svårt att avväga hur länge åtgärderna skall bestå. Särskilda problem kan uppkomma om det är någon annan än fordonets ägare som använder fordonet, om fordonet är köpt på avbetalning med åter— taganderätt för säljaren osv. Qm ett särskilt förfarande inte anvisas kan följden därför bli att tillräckligt effektiva ingripanden uteblir i många fall. Från rättssäkerhetssynpunkt är det också av värde att uttryckliga be- stämmelser ges om hur ingripandena skall gå till.

Som nämnts i kapitel 3 finns i vägtrafikförfattningarna inte några bestäm- melser cm på vilket sätt fortsatt färd skall hindras. Detta synes inte vålla några större bekymmer vid tillämpningen. Enligt vår mening motiverar emeller- tid de särskilda förhållandena vid ingripanden mot fordon med obetald väg— trafikskatt att särskilda regler införs om förfarandet m.m.

Förfarandet bör som tidigare har nämnts utformas så att det oskattade for- donet kommer att tas ur trafik till dess att skatterna har betalats. I öv— rigt bör hanteringen bli så enkel som möjligt för polisen och andra inblan- dade myndigheter. Även de praktiska problem som kan uppkomma för en fordons- ägare som hindras att använda sitt fordon måste i viss utsträckning beaktas. th bakgrund av dessa krav på förfarandet har vi funnit det mest lämpligt att införa ett system där polisen på vägen kan avlägsna registreringsskyl- tarna på ett oskattat fordon. Ett sådant förfarande tillämpas för närvarande i flera länder, bl.a. i Norge och i Danmark. Vidare bör möjlighet finnas att döma till fängelse om ett fordon brukas trots att det har avskyltats. En

• Sida 54
•  Original

Prop. 1981/82: 225 ' 54

möjlighet bör också öppnas att förverka ett fordon som används trots att det har avskyltats.

5.3.1 Avskyltning

Om ett fordon används trots att brukandeförbud råder för det på grund av att vägtrafikskatt inte har betalats, och om skatten har restförts, skall polisman för att hindra fortsatt användning av fordonet avlägsna dess regis—

treringsskyltar. Avskyltningen skall göras omedelbart sedan fordonet har påträffats i trafik.

Snarast efter det att ett fordon har avskyltats bör detta noteras i bilre- gistret. Uppgiften bör av polisen tillföras registret så att detta direkt— uppdateras, dvs. så att uppgiften omedelbart finns tillgänglig. Sådana registreringar gör polisen f.n. beträffande efterlysta fordon.

De omhändertagna registreringsskyltarna bör i princip förstöras. Detta kan antingen utföras av polisen, eller också kan skyltarna sändas in till läns— styrelsen. Cm fordonsägaren betalar in skatten cmedelbart efter avskylt- ningen bör dock polisen vara oförhindrad att återlämna skyltarna. Detta förutsätter att skyltarna efter cnhändertagandet har lämnats in.på en po— lisstation och att fordonsägaren där företer bevis om att den skatt scn föranleder brukandeförbudet har betalats. Skyltarna bör därför kunna ligga kvar någon dag på polisstationen innan de förstörs eller sänds till läns—

styrelse.

Vissa invändningar kan resas mot att ett fordons registreringsskyltar tas bort på det sätt som här har angetts. Det är i och för sig önskvärt att ett fordon alltid är försett med registreringsskyltar så att det lätt kan iden— tifieras. Saknas registreringsskyltar kan identifiering endast ske med led— ning av fordonets chassinummer. Vi har därför övervägt om endast den ena av registreringsskyltarna skall tas bort när fordonet är försett med två skyltar. Detta skulle emellertid inte kunna tillämpas för fordon med en— dast en skylt (motorcyklar, släpvagnar, traktorer m.fl.). Det skulle också i viss mån minska möjligheterna att upptäcka ett avskyltat fordon ute i trafiken. Ingen registreringsskylt bör därför lämnas kvar på ett avskyltat fordon.

Vi har också övervägt möjligheten att förse ett avskyltat fordon med provi—

• Sida 55
•  Original

Prop. 1981/82: 225 55

soriska (gula) registreringsskyltar. Sådana kan nu lämnas ut av polis- myndighet bl.a. om en registreringsskylt har förstörts eller förkonmit. utlämnande av sådana provisoriska skyltar vid avskyltning av ett fordon ute på vägen skulle innebära vissa praktiska problem. Viktigare är emel— lertid att utlämnande av provisoriska skyltar för ett avskyltat fordon skulle försvåra kontrollen av att fordonet inte används. Vi vill därför inte förorda ett sådant system. Däremot kan, cnlså visar sig erforder- ligt, övervägas att förse fordonet med någon särskild utmärkning. Denna 'kan utformas på motsvarande sätt som ett körförbudsmärke enligt 95 5 for— donskungörelsen (1972:595) . Vi lämnar dock inte nu något förslag om en sådan särskild utmärkning av avskyltade fordon.

Av tidigare ( avsnitt 4.3 ) lämnade uppgifter framgår att antalet upptäckta fall av överträdelser av brukandeförbudet vid obetalda skatter är knappt 10 000 om året. Hur många av dessa fall som avser fordon för vilka skatten har restförts är inte känt. De föreslagna åtgärderna bör leda till att an— talet överträdelser av detta slag minskar kraftigt. Förbättrad information till fordonsägarna bör verka i samma riktning, se vidare avsnitt 5.3.4 . An— talet fall där avskyltning får tillgripas bör därför blir relativt litet.

När den skatt som har föranlett brukandeförbudet har betalats skall anteck- ningen i bilregistret om brukandeförbud och avskyltning tas bort eller neut— raliseras. Ägaren skall då också vara berättigad att få ut duplettskyltar för fordonet. Duplettskyltarna bör, cm fordonet inte är avställt, sändas till fordonsägaren utan att någon särskild ansökan görs. Eftersom det nor— malt går tre arbetsdagar efter beställningen innan de nya skyltarna kan erhållas bör provisoriska registreringsskyltar kunna lämnas ut av polis—

myndighet.

För ägaren till ett avskyltat fordon innebär förfarandet, om inte skatten omedelbart kan betalas och registreringsskyltarna återfås, att avgift för duplettskyltar måste betalas. Avgiften är för närvarande 77 kr. för bil

och 40 kr. för andra fordon. Cm fordonsägaren sedan skatten har betalats

men innan duplettskyltar erhålls skaffar provisoriska skyltar är avgiften för dessa 28 kr. per styck. Därtill skall för varje provisorisk skylt depo- neras 50 kr. hos polismyndigheten. Detta belopp återbetalas om skylten åter— lämnas imom viss tid. I övrigt medför avskyltningen inte några kostnader eller andra direkta konsekvenser för fordonsägaren eftersom förbudet att bruka fordonet gäller oavsett avskyltningen.

• Sida 56
•  Original

Prop. 1981/82: 225 56

5.3.2 Färd till avlastningsplats eller uppställningsplats

Som tidigare har beskrivits bör förfarandet inriktas på att fortsatt an— vändning av det oskattade fordonet hindras. I princip bör därför ett av— skyltat fordon inte tillåtas köra-från den plats där det stoppas. Om fore donet ändå måste flyttas skulle det få bärgas.

Ett fordon torde ofta inte kunna lämnas på den plats där avskyltningen

har gjorts. Fordonet får givetvis inte uppställas så att trafikfara kan uppkomma. Det kan ofta vara svårt att finna en lämplig uppställningsplats. Om skatten inte betalas, kan fordonet också behöva stå kvar på platsen en längre tid. Har fordonet last som inte kan vara kvar på det tills vidare (levande djur, kylvaror, m.m.) kan särskilda problem uppstå om färden avbryts direkt. Förfarandet skulle i sådana fall kunna leda till avse- värda ekonomiska förluster för fordonsägaren eller annan. Om avskyltningen sker på en plats där inga andra kommunikationsmedel finns tillgängliga måste särskilda åtgärder vidtas för att förare och passagerare skall kunna fort— sätta. För att avskyltningen inte skall leda till orimliga konsekvenser i fall som de nu nämnda bör det finnas en möjlighet att köra ett fordon från den plats där avskyltningen har skett. Polisman bör därför om så erfordras kunna medge att färden förtsätts en kortare sträcka.

Medgivande att föra fordonet från platsen bör således om särskilda skäl

inte talar däremot ges cmlfordonet inte lämpligen kan ställas upp där det har stannats. Medgivandet skall tafatta körning till närmaste lämpliga plats för lossning av lasten eller för uppställning av fordonet. Tillstånd bör inte ges att fortsätta färden till den ursprungliga destinationsorten om denna är avlägsen. Det kan nämnas att en liknande bestämmelse f.n. finns i 18 5 kungörelsen (1974:681) om internationella vägtransporter.

Bevis om polismans medgivande att föra det avskyltade fordonet från plat— sen bör lämnas på en särskild blankett. Där bör anges till vilken plats fordonet skall föras, att fordonet skall föras kortast möjliga väg till denna plats och att färden skall ha avslutats ett angivet klockslag. Ear viset skall medföras under den fortsatta färden och kunna visas upp vid kontroll.

• Sida 57
•  Original

Prop. 1981/82: 225 57

5.3.3 Vissa påföljdsbestämmelser

De föreslagna åtgärderna vid vissa allvarligare överträdelser av brukande— förbudet bör få till följd att respekten för brukandeförbudet avsevärt förbättras. Om avskyltning har fått tillgripas är det meningen att det avskyltade fordonet inte skall kunna tas i bruk förrän skatten har beta— lats. Det finns enligt vår mening heller inte anledning att befara att av- skyltade fordon i någon större utsträckning kommer att användas i trafik. Risken för upptäckt torde vara stor om fordonet framförs utan skyltar. Av— skyltade fordon blir nämligen lätta att upptäcka vid polisens trafiköver— vakning. Om övervakningsresurserna inte är tillräckliga överallt kan det dock inte uteslutas att avskyltade fordon någon gång kommer att användas

i trafiken.

Man kan heller inte bortse från möjligheten att ett avskyltat fordon för— ses med falska registreringsskyltar. Registreringsskyltar kan t.ex. till— gripas från något annat fordon. Används falska skyltar är givetvis upp— täcktsrisken betydligt mindre än cm fordonet används helt utan skyltar. Upptäcks förfarandet torde den skyldige kunna dömas till ansvar för mär— kesförfalskning enligt bestämmelserna i 14 kap. 7 5 brottsbalken. Det

kan emellertid också tänkas förekomma att en fordonsägare redan före av- skyltningen har skaffat sig en uppsättning duplettskyltar, trots att de ursprungliga registreringsskyltarna funnits i behåll. För närvarande kan duplettskyltar erhållas även om brukandeförbud råder för fordonet på grund av obetalda skatter. Denna möjlighet bör enligt vår mening tas bort. Däri- genom kan riskerna för missbruk av duplettskyltar minskas.

Även cm det inte finns anledning att tro att risken är stor för att ett avskyltat fordon kan kcmme att användas i trafik anser vi att särskilda och effektiva påföljder måste finnas att tillgå cm så ändå skulle ske. Straffpåföljden vid användande av ett avskyltat fordon bör vara avsevärt strängare än den som nu tillämpas vid överträdelser av brukandeförbudet. Att använda ett avskyltat fordon måste nämligen bedömas vara avsevärt all— varligare än att överträda brukandeförbudet i andra fall. Möjlighet bör därför finnas att döma till fängelsestraff om ett fordon med brukandeför- bud används trots att det har avskyltats. Därigenom inskärps betydelsen av att avskyltningen innebär att fordonet definitivt skall tas ur trafik till dess att skatten är betald.

• Sida 58
•  Original

Prop. 1981/82: 225 58

Förubom en kraftigare straffpåföljd bör emellertid enligt vår mening över— vägas att införa möjligheter att ta omhand ett avskyltat fordon cm det trots avskyltningen används i trafik. Detta kan nämligen visa sig vara

en nödvändig åtgärd för att förhindra att ett oskattat fordon används. vad som närmast kommer i fråga är att ta ett avskyltat fordon i beslag och förverka det om det används i trafik.

Vid 1968 års ändringar i brottsbalkens allmänna förverkanderegler lämnades (se prop. 1968:79 s. 58 f) vissa allmänna riktlinjer för användningen av förverkandebestämmelser i specialstraffrätten. Enligt riktlinjerna bör en viss restriktivitet iakttas med införande av förverkanderegler i lagstift- ningen. I olika sammanhang har man därför senare också avstått från att införa nya förverkandebestämmelser.

Restriktivite: skall framför allt iakttas i fråga om förverkande i för- mägenhetsreducerande och bestraffande syfte. För sådana ändamål bör i första hand undersökas om inte straffskalorna kan utformas så att en lämplig på- följd erhålls, även om straffpåföljderna i flera fall kan behöva kcmplet—' teras med förverkandesanktioner. Möjlighet att förverka fordon i förmögen— hetsreducerande och bestraffande syfte finns dock exempelvis enligt 30 5 lagen ( 1938:74 ) om rätt till jakt. Denna förverkandemöjlighet infördes 1973.

Möjligheterna att ta i beslag och förverka ett fordon som används trots

att det har avskyltats bör emellertid inte införas för att förstärka straff— påföljden. Förfarandet syftar i stället till att när så erfordras defini— tivt förhindra att fordonet även i fortsättningen kcmmer att användas olov— ligen. Eftersom användningen av ett oskattat och avskyltat fordon i sig är ett brott kan regler cmlförverkande av ett sådant fordon närmast jämföras med förverkandereglerna i 36 kap. 2 5 första stycket brottsbalken . Enligt dessa regler kan egendom vars användande utgör brott enligt brottsbalken , eller med vilken annars har tagits befattning som utgör sådant brott, för- klaras förverkad. På samma sätt som anges i brottsbalksbestämmelsen bör förverkande kunna ske om det är påkallat till förebyggande av brott eller

om annars särskilda skäl föreligger.

Möjlighet bör finnas att, liksom enligt motsvarande brottsbalksbestämmelser, i stället för fordonet förklara dess värde förverkat. Därigenom ges bl.a.

möjlighet att, cm det skulle vara obilligt att förverka fordonet i sin hel-

het, förverka en del av dess värde. I enlighet med vad som uttalats i de

• Sida 59
•  Original

Prop. 1981/82: 225 59

tidigare nämnda riktlinjerna bör förverkandepåföljden vara fakultativ. Dom— stol bör således få möjlighet att underlåta förverkande av billighetshän- syn.

Införs en bestämmelse som ger möjlighet att förverka ett avskyltat fordon som har använts olovligen kan fordonet tas i beslag av polisman eller annan. Detta följer av bestämmelserna i 27 kap. rättegångsbalken . Det kan antas att den skattskyldige därefter ofta är villig att betala den skatt scmxförorsakar brukandeförbud för fordonet. Cm skatten betalas bör det enligt vår mening vanligen inte'längre finnas skäl att förverka fordonet.

tt förverkande är ju då inte längre nödvändigt för att förhindra fort- satt otillåten användning av fordonet. Föreligger inte längre skäl till förverkande på den grunden att skatten till fullo har betalats kan besla— get hävas.

I fråga om hos vem förverkande av fordon kan ske gäller, cm inget annat stadgas, bestämmelserna i 36 kap. 4 5 brottsbalken. Dessa innebär, med vissa undantag, att förverkande inte kan ske om fordonet inte tillhör gär— ningsmannen. Ägaren till ett fordon är enligt huvudregeln i nuvarande 34 5 första stycket VSL ansvarig om brukandeförbudet överträds, även om for— donet framförs av annan person. Fordonsägaren bör på samma sätt ansvara för olovligt brukande av ett avskyltat fordon. Förverkande (hos ägaren) skall således vanligen kunna ske även om en annan person har framfört for- donet.

I fråga om fordon som innehas med nyttjanderätt och med rätt att bestämma om förare av fordonet'ansvarar innehavaren i ägarens ställe för överträdel— ser av brukandeförbudet (35 S VSL). För fordon, som har sålts på avbetal— ning med återtaganderätt för säljaren, är köparen skattskyldig och ansvarig för överträdelser av brukandeförbudet. En hyresman är på samma sätt skatt— skyldig och ansvarig cm han har hyrt fordonet för en period om minst ett

år (leasingfordon). I dessa fall kan enligt bestämmelserna i 36 kap. 4 5 brottsbalken något förverkande av fordonet inte ske hos ägaren, bortsett från fall där ägaren har medverkat vid brottet eller där han beretts vin— ning därav. Däremot kan det vara möjligt att förverka avbetalningsköparens rättigheter till fordonet enligt avbetalningskontraktet (jfr. Beckman m.fl. BrottsbalkenIII, 2 uppl., s. 393).

Det kan dock enligt vår mening finnas skäl att, i fråga om förverkande av

• Sida 60
•  Original

Prop. 1981/82: 225 oo

ett fordon som har brukandeförbud och har använts trots avskyltning, ut- öka möjligheterna att förverka fordonet hos annan än gärningsmannen. Bru- kandeförbudet för ett fordon är vanligen inte beroende av vem som är skyl- dig att betala den skatt som förorsakar förbudet. Om en leasinginnehavare inte har betalat vägtrafikskatt för ett fordon, gäller brukandeförbudet även gentemot fordonsägaren. Denne måste om han önskar disponera över for- donet se till att skatterna betalas. Har fordonet köpts på avbetalning med återtaganderätt för säljaren, gäller brukandeförbudet även om for— donet återtas. Det kan därför enligt vår mening inte resas några princip- iella invändningar mot att ett förverkande av fordonet eller en del av dess värde kan ske i sådana fall. Vi föreslår därför att förverkandebes- tämmelsen utformas så att förverkande kan ske oavsett ägareförhållandena. Däremot bör som tidigare nämnts ett beslag kunna hävas och förverkande underlåtas cnnskatten betalas. skulle skatten inte betalas och förverkande

ske bör detta kunna begränsas till en lämplig del av fordonets värde.

Straffansvaret för brukande av avskyltade fordon bör i princip vila på hyresmannen i fall som avses i 35 S VSL och vid leasing, och på köparen vid avbetalningsköp. Enligt vad som förut nämnts bör straffskalan inkludera

fängelse.

Ett fordon scnlhar förverkats enligt de föreslagna bestämmelserna tillfal— ler staten (36 kap. 12 5 brottsbalken ). I lagen ( 1974:1066 ) om förfarande med förverkad egendom och hittegods m.m. föreskrivs att förverkad egendom

i princip skall försäljas. Närmare bestämmelser cnlförfarandet vid försälj— ningen meddelas i lagen. Ett förverkande innebär inte att de skatteskulder som hänför sig till fordonet faller bort. Förbud att bruka fordonet skulle, om inget annat stadgas, gälla även efter förverkandet till dess att skatterna har betalats. Detta skulle kunna medföra svårigheter att sälja ett fordon som har förverkats. På samma sätt som nu gäller vid exekutiv försäljning av fordon bör därför ett fordon-som har förverkats få användas utan hinder av att fordonsskatt eller kilometerskatt som en tidigare ägare är skattskyldig för inte har betalats. Detta fordrar vissa tillägg i 16 och 21 55 VSL.

5.3.4 Samarbete mellan myndigheter, informationsinsatser Problemen med överträdelser av brukandeförbudet vid obetalda vägtrafikskatter

skulle kunna minska cmlindrivningen av skatterna kunde göras effektivare. Ett sätt att förbättra indrivningen skulle vara att utmätning omedelbart

• Sida 61
•  Original

Prop. 1981/82: 225 (,]

kunde ske av ett fordon med restförd skatt. Personal från kronofogde— myndigheten skulle kunna delta i poliskontroller eller också skulle po- lisen angående underrätta kronofogdemyndigheten om att ett fordon med restförd skatt hade stoppats. Emellertid torde kronofogdemyndigheterna för närvarande ytterst sällan ha resurser att medverka på detta sätt. In— gripandena torde för övrigt också få begränsas till vissa tider och plat- ser. Indrivningsåtgärder av detta slag kan därför knappast komma till all— män användning, vilket inte hindrar att de bör användas när det är möj— ligt.

När ett fordon har avskyltats bör kronofogdemyndigheten utan dröjsmål underrättas om var fordonet har uppställts eller vart det har förts. Om polisman har medgett att fordonet förs till en viss plats bör en kopia

av beviset om detta medgivande sändas till vederbörande kronofogdemyndig- het. Uppgift om rätt kronofogdemyndighet kan erhållas ur bilregistret. Åtgärder bör då kunna vidtas på den plats där fordonet finns. Det bör dock anmärkas att utmätning av de fordon det är fråga om ofta inte kan ske. Som vi tidigare har framhållit kan skatteskulden åvila någon annan än fordonets ägare, t.ex. en avbetalningsköpare, en hyrestagare eller en föregående ägare till fordonet. I vissa fall kan gäldenären ha gjort upp med krono- fogdemyndigheten cm en avbetalningsplan för skatterna.

Vi har i avsnitt 4.4 och i tabell 7 i bilaga 2 redovisat resultaten av en kontroll av lämnade körlängdsuppgifter för kilometerskattepliktiga m.fl. fordon med obetald vägtrafikskatt. Av kontrollen framgår att åtminstone

27 % av fordonen vid undersökningstillfället hade använts trots att skat— ten inte var betald.

Redan av de uppgifter som nu finns i bilregistret kan således konstateras att vissa fordon används trots brukandeförbud. Dessa registeruppgifter ut— nyttjas nu inte. Enligt vår mening borde kontroller regelmässigt kunna göras av sådana registeruppgifter som kan visa om ett fordon används olov— ligen. Förfarandet bör kunna utformas så att TSV lämnar uppgifter till läns- styrelserna om fordon för vilka körlängdsuppgifter inkommer trots att de har brukandeförbud. Länsstyrelserna bör sedan undersöka dessa fall och vid— ta de åtgärder som kan erfordras, t.ex. föranstalta om revision eller an— mäla förhållandet för åtal. Det får anses ankomma på TSV och RSV att ut- forma rutiner för dessa kontroller.

• Sida 62
•  Original

Prop.]981/82z225 62

För att påskynda skattebetalningarna och för att förbättra respekten för brukandeförbudet vid obetalda vägtrafikskatter anser vi att informationen till fordonsägarna behöver förbättras. Detta blir särskilt angeläget cm avskyltning m.m. kan följa om brukandeförbudet inte respekteras.

För närvarande utsänds som tidigare nämnts (avsnitt 2.4) en påminnelse

om skatten inte betalas. Vid ordinarie uppbörd görs detta ca 25 dagar

efter skattens förfallodag. Denna påminnelse innehåller ingen information om att brukandeförbud råder för fordonet till dess att skatten har betalats. Vi anser att påminnelsen bör kcmpletteras med sådan information, som ock— så bör omfatta uppgifter om vilka påföljder och ingripanden som kan komma i fråga vid överträdelser av brukandeförbudet. Enligt vad vi har erfarit kcmmer en sådan information inom kort att börja lämnas. Om skatten ändå inte betalas bör denna information enligt vår mening förnyas med jämna mellanrum, lämpligen var tredje månad. I inget fall behöver dock informa-

tion cm brukandeförbud m.m. sändas ut cm fordonet har avställts.

överträdelser av brukandeförbudet torde vara vanliga i samband med ägarby— ten (se avsnitt 5.1). Vi påpekade i vårt första delbetänkande (Ds B 1978:5) att ett särskilt meddelande därför bör sändas till den som förvärvar ett fordon med brukandeförbud. Några sådana rutiner har ännu inte hunnit införas. Om de här föreslagna åtgärderna med avskyltning m.m. av vissa oskattade for— don skall användas är det av stor vikt att ny ägare till ett fordon med bru- kandeförbud snabbt informeras om brukandeförbudet och gällande bestämmelser

i anknytning därtill.

I inledningen av detta kapitel har redogjorts för vissa fall när vägtrafik— skatt fastställs genom beslut enligt 23 5 andra stycket VSL. Fastställs skatt enligt denna bestämmelse inträder brukandeförbud för fordonet om even— tuellt tillkcmmende skatt inte betalas i rätt tid. Om en tidigare ägare är skattskyldig får den person som äger fordonet vid fastställelsen för när- varande inte omedelbart reda på att brukandeförbud råder. Ett särskilt med- delande bör därför enligt vår mening sändas ut till ägaren när brukandeför— bud inträder i de här angivna fallen. Ägaren kan sedan ansöka hos RSV om att brukandeförbudet skall hävas.

Vi anser att TSV och RSV bör utarbeta en rutin för utsändning av den infor-

mation som här beskrivits.

• Sida 63
•  Original

Prop. 1981/82: 225 63

5.3.5 Vissa registerfrågor m.m.

Om effektivare åtgärder vid överträdelser av brukandeförbudet införs är det viktigt att tillse att polispersonalen får lättillgängliga och kor- rekta uppgifter ur bilregistret om skattebetalningar m.m. Polisen har

nu tillgång till vissa standardfrågor till registret. För att få fram tillräckliga uppgifter för att kontrollera om brukandeförbud råder ut- nyttjas nu oftast mer än en frågetyp. Uppgifterna ur registret lämnas

i förkortad form. För att rätt tyda de lämnade uppgifterna krävs därför god vana att arbeta med registret. Det skulle vara önskvärt om nödvändiga uppgifter kunde tas fram på ett enklare sätt och i sådan form att missför—

stånd inte kan uppkomma.

Vid de kontakter vi haft med polispersonal har framförts att det skulle vara önskvärt om det direkt av polisens standardfråga till registret (den s.k. QP—frågan) i klartext framgick de uppgifter som behövs för övervak- ningen. Vi föreslår att registerrutinerna ses över så att polispersonalens behov av lättillgänglig information ur registret tillgodoses.

I avsnitt 2 har relativt utförligt redogjorts för betalningsrutiner m.m.

för vägtrafikskatten. Av redogörelsen framgår att det tar viss tid innan

en skattebetalning hinner noteras i registret. Fördröjningen varierar bl.a. med betalningssättet. Betalas vägtrafikskatt strax före förfallodagen, eller efter förfallodagen, kan därför i vissa fall uppgifterna i registret ut— visa att brukandeförbud råder för ett fordon trots att skatten har beta—

lats. Detta förhållande kan försvåra polisens kontroll av att brukandeför—

budet inte åsidosätts.

De här nämnda problemen är särskilt vanliga de första dagarna efter förfallo— dagen vid ordinarie uppbörd av vägtrafikskatt. Många fordonsägare betalar nämligen skatten någon av de sista dagarna i uppbördsmånaden, och betal— ningen hinner då inte noteras i registret förrän några dagar in i nästa månad. Har skatteinbetalningen skett gencm girering dröjer det också några dagar innan fordonsägaren får sitt skattekvitto och kontrollmärke. Dessa betalningar i omedelbar anslutning till skattens förfallodag torde dock all— tid ha hunnit noteras i registret högst 10 dagar efter förfallodagen. Om effektivare åtgärder mot överträdelser av brukandeförbudet skall sättas in först när restföring hunnit ske, dvs. tidigast ca 55 dagar efter förfallo—

• Sida 64
•  Original

Prop. 1981/82: 225 64

dagen, kcnner dessa skattebetalningar i anslutning till förfallodagen inte att vålla några kontrollproblem.

Däremot kan det förekcmma att en fordonsägare (förare) som använder ett fordon med brukandeförbud och restförd skatt vid en poliskontroll invänder att han strax innan har betalat skatten men att detta inte har hunnit note— ras i registret. Enligt uppgifter från polisen är det för närvarande inte ovanligt att sådana invändningar görs, med rätt eller orätt. Vid skatte— betalningar som görs långt efter förfallodagen kan kontrollmärke inte er— hållas omedelbart vid betalningen. Fordonsägaren har heller inte skyldig— het att vid färd medföra något bevis om att skatten har betalats. Polisen har därför vid invändningar från fordonsägare cm att skatten nyss har be- talats svårt att bedöma om invändningarna kan vara riktiga eller inte.

Om beslut skall kunna fattas omedelbart ute på vägen cm avskyltning av ett oskattat fordon eller beslag av ett avskyltat fordon är det givetvis vik- tigt att tvivel inte kan uppkcmma cm skatten har betalats eller inte. Prob- lem i detta avseende kan uppstå endast i de fall en fordonsägare påstår

att skatten nyligen har betalats och att betalningen har skett efter skat- tens förfallodag. Vi anser därför att det bör föreskrivas en skyldighet att vid färd medföra ett bevis om att skatten har betalats, cmitetalningen har skett efter skattens förfallodag. Denna skyldighet bör gälla till dess att betalningen har hunnit noteras i bilregistret.

• Sida 65
•  Original

Prop. 1981/82: 225 65

6 SPECIAH'IOI'IVERI'NG

I det följande lämnas en specialmotivering till vissa av de föreslagna författningsändringarna. Vissa ändringar, som kommenterats på annat ställe i betänkandet eller som inte har ansetts kräva särskilda kommentarer, har utelämnats.

1 Lag om ändring i väotrafikskattelaoen 16 och 21 55

I paragraferna föreslås undantag från brukandeförbudet för fordon med o- betald vägtrafikskatt om fordonet har förverkats. Motiveringen härför fram- går av avsnitt 5.3.3 .

33a 5

I paragrafens första stycke anges förutsättningarna för att ett fordons registreringsskyltar skall omhändertas. Cnhändertagande skall ske om bru- kandeförbud gäller på grund av att fordonsskatt eller kilometerskatt inte har betalats. Sådant brukandeförbud gäller enligt 16 och 21 55 inte om skatten avser tid före det närmast föregående skatteåret och inte heller i fråga om skatt som åvilar en tidigare ägare av fordonet och som har fast— ställts genom beslut om efterbeskattning. Har ett fordon försålts på exe— kutiv auktion gäller inte brukandeförbudet på grund av att sådana skatter som en tidigare ägare är skattskyldig för inte har betalats. Brukandeför— budet kan också annars cm särskilda skäl föreligger hävas genom beslut av RSV. Notering om sådana beslut görs i bilregistret.

En ytterligare förutsättning för att avskyltning skall få ske är att-den skatt som har förorsakat brukandeförbudet har restförts. Därigenom avses ingripandena kunna begränsas till-mer allvarliga fall av överträdelser av brukandeförbudet. Restföring av vägtrafikskatt sker enligt reglerna i upp— bördslagen (1953:272), som enligt 30 5 andra stycket VSL i tillämpliga de— lar gäller vägtrafikskatterna. Uppgift om att restföring har skett noteras i bilregistret.

Fordon som är avställda är inte skattepliktiga enligt VSL (2 5 första stycket). Brukandeförbud gäller inte för ett avställt fordon enligt reglerna i VSL. An—

5 Riksdagen 1981/82. [ sum/. Nr 225

• Sida 66
•  Original

Prop.]981/82:225 66

vänds fordonet medför detta i stället straffpåföljd enligt 87 S BRK (bort- sett från vissa speciella fall där det är tillåtet att använda ett av- ställt fordon, se 37 s BRK). Används ett avställt fordon olovligen hör av— skyltning kunna ske om vägtrafikskatt har restförts för fordonet och cm brukandeförbud skulle råda för det om det var skattepliktigt. I annat fall skulle en.fordonsägare genom att avställa ett fordon med brukandeförbud en—

ligt VSL kunna använda fordonet utan risk för avskyltning.

I avsnitt 5.3.1 beskrivs de åtgärder som bör vidtas med registreringskyl— tarna för det avskyltade fordonet.

I paragrafens andra stycke anges att den polisman som har cmbändertagit fordonets registreringsskyltar i vissa fall kan medge att det förs till en uppställningsplats e.d. De närmare förutsättningarna härför beskrivs i avsnitt 5.3.2 . Bortsett från denna användning får fordonet naturligtvis inte användas förrän skatten har betalats eller brukandeförbudet annars

har upphört. 345

I paragrafen föreslås införd en möjlighet att döma till fängelse i de fall då ett avskyltat fordon används olovligen. Motiveringen härför framgår av avsnitt 5.3.3 .

34a 5

I paragrafen föreslås en möjlighet att förverka ett fordOn som har använts trots att det har avskyltats. Denna förverkandebestämmelse innebär också att beslagsbestämmelserna i 27 kap. rättegångsbalken blir tillämpliga. En

närmare motivering till bestämmelserna finns i avsnitt 5.3.3.

2 Förordning om ändring i vägtrafikskattekunoörelsen

27b 5

I paragrafen föreslås att en skyldighet införs att medföra bevis om att skatt har betalats om betalningen gjorts efter skattens förfallodag. En sådan skyldighet bör gälla till dess att skattebetalningen har noterats i bilregistret. F.n. utfärdas inte skattekvitto i alla de fall då ett

• Sida 67
•  Original

Prop. 1981/82: 225 67

brukandeförbud upphävs genom en inbetalning. Detta bör enligt vår mening ske, varför vissa smärre ändringar bör göras i TSV:s rutiner; Om skatte— kvitto alltid utfärdas, kan lämpligen stadgas att skyldigheten att medföra bevis om betalningen gäller till dess att skattekvitto har erhållits.

_3 Förslag till förordning om ändring i bilregisterkungörelsen

21 5

I det föreslagna andra stycket införs en inskränkning i möjligheten att er- hålla duplettskyltar. Bl.a. för att undvika att sådana skyltar anskaffas för att användas om fordonet skulle komma att avskyltas bör duplettskyltar inte lämnas ut om brukandeförbud råder för ett fordon på grund av obetalda skatter. Om fordonet är avställt bör heller inte duplettskyltar lämnas ut om det finns obetald vägtrafikskatt som skulle ha föranlett brukandeförbud

om fordonet hade varit skattepliktigt.

Tredje stycket avser fall där ett fordon har blivit avskyltat. När hinder mot att bruka ett avskyltat fordon inte längre föreligger skall duplett— skyltar lämnas ut utan några särskilda åtgärder från ägarens sida. Är for— donet avställt bör dock duplettskyltar lämnas ut först efter särskild an— sökan, efterscm det utgår avgift för skyltarna och det kan finnas fall där ägaren inte mer önskar ta det avställda fordonet i trafik. I vissa fall

blir det onödigt att lämna ut duplettskyltar. De ursprungliga registrerings- skyltarna kan återlämnas om de inte har hunnit förstöras när skatten har betalats och fordonet åter får användas. '

24 5

I andra stycket föreslås vissa begränsningar i möjligheterna att lämna ut provisoriska registreringsskyltar. Begränsningarna är desamma som enligt det föreslagna andra stycket till 21 5, och motiveras på samma sätt som enligt detta förslag. Begränsningarna innebär att polismyndigheten inte får lämna ut provisoriska registreringsskyltar utan att ha kontrollerat om brukandeförbud m.m. föreligger. Kontrollen får göras genom uppgifterna i bilregistret.

Tredje stycket avser fall då ett fordon har blivit avskyltat. När förut- sättningar föreligger för att lämna ut duplettskyltar för det avskyltade

• Sida 68
•  Original

Prop. 1981/821225 68

fordonet skall även provisoriska registreringsskyltar kunna lämnas ut på begäran därom. Att förutsättningarna är uppfyllda får kontrolleras i bilregistret. Eftersom det tar en viss tid innan skattebetalningen hinner nöteras i registret bör emellertid provisoriska registreringsskyltar lämr nas ut om fordonsägaren på annat sätt kan visa att skatten har betalats och att fordonet återigen får brukas. Kan fordonsägaren visa ett kvitto

varav framgår att skatten är betald, bör skyltar lämnas ut.

• Sida 69
•  Original

Prop. 1981/82: 225

69

Skatteår, skatteperioder och uppbördsmånader för vägtrafikskatt

Bilaqa 1

Skatteår, skatteperioder och uppbördsmånader för visst fordon bestäms efter

slutsiffran i fordonets registreringsnummer enligt följande uppställning.

Slut— Skatteår/ Fordonsskatt Kilometerskatt Uppbörds— siffra skatteperioder Rånad 1 skatteår: maj—april april april—mars —— skatteperioder: maj—augusti december—mars april september—december april—juni augusti januari—april juli—november december 2 skatteår: juni-maj nej maj—april —- skatteperioder: juni—september januari-april maj oktober—januari maj-augusti september februari-maj september—december januari 3 skatteår: juli—juni juni juni—maj —— skatteperioder: juli—oktober februarianaj juni november—februari juni—september oktober mars—juni oktober—januari februari 4 skatteår: september—augusti augusti juli-juni —— skatteperioder: september—december april-juni augusti januari—april juli—november december nej-augusti december—mars april 5 skatteår: oktober-september september september—augusti —— skatteperioder: oktober-januari maj-augusti september februari—maj september—december januari juni—september januari—april maj 6 skatteår: december—november november november—oktober —— skatteperioder: december—mars juli—oktober november april-juli november—februari mars augusti—november mars—juni augusti 7 skatteår: januari—december december december—november —— skatteperioder: januari—april juli—november december maj—augusti december—mars april september—december april-juni augusti & skatteår: februari—januari januari januari—december —— skatteperioder: februari-maj september—december januari juni—september januari—april maj oktober-januari maj—augusti september

6 Riksdagen 1981/82. I mm]. Nr 225

• Sida 70
•  Original

Prop.]981/82:225 70

Slut- Skatteår/ Fordonsskatt Kilometerskatt Uppbörds— siffra skatteperioder månad 9 skatteår: mars—februari februari februari—januari - skatteperioder: mars—juni oktober—januari februari juli-oktober februari-maj juni november—februari juni—september oktober 0 skatteår: april—mars mars mars-februari —- skatteperioder: april—juli november—februari mars augusti-november mars-juni augusti december—mars juli—oktober november

sista månaden i varje skatteperiod för kilcneterskatt betecknas avstämplingsmånad.

• Sida 71
•  Original

Prop. 1981/82: 225 71

Tabell 1 Antal debiteringar, påminnelser och restföringar avseende vägtrafikskatt åren 1977 - 1980.

Fordonsskatt

Ar Antal debiteringar Påminnelser Restföringar (ordinarie och tillfällig uppbörd) antal % antal %

151 000 156 000 1.52 000 157 000

Kilcmeterskatt

Antal debite— Antal skönsmäs- Påminnelser Restföringar ringar på grund— siga debite- antal % av antal % av val av uppgift ringar totala totala på avlämnade ' antalet antalet stämpelkort debite— debin-

r ingar r ingar

870 000 906 000 889 000 745 000

Prop. 1981/82: 225 72

Tabell 2 Antal fordon för vilka brukandeförbud på grund av obetald

vägtrafikskatt gällde den 7 mars 19811), m.m.

Fbrdonsslag Antal regi— Fordon med Fördon ned Fordon ned brukan strerade ej brukandeför— restförd deförbud p.g.a.o— avställda bud p.g.a. skatt betald skatt san fordon obetald skatt hade giltig tra—

fikförsäkring

antal % antal % av anta- let i kolumn 3

A. Kiloneterskatteoliktiga fordon

personbil 112 791 4 384 3 211 ' 73 . Lastbil 89 244 2 385 _ 1 818 76 Buss 11 836 87 699) 79 Släpvagn 25 203 387 )

Sunna för A. 239 074 7 243 3,0 4 717 20 5 098 743

B. Andra fordon

Personbil 2 753 102 Motorcykel 14 609 Lastbil 90 550 Buss 1 038 Traktor klass

I och reg. motorredskap 4 799 Traktor

klass II 294 007 Släpvagn 372 150 "Sma för s. 3 530 255 35 309 1,0 22 223 0,6 75 893

Summa A + B 3 769 329 43 552 1,2 26 940 0,7 20 991. 56

1) vid kontrollen bortsågs från debiteringar son förföll till betalning vid utgången av februari 1981, eftersom alla betalningar enligt denna debi— tering ännu inte införts i registret.

2) Släpvagnar cnfattas inte av trafikförsäkringsplikten. 3) Beräknat på summan av antalet i kolumn 3 minus antalet släpvagnar.

• Sida 73
•  Original

Prop. 1981/82: 225 73

Tabell 3 Antal fordon som var avställda den 7 mars 1981 1) och för vilka

till betalning förfallen vägtrafikskatt för tid motsvarande inne—

varande och närmast föregående skatteår inte hade betalats.

Ebrdonsslag Antal av— Därav med ställda till betal— fordon ning för- (exkl. fallen väg— förreg .) trafikskatt

scm inte er- lagts antal %

A. Ebrdon som är kilometerskattepliktiga när de inte är avställda

Personbil 23 390 Lastbil 28 590 Buss 1 777 Släpvagn 9 508

SWE. för A 63 265 B. Övriga fordon

Personbil Motorcykel Lastbil Buss

Traktor klass I och reg. motorredskap

Traktor klass II

Släpvagn

Simma för B.

711 028 17 255 2,4

” Vid kontrollen bortsågs från debiteringar scm förföll till betalning vid utgången av februari 1981, eftersom alla betalningar enligt denna debitering ännu inte införts i registret.

• Sida 74
•  Original

Prop. 1981/82: 225

Tabell 4

A. Kiloneterskattebliktiga fordon

Personbil Lastbil Buss

Släpvagn

Skatteskuldens art

Såväl fordonsskatt san kiloneterskatt

antal fordon

955 22 733 31

13 15

Enbart fordonsskatt

antal fordon

Skatteskuldens samnansättning för vissa fordon

Enbart kiloneterskatt obetald

antal fordon

74

71 57 69

skatt

4 384 2 385 87 387

116 30

Summa för A 1 817 25

"5.3—_

65 7 243

B: Avställda fordon, son är kiloneterskatteoliktiaa när de inte är avställda

Personbil Lastbil Buss Släpvagn

434 22 575 30 11 18

195 10 273 14 15 24 61 18

1 323 1 098 36 145

68 56 58 44

_ 1 952 1 946 52

334

128 38

Sanna för B 1 148 27 544 13 2 602

4 294

• Sida 75
•  Original

Prop. 1981/82: 225 7 Ul

Tabell 5 Rapporterade överträdelser mot brukandeförbud på grund av obetald väg—

trafikskatt och not förbudet att använda oregistrerade eller avställda

1)

fordon

Antal rapporter om användning av fordon med brukandeförbud p.g.a. obetald skatt

Antal rapporter on användning av oregistrerade eller avställ— da fordon

1970. 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978

2 159 2 715 2 962 4 144 7 396 8 083 8 052 9 484 9 082

'n: u) n: ul o» o) U:

R!

N

668 423 193 437 500 125

ku U) _.

» O'] .lx

1>Till följd av ändrade statistikrutiner finns inte notsvarande uppgifter för åren 1979 och 1980.

Tabell 6

på grund av obetald skatt under åren 1974-1979

1974 1975 1976 1977 1978 1979

1 391 3 404 3 336 3 455 4 134 4 362

(3) (64)

(126)_

(210) (270) (233)

II

35 5 vs.” (nyttjande— rättshavare)

m ox Ur »

Antal lagföringar till följd av överträdelser av brukandeförbudet

III 36 S VSL (förare)

2)

133 270 263 296 362 355

1) Siffror incm parentes anger det antal fall där det särskilt noterats att brottet avser 21 5 första stycket 2 VSL — dvs. när kilometerskatt inte betalats.

2) Fallen i kolumn II (person som utan lov brukat annans fordon) och III (fö— rare som kant till hindret för fordonets brukande) kan redan ha blivit in—- raknade 1 kolumn I, nämligen om i strafföreläggandet/domen även hänvisats till VSL S 34. Hänvisas till två la ställena.

grum görs nämligen notering på båda

• Sida 76
•  Original

Prop.1981/82:225 76

Tabell 7 Av regiSteruppgifter dokumenterad användning av fordon med brukande— förtud på grund av obetald vägtrafikskatt 7). Kontrollen gjordes den 7 mars 1981 och avsåg kilometerskattepliktiga fordon och fordon som är kilometerskattep-iktiga när de inte är avställda (exkl. förregistrerade).

Fordonsslag Antal fordon i Fordon.med obetald Fordon med i registret registret skatt dokumenterad kör— (exkl. förreg.) sträcka efter det att skatten förfallit till betalning

antal % av an- talet for— don med obetald skatt

Personbil 136 181 . 26,5 Lastbil 117 834 Buss 13 613 17,4

34 711 29,5

27,8

302 339 27,1

• Sida 77
•  Original

Prop. 1981/82: 225 77 Bilaga 2

Sammanställning av remissyttrandena över __vägtrafik- skatteutredningens betänkande (Ds B 1981: 8) Oversyn av vägtrafikbeskattningen Del 4 Effektivare brukandeför- bud '

l Remissinstanserna

Yttranden över betänkandet har avgetts av riksåklagaren (RÅ). hovrät- ten för Nedre Norrland. kammarrätten i Sum/sval]. rikspolisstyrelsen (RPS ). brottsförebyggande rådet (BRÅ ). trafiksäker/letsverket (TS V ). transportrådet ( TPR). riksskatteverket (RS V), generaltullstyrelsen, läns- styrelserna i Stockholms län, Jönköpings län. Kristianstads län. Göre- borgs och Bohus län, Västmanlands län och Norrbottens län. Landsor- ganisationen i Sverige (LO). Tjänstemännens centra/organisation (TC O). Centralorganisationen SA ("O/SR. Svenska busstraji/qh'irbunder. Svenska taxiförbundet och Svenska åkeriförbundet.

Dessutom har RÅ överlämnat yttranden av överäklagarna i Stoeklu.1!ms. Göteborgs och Malmö äklagardistrikt samt ("he/erna för länsåklagarmyn- digheterna i Malmöhus län och Kopparbergs län. Vidare har länsstyrelsen i Jönköpings län bifogat ett yttrande av länspolisehejen i länet. som i sin tur har åberopat ett yttrande av länstrafikgruppen i Jf'inköpings polis-' distrikt. Slutligen har LO översänt ett yttrande av Svenska transportarbe- tareförbundet.

2 Avskyltning m. m.

Utredningens förslag om avskyltning av fordon som används i trafiken trots restförd vägtrafikskatt, har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser utom länsstyrelsen i Kristianstads län och åkla- garmyndigheten i Malmö äklagardistrikt. Enligt länsstyrelsens förmen- ande skulle systemet medföra ett icke obetydligt merarbete för polisen på bekostnad av det normala trafiksäkerhetsarbetet.

När det gäller detaljerna och delförslagen i anslutning till den föreslagna avskyltningen har följande påpekanden gjorts.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län menar att-åtgärderna bör kunna sättas in före restföringen av skatten.

TSV anser att befogenheten att omhänderta ett fordons registrerings- skyltar bör tillkomma, förutom polisman. även bilinspektör och de s.k. VTK-inspektörerna och yrkesinspektörerna hos yrkesinspektionen.

Kammarrätten i Sundsvall har betonat att lagtexten bör utformas så att avskyltningen skall göras omedelbart sedan ett fordon påträffats i trafik,

• Sida 78
•  Original

Prop. 1981/82: 225 78

möjligen genom att det som en förutsättning för avskyltning anges att ett fordon "framförs" i strid mot brukandeförbud.

Den föreslagna skyldigheten att medföra bevis om att skatteinbetalning har skett, om betalningen har gjorts efter förfallodagen. bör enligt RÅ och överåklagaren i Stockholms åklagardistrikt på något vis förenas med en sanktionsbeslämmelse för att inte bli verkningslös.

Enligt RSV. kammarrätten i Sundsvall och länsstyrelsen i Stockholms län bör avskyltade fordon utmärkas på lämpligt sätt.

Vad gäller förslaget att skyltarna skall förstöras har RSV betonat att. för att få en likformig tillämpning. en viss tid för skyltarnas kvarliggande bör bestämmas. förslagsvis tre arbetsdagar. RPS, hovrätten för Nedre Norr- land och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län menar däremot att en bättre ordning vore att skyltarna behölls en längre tid än vad utredningen har föreslagit —— länsstyrelsen har föreslagit en månad — och lämnades tillbaka till fordonsägaren, om denne visade att han hade betalt skatten.

RPS har motsatt sig förslaget att provisoriska registreringsskyltar skall lämnas ut av polisen i avvaktan på att fordonsägaren skall erhålla duplett- skyltar. RSV anser inte att ett avskyltat fordon skall få användas för att hos polisen hämta provisoriska registreringsskyltar då skatten har blivit betald.

RPS har beräknat tiden föratt ta fram en lämplig blankett för medgivan- de av färd till lämplig uppställnings- eller avlastningsplats och för att meddela anvisningar till sex månader. RPS vill därför att detta tidsut- rymme lämnas innan lagstiftnigen träder i kraft.

3 Fängelse

Utredningens förslag att fängelse skall införas i straffskalan om ett avskyltat fordon används innan brukandeförbudet har hävts. har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av de flesta remissinstanscrna. Till undantagen hör länsstyrelsen i Kristianstads län, som har redovisat en allmänt negativ inställning till utredningförslaget, och äklagarmyndigheten i Malmö åkla- gardistrikt, som har ansett att straffskärpningen med nuvarande kriminal- politiska strömningar och därmed sammanhängande syn på fängelsestraf- fets betydelse kan bli obsolct. .

Hovrätten för Nedre Norrland har tillstyrkt att brukande av avskyltat fordon skall kunna bestraffas med fängelse men avstyrkt att fängelse skall kunna följa även när fråga är om avställt fordon som inte har avskyltats.

4 Förverkande

Även när det gäller förverkande av avskyltat fordon som används olovli- gen, har de flesta remissinstanserna tillstyrkt förslaget eller lämnat det

• Sida 79
•  Original

Prop. 1981/82: 225 79

utan erinran. Länsstyrelsen i Kristianstads län utgör även i denna fråga ett undantag. Vidare är RÅ och vissa åklagarmyndigheter negativa till försla— get. Från dessa myndigheter har framförts bl. a. följande.

RÅ: Frågan om förverkande av fordon som ett medel att avhålla från fortsatt brottslighet bör övervägas i ett större sammanhang och inte be-

handlas enbart avseende området för vägtraftkskattelagstiftningen. Ej hel- ler finner jag skäl att på förevarande rättsområde frångå de riktlinjer som lämnades i samband med 1968 års ändringar i brottsbalkens allmänna förverkanderegler och som innebär att en viss restriktivitet bör iakttas med införande av förverkanderegler på specialstraffrättens område.

Överåklagaren i Stockholms åklagardistrikt: Förslaget om möjligheten att förverka fordon avstyrkerjag. Jag finner det alltför drastiskt. Det torde även uppstå stora svårigheter att enhetligt tillämpa bestämmelsen p. g. a. de aktuella fordonens mycket skilda värden. Förslaget att förverkande får ske oavsett vem fordonet tillhör kan knappast komma att omfattas av det allmänna rättsmedvetandet.

Överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt: Jag befarar också att ett resursödande utredningsarbete i fråga om särskilda skäl för förverkande föreligger samt en större kostnad för staten i att ta hand om dåliga fordon än vad en ökad inbetalning av skatt kommer att ge.

Åklagarmyndigheten i Malmö åklagardistrikt: För fordon där nuvarande ägare är betalningsansvarig för den restförda skatten. bör ett utmätnings- förfarande vara avsevärt enklare. Vidare kan för polismyndigheterna upp- stå problem av såväl praktisk som ekonomisk natur vid förvaringen av beslagtagna fordon, i avbidan på beslut i förverkandefrägan. Möjligheter till värdeförverkande är med hänsyn till det uttalade syftet med förverk- andet oklart. — — -— Till detta bör. vid upprepade förseelser. införas en förverkandemöjlighet, som dock bör göras vidare än den utredningen förordar.

Hovrätten för Nedre Norrland har motsatt sig att en möjlighet till beslag och förverkande införs när det gäller avställt fordon som inte har avskyl- tats. Vidare har hovrätten förklarat sig icke kunna biträda utredningens uppfattning att förverkande skall kunna drabba fordonsägare som inte tillhör den i 36 kap. 4 5 brottsbalken angivna personkretsen. I övrigt har hovrätten inte gjort någon invändning mot utredningsförslaget i denna del.

Även kammarrätten i Sundsvall. som inte heller har motsatt sig att förverkanderegler införs, avstyrker att fÖl er ande skall få ske oberoende av ägarförhållandena.

5 Administrativa åtgärder

Utredningens förslag till åtgärder av administrativ karaktär — förbättrad information om bestämmelserna om brukandeförbund. regelbundna regis- terkontroller, samtidig uppbörd av kilometerskatt och fordonsskatt. under- rättelse till kronofogden om vart avskyltade fordon har förts. översyn av

• Sida 80
•  Original

Prop. 1981/82: 225 80

registerrutinerna — har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser. TSV har dock påpekat att en del åtgärder redan är vid- tagna eller avses bli vidtagna inom kort.

• Sida 81
•  Original

Prop. 1981/82: 225 - 8l

Förslag till Lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1973: 601)

Härigenom föreskrivs i fråga om vägtrafikskattelagen(1973: 601)' dels att rubriken närmast före 335 skall lyda "Straffbestämmelser m. m.".

dels att 34 & skall ha nedan angivna lydelse. dels att i lagen skall införas en ny paragraf. 33 a 5 . av nedan angiVna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

33aå

Brukas ettfordon i strid mot 16 & eller 21 5 första stycket 2 och har två månader förflutit från den dag då den skatt som harföranlett bru- kandeförbudetför;/öl] till betalning. skall polisman ta hand om fordo- nets registreringsskyltar.

Polisman skall ta hand om regi- streringsskyltarna även på ett av- ställt fordon. om förutsättningarna för en sådan åtgärd skulle ha före- legat enligtjörsta stycket om fordo- net hade varit skattepliktigt.

Den polisman som ltar tagit hand om fordonets registreringsskyltar får medge attfordonetjörs till när- maste lämpliga avlastningsplats el- ler uppställningsplats.

345

Brukas fordon i strid mot 16 eller Brukas ettfordon i strid mot 16 ;S 21 5 dömes ägaren till böter. eller 21 5 första stycket 2. och ltar fordonets registreringsskyltar ta- gits om hand enligt 33 a :$, döms ägaren till böter eller fängelse i högst sex månader.

Till samma straff döms ägaren till ett avställt fordon som brukas. om fordonets registreringsskyltar ltar tagits om hand enligt 33 a å och brukandeförbud skulle lta gällt för/ordonet enligt 16 ä' eller 21 5 2

' Lagen omtryckt l9791280. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 869.

• Sida 82
•  Original

Prop. 1981/82: 225 82

om fordonet hade varit skatteplik- tigt.

Brukas i annat fall ett fordon i strid mot 16 eller 21 ä'. döms ('igaren till böter.

Visar ägaren att han iakttagit vad som ankommit på honom för att hindra att fordonet brukades är han fri från ansvar.

Denna lag träder i kraft den ljanuari 1983.

Norstedts Tryckeri, Stoekholm 1982