Prop. 1983/84:159

med förslag till ändringar i lagen (1950:596) om rätt till fiske

Prop. 1983/84: 159

Regeringens proposition 1983/84: 159 med förslag till ändringar i lagen (1950: 596) om rätt till fiske;

beslutad den 15 mars 1984.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar INGVAR CARLSSON SVANTE LUNDKVIST

täta? JORDBRUKS- 13%?

' DEPARTEMENTET

SKÄRPTA SANKTIONER VID BROTT MOT FISKELAGSTIFTNINGEN

D_s Jo 1983: 16

• Sida 34
•  Original

Prop. 1983/84: 159 34

INNEHÅLL sid. 1 Inledning

2 Gällande ordning 2.1 Ansvarsbestämmelser 2.2 Särskild rättsverkan 2.3 Fisketillsyn 2.4 Något om förhållandena i de andra nordiska länderna

3 Överväganden 3.1 Utgångspunkter 3.2 Bötesstraffet 3.3 Särskild rättsverkan 3.4 Fisketillsynen

4 Specialmotivering S Författningsförslag Bilaga

Uppgifter rörande värde av trålfiskeredskap och dygnsfångster

• Sida 35
•  Original

Prop. 1983/84: 159 35

1 INLEDNING

Den fiskerättsliga lagstiftningen har en internationell anknytning..Kuststater, däribland Sverige, gör anspråk på allt större vattenområden för det egna yrkesfisket. Samtidigt blir det vanligt med ömsesidiga avtal som ger fiskare från ett land tillfälle att fiska på ett annat lands fiskevatten. Ett uppmärksammat inslag i utvecklingen under de senaste åren har varit att antalet överträdelser av fiskelagstiftningen ökat. Detta gäller särskilt olovligt fiske i den svenska fiskezonen, som omfattar vissa havsområden utanför Sveriges sjöterritorium. Sedan zonen år 1978 utvidgades i Östersjön har den svenska kustbevakningen observerat drygt 9 000 utländska fiskefartyg i zonen. Kustbevakningen har kunnat preja och kontrollera ungefär 700 fartyg. Av dessa har 300 konstaterats fiska utan erforderligt tillstånd. Bara under det senaste året har 140 sådana fall förekommit. Även olaga. trålfiske från svenska fiskefartyg förekommer i betydande omfattning.

Det har i allmänhet gått att beivra de överträdelser som har förekommit. I ett flertal fall har dock befälhavaren vägrat att lyda order av kustbevakningen att gå in till svensk hamn för närmare utredning. Detta har lett till att möjligheterna till ingripanden mot överträdelser i flera sammanhang angetts vara otillräckliga. Vid flera tillfällen har krav framförts - i riksdagen, från fiskarna och deras organisationer samt från myndigheter som är verksamma på fiskets område - om strängare och effektivare sanktioner vid allvarliga överträ- delser av den fiskerättsliga lagstiftningen.

Jordbruksministern har i riksdagen uttalat att tillsyn, sanktioner och faktiska ingripanden så långt som möjligt bör vara likartade mellan de länder som fiskar i varandras fiske- zoner. De stora skillnader som idag finns i de olika länder- nas sanktionssystem upplevs som en orättvisa bland svenska yrkesfiskare. Enligt jordbruksministern är det motiverat att

skärpa såväl de svenska straffbestämmelserna som tillämp-

• Sida 36
•  Original

Prop. 1983/84: 159 36

ningen av desamma. Vidare bör en samordning av bestämmelserna mellan de olika nordiska länderna eftersträvas.

Jämfört med utländska sanktionssystem leder de svenska reg- lerna om dagsböter i allmänhet till i sammanhanget obetydliga påföljder. Sverige har tagit initiativ till nordiska över— läggningar för att samordna sanktionsreglerna på fiskets område. Sådana överläggningar har dock inte kommit till stånd. För att upprätthålla respekten för den fiskerättsliga lagstiftningen behövs i detta läge att sanktionsreglerna skärps så att de i största möjliga utsträckning avhåller från överträdelser. Härvid bör eftersträvas att sanktioner som beslutas av svenska myndigheter blir lika kännbara som de som beslutas av myndigheter i andra nordiska länder.

I denna promemoria. som utarbetats inom jordbruksdepartemen- tet, läggs förslag fram om skärpta sanktioner vid brott mot fiskelagstiftningen.

2 GÄLLANDE ORDNING 2.1 Ansvarsbestämmelser

Gällande ansvarsbestämmelser finns i 34-35 b 55 lagen

(1950:596) om rätt till fiske, FL. Det är blankettstraff— regler som omfattar ett stort antal brott och förseelser. Påföljd kan dömas ut inte bara vid brott mot FL utan också vid överträdelse av fiskeriförordningen (1982:126) och andra föreskrifter som meddelats med stöd av FL. Straffskalan är i allmänhet böter eller fängelse i högst sex månader. Denna straffskala gäller bl.a. vid olovligt fiske i svensk fiskezon (34 S 1 FL) och vid olaga trålfiske (39 S fiskeriförord- ningen). För vissa andra förseelser ingår endast böter i straffskalan.

I praktiken är böter den helt dominerande påföljden på fiskets område.'De grundläggande bestämmelserna om böter finns i 25 kap. brottsbalken . Böter ådöms som huvudregel i

• Sida 37
•  Original

Prop. 1983/84: 159 ' 37

dagsböter. Men om det i en straffskala har satts ut ett maxi- mibelopp som inte överstiger 1 000 kr. skall böterna ådömas omedelbart i pengar (penningböter). En särskild form av penningböter är normerade böter, dvs. böter som bestäms efter en särskild beräkningsgrund.

Bötesstraffet har under de senaste åren diskuterats i olika sammanhang. Inte minst har dess effektivitet i samband med brottslighet som begåtts i näringsverksamhet ifrågasatts. I flera sammanhang har man ansett att dagsböter är en otill- räcklig påföljd. Samtidigt går utvecklingen mot att fängelse— straffet skall användas i allt mindre omfattning. Sannolikt kommer också bötesreglerna att ändras. Sålunda har justitie- utskottet begärt att regeringen prövar om penningböter i vissa fall kan användas i stället för dagsböter (JuU 1982/83:24). I den motion (375) som föranledde utskottets yttrande förespråkades bl.a. en vidgad användning av penning- böter i samband med t.ex. lagöverträdelser till sjöss. Frågor som anknyter till bötesstraffet är också föremål för utred- ning i olika sammanhang. Sålunda kan kommissionen mot ekono- misk brottslighet (Ju 1982:05) - för att ingripande skall kunna göras också mot juridiska personer - överväga införan- det av ett system med företagsbot om ett brott har begåtts i näringsverksamhet. Vidare har upplysts att fängelsestraff- kommittén (Ju 1979:04) överväger ett förslag om ändring i 25 kap. brottsbalken så att det skall vara möjligt att, om så är särskilt föreskrivet, utdöma högre penningböter än vad som följer av brottsbalkens huvudregel.

Reglerna om påföljder i FL kan tillämpas även på utländska medborgare. Enligt havsrättskonventionen får dock en kust- stats lagstiftning inte, utan att särskilda överenskommelser träffats, innehålla regler om fängelsestraff för brott som ' begåtts i statens ekonomiska zon. Havsrättskonventionen har undertecknats av Sverige men har inte-trätt i kraft då den ännu inte har godkänts av riksdagen. I praktiken bör den dock beaktas, även i den svenska fiskezonen, då den i väsentliga delar får anses återspegla folkrättslig sedvanerätt.

• Sida 38
•  Original

Prop. 1983/84: 159 38

2.2 Särskild rättsverkan

Enligt 36 5 FL skall fångst som någon har erhållit genom brott enligt FL förklaras förverkad om det inte är uppenbart obilligt.

Fiskeredskap, som har använts som hjälpmedel vid brott enligt FL, får förklaras förverkat. om det är påkallat till före- byggande av brott eller annars särskilda skäl föreligger.

Påträffas i ett parti fisk sådan fisk som skall förklaras förverkad på grund av att den fångats under otillåten tid eller inte håller föreskrivet minimimått skall hela partiet förklaras förverkat. Detta gäller dock inte om innehavaren av partiet på egen bekostnad låter en trovärdig person sortera bort den övriga fisken eller om förverkande av hela partiet skulle vara uppenbart obilligt.

I stället för fångsten eller redskapet kan dess värde för-' klaras förverkat.

Reglerna i 36 kap. 3 a -12 55 brottsbalken om förverkande är tillämpliga även på fiskets område. 36 kap. 3 a 5 avser det fallet att ekonomiska fördelar uppkommit i samband med brott som har begåtts vid utövande av näringsverksamhet. I ett sådant fall skall enligt bestämmelsen, som är subsidiär i förhållande till andra förverkanderegler, värdet av de ekono— miska fördelarna förklaras förverkat. Sådant förverkande skall dock inte ske, om det är obilligt. Vid bedömningen av om så är förhållandet, skall bland andra omständigheter beak— tas om det finns anledning att anta att annan betalningsskyl- dighet som svarar mot de ekonomiska fördelarna av brottet kommer att åläggas näringsidkaren eller annars fullgöras av denne. Kan bevisning om vad som skall förklaras förverkat inte alls eller endast med svårighet föras, får värdet upp- skattas till ett belopp som är skäligt med hänsyn till omständigheterna. Vidare finns i 36 kap. 4 S regler om hos

• Sida 39
•  Original

Prop. 1983/84: 159 . - 39

vem förverkande får ske. Förverkande av egendom eller dess ' värde till följd av brott får, om ejlannat har.föreskrivits, ske hos bl.a.

a) gärningsmannen eller annan som medverkat till brottet,

b) den i vars ställe gärningsmannen eller annan medverkande var,

c) den som genom brottet beretts vinning eller näringsidkare som avses i 3 a S.

Tillhörde egendomen vid brottet ej någon av dem som anges i a-c, får den ej förklaras förverkad. Särskild rätt till egen- dom som förklaras förverkad består, om ej även den särskilda rätten förklaras förverkad.

2.3 Fisketillsyn

1973 års fiskevattensutredning lämnade i sitt betänkande (SOU 1978:75) Fiska på fritid förslag i fråga om organisa- tionen av och befogenheterna för de myndigheter som har ansvaret för fisketillsynen. Med hänsyn till då pågående beredning av förslag i sjöövervakningskommitténs betänkande (Ds H 1980:01) Samordning av övervakningen och räddnings- tjänsten till sjöss togs i prop. 1980/81:153 om åtgärder för "att fränUa fritidsfisket m.m. inte ställning till fiskevattensutredningens förslag.

Ett flertal myndigheter är på olika sätt engagerade i fiske- tillsynen. Det är polisen, tullverkets kustbevakning, mari- nen, särskilt förordnade fisketillsynsmän samt befälhavarna på vissa statliga fartyg. En utförlig redogörelse för organi— sationen av fisketillsynen finns i-fiskevattensutredningens betänkande.

I fråga om myndigheternas befogenheter kan först nämnas att.

de allmänt gällande straffprocessuella bestänmelserna i 19-28

• Sida 40
•  Original

Prop. 1983/84: 159 40

kap. rättegångsbalken i princip är tillämpliga också på fiskets område. Med hänsyn till.att straffskalan enligt FL är begränsad till fängelse i sex månader förekommer dock väsent- liga inskränkningar i möjligheterna till tvångsingripanden i form av anhållande och häktning. Befogenheterna enligt rättegångsbalken tillkommer polis, åklagare och domstol.

Förutom reglerna i rättegångsbalken finns numera, son ett resultat av sjöövervakningskommitténs betänkande, en särskild lag (1982z395) om tullverkets medverkan vid polisiär övervak- ning. Enligt denna lag har kustbevakningstjänsteman följande befogenheter om anledning förekommer att brott har förövats mot författningar som gäller fiske:

1. Hålla förhör och vidta annan åtgärd med stöd av 23 kap. 3 5 4 st. rättegångsbalken.

2. Ta med någon till förhör med stöd av 23 kap. 8 5 rätte- gångsbalken. '

3. Gripa någon med stöd av 24 kap. 7 5 1 st. rättegångs- balken.

4. Företa husrannsakan med stöd av 28 kap: 5 5 rättegångs- balken om åtgärden har till syfte att eftersöka den som skall gripas eller att verkställa beslag.

Om det uppenbart behövs för att dessa befogenheter skall kunna utövas får kustbevakningstjänsteman stoppa och visitera fartyg eller inbringa det till svensk hamn. Detta får dock endast ske i omedelbar anslutning till den gärning som föran— leder åtgärden (jfr prop. 1981/82:114 s. 20 ).

Som nämnts tidigare är straffskalan för överträdelser av den fiskerättsliga lagstiftningen böter eller fängelse i högst sex månader. Gripande enligt 24 kap. 7 5 första stycket får ske om det föreligger skäl till anhållande men åklagarens

beslut inte kan avvaktas utan fara. När det gäller brott för

• Sida 41
•  Original

Prop. 1983/84:159 - ' 41

vilket inte är stadgat fängelse i ett år eller däröver är dock reglerna om anhållande i praktiken tillämpliga endast i ifråga om den som inte har stadigt hemvist och som kan befaras avvika eller i fråga om personer som undandrar sig att lämna uppgifter om sig (jfr 24 kap. 1, 2. 5 och 7 SS rättegångs- balken samt prop. 1981/82:114 s. 26). Som framgår av vad som sägs nedan om 37 5 FL finns vidare den begränsningen att en kustbevakningstjänsteman inte heller efter införandet av 1982 års lag har befogenhet att ta i beslag egendom som kan'antas bli föremål för förverkande om ett beslag inte också är av betydelse för utredningen.

Om en kustbevakningstjänsteman, som skall verkställa tjänste- åtgärd, möts eller angrips med våld eller hot om våld, får han enligt 24 kap. 2 5 brottsbalken bruka det våld som med hänsyn till omständigheterna kan anses försvarligt. Detta gäller bl.a. vid husrannsakan eller beslag eller annat omhän- dertagande av egendom. När våld måste användas gäller 16 5 1— 3 styckena polisinstruktionen (1972z511). Detta framgår av förordningen (1983 124) om tullverkets medverkan vid polisiär övervakning i vilken också sägs att generaltullstyrelsen meddelar ytterligare föreskrifter som behövs för verkställig- heten av lagen och förordningen.

Vidare finns i den fiskerättsliga lagstiftningen särskilda bestämmelser om befogenheterna för de myndigheter som utövar fisketillsynen.

Om någon anträffas på bar gärning när han bryter mot FL eller om redskap anträffas som använts vid sådant brott och red- skapet är utsatt i vattnet får enligt 37 5 FL fisketillsyns- man som förordnats av länsstyrelsen eller fiskeristyrelsen, befälhavare på statens fartyg, vilket blivit utsänt för att övervaka ordningen på fiskeplats, samt befattningshavare vid tullverkets kustbevakning beslagta fångsten och redskapen" ävensom båt eller annat som kan antas ha betydelse för utred- ningen av brottet. Även 43 5 fiskeriförordningen innehåller bestämmelser om beslag.

• Sida 42
•  Original

Prop. 1983/84: 159 42

Enligt instruktionen (1955 274) för fisketillsynsmän gäller följande. Den som av fiskeristyrelsen eller länsstyrelsen förordnats att vara fisketillsynsman åligger att, inom det område förordnandet avser, öva tillsyn över efterlevnaden av fiskeriförordningen och enligt förordningen meddelade före- skrifter ävensom övriga av regeringen eller underordnad myndighet meddelade bestänmelser om fiskets vård och bedri- vande. En fisketillsynsman får vidare övervaka efterlevnaden av FL och är skyldig att ingripa mot sådana överträdelser som kränker statens fiskerätt eller sker i vatten där s.k. fri- fiske får bedrivas. Fisketillsynsman har befogenhet att undersöka fisk som har fångats olovligen, samt har därjämte befogenhet att undersöka fiskeredskap och fisksump. Han har rätt att ur vattnet ta upp utlagda fiskeredskap. Fisketill- synsman skall snarast anmäla överträdelser till polis- eller åklagarmyndighet. FL ger honom även befogenhet att i vissa fall begära handräckning.

Enligt en särskild kungörelse (1955:275) har kustbevakningens tjänstemän samma befogenheter som fisketillsynsmännen.

Ytterligare bestämmelser om kontroll och inspektion finns dels i 8 kap. 18-22 55 fiskeristyrelsens kungörelse (FIFS 1983z8) med vissa bestämmelser om fisket i Östersjön m.m., dels i 9 kap. fiskeristyrelsens kungörelse (FIFS 1983z9) med vissa bestämmelser om fisket i Kattegatt och Skagerack m.m. Enligt dessa bestämmelser gäller bl.a. att befälhavare på utländskt fiskefartyg med tillstånd att fiska i svensk fiske- zon är skyldig att mottaga inspektionspersonal ombord och låta sådan personal medfölja under fiske i den svenska fiske- zonen. Vid inspektion är befälhavaren skyldig att ge allt nödvändigt bistånd. Överträdelse av dessa regler kan enligt kungörelserna bestraffas med böter. Några motsvarande regler avseende den som fiskar utan tillstånd i-den svenska fiskezonen finns inte.

Dessutom finns tillsynsregler i kungörelsen (1933:282) med vissa bestämmelser rörande fiskeriförhållandena i de till

• Sida 43
•  Original

Prop. 1983/84: 159 .43

Sverige och Danmark gränsande farvattnen. Dock följer inte av denna kungörelse några ytterligare befogenheter utöver dem

som redan tidigare har nämnts.

I sammanhanget bör också nämnas att 11 och 12 55 sjötrafik— kungörelsen (1962 267) innehåller straffsanktionerade regler om prejning och visitering av fartyg på svenskt territorial-' vatten.

En fråga som har diskuterats i olika sammanhang är i vilken omfattning bestämmelserna om tillsyn är tillämpliga beträf- fande utländska fartyg i den svenska fiskezonen. Enligt 1 S 3 st. FL är FL och föreskrifter som utfärdats med stöd av FL tillämpliga i fiskezonen (se prop. 1976/77:118 s. 15). Nu- mera föreligger också en flerårig praxis enligt vilken dom-, stolarna dömer enligt svensk lag för olovligt fiske i den svenska zonen. Även bestänmelserna i 1982 års lag om tullver- kets medverkan vid polisiär övervakning är tillämpliga i fiskezonen (prop. 1981/82:114 s. 20, jfr samma prop. s. 10).

2.4 Något om förhållandena i de andra nordiska länderna Allmänt

Böter är i de nordiska länderna den vanligaste påföljden vid överträdelser av den fiskerättsliga lagstiftningen. Fängelse- straff torde i praktiken_dömas ut endast i undantagsfall. Allmänna bestämmelser om bötesstraff finns i resp. lands strafflag. '

I de nordiska länderna förekommer böter i två huvudformer; antingen direkt i form av en summa pengar, penningböter (alminderlige böter eller belöbsböter) eller i fonm av dags- böter. De nordiska reglerna om bötesstraffets utformning är - emellertid inte enhetliga. I norsk strafflagstiftning före- kommer endast penningböter och i finsk lag endast dagsböter.

• Sida 44
•  Original

Prop. 1983/84: 159 44

Enligt dansk och svensk rätt kan böter ådömas både som penningböter och dagsböter. I Danmark kan dagsböter dock användas endast vid domstolsavgöranden som avser brott mot straffeloven. Medan det danska dagsbotsstraffet sålunda har ett mycket begränsat tillämpningsområde, har man i Finland antagit dagsbotssystemet som enda bötesform.

Dagsbotsstraffet består av två komponenter, antalet dagsböter och dagsbotsbeloppet. Det lägsta och högsta antal dagsböter som kan ådömas är bestämt i lag. Antalet dagsböter är, från- sett konkurrensfall, i Danmark 1-60 samt i Finland och Sverige 1-120. Dagsbotens belopp skall enligt både dansk, finsk och svensk rätt bestänmas efter den nnsstänktes ekono- miska förhållanden vid tiden för domen. Därvid utgår man från den dömdes medelinkomst per dag och beaktar dessutom hans förmögenhet och försörjningsskyldighet.

Den andra allmänna bötesformen, penningböter, som är den ursprungliga bötesformen i Norden, förekommer i samtliga nordiska länder utom Finland. Penningbotssystemet är dock olika utformat i dansk och norsk rätt, å ena sidan, samt i svensk rätt å andra sidan. I Norge, där endast penningböter finns, och i Danmark, där penningböter är den helt domine- rande bötesformen, finns inte något allmänt maximum för penningböter. Minimiregler saknas också med undantag för enstaka bestämmelser i norsk specialstraffrättslig lagstift- ning. Vid bestänmande av penningbot skall i samtliga länder tas hänsyn till allmänna grunder för straffmätning. I dansk och norsk lagstiftning föreskrivs dessutom att den tilltala- des ekonomiska förhållanden skall beaktas. På vissa områden, nämligen när det gäller överträdelser av näringslagstift- ningen, tar man i dessa länder hänsyn även till den ekono- miska vinning som uppkommit eller åsyftats genom lagöverträ- delsen. Böter för trafiköverträdelser och andra ordningsför- seelser, dvs. det stora flertalet böter, fastställs tämligen schematiskt. I Danmark åläggs böter för sådana förseelser efter ett taxesystem. Det har där blivit praxis att fast—

ställa penningböter efter en lägre taxa när det gäller lag-

• Sida 45
•  Original

Prop. 1983/84: 159 45

överträdare med särskilt dålig ekonomi, t.ex. studerande, värnpliktiga och pensionärer. Vid åläggande av höga bötes- straff beaktas i både Danmark och Norge i någon mån den till- talades ekonomiska situation. I Norge gäller detta särskilt om gärningen har syftat till ekonomisk vinning eller annars varit av ekonomisk art.

Inom vissa områden har avgifter fått ersätta böter för mera frekvent lindrig brottslighet. Sådana avgifter åläggs genom ett administrativt förfarande. Denna typ av avgifter har sedan länge förekommit i den danska, finska och norska skattelagstiftningen.

Beträffande samtliga länder gäller som en huvudregel att andra länders medborgare får fiska yrkesmässigt inom resp. lands territorialvatten, ekonomiska zon eller fiskezon endast efter särskilt tillstånd eller licens.

Norge

När det gäller Norge är lov 3 juni 1983 om saltvannsfiske m.m. av störst intresse.

Kontroll och tillämpning

Fiskeridirektoratet är utsett till central kontrollmyndighet. I sin verksamhet skall direktoratet ha tillgång till fiske- fartyg och kan stoppa sådana fartyg för undersökning. Den som har befälet på ett fartyg skall ge direktoratet nödväna digt bistånd och upplysningar. Direktoratet får påkalla hjälp från polismyndighet.

Kustvakten, som i Norge är den viktigaste fisketillsynsmyn- digheten, tillhör i administrativt hänseende försvarsmakten. Fartygen är bestyckade. Kustvaktens befattningshavare har polismans befogenhet vid tillsyn enligt den norska fiskelag- stiftningen. Kustvakten kan också göra efterforskning vid misstanke om överträdelse av bestänmelserna. I förhållande

• Sida 46
•  Original

Prop. 1983/84:159 46

till utländska fiskefartyg skall emellertid därvid folkrät- tens regler iakttas. Kustvakten kan fatta de beslut som behövs för att upprätthålla lugn och ordning på en fiske- plats. Kustvakten har befogenhet att stanna och undersöka fiskefartyg. Befälhavaren på ett fiskefartyg kan åläggas att ta upp trål eller annat redskap. Vid misstanke om straffbar handling kan åklagarmyndighet eller kustvakten beordra ett misstänkt utländskt fiskefartyg till norsk hamn. Om det är nödvändigt kan "prisemannskap" sättas ombord bl.a. för att föra fartyget i hamn. Polisen eller kustvakten kan också företa husrannsakan, kroppsvisitation och beslag. Kustvak— tens och polisens befogenheter sträcker sig också utanför det norska fiskerijurisdiktionsområdet (dvs. utanför den ekono- miska zonen) när den förmodade överträdelsen har ägt rum innanför detta område och fiskefartyget har kunnat förföljas därifrån utan avbrott.

Rätten kan på begäran av åklagarmyndigheten besluta att ett fiskefartyg skall kvarhållas som säkerhet för böter som kan utdömas. I stället kan dock annan tillfredsställande säkerhet - få ställas. Ett fartyg kan hållas kvar även om ägaren är någon annan än den som är misstänkt för brott.

Straff och särskild rättsverkan

Den som med uppsåt eller av oaktsamhet överträder reglerna kan dömas till böter. Har den skyldige tidigare dömts för brott mot lagen eller föreligger andra försvårande omständig- heter kan dömas till fängelse sex månader antingen särskilt eller gemensamt med ett bötesstraff. Med böter eller fängelse i högst sex månader eller båda delar straffas den som under— låter att följa kustvaktens order eller lämnar felaktiga upplysningar m.m. till kustvakten. Vid överträdelser som företagits från utländska fartyg i området mellan 4 och 200 nautiska mil utanför baslinjerna får dock fängelsestraff inte utdömas. _

När olovligt fiske utövas kan ju redaren uppbära en betydande

• Sida 47
•  Original

Prop. 1983/84: 159 47

vinst. Man kan därför vänta sig att han inte är så noga med att se till att befälhavare och manskap i allt följer givna bestämmelser. Enligt lagen kan därför uppdragsgivaren, dvs. redaren, åläggas straffrättsligt ansvar. Detta gäller också om uppdragsgivaren är en juridisk person. För att uppnå en

snabb handläggning kan befälhavaren på ett fartyg godkänna ett bötesföreläggande på redarens vägnar. Vidare kan befäl- havaren föra talan på redarens vägnar. Redaren har det pri- mära straffrättsliga ansvaret.

Vid överträdelse av lagstiftningen kan förverkande ske av fartyg som använts vid överträdelsen samt av hjälpmedel, fångst och redskap som finns ombord, oavsett vem som är ägare. I stället för egendom kan förverkande ske av dess värde hos den skyldige eller hos den på vars vägnar han har handlat eller hos ägaren. När lovlig och olovlig fångst har blandats, Skall hela.fångsten kunna förverkas. Regeln om förverkande av fiskefartyg skall ses mot bakgrund av en strävan att göra reglerna om fiskerikontroll i den ekonomiska zonen mer effektiva.

Något om norsk rättspraxis

Från svenska yrkesfiskare har man pekat på de stränga påfölj-

der som döms ut av norska myndigheter vid överträdelser av fiskelagstiftningen.

Arten av överträdelser och påföljder kan illustreras med följande exempel från år 1982 på förseelser samt bötes- och- förverkandebelopp.

Januari: norsk trålare fiske i trålfri zon bot:'25.000 indragning: 3.200

• Sida 48
•  Original

Prop. 1983/84: 159

Mars: dansk industritrålare underlåtenhet att rapportera 28 ton av fångsten bot: 25.000

indragning: 3.200

April: rysk trålare . olovligt fiske bot: 10.000 indragning: 100.000

April: två belgiska partrålare för liten maskvidd bot: 25.000 var indragning: 30.000 resp. 35.000

Maj: västtysk trålare för liten maskvidd, anm. betr. rundstropparna på trålen samt otillräckligt förd fångstdagbok bot: 25.000 indragning: 90.000

Augusti: engelsk trålare för liten maskvidd och otillräckligt förd fångstdagbok bot: 25.000 indragning: 75.000

Oktober: två västtyska trålare olovligt fiske samt oöverensstämmelse mellan inrapporterad och dagboksförd fångst bot: 50.000 resp. 60.000 indragning: 25.000 resp. 40.000

48

• Sida 49
•  Original

Prop. 1983/84: 159 49

Vidare finns två exempel från april 1983:

sovjetisk trålare olovligt fiske

bot: 30.000 indragning: 100.000

dansk trålare

olovligt fiske och oöverensstämmelse mellan fångstdagbok och reell fångst

bot: 40.000

indragning: 60.000

Några ingripanden mot svenska fiskefartyg har väckt uppmärk- samhet hos den svenska opinionen. År 1982 ådömdes sålunda befälhavarna på fiskefartygen Timor och Vingaborg av Kristiansands byrätt böter på vardera 70 000 kr. Förseelserna bestod i underlåtelse att genast stanna efter anrop av kustf vaktsfartyg på radio och med ljussignaler. I sammanhanget förekom beskjutning från kustvaktens sida. Vidare utdömde den norska domstolen rättegångskostnader på 5 000 kr. för vardera befälhavaren. I mars 1983 ålades befälhavarna på räktrålarna Axö och Nyland av Kristiansands politikammer böter på vardera 10 000 kr. varjämte 10 000 kr. av värdet av fångst och red- skap förverkades. Förseelsen bestod i att fångstdagbok inte hade förts på föreskrivet sätt.

Danmark

De danska bestämmelserna finns i lov den 26 maj 1965 om salt- vandsfiskeri.

Kontroll och tillämpning

Tillsynen av efterlevnaden av lagstiftningen utövas av den under fiskeriministeriet hörande fiskerikontrollen, av sjö- värnet och av polisen. Fiskerikontrollens tjänstemän har därvid polismans befogenhet. Fisketillsynsmyndighet har befo- 4 Riksdagen [983/84. [ mm!. Nr 159

• Sida 50
•  Original

Prop. 1983/84: 159 50

genhet att bl.a. undersöka fångst och redskap ombord på fiskefartyg och fisketransportfartyg. Myndighet kan också stanna och borda sådana fartyg samt beordra dem att följa med till hamn.

Straff och särskild rättsverkan

Den som överträder lagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen döms till böter. Detsamma gäller den som inte lyder påbud eller order av fiskerikontrollen. Även juridiska personer kan dömas till böter.

Utländska fartyg, som har använts vid fiske på danskt fiskeriterritorium under sådana omständigheter, att straff- ansvar har inträtt, kan kvarhållas av fiskerikontrollen eller av polisen på fiskerikontrollens vägnar, tills böter och . rättegångskostnader har betalts.eller tillfredsställande säkerhet har lämnats. Om detta inte har skett senast två månader efter det att saken slutligt avgjorts, kan fartyget utmätas. Kvarhållande kan även ske för att säkra betalning av belopp som har förklarats förverkat.

I fråga om förverkande gäller allmänna straffrättsliga regler. Dessutom kan enligt 1965 års lag en fångst eller värdet därav förverkas även om det inte med säkerhet kan utredas att hela fångsten härrör från brottet.

Såvitt avser Färöarna följer man i allt väsentligt de bestäm- melser som finns i danska lagar och förordningar.

Finland

I Finland gäller lagen om fiske (283/82) som trädde i kraft den 1 januari 1983. Denna gäller i tillämpliga delar också i den.finländska fiskezonen (proposition 1980 rd. nr 214)-.

• Sida 51
•  Original

Prop.]983/84:159 . 5l

Kontroll och tillsyn

Fisketillsynen är anförtrodd åt polisen och fiskerimyndig- heterna samt inom gränsvattendragen och Finlands havsområde tull- och gränsbevakningsmyndigheterna. Dessa har bl.a. föl- jande befogenheter. Tillsynsmyndighet har rätt att granska att i vatten eller båt ävensom på strand eller i skjul be- fintligt fångstredskap överensstänmer med stadganden och bestämmelser. Myndigheterna har också befogenhet att ta i förvar vid olovligt fiske erhållen fångst och de därvid an- vända redskapen m.m.

Straff och särskild rättsverkan

Vid överträdelse av fiskelagstiftningen dömes för fiskeför- seelse till böter eller fängelse i högst sex månader. Om straffbar verksamhet bedrivs i avsevärd omfattning kan man dömas för fiskebrott till böter eller fängelse i högst två år.

Olovligt åtkommen fångst tillfaller staten eller, i förekom- mande fall, enskild rättsägare. Förverkande kan vid förseelse eller fiskebrott ske av olovligt använda eller förbjudna fångstredskap. Den som gjort sig skyldig till fiskebrott kan dessutom få båt eller annan farkost från vilken fångst bedri- vits förverkad, såvida detta inte med beaktande av omständig- heterna är oskäligt.

Island

_

Redogörelsen för isländska förhållanden avser 1976 års lag om fiske inom Islands fiskezon.

Kontroll och tillsyn Kustbevakningen är tillsynsmyndighet på fiskets område. Besättningen på kustbevakningsfartyg kan gå ombord på fiske— fartyg för att undersöka fiskeredskap, storleken på fångad

• Sida 52
•  Original

Prop. l983/84: 159 '52

fisk m.m. Särskilda inspektörer kan placeras ombord på fiske- fartyg.

Straff och särskild rättsverkan

För överträdelser döms till böter. Straffen är relaterade till fiskefartygens längd. Straffskalorna är olika beroende på om fiskefartygen är över eller under 39 meter. Om ett fartyg är mindre än 39 meter långt är straffskalan motsva- rande 4 000-20 000 guld kronor. Om fartyget är längre än så är skalan 14 000-40 000 guld kronur. Vid upprepade förseelser ingår fängelse - högst sex månader — i straffskalan.

Förverkande kan ske av redskap, fångst och fartyg.

Fiskefartyg kan kvarhållas tills böter och andra kostnader betalts eller säkerhet ställts.

3 ÖVERVÄGANDEN 3.1 Utgångspunkter

Som framgår av vad som anförts inledningsvis finns det ett klart behov av att skärpa påföljderna vid överträdelser av lagstiftningen på fiskets område. Dessutom framgår av redo— görelsen för lagstiftningen i de andra nordiska länderna att dessa länders regler möjliggör betydligt mera kännbara sank- tioner än de svenska reglerna. Ändringar i sanktionssystemet bör vid dessa förhållanden syfta till en allmänt bättre efterlevnad av lagstiftningen och en anpassning till de andra nordiska ländernas lagstiftning. Härvid kan såväl ändringar av nuvarande regler som införande av nya sanktionsformer aktualiseras . Främst bör ekonomiska sanktioner komma i fråga. En ökad användning av frihetsberövande påföljder på fiskets område går i motsatt riktning mot allmänna kriminal- politiska strävanden och bör dessutom med hänsyn till havs— rättskonventionen inte tillämpas mot utländska medborgare.

• Sida 53
•  Original

Prop. 1983/84: 159 53

I förarbetena till 36 kap. 3 a 5 brottsbalken ( prop. 1981/82:142 ) sades att denna generella förverkandebestämmelse på särskilda områden skulle kunna kompletteras genom sank- tionsavgifter. Man kan alltså överväga att komplettera för— verkande enligt FL med en särskild sanktionsavgift. En sådan avgift skulle kunna utdömas vid vissa allvarliga överträdel— ser av den fiskerättsliga lagstiftningen, främst brott som begås i samband med trålfiske. Som utgångspunkt vid beräk- ningen av en avgift skulle kunna tas genomsnittliga värden av fångster och använda redskap vid trålfiske. Systemet skulle kunna utformas så att de utdömda beloppen kom i nivå med belopp som döms ut i andra länder.

Ett av syftena med skärpta ekonomiska påföljder på fiskets område över huvud taget måste dock vara att hos andra natio- ners fiskare åstadkomma en ökad respekt för den svenska lag- stiftningen. En förutsättning, och en särskilt viktig sådan, för att detta syfte skall uppnås är att de beslut som medde- las av svenska domstolar också går att verkställa i utlandet. Enligt den nordiska verkställighetslagen (1963:193) får åt myndighet i Danmark, Norge, Finland eller Island överlämnas att verkställa en i Sverige meddelad dom, varigenom dömts till böter eller förverkande av egendom. Motsvarande möjlig- het saknas såvitt avser verkställighet av en utdömd sank- tionsavgift. En ändring av verkställighetsreglerna kan inte ske utan förhandlingar med andra länder, vilket bl.a. ofta innebär en väsentlig tidsåtgång. Ett system med sanktionsav- gifter på fiskets område skulle dessutom bli tämligen kompli— cerat, bl.a. när det gäller förfarandet och beräkningen av avgiften. Det är lämpligt att man avvaktar erfarenheterna av avgiftssanktioner inom andra rättsområden. Man bör därför i första hand inrikta sig på att åstadkomma en skärpning inom ramen för den gällande lagstiftningen.

Det bör påpekas att det utöver straff och särskild rättsver- kan finns vissa administrativa styrmedel på fiskets område.

Således har det hänt att utländska fiskare som brutit mot de svenska bestänmelserna inte fått tillstånd av fiskeristyrel-

• Sida 54
•  Original

Prop. 1983/84: 159 54

sen att bedriva fiske i den svenska fiskezonen. Dessutom kan ett utfärdat tillstånd återkallas. För svenska fiskares vid- kommande är det tänkbart att överträdelser av de fiskerätts- liga reglerna skulle kunna göra det svårare att få eller_ behålla en yrkesfiskelicens. En sådan licens är nämligen en förutsättning för att erhålla vissa statliga lån. Det är inte rimligt att yrkesmässig verksamhet av den som bryter mot gällande regler finansieras med statliga medel.

3.2 Bötesstraffet

För att åstadkomma en samordning med lagstiftningen i andra länder måste man överväga en annan form av ekonomiskt straff än dagsböter. Systemet-med dagsböter medför både vid en internationell jämförelse och med hänsyn till att de allvar- ligaste fiskebrotten begås i näringsverksamhet alltför låga straff. Som framgår av 2.1 övervägs alternativ till det nuva— rande bötessystemet i olika utredningar. Det är emellertid ovisst om och när dessa överväganden kommer att ge resultat i fonm av ny lagstiftning. En särlösning kan i detta läge åt- minstone t.v. inte undvikas för att reglera nuvarande miss— förhållanden på fiskets område.

Ett av de främsta syftena med en straffskärpning skall vara att få till stånd påföljder som står i nivå med lagstift- ningen i de andra nordiska länderna och därigenom avskräcka från överträdelser av de svenska reglerna. Därför ligger det nära till hands att se_om det är möjligt att införa reglerna i något av dessa länder i den svenska fiskerättsliga lag- stiftningen.

I Finland har man liksom i Sverige endast dagsböter. Att efterlikna de finländska reglerna kommer då naturligtvis inte i fråga.

För att åstadkomma en samordning med lagstiftningen i Norge och Danmark skulle man få införa penningböter som dömdes ut utan någon i lagen angiven beräkningsgrund. Det högsta belopp

• Sida 55
•  Original

Prop. 1983/84:159 ' 55

som f.n. kan dömas ut i sådana penningböter i Sverige är

1 000 kr. för ett brott och 2 000 kr. när penningböter döms ut som gemensam påföljd för flera brott. Dessa belopp är för låga i sammanhanget. För att bötespåföljderna skall bli till- räckligt kännbara bör straffmaximum inte understiga 100 000 kr. Detta kräver Specialregler i FL och ändring i brottsbal- ken eftersom penningböter av sådan storlek inte är förenliga med bestämmelserna i 25 kap. brottsbalken . I lagstiftningen finns dessutom ett flertal regler.som anknyter till det nuva- rande bötessystemet. I denna anknytande lagstiftning har inte förutsatts att penningböter utan särskild beräkningsgrund skall kunna dömas ut med Större belopp än de ovan angivna. Det gäller regler om verkställighet, processuella bestänmel- ser m.m.

Ser man på det återstående nordiska landet, Island, har man där böter som beräknas beroende på längden på det fartyg som använts vid ett brott. Detta påminner om normerade böter, ett system som numera saknar praktisk betydelse i svensk lag- stiftning, men som tidigare förekom som påföljd vid bl.a. varusmuggling och enligt skattestrafflagen (1943:313) . 1 och med att skattebrottslagen (1971:69) trädde i kraft försvann normerade böter som en påföljd på det skatterättsliga områ- det. Även de andra författningar av praktisk betydelse som innehållit bestämmelser om normerade böter har numera upp- hävts. Till skillnad från vad som gäller penningböter som bestäms utan särskild beräkningsgrund utgör hänsynen till gällande regelsystem emellertid inget hinder mot att införa normerade böter som en påföljd på det fiskerättsliga områ- det.

Med hänsyn till att normerade böter sålunda numera knappast förekommer i specialstraffrätten'kan det finnas anledning att något redogöra för de resonemang angående normerade böter som fördes i samband med skattebrottslagens tillkomst. Skatte— strafflagsutredningen ( SOU 1969:42 ) framhöll att användningen av normerade böter efter hand minskat i omfattning. I fort- sättningen borde avvikelser från allmänna utvecklingslinjer

• Sida 56
•  Original

Prop. 1983/84: 159 56

och grundprinciper, som finns i brottsbalken , endast ske om vägande skäl kunde anföras. Till förmån för dagsböterna tala- de enligt utredningen att denna bötesform visat sig fungera väl och att någon vägande kritik inte framförts under den långa tid dagsbotssystemet funnits till. Föredragande depar- tementschefen anförde ( prop. 1971:10 s. 235 ) att systemet med normerade böter enligt hans mening gav goda möjligheter att bestämma straffet i förhållande till den ekonomiska vinst som gärningsmannen avsett att göra i uppsåtsfallet eller haft möjlighet att göra vid oaktsamhetsbrott. Vidare stod enligt föredraganden ett normerat bötessystem på skatteområdet i relation till de bötfälldas allmänna ekonomiska situation, varför reaktionsformen gav ett på det stora hela taget rätt- vist utslag. I ett reformerat skattestraffsystem borde emel— lertid enligt föredraganden normerade böter inte komma till användning. Dels var denna bötesform övergiven på de flesta andra områden. Dels var det normerade bötesstraffet inte lämpligt för andra gärningsmän än dem som själva skulle haft vinning genom den undandragna skatten eller avgiften. Bl.a. av dessa skäl förordade föredraganden likväl en övergång till dagsböter.

Det finns ett behov av att beträffande överträdelser av den fiskerättsliga lagstiftningen åstadkomma kännbara ekonomiska sanktioner. Den fiskerättsliga lagstiftningen har en interna- tionell karaktär. Såvida det inte strider mot principer för svensk lagstiftning, bör våra regler möjliggöra lika stränga straff som andra länders. Som tidigare nämnts är det av flera skäl inte lämpligt att införa ett avgiftssystem på fiskets område. Den skärpta sanktionen kan åstadkommas om ett straff kan dömas ut i penningböter. Av principiella skäl är normera— de böter att föredra framför höga penningböter som döms ut utan någon i lagen bestämd beräkningsgrund, eftersom det senare alternativet skulle stå i strid mot nuvarande princi- per i brottsbalken . De skäl mot normerade böter som påtalades vid skattebrottslagens tillkomst har knappast aktualitet på det speciella område som diskuteras nu. I sammanhanget är det väsentligt att notera att systemet med normerade böter på

• Sida 57
•  Original

Prop. 1983/84: 159 57

skatteområdet ju ansågs medföra kännbara ekonomiska sanktio- ner samtidigt som det gav ett rättvist ekonomiskt utslag.

Normerade böter bör dock inte komma i fråga vid alla överträ- delser utan endast vid allvarliga brott mot den fiskerätts- liga lagstiftningen, där upptäcktsrisken är relativt låg. De brott där dessa omständigheter föreligger och som det alltså .är mest angeläget att beivra är sådana som sker genom trål- fiske. Motorstyrkan på ett fartyg som används vid trålfiske är av avgörande betydelse för hur stor trål som ett fartyg förmår bogsera och därmed också för resultatet av fisket. Längden på ett fartyg har inte lika stor betydelse för resul- tatet av trålfiske och framstår inte som en lika rättvisande nonn som motorstyrkan i detta sammanhang. Antalet hästkrafter i motorn på ett fiskefartyg som används vid ett brott synes alltså vara en logisk beräkningsgrund. Ett fartygs motor- styrka har tidigare tillmätts betydelse på fiskets område. Enligt förordningen (l976:448) om statligt stöd till fiske- lföretag vid fångstbegränsning beräknas fångstbegränsningsbi- drag i förhållande till ett fartygs motorstyrka i hästkraf- ter. Bilars motorstyrka har enligt 9 a 5 fordonskungörelsen ( 1972:603 ) straffrättslig betydelse i bullersammanhang. Upp- gifter om fiskefartygens motorstyrka finns i svenska och utländska fartygsregister. Genom att fiskefartygen - även de som är av fränmande nationalitet - är försedda med särskilda beteckningar är de lätta att identifiera.

Trålfiske torde förekomma med fiskefartyg från ca 100 häst- krafters upp till drygt 1 000 hästkrafters motorstyrka. Straffskalan bör lämpligen fastställas till högst 100 kr. gånger antalet hästkrafter. Det nu sagda innebär att de högsta bötesstraff som kan dömas ut uppgår till 10 000 kr. vid en motorstyrka på 100 hästkrafter och till 100 000 kr. vid 1 000 hästkrafters motorstyrka. Samtidigt som systemet bör ge möjlighet att döma ut så hårda straff bör det också finnas utrymme för att ta hänsyn till förmildrande omständig- heter. I sammanhanget bör också beaktas att straffskalan bör

omfatta både uppsåtliga och oaktsamhetsbrott. Straffminimum

• Sida 58
•  Original

Prop'. 1983/84: 159 58

bör kunna sättas så lågt som 1 000 kr. Det torde inte sällan bli aktuellt att döma ut straff samtidigt för flera gärningar för vilka normerade böter kan ådömas. I likhet med vad som gäller vid andra bötesformer bör det finnas en särskild straffskala för sådana situationer.

Brott i samband med laxfiske är också att anse som allvar- liga. Laxen är en värdefull fisk och är dessutom hotad av utfiskning. Fiske efter lax sker med särskilda redskap och med fartyg som i vanliga fall är på 20-50 bruttoregisterton. Man kan tänka sig en särskild straffskala för brott i samband med laxfiske. De normerade böterna skulle i sådana fall kunna bestämmas till 1 000 kr. gånger antalet bruttoregisterton för en gärning och 2 000 kr. gånger antalet bruttoregisterton för flera gärningar. I allmänhet är dock möjligheterna till för- verkande av fångst och redskap - och därmed till kännbara sanktioner - större vid laxfiske än vid trålfiske. Dessutom . har överträdelser i samband med laxfiske hittills inte före-' kommit i lika stor utsträckning som vid trålfiske. För närva- rande finns det därför inte behov av särskilda regler för laxfiske.

3.3 Särskild rättsverkan

Förverkande är en sanktion som har en viktig funktion som ett komplement till straff och andra brottspåföljder för att göra följderna av ett brott mera kännbara i ekonomiskt hänseende. Förverkandereglerna kan enligt 36 kap. 4 s brottsbalken- till skillnad från alla slag av böter som finns f.n. - göras gällande inte bara mot en fysisk person utan också mot en juridisk person, t.ex. ett aktiebolag i vars rörelse ett fiskebrott har ägt rum. Liksom det nuvarande bötessystemet leder förverkandereglerna f.n. till mindre kännbara ingripan- den i Sverige än i övriga nordiska länder. Vad som särskilt skiljer de svenska reglerna om förverkande från reglerna i de andra nordiska länderna är förutsättningarna för att fiske- redskap skall kunna förverkas. I t.ex. norsk rätt uppställs

inga särskilda villkor för förverkande av redskap. Som fram—

• Sida 59
•  Original

Prop. 1983/84: 159 59

går av redogörelsen i avsnitt 2.1 gäller enligt FL f.n. olika förutsättningar för förverkande av å ena sidan redskap och å andra sidan fångst. Förverkande av fångst skall ske om det inte är uppenbart obilligt. För förverkande av redskap krävs att detta är påkallat till förebyggande av brott eller att eljest särskilda skäl föreligger. Detta överensstämmer med vad som tidigare föreskrevs i 2 kap. 17 S strafflagen och vad som nu gäller enligt 36 kap. 2 S brottsbalken i fråga om förverkande av brottsredskap och brottsprodukter m.m. Ur— Sprungligen gällde emellertid enligt 36 S FL att fångsten eller dess värde alltid skulle förverkas och att fiskeredskap eller dess värde skulle förverkas vid uppsåtligt brott om förverkande inte var uppenbart obilligt. Reglerna fick denna utformning trots att lagrådet ansåg att förverkandereglerna i FL borde ansluta till strafflagens bestämmelser. Departe- mentschefen anförde därvid att med den utformning som lagrå— det föreslagit skulle den effekt som åsyftas med förverkande- regeln i icke ringa mån gå förlorad (prop. 1950:60 s. 208 och 231). I samband med att förverkandereglerna i FL år 1970 anpassades till 1968 års ändringar i 36 kap. brottsbalken fick regeln om redskapsförverkande sin nuvarande utformning. Något särskilt skäl, relaterat till förhållandena på fiskets område, för denna lagändring angavs dock inte i förarbetena (prop. 1970:32).

När FL tillkom gjordes alltså bedömningen att redskap skulle förverkas om det inte var uppenbart obilligt. Om en liknande regel på nytt införs i FL, kan redskapsförverkande ske betyd- ligt oftare än f.n. Då kan sanktionerna vid förseelser i samband med yrkesmässig verksamhet alltid bli kännbara. Ett förverkande skall emellertid inte vara uppenbart obilligt. Detta kan bli fallet om såväl fångst som redskap förverkas samtidigt som ett högt bötesstraff döms ut, särskilt om gärningen har begåtts av oaktsamhet. Den totala sanktionen skall ju vara lämpligt avvägd med hänsyn till den brottsliga gärningen. I det enskilda fallet kan dessutom ett redskaps- förverkande bli en orimligt tung sanktion om någon därigenom får svårigheter att fortsätta sin yrkesverksamhet. Redskaps-

• Sida 60
•  Original

Prop. 1983/84: 159 60

förverkande bör därför, till skillnad från förverkande av fångst, inte vara obligatoriskt.

För en rimligt avvägd påföljd kan det vara lämpligt att i stället för redskapet förverka en del av dess värde. Ett partiellt värdeförverkande torde i och för sig vara förenligt med gällande lag. En uttrycklig bestänmelse om detta bör dock tas in i FL.

Böter kan endast ådömas den eller dem som är gärningsmän. Förverkande kan däremot komma att ske också-hos någon som inte har straffrättsligt ansvar. Uttalanden om hur förver- kande skall fördelas mellan flera gjordes i prop. 1968:79 s. 52. Dessa uttalanden — som innebär att förverkande i princip inte skall åläggas flera solidariskt - bör äga motsvarande tillämpning på nu aktuellt område. Ett tillägg bör dock göras för det fallet att det är aktuellt att både döma ut normerade böter och besluta om förverkande. I en sådan situation torde värdeförverkandet i praktiken ofta åläggas någon som inte bär straffrättsligt ansvar, t.ex. en juridisk person (jfr 36 kap. 4 S BrB).

Man kan utgå från att olovligt fiske i den svenska fiske- zonen, liksom olaga fiske, regelmässigt bedrivs under sådana omständigheter att förutsättningar för förverkande av i vart fall redskap vanligtvis är uppfyllda om tidigare angivna ändringar i fråga om reglerna om redskapsförverkande genom- förs. Även om ett fiskefartyg inte kan förmås att gå in till' svensk hamn finns det möjligheter att konstatera att ett _ brott har begåtts och att villkoren för förverkande är upp— fyllda. Flygfotografier som har tagits från kustbevakningens flygplan kan då vara tillräcklig utredning. I sådana situa- tioner kan det vara svårt att fastställa värdet av det som skall—förverkas om beslag av egendom inte kunnat ske. Sär- skilt om ett fotografi som har tagits från kustbevakningens flygplan är det enda bevis som finns, kan det vara omöjligt att avgöra hur stor fångsten är och hur mycket redskapen är

värda. Mot bakgrund av att man kan förutsätta att det alltid

• Sida 61
•  Original

Prop. 1983/84:159 . 61

finns skäl att förverka något belopp om ett brott har be- gåtts, bör det ändå vara möjligt att genom en skälighetsupp- skattning avgöra hur mycket som skall förverkas.

En allmän bestämmelse om förverkande i samband med brott som begåtts vid utövande av näringsverksamhet finns som tidigare har nämnts i 36 kap. 3 a 5 brottsbalken . Enligt denna bestäm- melse, som i princip är tillämplig även på fiskets område, får vid bevissvårigheter värdet av det som skall förverkas uppskattas till ett belopp som är skäligt med hänsyn till omständigheterna. I samband med bestämmelsens tillkomst fram- höll justitieministern - med hänvisning till tidigare för- arbeten ( prop. 1968:79 s. 60 ) - att den nya regeln visserli- gen gav uttryck för en generell princip som redan gäller i fråga om alla slag av värdeförverkande men att en uttrycklig regel om värderingen vid förverkande enligt 36 kap. 3 a 5 likväl var lämplig.

Även om överträdelser av fiskeförfattningarna ofta begås i näringsverksamhet tirde det i många situationer inte bli aktuellt att diskutera en tillämpning av de ovan nämnda brottsbalksbestämmelserna, bl.a. av det skälet att FL:s bestänmelser om fångstförverkande i realiteten ger utrymme att förverka ett större belopp än vad som följer av 36 kap. 3 a 5 brottsbalken .

Överträdelser av regler om trålfiske är de vanligaste fallen när det inte går att medföra ett fiskefartyg till hamn för utredning och där det alltså kan föreligga svårigheter vid bedömningen av hur stort belopp ett värdeförverkande skall avse. Speciellt i dessa fall kan det därför vara nödvändigt att göra en skälighetsuppskattning. Till ledning för en sådan uppskattning kan ligga kunskaper om vanliga värden på fångs- ter och redskap. Storleken av genomsnittsbelopp eller medel- värden vid trålfiske i den svenska fiskezonen framgår av en uppställning som har gjorts av fiskeristyrelsen, e bilaga 1. Det finns inte anledning att anta att dessa värden överstiger 'vad som kan bli aktuellt vid olagliga förfaranden. De av

• Sida 62
•  Original

Prop. 1983/84: 159 62

fiskeristyrelsen angivna värdena kan därför utgöra en mått- stock vid bedömningen. Med detta beräkningssätt kommer man fram till att det belopp som skall förverkas med ledning av en skälighetsuppskattning ligger runt 25 000 kr. när både

- redskap och fångst skall förverkas. I sådana fall torde det endast i undantagsfall finnas skäl att förverka ett lägre belOpp än 25 000 kr. vid överträdelser av trålfiskebestämmel- serna. Något bestämt belopp bör dock inte anges i lagtexten. Det bör istället överlåtas åt domstolar och åklagare att med tillämpning av resonemang liknande det nyss förda uppskatta vad som skall förverkas till ett belopp som med hänsyn till omständigheterna är skäligt i det enskilda fallet.

En skälighetsbedömning av nyss angivet slag är i princip förenlig med redan gällande regler. För att sanktionerna skall bli tillräckligt kännbara är det dock angeläget att det nu förespråkade förfarandet ofta kommer till praktisk använd— ning. För att undvika all osäkerhet vid rättstillämpningen på det speciella område som här är aktuellt bör därför en sär- skild regel om skälighetsuppskattningen införas i FL. Denna får givetvis inte tolkas motsättningsvis, så att en skälig- hetsuppskattning ej skulle få göras i andra fall än dem regeln tar sikte på.

I förarbetena till 36 kap. 3 a 5 brottsbalken har det sagts att ett belopp måste fastställas med viss marginal vid tvek- samhet. Detta bör gälla också på fiskets område. I fråga om utredningen i ett mål innebär vad som nu sagts inte annat än att den mot vilken talan om förverkande förs skall ges till- fälle att lämna sådana uppgifter som kan bidra till en mate- riellt riktig dom.

Enligt den nuvarande ordningen kan endast fångst som erhål- lits genom brott förklaras förverkad. Åklagaren måste alltså kunna styrka hur stor del av fångsten ombord på ett fiskefar- tyg som har tagits upp olovligt. Enligt norsk rätt kan hela fångsten förverkas när lovlig och olovlig fångst har blandats samman. Enligt dansk rätt kan hela fångsten förverkas även om'

• Sida 63
•  Original

Prop. 1983/84: 159 . - ' 63

det inte med säkerhet kan avgöras att den i sin helhet härrör från den brottsliga gärningen. En motsvarande regel bör in- föras i svensk rätt.

Förverkande kan enligt 36 kap. 4 S brottsbalken ske bl.a. hos gärningsmannen eller annan som medverkat till brottet, den i vars ställe gärningsmannen eller annan medverkande var eller den som genom brottet beretts vinning. Om förverkande skall ske hos annan än den som är tilltalad för ett brott skall särskild talan föras enligt 17 S rättegångsbalkens promulga- tionslag. Processuella svårigheter kan uppstå i sådana fall, särskilt om den mot vilken en sådan talan skall föras är bosatt i utlandet. Det kan bli svårigheter med delgivningen m.m. Även om befälhavaren och ägaren till fångst och redskap inte är samma person kan emellertid i regel antas att befäl- havarens handlande står i överensstämmelse med ägarens vilja. Förverkande bör därför kunna ske hos befälhavaren på ett fiskefartyg med bindande verkan även om någon annan skulle vara ägare till egendomen i fråga. En sådan bestämmelse får endast aktualitet när det är fråga om sakförverkande. Ett typexempel är när fiskeredskapen ägs av ett utländskt bolag. En regel som den nu angivna bör lösa de tidigare nämnda problemen av processuell natur. En liknande bestämmelse finns i 20 5 lagen (1960:418) om straff för varusmuggling (jfr NJA 1977 s. 82 och Beckman m.fl.: Brottsbalken III 2:a upplagan s. 380 x). Enligt norsk rätt får fångst och redskap, som finns ombord, förverkas oavsett vem som är ägare. Av 17 5 tredje stycket rättegångsbalkens promulgationslag framgår att det är möjligt att meddela särskilda föreskrifter i frågan på fiskets område.

3.4 Fisketillsynen

Under senare år har det allt oftare förekommit att befälha— vare på svenska och utländska fiskefartyg inte åtlytt order från besättningen på kustbevakningens fartyg om att gå till svensk hamn i samband med upptäckt av en överträdelse. Med

hänsyn till att fisketillsynen bedrivs inom ett mycket vid-

• Sida 64
•  Original

Prop. 1983/84: 159 64

sträckt område förvånar det inte att problem förekommer när det gäller att göra effektiva ingripanden. Härvid måste beak- tas att det av resursskäl inte är möjligt att utvidga verk- samheten i en sådan omfattning som krävs för att garantera en i alla lägen effektiv tillsyn. Det är ändå angeläget att ingripandena kan göras på ett effektivt sätt. Detta är vik- tigt bl.a. för att säkra tillförlitliga uppgifter inför en rättegång.

Av avsnitt 2.3 framgår vilka befogenheter bl.a. kustbevak— ningen har vid bedrivande av fisketillsyn. Kustbevakningens roll är av störst intresse i sammanhanget eftersom det är denna myndighet som gör de flesta ingripandena vid allvarliga överträdelser av den fiskerättsliga lagstiftningen. Genom 1982 års lag om tullverkets medverkan vid polisiär övervak- ning har kustbevakningen fått ökade befogenheter och dess roll i fråga om bl.a. fisketillsynen har markerats tydligare än förut. Enligt lagen får kustbevakningens personal, om det uppenbart behövs, stoppa och visitera ett fartyg eller in- bringa det till svensk hamn i omedelbar anslutning till den gärning som föranleder åtgärden. Till dessa regler är ytter- ligare tvångsåtgärder kopplade. Vidare får kustbevakningen enligt FL ta i beslag fångst och redskap om beslaget sker på bar gärning. Av avsnitt 2.3 framgår vidare att kustbevak— ningen, liksom en fisketillsynsman, vid misstanke om brott har befogenhet att undersöka fiskeredskap och fisksump och har rätt att ur vattnet ta upp utlagda fiskeredskap. I fråga om utländska fiskefartyg som har tillstånd att fiska i den svenska fiskezonen finns ytterligare kontrollmöjligheter.

Sammantaget finns det alltså en stor männgbefogenheter för kustbevakningen. Det är f.n. rimligt att avvakta effekterna av den nya lagstiftningen om tullens medverkan'vid polisiär övervakning. Lagstiftningen innehåller bemyndigande för generaltullstyrelsen att utfärda verkställighetsföreskrifter och man bör överväga vilka möjligheter som finns att med stöd av detta bemyndigande åstadkomma föreskrifter som är spe- ciellt anpassade för ingripanden på det fiskerättsliga områ-

• Sida 65
•  Original

Prop.]983/84:159 . 65

det. Det är också angeläget att de nya reglerna blir föremål _för utvärdering efter en relativt kort tid.

I den rent fiskerättsliga lagstiftningen finns, som också framgår av avsnitt 2.3 , bestänmelser om tillsynsmäns befogen- heter, dels i 37 5 FL såvitt avser beslag, dels i 1955 års instruktion för fisketillsynsmän i fråga om övervakningen av efterlevnaden av lagstiftningen.

Beslag får f.n. ske endast om det kan antas ha betydelse för utredning om brottet. Enligt reglerna i 27 kap. rättegångs- balken kan polisen även ta egendom som skall förverkas i beslag.. Särskilt med hänsyn till de utvidgade reglerna om_ redskapsförverkande torde det dock ofta finnas anledning att även en kustbevakningstjänsteman kan förordna om beslag av egendom som kan antas bli förverkad. Reglerna i FL om beslag bör därför ändras så att beslag kan ske för att säkerställa såväl bevisning som förverkande.

När det gäller tillsynen av att lagstiftningen efterlevs sätter både FL och 1955 års instruktion fisketillsynsmännen i förgrunden. Detta överensstämmer inte med de verkliga förhål- landena. Förutom polisen är det som tidigare nämnts kustbe— vakningen som är av störst betydelse i sammanhanget. Detta bör också komma till uttryck författningsmässigt. Huvudre— geln bör vara att de särskilda befogenheter som anges i FL tillkommer kustbevakningen. Därjämte skall särskilda fiske- tillsynsmän kunna förordnas. Dessa bör dock inte ha rätt att ta egendom i beslag. I stället bör fisketillsynsmännens upp- gift vara att handha övervakningen av efterlevnaden av FL och föreskrifter som har meddelats med stöd av FL. Om beslag eller annan tvångsåtgärd är påkallad får en fisketillsynsman anmäla detta för polis- eller tullmyndigheten.

Enligt 37 S FL har också befälhavare på fiskeristyrelsens undersökningsfartyg befogenhet att besluta om beslag. Från deSsa fartyg bedrivs emellertid inte någon tillsynsverksam-_ het. Dessa befogenheter är därför inte längre erforderliga. 5 Riksdagen 1983/84. ] saml. Nr [59

• Sida 66
•  Original

Prop. 1983/84: 159 66

Vissa befogenheter i 1955 års instruktion avser åtgärder som är av sådan karaktär att de med hänsyn till de misstänktas personliga integritet bör regleras i lag. Härmed avses reg- lerna som ger en fisketillsynsman rätt att-undersöka fisk, fiskredskap och fisksump och att därvid ta upp utlagda fisk- redskap och fisksumpar ur vattnet. Dessa regler bör tas in i FL. Detsamma gäller reglerna om utseende av fisketillsynsmän. 1955 års instruktion, som framstår som föråldrad, bör därvid upphävas. Närmare föreskrifter angående fisketillsynsmännens verksamhet bör meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Förutom de befogenheter, som följer av 1955 års instruktion, bör kustbevakningen också ha rätt enligt FL att undersöka ett" fiskefartyg vid misstanke om överträdelse av gällande bestäm- melser. Detta innebär bl.a. att kustbevakningen får utökade möjligheter till undersökning av utländska fiskefartyg vid misstanke om olovligt fiske i den svenska fiskezonen. Med. hänsyn till att kustbevakningen redan har rätt att rutinmäs- 'sigt undersöka vissa utländska fartyg, jfr avsnitt 2.3 , får kustbevakningen därmed i praktiken rätt att undersöka de

' flesta utländska fiskefartyg som är i den svenska fiskezonen eller på svenskt territorialvatten.

I fråga om fisketillsynen har svenska åklagares och domsto- lars behörighet att handlägga ärenden om överträdelser i den svenska fiskezonen diskuterats i olika sammanhang. Att svensk lag är tillämplig på brott i fiskezonen mot fiskelagstift- ningen har redan sagts i avsnitt 2.3 . Någon bestämmelse som direkt anger behörig domstol finns dock inte. I stället till- lämpas reglerna i 19 kap. 2 S rättegångsbalken . Enligt dessa regler gäller följande. Åtal för brott, som förövats å ort utom riket eller å utländskt fartyg eller luftfartyg under resa inom eller utom riket, upptages, om ej regeringen för visst fall förordnar annat, av den rätt, där den misstänkte skall svara i tvistemål i allmänhet, eller av rätten i den ort, där han gripits eller eljest uppehåller sig. On ett

• Sida 67
•  Original

Prop. l983/84: 159 . . 67

fiskefartyg går till hamn kan alltså åtal väckas vid den tingsrätt inom vars område hamnen ligger. I praktiken torde det vara vanligt att den som är misstänkt utser ett ombud för sig. Fiskefartyget behöver då inte kvarstanna i hamnen. Om ett fartyg inte har kunnat förmås att gå till hamn, har det förekommit att regeringen förordnat domstol. Detsamma måste ske om fartyget hunnit lämna hamn innan åtal väckts eller - ombud utsetts. Dessa regler torde i praktiken ha fungerat utan några större tillämpningsproblem. Dessa frågor övervägs f.n. inom justitiedepartementet med sikte på att forumfrågan skall kunna lösas utan att förordnande behöver inhämtas från- regeringen i enskilda ärenden.

4 SPECIALMOTIVERING Författningstexten finns i avsnitt 5.

34 och 35 a 55

Paragraferna innehåller ansvarsbestämmelser som bl.a. avser fiske utan tillstånd av myndighet samt brott mot föreskrift som meddelats med stöd av 33 f 5 första stycket. För trål- fiske som sker utan tillstånd eller i strid med meddelad föreskrift skall enligt vad som föreslås i 35 c 5 kunna dömas till normerade böter. Reglerna i 35 c 5 skall från redaktio- nell synpunkt ha karaktären av undantagsbestämmelser till 34 och 35 a 55. I 34 och 35 a 55 har därför införts en bestäm- melse av vilken framgår att i dessa paragrafer angivna på— följder för brott mot FL eller föreskrifter som meddelats med stöd av FL inte skall dömas ut i fall som sägs i 35 c 5. Föreskrifterna i 35 a 5 andra stycket om försök och förbere- delse är inte tillämpliga i fall som avses i 35 c 5. I övrigt är 34 och 35 a 55 inte ändrade.

35 c 5

Enligt denna paragraf, som är ny, kan, förutun fängelse— straff, normerade böter ådömas vid vissa brott mot fiskeför- fattningarna. De allmänna motiven för paragrafen har angetts

i avsnitt 3.2. Där framgår det att ett viktigt skäl till de

• Sida 68
•  Original

Prop. 1983/84: 159 68

nya bestämmelserna är att bötesstraff som döms ut av svenska domstolar skall komma upp på samma höga nivå som motsvarande påföljder som döms ut av andra länders myndigheter.

De slag av överträdelser som.avses i paragrafen är trålfiske som bedrivs antingen i strid med meddelade föreskrifter, eller utan tillstånd då sådant krävs.

Med trålfiske avses fiske med sådana nät—, not— eller vadred- skap som bogseras av ett eller flera fartyg och som är fast- satta endast vid fartygen (12 S fiskeriförordningen ).

När det gäller svenska medborgare avser reglerna trålfiske på allmänt vatten. Trålfiske får enligt 11 S fiskeriförordningen" bedrivas endast inom de områden på allmänt vatten och på de villkor i övrigt som anges i föreskrifter som meddelas av fiskeristyrelsen efter samråd med berörda myndigheter. Gäl- lande föreskrifter om trålfiske finns i fiskeristyrelsens kungörelser (FIFS 1983:8 och 9) med vissa bestämmelser om fisket i Östersjön m.m. samt on fisket i Kattegatt och Skagerack m.m. '

När det gäller svenska medborgare anger reglerna alltså de områden inom vilka trålfiske får bedrivas. Från danska och norska fiskefartyg får yrkesfiske'bedrivas i Skagerack och Kattegatt enligt vad som föreskrivs i 25 S fiskeriförord- ningen. Särskilda bestämmelser om trålfiske finns också i kungörelsen ( 1933:282 ) med vissa bestämmelser rörande fiske- riförhållandena i de till Sverige och Danmark gränsande far- vattnen. I övrigt får utlänningar inte bedriva trålfiske i den svenska fiskezonen eller på svenskt territorialvatten utan tillstånd av fiskeristyrelsen. Nänmare föreskrifter om utlänningars fiskerätt finns i 25-29 55 fiskeriförordningen samt i ovan nämnda kungörelser.

Trålfiske skall vid tillämpningen av de nya bötesreglerna liksom enligt gällande rätt anses pågå från det att redskapet

lagts ut i vattnet till dess att fångsten och redskapet har

• Sida 69
•  Original

Prop. 1983/84: 159 69

bärgats ombord. Med fiskefartyg avses i paragrafen det eller de fartyg som används för bogsering av trålen.

Om överträdelse av de ovan angivna reglerna sker vid trål- fiske, skall alltså påföljden dömas ut i böter som'står i relation till motorstyrkan i det fiskefartyg som använts. Straffskalan går vid ett brott från 1 000 kr. till högst ett belopp som motsvarar 100 gånger antalet hästkrafter i fiske- fartygets motor. En hästkraft motsvarar 0,735 kilowatt.

Det är vanligt att en gärningsman hinner begå ett flertal överträdelser innan lagföring sker. Då kan det bli orimligt höga böter om det inte går att döma ut ett gemensamt straff. Enligt andra stycket får, såsom gemensamt straff för flera gärningar, böterna bestämmas till lägst 2 000 kr. och högSt ett bel0pp som motsvarar 200 kr. gånger motorstyrkan.

Vid partrålning skall böterna bestämmas i förhållande till motorstyrkan i vart och ett av de deltagande fartygen. Be- stämmelserna om gemensam påföljd skall alltså enbart till— lämpas när trålning förekommit vid flera tillfällen.

Genom att straffet skall bestämmas i nonnerade böter kan lagföring inte ske genom strafföreläggande. Den nya påföljden innebär däremot inte hinder mot att ett mål avgörs i den tilltalades utevaro enligt 46 kap. 15 S rättegångsbalken . Detta kan ske även när talan förs on förverkande. En förut- sättning är dock att utredningen j målet är tillfredsstäl- lande. Som ett exempel på att målet kan avgöras i den tillta— lades frånvaro kan nämnas att beviSning finns i form av ett fotografi som tagits från kustbevakningens flygplan och som tydligt utvisar pågående trålfiske samt fartygets identitet. I ett sådant fall kan enligt 36 S i dess föreslagna lydelse det belopp som skall förverkas bestänmas till vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.

Ett bötesstraff skall tillsammans med ett förverkande utgöra en lämpligt avvägd påföljd. Med hänsyn till att det finns en

• Sida 70
•  Original

Prop. 1983/84: 159 . 70

stor spännvidd i straffskalan kan tillämpningssvårigheter förekomma innan en fast praxis utvecklas. Som tidigare har nämnts är ett av de främsta syftena med de nya reglerna att de sanktioner som bestäms av svenska domstolar skall bli lika kännbara som sanktioner som beslutats av utländska myndighe- ter. Den kortfattade redogörelsen för norsk praxis i 2.4 ger en antydan om storleken av utländska sanktioner. Om nännare uppgifter om utländsk rättspraxis skulle kunna tjäna som vägledning för bedömningen i ett enskilt mål, bör åklagaren införskaffa erforderliga upplysningar. '

36 5

Denna paragraf innehåller bestämmelser om förverkande. Den allmänna motiveringen till ändringarna i paragrafen har angetts i avsnitt 3.3 .-

Enligt den nya bestämmelsen i andra stycket får förverkande av redskap ske, om det inte är uppenbart obilligt. Detta innebär att förverkande får ske, inte bara som hittills när det är påkallat till förebyggande av brott eller annars sär- skilda skäl föreligger, utan också när det är motiverat som komplement till en brottspåföljd för att den ekonomiska sank- tionen vid en överträdelse skall bli mera kännbar. Uttrycket fiskeredskap skall ha samma innebörd som enligt gällande rätt. Detta innebär att fartyg som har använts vid en över- trädelse inte heller i fortsättningen skall kunna förverkas.

Det sista stycket i paragrafen.har ändrats i två avseenden. Dels anges uttryckligt att ett värdeförverkande kan vara partieilt, dels har en särskild bevisregel angående värdeför- verkande införts.

Bevisregeln har kommenterats i avsnitt 3.3 . Där.sägs att ett värdeförverkande i normala fall inte bör understiga 25 000 kr. om förverkandet beror på ett brott från ett fiskefartyg vid yrkesmässigt fiske. Detta gäller när både fångst och redskap skall förverkas. Det kan dock hända att det inte blivit någon fångst eller fångst som endast är av mindre

• Sida 71
•  Original

Prop. 1983/84: 159 71

värde. Också i ett sådant fall kan redskapen förverkas som en följd av en förseelse. Av den tidigare åberopade utredningen av fiskeristyrelsen (se avsnitt 3.3 ) och av'domstolspraxis framgår, att redskapen, om det gäller yrkesfiske från fiske— fartyg, brukar vara värda minst ca 10 000 kr. Ett belopp i den storleksordningen får därför anses vara normalt när det är fråga om förverkande av redskapens värde. Vid annat slag av fiske, t.ex. förseelser vid fritidsfiske med handredskap, kan man vid en skälighetsuppskattning ofta stanna för betyd— ligt lägre belopp.

36 b 5 Paragrafen är ny.

Om övriga förutsättningar för förverkande föreligger får enligt paragrafen all fångst san finns ombord på ett fiske- fartyg förklaras förverkad, om det inte kan utredas hur stor del av fångsten som har tagits olovligt eller olagligt. För sådana fall skall alltså en omvänd_bevisbörda tillämpas. Uttrycket fiskefartyg har här en annan betydelse än i 35 c 5. Med fiskefartyg avses i förevarande paragraf fartyg som an- vänts till fisket.

I 36 S fjärde stycket har funnits bestämmelser on förverkande i vissa fall av fisk som inte frånsorterats från fisk som fångats under otillåten tid eller inte håller föreskrivet minimimått. Dessa bestänmelser, som har ett samband med bevisregeln i första stycket, har tagits in som ett andra stycke i förevarande paragraf. Tidigare gavs enligt 36 S fjärde stycket en innehavare av ett parti fisk möjlighet att. på egen bekostnad sortera bort den övriga fisken - dvs. så- dana sorters fisk som varken fångats på olovlig tid eller underskridit föreskrivet minimimått. En uttrycklig bestäm- melse om detta är inte nödvändig. On innehavaren av ett parti fisk ombesörjt sortering av en trovärdig person, torde det nämligen i de flesta fallen vara uppenbart obilligt att för; verka'hela-fiskpartiet.

• Sida 72
•  Original

Prop. 1983/84: 159 72

36 c 5 Paragrafen är ny.

Enligt paragrafen får förverkande alltid ske hos den som var befälhavare på ett fiskefartyg vid överträdelse av FL eller föreskrift som meddelats med stöd av FL..Regeln avser inte värdeförverkande. Förverkande kan ske hos befälhavaren även _ om någon annan är ägare till egendomen i fråga. Ägaren behö- ver alltså inte stämmas in i målet. Med fiskefartyg avses här detsamma som i 36 b S.

37 5

I denna paragraf behandlas frågor som gäller tillsynen av efterlevnaden av fiskelagstiftningen. Dessa frågor har i den allmänna motiveringen behandlats i avsnitt 3.4 . De nya be- stänmelserna understryker kustbevakningens roll som den jämte" polisen viktigaste tillsynsmyndigheten. De allmänna polisiära befogenheterna för kustbevakningstjänstemän finns i 1982 års lag om tullverkets medverkan vid polisiär övervakning. Reg- lerna i förevarande paragraf utgör de komplement som behövs på fiskets område till. den lagen.

I första stycket anges förutsättningarna för beslag. Till skillnad mot vad som gäller f.n. kan beslag göras också i fråga om egendom som kan antas bli föremål för förverkande. Som en förutsättning för beslag krävs att någon ertappas på bar gärning, då han bryter mot FL. Detta innebär att beslag skall ske i omedelbart sammanhang med anträffandet. Detta villkor är uppfyllt även om det son skall tas i beslag just hunnit föras över fiskerättsgränsen in på annans vatten (se SOU 1947:47 s. 300 ). Befogenheterna enligt 1982 års lag får utövas endast i omedelbar anslutning till den gärning som föranleder åtgärden. Syftet är att befogenheterna inte får utnyttjas i de fall då det är naturligt att polisen agerar. Begreppet i omedelbar anslutning till gärningen skulle kunna leda tanken till att kustbevakningen måste befinna sig på den plats där gärningen begåtts och vara i stånd att ingripa

omedelbart. De speciella förhållanden som råder främst ute

• Sida 73
•  Original

Prop. 1983/84: 159 73

till havs visar emellertid ofta en annan verklighet. Situa- tionen kan vara den att kustbevakningen'under övervakning som ' bedrivs från flygplan uppmärksammas på en överträdelse av fiskebestämmelserna. Rapportering härom görs regelmässigt till närmaste kustbevakningsfartyg. Detta torde ofta inte kunna vara på platsen förrän några timmar efter det att gärningen begicks. Föredragande departementschefen anförde i propositionen till 1982 års lag (se prop. 1981/82:114 s. 20) att även i sådana fall äger ett ingripande, som sker då far- tyget anländer till platsen, rum i omedelbar anslutning till gärningen. Kustbevakningen har således också här befogenhet att ingripa. Av det ovan anförda framgår att uttrycket på bar gärning i första stycket betyder detsamma som "i omedelbar anslutning" i 1982 års lag.

Beslag kan enligt första stycket ske i fråga om fångst och- redskap samt fiskefartyg eller annat, som kan antas ha bety- delse för utredning om brottet eller bli föremål för förver- kande. Fiskefartyg och annat, som inte kan bli föremål för förverkande, får då tas i beslag endast om det kan antas ha. betydelse för utredningen. '

I andra stycket anges de befogenheter som en myndighet har i samband med fisketillsyn. Vid misstanke om överträdelse av FL eller föreskrift som har meddelats med stöd av FL, får under- sökning ske av fisk, fiskeredskap, fisksump eller fiskefar- tyg. Dessa befogenheter finns f.n. i 1955 års instruktion för fisketillsynsmän. Jämfört med instruktionen har endast den ändringen gjorts i sak att undersökning får ske också av ett fiskefartyg. Uttrycket fiskefartyg har här samma innebörd som i 36 b 5. I 1955 års instruktion sades också att utlagda fisksumpar och fiskeredskap fick tas upp ur vattnet vid en undersökning. Detta får i förekommande fall anses ingå i befogenheten att göra en-sådan undersökning som sägs i paragrafen. Detsamma gäller bestämmelsen i instruktionen-att största möjliga aktsamhet skall iakttas vid en undersökning, så att egendom inte onödigtvis skadas. Någon ändring i för- hållande till vad som gäller f.n. är alltså inte avsedd.

• Sida 74
•  Original

Prop. 1983/84: 159 74

Enligt tredje stycket tillkommer befogenheterna att göra beslag och undersökning därtill förordnad kustbevaknings- tjänsteman och, där en överträdelse kränker enskild fiske— rätt, vederbörande fiskerättsägare eller hans folk. Detta innebär vissa skillnader mot vad som gäller f.n. Fisketillsyn genom ett särskilt utsänt statens fartyg torde inte förekomma i praktiken, varför den befogenhet som finns f.n. för en befälhavare på ett sådant fartyg att ta egendom i beslag är överflödig. Beträffande motsvarande befogenheter för fiSkEF tillsynsmän finns särskilda bestämmelser i den nya 37 a 5.

I fjärde stycket sägs att anmälan skall göras skyndsamt till vederbörande polis— eller.åklagarmyndighet när beslag eller undersökning gjorts. Detta motsvarar vad som gäller f.n. enligt 37 S och 1955 års instruktion. I avsnitt 3.4 har för- utsatts att särskilda regler kommer att utfärdas om åklagar— nas behörighet. Med hänsyn till de skiftande förhållanden som kan inträffa, har någon bestämd tid, inom vilken anmälan skall göras, inte angetts. Detta överensstänmer med 1982 års lag om tullverkets medverkan vid polisiär övervakning.

Sista stycket om rätt för en fiskerättshavare att i vissa fall behålla fångsten motsvarar vad som redan gäller.

37 a 5 och 39 S _ Enligt 37 a 5, som är ny, får regeringen eller myndighet som regeringen bestänmer utse särskilda fisketillsynsmän. Den myndighet som förordnar en fisketillsynsman kan också ge denne befogenhet att utföra sådana undersökningar son avses i 37 5 andra stycket i omedelbar anslutning till en gärning som påkallar en sådan åtgärd.

Det bör ankomma på regeringen att meddela nämnare föreskrif- ter om hur fisketillsynsmän skall utses och om vilka uppgif-

ter de skall ha.

I 39 S har endast en följdändring till 37 a 5 gjorts.

• Sida 75
•  Original

Prop. 1983/84: 159

5 FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

75

1. Förslag till lag om ändring i lagen ( 1950:596 ) om rätt

till fiske

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen ( 1950:596 ) om rätt till

fiske

dels att 34, 35 a, 36, 37 och 39 55 skall ha nedan angivna

lydelse,

dels att i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 35 c, 36 b, 36 c och 37 a 55, av nedan angivna_lydelse.

Nuvarande lydelse

34 51 Den som uppsåtligen eller av

oaktsamhet

1. utan lov bedriver fiske som hör under annans enskilda fiskerätt eller enligt denna lag på bedrivas endast efter tillstånd av myndighet, eller

2. bryter mot föreskrift som meddelats med stöd av 16, 22 eller 24 5, dömes för olov- ligt fiske till böter eller fängelse i högst sex måna- der.

lsenaste lydelse 1969 339.

Föreslagen lydelse

Den som med uppsåt eller av oaktsamhet

1. utan lov bedriver fiske- som hör under annans enskilda fiskerätt eller enligt denna lag få: bedrivas endast efter tillstånd av myndighet, eller

2. bryter mot föreskrift som meddelats med stöd av 16, 22 eller 24 S. döms för olovligt fiske till böter eller . fängelse i högst sex månader,

om annat inte följer av

35 c 5.

• Sida 76
•  Original

Prop. 1983/84: 159

Nuvarande lydelse

76

Föreslagen lydelse

35 a 52

Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot

1. föreskrift som meddelats med stöd av 33 f 5, i de fall som särskilt anges i sålunda meddelad föreskrift,

2. fiskeförbud som meddelats för visst område i anledning .av företag enligt vattenlagen (1983:291) eller motsvarande äldre lag.

Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som med uppsåt eller av oakt- samhet bryter mot '

1. föreskrift som meddelats med stöd av 33 f 5, i de fall som särskilt anges i sålunda meddelad föreskrift och om annat inte följer av 35 c 5,

2. fiskeförbud som meddelats för visst område i anledning av företag enligt vattenlagen (1983z291) eller motsvarande äldre lag.

Den som gör sig skyldig till försök eller förberedelse till brott, för vilket föreskrivits påföljd eniigt första stycket, dömes, i de fall som särskilt anges i föreskrift meddelad med stöd av 33 f $, till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken .

35 c 5

ZSenaste lydelse 1982 652.

Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bedriver trålfiske

i strid med meddelade före- skrifter eller utan tillstånd

av myndighet i fall då sådant krävs, döms till fängelse högst sex månader eller

"böter, lägst ettusen kronor

och högst etthundra kronor gånger antalet hästkrafter

• Sida 77
•  Original

Prop. 1983/84: 159

Nuvarande lydelse

36 53 Fångst som någon har erhållit genom annat brott enligt. denna lag än överträdelser av 33 a, 33 D eller 33 d 5 och som ej enligt 37 S tredje stycket behållits av fiske- rättshavaren skall förklaras förverkad, om det ej är uppenbart obilligt.

' Fiskeredskap, som har använts som hjälpmedel vid annat brott enligt denna lag än överträdelse av 33 a 5 första stycket eller 33 b 5 får förklaras förverkat, om det är påkallat till förebyggande av brott eller eljest sär-

3Senaste lydelse 1975:176.

77

Föreslagen lydelse

(kw DIN) i motorn på det fiskefartyg som använts för bogsering av trålen.

Såsom gemensamt straff för flera gärningar som avses i första stycket får dömas till böter, lägst tvåtusen kronor och högst tvåhundra kronor gånger antalet hästkrafter (kw DIN) i motorn på det eller de fiskefartyg som- ahvänts för bogsering av trålen.

Fångst som någon har erhållit- genom annat brott enligt denna lag än överträdelser av 33 a, 33 b eller 33 d 5 och som ej enligt 37 S femte stycket behållits av fiske- rättshavaren skall förklaras

förverkad, om det ej är uppenbart obilligt.

Fiskeredskap, som har använts som hjälpmedel vid annat brott enligt denna lag än överträdelse av 33 a 5 första stycket eller 33 b 5 får förklaras förverkat, om det inte är uppenbart obilligt. Vad som nu har sagts skall

• Sida 78
•  Original

Prop. 1983/84: 159

.Nuvarande lydelse

skilda skäl föreligga. Vad som nu har sagts skall ägg motsvarande tillämpning på förankringsanordning eller annat föremål som använts vid överträdelse av 33 a 5 andra stycket.

Första och andra styckena skola, i de fall som särskilt angivas i föreskrift meddelad med stöd av 33 f 5, äga mot- svarande tillämpning i fråga om fångst som erhållits genom brott mot sålunda meddelad föreskrift samt i fråga om

fiskeredskap som använts som hjälpmedel vid sådant brott.

Påträffas i ett parti fisk sådan fisk som enligt före- skrift meddelad med stöd av 33 f 5 skall förklaras för- verkad på den grund att den fångats under'otillåten tid eller icke håller föreskrivet minimimått, skall hela par- tiet förklaras förverkat. Vad som nu har sagts gäller dock ej, om innehavaren av partiet genast på egen bekostnad låter trovärdig person sorte- ra bort den övriga fisken

eller om förverkande av hela

78

Föreslagen lydelse

tillämpas även på förank-

.ringsanordning eller annat

föremål som använts vid över- trädelse av 33 a 5 andra stycket.

Första och andra styckena 55311, i de fall som särskilt gpggå i föreskrift meddelad med stöd av 33 f 5, tillämpas även i fråga om fångst som erhållits genom brott mot sålunda meddelad föreskrift samt i fråga om fiskeredskap som använts som hjälpmedel vid sådant brott.

• Sida 79
•  Original

Prop.l983/84:159

Nuvarande lydelse

partiet skulle vara uppenbart obilligt.

I stället för fångsten eller redskapet kan dess värde förklaras förverkat.

36 b 5

79

Föreslagen lydelse

I stället för fångsten eller redskapet kan dess värde helt eller delvis förklaras för—

verkat. Kan bevisning om värdet inte alls eller endast med svårighet föras, får värdet uppskattas till ett belopp som är skäligt med

hänsyn till omständighe- terna.

Skall förverkande enligt 36 S ske av fångst, som finns ombord på ett fiskefartyg, som använts till fisket, får hela fångsten förverkas, om

det inte kan utredas hur stgp del av fångsten som har tagits olagligt eller olov- ligt. '

Påträffas i annat fall i ett .

parti fisk sådan fisk som enligt föreskrift meddelad med stöd av 33 f 5 skall förklaras förverkad på den grund att den fångats under otillåten tid eller icke håller föreskrivet minimi— mått, skall hela partiet

• Sida 80
•  Original

Prop. 1983/84: 159

Nuvarande lydelse

36 c S

37 54 Ertappas någon å_bar gärning, då han bryter mot denna lag, eller anträffas redskap, som använts vid sådant brott, utsatt i vattnet, må fiske- tillsynsman som förordnats av länsstyrelsen eller fiskeri- styrelsen, befälhavare å statens fartyg, vilket blivit utsänt för att övervaka ord- ningen å fiskeplats, samt befattningshavare vid uni- verkets kustbevakning beslag- taga fångsten och redskapet ävensom båt eller annat, som kan antagas äga betydelse för

?Senaste lydelse 1970:193.

80

Föreslagen'lydelse

förklaras förverkat, om det inte är uppenbart obilligt.

Vad som sägs i 36 s fjärde stycket-får tillämpas även i de fall Som anges i första och andra styckena.

Forverkande enligt denna lag får alltid ske hos den som

var befälhavare på ett fiske- fartyg som använts vid brott mot denna lag eller mot före- skrifter som meddelats med

stöd av lagen.

Ertappas någon på bar gärning då han bryter mot denna lag, eller anträffas redskap, som använts vid sådant brott, utsatt i vattnet, får fångst

och redskap samt fiskefartyg eller annat, som kan antas ha betydelse för utredning om brottet eller bli föremål för

förverkande, tas i beslag.

Vid misstanke om överträdelse

av denna lag eller föreskrift som har meddelats med stöd av lagen får undersökning ske av fisk, fiskeredskap, fisksump

• Sida 81
•  Original

Prop.l983/84:159*

Nuvarande lydelse

' utredning om brottet. Ena-

handa befogenhet tillkommer, där fisket kränker enskild. fiskerätt, vederbörande

rättsägare eller hans folku

Har egendom tagits i beslag enligt första stycket, skall anmälan därom göras till vederbörande polis- eller åklagarmyndighet. Den som erhållit sådan anmälan har

att förfara som om han själv gjort beslaget.

Fångst, som tagits i beslag av innehavaren av enskild fiskerätt eller hans folk, må dock, därest för beslaget gj tillika föreligger annan grund än i denna lag är stad- ggg, utan anmälan behållas av

fiskerättshavaren. 6 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 159

81 Föreslagen lydelse

eller fiskefartyg som avses i 36 b 5 första stycket.

Befogenhet enligt första och

andra styckena tillkommer _

särskilt förordnad tjänsteman vid tullverkets kustbevak-

Ms;

Då fisket kränker enskild

fiskerätt tillkommer befogen- het enligt första stycket aven vederbörande rättsägare eller hans folk.

Har egendom tagits i beslag enligt första stycket eller

har ingripande som avses i andra stycket gjorts eller har annan överträdelse av

fiskeförfattning skett, skall detta skyndsamt anmälas till vederbörande polis- eller åklagarmyndighet. Gäller.en sådan anmälan beslag, skall

den som tar emot anmälan förfara som om han själv gjort beslaget.

Fångst, som tagits i beslag av innehavaren av enskild fiskerätt eller hans folk, får dock, om det för beslaget inte finns någon annan grund än som stadgas i denna lag, utan anmälan behållas av

fiskerättshavaren.

• Sida 82
•  Original

Prop. 1983/84: 159 82

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

37 a 5

För tillsyn över efterlevna- den av denna lag och före— skrifter som har meddelats med stöd av lagen, får rege- ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer utse 'särskilda fisketillsynsmän.

En fisketillsynsman får för- ordnas att utföra sådana undersökningar som avses i

37 5 andra stycket och som bör ske i omedelbar anslut-

ni g till den misstänkta

garningen.

39 55 Finnes uppenbart att fiskeredskap utsatts eller anordning vidtagits i strid med vad som gäller om fiskådra, och följer ej rättelse genast efter det tillsägelse skett, får på ansö- kan av den som lider skada kronofogdemyndigheten i orten, sedan myndigheten med trovärdig person hållit syn på stället, meddela nödig handräckning på den tredskandes bekostnad. Kostnaden får tas ut med tillämpning av vad i utsökningsbal- ken sägs om uttagande av förrättningskostnader.

Detsamma skall gälla, om någon begagnar av länsstyrelsen fastställt märke för redskap eller notvarp på sätt som är ägnat att obehörigen avhålla annan från att fiska. Beröres allmänt fiskeri- Berörs allmänt fiskeri- intresse, på även allmän intresse, får även allmän

SSenaste lydelse 1981 855.

• Sida 83
•  Original

Prop. 1983/84:159

Nuvarande lydelse

åklagare, statens fiskeri- tjänsteman eller av länssty-

relsen eller fiskeristyrelsen förordnad fisketillsynsman göra ansökan om handräck— ning.

_ Föreslagen lydelse

åklagare, statens fiskeri- tjänsteman eller en särskilt förordnad fisketillsynsman göra ansökan om handräck- ning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984. Lagen gäller ej beträffande gärning som har begåtts före ikraftträdandet.

• Sida 84
•  Original

Prop. 1983/84: 159 ' 84

Bilaga

uppgifter rörande värde av trålfiskeredskap och dxggsfångster

Vad avser värdet på sill— och torskfångster har dessa baserats pa ObligatOriska fångstrapporter från danska fiskefartyg under fiske inom det svenska fiskeområdet under 1983. Detta fiske inleddes 1985—05—01 och fångstregistreringarna omfattar tids- pårloden fram till 1985—08—08. Under 1982 och i princip under 1,81 slots ej avtal på fiskets område mellan Sverige och EG.

Värde oå trålredskap och fångst

Klasser enl motorstxrka Värde _ _ 329522 E%essiéåeezzs (kr) 1) 25253 eezizåleeae I 4100 hkr 5 000 10 000 - II 100-299 hkr 10 000 20 000 10 790 III 500-599 hkr 15 000 45 000 18 120 IV > 600 hkr 20 000 60 000 22 555

1)Endast torsk. Uppgifterna baserade på 269 fiskerapporter från danska fartyg till svensk kustbevakning 1985-05—01——08—08 Medelpris mars-maj: 4:96 (Källa: SCB)

Värde av sillfånaster

Vad avser dansk infiskning av sill på svenska vatten föreligger fram till 1985—08—08 endast 11 fångstrapporter omfattande totalt 158,2 ton. Mot bakgrund härav representerar materialet ett alltför litet urval, även om de redovisade dygnsfångsterna på intet sätt är orealistiska. De nedan presenterade fångstvärdena får därför ses enbart som en in- dikation. Fiskeristyrelsen avser därför återkomma när ett statistiskt säkrare underlagsmaterial föreligger, vilket beräknas ske under oktober.

1)

Motorstzrka Fångstvärde (kr) &100 hkr -, 100—299 hkr ' ? Ö25 300—599 hkr 20 450

> 600 hkr —

1)

Medelpris mars-maj: 2:27 (Källa: SCB)

• Sida 85
•  Original

Prop. 1983/84: 159 85

Värde av laxfångster

Beräkningarna av fångstvärde per dygn hänför sig till svenska lax— fångster i Sovjetunionens fiskezon under 1985 (504 fiskedygn). Värdetper ' dygnsfångst uppgår här till 15 250 kr . Stora variationer förekommer dock emedan antalet redskap (garn eller krok) varierar mellan fartygen.

”Medelpris 1982: 56:25 (Källa: SCB)

• Sida 86
•  Original

Prop. 1983/84: 159 86

Sammanställning av remissyttrandena över departe- mentspromemorian (Ds Jo 1983:16) Skärpta sanktioner vid brott mot fiskelagstiftningen

Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av riksåklagaren. domstolsverket. rikspolisstyrelsen, sjöfartsverket, generaltullstyrelsen, fiskeristyrelsen. hovrätten över Skåne och Blekinge, kammarrätten i Göte- borg, Karlskrona tingsrätt, länsstyrelserna i Gotlands län. Blekinge län. Hallands län, Göteborgs och Bohus län, Älvsborgs län. Värmlands län och Västerbottens län. Sveriges fiskares riksförbund. Sveriges fiskevatten- ägareförbund och Sveriges fritidsfiskares riksförbund.

Fiskeristyrelsen har bifogat yttranden från fiskenämnderna i Jönköpings län, Blekinge län. Kritianstads län, Malmöhus län, Göteborgs och Bohus län. Gävleborgs län. Västernorrlands län samt en skrivelse från hushåll- .ningssällskapet i Göteborgs och Bohus län.

Karlskrona tingsrätt har bifogat en sammanställning över tingsrättens domar i mål angående laxfiske och trålfiske.

Länsstyrelsen i Gotlands län har bifogat yttranden från Gotlands fiskare- förbund. fiskenämnden i Gotlands län samt Visby polisdistrikt.

Länsstyrelsen i Blekinge län har bifogat yttranden från Svenska sydkust- fiskarnas centralförbund. Karlskrona polisdistrikt, fiskenämnden i Ble- kinge län. Karlshamns polisdistrikt och chefen för Blekinge kustbevak- ningsområde.

Länsstyrelsen i Hallands län har bifogat yttrande från fiskerikonsulenten i länet.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har bifogat yttranden från fiskenämnden i länet. Sotenäs kommun. Hushållningssällskapet i Göte- borgs och Bohus län. Svenska västkustfiskarnas centralförbund och Väst- kustens husbehovsfiskares förbund.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län har bifogat yttrande från Åmåls polisdi- strikt och viss statistik angående brott mot fiskelagstiftningen.

Yttrande har dessutom inkommit från Listers härads fiskeriförening.

l. Riksåklagaren

Som framgår av promemorian är påföljderna för överträdelser av fiske- lagstiftningen i de övriga nordiska länderna betydligt kännbarare än i vårt land. Detta beror främst på skiljaktigheter i de olika ländernas regler om

• Sida 87
•  Original

Prop. 1983/84:159 ' ' 87

påföljd och särskild rättsverkan vid brott mot respektive lands fiskelag- stiftning. Av ett stort antal svenska domar, främst från underrätter, som efter anmaning ingivits till riksåklagaren från åklagare med särskild erfa- renhet av fiskemål, kan utläsas att såväl dagsbotspåföljden som sak- eller värdeförverkandet, räknat i pengar. endast motsvarar en ringa del av vinsten av det aktuella fisket. Det ärinte heller ovanligt att samma fiskefar- tyg vid upprepade tillfällen rapporteras för olovligt fiske. Detta talar för att _ de svenska påföljderna närmast tas som en omkostnad i näringsverksam- heten. Inte minst med hänsyn hänill framstår det som angeläget att en anpassning sker av sanktionerna till de andra nordiska ländernas lagstift- ning och att därvid i första hand ekonomiska sanktioner kommer i fråga. Vad som föreslås är en skärpning inom ramen för den redan gällande fiskelagstiftningen. På ett flertal områden har sedan mitten av l970-talet införts avgiftssanktioner. s.k. administrativa avgifter. Ett sådant system har ett betydande värdefrån främst preventiv synpunkt. Fiskets område skiljer sig emellertid väsentligt från t. ex. byggnadslovs- och miljöskydds- områdena. Svårigheterna vid beräkningen av en "frskeavgift" är uppenba- ra och för uttagande av en sådan avgift finnsf. n. inget själekn'vet organ. Dessutom förutsätter ett avgiftssystem ändringar i den" nordiska verkstäl- lighetslagen för att möjliggöra indrivning av de ådömda beloppen. Förhål- landena är nu emellertid sådana när det gäller att komma tillrätta med överträdelser av föreskrifter rörande främst havsfisket att motåtgärder behöver sättas in utan längre dröjsmål. Jag kan därför i allt väsentligt ställa mig bakom de förslag som förs fram i promemorian.

Såsom framhålls i promemorian har dagsböter visat sig vara ett mindre effektivt medel. [ än högre grad gäller detta rena penningböter. F.n. görs inom fängelsestraffkommittén vissa överväganden angående bötesstraffet. Generella förändringar av denna påföljd kan dock inte förväntas genomför- da förrän efter tidskrävande ytterligare behandling. Fråga om speciella regler för fiskelagstiftningens vidkommande bör därför tas upp nu. För normerade böter talar enligt min mening i huvudsak samma skäl som på sin tid anfördes beträffande bötesstraffets utformning inom skattestraffrätten. Fråga är också nu om ett begränsat brottsområde. Med normerade böter kan man bl.a. uppnå att lagöverträdaren går miste om en åsyftad vinning och dessutom drabbas av en kännbar ekonomisk förlust. Vidare torde ett system med normerade böter som påföljd komma att medföra att resultatet av lagföringen, uttryckt i ekonomiska termer. bringas i paritet med resulta- tet av en lagföring i övriga nordiska länder. Jag vill därför tillstyrka försla- get i denna del. Av främst utredningsskäl bör det aktuella fartygets motor- styrka användas som beräkningsgrund vid böternas bestämmande.

Andra stycket i den föreslagna bestämmelsen 35cå ger inte klart vid handen hur böterna vid gemensamt straff skall bestämmas. Har ett och samma fartyg använts vid det olagliga fisket råder ingen tvekan om beräk- ningssättet. Är det däremot fråga om mer än ett fartyg sägs inte vilken

• Sida 88
•  Original

Prop. 1983/84:159 88

motoreffekt som skall ligga till grund för beräkningen, den högsta eller den lägsta eller — i fall då mer än två fartyg är inblandade — någon mellan dessa ytterlägen. En rimlig lösning vore att välja medelvärdet. Därigenom undvi- ker man onöjaktiga resultat och de övriga komplikationer som kan uppstå om man utgår från endast ett av de inblandade fartygens DIN-tal.

I fråga om den redaktionella utformningen av beräkningsgrunderna-i 35cå vill jag föreslå att uttrycken "ett hundra kronor gånger” resp "två hundra kronor gånger” byts -ut mot ”ett krontal motsvarande ett hundra gånger" o.s.v. ' '

Ändringen beträffande grunden för förverkande av fiskeredskap till- styrkes på anförda skäl. Den föreslagna bestämmelsen om förverkandeyr- kandets adressat i 36cs' tillstyrkes. Det kan förväntas medföra lättnader. Dock bör när det gäller utländska fiskefartyg som ägs av främmande stat närmare utvecklas i vilken mån den föreslagna regeln kan bli tillämplig.

Genom lag som trädde i kraft den ljuli l982 infördes i 36 kap. brottsbal- ken en ny bestämmelse. 3 a 5, med förverkanderegler till följd av brott som är begånget i näringsverksamhet. Bestämmelsens sista led ger uttryck för en redan tidigare gällande generell princip om grunderna för beräkning vid värdeförverkande. En i hvudsak likalydande värdeberäkningsregel före- slås nu införd som sista stycke i 36.5 fiskelägen. Det kan te sig praktiskt att ' bland övriga regler om förverkande vid brott mot fiskelagstiftningen ta med även denna beräkningsregel. Brottsbalkens bestämmelser är emeller- tid i sina generella delar tillämpliga även inom specialstraffrätten. Om man. i strid mot den systematik som valdes när den berörda regeln infördes i brottsbalken. på specialstraffrättens område tar in bestämmelser av sam- ma innebörd som de motsvarande generella reglerna i brottsbalken. kan tveksamhet uppstå om brottsbalksbestämmelsernas räckvidd. Jag vill där- för avstyrka den föreslagna specialregleringen i fiskelägen. Det bör vidare -— i anledning av de värden som tillhandahållits av fiskeristyrelsen — betonas att det ankommer på åklagaren och slutligt på'domstolen att med hänsyn till samtliga omständigheter i det särskilda fallet uppskatta det värde som skall förverkas.

Avslutningsvis vill jag erinra om att riksåklagaren i annat sammanhang påkallat en lösning av frågan om forum i mål rörande olaga fiske av utländsk medborgare inom svensk fiskezon i vissa fall. Det är angeläget att denna fråga löses snarast-.

2. Domstolsverket

Domstolsverket (DV) delar uppfattningen att det "behövs skärpta ekono- miska påföljder för att öka respekten för den svenska fiskelagstiftningen. Dv instämmer också i att en sådan skärpning inte bör ske genom införande av sanktionsavgifter utan i huvudsak åstadkommas inom ramen för ett utbyggt bötessystem. '

• Sida 89
•  Original

Prop. 1983/84: 159 89

Behovet av skärpta sanktioner vid brott mot liskelagstiftningen illustre- rar bristerna med dagsböter och penningböter när fråga är om brott i näringsverksamhet. Det är mot denna bakgrund förståeligt att förslagen i promemorian söker nya vägar för att tillgodose behovet av skärpta sank- tioner. Tanken att återuppliva ordningen med normerade böter inger dock starka betänkligheter. Normerade böter är ett trubbigt instrument utan anpassning till den dömdes betalningsförmåga. Dv ifrågasätter om behovet av en särlösning på fiskeområdet är så akut att resultatet av pågående utredningsarbete inom kommissionen för ekonomisk brottslighet angående företagsbot och fängelsestraffkommittén inte kan avvaktas.

3. Rikspolisstyrelsen

Styrelsen biträder utredningens uppfattning att de svenska straffbestäm- melserna och tillämpningen av dessa bör utformas så att de kommeri nivå med de bestämmelser som tillämpas i de länder som gränsar till den svenska fiskezonen. En anpassning till bestämmelserna i de övriga nordis- ka länderna bör härvid eftersträvas.

Styrelsen finner det angeläget att den svenska fiskelagstiftningen inom ramen för internationella överenskommelser är så utformad att praktiska möjligheter tillskapas för tillsynspersonalen att effektivt kunna ingripa och säkra bevisning vid överträdelser inom den svenska fiskezonen. Av pro- memorian framgår att det under senare är allt oftare förekommit att befäl- havare på svenska och utländska fiskefartyg inte åtlytt order från kustbe- vakningen vid överträdelser av fiskebestämmelserna.

Enbart införande av skärpta sanktioner vid allvarliga brott mot fiskelag- stiftningen löser enligt rikspolisstyrelsens uppfattning inte detta problem. De nationella bestämmelserna om prejning återfinns i 115 sjötrafikkun- görelsen (1962: 267). Vägran att inom den svenska fiskezonen efterkomma tillsynspersonalens prejningssignal eller order att anlöpa viss hamn är inte straffsanktionerad för utländska fartyg och medför inte heller att strängare påföljd _utdöms. De skärpta sanktionerna som föreslås kan därför istället komma att medföra en större benägenhet hos befälhavare på utländska fiskefartyg att försöka undgå kännbara påföljder.

En särskild påföljd för den som vägrar efterkomma tillsynspersonalens order kan däremot verka avhållande på den som försöker undkomma. Fiskelagstiftningen bör därför kompletteras med en ansvarsbestämmelse avsedd för de fall då tillsynspersonalens prejningssignal eller order att anlöpa viss hamn inte hörsammas. _

Styrelsen tillstyrker förslaget med skärpta sanktioneri form av normera- de böter vid brott mot trålliskebcstämmelserna. Antalet hästkrafter i mo- torn på ett fiskefartyg .som bedriver trålfiske framstår som en lämplig beräkningsgrund för normerade böter.

Utredningens förslag att såväl fångst som fiskeredskap kan förklaras

• Sida 90
•  Original

Prop. 1983/84:159 . 90

förverkade på samma grunder liksom införandet av en uttrycklig regel om värdering vid förverkande underlättar handläggningen av brott mot fiske- lagstiftningen och tillstyrks därför.

Kustbevakningstjänstemännens befogenhet i samband med polisiär övervakning regleras i lagen (1982: 395) om tullverkets medverkan vid polisiär övervakning (LTP). Enligt 95 LTP och generaltullstyrelsens verk- ställighetsföreskrifter till LTP åläggs kustbevakningstjänsteman en skynd- sam anmälnings- och avrapporteringsskyldighet till berörd polismyndighet vid överträdelser mot de bestämmelser som avses i lagen. Underrättelse till åklagare sker därefter i förekommande fall genom polismyndighetens försorg. 37.5 5 st fiskelägen bör utformas så att den står i överensstämmelse härmed. Anmälan från kustbevakningstjänsteman bör endast göras till polismyndigheten. .

Styrelsen tillstyrker att l955_ års instruktion för fisketillsynsmän upphävs och att fisketillsynsmännens befogenheter regleras i fiskelägen. Lämplig- heten att frånta fisketillsynsmän deras nuvarande befogenhet att göra beslag bör omprövas. Enligt styrelsens uppfattning kommer detta att all- varligt försämra polisens möjligheter att beivra brott mot fiskelagstiftning- en och måste ofrånkomligen även föranleda ökad arbetsbelastning för polis och kutbevakning. Styrelsen föreslår således att fisketillsynsmän även bör kunna förordnas att verkställa beslag enligt 37å 1 st fiskelagen .

4. Sjöfartsverket

Det är sjöfartsverkets uppfattning att bristen på effektiva sanktioner vid brott mot den svenska fiskelagstiftningen upplevs som stötande. särskilt vid jämförelse med förhållandena i övriga nordiska länder. Nu gällande sanktioner har av många utländska fiskefartyg med stor sannolikhet upp- fattats som så "ofarliga" att överträdelser av svensk lagstiftning satts i system. Sjöfartsverket kan i allt väsentligt tillstyrka förslagen i promemo- rian. _

Verket tillstyrker sålunda införande av normerade böter vid vissa över- trädelser av fiskelägen. I första hand gäller detta vid olaga trålfiske.

Huruvida normerade böter bör införas även vid olaga laxfiske. har sjöfartsverket svårt att bedöma. Såsom uttalas i den remitterade prome- morian torde även sådant olaga fiske vara att anse som allvarligt. Det förefaller då naturligt att även vid sådana brott mot fiskelägen införa möjligheter till normerade böter. Vad i promemorian anförts om att sådana överträdelser inte är lika vanliga som vid trålfiske kan svårligen åberopas som motiv mot införande av normerade böter. Inte heller det förhållandet att möjligheterna till förverkande av fångst och redskap är större vid laxfiske än vid trålfiske förefaller vara något starkt argument. i synnerhet - om samtidigt beaktas att i promemorian föreslås ökade möjligheter till sådant förverkande vid olaga trålfiske.

• Sida 91
•  Original

Prop. 1983/84; 159 91

När det gäller beräkningsgrunden för normerade böter är enligt sjöfarts— _ verkets uppfattning framdrivningsmaskineriets effekt en mindre lämplig parameter. Skälet härtill är att det kan vara svårt att få en rättvisande uppgift om denna. Effekten kan nämligen på samma typ av motor variera beroende på eventuella blockeringar av motorn m. m.

Dessutom uppstår svårigheten att bestämma på vilket sätt man skall beräkna effekten. Tilltalade i mål angående överträdelse av fiskelagstift- ningcns bestämmelser skulle sannolikt i ett inte obetydligt antal fall få goda möjligheter att angripa det sätt som effekten beräknats på eftersom, som ovan nämnts. parametern är svårbestämd. '

Normerade böter bör i stället enligt sjöfartsverkets uppfattning beräknas med bruttodräktigheten som grund. Detta kan synas medföra en svårighet i det att idag och under de närmaste åren två skeppsmätningsregelkomplex gäller vid sidan av varandra. I praktiken är det emellertid en så liten skillnad i dräktighetstal mellan de nya och de äldre reglerna för de fartyg det här är fråga om att skillnaden kan försummas.

Ett större problem är att fiskefartyg mindre än le4 meter inte är mätningspliktiga och att således saknar officiell bruttodräktighet. Det kan emellertid lösas genom att ett minsta bötesbelopp. som motsvarar en bruttodräktighet om 20. fastställs.

[ promemorian har sagts att motoreffekten är lämplig som beräknings- grund för normerade böter därför att motorstyrkan är avgörande för hur stor trål ett fartyg kan bogsera. Detta är riktigt. Det finns emellertid också ett samband mellan bruttodräktigheten och storleken på den trål ett fartyg kan bogsera i det att ett fartyg med större bruttodräktighet normalt kan bogsera en större trål än ett fartyg med mindre bruttodräktighet.

Sjöfartsverket har ingen bestämd uppfattning om hur bötesbeloppet bör fastställas. Om bötesbeloppet fastställs till högst 300 gånger bruttodräk- tigheten ligger straffmaximum mellan 6000 kr (20x300) och i praktiken omkn'ng 90000 kr (300x300). ' '

Promemorians förslag om ändrade förverkanderegler tillstyrkes. liksom förslaget att erfarenheterna av 1982 års lag om tullverkets medverkan vid polisiär övervakning avvaktas innan fråga om ökade befogenheter för kustbevakningen slutligen prövas. De föreslagna ändringarna beträffande beslag och undersökning av fiskefartyg bör dock genomföras redan i nu förevarande sammanhang.

5. Generaltullstyrelsen

Generaltullstyrelsen delar jordbruksdepartementets uppfattning att nu- varande bötesstraff för brott mot fiskelagstiftningen är alldeles för lågt. Det bör skärpas betydligt och anpassas till vad som gäller i de andra nordiska länderna.

Normerade böter framstår mot bakgrund av de fakta som redovisas i

• Sida 92
•  Original

Prop. 1983/84: 159 92

promemorian. som den lämpligaste bötesformen för de brott det här är frågan om. Den beräkningsgrund som föreslagits vara grundläggande för fastställande av normerade böter. nämligen fiskefartygets maskinstyrka. anser generaltullstyrelsen riktig och ansluter sig helt till förslaget.

Visserligen kan det vid tillfällen uppstå svårigheter vid införskaffandet av ett visst fiskefartygs maskinstyrka som upptäckts bryta mot bestämmel- ' serna i FL och som av skilda omständigheter icke kan bordas och inspekte- ras. Denna omständighet bör icke inverka på förslagets genomförande då de flesta fiskefartyg förekommer i flaggstatens fartygsregister.

1. Förslag till komplettering av lagstiftningen

1.1 [ promemorian förutsättes straffskärpning enbart för trålfisket. Ge- neraltullstyrelsen anser att även andra fiskemetoder än de som omnämnes i 12.5 fiskeriförordningen och som formellt inte är trålfiske, exempelvis fiske med ringnot. snörpvad. snurrevad, laxfiske med drivgarn och laxkrok samt sejgarn bör omfattas av den högre straffskalan som nu föreslås.

Motivering

[ Kattegatt och Skagerrak förekommer att utländska fiskare bedriver s. k. sej-garnfiske d.v.s. garnfiske med långa och djupa garn som sätts i kilometerlånga länkar. Det har hänt att en eller fiera sådana garnlänkar satts innanför den gräns där sådant fiske ej är tillåtet. Om en trålfiskare och en ”sej-garnfiskare" samtidigt påträffas med olovligt fiske är det inte rimligt att straffpåföljden för garnfiskaren blir så påtagligt ringare än för trålfi'skaren.

I Östersjön bedrivs fisket efter lax med krok och garn. Krokarna är fästade till kilometerlånga flytande revar. Garnen är utlagda i länkar. som har en längd sällan understigande ] km. Näten är ytliga och har ett djup av cirka 5 meter. Det är inte rimligt att ha en annan straffpåföljd för laxfisk- aren än för trålfiskaren.

1.2 För att säkerställa en effektiv myndighetsutövning på svenskt terri- torialhav och i den svenska fiskezonen är det enligt styrelsens mening absolut nödvändigt att införa en "lydnadsparagraf' där fiskefartygen åläggs dels att respektera och åtlyda prejningssignal dels underlätta bord- ning. dels ställa sig till efterrättelse de anvisningar och direktiv, som lämnas av övervakningsmyndigheten (kustbevakningen). Brott mot "lyd- nadsparagrafen” bör rendera mycket kännbara påföljder förslagsvis sam- ma som föreslås för trålfiskebrott enl. 35c %. Det torde vara bättre att i nu aktuell lagstiftning införa en sådan bestämmelse än att få 11 &” sjötrafikkun- görelsen (1962: 267) tillämplig utanför svenskt sjöterritorium.

Motivering

Vid åtskilliga tillfällen under senare år har det inträffat att fiskefartyg uraktlåtit efterkomma övervakningsmyndighets tillsägelse att stoppa. med— följa till svensk hamn för utredning etc.

• Sida 93
•  Original

Prop. 1983/84: 159 ' - 93

Problemet har accentuerats på sista tiden så till vida att det numera är mera regel än undantag att danska fiskefartyg i svensk fiskezon vägrar att efterkomma direktiv från kustbevakningsfartyg. För en kort tid sedan vägrade ett danskt fiskefartyg att följa sådana direktiv, trots att två man hade lyckats borda fartyget.

2. Detaljsynpunktcr 35cå l:a stycket 11:e— 12:e raden: ”på det fiskefartyg" ändras till "på det eller de fiskefartyg". Jämför lydelsen i paragrafens 2:a stycke samt lydelsen i 4:e stycket sid. 39: Vid partrålning etc. ' 375 3:e stycket uttrycket "särskilt förordnad tjänsteman vid tullverkets kustbevakning” bör förtydligas. R'imligen bör befogenheterna tillkomma ' de tjänstemän som har befogenheter enligt lagen (1982: 395) om tullverkets medverkan vid polisiär övervakning. Detta förhållande bör komma till uttryck på lämpligt sätt t.ex. genom utbyte av orden "särskilt förordnad" mot "därtill behörig”. Generaltullstyrelsen har för övrigt inget att erinra mot det framlagda förslaget utan ser med tillfredsställelse fram-mot ett genomförande av de föreslagna ändringarna.

6. F iskeristyrelsen

Landets fiskbestånd är en förnybar resurs och nationell tillgång som det är angeläget att hushålla med..Fisken'lagstiftningen tjänar främst syftet att vårda fiskbestånden så att ett uthålligt fiske kan bedrivas till nytta för såväl utövarna som samhället i stort. ] promemorian klarläggs de betydande skillnader som för närvarande råder mellan de nordiska ländernas fiskeri- lagstiftning. De påföljder som kan ådömas. s'ärskilt i Danmark och Norge. är mycket strängare än motsvarande svenska. De skärpta sanktioner som nu föreslås är enligt fiskeristyrelsens mening i huvudsak väl ägnade att åstadkomma den åsyftade anpassningen till de andra nordiska ländernas- lagstiftning.

Det andra huvudsyftet med de föreslagna skärpningarna är enligt prome- morian att åstadkomma en allmänt bättre efterlevnad av fiskerilagstiftning- en. Den förhållandevis ringa påföljd som de svenska bestämmelserna leder till riskerar på sikt att undergräva respekten för fiskerilagstiftningen och därmed 'omintetgöra de syften den tjänar. För att förslagets allmänpreven- tiva syfte skall uppnås är emellertid tillsynsfrågorna av vital betydelse. Styrelsen återkommer härtill i det följande.

Förslagen har inriktats på hårdare ekonomiska sanktioner genom kraf- tigt ökade böter och vissa ändringar i fråga om förverkande och beslag. Någon ökad användning av frihetsberövande påföljder avses däremot ej ske. Fiskeristyrelsen finner denna huvudinriktning på förslaget vara riktig.

De strängare påföljder som föreslås för trålfiske får i praktiken betydelse

• Sida 94
•  Original

Prop. 1983/84: 159 94 -

endast på allmänt vatten och i fiskezonen. Övriga ändringar torde komma att gälla inom hela sjöterritoriet. d.v.s. också enskilt vatten. och i zonen. . Fiskeristyrelsen föreslår i det följande att de ändrade bötestraffen skall avse även visst annat fiske än trålfiske. Dessa ytterligare fiskemetoder utövas i huvudsak på allmänt vatten och i fiskezonen men kan- även förekomma i enskilt vatten. .

I promemorian avvisas — åtminstone för närvarande - tanken på någon form av sanktionsavgifter. d. v. s. ett slags på förhand bestämd ”taxa" för olika förfaranden. Avgörande för detta ställningstagande synes ha varit att verkställighet av ett avgiftsbeslut i de övriga nordiska länderna inte är möjlig. Styrelsen vill här erinra om de ändringar som genomförts i lagen (1980: 424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg och som träder i kraft den ljanuari 1984. I svensk lagstiftning har alltså införts sanktionsav- gifter. där verkställighetsproblemen torde vara av likartad natur. Styrelsen är likväl beredd att för närvarande godta förslagen i promemorian men anser att tanken på avgifter som sanktion inte bör släppas. Enligt styrel- sens mening är det nämligen av grundläggande betydelse för efterlevnaden av lagstiftningen att ingripandena kan ske snabbt. Ett ”taxesystem” skulle sannolikt öka snabbheten i förfarandet samtidigt som rättssäkerheten inte nödvändigtvis behöver bli mindre eftersom "taxan" är känd på förhand för den som kan komma att bryta mot fiskebestämmelserna. För beräkningen av "taxan" bör liknande grunder kunna tillämpas som de i promemorian föreslagna metoderna för bestämmande av värdeförverkande.

] promemorian erinras också om det administrativa styrmedel som ligger i licensieringen av yrkesfisket. Styrelsens grunduppfattning sammanfaller med uttalandet (s. 24) att det inte är rimligt att yrkesmässig verksamhet av den (som bryter mot gällande regler finansieras med statliga medel. Frågan har tidigare varit aktuell genom framställning från fiskenämnden i Malmö- hus län. Styrelsen har hittills inte ansett att indragning av beviljad licens varit en lämplig lösning. Styrelsen vill först peka'på att en indragning skulle drabba olika fiskare olika. Den som har ett gammalt. avbetalt fartyg utan fiskerilån och som fiskar arter utan prisstöd skulle enligt nuvarande licens- system inte alls beröras av en återkallelse. En indragning skulle också medföra vissa praktiska svårigheter. Sedan fiskenämnden (i fråga om enskild fiskare eller fiskelag som fiskar med båt) eller fiskeristyrelsen (i fråga om fiskelag som fiskar med skepp) genom lagakraftvunnet beslut återkallat en licens Skulle styrelsen tvingas säga upp beviljade lån och eventuellt återkräva utgivna bidrag. Ett sådant förfarande kräver dock en författningsändring. eftersom en licens kan återkallas endast om särskilda villkor eller föreskrifter som den har förenats med har åsidosatts (45 förordningen l978:517 om licens för yrkesfiske). Någon laglig grund för en återkallelse till följd av brott mot fiskerilagstiftningen finns alltså inte för närvarande. Till detta kommer att licensieringen nu är föremål för särskild utredning av fiskekommittén (Jo 1981: 06).

• Sida 95
•  Original

Prop. 1983/84: 159 95

Om de övriga förslag som läggs fram i promemorian genomförs torde samhällets reaktion på överträdelser av fiskerilagstiftningen bli tillräckligt starka. Styrelsen anser alltså att licensieringen inte skall ingå i samhällets brottsbeivrande verksamhet. Fiskeristyrelsen betraktar fisketillsynen som ett viktigt led ifiskevården. På sid. 35 i promemorian konstateras att både fiskerättslagen och 1955 års instruktion för fisketillsynsmän sätter tillsynsmännen i förgrunden. vilket uppges inte överensstämma med de verkliga förhållandena.

Fiskeristyrelsen kan instämma i ovanstående när det gäller den rena utsjöbevakningen,-som uteslutande sköts av tullverkets kustbevakning. I fråga om fisketillsynen i de mera kustnära vattnen samt i sjöar och vatten- drag vill styrelsen däremot bestämt hävda att fisketillsynsmännens verk- samhet har en stor. i många fall direkt avgörande betydelse för övervak- ningen av olika fiskebestämmelser. Detta gäller inte minst övervakningen av de bestämmelser som rör skyddet för vandringsfiskl Utan en effektiv tillsyn är dessa, liksom alla föreskrifter om fiske, verkningslösa. Att enbart höja straffsatserna räcker inte om upptäcktsrisken samtidigt är liten.

I promemorian diskuteras inte närmare ansvaret för och organisationen av fisketillsynsmännen.- Fiskeristyrelsen har för närvarande enligt sin in- '- ' struktion huvudansvaret för fisketillsynen i landet. 1973 års fiskevattens- utredning föreslog att detta ansvar borde överföras på de myndigheter, kustbevakningen pch polisen. som i styrelsens ställe borde ha huvudansva- ret. Utredningen förutsatte dock att fiskeristyrelsen skulle tillförsäkras ett avgörande inflytande på utformningen av fisketillsynen inom Sveriges sjöterritorium och den svenska fiskezonen. I sitt yttrande över utredningen 1979-06-12 fann styrelsen förslaget i huvudsak väl avvägt. Fiskeristyrelsen är alltjämt av samma uppfattning och föreslår att förslaget nu'genomförs.

Länsstyrelserna förordnade tidigare ofta ordningsvakter för fisketillsyn eller fiskebevakning. Genom införandet av lagen (19801578) om ordnings- vakter kan detta inte ske efter den ljanuari 1981. De tillsynsmän som behövs vid sidan av polis- och tullpersonal kan numera endast förordnas enligt 1955 års instruktion ( prop. 1979/80: 122 s. 45 — 47 och 64 ). Fiskevat- tensutredningen konstaterade bl. a. att kustbevakningen och polisen i sin tillsynsverksamhet borde biträdas av särskilt förordnade fisketillsynsmän. Dessa myndigheter har nämligen inte möjlighet att avsätta tillräckliga egna- resurser för en tillfredsställande tillsyn. Någon ändring härvidlag torde inte ha skett efter det att utredningen lade fram sina förslag.

Tillsynsmännens stora betydelse framgår bl.a. av hushållningssällska- pets i Göteborgs och Bohus län skrivelse. Tillsynsmännen utför ofta sin grannlaga uppgift på rent ideell grund eftersom medelstillgångcn för linan- sieringen av deras verksamhet är kraftigt underdimensionerad. Under budgetåret 1983/84 finns endast avsatta 300000 kronor under anslaget IX E3 Främjande av fiskerinäringen. Resursfrågan har tagits upp i en framställning till regeringen l982-05-07 av Sveriges Fritidsfiskares Riksför-

• Sida 96
•  Original

Prop. 1983/84: 159 96

bund och Sveriges 'fiskevattenägareförbund. Framställningen överläm- nades 1982-06-24 till fiskeristyrelsen. Organisationerna fann det uppenbart att den tillsynsverksamhet som byggts upp skulle falla samman om medel inte ställdes till förfogande. Resursfrågan har ännu inte fått någon tillfreds- ställande lösning.

I yttrandet över fiskevattensutredningens förslag ansåg fiskeristyrelsen det riktigt att ansvaret för utbildningen av fisketillsynsmän i princip skulle åvila de myndigheter som skulle ha huvudansvaret för tillsynen. Fiskeri- verket var berett att medverka vid utformningen av utbildningen samt, i den utsträckning arbetsförhållandena medgav, i själva utbildningsverk- samheten. Fiskeristyrelsens uppfattning i dessa frågor är också oföränd- rad.

Förslaget att frånhända fisketillsynsmännen deras nuvarande befogen- heter att ta egendom i beslag och att de i stället för ingripanden direkt på platsen skulle behöva anmäla behovet av beslag eller annan tvångsåtgärd kommer att urholka tillsynsverksamheten och ofta göra den helt uddlös. Normalt måste ingripandena ske direkt vid upptäckten. i annat fall kom- mer bevis alltför lätt att undanröjas. Fiskeristyrelsen avstyrker därför förslaget att slopa tillsynsmännens beslagsrätt. Styrelsen har däremot inget att erinra mot att den nuvarande befogenheten för befälhavarna på fiskeri- styrelsens undersökningsfartyg att besluta om beslag tas bort.

Alltifrån att fiskezonen utvidgades den ljanuari 1978 har viss tveksam- het rått om vilken domstol som skall vara behörig att döma i mål om brott mot fiskelagstiftningen i fiskezonen. Även om nuvarande regler. som upp— getts, har fungerat utan större tillämpningsproblem anser styrelsen att det vore lämpligt att forumfrågan löses samtidigt som de i promemorian före- slagna ändringarna genomförs. d.v.s. den ljuli 1984. Nuvarande ordning torde i flera fall ha fördröjt det rättsliga förfarandet. ':Enligt styrelsens mening är det av vikt att samhällets reaktion sker utan dröjsmål.

Fiskeristyrelsen behandlar härefter de upprättade lagförslagen. De para- grafer som inte omnämns särskilt tillstyrks.

35c5

Fiskeristyrelsen tillstyrker att normerade böter införs. För trålfiske ger motorstyrkan den bästa normen för att beLstämma bötesstraffets storlek. Styrelsen tillstyrker också de gränser som föreslås för högsta och lägsta bötesstraff.

Att enbart låta den kraftiga straffskärpningen träffa trålfisketkan dock uppfattas som en orättvisa. Styrelsen anser det därför av såväl hänsyn till fiskevårdens intresse som rättviseskäl väsentligt att straffen kan skärpas också vid andra fiskemetoder. Styrelsen föreslår att bestämmelserna skall avse också fiske med snörpvad/ringnot. snurrevad, garn- och skötfiske samt fiske med drivlinor. För dessa slags fisken är det dock svårare att finna en lika rättvisande norm som motorstyrkan utgör vid trålfisket.

• Sida 97
•  Original

Prop. 1983/84: 159 97

Särskilt vid garn- och linefiske används motorsvagare fartyg. För att systemet med normerade böter inte skall bli svårt att tillämpa vill styrelsen trots dessa betänkligheter föreslå att motorstyrkan hos det fartyg som använts skall vara normerande även vid andra former av fiske än trålfiske. För laxfisket sägs i promemorian att det inte finns behov av särskilda regler. Styrelsen vill dock hävda att laxen. som i vissa älvar'står inför utrotningshot. är i stort behov av särskilt skydd. De adminstrativa beslut som fattats till skydd för laxen måste respekteras. Denna respekt torde inte" kunna upprätthållas med nuvarande påföljdssystem. Också här spelar na- turligtvis bevakningsfrågan stor roll. ] lagstiftningen har tidigare funnits en strängare straffskala om brottet bl. a. avsåg "särskilt värdefull fisk" exem- pelvis lax. Det kunde med hänsyn till beståndssituationen övervägas att' återinföra en gradering i ”normala” fall och grova. Om styrelsens förslag att normerade böter skall kunna utdömas också vid annat fiske än trålfiske kommer behovet av en särskild straffskala dock att-bli mindre. '

36 5

Fiskeristyrelsen tillstyrker förslaget att förverkande av redskap, liksom före 1970, skall kunna ske inte bara när det är påkallat till förebyggande av brott eller annars särskilda skäl föreligger utan i alla fall då det "inte är uppenbart obilligt". Förverkande av fartyg (skepp eller båt) skall inte kunna ske enligt förslaget. 1973 års fiskevattensutredning föreslog dock att farkost skulle kunna förverkas. Fiskeristyrelsen tillstyrkte detta förslag'i sitt yttrande 1979-06-12. Styrelsen anser dock numera att förverkande av fartyg skulle vara ett alltför hårt ingripande.

36b5

Fiskeristyrelsen tillstyrker i huvudsak paragrafens innehåll. men före- slår att orden "eller medförbjuden fiskemetod” tilläggs i andra stycket.

375

Fiskeristyrelsen tillstyrker att beslag skall kunna ske dels. som nu, för att säkra bevisning och dåls för att säkra egendom som kan förverkas. För att uppnå överensstämmelse och undanröja tolkningssvårigehter vill sty- relsen dock ifrågasätta om inte uttrycket "på bar gärning” skulle utbyta's- mot "i omedelbar anslutning". Härigenom skulle fiskerättslagens språk- bruk anknyta till 1982 års lag om tullverkets medverkan vid polisiär över- vakning. _ .

Styrelsen tillstyrker även att befogenheterna vid fisketillsyn tas in i fiskerättslagen samt utökas till att avse undersökning av fiskefartyg. I sitt yttrande 1982-09-15 till jordbruksdepartementet över havrättskonven- tionen anförde styrelsen att lagstiftningen borde ändras på sådant sätt att även mer rutinbetonade kontroller av efterlevnaden av gällande regler till fiskbeståndens skydd kunde genomföras, exempelvis beträffande tillförlit- 7 Riksdagen 1'983/84. ] .i'aml. Nr [59

• Sida 98
•  Original

Prop. 1983/84: 159 98

ligheten av de rapporter om fiskfångst ombord som licensierade utländska fiskare skall lämna innan de' passerar ut ur svensk fiskezon. För tillämp- ning av 375 i förslaget krävs "misstanke om överträdelse". vilket inte - torde täcka rutinmässiga kontroller av det slag'styrelsen efterlyst. Styrel- sen föreslår att paragrafen kompletteras i detta avseende.

37a5

Fiskeristyrelsen motsätter- sig att tillsynsmännens befogenheter in- skränks. De bör också fortsättningsvis ha samtliga de möjligheter de för - närvarande har att ingripa och som i sista hand ger dem rätt att använda våld om de möts av motstånd (jfr prop. 1979/80: 122 s. 76—77). 1 övrigt hänvisar styrelsen till vad som ovan anförts om tillsynsverksamheten.

7. Hovrätten över Skåne och Blekinge

Frågan om lämplig sanktion vid överträdelser av reglerna för trålfiske

Hovrätten delar den i promemorian framförda uppfattningen att nu tillämpliga lagregler inte är ägnade att i tillräcklig grad förhindra överträ- delser på området samt att en' mera kännbar reaktionsform bör eftersträ- vas. Hovrätten är emellertid inte övertygad om att just normerade böter är den lämpligaste sanktionen för att nå en lika kännbar påföljd som i andra nordiska länder. Nämnda bötesstraff har efterhand i stort sett utmönstrats ur lagstiftningen och det är tveksamt om behovet av skärpning på det nu aktuella området är så angeläget att det motiverar att påföljden införs i ' förevarande sammanhang. Bättre är i så fall att utvidga tillämpningsområ- det för penningböter. Den pågående utredningen därom bör kunna avvak- tas. Vidare vill hovrätten peka pä möjligheten att införa en regel att i fall av olaga eller olovligt trålfiske förverka det eller de fiskefartyg som använts. En sådan regel skulle få starkt avskräckande verkan och kunde. till undvi- kande av obilliga effekter. kompletteras med regler om att förverkandet fick avse del av fartygets eller fartygens värde.

Hovrätten har i och för sig ingen invändning mot det-sätt på vilket mani promemorian föreslår att straffmaximum för normerade böter skall beräk- nas. Dct förtjänar särskilt påpekas, att den föreslagna straffbestämmelsen blir tillämplig inte enbart beträffande ett fartygs befälhavare. som kan förutsättas företräda redarens intressen. utan jämväl beträffande övriga besättningsmän som kanske är anställda och bara har en begränsad möjlig- het att påverka hur trålfisket bedrivs. Beträffande dessa sistnämnda kan det naturligtvis inte komma i fråga att döma ut böter på flera tiotusentals kronor. '

Frågan om förverkande av fångst och fiskeredskap

Hovrätten godtar de i promemorian intagna förslagen till förverkande- regler avseende fångst.

• Sida 99
•  Original

Prop. 1983/84: så 99

F.n. gäller att fiskeredskap får förverkas om det är påkallat till förebyg- - gande av brott eller eljest särskilda skäl föreligger. I promemorian anges det som önskvärt att förverkande av redskap görs till huvudregel. Enligt hovrättens uppfattning bör detta klargöras i lagtexten på det sättet att förverkanderegeln utformas med verbet "skall". Intresset-av att förver- kandet inte blir oskäligt betungande bör i lagtexten komma till uttryck på det sättet att förverkande inte skall ske om det är obilligt.

Frågan om fisketillsyn

Hovrätten har inga invändningar mot vad förslaget i denna del innehål- ler.

-8. Kammarrätten i Göteborg

Förslaget avser att tillgodose önskemål från framför allt vissa grupper av yrkesfiskare och deras organisationer om strängare och mera effektiva sanktioner gentemot utländska fiskare som bedriver-olaga trålfiske på svenskt territorialvatten eller inom svensk fiskezon.

Kammarrätten vill inledningsvis framhålla att kammarrätten delar den i promemorian (s. 26) framförda åsikten att det kan finnas ett behov av att beträffande överträdelser av den fiskerättsliga lagstiftningen åstadkomma mera kännbara ekonomiska sanktioner än vad nuvarande lagstiftning medger. Kammarrätten avstyrker emellertid de i promemorian framförda förslagen av skäl som närmare utvecklas i det följande._ '

Bötesstraffet

Påföljdssystemet i Sverige utgör en enhet med fängelse — dagsböter — penningböter i en naturlig skala. där dagsböter i princip anses som en allvarligare påföljd än penningböter. Enligt 25 kap. 5.5 brottsbalken skall sålunda dagsböter utdömas då fråga är om lagföring för flera brott och dagsböter är stadgat för något av brotten. Normerade böter torde inte längre förekomma — i vart fall i praktiken — sedan skattestrafflagen upphävdes. Det framstår då _som utomordentligt anmärkningsvärt att för en typ av brott — olaga fiske — och endast för en särskild form av detta brott — olaga trålfiske — återinföra en i övrigt slopad bötesform. Vad somi promemorian (s. 25 f) citeras ur skattestraffiagsutredningens betänkande och propositionen med förslag till skattebrottslag talar enligt kammarrätten mera mot än för normerade böter. '

I promemorian anförs ( s. 26) att normerade böter av principiella skäl är att föredra framför höga penningböter som döms ut utan någon i lagen bestämd beräkningsgrund, eftersom det senare alternativet skulle stå i strid mot nuvarande principer i brottsbalken. Kammarrätten gör gällande att det i promemorian framförda förslaget till normerade böter — i synner-' het till de belopp som nämns såsom exempel — inte heller är förenligt med grundprinciperna i svensk straffrätt.

• Sida 100
•  Original

Prop. 1983/84: 159 100

Förslaget utgår till sin uppbyggnad från att det gäller att skärpa straffen för utländska fiskare som gör sig skyldiga till olaga trålfiske i svensk zon eller på svenskt territorialvatten. Det bör dock uppmärksammas att de föreslagna skärpta sanktionerna kommer att drabba även svenska fiskare i svensk zon och på svenskt vatten. Det kan från allmän synpunkt ifrågasät- tas om de överträdelser det här är fråga om är av sådan art att de motiverar bötesstraff och förverkande till mångdubbelt högre belopp än jämförbara överträdelser inom andra samhällsområden.

Enligt kammarrättens mening motiverar inte önskemålet att bringa de ekonomiska sanktionerna mot utländska fiskare i paritet med exempelvis motsvarande regler i Norge att man bryter ut ett brott — olaga trålfiske — och bestämmer en särskild straffskala för detta brott. Även om yrkesfisk- arna och deras organisationer för närvarande kräver skärpta sanktioner, torde man kunna räkna med allvarlig och berättigad kritik från samma personer och organisationer när svenska fiskare drabbas av så'allvarliga . påföljder. som föreslås i promemorian. vid exempelvis överträdelser av trålbestämmclserna i Skagerak och Kattegatt. Allvarligare än nu nämnda överträdelser torde i och för sig vara överskridande av den inre trålgränsen eftersom sådant olaga fiske ofta kan skada-reproduktionen inom värdefulla områden. Det är därvid att märka att det oftast är svenska fiskare som gör sig skyldiga till sistnämnda typ av överträdelser. ' '

Nuvarande bestämmelser i 25 kap.-brottsbalken om dagsböter och pen- ningböter torde-i och för sig inte medge att från allmänpreventiv synpunkt tillräckligt'kraftiga påföljder döms ut. Detta gäller emellertid inte endast brott mot fiskelagstiftningen utan ett flertal brott begångna i olika former -av näringsutövning. Såsom omnämns i promemorian pågår utredning om så kallade företagsböter och andra ändringar i bötesstraffet. Behovet av skärpta bötesstraffpå fiskets område kan ses som en av flera omständighe- ter som aktualiserar ändringar i bestämmelserna om bötesstraff. I aVvak- tan på resultatet av dessa utredningar finns det inte tillräckliga skäl att införa en särskild form av bötesstraff och en särskild straffskala för olaga trålfiske.

Om normerade böter anses böra införas beträffande olaga trålfiske. bör man välja en annan grund för att beräkna böterna än den föreslagna. Enligt kammarrättens mening är det inte någon lämplig metod att anknyta bö- terna till antalet hästkrafter (kW DIN) i motorn på det fiskefartyg. som har använts för bogsering av trålen. De jämförelser som ('s. 27) görs med förordningen om statligt stöd till fiskeföretag vid fångstbegränsning samt till fordonskungörelsen är inte relevanta.

Enligt promemorian skall uppgifter om fiskefartygens motorstyrka kun- na hämtas ur svenska och utländska fartygsregister. Det måste dock vara den vid fisket aktuella motorns styrka som läggs till grund för beräkningen. Enligt motiven skall den i vederbörligt register angivna motorstyrkan och inte den faktiska motorstyrkan läggas till grund- vid straffbestämningen.

• Sida 101
•  Original

Prop. 1983/84: 159 101

Lagtexten bör förtydligas i detta hänseende. Det torde även böra klarläg— gas vilka registeruppgifter som skall godtas.

Enligt specialmotiveringen till 35c_5 anförs att vid partrålning böterna skall bestämmas i förhållande till motorstyrkan i vart och ett av de delta- gande fartygen. Detta framgår inte av lagtexten och fråga kan uppkomma om inte båda fartygens olaga fiske kan anses som ett brott med flera gärningsmän. I lagtexten (35 c 5 första stycket in fine) talas om motorn i det fiskefartyg som har använts för bogsering av trålen. I 35 c5 andra stycket som berör gemensamt straff för flera gärningar talas om det eller de fiskefartyg som har använts för bogsering av trålen. Detta kan leda till felaktiga slutsatser och lagtexten bör förtydligas i nu angivet hänseende.

En effekt av den föreslagna beräkningsgrunden är att om två fartyg tillsammans bedriver partrålning kommer olika bötesstraff att utmätas för ' de deltagande fartygens befälhavare oaktat att de tillsammans och i samråd förövat den straffbelagda gärningen. -

Enligt gällande praxis straffas vid olaga trålfiske i princip samtliga be- sättningsmän ombord på det trålande fartyget. varvid befälhavaren regel- mässigt erhåller något högre straff ände övriga. Förslaget synes utgå ifrån att endast befälhavaren skall straffas. Detta framgår emellertid inte av lagtexten och ej heller annat än indirekt av vad som anförs i motiven till lagtexten. En annan tolkning skulle emellertid ge orimliga resultat. Stora delar av i vart fall den svenska fiskeflottan utgörs av fartyg. som ägs gemensamt av flera personer vilka själva deltar i fisket. Om de äger lika delar (lotter) i båt och redskap. kan det vara en tillfällighet vem som är befälhavare (skeppare). Den föreslagna bestämmelsen kan leda till att befälhavaren drabbas otillbörligt i förhållande till övriga delägare och besättningsmän. En praktisk konsekvens kan även bli att'till befälhavare utses någon som saknar utmätningsbara tillgångar.

Förverkande

Förverkande är såsom anförs i promemorian (s. 28) en sanktion som har en viktig funktion som ett komplement till straff och andra brottspåföljder. Enligt brottsbalken kan förverkande komma i fråga beträffande utbyte av' . brott. förlag för brott. hjälpmedel vid brott under förutsättning att förver- kande är påkallat till förebyggande av brott eller eljestsärskilda skäl föreligger. Förverkande kan även ske av föremål. som på grund av sin särskilda beskaffenhet och omständigheterna i övrigt kan befaras komma till brottslig användning. Enligt 36 kap. 3a5 brottsbalken . som trädde i kraft den ljuli 1982, kan, om det till följd av brott som begåtts i närings- verksamhet har uppkommit ekonomiska fördelar för näringsidkaren, vär- det'därav förklaras förverkat.

1970 års ändringar i fiskerättslagen avsåg att bringa denna lags förver- kandebestämmelser i överensstämmelse med brottsbalken. Det i prome- morian lagda förslaget fjärmar ånyo fiskerättslagens förverkandebestäm- 8 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr [59

• Sida 102
•  Original

Prop. 1983/84: 159 102

melser från brottsbalkens regler. Förslaget kan delvis tolkas så att man önskar en straffrättslig påföljd genom förverkandet. Detta strider mot brottsbalkens principer. Kammarrätten avstyrker den föreslagna utvidg- ningen av förverkandebestämmelserna.

36b5 första stycket i förslaget avses gälla fångst ombord på fiskefartyg. Fråga kan ställas vilka regler som gäller beträffande ilandförd fisk. 36b5 andra stycket avser endast det fall att fisk skall förverkas eftersom den'har fångats under otillåten tid eller inte håller föreskrivet minimimått.

I förslaget används i lagtexten flera gånger beteckningen fiskefartyg. Uppenbarligen har större enheter därmed åsyftats. Beteckningen är emel- lertid inte entydig och ej heller preciserad i lagtexten. Fiskefartyg— om därmed skulle avses registrerade enheter — kan vara mycket små båtar.

Enligt förslaget 36c.5 skall förverkande alltid kunna ske hos befälha- varen på ett fiskefartyg. som använts vid brott mot fiskerättslagen eller mot föreskrift som meddelats med stöd av lagen. Effekterna av denna bestämmelse är oklar. Enigt motiven (s. 42) avser regeln inte värdeförver- kande. Detta framgår inte av lagtexten. Enligt motiven' skall förverkande kunna ske hos befälhavaren. även om någon annan är ägare till egendomen i fråga. Detta torde inte stå i överensstämmelse med gängse principer för svensk lagstiftning.

Övrigt .

Förslaget 35 c5 avser den som med uppsåt eller av oaktsamhet bedriver trålfiske i strid mot meddelade föreskrifter eller utan tillstånd av myndighet i fall då sådant krävs. Det bör därvid uppmärksammas att trålfiske i övrigt inte berörs i fiskerättslagen utan i fiskeriförordningen (1982: 126). Enligt 11 % nämnda förordning får trålfiske bedrivas endast inom de områden på ' allmänt vatten och på de villkor i övrigt som anges i föreskrifter som meddelas av fiskeristyrelsen efter samråd med berörda myndigheter.

Enligt 395 fiskeriförordningen gäller bestämmelserna i 35a5 första stycket fiskerättslagen i fråga om den som gör sig skyldig till olaga fiske genom att uppsåtligen eller av oaktsamhet bryta mot bl. a. l l 5 förordning- en eller sådana föreskrifter som avses i 11 5. l promemorian föreslås ett tillägg till 35a5 att paragrafen gäller endast om inte annat följer'av 35c .5. Lagstiftningstekniken att hänvisa från 395 fiskeriförordningen till 35a5 fiskerättslagen och därifrån till 35 c5 samma lag är inte invändningsfri.

Förslaget 35c5 innehåller fängelse i straffskalan. Enligt havsrättskon- ventionen får en kuststats lagstiftning inte. utan att särskilda överenskom- melser har träffats. innehålla regler om fängelsestraff för brott som begås i statens ekonomiska zon. Havsrättskonventionen har inte trätt i kraft men enligt promemorian (s. 7) bör den dock i praktiken beaktas även i den. svenska fiskezonen. eftersom den i väsentliga delar får anses återspegla folkrättslig sedvanerätt. Detta aktualiserar frågan huruvida fängelse skall ingå i straffskalan för brott begångna utanför territorialgränsen.

• Sida 103
•  Original

Prop. 1983/84: 159 ' 103

Om fängelse utgår ur straffskalan. bör det emellertid uppmärksammas att 'detta får konsekvenser beträffande möjligheterna att använda vissa straffprocessuella åtgärder. eftersom dessa i allmänhet förutsätter att fäng- else ingår i straffskalan. Detta gäller bl.a. husrannsakan. Det bör därvid påpekas att det i praxis ansetts som husrannsakan att gå in i låst utrymme ombord på båt.

Enligt förslaget 37a5 andra stycket får en fisketillsynsman förordnas att utföra sådana undersökningar som avses i 375 andra stycket. Undersök- ning av fiskefartyg är såsom nyss nämnts —'i vart fall då fråga är om låst utrymme -— husrannsakan. Dylik får enligt 28 kap. 4.5 rättegångsbalken beslutas av undersökningsledaren. åklagaren eller rätten. Det kan inte komma i fråga att tillägga fisketillsynsman med genomgående-mycket ringa utbildning i rättsliga frågor en sådan rätt. Denna fråga behandlades av bl.a. ordningsvaktutredningcn i dess betänkande Ordningsvakter (SOU 1978: 33).

I promemorian (s. 35) föreslås å andra sidan den begränsningen i fiske- tillsynsmännens befogenheter att de fortsättningsvis inte skall få ta egen- dom i beslag. En sådan begränsning skulle avsevärt försvåra deras arbete och erfarenheterna ger inte heller vid handen att delhar missbrukat sina befogenheter i angivet hänseende. Det måste vid prövningen av vilka befogenheter som skall tilläggas fisketillsynm'änncn beaktas' att de ofta' utövar sin verksamhet på avlägset belägna insjövatten där den enda i praktiken tillämpliga metoden att kunna bevisa att olovligt eller olaga fiske har förekommit är att ta fångst och redskap m. m. i beslag.

En egenhet i förslaget är att enligt 37.5 tredje stycket jämförd med samma paragraf första stycket skulle enskild person i undantagsfall kunna ta fiskefartyg i beslag.

En fråga som det är angeläget att klarlägga är forumfrågan vid brott utanför svenska territorialgränsen inom svensk ekonomisk zon: Denna fråga är under behandling inornjustitiedepartementet och föranleder därför inget vidare yttrande från kammarrätten.

9. Karlskrona tingsrätt

Tingsrätten delar utredningens uppfattning att det föreligger ett behov av skärpta sanktioner vid överträdelser av den fiskerättsliga lagstiftningen. . Tingsrätten anser liksom utredningen att det främst är beträffande trålfiske som behovet av en skärpning har gjort sig gällande.

Som utredningen funnit är det det nuvarande bötessystemet och de begränsade möjligheterna att förverka fiskeredskap som medfört att endast relativt obetydliga påföljder kunnat dömas ut.

En sammanställning över tingsrättens domar i mål angående trålfiske och laxfiske bifogas. Sammanställningen avser tioårsperioden 1974—1983.

• Sida 104
•  Original

Prop. 1983/84: 159 ' 104

Av sammanställningen framgår att utdömda påföljder i' allmänhet knap- past varit sådana att de kunnat ha någon avhållande effekt.

Tingsrätten tillstyrker vad utredningen anfört om övergång till normera- de böter och bättre förverkandemöjligheter. Mot de föreslagna lagbestäm- melsernas konstruktion har tingsrätten ingen erinran.

10. Länsstyrelsen i Gotlands län

Länsstyrelsen tillstyrker förslaget om skärpta sanktioner vid brott mot fiskelagstiftningen. '

Länsstyrelsen vill framhålla vad polisstyrelsen anfört om att man. när man väljer enhet att bestämma böterna i förhållande till, väljer en enhet som är lämplig om man vill utvidga bestämmelserna att omfatta även annat fiske. (Polisstyrelsen anför att beräkningsgrunden för normerade böter bör utformas så att den kan tillämpas också om man senare inför denna bötesform för överträdelser av laxfiskebestämmelser.) '

Också vad polisstyrelsen anför om möjligheterna att kvarhålla fiskefar- tyg bör framhållas. (Polisstyrelsen framhåller att det bör övervägas att införa en bestämmelse om att fiskefartyget kan kvarhållas tills böterna blivit betalda eller godkänd säkerhet lämnats.)

ll. Länsstyrelsen i Blekinge län

Ett genomförande av i promemorian föreslagna författningsändringar kommer enligt länsstyrelsens mening att medföra att respekten för gällan- de fiskeregler ökar. Vidare skulle de praktiska möjligheterna för särskilt kustbevakningen att göra ingripande vid brott mot eller misstankar om brott mot fiskebestämmelser bli större, vilket är en angelägen förbättring. De föreslagna reglerna har enligt länsstyrelsens uppfattning en ändamåls- enlig utformning.

Länsstyrelsen tillstyrker föreslagna författningsändringar.

I övrigt har länsstyrelsen följande synpunkter. I utredningen har övervägts huruvida skärpta påföljder är nödvändiga vid brott i samband med laxfiske. Utredningen har inte ansett detta för närvarande vara erforderligt. Länsstyrelsen föreslår dock att utredningens diskuterade påföljdsförslag även i denna del genomförs. För att trygga tillgången på lax även i framtiden är det emellertid i första hand skärpta internationella laxfiskeregleringar som behövs.

I likhet med Svenska Sydkustfiskarnas Centralförbund anser länsstyrel- sen att det bör övervägas att införa en påföljdsbestämmelse för det fall att befälhavare på fiskefartyg vägrat åtlyda kustbevakningens anmodan om att gå in till svensk hamn för ytterligare utredning.

• Sida 105
•  Original

Prop. 1983/84:159 105

12. Länsstyrelsen i Hallands län

De föreslagna bestämmelserna om straffskärpning vid trålfiske hälsas med tillfredsställelse.

Beträffande fisketillsynsmännen har det länge framförts önskemål om en översyn av för dessa gällande bestämmelser. _Det är av vikt'. att nya bestämmelser så långt det är möjligt synkroniseras med de bestämmelser som gäller förjakttillsynsman. Det är med hänsyn därtill och till de nyligen genom ändring av 24 kap. 25 brottsbalken avsevärt förbättrade möjlighe- terna att göra beslag förvånansvärt. att man vill fråntaga fisketillsynsmän- nen denna rätt. Visserligen kan naturligtvis ifrågasättas. huruvida fisketill- synsmän. i någon större utsträckning gör bruk av denna rätt. Mången fisketillsynsman torde vara försiktig med ingripanden mot bakgrund av att han kan riskera att möta ett kraftigare våld. Men å andra sidan -bör fisketillsynsmännen givetvis ha kvar denna rätt. Hur har man tänkt sig. att fisketillsynsmännen i framtiden skall agera i praktiken. då ett beslag är aktuellt? Det kan ju exempelvis vara stora avstånd till polis och kustbe- vakning. och den från vilken beslag skall ske avvaktar knappast ankoms- ' ten av personal som äger rätt-att göra beslag.

Med hänsyn till vad sålunda anförts anser länsstyrelsen att fisketillsyns- man skall ha kvar beslagsrätten.

I samband med eventuella nya bestämmelser för fisketillsynsmän är det nödvändigt. att utbildningen av dessa blir närmare reglerad.

13. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

Länsstyrelsen tillstyrker förslagen med följande undantag och kommen- tarer.

Fisketillsynsmannaorganisationen har stor betydelse för efterlevnaden av fiskebestämmelserna. Föreslagna minskningar av fisketillsynsmännens befogenheter i fråga om beslag och undersökning av redskap, sump och fartyg måste anses innebära en allvarlig reducering av förutsättningarna för organisationens effektivitet. Länsstyrelsen avstyrker därför dessa förslag.

Det bör av lagen om rätt till fiske framgå att även polisen har de' befogenheter som anges i 375 första och andra styckena i författningsför- slaget. '

14. Länsstyrelsen i Älvsborgs län

Under senare år har kunnat konstateras ett alltmer ökat intresse för fritidsfisket. Statistiska uppgifter härom finns bland annat i 1973 års fiske- vattensutredning "Fiska på fritid" (SOU 1978: 75). Samma utveckling har också kunnat konstateras i Älvsborgs län. vilket till en del torde bero på en ökad turism. Denna utveckling har också medfört, att intresset för en

• Sida 106
•  Original

Prop. 1983/84: 159 106

bättre och mera effektiv fiskebevakning klart ökat. Enligt 375 fiskelägen har liskerättsägaren vid olovligt fiske befogenhet att beslagta fångsten och redskapet ävensom båt eller annat. som kan antas äga betydelse för utred- ning om brottet. Från de olika fiskerättsägarna har vid utbildning av fisketillsynsmän och i andra sammanhang emellertid mycket bestämt häv- dats, att förutsättningen för en effektiv fiskebevakning är att den som utövar tillsynen har ett förordnande innebärande bland annat rätt att bära tjänstetecken. Först härigenom respekteras tillsynsmanncn i sin verksam- het.

Institutet fisketillsynsman har i promemorian behandlats knapphändigt. Frånsett vad som anförs på s. 12, första stycket," berörs inte det olaga fisket. Det bör anmärkas, att fisketillsynsman enligt 25 1955 års instruk- tion för 1isketillsynsmänjämväl har befogenhet-att undersöka fisk, som har fångats olagligen. ävensom fiskredskap (jfr s. 12, första stycket där endast det olovliga fisket omnämnes). Överhuvud synes promemorian vara inrik- tad på problemen i vad avser det olovliga fisket till havs. Länsstyrelsen är helt medveten om att nuvarande reglering i 1955 års instruktion är omo- dern och snarast bör ses över. Länsstyrelsen är' dock inte beredd att tillstyrka den reglering som föreslås, nämligen att fisketillsynsman enbart skall ha tillsyn över efterlevnaden av fiskelägen och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Tillsyn av fiskeriförordningens regler och det olaga fisket bör inte försummas. Jämförelse kan göras med jaktlagstift- ningen. där det i 39.5 jaktlagen stadgas att den som kan anses lämplig att utövajakttillsyn får förordnas tilljakttillsynsman. Härmed avses efterlev- naden av jaktlagen . jaktstadgan och de övriga föreskrifter som har medde- lats med stöd av dessa författningar (se rikspolisstyrelsens föreskrifter om utbildning m.m. avjakttillsynsman, punkten 1.3).

Enligt föreslagen lydelse av 37 a5 skall fisketillsynsman inte tillerkännas befogenhet att verkställa beslag. Detta är en ändring mot vad som i dag anges i 375 fiskelägen och 435 fiskeriförordningen . Många gånger torde det vara svårt för en fisketillsynsman att snabbt få kontakt med polis då 'tillsynsområdet exempelvis kan vara otillgängligt beläget. Hans förutsätt- ningar att arbeta effektivt torde avsevärt försvåras, därest beslagsbefogen- heten frånhändes honom. Polisens utredningsarbete kommer också att bli svårare, eftersom stora möjligheter kommer att finnas att undanröja red- skap etc. under tid fisketillsynsmannen är upptagen med att tillkalla polis.

Ytterligare övervägande bör således göras i vad avser institutet fisketill— synsman. Som exempel härpå kan nämnas frågor om förordnande. ford- ringar på den som skall förordnas. behovet av bevakning. utrustning. utbildning och befogenheter. Tillsynen bör också omfatta det olaga fisket.

Påföljdsfrågan och särskild rättsverkan

Länsstyrelsen har full förståelse för att en allmänt bättre efterlevnad och en anpassning till andra länders lagstiftning har tvingat fram föreslagen

/

• Sida 107
•  Original

Prop. 1983/84: 159 107

straffskärpning och" utökade möjligheter till förverkande. Vidkommande föreslagna regler om förverkande torde det vara bäst att lagstiftarens intentioner kommer till klart uttryck i lagtexten i stället för i allmänna motivuttalanden. Förslaget tillstyrks.

15. Länsstyrelsen i Värmlands län

Länsstyrelsen har inte någon erfarenhet av det i promemorian påtalade olovliga fisket av utländska fiskefartyg i den svenska fiskezonen. Dock känner länsstyrelsen väl till att exempelvis våra nordiska grannländer har regler som möjliggör betydligt mer kännbara sanktioner än de svenska vid överträdelse av motsvarande bestämmelser inom deras fiskezoner. Läns- styrelsen är också medveten om att nämnda förhållande upplevs som orättvist av svenska yrkesfiskare.

Länsstyrelsen kan i allt väsentligt ansluta sig till de överväganden som. , görs i promemorian. Detta innebär att länsstyrelsen tillstyrker de fram- lagda förslagen till skärpning av den svenska lagstiftningen på detta områ- de. Dessa skärpningar torde vara nödvändiga för att skapa ökad respekt för svensk lag och därmed också ökat skydd för svenska yrkesfiskares intressen. — Länsstyrelsen tillstyrker också förslaget till skärpning av sanktionerna mot olaga trålfiske.

Däremot är länsstyrelsen förvånad över förslaget att fisketillsynsman inte längre skall vara behörig ta egendom i beslag enligt 37% första stycket i lagen om rätt till. fiske. Enligt länsstyrelsens uppfattning har denna befog, genhet för fisketillsynsman varit värdefull och länsstyrelsen kan inte finna att man i promemorian framlagt några skäl som motiverar en ändring av nuvarande regler på detta område. '

I övrigt har länsstyrelsen inte några invändningar mot eller synpunkter på innehållet i promemorian.

16. Länsstyrelsen i Västerbottens län

Som ett led i upprätthållande av kust- och älvfiske efter lax har detta år genomförts skärpta bestämmelser inom våra vatten. Restriktionerna har kritiserats bl. a.- under hänvisning till det omfattande fiske som bedrivs i Östersjön — både lagligt och olagligt.

Med hänsyn till sistnämnda förhållande hälsar länsstyrelsen med till- fredsställelse de förslag till skärpningar av straff och sanktioner som nu framläggs. De får ses som ett led i försöken att begränsa havsfisket efter lax till en för oss acceptabel nivå.

Länsstyrelsen tillstyrker utredningens förslag.

• Sida 108
•  Original

Prop. 1983/84: 159 108

17. Sveriges fiskares riksförbund

3 Överväganden 3.1 Utgångspunkter

Som framhålles i promemorian förekommer mycket stora olikheter vid bedömningen av överträdelser avseende fiskelagstiftningen mellan Sverige och främst Norge och Danmark. SFR har vid ett flertal tillfällen påpekat detta och även i olika sammanhang krävt att dessa skall harmoniseras länderna emellan. Vi konstaterar därför med tillfredsställelse att den före- slagna skärpningen innebär att den svenska fiskelagstiftningen i stort sett ger samma påföljd som vid överträdelser i danska och norska fiskevatten.

SFR instämmer i promemorians bedömning att frihetsberövande straff inte bör användas. I stället bör — som föreslagits — ekonomiska sanktioner komma i fråga.

Promemorian föreslår att yrkesfiskelicensen skall kunna återkallas eller att licens blir svårare att erhålla för svenska yrkesfiskare som överträder de_fiskerättsliga reglerna.

SFR motsätter sig starkt att svenska fiskares yrkesfiskeliccns skall kun- ' na användas vid bedömningen av påföljd för överträdelse mot fiskelagstift- ningen. Dras licensen in minskas fiskarens möjlighet att fortsätta sitt yrkesförvärv och därigenom kunna betala de böter. vilka är tänkta att sättas så högt, att de ensamt skall kunna tjäna som hinder för medvetna överträdelser. Vidare finns det fiskare. vilka har äldre båtar utan fiskerilån och som'fiskar arter utan prisstöd. Dessa skulle i mindre grad drabbas av licensindragning än fiskare med ny båt Och prisstöd på sin fångst. _

3.2 Bötesstraff

Att använda hästkraftantalet som bedömningsgrund för böternas storlek anser SFR vara acceptabelt.

Vid diskussionen om de normerade böternas storlek sägs att trålfiskebå- tar har en motorstyrka upp till drygt 1000 Hk. Det finns ca 10 st fiskebåtar idag med en registrerad motorstyrka överstigande ] 000 Hk. De två största med ett hästkraftantal av 2 100. SFR har nedan föreslagit att alla typer av redskap skall innefattas i 35 c &. Trålfisket är den enda fiskemetod där den direkta motorstyrkan är avgörande för infiskningskapaciteten. Vid fiske med andra metoder bör de normerade böterna uträknas efter bruttoregis- tertonnaget på båten.

] promemorian s. 28 diskuteras om särskilda regler behövs för laxfiske. Från både fritids- och yrkesfiskesidan finns ett stort intresse för laxfiske, både öring och lax. vilket resulterat i att speciella bestämmelser framtagits för skydd av dessa arter. i form av skyddsområden och tider. Eftersom bestämmelserna om laxfiske med nät och andra större redskap förhopp- ningsvis kommer att innefattas i 35 cå är det även önskvärt med en skärp- ning av bestämmelserna och kontrollen av fiske med handredskap från land. Vi förutsätter att straffpåföljden vid fritidsfiske bedöms utifrån de grunder som gäller för yrkesfisket.

• Sida 109
•  Original

Prop. 1983/84: 159 109

3.3 Särskild rättsverkan

I sista stycket 5. 29 och första stycket 5. 30 sägs att förverkande av redskap kan bli en orimligt tung sanktion och ge fiskaren svårighet att fortsätta-sin yrkesverksamhet. Ett förverkande. till skillnad från fångsten, ' bör därför inte vara obligatorisk. Här vill SFR återigen poängtera att lagstiftningen ej bör resultera i att fiskarens möjligheter till försörjning försvåras eller omöjliggörs.

I promemorian sägs att "enligt den nuvarande ordningen kan endast fångst som erhållits genom brott förklaras förverkad". I Norge och Dan- mark kan hela fångsten förklaras förverkad om det inte kan påvisas vilken del som härrör från den brottsliga gärningen. SFR instämmer i PMs förslag att denna möjlighet även skall finnas i svensk lagstiftning.

SFR instämmer i förslaget att förverkande bör "kunna ske hos befälha- varen på ett fiskefartyg med bindande verkan. även om någon annan skulle vara ägare till egendomen i fråga". Ges ej denna möjlighet kommer onödig fördröjning av domstolsutslag att uppstå och även svårighet att kunna förverka egendom. främst från utländska fiskebåtar.

3.4 Fisketillsyn

SFR hälsade med tillfredsställelse den ökning av kustbevakningens be- fogenheter som medföljde 1982 års lag om tullverkets medverkan vid polisiär övervakning. Vi har vid många tillfällen önskat och föreslagit- större befogenhet för kustbevakningen så att en effektiv övervakning av våra vatten och fisktillgångar kan göras. För att kontrollera om detta kunnat infrias instämmer SFR i promemorians förslag att "de nya reglerna blir föremål för utvärdering efter en relativt kort tid".

På 5. 35 påstås att både FL och 1955 års instruktion sätter fisketillsyns- männen i förgrunden vad gäller "tillsynen av att lagstiftningen efterlevs". Vidare sägs att "detta överensstämmer inte med de verkliga förhållan- dena". SFR instämmer i att den rena utsjöbevakningen uteslutande sköts av kustbevakningen. Vid kustområden samt i insjöar och vattendrag har dock fisketillsynsmännen en mycket stor och i många fall en direkt avgö- rande betydelse för efterlevnaden och möjligheten att beivra överträdelser. Riksförbundet föreslår därför att fisketillsynsmännen får behålla sin rätt att ta egendom i beslag. Angående befälhavare på fiskeristyrelsens undersök- ningsfartygs befogenhet att besluta om beslag. instämmer SFR i prome- morians förslag med den motivation som finns i skrivningen.

Kustbevakningen bör ges de utökade befogenheter som föreslås på s. 36. Det är viktigt att bevakningen får de möjligheter som krävs för en effektiv övervakning så att inte enbart direkt synliga överträdelser kan upptäckas.

På s. 36 och 37 i promemorian har man berört åklagares och domstols behörighet samt forum-frågan. Det vore säkerligen en fördel om handlägg- ningen av framför allt trålfiskebrotten kunde begränsas till vissa åklagar- distrikt och domstolar på de olika kuststräckorna.

9 Riksdagen 1983/84. ! saml. Nr 159

• Sida 110
•  Original

Prop. 1983/84: 159 110

Vid domstolsutslag vill riksförbundet speciellt påpeka att hänsyn bör tas till omständigheterna i varje enskilt fall så att inte den som av förhållanden över vilka han ej råder bryter mot fiskelagstiftningen. straffas lika hårt som den vilken med berått mod bryter mot gällande lagstiftning. Speciell upp- märksamhet bör härvid ägnas åt överträdelser som skett i omedelbar närhet av fiskegränsen där storm. dimma. strömsättning. smärre felaktig- heter på de instrument med vilka positionsbestämningar företas osv kan medverka till lagöverträdelser utan att vederbörande skeppare avsett det- ' ta.

Här nedan behandlas paragraferna var för sig.

35 c 5

I paragrafen föreslås att "Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bedriver trålfiske i strid med meddelade föreskrifter eller utan tillstånd av myndighet i fall då sådant krävs. döms till fängelse högst sex månader eller böter". Med hänvisning till ovanstående bör speciell hänsyn tagas till fiskare som av ”oaktsamhet" eller av förhållanden över vilka han ej råder. råkar bryta mot lagstiftningen. '

Att bland fiera fiskesätt som kan överträda bestämmelserna utvälja enbart "trålfiske" anser SFR vara i strid mot allmänna rättvisekrav och vi föreslår därför att alla typer av redskap innefattas i bestämmelsen.

375

SFR tillstyrker att beslag skall kunna göras som dels är ämnade att säkra bevisning och dels har som syfte att säkra egendom som kan komma att förverkas. Vi vill analogt med vår diskussion i 3.3 "Särskild rättsverkan" dock påpeka att beslag och förverkande av redskap ej skall innebära att fiskarens möjlighet till fortsatt fiske äventyras.

37aå

Riksförbundet anser att fisketillsynsmännens befogenheter ej bör in- skränkas utan skall kvarstå i nuvarande omfattning.

18. Sveriges fiskevattenägareförbund

Det är enligt förbundet angeläget att sanktioner vid allvarliga överträ— delser av den fiskerättsliga lagstiftningen är'sådana att de avskräcker från överträdelser. Det är vidare nödvändigt att påföljderna står i nivå med lagstiftningen i de andra nordiska länderna. Förbundet tillstyrker därför förslaget till skärpta straffbestämmelser och skärpta regler för förver- kande.

Förbundet delar dock inte uppfattningen att det för närvarande inte skulle finnas behov av särskilda regler för laxfiske. Laxsituationen är i dag sådan att åtgärder måste vidtas för att begränsa uttagen om det i framtiden

• Sida 111
•  Original

Prop. 1983/84: 159 , lll

skall finnas svenska självreproducerande laxstammar. För 'attkunna ge- nomföra erforderliga åtgärder i nämnt hänseende är det nödvändigt med ett effektivt och därmed avskräckande sanktionssystem. Förbundet anser därför attjämväl laxfisket bör omfattas av de skärpta bestämmelserna. Förslaget att frånhända fisketillsynsmännen deras nuvarande befogen- heter att ta egendom i beslag kan förbundet inte acceptera. Detta skulle allvarligt försämra fisketillsynen och i hög grad även möjligheten att säkra bevis. Förbundet motätter sig bestämt en ändring i berört avseende.

19. Sveriges fritidsfiskares riksförbund

Förbundet betraktar fisketillsynen som ett viktigt led i den moderna fiskevården. För att tillsynen ska vara verkningsfull krävs emellertid att organisationen ges en sådan omfattning att upptäcktsrisken- blir stor samti- digt som påföljderna vid överträdelse kraftigt skärps. Alltsammans syf- tande till en bättre efterlevnad av lagstiftningen.

Med anledning härav biträder förbundet utredningens förslag om skärpta straffbestämmelser.

Fisketillsynen bedrivs inom ett vidsträckt område och problemen är stora när det gäller att göra effektiva ingripanden. För fisketillsynen i kustnära vatten samt i sjöar och vattendrag spelar särskilt förordnade fisketillsyningsmän stor roll eftersom polis- och tullpersonals insatser av resursskäl är otillräcklig och inte heller kan förväntas ökas. Det är därvid viktigt att dessa tillsyningsmän ges befogenheter så att en effektiv tillsyn kan ske. Förslaget att frånta fisketillsyningsmännen deras nuvarande befo- genheter att ta egendom i beslag och istället för ingripande behöva anmäla behov av beslag eller annan tvångsåtgärd till polis- eller tull-myndighet skulle försvåra tillsynsverksamheten och urholka-förslagets målsättning om en bättre efterlevnad av lagstiftningen. Förbundet avstyrker därför förslaget att ta bort tillsynsmännens beslagsrätt.

Tillsynsmännen utför ofta sin uppgift på rent ideell grund då tillgången på medel för deras verksamhet är kraftigt underdimensionerad. Förbundet har, tillsammans med Sveriges fiskevattenägareförbund. i en skrivelse till jordbruksdepartementet, 1982-05-07. tagit upp resursfrågan. Eftersom frå- gan ännu inte fått någon tillfredsställande lösning måste förbundet ånyo påpeka att om inte medel ställs till förfogande kommer den tillsyn som byggts upp med ideell arbetskraft att falla samman. Detta samtidigt som statsmakterna föreslår åtgärder som ska leda till en bättre efterlevnad av lagstiftningen och skärpta regler för skyddet av vandringsfisk. Åtgärder som måste betraktas som verkningslösa. om maninte samtidigt kan upp- rätthålla en effektiv tillsyn.

• Sida 112
•  Original

Prop. 1983/84: 159

112

345'

Förslag till lag om ändring i lagen (1950:596) om rätt till fiske

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1950:596) om rätt till fiske dels att 34. 35 a. 36. 36 a. 37. 39 och 41 55 skall ha nedan angivna lydelse. dels att i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 35c. 36b. 36c och 37aåå, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Den som uppsåtligen eller av oakt- samhet

1. utan lov bedriver fiske som hör under annans enskilda fiskerätt el- ler enligt denna lag må bedrivas en- dast efter tillstånd av myndighet. eller

2. bryter mot föreskrift. som meddelats med stöd av 16. 22 eller 24.5, dömes för olovligt fiske till böter eller fängelse i högst sex må- nader.

35a

Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåt- ligen eller av oaktsamhet bryter mot 1. föreskrift som meddelats med stöd av 33få. i de fall som särskilt anges i sålunda meddelad före- skrift.

2. fiskeförbud som meddelats för visst område i anledning av företag enligt vattenlagen (1983z29l) eller motsvarande äldre lag.

Den som gör sig skyldig till för- .

sök eller förberedelse till brott. för vilket föreskrivits påföljd enligt första stycket ], dömes, i de fall som särskilt anges i föreskrift med- delad med stöd av 33få. till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken .

' Senaste lydelse 19692339. 2 Senaste lydelse l983:652.

Den som med uppsåt eller av oakt- samhet '

1. utan lov bedriver fiske som hör under annans enskilda fiskerätt el- ler enligt denna lagfår bedrivas en- dast efter tillstånd av myndighet. eller

2. bryter mot föreskrift. som meddelats med stöd av 16. 22 eller 245. '

döms för olovligt fiske till böter eller fängelse i högst sex månader. om inte annatfölier av 35 ('å' .

gZ

Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot '

]. föreskrift som meddelats med stöd av 33 få". i de fall som särskilt anges i sålunda meddelad före- skrift. am inte mznatfr'iljer av 35 c 9'.

2. fiskeförbud som meddelats för visst område i anledning av företag enligt vattenlagen (1983z29l) eller motsvarande äldre lag.

Den som gör sig skyldig till för- sök eller förberedelse till brott. för vilket föreskrivits påföljd enligt första stycket 1. döms, ide fall som särskilt anges i föreskrift meddelad med stöd. av 33 få. till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken .'

• Sida 113
•  Original

Prop. 1983/84: 159

Nuvarande lydelse

113

F öreslagen lydelse

35cå

Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bedriver trålfiske istrid mot meddelade föreskrifter eller lllall tillstånd av myndighet ifall då sådant krävs döms till fängelse i högst sex månader eller böter. lägst ettusen kronor och högst ett krontal motsvarande etthundra . gånger antalet hästkrafter (DIN) i ' motorn på det fiskefartyg som an- vänts för bogsering av trålen.

36 s*

Fångst som någon har erhållit ge- nom annat brott enligt denna lag än överträdelser av 33 a. 33b eller 33då och som ej enligt 37.5 tredje stycket behållits av fiskerättsha- varen skall förklaras förverkad. om det ej är uppenbart obilligt.

Fiskeredskap. som har använts som hjälpmedel vid annat brott en- ligt denna lag än överträdelse av 33aå första stycket eller 33båfår förklaras förverkat. om det är på- kallat tillförebyggande av brott el- ler eljest särskilda skäl föreligga. Vad som nu har sagts skall äga motsvarande tillämpning på för- ankringsanordning eller annat före— mål som använts vid överträdelse av 33as' andra stycket. '

Första och andra styckena skola, i de fall som särskilt angivas i före- skrift meddelad med stöd av 33 få. äga motsvarande tillämpning i frå-' ga om fångst som erhållits genom brott mot sålunda meddelad före- skrift samt i fråga om fiskeredskap som använts som hjälpmedel vid sådant brott.

Påträffas i ett parti fisk sådan fisk som enligt föreskrift meddelad med stöd av 33 få skall förklaras förverkad på den grund att den fångats under otillåten tid eller icke håller föreskrivet minimimått. skall hela partiet förklaras förverkat.

3 Senaste lydelse l975:l76.

Fångst som någon har erhållit ge- nom annat brott enligt denna lag än överträdelser av 33 a. 33b eller 33déi och som ej enligt 37% sjätte stycket behållits av fiskerättsha- varen skall förklaras förverkad. om det inte är uppenbart oskäligt.

Fiskeredskap. som har använts som hjälpmedel vid annat brott en- ligt denna lag än överträdelse av 33 a & första stycket eller 33 b & skall förklaras förverkat. om det inre' är oskäligt. Vad som nu har sagts skall tillämpas även på förankringsan- ordning eller annat föremål som an- vänts vid överträdelse av 33 aå' andra stycket.

Första och andra styckena skall. i de fall som särskilt anges i före- skrift meddelad med stöd av 33 få. tillämpas även i fråga om fångst som erhållits genom brott mot så- lunda meddelad föreskrift samt i fråga om fiskeredskap som använts som hjälpmedel vid sådant brott.

• Sida 114
•  Original

Prop. 1983/84: 159

Nuvarande lydelse

Vad sotn nu har sagts gäller dock ej, om innehavaren av partiet ge- nast på egen bekostnad låter tro- värdig person sortera bort den övri- ga fisken eller om förverkande av hela partiet skulle vara uppenbart obilligt.

I stället för fångsten eller redska- pet kan dess värde förklaras förver- kat.

ll4

Föreslagen lydelse

! stället för fångsten eller redska- pet kan dess värde helt eller delvis förklaras förverkat. Kan bevisning om värdet inte alls eller endast nted svårighet föras.får värdet uppskat- tas till ett belopp som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.

361154

Har någon i strid mot föreskrift som meddelats med stöd av 33få till riket infört eller sökt införa fisk eller inom riket saluhållit. utbjudit. sålt eller i återförsäljningssyfte köpt fisk som icke håller föreskrivet mi- nimimått," skola 365 första, fjärde och femte styckena äga motsvaran- de tillämpning. Härvid skall den fisk som varit föremål _för olovlig befattning anses såsom olagligen fångad.

Har någon i strid mot föreskrift som meddelats med stöd av 33 få till riket infört eller försökt införa fisk eller inom riket saluhållit. ut-

'bjudit. sålt eller i återförsäljnings-

syfte köpt fisk som inte håller före- skrivet minimimått. skall fisken för- klaras förverkad om det inte är uppenbart oskäligt. I sådana fall får bestämmelserna i 3659 fjärde stycket och 36bé' första och andra styckena tillämpas.

36bä

" Senaste lydelse 1975zl76.

Skall förverkande enligt 365 ske av fångst. som påträffas ombord på ett fiskefartyg som använts till fisket. får hela fångsten förverkas. ont-det inte kan utredas hur stor del av fångsten som har tagits olagligt eller olovligt. '

Påträffas i annat fall i ett parti fisk sådan fisk som enligt föreskrift meddelad med stöd av 33f$i skall

förklaras förverkad på den grund

att den fångats under otillåten tid eller inte håller föreskrivet minimi- mått. skall hela partiet förklaras förverkat. om det inte är uppenbart oskäligt.

Bestämmelserna i 365 fjärde stycket får tillämpas även i de fall som anges i första och andra styc- kena.

• Sida 115
•  Original

Prop. 1983/84: 159

Nuvarande lydelse

115

Föreslagen lydelse

36cå

I mål om fört-'erkande enligt dert- na lag är befälhavaren på ettfiske— fartyg som använts vid brott mot la gen eller mot föreskrifter som meddelats med stöd av denna be- hörig attföra talan på ägarens väg- nar ifråga om egendom som ägs av någon annan ätt befälhavaren.

37 55

Ertappas någon å bar gärning, då han bryter mot denna lag. eller an- träffas redskap, som använts vid sådant brott. utsatt i vattnet. må fisketillsynsman som förordnats av länsstyrelsen eller fiskeristyrelsen, befälhavare å statens fartyg. vilket blivit utsänt för att övervaka ord- ningen å fiskeplats. samt befatt- ningshavare vid tullverkets kustbe- vakning beslagtaga fångsten och redskapet ävensom båt eller annat. som kan antagas äga betydelse för utredning om brottet. Enahanda befogenhet tillkommer. där fisket kränker enskild fiskerätt, vederbö- rande rättsägare eller hans folk.

Har egendom tagits i beslag en- ligt första stycket. skall anmälan därom göras till vederbörande po— lis- eller åklagarmyndighet. Den som erhållit sådan anmälan ltar att förfara som om han själv gjort b'e- slaget. ' '

5 Senaste lydelse 1970:193.

Ertappas någon på bar gärning. då han bryter mot denna lag, eller anträffas redskap. som använts vid sådant brott. utsatt i vattnet. får fångst och redskap samt fiskefartyg eller annat. som kan antas ha bety- delse för utredning om brottet eller bli föremål för förverkande. tas i beslag.

För-att kontrollera efterlevnaden av denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får undersökning ske av fisk. fiske- redskap. fisksump eller fiskefartyg som använts vid fisket.

Befogenheterna enligt första och andra styckena tillkommer därtill behörig tjänsteman vid tullverkets kustbevakning och särskilt förord- nad fisketillsynsntan.

Då fisket kränker enskild fiske- rätt. tillkommer befogenheten en- ligtförsta stycket även vederböran- de rättsägare eller den som handlar på hans uppdrag.

Överträdelser av fiskeförfatt- ningar skall skyndsamt anmälas till polis- eller åklagarmyndigheten. Därvid skall anges om egendom ta- gits i beslag enligt första stycket eller om ett ingripande enligt andra stycket har gjorts. Gäller en sådan anmälan beslag. skall den som tar emot anmälan förfara som om han själv gjort beslaget.

• Sida 116
•  Original

Prop. 1983/84: 159 Nuvarande lydelse

Fångst. som tagits i beslag av in- nehavaren av enskild fiskerätt eller hans folk. ntå dock. därest för be- slaget ej tillika föreligger annan grund än i denna lag är stadgad. utan anmälan behållas av fiskerätts- havaren.

l16

Föreslagen lydelse

Fångst. som tagits i beslag av in— nehavaren av enskild fiskerätt eller den som handlar på hans uppdrag. får dock. om det för beslaget inte finns någon annan grund än som föreskrivs i denna lag. utan anmälan behållas av fiskerättshavaren.

37a5

För tillsyn över efterlevnaden av denna lag och föreskrifter. som har meddelats med stöd av lagen. får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer utse särskilda fisketillsynsrm'in.

Enfisketillsynsman får förordnas att ta egendom i beslag och att ut— föra sådana undersökningar som avses i37s$ andra stycket.

39 .5"

Finnes uppenbart att ftskcrcdskap utsatts eller anordning vidtagits i strid med vad som gäller om fiskådra. och följer ej rättelse genast efter det tillsägelse skett. får på ansökan av den som lider skada kronofogdemyn— digheten i orten. sedan myndigheten med trovärdig person hållit syn på stället, meddela nödig handräckning på den tredskandes bekostnad. Kost- naden får tas ut med tillämpning av vad i utsökningsbalkcn sägs om uttagande av förrättningskostnader.

Detsamma skall gälla. om någon begagnar av länsstyrelsen fastställt märke för redskap eller notvarp på sätt som är ägnat att obehörigen avhalla annan från att fiska.

Beröres allmänt fiskeriintresse. må även allmän åklagare. statens fiskeritjänsteman eller av länssty- relsen eller fiskeristyrelsen förord- nad fisketillsynsman göra ansökan om handräckning.

Berörs allmänt fiskeriintresse. får även allmän åklagare. statens fiskeritjänsteman eller en särskilt förordnad fisketillsynsman göra an— sökan om handräckning.

41 s7

Länsstyrelsens beslut i sådana ärenden som avses i 24. 28 eller 29lå överklagas hos kammarrätten ge- nom besvär inom två månader efter det klaganden fick del av beslutet.

Fiskenämndens beslut i sådant ärende som avses i 30.5 överklagas hos fiskeristyrelsen genom besvär

” Senaste lydelse l98l: 8 5. 54

5 7 Senaste lydelse 1981: 34.

Länsstyrelsens beslut-i sådana ('irenden som avses i 24, 28 eller 29 5 får överklagas hos kammarrätten genom besvär.

Fiskenämndens beslut i sådant ärende som avses i 30 åfår överkla- gas hos fiskeristyrelsen genom be-

• Sida 117
•  Original

Prop. 1983/84: 159

Nuvarande lydelse

inom tre veckor efter det klaganden fick del av beslutet. Fiskeristyrel- sens beslut överklagas hos rege- ringen genom besvär.

Beslut enligt denna lag av enfär- valtningsmyndighet överklagas i övriga fall inom den tid som anges i första stycket hos regeringen ge- nom besvär.

Vederbörande fiskeriintendent är på grund av sin befattning behörig att föra talan i ärende som "avses i första. andra eller tredje stycket.

Då beslut som en myndighet meddelar enligt denna lag angår så många att en avskrift av beslutet— inte lämpligen kan tillställas var Och en av dem. skall delgivning ske enligt l7å delgivningslagen (l970:428).

Beslut. som avses i 22. 28 och 29 åå. skall gälla utan hinder av att det har överklagats, om inte annat förordnas. Om det finns särskilda skäl. får fiskenämnden förordna att även sådant beslut. som avses i 30 å. skall gälla med omedelbar ver- kan.

] 17 Föreslagen lydelse

svär. Fiskeristyrelsens beslut får överklagas hos regeringen genom besvär.

_ Vederbörande fiskeriintendent är på grund av sin befattning behörig att föra talan i ärende som avses i första eller andra stycket. '

Då ett beslut som en myndighet meddelar enligt denna lag angår så många att en avskrift av beslutet inte lämpligen kan tillställas var och en av dem. skall delgivning ske enligt 17.5 delgivningslagen" ( l970:428). '

Beslut. som avses i 28 och 29 åå. skall gälla utan hinder av att det har överklagats. om inte annat förord- nas. Om det finns särskilda skäl. får fiskenämnden förordna att även så- dant beslut. som avses i 305. skall gälla med omedelbar verkan.

Denna lag träder i kraft den I juli 1984. Lagen gäller ej beträffande gärning som har begåtts före ikraftträdandet.

• Sida 118
•  Original

Prop. 1983/84: 159 118

Utdrag LAGRÄDET - PROTOKOLL

vid sammanträde 1984-03-08

Närvarande: f.d. justitierådet Petrén, justitierådet Rydin. regeringsrådet Voss.

Enligt lagrådet den 24 februari 1984 tillhandakommet utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 23 februari 1984 har regeringen på hemstäl- lan av statsrådet och chefen förjordbruksdepartementet Lundkvist beslu- tat inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske. .

Förslaget har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Ulf An- dersson.

Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet:

35cå

Förslaget att införa normerade böter för olaga eller olovligt trålfiske är vid första påseende förvånande. Normerade böter är en påföljd som suc- cessivt har försvunnit ur specialstraffrätten. Ett skäl härför synes ha varit att specialstraffrättens påföljdssystem bör anpassas till brottsbalkens och att normerade böter. som inte finns som påföljd för brott enligt brottsbal- ken_ därför bör förekomma endast om vägande skäl föreligger (se SOU . 1969:42 s. 164 och prop. 1971: 10 s. 235 ).

Av lagrådsremissen framgår att huvttdskälen för att införa normerade böter är att de stora skillnader som föreligger mellan sanktionssystemcn i Sverige och i andra länder upplevs som en orättvisa av svenska yrkesfis— kare och att de påföljder som kan utdömas från svensk sida inte är ägnade att få slut på det olaga trålfiske som i betydande omfattning förekommer i den svenska fiskezonen. Samtliga remissinstanser har anslutit sig till be- dömningen att det finns ett klart behov av en skärpning av de fiskerättsliga sanktionsreglerna.

Med de beloppsgränser som gäller kan den avsedda skärpningen av sanktionsreglerna inte åstadkommas med dagsböter eller penningböter och det kan inte anses lämpligt att genom särbestämmelser i lagen om rätt till fiske gå utöver dessa beloppsgränser. Det kan då synas ligga närmast till ' hands att införa en sanktionsavgift i likhet med vad som skett på flera andra områden. där det visat sig angeläget att skärpa påföljden för brott i näringsverksamhet. ] lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg infördes den ljanuari 1984 en vattenföroreningsavgift för över- trädelser mot lagens förbud mot oljeutsläpp. Vattenförorening från fartyg företer såtillvida likheter med olaga eller olovligt trålfiske att brottet ofta kan förmodas bli begånget av en utlänning. De verkställighetsproblem som

• Sida 119
•  Original

Prop. 1983/84: 159 119

enligt vad som anförs i remissen i sådant fall skulle föreligga i fråga om sanktionsavgift vid trålfiske torde föreligga också beträffande vattenföro- reningsavgiften. Problemet synes emellertid i det sammanhanget ha lösts genom bestämmelser om att statens anspråk på avgiften skall kunna säkras genom t. ex. förbud mot fartygets avgång eller vidare resa. om inte "säker— het ställs för avgiftsskyldighetens fullgörande. Av utredningen i föreva- rande lagstiftningsärende går det inte att dra några bestämda slutsatser om i vad mån förutsättningar saknas för att i lagen om rätt till fiske införa en sanktionsavgift liknande vattenföroreningsavgiften. Lagrådet anser att det hade varit värdefullt att få denna fråga belyst.

Det föreslagna systemet med normerade böter framstår mot bakgrund av det sagda som den mest ändamålsenliga sanktionsformen för att söka komma till rätta med de allvarliga olägenheter som det olaga trålfisket innebär. Enligt 25 kap. 1 5 andra stycket brottsbalken förutsätts också att sådana böter kan förekomma.

Lagrådet anser på grund av det anförda att förslaget att införa norme- rade böter som påföljd för olaga eller olovligt trålfiske får godtas. Ej heller har lagrådet någon erinran mot den föreslagna beräkningsgrunden.

[ denna paragraf anges fängelse före böter såsom påföljd. Ordningen mellan de båda straffarterna bör. i enlighet med ansvarsbestämmelserna i 34—35 b 55. vara den omvända. Lagrådet får således föreslå att paragrafen ges följande lydelse: "Den som — — — döms till böter. lägst — —' — av trålen. eller fängelse i högst sex månader."

37.5

Om vad lagrådet föreslår under 37a5 godtas. bör ordet "särskilt”. i förevarande paragrafs tredje stycke i och för sig utgå. Befogenhet varom här är fråga tillkommer endast fisketillsynsman vars förordnande omfattar befogenhet som avses i 37a5 andra stycket. Detta bör komma till uttryck i lagtexten. vilket kan ske genom att ordet "särskilt" utbyts mot "därtill".

Enligt vad som påstås i specialmotiveringen till paragrafen upptar femte stycket bestämmelse om att anmälan skall göras skyndsamt till vederbö- rande polis- eller åklagarmyndighet. när beslag eller undersökning har gjorts. Av den föreslagna lagtexten framgår emellertid att det är överträ- delser av fiskeförfattningar som skall anmälas. varvid skall anges om egendom tagits i beslag enligt första stycket eller om undersökning enligt andra stycket gjorts. Regleringen innebär att anmälan av överträdelser skall göras även i fall då egendom inte har tagits i beslag. Och när under- - sökning har ägt rum behöver detta inte anmälas annat än i samband med anmälan om överträdelse.

• Sida 120
•  Original

Prop. 1983/84: 159 . 120

37a5

Andra tillsynsmän än sådana som utsetts enligt bestämmelserna i para- grafens första stycke omnämns inte i lagen om rätt till fiske. Ordet "sär— skilda" är därför missvisande. Lagrådet föreslår att ordet-utgår.

39.5

Av likartat skäl som angivits vid 37 & bör ordet "särskilt” i tredje stycket ' utbytas mot ordet ”därtill".

• Sida 121
•  Original

Prop. 1983/84: 159 I 121

. . . Utdrag JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1984-03-15

Närvarande: statsrådet I. Carlsson, ordförande. och statsråden Lundkvist. Sigurdsen. Gustafsson. Leijon, Hjelm-Wallén. Peterson. Andersson. Bo- ström. Bodström. Göransson. Gradin. Holmberg. Hellström, Thunborg. Wickbom

Föredragande: statsrådet Lundkvist

Proposition med förslag till ändringar i lagen ( 1950: 596) om rätt till fiske

Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag till lag om änd- ring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske. _

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför. Jag godtar lagrådets förslag till ändring av 35c %. I övrigt har lagrådet inget att erinra mot förslaget om normerade böter i och för sig. Lagrådet anser dock att det hade varit värdefullt att få belyst i vad mån förutsätt- ningar saknas för att i lagen om rätt till fiske införa en sanktionsavgift liknande vattenföroreningsavgiften. Det är främst av följande skäl somjag - anser att normerade böter är en lämpligare sanktionsform. Den lösning av verkställighetsproblemet som valts i fråga om vattenföroreningsavgiftcn motsvarar på det straffprocessuella området kvarstad och är effektiv i de fall ett fartyg, från vilket en förseelse skett. anlöpt svensk hamn. På fiskets område finns det emellertid ett särskilt behov av en sanktion som kan verkställas i situationer då ett fiskefartyg inte har gått in till svensk hamn och då det alltså inte varit möjligt att säkerställa betalningsskyldighetens fullgörande genom t. ex. förbud mot fartygets avgång eller vidare resa. En verkställighet i dessa fall kan ske i övriga nordiska länder när det gäller böter medan det saknas regler om verkställighet utomlands av sanktions- avgifter. Till vadjag nu sagt kommer den fördelen med normerade böter att dessa ådöms av allmänna domstolar enligt sedan länge gällande straff- processuella regler och samtidigt med att beslut om t.ex. förverkande meddelas. Införandet av en sanktionsavgift skulle kräva nya processuella bestämmelser. och samordningsproblem skulle kunna uppkomma i förhål- lande till det straffprocessuella förfarandet. Vid dessa förhållanden anser

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 23 februari 1984.

• Sida 122
•  Original

Prop. 1983/84: 159 122

jag. vilket också lagrådet funnit. att normerade böter f.n. är den mer ändamålsenliga sanktionsformen.

Jag instämmer i vad lagrådet har anfört i fråga om 37. 37a och 39 åå och jag föreslår att lagförslaget ändras i enlighet härmed. Dessutom bör det av ikraftträdandereglerna framgå att de äldre reglerna om besvärstid gäller i fråga om överklagande av beslut som har meddelats före den ljuli 1984.

Vidare bör några redaktionellajämkningar göras i lagförslaget.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att antaga det av lagrådet granskade lagförslaget med vidtagna änd-

ringar.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredra- ganden har lagt fram.

• Sida 123
•  Original

Prop. 1983/84:159 . . 1

IQ '»

Innehåll _

Proposition .................................................. l Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... 1 Lagförslag ................................................... 2 Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 23 februari 1984 8 1 Inledning .................................................. 8 2 Allmän motivering ......................................... 8

2.1 Allmänna utgångspunkter ................................ 8 2 2 Utformningen av ansvarsbestämmelserna .................. 13 2.1 Bötessanktionen .................................. 13

2.2.2 Beräkningsgrunden ................................ 14 2.3 Bestämmelserna om förverkande ......................... 16 2.3.1 Förverkande av redskap ........................... 16 2.3.2 Värdeförverkande ................................. 16 2.3.3 Sammanblandning av laglig och olaglig fångst ' ......... 18 2.3.4 Förfarandet vid förverkande i vissa fall .............. 19 2.4 Fisketillsynen .......................................... 20 2.4.1 Förutsättningarna för beslag ........................ 20 2.4.2 Tillsynsreglerna i övrigt ............................ 20 2.5 Besvärsreglerna ........................................ 22 3 Upprättat lagförslag ........................................ 23 4 Specialmotivering .......................................... 23 5 Hemställan ................................................ 32 6 Beslut .................................................... 32 Bilaga 1 Departementspromemorian (Ds Jo 1983: 16) Skärpta sank-

tioner vid brott mot fiskelagstiftningen ................. 33

Bilaga2 Remissammanställning .......................... ' ..... 86

Bilaga 3 Det remitterade lagförslaget .......................... 112 Utdrag av lagrådets protokoll den 8 mars 1984 ................... 1 18

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 15 mars 1984 . . . 121

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984

• Sida 124
•  Original