Prop. 2015/16:163
Elsäkerhet
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 7 april 2016
Stefan Löfven
Ibrahim Baylan
(Miljö- och energidepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås en elsäkerhetslag där nya bestämmelser om elinstallationsarbete ingår tillsammans med de nuvarande bestämmelserna om elsäkerhet i 9 kap. ellagen (1997:857) och bestämmelserna om skadestånd i 10 kap.1–8 §§ellagen.
De nya bestämmelserna innebär i huvudsak att alla företag som utför elinstallationsarbete ska ha en auktoriserad elinstallatör och ett egenkontrollprogram som säkerställer att arbetet utförs på rätt sätt och av personer med rätt kompetens, att företag som utför elinstallationsarbete på någon annans anläggning måste anmäla sin verksamhet till tillsynsmyndigheten, att tillsynsmyndigheten beslutar om auktorisation för elinstallatörer efter ansökan och att det bara är personer med auktorisation som elinstallatör och personer som omfattas av ett företags egenkontrollprogram som får utföra elinstallationsarbete, med vissa specificerade undantag.
Propositionen innehåller också ett förslag till ändring i lagen (1966:742) om hotell- och pensionatrörelse. Genom ändringen tydliggörs ansvaret för tillsyn över elsäkerhet i hotell- och pensionatrörelser.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2017.
1. Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. elsäkerhetslag,
2. lag om ändring i ellagen (1997:857),
3. lag om ändring i lagen (1966:742) om hotell- och pensionatrörelse.
2. Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1. Förslag till elsäkerhetslag
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Denna lag syftar till att främja hög elsäkerhet och minska risker för att el orsakar personskada eller sakskada.
Särskilda bestämmelser om elektromagnetisk kompatibilitet finns i lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet.
Ordförklaringar
2 § Med elektrisk anläggning avses i denna lag en anläggning för produktion, överföring eller användning av el med de särskilda föremål som finns i anläggningen och som behövs för driften av den.
Om olika delar av en och samma anläggning har skilda innehavare, anses varje sådan del som en särskild anläggning. Om en anläggning för användning av el är ansluten till en eller flera andra sådana anläggningar och anläggningarna har samma innehavare, ska anläggningarna anses som en och samma anläggning.
3 § I denna lag avses med
starkströmsanläggning: en elektrisk anläggning för sådan spänning, strömstyrka eller frekvens som kan vara farlig för människor eller egendom,
elektrisk utrustning: en anordning, apparat eller annat föremål som producerar, överför, använder eller förbrukar el eller en komponent i en sådan utrustning eller i en starkströmsanläggning, och
säkerhetsbrist i el: el som inte är så säker som skäligen kan förväntas.
4 §Med elinstallationsarbete avses i denna lag arbete som avser
1. att utföra, ändra eller reparera en elektrisk starkströmsanläggning,
2. att fast ansluta en elektrisk utrustning till en starkströmsanläggning, eller
3. att koppla loss en elektrisk utrustning från en starkströmsanläggning som utrustningen är fast ansluten till.
5 § I denna lag avses med
elinstallationsföretag: en näringsidkare som yrkesmässigt utför elinstallationsarbete, och
elinstallatör: en fysisk person som är auktoriserad att utföra elinstallationsarbete.
Skyldigheter i fråga om elektriska anläggningar
6 § Den som innehar en starkströmsanläggning ska se till att
1. det fortlöpande kontrolleras att anläggningen ger betryggande säkerhet mot personskada och sakskada, och
2. arbete som utförs på eller i anslutning till anläggningen görs på ett sådant sätt och utförs av eller under ledning av personer med sådana kunskaper och färdigheter att betryggande säkerhet ges mot personskada och sakskada.
7 § Om en tillkommen elektrisk anläggning kan vålla personskada eller sakskada eller driftstörning genom inverkan på en annan redan befintlig elektrisk anläggning, ska innehavaren av den förstnämnda anläggningen vidta de åtgärder som behövs vid den anläggningen för att förebygga sådan skada eller störning.
8 § Om en tillkommen elektrisk anläggning kan vålla sakskada genom inverkan på en redan befintlig naturgasledning, som det krävs koncession för enligt naturgaslagen (2005:403), ska innehavaren av den elektriska anläggningen vidta de åtgärder som behövs vid den anläggningen för att förebygga sådan skada.
9 § Om det på en elektrisk ledning eller en skyddsanordning som hör till den ledningen ska utföras arbete som är farligt på grund av närhet till en luftledning för starkström och innehavaren av den förstnämnda ledningen begär det, ska innehavaren av starkströmsledningen ta den ur drift så länge som det är nödvändigt för arbetet.
10 § Den som begär ett driftavbrott enligt 9 § ska ersätta den kostnad och skada som avbrottet medför för innehavaren av starkströmsledningen.
11 § Den som innehar en starkströmsanläggning med en spänning som överstiger 1 000 volt mellan fasledare där det vid enfasigt fel kan uppkomma jordslutningsström med större styrka än 500 ampere och får kännedom om att det har tillkommit en elektrisk anläggning för svagström eller för starkström med en spänning av högst 1 000 volt mellan fasledare, ska vidta de åtgärder som behövs vid den förstnämnda anläggningen för att förebygga skada eller störning.
Åtgärderna ska vara ändamålsenliga för att förebygga att anläggningen genom induktion eller förhöjda markpotentialer påverkar den andra anläggningen och orsakar person- eller sakskada eller annan störning än ljudstörning.
12 § Om en innehavare av en tillkommen anläggning har orsakat att kostnaden för åtgärder enligt 11 § blivit väsentligt högre än nödvändigt, ska innehavaren svara för merkostnaden.
13 § Vid tillämpningen av 7, 8, 11 och 12 §§ ska en elektrisk anläggning anses tillkomma
1. när den tas i bruk och, om olika delar av anläggningen tas i bruk vid skilda tidpunkter, varje sådan del anses som en särskild tillkommen anläggning, och
2. om den flyttas eller ändras i fråga om utförande eller drift och därigenom ökar risken för skada eller störning.
14 § Om nödvändigt skydd enligt 7, 8 eller 11 § kan uppnås med bättre verkan eller till lägre kostnad genom någon åtgärd vid en annan anläggning ska innehavaren av den anläggningen utföra åtgärden.
Den som utfört åtgärden har rätt att få ersättning för de utgifter som varit nödvändiga av den som enligt 7, 8 eller 11 § är skyldig att vidta åtgärder. Om åtgärden inneburit en fördel för anläggningen i form av minskning av utgifterna för dess underhåll och drift eller annan stadigvarande förbättring av driften, ska ersättningen minskas i motsvarande mån.
15 § Om ett område för sjötrafik i avsevärd omfattning kommer att trafikeras av fartyg som kräver större segelfri höjd än en elektrisk ledning medger, är innehavaren av ledningen skyldig att vidta de åtgärder med ledningen som behövs för att ge betryggande säkerhet mot person- eller sakskada. Ledningens innehavare ska svara för kostnaderna för åtgärderna.
Skyldigheter i fråga om elektrisk utrustning
16 § Den som tillverkar, representerar den som tillverkar, importerar, distribuerar eller installerar en elektrisk utrustning ska se till att utrustningen uppfyller gällande säkerhetskrav.
17 § Den som innehar en elektrisk utrustning ska se till att den underhålls på ett godtagbart sätt och används på ett sätt som inte riskerar säkerheten.
18 § Den som använder en elektrisk utrustning ska försäkra sig om att den är säker för användning.
19 § Den som innehar en elektrisk utrustning som är avsedd att anslutas till en starkströmsanläggning ska se till att
1. det fortlöpande kontrolleras att utrustningen ger betryggande säkerhet mot personskada och sakskada, och
2. arbete som utförs på eller i anslutning till utrustningen görs på ett sådant sätt och utförs av eller under ledning av personer med sådana kunskaper och färdigheter att betryggande säkerhet ges mot personskada och sakskada.
Auktorisation för elinstallationsarbete
20 § Den som har tillfredsställande utbildning och praktisk erfarenhet och är lämplig ska efter ansökan ges auktorisation som elinstallatör.
Auktorisation ges för alla slag av elinstallationsarbeten eller för visst slag av sådant arbete.
21 § Tillsynsmyndigheten prövar frågor om auktorisation av elinstallatörer.
22 § Den som uppfyller de villkor för tillfällig yrkesutövning som gäller enligt lagen (2016:145) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som meddelas i anslutning till den lagen ska vid tillämpningen av denna lag anses vara auktoriserad.
Elinstallationsföretag
23 § Ett elinstallationsföretag måste ha minst en auktoriserad elinstallatör som ska verka för att verksamheten bedrivs i enlighet med denna lag och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.
24 § Ett elinstallationsföretag ska
1. utöva egenkontroll över arbetet enligt ett egenkontrollprogram som säkerställer att elinstallationsarbete utförs enligt de krav som ställs i denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, och
2. se till att elinstallationsarbete endast utförs av en elinstallatör eller av någon som omfattas av företagets egenkontrollprogram enligt 1.
Skyldighet att anmäla elinstallationsarbete
25 § Ett elinstallationsföretag som ska utföra arbete på andras anläggningar ska anmäla detta till tillsynsmyndigheten. Anmälan kan göras för alla slag av elinstallationsarbeten eller för visst slag av sådant arbete.
Arbetet får inte påbörjas förrän anmälan har gjorts.
Utförande av elinstallationsarbete
26 § Elinstallationsarbete ska utföras på ett sådant sätt att anläggningen ger betryggande säkerhet mot personskada och sakskada.
27 § Elinstallationsarbete får utföras endast av
1. en elinstallatör som är auktoriserad för arbetet, eller
2. någon som omfattas av företagets egenkontrollprogram enligt 24 §.
Ansvar för skada som orsakas av el från en starkströmsanläggning
28 § Om en personskada eller sakskada orsakas av el från en starkströmsanläggning, ska innehavaren av den starkströmsanläggning som elen senast kommit från ersätta skadan. Skadeståndsansvaret gäller även om det inte följer av allmänna skadeståndsbestämmelser.
Första stycket gäller inte
1. den som innehar en starkströmsanläggning för produktion av el där generatorn har en märkeffekt om högst 50 kilovoltampere,
2. den som innehar en starkströmsanläggning som är avsedd för användning av el och som tillförs el med en spänning av högst 250 volt
mellan en ledare och jord eller, vid icke direkt jordat system, mellan två ledare,
3. om skadan skett på en annan elektrisk anläggning eller på en naturgasledning som det krävs koncession för enligt naturgaslagen (2005:403), eller
4. om starkströmsanläggningen utgörs av en inrättning för godsbefordran eller är avsedd för en sådan inrättnings behov och skadan uppkommit på egendom som har blivit mottagen för sådan befordran.
Ansvar för skada som orsakas av säkerhetsbrist i el
29 § Om en personskada eller sakskada orsakas av säkerhetsbrist i el som satts i omlopp från en elektrisk anläggning med egen generator eller transformator, ska anläggningens innehavare ersätta skadan.
I fråga om sakskada gäller första stycket endast skada på egendom som till sin typ vanligen är avsedd för enskilt ändamål och som den skadelidande vid tiden för skadan använde huvudsakligen för enskilt ändamål.
Avtalsvillkor som inskränker skadeståndsskyldigheten är utan verkan.
30 § Skadeståndansvaret enligt 29 § gäller inte den som
1. visar att elen sattes i omlopp utanför en näringsverksamhet,
2. gör sannolikt att säkerhetsbristen har uppkommit efter att elen sattes i omlopp,
3. visar att säkerhetsbristen beror på att elen måste stämma överens med tvingande föreskrifter som har meddelats av en myndighet, eller
4. visar att det med hänsyn till det vetenskapliga och tekniska vetandet vid den tidpunkt då elen sattes i omlopp inte var möjligt att upptäcka säkerhetsbristen.
Ansvar för skada vid driftstörning
31 § Om en personskada, sakskada eller ren förmögenhetsskada orsakas av att el från en elektrisk anläggning stör driften vid en annan elektrisk anläggning och störningen uppstått till följd av uppsåt eller vårdslöshet hos innehavaren av den förstnämnda anläggningen, ska den innehavaren ersätta skadan.
Ägares skadeståndsansvar
32 § Ägaren till en elektrisk starkströmsanläggning som upplåtit nyttjanderätten helt eller delvis till någon annan svarar ändå för skada som ska ersättas enligt denna lag som om ägaren är innehavare. Ägaren är dock inte ansvarig med annan egendom än den som har upplåtits.
Om ägaren har betalat ersättning i ett sådant fall som avses i första stycket får ägaren kräva tillbaka den av nyttjanderättshavaren.
Bestämmande av skadestånd
33 § Vid bestämmande av ersättning för skada enligt 28, 29 eller 31 § ska 5 kap. skadeståndslagen (1972:207) tillämpas.
När ersättning för sakskada bestäms enligt 29 § ska ett belopp om 3 500 kronor avräknas.
Skadelidandes medvållande
34 § Om vållande på den skadelidandes sida har medverkat till skada, ska
1. i fråga om ersättning enligt 28 § första stycket eller 31 §, bestämmelserna om jämkning i 6 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207) tillämpas, och
2. i fråga om ersättning enligt 29 §, skadeståndet bestämmas efter vad som är skäligt.
Preskription
35 § Talan om ersättning ska väckas
1. i fråga om ersättning enligt 28 § första stycket eller 31 § inom två år från det att skadan inträffade, och
2. i fråga om ersättning enligt 29 § inom tre år från det att den som vill ha ersättning fick eller borde ha fått kännedom om att fordringen kunde göras gällande, dock senast tio år från det att den som påstås vara skadeståndsskyldig tillhandahöll elen.
Den som inte väcker talan i tid har inte rätt till ersättning enligt de angivna bestämmelserna.
Tillsynsmyndighet
36 § Den myndighet som regeringen bestämmer (tillsynsmyndigheten) ska utöva tillsyn enligt denna lag och enligt föreskrifter meddelade med stöd av lagen. Tillsynen omfattar inte bestämmelserna om skadestånd i 28–35 §§.
Upplysningar och handlingar
37 § Tillsynsmyndigheten har rätt att få de upplysningar och ta del av de handlingar som myndigheten begär för tillsynen.
Tillträde och provning
38 § För tillsyn har tillsynsmyndigheten rätt att få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder.
39 § Om det behövs för tillsynen, får tillsynsmyndigheten hos den som tillverkar, representerar den som tillverkar, importerar eller distribuerar
en elektrisk utrustning ta ut ett eller flera exemplar för provning av elektrisk utrustning som
1. är avsedd att anslutas till en elektrisk anläggning, eller
2. har införts eller ska införas på marknaden.
40 § Polismyndigheten ska lämna den hjälp som behövs för tillsynen enligt 38 och 39 §§.
Förelägganden
41 § Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs för att de föreskrifter som omfattas av tillsynen ska följas.
Ett sådant föreläggande gäller omedelbart och får förenas med vite.
42 § Om någon inte följer ett föreläggande enligt 41 §, får tillsynsmyndigheten besluta att rättelse ska göras på bekostnad av den som föreläggandet riktas mot.
Förbud
43 § Tillsynsmyndigheten får
1. förbjuda användning av en elektrisk anläggning som är i ett sådant skick eller används på ett sådant sätt att fara för person eller egendom kan uppstå,
2. förbjuda tillhandahållande eller användning av elektrisk utrustning som är i ett sådant skick eller används på ett sådant sätt att fara för person eller egendom kan uppstå eller som inte är kontrollerad, provad, besiktigad eller dokumenterad enligt gällande föreskrifter, och
3. helt eller delvis förbjuda tillhandahållande av elinstallationstjänster som inte uppfyller kraven i denna lag eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, om ett föreläggande enligt 41 § inte följts och det finns skäl att befara att det medför fara för elsäkerheten.
Ett förbud enligt första stycket gäller omedelbart, får förenas med vite och får verkställas.
Återkallelse av auktorisation
44 § Tillsynsmyndigheten får återkalla eller inskränka en auktorisation som har getts enligt 20 §, om elinstallatören visar oskicklighet eller försummelse vid elinstallationsarbete eller på annat sätt visar sig uppenbart olämplig för auktorisationen.
En auktorisation får återkallas eller inskränkas för viss tid.
Varning
45 § I stället för att återkalla eller inskränka en auktorisation får tillsynsmyndigheten i mindre allvarliga fall varna en elinstallatör.
Dispens
46 § Den myndighet som regeringen bestämmer får i det enskilda fallet ge dispens från kraven i denna lag.
Bemyndiganden
47 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. beskaffenhet, placering, provning, kontroll, besiktning, användning och skötsel av elektriska starkströmsanläggningar och elektrisk utrustning som är avsedd att anslutas till en starkströmsanläggning samt om arbete på eller i anslutning till sådana anläggningar och sådan utrustning,
2. tillståndsplikt eller anmälningsplikt för uppförande, ändring eller borttagning av starkströmsanläggningar,
3. skyldighet för innehavare av nätkoncession enligt ellagen (1997:857) eller en starkströmsanläggning att anmäla olycksfall eller driftstörningar,
4. skyldigheter vid framdragande av svagströmsledning,
5. säkerhetskrav som avses i 16–18 §§,
6. skyldigheter i fråga om information som ska följa med elektrisk utrustning,
7. skyldigheter att i fråga om elektrisk utrustning vidta skadeförebyggande arbete och vidta åtgärder när det finns anledning att anta att sådan utrustning inte överensstämmer med säkerhetskraven,
8. vilken utbildning och praktisk erfarenhet som krävs för att bli auktoriserad som elinstallatör,
9. de slag av elinstallationsarbete för vilka auktorisation kan ges enligt 20 § andra stycket och de för vilka anmälan kan göras enligt 25 §,
10. vad ett egenkontrollprogram ska innehålla, 11. avgifter för en myndighets verksamhet enligt denna lag, 12. ersättning för uttaget prov enligt 39 § och om skyldighet att ersätta kostnaderna för provningen, och
13. sådana undantag från kraven i 16–27 §§ som det finns särskilda skäl för.
Straff
48 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot
1. en skyldighet som en innehavare av starkströmsanläggning eller elektrisk utrustning har enligt 6 eller 19 §,
2. krav för att få utföra elinstallationsarbete enligt 27 §, eller
3. ett förbud enligt 43 § första stycket 3.
49 § Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet
1. bryter mot skyldigheten att ha auktoriserad elinstallatör enligt 23 §,
2. bryter mot skyldigheten att ha egenkontrollprogram enligt 24 § 2,
3. utför elinstallationsarbete utan att ha gjort anmälan enligt 25 §, eller
4. bryter mot ett säkerhetskrav i 16, 17 eller 18 § eller en föreskrift som meddelats med stöd av 47 § 5, 6 eller 7.
50 § Till ansvar enligt denna lag ska inte dömas i ringa fall eller om gärningen är belagd med straff enligt brottsbalken.
51 § Den som har åsidosatt ett vitesföreläggande får inte dömas till straff enligt denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet.
Förverkande
52 § En elektrisk anläggning eller elektrisk utrustning som varit föremål för brott enligt denna lag ska förklaras förverkad, om det inte är uppenbart oskäligt. I stället för sådan egendom kan värdet av egendomen förklaras förverkat. Även utbytet av brott enligt denna lag ska förklaras förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt.
Överklagande
53 § Tillsynsmyndighetens beslut enligt 20, 37–39 och 41–46 §§ får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut enligt denna lag får inte överklagas.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2017.
2. Den som med stöd av äldre föreskrifter har fått behörighet som elinstallatör ska vid tillämpningen av denna lag anses vara auktoriserad enligt 20 §.
2.2. Förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857)
Härigenom föreskrivs i fråga om ellagen (1997:857)1
dels att 9 kap., 10 kap. 1–8 §§ och 12 kap. 4 § ska upphöra att gälla,
dels att rubrikerna närmast före 10 kap. 1, 2 och 4–9 §§ ska utgå,
dels att 1 kap. 1 §, 12 kap. 1, 3 och 5 §§ och 13 kap. 1 § ska ha följande lydelse,
dels att rubriken till 10 kap. ska lyda ”Avbrottsersättning”,
dels att rubriken närmast före 12 kap. 4 § ska lyda ”Särskilt om tillsyn som avser driftsäkerheten hos det nationella elsystemet”,
dels att det ska införas en ny paragraf, 11 kap. 12 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
1 §2
I denna lag ges föreskrifter om elektriska anläggningar, om handel med el i vissa fall samt om elsäkerhet.
I denna lag ges föreskrifter om elektriska anläggningar och om handel med el i vissa fall.
Bestämmelser om elsäkerhet finns i elsäkerhetslagen (2017:000).
11 kap.
12 a §
Bestämmelser om ansvar för skada som orsakas av el finns i elsäkerhetslagen (2017:000) .
12 kap.
1 §3
Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och av föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av lagen utövas, såvitt avser
Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och av föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av lagen utövas, när det
1 Senast lydelse av 9 kap. 2 § 2007:217 9 kap. 2 a § 2009:23 9 kap. 9 § 2009:23 10 kap. 1 § 2007:217 12 kap. 4 § 1998:665. 2 Senaste lydelse 2008:265. 3 Senast lydelse 2011:712.
frågor om elsäkerhet och driftsäkerheten hos det nationella elsystemet, av den eller de myndigheter som regeringen bestämmer.
gäller frågor om driftsäkerheten hos det nationella elsystemet, av den eller de myndigheter som regeringen bestämmer.
Tillsynen i övrigt över efterlevnaden av denna lag och av föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen utövas av nätmyndigheten.
Tillsynen enligt andra stycket omfattar inte bestämmelserna i 7 och 10 kap. samt 11 kap. 1–12 §§ och inte heller efterlevnaden av elleverantörernas skyldigheter enligt 8 kap. 1–4 §§, 5 § första och andra styckena och 6–11 a §§.
Nätmyndigheten är tillsynsmyndighet enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel och om upphävande av förordning (EG) nr 1228/2003.
3 §4
En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden som behövs för att trygga efterlevnaden av de föreskrifter och villkor som omfattas av tillsynen. Ett föreläggande får förenas med vite.
Ett föreläggande gäller omedelbart, om det
1. avser elsäkerhet eller driftsäkerheten hos det nationella elsystemet,
1. avser driftsäkerheten hos det nationella elsystemet,
2. avser riktigheten av lämnade uppgifter enligt 8 kap. 11 b §, eller
3. har meddelats med anledning av en anmälan enligt 14 § första stycket.
5 §
För tillsyn som avser elsäkerhet eller driftsäkerheten hos det nationella elsystemet har tillsynsmyndigheten rätt att få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder.
Om det behövs för tillsynen avseende elsäkerhet, får tillsynsmyndigheten hos tillverkare, importörer, grossister och detaljhandlare för provning ta ut ett eller flera exemplar av en anordning, avsedd att anslutas till en elektrisk anläggning, eller elektrisk materiel som har införts eller skall införas på marknaden.
För tillsyn som avser driftsäkerheten hos det nationella elsystemet har tillsynsmyndigheten rätt att få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder.
4 Senaste lydelse 2011:712.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om ersättning för uttaget prov och om skyldighet att ersätta tillsynsmyndighetens kostnader för provning.
Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för tillsynen.
Polismyndigheten ska lämna det biträde som behövs för tillsynen.
13 kap.
1 §5
Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
1. bryter mot 2 kap. 1 eller 3 §,
1. bryter mot 2 kap. 1 eller 3 §, eller
2. bryter mot villkor som meddelats med stöd av 2 kap. 11 §, eller
2. bryter mot villkor som meddelats med stöd av 2 kap. 11 §.
3. bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av 8 kap. 1 § andra stycket eller 9 kap. 1 § andra stycket.
Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 2 kap. 17 §.
Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
1. bryter mot 2 kap. 17 §, eller
2. bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av 8 kap. 1 § andra stycket.
I ringa fall döms inte till ansvar.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2017.
5 Senaste lydelse 2006:926.
2.3. Förslag till lag om ändring i lagen (1966:742) om hotell- och pensionatrörelse
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1966:742) om hotell- och pensionatrörelse1
dels att 11 § ska upphöra att gälla,
dels att 18 § ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
18 §2
Till penningböter döms den som underlåter att
a. fullgöra anmälningsskyldighet enligt 8 §;
b. enligt 11 § föranstalta om undersökning eller anskaffa eller förvara intyg.
Till penningböter döms den som inte fullgör anmälningsskyldighet enligt 8 §.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2017.
1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1975:599. 2 Senaste lydelse 1991:293.
3. Ärendet och dess beredning
Regeringen beslutade den 22 augusti 2013 att ge en särskild utredare i uppdrag att se över bestämmelserna om elektriska installationer. Utredningen tog namnet Elbehörighetsutredningen.
Utredaren överlämnade i december 2014 sitt betänkande Elsäkerhet – en ledningsfråga (SOU 2014:89). En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1. Betänkandets lagförslag finns i bilaga 2.
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. En remissammanställning finns tillgänglig i Miljö- och energidepartementet (dnr M2015/00283/Ee).
Den 11 januari 2013 gav Elsäkerhetsverket in en skrivelse till Regeringskansliet med en begäran till regeringen om att upphäva bestämmelserna om elsäkerhet i 11 och 18 §§ lagen (1966:742) om hotell- och pensionatrörelse (dnr M2015/00061/Ee). Skrivelsen har remissbehandlats med Rikspolisstyrelsen och Visita. Ingen av remissinstanserna har haft något att invända mot förslaget.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 25 februari 2016 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5.
Regeringen har i propositionen i huvudsak följt Lagrådets förslag. Regeringen behandlar Lagrådets förslag i avsnitt 5.3 och i författningskommentaren. I förhållande till lagrådsremissen har också några redaktionella ändringar gjorts.
Hänvisningar till S3
4. Utgångspunkter för förslagen
Det är viktigt att elinstallationsarbete utförs så att risken för person- eller sakskador, liksom för störningar i driften av elektriska anläggningar, minimeras. Därför är elinstallationsarbete ett reglerat yrke i Sverige. Detta innebär bland annat att den som utför elektriska installationer måste ha ett särskilt tillstånd, s.k. behörighet. Det finns ett antal olika klasser av behörighet, beroende på vilket arbete den behörige ska ha kompetens för. Den som har fått behörighet kallas elinstallatör. Elsäkerhetsverket har i uppdrag att meddela behörighet att utföra elinstallationsarbete och är tillsynsmyndighet för personer med sådan behörighet. Varje år behandlar Elsäkerhetsverket cirka 1 800 behörighetsansökningar. I praktiken utförs merparten av allt elektriskt arbete i Sverige inte av elinstallatören själv utan av s.k. yrkesmän, som arbetar under elinstallatörens överinseende. Enligt en studie som Elsäkerhetsverket utförde 2013 uppskattas antalet verksamma yrkesmän i Sverige till cirka 55 000. Merparten, cirka 40 procent, arbetar för elinstallationsföretag. Andra stora verk-
samhetsområden som sysselsätter yrkesmän är installation av luftvärme, ventilation och säkerhet, tung industri samt eldistribution och elproduktion.
Nuvarande regler om elsäkerhet
Grundläggande bestämmelser om elsäkerhet finns i 9 kap. ellagen (1997:857). Utöver detta har regeringen meddelat föreskrifter om elektriska installationer i elinstallatörsförordningen (1990:806), om elektrisk materiel i förordningen (1993:1068) om elektrisk materiel och om elektriska anläggningar i starkströmsförordningen (2009:22). Regler om skyddsåtgärder finns också i kungörelsen (1958:558) om elektrisk svagströmslednings anordnande i förhållande till starkströmsledning.
Nuvarande regler om elinstallationsarbete
Bestämmelser om behörighet för installationer av elektriska starkströmsanläggningar finns i elinstallatörsförordningen (1990:806). Förordningen har sitt stöd i 9 kap. 1 § ellagen (1997:857) men utfärdades ursprungligen med stöd av 15 § ellagen (1902:71 s.1).
Syftet med förordningen är att förebygga risk för skador på person och egendom till följd av bristfällig eller felaktig installation av elektriska starkströmsanläggningar (1 §). En elektrisk starkströmsanläggning är en elektrisk anläggning för sådan spänning, strömstyrka eller frekvens som kan vara farlig för personer eller egendom (2 §). Förordningen gäller vid elinstallationsarbete som avser utförande, ändring eller reparation av elektriska starkströmsanläggningar eller som avser fast anslutning av en anordning till en starkströmsanläggning och losskoppling av en fast ansluten anordning från en sådan anläggning (3 §). Elinstallationsarbete får utföras endast av den som fått behörighet av Elsäkerhetsverket eller av en yrkesman under överinseende av en behörig installatör under förutsättning att de är anställda i samma företag (6 §). Elinstallatören ska se till att yrkesmannen har tillräckliga kunskaper och färdigheter och ansvarar för att det arbete som yrkesmannen har utfört är kontrollerat innan anläggningen tas i bruk (7 §). Det finns inte några formella krav på den som ska arbeta som yrkesman.
Elsäkerhetsverket har meddelat föreskrifter om bl.a. vissa undantag från förordningen och om olika behörighetsklasser och om kunskapskrav och praktik för dessa (ELSÄK-FS 2013:1). Föreskrifterna innehåller också bestämmelser om behörighet efter erkännande av yrkeskvalifikationer och yrkeserfarenhet som förvärvats i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer.
Bestämmelser om straff för den som bryter mot 6 eller 7 §§ eller mot föreskrifter meddelade enligt 8 § elinstallatörförordningen finns i 13 kap. ellagen.
Elsäkerhet är också i många fall en viktig del av en god arbetsmiljö vilket innebär att även arbetsmiljölagstiftningen är relevant i sammanhanget. Utöver den reglering som finns i lagstiftningen har arbetsmarknadens parter gjort överenskommelser i kollektivavtal.
Vad gäller i de andra nordiska länderna?
Samtliga nordiska länder har reglerade yrken för elinstallationsarbete. I alla länderna, utom Island, finns också ett krav på registrering eller auktorisation av den som avser att driva verksamhet som innebär utförande av elinstallationsarbeten. I Danmark har man ett krav på auktorisation av sådan verksamhet, i Finland gäller en anmälningsskyldighet till tillsynsmyndigheten och i Norge ställs ett krav på registrering.
Reglerna om elinstallationer behöver bli bättre
Elsäkerheten i Sverige är i grunden god, men det finns potential för förbättringar inom vissa områden. Ett sådant område är lagstiftningen kring elinstallationer. Bestämmelserna härstammar från år 1919 och har justerats vid flera tillfällen (främst 1939, 1975 och 1990). Dagens regelverk baseras dock i hög utsträckning på de ursprungliga bestämmelserna. Regelverket har med åren blivit relativt svåröverskådligt och det finns ett behov av att förtydliga ansvarsförhållandena mellan företag, elinstallatör och yrkesman. Också utformningen av behörighetssystemet är i behov av en översyn. Konsumenternas ställning behöver stärkas och tillsynsmyndighetens möjligheter att utöva tillsyn behöver förbättras. Det har länge diskuterats om systemet blivit omodernt i takt med att elanvändningen ökat, elektriska installationer både blivit vanligare och mer komplicerade samtidigt som rörligheten hos elinstallatörer och yrkesmän blivit större och företagsstrukturen ändrats.
Regeringen gav därför den 21 augusti 2013 en särskild utredare i uppdrag att lämna förslag på bland annat vilka krav som ska ställas på den som ska utföra en elektrisk installation. Till utredningen har en expertgrupp varit knuten med representanter för Elsäkerhetsverket, elektrikerfacket och arbetsgivarna, tung industri, elnätsinnehavarna, Villaägarna och Statens skolverk. Betänkandet Elsäkerhet – en ledningsfråga (SOU 2014:89) överlämnades till regeringen den 13 januari 2015 Betänkandet innehåller förslag som bland annat innebär att alla företag som utför elinstallationsarbete ska ha både en auktoriserad elinstallatör knuten till verksamheten och ett egenkontrollprogram som säkerställer att arbetet utförs på rätt sätt och av personer med rätt kompetens. I förslaget ersätts det individuella överinseendet med krav på företagets egenkontrollprogram. Förslaget innebär bl.a. att konsumenten kommer att kunna kontrollera att ett elinstallationsföretag finns med i ett register på Elsäkerhetsverkets webbplats. De delar som rör elsäkerhet samlas också i en egen ny lag, elsäkerhetslagen.
Bättre överskådlighet och tydligare ansvarsförhållanden
Även om elsäkerheten i Sverige i huvudsak är god är regelverket svåröverskådligt. Ansvarsförhållandet mellan företag, elinstallatör och yrkesman behöver förtydligas.
Någon samlad reglering av elsäkerhet finns inte för närvarande. För att ge dessa frågor ökad tyngd och då en sammanhållen reglering av elsäkerhet kan öka överskådligheten och förenkla tillämpningen av bestämmelserna behöver reglering samlas.
Den nuvarande ordningen med att elinstallatör är ett reglerat yrke har fungerat väl och bör behållas. Ansvaret för att bedriva elinstallations-
arbete på ett sätt som uppfyller de krav om ställs för säkra elinstallationer behöver dock knytas till verksamheten och den som tillhandahåller elinstallationstjänsten, dvs. elinstallationsföretaget.
Det finns i dag inget krav på att elinstallationsarbete ska utföras på ett sådant sätt att anläggningen ger betryggande säkerhet mot person- eller sakskada. Det behövs en allmän aktsamhetsregel för elinstallationsarbete.
För att säkerställa att elinstallationer uppfyller de krav som ställs med utgångspunkt i aktsamhetskravet, samt att det utförs av personer med tillräckliga yrkeskunskaper, behövs bestämmelser om elinstallationsföretags egenkontroll.
Bättre förutsättningar för tillsyn och starkare konsumenter
Tillsynsmyndigheten behöver ges bättre möjligheter att utöva tillsyn och konsumenternas ställning behöver stärkas. Anmälningsskyldighet behöver införas för företag som utför elinstallationer på någon annans anläggning.
5. Elinstallationsarbete
5.1. Tillämpningsområde
Regeringens förslag: Kraven för att få utföra elinstallationsarbete ska omfatta arbete på elektriska starkströmsanläggningar samt arbete som avser fast anslutning av en elektrisk utrustning till en starkströmsanläggning och losskoppling av en fast ansluten elektrisk utrustning från en starkströmsanläggning.
Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens. Utredningen föreslår dock att det i lagen tas in en uttrycklig bestämmelse om undantag för arbete på fartyg, luftfartyg, fordon för elektrisk järnvägs-, spårvägs-, tunnelbane- och trådbussdrift, övriga fordon och anordningar.
Remissinstanserna: Transportstyrelsen stöder utredningens förslag men anser att det såväl i Elsäkerhetsverkets som i Transportstyrelsens regelverk saknas regler för elinstallationsföretag som ska utföra elinstallationsarbeten på fartyg. Transportstyrelsen efterlyser ett bemyndigande för en lämplig myndighet att utfärda föreskrifter för elinstallationsföretag som endast tillfälligt utför elinstallationsarbeten på ett fartyg.
Skälen för regeringens förslag: I utredningsdirektiven angavs att sådant arbete som utförs på fartyg, luftfartyg, fordon för elektrisk järnvägs-, spårvägs-, tunnelbane- och trådbussdrift, övriga fordon och anordningar bör avgränsas från utredningens uppdrag, eftersom sådana verksamheter regleras i speciallagstiftning. Elsäkerhetsverkets föreskrifter omfattar i dag inte elinstallationsarbete på sådana fartyg, fordon och anordningar.
Bakgrunden till att sådant arbete är undantaget är flera. Inom vissa områden finns EU-direktiv eller internationella konventioner och andra avser sådana anordningar som inte är avsedda att anslutas till en elektrisk anläggning. För att undvika dubbelreglering bör, i likhet med det som redan gäller i dag, den föreslagna regleringen om krav för att utföra elinstalla-
tionsarbete inte omfatta arbete på fartyg, luftfartyg, fordon för elektrisk järnvägs-, spårvägs-, tunnelbane- och trådbussdrift, övriga fordon och anordningar. Det som faller utanför regleringen behöver dock inte räknas upp i lagtexten. Avgränsningen kan göras genom att definiera elinstallationsarbete som arbete på en elektrisk starkströmsanläggning samt arbete som avser fast anslutning av en elektrisk utrustning till en starkströmsanläggning och losskoppling av en fast ansluten elektrisk utrustning från en sådan anläggning.
Tillämpningsområdet för reglerna om elinstallationsarbete begränsas således av definitionen av elektrisk anläggning. Med elektrisk anläggning avses, kort uttryckt, en stationär anläggning som t.ex. ett kraftverk, ett ledningsnät eller en annan stationär anläggning för produktion, överföring eller användning – men inte förbrukning – av el. Elektrisk utrustning som t.ex. kablage, annan elinstallationsmateriel och likande utrustning som efter installation kommer att utgöra en del av den stationära anläggningen ingår i begreppet elektrisk anläggning. Detsamma gäller dock inte för mer självständig elektrisk utrustning, dvs. anordningar och apparater av olika slag. Utmärkande för sådana föremål är framför allt att det är i dessa föremål som elen förbrukas. Sådan elektrisk utrustning kan ha en egen elektrisk kraftkälla, men är för det mesta ansluten till en anläggning för användning av el.
Frågan om bemyndigande att meddela föreskrifter för tillfälliga elinstallationsarbeten på fartyg har inte omfattats av beredningen i detta lagstiftningsärende och bör därför hanteras i ett annat sammanhang.
Hänvisningar till S5-1
- Prop. 2015/16:163: Avsnitt Författningskommentar till 4 § elsäkerhetslag
5.2. Elinstallatör – ett reglerat yrke
Regeringens förslag: Den som har tillfredsställande utbildning, praktisk erfarenhet och är lämplig för elinstallationsarbete ska efter ansökan ges auktorisation som elinstallatör.
Den som uppfyller de villkor för tillfällig yrkesutövning som gäller enligt lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som meddelas i anslutning till den lagen ska anses vara auktoriserad.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Elektriska installatörsorganisationen (EIO), Sveriges byggindustrier och Svensk teaterteknisk förening saknar förslag om inrättande av statlig elektrikerlegitimation för yrkesmannen. EIO menar att ett sådant system skulle underlätta förståelsen för de risker som elektricitet innebär och även stärka köparnas möjligheter att kontrollera utförarens kompetens. Elektriska nämnden uttrycker viss tveksamhet till hur förslagen kommer att säkerställa elektrikerns fortlöpande vidareutbildning och föreslår därför någon form av tidsbegränsad elektrikerlegitimation. Byggherrarna bedömer att elbranschen själv kommer att lösa frågan om auktorisation av yrkesmän.
Skälen för regeringens förslag
Elsäkerheten i Sverige är god. Med hänsyn till de risker som är förknippade med elinstallationer, både vid utförandet av elinstallationsarbete och
användning av starkströmsanläggningar, bör dock utförandet av elinstallationsarbete även i framtiden förbehållas personer med nödvändiga kunskaper och färdigheter för sådant arbete. Arbetet med att minimera riskerna för att personer eller egendom skadas till följd av el måste fortsätta. Dagens behörighetsreglering med ett reglerat yrke för elinstallationsarbete har gett en god grund för arbetet med elsäkerheten. Det bör finnas en reglering av yrket.
I dag är elinstallatör ett reglerat yrke medan elektriker, yrkesman, inte är det. En central fråga för utredningen – vilket även några remissinstanser har berört – var om även elektriker bör vara ett reglerat yrke. En reglering av yrkesmannen skulle antingen kunna ersätta nuvarande reglering av behörig elinstallatör eller också skulle dessa båda reglerade yrken kunna existera parallellt.
Elinstallatörer
Dagens system med behörig elinstallatör som ett reglerat yrke, och där yrkesmän får utföra arbete under en elinstallatörs överinseende, har fungerat bra under många år. Det har bidragit till en god elsäkerhet och är väl inarbetat. Elinstallatörens kompetens, kunskaper och färdigheter behövs för att elinstallationer ska utföras på ett sätt som uppfyller de krav på elsäkerhet som måste gälla. Även i fortsättningen bör det finnas ett reglerat yrke för elinstallationsarbete.
Elektriker
För att bibehålla och utveckla dagens elsäkerhet vid elinstallationer bör det krävas att det vid elinstallationsarbete finns tillgång till den högre kompetens som dagens elinstallatörer har.
Utredningen har konstaterat att en yrkesreglering av dagens elektriker – för att kunna vara ett realistiskt och genomförbart alternativ när det gäller kostnader och tillgång till arbetskraft – kan ersätta det reglerade elinstallatörsyrket endast om det innebär att i stort sett alla de som i dag arbetar som yrkesmän skulle få utföra elinstallationer utan överinseende av en elinstallatör. Det kan befaras att en sådan lösning inte på ett tillfredsställande sätt kan garantera elsäkerheten.
Elektriker finns inom ett stort antal branscher. Mot bakgrund av de verksamhetsspecifika krav som finns är det komplicerat och opraktiskt att skapa ett gemensamt certifieringssystem för elektriker. Att ställa särskilda krav för varje bransch skulle också innebära stora svårigheter och potentiellt hindra arbetstagarna från att röra sig mellan olika branscher.
Om yrkesmän på samma sätt som i dag endast ska få utföra elinstallationer när det finns en behörig elinstallatör inom ramen för installationsverksamheten, skulle en reglering även av yrkesmännen inte innebära någon lösning på de problem som finns i dagens system. Ett sådant system skulle inte underlätta konsumenters ansvar som anläggningsinnehavare att kontrollera att den som ska utföra behörighetskrävande installationsarbete faktiskt är behörig till detta. För att konsumenter ska kunna ta sitt ansvar som anläggningsinnehavare bör de ges möjlighet att kontrollera att den de anlitar, dvs. elinstallationsföretaget, uppfyller de krav som ställs för att utföra elinstallationsarbete.
Det bör därför inte införas någon yrkesreglering av alla de elektriker som arbetar med elektriska installationer. Det är dock viktigt att även fortsättningsvis säkerställa elektrikernas kompetens. Förslaget i denna proposition innebär att egenkontrollprogram ska finnas inom alla verksamheter som utför elinstallationsarbete. Ett sådant program ska garantera att verksamheten sker i enlighet med gällande bestämmelser, utförs av personer med tillräckliga yrkeskunskaper och att kontroll sker i betryggande omfattning av den anläggning som arbetet omfattar innan den tas i bruk. Se vidare avsnitt 5.6.
Krav i EU-rätten
Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, moderniserat genom direktiv 2013/55/EU, innehåller bestämmelser om s.k. reglerade yrken. Med reglerat yrke avses yrkesverksamhet där det genom lag, förordning eller andra föreskrifter, direkt eller indirekt, krävs bestämda yrkeskvalifikationer för att få tillträde till eller utöva verksamheten eller någon form av denna eller använda en viss yrkestitel. Elinstallatörsyrket har sedan tidigare betraktats som ett reglerat yrke i direktivets mening. Av direktivet följer att en yrkesreglering som innebär att den fria rörligheten inom EU begränsas får ske endast om det är motiverat med hänsyn till allmänintresset. Regleringen ska i så fall vara proportionerlig och får inte inskränka den fria rörligheten mer än vad som än nödvändigt för att uppnå det eftersträvade syftet.
I propositionen föreslås att elinstallatörsyrket ska fortsätta att vara reglerat. Den förändring som förslagen innebär gäller främst det tidigare överinseendet som ersätts av ett egenkontrollprogram som bland annat ska säkerställa kompetensen hos de personer som utför elinstallationsarbete. Elsäkerheten är ett viktigt allmänintresse som kräver att de som ska utföra elinstallationsarbete har tillräckligt yrkeskunnande för uppgiften. Regleringen av elinstallatörer kan inte anses gå utöver vad som krävs för att säkerställa tillräckliga kunskaper för att upprätthålla elsäkerheten vid elinstallationsarbete. De föreslagna förändringarna är inte diskriminerande i förhållande till medborgarskap eller bosättningsort. Såväl den nuvarande som den föreslagna regleringen av elinstallatörer överensstämmer med de krav som följer av EU-rätten.
Efter förslag i propositionen Genomförande av det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet har riksdagen beslutat om en ny generell lag om erkännande av yrkeskvalifikationer som gäller alla reglerade yrken i Sverige (prop. 2015/16:44, bet. 2015/16:UbU6, rskr. 2015/16:148). Regeringen har efter riskdagens beslut kompletterat lagens bestämmelser genom en ny generell förordning för alla regerade yrken i Sverige. Det innebär att rätten för yrkesutövare som har förvärvat sina yrkeskvalifikationer i en annan stat inom EES eller i Schweiz att utöva yrket tillfälligt i Sverige och att få sina kvalifikationer erkända i Sverige samt de uppgifter som detta medför för de s.k. behöriga myndigheterna i Sverige framgår av det nya generella regelverket. Gällande lagar som rör reglerade yrken har anpassats till den generella regleringen. Även nya författningar som rör reglerade yrken bör utformas med hänsyn till den nya
generella regleringen. Lagen (2016:145) om erkännande av yrkeskvalifikationer, som omfattar elinstallatörer, träder i kraft den 15 april 2016.
Det bör framgå av den nya elsäkerhetslagen att en yrkesutövare har rätt att tillfälligt utöva elinstallatörsyrket i Sverige i enlighet med lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer.
Ny terminologi
Den som uppfyller kraven på kompetens, både utbildning och praktisk erfarenhet, ska få auktorisation som elinstallatör.
Se vidare avsnitt 5.3.
Hänvisningar till S5-2
- Prop. 2015/16:163: Avsnitt Författningskommentar till 22 § elsäkerhetslag
5.3. Krav för utförande av elinstallationsarbete
Regeringens förslag: Elinstallationsarbete får utföras endast av en elinstallatör eller av någon som omfattas av ett elinstallationsföretags egenkontrollprogram.
Ett elinstallationsföretag måste ha minst en auktoriserad elinstallatör och ett egenkontrollprogram som säkerställer att elinstallationer uppfyller de krav som ställs enligt lag och att de utförs av personer med tillräckliga yrkeskunskaper.
Den som utför elinstallationsarbete på en starkströmsanläggning som tillhör annan ska anmäla verksamheten till tillsynsmyndigheten.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flera remissinstanser, bl.a. Elektriska installatörsorganisationen (EIO), Föreningen för industriell elteknik (FIE), LO,
Svenska elektrikerförbundet och SEKO, anser att det bör förtydligas vad det innebär att elinstallatören ska vara knuten till verksamheten. FIE, LO och Svensk Energi anser även att den auktoriserade elinstallatörens roll i det nya systemet bör förtydligas.
LO, Elektrikerna och SEKO anser att den behöriga elinstallatören ska vara tillsvidareanställd eller ha ett bestämmande ägarinflytande i elinstallationsföretaget, att elinstallatören ska ha vetorätt när det gäller utförande av elinstallationer och att uthyrning av elinstallatörer endast bör få ske till elinstallationsföretag.
EIO, VVS-företagen, Svensk Ventilation och FIE anser att det måste klargöras när ett företag anses utföra ett arbete på annans anläggning, exempelvis vad som gäller för ett företag som utför elinstallationsarbete åt ett företag som ingår i en och samma koncern. Svensk Energi pekar på att elmätare normalt är placerade i kundens anläggning och anser därför att det bör införas ett undantag från anmälningsplikten för elnätsföretag som utför elinstallationsarbete avseende sådana elmätare.
Elektriska nämnden befarar att antalet elinstallatörer kommer att minska till följd av förslaget att ett elinstallationsföretag endast behöver ha en elinstallatör knuten till företaget. Elektriska nämnden anser att detta riskerar att påverka elsäkerheten negativt och föreslår i stället att ett elinstallationsföretag ska ha krav på en elinstallatör per kommun där företaget är verksamt.
Kommerskollegium stöder krav på egenkontrollprogram och att en auktoriserad elinstallatör ska vara knuten till företaget, men motsätter sig att det ska gälla företag som tillfälligt utför tjänster i Sverige. Kollegiet menar också att en liknande ändring bör införas gällande anmälningsplikt. Standard Solutions Group (SSG) anser tvärtom att alla elinstallationsföretag, oavsett nationstillhörighet, ska omfattas av anmälningskrav till Elsäkerhetsverket före utförande av elinstallationsarbete i Sverige.
Svensk teaterteknisk förening anser att underhållningsbranschen inte kommer att ha möjlighet att ha en auktoriserad elinstallatör, som ska kopplas till ett elinstallationsföretag med egenkontroll. Enligt föreningen behöver den auktoriserade personen vara anställd på teatern och inte vid ett elinstallationsföretag – många elinstallationer monteras av teatrarnas egen personal under överinseende av anställd elektriker med behörighet.
Skälen för regeringens förslag
Dagens reglering
Elinstallationsarbete får endast utföras av en elinstallatör eller av en yrkesman under överinseende av en elinstallatör som yrkesmannen är anställd hos eller som är anställd i samma företag som yrkesmannen. Detta gäller enligt 6 § elinstallatörsförordningen (1990:806). Regelverket innehåller alltså krav på att det ska finnas ett anställningsförhållande mellan den behörige elinstallatören och den yrkesman som får arbeta under elinstallatörens överinseende. Tanken bakom detta krav är att säkerställa att den behöriga elinstallatören har faktisk möjlighet att utöva sitt överinseende. Det finns dock inte några restriktioner i hur många yrkesmän en installatör kan ha överinseende över eller några krav på geografisk närhet. Så länge de är anställda i samma företag kan således en behörig elinstallatör ha överinseende över ett stort antal yrkesmän utspridda över hela landet. Det finns inte heller någon bestämning av vad som avses med anställning eller vilken anställningsform som avses, heltid, deltid eller timanställning.
Det nuvarande systemet med behörig elinstallatör och yrkesmän som arbetar under överinseende av elinstallatören har både fördelar och nackdelar. I många avseenden fungerar det på ett tillfredsställande sätt, inte minst genom att det på grund av sin flexibilitet gör det möjligt att ta hänsyn till förändringar av olika slag, t.ex. ny teknik och nya affärsmodeller. Samtidigt bygger systemet på regler som har tillkommit i en annan tid med andra förutsättningar för arbetet. Inom de olika verksamhetsområdena för elinstallationer har man tillämpat olika modeller för att uppfylla de krav som lagstiftningen ställer. För industrin finns t.ex. väl fungerande system med elansvariga. Även om elsäkerheten som helhet kan bedömas som god finns det utrymme för förbättringar.
Inom andra områden med reglerade yrken finns ofta, vid sidan om kraven på yrkesutövaren, en statlig kontroll som omfattar den som driver den verksamhet som de olika yrkeskategorierna verkar i. Det finns således både ett krav på att personalen måste ha legitimation eller annan behörighet för att utöva yrket och på att vissa förutsättningar ska vara uppfyllda i själva verksamheten för att få erbjuda dessa tjänster till allmänheten. Det gäller t.ex. hälso- och sjukvården, skolan, trafikutbildning, fordonsbesiktning, väktare och taxirörelse. Det finns dock områden där
kontrollen, på samma sätt som enligt dagens system för elinstallatörer, endast avser dem som ska utföra vissa arbetsuppgifter, t.ex. advokater, tolkar, veterinärer, flera olika certifieringar enligt plan- och bygglagen (2010:900) och kranförare. Inom vissa verksamhetsområden med kontrolluppgifter ackrediteras s.k. kontrollorgan där det finns krav på att anställda inom sådan verksamhet ska ha viss kompetens. Det gäller t.ex. kontroll av hissar och vissa motordrivna anordningar.
En rad historiska och funktionella skäl ligger bakom denna skillnad när det gäller formen för statlig kontroll och varför man valt en viss lösning. Merparten av de yrken där kontrollen är begränsad till personer är sådana där verksamheten kan antas bedrivas i liten skala, ofta i enmansföretag, och där den som ansvarar för verksamheten också utför arbetet. Detta bör ha varit fallet även inom elinstallationsbranschen när reglerna infördes. Därefter har utvecklingen inneburit att elinstallatören i många fall inte längre är den som driver verksamheten utan han eller hon är anställd för att ha överinseende över ett antal yrkesmän.
Vilka ändringsbehov finns?
Elsäkerheten är god i Sverige. En förändring av behörighetsregleringen kan därför inte anses nödvändig enbart med hänsyn till ett behov av att öka elsäkerheten. Som utredningen har konstaterat kan dock dagens system av många upplevas som krångligt och ålderdomligt. En modernare reglering kan ge anläggningshavarna bättre möjligheter att fullgöra sitt ansvar för att anläggningarna är säkra och ge tillsynsmyndigheten bättre förutsättningar för tillsyn och stöd i arbetet för att öka och bibehålla elsäkerheten i landet.
I dag är det innehavaren av en starkströmsanläggning eller en anordning som är avsedd att anslutas till en starkströmsanläggning som svarar för att fortlöpande kontrollera att anläggningen eller anordningen ger betryggande säkerhet mot person- eller sakskada. Detta framgår av starkströmsförordningen (2009:22). Innehavaren ska också se till att arbete som utförs på eller i anslutning till anläggningen eller anordningen sker på ett sådant sätt och utförs av, eller under ledning av, personer med sådana kunskaper och färdigheter att betryggande säkerhet ges mot person- eller sakskada. Detta bör vara utgångspunkten även i ett nytt behörighetssystem. Konsumenterna, i egenskap av anläggningshavare, måste ges möjlighet att på ett enkelt sätt förstå vad som gäller för elinstallationer och förutsättningar att säkerställa att de som arbetar på anläggningen har en viss grundkompetens. Eftersom innehavarna har olika hög kunskap, dels om sin egen anläggning, dels om vad som krävs för underhåll och vid arbeten på anläggningen, varierar deras möjligheter att kontrollera den som arbetar där. Många villaägare, liksom bostadsrättsföreningar och andra anläggningsinnehavare, har inte alltid tillgång till nödvändig sakkunskap. En förändring av systemet bör därför ta sikte på att underlätta för anläggningsinnehavare att ta sitt ansvar för elsäkerheten.
Elinstallationsarbete i näringsverksamhet
Elinstallationsarbeten utförs inom många olika verksamhetsområden. Förhållandena är inte desamma när det gäller elinstallationsarbeten avseende offentliga anläggningar, hemma hos konsumenter eller arbeten
inom industrin och produktion och distribution av el. En skiljelinje går mellan sådant elinstallationsarbete som görs på egna anläggningar, t.ex. inom en industrianläggning eller ett elnätsföretag, och sådant arbete som utförs på andras anläggningar på uppdrag av villaägare, kommuner, företag m.fl. där elanläggningen i många fall inte är en väsentlig del i produktionen. Andra regelsystem för näringsverksamhet, både de som är specifika för en viss verksamhet (t.ex. avseende patient- och trafiksäkerhet) och de som är allmängiltiga (t.ex. arbetsmiljöregler), innebär att det läggs ett tydligt ansvar på verksamhetsutövaren. Det sistnämnda bör gälla för elinstallationsarbete.
Eftersom en starkströmsanläggning på grund av spänning, strömstyrka eller frekvens kan vara farlig för person eller egendom, bör den som yrkesmässigt utför elinstallationsarbete på en starkströmsanläggning vara skyldig att följa de krav som gäller för elinstallationsföretag. Dagens system med krav på en behörig elinstallatör vid alla installationer bygger på att elinstallatören har den kompetens, erfarenhet och kunskap och det bestämmande inflytande över elinstallationen som gör att den blir säker. Det innebär i praktiken ett krav på att den som bedriver en verksamhet som innebär att elinstallationer utförs ska ha tillgång till viss kompetens. Inom verksamheten måste det finnas någon som – utöver att kunna utföra elinstallationer – har kompetens att säkerställa att de andra som utför elinstallationer i verksamheten har de kunskaper och färdigheter som krävs för det aktuella arbetet och att kontroll av anläggningen sker innan den börjar användas. Ett krav för att ett företag ska få utföra elinstallationer yrkesmässigt bör vara att det finns minst en auktoriserad elinstallatör i verksamheten.
Egenkontrollprogram med lednings- och kvalitetssystem kan medverka till att det arbete som utförs sker i enlighet med gällande bestämmelser och uppfyller kraven på elsäkerhet. Krav på liknande program finns i många verksamheter, t.ex. när det gäller försäljning av livsmedel, läkemedel och tobak. Krav på att ha ett egenkontrollprogram bör gälla även för den som vill utföra elinstallationer yrkesmässigt.
Den som utför arbeten på annans anläggning bör ha en skyldighet att anmäla detta till tillsynsmyndigheten. På så sätt får tillsynsmyndigheten kunskap om dem som utför elinstallationer på andras anläggningar. Samtidigt ges konsumenter och andra anläggningsinnehavare – som kan ha otillräckliga kunskaper och svårt att ta sitt ansvar för att elinstallationer utförs på ett korrekt sätt – möjlighet att enkelt kontrollera att den som de anlitar för ett elinstallationsarbete är anmäld hos myndigheten. Ett sökbart register över elinstallationsföretag bör finnas tillgängligt på tillsynsmyndighetens webbplats, se avsnitt 5.9. En sådan reglering ger också bättre förutsättningar för tillsyn och kontroll, se avsnitt 5.7.
Den som utför elinstallationer på en egen anläggning (t.ex. elproduktions- och elnätsbolag och större industrier med egen personal) bör inte omfattas av anmälningsskyldigheten. För att få utföra arbetet bör det dock krävas att övriga förutsättningar för sådant arbete är uppfyllda, dvs. att det finns minst en elinstallatör i verksamheten och ett egenkontrollprogram som säkerställer att arbetet utförs enligt gällande säkerhetskrav.
Det kan uppstå situationer då det är oklart om ett elinstallationsarbete utförs på en annans anläggning eller på en egen anläggning. Frågan kan uppkomma t.ex. vid utförande av elsinstallationsarbeten inom en kon-
cern. Avgörande för bedömningen blir då inte valet av organisationsform, utan om det företag som utför elinstallationsarbetet har ett bestämmande inflytande över det företag som har anläggningen. Om ett sådant bestämmande inflytande finns bör det inte anses vara fråga om arbete på annans anläggning.
Anmälningsskyldigheten behöver inte avse varje enskilt arbete. Det bör räcka att den som i sin verksamhet avser att utföra elinstallationsarbete på andras anläggningar anmäler att verksamheten omfattar sådana situationer. Det kan alltså räcka med en enda anmälan. Ett sådant krav är inte så betungande att det behöver göras några undantag för t.ex. elnätsföretag som utför elinstallationsarbete på elmätare som är placerade i kundernas anläggningar.
Frågan om elinstallatörens roll i elinstallationsföretaget måste ta utgångspunkt i syftet att säkerställa en hög elsäkerhet. En viktig del i detta är övergången till ett system där det finns minst en elinstallatör i verksamheten och att det i verksamheten finns ett egenkontrollprogram som garanterar att elinstallationsarbetet sker i enlighet med gällande bestämmelser, att arbetet utförs av personer med tillräckliga yrkeskunskaper och att kontroll sker i betryggande omfattning av den anläggning eller anordning som arbetet omfattar innan den börjar användas. Elinstallatörens roll blir viktig i detta sammanhang. Det är lämpligt att elinstallatören är tillsvidareanställd eller har ett bestämmande ägarinflytande i elinstallationsföretaget men det kan inte vara avgörande för bedömningen. Det finns andra sätt som en elinstallatör kan vara tillräckligt fast knuten till verksamheten. Det avgörande bör vara att elinstallatörens arbetstid kan utnyttjas i verksamheten i den omfattning som krävs för att upprätthålla elsäkerheten.
Tillfällig yrkesutövning
I propositionen föreslås att en yrkesutövare som har rätt att tillfälligt utöva elinstallatörsyrket i Sverige i enlighet med lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer ska anses vara auktoriserad. Med en sådan lösning behövs det inga särskilda undantagsbestämmelser för elinstallationsföretag som har sådana yrkesutövare.
Ny terminologi – auktorisation och egenkontrollprogram
I propositionen föreslås en förändring i sak när det gäller vad som krävs för att få utföra elinstallationsarbete. Som utredningen har funnit bör terminologin därför ändras så att det blir tydligt för alla aktörer att en förändring har skett, vilket kan underlätta informationen om de nya reglerna.
Den kontroll som ska ske av att den som ansöker om att få utföra elinstallationer har rätt kompetens, både utbildning och praktisk erfarenhet, och är lämplig bör leda till en auktorisation som elinstallatör. I elinstallationsföretaget ska det enligt förslaget finnas ett system, egenkontrollprogram, för att säkerställa att elinstallationer uppfyller de krav som ställs och att de utförs av personer med tillräckliga yrkeskunskaper. Den som utför elinstallationsarbete och som inte är elinstallatör (elektriker och andra yrkesgrupper i elinstallationsverksamhet) föreslogs i lagrådsremissen kallas yrkesperson. Regeringen delar Lagrådets synpunkt att
beteckningen yrkesperson inte framstår som upplysande i sig. Den avsedda persongruppen avgränsas genom kopplingen till egenkontrollprogrammet. Någon särskild beteckning behöver inte ges i lagen.
Hänvisningar till S5-3
5.4. Kompetensnivåer för elinstallationsarbete
Regeringens förslag: Elinstallatörer ska kunna auktoriseras för visst slag av elinstallationsarbete. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om detta och om vilka krav som ska gälla i fråga om utbildning och praktisk erfarenhet.
Anmälan av elinstallationsföretag ska kunna göras för visst slag av elinstallationsarbete. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om detta och om vilka krav som ska gälla för en sådan anmälan.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Standard Solutions Group (SSG) och Föreningen för industriell elteknik (FIE) anser att en person med högre teoretisk utbildning inte ska behöva genomgå lika lång praktik för auktorisation jämfört med en person med kortare teoretisk utbildning.
Trafikverket föreslår att det bör införas en särskild behörighet för de som projekterar och utför beräkningar inför elinstallationsarbete. Trafikverket anser att den formellt ansvarige behörige elinstallatören oftast inte kan eller ens har ambitionen att verifiera de utförda beräkningarna inför installationsarbetet. Trafikverket menar också att det bör vara den behöriga elinstallatören som utför kontroll före idrifttagning av en anläggning.
Elektriska installatörsorganisationen (EIO) och SSG anser att auktorisation bör utformas så att kompetenskrav även omfattar projektering.
Svensk Ventilation, Svenska Kyl & Värmepumpföreningen och VVSföretagen anser att de gärna sett att utredningen hade gjort en utförlig analys av hur elinstallatörens förändrade roll påverkar de praktik- och utbildningskrav som kommer att ställas för de olika behörigheterna. De anser att servicearbeten ska kunna utföras av en installatör som har kunskap om att elektriskt hantera in- och urkoppling av den specifika elektriska produkten, men framförallt kunskap om det överordnade systemet, t.ex. hur en fläkt ska anslutas i ett ventilationssystem eller en pump i ett rörsystem. Remissinstanserna pekar på att sådana installationer i vissa fall är reglerade i annan lagstiftning och anser att det blir orimligt att två olika yrkeskategorier skickas för exempelvis byte av en fläkt.
Myndigheten för yrkeshögskolan (MYH), Svensk Ventilation, Svenska Kyl & Värmepumpföreningen, VVS-företagen och Sveriges Byggindustrier stöder utredningens förslag om att ge Elsäkerhetsverket i uppdrag att genomföra en översyn av vilka former av elinstallationer som bör omfattas av krav på kompetens och yrkeskunnande.
Skälen för regeringens förslag: Enligt dagens regelverk har Elsäkerhetsverket ett bemyndigande i elinstallatörsförordningen (1990:806) att meddela föreskrifter om bl.a. olika behörighetsklasser och kunskaps– krav och praktik för behörighetsklasserna. Sådana föreskrifter finns i Elsäkerhetsverkets föreskrifter ELSÄK-FS 2013:1. I dag finns fyra olika behörighetsklasser, varav en omfattar arbete på starkströmsanläggningar
för högspänning och en är ospecificerad eftersom den beslutas från fall till fall.
De olika nivåerna för elinstallationsbehörighet är ett system som ger utymme för utbildnings- och praktikkrav som motsvarar olika behov. Det gäller t.ex. branscher vars verksamhet innebär att elinstallationer utförs i viss begränsad omfattning (t.ex. installation av vitvaror hos konsumenter och spänningssättning av hissar och portar). Företag får då möjlighet att anlita elinstallatörer vars utbildning och praktiska erfarenhet motsvarar deras behov. En sådan gradering av krav på utbildning och praktisk erfarenhet för elinstallationsarbeten på olika anläggningar finns även i andra länder. Systemet skapar utrymme för ett mer effektivt resursutnyttjande där kraven på utbildning och praktisk erfarenhet kan anpassas till de konkreta behoven för visst angivet elinstallationsarbete.
Även ett framtida system måste vara flexibelt och svara mot förändringar på marknaden. Det bör därför finnas en möjlighet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att avgöra om det ska finnas olika nivåer för auktorisationer och vilka krav som då ska ställas på utbildning och praktisk erfarenhet för att auktorisera för de olika nivåerna.
För att flexibiliteten ska få genomslag bör de olika nivåerna för elinstallationsarbete omfatta såväl auktorisation av elinstallatörer som anmälan av elinstallationsföretag. Det bör därför finnas en möjlighet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att bestämma om anmälan av ett elinstallationsföretag ska kunna göras för visst slag av elinstallationsarbete och vilka krav som ska gälla för en sådan anmälan. Det bör naturligtvis krävas att ett elinstallationsföretag ska ha en elinstallatör vars auktorisation minst motsvarar den nivå på vilken företaget avser att utföra elinstallationsarbeten.
Regeringen har i regleringsbrevet för Elsäkerhetsverket för budgetåret 2016 uppdragit åt myndigheten att redovisa hur det kan säkerställas att det blir tydligt vilka former av elinstallationer som bör omfattas av krav på kompetens och yrkeskunnande. Den frågan berörs närmare i avsnitt 5.9.
Hänvisningar till S5-4
- Prop. 2015/16:163: Avsnitt Författningskommentar till 20 § elsäkerhetslag
5.5. Krav på allmän aktsamhet
Regeringens förslag: Elinstallationsarbete ska utföras på ett sådant sätt att anläggningen ger betryggande säkerhet mot person- eller sakskada.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningen föreslår att aktsamhetskravet ska gälla såväl elinstallationsarbete som annat arbete på elektriska starkströmsanläggningar.
Remissinstanserna: Elsäkerhetsverket anser att utredningens förslag är otydligt i fråga om vad som avses med ”annat arbete” och ser inget behov av att reglera annat än behörighetskrävande arbete.
Skälen för regeringens förslag: Det finns i dag inte något krav på att elinstallationsarbete eller annat arbete på en starkströmsanläggning ska utföras på ett säkert sätt. I elinstallatörsförordningen (1990:806) föreskrivs vem som får utföra elinstallationer. Till skillnad från lagstiftningen om andra reglerade yrken ställs det i elinstallatörsförordningen inte några
krav på hur arbetet ska utföras eller på omsorg eller skicklighet i arbetets utförande. En advokat ska till exempel ”redbart och nitiskt utföra de uppdrag som anförtrotts honom och iaktta god advokatsed” (8 kap. 4 § rättegångsbalken), hälso- och sjukvårdspersonal ska ”utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet” (2 kap. 1 § lagen [1998:531] om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område), och en fastighetsmäklare ska ”utföra sitt uppdrag omsorgsfullt och i allt iaktta god fastighetsmäklarsed” (12 § fastighetsmäklarlagen [1995:400]). De skyldigheter som elinstallatörsförordningen ålägger den behöriga elinstallatören avser endast övervakning av yrkesmän och kontroll av anläggningar inför ibruktagande (7 §).
I den tidigare elinstallatörsförordningen (1975:567) angavs att tillsynsmyndigheten fick återkalla eller inskränka en meddelad behörighet för en elinstallatör som visat oskicklighet eller försummelse vid elinstallationsarbete eller brustit i den tillsynsskyldighet som överinseendet innebär. Bestämmelsen bortföll i samband med att den nuvarande elinstallatörsförordningen trädde i kraft och i nuvarande regelverk anges att Elsäkerhetsverket får återkalla eller inskränka ett beslut om behörighet eller tilldela elinstallatören en varning om elinstallatören inte fullgör sina skyldigheter enligt förordningen eller föreskrifter som meddelats med stöd av förordningen.
För anläggningsinnehavare finns det bestämmelser i starkströmsförordningen (2009:22) som anger att anläggningsinnehavaren fortlöpande ska kontrollera att anläggningen eller anordningen ger betryggande säkerhet mot person- eller sakskada. Anläggningsinnehavaren ska också se till att arbete som utförs på eller i anslutning till anläggningen eller anordningen sker på ett sådant sätt att betryggande säkerhet ges mot person- eller sakskada.
När det finns stora risker för både person- och sakskador är det mycket viktigt att arbetet genomförs på ett sätt som ger en säker anläggning men också att utförandet av elinstallationsarbetet uppfyller säkerhetskraven. Det bör därför framgå av lagen att elinstallationsarbete ska utföras på ett sådant sätt att anläggningen ger betryggande säkerhet mot personskada eller sakskada. Bestämmelsen bör inte omfatta annat än behörighetskrävande arbete. Det allmänna aktsamhetshetskravet bör kompletteras av mer detaljerade regler för sådant arbete i en förordning eller i myndighetsföreskrifter.
Hänvisningar till S5-5
- Prop. 2015/16:163: Avsnitt Författningskommentar till 26 § elsäkerhetslag
5.6. Egenkontroll
Regeringens förslag: Elinstallationsföretag ska utöva egenkontroll över arbetet och se till att elinstallationsarbete endast utförs av en elinstallatör eller av någon vars kunskaper och färdigheter har säkerställts genom egenkontrollen.
Ett egenkontrollprogram ska säkerställa att elinstallationsarbete utförs i enlighet med de krav som ställs i lagen och i föreskrifter som meddelats med stöd av lagen samt att de utförs av personer med tillräckliga yrkeskunskaper.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad ett egenkontrollprogram ska innehålla.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Svensk Energi, Elektriska installatörsorganisationen (EIO), LO, Svenska elektrikerförbundet, SEKO, Svensk ventilation och Föreningen för industriell elteknik (FIE) anser att egenkontrollprogrammets övergripande utformning och innehåll måste förtydligas i lag eller förordning. Svensk ventilation och VVS-företagen anser att det är viktigt att varje enskilt företag får utforma egenkontrollen utifrån sin verksamhets förutsättningar, men att det vore olyckligt om det uppstår för stora skillnader mellan olika egenkontrollprogram. De anser därför att
Elsäkerhetsverket bör utarbeta ett ramverk och ange egenkontrollens huvudsakliga innehåll. Svenska Kyl & Värmepumpföreningen anser att någon form av vägledning om hur egenkontrollen kan upprättas skulle vara till stor hjälp för framför allt de mindre företagen. Elsäkerhetsverket föreslår att myndigheten får meddela föreskrifter om vad ett egenkontrollprogram ska innehålla.
Skälen för regeringens förslag: Enligt dagens regelverk ska elinstallatören se till att den som utför elinstallationsarbete under elinstallatörens överinseende har de kunskaper och färdigheter som krävs för arbetet.
Elinstallatören ska vidare se till att den del av den elektriska starkströmsanläggningen eller anordningen som arbetet omfattar har kontrollerats i betryggande omfattning innan den börjar användas genom att spänning, ström eller frekvens påförs som kan vara farlig för person eller egendom (7 § elinstallatörsförordningen).
Elinstallatörens överinseende bör ersättas av elinstallationsföretagets egenkontroll. Egenkontroll kan beskrivas som elinstallationsföretagets egna kvalitetssystem. Inom alla verksamheter som utför elinstallationsarbete ska det finnas ett egenkontrollprogram. Ett sådant program ska garantera att verksamheten sker i enlighet med gällande bestämmelser, utförs av personer med tillräckliga yrkeskunskaper och att kontroll sker i betryggande omfattning av den anläggning eller utrustning som arbetet omfattar innan den tas i bruk.
Ett egenkontrollprogram utgår vanligen från en beskrivning av den tillsynspliktiga verksamheten och då särskilt dess kritiska punkter, t.ex. i fråga om påverkan på människor, miljö och säkerhet. Vidare beskrivs i programmet ansvarsförhållanden samt rutiner för hur den som är ansvarig löpande ska följa och dokumentera verksamhetens utveckling och
eventuella särskilda händelser (t.ex. olyckor och tekniska problem). Egenkontrollprogrammet ska vara ett stöd för att utforma verksamheten på ett sådant sätt att reglerna för elinstallationer kan följas. Programmets roll som stöd för att de som utför elinstallationsarbete har tillräckliga yrkeskunkaper innebär att det måste framgå vilka som ska utföra elinstallationsarbete och vilken kompetens de har inom olika områden. Det tidigare kravet på att yrkesmän måste vara anställda i samma företag som den elinstallatör under vars överinseende de arbetar kan ersättas med den anknytning till verksamheten som måste finnas genom ett egenkontrollprogram. Ett sådant program bör vara en förutsättning för att personer som inte är elinstallatörer ska få utföra elinstallationsarbete. Det är genom egenkontrollprogrammet som elinstallationsföretaget ska säkerställa att arbetet kan ledas i den utsträckning som behövs för att uppfylla elsäkerhetskraven.
Kraven på egenkontroll och dokumentation måste anpassas till varje verksamhet så att kraven inte blir orimliga men ändå omfattar det som behöver göras. Innehållet i egenkontrollprogrammet kommer därför att vara olika för olika typer av verksamheter. När det gäller enmansföretag och andra små företag blir egenkontrollprogrammen av naturliga skäl begränsade. I ett enmansföretag, där det endast arbetar en elinstallatör, behöver programmet t.ex. inte omfatta säkerställande av kompetens. Det väsentliga i ett egenkontrollprogram blir då rutinerna för kontroll innan den ifrågavarande anläggningen börjar att användas efter elinstallationsarbetet. Upprättade egenkontrollprogram är också en hjälp för tillsynsmyndigheten i dess tillsynsverksamhet. För näringsidkaren är egenkontrollprogrammet en checklista för vad som krävs för att verksamheten ska vara väl organiserad i fråga om t.ex. utbildning, kompetens, information och rutiner för kontroller innan en anläggning börjar användas.
Arbetet med egenkontroll måste naturligtvis bedrivas fortlöpande och systematiskt. Ett egenkontrollprogram måste hela tiden hållas aktuellt.
Det är lämpligt att tillsynsmyndigheten ges möjlighet att i föreskrifter och allmänna råd närmare beskriva vad ett egenkontrollprogram måste innehålla. För att undvika alltför kostnadskrävande insatser från företagen är det önskvärt att tillsynsmyndigheten ger ut en vägledning i god tid före ikraftträdandet med anvisningar om vad ett egenkontrollprogram bör innehålla.
Hänvisningar till S5-6
- Prop. 2015/16:163: Avsnitt 5.2, Författningskommentar till 24 § elsäkerhetslag
5.7. Tillsyn
Regeringens förslag: Tillsynsmyndigheten ska helt eller delvis kunna förbjuda tillhandahållande av elinstallationstjänster som inte uppfyller kraven i lagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, om ett föreläggande inte följts och det finns skäl att befara att det medför fara för elsäkerheten.
Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens. Utredningen förslår en bestämmelse om att tillsynsmyndigheten helt eller delvis får förbjuda fortsatt verksamhet om ett elinstallationsföretag som gjort anmälan om arbete på annans anläggning inte uppfyller kraven i lagen och det finns skäl att befara att det medför fara för elsäkerheten.
Remissinstanserna: Elsäkerhetsverket anser att det mot bakgrund av artikel 5.3 i yrkeskvalifikationsdirektivet bör övervägas att införa möjlighet för Elsäkerhetsverket att förbjuda en fysisk person att tillfälligt utöva elinstallationsarbete om utövandet strider mot lagen.
Skälen för regeringens förslag
Tillsynsmyndigheten har enligt 12 kap. ellagen (1997:857) befogenhet att meddela de förelägganden som behövs och har även möjlighet att förena föreläggandena med vite. Tillsynsmyndigheten har tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen för tillsyn, dock inte till bostäder. Myndigheten har också möjlighet att i vissa fall förbjuda användningen av en elektrisk anläggning och förbjuda tillhandahållande eller användning av elektrisk materiel och att förbjuda tillhandahållande av tjänster.
Stärkt tillsyn
Det bör vara möjligt för tillsynsmyndigheten att ingripa mot en verksamhetsutövare som inte följer de regler som gäller för elinstallationsarbete. Det gäller när arbetet utförs på ett sådant sätt att det finns skäl att befara att det medför fara för elsäkerheten.
Enligt ellagen får tillsynsmyndigheten förbjuda tillhandahållande av tjänster som innebär fara för person eller egendom till följd av bristfällig eller felaktig installation av en elektrisk starkströmsanläggning. Det finns alltså en möjlighet att ingripa mot den som tillhandahåller elinstallationstjänster. Bestämmelsen har på grund av en oklar utformning inte kommit att tillämpas av tillsynsmyndigheten. Bestämmelsen bör utformas så att den blir ett effektivt instrument i tillsynsarbetet och samtidigt får den funktion som utredningen avsett. Tillsynsmyndigheten bör alltså kunna förbjuda tillhandahållande av elinstallationstjänster, helt eller delvis, när den som utför sådant arbete inte följer de regler som gäller och inte har följt myndighetens föreläggande.
När någon från ett annat EU-land arbetar tillfälligt i Sverige enligt lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer kan det arbetet utföras utan att det finns någon auktoriserad elinstallatör. Eftersom rätten att utöva yrket i detta fall inte beror på auktorisation kan sanktioner som återkallelse och inskränkning av auktorisation inte bli aktuella. Den föreslagna bestämmelsen innebär dock att tillsynsmyndigheten får ett verktyg att ingripa mot den som tillhandahåller elinstallationstjänster oavsett om det är fråga om ett svenskt elinstallationsföretag eller någon som utför arbete med stöd av de EU:s yrkeskvalifikationsregler.
Bättre förutsättningar att utöva tillsyn
I propositionen föreslås en anmälningsskyldighet för elinstallationsföretag som avser att utföra elinstallationsarbete på annans anläggning. Detta innebär att tillsynsmyndigheten får kunskap om vilka de elinstallationsföretagen är och bättre möjligheter att utöva sin tillsyn. Register över auktoriserade elinstallatörer och anmälda elinstallationsföretag kan därför användas för att nå de aktörer som utför elinstallationsarbete. Frågan om register berörs närmare i avsnitt 5.9.
Hänvisningar till S5-7
- Prop. 2015/16:163: Avsnitt 5.3, Författningskommentar till 43 § elsäkerhetslag
5.8. Sanktioner
Regeringens förslag: Den som utför elinstallationsarbete i strid med bestämmelserna om krav för eller ett förbud mot att utföra sådant arbete ska dömas till böter eller fängelse i högst ett år.
Den som bryter mot skyldigheten att ha en auktoriserad elinstallatör eller ett egenkontrollprogram eller utför elinstallationsarbete på annans anläggning utan att ha gjort anmälan ska dömas till böter.
Den som bryter mot bestämmelser som har meddelats om elektrisk utrustning ska dömas till böter.
Om en elinstallatör visar oskicklighet eller försummelse vid elinstallationsarbete eller på annat sätt visar sig uppenbart olämplig att vara auktoriserad som elinstallatör, ska auktorisationen kunna återkallas. I mindre allvarliga fall ska elinstallatören kunna varnas.
Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens. Av utredningens förslag följer att överträdelser av de bestämmelser som i dag finns i 9 kap.2–9 §§ellagen, liksom överträdelser av bestämmelser som meddelats med stöd av nya bemyndiganden i den nya lagen ska straffbeläggas. Utredningen föreslår att överträdelser av bestämmelserna om kraven på elinstallationsföretag ska straffsanktioneras med böter eller fängelse.
Remissinstanserna: Linköpings tingsrätt anser att utredningens förslag till straffbestämmelse inte är tillräckligt tydligt. Tingsrätten anser också– i den mån förslagen leder till nykriminalisering – att detta liksom straffskalan bör motiveras särskilt. Elsäkerhetsverket anser att en auktorisation bör kunna återkallas även av andra skäl än av oskicklighet eller försummelse. Transportstyrelsen anser att det saknas sanktionsåtgärder för elföretag som inte följer föreskrifterna.
Skälen för regeringens förslag
Felaktigt eller bristfälligt utförande av en starkströmsanläggning kan medföra livsfara och vissa anläggningar representerar mycket stora värden som kan äventyras. I propositionen konstateras att en behörighetsreglering med ett reglerat yrke för elinstallationsarbete ger en god grund för arbetet med elsäkerheten. En förutsättning för att bestämmelserna om behörighet och utförande av elinstallationsarbete ska få genomslag är att överträdelser av reglerna får tydliga konsekvenser.
Straffbestämmelser
Bestämmelser om straffrättsliga sanktioner finns i dag i 13 kap. 1 § ellagen. Där straffbeläggs, i fråga om elsäkerhet, överträdelser av föreskrifter som meddelats med stöd av bemyndiganden i lagen. Både uppsåtliga och oaktsamma brott är straffbelagda. Straffsatsen är böter eller fängelse i högst ett år. I ringa fall får dock inte dömas till ansvar. Inte heller får den som har överträtt ett vitesföreläggande dömas till ansvar enligt lagen för den gärning som omfattas av föreläggandet. Ansvar inträder inte heller om ansvar för gärningen kan utdömas enligt brottsbalken.
En summarisk genomgång av tillgänglig rättspraxis visar att straffbestämmelserna i ellagen inte används i någon större utsträckning. En sanktion i form av böter eller, i allvarligare fall, fängelse i högst ett år bör dock även i fortsättningen vara en viktig del i ett regelsystem för elinstallationer. Överträdelser av centrala förpliktelser och handlingsregler bör alltså straffsanktioneras.
I propositionen föreslås att elinstallationsarbete endast får utföras av en auktoriserad elinstallatör och av någon i ett elinstallationsföretag som omfattas av företagets egenkontrollprogram. Elinstallationsföretag måste ha minst en elinstallatör, ett egenkontrollprogram och, om så krävs, ha gjort en anmälan till tillsynsmyndigheten. Tillsynsmyndigheten föreslås också kunna helt eller delvis förbjuda tillhandahållande av elinstallationstjänster som inte uppfyller gällande krav. Det gäller när arbetet utförs på ett sådant sätt att det finns skäl att befara att det medför fara för elsäkerheten.
En straffsanktion signalerar i alla dessa fall vikten av att endast personer med tillräckliga kunskaper och färdigheter utför elinstallationsarbete. Förbudet mot att elinstallationsarbete utförs av någon annan än en auktoriserad elinstallatör eller någon som omfattas av företagets egenkontrollprogram innebär att det även i fortsättningen ska vara straffbelagt att utföra elinstallationer för den som inte uppfyller lagens krav. Förslaget om att det ska vara straffbelagt att utföra elinstallationer i strid med ett förbud mot tillhandahållande av elinstallationstjänster eller utan att ha följt de krav som gäller för elinstallationsföretag skulle delvis kunna ses som en nykriminalisering. I ett system med krav på verksamhetsutövaren bör dock de föreslagna straffbestämmelserna anses motsvara nuvarande regler om att det är straffbart att utföra elinstallationer i strid med gällande krav.
I samma utsträckning som i dag bör överträdelser av skyldigheter för innehavare av starkströmsanläggningar och elektrisk utrustning som är avsedd att anslutas till en starkströmsanläggning vara straffsanktionerade. För annan elektrisk utrustning meddelas bestämmelser om dessa i stor utsträckning i regeringens eller en myndighets föreskrifter. Vid överträdelser av sådana skyldigheter bör fängelse utgå ur straffskalan.
Såväl uppsåtliga som oaktsamma brott bör straffbeläggas. Om den straffbelagda gärningen är att anse som ringa bör dock inte dömas till ansvar. Till ansvar enligt lagbestämmelserna om elsäkerhet bör inte heller dömas om gärningen är belagd med straff i brottsbalken. Enligt allmänna principer bör det inte vara möjligt att ingripa med straff och vitespåföljd mot samma förseelse. I likhet med det som gäller enligt den nuvarande lagen bör därför i den nya lagen föreskrivas att den som har överträtt ett vitesföreläggande eller vitesförbud inte döms till ansvar enligt lagen för gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.
Återkallelse av auktorisation
I propositionen föreslås en regel om att den som utför elinstallationsarbete på en starkströmsanläggning ska se till att arbetet utförs på ett sådant sätt att anläggningen ger betryggande säkerhet mot person- eller sakskada. Om en elinstallatör inte följer de krav som elsäkerheten ställer,
bör auktorisationen kunna återkallas eller inskränkas. Det bör även finnas en möjlighet att i mindre allvarliga fall meddela varning.
Det kan finnas situationer där en auktorisation bör kunna återkallas även av andra skäl. Företagsledningen har ansvaret för att ett elinstallationsföretag har en auktoriserad elinstallatör som verkar för att verksamheten bedrivs i enlighet med gällande krav. Elinstallatören har dock en central roll i det föreslagna systemet och måste lägga ned så mycket av sin arbetstid i verksamheten som krävs för att upprätthålla elsäkerheten. Bedömningen är därför att auktorisationen ska kunna återkallas eller inskränkas om elinstallatören på annat sätt än genom brister i elinstallationsarbete visat sig uppenbart olämplig att inneha sådan auktorisation.
Hänvisningar till S5-8
- Prop. 2015/16:163: Avsnitt Författningskommentar till 44 § elsäkerhetslag, Författningskommentar till 45 § elsä