Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen tas först och främst upp frågor rörande administrationen och beslutsbefogenhetcrna inom rättshjälpssystemet. 1 det hänseendet fö- reslås att en domstols befattning med ett rättshjälpsärende skall upphöra i och med att den rättsliga angclägenheten avgörs. Att fastställa 'rättshjälps- avgift och tilläggsavgift, verkställa avräkning m.m. skall i fortsättningen göras av en särskild rättshjälpsmyndighet med stöd av ADB-teknik. Den nya myndigheten ersätter de nuvarande rättshjälpsnämnderna: Myndighe- tens beslut liksom andra förvaltningsmyndigheters beslut i rättshjälpsären- den skall kunna överklagas till en särskild rättshjälpsnämnd. som knyts till rättshjälpsmyndigheten. Rättshjälpsmyndigheten och rättshjälpsnämndcn föreslås lokaliserade till Sundsvall.

I propositionen tas vidare upp ett par frågor rörande rätten till allmän rättshjälp. Det föreslås att allmän rättshjälp skall kunna beviljas i'fastig- hetstvister i sådana fall där den rättssökandes kostnader i tvisten har uppgått till ett så högt belopp att rättsskyddsförsäkringen inte längre täcker kostnaderna. Det föreslås också att möjligheterna att få allmän rättshjälp utvidgas i angelägenheter som rör ersättning till patienter för behandlings- skada och läkemedelsskada.

Lagändringarna som gäller allmän rättshjälp i fastighetstvister och i patientskadcfall föreslås träda i kraft den 1 juli 1989. Övriga lagändringar. som är en följd av den föreslagna omorganisationen. föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer. Målsättningen är att detta skall kunna ske senast den [januari 1991.

& tara &

• Sida 2
•  Original

Propositionens lagförslag Prop. 1988/89: 117 1 Förslagtill Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972z429)

Härigenom föreskrivs i fråga om rättshjälpslagen (19722429)l dels att 5 a och 29 55 skall upphöra att gälla. dels atti 18. 21. 22. 25, 34. 43, 45 och 47 55 ordet "rättshjälpsnämnd" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "rättshjälpsmyndighet" i motsva- rande form.

dels att 3. 4. 5. 8. 28, 30. 31. 32. 33 och 49 åå samt rubrikerna närmast före 31 och 33 åå skall ha följande lydelse.

dels att rubriken närmast före 27 & skall lyda ”Betalning och fastställan- de av rättshjälpsavgift och tilläggsavgift. avräkning med den rättssökandc. biträde och bodelningsförrättare,”

dels att i lagen skall införas fem nya paragrafer. 8 a. 31 b. 31 c. 33 a och 33 b åå, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Fih'eslagen lydelse

3 55

För handläggning av vissa ären- För handläggning av vissa ären- den om rättshjälp finns rättshjälps- den om rättshjälp finns en rätts- nämntler. l"erksamhetsområde jär hjälps/nyttdig/tet. ' rättshjälpsnf'imnd bestämmes av re- geringen.

Skall ärende om allmän rätts- hjälp handläggas av rättshjälps- nämnd. upptages ärendet av den rättsltit'ilpsnc'imnd inom vars verk— samlzetsmnrade den rättsstfikande är bosatt eller. om den rättssäkande är dödsbo. den avlidne var bosatt. Ifrå- ga om den som ej är bosatt i landet eller dödsbo eller den som ej var bosatt här. upptages ärendet av den rättshjt'ilpsnämnd som regeringen bestämmer.

Ska/l ärende om rättshjälp genom alli'nt/igt biträde handläggas av rättshiälpsnämnd. upptages ärendet av den rättshir'ilpsnämnd inom vars verksamhetsomrade den som åtgär- den avser är bosatt eller. i fråga om den som ej är bosatt i landet. av den rättshiälpsnämnd som regeringen bestämmer.

Ont ersättning./är itt/ägg vid råd- givning ska/l jastställas. skall ären- det handläggas av den rättshjälps- nämnd inom vars verksamhetsom- rät/e advokatbyrån är belägen.

RäItsltiälpsnämnd står under till-

IJ

' Lagen omtryckt 1983:487. Senaste lydelse av 5 ag" 198811295.

• Sida 3
•  Original

Nuvarande lydelse

s_vn ar domstolsverket.

Regeringen _ läi'jöt'ortlrta att rätts- hjälpsnr'imnd skall vara delad i av- delningar. l"ad som _läreskrives om nämnd äger motsvarande tillämp- ning på sådan avdelning.

Rättshjälpsnämnd består av ord- förande. som skall vara lag/aren och erfaren i domarvärv. samt fyra andra ledamöter. Av dessa skall två vara advokater. en anställd på all- män advokatbyrå och en enskilt verksam. De två övriga skall vara svenska medborgare och får inte vara underåriga eller ha förvaltare enligt 1 1 kap. 7 g” föräldrabalken.

Föreslagen lydelse

,

45—

För prövning av överklaganden i vissa fall enligt denna Iagjinns en rättshjälpsnämnd. Den består av en ordförande, som skall vara eller ha varit ordinarie domare. samt fyra andra ledamöter. Av dessa skall två vara advokater. varav en anställd på allmän advokatbyrå och en en- skilt verksam. Samtliga ledamöter skall vara svenska medborgare och får inte vara underåriga eller ha för- valtare enligt 11 kap. 75 föräldra- balken.

Regeringen utser ordförande och övriga ledamöter för viss tid. För ordförande skall finnas en eller flera ersättare. Bestämmelserna om ordfö- rande äger motsvarandc tillämpning på ersättare. i övrigt får regeringen utse erforderligt antal ersättare.

Rättshjälpsnämnd är beslutför med ordföranden och minst två andra ledamöter. av vilka en icke är advokat. Vid avgörande av ärende, som är av principiell betydelse eller annars av särskild vikt, skall dock samtliga ledamöter deltaga.

Rättshjälpsnämnden är beslutför med ordföranden och minst två andra ledamöter. av vilka en inte är advokat. Vid avgörande av ärende. som är av principiell betydelse eller annars är av särskild vikt, skall dock samtliga ledamöter delta.

Rättegångsbalkens regler om omröstning i tvistemål äger motsvarande tillämpning när ärende avgöres av rättshjälpsnämnd. Ordföranden skall dock säga sin mening först.

I den utsträckning regeringen be— stämmer jär tjänsteman vid rätts— hiälpsnämmlen på nämndens väg- nar slutligt pröva rättshjälpsärende.

8 5"

Allmän rättshjälp får ej beviljas

l. i angelägenhet som skall prövas eller på annat sätt behandlas utom riket. om ej den rättssökande är bosatt här och särskilda skäl föreligger för

rättshjälp.

2. utlänningar som varken är eller tidigare varit bosatta här, om det inte finns särskilda skäl för rättshjälp.

TScnastc lydelse 198811295. 3 Senaste lydelse l988:213.

• Sida 4
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen l_t'delse

3. den som är eller har varit näringsidkare i angelägenhet som har uppkommit i hans näringsvcrksamhet. om det inte finns skäl för rättshjälp med hänsyn till verksamhetens art och begränsade omfattning. hans eko- nomiska och personliga förhållanden och omständigheterna i övrigt.

4. i fråga om anspråk som överlåtits till den rättssökande. om överlåtel- sen kan antagas ha ägt rum i syfte att åstadkomma fördel vid prövning av begäran om rättshjälp.

5. för upprättande av självdeklaration.

6. för upprättande av äktenskapsförord. testamente eller gåvohandling.

7. i angelägenhet rörande bodelning. om det inte med hänsyn till boets beskaffenhet och makarnas eller sambornas personliga förhållanden finns särskilda skäl för rättshjälp.

1/

8. om frågan om rättshjälp kan anstå till dess en annan rättslig angelä- genhet. vari anspråket stöder sig på väsentligen likartad grund. har'av-

gjorts slutligt.

9. ägaren eller tidigare ägare av en fastighet eller en byggnad i ange- lägenhet som avser fastigheten eller byggnaden. om han har eller borde ha haft rättsskyddsförsäkring eller något annat liknande rättsskydd som omfattar angelägenheten.

9. ägaren eller tidigare ägare av en fastighet eller en byggnad i ange- lägenhet som avser fastigheten eller byggnaden. om han har eller borde ha haft rättsskyddsförsäkring eller något annat liknande rättsskydd som omfattar angelägenheten aeh något annat inte _löljer av andra stycket.

10. i angelägenhet rörande trallkskadeersättning enligt tralikskadelagen (1975: 1410) eller rörande skadestånd som kan betalas från en föreliggande ansvarsförsäkring: dock får rättshjälp beviljas den skadelidande om ange- lägenheten är anhängig vid domstol eller rör enbart annan skada an per- sonskada.

11. den som ej har befogat intresse av att lå sin sak behandlad.

1 ja!! som avses i första stt-'eket 9 -_/är rättshjälp beviljas när den rätts- st'ikandes egna kostnader i angelä- genheten ltar uppgått till minst tre gånger det basbelopp som anges i os första styeket. Därvid beaktas endast kostnader a v sådant slag som kan antas komma att betalas från den rättsst'ikandes rättsskydd eller. om något sådant intefinns. kostna- dersom avses i 9 _é' andra st_t'eket.

I fråga om visst slag av ärenden som är talrikt förekommande och normalt av enkel beskaffenhet kan regeringen förordna att allmän rätts- hjälp ej skall beviljas.

Under förutsättning av ömsesidighet kan regeringen förordna att med- borgare 1 en viss främmande stat och den som. utan att vara medborgare 1 den staten. är bosatt där skall vara likställd med svensk medborgare i fråga om allmän rättshjälp.

• Sida 5
•  Original

Nuvarande lydelse Frfireslagen lydelse

8aä

l-'id prövningen av en ansökan om allmän rättshjälp i angelägen/n'! som rör ersättning till en patient/ör bellaml/ingsskada eller läkemedels- skada ska/I särskild hänsyn tas till den rättssökandes personligajörhäl- landen.

289"

I mål eller ärende vid domstol skall domstolen _l'aststäl/a rätts— hjt'i/psargi/len oeh i .li'irekomtmtnde _li't/l tilläggsavgi/ten i samband med att den _Iastställer ersättning till bi- träde. Finns ej biträde eller begär biträdet ej ersättning. _taststä/ls rättshjälpsavgi/ien när domstolen skiljer malet eller ärendet l/i'an sig eller när rättshjf'ilpen upphör. l-"ad nu sagts gäller ä ren om rättshjälps- avgilt oeh tilläggsavgi/i tidigare har jaststäl/tsjör den rättsst'ikatule.

.-lr den rättsliga angelägen/teten ej anhängig vid domstol. sk'all rätts- hä/psnämnden _laststä/la rätts- hjälpsavgi/len oeh tilläggsavgiften. Därvid skall .lörsta styeket tilläm- pas.

Rättshjä/psmj-vtd/gheten skall fastställa den rättssökandes rätts- hjälpsargi/i oeh tilläggsavgift. så snart kostnaderna för rättshjälpen är slutligt bestämda. Skulle ytterli- gare kostnader visa sig sedan ang/jtl ten _lastställts. jär dock av avgi/i _lilstslällas.

sog.

När myndighet _Iastställt rätts- hjt't'lpsavgi/ien oe/t i.lörekommande _ta/l tilläggsaiggirt'en skall genom (less _ji'itisorg avräkning göras med den rättssökande och med biträde eller bode/ningsförrättare.

Fran ersättning till biträde eller bode/ningsli'b'rättare enligt 23.1” skall avräknas vad den rättsm'ikande enligt 27 ,Q' är skyldig att utge till denne. (.f'nderstiger erst't'ttningen vad som skall avräknas, svarar biträdet eller bode/ningsj/örrättaren. om kostnader utöver dennes ersättning uppkommit _tör rättshjälpen. mot staten för mella/tskillnadr-w.

Faststäl/s rättshjälpsavgifien oeh tilläggsavgiften till lägre belopp än det som den rättssc'ikande inbetalat.

"* Senaste lydelse 1921le 1 3..

.-1vräkning görs av rättshjälps— mytut'ig/u'ten. .llvräkning med den rt't'ttsst'ikattde sker så snart rätts- hjä/ps'avgi/iett och tilläggsavgi/ien harjaststä/lts. Avräkning med biträ— de eller bode/nings/örrättare görs när ersättning till denne har fast— ställts.

Regeringen eller. eller regering— ens bem_1'ndigande. dmnstolsrerket meddelar närmare föreskrifter om avräkningen.

Prop. 1988/89: 117

LI!

• Sida 6
•  Original

Nuvarande lydelse

får återbetalning av mellanskillna- den anstå. om det finns anledning anta att högre belopp kommer att fastställas på grund av ytterligare kastnaderfi'ir rättshjälpen.

Motparts ersättningsskyldighet lör kostnad för allmän rättshjälp

Föreslagen lydelse

Ersättningsskyldighet för rätts-

hjälpskostnader 31_tj5

I fråga om part .som åtnjuter all- män rättshjälp i mål eller ärende vid domstol äger i fråga om kostnader- na för rättshjälpt-w bestämmelse i lag om parts rättegångskostnad tillämpning utom beträffande er- sättningfi'ir ränta. Motpart eller att- nan .som är ersättningssky/dig för sådana kostnader skall åläggas att utge ersättning enligt vad som sägs i 33 ,é'.

Om det döms till äktenskapsskill- nad mellan makar efter gemensam ansökan och den ena maken har åt- njutit allmän rättshjälp. .skall rätten ålägga den andra maken att betala staten häl/len av kostnaderna för rättshjälpen. Om masimibeloppet för den andra makens rättshjälpsav- .L'lfll skulle ha varit lägre än hälften av rättshjälpskostnat/erna. skall ålägga/Idet dock begränsas till vad som motsvarar masimibeloppet. ljrsättningssky/dighet skall inte åläggas. om beloppet understiger en viss av regeringen fastställd gräns. Ersättningssky/dighet skall heller inte åläggas om det med hänsyn till oinständigheterna annars är obil- ligt.

Har bodelnings/örräitare förord- nats oclt har ena maken eller sam- bon åtnjutit allmän rättshjälp. ska/l rättshjälpsnämnden med motsva- rande tillämpning av andra stycket besluta om kostnaderna för bodel- nings/i'jrrättaren och för utredning som denne harföranstaltat om. Be- slutet om ersättaingsskvldighei får verkställas enligt vad .som ärföre— skrivet om allmän domstols dom.

5 Senaste lydelse 1988z213.

Bestämmelser i lag om ansvarför motparts kostnader i rättegång eller annat motsvarande förfarande gäl- ler även ifråga om motpartens rätts- hjälpskoslnader. Ersättningför rän- ta skall dock inte betalas.

Den som är ersätlningsskyldigför rättshjälpskostnader skall till den rättssökande betala ett belopp .som motsvarar dennes rättshjälpsavgiji och tilläggsavgift. Återstoden skall betalas till staten. Om den ersätt- ningsskyldige har ålagts att er- sätta endast en del av rättshjälps- kostnaderna, skall han betala er- sättningen till den rättssökande och till staten tried motsvarande fördel— ning.

Om rättshjälp har beviljats i ett ärende angående verkställighet en- ligt utsökningsbalken, skall sådan särskild avgift enligt förordningen (1981: I 185) om utsökningsavgifter .som har tagits ut av motparten för- delas enligt bestämmelserna i andra stycket.

• Sida 7
•  Original

Nuvarande lydelse

Om den rättssökandes rätts— hjälpsavgi/t oeh ti'l/ä_x,'g.si'tvgiti til/— sammans med den ersättning .som maken har ålagts att betala enligt andra och tredje styckena eller som met/part har ålagts att betala enligt 3! a &" ("iverstiger rättshjälps— kostnwlerna. skall den rättssc'ikatu/e berättigas att få tillbaka den över— skjutande delen.

Skall i anttatfa/l beslut meddelas om _fi'irt/e/ning av kostnader mel/an parter. äger därom gällande be— stämmelser motsvarande til/lämp— ning i fråga om kosttutdertutför all— män rättshjälp at part. Därvid ska/l betalningssky/dighet åläggas för dessa kostnader i deras helhet eller till viss kvotde/ utan angivande av bestämt belopp.

Föreslagen lydelse

31bä

Om rätten dömer till äktenskaps- skil/nad eller gemensam ansökan av makar och endast den ena maken har rättshjälp. är den andra maken .skyldig att betala hälften av rätts- hjälpskostnaderna till staten. Han är doek inte skyldig att betala mer än vad .som motsvarar det maximi- belopp för rättshjälpsavgi/t .som skulle ha gällt för honom om han haft allmän rättshjälp.

Ersättningsskyldighet enligt förs- ta styeket fc'ire/igger inte om belop- pet understiger en viss av regeringen

fastställd gräns, om den make .som

inte har rättshjälp haft kosttuulerför eget ombud som överstiger avgiften för en timmes rådgivning enligt den—

nu lag eller om det annars är oskä— ligt med hänsyn till omstämligheter— na.

Om en bode/ningsförrättare har förordnats i ett ärende där endast den ena maken eller sambon har rättshjälp. är den andra maken eller sambon skyldig att enligt de grun- der .som anges i../örsta och andra styckena betala kostnaderna för bo— delnings/i'irättaren oehför utredning ..som denne har beslutat om.

• Sida 8
•  Original

Nuvarande lydelse ["t't't'eslagen lift/else

3lcä

Om den rättsst't'katule genom vårdslöshet eller försummelse har orsakat ökade kostnader för rätts- hjälpen. skall ltan ersätta staten des- sa kostnader oavsett hur ansvaret för rättsltjälpskostnade/'na i övrigt skall fördelas. .:"1'lotsvaratule gäller den rättssökamles ställföreträdare.

32 äh

När mål eller ärende i vilket part har allmän rättshjälp avgörs. skall beslut samtidigt meddelas angående ersättningsskj'ldighet ett/igt 31 eller _a” l a f.

När en borgenär har beviljats all- män rättshjälp i angelägenhet som rörfi'irsättande i konkurs, skall be- slut om ersättning.ssk_s-'/a'ighet med- ( elas senast i samband med att ut- delningen i konkttrsenft't._stställs.

Fördelning av ersättning mellan sla"- len och den som haft allmän rätts- hjälp

Om summan av rättshiä/psavgl/Å ten. tilläggsavgi/ten oeh den ersätt- ning .som medpart eller annan har ålagts att betala med stöd av 31 a eller 31 böö överstiger rättshjälps- kostnaderna. skall den rättsst't'kana'e få tillbaka den överskjutana'e delen av staten.

Om ersättning enligt 2255" till bi- träde eller bodelnings/örrättare ltar fastställts till ett lägre belopp än summan av rättshjälpsavgiften oeh til/[iggsavgitteir svarar denne mot staten, inom ramen för mellanskill- naden. för de rättshjälpskostnader .som överstiger ersättningen.

Förfarandet då ersättningsskyldig- het lör rättshjälpskostnader fast- ställs

33s

Om motpart eller annan ert/igt 31,5” första eller fetnte stycket har ålagts ersättningsskyldighet för rättshjä/pskt.>stnader, skall ersätt- ningen betalas till den rättssökatule nted belopp som motsvarar rätts-

hjälpsavgl/ten jämte tilläggsavgl/l

och till staten med återstoden. .

Om ersättningssky/dighet inte har ålagts till fullt belopp skall vad i första stycket sägs om t'ättshjälpsav- gift och tilläggsavglft avse de delar härav som svarar mot fördelningen av ersättningsskvldigheten. _

l-lar allmän rättshjälp beviljats st.")"kande i ärende angående verkstäl- lighet enligt utsöknittgsl)a/ken. ska/l bestämine/serna iförsta oeh andra styckena om ersättning tillämpas

- I samband med att handläggning- en avslutas i ett. mål eller ärende i vilket. part har allmän rättshjälp ska/l bes/ut meddelas om vilket be-

lopp som skall betalas enligt 31,6 första st)-'eket oeh 3] a-efé'. Om be- slutet meddelas av annan ätt dom- stol eller rättsh_jälpsmyndig/teten. .skall betalningssky/digheten be— stämmas till att avse kostnaderna i deras hel/tet eller viss kvotde/ utan att ett bestämt belopp anges.

När en borgenär har beviljats all- män rättshjälp i en angelägen/tet somrörförsättande i konkurs. skall beslut om ersättningssky/diglu-'t meddelas senast i samband med att utdelningen fastställs.

• Sida 9
•  Original

Nuvarande lydelse

också ifråga om särskild avgift cn- ligt förtn'dningen (1981.'ll85) om utsökningsavgl/icr .som i ärendet ut- tagits hos motparten.

Föreslagen lydelse

33aä

Beslut enligt 38 sf, 31 9” andra och tredje styckena samt 32 5 författas av rättshjälpsnt_t-'ndt'glteten genom automatisk databehandling av upp- gifteri ett av myndighetenfört regis— ter över rättshjälpskostnader.

33bå

Beslut om ersättningssk)'ldighet för rättshjä/pskostnader enligt 315 andra och tredje styckena och 31 b ,é' tredje .stj-tc'ket får verkställas enligt bestämmelserna i utsökningsbal— ken.

49 g"?

I fråga om talan mot domstols beslut enligt denna lag tillämpas vad som i allmänhet gäller om talan mot beslut av domstolen.

Beslut enligt denna lag av rätts— hjälpsnämnd eller annan förvalt- ningsniyndighet som ej omfattas av första stycket överklagas hos be- svärsnämnden. Beslut av utskriv- ningsnämnd överklagas dock hos psykiatriska nämnden.

Beslut enligt denna lag av rätts- hjä/psmyndigheten eller annan lörvaltningsmyndighet som ej om- fattas av första stycket överklagas hos rättshjälpsnämnden. Beslut av utskrivningsnämnd överklagas dock hos psykiatriska nämnden.

Beslut av advokat eller biträdandejurist på allmän advokatbyrå får inte

överklagas.

'I'alan får ej föras mot besvärs- nämndens eller psykiatriska nämn- dens beslut enligt denna lag.

Rättshjf'ilpsnämndens och psyki- atriska nämndens beslut enligt den- na lagfår inte (”iverklagas.

Denna lag träder i kraft. i fråga om 8 och 8 a åå den 1 juli 1989. och i övrigt den dag regeringen bestämmer.

Senaste lydelse 1988213.

• Sida 10
•  Original

2. Förslag till

Lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100)

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 10 # sekretesslagen (1980: 100)' skall ha Följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap. lOå

Sekretess gäller hos rättshjälps- nämnd. besvärsnämnden för rätts- hjälpen samt domstolsverkct i ären- de om rättshjälp

1. för uppgift som angår den rättsliga angelägenhet som ärendet avser.

2. för uppgift om enskilds per- sonliga eller ekonomiska förhållan- den i övrigt. om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs.

Sekretess gäller hos rättshjälps— myndigheten. rättshjälpsnämnden samt domstolsverket i ärende om rättshjälp

1. för uppgift som angår den rättsliga angelägenhet som ärendet avser.

2. för uppgift om enskilds per- sonliga eller ekonomiska förhållan- den i övrigt. om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs.

Sekretesscn enligt denna paragraf gäller inte beslut i ärendet. I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

' Lagen omtryckt 198829.

• Sida 11
•  Original

1. Inledning

Regeringen uppdrog i februari 1987 åt domstolsverket att förbereda över- gången till ADB-teknik vid hantering av rättshjälpsärenden. 1 uppdraget ingick bl. a. att föreslå lämpliga rutiner samt att ta fram underlag för beslut om systemkonstruktion och upphandling av utrustning. Verket fick även i uppdrag att lägga fram förslag om hur rättshjälpens administration bör vara organiserad i framtiden. Uppdraget fullgjordes i och med att verket i december 1987 till regeringen överlämnade rapporten ADB- hantering av rättshjälpsärendcn m.m. (DV rapport 1987111). Rapporten har remissbe- handlats.

Den 1 juli 1988 trädde omfattande ändringar i rättshjälpslagen (1972z429. RHL) i kraft (prop. 1987/88:73. JuU 21. rskr. 193. SFS 1988:213). Vid riksdagsbehandlingen av lagstiftningsärendet frångicks re- geringsförslaget i ett par avseenden, där riksdagen anvisade andra lösning- ar och uppdrog åt regeringen att närmare utarbeta förslag. Med anledning av riksdagens beslut upprättades under våren 1988 inom justitiedeparte- mentet promemorian (Ds 1988:43) Ett par frågor om allmän rättshjälp i fastighetstvister och patientskadeärenden. Promemorian har remissbe- handlats.

Jag avser nu att ta upp de frågor som behandlats i domstolsverkets rapport och i departementspromemorian. Till protokollet i detta ärende bör fogas sammanfattningar av rapporten och promemorian som bilaga I och 2 samt förteckningar över remissinstanserna som bilaga 3 och 4.

Sammanställningar över remissyttrandena har upprättats inom justitie- departementct och finns tillgängliga i lagstiftningsärendet (dnr 88— 198 och 88—2410).

Jag vill också nämna att jag har inhämtat yttrande från datainspektionen enligt 2 aä datalagen (1973:289) angående det register över rättshjälps- ärenden som. enligt vad jag strax skall återkomma till, avses föras med hjälp av ADB.

• Sida 12
•  Original

Jag skall i detta ärende vidare ta upp en fråga om justering av reglerna i RHL med hänsyn till regeringsformens krav på svenskt medborgarskap för ledamöter i rättshjälpsnämnd (jfr JuU 1987/88:18).-Jagtar upp den frågan i specialmotiveringen till 4 _S RHL.

Regeringen beslutade den 19januari 1989 att inhämta lagrådets yttrande över förslagen om ändringar i RHL och i sekretesslagen (1980: 100). De lagförslag som remitterades till lagrådet bör fögas till protokollet i detta ärende som bilaga 5. Lagrådets yttrande. som avgavs den 23 februari 1989. bör fogas till protokollet som bilaga 6.

Lagrådet har i sitt yttrande i allt väsentligt godtagit lagförslagen, men har framställt erinringar i några hänseenden. [ samband med att jag behandlar de olika sakfrågor och de enskilda paragrafer som berörs av yttrandet tarjag upp lagrådets synpunkter. 1 förhållande till lagrådsremis- sen kommerjag att föreslå några mindre ändringar av redaktionell natur.

2. Allmän motivering 2.1 Organisationsfrågor 2.1.1 Bakgrund

Frågor som rör rättshjälpens organisation och utnyttjande av ADB-teknik vid hanteringen av rättshjälpsärenden har tidigare behandlats av rätts- hjälpskommittén (Ju 1982:01). som i delbetänkandet (Ds Ju 198329) ADB-hanteringen av rättshjälpsärenden lade fram förslag om hur ADB- tekniken kan utnyttjas vid hanteringen av ärenden om allmän rättshjälp och rättshjälp åt misstänkt i brottmål. Betänkandet remissbehandlades och fick ett i huvudsak positivt mottagande. Flera instanser uttryckte emellertid den åsikten att förslagen endast kunde betraktas som en idéskiss och att ytterligare utredning krävdes för att man skulle kunna ta slutlig ställning till frågorna. . ,

Rättshjälpskommittén återkom i sitt huvudbetänkande (SOU- 1984:66) Den allmänna rättshjälpen (s. 215—217)med förslag om hur bl. a. rutiner- na vid avräkning mellan staten och den rättssökande borde utformas och regleras. om man använder ADB-teknik. Förslagen i den delen möttes emellertid vid remissbehandlingen av stark kritik från vissa håll. Även i betänkandet (SOU 1985:4) Rättshjälp. Offentliga biträden. organisa- tionsfrågor m.m. behandlade kommittén frågor om rättshjälpens framtida organisation. Kommittén föreslog bl. a. en ny ordning för överklagande av beslut som har fattats av rättshjälpsnämnd..

En slutsats som kunde dras av rättshjälpskommitténs arbete var att flera moment i rättshjälpshanteringen väl lämpade sig för hantering med hjälp av ADB-teknik. Detta gällde framför allt avräkningsförfarandet, dvs. den ekonomiska uppgörelsen mellan bl.a. den rättssökande. biträdet och sta- ten efter att den rättsliga angelägenheten har avslutats.

Ytterligare utredning behövdes emellertid. Som tidigare nämnts fick domstolsverket i uppdrag att göra utredningen. Målsättningen för arbetet

• Sida 13
•  Original

var att skapa en effektivare hantering av rättshjälpsärcndcn till en lägre kostnad än i dag.

Den ADB-lösning som domstolsverket föreslår ansluter i stor utsträck— ning till de förslag som rättshjälpskommittén lade fram i sina betänkan- den. Verket föreslår också förändringar av rättshjälpens organisation och författningsändringar.

2.1.2 Beslutsbefogenheterna

Mitt förslag: Huvuddragen i den nuvarande organisationen behålls. Vissa förändringar genomförs dock. Domstolens befattning med ett rättshjälpsärende upphör i och med att dess handläggning av den rättsliga angelägenheten avslutas. De åtgärder som skall vidtas där— efter skall utföras centralt med hjälp av ADB.

Domstolsverkets förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser har ställt sig bak- om domstolsverkets förslag. '

Skälen för mitt förslag: RHL trädde i kraft den'l juli 1973. Enligt den ursprungliga lydelsen av lagen fick domstolarna i mål eller ärenden som handlades där fatta beslut endast i fråga om ersättning till biträden o.d. Övriga beslut. t.ex. beviljande av rättshjälp och förordnande av rätts- hjälpsbiträde. fattades av rättshjälpsnämnderna som var sex till antalet. I ett inledande skede av ett rättshjälpsärende.' så länge kostnaderna för rättshjälpen inte översteg det bidrag till kostnaderna som den rättssökande själv skulle betala. kunde en advokat eller en biträdande jurist på en advokatbyrå provisoriskt bevilja rättshjälp utan beslut av rättshjälps— nämnd. I fråga om offentligt biträde fattades besluten alltid av rättshjälps- nämnd. ' ' '

Kort tid efter lagens ikraftträdande riktades kritik mot det sätt på vilket rättshjälpen organiserats. Systemet ansågs byråkratiskt och svårbegripligt och ägnat att fördröja handläggningen av de rättsliga angelägenheterna. En utredning. rättshjälpsutredningcn (.lu 1975:07). tillsattes. Dess arbete. som redovisades i betänkandet (SOU 1977:49) Översyn av rättshjälpssy- stemet. ledde till att man år 1980 införde ett nytt system. som alltjämt tillämpas (jfr prop. 1978/79:90. JuU 30. rskr 268. SFS 1979:240).

Enligt det nuvarande systemet beslutar domstolar i frågor om allmän rättshjälp i de mål eller ärenden som handläggs där. Advokater och deras biträdandejurister har rätt att helt på egen hand bevilja allmän rättshjälp i vissa familjerättsliga angelägenheter. I övriga fall beviljas allmän rättshjälp av rättshjälpsnämnd. '

Ifråga om offentligt biträde'gäller numera som huvudprincip att besluts- befogenheterna tillkommer den myndighet söm handlägger det mål eller - ärende vari biträde kan förordnas. Undantag gäller för ärenden hos social- nätnnd och för utlänningsärenden. Länsrätt beslutar om offentligt biträde i ärenden hos socialnämnd medan motsvarande beslut i utlänningsärenden fattas av rättshjälpsnämnd.

• Sida 14
•  Original

I det förslag till ny utlänningslag som nyligen har remitterats till lagrådet föreslås att beslutsbefogenheterna såvitt gäller rättshjälp i utlänningsären- den från och med den 1 juli 1989 i stor utsträckning skall Överföras till statens invandrarverk och polismyndigheterna. Den myndighet som hand- lägger utlänningsärendet skall besluta även i rättshjälpsfrågan. Om det i ett ärende hos polismyndighet är aktuellt att avslå en ansökan, skall dock rättshjälpsnämnd besluta även i fortsättningen.

I och med att en stor del av beslutsfunktionerna inom rättshjälpen genom 1980 års reform flyttades från rättshjälpsnämnderna till advokater och domstolar minskade arbetsbelastningcn hos nämnderna och antalet nämnder reducerades från sex till fyra.

En rättshjälpsnämnd består av en ordförande. som skall vara lagfaren och erfaren i domarvärv. och fyra andra ledamöter. Av dessa skall två vara advokater. en anställd på allmän advokatbyrå och en enskilt verksam. Vid rättshjälpsnämnden finns ett kansli. Nämnden får lämna över till tjänste- män vid kansliet att avgöra ärenden som inte är av större vikt eller av principiell betydelse. För prövning av överklaganden enligt rättshjälpsla- gen finns besvärsnämnden för rättshjälpen. Besvärsnämnden består av en ordförande och sex andra ledamöter. Ordföranden och ytterligare en leda- mot skall vara lagfarna och erfarna i domarvärv. Av övriga ledamöter skall två vara advokater. en anställd på allmän advokatbyrå och en enskilt verksam. Besvärsnämnden är administrativt knuten till domstolsverket i Jönköping.

När man nu står inför en övergång till ADB-teknik inom rättshjälpsad- ministrationen måste frågan på nytt ställas hur beslutsbefogenheterna inom rättshjälpssystemet bör vara fördelade för att den mest ändamålsen- liga ordningen skall uppnås. En första avgörande fråga är därvid hur den framtida ärendeutvecklingen kommer att gestalta sig. Domstolsverket har i sin utredning beräknat det totala antalet rättshjälpsärenden de komman- de åren till omkring 45 000 per år. Beräkningen har gjorts mot bakgrund bl.a. av de ändringar avseende inkomstgränser och rättshjälpsavgifter som gäller fr.o.m. den 1 juli 1988. Även om det är svårt att med någon högre grad av exakthet göra beräkningar av detta slag, är det ett rimligt antagan- de att ärendemängden kommer att ligga ungefär på den av verket angivna nivån.

Enligt domstolsverkets prognos kommer liksom i dag de flesta ärenden ' om allmän rättshjälp att gälla ärenden med familjerättslig anknytning. I sådana ärenden beviljas rättshjälp regelmässigt utan att man behöver någon mer ingående prövning av behovet av rättshjälp. Som jag nyss nämnde får sedan år 1980 advokater och biträdandejurister på advokatby- råer själva bevilja rättshjälp i sådana ärenden. Denna möjlighet utnyttjas i stor utsträckning. Det är en enkel och billig ordning och detär sällan som besluten blir felaktiga. En utgångspunkt vid bedömningen av rättshjälpens framtida organisation bör därför vara att advokaterna får behålla sina nuvarande befogenheter.

| domstolsverkets utredning diskuteras olika tänkbara modeller när det gäller den framtida organisationen. Enligt utredningen finns det i princip två huvudmodeller: en centraliserad där beslutsfattandet är koncentrerat

• Sida 15
•  Original

till en eller några få myndigheter (rättshjälpsnämndsmodellen) och en decentraliserad där beslutsfattandet är spritt på många myndigheter (orga- nisationsmodellen). Det finns också flera olika varianter av och kombina- tioner mellan dessa modeller.

Jag delar domstolsverkets uppfattning att det krävs starka skäl för att man skall ändra en organisation. som numera fungerar i huvudsak väl. Det skall visserligen inte förnekas att det finns sådant som talar för en ordning där rättshjälpshanteringen i större utsträckning än i dag koncentreras till rätthjälpsnämnderna. Bl.a. skulle man därigenom tillgodose intresset av en mer ingående prövning av frågan om beviljande av allmän rättshjälp i vissa fall (jfr NJA 1982 s. 175 I och 11). Det finns emellertid också svagheter med en centraliserad organisation. Eftersom det är domstolarna sotn i mål och ärenden vid domstol lämpligen bör bestämma ersättningen till rättshjälpsbiträdena går det inte att helt frikoppla domstolarna från rättshjälpshanteringen. Rättshjälpsnämndsmodcllcn går därför inte att ge- nomföra fullt ut och därmed blir dess fördelar begränsade. Mot den bakgrunden talar enligt min mening övervägande skäl för att nuvarande ordning i fråga om beviljande av rättshjälp behålls.

Den starkaste kritiken mot den nuvarande organisationen har gällt att domstolarna i onödan tvingas syssla med ekonomiadministrativa uppgifter, nämligen att fastställa rätthjälpsavgift och tilläggsavgift. göra avräkning. ombesörja utbetalningar från staten och bevaka att betalning sker till staten. Domstolsverket har föreslagit att dessa uppgifter skall avlastas domstolarna och i stället föras över till en rättshjälpsnämnd. som med hjälp av en centralt placerad dator skulle sköta hanteringen. Det stora flertalet remissinstanser har ställt sig positiva till en sådan reform.

Även jag anser det lämpligt att domstolarnas befattning med ett rätts- hjälpsärende upphör i och med att deras handläggning av den rättsliga angelägenheten avslutas. De åtgärder som behöver vidtas därefter bör ankomma på en förvaltningsmyndighet. Att uppgifterna utförs centralt har både organisatoriska och ekonomiska fördelar. Till de regionalpolitiska fördelar som ett sådant arrangemang kan ha återkommerjag till närjag tar upp frågan om myndighetens lokalisering.

2.1.3 Datorlösningen

Mitt förslag: 1 ett första skede väljs en centraldatorlösning där all registrering och hantering sker centralt. ADB-hanteringen decentra- Iiseras längre fram i den takt som domstolarna utrustas med datorer också för andra funktioner. Systemet kommer därför senare att få en central — lokal struktur där registrering och viss bearbetning kan ske lokalt och övrig bearbetning centralt.

Domstolsverkets förslag överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt centraldator- lösningen. Även andra uppfattningar har dock förts fram.

• Sida 16
•  Original

Skälen för mitt förslag: 1 domstolsverkets utredning behandlas tre alter- nativa datalösningar. I den s.k. centra/datorlärningen rapporteras alla händelser i rättshjälpsärenden från myndigheterna till den myndighet som innehar en eentraldator.

Som ett andra alternativ presenteras en centraldamrlävning med lokal termina/åtkomst . I denna modell registreras alla uppgifter lokalt genom terminaler som är anslutna till centraldatorn. Myndigheterna kan via terminalen kontrollera vad som finns registrerat för ett visst ärende. vilket minskar behovet att lokalt föra anteckningar på t. ex. dagboksblad.

Det tredje alternativet har en central — lokal datastruktur . Rent tek- niskt kan ett system konstrueras där all databehandling av rättshjälpsären- den sker lokalt. Av praktiska skäl bör emellertid vissa funktioner skötas centralt. t.ex. krav- och avstämningsrutiner samt bokföring av inbetal- ningar och utbetalningar. Detta innebär att även ett decentraliserat ADB- system får en central—lokal struktur på grund av att vissa bearbetningar ändå bör göras i centraldatorn. Enligt denna tredje modell kan alla myn- digheter som handlägger rättshjälpsfrågor ha egna datorer. Myndigheterna registrerar ärendena i den lokala datorn när de kommer in. Varje efter- följande händelse i ärendena registreras därefter. Informationen i den lokala datorn kan därefter gå flera olika vägar. Vid utbetalningar överförs vissa uppgifter till det statliga betalningssystemet system S medan andra uppgifter förs över till centraldatorn. Om målet eller ärendet överklagas förs informationen över till överinstansens dator och överinstansens infor- mation läggs till den ursprungliga informationen.

Denna modell kan också kombineras med centraldatorlösningen på så sätt att vissa myndigheter rapporterar till den myndighet som har en eentraldator.

Enligt utredningen är det endast centraldatorlösningen som är lönsam om ett databaserat system skall införas omgående. Alternativet central— lokal ADB-behandling blir visserligen på sikt det mest lönsamma men kan endast genomföras successivt i den takt som domstolarna datoriseras.

Alternativet med en central—lokal struktur har visserligen många för- delar. Det är den modell som är mest rationell och som innebär flest fördelar för domstolarna. Dessa får tillgång till alla uppgifter som är lagrade i datorn. Servicen till de rättssökande och rättshjälpsbiträdena är störst med denna lösning. Modellen är emellertid inte ekonomiskt försvar- bar annat än om den genomförs successivt i den takt som domstolarna datoriseras övrigt. Det skulle därför dröja lång tid innan ett sådant system kunde vara infört vid samtliga myndigheter. Rationaliseringsvinsterna uppkommer sent i detta alternativ.

Jag förordar mot denna bakgrund den renodlade centraldatorlösningen. där myndigheterna underrättar den myndighet som sköter centraldatorn genom att dit sända över domar och ersättningsbesked m.m. Denna lös— ning kan genomföras omgående och de resurser som frigörs ute på domsto- larna kan användas till andra angelägna arbetsuppgifter. Centraldatorlös- ningen hindrar inte heller ett senare. successivt genomförande av en ADB- lösning med central—lokal struktur.

Man bör således snarast möjligt införa centraldatorlösningen och däref-

• Sida 17
•  Original

ter successivt gå över till ett system med central—lokal struktur. Till de domstolar som har egna lokala datorer. t.ex. Stockholms tingsrätt. kan decentraliseringen påbörjas så snart erforderliga rutiner har utarbetats.

2.1.4 Rättshjälpsmyndigheten m. m.

Mitt förslag: De nuvarande fyra rättshjälpsnämnderna ersätts av en enda rättshjälpsmyndighet. som lokaliseras till Sundsvall. Myndig- heten skall liksom de nuvarande nämnderna stå under domstolsver- kets tillsyn.

Domstolsverkets förslag: En rättshjälpsnämnd behålls. Den lokaliseras till Stockholm. Domstolsverkets funktioner avseende rättshjälpen organi- seras om.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt domstolsver- kets förslag. Olika synpunkter har framförts i lokaliseringsfrågan.

Skälen för mitt förslag: Den organisationslösning som jag har föreslagit i det föregående innebär att antalet personer som sysselsätts inom rätts- hjälpsnämndsorganisationen kan minskas avsevärt. Uppskattningsvis kommer det i framtiden att behövas ca åtta tjänster för handläggare och femton för övrig personal.

Som framhålls i domstolsverkets utredning har erfarenheterna under senare år visat att de minsta rättshjälpsnämnderna är för Små'för att verksamheten skall kunna drivas rationellt. De minsta är den i Sundsvall. med 2 handläggare och 3.5 andra anställda. och den i Malmö. med 2 handläggare och 5 andra anställda. Nämnden i Göteborg har 3 handlägga- re och 5 andra anställda och nämnden i Stockholm 5 handläggare och 11 andra anställda. Så små myndigheter är sårbara. Verksamheten kan störas allvarligt genom enstaka sjukdomsfall eller frånvaro av andra skäl. Det har ibland varit svårt att vid behov förse nämnderna med vikariatspersonal.

En större myndighet kan bättre anpassas till förändringar i arbetsvoly- men. Vikariefrågor kan lösas lättare och myndigheten blir mindre sårbar vid t. ex. sjukdomsfall. Förutsättningarna är också ofta bättre att vidmakt- hålla och utveckla de anställdas kompetens hos en myndighet som inte är alltför liten. '

Som framgick av vad jag nyss sade kommer det att behövas drygt 20 anställda för att klara rättshjälpsnämndernas arbetsuppgifter i framtiden. Mot bakgrund av vad jag anfört om de nuvarande rättshjälpsnämndernas sårbarhet och fördelarna med en något större organisation anser jag att rättshjälpsfrågorna kommer att hanteras mest effektivt. om de nuvarande fyra nämnderna slås ihop till en enda myndighet. Jag förordar att så sker.

De ärenden som i dag handläggs inom rättshjälpsorganisationen kan' prövas av två kvalificerade nämnder, rättshjälpsnämnden och — efter överklagande — besvärsnämnden för rättshjälpen. Med endast en rätts— hjälpsmyndighet kvar finns det enligt min mening inte längre skäl att behålla det systemet. Det är. som jag strax återkommer till. i stället

• Sida 18
•  Original

lämpligt att besluten i första'hand alltid fattas på tjänstemannanivå med möjlighet för den rättssökande att efter överklagande få ärendet över- prövat av en särskilt kvalificerad nämnd. Jag föreslår mot denna bakgrund att den nya myndigheten kallas rättshjälpsmyndigheten och att ordet rätts- hjälpsnämnd förbehålls den nämnd som prövar överklagade rättshjälps- ärenden.

När man bestämmer var rättshjälpsmyndigheten skall lokaliseras är det viktigt att se till att det inom myndigheten finns personal med erfarenhet från rättshjälpsområdet. Om man väljer att lägga myndigheten på en ort där det i dag inte finns någon rättshjälpsnämnd är risken uppenbar att man förlorar den kunskap som finns inom organisationen. Mot den bakgrun- den måste det som DV framhållit finnas starka skäl för att lägga myndighe- ten på en annan plats än Stockholm. Göteborg. Malmö eller Sundsvall.

Domstolsverket har föreslagit en lokalisering till Stockholm. Det finns naturligtvis en del skäl som talar för detta. men enligt min uppfattning överväger de skäl som talar i motsatt riktning. Arbetsmarknadsläget i Stockholm är sådant att det ofta är svårt att rekrytera och behålla kvalifice- rad personal hos myndigheterna.

Den nya rättshjälpsmyndigheten bör enligt min mening i stället placeras i en region som har behov av nya arbetstillfällen. En sådan region är Västernorrlands län. Den nya rättshjälpsmyndigheten bör därför placeras i Sundsvall där det redan nu finns en arbetsmarknad förjuridiskt utbildad personal. 1 Sundsvall finns i dag hovrätt. kammarrätt. tingsrätt. hyres— nämnd och flera större förvaltningsmyndigheter vilka kan utgöra en bas för rekrytering inte bara av handläggare och andra anställda utan också av ledamöter i den nya rättshjälpsnämnden.

Domstolsverkets uppgifter enligt RHL innefattar bl. a. att föra talan mot beslut i fråga om rättshjälp och att utöva tillsyn över verksamheten hos rättshjälpsnämnderna. Dess befogenheter bör i princip kvarstå. Det följer redan av DV:s instruktion att verket skall leda och samordna verksamhe- ten. Någon särskild lagbestämmelse om tillsyn av det slag som nu finns i 3 & RHL är därför inte längre nödvändig.

2.1.5 Fullföljdsordningen m. m.

Mitt förslag: Rättshjälpsmyndighetcns och andra förvaltningsmyn- digheters beslut i rättshjälpsärenden skall kunna överklagas till en rättshjälpsnämnd. som kanslimässigt är knuten till rättshjälpsmyn- digheten. Den nya rättshjälpsnämnden ersätter den nuvarande be- svärsnämnden för rättshjälpen.

Domstolsverkets förslag: Den nuvarande fullföljdsordningen behålls. Remissinstanserna: Ingen erinran har framförts mot domstolsverkets förslag.

Skälen för mitt förslag: Frågor om rättshjälp handläggs i dag dels vid domstol. dels vid rättshjälpsnämnderna och vid vissa förvaltningsmyndig-

• Sida 19
•  Original

heter. En domstols beslut i en rättshjälpsfråga kan överklagas i enlighet med de regler om fullföljd som i allmänhet gäller i fråga om beslut av domstolen. Rättshjälpsnämndernas och förvaltningsmyndigheternas be- slut överklagas däremot till besvärsnämnden för rättshjälpen. Vid rätts- hjälpsnämnderna avgörs de mer kvalificerade ärendena av nämnden som sådan och alltså inte av tjänstemän. När det gäller de ärenden som hand- läggs inom rättshjälpsnämndsorganisationen finns alltså möjlighet att få ärendet prövat i två av varandra oberoende nämnder. som båda har ledamöter med särskild kompetens och erfarenhet från dömande verksam- het och från det praktiska rättslivet.

Ett av syftena med en särskild bcsvärsnämnd för rättshjälpen var att nämnden skulle leda rättstillämpningcn inom rättshjälpsområdet och sam- ordna praxis från de sex rättshjälpsnämnder som ursprungligen inrättades. Genom olika reformer har emellertid tyngdpunkten i rättshjälpshantering- en allt mer kommit att förskjutas från rättshjälpsnämndsorganisationen till advokater och domstolar. I dag handläggs endast en mindre del av rättshjälpsärendena vid rättshjälpsnämnderna. Bcsvärsnämndens betydel- se som ledare av rättstillämpningcn har härigenom minskat.

När jag nu föreslår att verksamheten skall koncentreras till en enda rättshjälpsmyndighet finns det enligt min mening inte tillräckliga skäl att behålla systemet med två särskilt kvalificerade nämnder för prövning av rättshjälpsfrågor. En lämplig ordning bör kunna erhållas om man i stället låter de grundläggande besluten fattas av tjänstemän vid rättshjälpsmyn- digheten och möjlighet ges den rättssökande att efter överklagande få ärendet prövat av en nämnd som i likhet med den nuvarande besvärs- nämnden är sammansatt av särskilt kvalificerade ledamöter. Instansord- ningen inom rättshjälpsorganisationen skulle därmed i praktiken komma att överensstämma med den som gäller för rättshjälpsärenden hos förvalt- ningsmyndigheterna (jfr 49 å andra stycket RHL).

Den ordning som jag tänker mig skulle gestalta sig enligt följande. Till den myndighet som ersätter de nuvarande rättshjälpsnämnderna — rätts- hjälpsmyndigheten — knyts en rättshjälpsnämnd. som liksom den nuva- rande besvärsnämnden består av en jurist med domarerfarenhet som ordförande samt fyra andra ledamöter. varav två advokater. Ett rätts- hjälpsärende som handläggs hos rättshjälpsmyndigheten avgörs av en tjänsteman vid myndigheten. Om den rättssökande är missnöjd med be- slutet kan han begära omprövning hos myndigheten. Är rättssökanden miss- nöjd med det omprövade beslutet. kan han överklaga till rättshjälpsnämn- den. Nämndens beslut skall — liksom den nuvarande besvärsnämndens -— inte gå att överklaga. Även beslut i rättshjälpsärenden som fattas av andra förvaltningsniyndigheter skall kunna överklagas hos rättshjälpsnämnden. Som tidigare sagts kan sådana beslut för närvarande överklagas till besvärs- nämnden för rättshjälpen.

I lagrådsremissen anlördejag att det kunde vara lämpligt att omprövning av beslut skedde på en högre nivå inom rättshjälpsmyndigheten. t.ex. av chefen för myndigheten. Jag framhöll vidare att de närmare formerna för omprövningen fick regleras i myndighetens instruktion. Enligt lagrade!

• Sida 20
•  Original

kan dessa uttalanden uppfattas så att det kan bli fråga om en mer omfattande omprövning hos rättshjälpsmyndigheten än vad som följer av 27 & förvalt- ningslagen. Lagrådet framhåller att avsikten med förslaget dock synes vara att omprövningen inte skall kunna leda till att beslutet ändras till den en- skildes nackdel. Lagrådet förutsätter att de tilltänkta reglerna i myndighe- tens instruktion om formerna för omprövning utformas på ett sådant sätt att de inte medför något hinder eller någon fördröjning för rättssökanden när det gäller att få till stånd en överprövning av rättshjälpsmyndighetens beslut hos rättshjälpsnämnden. Under de angivna förutsättningarna kommer det enligt lagrådets mening inte att medföra något hinder att genom bestäm- melser i instruktionen införa ett mera omfattande system för om- prövning än som följer av 27 & förvaltningslagen. jfr 3 g- förvaltningslagen.

Jag vill med anledning härav klargöra att avsikten med förslaget inte är att införa en mer omfattande omprövningsskyldighet än vad som följer av förvaltningslagen. Omprövning skall alltså endast behöva ske om beslutet — till följd av nya omständigheter eller av andra skäl — framstår som uppen- bart oriktigt och då omprövningen kan ske snabbt och enkelt utan att det blir till nackdel för den rättssökande. Även med denna utgångspunkt vill jag dock inte utesluta att det åtminstone i vissa fall kan vara lämpligt att om- prövningen läggs på en högre nivå inom myndigheten. Var inom myndig- heten omprövningen skall ske och de närmare formerna för denna kan. som jag framhöll i lagrådsremissen. regleras i myndighetens instruktion.

Rätt.vli/z'ilpsvu'i/nade/ls kanxligöromål bör fullgöras av rättshjälpsmyndig- heten. De som skall vara föredragande inför nämnden bör däremot inte hämtas från myndigheten. åtminstone inte i sådana ärenden där myndig- heten fattat beslut i första instans. Det kan i stället vara lämpligt att nämndens behov av föredragande i dessa fall tillgodoses av hovrätten för Nedre Norrland och kammarrätten i Sundsvall.

2.2. Ett par frågor om allmän rättshjälp

Den 1 juli 1988 trädde omfattande ändringar i RHL i kraft (prop. 1987/88:73. JuU 21. rskr. 193. SFS 1988z213). Ändringarna grundar sig i allt väsentligt på rättshjälpskommitténs översyn av rättshjälpslagstiftning- en och innebär bl. a. att möjligheterna att få allmän rättshjälp har utvidgats genom att inkotnstgränsen höjts från 110 000 kr./år till nästan 170 000 kr./år. Vidare har egenavgifterna i rättshjälpssystemet sänkts rejält. De förbättrade förmånerna finansierades bl.a. genom att möjligheterna att få allmän rättshjälp i vissa skadeståndsärenden och i angelägenheter rörande fastigheter begränsades.

Vid riksdagens ställningstagande i lagstiftningsärendet godtogs regering- ens förslag på de allra flesta punkter. I ett par hänseenden innebar emeller- tid riksdagens beslut att regeringsförslaget frångicks och att andra lösning- ar förordades. Med anledning av riksdagens ställningstagande har inom justitiedepartementet utarbetats promemorian (Ds 1988z43) Ett par frågor om allmän rättshjälp i fastighetstvister och patientskadeärenden. Prome-

• Sida 21
•  Original

morian har remissbehandlats. Jag behandlar dessa frågor i det följande under skilda avsnitt.

Mitt förslag: Allmän rättshjälp skall i viss utsträckning kunna be- viljas i fastighetstvister. nämligen i sådana fall där rättsskyddsför- säkringen inte räcker för att betala den rättssökandes kostnader. Det gäller den del av den rättssökandes kostnader som överstiger tre gånger det basbelopp enligt lagen (19621381) om allmän försäkring som gällde året innan rättshjälp begärdes. För en ansökan som ges in under år 1989 blir gränsen 77 400 kr.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser lämnar promemorians för- slag utan erinran. En del remissinstanser är kritiska till enskildheter i förslaget.

Skälen för mitt förslag: Enligt 8 & första stycket 9 RHL får ägaren av en fastighet eller byggnad "inte beviljas allmän rättshjälp i angelägenhet som avser fastigheten eller byggnaden. om ägaren har eller borde ha haft rätts- skyddsförsäkring eller annat liknande rättsskydd som omfattar angelägen- heten. Fr.o.m. den 1 juli 1988 har detta s.k. fastighetsundantag utvidgats så att rättshjälp inte heller får beviljas en tidigare ägare av fastigheten eller byggnaden.

Rättsskyddslörsäkring kan tecknas i flertalet försäkringsbolag och ingår normalt som ett obligatoriskt moment i villa- och fritidshusförsäkringar- na. [ regel är försäkringsskyddet maximerat på så sätt att från en enskild försäkring betalas högst ett viss belopp,. för närvarande vanligen 75 000 kr. Beloppet är avsett att täcka såväl egna kostnader som eventuella motparts- kostnader som den försäkrade kan bli skyldig att ersätta. t.ex. om han förlorar målet. Försäkringsersättningen betalas ut först när tvisten är slut- ligt avgjord. dvs. i allmänhet när domen i målet har vunnit laga kraft. Det finns dock möjlighet att få förskott genom å como-utbetalning. Från för- säkringsersättningen dras en självrisk som försäkringstagaren får stå för. Denna uppgår vanligen till mellan 10 procent och 20 procent av kostnader- na.

1 de flesta tvister med anknytning till fastigheter är rättsskyddsförsäk- ringarnas belopp tillräckliga för att täcka uppkomna kostnader. Det finns emellertid tvister där kostnaderna uppgår till betydligt högre belopp. ] dessa fall får den enskilde själv svara för de kostnader som inte täcks av försäkringen. Fastighetsundantaget omfattar även de fall där rättsskydds- försäkringens maximibelopp överskridits (jfr t.ex. rättsfallet RH 1987199).

Vid behandlingen av den tidigare nämnda propositionen om förbätt- ringar inom rättshjälpssystemet (prop. 1987/88:73) anförde en minoritet i justitieutskottet i sin av riksdagen godkända reservation att den nuvarande

• Sida 22
•  Original

ordningen inte är tillfredsställande och att möjligheterna till allmän rätts- Prop. 1988/89: 1 17 hjälp i de angivna fallen blivit alltför begränsade. [ enlighet med riksda- gens ställningstagande bör nu skapas en möjlighet till allmän rättshjälp i angelägenheter som faller under fastighetsundantaget i 8 _ö första stycket 9 RHL när rättsskyddsförsäkringen har utnyttjats intill det högsta ersätt- ningsbcloppet. En sådan ändring bör i princip ta sikte på alla angelägenhe- ter som omfattas av fastighetsundantaget. dvs. även mål med miljörättslig anknytning t.ex. enligt miljöskadelagen (1986z225) eller miljöskyddslagen (1969:387). och så kallade mögelhusmål.

Vad frågan nu gäller är hur en regel som skall tillgodose detta önskemål närmare skall utformas. Utgångspunkten bör enligt min mening vara den principiella uppläggning av regeln som har föreslagits i promemorian. Denna går i korthet ut på att rättshjälp skall beviljas för den del av den rättssökandes kostnader som överstiger ett belopp som i stort sett motsva- rar rättsskyddsförsäkringarnas nuvarande högsta belopp. Kring denna hu- vudtanke i förslaget råder inte heller några delade meningar bland remiss- instanserna.

Det blir med en sådan uppläggning av regeln den rättssökande som i sin ansökan om rättshjälp får ange de egna kostnader han har haft i tvisten. Har dessa uppgått till minst det angivna gränsbeloppet. skall rättshjälp kunna beviljas. RH L:s regler kommer därefter att gälla fullt ut. Det inne— bär bl.a. att den berättigade på sedvanligt sätt erhåller de förmåner som följer av lagen och vidare att han eller hon skall bidra till kostnaderna för rättshjälpen genom att betala rättshjälpsavgift och tilläggsavgift.

Som nyss nämndes betalar försäkringsbolagen regelmässigt ut försäk- ringsersättningen först sedan tvisten är slutligt avgjord. dvs. i allmänhet när lagakraftvunnen dom föreligger. Den rättssökande kan alltså vid an- sökningstillfallet inte med säkerhet säga om de kostnader han har haft kommer att bli ersatta fullt ut av försäkringsbolaget. Avgörande för be— dömningen av om rättshjälp skall beviljas eller inte kan därför inte vara försäkringsbolagcts ställningstagande i ersättningsfrågan. Regeln bör i stäl- let utformas så att den myndighet som skall besluta i rättshjälpsärendet självständigt får bedöma om det angivna gränsbeloppet har uppnåtts eller inte.

I flertalet fall finns det anledning räkna med att tvisten redan har inletts vid domstol när ansökan om rättshjälp ges in. Domstolen har då goda möjligheter att bedöma i vad mån de kostnader som åberopas har varit nödvändiga och skäliga för att tillvarata partens intressen. I allmänhet kommer det att gälla kostnader för ombudsarvode. utredning och bevis- ning. Bedömningen av vilka kostnader som kan godtas får ytterst göras mot bakgrund av vad försäkringsvillkoren föreskriver och vad som sålun- da kan antas komma att betalas ut i försäkringsersättning. Jag återkommer strax till frågan vilka krav som kan ställas på den rättssökandes kostnads— redovisning. Jag vill redan nu säga att jag inte anser det rimligt att eventu- ella belopp avseende motpartens processkostnader som kan komma att betalas ut från försäkringen skall kunna åberopas som kostnader för den rättssökande.

Det kan i undantagsfall tänkas förekomma att någon som inte har

fx) lx)

• Sida 23
•  Original

tecknat rättsskyddsförsäkring trots att sådan möjlighet har funnits har haft kostnaderi tvisten som uppgår till minst det angivna gränsbeloppet. Även i sådana fall bör det enligt min mening vara möjligt att bevilja rättshjälp. Bedömningen av vilka kostnader som kan godtas bör då lämpligen ske mot bakgrund av RHL:s regler om vad som räknas som kostnader för rätts- hjälpen.

När rättshjälp beviljas knyts olika rättsverkningar till beslutet. Enligt 199” RHL betalar staten de kostnader som efter beslutet om rättshjälp uppstår i den rättsliga angelägenheten. Det kan t.ex. gälla biträdeskostnad eller kostnader för utredning eller bevisning. Vidare är den som har bevil- jats allmän rättshjälp befriad från expeditionsavgifter vid domstol och från skyldigheten att ställa säkerhet för kvarstad och andra liknande åtgär- der. Det är mot denna bakgrund angeläget att det inte framstår som tveksamt från vilken tidpunkt rättshjälpen skall börja tillämpas. Jag delar den uppfattning som har framförts under remissbehandlingen att "villko- rade" beslut om allmän rättshjälp — dvs. ett ställningstagande i fråga om rättshjälpen från myndighetens eller domstolens sida redan innan den rättssökandes kostnader i tvisten har nått dithän att försäkringen kan anses fullt utnyttjad — är ägnade att skapa oklarhet i detta hänseende. Som några remissinstanser har framhållit skulle en sådan ordning dessutom leda till onödigt merarbete. bl.a. när tvisten löses innan rättshjälpen verkligen utnyttjas. Jag anser mot denna bakgrund att rättshjälp bör kunna beviljas först när kostnaderna faktiskt har uppgått till ett belopp som i princip motsvarar det högsta försäkringsbeloppet. Därmed knyter regeln också naturligt an till bestämmelsen i 199" RHL. som bl.a. reglerar frågan vilken hänsyn som kan tas till kostnader i ärendet som har uppkommit före ansökningstillfället.

I princip bör alltså rättshjälp kunna beviljas först när rättsskyddsförsäk- ringen faktiskt har utnyttjats intill högsta ersättningsbeloppet. Som tidiga- re nämnts kan det emellertid i praktiken vara oklart när så är fallet; försäkringsbolagen tar inte slutlig ställning till kostnadsanspråken förrän tvisten är slutligt avgjord. Det är därför inte möjligt att knyta beslutet om rättshjälp till det förhållandet att försäkringsersättningen till fullo har förbrukats. Som föreslås i promemorian bör konstruktionen i stället vara den att det i lagtexten anges ett gränsbelopp som kostnaderna i tvisten minst skall ha uppgått till för att rättshjälp skall få beviljas. Gränsbeloppet bör i enlighet med vad som uttalas i promemorian bestämmas som en multipel av basbeloppet enligt lagen (19621381) om allmän försäkring och bör ligga så nära rättsskyddsförsäkringarnas nuvarande högsta ersättnings- belopp som möjligt. Den i promemorian föreslagna gränsen vid tre basbe- lopp förefaller mig med hänsyn härtill vara en lämplig avvägning.

Jag vill i det sammanhanget framhålla att företrädare för försäkringsbo- lagen under remissbehandlingen av promemorian har uttalat att, om för- slaget genomtörs. mycket talar för att flertalet bolag kommer att anpassa ersättningsbeloppen enligt rättsskyddsförsäkringarna till det nu föreslagna beloppet i rättshjälpslagen. Det finns alltså anledning att räkna med att något glapp inte skall behöva uppstå mellan de båda systemen. som med- för att kostnaderna för den enskilde inte ersätts fullt ut vid en övergång

• Sida 24
•  Original

från försäkringen till rättshjälpslagens ersättningssystem. Jag är medveten om att man från försäkringsbolagens sida inte kan garantera att rättsskyd- det i fastighetstvister kommer att ligga kvar på den nuvarande nivån eller att rättsskyddet över huvud taget kommer att finnas kvar som ett obligato- riskt moment i försäkringarna. Jag avser emellertid att noga följa utveck- lingen i detta hänseende och är beredd att ta upp frågan om förutsättning- arna för allmän rättshjälp i fastighetstvister på nytt. om det visar sig påkallat. .

När den rättssökande ansöker om rättshjälp skall han. som framgått av det jag nyss sade, redovisa de kostnader han har haft för tvisten. Kostnads- uppgifterna bör lämnas på heder och samvete. Den rättssökande kommer därigenom att ådra sig straffansvar för oriktiga uppgifter. Något krav bör därför inte ställas på att de uppgifter som den rättssökande lämnar rörande sina kostnader i tvisten skall bestyrkas. I likhet med vad som för närvaran- de gäller beträffande uppgifter om den rättssökandes ekonomi behöver undersökning och kontroll av sökandens uppgifter endast ske om det är påkallat med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet.

Samtidigt står det klart att den myndighet som beslutar i rättshjälpsären— det måste ha ett fullgott underlag för att bedöma kostnadsfrågorna. Det är därför lämpligt att den rättssökanderedan i samband med ansökan ger in sådant material som kan tjäna till vägledning i detta hänseende. Det kan t.ex. gälla en kostnadsräkning för att bedöma ombudsarvodet eller en utredning eller ett utlåtande för att bedöma ett åberopat konsultarvode. Täcks kostnaderna i tvisten av en rättsskyddsförsäkring bör den rättssö- kande till sin ansökan även foga försäkringsvillkoren.

Jag förordar att reglerna i 8 & RHL ändras i enlighet med det sagda. Om de förslag jag nu lägger fram godtas. avser jag att senare för regeringen- anmäla frågan om ändringar i rättshjälpsförordningen (19791938) med anledning av det jag anfört i fråga om uppgiftsskyldighetens omfattning.

Mitt förslag: Utrymmet vidgas för allmän rättshjälp i angelägenhe- ter som rör ersättningtill patienter för behandlingsskada och läkeme- delsskada. Vid prövning av en ansökan om allmän rättshjälp i en angelägenhet som rör ersättning till en patient för behandlingsskada eller läkemedelsskada skall särskild hänsyn tas till den rättssökandes personliga förhållanden.

Promemorians förslag: Promemorieförslaget tar enbart Sikte på behand- lingsskadade patienter. 1 den delen överensstämmer det i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har lämnat promemorians förslag utan erinran. Några remissinstanser har framhållit att de problem som diskuteras i promemorian förekommer även i ärenden inom läkeme- delsförsäkringen.

• Sida 25
•  Original

Skälen för mitt förslag: Sedan den 1 januari 1975 finns det ett särskilt Prop. 1988/89: 1 17 försäkringssystem för hälso- och sjukvården. kallat patientförsäkring vid behandlingsskada. Ersättning enligt patientförsäkringen utgår utan att den skadelidande behöver bevisa att förutsättningar för skadeståndsansvar föreligger, dvs. att skadan har vållats genom fel eller försummelse. Försäk- ringen gäller för behandlingsskada som har uppkommit i direkt samband med hälso- och sjukvård. Behandlingsskadan skall. vara av kroppslig art och ha uppkommit som en direkt följd av undersökning, behandling eller annan dylik åtgärd. Undantagna är sådana skador som är en följd av ett nödvändigt risktagande i särskilt kritiska situationer. Vidare räknas som behandlingsskador dels sådana som består i att ett sjukdomsförlopp på grund av diagnosfel inte har behandlats på ett adekvat sätt. dels vissa olycksfalls- och infektionsskador.

När det gäller skador på grund av läkemedel har en försäkring liknande patientförsäkringen kommit till stånd år 1978. Med läkemedelsskada för- stås sjukdom eller annan skada av kroppslig art som med övervägande sannolikhet harorsakats genom användning-av läkemedel. Hit hör dock inte t. ex. sådana skador som beror av utebliven effekt hos läkemedlet.

Ersättningskrav enligt försäkringarna skall framställas senast tre år från den tidpunkt då skadan först visade sig. när det gällerbehandlingsskada dock inte senare än tio år efter det skadan orsakades. Vid bestämmande av ersättningen tillämpas i princip skadeståndsrättsliga normer. En del scha- bloner används. Bl.a. utgår inte ersättning för vissa smärre skador. Åtagan- dena enligt försäkringarna är för varje skadehändelse begränsade till 3 milj. kr. för varje skadad person.

Patientförsäkringen och läkemedelsförsäkringen meddelas av ett konsor- tium av försäkringsbolag. Staten. samtliga kommuner Och landstingskom- muner har anslutit sig till patientförsäkringen.'Även de privatpraktiserande läkarna och tandläkarna är i regel anslutna till denna försäkring. Vidare har samtliga i Sverige verksamma läkemedelsföretag liksom staten (för apoteks- bolagets del) anslutit sig till läkemedelsförsäkringen.

Principiella eller tvistiga skadecrsättningsfall kan bedömas av patient- skadenämnden resp. läkemedelsskadenämnden. Nämnderna utses av rege- ringen. försäkringsgivarna och försäkringstagarna. Om ett nämndutlåtan- de inte godtas. kan ärendet hänskjutas till avgörande av skiljemän.

Möjligheterna att få allmän rättshjälp i ärenden som rör patientskada eller läkemedelsskada är i dag begränsade. Detta hänger samman med att patientskadenämnden liksom läkemedelsskadenämnden har ett eget an- svar för att utredningen i varje ärende blir fullständig och att den rättssö- kande därtör normalt anses sakna behov av rättshjälpsbiträde. Enligt besvärsnämndens praxis beviljas rättshjälp i dessa fall endast om det föreligger särskilda skål med hänsyn till sökandens personliga förhållanden eller ärendets beskaffenhet eller om ärendet skall hänskjutas till avgörande av skiljemän. Allmän rättshjälp med biträdesförordnande har medgetts i några fall där sökanden inte hade iakttagit försäkringsvillkoret att krav skall framställas inom viss tid från det skadan orsakats och därför avsåg att väcka talan vid domstol (besvärsnämndens avgöranden 702/80 och 1073/81).

IJ U|

• Sida 26
•  Original

Det är givet att en behandlings- eller läkemedelsskada ofta kan vara mycket ingripande för den drabbade. Den kan få långvariga följdverkning— ar av både fysisk och psykisk natur. Det är rimligt att staten så långt möjligt ställer biträdeshjälp till förfogande för den som söker få ekonomisk ersättning för en skada som han på detta sätt drabbats av utan egen förskyllan. Med hänsyn till riksdagens ställningstagande i frågan får det anses angeläget att detta kommer till bättre uttryck i RHL.

En ändring av lagstiftningen bör — i enlighet med vad som sägs i promemorian — gå ut på att vid prövningen av om allmän rättshjälp skall beviljas särskild vikt skall fästas vid den skadades personliga förhållanden. Detta kan ske på det sätt som har föreslagits i promemorian genom att i RHL införs en regel av innebörd att prövningen av rättshjälpsfrågan skall ske under särskilt hänsynstagande till sökandens personliga förhållanden. Regeln bör i enlighet med vad lagrådet har anfört placeras i en ny paragraf. 8 a 5.

Vid utskottsbehandlingen av frågan synes man främst ha diskuterat ärenden inom patientförsäkringen. Som flera remissinstanser har varit inne på är problemen emellertid desamma inom läkemedelsförsäkringen. Jag anser därför att den utvidgade möjligheten till rättshjälp bör gälla även i de senare fallen. Den nya regeln bör således omfatta ärenden avseende behandlingsskador eller läkemedelsskador.

2.3. Ikraftträdande

De förslag som jag tagit upp i det föregående i fråga om rättshjälpens organisation och införandet av ADB-teknik vid hanteringen av rättshjälps- ärenden kräver ett relativt omfattande förberedelsearbete. 1 1989 års bud- getproposition har jag tagit upp frågan om medel till investerings- och utvecklingskostnaderna. Jag avser att senare föreslå regeringen att uppdra åt domstolsverket att vidta de ytterligare förberedelseåtgärder som kan behövas. Siktet bör vara inställt på att den nya ordningen skall kunna börja tillämpas senast den 1 januari 1991. Med hänsyn till den osäkerhet som råder i fråga om behovet av förberedelsetid bör det emellertid överlämnas åt regeringen att senare bestämma när de lagändringar som berör organisa- tionsförändringarna skall träda i kraft.

De föreslagna ändringarna i 8 och 8 a & RHL avseende fastighetstvister och tvister rörande skador inom hälso- och sjukvården bör träda i kraft den 1 juli 1989. Även tvister som har uppkommit före ikraftträdandet bör omfattas av de nya reglerna. Några särskilda övergångsbestämmelser torde inte behövas.

2.4. Kostnadsberäkning

Kostnaderna för investeringar och utveckling inför övergången till ADB inom rättshjälpssystemet har berörts i 1989 års budgetproposition. 1 övrigt

• Sida 27
•  Original

skall här bara sägas att införandet av en mindre organisation i enlighet med vad som förordats i avsnitt 2.1 kommer att starkt reducera kostnader- na för rättshjälpsadministrationen.

Den begränsning av det s.k. fastighetsundantaget som föreslagits i av- snitt 2.2.2 kan antas komma att leda till att rättshjälp beviljas i ytterligare ett mycket litet antal fall per år. Å andra sidan kan rättshjälpskostnaderna i varje enskilt sådant fall komma att bli relativt höga. Den ökning av statens kostnader för den allmänna rättshjälpen som följer av det förslaget kan — med ledning av de uppgifter som lämnats i promemorian — beräknas till 500 000 kr per år.

Förslaget i avsnitt 2.2.3 att öka utrymmet för allmän rättshjälp i patient- skadefall kommer sannolikt inte att orsaka någon nämnvärd Ökning av statens kostnader för den allmänna rättshjälpen.

3. Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats förslag till _ 1. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972z429). 2. lag om ändring i sekretesslagen (19801100). Förslagen bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga 5.

4. Specialmotivering

4.1. Förslaget till lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429) 3 ;

Ändringarna i paragrafen är en följd av att de nuvarande rättshjälpsnämn- derna enligt förslaget ersätts av en rättshjälpsmyndighet.

Den nuvarande regeln i femte stycket om att domstolsverket skall utöva tillsyn över rättshjälpsnämnderna har inte fått någon motsvarighet i den föreslagna bestämmelsen. Domstolsverkets tillsynsfunktion framgår av verkets instruktion (SFS 1988:317) och någon särskild lagregel om detta behövs inte. Någon ändring i sak åsyftas inte.

4 .f'

De föreslagna ändringarna i denna paragraf är en följd av att besvärs- nämnden för rättshjälpcn ersätts av en rättshjälpsnämnd. som skall pröva överklagade rättshjälpsärenden. Nämnden består enligt förslaget av en ordförande. som skall vara eller ha varit ordinarie domare. och fyra andra ledamöter. Av dessa skall två vara advokater, en anställd på allmän advo- katbyrå och en enskilt verksam. Denna sammansättning överensstämmer i praktiken med vad som gäller för de nuvarande rättshjälpsnämnderna. Den nya rättshjälpsnämnden blir därmed något mindre än den nuvarande besvärsnämnden. Detta är motiverat av främst två skäl. För det första

• Sida 28
•  Original

finns det i det nya systemet inte någon underinstans som är lika starkt sammansatt som de nuvarande rättshjälpsnämnderna; huvudregeln är i stället att det är beslut av enskilda tjänstemän som skall överprövas av den nya nämnden. För det andra har rättshjälpslagstiftningen genom drygt 15 års tillämpning fått en sådan praxisbildning att besluten numera bör kunna fattas i en mindre sammansättning än besvärsnämnden.

Enligt bestämmelserna i.8 kap. 25 rättegångsbalken kan advokatsam- fundet numera i enskilda fall medge undantag från kravet att ledamot av samfundet skall vara svensk medborgare. 1 fråga om myndigheter som lyder omedelbart under regeringen gäller dock på grund av föreskrifterna i l 1 kap. 9 & regeringsformen kravet på svenskt medborgarskap. En advokat som inte är svensk medborgare kan därför inte vara ledamot av rätts- hjälpsnämnden (jfr JuU 1987/88: 18 s. 6 och KU:s yttrande 1987/88:3y). Bestämmelserna i den förevarande paragrafen har ändrats med hänsyn till detta.

3 lé"

Paragrafens första och andra stycke. som är i sak oförändrade. gäller rättshjälpsnämndens beslutförhet och regler om omröstning.

Bestämmelsen i nuvarande tredje stycket om att tjänsteman vid nämn- den i viss utsträckning slutligt kan få pröva rättshjälpsärenden har fått utgå. Något utrymme för sådana tjänstemannabeslut finns inte när nu nämnden har blivit överprövningsinstans.

8 .f'

Il/Zirs'la _vtj-v'kct anges elva situationer i vilka allmän rättshjälp inte får beviljas. Punkten 9 utgör det s.k. fastighetsundantaget. Enligt detta får allmän rättshjälp inte beviljas ägaren eller en tidigare ägare av en fastighet eller byggnad i angelägenhet som avser fastigheten eller byggnaden. om han har eller borde ha haft rättskyddsförsäkring eller något annat liknande rättsskydd som omfattar angelägenheten. 1 ett tillägg till denna punkt har gjorts en hänvisning till ett nytt andra stycke varigenom klargörs att undantaget gäller om något annat inte följer av andra stycket.

1 det nya andra stycket återfinns den nya bestämmelsen om att allmän rättshjälp under vissa förutsättningar kan beviljas i fastighetstvister. Bak- grunden har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.2). Re- geln har fått sin utformning och placering i enlighet med lagrådets förslag.

Av regelns utformning följer att det i princip åligger den rättssökande att själv visa att kostnaderna för tvisten uppgått till sådant belopp att rätts- hjälp kan komma i fråga. En annan sak är att man i regel får godta den rättssökandes egna. under straffansvar lämnade uppgifter.

Har den rättssökande en rättsskyddsförsäkring som gäller för angelägen- heten skall bedömningen av vilka kostnader som kan godtas göras mot bakgrund av vad försäkringsvillkoren föreskriver. Som kostnad räknas därvid endast kostnader av sådant slag som kan betalas från försäkringen. Som har framhållits i den allmänna motiveringen är det i regel inte möjligt

• Sida 29
•  Original

att redan vid ansökningstillfället veta om de uppgivna kostnaderna kom- mer att bli ersatta fullt ut av försäkringsbolaget. Den myndighet som skall besluta i rättshjälpsärendet får därför göra en självständig bedömning av kostnaderna. Kan det antas att dessa omfattas av försäkringen och uppgår till minst det angivna gränsbeloppet. skall rättshjälp beviljas. Självrisken på försäkringen betalas av den rättssökande och kan därför inte åberopas som en ersättningsgill kostnad.

När det gäller frågan om motpartskostnaderna skall beaktas vid pröv- ningen av om rättshjälp skall beviljas kan sägas att rättsskyddsförsäkring- en visserligen i regel ersätter även sådana kostnader. Somjag nämnde i den allmänna motiveringen är det emellertid inte rimligt att motpartskostna- der räknas som en kostnad för den rättssökande i detta sammanhang; enligt RHL är ju motpartskostnader inte att anse som rättshjälpskostna- der. Härtill kommer att sådana kostnader vid ansökningstillfallet inte är slutligt fastlagda. eftersom målet då ofta inte är avgjort: i vart fall har domen eller beslutet då ännu inte vunnit laga kraft. Motpartskostnaderna skall därför inte. när ansökan om rättshjälp görs i de nu aktuella fallen. beaktas som en kostnad för den rättssökande. Detta har på inrådan av lagrådet kommit till uttryck i lagtexten genom att i bestämmelsen anges att det är den rättssökandes egna kostnader som är relevanta i sammanhanget.

Något krav på att den rättssökande skall ha en gällande rättsskyddsför- säkring eller att han har utnyttjat en sådan uppställs inte i andra stycket. Om den rättssökande saknar försäkring — men ändå faller under fastig- hetsundantaget i punkt 9 — och har haft kostnader som uppgått till det belopp som anges i andra stycket kan rättshjälp beviljas för de överskju- tande kostnaderna. Som framgår av lagtexten skall i det sammanhanget vid beräkningen av gränsbeloppet endast godtas sådan kostnad som vid en tillämpning av RHL skulle ha ansetts som kostnad för rättshjälpen.

Tredje och fjärde styckena motsvarar helt nuvarande andra och tredje styckena.

8 (I 9

[ paragrafen har tagits in en särregel om möjligheterna att få allmän rättshjälp i angelägenhet rörande ersättning till patienter för behandlings- skada eller läkemedelsskada. Bestämmelsen. som har utformats i enlighet med lagrådets förslag. innebär att prövningen av rättshjälpsfrågan i dessa fall skall ske med särskild hänsyn tagen till den rättssökandes personliga förhållanden. Bakgrunden har tecknats i den allmänna motiveringen (av- snitt 2.2.3).

De flesta ärenden som gäller ersättning för behandlingsskada eller läke- medelsskada klaras upp inom ramen för patientförsäkringen och läkeme— delsförsäkringen. Förfarandet inom dessa försäkringssystem är kostnads- fritt för den enskilde. Det ankommer på försäkringsgivaren att utreda ska— dan och se till att ärendet blir allsidigt belyst. För den skadelidande uppkommer inga k05tnader och något behov av rättshjälpsbiträde föreligger normalt inte. Enligt besvärsnämndens praxis beviljas rättshjälp i dessa fall endast undantagsvis. och det skall då föreligga särskilda skäl med hänsyn till

• Sida 30
•  Original

den sökandes personliga förhållanden eller till ärendets beskaffenhet. Den föreslagna bestämmelsen syftari första hand inte till att påverka möjlighe- terna att få rättshjälp så länge angelägenheten på detta sätt handläggs inom ramen för patient- eller läkemedelsförsäkringen. Den understryker dock i dessa fall — i linje med den praxis som har utbildats — att den rättssökandes personliga förhållanden bör tillmätas särskild betydelse vid prövningen av rättshjälpsfrågan. [ synnerhet gäller detta i den situationen att den skadeli- dande. sedan saken utretts inom ramen för försäkringen. skall ta ställningtill ett erbjudande om ersättning från försäkringen.

Den förordade förändringen berör främst den situationen att frågan om ersättning har väckts vid allmän domstol. Vidare berör regeln den situatio- nen att ärendet har prövats inom försäkringssystemet och därefter hän- skjutits till prövning av skiljemän enligt lagen (1929: 145) om skiljemän.

Om en ansökan om allmän rättshjälp avslås i de nu nämnda situationer- na skcr det ofta med hänvisning till att den sökande saknar befogat intresse av att få sin sak prövad. Den nu föreslagna ändringen i lagen syftar främst till att minska möjligheterna att avslå en ansökan på denna grund. Bestämmel- sen får dock'enligt sin ordalydelse även betydelse för prövningen av om den sökande har behov av bistånd genom allmän rättshjälp (jfr 6 5 första stycket RHL). Till skillnad från vad som för närvarande gäller skall prövningen av om den rättssökande har ett befogat intresse av att få sin sak prövad inte göras enbart mot bakgrund de faktiska omständigheterna i ärendet. dvs. i vad mån det materiellt sett framstår som mycket osannolikt eller helt ute- slutet att ärendet kan drivas med framgång. Även sökandens personliga intresse av att kunna utnyttja alla möjligheter att få ersättning för sin skada bör beaktas. Vid den bedömningen bör hänsyn särskilt tas till skadans om- fattning och svårhetsgrad. Utrymmet för att vägra den skadelidande rätts— hjälp bör generellt sett minskaju svårare skadan är.

Den föreslagna lagändringen syftar givetvis inte till att rättshjälp oavsett omständigheterna alltid skall beviljas i ärenden som rör ersättning till pati- ent för behandlingsskada eller läkemedelsskada. Som redan framhållits bör även i fortsättningen huvudregeln vara att rättshjälp ej behövs när ärendet handläggs inom patient- eller läkemedelsförsäkringens ram. Och även i så- dana fall där ärendet går till domstol eller skiljeförfarande måste finnas utrymme att avslå en ansökan om rättshjälp. t.ex. om den rättssökandes talan ter sig helt utsiktslös eller om det framstår som ytterst osannolikt att han kan vinna framgång. Den föreslagna bestämmelsen syftar emellertid till en för den rättssökande något mer förmånlig tillämpning än vad som för närvarande gäller. 1 de situationer där det kan vara tveksamt om rättshjälp skall beviljas eller inte. skall den beslutande myndigheten kunna låta en mer generös inställning grundas på den rättssökandes personliga förhållanden.

28 5)"

De föreslagna ändringarna i denna paragraf gäller frågan vem som skall besluta i fråga om rättshjälpsavgift och tilläggsavgift och när detta skall ske.

Av bestämmelsen i första meningen framgår att det är rättshjälpsmyn-

• Sida 31
•  Original

digheten som skall fastställa rättshjälpsavgiften och i förekommande fall en tilläggsavgift. Detta skall gälla även i den situationen att den rättsliga angelägenheten har handlagts vid domstol. Domstolen kommer således inte längre att behöva fastställa dessa avgifter. Domstolens befattning med rättshjälpsärendet upphör i samband med att domstolen avgör. målet. Domstolen behöver inte heller i sin dom eller sitt beslut särskilt ange summan av de totala rättshjälpskostnaderna. Genom att varje utbetalning fortlöpande registreras. finns den uppgiften ändå tillgänglig i ADB-syste- met.

Av bestämmelsen i första meningen följer att rättshjälpsavgift och even- tuell tilläggsavgift skall fastställas i princip endast en gång i varje rättslig angelägenhet. Det skall ske när handläggningen är helt avslutad. Detta innebär att den dom eller det beslut varigenom målet eller ärendet har avgjorts skall ha vunnit laga kraft. Om biträdet klagar över den ersättning han har fått skall fastställandet av avgiften anstå till dess att även frågan om biträdesersättningens storlek är slutligt avgjord. Även i utomprocessu- ella angelägenheter skall handläggningen vara helt avslutad innan avgifter— na fastställs. Risk skall med andra ord inte föreligga att ärendet kommer att behandlas vidare i något annat organ. Den nuvarande ordningen där rättshjälpsavgiften fastställs i varje instans och ibland mer än en gång per instans försvinner alltså.

Som framgår av bestämmelsen i andra meningen skall ny avgift kunna fastställas om det i något fall visar sig att det finns ytterligare kostnader som inte har beaktats vid beslutet om rätthjälpsavgift. Denna regel är en säkerhetsventil med tanke på t. ex. den undantagssituationen att någon del av den rättsliga angelägenheten blir föremål för utomprocessuella förhand- lingar efter det att målet slutligt avgjorts i domstol.

Lagrådet har i anslutning till denna paragraftagit upp frågan om beslut angående rättshjälpsavgift m.m. med anledning av ett avgörande i regeringsrätten (RÅ 1980 2:43). .Jag vill med anledning av detta påpeka att det problem som lagrådet tar upp väsentligen synes vara undanröjt genom de ändringar i 22 öfemte och sjätte styckena RHL. som trädde i kraft den 1 juli 1988 (se prop. 1987/88:73 s. 104— 105).

30 .f

Paragrafen innehåller nya bestämmelser i fråga om avräkning med den rättssökande och med biträdet. bl.a. när det gäller tidpunkt och beslutsbe- fogenheter. De nuvarande bestämmelserna om själva avräkningsförfaran- det har utmönstrats ur paragrafen.

Enligt bestämmelserna i första stycket är det rättshjälpsmyndigheten som skall göra avräkningen oavsett var den rättsliga angelägenheten har handlagts. En domstol som handlägger ett mål där en part har rättshjälp kommer således inte längre att behöva göra någon avräkning. Avräkning med den rättssökande skall göras så snart rättshjälpsavgiften har fast- ställts. Som framgår av 285 fastställs rättshjälpsavgiften endast en gång i varje rättshjälpsärende. Det sker när handläggningen av den rättsliga ange- lägenheten är avslutad. Avräkning med biträde eller bodelningsförrättare

• Sida 32
•  Original

skall göras när ersättningen till denne. har fastställts. Avräkningen med biträdet — och därmed också utbetalning av biträdesersättning —— kommer alltså även i fortsättningen att göras en gång för varje instans där den rättsliga angelägenheten handläggs.

1 andra stycket föreskrivs att regeringen eller domstolsverket får medde- la närmare föreskrifter om avräkningen; I dag finns regler om avräkning såväl i RHL som i rättshjälpstörordningen. vilket gör regleringen mindre överskådlig. I fortsättningen kan en samlad reglering ske i törordnings- form.

3 [ lé"

Paragrafen motsvarar nuvarande 31 & första och femte styckena samt 33 & RHL. De nuvarande bestämmelserna i 31 ;? andra-fjärde styckena har av redaktionella skäl förts över till 31 b &. 32 5 första stycket och 33 b & RHL.

ljörxla .s'trckct — som ersätter nuvarande första och femte styckena — anges vad som gäller i fråga om motparts ersättningsskyldighet för rättsh- jälpskostnader. Innebörden är — liksom enligt gällande rätt — att de regler om skyldighet att ersätta förfarandekostnader som finns i andra lagar skall tillämpas även i fråga om rättshjälpskostnaderna när den ena parten eller båda parterna har rättshjälp. ] tvistemål vid allmän domstol skall alltså rättslijälpskostnaderna fördelas med tillämpning av reglerna-om ersättning- sskyldighet för rättegångskostnader i 18 kap._RB medan t. ex. fördelningen av sådana kostnader i mål om verkställighet av vårdnad eller umgänge vid de allmänna förvaltningsdomstolarna skall göras med tillämpning av 21 kap. 13 & föräldrabalken. Även för åtskilliga andra mål vid-domstol och för angelägenheter som handläggs vid vissa törvaltningsmyndigheter eller vid skiljenämnd finns regler om fördelningen av förfarandekostnaderna som i enlighet med förevarande bestämmelse skall tillämpas på rättshjälpskost- naderna. .. .

Hänvisningen till vad som i lag sägs om ansvaret för kostnader innebär att paragrafen i vissa fall blir tillämplig även på annan än motpart. Så finns t. ex. i RB (18 kap. 7 och 12 åå) regler om att även ställföreträdare. ombud eller intervcnient kan förpliktas att ersätta rättegångskostnader. Det är dock endast personer som har uppträtt på samma sida som rättshjälps- havarens motpart som med stöd av förevarande paragraf kan åläggas ersättningsskvldighet för rättshjälpskostnader. Att rättshjälpshavaren eller hans ställföreträdare kan få svara för rättshjälpskostnader framgår av 31 c & RHL i förslaget.

Bestämmelserna i andra och tredje styckena motsvarar med vissa redak- tionella ändringar de nuvarande bestämmelserna i 33 & RH L.

3! I) &"

Paragrafen innehåller särrcgler för crsättningsskyldighcten i vissa familje- rättsliga angelägenheter och motsvarar i sak nuvarande 31 å andra och

• Sida 33
•  Original

tredje styckena RHL. Förutom redaktionella ändringar har undantagen från ersättningsskyldigheten modifierats i enlighet med nuvarande praxis (jfr SOU 1984:66 s. 165).

31 t' ,?

Paragrafen motsvaras av nuvarande 29ä RHL. ] den paragrafen finns bestämmelser om att maximibeloppet för rättshjälpsavgiften får överskri- das om rättshjälpshavaren eller hans ställföreträdare på grund av vårdslös- het eller försummelse har förorsakat kostnader för rättshjälpen. En sådan bestämmelse är svår att inordna i det datorstödda systemet utan att det "uppkommer administrativa olägenheter. Den förevarande paragrafen har därför utformats på så sätt att betalningsansvaret har frikopplats från reglerna om rättshjälpsavgift. Har den rättssökande genom vårdslöshet eller försummelse föranlett ökade kostnader för rättshjälpen skall han ersätta staten dessa kostnader oavsett hur ansvaret för rättshjälpskostna- derna i övrigt skall fördelas. Beslut om detta skall enligt 33 Q' första stycket i förslaget meddelas i samband med att handläggningen av målet eller ärendet avslutas.

Enligt den nuvarande ordningen kan vårdslöshet från en ställföreträda- res sida komma att kostnadsmässigt belasta rättshjälpshavaren själv. Även en motpart i ärende om bodelning eller äktenskapsskillnad kan få ökade kostnader till följd av vårdslöshet av annan än honom själv. t.ex. rätts— hjälpshavaren eller hans ställföreträdare (se t. ex. besvärsnämndens beslut nr 408/83). Dessa olägenheter uppkommer inte med den föreslagna nya bestämmelsen. Om rättshjälpshavaren eller hans ställföreträdare har orsa- kat kostnader för rättshjälpen genom vårdslöshet skall den som har varit vårdslös åläggas att betala den extra kostnad som har uppkommit. Den kostnaden skall därefter inte beaktas när rättshjälpsavgiften och motpar- tens ersättningsskyldighet skall bestämmas.

32 .é'

! paragrafen finns för närvarande regler om beslut angående återbetal- ningsskyldighet. Dessa har i förslaget flyttats till 33 _5. I stället har i föreva- rande paragraf tagits in regler om rätt att återfå för mycket erlagd rätts- hjälpsavgift och tilläggsavgift samt om skyldighet för biträde m.fl. att ersätta rättshjälpskostnaderi vissa fall. Reglerna i första stycket motsvaras av 31 & fjärde stycket RHL. Andra stycket i paragrafen motsvaras i sak av nuvarande 30 Q' andra stycket RHL.

Varken domstolarna eller rättshjälpsmyndigheten behöver i praktiken ta ställning till de frågor som berörs i paragrafen. De kommer att kunna bevakas och skötas maskinellt mcd datorstöd.

33.9"

De nuvarande reglerna i paragrafen om fördelning av ersättning mellan staten och den rättssökande har i förslaget llyttats till 31 å (andra och

• Sida 34
•  Original

tredje styckena). I stället har i paragrafen tagits in regler om förfarandet vid fastställande av ersättningsskyldighet för rättshjälpskostnader. Regler- na motsvaras närmast av nuvarande 32 5.

Enligt gällande regler skall en domstol som avgör ett mål eller ärende samtidigt bestämma dels om motparten skall vara ersättningsskyldig för rättshjälpskostnader och vilket belopp han i så fall skall betala. dels hur stor del av beloppet som skall betalas till rättshjälpshavaren resp. staten. Enligt den föreslagna ordningen skall dessa beslut istället fattas i två steg. Domstolen skall i samband med att handläggningen av den rättsliga ange- lägenheten avslutas i den instansen. dvs. i samband med dom eller slutligt beslut. endast besluta-om hur stort belopp som motparten skall betala. Detta sker med stöd av bestämmelserna Lii-"inta .)"I_l-'('Å'('!. Beslut 'om hur betalningen skall fördelas kommer därefter att fattas när den rättsliga angelägenheten är definitivt avslutad. Detta senare beslut kommer att fattas genom automatisk databehandling enligt de föreslagna reglerna i 33 a &.

När det gäller mål om äktenskapsskillnad efter gemensam ansökan och bodelningsärenden skall ingen uppdelning av ersättningen mellan rätts- hjälpshavaren och staten ske utan hela ersättningen skall betalas till staten (31 b &). Detta gäller också den betalningsskyldighet som kan åläggas medpart med stöd av 31 a_ä'. Domstolen eller rättshjälpsmyndigheten kommer därför i en sådan situation att slutligt fatta beslut när det gäller ersättningsfrågan i samband med att handläggningen av den rättsliga ange- lägenheten avslutas. Motsvarande gäller i fråga om beslut som avses i 31 c 5.

1 de fall där det kan bli aktuellt för en lörvaltningsmyndighet eller skiljenämnd att besluta om fördelning av kostnader skall enligt första stycket andra meningen betalningsskyldighet åläggas för rättshjälpskostna- derna i deras helhet eller till viss kvotdel utan angivande av bestämt belopp. Detta hänger samman med att storleken av rättshjälpskostnaderna inte är känd för myndigheten eller skiljenämnden. Först när rättshjälps- myndigheten har beslutat om biträdets ersättning och övriga rättshjälps- kostnader kan ersättningsskyldigheten preciseras till visst belopp och ett beslut fattas om uppdelning av beloppet mellan rättshjälpshavaren och staten.

Det kan sättas i fråga om inte möjligheten att besluta om återbetalnings- skyldighet för rättshjälpskostnader i deras helhet eller till viss kvotdel även borde gälla för domstolarna och rättshjälpsmyndigheten. Därigenom skul- le t.ex. domstolen vid målets avgörande enkelt kunna bestämma om återbetalningsskyldigheten utan att behöva belastas med arbetet att sum- mera rättshjälpskostnaderna. Att jag ändå väljer den lösning som jag har föreslagit i det föregående beror främst på att risken för rättsförluster för den återbetalningsskyldige sannolikt blir mindre om det i domen eller beslutet direkt anges vilket belopp som skall betalas tillbaka. Den återbe- talningsskyldige får då redan genom avgörandet klart för sig betalnings- skyldighetens verkliga innebörd, vilket bl.a. är ägnat att underlätta hans ställningstagande i fråga om överklagande. En sådan regel bör också kunna

• Sida 35
•  Original

bidra till att domstolen noggrant prövar skäligheten av de olika kostnader- na. Regeln i andra stycket motsvarar helt nuvarande 32 å andra stycket.

33 a s*

1 paragrafen. som har utformats i enlighet med lagrådets förslag. anges att beslut enligt 28 g”. 31 å andra och tredje styckena samt 3235 får fattas genom automatisk databehandling av uppgifter i ett register fört hos rättshjälpsmyndigheten. Beslut meddelade på detta sätt får anses utgöra beslut fattade av rättshjälpsmyndigheten (jfr prop. 1987/88: 159 s. 110 f och NJA 1986 s. 105). Förvaltningslagen (1986z223) blir tillämplig på besluten (prop. 1985/86:80 s. 57). vilket innebär bl.a. att lagens regler om motivering och omprövning av beslut skall iakttas.

Lagrådet har framhållit att den föreslagna ordningen att beslut skall fattas genom automatisk databehandling i viss mån innefattar en principi- ell nyhet. Den nyligen antagna vägtralikskattelagen ('l988:327) innehåller. liksom den tidigare. visserligen regler om beslut genom automatisk databe- handling (36 &) men den lagen upptar också särskilda regler om ompröv- ning av sådant beslut. Dessa regler innebär bl.a. att ett omprövningsbart beslut inte får överklagas (37 & tredje stycket) och att den skattskyldige har rätt att begära slutligt beslut. som i så fall meddelas på sedvanligt sätt och är överklagbart. Jag delar lagrådets uppfattning att den stora flertalet fel som kan uppkomma vid automatisk databehandling enligt förevarande paragraf kan hänföras till klara misstag som sker när uppgifter om t.ex. rättshjälpsavgift och tilläggsavgift i det särskilda fallet tillförs datorn för databehandling. Sådana misstag skall rättas till inom ramen för ompröv- ning enligt förvaltningslagen. Lagrådet har också ansett sig kunna godta den föreslagna ordningen.

l lagrådsremissen erinrades i en andra mening i paragrafen om att samtliga myndigheter som använder registret är registeransvariga enligt datalagen (19732289). Lagrådet har ansett en sådan erinran överflödig och att den dessutom. såsom den var utformad. kunde skapa svårigheter vid tillämpningen av datalagen. Jag kan instämma i lagrådets uppfattning att en sådan bestämmelse inte tjänar något annat ändamål än att utgöra en erinran om vilka myndigheter som är registeransvariga enligt datalagen. Som lagrådet har föreslagit kan bestämmelsen därför utgå. Det förtjänar dock framhållas att av datalagen och dess förarbeten (prop. 1973133 5. 1 19) framgår att samtliga myndigheter som förfogar över registret eller någon del'av detta är registeransvariga.

33 ]) 'å'

Beslut som avses i 31å andra och tredje styckena meddelas idag av domstol och avgörandet kan därmed användas som cxekutionstitel. För att motsvarande beslut meddelade av rättshjälpsmyndigheten genom auto- matisk databehandling skall kunna verkställas fordras en särskild regel. I bestämmelsen anges därför att verkställighet av sådana beslut får ske enligt

• Sida 36
•  Original

bestämmelserna i utsökningsbalken. Verkställighet får enligt den föreslag- Prop na regeln också. liksom för närvarande. ske beträtfande beslut i bodel- ningsärcnden enligt 31 bä tredje stycket (jfr nuvarande 31 & tredje styc- ket).

49 _é'

Ändringarna i paragrafen är endast redaktionella och språkliga.

4.2. Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (19802100)

9 kap. 10 _S

1 paragrafen har gjorts ändringar av redaktionell natur med anledning av förslaget att de nuvarande rättshjälpsnämnderna och besvärsnämnden för rättshjälpen ersätts av en rättshjälpsmyndighet och en rättshjälpsnämnd.

5. Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till 1. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429). 2. lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100).

6. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

• Sida 37
•  Original