Prop. 1992/93:72

om en lag om teleterminalutrustning, m.m.

Regeringens proposition

1992/93:72

om en lag om teleterminalutrustning, m.m. Pr0p

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifo- gade utdrag ur regeringsprotokollet den 29 oktober 1992.

På regeringens vägnar

Carl Bildt

Mats Odell

Utredningens sammanfattning av betänkandet (SOU 1992:70) Telelag

Bakgrund

De tekniska och ekonomiska förändringarna under senare år har betytt mycket för telekommunikationernas utveckling. Datortekniken med allt mindre och kraftfullare mikroelektroniska komponenter har härvid spelat en stor roll. Ett nytt viktigt överföringsmedium är fibertekniken. Den op- tiska fibern och den nya överföringstekniken möjliggör en kraftigt ökad överföringskapacitet. Härtill kommer satelliter och radiolänksystem som jämte de optiska fibrerna gjort det möjligt att snabbt och relativt billigt eta- blera nya konkurrerande nät. I takt med att informationsutbytet och interna- tionaliseringen har ökat har telekommunikationerna blivit allt viktigare för ekonomicrs tillväxt och för utvecklingen av industri och handel. Den snabba tekniska utvecklingen och den internationella liberaliseringen på telekom— munikationsområdet kan förväntas medföra förändringar och en väsentligt ökad konkurrens på den svenska teletjänstmarknaden. Antalet enskilda operatörer, såväl svenska som utländska, torde komma att öka. En annan viktig faktor är telekornrnunikationers betydelse socialt, kulturellt och regio- nalpolitiskt.

Förändringarna innebär en helt ny situation på telekommunikationsområ- det. Nya regler krävs för att dels säkra de telepolitiska mål som staten ställer upp, dels utveckla den konkurrens på marknaden som den nya tekniken och andra förändringar möjliggjort.

Uppdraget

Mot bakgrund av det nya regelverk som sålunda krävs består mitt uppdrag i att utarbeta förslag till en telelag och de övriga författningsändringar som kan behövas. Jag skall också lägga fram förslag om att återstående delar av Televerkets myndighetsutövning skall flyttas över till någon annan myndig- het. I det sammanhanget noteras att radioområdet redan har behandlats av Frekvensrättsutredningen i betänkandet (SOU 1991:107) Lag om radiokom- munikation, m.m. Det skall också nämnas att Televerket avses ombildas till aktiebolag den ljanuari 1993 (prop. 1991/92:100 bil. 7).

Uppdraget består således av två huvuddelar. Jag behandlar myndighetsut- övningen först och därefter förslaget till'telelag samt sist övriga förslag.

Myndighetsutövning

En stor del av myndighetsutövningen har tidigare flyttats över till Statens telenämnd, som den 1juli 1992 tillsammans med frekvensförvaltningen inom Televerket har ombildats till Telestyrelsen. Läget är alltså nu det att vi har Telestyrelsen som föreskrivande myndighet och Televerket som praktiskt ut- övande organ med funktioner såväl inom den civila sektorn som inom total- försvaret. I framtiden får vi, såvitt man kan se, flera operatörer och flera telenät av olika slag. Det nya telebolag, som Televerket enligt planerna skall ombildas till, blir alltså en av dessa operatörer/nätinnehavare. I en sådan si-

• Sida 19
•  Original

Bilaga 1

tuation krävs det att en fristående myndighet får ansvaret för att telesystemet i dess helhet skall fungera, alltså funktionsansvaret. Häri innefattas ansvar för standardisering, tillgänglighet till samhällets alarmeringstjänst och total- försvarsaspekter. Detta gäller såväl den civila sidan som den militära. Jag föreslår att Telestyrelsen skall anförtros funktionsansvaret för telekommuni- kationssystemet i Sverige.

Bland övriga myndighetsfunktioner som nu föreslås flyttas över till Tele- styrelsen kan nämnas Televerkets uppdrag att företräda Sverige i det inter- nationella samarbetet på telekommunikationsområdet och att ingå interna- tionella överenskommelser.

Beträffande forskningen på telekommunikationsområdet ansluter jag mig till Transportforskningsutredningens förslag (SOU 1992:55) att Televerkets nuvarande sektoransvar för forskning och utveckling skall tas över av och delas mellan Transportforskningsberedningen (övergripande kommunika- tionspolitiskt inriktad forskning) och Närings- och teknikutvecklingsverket (övergripande forskning med industripolitisk inriktning).

En viktig del av myndighetsansvaret gäller nummerplanerna. Jag kommer närmare in på denna fråga i samband med att jag behandlar Telelagen, som även i övrigt medför nya uppgifter för Telestyrelsen.

Med det sagda skiljs regulatörs- och operatörsfunktionerna åt fullt ut. Detta ligger helt i linje med utvecklingen inom EG.

Telelagen

I direktiven sägs att en grundläggande utgångspunkt är att staten genom en telelag skall ges förutsättningar att styra och kontrollera verksamheten på telekommunikationsområdet så att gällande telepolitiska mål kan uppfyllas. Det sägs också att en telelag skall vara konkurrensneutral och bygga på lika- ' behandhng.

Beträffande de telepolitiska målen gäller 1988 års beslut om inriktning av telepolitiken (prop. 1987/88:118, TU28, rskr. 402) och riksdagsbeslutet år 1991 med anledning av propositionen om näringspolitik för tillväxt (prop. 1990/91:87, TU28, rskr. 369). Mitt förslag till telelag bygger på de mål för och den inriktning av telepolitiken som statsmakterna sålunda har bestämt.

I fråga om konkurrensaspekten har jag noterat de uttalanden som nyligen har gjorts om önskvärdheten och behovet av en effektiv konkurrens (prop. 1991/92:100 bil. 7). I lagförslaget sägs att det vid tillämpningen av lagen skall eftersträvas att det skapas utrymme för och upprätthålls en effektiv konkur- rens inom alla delar av telekommunikationsområdet såsom ett medel att uppnå de syften som lagen skall främja.

Lagförslaget är utformat med hänsyn tagen till EG:s rättsakter (direktiv m.m.) på telekommunikationsområdet. Vidare bör framhållas att det är så upplagt att den föreslagna lagen om radiokommunikation, m.m. skall gälla jämsides med telelagen.

Tillrtåndsplikt m. m.

Den första komponenten i ett nytt regelsystem som nämns i direktiven är ett eventuellt krav på tillstånd för att få bedriva kommersiell televerksamhet.

• Sida 20
•  Original

Bilaga 1

Sverige är ett av de få länder som i dag inte har någon tillståndsplikt. Mot den bakgrunden krävs det starka skäl för att införa tillståndskrav. Man kan komma långt med föreskrifter i lag, regeringsförordningar och myndighets- författningar för att garantera att de telepolitiska målen näs och konkurrens skapas och upprätthålls. Men man når inte ända fram den vägen. Det behövs individuellt utformade villkor i det enskilda fallet -— villkor som är mer eller mindre skräddarsydda. För att få stadga i systemet bör sådana villkor knytas till ett tillstånd. Härigenom och genom en dialog mellan tillståndsmyndighe- ten (Telestyrelsen) och det enskilda företaget skapas bättre förutsättningar för ett obyråkratiskt förfarande än med en rad detaljföreskrifter i olika för- fattningar. Även för att uppfylla EG:s direktiv på telekommunikationsområ- detär det lämpligt med individuella bestämmelser som ges formen av villkor.

Under utredningsarbetets gång har ingående övervägts olika sätt att av- gränsa tillståndsplikten. Min utgångspunkt har då varit att söka minimera regleringen. Den avgränsning av tillståndsplikten som görs (se nedan) skall sesjust mot den bakgrunden. Endast ett begränsat antal operatörer kommer att behöva tillstånd. Att avgränsningen görs direkt i lag i stället för att lämnas över till myndigheten innebär också minsta möjliga byråkrati i förfarandet och leder därmed till att kostnaderna begränsas.

För vilka skall det krävas tillstånd ?

1 . Den som inom allmänt tillgängligt telenät tillhandahåller telefonitjänster till fasta anslutningspunkter. Med allmänt tillgängligt telenät avses telenät som står till förfogande för användning av allmänheten. Med telefoni me- nas den bastjänst som det enligt de telepolitiska målen åligger staten att tillhandahålla. Att reglerajust denna tjänst är med gällande telepolitiska mål ofrånkomligt.

Utanför telefonitjänsten faller exempelvis olika tilläggstjänster med anknytning till dataverksamhet. Dessa blir alltså tillståndsfria enligt för- slaget.

2. Den som inom allmänt tillgängligt telenät tillhandahåller mobila teletjäns- ter (alltså inte bara telefoni). En anledning till denna bredare tillstånds- plikt är att bristen på frekvensutrymme gör en kompletterande reglering nödvändig för att ge underlag för att utse dem som skall få tillstånd (se SOU 1991:107). En samordning av förfarandet enligt telelagen och enligt lagen om radiokommunikation, m.m. bör givetvis ske. . Den som inom allmänt tillgängligt telenät hyr ut förbindelser. Motivet till tillståndsplikt och — inte minst — därmed förenade villkor är den stora betydelse som denna verksamhetsgren har för konkurrens och effektiva telekommunikationer, ett förhållande som har strukits under kraftigt inom EG. (»

Såsom framgått skall tillståndsplikten begränsas till att gälla endast för tjäns- ter och förbindelser som tillhandahålls inom allmänt tillgängligt telenät. En ytterligare begränsning föreslås. Den innebär att tillstånd skall krävas bara om verksamheten har sådan omfattning att den har betydelse för att skapa effektiva telekommunikationer och konkurrens.. Det är alltså endast i sådana

• Sida 21
•  Original

Bilaga 1

fall som tillstånd skall behövas. Det skall bli möjligt att få förhandsbesked från tillståndsmyndigheten om tillståndsplikten.

Tillståndssystemet föreslås bli kompletterat med ett anmälningsförfa- rande. Anmälningsskyldighet skall kunna gälla för dem som inom allmänt tillgängligt telenät tillhandahåller teletjänster men som inte omfattas av till- ståndsplikten. Även anmälningsförfarandet bör vara begränsat och använ- das bara i den mån det finns ett behov av att följa den verksamhet som be- drivs.

Vad skall krävas för att få tillstånd?

Ingen behovsprövning skall förekomma. Presumtionen skall vara för till- stånd. Endast om det finns särskild anledning att tro att en sökande inte kommer att kunna uppfylla tillståndsvillkoren skall han diskvalificeras. Be- träffande mobila teletjänster måste det dessutom vara möjligt att begränsa antalet tillståndshavare för en viss tjänst på grund av bristen på frekvensut- rymme.

Bedrivs verksamheten i strid med telelagen eller i strid med föreskrifter eller villkor som meddelats med stöd av lagen skall ett tillstånd återkallas. Även ett sådant beslut fattas av Telestyrelsen.

Tillståndsvillkor

Tillstånd kan förenas med de villkor som behövs för att de telepolitiska må- len skall näs och för att främja och upprätthålla konkurrens. Villkoren skall fastställas av Telestyrelsen. I 125 av förslaget till telelag ges exempel på vad villkor kan avse. I lagen sägs också att staten kan ingå avtal med en eller flera tillståndshavare i syfte att garantera att enskilda får tillgång till telefonit- jänst. Härmed avses att vissa teletjänster, t.ex. för handikappades behov, kan upphandlas av staten.

Taxor

AbOnnenttaxor för telefonitjänst och taxor för uthyrning av förbindelser, i båda fallen inom allmänt tillgängligt telenät, skall vara kostnadsorienterade. Detta är i linje med EG:s ONP-direktiv.

Vidare skall regeringen, med beaktande av telelagens syfte att var och en skall kunna utnyttja telefonitjänsten, kunna föreskriva att taxor för sådan tjänst till fast anslutningspunkt inte får överstiga en viss nivå. Detta är alltså en, som det brukar kallas, pristaksbestämmelse. Den formella karaktären på bestämmelsen hindrar givetvis inte att det kommer till stånd en sådan om- balansering av taxorna som allmänt anses nödvändig för att främja bl.a. en sund konkurrens.

Samtrafik m.m.

I direktiven sägs att det förutsättningslöst bör utredas hur samtrafikvillkoren (avseende trafik mellan olika operatörer) bör regleras författningsmässigt

• Sida 22
•  Original

Bilaga 1

och att det också bör övervägas om en eventuell skyldighet för operatörer att öppna sina nät för samtrafik bör regleras i lag eller i form av villkor för tillstånd. I lagförslaget sägs uttryckligen att en tillståndshavares verksamhet när det gäller telefonitjänst inom allmänt tillgängligt telenät skall bedrivas så att samtrafik med annan tillståndshavares verksamhet kan förekomma. Beträffande avgifterna för sådan samtrafik sägs vidare i lagförslaget, i över- ensstämmelse med ONP-reglernas inriktning, att de skall vara rättvisa och skäliga med hänsyn till kostnaderna för prestationerna. Skälig hänsyn får tas till kostnader för särskilda uppgifter som en operatör kan ha i enlighet med villkor i ett tillstånd. Jag återkommer till tvistclösning nedan under Tillsyn.

Utrustning som är avsedd att anslutas till telenät

EG:s direktiv om teleterminaler, dvs. telefoner, telefaxapparater, modern m.m., omfattas av EES-avtalet. Direktivet bör införlivas med svensk rätt bl.a. genom vissa bestämmelser i telelagen. Det bör sålunda föreskrivas att endast sådan terminalutrustning som uppfyller krav beträffande teknisk ut- formning, märkning, kontroll m.m. får marknadsföras och anslutas till all- mänt tillgängligt telenät.

Nummerplanering

I dag sköts nummerplaneringen av Televerket. I framtiden, med flera kon- kurrerande operatörer, krävs det samordning för denna viktiga uppgift. Det är naturligt att Telestyrelsen får det övergripande ansvaret för samord- ningen. Myndigheten skall fastställa de nummerplaner som behövs, men operatörerna får ta fram det nödvändiga underlaget. Vid behov skall myn- digheten kunna medla mellan operatörer och ingripa på annat sätt — se under Tillsyn.

F inansieringsfrågor

Myndighetsverksamheten enligt telelagen skall finansieras genom att till- ståndshavarna och de som är anmälningsskyldiga betalar avgifter. Dessa skall bestämmas av regeringen eller efter regeringens bemyndigande av Telestyrelsen. De skall för tillståndshavarnas del uttaxeras efter bruttoom- sättningen och innehålla en fast och en rörlig-del. Beträffande dem som är anmälningsskyldiga förordas att avgiften hålls låg. Den skall i de fallen be- stämmas utifrån sådana faktorer som nätets storlek, utbudets omfattning och den geografiska spridningen.

Beträffande finansiering av särskilda samhällsåtaganden konstateras att någon eller några tillståndshavare med dominerande ställning enligt till- ståndsvillkoren kan bli skyldiga att tillhandahålla telefonitjänst på likartade villkor i hela landet. Viss kompensation för denna skyldighet kan lämnas ge- nom att åliggandet beaktas när de ekonomiska villkoren för samtrafikavtal bestäms. Något särskilt system med ekonomiska bidrag från andra tillstånds- havare förordas däremot inte för närvarande.

Handikappades behov av särskilda teletjänster och anpassade terminaler

• Sida 23
•  Original

Bilaga 1

förutsätts finansieras på samma sätt som i dag, dvs. genom medel ur stats- budgeten. Detsamma föreslås beträffande finansieringen av totalförsvarets behov av telekommunikationer.

Tillsyn

Tillsynsmyndigheten, dvs. Telestyrelsen, föreslås få olika befogenheter för att kunna utföra sitt arbete. Den skall bl.a. kunna meddela de förelägganden och förbud som behövs för efterlevnaden av telelagen och av de villkor och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Ett föreläggande får för- enas med vite.

Ett viktigt område av tillsynen avser samtrafiken mellan olika tillstånds- havare och verksamhet med uthyrning av förbindelser inom allmänt tillgäng- ligt telenät. Det rör sig här om rättsförhållanden mellan två eller flera rätts- subjekt. Samtrafikvillkoren får därför ses utifrån ett privaträttsligt betraktel- sesätt. Operatörerna får alltså förhandla med varandra och försöka komma överens, t.ex. om ersättningen för samtrafik. I direktiven sägs att en lämplig ordning för tvistelösning skall övervägas. Här kan tänkas olika modeller, där Telestyrelsen medverkar i större eller mindre utsträckning. Enligt det förslag som läggs fram skall Telestyrelsen i första hand fungera som medlare. Om en part begär det kan styrelsen yttra sig om erbjudna tekniska, operationella och ekonomiska villkor för samtrafik eller för uthyrning av förbindelser. Te- lestyrelsen skall också kunna meddela förelägganden och förbud för att komma till rätta med en tredskande operatör. I sista hand kan det bli fråga om att återkalla ett tillstånd. Detta förfarande, som syftar till snabba avgö- randen, stämmer väl överens med det synsätt som kommit till uttryck i EG— direktiven på området.

Även nummerplaneringen förutsätts bli föremål för tillsyn på i princip samma sätt som beskrivits för samtrafik.

Vissa internationella frågor

Det föreslås att frågor om erkännande av privat teleoperatör enligt 1982 års konvention om den internationella teleunionen (Recognized Private Opera— ting Agency, RPOA) skall prövas av Telestyrelsen. Ett sådant erkännande kan i internationella sammanhang ha stor betydelse för den enskilde opera— tören. Det förutsätts att möjligheterna till samordning av detta förfarande med tillståndsförfarandet tas till vara.

Överklagande

Alla beslut av tillståndsmyndigheten i särskilda fall skall kunna överklagas till kammarrätten. Det gäller t.ex. beslut om tillstånd och om tillståndsvill- kor, förhandsbesked, beslut om fastställande av nummerplan samt föreläg- ganden och förbud.

1 motiven till förslaget anges att utvecklingen inom förvaltningsprocessen nu visserligen går i den riktningen att beslut av en förvaltningsmyndighet skall överklagas till länsrätten. Det framhålls emellertid att det är synnerli-

• Sida 24
•  Original

Bilaga 1

gen angeläget att instanskedjan på detta område, som är under omdaning, görs så kort som möjligt för att snabbt få fram slutliga avgöranden.

Övriga frågor Tystnadsplikt m. m.

I telelagen föreslås en bestämmelse om tystnadsplikt för den som i televerk- samhet har fått del av uppgifter om bl.a. teleabonnemang, innehållet i ett telemeddelande eller andra uppgifter som angår ett särskilt telemeddelande. Tystnadsplikten skall kunna brytas endast i vissa specificerade fall.

Hemlig teleavlyssning m.m.

Rättegångsbalkens bestämmelser om hemlig teleavlyssning och hemlig tele- övervakning anpassas till vad den nya situationen med privata operatörer kräver. Polisen föreslås få tillgång till teleanläggningar i samband med av- lyssning och övervakning utan inskränkning till allmänt tillgängligt telenät. Dessutom föreslås ändringar i rättegångsbalkens regler om beslag. Dessa be- rör även postområdet.

Ledningsrätt

Ledningsrättslagen föreslås förtydligad. Förslaget innebär att det görs klart att det går att få ledningsrätt för sådana teleledningar, som tillgodoser ett visst krav på allmänintresse, oavsett om ledningarna innehas av ett allmänt eller ett enskilt rättssubjekt.

Ikraftträdande

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1993. De som vid lagens ikraftträdande bedriver tillståndspliktig verksamhet skall ansöka om tillstånd enligt lagen senast den 31 mars 1993.

• Sida 25
•  Original

Utredningens lagförslag i aktuella delar

1 Förslag till Telelag

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 5 Denna lag innehåller bestämmelser om televerksamhet.

I lagen avses med telemeddelande: ljud, text, bild, data eller information i övrigt som för- medlas med hjälp av radio eller genom ljus eller elektromagnetiska sväng- ningar som utnyttjar särskilt anordnade ledare,

teletjänst: förmedling av telemeddelande för annan, telefonitjänst: teletjänst bestående i överföring av tal, televerksamhet: förmedling av telemeddelanden via telenät eller tillhanda— hållande av förbindelser för sådan verksamhet,

telenät: anläggning för förmedling av telemeddelanden, allmänt tillgängligt telenät: telenät som står till förfogande för användning av allmänheten.

Med televerksamhet avses inte utsändning av radioprogram till allmänhe- ten. Uttrycket radioprogram har därvid samma betydelse som i yttrandefri- hetsgrundlagen (1991:1469).

2 & Bestämmelserna i lagen syftar till att enskilda och myndigheter skall få tillgång till effektiva telekommunikationer till lägsta möjliga samhällsekono- miska kostnad. Därvid skall var och en få möjlighet att från stadigvarande bostad eller fast verksamhetsställe utnyttja telefonitjänst inom allmänt till- gängligt telenät.

3 5 Vid tillämpningen av lagen skall det eftersträvas att det skapas utrymme för och upprätthålls en effektiv konkurrens inom alla delar av telekommuni- kationsområdet såsom ett medel att uppnå de i 2 & angivna syftena.

4 9 För sådan televerksamhet som innefattar användning av radiosändare gäller, utöver bestämmelserna i denna lag, vad som föreskrivs i lagen (1992:000) om radiokommunikation, m.m.

Tillståndsplikt, förhandsbesked m.m.

5 & Tillstånd enligt denna lag krävs för rätt att inom ett allmänt tillgängligt telenät tillhandahålla

1. telefonitjänst eller

2. mobil teletjänst, oberoende av om den består i telefonitjänst eller annan teletjänst.

Tillståndsplikten gäller endast verksamhet som i fråga om utbredningsom- råde, antalet användare eller i övrigt är av sådan omfattning att den har bety- delse för att skapa effektiva telekommunikationer eller konkurrens enligt 2 och 3 åå.

• Sida 26
•  Original

Bilaga 2

Tillstånd krävs vidare för rätt att inom ett allmänt tillgängligt telenät till- handahålla (hyra ut) förbindelser åt någon annan, om upplåtelsen görs av nätets ägare eller av annan, som disponerar kapacitet i nätet och hyr ut för- bindelser i en omfattning som medför att verksamheten har sådan betydelse som avses i andra stycket.

Tillstånd får avse ett visst område eller hela riket.

6 & Frågor om tillstånd prövas av den myndighet som regeringen bestämmer (tillståndsmyndigheten).

Tillståndsmyndigheten skall på särskild ansökan meddela förhandsbesked om tillståndsplikten enligt 55 för viss televerksamhet. Ett förhandsbesked som har vunnit laga kraft gäller för den tid och under de förutsättningar i övrigt som anges i beskedet.

7 & Tillståndsmyndigheten får medge undantag från tillståndsplikten enligt 5 &, om det finns särskilda skäl. I sådant fall får tillståndsplikten ersättas med en anmälningsplikt. '

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva om anmälningsplikt för den som inom allmänt tillgängligt telenät tillhanda- håller teletjänster som inte omfattas av tillståndsplikt enligt 5 &.

Anmälningsplikt får bestämmas eller föreskrivas endast i den utsträckning som det från allmän synpunkt behövs för att följa utvecklingen på telekom- munikationsområdet.

8 & Tillstånd skall gälla tillsvidare. Om det finns särskilda skäl får ett tillstånd bestämmas till att avse en viss tid.

9 5 Ett tillstånd skall återkallas om verksamheten bedrivs i strid med denna lag eller i strid med föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av lagen och avvikelsen inte kan anses vara av mindre betydelse. Återkallelse får dock ske först sedan tillståndshavaren har lämnats tillfälle att vidta rät- telse.

Gäller awikelsen endast en viss del av verksamheten får återkallelsen be- gränsas till denna del.

Tillståndsprövning

10 & Tillstånd enligt 5 & skall beviljas en sökande om det inte kan antas att han saknar förutsättningar att tillhandahålla den ifrågavarande teletjänsten eller förbindelserna med avseende på varaktighet, tillgänglighet och kvali- tet. För tillstånd enligt 5 5 första stycket 2 gäller dessutom bestämmelserna i 11. 5.

11 5 För tillhandahållande av mobil teletjänst inom ett allmänt tillgängligt telenät skall tillståndshavare utses efter ett förfarande med allmän inbjudan till ansökan. Detta gäller om det kan antas att det frekvensutrymme som kan avsättas för abonnentanslutningen inte är tillräckligt för att medge alla sö- kande utrymme.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad som skall gälla för att utse tillståndshavare enligt första stycket.

• Sida 27
•  Original

Bilaga 2

Tillståndsvillkor m.m.

12 & Tillstånd att driva i 5 & upptagen verksamhet får förenas med villkor. Dessa skall med beaktande av Så främja de i 25 angivna målen. De skall fastställas av tillståndsmyndigheten. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om tillståndsvillkor.

Tillståndsvillkor kan avse bl.a. skyldighet för tillståndshavare

1. att på vissa villkor tillhandahålla telefonitjänst åt var och en som efter- frågar denna tjänst,

2. att på vissa villkor tillhandahålla (hyra ut) förbindelser åt den som efter- frågar sådana,

3. att bedriva verksamheten under de förutsättningar som följer av de in- ternationella överenskommelser som Sverige har biträtt,

4. att i sin verksamhet ta hänsyn till handikappades behov av särskilda teletjänster,

5. att medverka till att telemeddelanden kan förmedlas till samhällets alar- merings- och räddningstjänst,

6. att beakta totalförsvarets behov av telekommunikationer under kriser och i krig, samt

7. att använda särskilda redovisningssystem för den tillståndspliktiga verk- samheten och ställa redovisningen till förfogande för tillståndsmyndigheten eller den som anvisas av myndigheten.

Tillståndsvillkor skall gälla under en viss tid. Förändring av tillståndsvill- kor under löpande villkorsperiod får ske endast efter medgivande av till- ståndshavaren och efter hörande av annan tillståndshavare som omedelbart berörs av förändringen.

13 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får besluta att tillgång till teletjänster eller förbindelser skall tillförsäkras enskilda och myndigheter genom avtal mellan staten och en eller flera tillståndshavare.

Bestämmelser om offentlig upphandling i vissa fall finns i lagen (1992:000) om offentlig upphandling.

14 & Regeringen får då riket är i krig eller i krigsfara eller då det råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara vari riket har befunnit sig meddela de föreskrifter om televerksamhet som be- hövs med hänsyn till rikets försvar eller rikets säkerhet i övrigt.

Tillhandahållande av teletjänster m.m.

15 & Teletjänster och förbindelser skall tillhandahållas under förhållanden som medger att rimliga krav på teknisk säkerhet upprätthålls i driften inom allmänt tillgängligt telenät.

16 & Tillståndshavare enligt denna lag får, vid sidan av normala kommer- siella villkor, inte ställa upp andra krav för anslutning till telenät än sådana som är nödvändiga för att möjliggöra samverkan mellan teletjänster eller som behövs för att förebygga att nätet eller dess användare skadas eller att nätets drift störs.

17 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-

• Sida 28
•  Original

Bilaga 2

dela närmare föreskrifter om tillhandahållande av teletjänster och förbindel- ser enligt 15 och 16 55.

Taxor för teletjänster m.m.

18 & Tillståndshavares taxor för användning av telefonitjänst inom allmänt tillgängligt telenät och för tillhandahållande av förbindelser inom sådant nät skall grunda sig på tillståndshavarens kostnader. Taxorna skall hållas allmänt tillgängliga av tillståndshavarna.

19 & Regeringen får, med beaktande av 2 &, föreskriva att taxor för telefonit- jänst till fast anslutningspunkt inte får överstiga en viss nivå, även om detta skulle innebära avsteg från bestämmelserna i 18 &.

Samtrafik

20 & Tillståndshavares verksamhet med tillhandahållande av telefonitjänst inom ett allmänt tillgängligt telenät skall bedrivas så att samtrafik kan före- komma med annan tillståndshavares motsvarande verksamhet. Ersättningen mellan olika tillståndshavare för förmedling av andra till- ståndshavares telefonitjänster inom ett allmänt tillgängligt telenät skall vara rättvis och skälig med hänsyn till kostnaderna för prestationerna. Skälig hän- syn får därvid tas till kostnader för särskilda uppgifter enligt upplåtarens till- ståndsvillkor.

Nummerplanering

21 lj Nummerplaner skall upprättas i syfte att, med beaktande av 3 5, skapa effektiva telekommunikationer.

Nummer-planerna fastställs av regeringen eller, efter regeringens bestäm- mande, tillståndsmyndigheten.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter för nummerplanerna och får ta initiativ till förändring av num- merplanerna eller delar av dem.

22 5 Den som tillhandahåller teletjänster inom allmänt tillgängligt telenät är skyldig att följa fastställda nummerplaner.

Utrustning som är avsedd att anslutas till telenät

23 & Till allmänt tillgängligt telenät får endast sådan terminalutrustning an- slutas som uppfyller de krav beträffande teknisk utformning, tillverkning, märkning, kontroll, nätanslutning och användning i övrigt som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

24 & Terminalutrustning som är avsedd att anslutas till allmänt tillgängligt telenät får inte saluföras, om den inte uppfyller de krav som fastställts med stöd av 23 5.

25 & Terminalutrustning som går att ansluta till allmänt tillgängligt telenät men inte är avsedd för detta får saluföras endast om de krav på märkning

• Sida 29
•  Original

Bilaga 2

eller annan produktinformation som föreskrivs av regeringen eller den myn- dighet som regeringen bestämmer är uppfyllda.

Avgift för myndighetsverksamheten

26 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före- skriva om skyldighet för tillståndshavare eller den som är anmälningsskyldig enligt 7 5 att betala avgift för att täcka kostnaderna för myndighets verksam- het enligt denna lag.

Den som är avgiftsskyldig enligt första stycket skall lämna de uppgifter som bCl'lÖVS för att fastställa avgiftens storlek.

Tystnadsplikt m.m.

27 5 Ett telemeddelande får avlyssnas i televerksamhet endast i den utsträck- ning som det är nödvändigt för att driva verksamheten.

28 & Förbud att obehörigen föra vidare eller utnyttja det som han har fått veta gäller för den som i televerksamhet har fått del av

]. uppgifter om teleabonnemang,

2. innehållet i ett telemeddelande, eller

3. andra uppgifter som angår ett särskilt telemeddelande. Ett sådant förbud gäller även vid beslag enligt förordnande med stöd av 27 kap. 95 andra stycket rättegångsbalken samt vid verkställigheten av ett beslut enligt 27 kap. 18 eller 19 & rättegångsbalken i fråga om uppgifter om hemlig teleavlyssning eller hemlig teleövervakning eller det som har kommit fram genOm sådana åtgärder.

29 & Tystnadsplikten enligt 28 5 första stycket gäller inte i förhållande till den som har tagit del i utväxlingcn av ett telemeddelande eller som annars har avsänt eller tagit emot ett sådant meddelande. Såvitt den avser punkt 1 eller 3 i samma bestämmelse gäller den inte heller i förhållande till innehavaren av ett abonnemang som använts för meddelandet.

Trots vad som sägs i 28 5 första stycket 1 skall en uppgift om ett teleabon- nemang lämnas till myndighet, om den myndighet som begår en sådan upp- gift i ett särskilt fall anser att den behövs för delgivning enligt delgivningsla- gen (l970:428) och att det kan antas att den som söks för delgivning håller sig undan eller att det annars finns synnerliga skäl. Uppgiften skall också lämnas om den angår misstanke om brott för vilket fängelse är föreskrivet och åklagarmyndighet, polismyndighet eller någon annan myndighet som skall ingripa mot brottet begär uppgiften i ett särskilt fall och anser att brot- tet kan föranleda annan påföljd än böter och att uppgiften behövs för att utreda brottet.

En uppgift som avses i 28 & första stycket 3 skall på begäran i ett särskilt fall av myndighet som nyss nämnts lämnas till myndigheten, om denna anser att uppgiften angår misstanke om brott för vilket inte är föreskrivet lindri- gare straff än fängelse i två år och att uppgiften behövs för att utreda brottet.

30 & I det allmännas verksamhet tillämpas bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100).

• Sida 30
•  Original

Bilaga 2

I fråga om annan personuppgift som ingår i personregisteri televerksam- het än som avses i 28 & gäller datalagen (1973:289).

31 5 Den som i annat fall än som avses i 28 & har avlyssnat ett telemeddelande som inte är avsett för honom själv. eller för allmänheten får inte obehörigen föra det vidare.

Vissa internationella frågor

32 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela de föreskrifter som behövs ifråga om erkännande av privat teleoperatör enligt 1982 års internationella telekonvention.

Tillsyn m.m.

33 & Tillsyn över efterlevnaden av denna lag samt föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen skall utövas av tillståndsmyndigheten.

Tillståndshavare och den som är anmälningsskyldig enligt 7 5 skall på till- ståndsmyndighetens begäran lämna de upplysningar och handlingar som be- hövs för tillsynen.

För tillsynen har tillståndsmyndigheten rätt till tillträde till områden, loka- ler och andra utrymmen, dock inte bostäder, där verksamhet som omfattas av denna lag bedrivs.

Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för tillsynen.

34 & Tillståndsmyndighetcn skall vid tillsynen ägna särskild uppmärksamhet åt att avtal om samtrafik och om upplåtelse av förbindelser träffas i enlighet med denna lag och meddelade tillståndsvillkor. Detsamma gäller i fråga om tillståndshavares medverkan vid nummerplanering. Om det görs gällande att någon tillståndshavare inte följer bestämmelserna i denna lag eller föreskrif- ter eller tillståndsvillkor som har meddelats med stöd av lagen skall till- ståndsmyndigheten skyndsamt undersöka förhållandena. Myndigheten kan därvid, förutom att ta upp frågan om påföljd enligt denna lag, medla mellan parterna. Myndigheten kan också, om en part begär det, yttra sig över om erbjudna tekniska, operationella och ekonomiska villkor för samtrafik eller för uthyrning av förbindelser är godtagbara enligt denna lag.

35 & Tillståndsmyndighetcn får meddela de förelägganden och förbud som behövs för efterlevnaden av denna lag eller av villkor eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Sådana förelägganden och förbud får för— enas med vite.

Överklagande, straffbestämmelser m.m.

36 5 Beslut av tillståndsmyndigheten i särskilda fall enligt denna lag får över- klagas hos kammarrätten.

Föreskrifter om överklagande av myndighets beslut om föreskrifter med stöd av ett bemyndigande enligt denna lag meddelas av regeringen.

Beslut enligt denna lag som inte avser återkallelse av tillstånd skall gälla omedelbart, om inte annat har bestämts.

• Sida 31
•  Original

Bilaga 2

Tillståndsmyndighetcn och domstol som prövar ett överklagande får be- stämma att beslut om återkallelse av tillstånd skall gälla omedelbart, om det finns särskilda skäl för det.

37 5 Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. utan tillstånd bedriver verksamhet som är tillståndspliktig enligt denna lag,

2. begär eller tar emot ersättning efter ett högre pris än som är medgivet i en föreskrift som avses i 195,

3. saluför terminalutrustning i strid med föreskrifterna i 24 eller 25 ä,

4. inte följer en myndighets begäran att lämna uppgifter enligt 29å. Om ansvar för den som bryter mot i 28 & föreskriven tystnadsplikt finns bestämmelser i brottsbalken.

38 5 Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. till ett allmänt tillgängligt telenät ansluter terminalutrustning som inte uppfyller krav som avses i 23 &, eller

2. bryter mot i 31 & föreskriven tystnadsplikt. Ringa fall enligt första stycket 2 skall inte föranleda ansvar.

39 & Terminalutrustning som har varit föremål för brott enligt 37 & 3 eller 38 ä 1 skall förklaras förverkad, om det är påkallat för att förebygga brott eller om det i övrigt finns skäl för förverkande, och förverkande inte är uppenbart oskäligt. I stället för utrustningen får (less värde förklaras förverkat.

1. Denna lag träder i kraft den ljanuari 1993.

2. Ansökan om tillstånd av den som vid lagens ikraftträdande bedriver till- ståndspliktig verksamhet skall ha kommit in till tillståndsmyndigheten senast den 31 mars 1993. Verksamheten får fortsätta efter det att lagen har trätt i kraft även om en ansökan om tillstånd inte har hunnit prövas.

3. Den som vid lagens ikraftträdande inom allmänt tillgängligt telenät till- handahåller eller avser att tillhandahålla mobila teletjänster och enligt be- stämmelserna i 2å radiolagen (1966:755) har rätt att inneha och använda ra- diosändare skall för verksamheten anses ha tillstånd enligt 5 & telelagen. Till- ståndshavaren skall anmäla sin verksamhet till tillståndsmyndigheten. An- mälan skall ha kommit in senast den 31 mars 1993. Tillståndsmyndighetcn skall så snart som möjligt fastställa tillståndstid och tillståndsvillkor enligt telelagen. Trots att beslut i dessa frågor inte har meddelats får dock sådan verksamhet fortsätta efter det att lagen har trätt i kraft.

• Sida 32
•  Original

Bilaga 2

2 Förslag till Lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1)

Härigenom föreskrivs att 332 & sjölagen (1891:35 s. 1) skall ha följande ly- delse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

332 ål

Har någon gjort sig skyldig till gärning som avses i 323, 324, 325, 325 a, 326, 327, 328 eller 329 & och därigenom visat sig olämplig att utöva sådan befattning på fartyg, för vilken särskilda behörighetsvillkor gäller, skall dom- stolen besluta att han för viss tid eller för alltid skall fråntas rätten att utöva befattningen. Beslutet får även avse andra befattningar än den ivilken gär- ningen begåtts.

Meddelas ett sådant beslut, skall Meddelas ett sådant beslut, skall domstolen samma dag underrätta domstolen samma dag underrätta sjöfartsverket. I fråga om radiote- sjöfartsverket. I fråga om radiote- legrafist skall även televerket under- legrafist skall även Telestyrelsen un- rättas. derrättas.

Vidtas åtgärd för att väcka åtal, får sjöfartsverket i uppenbara fall med- dela beslut enligt första stycket för tiden intill dess lagakraftägande dom fö- religger eller domstolen, sedan åtal väckts, förordnar annorlunda. Finns det inte längre fog för beslutet, skall detta omedelbart hävas. Rätten att över- klaga sjöfartsverkets beslut till regeringen är inte inskränkt till viss tid.

Denna lag träder i kraft den ljanuari 1993.

1Senaste lydelse 199lz668

• Sida 33
•  Original

Prop. 1992/93:72

Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande över betänkandet (SOU 1992:70) Telelag

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Hovrätten för Övre Norrland, Kammarrätten i Stockholm, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Kommerskollegium, Överbefälhavaren, Televerket, Banverket, Transport- forskningsberedningen, Telestyrelsen, Statskontoret, Riksrevisionsverket, Konsumentverket, Konkurrensverket, Närings— och teknikutvecklingsver- ket (NUTEK), Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB), Radiolagsutred- ningen (U 1985z05), Datastraffrättsutredningen (Ju 1989:04), STA'ITEL-de- legationen (C 1991203), Informationstekniska Standardiseringen (ITS), Svenska kommunförbundet, Internationella Handelskammarens Svenska Nationalkommitté, Leverantörsföreningen Kontor och Data (LKD), Sveri- ges Industriförbund, De Handikappades Riksförbund (DHR), Handikapp- förbundens Centralkommitté, Synskadades Riksförbund, SOS Alarmering AB, Comvik GSM AB, Nordic Tel AB och Tele2 AB.

Riksåklagaren har bingat yttranden från Överåklagaren i Stockholm och Regionåklagarmyndigheten i Malmö. Telestyrelsen har bifogat yttranden från ordföranden Holger Gustafsson och ledamoten Ingalill Nyman i Tele- styrelsens styrelse.

Yttranden har dessutom avgetts av Statsanställdas Förbund, Näringslivets Telekommitté (NTK), BT Worldwide (Sweden) AB, Neurologiskt Handi— kappades Riksförbund (NHR), Riksdagens ombudsmän (JO), Räddnings- verket och Mobil Tele Leverantörerna.

Datalagsutredningen (Ju 1989:02) har avstått från att yttra sig.

• Sida 34
•  Original

RÅDETS DIREKTIV av den 29 april 1991

om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om teleterminalutrustning och ömsesidigt erkännande av utrustningens överensstämmelse

(91/263/EEG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DlREKTlV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 100a i detta.

med beaktande av kommissionens förslag'. i samråd med Europaparlamcntetz.

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande], och

med beaktande av följande:

Med direktiv 86l361/EEG' inleddes första etappen av det ömsesidiga erkännandet av typgodkännandc för teleterminalut- rustning. I artikel 9 i det direktivet förutses en senare etapp mcd fullt ömsesidigt erkännande av typgodkännandc för ter— minalutrustning.

Beslut 87/95/EEGs anger vilka åtgärder som skall genomföras for att främja standardisering i Europa och for att utarbeta

' EGT nr C 2ll.17.8.1989.s. 12. ? EGT nr C 113. 7.5.1990, och EGT nr C 19, 28.1.1991. s. 88. ! EGT nr C 329. 30.l2.1989. 5. l. ' EGT nr L 217. 5.8.1986. s. 21. 5 EGT nr L 36. 7.2.1987. s. 31.

och genomföra standarder inom områdena informationstek- nologi och tclekommunikation.

Kommissionen har givit ut en grönbok om utvecklingen av den gemensamma marknaden för teletjänster och teleutrustning där det föreslås att införandet av det fullständiga. ömsesidiga erkännandet av typgodkännandc skall påskyndas. som en viktig åtgärd för utvecklingen av en tcnninalmarknad med konkurrens inom hela gemenskapen.

Rådet anscri sin resolution av den 30 juni 1988 om utveck- lingen av den gemensamma marknaden for teletjänster och teleutrustning fram till 1992”. att ett viktigt tclepolitiskt mål är det fullständiga. ömsesidiga erkännandet av typgodkännandc för terminalutrustning på grundval av gemensamma europeiska överensstämmclscspccifikationcr.som utarbetats så snabbtsom möjligt.

Terminalutrustningssektom är en viktig del av tclcindustrin. vilken utgör en av de industriella grundvalarna ] gemenska- pens ekonomi.

Hannoniscringsvillkorcn for att släppa ut teleterminalutrust- ning på marknaden kommer att skapa förutsättningar for en öppen och enhetlig marknad.

" EGT nr C 257. 4.10.1988. s. ].

Faktisk. likvärdig tillgång för europeiska tillverkare till marknader i andra länder bör företrädesvis uppnås genom multilaterala förhandlingarinom Allmänna tull- och handelsav— talet GATT. även om bilaterala samtal mellan gemenskapen och andra länder också kan bidra till denna process.

Rådets resolution av den 7 maj 1985 föreskriver ett nytt tillvägagångssän vid teknisk harmonisering och standarder'.

Direktivets räckvidd måste grundas på en allmän definition av termen "terminalutrustning". så att den medger teknisk utveckling av produkter.

Gemenskapsrätten föreskriver i sin nuvarande utformning - som ett undantag från en av de grundläggande gemenskapsreg- lerna. nämligen den om fri rörlighet för varor - att hinder för rörlighet inom gemenskapen till följd av olikheter i nationell lagstiftning om marknadsföring av varor måste accepteras när detta anses nödvändigt för att tillgodose oavvisliga krav. I detta fall skall därför harmoniseringen av lagstiftningen begränsas till de föreskrifter som är nödvändiga för att tillfredsställa väsentliga krav i fråga om terminalutrustning. Eftersom dessa krav är väsentliga. skall de ersätta relevanLa nationella föreskrifter.

De väsentliga kraven måste uppfyllas för att skydda allmän- intressen. Dessa krav mäste tillämpas med urskillning för att ta hänsyn till den teknologiska nivån vid tidpunkten för till- verkningen samt ekonomiska villkor.

Rådets direktiv 73/23/EEG av den 19 februari 1973 om hannonisering av medlemsstaternas lagstiftning om elektrisk utrustning avsedd för användning inom vissa spännings- gränserz och rådets direktiv 83/189/EEG av den 28 mars 1983. senast ändrat genom direktiv 88/182/IEEG'. som fast- ställer en metod för att tillhandahålla infomiation inom områdena tekniska standarder och regletJ. är tillämpliga på bland annat områdena telekontmunikation och informationste- knologi.

Rådets direktiv 89/336/EEG av den 3 maj 1989 om till— närmning av medlemsstaternas lagstiftning om elektromag—

' EGT nr C 136. 4.6.1985. s. 1. : EGT nr L 77. 26.3.1973. s. 29. ' EGT nr L 109. 26.4.1983. 5. S.. ' EGT nr L 81. 26.3.1988. s. 75.

Prop. 1992/93:72 Bilaga 4

netisk kompatibilitet! är bland annat tillämpligt på områdena telekommunikation och informationsteknologi. Det är emeller— tid lämpligt att upphäva föreskrifterna i direktiv 89/336/EEG i den mån de avser definitionen av teleterminalutrustning och de metoder för granskning av överensstämmelse som skall tillämpas för sådan utrustning.

Med hänsyn till de väsentliga kraven, och för att hjälpa tillverkare att styrka överensstämmelse med dessa krav. är det önskvärt att låta harmonisera standarder på europeisk nivå för att bevaka allmänintresset vid konstruktion och tillverkning av terminalutrustning och för att möjliggöra kontroll av överens- stämmelse med dessa krav. Dessa standarder. vilka är harmoniserade på europeisk nivå. är utarbetade av privaträtt— sliga organ och måste bevara sin icke-bindande status. För detta ändamål är Europeiska organisationen för standardisering CEN. Europeiska organisationen för standardisering inom elomrädct CENELEC och Europeiska institutet för telekom- munikationsstandarder ETSl. dc organ som är erkända såsom behöriga att anta hamtoniserade standarder. Enligt detta direktiv menas med harmoniserad standard en teknisk speci- fikation (Europastandard eller harmoniseringsdokument) antagen av ett av dessa organ på grundval av en begäran från kommissionen i enlighet med föreskriftema i direktiv 83/189/EEG. samt i enlighet med de ovan nämnda allmänna riktlinjema.

Med hänsyn till de. väsentliga kraven. relaterade till samverkan med allmänna telenät. och i de fall det är berättigat. genom sådana nät. är det i allmänhet inte möjligt att följa sådana krav. annat än genom att tillämpa unika tekniska lösningar. Sådana lösningar skall därför vara obligatoriska.

Förslagen till gemensamma tekniska foreskrifterär i allmänhet utformade på grundval av harmoniserade standarder samt. för att säkerställa en lämplig teknisk satnordning på bred euro- peisk grund. på grundval av ytterligare konsultationer. i synnerhet med Kommittén för tillämpning av regler om telekommunikationer TRAC. som medlemmar av Europeiska post- och telesammanslulningen CEPT inrättat genom en samförståndsförklaring är 1991.

Det är viktigt att säkerställa att anmälda organ är av hög standard i hela gemenskapen och uppfyller minimikraven i fråga om kompetens och opartiskhet samt är ekonomiskt och i övrigt oberoende av kunderna.

Det är lämpligt att inrätta en kommitté som skall omfatta de parter vilka är direkt berörda av genomförandet av detta

* EGT nr L 139. 23.5.1989. s.l9. 35

• Sida 36
•  Original

direktiv, särskilt de nationella organ som utsetts att bestyrka överensstämmelse, och som skall bistå kommissionen vid genomförandet av de uppgifter som den har anförtrotts genom detta direktiv. Representanter för telcorganisationerna, användar-na,konsumenterna,tillverkarna,tjänsteproducentema och fackföreningama skall ha rätt till samråd.

Medlemsstatemas ansvar lör säkerhet, hälsa och övriga aspekter som omfattas av de väsentliga kraven inom deras territorium måste erkännas i en skyddsklausul om adekvata skyddsprocedurer på gemenskapsnivå.

Den som ett beslut enligt detta direktiv riktar sig till måste underrättas om skälen för beslutet och om de möjligheter som står till buds att fa beslutet prövat.

Åtgärder mäste vidtas i syfte att under en tidsperiod som går ut den 31 december 1992, stegvis förverkliga den inre marknaden. Den inre marknaden innebär ett område utan inre gränser i vilket den fria rörligheten för varor, personer, tjänster och kapital är garanterad. .

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPlTEL l

Räckvidd. utsläppande på marknaden samt fri rörlighet

Artikel 1 1. Detta direktiv gäller terminalutrustning.

2. I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

— Allmänt tillgängligt telenät: den allmänt tillgängliga infrastrukturen för telekommunikation, som medger överföring av signaler mellan definierade nätanslutnings- punkter via tråd, via mikrovåg, via optiska medier eller genom andra elektromagnetiska medier.

— Tenninaltttrurtning'. utrustning avsedd att anslutas till det allmänt tillgängliga telenätet, dvs.

a) avsedd att anslutas direkt till ett allmänt tillgängligt telenäts anslutningspunkt, eller

b) avsedd att samverka med ett allmänt tillgängligt telenät som direkt eller indirekt är anslutet till ett allmänt tillgängligt telenäts anslutningspunkt,

Prop. 1992/93:72 Bilaga 4

för au sända, bearbeta eller ta emot information.

Anslutningen kan ske med träd, radio, optiska eller andra elektromagnetiska system.

—- Teknisk specifikation: en specifikation som ingår i ett dokument som anger de krav, som ställs på en produkt, t.ex. kvalitetsnivå, prestanda, säkerhet eller dimensioner, inklusive de krav som ställs på produkten vad beträffar terminologi, symboler, provning och provningsmetoder, förpackning. märkning och etikettering.

— Standard: en teknisk specifikation som godkänts av ett erkänt standardiseringsorganfor upprepad eller kontinuer- lig användning. men utan tvingande krav på att den måste följas.

3. Det ändamål som utrustningen är avsedd för skall anges av tillverkaren eller leverantören. Emellertid skall sådan ter- minalutrustning, som avses i punkt 2 och som använder sig av ett kommunikationssystem vilket utnyttjar radiofrek- vensspcktrumet, förutsättas vara avsedd för anslutning till det allmänt tillgängliga nätet.

Artikel 2

1. Trots vad som föreskrivs i artikel 1 skall utrustning som kan anslutas till det allmänt tillgängliga telenätet, men som inte är avsedd för detta, åtföljas av en sådan förklaring från tillverkaren eller leverantören för vilken det finns en mall i bilaga 8, samt av en bruksanvisning. När sådan utrustning släpps ut på marknaden för första gången, skall en kopia av denna dokumentation översändas till det anmälda organet enligt artikel 10.1 i den medlemsstat där detta första utsläp- pande pä marknaden sker. Dessutom skall sådan utrustning vara underkastad bestämmelserna i artikel 11.4.

2. Tillverkaren eller leverantören skall vara beredd att en gång, på begäran av något anmält organ enligt artikel 10.1. motivera Utrustningens användningsändamål på grundval av dess relevanta tekniska kännetecken, dess funktioner och den del av marknaden som den är avsedd för.

Artikel 3

1. Medlemsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att terminalutrustning kan släppas ut på marknaden och tas i bruk, endast om den uppfyller de krav som fastställs i detta direktiv, när den är korrekt installerad och underhållen samt används för det avsedda ändamålet.

• Sida 37
•  Original

2. Medlemsstaterna skall också vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att den utrustning som avses i artikel 2 kan släppas ut på marknaden och tillåtas bli kvar på marknaden endast om den uppfyller de krav som fastställs i detta direktiv. Den får inte anslutas till det allmänt tillgängliga telenätet i den mening som avses i artikel 1.2.

3. Medlemsstaterna skall också vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att terminalutrustning eller utrustning som avses i artikel 2 kopplas bort från det allmänt tillgängliga telenätet om den inte används för det avsedda ändamålet. Medlemsstaterna får dessutom vidta alla lämpliga åtgärder enligt sin nationella lagstiftning för att hindra att sådan terminalutrustning ansluts till det allmänt tillgängliga telenätet som inte används i överensstämmelse med det avsedda ändamålet.

Artikel 4 Terminalutrustningen skall uppfylla följande väsentliga krav: a) Användarsäkcrhet, i den utsträckning detta krav inte omfattas av direktiv 73/23/EEG.

b) Säkerhet för personal vid företag som driver allmänt tillgängliga telenät, såvitt detta krav inte omfattas av direktiv 73/23/EEG.

e) Krav på elektromagnetisk kompatibilitet, sävitt de är specifika för terminalutrustning.

d) Skydd mot skada på allmänt tillgängligt telenät.

e) Effektivt utnyttjande av radiofrekvensspektrumet, där så är lämpligt.

f) Samverkan mellan terminalutrustning och allmänt till— gänglig nätutrustningi syfte att upprätta, ändra, debitera, inneha och anordna reella eller virtuella anslutningar.

g) Samverkan mellan terminalutrustningar via det allmänt tillgängliga telenätet, där så är motiverat.

De fall då terminalutrustningen stöder

i) en reserverad tjänst enligt gemenskapsrätten,

eller

Prop. 1992/93:72 Bilaga 4 ii) en tjänst, om vilken rådet har beslutat att den skall vara tillgänglig i hela gemenskapen,

skall anses vara fall där det är motiverat med samverkan mellan terminalanslutningar via det allmänt tillgängliga telenätet, och kraven för denna samverkan skall fastställas med tillämpning av den procedur som föreskrivs i artikel 14.

Dessutom kan kommissionen, efter samråd med represen- tanterna för de i artikel 13.3 angivna organen och efter att ha tagit vederbörlig hänsyn till resultatet av dessa överläggningar, föreslå att detta väsentliga krav erkänns såsom motiverat för andra terminalutrustningar enligt proceduren i artikel 14.

Artikel 5

Medlemsstaterna får inte hindra att terminalutrustning som överensstämmer med bestämmelserna i detta direktiv släpps ut på marknaden och blir föremål för fri rörlighet och använd- ning inom deras territorium.

Artikel 6

1. Medlemsstaterna skall förutsätta att de väsentliga kraven i artikel 4 a och b är uppfyllda för terminalutrustning som överensstämmer med de nationella standarder som tillämpar de relevanta harmoniserade standarderna. vilka har offentlig— gjorts genom hänvisningar i Europeiska gemenskapernas ajiciella tidning. Medlemsstaterna skall offentliggöra hänvis— ningar till sådana nationella standarder.

2. Med tillämpning av förfarandet i artikel 14 skall kommis— sionen

— som ett första steg fastställa vilken typ av ter- minalutrustning som behöver omfattas av tekniska föreskrifter och om föreskriftemas tillämpningsområde, med sikte på att underrätta de berörda standardiseringsor— ganen om beslutet,

- som ett andra steg anta motsvarande harmoniserade standarder eller delar av sådana standarder - när de berörda standardiseringsorganen har utarbetat dessa - så att de väsentliga krav fylls ut som anges i artikel 4 e—g och som skall omvandlas till gemensamma tekniska föreskrifter; dessa föreskrifter skall vara bindande och uppgifter om dem skall offentliggöras i Europeiska gemenskapernas Qviciella tidning.

Artikel 7

Om en medlemsstat eller kommissionen anser att de harmoni— serade standarder som avses i artikel 6 överskrider eller inte

• Sida 38
•  Original

helt motsvarar de väsentliga kraven enligt artikel 4, skall kommissionen eller den berörda medlemsstaten lägga fram ärendet för den kommitté som anges i artikel 13, i fortsättnin- gen kallad kommittén, och ange skälen för detta. Kommittén skall så snart som möjligt avge ett yttrande.

Mot bakgrund av kommitténs yttrande och efter samråd med den permanenta kommitté som inrättats genom direktiv 83/189/EEG, skall kommissionen informera medlemsstaterna om huruvida det är nödvändigt att låta hänvisningar till standarderna i fråga och därmed sammanhängande tekniska föreskriflcr utgå ur Europeiska gemenskapernas a_g'iciella mining samt vidta nödvändiga mått och steg för att rätta till kända brister i standarderna.

Artikel 8

1. Om en medlemsstat upptäcker att terminalutrustning som är märkt enligt bestärnmclsema i kapitel lll inte överensstäm- mer med relevanta väsentliga krav när den används på rätt sätt och för det ändamål som tillverkaren avsett, skall medlems— staten vidta alla lämpliga åtgärder för att dra tillbaka sådana produkter från marknaden eller för att begränsa eller hindra att de släpps ut på marknaden.

Den berörda medlemsstaten skall omedelbart informera kommissionen om alla sådana åtgärder samt ange skälen för sitt beslut, framför allt i fall då bristen på överensstämmelse barer på

8) felaktig tillämpning av de harmoniserade standarder eller de gemensamma tekniska föreskrifter som avses i artikel 6.

b) brister i de harmoniserade standarder eller de gemen— samma tekniska föreskrifter som avses i artikel 6.

?.. Kommissionen skall så snart det är möjligt samråda med de berörda parterna. Om kommissionen efter sådant samråd finner att någon åtgärd enligt punkt 1 är berättigad, skall den omedelbart informera den medlemsstat som vidtog åtgärden samt de övriga medlemsstaterna. Om det beslut som avses i punkt ], grundar sig på brister i de harmoniserade standarder— na eller de gemensamma tekniska föreskrifterna, skall kom- missionen efler samråd med de berörda parterna inom två månader lägga fram ärendet för kommittén, om den med— lemsstat som vidtog åtgärden här för avsikt att låta denna bestå, samt inleda det förfarande som anges i artikel 7.

3. Om terminalutrustning som inte överensstämmer med relevanta väsentliga krav bär EG-märkct, skall den berörda medlemsstaten vidta lämpliga åtgärder mot den som har

Prop. 1992/93:72 Bilaga 4

anbringat märket samt informera kommissionen och övriga medlemsstater om detta.

4. Kommissionen skall hålla mcdlemsstalema underrättade om utvecklingen och resultatet av denna procedur.

KAPITEL ll

Bedömning av överensstämmelse

Artikel 9

l. Tillverkaren eller den som representerar honom och som finns i gemenskapen kan välja om terminalutrustning skall bli föremål för EG-typkontroll enligt bilaga 1 eller för EG- försäkran om överensstämmelse enligt bilaga 4.

2. Vid EG-typkontroll enligt bilaga 1 skallen EG—försäkran om överensstämmelse med typ avges enligt förfarandet i bilaga 2 eller 3.

3. Protokoll och korrespondens som gäller förfarandet enligt denna artikel skall avfattas på ett officiellt språk i den med- lemsstat där förfarandet genomförs eller på ett språk som kan godtas av det anmälda organet.

4. Artikel 10.4 i direktiv 891'336/EEG skall härmed upphöra att gälla.

Artikel 10

l. Medlemsstaterna skall till kommissionen anmäla de organ, och identifieringsmärkena för de organ, som är verksamma inom gemenskapen och som medlemsstaterna utsett att utföra certifiering, produktkontroller och därtill hörande över- vakningsuppgifter inom ramen för det förfarande som anges i artikel 9. Medlemsstaterna skall tillämpa de i bilaga 5 angivna minimikriteriema da de utser dessa organ. Organ som uppfyller de kriterier som fastställts genom relevanta har- moniscradc standarder, skall anses uppfylla kriteriema i bilaga 5.

'l. Medlemsstaterna skall till kommissionen anmäla de laboratorier som finns i gemenskapen och som utsetts att utföra provningar inom ramen för de förfaranden som anges i artikel 9. Anmälda organ skall tillämpa de kriterier, som

• Sida 39
•  Original

fastställts i de tillämpliga delarna av de relevanta har- moniserade standarderna. när sådana laboratorier utses.

3. Kommissionen skall i Europeiska gemenskaperna ejiciella n'dning offentliggöra en förteckning över anmälda organ och en förteckning över provningslaboratorier till- sammans med de uppgifter de utsetts att utföra, samt skall säkerställa att denna förteckning hälls aktuell.

4. En medlemsstat som utsett ett anmält organ eller ett provningslaboratorium enligt punkt 1 eller 2 skall återkalla uppdraget, om det anmälda organet eller provningslaboratoriet inte längre uppfyller relevanta kriterier för detta. Den skall omedelbart informera de andra medlemsstaterna och kommis- sionen om detta samt återkalla anmälan. Om en medlemsstat eller kommissionen anser att ett anmält organ eller provnings- laboratorium, som utsetts av en medlemsstat, inte uppfyller de relevanta kriterierna, skall ärendet läggas fram för kommittén enligt artikel 13, vilken inom tre månader skall avge sitt yttrande. Mot bakgrund av kommitténs yttrande skall kommis— sionen informera den berörda medlemsstaten om alla ändring- ar som behövs för att det anmälda organet eller provnings' laboratoriet skall kunna behålla sin erkända status.

5. För att det skall bli lättare att fastställa om ter- minalutrustning överensstämmer med tekniska föreskrifter och standarder, skall de anmälda organen godkänna dokumentation från relevanta organ i annat land, när överenskommelser mellan gemenskapen och det andra landet har träffats på grundval av ett ömsesidigt tillfredsställande samförstånd.

6. När ett anmält organ enligt artikel 10.1 utfärdar ett EG-typintyg enligt bilaga ], följt av det tillämpliga dokumen- tet enligt bilaga 2 eller 3 eller av ett beslut om bedömning av kvalitetsgaranti enligt bilaga 4, skall det samtidigt utfärda ett administrativt godkännande för anslutning av den berörda terminalutrustningen till det allmänt tillgängliga telenätet.

KAPITEL lll

EG—märke om överensstämmelse samt päskrifter

Artikel I I

]. Terminalutrustning som överensstämmer med detta direktiv märks med EG-märket bestående av symbolen "CE", följd av symbolen som identifierar det ansvariga anmälda organet, samt en symbol som anger att utrustningen är avsedd

Prop. 1992/93:72 Bilaga 4

och lämpad för anslutning till det allmänt tillgängliga telenätet. EG-märket och dessa två symboler visas i bilaga 6.

2. Anbringande av märken som sannolikt kan förväxlas med märkena för överensstämmelsei bilaga 6 skall förbjudas.

3. Terminalutrustning skall av tillverkaren identifieras genom typ-. tillverknings- och/eller serienummer samt namnet på den tillverkare och/eller leverantör som är ansvarig för att utrustningen släpps ut på marknaden.

4. Tillverkare eller leverantörer av utrustning som släpper ut utrustning enligt artikel 2 på marknaden skall anbringa den symbol, som anges i bilaga 7. efter EG-märket och på ett sådant sätt att den visuellt bildar en integrerad del av märknin— gen som helhet.

Artikel 12

Om det konstateras att den märkning, som avses i artikel 11.1, har anbringats på terminalutrustning som

— inte överensstämmer med en godkänd typ, eller

— överensstämmer med en godkänd typ som inte uppfyller de väsentliga krav som gäller för den.

eller om tillverkaren inte uppfyllt sina förpliktelser enligt den relevanta [EG-försäkran om överensstämmelse,

skall det anmälda organet återkalla det EG-typinty g som avses ibilaga 1, det beslut om EG—godkännande av kvalitetssystemet som avses i bilaga 3 eller det beslut om EG-godkännande av kvalitetssystemet som avses i bilaga 4, oavsett vad som kan ha beslutats enligt artikel 8.

KAPITEL lV

KOMMITTEN

Artikel 13

]. Kommissionen skall bistås av en rådgivande kommitté, bestående av företrädare för medlemsstaterna och med en företrädare för kommissionen som ordförande. Kommittén skall kallas Kommittén för godkännande av terminalutrustning ACTE.

2. Kommissionens företrädare skall för kommittén lägga fram ett förslag till åtgärder som skall vidtas. Kommittén skall yttra sig över förslaget inom den tid som ordföranden fär

• Sida 40
•  Original

bestämma med hänsyn till hur brådskande ärendet är, om nödvändigt genom röstning.

Yttrandet skall protokollföras. Dessutom har varje med— leistat rätt att begära att dess mening antecknas i protokollet.

Kommissionen skall ta största möjliga hänsyn till kommitténs yttrande. Den skall informera kommittén om på vilket sätt dess yttrande har beaktats.

3. Kommissionen skall med jämna mellanrum samråda med företrädare för teleorganisationema, konsumenterna, till- verkarna , tjänstep roducenterna och facklöreningama och skall informera kommittén om resultatet av sådana överläggningar i avsikt att ta vederbörlig hänsyn till det.

Artikel 14

1- Trots bestämmelserna i artikel 13.1 och 13.2 skall följande forfarande tillämpas for ärenden som omfattas av artikel 4 g och 6.2.

2. Kommissionens representant skall till den kommitté som inrättats genom artikel l3 lämna ett förslag till åtgärder som skall vidtas enligt artikel 4 g och 6,2. Kommittén skall yttra sig över förslaget inom den tid som ordföranden kan bestäm- ma med hänsyn till hur brådskande ärendet är. Yttrandet skall avges med den majoritet som anges i artikel 1483. i fördraget för fall då rådet skall fatta beslut efter förslag av kommis- sionen. De röster som medlemsstaternas företrädare avger skall vägas enligt den artikeln. Ordföranden får inte rösta.

3. Kommissionen skall anta förslaget, om det har tillstyrkts av kommittén.

4. Om förslaget inte har tillstyrkts av kommittén eller om inget yttrande avges, skall kommissionen utan dröjsmål lämna ett förslag till rådet om vilken åtgärd som skall vidtas. Rådet skall fatta sitt beslut med kvalificerad majoritet. Om rådet inte har fattat något beslut inom tre månader från det att ärendet hänsköts dit, skall kommissionen besluta att den föreslagna åtgärden skall vidtas.

Prop. 1992/93:72 Bilaga 4

KAPITEL V

Slutbestämmelser och övergångsbestämmelser

Artikel 15

Kommissionen skall vart annat år upprätta en rapport om genomförandet av detta direktiv. inklusive de framsteg som gjorts vid utarbetandet av relevanta harmoniserade standarder och deras omformande till tekniska föreskrifter. liksom om alla problem som uppstått under genomförandet. Rapporten skall också ange huvuddragen av kommitténs vcrksamhetsamt bedöma vilka framsteg som gjorts i fråga om att uppnå en öppen och fn" marknad för terminalutrustning pä gemenskaps- nivå i enlighet med de väsentliga kraven i artikel 4.

Artikel 16

1. Direktiv 86/361/EEG skall upphöra att gälla med verkan från och med den 6 november 1992. Hänvisningar till det upphävda direktivet skall gälla som hänvisningar till det här direktivet.

2. Utan hinder av punkt 1 och anikcl 10.2 kan medlemssta- tema för en tid av 18 månader eller det att direktiv 86/361/EEG upphört att gälla. utan att tillämpa kriterierna i artikel 10.2, till provningslaboratorier utse sådana organ som anmälts enligt direktiv 86/361/EEG, under förutsättning att dessa laboratorier fortsätter att följa de kriterier som gällde vid anmälan.

3. Utan hinder av punkt 1 kan typgodkännande som beviljats av medlemsstatema i enlighet med direktiv 86/361/EEG förbli giltiga enligt medlemsstaternas lagstiftning och de gil— tighetskriterier som gällde vid det ursprungliga godkännandet.

4. Utan hinder av punkt 1 skall åtgärder som beslutats enligt direktiv 86/361/EEG föreläggas kommittén enligt förfarandet i artikel 14 för att eventuellt göras om till gemensamma tekniska föreskrifter.

Artikel [7

l. Medlemsstaterna skall senast den 6 november 1992 vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

• Sida 41
•  Original

Medlemsstaternas beslut om dessa åtgärder skall innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvis- ning när beslutet officiellt ges till känna. Medlemsstaterna skall fastställa hur detta närmare skall gå till.

2. Medlemsstaterna skall informera kommissionen om de centrala bestämmelserna i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Prop. 1992/93:72 Bilaga 4

Artikel 18 Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna. Utfärdat i Luxemburg den 29 april 1991. På rådets vägnar

R. GOEBBELS Ordförande

• Sida 42
•  Original

Prop. 1992/93:72 Bilaga 4

BEA GA I

EG—TYPKONTROLL

l. EG-typkontroll är den del av förfarandet varigenom ett anmält organ förvissar sig om och intygar att ett provexemplar som är representativt för den planerade tillverkningen, uppfyller tillämpliga bestämmelser i det direktivet.

2. Ansökan om EG—typkontroll skall ges in av tillverkaren eller den som representerar honom i gemenskapen till ett anmält organ efter eget val.

Ansökan skall innehålla följande:

— Tillverkarens namn och adress. och om ansökan inlämnas av bemyndigad represen— tant, även dennes namn och adress.

— Ett skriftligt intyg att denna ansökan inte inlämnats till något annat anmält organ. — Den tekniska dokumentationen, såsom anges i punkt 3.

Den sökande skall ställa till det anmälda organets förfogande ett provexemplar, i fortsättningen kallat "typ”, som är representativt för den planerade tillverkningen. Det anmälda organet kan begära in fler provexemplar om så krävs för att genomföra provningsprogrammet.

3. Den tekniska dokumentationen skall göra det möjligt att bedöma hur produkten övrensstämmer med direktivets väsentliga krav. Den skall omfatta produktens konstruk- tion, tillverkning och f'uktion i den mån det behövs för en sådan bedömning.

Dokumentationen skall, i den utsträckning det är av betydelse för bedömningen, t. ex. innehålla

— en allmän typbeskrivning som är tillräcklig för att identifiera produkten, företrädesvis genom tillhandahållande av fotografier,

— konstruktions— och tillverkningsritningar samt listor över komponenter, delmontering- ar, kretsar osv.,

— beskrivningar och förklaringar, som krävs för att första dessa ritningar och listor och hur produkten fungerar.

— en förteckning över de standarder som anges i artikel 6, vilka helt eller delvis har följts. samt, till den del sådana standarder inte har följts, beskrivningar av de lösningar som har valts för att uppfylla direktivets väsentliga krav,

— resultat av gjorda undersökningar etc.,

— provningsrapporter ,

— föreslagen användarinf'ormation eller handbok.

4. Det anmälda organet skall

4.1. granska den tekniska dokumentationen, förvissa sig om att typen är tillverkad i överensstämmelse med denna samt identifiera såväl de delar som är konstruerade enligt tillämpliga bcstämmelseri av artikel 6.1 omfattade standarder, som de komponenter som är konstruerade utan tillämpning av sådana bestämmelser,

4.2. utföra eller låta utföra vederbörliga undersökningar och nödvändiga provningar för att kontrollera om de lösningar som tillverkaren har valt uppfyller de väsentliga kraven i direktivets artikel 4 a och b,

' En typ kan omfatta Hera versioner av produkten om olikheterna mellan versionerna inte påverkar

säkerhetsnivån eller de andra krav som gäller produktens prestanda.

• Sida 43
•  Original

Bilaga 4

4.3.

4.4.

utföra eller låta utföra vederbörliga undersökningar och nödvändiga provningar för att kontrollera om typen uppfyller relevanta gemensamma tekniska föreskrifter som anges i artikel 6.2,

i samråd med den sökande bestämma var undersökningaroeh nödvändiga provningar skall utföras.

Om typen uppfyller direktivets bestämmelser, skall det anmälda organet utfärda ett EG-typintyg till den sökande. Intyget skall innehålla tillverkarens namn och adress, slutsatser av undersökningar, giltighetsvillkor samt de uppgifter som krävs för att identifiera den godkända typen.

En lista över de delar av den tekniska dokumentationen som är av betydelse skall bifogas intyget. Det anmälda organet skall bevara en kopia av denna lista.

Den sökande skall underrätta det anmälda organ som hos sig bevarar den tekniska dokumentationen för EG—typintyget om alla ändringar av den godkända produkten. Nytt godkännande krävs om ändringarna kan påverka överensstämmelsen med de väsentliga kraven eller de föreskrivna villkoren för användning av produkten. Det nya godkännandet utfärdas i form av ett tillägg till det ursprungliga EG-typintyget.

Varje anmält organ skall till de andra anmälda organen lämna information av betydelse om utfärdade eller återkallade EG—typintyg och tillägg till sådana.

De andra anmälda organen får begära kopior av EG—typintyg och/eller tillägg till dessa. lntygets bilagor skall stå till de andra anmälda organens förfogande.

Tillverkaren eller den som representerar honom skall tillsammans med den tekniska dokumentationen bevara kopior av EG-typintyg och tillägg till dessa under minst 10 år efter det att tillverkningen av produkten har upphört.

Om varken tillverkaren eller någon som representerar honom finns i gemenskapen, skall skyldigheten att hålla den tekniska dokumentationen tillgänglig vila på den som släpper ut produkten på gemenskapsmarknadcn.

• Sida 44
•  Original

Bilaga 4

BILAGA 2

ÖVERENSSTÄMMELSE MED TYP

Överensstämmelse med typ är den del i förfarandet varigenom tillverkaren eller den som representerar honom i gemenskapen, säkerställer och försäkrar att berörda produkter överensstämmer med typen enligt beskrivningen i EG-typintygct, och att de uppfyller tillämpliga krav i direktivet. Tillverkaren skall anbringa de märken, som anges i artikel 11.1 , på varje produkt samt upprätta en skriftlig försäkran om överensstämmelse med typ.

Tillverkaren skall vidta alla de åtgärder som behövs för att det i tillverkningsprocessen skall säkerställas att de tillverkade produkterna överensstämmer med typen enligt beskrivningen i EG—typintyget, och med tillämpliga krav i direktivet.

Tillverkaren eller den som representerar honom skall bevara en kopia av försäkran om överensstämmelse under minst 10 år efter det att tillverkningen av produkten har upphört.

Om varken tillverkaren eller någon som representerar honom finns i gemenskapen, skall skyldigheten att hålla försäkran om överensstämmelsetillgänglig vila på den som släpper ut produkten på gemenskapsmarknaden.

Ett anmält organ efter tillverkarens val, skall utföra eller låta utföra kontroll av produkter med slumpvis valda mellanrum. Bland färdiga produkter skall ett tillräckligt antal provenheter tas ut, vilket får göras på plats av det allmänna organet eller på dess vägnar. Man skall undersöka dessa provenheter och utföra provningar för kontroll av att produkten överensstämmer med tillämpliga krav i direktivet. Om en eller flera av de kontrollerade produkterna inte uppfyller dessa krav, skall det anmälda organet vidta lämpliga åtgärder.

• Sida 45
•  Original

Bilaga 4

!J

3.1.

3.2.

3.3

BIZAGA 3

KVALITETSSÄKRING AV PRODUKTION

Kvalitetssäkring av produktion är det förfarande genom vilket en tillverkare som uppfyller skyldigheterna i punkt ?. säkerställer och försäkrar att produkterna överensstämmer med typen. enligt beskrivningi EG—typintyget. och att de uppfyller tillämpliga krav i direktivet. Tillverkaren skall anbringa de märken som anges i artikel 11.1 på varje produkt. samt upprätta en skriftlig försäkran om överensstämmelse med typ.

Tillverkaren skall tillämpa ett godkänt kvalitetssystem för tillverkning, kontroll av färdiga produkter och provning enligt beskrivningen i punkt. 3 och skall vara underkastad den i punkt 4 angivna övervakningen.

Kvalitetssystem

Tillverkaren skall hos ett anmält organ. som han själv har valt. ansöka om att få sitt kvalitetssystem för berörda produkter bedömt.

Ansökan skall innehålla: — alla upplysningar av betydelse för den planerade produktkategorin. — dokumentation av kvalitetssystemet.

— i förekommande fall. den tekniska dokumentationen för den godkända typen, och en kopia av EG-typintyget.

Kvalitetssystcmct skall säkerställa att produkterna överensstämmer [med typen enligt beskrivningen i EG-typintyget och] med de tillämpliga kraven i direktivet.

Alla de faktorer. krav och bestämmelser som tillverkaren har tagit hänsyn till skall dokumenteras på ett systematiskt och överskådligt sätt i form av skriftliga riktlinjer. rutiner och anvisningar. Denna dokumentation av kvalitetssystemet skall möjliggöra en enhetlig tolkning av kvalitetssystemets program. planer. manualer och dokument.

Dokumentationen skall framför allt innehålla en fullgod beskrivning av

— uppsatta kvalitetsmål samt ledningens organisatoriska struktur. ansvar och befogen- heter när det gäller produktkvalitet.

— de tekniker. processer och systematiska förfaranden som skall användas vid tillverk- ning. kvaljtetskontroll och kvalitetssäkring.

— de undersökningaroeh provningar som skall utföras före. under och efter tillverknin- gen och hur ofta dessa skall utföras,

— kvalitetsdokumenten. såsom granskningsrapporteroch provningsresultat. kalibrerings- resultat. redogörelser för berörd personals kvalifikationer. etc..

— hur övervakning sker av att äsyflad produktkvalitet uppnås och att kvalitetssystemet fungerar effektivt.

Det anmälda organet skall bedöma kvalitetssystemet för att avgöra om kraven i punkt 3.2. är uppfyllda. Overensstämmelse med dessa krav skall förutsättas för kvalitetssystem som följer tillämplig harmoniserad standard'.

Bland bedömama skall minst en ha erfarenhet av bedömning inom berörd produkttekno- logi. l bedömningsförfarandet skall ingå besök i tillverkarens lokaler,

Organet skall meddela tillverkaren sitt beslut. Meddelandet skall innehålla slutsatserna från undersökningen samt motiverat beslut om bedömningen.

Denna harmoniserade standard kommer att bli EN 29 002. kompletterad. om så krävs. med hänsyn till särskilda egenskaper hos de produkter som tillämpningen gäller.

• Sida 46
•  Original

Bilaga 4

3.4

4.3.

4.4.

Tillverkaren skall åta sig att fullgöra de skyldigheter som är förenade med det godkända kvalitetssystemet och att vidmakthålla det så att det förblir ändamålsenligt och effektivt.

Tillverkaren eller den som representerar honom skall underrätta det anmälda organ som har godkänt kvalitetssystemet om alla ändringar som planeras i systemet.

Det anmälda organet skall ta ställning till ändringsförslag samt avgöra om systemet med sådana ändringar fortfarande uppfyller kraven i punkt 3.2 eller om en ny bedömning är nödvändig.

Organet skall meddela tillverkaren sitt beslut. Meddelandet skall innehålla slutsatserna från undersökningen samt motiverat beslut om bedömningen.

Övervakning på ett anmält organs ansvar

Syftet med övervakningen är att försäkra sig om att tillverkaren på rätt sätt fullgör de skyldigheter som är förenade med det godkända kvalitetssystemet.

Tillverkaren skall för kontroll ge det anmälda organet tillträde till lokaler för tillverkning. kontroll. provning och lagring och skall vidare tillhandahålla all nödvändig information. särskilt i fråga om

—— dokumentation över kvalitetssystemet.

—— kvalitetsdokumenten, såsom granskningsrapporter och provningsresultat. kalibre- ringsresultat, redogörelser för berörd personals kvalifikationer. etc.

Det anmälda organet skall genomföra revisioner med lämpliga mellanrum för att försäkra sig om att tillverkaren vidmakthåller och tillämpar kvalitetssystemet. Tillverkaren skall erhålla revisionsberättelser.

Det anmälda organet kan dessutom besöka tillverkaren utan förvarning. I samband med sådana besök kan det anmälda organet, om så krävs. utföra eller låta utföra provningar för att kontrollera att kvalitetssystemet fungerar på riktigt sätt. Det anmälda organet skall ge tillverkaren en besöksrapport och. om en provning har utförts. en provningsrapport.

Tillverkaren skall under minst 10 år efter det att tillverkningen av en produkt har upphört kunna förete följande för de nationella myndigheterna:

— Sådan dokumentation som avses i punkt 3.1. andra strecksatsen. — Ändringar som avses i punkt 3.4. andra stycket.

—- Sådana beslut och rapporter från det anmälda organet som avses i punkt 3.4 sista stycket samt i punkterna 4.3 och 4.4.

Varje anmält organ som avses i artikel l0.l skall se till att andra anmälda organ enligt den artikeln har tillgång till upplysningar av betydelse om utfärdade och återkallade godkännanden av kvalitetssystem.

• Sida 47
•  Original

Prop. 1992/93:72 Bilaga 4 BILAGA 4

FULLSTÄNDlG KVALITETSSÄKRING

1. Fullständig kvalitetssäkring är det förfarande genom vilket en tillverkare. som uppfyller skyldigheterna i punkt 2. säkerställer och försäkrar att produkterna överensstämmer med tillämpliga krav i direktivet. Tillverkaren skall anbringa de märken som anges i artikel 11.1 på varje produkt. samt upprätta en skriftlig försäkran om överensstämmelse.

2. Tillverkaren skall använda ett godkänt kvalitetssystem för konstruktion, tillverkning. kontroll av färdiga produkter och provning enligt beskrivningen i punkt 3 och skall vara underkastad den i punkt 4 beskrivna övervakningen.

3. Kvalitetssystem

3.1. Tillverkaren skall hos ett anmält organ ansöka om att få sitt kvalitetssystem bedömt. Ansökan skall innehålla — alla upplysningar av betydelse om de planerade pmduktema. — dokumentation av kvalitetssystemet.

3.2. Kvalitetssystemet skall säkerställa att produkterna överensstämmer med tillämpliga krav i direktivet.

Alla de faktorer. krav och bestämmelser som tillverkaren har tagit hänsyn till skall dokumenteras på ett systematiskt och överskådligt sätt i form av skriftliga riktlinjer. rutiner och anvisningar. Denna dokumentation av kvalitetssystemet skall säkerställa att riktlinjerna och rutinerna för kvalitet. såsom program. planer. manualer och dokument tolkas enhetligt.

Dokumentationen skall framför allt innehålla en fullgod beskrivning av

— uppsatta kvalitetsmål och ledningens organisatoriska struktur. ansvar och befogenheter när det gäller konstruktions- och produktkvalitet.

— tekniska specifikationer. inklusive harmoniserade standarder och tekniska bc— 'stämmelser liksom relevanta provningsspccifrkationer som kommer att tillämpas och. i de fall standarder som anges i artikel 6.1 inte kommer att tillämpas till fullo. de åtgärder som kommer att vidtas för att säkersLälla att de för produkterna väsentliga kraven i direktivet kommer att uppfyllas.

—— de tekniker. processer och systematiska förfaranden för konstruktionskontroll och konstruktionsverifikation som kommer att användas vid konstruktionen av produkter inom den berörda produktkategorin.

—— de motsvarande tekniker, processer och systematiska förfaranden för tillverkning. kvalitetskontrol] och kvalitetssäkring som därvid kommer att användas.

— de undersökningar och provningar som skall utföras före, under och efter till- verkningen. hur ofta de skall utföras. samt resultaten av provningar som utförts före tillverkning där så är lämpligt.

— de sätt varigenom det säkerställs att resurserna för provning och undersökning motsvarar de tillämpliga kraven för att genomföra de provningar som är nödvändiga.

— kvalitetsdokumenten. såsom granskningsrapporteroch provningsresultat. kalibrerings— resultat. redogörelser för berörd personals kvalifikationer, etc..

— hur övervakning ska ske av att åsyhad konstruktions-och produktkvalitet uppnås och av att kvalitetssystemet fungerar effektivt.

3.3. Det anmälda organet skall bedöma kvalitetssystemet för att avgöra om kraven i punkt 3.2. är uppfyllda. Overensstämmelse med dessa krav skall förutsättas för kvalitetssystem som följer tillämplig harmoniserad standard'.

' Denna harmoniserade standard skall vara EN 29001, som om det är nödvändigt är kompletterad för att

ta hänsyn till den specifika karaktären hos de produkter för vilka den tillämpas.

• Sida 48
•  Original

Bilaga 4

3.4.

4.3.

4.4.

Det anmälda organet skall särskilt bedöma om kvalitetskontrollsystemet säkerställer produkternas överensstämmelse med kraven i direktivet mot bakgrund av den relevanta dokumentation, som tillhandahålls enligt punkt 3.1 och 3.2, inklusive, när det är relevant, provningsresultat SOm tillverkaren tillhandahåller.

Bland bedömama skall minst en ha erfarenhet av bedömning inom berörd produkttekno— logi. ] bedömningsförfarandet skall det ingå besök i tillverkarens lokaler.

Organet skall meddela tillverkaren sitt beslut. Meddelandet skall innehålla slutsatserna från undersökningen och motiverat beslut om bedömningen.

Tillverkaren skall åta sig att fullgöra de skyldigheter som är förenade med det godkända kvalitetssystemet OCh att vidmakthålla det så att det förblir ändamålsenligt och effektivt.

Tillverkaren eller den som representerar honom skall underrätta det anmälda organ som har godkänt kvalitetssystemet om alla ändringar som planeras i systemet.

Det anmälda organet skall ta ställning till ändringsförslag samt avgöra om systemet med sådana ändringar fortfarande uppfyller kraven i punkt 3.2 eller om en ny bedömning är nödvändig.

Organet skall meddela tillverkaren sitt beslut. Meddelandet skall innehålla slutsatserna från undersökningen samt motiverat beslut om bedömningen.

IEC—övervakning på ett anmält organs ansvar

Syftet med övervakningen är att säkerställa att tillverkaren på rätt sätt fullgör de skyldigheter som är förenade med det godkända kvalitetssystemet.

Tillverkaren skall för kontroll ge det anmälda organet tillträde till lokaler för konstruktion, tillverkning, kontroll, provning och lagring och skall vidare tillhandahålla all nödvändig information, särskilt i fråga om

— dokumentationen av kvalitetsssystemet,

— de dokument som förutsätts i kvalitetssystemets konstruktionsdel, såsom resultat från analyser, beräkningar, provningar etc.,

—— de dokument som förutsätts ikvalitetssystemets tillverkningsdel. såsom gransknings- rapporter och provningsresultat, kalibreringsresultat, redogörelser för berörd personals kvalifikationer, etc.,

Det anmälda organet skall genomföra revisioner med lämpliga mellanrum för att försäkra sig om att tillverkaren vidmakthåller och tillämpar kvalitetssystemet. Tillverkaren skall erhålla revisionsberättelser.

Det anmälda organet kan dessutom besöka tillverkaren utan förvarning. I samband med sådana besök kan det anmälda organet, om så krävs, utföra eller låta utföra provningar för att kontrollera att kvalitetssystemet fungerar på riktigt sätt. Det anmälda organet skall ge tillverkaren en besöksrapport och. om provning har utförts, en provningsrapport.

Tillverkaren skall för en tid om minst 10 år efter det att tillverkningen av en produkt har upphört för de nationella myndigheterna kunna förete följande:

— Sådan dokumentation som avses i punkt 3.1, andra stycket, andra strecksatsen. — Ändringar som avses i punkt 3.4, andra stycket.

— Sådana beslut och rapporter från det anmälda organet som avses i punkt 3.4 sista stycket samt i punkterna 4.3 och 4.4.

Varje anmält organ som avses i artikel 10.1 skall se till att andra anmälda organ enligt den artikeln har tillgång till upplysningar av betydelse om utfärdade och återkallade godkännanden av kvalitetssystem, inklusive uppgifter om vilka produkter det gäller.

• Sida 49
•  Original

Bilaga 4

h)

BILAGA 5

MJNIMIKRAV SOM SKALL UPPFYLLAS NÄR MEDLEMSSTATER UTSER AN- MALDA ORGAN ENLIGT ARTIKEL 10.1

Det anmälda organet, dess chefoch personal som skall utföra de uppgifter som anförtrotts åt det anmälda organet, får inte vara konstruktör, tillverkare, leverantör. installatör av terminalutrustning, nätoperatör eller tjänsteproducent, och inte heller representant för någon sådan part. De får varken delta direkt i konstruktion, tillverkning, marknadsföring eller underhåll av terminalutrustning eller representera parter engagerade i dessa aktiviteter. Detta utesluter inte att tekniska upplysningar kan utväxlas mellan tillverkaren och det anmälda organet.

Det anmälda organet och dess personal skall utföra de uppgifter, som anförtrotts åt det anmälda organet, med största möjliga fackmässiga integritet och tekniska kompetens, samt måste vara fria från all påtryckning och påverkan, särskilt av ekonomisk art. som kan inverka på deras beslut eller resultatet av kontrollen, speciellt från personer eller grupper av pchoner som har intressen i dessa resultat.

Det anmälda organet skall ha den personal och de hjälpmedel som behövs för att korrekt utföra administrativt och tekniskt arbete som sammanhänger med de uppgifter som det anförtrotts.

Personal som är ansvarig för kontroll måste ha

— grlrndlig teknisk och yrkesmässig utbildning.

— tillfredsställande kunskap om kraven för de provningar eller kontroller som utförs,

samt tillräcklig erfarenhet av sådana provningar eller kontroller.

— förmåga att upprätta de intyg, protokoll och rapporter som krävs för att styrka

kOntrollemas resultat.

Kontrollpersonalens opartiskhet måste garanteras. Personalens lön får inte vara beroende av antalet utförda provningar eller kontroller, inte heller av resultatet av sådana kontroller.

Det anmälda organet måste teckna en ansvarsförsäkring, såvida inte staten i enlighet med nationell lag övertar detta anSVar, eller medlemsstaten själv är direkt ansvarig.

Det anmälda organets personal är bunden av tystnadsplikt som omfattar allt vad den får veta när den utför sina uppgifter enligt detta direktiv eller enligt någon föreskrift i nationell lagstiftning som meddelats vid genomförandet av direktivet (utom gentemot de behöriga administrativa myndigheterna i den stat i vilken verksamheten bedrivs).

• Sida 50
•  Original

Prop. 1992/93:72 Bilaga 4 BILAGA 6 MÄRKNING FÖR TERMINALUTRUSTNING ENLIGT ARTIKEL 11.1

symbol symbol symbol

Det anmälda organets symbol.

BILAGA 7

MÄRKNING FÖR UTRUSTNING ENLIGT ARTIKEL 11.4

symbol

• Sida 51
•  Original

Prop. 1992/93:72 Bilaga 4 BILAGA 8

MALL FÖR FÖRKLARING ENLIGT ARTIKEL 2.1

inte är avsedd att anslutas till ett allmänt tillgängligt telenät.

Anslutning av sådan utrustning till ett allmänt tillgängligt telenät i gemenskapens medlemsstater strider mot den nationella lagstiftning som genomför direktiv 9l/263/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om teleterminalutrustning och ömsesidigt erkännande av Utrustningens överensstämmelse.

ORT, DATUM OCH NAMNTECKNING

' Namn och adress. 7 Identifiering av utrustningen.

• Sida 52
•  Original