Prop. 2019/20:159

Bilaga 1

11.7.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 186/57

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2019/1150

av den 20 juni 2019

om främjande av rättvisa villkor och transparens för företagsanvändare av onlinebaserade

förmedlingstjänster

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (¹),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (²), och

av följande skäl:

(1)

Onlinebaserade förmedlingstjänster har stor betydelse för att främja entreprenörskap och nya affärsmodeller,

handel och innovation. De kan också förbättra konsumenternas välfärd och används i allt större utsträckning

av både privat och offentlig sektor. De ger tillträde till nya marknader och kommersiella möjligheter så att företag

kan dra nytta av den inre marknadens fördelar. Konsumenterna i unionen kan utnyttja dessa fördelar, framför allt

för att de ökar utbudet av varor och tjänster och bidrar till att erbjuda konkurrenskraftiga priser online, men de

medför också problem som man behöver komma till rätta med för att garantera rättssäkerheten.

(2)

Onlinebaserade förmedlingstjänster kan vara avgörande för den kommersiella framgången för de företag som

använder sådana tjänster för att nå kunder. För att företagen till fullo ska kunna dra nytta av den onlinebaserade

plattformsekonomin är det därför viktigt att de kan lita på de onlinebaserade förmedlingstjänster som de ingår

affärsförbindelser med. Detta är viktigt framför allt eftersom den ökande förmedlingen av transaktioner via

onlinebaserade förmedlingstjänster, som förstärks av starka datadrivna indirekta nätverkseffekter, leder till att

sådana företagsanvändare, särskilt mikroföretag och små och medelstora företag, i allt högre grad blir beroende

av dessa tjänster för att kunna nå konsumenterna. Med tanke på detta ökande beroende har leverantörerna av

sådana förmedlingstjänster ofta en överlägsen förhandlingsposition, som gör att de i praktiken kan bete sig ensidigt

på ett sätt som kan vara orättvist och kan skada företagsanvändarnas legitima intressen och indirekt även unionens

konsumenters intressen. De kan till exempel ensidigt ålägga företagsanvändare metoder som starkt avviker från god

affärssed eller strider mot god tro och heder. I denna förordning behandlas sådana potentiella motsättningar i den

onlinebaserade plattformsekonomin.

(3)

Konsumenterna har tagit till sig användningen av onlinebaserade förmedlingstjänster. För konsumenternas bästa är

det viktigt att det råder konkurrens, rättvisa villkor och transparens i ett onlinebaserat ekosystem med ansvars­

tagande företag. Säkerställande av transparens och förtroende för den onlinebaserade plattformsekonomin i för­

bindelser mellan företag skulle också indirekt kunna bidra till att konsumenternas förtroende för den onlinebase­

rade plattformsekonomin ökar. Direkta konsekvenser av utvecklingen av den onlinebaserade plattformsekonomin

för konsumenterna behandlas dock av annan unionslagstiftning, särskilt konsumentregelverket.

(¹) EUT C 440, 6.12.2018, s. 177.

(²) Europaparlamentets ståndpunkt av den 17 april 2019 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 14 juni 2019.

33

34

Prop. 2019/20:159

Bilaga 1

L 186/58

SV

Europeiska unionens officiella tidning

11.7.2019

(4)

På samma sätt kan sökmotorer online vara viktiga källor till internettrafik för företag som erbjuder konsumenter

varor eller tjänster via webbplatser och kan därmed i hög grad påverka de kommersiella resultaten för sådana

företagsanvändare av webbplatser som erbjuder sina varor eller tjänster online på den inre marknaden. I detta

hänseende har den rangordning av webbplatser som görs av leverantörer av sökmotorer, inklusive de webbplatser

där företagsanvändarna av webbplatser erbjuder sina varor och tjänster till konsumenterna, stor inverkan på

konsumenternas val och dessa företags användare av webbplatsers kommersiella resultat. Även om det saknas

ett avtalsförhållande med företagsanvändarna av webbplatser kan leverantörerna av sökmotorer därför i praktiken

bete sig ensidigt på ett sätt som kan vara orättvist och kan skada företagsanvändarna av webbplatsers legitima

intressen och indirekt även unionens konsumenters intressen.

(5)

Karaktären på förhållandet mellan leverantörerna av onlinebaserade förmedlingstjänster och företagsanvändarna

kan också leda till situationer där företagsanvändarna ofta har begränsade möjligheter till prövning i de fall då

ensidiga åtgärder från leverantörerna av dessa tjänster ger upphov till tvister. I många fall erbjuder dessa leveran­

törer inte lättillgängliga och effektiva interna system för hantering av klagomål. Befintliga mekanismer för tvistlös­

ning utanför domstol kan också vara ineffektiva av en mängd olika skäl, till exempel brist på specialiserade medlare

och företagsanvändarnas rädsla för repressalier.

(6)

Onlinebaserade förmedlingstjänster och sökmotorer, liksom de transaktioner som främjas av dessa tjänster, har en

inneboende gränsöverskridande potential och är i dagens ekonomi mycket viktiga för en korrekt fungerande inre

marknad i unionen. De potentiellt orättvisa och skadliga affärsmetoder som vissa leverantörer av sådana tjänster

tillämpar och bristen på ändamålsenliga prövningsmekanismer hindrar förverkligandet av hela den potentialen och

har en negativ inverkan på den inre marknadens funktion.

(7)

En uppsättning målinriktade obligatoriska bestämmelser bör fastställas på unionsnivå för att säkerställa rättvisa,

förutsebara, hållbara och förtroendeskapande affärsvillkor online på den inre marknaden. I synnerhet bör företags­

användare av onlinebaserade förmedlingstjänster garanteras lämplig transparens och ändamålsenliga möjligheter till

prövning i hela unionen så att gränsöverskridande näringsverksamhet inom unionen underlättas och den inre

marknaden därmed kan fungera bättre och så att eventuell framväxande fragmentering inom de specifika områden

som omfattas av denna förordning angrips.

(8)

Bestämmelserna bör också föreskriva lämpliga incitament för att främja rättvisa villkor och transparens, särskilt när

det gäller rangordningen av företagsanvändare av webbplatser i de sökresultat som genereras av sökmotorer.

Samtidigt bör bestämmelserna erkänna och skydda den viktiga innovationspotentialen i den bredare onlinebaserade

plattformsekonomin och möjliggöra en sund konkurrens som leder till ett större utbud för konsumenterna. Det är

lämpligt att klargöra att denna förordning inte bör påverka tillämpningen av nationell civilrätt, särskilt avtalsrätt,

såsom regler om giltighet, upprättande, verkningar eller uppsägning av avtal, i den mån de nationella civilrättsliga

reglerna överensstämmer med unionslagstiftningen och i den utsträckning relevanta aspekter inte omfattas av

denna förordning. Det bör stå medlemsstaterna fritt att tillämpa nationella lagar som förbjuder eller bestraffar

ensidigt uppträdande eller otillbörliga affärsmetoder om de relevanta aspekterna inte omfattas av denna förordning.

(9)

Eftersom onlinebaserade förmedlingstjänster och sökmotorer normalt har en global räckvidd bör denna förordning

tillämpas på leverantörer av sådana tjänster oavsett om de är etablerade i en medlemsstat eller utanför unionen,

förutsatt att två kumulativa villkor uppfylls. För det första bör företagsanvändarna eller företagsanvändarna av

webbplatser vara etablerade i unionen. För det andra bör företagsanvändarna eller företagsanvändarna av webbplat­

ser genom tillhandahållandet av dessa tjänster erbjuda sina varor eller tjänster till konsumenter som befinner sig i

unionen för åtminstone en del av transaktionen. För att avgöra huruvida företagsanvändare eller företagsanvändare

av webbplatser erbjuder varor eller tjänster till konsumenter som befinner sig i unionen är det nödvändigt att

fastställa huruvida det är uppenbart att företagsanvändare eller företagsanvändare av webbplatser riktar sin verk­

samhet till konsumenter som befinner sig i en eller flera medlemsstater. Detta kriterium bör tolkas i enlighet med

relevant rättspraxis från Europeiska unionens domstol i fråga om artikel 17.1 c i Europaparlamentets och rådets

förordning (EU) nr 1215/2012 (³) och artikel

6.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EG)

nr 593/2008 (⁴). Sådana konsumenter bör befinna sig i unionen, men måste inte ha sin hemvist i unionen eller

vara medborgare i en medlemsstat. Följaktligen bör denna förordning inte tillämpas på företagsanvändare eller

företagsanvändare av webbplatser som inte är etablerade i unionen, eller företagsanvändare eller företags användare

av webbplatser som är etablerade i unionen men som i de fall då de använder onlinebaserade förmedlingstjänster

eller sökmotorer för att erbjuda sina varor eller tjänster uteslutande riktar sig till konsumenter som befinner sig

utanför unionen eller till personer som inte är konsumenter. Dessutom bör denna förordning tillämpas oavsett

vilken lag som annars skulle vara tillämplig på ett avtal.

(³) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkän­

nande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, 20.12.2012, s. 1).

(⁴) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I)

(EUT L 177, 4.7.2008, s. 6).

Prop. 2019/20:159

Bilaga 1

11.7.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 186/59

(10)

Det finns många olika typer av relationer mellan företag och konsumenter som förmedlas online av leverantörer

som driver flersidiga tjänster vilka i princip baseras på samma ekosystembyggande affärsmodell. För att dra till sig

de relevanta tjänsterna bör onlinebaserade förmedlingstjänster vara definierade på ett exakt och teknikneutralt sätt.

Tjänsterna bör i synnerhet utgöras av informationssamhällets tjänster, som kännetecknas av att de syftar till att

främja initierandet av direkttransaktioner mellan företagsanvändare och konsumenter, oavsett om transaktionerna

till slut slutförs online, på den onlineportal som drivs av leverantören av den berörda onlinebaserade förmedlings­

tjänsten eller av företagsanvändaren, eller offline, eller i praktiken inte slutförs, vilket innebär att det inte bör finnas

något krav på ett avtalsförhållande mellan företagsanvändarna och konsumenterna för att onlinebaserade förmed­

lingstjänster ska omfattas av tillämpningsområdet för denna förordning. Det faktum i sig att en tjänst ingår som

endast är av marginell karaktär bör inte ses som att syftet med en webbplats eller tjänst är att främja transaktioner

i den mening som avses med onlinebaserade förmedlingstjänster. Tjänsterna bör dessutom tillhandahållas på

grundval av ett avtalsförhållande mellan de leverantörer och företagsanvändare som erbjuder konsumenterna varor

eller tjänster. Ett sådant avtalsförhållande bör anses föreligga när båda berörda parter uttrycker sin avsikt att

förbinda sig på ett otvetydigt sätt på ett varaktigt medium, utan att det nödvändigtvis krävs ett uttryckligt skriftligt

avtal.

(11)

Exemplen på onlinebaserade förmedlingstjänster som omfattas av denna förordning bör därför omfatta onlineba­

serade e-marknadsplatser, även delningsplattformar där företagsanvändare är aktiva, onlinebaserade mjukvarutjäns­

ter, såsom appbutiker, och sociala medier, oberoende av vilken teknik som används för att tillhandahålla sådana

tjänster. I detta avseende skulle onlinebaserade förmedlingstjänster även kunna tillhandahållas med hjälp av röst­

styrd teknik. Det bör inte heller vara relevant huruvida dessa transaktioner mellan företagsanvändare och kon­

sumenter innebär någon betalning i pengar, eller om de delvis slutförs offline. Denna förordning bör dock inte

tillämpas på onlinebaserade förmedlingstjänster mellan privatpersoner utan deltagande av företagsanvändare, på

renodlade onlinebaserade förmedlingstjänster mellan företag som inte erbjuds konsumenter, på onlineverktyg för

annonsering och på annonsutbyten online som inte tillhandahålls i syfte att främja initierandet av direkttrans­

aktioner och som inte omfattar ett avtalsförhållande med konsumenter. Av samma anledning bör vare sig

mjukvarutjänster för sökmotoroptimering eller tjänster som kretsar kring mjukvara för annonsblockering ingå i

denna förordnings tillämpningsområde. Tekniska funktioner och gränssnitt som bara kopplar samman hårdvara

och applikationer bör inte omfattas av denna förordning, eftersom de normalt inte uppfyller kraven för online­

baserade förmedlingstjänster. Sådana funktioner eller gränssnitt kan emellertid vara direkt anslutna till eller vara

underordnade vissa onlinebaserade förmedlingstjänster, och där så är fallet bör de berörda leverantörerna av

onlinebaserade förmedlingstjänster omfattas av transparenskrav avseende differentierad behandling på grundval

av dessa funktioner och gränssnitt. Denna förordning bör inte heller tillämpas på betaltjänster online, eftersom

de inte själva uppfyller de tillämpliga kraven utan utgör genuina sidotjänster till den transaktion där varor och

tjänster tillhandahålls de berörda konsumenterna.

(12)

I linje med rättspraxis från Europeiska unionens domstol och mot bakgrund av att företagsanvändarnas beroende­

ställning i huvudsak har iakttagits när det gäller onlinebaserade förmedlingstjänster som fungerar som en portal för

konsumenter i form av fysiska personer, bör begreppet konsument, som används för att avgränsa tillämpnings­

området för denna förordning, endast anses avse fysiska personer som agerar i syften som inte omfattas av deras

närings- eller yrkesverksamhet.

(13)

Med tanke på den snabba innovationstakten bör den definition av sökmotor som tillämpas i denna förordning vara

teknikneutral. Definitionen bör framför allt tolkas så att den även omfattar röstbegäranden.

(14)

Leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster tenderar att använda förformulerade allmänna villkor, och för

att ge företagsanvändare ett effektivt skydd där det behövs bör denna förordning tillämpas när de allmänna

villkoren i ett avtalsförhållande, oavsett deras namn eller form, ensidigt fastställs av leverantören av onlinebaserade

förmedlingstjänster. För att bedöma om de allmänna villkoren fastställts ensidigt i det enskilda fallet bör det göras

en övergripande bedömning. För den övergripande bedömningen bör den relativa storleken på de berörda parterna

eller det faktum att en förhandling ägt rum, eller att vissa bestämmelser som ingår skulle ha kunnat vara föremål

för sådana förhandlingar och fastställts gemensamt av leverantören och företagsanvändaren i fråga, i sig inte vara

avgörande. Skyldigheten för leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster att göra sina allmänna villkor lätt­

tillgängliga för företagsanvändare, även i skedet innan avtal ingås inom ramen för deras affärsförbindelse, innebär

dessutom att företagsanvändare inte kommer att berövas den transparens som följer av denna förordning eftersom

de på något sätt kan medverka i förhandlingar.

35

36

Prop. 2019/20:159

Bilaga 1

L 186/60

SV

Europeiska unionens officiella tidning

11.7.2019

(15)

För att säkerställa att avtalsförhållandets allmänna villkor gör det möjligt för företagsanvändare att avgöra de

kommersiella villkoren för användning, avslutande och tillfälligt avbrytande av onlinebaserade förmedlingstjänster,

och för att uppnå förutsebara affärsförbindelser, bör dessa allmänna villkor formuleras med ett enkelt och

begripligt språk. De allmänna villkoren bör inte anses vara formulerade med ett enkelt och begripligt språk om

de är vaga, ospecifika eller saknar närmare bestämmelser om viktiga kommersiella frågor och därmed inte ger

företagsanvändarna rimlig förutsebarhet vad gäller de viktigaste aspekterna av avtalsförhållandet. Vidare bör inte

heller ett vilseledande språk anses vara enkelt och begripligt.

(16)

För att säkerställa att företagsanvändare har tillräcklig klarhet i fråga om var, och till vem, deras tjänster eller varor

saluförs bör leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster, gentemot sina företagsanvändare, säkerställa trans­

parens vad gäller eventuella ytterligare distributionskanaler eller möjliga samverkande program som de kan komma

att använda för att saluföra dessa varor och tjänster. Ytterligare kanaler och samverkande program bör tolkas

teknikneutralt, men skulle bland annat kunna omfatta andra webbplatser eller applikationer eller andra onlineba­

serade förmedlingstjänster som används för att saluföra de varor eller tjänster som erbjuds av företagsanvändaren.

(17)

Innehav av och kontroll över immateriella rättigheter online kan få stor ekonomisk betydelse för både leverantörer

av onlinebaserade förmedlingstjänster och deras företagsanvändare. För att säkerställa klarhet och transparens för

företagsanvändare och uppnå ökad förståelse hos dem bör leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster i sina

allmänna villkor inbegripa allmänna eller – om de så önskar – mer detaljerade uppgifter om eventuella över­

gripande konsekvenser av de allmänna villkoren för innehav av och kontroll över företagsanvändarens immateriella

rättigheter. Sådana uppgifter skulle bland annat kunna omfatta uppgifter om allmän användning av logotyper,

varumärken eller varumärkesnamn.

(18)

Säkerställande av transparens i de allmänna villkoren kan vara avgörande för att främja hållbara affärsförbindelser

och förhindra oskäliga beteenden till skada för företagsanvändare. Leverantörer av onlinebaserade förmedlings­

tjänster bör därför också säkerställa att de allmänna villkoren är lättillgängliga under alla delar av affärsförbindel­

sen, även för potentiella företagsanvändare i fasen innan avtalet ingås, och att varje ändring av dessa villkor

meddelas de berörda företagsanvändarna på ett varaktigt medium inom en fastställd varselperiod som är rimlig

och proportionell i förhållande till de särskilda omständigheterna och som är på minst 15 dagar. Proportionella

längre varselperioder på mer än 15 dagar bör medges om de föreslagna ändringarna av de allmänna villkoren

kräver att företagsanvändare gör tekniska eller kommersiella anpassningar för att anpassa sig till ändringen, till

exempel genom att kräva att de gör betydande tekniska anpassningar av sina varor eller tjänster. Denna varsel­

period bör inte tillämpas om, och i så fall i den mån som, den berörda företagsanvändaren på ett otvetydigt sätt

avsagt sig denna rätt eller om behovet av att göra ändringen utan att iaktta varselperioden härrör från en skyldighet

enligt lagar och andra författningar som gäller för tjänsteleverantören enligt unionslagstiftning eller nationell

lagstiftning. Föreslagna redaktionella ändringar bör dock inte omfattas av begreppet ändring så länge de inte ändrar

de allmänna villkorens innehåll eller innebörd. Kravet att meddelaföreslagna ändringar på ett varaktigt medium bör

göra det möjligt för företagsanvändare att i praktiken gå igenom dessa ändringar i ett senare skede. Företags­

användare bör ha rätt att säga upp sitt avtal inom 15 dagar efter mottagandet av ett meddelande om en ändring,

såvida inte en kortare period är tillämplig på avtalet, till exempel som ett resultat av nationell civilrätt.

(19)

I allmänhet bör inlämning av nya varor eller tjänster, inbegripet mjukvaruapplikationer, till de onlinebaserade

förmedlingstjänsterna betraktas som en tydlig bekräftelse, med följden att företagsanvändaren avsäger sig rätten till

den varselperiod som krävs vid ändringar av de allmänna villkoren. I fall där den rimliga och proportionella

varselperioden är längre än 15 dagar på grund av att ändringarna av de allmänna villkoren kräver att företags­

användaren gör betydande tekniska anpassningar av sina varor eller tjänster, bör emellertid företagsanvändaren inte

automatiskt anses ha avsagt sig rätten till varselperioden om vederbörande lämnar in nya varor och tjänster.

Leverantören av onlinebaserade förmedlingstjänster bör förvänta sig att ändringar av de allmänna villkoren kom­

mer att kräva att företagsanvändare gör betydande tekniska anpassningar om till exempel funktioner i den

onlinebaserade förmedlingstjänsten som företagsanvändare hade tillgång till tas bort i sin helhet eller läggs till,

eller om företagsanvändare kan behöva anpassa sina varor eller omprogrammera sina tjänster för att kunna

fortsätta att använda de onlinebaserade förmedlingstjänsterna.

(20)

För att skydda företagsanvändarna och skapa rättssäkerhet för båda sidor bör allmänna villkor som inte uppfyller

kraven vara ogiltiga, dvs. anses aldrig ha existerat med verkan erga omnes och ex tunc. Detta bör dock endast avse de

specifika bestämmelser i de allmänna villkoren som inte uppfyller kraven. Övriga bestämmelser bör fortsätta att

gälla och vara tillämpbara, i den mån som de kan skiljas från de bestämmelser som inte uppfyller kraven. Plötsliga

ändringar av befintliga allmänna villkor kan i hög grad störa företagsanvändarnas verksamhet. För att begränsa

sådana negativa effekter för företagsanvändare, och för att motverka sådana beteenden, bör därför sådana ändringar

som görs i strid med skyldigheten att ge en fastställd varselperiod vara ogiltiga, dvs. anses aldrig ha existerat, med

verkan erga omnes och ex tunc.

Prop. 2019/20:159

Bilaga 1

11.7.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 186/61

(21)

För att säkerställa att företagsanvändare till fullo kan utnyttja de kommersiella möjligheter som erbjuds genom

onlinebaserade förmedlingstjänster, bör leverantörer av dessa tjänster inte helt hindra sina företagsanvändare från

att, som en del av sitt utbud eller sin närvaro inom de relevanta onlinebaserade förmedlingstjänsterna, visa upp sin

affärsidentitet. Detta förbud mot ingripande bör dock inte tolkas som en rätt för företagsanvändare att ensidigt

avgöra hur deras utbud eller närvaro ska se ut inom de berörda onlinebaserade förmedlingstjänsterna.

(22)

En leverantör av onlinebaserade förmedlingstjänster kan ha legitima skäl för att besluta att begränsa, tillfälligt

avbryta eller avsluta tillhandahållandet av sina tjänster till en viss företagsanvändare, även genom att ta bort

enskilda varor eller tjänster för en viss företagsanvändare eller i praktiken ta bort sökresultat. Utan att det rör

sig om ett tillfälligt avbrytande kan en begränsning av enskilda företagsanvändares positioner också ske exempelvis

genom att deras position påverkas negativt (så kallad dimming), vilket kan innebära att de rangordnas lägre.

Eftersom sådana beslut i hög grad kan påverka den berörda företagsanvändarens intressen, bör denne emellertid,

innan – eller vid den tidpunkt då – begränsningen, det tillfälliga avbrytandet får verkan, ges en redogörelse för

skälen till beslutet på ett varaktigt medium. För att minimera de negativa konsekvenserna av sådana beslut för

företagsanvändare bör leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster också ge utrymme för klargörande av de

som ledde till det beslutet inom ramen för förfarandet för hantering av klagomål, vilket kommer att hjälpa

företagsanvändaren att, om möjligt, återupprätta efterlevnaden. Om leverantören av onlinebaserade förmedlings­

tjänster återkallar beslutet om begränsning, tillfälligt avbrytande eller avslutande – till exempel på grund av att

beslutet fattats på felaktiga grunder eller att den överträdelse av allmänna villkor som lett till det aktuella beslutet

inte begåtts i ond tro och dessutom åtgärdats på ett tillfredsställande sätt – bör leverantören dessutom, utan

onödigt dröjsmål, återetablera den berörda företagsanvändaren, inbegripet genom att tillhandhålla företagsanvän­

daren eventuell tillgång till personliga uppgifter eller andra uppgifter, eller båda delarna, som fanns före beslutet.

Skälen bör i detta avseende redovisas på ett såda nt sätt att företagsanvändarna kan avgöra om det finns utrymme

att överklaga beslutet, vilket ökar företagsanvändarnas möjligheter till en effektiv prövning vid behov. I redogö­

relsen bör man ange skälen till beslutet, baserat på skäl som leverantören i förväg angett i sina allmänna villkor,

och på ett proportionellt sätt hänvisa till de relevanta särskilda omständigheter, inbegripet anmälningar från tredje

part, som föranlett beslutet. En leverantör av onlinebaserade förmedlingstjänster bör emellertid inte vara skyldig att

tillhandahålla en redogörelse för skälen för begränsningar, tillfälligt avbrytande eller avslutande om detta skulle

strida mot en skyldighet enligt lagar och andra författningar. Vidare bör det inte krävas skäl om en leverantör av

onlinebaserade förmedlingstjänster kan visa att den berörda företagsanvändaren vid upprepade tillfällen har över­

trätt de tillämpliga allmänna villkoren, vilket lett till att tillhandahållandet av alla de onlinebaserade förmedlings­

tjänsterna i fråga avslutats.

(23)

Avslutande av alla de onlinebaserade förmedlingstjänsterna och tillhörande radering av data som tillhandahålls för

användning av eller genereras via tillhandahållande av onlinebaserade förmedlingstjänster utgör en förlust av

väsentlig information som skulle kunna få betydande konsekvenser för företagsanvändare och även inverka

negativt på deras förmåga att på ett korrekt sätt utöva andra rättigheter som de beviljats genom denna förordning.

Därför bör leverantören av onlinebaserade förmedlingstjänster förse den berörda företagsanvändaren med en

redogörelse för skälen på ett varaktigt medium, minst 30 dagar innan alla de tillhandahållna onlinebaserade

förmedlingstjänsterna avslutas. Denna varselperiod bör emellertid inte tillämpas om en leverantör av onlinebase­

rade förmedlingstjänster har en skyldighet enligt lagar och andra författningar att avsluta tillhandahållandet av alla

sina onlinebaserade förmedlingstjänster till en viss företagsanvändare. Varselperioden på 30 dagar bör inte heller

tillämpas om en leverantör av onlinebaserade förmedlingstjänster åberopar en rätt till avslutande enligt nationell

lagstiftning i överensstämmelse med unionslagstiftningen som tillåter omedelbart avslutande om denne, med

beaktande av samtliga omständigheter i det specifika fallet och efter att bägge parters intressen vägts mot varandra,

inte rimligen kan förväntas fortsätta avtalsförhållandet till och med det överenskomna slutet eller till och med

utgången av varselperioden. Slutligen bör varselperioden på 30 dagar inte heller tillämpas om en leverantör av

onlinebaserade förmedlingstjänster kan påvisa en upprepad överträdelse av de allmänna villkoren. De olika un­

dantagen från varselperioden på 30 dagar kan i synnerhet uppstå i samband med olagligt eller olämpligt innehåll,

säkerheten för en vara eller tjänst, förfalskning, bedrägeri, sabotageprogram, skräppost, dataintrång, andra it-

säkerhetsrisker eller en varas eller tjänsts lämplighet för underåriga. För att säkerställa proportionalitet bör leve­

rantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster, när det är rimligt och tekniskt genomförbart, ta bort enbart

enskilda varor eller tjänster för en företagsanvändare. Avslutande av alla de onlinebaserade förmedlingstjänsterna

utgör den allvarligaste åtgärden.

(24)

Den rangordning av varor och tjänster som görs av onlinebaserade leverantörer av förmedlingstjänster har stor

betydelse för konsumenternas val och, följaktligen, för hur företagsanvändarna lyckas med att erbjuda konsumen­

terna dessa varor och tjänster. Rangordning avser den relativa positionen av företagsanvändarnas erbjudanden eller

den relevans som sökresultat ges såsom de presenteras, organiseras eller vidarebefordras av leverantörerna av

onlinebaserade förmedlingstjänster eller av leverantörerna av sökmotorer, till följd av användningen av algoritmisk

sekvensering, system för betyg eller omdömen, visuella markeringar eller andra framhävningsverktyg eller kom­

binationer av sådana. Förutsebarhet förutsätter att leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster fastställer

rangordningen på ett icke godtyckligt sätt. Leverantörerna bör därför på förhand beskriva de huvudparametrar som

37

38

Prop. 2019/20:159

Bilaga 1

L 186/62

SV

Europeiska unionens officiella tidning

11.7.2019

bestämmer rangordningen, för att öka förutsebarheten för företagsanvändare, så att de bättre kan förstå hur

rangordningsmekanismen fungerar och jämföra olika leverantörers rangordningspraxis. Den specifika utformningen

av detta transparenskrav är viktig för företagsanvändare, eftersom den innebär att man identifierar en begränsad

uppsättning parametrar som är mest relevanta bland ett potentiellt mycket större antal parametrar som har en viss

inverkan på rangordningen. Denna motiverade beskrivning bör hjälpa företagsanvändare att förbättra presentatio­

nen av sina varor och tjänster, eller vissa inneboende egenskaper hos dessa varor eller tjänster. Begreppet huvud­

parametrar ska tolkas som att det avser alla allmänna kriterier, processer, specifika signaler som införlivats med

algoritmer eller andra anpassnings- eller nedprioriteringsmekanismer som används i samband med rangordningen.

(25)

Beskrivningen av de huvudparametrar som bestämmer rangordningen bör också innefatta en förklaring av företags­

användares eventuella möjligheter att aktivt påverka rangordningen mot ersättning, samt en redogörelse för de

relativa effekterna av detta. Ersättning skulle i detta sammanhang kunna avse betalningar vars huvudsyfte eller enda

syfte är att förbättra rangordningen samt indirekt ersättning i form av en företagsanvändares godtagande av alla

former av ytterligare skyldigheter som kan resultera i detta, såsom användning av tilläggstjänster eller premium­

funktioner. Innehållet i beskrivningen, inklusive antal och typ av huvudparametrar, kan därmed variera avsevärt

beroende på den specifika berörda onlinebaserade förmedlingstjänsten, men bör ge företagsanvändarna en till­

räcklig förståelse av hur rangordningsmekanismen beaktar särdragen hos de faktiska varor eller tjänster som

erbjuds av företagsanvändarna samt deras relevans för konsumenter som använder den aktuella onlinebaserade

förmedlingstjänsten. De indikatorer som används för att mäta kvaliteten på företagsanvändarnas varor eller tjänster,

användningen av editorer och deras förmåga att påverka rangordningen av dessa varor eller tjänster, ersättningens

grad av inverkan på rangordningen och inslag som inte eller endast i begränsad utsträckning rör själva varan eller

tjänsten, såsom onlineerbjudandets presentationsegenskaper, skulle kunna utgöra exempel på huvudparametrar

som, när de ingår i en allmän beskrivning av rangordningsmekanismen med ett enkelt och begripligt språk,

bör hjälpa företagsanvändarna att få tillräcklig förståelse av hur rangordningsmekanismen fungerar.

(26)

På samma sätt kan den rangordning av webbplatser som görs av leverantörer av sökmotorer, i synnerhet de

webbplatser där företag erbjuder konsumenterna sina varor och tjänster, ha stor betydelse för konsumenternas val

och företagsanvändarna av webbplatsers kommersiella resultat. Leverantörer av sökmotorer bör därför tillhanda­

hålla en beskrivning av de huvudparametrar som bestämmer rangordningen av alla indexerade webbplatser och

dessa huvudparametrars relativa betydelse jämfört med andra parametrar, inklusive för webbplatser som tillhör

företagsanvändarna av webbplatser och andra webbplatser. Vid sidan av varornas och tjänsternas särdrag och deras

relevans för konsumenterna bör denna beskrivning när det gäller sökmotorer också göra det möjligt för företags

användare av webbplatser att få en adekvat förståelse av om, och i så fall hur och i vilken utsträckning, hänsyn tas

till vissa särdrag i utformningen av den webbplats som används, till exempel webbplatsens optimering för visning

på mobila telekommunikationsenheter. Den bör också omfatta en förklaring av de eventuella möjligheter som

företagsanvändarna av webbplatser har att aktivt påverka rangordningen mot ersättning samt en förklaring av de

relativa effekterna av detta. I avsaknad av ett avtalsförhållande mellan leverantörer av sökmotorer och företags

användare av webbplatser bör denna beskrivning vara tillgänglig för allmänheten på en uppenbar och lättillgänglig

plats i den relevanta sökmotorn. Delar av webbplatser som kräver att användarna loggar in eller registrerar sig bör

inte ses som lättillgängliga och allmänt tillgängliga i detta sammanhang.

För att säkerställa förutsebarhet för företagsanvändare av webbplatser bör beskrivningen också hållas uppdaterad,

inklusive möjligheten att eventuella ändringar av huvudparametrarna bör göras lätta att identifiera. Förekomsten av

en uppdaterad beskrivning av huvudparametrarna bör, utöver företagsanvändare av webbplatser av sökmotorn,

också gynna andra användare. I vissa fall kan leverantörer av sökmotorer besluta att påverka rangordningen i ett

specifikt fall eller ta bort en särskild webbplats från en rangordning, baserat på anmälningar från tredje part. Till

skillnad från leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster kan leverantörer av sökmotorer inte förväntas

underrätta en företagsanvändare av webbplatser i direkt anslutning till en ändring av rangordningen eller ett

borttagande på grund av en anmälan från tredje part, eftersom det inte föreligger något avtalsförhållande mellan

parterna i fråga. En företagsanvändare av webbplatser bör dock kunna granska innehållet i den anmälan som har

lett till ändring av rangordningen i ett särskilt fall eller till borttagande av en viss webbplats, genom att undersöka

det innehåll som anmälan rör, exempelvis i en allmänt tillgänglig databas online. Detta skulle bidra till att

motverka konkurrenters potentiella missbruk av anmälningar som kan leda till borttagande.

(27)

Leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster eller sökmotorer bör inte vara skyldiga att i detalj redovisa hur

deras rangordningsmekanismer, inbegripet algoritmer, fungerar enligt denna förordning. Deras förmåga att, även i

konsumenternas intresse, agera i fall där tredje parter manipulerar rangordningen i ond tro bör inte heller

försämras. En allmän beskrivning av huvudparametrarna för rangordningen bör skydda dessa intressen och sam­

tidigt ge företagsanvändare och företags användare av webbplatser tillräcklig förståelse av hur rangordningen

fungerar inom ramen för deras användning av specifika onlinebaserade förmedlingstjänster eller sökmotorer. För

att säkerställa att denna förordnings mål uppnås får övervägande av de kommersiella intressena för leverantörer av

Prop. 2019/20:159

Bilaga 1

11.7.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 186/63

onlinebaserade förmedlingstjänster eller sökmotorer därför under inga omständigheter leda till en vägran att

redovisa huvudparametrarna för rangordningen. I detta avseende bör den beskrivning som lämnas åtminstone

baseras på faktiska data om relevansen av de rangordningsparametrar som används, utan att denna förordning

påverkar tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/943 (⁵).

(28)

Kommissionen bör utarbeta riktlinjer för att bistå leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster och leveran­

törer av sökmotorer vid tillämpningen av de transparenskrav med avseende på rangordningen som fastställs i

denna förordning. Detta bör bidra till att optimera det sätt på vilket de huvudparametrar som bestämmer rang­

ordningen identifieras och presenteras för företagsanvändare och företagsanvändare av webbplatser.

(29)

Kompletterande varor och tjänster ska förstås som varor och tjänster som erbjuds konsumenten omedelbart före

slutförandet av en transaktion som inleds på onlinebaserade förmedlingstjänster som ett komplement till den

primära vara eller tjänst som företagsanvändaren erbjuder. Kompletterande varor och tjänster avser produkter som

för sin funktion typiskt är beroende av, och direkt relaterad till, den primära varan eller tjänsten. Termen bör

således utesluta varor och tjänster som enbart säljs utöver den berörda primära varan eller tjänsten, snarare än som

ett komplement. Exempel på kompletterande tjänster är reparationstjänster avseende en viss vara eller finansiella

produkter som försäkring vid biluthyrning som erbjuds för att komplettera en bestämd vara eller tjänst som

företagsanvändaren erbjuder. Kompletterande varor kan även inbegripa varor som kompletterar en viss produkt

som erbjuds av företagsanvändaren i form av en uppgradering av, eller ett verktyg för att skräddarsy, den specifika

produkten. Leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster som erbjuder varor och tjänster till konsumenter

som kompletterar varor eller tjänster som säljs av en företagsanvändare via de onlinebaserade förmedlingstjäns­

terna, bör i sina allmänna villkor ge en beskrivning av den typ av kompletterande varor och tjänster som erbjuds.

Denna beskrivning bör vara tillgänglig i de allmänna villkoren oberoende av om den kompletterande varan eller

tjänsten tillhandahålls av leverantören av de onlinebaserade förmedlingstjänsterna eller av en tredje part. Beskriv­

ningen bör vara tillräckligt uttömmande för att företagsanvändaren ska kunna förstå om en vara eller tjänst säljs

som komplement till företagsanvändarens vara eller tjänst. Beskrivningen bör inte nödvändigtvis inbegripa en

bestämd vara eller tjänst, utan snarare ange den typ av vara som erbjuds som komplement till företagsanvändarens

primära produkt. Beskrivningen ska vidare, under alla omständigheter, ange om och på vilka villkor företags­

användaren även tillåts att erbjuda sina egna kompletterande varor och tjänster via de onlinebaserade förmedlings­

tjänsterna.

(30)

När en leverantör av onlinebaserade förmedlingstjänster själv erbjuder konsumenter vissa varor eller tjänster via

sina egna onlinebaserade förmedlingstjänster, eller gör det via en företagsanvändare som leverantören kontrollerar,

skulle denna leverantör kunna konkurrera direkt med andra företagsanvändare av dess onlinebaserade förmedlings­

tjänster som inte kontrolleras av leverantören, vilket skulle kunna ge leverantören ekonomiskt incitament och

förmåga att använda sin kontroll över den onlinebaserade förmedlingstjänsten för att ge sitt eget utbud eller det

som erbjuds genom en företagsanvändare som leverantören kontrollerar tekniska eller ekonomiska fördelar som

leverantören skulle kunna neka konkurrerande företagsanvändare. Sådant beteende skulle kunna undergräva den

rättvisa konkurrensen och begränsa utbudet för konsumenterna. I sådana situationer är det särskilt viktigt att

leverantören av onlinebaserade förmedlingstjänster agerar på ett transparent sätt och tillhandahåller en adekvat

beskrivning av och ange skäl för eventuell differentierad behandling – oavsett om differentieringen avser rättsliga,

kommersiella eller tekniska aspekter, till exempel funktioner som inbegriper operativsystem – som leverantören

kan erbjuda med avseende på varor eller tjänster som leverantören själv erbjuder, jämfört med sådana som erbjuds

av företagsanvändare. För att säkerställa proportionaliteten bör denna skyldighet gälla på den allmänna nivån av

onlinebaserade förmedlingstjänster snarare än för enskilda varor eller tjänster som erbjuds via förmedlingstjäns­

terna.

(31)

När en leverantör av en sökmotor själv erbjuder vissa varor eller tjänster till konsumenter via sina egna sök­

motorer, eller gör det via en företagsanvändare av webbplatser som leverantören kontrollerar, skulle denna

leverantör kunna konkurrera direkt med andra företagsanvändare av webbplatser av dess sökmotor som inte

kontrolleras av leverantören. I sådana situationer är det särskilt viktigt att leverantören av sökmotorn agerar på

ett transparent sätt och tillhandahåller en beskrivning av eventuell differentierad behandling – oavsett om diffe­

rentieringen avser rättsliga, kommersiella eller tekniska aspekter – som leverantören kan erbjuda med avseende på

varor eller tjänster som leverantören erbjuder själv eller via en företagsanvändare av webbplatser som leverantören

kontrollerar, jämfört med sådana som erbjuds av konkurrerande företagsanvändare av webbplatser. För att säker­

ställa proportionaliteten bör denna skyldighet gälla på den allmänna nivån av sökmotor snarare än för enskilda

varor eller tjänster som erbjuds via tjänsterna i fråga.

(⁵) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/943 av den 8 juni 2016 om skydd mot att icke röjd know-how och företags­

information (företagshemligheter) olagligen anskaffas, utnyttjas och röjs (EUT L 157, 15.6.2016, s. 1).

39

40

Prop. 2019/20:159

Bilaga 1

L 186/64

SV

Europeiska unionens officiella tidning

11.7.2019

(32)

Särskilda avtalsvillkor bör behandlas i denna förordning, i synnerhet för situationer med obalanser i förhandlings­

positioner, för att säkerställa att avtalsförhållandena präglas av god tro och heder. Förutsebarhet och transparens

kräver att företagsanvändare ges en verklig möjlighet att få närmare kännedom om ändringar av de allmänna

villkoren, som därför inte bör införas med retroaktiv verkan, såvida de inte grundar sig på en skyldighet enligt

lagar och andra författningar eller gagnar företagsanvändarna. Företagsanvändare bör dessutom erbjudas klarhet

om de villkor på vilka deras avtalsförhållande med leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster kan sägas

upp. Leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster bör säkerställa att villkoren för uppsägning under alla

omständigheter är proportionella och kan tillämpas utan otillbörliga svårigheter. Slutligen bör företagsanvändare få

fullständig information om eventuell tillgång för leverantörerna av onlinebaserade förmedlingstjänster efter ut­

gången av avtalets löptid till den information som företagsanvändarna tillhandahåller eller genererar när de

använder de onlinebaserade förmedlingstjänsterna.

(33)

Möjligheten att få tillgång till och använda data, inklusive personuppgifter, kan möjliggöra betydande värdes­

kapande i den onlinebaserade plattformsekonomin, både generellt och för de berörda företagsanvändarna och

onlinebaserade förmedlingstjänsterna. Därmed är det viktigt att leverantörerna av onlinebaserade förmedlingstjäns­

ter ger företagsanvändarna en tydlig beskrivning av räckvidd, art och villkor för tillgången till och användningen av

vissa kategorier av data. Beskrivningen bör vara proportionell och kan hänvisa till allmänna åtkomstvillkor, snarare

än en uttömmande identifiering av faktiska data, eller kategorier av data. Identifiering av och särskilda villkor för

tillgång till vissa typer av faktiska data som kan vara mycket relevanta för företagsanvändare skulle emellertid också

kunna tas med i beskrivningen. Sådana data skulle kunna omfatta betyg och omdömen från företagsanvändarna i

fråga om de onlinebaserade förmedlingstjänsterna. Sammantaget bör beskrivningen göra det möjligt för företags­

användarna att förstå om de kan använda dessa data för att öka sitt värdeskapande, inklusive genom tredje parts

datatjänster.

(34)

I samma anda är det viktigt för företagsanvändare att förstå huruvida leverantören delar data med tredje parter som

genererats genom företagsanvändarens användning av förmedlingstjänsten. Företagsanvändare bör i synnerhet

göras medvetna om eventuell delning av data med tredje parter för ändamål som inte är nödvändiga för att de

onlinebaserade förmedlingstjänsterna ska fungera korrekt, till exempel om leverantören tjänar pengar på data

baserat på kommersiella överväganden. För att göra det möjligt för företagsanvändare att till fullo utöva sina

rättigheter att påverka sådan datadelning, bör leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster också uttrycka sig

tydligt om alla möjligheter att inom ramen för avtalsförhållandet med företagsanvändaren välja bort datadelning.

(35)

Dessa krav bör inte ses som någon skyldighet för leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster att sprida eller

inte sprida personuppgifter eller andra data till sina företagsanvändare. Transparensåtgärder skulle emellertid kunna

bidra till ökad datadelning och, som en viktig innovations- och tillväxtkälla, stödja målet att skapa ett gemensamt

dataområde i EU. Behandling av personuppgifter bör ske i enlighet med unionens rättsliga ram om skydd för

fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om respekt för privatlivet och skydd för

personuppgifter i elektroniska kommunikationer, framför allt Europaparlamentets och rådets förordning (EU)

2016/679 (⁶), Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 (⁷) och 2002/58/EG (⁸).

(36)

Leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster kan i de allmänna villkoren i vissa fall inskränka företags­

användarnas möjlighet att erbjuda konsumenter varor och tjänster enligt gynnsammare villkor via andra kanaler

än via dessa onlinebaserade förmedlingstjänster. I sådana fall bör de berörda leverantörerna ange skälen för detta, i

synnerhet med hänvisning till de viktigaste ekonomiska, kommersiella eller rättsliga överväganden som ligger

bakom inskränkningarna. Denna skyldighet till transparens bör dock inte tolkas som att den påverkar bedöm­

ningen av sådana inskränkningars laglighet enligt annan unionslagstiftning eller medlemsstaters lagstiftning som är

förenliga med unionslagstiftning, inklusive inom områdena konkurrens och otillbörliga affärsmetoder, eller till­

lämpningen av sådan lagstiftning.

(⁶) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på

behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän

dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).

(⁷) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på

behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa

straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF (EUT L 119,

4.5.2016, s. 89).

(⁸) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd

inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation) (EGT L 201, 31.7.2002, s. 37).

Prop. 2019/20:159

Bilaga 1

11.7.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 186/65

(37)

Företagsanvändare, inklusive företagsanvändare vars användning av de berörda onlinebaserade förmedlingstjäns­

terna har begränsats, avbrutits eller avslutats, bör ha tillgång till omedelbara, lämpliga och effektiva möjligheter till

prövning, och därför bör leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster tillhandahålla ett internt system för

hantering av klagomål. Det interna systemet för hantering av klagomål bör bygga på principer om transparens och

likabehandling i likvärdiga situationer och syfta till att säkerställa att en betydande andel av klagomålen kan lösas

bilateralt av leverantören av onlinebaserade förmedlingstjänster och den berörda företagsanvändaren inom en

rimlig tidsperiod. Leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster skulle kunna låta det beslut de har fattat

fortsätta att gälla under tiden för klagomålet. Försök att nå en överenskommelse genom den interna processen för

hantering av klagomål påverkar inte rättigheterna för leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster eller

företagsanvändare att när som helst under eller efter den interna processen för hantering av klagomål inleda

rättsliga förfaranden. Dessutom bör leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster offentliggöra och minst

en gång per år kontrollera information om hur deras interna system för hantering av klagomål fungerar och

hur effektiva de är, för att hjälpa företagsanvändare att förstå vilka huvudsakliga typer av frågor som kan uppstå i

samband med tillhandahållandet av olika onlinebaserade förmedlingstjänster och få grepp om möjligheten att nå

en snabb och effektiv bilateral lösning.

(38)

Denna förordnings krav avseende interna system för hantering av klagomål syftar till att ge leverantörerna av

onlinebaserade förmedlingstjänster en rimlig grad av flexibilitet i driften av dessa system och hanteringen av

enskilda klagomål, för att minska den administrativa bördan. De interna systemen för hantering av klagomål

bör också ge leverantörerna av onlinebaserade förmedlingstjänster möjlighet att, vid behov, på ett proportionellt

sätt hantera eventuella försök till missbruk av dessa system från vissa företagsanvändares sida. Mot bakgrund av

kostnaderna för att inrätta och driva sådana system är det lämpligt att från dessa skyldigheter undanta alla

leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster som är små företag, i linje med de tillämpliga bestämmelserna

i kommissionens rekommendation 2003/361/EG (⁹). De konsolideringsregler som fastställs i den rekommendatio­

nen säkerställer att kringgående förhindras. Det undantaget bör inte påverka sådana företags rätt att på frivillig

basis upprätta ett internt system för hantering av klagomål som uppfyller de kriterier som anges i denna för­

ordning.

(39)

Ordet intern (i dess respektive böjda former) bör inte tolkas som att det förhindrar en delegering av ett internt

system för hantering av klagomål till en utomstående tjänsteleverantör eller annan företagsstruktur så länge den

tjänsteleverantören eller andra företagsstrukturen har fullständig befogenhet och förmåga att säkerställa att det

interna systemet för hantering av klagomål är i överensstämmelse med kraven i denna förordning.

(40)

Medling kan erbjuda en metod för leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster och deras företagsanvändare

att lösa tvister på ett tillfredsställande sätt utan att behöva utnyttja rättsliga förfaranden som kan vara utdragna och

kostsamma. Därför bör leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster främja medling genom att i synnerhet

ange minst två offentliga eller privata medlare som de är villiga att använda. Syftet med att ange ett minimiantal

medlare är att skydda medlarnas neutralitet. Medlare som tillhandahåller sina tjänster från en plats utanför unionen

bör anges endast om det kan garanteras att användningen av deras tjänster inte på något sätt innebär att de

berörda företagsanvändarna berövas något rättsligt skydd som de omfattas av enligt unionslagstiftning eller med­

lemsstaters lagstiftning, inklusive kraven i denna förordning och tillämplig lagstiftning om skydd av personupp­

gifter och företagshemligheter. För att vara så tillgängliga, rättvisa och snabba, effektiva och verkningsfulla som

möjligt bör dessa medlare uppfylla vissa fastställda kriterier. Det bör dock fortfarande stå leverantörer av online­

baserade förmedlingstjänster och deras företagsanvändare fritt att gemensamt ange en valfri medlare när en tvist

har uppstått mellan dem. I enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/52/EG (¹⁰) bör den medling

som föreskrivs i denna förordning vara frivillig i den meningen att parterna själva ansvarar för förfarandet och kan

inleda och avsluta det när som helst. Utan att det påverkar den frivilliga arten bör leverantörer av onlinebaserade

förmedlingstjänster i god tro undersöka begäranden om medverkan i den medling som föreskrivs i denna för­

ordning.

(41)

Leverantörerna av onlinebaserade förmedlingstjänster bör bära en rimlig andel av de totala kostnaderna för

medlingen, med beaktande av alla relevanta aspekter av det aktuella fallet. Därför bör medlaren föreslå vilken

andel som är rimlig i det enskilda fallet. Mot bakgrund av kostnaderna och den administrativa bördan i samband

med kravet på att ange medlare i de allmänna villkoren är det lämpligt att man undantar alla leverantörer av

onlinebaserade förmedlingstjänster som är små företag från denna skyldighet, i linje med de tillämpliga bestäm­

melserna i rekommendation 2003/361/EG. De konsolideringsregler som fastställs i den rekommendationen säker­

ställer att kringgående av skyldigheten förhindras. Detta bör dock inte påverka dessa företags rätt att i sina

allmänna villkor ange medlare som uppfyller de kriterier som fastställs i denna förordning.

(⁹) Kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora

företag (EUT L 124, 20.5.2003, s. 36).

(¹⁰) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/52/EG av den 21 maj 2008 om vissa aspekter på medling på privaträttens område

(EUT L 136, 24.5.2008, s. 3).

41

42

Prop. 2019/20:159

Bilaga 1

L 186/66

SV

Europeiska unionens officiella tidning

11.7.2019

(42)

Eftersom leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster alltid bör vara skyldiga att ange vilka medlare som de

är villiga att använda, och eftersom de bör vara skyldiga att medverka i god tro genom varje förmedlingsförsök

som görs i enlighet med den här förordningen, bör dessa skyldigheter utformas så att man undviker att företags­

användare missbrukar systemet med medling. Företagsanvändare bör sålunda också vara skyldiga att medverka i

medling i god tro. Leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster bör inte vara skyldiga att medverka i

medling om en företagsanvändare väcker talan om en fråga för vilken denna företagsanvändare tidigare har inlett

förfaranden för medling och medlaren i det fallet har fastställt att företagsanvändaren inte har handlat i god tro.

Leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster bör inte heller vara skyldiga att medverka i medling med

företagsanvändare som gjort flera misslyckade medlingsförsök. Dessa undantagssituationer bör inte begränsa

företagsanvändarens möjlighet att lägga fram ett ärende för medling om medlaren fastställer att ärendet inte har

någon koppling till de tidigare ärendena.

(43)

För att främja att tvister som rör tillhandahållandet av onlinebaserade förmedlingstjänster löses med hjälp av

medling i unionen, bör kommissionen i nära samarbete med medlemsstaterna uppmuntra inrättandet av speciali­

serade medlingsorganisationer, som i dagsläget saknas. Användningen av medlare med specialkunskaper om

onlinebaserade förmedlingstjänster samt om enskilda branscher där sådana tjänster tillhandahålls, bör öka båda

parters förtroende för medlingsförfarandet liksom sannolikheten för att detta förfarande ska leda till ett snabbt,

rättvist och tillfredsställande resultat.

(44)

Olika faktorer, som begränsade ekonomiska tillgångar, rädsla för repressalier och exklusiva bestämmelser om val av

lagstiftning och forum i de allmänna villkoren, kan begränsa effektiviteten i de befintliga möjligheterna till rättslig

prövning, i synnerhet de som föreskriver att företagsanvändarna eller företagsanvändarna av webbplatser ska agera

individuellt och ska kunna identifieras. För att säkerställa en effektiv tillämpning av denna förordning bör orga­

nisationer, sammanslutningar som företräder företagsanvändare och företagsanvändare av webbplatser, liksom vissa

offentliga organ som är inrättade i medlemsstater, ges möjlighet att vidta rättsliga åtgärder i nationell domstol i

enlighet med nationell lagstiftning, inbegripet nationella formföreskrifter. Sådana åtgärder i nationell domstol bör

syfta till att stoppa eller förhindra överträdelser av bestämmelserna i denna förordning och förebygga framtida

skador som kan undergräva hållbara affärsförbindelser i den onlinebaserade plattformsekonomin. För att säkerställa

att sådana organisationer eller sammanslutningar utövar den rätten på ett effektivt och ändamålsenligt sätt bör de

uppfylla vissa kriterier. I synnerhet måste de ha inrättats på vederbörligt sätt i enlighet med lagen i en medlemsstat,

vara av icke vinstdrivande art och eftersträva sina mål på ett varaktigt sätt. Dessa krav bör förhindra inrättande på

ad-hoc basis av organisationer eller sammanslutningar för en specifik åtgärd eller specifika åtgärder, eller i vinst­

syfte. Dessutom bör det säkerställas att tredjepartsfinansiärer inte på ett otillbörligt sätt påverkar dessa organisa­

tioners eller sammanslutningars beslutsprocesser.

För att undvika intressekonflikter bör man i synnerhet förhindra att organisationer eller sammanslutningar som

företräder företagsanvändare eller företagsanvändare av webbplatser utsätts för otillbörlig påverkan från leveran­

törer av onlinebaserade förmedlingstjänster eller sökmotorer. Offentliggörande av all information om medlemskap

och finansieringskällor bör underlätta för nationella domstolar att bedöma om dessa kriterier för att kunna komma

i fråga är uppfyllda. Med beaktande av den särskilda statusen för de berörda offentliga organen i de medlemsstater

där sådana organ har inrättats, bör det endast krävas att dessa specifikt har fått i uppgift, i enlighet med tillämpliga

bestämmelser i nationell lagstiftning, att väcka sådan talan antingen i de berörda parternas kollektiva intresse eller

mot bakgrund av allmänintresse, utan att dessa kriterier behöver tillämpas på sådana offentliga organ. Denna typ

av åtgärder bör dock inte på något sätt påverka företagsanvändares och företagsanvändare av webbplatsers rätt att

vidta rättsliga åtgärder på individuell basis.

(45)

Kommissionen bör underrättas om vilka organisationer, sammanslutningar och offentliga organ som enligt med­

lemsstaterna bör vara behöriga att väcka talan enligt denna förordning. När medlemsstaterna lämnar en sådan

underrättelse bör de särskilt hänvisa till de relevanta nationella bestämmelser i enlighet med vilka organisationen,

sammanslutningen eller det offentliga organet inrättats och i tillämpliga fall hänvisa till det relevanta offentliga

register i vilket organisationen eller sammanslutningen är registrerad. Detta ytterligare alternativ till utnämning för

medlemsstaterna bör ge en viss nivå av rättssäkerhet och förutsebarhet som företagsanvändarna och företags­

användarna av webbplatser kan förlita sig på. Samtidigt syftar det till att göra de rättsliga förfarandena effektivare

och kortare, vilket förefaller lämpligt i detta sammanhang. Kommissionen bör säkerställa att det offentliggörs en

förteckning över dessa organisationer, sammanslutningar och offentliga organ i Europeiska unionens officiella tidning.

Upptagande på denna förteckning bör fungera som ett vederläggligt bevis på den rättskapacitet som den organi­

sation, den sammanslutning eller det offentliga organ som väcker talan har. Om det föreligger några betänkligheter

Prop. 2019/20:159

Bilaga 1

11.7.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 186/67

angående en utnämning bör den medlemsstat som har utnämnt en organisation, en sammanslutning eller ett

offentligt organ vidta en utredning. Organisationer, sammanslutningar och offentliga organ som inte har utnämnts

av en medlemsstat bör ha möjlighet att väcka talan vid nationella domstolar, med förbehåll för en undersökning av

rättskapaciteten i enlighet med de kriterier som anges i denna förordning.

(46)

Medlemsstaterna bör vara skyldiga att säkerställa adekvat och ändamålsenlig efterlevnad av denna förordning. Olika

efterlevnadssystem finns redan i medlemsstaterna, och bör inte vara skyldiga att inrätta nya nationella efterlevnads­

organ. Medlemsstaterna bör kunna välja att anförtro uppgiften att se till att denna förordning efterlevs åt befintliga

myndigheter, inbegripet domstolar. Denna förordning bör ej innebära en skyldighet för medlemsstaterna att sörja

för efterlevnadsåtgärder ex officio eller att ålägga böter.

(47)

Kommissionen bör fortlöpande övervaka tillämpningen av denna förordning i nära samarbete med medlems­

staterna. I detta sammanhang bör kommissionen sträva efter att inrätta ett brett nätverk för informationsutbyte

genom att fungera som hävstång för relevanta expertorgan, kompetenscentrum samt observationscentrumet för

onlineplattformsekonomin. Medlemsstaterna bör på begäran lämna all relevant information som de har i detta

sammanhang till kommissionen. Slutligen bör man i detta sammanhang kunna dra nytta av den allmänna ökade

transparens i affärsförbindelserna mellan företagsanvändare och leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster

och mellan företagsanvändare av webbplatser och sökmotorer som denna förordning syftar till att uppnå. För att

fullgöra sin övervakning och översyn enligt denna förordning bör kommissionen sträva efter att samla in uppgifter

från leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster. Leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster bör i

god tro samarbeta för att, i tillämpliga fall, underlätta insamlingen av sådana uppgifter.

(48)

Uppförandekoder som utarbetas av antingen de berörda tjänsteleverantörerna eller av organisationer eller samman­

slutningar som företräder dem, kan bidra till en korrekt tillämpning av denna förordning och bör därför upp­

muntras. Vid utarbetandet av sådana uppförandekoder, i samråd med alla berörda parter, bör hänsyn tas till de

berörda sektorernas särdrag och de särskilda egenskaperna hos små och medelstora företag. Sådana uppförande­

koder bör formuleras på ett objektivt och icke-diskriminerande sätt.

(49)

Kommissionen bör utvärdera denna förordning med jämna mellanrum och noggrant övervaka dess effekter på den

onlinebaserade plattformsekonomin, främst i syfte att fastställa behovet av ändringar mot bakgrund av relevant

teknisk eller kommersiell utveckling. Denna utvärdering bör omfatta effekter för företagsanvändare som skulle

kunna vara ett resultat av den allmänna användningen av exklusiva bestämmelser om val av lagstiftning och forum

i de allmänna villkoren som ensidigt fastställs av leverantören av onlinebaserade förmedlingstjänster. För att få en

bred överblick över utvecklingen inom sektorn bör man inom ramen för utvärderingen ta hänsyn till medlems­

staternas och de berörda parternas erfarenheter. Den expertgrupp för observationscentrumet för onlineplattforms­

ekonomin som inrättats i enlighet med kommissionens beslut C(2018)2393 har en nyckelroll när det gäller att

tillhandahålla information inom ramen för kommissionens utvärdering av denna förordning. Kommissionen bör

därför ta vederbörlig hänsyn till de yttranden och rapporter som den mottar från denna grupp. Till följd av

utvärderingen bör kommissionen vidta lämpliga åtgärder. Ytterligare åtgärder, även av lagstiftningskaraktär, kan

behövas om och när de bestämmelser som fastställs i denna förordning skulle visa sig vara otillräckliga för att på

ett adekvat sätt åtgärda obalanser och otillbörliga affärsmetoder som fortfarande förekommer inom sektorn.

(50)

Vid tillhandahållandet av den information som krävs enligt denna förordning bör hänsyn i möjligaste mån tas till

behoven för personer med funktionsnedsättning, i linje med målen för Förenta nationernas konvention om

rättigheter för personer med funktionsnedsättning (¹¹).

(51)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att säkerställa rättvisa, förutsebara, hållbara och förtroendeskapande

affärsvillkor online på den inre marknaden, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan

snarare, på grund av åtgärdens omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta

åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med

proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå

detta mål.

(52)

Denna förordning syftar till att säkerställa ett fullständigt iakttagande av rätten till ett effektivt rättsmedel och till en

opartisk domstol enligt artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och till att

främja tillämpningen av näringsfriheten enligt artikel 16 i stadgan.

(¹¹) Rådets beslut 2010/48/EG av den 26 november 2009 om ingående från Europeiska gemenskapens sida av Förenta nationernas

konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (EUT L 23, 27.1.2010, s. 35).

43

44

Prop. 2019/20:159

Bilaga 1

L 186/68

SV

Europeiska unionens officiella tidning

11.7.2019

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1. Syftet med denna förordning är att bidra till en väl fungerande inre marknad genom att fastställa regler för att

säkerställa att företagsanvändare av onlinebaserade förmedlingstjänster och företagsanvändare av webbplatser, när det

gäller sökmotorer, erbjuds ändamålsenlig transparens, rättvisa villkor och effektiva möjligheter till prövning.

2. Denna förordning ska tillämpas på onlinebaserade förmedlingstjänster och sökmotorer som tillhandahålls, eller som

någon erbjuder sig att tillhandahålla, för företagsanvändare respektive företagsanvändare av webbplatser som har sin

etablerings- eller bosättningsort i unionen och som, via dessa onlinebaserade förmedlingstjänster eller sökmotorer,

erbjuder varor eller tjänster till konsumenter som befinner sig i unionen, utan hänsyn till vilken etablerings- eller

bosättningsort leverantörerna av dessa tjänster har och oavsett vilken lag som annars skulle vara tillämplig.

3. Denna förordning ska inte tillämpas på betaltjänster online eller på onlineverktyg för annonsering eller annons­

utbyten online som inte tillhandahålls i syfte att främja initierandet av direkttransaktioner och som inte innefattar ett

avtalsförhållande med konsumenter.

4. Denna förordning ska inte påverka tillämpningen av nationella regler som, i enlighet med unionslagstiftningen,

förbjuder eller bestraffar ensidigt uppträdande eller otillbörliga affärsmetoder i den utsträckning de relevanta aspekterna

inte omfattas av denna förordning. Denna förordning ska inte påverka tillämpningen av nationell civilrätt, särskilt

avtalsrätt, såsom regler om giltighet, upprättande, verkningar eller uppsägning av avtal, i den mån de nationella civil­

rättsliga reglerna överensstämmer med unionslagstiftningen och i den utsträckning de relevanta aspekterna inte omfattas

av denna förordning.

5. Denna förordning ska inte påverka tillämpningen av unionslagstiftningen, i synnerhet unionslagstiftning som är

tillämplig på områdena civilrättsligt samarbete, konkurrens, dataskydd, skydd av företagshemligheter, konsumentskydd,

elektronisk handel och finansiella tjänster.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

1. företagsanvändare: en privatperson som affärs- eller yrkesmässigt, eller en juridisk person som, via onlinebaserade

förmedlingstjänster erbjuder konsumenter varor eller tjänster inom ramen för sin närings- eller yrkesverksamhet.

2. onlinebaserade förmedlingstjänster: tjänster som uppfyller samtliga följande krav:

a) De utgör informationssamhällets tjänster i den mening som avses i artikel 1.1 b i Europaparlamentets och rådets

direktiv (EU) 2015/1535 (¹²).

b) De gör det möjligt för företagsanvändare att erbjuda konsumenter varor eller tjänster, i syfte att främja initieringen

av direkttransaktioner mellan dessa företagsanvändare och konsumenter, oavsett var dessa transaktioner slutligen

genomförs.

c) De tillhandahålls företagsanvändare genom ett avtalsförhållande mellan leverantören av dessa tjänster och företags­

användare som erbjuder konsumenter varor eller tjänster.

3. leverantör av onlinebaserade förmedlingstjänster: en fysisk eller juridisk person som tillhandahåller, eller erbjuder sig

att tillhandahålla, onlinebaserade förmedlingstjänster till företagsanvändare.

(¹²) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535 av den 9 september 2015 om ett informationsförfarande beträffande

tekniska föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (EUT L 241, 17.9.2015, s. 1).

Prop. 2019/20:159

Bilaga 1

11.7.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 186/69

4. konsument: en fysisk person som agerar i syften som ligger utanför hans eller hennes närings- eller yrkesverksamhet.

5. sökmotor: en digital tjänst som gör det möjligt för användare att mata in sökfraser för att göra sökningar på i

princip alla webbplatser eller alla webbplatser på ett visst språk på grundval av en fråga om vilket ämne som helst i

form av ett nyckelord, en röstbegäran, en fras eller någon annan inmatning och som returnerar resultat i vilket

format som helst som innehåller information om det begärda innehållet.

6. leverantör av sökmotor: en fysisk eller juridisk person som tillhandahåller, eller erbjuder sig att tillhandahålla,

sökmotorer till konsumenter.

7. företagsanvändare av webbplatser: en fysisk eller juridisk person som använder ett onlinebaserat gränssnitt, det vill

säga något slags mjukvara, inbegripet en webbplats eller en del av en sådan samt applikationer, även mobilappli­

kationer, för att erbjuda konsumenter varor eller tjänster inom ramen för sin närings- eller yrkesverksamhet.

8. rangordning: den relativa position som tilldelas de varor eller tjänster som erbjuds via onlinebaserade förmedlings­

tjänster, eller den relevans som sökresultat ges av sökmotorer, såsom dessa presenteras, organiseras eller vidarebe­

fordras av leverantörerna av onlinebaserade förmedlingstjänster eller av leverantörer av sökmotorer, oberoende av

vilka tekniska medel som används för sådan presentation, organisation eller vidarebefordran.

9. kontroll: äganderätt till eller förmåga att utöva avgörande inflytande på ett företag, i den mening som avses i

artikel 3.2 i rådets förordning (EG) nr 139/2004 (¹³).

10. allmänna villkor: alla bestämmelser och villkor eller specifikationer, oavsett namn eller form, som reglerar avtals­

förhållandet mellan leverantören av onlinebaserade förmedlingstjänster och deras företagsanvändare och som ensidigt

fastställs av leverantören av onlinebaserade förmedlingstjänster, varvid det ensidiga fastställandet bedöms på grundval

av en övergripande bedömning, där den relativa storleken på de berörda parterna eller det faktum att en förhandling

ägt rum eller att vissa bestämmelser som ingår kan ha varit föremål för sådana förhandlingar och fastställts gemen­

samt av leverantören och företagsanvändaren i fråga i sig inte är avgörande.

11. kompletterande varor och tjänster: varor och tjänster som erbjuds konsumenten före slutförandet av en transaktion

som initierats på de onlinebaserade förmedlingstjänsterna utöver och som ett komplement till den primära vara eller

tjänst som företagsanvändaren erbjuder via de onlinebaserade förmedlingstjänsterna.

12. medling: varje strukturerat förfarande enligt definitionen i artikel 3 a i direktiv 2008/52/EG.

13. varaktigt medium: varje verktyg som gör det möjligt för företagsanvändare att lagra information som riktas till dem

personligen på ett sätt som gör att den är tillgänglig för användning i framtiden och under en tid som är lämplig

med hänsyn till vad som är avsikten med informationen och som möjliggör återgivning av den lagrade infor­

mationen i oförändrat skick.

Artikel 3

Allmänna villkor

1. Leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster ska säkerställa att deras allmänna villkor

a) har utformats med ett enkelt och begripligt språk,

b) är lättillgängliga för företagsanvändare i alla skeden av affärsförbindelsen med leverantören av onlinebaserade för­

medlingstjänster, inklusive i skedet innan avtal ingås,

(¹³) Rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer (”EG:s koncentrationsför­

ordning”) (EUT L 24, 29.1.2004, s. 1).

45

46

Prop. 2019/20:159

Bilaga 1

L 186/70

SV

Europeiska unionens officiella tidning

11.7.2019

c) anger skälen för beslut att helt eller delvis tillfälligt avbryta eller avsluta, eller tillämpa någon annan typ av begränsning

på, tillhandahållandet av onlinebaserade förmedlingstjänster till företagsanvändare,

d) inbegriper information om eventuella ytterligare distributionskanaler och möjliga samverkande program genom vilka

leverantören av onlinebaserade förmedlingstjänster kan saluföra varor och tjänster som erbjuds av företagsanvändare,

e) inbegriper allmän information om effekterna av de allmänna villkoren på företagsanvändares innehav av och kontroll

över immateriella rättigheter.

2. Leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster ska på ett varaktigt medium underrätta de berörda företags­

användarna om alla föreslagna ändringar av sina allmänna villkor.

De föreslagna ändringarna ska inte genomföras före utgången av en varselperiod som är rimlig och står i proportion till

arten och omfattningen av de planerade ändringarna och till deras konsekvenser för den berörda företagsanvändaren.

Varselperioden ska vara minst 15 dagar från och med den dag då leverantören av onlinebaserade förmedlingstjänster

underrättar den berörda företagsanvändaren om de föreslagna ändringarna. Leverantörer av onlinebaserade förmedlings­

tjänster ska bevilja längre varselperioder när detta är nödvändigt för att företagsanvändare ska kunna göra tekniska eller

kommersiella anpassningar för att följa ändringarna.

Den berörda företagsanvändaren ska ha rätt att säga upp avtalet med leverantören av onlinebaserade förmedlingstjänster

innan varselperioden löper ut. En sådan uppsägning ska få verkan inom 15 dagar från mottagandet av underrättelsen

enligt första stycket, såvida inte en kortare period är tillämplig på avtalet.

Den berörda företagsanvändaren får, antingen genom ett skriftligt uttalande eller en tydlig bekräftelse, avsäga sig rätten till

den varselperiod som nämns i det andra stycket när som helst efter mottagandet av underrättelsen enligt första stycket.

Under varselperioden ska uppläggande av nya varor eller tjänster på den onlinebaserade förmedlingstjänsten anses utgöra

en tydlig bekräftelse av att vederbörande avsäger sig rätten till varselperioden, utom i fall där den rimliga och pro­

portionella varselperioden är längre än 15 dagar på grund av att ändringarna av de allmänna villkoren kräver att

företagsanvändaren gör betydande tekniska anpassningar av sina varor eller tjänster. I sådana fall ska företagsanvändaren

inte automatiskt anses ha avsagt sig rätten till varselperioden om vederbörande lämnar in nya varor och tjänster.

3. Allmänna villkor, eller specifika bestämmelser i dessa, som inte uppfyller kraven i punkt 1 och ändringar i de

allmänna villkoren som genomförs av en leverantör av onlinebaserade förmedlingstjänster och som strider mot bestäm­

melserna i punkt 2 ska vara ogiltiga.

4. Den varselperiod som anges i punkt 2 ska inte tillämpas om en leverantör av onlinebaserade förmedlingstjänster

a) omfattas av en skyldighet enligt lagar och andra författningar att ändra sina allmänna villkor på ett sätt som gör det

omöjligt för den att iaktta den varselperiod som anges i punkt 2 andra stycket,

b) undantagsvis måste ändra sina allmänna villkor för att hantera en oförutsedd och överhängande fara i syfte att skydda

de onlinebaserade förmedlingstjänsterna, konsumenter eller företagsanvändare mot bedrägeri, sabotageprogram, skräp­

post, dataintrång eller andra it-säkerhetsrisker.

5. Leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster ska säkerställa att identiteten på den företagsanvändare som

tillhandahåller varorna eller tjänsterna på de onlinebaserade förmedlingstjänsterna framgår klart och tydligt.

Prop. 2019/20:159

Bilaga 1

11.7.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 186/71

Artikel 4

Begränsning, tillfälligt avbrytande eller avslutande

1. Om en leverantör av onlinebaserade förmedlingstjänster beslutar att begränsa eller tillfälligt avbryta tillhandahål­

landet av sina onlinebaserade förmedlingstjänster till en viss företagsanvändare vad avser enskilda varor eller tjänster som

erbjuds av den företagsanvändaren ska leverantören, innan – eller vid den tidpunkt då – begränsningen eller det tillfälliga

avbrytandet får verkan, förse den berörda företagsanvändaren med en redogörelse för skälen till beslutet på ett varaktigt

medium.

2. Om en leverantör av onlinebaserade förmedlingstjänster beslutar att avsluta tillhandahållandet av alla sina online­

baserade förmedlingstjänster till en viss företagsanvändare ska leverantören minst 30 dagar innan avslutandet får verkan

förse den berörda företagsanvändaren med en redogörelse för skälen till beslutet på ett varaktigt medium.

3. I fall av begränsning, tillfälligt avbrytande eller avslutande ska leverantören av onlinebaserade förmedlingstjänster ge

företagsanvändaren möjlighet att klargöra fakta och omständigheter inom ramen för den interna klagomålsfunktion som

avses i artikel 11. Om begränsningen, det tillfälliga avbrytandet eller avslutandet återkallas av leverantören av onlineba­

serade förmedlingstjänster ska denne utan onödigt dröjsmål återetablera företagsanvändaren, inbegripet att ge företags­

användaren eventuell tillgång till personuppgifter eller andra data, eller båda delarna, som var ett resultat av företags­

användarens användning av de berörda onlinebaserade förmedlingstjänsterna innan begränsningen, det tillfälliga avbry­

tandet eller avslutandet fick verkan.

4. Varselperioden i punkt 2 ska inte tillämpas om en leverantör av onlinebaserade förmedlingstjänster

a) omfattas av en skyldighet enligt lagar och andra författningar att avsluta tillhandahållandet av alla sina onlinebaserade

förmedlingstjänster till en viss företagsanvändare på ett sätt som gör det omöjligt för leverantören att iaktta den

varselperioden, eller

b) utövar en rätt till avslutande av tvingande skäl enligt nationell lagstiftning som överensstämmer med unionslagstift­

ningen,

c) kan visa att den berörda företagsanvändaren vid upprepade tillfällen har överträtt de tillämpliga allmänna villkoren,

vilket lett till att leverantören avslutat tillhandahållandet av alla sina onlinebaserade förmedlingstjänster.

I fall där varselperioden i punkt 2 inte är tillämplig ska leverantören av onlinebaserade förmedlingstjänster utan onödigt

dröjsmål förse den berörda företagsanvändaren med en redogörelse för skälen till beslutet på ett varaktigt medium.

5. Den redogörelse för skälen som avses i punkterna 1 och 2 och i punkt 4 andra stycket ska innehålla en hänvisning

till de specifika fakta eller omständigheter – inbegripet innehållet i anmälningar från tredje part – som lett till det beslut

som fattats av leverantören av onlinebaserade förmedlingstjänster, samt en hänvisning till de tillämpliga skälen för det

beslut som avses i artikel 3.1 c.

En leverantör av onlinebaserade förmedlingstjänster är inte skyldig att tillhandahålla en redogörelse för skälen om

vederbörande omfattas av en skyldighet enligt lagar och andra författningar att inte tillhandahålla specifika fakta eller

omständigheter eller hänvisningen till det eller de tillämpliga skälen, eller om en leverantör av onlinebaserade förmed­

lingstjänster kan visa att den berörda företagsanvändaren vid upprepade tillfällen har överträtt de tillämpliga allmänna

villkoren, vilket lett till att alla de onlinebaserade förmedlingstjänsterna i fråga avslutats.

Artikel 5

Rangordning

1. Leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster ska i sina allmänna villkor ange de huvudparametrar som

bestämmer rangordningen samt skälen för dessa huvudparametrars relativa betydelse jämfört med andra parametrar.

2. Leverantörer av sökmotorer ska ange huvudparametrarna, vilka som enskilt eller tillsammans är mest betydelsefulla

vid bestämmandet av rangordningen samt dessa huvudparametrars relativa betydelse, genom att tillhandahålla en lätt­

tillgänglig och allmänt tillgänglig beskrivning, som är enkelt och begripligt formulerad, på sina sökmotorer. De ska hålla

denna beskrivning uppdaterad.

47

48

Prop. 2019/20:159

Bilaga 1

L 186/72

SV

Europeiska unionens officiella tidning

11.7.2019

3. Om huvudparametrarna inbegriper möjligheten att påverka rangordningen mot någon form av direkt eller indirekt

ersättning som betalas av företagsanvändare eller företagsanvändare av webbplatser till respektive leverantör ska leveran­

tören även beskriva dessa möjligheter och effekterna av en sådan ersättning på rangordningen i enlighet med kraven i

punkterna 1 och 2.

4. Om en leverantör av en sökmotor har ändrat rangordningen i ett visst fall eller tagit bort en viss webbplats från

sökresultaten efter en anmälan från tredje part, ska leverantören göra det möjligt för företagsanvändaren av webbplatser

att ta del av innehållet i anmälan.

5. De beskrivningar som avses i punkterna 1, 2 och 3 ska vara tillräckliga för att företagsanvändarna eller företags­

användarna av webbplatser ska kunna inhämta adekvat kunskap om huruvida, och om så är fallet i vilken utsträckning,

rangordningsmekanismen tar hänsyn till följande:

a) Särdragen hos de varor och tjänster som erbjuds konsumenterna via de onlinebaserade förmedlingstjänsterna eller

sökmotorn.

b) Dessa egenskapers relevans för dessa konsumenter.

c) När det gäller sökmotorer: utformningen av den webbplats som används av företagsanvändare av webbplatser.

6. Leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster och leverantörer av sökmotorer ska, när de uppfyller kraven i

denna artikel, inte vara skyldiga att avslöja algoritmer eller annan information som med rimlig säkerhet skulle leda till

möjligheter till vilseledande av konsumenterna eller skada för konsumenterna genom manipulering av sökresultat. Denna

artikel ska inte påverka tillämpningen av direktiv (EU) 2016/943.

7. För att göra det lättare att uppfylla kraven i denna artikel för leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster och

leverantörer av sökmotorer samt att upprätthålla dessa krav ska kommissionen låta de krav på transparens som anges i

denna artikel åtföljas av riktlinjer.

Artikel 6

Kompletterande varor och tjänster

Om kompletterande varor och tjänster, inbegripet finansiella produkter, erbjuds konsumenter via onlinebaserade för­

medlingstjänster, antingen av leverantören av onlinebaserade förmedlingstjänster eller av tredje parter, ska leverantören av

onlinebaserade förmedlingstjänster i sina allmänna villkor ge en beskrivning av typen av kompletterande varor och

tjänster som erbjuds och en beskrivning av om och på vilka villkor företagsanvändaren även tillåts att erbjuda sina

egna kompletterande varor och tjänster via de onlinebaserade förmedlingstjänsterna.

Artikel 7

Differentierade behandling

1. Leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster ska i sina allmänna villkor inkludera en beskrivning av all

differentierade behandling som de gör, eller skulle kunna göra, avseende varor eller tjänster som erbjuds konsumenter

via dessa onlinebaserade förmedlingstjänster mellan, å ena sidan, antingen den leverantören själv eller av någon företags­

användare som den leverantören kontrollerar och, å andra sidan, andra företagsanvändare. Denna beskrivning ska

innehålla hänvisningar till de viktigaste ekonomiska, kommersiella eller rättsliga överväganden som ligger bakom denna

differentierade behandling.

2. Leverantörer av sökmotorer ska ge en beskrivning av all differentierade behandling som de gör, eller skulle kunna

göra, avseende varor eller tjänster som erbjuds konsumenter via dessa sökmotorer av, å ena sidan, leverantören själv eller

av någon företagsanvändare av webbplatser som leverantören kontrollerar och, å andra sidan, andra företagsanvändare av

webbplatser.

3. De beskrivningar som avses i punkterna 1 och 2 ska omfatta i synnerhet, i tillämpliga fall, all differentierade

behandling genom särskilda åtgärder som vidtas av, eller genom handlingar som utförs av, leverantören av onlinebaserade

förmedlingstjänster eller leverantören av sökmotorn när behandlingen avser något av följande:

Prop. 2019/20:159

Bilaga 1

11.7.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 186/73

a) Tillgång som leverantören, eller de företagsanvändare eller de företagsanvändare av webbplatser som den leverantören

kontrollerar, kan ha till alla personuppgifter och/eller andra data som företagsanvändare, företagsanvändare av

webbplatser eller konsumenter tillhandahåller för att användas av de berörda onlinebaserade förmedlingstjänsterna

eller sökmotorerna eller som genereras genom tillhandahållandet av sådana tjänster.

b) Rangordning eller andra inställningar som tillämpas av leverantören och som påverkar konsumenternas tillgång till

varor eller tjänster som erbjuds via dessa onlinebaserade förmedlingstjänster av andra företagsanvändare eller genom

dessa sökmotorer av andra företagsanvändare av webbplatser.

c) All direkt eller indirekt ersättning som tas ut för användningen av de berörda onlinebaserade förmedlingstjänsterna

eller sökmotorerna.

d) Tillgång till, villkor för eller all direkt eller indirekt ersättning som tas ut för användningen av tjänster, funktioner eller

tekniska gränssnitt som är relevanta för företagsanvändaren eller företagsanvändaren av webbplatser och som är direkt

kopplade eller stödtjänster till utnyttjande av de berörda onlinebaserade förmedlingstjänsterna eller sökmotorerna.

Artikel 8

Särskilda avtalsvillkor

För att säkerställa att avtalsförhållandena mellan leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster och företagsanvändare

genomförs i god tro och heder ska leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster

a) avstå från att införa retroaktiva ändringar av de allmänna villkoren, utom när sådana krävs för att iaktta en skyldighet

enligt lagar och andra författningar eller när de retroaktiva ändringarna gagnar företagsanvändarna,

b) säkerställa att deras allmänna villkor omfattar information om de villkor på vilka företagsanvändarna kan säga upp

avtalsförhållandet med leverantören av onlinebaserade förmedlingstjänster, och

c) i sina allmänna villkor inkludera en beskrivning av den tekniska eller kontraktsenliga tillgång, eller avsaknad av sådan,

till information som tillhandahållits eller genererats av företagsanvändaren, som de har efter utgången av löptiden för

avtalet mellan leverantören av onlinebaserade förmedlingstjänster och företagsanvändaren till.

Artikel 9

Tillgång till data

1. Leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster ska i sina allmänna villkor inkludera en beskrivning av den

tekniska eller kontraktsenliga tillgång, eller avsaknad av sådan, som företagsanvändare har till alla personuppgifter eller

andra data, eller båda delarna, som företagsanvändare eller konsumenter tillhandahåller för användning av de berörda

onlinebaserade förmedlingstjänsterna eller som genereras genom tillhandahållandet av sådana tjänster.

2. Genom den beskrivning som avses i punkt 1 ska leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster på ett tillfreds­

ställande sätt informera företagsanvändare om i synnerhet följande:

a) Huruvida leverantören av onlinebaserade förmedlingstjänster har tillgång till personuppgifter och/eller andra data som

företagsanvändare eller konsumenter tillhandahåller för användning av dessa tjänster eller som genereras genom

tillhandahållandet av dessa tjänster och, om så är fallet, till vilka kategorier av sådana data och på vilka villkor.

b) Huruvida en företagsanvändare har tillgång till personuppgifter och/eller andra data som tillhandahålls av den företags­

användaren i samband med företagsanvändarens användning av de berörda onlinebaserade förmedlingstjänsterna eller

som generas genom tillhandahållandet av dessa tjänster till den företagsanvändaren och konsumenterna av företags­

användarens varor eller tjänster och, om så är fallet, till vilka kategorier av sådana data och på vilka villkor.

49

50

Prop. 2019/20:159

Bilaga 1

L 186/74

SV

Europeiska unionens officiella tidning

11.7.2019

c) Huruvida, utöver led b, en företagsanvändare har tillgång till personuppgifter och/eller andra data, även i aggregerad

form, som tillhandahålls av eller genereras genom tillhandahållandet av de onlinebaserade förmedlingstjänsterna till

alla företagsanvändare och deras konsumenter och, om så är fallet, till vilka kategorier av sådana data och på vilka

villkor.

d) Huruvida sådana data som avses i led a tillhandahålls tredje parter, tillsammans med, om tillhandahållandet av sådana

data till tredje parter inte är nödvändigt för att de onlinebaserade förmedlingstjänsterna ska fungera korrekt, infor­

mation som anger syftet med sådan datadelning, samt möjligheter för företagsanvändare att välja bort den datadel­

ningen.

3. Denna artikel ska inte påverka tillämpningen av förordning (EU) 2016/679, direktiv (EU) 2016/680 och direktiv

2002/58/EG.

Artikel 10

Inskränkningar i fråga om möjlighet att erbjuda olika villkor på andra sätt

1. Om leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster, vid tillhandahållandet av sina tjänster, inskränker företags­

användares möjlighet att erbjuda samma varor och tjänster till konsumenter med differentierad behandling vid andra

försäljningssätt genom dessa tjänster, ska de inkludera skälen för denna inskränkning i sina allmänna villkor och göra

dessa skäl lättillgängliga för allmänheten. Dessa skäl ska inbegripa de viktigaste ekonomiska, kommersiella eller rättsliga

överväganden som ligger bakom dessa inskränkningar.

2. Den skyldighet som anges i punkt 1 ska inte påverka några förbud eller begränsningar med avseende på införandet

av sådana inskränkningar som är resultatet av tillämpningen av annan unionslagstiftning eller medlemsstaters lagstiftning

som är förenliga med unionslagstiftning och som leverantörerna av onlinebaserade förmedlingstjänster omfattas av.

Artikel 11

Internt system för hantering av klagomål

1. Leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster ska tillhandahålla ett internt system för hantering av klagomål

från företagsanvändare.

Det interna systemet för hantering av klagomål ska vara lättillgängligt och kostnadsfritt för företagsanvändare och ska

säkerställa hantering inom rimlig tid. Det ska bygga på principerna om transparens och likabehandling i likvärdiga

situationer, och ska behandla klagomål på ett sätt som står i proportion till deras betydelse och komplexitet. Det ska

göra det möjligt för företagsanvändare att lämna in klagomål direkt till den berörda leverantören i fråga om följande

problem:

a) Påstådd bristande uppfyllelse, från den leverantörens sida, av en skyldighet som fastställs i denna förordning, varvid

denna bristande uppfyllelse påverkar den företagsanvändare som lämnar in klagomålet (nedan kallad klaganden).

b) Tekniska problem som direkt rör tillhandahållandet av onlinebaserade förmedlingstjänster och som påverkar klagan­

den.

c) Åtgärder som vidtas av, eller beteende av, den leverantören när åtgärderna eller beteendet direkt rör tillhandahållandet

av de onlinebaserade förmedlingstjänsterna och påverkar klaganden.

2. Som en del av sina interna system för hantering av klagomål ska leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster

a) ta vederbörlig hänsyn till inlämnade klagomål och den uppföljning av klagomålet som kan behövas för att på lämpligt

sätt åtgärda det problem som tas upp,

b) behandla klagomål snabbt och effektivt, med beaktande av betydelsen av och komplexiteten hos det aktuella pro­

blemet,

Prop. 2019/20:159

Bilaga 1

11.7.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 186/75

c) underrätta klaganden om resultatet av det interna förfarandet för hantering av klagomål, på ett individualiserat sätt och

enkelt och begripligt formulerat.

3. Leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster ska i sina allmänna villkor tillhandahålla all relevant information

om tillträdet till och funktionen hos sina interna system för hantering av klagomål.

4. Leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster ska sammanställa information om funktionen hos och effekti­

viteten i sitt interna system för hantering av klagomål och sörja för att denna information är lättillgänglig för all­

mänheten. De ska minst en gång per år verifiera informationen och de ska, i fall där betydande ändringar krävs,

uppdatera informationen i fråga.

Denna information ska inbegripa det sammanlagda antalet inlämnade klagomål, huvudtyperna för klagomålen, den

genomsnittliga tidsperiod som behövs för att behandla klagomålen och aggregerade uppgifter om resultatet av klagomå­

len.

5. Bestämmelserna i denna artikel ska inte gälla för leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster som är små

företag i den mening som avses i bilagan till rekommendation 2003/361/EG.

Artikel 12

Medling

1. Leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster ska i sina allmänna villkor ange två eller flera medlare som de är

villiga att använda för att försöka nå en överenskommelse med företagsanvändare om lösning, utanför domstol, av

eventuella tvister som uppstår mellan leverantören och företagsanvändaren i samband med tillhandahållandet av de

berörda onlinebaserade förmedlingstjänsterna, inbegripet klagomål där ingen lösning uppnåtts med hjälp av det interna

system för hantering av klagomål som avses i artikel 11.

Leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster får ange medlare som tillhandahåller sina medlingstjänster från en

plats utanför unionen endast om det säkerställs att de berörda företagsanvändarna inte i praktiken berövas möjligheten att

dra nytta av rättsliga garantier som fastställs i unionslagstiftning eller lagstiftning i medlemsstater som en följd av att

medlarna tillhandahåller dessa tjänster från en plats utanför unionen.

2. De medlare som avses i punkt 1 ska uppfylla följande krav:

a) De är opartiska och oberoende.

b) Deras medlingstjänster tillhandahålls till ett pris som är överkomligt för företagsanvändare som använder de berörda

onlinebaserade förmedlingstjänsterna.

c) De kan tillhandahålla sina medlingstjänster på det språk som används i de allmänna villkoren, som reglerar avtals­

förhållandet mellan leverantören av onlinebaserade förmedlingstjänster och den berörda företagsanvändaren.

d) De är lättillgängliga antingen fysiskt på företagsanvändarens etablerings- eller bosättningsort eller på annan plats med

hjälp av kommunikationsteknik.

e) De kan tillhandahålla sina medlingstjänster utan onödigt dröjsmål.

f) De har en tillräcklig förståelse av allmänna affärsförbindelser mellan företag, så att de kan bidra effektivt till försöket

att lösa tvisterna.

51

52

Prop. 2019/20:159

Bilaga 1

L 186/76

SV

Europeiska unionens officiella tidning

11.7.2019

3. Utan att det påverkar medlingens frivilliga art ska leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster och företags­

användare i god tro medverka i alla medlingsförsök som görs i enlighet med denna artikel.

4.

Leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster ska stå för en rimlig andel av de totala kostnaderna för medling i

varje enskilt fall. En rimlig andel av dessa totala kostnader ska bestämmas, på grundval av ett förslag från medlaren, med

beaktande av alla relevanta aspekter i det aktuella fallet, i synnerhet de grunder som var och en av parterna i tvisten har

åberopat, parternas uppträdande samt storleken av och den finansiella styrkan hos parterna i förhållande till varandra.

5. Ett försök att nå en överenskommelse genom medling för tvistlösning i enlighet med denna artikel får inte påverka

rättigheterna för leverantörerna av onlinebaserade förmedlingstjänster och för de berörda företagsanvändarna att inleda

rättsliga förfaranden närsomhelst före, under eller efter medlingsprocessen.

6. Om en företagsanvändare så begär ska leverantören av onlinebaserade förmedlingstjänster, före eller under med­

lingsförfarandet, för företagsanvändaren tillgängliggöra information om funktionen hos och effektiviteten i medling som

rör dess verksamhet.

7. Den skyldighet som fastställs i punkt 1 ska inte gälla för leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster som är

små företag i den mening som avses i bilagan till rekommendation 2003/361/EG.

Artikel 13

Specialiserade medlare

Kommissionen ska i nära samarbete med medlemsstaterna uppmuntra leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster

samt organisationer och sammanslutningar som företräder dem att individuellt eller gemensamt inrätta en eller flera

organisationer som tillhandahåller medlingstjänster och som uppfyller de krav som specificeras i artikel 12.2, för det

särskilda ändamålet att underlätta lösning, utanför domstol, av tvister med företagsanvändare som uppstår i samband med

tillhandahållandet av dessa tjänster, med särskilt beaktande av den gränsöverskridande karaktären hos onlinebaserade

förmedlingstjänster.

Artikel 14

Rättsliga förfaranden som inleds av representativa organisationer eller sammanslutningar och av offentliga organ

1. Organisationer och sammanslutningar som har ett legitimt intresse av att företräda företagsanvändare eller av att

företräda företagsanvändare av webbplatser, samt offentliga organ som inrättats i medlemsstater, ska ha rätt att vidta

rättsliga åtgärder vid behöriga nationella domstolar i unionen, i enlighet med lagen i den medlemsstat där talan väcks, för

att stoppa eller förbjuda eventuell bristande överensstämmelse med de relevanta kraven i denna förordning som leve­

rantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster eller leverantörer av sökmotorer gör sig skyldiga till.

2. Kommissionen ska uppmuntra medlemsstaterna att utbyta bästa praxis och information med andra medlemsstater

på grundval av register över olagliga handlingar som har blivit föremål för förelägganden vid nationella domstolar, när

sådana register har upprättats av relevanta offentliga organ eller myndigheter.

3.

Organisationer eller sammanslutningar ska ha den rätt som avses i punkt 1 endast om de uppfyller samtliga följande

krav:

a) De har inrättats på vederbörligt sätt i enlighet med lagen i en medlemsstat.

b) De eftersträvar mål som är av kollektivt intresse för den grupp av företagsanvändare eller företagsanvändare av

webbplatser som de företräder varaktigt.

Prop. 2019/20:159

Bilaga 1

11.7.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 186/77

c) De är av icke vinstdrivande art.

d) Deras beslutsprocesser påverkas inte på otillbörligt sätt av tredjepartsfinansiärer, i synnerhet inte av leverantörer av

onlinebaserade förmedlingstjänster eller sökmotorer.

I detta syfte ska organisationer eller sammanslutningar fullständigt och offentligt uppge information om medlemskap och

finansieringskällor.

4. I medlemsstater där offentliga organ har inrättats ska dessa offentliga organ ha den rätt som avses i punkt 1, om de

har fått i uppdrag att försvara de kollektiva intressena hos företagsanvändare eller företagsanvändare av webbplatser eller

att säkerställa överensstämmelse med de krav som fastställs i denna förordning, i enlighet med den nationella lagstift­

ningen i den berörda medlemsstaten.

5. Medlemsstaterna får utse

a) organisationer eller sammanslutningar som är etablerade i respektive medlemsstat och som åtminstone uppfyller

kraven i punkt 3, på begäran av dessa organisationer eller sammanslutningar,

b) offentliga organ som har inrättats i respektive medlemsstat och som uppfyller kraven i punkt 4,

vilka har beviljats den rätt som avses i punkt 1. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om namn och uppdrag

för sådana utsedda organisationer, sammanslutningar eller offentliga organ.

6. Kommissionen ska upprätta en förteckning över de organisationer, sammanslutningar och offentliga organ som

utsetts enligt punkt 5. Den förteckningen ska ange dessa organisationers, sammanslutningars och offentliga organs

uppdrag. Förteckningen ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. Ändringar av förteckningen ska offent­

liggöras utan dröjsmål, och i alla händelser, ska en uppdaterad förteckning upprättas och offentliggöras var sjätte månad.

7. Domstolarna ska acceptera den förteckning som aves i punkt 6 som ett bevis för rättskapaciteten för en organi­

sation, sammanslutning eller ett offentligt organ, utan att det inskränker domstolens behörighet att pröva huruvida

kärandens uppdrag motiverar att den väcker talan i det enskilda fallet.

8. Om en medlemsstat eller kommissionen uttrycker betänkligheter om huruvida en organisation eller en samman­

slutning uppfyller de kriterier som fastställs i punkt 3 eller om huruvida ett offentligt organ uppfyller de kriterier som

fastställs i punkt 4, ska den medlemsstat som utsett organisationen, sammanslutningen eller det offentliga organet i

enlighet med punkt 5 utreda saken och vid behov återkalla utnämningen om ett eller flera av kriterierna inte är uppfyllda.

9. Den rätt som avses i punkt 1 ska inte påverka företagsanvändares och företagsanvändare av webbplatsers rätt att

inleda åtgärder vid behöriga nationella domstolar, i enlighet med lagen i den medlemsstat där talan väcks, vilka grundar

sig på enskilda rättigheter och syftar till att motverka eventuell bristande överensstämmelse med de relevanta kraven i

denna förordning som leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster eller leverantörer av sökmotorer gör sig skyldiga

till.

53

54

Prop. 2019/20:159

Bilaga 1

L 186/78

SV

Europeiska unionens officiella tidning

11.7.2019

Artikel 15

Efterlevnad

1. Varje medlemsstat ska säkerställa att denna förordning efterlevs på ett adekvat och ändamålsenligt sätt.

2.

Medlemsstaterna ska fastställa regler om tillämpliga åtgärder vid överträdelse av denna förordning och säkerställa att

de genomförs. Åtgärderna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

Artikel 16

Övervakning

Kommissionen ska i nära samarbete med medlemsstaterna noggrant övervaka denna förordnings inverkan på förhål­

landena mellan onlinebaserade förmedlingstjänster och deras företagsanvändare och mellan sökmotorer och företags­

användare av webbplatser. I detta syfte ska kommissionen samla in relevanta data för att övervaka förändringar i dessa

förhållanden, bland annat genom att genomföra relevanta studier. Medlemsstaterna ska bistå kommissionen genom att på

begäran tillhandahålla alla relevanta data som samlats in, också om specifika fall. Kommissionen får vid tillämpningen av

denna artikel och artikel 18 försöka samla in data från leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster.

Artikel 17

Uppförandekoder

1. Kommissionen ska uppmuntra leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster samt organisationer och samman­

slutningar som företräder dem, jämte företagsanvändare, inbegripet små och medelstora företag och de organisationer

som företräder dem, att utarbeta uppförandekoder som är avsedda att bidra till en korrekt tillämpning av denna för­

ordning, med beaktande av särdragen hos de olika sektorer där onlinebaserade förmedlingstjänster tillhandahålls, samt de

specifika egenskaperna hos små och medelstora företag.

2. Kommissionen ska uppmuntra leverantörer av sökmotorer samt organisationer och sammanslutningar som före­

träder dem att utarbeta uppförandekoder som specifikt är avsedda att bidra till en korrekt tillämpning av artikel 5.

3. Kommissionen ska uppmuntra leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster att anta och genomföra sektors­

specifika uppförandekoder, om sådana sektorsspecifika uppförandekoder föreligger och används i stor utsträckning.

Artikel 18

Översyn

1. Senast den 13 januari 2022, och därefter vart tredje år, ska kommissionen utvärdera denna förordning och rap­

portera till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén.

2. Den första utvärderingen av denna förordning ska genomföras i synnerhet i syfte att

a) bedöma efterlevnaden, och effekterna på den onlinebaserade plattformsekonomin, av de skyldigheter som fastställs i

artiklarna 3–10,

b) bedöma verkan av och effektiviteten hos fastställda uppförandekoder när det gäller att bidra till rättvisa villkor och

transparens,

c) ytterligare undersöka de problem som beror på företagsanvändarnas beroende av onlinebaserade förmedlingstjänster

och problem som uppstår på grund av att leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster använder orättvisa

affärsmetoder, och närmare fastställa i vilken utsträckning dessa metoder fortfarande är utspridda,

d) undersöka huruvida varor och tjänster som erbjuds av en företagsanvändare och varor och tjänster som erbjuds eller

kontrolleras av en leverantör av onlinebaserade förmedlingstjänster konkurrerar på sunda villkor och huruvida leve­

rantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster missbrukar data som de erhållit i detta avseende,

Prop. 2019/20:159

Bilaga 1

11.7.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 186/79

e) bedöma effekten av denna förordning på eventuell obalans i förhållandet mellan leverantörer av operativsystem och

deras företagsanvändare,

f) bedöma huruvida förordningens tillämpningsområde, särskilt vad gäller definitionen av företagsanvändare, är ändamåls­

enligt utformat så att det inte uppmuntrar till falskt egenföretagande.

De första och följande utvärderingarna ska fastställa huruvida ytterligare regler, också om efterlevnad, kan krävas för att

säkerställa ett rättvist, förutsebart, hållbart och förtroendeskapande företagsklimat online på den inre marknaden. Till följd

av utvärderingarna ska kommissionen vidta ändamålsenliga åtgärder, som kan inbegripa lagstiftningsförslag.

3. Medlemsstaterna ska tillhandahålla all relevant information som de har och som kommissionen kan komma att

behöva för att utarbeta den rapport som avses i punkt 1.

4. Kommissionen ska när den utvärderar denna förordning bland annat beakta de yttranden och rapporter som lagts

fram av expertgruppen för observatoriet för den onlinebaserade plattformsekonomin. Den ska också i tillämpliga fall ta

hänsyn till innehållet i och funktionen hos eventuella uppförandekoder som avses i artikel 17.

Artikel 19

Ikraftträdande och tillämpning

1. Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella

tidning.

2. Den ska tillämpas från och med den 12 juli 2020.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 20 juni 2019

På Europaparlamentets vägnar

På rådets vägnar

A. TAJANI

G. CIAMBA

Ordförande

Ordförande

55